Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2018/19:83 Kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning Prop. 2018/19:83 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 21 mars 2019 Margot Wallström Per Bolund (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juli 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG (prospektförordningen), som ska tillämpas i sin helhet fr.o.m. den 21 juli 2019, förutsätter att vissa nationella åtgärder vidtas. I propositionen föreslås därför en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning, som bl.a. ska innehålla de bestämmelser om utrednings- och ingripandebefogenheter som prospektförordningen föreskriver att medlemsstaterna ska införa. Det föreslås bl.a. att det tröskelvärde för prospektskyldighet som i dag gäller enligt svensk rätt ska gälla även enligt den nya lagen. Det kan emellertid finnas anledning att se över tröskelvärdet t.ex. om det införs särskilda informationskrav i annan lagstiftning på finansmarknadsområdet. I propositionen föreslås även följdändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument där det i dag finns bestämmelser om prospekt. I den lagen föreslås även vissa ändringar i fråga om erbjudandehandlingar vid offentliga uppköpserbjudanden. Ändringar föranledda av prospektförordningen föreslås även i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Därutöver föreslås följdändringar i några andra lagar. I propositionen föreslås även att det i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska införas bestämmelser om s.k. dröjsmålstalan med anledning av regler i två EU-förordningar om europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande. Det föreslås även ett nytt bemyndigande i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter om på vilket språk insiderinformation ska offentliggöras. Den nya lagen och de lagändringar som föranleds av prospektförordningen föreslås träda i kraft den 21 juli 2019. Ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning föreslås träda i kraft den 1 juli 2019. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 7 2 Lagtext 8 2.1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning 8 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument 16 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse 25 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet 26 2.5 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) 27 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 30 2.7 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486) 34 2.8 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 36 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 38 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning 39 3 Ärendet och dess beredning 40 4 EU:s prospektförordning 41 4.1 Bakgrund 41 4.2 EU-förordningens innehåll 42 4.2.1 Syfte och tillämpningsområde 42 4.2.2 Skyldighet att upprätta prospekt och undantag 42 4.2.3 Innehållet i prospekt 44 4.2.4 Enklare prospekt i vissa fall 47 4.2.5 Granskning, godkännande och offentliggörande av prospekt 48 4.2.6 Gränsöverskridande erbjudanden och upptagande till handel på en reglerad marknad 49 4.2.7 Den behöriga myndigheten och dess befogenheter 51 4.2.8 Det fortsatta arbetet inom EU 51 5 Allmänna utgångspunkter 52 5.1 En ny lag 52 5.2 Finansinspektionen utses till behörig myndighet 53 5.3 Hänvisningar till EU:s prospektförordning 54 6 Tröskelvärdet för prospektskyldighet 55 6.1 Inledning 55 6.2 Bör tröskelvärdet för prospektskyldighet ändras? 56 7 Finansinspektionens utredningsbefogenheter 68 7.1 Inledning 68 7.2 Rätt att kräva att ett prospekt kompletteras 69 7.3 Rätt att få tillgång till dokument och information 69 7.4 Rätt att förbjuda ett erbjudande eller upptagande till handel 71 7.5 Rätt att förbjuda marknadsföring 74 7.6 Rätt att förbjuda handel på en reglerad marknad, MTF-plattform eller OTF-plattform 78 7.7 Korrigering av felaktig eller vilseledande information 80 7.8 Rätt att vidta åtgärder till följd av ett produktingripande 83 7.9 Rätt att utföra platsundersökningar 84 7.10 Övriga befogenheter 85 8 Ingripanden 86 8.1 Inledning 86 8.2 Administrativa sanktioner eller straffrättsliga påföljder? 86 8.3 Överträdelser som kan föranleda ett ingripande 88 8.4 Administrativa sanktioner och åtgärder 96 8.4.1 Föreläggande att vidta rättelse 96 8.4.2 Anmärkning 97 8.4.3 Beslut att inte godkänna prospekt under högst fem år 97 8.4.4 Sanktionsavgifter 99 8.5 Omständigheter som ska vara styrande vid beslut om sanktioner 102 8.6 Offentliggörande av sanktionsbeslut 105 8.7 Betalning, preskription och verkställighet 106 9 Överklagande 107 9.1 Bestämmelser till följd av EU:s prospektförordning 107 9.2 Dröjsmålstalan enligt andra EU-förordningar 110 10 Samarbete med behöriga myndigheter i andra länder 111 10.1 Inledning 111 10.2 Utbyte av information och tystnadsplikt 112 10.3 Samarbete vid särskild begäran av - och vid överenskommelse med - en behörig myndighet i ett annat land inom EES 114 10.4 Samarbetsavtal med tredjeland 115 11 Rapportering av överträdelser 116 11.1 Inledning 116 11.2 Krav på särskilda förfaranden för hur anmälningar ska omhändertas hos behöriga myndigheter 117 11.3 Skydd för den som rapporterar mot att drabbas av repressalier 118 11.4 Sekretess i Finansinspektionens verksamhet 120 11.5 Interna rapporteringssystem 123 12 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet 123 13 Offentliga uppköpserbjudanden, fusion och delning 125 13.1 Undantag från prospektskyldighet 125 13.2 Offentliggörande av och tillägg till erbjudandehandlingar 127 13.3 Förbud mot uppköpserbjudanden och marknadsföring av uppköpserbjudanden 129 14 Övriga frågor 131 14.1 Frivilligt upprättade prospekt 131 14.2 Krav på innehållet i prospekt enligt EU:s förordning om referensvärden 131 14.3 Ansvaret för prospekt 132 14.4 Språket i prospekt och andra dokument som i vissa fall får användas i stället för prospekt 133 14.5 Språket när insiderinformation offentliggörs 136 14.6 Offentliggörande av halvårsrapport 137 14.7 Följdändringar 138 14.8 Gröna obligationer 139 14.8.1 Utredningen om gröna obligationer 139 14.8.2 Bör särskilda bestämmelser införas för prospekt som avser gröna obligationer? 139 15 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 141 16 Förslagens konsekvenser 147 16.1 Förslagens syfte och alternativa lösningar 147 16.2 Kostnader och andra konsekvenser 149 16.2.1 Berörda aktörer 149 16.2.2 Konsekvenser för företag 149 16.2.3 Konsekvenser för investerare inklusive konsumenter 152 16.2.4 Konsekvenser för Finansinspektionen 153 16.2.5 Konsekvenser för Sveriges domstolar 153 16.2.6 Övriga konsekvenser 154 17 Författningskommentar 154 17.1 Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning 154 17.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument 180 17.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse 188 17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet 189 17.5 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) 189 17.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 191 17.7 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486) 194 17.8 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 195 17.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 196 17.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning 197 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG 198 Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1991 av den 25 oktober 2017 om ändring av förordning (EU) nr 345/2013 om europeiska riskkapitalfonder och förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande 269 Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian 287 Bilaga 4 Promemorians lagförslag 288 Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna 315 Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag 316 Bilaga 7 Lagrådets yttrande 347 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 2019 351 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning. 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. 3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. 4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet. 5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i aktie-bolagslagen (2005:551). 6. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. 7. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i marknads-föringslagen (2008:486). 8. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 9. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. 10. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknads-missbruksförordning. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning Härigenom föreskrivs följande. 1 kap. Inledande bestämmelser 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, i denna lag kallad EU:s prospektförordning. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU:s prospektförordning. 2 § Denna lag omfattar även frivilligt upprättade prospekt enligt artikel 4 i EU:s prospektförordning. 3 § Om information som enligt EU:s prospektförordning ska framgå av prospekt och marknadsföringsmaterial inte tillhandahålls på det sätt och i den form som följer av förordningen, ska även marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag för bestämmelserna i 29-36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen. 4 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU:s prospektförordning. 5 § För att bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt denna lag ska de företag som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt EU:s prospektförordning eller denna lag. Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna. 2 kap. Vissa bestämmelser om upprättande av prospekt m.m. Tröskelvärde för prospektskyldighet 1 § När värdepapper erbjuds till allmänheten behöver prospekt inte upprättas om det sammanlagda vederlaget för de värdepapper som erbjuds till investerare inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) under en tid av tolv månader motsvarar högst 2,5 miljoner euro. Godkännande av prospekt i vissa fall 2 § Om det finns särskilda skäl får Finansinspektionen godkänna ett prospekt trots att inspektionen har fattat ett beslut enligt 5 kap. 5 § om att inte godkänna sådana prospekt under en viss tid. Ytterligare bestämmelser i EU:s förordning om referensvärden 3 § För ett prospekt som avser värdepapper som hänvisar till ett referensvärde finns ytterligare bestämmelser om vad prospektet ska innehålla i artikel 29.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014. Kompletterande uppgifter i ett prospekt 4 § Om Finansinspektionen vid granskningen av ett prospekt enligt artikel 20 i EU:s prospektförordning bedömer att det behövs för att investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittenten eller erbjudandet, får inspektionen kräva att emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande av värdepapperen till handel på en reglerad marknad kompletterar prospektet med ytterligare uppgifter utöver dem som prospektet ska innehålla enligt förordningen. Granskning av dokument som i vissa fall får användas i stället för ett prospekt 5 § Vid ett offentligt uppköpserbjudande enligt lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden där vederlaget utgörs av värdepapper, får budgivaren samtidigt med ansökan om godkännande av erbjudandehandlingen begära att Finansinspektionen ska granska om erbjudandehandlingen innehåller den information som krävs enligt artikel 1.4 f och 1.5 första stycket e i EU:s prospektförordning. Om Finansinspektionen bedömer att erbjudandehandlingen inte innehåller den information som krävs, ska inspektionen inom de tidsfrister som anges i artikel 20.2-20.4 i förordningen meddela beslut om att ett prospekt ska upprättas. 6 § Vid en fusion enligt 23 kap. aktiebolagslagen (2005:551) eller en delning enligt 24 kap. samma lag där minst ett av bolagen är ett publikt aktiebolag, får de deltagande bolagen begära att Finansinspektionen ska granska om ett dokument innehåller den information som krävs enligt artikel 1.4 g och 1.5 första stycket f i EU:s prospektförordning. Om Finansinspektionen bedömer att dokumentet inte innehåller den information som krävs, ska inspektionen inom de tidsfrister som anges i artikel 20.2-20.4 i förordningen meddela beslut om att ett prospekt ska upprättas. Bemyndigande 7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. hur det tröskelvärde som avses i 1 § ska beräknas när erbjudandet görs i en annan valuta än euro, 2. på vilket språk ett prospekt, tillägg till prospekt eller universellt registreringsdokument ska upprättas, och 3. på vilket språk sådana dokument som avses i artikel 1.4 f och g och 1.5 första stycket e, f och j v i EU:s prospektförordning ska upprättas. 3 kap. Tillsyns- och utredningsbefogenheter Föreläggande om att lämna uppgifter 1 § För tillsynen över att bestämmelserna i EU:s prospektförordning följs får Finansinspektionen besluta att förelägga 1. en fysisk eller juridisk person att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Förbud 2 § Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad, om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet till handel strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda marknadsföring av ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad, om det finns skälig anledning att anta att marknadsföringen, erbjudandet eller upptagandet till handel strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket får gälla under högst tio arbetsdagar. 3 § Om ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning eller om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet till handel skulle göra det, får Finansinspektionen förbjuda 1. erbjudandet eller upptagandet till handel, och 2. marknadsföring av erbjudandet eller upptagandet till handel. Ett sådant förbud ska upphävas om erbjudandet eller upptagandet till handel inte längre strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning eller om det inte längre finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet till handel skulle göra det. Handelsstopp 4 § Finansinspektionen får besluta att handeln med ett finansiellt instrument på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska avbrytas tillfälligt om det finns skälig anledning att anta att bestämmelserna i EU:s prospektförordning har överträtts. Beslutet får gälla under högst tio arbetsdagar. 5 § Finansinspektionen får besluta att handeln med ett finansiellt instrument på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska avbrytas om bestämmelserna i EU:s prospektförordning har överträtts. Beslutet ska upphävas om överträdelsen har upphört. 6 § I 22 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden finns ytterligare bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att besluta om handelsstopp i vissa fall. Korrigering av felaktig eller vilseledande information 7 § Om det förekommer felaktiga eller vilseledande uppgifter i ett prospekt, får Finansinspektionen offentliggöra korrekta uppgifter. Avbruten prospektgranskning och föreläggande vid produktingripande 8 § Om ett värdepapper omfattas av ett produktingripande som Finansinspektionen har beslutat enligt artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument, får Finansinspektionen 1. avbryta granskningen av ett prospekt som har getts in till inspektionen för godkännande, eller 2. förelägga en emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad att avbryta eller begränsa erbjudandet av värdepapper till allmänheten eller upptagandet till handel i enlighet med produktingripandet. Platsundersökning 9 § Om det är nödvändigt för tillsynen över att en fysisk eller juridisk person följer bestämmelserna i EU:s prospektförordning, får Finansinspektionen genomföra en undersökning i personens verksamhetslokaler. Vite 10 § Ett föreläggande eller förbud enligt 1, 2, 3 eller 8 § får förenas med vite. Detsamma gäller ett föreläggande om ändring eller komplettering av ett universellt registreringsdokument enligt artikel 9.9 i EU:s prospektförordning. Internationellt samarbete 11 § Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en myndighet i ett land utanför EES som har behörighet att utöva tillsyn motsvarande den tillsyn som inspektionen bedriver enligt denna lag, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn. Detta gäller dock bara i den utsträckning det följer av ett avtal om samarbete som Finansinspektionen, med stöd av regeringens bemyndigande, har ingått med den utländska myndigheten. Om en begäran avser rättslig hjälp i brottmål, gäller i stället lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. 4 kap. Ansvaret för prospekt 1 § I 29 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551) finns bestämmelser om ansvar för skada som har tillfogats en aktieägare eller någon annan när ett prospekt har upprättats och EU:s prospektförordning har överträtts. 2 § En person får göras ansvarig för uppgifter som ingår i eller saknas i sammanfattningen i ett prospekt eller en översättning av den bara om sammanfattningen eller översättningen är vilseledande eller felaktig i förhållande till de andra delarna av prospektet eller om sammanfattningen, tillsammans med de andra delarna av prospektet, inte förmedlar nyckelinformation. 5 kap. Ingripanden Överträdelser 1 § Finansinspektionen ska ingripa mot en emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad och som har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s prospektförordning genom att 1. inte registrera det slutliga emissionsbeloppet och volymen värdepapper hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller göra dessa uppgifter tillgängliga för allmänheten enligt artikel 17.2, 2. inte ansöka om godkännande av ett prospekt enligt artikel 20 trots att det finns en sådan skyldighet, 3. inte offentliggöra, eller hålla tillgängligt, ett prospekt, tillägg till prospekt eller universellt registreringsdokument enligt artikel 21, 4. inte ange när giltighetstiden för ett prospekt och ett eventuellt tillägg till prospekt löper ut enligt artikel 21.8, 5. inte lämna ut en kostnadsfri kopia av ett prospekt eller tillägg till prospekt till investerare enligt artikel 21.11, 6. inte uppfylla kraven på innehållet i en annons eller i sådan information som ska lämnas i skriftlig eller muntlig form enligt artikel 22.2-22.5, 7. inte ansöka om godkännande av ett tillägg till ett prospekt enligt artikel 23, 8. inte informera investerare om rätten att återkalla ett tidigare lämnat samtycke till att köpa eller teckna sig för värdepapper enligt artikel 23.2 och 23.3, eller 9. inte uppfylla kraven i fråga om språk enligt artikel 27 eller föreskrifter om språk som har meddelats med stöd av 2 kap. 7 §. 2 § Finansinspektionen ska ingripa mot en emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad och som i ett prospekt eller tillägg till prospekt har utelämnat väsentlig information eller som har lämnat information som är vilseledande eller felaktig på ett sätt som är ägnat att påverka allmänhetens möjlighet att göra en välgrundad bedömning av emittenten eller de värdepapper som erbjuds eller tas upp till handel på en reglerad marknad. Det som anges i 4 kap. 2 § om ansvar för brister i en sammanfattning eller en översättning av den ska beaktas vid bedömningen av om ingripande ska ske. 3 § Finansinspektionen ska ingripa mot den som, i egenskap av finansiell mellanhand, har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s prospektförordning genom att 1. återförsälja värdepapper till icke-kvalificerade investerare i strid med artikel 5.2, 2. inte lämna ut en kostnadsfri kopia av ett prospekt eller tillägg till prospekt till investerare enligt artikel 21.11, eller 3. inte lämna information till investerare enligt artikel 23.3. Olika typer av ingripanden 4 § Ett ingripande enligt någon av 1-3 §§ sker genom beslut om 1. föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande, 2. anmärkning, 3. att inte godkänna prospekt enligt 5 §, eller 4. sanktionsavgift enligt 6 §. Ett beslut om föreläggande enligt första stycket 1 får förenas med vite. Ett ingripande får inte ske om överträdelsen omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite och en ansökan om utdömande av vitet har gjorts. Beslut att inte godkänna prospekt under viss tid 5 § Finansinspektionen får besluta att prospekt som upprättas av en viss emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad inte ska godkännas under en viss tid, högst fem år, om emittenten, erbjudaren eller personen som ansöker om upptagande till handel allvarligt och vid upprepade tillfällen har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s prospektförordning. Finansinspektionen får trots ett beslut enligt första stycket godkänna ett prospekt om förutsättningarna i 2 kap. 2 § är uppfyllda. Sanktionsavgifter 6 § Sanktionsavgiften för en överträdelse som anges i 1-3 §§ ska fastställas till högst det högsta av 1. för en juridisk person: a) ett belopp som per den 20 juli 2017 i svenska kronor motsvarade 5 000 000 euro, b) tre procent av den juridiska personens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller c) två gånger den vinst som den juridiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, 2. för en fysisk person: a) ett belopp som per den 20 juli 2017 i svenska kronor motsvarade 700 000 euro, eller b) två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Avgiften tillfaller staten. 7 § Om en överträdelse har skett under den juridiska personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas när den högsta sanktionsavgiften ska beräknas enligt 6 §. Val av ingripande 8 § Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till graden av ansvar för den som har begått överträdelsen och skador som uppkommit till följd av överträdelsen. 9 § Utöver det som anges i 8 § ska det i försvårande riktning beaktas om den som har begått överträdelsen tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. I förmildrande riktning ska det beaktas om den som har begått överträdelsen 1. i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. har vidtagit åtgärder efter överträdelsen för att undvika att den upprepas. 10 § Finansinspektionen får avstå från ingripande, om 1. överträdelsen är ringa eller ursäktlig, 2. personen i fråga gör rättelse, 3. något annat organ har vidtagit åtgärder mot personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga, eller 4. det annars finns särskilda skäl. 11 § När sanktionsavgiftens storlek ska bestämmas, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 8 och 9 §§ samt till den berörda personens finansiella ställning och, om det går att bestämma, den vinst som personen gjort till följd av regelöverträdelsen. Verkställighet av beslut om sanktionsavgift 12 § En sanktionsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar efter det att ett beslut om den har fått laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. 13 § Om sanktionsavgiften inte har betalats inom den tid som anges i 12 §, ska Finansinspektionen lämna avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken. 14 § En sanktionsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft. 6 kap. Överklagande m.m. 1 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 2 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande eller förbud enligt EU:s prospektförordning eller enligt denna lag ska gälla omedelbart. 3 § Om Finansinspektionen i ett ärende om granskning och godkännande av ett prospekt enligt artikel 20 i EU:s prospektförordning inte har meddelat beslut om att godkänna eller avslå en ansökan inom den tid som anges i förordningen, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Detsamma gäller om Finansinspektionen inte har begärt några ändringar eller kompletterande information inom de tidsgränser som anges i den artikeln. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. En begäran om en förklaring som avses i första stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut eller begärt några ändringar eller kompletterande information som avses i första stycket inom de tidsfrister som anges i artikel 20 i EU:s prospektförordning från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Lagen tillämpas inte i fråga om sådana prospekt, erbjudandehandlingar eller dokument som upprättats vid fusioner eller delningar som omfattas av punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2019:000) om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. 3. Finansinspektionen får ta ut avgifter även före lagens ikraftträdande för ansökningar enligt denna lag och EU:s prospektförordning, när sådana ansökningar har kommit in till inspektionen före lagens ikraftträdande. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument dels att 2, 2 b och 2 c kap., 2 a kap. 3 och 6 §§ och 6 kap. 1 e och 1 f §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 6 kap. 1 e och 1 f §§ ska utgå, dels att 1 kap. 1 §, 2 a kap. 11 § och 6 kap. 1 a, 1 c, 1 d, 1 h, 3 a, 3 b, 3 l, 3 n, 5 och 5 a §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag betyder aktierelaterat överlåtbart värdepapper: 1. aktie och överlåtbart värdepapper som kan jämställas med aktie, såsom interimsbevis, fondaktierätt och teckningsrätt, samt 2. överlåtbart värdepapper, såsom konvertibel där emittenten har rätt att begära konvertering och teckningsoption, som ger rätt att förvärva sådant värdepapper som avses i 1 genom konvertering eller utövande av annan rättighet som värdepapperet är bärare av, om värdepapperet utfärdats av emittenten av den aktie som rättigheten hänför sig till eller av ett bolag som ingår i samma koncern som den emittenten, anmält avvecklingssystem: det som anges i 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, budgivare: den som lämnar ett offentligt uppköpserbjudande, börs: det som anges i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, emissionsprogram: ett program för utgivning av icke aktierelaterade överlåtbara värdepapper av likartad sort eller kategori, fortlöpande eller vid upprepade tillfällen under en särskilt angiven emissionsperiod, emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet, finansiella instrument: det som anges i 1 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden, företag med begränsat börsvärde: ett företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har ett genomsnittligt börsvärde på mindre än 100 miljoner euro beräknat på slutkursen för de tre föregående kalenderåren, kvalificerade investerare: 1. kund som avses i 9 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna kund har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, 2. kund som avses i 9 kap. 5 § lagen om värdepappersmarknaden, 3. enhet som avses i 9 kap. 7 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna enhet har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, samt 4. kund som avses i punkten 13 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om värdepappersmarknaden, marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, målbolag: bolag till vars aktieägare ett offentligt uppköpserbjudande lämnas, nyckelinformation: väsentlig och väl strukturerad information som ska lämnas till investerare med följande innehåll: 1. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med emittenten och eventuell garant, innefattande tillgångar, skulder och finansiell ställning, 2. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med investeringen i värdepapperet, innefattande eventuella rättigheter förenade med värdepapperet, 3. erbjudandets allmänna villkor, inklusive en uppskattning av de kostnader som emittenten eller erbjudaren tar ut av investeraren, 4. närmare upplysningar om upptagandet till handel, och 5. motiven för erbjudandet och användningen av de medel som emissionen tillför, offentligt uppköpserbjudande: ett offentligt erbjudande till innehavare av aktier som har getts ut av ett svenskt eller utländskt bolag att överlåta samtliga eller en del av dessa aktier till budgivaren, penningmarknadsinstrument: det som anges i 1 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden, prospektdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, prospektförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser, i lydelsen enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1604, reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, samverkande system: det som anges i 2 § lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, och överlåtbara värdepapper: det som anges i 1 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden. 2 a kap. 11 § Vad som sägs i 2 kap. 29-31 §§ och 34 § skall också gälla för erbjudandehandlingar. Bestämmelserna i artiklarna 21.2, 21.5 första stycket, 21.11, 23.1 och 23.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG ska också gälla för erbjudandehandlingar. 6 kap. 1 a § För övervakningen av att denna lag följs, liksom prospektförordningen och lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, får Finansinspektionen begära att För övervakningen av att denna lag och lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden följs, får Finansinspektionen begära att 1. ett företag eller någon annan tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken inställer sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Vid tillämpningen av 2, 2 b och 4 kap. gäller inte första stycket 2. Om en begäran från en utländsk myndighet enligt 6 § avser en fråga som rör reglering som motsvarar den i 2, 2 b eller 4 kap., gäller inte första stycket 2. Vid tillämpningen av 4 kap. gäller inte första stycket 2. Om en begäran från en utländsk myndighet enligt 6 § avser en fråga som rör reglering som motsvarar den i 4 kap., gäller inte första stycket 2. 1 c § Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten, ett upptagande av överlåtbara värdepapper till handel på en reglerad marknad eller ett offentligt uppköpserbjudande, om inspektionen har skälig anledning att anta att erbjudandet, upptagandet till handel eller uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller prospektförordningen. Ett sådant förbud får gälla under högst tio arbetsdagar. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande, om det finns skälig anledning att anta att uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Finansinspektionen får permanent förbjuda ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten, om inspektionen finner att bestämmelserna i denna lag eller prospektförordningen har överträtts. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda marknadsföring av ett offentligt uppköpserbjudande, om det finns skälig anledning att anta att uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Finansinspektionen får permanent förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande, om inspektionen finner att bestämmelserna i lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden har överträtts. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket får gälla under högst tio arbetsdagar. 1 d § Finansinspektionen får förbjuda reklam som avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten, ett upptagande av överlåtbara värdepapper till handel på en reglerad marknad eller ett offentligt uppköpserbjudande, om inspektionen har skälig anledning att anta att erbjudandet, upptagandet eller uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller prospektförordningen. Om förbudet är tillfälligt, får det gälla under högst tio arbetsdagar. Finansinspektionen får förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande, om det strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Finansinspektionen får förbjuda marknadsföring av ett offentligt uppköpserbjudande, om uppköpserbjudandet strider mot denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Ett förbud som avses i första eller andra stycket ska upphävas om uppköpserbjudandet inte längre strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. 1 h § Om Finansinspektionen finner att en anmälan inte har gjorts som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat där bolaget har sitt säte eller, om bolaget inte har säte i en stat inom EES, den stat som avses i artikel 2.1 m iii i prospektdirektivet. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om Finansinspektionen finner att en anmälan inte har gjorts som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat där bolaget har sitt säte eller, om bolaget inte har säte i en stat inom EES, den stat som avses i artikel 2.1 i i öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om en anmälan fortfarande inte görs trots de åtgärder som har vidtagits av den behöriga myndighet som Finansinspektionen har underrättat, och en sådan anmälan ska göras enligt en offentlig reglering som bygger på öppenhetsdirektivet och som har antagits av den stat som avses i första stycket, får Finansinspektionen besluta att den anmälningsskyldige ska anmäla innehavet till bolaget och till Finansinspektionen. Innan åtgärden vidtas ska inspektionen underrätta den utländska behöriga myndigheten. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart som möjligt. 3 a § Finansinspektionen ska besluta att en sanktionsavgift ska tas ut av den som 1. trots att prospektskyldighet föreligger inte i rätt tid ansöker om godkännande av ett prospekt enligt 2 kap. 25 §, 2. inte ansöker om godkännande av ett tillägg till ett prospekt enligt 2 kap. 34 §, 3. inte offentliggör ett prospekt enligt 2 kap. 28 och 29 §§ eller ett tillägg till ett prospekt enligt 2 kap. 34 §, 4. trots att det finns en skyldighet att upprätta en erbjudandehandling inte ansöker om godkännande enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, 1. trots att det finns en skyldig-het att upprätta en erbjudande-handling inte ansöker om godkännande enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, 2. inte ansöker om godkännande av ett tillägg till en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 11 §, 5. inte offentliggör en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 9 §, 3. inte offentliggör en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 9 § eller ett tillägg till en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 11 §, 6. inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till aktiebolaget och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 § andra stycket, eller 7. inte i rätt tid offentliggör uppgifter enligt 4 kap. 9 § första stycket eller 18 §. 4. inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till aktiebolaget och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 § andra stycket, eller 5. inte i rätt tid offentliggör uppgifter enligt 4 kap. 9 § första stycket eller 18 §. Avgiften tillfaller staten. 3 b § För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 1-5 ska sanktionsavgiften fastställas till lägst 50 000 kronor och högst 10 miljoner kronor. För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 6 ska sanktionsavgiften fastställas till lägst 15 000 kronor och högst det högsta av För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 1-3 ska sanktionsavgiften fastställas till lägst 50 000 kronor och högst 10 miljoner kronor. För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 4 ska sanktionsavgiften fastställas till lägst 15 000 kronor och högst det högsta av 1. för en juridisk person: a) ett belopp som per den 26 november 2013 i kronor motsvarade tio miljoner euro, a) ett belopp som per den 26 november 2013 i svenska kronor motsvarade tio miljoner euro, b) fem procent av den juridiska personens omsättning eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå närmast föregående räkenskapsår, eller b) fem procent av den juridiska personens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller c) två gånger den vinst som den juridiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. 2. för en fysisk person: a) ett belopp som per den 26 november 2013 i kronor motsvarade två miljoner euro, eller a) ett belopp som per den 26 november 2013 i svenska kronor motsvarade två miljoner euro, eller b) två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 7 ska sanktionsavgiften fastställas enligt andra stycket 1. Om överträdelsen som anges i 3 a § första stycket 6 eller 7 har skett under den juridiska personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas. För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 5 ska sanktionsavgiften fastställas enligt andra stycket 1. Om överträdelsen som anges i 3 a § första stycket 4 eller 5 har skett under den juridiska personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas. 3 l § Finansinspektionen får meddela ett beslut om en sanktionsavgift bara om den som inspektionen avser att ta ut avgiften av har delgetts en upplysning om att frågan om sanktionsavgift har tagits upp av inspektionen 1. inom sex månader från det att överträdelsen ägde rum i de fall som avses i 3 a § första stycket 1-5, eller 1. inom sex månader från det att överträdelsen ägde rum i de fall som avses i 3 a § första stycket 1-3, eller 2. inom två år från det att överträdelsen ägde rum i de fall som avses i 3 a § första stycket 6 eller 7. 2. inom två år från det att överträdelsen ägde rum i de fall som avses i 3 a § första stycket 4 eller 5. 3 n § En sanktionsavgift som har beslutats enligt 3 a § första stycket 1-5 faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet eller domen fått laga kraft. En sanktionsavgift som har beslutats enligt 3 a § första stycket 1-3 faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet eller domen fått laga kraft. 5 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet enligt denna lag samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i den utsträckning som följer av prospektdirektivet och av öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet enligt denna lag samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i den utsträckning som följer av öppenhetsdirektivet. 5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 22.2 i prospektdirektivet och artikel 25.2a i öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 25.2a i öppenhetsdirektivet. 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om a) prospekt som har godkänts före ikraftträdandet, till dess att prospektets giltighetstid har löpt ut eller senast till den 22 juli 2020, b) sådana erbjudandehandlingar som avses i 2 a kap. 3 § där det vederlag som erbjuds utgörs av överlåtbara värdepapper som ges ut eller innehas av budgivaren och som har godkänts av Finansinspektionen före ikraftträdandet, till den 22 januari 2020, och c) sådana dokument som enligt 2 b kap. 2 § och 2 c kap. 2 § upprättas vid fusioner och delningar och som har lämnats in för granskning till Finansinspektionen före ikraftträdandet, till den 22 januari 2020. 3. Äldre bestämmelser gäller i fråga om överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 7 § Bara ett svenskt eller utländskt kreditinstitut får driva näringsverksamhet som har till ändamål att ta emot återbetalningspliktiga medel från allmänheten, om inte annat är särskilt föreskrivet. Första stycket gäller inte för verksamhet för vilken det skall upprättas prospekt enligt lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument eller motsvarande utländska bestämmelser. Första stycket gäller inte för verksamhet för vilken det ska upprättas prospekt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG. 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om verksamhet för vilken det har upprättats prospekt som har godkänts före ikraftträdandet till dess att prospektets giltighetstid har löpt ut eller senast till den 22 juli 2020. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om sådan inlåningsverksamhet som andra företag än institut enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti får driva. Lagen gäller inte för inlåningsverksamhet för vilken det skall upprättas prospekt enligt lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument eller motsvarande utländska bestämmelser. Lagen gäller inte för inlåningsverksamhet för vilken det ska upprättas prospekt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG. 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om verksamhet för vilken det har upprättats prospekt som har godkänts före ikraftträdandet till dess att prospektets giltighetstid har löpt ut eller senast till den 22 juli 2020. 2.5 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) Härigenom föreskrivs att 19 kap. 35 § och 29 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 kap. 35 § Vid ett publikt aktiebolags överlåtelse av egna aktier på annat sätt än som anges i 32 § tillämpas 1. vad som gäller vid nyemission av aktier enligt: 11 kap. 2 § första stycket om beslutanderätt, 11 kap. 5 § om emissionsbevis m.m., 11 kap. 8 § om registrering av teckningsrätter m.m. i avstämningsbolag, 11 kap. 9 § om försäljning av överskjutande teckningsrätter, 13 kap. 1 § första och andra styckena om företrädesrätt, 13 kap. 2 § om beslut att avvika från aktieägarnas företrädesrätt, 13 kap. 3 § om upprättande av förslag till beslut, 13 kap. 6 § om kompletterande information, 13 kap. 7 § om apportegendom och kvittning, 13 kap. 8 § om revisorsgranskning, 13 kap. 9 § om tillhandahållande av förslag till beslut m.m., 13 kap. 10 § om kallelsens innehåll, 13 kap. 12 § om underrättelse, 13 kap. 13 § om hur teckning skall ske, 13 kap. 18 § om tilldelning av aktier, 13 kap. 31 § första stycket om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, 13 kap. 35 § om styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande, 2. vad som gäller vid nyemission eller överlåtelse av aktier enligt 16 kap., och 1. det som gäller vid nyemission av aktier enligt: 11 kap. 2 § första stycket om beslutanderätt, 11 kap. 5 § om emissionsbevis m.m., 11 kap. 8 § om registrering av teckningsrätter m.m. i avstämningsbolag, 11 kap. 9 § om försäljning av överskjutande teckningsrätter, 13 kap. 1 § första och andra styckena om företrädesrätt, 13 kap. 2 § om beslut att avvika från aktieägarnas företrädesrätt, 13 kap. 3 § om upprättande av förslag till beslut, 13 kap. 6 § om kompletterande information, 13 kap. 7 § om apportegendom och kvittning, 13 kap. 8 § om revisorsgranskning, 13 kap. 9 § om tillhandahållande av förslag till beslut m.m., 13 kap. 10 § om kallelsens innehåll, 13 kap. 12 § om underrättelse, 13 kap. 13 § om hur teckning ska ske, 13 kap. 18 § om tilldelning av aktier, 13 kap. 31 § första stycket om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, 13 kap. 35 § om styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande, 2. det som gäller vid nyemission eller överlåtelse av aktier enligt 16 kap., och 3. vad som enligt lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument gäller om prospekt vid erbjudanden om finansiella instrument till allmänheten. 3. det som gäller om prospekt vid erbjudanden av värdepapper till allmänheten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG. I fråga om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande gäller 13 kap. 31 § andra stycket, 32 och 33 §§ i tillämpliga delar. I fråga om styrelsebeslut enligt bemyndigande av bolagsstämman gäller 13 kap. 36 och 38 §§ i tillämpliga delar. 29 kap. 1 § En stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. Om bolaget har upprättat ett prospekt, en erbjudandehandling som avses i 2 a kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument eller ett sådant dokument som avses i 2 b kap. 2 § eller 2 c kap. 2 § samma lag, gäller vad som sägs i första stycket andra meningen även skada som tillfogas genom överträdelse av 2, 2 a, 2 b eller 2 c kap. nämnda lag eller kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser. Om bolaget har upprättat ett prospekt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129, ett sådant dokument som avses i artikel 1.4 g och 1.5 första stycket f i samma förordning eller en erbjudandehandling som avses i 2 a kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, gäller det som sägs i första stycket andra meningen även skada som tillfogas genom överträdelse av nämnda förordning eller 2 a kap. nämnda lag i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 a §, 11 kap. 13 §, 13 kap. 3 §, 16 kap. 5 § och 22 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 a § I denna lag betyder direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1034, krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen, marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, prospektförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juli 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU. 11 kap. 13 § Ett värdepappersinstitut som driver en MTF-plattform får ansöka hos Finansinspektionen om att få plattformen registrerad som en tillväxtmarknad för små och medelstora företag. Finansinspektionen ska bifalla ansökan om 1. minst 50 procent av de emittenter vars finansiella instrument tas upp till handel på plattformen är små och medelstora företag, 2. det finns lämpliga kriterier för upptagande av finansiella instrument till handel på plattformen, 3. det finns tillräcklig information offentliggjord för att göra det möjligt för investerare att fatta ett välgrundat beslut om att investera eller inte investera i de finansiella instrumenten, antingen i form av ett prospekt enligt 2 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument eller, om ett prospekt inte krävs enligt den lagen, ett upptagandedokument, 3. det finns tillräcklig information offentliggjord för att göra det möjligt för investerare att fatta ett välgrundat beslut om att investera eller inte investera i de finansiella instrumenten, antingen i form av ett prospekt enligt prospektförordningen eller, om ett prospekt inte krävs, ett upptagandedokument, 4. det finns ändamålsenlig, fortlöpande och regelbunden finansiell rapportering från emittenterna, 5. emittenterna och personer som har ledande ställning hos dem samt närstående till emittenterna och personer som har ledande ställning hos emittenterna uppfyller kraven i marknadsmissbruksförordningen, 6. tillsynsinformation som rör emittenterna lagras och sprids till allmänheten, och 7. det finns effektiva system och kontroller som syftar till att förhindra och upptäcka marknadsmissbruk i enlighet med kraven i marknadsmissbruksförordningen. 13 kap. 3 § Finansiella instrument får tas upp till handel på en reglerad marknad genom att börsen, efter prövning enligt 15 kap. 2 §, beslutar om upptagande till handel. Om det finns en skyldighet enligt 2 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument att upprätta ett prospekt, får handel med instrumentet inte inledas förrän Om det finns en skyldighet enligt prospektförordningen att upprätta ett prospekt, får handel med instrumentet inte inledas förrän 1. prospektet har godkänts och registrerats hos Finansinspektionen eller inspektionen har fått ett intyg som avses i 2 kap. 36 § samma lag, och 2. prospektet har offentliggjorts enligt den lagen. 1. prospektet har godkänts och registrerats hos Finansinspektionen eller inspektionen har fått en anmälan enligt artikel 25 i den förordningen, och 2. prospektet har offentliggjorts enligt förordningen. 16 kap. 5 § En utgivare av aktier eller av obligationer eller andra överlåtbara skuldförbindelser som inte är av sådant slag som anges i 18 kap. 2 § första stycket 1 skall offentliggöra en delårsrapport för räkenskapsårets första sex månader (halvårsrapport). Halvårsrapporten skall offentliggöras så snart som möjligt och senast två månader efter rapportperiodens utgång. En utgivare av aktier eller av obligationer eller andra överlåtbara skuldförbindelser som inte är av sådant slag som anges i 18 kap. 2 § första stycket 1 ska offentliggöra en delårsrapport för räkenskapsårets första sex månader (halvårsrapport). Halvårsrapporten ska offentliggöras så snart som möjligt och senast två månader efter rapportperiodens utgång. Första stycket gäller inte om utgivaren har offentliggjort ett universellt registreringsdokument som uppfyller de krav som framgår av artikel 9.12 andra stycket i prospektförordningen. 22 kap. 1 § Finansinspektionen ska, efter en underrättelse om handelsstopp enligt 11 kap. 12 § fjärde stycket eller 13 kap. 7 a § fjärde stycket, så snart det kan ske besluta om handelsstoppet ska bestå, om det berott på 1. misstänkt marknadsmissbruk, 2. ett uppköpserbjudande, eller 3. att investerarna inte i tillräcklig omfattning har tillgång till information om emittenten eller det finansiella instrumentet. 2. ett uppköpserbjudande, 3. att investerarna inte i tillräcklig omfattning har tillgång till information om emittenten eller det finansiella instrumentet, eller 4. att emittentens ställning är sådan att handeln skulle skada investerarnas intressen. Finansinspektionen får, utan föregående beslut av en börs eller ett värdepappersinstitut, besluta om handelsstopp på sådan grund som anges i första stycket. I lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning finns ytterligare bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att besluta om handelsstopp i vissa fall. 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Prospekt som före ikraftträdandet har offentliggjorts enligt 2 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska vid tillämpningen av 11 kap. 13 § 3 anses vara offentliggjorda enligt prospektförordningen. 2.7 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486) Härigenom föreskrivs att 1 § marknadsföringslagen (2008:486) ska ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2018/19:36 Föreslagen lydelse 1 § Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i - socialförsäkringsbalken, - sjölagen (1994:1009), - lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, - lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet, - lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas, - lagen (1999:158) om investerarskydd, - lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster, - lagen (2004:46) om värdepappersfonder, - lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, - prisinformationslagen (2004:347), - lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler, - försäkringsavtalslagen (2005:104), - lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, - lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, - lagen (2010:510) om lufttransporter, - radio- och tv-lagen (2010:696), - lagen (2010:751) om betaltjänster, - alkohollagen (2010:1622), - konsumentkreditlagen (2010:1846), - lagen (2011:914) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt, - lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, - lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och tillskottsnäring, - lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar, - lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden, - lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter, - lagen (2016:415) om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner, - lagen (2016:915) om krav på installationer för alternativa drivmedel, - spellagen (2018:1138), - paketreselagen (2018:1217), - lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, - lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, och - lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster. - lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, - lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster, och - lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2.8 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 30 kap. 4 b § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 30 kap. 4 b § Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter eller lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter, lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution eller lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om 1. anmälan eller utsagan avser en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för a) värdepapperscentralers och utsedda kreditinstituts verksamhet, b) verksamhet i värdepappersinstitut, börser och leverantörer av datarapporteringstjänster, c) den som utvecklar, ger råd om eller säljer en Priip-produkt, eller d) försäkringsdistributörers verksamhet, och c) den som utvecklar, ger råd om eller säljer en Priip-produkt, d) försäkringsdistributörers verksamhet, eller e) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, och 2. uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men. Sekretessen enligt andra stycket gäller inte beslut om sanktioner eller sanktionsförelägganden. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att det i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska införas en ny paragraf, 16 kap. 3 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 kap. 3 § Om Finansinspektionen i ett ärende om registrering enligt artikel 14 eller 14a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 eller artikel 15 eller 15a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 inte meddelar beslut inom två månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. En begäran om förklaring ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Finansinspektionen inte har meddelat beslut som avses i första stycket inom två månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2019. 2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning dels att rubriken närmast före 2 kap. 2 § ska lyda "Offentliggörande av insiderinformation", dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 2 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 2 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om på vilket språk insiderinformation ska offentliggöras. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2019. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentet och rådet utfärdade i juni 2017 förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, kallad prospektförordningen. Den trädde i kraft den 20 juli 2017 och flertalet av bestämmelserna i förordningen ska tillämpas fr.o.m. den 21 juli 2019. Förordningen finns i bilaga 1. I oktober 2017 utfärdades Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1991 av den 25 oktober 2017 om ändring av förordning (EU) nr 345/2013 om europeiska riskkapitalfonder och förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande. Förordningen finns i bilaga 2. Under förhandlingarna om de båda EU-förordningarna har faktapromemorior upprättats och överlämnats till riksdagen (2015/16:FPM25 och 2015/16:FPM121). Inom Finansdepartementet upprättades i juli 2018 promemorian Kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2018/02700/V). Regeringen gav i december 2016 en särskild utredare i uppdrag att analysera och lämna förslag på hur marknaden för gröna obligationer kan främjas (dir. 2016:109). Utredningen, som tog namnet Utredningen om gröna obligationer, redovisade sitt uppdrag i december 2017. Utredningen föreslår i betänkandet Att främja gröna obligationer (SOU 2017:115) bl.a. att det vid anpassningen av svensk rätt till prospektförordningen ska införas ett krav på sådan miljöinformation som relaterar till en grön obligation i regleringen av nyckelinformationens innehåll. Betänkandet har remissbehandlats. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2018/00116/FMASTAB). I denna proposition behandlas promemorians förslag och utredningens förslag i den del som rör prospekt. Lagrådet Regeringen beslutade den 7 februari 2019 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag och synpunkter. Lagrådets förslag och synpunkter behandlas i avsnitten 7.4, 7.5 och 8.3 och i författningskommentaren. 4 EU:s prospektförordning 4.1 Bakgrund Ett prospekt ska innehålla den nödvändiga information som är väsentlig för att en investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av i huvudsak emittenten och värdepapperen. Med värdepapper avses i prospektförordningen överlåtbara värdepapper med undantag för penningmarknadsinstrument som har en löptid på mindre än tolv månader (artikel 2 a). Ett exempel på en situation när värdepapper erbjuds till allmänheten är när ett aktiebolag genomför en nyemission där allmänheten erbjuds att teckna aktier i bolaget. Ett annat exempel är när någon med ett stort innehav av t.ex. aktier i ett bolag erbjuder allmänheten att köpa dessa. Ett prospekt ska innehålla den nödvändiga information om emittenten och värdepapperen som är väsentlig för att en investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av bl.a. emittentens finansiella ställning och framtidsutsikter samt av värdepapperen. I dag finns bestämmelser om prospekt i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2007:17) om verksamhet på marknadsplatser (11 a kap.). Viss självreglering finns även genom börsernas och MTF-plattformarnas regelverk på området. Enligt dessa regelverk ska företag som ansöker om upptagande av värdepapper till handel och inte omfattas av prospektkrav upprätta ett dokument med viss information som investerarna ska kunna lägga till grund för sin investering. Bestämmelserna om prospekt i lagen om handel med finansiella instrument genomför i svensk rätt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG (prospektdirektivet) (se prop. 2004/05:158 och SFS 2005:833). Direktivet kompletteras av kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, dessas format, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och annonsering (kommissionens genomförandeförordning). Förordningen innehåller bl.a. detaljerade bestämmelser om innehållet i olika typer av prospekt. År 2012 ändrades prospektreglernas innehåll till viss del till följd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av direktiv 2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (ändringsdirektivet) (se prop. 2011/12:129 och SFS 2012:378). I juli 2017 antog Europaparlamentet och rådet prospektförordningen. Genom förordningen upphävs prospektdirektivet och kommissionens genomförandeförordning. 4.2 EU-förordningens innehåll 4.2.1 Syfte och tillämpningsområde Prospektförordningen syftar till att säkerställa investerarskydd och marknadseffektivitet samtidigt som den inre kapitalmarknaden stärks (skäl 7). Förordningen utgör även ett viktigt steg mot fullbordandet av kapitalmarknadsunionen. Syftet med kapitalmarknadsunionen är att hjälpa företag att få tillgång till mer diversifierade kapitalkällor inom EU, bidra till marknadseffektivitet och ge investerare och sparare ytterligare möjligheter att använda sina pengar på ett mer effektivt sätt för att stärka tillväxten och skapa arbetstillfällen (skäl 1). Prospektförordningen fastställer krav för upprättande, godkännande och spridning av prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad som är belägen eller bedriver verksamhet inom en medlemsstat (artikel 1.1). 4.2.2 Skyldighet att upprätta prospekt och undantag Enligt prospektförordningen får värdepapper endast erbjudas till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad inom EU efter det att ett prospekt har offentliggjorts (artikel 3). Med värdepapper avses överlåtbara värdepapper enligt den definition som finns i artikel 4.1.44 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (MiFID II), med undantag för penningmarknadsinstrument enligt den definition som finns i samma direktiv (artikel 4.1.17) som har en löptid på mindre än tolv månader (artikel 2 a i prospektförordningen). Definitionen har genomförts i lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2016/17:162 s. 246 f.). Med överlåtbara värdepapper avses i svensk rätt således värdepapper som kan bli föremål för handel på kapitalmarknaden (1 kap. 4 § första stycket), vilket inte omfattar aktier i privata aktiebolag (prop. 2006/07:115 s. 281-283). Varje ny omständighet av betydelse, sakfel eller väsentliga felaktigheter i prospekt som kan påverka bedömningen av värdepapperen och som uppkommer eller uppmärksammas mellan tidpunkten för godkännandet av prospektet och utgången av antingen erbjudandeperioden eller den tidpunkt då handeln på en reglerad marknad påbörjas ska uppges i ett tillägg till prospektet (artikel 23 i prospektförordningen). Från kravet på att upprätta prospekt finns en rad undantag. Undantagen avser vissa typer av värdepapper som faller utanför prospektförordningens tillämpningsområde (artikel 1.2) eller erbjudanden av värdepapper till allmänheten och vissa fall när värdepapper tas upp till handel på en reglerad marknad, vilka i och för sig omfattas av prospektförordningen men är undantagna från prospektskyldighet (artikel 1.4 och 1.5). När det gäller olika typer av värdepapper behöver förordningen t.ex. inte tillämpas på andelar som emitteras av företag för kollektiva investeringar som inte är av sluten typ (t.ex. värdepappersfonder och specialfonder) eller icke-aktierelaterade värdepapper emitterade av en medlemsstat eller av en medlemsstats regionala eller lokala myndigheter, av internationella offentliga organ i vilken en eller flera medlemsstater är medlemmar, av Europeiska centralbanken eller medlemsstaternas centralbanker (artikel 1.2). Prospektkravet i prospektförordningen gäller inte heller för erbjudanden av värdepapper till allmänheten för ett sammanlagt belopp i unionen på mindre än 1 miljon euro under en tolvmånadersperiod (artiklarna 1.3 och 3.2). Medlemsstaterna får välja ett tröskelvärde upp till 8 miljoner euro under vilket detta undantag ska gälla. Medlemsstaterna får även införa nationella informationskrav som ska tillämpas under tröskelvärdet. I prospektdirektivet anges i stället att erbjudanden till allmänheten understigande 5 miljoner euro faller utanför direktivets tillämpningsområde, samtidigt som skyldigheten att offentliggöra ett prospekt inte ska gälla för erbjudanden av värdepapper för ett sammanlagt vederlag på under 100 000 euro beräknat för en tolvmånadersperiod (artiklarna 3.2 e och 1.2 h). I praktiken innebär det att tröskelvärdena i prospektförordningen i direktivet motsvaras av det högre tröskelvärdet 5 miljoner euro och det lägre på 100 000 euro. Det högre tröskelvärdet uppgick ursprungligen i prospektdirektivet till 2,5 miljoner euro innan det ändrades genom ändringsdirektivet. I avsnitt 6.2 behandlas frågan om vilket tröskelvärde som bör gälla i svensk rätt. Ytterligare undantag från prospektskyldighet gäller enligt prospektförordningen när värdepapper erbjuds till allmänheten i samband med ett offentligt uppköpserbjudande eller erbjuds, tilldelas eller ska tilldelas i samband med en fusion eller delning under förutsättning att ett dokument som gjorts tillgängligt för allmänheten som beskriver transaktionen och dess inverkan på emittenten offentliggörs (artikel 1.4 f och g). När värdepapper tas upp till handel på en reglerad marknad kan undantag från prospektskyldighet göras t.ex. om värdepapperen är utbytbara mot värdepapper som redan har tagits upp till handel på samma reglerade marknad, under förutsättning att de under en tolvmånadersperiod utgör mindre än 20 procent av det antal värdepapper som redan tagits upp till handel på samma reglerade marknad (artikel 1.5 första stycket a). I prospektdirektivet omfattar motsvarande undantag endast aktier (artikel 4.2 a). Det undantaget har i svensk rätt genomförts i en bestämmelse i lagen om handel med finansiella instrument (2 kap. 6 § 1). Enligt den bestämmelsen ska antalet aktier utgöra mindre än 10 procent av det antal aktier som redan har tagits upp till handel på samma reglerade marknad. Höjningen av gränsvärdet från 10 till 20 procent började tillämpas den 21 juli 2017 (artikel 49.2 i prospektförordningen). Andra undantag enligt prospektförordningen när värdepapper tas upp till handel på en reglerad marknad avser aktier som har tillkommit genom konvertering eller utbyte av andra värdepapper eller efter utövande av rättigheter som, under vissa förutsättningar, är förenade med andra värdepapper (artikel 1.5 första stycket b). Till skillnad från när det gäller motsvarande undantag i prospektdirektivet (artikel 4.2 g) har det dock införts en begränsning enligt vilken de nya aktierna måste utgöra mindre än 20 procent av det antal aktier av samma kategori som redan tagits upp till handel. Den begränsningen gäller inte alltid, t.ex. om ett prospekt tidigare har upprättats i samband med ett erbjudande av de värdepapper som ger åtkomst till aktierna (artikel 1.5 andra stycket). När värdepapper tas upp till handel på en reglerad marknad i samband med ett offentligt uppköpserbjudande, en fusion eller delning gäller motsvarande undantag som när värdepapper erbjuds till allmänheten (artikel 1.5 första stycket e och f). Undantagen från prospektskyldighet som gäller erbjudanden till allmänheten och upptagande till handel på en reglerad marknad kan i de flesta fall kombineras (artikel 1.6). På samma sätt som i prospektdirektivet anges i prospektförordningen att vidareförsäljningar av värdepapper ska betraktas som separata erbjudanden (artikel 3.2 andra stycket i direktivet och artikel 5.1 första stycket i förordningen). Om t.ex. en placering av värdepapper sker via finansiella mellanhänder, t.ex. ett värdepappersinstitut, ska ett prospekt upprättas om inte något av undantagen är tillämpligt (jfr prop. 2004/05:158 s. 171). Det finns dock ytterligare ett undantag som innebär att det vid återförsäljning av värdepapper via finansiella mellanhänder inte krävs ett nytt prospekt om det finns ett giltigt prospekt och emittenten eller den person som ansvarar för upprättandet av ett sådant prospekt i ett skriftligt avtal godkänner att det används (artikel 5.1 andra stycket i förordningen). Icke-aktierelaterade värdepapper får inte återförsäljas till icke-kvalificerade investerare utan att ett prospekt lämpligt för sådana investerare upprättas, om ett redan upprättat prospekt rör upptagande till handel på en reglerad marknad, eller ett segment därav, till vilket endast kvalificerade investerare kan få tillträde (artikel 5.2). Även om prospektskyldighet inte gäller för att ett erbjudande faller utanför prospektförordningens tillämpningsområde (artikel 1.3) eller omfattas av ett undantag (artiklarna 1.4, 1.5 och 3.2) har emittenter, erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad möjlighet att upprätta ett prospekt frivilligt (artikel 4.1). Ett sådant prospekt som godkänns av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska omfattas av de rättigheter och skyldigheter som gäller i förhållande till andra prospekt enligt förordningen (artikel 4.2). 4.2.3 Innehållet i prospekt Inledning Ett prospekt ska innehålla den nödvändiga information som är väsentlig för att en investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittentens och en eventuell garants ekonomi och framtidsutsikter och de rättigheter som är förenade med värdepapperen, skälen till emissionen samt emissionens effekt på emittenten (artikel 6 i prospektförordningen). Informationen kan variera bl.a. beroende på emittentens art och typen av värdepapper. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014 (förordningen om referensvärden) ska ett prospekt som avser överlåtbara värdepapper eller andra investeringsprodukter som hänvisar till ett referensvärde, utöver den information som krävs enligt prospektförordningen, även innehålla tydlig och väl synlig information om huruvida referensvärdet har tillhandahållits av en administratör som ingår i Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens (Esma) register över administratörer och referensvärden (artikel 29.2). Informationen i prospekt ska vara skriftlig, kortfattad och lättbegriplig så att den enkelt kan analyseras. Prospektet kan upprättas som ett sammanhängande dokument eller separata delar som består av ett registreringsdokument (innehållande information om emittenten), en värdepappersnot (innehållande information om värdepapperen) och, i tillämpliga fall, en sammanfattning. Ett prospekt ska vara giltigt under en tid av tolv månader efter godkännandet (artikel 12.1 i prospektförordningen). Om prospektet består av separata dokument ska giltighetstiden börja gälla från godkännandet av värdepappersnoten. Kommissionen har antagit en delegerad akt som innehåller bestämmelser om formatet för ett prospekt, ett grundprospekt och slutliga villkor samt mallar för den särskilda information som ska ingå i ett prospekt bl.a. i syfte att undvika duplicering av information när ett prospekt består av separata dokument. Den delegerade akten har ännu inte publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Prospektsammanfattningen Prospektsammanfattningen ska utgöra en introduktion till prospektet och syftar till att informera investerarna om typen av och riskerna med emittenten, garanten och de värdepapper som erbjuds eller tas upp till handel på en reglerad marknad (artikel 7 i prospektförordningen). Sammanfattningen ska bestå av fyra avsnitt: en inledning med varningar, nyckelinformation om emittenten, nyckelinformation om värdepapperen och nyckelinformation om erbjudandet eller upptagandet till handel på en reglerad marknad (artikel 7.4). Genom sammanfattningen ska en investerare bl.a. bli varnad om att varje beslut om investering bör baseras på en bedömning av såväl sammanfattningen som övriga delar av prospektet, att investeraren kan riskera att förlora hela eller delar av det investerade kapitalet och att civilrättsligt ansvar endast kan krävas om sammanfattningen är vilseledande, felaktig eller oförenlig med övriga delar av prospektet eller om den inte, tillsammans med de andra delarna av prospektet, ger nyckelinformation (artikel 7.5 andra stycket b, c och e). Genom sammanfattningen ska en investerare dessutom bl.a. få reda på vem emittenten är, finansiell nyckelinformation om emittenten, specifika nyckelrisker för emittenten, värdepapperens viktigaste egenskaper och nyckelrisker och var värdepapperen kommer att handlas, på vilka villkor och enligt vilken tidsplan investering kan ske, om erbjudaren eller den person som tar upp värdepapperen till handel är annan än emittenten, varför prospektet upprättas och, i förekommande fall, om värdepapperen omfattas av en garanti (artikel 7.6 och 7.7). Esma har utarbetat förslag till tekniska standarder för att ange det innehåll och format som finansiell nyckelinformation ska ha. Kommissionen har antagit sådana tekniska standarder men de har ännu inte publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Ett universellt registreringsdokument Som nämns ovan kan ett prospekt bestå av tre delar, dvs. en sammanfattning, ett registreringsdokument och en värdepappersnot. I prospektförordningen finns en möjlighet för vissa emittenter att i stället för ett registreringsdokument upprätta ett universellt registreringsdokument som en del av ett prospekt. Denna möjlighet är ny i förhållande till prospektdirektivet. Möjligheten kan t.ex. vara intressant för en emittent som fått statusen frekvent emittent och därigenom, under vissa förutsättningar, har rätt till ett snabbare godkännandeförfarande (artiklarna 9.11 och 20.6 i förordningen). Frekventa emittenter är sådana emittenter som ofta söker finansiering på kapitalmarknaderna och därför bör erbjudas särskilda format för registreringsdokument och prospekt samt särskilda förfaranden för ingivande och godkännande, så att de ges mer flexibilitet och snabbt kan utnyttja marknadsmöjligheter (skälen 34 och 39). En emittent vars värdepapper tas upp till handel på en reglerad marknad eller en MTF-plattform får alltså en möjlighet att frivilligt varje räkenskapsår upprätta ett universellt registreringsdokument med information om företagets organisation, verksamhet, finansiella ställning, inkomster, framtidsutsikter, styrning och aktieinnehav (artikel 9). Ett universellt registreringsdokument ska lämnas in för godkännande till den behöriga myndigheten i emittentens hemmedlemsstat. En emittent som två på varandra följande räkenskapsår har fått ett universellt registreringsdokument godkänt ska anses välkänd hos den behöriga myndigheten, vilket innebär att efterföljande universella registreringsdokument kan ges in utan förhandsgodkännande och granskas i efterhand av den behöriga myndigheten. När marknadsförhållandena blir gynnsamma för ett erbjudande av värdepapper eller upptagande till handel på en reglerad marknad kan en emittent med ett godkänt registreringsdokument upprätta ett prospekt genom att lägga till en värdepappersnot och en sammanfattning (skäl 39). Kommissionen har antagit en delegerad akt som specificerar kriterierna för förfarandet för granskning och översyn av det universella registreringsdokumentet och eventuella ändringar av det och förfarandena för godkännande och ingivande av sådana dokument samt de villkor enligt vilka en emittent kan förlora sin status som frekvent emittent. Den delegerade akten har ännu inte publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Grundprospekt Ett grundprospekt får upprättas för icke-aktierelaterade värdepapper inbegripet warranter och ska innehålla nödvändig information om emittenten och de värdepapper som erbjuds eller tas upp till handel på en reglerad marknad (artikel 8). Ett grundprospekt ska bl.a. innehålla en mall för slutliga villkor som ska fyllas i för varje enskild emission och får bestå av ett dokument eller flera separata dokument. En warrant är en sorts option som ger innehavaren rättigheten, men inte skyldigheten, att köpa eller sälja en underliggande tillgång till ett bestämt pris innan eller vid en bestämd framtida tidpunkt. Utmärkande för warranter är att de i regel har betydligt längre tidshorisont än vanliga optioner och att de vanligtvis utfärdas av ett värdepappersinstitut. Vidare är en warrant överlåtbar. 4.2.4 Enklare prospekt i vissa fall Förenklade regler för sekundäremissioner Prospektförordningen innehåller en ny möjlighet i förhållande till prospektdirektivet för vissa emittenter och erbjudare att under vissa förutsättningar upprätta förenklat prospekt för sekundäremissioner vid erbjudande av värdepapper till allmänheten eller upptagande till handel av värdepapper på en reglerad marknad (artikel 14 i förordningen). Den möjligheten omfattar erbjudare och emittenter av värdepapper som kontinuerligt har tagits upp till handel på en reglerad marknad eller en tillväxtmarknad för små och medelstora företag under som minst de senaste 18 månaderna och, när det gäller emittenten, som emitterar värdepapper som är utbytbara mot redan emitterade värdepapper (artikel 14.1 första stycket a och c). De förenklade reglerna är även tillämpliga på emittenter av aktierelaterade värdepapper som kontinuerligt har tagits upp till handel på en reglerad marknad eller en tillväxtmarknad för små och medelstora företag under som minst de senaste 18 månaderna och som emitterar icke-aktierelaterade värdepapper (artikel 14.1 första stycket b). Ett förenklat prospekt ska bestå av en sammanfattning, ett särskilt registreringsdokument och en särskild värdepappersnot och innehålla relevant begränsad information om emittenten, värdepapperen och skälen för emissionen (artikel 14.1 andra stycket och 14.2). Kommissionen har antagit en delegerad akt som specificerar den begränsade information som ska ingå i ett förenklat prospekt. Den delegerade akten har ännu inte publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Förenklade regler för bl.a. små och medelstora företag I gällande rätt finns en möjlighet för emittenter som utgörs av små och medelstora företag eller företag med begränsat börsvärde som erbjuder värdepapper till allmänheten eller tar upp värdepapper till handel på en reglerad marknad att upprätta ett registreringsdokument innehållande s.k. proportionerlig information (artikel 26 b i kommissionens genomförandeförordning). Innehållet i registreringsdokumentet framgår av bilaga XXV till kommissionens genomförandeförordning och består av uppgifter som måste ingå i ett prospekt med beaktande av bl.a. skillnader i verksamhet och storlek mellan emittenter, särskilt när det gäller små och medelstora företag (artikel 7.1 och 7.2 e i prospektdirektivet). För att uppfylla ett av kapitalmarknadsunionens centrala mål - att underlätta tillgången till finansiering på kapitalmarknaderna för små och medelstora företag i unionen - har det ansetts lämpligt att genom prospektförordningen inrätta ett särskilt proportionellt regelverk för små och medelstora företag, s.k. EU-tillväxtprospekt. Eftersom sådana företag vanligtvis behöver anskaffa förhållandevis lägre belopp än andra emittenter, kan kostnaden för att upprätta standardprospekt bli oproportionellt hög och avskräcka dem från att erbjuda sina värdepapper till allmänheten (skäl 51). Till skillnad från de förenklade regler i gällande rätt som nämns ovan får EU-tillväxtprospekt endast upprättas av emittenter som inte har värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad (artikel 15). Emittenterna kan antingen utgöras av små och medelstora företag eller av emittenter med ett genomsnittligt börsvärde på mindre än 500 000 000 euro (beräknat på slutkursen för de tre föregående kalenderåren) vars värdepapper handlas eller ska handlas på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag. Definitionen av små och medelstora företag har utvidgats till att omfatta dels samma typer av företag som omfattades av prospektdirektivets definition, dels företag som hade ett genomsnittligt börsvärde som understeg 200 000 000 euro beräknat på slutkurser för de tre föregående kalenderåren. De senare företagen är sådana som i MiFID II definieras som små och medelstora företag (artikel 4.1.13). EU-tillväxtprospekt kan även upprättas av emittenter vars sammanlagda belopp i unionen för erbjudande av värdepapper till allmänheten inte överstiger 20 000 000 euro beräknat under en tolvmånadersperiod, förutsatt att antalet anställda under föregående räkenskapsår uppgick till högst 499 och att emittenterna inte har några värdepapper som handlas på en MTF-plattform. Dessutom får erbjudare av värdepapper som har emitterats av nyssnämnda emittenter upprätta EU-tillväxtprospekt. Ett EU-tillväxtprospekt ska bestå av en särskild sammanfattning, ett särskilt registreringsdokument och en särskild värdepappersnot. Kommissionen har antagit en delegerad akt som specificerar det begränsade innehåll, det standardiserade format och den standardiserade ordningsföljden som ett EU-tillväxtprospekt ska ha. Den delegerade akten har ännu inte publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. 4.2.5 Granskning, godkännande och offentliggörande av prospekt Ett prospekt får offentliggöras först efter att prospektet har godkänts av den relevanta behöriga myndigheten (artikel 20.1 i prospektförordningen). Godkännande ska som huvudregel ske inom tio arbetsdagar fr.o.m. inlämnandet av ett utkast till prospekt förutsatt att prospektet är fullständigt (artikel 20.2 första stycket). Den behöriga myndigheten kan nämligen begära komplettering av uppgifter i ett prospekt (artikel 20.4). För ett erbjudande till allmänheten av en emittent som varken har värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad eller tidigare har erbjudit värdepapper till allmänheten gäller en tidsfrist på 20 dagar för bedömning av det första utkastet till prospekt. Ett snabbare godkännandeförfarande på fem arbetsdagar fr.o.m. inlämnandet gäller för prospekt som består av separata dokument och upprättas av s.k. frekventa emittenter (artikel 20.6, se även avsnitt 4.2.4). Senast dagen efter att den som upprättat prospektet fått besked om att det har godkänts ska den behöriga myndigheten underrätta Esma om godkännandet och lämna Esma en elektronisk kopia av prospektet (artikel 20.2 tredje stycket och artikel 21.5 andra stycket). Den behöriga myndigheten ska på sin webbplats tillhandahålla information om förfarandet för granskning och godkännande av prospekt. På begäran av den som har upprättat prospektet kan det i stället, om vissa förutsättningar är uppfyllda, godkännas av den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat (artikel 20.8). Kommissionen har antagit en delegerad akt som specificerar kriterierna för granskning av prospekt. Den delegerade akten har ännu inte publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Esma har utarbetat riktlinjer i fråga om de behöriga myndigheternas förfarande för granskning och godkännande av prospekt i syfte att främja enhetlighet inom EU (artikel 20.12). Esma ska även anordna och genomföra en sakkunnigbedömning av de behöriga myndigheternas förfaranden för granskning och godkännande och därigenom bl.a. undersöka hur olika metoder som används av de behöriga myndigheterna påverkar emittenternas förmåga att anskaffa kapital i unionen (artikel 20.13). Efter att ett prospekt har godkänts ska det offentliggöras av emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad. Det ska göras tillgängligt för allmänheten senast vid den tidpunkt då erbjudandet börjar gälla eller värdepapperen tas upp till handel på en reglerad marknad (artikel 21.1 första stycket). Om ett värdepapper utgörs av en kategori aktier som upptas till handel på en reglerad marknad för första gången och det rör sig om det första erbjudandet till allmänheten, ska prospektet emellertid göras tillgängligt för allmänheten minst sex dagar innan erbjudandet löper ut (artikel 21.1 andra stycket). Prospektet ska offentliggöras på webbplatsen för den som har upprättat det, på webbplatsen för finansiella mellanhänder som placerar eller säljer värdepapperen eller på webbplatsen för den reglerade marknad där upptagande till handel ska ske alternativt för operatören av MTF-plattformen (artikel 21.2). Det ska hållas tillgängligt på dessa webbplatser under tio års tid (artikel 21.7). Även den behöriga myndigheten och Esma ska offentliggöra godkända prospekt (artikel 21.5-21.7). Esma har utarbetat förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera kraven för offentliggörande av prospekt. Kommissionen har antagit de tekniska standarderna men de har ännu inte publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Ett tillägg till prospekt ska upprättas utan onödigt dröjsmål och godkännas inom maximalt fem arbetsdagar och offentliggöras på samma sätt som ett prospekt (artikel 23.2). Ett godkänt prospekt ska vara giltigt i varje värdmedlemsstat förutsatt att anmälan av prospektet görs till Esma och den behöriga myndigheten i varje värdmedlemsstat (artikel 24.1). Med värdmedlemsstat avses alla medlemsstater som inte utgör hemmedlemsstat där värdepapper erbjuds till allmänheten eller ansökan om att ta upp värdepapper till handel på en reglerad marknad görs (artikel 2 n). 4.2.6 Gränsöverskridande erbjudanden och upptagande till handel på en reglerad marknad Anmälan av prospekt m.m. På begäran av den person som har upprättat ett prospekt ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten anmäla till den behöriga myndigheten i en värdmedlemsstat och till Esma att godkännande skett (artikel 25.1 och 25.3 i prospektförordningen). Esma ska inrätta en anmälningsportal för detta ändamål. Esma har utarbetat förslag till tekniska standarder för att bl.a. specificera de tekniska arrangemang och de standardformulär och mallar som krävs för att anmälningsportalen ska fungera. Kommissionen har antagit de tekniska standarderna men de har ännu inte publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. I prospektförordningen finns bestämmelser om det språk på vilket prospekt ska avfattas (artikel 27). Liksom i prospektdirektivet är utgångspunkten att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten avgör vilket språk som godtas. När värdepapper erbjuds till allmänheten eller ansökan om upptagande till handel på en reglerad marknad görs i flera medlemsstater inklusive hemmedlemsstaten, ska prospektet även avfattas på ett språk som godtas av de behöriga myndigheterna i respektive värdmedlemsstat eller på ett "språk som allmänt används i internationella finanskretsar", dvs. engelska. Den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten ska kräva att prospektsammanfattningen görs tillgänglig på medlemsstatens officiella språk eller på ett annat språk som godtas av den behöriga myndigheten (artikel 27.2 och 27.3 i förordningen). Anmälan av registreringsdokument eller universella registreringsdokument Emittenter och erbjudare av vissa icke-aktierelaterade värdepapper eller personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad av sådana värdepapper och emittenter som är etablerade i tredjeland kan välja en hemmedlemsstat för godkännande av ett prospekt och en annan hemmedlemsstat för godkännande av ett registreringsdokument eller universellt registreringsdokument (artikel 26.1 i prospektförordningen). I dessa fall kan den behöriga myndighet som har godkänt registreringsdokumentet eller det universella registreringsdokumentet på begäran av emittenten, erbjudaren, den person som har ansökt om upptagande till handel på en reglerad marknad eller den som ansvarar för upprättandet av dokumentet anmäla till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten för godkännande av prospekt och till Esma att registreringsdokumentet har godkänts (artikel 26.2). Anledningen till det är att registreringsdokumentet får användas som en del av prospektet som ska godkännas av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten för godkännande av prospekt (artikel 26.3 första stycket). Esma får utarbeta utkast till tekniska standarder som ska antas av kommissionen för att bl.a. specificera standardformulär och mallar som krävs för denna anmälan (artikel 26.6). Esma har inte utarbetat några sådana utkast till tekniska standarder. Särskilda regler för emittenter som är etablerade i ett tredjeland En emittent från ett tredjeland som har för avsikt att erbjuda värdepapper till allmänheten i EU eller att ansöka om upptagande till handel på en reglerad marknad i EU med ett prospekt som har upprättats i enlighet med prospektförordningen ska inhämta godkännande från den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat (artikel 28). Ett sådant prospekt omfattas av förordningen på samma sätt som andra prospekt, och emittenten från tredjeland står under tillsyn av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Hemmedlemsstaten för en emittent från tredjeland kan variera i olika fall, vilka fastställs i prospektförordningen (artikel 2 m ii och iii). Exempelvis kan hemmedlemsstaten fastställas genom att emittenten, erbjudaren eller personen som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad väljer mellan den medlemsstat där värdepapperen avses erbjudas allmänheten för första gången eller där den första ansökan om upptagande till handel på en reglerad marknad görs. Under vissa förutsättningar får en behörig myndighet i hemmedlemsstaten för en emittent från tredjeland godkänna prospekt som upprättas enligt, och omfattas av, den nationella rätten i tredjelandet (artikel 29.1). Kommissionen får fatta ett genomförandebeslut som fastställer att informationskraven i lagstiftningen i det tredjelandet är likvärdiga med kraven i förordningen (artikel 29.3). I syfte att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism ska vid tillämpning av nämnda bestämmelser om emittenter från tredjeland, om det anses nödvändigt, medlemsstaternas behöriga myndigheter ingå samarbetsavtal med tillsynsmyndigheter i tredjeländer (artikel 30). Samarbetsavtalen ska säkerställa ett effektivt informationsutbyte som gör att de behöriga myndigheterna kan utföra sina skyldigheter enligt förordningen. Esma ska informeras om och, i förekommande fall, vara behjälplig när ett sådant avtal ingås. Esma får, eller ska, när kommissionen så kräver, utarbeta förslag till tekniska standarder för att fastställa minimiinnehållet i avtalen och mallen för dessa (artikel 30.4). Esma har inte utarbetat några sådana förslag till tekniska standarder. 4.2.7 Den behöriga myndigheten och dess befogenheter Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som är ansvarig för att säkerställa att bestämmelserna i prospektförordningen tillämpas (artikel 31). I förordningen anges de tillsyns- och utredningsbefogenheter som den behöriga myndigheten åtminstone ska ha enligt nationell rätt (artikel 32). Myndigheten ska bl.a. ha rätt att få tillgång till information och dokumentation, rätt att förbjuda ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller upptagande till handel på en reglerad marknad och att genomföra platsundersökningar (artikel 32.1 första stycket b, c, f och n). Befogenheterna ska kunna utövas direkt, i samarbete med eller genom delegering till andra myndigheter eller genom hänvändelse till de behöriga rättsliga myndigheterna (artikel 32.2). Den behöriga myndigheten ska också ha möjlighet att besluta om administrativa sanktioner, såsom sanktionsavgifter, vid överträdelser av förordningen (artikel 38). I förordningen fastslås också skyldigheter för de behöriga myndigheterna att samarbeta och utbyta information sinsemellan och med Esma (artiklarna 33 och 34). 4.2.8 Det fortsatta arbetet inom EU Som framgår i avsnitten 4.2.3-4.2.6 följer det av prospektförordningen att kommissionen ska anta delegerade akter och genomförandeakter på ett antal områden. Esma har den 17 juli 2018 publicerat förslag till tekniska standarder för tillsyn som rör finansiell nyckelinformation som ska finnas i en prospektsammanfattning, offentliggörande av prospekt, annonsering och tekniska arrangemang för anmälningar av prospekt. Dessa har överlämnats till kommissionen för antagande. Kommissionen har antagit de tekniska standarderna men de har ännu inte publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Esma har även lämnat tekniska råd till kommissionen rörande innehållet och formatet för olika typer av prospekt, inklusive EU-tillväxtprospekt, och rörande granskning och godkännande av prospekt. Kommissionen har utarbetat ett förslag till delegerade akter utifrån Esmas tekniska råd. Fram till den 26 december 2018 pågick en offentlig konsultation av förslaget. Den 14 mars 2019 antog kommissionen de delegerade akterna men de har ännu inte publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen ska före den 21 juli 2022 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av prospektförordningen, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag (artikel 48). Rapporten ska bl.a. innehålla en analys av om tröskelvärdena för undantag från prospektskyldighet behöver justeras och om bestämmelserna om EU-tillväxtprospekt leder till en balans mellan investerarskyddet och minskningen av den administrativa bördan för de personer som har rätt att använda ett sådant. Rapporten ska även innehålla en bedömning av om det krävs ändringar för att ytterligare underlätta kapitalanskaffning för mindre företag samtidigt som en tillräcklig nivå på investerarskyddet säkerställs. Kommissionen har presenterat ett förslag till revidering av prospektförordningen vilket i huvudsak innebär att Esma ska få ansvaret för att granska och godkänna vissa prospekt (COM(2017) 536). Förslaget innebär även att Esma ska få vidta tillsynsåtgärder och besluta om sanktioner. För närvarande pågår förhandlingar i Europaparlamentet och rådet om förslaget. Kommissionen har vidare presenterat ett förslag om ändring i prospektförordningen vad gäller främjande av användning av tillväxtmarknader för små och medelstora företag (COM(2018) 331 final). Förslaget innebär att det ska vara möjligt för emittenter vilkas finansiella instrument har varit upptagna till handel på tillväxtmarknader för små och medelstora företag under minst tre år att presentera ett förenklat prospekt när de övergår till att vara upptagna till handel på en reglerad marknad. Förslagen förhandlas för närvarande i Europaparlamentet och rådet och den 6 mars 2019 nåddes en preliminär politisk överenskommelse. 5 Allmänna utgångspunkter 5.1 En ny lag Regeringens förslag: En ny lag med de bestämmelser som är nödvändiga för att komplettera EU:s prospektförordning ska införas. De nuvarande bestämmelserna om prospekt och vissa prospektliknande handlingar i lagen om handel med finansiella instrument ska utmönstras. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet framhåller särskilt det pedagogiska mervärdet som förslaget innebär genom att lagstiftningen blir mera lättöverskådlig. Skälen för regeringens förslag: Prospektförordningen ska tillämpas på prospekt som avser värdepapper som erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad som är belägen eller bedriver verksamhet inom en medlemsstat (artikel 1.1). En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt varken ska eller får inkorporeras i eller transformeras till nationell rätt. Några särskilda åtgärder för att införliva prospektförordningen med svensk rätt får Sverige därför inte vidta. Nationella bestämmelser som reglerar de frågor som regleras av förordningen måste dock upphävas för att undvika dubbelreglering. Det innebär för Sveriges del att bestämmelserna om prospekt i 2 kap. lagen om handel med finansiella instrument, och till viss del i 6 kap. samma lag, bör utmönstras. I 2 b och 2 c kap. lagen om handel med finansiella instrument finns bestämmelser om vissa prospektliknande handlingar som ska upprättas i samband med en fusion eller en delning, som också regleras i prospektförordningen. Dessa kapitel bör också utmönstras. Även i 2 a kap. samma lag, som rör offentliga uppköpserbjudanden, finns vissa bestämmelser som har motsvarigheter i prospektförordningen och som därför bör utmönstras (se närmare avsnitt 13). Förordningen förutsätter också att medlemsstaterna inför vissa nationella bestämmelser. Det krävs att varje medlemsstat utser en behörig myndighet som ska ansvara för att uppgifterna enligt förordningen utförs (artikel 31.1). Vidare krävs att denna myndighet ges de befogenheter som den enligt förordningen ska ha (artikel 32), samt att medlemsstaterna inför sanktioner mot överträdelser av förordningen (artikel 38.1). Sådana kompletterande bestämmelser skulle kunna införas genom ändringar i de nuvarande bestämmelserna om prospekt i lagen om handel med finansiella instrument. Den lagen har kommit att utvecklas till en samlingsplats för olika bestämmelser som rör handel med värdepapper. På senare år har det antagits flera EU-förordningar som har kompletterats med bestämmelser i svensk rätt om bl.a. den behöriga myndighetens befogenheter och sanktioner. Sådana bestämmelser har då införts i en särskild lag med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen (se t.ex. lagen [2016:1306] med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning och lagen [2017:317] med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter). Det är lämpligt att på samma sätt införa en ny kompletterande lag till prospektförordningen. Lagen bör benämnas lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning (i denna proposition kallad kompletteringslagen). Samtidigt bör även de bestämmelser i lagen om handel med finansiella instrument som rör Finansinspektionens utredningsbefogenheter och sanktioner på prospektområdet utmönstras. 5.2 Finansinspektionen utses till behörig myndighet Regeringens förslag: Finansinspektionen ska fullgöra de uppgifter som ska skötas av behörig myndighet enligt EU:s prospektförordning. Det ska anges i en bestämmelse i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet enligt prospektförordningen (artikel 31.1). Den behöriga myndigheten ska övervaka att förordningen följs och besluta om sanktioner samt fullgöra de uppgifter i övrigt som anges i förordningen. Finansinspektionen är den myndighet i Sverige som har tillsyn över värdepappersmarknaden och är i dag behörig myndighet enligt prospektdirektivet (6 kap. 1 § lagen om handel med finansiella instrument). Inspektionen har också ett internationellt kontaktnät med andra tillsynsmyndigheter, vilket är av stor betydelse för att kunna samarbeta på det sätt som krävs enligt förordningen (artiklarna 33 och 34). Finansinspektionen bör därför vara den behöriga myndigheten i Sverige enligt prospektförordningen. Det bör anges i en bestämmelse i kompletteringslagen. Finansinspektionen får därmed de befogenheter som den behöriga myndigheten har direkt på grund av förordningen. Det innebär att Finansinspektionen t.ex. får ta emot prospekt för granskning och godkännande när Sverige antingen är eller väljs som hemmedlemsstat och i övrigt övervaka att förordningen följs (artiklarna 20, 28 och 29). I egenskap av behörig myndighet blir Finansinspektionen samtidigt skyldig att samarbeta med Esma, med behöriga myndigheter i andra medlemsstater och med tillsynsmyndigheter i tredjeländer (artiklarna 30, 33 och 34). 5.3 Hänvisningar till EU:s prospektförordning Regeringens förslag: Hänvisningar till EU:s prospektförordning i de bestämmelser som föreslås ska vara dynamiska, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Prospektförordningen innebär att det i svensk rätt måste införas bestämmelser om den behöriga myndighetens utredningsbefogenheter och om sanktioner vid överträdelser av förordningen. I flera av de bestämmelserna krävs det hänvisningar till förordningen. Vilka tillsyns- och utredningsbefogenheter den behöriga myndigheten ska ha, liksom vilken typ av ingripanden och storleken på de sanktionsavgifter som ska kunna beslutas vid överträdelser av förordningen, anges detaljerat i förordningen. Handlingsutrymmet för medlemsstaterna när det gäller att införa bestämmelser i nationell rätt är därmed begränsat. Hänvisningar till förordningen i sådana bestämmelser bör göras för att ange vid vilka överträdelser av förordningen som Finansinspektionen får använda de befogenheter som ges i kompletteringslagen. För att ändringar i förordningen ska få omedelbart genomslag i lagen är det lämpligt att hänvisningar till förordningen görs dynamiska. För det fall förordningens bestämmelser skulle ändras vore det inte lämpligt att det uppstår oklarheter kring de befogenheter Finansinspektionen har för att utreda överträdelser av förordningen. Hänvisningar till förordningen bör därför vara dynamiska när det gäller bestämmelser om Finansinspektionens utredningsbefogenheter och om administrativa sanktioner. Även i andra bestämmelser som föreslås i denna proposition bör hänvisningarna till prospektförordningen vara dynamiska. Det är också den hänvisningsteknik som regeringen ofta har använt i senare propositioner (se t.ex. prop. 2016/17:22 s. 95-97 och prop. 2017/18:148 s. 36 f.). 6 Tröskelvärdet för prospektskyldighet 6.1 Inledning Enligt gällande svensk rätt behöver prospekt inte upprättas när överlåtbara värdepapper erbjuds till allmänheten om det belopp som sammanlagt inom EES ska betalas av investerarna under en tid av tolv månader motsvarar högst 2,5 miljoner euro (2 kap. 4 § första stycket 5 lagen om handel med finansiella instrument). Undantaget gäller endast vid erbjudanden till allmänheten och inte när överlåtbara värdepapper tas upp till handel på en reglerad marknad. I prospektdirektivet var från början det s.k. tröskelvärdet för när medlemsstaterna kunde välja om prospektskyldighet skulle gälla 2,5 miljoner euro (se avsnitt 4.2.2). När prospektdirektivet genomfördes bestämdes tröskelvärdet i svensk rätt till 1 miljon euro (prop. 2004/05:158 s. 76-78). Genom ändringsdirektivet höjdes tröskelvärdet till 5 miljoner euro. Ändringsdirektivet syftade bl.a. till att minska de administrativa bördorna för företagen med 25 procent för att öka konkurrenskraften för företagen i unionen (skäl 1 i ändringsdirektivet). Genom en lagändring år 2012 höjdes tröskelvärdet i svensk rätt från 1 miljon euro till nuvarande nivå på 2,5 miljoner euro (se prop. 2011/12:129 s. 38-41). I prospektförordningen höjs tröskelvärdet under vilket varje medlemsstat själv får avgöra om prospektskyldighet ska gälla. En medlemsstat får besluta att undanta erbjudanden av värdepapper till allmänheten från skyldigheten att offentliggöra ett prospekt om det sammanlagda beloppet för varje sådant erbjudande inom unionen är lägre än 8 miljoner euro under en tolvmånadersperiod (artikel 3.2 första stycket b). Undantaget är, liksom i dag, inte tillämpligt när värdepapper tas upp till handel på en reglerad marknad. Undantagna erbjudanden får inte vara föremål för anmälan rörande gränsöverskridande erbjudanden av värdepapper (artiklarna 3.2 första stycket a och 25). Om den som erbjuder värdepapper till allmänheten vill erbjuda värdepapper i en annan medlemsstat måste ett prospekt därför upprättas och anmälas till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (enligt artikel 25), eller de bestämmelser som gäller i värdmedlemsstaten följas. Under tröskelvärdet får medlemsstaterna införa andra informationskrav i nationell rätt om kraven inte utgör en oproportionell eller onödig börda i förhållande till sådana undantagna erbjudanden av värdepapper (skäl 13). Förordningen innebär också att den nedre gräns under vilken en medlemsstat inte kan kräva att prospekt upprättas ändras från 100 000 euro i prospektdirektivet till 1 miljon euro. 6.2 Bör tröskelvärdet för prospektskyldighet ändras? Regeringens förslag: Ett prospekt ska inte behöva upprättas när värdepapper erbjuds till allmänheten om det sammanlagda vederlaget för de värdepapper som erbjuds till investerare inom EES under en tid av tolv månader motsvarar högst 2,5 miljoner euro. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur beloppet ska beräknas när erbjudandet görs i en annan valuta än euro. Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen framhåller att ett högre tröskelvärde skulle innebära ett ökat informationsgap mellan företagen och investerarna i det fall prospekt inte upprättas. Till skillnad från i många andra länder inom EES finns det redan i dag en välfungerande och aktiv marknad i Sverige för värdepapper emitterade av små och medelstora företag. Enligt inspektionen är det viktigt att notera att flera av de länder inom EES som förväntas höja tröskelvärdet samtidigt avser att införa nationella informationskrav under tröskelvärdet. Det innebär ytterligare en nivå av regler i ett redan komplext regelverk. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att frågan om tröskelvärdet för prospektskyldighet i Sverige jämfört med andra länder inom EES bör omprövas och att det bör göras en bedömning av om det kan minska den svenska kapitalmarknadens konkurrenskraft om det nuvarande tröskelvärdet behålls. Nasdaq Stockholm AB, Näringslivets Regelnämnd NNR (NNR), Svenska Fondhandlareföreningen, med instämmande av Svenska Bankföreningen, och Svenskt Näringsliv avstyrker förslaget. Dessa remissinstanser och Nordic Growth Market NGM AB (NGM) framför i huvudsak följande. Tröskelvärdet för prospektskyldighet bör höjas till 8 miljoner euro, vilket skulle innebära en harmonisering med de förändringar som avses genomföras i andra länder i bl.a. Norden. Det är svårt för företagen att följa olika regler i olika länder. En höjning av tröskelvärdet skulle minska kostnaderna och den administrativa bördan för små och medelstora företag medan promemorians förslag kan innebära en konkurrensnackdel för den svenska marknaden. Det är inte visat att en höjning av tröskelvärdet skulle försämra investerarskyddet. Det bör övervägas att höja tröskelvärdet och ställa krav på upprättande av informationsmemorandum som gäller på handelsplatserna i dag. NGM anser att en förutsättning för att få genomföra ett erbjudande upp till 8 miljoner euro utan att upprätta prospekt bör vara att emittentens aktier tas upp till handel på en handelsplattform i Sverige och att styrelsen åtar sig ett ansvar för informationen i det informationsmemorandum som ska upprättas vid notering av värdepapper på en handelsplattform. NNR efterfrågar en närmare redogörelse för lagstiftningen på detta område i andra länder inom EES och vilka effekter andra länders lagstiftning kan få på svenska förhållanden. Förslaget bidrar enligt NNR varken till regeringens målsättning att minska företagens kostnader eller till det nordiska samarbetsprogrammet för närings- och innovationspolitik (2018-21) som innebär att det ska vara enklare och mer attraktivt för företag att verka på hela den nordiska marknaden. Fondhandlareföreningen, med instämmande av Bankföreningen, anser att tröskelvärdet i andra hand bör höjas till 5 miljoner euro och att harmonisering endast bör frångås om starka nationella skäl talar för det. Svenskt Näringsliv är också av uppfattningen att det ska krävas tungt vägande skäl för att man i Sverige ska införa strängare krav än vad som följer av EU-rättsakten. Även Sveriges advokatsamfund anser att tröskelvärdet för prospektskyldighet bör höjas till 8 miljoner euro eftersom konkurrensen om kapital annars riskerar att snedvridas. Advokatsamfundet anser att undantaget bör gälla när det sammanlagda vederlaget på EES-nivå inte överstiger 8 miljoner euro, varav det belopp som sammanlagt inom Sverige ska betalas av investerarna under en tid av tolv månader motsvarar högst 2,5 miljoner euro. Enligt Advokatsamfundet bör undantaget vidare avse det sammanlagda belopp som kan komma att betalas och inte det belopp som "erbjuds". Skälen för regeringens förslag Utgångspunkter Som framgår i avsnitt 6.1 får medlemsstaterna enligt prospektförordningen välja att i sin nationella rätt ange ett tröskelvärde mellan 1 miljon och 8 miljoner euro. Dessa trösklar är bestämda med tanke på finansmarknadernas varierande storlek inom unionen. En medlemsstat bör bestämma ett tröskelvärde med hänsyn till den nivå på det inhemska investerarskyddet som medlemsstaten finner lämpligt (se skäl 13). Utgångspunkten för ställningstagandet i frågan om en eventuell ändring av det tröskelvärde som i dag gäller enligt svensk rätt bör vara att hitta den rätta balansen mellan att underlätta för företag (särskilt små och medelstora företag) att skaffa finansiering på kapitalmarknaden och att säkerställa en hög nivå av investerarskydd. Å ena sidan innebär ett högre tröskelvärde, dvs. enklare informationskrav eller undantag från prospektskyldighet, minskade kostnader för t.ex. juridisk rådgivning vid upprättande av prospekt, vilket utgör en lättnad för de berörda företagen. Ett lågt tröskelvärde innebär att fler företag omfattas av prospektskyldighet och medför en högre administrativ börda för dessa. Det är särskilt kännbart för små och medelstora företag vars kostnader i proportion till anskaffat kapital är höga. Det kan, som Nasdaq, NNR, Svenska Fondhandlareföreningen med instämmande av Svenska Bankföreningen, Svenskt Näringsliv, NGM och Sveriges advokatsamfund framhåller, medföra en konkurrensnackdel i förhållande till företag i länder inom EES som har ett högre tröskelvärde. Det kan t.ex. leda till en minskad benägenhet för dessa företag att söka finansiering på kapitalmarknaden, vilket i sin tur innebär färre finansieringskällor och en sämre tillväxt. Ett lägre tröskelvärde innebär å andra sidan större genomlysning, ökat marknadsförtroende och en högre nivå av investerarskydd. Behovet av genomlysning kan också anses vara större när det gäller mindre företag. Ofta är det bara några få analytiker eller inte några analytiker över huvud taget som följer deras utveckling. De värdepapper som sådana företag ger ut har även lägre likviditet, företagen har ofta kortare historia och investeringarna i värdepapperen medför vanligtvis också högre risk. Finansinspektionen granskar och godkänner prospekt för att säkerställa att de krav som ställs i prospektregelverket uppfylls så att investerarna kan göra en välgrundad bedömning av den aktuella emittenten och värdepapperen. Enligt Finansinspektionen är behovet av granskning av prospekt som störst när små eller medelstora företag, som har mindre resurser att lägga på juridiska eller finansiella ombud, erbjuder värdepapper till allmänheten. Vid överväganden av olika alternativ bör hänsyn tas till investerarskyddsaspekter, finansieringsklimatet i Sverige, kostnaderna för att upprätta ett prospekt, de lättnader som bestämmelserna i prospektförordningen innebär jämfört med prospektkraven i gällande rätt och hur regleringen i angränsande länder inom EES kan påverka Sverige. Dessa aspekter utvecklas nedan. Investerarskyddet På de finansiella marknaderna gäller olika rörelseregler för den som erbjuder finansiella tjänster till investerare. Regleringen syftar i många fall till att se till att det finns adekvat information så att investerare kan fatta välgrundade beslut. Ett motiv för reglering som ofta nämns är att investerare eller sparare befinner sig i ett informationsunderläge gentemot de företag eller personer som tillhandahåller eller ger ut värdepapper. Ett prospekt innehåller de uppgifter som krävs för att en investerare ska kunna göra en bedömning av möjlig avkastning och vilken risk som är förknippad med en investering i det överlåtbara värdepapperet. Ett prospekt ska innehålla uppgifter om såväl företaget och dess ekonomiska ställning som det finansiella instrumentet och dess egenskaper. Investerare ska få den information som krävs för att kunna fatta ett välgrundat investeringsbeslut, vilket även innebär att informationen inte ska vara felaktig. Företag ska inte kunna utnyttja sitt informationsövertag till att finansiera sin verksamhet genom att ge felaktig eller tillrättalagd information. Det är dock inte fråga om att skydda någon från att fatta felaktiga beslut. Prospektreglerna syftar till att ge investerare objektiv, uttömmande och lättbegriplig information och därmed en möjlighet att göra en välgrundad bedömning av riskerna och att fatta sina beslut med full kännedom om fakta. Nasdaq, NNR, Fondhandlareföreningen med instämmande av Bankföreningen, Svenskt Näringsliv, NGM och Advokatsamfundet ifrågasätter att en höjning av tröskelvärdet för prospektskyldighet skulle försämra investerarskyddet. Det är emellertid inte enbart förekomsten av ett prospekt som bidrar till ett starkt investerarskydd. Innehållet i ett prospekt innebär t.ex. också att analytiker kan jämföra olika investeringar, vilket bidrar till att investerare får ytterligare underlag för sin bedömning. Regeringen anser därför, till skillnad från de nämnda remissinstanserna, att man kan utgå från att en höjning av tröskelvärdet skulle innebära en försämring av investerarskyddet, i vart fall om det inte införs några nationella krav för erbjudanden som inte överstiger tröskelvärdet. I sammanhanget bör nämnas att handelsplatserna ställer upp egna informationskrav för emittenter vars erbjudanden inte överskrider tröskelvärdet för prospektskyldighet. Kraven innebär att det måste upprättas ett dokument med relevant information om emittenten och värdepapperen. Informationen ska bl.a. handla om emittentens organisation, affärsmodell, verksamhet och risker. I Sverige är hushållens exponering mot aktier och obligationer globalt sett relativt hög. Denna exponering är både direkt (genom handel med finansiella instrument) och indirekt (genom t.ex. pensionssparande). Enligt uppgifter från OECD var de svenska hushållens direkta investeringar i aktier som en andel av hushållens finansiella tillgångar näst högst inom OECD år 2016 (OECD: National accounts at a Glance 2016, https://data.oecd.org/hha/household-financial-assets.htm). Finansieringsklimatet i Sverige jämfört med resten av EES Kapitalmarknadsunionen syftar till att öka och diversifiera företags möjlighet till finansiering och investerarnas investeringsmöjligheter, främja den inre marknaden och i förlängningen främja tillväxt. Prospektförordningen är ett led i fullbordandet av kapitalmarknadsunionen (skäl 1 i förordningen). Det finns dock stora skillnader mellan länderna inom EES när det gäller finansieringsklimatet. Statistik över antalet godkända prospekt och storleken på de erbjudanden som prospekten avser ger en bild av finansieringsklimatet inom EES. Enligt Esmas senaste rapport om prospekt (Report EEA prospectus activity in 2016, ESMA31-62-746, 3 July 2017) har den nedåtgående trenden för antalet godkända prospekt inom EES sedan finanskrisen fortsatt. Mellan åren 2015 och 2016 minskade antalet godkända prospekt med 8,5 procent. Antalet godkända prospekt under år 2016 utgjorde endast 33,5 procent av antalet godkända prospekt under toppåret 2007. Nästan tre fjärdedelar av de godkända prospekten år 2016 avsåg icke-aktierelaterade värdepapper, där obligationer med ett värde på minst 100 000 euro var vanligast. Godkännandet av prospekt, oavsett typ, var koncentrerat till några få jurisdiktioner. Användningen av s.k. Europapass för prospekt har också minskat under år 2016 och är koncentrerad till ett fåtal länder inom EES, där Luxemburg och Tyskland tillsammans står för 64 procent av alla prospekt med ett Europapass. Finanskrisen har haft en negativ effekt på antalet godkända prospekt i hela EES, inklusive i Sverige. Medan återhämtningen i många länder inom EES har uteblivit har det dock skett en återhämtning i Sverige och år 2016 hade Sverige, enligt data från Finansinspektionen, det största antalet godkända prospekt under en tioårsperiod. I Esmas rapport framgår att Sverige ligger på sjätte plats inom EES när det gäller alla typer av godkända prospekt. Vid en jämförelse av antalet godkända aktieprospekt låg Sverige på tredje plats. Av figuren nedan framgår att antalet godkända prospekt i Sverige avseende erbjudanden av aktier till allmänheten under åren 2015, 2016, 2017 och 2018 var 80, 117, 126 respektive 123 stycken. Cirka 50 procent av antalet godkända prospekt avseende erbjudanden av aktier till allmänheten under åren 2015-2018 avsåg emissioner som uppgick till mindre än 80 miljoner kronor, vilket motsvarar maximigränsen för undantag från prospektskyldighet enligt prospektförordningen. Mellan 12 och 15 procent avsåg emissioner på mindre än 40 miljoner kronor. De flesta av dessa emissioner avser värdepapper som finns upptagna till handel på en MTF-plattform. Dessa uppgifter tyder på ett relativt gynnsamt finansieringsklimat för företag i Sverige. Det är dock inte möjligt att uppskatta hur många företag som inte söker sig till kapitalmarknaderna eller som begränsar sin marknadsfinansiering med hänsyn till det nuvarande tröskelvärdet för prospektskyldighet på grund av kostnaderna för att upprätta ett prospekt. Antal godkända prospekt avseende erbjudanden av aktier till allmänheten Emissionsbelopp 2015 2016 2017 2018 <25 13 16 9 12 25-39 10 14 19 22 40-59 11 20 22 26 60-79 10 5 11 14 80- 36 62 65 49 Uppgifterna avser prospekt godkända av Finansinspektionen. Emissionsbeloppet anges i miljoner svenska kronor och avser det belopp som sammanlagt ska betalas av investerarna. Källa: Finansinspektionen Antal godkända prospekt per handelsplats Handelsplats 2015 2016 2017 2018 Nasdaq Stockholm 26 45 34 27 NGM Equity 5 6 3 8 First North Premier 3 8 11 12 First North 30 40 49 53 Aktietorget 13 15 25 20 NGM Nordic MTF 0 3 4 1 Onoterat 3 0 0 2 Totalt 80 117 126 123 Källa: Finansinspektionen Kostnaden för att upprätta ett prospekt Det finns begränsad tillgång till uppgifter om kostnaden för att upprätta ett prospekt i Sverige och övriga medlemsstater i EU. Uppskattningar är svåra att göra och kostnadsvariationerna är stora. Enligt kommissionen godkändes 4 000 prospekt inom EU under åren 2013 och 2014. Kostnaden för att upprätta ett aktieprospekt i EU uppskattas till i genomsnitt 1 miljon euro. Kostnaden för att upprätta prospekt för andra typer av värdepapper uppskattas i genomsnitt till en fjärdedel av kostnaden för att upprätta ett aktieprospekt. Kostnaden för ett prospekt för upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad för första gången (initial public offering, IPO) är betydligt högre. Utifrån data som lämnats i samband med kommissionens konsultation om en översyn av prospektdirektivet år 2015 uppgår dessa kostnader till mellan 680 000 euro och 1,6 miljoner euro. Juridiska kostnader inklusive juridisk rådgivning utgör 40 procent eller mer av de sammanlagda kostnaderna som uppkommer när ett prospekt upprättas (avsnitt 3.2.1 i Commission Staff Working Document; Impact Assessment, Accompanying the document Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council on the prospectus to be published when securities are offered to the public or admitted to trading, SWD(2015) 255 final, i det följande benämnt kommissionens konsekvensanalys). Finansinspektionen gjorde år 2015 en uppskattning av kostnaderna för att upprätta olika typer av prospekt i Sverige (se regeringens, Finansinspektionens och Riksbankens gemensamma konsultationssvar på kommissionens konsultation om en översyn av prospektdirektivet, Fi2015/01079/FMA/B och Fi2015/01081/V). Kostnaden för att upprätta ett aktieprospekt uppskattades till mellan 43 000 och 118 000 euro, andra typer av prospekt till mellan 11 000 och 32 000 euro, ett grundprospekt till mellan 22 000 och 54 000 euro och en IPO till mellan 108 000 och 753 000 euro. Finansinspektionens avgifter för prövning av ett aktieprospekt är 65 000 kronor och för prospekt avseende andra överlåtbara värdepapper 35 000 kronor (se förordningen [2001:911] om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen). Avgifterna varierar dock beroende på om ett prospekt upprättas i olika deldokument eller i form av ett sammanhängande prospekt. Finansinspektionen tar även ut avgift för prövning av ärenden om anmälan av ett prospekt för att få ett Europapass, överlämnande av prospekt till en behörig myndighet i ett annat land inom EES och för godkännande av tillägg till prospekt. Vissa av dessa avgifter kommer att tas bort i samband med att prospektförordningen ska börja tillämpas (se avsnitt 12). Den samlade bilden är därmed att kostnaderna för att upprätta ett prospekt i Sverige förefaller vara lägre jämfört med genomsnittet i EU. Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att även utan ett prospektkrav skulle företag som söker finansiering på kapitalmarknaden ha kostnader i samband med erbjudanden och emissioner, eftersom investerare kräver information och handelsplatserna har sina egna krav på informationsdokument om prospekt inte har upprättats. Lättnader i prospektförordningen I förhållande till reglerna om prospekt i prospektdirektivet, och därmed även till bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument, innebär prospektförordningen flera lättnader. Dessa lättnader inbegriper en möjlighet att upprätta ett enklare prospekt i form av ett EU-tillväxtprospekt (artikel 15 i förordningen), ett förenklat prospekt för sekundäremissioner (artikel 14) och möjlighet att använda sig av ett universellt registreringsdokument (artikel 9). Dessa bestämmelser beskrivs i avsnitten 4.2.3 och 4.2.4. Kommissionen uppskattar att det nya EU-tillväxtprospektet skulle innebära en kostnadsbesparing på ca 20 procent för de företag som kan använda sig av det. I beräkningarna utgår kommissionen från att genomsnittskostnaden för små och medelstora företag eller företag med begränsat börsvärde att upprätta ett prospekt är 700 000 euro och uppskattar kostnadsbesparingen för emittenter vars värdepapper handlas på en MTF-plattform till sammanlagt 45 miljoner euro per år (avsnitt 5.4.2 i kommissionens konsekvensanalys). En tjugoprocentig kostnadsminskning för aktieprospekt i Sverige motsvarar en kostnadsbesparing på mellan 8 600 och 23 600 euro per prospekt. Det är dock osäkert om kostnadsbesparingen i Sverige blir 20 procent eftersom kostnaden för att upprätta ett prospekt är olika i olika medlemsstater och är relativt låg i Sverige jämfört med motsvarande kostnadsuppskattning för hela EU. När det gäller sekundäremissioner framgår i kommissionens konsekvensanalys att ca 70 procent av alla godkända aktieprospekt under åren 2013 och 2014 avsåg sekundäremissioner (avsnitt 5.2.2). Kommissionen uppskattar att användandet av det förenklade prospektet för sekundäremissioner skulle innebära en kostnadsbesparing på ca 20 procent. Den sammanlagda kostnadsbesparingen inom EU uppskattas av kommissionen uppgå till 130 miljoner euro. När det gäller s.k. frekventa emittenter som kan använda sig av den förenkling som det universella registreringsdokumentet innebär, anser kommissionen att det är svårt att göra en uppskattning av de ekonomiska effekterna av de förenklade reglerna. Möjligheten anses dock leda till att dessa emittenter kan dra fördel av gynnsamma marknadsförhållanden, vilket även är syftet med införandet av bestämmelser om universella registreringsdokument i prospektförordningen (skäl 34). Tröskelvärdet i andra länder inom EES Flera medlemsstater har beslutat eller planerar att höja tröskelvärdet, t.ex. Danmark, Finland, Tyskland och Nederländerna. De lösningar som övervägs varierar när det gäller nivån på tröskeln och frågan om nationella bestämmelser ska krävas under tröskeln. Vid bedömningen av dessa frågor för svensk del bör det, som NNR påpekar, beaktas vilka effekter tröskelvärdena i andra länder inom EES kan få för den svenska marknaden. I Finland finns enligt gällande rätt två tröskelvärden. Upp till ett tröskelvärde på 2,5 miljoner euro som avser erbjudanden i EES under en tolvmånadersperiod krävs inte något prospekt. Mellan tröskelvärdet på 2,5 miljoner euro och ett motsvarande på 5 miljoner euro krävs inget prospekt om värdepapperen tas upp till handel på en MTF-plattform i Finland och ett bolagsprospekt enligt handelsplattformens regler hålls tillgängligt för investerarna (4 kap. 3 § 4 och 5 den finska lagen om värdepappersmarknaden). I den finska regeringens proposition (RP 111/2018 rd s. 25 f.) framkommer att man önskar höja tröskelvärdet till det högst tillåtna på 8 miljoner euro. Upp till det nya tröskelvärdet skulle dels kravet på att upprätta bolagsinformation enligt handelsplattformarnas regler behållas, dels införas ytterligare krav på upprättande av ett s.k. basinformationsdokument som innehåller tillräcklig information om emittenten och värdepapperen och som grundar sig på den finska lagen om gräsrotsfinansiering (734/2016). I juni 2018 höjdes tröskelvärdet i Danmark genom en ändring i den danska kapitalmarknadslagen (3 kap. 11 § 8 och 12 §) från 5 miljoner euro till 8 miljoner euro (lov nr. 706 av den 8 juni 2018). Några nationella krav har inte införts i Danmark. Enligt den tyska prospektlagstiftningen (Wertpapierprospektgesetz) tillämpar Tyskland i dag ett tröskelvärde på 5 miljoner euro som endast omfattar banker och emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (1 avd. 1 § andra stycket 4). I förslaget till ändring i den lagen avser den tyska regeringen att behålla detta undantag och införa ett ytterligare tröskelvärde på 8 miljoner euro som ska utgöra ett undantag från prospektskyldighet för övriga personer (1 avd. 3 § 5 och 6). Under tröskelvärdet på 8 miljoner euro avser man ställa upp ett krav på att upprätta ett nationellt informationsdokument (1 avd. 3 a §). I Nederländerna höjer man tröskelvärdet från 2,5 miljoner till 5 miljoner euro och inför dels en anmälningsskyldighet rörande erbjudandet till den behöriga myndigheten, dels nationella informationskrav upp till tröskelvärdet (s. 1 och 11 f. i det nederländska lagförslaget Verhoging vrijstellingsgrens prospectusplicht Wft). Att Sverige har en lägre beloppsgräns för prospektskyldighet (tröskelvärde) än andra länder inom EES skulle kunna minska den svenska kapitalmarknadens attraktionskraft och innebära en konkurrensnackdel i förhållande till de länder som inte kräver att något prospekt upprättas. Som Nasdaq, NNR, Fondhandlareföreningen, Bankföreningen, Svenskt Näringsliv, NGM och Advokatsamfundet påpekar finns det också ett mervärde för företagen att tröskelvärdena inom Norden harmoniseras. Det är inte optimalt att företag som avser att söka finansiering på flera marknader i Norden behöver följa olika regelverk. Det bör dock noteras att tröskelvärdet för undantag från prospektskyldighet redan i dag skiljer sig åt i de nordiska länderna. Som redogörs för ovan kommer de lösningar som övervägs av länderna inom Norden att innebära att olika regler kommer att gälla även fortsättningsvis. Som Finansinspektionen påpekar kommer några av de länder som avser att höja tröskelvärdet även att införa nationella regler under tröskelvärdet. Det är således ofrånkomligt att emittenter, oavsett hur frågan löses i Sverige, kommer att få anpassa sig till olika informationskrav i olika länder i Norden och övriga EES. Det nordiska samarbetsprogrammet för närings- och innovationspolitik, som NNR hänvisar till, har således inte fått genomslag när det gäller denna fråga. Det bör dock påpekas att finansieringsklimatet skiljer sig åt i de nordiska länderna och det kan vara fullt motiverat att välja olika lösningar när det gäller lättnader för företagen. Att olika regler gäller inom Norden i dag kan inte sägas ha inneburit någon nackdel för Sverige. Marknaderna för små och medelstora företag och investeringsviljan i sådana företag skiljer sig som nämns ovan åt i de nordiska länderna. I Sverige är investeringsviljan hög och det finns en väl fungerande marknad för små och medelstora företag. En förhållandevis lägre tröskel för undantag från prospektskyldighet skulle snarare kunna innebära att den svenska kapitalmarknaden upprätthåller sitt starka förtroende, vilket kan stärka attraktionskraften. Regeringen anser därför att det inte har framkommit omständigheter som talar för att konkurrensen skulle påverkas i någon märkbar omfattning om Sverige behåller tröskelvärdet på nuvarande nivå. Möjligheten att införa nationella regler om information i stället för prospekt bör inte utnyttjas Enligt prospektförordningen får medlemsstaterna införa informationskrav på nationell nivå som ska gälla under tröskelvärdet i förordningen, i den mån dessa inte utgör en oproportionell eller onödig börda i förhållande till sådana undantagna erbjudanden av värdepapper (skäl 13). Ett alternativ till att enbart höja tröskelvärdet för prospektskyldighet kan därför vara att införa andra informationskrav under tröskelvärdet. Sådana informationskrav bör då vara mindre betungande än dem som följer av förordningen. Utgångspunkten för övervägandena i denna proposition är att förbättra för emittenter utan att försämra investerarskyddet jämfört med dagens situation. Det är därför inte lämpligt att införa nationella regler för erbjudanden som inte överstiger dagens svenska tröskelvärde på motsvarande 2,5 miljoner euro. Det som bör övervägas är därför vilka informationsregler som bör gälla för erbjudanden som uppgår till ett värde mellan motsvarande 2,5 miljoner och 8 miljoner euro. En möjlighet, som även NGM tar upp, skulle kunna vara att kräva att det för ett erbjudande upp till ett visst tröskelvärde upprättas bolagsinformation i enlighet med de regler som gäller på en handelsplats. Det skulle innebära att de värdepapper som omfattas av erbjudandet måste tas upp till handel på en MTF-plattform för att omfattas av undantaget. Om det inte ställs några krav i lagstiftningen på hur informationen ska se ut, finns det dock en risk att den kommer att variera mellan handelsplatserna. Det kan inte heller bortses från risken att handelsplatserna anpassar sina krav, eller granskningen av informationen, för att få konkurrensfördelar. I sammanhanget kan det påpekas att det i Finland, som för närvarande tillämpar ett sådant undantag, endast finns en handelsplattform. Finland avser dock att införa ytterligare nationella informationskrav. Ur investerarskyddssynpunkt är det problematiskt att införa lagstiftning som innebär att handelsplatsernas självreglering ska anses tillräcklig. Den jämförbarhet mellan olika erbjudanden som kan åstadkommas med allmänt tillämpliga, standardiserade regler uppnås inte heller. NGM föreslår att man skulle kunna ställa krav på att emittentens styrelse åtar sig ett ansvar för informationen i det informationsmemorandum som ska upprättas enligt handelsplattformens regler. En sådan ordning är enligt regeringens uppfattning inte lämplig, eftersom det är oklart vilken rättslig verkan ett sådant åtagande skulle ha. Åtagandet skulle exempelvis inte kunna ligga till grund för skadeståndsansvar för styrelsen enligt bestämmelserna i 29 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551). Regeringen anser därför att ett sådant dokument inte kan fylla samma investerarskyddande funktion som ett prospekt. En annan möjlighet, som också Fondhandlareföreningen, med instämmande av Bankföreningen, tar upp, är att införa särskilda bestämmelser om informationsgivning upp till ett visst tröskelvärde. Sådana krav skulle dock skapa en ytterligare nivå av regler, vilket skulle riskera att komplicera prospektregelverket ytterligare. I Sverige finns det inte något annat regelverk som skulle kunna tjäna som förebild för sådana bestämmelser. Situationen är t.ex. inte densamma som i Finland, där det finns ett särskilt regelverk för gräsrotsfinansiering. EU-tillväxtprospektet innebär en betydande lättnad jämfört med nuvarande krav. När Esma tog fram sitt förslag till innehållet i EU-tillväxtprospektet hade man, utifrån det uppdrag som kommissionen gav, som utgångspunkt innehållet i de dokument som enligt självregleringen krävs för att ta upp värdepapper till handel på MTF-plattformar (se Final Report Technical advice under the Prospectus Regulation, ESMA31-62-800, 28 March 2018). EU-tillväxtprospektet får enligt prospektförordningen användas bl.a. av små eller medelstora företag, och av andra emittenter vars värdepapper handlas eller ska handlas på en tillväxtmarknad för små och medelstora företag förutsatt att emittentens genomsnittliga börsvärde var mindre än 500 000 000 euro beräknat på slutkursen för de tre föregående kalenderåren (se avsnitt 4.2.4). Villkoren för att använda sig av EU-tillväxtprospektet enligt förordningen innebär att företag vars värdepapper handlas på en MTF-plattform och som inte inbegrips i definitionen av små eller medelstora företag inte kommer att kunna använda sig av det prospektet. Om MTF-plattformen blir en tillväxtmarknad för små och medelstora företag skulle vissa av dessa företag kunna använda sig av EU-tillväxtprospektet. En möjlighet skulle kunna vara att införa bestämmelser i nationell rätt som innebär att alla emittenter som erbjuder värdepapper och som inte uppnår tröskelvärdet 8 miljoner euro kan använda sig av ett dokument som motsvarar EU-tillväxtprospektet. En förfrågan till de företag som driver MTF-plattformar i Sverige visar dock att det är mycket få emittenter som inte uppfyller villkoren för att använda ett EU-tillväxtprospekt. Det är således ett mycket litet antal emittenter som skulle kunna dra fördel av en sådan reglering. Det skulle också riskera att bli förvirrande om man i svensk rätt skulle medge att ett dokument som motsvarar EU-tillväxtprospektet upprättas i stället för ett fullständigt prospekt, samtidigt som det dokumentet inte skulle omfattas av prospektförordningen i övrigt (t.ex. Europapasset). Sammanfattningsvis anser regeringen att det inte finns tillräckliga skäl för att i svensk rätt införa regler som skulle gälla upp till tröskelvärdet i stället för prospektkravet enligt prospektförordningen. Tröskelvärdet bör inte ändras Som nämns ovan är aktiesparande en vanlig sparform i Sverige och här i landet finns en utvecklad marknad för små och medelstora företag. Finansieringsklimatet i Sverige är gott till skillnad från i många andra länder inom EES. En bidragande orsak till detta kan antas vara att den svenska marknaden är genomlyst och förtroendet för marknaden därmed är högt. Finansieringsklimatet och reglerna i de nordiska länderna skiljer sig åt redan i dag. Utifrån ovan redovisade lagförslag på detta område i några av länderna inom EES kommer förutsättningarna för erbjudanden av värdepapper till allmänheten även i fortsättningen - oavsett vilken lösning som väljs i Sverige - att skilja sig åt. Sett utifrån storleken på de emissioner för vilka aktieprospekt har godkänts i Sverige på senare år skulle en höjning av tröskelvärdet innebära att en stor andel erbjudanden inte skulle omfattas av prospektskyldighet. Prospektförordningen innebär avsevärda lättnader avseende de informationskrav som ställs på företag vid upprättande av prospekt, i synnerhet för små och medelstora företag. Särskilt införandet av möjligheten att använda EU-tillväxtprospektet syftar till att minska kostnaderna för bl.a. små och medelstora företag att erbjuda värdepapper till allmänheten. Enligt prospektförordningen ska kommissionen före den 21 juli 2022 rapportera om tillämpningen av förordningen. Rapporten ska bl.a. innehålla en analys av om EU-tillväxtprospektet leder till en balans mellan investerarskyddet och minskningen av den administrativa bördan för de personer som har rätt att använda det (artikel 48.2 b). Hur utvecklingen ser ut när det gäller användningen av bl.a. EU-tillväxtprospektet kommer att få betydelse för framtida revideringar av kraven i prospektförordningen. Av betydelse i sammanhanget är också, som framgår ovan, att det i Sverige inte finns något annat regelverk som i dag skulle kunna tjäna som utgångspunkt för ett nationellt informationskrav. Mot den bakgrunden bör det tröskelvärde som gäller i dag enligt svensk rätt tillsammans med de lättnader som finns i prospektförordningen anses utgöra en bra balans mellan en minskning av de administrativa bördorna för företag och en hög nivå av investerarskydd. För närvarande pågår förhandlingar om införande av ett regelverk om gräsrotsfinansiering på EU-nivå. Samtidigt pågår beredning i Regeringskansliet av de förslag som Utredningen om gräsrotsfinansiering har lämnat i betänkandet Gräsrotsfinansiering (SOU 2018:20). Beroende på utfallet av EU-förhandlingarna och om det införs särskilda informationskrav när det gäller gräsrotsfinansiering, kan det finnas anledning att i ett annat sammanhang se över tröskelvärdet för prospektskyldighet. Tröskelvärdet bör beräknas på EES-nivå Advokatsamfundet anser att tröskelvärdet bör ta hänsyn till hur stort erbjudande som har riktats till den svenska marknaden och att det därför bör uttryckas på så sätt att det belopp som sammanlagt inom EES ska betalas av investerarna under en tid av tolv månader motsvarar högst 8 miljoner euro, varav det belopp som sammanlagt inom Sverige ska betalas av investerarna under en tid av tolv månader motsvarar högst 2,5 miljoner euro. Det innebär enligt Advokatsamfundet att andra nationella tröskelvärden och prospektförordningens tröskelvärde kan respekteras. Advokatsamfundet anser att samfundets förslag tar om hand vissa tillämpningsproblem som skulle kunna uppstå med promemorians förslag, t.ex. om ett erbjudande lämnas i en eller flera länder inom EES med ett sammanlagt vederlag som överstiger det svenska tröskelvärdet, men erbjudandet inte lämnas i Sverige. Advokatsamfundet ifrågasätter om ett prospekt ska upprättas i Sverige i ett sådant fall. Regeringen konstaterar att frågan om huruvida det krävs ett prospekt på grund av det svenska tröskelvärdet endast blir aktuell om ett erbjudande riktar sig till investerare i Sverige. Promemorians förslag innebär därför inte någon prospektskyldighet i Sverige i det angivna fallet. Enligt Advokatsamfundet kan det även ifrågasättas om det, enligt promemorians förslag, uppstår prospektskyldighet i Sverige om det under en tolvmånadersperiod sker erbjudanden avseende samma värdepapper i såväl Sverige som i andra länder inom EES där det sammanlagda vederlaget överstiger det svenska tröskelvärdet men den del av erbjudandet som riktas till svenska investerare understiger det tröskelvärdet. Konsekvensen skulle enligt Advokatsamfundet i så fall bli att tröskelvärden i andra länder inom EES inte skulle kunna tillämpas för ett erbjudande som endast till viss del också berör Sverige, trots att tröskelvärdet 8 miljoner euro i förordningen inte överskrids. Regeringen konstaterar att promemorians förslag innebär att prospektskyldighet uppkommer i Sverige om det under en tolvmånadersperiod har skett erbjudanden såväl här i landet som i andra länder inom EES och det sammanlagda vederlaget för de värdepapper som erbjuds överstiger 2,5 miljoner euro. När ett erbjudande ska ske i Sverige görs således bedömningen av om tröskelvärdet har överskridits utifrån det sammanlagda vederlaget för erbjudanden i hela EES. Prospektförordningen hindrar i och för sig inte att bestämmelsen utformas på det sätt som Advokatsamfundet föreslår. Regeringen anser dock att den utformning som Advokatsamfundet föreslår skulle försvåra beräkningen i förhållande till i dag och föranleda tillämpningsproblem. En sådan bestämmelse förutsätter nämligen att det tydligt går att särskilja erbjudanden utifrån i vilket land inom EES de sker. Om exempelvis en emittent vars värdepapper är upptagna till handel i flera länder, t.ex. Danmark och Sverige, skulle erbjuda befintliga aktieägare att teckna aktier genom en företrädesemission går det inte att veta hur stort erbjudandet blir i respektive land eftersom aktieägandet kan förändras fram till avstämningsdagen. Det är inte ovanligt att prospektet, om det behöver upprättas ett sådant, godkänns efter avstämningsdagen. Det innebär att emittenten inte vet hur stort erbjudandet är i respektive land vid tidpunkten för ansökan om godkännande av prospektet. Regeringen anser därför att det inte är lämpligt att utforma bestämmelsen på det sätt som Advokatsamfundet föreslår. Eftersom bestämmelsen ska gälla bara när ett erbjudande riktas till investerare i Sverige, anser regeringen att den respekterar de tröskelvärden som bestämts av andra länder inom EES även om beräkningen av om det svenska tröskelvärdet överskrids ska göras utifrån det totala erbjudandet på EES-nivå. Om ett erbjudande lämnas i ett annat land inom EES kan, som anförs ovan, bara det tröskelvärde som gäller i det aktuella landet avgöra om prospekt krävs eller inte. Regeringen anser sammanfattningsvis att tröskelvärdet bör beräknas på EES-nivå i enlighet med promemorians förslag. Utformning av bestämmelsen I lagen om handel med finansiella instrument anges att ett prospekt inte behöver upprättas om det belopp som sammanlagt inom EES ska betalas av investerarna under en tid av tolv månader motsvarar högst 2,5 miljoner euro (2 kap. 4 § första stycket 5). Uttrycket "ska betalas" används inte i prospektförordningen, där det i stället anges att tröskeln avser "det sammanlagda beloppet för varje sådant erbjudande" (artikel 3.2 b). Uttrycket "ska betalas" kan visserligen anses motsvara "erbjuds", men riskerar att leda till tolkningssvårigheter när det gäller hur beräkningen ska ske i vissa fall. Om exempelvis en emittent erbjuder aktier till allmänheten till ett belopp om 10 miljoner kronor men endast aktier motsvarande ett belopp av 5 miljoner kronor tecknas och betalas skulle det kunna hävdas att det vid nästa emission inom tolvmånadersperioden endast ska tas hänsyn till vad som faktiskt tecknades och betalades vid det tidigare erbjudandet. I promemorians föreslås därför att det i bestämmelsen ska anges att beräkningen ska utgå från det belopp som "erbjuds" till investerare under en tid av tolv månader. Advokatsamfundet påpekar att det inte är ett belopp som erbjuds till allmänheten. Regeringen anser att bestämmelsen bör ta sikte på det sammanlagda belopp som kan komma att erläggas som vederlag för de värdepapper som erbjuds. Ett prospekt ska således inte behöva upprättas om det sammanlagda vederlaget för de värdepapper som erbjuds till investerare inom EES under en tid av tolv månader motsvarar högst 2,5 miljoner euro. Enligt den nuvarande bestämmelsen i lagen om handel med finansiella instrument är tröskelvärdet ett belopp som motsvarar 2,5 miljoner euro. Det framgår dock inte vid vilken tidpunkt beräkningen av detta belopp ska ske, dvs. vilken växelkurs som ska gälla. Finansinspektionen har därför behövt ta ställning till detta i tillämpningen av bestämmelsen. I sin vägledning "Granskning av prospekt" anger Finansinspektionen alternativa tidpunkter i form av tidpunkten för styrelsens beslut villkorat av bolagsstämmans godkännande, tidpunkten för bolagsstämmans beslut om nyemission efter förslag från styrelsen eller tidpunkten när styrelsen utnyttjar ett bemyndigande från bolagsstämman (Vägledning Granskning av prospekt 2012-11-01). För att skapa tydlighet för emittenterna är det önskvärt att det exakta tröskelvärdet framgår antingen av bestämmelsen i kompletteringslagen eller att det i föreskrifter på lägre nivå än lag framgår hur beräkningen ska ske. Ett alternativ är att ange tröskelvärdet i svenska kronor. En flexibel lösning är annars att även fortsättningsvis ange tröskelvärdet i euro, men ge en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur beräkningen ska ske. Det senare framstår som den lämpligaste lösningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om hur beloppet ska beräknas när erbjudandet görs i en annan valuta än euro. Den direkta följden av att ett prospekt inte upprättas trots att erbjudandet överstiger tröskelvärdet är att Finansinspektionen kan ingripa med stöd av de bestämmelser som föreslås i avsnitt 8. Den delegering av föreskriftsrätt som föreslås ovan är därmed möjlig (jfr 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen). 7 Finansinspektionens utredningsbefogenheter 7.1 Inledning Enligt prospektförordningen ska behöriga myndigheter, i enlighet med nationell rätt, ha alla tillsyns- och utredningsbefogenheter som krävs för att de ska kunna uppfylla sina skyldigheter enligt förordningen. I förordningen anges uttryckligen de tillsyns- och utredningsbefogenheter som den behöriga myndigheten åtminstone ska ha (artikel 32.1 första stycket). Det åligger medlemsstaterna att säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter som krävs (artikel 32.3). I förordningen anges också att utövandet av befogenheterna kan ske direkt, i samarbete med eller genom delegering till andra myndigheter eller efter ansökan till behöriga rättsliga myndigheter (artikel 32.2). I avsnitt 7 behandlas de utredningsbefogenheter som Finansinspektionen behöver ha till följd av förordningen. 7.2 Rätt att kräva att ett prospekt kompletteras Regeringens förslag: Om Finansinspektionen vid granskningen av ett prospekt bedömer att det behövs för att investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittenten eller erbjudandet, ska inspektionen få kräva att emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande av värdepapperen till handel på en reglerad marknad kompletterar prospektet med ytterligare uppgifter utöver dem som prospektet ska innehålla enligt EU:s prospektförordning. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt prospektförordningen ska den behöriga myndigheten kunna kräva att emittenter, erbjudare och personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad tar med kompletterande uppgifter i prospektet, om det är nödvändigt för investerarskyddet (artikel 32.1 första stycket a). Det följer redan av bestämmelserna om granskning och godkännande av prospekt att den behöriga myndigheten kan kräva kompletterande information för att prospektet ska uppfylla kraven på fullständig, begriplig och konsekvent information (artikel 20.4). Den bestämmelsen ger Finansinspektionen en möjlighet att se till att prospektet uppfyller kraven i prospektförordningen. Utöver detta ska den behöriga myndigheten dock ha en möjlighet att i det enskilda fallet kräva att prospektet även innehåller andra uppgifter än de som anges i prospektförordningen eller i delegerade akter till förordningen som antas av kommissionen. Finansinspektionen bör kunna ställa ett sådant krav när inspektionen anser att det behövs kompletteringar för att investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittenten eller de värdepapper som erbjuds eller tas upp till handel. En sådan befogenhet bör därför införas i kompletteringslagen. 7.3 Rätt att få tillgång till dokument och information Regeringens förslag: För tillsynen över att EU:s prospektförordning följs, ska Finansinspektionen få besluta att förelägga en fysisk eller juridisk person att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat. Finansinspektionen ska även få besluta att förelägga den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör. Ett föreläggande ska få förenas med vite. Ett beslut om föreläggande ska dock inte få strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt prospektförordningen ska den behöriga myndigheten kunna kräva att emittenter, erbjudare och personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad samt personer som kontrollerar dem eller kontrolleras av dem lämnar handlingar och annan information till myndigheten (artikel 32.1 första stycket b). Den behöriga myndigheten ska även kunna kräva att revisorer och företagsledning hos emittenter, erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad samt finansiella mellanhänder lämnar information till myndigheten (artikel 32.1 första stycket c). Motsvarande regler finns i prospektdirektivet (artiklarna 21.3 a-c) och har genomförts i svensk rätt i en bestämmelse i lagen om handel med finansiella instrument (6 kap. 1 a §). Finansinspektionen får därmed enligt gällande rätt begära uppgifter, handlingar eller annat för övervakningen av att bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument och kommissionens genomförandeförordning följs. Om ett sådant föreläggande inte följs får Finansinspektionen vid vite förelägga personen att göra rättelse (6 kap. 3 § 4). I avsnitt 5.1 föreslås att nuvarande bestämmelser i lagen om handel med finansiella instrument om Finansinspektionens tillsyn på prospektområdet ska utmönstras. Motsvarande bestämmelser bör i stället införas i kompletteringslagen. Till skillnad från i gällande rätt bör emellertid Finansinspektionen ha möjlighet att direkt förena ett föreläggande med vite. Det bör alltså inte krävas att Finansinspektionen beslutar om ett föreläggande om rättelse för att vid vite kunna förelägga någon att lämna uppgifter. Finansinspektionen kan även i samband med en platsundersökning (se avsnitt 7.9) begära att undersökningsobjektet lämnar handlingar till inspektionen och förena det föreläggandet med vite. Finansinspektionen har inte rätt att döma ut ett förelagt vite, utan får enligt allmänna bestämmelser ansöka hos allmän förvaltningsdomstol om att vitet ska dömas ut. Bestämmelser om viten finns i lagen (1985:206) om viten. Enligt de flesta andra lagar på finansmarknadsområdet får den behöriga myndigheten även kalla den som kan förväntas kunna lämna upplysningar i saken till förhör (se t.ex. 23 kap. 3 § första stycket lagen om värdepappersmarknaden och 3 kap. 1 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning). Finansinspektionen bör även få en sådan befogenhet på prospektområdet. Enligt förordningen ska den behöriga myndigheten ha sina befogenheter "i enlighet med nationell rätt" (artikel 32.1 första stycket). I och med detta finns ett stort utrymme att beakta nationella regler om t.ex. anonymitetsskydd och efterforskningsförbud (prop. 2009/10:217 s. 17 f.). Skyldigheten att tillhandahålla Finansinspektionen information begränsas således av bl.a. tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det innebär samtidigt att Finansinspektionen är förhindrad att förelägga den som omfattas av skydd enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen. Eftersom det redan följer av principen att grundlag har företräde framför vanlig lag, behöver detta inte anges särskilt (jfr prop. 2011/12:175 s. 19 och prop. 2016/17:22 s. 142). I likhet med det som i dag anges i lagen om handel med finansiella instrument (6 kap. 1 a §) och i flera andra lagar på finansmarknadsområdet, t.ex. lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning (3 kap. 1 § andra stycket) och lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden (3 kap. 1 § andra stycket) bör det emellertid i bestämmelsen i kompletteringslagen anges att ett föreläggande inte får strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Det är endast när det gäller advokater som det är befogat att Finansinspektionen har en skyldighet att i samband med föreläggandet beakta tystnadsplikten, eftersom det bör kunna antas att Finansinspektionen känner till att den person som ska föreläggas är advokat eller annan som kan omfattas av den lagreglerade tystnadsplikten för advokater. Något motsvarande antagande kan emellertid inte göras beträffande andra personer som omfattas av en lagstadgad tystnadsplikt. Frågan om huruvida den person som omfattas av en sådan tystnadsplikt har en skyldighet att lämna uppgifter till Finansinspektionen får avgöras i det enskilda fallet och beror på vilken tystnadsplikt det är fråga om (jfr Kammarrättens i Stockholm dom den 28 september 2006 i mål nr 4514-06). 7.4 Rätt att förbjuda ett erbjudande eller upptagande till handel Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få tillfälligt förbjuda ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad, om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning. Ett beslut om förbud ska få gälla under högst tio arbetsdagar. Om ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning eller om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet till handel skulle göra det, ska Finansinspektionen få förbjuda erbjudandet eller upptagandet. Ett sådant förbud ska upphävas om erbjudandet eller upptagandet inte längre strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning eller om det inte längre finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet till handel skulle göra det. Ett förbud ska få förenas med vite. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte att Finansinspektionen även ska få förbjuda ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet skulle strida mot bestämmelserna i prospektförordningen. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Sveriges advokatsamfund anser att ett tillfälligt förbud inte bör få upprepas vid flera tillfällen avseende samma överträdelse. Enligt Advokatsamfundet framgår det tydligare av den engelska språkversionen av prospektförordningen, där det anges "for a maximum of 10 consecutive working days on any single occasion where there are reasonable grounds for believing ...", att en viss överträdelse kan bli föremål för endast ett tillfälligt förbud. Vidare bör det tillfälliga förbudet upphöra så snart det saknas skälig anledning att tro att en överträdelse har skett, dvs. snarast möjligt och senast vid utgången av tiodagarsperioden. Om Finansinspektionen efter ett tillfälligt förbud inte har tillräckligt underlag för att bedöma om det föreligger en överträdelse eller inte, kan det enligt Advokatsamfundet ifrågasättas om det fortfarande kan anses föreligga skälig anledning att anta att så är fallet. Skälen för regeringens förslag: Enligt prospektförordningen ska den behöriga myndigheten ha rätt att meddela ett tillfälligt eller permanent förbud mot ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande till handel på en reglerad marknad (artikel 32.1 första stycket d och f). Det kan uppstå ett behov av att meddela ett förbud om t.ex. ett erbjudande om försäljning av värdepapper lämnas till allmänheten utan att ett prospekt har getts in för godkännande till Finansinspektionen. Enligt förordningen ska ett tillfälligt förbud få meddelas om det föreligger skälig anledning att misstänka att förordningen har överträtts. Ett permanent förbud ska få meddelas om det har framkommit att förordningen redan har överträtts eller om det finns skälig anledning att misstänka att den skulle överträdas. Motsvarande regler finns i prospektdirektivet (artikel 21.3 d och f) och har genomförts i svensk rätt i en bestämmelse i lagen om handel med finansiella instrument (6 kap. 1 c §). Enligt prospektdirektivet behöver dock ett permanent förbud inte kunna meddelas avseende ett upptagande till handel på en reglerad marknad. Enligt gällande rätt får därför ett permanent förbud endast avse ett erbjudande till allmänheten (se prop. 2004/05:158 s. 136). Förutsättningen är att erbjudandet strider mot bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument eller kommissionens genomförandeförordning. I avsnitt 5.1 föreslås att nuvarande bestämmelser i lagen om handel med finansiella instrument om Finansinspektionens tillsyn på prospektområdet ska utmönstras. Bestämmelser som tillgodoser kravet i prospektförordningen bör i stället införas i kompletteringslagen. Frågan är hur bestämmelserna bör utformas för att tillgodose sitt syfte, samtidigt som befogenheten inte blir alltför ingripande. Ett tillfälligt förbud under högst tio dagar ska enligt prospektförordningen kunna beslutas om det finns skälig anledning att misstänka att ett erbjudande eller ett upptagande till handel strider mot förordningen. Syftet med ett sådant förbud måste anses vara att Finansinspektionen ska få viss tid på sig att bedöma om erbjudandet eller upptagandet t.ex. omfattas av en skyldighet att upprätta prospekt och att investerare inte ska kunna teckna sig i erbjudandet eller ett upptagande till handel inte ska kunna ske under den tiden. En motsvarande bestämmelse bör införas i kompletteringslagen. I lagen om handel med finansiella instrument motsvaras "skälig anledning att misstänka" i prospektdirektivet av "skälig anledning att anta" (6 kap. 1 c § första stycket). Det är ett vanligt beviskrav i svensk rätt och bör därför gälla även enligt den nya bestämmelsen. Om Finansinspektionen bedömer att det inte finns något krav på prospekt, dvs. om Finansinspektionen inte längre har skälig anledning att anta att prospektförordningen överträds, bör förbudet, som Sveriges advokatsamfund påpekar, snarast upphävas. Om Finansinspektionen kommer fram till att det föreligger prospektskyldighet - dvs. att erbjudandet eller upptagandet strider mot prospektförordningen - bör det i stället vara möjligt att förbjuda erbjudandet eller upptagandet till handel (permanent förbud). Enligt förordningen ska ett permanent förbud kunna meddelas om det framkommit att förordningen överträtts eller om det föreligger "skälig anledning att misstänka att den skulle överträdas". Med det senare torde avses en misstanke om att emittenten inte skulle rätta sig efter den behöriga myndighetens besked att det föreligger prospektskyldighet. Det bestående förbudet bör således inte beslutas per automatik om Finansinspektionen finner att det föreligger prospektskyldighet. I lagrådsremissen görs bedömningen att detta inte torde behöva anges särskilt utan att det räcker att i bestämmelsen ange att förbudet får beslutas om erbjudandet eller upptagandet till handel strider mot prospektförordningen. För att tydliggöra att det inte är nödvändigt att en överträdelse av förordningen redan har skett, föreslås i lagrådsremissen att det i bestämmelsen ska anges att det kan handla om ett "planerat" erbjudande eller upptagande till handel. Bestämmelsen omfattar därigenom både påbörjade och planerade erbjudanden eller upptaganden till handel. Lagrådet påpekar att i förordningen anges att förbud ska kunna komma i fråga i två situationer, nämligen när överträdelse skett och när det finns skälig anledning att misstänka att en överträdelse kommer att ske (artikel 32.1 första stycket f). I lagrådsremissens förslag regleras inte den senare situationen. Lagrådet anser att det kan ifrågasättas om förslagets utformning med tillägget av ordet "planerat" uppfyller förordningens krav. Formuleringen "skälig anledning" anger nämligen ett beviskrav medan hänvisningen till planerade åtgärder hänför sig till frågan om när i tiden handlingar kan beaktas av myndigheten. Enligt Lagrådet förefaller det därför osäkert om den valda lösningen uppfyller förordningens krav. Lagrådet förordar därför att förslaget kompletteras så att lagtexten närmare återspeglar förordningen. Regeringen anser därför att bestämmelsen bör kompletteras i förhållande till lagrådsremissens förslag så att ett permanent förbud ska kunna komma i fråga även när det finns skälig anledning att anta att förordningen skulle överträdas. Ett förbud, som beslutas enligt bestämmelsen bör gälla på obestämd tid. Det hindrar dock inte emittenten från att genomföra ett annat erbjudande eller upptagande till handel. Det bör t.ex. anses vara fråga om ett annat erbjudande om erbjudandet avser en annan typ av värdepapper än de som förbudet avser. En emittent bör inte heller vara helt förhindrad från att gå vidare med det erbjudande som förbudet avser, eftersom emittenten t.ex. kan ta fram och få ett prospekt godkänt. Det bör därför anges i bestämmelsen att förbudet ska upphävas om erbjudandet eller upptagandet till handel inte längre strider mot bestämmelserna i prospektförordningen eller om det inte längre finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet skulle göra det. Advokatsamfundet anser att Finansinspektionen inte bör få besluta om ett nytt tillfälligt förbud för samma misstänkta överträdelse. Regeringen anser att om Finansinspektionen efter utgången av tiodagarsfristen inte har tillräckligt underlag för att bedöma om det föreligger prospektskyldighet men det fortfarande finns skälig anledning att anta att så är fallet, bör inspektionen kunna besluta om ett nytt tillfälligt förbud. I en sådan situation kan det visserligen, som Advokatsamfundet påpekar, ifrågasättas om det fortfarande finns skälig anledning att anta att det föreligger en överträdelse och att det i så fall inte finns rättsliga förutsättningar för ett förbud. Det bör dock kunna förekomma fall när Finansinspektionen har förelagt erbjudaren eller emittenten att ge in underlag för inspektionens bedömning, men att denne inte har följt föreläggandet. I en sådan situation är det fördelaktigare för erbjudaren eller emittenten att Finansinspektionen beslutar om ett nytt tillfälligt förbud i stället för ett permanent förbud. Enligt regeringens uppfattning bör inte heller det som anges i den engelska språkversionen av prospektförordningen tolkas som att det innebär ett hinder mot att fatta ett sådant beslut. Ett förbud bör få förenas med vite. 7.5 Rätt att förbjuda marknadsföring Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få tillfälligt förbjuda marknadsföring av ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad om det finns skälig anledning att anta att marknadsföringen, erbjudandet eller upptagandet till handel strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning. Ett sådant förbud ska få gälla under högst tio arbetsdagar. Om ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning eller om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet skulle göra det, ska Finansinspektionen få förbjuda marknadsföring av erbjudandet eller upptagandet till handel. Ett sådant förbud ska upphävas om erbjudandet eller upptagandet till handel inte längre strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning eller om det inte längre finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet skulle göra det. Ett förbud ska få förenas med vite. Om information som ska framgå av prospekt och marknadsföringsmaterial inte tillhandahålls på det sätt och i den form som följer av EU:s prospektförordning ska även marknadsföringslagen tillämpas. I marknadsföringslagen ska lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning införas i den bestämmelse där de lagar som innehåller bestämmelser om marknadsföring anges. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorians förslag används termen "reklam" i stället för termen "marknadsföring". I promemorian föreslås inte att Finansinspektionen även ska få ska få förbjuda marknadsföring av ett erbjudande eller upptagande till handel om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet till handel skulle strida mot bestämmelserna i prospektförordningen. I promemorian föreslås inte heller någon ändring i marknadsföringslagen. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att förslaget som rör Finansinspektionens befogenhet att förbjuda reklam inte uppfyller kravet i prospektförordningen, som innebär att inspektionen även ska ha en möjlighet att förbjuda reklam om det föreligger skälig anledning att tro att förordningen har överträtts (artikel 32.1 första stycket e). Förvaltningsrätten i Stockholm påpekar att lagstiftningen förutsätter att Finansinspektionen och Konsumentverket är överens om vilken av dem som ska ingripa i en viss situation och att avsaknad av samsyn får konsekvenser för frågan om behörigt forum. Förvaltningsrätten anser därför att eventuella konsekvenser för domstolarna i detta hänseende bör analyseras. Konsumentverket bedömer det inte vara något problem ur ett tillsynsperspektiv att såväl lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning som marknadsföringslagen ska gälla parallellt. Skälen för regeringens förslag Finansinspektionens befogenhet Enligt prospektförordningen ska den behöriga myndigheten ha möjlighet att förbjuda annonsering helt eller tillfälligt eller kräva att emittenter, erbjudare eller personer som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad eller relevanta finansiella mellanhänder upphör med eller tillfälligt drar in annonseringen under högst tio på varandra följande arbetsdagar vid ett och samma tillfälle, om det föreligger skälig anledning att tro att förordningen har överträtts (artikel 32.1 första stycket e). En motsvarande regel finns i prospektdirektivet (artikel 21.3 e) och har genomförts i svensk rätt i en bestämmelse i lagen om handel med finansiella instrument (6 kap. 1 d §). Enligt den bestämmelsen får Finansinspektionen förbjuda reklam som avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper eller ett upptagande till handel på en reglerad marknad, om Finansinspektionen har skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet strider mot bestämmelserna i den lagen eller kommissionens genomförandeförordning. Om förbudet är tillfälligt, får det gälla under högst tio arbetsdagar. I avsnitt 5.1 föreslås att nuvarande bestämmelser i lagen om handel med finansiella instrument om Finansinspektionens tillsyn på prospektområdet ska utmönstras. Bestämmelser som tillgodoser kravet i prospektförordningen bör i stället införas i kompletteringslagen. Lagrådet påpekar att det av 3 § marknadsföringslagen (2008:486) framgår att med marknadsföring avses reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter. Begreppet reklam har således en snävare innebörd än begreppet marknadsföring. Det kan enligt Lagrådet övervägas om det finns behov av att i lagförslagen ersätta "reklam" med "marknadsföring". Nedan föreslås att det ska införas en hänvisning till kompletteringslagen i den förteckning i marknadsföringslagen (1 §) där andra lagar som innehåller bestämmelser om marknadsföring anges. Terminologin i kompletteringslagen bör enligt regeringens uppfattning överensstämma med den i marknadsföringslagen. Termen "marknadsföring" bör därför användas även i kompletteringslagen i stället för termen "reklam". Det innebär att Finansinspektionens befogenhet att besluta om förbud enligt förslagen i detta avsnitt även kan omfatta andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter. Bestämmelsen i kompletteringslagen om förbud mot marknadsföring bör utformas på samma sätt som den bestämmelse om förbud mot ett erbjudande eller upptagande till handel som föreslås i avsnitt 7.4, dvs. det bör göras åtskillnad mellan tillfälliga och permanenta förbud. Ett tillfälligt förbud mot marknadsföring, som gäller i högst tio dagar, bör därför få meddelas om det finns skälig anledning att anta att ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad strider mot bestämmelserna i prospektförordningen. Om Finansinspektionen efter utgången av tiodagarsfristen inte har tillräckligt underlag för att bedöma om det föreligger prospektskyldighet men det fortfarande finns skälig anledning att anta att så är fallet, bör inspektionen kunna besluta om ett nytt tillfälligt förbud (jfr avsnitt 7.4). I prospektförordningen finns det dock även bestämmelser om hur marknadsföring (i förordningen kallat annonsering) som gäller ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande till handel på en reglerad marknad ska utformas (artikel 22). Informationen i annonseringen måste bl.a. överensstämma med informationen i prospektet. Eftersom det i prospektförordningen anges att ett förbud mot annonsering ska kunna meddelas om det finns skälig anledning att tro att förordningen har överträtts, bör det även omfatta en misstänkt överträdelse av bestämmelserna om annonsering. Ett tillfälligt förbud bör därför även kunna meddelas om det finns skälig anledning att anta att marknadsföringen i sig strider mot förordningen. Finansinspektionen anser att förslaget inte ger inspektionen befogenhet att permanent förbjuda reklam om det föreligger skälig anledning att tro att prospektförordningen har överträtts, vilket den behöriga myndigheten ska kunna enligt förordningen (artikel 32.1 första stycket e). I den engelska språkversionen av förordningen uttrycks denna befogenhet enligt följande: "... to prohibit or suspend advertisements or require issuers, offerors or persons asking for admission to trading on a regulated market, or relevant financial intermediaries to cease or suspend advertisements for a maximum of 10 consecutive working days on any single occasion where there are reasonable grounds for believing that this Regulation has been infringed". Regeringen tolkar det som anges på så sätt att den behöriga myndigheten ska kunna förbjuda annonsering eller kräva att annonsering upphör - under högst tio på varandra följande arbetsdagar - om det finns skälig anledning att tro att förordningen har överträtts. Den engelska språkversionen talar därför för att det enbart handlar om tillfälliga förbud, medan den svenska språkversionen gör en distinktion mellan ett "helt eller tillfälligt" förbud. Enligt regeringens bedömning innebär bestämmelsen således inte att det enligt prospektförordningen krävs att en behörig myndighet ska ha befogenhet att permanent förbjuda marknadsföring. Det är inte heller så som t.ex. den finska regeringen har tolkat förordningen (se den finska propositionen RP 111/2018 rd och förslaget till ny 17 kap. 1 b § värdepappersmarknadslagen). Regeringen anser därför att den föreslagna bestämmelsen uppfyller kraven i prospektförordningen. Prospektförordningen innehåller således inget krav på att den behöriga myndigheten ska kunna permanent förbjuda marknadsföring (jfr artikel 32.1 första stycket f). Om Finansinspektionen finner att ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad strider mot bestämmelserna i prospektförordningen bör dock inspektionen, på samma sätt som enligt förslaget i avsnitt 7.4 när det gäller förbud mot erbjudanden eller upptaganden till handel, kunna förbjuda marknadsföring av erbjudandet eller upptagandet till handel. I förslaget i avsnitt 7.4 görs en justering med anledning av Lagrådets synpunkter på så sätt att Finansinspektionen även ska få förbjuda ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet till handel skulle strida mot bestämmelserna i förordningen. Enligt förordningen krävs det inte att den behöriga myndigheten ska ha någon motsvarande möjlighet att förbjuda marknadsföring enligt dessa grunder. Det som anges i förordningen är endast en uppräkning av de befogenheter som den behöriga myndigheten åtminstone ska ha (se artikel 32.1 första stycket och avsnitt 7.1). Medlemsstaterna får därför i nationell rätt införa ytterligare befogenheter för den behöriga myndigheten. Det är en rimlig konsekvens att Finansinspektionen även kan förbjuda marknadsföringen av ett erbjudande eller upptagande till handel som inspektionen förbjuder med stöd av de bestämmelser som föreslås i avsnitt 7.4. Detta är alltså en situation som skiljer sig åt från den när den behöriga myndigheten ska kunna förbjuda marknadsföring, när marknadsföringen i sig strider mot förordningen. Ett permanent förbud eller ett annat ingripande i den situationen kan beslutas med stöd av de bestämmelser som föreslås i avsnitt 8.3. I bestämmelsen bör det även anges att ett permanent förbud ska upphävas om erbjudandet eller upptagandet till handel inte längre strider mot bestämmelserna i förordningen eller om det inte längre finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet till handel skulle göra det. Förutom att den behöriga myndigheten ska kunna förbjuda annonsering, anges i prospektförordningen, till skillnad från i prospektdirektivet, att den behöriga myndigheten ska kunna kräva att emittenter, erbjudare eller personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad eller relevanta finansiella mellanhänder upphör med eller tillfälligt drar in annonseringen (artikel 32.1 första stycket e i förordningen). En sådan möjlighet bör dock anses rymmas inom möjligheten att förbjuda marknadsföring. Ett förbud bör få förenas med vite. Eftersom det föreslås att bestämmelser om marknadsföring ska införas i kompletteringslagen bör det införas en hänvisning till den lagen i den bestämmelse i marknadsföringslagen där samtliga lagar som innehåller bestämmelser om marknadsföring anges (1 §). Konsumentverkets tillsyn Enligt förslaget ovan kommer Finansinspektionen att kunna förbjuda marknadsföring. Samtidigt gäller marknadsföringslagens bestämmelser för konsumenter som inte har fått tillräcklig information i samband med marknadsföring av produkter. Enligt den lagen får domstolen besluta om bl.a. förbud mot marknadsföring som är otillbörlig (23 och 27 §§) eller Konsumentombudsmannen besluta att meddela ett förbudsföreläggande (23 och 28 §§). Det förhållandet att även marknadsföringslagen kan tillämpas innebär inte något hinder mot att Finansinspektionen ingriper med stöd av den föreslagna bestämmelsen i kompletteringslagen. Det är dock lämpligt att, på samma sätt som i flera andra lagar på finansmarknadsområdet (se bl.a. 4 kap. 20 § lagen [2004:46] om värdepappersfonder och 2 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter), i kompletteringslagen införa en bestämmelse som hänvisar till marknadsföringslagens bestämmelser. En sådan bestämmelse klargör att också marknadsföringslagens sanktionssystem (förutom 29-36 §§) inklusive skadeståndsbestämmelse (37 §) kan komma att tillämpas om informationskraven i prospektförordningen inte följs. Som anfördes i samband med genomförandet i svensk rätt av prospektdirektivet bör Finansinspektionen och Konsumentverket samråda med varandra innan en åtgärd vidtas (se prop. 2004/05:158 s. 120). Att myndigheterna ska samråda med varandra i frågor på de områden där myndigheterna har ett gemensamt tillsynsansvar framgår av respektive myndighetsinstruktion (2 § och 7 § första stycket 2 förordningen [2009:93] med instruktion för Finansinspektionen och 1 § och 6 § 2 förordningen [2009:607] med instruktion för Konsumentverket). Sedan tidigare finns ett samverkansavtal mellan myndigheterna som klargör hur detta samråd ska ske och på vilka områden. Finansinspektionen och Konsumentverket bör därmed kunna bedriva sin tillsyn med anledning av kompletteringslagen på samma sätt som i de övriga fallen där de har ett gemensamt tillsynsansvar. Konsumentverket bedömer att det inte bör vara något problem ur ett tillsynsperspektiv att såväl kompletteringslagen som marknadsföringslagen ska gälla parallellt. Det samverkansavtal som finns mellan Finansinspektionen och Konsumentverket har enligt verket fungerat väl i andra sammanhang där myndigheterna samverkar. Det bör enligt regeringens mening därför inte uppstå några sådana konsekvenser som Förvaltningsrätten i Stockholm befarar när det gäller myndigheternas samsyn i fråga om vilken av de båda myndigheterna som bör ingripa i en viss situation. 7.6 Rätt att förbjuda handel på en reglerad marknad, MTF-plattform eller OTF-plattform Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få besluta att handeln med ett finansiellt instrument på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska avbrytas tillfälligt om det finns skälig anledning att anta att bestämmelserna i EU:s prospektförordning har överträtts. Ett sådant beslut ska få gälla under högst tio arbetsdagar. Finansinspektionen ska få besluta att handeln med ett finansiellt instrument på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska avbrytas om bestämmelserna i EU:s prospektförordning har överträtts. Ett sådant beslut ska upphävas om överträdelsen har upphört. Det ska även införas en bestämmelse i lagen om värdepappersmarknaden om att Finansinspektionen får besluta om handelsstopp för värdepapper som handlas på en reglerad marknad, MTF-plattform eller OTF-plattform om emittentens ställning är sådan att handeln skulle skada investerarnas intressen. I lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning ska det tas in en upplysningsbestämmelse om bestämmelserna om handelsstopp i lagen om värdepappersmarknaden. I lagen om värdepappersmarknaden ska det tas in en upplysningsbestämmelse om bestämmelserna om handelsstopp i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att promemorians förslag inte innehåller några bestämmelser om handelsstopp i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning för den situationen att bestämmelserna i prospektförordningen har överträtts eller det finns skälig anledning att anta att så har skett. I promemorian föreslås det inte någon upplysningsbestämmelse i lagen om värdepappersmarknaden. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att bestämmelserna om handelsstopp i lagen om värdepappersmarknaden inte helt uppfyller kraven i prospektförordningen och att det därför behöver införas bestämmelser om handelsstopp även i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning för det fall att prospektförordningen har överträtts eller det finns skälig anledning att anta att så har skett. Skälen för regeringens förslag: Den behöriga myndigheten ska enligt prospektförordningen kunna förbjuda handel på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller OTF-plattform om det har framkommit att bestämmelserna i förordningen har överträtts (artikel 32.1 första stycket h). Den behöriga myndigheten ska även tillfälligt, i högst tio arbetsdagar, kunna förbjuda handel eller begära att en reglerad marknad, MTF-plattform eller OTF-plattform meddelar tillfälligt förbud för handel om det föreligger skälig anledning att tro att bestämmelserna i förordningen har överträtts (artikel 32.1 första stycket g). Ett tillfälligt handelsstopp, som dock inte är begränsat i tid, ska också kunna beslutas om emittentens ställning är sådan att handeln skulle skada investerarnas intressen (artikel 32.1 första stycket m). Reglerna har motsvarigheter i prospektdirektivet (artikel 21.3 g och h och 21.4 b) med den skillnaden att reglerna i direktivet endast omfattar handel på reglerade marknader. Reglerna i prospektdirektivet genomfördes i den numera upphävda lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet. I den lagen fanns redan ett handelsförbud som regeringen bedömde delvis uppfyllde prospektdirektivets krav (10 kap. 1 §). För ett fullständigt genomförande av direktivets krav behövde emellertid "emittentens ställning" införas som ett skäl att förbjuda handel (prop. 2004/05:158 s. 139 f.). Bestämmelsen om handelsstopp i lagen om börs- och clearingverksamhet överfördes år 2007 till lagen om värdepappersmarknaden (prop. 2006/07:115 s. 481 f.). Vid genomförandet av MiFID II ändrades bestämmelsen så att den skulle stämma överens med kraven i det direktivet och i samband därmed utmönstrades "emittentens ställning" som en grund för handelsstopp (prop. 2016/17:162 s. 492). Enligt den bestämmelsen får Finansinspektionen besluta att ett handelsstopp som beslutats av en börs eller ett värdepappersinstitutet som driver en MTF- eller OTF-plattform ska bestå och också själv besluta om handelsstopp om vissa förutsättningar är uppfyllda (22 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden). För att tillgodose kraven i prospektförordningen bör emittentens ställning återinföras som en ytterligare grund i bestämmelsen om handelsstopp i lagen om värdepappersmarknaden. I kompletteringslagen bör det samtidigt införas en bestämmelse som upplyser om bestämmelserna om handelsstopp i lagen om värdepappersmarknaden. Handelsstopp enligt den ovan nämnda bestämmelsen i lagen om värdepappersmarknaden kan beslutas på den grunden att investerarna inte i tillräcklig omfattning har tillgång till information om emittenten eller det finansiella instrumentet, dvs. t.ex. om ett prospekt inte har upprättats eller att informationen i prospektet inte är tillräcklig. Som Finansinspektionen påpekar skulle dock en emittent kunna offentliggöra information om bolaget eller de värdepapper som ett prospekt avser utan att upprätta ett tillägg till prospekt och på så sätt överträda bestämmelserna i prospektförordningen men utan att Finansinspektionen kan fatta beslut om handelsstopp enligt lagen om värdepappersmarknaden eftersom ingen av grunderna i bestämmelsen i den lagen blir tillämplig. Regeringen instämmer även med Finansinspektionen om att bestämmelsen i den lagen inte uppfyller det krav i förordningen som innebär att den behöriga myndigheten ska kunna besluta om ett tidsbegränsat handelsstopp upp till högst tio arbetsdagar. För att svensk rätt ska uppfylla förordningens krav fullt ut bör det därför införas en sådan befogenhet. Det är lämpligt att bestämmelser om handelsstopp som endast är tillämpliga vid överträdelser av prospektförordningen införs i kompletteringslagen. Bestämmelserna bör ge Finansinspektionen möjlighet att besluta att handeln med ett finansiellt instrument på en handelsplats ska avbrytas under högst tio arbetsdagar om det finns skälig anledning att anta att bestämmelserna i prospektförordningen har överträtts. Om Finansinspektionen efter utgången av tiodagarsfristen inte har tillräckligt underlag för att bedöma om det föreligger prospektskyldighet men det fortfarande finns skälig anledning att anta att så är fallet, bör inspektionen kunna besluta om ett nytt tillfälligt förbud (jfr avsnitten 7.4 och 7.5). Finansinspektionen bör även få möjlighet att permanent avbryta handeln med ett finansiellt instrument om prospektförordningen har överträtts. Ett sådant beslut bör dock upphävas om överträdelsen har upphört. I lagen om värdepappersmarknaden bör det införas en bestämmelse som upplyser om bestämmelserna om handelsstopp i kompletteringslagen. 7.7 Korrigering av felaktig eller vilseledande information Regeringens förslag: Om det förekommer felaktiga eller vilseledande uppgifter i ett prospekt, ska Finansinspektionen få offentliggöra korrekta uppgifter. Ett föreläggande om ändring eller komplettering av ett universellt registreringsdokument ska få förenas med vite. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att den föreslagna bestämmelsen inte tillgodoser prospektförordningens krav eftersom den bestämmelse i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning som enligt promemorians bedömning tillgodoser prospektförordningens krav har ett mer begränsat tillämpningsområde än det som anges i prospektförordningen om att en behörig myndighet ska kunna kräva att all väsentlig information lämnas ut. Skälen för regeringens förslag: Enligt prospektförordningen ska den behöriga myndigheten kunna lämna ut eller kräva att emittenten lämnar ut all väsentlig information som kan tänkas påverka bedömningen av ett värdepapper som erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad för att säkerställa investerarskydd eller att marknaden fungerar störningsfritt (artikel 32.1 första stycket l). Detta motsvarar till viss del prospektdirektivet, där det anges att den behöriga myndigheten ska ha befogenhet att kräva att emittenten låter investerarna ta del av all väsentlig information som kan tänkas påverka bedömningen av ett värdepapper som tagits upp till handel på en reglerad marknad (artikel 21.4 a). När prospektdirektivet genomfördes i svensk rätt hänvisade regeringen i denna del till bestämmelserna i den numera upphävda lagen om börs- och clearingverksamhet om utgivares skyldighet att offentliggöra upplysningar som är av betydelse för bedömning av kursvärdet på värdepapperen (prop. 2004/05:158 s. 139 f.). Skyldigheten att offentliggöra kurspåverkande information motsvaras i gällande rätt av skyldigheten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (marknadsmissbruksförordningen) att offentliggöra insiderinformation (artikel 17). Liksom när prospektdirektivet genomfördes har den som driver handelsplatsen ett ansvar att se till att utgivaren fullgör denna skyldighet (11 kap. 8 § och 15 kap. 9 § lagen om värdepappersmarknaden). Det har dock införts nya befogenheter för Finansinspektionen på marknadsmissbruksområdet som innebär att inspektionen kan ingripa mot den som inte uppfyller sin skyldighet att offentliggöra insiderinformation till allmänheten. Finansinspektionen kan t.ex. förelägga en emittent att offentliggöra insiderinformationen (5 kap. 2 § 2 och 3 § första stycket 1 lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning). Inspektionen kan även korrigera sådan felaktig eller vilseledande information som kan utgöra ett led i marknadsmanipulation (3 kap. 4 § samma lag). Förslaget i avsnitt 7.2 innebär att Finansinspektionen i samband med granskningen av ett prospekt ska få kräva kompletteringar om det behövs för att investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittenten, erbjudaren eller personen som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad. Förslaget i avsnitt 8.4.1 innebär att Finansinspektionen också ska få förelägga en emittent eller erbjudare att upprätta ett tillägg till prospekt om emittenten eller erbjudaren inte har fullgjort den skyldigheten (se artikel 23 i prospektförordningen). Vidare har Finansinspektionen, i egenskap av behörig myndighet, möjlighet att med stöd av prospektförordningen kräva att en emittent under vissa förutsättningar ändrar eller kompletterar ett universellt registreringsdokument om det är felaktigt på ett sätt som sannolikt kan vilseleda allmänheten, även om det universella registreringsdokumentet inte används som en del av ett prospekt (artikel 9.9). Av prospektförordningen följer att en person kan hållas ansvarig för information som lämnas i ett universellt registreringsdokument endast om dokumentet används som en del av ett godkänt prospekt (artikel 11.3). Det torde innebära att Finansinspektionen inte kan ingripa mot den som har upprättat ett universellt registreringsdokument på felaktigt sätt om inte dokumentet används som en del av ett prospekt (se avsnitt 8.3). För att ett föreläggande mot en emittent om ändring eller komplettering av ett sådant universellt registreringsdokument inte ska vara verkningslöst bör Finansinspektionen i stället ha möjlighet att förena föreläggandet med vite. En bestämmelse som gör det möjligt att förena ett sådant föreläggande med vite bör tas in i kompletteringslagen. I vissa situationer kan det dock finnas anledning för Finansinspektionen att själv snabbt gå ut med korrigerande information för att säkerställa investerarskydd. Enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning får Finansinspektionen dels själv korrigera, dels förelägga den som spridit felaktig eller vilseledande information som kan utgöra ett led i förbudet mot marknadsmanipulation i marknadsmissbruksförordningen att korrigera informationen (3 kap. 4 §). Bestämmelsen har införts till följd av marknadsmissbruksförordningen (artikel 23.2 första stycket m). Syftet med bestämmelsen är att Finansinspektionen ska kunna vidta åtgärder för att se till att allmänheten får korrekt information genom att se till att en emittent eller annan person som har offentliggjort falsk eller vilseledande information offentliggör en rättelse (prop. 2016/17:22 s. 173). På motsvarande sätt syftar det som anges i prospektförordningen till att investerarna ska förses med korrekt information inför deras bedömning av ett värdepapper. Det finns i gällande rätt inget hinder mot att Finansinspektionen - med beaktande av bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) - publicerar information som kan behövas för investerare och allmänhet, inklusive korrigeringar av falsk eller vilseledande information. En myndighet kan dock vara obenägen att tillkännage sin uppfattning i olika frågor om detta riskerar att inverka negativt på t.ex. ett företags möjlighet att bedriva affärsverksamhet. Det är därför lämpligt att det införs en tydlig rättslig grund för agerandet, mot vilken Finansinspektionens ställningstagande också kan bedömas (jfr samma prop. s. 173 f.). Det bör därför införas en bestämmelse i kompletteringslagen om att Finansinspektionen, om det förekommit felaktiga eller vilseledande uppgifter i ett prospekt, får offentliggöra korrekta uppgifter. Finansinspektionen påpekar att den föreslagna bestämmelsen har ett mer begränsat tillämpningsområde än det som anges i prospektförordningen om att den behöriga myndigheten ska kunna kräva att en emittent lämnar ut all väsentlig information som kan tänkas påverka bedömningen av ett värdepapper (artikel 32.1 första stycket l). Regeringen anser emellertid att bestämmelsen, tillsammans med de bestämmelser som redogörs för ovan, ger Finansinspektionen de befogenheter som krävs för att inspektionen ska kunna begära den information som behövs för att tillgodose investerarskyddet. 7.8 Rätt att vidta åtgärder till följd av ett produktingripande Regeringens förslag: Om ett värdepapper omfattas av ett produktingripande enligt artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument, ska Finansinspektionen få 1. avbryta granskningen av ett prospekt som har getts in till inspektionen för godkännande, eller 2. förelägga en emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad att avbryta eller begränsa erbjudandet av värdepapper till allmänheten eller upptagandet till handel i enlighet med produktingripandet. Ett föreläggande ska få förenas med vite. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (artikel 42.1), nedan kallad MiFIR, får den behöriga myndigheten under vissa förutsättningar förbjuda eller begränsa 1. marknadsföring, distribution eller försäljning av vissa finansiella instrument eller strukturerade insättningar eller finansiella instrument eller strukturerade insättningar med vissa särskilda egenskaper, eller 2. en viss typ av finansiell verksamhet eller praxis. Den behöriga myndigheten kan av försiktighetsskäl även införa ett förbud eller begränsning innan ett finansiellt instrument eller en strukturerad insättning har marknadsförts, distribuerats eller sålts till kunder (artikel 42.2 andra stycket i MiFIR). Vidare får den behöriga myndigheten i undantagsfall vidta provisoriska åtgärder om myndigheten bedömer det nödvändigt för att förhindra att finansiella instrument, strukturerade insättningar, praxis eller verksamheter ger upphov till skada (artikel 42.4). De provisoriska åtgärderna får endast gälla upp till tre månader. Sådana åtgärder kallas för produktingripanden. Ett produktingripande enligt MiFIR gäller för värdepappersinstitut och börser, som inte får agera i strid med produktingripandet. Syftet med bestämmelsen om produktingripande är att den behöriga myndigheten ska kunna förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution eller försäljning av någon typ av finansiellt instrument eller strukturerad insättning som väcker allvarliga betänkligheter i fråga om investerarskyddet eller finansmarknadernas eller råvarumarknadernas korrekta funktion (skäl 29 i MiFIR). Enligt prospektförordningen ska den behöriga myndigheten ha befogenhet att avbryta granskningen av ett prospekt eller avbryta eller begränsa ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande till handel på en reglerad marknad om myndigheten utnyttjar den ovan nämnda befogenheten enligt MiFIR (artikel 32.1 första stycket j i prospektförordningen). Om Finansinspektionen beslutar om ett produktingripande bör inspektionen således antingen kunna avbryta en pågående granskning av ett prospekt som relaterar till ett värdepapper som omfattas av ingripandet eller förelägga en erbjudare, emittent eller den som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad att avbryta eller begränsa erbjudandet eller upptagandet till handel i enlighet med ingripandet. En bestämmelse med den innebörden bör tas in i kompletteringslagen. Ett föreläggande bör få förenas med vite. 7.9 Rätt att utföra platsundersökningar Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få genomföra en undersökning i en fysisk eller juridisk persons verksamhetslokal om det är nödvändigt för tillsynen över att denne följer bestämmelserna i EU:s prospektförordning. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att det bör förtydligas att en platsundersökning endast kan genomföras om den som är föremål för undersökningen frivilligt går med på det. Skälen för regeringens förslag: Enligt prospektförordningen ska den behöriga myndigheten kunna utföra inspektioner eller undersökningar på plats, utom i fysiska personers privatbostäder, för att få tillträde till lokaler för att få åtkomst till dokument och andra uppgifter i någon form när det föreligger rimlig misstanke om att det finns dokument och andra uppgifter med anknytning till föremålet för inspektionen eller utredningen som kan vara relevanta för att bevisa en överträdelse av förordningen (artikel 32.1 första stycket n). Bestämmelsen har en motsvarighet i prospektdirektivet (artikel 21.4 d). Till skillnad från i prospektförordningen anges i direktivet att befogenheten ska gälla efter det att värdepapper tagits upp till handel på en reglerad marknad. Vid genomförandet av den regeln i svensk rätt bedömde regeringen att det i praktiken endast skulle vara aktuellt att genomföra platsundersökningar hos börser och auktoriserade marknadsplatser och valde därför att begränsa Finansinspektionens befogenhet till undersökningar hos dessa företag (prop. 2004/05:158 s. 135). I prospektförordningen finns dock inte någon begränsning när det gäller tidpunkten för när en platsundersökning ska kunna genomföras. Finansinspektionen har i dag befogenhet att genomföra en platsundersökning hos bl.a. värdepappersinstitut, börser och sådana emittenter som omfattas av vissa skyldigheter att upprätta och offentliggöra regelbunden finansiell information (23 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden). Liknande bestämmelser finns i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse (13 kap. 4 §) och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning (3 kap. 5 §). Regeln i prospektförordningen gäller dock i andra situationer och för fler än de som omfattas av Finansinspektionens nuvarande befogenheter. Utöver de företag som omfattas av nyssnämnda bestämmelser omfattar regeln i prospektförordningen t.ex. emittenter som har en skyldighet att upprätta prospekt enligt förordningen och personer som har ansökt om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad. För att Finansinspektionen ska ha de befogenheter som krävs enligt prospektförordningen är det nödvändigt att införa en bestämmelse i kompletteringslagen som ger inspektionen befogenhet att genomföra platsundersökningar för att utreda att fysiska eller juridiska personer följer just den förordningens bestämmelser (jfr prop. 2016/17:22 s. 145-147). En sådan undersökning bör endast kunna avse den fysiska eller juridiska person som utreds och bör endast kunna genomföras i en sådan persons verksamhetslokaler (jfr 3 kap. 5 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning). En undersökning bör få ske om det är nödvändigt för övervakningen av att en fysisk eller juridisk person följer bestämmelserna i prospektförordningen. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att det bör förtydligas att en platsundersökning endast kan genomföras om den som är föremål för undersökningen frivilligt går med på det. I propositionen föreslås det inte några tvångsmedel för det fall den som undersökningen ska genomföras hos inte medverkar till detta. Den som undersökningen avser kommer därmed i och för sig att ha möjlighet att motsätta sig en undersökning. Förslaget innebär dock att det ska införas en befogenhet för Finansinspektionen att genomföra platsundersökningar och det vore missvisande att beskriva det som att det är "frivilligt" för den som undersökningen avser att gå med på det. 7.10 Övriga befogenheter Regeringens bedömning: Det krävs inte någon lagstiftningsåtgärd till följd av regeln i EU:s prospektförordning om att den behöriga myndigheten ska kunna offentliggöra det faktum att en emittent, en erbjudare eller en person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad underlåter att fullgöra sina skyldigheter. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: I regeln i prospektförordningen om behöriga myndigheters tillsyns- och utredningsbefogenheter anges även att den behöriga myndigheten ska kunna offentliggöra det faktum att en emittent, en erbjudare eller en person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad underlåter att fullgöra sina skyldigheter (artikel 32.1 första stycket i). Om en emittent inte fullgör sina skyldigheter enligt förordningen kommer Finansinspektionen att kunna ingripa med stöd av de bestämmelser som föreslås i avsnitt 8. Om Finansinspektionen ingriper ska beslutet offentliggöras i enlighet med bestämmelserna om offentliggörande av beslut (artikel 42). Någon lagstiftningsåtgärd för att tillgodose nämnda regel torde därför inte krävas. Befogenheten för den behöriga myndigheten att vägra godkännande av prospekt under en period av högst fem år om en emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad allvarligt och upprepade gånger har överträtt förordningen (artikel 32.1 första stycket k) behandlas i avsnitt 8.4.3. 8 Ingripanden 8.1 Inledning I avsnitt 7 behandlas Finansinspektionens tillsyns- och utredningsbefogenheter som syftar till att säkerställa att de personer som omfattas av prospektförordningen följer bestämmelserna i förordningen och kompletteringslagen. Vid en överträdelse av regelverket aktualiseras i stället bestämmelser om ingripande genom sanktioner och andra administrativa åtgärder. Detta behandlas i avsnitt 8. Enligt prospektdirektivet var medlemsstaterna skyldiga att införa administrativa sanktioner och åtgärder som är effektiva, proportionerliga och avskräckande (artikel 25). Direktivet innehöll dock inga regler om den närmare utformningen av ingripandebefogenheterna. Bestämmelser om ingripanden har införts i lagen om handel med finansiella instrument. Finansinspektionen får enligt gällande rätt besluta om administrativa sanktionsavgifter mot den som inte fullgör skyldigheten i den lagen att i rätt tid ansöka om godkännande av ett prospekt eller ett tillägg till prospekt eller att offentliggöra ett prospekt eller tillägg till prospekt (6 kap. 3 a § första stycket 1-3). I prospektförordningen anges vilka överträdelser av de materiella bestämmelserna som åtminstone ska kunna leda till administrativa sanktioner eller andra administrativa åtgärder (artikel 38.1 första stycket a), en s.k. överträdelsekatalog. Enligt förordningen ska medlemsstaterna också se till att det kan vidtas lämpliga sanktioner och andra administrativa åtgärder när någon underlåter att samarbeta eller uppfylla sina skyldigheter i samband med en utredning eller begäran som sker med stöd av reglerna om den behöriga myndighetens tillsyns- och utredningsbefogenheter (artikel 38.1 första stycket b). Förordningen innehåller vidare en förteckning över administrativa åtgärder och sanktioner som den behöriga myndigheten åtminstone ska kunna besluta om, en s.k. sanktionskatalog (artikel 38.2). Till skillnad från i prospektdirektivet specificeras i förordningen den lägsta maximala sanktionsavgiften som ska kunna beslutas mot en juridisk person respektive en fysisk person (artikel 38.2 d och e i förordningen). Det anges i förordningen att medlemsstaterna får föreskriva om andra sanktioner eller högre administrativa sanktionsavgifter än de som fastställs i förordningen (artikel 38.3). Medlemsstaterna får även besluta att inte fastställa några administrativa sanktioner för överträdelser som redan är föremål för straffrättsliga påföljder enligt nationell rätt (artikel 38.1 andra stycket). 8.2 Administrativa sanktioner eller straffrättsliga påföljder? Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om straffansvar för överträdelser av EU:s prospektförordning. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: Enligt prospektförordningen ska medlemsstaterna vid överträdelser av förordningen i enlighet med sin nationella rätt fastställa att behöriga myndigheter ska ha rätt att påföra respektive vidta vissa närmare angivna administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder (artikel 38.1). Medlemsstaterna kan emellertid välja att inte införa sådana bestämmelser om överträdelserna är föremål för straffrättsliga påföljder enligt den nationella rätten (artikel 38.1 andra stycket). Detta innebär att medlemsstaterna har ett handlingsutrymme att, i stället för att införa administrativa sanktioner och andra åtgärder, föreskriva och besluta om straffrättsliga påföljder. Det finns inget i förordningen som hindrar att en medlemsstat har såväl administrativa som straffrättsliga sanktioner. Gällande svensk rätt innehåller inte någon särskild straffrättslig reglering för den som omfattas av prospektskyldighet. Ett åsidosättande av förordningen skulle dock i vissa fall kunna utgöra marknadsmanipulation enligt lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden, eller svindleri enligt brottsbalken. En juridisk person kan drabbas av särskild rättsverkan av brott, t.ex. genom att företaget påförs en företagsbot, om ett brott har begåtts i utövningen av näringsverksamhet. Dessa bestämmelser kan emellertid inte betraktas som alternativ till det administrativa sanktionssystem som ska införas enligt prospektförordningen. Frågor om sanktioner på finansmarknadsområdet har på senare tid varit föremål för regeringens överväganden vid genomförandet av eller anpassningen av svensk rätt till en rad EU-rättsakter, bl.a. Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitaltäckningsdirektivet), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (förordningen om värdepapperscentraler) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/91/EU av den 23 juli 2014 om ändring av direktiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) när det gäller förvaringsinstitutsfunktioner, ersättningspolicy och sanktioner (UCITS V-direktivet) (se prop. 2013/14:228 s. 231-233, prop. 2015/16:10 s. 232-236 och prop. 2015/16:170 s. 84-86). Regeringen har därvid bedömt att det inte är aktuellt att använda sig av möjligheten att införa straffrättsliga påföljder i stället för administrativa sanktioner. Inte heller när det gäller överträdelser av prospektförordningen finns det skäl att införa straffrättsliga påföljder. Sanktionerna vid överträdelser av den förordningen bör därför vara av administrativt slag. 8.3 Överträdelser som kan föranleda ett ingripande Regeringens förslag: Finansinspektionen ska kunna ingripa mot den emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad och som har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s prospektförordning genom att 1. inte registrera det slutliga emissionsbeloppet och volymen värdepapper hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller göra dessa uppgifter tillgängliga för allmänheten, 2. inte ansöka om godkännande av ett prospekt trots att det finns en sådan skyldighet, 3. inte offentliggöra, eller hålla tillgängligt, ett prospekt, tillägg till prospekt eller universellt registreringsdokument, 4. inte ange när giltighetstiden för ett prospekt och ett eventuellt tillägg till prospekt löper ut, 5. inte lämna ut en kostnadsfri kopia av ett prospekt eller tillägg till prospekt till investerare, 6. inte uppfylla kraven på innehållet i en annons eller i sådan information som ska lämnas i skriftlig eller muntlig form, 7. inte ansöka om godkännande av ett tillägg till ett prospekt, 8. inte informera investerare om rätten att återkalla ett tidigare lämnat samtycke till att köpa eller teckna sig för värdepapper, eller 9. inte uppfylla kraven i fråga om språk enligt förordningen eller föreskrifter om språk som har meddelats med stöd av lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning. Finansinspektionen ska även kunna ingripa mot den emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad och som i ett prospekt eller tillägg till prospekt har utelämnat väsentlig information eller som har lämnat information som är vilseledande eller felaktig på ett sätt som är ägnat att påverka allmänhetens möjlighet att göra en välgrundad bedömning av emittenten eller de värdepapper som erbjuds eller tas upp till handel på en reglerad marknad. Vid bedömningen av om ett sådant ingripande ska ske på grund av brister i sammanfattningen i ett prospekt eller en översättning av den, ska samma omständigheter beaktas som när ansvar utkrävs för brister i en sammanfattning eller en översättning av den. Finansinspektionen ska kunna ingripa mot den som, i egenskap av finansiell mellanhand, har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s prospektförordning genom att 1. återförsälja värdepapper till icke-kvalificerade investerare i strid med förordningen, 2. inte lämna ut en kostnadsfri kopia av ett prospekt eller tillägg till prospekt till investerare, eller 3. inte lämna information till investerare. Finansinspektionen ska inte ingripa om överträdelsen omfattas av ett föreläggande eller förbud som har förenats med vite och en ansökan om utdömande av vitet har gjorts. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte någon möjlighet för Finansinspektionen att ingripa mot den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt prospektförordningen genom att inte uppfylla kraven på språk enligt förordningen eller i föreskrifter om språk som har meddelats med stöd av lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning. I promemorian föreslås inte att vid bedömningen av om ett ingripande ska ske på grund av brister i sammanfattningen i ett prospekt eller en översättning av den ska samma omständigheter beaktas som när ansvar utkrävs för brister i en sammanfattning eller en översättning av den. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen invänder mot den beskrivning i promemorian som innebär att inspektionen inte ska kunna ingripa mot en överträdelse av prospektförordningen som hade kunnat upptäckas vid granskningen av ett prospekt före godkännande. Finansinspektionen anser även att de bestämmelser som föreslås inte är tillräckliga för att inspektionen ska kunna ingripa mot den som överträder bestämmelserna i prospektförordningen om kravet på att använda rätt språk i prospekt (artikel 27). Förvaltningsrätten i Stockholm anser att det bör anges vilka ingripanden som utgör straffrättsliga förfaranden. Skälen för regeringens förslag De överträdelser som kan föranleda sanktioner bör anges i kompletteringslagen Enligt prospektförordningen ska medlemsstaterna ge behöriga myndigheter befogenhet att vidta lämpliga administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder avseende vissa uppräknade överträdelser (artikel 38.1 första stycket). Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Även enligt prospektdirektivet skulle medlemsstaterna se till att effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner eller åtgärder kan vidtas vid överträdelser av det direktivet (artikel 25 första stycket). Som framgår i avsnitt 8.1 har emellertid den närmare utformningen av bestämmelser om ingripanden varit en fråga för varje medlemsstat att hantera. Finansinspektionens nuvarande ingripandebefogenheter på prospektområdet är mer begränsade än de ingripandebefogenheter som föreskrivs i prospektförordningen. Enligt gällande rätt får Finansinspektionen besluta om sanktionsavgifter mot den som inte fullgör skyldigheten i lagen om handel med finansiella instrument att i rätt tid ansöka om godkännande av ett prospekt eller ett tillägg till prospekt eller att offentliggöra ett prospekt eller tillägg till prospekt (6 kap. 3 a § första stycket 1-3). När det gäller överträdelser som ska kunna föranleda ett ingripanden bör, på motsvarande sätt som i flera andra lagar på finansmarknadsområdet, de skyldigheter som, om de inte fullgörs, ska kunna göra det anges i kompletteringslagen (se t.ex. 25 kap. 1 a § lagen om värdepappersmarknaden, 2 kap. 1 § lagen [2013:287] med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister och 5 kap. 2 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning). Det bör i bestämmelserna också anges vem Finansinspektionen ska ingripa mot, vilket bör överensstämma med den som åläggs skyldigheter enligt förordningen. De materiella bestämmelser i prospektförordningen som vid en överträdelse ska föranleda ett ingripande innehåller skyldigheter för emittenter, erbjudare, personer som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad och finansiella mellanhänder. I överträdelsekatalogen i prospektförordningen anges ett stort antal artiklar i förordningen (artiklarna 3, 5, 6, 7.1-7.11, 8, 9, 10, 11.1 och 11.3, 14.1 och 14.2, 15.1, 16.1-16.3, 17, 18, 19.1-19.3, 20.1, 21.1-21.4 och 21.7-21.11, 22.2-22.5, 23.1-23.3 och 23.5 samt 27). Uppräkningen omfattar samtliga bestämmelser i förordningen som innehåller något slag av skyldighet, inklusive detaljerade bestämmelser om hur olika typer av prospekt ska utformas. Uppräkningen i kompletteringslagen över vilka överträdelser som ska kunna föranleda ett ingripande bör inte utformas på samma sätt som i prospektförordningen. Att bestämmelserna om hur olika typer av prospekt ska se ut följs kan granskas av Finansinspektionen i samband med att ett prospekt ska godkännas. Ett prospekt eller tillägg som inte uppfyller kraven på fullständighet, begriplighet och konsekvens ska nämligen inte godkännas (artiklarna 20.4 och 23.1 andra stycket). Vid utformningen av uppräkningen i kompletteringslagen över vilka överträdelser som Finansinspektionen ska ingripa mot bör utgångspunkten vara att brister som inspektionen typiskt sett kan upptäcka i samband med sin granskning inför godkännande inte behöver anges uttryckligen i överträdelsekatalogen. Som Finansinspektionen påpekar innebär det inte att inspektionen skulle vara förhindrad att ingripa mot fel och brister i ett prospekt som upptäcks först efter det att det har godkänts. Finansinspektionen bör i ett sådant fall ha möjlighet att ingripa enligt den bestämmelse som föreslås nedan i avsnittet under rubriken Väsentlig information har utelämnats eller informationen är vilseledande eller felaktig. Skyldighet att ansöka om godkännande av ett prospekt och ett tillägg till prospekt samt att offentliggöra dessa På samma sätt som i dag enligt lagen om handel med finansiella instrument (6 kap. 3 a § första stycket 1) bör Finansinspektionen kunna ingripa mot den som inte ansöker om godkännande av ett prospekt (artikel 20 i prospektförordningen). Detsamma bör gälla den som inte ansöker om godkännande av ett tillägg till prospekt (artikel 23 i förordningen) (jfr 6 kap. 3 a § första stycket 2 lagen om handel med finansiella instrument). Finansinspektionen bör även kunna ingripa om ett prospekt eller tillägg som har godkänts inte offentliggörs på rätt sätt (jfr 6 kap. 3 a § första stycket 3 lagen om handel med finansiella instrument). Ingripande bör också kunna ske mot den emittent som inte gör ett universellt registreringsdokument allmänt tillgängligt efter det att det har godkänts av eller lämnats in till Finansinspektionen (artiklarna 9.4 och 21 i prospektförordningen). I avsnitt 4.2.3 beskrivs det universella registreringsdokumentet närmare. Ett sådant dokument kan antingen utgöra en del av ett prospekt eller upprättas särskilt (jfr artikel 9.10). Bestämmelserna i förordningen ger en möjlighet att upprätta ett universellt registringsdokument i vissa fall, och det kan därför inte anses vara en överträdelse av förordningen att inte upprätta ett sådant. Finansinspektionen bör inte heller kunna ingripa mot den som har upprättat ett universellt registreringsdokument men inte lämnat in det för godkännande. Det finns nämligen en bestämmelse i prospektförordningen som innebär att ansvar för innehållet i ett universellt registreringsdokument endast kan utkrävas om dokumentet utgör en del av ett prospekt (artikel 11.3). Finansinspektionen kan därmed pröva att det universella registreringsdokumentet upprättats och godkänts i enlighet med prospektförordningen i samband med att inspektionen prövar resterande delar av prospektet. Finansinspektionen har också en möjlighet enligt prospektförordningen att under vissa förutsättningar förelägga en emittent att komplettera ett universellt registreringsdokument som inte används som en del av ett prospekt (artikel 9.9 tredje stycket). I avsnitt 7.7 föreslås att ett sådant föreläggande ska få förenas med vite. Uppräkningen av ovan nämnda skyldigheter, som rör kravet på att upprätta och offentliggöra ett prospekt, tillägg till prospekt och ett universellt registreringsdokument, bör - när det gäller emittenter, erbjudare och personer som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad - anses omfatta merparten av överträdelsekatalogen i prospektförordningen, inklusive de skyldigheter som rör hur ett prospekt ska se ut (artikel 3, artiklarna 6, 7.1-7.11 och 8-10, delvis artikel 11, artiklarna 14.1, 14.2 och 15.1, delvis artikel 16 samt artiklarna 17.1 b, 18, 19.1-19.3, 20.1, 21.1-21.4, 21.7-21.11, 23.1, 23.2 och 23.5). Det kan påpekas att Finansinspektionen i samband med sin granskning av ett prospekt även kan se till att kravet på ytterligare information i vissa prospekt enligt förordningen om referensvärden (artikel 29) uppfylls (se avsnitt 4.2.3). Språket i prospekt I avsnitt 14.4 föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om det språk på vilket ett prospekt, tillägg till prospekt, universellt registreringsdokument eller vissa andra dokument som i vissa fall får upprättas i stället för prospekt ska upprättas. I det avsnittet beskrivs språkkraven i prospektförordningen närmare (artikel 27). Finansinspektionen ska som huvudregel granska att ett prospekt upprättas på det språk som krävs enligt förordningen i samband med granskning av innehållet i prospektet i övrigt. Om prospektet inte är upprättat på rätt språk, ska prospektet inte godkännas. Det kan dock förekomma situationer när Finansinspektionen i samband med godkännandet av ett prospekt inte kan granska att rätt språk används. När t.ex. Sverige är värdmedlemsstat och Finansinspektionen är mottagare av slutliga villkor till ett grundprospekt har inspektionen i den egenskapen inte befogenhet att granska språket i prospektet (artikel 25.4). Samtidigt har emittenten, erbjudaren eller personen som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad en skyldighet att följa vissa språkregler (artikel 27.4 andra stycket). Som Finansinspektionen påpekar finns det enligt promemorians förslag ingen möjlighet att ingripa vid en överträdelse av bestämmelserna om språk. Om språkkraven inte uppfylls i en situation som den nämnda bör Finansinspektionen kunna ingripa. Det är därför nödvändigt att införa en bestämmelse i överträdelsekatalogen i kompletteringslagen som ger Finansinspektionen en sådan befogenhet. Bestämmelsen bör utformas på så sätt att Finansinspektionen ska ingripa mot den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt prospektförordningen genom att inte uppfylla kraven i fråga om språk enligt förordningen (artikel 27) eller enligt föreskrifter om språk som har meddelats med stöd av kompletteringslagen. Andra skyldigheter enligt prospektförordningen Utöver de skyldigheter som nämns ovan finns en rad andra skyldigheter i prospektförordningen som omfattar emittenter, erbjudare och personer som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad och som ska kunna föranleda sanktioner om de åsidosätts. Det är fråga om att inte registrera det slutliga emissionsbeloppet hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten (artikel 17.2), att inte ange när giltighetstiden för ett prospekt och ett eventuellt tillägg till prospekt löper ut (artikel 21.8), att inte lämna ut en kostnadsfri kopia av ett prospekt eller tillägg till prospekt till investerare (artikel 21.11), att inte uppfylla kraven på vad en annons eller sådan information som lämnas skriftligen eller muntligen om ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad ska innehålla (artikel 22.2-22.5) och att inte lämna en förklaring i ett tillägg till prospekt om rätt för investerare att återkalla sitt samtycke till att köpa eller teckna sig för värdepapper (artikel 23.2 och 23.3). Nämnda skyldigheter bör omfattas av den uppräkning i kompletteringslagen av överträdelser som ska föranleda ett ingripande. Däremot bör inte bestämmelserna om en investerares rätt att återkalla sitt godkännande av köp eller tecknande av värdepapper under vissa förutsättningar (artikel 17.1 a och artikel 23.2 första stycket) omfattas av uppräkningen, eftersom dessa bestämmelser är utformade som civilrättsliga regler och inte som en skyldighet för emittenten eller erbjudaren. Skyldigheter enligt förordningen som omfattar finansiella mellanhänder och som bör kunna föranleda ingripande om de inte fullgörs behandlas nedan. Skyldigheter som rör finansiella mellanhänder I prospektförordningen finns vissa skyldigheter som anknyter till de skyldigheter som rör emittenter m.fl. som beskrivs ovan. De skyldigheter som det nu handlar om uppkommer först när värdepapper erbjuds till allmänheten genom en finansiell mellanhand. De överträdelser som det kan bli fråga om är att i strid med förordningen bedriva återförsäljning av värdepapper till icke-professionella investerare utan att upprätta ett prospekt (artikel 5.2), att inte lämna ut en kostnadsfri kopia av ett prospekt eller tillägg till prospekt till investerare (artikel 21.11) eller att inte lämna information till investerare om rätten till återkallelse av tidigare lämnat samtycke (artikel 23.3). Även dessa skyldigheter bör omfattas av den uppräkning i kompletteringslagen av överträdelser som ska föranleda ett ingripande om de inte fullgörs. Väsentlig information har utelämnats eller informationen är vilseledande eller felaktig För att överträdelsekatalogen i prospektförordningen ska anses ha en fullständig motsvarighet i kompletteringslagen krävs att Finansinspektionen har möjlighet att ingripa mot sådant som inspektionen inte har upptäckt i den granskning som ska göras enligt prospektförordningen. När ett prospekt har offentliggjorts kan det i efterhand visa sig att innehållet är felaktigt eller vilseledande. Om detta upptäcks mellan tidpunkten för godkännandet av prospektet och utgången av erbjudandeperioden eller den tidpunkt när handeln med värdepapperen på en reglerad marknad påbörjas, ska ett tillägg till prospektet upprättas (artikel 23.1). Enligt förslaget i avsnitt 8.4.1 ska Finansinspektionen kunna förelägga emittenten, erbjudaren eller den som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad att upprätta ett tillägg till prospektet om detta inte görs på eget initiativ. Finansinspektionen bör dock även ha möjlighet att ingripa mot den som har lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter i ett prospekt, oavsett om det är möjligt att åtgärda bristerna med ett tillägg eller inte. En sådan möjlighet förefaller också vara nödvändig för att ingripandebefogenheterna korrekt ska återspegla överträdelsekatalogen i prospektförordningen. De riskfaktorer som är specifika för emittenten eller värdepapperen ska, enligt artikel 16 i förordningen, beskrivas i prospektet. Den artikeln är en av dem som räknas upp i överträdelsekatalogen i förordningen. Om det visar sig att beskrivningen är vilseledande eller att en väsentlig riskfaktor har utelämnats, bör Finansinspektionen kunna ingripa. Även det faktum att artikel 11, som rör ansvaret för prospekt, räknas upp i överträdelsekatalogen i förordningen, tyder på att det inte räcker med civilrättsligt ansvar för informationen i prospekt. Det bör därför införas en bestämmelse i kompletteringslagen som innebär att Finansinspektionen ska ingripa mot en emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad som i ett prospekt eller tillägg till prospekt har utelämnat information eller lämnat information som är vilseledande eller felaktig. Ingripande bör dock endast komma i fråga om bristerna är väsentliga, vilket bör uttryckas som att utelämnandet är väsentligt eller att felet är av sådant slag att det är ägnat att påverka allmänhetens möjlighet att göra en välgrundad bedömning av emittenten eller erbjudandet. Dessa förutsättningar kan jämföras med det som gäller för att en behörig myndighet ska kunna begära att ett universellt registreringsdokument, som inte används som en del av ett prospekt, korrigeras (artikel 9.9 tredje stycket i prospektförordningen). Enligt prospektförordningen ska inget civilrättsligt ansvar kunna åläggas en person enbart på grund av sammanfattningen i ett prospekt eller ett EU-tillväxtprospekt eller översättningen av en sammanfattning om inte den är vilseledande eller felaktig i förhållande till de andra delarna av prospektet, eller om sammanfattningen tillsammans med de andra delarna av prospektet inte förmedlar nyckelinformation (artikel 11.2). I avsnitt 14.3 föreslås att det i kompletteringslagen ska tas in en bestämmelse om att en person ska få göras ansvarig för uppgifter som ingår i eller saknas i sammanfattningen i ett prospekt eller en översättning av sammanfattningen bara om sammanfattningen eller översättningen är vilseledande eller felaktig i förhållande till de andra delarna av prospektet eller om sammanfattningen, tillsammans med de andra delarna av prospektet, inte förmedlar nyckelinformation. Lagrådet konstaterar att i lagrådsremissen anges det i författningskommentaren till den ovan föreslagna bestämmelsen om ingripande att det som anges i bestämmelsen om ansvar bör beaktas vid bedömningen av om ett ingripande ska ske på grund av brister i sammanfattningen i ett prospekt eller en översättning av den. Lagrådet anser att detta är av sådan vikt att det bör framgå direkt av lagtexten. Regeringen instämmer med Lagrådet att det bör införas en sådan bestämmelse i kompletteringslagen. Det bör även påpekas att lämnandet av vilseledande uppgifter i ett prospekt skulle kunna utgöra marknadsmanipulation enligt marknadsmissbruksförordningen eller lagen om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden. I vissa fall skulle det även kunna handla om svindleri (9 kap. 9 § brottsbalken). I sådana situationer måste Finansinspektionen beakta dubbelprövningsförbudet enligt Europakonventionen eller Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU-stadgan). Det kan nämligen antas att ett förfarande för att ingripa mot den här typen av överträdelse av prospektförordningen ska anses vara ett straffrättsligt förfarande enligt Europakonventionen och EU-stadgan. Förvaltningsrätten i Stockholm efterfrågar ett förtydligande i fråga om vilka ingripanden som utgör straffrättsliga förfaranden. Regeringen konstaterar att frågan om vilket ingripande enligt kompletteringslagen som sker inte är avgörande för om ett förfarande ska betraktas som straffrättsligt. Förfarandet ska bedömas utifrån de sanktioner som finns tillgängliga för Finansinspektionen, inte utifrån det ingripande som beslutas i det enskilda fallet (jfr prop. 2018/19:4 s. 45). Eftersom Finansinspektionen enligt förslaget i avsnitt 8.4.4 kommer att ha möjlighet att besluta om sanktionsavgifter som får anses uppgå till betydande belopp, talar övervägande skäl för att ett förfarande genom vilket en misstänkt överträdelse av prospektförordningen prövas ska anses vara straffrättsligt i Europakonventionens och EU-stadgans mening. Det bör dock påpekas att det under vissa förutsättningar kan vara tillåtet att pröva samma sak i två olika förfaranden (se samma prop. s. 46 f.). Överträdelsen omfattas av ett föreläggande eller förbud som har förenats med vite Som regeringen har konstaterat i flera lagstiftningsärenden får begreppet straff i den mening som avses i Europakonventionen även anses omfatta t.ex. vite (se prop. 2007/08:107 s. 24 och prop. 2012/13:143 s. 69). Om Finansinspektionen har ansökt om utdömande av vitet bör det därför inte vara möjligt att besluta om en sanktion för samma sak (jfr prop. 2016/17:22 s. 227 f.). I avsnitt 7.4 föreslås att Finansinspektionen ska kunna förbjuda ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad, om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet strider mot bestämmelserna i prospektförordningen. Om ett sådant förbud förenas med vite och det inte följs, bör Finansinspektionen välja mellan att ansöka om utdömande av vitet eller att ingripa mot överträdelsen (jfr samma prop. s. 228). Det bör därför tas in en bestämmelse i kompletteringslagen om att ingripande inte får ske om överträdelsen omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite och en ansökan om utdömande av vitet har gjorts. Bestämmelsen bör vara tillämplig även när en annan myndighet har ansökt om utdömande av vite för samma överträdelse. Så skulle kunna vara fallet om Konsumentverket ansöker hos Patent- och marknadsdomstolen om utdömande av vite i anledning av en överträdelse av ett förbud mot marknadsföring med stöd av marknadsföringslagen (se avsnitt 7.5). Skyldigheter till följd av Finansinspektionens tillsyns- och utredningsbefogenheter Enligt prospektförordningen ska medlemsstaterna ge behöriga myndigheter befogenhet att påföra lämpliga sanktioner även i de fall någon underlåter att samarbeta eller uppfylla sina skyldigheter i samband med en utredning, inspektion eller begäran från den behöriga myndigheten (artikel 38.1 första stycket b). Den behöriga myndighetens tillsyns- och utredningsbefogenheter ska enligt förordningen inbegripa bl.a. att inhämta dokument och utföra platsundersökningar (artikel 32.1). Den uppräkning av administrativa sanktioner och åtgärder som finns i förordningen omfattar dock inte överträdelser som avser skyldigheten att samarbeta med den behöriga myndigheten utan avser andra skyldigheter enligt förordningen (artikel 38.2). Medlemsstaterna har därför möjlighet att själva avgöra vilka åtgärder som ska få vidtas i sådana fall. I avsnitt 7 föreslås sådana åtgärder i form av en möjlighet för Finansinspektionen att i vissa fall förelägga vite. Det motsvarar den ordning som finns i andra lagar på finansmarknadsområdet, bl.a. lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning (prop. 2016/17:22 s. 204). Någon ytterligare ingripandemöjlighet krävs därför inte. Ingripanden som skulle kunna stå i konflikt med grundlag Lagrådet tar i sitt yttrande upp frågan att Finansinspektionens förhandsgranskning av prospekt enligt prospektförordningen i vissa speciella fall skulle kunna komma att stå i konflikt med yttrandefrihetsgrundlagen. Lagrådet anser att den frågeställningen, som även aktualiserar bestämmelsen i 10 kap. 6 § regeringsformen om överlåtelse av beslutanderätt inom EU-samarbetet, bör analyseras närmare under den fortsatta beredningen. Ett prospekt får enligt prospektförordningen inte offentliggöras om inte den behöriga myndigheten har godkänt det (artikel 20.1). Godkännandet föregås av en granskning av myndigheten att prospektet innehåller den information som föreskrivs i förordningen (se avsnitt 4.2.5). Granskningen av ett prospekt skulle enligt Lagrådet i vissa speciella fall kunna komma att stå i konflikt med censurförbudet i yttrandefrihetsgrundlagen (1 kap. 11 §), nämligen om emittenten är en sådan aktör vars webbplats får grundlagsskydd enligt den s.k. databasregeln i samma lag (1 kap. 4 §). Enligt Lagrådet skulle det i ett sådant fall kunna leda till problem i rättstillämpningen. Databasregeln ger under vissa förutsättningar grundlagsskydd för yttranden som sker genom tillhandahållanden till allmänheten ur databaser (prop. 2017/18:49 s. 109). Det innebär att en myndighet inte får hindra offentliggörande av information på en webbplats som omfattas av detta skydd. De som omfattas av grundlagsskyddet är i första hand redaktioner för periodiska skrifter och redaktioner för tv- och radioprogram men även massmedieföretag, som t.ex. bokförlag som ger ut tryckta böcker och skivbolag som ger ut tekniska upptagningar samt databaser med webbsändningar som drivs av enskilda (samma prop.). Finansinspektionen ska i egenskap av behörig myndighet ingripa mot den som har gjort sig skyldig till överträdelse av prospektförordningen. Enligt förordningen ska dock den behöriga myndighetens befogenheter att påföra sanktioner ske "i enlighet med nationell rätt" (artikel 38.1). I och med detta finns ett stort utrymme att beakta nationella regler som t.ex. databasregeln som det här är fråga om. Det kan jämföras med Finansinspektionens skyldighet att beakta t.ex. anonymitetsskyddet och efterforskningsförbudet när inspektionen avser att kalla någon till förhör (se avsnitt 7.3). Enligt principen att grundlag har företräde framför vanligt lag är Finansinspektionen förhindrad att ingripa mot en emittent som har publicerat ett prospekt på en webbplats som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen om det innebär att denne därigenom har åsidosatt sin skyldighet enligt prospektförordningen att ansöka om godkännande av ett prospekt innan det offentliggör. Grundlagsskyddet enligt databasregeln omfattar emellertid endast den information som sprids via den skyddade databasen. Finansinspektionen bör därför i en sådan situation inte vara förhindrad att t.ex. förbjuda ett erbjudande eller upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad som ett sådant prospekt avser. Mot bakgrund av det anförda bedömer regeringen att prospektförordningen inte innebär att det är fråga om sådan överlåtelse av beslutanderätt inom EU-samarbetet som avses i 10 kap. 6 § regeringsformen. 8.4 Administrativa sanktioner och åtgärder 8.4.1 Föreläggande att vidta rättelse Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få förelägga den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s prospektförordning att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller upphöra med ett visst agerande. Ett föreläggande ska få förenas med vite. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt sanktionskatalogen i prospektförordningen ska en behörig myndighet kunna kräva att den ansvariga fysiska eller juridiska personen upphör med det agerande som utgör en överträdelse (artikel 38.2 b). Någon motsvarande regel finns inte i prospektdirektivet. En liknande regel finns dock bl.a. i marknadsmissbruksförordningen (artikel 30.2 första stycket a) och MiFID II (artikel 70.6 b). Eftersom en överträdelse även kan bestå i underlåtenhet att uppfylla vissa krav, är det rimligt att den behöriga myndigheten också kan ålägga den ansvarige att vidta en positiv åtgärd för att uppfylla kraven i prospektförordningen (jfr prop. 2016/17:22 s. 206 f.). Det kan exempelvis röra sig om ett föreläggande om att offentliggöra ett prospekt som i och för sig är korrekt till sitt innehåll och godkänt eller om ett föreläggande om att upprätta ett tillägg till prospekt när t.ex. nya omständigheter har uppkommit. Det bör införas en bestämmelse i kompletteringslagen som ger Finansinspektionen möjlighet att förelägga den som har överträtt bestämmelserna i prospektförordningen att inom viss tid vidta en viss åtgärd för att komma till rätta med situationen eller att upphöra med ett visst agerande. Bestämmelsen bör utformas efter förebild av motsvarande bestämmelser i andra lagar på finansmarknadsområdet (se t.ex. 5 kap. 3 § första stycket 1 lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning och 25 kap. 17 § lagen om värdepappersmarknaden). I likhet med det som gäller enligt dessa lagar bör ett föreläggande få förenas med vite. 8.4.2 Anmärkning Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få besluta om anmärkning mot den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s prospektförordning. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt sanktionskatalogen i prospektförordningen ska den behöriga myndigheten kunna besluta om ett offentligt utlåtande med uppgift om den ansvariga fysiska eller juridiska personen och överträdelsens karaktär (artikel 38.2 a). Någon motsvarande regel finns inte i prospektdirektivet. En regel med liknande innebörd finns emellertid bl.a. i marknadsmissbruksförordningen (artikel 30.2 första stycket c). I lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning används termen anmärkning för denna ingripandeåtgärd (5 kap. 3 § 2 och prop. 2016/17:22 s. 208 f.). I flera lagar på finansmarknadsområdet, som reglerar vissa företag under tillsyn, är varning en ingripandeåtgärd som används för allvarliga överträdelser som alternativ till återkallelse av ett företags tillstånd (se t.ex. 15 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse och 25 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden). Åtgärden anmärkning finns också, men används då för överträdelser som inte är så allvarliga att de kan resultera i en återkallelse av tillståndet. Återkallelse av tillstånd är inte en möjlig ingripandeåtgärd enligt prospektförordningen eftersom regleringen inte riktar sig enbart till företag under tillsyn. Det är därför lämpligt att, i kompletteringslagen på samma sätt som i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning, införa anmärkning som en ingripandeåtgärd. Anmärkning bör främst komma i fråga för mindre allvarliga överträdelser. En mer allvarlig överträdelse av förordningen bör medföra en sanktionsavgift (se avsnitt 8.4.4). 8.4.3 Beslut att inte godkänna prospekt under högst fem år Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få besluta att prospekt som upprättas av en viss emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad inte ska godkännas under en viss tid, högst fem år, om emittenten, erbjudaren eller personen som avser att ansöka om upptagande till handel allvarligt och vid upprepade tillfällen har överträtt bestämmelserna i EU:s prospektförordning. Trots ett sådant beslut ska Finansinspektionen, i samband med en ansökan om godkännande av prospekt, få godkänna ett sådant prospekt om det finns särskilda skäl. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att promemorians förslag inte innehåller en bestämmelse om att Finansinspektionen, trots ett beslut om att prospekt under en viss tid inte ska godkännas, ska få godkänna ett prospekt om det finns särskilda skäl. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen påpekar att regeln i prospektförordningen om att den behöriga myndigheten ska få vägra att godkänna ett prospekt under en period av högst fem år ger utrymme för flera tolkningar (artikel 32.1 första stycket k). Om ett prospekt ges in under den tid som ett beslut enligt förslaget gäller ska Finansinspektionen kunna vägra godkännande med hänvisning till det tidigare beslutet. En annan tolkning är att när ett prospekt ges in av en person som har åsidosatt sina skyldigheter på det sätt som anges i regeln i prospektförordningen, ska Finansinspektionen utan något tidigare framåtsyftande beslut kunna vägra godkännande av prospekt med hänvisning till de tidigare överträdelserna. Skälen för regeringens förslag: Enligt prospektförordningen får den behöriga myndigheten vägra godkännande av prospekt som upprättats av en viss emittent, erbjudare eller en person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad för en period av högst fem år om denne allvarligt eller vid upprepade gånger har överträtt förordningen (artikel 32.1 första stycket k). Som Finansinspektionen påpekar ger regeln i prospektförordningen utrymme för olika tolkningar. Promemorians förslag innebär att Finansinspektionens beslut om att prospekt inte ska godkännas under en viss tid är en ingripandeåtgärd som vidtas i samband med att någon har överträtt prospektförordningen. Beslutet ska sedan ligga till grund för en vägran att godkänna en ansökan som inkommer under den period som beslutet avser. En annan tolkning är att den behöriga myndigheten utan föregående beslut i samband med en ansökan om godkännande av ett prospekt ska kunna vägra godkännande med hänvisning till tidigare överträdelser. Om regeln ska tolkas på det senare sättet, får myndigheten utrymme att i samband med en ansökan om godkännande av prospekt pröva om allvarliga och upprepade överträdelser av prospektförordningen bör föranleda att prospektet inte ska godkännas. Ett sådant ställningstagande skulle då kunna omprövas vid varje ny ansökan om godkännande av prospekt. Placeringen i prospektförordningen bland reglerna om den behöriga myndighetens tillsyns- och utredningsbefogenheter (artikel 32) snarare än bland reglerna om administrativa sanktioner och åtgärder (artikel 38) talar för den senare tolkningen. En sådan bestämmelse skulle dock innebära att den som har överträtt prospektförordningen och fått besked om ett ingripande, vid ett senare tillfälle blir föremål för ytterligare åtgärder med anledning av överträdelsen. Det blir inte förutsebart för emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad. Regeringen anser därför att den lösning som föreslås i promemorian är att föredra. Det bör därför införas en befogenhet för Finansinspektionen att i samband med ett ingripande för en överträdelse av prospektförordningen besluta att ett prospekt som upprättas av den som överträtt förordningen inte ska godkännas under en viss tid. Beslutet bör kunna avse en period om högst fem år. Liksom i förordningen bör det anges i kompletteringslagen att ett sådant ingripande ska kunna ske vid allvarliga och upprepade överträdelser. Enligt prospektförordningen ska den behöriga myndigheten underrätta Esma om ett beslut av det här slaget (artikel 20.2 tredje stycket). För att tydliggöra konsekvenserna av ett sådant beslut bör det tas in en bestämmelse i kompletteringslagen om att Finansinspektionen ska vägra att godkänna ett prospekt som omfattas av ett sådant beslut. Det kan dock finnas omständigheter som innebär att ett så ingripande ställningstagande kan behöva omprövas. Om t.ex. förhållandena hos emittenten ändras på så sätt att Finansinspektionen inte längre anser det motiverat att låta äldre överträdelser av prospektförordningen hindra ett erbjudande eller upptagande till handel bör inspektionen, trots det tidigare beslutet, ha möjlighet att godkänna ett prospekt. Det bör därför införas en bestämmelse i lagen om att Finansinspektionen i ett sådant fall får godkänna ett prospekt om det finns särskilda skäl. 8.4.4 Sanktionsavgifter Regeringens förslag: Sanktionsavgiften för en juridisk person vid överträdelser av EU:s prospektförordning ska kunna fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 20 juli 2017 i svenska kronor motsvarade 5 000 000 euro, 2. två gånger den vinst som den juridiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om detta belopp kan fastställas, eller 3. tre procent av den juridiska personens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå. Om överträdelsen har skett under den juridiska personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, ska omsättningen få uppskattas. Sanktionsavgiften för en fysisk person ska kunna fastställas till högst det högsta av 1. ett belopp som per den 20 juli 2017 i svenska kronor motsvarade 700 000 euro, eller 2. två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om detta belopp kan fastställas. Avgiften ska tillfalla staten. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag Olika beräkningsgrunder Enligt prospektförordningen ska den behöriga myndigheten ha befogenhet att besluta om sanktionsavgifter för överträdelser av de artiklar i förordningen som räknas upp i överträdelsekatalogen (artikel 38.2 c-e). Alternativa beräkningssätt för sanktionsavgifterna anges. Avgifterna anges som minsta maximibelopp, dvs. medlemsstaterna får fastställa högre nivåer och även ytterligare sanktioner (artikel 38.3). Liknande regler finns i bl.a. marknadsmissbruksförordningen (artikel 30.2). Som nämns i avsnitt 8.1 stod det enligt prospektdirektivet medlemsstaterna fritt att närmare bestämma vilka effektiva, proportionella och avskräckande administrativa sanktioner som skulle införas i nationell rätt. När regeringen föreslog att det skulle införas bestämmelser om administrativa sanktionsavgifter vid överträdelser av bestämmelser som i svensk rätt genomför prospektdirektivet ansåg man att ett brett intervall för avgiften skulle bestämmas så att Finansinspektionen har möjlighet att göra en nyanserad bedömning av arten och omfattningen av en överträdelse vid bestämmande av avgiftens storlek (prop. 2004/05:158 s. 142). Sanktionsavgifternas storlek bestämdes till lägst 50 000 kronor och högst 10 miljoner kronor (6 kap. 3 b § första stycket lagen om handel med finansiella instrument). De sanktionsavgifter som ska kunna tas ut vid överträdelser av bestämmelserna i prospektförordningen ska kunna tillämpas på en mängd olika överträdelser, på fysiska personer och företag av olika storlekar och med olika stora ekonomiska resurser och i samtliga medlemsstater. Maximibeloppen är således dimensionerade för att vara tillräckligt effektiva, proportionerliga och avskräckande och kunna uppväga eventuella vinster som en person har erhållit genom att överträda bestämmelserna i förordningen. En beräkningsmetod, som gäller oavsett om det är fråga om en fysisk eller en juridisk person, innebär att avgiften fastställs till högst två gånger den vinst som uppkommit alternativt den förlust som undvikits genom överträdelsen, om dessa belopp kan fastställas (artikel 38.2 c). För juridiska personer finns ytterligare två alternativa beräkningsmetoder för avgifterna. Sanktionsavgiften ska kunna uppgå till det som är högst av 5 miljoner euro eller tre procent av den juridiska personens totala årliga omsättning enligt det senaste bokslut som har godkänts av ledningsorganet (artikel 38.2 d första stycket). Om den juridiska personen är ett moderbolag eller ett dotterbolag till ett moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättningen eller motsvarande typ av inkomst enligt relevant unionsrätt på redovisningsområdet i den senast tillgängliga koncernredovisning som godkänts av ledningsorganet för det yttersta moderbolaget (38.2 d andra stycket i prospektförordningen). För fysiska personer finns en ytterligare beräkningsgrund utöver den vinst som erhållits eller förlust som undvikits. Sanktionsavgifterna ska kunna uppgå till högst 700 000 euro (artikel 38.2 e). För att de sanktioner som ska kunna påföras vid överträdelser av prospektförordningen ska uppfylla de krav som anges i förordningen, bör sanktionsavgifterna i kompletteringslagen motsvara de belopp som anges i förordningen. Det är visserligen möjligt att fastställa ett ännu högre maximibelopp än så (artikel 38.3). Det saknas dock anledning att höja de redan höga maximibeloppen. Bestämmelserna i kompletteringslagen bör utformas efter förebild av liknande bestämmelser i andra lagar på finansmarknadsområdet (se t.ex. 5 kap. 6-8 §§ lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning och 25 kap. 9 och 9 a §§ lagen om värdepappersmarknaden). Vid genomförandet i svensk rätt av motsvarande regler i kapitaltäckningsdirektivet uttalade regeringen att det finns tre alternativa beräkningssätt för Finansinspektionen att fastställa sanktionsavgifternas storlek samt att det högsta beloppet enligt de alternativa beräkningarna utgör ett avgiftstak. Vidare uttalades att inspektionen har att beakta den ram som detta avgiftstak ställer upp samt att sanktionerna ska vara proportionella i förhållande till överträdelsen i fråga (se prop. 2013/14:228 s. 235 f. och prop. 2014/15:57 s. 46-48). Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning i förevarande fall. Det högsta beloppet enligt de alternativa beräkningssätten innebär alltså ett avgiftstak. Sanktionsavgiften ska beräknas utifrån kursvärdet vid dagen för ikraftträdandet av prospektförordningen, dvs. den 20 juli 2017. I fråga om vilken valutakurs som bör tillämpas vid omräkning mellan euro och svenska kronor har i detta sammanhang i flera fall hänvisats till den valutakurs som motsvarar den s.k. fixingkursen, i tidigare lagstiftningsärenden benämnd mittkursen, som dagligen fastställs av Nasdaq Stockholm AB (se t.ex. prop. 2016/17:162 s. 564 och hänvisningarna där) och publiceras på Riksbankens webbplats. Det är därför lämpligt att tillämpa denna fixingkurs för omräkning av sanktionsavgiften även enligt prospektförordningen. Enligt fixingkursen den 20 juli 2017 motsvarade 1 euro 9,5667 svenska kronor. Eftersom prospektförordningen knyter sanktionsavgiftsbeloppet till eurons kurs ett visst angivet datum (den 20 juli 2017), kommer den valutakurs som ligger till grund för omräkning mellan euro och svenska kronor inte att förändras. Omsättning när den juridiska personen ingår i en koncern Som framgår ovan ska omsättningen, när den juridiska personen ingår i en koncern, beräknas utifrån koncernredovisningen. I liknande bestämmelser i andra lagar på finansmarknadsområdet preciseras EU-rättsakternas regler om sanktionsavgifter när en juridisk person ingår i en koncern på så sätt att det anges att omsättningen i förekommande fall ska bestämmas utifrån "motsvarande omsättning på koncernnivå" (se t.ex. 25 kap. 9 § lagen om värdepappersmarknaden). Avsikten är att omsättning från verksamhet i koncernen som redovisas utifrån samma redovisningsregler ska ligga till grund för beräkningen av den högsta sanktionsavgiften (se prop. 2016/17:162 s. 600-602). Bestämmelsen i kompletteringslagen bör utformas på samma sätt. Uppgifter om omsättningen saknas eller är bristfälliga I flera lagar på finansmarknadsområdet finns det bestämmelser som tar sikte på en situation där en överträdelse av en juridisk person har ägt rum under företagets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga (se t.ex. 5 kap. 9 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning och 25 kap. 9 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden). Det anges att i sådana fall får en uppskattning av omsättningen göras. Det är sålunda endast i de fall det, av de skäl som anges i bestämmelserna, inte går att beräkna avgiftens storlek som en uppskattad omsättning får läggas till grund för sanktionsavgiftens storlek. En motsvarande bestämmelse bör införas i kompletteringslagen. 8.5 Omständigheter som ska vara styrande vid beslut om sanktioner Regeringens förslag: Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till graden av ansvar för den som har begått överträdelsen och skador som uppkommit till följd av överträdelsen. Därutöver ska Finansinspektionen i försvårande riktning beakta om den som har begått överträdelsen tidigare har begått en överträdelse. Vid den bedömningen ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. Finansinspektionen ska i förmildrande riktning beakta om den som har begått överträdelsen i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat inspektionens utredning av överträdelsen och om den personen har vidtagit åtgärder efter överträdelsen för att undvika att den upprepas. De omständigheter som ska vara styrande vid valet av ingripande ska beaktas även vid bestämmande av sanktionsavgifternas storlek. Utöver detta ska särskild hänsyn också tas till den berörda personens finansiella ställning samt den vinst som personen gjort till följd av överträdelsen. Finansinspektionen ska få avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om personen i fråga vidtar rättelse, om något annat organ har vidtagit åtgärder mot personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga eller om det annars finns särskilda skäl. Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt prospektförordningen ska de behöriga myndigheterna när de fastställer typ av och storlek på administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder, beakta alla relevanta omständigheter (artikel 39.1). I förordningen specificeras vissa omständigheter som, där det är lämpligt, ska beaktas särskilt. Dessa är följande. - Överträdelsens allvar och varaktighet. - Graden av ansvar hos den person som är ansvarig för överträdelsen. - Finansiell styrka hos den person som är ansvarig för överträdelsen som den indikeras genom den ansvariga juridiska personens totala omsättning eller den ansvariga fysiska personens årsinkomst och nettotillgångar. - Överträdelsens inverkan på icke-professionella investerares intressen. - Storleken på de vinster som har gjorts eller de förluster som undvikits av den person som är ansvarig för överträdelsen eller förluster för tredje part till följd av överträdelsen, i den mån dessa kan fastställas. - Graden av samarbete med den behöriga myndigheten hos den person som är ansvarig för överträdelsen, utan att det påverkar behovet av att säkerställa återförande av de vinster som personen har erhållit eller de förluster som denne undvikit. - Tidigare överträdelser av den person som gjort sig skyldig till överträdelsen. - Åtgärder som den person som är ansvarig för överträdelsen har vidtagit efter överträdelsen för att förhindra att den upprepas. Liknande regler finns i bl.a. marknadsmissbruksförordningen (artikel 31), förordningen om värdepapperscentraler (artikel 64) och kapitaltäckningsdirektivet (artikel 70). Dessa regler har i svensk rätt införts i bestämmelser i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning (5 kap. 15-18 §§), lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument (9 kap. 24-26 §§) och lagen om bank- och finansieringsrörelse (15 kap. 1 b och 1 c §§). I dessa lagar anges således vilka omständigheter som ska beaktas vid valet mellan olika sanktioner. I prospektförordningen är regeln, till skillnad från liknande regler i andra EU-rättsakter, utformad så att den är riktad till den behöriga myndigheten. Den skulle därför kunna anses direkt tillämplig. Regeln är dock en av dem som medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att följa (artikel 49.3). För att främja förutsägbarheten och enhetligheten i tillämpningen av bestämmelserna är det en rimlig utgångspunkt att de omständigheter som anges i förordningen anges även i lag. Det bör vara till fördel för både tillämpande myndigheter och berörda personer. För att inte begränsa utrymmet för egna bedömningar och möjligheten att ta hänsyn till särskilda omständigheter i det enskilda fallet, bör dock lagtexten utgöra en exemplifierande, men inte uttömmande, uppräkning av vilka omständigheter som ska beaktas. Det bör i kompletteringslagen anges vad som ska vara utgångpunkten vid val av sanktion och vid bestämmande av sanktionsavgiftens storlek. Den centrala principen bör vara att en sammanvägd bedömning av de olika omständigheterna i det enskilda fallet ska göras. Därutöver bör det anges vilka särskilda omständigheter som i vart fall bör tillåtas att inverka på beslutet om vilken sanktion som slutligen ska beslutas. Utifrån de faktorer som anges i prospektförordningen framstår det som lämpligt att först ange sådana omständigheter som är hänförliga till själva överträdelsen, dvs. hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått samt graden av ansvar för den som är ansvarig för överträdelsen (artikel 39.1 a och b). Med det senare uttrycket avses i huvudsak att någon kan vara mer eller mindre ansvarig för en överträdelse och ha en omfattande eller mer begränsad kännedom om de omständigheter som utgör överträdelsen. I andra lagar på finansmarknadsområdet anges också uttryckligen "skador som uppkommit till följd av överträdelsen" (se t.ex. 15 kap. 1 b § lagen om bank- och finansieringsrörelse och 9 kap. 24 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument) eller "skador som uppstått" (se t.ex. 5 kap. 15 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning och 6 kap. 3 d § lagen om handel med finansiella instrument) som en omständighet hänförlig till själva överträdelsen. Detta får anses motsvara det som anges i prospektförordningen om den inverkan överträdelsen har haft på icke-professionella investerares intressen (artikel 39.1 d) och förluster som tredje part har orsakats till följd av överträdelsen (artikel 39.1 e). Även i den nu aktuella bestämmelsen bör det därför anges att skador som uppkommit till följd av överträdelsen ska beaktas som en omständighet hänförlig till själva överträdelsen. Om omständigheter som är hänförliga till själva överträdelsen utgör utgångspunkten kan därefter det slutliga utfallet påverkas av faktorer som inte är att hänföra till den. Det bör även anges vissa omständigheter som kan vara förmildrande respektive försvårande och som har inträffat före eller efter överträdelsen. I försvårande riktning bör beaktas om den som har begått överträdelsen tidigare har gjort sig skyldig till överträdelser (artikel 39.1 g i prospektförordningen). På samma sätt som i motsvarande bestämmelser i andra lagar på finansmarknadsområdet bör det vidare anges att det vid denna bedömning ska fästas särskild vikt vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna (se t.ex. 5 kap. 16 § första stycket lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning). Omständigheter i förmildrande riktning bör vara att den som har begått överträdelsen genom aktivt samarbete väsentligt har underlättat Finansinspektionens utredningsarbete eller har vidtagit åtgärder för att undvika att överträdelsen upprepas (artikel 39.1 f och h i prospektförordningen). De ovan angivna omständigheterna bör även beaktas när sanktionsavgiftens storlek fastställs. Dessutom bör hänsyn tas till den finansiella styrkan hos den som har begått överträdelsen. I prospektförordningen indikeras finansiell ställning genom exempelvis den ansvariga juridiska personens totala årsomsättning eller en fysisk persons årsinkomst och nettotillgångar (artikel 39.1 c). I enlighet med det som anges i förarbetena till motsvarande bestämmelser i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning bör med finansiell ställning även avses andra ekonomiska förhållanden, såsom underhållsskyldighet i fråga om en fysisk person (prop. 2016/17:22 s. 224). När sanktionsavgiften fastställs bör hänsyn även tas till den vinst som gjorts med anledning av överträdelsen (artikel 39.1 e i prospektförordningen). För att sanktionerna ska vara proportionerliga bör det vidare anges att Finansinspektionen får avstå från ingripande i vissa situationer. De omständigheter som ska kunna innebära att inspektionen avstår från ingripande bör vara att överträdelsen är ringa eller ursäktlig, om personen i fråga gör rättelse, om något annat organ har vidtagit åtgärder mot personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga och om det annars finns särskilda skäl (se t.ex. 5 kap. 17 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning och 9 kap. 24 § andra stycket lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument). 8.6 Offentliggörande av sanktionsbeslut Regeringens bedömning: Kravet i EU:s prospektförordning på att den behöriga myndigheten ska offentliggöra beslut om sanktioner kräver inte någon lagstiftningsåtgärd. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: I prospektförordningen ställs det krav på att den behöriga myndigheten ska offentliggöra beslut om att påföra en administrativ sanktion eller annan administrativ åtgärd till följd av överträdelser av förordningen (artikel 42). Besluten ska offentliggöras av den behöriga myndigheten på myndighetens webbplats omedelbart efter att den person som är föremål för beslutet har underrättats om beslutet. Offentliggörandet ska innehålla åtminstone information om överträdelsens typ och art och om identiteten på de personer som är ansvariga. Skyldigheten gäller inte för åtgärder av utredningskaraktär. Den behöriga myndigheten ska även offentliggöra information om att ett beslut har överklagats och all senare information om resultatet av ett sådant överklagande (artikel 42.3). Det som anges om offentliggörande av beslut i förordningen torde vara direkt tillämpligt genom att det är formulerat som en skyldighet för de behöriga myndigheterna och inte för medlemsstaterna. Det är därför inte nödvändigt att vidta några lagstiftningsåtgärder för att det som anges i förordningen ska gälla. En fråga som uppkommer är emellertid om ett sådant offentliggörande som beskrivs i prospektförordningen är tillåtet enligt bestämmelserna om sekretess i offentlighets- och sekretesslagen. Enligt den lagen gäller nämligen sekretess för vissa uppgifter som förekommer i Finansinspektionens tillståndsgivnings- och tillsynsverksamhet (30 kap. 4 §). Bestämmelsen innebär att sekretess gäller för uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att han eller hon lider skada om uppgiften röjs. Det föreligger alltså en presumtion att Finansinspektionen får offentliggöra uppgifter om åtgärder eller sanktioner, men att sekretess råder om det kan antas att den berörde lider skada om uppgiften röjs. Förordningen förutsätter offentliggörande men tillåter bl.a. att besluten publiceras anonymiserat om den behöriga myndigheten anser att ett offentliggörande skulle utgöra en oproportionerlig åtgärd vid en bedömning i ett enskilt fall eller om ett offentliggörande skulle äventyra stabiliteten på de finansiella marknaderna eller en pågående utredning (artikel 42.2 första stycket b). Det finns också en möjlighet att i vissa fall inte alls offentliggöra beslutet (artikel 42.2 första stycket c) eller att senarelägga offentliggörandet (artikel 42.2 första stycket a). Mot denna bakgrund finns det skäl för att dra slutsatsen att bestämmelserna om sekretess i offentlighets- och sekretesslagen inte utgör hinder mot att offentliggöra besluten på det sätt som föreskrivs i prospektförordningen. Samma bedömning gjordes när det gäller motsvarande regler om offentliggörande av beslut i kapitaltäckningsdirektivet och marknadsmissbruksförordningen (prop. 2013/14:228 s. 233 f. och prop. 2016/17:22 s. 251). 8.7 Betalning, preskription och verkställighet Regeringens förslag: En sanktionsavgift ska betalas inom 30 dagar efter det att beslutet har fått laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. Om sanktionsavgiften inte betalas inom denna tid, ska Finansinspektionen lämna avgiften för indrivning. Verkställighet ska få ske enligt utsökningsbalkens bestämmelser. En sanktionsavgift som har beslutats ska falla bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I prospektförordningen finns det inte några regler om betalning av sanktionsavgifter, preskription och verkställighet. Medlemsstaterna har således frihet att själva avgöra vad som ska gälla i sådana frågor. Bestämmelser om betalning, preskription och verkställighet finns bl.a. i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning (5 kap. 22-26 §§) och lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (7 kap. 21-23 §§). Enligt dessa bestämmelser ska en sanktionsavgift betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar efter det att ett beslut om avgiften har fått laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. Om avgiften inte betalas inom denna tid, ska Finansinspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Finansinspektionens beslut får verkställas enligt utsökningsbalken. Innebörden av dessa bestämmelser är att det inte krävs något domstolsavgörande för att driva in avgiften om den är obetald och förfallen till betalning (se 3 kap. 1 § första stycket 6 utsökningsbalken). Samma ordning bör gälla för beslut om sanktionsavgifter enligt prospektförordningen. Motsvarande bestämmelser bör därför tas in i kompletteringslagen. Bestämmelserna bör utformas efter förebild av de ovan nämnda bestämmelserna. När det gäller frågan om preskription anges i bestämmelserna i ovan nämnda lagar att en sanktionsavgift som beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år (se t.ex. 5 kap. 25 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning). Samma preskriptionstid bör gälla för de nu aktuella sanktionsavgifterna. Med verkställighet avses faktiska verkställighetsåtgärder. Preskriptionen är absolut. Det betyder att fullgörande inte kan krävas efter det att fem år har gått sedan beslutet fått laga kraft, även om verkställighet har skett under femårsperioden avseende en del av sanktionsavgiften. Det som preskriberas är den del av avgiften som ännu inte drivits in (se prop. 2016/17:22 s. 255-257). 9 Överklagande 9.1 Bestämmelser till följd av EU:s prospektförordning Regeringens förslag: Finansinspektionens beslut enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen ska få bestämma att ett beslut om förbud eller föreläggande enligt EU:s prospektförordning eller lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning ska gälla omedelbart. Om Finansinspektionen i ett ärende om granskning och godkännande av ett prospekt enligt EU:s prospektförordning inte har meddelat beslut om att godkänna eller avslå en ansökan inom den tid som anges i förordningen, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Detsamma ska gälla om Finansinspektionen inte har begärt några ändringar eller kompletterande information inom de tidsfrister som anges i förordningen. Sökanden ska därefter få begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. En sådan begäran ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten. Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut eller begärt kompletteringar inom de tidsfrister som anges i EU:s prospektförordning från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att promemorians förslag inte omfattar den situationen när Finansinspektionen inte har begärt några ändringar eller kompletterande information inom de tidsfrister som anges i prospektförordningen. Enligt promemorians förslag ska en ansökan anses ha avslagits om Finansinspektionen inte har meddelat beslut inom fem arbetsdagar från det att en förklaring har lämnats. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att tidsfristen för när inspektionen ska fatta ett beslut sedan domstol, vid prövningen av en dröjsmålstalan, har förklarat att ett ärende onödigt har uppehållits bör följa handläggningstiden för respektive ärende enligt prospektförordningen, eftersom olika prospekt har olika komplexitet och natur. Skälen för regeringens förslag Beslut bör få överklagas till allmän förvaltningsdomstol Enligt prospektförordningen ska medlemsstaterna säkerställa att beslut som fattas i enlighet med förordningen är vederbörligen motiverade och omfattas av rätten att överklaga inför domstol (artikel 40 första stycket). Regeln motsvarar till sin innebörd regeln om rätt till domstolsprövning i prospektdirektivet (artikel 26) även om de är olika utformade. Regeln i prospektdirektivet har i svensk rätt genomförts i lagen om handel med finansiella instrument (8 kap. 1 §). Allmänna bestämmelser om krav på motivering av beslut finns i 32 § förvaltningslagen (2017:900). De förvaltningsbeslut som kan aktualiseras till följd av förslagen i denna proposition är t.ex. Finansinspektionens beslut om att inte godkänna ett prospekt. Allmänt inom finansmarknadsområdet gäller att sådana beslut av Finansinspektionen som får överklagas, prövas av allmän förvaltningsdomstol, med krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Detta bör även gälla för Finansinspektionens beslut enligt kompletteringslagen. En bestämmelse om rätt till domstolsprövning av Finansinspektionens beslut bör införas i kompletteringslagen efter förebild av motsvarande bestämmelser på andra lagar på finansmarknadsområdet. Möjligheten att överklaga beslut enligt EU-förordningar följer redan av förvaltningslagen (41 §). I likhet med flera andra lagar på finansmarknadsområdet (se bl.a. 17 kap. 1 § femte stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse och 26 kap. 1 § fjärde stycket lagen om värdepappersmarknaden) bör det införas en generell bestämmelse i kompletteringslagen om att Finansinspektionen får besluta att förelägganden eller förbud enligt prospektförordningen eller enligt den lagen ska gälla omedelbart. En liknande bestämmelse finns i dag i lagen om handel med finansiella instrument (8 kap. 1 § tredje stycket). Det kan t.ex. röra sig om ett beslut om att förbjuda marknadsföring (avsnitt 7.5). Bestämmelser om dröjsmålstalan bör införas Enligt prospektförordningen ska rätten till domstolsprövning gälla även i förhållande till bestämmelsen om granskning och godkännande av prospekt (artikel 20), om den behöriga myndigheten varken har beslutat att godkänna eller att avslå en ansökan om godkännande och inte heller har begärt några ändringar eller kompletterande information inom de tidsgränser som fastställs i bestämmelsen (artikel 40 andra stycket). Ett godkännande av ett prospekt ska ske inom tio arbetsdagar från det att ett utkast till prospekt lämnades in av en emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad (artikel 20.2). I det fall ett erbjudande till allmänheten gäller värdepapper som utfärdas av en emittent som inte har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad och som inte tidigare har erbjudit allmänheten värdepapper ska tidsfristen för godkännande vara 20 arbetsdagar (artikel 20.3). För prospekt som upprättas av s.k. frekventa emittenter (se artikel 9.11) ska tidsfristen för godkännande vara fem arbetsdagar (artikel 20.6). Om utkastet till prospekt inte uppfyller kraven på fullständig, begriplig och konsekvent information ska den behöriga myndigheten underrätta emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad inom 10 eller, i tillämpliga fall, 20 arbetsdagar från inlämnandet av utkastet (artikel 20.4). Den behöriga myndigheten ska begära de ändringar eller kompletteringar som krävs varefter en ny frist på 10 arbetsdagar börjar löpa från den dag då ett ändrat utkast till prospekt eller kompletterande information lämnas till den behöriga myndigheten. Regeln om rätt att överklaga även när den behöriga myndigheten inte har fattat ett beslut eller begärt några ändringar eller kompletterande information är ny och har ingen motsvarighet i prospektdirektivet. I förvaltningslagen finns det allmänna bestämmelser om åtgärder om handläggningen försenas. Bestämmelserna ger en enskild som har inlett ett ärende en möjlighet att få en prövning av frågan om ett slutligt avgörande i ärendet uppehålls oskäligt länge (11, 12 och 49 §§). Förvaltningslagen är dock subsidiär, vilket innebär att om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker från förvaltningslagen, tillämpas den bestämmelsen (4 § förvaltningslagen). Särskilda bestämmelser om s.k. dröjsmålstalan finns i flera lagar på finansmarknadsområdet, bl.a. i lagen om värdepappersmarknaden (26 kap. 2 §). Bestämmelsen i den lagen har till en början införts för att genomföra det numera upphävda rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet, och har sedan anpassats till nyare direktiv, det senaste MiFID II (artikel 74.1 andra meningen). Bestämmelsen i lagen om värdepappersmarknaden avser rätt till domstolsprövning när den behöriga myndigheten inte har fattat beslut i ett ärende om tillstånd inom sex månader. Bestämmelsen innebär en möjlighet att begära förklaring av allmän förvaltningsdomstol till att ärendet onödigt uppehålls om Finansinspektionen i ett ärende om tillstånd inte meddelat beslut inom sex månader. Vid en sådan dröjsmålstalan prövar domstolen i princip endast om ärendet är färdigt för avgörande och om samtliga handlingar och uppgifter som behövs som underlag för beslutet har lämnats in. Om domstolen finner att ärendet är färdigt för avgörande börjar en ny period om sex månader att löpa. Om Finansinspektionen vid utgången av denna frist fortfarande inte har fattat något beslut i ärendet, ska det anses som att ansökan har avslagits. Först då kan sökanden överklaga och få en prövning i sak. En rätt till dröjsmålstalan finns även i lagen om bank- och finansieringsrörelse (17 kap. 2 §), lagen om värdepappersfonder (14 kap. 2 §) och lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder (16 kap. 2 §). En bestämmelse om dröjsmålstalan som har förebild i bestämmelser i flera lagar på finansmarknadsområdet bör införas i kompletteringslagen. Till skillnad från dessa förebilder, och till skillnad från promemorians förslag, bör bestämmelsen i kompletteringslagen även omfatta situationen när Finansinspektionen inte begär några ändringar eller kompletterande information inom de tidsgränser som gäller enligt prospektförordningen. Prövningen av om ärendet onödigt uppehålls innebär då att domstolen bedömer om ärendet är klart för avgörande eller bör kompletteras. I promemorian föreslås att tidsfristen för Finansinspektionens beslut efter att domstol har avgjort att ett ärende är färdigt för avgörande ska vara fem arbetsdagar. Finansinspektionen anser att handläggningstiden bör följa de frister som gäller enligt prospektförordningen och påpekar att olika typer av prospekt till sin natur är av olika komplexitet och omfattning. Regeringen instämmer med Finansinspektionen att tidsfristen för såväl Finansinspektionens beslut om ett färdigt ärende som handläggning av ett ärende som bör kompletteras bör överensstämma med de tidsfrister som fastställs i förordningen (artikel 20). 9.2 Dröjsmålstalan enligt andra EU-förordningar Regeringens förslag: Om Finansinspektionen i ett ärende om registrering enligt EU:s förordning om europeiska riskkapitalfonder eller EU:s förordning om europeiska fonder för socialt företagande inte meddelar beslut inom två månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden ska därefter få begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. En begäran om förklaring ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten. Om Finansinspektionen inte har meddelat beslut inom två månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1991 av den 25 oktober 2017 om ändring av förordning (EU) nr 345/2013 om europeiska riskkapitalfonder och förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande ska tillämpas fr.o.m. den 1 mars 2018 (artikel 3). Som framgår av namnet ändrar förordningen en EU-förordning om europeiska riskkapitalfonder respektive om europeiska fonder för socialt företagande. Europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande är s.k. alternativa investeringsfonder för vilka det införts s.k. produktreglering på EU-nivå. EU-förordningarna om europeiska riskkapitalfonder och om europeiska fonder för socialt företagande tillämpas sedan den 22 juli 2013. Grundregleringen för förvaltare av alternativa investeringsfonder finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (ofta kallat AIFM-direktivet). Direktivet har genomförts i svensk rätt i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Lagen omfattar även förvaltare av europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande (se prop. 2012/13:155 s. 382 f.) Förordningen om europeiska riskkapitalfonder respektive om europeiska fonder för socialt företagande innebär att en fond som uppfyller de krav som ställs upp i någon av förordningarna kan bli registrerad som en "EuVECA" respektive en "EuSEF". Registreringen innebär att fonden får marknadsföras i hela EES under nämnda beteckning. De ändringar som har gjorts i förordningarna är av sådant slag att de inte påverkar befintliga bestämmelser i svensk rätt. I ett avseende krävs dock lagstiftningsåtgärder. Ändringarna innebär att den behöriga myndigheten ska meddela beslut i fråga om registrering senast två månader efter det att en fullständig ansökan har lämnats in (artiklarna 14 och 14a i förordningen om europeiska riskkapitalfonder och artiklarna 15 och 15a i förordningen om europeiska fonder för socialt företagande). Medlemsstaterna ska säkerställa att varje vägran att registrera ska motiveras och omfattas av rätten att överklaga inför en rättsvårdande, administrativ eller annan myndighet på nationell nivå (artikel 14b i förordningen om europeiska riskkapitalfonder och artikel 15b i förordningen om europeiska fonder för socialt företagande). Att Finansinspektionens beslut ska motiveras följer av förvaltningslagen (32 §). Finansinspektionens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol (16 kap. 1 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Enligt förordningarna ska emellertid rätten att överklaga även tillämpas för det fall inget beslut om registrering har fattats inom två månader efter det att förvaltaren av en sådan fond lämnat alla de begärda uppgifterna. Som anges i avsnitt 9.1 finns det bestämmelser om s.k. dröjsmålstalan i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (16 kap. 2 §). Dessa avser ärenden om tillstånd enligt den lagen och ärenden om överlämnande av underrättelse till en behörig myndighet i ett annat land inom EES. Om Finansinspektionen inte har meddelat beslut enligt de tidsfrister som gäller, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära en förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. Om en förklaring lämnas och Finansinspektionen inte har meddelat beslut inom viss tid, ska ansökan anses ha avslagits. En motsvarande bestämmelse, som tar sikte på ärenden om registrering av europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande, bör införas i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Tidsfristen för Finansinspektionens beslut efter det att en domstol bedömt att ärendet onödigt uppehålls bör vara två månader. Hänvisningarna till förordningen om europeiska riskkapitalfonder och förordningen om europeiska fonder för socialt företagande i den nya bestämmelsen bör vara dynamiska, dvs. avse förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 10 Samarbete med behöriga myndigheter i andra länder 10.1 Inledning Medlemsstaternas behöriga myndigheter har enligt prospektförordningen skyldighet att samarbeta med varandra bl.a. genom att utbyta information och samarbeta om utredningar, tillsyn och kontroll av efterlevnad (artikel 33.1 och 33.3). De behöriga myndigheterna ska också samarbeta med Esma, och det samarbetet ska ske i enlighet med Europaparlamentets och rådet förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (i det följande benämnd Esmaförordningen) (artiklarna 33.1 och 34.1 i prospektförordningen). En behörig myndighet får begära bistånd från den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat i fråga om inspektioner och utredningar på plats samt, under vissa förutsättningar, vägra att tillmötesgå en begäran om information eller samarbete (artikel 33.2 och 33.4). Det kan t.ex. handla om att rättsliga förfaranden redan har inletts för samma handlingar och mot samma personer i den berörda medlemsstaten (33.2 b). Om en behörig myndighet får en framställan från en behörig myndighet i en annan medlemsstat om att genomföra en inspektion på plats eller en utredning kan myndigheten själv genomföra inspektionen eller utredningen, tillåta att den andra behöriga myndigheten deltar i inspektionen eller utredningen eller utse revisorer eller sakkunniga för att stödja eller utföra inspektionen eller utredningen (artikel 33.4 tredje stycket). De behöriga myndigheterna får hänskjuta frågor till Esma, t.ex. om en begäran om samarbete har avslagits (artikel 33.5). 10.2 Utbyte av information och tystnadsplikt Regeringens bedömning: Det informationsutbyte som EU:s prospektförordning föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: Enligt prospektförordningen ska all information som utbyts mellan de behöriga myndigheterna enligt förordningen och som avser affärs- eller driftförhållanden och andra ekonomiska eller personliga förhållanden anses vara konfidentiell och omfattas av tystnadsplikt, utom när den behöriga myndigheten vid den tidpunkt då informationen lämnas anger att information får lämnas ut eller om det är nödvändigt att lämna ut informationen i samband med rättsliga förfaranden (artikel 35.1). Tystnadsplikten gäller alla personer som arbetar eller har arbetat för den behöriga myndigheten, eller för någon tredje part till vilken den behöriga myndigheten har delegerat sina befogenheter (artikel 35.2). Information som omfattas av tystnadsplikt får inte lämnas ut till någon annan person eller myndighet utom när det föreskrivs i unionsrätten eller nationell rätt (artikel 35.2). Liknande regler om tystnadsplikt finns i marknadsmissbruksförordningen (artikel 27) och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2012 av den 14 mars 2012 om blankning och vissa aspekter av kreditswappar (i det följande benämnd blankningsförordningen) (artikel 34). I förarbetena till lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning och lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning konstaterades att bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen uppfyllde de krav som ställs i marknadsmissbruksförordningen och blankningsförordningen och möjliggjorde det informationsutbyte som förordningarna föreskriver (prop. 2016/17:22 s. 175 f. respektive 2011/12:175 s. 31 f.). För uppgifter som Finansinspektionen hämtar in från en behörig myndighet i ett annat land inom EES gäller sekretess för sådan uppgift om affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som Finansinspektionen har fått om det följer av ett avtal med en mellanfolklig organisation som riksdagen har godkänt (30 kap. 7 § offentlighets- och sekretesslagen, förkortad OSL). Sekretessen är absolut. I begreppet avtal ingår bl.a. rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU, dvs. anslutningsfördragen och förordningar och direktiv som utfärdas av EU:s institutioner (se bl.a. prop. 2006/07:110 s. 38 och 41 samt RÅ 2007 ref. 45). Sekretess gäller därmed bl.a. för uppgifter om affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som Finansinspektionen tar emot och som inte får lämnas ut enligt prospektförordningen. Enligt offentlighets- och sekretesslagen gäller vidare sekretess för bl.a. uppgifter som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbetet som avses i rättsakten försämras om uppgiften röjs (15 kap. 1 a § första stycket). Uppgiftens art eller karaktär saknar betydelse för bestämmelsens tillämpning (se prop. 2012/13:192 s. 30). Det raka skaderekvisitet i bestämmelsen innebär att det råder en presumtion för offentlighet och förutsätter att myndigheten i varje enskilt fall självständigt tar ställning till om ett utlämnande kan antas skada det framtida samarbetet, dvs. om sekretess råder för de aktuella uppgifterna enligt bestämmelsen. Av förarbetena till bestämmelsen framgår bl.a. att om ursprungsinnehavaren har en vetorätt när det gäller utlämnande av den aktuella uppgiften, och ursprungsinnehavaren motsätter sig ett utlämnande, kan det typiskt sett antas att samarbetet skulle försvåras om uppgiften lämnades ut (samma prop. s. 34). Förordningens krav på att Finansinspektionen bara får lämna ut information som den fått från en annan behörig myndighet om inspektionen erhållit ett skriftligt godkännande från den behöriga myndigheten och att informationen bara lämnas ut för de ändamål för vilka myndigheten har gett sitt tillstånd, får mot denna bakgrund anses tillgodosedda inom ramen för gällande svensk rätt. Enligt offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bl.a. värdepappersmarknaden för uppgift om affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden under vissa villkor (30 kap. 4 §). Beträffande Finansinspektionens möjlighet att lämna ut uppgifter till utländska myndigheter kan det således konstateras att det kan komma att handla om uppgifter om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som omfattas av sekretess. En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk myndighet regleras i samma lag (8 kap. 3 § OSL). Sekretessbelagda uppgifter får inte lämnas ut till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen. Som konstaterats i flera tidigare lagstiftningsärenden på finansmarknadsområdet ger bestämmelsen Finansinspektionen goda möjligheter att i sitt arbete lämna ut handlingar och uppgifter till behöriga utländska myndigheter (se bl.a. prop. 2006/07:5 s. 350, prop. 2009/10:217 s. 27 f., prop. 2012/13:72 s. 34 samt prop. 2015/26:10 s. 211). Mot bakgrund av det anförda, och i enlighet med den bedömning som har gjorts i tidigare lagstiftningsärenden på finansmarknadsområdet, bör det informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och med Esma som prospektförordningen föreskriver, kunna komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt. 10.3 Samarbete vid särskild begäran av - och vid överenskommelse med - en behörig myndighet i ett annat land inom EES Regeringens bedömning: Det krävs inte några lagstiftningsåtgärder för att Finansinspektionen ska kunna vidta utredningsåtgärder på begäran av en behörig myndighet i ett annat land inom EES. Det krävs inte heller några lagstiftningsåtgärder för att Finansinspektionen ska kunna ingå en överenskommelse med en behörig myndighet i ett annat land inom EES om tillsynen av annonsering vid gränsöverskridande situationer. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: En behörig myndighet får enligt prospektförordningen begära bistånd av en annan behörig myndighet när det gäller inspektioner på plats eller utredningar (artikel 33.4 första stycket). Den behöriga myndigheten som tar emot en sådan begäran ska samarbeta i den mån det är möjligt och lämpligt. Om utredningen har gränsöverskridande verkningar får de behöriga myndigheterna begära att Esma samordnar inspektionen eller utredningen (artikel 33.4 andra stycket). Om en behörig myndighet får en framställan från en behörig myndighet i en annan medlemsstat om att genomföra en inspektion på plats eller en utredning kan myndigheten själv genomföra inspektionen eller utredningen, tillåta att den andra behöriga myndigheten deltar i eller genomför inspektionen eller utredningen eller utse revisorer eller sakkunniga för att stödja eller utföra inspektionen eller utredningen (artikel 33.4 tredje stycket). Behöriga myndigheter i olika medlemsstater ska enligt förordningen även kunna komma överens om tillsynen av annonsering i gränsöverskridande situationer där den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten behåller kontrollen över att förordningen följs (artikel 22.8). Varje sådan överenskommelse ska anmälas till Esma. Förordningen ger alltså Finansinspektionen möjlighet att överlämna förvaltningsuppgifter som innebär myndighetsutövning till en behörig myndighet i ett annat land inom EES. Enligt regeringsformen kan en förvaltningsuppgift överlämnas till juridiska personer och enskilda individer (12 kap. 4 § andra stycket). Om uppgiften innefattar myndighetsutövning, krävs stöd i lag för överlämnandet. Eftersom förordningen är att jämställa med svensk lag krävs, i fråga om samarbete vid inspektioner på plats eller utredning, inte någon ytterligare överlåtelse av förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning i kompletteringslagen. I och med att Sverige har tillträtt Lissabonfördraget har den överlåtelse av beslutanderätt som förordningen förutsätter och som medger att en behörig myndighet i ett annat land inom EES får delta i eller själv utföra kontroller och utredningar här i landet redan skett (jfr prop. 2011/12:175 s. 33). Detsamma gäller när den behöriga myndigheten i en värdmedlemsstat utövar prospektförordningens tillsynsbefogenheter i hemmedlemsstatens ställe (enligt artikel 22.8). Några ytterligare åtgärder krävs därför inte. 10.4 Samarbetsavtal med tredjeland Regeringens bedömning: Det krävs inte några lagstiftningsåtgärder för att Finansinspektionen ska kunna komma överens om sådana samarbetsavtal med tillsynsmyndigheter i tredjeländer som avses i EU:s prospektförordning. Regeringens förslag: Finansinspektionen ska, efter begäran från en myndighet i ett land utanför EES som har behörighet att utöva tillsyn motsvarande den tillsyn som inspektionen utövar enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning, kunna lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn. Detta ska dock gälla bara i den utsträckning det följer av ett avtal om samarbete som Finansinspektionen, med stöd av regeringens bemyndigande, har ingått med den utländska myndigheten. Promemorians bedömning och förslag överensstämmer med regeringens bedömning och förslag. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen och förslaget eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens bedömning och förslag: Enligt prospektförordningen ska behöriga myndigheter i vissa fall ingå samarbetsavtal med tillsynsmyndigheter i tredjeland (artikel 30). Samarbetsavtalen är avsedda att säkerställa utbyte av information med tredjeland samt utsträcka räckvidden av förordningens bestämmelser utanför EU. En liknande bestämmelse finns i marknadsmissbruksförordningen (artikel 26). Liksom vid anpassningen av svensk rätt till den regeln i marknadsmissbruksförordningen görs bedömningen att den aktuella bestämmelsen i prospektförordningen (artikel 30) inte aktualiserar frågor om överlåtelse av rättsskipnings- eller förvaltningsuppgifter till annan stat eller utländskt organ enligt regeringsformen (10 kap. 8 §) (jfr prop. 2016/17:22 s. 178). Ett avtal som Finansinspektionen ingår med tredjeland i syfte att utbyta information och verkställa de uppgifter som krävs enligt prospektförordningen är emellertid en sådan internationell överenskommelse som enligt regeringsformen som huvudregel ska ingås av regeringen. Av regeringsformen följer dock att regeringen får uppdra åt en förvaltningsmyndighet att ingå sådana internationella överenskommelser som inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan (10 kap. 2 §). Ett sådant uppdrag bör Finansinspektionen få genom en ändring i förordningen med instruktion för Finansinspektionen. Som nämns i avsnitt 10.2 krävs för att sekretess ska gälla för uppgifter som inhämtas från tredjeland till följd av ett sådant avtal att riksdagen har godkänt avtal om detta (30 kap. 7 § OSL). Om Finansinspektionen i framtiden ingår ett avtal med tredjeland om informationsutbyte kan det diskuteras om riksdagen verkligen har godkänt detta avtal på det sätt som krävs enligt bestämmelsen. Sekretess gäller dock även för sådana uppgifter som Finansinspektionen har fått från en utländsk myndighet eller ett utländskt organ enligt något annat avtal, om regeringen meddelar föreskrifter om det (30 kap. 7 § första stycket andra meningen OSL). I offentlighets- och sekretessförordningen (2009:641) anges de myndigheter och organ som Finansinspektionen träffat avtal med och vars uppgifter omfattas av sekretess (8 §). Om Finansinspektionen avser att ingå ett avtal om informationsutbyte med en tillsynsmyndighet i tredjeland, bör Finansinspektionen därför anmäla detta till Finansdepartementet för att regeringen ska kunna meddela föreskrifter om att sekretess ska gälla för de uppgifter som inspektionen får enligt avtalet (jfr samma prop. s. 179). Enligt lagen om handel med finansiella instrument har Finansinspektionen en möjlighet att, på begäran av en utländsk myndighet, lämna eller kontrollera information för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn (6 kap. 6 §). Bestämmelsen infördes i den lagen och flera andra lagar på finansmarknadsområdet i samband med att Sverige skulle ingå ett multilateralt samförståndsavtal om samråd, samarbete och informationsutbyte som tagits fram av Internationella organisationen för värdepapperstillsyn, IOSCO (prop. 2010/11:17 s. 20). Regeringen bedömde då att det fanns ett behov av att ge Finansinspektionen befogenhet att samarbeta och utbyta information med tillsynsmyndigheter i tredjeland i samma utsträckning som med tillsynsmyndigheter i ett annat land inom EES (samma prop. s. 19). Bestämmelsen innebär att Finansinspektionen, i den omfattning det är möjligt enligt gällande rätt och i den utsträckning det följer av ett avtal om samarbete, ska bistå en utländsk myndighet med sådana uppgifter som den utländska myndigheten behöver för att utöva sin tillsyn (samma prop. s. 30). Det är fråga om åtgärder som Finansinspektionen gör inom ramen för inspektionens tillsynsområden. Finansinspektionen ska alltid göra en bedömning i det enskilda fallet om det finns lagliga förutsättningar att tillmötesgå den utländska myndighetens begäran med hänsyn till bl.a. offentlighets- och sekretesslagen. För att Finansinspektionen fortsatt ska kunna bistå en utländsk myndighet på prospektområdet på det sätt som beskrivs ovan bör en motsvarande bestämmelse införas i kompletteringslagen. Eftersom samarbetet mellan myndigheter inom EES regleras i prospektförordningen (artikel 33) bör det uttryckligen anges i bestämmelsen att den avser myndigheter i länder utanför EES. 11 Rapportering av överträdelser 11.1 Inledning Enligt prospektförordningen ska behöriga myndigheter etablera effektiva mekanismer för att möjliggöra rapportering till dem av faktiska och potentiella överträdelser av förordningen (artikel 41.1). Bland de mekanismer som behöriga myndigheter ska etablera ingår särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om faktiska eller potentiella överträdelser (artikel 41.2 a), lämpligt skydd för anställda som rapporterar om överträdelser mot vedergällning, diskriminering och andra former av orättvis behandling (artikel 41.2 b) samt identitets- och personuppgiftsskydd för både den som rapporterar och den som påstås vara ansvarig för en överträdelse (artikel 41.2 c). Sådana bestämmelser utgör ett viktigt led i ett ändamålsenligt skydd för s.k. visselblåsare. Det finns även en möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva att ekonomiska incitament kan beviljas personer som lämnar information som leder till att en överträdelse kan beivras (artikel 41.3). Vidare ska medlemsstaterna kräva att arbetsgivare som bedriver verksamhet som regleras med avseende på finansiella tjänster ska inrätta lämpliga förfaranden genom vilka deras anställda kan rapportera faktiska eller potentiella överträdelser internt genom en särskild, oberoende och självständig kanal (artikel 41.4). I avsnitt 11 lämnas de förslag och görs de bedömningar som föranleds av bestämmelserna om rapportering av överträdelser i prospektförordningen. 11.2 Krav på särskilda förfaranden för hur anmälningar ska omhändertas hos behöriga myndigheter Regeringens bedömning: Kraven i EU:s prospektförordning på att behöriga myndigheter ska inrätta särskilda förfaranden för att ta emot och följa upp anmälningar om överträdelser av förordningen är tillgodosedda i gällande rätt. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: Enligt prospektförordningen ska behöriga myndigheter inrätta effektiva mekanismer för att främja och möjliggöra rapportering till dem om faktiska eller potentiella överträdelser av förordningen (artikel 41.1). Mekanismerna ska inkludera särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem, inbegripet inrättande av säkra kommunikationskanaler för sådana rapporter (artikel 41.2 a). Vid anpassningen av svensk rätt till marknadsmissbruksförordningen och vid genomförandet av kommissionens genomförandedirektiv (EU) 2015/2392 av den 17 december 2015 om Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 vad avser rapportering till behöriga myndigheter av faktiska eller potentiella överträdelser av den förordningen gjorde regeringen bedömningen att regler om bl.a. mekanismer för att möjliggöra och ta emot anmälningar borde införas i föreskrifter på förordningsnivå (prop. 2016/17:22 s. 303-308). Sådana föreskrifter finns nu i förordningen (2016:1318) om Finansinspektionens rutiner för mottagande av anmälningar om regelöverträdelser. Bestämmelserna är utformade så att de omfattar anmälningar av överträdelser avseende regelverk på hela finansmarknadsområdet. Det innebär att Finansinspektionen redan har inrättat förfaranden för att ta emot anmälningar av överträdelser som gäller prospektregelverket. 11.3 Skydd för den som rapporterar mot att drabbas av repressalier Regeringens bedömning: Kravet i EU:s prospektförordning på att de behöriga myndigheternas mekanismer ska omfatta skydd för anställda som anmäler överträdelser mot att drabbas av vedergällning, diskriminering eller andra former av orättvis behandling är tillgodosett i gällande rätt. Möjligheten i EU:s prospektförordning att införa ekonomiska incitament till den som anmäler misstänkta överträdelser bör inte utnyttjas. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: Enligt prospektförordningen ska de mekanismer som behöriga myndigheter ska inrätta för att främja och möjliggöra rapportering inkludera ett lämpligt skydd för anställda med anställningsavtal som rapporterar om överträdelser, åtminstone mot vedergällning, diskriminering eller andra former av orättvis behandling (artikel 41.2 b). I svensk rätt har det fram till nyligen inte funnits någon särskild skyddslagstiftning för arbetstagare som slår larm om missförhållanden. Vid arbetstagares larm har det därför tillämpats en rad olika rättsregler från olika rättsområden, bl.a. finns ett skydd i arbetsrätten genom kravet på saklig grund för uppsägning i lagen (1982:80) om anställningsskydd. Även rättsgrundsatsen om god sed på arbetsmarknaden ger visst skydd. Denna rättsgrundsats upprätthålls genom Arbetsdomstolens praxis på området och innebär bl.a. att omplacering under vissa förhållanden kan underkastas en rättslig prövning som liknar prövningen vid uppsägning (den s.k. bastubadarprincipen). Anställda i offentlig sektor har därutöver ett skydd genom den grundlagsskyddade yttrandefriheten i regeringsformen (2 kap. 1 §, se t.ex. AD 2003 nr 51) och den grundlagsskyddade meddelarfriheten om de lämnar uppgifter för publicering i grundlagsskyddade medier (se 1 kap. 7 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 10 § yttrandefrihetsgrundlagen). Även enskildas rätt till yttrandefrihet enligt Europakonventionen, som gäller som lag, kan under vissa förutsättningar ge skydd mot repressalier för anställda som slagit larm om missförhållanden. Sedan den 1 januari 2017 gäller också lagen (2016:749) om särskilt skydd mot repressalier för arbetstagare som slår larm om allvarliga missförhållanden (prop. 2015/16:128). Den lagen innebär att en arbetsgivare inte får utsätta en arbetstagare för repressalier på grund av att arbetstagaren slår larm om allvarliga missförhållanden i arbetsgivarens verksamhet. En arbetstagare som utsätts för en repressalie av arbetsgivaren i strid med den lagen har rätt till skadestånd. Även inhyrda som slår larm om allvarliga missförhållanden i inhyrarens verksamhet skyddas i förhållande till inhyraren. Lagen gäller utöver de bestämmelser som nämns ovan. Vid genomförandet i svensk rätt av motsvarande regler i kapitaltäckningsdirektivet (artikel 71.2 b), förde regeringen ett utförligt resonemang i fråga om skydd för arbetstagare som slår larm om missförhållanden (prop. 2013/14:228 s. 246). Regeringen konstaterade att de reglerna har stora likheter med dem i Europarådets civilrättsliga konvention om korruption (artikel 9). Vidare hänvisade regeringen till den bedömning avseende de reglerna som gjordes vid genomförandet av konventionen och konstaterade att svensk rätt ansetts uppfylla kraven. Sedan kapitaltäckningsdirektivet genomfördes har frågan om huruvida svensk rätt ger skydd för anställda som anmäler överträdelser mot att drabbas av repressalier m.m. varit föremål för överväganden inom ramen för lagstiftningsärenden med anledning av förordningen om värdepapperscentraler, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter), i det följande benämnd Priip-förordningen, UCITS V-direktivet och MiFID II. Enligt de rättsakterna ska medlemsstaterna se till att anställda som anmäler överträdelser av institut har ett lämpligt skydd (artikel 65.2 b i förordningen om värdepapperscentraler, artikel 28.2 b i Priip-förordningen, artikel 99d.2 b i UCITS-direktivet och artikel 73.1 andra stycket b i MiFID II). Som ett minimum ska de i vart fall inte drabbas av repressalier, diskriminering eller andra former av orättvis behandling. Även i de lagstiftningsärendena hänvisade regeringen till motsvarande regler i kapitaltäckningsdirektivet (artikel 71.2 b) och de stora likheterna med reglerna i Europarådets civilrättsliga konvention om korruption (prop. 2015/16:10 s. 216, prop. 2016/17:78 s. 51 f., prop. 2015/16:170 s. 72 och prop. 2016/17:162 s. 514). Regeringen uttalade i de sammanhangen att det saknas anledning att göra en annan bedömning i fråga om behovet av särskilda genomförandeåtgärder i svensk rätt med anledning av de skyddsreglerna, än den som regeringen gjorde i fråga om motsvarande regler i kapitaltäckningsdirektivet. Repressalieskyddet i prospektförordningen har stora likheter med motsvarande regler i nämnda EU-rättsakter. Det saknas skäl att frångå den bedömning som regeringen tidigare har gjort vid ändring av svensk rätt med anledning av de EU-rättsakterna. Några lagstiftningsåtgärder behöver således inte vidtas med anledning av repressalieskyddet i prospektförordningen. I prospektförordningen finns också en möjlighet för medlemsstaterna att, under vissa förutsättningar, erbjuda ekonomiska incitament till s.k. visselblåsare som ett led i att uppmuntra anmälningar (artikel 41.3). Sådana ekonomiska incitament ska endast kunna ges när en person bidrar med information utan att vara skyldig att lämna informationen och informationen leder till ett ingripande mot en överträdelse av förordningen. En motsvarande bestämmelse finns i marknadsmissbruksförordningen (artikel 32.4). Vid anpassningen av svensk rätt till den förordningen bedömde regeringen att det inte fanns skäl att överväga att införa ekonomiska incitament för visselblåsare på marknadsmissbruksområdet (prop. 2016/17:22 s. 311). Inte heller på prospektområdet finns det sådana skäl. 11.4 Sekretess i Finansinspektionens verksamhet Regeringens förslag: Sekretess ska gälla i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga om en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för den som omfattas av EU:s prospektförordning, om uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men. Regeringens bedömning: Kravet i EU:s prospektförordning på att identiteten på den person som rapporterar en överträdelse av förordningen ska skyddas är tillgodosett i gällande rätt. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning Prospektförordningen I prospektförordningen ställs det krav på de behöriga myndigheterna att införa bestämmelser som säkerställer skydd av personuppgifter, inbegripet skydd av identiteten avseende både den person som rapporterar en överträdelse och en fysisk person som påstås vara ansvarig för överträdelsen (artikel 41.2 c). Identitetsskyddet ska gälla under alla skeden av förfarandet, om inte ett offentliggörande krävs enligt nationell rätt i samband med utredning eller efterföljande rättsliga förfaranden. Om t.ex. en fråga om sanktioner mot en fysisk eller juridisk person prövas hos Finansinspektionen eller domstol gäller alltså inte något krav på identitetsskydd enligt förordningen. Det torde vara rapportering av överträdelser av bestämmelser i förordningen eller bestämmelser som har antagits med stöd av förordningen som avses när det gäller skyddet för en anmälare respektive den anmälde. Sekretess i Finansinspektionens verksamhet I offentlighets- och sekretesslagen regleras den sekretess som gäller i Finansinspektionens verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden och försäkringsväsendet (30 kap. 4 §). Sekretess gäller för uppgift om affärs- eller driftförhållanden för den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att denne lider skada om uppgiften röjs (punkt 1). Här gäller ett rakt skaderekvisit, dvs. en presumtion för offentlighet. I fråga om uppgift om ekonomiska eller personliga förhållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse med den som myndighetens verksamhet avser finns inget skaderekvisit utan sekretessen är absolut (punkt 2). Det kan noteras att tillämpningsområdet för bestämmelsen har utvidgats sedan den först infördes, från att endast avse tillsyn över vissa tillståndspliktiga institut till att numera avse tillsyn med avseende på värdepappersmarknaden (se prop. 1991/92:113 s. 130-133). Begreppet tillsyn ska inte ges en alltför snäv tolkning utan får anses omfatta alla de fall där en myndighet har en övervakande och styrande funktion (prop. 1979/80:2 Del A s. 233). Även verksamhet som syftar till att förhindra problem i bank- och kreditväsendet, på värdepappersmarknaden och i försäkringsväsendet kan klassas som tillsyn (prop. 2015/16:5 s. 708). Finansinspektionen kommer enligt prospektförordningen bl.a. att ha tillsyn över att den som är skyldig att upprätta prospekt fullgör denna skyldighet. Eftersom tillsynen över att prospektförordningen följs omfattar värdepappersmarknaden, omfattas den tillsynen av bestämmelsens tillämpningsområde. Skydd för anmälarens identitet På motsvarande sätt som i prospektförordningen finns det krav på skydd för anmälarens identitet i andra EU-rättsakter på finansmarknadsområdet, bl.a. förordningen om värdepapperscentraler (artikel 65.2 d), kapitaltäckningsdirektivet (artikel 71.2 d), Priip-förordningen (artikel 28.2 c), MiFID II (artikel 73.1 c) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (direktivet om försäkringsdistribution) (artikel 35.2 c). Vid genomförandet i svensk rätt av kapitaltäckningsdirektivet infördes en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (30 kap. 4 b §) som innebär att sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av en bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet (prop. 2013/14:228 s. 254-259). Bestämmelsen tillgodoser även kravet på identitetsskydd för anmälaren enligt övriga ovan nämnda EU-rättsakter. Bestämmelsen är alltså tillämplig i den del av Finansinspektionens verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bl.a. värdepappersmarknaden, och anknyter därmed till tillämpningsområdet för den bestämmelse i samma lag som behandlas ovan (30 kap. 4 §). Det innebär att bestämmelsen omfattar den tillsyn som Finansinspektionen kommer att bedriva enligt prospektförordningen. Sekretess kommer därmed att gälla hos Finansinspektionen för uppgifter i en anmälan eller utsaga om överträdelser av prospektförordningen, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. Detta krav i prospektförordningen är därmed tillgodosett i gällande rätt. Det bör även framhållas att den tystnadsplikt som följer av sekretessen enligt den nu aktuella bestämmelsen har företräde framför rätten enligt tryckfrihetsförordningen (1 kap. 1 och 7 §§) och yttrandefrihetsgrundlagen (1 kap. 1 och 10 §§) att meddela och offentliggöra uppgifter (30 kap. 30 § första stycket OSL). Skydd för den anmäldes identitet När det gäller frågan om skydd för den utpekade personens identitet kan följande konstateras. Kapitaltäckningsdirektivet innehåller inte något krav på medlemsstaterna att införa bestämmelser om ett sådant skydd. I likhet med i prospektförordningen finns det däremot ett sådant krav även i förordningen om värdepapperscentraler, Priip-förordningen, MiFID II och direktivet om försäkringsdistribution. Frågan om skydd för den anmäldes identitet behandlades bl.a. i samband med införandet av nödvändiga lagändringar till följd av förordningen om värdepapperscentraler (prop. 2015/16:10 s. 226-229), Priip-förordningen (prop. 2016/17:78 s. 55-58) och MiFID II (prop. 2016/17:162 s. 515-519). När lagändringar till följd av förordningen om värdepapperscentraler skulle införas konstaterade regeringen bl.a. att någon sekretess för uppgift om identiteten på den som omfattas av en anmälan till Finansinspektionen inte förelåg sedan tidigare och föreslog en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (30 kap. 4 b § andra stycket). För att minimera ingreppet i offentlighetsprincipen gjorde regeringen bedömningen att bestämmelsen bara skulle reglera den situation som beskrevs i förordningen om värdepapperscentraler. Därefter har bestämmelsen utvidgats till att även omfatta en anmälan eller utsaga som avser överträdelse av bestämmelser som gäller för bl.a. värdepappersinstitut, den som utvecklar, ger råd eller säljer en Priip-produkt och försäkringsdistributörer. För att fullt ut uppfylla det krav på sekretess som ställs upp i prospektförordningen bör bestämmelsen utvidgas till att även omfatta uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga i en statlig myndighets verksamhet enligt kompletteringslagen. En anmälan kan avse någon som är skyldig att upprätta prospekt. En anmälan kan även handla om någon som har åsidosatt andra skyldigheter enligt förordningen, t.ex. att inte uppfylla kraven på innehållet i en annons (artikel 22). Det är därför lämpligt att utforma sekretesskyddet på så sätt att det gäller om anmälan eller utsagan avser en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för den som omfattas av prospektförordningen. Prospektförordningens krav på identitetsskydd för den som anmälan avser är motiverat av andra skäl än vad som motiverar skydd för anmälarens identitet. Syftet med sekretessen avseende anmälaren är att göra det möjligt för personal att utan rädsla för repressalier kunna rapportera allvarliga överträdelser begångna inom företaget (prop. 2013/14:228 s. 257 f.). Något sådant syfte finns inte med sekretesskyddet för den som anmäls. Motivet för identitetsskydd för den anmälde är i stället integritetsskäl. Det kan finnas en risk för att den utpekade personen kan utsättas för andras missaktning om hans eller hennes namn blir känt. Samtidigt finns det ett påtagligt intresse av insyn i tillsynsmyndigheters verksamhet, inte minst när det gäller sådan samhällsekonomiskt betydelsefull tillsyn som förekommer på finansmarknadsområdet. Den nu aktuella bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen omfattar ett skydd för den anmäldes identitet om uppgiften i en anmälan kan avslöja denna och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den anmälde lider skada eller men (30 kap. 4 b § andra stycket 2). Det är alltså fråga om ett s.k. omvänt skaderekvisit. I fråga om uppgift som omfattas av den nu aktuella bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen gäller meddelarfriheten enligt tryckfrihetsförordningen (1 kap. 7 §) och yttrandefrihetsgrundlagen (1 kap. 10 §). Det innebär att det är tillåtet att muntligen lämna en uppgift för publicering i svenska grundlagsskyddade medier eller själv publicera uppgiften i sådan media, trots att uppgiften är belagd med sekretess och trots att det föreligger förbud mot att lämna ut den handling där den sekretessbelagda uppgiften framgår. 11.5 Interna rapporteringssystem Regeringens bedömning: Kravet i EU:s prospektförordning på att finansiella företag ska ha ändamålsenliga system och rutiner för att deras anställda internt ska kunna rapportera misstänka överträdelser av förordningens bestämmelser är tillgodosett i gällande rätt. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: Enligt prospektförordningen ska medlemsstaterna kräva att arbetsgivare som utför verksamhet som styrs av reglering avseende finansiella tjänster inför lämpliga förfaranden för att deras anställda internt ska kunna rapportera överträdelser av förordningen (artikel 41.4). Regeln kan jämföras med de nationella bestämmelser som införts på finansmarknadsområdet till följd av andra EU-rättsakter (se nedan). Det anges inte i prospektförordningen vad som avses med arbetsgivare som utför verksamhet som styrs av reglering avseende finansiella tjänster. Motsvarande regel finns i marknadsmissbruksförordningen. I linje med den bedömning som gjordes vid anpassningen av svensk rätt till marknadsmissbruksförordningen bör skyldigheten i vart fall kunna begränsas till företag under Finansinspektionens tillsyn, dvs. tillståndspliktiga företag (prop. 2016/17:22 s. 318). I svensk rätt finns redan krav på tillhandahållande av ändamålsenliga interna rapporteringssystem i flera lagar på finansmarknadsområdet (se t.ex. 6 kap. 2 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse, 8 kap. 4 a § lagen om värdepappersmarknaden och 2 kap. 17 d § lagen om värdepappersfonder). Bestämmelserna genomför kapitaltäckningsdirektivet (artikel 71.3) och UCITS-direktivet (artikel 99.d 5). Bestämmelserna har dock i regel inte begränsats till att avse överträdelser av respektive regelverk, utan omfattar misstänkta överträdelser av bestämmelser som gäller för de respektive bolagens verksamhet. De omfattar därmed även överträdelser av prospektförordningen. Dessa bestämmelser bör därför anses tillgodose förordningens krav. 12 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet Regeringens förslag: För att bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning ska de företag som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter. Finansinspektionen ska få ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt EU:s prospektförordning eller lagen med kompletterade bestämmelser till EU:s prospektförordning. Regeringen ska få meddela föreskrifter om avgifterna. Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att det bör förtydligas att företag som står under inspektionens tillsyn genom årliga avgifter ska bekosta inspektionens verksamhet enligt prospektförordningen i övrigt eftersom tillståndsgivning och anmälningar finansieras genom andra avgifter. Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionens verksamhet finansieras dels via anslag på statens budget, dels via avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar. De företag som står under Finansinspektionens tillsyn betalar årliga avgifter till inspektionen enligt förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. Sådana avgifter ska vara proportionella mot de kostnader som inspektionen haft för tillsynen och övrig verksamhet som inte finansieras på annat sätt (1 och 2 §§ samma förordning). Dessa avgifter får inspektionen inte behålla utan de ska redovisas mot inkomsttitel på statens budget. De företag som står under Finansinspektionens tillsyn betalar i dag årliga avgifter till inspektionen för inspektionens övervakning enligt lagen om handel med finansiella instrument, dvs. även avseende prospektregelverket (6 kap. 4 § och prop. 2004/05:158 s. 164). En motsvarande bestämmelse bör införas i kompletteringslagen. Finansinspektionen anser att det i förhållande till promemorians förslag bör förtydligas att företag som står under inspektionens tillsyn genom årliga avgifter ska bekosta inspektionens verksamhet enligt prospektförordningen i övrigt eftersom tillståndsgivning och anmälningar finansieras genom andra avgifter. Regeringen anser att det därför finns skäl att justera utformningen av bestämmelsen så att den överensstämmer med motsvarande bestämmelser i flera andra lagar på finansmarknadsområdet (jfr t.ex. 23 kap. 12 § lagen om värdepappersmarknaden) där skyldigheten att betala årliga avgifter anges i ett första stycke och en möjlighet för Finansinspektionen att ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar anges i ett andra stycke. Finansinspektionen tar i dag ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt lagen om handel med finansiella instrument. Regeringen har meddelat föreskrifter om avgifterna i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. Även Finansinspektionens verksamhet som avser prövning av ansökningar och anmälningar enligt prospektförordningen bör finansieras genom avgifter. Detsamma gäller Finansinspektionens granskning till följd av en begäran om granskning av en erbjudandehandling eller ett dokument som upprättats i samband med en fusion eller delning (se avsnitt 13.1). Sådana avgifter får Finansinspektionen behålla, dvs. de redovisas inte mot inkomsttitel på statens budget. De nuvarande föreskrifterna i förordningen om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen om avgifter för prövning av ärenden om bl.a. godkännande av prospekt enligt lagen om handel med finansiella instrument har meddelats med stöd av ett bemyndigande från riksdagen i form av ett beslut (prop. 1989/90:138, bet. 1989/90:FiU38, rskr. 1989/90:289). Ändringar i regeringsformen som trädde i kraft den 1 januari 2011 innebär att bemyndiganden att meddela föreskrifter numera måste tas in i lag (8 kap. 1 § andra stycket regeringsformen). Övergångsbestämmelser till regeringsformen innebär att äldre bemyndiganden fortfarande kan tillämpas (punkt 5 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen [2010:1408] om ändring i regeringsformen). Det är dock lämpligt att i en bestämmelse i kompletteringslagen uttryckligen ange att Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ärenden enligt prospektförordningen och enligt den lagen. Den verksamhet som bör bekostas genom avgifter består främst av att Finansinspektionen granskar och godkänner prospekt (artikel 20 i prospektförordningen) eller universella registreringsdokument (artikel 9.2 första stycket) och tar emot en anmälan t.ex. om universella registreringsdokument som inte kräver något förhandsgodkännande (se artiklarna 9.2 andra stycket och 20.10). Det finns även andra typer av ansökningar som skulle kunna föranleda en avgift. Exempelvis kan en emittent begära att prövningen av ansökan om godkännande av ett prospekt ska överlämnas till en behörig myndighet i ett annat land inom EES (artikel 20.8). Till skillnad från i dag kommer Finansinspektionen emellertid inte kunna ta ut någon avgift för underrättelse till behöriga myndigheter i andra länder om att ett prospekt har godkänts (jfr 2 kap. 35 § lagen om handel med finansiella instrument). Det följer av en uttrycklig bestämmelse i förordningen både när det gäller underrättelse om godkänt prospekt och om godkänt registreringsdokument eller universellt registreringsdokument (artiklarna 25.5 och 26.2). Bestämmelsen om avgifter i kompletteringslagen bör därför omfatta prövningen av ansökningar och anmälningar enligt prospektförordningen. Regeringen bör få meddela föreskrifter om avgifterna. Av prospektförordningen följer att uppgifter om de avgifter som Finansinspektionen tar ut ska göras tillgängliga för allmänheten, åtminstone genom att de publiceras på inspektionens webbplats (artikel 20.10). 13 Offentliga uppköpserbjudanden, fusion och delning 13.1 Undantag från prospektskyldighet Regeringens förslag: Vid ett offentligt uppköpserbjudande, en fusion eller en delning ska det inte lägre krävas att ett dokument med information som är likvärdig med den i ett prospekt upprättas. Det kravet ska utmönstras ur lagen om handel med finansiella instrument. I dessa situationer ska det i stället finnas en möjlighet att begära att Finansinspektionen ska granska om ett dokument innehåller den information som krävs för undantag från skyldigheten att offentliggöra ett prospekt enligt EU:s prospektförordning. Om Finansinspektionen bedömer att dokumentet inte innehåller den information som krävs, ska inspektionen meddela ett beslut om att ett prospekt ska upprättas. Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Kravet i prospektförordningen på att offentliggöra ett prospekt gäller inte för värdepapper som erbjuds som vederlag vid ett offentligt uppköpserbjudande eller som erbjuds eller tilldelas vid fusion eller delning av bolag (artikel 1.4 f och g samt 1.5 första stycket e och f). En förutsättning för att prospektskyldigheten inte ska gälla är att ett dokument som beskriver transaktionen och dess inverkan på emittenten har gjorts tillgängligt för allmänheten och offentliggörs i elektronisk form på samma sätt som ett prospekt. Kommissionen får anta delegerade akter som anger vilken information som minst ska ingå i det dokument som ska offentliggöras (artikel 1.7). Någon sådan rättsakt har ännu inte antagits. Även i prospektdirektivet finns undantag från skyldigheten att offentliggöra ett prospekt för överlåtbara värdepapper som erbjuds som vederlag vid ett uppköpserbjudande eller som erbjuds eller tilldelas vid fusion eller delning av bolag (artikel 4.1 b och c samt 4.2 c och d). Dessa undantag gäller under förutsättning att det finns ett dokument som den behöriga myndigheten anser innehålla information som är likvärdig med den i ett prospekt. De reglerna i prospektdirektivet har i svensk rätt genomförts i motsvarande bestämmelser i lagen om handel med finansiella instrument (2 kap. 5 § första stycket 2-4 och 6 § 3-5 samt 2 a kap. 3 och 6 §§, 2 b kap. och 2 c kap.). Enligt den lagen gäller de aktuella undantagen under förutsättning att Finansinspektionen har granskat dokumentationen och bedömt att den innehåller information som är likvärdig med den som ska finnas i ett prospekt. Om Finansinspektionen bedömer att informationen inte är likvärdig med den i ett prospekt ska inspektionen besluta att ett prospekt ska upprättas. I den motsatta situationen, dvs. att inspektionen bedömer informationen som likvärdig, ska inspektionen emellertid inte fatta något beslut av den innebörden. När det gäller de nu behandlade bestämmelserna i svensk rätt, se även tidigare förarbetsuttalanden (särskilt prop. 2004/05:158 s. 148-156, 188 och 190 och prop. 2011/12:129 s. 74 f.). Eftersom det nu finns bestämmelser om när ett prospekt ska offentliggöras i en direkt tillämplig EU-förordning bör bestämmelserna om detta i lagen om handel med finansiella instrument utmönstras (se avsnitt 5.1). Det innebär att också de nu beskrivna undantagen från skyldigheten att offentliggöra ett prospekt utmönstras ur den lagen. En följd av det är att förutsättningarna för undantagen förändras på det sättet att det inte längre krävs att Finansinspektionen har granskat och bedömt att dokumentationen vid ett offentligt uppköpserbjudande, en fusion eller en delning är likvärdig med den som ska ingå i ett prospekt. Finansinspektionen kommer i stället att kunna agera mot den som inte uppfyller förutsättningarna för undantag från prospektskyldighet med stöd av de bestämmelser som föreslås i avsnitten 7 och 8. Även om kravet på Finansinspektionens granskning av om en erbjudandehandling eller ett dokument som tas fram vid en fusion eller delning av aktiebolag bör utmönstras ur lag kan det vara angeläget för en budgivare (vid ett offentligt uppköpserbjudande) eller de berörda bolagen (i en fusion eller en delning) att kunna påkalla en sådan granskning. Prospektförordningen bedöms inte hindra en ordning där en granskning av om det framtagna dokumentet innehåller den information som krävs för undantag från prospektskyldighet görs av den behöriga myndigheten på begäran av budgivaren eller de berörda bolagen. Det bör därför införas bestämmelser i kompletteringslagen som möjliggör en sådan granskning. En sådan granskning kan enligt systematiken i prospektförordningen inte få någon verkan i en annan medlemsstat, för det fall värdepapperen erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel där. På samma sätt som vid den granskning som sker enligt nuvarande bestämmelser bör Finansinspektionen, om inspektionen bedömer att dokumentet inte innehåller den information som krävs, fatta beslut om att ett prospekt ska upprättas (jfr 2 a kap. 6 §, 2 b kap. 3 § och 2 c kap. 3 § lagen om handel med finansiella instrument). Beslutet bör fattas inom samma tidsfrister som gäller för beslut om godkännande av prospekt enligt prospektförordningen (artikel 20.2-20.4). Liksom enligt nuvarande bestämmelser bör det inte komma i fråga att Finansinspektionen ska meddela ett beslut av innebörden att ett prospekt inte behöver upprättas. Emellertid kommer inspektionen, på samma sätt som enligt nuvarande ordning, i ett sådant fall redan innan tidsfristen har löpt ut kunna besluta att skriva av ärendet och upplysa budgivaren eller de berörda bolagen om detta. 13.2 Offentliggörande av och tillägg till erbjudandehandlingar Regeringens förslag: För offentliggörande av och tillägg till erbjudandehandlingar ska vissa bestämmelser i EU:s prospektförordning gälla. Finansinspektionen ska besluta att en sanktionsavgift ska tas ut av den som inte ansöker om godkännande av ett tillägg till en erbjudandehandling eller inte offentliggör ett sådant tillägg på rätt sätt. Sanktionsavgiften ska fastställas till lägst 50 000 kronor och högst 10 miljoner kronor. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Kravet att upprätta en erbjudandehandling med information om ett offentligt uppköpserbjudande följer inte av EU:s rättsakter om prospekt utan av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (direktivet om uppköpserbjudanden, se bl.a. prop. 2005/06:140). Bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument om vad en sådan erbjudandehandling ska innehålla bör därför i huvudsak behållas oförändrade (2 a kap.). Vid genomförandet av direktivet om uppköpserbjudanden ansåg regeringen att samma regler bör gälla för offentliggörande av prospekt och erbjudandehandlingar (samma prop. s. 51). I dag gäller följaktligen bestämmelser om offentliggörande av prospekt även för offentliggörande av erbjudandehandlingar (2 a kap. 11 § lagen om handel med finansiella instrument). Detsamma gäller för bestämmelserna om tillägg till prospekt, Finansinspektionens godkännande av ett sådant tillägg och rätt för investerare att vid offentliggörande av ett tillägg återkalla sin anmälan eller sitt samtycke. Eftersom bestämmelserna om offentliggörande av och tillägg till prospekt ska utmönstras ur lagen om handel med finansiella instrument (se avsnitt 5.1) bör motsvarande bestämmelser för erbjudandehandlingar införas i den lagen. I de frågor om offentliggörande av och tillägg till erbjudandehandlingar där bestämmelser om prospekt tillämpas finns det fortfarande skäl att låta samma bestämmelser gälla för erbjudandehandlingar och prospekt. De bestämmelser som ska införas om offentliggörande av och tillägg till erbjudandehandlingar bör därför utformas som hänvisningar till relevanta regler i prospektförordningen (artiklarna 21.2, 21.5 första stycket och 21.11 samt 23.1 och 23.2). Förslaget är förenligt med det i avsnitt 13.1 beskrivna undantaget från skyldigheten att offentliggöra ett prospekt när en erbjudandehandling offentliggjorts, som enligt prospektförordningen gäller under förutsättning att erbjudandehandlingen offentliggjorts på någon av vissa angivna webbplatser (artiklarna 1.4 f och 1.5 första stycket e samt 21.2). I detta avseende innebär förslaget inte någon skillnad i sak mot det som gäller i dag, eftersom bestämmelserna om offentliggörande i lagen om handel med finansiella instrument i fråga om erbjudandehandlingar innebär att offentliggörande alltid ska göras på budgivarens eller ett medverkande värdepappersinstituts webbplats (2 kap. 29 §). I andra avseenden gäller för erbjudandehandlingar i allt väsentligt detsamma i dag enligt hänvisningar till bestämmelserna om offentliggörande av och tillägg till prospekt och motsvarande regler i prospektförordningen. Två skillnader i sak kan dock uppmärksammas. Den första avser den tid under vilken Finansinspektionen ska hålla en erbjudandehandling tillgänglig i elektronisk form på sin webbplats, vilken utökas från minst tolv månader till minst tio år (artikel 21.5 första stycket). I praktiken håller inspektionen dock redan i dag erbjudandehandlingar tillgängliga under den tid som krävs enligt prospektförordningen. Den andra rör tillägg till erbjudandehandlingar, där förslaget innebär att Finansinspektionen ska meddela beslut om godkännande av tillägget inom fem arbetsdagar i stället för nuvarande sju arbetsdagar (artikel 23.1, jfr 2 kap. 31 § lagen om handel med finansiella instrument). Enligt gällande rätt ska Finansinspektionen besluta om en sanktionsavgift mot en budgivare som inte upprättar en erbjudandehandling eller offentliggör den på rätt sätt (6 kap. 3 a § 4 och 5 lagen om handel med finansiella instrument). Det finns emellertid ingen bestämmelse om sanktionsavgift när ett tillägg till en erbjudandehandling inte upprättas eller inte offentliggörs. En sådan bestämmelse bör införas. Nivån på sanktionsavgiften bör vara densamma som för en överträdelse som innebär att ett tillägg till prospekt inte har upprättats eller offentliggjorts, dvs. lägst 50 000 kronor och högst tio miljoner kronor. 13.3 Förbud mot uppköpserbjudanden och marknadsföring av uppköpserbjudanden Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få tillfälligt förbjuda 1. ett offentligt uppköpserbjudande om det finns skälig anledning att anta att det strider mot bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, 2. marknadsföring av ett offentligt uppköpserbjudande om det finns skälig anledning att anta att uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i någon av de lagarna. Ett beslut om tillfälligt förbud ska få gälla under högst tio arbetsdagar. Finansinspektionen ska få förbjuda 1. ett offentligt uppköpserbjudande om det strider mot bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, 2. marknadsföring av ett offentligt uppköpserbjudande om uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i någon av de lagarna. Ett förbud mot ett offentligt uppköpserbjudande eller marknadsföring av ett sådant erbjudande ska upphävas om uppköpserbjudandet inte längre strider mot lagen om handel med finansiella instrument eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att i promemorians förslag används termen "reklam" i stället för termen "marknadsföring". I promemorian föreslås en möjlighet för Finansinspektionen att tillfälligt eller permanent förbjuda ett uppköpserbjudande eller reklam som avser ett sådant om det är reklamen som strider mot bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen påpekar att den reklam som avser ett offentligt uppköpserbjudande inte kan strida mot bestämmelserna i lagen om handel med finansiella instrument eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Skälen för regeringens förslag: Som nämns i avsnitt 13.2 finns regler om uppköpserbjudanden i direktivet om uppköpserbjudanden. Det direktivet innehåller inga uttryckliga regler om att den behöriga myndigheten ska kunna förbjuda ett uppköpserbjudande eller reklam för ett uppköpserbjudande. Vid genomförandet i svensk rätt av prospektdirektivet och direktivet om uppköpserbjudanden togs i dessa avseenden in motsvarande bestämmelser för uppköpserbjudanden som för prospekt i lagen om handel med finansiella instrument (se prop. 2004/05:158 och prop. 2005/06:140 s. 75-77). Finansinspektionen kan enligt de bestämmelserna tillfälligt förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande om inspektionen har skälig anledning att anta att det strider mot lagen om handel med finansiella instrument (6 kap. 1 c § första stycket). Förbudet får gälla i högst tio arbetsdagar. Inspektionen får permanent förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande om det strider mot lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden (6 kap. 1 c § tredje stycket). Vidare får Finansinspektionen förbjuda reklam som avser ett offentligt uppköpserbjudande om inspektionen har skälig anledning att anta att uppköpserbjudandet strider mot lagen om handel med finansiella instrument (6 kap. 1 d §). Om förbudet är tillfälligt får det gälla under högst tio arbetsdagar. I avsnitt 5.1 föreslås att motsvarande bestämmelser om prospekt ska utmönstras ur lagen om handel med finansiella instrument. Bestämmelser om att Finansinspektionen får förbjuda ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad föreslås i stället tas in i kompletteringslagen (se avsnitt 7.4). Detsamma gäller i fråga om reklam för ett sådant erbjudande eller upptagande (se avsnitt 7.5). Bestämmelserna om förbud mot ett uppköpserbjudande och reklam för ett sådant erbjudande bör fortfarande så långt som möjligt utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser i förhållande till prospekt, dvs. som de bestämmelser som föreslås i avsnitten 7.4 och 7.5. Det innebär att termen "reklam" bör ersättas med termen "marknadsföring" och att bestämmelserna bör delas upp i dels bestämmelser om tillfälliga förbud, dels om förbud som inte är tillfälliga. Finansinspektionen bör besluta om nytt tillfälligt förbud efter utgången av tiodagarsfristen om inspektionen inte har tillräckligt underlag för att bedöma om uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i lag men det fortfarande finns skälig anledning att anta att så är fallet (jfr avsnitten 7.4 och 7.5). Som Finansinspektionen påpekar bör det emellertid inte anges i bestämmelsen att ett förbud får meddelas om reklamen strider mot lag på motsvarande sätt som gäller för prospekt. Det följer av att det inte finns särskilda bestämmelser om reklam i lagen om handel med finansiella instrument eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Det finns även i övrigt anledning att göra vissa justeringar i bestämmelserna om förbud mot ett offentligt uppköpserbjudande eller marknadsföring av ett sådant. Ett förbud mot ett uppköpserbjudande eller marknadsföring av ett sådant bör, oavsett om förbudet är tillfälligt eller inte, kunna meddelas både i fråga om överträdelser av lagen om handel med finansiella instrument och lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden (jfr 6 kap. 1 c § första och tredje styckena och 1 d § lagen om handel med finansiella instrument). För ett förbud mot marknadsföring av ett offentligt uppköpserbjudande som inte är tillfälligt bör det - liksom i fråga om ett motsvarande förbud mot ett offentligt uppköpserbjudande - krävas att uppköpserbjudandet strider mot lag (jfr 6 kap. 1 d § samma lag). 14 Övriga frågor 14.1 Frivilligt upprättade prospekt Regeringens förslag: Lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning ska även omfatta frivilligt upprättade prospekt. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I prospektförordningen (artikel 4.1) finns en möjlighet att frivilligt upprätta ett prospekt om ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad faller utanför förordningens tillämpningsområde (artikel 1.3) eller omfattas av undantag (artikel 1.4, 1.5 eller 3.2). Det motsvarar det som har gällt enligt prospektdirektivet (artikel 1.3). De reglerna i direktivet har i svensk rätt genomförts i en bestämmelse i lagen om handel med finansiella instrument (2 kap. 8 §). I prospektförordningen anges uttryckligen att ett frivilligt prospekt som har godkänts av den behöriga myndigheten ska medföra alla obligatoriska rättigheter och skyldigheter enligt förordningen (artikel 4.2). Det kan finnas ett incitament att frivilligt upprätta ett prospekt för att kunna beviljas ett Europapass och därmed kunna erbjuda värdepapper i hela EES (skäl 23 i prospektförordningen). För att ett frivilligt upprättat prospekt ska omfattas av hela prospektregelverket bör det även omfattas av kompletteringslagen. Det bör därför införas en bestämmelse i kompletteringslagen om att den lagen även omfattar frivilligt upprättade prospekt. 14.2 Krav på innehållet i prospekt enligt EU:s förordning om referensvärden Regeringens förslag: I lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning ska det tas in en upplysningsbestämmelse om att det för ett prospekt som avser värdepapper som hänvisar till ett referensvärde finns ytterligare bestämmelser om vad prospektet ska innehålla i EU:s förordning om referensvärden. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I förordningen om referensvärden (artikel 29.2) anges att om föremålet för ett prospekt som ska offentliggöras enligt prospektdirektivet utgörs av överlåtbara värdepapper eller andra investeringsprodukter som hänvisar till ett referensvärde ska emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad se till att prospektet även innehåller tydlig och väl synlig information om huruvida referensvärdet har tillhandahållits av en administratör som ingår i det register som har upprättats av Esma. Enligt prospektförordningen ska dels hänvisningar till prospektdirektivet anses som hänvisningar till den förordningen (artikel 46.2), dels med värdepapper avses överlåtbara värdepapper enligt den definition som finns i MiFID II (artikel 2 a i prospektförordningen). I lagen om handel med finansiella instrument har det nyligen införts en upplysningsbestämmelse om att det i förordningen om referensvärden finns ytterligare bestämmelser om vad ett prospekt ska innehålla (prop. 2018/19:4 s. 99-101 och SFS 2018:2025). Den bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 2019. Förslaget i avsnitt 5.1 innebär att bestämmelserna om prospekt i lagen om handel med finansiella instrument ska utmönstras. Eftersom bestämmelser om innehållet i prospekt finns i en direkt tillämplig EU-förordning kommer det inte att finnas bestämmelser om innehållet i prospekt i kompletteringslagen. För att underlätta för tillämparen är det ändå lämpligt att i kompletteringslagen ta in en upplysningsbestämmelse om att förordningen om referensvärden innehåller ytterligare bestämmelser om innehållet i ett prospekt som avser värdepapper som hänvisar till ett referensvärde. 14.3 Ansvaret för prospekt Regeringens förslag: En person ska få göras ansvarig för uppgifter som ingår i eller saknas i sammanfattningen i ett prospekt eller en översättning av sammanfattningen bara om sammanfattningen eller översättningen är vilseledande eller felaktig i förhållande till de andra delarna av prospektet eller om sammanfattningen, tillsammans med de andra delarna av prospektet, inte förmedlar nyckelinformation. Följdändringar ska göras i den bestämmelse i aktiebolagslagen som handlar om skadeståndsansvar för brister i ett prospekt. I lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning ska det införas en upplysningsbestämmelse om skadeståndsansvaret enligt aktiebolagslagen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att bestämmelsen om prospektansvar i aktiebolagslagen är otillräcklig och att den investerarskyddande effekten stärks om det finns tydliga bestämmelser om kompensation till den som lider skada av att bestämmelserna i prospektförordningen överträds. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att det är till nackdel för Sverige i jämförelse med andra kapitalmarknader att emittenten inte har ett skadeståndsansvar i svensk rätt. Skälen för regeringens förslag: Prospektförordningen innehåller även vissa civilrättsliga regler om ansvar för prospekt. Reglerna innebär att medlemsstaterna ska säkerställa att deras lagar och andra författningar om civilrättsligt ansvar är tillämpliga på dem som är ansvariga för den information som ges i ett prospekt (artikel 11.2 första stycket). Medlemsstaterna ska säkerställa att ansvaret åtminstone ska åvila emittenten, dess förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan, erbjudaren, den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad eller garanten. I aktiebolagslagen finns bestämmelser om skadeståndsansvar för innehållet i ett prospekt för en stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör i ett aktiebolag finns (29 kap. 1 §). En sådan person kan under vissa förutsättningar hållas ansvarig för skada som tillfogas genom överträdelser av bestämmelserna om innehållet i prospekt i lagen om handel med finansiella instrument. Bestämmelsen i aktiebolagslagen bör ändras så att den i stället hänvisar till prospektförordningen. Regeringen instämmer med Finansinspektionen och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet att en mer detaljerad lagreglering av det civilrättsliga ansvaret för prospekt vore till fördel för den svenska marknaden. Sådana förslag har lämnats i departementspromemorian Prospektansvar (Ds 2013:16). De förslagen har dock ännu inte lett till lagstiftning. Det finns inte utrymme för att behandla den frågan inom ramen för detta lagstiftningsärende. I prospektförordningen anges att medlemsstaterna ska begränsa det civilrättsliga ansvaret när det gäller innehållet i en prospektsammanfattning. Ansvar för innehållet i en sammanfattning ska kunna åläggas endast om sammanfattningen är vilseledande, felaktig eller oförenlig med de övriga delarna av prospektet, eller om det i sammanfattningen, tillsammans med de övriga delarna av prospektet, saknas nyckelinformation till hjälp för investerare när de överväger att investera i sådana värdepapper (artikel 11.2 andra stycket). Det motsvarar det som anges i prospektdirektivet (artikel 6.2 andra stycket). De reglerna i direktivet har i svensk rätt genomförts i en motsvarande bestämmelse i lagen om handel med finansiella instrument (2 kap. 15 §). I avsnitt 5.1 föreslås att bestämmelserna om prospekt i den lagen ska utmönstras. En motsvarande bestämmelse bör därför tas in i kompletteringslagen. I avsnitt 8.3 föreslås att Finansinspektionen ska kunna ingripa mot den som i ett prospekt eller tillägg till prospekt har utelämnat väsentlig information eller lämnat vilseledande eller felaktig information på ett sätt som är ägnat att påverka allmänhetens möjlighet att göra en välgrundad bedömning av bolaget eller erbjudandet. För att Finansinspektionen ska kunna ingripa mot en emittent eller erbjudare för brister i sammanfattningen till ett prospekt bör samma förutsättningar vara uppfyllda som för utkrävande av civilrättsligt ansvar för sammanfattningen. Bestämmelsen om ansvar för brister i sammanfattningen bör således inte begränsas till civilrättsligt ansvar. En bestämmelse om denna ansvarsbegränsning tas lämpligen in i ett eget kapitel i kompletteringslagen. På så sätt kan kapitlet fyllas ut när det blir aktuellt att införa närmare bestämmelser om det civilrättsliga ansvaret för prospekt. I samma kapitel bör det även införas en upplysningsbestämmelse om skadeståndsansvaret enligt aktiebolagslagen. 14.4 Språket i prospekt och andra dokument som i vissa fall får användas i stället för prospekt Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om på vilket språk ett prospekt, tillägg till prospekt eller universellt registreringsdokument eller andra dokument som i vissa fall får användas i stället för prospekt ska upprättas. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Sveriges advokatsamfund påpekar att föreskrifterna måste stå i överensstämmelse med bestämmelserna i prospektförordningen, som t.ex. i vissa fall medger att ett prospekt upprättas på engelska. Skälen för regeringens förslag Språket i prospekt, tillägg till prospekt och universella registreringsdokument Prospektförordningen innehåller bestämmelser om det språk på vilket ett prospekt ska upprättas (artikel 27). Bestämmelsen gäller även för universella registreringsdokument (artikel 9.5). Språkvalet beror på vilket land som är hemmedlemsstat respektive värdmedlemsstat. De bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med det som anges i prospektdirektivet (artikel 19). Dessa regler i prospektdirektivet har i svensk rätt genomförts i bestämmelser i lagen om handel med finansiella instrument (2 kap. 21-23 §§) och Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2007:17) om verksamhet på marknadsplatser (11 a kap.). Huvudregeln är att ett prospekt som avser erbjudande av värdepapper till allmänheten eller upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad i Sverige ska avfattas på svenska (2 kap. 21 § första stycket lagen om handel med finansiella instrument). Finansinspektionen har möjlighet att fatta beslut om språket i ett enskilt prospekt, t.ex. om erbjudandet eller upptagandet ska ske i ett annat land inom EES och inte i Sverige trots att Sverige är hemmedlemsstat (2 kap. 22 §). Ett sådant prospekt kan även avfattas på svenska eller på ett språk som används allmänt på de internationella finansiella marknaderna, dvs. på engelska. I den motsatta situationen, dvs. när ett prospekt godkänns i ett annat land inom EES men avser erbjudande av värdepapper till allmänheten eller upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad i Sverige, får prospektet avfattas på ett språk som används allmänt på de internationella finansiella marknaderna (2 kap. 23 §). Finansinspektionen får dock besluta att sammanfattningen i ett sådant prospekt ska översättas till svenska. Enligt Finansinspektionens föreskrifter om verksamhet på marknadsplatser får ett prospekt avfattas på engelska om den som upprättat prospektet har sitt säte i tredjeland, och värdepapperen huvudsakligen handlas på en handelsplats i tredjeland som motsvarar en reglerad marknad, om Sverige har valts som hemmedlemsstat eller om godkännande av prospektet har överlämnats till Sverige av en behörig myndighet i en annan medlemsstat enligt prospektdirektivet (11 a kap. 2 §). Frågan om på vilket språk prospekt ska upprättas har varit föremål för diskussion i tidigare förarbeten (prop. 2011/12:129 s. 63). Diskussionen har handlat om huruvida prospekt bör upprättas på svenska eller engelska. Å ena sidan har det ansetts att det kan hämma konkurrensen på den svenska marknaden att ställa upp ett krav på svenska som huvudregel för prospekt som avser erbjudanden till allmänheten och upptagande till handel på en reglerad marknad i Sverige bl.a. eftersom flera andra länder har godtagit engelska som huvudregel. Förutom att förenkla för svenska emittenter att rikta sina erbjudanden till den internationella marknaden och därmed öka deras attraktionskraft, skulle en ökad möjlighet att godta prospekt på engelska kunna öka utländska företags intresse att ta upp värdepapper till handel i Sverige. En ökad attraktionskraft för den svenska värdepappersmarknaden skulle i sin tur gynna svenska företags kapitalförsörjning. Å andra sidan har regeringen med hänsyn till investerarskyddet och svenska konsumenters intresse av att förstå innehållet i ett prospekt ansett att det finns skäl för uppfattningen att ett prospekt som avser erbjudanden eller upptagande till handel i Sverige ska upprättas på svenska (samma prop. s. 64). Regeringen har anfört att även om det engelska språket behärskas av en stor del av befolkningen kan prospekt innehålla svårtillgänglig materia och begrepp som inte används i normalt språkbruk. Bestämmelserna i prospektförordningen om på vilket språk prospekt ska upprättas är visserligen direkt tillämpliga. Eftersom språkkraven i förordningen är utformade på så sätt att ett prospekt i vissa fall ska avfattas på ett språk som en behörig myndighet "godtar" bör det språk som ska godtas av Finansinspektionen bestämmas i svensk rätt. Vilket språk som godtas bör inte bestämmas i varje enskilt fall utan bör regleras i föreskrifter, även om sådana föreskrifter också kan ge utrymme för undantag i enskilda fall. Att prospekt enligt prospektförordningen ska avfattas på ett språk som godtas av den behöriga myndigheten torde inte hindra att det anges i lag vilket språk som är godtagbart. Mot bakgrund av att bestämmelserna kan behöva ändras och anpassas efter utvecklingen på finansmarknaderna är det dock lämpligt att språkkraven anges i föreskrifter på lägre nivå än lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om på vilket språk ett prospekt, tillägg till prospekt eller universellt registreringsdokument ska upprättas. Föreskrifter som meddelas med stöd av det bemyndigandet ska, som Sveriges advokatsamfund påpekar, stå i överensstämmelse med bestämmelserna i prospektförordningen. Den direkta följden av att bestämmelserna i prospektförordningen och föreskrifterna om språk inte följs är att Finansinspektionen kan ingripa med stöd av de bestämmelser som föreslås i avsnitt 8. Den delegering av föreskriftsrätt som föreslås ovan är därmed möjlig (jfr 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen). Språket i dokument som i vissa fall får användas i stället för prospekt I prospektförordningen finns bestämmelser om undantag från prospektskyldighet (artikel 1.4 och 1.5). Vissa av undantagen förutsätter att dokument med visst innehåll upprättas och offentliggörs. Undantag från prospektskyldighet kan gälla vid upptagande till handel på en reglerad marknad, när värdepapperen redan har tagits upp till handel på en annan reglerad marknad (artikel 1.5 första stycket j). En av förutsättningarna för att undantaget ska vara tillämpligt är att ett dokument görs tillgängligt vars innehåll överensstämmer med innehållet i en prospektsammanfattning. Dokumentet ska upprättas på ett språk som godtas av den behöriga myndigheten (artikel 1.5 första stycket j v). Även när det gäller sådana dokument bör det införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om på vilket språk dokumentet ska upprättas. En annan typ av handlingar är de dokument som ska upprättas i samband med ett offentligt uppköpserbjudande, en fusion eller delning (artikel 1.4 f och g och 1.5 första stycket e och f). Dessa dokument behandlas i avsnitt 13.1. Eftersom kommissionen ännu inte har antagit några delegerade akter avseende innehållet i sådana dokument (jfr artikel 1.7 i prospektförordningen) är det oklart hur bestämmelserna om språk kommer att se ut. Även när det gäller dessa dokument bör det därför införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om på vilket språk dokumentet ska upprättas. 14.5 Språket när insiderinformation offentliggörs Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om på vilket språk insiderinformation ska offentliggöras. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I marknadsmissbruksförordningen finns bestämmelser om offentliggörande av insiderinformation (artikel 17). En emittent som omfattas av bestämmelserna ska offentliggöra insiderinformation på ett sätt som ger allmänheten en snabb tillgång till informationen och möjlighet till en fullständig och korrekt bedömning i rätt tid. I förekommande fall ska insiderinformation också offentliggöras genom den officiellt utsedda mekanism som avses i artikel 21 i Europaparlamentets och rådet direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i det följande benämnt öppenhetsdirektivet. Vissa bestämmelser om hur insiderinformation ska offentliggöras finns också i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1055 av den 29 juni 2016 om fastställande av tekniska standarder vad gäller de tekniska villkoren för lämpligt offentliggörande av insiderinformation och för uppskjutande av offentliggörandet av insiderinformation i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014. Frågan om på vilket språk insiderinformation ska offentliggöras regleras dock inte i dessa rättsakter. Den officiellt utsedda mekanismen är i Sverige börsinformationsdatabasen. Den databasen upprätthålls av Finansinspektionen med stöd av en bestämmelse i lagen om värdepappersmarknaden (17 kap. 4 §). I den lagen finns också andra bestämmelser om offentliggörandet av information som ska offentliggöras av emittenter. Det finns även ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om på vilket språk information ska offentliggöras (17 kap. 5 § första stycket 2). Tidigare fanns det bestämmelser om offentliggörande av insiderinformation i den lagen, och bemyndigandet omfattade även sådan information. Den 1 februari 2017 utmönstrades dock bestämmelserna om insiderinformation eftersom skyldigheten att offentliggöra sådan information numera regleras i marknadsmissbruksförordningen (prop. 2016/17:22 s. 184-186 och 420 och SFS 2016:1313). Föreskrifter om på vilket språk viss annan information som ska offentliggöras av emittenter ska offentliggöras finns i Finansinspektionens föreskrifter om verksamhet på marknadsplatser (10 kap. 8 §). Föreskrifterna genomför en regel i öppenhetsdirektivet enligt vilken s.k. obligatorisk information ska läggas fram på ett språk som den behöriga myndigheten godtar (artikel 20). Med obligatorisk information avses i öppenhetsdirektivet även insiderinformation (artikel 2.1 k). Det är således både möjligt och nödvändigt att införa bestämmelser om på vilket språk insiderinformation ska offentliggöras. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om detta. Bestämmelser som kompletterar marknadsmissbruksförordningen finns samlade i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning. Bemyndigandet bör därför införas i den lagen. 14.6 Offentliggörande av halvårsrapport Regeringens förslag: I bestämmelsen om offentliggörande av halvårsrapporter i lagen om värdepappersmarknaden ska det införas ett undantag för emittenter som offentliggör ett universellt registreringsdokument enligt EU:s prospektförordning som innehåller uppgifter som är likvärdiga med en halvårsrapport. Promemorian behandlar inte frågan. Remissinstanserna: Finansinspektionen påpekar att det uppstår en regelkonflikt mellan bestämmelsen i lagen om värdepappersmarknaden och bestämmelsen i prospektförordningen om universella registreringsdokument i fråga om tidpunkten för offentliggörande av en halvårsrapport. Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen om värdepappersmarknaden ska en utgivare av aktier eller av obligationer eller andra skuldförbindelser offentliggöra en halvårsrapport så snart som möjligt och senast två månader efter rapportperiodens slut (16 kap. 5 §). Bestämmelsen genomför en regel i öppenhetsdirektivet (artikel 5, se prop. 2006/07:65 s. 123). Som nämns i avsnitt 4.2.3 finns en möjlighet i prospektförordningen för en emittent att upprätta ett universellt registreringsdokument (artikel 9.1). Om ett universellt dokument eller ändring av ett sådant dokument ges in till eller godkänns av den behöriga myndigheten och offentliggörs senast tre månader efter slutet av de första sex månaderna av räkenskapsåret och uppfyller kraven på en halvårsrapport enligt öppenhetsdirektivet ska emittenten anses ha uppfyllt sin skyldighet enligt det direktivet (artikel 9.12 andra stycket i prospektförordningen). Som Finansinspektionen påpekar är bestämmelsen i lagen om värdepappersmarknaden inte förenlig med detta. Regeringen instämmer med Finansinspektionen att den längre tidsfristen endast bör omfatta emittenter som omfattas av bestämmelsen i prospektförordningen (artikel 9.12). Det bör därför införas ett undantag i lagen om värdepappersmarknaden för emittenter som offentliggör ett universellt registreringsdokument med likvärdig information som krävs i en halvårsrapport enligt öppenhetsdirektivet. 14.7 Följdändringar Regeringens förslag: I lagen om värdepappersmarknaden ska det införas en definition av EU:s prospektförordning och göras följdändringar i bestämmelser där det finns hänvisningar till bestämmelserna om prospekt i lagen om handel med finansiella instrument. Följdändringar ska även göras i bestämmelser i lagen om bank- och finansieringsrörelse, lagen om inlåningsverksamhet och aktiebolagslagen där det finns sådana hänvisningar. I lagen om handel med finansiella instrument ska även en hänvisning till prospektdirektivet ersättas med en hänvisning till öppenhetsdirektivet. Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I några bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden finns det hänvisningar till bestämmelserna om prospekt i lagen om handel med finansiella instrument (11 kap. 13 § och 13 kap. 3 § lagen om värdepappersmarknaden). Dessa hänvisningar bör ersättas med hänvisningar till prospektförordningen. Det kommer därmed att finnas hänvisningar till prospektförordningen i flera bestämmelser i lagen om värdepappersmarknaden. Det är därför lämpligt att införa en definition av förordningen i den lagen. Även i lagen om bank- och finansieringsrörelse (1 kap. 7 §) och lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet (1 §) finns det hänvisningar till bestämmelserna om prospekt i lagen om handel med finansiella instrument. Också i dessa lagar bör de hänvisningarna ersättas med hänvisningar till prospektförordningen. Detsamma gäller en bestämmelse i aktiebolagslagen (19 kap. 35 §). I lagen om handel med finansiella instrument finns en hänvisning till prospektdirektivet även i en av de bestämmelser som i svensk rätt genomför öppenhetsdirektivet (6 kap. 1 h § respektive artikel 26 i öppenhetsdirektivet). I öppenhetsdirektivet ingick i den ursprungliga lydelsen av definitionen av hemmedlemsstat (artikel 2.1 i) en hänvisning till prospektdirektivet. Därefter har det gjorts ändringar i den definitionen i öppenhetsdirektivet. I den nuvarande lydelsen av öppenhetsdirektivet finns det inte längre någon sådan hänvisning till prospektdirektivet. Den nu aktuella bestämmelsen i lagen om handel med finansiella instrument bör därför ändras på motsvarande sätt och hänvisningen till prospektdirektivet ersättas med en hänvisning till definitionen av hemmedlemsstat i öppenhetsdirektivet. Samtliga ovan nämnda ändringsförslag utgör följdändringar till de ändringar som föreslås i lagen om handel med finansiella instrument. 14.8 Gröna obligationer 14.8.1 Utredningen om gröna obligationer I december 2016 beslutade regeringen att uppdra åt en särskild utredare att analysera och lämna förslag på hur marknaden för gröna obligationer kan främjas (dir. 2016:109). Utredningen, som tog namnet Utredningen om gröna obligationer, redovisade i december 2017 sitt uppdrag i betänkandet Att främja gröna obligationer (SOU 2017:115). Utredningen föreslår bl.a. att det vid anpassningen av svensk rätt till prospektförordningen ska införas ett krav på sådan miljöinformation som relaterar till en grön obligation i regleringen av nyckelinformationens innehåll (betänkandet s. 241 f.). Utredningen pekar bl.a. på att det i prospektförordningen särskilt anges att miljömässiga, sociala eller styrningsrelaterade omständigheter kan utgöra sådana risker för emittenten och värdepapperet att information om faktorerna kan vara nödvändig att lämna (skäl 54). Utredningen konstaterar att kravet i förordningen på att nyckelinformation ska lämnas redan kan anses omfatta alla väsentliga element av en investering, t.ex. om den är grön eller inte. Samtidigt anser utredningen att det kan finnas ett signalvärde i att inkludera krav på miljörelaterad information i den svenska lagen när en sådan information är bärande för investeringen, som t.ex. är fallet vid gröna obligationer. En sådan reglering skulle, enligt utredningen, kunna innebära en viss kodifiering av rådande marknadspraxis att lämna utvärdering från oberoende extern granskning tillsammans med erbjudandet om investering varför några direkt tillkommande kostnader inte bör bli aktuella. Utredningen anser därför att man i svensk lagstiftning bör använda möjligheten att införa en nationell bestämmelse om miljöinformation i prospekt som avser gröna obligationer. 14.8.2 Bör särskilda bestämmelser införas för prospekt som avser gröna obligationer? Regeringens bedömning: Det bör inte införas något nationellt krav på att ange miljöinformation i prospekt som avser gröna obligationer. Utredningens förslag avviker från regeringens bedömning. Enligt utredningens förslag ska det införas ett krav på sådan miljöinformation som relaterar till en grön obligation i regleringen av nyckelinformationens innehåll i ett prospekt. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Naturskyddsföreningen är positivt inställd till förslaget under förutsättning att det omfattar samtliga finansiella produkter, dvs. inte enbart gröna obligationer, och att det definieras vad denna information ska innehålla samt hur den ska integreras i nyckeldokumentationen. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: De nuvarande bestämmelserna om prospekt i svensk rätt genomför prospektdirektivet (se avsnitt 5.1). Ett prospekt som har godkänts i en medlemsstat ska vara giltigt i en annan medlemsstat. En rättslig ram för tillhandahållande av prospekt innehåller exakta krav för alla olika aspekter av prospektet och även små avvikelser i den rättsliga regleringen kan medföra betydande hinder för gränsöverskridande erbjudanden av värdepapper, upptagande till handel på flera reglerade marknader och unionens konsumentskyddsregler (skäl 5 i prospektförordningen). För att säkerställa att bestämmelserna tillämpas på ett enhetligt sätt i hela unionen har det införts bestämmelser om offentliggörande av information i prospekt i en direkt tillämplig EU-förordning. Avvikande nationella bestämmelser får inte införas om det inte särskilt anges i förordningen. Prospektförordningen ger medlemsstaterna möjlighet att införa nationella informationskrav för erbjudanden av värdepapper vars sammanlagda belopp i unionen under en tolvmånadersperiod är lägre än ett visst tröskelvärde under vilket undantag kan göras från skyldigheten att upprätta prospekt. I avsnitt 6.2 föreslås att undantag från prospektskyldighet ska gälla för erbjudanden av värdepapper till allmänheten som inte överstiger motsvarande 2,5 miljoner euro under en tolvmånadsperiod. Det innebär att det finns en möjlighet att i svensk rätt införa nationella bestämmelser för sådana erbjudanden som uppgår till högst det beloppet. Utredningens förslag innebär emellertid inte att det ska införas särskilda krav för erbjudanden som inte omfattas av prospektskyldighet. Utredningens avsikt är snarare att prospekt som avser gröna obligationer ska innehålla information om miljöaspekter som kan vara viktiga för en investerare att känna till. Prospektförordningen lämnar inget utrymme för en sådan reglering. Dessutom torde emissionsbeloppet för gröna obligationer i de flesta fall överstiga motsvarande 2,5 miljoner euro, varför ett särskilt informationskrav för emissioner som inte överstiger det beloppet inte skulle fylla någon funktion. Särskilda krav som tar sikte på miljömässig information i ett prospekt - oavsett om det gäller gröna obligationer eller andra värdepapper - måste därför införas på EU-nivå för att kunna tillämpas i Sverige. Det saknas därför även förutsättningar för att tillgodose Naturskyddsföreningens önskemål. Det bör dock påpekas att det i prospektförordningen ställs krav på redovisning av riskfaktorer som är specifika för emittenten eller värdepapperen och som är väsentliga för att fatta ett välgrundat investeringsbeslut (artikel 16). Om en miljömässig risk är specifik och väsentlig så ska den anges i prospektet, oavsett vilken typ av prospekt det handlar om. Detta framgår uttryckligen av ett skäl i förordningen som infördes på begäran av Sverige under förhandlingarna i rådet. Där anges att bl.a. miljömässiga, sociala och företagsstyrningsrelaterade omständigheter kan utgöra specifika och väsentliga risker för emittenten och dess värdepapper och bör i så fall offentliggöras (skäl 54). I slutet av 2016 tillsatte kommissionen en expertgrupp med syfte att analysera och rekommendera åtgärder för att främja hållbara investeringar och en hållbar finansmarknad inom EU. Expertgruppens rapport publicerades den 31 januari 2018 och ligger till grund för kommissionens handlingsplan för en hållbar tillväxt som presenterades den 8 mars (se faktapromemoria 2017/18:FPM63 Handlingsplan för hållbar tillväxt). I handlingsplanen aviserar kommissionen förslag inom tio åtgärdsområden. Ett åtgärdsförslag är att utveckla standarder och märkning för gröna finansiella produkter och inom ramen för detta specificera prospektets innehåll vid emissioner av gröna obligationer för att förse potentiella investerare med ytterligare information än den som krävs enligt prospektförordningen. Kommissionen planerar att under år 2019 anta en delegerad akt med detta innehåll. Ett regelverk som uppfyller det syfte som utredningen om gröna obligationer föreslår på prospektområdet kan alltså komma att införas på EU-nivå. 15 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning samt ändringarna i lagen om handel med finansiella instrument, lagen om värdepappersmarknaden och offentlighets- och sekretesslagen och övriga lagändringar med anledning av EU:s prospektförordning ska träda i kraft den 21 juli 2019. Ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning ska träda i kraft den 1 juli 2019. Finansinspektionen ska få ta ut avgifter för ansökningar enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning och EU:s prospektförordning även före lagens ikraftträdande, när sådana ansökningar har kommit in till inspektionen före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser i lagen om handel med finansiella instrument ska gälla i fråga om prospekt och sådana erbjudandehandlingar där det vederlag som erbjuds utgörs av överlåtbara värdepapper, om prospektet eller erbjudandehandlingen har godkänts av Finansinspektionen före den 21 juli 2019. I fråga om sådana prospekt ska äldre bestämmelser gälla till dess att prospektets giltighetstid har löpt ut eller senast till den 22 juli 2020 och i fråga om erbjudandehandlingar till den 22 januari 2020. Äldre bestämmelser ska även gälla sådana dokument som upprättas vid fusioner eller delningar som har lämnats in för granskning till Finansinspektionen före den 21 juli 2019. I fråga om sådana dokument ska äldre bestämmelser gälla till den 22 januari 2020. Äldre bestämmelser i lagen om handel med finansiella instrument ska även gälla för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Vid tillämpningen av bestämmelsen i lagen om värdepappersmarknaden om prövning av ansökan om att en MTF-plattform ska registreras som tillväxtmarknad för små och medelstora företag ska prospekt som har offentliggjorts enligt äldre bestämmelser anses vara offentliggjorda enligt EU:s prospektförordning. Äldre bestämmelser i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om inlåningsverksamhet ska gälla i fråga om verksamhet för vilken det har upprättats prospekt som har godkänts före ikraftträdandet till dess att prospektets giltighetstid har löpt ut eller senast till den 22 juli 2020. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian inte föreslås några övergångsbestämmelser i fråga om erbjudandehandlingar där vederlaget utgörs av överlåtbara värdepapper eller dokument som upprättas vid fusioner eller delningar. I promemorian föreslås det inte heller någon övergångsbestämmelse om att Finansinspektionen ska få ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning och EU:s prospektförordning även före lagens ikraftträdande eller några övergångsbestämmelser till ändringarna i lagen om värdepappersmarknaden, lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om inlåningsverksamhet. I promemorian föreslås däremot en övergångsbestämmelse till lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning om att ingripande inte får ske för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen önskar ett förtydligande avseende hur inspektionen ska behandla ansökningar om godkännande av erbjudandehandlingar för offentliga uppköpserbjudanden om skyldigheten att upprätta en erbjudandehandling eller ansökan om godkännande av en sådan handling kommer in innan prospektförordningen ska börja tillämpas men handlingen ska godkännas när förordningen har börjat tillämpas. Sveriges advokatsamfund anser att övergångsbestämmelser motsvarande de som föreslås för prospekt bör införas för de lagändringar som rör offentliga uppköpserbjudanden, fusion och delning men att den tidsperiod under vilken dokument godkända enligt äldre bestämmelser ska kunna fortsätta att användas torde kunna bestämmas till kortare tid än ett år för sådana dokument. Advokatsamfundet påpekar även att övergångsregleringen avseende prospekt bör innebära att äldre bestämmelser kan användas t.ex. beträffande skyldighet att upprätta tillägg till prospekt och möjlighet att offentliggöra slutliga villkor. Advokatsamfundet invänder mot promemorians förslag till övergångsbestämmelse när det gäller handläggningstiden för en ansökan om godkännande av ett prospekt och påpekar att det saknas en motsvarande övergångsbestämmelse i prospektförordningen. Advokatsamfundet anser att det i stället bör införas en övergångsbestämmelse om att Finansinspektionen får börja handlägga en ansökan enligt de nya bestämmelserna redan före ikraftträdandet om godkännandet kommer att ges efter ikraftträdandet. Advokatsamfundet anser att övergångsbestämmelser även bör införas i fråga om övriga lagförslag. Skälen för regeringens förslag Kompletteringslagen och lagen om handel med finansiella instrument Prospektförordningen trädde i kraft den tjugonde dagen efter det att den offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning, och ska i de flesta delar tillämpas fr.o.m. den 21 juli 2019 (artikel 49.1 och 49.2). Medlemsstaterna ska senast vid samma tidpunkt vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa artiklarna 11, 20.9, 31, 32 och 38-43 (artikel 49.3). Dessa artiklar rör främst den behöriga myndigheten och dess befogenheter att utreda och ingripa mot överträdelser av förordningen. Vissa bestämmelser i förordningen som handlar om undantag från prospektskyldighet för vissa typer av värdepapper som tas upp till handel på en reglerad marknad började tillämpas redan den 21 juli 2017 (artikel 1.5 första stycket a-c och andra stycket, se artikel 49.2). Vissa bestämmelser som handlar om undantag från prospektskyldighet när värdet på det sammanlagda erbjudandet understiger ett visst tröskelvärde började tillämpas den 21 juli 2018 (artiklarna 1.3 och 3.2, se artikel 49.2). Prospektförordningen är direkt tillämplig och ska alltså gälla som svensk lag fr.o.m. de ovan angivna datumen. De lagändringar som krävs för att anpassa den svenska lagstiftningen till bestämmelserna i förordningen om de undantag från prospektskyldighet som började gälla den 21 juli 2017 har inte kunnat träda i kraft vid den tidpunkten. Finansinspektionen publicerade i juli 2017 information på sin webbplats om att två av de undantag från prospektskyldighet som föreskrivs i förordningen skulle börja tillämpas den 21 juli samma år. De bestämmelser i förordningen som började tillämpas den 21 juli 2018 ger en möjlighet för en medlemsstat att införa undantag från prospektskyldighet avseende erbjudanden som understiger ett visst tröskelvärde och kräver alltså inte några lagändringar om möjligheten inte utnyttjas. De lagändringar som krävs till följd av förordningen bör träda i kraft den 21 juli 2019. Prospektförordningen innehåller en övergångsbestämmelse som innebär att prospekt som godkänns enligt nationella lagar som införlivar prospektdirektivet före den 21 juli 2019 ska fortsätta regleras enligt den nationella lagen till dess att prospektets giltighetstid löper ut eller till dess att tolv månader har förflutit efter det datumet, beroende på vad som inträffar först (artikel 46.3). Det bör därför anges i en övergångsbestämmelse till ändringarna i lagen om handel med finansiella instrument att äldre bestämmelser ska gälla i fråga om prospekt som har godkänts före den 21 juli 2019 till dess att prospektets giltighetstid löper ut eller senast till den 22 juli 2020. I en övergångsbestämmelse till kompletteringslagen bör det anges att den lagen inte tillämpas i fråga om prospekt som avses i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till ändringarna i lagen om handel med finansiella instrument. En sådan övergångsbestämmelse innebär, i enlighet med det som Sveriges advokatsamfund efterfrågar, att för alla efterföljande åtgärder rörande prospekt som har godkänts före ikraftträdandet, t.ex. offentliggörande av tillägg eller slutliga villkor, ska de bestämmelser som gällde när prospektet godkändes tillämpas. Av prospektförordningen följer att ansökningar om godkännande av prospekt som har kommit in till Finansinspektionen före den 21 juli 2019 men ännu inte prövats vid den tidpunkten ska handläggas enligt den förordningen. I promemorian föreslås en övergångsbestämmelse som innebär att en sådan ansökan ska anses ha inkommit den dag kompletteringslagen träder i kraft. Advokatsamfundet invänder att det inte finns någon motsvarande övergångsbestämmelse i prospektförordningen. Regeringen konstaterar att de bestämmelser om handläggningstider för prövning av ansökningar om godkännande av prospekt som anges i prospektförordningen (artikel 20) måste följas. Om någon har ansökt om godkännande av ett prospekt som har utformats enligt äldre bestämmelser och Finansinspektionen inte har hunnit godkänna det när kompletteringslagen träder i kraft, bör Finansinspektionen därför förelägga sökanden att komplettera prospektet utifrån bestämmelserna i prospektförordningen. Som Advokatsamfundet också påpekar är det mer praktiskt att den som planerar att ett erbjudande ska ske kort tid efter det att prospektförordningen ska börja tillämpas, även före den tidpunkten kan lämna in en ansökan om godkännande av prospektet utifrån de nya bestämmelserna. Det finns inget som hindrar att Finansinspektionen före den tidpunkt när kompletteringslagen ska träda i kraft och prospektförordningen ska börja tillämpas vidtar åtgärder för att godkänna prospekt enligt det nya regelverket (jfr prop. 2004/05:158 s. 162). Det är dock önskvärt att Finansinspektionen för detta inte använder anslagsmedel som är avsedda för tillsynsverksamhet. Finansinspektionen bör därför få ta ut avgifter för prövning av ansökningar innan kompletteringslagen träder i kraft. Detta bör dock förutsätta att riksdagen dessförinnan har fattat beslut om kompletteringslagen och att den har utfärdats och kungjorts. I promemorian föreslås inte några övergångsbestämmelser som rör erbjudandehandlingar för offentliga uppköpserbjudanden där vederlaget för erbjudandet utgörs av överlåtbara värdepapper som ges ut eller innehas av budgivaren (2 a kap. 3 § lagen om handel med finansiella instrument) eller för sådana dokument som upprättas vid fusioner och delningar (2 b kap. 2 § och 2 c kap. 2 § samma lag). Regeringen instämmer med Advokatsamfundet att det bör införas övergångsbestämmelser i fråga om sådana handlingar och dokument. Erbjudandehandlingar ska enligt gällande rätt godkännas av Finansinspektionen (2 a kap. 5 § lagen om handel med finansiella instrument). Det bör därför införas en övergångsbestämmelse om att äldre bestämmelser ska gälla för sådana erbjudandehandlingar som har godkänts av Finansinspektionen före ikraftträdandet. Dokument som upprättas vid fusion och delning godkänns emellertid inte av Finansinspektionen. Om Finansinspektionen finner att ett sådant dokument inte är likvärdigt med ett prospekt, meddelar inspektionen i stället beslut om att ett prospekt ska upprättas (2 b kap. 3 § och 2 c kap. 3 § lagen om handel med finansiella instrument). Om Finansinspektionen finner att dokumentet är likvärdigt med ett prospekt fattar inspektionen således inte något beslut med den innebörden (se avsnitt 13.1). En övergångsbestämmelse om giltigheten av sådana dokument kan därför inte ta sin utgångspunkt i ett beslut om godkännande. Övergångsbestämmelsen bör i stället innebära att äldre bestämmelser ska gälla för sådana handlingar som har lämnats in för granskning före ikraftträdandet. Sådana dokument har inte någon lagstadgad giltighetstid men torde förlora sitt syfte när innehållet i dem inte längre är aktuellt. Det är därför lämpligt att handlingarna kan användas i högst sex månader efter det att de nya bestämmelserna trätt i kraft. För erbjudandehandlingar som har godkänts före den 21 juli 2019 och dokument som upprättas vid fusioner och delningar som har lämnats in för granskning före det datumet, bör äldre bestämmelser gälla till den 22 januari 2020. När det gäller ansökningar om godkännande av erbjudandehandlingar för offentliga uppköpserbjudanden som har kommit in till Finansinspektionen innan förordningen har börjat tillämpas och kompletteringslagen har trätt i kraft men där prövningen kommer att ske först därefter bör således, som Finansinspektionen efterfrågar, prövningen ske enligt de nya reglerna. Det bör gälla oavsett när skyldigheten att upprätta en erbjudandehandling uppstår (jfr 2 kap. 4 § lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden). Det avgörande bör vara när ansökan om godkännande har lämnats in till Finansinspektionen. I lagen om handel med finansiella instrument bör det i en övergångsbestämmelse anges att äldre bestämmelser i den lagen ska gälla för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. I promemorian föreslås en övergångsbestämmelse till kompletteringslagen om att ingripande inte får ske för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Eftersom de bestämmelser i prospektförordningen som skulle kunna föranleda ingripande enligt kompletteringslagen inte börjar gälla förrän vid den tidpunkt när kompletteringslagen ska träda i kraft, är det inte nödvändigt med en sådan övergångsbestämmelse. Övriga lagar Den ändring i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som föreslås i avsnitt 9.2 kompletterar förordningen om europeiska riskkapitalfonder och förordningen om europeiska fonder för socialt företagande i den lydelse som ska tillämpas sedan den 3 mars 2018. Den lagändringen bör därför träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 juli 2019. Detsamma bör gälla den ändring i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning som föreslås i avsnitt 14.5. Advokatsamfundet anser att det även bör införas övergångsbestämmelser i förslagen till ändringar i lagen om värdepappersmarknaden, lagen om bank- och finansieringsrörelse, lagen om inlåningsverksamhet, aktiebolagslagen och offentlighets- och sekretesslagen eftersom det, enligt Advokatsamfundets uppfattning, saknas skäl att behandla äldre prospekt på annat sätt enligt de lagarna än enligt lagen om handel med finansiella instrument. I avsnitt 14.7 föreslås en ändring i en bestämmelse i lagen om värdepappersmarknaden som gäller möjligheten för värdepappersinstitut som driver en MTF-plattform att ansöka hos Finansinspektionen att få plattformen registrerad som en tillväxtmarknad för små och medelstora företag om vissa förutsättningar är uppfyllda (11 kap. 13 § 3). Enligt gällande rätt är en av förutsättningarna att de emittenter vars finansiella instrument är upptagna till handel på plattformen har offentliggjort tillräcklig information för att investerare ska kunna fatta ett välgrundat beslut om att investera i de finansiella instrumenten, antingen i form av ett prospekt enligt lagen om handel med finansiella instrument eller, om ett prospekt inte krävs, ett upptagandedokument. Ändringen innebär att kravet på prospekt i stället ska avse ett prospekt enligt prospektförordningen. Om prospekt enligt lagen om handel med finansiella instrument har offentliggjorts innan lagändringen träder i kraft, bör det inte påverka möjligheten att få en MTF-plattform godkänd som en tillväxtmarknad för små och medelstora företag. Det bör därför införas en övergångsbestämmelse om att vid tillämpningen av den bestämmelsen ska prospekt som har offentliggjorts före ikraftträdandet anses vara offentliggjorda enligt prospektförordningen. I avsnitt 14.7 föreslås även en ändring i en bestämmelse i lagen om värdepappersmarknaden som avser förutsättningarna för att ta upp finansiella instrument till handel på en reglerad marknad (13 kap. 3 §). I dag gäller att om det finns en skyldighet enligt lagen om handel med finansiella instrument att upprätta prospekt, får handel med instrumentet inte inledas förrän prospektet har godkänts och registrerats hos Finansinspektionen eller inspektionen har fått en anmälan om gränsöverskridande handel och prospektet har offentliggjorts (13 kap. 3 § andra stycket lagen om värdepappersmarknaden). Ändringen innebär att hänvisningen till skyldigheten att upprätta ett prospekt enligt lagen om handel med finansiella instrument ska ersättas med en hänvisning till skyldigheten att upprätta prospekt enligt prospektförordningen. När lagändringen har trätt i kraft kommer det därför att krävas att ett prospekt har godkänts enligt prospektförordningen för att ett finansiellt instrument ska få tas upp till handel på en reglerad marknad. Som nämns ovan finns det emellertid en övergångsbestämmelse i prospektförordningen som innebär att prospekt som har godkänts enligt nationella lagar före den 21 juli 2019 ska fortsätta att regleras enligt den nationella lagen till dess att prospektets giltighetstid löper ut eller till dess att tolv månader har förflutit efter den 21 juli 2019, beroende på vad som infaller först (artikel 46.3). Ovan föreslås en övergångsbestämmelse till lagen om handel med finansiella instrument av den innebörden. Det finns därför inte behov av att införa någon övergångsbestämmelse till lagen om värdepappersmarknaden i fråga om tillämpningen av den nu aktuella bestämmelsen. I avsnitt 14.6 föreslås att det ska införas ett undantag i en bestämmelse i lagen om värdepappersmarknaden som rör offentliggörande av halvårsrapporter (16 kap. 5 §). Förslaget innebär att det ska kunna göras undantag från kravet på offentliggörande av halvårsrapporter för emittenter som offentliggör ett universellt registreringsdokument med likvärdig information som krävs i en halvårsrapport. Undantaget ska börja tillämpas när lagen om ändring i lagen om värdepappersmarknaden träder i kraft och prospektförordningen börjar tillämpas. Det finns därför inte något behov av en övergångsbestämmelse för tillämpningen av den bestämmelsen. I avsnitt 7.6 föreslås att det i samma lag även ska göras en ändring i en bestämmelse om handelsstopp (22 kap. 1 §). Ändringen innebär att det ska införas ytterligare en grund för handelsstopp: att emittentens ställning är sådan att handeln skulle skada investerarnas intressen. Eftersom prospektförordningen ska börja tillämpas vid samma tidpunkt som lagändringen ska träda i kraft finns det inte något behov av en övergångsbestämmelse. I avsnitt 14.7 föreslås ändringar i bestämmelser i lagen om bank- och finansieringsrörelse (1 kap. 7 §) och lagen om inlåningsverksamhet (1 §) som innehåller undantag från tillståndsplikt respektive krav på registrering för verksamhet som har till ändamål att ta emot återbetalningspliktiga medel från allmänheten. De nu aktuella undantagen gäller i dag för verksamhet för vilken det ska upprättats prospekt enligt lagen om handel med finansiella instrument. Ändringarna innebär att hänvisningen till prospekt enligt den lagen ska ersättas med en hänvisning till prospekt enligt prospektförordningen. Undantagen bör dock gälla även i fortsättningen om ett prospekt har upprättats och godkänts enligt lagen om handel med finansiella instrument och prospektet fortfarande är giltigt. Övergångsbestämmelser med den innebörden bör därför införas i lagen om bank- och finansieringsrörelse och lagen om inlåningsverksamhet. I avsnitt 14.7 föreslås en följdändring i aktiebolagslagen. Ändringen avser en bestämmelse som gäller när ett publikt aktiebolag överlåter egna aktier utanför en reglerad marknad (19 kap. 35 §). I en sådan situation tillämpas i dag vad som enligt lagen om handel med finansiella instrument gäller om prospekt vid erbjudanden om finansiella instrument till allmänheten enligt (19 kap. 35 § första stycket 3 aktiebolagslagen). Ändringen innebär att hänvisningen till lagen om handel med finansiella instrument ska ersättas med en hänvisning till prospektförordningen. Övergångsbestämmelserna till prospektförordningen innebär emellertid att prospekt som har godkänts enligt nationella lagar före den 21 juli 2019 ska fortsätta att regleras enligt den nationella lagen till dess att prospektets giltighetstid löper ut eller till dess att tolv månader har förflutit efter den 21 juli 2019 (artikel 46.3). Det behövs därför inte någon övergångsbestämmelse till aktiebolagslagen i denna del. När det gäller den ändring som föreslås i bestämmelsen om styrelseledamöters skadeståndsansvar för skada till följd av fel i prospekt (29 kap. 1 §) blir nya bestämmelser tillämpliga i fråga om skadestånd till följd av skadefall som inträffar efter ikraftträdandet. Det följer av allmänna rättsgrundsatser och behöver inte regleras i särskilda övergångsbestämmelser (se prop. 1972:5 s. 593). Motsatsvis innebär det att äldre bestämmelser gäller för skadestånd till följd av skadefall före ikraftträdandet. I fråga om offentlighets- och sekretesslagen föreslås i avsnitt 11.4 att den bestämmelse om sekretess som gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt några lagar på finansmarknadsområdet för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga som avser en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för vissa finansiella företag (30 kap. 4 b §) ska utvidgas till att även omfatta prospektförordningen. Prospektförordningen ska börja tillämpas vid samma tidpunkt som den lagändringen föreslås träda i kraft. Det finns därför inte något behov av en övergångsbestämmelse med anledning av ändringen i offentlighets- och sekretesslagen. 16 Förslagens konsekvenser 16.1 Förslagens syfte och alternativa lösningar I denna proposition föreslås en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning. Prospektförordningen upphäver prospektdirektivet. De nya och ändrade kraven för upprättande av prospekt som finns i förordningen syftar till att underlätta för företag, särskilt små och medelstora företagsamt tillväxtföretag, att anskaffa kapital på kapitalmarknaderna utan att investerarskyddet försämras. I detta sammanhang utgörs investerarskyddet av lättförståelig, relevant och tillräckligt detaljerad information som ska kunna ligga till grund för väl underbyggda investeringsbeslut. I prospektförordningen förutsätts att medlemsstaterna ger de behöriga myndigheterna nödvändiga tillsyns- och utredningsbefogenheter. Vidare förutsätter förordningen att nationella bestämmelser införs om bl.a. sanktioner och system för rapportering av överträdelser av förordningen. För att ge förordningen genomslag i svensk rätt krävs därför att Sverige inför bestämmelser i de relevanta avseendena. Genom förslagen tillgodoses förordningens krav på kompletterande reglering i nationell rätt. Eftersom det anges i förordningen vilka befogenheter och sanktionsmöjligheter som de behöriga myndigheterna ska ha tillgång till är valmöjligheten för medlemsstaterna begränsad. En medlemsstat kan dock välja att gå längre än det som anges i förordningen. I denna proposition föreslås inte att de svenska bestämmelserna om befogenheter och sanktioner ska vara mer långtgående än det som krävs enligt förordningen (avsnitt 8). I dessa avseenden torde det inte finnas några alternativa lösningar som skulle vara lämpliga när det gäller åtgärder som är nödvändiga för att anpassa den svenska lagstiftningen till förordningen. Om Sverige inte gör nödvändiga anpassningar av lagstiftningen är det sannolikt att kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Att avstå från att införa nödvändiga bestämmelser utgör alltså inte något alternativ. Det finns dock utrymme för att välja olika lösningar när det gäller prospektkrav för vissa erbjudanden av värdepapper till allmänheten. En medlemsstat får besluta om undantag från prospektskyldighet för erbjudanden av värdepapper till allmänheten om det sammanlagda vederlaget för varje sådant erbjudande inom unionen under en tolvmånadersperiod är lägre än 8 miljoner euro (artikel 3.2 i prospektförordningen). Det står medlemsstaterna fritt att fastställa ett tröskelvärde mellan 1 miljon euro och 8 miljoner euro med hänsyn till den nivå på det inhemska investerarskyddet som de finner lämplig (skäl 13 i förordningen). Under detta tröskelvärde får medlemsstaterna fastställa andra informationskrav på nationell nivå i den mån dessa krav inte utgör en oproportionell eller onödig börda i förhållande till sådana undantagna erbjudanden av värdepapper. I förordningen höjs således tröskelvärdet till 8 miljoner euro från det nuvarande tröskelvärdet 5 miljoner euro i prospektdirektivet. Den nedre gränsen för när en medlemsstat får införa ett prospektkrav ändras också från 100 000 euro i direktivet till 1 miljon euro i förordningen. I svensk rätt finns det i dag ett tröskelvärde på motsvarande 2,5 miljoner euro. Regeringen föreslår att det tröskelvärdet ska behållas. Ett alternativ skulle vara att höja tröskelvärdet, vilket skulle resultera i ett sämre investerarskydd och risk för försämrat förtroende för kapitalmarknaden (se avsnitt 6). Regelrådet anser att det vore önskvärt om konsekvensanalysen hade innehållit beräkningar eller ytterligare kvalitativa uppgifter för att tydliggöra varför en oförändrad nivå på tröskelvärdet föreslås. Sveriges advokatsamfund pekar på att förslaget innebär att Sverige, som i dag har ett tröskelvärde som uppgår till 50 procent av det högsta tillåtna tröskelvärdet enligt direktivet (5 miljoner euro), i fortsättningen kommer att ha ett tröskelvärde som uppgår till ca 30 procent av det högst tillåtna värdet enligt förordningen (8 miljoner euro). Utredningen är enligt Advokatsamfundet alltför summarisk för att kunna ge en god bild av de potentiella effekterna av att tröskelvärdet inte höjs i Sverige i förhållande till andra länder inom EES. Utöver de bedömningar som görs i avsnitt 6.2 är det, enligt regeringens uppfattning, inte möjligt att med beräkningar eller annan kvalitativ analys ytterligare illustrera konsekvenserna av förslaget. För att undantaget från skyldigheten att offentliggöra ett prospekt vid ett offentligt uppköpserbjudande eller en fusion eller delning av aktiebolag ska vara tillämpligt krävs i dag att dokumentationen för uppköpserbjudandet, fusionen eller delningen granskats av Finansinspektionen. Prospektförordningen innehåller inget motsvarande krav på granskning. I propositionen föreslås dock även bestämmelser som innebär att det ska finnas en möjlighet att vid ett offentligt uppköpserbjudande eller en fusion eller en delning av aktiebolag påkalla Finansinspektionens granskning av den dokumentation som upprättats i syfte att få en bedömning av om dokumentationen innehåller sådan information att den kan ersätta ett prospekt (avsnitt 13.1). Det förslaget är således inget som krävs enligt prospektförordningen, men är till fördel för de emittenter som avser att använda sig av nämnda undantag. I denna proposition finns även förslag om att införa bestämmelser om dröjsmålstalan när det gäller en ansökan om registrering enligt förordningen om europeiska riskkapitalfonder och förordningen om europeiska fonder för socialt företagande (avsnitt 9.2). Det föreslås även ett nytt bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om på vilket språk insiderinformation ska offentliggöras (avsnitt 14.5). Dessa förslag tillgodoser de krav som ställs i de två EU-förordningarna respektive i öppenhetsdirektivet. Något alternativ till de förslagen finns således inte. Förslagen kan inte heller anses ha sådana konsekvenser att de bör redovisas särskilt. 16.2 Kostnader och andra konsekvenser 16.2.1 Berörda aktörer Prospektförordningen och de kompletteringar i svensk rätt som föreslås berör främst emittenter, erbjudare, personer som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad, finansiella mellanhänder, Finansinspektionen och investerare (både professionella investerare och konsumenter). Förordningen är avsedd att underlätta för företag att i högre utsträckning kunna använda sig av kapitalmarknadsfinansiering genom att göra det enklare att upprätta olika typer av prospekt och minska kostnaderna för företagen, att ge investerare och konsumenter mer relevant och bättre strukturerad information som underlag till välavvägda investeringsbeslut, att ge de behöriga myndigheterna de befogenheter och verktyg som behövs för att övervaka marknaden och intressenter en möjlighet att vända sig till domstol när så krävs. Förordningens krav påverkar också indirekt handelsplatser genom att de kan få effekter för hur många företag som väljer att ansöka om upptagande av värdepapper till handel på dessa. Regelrådet påpekar att det saknas uppgifter när det gäller antalet berörda företag och deras storlek. Regeringen konstaterar att det inte är möjligt att uppskatta hur många företag som berörs av prospektregelverket eller hur många av de berörda företagen som tillhör kategorin små och medelstora företag. Det går därför inte att ge en bra bild av de berörda företagen genom sådana uppgifter som Regelrådet efterfrågar. 16.2.2 Konsekvenser för företag Effekter på konkurrensförmåga Förslagen i denna proposition rör i huvudsak Finansinspektionens arbete, dvs. inspektionens utredningsbefogenheter och ingripandebefogenheter. Förslagen kan därför inte anses ha några direkta effekter på företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Samtidigt föreslås att Finansinspektionens ingripandebefogenheter ska utvidgas i förhållande till gällande rätt, vilket kan påverka företag. De skyldigheter som ska gälla, och, om de åsidosätts, kan föranleda ett ingripande, regleras i prospektförordningen och alltså inte i den föreslagna nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning (se nedan). Däremot kan frågan om vilket tröskelvärde som ska gälla för prospektskyldighet ha effekter på de berörda företagens konkurrensförmåga. Bedömningarna i den delen redovisas i avsnitt 6.2. Kostnader för att upprätta prospekt När det gäller prospektförordningens konsekvenser för emittenter, erbjudare av värdepapper och investerare hänvisas till kommissionens konsekvensanalys (Commission Staff Working Document; Impact Assessment, Accompanying the document Proposal for a Regulation of the European Parliament and of the Council on the prospectus to be published when securities are offered to the public or admitted to trading, SWD(2015) 255 final). Där görs bedömningen att förordningen kommer att effektivisera företagens, särskilt små och medelstora företags och tillväxtföretags, möjlighet till kapitalanskaffning och bidra till kapitalmarknadsunionen utan att försämra investerarskyddet. Enligt kommissionen godkändes 4 000 prospekt inom EU under åren 2013 och 2014. Kostnaden för att upprätta ett aktieprospekt i EU uppskattas till i genomsnitt 1 000 000 euro. Kostnader för att upprätta prospekt för icke-aktierelaterade värdepapper uppskattas i genomsnitt uppgå till en fjärdedel av kostnaden för att upprätta ett aktieprospekt. Juridiska kostnader utgör 40 procent eller mer av de sammanlagda kostnader som uppkommer när ett prospekt upprättas. Kostnaderna är särskilt kännbara för små och medelstora företag vars kostnader i proportion till anskaffat kapital är höga (avsnitt 3.2.1 i kommissionens konsekvensanalys). Det bör noteras att det finns mycket begränsade uppgifter när det gäller kostnader och att intervallet för uppskattade kostnader är mycket brett. Kommissionen påpekar därför att det är svårt att dra några generella slutsatser angående exakta kostnader (avsnitt 3.2.1 i kommissionens konsekvensanalys). Enligt den uppskattning som Finansinspektionen gjorde år 2015 uppgår kostnaden för att upprätta ett aktieprospekt i Sverige till mellan motsvarande 43 000 euro och 118 000 euro (se avsnitt 6.2). I likhet med i andra medlemsstater är kostnaderna för att upprätta ett prospekt för andra typer av värdepapper betydligt lägre (ca en fjärdedel) medan kostnaden för att upprätta ett prospekt inför ett upptagande av aktier till handel på en reglerad marknad (IPO-prospekt) är betydligt högre. Jämfört med genomsnittet i EU förefaller kostnaderna för att upprätta ett prospekt i Sverige relativt låga (se avsnitt 6.2). Regelrådet anser att en mer utförlig konsekvensanalys i fråga om förslagets potentiella kostnadsminskningar givet olika scenarier hade varit önskvärd. Kostnadsbilden när det gäller framtagandet av prospekt är emellertid osäker. En bedömning som rör potentiella besparingar i olika scenarier skulle därför vara förknippad med motsvarande grad av osäkerhet och bedöms därför inte tillföra någon väsentlig information. Tröskelvärdet för prospektskyldighet I kommissionens konsekvensanalys finns ingen uppskattning av effekten av en höjning av tröskelvärdet för prospektskyldighet till 8 miljoner euro. Anledningen är att kommissionens ursprungliga förslag avsåg en höjning till 10 miljoner euro men detta ändrades under förhandlingarna i Europaparlamentet och rådet till 8 miljoner euro. Med ett tröskelvärde på 10 miljoner euro uppskattade kommissionen att tre procent av de prospekt som godkändes under åren 2013 och 2014 inte skulle omfattas av prospektkrav (avsnitt 5.1.2 i kommissionens konsekvensanalys). Enligt kommissionen beror kostnadsbesparingen i olika medlemsstater på vilket tröskelvärde som beslutas nationellt eftersom medlemsstaterna kan välja om prospektskyldighet ska gälla i intervallet 1 miljon till 8 miljoner euro. Uppskattningen förefaller inte vara relevant för Sverige, eftersom ca 50 procent av godkända prospekt åren 2015-2018 avsåg erbjudanden av aktier till allmänheten under motsvarande 8 miljoner euro. I avsnitt 6.2 föreslås att nuvarande tröskelvärde på motsvarande 2,5 miljoner euro ska behållas i svensk rätt. Det innebär att förordningen i denna del inte får några konsekvenser i Sverige. Nasdaq, NGM, NRR, Svenskt Näringsliv och Advokatsamfundet anser att en höjning av tröskelvärdet skulle kunna medföra kostnadsbesparingar för ett stort antal företag. Enligt regeringens uppfattning skulle det kunna förhålla sig så givet att nuvarande prospektregler i övrigt skulle gälla även i fortsättningen. Prospektförordningen i sig medför emellertid avsevärda lättnader i fråga om de informationskrav som ställs på företag vid upprättande av prospekt, i synnerhet för små och medelstora företag. Särskilt införandet av möjligheten att använda EU-tillväxtprospektet syftar till att minska kostnaderna för bl.a. små och medelstora företag att erbjuda värdepapper till allmänheten. En höjning av tröskelvärdet skulle enligt regeringens bedömning därför troligen inte medföra sådana kostnadsbesparingar som remissinstanserna gör gällande. Regelrådet anser att de tröskelnivåer som kommer att gälla i andra medlemsstater kan påverka konkurrensen beroende på vilken nivå Sverige väljer. Enligt Regelrådets uppfattning skulle ytterligare uppgifter om hur en lägre nivå skulle påverka svenska företags konkurrenskraft därför vara befogade. Eftersom konkurrenskraften dels beror på Sveriges beslut, dels på övriga medlemsstaters beslut skulle en sådan analys resultera i många scenarion som vart och ett skulle vara förknippat med stor osäkerhet. Om man dessutom väger in att flera medlemsstater som väntas höja tröskelvärdet också inför nationella krav för prospekt under tröskelvärdet blir den faktiska konkurrenssituationen svår att överblicka. Mot bakgrund av detta bedömer regeringen att den efterfrågade analysen skulle bli mycket osäker och därmed inte utgöra avgörande beslutsunderlag. EU-tillväxtprospektet Som framgår i avsnitt 4.2.4 innebär prospektförordningen att bl.a. små och medelstora företag som uppfyller vissa krav, och inte har värdepapper som är upptagna till handel på en reglerad marknad, får upprätta ett enklare och standardiserat EU-tillväxtprospekt. Syftet med denna möjlighet är att minska de administrativa bördorna för dessa företag. Som framgår i avsnitt 6.2 uppskattar kommissionen att det nya EU-tillväxtprospektet skulle innebära en kostnadsbesparing för de företag som kan använda sig av det på ca 20 procent. En tjugoprocentig kostnadsminskning för aktieprospekt i Sverige motsvarar en kostnadsbesparing på mellan motsvarande 8 600 och 23 600 euro per prospekt. Det är dock osäkert om kostnadsbesparingen i Sverige blir 20 procent eftersom kostnaden för att upprätta ett prospekt är olika i olika medlemsstater och är relativt låg i Sverige jämfört med motsvarande kostnadsuppskattning för hela EU. Övriga förenklingar som införs genom prospektförordningen Prospektförordningen innehåller flera andra ändringar i förhållande till regelverket i prospektdirektivet i syfte att effektivisera informationsgivningen till investerare. I avsnitt 4.2.4 beskrivs en sådan ändring som gäller förenklingar i samband med upprättande av prospekt för sekundäremissioner. Enligt kommissionen kan detta ha en positiv effekt på likviditeten på marknaden och innebära avsevärda kostnadsbesparingar för företag. Enligt de uppgifter som 21 medlemsstater har lämnat till kommissionen avsåg ungefär 70 procent av alla godkända aktieprospekt under åren 2013 och 2014 sekundäremissioner. Enligt kommissionens uppskattning är kostnaderna för att upprätta detta förenklade prospekt 20 procent lägre jämfört med ett fullständigt prospekt och det skulle innebära att 17,5 procent av alla godkända prospekt (inte bara aktieprospekt) skulle kunna upprättas som ett förenklat prospekt för sekundäremissioner. Kommissionen uppskattar att de sammanlagda kostnadsbesparingarna i EU kan uppgå till 130 miljoner euro (avsnitt 5.2.2 i kommissionens konsekvensanalys). En annan effektiviseringsåtgärd gäller frekventa emittenter som, om de uppfyller vissa krav, i förordningen ges möjlighet att använda ett universellt registreringsdokument som en del av ett prospekt (se avsnitt 4.2.3). Dessa emittenter får ett snabbspår till prospektgodkännande hos den behöriga myndigheten genom att tidsfristen för myndigheten att underrätta emittenten om sitt beslut om godkännande av ett prospekt uppgår till 5 arbetsdagar i jämförelse med huvudregeln för godkännande av prospekt som ska ske inom 10 arbetsdagar fr.o.m. inlämnandet av utkastet till prospekt (artikel 20.2 och 20.6 i prospektförordningen). Enligt kommissionen kan användning av det universella registreringsdokumentet innebära att emittenter kan dra fördel av gynnsamma marknadsförhållanden även om det är svårt att göra en uppskattning av de ekonomiska effekterna av användningen av denna möjlighet (avsnitt 5.2.2 i kommissionens konsekvensanalys). 16.2.3 Konsekvenser för investerare inklusive konsumenter Prospektförordningen syftar bl.a. till att öka företags användning av kapitalmarknaderna för finansiering. Det bör i sin tur innebära ökade investeringsmöjligheter för investerare. Som framgår i avsnitt 6.2 är noteringsklimatet i Sverige mycket bra jämfört med i övriga medlemsstater. Några märkbara konsekvenser på investeringsmöjligheterna är det därför svårt att räkna med. Flera bestämmelser i förordningen, bl.a. när det gäller prospektsammanfattningen, är dock avsedda att göra informationen i prospektet mer användbar och relevant vilket bör innebära ett bättre beslutsunderlag och ett förstärkt skydd för investerare. Sådana positiva konsekvenser för investerare är hänförliga till prospektförordningen och inte till förslagen i denna proposition. Förslaget att behålla det tröskelvärde för prospektskyldighet som gäller enligt svensk rätt (avsnitt 6.2) innebär dock att i det avseendet kommer samma nivå på investerarskyddet som i dag att gälla även i fortsättningen. 16.2.4 Konsekvenser för Finansinspektionen Förslagen innebär att Finansinspektionen även i fortsättningen ska vara behörig myndighet på prospektområdet. Vidare föreslås att Finansinspektionen ska få utökade utrednings- och ingripandebefogenheter. Utöver regleringen i prospektförordningen och de bestämmelser som föreslås i denna proposition kommer ytterligare bestämmelser att finnas i delegerade akter och s.k. tekniska standarder för tillsyn eller genomförande som antas av kommissionen. Av prospektförordningen följer även att Finansinspektionen har en allmän skyldighet att samarbeta med behöriga myndigheter i andra medlemsstater och med Esma. De kostnader som uppstår för Finansinspektionen i samband med tillsynen över att prospektförordningen följs ska enligt förslagen finansieras via anslag på statens budget. Kostnaderna debiteras därefter de företag som står under inspektionens tillsyn genom årliga avgifter på samma sätt som i dag. Förordningens krav och de utökade befogenheter för Finansinspektionen som föreslås är inte sådana att de kan förväntas medföra ett ökat behov av resurser för inspektionen. Kostnaderna ska därför hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Finansinspektionen kommer även i fortsättningen att kunna ta ut en avgift för prövning av ärenden som ska täcka kostnaden för granskning inför godkännande av prospekt. Finansinspektionen kommer också att kunna ta ut en avgift för granskning av universella registreringsdokument (se avsnitt 12). 16.2.5 Konsekvenser för Sveriges domstolar Finansinspektionen har fattat sanktionsbeslut på prospektområdet i tre ärenden sedan år 2015. Ett av de besluten har överklagats. Finansinspektionens beslut avseende godkännande av prospekt har hittills inte överklagats. De utökade ingripandebefogenheter som Finansinspektionen föreslås få kan inte antas leda till någon märkbar ökning av antalet beslut. De kan därmed inte heller anses medföra någon ökning av antalet mål hos allmän förvaltningsdomstol. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att de ärenden som överklagas från Finansinspektionen i hög utsträckning är arbetskrävande eftersom regelverket på området är komplext och svåröverblickbart. Vidare innehåller de mål som överklagas ofta omfattande utredningar. Med hänsyn till den tämligen höga lagstiftningstakten på finansmarknadsområdet anser förvaltningsrätten att konsekvenserna för domstolarna bör värderas samlat. Regeringen bedömer dock att det endast kommer att bli fråga om ett fåtal beslut som kommer att prövas i domstol till följd av de bestämmelser som föreslås i denna proposition. Förslagen kan därmed inte förväntas medföra någon märkbar ökning av antalet mål hos allmän förvaltningsdomstol. Även om mål av nu aktuellt slag kan vara komplicerade ska de eventuella ökade kostnader som kan uppkomma med anledning av förslagen hanteras inom befintliga budgetramar. 16.2.6 Övriga konsekvenser Förslagen i denna proposition kan inte anses få några konsekvenser för Kronofogdemyndighetens verksamhet. När det gäller tidpunkten för ikraftträdande föreslås att den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning ska träda i kraft den 21 juli 2019, vilket är det datum när förordningen i sin helhet ska börja tillämpas. Det kan inte anses finnas något behov av särskilda informationsinsatser med anledningen av regeringens förslag. I övrigt kan förslagen inte anses medföra några sådana konsekvenser som behöver redovisas enligt förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. 17 Författningskommentar 17.1 Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning 1 kap. Inledande bestämmelser 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, i denna lag kallad EU:s prospektförordning. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU:s prospektförordning. I paragrafen anges den EU-rättsakt som lagen kompletterar och som i lagen benämns EU:s prospektförordning. Övervägandena finns i avsnitten 5.1 och 5.3. De termer och uttryck som används i lagen har samma betydelse som i prospektförordningen. Det gäller både det som anges i definitionskatalogen i artikel 2 i förordningen såsom emittent (artikel 2 h) och erbjudare (artikel 2 i) och det som anges i övrigt i förordningen såsom "den person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad" (se t.ex. artiklarna 1.5 första stycket j v, 4.1 och 6.3). Hänvisningen till prospektförordningen är i denna paragraf, liksom i övrigt i lagen, utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. 2 § Denna lag omfattar även frivilligt upprättade prospekt enligt artikel 4 i EU:s prospektförordning. Paragrafen innehåller en bestämmelse om frivilligt upprättade prospekt. Övervägandena finns i avsnitt 14.1. En emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad får ansöka om godkännande av ett prospekt trots att prospektskyldighet inte föreligger. Om t.ex. en emission inte överstiger tröskelvärdet för prospektskyldighet i 2 kap. 1 § kan prospekt ändå upprättas i syfte att få Europapass och därigenom kunna erbjuda värdepapperen också i andra länder inom EES (skäl 23 i prospektförordningen). Paragrafen innebär att även ett sådant prospekt omfattas av lagen. Detta överensstämmer med artikel 4 i prospektförordningen. Därmed blir bl.a. bestämmelserna i lagen om ansvar för prospekt (4 kap. 2 §) och ingripande till följd av vilseledande uppgifter i ett prospekt (5 kap. 2 §) tillämpliga. 3 § Om information som enligt EU:s prospektförordning ska framgå av prospekt och marknadsföringsmaterial inte tillhandahålls på det sätt och i den form som följer av förordningen, ska även marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag för bestämmelserna i 29-36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen. Paragrafen innehåller en hänvisning till marknadsföringslagen som klargör att även den lagens sanktionssystem (förutom 29-36 §§) inklusive skadeståndsbestämmelse (37 §) kan komma att tillämpas om kraven på information i prospektförordningen inte följs. Paragrafen är utformad efter förebild av 2 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter. Övervägandena finns i avsnitt 7.5. Genom ordet även i första meningen tydliggörs att marknadsföringslagen är parallellt tillämplig i det fall som bestämmelsen reglerar. Andra meningen innebär att information enligt prospektförordningen anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen, vilket förenklar för Konsumentverket/Konsumentombudsmannen att utöva tillsyn över den information som ska lämnas enligt förordningen. 4 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU:s prospektförordning. Paragrafen innebär att Finansinspektionen, för svenskt vidkommande, är den behöriga myndighet som avses i prospektförordningen. Finansinspektionen har därmed både befogenhet och skyldighet att utföra de uppgifter som ankommer på den behöriga myndigheten enligt förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 5 § För att bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt denna lag ska de företag som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt EU:s prospektförordning eller denna lag. Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna. Paragrafen innehåller bestämmelser om avgifter som Finansinspektionen får ta ut. Bestämmelsen är utformad efter förebild av 23 kap. 12 § lagen om värdepappersmarknaden. Övervägandena finns i avsnitt 12. Enligt första stycket får Finansinspektionen ta ut årliga avgifter av företag under tillsyn. Dessa avgifter ska finansiera Finansinspektionens verksamhet enligt denna lag, vilket inbegriper inspektionens tillsyn över att prospektförordningen följs. Enligt andra stycket får Finansinspektionen ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt prospektförordningen. Med ansökningar avses exempelvis ansökningar om granskning och godkännande av prospekt (artikel 20) eller av ett universellt registreringsdokument (artikel 9.2 första stycket). När det gäller anmälningar avses t.ex. inlämnande av ett universellt registreringsdokument som inte kräver ett förhandsgodkännande (artikel 9.2 andra stycket). Finansinspektionen får också ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt denna lag. Det rör sig då om ansökningar enligt 2 kap. 5 eller 6 §. I tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om avgifterna enligt första och andra styckena. Föreskrifter om årliga avgifter finns i dag i förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. I föreskrifterna kommer alla de slag av ärenden för vilka Finansinspektionen får ta ut avgifter enligt andra stycket att specificeras. Föreskrifter om sådana avgifter finns i dag i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. 2 kap. Vissa bestämmelser om upprättande av prospekt m.m. Tröskelvärde för prospektskyldighet 1 § När värdepapper erbjuds till allmänheten behöver prospekt inte upprättas om det sammanlagda vederlaget för de värdepapper som erbjuds till investerare inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) under en tid av tolv månader motsvarar högst 2,5 miljoner euro. Paragrafen innehåller ett undantag från prospektskyldighet när värdepapper erbjuds till allmänheten. Den motsvarar i sak 2 kap. 4 § 5 lagen om handel med finansiella instrument (se prop. 2011/12:129 s. 84). Ett prospekt kan dock upprättas frivilligt även om det tröskelvärde som anges i denna bestämmelse inte överskrids (se författningskommentaren till 1 kap. 2 § denna lag). Övervägandena finns i avsnitt 6.2. I 7 § 1 finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur det tröskelvärde som anges i paragrafen ska beräknas när erbjudandet görs i en annan valuta än euro. Godkännande av prospekt i vissa fall 2 § Om det finns särskilda skäl får Finansinspektionen godkänna ett prospekt trots att inspektionen har fattat ett beslut enligt 5 kap. 5 § om att inte godkänna sådana prospekt under en viss tid. Paragrafen införs till följd av artikel 32.1 första stycket k i prospektförordningen. Den ger en möjlighet för Finansinspektionen att i ett enskilt fall godkänna ett prospekt trots att inspektionen har fattat ett beslut enligt 5 kap. 5 § om att vissa prospekt inte ska godkännas under en viss tid. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.3. Ett beslut enligt 5 kap. 5 § innebär att Finansinspektionen inte kommer att godkänna prospekt som upprättas av en viss emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad under en viss tid. Ett sådant beslut ligger alltså till grund för en vägran att godkänna ett prospekt som omfattas av beslutet. Paragrafen innebär att Finansinspektionen får medge undantag från ett sådant beslut att inte godkänna prospekt under en viss tid. Undantag får medges bara när det finns särskilda skäl. Det kan t.ex. handla om att den emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad som det tidigare beslutet är riktat till har genomgått sådana förändringar att det framstår som omotiverat att de överträdelser som låg till grund för det beslutet ska påverka frågan om godkännande av prospektet. Det ska vara fråga om betydande förändringar, t.ex. att styrelsen har bytts ut eller verksamhetsinriktning eller bakomliggande ägarförhållanden har ändrats väsentligt. Ytterligare bestämmelser i EU:s förordning om referensvärden 3 § För ett prospekt som avser värdepapper som hänvisar till ett referensvärde finns ytterligare bestämmelser om vad prospektet ska innehålla i artikel 29.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014. Paragrafen är en upplysningsbestämmelse. Övervägandena finns i avsnitt 14.2. I paragrafen finns en upplysning om att det i förordningen om referensvärden finns ytterligare bestämmelser om den information som ett prospekt ska innehålla när prospektet avser värdepapper som hänvisar till ett referensvärde som omfattas av den förordningen. Kompletterande uppgifter i ett prospekt 4 § Om Finansinspektionen vid granskningen av ett prospekt enligt artikel 20 i EU:s prospektförordning bedömer att det behövs för att investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittenten eller erbjudandet, får inspektionen kräva att emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande av värdepapperen till handel på en reglerad marknad kompletterar prospektet med ytterligare uppgifter utöver dem som prospektet ska innehålla enligt förordningen. Paragrafen kompletterar artikel 32.1 första stycket a i prospektförordningen och innebär en möjlighet för Finansinspektionen att kräva att ett prospekt kompletteras med uppgifter som inte krävs enligt förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. I samband med sin granskning enligt artikel 20 i prospektförordningen kan Finansinspektionen begära att prospektet kompletteras om det behövs för att det ska kunna godkännas. Den bestämmelsen avser kompletteringar som krävs för att prospektet ska uppfylla de krav som anges i prospektförordningen eller i delegerade akter som antas av kommissionen. Paragrafen innebär att Finansinspektionen i ett enskilt fall kan kräva att prospektet kompletteras även med uppgifter som inte krävs enligt förordningen. En förutsättning för det är att inspektionen bedömer att det behövs för att investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittenten eller erbjudandet (jfr det som anges om investerarskydd i artikel 32.1 första stycket a i förordningen). Granskning av dokument som i vissa fall får användas i stället för ett prospekt 5 § Vid ett offentligt uppköpserbjudande enligt lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden där vederlaget utgörs av värdepapper, får budgivaren samtidigt med ansökan om godkännande av erbjudandehandlingen begära att Finansinspektionen ska granska om erbjudandehandlingen innehåller den information som krävs enligt artikel 1.4 f och 1.5 första stycket e i EU:s prospektförordning. Om Finansinspektionen bedömer att erbjudandehandlingen inte innehåller den information som krävs, ska inspektionen inom de tidsfrister som anges i artikel 20.2-20.4 i förordningen meddela beslut om att ett prospekt ska upprättas. Paragrafen innehåller bestämmelser om granskning av innehållet i den erbjudandehandling som ska upprättas vid ett offentligt uppköpserbjudande där vederlaget till aktieägarna i målbolaget utgörs av värdepapper. Paragrafen motsvarar närmast hittillsvarande 2 a kap. 3 och 6 §§ lagen om handel med finansiella instrument, som upphävs (se i fråga om de paragraferna bl.a. prop. 2004/05:158 s. 148-152 samt förslaget i avsnitt 2.2). Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 13.1. Utgångspunkten i prospektförordningen är att ett prospekt ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad. Från den skyldigheten finns dock undantag för den situationen att värdepapper - t.ex. aktier - erbjuds som vederlag till aktieägarna i målbolaget för ett offentligt uppköpserbjudande (artikel 1.4 f och 1.5 första stycket e). Undantagen gäller under förutsättning att ett dokument som beskriver transaktionen och dess inverkan på emittenten offentliggörs i enlighet med artikel 21.2 i förordningen. Kommissionen får anta delegerade akter där det anges vilken information som minst ska ingå i ett sådant dokument (artikel 1.7). Undantagen gäller enligt prospektförordningen oavsett om den behöriga myndigheten har granskat dokumentet (jfr artikel 4.1 b och c i prospektdirektivet). Ett beslut av innebörden att undantagen är tillämpliga kan inte meddelas med stöd av prospektförordningen. Vid ett offentligt uppköpserbjudande ska budgivaren upprätta en erbjudandehandling och ansöka om Finansinspektionens godkännande av den (2 kap. 3 § lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden och 2 a kap. lagen om handel med finansiella instrument). Paragrafen innebär en möjlighet för budgivaren att i samband med ansökan om godkännande av erbjudandehandlingen påkalla Finansinspektionens granskning av om erbjudandehandlingen innehåller den information som krävs enligt bestämmelserna om undantag från skyldigheten att offentliggöra ett prospekt i artikel 1.4 f och 1.5 första stycket e i prospektförordningen. Om handlingen inte innehåller den information som krävs ska inspektionen besluta att ett prospekt ska upprättas. Tidsfristerna för meddelande av beslut om att ett prospekt ska upprättas är desamma som för beslut om godkännande av ett prospekt enligt artikel 20 i förordningen. Om Finansinspektionen anser att erbjudandehandlingen innehåller den information som krävs, får inspektionen dock inte meddela något beslut om undantag från kravet att offentliggöra ett prospekt. Inspektionens bedömning har inte någon verkan i ett annat land inom EES där värdepapperen erbjuds till allmänheten. 6 § Vid en fusion enligt 23 kap. aktiebolagslagen (2005:551) eller en delning enligt 24 kap. samma lag där minst ett av bolagen är ett publikt aktiebolag, får de deltagande bolagen begära att Finansinspektionen ska granska om ett dokument innehåller den information som krävs enligt artikel 1.4 g och 1.5 första stycket f i EU:s prospektförordning. Om Finansinspektionen bedömer att dokumentet inte innehåller den information som krävs, ska inspektionen inom de tidsfrister som anges i artikel 20.2-20.4 i förordningen meddela beslut om att ett prospekt ska upprättas. Paragrafen innehåller bestämmelser om granskning av innehållet i det dokument som ska tas fram vid en fusion eller delning av aktiebolag där minst ett av bolagen är ett publikt aktiebolag. Paragrafen motsvarar närmast hittillsvarande 2 b kap. 2 och 3 §§ samt 2 c kap. 2 och 3 §§ lagen om handel med finansiella instrument, som upphävs (se i fråga om de paragraferna bl.a. prop. 2004/05:158 s. 152-156 och prop. 2011/12:129 s. 74 f. samt förslaget i avsnitt 2.2). Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 13.1. Utgångspunkten i prospektförordningen är att ett prospekt ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad. Från den skyldigheten finns dock undantag för den situationen att värdepapper - t.ex. aktier - utgör vederlag till aktieägarna i det övertagande eller de överlåtande bolagen vid en fusion eller delning (artikel 1.4 g och 1.5 första stycket f). Undantagen gäller under förutsättning att ett dokument som beskriver transaktionen och dess inverkan på emittenten offentliggörs i enlighet med artikel 21.2 i förordningen. Kommissionen får anta delegerade akter där det anges vilken information som minst ska ingå i ett sådant dokument (artikel 1.7). Undantagen gäller enligt prospektförordningen oavsett om den behöriga myndigheten har granskat dokumentet (jfr artikel 4.1 c och d i prospektdirektivet). Enligt prospektförordningen får den behöriga myndigheten inte meddela ett beslut av innebörden att undantagen är tillämpliga. Vid en fusion eller delning av aktiebolag ska mer än hälften av det sammanlagda värdet av fusions- eller delningsvederlaget till aktieägarna i det eller de överlåtande bolagen utgöras av aktier i det övertagande bolaget (23 kap. 2 § och 24 kap. 2 § aktiebolagslagen). Paragrafen innebär en möjlighet för de deltagande bolagen att inför en fusion eller delning påkalla Finansinspektionens granskning av om ett dokument innehåller den information som krävs enligt bestämmelserna om undantag från skyldigheten att offentliggöra ett prospekt i artikel 1.4 g och 1.5 första stycket f i prospektförordningen. Dokumentet kan upprättas särskilt för detta ändamål eller utgöras av fusions- eller delningsplanen (26 kap. 6 § och 24 kap. 6 § aktiebolagslagen). Om dokumentet inte innehåller den information som krävs ska Finansinspektionen besluta att ett prospekt ska upprättas. Tidsfristerna för meddelande av beslut om att ett prospekt ska upprättats är desamma som för beslut om godkännande av ett prospekt enligt artikel 20 i förordningen. Om Finansinspektionen anser att dokumentet innehåller den information som krävs, får inspektionen dock inte meddela ett beslut om undantag från kravet att offentliggöra ett prospekt. Inspektionens bedömning har inte någon verkan i ett annat land inom EES där värdepapperen erbjuds till allmänheten. Bemyndigande 7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. hur det tröskelvärde som avses i 1 § ska beräknas när erbjudandet görs i en annan valuta än euro, 2. på vilket språk ett prospekt, tillägg till prospekt eller universellt registreringsdokument ska upprättas, och 3. på vilket språk sådana dokument som avses i artikel 1.4 f och g och 1.5 första stycket e, f och j v i EU:s prospektförordning ska upprättas. Paragrafen införs delvis till följd av artikel 27 i prospektförordningen och innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i anslutning till lagen. Övervägandena finns i avsnitten 6.2 och 14.4. Punkt 1 avser föreskrifter om hur beräkningen av tröskelvärdet enligt 1 § ska göras när erbjudandet inte görs i euro. Erbjudanden av värdepapper i Sverige görs normalt i svenska kronor. Tidpunkten för när omräkning till euro ska göras för att bedöma om erbjudandet överstiger tröskelvärdet och prospektskyldighet därmed föreligger kan behöva variera beroende på vilken typ av erbjudande det handlar om. Punkt 2 avser föreskrifter om på vilket språk ett prospekt, tillägg till prospekt eller universellt registreringsdokument ska upprättas. Av artikel 27 i prospektförordningen följer vilka språk som ska anses godtagbara när prospekt upprättas. Den bestämmelsen gäller även för universella registreringsdokument enligt artikel 9.5. Till viss del följer det direkt av bestämmelsen i artikel 27 vilket språk ett prospekt ska upprättas på. Språkkraven i förordningen är dock utformade på så sätt att ett prospekt i vissa fall ska avfattas på ett språk som en behörig myndighet godtar. Genom bemyndigandet kan föreskrifter meddelas om det språk på vilket ett prospekt, tillägg till prospekt eller universellt registreringsdokument ska få upprättas, dvs. det språk som ska godtas av Finansinspektionen enligt artikel 27 i förordningen. Bemyndigandet gäller språkkrav för prospekt som avser värdepapper som erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad i Sverige oavsett om Sverige är hemmedlemsstat eller värdmedlemsstat enligt prospektförordningen. Punkt 3 avser föreskrifter om på vilket språk dokument som i vissa fall får användas i stället för prospekt ska upprättas. Artikel 1.4 f och g och 1.5 första stycket e och f i prospektförordningen innehåller bestämmelser om undantag från prospektskyldighet när värdepapper erbjuds i samband med ett offentligt uppköpserbjudande eller en fusion eller delning. För att undantaget ska vara tillämpligt ska ett sådant dokument upprättas (jfr 5 och 6 §§). Artikel 1.5 första stycket j i förordningen innehåller bestämmelser om undantag från prospektskyldighet vid upptagande till handel på en reglerad marknad, när värdepapperen redan har tagits upp till handel på en annan reglerad marknad. En av förutsättningarna för att undantaget ska vara tillämpligt är att ett dokument vars innehåll överensstämmer med artikel 7 görs tillgängligt, dvs. en prospektsammanfattning. Dokumentet ska upprättas på ett språk som godtas av den behöriga myndigheten (artikel 1.5 första stycket j v i förordningen). 3 kap. Tillsyns- och utredningsbefogenheter Föreläggande om att lämna uppgifter 1 § För tillsynen över att bestämmelserna i EU:s prospektförordning följs får Finansinspektionen besluta att förelägga 1. en fysisk eller juridisk person att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Paragrafen införs till följd av artikel 32.1 första stycket b och c i prospektförordningen. Den motsvarar delvis hittillsvarande 6 kap. 1 a § lagen om handel med finansiella instrument. Övervägandena finns i avsnitt 7.3. Enligt första stycket 1 får Finansinspektionen besluta att förelägga någon att lämna uppgifter eller ge in handlingar. Med handling avses framställning i skrift eller bild och upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas bara med tekniska hjälpmedel (jfr 2 kap. 3 och 6 §§ tryckfrihetsförordningen). Befogenheten enligt punkt 2 är ny i förhållande till Finansinspektionens nuvarande befogenheter på prospektområdet (jfr 6 kap. 1 a § första stycket 2 och tredje stycket lagen om handel med finansiella instrument). I andra stycket tydliggörs att ett föreläggande inte får beslutas om uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Att ett föreläggande inte heller får beslutas om uppgiftslämnandet skulle strida mot exempelvis anonymitetsskyddet och efterforskningsförbudet i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen följer redan av principen att grundlag har företräde framför vanlig lag. Med begreppet "uppgiftslämnande" avses samtliga upplysningar som Finansinspektionen får begära att någon lämnar, dvs. såväl uppgifter som handlingar som annat. Av 10 § följer att ett beslut om föreläggande får förenas med vite. Förbud 2 § Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad, om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet till handel strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda marknadsföring av ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad, om det finns skälig anledning att anta att marknadsföringen, erbjudandet eller upptagandet till handel strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket får gälla under högst tio arbetsdagar. Paragrafen införs till följd av artikel 32.1 första stycket d och e i prospektförordningen. Den innehåller en möjlighet för Finansinspektionen att tillfälligt förbjuda ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad eller marknadsföring av erbjudandet eller upptagandet till handel. Den motsvarar delvis hittillsvarande 6 kap. 1 c § första stycket och 1 d § lagen om handel med finansiella instrument. Paragrafen har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitten 7.4 och 7.5. I första stycket anges förutsättningen för att tillfälligt förbjuda ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad. För ett sådant förbud krävs att det finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet till handel strider mot bestämmelserna i prospektförordningen. Om en erbjudare t.ex. inte har ansökt om godkännande av ett prospekt och Finansinspektionen bedömer att det finns skäl att anta att ett erbjudande till allmänheten omfattas av ett krav på att upprätta prospekt, kan inspektionen besluta ett tillfälligt förbud för att kunna utreda om det föreligger prospektskyldighet. Ett sådant förbud får enligt tredje stycket gälla under högst tio arbetsdagar. Om Finansinspektionen anser att prospektskyldighet föreligger, bör inspektionen underrätta erbjudaren om detta genom att förelägga denne att upprätta ett prospekt (5 kap. 4 § första stycket 1). Om det finns skäl att misstänka att erbjudaren skulle gå vidare med erbjudandet utan att upprätta prospekt trots Finansinspektionens föreläggande, kan inspektionen förbjuda erbjudandet med stöd av 3 §. Förutsättningen för att besluta om ett tillfälligt förbud mot marknadsföring enligt andra stycket liknar den som gäller för att förbjuda ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad enligt första stycket. Om Finansinspektionen beslutar om ett förbud mot ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad enligt första stycket, kan inspektionen samtidigt förbjuda marknadsföring av erbjudandet eller upptagandet till handel. När det gäller marknadsföring kan ett tillfälligt förbud dock även beslutas om marknadsföringen i sig strider mot prospektförordningen. Så är fallet om marknadsföringen inte stämmer överens med de krav som anges i artikel 22 i förordningen. Liksom enligt första stycket räcker det att det finns skälig anledning att anta att marknadsföringen strider mot prospektförordningen. Enligt tredje stycket får ett beslut om tillfälligt förbud gälla under högst tio arbetsdagar. Det innebär att Finansinspektionen senast vid den tidpunkten måste ta ställning till om det finns förutsättningar för förbudet. Om Finansinspektionen efter tio arbetsdagar inte har tillräckligt underlag för att bedöma om erbjudandet eller upptagandet till handel strider mot prospektförordningen men det fortfarande finns skälig anledning att anta att det gör det bör inspektionen kunna besluta om ett nytt tillfälligt förbud. På så sätt kan Finansinspektionen ge emittenten, erbjudaren eller personen som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad ytterligare tio arbetsdagar för att t.ex. upprätta ett prospekt. I annat fall måste Finansinspektionen bedöma om ett förbud som inte är tillfälligt ska meddelas enligt 3 § eller om ingripande ska ske enligt 5 kap. Av 10 § följer att ett förbud får förenas med vite. Även Konsumentverket har möjlighet att agera mot vilseledande eller felaktig marknadsföring med stöd av bestämmelserna i marknadsföringslagen (se 1 kap. 3 § denna lag och författningskommentaren till den paragrafen). De båda myndigheterna bör i aktuella fall samråda med varandra innan en åtgärd vidtas. 3 § Om ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning eller om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet till handel skulle göra det, får Finansinspektionen förbjuda 1. erbjudandet eller upptagandet till handel, och 2. marknadsföring av erbjudandet eller upptagandet till handel. Ett sådant förbud ska upphävas om erbjudandet eller upptagandet till handel inte längre strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning eller om det inte längre finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet till handel skulle göra det. Paragrafen införs till följd av artikel 32.1 första stycket f i prospektförordningen. Den innehåller en möjlighet för Finansinspektionen att förbjuda dels ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad, dels marknadsföring av erbjudandet eller upptagandet till handel. Den motsvarar delvis hittillsvarande 6 kap. 1 c § andra stycket och 1 d § lagen om handel med finansiella instrument. Paragrafen har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitten 7.4 och 7.5. Om Finansinspektionen bedömer att ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad strider mot bestämmelserna i prospektförordningen - t.ex. genom att det saknas ett godkänt prospekt trots att prospektskyldighet föreligger - får inspektionen, enligt första stycket, förbjuda erbjudandet eller upptagandet till handel (punkt 1). Detsamma gäller om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet till handel skulle strida mot bestämmelserna i förordningen. Finansinspektionen får även förbjuda marknadsföring av erbjudandet eller upptagandet till handel (punkt 2). Möjligheten att förbjuda marknadsföring enligt denna bestämmelse har ingen motsvarighet i prospektförordningen. Om det endast är marknadsföringen som strider mot prospektförordningen kan Finansinspektionen i stället ingripa med stöd av 5 kap. 1 § 6. Ett permanent förbud ska enligt andra stycket upphävas om erbjudandet eller upptagandet till handel inte längre strider mot bestämmelserna i prospektförordningen eller om det inte längre finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet till handel skulle strida mot bestämmelserna i förordningen. Så kan t.ex. vara fallet om erbjudaren upprättar ett prospekt som godkänns av Finansinspektionen (jfr författningskommentaren till 2 §). En erbjudare eller en person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad kan begära att inspektionen ska upphäva förbudet. Finansinspektionen kan också på eget initiativ upphäva förbudet, vilket skulle kunna bli aktuellt t.ex. om inspektionen godkänner ett prospekt. Av 10 § följer att ett förbud får förenas med vite. Handelsstopp 4 § Finansinspektionen får besluta att handeln med ett finansiellt instrument på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska avbrytas tillfälligt om det finns skälig anledning att anta att bestämmelserna i EU:s prospektförordning har överträtts. Beslutet får gälla under högst tio arbetsdagar. Paragrafen införs till följd av artikel 32.1 första stycket g i prospektförordningen. Den innehåller en möjlighet för Finansinspektionen att tillfälligt avbryta handeln med ett finansiellt instrument på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform (handelsstopp). Övervägandena finns i avsnitt 7.6. Enligt första stycket ska handeln tillfälligt kunna avbrytas om det finns skälig anledning att anta att bestämmelserna i prospektförordningen har överträtts. Bestämmelsen är tillämplig när överträdelsen avser det värdepapper som är föremål för handel. Handeln kan även avbrytas när det gäller ett finansiellt instrument som har det värdepapperet som underliggande tillgång. Med finansiellt instrument avses detsamma som i lagen om värdepappersmarknaden (1 kap. 4 § första stycket). I prospektförordningen finns definitioner av reglerad marknad, MTF-plattform och OTF-plattform (artikel 2 j, u och v). Definitionerna hänvisar till definitioner i MiFID II som i svensk rätt har genomförts i lagen om värdepappersmarknaden (1 kap. 4 b §). Enligt andra stycket får ett tillfälligt handelsstopp gälla under högst tio arbetsdagar. Det innebär att Finansinspektionen senast vid den tidpunkten måste ta ställning till om det finns förutsättningar för handelsstoppet. I 6 § finns bestämmelser om handelsstopp som inte är tillfälliga Om en emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad t.ex. har spridit sådan information om bolaget eller värdepapperen som har tillkommit efter det att ett prospekt har godkänts och Finansinspektionen har skälig anledning att anta att en ansökan om godkännande av ett tillägg till prospektet inte kommer att lämnas in, kan inspektionen besluta att handeln ska avbrytas tillfälligt. Ett sådant förbud får gälla i högst tio arbetsdagar. Under denna tid kan Finansinspektionen förelägga den berörda emittenten, erbjudaren eller personen att upprätta ett tillägg till prospektet (5 kap. 4 § första stycket 1). Om Finansinspektionen efter tio arbetsdagar inte har tillräckligt underlag för att bedöma om bestämmelserna i prospektförordningen har överträtts men det fortfarande finns skälig anledning att anta det, bör inspektionen kunna fatta ett nytt beslut om att handeln ska avbrytas tillfälligt. 5 § Finansinspektionen får besluta att handeln med ett finansiellt instrument på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska avbrytas om bestämmelserna i EU:s prospektförordning har överträtts. Beslutet ska upphävas om överträdelsen har upphört. Paragrafen införs till följd av artikel 32.1 första stycket h i prospektförordningen. Den innehåller en möjlighet för Finansinspektionen att besluta om handelsstopp som inte är tillfälliga (jfr 5 §) när det har framkommit att bestämmelserna i prospektförordningen har överträtts. Övervägandena finns i avsnitt 7.6. Bestämmelsen är tillämplig när överträdelsen avser det värdepapper som är föremål för handel. Handeln kan även avbrytas när det gäller ett finansiellt instrument som har det värdepapperet som underliggande tillgång. Med finansiellt instrument avses detsamma som i lagen om värdepappersmarknaden (1 kap. 4 § första stycket). I prospektförordningen finns definitioner av reglerad marknad, MTF-plattform och OTF-plattform (artikel 2 j, u och v). Definitionerna hänvisar till definitioner i MiFID II som i svensk rätt har genomförts i lagen om värdepappersmarknaden (1 kap. 4 b §). Om Finansinspektionen anser att prospektförordningen har överträtts - t.ex. genom att det saknas ett godkänt prospekt trots att prospektskyldighet föreligger - får inspektionen besluta om ett handelsstopp som inte är tillfälligt. Finansinspektionen kan i ett sådant fall även ingripa mot den som har överträtt prospektförordningen med stöd av 5 kap. 1 § 2. Ett handelsstopp som beslutas enligt paragrafen ska upphävas om överträdelsen har upphört. Så kan t.ex. vara fallet om erbjudaren upprättar ett prospekt som godkänns av Finansinspektionen (jfr författningskommentaren till 2 §). En emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad kan begära att inspektionen ska upphäva beslutet om handelsstopp. Finansinspektionen kan också på eget initiativ upphäva beslutet. 6 § I 22 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden finns ytterligare bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att besluta om handelsstopp i vissa fall. Paragrafen är en upplysningsbestämmelse. Den hänvisar till bestämmelserna om handelsstopp i 22 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden som tillgodoser artikel 32.1 första stycket m i prospektförordningen (se författningskommentaren till den paragrafen i avsnitt 17.6). Paragrafen har fått sin placering i enlighet med Lagrådets förslag. Korrigering av felaktig eller vilseledande information 7 § Om det förekommer felaktiga eller vilseledande uppgifter i ett prospekt, får Finansinspektionen offentliggöra korrekta uppgifter. Paragrafen införs till följd av artikel 32.1 första stycket l i prospektförordningen och innebär att Finansinspektionen får offentliggöra viss information. Övervägandena finns i avsnitt 7.7. Enligt paragrafen får Finansinspektionen offentliggöra korrekta uppgifter om det förekommer felaktig eller vilseledande information i ett prospekt (jfr 3 kap. 4 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning). Syftet med ett sådant offentliggörande är att allmänheten snabbt ska få korrekt information för att säkerställa investerarskydd eller för att marknaden ska fungera störningsfritt. Offentliggörandet kan ske t.ex. genom pressmeddelande. Avbruten prospektgranskning och föreläggande vid produktingripande 8 § Om ett värdepapper omfattas av ett produktingripande som Finansinspektionen har beslutat enligt artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument, får Finansinspektionen 1. avbryta granskningen av ett prospekt som har getts in till inspektionen för godkännande, eller 2. förelägga en emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad att avbryta eller begränsa erbjudandet av värdepapper till allmänheten eller upptagandet till handel i enlighet med produktingripandet. Paragrafen införs till följd av artikel 32.1 första stycket j i prospektförordningen. Punkt 1 innebär att Finansinspektionen har möjlighet att avbryta granskningen av ett prospekt om ett värdepapper omfattas av ett produktingripande som inspektionen har beslutat. Enligt punkt 2 har Finansinspektionen, av samma skäl, möjlighet att förelägga en emittent eller erbjudare att avbryta eller begränsa ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller upptagande till handel på en reglerad marknad. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.8. En förutsättning för beslut enligt paragrafen är att Finansinspektionen har utnyttjat sin befogenhet till produktingripande enligt artikel 42 i MiFIR. Ett sådant produktingripande kan innebära att Finansinspektionen förbjuder marknadsföring eller försäljning av ett visst finansiellt instrument som bedöms väcka allvarliga betänkligheter i fråga om investerarskyddet eller finansmarknadernas eller råvarumarknadernas korrekta funktion (jfr skäl 29 i MiFIR). Om en ansökan om godkännande av prospekt avser ett värdepapper som omfattas av ett produktingripande, kommer värdepapperet inte att få säljas med hjälp av finansiella mellanhänder eller på handelsplatser som omfattas av MiFIR. En rimlig följd av ett produktingripande är därför att ett prospekt inte godkänns i ett sådant fall. Finansinspektionen kan i ett sådant fall besluta att avbryta granskningen av prospektet (punkt 1). Beroende på hur produktingripandet är utformat bör det dock vara möjligt att godkänna prospektet om det görs vissa begränsningar i fråga om erbjudandet så att det är förenligt med produktingripandet. Om ett produktingripande avser ett värdepapper för vilket det redan finns ett godkänt prospekt, kan Finansinspektionen i stället förelägga en erbjudare, emittenten eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad att avbryta erbjudandet till allmänheten eller upptagandet till handel på en reglerad marknad (punkt 2). Hänvisningen till EU-förordningen i paragrafen är utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. Platsundersökning 9 § Om det är nödvändigt för tillsynen över att en fysisk eller juridisk person följer bestämmelserna i EU:s prospektförordning, får Finansinspektionen genomföra en undersökning i personens verksamhetslokaler. Paragrafen införs till följd av artikel 32.1 första stycket n i prospektförordningen. Den är utformad efter förebild av 3 kap. 5 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning. Övervägandena finns i avsnitt 7.9. Finansinspektionen får genomföra en undersökning i fysiska och juridiska personers verksamhetslokaler. Med verksamhetslokal avses utrymmen som huvudsakligen används i verksamhet som medför eller kan antas medföra bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078) eller som bedrivs av en annan juridisk person än ett dödsbo (jfr 3 kap. 18 § skatteförfarandelagen [2011:1244]). Att en undersökning endast får genomföras i verksamhetslokaler innebär att en lokal som enbart används som privatbostad inte får undersökas. Om verksamhet bedrivs i en privatbostad kan emellertid en undersökning genomföras där under vissa förutsättningar. För att en bostad ska kunna anses vara en verksamhetslokal krävs det att bostaden är den plats från vilken verksamheten i fråga huvudsakligen bedrivs. Att så är fallet kan t.ex. framgå genom att verksamheten är registrerad på samma adress som privatbostaden. Undersökningen kan endast avse den fysiska eller juridiska person som utreds och kan endast genomföras i den personens verksamhetslokaler. Finansinspektionen har inte någon möjlighet att tillgripa tvångsmedel om den person som är föremål för undersökningen inte medverkar till att undersökningen genomförs. Vite 10 § Ett föreläggande eller förbud enligt 1, 2, 3 eller 8 § får förenas med vite. Detsamma gäller ett föreläggande om ändring eller komplettering av ett universellt registreringsdokument enligt artikel 9.9 i EU:s prospektförordning. Paragrafen innehåller en bestämmelse om när Finansinspektionen får förena ett föreläggande eller förbud med vite. Övervägandena finns i avsnitten 7.3-7.5, 7.7 och 7.8. Finansinspektionen har inte rätt att döma ut ett förelagt vite, utan får enligt allmänna bestämmelser ansöka hos förvaltningsrätt om att vitet ska dömas ut. Bestämmelser om viten finns i lagen om viten. Internationellt samarbete 11 § Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en myndighet i ett land utanför EES som har behörighet att utöva tillsyn motsvarande den tillsyn som inspektionen bedriver enligt denna lag, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn. Detta gäller dock bara i den utsträckning det följer av ett avtal om samarbete som Finansinspektionen, med stöd av regeringens bemyndigande, har ingått med den utländska myndigheten. Om en begäran avser rättslig hjälp i brottmål, gäller i stället lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. Paragrafen reglerar Finansinspektionens samarbete med myndigheter i länder utanför EES. Den motsvarar hittillsvarande 6 kap. 6 § lagen om handel med finansiella instrument i den del den bestämmelsen avser tillsyn på prospektområdet (se prop. 2010/11:17 s. 30). Samarbete med behöriga myndigheter i andra länder inom EES regleras i prospektförordningen (artikel 33). Övervägandena finns i avsnitt 10.4. 4 kap. Ansvaret för prospekt 1 § I 29 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551) finns bestämmelser om ansvar för skada som har tillfogats en aktieägare eller någon annan när ett prospekt har upprättats och EU:s prospektförordning har överträtts. Paragrafen är en upplysningsbestämmelse om en stiftares, styrelseledamots och verkställande direktörs skadeståndsansvar enligt aktiebolagslagen. Övervägandena finns i avsnitt 14.3. 2 § En person får göras ansvarig för uppgifter som ingår i eller saknas i sammanfattningen i ett prospekt eller en översättning av den bara om sammanfattningen eller översättningen är vilseledande eller felaktig i förhållande till de andra delarna av prospektet eller om sammanfattningen, tillsammans med de andra delarna av prospektet, inte förmedlar nyckelinformation. Paragrafen införs till följd av artikel 11.2 andra stycket i prospektförordningen och innehåller en bestämmelse om skadeståndsansvar för sammanfattningen i ett prospekt. Bestämmelsen motsvarar hittillsvarande 2 kap. 15 § lagen om handel med finansiella instrument (prop. 2004/05:158 s. 177 och prop. 2011/12:129 s. 86 f.). Till skillnad från bestämmelsen i den lagen har paragrafen även betydelse för Finansinspektionens ingripandebefogenhet för brister i sammanfattningen i ett prospekt. När det gäller vilseledande eller felaktig information i en sammanfattning måste de förutsättningar som anges i paragrafen även vara uppfyllda för att Finansinspektionen ska kunna ingripa med stöd av 5 kap. 2 §. Övervägandena finns i avsnitt 14.3. 5 kap. Ingripanden Överträdelser 1 § Finansinspektionen ska ingripa mot en emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad och som har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s prospektförordning genom att 1. inte registrera det slutliga emissionsbeloppet och volymen värdepapper hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller göra dessa uppgifter tillgängliga för allmänheten enligt artikel 17.2, 2. inte ansöka om godkännande av ett prospekt enligt artikel 20 trots att det finns en sådan skyldighet, 3. inte offentliggöra, eller hålla tillgängligt, ett prospekt, tillägg till prospekt eller universellt registreringsdokument enligt artikel 21, 4. inte ange när giltighetstiden för ett prospekt och ett eventuellt tillägg till prospekt löper ut enligt artikel 21.8, 5. inte lämna ut en kostnadsfri kopia av ett prospekt eller tillägg till prospekt till investerare enligt artikel 21.11, 6. inte uppfylla kraven på innehållet i en annons eller i sådan information som ska lämnas i skriftlig eller muntlig form enligt artikel 22.2-22.5, 7. inte ansöka om godkännande av ett tillägg till ett prospekt enligt artikel 23, 8. inte informera investerare om rätten att återkalla ett tidigare lämnat samtycke till att köpa eller teckna sig för värdepapper enligt artikel 23.2 och 23.3, eller 9. inte uppfylla kraven i fråga om språk enligt artikel 27 eller föreskrifter om språk som har meddelats med stöd av 2 kap. 7 §. Paragrafen införs till följd av artikel 38.1 första stycket a i prospektförordningen och innehåller bestämmelser om ingripanden vid överträdelser av förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.3. I paragrafen anges vissa skyldigheter som fastslås i prospektförordningen och som, om de åsidosätts, ska föranleda ett ingripande. De skyldigheter som föreskrivs i förordningen riktar sig främst till emittenter, erbjudare av värdepapper till allmänheten och personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad. Det finns dock även krav i förordningen som riktar sig till finansiella mellanhänder. Bestämmelser om ingripanden mot finansiella mellanhänder finns i 3 §. Punkt 1 tar sikte på situationen då det slutliga emissionsbeloppet eller volymen värdepapper som ska erbjudas till allmänheten inte kan anges i prospektet. I vissa situationer går det inte att vid den tidpunkt när prospektet upprättas ange det pris som ska gälla för erbjudandet eller det slutliga antalet finansiella instrument som erbjudandet omfattar, t.ex. när priset fastställs genom ett auktions- eller budförfarande (prop. 2004/05:158 s. 100). I ett sådant fall ska det slutliga emissionsbeloppet och volymen värdepapper registreras hos Finansinspektionen och uppgifterna göras tillgängliga för allmänheten när de blir kända. Punkt 2 motsvarar hittillsvarande 6 kap. 3 a § första stycket 1 lagen om handel med finansiella instrument som rör åsidosättande av kravet på ansökan om godkännande av ett prospekt. Punkt 3 motsvarar hittillsvarande 6 kap. 3 a § första stycket 3 lagen om handel med finansiella instrument som rör åsidosättande av kravet på att offentliggöra ett prospekt eller tillägg till prospekt. I förhållande till bestämmelsen i lagen om handel med finansiella instrument är punkten även tillämplig på åsidosättande av kravet på att hålla ett universellt registreringsdokument tillgängligt för allmänheten. Ett sådant dokument kan antingen utgöra en del av ett prospekt eller upprättas särskilt (jfr artikel 9.10 i prospektförordningen). Eftersom det är frivilligt att upprätta ett universellt registreringsdokument är det endast den situationen att ett sådant har upprättats men inte hålls tillgängligt för allmänheten som kan utgöra en överträdelse enligt förordningen. Skyldigheten att hålla ett universellt registreringsdokument tillgängligt för allmänheten åligger endast emittenter (se artikel 9.1 och 9.4). Kravet på att offentliggöra prospekt eller tillägg till prospekt omfattar dock även erbjudare och personer som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad. Punkt 4 avser skyldigheten att ange när giltighetstiden för ett prospekt och ett eventuellt tillägg till prospekt löper ut. Punkt 5 avser skyldigheten att lämna ut en kostnadsfri kopia av ett prospekt eller tillägg till prospekt till investerare. Punkt 6 gäller kraven på innehållet i en annons eller annan information som lämnas i skriftlig eller muntlig form. Informationen i en annons får t.ex. inte vara felaktig eller vilseledande. Punkt 7 motsvarar hittillsvarande 6 kap. 3 a § första stycket 2 lagen om handel med finansiella instrument som rör åsidosättande av kravet på ansökan om godkännande av ett tillägg till prospekt. Punkt 8 avser skyldigheten att i ett tillägg till prospekt informera investerare om rätten att återkalla ett tidigare lämnat samtycke till att köpa eller teckna sig för värdepapper. En återkallelse i det fallet får ske när en ny omständighet av betydelse, sakfel eller väsentlig felaktighet har inträffat före utgången av erbjudandeperioden och leveransen av värdepapper. Punkt 9 avser kraven på att upprätta prospekt på ett visst angivet språk enligt prospektförordningen eller föreskrifter om språk som har meddelats med stöd av lagen. Samma språkkrav gäller även tillägg till prospekt (artikel 23 i prospektförordningen) och universella registreringsdokument (artikel 9 i förordningen). 2 § Finansinspektionen ska ingripa mot en emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad och som i ett prospekt eller tillägg till prospekt har utelämnat väsentlig information eller som har lämnat information som är vilseledande eller felaktig på ett sätt som är ägnat att påverka allmänhetens möjlighet att göra en välgrundad bedömning av emittenten eller de värdepapper som erbjuds eller tas upp till handel på en reglerad marknad. Det som anges i 4 kap. 2 § om ansvar för brister i en sammanfattning eller en översättning av den ska beaktas vid bedömningen av om ingripande ska ske. Paragrafen införs till följd av artikel 38.1 första stycket a i prospektförordningen och innehåller en bestämmelse om ingripande till följd av att väsentlig information har utelämnats eller vilseledande eller felaktiga uppgifter har lämnats i ett prospekt eller tillägg till prospekt. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.3. Paragrafen tar enligt första stycket sikte på brister i ett prospekt och tillägg till prospekt som upptäcks efter det att prospektet eller tillägget har godkänts och offentliggjorts. Finansinspektionens granskning inför godkännande omfattar att dokumentet är fullständigt, begripligt och innehåller konsekvent information (artikel 20.4 i prospektförordningen). Finansinspektionen ansvarar dock inte för att kontrollera riktigheten av den information som lämnas. Om det i efterhand visar sig att prospektet eller tillägget innehåller felaktig information kan Finansinspektionen ingripa med stöd av paragrafen. Det kan t.ex. handla om att den som har upprättat ett prospekt har utelämnat en väsentlig riskfaktor (artikel 16 i förordningen). För att ingripande ska kunna ske på grund av vilseledande eller felaktig information i ett prospekt krävs att bristerna är av sådant slag att de är ägnade att påverka allmänhetens möjlighet att göra en välgrundad bedömning av emittenten eller erbjudandet. Det måste således vara fråga om en väsentlig felaktighet. Det måste vidare röra sig om brister som kan anses ha funnits när prospektet upprättades. Nya omständigheter som kommer fram efter det att prospektet upprättades innebär i vissa fall att ett tillägg till prospektet ska upprättas (artikel 23). Enligt andra stycket ska det som anges i 4 kap. 2 § om brister i en sammanfattning beaktas när ingripande enligt denna paragraf övervägs. 3 § Finansinspektionen ska ingripa mot den som, i egenskap av finansiell mellanhand, har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s prospektförordning genom att 1. återförsälja värdepapper till icke-kvalificerade investerare i strid med artikel 5.2, 2. inte lämna ut en kostnadsfri kopia av ett prospekt eller tillägg till prospekt till investerare enligt artikel 21.11, eller 3. inte lämna information till investerare enligt artikel 23.3. Paragrafen införs till följd av artikel 38.1 första stycket a i prospektförordningen och innehåller bestämmelser om ingripanden mot finansiella mellanhänder vid överträdelser av förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 8.3. Punkt 1 avser förbudet att sälja värdepapper till icke-kvalificerade investerare om det i samband med upptagandet av värdepapperen till handel på en reglerad marknad endast har upprättats ett prospekt som är avsett för kvalificerade investerare. Det finns en definition av kvalificerade investerare i artikel 2 e i prospektförordningen. Punkt 2 avser skyldigheten att lämna ut en kostnadsfri kopia av ett prospekt eller tillägg till prospekt till investerare. Punkt 3 avser skyldigheten för en finansiell mellanhand att, när värdepapper har köpts eller tecknats genom denne, informera investerare om rätten att återkalla ett tidigare lämnat samtycke till att köpa eller teckna värdepapper. En återkallelse får ske när en ny omständighet av betydelse, sakfel eller väsentlig felaktighet har inträffat före utgången av erbjudandeperioden och leveransen av värdepapper (artikel 23.2 första stycket i förordningen). Motsvarande skyldighet att lämna information finns för en emittent (artikel 23.3 tredje stycket). Om emittenten har åsidosatt sin skyldighet får ingripande mot emittenten ske enligt 1 § 8. Olika typer av ingripanden 4 § Ett ingripande enligt någon av 1-3 §§ sker genom beslut om 1. föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande, 2. anmärkning, 3. att inte godkänna prospekt enligt 5 §, eller 4. sanktionsavgift enligt 6 §. Ett beslut om föreläggande enligt första stycket 1 får förenas med vite. Ett ingripande får inte ske om överträdelsen omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite och en ansökan om utdömande av vitet har gjorts. Paragrafen införs till följd av artikel 38.2 i prospektförordningen och innehåller bestämmelser om Finansinspektionens ingripande för överträdelser som anges i 1-3 §§. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitten 8.3 och 8.4.1-8.4.4. Första stycket innehåller en uppräkning över de åtgärder som Finansinspektionen kan besluta om vid ett ingripande enligt någon av 1-3 §§. Åtgärderna är inte alternativa utan en kombination av dem kan komma i fråga beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Finansinspektionen får utifrån förutsättningarna i varje enskilt fall avgöra vilken eller vilka åtgärder som bör komma i fråga. Utgångspunkten bör dock vara att ingripande genom någon av åtgärderna föreläggande, anmärkning eller sanktionsavgift väljs. För ett beslut enligt 5 § gäller särskilda förutsättningar. I 8, 9 och 11 §§ anges omständigheter som ska beaktas vid valet av ingripande. Föreläggande enligt punkt 1 får endast användas i de fall då det krävs för att få den som omfattas av en skyldighet att vidta en åtgärd eller att upphöra med något (jfr prop. 2006/07:115 s. 636). Finansinspektionen kan exempelvis förelägga någon att upprätta ett tillägg till prospekt när nya omständigheter har uppkommit, eller att upphöra med annonsering (marknadsföring) som strider mot artikel 22 i prospektförordningen. Anmärkning enligt punkt 2 bör användas när det inte finns något att åtgärda men överträdelsen bör föranleda en sanktion. Föreläggande och anmärkning bör inte användas vid samma överträdelse. Anmärkning är en mindre ingripande åtgärd som bör användas för mindre allvarliga överträdelser där det inte är aktuellt att besluta om en sanktionsavgift eller någon annan typ av ingripande. Möjligheten att besluta att prospekt inte ska godkännas under viss tid enligt punkt 3 är en ingripande åtgärd och bör tillämpas med försiktighet. Sanktionsavgifter enligt punkt 4 bör komma i fråga när det inte är tillräckligt att besluta om anmärkning. Sanktionsavgifter kan uppgå till högst de belopp som anges i 6 §. I de fall en sanktion ska påföras en juridisk person saknar det betydelse om verksamheten har överlåtits till någon annan efter det att den aktuella överträdelsen ägde rum (se t.ex. prop. 2003/04:121 s. 158 f.). Enligt andra stycket får ett beslut om föreläggande enligt första stycket 1 förenas med vite. I tredje stycket regleras frågan om ingripande när Finansinspektionen redan har beslutat om ett föreläggande eller förbud förenat med vite avseende samma överträdelse. Bestämmelsen är tillämplig även när någon annan myndighet har beslutat om ett vitesföreläggande avseende samma överträdelse. Så skulle kunna vara fallet om Konsumentverket ansöker hos Patent- och marknadsdomstolen om utdömande av vite i anledning av en överträdelse av ett förbud mot marknadsföring som har beslutats med stöd av marknadsföringslagen (se 1 kap. 3 § denna lag och författningskommentaren till den paragrafen). Bestämmelsen syftar till att förhindra att någon prövas två gånger för samma sak på ett sätt som kan strida mot dubbelprövningsförbudet. Om ett vitesföreläggande har beslutats, t.ex. ett förbud att erbjuda värdepapper till allmänheten i vissa fall enligt 3 kap. 2 §, och den som beslutet gäller bryter mot förbudet, kan Finansinspektionen välja att ansöka om att vitet ska dömas ut. Det faktum att ett förbud har beslutats utgör inte hinder mot ingripande enligt 1-3 §§. Den avgörande tidpunkten för när hindret uppkommer är tidpunkten då en domstolsprocess inleds om utdömande av vitet. Beslut att inte godkänna prospekt under viss tid 5 § Finansinspektionen får besluta att prospekt som upprättas av en viss emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad inte ska godkännas under en viss tid, högst fem år, om emittenten, erbjudaren eller personen som ansöker om upptagande till handel allvarligt och vid upprepade tillfällen har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s prospektförordning. Finansinspektionen får trots ett beslut enligt första stycket godkänna ett prospekt om förutsättningarna i 2 kap. 2 § är uppfyllda. Paragrafen införs till följd av artikel 32.1 första stycket k i prospektförordningen. Paragrafen har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.3. Första stycket innebär att Finansinspektionen kan ingripa genom att besluta att prospekt inte ska godkännas under högst fem på varandra följande år och därigenom förhindra att en i paragrafen angiven person erbjuder värdepapper till allmänheten eller ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad. Ett sådant beslut ska avgränsas till den som är ansvarig för prospektet. Denna sanktionsåtgärd bör tillämpas restriktivt och först om personen har gjort sig skyldig till upprepade och allvarliga överträdelser av prospektförordningen. Om Finansinspektionen har fattat ett beslut enligt första stycket ska inspektionen informera Esma, som ska informera de behöriga myndigheterna i övriga länder inom EES (artikel 32.1 tredje stycket i prospektförordningen). I andra stycket finns en upplysningsbestämmelse som hänvisar till 2 kap. 2 § där det finns ett undantag som Finansinspektionen kan tillämpa om det finns särskilda skäl. Sanktionsavgifter 6 § Sanktionsavgiften för en överträdelse som anges i 1-3 §§ ska fastställas till högst det högsta av 1. för en juridisk person: a) ett belopp som per den 20 juli 2017 i svenska kronor motsvarade 5 000 000 euro, b) tre procent av den juridiska personens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller c) två gånger den vinst som den juridiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, 2. för en fysisk person: a) ett belopp som per den 20 juli 2017 i svenska kronor motsvarade 700 000 euro, eller b) två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Avgiften tillfaller staten. Paragrafen införs till följd av artikel 38.2 c-e i prospektförordningen och anger hur storleken på den högsta sanktionsavgiften ska bestämmas i fråga om de överträdelser av prospektförordningen som räknas upp i 1-3 §§. Paragrafen är utformad efter förebild av 5 kap. 6-8 §§ lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning och 25 kap. 9 och 9 a §§ lagen om värdepappersmarknaden. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.4. Paragrafen innehåller bestämmelser om sanktionsavgift för både juridiska och fysiska personer. Det är dock sannolikt mycket sällan som en fysisk person är emittent eller erbjudare på ett sätt som omfattas av prospektförordningen. I första stycket anges sättet att beräkna storleken på den högsta sanktionsavgiften för både juridiska och fysiska personer. Alternativa beräkningsmodeller anges. Det innebär att Finansinspektionen kan välja mellan de beräkningsmodeller som anges i respektive punkt. Avgifterna i beräkningsmodellerna anges som maximibelopp, vilket innebär att Finansinspektionen har möjlighet att fastställa sanktionsavgiften upp till det högsta av de beräknade beloppen. Beräkningen i punkterna 1 a och 2 a ska göras utifrån den 20 juli 2017, dvs. dagen för ikraftträdandet av prospektförordningen (se artikel 38.2 d och e i förordningen). I fråga om vilken valutakurs som bör tillämpas vid omräkning mellan euro och svenska kronor gjordes när det gäller sanktionsavgiften för fysiska personer enligt kapitaltäckningsdirektivet bedömningen att den s.k. fixingkursen som dagligen fastställs av Nasdaq Stockholm (Stockholmsbörsen) och publiceras på Riksbankens webbplats bör användas (se prop. 2014/15:57 s. 46). Det är därför lämpligt att tillämpa denna fixingkurs för omräkning av sanktionsavgiften även enligt prospektförordningen. Enligt fixingkursen den 20 juli 2017 motsvarade 1 euro 9,5667 svenska kronor. Om överträdelsen begås av ett moderföretag eller ett dotterföretag i en koncern ska den högsta sanktionsavgiften enligt punkt 1 b bestämmas utifrån omsättningen på koncernnivå. Omsättningen på koncernnivå bör bestämmas utifrån den senast tillgängliga koncernredovisning som godkänts av ledningsorganet för det yttersta moderföretaget (se artikel 38.2 d andra stycket i prospektförordningen). Med "motsvarande omsättning" avses det som utgör omsättning enligt de redovisningsregler som gäller för den juridiska personen. Posterna för beräkningen av omsättningen på koncernnivå hämtas ur koncernredovisningen. Ur denna redovisning hämtas alltså de relevanta intäktsposter som motsvarar omsättningen enligt de redovisningsregler som gäller för det företag som ingripandet riktas mot. Utifrån tillämpliga redovisningsregler finns tre typer av omsättning: omsättning från verksamhet som redovisas enligt årsredovisningslagen (1995:1554), omsättning från verksamhet som redovisas enligt lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och omsättning från verksamhet som redovisas enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Om den juridiska person som en sanktion ska riktas mot upprättar sin årsredovisning enligt årsredovisningslagen, är den omsättning som ska ligga till grund för sanktionsavgiften summan av nettoomsättningen och övriga rörelseintäkter. Om sanktionsavgiften ska beräknas på koncernnivå ska motsvarande årsomsättning, dvs. summan av nettoomsättningen och övriga rörelseintäkter, ligga till grund för beräkningen av sanktionsavgiften. Om det i koncernen finns verksamhet som redovisas enligt lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, ska den omsättningen inte räknas med när motsvarande omsättning på koncernnivå bestäms. Hur omsättningen ska beräknas när uppgift om omsättningen saknas eller är bristfällig regleras i 7 §. Med den vinst som gjorts avses i punkterna 1 c och 2 b ett nettobelopp och omfattar de intäkter som erhållits och de förluster som undvikits, dvs. den fördel som erhållits (jfr prop. 2016/17:162 s. 640). I andra stycket anges att avgiften tillfaller staten. 7 § Om en överträdelse har skett under den juridiska personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas när den högsta sanktionsavgiften ska beräknas enligt 6 §. Paragrafen införs till följd av artikel 38.2 d andra stycket i prospektförordningen. Bestämmelsen är tillämplig om Finansinspektionen ska använda sig av den beräkningsmodell avseende sanktionsavgift som utgår från en juridisk persons eller, i tillämpliga fall, en koncerns omsättning och sådana uppgifter saknas. Paragrafen motsvarar 6 kap. 3 b § fjärde stycket lagen om handel med finansiella instrument som hittills har gällt på prospektområdet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.4. Val av ingripande 8 § Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till graden av ansvar för den som har begått överträdelsen och skador som uppkommit till följd av överträdelsen. Paragrafen införs till följd av artikel 39.1 a, b och d i prospektförordningen och innehåller bestämmelser om val av ingripande. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 5 kap. 15 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning. Den kan också i viss mån jämföras med 6 kap. 3 d § lagen om handel med finansiella instrument som hittills har gällt på prospektområdet. Övervägandena finns i avsnitt 8.5. I paragrafen anges vilka omständigheter som är hänförliga till överträdelsen som ska beaktas vid valet mellan olika ingripanden, vid tillämpningen av detta kapitel. Paragrafen riktar sig enligt sin ordalydelse till Finansinspektionen men är tillämplig även vid överklagande av ett sanktionsbeslut till allmän förvaltningsdomstol. En sammanvägd bedömning ska göras vid valet av sanktion. Uppräkningen i paragrafen, liksom i 9 och 11 §§, är exemplifierande och utgör inte hinder mot att ta hänsyn till andra omständigheter än de som anges särskilt. Överträdelsens allvarlighet och varaktighet ska utgöra utgångspunkt för valet av sanktion. I fråga om varaktighet gäller att en överträdelse som pågått under lång tid är mer klandervärd än den som varat endast tillfälligt. Särskild hänsyn ska också tas till graden av ansvar för den som begått överträdelsen och skador som uppkommit till följd av överträdelsen. Med skador avses bl.a. skador som drabbat tredje man, i synnerhet icke-kvalificerade investerare (jfr 3 § 1) men även den skada marknaden kan lida av att t.ex. få felaktig information i ett prospekt. 9 § Utöver det som anges i 8 § ska det i försvårande riktning beaktas om den som har begått överträdelsen tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. I förmildrande riktning ska det beaktas om den som har begått överträdelsen 1. i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. har vidtagit åtgärder efter överträdelsen för att undvika att den upprepas. Paragrafen införs till följd av artikel 39.1 f-h i prospektförordningen. I paragrafen anges hur ett antal olika faktorer som inte är hänförliga till själva överträdelsen, utan till personen som har begått överträdelsen, ska inverka på valet av ingripande. Paragrafen är utformad efter förebild av bl.a. 15 kap. 1 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse och motsvarar i sak 6 kap. 3 e § lagen om handel med finansiella instrument som hittills har gällt på prospektområdet. Den kan också i viss mån jämföras med bestämmelsen om straffskärpning på grund av återfall i 30 kap. 4 § andra stycket brottsbalken. Övervägandena finns i avsnitt 8.5. Av första stycket följer att det är en försvårande omständighet om den som har begått överträdelsen tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning är det av särskild betydelse om den nya överträdelsen är av likartat slag som den tidigare överträdelsen samt hur lång tid som har gått mellan dem. Det är särskilt försvårande om tidsperioden är kort eller om överträdelserna är identiska. Om lång tid har förflutit mellan överträdelserna eller om de är av väsentligt olika slag, bör bestämmelsen inte tillämpas i försvårande riktning. I andra stycket anges två omständigheter som ska betraktas som förmildrande i valet av sanktion. När det gäller punkt 1 krävs det att det är fråga om ett samarbete av väsentlig betydelse och att den ansvarige självmant för fram viktig information som Finansinspektionen inte redan förfogar över (jfr prop. 2013/14:228 s. 312). Bestämmelsen bör inte tolkas motsatsvis. I viss mån kan denna förmildrande omständighet jämföras med bestämmelsen om strafflindring i 29 kap. 5 § första stycket brottsbalken. Där anges att rätten i skälig omfattning ska beakta om den tilltalade i ett brottmål frivilligt har angett sig eller lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av brottet. Bestämmelsen innebär således att det kan komma i fråga att välja en lindrigare sanktion med anledning av ett samarbete som skett t.ex. först efter det att Finansinspektionen har konstaterat en överträdelse, men innan utredningen är färdigställd. Av rättssäkerhetsskäl bör det inte komma i fråga att tillämpa bestämmelsen på så sätt att en lindrigare sanktion väljs mot bakgrund av att den ansvarige har lämnat uppgifter om någon annans överträdelse. När det gäller punkt 2 är det av betydelse, särskilt om det är en överträdelse som pågått en längre tid eller satts i system, att det vidtagits snabba och relevanta åtgärder mot oegentligheterna sedan de anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. 10 § Finansinspektionen får avstå från ingripande, om 1. överträdelsen är ringa eller ursäktlig, 2. personen i fråga gör rättelse, 3. något annat organ har vidtagit åtgärder mot personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga, eller 4. det annars finns särskilda skäl. Paragrafen innehåller bestämmelser om när Finansinspektionen får avstå från ingripande. Paragrafen är utformad efter förebild av 5 kap. 17 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning. Den kan också i viss mån jämföras med 6 kap. 3 g § lagen om handel med finansiella instrument som hittills har gällt på prospektområdet. Övervägandena finns i avsnitt 8.5. Enligt punkt 1 får Finansinspektionen avstå från ingripande om överträdelsen är ringa. Med ringa överträdelse bör förstås överträdelser som framstår som bagatellartade. Ingripande behöver inte heller ske om överträdelsen är ursäktlig. Så skulle t.ex. kunna vara fallet om det är uppenbart att överträdelsen begåtts av förbiseende. Enligt punkt 2 behöver ingripande inte ske om personen i fråga gör rättelse. Det kan t.ex. handla om ett företag som upptäckt att man inte uppfyller gällande krav, åtgärdar detta och på eget initiativ anmäler åsidosättandet till Finansinspektionen. Enligt punkt 3 behöver ingripande inte heller ske om något annat organ har vidtagit åtgärder mot personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga. Enligt punkt 4 får Finansinspektionen avstå från ingripande om det finns särskilda skäl. Bestämmelsen kan användas om det av andra skäl än de som anges punkterna i 1-3 skulle vara stötande att besluta om en sanktion. Bestämmelsen kan också bli tillämplig om någon annan myndighet har beslutat om ingripande på ett sätt som innebär att dubbelprövningsförbudet hindrar ett nytt ingripande. 11 § När sanktionsavgiftens storlek ska bestämmas, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 8 och 9 §§ samt till den berörda personens finansiella ställning och, om det går att bestämma, den vinst som personen gjort till följd av regelöverträdelsen. Paragrafen införs till följd av artikel 39.2 c och e i prospektförordningen. I paragrafen anges vilka hänsyn som ska tas när sanktionsavgiftens storlek bestäms. Paragrafen är utformad delvis efter förebild av 9 kap. 26 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Den kan också i viss mån jämföras med 6 kap. 3 f § lagen om handel med finansiella instrument som hittills har gällt på prospektområdet. Övervägandena finns i avsnitt 8.5. Bestämmelsen innebär att de omständigheter som har påverkat valet av ingripande i skälig utsträckning ska beaktas även när sanktionsavgiftens storlek bestäms. I bestämmelsen anges även andra omständigheter som ska beaktas när sanktionsavgiftens storlek bestäms. Storleken på en sanktionsavgift ska regleras i höjande riktning för att ta hänsyn till om en överträdelse inneburit en vinst för personen i fråga, men bestämmelsen kan också medföra att avgiften sänks till följd av personens finansiella ställning. Med finansiell ställning avses t.ex. en juridisk persons årsomsättning. Verkställighet av beslut om sanktionsavgift 12 § En sanktionsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar efter det att ett beslut om den har fått laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. 13 § Om sanktionsavgiften inte har betalats inom den tid som anges i 12 §, ska Finansinspektionen lämna avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken. 14 § En sanktionsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft. Paragraferna innehåller bestämmelser om verkställighet av ett beslut om sanktionsavgift. Paragraferna är utformade efter förebild av bl.a. 7 kap. 21-23 §§ lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. De kan även jämföras med bestämmelserna om verkställighet av beslut om sanktionsavgift i lagen om handel med finansiella instrument (6 kap. 3 m och 3 n §§). Övervägandena finns i avsnitt 8.7. I 12 § finns en bestämmelse som anger att sanktionsavgiften ska betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar efter det att beslutet om den fått laga kraft, eller den längre tid som anges i beslutet. I 13 § anges att om sanktionsavgiften inte betalas i rätt tid ska Finansinspektionen lämna den för indrivning. Med formuleringen om att verkställighet får ske enligt utsökningsbalken avses att verkställighet får ske utan föregående dom eller utslag om avgiften inte har betalats. I 14 § finns en preskriptionsbestämmelse som innebär att en sanktionsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft. 6 kap. Överklagande m.m. 1 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Paragrafen införs till följd av artikel 40 första stycket i prospektförordningen och innehåller bestämmelser om överklagande. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Av första stycket följer att Finansinspektionens beslut får överklagas till allmän förvaltnings domstol, vilket i praktiken är förvaltningsrätten i Stockholm. Andra stycket innebär att det krävs prövningstillstånd för att ett överklagande av förvaltningsrättens beslut ska prövas av kammarrätten. 2 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande eller förbud enligt EU:s prospektförordning eller enligt denna lag ska gälla omedelbart. Paragrafen införs till följd av artikel 40. Paragrafen har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Paragrafen innebär att Finansinspektionen har rätt att bestämma att vissa beslut ska gälla omedelbart. Det rör sig om förbud och förelägganden vars syfte kan gå förlorat om beslutet inte gäller omedelbart. 3 § Om Finansinspektionen i ett ärende om granskning och godkännande av ett prospekt enligt artikel 20 i EU:s prospektförordning inte har meddelat beslut om att godkänna eller avslå en ansökan inom den tid som anges i förordningen, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Detsamma gäller om Finansinspektionen inte har begärt några ändringar eller kompletterande information inom de tidsgränser som anges i den artikeln. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. En begäran om en förklaring som avses i första stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut eller begärt några ändringar eller kompletterande information som avses i första stycket inom de tidsfrister som anges i artikel 20 i EU:s prospektförordning från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Paragrafen införs till följd av artikel 40 andra stycket i prospektförordningen. Den innehåller en bestämmelse om s.k. dröjsmålstalan. Paragrafen är utformad delvis efter förebild av 26 kap. 2 § lagen om värdepappersmarknaden. I enlighet med Lagrådets förslag har bestämmelsen placerats i en egen paragraf. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Sökanden i ett ärende om granskning och godkännande av prospekt enligt artikel 20 i prospektförordningen får enligt första stycket begära en förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. Ordningen med dröjsmålstalan, som numera finns i förvaltningslagen (2017:900), har tidigare införts i den svenska lagstiftningen för sådana fall där det i EU-rättsakter ställs upp krav på att även uteblivet beslut i vissa fall ska kunna föranleda domstolsprövning (se prop. 2002/03:150 s. 184). En sådan förklaring får begäras när en person i ett ärende om granskning och godkännande av prospekt enligt artikel 20 i förordningen inte har fått ett beslut eller ett kompletteringsföreläggande inom de tidsfrister som anges i artikeln. Tidsfristerna varierar beroende på om ansökan görs enligt huvudregeln (artikel 20.2), om ansökan gäller ett erbjudande till allmänheten av värdepapper som utfärdas av en emittent som inte har värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad och som inte tidigare har erbjudit allmänheten värdepapper (artikel 20.3) eller om ansökan gäller ett prospekt som har upprättats av s.k. frekventa emittenter (artikel 20.6). Tidsfristen förlängs om Finansinspektionen begär kompletteringar, och räknas då från det att kompletteringarna lämnades. Om tidsfristerna har löpt ut ska Finansinspektionen underrätta sökanden om skälet för dröjsmålet. Sökanden kan därefter begära en förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. En förklaring ska, enligt andra stycket, göras hos allmän förvaltningsdomstol. Förvaltningsrättens beslut får i sin tur överklagas till kammarrätten, vilket kräver prövningstillstånd. Enligt tredje stycket ska en ansökan anses ha avslagits om Finansinspektionen trots förvaltningsrättens förklaring inte handlägger ärendet genom att fatta beslut eller begära komplettering av ansökan. Först då kan sökanden överklaga och få en prövning i sak. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Lagen tillämpas inte i fråga om sådana prospekt, erbjudandehandlingar eller dokument som upprättats vid fusioner eller delningar som omfattas av punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2019:000) om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. 3. Finansinspektionen får ta ut avgifter även före lagens ikraftträdande för ansökningar enligt denna lag och EU:s prospektförordning, när sådana ansökningar har kommit in till inspektionen före lagens ikraftträdande. Övervägandena finns i avsnitt 15. I punkt 1 anges när lagen träder i kraft. Punkt 2 innehåller en bestämmelse om undantag som innebär att lagen inte tillämpas i fråga om prospekt som har godkänts före det att lagen har trätt i kraft (se artikel 46.3 i prospektförordningen) och erbjudandehandlingar och dokument som upprättas vid fusioner och delningar som har godkänts respektive getts in till Finansinspektionen före det att lagen har trätt i kraft och som omfattas av punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till lagen om ändring i lagen om handel med finansiella instrument. I fråga om sådana prospekt, erbjudandehandlingar och dokument gäller i stället äldre bestämmelser i lagen om handel med finansiella instrument (se författningskommentaren till ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna i avsnitt 17.2). Punkt 3 innehåller en bestämmelse som gör det möjligt för Finansinspektionen att ta ut avgifter före ikraftträdandet för ansökningar enligt lagen och prospektförordningen, när dessa har kommit in till inspektionen före det att lagen har trätt i kraft. Denna övergångsbestämmelse ska senare kompletteras med ändringar i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. Övergångsbestämmelsen är utformad efter förebild av punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2017:679) om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. 17.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument 1 kap. 1 § I denna lag betyder aktierelaterat överlåtbart värdepapper: 1. aktie och överlåtbart värdepapper som kan jämställas med aktie, såsom interimsbevis, fondaktierätt och teckningsrätt, samt 2. överlåtbart värdepapper, såsom konvertibel där emittenten har rätt att begära konvertering och teckningsoption, som ger rätt att förvärva sådant värdepapper som avses i 1 genom konvertering eller utövande av annan rättighet som värdepapperet är bärare av, om värdepapperet utfärdats av emittenten av den aktie som rättigheten hänför sig till eller av ett bolag som ingår i samma koncern som den emittenten, anmält avvecklingssystem: det som anges i 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, budgivare: den som lämnar ett offentligt uppköpserbjudande, börs: det som anges i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, emissionsprogram: ett program för utgivning av icke aktierelaterade överlåtbara värdepapper av likartad sort eller kategori, fortlöpande eller vid upprepade tillfällen under en särskilt angiven emissionsperiod, emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet, finansiella instrument: det som anges i 1 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden, företag med begränsat börsvärde: ett företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har ett genomsnittligt börsvärde på mindre än 100 miljoner euro beräknat på slutkursen för de tre föregående kalenderåren, kvalificerade investerare: 1. kund som avses i 9 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna kund har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, 2. kund som avses i 9 kap. 5 § lagen om värdepappersmarknaden, 3. enhet som avses i 9 kap. 7 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna enhet har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, samt 4. kund som avses i punkten 13 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om värdepappersmarknaden, marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, målbolag: bolag till vars aktieägare ett offentligt uppköpserbjudande lämnas, offentligt uppköpserbjudande: ett offentligt erbjudande till innehavare av aktier som har getts ut av ett svenskt eller utländskt bolag att överlåta samtliga eller en del av dessa aktier till budgivaren, penningmarknadsinstrument: det som anges i 1 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden, reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, samverkande system: det som anges i 2 § lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, och överlåtbara värdepapper: det som anges i 1 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden. Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Definitionerna av prospektdirektivet och prospektförordningen tas bort eftersom bestämmelserna om prospekt utmönstras ur lagen. Även definitionen av nyckelinformation tas bort, eftersom bestämmelserna om sådan information i 2 kap. utmönstras. 2 a kap. 11 § Bestämmelserna i artiklarna 21.2, 21.5 första stycket, 21.11, 23.1 och 23.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG ska också gälla för erbjudandehandlingar. Paragrafen innebär att vissa bestämmelser om offentliggörande av och tillägg till prospekt är tillämpliga också på erbjudandehandlingar. Övervägandena finns i avsnitt 13.2. Eftersom 2 kap. upphävs tas hänvisningarna till bestämmelserna om prospekt i det kapitlet bort. I stället införs hänvisningar till motsvarande bestämmelser i prospektförordningen i den del de är relevanta för erbjudandehandlingar. Dessa bestämmelser har i huvudsak samma innebörd som de i hittillsvarande lydelse angivna bestämmelserna i 2 kap. Hänvisningen till artikel 21.2 i prospektförordningen innebär att erbjudandehandlingen ska offentliggöras i elektronisk form på budgivarens webbplats. Det motsvarar i sak det som följer av den hittillsvarande hänvisningen till 2 kap. 29 §. Enligt hänvisningen till artikel 21.5 första stycket i förordningen ska Finansinspektionen publicera godkända och registrerade erbjudandehandlingar på sin webbplats. Även det motsvarar i allt väsentligt det som följer av hittillsvarande hänvisning till 2 kap. 31 §. Den tid under vilken handlingen minst ska vara tillgänglig för allmänheten på Finansinspektionens webbplats förlängs dock till tio år. Hänvisningen till artikel 21.11 i förordningen - av vilken följer att en kopia av erbjudandehandlingen på ett varaktigt medium ska tillhandahållas aktieägare i målbolaget - motsvarar i allt väsentligt det hittillsvarande kravet att på begäran tillhandahålla en papperskopia av erbjudandehandlingen enligt hänvisningen till 2 kap. 30 §. Enligt hänvisningarna till artikel 23.1 och 23.2 i prospektförordningen blir vissa bestämmelser om tillägg till prospekt tillämpliga också för erbjudandehandlingar. De motsvarar i huvudsak det som följer av den hittillsvarande hänvisningen till 2 kap. 34 §. Enligt förordningen ska dock Finansinspektionen godkänna tillägget inom som mest fem arbetsdagar, vilket innebär en skillnad gentemot den tidsfrist om sju dagar som anges i 2 kap. 34 §. Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga. Hänvisningen till EU-förordningen i paragrafen är utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. 6 kap. 1 a § För övervakningen av att denna lag och lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden följs, får Finansinspektionen begära att 1. ett företag eller någon annan tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken inställer sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Vid tillämpningen av 4 kap. gäller inte första stycket 2. Om en begäran från en utländsk myndighet enligt 6 § avser en fråga som rör reglering som motsvarar den i 4 kap., gäller inte första stycket 2. Paragrafen innebär att Finansinspektionen får hämta in bl.a. de uppgifter eller handlingar som behövs för inspektionens övervakning av att bestämmelserna i denna lag och lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden följs. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. I första stycket tas hänvisningen till den hittillsvarande prospektförordningen bort (se författningskommentaren till 1 kap. 1 §). Bestämmelser om att Finansinspektionen kan hämta in uppgifter m.m. för att utöva tillsyn över att prospektförordningen följs tas in i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning (se författningskommentaren till 3 kap. 1 § samma lag i avsnitt 17.1). I tredje och fjärde styckena tas hänvisningarna till 2 och 2 b kap. bort eftersom de kapitlen utmönstras ur lagen. 1 c § Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande, om det finns skälig anledning att anta att uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda marknadsföring av ett offentligt uppköpserbjudande, om det finns skälig anledning att anta att uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket får gälla under högst tio arbetsdagar. Paragrafen innebär att Finansinspektionen tillfälligt får förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande eller marknadsföring som avser ett sådant. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 13.3. Strukturen i paragrafen och i 1 d § ändras så att den så långt som möjligt följer den för motsvarande bestämmelser i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning (3 kap. 2 och 3 §§ den lagen). Det innebär att bestämmelserna om tillfälligt förbud mot ett erbjudande och mot marknadsföring av ett sådant samlas i paragrafen medan bestämmelser om förbud som inte är tillfälliga samlas i 1 d § (se författningskommentarerna till 1 d § samt till 3 kap. 2 och 3 §§ lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning i avsnitt 17.1). I paragrafen tas bestämmelserna om förbud mot ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten och upptagande av överlåtbara värdepapper till handel bort. Motsvarande bestämmelser tas in i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning (se författningskommentaren till 3 kap. 2 och 3 §§ samma lag i avsnitt 17.1). I första stycket görs ett tillägg som innebär att tillfälliga förbud mot uppköpserbjudanden även kan meddelas vid misstanke om överträdelser av lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden (jfr hittillsvarande tredje stycket i fråga om permanenta förbud). Andra stycket motsvarar i huvudsak hittillsvarande 1 d § i fråga om tillfälliga förbud mot marknadsföring av ett offentligt uppköpserbjudande. Utöver det som anges i den paragrafen i dess hittillsvarande lydelse anges att ett tillfälligt förbud får meddelas vid skälig anledning att anta att uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Bestämmelsen i tredje stycket motsvarar vad som hittills har gällt enligt första stycket för tillfälliga förbud mot ett uppköpserbjudande eller marknadsföring av ett sådant. Bestämmelsen innebär att Finansinspektionen senast efter tio arbetsdagar måste ta ställning till om det finns förutsättningar för förbudet. Om Finansinspektionen vid den tidpunkten inte har tillräckligt underlag för att bedöma om uppköpserbjudandet strider mot lag men det fortfarande finns skälig anledning att anta att det gör det, bör inspektionen kunna besluta om ett nytt tillfälligt förbud. Hittillsvarande bestämmelse överförs till 1 d § första stycket. Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga. 1 d § Finansinspektionen får förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande, om det strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Finansinspektionen får förbjuda marknadsföring av ett offentligt uppköpserbjudande, om uppköpserbjudandet strider mot denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Ett förbud som avses i första eller andra stycket ska upphävas om uppköpserbjudandet inte längre strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Paragrafen innebär att Finansinspektionen får förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 13.3. Strukturen i paragrafen och i 1 c § ändras så att den så långt som möjligt följer den för motsvarande bestämmelser i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning (3 kap. 2 och 3 §§ den lagen). Det innebär att bestämmelserna om förbud mot ett uppköpserbjudande och mot marknadsföring av ett sådant samlas i paragrafen medan bestämmelser om tillfälliga förbud samlas i 1 c § (se författningskommentarerna till 1 c § samt till 3 kap. 2 och 3 §§ lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning i avsnitt 17.1). I paragrafen tas bestämmelserna om förbud mot marknadsföring av ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten eller upptagande av överlåtbara värdepapper till handel bort. Motsvarande bestämmelser tas in i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning (se författningskommentaren till 3 kap. 3 § samma lag i avsnitt 17.1). Första stycket motsvarar hittillsvarande 1 c § tredje stycket. I förhållande till den bestämmelsen görs ett tillägg som innebär att ett förbud kan meddelas även när bestämmelserna i lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden har överträtts (jfr 1 c § första stycket i fråga om tillfälliga förbud). Andra stycket motsvarar i huvudsak paragrafen i dess hittillsvarande lydelse i fråga om förbud mot marknadsföring av ett offentligt uppköpserbjudande. Till skillnad från det som anges i den hittillsvarande bestämmelsen krävs att uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden för att ett förbud ska få meddelas. Bestämmelsen i tredje stycket, som är nytt, innebär att Finansinspektionen ska upphäva ett förbud om uppköpserbjudandet inte längre strider mot angivna lagar. En budgivare kan begära att inspektionen ska upphäva förbudet. Finansinspektionen kan också på eget initiativ upphäva förbudet, vilket skulle kunna bli aktuellt t.ex. om inspektionen godkänner en erbjudandehandling. Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga. 1 h § Om Finansinspektionen finner att en anmälan inte har gjorts som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat där bolaget har sitt säte eller, om bolaget inte har säte i en stat inom EES, den stat som avses i artikel 2.1 i i öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om en anmälan fortfarande inte görs trots de åtgärder som har vidtagits av den behöriga myndighet som Finansinspektionen har underrättat, och en sådan anmälan ska göras enligt en offentlig reglering som bygger på öppenhetsdirektivet och som har antagits av den stat som avses i första stycket, får Finansinspektionen besluta att den anmälningsskyldige ska anmäla innehavet till bolaget och till Finansinspektionen. Innan åtgärden vidtas ska inspektionen underrätta den utländska behöriga myndigheten. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart som möjligt. Paragrafen genomför artikel 26 i öppenhetsdirektivet. Den innebär att Finansinspektionen ska underrätta myndigheter i andra länder inom EES om inspektionen finner att en anmälan av innehav av bl.a. aktier utgivna av utländska emittenter inte har gjorts som uppfyller de krav som följer av öppenhetsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.7. Regler om hemmedlemsstat för en emittent med säte utanför EES finns i artikel 2.1 i i öppenhetsdirektivet. Definitionen hänvisade i en tidigare lydelse av det direktivet till prospektdirektivet. I sin nuvarande lydelse innehåller definitionen ingen sådan hänvisning. Hänvisningen till prospektdirektivet i första stycket ersätts därför av en hänvisning till den stat som avses i artikel 2.1 i i öppenhetsdirektivet. 3 a § Finansinspektionen ska besluta att en sanktionsavgift ska tas ut av den som 1. trots att det finns en skyldighet att upprätta en erbjudandehandling inte ansöker om godkännande enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, 2. inte ansöker om godkännande av ett tillägg till en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 11 §, 3. inte offentliggör en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 9 § eller ett tillägg till en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 11 §, 4. inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till aktiebolaget och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 § andra stycket, eller 5. inte i rätt tid offentliggör uppgifter enligt 4 kap. 9 § första stycket eller 18 §. Avgiften tillfaller staten. Paragrafen innehåller bestämmelser om när Finansinspektionen ska besluta om sanktionsavgift. Övervägandena finns i avsnitten 5.1 och 13.2. I första stycket tas hittillsvarande punkterna 1-3 bort. Numreringen av hittillsvarande punkterna 4-7 ändras därför. De punkter som tas bort gäller överträdelser av bestämmelser om prospekt som upphävs. Bestämmelser om när Finansinspektionen ska besluta om sanktionsavgift för överträdelser av prospektförordningen tas in i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning (se författningskommentaren till 5 kap. 1-3 §§ samma lag i avsnitt 17.1). Punkt 2, som är ny, innebär att sanktionsavgift ska beslutas när en budgivare inte har ansökt om godkännande av ett tillägg till en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 11 §. I den paragrafen hänvisas till artikel 23.1 i prospektförordningen, som anger förutsättningarna för när ett tillägg till en erbjudandehandling ska upprättas. I punkt 3 görs ett tillägg som innebär att Finansinspektionen ska besluta om en sanktionsavgift när en budgivare inte har offentliggjort ett tillägg till en erbjudandehandling på rätt sätt. I artikel 23.1 i prospektförordningen anges att ett tillägg till ett prospekt ska offentliggöras på samma sätt som ett prospekt, vilket genom hänvisningen i 2 a kap. 11 § alltså även gäller för tillägg till erbjudandehandlingar. 3 b § För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 1-3 ska sanktionsavgiften fastställas till lägst 50 000 kronor och högst 10 miljoner kronor. För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 4 ska sanktionsavgiften fastställas till lägst 15 000 kronor och högst det högsta av 1. för en juridisk person: a) ett belopp som per den 26 november 2013 i svenska kronor motsvarade tio miljoner euro, b) fem procent av den juridiska personens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller c) två gånger den vinst som den juridiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. 2. för en fysisk person: a) ett belopp som per den 26 november 2013 i svenska kronor motsvarade två miljoner euro, eller b) två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 5 ska sanktionsavgiften fastställas enligt andra stycket 1. Om överträdelsen som anges i 3 a § första stycket 4 eller 5 har skett under den juridiska personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas. 3 l § Finansinspektionen får meddela ett beslut om en sanktionsavgift bara om den som inspektionen avser att ta ut avgiften av har delgetts en upplysning om att frågan om sanktionsavgift har tagits upp av inspektionen 1. inom sex månader från det att överträdelsen ägde rum i de fall som avses i 3 a § första stycket 1-3, eller 2. inom två år från det att överträdelsen ägde rum i de fall som avses i 3 a § första stycket 4 eller 5. 3 n § En sanktionsavgift som har beslutats enligt 3 a § första stycket 1-3 faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet eller domen fått laga kraft. Paragraferna innehåller bestämmelser om sanktionsavgift. Övervägandena finns i avsnitten 5.1 och 13.2. I paragraferna görs följdändringar med anledning av att några punkter tas bort i 3 a § och återstående punkter i den paragrafen får ändrad numrering (se författningskommentaren till 3 a §). Ändringarna innebär även att den lägsta sanktionsavgiften när ett tillägg till en erbjudandehandling inte har upprättats eller offentliggjorts är 50 000 kronor (jfr 3 a § första stycket 2 och 3). Ändringarna i 3 b § andra stycket 1 a och b och 2 a är endast redaktionella. 5 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet enligt denna lag samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i den utsträckning som följer av öppenhetsdirektivet. Paragrafen reglerar Finansinspektionens samarbete och utbyte av information med utländska behöriga myndigheter och Esma. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Hänvisningen till prospektdirektivet tas bort (se författningskommentaren till 1 kap. 1 §). Bestämmelser om Finansinspektionens samarbete och informationsutbyte med behöriga myndigheter i andra länder inom EES och Esma på prospektområdet finns i prospektförordningen (artiklarna 33 och 34). 5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 25.2a i öppenhetsdirektivet. Paragrafen innebär att Finansinspektionen i vissa fall får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet i ett annat land inom EES till Esma för tvistlösning. Övervägandena finns i avsnitt 5.1. Hänvisningen till prospektdirektivet tas bort (se författningskommentaren till 1 kap. 1 §). Bestämmelser om hänskjutande till Esma av sådana frågor som avses i paragrafen finns när det gäller prospektförordningen i den förordningen (artikel 33.5). Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om a) prospekt som har godkänts före ikraftträdandet, till dess att prospektets giltighetstid har löpt ut eller senast till den 22 juli 2020, b) sådana erbjudandehandlingar som avses i 2 a kap. 3 § där det vederlag som erbjuds utgörs av överlåtbara värdepapper som ges ut eller innehas av budgivaren och som har godkänts av Finansinspektionen före ikraftträdandet, till den 22 januari 2020, och c) sådana dokument som enligt 2 b kap. 2 § och 2 c kap. 2 § upprättas vid fusioner och delningar och som har lämnats in för granskning till Finansinspektionen före ikraftträdandet, till den 22 januari 2020. 3. Äldre bestämmelser gäller i fråga om överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 15. I punkt 1 anges när lagen träder i kraft. Punkt 2 innebär att äldre bestämmelser ska gälla i fråga om vissa prospekt, erbjudandehandlingar och sådana dokument som upprättas vid fusion och delning. Av punkt 2 a och b följer att de upphävda bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på prospekt och erbjudandehandlingar där vederlaget utgörs av överlåtbara värdepapper, vilka har godkänts före det datum då prospektförordningen börjar tillämpas i sin helhet, dvs. den 21 juli 2019 (jfr artikel 46.3 i prospektförordningen). Det gäller t.ex. beträffande skyldigheten att offentliggöra slutliga villkor (2 kap. 17 §) och att upprätta tillägg till prospekt (2 kap. 34 §). I fråga om prospekt ska detta gälla till dess att prospektets giltighetstid har löpt ut eller senast till den 22 juli 2020, beroende på vad som inträffar först. I fråga om erbjudandehandlingar ska detta gälla senast till den 22 januari 2020. Av punkt 2 c följer att de upphävda bestämmelserna i denna lag ska tillämpas på sådana dokument som upprättas vid fusion och delning som har lämnats in för granskning före det datum då prospektförordningen börjar tillämpas i sin helhet, dvs. den 21 juli 2019. Detta ska gälla senast till den 22 januari 2020. Punkt 3 innebär att äldre bestämmelser ska gälla i fråga om överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. 17.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse 1 kap. 7 § Bara ett svenskt eller utländskt kreditinstitut får driva näringsverksamhet som har till ändamål att ta emot återbetalningspliktiga medel från allmänheten, om inte annat är särskilt föreskrivet. Första stycket gäller inte för verksamhet för vilken det ska upprättas prospekt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG. Paragrafen innebär att endast banker och kreditmarknadsföretag, och deras utländska motsvarigheter, får bedriva näringsverksamhet som har till ändamål att ta emot inlåning och andra återbetalningspliktiga medel från allmänheten om inte annat är särskilt föreskrivet. Övervägandena finns i avsnitt 14.7. Ändringen i andra stycket är endast en följdändring med anledning av att bestämmelserna om prospekt utmönstras ur lagen om handel med finansiella instrument och i stället finns i prospektförordningen. Hänvisningen till EU-förordningen i paragrafen är utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om verksamhet för vilken det har upprättats prospekt som har godkänts före ikraftträdandet till dess att prospektets giltighetstid har löpt ut eller senast till den 22 juli 2020. Övervägandena finns i avsnitt 15. I punkt 1 anges när lagen träder i kraft. Av punkt 2 följer att äldre bestämmelser ska gälla i fråga om undantag för sådan näringsverksamhet som avses i 1 kap. 7 § andra stycket när ett prospekt har godkänts före lagens ikraftträdande till dess att prospektets giltighetstid har löpt ut eller senast till den 22 juli 2020. 17.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om sådan inlåningsverksamhet som andra företag än institut enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti får driva. Lagen gäller inte för inlåningsverksamhet för vilken det ska upprättas prospekt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG. Paragrafen innehåller en bestämmelse om inlåningsverksamhet som vissa företag får driva. Övervägandena finns i avsnitt 14.7. Ändringen i andra stycket är endast en följdändring med anledning av att bestämmelserna om prospekt utmönstras ur lagen om handel med finansiella instrument och i stället finns i prospektförordningen. Hänvisningen till EU-förordningen i paragrafen är utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om verksamhet för vilken det har upprättats prospekt som har godkänts före ikraftträdandet till dess att prospektets giltighetstid har löpt ut eller senast till den 22 juli 2020. Övervägandena finns i avsnitt 15. I punkt 1 anges när lagen träder i kraft. Av punkt 2 följer att äldre bestämmelser ska gälla i fråga om undantag för sådan näringsverksamhet som avses i 1 § andra stycket när ett prospekt har godkänts före lagens ikraftträdande till dess att prospektets giltighetstid har löpt ut eller senast till den 22 juli 2020. 17.5 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) 19 kap. 35 § Vid ett publikt aktiebolags överlåtelse av egna aktier på annat sätt än som anges i 32 § tillämpas 1. det som gäller vid nyemission av aktier enligt: 11 kap. 2 § första stycket om beslutanderätt, 11 kap. 5 § om emissionsbevis m.m., 11 kap. 8 § om registrering av teckningsrätter m.m. i avstämningsbolag, 11 kap. 9 § om försäljning av överskjutande teckningsrätter, 13 kap. 1 § första och andra styckena om företrädesrätt, 13 kap. 2 § om beslut att avvika från aktieägarnas företrädesrätt, 13 kap. 3 § om upprättande av förslag till beslut, 13 kap. 6 § om kompletterande information, 13 kap. 7 § om apportegendom och kvittning, 13 kap. 8 § om revisorsgranskning, 13 kap. 9 § om tillhandahållande av förslag till beslut m.m., 13 kap. 10 § om kallelsens innehåll, 13 kap. 12 § om underrättelse, 13 kap. 13 § om hur teckning ska ske, 13 kap. 18 § om tilldelning av aktier, 13 kap. 31 § första stycket om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, 13 kap. 35 § om styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande, 2. det som gäller vid nyemission eller överlåtelse av aktier enligt 16 kap., och 3. det som gäller om prospekt vid erbjudanden av värdepapper till allmänheten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG. I fråga om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande gäller 13 kap. 31 § andra stycket, 32 och 33 §§ i tillämpliga delar. I fråga om styrelsebeslut enligt bemyndigande av bolagsstämman gäller 13 kap. 36 och 38 §§ i tillämpliga delar. Paragrafen innehåller bestämmelser om det som ska gälla vid ett publikt aktiebolags överlåtelse av egna aktier. Övervägandena finns i avsnitt 14.7. Ändringen i första stycket 3 är endast en följdändring med anledning av att bestämmelserna om prospekt utmönstras ur lagen om handel med finansiella instrument och i stället finns i prospektförordningen. Termen finansiellt instrument ersätts med termen värdepapper i enlighet med tillämpningsområdet för prospektförordningen (se artiklarna 1.1 och 2 a i prospektförordningen). Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga. Hänvisningen till EU-förordningen i paragrafen är utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. 29 kap. 1 § En stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. Om bolaget har upprättat ett prospekt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129, ett sådant dokument som avses i artikel 1.4 g och 1.5 första stycket f i samma förordning eller en erbjudandehandling som avses i 2 a kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, gäller det som sägs i första stycket andra meningen även skada som tillfogas genom överträdelse av nämnda förordning eller 2 a kap. nämnda lag i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser. Paragrafen innehåller bestämmelser om skadestånd. Övervägandena finns i avsnitt 14.3. I andra stycket görs följdändringar eftersom bestämmelser om prospekt utmönstras ur lagen om handel med finansiella instrument och i stället finns i prospektförordningen. Detsamma gäller för bestämmelser om sådana dokument som upprättas vid ett offentligt uppköpserbjudande, en fusion eller en delning när offentliggörandet av dokumentet medför att ett prospekt inte behöver offentliggöras (artikel 1.4 f och g samt 1.5 första stycket e och f i prospektförordningen, se avsnitt 13.1). I 4 kap. 2 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning finns en bestämmelse om ansvaret för brister i sammanfattningen i ett prospekt, se författningskommentaren till den bestämmelsen i avsnitt 17.1. Hänvisningen till EU-förordningen i paragrafen är utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. 17.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 1 kap. 4 a § I denna lag betyder direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1034, krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen, marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, prospektförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juli 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU. Paragrafen innehåller benämningar av olika EU-rättsakter i bokstavsordning. Övervägandena finns i avsnitt 14.7. En benämning av prospektförordningen införs i paragrafen. Hänvisningar till förordningen finns i bestämmelserna om möjligheten att registrera en MTF-plattform som tillväxtmarknad för små och medelstora företag (11 kap. 13 §), möjligheten att ta upp finansiella instrument till handel på en reglerad marknad (13 kap. 3 §), skyldigheten att offentliggöra delårsrapporter (16 kap. 5 §) och Finansinspektionens befogenhet att besluta om handelsstopp (22 kap. 1 §). Hänvisningen till prospektförordningen i paragrafen är utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. 11 kap. 13 § Ett värdepappersinstitut som driver en MTF-plattform får ansöka hos Finansinspektionen om att få plattformen registrerad som en tillväxtmarknad för små och medelstora företag. Finansinspektionen ska bifalla ansökan om 1. minst 50 procent av de emittenter vars finansiella instrument tas upp till handel på plattformen är små och medelstora företag, 2. det finns lämpliga kriterier för upptagande av finansiella instrument till handel på plattformen, 3. det finns tillräcklig information offentliggjord för att göra det möjligt för investerare att fatta ett välgrundat beslut om att investera eller inte investera i de finansiella instrumenten, antingen i form av ett prospekt enligt prospektförordningen eller, om ett prospekt inte krävs, ett upptagandedokument, 4. det finns ändamålsenlig, fortlöpande och regelbunden finansiell rapportering från emittenterna, 5. emittenterna och personer som har ledande ställning hos dem samt närstående till emittenterna och personer som har ledande ställning hos emittenterna uppfyller kraven i marknadsmissbruksförordningen, 6. tillsynsinformation som rör emittenterna lagras och sprids till allmänheten, och 7. det finns effektiva system och kontroller som syftar till att förhindra och upptäcka marknadsmissbruk i enlighet med kraven i marknadsmissbruksförordningen. Paragrafen innehåller bestämmelser om möjligheten att registrera en MTF-plattform som tillväxtmarknad för små och medelstora företag. Övervägandena finns i avsnitt 14.7. Ändringen i punkt 3 är endast en följdändring med anledning av att bestämmelserna om prospekt utmönstras ur lagen om handel med finansiella instrument och i stället finns i prospektförordningen. 13 kap. 3 § Finansiella instrument får tas upp till handel på en reglerad marknad genom att börsen, efter prövning enligt 15 kap. 2 §, beslutar om upptagande till handel. Om det finns en skyldighet enligt prospektförordningen att upprätta ett prospekt, får handel med instrumentet inte inledas förrän 1. prospektet har godkänts och registrerats hos Finansinspektionen eller inspektionen har fått en anmälan enligt artikel 25 i den förordningen, och 2. prospektet har offentliggjorts enligt förordningen. Paragrafen innehåller bestämmelser om när finansiella instrument får tas upp till handel på en reglerad marknad. Övervägandena finns i avsnitt 14.7. Ändringen i andra stycket är endast en följdändring med anledning av att bestämmelserna om prospektskyldighet utmönstras ur lagen om handel med finansiella instrument och i stället finns i prospektförordningen. 16 kap. 5 § En utgivare av aktier eller av obligationer eller andra överlåtbara skuldförbindelser som inte är av sådant slag som anges i 18 kap. 2 § första stycket 1 ska offentliggöra en delårsrapport för räkenskapsårets första sex månader (halvårsrapport). Halvårsrapporten ska offentliggöras så snart som möjligt och senast två månader efter rapportperiodens utgång. Första stycket gäller inte om utgivaren har offentliggjort ett universellt registreringsdokument som uppfyller de krav som framgår av artikel 9.12 andra stycket i prospektförordningen. Paragrafen innehåller bestämmelser om offentliggörande av halvårsrapporter. Övervägandena finns i avsnitt 14.6. I första stycket görs en språklig justering. I andra stycket, som är nytt, införs ett undantag för emittenter som enligt prospektförordningen (artikel 9.12 andra stycket) offentliggör ett universellt registreringsdokument med information som är likvärdig den i en halvårsrapport. Enligt prospektförordningen ska en emittent som har offentliggjort ett sådant dokument senast tre månader efter rapporttidens utgång anses ha uppfyllt den skyldighet att offentliggöra en halvårsrapport som följer av öppenhetsdirektivet. 22 kap. 1 § Finansinspektionen ska, efter en underrättelse om handelsstopp enligt 11 kap. 12 § fjärde stycket eller 13 kap. 7 a § fjärde stycket, så snart det kan ske besluta om handelsstoppet ska bestå, om det berott på 1. misstänkt marknadsmissbruk, 2. ett uppköpserbjudande, 3. att investerarna inte i tillräcklig omfattning har tillgång till information om emittenten eller det finansiella instrumentet, eller 4. att emittentens ställning är sådan att handeln skulle skada investerarnas intressen. Finansinspektionen får, utan föregående beslut av en börs eller ett värdepappersinstitut, besluta om handelsstopp på sådan grund som anges i första stycket. I lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning finns ytterligare bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att besluta om handelsstopp i vissa fall. Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens beslut om avbrytande av handel med finansiella instrument (handelsstopp). Övervägandena finns i avsnitt 7.6. I första stycket införs i en ny punkt, punkt 4, en möjlighet för Finansinspektionen att stoppa handeln på den grunden att emittentens ställning är sådan att handeln skulle skada investerarnas intressen (artikel 32.1 första stycket m i prospektförordningen). Det kan t.ex. handla om när emittentens ekonomiska ställning försämras så att det föreligger risk för konkurs (se prop. 2004/05:158 s. 139). En sådan grund för handelsstopp fanns tidigare i paragrafen men togs bort i samband med genomförandet av MiFID II (se samma prop. s. 139 f. och prop. 2016/17:162 s. 492 och 737). I tredje stycket, som är nytt, införs en upplysningsbestämmelse. Den avser bestämmelserna om handelsstopp i 3 kap. 5 och 6 §§ lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning som tillgodoser artikel 32.1 första stycket g och h i prospektförordningen (se författningskommentaren till den paragrafen i avsnitt 17.1). Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Prospekt som före ikraftträdandet har offentliggjorts enligt 2 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska vid tillämpningen av 11 kap. 13 § 3 anses vara offentliggjorda enligt prospektförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 15. I punkt 1 anges när lagen träder i kraft. Av punkt 2 följer att vid tillämpningen av 11 kap. 13 § 3 ska prospekt som har offentliggjorts enligt äldre bestämmelser anses vara offentliggjorda enligt prospektförordningen (jfr artikel 46.3 i prospektförordningen). 17.7 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486) 1 § Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i - socialförsäkringsbalken, - sjölagen (1994:1009), - lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, - lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet, - lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas, - lagen (1999:158) om investerarskydd, - lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster, - lagen (2004:46) om värdepappersfonder, - lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, - prisinformationslagen (2004:347), - lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler, - försäkringsavtalslagen (2005:104), - lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, - lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, - lagen (2010:510) om lufttransporter, - radio- och tv-lagen (2010:696), - lagen (2010:751) om betaltjänster, - alkohollagen (2010:1622), - konsumentkreditlagen (2010:1846), - lagen (2011:914) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt, - lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, - lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och tillskottsnäring, - lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar, - lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden, - lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter, - lagen (2016:415) om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner, - lagen (2016:915) om krav på installationer för alternativa drivmedel, - spellagen (2018:1138), - paketreselagen (2018:1217), - lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, - lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, - lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster, och - lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning. Paragrafen innehåller bestämmelser om lagens syfte och tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 7.5. I första stycket anges att lagen syftar till att främja konsumenters och näringsidkares intressen vid marknadsföring av produkter och till att motverka otillbörlig marknadsföring. I andra stycket finns en uppräkning av andra lagar som också innehåller bestämmelser om marknadsföring. I uppräkningen görs ett tillägg av lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning (se 1 kap. 3 § den lagen och författningskommentaren till den paragrafen i avsnitt 17.1). 17.8 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 30 kap. 4 b § Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter, lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution eller lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om 1. anmälan eller utsagan avser en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för a) värdepapperscentralers och utsedda kreditinstituts verksamhet, b) verksamhet i värdepappersinstitut, börser och leverantörer av datarapporteringstjänster, c) den som utvecklar, ger råd om eller säljer en Priip-produkt, d) försäkringsdistributörers verksamhet, eller e) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, och 2. uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men. Sekretessen enligt andra stycket gäller inte beslut om sanktioner eller sanktionsförelägganden. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år. Paragrafen reglerar sekretess i en statlig myndighets verksamhet för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för verksamhet på finansmarknadsområdet. I paragrafen finns bestämmelser om sekretess till skydd för uppgifter som kan avslöja dels anmälarens, dels den anmälda personens identitet i viss verksamhet hos Finansinspektionen. Paragrafen ändras med anledning av artikel 41.2 c i prospektförordningen. Övervägandena finns i avsnitt 11.4. I andra stycket 1 införs ett nytt led, led e, för att uppfylla prospektförordningens krav på sekretess när det gäller den anmäldes identitet. Bestämmelsen avser Finansinspektionens tillsyn enligt de uppräknade lagarna, till vilka lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning läggs till. Sekretesskyddet gäller för den fysiska person som utpekas i en anmälan eller utsaga. Tillägget innebär att bestämmelsen även gäller i fråga om uppgifter i en anmälan eller utsaga som avser en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för den som omfattas av prospektförordningen. Hänvisningen till EU-förordningen i paragrafen är utformad på så sätt att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. 17.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder 16 kap. 3 § Om Finansinspektionen i ett ärende om registrering enligt artikel 14 eller 14a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 eller artikel 15 eller 15a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 inte meddelar beslut inom två månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. En begäran om förklaring ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Finansinspektionen inte har meddelat beslut som avses i första stycket inom två månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Paragrafen, som är ny, införs till följd av artikel 14b i förordningen om europeiska riskkapitalfonder och artikel 15b i förordningen om europeiska fonder för socialt företagande. Den innehåller en bestämmelse om s.k. dröjsmålstalan. Paragrafen är utformad delvis efter förebild av 2 §. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. Sökanden i ett ärende om registrering enligt artikel 14 eller 14a i förordningen om europeiska riskkapitalfonder eller artikel 15 eller 15a i förordningen europeiska fonder för socialt företagande får enligt första stycket begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. Ordningen med dröjsmålstalan, som numera finns i förvaltningslagen (2017:900), har tidigare införts i den svenska lagstiftningen för sådana fall där det i EU-rättsakter ställs upp krav på att även uteblivet beslut i vissa fall ska kunna föranleda domstolsprövning (se prop. 2002/03:150 s. 184). En sådan förklaring får begäras om Finansinspektionen inte fattar beslut inom två månader. Om tidsfristen har löpt ut ska Finansinspektionen underrätta sökanden om skälet för dröjsmålet. Enligt EU-förordningarna ska beslut om registrering fattas inom två månader från det att alla uppgifter har lämnats som ska lämnas enligt förordningarna. Finansinspektionen kan således begära kompletterande uppgifter inom tvåmånadersfristen. Den prövning som domstolen gör handlar i princip endast om att ärendet är färdigt för avgörande och att samtliga handlingar och uppgifter som behövs som underlag för beslutet har lämnats in. En begäran om förklaring kan därför vara aktuell om Finansinspektionen inte begär kompletteringar inom tvåmånadersfristen. En begäran om förklaring ska, enligt andra stycket, göras hos allmän förvaltningsdomstol. Förvaltningsrättens beslut får i sin tur överklagas till kammarrätten, vilket kräver prövningstillstånd. Enligt tredje stycket ska en ansökan anses ha avslagits om Finansinspektionen trots förvaltningsrättens förklaring inte fattar beslut inom två månader. Först då kan sökanden överklaga och få en prövning i sak. Hänvisningarna till EU-förordningarna i paragrafen är utformade på så sätt att de avser förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamiska hänvisningar. 17.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning 2 kap. 2 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om på vilket språk insiderinformation ska offentliggöras. Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande. Övervägandena finns i avsnitt 14.5. Artikel 17 i marknadsmissbruksförordningen innehåller bestämmelser om offentliggörande av insiderinformation. Med stöd av bemyndigandet i paragrafen kan föreskrifter meddelas om på vilket språk insiderinformation ska offentliggöras. Sådana föreskrifter kommer delvis att genomföra artikel 20 i öppenhetsdirektivet. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG 71 sidor Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1991 av den 25 oktober 2017 om ändring av förordning (EU) nr 345/2013 om europeiska riskkapitalfonder och förordning (EU) nr 346/2013 om europeiska fonder för socialt företagande 18 sidor Sammanfattning av promemorian Europaparlamentet och rådet utfärdade i juni 2017 förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juli 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG (prospektförordningen). Förordningen trädde i kraft den 20 juli 2017. Flertalet av bestämmelserna i förordningen ska tillämpas fr.o.m. den 21 juli 2019. Några bestämmelser började dock tillämpas den 20 juli 2017 och några bestämmelser tillämpas fr.o.m. den 21 juli 2018. Förordningen innehåller bestämmelser om när prospektskyldighet uppstår, innehållet i ett prospekt och när undantag kan göras från prospektskyldigheten. I förordningen finns också bestämmelser om vilka tillsyns-, utrednings- och ingripandebefogenheter den behöriga myndigheten ska ha. Förordningen förutsätter att vissa nationella åtgärder vidtas. I promemorian föreslås därför en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning, som bl.a. ska innehålla de bestämmelser om utrednings- och ingripandebefogenheter som prospektförordningen föreskriver att medlemsstaterna ska införa. I promemorian föreslås även följdändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument där det i dag finns bestämmelser om prospekt. I den lagen föreslås även vissa ändringar i fråga om erbjudandehandlingar vid offentliga uppköpserbjudanden. Ändringar föranledda av prospektförordningen föreslås även i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Därutöver föreslås följdändringar i några andra lagar. I promemorian föreslås även att det i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska införas bestämmelser om s.k. dröjsmålstalan med anledning av regler i två EU-förordningar om europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande. Det föreslås även ett nytt bemyndigande i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter om på vilket språk insiderinformation ska offentliggöras. De nya lagen och de lagändringar som föranleds av prospektförordningen föreslås träda i kraft den 21 juli 2019. Ändringarna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordningen föreslås träda i kraft den 1 juli 2019. Promemorians lagförslag Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning Härigenom förskrivs följande. 1 kap. Inledande bestämmelser 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, i denna lag kallad EU:s prospektförordning. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU:s prospektförordning. 2 § Denna lag omfattar även frivilligt upprättade prospekt enligt artikel 4 i EU:s prospektförordning. 3 § Om information som enligt EU:s prospektförordning ska framgå av prospekt och marknadsföringsmaterial inte tillhandahålls på det sätt och i den form som följer av förordningen ska även marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag för bestämmelserna i 29-36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen. 4 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU:s prospektförordning. 5 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt EU:s prospektförordning eller denna lag. De företag som står under Finansinspektionens tillsyn ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt EU:s prospektförordning. Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna. 2 kap. Vissa bestämmelser om upprättande av prospekt m.m. Tröskelvärde för prospektskyldighet 1 § När värdepapper erbjuds till allmänheten behöver prospekt inte upprättas om det belopp som sammanlagt inom EES erbjuds till investerare under en tid av tolv månader motsvarar högst 2,5 miljoner euro. Bestämmelser i EU:s förordning om referensvärden 2 § För ett prospekt som avser värdepapper som hänvisar till ett referensvärde finns bestämmelser om vad ett prospekt ska innehålla i artikel 29.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014. Kompletterande uppgifter i ett prospekt 3 § Om Finansinspektionen vid granskningen av ett prospekt enligt artikel 20 i EU:s prospektförordning bedömer att det behövs för att investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittenten eller erbjudandet, får inspektionen kräva att emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande av värdepapperen till handel på en reglerad marknad kompletterar prospektet med ytterligare uppgifter utöver dem som prospektet ska innehålla enligt förordningen. Granskning av prospektliknande dokument 4 § Vid ett offentligt uppköpserbjudande enligt lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, där vederlaget utgörs av värdepapper, får budgivaren samtidigt med ansökan om godkännande av erbjudandehandlingen ansöka om att Finansinspektionen ska granska om erbjudandehandlingen innehåller den information som krävs enligt artikel 1.4 f och 1.5 första stycket e i EU:s prospektförordning. Om Finansinspektionen bedömer att erbjudandehandlingen inte innehåller den information som krävs ska inspektionen inom de tidsfrister som anges i artikel 20.2-20.4 i EU:s prospektförordning meddela beslut om att ett prospekt ska upprättas. 5 § Vid en fusion enligt 23 kap. aktiebolagslagen (2005:551) eller en delning enligt 24 kap. samma lag, där minst ett av bolagen är ett publikt aktiebolag, får de deltagande bolagen ansöka om att Finansinspektionen ska granska om ett dokument innehåller den information som krävs enligt artikel 1.4 g och 1.5 första stycket f i EU:s prospektförordning. Om Finansinspektionen bedömer att dokumentet inte innehåller den information som krävs ska inspektionen inom de tidsfrister som anges i artikel 20.2-20.4 i EU:s prospektförordning meddela beslut om att ett prospekt ska upprättas. Bemyndigande 6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. hur det belopp som avses i 1 § ska beräknas när erbjudandet görs i en annan valuta än euro, 2. på vilket språk sådana dokument som avses i artikel 1.4 f och g och 1.5 första stycket e, f och j v i EU:s prospektförordning ska upprättas, och 3. på vilket språk ett prospekt, tillägg till prospekt eller universellt registreringsdokument ska upprättas. 3 kap. Utredningsbefogenheter Föreläggande om att lämna uppgifter 1 § För tillsynen över att bestämmelserna i EU:s prospektförordning följs får Finansinspektionen besluta att förelägga 1. en fysisk eller juridisk person att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Förbud 2 § Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad, om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet till handel strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda reklam som avser ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad, om det finns skälig anledning att anta att reklamen, erbjudandet eller upptagandet till handel strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket får gälla under högst tio arbetsdagar. 3 § Om ett erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning, får Finansinspektionen förbjuda 1. erbjudandet eller upptagandet till handel, eller 2. reklam som avser erbjudandet eller upptagandet till handel. Ett sådant förbud ska upphävas om erbjudandet eller upptagandet till handel inte längre strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning. Befogenhet enligt annan lag 4 § I 22 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden finns bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att besluta om handelsstopp. Korrigering av felaktig eller vilseledande information 5 § Om det förekommer felaktiga eller vilseledande uppgifter i ett prospekt får Finansinspektionen offentliggöra korrekta uppgifter. Avbruten granskning av ett prospekt m.m. 6 § Om ett värdepapper omfattas av ett produktingripande enligt artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument, får Finansinspektionen avbryta granskningen av ett prospekt som har getts in till inspektionen för godkännande, eller förelägga en emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad att avbryta eller begränsa erbjudandet av värdepapper till allmänheten eller upptagandet till handel i enlighet med produktingripandet. Platsundersökning 7 § Om det är nödvändigt för tillsynen över att en fysisk eller juridisk person följer bestämmelserna i EU:s prospektförordning, får Finansinspektionen genomföra en undersökning i personens verksamhetslokaler. Vite 8 § Ett föreläggande eller förbud enligt 1, 2, 3 eller 6 § får förenas med vite. Detsamma gäller ett föreläggande om ändring eller komplettering av ett universellt registreringsdokument enligt artikel 9.9 i EU:s prospektförordning. Internationellt samarbete 9 § Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn motsvarande den tillsyn som inspektionen bedriver enligt denna lag, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn. Detta gäller dock bara i den utsträckning det följer av ett avtal om samarbete som Finansinspektionen, med stöd av regeringens bemyndigande, har ingått med den utländska myndigheten. Om en begäran avser rättslig hjälp i brottmål, gäller i stället lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. 4 kap. Ansvaret för prospekt 1 § I 29 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551) finns bestämmelser om ansvar för skada som har tillfogats en aktieägare eller någon annan när ett prospekt har upprättats och EU:s prospektförordning har överträtts. 2 § En person får göras ansvarig för uppgifter som ingår i eller saknas i sammanfattningen i ett prospekt eller en översättning av den bara om sammanfattningen eller översättningen är vilseledande eller felaktig i förhållande till de andra delarna av prospektet eller om sammanfattningen, tillsammans med de andra delarna av prospektet, inte förmedlar nyckelinformation. 5 kap. Ingripanden Överträdelser 1 § Finansinspektionen ska ingripa mot en emittent, erbjudare av värdepapper till allmänheten eller person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad som har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s prospektförordning genom att 1. inte registrera det slutliga emissionsbeloppet och volymen värdepapper hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller göra dessa uppgifter tillgängliga för allmänheten enligt artikel 17.2, 2. inte ansöka om godkännande av ett prospekt enligt artikel 20 trots att prospektskyldighet föreligger, 3. inte offentliggöra, eller hålla tillgängligt, ett prospekt, tillägg till prospekt eller universellt registreringsdokument enligt artikel 21, 4. inte ange när giltighetstiden för ett prospekt och ett eventuellt tillägg till prospekt löper ut enligt artikel 21.8, 5. inte lämna ut en kostnadsfri kopia av ett prospekt eller tillägg till prospekt till investerare enligt artikel 21.11, 6. inte uppfylla kraven på innehållet i en annons eller i sådan information som lämnas i skriftlig eller muntlig form enligt artikel 22.2-22.5, 7. inte ansöka om godkännande av ett tillägg till ett prospekt enligt artikel 23, eller 8. inte informera investerare om rätten att återkalla ett tidigare lämnat samtycke till att köpa eller teckna sig för värdepapper enligt artikel 23.2 och 23.3. 2 § Finansinspektionen ska ingripa mot en emittent, erbjudare av värdepapper till allmänheten eller person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad som i ett prospekt eller tillägg till prospekt har utelämnat väsentlig information eller som har lämnat information som är vilseledande eller felaktig på ett sätt som är ägnat att påverka allmänhetens möjlighet att göra en välgrundad bedömning av emittenten eller erbjudandet. 3 § Finansinspektionen ska ingripa mot den som, i egenskap av finansiell mellanhand, har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s prospektförordning genom att 1. återförsälja värdepapper till icke-kvalificerade investerare i strid med artikel 5.2, 2. inte lämna ut en kostnadsfri kopia av ett prospekt eller tillägg till prospekt till investerare enligt artikel 21.11, eller 3. inte lämna information till investerare enligt artikel 23.3. Sanktioner och åtgärder Ingripande 4 § Ett ingripande enligt någon av 1-3 §§ sker genom beslut om 1. föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande, 2. anmärkning, 3. att inte godkänna prospekt enligt 7 §, eller 4. sanktionsavgift enligt 5 §. Ett beslut om föreläggande enligt första stycket 1 får förenas med vite. Ett ingripande enligt denna lag får inte ske om överträdelsen omfattas av ett föreläggande om vite och överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet. Sanktionsavgifter 5 § Sanktionsavgiften för en överträdelse som anges i 1-3 §§ ska fastställas till högst det högsta av 1. för en juridisk person: a) ett belopp som per den 20 juli 2017 i svenska kronor motsvarade 5 000 000 euro, b) tre procent av den juridiska personens omsättning eller, i före-kommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå närmast före-gående räkenskapsår, eller c) två gånger den vinst som den juridiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, 2. för en fysisk person: a) ett belopp som per den 20 juli 2017 i svenska kronor motsvarade 700 000 euro, eller b) två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Avgiften tillfaller staten. 6 § Om en överträdelse har skett under den juridiska personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får när den högsta sanktionsavgiften ska beräknas enligt 5 § omsättningen uppskattas. 7 § Finansinspektionen får besluta att ett prospekt som upprättas av en viss emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande till handel på en reglerad marknad inte ska godkännas under en viss tid, dock högst fem år, om emittenten, erbjudaren eller personen som avser att ansöka om upptagande till handel allvarligt och vid upprepade tillfällen har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s prospektförordning. Att bestämma sanktion 8 § Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till graden av ansvar för den som har begått överträdelsen och skador som uppkommit till följd av överträdelsen. 9 § Utöver det som anges i 8 § ska det i försvårande riktning beaktas om den som har begått överträdelsen tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning bör särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. I förmildrande riktning ska det beaktas om den som har begått överträdelsen 1. i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. har vidtagit åtgärder efter överträdelsen för att undvika att den upprepas. 10 § Finansinspektionen får avstå från ingripande, om 1. överträdelsen är ringa eller ursäktlig, 2. personen i fråga gör rättelse, 3. något annat organ har vidtagit åtgärder mot personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga, eller 4. det annars finns särskilda skäl. 11 § När sanktionsavgiftens storlek ska bestämmas, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 8 och 9 §§ samt till den berörda personens finansiella ställning och, om det går att bestämma, den vinst som personen gjort till följd av regelöverträdelsen. Verkställighet av beslut om sanktionsavgift 12 § En sanktionsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar efter det att ett beslut om den har fått laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. 13 § Om sanktionsavgiften inte har betalats inom den tid som anges i 12 §, ska Finansinspektionen lämna avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken. 14 § En sanktionsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft. 6 kap. Överklagande m.m. Överklagande 1 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande eller förbud enligt EU:s prospektförordning eller enligt denna lag ska gälla omedelbart. 2 § Om Finansinspektionen i ett ärende om granskning och godkännande av ett prospekt enligt artikel 20 i EU:s prospektförordning inte har meddelat beslut om att godkänna eller avslå en ansökan inom den tid som anges i förordningen, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. En begäran om en förklaring som avses i första stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut som avses i första stycket inom fem arbetsdagar från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Lagen tillämpas inte på prospekt som avses i punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2019:000) om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. 3. Ansökningar om godkännande av prospekt som har kommit in till Finansinspektionen före lagens ikraftträdande ska anses ha kommit in den dag lagen träder i kraft. 4. Ingripande enligt denna lag får inte ske för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument dels att 2, 2 b och 2 c kap., 2 a kap. 3 och 6 §§ och 6 kap. 1 e och 1 f §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 6 kap. 1 e och 1 f §§ ska utgå, dels att 1 kap. 1 §, 2 a kap. 11 § och 6 kap. 1 a, 1 c, 1 d, 1 h, 3 a, 3 b, 3 l, 3 n, 5 och 5 a §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag betyder aktierelaterat överlåtbart värdepapper: 1. aktie och överlåtbart värdepapper som kan jämställas med aktie, såsom interimsbevis, fondaktierätt och teckningsrätt, samt 2. överlåtbart värdepapper, såsom konvertibel där emittenten har rätt att begära konvertering och teckningsoption, som ger rätt att förvärva sådant värdepapper som avses i 1 genom konvertering eller utövande av annan rättighet som värdepapperet är bärare av, om värdepapperet utfärdats av emittenten av den aktie som rättigheten hänför sig till eller av ett bolag som ingår i samma koncern som den emittenten, anmält avvecklingssystem: det som anges i 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, budgivare: den som lämnar ett offentligt uppköpserbjudande, börs: det som anges i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, emissionsprogram: ett program för utgivning av icke aktierelaterade överlåtbara värdepapper av likartad sort eller kategori, fortlöpande eller vid upprepade tillfällen under en särskilt angiven emissionsperiod, emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet, finansiella instrument: det som anges i 1 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden, företag med begränsat börsvärde: ett företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har ett genomsnittligt börsvärde på mindre än 100 miljoner euro beräknat på slutkursen för de tre föregående kalenderåren, kvalificerade investerare: 1. kund som avses i 9 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna kund har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, 2. kund som avses i 9 kap. 5 § lagen om värdepappersmarknaden, 3. enhet som avses i 9 kap. 7 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna enhet har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, samt 4. kund som avses i punkten 13 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om värdepappersmarknaden, marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, målbolag: bolag till vars aktieägare ett offentligt uppköpserbjudande lämnas, nyckelinformation: väsentlig och väl strukturerad information som ska lämnas till investerare med följande innehåll: 1. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med emittenten och eventuell garant, innefattande tillgångar, skulder och finansiell ställning, 2. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med investeringen i värdepapperet, innefattande eventuella rättigheter förenade med värdepapperet, 3. erbjudandets allmänna villkor, inklusive en uppskattning av de kostnader som emittenten eller erbjudaren tar ut av investeraren, 4. närmare upplysningar om upptagandet till handel, och 5. motiven för erbjudandet och användningen av de medel som emissionen tillför, offentligt uppköpserbjudande: ett offentligt erbjudande till innehavare av aktier som har getts ut av ett svenskt eller utländskt bolag att överlåta samtliga eller en del av dessa aktier till budgivaren, penningmarknadsinstrument: det som anges i 1 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden, prospektdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, prospektförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser, i lydelsen enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1604, reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, samverkande system: det som anges i 2 § lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, och överlåtbara värdepapper: det som anges i 1 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden. 2 a kap. 11 § Vad som sägs i 2 kap. 29-31 §§ och 34 § skall också gälla för erbjudandehandlingar. Vad som sägs i artiklarna 21.2, 21.5 första stycket och 21.11 samt 23.1 och 23.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG ska också gälla för erbjudandehandlingar. Lydelse enligt prop. 2017/18:263 Föreslagen lydelse 6 kap. 1 a § För övervakningen av att denna lag följs, liksom prospektförordningen och lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, får Finansinspektionen begära att För övervakningen av att denna lag och lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden följs, får Finansinspektionen begära att 1. ett företag eller någon annan tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken inställer sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Vid tillämpningen av 2, 2 b och 4 kap. gäller inte första stycket 2. Om en begäran från en utländsk myndighet enligt 6 § avser en fråga som rör reglering som motsvarar den i 2, 2 b eller 4 kap., gäller inte första stycket 2. Vid tillämpningen av 4 kap. gäller inte första stycket 2. Om en begäran från en utländsk myndighet enligt 6 § avser en fråga som rör reglering som motsvarar den i 4 kap., gäller inte första stycket 2. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 c § Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten, ett upptagande av överlåtbara värdepapper till handel på en reglerad marknad eller ett offentligt uppköpserbjudande, om inspektionen har skälig anledning att anta att erbjudandet, upptagandet till handel eller uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller prospektförordningen. Ett sådant förbud får gälla under högst tio arbetsdagar. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande, om det finns skälig anledning att anta att uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Finansinspektionen får permanent förbjuda ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten, om inspektionen finner att bestämmelserna i denna lag eller prospektförordningen har överträtts. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda reklam som avser ett offentligt uppköpserbjudande om det finns skälig anledning att anta att reklamen eller uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Finansinspektionen får permanent förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande, om inspektionen finner att bestämmelserna i lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden har överträtts. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket får gälla under högst tio arbetsdagar. 1 d § Finansinspektionen får förbjuda reklam som avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten, ett upptagande av överlåtbara värdepapper till handel på en reglerad marknad eller ett offentligt uppköpserbjudande, om inspektionen har skälig anledning att anta att erbjudandet, upptagandet eller uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller prospektförordningen. Om förbudet är tillfälligt, får det gälla under högst tio arbetsdagar. Finansinspektionen får förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande om det strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Finansinspektionen får förbjuda reklam som avser ett offentligt uppköpserbjudande om reklamen eller uppköpserbjudandet strider mot denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Ett förbud som avses i första eller andra stycket ska upphävas om uppköpserbjudandet eller reklamen inte längre strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. 1 h § Om Finansinspektionen finner att en anmälan inte har gjorts som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat där bolaget har sitt säte eller, om bolaget inte har säte i en stat inom EES, den stat som avses i artikel 2.1 m iii i prospektdirektivet. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om Finansinspektionen finner att en anmälan inte har gjorts som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat där bolaget har sitt säte eller, om bolaget inte har säte i en stat inom EES, den stat som avses i artikel 2.1 i i öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om en anmälan fortfarande inte görs trots de åtgärder som har vidtagits av den behöriga myndighet som Finansinspektionen har underrättat, och en sådan anmälan ska göras enligt en offentlig reglering som bygger på öppenhetsdirektivet och som har antagits av den stat som avses i första stycket, får Finansinspektionen besluta att den anmälningsskyldige ska anmäla innehavet till bolaget och till Finansinspektionen. Innan åtgärden vidtas ska inspektionen underrätta den utländska behöriga myndigheten. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart som möjligt. 3 a § Finansinspektionen ska besluta att en sanktionsavgift ska tas ut av den som 1. trots att prospektskyldighet föreligger inte i rätt tid ansöker om godkännande av ett prospekt enligt 2 kap. 25 §, 2. inte ansöker om godkännande av ett tillägg till ett prospekt enligt 2 kap. 34 §, 3. inte offentliggör ett prospekt enligt 2 kap. 28 och 29 §§ eller ett tillägg till ett prospekt enligt 2 kap. 34 §, 4. trots att det finns en skyldighet att upprätta en erbjudandehandling inte ansöker om godkännande enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, 1. trots att det finns en skyldig-het att upprätta en erbjudande-handling inte ansöker om godkännande enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, 2. inte ansöker om godkännande av ett tillägg till en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 11 §, 5. inte offentliggör en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 9 §, 3. inte offentliggör en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 9 § eller ett tillägg till en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 11 §, 6. inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till aktiebolaget och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 § andra stycket, eller 7. inte i rätt tid offentliggör uppgifter enligt 4 kap. 9 § första stycket eller 18 §. 4. inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till aktiebolaget och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 § andra stycket, eller 5. inte i rätt tid offentliggör uppgifter enligt 4 kap. 9 § första stycket eller 18 §. Avgiften tillfaller staten. 3 b § För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 1-5 ska sanktionsavgiften fastställas till lägst 50 000 kronor och högst 10 miljoner kronor. För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 6 ska sanktionsavgiften fastställas till lägst 15 000 kronor och högst det högsta av För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 1-3 ska sanktionsavgiften fastställas till lägst 50 000 kronor och högst 10 miljoner kronor. För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 4 ska sanktionsavgiften fastställas till lägst 15 000 kronor och högst det högsta av 1. för en juridisk person: a) ett belopp som per den 26 november 2013 i kronor motsvarade tio miljoner euro, b) fem procent av den juridiska personens omsättning eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå närmast föregående räkenskapsår, eller c) två gånger den vinst som den juridiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. 2. för en fysisk person: a) ett belopp som per den 26 november 2013 i kronor motsvarade två miljoner euro, eller b) två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 7 ska sanktionsavgiften fastställas enligt andra stycket 1. Om överträdelsen som anges i 3 a § första stycket 6 eller 7 har skett under den juridiska personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas. För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 5 ska sanktionsavgiften fastställas enligt andra stycket 1. Om överträdelsen som anges i 3 a § första stycket 4 eller 5 har skett under den juridiska personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas. 3 l § Finansinspektionen får meddela ett beslut om en sanktionsavgift bara om den som inspektionen avser att ta ut avgiften av har delgetts en upplysning om att frågan om sanktionsavgift har tagits upp av inspektionen 1. inom sex månader från det att överträdelsen ägde rum i de fall som avses i 3 a § första stycket 1-5, eller 1. inom sex månader från det att överträdelsen ägde rum i de fall som avses i 3 a § första stycket 1-3, eller 2. inom två år från det att överträdelsen ägde rum i de fall som avses i 3 a § första stycket 6 eller 7. 2. inom två år från det att överträdelsen ägde rum i de fall som avses i 3 a § första stycket 4 eller 5. 3 n § En sanktionsavgift som har beslutats enligt 3 a § första stycket 1-5 faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet eller domen fått laga kraft. En sanktionsavgift som har beslutats enligt 3 a § första stycket 1-3 faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet eller domen fått laga kraft. 5 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet enligt denna lag samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i den utsträckning som följer av prospektdirektivet och av öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet enligt denna lag samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i den utsträckning som följer av öppenhetsdirektivet. 5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 22.2 i prospektdirektivet och artikel 25.2a i öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 25.2a i öppenhetsdirektivet. 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller för prospekt som har godkänts före den 21 juli 2019 till dess att prospektets giltighetstid löper ut eller senast till den 22 juli 2020. 3. Äldre bestämmelser gäller i fråga om överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 7 § Bara ett svenskt eller utländskt kreditinstitut får driva näringsverksamhet som har till ändamål att ta emot återbetalningspliktiga medel från allmänheten, om inte annat är särskilt föreskrivet. Första stycket gäller inte för verksamhet för vilken det skall upprättas prospekt enligt lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument eller motsvarande utländska bestämmelser. Första stycket gäller inte för verksamhet för vilken det ska upprättas prospekt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om sådan inlåningsverksamhet som andra företag än institut enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti får driva. Lagen gäller inte för inlåningsverksamhet för vilken det skall upprättas prospekt enligt lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument eller motsvarande utländska bestämmelser. Lagen gäller inte för inlåningsverksamhet för vilken det ska upprättas prospekt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) Härigenom föreskrivs att 19 kap. 35 § och 29 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 kap. 35 § Vid ett publikt aktiebolags överlåtelse av egna aktier på annat sätt än som anges i 32 § tillämpas 1. vad som gäller vid nyemission av aktier enligt: 11 kap. 2 § första stycket om beslutanderätt, 11 kap. 5 § om emissionsbevis m.m., 11 kap. 8 § om registrering av teckningsrätter m.m. i avstämningsbolag, 11 kap. 9 § om försäljning av överskjutande teckningsrätter, 13 kap. 1 § första och andra styckena om företrädesrätt, 13 kap. 2 § om beslut att avvika från aktieägarnas företrädesrätt, 13 kap. 3 § om upprättande av förslag till beslut, 13 kap. 6 § om kompletterande information, 13 kap. 7 § om apportegendom och kvittning, 13 kap. 8 § om revisorsgranskning, 13 kap. 9 § om tillhandahållande av förslag till beslut m.m., 13 kap. 10 § om kallelsens innehåll, 13 kap. 12 § om underrättelse, 13 kap. 13 § om hur teckning skall ske, 13 kap. 18 § om tilldelning av aktier, 13 kap. 31 § första stycket om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, 13 kap. 35 § om styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande, 2. vad som gäller vid nyemission eller överlåtelse av aktier enligt 16 kap., och 3. vad som enligt lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument gäller om prospekt vid erbjudanden om finansiella instrument till allmänheten. 3. vad som gäller om prospekt vid erbjudanden om värdepapper till allmänheten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG. I fråga om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande gäller 13 kap. 31 § andra stycket, 32 och 33 §§ i tillämpliga delar. I fråga om styrelsebeslut enligt bemyndigande av bolagsstämman gäller 13 kap. 36 och 38 §§ i tillämpliga delar. 29 kap. 1 § En stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. Om bolaget har upprättat ett prospekt, en erbjudandehandling som avses i 2 a kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument eller ett sådant dokument som avses i 2 b kap. 2 § eller 2 c kap. 2 § samma lag, gäller vad som sägs i första stycket andra meningen även skada som tillfogas genom överträdelse av 2, 2 a, 2 b eller 2 c kap. nämnda lag eller kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser. Om bolaget har upprättat ett prospekt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129, ett sådant dokument som avses i artikel 1.4 g och 1.5 första stycket f i samma förordning eller en erbjudandehandling som avses i 2 a kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, gäller vad som sägs i första stycket andra meningen även skada som tillfogas genom överträdelse av nämnda förordning eller 2 a kap. nämnda lag i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs att 11 kap. 13 §, 13 kap. 3 § och 22 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 kap. 13 § Ett värdepappersinstitut som driver en MTF-plattform får ansöka hos Finansinspektionen om att få plattformen registrerad som en tillväxtmarknad för små och medelstora företag. Finansinspektionen ska bifalla ansökan om 1. minst 50 procent av de emittenter vars finansiella instrument tas upp till handel på plattformen är små och medelstora företag, 2. det finns lämpliga kriterier för upptagande av finansiella instrument till handel på plattformen, 3. det finns tillräcklig information offentliggjord för att göra det möjligt för investerare att fatta ett välgrundat beslut om att investera eller inte investera i de finansiella instrumenten, antingen i form av ett prospekt enligt 2 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument eller, om ett prospekt inte krävs enligt den lagen, ett upptagandedokument, 3. det finns tillräcklig information offentliggjord för att göra det möjligt för investerare att fatta ett välgrundat beslut om att investera eller inte investera i de finansiella instrumenten, antingen i form av ett prospekt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG eller, om ett prospekt inte krävs, ett upptagandedokument, 4. det finns ändamålsenlig, fortlöpande och regelbunden finansiell rapportering från emittenterna, 5. emittenterna och personer som har ledande ställning hos dem samt närstående till emittenterna och personer som har ledande ställning hos emittenterna uppfyller kraven i marknadsmissbruksförordningen, 6. tillsynsinformation som rör emittenterna lagras och sprids till allmänheten, och 7. det finns effektiva system och kontroller som syftar till att förhindra och upptäcka marknadsmissbruk i enlighet med kraven i marknadsmissbruksförordningen. 13 kap. 3 § Finansiella instrument får tas upp till handel på en reglerad marknad genom att börsen, efter prövning enligt 15 kap. 2 §, beslutar om upptagande till handel. Om det finns en skyldighet enligt 2 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument att upprätta ett prospekt, får handel med instrumentet inte inledas förrän Om det finns en skyldighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 att upprätta ett prospekt, får handel med instrumentet inte inledas förrän 1. prospektet har godkänts och registrerats hos Finansinspektionen eller inspektionen har fått ett intyg som avses i 2 kap. 36 § samma lag, och 2. prospektet har offentliggjorts enligt den lagen. 1. prospektet har godkänts och registrerats hos Finansinspektionen eller inspektionen har fått en anmälan enligt artikel 25 i den förordningen, och 2. prospektet har offentliggjorts enligt förordningen. 22 kap. 1 § Finansinspektionen ska, efter en underrättelse om handelsstopp enligt 11 kap. 12 § fjärde stycket eller 13 kap. 7 a § fjärde stycket, så snart det kan ske besluta om handelsstoppet ska bestå, om det berott på 1. misstänkt marknadsmissbruk, 2. ett uppköpserbjudande, eller 3. att investerarna inte i tillräcklig omfattning har tillgång till information om emittenten eller det finansiella instrumentet. 2. ett uppköpserbjudande, 3. att investerarna inte i tillräcklig omfattning har tillgång till information om emittenten eller det finansiella instrumentet, eller 4. att emittentens ställning är sådan att handeln skulle skada investerarnas intressen. Finansinspektionen får, utan föregående beslut av en börs eller ett värdepappersinstitut, besluta om handelsstopp på sådan grund som anges i första stycket. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 30 kap. 4 b § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2018:1228 Föreslagen lydelse 30 kap. 4 b § Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter eller lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter, lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution eller lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om 1. anmälan eller utsagan avser en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för a) värdepapperscentralers och utsedda kreditinstituts verksamhet, b) verksamhet i värdepappersinstitut, börser och leverantörer av datarapporteringstjänster, c) den som utvecklar, ger råd om eller säljer en Priip-produkt, eller d) försäkringsdistributörers verksamhet, och c) den som utvecklar, ger råd om eller säljer en Priip-produkt, d) försäkringsdistributörers verksamhet, eller e) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, och 2. uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men. Sekretessen enligt andra stycket gäller inte beslut om sanktioner eller sanktionsförelägganden. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att det i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska införas en ny paragraf, 16 kap. 3 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 kap. 3 § Om Finansinspektionen i ett ärende om registrering enligt artikel 14 eller 14a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 eller artikel 15 eller 15a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 inte meddelar beslut inom två månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. En begäran om förklaring ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Finansinspektionen inte har meddelat beslut som avses i första stycket inom två månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2019. Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning dels att rubriken närmast före 2 kap. 2 § ska lyda "Offentliggörande av insiderinformation", dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 2 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 2 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om på vilket språk insiderinformation ska offentliggöras. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2019. Förteckning över remissinstanserna Aktiemarknadsbolagens förening, Aktiemarknadsnämnden, Andra AP-fonden, Bokföringsnämnden, FAR, Finansbolagens Förening, Finansinspektionen, Fjärde AP-fonden, Fondbolagens förening, Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden, Företagarna, Första AP-fonden, Förvaltningsrätten i Stockholm, Handelshögskolan i Stockholm, Institutionella ägares förening för regleringsfrågor på aktiemarknaden, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholm universitet, Kammarrätten i Stockholm, Kollegiet för svensk bolagsstyrning, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Nasdaq Stockholm AB, Nordic Growth Market NGM AB, Näringslivets Regelnämnd NNR, Regelrådet, Riksgäldskontoret, Rådet för finansiell rapportering, Sparbankernas Riksförbund, Spotlight Stock Market, Stockholms handelskammare, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svensk Försäkring, Svenskt Näringsliv, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Finansanalytikers Förening, Sveriges Riksbank, Sjunde AP-fonden, Sjätte AP-fonden, Tillväxtverket, Tredje AP-fonden. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning Härigenom förskrivs följande. 1 kap. Inledande bestämmelser 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, i denna lag kallad EU:s prospektförordning. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU:s prospektförordning. 2 § Denna lag omfattar även frivilligt upprättade prospekt enligt artikel 4 i EU:s prospektförordning. 3 § Om information som enligt EU:s prospektförordning ska framgå av prospekt och marknadsföringsmaterial inte tillhandahålls på det sätt och i den form som följer av förordningen, ska även marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag för bestämmelserna i 29-36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket den lagen. 4 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU:s prospektförordning. 5 § För att bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt denna lag ska de företag som står under inspektionens tillsyn betala årliga avgifter. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar enligt EU:s prospektförordning eller denna lag. Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna. 2 kap. Vissa bestämmelser om upprättande av prospekt m.m. Tröskelvärde för prospektskyldighet 1 § När värdepapper erbjuds till allmänheten behöver prospekt inte upprättas om det sammanlagda vederlaget för de värdepapper som erbjuds till investerare inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) under en tid av tolv månader motsvarar högst 2,5 miljoner euro. Godkännande av prospekt i vissa fall 2 § Om det finns särskilda skäl får Finansinspektionen godkänna ett prospekt trots att inspektionen har fattat ett beslut enligt 5 kap. 5 § om att inte godkänna sådana prospekt under en viss tid. Ytterligare bestämmelser i EU:s förordning om referensvärden 3 § För ett prospekt som avser värdepapper som hänvisar till ett referensvärde finns ytterligare bestämmelser om vad prospektet ska innehålla i artikel 29.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1011 av den 8 juni 2016 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2014/17/EU och förordning (EU) nr 596/2014. Kompletterande uppgifter i ett prospekt 4 § Om Finansinspektionen vid granskningen av ett prospekt enligt artikel 20 i EU:s prospektförordning bedömer att det behövs för att investerare ska kunna göra en välgrundad bedömning av emittenten eller erbjudandet, får inspektionen kräva att emittenten, erbjudaren eller den person som ansöker om upptagande av värdepapperen till handel på en reglerad marknad kompletterar prospektet med ytterligare uppgifter utöver dem som prospektet ska innehålla enligt förordningen. Granskning av dokument som i vissa fall får användas i stället för ett prospekt 5 § Vid ett offentligt uppköpserbjudande enligt lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden där vederlaget utgörs av värdepapper, får budgivaren samtidigt med ansökan om godkännande av erbjudandehandlingen ansöka om att Finansinspektionen ska granska om erbjudandehandlingen innehåller den information som krävs enligt artikel 1.4 f och 1.5 första stycket e i EU:s prospektförordning. Om Finansinspektionen bedömer att erbjudandehandlingen inte innehåller den information som krävs, ska inspektionen inom de tidsfrister som anges i artikel 20.2-20.4 i förordningen meddela beslut om att ett prospekt ska upprättas. 6 § Vid en fusion enligt 23 kap. aktiebolagslagen (2005:551) eller en delning enligt 24 kap. samma lag där minst ett av bolagen är ett publikt aktiebolag, får de deltagande bolagen ansöka om att Finansinspektionen ska granska om ett dokument innehåller den information som krävs enligt artikel 1.4 g och 1.5 första stycket f i EU:s prospektförordning. Om Finansinspektionen bedömer att dokumentet inte innehåller den information som krävs, ska inspektionen inom de tidsfrister som anges i artikel 20.2-20.4 i förordningen meddela beslut om att ett prospekt ska upprättas. Bemyndigande 7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. hur det tröskelvärde som avses i 1 § ska beräknas när erbjudandet görs i en annan valuta än euro, 2. på vilket språk ett prospekt, tillägg till prospekt eller universellt registreringsdokument ska upprättas, och 3. på vilket språk sådana dokument som avses i artikel 1.4 f och g och 1.5 första stycket e, f och j v i EU:s prospektförordning ska upprättas. 3 kap. Tillsyns- och utredningsbefogenheter Föreläggande om att lämna uppgifter 1 § För tillsynen över att bestämmelserna i EU:s prospektförordning följs får Finansinspektionen besluta att förelägga 1. en fysisk eller juridisk person att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Förbud 2 § Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad, om det finns skälig anledning att anta att erbjudandet eller upptagandet till handel strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda reklam som avser ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad, om det finns skälig anledning att anta att reklamen, erbjudandet eller upptagandet till handel strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket får gälla under högst tio arbetsdagar. 3 § Om ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning, får Finansinspektionen förbjuda 1. erbjudandet eller upptagandet till handel, och 2. reklam som avser erbjudandet eller upptagandet till handel. Ett sådant förbud ska upphävas om erbjudandet eller upptagandet till handel inte längre strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning. Handelsstopp 4 § I 22 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden finns bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att besluta om handelsstopp i vissa fall. 5 § Finansinspektionen får besluta att handeln med ett finansiellt instrument på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska avbrytas tillfälligt om det finns skälig anledning att anta att bestämmelserna i EU:s prospektförordning har överträtts. Beslutet får gälla under högst tio arbetsdagar. 6 § Finansinspektionen får besluta att handeln med ett finansiellt instrument på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska avbrytas om bestämmelserna i EU:s prospektförordning har överträtts. Beslutet ska upphävas om överträdelsen har upphört. Korrigering av felaktig eller vilseledande information 7 § Om det förekommer felaktiga eller vilseledande uppgifter i ett prospekt, får Finansinspektionen offentliggöra korrekta uppgifter. Avbruten prospektgranskning och föreläggande vid produktingripande 8 § Om ett värdepapper omfattas av ett produktingripande som Finansinspektionen har beslutat enligt artikel 42 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument, får Finansinspektionen 1. avbryta granskningen av ett prospekt som har getts in till inspektionen för godkännande, och 2. förelägga en emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad att avbryta eller begränsa erbjudandet av värdepapper till allmänheten eller upptagandet till handel i enlighet med produktingripandet. Platsundersökning 9 § Om det är nödvändigt för tillsynen över att en fysisk eller juridisk person följer bestämmelserna i EU:s prospektförordning, får Finansinspektionen genomföra en undersökning i personens verksamhetslokaler. Vite 10 § Ett föreläggande eller förbud enligt 1, 2, 3 eller 8 § får förenas med vite. Detsamma gäller ett föreläggande om ändring eller komplettering av ett universellt registreringsdokument enligt artikel 9.9 i EU:s prospektförordning. Internationellt samarbete 11 § Finansinspektionen ska inom ramen för sin befogenhet, efter begäran från en myndighet i ett land utanför EES som har behörighet att utöva tillsyn motsvarande den tillsyn som inspektionen bedriver enligt denna lag, lämna eller kontrollera information som behövs för att den utländska myndigheten ska kunna utöva sin tillsyn. Detta gäller dock bara i den utsträckning det följer av ett avtal om samarbete som Finansinspektionen, med stöd av regeringens bemyndigande, har ingått med den utländska myndigheten. Om en begäran avser rättslig hjälp i brottmål, gäller i stället lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. 4 kap. Ansvaret för prospekt 1 § I 29 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551) finns bestämmelser om ansvar för skada som har tillfogats en aktieägare eller någon annan när ett prospekt har upprättats och EU:s prospektförordning har överträtts. 2 § En person får göras ansvarig för uppgifter som ingår i eller saknas i sammanfattningen i ett prospekt eller en översättning av den bara om sammanfattningen eller översättningen är vilseledande eller felaktig i förhållande till de andra delarna av prospektet eller om sammanfattningen, tillsammans med de andra delarna av prospektet, inte förmedlar nyckelinformation. 5 kap. Ingripanden Överträdelser 1 § Finansinspektionen ska ingripa mot en emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad och som har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s prospektförordning genom att 1. inte registrera det slutliga emissionsbeloppet och volymen värdepapper hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten eller göra dessa uppgifter tillgängliga för allmänheten enligt artikel 17.2, 2. inte ansöka om godkännande av ett prospekt enligt artikel 20 trots att det finns en sådan skyldighet, 3. inte offentliggöra, eller hålla tillgängligt, ett prospekt, tillägg till prospekt eller universellt registreringsdokument enligt artikel 21, 4. inte ange när giltighetstiden för ett prospekt och ett eventuellt tillägg till prospekt löper ut enligt artikel 21.8, 5. inte lämna ut en kostnadsfri kopia av ett prospekt eller tillägg till prospekt till investerare enligt artikel 21.11, 6. inte uppfylla kraven på innehållet i en annons eller i sådan information som ska lämnas i skriftlig eller muntlig form enligt artikel 22.2-22.5, 7. inte ansöka om godkännande av ett tillägg till ett prospekt enligt artikel 23, 8. inte informera investerare om rätten att återkalla ett tidigare lämnat samtycke till att köpa eller teckna sig för värdepapper enligt artikel 23.2 och 23.3, eller 9. inte uppfylla kraven i fråga om språk enligt artikel 27 eller föreskrifter om språk som har meddelats med stöd av 2 kap. 7 §. 2 § Finansinspektionen ska ingripa mot en emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad och som i ett prospekt eller tillägg till prospekt har utelämnat väsentlig information eller som har lämnat information som är vilseledande eller felaktig på ett sätt som är ägnat att påverka allmänhetens möjlighet att göra en välgrundad bedömning av emittenten eller de värdepapper som erbjuds eller tas upp till handel på en reglerad marknad. 3 § Finansinspektionen ska ingripa mot den som, i egenskap av finansiell mellanhand, har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s prospektförordning genom att 1. återförsälja värdepapper till icke-kvalificerade investerare i strid med artikel 5.2, 2. inte lämna ut en kostnadsfri kopia av ett prospekt eller tillägg till prospekt till investerare enligt artikel 21.11, eller 3. inte lämna information till investerare enligt artikel 23.3. Olika typer av ingripanden 4 § Ett ingripande enligt någon av 1-3 §§ sker genom beslut om 1. föreläggande att inom viss tid vidta en viss åtgärd eller upphöra med ett visst agerande, 2. anmärkning, 3. att inte godkänna prospekt enligt 5 §, eller 4. sanktionsavgift enligt 6 §. Ett beslut om föreläggande enligt första stycket 1 får förenas med vite. Ett ingripande enligt denna lag får inte ske om överträdelsen omfattas av ett föreläggande om vite och överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet. Beslut att inte godkänna prospekt under viss tid 5 § Finansinspektionen får besluta att prospekt som upprättas av en viss emittent, erbjudare eller person som ansöker om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad inte ska godkännas under en viss tid, högst fem år, om emittenten, erbjudaren eller personen som ansöker om upptagande till handel allvarligt och vid upprepade tillfällen har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s prospektförordning. Sanktionsavgifter 6 § Sanktionsavgiften för en överträdelse som anges i 1-3 §§ ska fastställas till högst det högsta av 1. för en juridisk person: a) ett belopp som per den 20 juli 2017 i svenska kronor motsvarade 5 000 000 euro, b) tre procent av den juridiska personens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller c) två gånger den vinst som den juridiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, 2. för en fysisk person: a) ett belopp som per den 20 juli 2017 i svenska kronor motsvarade 700 000 euro, eller b) två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Avgiften tillfaller staten. 7 § Om en överträdelse har skett under den juridiska personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas när den högsta sanktionsavgiften ska beräknas enligt 6 §. Val av ingripande 8 § Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till graden av ansvar för den som har begått överträdelsen och skador som uppkommit till följd av överträdelsen. 9 § Utöver det som anges i 8 § ska det i försvårande riktning beaktas om den som har begått överträdelsen tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. I förmildrande riktning ska det beaktas om den som har begått överträdelsen 1. i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. har vidtagit åtgärder efter överträdelsen för att undvika att den upprepas. 10 § Finansinspektionen får avstå från ingripande, om 1. överträdelsen är ringa eller ursäktlig, 2. personen i fråga gör rättelse, 3. något annat organ har vidtagit åtgärder mot personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga, eller 4. det annars finns särskilda skäl. 11 § När sanktionsavgiftens storlek ska bestämmas, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 8 och 9 §§ samt till den berörda personens finansiella ställning och, om det går att bestämma, den vinst som personen gjort till följd av regelöverträdelsen. Verkställighet av beslut om sanktionsavgift 12 § En sanktionsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom 30 dagar efter det att ett beslut om den har fått laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. 13 § Om sanktionsavgiften inte har betalats inom den tid som anges i 12 §, ska Finansinspektionen lämna avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet ske enligt utsökningsbalken. 14 § En sanktionsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft. 6 kap. Överklagande m.m. 1 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen får bestämma att ett beslut om föreläggande eller förbud enligt EU:s prospektförordning eller enligt denna lag ska gälla omedelbart. 2 § Om Finansinspektionen i ett ärende om granskning och godkännande av ett prospekt enligt artikel 20 i EU:s prospektförordning inte har meddelat beslut om att godkänna eller avslå en ansökan inom den tid som anges i förordningen, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Detsamma gäller om Finansinspektionen inte har begärt några ändringar eller kompletterande information inom de tidsgränser som anges i den artikeln. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. En begäran om en förklaring som avses i första stycket ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Finansinspektionen inte har meddelat ett beslut eller begärt några ändringar eller kompletterande information som avses i första stycket inom de tidsfrister som anges i artikel 20 i EU:s prospektförordning från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Lagen tillämpas inte i fråga om sådana prospekt, erbjudandehandlingar eller dokument som upprättats vid fusioner eller delningar som omfattas av punkt 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2019:000) om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. 3. Finansinspektionen får ta ut avgifter även före lagens ikraftträdande för ansökningar enligt denna lag och EU:s prospektförordning, när sådana ansökningar har kommit in till inspektionen före lagens ikraftträdande. Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument dels att 2, 2 b och 2 c kap., 2 a kap. 3 och 6 §§ och 6 kap. 1 e och 1 f §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 6 kap. 1 e och 1 f §§ ska utgå, dels att 1 kap. 1 §, 2 a kap. 11 § och 6 kap. 1 a, 1 c, 1 d, 1 h, 3 a, 3 b, 3 l, 3 n, 5 och 5 a §§ ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § I denna lag betyder aktierelaterat överlåtbart värdepapper: 1. aktie och överlåtbart värdepapper som kan jämställas med aktie, såsom interimsbevis, fondaktierätt och teckningsrätt, samt 2. överlåtbart värdepapper, såsom konvertibel där emittenten har rätt att begära konvertering och teckningsoption, som ger rätt att förvärva sådant värdepapper som avses i 1 genom konvertering eller utövande av annan rättighet som värdepapperet är bärare av, om värdepapperet utfärdats av emittenten av den aktie som rättigheten hänför sig till eller av ett bolag som ingår i samma koncern som den emittenten, anmält avvecklingssystem: det som anges i 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, budgivare: den som lämnar ett offentligt uppköpserbjudande, börs: det som anges i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och sådant utländskt företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, emissionsprogram: ett program för utgivning av icke aktierelaterade överlåtbara värdepapper av likartad sort eller kategori, fortlöpande eller vid upprepade tillfällen under en särskilt angiven emissionsperiod, emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet, finansiella instrument: det som anges i 1 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden, företag med begränsat börsvärde: ett företag vars överlåtbara värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har ett genomsnittligt börsvärde på mindre än 100 miljoner euro beräknat på slutkursen för de tre föregående kalenderåren, kvalificerade investerare: 1. kund som avses i 9 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna kund har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, 2. kund som avses i 9 kap. 5 § lagen om värdepappersmarknaden, 3. enhet som avses i 9 kap. 7 § lagen om värdepappersmarknaden, om inte denna enhet har begärt att bli behandlad som en icke-professionell kund, samt 4. kund som avses i punkten 13 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om värdepappersmarknaden, marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, målbolag: bolag till vars aktieägare ett offentligt uppköpserbjudande lämnas, nyckelinformation: väsentlig och väl strukturerad information som ska lämnas till investerare med följande innehåll: 1. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med emittenten och eventuell garant, innefattande tillgångar, skulder och finansiell ställning, 2. en kortfattad redogörelse för väsentliga uppgifter om och risker förenade med investeringen i värdepapperet, innefattande eventuella rättigheter förenade med värdepapperet, 3. erbjudandets allmänna villkor, inklusive en uppskattning av de kostnader som emittenten eller erbjudaren tar ut av investeraren, 4. närmare upplysningar om upptagandet till handel, och 5. motiven för erbjudandet och användningen av de medel som emissionen tillför, offentligt uppköpserbjudande: ett offentligt erbjudande till innehavare av aktier som har getts ut av ett svenskt eller utländskt bolag att överlåta samtliga eller en del av dessa aktier till budgivaren, penningmarknadsinstrument: det som anges i 1 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden, prospektdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, prospektförordningen: kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser, i lydelsen enligt kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/1604, reglerad marknad: det som anges i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, samverkande system: det som anges i 2 § lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU, och överlåtbara värdepapper: det som anges i 1 kap. 4 § lagen om värdepappersmarknaden. 2 a kap. 11 § Vad som sägs i 2 kap. 29-31 §§ och 34 § skall också gälla för erbjudandehandlingar. Bestämmelserna i artiklarna 21.2, 21.5 första stycket, 21.11, 23.1 och 23.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG ska också gälla för erbjudandehandlingar. 6 kap. 1 a § För övervakningen av att denna lag följs, liksom prospektförordningen och lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, får Finansinspektionen begära att För övervakningen av att denna lag och lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden följs, får Finansinspektionen begära att 1. ett företag eller någon annan tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat, 2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken inställer sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Vid tillämpningen av 2, 2 b och 4 kap. gäller inte första stycket 2. Om en begäran från en utländsk myndighet enligt 6 § avser en fråga som rör reglering som motsvarar den i 2, 2 b eller 4 kap., gäller inte första stycket 2. Vid tillämpningen av 4 kap. gäller inte första stycket 2. Om en begäran från en utländsk myndighet enligt 6 § avser en fråga som rör reglering som motsvarar den i 4 kap., gäller inte första stycket 2. 1 c § Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten, ett upptagande av överlåtbara värdepapper till handel på en reglerad marknad eller ett offentligt uppköpserbjudande, om inspektionen har skälig anledning att anta att erbjudandet, upptagandet till handel eller uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller prospektförordningen. Ett sådant förbud får gälla under högst tio arbetsdagar. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande, om det finns skälig anledning att anta att uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Finansinspektionen får permanent förbjuda ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten, om inspektionen finner att bestämmelserna i denna lag eller prospektförordningen har överträtts. Finansinspektionen får tillfälligt förbjuda reklam som avser ett offentligt uppköpserbjudande, om det finns skälig anledning att anta att uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Finansinspektionen får permanent förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande, om inspektionen finner att bestämmelserna i lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden har överträtts. Ett beslut om förbud som avses i första eller andra stycket får gälla under högst tio arbetsdagar. 1 d § Finansinspektionen får förbjuda reklam som avser ett erbjudande av överlåtbara värdepapper till allmänheten, ett upptagande av överlåtbara värdepapper till handel på en reglerad marknad eller ett offentligt uppköpserbjudande, om inspektionen har skälig anledning att anta att erbjudandet, upptagandet eller uppköpserbjudandet strider mot bestämmelserna i denna lag eller prospektförordningen. Om förbudet är tillfälligt, får det gälla under högst tio arbetsdagar. Finansinspektionen får förbjuda ett offentligt uppköpserbjudande, om det strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Finansinspektionen får förbjuda reklam som avser ett offentligt uppköpserbjudande, om uppköpserbjudandet strider mot denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. Ett förbud som avses i första eller andra stycket ska upphävas om uppköpserbjudandet inte längre strider mot bestämmelserna i denna lag eller lagen om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden. 1 h § Om Finansinspektionen finner att en anmälan inte har gjorts som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat där bolaget har sitt säte eller, om bolaget inte har säte i en stat inom EES, den stat som avses i artikel 2.1 m iii i prospektdirektivet. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om Finansinspektionen finner att en anmälan inte har gjorts som uppfyller de krav som följer av bestämmelserna i öppenhetsdirektivet, ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i den stat där bolaget har sitt säte eller, om bolaget inte har säte i en stat inom EES, den stat som avses i artikel 2.1 i i öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Om en anmälan fortfarande inte görs trots de åtgärder som har vidtagits av den behöriga myndighet som Finansinspektionen har underrättat, och en sådan anmälan ska göras enligt en offentlig reglering som bygger på öppenhetsdirektivet och som har antagits av den stat som avses i första stycket, får Finansinspektionen besluta att den anmälningsskyldige ska anmäla innehavet till bolaget och till Finansinspektionen. Innan åtgärden vidtas ska inspektionen underrätta den utländska behöriga myndigheten. Finansinspektionen ska också underrätta Europeiska kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten så snart som möjligt. 3 a § Finansinspektionen ska besluta att en sanktionsavgift ska tas ut av den som 1. trots att prospektskyldighet föreligger inte i rätt tid ansöker om godkännande av ett prospekt enligt 2 kap. 25 §, 2. inte ansöker om godkännande av ett tillägg till ett prospekt enligt 2 kap. 34 §, 3. inte offentliggör ett prospekt enligt 2 kap. 28 och 29 §§ eller ett tillägg till ett prospekt enligt 2 kap. 34 §, 4. trots att det finns en skyldighet att upprätta en erbjudandehandling inte ansöker om godkännande enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, 1. trots att det finns en skyldig-het att upprätta en erbjudande-handling inte ansöker om godkännande enligt 2 kap. 3 § lagen (2006:451) om offentliga uppköpserbjudanden på aktiemarknaden, 2. inte ansöker om godkännande av ett tillägg till en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 11 §, 5. inte offentliggör en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 9 §, 3. inte offentliggör en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 9 § eller ett tillägg till en erbjudandehandling enligt 2 a kap. 11 §, 6. inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till aktiebolaget och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 § andra stycket, eller 7. inte i rätt tid offentliggör uppgifter enligt 4 kap. 9 § första stycket eller 18 §. 4. inte i rätt tid fullgör skyldigheten att göra anmälan till aktiebolaget och Finansinspektionen enligt 4 kap. 3 § eller 9 § andra stycket, eller 5. inte i rätt tid offentliggör uppgifter enligt 4 kap. 9 § första stycket eller 18 §. Avgiften tillfaller staten. 3 b § För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 1-5 ska sanktionsavgiften fastställas till lägst 50 000 kronor och högst 10 miljoner kronor. För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 6 ska sanktionsavgiften fastställas till lägst 15 000 kronor och högst det högsta av För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 1-3 ska sanktionsavgiften fastställas till lägst 50 000 kronor och högst 10 miljoner kronor. För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 4 ska sanktionsavgiften fastställas till lägst 15 000 kronor och högst det högsta av 1. för en juridisk person: a) ett belopp som per den 26 november 2013 i kronor motsvarade tio miljoner euro, a) ett belopp som per den 26 november 2013 i svenska kronor motsvarade tio miljoner euro, b) fem procent av den juridiska personens omsättning eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå närmast föregående räkenskapsår, eller b) fem procent av den juridiska personens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå, eller c) två gånger den vinst som den juridiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. 2. för en fysisk person: a) ett belopp som per den 26 november 2013 i kronor motsvarade två miljoner euro, eller a) ett belopp som per den 26 november 2013 i svenska kronor motsvarade två miljoner euro, eller b) två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 7 ska sanktionsavgiften fastställas enligt andra stycket 1. Om överträdelsen som anges i 3 a § första stycket 6 eller 7 har skett under den juridiska personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas. För en överträdelse som anges i 3 a § första stycket 5 ska sanktionsavgiften fastställas enligt andra stycket 1. Om överträdelsen som anges i 3 a § första stycket 4 eller 5 har skett under den juridiska personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas. 3 l § Finansinspektionen får meddela ett beslut om en sanktionsavgift bara om den som inspektionen avser att ta ut avgiften av har delgetts en upplysning om att frågan om sanktionsavgift har tagits upp av inspektionen 1. inom sex månader från det att överträdelsen ägde rum i de fall som avses i 3 a § första stycket 1-5, eller 1. inom sex månader från det att överträdelsen ägde rum i de fall som avses i 3 a § första stycket 1-3, eller 2. inom två år från det att överträdelsen ägde rum i de fall som avses i 3 a § första stycket 6 eller 7. 2. inom två år från det att överträdelsen ägde rum i de fall som avses i 3 a § första stycket 4 eller 5. 3 n § En sanktionsavgift som har beslutats enligt 3 a § första stycket 1-5 faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet eller domen fått laga kraft. En sanktionsavgift som har beslutats enligt 3 a § första stycket 1-3 faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet eller domen fått laga kraft. 5 § Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet enligt denna lag samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i den utsträckning som följer av prospektdirektivet och av öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet enligt denna lag samarbeta och utbyta information med utländska behöriga myndigheter och med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i den utsträckning som följer av öppenhetsdirektivet. 5 a § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 22.2 i prospektdirektivet och artikel 25.2a i öppenhetsdirektivet. Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artikel 25.2a i öppenhetsdirektivet. 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om a) prospekt som har godkänts före ikraftträdandet, till dess att prospektets giltighetstid har löpt ut eller senast till den 22 juli 2020, b) sådana erbjudandehandlingar som avses i 2 a kap. 3 § där det vederlag som erbjuds utgörs av överlåtbara värdepapper som ges ut eller innehas av budgivaren och som har godkänts av Finansinspektionen före ikraftträdandet, till den 22 januari 2020, och c) sådana dokument som enligt 2 b kap. 2 § och 2 c kap. 2 § upprättas vid fusioner och delningar och som har lämnats in för granskning till Finansinspektionen före ikraftträdandet, till den 22 januari 2020. 3. Äldre bestämmelser gäller i fråga om överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 7 § Bara ett svenskt eller utländskt kreditinstitut får driva näringsverksamhet som har till ändamål att ta emot återbetalningspliktiga medel från allmänheten, om inte annat är särskilt föreskrivet. Första stycket gäller inte för verksamhet för vilken det skall upprättas prospekt enligt lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument eller motsvarande utländska bestämmelser. Första stycket gäller inte för verksamhet för vilken det ska upprättas prospekt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG. 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om verksamhet för vilken det har upprättats prospekt som har godkänts före ikraftträdandet till dess att prospektets giltighetstid har löpt ut eller senast till den 22 juli 2020. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om sådan inlåningsverksamhet som andra företag än institut enligt lagen (1995:1571) om insättningsgaranti får driva. Lagen gäller inte för inlåningsverksamhet för vilken det skall upprättas prospekt enligt lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument eller motsvarande utländska bestämmelser. Lagen gäller inte för inlåningsverksamhet för vilken det ska upprättas prospekt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG. 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om verksamhet för vilken det har upprättats prospekt som har godkänts före ikraftträdandet till dess att prospektets giltighetstid har löpt ut eller senast till den 22 juli 2020. Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551) Härigenom föreskrivs att 19 kap. 35 § och 29 kap. 1 § aktiebolagslagen (2005:551) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 kap. 35 § Vid ett publikt aktiebolags överlåtelse av egna aktier på annat sätt än som anges i 32 § tillämpas 1. vad som gäller vid nyemission av aktier enligt: 11 kap. 2 § första stycket om beslutanderätt, 11 kap. 5 § om emissionsbevis m.m., 11 kap. 8 § om registrering av teckningsrätter m.m. i avstämningsbolag, 11 kap. 9 § om försäljning av överskjutande teckningsrätter, 13 kap. 1 § första och andra styckena om företrädesrätt, 13 kap. 2 § om beslut att avvika från aktieägarnas företrädesrätt, 13 kap. 3 § om upprättande av förslag till beslut, 13 kap. 6 § om kompletterande information, 13 kap. 7 § om apportegendom och kvittning, 13 kap. 8 § om revisorsgranskning, 13 kap. 9 § om tillhandahållande av förslag till beslut m.m., 13 kap. 10 § om kallelsens innehåll, 13 kap. 12 § om underrättelse, 13 kap. 13 § om hur teckning skall ske, 13 kap. 18 § om tilldelning av aktier, 13 kap. 31 § första stycket om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, 13 kap. 35 § om styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande, 2. vad som gäller vid nyemission eller överlåtelse av aktier enligt 16 kap., och 1. det som gäller vid nyemission av aktier enligt: 11 kap. 2 § första stycket om beslutanderätt, 11 kap. 5 § om emissionsbevis m.m., 11 kap. 8 § om registrering av teckningsrätter m.m. i avstämningsbolag, 11 kap. 9 § om försäljning av överskjutande teckningsrätter, 13 kap. 1 § första och andra styckena om företrädesrätt, 13 kap. 2 § om beslut att avvika från aktieägarnas företrädesrätt, 13 kap. 3 § om upprättande av förslag till beslut, 13 kap. 6 § om kompletterande information, 13 kap. 7 § om apportegendom och kvittning, 13 kap. 8 § om revisorsgranskning, 13 kap. 9 § om tillhandahållande av förslag till beslut m.m., 13 kap. 10 § om kallelsens innehåll, 13 kap. 12 § om underrättelse, 13 kap. 13 § om hur teckning ska ske, 13 kap. 18 § om tilldelning av aktier, 13 kap. 31 § första stycket om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande, 13 kap. 35 § om styrelsebeslut enligt bolagsstämmans bemyndigande, 2. det som gäller vid nyemission eller överlåtelse av aktier enligt 16 kap., och 3. vad som enligt lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument gäller om prospekt vid erbjudanden om finansiella instrument till allmänheten. 3. det som gäller om prospekt vid erbjudanden av värdepapper till allmänheten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG. I fråga om styrelsebeslut under förutsättning av bolagsstämmans godkännande gäller 13 kap. 31 § andra stycket, 32 och 33 §§ i tillämpliga delar. I fråga om styrelsebeslut enligt bemyndigande av bolagsstämman gäller 13 kap. 36 och 38 §§ i tillämpliga delar. 29 kap. 1 § En stiftare, styrelseledamot eller verkställande direktör som när han eller hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget ska ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av denna lag, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. Om bolaget har upprättat ett prospekt, en erbjudandehandling som avses i 2 a kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument eller ett sådant dokument som avses i 2 b kap. 2 § eller 2 c kap. 2 § samma lag, gäller vad som sägs i första stycket andra meningen även skada som tillfogas genom överträdelse av 2, 2 a, 2 b eller 2 c kap. nämnda lag eller kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser. Om bolaget har upprättat ett prospekt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129, ett sådant dokument som avses i artikel 1.4 g och 1.5 första stycket f i samma förordning eller en erbjudandehandling som avses i 2 a kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, gäller det som sägs i första stycket andra meningen även skada som tillfogas genom överträdelse av nämnda förordning eller 2 a kap. nämnda lag i fråga om informationen i prospekt, utformningen av dessa, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och spridning av annonser. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 a §, 11 kap. 13 §, 13 kap. 3 §, 16 kap. 5 § och 22 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 a § I denna lag betyder direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1034, krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen, marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, prospektförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juli 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU. 11 kap. 13 § Ett värdepappersinstitut som driver en MTF-plattform får ansöka hos Finansinspektionen om att få plattformen registrerad som en tillväxtmarknad för små och medelstora företag. Finansinspektionen ska bifalla ansökan om 1. minst 50 procent av de emittenter vars finansiella instrument tas upp till handel på plattformen är små och medelstora företag, 2. det finns lämpliga kriterier för upptagande av finansiella instrument till handel på plattformen, 3. det finns tillräcklig information offentliggjord för att göra det möjligt för investerare att fatta ett välgrundat beslut om att investera eller inte investera i de finansiella instrumenten, antingen i form av ett prospekt enligt 2 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument eller, om ett prospekt inte krävs enligt den lagen, ett upptagandedokument, 3. det finns tillräcklig information offentliggjord för att göra det möjligt för investerare att fatta ett välgrundat beslut om att investera eller inte investera i de finansiella instrumenten, antingen i form av ett prospekt enligt prospektförordningen eller, om ett prospekt inte krävs, ett upptagandedokument, 4. det finns ändamålsenlig, fortlöpande och regelbunden finansiell rapportering från emittenterna, 5. emittenterna och personer som har ledande ställning hos dem samt närstående till emittenterna och personer som har ledande ställning hos emittenterna uppfyller kraven i marknadsmissbruksförordningen, 6. tillsynsinformation som rör emittenterna lagras och sprids till allmänheten, och 7. det finns effektiva system och kontroller som syftar till att förhindra och upptäcka marknadsmissbruk i enlighet med kraven i marknadsmissbruksförordningen. 13 kap. 3 § Finansiella instrument får tas upp till handel på en reglerad marknad genom att börsen, efter prövning enligt 15 kap. 2 §, beslutar om upptagande till handel. Om det finns en skyldighet enligt 2 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument att upprätta ett prospekt, får handel med instrumentet inte inledas förrän Om det finns en skyldighet enligt prospektförordningen att upprätta ett prospekt, får handel med instrumentet inte inledas förrän 1. prospektet har godkänts och registrerats hos Finansinspektionen eller inspektionen har fått ett intyg som avses i 2 kap. 36 § samma lag, och 2. prospektet har offentliggjorts enligt den lagen. 1. prospektet har godkänts och registrerats hos Finansinspektionen eller inspektionen har fått en anmälan enligt artikel 25 i den förordningen, och 2. prospektet har offentliggjorts enligt förordningen. 16 kap. 5 § En utgivare av aktier eller av obligationer eller andra överlåtbara skuldförbindelser som inte är av sådant slag som anges i 18 kap. 2 § första stycket 1 skall offentliggöra en delårsrapport för räkenskapsårets första sex månader (halvårsrapport). Halvårsrapporten skall offentliggöras så snart som möjligt och senast två månader efter rapportperiodens utgång. En utgivare av aktier eller av obligationer eller andra överlåtbara skuldförbindelser som inte är av sådant slag som anges i 18 kap. 2 § första stycket 1 ska offentliggöra en delårsrapport för räkenskapsårets första sex månader (halvårsrapport). Halvårsrapporten ska offentliggöras så snart som möjligt och senast två månader efter rapportperiodens utgång. Första stycket gäller inte om utgivaren har offentliggjort ett universellt registreringsdokument som uppfyller de krav som framgår av artikel 9.12 andra stycket i prospektförordningen. 22 kap. 1 § Finansinspektionen ska, efter en underrättelse om handelsstopp enligt 11 kap. 12 § fjärde stycket eller 13 kap. 7 a § fjärde stycket, så snart det kan ske besluta om handelsstoppet ska bestå, om det berott på 1. misstänkt marknadsmissbruk, 2. ett uppköpserbjudande, eller 3. att investerarna inte i tillräcklig omfattning har tillgång till information om emittenten eller det finansiella instrumentet. 2. ett uppköpserbjudande, 3. att investerarna inte i tillräcklig omfattning har tillgång till information om emittenten eller det finansiella instrumentet, eller 4. att emittentens ställning är sådan att handeln skulle skada investerarnas intressen. Finansinspektionen får, utan föregående beslut av en börs eller ett värdepappersinstitut, besluta om handelsstopp på sådan grund som anges i första stycket. I lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning finns ytterligare bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att besluta om handelsstopp i vissa fall. 1. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. 2. Prospekt som före ikraftträdandet har offentliggjorts enligt 2 kap. lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument ska vid tillämpningen av 11 kap. 13 § 3 anses vara offentliggjorda enligt prospektförordningen. Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486) Härigenom föreskrivs att 1 § marknadsföringslagen (2008:486) ska ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2018/19:36 Föreslagen lydelse 1 § Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Bestämmelser om marknadsföring finns bl.a. i - socialförsäkringsbalken, - sjölagen (1994:1009), - lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, - lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet, - lagen (1996:1118) om marknadsföring av kristallglas, - lagen (1999:158) om investerarskydd, - lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster, - lagen (2004:46) om värdepappersfonder, - lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, - prisinformationslagen (2004:347), - lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler, - försäkringsavtalslagen (2005:104), - lagen (2006:484) om franchisegivares informationsskyldighet, - lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, - lagen (2010:510) om lufttransporter, - radio- och tv-lagen (2010:696), - lagen (2010:751) om betaltjänster, - alkohollagen (2010:1622), - konsumentkreditlagen (2010:1846), - lagen (2011:914) om konsumentskydd vid avtal om tidsdelat boende eller långfristig semesterprodukt, - lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, - lagen (2013:1054) om marknadsföring av modersmjölksersättning och tillskottsnäring, - lagen (2014:1344) med kompletterande bestämmelser till EU:s tåg-, fartygs- och busspassagerarförordningar, - lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden, - lagen (2015:953) om kollektivtrafikresenärers rättigheter, - lagen (2016:415) om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner, - lagen (2016:915) om krav på installationer för alternativa drivmedel, - spellagen (2018:1138), - paketreselagen (2018:1217), - lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution, - lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, och - lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster. - lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, - lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om gränsöverskridande paketleveranstjänster, och - lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 30 kap. 4 b § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 30 kap. 4 b § Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter eller lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter, lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution eller lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om 1. anmälan eller utsagan avser en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för a) värdepapperscentralers och utsedda kreditinstituts verksamhet, b) verksamhet i värdepappersinstitut, börser och leverantörer av datarapporteringstjänster, c) den som utvecklar, ger råd om eller säljer en Priip-produkt, eller d) försäkringsdistributörers verksamhet, och c) den som utvecklar, ger råd om eller säljer en Priip-produkt, d) försäkringsdistributörers verksamhet, eller e) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, och 2. uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men. Sekretessen enligt andra stycket gäller inte beslut om sanktioner eller sanktionsförelägganden. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år. Denna lag träder i kraft den 21 juli 2019. Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder Härigenom föreskrivs att det i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska införas en ny paragraf, 16 kap. 3 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 kap. 3 § Om Finansinspektionen i ett ärende om registrering enligt artikel 14 eller 14a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 345/2013 eller artikel 15 eller 15a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 346/2013 inte meddelar beslut inom två månader från det att ansökan gavs in, ska inspektionen underrätta sökanden om skälen för detta. Sökanden får därefter begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls. En begäran om förklaring ska göras hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Om Finansinspektionen inte har meddelat beslut som avses i första stycket inom två månader från det att en förklaring har lämnats, ska ansökan anses ha avslagits. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2019. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2019-02-25 Närvarande: F.d. justitierådet Ella Nyström samt justitieråden Erik Nymansson och Thomas Bull Kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning Enligt en lagrådsremiss den 7 februari 2019 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning, 2. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, 3. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 4. lag om ändring i lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet, 5. lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551), 6. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 7. lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486), 8. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 9. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, 10. lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Karine Arakelian, biträdd av rättssakkunnige Johan Dahlman. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning Allmänt om Finansinspektionens förhandsgranskning Ett viktigt inslag i förordningens reglering är att bl.a. prospekt ska offentliggöras genom vissa angivna webbplatser, t.ex. emittentens egen sådan plats (artikel 21.2). Innan ett prospekt offentliggörs ska det godkännas av en behörig myndighet, enligt den föreslagna kompletteringslagen Finansinspektionen. Den som inte ansöker om godkännande trots denna skyldighet kan enligt lagen bl.a. åläggas sanktionsavgift. Förhandsgranskningen är visserligen formell, men tar sikte på innehållet innan prospektet sprids. Granskningen skulle därför i vissa speciella fall kunna komma att stå i konflikt med censurförbudet i 1 kap. 11 § yttrandefrihetsgrundlagen, nämligen om emittenten är en sådan aktör vars webbplats får grundlagsskydd enligt den s.k. databasregeln i 1 kap. 4 § samma lag. Detta skulle i ett sådant fall kunna leda till problem i rättstillämpningen. Frågeställningen, som även aktualiserar bestämmelsen i 10 kap. 6 § regeringsformen, borde analyseras närmare under den fortsatta beredningen. 2 kap. 5 § I paragrafen finns bestämmelser som möjliggör för en budgivare att få till stånd en granskning av om erbjudandehandlingen innehåller den information som krävs för undantag från prospektskyldigheten. För att markera att det inte är fråga om ett sedvanligt ansökningsförfarande föreslår Lagrådet att "ansöka om" ersätts med "begära" enligt följande. ... får budgivaren samtidigt med ansökan om godkännande av erbjudandehandlingen begära att... 2 kap. 6 § Av det skäl som anförs under 5 § bör även i denna situation "ansöka om" ersättas med "begära". 3 kap. 2 § Enligt paragrafens andra stycke får Finansinspektionen tillfälligt förbjuda reklam som avser ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad, om det finns skälig anledning att anta att reklamen, erbjudandet eller upptagandet till handel strider mot bestämmelserna i EU:s prospektförordning. Av 3 § marknadsföringslagen (2008:486) framgår att med marknadsföring avses reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter. Begreppet reklam har således en snävare innebörd än begreppet marknadsföring. Det kan övervägas om det finns behov av att här, och på andra håll i lagförslagen, ersätta "reklam" med "marknadsföring". 3 kap. 3 § I paragrafen anges att Finansinspektionen får besluta om förbud av ett planerat eller påbörjat erbjudande av värdepapper till allmänheten eller ett upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad och reklam avseende sådana åtgärder om dessa strider mot bestämmelserna i prospektförordningen. Bestämmelsen införs till följd av artikel 32.1 första stycket f. Där anges dock att förbud ska kunna komma ifråga även i fall när det finns skälig anledning att misstänka att förordningen skulle överträdas. I lagrådsremissen har bedömningen gjorts att "skälig anledning" inte behöver anges särskilt eftersom den praktiska innebörden skulle vara att ett förbud inte per automatik ska beslutas när Finansinspektionen funnit att det föreligger prospektskyldighet. För att markera att det inte är nödvändigt att en överträdelse redan skett anges i förslaget att det kan handla om ett "planerat" erbjudande eller upptagande till handel (s. 72). Lagrådet konstaterar att förordningen anger att förbud ska kunna komma ifråga i två situationer, nämligen när överträdelse skett och när det finns skälig anledning att misstänka att en överträdelse kommer att ske. I kompletteringslagen har den senare situationen inte reglerats. Det kan ifrågasättas om förslagets utformning med tillägg av ordet "planerat" uppfyller förordningens krav. Formuleringen "skälig anledning" anger nämligen ett beviskrav medan hänvisningen till planerade åtgärder hänför sig till frågan om när i tiden handlingar kan beaktas av myndigheten. Det förefaller därför osäkert om den valda lösningen uppfyller förordningens krav. Lagrådet förordar att förslaget kompletteras så att lagtexten närmare återspeglar förordningen. 3 kap. 4-6 §§ Rubriken närmast före 4-6 §§ är "Handelsstopp". 4 § innehåller en upplysning om att det i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden finns bestämmelser om rätt för Finansinspektionen att besluta om handelsstopp. I 5 och 6 §§ finns regler om handelsstopp vid överträdelse av bestämmelserna i prospektförordningen. Lagrådet föreslår att 5 och 6 §§ lyfts fram och placeras som 4 och 5 §§, medan upplysningsbestämmelsen i 4 § får beteckningen 6 §. 3 kap. 8 § I två punkter anges vilka beslut som får fattas av Finansinspektionen i det fall ett värdepapper omfattas av ett produktingripande. Av författningskommentaren framgår att avsikten är att punkten 2 under vissa förutsättningar ska tillämpas i stället för punkten 1. Att det är fråga om två alternativa möjligheter bör tydliggöras genom att ordet "och" i första punkten byts ut mot "eller". 5 kap. 2 § Vid bedömningen av om ingripande ska ske enligt denna paragraf bör enligt författningskommentaren beaktas det som anges i 4 kap. 2 §. Enligt Lagrådets mening är detta av sådan vikt att det bör framgå av paragrafen. Lagrådet föreslår att ett nytt andra stycke införs med följande lydelse. Det som anges i 4 kap. 2 § om ansvar för brister i en sammanfattning eller en översättning av den ska beaktas vid bedömningen av om ingripande ska ske. 5 kap. 4 § I paragrafens tredje stycke anges att ett ingripande enligt denna lag inte får ske om överträdelsen omfattas av ett föreläggande om vite och överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet. Uttrycket "föreläggande om vite" är något oegentligt och stycket kan med fördel få en enklare utformning. Lagrådet föreslår att bestämmelsen utformas efter förebild av 4 kap. 2 § tredje stycket lagen (2018:2024) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden och att den således får följande lydelse. Ett ingripande får inte ske om överträdelsen omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite och en ansökan om utdömande av vitet har gjorts. 5 kap. 5 § Paragrafen anger förutsättningarna för att Finansinspektionen ska få besluta om att under viss tid inte godkänna prospekt av en viss emittent, erbjudare eller person. Av 2 kap. 2 § framgår dock att myndigheten, om det finns särskilda skäl, trots ett sådant beslut får godkänna ett prospekt. Ett andra stycke i paragrafen där undantagsregeln nämns upplysningsvis kunde underlätta förståelsen av lagens systematik. 6 kap. 1 § I paragrafen behandlas dels frågan om överklaganden av Finansinspektionens beslut, dels frågan om omedelbar verkställighet av myndighetens beslut. För tydlighets skull vore det att föredra att reglera frågan om verkställighet i en egen paragraf. Så har skett i t.ex. prop. 2018/19:38 med förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 2019 Närvarande: statsrådet Wallström, ordförande, och statsråden Lövin, M Johansson, Baylan, Hultqvist, Andersson, Bolund, Damberg, Strandhäll, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Eneroth, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind Föredragande: statsrådet Bolund Regeringen beslutar proposition Kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning