Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1111 av 7187 träffar
Propositionsnummer · 2018/19:159 · Hämta Doc · Hämta Pdf
Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet Prop. 2018/19:159
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 159
Regeringens proposition 2018/19:159 Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet Prop. 2018/19:159 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 29 augusti 2019 Stefan Löfven Per Bolund (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås vissa nya och ändrade regler om pensionsstiftelser i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen) för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (andra tjänstepensionsdirektivet). Andra tjänstepensionsdirektivet ersätter Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (första tjänstepensionsdirektivet), som är genomfört bl.a. i regler för pensionsstiftelser i tryggandelagen. Med tjänstepensionsinstitut avses i båda direktiven sådana institut som inte redan lyder under harmoniserade regler på EU-nivå och som förvaltar fonderade medel utifrån syftet att tillhandahålla tjänstepensionsförmåner. Liksom första tjänstepensionsdirektivet är andra tjänstepensionsdirektivet byggt på en princip om minimiharmonisering, dvs. medlemsstaterna har frihet att införa mera långtgående krav än vad som följer av direktivet. Förslagen i denna proposition omfattar i huvudsak bestämmelser om investeringar, företagsstyrning och information till de personer som omfattas av pensionsstiftelsers verksamhet. Dessutom föreslås en utvidgning av en sekretessbestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 december 2019. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagtext 6 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. 6 2.2 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 26 3 Ärendet och dess beredning 28 4 Bakgrund 29 4.1 Tjänstepensionsmarknaden 29 4.2 Allmänt om pensionsstiftelser 29 4.3 Första tjänstepensionsdirektivet 31 4.4 Andra tjänstepensionsdirektivet 31 5 Direktivets tillämpningsområde 32 5.1 Direktivets tillämpning på pensionsstiftelser 32 5.2 Undantag för mindre pensionsstiftelser 34 6 Allmänna utgångspunkter 37 7 Villkor för att få driva verksamhet 40 8 Gränsöverskridande verksamhet 42 8.1 Rätt att driva gränsöverskridande verksamhet 42 8.2 Anmälan om gränsöverskridande verksamhet 43 8.3 Finansinspektionens prövning 45 8.4 Information om verksamhetsbestämmelser och inledande av gränsöverskridande verksamhet 46 8.5 Tillsyn och ingripande 47 9 Solvensregler 47 9.1 Tekniska avsättningar och skuldtäckning 47 9.2 Kapitalkrav 49 9.3 Aktsamhetsprincipen för placeringar 50 9.4 Övriga bestämmelser om placeringar 56 9.5 Förvaring av tillgångar och kapitalförvaltning 58 10 Företagsstyrning 61 10.1 Styrelsens ansvar 61 10.2 Företagsstyrningssystemet 62 10.2.1 Allmänna krav på företagsstyrning 62 10.2.2 Ledningen av pensionsstiftelser 66 10.3 Riskhantering 67 10.3.1 Riskhanteringssystemet 67 10.3.2 Riskhanteringsfunktionen 69 10.4 Internkontroll och internrevision 71 10.4.1 Internkontrollsystemet 71 10.4.2 Internrevisionsfunktionen 71 10.5 Aktuariefunktion 73 10.6 Krav på dem som utför arbete i riskhanteringsfunktionen och internrevisionsfunktionen 74 10.7 Skydd för dem som lämnar uppgifter till Finansinspektionen 79 10.8 Styrdokument 83 10.9 Krav på personer i styrelsen 87 10.10 Riskbedömning 90 10.11 Årsbokslut och förvaltningsberättelse 93 10.12 Placeringsriktlinjer 94 10.13 Uppdragsavtal 97 10.13.1 Grundläggande bestämmelser om uppdragsavtal 97 10.13.2 Särskilda bestämmelser för uppdragsavtal 100 11 Informationsbestämmelser 103 11.1 Delat ansvar för informationslämnande 103 11.2 Ytterligare bestämmelser om informationslämnande 107 11.3 Årligt pensionsbesked 108 11.4 Information inför anslutning 110 11.5 Information inför pensionering 111 11.6 Information under utbetalning 111 11.7 Information som ska lämnas på begäran 112 12 Beståndsöverlåtelser 113 13 Tillsyn 115 13.1 Delad tillsyn över pensionsstiftelser 115 13.2 Finansinspektionens tillsyn 118 13.2.1 Tillsynsbefogenheter och uppgifter som ska lämnas till Finansinspektionen 118 13.2.2 Finansinspektionens befogenheter att ingripa 120 13.3 Finansinspektionens informationshantering och samarbetsskyldighet 123 13.3.1 Transparens och ansvarighet 123 13.3.2 Tystnadsplikt 123 13.3.3 Användning av konfidentiella uppgifter och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter 124 13.3.4 Överföring av information till vissa myndigheter på nationell nivå och inom EU 125 13.3.5 Utlämning av information till vissa nationella organ 126 13.3.6 Villkor för informationsutbyte 127 13.3.7 Finansinspektionens samarbete med utländska institutioner och behandling av personuppgifter 128 14 Ikraftträdande 130 15 Förslagens konsekvenser 131 15.1 Förslagens syfte och bakgrund 131 15.2 Konsekvenser för konkurrensförhållandena och för mindre pensionsstiftelser 132 15.3 Konsekvenser för arbetsgivarna 132 15.4 Konsekvenser för tjänstepensionsmarknaden 134 15.5 Konsekvenser för kapitalmarknaden 134 15.6 Konsekvenser för arbetstagarna och deras efterlevande 135 15.7 Konsekvenser för pensionsstiftelserna 135 15.8 Konsekvenser för myndigheterna 138 15.9 Konsekvenser för domstolarna 139 15.10 Samhällsekonomiska konsekvenser 139 16 Författningskommentar 140 16.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. 140 16.2 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 156 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut 157 Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av det andra tjänstepensionsdirektivet 206 Bilaga 3 Promemorians lagförslag 208 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna 227 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 228 Bilaga 6 Lagrådets yttrande 250 Bilaga 7 Parallelluppställning över genomförandet i svensk rätt av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut 251 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde Klicka här för att ange datum. 258 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. dels att 10 c och 15 e §§ ska upphöra att gälla, dels att nuvarande 10 b och 10 d §§ ska betecknas 16 f och 10 l §§, dels att 9 a, 10 a, 10 e, 10 i och 10 j §§, den nya 10 l §, 11, 15 a-15 c och 16 a §§, den nya 16 f §, 30, 31 och 34-35 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sexton nya paragrafer, 4 a, 10 b-10 d, 10 m, 10 n, 16 b-16 e och 16 g-16 l §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 a § Med reglerad marknad, MTF-plattform och OTF-plattform avses detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. 9 a § Bestämmelserna i 10 a § andra-femte styckena, 10 b-10 k §§ och 11 § fjärde och femte styckena, 15 a-15 e och 16 a §§ gäller för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 sådana personer som avses i 9 § första stycket, och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen. För en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen gäller 10 a § andra stycket, 10 b-10 d och 16 b §§. Om pensionsstiftelsen tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen, gäller dessutom 10 e-10 l och 10 n §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a-15 d, 16 a, 16 c-16 j och 16 l §§. Bestämmelserna får tillämpas även av andra pensionsstiftelser i enlighet med 31 §, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning. Även för en pensionsstiftelse som har gjort en anmälan i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen gäller bestämmelserna som anges i första och andra styckena, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning. 10 a § En pensionsstiftelses styrelse svarar för att förmögenheten är placerad på ett nöjaktigt sätt och för att stiftelsens medel inte används för annat än stiftelsens ändamål. En pensionsstiftelses styrelse ansvarar för att förmögenheten är placerad på ett nöjaktigt sätt och för att stiftelsens medel inte används för annat än stiftelsens ändamål. Pensionsstiftelsens tillgångar ska förvaras på ett sådant sätt att de alltid är identifierbara och åtkomliga för stiftelsen. Förvaringen ska ske på ett säkert sätt och ska inte ge upphov till intressekonflikter. För en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § ska i fråga om placering av förmögenheten i stället för första stycket bestämmelserna i tredje-femte styckena gälla. För sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § ska 10 b-10 d §§ gälla i stället för första stycket i fråga om placering av förmögenheten. Pensionsstiftelsen ska placera tillgångarna på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Tillgångarna ska placeras på det sätt som bäst gagnar dem som omfattas av stiftelsens ändamål och också i övrigt på ett aktsamt sätt. Av tillgångarna får högst 1. fem procent utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser, om värdepapperen eller skuldförbindelserna getts ut av arbetsgivaren, och 2. tio procent utgöras av sådana tillgångar som avses i 1 och som getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning, vari arbetsgivaren ingår. Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen eller därför att de utan att stå i sådant förhållande har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem. Begränsningarna i tredje stycket 1 och 2 gäller inte sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för. Optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella instrument får användas för att sänka den finansiella risken i en pensionsstiftelse eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar. Pensionsstiftelsen ska tillämpa föreskrifter som har meddelats med stöd av bestämmelserna i 6 kap. 14 § 3 försäkringsrörelselagen (2010:2043) om användning av derivatinstrument, utom när föreskrifterna gäller effektivisering av förvaltningen av skulderna. 10 b § Sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § ska placera tillgångarna på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Tillgångarna ska placeras på det sätt som bäst gagnar dem som omfattas av stiftelsens ändamål och också i övrigt på ett aktsamt sätt. Pensionsstiftelsens tillgångar ska till övervägande del placeras på reglerade marknader. Placeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska hållas på aktsamma nivåer. Pensionsstiftelsen får beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer (hållbarhetsfaktorer) i sina placeringsbeslut. 10 c § Av tillgångarna i sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § får 1. högst 5 procent utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser, om värdepapperen eller skuldförbindelserna har getts ut av arbetsgivaren, och 2. högst 10 procent utgöras av sådana tillgångar som avses i 1 och som har getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning som arbetsgivaren ingår i. Med en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att - någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller - de har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem. Begränsningarna i första stycket gäller inte för tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för. 10 d § Sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § får använda optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument för att sänka den finansiella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar. Pensionsstiftelsen ska tillämpa föreskrifter som har meddelats med stöd av bestämmelserna om användning av derivatinstrument i 6 kap. 14 § 3 försäkringsrörelselagen (2010:2043), utom när föreskrifterna gäller effektivisering av förvaltningen av skulderna. 10 e § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en sådan reglerad marknad som avses i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin investeringsstrategi. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin investeringsstrategi. Principerna ska beskriva hur stiftelsen 1. övervakar relevanta frågor om bolag som den investerar i (portföljbolag), däribland bolagens strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolagsstyrning, 2. för dialoger med företrädare för portföljbolag, 3. utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet, 4. samarbetar med andra aktieägare, 5. kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolag, och 6. hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter. 10 i § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en sådan reglerad marknad som avses i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i investeringsstrategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i investeringsstrategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt. 10 j § Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, investerar för en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § och investeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en sådan reglerad marknad som avses i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska pensionsstiftelsen i fråga om sådana aktier redogöra för Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, investerar för en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och investeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska pensionsstiftelsen i fråga om sådana aktier redogöra för 1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar investeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt, 2. hur dels metoden och tiden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, dels ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal, 3. hur pensionsstiftelsen bevakar dels kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning, dels portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastigheten, och 4. hur lång tid som överenskommelsen med kapitalförvaltaren gäller. Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren saknar en eller flera av de delar som redogörelsen ska omfatta, ska pensionsstiftelsen tydligt ange skälen för det. 10 d § 10 l § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § skall till de personer som anges i den bestämmelsen ge den information som behövs om stiftelsen och dess verksamhet. En arbetsgivare skall till de personer som avses i 9 a § ge den information som behövs om pensionerna och de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska lämna den information som behövs om stiftelsen och dess verksamhet till de personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till. På begäran ska den som stiftelsen tryggar utfästelse om pension till också få del av pensionsstiftelsens senaste årsredovisning och placeringsriktlinjerna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilken information som en pensionsstiftelse skall lämna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information som en pensionsstiftelse ska lämna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur en pensionsstiftelse ska lämna information. 10 m § En arbetsgivare vars utfästelser om pension tryggas av en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska till de personer som omfattas av utfästelsen lämna den information som de behöver om 1. villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling, 2. de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna, och 3. utbetalningsalternativ inför pensioneringen. Arbetsgivaren ska också årligen ge de personerna ett pensionsbesked som innehåller den information som de behöver om de individuella förmånerna och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig. 10 n § Informationen som avses i 10 l § och 10 m § första stycket 1 och 2 ska också ges till den som erbjuds pensionsförmåner som tryggas av en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket. 11 § En pensionsstiftelse får inte ta emot en fordran mot arbetsgivaren. Avtal som strider mot detta är ogiltigt. Stiftelsen får dock låna ut medel till arbetsgivaren, om det ställs betryggande säkerhet för lånet eller tillsynsmyndigheten medger det. En stiftelse får inte ta emot egendom från arbetsgivaren på villkor, som väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Inte heller får en stiftelse som har grundats av aktiebolag, utan att tillsynsmyndigheten godkänner det, äga aktier i bolaget eller i bolag vilket står i sådant förhållande till detta som avses i 1 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551). En pensionsstiftelse får inte ta emot egendom från arbetsgivaren på villkor, som väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Inte heller får en stiftelse som har grundats av aktiebolag, utan att tillsynsmyndigheten godkänner det, äga aktier i bolaget eller i bolag vilket står i sådant förhållande till detta som avses i 1 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551). Om en pensionsstiftelse har till ändamål att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande i aktiebolag som är fåmansföretag enligt 56 kap. 2 och 3 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) skall, i fråga om stiftelsens rätt att lämna lån och ställa säkerhet, bestämmelserna i 21 kap. 1-9 och 11 §§ samt 30 kap. 1 § aktiebolagslagen tillämpas. Om en pensionsstiftelse har till ändamål att trygga utfästelser om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande i aktiebolag som är fåmansföretag enligt 56 kap. 2 och 3 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) ska, i fråga om stiftelsens rätt att lämna lån och ställa säkerhet, 21 kap. 1-9 och 11 §§ samt 30 kap. 1 § aktiebolagslagen tillämpas. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § får ta upp eller ta över penninglån endast för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov, dock under förutsättning att den samlade upplåningen är av ringa betydelse med hänsyn till stiftelsens omfattning. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket får ta upp eller ta över penninglån endast för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov, dock under förutsättning att den samlade upplåningen är av ringa betydelse med hänsyn till stiftelsens omfattning. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § får inte ställa säkerhet för tredje man. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket får inte ställa säkerhet för tredje man. 15 a § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § får åta sig uppdrag att från Sverige trygga utfästelse om pension som skall fullgöras i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (gränsöverskridande verksamhet). En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket får driva gränsöverskridande verksamhet om Finansinspektionen godkänner det. Med gränsöverskridande verksamhet avses tryggande av pensionsutfästelser där förhållandet mellan arbetsgivaren och berörda arbetstagare regleras av social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet i ett annat land inom EES. 15 b § Varje gång en pensionsstiftelse åtar sig ett uppdrag att bedriva gränsöverskridande verksamhet enligt 15 a § skall stiftelsen lämna en särskild underrättelse till Finansinspektionen. Underrättelsen skall innehålla uppgift om En pensionsstiftelse ska underrätta Finansinspektionen om den avser att driva gränsöverskridande verksamhet enligt 15 a §. Underrättelsen ska innehålla uppgift om 1. den arbetsgivare som skall göra inbetalningar till pensionsstiftelsen, och 1. arbetsgivarens namn och hemvist, 2. vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som reglerar förhållandet mellan arbetsgivaren och berörda arbetstagare (värdlandet), och 2. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som skall ligga till grund för tryggandet. 3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tryggandet. 15 c § Finansinspektionen skall, om de förutsättningar som anges i andra stycket är uppfyllda, inom tre månader från det att en underrättelse enligt 15 b § tagits emot lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten skall bedrivas. Finansinspektionen ska, om de förutsättningar som anges i andra stycket är uppfyllda, inom tre månader från det att en underrättelse enligt 15 b § tagits emot lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i värdlandet. Ett meddelande enligt första stycket skall lämnas, om det inte finns skäl att ifrågasätta att Ett meddelande enligt första stycket ska lämnas, om Finansinspektionen bedömer att 1. pensionsstiftelsens organisation är ändamålsenlig, 2. pensionsstiftelsens finansiella situation är tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamhetens art och omfattning, och 3. företrädaren för pensionsstiftelsen har tillräcklig kompetens och i övrigt är lämpad att leda den gränsöverskridande verksamheten. 3. den som ska leda verksamheten har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften. Finansinspektionen skall samtidigt som den lämnar meddelandet enligt första stycket underrätta pensionsstiftelsen om att meddelandet lämnas. Finansinspektionen ska samtidigt som den lämnar meddelandet enligt första stycket underrätta pensionsstiftelsen om att meddelandet lämnas. Om Finansinspektionen, med anledning av ett sådant meddelande som avses i första stycket, får veta vilka verksamhetsbestämmelser som är tillämpliga i det land där verksamheten skall bedrivas, skall inspektionen underrätta pensionsstiftelsen om det. Den gränsöverskridande verksamheten får inledas efter det att stiftelsen tagit emot underrättelsen från Finansinspektionen, eller i varje fall två månader efter att den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten skall bedrivas tagit emot inspektionens meddelande enligt första stycket. Om Finansinspektionen, med anledning av ett sådant meddelande som avses i första stycket, får veta vilka verksamhetsbestämmelser som är tillämpliga i värdlandet, ska inspektionen underrätta pensionsstiftelsen om dessa bestämmelser. Om Finansinspektionen får information om att bestämmelserna har ändrats, ska inspektionen underrätta pensionsstiftelsen om ändringarna. Den gränsöverskridande verksamheten får inledas efter det att stiftelsen tagit emot underrättelsen från Finansinspektionen, eller i varje fall sex veckor efter att den behöriga myndigheten i värdlandet tagit emot inspektionens meddelande enligt första stycket. Om Finansinspektionen finner att förutsättningar för att bedriva gränsöverskridande verksamhet inte föreligger, skall inspektionen vägra att lämna meddelande enligt första stycket. Beslut om det skall fattas inom tre månader från det att en underrättelse enligt 15 b § togs emot. Om Finansinspektionen bedömer att det inte finns förutsättningar för att driva den planerade verksamheten eller av någon annan anledning inte lämnar ett meddelande enligt första stycket, ska inspektionen meddela beslut om detta inom tre månader från det att en underrättelse enligt 15 b § togs emot. 16 a § En ledamot eller suppleant i styrelsen för en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas för att delta i ledningen av en sådan pensionsstiftelse och även i övrigt vara lämplig för uppgiften. En ledamot eller suppleant i styrelsen för en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas för att delta i ledningen av en sådan pensionsstiftelse och även i övrigt vara lämplig för uppgiften. Av 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud följer att den som har näringsförbud inte får vara ledamot eller suppleant i styrelsen i en pensionsstiftelse. 16 b § Sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att verksamheten styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt. Företagsstyrningssystemet ska vara utformat så att det står i proportion till verksamhetens art, omfattning och komplexitet. 16 c § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska ha ett riskhanteringssystem och en riskhanteringsfunktion. Riskhanteringssystemet ska omfatta lämpliga processer och rutiner för att identifiera, hantera och rapportera de väsentliga riskerna i verksamheten, inklusive delar som omfattas av uppdragsavtal. Riskhanteringssystemet ska vara integrerat i stiftelsens organisations- och beslutsstruktur. Riskhanteringsfunktionen ska på ett objektivt sätt bistå styrelsen i de uppgifter som utförs inom riskhanteringssystemet. Funktionen ska regelbundet rapportera väsentliga resultat och rekommendationer inom sitt ansvarsområde till styrelsen. 16 d § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska ha ett internkontrollsystem och en internrevisionsfunktion. Internkontrollsystemet ska omfatta stiftelsens förvaltning, redovisning och ramar för internkontrollen, inklusive delar som omfattas av uppdragsavtal. Internrevisionsfunktionen ska på ett objektivt sätt utvärdera lämpligheten och effektiviteten hos internkontrollsystemet och andra delar av företagsstyrningssystemet. Funktionen ska regelbundet rapportera väsentliga resultat och rekommendationer inom sitt ansvarsområde till styrelsen. Den som utför arbete inom internrevisionsfunktionen får inte utföra uppgifter i den verksamhet som utvärderas. 16 e § Den som utför arbete i riskhanteringsfunktionen eller internrevisionsfunktionen i en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska ha de insikter och den erfarenhet som krävs för att utföra funktionens uppgifter och i övrigt vara lämplig för uppgiften. Den som utför arbete i riskhanteringsfunktionen eller internrevisionsfunktionen ska underrätta Finansinspektionen om styrelsen inte vidtar lämpliga åtgärder inom skälig tid efter att den informerats om att det inom funktionen har 1. upptäckts att det finns en betydande risk att pensionsstiftelsen inte kommer att uppfylla ett väsentligt krav enligt lag och detta kan få väsentlig påverkan för de personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till, eller 2. konstaterats att det förekommit en väsentlig överträdelse av lag eller andra bestämmelser som gäller för pensionsstiftelsens verksamhet. 10 b § 16 f § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § skall upprätta och följa placeringsriktlinjer. Sådana riktlinjer skall innehålla principerna för placering av samtliga tillgångar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad riktlinjerna skall innehålla. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska upprätta, följa och offentliggöra placeringsriktlinjer. Dessa ska innehålla principerna för placering av samtliga tillgångar. Senast när placeringsriktlinjer börjar användas, skall de ges in till Finansinspektionen. Pensionsstiftelsen skall samtidigt lämna in en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för stiftelsen och dem som omfattas av stiftelsens ändamål. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla. Senast när placeringsriktlinjerna börjar användas, ska de ges in till Finansinspektionen. Pensionsstiftelsen ska samtidigt lämna in en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för stiftelsen och dem som omfattas av stiftelsens ändamål. Bestämmelserna i andra stycket gäller också vid ändring av placeringsriktlinjer. Andra stycket gäller också vid ändring av placeringsriktlinjerna. 16 g § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska upprätta och följa riktlinjer för 1. riskhantering, 2. internrevision, och 3. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Pensionsstiftelsen ska upprätta och vid behov följa en beredskapsplan som säkerställer att verksamheten kan bedrivas kontinuerligt. Pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten. 16 h § De placeringsriktlinjer och styrdokument som avses i 16 f och 16 g §§ ska antas av styrelsen och ses över vid behov, dock minst vart tredje år. 16 i § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad placeringsriktlinjerna och redogörelsen enligt 16 f § ska innehålla, och 2. vad de styrdokument som anges i 16 g § ska innehålla. 16 j § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska genomföra och dokumentera en egen riskbedömning avseende de risker som verksamheten är utsatt för på kort och lång sikt. Riskbedömningen ska beaktas när stiftelsen fattar strategiska beslut. Den egna riskbedömningen ska behandla 1. hur stiftelsen beaktar den egna riskbedömningen i sitt beslutsfattande, 2. riskhanteringssystemets effektivitet, 3. de operativa riskerna, 4. hur intressekonflikter förebyggs om en arbetsgivare utför uppgifter åt stiftelsen, 5. risker avseende hållbarhetsfaktorer om dessa beaktas i stiftelsens investeringsbeslut, och 6. metoden för genomförande av den egna riskbedömningen. Den egna riskbedömningen ska genomföras vart tredje år eller utan dröjsmål vid en väsentlig förändring av riskerna. 16 k § En pensionsstiftelse får uppdra åt någon annan att utföra visst arbete och vissa funktioner som ingår i stiftelsens verksamhet för tryggande av tjänstepension (uppdragsavtal). Ett sådant uppdrag inskränker inte stiftelsens ansvar enligt denna lag. Pensionsstiftelsen ska välja uppdragstagare med omsorg och löpande följa upp den verksamhet som omfattas av uppdragsavtal för att säkerställa att verksamheten fungerar tillfredsställande. Ett uppdragsavtal ska vara skriftligt och tydligt ange parternas skyldigheter och rättigheter. 16 l § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket får inte ingå ett uppdragsavtal om det kan leda till att 1. kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras, 2. de operativa riskerna ökar väsentligt, 3. tillsynsmyndighetens eller Finansinspektionens möjligheter att utöva tillsyn försämras, eller 4. verksamheten inte kan drivas kontinuerligt. Pensionsstiftelsen ska underrätta Finansinspektionen innan ett uppdragsavtal börjar gälla. Om det inträffar väsentliga förändringar som rör den verksamhet som omfattas av avtalet, ska stiftelsen snarast möjligt anmäla detta till Finansinspektionen. 30 § Beträffande personalstiftelse äger bestämmelserna i 10 a §, 15 § tredje och fjärde styckena, 16-20 samt 22 och 24 §§ motsvarande tillämpning. Bestämmelserna i 10 a § första stycket, 15 § tredje och fjärde styckena, 16, 17-20, 22 och 24 §§ gäller för personalstiftelser. Sedan medel vid stiftelses likvidation avsatts för den skuld stiftelsen själv kan ha ådragit sig, användes återstående medel till att främja välfärd för dem som omfattas av stiftelsens ändamål. Sedan medel vid en stiftelses likvidation avsatts för den skuld stiftelsen själv kan ha ådragit sig, ska återstående medel användas till att främja välfärd för dem som omfattas av stiftelsens ändamål. 31 § En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sitt hemvist. Regeringen meddelar föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län. En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län. Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket ska dock anmälas för tillsyn genast efter det att uppdraget har tagits emot. Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra stycket ska dock anmälas för tillsyn genast efter det att uppdraget har tagits emot. Anmälan enligt andra stycket ska innehålla uppgift om stiftelsens postadress och telefon samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefon. Till anmälan ska fogas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgift om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet. När en ändring har inträtt i något förhållande som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten. En anmälan enligt andra stycket ska innehålla uppgift om stiftelsens postadress och telefonnummer samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefonnummer. Till anmälan ska fogas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgift om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet. När en ändring har inträtt i något förhållande som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten. När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a § första stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när en pensionsstiftelse har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i nämnda stycke. När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a § andra stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när en pensionsstiftelse har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § första stycket eller som inte längre vill tillämpa dessa bestämmelser i enlighet med vad som anges i 9 a § andra stycket besluta att stiftelsen inte längre ska tillämpa de regler som anges i det förstnämnda stycket. Efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § andra stycket får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre ska tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § andra stycket. Efter ansökan från en pensionsstiftelse som i enlighet med fjärde stycket andra meningen har anmält att den beslutat att tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § första och andra styckena får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin anmälan. Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över anmälda stiftelser. Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt andra stycket andra meningen eller fjärde stycket. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt femte stycket och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan. Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt andra eller fjärde stycket. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt femte stycket och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden. 34 § Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att en pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket förvaltas i enlighet med bestämmelserna i 10 a § andra-femte styckena, 10 b-10 k §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a-15 e och 16 a §§ samt i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Inspektionen ska också utöva sådan tillsyn över förvaltningen av en stiftelse som med stöd av 9 a § andra stycket beslutat att tillämpa de bestämmelserna. Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att en pensionsstiftelse förvaltas i enlighet med 10 a § första stycket andra meningen och andra stycket, 10 b-10 l och 10 n §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a-15 d och 16 a-16 l §§ samt i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter, Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. 34 a § Finansinspektionens tillsyn över en pensionsstiftelse som avses i 34 § första stycket ska även omfatta lämpligheten i Finansinspektionens tillsyn över en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra stycket ska även omfatta lämpligheten i 1. stiftelsens kreditvärderingsförfaranden, och 2. stiftelsens användning av hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut. Finansinspektionen ska utöva tillsyn enligt första stycket också över en stiftelse som med stöd av 9 a § tredje stycket beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena. 35 § Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs. Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen finner att Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen bedömer att 1. avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första stycket, 2. placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning, eller 2. placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning, 3. stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut. 3. stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut, eller 4. styrdokumenten eller den egna riskbedömningen inte är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning. Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för personer som anges i 9 a § första stycket på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen. Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för personer som den tryggar utfästelser om pension till på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen. Finansinspektionen får även begränsa pensionsstiftelsens förfoganderätt eller förbjuda stiftelsen att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om det bedöms vara nödvändigt för att skydda de personer som anges i tredje stycket. Finansinspektionen får besluta hur pensionsstiftelsen ska förvaltas efter ett sådant beslut. I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska bestämmelserna i 17 kap. 5 §, 7 § andra stycket, 8 § 1, 13 § första stycket första meningen och andra stycket, 29 § samt 18 kap. 9, 15 och 27 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt föreskrifter som meddelats med stöd av 17 kap. 30 § samma lag tillämpas på motsvarande sätt. I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska 17 kap. 5 och 7 §§, 8 § 1, 13 § första stycket första meningen och andra stycket och 29 § samt 18 kap. 9, 15 och 27 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt föreskrifter som meddelats med stöd av 17 kap. 30 § samma lag tillämpas på motsvarande sätt. Denna lag träder i kraft den 15 december 2019. 2.2 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 30 kap. 4 b § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 30 kap. 4 b § Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet eller med avseende på pensionsstiftelser för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter, lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution eller lagen (2019:414) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om 1. anmälan eller utsagan avser en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för a) värdepapperscentralers och utsedda kreditinstituts verksamhet, b) verksamhet i värdepappersinstitut, börser och leverantörer av datarapporteringstjänster, c) den som utvecklar, ger råd om eller säljer en Priip-produkt, d) försäkringsdistributörers verksamhet, eller e) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, och 2. uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men. Sekretessen enligt andra stycket gäller inte beslut om sanktioner eller sanktionsförelägganden. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år. Denna lag träder i kraft den 15 december 2019. 3 Ärendet och dess beredning Den 14 december 2016 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (andra tjänstepensionsdirektivet). Direktivet finns i bilaga 1. Direktivet skulle vara genomfört i medlemsstaterna senast den 13 januari 2019. I Finansdepartementet har en promemoria upprättats med överväganden om hur direktivet ska genomföras i svensk rätt med avseende på pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen). Promemorian Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet (Fi2018/01129/FPM) remitterades i mars 2018. Promemorians huvudsakliga innehåll och lagförslag finns i bilagorna 2 och 3 och en förteckning över remissinstanserna i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet. Ett förslag till författningsändring för att genomföra direktivet med avseende på pensionsstiftelser lämnades också i promemorian En ny reglering för tjänstepensionsföretag (Fi2018/02661/FPM) som remitterades i juli 2018. Promemorians lagförslag samt en förteckning över remissinstanserna finns som bilagor till propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag (prop. 2018/19:158). Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet. I denna proposition behandlas promemoriornas förslag till nya regler för pensionsstiftelser. I bilaga 7 finns en uppställning som visar vilka bestämmelser i svensk rätt som genomför andra tjänstepensionsdirektivet med avseende på pensionsstiftelser. I propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag lämnas förslag till bestämmelser som genomför andra tjänstepensionsdirektivet med avseende på en ny typ av institut, tjänstepensionsföretag, som enligt en ny lag om tjänstepensionsföretag ska få driva försäkringsrörelse på tjänstepensionsområdet. Förslag till ändringar i skattelagstiftningen med anledning av genomförandet av direktivet bereds i särskild ordning, se lagrådsremissen Skatteregler för tjänstepensionsföretag (Fi2019/02435/S1). Lagrådet Regeringen beslutade den 16 maj 2019 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen görs den ändringen att det föreslås att ett bemyndigande ska ersättas med en upplysning om möjligheten att meddela verkställighetsföreskrifter i den del bemyndigandet avser hur information ska lämnas till enskilda. Ändringen motsvarar det som föreslås i fråga om tjänstepensionsföretag och är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Vidare görs en ändring i lagtexten (34 § tryggandelagen) som innebär att det klargörs att Finansinspektionen ska utöva viss tillsyn över samtliga pensionsstiftelser. Även denna ändring är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Det görs också vissa språkliga och redaktionella ändringar och tidpunkten för ikraftträdande skjuts fram till den 15 december 2019. 4 Bakgrund 4.1 Tjänstepensionsmarknaden Tjänstepension är pension som är kopplad till en anställning och som erhålls som ett komplement till den allmänna (statliga) pensionen. Det finns tre skattemässigt avdragsgilla former för att säkerställa - trygga - de utfästelser om tjänstepension som arbetsgivare gör: genom att betala in premier till en tjänstepensionsförsäkring, genom att arbetsgivaren skuldför sina pensionsåtaganden i den egna balansräkningen (s.k. kontotryggande) och genom överföring av medel till en pensionsstiftelse. En överföring till en pensionsstiftelse sker i förening med att åtagandet skuldförs i den egna balansräkningen. Pensionsstiftelsers verksamhet regleras i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen). På den svenska tjänstepensionsmarknaden förvaltas tillgångar till ett sammanlagt värde av cirka 3 000 miljarder kronor. Tillgångarna förvaltas olika beroende på vilken form av tryggande som valts. Livförsäkringsföretagen, som driver försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL, och tar emot merparten av de premier som betalas till tjänstepensionsförsäkringar, är överlägset störst på tjänstepensionsmarknaden och förvaltar omkring 75 procent av tillgångarna. Omkring 5 procent av tillgångarna förvaltas av tjänstepensionskassor, som med stöd av en övergångsregel driver försäkringsrörelse enligt den upphävda lagen (1972:262) om understödsföreningar. Av de resterande tillgångarna förvaltas omkring 10 procent av arbetsgivare genom kontotryggande. Omkring 10 procent av tillgångarna förvaltas av pensionsstiftelser. 4.2 Allmänt om pensionsstiftelser Pensionsstiftelser har haft en särskild reglering i svensk rätt sedan 1937. Detta år infördes lagen (1937:521) om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser. Lagen infördes i huvudsak för att komma tillrätta med brister i den då rådande ordningen med avsättningar till interna pensionsfonder i aktiebolagen. Med tiden uppstod även brister i hanteringen av pensionsstiftelser, bl.a. genom att pensionsstiftelser grundades utanför lagens tillämpningsområde. Detta ledde till att lagstiftningen reformerades i två steg. Först infördes den provisoriska lagen (1961:583) med vissa bestämmelser om pensionsstiftelser. Därefter infördes tryggandelagen, som trädde i kraft den 1 mars 1968 och som fortfarande gäller. Sedan tryggandelagen infördes har det förekommit vissa ansatser till att modernisera lagen eller att ersätta den med en helt ny lag. Dessa ansatser har dock inte fullföljts. Inte heller i detta lagstiftningsärende tas ett helhetsgrepp på tryggandelagens utformning. Syftet med lagstiftningsärendet är att inom ramen för tryggandelagens befintliga struktur föreslå nya och ändrade bestämmelser med anledning av förändrade unionsrättsliga bestämmelser på tjänstepensionsområdet. Regleringen av pensionsstiftelser i tryggandelagen bygger på tre grundläggande principer. För det första är det alltid arbetsgivaren som ansvarar för pensionsutfästelsen gentemot en anställd och dennes efterlevande. En arbetsgivare kan inte begränsa sitt ansvar för pensionsutfästelserna till de tillgångar som finns i en pensionsstiftelse. För det andra utgör pensionsstiftelsen en säkerhet för arbetsgivarens pensionsutfästelse, eftersom pensionsstiftelsens förmögenhet inte ingår i en eventuell konkurs hos arbetsgivaren. Denna säkerhet får i första hand tas i anspråk av arbetsgivaren för att infria dennes pensionsutfästelser. Det sker genom att arbetsgivaren får pengar av stiftelsen - gottgörelse - för pensionsutbetalningar som arbetsgivaren gör till dem som har gått i pension eller deras efterlevande. Endast i sista hand kan säkerheten utnyttjas direkt till förmån för dem vars pensioner tryggats i pensionsstiftelsen. För det tredje ska förmögenheten i en pensionsstiftelse bestå av reella tillgångar, inte av fordringar på arbetsgivaren. Användningen av pensionsstiftelser och pensionsstiftelsernas verksamhet har ett nära samband med skattereglerna. Från arbetsgivarens perspektiv är det viktigt att avsättningar till pensionsstiftelser sker på ett sådant sätt att de är avdragsgilla i fråga om inkomstskatt. Pensionsstiftelser är befriade från inkomstskatt, men är skyldiga att betala avkastningsskatt på pensionsmedel. Arbetsgivaren ska betala särskild löneskatt på pensionskostnaderna. Pensionsstiftelserna spelar en särskild roll inom ramen för den kollektivavtalade pensionsplanen för privatanställda tjänstemän, ITP. Inom den planen kan en arbetsgivare välja att försäkra sina förmånsbestämda pensionsåtaganden i Alecta eller göra avsättningar i den egna balansräkningen. En arbetsgivare som väljer tryggande i den egna balansräkningen kan välja att också göra överföringar till en pensionsstiftelse. Alla arbetsgivare som skuldför sina pensionsåtaganden i den egna balansräkningen, oavsett om de också gör överföringar till en pensionsstiftelse eller inte, ska enligt ITP-avtalet teckna en kreditförsäkring för sina pensionsåtaganden. Det finns totalt 1 512 pensionsstiftelser i maj 2019. De flesta pensionsstiftelser är små och avser t.ex. ledningspersoner i familjeföretag. Endast 78 pensionsstiftelser är registrerade som tjänstepensionsinstitut som omfattas av de bestämmelser i tryggandelagen som genomför första tjänstepensionsdirektivet. Det handlar om sådana större pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser för minst 100 personer. I den kretsen av personer inräknas såväl arbetstagare som deras efterlevande (se prop. 2004/05:165 s. 246). Gränsen på 100 personer är en följd av regleringen i första tjänstepensionsdirektivet. 4.3 Första tjänstepensionsdirektivet Den 3 juni 2003 antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (första tjänstepensionsdirektivet). Direktivet avsåg att reglera verksamhet i tjänstepensionsinstitut, institut av skiftande slag i de olika medlemsländerna som då ännu inte omfattades av någon gemenskapsreglering. Direktivet utgjorde ett första steg mot en inre marknad för tjänstepensioner. Syftet med reglerna var bl.a. att garantera en hög grad av trygghet när det gäller tjänstepensionerna, samtidigt som en effektiv förvaltning av tjänstepensionskapitalet möjliggjordes. Tryggandelagens bestämmelser om pensionsstiftelser utökades fr.o.m. den 1 januari 2006 till följd av genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet och sedan dess har inga betydande förändringar skett i lagen. De bestämmelser som genomför direktivet gäller endast för pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser för minst 100 personer. Första tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser som syftar till att främja gränsöverskridande verksamhet. För pensionsstiftelsernas del är dessa bestämmelser genomförda i tryggandelagen. För de utländska tjänstepensionsinstitutens del är bestämmelserna genomförda i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Såvitt framgår av Finansinspektionens institutregister förekommer inte gränsöverskridande verksamhet avseende tjänstepensioner till eller från Sverige i någon nämnvärd omfattning. 4.4 Andra tjänstepensionsdirektivet Första tjänstepensionsdirektivet har nu ersatts av andra tjänstepensionsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut). Andra tjänstepensionsdirektivet skulle vara genomfört i nationell lagstiftning senast den 13 januari 2019. Genom andra tjänstepensionsdirektivet upphävs första tjänstepensionsdirektivet. Det övergripande syftet är detsamma, dvs. att tjänstepensionsinstitut ska ha möjlighet att driva verksamhet i andra medlemsstater, samtidigt som en hög skyddsnivå säkerställs när det gäller tjänstepensionerna. Syftet med andra tjänstepensionsdirektivet är att förbättra minimiskyddet och säkerställa en god företagsstyrning, tillhandahållande av information till de nuvarande och framtida pensionärerna och att skapa transparens och trygghet på tjänstepensionsområdet (skäl 4 i direktivet). I övrigt är mycket oförändrat jämfört med första tjänstepensionsdirektivet, t.ex. tillämpningsområdet, begreppet tjänstepensionsinstitut och bestämmelser om investeringar. 5 Direktivets tillämpningsområde 5.1 Direktivets tillämpning på pensionsstiftelser Regeringens bedömning: Pensionsstiftelser är tjänstepensionsinstitut som omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet. Begreppet förmånsberättigad bör inte införas i tryggandelagen. Promemorians bedömning och förslag överensstämmer delvis med regeringens bedömning. I promemorian föreslås att begreppet förmånsberättigad ska införas i tryggandelagen som gemensam beteckning på arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som omfattas av en arbetsgivares pensionsutfästelse. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen och förslaget eller har inget att invända mot dem. Svenskt Näringsliv anser att pensionsstiftelser inte omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet eftersom de inte har några pensionsåtaganden eller betalar ut pension. Även Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om andra tjänstepensionsdirektivet är tillämpligt på pensionsstiftelser. Enligt Advokatsamfundet och Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA) passar direktivet inte för svenska pensionsstiftelser eftersom dessa till sin konstruktion endast är en form av pant som inte gör några egna utfästelser om pension. SPFA anser att begreppet förmånsberättigad inte bör införas i tryggandelagen. Det begrepp som finns i nuvarande lagstiftning är arbetstagare. Eftersom bestämmelser om information till anställda inte bör ingå i tryggandelagen behövs inte något annat begrepp än arbetstagare. Pensionskonsult Anders Palm AB anför att begreppet förmånsberättigad behöver preciseras och att latent berättigade till efterlevandepension inte kan vara förmånsberättigade. Skälen för regeringens bedömning Andra tjänstepensionsdirektivet och gällande rätt Andra tjänstepensionsdirektivet ska tillämpas på tjänstepensionsinstitut (artikel 2.1). Tjänstepensionsinstitut definieras som ett institut som, oavsett sin rättsliga form, förvaltar fonderade medel och som är etablerat oberoende av uppdragsgivande företag eller branschorganisation utifrån syftet att tillhandahålla tjänstepensioner i samband med yrkesutövning (artikel 6.1). Pensionsförmånerna ska grundas på överenskommelser som har slutits enskilt eller kollektivt mellan arbetsgivare och arbetstagare eller med egenföretagare (artikel 6.1 a och b). Bestämmelserna om direktivets tillämpningsområde och definitionen av tjänstepensionsinstitut har inte ändrats jämfört med första tjänstepensionsdirektivet. En pensionsstiftelse är en stiftelse som har grundats av en arbetsgivare och som har som uteslutande ändamål att trygga arbetsgivarens utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande (9 § tryggandelagen). Tryggandelagen innehåller bestämmelser som syftar till att hålla stiftelsens medel åtskilda från arbetsgivaren (11 §). En pensionsstiftelse får inte ta emot avsättningar i form av en fordran på arbetsgivaren (11 § första stycket). Stiftelsen får dock låna ut mottagna medel till arbetsgivaren mot en betryggande säkerhet eller med tillsynsmyndighetens medgivande. En pensionsstiftelse får inte heller ta emot egendom från arbetsgivaren med villkor som väsentligt begränsar stiftelsens förfoganderätt över egendomen (11 § andra stycket). Vidare får en pensionsstiftelse som har grundats av ett aktiebolag inte, utan tillstånd av tillsynsmyndigheten, äga aktier i det bolaget eller i andra bolag inom samma koncern. En pensionsstiftelse bör fortfarande betraktas som ett tjänstepensionsinstitut En pensionsstiftelse har till uppgift att förvalta de medel som arbetsgivaren har överfört till stiftelsen för att trygga utfästelse om pension (prop. 2004/05:165 s. 109). Genom att medel för utfästa pensioner förvaltas i en stiftelse som är en egen juridisk person, minskar beroendet av arbetsgivarens finansiella ställning. När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt behandlades frågan om pensionsstiftelsernas ställning särskilt. Av förarbetena (samma prop. s. 109 f.) framgår att svenska företrädare förde diskussioner med företrädare för Europeiska kommissionen i frågan. En grundläggande frågeställning var om definitionen av tjänstepensionsinstitut i artikel 6 a i första tjänstepensionsdirektivet innebar att direktivet endast var tillämpligt på de institut som själva tillhandahåller tjänstepensionsförmåner. Med en sådan tolkning skulle pensionsstiftelserna inte ha omfattats, eftersom de inte själva får göra pensionsutfästelser och normalt inte betalar pensionsförmåner direkt till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande. Behandlingen av frågan mynnade ut i ställningstagandet att ett tjänstepensionsinstitut inte behöver tillhandahålla pensionsförmåner. I stället är det tillräckligt att tillgångar förvaltas utifrån ett syfte att tillhandahålla pensionsförmåner. Därmed fastslogs att pensionsstiftelserna är att beteckna som tjänstepensionsinstitut. Det ansågs sakna betydelse att en pensionsstiftelse inte själv får göra någon pensionsutfästelse. Definitionen av tjänstepensionsinstitut har inte ändrats i andra tjänstepensionsdirektivet. Det har inte heller skett några ändringar i tryggandelagen som har ändrat de grundläggande förutsättningarna för pensionsstiftelsernas verksamhet. Därmed är pensionsstiftelser fortfarande, till skillnad från det Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund och SPFA framför, att betrakta som tjänstepensionsinstitut som ska omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet. Det ska i detta sammanhang påpekas att andra tjänstepensionsdirektivet, i likhet med första tjänstepensionsdirektivet, gör skillnad mellan tjänstepensionsinstitut som gör egna pensionsåtaganden och de tjänstepensionsinstitut som inte gör det. Exempelvis gäller direktivets bestämmelser om kapitalkrav endast för sådana tjänstepensionsinstitut som har egna pensionsåtaganden (artikel 15.1 i andra tjänstepensionsdirektivet). Andra tjänstepensionsdirektivet utgår alltså från att det finns tjänstepensionsinstitut som inte står för åtaganden men som trots det ska omfattas av direktivet, i relevanta delar. Att pensionsstiftelserna inte gör några egna pensionsutfästelser kan därför inte utgöra ett argument för att undanta dem från andra tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde, som bl.a. Svenskt Näringsliv hävdar. Begreppet förmånsberättigad bör inte införas i tryggandelagen En arbetstagare och dennes efterlevande som omfattas av en arbetsgivares pensionsutfästelse är intressenter enligt flera bestämmelser i tryggandelagen. Dock är det, som SPFA för fram, olämpligt att införa termen förmånsberättigad som gemensam beteckning på såväl arbetstagare och deras efterlevande, vilket föreslås i promemorian. Som Pensionskonsult Anders Palm AB anför kan ett förordnande om att någon ska ha rätt till efterlevandepension ändras eller inskränkas om en pensionsberättigad och en arbetsgivare kommer överens om det. Som pensionskonsulten anger handlar det också om ömsesidigt uteslutande situationer. Om en arbetstagare är i livet vid pensioneringen så får han eller hon pension, varvid en efterlevande inte får efterlevandepension. Om å andra sidan en arbetstagare har avlidit så lämnas självfallet ingen pension, men däremot kan efterlevandepension lämnas till efterlevande. Begreppet förmånsberättigad riskerar därför att bli otydligt. Därtill kommer att vissa andra centrala bestämmelser i tryggandelagen, bl.a. bestämmelserna om hur en pensionsstiftelses styrelse ska utses, är uppbyggda kring begreppet arbetstagare (16 §). Detta begrepp - arbetstagare - behöver alltså finnas kvar i tryggandelagen, varför införandet av begreppet förmånsberättigad inte bidrar till en mera enhetlig terminologi i lagen som helhet. 5.2 Undantag för mindre pensionsstiftelser Regeringens bedömning: Pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer bör, i de delar det tillåts av andra tjänstepensionsdirektivet, i huvudsak vara undantagna från de bestämmelser som följer av direktivet. Det bör vara fortsatt möjligt för en sådan mindre stiftelse att välja att frivilligt omfattas av regelverket genom en anmälan till tillsynsmyndigheten. De bestämmelser som följer av direktivet bör fortsätta att gälla för en pensionsstiftelse som tryggar pensionsutfästelse till minst 100 personer, även om verksamheten sedermera minskar så att den inte längre har den omfattningen. Om det finns särskilda skäl, bör Finansinspektionen även i fortsättningen, efter ansökan, få besluta att de bestämmelser som följer av direktivet inte längre ska gälla för en sådan stiftelse. Detsamma bör gälla om en stiftelse vill ta tillbaka ett frivilligt val att omfattas av regelverket. Bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet bör fortsatt gälla endast för pensionsstiftelser som omfattas av alla bestämmelser i tryggandelagen som följer av direktivet. Regeringens förslag: Personalstiftelser ska inte omfattas av de bestämmelser i tryggandelagen som genomför andra tjänstepensionsdirektivet med undantag för bestämmelserna om förvaring av tillgångar. Promemorians bedömning och förslag överensstämmer delvis med regeringens bedömning och förslag. I promemorian föreslås att personalstiftelser ska omfattas av bestämmelser om aktsamhetsprincipen och krav på styrelseledamöter och suppleanter som genomför andra tjänstepensionsdirektivet. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen och förslaget eller har inget att invända mot dem. Svenska Pensionsstiftelsers Förening och Sveriges advokatsamfund anför att de gränser som behandlas i promemorian beträffande antal personer i stiftelsen inte kan kontrolleras. Eftersom pensionsskulden är kollektiv till sin karaktär kan vare sig arbetsgivaren eller pensionsstiftelsen ta fram information om vilka individer som har sin pension tryggad i stiftelsen. Skälen för regeringens bedömning och förslag Andra tjänstepensionsdirektivet Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om direktivets tillämpning på små tjänstepensionsinstitut (artikel 5 första stycket). Bestämmelserna innebär att medlemsstaterna får välja att helt eller delvis undanta tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner för färre än 100 medlemmar från tillämpningen av direktivet. Ett sådant undantag får dock inte avse bestämmelserna om kapitalförvaltningsuppdrag och förvaringsinstitut (artiklarna 32-35). Vidare framgår att bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet (artikel 11) får tillämpas endast på tjänstepensionsinstitut som helt omfattas av direktivet. Dessutom anges att investeringsreglerna (artikel 19.1) och de allmänna kraven på företagsstyrning (artikel 21.1 och 21.2) ska tillämpas på tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har fler än 15 medlemmar. Bestämmelserna om mindre tjänstepensionsinstitut i andra tjänstepensionsdirektivet har i stort sett samma materiella innehåll som motsvarande bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 5 första stycket). Det enda undantaget är den nya bestämmelsen om att investeringsreglerna och de allmänna kraven på företagsstyrning ska tillämpas på pensionsstiftelser som förvaltar pensionsplaner med fler än 15 medlemmar. Vidare är bestämmelserna om kapitalförvaltningsuppdrag och förvaringsinstitut, som enligt vad som anges ovan ska tillämpas av alla tjänstepensionsinstitut, mer omfattande än motsvarande bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet (se artikel 19 i första tjänstepensionsdirektivet.) Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller även bestämmelser om institut som tillhandahåller tjänstepensioner enligt lag där pensionerna garanteras av en offentlig myndighet (artikel 5 andra stycket). Motsvarande bestämmelser finns i första tjänstepensionsdirektivet och bedömdes inte vara tillämpliga på svenska förhållanden (se prop. 2004/05:165 s. 115). Gällande rätt Enligt tryggandelagen omfattas pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till minst 100 personer av särskilda bestämmelser i lagen (9 a § första stycket). Dessa särskilda bestämmelser har sin grund i första tjänstepensionsdirektivet. Det handlar om aktsamhetsprincipen för placeringar och placeringsbegränsningar (10 a § andra-femte styckena). Det handlar även om placeringsriktlinjer (10 b och 10 c §§). Stiftelserna ska också lämna behövlig information om stiftelsen och dess verksamhet (10 d §). Vidare gäller upplåningsbegränsningar och förbud mot att ställa säkerhet för tredje man (11 § fjärde och femte styckena). Det finns även bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet (15 a-15 e §§). Slutligen ska styrelseledamöter och suppleanter i dessa stiftelser uppfylla särskilda krav på insikt, erfarenhet och lämplighet (16 a §). En mindre pensionsstiftelse som tryggar pensionsutfästelser till färre än 100 personer kan välja att omfattas av de bestämmelser som anges i stycket ovan (9 a §). Detta sker genom en anmälan till tillsynsmyndigheten (31 § fjärde stycket). Om en pensionsstiftelse vill upphöra att tillämpa de bestämmelser som följer av direktivet, måste stiftelsen ansöka om det hos Finansinspektionen (31 § femte stycket). Det gäller både om verksamheten har minskat så att den inte längre avser 100 personer och om en mindre stiftelse vill återta ett frivilligt val att tillämpa bestämmelserna. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, besluta att bestämmelserna inte längre ska gälla för stiftelsen. Undantag för mindre pensionsstiftelser Som huvudsakligt motiv för att undanta mindre pensionsstiftelser från de bestämmelser som genomför första tjänstepensionsdirektivet anförde regeringen att det inte fanns tillräckliga resurser inom tillsynen för att uppnå en effektiv och ändamålsenlig tillsyn över mindre pensionsstiftelser (prop. 2004/05:165 s. 111-115). Det ansågs inte heller vara befogat att tillföra ytterligare resurser för att kunna bedriva tillsyn över mindre pensionsstiftelser. Dessutom ansågs att de nya bestämmelserna skulle kunna bli omotiverat betungande för många mindre stiftelser. De skäl som angavs för att undanta mindre pensionsstiftelser från att tillämpa bestämmelser som följer av första tjänstepensionsdirektivet är fortfarande giltiga. Finansinspektionen har visserligen tillförts resurser för den finansiella tillsynen sedan första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt. Regelverken på finansmarknadsområdet har dock generellt sett har ökat i omfattning och kräver större resurser i tillsynen. Således finns inget överskott av tillsynskapacitet som kan användas för mindre pensionsstiftelser. Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller nya bestämmelser som skulle vara än mer betungande för många mindre pensionsstiftelser än första tjänstepensionsdirektivet. Sammantaget saknas det enligt regeringens uppfattning anledning att tillämpa andra tjänstepensionsdirektivet i dess helhet på pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer i vidare mån än vad direktivet kräver. Dessa stiftelser bör således vara i huvudsak undantagna från att tillämpa de bestämmelser i tryggandelagen som följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Samtliga pensionsstiftelser bör dock omfattas av grundläggande bestämmelser om uppdragsavtal (se avsnitt 10.13.1). Vidare kräver andra tjänstepensionsdirektivet att bestämmelserna om aktsamhet vid investeringar (artikel 19.1) och grundläggande krav vid företagsstyrning (artikel 21.1) ska omfatta pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 16 men färre än 100 personer. Detta behandlas vidare i avsnitten 9.3 och 10.2.1. Som i dag bör det, i enlighet med direktivets krav, vara möjligt för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer att frivilligt tillämpa alla bestämmelserna i tryggandelagen som följer av den unionsrättsliga regleringen för tjänstepensionsinstitut genom en anmälan till tillsynsmyndigheten. Liksom i dag ska ledamöterna i en pensionsstiftelses styrelse enligt tryggandelagen väljas till lika antal av arbetsgivaren och de arbetstagare som omfattas av stiftelsens ändamål (16 §). En stiftelse måste alltså kunna få tillgång till information om vilka arbetstagare som har sin pension tryggad i stiftelsen, annars kan styrelsevalet inte ske. Det betyder att stiftelsen även måste kunna få tillgång till information om huruvida gränserna om 15 respektive 100 personer överskrids eller underskrids. Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet är av sådan art att de bör tillämpas konsekvent över tiden för de pensionsstiftelser som omfattas av dem. Därför är det befogat att behålla ordningen att endast Finansinspektionen får besluta att en pensionsstiftelse inte längre ska omfattas av de bestämmelser som följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Det bör även i fortsättningen krävas särskilda skäl för ett sådant beslut. Personalstiftelser I tryggandelagen finns även bestämmelser om personalstiftelser. Med personalstiftelse avses en stiftelse som grundats av arbetsgivare med ändamål att främja sådan välfärd åt arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som inte avser pension, avlöning eller annan förmån som arbetsgivaren är skyldig att utge till enskild arbetstagare (27 § tryggandelagen). En sådan stiftelse omfattas därmed inte av den unionsrättsliga tjänstepensionsregleringen. Enligt tryggandelagen ska personalstiftelser tillämpa vissa av de bestämmelser som gäller för pensionsstiftelser (se hänvisningar i 30 §). Av förbiseende ändrades inte hänvisningarna till de tillämpliga bestämmelserna i samband med att första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt. Bestämmelserna om aktsamhetsprincipen och krav på styrelseledamöter och suppleanter har därför felaktigt kommit att gälla även för personalstiftelser (10 a § andra-femte styckena och 16 a §). Tryggandelagen bör nu ändras så att personalstiftelser inte omfattas av dessa bestämmelser. Personalstiftelser bör dock omfattas av de bestämmelser om förvaring av tillgångar som föreslås i avsnitt 9.5. 6 Allmänna utgångspunkter Regeringens bedömning: Pensionsstiftelsernas särart bör beaktas vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet. Genomförandet bör inte ändra de grundläggande förutsättningarna för pensionsstiftelsernas verksamhet, utöver vad som krävs för genomförandet. Placeringsreglerna för pensionsstiftelser och bestämmelserna om företagsstyrning bör utformas så att de i möjligaste mån anpassas till de särskilda förutsättningar som gäller för pensionsstiftelsernas verksamhet. Bestämmelserna om information bör beakta pensionsstiftelsernas särart och samtidigt säkerställa att den som har sin pension tryggad i en pensionsstiftelse får samma information som den som har sin pension tryggad genom en tjänstepensionsförsäkring. Genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet bör inte förändra den roll som arbetsmarknadens parter spelar i fråga om tjänstepensioner. Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. I promemorian görs dock bedömningen att bestämmelserna om placeringar ska utformas så att de ligger så nära direktivet som möjligt. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inga invändningar mot den. Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti anför att den föreslagna nationella regleringen till följd av andra tjänstepensionsdirektivet inte är baserad på en djupare analys av de förutsättningar som gäller för svenska pensionsstiftelser. Förhandlings- och samverkansrådet PTK anför att det saknas en bakgrundsbeskrivning och analys i promemorian av hur pensionsstiftelser fungerar i de kollektivavtalade tjänstepensionssystemen. Skälen för regeringens bedömning Pensionsstiftelsernas verksamhet skiljer sig från försäkringsverksamhet Pensionsstiftelsernas verksamhet skiljer sig på flera sätt från den som bedrivs av försäkringsföretag och tjänstepensionskassor. Även om pensionsstiftelserna är att betrakta som tjänstepensionsinstitut togs hänsyn till dessa skillnader när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt (se t.ex. prop. 2004/05:165 s. 110 och 154 f.). Detta fick till följd att tjänstepensionsregleringen delvis fick en annan karaktär för pensionsstiftelserna trots den gemensamma unionsrättliga grunden. Regeringen delar Försäkringsbolaget PRI Pensionsgarantis och Förhandlings- och samverkansrådet PTK:s uppfattning att pensionsstiftelsernas särart behöver beaktas även vid genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet. Pensionsstiftelsernas särart och det sätt på vilket de skiljer sig från försäkringsföretag och tjänstepensionskassor kan sammanfattas i följande sju punkter: 1. Pensionsstiftelser behöver inte auktoriseras innan verksamheten inleds. En pensionsstiftelse grundas av arbetsgivaren. Därefter ska styrelsen anmäla pensionsstiftelsen till den behöriga länsstyrelsen för tillsyn. 2. En pensionsstiftelse har ingen ägare, inga medlemmar och ingen stämma. Styrelsen ansvarar för verksamheten i en pensionsstiftelse. Styrelseledamöterna utses av arbetsgivaren och arbetstagarna till lika antal. 3. En pensionsstiftelse får inte utfästa pension. Därmed har en pensionsstiftelse ingen pensionsskuld till de förmånsberättigade. 4. Arbetsgivaren ansvarar för pensionsutfästelserna och för att avsätta rätt belopp för pensionsskulden i sin balansräkning. 5. Utbetalningar från pensionsstiftelser sker i första hand genom gottgörelse (ersättning) till arbetsgivaren för dennes utgifter för pensioner. 6. Pensionsstiftelser har ingen verksamhet för anskaffning, förvaltning eller fullgörande av avtal om pensionsförmåner. 7. I sista hand kan de förmånsberättigade få del av stiftelsens förmögenhet, vilket t.ex. gäller vid likvidation eller om arbetsgivaren har bristande betalningsförmåga. Associationsrätt Andra tjänstepensionsdirektivet reglerar inte tjänstepensionsinstitutens associationsform. Direktivet är enligt sin lydelse tillämpligt även när pensionsmedel förvaltas i en form som inte utgör en egen juridisk person. Direktivet förutsätter inte heller att ett tjänstepensionsinstitut måste ansvara för pensionsutfästelserna. I huvudsak är det förvaltningen av tjänstepensionsmedel av någon annan än arbetsgivaren själv som regleras. Eftersom direktivet inte kräver det bör de grundläggande förutsättningarna för pensionsstiftelsernas verksamhet inte ändras när direktivet genomförs i svensk rätt. Detta gäller bl.a. ansvarsfördelningen mellan arbetsgivaren och pensionsstiftelsen. Direktivet innehåller dock vissa bestämmelser om förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan som bör beaktas på ett sätt som är förenligt med den rådande associationsrättsliga ordningen för pensionsstiftelserna. Investeringar och kapitalkrav En pensionsstiftelses verksamhet består i huvudsak av att förvalta de medel som arbetsgivaren har avsatt till stiftelsen. Därför är investeringsreglerna i andra tjänstepensionsdirektivet av stor betydelse för pensionsstiftelsernas del. Det gäller särskilt i fråga om aktsamhetsprincipen för investeringar och möjligheten att ta hänsyn till investeringsbeslutens långsiktiga konsekvenser när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer (hållbarhetsfaktorer). Förslagen till placeringsregler bör därför utformas så att de så väl som möjligt passar de särskilda förutsättningar som gäller för pensionsstiftelsernas verksamhet, och inte i första hand - som föreslås i promemorian - så att de ligger så nära andra tjänstepensionsdirektivet som möjligt. Därigenom skapas bl.a. bättre möjligheter att beakta pensionsstiftelsernas funktion inom området för kollektivavtalade tjänstepensioner, som Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti och Förhandlings- och samverkansrådet PTK vill se. Företagsstyrning Begreppet företagsstyrning används inte i första tjänstepensionsdirektivet och i direktivet finns det endast ett fåtal bestämmelser som hör till detta område, t.ex. lämplighetskraven för de som leder verksamheten (artikel 9.1 b) och bestämmelsen om uppdragsavtal (artikel 9.4). De relativt omfattande bestämmelserna om företagsstyrning i andra tjänstepensionsdirektivet utgör således en av de mest betydelsefulla nyheterna jämfört med första direktivet. Pensionsstiftelserna har emellertid en enklare verksamhet än sådana institut som själva står för utfästelserna gentemot de enskilda. Genomförandet av direktivet bör därför anpassas till de särskilda förutsättningar som gäller för pensionsstiftelsernas verksamhet, när det är lämpligt och möjligt. Informationskrav Bestämmelserna om information till dem som omfattas av utfästelser om pension som tryggas i en pensionsstiftelse är lika relevanta för pensionsstiftelser som för försäkringsföretag och de föreslagna nya tjänstepensionsföretagen (se prop. 2018/19:158). En framtida pensionär bör inte gå miste om väsentlig information om sin pension enbart på grund av att arbetsgivaren har valt att trygga pensionsutfästelsen i en pensionsstiftelse. Genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om information måste dock med nödvändighet ta hänsyn till ansvarsfördelningen mellan pensionsstiftelsen och arbetsgivaren. Ansvarsfördelningen innebär bl.a. att en pensionsstiftelse inte kan antas ha kännedom om enskilda arbetstagares individuella pensionsförmåner eller andra personliga förhållanden. Arbetsmarknadens parter Det framgår uttryckligen av andra tjänstepensionsdirektivet att bestämmelserna inte påverkar den roll som arbetsmarknadens parter spelar i förvaltningen av tjänstepensionsinstituten (artikel 20.2). Därför bör genomförandet av direktivet inte innebära någon ändring av arbetsmarknadens parters nuvarande roll på tjänstepensionsmarknaden. 7 Villkor för att få driva verksamhet Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om samtliga pensionsstiftelsers anmälningar för tillsyn. Regeringens bedömning: Tryggandelagens bestämmelser om anmälan för tillsyn och registrering är förenliga med andra tjänstepensionsdirektivet och behöver inte ändras. Direktivets nya bestämmelser om huvudsaklig förvaltningsort kräver ingen ändring i tryggandelagen. Promemorians bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. I promemorian finns inte något förslag om ändring av bestämmelsen om tillsynsmyndighetens underrättelser till Finansinspektionen. Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens förslag och bedömning Andra tjänstepensionsdirektivet och gällande rätt Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska alla tjänstepensionsinstitut registreras av tillsynsmyndigheten i ett nationellt register eller vara auktoriserade av tillsynsmyndigheten (artikel 9). Registrering eller auktorisation ska ske inom det territorium där tjänstepensionsinstitutet har sin huvudsakliga förvaltningsort, vilket är den plats där institutet fattar sina viktigaste strategiska beslut. Informationen från registret ska meddelas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa), som ska offentliggöra den på sin webbplats. Vid gränsöverskridande verksamhet ska värdländerna antecknas i registret. Motsvarande bestämmelse om registrering eller auktorisation finns i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 9.1 a). Uttrycket huvudsaklig förvaltningsort, som nämns ovan, är dock nytt i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 9). Enligt tryggandelagen står en pensionsstiftelse under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist (31 § första stycket). Enligt andra stycket i samma paragraf ska styrelsen för en pensionsstiftelse anmäla stiftelsen till den behöriga länsstyrelsen för tillsyn. För mindre pensionsstiftelser ska anmälan ske inom sex månader från det att uppdraget togs emot. För större stiftelser som tryggar utfästelser för minst 100 personer ska anmälan dock ske genast. Länsstyrelsen ska föra ett register över anmälda stiftelser. Länsstyrelsen ska underrätta Finansinspektionen om anmälningar från pensionsstiftelser som tryggar åtaganden för minst 100 personer. Finansinspektionen ska underrätta den behöriga länsstyrelsen om en anmälan om frivillig tillämpning av regelverket från en mindre pensionsstiftelse. Anmälan och registrering Enligt andra tjänstepensionsdirektivet är det en grundläggande förutsättning att ett tjänstepensionsinstitut antingen registreras eller auktoriseras för att få driva verksamhet. Samma krav gäller enligt första tjänstepensionsdirektivet. Den gällande ordningen med anmälan för registrering framstår som ändamålsenlig för pensionsstiftelserna. Verksamheten inleds i en pensionsstiftelse när stiftelsen tar emot tillgångar för att trygga en arbetsgivares pensionsutfästelser. Detta ger dock inte upphov till något nytt rättsförhållande mellan pensionsstiftelsen och de personer som omfattas av arbetsgivarens utfästelser. Arbetsgivaren svarar fortfarande för utfästelserna gentemot dessa personer. När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt ansågs det inte förenligt med direktivet att en pensionsstiftelse skulle anmäla sig för tillsyn inom sex månader. Därför infördes regeln i tryggandelagen (31 § andra stycket sista meningen), att pensionsstiftelser som tryggar utfästelser för minst 100 personer ska anmäla sig för tillsyn genast efter det att uppdraget har tagits emot. Genom denna ändring ansågs direktivets krav på registrering vara uppfyllt. Därför är det lämpligt att behålla den gällande ordningen med anmälan för tillsyn och registrering i fråga om pensionsstiftelser som tryggar utfästelser för minst 100 personer. I avsnitt 13 föreslås att Finansinspektionen ska utöva viss tillsyn även över pensionsstiftelser som tryggar utfästelser för minst 16 personer. Eftersom Finansinspektionen behöver få kännedom även om dessa pensionsstiftelser bör bestämmelsen om att tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om anmälningar för tillsyn ändras på så sätt att tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om samtliga anmälningar för tillsyn från pensionsstiftelser. Det krävs, som framgår ovan, att information från det nationella registret om de medlemsstater i vilka en pensionsstiftelse tryggar utfästelser om pension som ska fullgöras i annat land, ska meddelas Eiopa. Detta krav bedöms kunna uppfyllas inom ramen för den samarbetsskyldighet med Eiopa och andra tillsynsmyndigheter som följer för Finansinspektionens del enligt bestämmelsen i 34 § andra stycket tryggandelagen, se avsnitt 13.3.7. Huvudsaklig förvaltningsort Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller det nya uttrycket huvudsaklig förvaltningsort (artikel 9). Uttrycket definieras i artikeln som den plats där tjänstepensionsinstitutet fattar sina viktigaste beslut. Den huvudsakliga förvaltningsorten avgör inom vilken medlemsstat som ett tjänstepensionsinstitut ska vara registrerat eller auktoriserat. Enligt gällande rätt ska en pensionsstiftelse stå under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist (31 § första stycket tryggandelagen). Därmed skulle det kunna uppstå en skillnad mellan ett tjänstepensionsinstituts huvudsakliga förvaltningsort enligt direktivet och en pensionsstiftelses hemvist enligt tryggandelagen. Direktivets bestämmelse syftar emellertid till att bestämma inom vilken medlemsstat som ett tjänstepensionsinstitut ska vara registrerat eller auktoriserat. Tryggandelagens bestämmelse avser å sin sida frågan om stiftelsens lokalisering inom Sverige. Vidare ska en pensionsstiftelse drivas av styrelsen, vars ledamöter utses till lika antal av arbetsgivaren och arbetstagarna. Därmed får en pensionsstiftelse i praktiken ofta en geografisk förankring i arbetsgivarens hemvist, så att den sammanfaller med stiftelsens huvudsakliga förvaltningsort. Ändrade bestämmelser om pensionsstiftelsers hemvist skulle dessutom kunna få stora konsekvenser för såväl stiftelserna som länsstyrelserna, vilket knappast är befogat med hänsyn till frågans begränsade betydelse. Av dessa skäl saknas det anledning att föreslå en ny reglering avseende pensionsstiftelsernas hemvist. 8 Gränsöverskridande verksamhet 8.1 Rätt att driva gränsöverskridande verksamhet Regeringens förslag: Rätten att driva gränsöverskridande verksamhet ska förtydligas genom att andra tjänstepensionsdirektivets definition av gränsöverskridande verksamhet tas in i tryggandelagen. Promemorians bedömning överensstämmer inte med regeringens förslag. I promemorian görs bedömningen att bestämmelserna i tryggandelagen uppfyller andra tjänstepensionsdirektivets krav om gränsöverskridande verksamhet. Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens förslag: Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna tillåta att tjänstepensionsinstitut driver gränsöverskridande verksamhet (artikel 11.1). Det ska också vara tillåtet för andra företag att stödja tjänstepensionsinstitut som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Som konstateras i promemorian är detta genomfört i svensk rätt (15 a § tryggandelagen). Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller en definition av gränsöverskridande verksamhet som är ny i förhållande till första tjänstepensionsdirektivet (artikel 6.19). Med gränsöverskridande verksamhet avses att ett tjänstepensionsinstitut förvaltar en pensionsplan där förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och berörda medlemmar och förmånstagare styrs av social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på området för tjänstepensionsplaner i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten. Denna definition innebär en skillnad i förhållande till första tjänstepensionsdirektivet där det anges att medlemsstaterna ska tillåta institut att åta sig uppdrag för företag som är etablerade inom andra medlemsstaters territorier (artikel 20.1). Själva innebörden är emellertid huvudsakligen densamma med den skillnaden att det som är avgörande för om det är fråga om gränsöverskridande verksamhet är om en annan social- och arbetsmarknadslagstiftning ska tillämpas än den som gäller i hemmedlemsstaten. Regeringen anser att rätten att driva gränsöverskridande verksamhet bör förtydligas genom att andra tjänstepensionsdirektivets definition av gränsöverskridande verksamhet tas in i tryggandelagen. Definitionen bör dock formuleras så att den överensstämmer med den verksamhet som pensionsstiftelser bedriver, dvs. tryggande av pensionsutfästelser. 8.2 Anmälan om gränsöverskridande verksamhet Regeringens förslag: Det ska anges i tryggandelagen att en pensionsstiftelse får driva gränsöverskridande verksamhet om Finansinspektionen godkänner det. En pensionsstiftelse ska underrätta Finansinspektionen om den avser att driva gränsöverskridande verksamhet. Underrättelsen ska innehålla uppgift om arbetsgivarens hemvist och vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som reglerar förhållandet mellan arbetsgivaren och berörda arbetstagare (värdlandet). Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian lämnas inget förslag om att förtydliga att pensionsstiftelser får driva gränsöverskridande verksamhet om Finansinspektionen godkänner det. Det finns inte heller något förslag om att arbetsgivarens hemvist ska framgå av underrättelsen. I promemorian föreslås att en underrättelse om gränsöverskridande verksamhet ska innehålla uppgift om de länder inom EES där utfästelser om pension ska fullgöras. Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag Krav på godkännande av gränsöverskridande verksamhet Enligt andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 11.2) måste ett tjänstepensionsinstitut som erbjuder sig att bedriva gränsöverskridande verksamhet godkännas i förväg av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten. Kravet på förhandsgodkännande är, som konstateras i promemorian, uppfyllt genom tryggandelagens bestämmelser om Finansinspektionens prövning och vid vilken tidpunkt som verksamheten får inledas (15 c § andra och fjärde styckena). Det framgår dock bara indirekt att det krävs godkännande för att få driva gränsöverskridande verksamhet. Att det krävs godkännande bör enligt regeringens uppfattning förtydligas genom att det anges i lagen att en pensionsstiftelse får driva gränsöverskridande verksamhet om Finansinspektionen godkänner det. Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstitut anmäla att det avser att driva gränsöverskridande verksamhet (artikel 11.3). Enligt tryggandelagen ska en pensionsstiftelse lämna en särskild underrättelse till Finansinspektionen varje gång stiftelsen åtar sig ett uppdrag att driva gränsöverskridande verksamhet (15 b §). Andra tjänstepensionsdirektivet är därmed genomfört i denna del. Regeringen anser dock att det finns anledning att förenkla uttryckssättet genom att det anges i lagen att en pensionsstiftelse ska underrätta Finansinspektionen om den avser driva gränsöverskridande verksamhet. Det får i likhet med vad som uttalades när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes anses självklart att en underrättelse ska göras varje gång ett institut åtar sig ett nytt uppdrag (prop. 2004/05:165 s. 188). Innehållet i anmälan Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska en anmälan om gränsöverskridande verksamhet innehålla uppgifter om a) värdmedlemsstaterna, b) det uppdragsgivande företagets namn och huvudsakliga verksamhetsort och c) de viktigaste särdragen i den pensionsplan som ska förvaltas för det uppdragstagande företagets räkning (artikel 11.3). Enligt tryggandelagen ska underrättelsen till Finansinspektionen endast innehålla uppgifter om den arbetsgivare som ska göra inbetalningar till pensionsstiftelsen och om det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tryggandet (15 b §). I dag kräver tryggandelagens bestämmelser således inte att pensionsstiftelsen lämnar uppgift om värdmedlemsstaterna. Med värdmedlemsstat avses i direktivet den medlemsstat vars social- och arbetsmarknadslagstiftning på tjänstepensionsområdet som är tillämplig på förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och medlemmarna eller förmånstagarna (artikel 6.11). Det bör därför anges i lagen att pensionsstiftelsen ska lämna uppgift om vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som reglerar förhållandet mellan arbetsgivaren och berörda arbetstagare (värdlandet). Detta tydliggör också att det är fråga om gränsöverskridande verksamhet. När det gäller det uppdragsgivande företaget föreskriver direktivet att underrättelsen ska innehålla uppgift om företagets namn och huvudsakliga förvaltningsort. Detta får anses uppfyllt genom kravet i tryggandelagen på att uppgifter ska lämnas om den arbetsgivare som ska göra inbetalningar till pensionsstiftelsen. Enligt regeringens uppfattning bör det dock uttryckligen anges att uppgifterna ska omfatta arbetsgivarens hemvist. 8.3 Finansinspektionens prövning Regeringens förslag: Finansinspektionen ska bedöma om pensionsstiftelsen har förutsättningar för att driva den gränsöverskridande verksamheten. Det ska bedömas om den som ska leda verksamheten har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften. Om inspektionen bedömer att det inte finns förutsättningar för att driva den planerade verksamheten och därför inte lämnar ett meddelade till värdlandsmyndigheten, ska inspektionen meddela beslut om detta inom tre månader från pensionsstiftelsens underrättelse. Detsamma ska gälla om inspektionen av någon annan anledning inte lämnar ett meddelande till värdlandsmyndigheten. Promemorians bedömning överensstämmer inte med regeringens förslag. I promemorian görs bedömningen att bestämmelserna i tryggandelagen uppfyller andra tjänstepensionsdirektivets krav på bedömning av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och underrättelse till värdlandsmyndigheten vid en anmälan om gränsöverskridande verksamhet. Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens förslag: Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska prövningen av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten avse om tjänstepensionsinstitutets administrativa uppbyggnad, finansiella ställning och dess lednings anseende, yrkeskvalifikationer och erfarenhet är förenliga med den föreslagna gränsöverskridande verksamheten (artikel 11.4). Detta överensstämmer med det som föreskrivs i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 20.4) och är redan i dag i huvudsak genomfört i tryggandelagen (15 c § andra stycket). En skillnad är dock att andra tjänstepensionsdirektivet inte uttrycker att prövningen ska avse om det om det finns skäl att betvivla om de aktuella förutsättningarna är uppfyllda, vilket första tjänstepensionsdirektivet gör. Regeringen anser att tryggandelagens bestämmelser om prövningen bör förenklas genom att det endast anges vad Finansinspektionen ska bedöma och alltså inte, som i dag, om det finns skäl att ifrågasätta att förutsättningarna är uppfyllda. När det gäller ledningsprövningen bör det förtydligas att prövningen ska omfatta den som ska leda verksamheten och inte, som i dag anges i tryggandelagen, företrädaren för pensionsstiftelsen. För att genomföra direktivet bör det även anges att personens erfarenhet ska beaktas vid prövningen. Enligt det förfarande som följer av andra tjänstepensionsdirektivet ska den behöriga myndigheten lämna underrättelser till värdlandsmyndigheten och tjänstepensionsinstitutet om den gränsöverskridande verksamheten godkänns (artikel 11.4). Om värdlandsmyndigheten inte underrättas inom tre månader ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten meddela ett motiverat och överklagbart beslut (artikel 11.5). I enlighet med den bedömning som görs i promemorian är detta genomfört i svensk rätt genom motsvarande bestämmelser i tryggandelagen (15 c § första och femte styckena). I tryggandelagen finns också bestämmelser om överklagande av Finansinspektionens beslut (36 §). Beslut av detta slag ska vara motiverade (jfr 32 § förvaltningslagen [2017:900]). För att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet bör dock bestämmelserna i tryggandelagen ändras så att det tydliggörs att Finansinspektionen alltid ska meddela beslut inom angiven frist om inget meddelande lämnas till värdlandsmyndigheten alltså oavsett om detta beror på att förutsättningarna för att driva verksamheten inte bedöms vara uppfyllda eller någon annan anledning. 8.4 Information om verksamhetsbestämmelser och inledande av gränsöverskridande verksamhet Regeringens förslag: Fristen för när en pensionsstiftelse får påbörja gränsöverskridande verksamhet ska förkortas från två månader till sex veckor. Om Finansinspektionen får information om att verksamhetsbestämmelserna i värdlandet har ändrats, ska inspektionen underrätta pensionsstiftelsen om ändringarna. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian lämnas inget förslag om att Finansinspektionen ska underrätta pensionsstiftelsen om ändringar i de bestämmelser som ska tillämpas i värdlandet. Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska värdlandsmyndigheten informera den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om viss lagstiftning i värdlandet inom sex veckor från det att meddelandet om gränsöverskridande verksamhet togs emot (artikel 11.7). Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska lämna informationen till tjänstepensionsinstitutet. Tjänstepensionsinstitutet får inleda den gränsöverskridande verksamheten när institutet tar emot meddelandet om värdmedlemsstatens lagstiftning (artikel 11.8). Om tjänstepensionsinstitutet inte får ett sådant meddelande, får det inleda den gränsöverskridande verksamheten efter utgången av den tidsfrist som värdlandsmyndigheten har för att informera om lagstiftningen. Tryggandelagen innehåller bestämmelser som överensstämmer med andra tjänstepensionsdirektivet när det gäller de nu aktuella leden i förfarandet (15 c § tredje och fjärde styckena). I tryggandelagen är dock tidsfristen för när verksamheten får påbörjas två månader. Denna tidsfrist bör i enlighet med direktivet förkortas till sex veckor. Enligt direktivet ska information även vidareförmedlas om ändringar i de krav som ska tillämpas i värdmedlemsstaten (artikel 11.9). Några sådana bestämmelser finns inte i tryggandelagen. Det bör därför införas en bestämmelse om att Finansinspektionen ska underrätta pensionsstiftelsen om ändringar i verksamhetsbestämmelserna. 8.5 Tillsyn och ingripande Regeringens bedömning: Andra tjänstepensionsdirektivet kräver inga ändringar i tryggandelagens bestämmelser om tillsyn och ingripande avseende pensionsstiftelser som driver gränsöverskridande verksamhet. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, efter underrättelse från värdlandsmyndigheten, vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ett tjänstepensionsinstitut upphör med överträdelser av verksamhetsbestämmelser i värdlandet (artikel 11.10). Myndigheten i hemmedlemsstaten ska vidta åtgärderna i samordning med värdlandsmyndigheten. Enligt tryggandelagen ska Finansinspektionen utöva tillsyn över att en pensionsstiftelse följer reglerna om bl.a. gränsöverskridande verksamhet i 15 a-15 e §§ i tryggandelagen (34 § första stycket). Enligt andra stycket i samma paragraf ska Finansinspektionen samarbeta med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning som följer av medlemskapet i Europeiska unionen. Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs (35 §). Därmed medger tryggandelagens bestämmelser att Finansinspektionen i samarbete med värdlandsmyndigheter ingriper om en pensionsstiftelse inte följer de bestämmelser som gäller för gränsöverskridande verksamhet. Det behövs inga ytterligare lagstiftningsåtgärder i denna del för genomförande av andra tjänstepensionsdirektivet. 9 Solvensregler 9.1 Tekniska avsättningar och skuldtäckning Regeringens bedömning: Bestämmelserna om tekniska avsättningar och skuldtäckning i andra tjänstepensionsdirektivet är inte tillämpliga på pensionsstiftelser. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om tekniska avsättningar (artikel 13) och om skuldtäckning av tekniska avsättningar (artikel 14). Tjänstepensionsinstitut som förvaltar tjänstepensionsplaner ska alltid ha tillräckliga tekniska avsättningar som motsvarar deras finansiella åtaganden till följd av gällande pensionsavtal. De tekniska avsättningarna ska, i tillämpliga fall, täcka biometriska risker (dvs. risker knutna till en persons liv eller hälsa) eller garantier om en viss avkastning eller förmånsnivå (artikel 13.2). De tekniska avsättningarna ska vidare beräknas och bestyrkas av en aktuarie eller någon annan expert på området (artikel 13.4). Beräkningarna ska ske enligt nationellt vedertagna aktuariella principer och vissa särskilda bestämmelser som anges i direktivet (artikel 13.4 a-d). Det är tillåtet att införa nationella bestämmelser om tekniska avsättningar som går utöver direktivets krav (artikel 13.5). Varje tjänstepensionsinstitut ska alltid ha tillräckliga och lämpliga tillgångar som täcker de tekniska avsättningarna för alla pensionsplaner som det förvaltar (artikel 14.1). Medlemsstaterna får under en övergångsperiod tillåta att tjänstepensionsinstitut har otillräckliga tillgångar för skuldtäckning, under vissa angivna förutsättningar (artikel 14.2). De behöriga myndigheterna ska ingripa om ett tjänstepensionsinstitut som bedriver gränsöverskridande verksamhet inte har tillräckliga tillgångar för att skuldtäcka alla pensionsplaner som förvaltas (artikel 14.3). Bestämmelserna om tekniska avsättningar och om skuldtäckning i andra tjänstepensionsdirektivet motsvarar i huvudsak bestämmelserna i första tjänstepensionsdirektivet (artiklarna 15 och 16). I tryggandelagen finns det inte några bestämmelser om tekniska avsättningar eller skuldtäckning för pensionsstiftelser. I samband med att första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt konstaterades att direktivets bestämmelser om tekniska avsättningar och skuldtäckning inte kunde tillämpas på pensionsstiftelser. Enligt de överväganden som gjordes beror detta på att pensionsstiftelser, till skillnad från försäkringsföretag, inte står för några pensionsåtaganden (prop. 2004/05:165 s. 154 f.). Enligt tryggandelagen är det uttryckligen förbjudet för en pensionsstiftelse att utfästa pension (12 §). En pensionsstiftelse utgör i stället en säkerhet för den pensionsutfästelse som arbetsgivaren har gjort. Därmed finns det ingen pensionsskuld hos pensionsstiftelsen utan denna finns i stället hos arbetsgivaren. Sammantaget ansågs detta innebära att en pensionsstiftelse är uppbyggd på ett sådant sätt att första tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om tekniska avsättningar inte är tillämpliga. Pensionsstiftelser omfattas därmed inte heller av bestämmelserna om skuldtäckning och kapitalkrav i första tjänstepensionsdirektivet. De överväganden som gjordes i samband med genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet om bestämmelserna om tekniska avsättningar och skuldtäckning är fortfarande giltiga. Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om tekniska avsättningar och skuldtäckning som motsvarar dem i första tjänstepensionsdirektivet i materiellt avseende. De grundläggande verksamhetsförutsättningarna för pensionsstiftelser har inte heller förändrats sedan första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt i tryggandelagen. Det innebär sammanfattningsvis att bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om tekniska avsättningar och skuldtäckning inte är tillämpliga på pensionsstiftelser. De föranleder därför inte några lagstiftningsåtgärder i fråga om pensionsstiftelser. 9.2 Kapitalkrav Regeringens bedömning: Bestämmelserna i andra tjänstepensions-direktivet om erforderlig solvensmarginal och tillgänglig solvensmarginal är inte tillämpliga på pensionsstiftelser. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om solvenskrav för tjänstepensionsinstitut (artiklarna 15-18). Ett tjänstepensionsinstitut som täcker biometriska risker eller garanterar en viss avkastning eller ersättningsnivå ska ha kompletterande tillgångar utöver de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna (artikel 15). De kompletterande tillgångarna ska fungera som en buffert för att kompensera skillnader mellan förväntade och verkliga kostnader och intäkter. I direktivet finns även bestämmelser om de tillgångar som får användas som en disponibel solvensmarginal för att täcka solvenskravet (artikel 16) och om den föreskrivna solvensmarginalen som utgör nivån på solvenskravet (artikel 17). I huvudsak ska den föreskrivna solvensmarginalen beräknas som en andel av de tekniska avsättningarna för pensionsförmåner som motsvarar livförsäkring. I direktivet finns också bestämmelser om beräkning av den erforderliga solvensmarginalen för pensionsförmåner som motsvarar skadeförsäkring (artikel 18). I huvudsak ska den föreskrivna solvensmarginalen beräknas på grundval av ett premieindex eller ett skadeindex, där det högsta beloppet ska användas. Första tjänstepensionsdirektivet innehåller samma solvensregler genom en övergripande bestämmelse om solvenskrav och en hänvisning till de utförliga solvensbestämmelserna i det konsoliderade livförsäkringsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring) och skadeförsäkringsdirektivet (rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring). Dessa tidigare försäkringsdirektiv upphävdes i samband med att Solvens II-direktivet trädde i kraft. Genom Solvens II-direktivet (se artikel 303) överfördes de fullständiga bestämmelserna om kapitalkrav från de tidigare försäkringsdirektiven till första tjänstepensionsdirektivet. Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller i stort sett samma kapitalkravsregler. Ett undantag är bestämmelserna i första tjänstepensionsdirektivet om garantibelopp som den lägsta nivån på kapitalkravet. Garantibeloppet har slopats i andra tjänstepensionsdirektivet. I tryggandelagen finns det inte några bestämmelser om kapitalkrav för pensionsstiftelser. I samband med att första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt konstaterades att direktivets kapitalkrav inte kan tillämpas på pensionsstiftelser. Skälen för denna bedömning var desamma som för bestämmelserna om tekniska avsättningar och skuldtäckning, se avsnitt 9.1. Även kapitalkravens utformning förutsätter att tjänstepensionsinstitutet har ett direkt åtagande gentemot dem som ska få pension. Av lydelsen i andra tjänstepensionsdirektivet framgår även att kapitalkravet gäller endast om det är tjänstepensionsinstitutet, inte det uppdragsgivande företaget, som står för åtagandet att täcka biometrisk risk eller garanterar en viss avkastning eller förmånsnivå (artikel 15). För pensionsstiftelsernas del är det uppenbart att de aldrig kan stå för sådana åtaganden eftersom de enligt tryggandelagen är förbjudna att göra utfästelser om pension. Av samma skäl som anfördes när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt kan andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om kapitalkrav inte tillämpas på pensionsstiftelser (prop. 2004/05:165 s. 154 f.). De föranleder därför inte några lagstiftningsåtgärder i fråga om pensionsstiftelser. 9.3 Aktsamhetsprincipen för placeringar Regeringens förslag: Tillgångarna i en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer ska till övervägande del placeras på reglerade marknader. Placeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska hållas på aktsamma nivåer. En bestämmelse ska införas i tryggandelagen om att en pensionsstiftelse ska få beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i sina placeringsbeslut. Bestämmelserna om placeringar i tryggandelagen som baserar sig på aktsamhetsprincipen i andra tjänstepensionsdirektivet ska tillämpas av pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer. Regeringens bedömning: Andra tjänstepensionsdirektivets krav i fråga om placeringar i uppdragsgivande företag och användning av derivatinstrument är uppfyllda genom gällande bestämmelser i tryggandelagen. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås att uttrycket investeringar ska ersätta uttrycket placeringar och att uttrycket optioner, terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument ska ersättas av uttrycket derivatinstrument. I promemorian föreslås även att det ska införas mera detaljerade bestämmelser i tryggandelagen om agerandet vid en eventuell intressekonflikt och om krav på lämplighet, säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för en pensionsstiftelses tillgångar. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen konstaterar att den nya bestämmelsen om att de samlade tillgångarna i en pensionsstiftelse ska vara lämpliga med hänsyn till behoven av säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet avviker från nuvarande reglering i tryggandelagen, andra tjänstepensionsdirektivet och försäkringsrörelselagen. Om avsikten med formuleringen är att åstadkomma en förändring i sak efterfrågar Finansinspektionen ett förtydligande av motiven för detta. Om så inte är fallet anser inspektionen att bestämmelsen bör formuleras på ett sätt som närmare följer direktivet. Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA) anser, med instämmande av Sveriges advokatsamfund, att uttrycket "investeringar" inte bör ersätta uttrycket "placeringar". SPFA och Advokatsamfundet konstaterar att det inte föreslås någon ändring i detta avseende för mindre pensionsstiftelser som inte omfattas av aktsamhetsprincipen. Enligt dem bör olika begrepp, "investeringar" och "placeringar", inte användas i samma lag för samma aktivitet. De anser även att bestämmelsen om intressekonflikter inte är relevant för pensionsstiftelser eftersom dessa inte har någon annan roll än att vara en pant för arbetsgivares åtaganden. Dessutom är arbetstagarnas intressen tillgodosedda genom att styrelsens ledamöter till hälften utses av arbetstagarna. Enligt SPFA och Advokatsamfundet bör det inte heller införas någon begränsning av investeringar i onoterade tillgångar eftersom förutsättningarna i denna del inte har förändrats sedan genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet. Även Svenskt Näringsliv framför liknande synpunkter som SPFA i fråga om bestämmelserna om intressekonflikter och investeringar i onoterade tillgångar. TCO anser att det kan finnas skäl att göra skillnad på kraven på pensionsstiftelser beroende på vilken utfästelse som arbetsgivaren har. Enligt TCO kan förslaget komma att påverka de överenskommelser om tjänstepensionstryggande i egen regi i kombination med kreditförsäkring som arbetsmarknadernas parter sedan lång tid har avtalat om i ITP-planen. En begränsning av dessa pensionsstiftelsers placeringsmöjligheter skulle riskera att öka arbetsgivarens kostnader men inte öka tryggheten för de förmånsberättigade. Kreditförsäkringen tryggar de anställdas förmåner i händelse av att arbetsgivaren inte kan uppfylla sin åtaganden och att pensionsstiftelsens tillgångar inte är tillräckliga. För stiftelser som tryggar utfästelser som inte är kollektivavtalade och inte har krav på kreditförsäkring kan förslagen däremot fylla en funktion genom att de förmånsberättigades trygghet kan öka. Saco och PTK avstyrker förslaget att investeringar till övervägande del ska göras i tillgångar som är föremål för handel på reglerade marknader i den omfattning det berör kollektivavtalade utfästelser som är kreditförsäkrade. Skälen för regeringens förslag och bedömning Andra tjänstepensionsdirektivet Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska tjänstepensionsinstitut investera sina tillgångar i enlighet med aktsamhetsprincipen (artikel 19.1). Aktsamhetsprincipen är den grundläggande principen för kapitalinvesteringar enligt direktivet (skäl 46). Innebörden av aktsamhetsprincipen utvecklas vidare genom kvalitativa bestämmelser i direktivet. Tillgångarna ska investeras på det sätt som på lång sikt bäst gagnar intressena hos medlemmar och förmånstagare (artikel 19.1 första stycket a). Vid en eventuell intressekonflikt ska investeringen göras uteslutande i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse. Inom ramen för aktsamhetsprincipen får tjänstepensionsinstituten ta hänsyn till långsiktiga miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer (hållbarhetsfaktorer) i samband med investeringsbeslut (artikel 19.1 första stycket b). De samlade tillgångarna ska vara investerade på ett sätt som tillförsäkrar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet i investeringsportföljen (artikel 19.1 första stycket c). Tillgångarna ska investeras så att riskerna i investeringsportföljen sprids på ett lämpligt sätt (artikel 19.1 första stycket f). Vidare ska medlen i ett tjänstepensionsinstitut till övervägande del investeras på reglerade marknader (artikel 19.1 första stycket d). Investeringar i tillgångar som inte är föremål för handel på reglerade finansmarknader måste under alla förhållanden hållas på aktsamma nivåer. Tjänstepensionsinstitut får investera i derivatinstrument under vissa förutsättningar (artikel 19.1 första stycket e). Sådana investeringar får göras endast om de minskar investeringsriskerna eller underlättar förvaltningen av portföljen. I direktivet finns även bestämmelser om värdering av derivatinstrument och riskspridning. Ett tjänstepensionsinstitut får inte investera mer än fem procent av de samlade tillgångarna i ett uppdragsgivande företag (artikel 19.1 första stycket g). Tjänstepensionsinstitutet får inte investera mer än tio procent av de samlade tillgångarna i en koncern där ett uppdragsgivande företag ingår. Medlemsstaterna får undanta statsobligationer från begränsningen. Direktivet innehåller även kvantitativa och kvalitativa begränsningar för tjänstepensionsinstitutens investeringar. Dessa behandlas i avsnitt 9.4 nedan. De nu aktuella bestämmelserna ska tillämpas på alla tjänstepensionsinstitut som har fler än 15 medlemmar (artikel 5 första stycket). Även i första tjänstepensionsdirektivet utgör aktsamhetsprincipen den grundläggande principen för kapitalinvesteringar. Bestämmelserna i det direktivet (artikel 18) motsvarar i huvudsak dem i andra tjänstepensionsdirektivet. Första tjänstepensionsdirektivet innehåller dock inte någon bestämmelse om att hållbarhetsfaktorer får beaktas i samband med investeringsbeslut. Aktsamhetsprincipen i svensk rätt Aktsamhetsprincipen infördes i svensk rätt vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet. Den närmare innebörden av principen behandlas i prop. 2004/05:165 (s. 101-103). I tryggandelagen (10 a § tredje-femte styckena) infördes bestämmelser som motsvarar bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om aktsamhetsprincipen (artikel 19.1), medlemmars och förmånstagares intressen (artikel 19.1 första stycket a första meningen), lämplig riskspridning (artikel 19.1 första stycket f), samt investeringar i uppdragsgivande företag (artikel 19.1 första stycket g) och derivatinstrument (artikel 19.1 första stycket e). För pensionsstiftelser som hör till en bank eller ett kreditmarknadsföretag gäller utöver det som anges i tryggandelagen ytterligare bestämmelser om tillgångarna. Enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska Finansinspektionen se till att stiftelsens tillgångar placeras med skälig säkerhet, förutsatt att stiftelsens förmögenhet huvudsakligen kommer från medel som har tillskjutits av banken eller kreditmarknadsföretaget (13 kap. 15 §). Vid den bedömningen ska stiftelsens ändamål beaktas och hänsyn tas till placeringsreglerna i den lagen. Termen placeringar bör behållas I tryggandelagen används termen placeringar för att beteckna hanteringen av de medel som tillförs stiftelsen från arbetsgivaren för att trygga pensionerna. I promemorian föreslås att den termen ska ersättas med termen investeringar i de bestämmelser som följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Enligt promemorians förslag ska dock termen placeringar även i fortsättningen användas för de stiftelser som inte omfattas av direktivet. Regeringen anser att en enhetlig terminologi bör användas i tryggandelagen när det gäller den centrala delen av en pensionsstiftelses verksamhet och delar SPFA:s och Sveriges advokatsamfunds uppfattning att termen placeringar bör behållas för samtliga stiftelser. Reglerade marknader och onoterade tillgångar Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstituts tillgångar till övervägande del investeras på reglerade marknader (artikel 19.1 första stycket d första meningen). Regeringen anser därför, i likhet med den bedömning som görs i promemorian och till skillnad från några av remissinstanserna, att det i tryggandelagen bör införas en uttrycklig bestämmelse med ett sådant krav. Eftersom direktivets krav är absolut och gäller för samtliga tillgångar i ett tjänstepensionsinstitut finns det inte möjlighet att undanta pensionsstiftelser i detta avseende, oavsett om en kreditförsäkring har tecknats för åtagandena eller inte av arbetsgivaren. En sådan särbehandling som Saco och PTK förordar är därför inte möjlig. Termen reglerad marknad bör ges samma betydelse som den har i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (1 kap. 4 b §), som i svensk rätt genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (MiFID II) (artikel 4.1.21, se artikel 6.14 i andra tjänstepensionsdirektivet). I promemorian föreslås även att en pensionsstiftelses placeringar i tillgångar som inte är upptagna till handel på reglerade marknader ska hållas på aktsamma nivåer. Andra tjänstepensionsdirektivets krav på aktsamma nivåer omfattar dock tillgångar som inte är föremål för handel på reglerade finansmarknader (artikel 19.1 första stycket d andra meningen). Vad som ska avses med reglerad finansmarknad anges, till skillnad mot reglerad marknad, inte i andra tjänstepensionsdirektivet. I skälen i direktivet (skäl 48) anges dock bl.a. följande. Eftersom tjänstepensionsinstituten är mycket långsiktiga investerare med låga likviditetsrisker, har de förutsättningar att inom aktsamma gränser investera i icke-likvida tillgångar, t.ex. aktier, och i andra instrument som har en långsiktig ekonomisk profil och inte är föremål för handel på reglerade marknader, multilaterala handelsplattformar (MTF-plattformar) eller organiserade handelsplattformar (OTF-plattformar). Med MTF-plattformar och OTF-plattformar avses detsamma som i definitionerna i MiFID II (artikel 6.15 och 6.16 i andra tjänstepensionsdirektivet). Mot bakgrund av det som anges i skälen i andra tjänstepensionsdirektivet om att vissa investeringar får göras inom aktsamma gränser gör regeringen bedömningen att begreppet reglerade finansmarknader avser reglerade marknader, MTF-plattformar och OTF-plattformar. Det är alltså tillgångar som inte föremål för handel på en sådan handelsplats som under alla förhållanden ska hållas på aktsamma nivåer enligt direktivet (artikel 19.1 första stycket d). Regeringen anser därför att promemorians förslag är alltför restriktivt i förhållande till direktivet. Det bör i stället införas en bestämmelse i tryggandelagen om att placeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska hållas på aktsamma nivåer. I sammanhanget bör det poängteras att en pensionsstiftelses samtliga placeringar måste ske i enlighet med den övergripande aktsamhetsprincipen. Miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska tjänstepensionsinstitut tillåtas att ta hänsyn till investeringsbeslutens långsiktiga konsekvenser vad gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer (s.k. hållbarhetsfaktorer) (artikel 19.1 första stycket b). Det finns enligt gällande rätt ett utrymme för en pensionsstiftelse att, inom aktsamma gränser, placera i instrument med långsiktig ekonomisk profil. Vidare är det vedertaget att pensionsstiftelser, liksom försäkringsföretag som tillhandahåller tjänstepensionsförsäkringar och andra företag, får välja en etisk inriktning på sin investeringsstrategi. Aktsamhetsprincipen kan inte anses tvinga en pensionsstiftelse att välja en placering som framstår som olämplig med hänsyn till hållbarhetsfaktorer. Tvärtom riskerar underlåtenhet att beakta hållbarhetsfaktorer vid placeringsbeslut att öka risken i förvaltningen, utan motsvarande ökning av förväntad avkastning, vilket inte ligger i de nuvarande och framtida pensionärernas intresse. Hållbarhetsriskernas betydelse för den finansiella avkastningen uppmärksammas alltmer och ett omfattande arbete för att identifiera och kvantifiera sådana risker bedrivs internationellt och nationellt. Regeringen anser att det bör införas en uttrycklig bestämmelse i tryggandelagen om att pensionsstiftelser får beakta hållbarhetsfaktorer i sina placeringsbeslut så att det tydligt framgår att sådan hänsyn får tas. En pensionsstiftelse bör i placeringsriktlinjerna ange hur hållbarhetsfaktorer beaktas, se avsnitt 10.12. Placeringar i uppdragsgivande företag Andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om investeringar i uppdragsgivande företag överensstämmer med motsvarande bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 18.1 första stycket f). De bestämmelserna är genomförda i tryggandelagen med ett undantag för tillgångar som svenska staten eller utländsk stat svarar för (10 a § tredje och fjärde styckena). Bestämmelserna är materiellt oförändrade i andra tjänstepensionsdirektivet och kräver därmed inte någon lagstiftningsåtgärd. Optioner, terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument Andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om investeringar i derivatinstrument överensstämmer med motsvarande bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 18.1 första stycket d). De bestämmelserna är genomförda i tryggandelagen, där det föreskrivs att optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella instrument får användas för att sänka den finansiella risken i en pensionsstiftelse eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar (10 a § femte stycket). Enligt bestämmelsen ska pensionsstiftelser även tillämpa föreskrifter om användning av derivatinstrument som har meddelats enligt ett bemyndigande i försäkringsrörelselagen. Sådana föreskrifter har dock ännu inte meddelats. En motsvarande bestämmelse finns även i försäkringsrörelselagen, till följd av bestämmelser i Solvens II-direktivet (6 kap. 5 § respektive artikel 132.4 andra stycket). Bestämmelsen i tryggandelagen om optioner, terminskontrakt eller andra liknande finansiella instrument motsvarar kraven i andra tjänstepensionsdirektivet. Bestämmelsen i direktivet har inte ändrats. Regeringen anser inte heller att det framkommit skäl för att, som föreslås i promemorian, ändra bestämmelsen i lagen. Aktsamhetsprincipen utformas i övrigt på samma sätt som hittills I promemorian föreslås även att tryggandelagen ska kompletteras med bestämmelser om hur pensionsstiftelser ska agera vid intressekonflikter och om krav på att stiftelsernas tillgångar ska vara lämpliga med hänsyn till behoven av säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet. De bestämmelserna följer av bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 19.1 första stycket a och c). Motsvarande bestämmelser finns i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 18.1 första stycket a och b). Enligt tryggandelagen ska en pensionsstiftelses tillgångar placeras på det sätt som bäst gagnar dem som omfattas av stiftelsens ändamål (10 a § andra stycket). Syftet med bestämmelsen, som infördes när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt, är att undvika intressekonflikter (prop. 2004/05:165 s. 174). Bestämmelsen får anses innebära att det är arbetstagarnas och deras efterlevandes intressen som alltid ska gå före andra intressen vid eventuella intressekonflikter. Regeringen anser därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att tryggandelagen redan uppfyller andra tjänstepensionsdirektivets krav i fråga om intressekonflikter. Det finns därmed inte behov av någon ytterligare lagstiftningsåtgärd. Enligt regeringens uppfattning finns det inte heller skäl att införa en uttrycklig bestämmelse i tryggandelagen om att pensionsstiftelsernas tillgångar ska vara lämpliga med hänsyn till behoven av säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet. Direktivets krav i denna del tillgodoses redan genom kravet på att en pensionsstiftelse ska placera sina tillgångar så att lämplig riskspridning uppnås. Utöver de ändringar som regeringen föreslår ovan bör alltså de bestämmelser i tryggandelagen som genomför aktsamhetsprincipen utformas på samma sätt som hittills. Det bör överlämnas till rättstillämpningen att närmare avgöra innebörden av aktsamhetskravet för placeringar. Vid prövningen i det enskilda fallet av vad som är en aktsam placering bör det bl.a., som TCO anför, kunna ges vikt huruvida en arbetsgivare vars pensionsutfästelse tryggas genom överföringar till en pensionsstiftelse har tecknat kreditförsäkring, som fallet är för de arbetsgivare som är bundna av ITP-planen. Om en pensionsutfästelse omfattas av kreditförsäkring åtnjuter arbetstagarna en hög grad av skydd redan därigenom, och då kan det finnas skäl att ställa lägre krav på riskreducering i de placeringar som en pensionsstiftelse gör. Den särskilda bestämmelsen i lagen om bank- och finansieringsrörelse med placeringsregler för pensionsstiftelser som hör till ett kreditinstitut, dvs. en bank eller ett kreditmarknadsföretag, gäller utöver placeringsbestämmelserna i tryggandelagen (samma prop. s. 170). Därför föreligger inget hinder mot att de kvalitativa bestämmelser som följer av aktsamhetsprincipen i grunden gäller även för sådana pensionsstiftelser. Utvidgning av aktsamhetsprincipen till att omfatta även mindre pensionsstiftelser Bestämmelserna i tryggandelagen om aktsamhetsprincipen för placeringar bör gälla för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 16 arbetstagare eller arbetstagares efterlevande, och inte som i dag för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 sådana personer. Denna utvidgning av tillämpningsområdet är ett krav enligt andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 5 första stycket). 9.4 Övriga bestämmelser om placeringar Regeringens förslag: Bestämmelsen i tryggandelagen om tillämpning av mer strikta placeringsregler i ett annat land inom EES ska upphävas. Regeringens bedömning: Andra tjänstepensionsdirektivets krav i fråga om upplåningsbegränsning, förbud mot ställande av säkerhet till förmån för tredje man och tillsyn över kreditvärderingsförfaranden är uppfyllda genom gällande bestämmelser i tryggandelagen. Andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om investeringar i särskilda typer av tillgångar och villkorade investeringsbeslut kräver inga lagstiftningsåtgärder. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. I promemorian behandlas inte frågorna om investeringar i särskilda typer av tillgångar och villkorade investeringsbeslut. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Praktikertjänst AB:s pensionsstiftelse anser att det i tryggandelagen bör preciseras att en pensionsstiftelse ska föreläggas att vidta rättelse om de i sina kreditvärderingsförfaranden förlitar sig ensidigt och mekaniskt på kreditbetyg. Skälen för regeringens förslag och bedömning Upplåningsbegränsning Tjänstepensionsinstitut får enligt andra tjänstepensionsdirektivet endast ta upp lån under en begränsad tid för att tillgodose ett likviditetsbehov (artikel 19.3). En sådan bestämmelse finns även i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 18.2). Den bestämmelsen är genomförd i tryggandelagen, där det anges att en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer (dvs. som omfattas av de bestämmelser i den lagen som genomför första tjänstepensionsdirektivet) endast får ta upp eller ta över penninglån för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov, samt under förutsättning av att den samlade upplåningen är av ringa betydelse med hänsyn till stiftelsens omfattning (11 § fjärde stycket). Tryggandelagen uppfyller därmed redan andra tjänstepensionsdirektivet och det krävs därför inte någon lagstiftningsåtgärd i denna del. Förbud mot ställande av säkerhet för tredje man Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska det vara förbjudet för tjänstepensionsinstitut att ställa säkerhet för tredje man (artikel 19.3). En sådan bestämmelse finns även i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 18.2). Den bestämmelsen är genomförd i tryggandelagen (11 § femte stycket). Tryggandelagen uppfyller därmed andra tjänstepensionsdirektivet och det krävs därför inte någon lagstiftningsåtgärd i denna del. Kvantitativa investeringsregler Enligt andra tjänstepensionsdirektivet får medlemsstaterna, med vissa villkor och begränsningar, fastställa mer detaljerade investeringsregler, inbegripet begränsande kvantitativa regler (artikel 19.6 och 19.7). Motsvarande bestämmelser finns i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 18.5 och 18.6). Möjligheten utnyttjades inte för pensionsstiftelsernas del vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet. Regeringen gör bedömningen att de placeringsregler som nu föreslås, och som följer av andra tjänstepensionsdirektivet, är tillräckliga för pensionsstiftelsernas del. Därför bör inga kvantitativa investeringsregler införas utöver dem som redan finns i tryggandelagen. Kreditvärderingsförfaranden Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska de behöriga myndigheterna övervaka lämpligheten hos tjänstepensionsinstitutens kreditvärderingsförfaranden (artikel 19.2). En motsvarande bestämmelse finns i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 18.1a). Den bestämmelsen har genomförts i bestämmelser i tryggandelagen (34 a och 35 §§, se prop. 2013/14:108 s. 15-19). Regeringen finner att de bestämmelserna i tryggandelagen tillräckligt tydligt uttrycker syftet med den nu aktuella bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet, nämligen att pensionsstiftelser inte ensidigt och mekaniskt ska förlita sig på kreditbetyg. Det behövs därför inte någon sådan lagändring som Praktikertjänst AB:s pensionsstiftelse förordar. Placeringsregler vid gränsöverskridande verksamhet I första tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om investeringsregler vid gränsöverskridande verksamhet (artikel 18.7). Enligt dem ska ett tjänstepensionsinstitut som driver gränsöverskridande verksamhet tillämpa särskilda kvantitativa begränsningar för investeringarna som finns i värdlandet, om det landet begär det. De bestämmelserna är genomförda i tryggandelagen (15 e §, se prop. 2004/05:165 s. 181). Några motsvarande bestämmelser finns dock inte i andra tjänstepensionsdirektivet. Enligt direktivet gäller i stället att den behöriga myndigheten i värdlandetför ett tjänstepensionsinstitut som bedriver gränsöverskridande verksamhet inte får fastställa investeringsregler utöver dem som anges i direktivet (artikel 19.8). Eftersom andra tjänstepensionsdirektivet förbjuder värdländerna att ställa upp striktare placeringsregler för de tjänstepensionsinstitut som driver gränsöverskridande verksamhet, kommer en behörig myndighet i ett annat land inom EES inte längre att kunna lämna någon begäran till en pensionsstiftelse om att stiftelsen ska tillämpa striktare nationella placeringsregler. Den nu aktuella bestämmelsen i tryggandelagen bör därför utmönstras. Investeringar i särskilda typer av tillgångar och villkorade investeringsbeslut Enligt andra tjänstepensionsdirektivet får medlemsstaterna inte kräva att tjänstepensionsinstitut investerar i särskilda typer av tillgångar (artikel 19.4). Medlemsstaterna får inte heller kräva att investeringsbeslut som fattas av ett tjänstepensionsinstitut eller av dess kapitalförvaltare ska vara villkorat av något godkännande i förväg eller någon systematisk anmälan (artikel 19.5). Eftersom pensionsstiftelser inte omfattas av några sådana krav i svensk rätt krävs inga lagstiftningsåtgärder för att tillgodose direktivet i dessa delar. 9.5 Förvaring av tillgångar och kapitalförvaltning Regeringens förslag: En pensionsstiftelses tillgångar ska förvaras så att de alltid är identifierbara och åtkomliga för stiftelsen. Förvaringen av tillgångarna ska ske på ett säkert sätt och ska inte ge upphov till intressekonflikter. Regeringens bedömning: Andra tjänstepensionsdirektivets krav i fråga om kapitalförvaltare och förvaringsinstitut som är auktoriserade i andra länder inom EES kräver inte några lagstiftningsåtgärder. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås dock inte någon bestämmelse om att förvaringen av tillgångar ska ske på ett säkert sätt och att förvaringen inte ska ge upphov till intressekonflikter. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning Andra tjänstepensionsdirektivet Medlemsstaterna får enligt andra tjänstepensionsdirektivet införa krav på att tjänstepensionsinstitut ska anlita förvaringsinstitut, dvs. förvara sina tillgångar hos en särskild extern part (artikel 33.1 och 33.2). Tjänstepensionsinstitut ska ha rätt att anlita kapitalförvaltare eller förvaringsinstitut som är etablerade och auktoriserade eller godkända i en annan medlemsstat (artiklarna 32 och 33.3). De behöriga myndigheterna ska kunna förbjuda förvaringsinstitut att förfoga över ett tjänstepensionsinstituts tillgångar på begäran av den behöriga myndigheten i tjänstepensionsinstitutets hemmedlemsstat (artikel 33.4). Motsvarande bestämmelser finns i första tjänstepensionsdirektivet (artikel 19). I andra tjänstepensionsdirektivet finns även bestämmelser som inte har någon motsvarighet i första tjänstepensionsdirektivet. Det är fråga om bestämmelser om krav på avtalet mellan ett tjänstepensionsinstitut och ett förvaringsinstitut (artikel 33.5), krav på hederlighet m.m. när ett förvaringsinstitut anlitas (artikel 33.6), krav på hantering av intressekonflikter när ett förvaringsinstitut anlitas (artikel 33.7) och krav på hantering av intressekonflikter om inget förvaringsinstitut anlitas (artikel 33.8). Det är även fråga om bestämmelser om att förvaringsinstitut ska utföra vissa uppgifter i samband med uppdrag åt tjänstepensionsinstitut (artikel 35). Uppgifterna omfattar att följa institutets anvisningar, regler och nationell rätt, att betala ersättningar för transaktioner till tjänstepensionsinstitutet inom sedvanliga frister och att säkerställa att inkomster används i enlighet med tjänstepensionsinstitutets regler. Om ett tjänstepensionsföretag inte anlitar något förvaringsinstitut, ska institutet självt utföra dessa uppgifter. Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller också bestämmelser om förvaringsinstitutens hantering av tillgångar som förvaras åt tjänstepensionsinstitut (artikel 34.1-34.4). Dessa bestämmelser omfattar bl.a. kontoföring och registrering av tjänstepensionsinstitutets tillgångar samt ansvar för brister i förvaringen. Det finns även bestämmelser om förvaring när ett tjänstepensionsinstitut inte anlitar ett förvaringsinstitut (artikel 34.5). Enligt dem ska pensionsstiftelser hantera finansiella instrument med vederbörlig omsorg och skydd, och föra register som gör det möjligt att alltid och utan dröjsmål identifiera alla tillgångar. Pensionsstiftelser ska även vidta de åtgärder som är nödvändiga för att undvika intressekonflikter när det gäller förvaringen av tillgångar och på begäran underrätta de behöriga myndigheterna om det sätt på vilket tillgångar förvaras. Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska de nu aktuella bestämmelserna gälla för alla tjänstepensionsinstitut, oberoende av antalet medlemmar i institutet (artikel 5 första stycket). Inget krav på att anlita förvaringsinstitut När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt framhölls att försäkringsföretag, tjänstepensionskassor och pensionsstiftelser inte omfattades av något krav på att anlita förvaringsinstitut. Någon sådan reglering ansågs inte heller behövas (prop. 2004/05:165 s. 212). Situationen har inte förändrats i något avseende som föranleder någon annan bedömning i fråga om andra tjänstepensionsdirektivet. Något sådant krav bör därför inte införas. Den svenska lagstiftningen ger utrymmer för att tjänstepensionsinstitut anlitar förvaringsinstitut, såväl inom Sverige som inom övriga EES. Det finns därför inte något behov av lagstiftningsåtgärder med anledning av bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om att medlemsstaterna får kräva att tjänstepensionsinstitut anlitar förvaringsinstitut och att de inte får begränsa möjligheten att utse förvaringsinstitut som är etablerade i en annan medlemsstat (artikel 33.1-33.3). Finansinspektionen har möjlighet att ingripa mot kreditinstitut och värdepappersbolag - de typer av företag som är aktuella för uppdrag som förvaringsinstitut - enligt gällande rätt (15 kap. 1 § lagen om bank- och finansieringsrörelse respektive 25 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden). Därigenom tillgodoses kravet i andra tjänstepensionsdirektivet på att medlemsstaterna ska kunna agera mot ett förvaringsinstitut som anlitats av ett tjänstepensionsinstitut i ett annat land inom EES (artikel 33.4). Eftersom det inte föreslås att det ska införas krav på att svenska tjänstepensionsinstitut ska anlita förvaringsinstitut finns det inte heller skäl att införa bestämmelser om vilka uppgifter sådana förvaringsinstitut ska ha. De bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet som gäller förhållandet mellan tjänstepensionsinstitut och de förvaringsinstitut de utser och förvaringsinstitutets ansvar kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder (artiklarna 33.5-33.7, 34.1-34.4, 35.1 och 35.2). Egen förvaring av tillgångar I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om förvaring av tillgångar när ett tjänstepensionsinstitut inte anlitar ett förvaringsinstitut (artiklarna 33.8, 34.5 och 35.3). Eftersom det, som framgår ovan, inte bör vara obligatoriskt för svenska tjänstepensionsinstitut att anlita ett förvaringsinstitut bör det införas bestämmelser om pensionsstiftelsers förvaring av tillgångar. Detta behov förstärks av att pensionsstiftelser inte omfattas av sådana bestämmelser om tillgångsregister som gäller för försäkringsföretag (se 6 kap. 11 och 12 §§ försäkringsrörelselagen). Det är därför befogat att komplettera aktsamhetsprincipens generella bestämmelse om tillgångarnas karaktär (se avsnitt 9.3) med en särskild bestämmelse om förvaring av tillgångarna. Om ett tjänstepensionsinstitut inte utser ett förvaringsinstitut ska tjänstepensionsinstitutet ha kontroll över sina tillgångar (artikel 34.5). Ett minimikrav för att en pensionsstiftelse ska ha en sådan kontroll som direktivet kräver är att tillgångarna är identifierbara och åtkomliga. Detta minimikrav kan i regel antas vara uppfyllt för tillgångar som är införda i ett oberoende konto- eller registersystem i pensionsstiftelsens namn. För tillgångar som inte är införda i ett sådant system, kan stiftelsen uppfylla kravet på identifiering och åtkomst genom att föra ett eget register som är tillräckligt utförligt. Det bör därför införas en ny bestämmelse i tryggandelagen som innebär att en pensionsstiftelses tillgångar ska förvaras på ett sådant sätt att de alltid är identifierbara och åtkomliga för stiftelsen. Den bestämmelsen bör gälla för alla pensionsstiftelser, oberoende av antalet personer som omfattas av utfästelse om pension som tryggas i stiftelsen. Det bör anges uttryckligen att förvaringen av en pensionsstiftelses tillgångar ska ske på ett säkert sätt, och att förvaringen inte ska ge upphov till intressekonflikter. På så sätt tillgodoses motsvarande krav i andra tjänstepensionsdirektivet (artiklarna 33.8, 34.5 a-c och 35.3). Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstitut på begäran underrätta de behöriga myndigheterna om det sätt på vilket tillgångar förvaras (artikel 34.5 d). Det kravet tillgodoses genom den upplysningsskyldighet som åligger pensionsstiftelser enligt tryggandelagen (35 § femte stycket) och någon lagstiftningsåtgärd krävs därför inte. Kapitalförvaltare i andra länder inom EES När första tjänstepensionsdirektivet genomfördes gjordes bedömningen att svensk rätt redan tillåter att svenska institut anlitar kapitalförvaltare i andra medlemsstater (prop. 2004/05:165 s. 212). Rättsläget har inte förändrats i detta avseende. Därmed krävs inga lagstiftningsåtgärder för att uppfylla andra tjänstepensionsdirektivets krav när det gäller förbudet mot att ställa upp hinder mot att en pensionsstiftelse anlitar kapitalförvaltare i andra länder inom EES (artikel 32). 10 Företagsstyrning 10.1 Styrelsens ansvar Regeringens bedömning: Direktivets bestämmelser om styrelsens ansvar för en pensionsstiftelses verksamhet och regelefterlevnad är uppfyllda genom bestämmelser i tryggandelagen. Det behöver inte införas någon bestämmelse i lag om den roll som arbetsmarknadens parter har i förvaltningen av pensionsstiftelserna. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt andra tjänstepensions-direktivet ska ett tjänstepensionsinstituts lednings- eller tillsynsorgan ha det yttersta ansvaret för att institutet följer de lagar och andra författningar som antas enligt direktivet (artikel 20.1). Direktivet påverkar inte den roll som arbetsmarknadsparterna spelar i förvaltningen av tjänstepensionsinstituten (artikel 20.2). I första tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser som särskilt rör lednings- eller tillsynsorgans ansvar och inte heller finns det några bestämmelser om arbetsmarknadens parters roll i förvaltningen av tjänstepensionsinstitut. Av svensk rätt följer att en pensionsstiftelse ska ha en styrelse. Enligt tryggandelagen har styrelsen ansvar för några av de skyldigheter som följer av första tjänstepensionsdirektivet. Detta gäller anmälan för tillsyn (31 § andra stycket), förvaltning av förmögenheten (10 a § första stycket) och kraven på placeringsriktlinjer (10 c §). Dessutom får Finansinspektionen förelägga styrelsen för en pensionsstiftelse att vidta rättelse om avvikelse har skett från någon av de bestämmelser i tryggandelagen som följer av första tjänstepensionsdirektivet (35 § andra stycket 1). Detsamma gäller om stiftelsens placeringsriktlinjer inte längre är tillfredsställande (35 § andra stycket 2) eller om dess kreditvärderingsförfaranden är olämpliga (35 § andra stycket 3). Enligt tryggandelagen får arbetstagarorganisationer i vissa fall utse styrelseledamöter och suppleanter för arbetstagarnas räkning (17 §). Styrelsen är det enda associationsrättsliga styrningsorganet i en pensionsstiftelse och därför kan det styrnings- eller tillsynsorgan som avses i ovan nämnda bestämmelse i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 20.1) endast vara en pensionsstiftelses styrelse. Styrelsen ska således ha det yttersta ansvaret för att stiftelsen följer de bestämmelser som följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Bestämmelserna i tryggandelagen innebär att styrelsen dels har direkt ansvar för vissa uppgifter, dels kan föreläggas av Finansinspektionen att vidta rättelse. Ett sådant föreläggande kan omfatta alla bestämmelser i tryggandelagen som följer av första tjänstepensionsdirektivet. Styrelsen i en pensionsstiftelse har därmed redan i dag det yttersta ansvaret för att stiftelsen följer den reglering som gäller för dess verksamhet, oavsett om bestämmelserna har sin grund i unionsrätten eller är svenska nationella bestämmelser. Svensk rätt uppfyller därmed de krav som anges i andra tjänstepensionsdirektivet om att ett tjänstepensionsinstituts lednings- eller tillsynsorgan ska ha det yttersta ansvaret för att institutet följer de lagar och andra författningar som antas enligt direktivet (artikel 20.1). De bestämmelser som föreslås i denna proposition för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet bör inte påverka arbetsmarknadsparternas roll på tjänstepensionsområdet. Det finns inte något behov av att införa en särskild bestämmelse i tryggandelagen om att direktivet inte ska påverka den roll som arbetsmarknadens parter spelar i förvaltningen av tjänstepensionsinstituten (artikel 20.2 i andra tjänstepensionsdirektivet). 10.2 Företagsstyrningssystemet 10.2.1 Allmänna krav på företagsstyrning Regeringens förslag: En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att verksamheten styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt. Företagsstyrningssystemet ska vara utformat så att det står i proportion till verksamhetens art, omfattning och komplexitet. Regeringens bedömning: För en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer bör företagsstyrningssystemet uppfylla vissa särskilt angivna krav på riskhanteringssystem, internkontrollsystem, centrala funktioner, styrdokument, placeringsriktlinjer, egen riskbedömning och uppdragsavtal. Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska pensionsstiftelsers förening (SPFA) och Sveriges advokatsamfund anser att man i stället för företagsstyrning bör använda begreppet verksamhetsstyrning eller något liknande som bättre lämpar sig för stiftelsernas verksamhet. Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti anför att det bör föreslås mer nyanserade regler än de som följer av direktivets lydelse då en pensionsstiftelses organisation och verksamhet skiljer sig från andra svenska och europeiska tjänstepensionsinstitut. Svenskt Näringsliv och TCO framhåller vikten av proportionalitetsprincipen och att denna bör leda till att pensionsstiftelserna inte behöver bygga upp företagsstyrningssystem som i grunden är avsedda för försäkrings- och tjänstepensionsföretag. Skälen för regeringens förslag och bedömning Andra tjänstepensionsdirektivet Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska alla tjänstepensionsinstitut upprätta ett effektivt företagsstyrningssystem som ger en sund och ansvarsfull ledning av verksamheten (artikel 21.1). Företagsstyrningssystemet ska bl.a. omfatta en tydlig organisation och ansvarsfördelning samt effektiva rapporteringsvägar. I samband med investeringsbeslut ska företagsstyrningssystemet beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer. Företagsstyrningssystemet ska ses över regelbundet. Vidare gäller att företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet (artikel 21.2). Dessa bestämmelser i direktivet ska tillämpas på alla tjänstepensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har fler än 15 medlemmar (artikel 5 första stycket). Grundläggande krav på företagsstyrning I första tjänstepensionsdirektivet finns det inte några bestämmelser om företagsstyrning och inte heller finns det i dag några bestämmelser om detta i tryggandelagen. Det är naturligt att varje organisation ska ha en tillfredsställande och transparent organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämplig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare. Även en pensionsstiftelse, som förvaltar pensionsmedel, har behov av en organisationsstruktur som säkerställer att verksamheten styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt. För pensionsstiftelser finns det i dag inte några näringsrättsliga bestämmelser som motsvarar andra tjänstepensionsdirektivets krav (artikel 21.1). Bestämmelser som motsvarar direktivets grundläggande krav på företagsstyrningssystem bör därför införas i tryggandelagen för de pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer, se avsnitt 5.2. I andra tjänstepensionsdirektivet används begreppet företagsstyrning och det är detta begrepp som används för tjänstepensionsföretag i propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag (prop. 2018/19:158). Även för försäkringsföretagen används begreppet företagsstyrning både i Solvens II-regelverket och i dess genomförande i försäkringsrörelselagen (2010:2043). Regeringen instämmer i vad SPFA, Sveriges advokatsamfund och till viss del Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti framför om att begreppet företagsstyrning inte helt träffar en pensionsstiftelses verksamhet. Det är dock samma grundläggande principer om en tillfredsställande och överblickbar organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare, som ska gälla för pensionsstiftelser som för tjänstepensionsföretag och försäkringsföretag. Därför finns starka skäl att inte införa något nytt begrepp för pensionsstiftelser, även om deras verksamhet skiljer sig från verksamhet som rör försäkringsrörelse. Regeringen anser därför att begreppet företagsstyrning bör användas också för pensionsstiftelser. En pensionsstiftelse får beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer (s.k. hållbarhetsfaktorer) i sina placeringsbeslut, se avsnitt 9.3. I andra tjänstepensionsdirektivet finns även ett krav på att företagsstyrningssystemet ska beakta hållbarhetsfaktorer i samband med investeringstillgångar vid investeringsbeslut (artikel 21.1). I kravet på att en pensionsstiftelse ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att verksamheten styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt får det anses ingå att företagsstyrningssystemet ska beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i samband med investeringstillgångar vid investeringsbeslut. Proportionalitet Proportionalitet är en viktig princip för företagsstyrningsreglerna i andra tjänstepensionsdirektivet. Proportionalitetsprincipen gäller för de allmänna kraven på företagsstyrning (artikel 21.2) och återkommer dessutom i bestämmelserna om ersättningspolicy (artikel 23.1), nyckelfunktioner (artikel 24.3), riskhantering (artikel 25.1 och 25.2), internrevision (artikel 26) och egen riskbedömning (artikel 28.1-28.3). Pensionsstiftelser skiljer sig i flera avseenden från försäkringsföretag som meddelar tjänstepensionsförsäkringar. En pensionsstiftelse ansvarar inte för pensionsutfästelserna gentemot arbetstagarna eller deras efterlevande. Därmed ägnar sig pensionsstiftelser inte åt anskaffning, förvaltning eller (i normalfallet) fullgörande av avtal eller utfästelser om pensionsförmåner. Pensionsstiftelser har inte heller någon pensionsskuld som ska beräknas eller täckas med tillgångar. Detta medför att pensionsstiftelser inte har behov av sådana företagsstyrningsfunktioner som är knutna till förmåner och åtaganden gentemot kunder och ersättningsberättigade. När det gäller verksamhetens art och komplexitet, kan den huvudsakliga verksamheten i en pensionsstiftelse beskrivas som en relativt renodlad och enkel investeringsverksamhet. Detta innebär att proportionalitetsprincipen får särskilt stor betydelse för kraven på företagsstyrning, och som Svenskt Näringsliv och TCO framhåller är avsikten inte att en pensionsstiftelse ska ha ett företagsstyrningssystem som är utformat för ett företag som driver försäkringsrörelse. Det är främst andra tjänstepensionsdirektivets företagsstyrningsregler som rör investeringar som bör gälla för en pensionsstiftelse och dess verksamhet, eftersom verksamheten i huvudsak består av förvaltningen av de medel som en arbetsgivare har satt av. Som utgångspunkt bör företagsstyrningssystemet hos en pensionsstiftelse säkerställa att investeringarna sker i enlighet med aktsamhetsprincipen, placeringsriktlinjer och reglerna om placeringsbegränsningar. Därutöver bör företagsstyrningssystemet naturligtvis säkerställa att stiftelsen drivs i enlighet med de övriga krav som gäller för verksamheten. Omfattningen av en pensionsstiftelses verksamhet kan bestämmas dels utifrån förmögenhetens storlek och antalet personer som har en förmån som tryggas av stiftelsen, dels utifrån antalet arbetsgivare och pensionsplaner som verksamheten avser. Ju mer omfattande verksamhet, desto högre krav bör ställas på företagsstyrningen. Proportionalitetsprincipen bör gälla för alla delar av företagsstyrningssystemet. Den omfattar bl.a. företagsstyrningssystemets utformning och bemanning samt styrdokumentens innehåll och omfattning. Proportionalitetsprincipen innebär att företagsstyrningssystemet inte behöver vara mer omfattande än vad som krävs med hänsyn till den verksamhet som en pensionsstiftelse driver i det enskilda fallet. Om flera arbetsgivare tryggar pensionsåtaganden i samma stiftelse eller om pensionsstiftelsen tryggar utfästelser för ett större antal personer kan det finnas skäl att ställa högre krav på företagsstyrningssystemet, och då särskilt för hur stiftelsen hanterar intressekonflikter. Detta gäller även om stiftelsen anlitar någon annan, arbetsgivaren eller en helt extern part, för att utföra uppgifter i centrala funktioner eller uppgifter inom investeringsverksamheten. Om en stiftelses verksamhet är av mindre komplext slag eller av mindre omfattning kan det också vara tillräckligt med mindre arbetsinsatser för att kraven i fråga om företagsstyrning ska tillgodoses. Det gäller såväl arbete av styrelsen själv som av anställda och anlitade uppdragstagare. En kreditförsäkring syftar till att säkerställa en arbetsgivares pensionsåtaganden. I skäl 52 i andra tjänstepensionsdirektivet anges att vissa risker inte kan minskas genom kvantitativa krav, utan kan hanteras på rätt sätt endast genom att man ställer krav på företagsstyrningen. Att säkerställa ett effektivt företagsstyrningssystem är därför av central betydelse för en fullgod riskhantering och för skyddet av medlemmar och förmånstagare. Ett av syftena med företagsstyrningssystemet är därmed, precis som för en kreditförsäkring, att skydda dem som omfattas av ett pensionsåtagande. Detta innebär att om arbetsgivaren har tecknat en kreditförsäkring, som TCO, SACO och PTK framför i vissa fall följer av kollektivavtal (se även avsnitt 9.3), kan det finnas anledning att inte ställa lika höga krav på företagsstyrningssystemet som om pensionsåtagandena inte omfattas av en sådan försäkring. Som TCO, SACO och PTK även framför kan det i kollektivavtal finnas ytterligare regler, förutom ett krav på kreditförsäkring, som har till syfte att stärka skyddet för de som omfattas av en pensionsutfästelse. En sådan reglering som är bindande för arbetsgivaren, kan leda till att det finns skäl att inte ställa lika höga krav på en pensionsstiftelses företagsstyrningssystem. Detta är dock något som måste avgöras utifrån det enskilda avtalsvillkoret och sett till det totala skyddet för dem som omfattas av ett pensionsåtagande. Det allmänna kravet på företagsstyrningssystem bör, för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, omfatta de särskilda krav på riskhanteringssystem, internkontrollsystem, centrala funktioner, styrdokument, placeringsriktlinjer, riskbedömning och uppdragsavtal som införs i lagen. Detta behandlas nedan i avsnitten 10.3.1-10.4.2, 10.8, 10.10, 10.12 och 10.13.2. 10.2.2 Ledningen av pensionsstiftelser Regeringens bedömning: Andra tjänstepensionsdirektivets krav på att verksamheten i praktiken ska ledas av minst två personer är redan uppfyllt genom att en pensionsstiftelse ska ha en styrelse med minst två ledamöter. Några författningsändringar behövs därför inte för att tillgodose direktivets krav. Det bör inte införas någon möjlighet att tillåta att färre än två personer i praktiken leder en pensionsstiftelse. Promemorians bedömning överensstämmer delvis med regeringens bedömning. Promemorian innehåller inte någon bedömning om att det inte bör införas en möjlighet att tillåta att färre än två personer i praktiken leder en pensionsstiftelse. Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska tjänstepensionsinstituten ha minst två personer som i praktiken leder institutet (artikel 21.6). Medlemsstaterna får tillåta att endast en person i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet, på grundval av en motiverad bedömning genomförd av de behöriga myndigheterna. Den bedömningen ska ta hänsyn till arbetsmarknadsparternas roll i den samlade ledningen av tjänstepensionsinstitutet samt storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet. Första tjänstepensionsdirektivet innehåller inte någon bestämmelse om att det ska vara minst två personer som i praktiken leder ett tjänstepensionsinstitut. I en pensionsstiftelse är styrelsen det enda och därmed också det högsta förvaltningsorganet. Styrelsen har alltid det yttersta ansvaret för att verksamheten i stiftelsen bedrivs i enlighet med tryggandelagens bestämmelser, se avsnitt 10.1. Styrelsen i en pensionsstiftelse ska bestå av minst två ledamöter, eftersom arbetsgivaren och arbetstagarna ska utse lika antal ledamöter och eventuella suppleanter (16 § första stycket tryggandelagen). Om en styrelse endast består av två personer måste båda närvara för att styrelsen ska vara beslutför. Detta följer av tryggandelagens krav på att lika många ledamöter måste närvara från arbetsgivarsidan, som från arbetstagarsidan för att styrelsen ska vara beslutför (16 § tredje stycket). Bestämmelserna i tryggandelagen uppfyller därmed andra tjänstepensionsdirektivets krav om att ett tjänstepensionsinstitut i praktiken ska ledas av minst två personer. Tryggandelagens krav på att styrelsen för att vara beslutsför alltid måste bestå av minst två ledamöter och att lika många ska närvara från vardera sidan, arbetsgivaren och arbetstagaren, utgör ett grundläggande skydd mot intressekonflikter. Detta krav bidrar även till att de som har förmåner som tryggas av pensionsstiftelsen får en direkt insyn i stiftelsens verksamhet. Det finns därför inte skäl att utnyttja möjligheten som andra tjänstepensionsdirektivet ger att tillåta att endast en person i praktiken leder ett tjänstepensionsinstitut. 10.3 Riskhantering 10.3.1 Riskhanteringssystemet Regeringens förslag: En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska ha ett riskhanteringssystem. Riskhanteringssystemet ska omfatta lämpliga processer och rutiner för att identifiera, hantera och rapportera de väsentliga riskerna i verksamheten, inklusive delar som omfattas av uppdragsavtal. Riskhanteringssystemet ska vara integrerat i stiftelsens organisations- och beslutsstruktur. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA) och Sveriges advokatsamfund instämmer i att ett riskhanteringssystem måste anpassas efter pensionsstiftelsernas särart. De anser dock att det inte behöver införas några andra bestämmelser om riskhantering än de som redan finns i Finansinspektionens föreskrifter. Dessa föreskrifter bör, om det behövs, tas in i lag. Skälen för regeringens förslag Andra tjänstepensionsdirektivet Tjänstepensionsinstitut ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet ha ett riskhanteringssystem (artikel 25.1). Riskhanteringssystemet ska utgöras av strategier, processer och rapporteringsrutiner för att spåra, mäta, hantera och rapportera de risker som institutet och dess pensionsplaner är eller kan bli utsatta för. Det omfattar även inbördes beroenden mellan riskerna. Riskerna ska rapporteras till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet. Riskhanteringssystemet ska vara effektivt och väl integrerat i tjänstepensionsinstitutets organisationsstruktur och beslutsprocesser. Riskhanteringssystemet stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet. Riskhanteringssystemet ska även täcka riskerna i en verksamhet som utförs av någon annan enligt ett uppdragsavtal (artikel 25.2). Direktivet innehåller en uppräkning av områden som riskhanteringssystemet ska täcka, såsom teckningsrisker, matchningsrisker, investeringar, likviditets- och koncentrationsrisker, operativ risk, återförsäkring och andra riskreduceringstekniker samt hållbarhetsfrågor (artikel 25.2 a-g). Om medlemmar eller förmånstagare står risk enligt pensionsplanen ska riskhanteringssystemet även beakta riskerna ur deras synvinkel (artikel 25.3). Första tjänstepensionsdirektivet innehåller inga bestämmelser om riskhanteringssystem. Riskhanteringssystem i en pensionsstiftelse En av skillnaderna mellan första och andra tjänstepensionsdirektivet är tillkomsten av bestämmelser om företagsstyrning. Ett flertal av dessa bestämmelser gäller ett tjänstepensionsinstituts riskhantering. Verksamheten i en pensionsstiftelse är utsatt för risker. Detta gäller främst risker med anknytning till de enskilda investeringstillgångarna och den samlade massan av investeringstillgångar. En stiftelses förvaltning är även utsatt för operativa risker. I verksamheter som förvaltar medel för andras räkning finns dessutom alltid risker för att intressekonflikter kan uppstå. Detta gäller särskilt om arbetsgivaren utför uppgifter för stiftelsens räkning. Även risker avseende hållbarhetsfaktorer är relevanta för pensionsstiftelser i den mån de beaktas i verksamheten. Andra tjänstepensionsdirektivets krav på riskhanteringssystem är därför tillämpliga på pensionsstiftelser. För pensionsstiftelser finns det inte några bestämmelser i lag om riskhanteringssystem. Finansinspektionens har, som SPFA och Sveriges advokatsamfund påtalar, meddelat föreskrifter om placeringsriktlinjer och konsekvensanalys för pensionsstiftelser (Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2015:11] om placeringsriktlinjer och konsekvensanalys för pensionsstiftelser). I dessa föreskrifter anges att placeringsriktlinjerna ska innehålla en övergripande beskrivning av pensionsstiftelsens organisation för styrning av placeringsrisker samt att beskrivningen minst ska innehålla uppgifter om vilka beslutsinstanser som finns, en beskrivning av pensionsstiftelsens process för riskstyrning, en redogörelse för vilka styrdokument som finns (2 kap. 5 §). Finansinspektionens föreskrifter är inriktade på en beskrivning av hur stiftelsen hanterar olika risker, till skillnad från andra tjänstepensionsdirektivet som ställer kvalitativa krav på hur riskerna identifieras, hanteras och rapporteras. Regleringen i Finansinspektionens föreskrifter är därför, till skillnad från vad SPFA och Sveriges advokatsamfund anför, inte tillräcklig för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt. Regeringen anser därför att det bör införas bestämmelser om riskhanteringssystem i tryggandelagen. En mer utförlig reglering i lag som närmare följer andra tjänstepensionsdirektivet bidrar till att öka förutsebarheten för de pensionsstiftelser som omfattas av bestämmelserna om riskhantering. I andra tjänstepensionsdirektivet anges att medlemsstaterna får välja att helt eller delvis underlåta att tillämpa direktivet på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 100 medlemmar (artikel 5 första stycket). Bestämmelser om riskhanteringssystem leder till ökade kostnader för en pensionsstiftelse. Ett riskhanteringssystem torde kunna bidra till en ökad kontroll och säkerhet för de medel som stiftelsen förvaltar. Vid denna tryggandeform är det dock inte pensionsstiftelsen som står för pensionsutfästelsen, utan i stället är det alltid arbetsgivaren som ansvarar för utfästelsen mot den som omfattas av ett pensionsåtagande. En sådan utfästelse omfattas dessutom ofta av en kreditförsäkring och enligt vissa kollektivavtalade tjänstepensionsplaner är detta till och med ett krav för att en arbetsgivare ska få använda sig av denna tryggandeform. Sammantaget anser regeringen att bestämmelserna om riskhanteringssystem inte bör gälla för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer. Vissa risker är inte relevanta för pensionsstiftelser I andra tjänstepensionsdirektivet finns en uppräkning av de områden som riskhanteringssystemet, i tillämpliga fall, ska omfatta (artikel 25.2 a-g). En pensionsstiftelse är inte utsatt för samma risker som ett företag som driver försäkringsrörelse. Som SPFA och Sveriges advokatsamfund framhåller måste ett riskhanteringssystem för pensionsstiftelser anpassas till en sådan stiftelses särart och de risker som en pensionsstiftelse faktiskt är utsatt för. Detta gäller framför allt förhållandet att en stiftelse inte är utsatt för risker med anknytning till pensionsförmånerna och pensionsskulden eftersom det är arbetsgivaren och inte stiftelsen som står för pensionsåtagandet. Bestämmelserna i direktivet om teckningsrisker, matchningsrisker och återförsäkringsrisker (artikel 25.2 a, b och f) är därför inte relevanta för den verksamhet som drivs av en pensionsstiftelse. Att det inte finns någon pensionsskuld innebär också att stiftelsen blir mindre utsatt för risker med inbördes beroenden, även om sådana beroenden kan finnas mellan olika tillgångsslag. Detta gäller även för koncentrationsrisker. Den mer renodlade investeringsverksamheten i en pensionsstiftelse medför att en stiftelse i regel har en enklare organisation med färre funktioner än vad som finns i finansiella företag som svarar för åtaganden gentemot enskilda, exempelvis ett försäkringsföretag. Även om en pensionsstiftelse normalt sett inte står för åtagandena gentemot arbetstagarna eller deras efterlevande, behöver stiftelsen upprätthålla den likviditet som krävs över tiden för att tillgodose arbetsgivarens anspråk på gottgörelse ur stiftelsens medel. Sammanfattningsvis bör en pensionsstiftelse ha ett riskhanteringssystem som är anpassat till de risker som verksamheten är eller kan bli utsatt för. 10.3.2 Riskhanteringsfunktionen Regeringens förslag: En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska ha en riskhanteringsfunktion. Riskhanteringsfunktionen ska på ett objektivt sätt bistå styrelsen i de uppgifter som utförs inom riskhanteringssystemet. Funktionen ska regelbundet rapportera väsentliga resultat och rekommendationer inom sitt ansvarsområde till styrelsen. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian föreslås att det är de som utför arbete i riskhanteringsfunktionen som regelbundet ska rapportera. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag Större pensionsstiftelser ska ha en riskhanteringsfunktion Ett tjänstepensionsinstitut ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet ha en riskhanteringsfunktion (artikel 24.1). Riskhanteringsfunktionen ska vara effektiv och proportionellt utformad (artikel 25.1). Riskhanteringsfunktionen ska underlätta hanteringen av riskhanteringssystemet. Första tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om att tjänstepensionsinstitut ska ha en riskhanteringsfunktion. Inte heller finns det något krav i tryggandelagen om att en pensionsstiftelse ska ha en riskhanteringsfunktion. För att uppfylla andra tjänstepensionsdirektivets krav bör det därför införas en bestämmelse i tryggandelagen om att pensionsstiftelser ska ha en riskhanteringsfunktion. Regeringen finner, av de skäl som anförs ovan när det gäller kravet på riskhanteringssystem (se avsnitt 10.3.1), att det inte finns skäl att låta kravet på inrättande av en riskhanteringsfunktion omfatta de pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer. De stiftelserna bör därför, i enlighet med den valmöjlighet som erbjuds medlemsstaterna i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 5 första stycket), undantas från detta krav. Riskhanteringsfunktionens uppgifter I andra tjänstepensionsdirektivet anges att nyckelfunktionerna ska rapportera alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet (artikel 24.4). I direktivet anges dessutom att tjänstepensionsinstitut ska göra det möjligt för personer som innehar nyckelfunktioner att utföra sina uppgifter effektivt på ett objektivt, korrekt och oberoende sätt (artikel 24.1). De grundläggande uppgifterna för de centrala funktionerna är därmed att objektivt övervaka väsentliga delar av företagsstyrningssystemet och rapportera väsentlig information om detta till styrelsen, så att styrelsen sedan kan agera och vidta åtgärder utifrån den information som lämnas. I andra tjänstepensionsdirektivet anges vidare att riskhanteringsfunktionen ska struktureras på ett sådant sätt att den underlättar hanteringen av ett riskhanteringssystem, med avseende på vilket tjänstepensionsinstitutet ska anta de strategier, processer och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att spåra, mäta, hantera och till institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan regelbundet rapportera de risker, på enskild och sammantagen nivå, som tjänstepensionsinstitutet och de pensionsplaner det förvaltar är, eller kan komma att bli, exponerade för, och det inbördes beroendet mellan dessa (artikel 25.1). För att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet bör det införas en bestämmelse i tryggandelagen om vilka uppgifter som riskhanteringsfunktionen ska utföra. Riskhanteringsfunktionen i en pensionsstiftelse bör i enlighet med vad som anges i andra tjänstepensionsdirektivet på ett objektivt sätt bistå styrelsen i de uppgifter som utförs inom riskhanteringssystemet. Vidare bör det anges att funktionen regelbundet ska rapportera väsentliga resultat och rekommendationer inom sitt ansvarsområde till styrelsen, till skillnad från i promemorians förslag där det anges att det är de som utför arbetet i funktionen som regelbundet ska rapportera. Proportionalitetsprincipen innebär att riskhanteringsfunktionen inte behöver vara mer omfattande än vad som är motiverat av stiftelsens verksamhet och riskhanteringssystemets utformning. I en mindre stiftelse torde alltså riskhanteringsfunktionen inte fordra stora arbetsinsatser, till skillnad från riskhanteringsfunktionen i en stiftelse som driver en mer omfattande verksamhet. Bestämmelser om de personer som utför uppgifter i riskhanteringsfunktionen behandlas i avsnitt 10.6. Utläggning av bl.a. riskhanteringsfunktionen genom ett uppdragsavtal behandlas i avsnitt 10.13.1. 10.4 Internkontroll och internrevision 10.4.1 Internkontrollsystemet Regeringens förslag: En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska ha ett internkontrollsystem. Internkontrollsystemet ska omfatta stiftelsens förvaltning, redovisning och ramar för internkontrollen, inklusive delar som omfattas av uppdragsavtal. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska varje tjänstepensionsinstitut upprätta ett effektivt system för internkontroll (artikel 21.4). Ett sådant system ska omfatta institutets administration, redovisning, ramar för internkontroll och lämpliga rapporteringsrutiner. I första tjänstepensionsdirektivet finns det inte några motsvarande bestämmelser om internkontrollsystem. Enligt gällande rätt finns det inget krav på att en pensionsstiftelse ska ha ett internkontrollsystem. För att uppfylla andra tjänstepensionsdirektivets krav bör det därför införas en bestämmelse om internkontrollsystem i tryggandelagen. Regeringen anser, av de skäl som anförs i avsnitten 10.3.1 och 10.3.2 när det gäller kraven på riskhanteringssystem och riskhanteringsfunktion, att det inte finns skäl att låta kravet på inrättande av ett internkontrollsystem omfatta de pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer. De stiftelserna bör därför, i enlighet med den valmöjlighet som erbjuds medlemsstaterna i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 5 första stycket), undantas från detta krav. På motsvarande sätt som föreslås för riskhanteringssystemet i avsnitt 10.3.1 bör det även för internkontrollsystemet i lag anges vad systemet ska omfatta. Internkontrollsystemet hos en pensionsstiftelse bör omfatta stiftelsens förvaltning, redovisning och ramar för internkontrollen, inklusive delar som omfattas av uppdragsavtal. 10.4.2 Internrevisionsfunktionen Regeringens förslag: En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska ha en internrevisionsfunktion. Internrevisionsfunktionen ska på ett objektivt sätt utvärdera internkontrollsystemet och andra delar av företagsstyrningssystemet. Funktionen ska regelbundet rapportera väsentliga resultat och rekommendationer inom sitt ansvarsområde till styrelsen. Den som utför uppgifter inom internrevisionsfunktionen får inte utföra uppgifter i den verksamhet som utvärderas. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian föreslås att det är de som utför arbete i internrevisionsfunktionen som regelbundet ska rapportera. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Internrevisorernas förening framför att det bör förtydligas att styrelsen ska kräva av sin internrevisionsfunktion att den arbetar i enlighet med internationell god internrevisionssed. Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA) anser att en internrevisionsfunktion inte bör vara obligatorisk eftersom många pensionsstiftelser inte har några anställda. I dessa stiftelser är det i stället styrelsen som sköter hela verksamheten och ett krav på internrevisionsfunktion innebär i praktiken att funktionen utses av styrelsen för att kontrollera styrelsens arbete. Skälen för regeringens förslag Vissa pensionsstiftelser ska ha en internrevisionsfunktion Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att ett tjänstepensionsinstitut inrättar en internrevisionsfunktion (artikel 24.1). Internrevisionsfunktionen ska vara effektiv och proportionellt utformad (artikel 26). Det finns inte några bestämmelser om en internrevisionsfunktion i första tjänstepensionsdirektivet. I tryggandelagen finns det inte något krav att en pensionsstiftelse ska ha en internrevisionsfunktion. För att uppfylla kraven i andra tjänstepensionsdirektivet anser regeringen därför, till skillnad från SPFA, att pensionsstiftelser ska ha en internrevisonsfunktion. Regeringen anser av de skäl som anförs i avsnitten 10.3.1, 10.3.2 och 10.4.1 när det gäller kravet på riskhanteringssystem, riskhanteringsfunktion och internkontrollsystem att det inte finns skäl att utsträcka kravet på inrättande av en internrevisionsfunktion till att omfatta de pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer. De stiftelserna bör därför, i enlighet med den valmöjlighet som erbjuds medlemsstaterna i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 5 första stycket), undantas från detta krav. Internrevisionsfunktionens uppgifter I andra tjänstepensionsdirektivet anges att internrevisionsfunktionen ska utvärdera lämpligheten och effektiviteten hos systemet för internkontroll samt andra aspekter av företagsstyrningssystemet, inklusive verksamheter som utkontrakterats. I andra tjänstepensionsdirektivet föreskrivs också, som anges i avsnitt 10.3.2, att nyckelfunktionerna (riskhanteringsfunktionen och internrevisionsfunktionen) ska rapportera alla väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet (artikel 24.4). I direktivet anges dessutom att tjänstepensionsinstitut ska göra det möjligt för personer som innehar nyckelfunktioner att utföra sina uppgifter effektivt på ett objektivt, korrekt och oberoende sätt (artikel 24.1). De grundläggande uppgifterna för de centrala funktionerna är därmed att objektivt övervaka väsentliga delar av företagsstyrningssystemet och rapportera väsentlig information om detta till styrelsen, så att styrelsen sedan kan agera och vidta åtgärder utifrån den information som lämnas. För att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet bör det, på motsvarande sätt som i avsnitt 10.3.2 föreslås för riskhanteringsfunktionen, i tryggandelagen införas en bestämmelse om vilka uppgifter som internrevisionsfunktionen ska utföra. Internrevisionsfunktionen i en pensionsstiftelse ska på ett objektiv sätt utvärdera internkontrollsystemet och andra delar av företagsstyrningssystemet, inklusive verksamheter som omfattas av uppdragsavtal. På samma sätt som för riskhanteringsfunktionen bör det införas en bestämmelse om att internrevisionsfunktionen regelbundet ska rapportera väsentliga resultat och rekommendationer inom sitt ansvarsområde till styrelsen. Som anges i andra tjänstepensionsdirektivet ska funktionen vara anpassad till verksamhetens art, omfattning och komplexitet (artikel 26). Internrevisionsfunktionen behöver därmed inte vara mer omfattande än vad som motiveras av stiftelsens verksamhet, organisationsstruktur, internkontrollsystem och företagsstyrningssystem i övrigt. Detta innebär att det ställs högre krav på internrevisionsfunktionen, och för företagsstyrningssystemet i sig, om stiftelsen har anställda och bedriver en mer omfattande verksamhet. Detta gäller även om stiftelsen anlitar annan för att utföra någon del av verksamheten inom ramen för ett uppdragsavtal. De som utför uppgifter inom internrevisionsfunktionen I avsnitt 10.6 föreslås att de som utför arbete inom internrevisionsfunktionen ska ha de insikter och den erfarenhet som behövs för att utföra funktionen och i övrigt vara lämpliga för uppgiften. I detta krav får det anses ingå att dessa personer följer de bestämmelser som gäller inom detta område. En uttrycklig reglering om att god internrevisionssed ska följas kan dessutom ge intryck av att det endast är den regleringen som behöver följas. Då detta inte är avsikten anser regeringen, till skillnad från Internrevisorernas förening, att det inte finns skäl för en uttrycklig reglering om vilka regler som de som arbetar inom internrevisionsfunktionen ska följa. Det är av särskild vikt att internrevisionsfunktionen är oberoende. Detta kommer också till uttryck i andra tjänstepensionsdirektivet, som anger att tjänstepensionsinstitut får låta en enda person eller organisatorisk enhet utöva flera nyckelfunktioner, med undantag för internrevisionsfunktionen, som ska vara oberoende från andra nyckelfunktioner (artikel 24.2). Med oberoende avses att den som utför arbete inom internrevisionsfunktionen inte själv ska utföra arbete inom de verksamheter som ska utvärderas, inbegripet riskhanteringsfunktionen som är en del av det företagsstyrningssystem som ska utvärderas. Däremot behöver internrevisionsfunktionen inte vara helt fristående i förhållande till stiftelsen och det föreslås således inte något krav om att en pensionsstiftelse måste anlita en extern part för att utföra internrevisionsfunktionen. 10.5 Aktuariefunktion Regeringens bedömning: En pensionsstiftelse behöver inte ha någon aktuariefunktion. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna, i tillämpliga fall, kräva att tjänstepensionsinstituten har en aktuariefunktion (artikel 24.1). Ett tjänstepensionsinstitut ska inrätta en aktuariefunktion om institutet står för biometriska risker eller garanterar en viss avkastning eller nivå på förmånerna (artikel 27). Första tjänstepensionsdirektivet innehåller ett krav om att de tekniska avsättningarna ska utföras och bestyrkas av en aktuarie eller någon annan expert på området (artikel 15.4). I tryggandelagen finns det inte något krav på att en pensionsstiftelse ska ha en aktuarie eller en aktuariefunktion. En pensionsstiftelse får inte själv utfästa pension (12 § tryggandelagen). En pensionsstiftelse står därmed inte för biometriska risker eller några garantier avseende pensionsförmånerna. Detta medför att andra tjänstepensionsdirektivet inte kan anses kräva att en pensionsstiftelse ska ha någon aktuariefunktion. Vidare gäller att aktuariefunktionens uppgifter, som de anges i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 27.1 a-h), i huvudsak är kopplade till de tekniska avsättningarna i ett tjänstepensionsinstitut. Pensionsstiftelser har inte några tekniska avsättningar och därmed skulle en aktuariefunktion inte ha några egentliga uppgifter hos en stiftelse. En pensionsstiftelse behöver därför inte ha någon aktuariefunktion. 10.6 Krav på dem som utför arbete i riskhanteringsfunktionen och internrevisionsfunktionen Regeringens förslag: Den som utför arbete i riskhanteringsfunktionen eller internrevisionsfunktionen ska ha de insikter och den erfarenhet som behövs för att utföra funktionen och i övrigt vara lämplig för uppgiften. Den som utför arbete i riskhanteringsfunktionen eller internrevisionsfunktionen ska underrätta Finansinspektionen om allvarliga missförhållanden som upptäcks inom funktionen. Skyldigheten att underrätta Finansinspektionen ska endast gälla om styrelsen, trots kännedom om missförhållandena, inte inom skälig tid vidtar lämpliga åtgärder. Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om att den som utför arbete i riskhanteringsfunktionen eller internrevisionsfunktionen ska anmälas till Finansinspektionen. För utländska medborgare bör det inte införas några bestämmelser om vilka bevis som kan godtas till styrkande av vissa krav kopplade till gott anseende eller konkursfrihet. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Promemorian innehåller inte något förslag om att de som utför uppgifter i riskhanteringsfunktionen eller internrevisionsfunktionen under vissa förutsättningar ska anmäla allvarliga missförhållanden till Finansinspektionen. Ett sådant förslag finns dock i promemorian En ny reglering för tjänstepensionsföretag. Promemorian innehåller inte heller någon uttrycklig bedömning om att de som utför arbete i pensionsstiftelsens riskhanteringsfunktion eller internrevisionsfunktion inte ska anmälas till Finansinspektionen. Promemorian saknar även en bedömning om att det inte behöver införas några bestämmelser om vilka bevis som kan godtas till styrkande av vissa krav kopplat till anseende, särskilt när det gäller utländska medborgare. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA) påtalar att det även hos större pensionsstiftelser kan finnas tydliga proportionalitetsskäl för att lägga ut centrala funktioner till en arbetsgivare och att detta är något som får hanteras inom ramen för lämplighetsbedömningen. SPFA framhåller även att det bör tydliggöras att den som ansvarar för (innehar) en central funktion inte behöver anmälas till Finansinspektionen för lämplighetsprövning. Skälen för regeringens förslag och bedömning Nyckelfunktioner - centrala funktioner I andra tjänstepensionsdirektivet används termen "nyckelfunktioner" för att, inom ett företagsstyrningssystem, beteckna en intern kapacitet att utföra praktiska uppgifter som omfattar riskhanteringsfunktionen, internrevisionsfunktionen och aktuariefunktionen (artikel 6.18). Dessa funktioner benämns i försäkringsrörelselagen centrala funktioner (10 kap. 4 §). Även i propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag (prop. 2018/19:158) föreslås att dessa funktioner ska benämnas centrala funktioner. Riskhanteringsfunktionen respektive internrevisionsfunktionen bör hos en pensionsstiftelse ha samma huvudsakliga uppgifter som hos ett försäkringsföretag, vilket även motsvarar det som föreslås för tjänstepensionsföretag i nämnda proposition. Dessa funktioner bör därför också i tryggandelagen benämnas centrala funktioner. Krav på lämplighet och redbarhet I andra tjänstepensionsdirektivet anges flera krav på lämplighet och redbarhet. Personer som utför nyckelfunktioner ska ha tillräckliga kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter för att utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt (artikel 22.1 a ii och iii). I fråga om redbarhet ska gälla, att deras anseende och integritet ska motsvara högt ställda krav (artikel 22.1 b). Första tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om nyckelfunktioner och därmed inte heller några krav för dem som ska utföra uppgifter i sådana funktioner. Det finns inte några bestämmelser i tryggandelagen som motsvarar andra tjänstepensionsdirektivets krav på lämplighet och redbarhet för dem som ska utföra arbete i nyckelfunktioner. För att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet krävs därför att det införs bestämmelser i tryggandelagen för dem som ska utföra arbete i en pensionsstiftelses centrala funktioner, dvs. riskhanteringsfunktionen och internrevisionsfunktionen. Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller krav om att de som utför nyckelfunktioner i ett tjänstepensionsinstitut ska ha tillräckliga kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter för att utföra sina nyckelfunktioner på ett tillfredsställande sätt. Detta får anses innebära en skillnad jämfört med kraven som anges i direktivet för de som ska ingå i en pensionsstiftelses styrelse. Som utvecklas i avsnitt 10.9 anges för dessa att deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter ska vara tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av tjänstepensionsinstitutet (artikel 22.1 a i). De som ska utföra centrala funktioner i en pensionsstiftelse behöver inte uppfylla de krav som syftar till en sund och ansvarsfull ledning av stiftelsen som helhet. I stället ska de ha sådan kompetens som gör det möjligt för dem att utföra de uppgifter som ska utföras av riskhanteringsfunktionen eller internrevisionsfunktionen. För de som ska utföra uppgifter inom internrevisionsfunktionen innebär detta dessutom att de ska ha de yrkeskvalifikationer, kunskaper och erfarenheter som är tillräckliga för att de ska kunna utföra uppgifter inom funktionen på ett tillfredsställande sätt. Kraven för dem som ska utföra arbete i de centrala funktionerna skiljer sig således från de krav som ska gälla för de som ingår i styrelsen. Det mest lämpliga är att lämplighetskraven för de som ska utföra arbete i en pensionsstiftelses riskhanteringsfunktion och internrevisionsfunktionen regleras i en särskild bestämmelse, skild från de krav som ska gälla för dem som ska ingå i styrelsen för en pensionsstiftelse. I tryggandelagen bör det därför införas en bestämmelse om att en person som utför arbete inom riskhanteringsfunktionen eller internrevisionsfunktionen ska ha de insikter och den erfarenhet som behövs för att utföra funktionen och i övrigt vara lämplig för uppgiften. Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller också krav på redbarhet. I direktivet anges att anseendet och integriteten hos de som ska utföra arbete i riskhanteringsfunktionen och internrevisionsfunktionen ska motsvara högt ställda krav. Detta krav får anses rymmas inom kravet på att en person som ska utföra arbete inom riskhanteringsfunktionen eller internrevisionsfunktionen i övrigt ska vara lämplig för uppgiften. Någon särskild bestämmelse om redbarhet behövs därför inte. Anmälan till Finansinspektionen Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna kan bedöma om de personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet eller utför nyckelfunktioner uppfyller de krav på lämplighet och redbarhet som anges i direktivet (artikel 22.2). I skäl 55 i direktivet anges att endast personer som innehar nyckelfunktioner bör omfattas av krav på anmälan till den behöriga myndigheten. Detta motsvarar skäl 34 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), nedan Solvens II-direktivet. Detta direktiv har genomförts för försäkringsföretag genom bestämmelser i försäkringsrörelselagen (2010:2043). För försäkringsföretag gäller bl. a. att företaget ska anmäla ändringar av vilka som ansvarar för en central funktion i företaget (10 kap. 5 § andra stycket). Detta generella anmälningskrav gäller endast de som ansvarar för en central funktion. För dem som utför arbete i centrala funktioner finns inget generellt anmälningskrav. I stället gäller att en anmälan ska ske först om de inte längre uppfyller lämplighetskraven (10 kap. 5 § tredje stycket). Inte heller bör det för pensionsstiftelser alltid krävas att de som utför uppgifter inom centrala funktioner ska anmälas till Finansinspektionen. För pensionsstiftelser är det inte ändamålsenligt att alltid skilja mellan personer som ansvarar för en central funktion och personer som utför uppgifter inom en central funktion. Detta beror på att en pensionsstiftelses organisationsstruktur är förhållandevis enkel jämfört med ett företag som självt står för pensionsåtaganden. Verksamheten i en pensionsstiftelse är dessutom relativt begränsad och rör i huvudsak investeringar. Ofta har en pensionsstiftelse endast ett fåtal eller saknar helt egna anställda. Dessutom gäller att styrelsen alltid har det yttersta ansvaret för stiftelsens verksamhet, inbegripet ansvaret för de centrala funktionerna. Därmed får det anses tillräckligt att en pensionsstiftelse i första hand själv prövar att den som ska ansvara för en central funktion uppfyller lämplighetskraven. Till skillnad mot vad som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen bör det, som SPFA efterfrågar, inte krävas att de som ska ansvara för centrala funktioner i en pensionsstiftelse ska anmälas till Finansinspektionen. I avsnitt 13.1 föreslås att Finansinspektionen ska utöva tillsyn över tillämpningen av de bestämmelser i tryggandelagen som följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Detta innefattar tillsyn över att de som utför arbete inom en pensionsstiftelses centrala funktioner uppfyller de krav som föreslås gälla för dessa uppgifter. Enligt tryggandelagen gäller, genom hänvisningen till försäkringsrörelselagen, att styrelsen är skyldig att lämna upplysningar och hålla handlingar tillgängliga för granskning (35 § femte stycket). Dessa bestämmelser ger Finansinspektionen rätt att begära in uppgifter om vilka som utför arbete i centrala funktioner och underlag om huruvida de uppfyller de krav som gäller för dessa uppgifter. Bestämmelserna i tryggandelagen är tillräckliga för att uppfylla andra tjänstepensionsdirektivets krav (artikel 22.2) om att behöriga myndigheter ska kunna bedöma om de som utför nyckelfunktioner uppfyller de krav som gäller enligt direktivet. Bevis om gott anseende m.m. I andra tjänstepensionsdirektivet finns detaljerade bestämmelser om vilka bevis som kan godtas till styrkande av vissa krav kopplat till anseende, särskilt när det gäller utländska medborgare (artikel 22.3-22.7). Dessa bestämmelser kräver enligt regeringens bedömning inte några nya bestämmelser i lag. Samma bedömning gjordes vid genomförandet i svensk rätt av motsvarande bestämmelser i Solvens II-direktivet (se prop. 2015/16:9 s. 218). Mer än en uppgift i pensionsstiftelsen Uppgifterna i de centrala funktionerna behöver utföras regelbundet. I mindre pensionsstiftelser behöver detta inte vara ett heltidsuppdrag. Personer som utför uppgifter inom de centrala funktionerna bör därför få utföra andra uppgifter i en pensionsstiftelse. Vissa begränsningar bör dock gälla. Detta gäller särskilt för dem som ska utföra uppgifter inom internrevisionsfunktionen. I avsnitt 10.4.2 föreslås att den som ska utföra uppgifter inom internrevisionsfunktionen inte ska få utföra uppgifter i den verksamhet som utvärderas. Detta begränsar de uppgifter som kan utföras tillsammans med internrevisionsfunktionen och en person får som exempel inte utföra uppgifter i båda de centrala funktionerna. I vissa fall kan det av proportionalitetsskäl vara motiverat att låta en person som ingår i styrelsen ansvara för eller utföra uppgifter i en central funktion. Detta gäller om verksamheten är så begränsad att det vore orimligt betungande att anställa eller anlita en person enbart för att ansvara för eller utföra uppgifter inom den centrala funktionen. Eftersom de centrala funktionerna, enligt vad som nu föreslås, ska rapportera till styrelsen finns det inget som hindrar att en styrelseledamot utför uppgifter i funktionen, förutsatt att ledamoten uppfyller de krav som ställs. I dessa fall ska styrelseledamoten eller suppleanten som ska ansvara för eller utföra uppgifter inom den centrala funktionen uppfylla dels kraven som föreslås för ledningspersoner, se avsnitt 10.9, dels kraven som föreslås för de som ska utföra uppgifter inom den centrala funktionen. Om det rör sig om uppgifter inom internrevisionsfunktionen gäller dessutom, som föreslås i avsnitt 10.4.2, att denna person inte får utföra uppgifter i den verksamhet som utvärderas. Uppgifter inom de centrala funktionerna får även läggas ut på annan inom ramen för ett uppdragsavtal (se avsnitt 10.13.1). Enligt andra tjänstepensionsdirektivet kan det godtas att samma person eller enhet ansvarar för eller utför uppgifter inom centrala funktioner hos ett tjänstepensionsinstitut och hos arbetsgivaren, om det är befogat av proportionalitetsskäl (artikel 24.3). Detta förutsätter emellertid att pensionsstiftelsen kan visa hur intressekonflikter undviks i det enskilda fallet och att detta hanteras i stiftelsens egna riskbedömning, se avsnitt 10.10. Dessutom krävs att de som utför arbetet uppfyller de lämplighetskrav som gäller för funktionen. Under dessa förutsättningar bör det vara möjligt för pensionsstiftelser att låta personal hos arbetsgivaren utföra uppgifter inom de centrala funktionerna i stiftelsen. Detta bör gälla för samtliga pensionsstiftelser, såväl stora som små. Det finns därmed inte något uttryckligt hinder mot att större pensionsstiftelser lägger ut en central funktion till en arbetsgivare om det, som SPFA framhåller, finns skäl för detta med beaktande av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet, dvs. om det är proportionerligt. Att låta arbetsgivaren utföra uppgifter i en central funktion hos en pensionsstiftelse är att anse som en utläggning av verksamhet och detta omfattas därmed av bestämmelserna om uppdragsavtal, se avsnitt 10.13.1. Som SPFA även framhåller är detta något som i slutändan får avgöras utifrån om den som ska utföra uppgifter inom den centrala funktionen är lämplig för uppgiften. Om verksamheten har en större omfattning eller komplexitet är det mer naturligt att inrätta de centrala funktionerna internt, eller att uppdra åt en extern part att utföra dessa uppgifter. Så kan vara fallet om stiftelsen tryggar avsättningar för ett stort antal personer, för flera arbetsgivare eller flera pensionsplaner. Rapportering av allvarliga missförhållanden till tillsynsmyndigheten I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om att tillsynsmyndigheten i vissa fall ska underrättas om allvarliga missförhållanden som upptäcks i den egna verksamheten. Enligt direktivet ska personer med nyckelfunktioner i ett tjänstepensionsinstitut underrätta den behöriga myndigheten om institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inte i vederbörlig tid vidtar lämpliga korrigerande åtgärder när personen har upptäckt en betydande risk för att institutet inte kommer att uppfylla ett väsentligt lagstadgat krav och rapporterat detta till det organet, om det skulle kunna få en väsentlig inverkan på medlemmarnas och förmånstagarnas intressen (artikel 24.5 a). Samma krav på underrättelse gäller om personen har konstaterat en väsentlig överträdelse av lagar eller andra författningar som är tillämpliga på tjänstepensionsinstitutet och dess verksamhet i samband med personens nyckelfunktion och rapporterat detta till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet (artikel 24.5 b). Första tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser som motsvarar ovan angivna bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet. I tryggandelagen finns det inte några bestämmelser om att tillsynsmyndigheten ska underrättas om de allvarliga missförhållanden som upptäcks i den egna verksamheten. För att genomföra denna del av andra tjänstepensionsdirektivet krävs att det införs en bestämmelse i tryggandelagen om att personer som utför arbete i centrala funktioner hos en pensionsstiftelse, dvs. riskhanteringsfunktionen och internrevisionsfunktionen, ska underrätta Finansinspektionen om allvarliga missförhållanden som de upptäcker inom sin centrala funktion. Den första typen av allvarliga missförhållanden som bör rapporteras till Finansinspektionen är om det inom funktionen har upptäckts att det finns en risk för att pensionsstiftelsen inte kommer att uppfylla ett materiellt väsentligt krav enligt lag och detta kan få en väsentlig påverkan för arbetstagare eller arbetstagares efterlevande vars förmåner tryggas av stiftelsen. Den andra typen av missförhållanden som bör rapporteras är om det har konstaterats att det förekommit en väsentlig överträdelse av lag eller andra bestämmelser som gäller för pensionsstiftelsen och dess verksamhet. Skyldigheten att rapportera om allvarliga missförhållanden till Finansinspektionen bör endast gälla om styrelsen har informerats om missförhållandena och därefter inte inom skälig tid har vidtagit lämpliga åtgärder. 10.7 Skydd för dem som lämnar uppgifter till Finansinspektionen Regeringens förslag: Sekretess ska gälla i en statlig myndighets verksamhet som består i tillsyn enligt tryggandelagen för uppgifter i en anmälan eller utsaga om överträdelse av en bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. Tystnadsplikten ska ha företräde framför meddelarfriheten. Sekretessen ska gälla i högst femtio år. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Länsstyrelsen i Stockholms län anför att det bör utredas om ett skydd för visselblåsare även ska omfatta tillsynen över stiftelser enligt stiftelselagen (1994:1220). Skälen för regeringens förslag Sekretess ska gälla för visselblåsare Som framgår av avsnitt 10.6 finns det i andra tjänstepensionsdirektivet bestämmelser om att tillsynsmyndigheten i vissa fall ska underrättas om allvarliga missförhållanden som upptäcks i ett tjänstepensionsinstituts verksamhet. Enligt direktivet ska medlemsstaterna säkerställa det rättsliga skyddet för dem som underrättar den behöriga myndigheten om sådana allvarliga missförhållanden (artikel 24.6). Direktivet kräver därmed att det finns ett skydd för dem som underrättar tillsynsmyndigheten om missförhållanden i den verksamhet som de själva är verksamma i, dvs. ett skydd för s.k. visselblåsare. I första tjänstepensionsdirektivet finns det inte några sådana bestämmelser och tryggandelagen innehåller inte heller några bestämmelser om skydd för visselblåsare. I offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, finns flera bestämmelser om skydd för personer som underrättar tillsynsmyndigheterna om allvarliga missförhållanden i finansiell verksamhet. Ett skydd gäller för uppgifter i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet (30 kap. 4 b § första stycket). Bestämmelsen gäller emellertid endast för statliga myndigheters verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet samt statliga myndigheters verksamhet avseende värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. En pensionsstiftelse tillhör inte försäkringsväsendet eller någon av de andra verksamheter som uttryckligen anges i den nyss nämnda bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen om skydd för uppgifter i en anmälan eller utsaga. Det finns inte heller någon annan bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen som omfattar de uppgifter som en visselblåsare lämnar om en pensionsstiftelse. De personer som lämnar uppgifter om allvarliga missförhållanden i en pensionsstiftelse saknar därmed skydd enligt svensk rätt. För att uppfylla direktivets krav på skydd för uppgiftslämnare bör en bestämmelse införas om att sekretess ska gälla i en statlig myndighets verksamhet som består i tillsyn enligt tryggandelagen för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av en bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. Vem ska omfattas av sekretesskyddet? Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska det rättsliga skyddet gälla för personer med nyckelfunktioner som upptäcker allvarliga missförhållanden inom den egna verksamheten och sedan anmäler detta till den behöriga myndigheten (artikel 24.6). På senare tid har sekretesskyddet stärkts för personer som underrättar tillsynsmyndigheterna om överträdelser i finansiella företag. Det förstärkta sekretesskyddet följer i huvudsak av EU-direktiv som ställer krav på rättsligt skydd för sådana personer. Bestämmelsen i 30 kap. 4 b § första stycket OSL infördes till följd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, nedan kapitaltäckningsdirektivet (prop. 2013/14:228 s. 320). Bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen omfattar hela finansmarknadsområdet, även försäkringsväsendet, som inte omfattas av kapitaltäckningsdirektivet. Det nu gällande sekretesskyddet för personer som underrättar tillsynsmyndigheterna om allvarliga missförhållanden inom bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden och försäkringsväsendet är generellt. Det är inte begränsat till en viss krets av personer sett till vilken roll de har i verksamheten. På motsvarande sätt finns skäl att överväga att införa ett generellt sekretesskydd för personer som underrättar tillsynsmyndigheterna om allvarliga missförhållanden i en pensionsstiftelses verksamhet. Det framstår inte som ändamålsenligt att utpeka personer med centrala funktioner som de enda som är skyddsvärda i en pensionsstiftelse. Även andra personer med anknytning till en pensionsstiftelse kan få kännedom om allvarliga missförhållanden och därmed ha ett behov av sekretesskydd för att kunna underrätta tillsynsmyndigheterna. Med hänsyn till den relativt enkla verksamheten i en pensionsstiftelse och styrelsens ställning som ensam ansvarig för verksamheten och regelefterlevnaden framstår det inte heller som lämpligt att endast peka ut personer med centrala funktioner som möjliga uppgiftslämnare och skyddsvärda. En sådan ordning skulle motverka syftet med sekretesskyddet eftersom det skulle innebära att endast ett fåtal personer i varje pensionsstiftelse skulle omfattas. Dessa personer skulle förhållandevis enkelt kunna identifieras indirekt med ledning av den tillämpliga sekretessbestämmelsen. Det skulle sannolikt ha en avskräckande verkan på dessa personer. En begränsning av kretsen skyddade personer skulle även kunna avskräcka de personer som inte omfattas av skyddet från att lämna uppgifter till tillsynsmyndigheterna. Därför bör det införas ett generellt sekretesskydd för personer som underrättar tillsynsmyndigheterna om allvarliga missförhållanden i en pensionsstiftelses verksamhet. En sådan reglering stämmer även överens med vad som föreslås gälla för tjänstepensionsföretag i propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag (prop. 2018/19:158). Detta lagstiftningsärende behandlar hur andra tjänstepensionsdirektivet ska genomföras i svensk rätt. Direktivet reglerar verksamhet som bedrivs av tjänstepensionsinstitut (artikel 1). Det finns därmed inte möjlighet att, som Länsstyrelsen i Stockholms län efterfrågar, inom ramen för detta lagstiftningsärende föreslå ändringar för annan verksamhet än den som bedrivs av tjänstepensionsinstitut. De ändringar som nu föreslås ska därför endast gälla för pensionsstiftelser. Skaderekvisit När det övervägs att införa en ny sekretessbestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen ska det alltid göras en avvägning mellan sekretessintresset och insynsintresset (se prop. 1979/80:2 Del A s. 75 f. och prop. 2013/14:228 s. 256). En sekretessbestämmelse kan innehålla ett rakt skaderekvisit, ett omvänt skaderekvisit eller helt sakna skaderekvisit, s.k. absolut sekretess. Ett rakt skaderekvisit innebär att sekretess endast gäller om det kan antas att viss skada uppstår om uppgiften lämnas ut. Det omvända skaderekvisitet innebär att en uppgift endast kan lämnas ut om det står klart att en viss skada inte uppstår. Absolut sekretess innebär att uppgiften hålls hemlig utan någon bedömning av skadan vid ett eventuellt utlämnande. Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna "säkerställa" ett rättsligt skydd för de personer som ska underrätta tillsynsmyndigheterna om allvarliga missförhållanden (artikel 24.6). Detta motsvarar bestämmelserna i kapitaltäckningsdirektivet som innebär att medlemsstaterna ska "se till" att det finns vissa rättsliga skydd för uppgiftslämnare (artikel 71.1 och 71.2). I de engelska språkversionerna av andra tjänstepensionsdirektivet och kapitaltäckningsdirektivet används uttrycket "ensure". Vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet framhölls att ett s.k. visselblåsarsystem syftar till att oegentligheter som påvisas inom instituten ska komma fram (prop. 2013/14:228 s. 257). Vidare uttalades att för att ett sådant system ska vara effektivt och ändamålsenligt är det angeläget att säkerställa att anmälarens identitet inte röjs. Det är därför inte tillräckligt att göra sekretessen beroende av utfallet av en skadeprövning. För att kunna garantera anmälarens anonymitet är det nödvändigt att införa absolut sekretess. Detta innebär att uppgifterna i fråga inte får lämnas ut även om det står klart att anmälaren inte kommer att lida men om uppgifterna röjs. De som lämnar uppgifter om missförhållanden i en pensionsstiftelse har samma behov av sekretesskydd som personer som lämnar motsvarande uppgifter inom bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet. En pensionsstiftelse är i och för sig vanligtvis ett institut med få anställda och en mindre komplicerad verksamhet. Inom bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden och försäkringsväsendet finns det också företag med få anställda och en mindre komplicerad verksamhet. För företag inom dessa områden finns det i dag redan ett starkt sekretesskydd till förmån för s.k. visselblåsare. Sekretessintresset överväger därmed insynsintresset och absolut sekretess bör därför gälla för de som lämnar uppgifter som rör pensionsstiftelser. Meddelarfrihet Meddelarfriheten enligt tryckfrihetsförordningen (1 kap. 1 §) och yttrandefrihetsgrundlagen (1 kap. 1 och 2 §§) har normalt företräde framför tystnadsplikten. Det kan därmed vara tillåtet att lämna en muntlig uppgift för publicering, trots att den handling som innehåller uppgiften omfattas av sekretess. Sekretessen kan dock ges företräde framför meddelarfriheten genom att detta särskilt anges. Exempelvis gäller att sekretesskyddet enligt 30 kap. 4 b § första stycket OSL har företräde framför meddelarfriheten (30 kap. 30 § OSL). Vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet framfördes att stor återhållsamhet bör iakttas vid prövningen av om undantag från meddelarfriheten ska göras i ett särskilt fall (prop. 2013/14:228 s. 257 f.). Vidare uttalades att visselblåsarsystem syftar till att göra det möjligt för samtlig personal att utan rädsla för repressalier rapportera om allvarliga händelser begångna inom institutet. För att uppnå detta syfte är det nödvändigt att garantera anonymitet för anmälaren. Därmed krävs att tystnadsplikten ges företräde framför meddelarfriheten. Personer som underrättar tillsynsmyndigheterna om allvarliga missförhållanden i en pensionsstiftelses verksamhet har samma behov av sekretesskydd som personer inom bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet. Sekretesskyddet bör därför även för personer i en pensionsstiftelse ges företräde framför meddelarfriheten. Tidsbegränsning I flera bestämmelser begränsas sekretessen i tiden. Detta gäller t.ex. för sekretessen enligt 30 kap. 4 b § första stycket OSL (30 kap. 4 b § fjärde stycket OSL). Sekretess i arbetsrelaterade förhållanden brukar begränsas till att gälla i högst femtio år vilket också är den tidsgräns som valdes vid genomförandet av kapitaltäckningsdirektivet (prop. 2013/14:228 s. 258). Detta bör gälla också för uppgifter som rör pensionsstiftelser. Därmed bör sekretessen gälla i högst femtio år. Andra former av rättsligt skydd I andra tjänstepensionsdirektivet anges inte närmare vad som menas med det rättsliga skyddet (artikel 24.6). Frågorna om dels ett system för att ta emot de uppgifter som lämnas, dels ett skydd för visselblåsare har behandlats i flera tidigare lagstiftningsärenden på finansmarknadsområdet (se bl.a. prop. 2013/14:228 s. 243-259, prop. 2016/17:162 s. 511-521 och prop. 2017/18:216 s. 368-376). I samtliga dessa lagstiftningsärenden har det konstaterats att svensk rätt har ett tillräckligt skydd mot att anställda som anmäler missförhållanden ska drabbas av repressalier, diskriminering eller andra former av missgynnande behandling från arbetsgivarens sida. Det finns inte skäl att i detta lagstiftningsärende göra någon annan bedömning än att svensk rätt har ett tillräckligt skydd för de som anmäler missförhållanden inom den verksamhet som de själva är verksamma i. Enligt rättegångsbalken får ett vittne vägra att yttra sig om en omständighet vars yppande skulle röja att vittnet har förövat brottslig eller vanärande handling (36 kap. 6 § första stycket). De som rapporterar om missförhållanden får därmed anses ha ett fullgott processrättsligt skydd enligt svensk rätt. Sammanfattningsvis får det därmed, med den ändring som föreslås i offentlighets- och sekretesslagen, anses finnas ett tillräckligt rättsligt skydd i svensk rätt för de som underrättar tillsynsmyndigheten om allvarliga missförhållanden i den verksamhet som de själva är verksamma i. 10.8 Styrdokument Regeringens förslag: En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska upprätta och följa skriftliga riktlinjer för riskhantering, internrevision och verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. En sådan stiftelse ska även upprätta och vid behov följa en beredskapsplan som säkerställer att verksamheten kan bedrivas kontinuerligt. En sådan stiftelse ska också upprätta och följa en sund ersättningspolicy för de personer som leder eller övervakar stiftelsen, eller som på annat sätt påverkar riskerna i verksamheten. Styrdokumenten ska antas av styrelsen. Styrdokumenten ska ses över vid behov, dock minst vart tredje år. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad styrdokumenten ska innehålla. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA) anser att det inte finns skäl för något bemyndigande då det i andra tjänstepensionsdirektivet inte finns några ytterligare bestämmelser än de som anges i lagförslaget. Skälen för regeringens förslag Skriftliga riktlinjer Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska tjänstepensionsinstituten upprätta och tillämpa skriftliga riktlinjer för riskhantering, internrevision samt, i tillämpliga fall, aktuariell och utlagd verksamhet (artikel 21.3). Motsvarande bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet är mer begränsade och i det direktivet finns det endast ett krav på skriftliga riktlinjer för placeringsverksamheten (artikel 12). Vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet infördes en bestämmelse om placeringsriktlinjer för pensionsstiftelser (prop. 2004/05:165 s. 181-184 och 247). Placeringsriktlinjer behandlas i avsnitt 10.12. I tryggandelagen finns det inte några bestämmelser om att en pensionsstiftelse ska upprätta och tillämpa sådana skriftliga riktlinjer som anges i den ovan nämnda bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet. För att genomföra kraven i direktivet bör det därför införas bestämmelser om att en pensionsstiftelse ska upprätta och följa skriftliga riktlinjer för riskhantering, internrevision och verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. I andra tjänstepensionsdirektivet anges att medlemsstaterna får välja att helt eller delvis underlåta att tillämpa direktivet på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 100 medlemmar (artikel 5 första stycket). Ovan föreslås att kraven på riskhanteringssystem (avsnitt 10.3.1), riskhanteringsfunktion (avsnitt 10.3.2), internkontrollsystem (avsnitt 10.4.1) och internrevisionsfunktion (avsnitt 10.4.2) inte ska gälla för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer. Motsvarande föreslås nedan också för särskilda bestämmelser om uppdragsavtal (avsnitt 10.13.2). Av samma skäl som anges ovan beträffande de nyss nämnda kraven bör kraven inte gälla sådana pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer. Kontinuitet i verksamheten och beredskapsplan I andra tjänstepensionsdirektivet anges att tjänstepensionsinstituten ska säkerställa att verksamheten bedrivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt, inklusive utarbetande av beredskapsplaner (artikel 21.5). Tjänstepensionsinstituten ska använda lämpliga och proportionella resurser i detta syfte. Första tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om kontinuitet i verksamheten och beredskapsplaner. Inte heller finns det några bestämmelser om detta i tryggandelagen. För att genomföra kraven i andra tjänstepensionsdirektivet om kontinuitet i verksamheten och beredskapsplan bör det därför införas en bestämmelse om detta i tryggandelagen. I Solvens II-direktivet (artikel 41.4) finns en bestämmelse som motsvarar bestämmelsen om kontinuitet och beredskapsplan i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 21.5). Vid genomförandet av Solvens II-direktivet infördes en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att ett försäkringsföretag ska ha system, resurser och rutiner som är lämpliga för att verksamheten ska kunna bedrivas med kontinuitet och i enlighet med gällande regler (10 kap. 3 § första stycket). På samma sätt som för försäkringsföretag bör det för pensionsstiftelser gälla att verksamheten ska bedrivas med kontinuitet och på ett korrekt sätt. En bestämmelse som motsvarar vad som gäller för försäkringsföretag bör därför införas för pensionsstiftelser. Bestämmelserna kommer dock inte fullt ut att få samma innebörd. Pensionsstiftelser skiljer sig åt från försäkringsföretag eftersom stiftelsen inte själv står för pensionsåtagandena. Vid denna tryggandeform är det i stället alltid arbetsgivaren som står för åtagandet mot den som omfattas av ett pensionsåtagande. Dessutom gäller att pensionsstiftelserna inte har någon verksamhet som avser tecknande, förvaltning och fullgörande av avtal som avser pensionsförmåner. Kravet på att verksamheten bedrivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt avser därmed i första hand investeringsverksamheten och att arbetsgivarens rätt till gottgörelse ur stiftelsens medel sker i enlighet med tryggandelagens bestämmelser. På samma sätt som för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (10 kap. 3 § andra stycket) kräver andra tjänstepensionsdirektivet att ett tjänstepensionsinstitut ska upprätta en beredskapsplan. I tryggandelagen bör det därför införas ett krav om detta. En pensionsstiftelse ska således upprätta och vid behov följa en beredskapsplan som säkerställer att verksamheten kan bedrivas kontinuerligt. Ersättningspolicy I andra tjänstepensionsdirektivet anges att tjänstepensionsinstituten ska upprätta och tillämpa en sund ersättningspolicy för alla personer som leder verksamheten, utövar nyckelfunktioner eller har en väsentlig inverkan på institutets riskprofil (artikel 23.1). Ersättningspolicyn ska stå i proportion till verksamhetens art, omfattning och komplexitet. I direktivet finns detaljerade principer för upprättandet och tillämpningen av en ersättningspolicy (artikel 23.3 a-g). Tjänstepensionsinstituten ska också regelbundet offentliggöra information om ersättningspolicyn, om inte annat föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (artikel 23.2). Det finns inte några bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet om ersättningspolicy. Inte heller finns det några sådana bestämmelser i tryggandelagen. En pensionsstiftelse ägnar sig i huvudsak åt investeringsverksamhet. Kraven på företagsstyrningssystem, styrdokument och centrala funktioner ska bidra till en sund och ansvarsfull styrning av verksamheten. Utöver detta kan riskerna i verksamheten också påverkas av den ersättningspolicy som gäller hos stiftelsen. En ersättningspolicy som genom sin utformning uppmuntrar till ett överdrivet risktagande kan undergräva en sund och effektiv riskhantering i stiftelsen (skäl 53 i andra tjänstepensionsdirektivet). Andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om ersättningspolicy är således relevanta för den verksamhet som drivs av pensionsstiftelser. För att genomföra kraven i denna del av andra tjänstepensionsdirektivet bör det därför införas bestämmelser om ersättningspolicy i tryggandelagen. I andra tjänstepensionsdirektivet anges att ersättningspolicyn ska omfatta personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet och personer som utövar nyckelfunktioner samt andra personalkategorier vars yrkesutövning har en väsentlig inverkan på tjänstepensionsinstitutets riskprofil. Ersättningspolicyn för en pensionsstiftelse ska därmed omfatta styrelseledamöter och suppleanter och dem som annars påverkar riskerna i verksamheten. För att en ersättningspolicy ska anses vara sund ska den motverka ett överdrivet risktagande. Översyn av skriftliga riktlinjer, beredskapsplan och ersättningspolicy I andra tjänstepensionsdirektivet anges att de skriftliga riktlinjerna ska ses över minst vart tredje år och anpassas till väsentliga förändringar inom det berörda systemet eller området (artikel 21.3). För ersättningspolicyn anges att tjänstepensionsinstitutet ska fastställa allmänna principer för policyn, se över och uppdatera policyn åtminstone vart tredje år och ansvara för dess genomförande (artikel 23.3 f). I direktivet finns det inte någon bestämmelse om hur ofta en beredskapsplan ska ses över och uppdateras (se artikel 21.5). För att uppfylla kraven i andra tjänstepensionsdirektivet bör det införas bestämmelser i tryggandelagen om att styrdokumenten och ersättningspolicyn regelbundet ska ses över. Detta bör även gälla för beredskapspolicyn. Begreppet styrdokument bör användas som samlingsterm för skriftliga riktlinjer, beredskapsplan och ersättningspolicyn. Verksamheten i en pensionsstiftelse är förhållandevis begränsad i jämförelse med den verksamhet som drivs av ett försäkringsföretag. I huvudsak rör det sig om en investeringsverksamhet och en pensionsstiftelse har inte några egna åtaganden mot de som omfattas av en pensionsutfästelse. Det saknas därför anledning att kräva en regelbunden översyn av de skriftliga riktlinjerna och ersättningspolicyn oftare än vart tredje år. Detsamma bör gälla för beredskapsplanen. Det är dock viktigt att dessa dokument ses över och uppdateras om ett behov uppstår i verksamheten inom denna tidsperiod. Detta kan t.ex. avse förändringar i stiftelsens organisationsstruktur, ändrade marknadsförhållanden eller andra faktorer som påverkar förvaltningen av stiftelsen. Det bör därför införas en bestämmelse i tryggandelagen som innebär att styrdokumenten ska ses över vid behov, dock minst vart tredje år. Bemyndigande I andra tjänstepensionsdirektivet anges inte närmare vad styrdokumenten ska innehålla. För försäkringsföretag finns en motsvarande bestämmelse om styrdokument i försäkringsrörelselagen (10 kap. 2 §). Inte heller i denna bestämmelse, som genomför en bestämmelse i Solvens II-direktivet (artikel 41.3), anges närmare vad styrdokumenten ska innehålla. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen kompletteras dock av Solvens II-förordningen med ytterligare och mer detaljerade bestämmelser om vad styrdokumenten ska innehålla. För tjänstepensionskassorna finns i Finansinspektionens allmänna råd (FFFS 2005:1) om styrning och kontroll av finansiella företag mer utförliga bestämmelser om de interna reglerna och vad de ska innehålla. För att skapa en bättre förutsebarhet och underlätta pensionsstiftelsernas arbete, dels med att ta fram styrdokument, dels med att uppdatera dessa, bör det införas mer detaljerade bestämmelser där det tydligt anges vad styrdokumenten ska innehålla. Det mest lämpliga är att mer detaljerade bestämmelser införs i föreskrifter på lägre nivå än lag. Det bör därför finnas en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad styrdokumenten ska innehålla. Genom en sådan reglering i föreskrifter på lägre nivå än lag kan det säkerställas att styrdokumenten i en stiftelse inte på ett obefogat sätt avviker från vad som gäller för försäkringsföretag och andra finansiella företag, samtidigt som det inte ställs krav på styrdokumenten som blir alltför långtgående för mindre pensionsstiftelser. Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller också mer detaljerade bestämmelser om vad en ersättningspolicy ska innehålla (artikel 23.3 a-d). Även detta är det enligt regeringens uppfattning mest lämpligt att reglera i föreskrifter på lägre nivå än lag. Detta överensstämmer med vad som föreslås för tjänstepensionsföretag i propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag (prop. 2018/19:158). 10.9 Krav på personer i styrelsen Regeringens bedömning: Det bör även fortsättningsvis gälla att en person som ska vara ledamot eller suppleant i styrelsen för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas för att delta i ledningen av en sådan stiftelse och även i övrigt vara lämplig för uppgiften. För utländska medborgare bör det inte införas några bestämmelser om vilka bevis som kan godtas till styrkande av vissa krav kopplat till gott anseende eller konkursfrihet. Andra tjänstepensionsdirektivets krav på att de behöriga myndigheterna ska kunna fastställa att lämplighetskraven är uppfyllda tillgodoses genom gällande rätt. Några författningsändringar behövs därför inte. Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. I promemorian föreslås att det ska vara tillräckligt att den som ska vara ledamot eller suppleant i styrelsen för en pensionsstiftelse uppfyller krav på lämplighet för att gemensamt i styrelsen delta i ledningen av pensionsstiftelse som tryggar pension åt minst 100 personer. Promemorian innehåller inte någon bedömning om att det inte behöver införas några bestämmelser om vilka bevis som kan godtas till styrkande av vissa krav kopplat till anseende, särskilt när det gäller utländska medborgare. I promemorian finns det inte heller någon bedömning om att det inte behövs några särskilda bestämmelser om att behöriga myndigheter ska kunna bedöma om de som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet uppfyller de krav som gäller enligt andra tjänstepensionsdirektivet. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens bedömning Lämplighet och redbarhet Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstitut säkerställa att de personer som i praktiken leder institutet eller utför nyckelfunktioner uppfyller de krav på lämplighet och redbarhet som anges i direktivet. För personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet innebär lämplighetskravet att deras kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter kollektivt ska vara tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av tjänstepensionsinstitutet (artikel 22.1 a i). Beträffande redbarhet gäller att personernas anseende och integritet ska motsvara högt ställda krav (artikel 22.1 b). I tryggandelagen anges att den som ska vara styrelseledamot eller suppleant i en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas för att delta i ledningen av en sådan pensionsstiftelse och även i övrigt vara lämplig för uppgiften (16 a § första stycket). Dessa krav infördes vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet (prop. 2004/05:165 s. 140-142 och 249 f.). I första tjänstepensionsdirektivet anges att institutets faktiska verksamhet ska drivas av personer med god vandel som antingen själva har erforderlig yrkesmässig kompetens och erfarenhet på området eller anlitar rådgivare som besitter sådan kompetens och erfarenhet (artikel 9.1 b). Lämplighetskraven i första tjänstepensionsdirektivet överensstämmer inte fullt ut med lämplighetskraven i andra tjänstepensionsdirektivet. Till skillnad från nu gällande bestämmelser i tryggandelagen innebär bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet att kravet på tillräckliga kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter ska bedömas kollektivt för styrelsen. Detta innebär att styrelseledamöternas och suppleanternas samlade kompetenser ska vara tillräckliga för att säkerställa en sund och ansvarsfull ledning. En sådan kollektiv bedömning skiljer sig från vad som i dag anges i tryggandelagen där varje styrelseledamot, var för sig, ska uppfylla lämplighetskraven. Andra tjänstepensionsdirektivet tillåter att medlemsstaterna behåller eller inför ytterligare bestämmelser för att skydda tjänstepensionsplaners medlemmar och förmånstagare, förutsatt att sådana bestämmelser står i överensstämmelse med medlemsstaternas förpliktelser enligt unionsrätten (skäl 3). För andra företag som driver verksamhet som rör tjänstepension gäller att styrelseledamöter var för sig ska uppfylla lämplighetskraven. Detta gäller såväl försäkringsföretag (10 kap. 5 § första stycket FRL) som tjänstepensionskassor (27 a § första stycket UFL). Kraven på tillräckliga insikter och erfarenheter för styrelseledamöter och suppleanter i en pensionsstiftelse är ett centralt moment i skyddet för de personer vars pension tryggas i stiftelsen. Om olämpliga personer ges tillträde till styrelseuppdrag i stiftelsen kan stor skada åsamkas de framtida pensionärerna. Därför anser regeringen, till skillnad från vad som föreslås i promemorian, att det även i fortsättningen ska gälla ett lämplighetskrav för var och en som ska vara ledamot eller suppleant i styrelsen för en pensionsstiftelse som tryggar pension till minst 100 personer. Bristande insikter och erfarenheter hos en person i styrelsen ska alltså inte kunna kompenseras av goda insikter och stor erfarenhet hos en annan ledamot eller suppleant. Det finns stora skillnader mellan de olika pensionsstiftelserna. Vissa pensionsstiftelser förvaltar betydande belopp och tryggar utfästelser för ett stort antal personer. Det kan även vara flera arbetsgivare som tryggar utfästelser i en och samma stiftelse. Andra stiftelser har inte några egna anställda och förvaltar relativt sett mindre förmögenhetsmassor. Vissa utfästelser omfattas dessutom av en kreditförsäkring. Dessa skillnader bör kunna beaktas genom att kraven på styrelseledamöter i en pensionsstiftelse ses i förhållande till verksamhetens art, omfattning och komplexitet. För en mer omfattande och komplex verksamhet bör högre krav gälla för styrelseledamöter än för dem som ska leda en verksamhet som är av mindre omfattning. Genom att sådana hänsyn tas kan det undvikas att lämplighetskraven blir oskäligt betungande för pensionsstiftelserna. I andra tjänstepensionsdirektivet anges att medlemsstaterna får välja att helt eller delvis underlåta att tillämpa direktivet på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 100 medlemmar (artikel 5 första stycket). Tryggandelagens lämplighetskrav gäller i dag endast för ledamöter och suppleanter i stiftelser som tryggar utfästelser till minst 100 personer. Detta bör fortsatt gälla. En person som ska vara ledamot eller suppleant i styrelsen för en pensionsstiftelse, som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, bör därför ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas för att delta i ledningen av en sådan stiftelse. Det gällande kravet i tryggandelagen om att styrelseledamöter och suppleanter ska vara i övrigt lämpliga för uppgiften (16 a § första stycket) få anses innefatta kravet på redbarhet i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 22.1 b). Även detta krav ska uppfyllas av varje ledamot eller suppleant för sig. Anmälan till tillsynsmyndigheten Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna kan bedöma om de personer som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet eller utför nyckelfunktioner uppfyller de krav på lämplighet och redbarhet som följer av direktivet (artikel 22.2). I tryggandelagen anges att en pensionsstiftelse ska anmälas för tillsyn genast efter det att uppdraget har tagits emot (31 § andra stycket). En sådan anmälan ska innehålla uppgifter om styrelseledamöterna (31 § tredje stycket tryggandelagen och 10 kap. 2 § tredje stycket FFFS 2015:8). Om någon styrelseledamot byts ut ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten och uppgifter om den nya ledamoten ska lämnas in (31 § tredje stycket tryggandelagen). Enligt tryggandelagen gäller även, genom hänvisningen till försäkringsrörelselagen, att styrelsen är skyldig att lämna upplysningar och hålla handlingar tillgängliga för granskning (35 § femte stycket). Dessa bestämmelser ger Finansinspektionen en möjlighet att begära in ytterligare uppgifter om en pensionsstiftelses styrelseledamöter. Sammantaget får bestämmelserna i tryggandelagen anses tillräckliga för att tillgodose andra tjänstepensionsdirektivets krav om att de behöriga myndigheterna ska kunna bedöma om de som i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet uppfyller de krav som gäller enligt direktivet (artikel 22.2). Därmed finns inte skäl för att i tryggandelagen införa en särskild regel som motsvarar den bestämmelsen i andra tjänstepensionsdirektivet. Bevis om gott anseende m.m. I andra tjänstepensionsdirektivet finns detaljerade bestämmelser om vilka bevis som kan godtas till styrkande av vissa krav kopplat till anseende, särskilt när det gäller utländska medborgare (artikel 22.3-22.7). Dessa bestämmelser kräver enligt regeringens bedömning inte några nya bestämmelser i lag. Samma bedömning gjordes vid genomförandet i svensk rätt av motsvarande bestämmelser i Solvens II-direktivet (se prop. 2015/16:9 s. 218). 10.10 Riskbedömning Regeringens förslag: En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska genomföra och dokumentera en egen riskbedömning av de risker som verksamheten är utsatt för på kort och lång sikt. Den egna riskbedömningen ska beaktas när stiftelsen fattar strategiska beslut. Den egna riskbedömningen ska beskriva 1. hur stiftelsen beaktar den egna riskbedömningen i sitt beslutsfattande, 2. riskhanteringssystemets effektivitet, 3. de operativa riskerna, 4. hur intressekonflikter förebyggs om en arbetsgivare utför uppgifter åt stiftelsen, 5. nya och kommande hållbarhetsrisker om dessa beaktas i stiftelsens investeringsbeslut, och 6. metoden för genomförande av den egna riskbedömningen. Den egna riskbedömningen ska genomföras vart tredje år, eller oftare om riskerna förändras väsentligt. Regeringens bedömning: Det behöver inte införas någon särskild bestämmelse om att en pensionsstiftelse ska underrätta tillsynsmyndigheten om den egna riskbedömningen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Promemorian innehåller inte någon bedömning om att det inte behöver införas någon särskild bestämmelse om att en pensionsstiftelse ska underrätta tillsynsmyndigheten om den egna riskbedömningen. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. SPFA och Sveriges advokatsamfund anser att en pensionsstiftelse inte kan tillämpa delar av den riskbedömning som föreslås, eftersom den liknar den riskbedömning som ett försäkringsföretag ska utföra. Skälen för regeringens förslag och bedömning Andra tjänstepensionsdirektivet Tjänstepensionsinstitut ska enligt andra tjänstepensionsdirektivet utföra en egen riskbedömning (artikel 28.1). Den egna riskbedömningen ska dokumenteras och stå i proportion till verksamhetens art, omfattning och komplexitet. Ett tjänstepensionsinstitut ska genomföra den egna riskbedömningen minst vart tredje år, eller utan dröjsmål om riskprofilen för tjänstepensionsinstitutet eller dess pensionsplaner förändras betydligt. Enligt direktivet (artikel 28.2) ska den egna riskbedömningen, med beaktande av tjänstepensionsinstitutets storlek och interna organisation samt av storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutets verksamhet, innehålla följande: - en beskrivning av hur den egna riskbedömningen är integrerad i tjänstepensionsinstitutets ledningsprocess och beslutsprocesser (artikel 28.2 a), - en bedömning av riskhanteringssystemets effektivitet (artikel 28.2 b), - en beskrivning av hur tjänstepensionsinstitutet förebygger intressekonflikter med arbetsgivare som utför nyckelfunktioner åt institutet (artikel 28.2 c), - en bedömning av tjänstepensionsinstitutets totala finansieringsbehov, inklusive en beskrivning av en tillämplig återhämtningsplan (artikel 28.2 d), - en bedömning av riskerna för medlemmar och förmånstagare avseende utbetalningarna av deras pensionsförmåner och effektiviteten hos eventuella justeringsmekanismer, såsom indexering eller nedsättning (artikel 28.2 e), - en kvalitativ bedömning av skyddsmekanismerna för pensionsförmånerna, såsom garantiordningar, återförsäkring etc. (artikel 28.2 f), - en kvalitativ bedömning av de operativa riskerna (artikel 28.2 g) och - en bedömning av nya eller framväxande hållbarhetsrisker, om dessa beaktas vid investeringsbeslut (artikel 28.2 h). Tjänstepensionsinstituten ska ha proportionerliga metoder för att kartlägga och bedöma risker på kort och lång sikt som kan påverka institutets förmåga att fullgöra sina skyldigheter. Metoderna ska beskrivas i den egna riskbedömningen (artikel 28.3). Den egna riskbedömningen ska beaktas vid tjänstepensionsinstitutets strategiska beslut (artikel 28.4). I direktivet anges att medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de medel med avseende på alla tjänstepensionsinstitut, registrerade eller auktoriserade inom deras territorium, som är nödvändiga för att få tillgång till bl.a. den egna riskbedömningen (artikel 50 c). Egen riskbedömning Alla tjänstepensionsinstitut är inte utsatta för samma typer av risker. Vilka risker som ett visst tjänstepensionsinstitut är utsatt för beror på vilken typ av verksamhet som bedrivs i det enskilda fallet. En pensionsstiftelse har inte några egna pensionsåtaganden och är därmed inte utsatt för risker som anknyter till pensionsförmånerna och pensionsskulden. Pensionsstiftelser är dock utsatta för flera av de andra riskerna som ska behandlas i den egna riskbedömningen enligt andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 28.2). Detta gäller t.ex. operativa risker och risker för intressekonflikter vid utläggning av delar av verksamheten till arbetsgivaren. En pensionsstiftelse är även utsatt för hållbarhetsrisker, om de beaktas i stiftelsens investeringsbeslut. Första tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om att tjänstepensionsinstitut ska göra en egen riskbedömning. I tryggandelagen finns det inte några bestämmelser om att en pensionsstiftelse ska utföra en egen riskbedömning. För att uppfylla andra tjänstepensionsdirektivets krav bör det därför införas en bestämmelse i tryggandelagen om att pensionsstiftelser ska genomföra och dokumentera en egen riskbedömning. I andra tjänstepensionsdirektivet anges att medlemsstaterna får välja att helt eller delvis underlåta att tillämpa direktivet på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 100 medlemmar (artikel 5 första stycket). I avsnitten 10.3.1 och 10.3.2 föreslås att mindre stiftelser, dvs. stiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer, inte ska omfattas av bestämmelser om riskhanteringssystem och riskhanteringsfunktion eftersom fördelarna med att införa kravet inte uppväger den ökade regelbörda som det medför för de mindre pensionsstiftelserna. Regeringen anser av samma skäl att pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer inte ska omfattas av kravet på att genomföra och dokumentera en egen riskbedömning. Risker som ska beaktas De risker som en pensionsstiftelse är utsatt för är delvis desamma som de risker som ett försäkringsföretag är utsatt för. Regeringen anser därför, till skillnad från SPFA och Sveriges advokatsamfund, att en pensionsstiftelses riskbedömning bör påminna om den riskbedömning som ett försäkringsföretag ska genomföra enligt försäkringsrörelselagen (10 kap. 11 §). Kraven på en pensionsstiftelse ska dock anpassas så att den egna riskbedömningen inte omfattar risker som inte är aktuella för pensionsstiftelser. De risker som anges i andra tjänstepensionsdirektivet som inte är aktuella för pensionsstiftelser är finansieringsbehov, utbetalning av förmåner och skyddsmekanismer (artikel 28.2 d-f). Även i övrigt kan kraven på vilka risker som ska beaktas uttryckas på ett förenklat sätt, med hänsyn till en pensionsstiftelses enklare form av verksamhet som i huvudsak rör investeringar. Vidare ska den egna riskbedömningen stå i proportion till verksamhetens art, omfattning och komplexitet (artikel 28.1 första stycket). Detta innebär att den egna riskbedömningen inte behöver vara mer omfattande än vad som är motiverat av verksamheten, och då i huvudsak investeringsverksamheten. Underrättelser till behöriga myndigheter För försäkringsföretagen gäller att de ska underrätta Finansinspektionen om resultatet av varje egen risk- och solvensbedömning (10 kap. 13 § FRL). För tjänstepensionsföretag föreslås i propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag (prop. 2018/19:158) att de ska rapportera resultatet av varje risk- och solvensbedömning till Finansinspektionen. Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller inte något krav på att tjänstepensionsinstitut självmant ska underrätta de behöriga myndigheterna om resultatet av den egna riskbedömningen. Däremot gäller att de behöriga myndigheterna ska kunna få tillgång till den egna riskbedömningen (artikel 50 c). I skäl 57 i direktivet anges att riskbedömningen bör göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna. I tryggandelagen finns en generell bestämmelse om att styrelsen i en pensionsstiftelse, om Finansinspektionen begär det, är skyldig att tillhandahålla handlingar för granskning (35 § femte stycket). Denna bestämmelse ger Finansinspektionen rätt att ta del av en pensionsstiftelses egen riskbedömning, som enligt vad som nu föreslås alltid ska dokumenteras. Det behöver därmed inte införas någon särskild bestämmelse i tryggandelagen för att uppfylla kraven i andra tjänstepensionsdirektivet om att den behöriga myndigheten ska ha rätt att ta del av tjänstepensionsinstitutets egna riskbedömning (artikel 50 c). En pensionsstiftelses verksamhet rör, som framhålls ovan, i huvudsak investeringar. Verksamheten är förhållandevis begränsad jämfört med verksamheten hos ett försäkringsföretag, eller för den delen en tjänstepensionskassa, som har egna pensionsåtaganden. Även de risker som en pensionsstiftelse är utsatt för skiljer sig från dem som ett försäkringsföretag har att hantera. Det bör därför inte införas något krav på att en pensionsstiftelse självmant ska underrätta Finansinspektionen om den egna riskbedömningen. 10.11 Årsbokslut och förvaltningsberättelse Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller andra tjänstepensionsdirektivets krav på upprättande och offentliggörande av årsbokslut och förvaltningsberättelse. Några författningsändringar behövs därför inte för att tillgodose direktivets krav. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska varje tjänstepensionsinstitut upprätta och offentliggöra årsbokslut och förvaltningsberättelser som omfattar alla pensionsplaner som institutet förvaltar (artikel 29). Dessa ska ge en rättvisande bild av tjänstepensionsinstitutets finansiella ställning och betydande investeringsinnehav. Årsboksluten och uppgifterna i förvaltningsberättelserna ska, i enlighet med nationell rätt, vara konsekventa, uttömmande och sakliga samt godkända av auktoriserade personer. I skäl 59 i andra tjänstepensionsdirektivet anges att årsredovisningen och förvaltningsberättelsen är mycket betydelsefulla informationskällor för medlemmar och förmånstagare i en pensionsplan. I samma skäl framhålls även att de behöriga myndigheterna med stöd av årsredovisningarna och förvaltningsberättelserna kan bedöma om tjänstepensionsinstituten drivs på ett sunt sätt och har förmåga att infria sina åtaganden. I skäl 59 anges även att årsbokslut och förvaltningsberättelser därför bör offentliggöras, antingen på en webbplats eller på annat sätt som t.ex. att tryckta exemplar tillhandahålls på begäran. Första tjänstepensionsdirektivet innehåller motsvarande bestämmelser om årsbokslut och förvaltningsberättelser (artikel 10). Det finns dock inte några bestämmelser med krav på offentliggörande av årsbokslut och förvaltningsberättelser i det direktivet. Pensionsstiftelser är bokföringsskyldiga enligt 2 kap. 3 § tredje stycket 6 bokföringslagen (1999:1078). Pensionsstiftelser ska även upprätta en årsredovisning (6 kap. 1 § första stycket 5 bokföringslagen och 1 kap. 1 § andra stycket årsredovisningslagen [1995:1554]). Årsredovisningen ska innehålla en förvaltningsberättelse (2 kap. 1 § första stycket 4 årsredovisningslagen). Av bokföringslagen (6 kap. 2 §) och årsredovisningslagen (8 kap. 3 § första stycket 4) följer att en pensionsstiftelse ska offentliggöra sin årsredovisning genom att lämna in den till den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet. I årsredovisningslagen finns bestämmelser om vad som gäller om ett företag väljer att dessutom publicera sin årsredovisning (8 kap. 14 och 15 §§). Svensk rätt uppfyller därmed andra tjänstepensionsdirektivets krav på upprättande och offentliggörande av årsredovisning och förvaltningsberättelse. I förhållande till arbetstagare och arbetstagares efterlevande vars pensionsförmåner tryggas av en stiftelse finns dock skäl att tydligare reglera deras möjlighet att ta del av pensionsstiftelsernas årsredovisningar. Detta behandlas i avsnitt 11.7. 10.12 Placeringsriktlinjer Regeringens förslag: En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska offentliggöra placeringsriktlinjer. Styrelsen ska fastställa placeringsriktlinjerna. Styrelsen ansvarar för att riktlinjerna följs och ska fortlöpande pröva om de behöver ändras. Regeringens bedömning: Tryggandelagens bestämmelser om placeringsriktlinjer uppfyller i huvudsak andra tjänstepensionsdirektivets krav på investeringsriktlinjer. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian föreslås att uttrycket investeringsriktlinjer ska ersätta uttrycket placeringsriktlinjer. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA) anser att det inte finns skäl för en bestämmelse om offentliggörande av investeringsriktlinjer eftersom det redan i dag finns möjlighet att erhålla placeringsriktlinjerna från Finansinspektionen efter det att de lämnats in. Skälen för regeringens förslag och bedömning Andra tjänstepensionsdirektivet och gällande rätt I andra tjänstepensionsdirektivet anges att varje tjänstepensionsinstitut ska utarbeta och minst vart tredje år se över skriftliga riktlinjer för investeringsverksamheten (artikel 30). Dessa riktlinjer ska ofördröjligen ses över efter varje väsentlig förändring av investeringspolicyn. Riktlinjerna ska innehålla i vart fall sådana uppgifter som metoder för att mäta investeringsrisker, införda processer för riskhantering och den strategiska allokeringen av tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och varaktighet samt hur hänsyn tas i investeringspolicyn till miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer. Riktlinjerna ska offentliggöras. Första tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om riktlinjer för placeringsverksamheten (artikel 12). Dessa bestämmelser motsvarar i huvudsak dem i andra tjänstepensionsdirektivet. Bestämmelserna om miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer har dock tillkommit i andra tjänstepensionsdirektivet. Enligt första tjänstepensionsdirektivet ska de behöriga myndigheterna regelbundet få tillgång till riktlinjerna för placeringsverksamheten (artikel 13.1 c). I tryggandelagen finns bestämmelser om placeringsriktlinjer. Dessa bestämmelser infördes vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet (prop. 2004/05:165 s. 181-184 och 247). En pensionsstiftelse, som tryggar pensionsutfästelser till minst 100 personer, ska upprätta och följa placeringsriktlinjer som innehåller principerna för placering av samtliga tillgångar (10 b § första stycket). Placeringsriktlinjerna ska fastställas av styrelsen, som också ansvarar för att de följs (10 c §). Styrelsen ska fortlöpande pröva om placeringsriktlinjerna behöver ändras. Placeringsriktlinjerna ska lämnas till Finansinspektionen, senast när de börjar gälla (10 b § andra stycket). Pensionsstiftelsen ska samtidigt lämna en redogörelse för placeringsriktlinjernas konsekvenser för stiftelsen och dem som omfattas av stiftelsens ändamål. I tryggandelagen finns även ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att meddela närmare föreskrifter om vad placeringsriktlinjerna och konsekvensanalysen ska innehålla (10 b § andra stycket). Finansinspektionen har med stöd av bemyndigandet meddelat föreskrifter om innehållet i placeringsriktlinjerna och redogörelsen av konsekvenserna som riktlinjerna får för stiftelsen (Finansinspektionens föreskrifter [FFFS 2015:11] om placeringsriktlinjer och konsekvensanalys för pensionsstiftelser). I föreskrifterna anges vad riktlinjerna ska innehålla i fråga om placeringsstrategi, organisation för riskstyrning, mätning av placeringsrisker samt riskkontroll och riskuppföljning. Föreskrifterna anger även vad konsekvensanalysen ska innehålla. Bestämmelserna i tryggandelagen om placeringsriktlinjer uppfyller i huvudsak andra tjänstepensionsdirektivets krav på investeringsriktlinjer. Utgångspunkten bör därmed vara att tryggandelagens bestämmelser om placeringsriktlinjer bör behållas. För att fullt ut tillgodose kraven i andra tjänstepensionsdirektivet bör det göras vissa justeringar. Hållbarhetsfaktorer En av nyheterna i andra tjänstepensionsdirektivet är att tjänstepensionsinstitut nu uttryckligen får beakta hållbarhetsfaktorer, dvs. miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer, i sina investeringsbeslut (se avsnitt 9.3). För pensionsstiftelser som utnyttjar detta blir hållbarhetsfaktorerna en del av stiftelsens investeringsbeslut. I dessa fall måste hållbarhetsfaktorerna behandlas i placeringsriktlinjerna för att dessa ska bli fullständiga. Som övriga mer detaljerade krav i andra tjänstepensionsdirektivet på vad riktlinjerna ska innehålla (artikel 30) bör även kravet om hållbarhetsfaktorer behandlas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Bemyndigandet i tryggandelagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer lämnar utrymme för ett sådant genomförande (10 b § första stycket). Offentliggörande I andra tjänstepensionsdirektivet anges att investeringsriktlinjerna ska offentliggöras (artikel 30). I skäl 60 i direktivet anges att investeringsriktlinjerna bör göras tillgängliga på begäran för varje pensionsplans medlemmar och förmånstagare. Finansinspektionens föreskrifter innehåller i dag bestämmelser om att en pensionsstiftelse ska lämna information om placeringsriktlinjerna till en informationsberättigad som begär det (1 kap. 2 § första stycket 2 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2011:39] om information som gäller försäkring och tjänstepension, samt bilaga 1 andra punkten till dessa föreskrifter och allmänna råd). Med informationsberättigad avses en person som omfattas av verksamheten i en pensionsstiftelse. Medlemmars och förmånstagares rätt att ta del av placeringsriktlinjer behandlas närmare i avsnitt 11.7. I tryggandelagen anges i dag att placeringsriktlinjerna ska ges in till Finansinspektionen (10 b § andra stycket). Riktlinjerna blir allmänna handlingar när de ges in till Finansinspektionen. Placeringsriktlinjerna kan dock innehålla uppgifter som omfattas av sekretess hos Finansinspektionen (30 kap. 18 § OSL). Bestämmelserna i tryggandelagen om att placeringsriktlinjerna ska ges in till Finansinspektionen är därmed inte tillräckliga för att uppfylla andra tjänstepensionsdirektivets krav på offentliggörande. För att fullt ut genomföra direktivet bör det, till skillnad från vad SPFA anser, införas en bestämmelse i tryggandelagen om att en pensionsstiftelse ska offentliggöra sina placeringsriktlinjer. Hur detta offentliggörande ska ske får avgöras av den enskilda pensionsstiftelsen efter vad som bedöms lämpligast. 10.13 Uppdragsavtal 10.13.1 Grundläggande bestämmelser om uppdragsavtal Regeringens förslag: En pensionsstiftelse ska få uppdra åt någon annan att utföra visst arbete och vissa funktioner som ingår i stiftelsens verksamhet för tryggande av tjänstepension genom ett uppdragsavtal. Ett sådant uppdrag ska inte inskränka stiftelsens ansvar enligt tryggandelagen. En pensionsstiftelse ska välja uppdragstagare med omsorg och löpande följa upp den verksamhet som omfattas av ett uppdragsavtal för att säkerställa att verksamheten fungerar tillfredsställande. Ett uppdragsavtal ska vara skriftligt och tydligt ange parternas skyldigheter och rättigheter. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian anges dock att både pensionsstiftelsen och styrelsen är fortsatt ansvariga för den verksamhet som omfattas av ett uppdragsavtal. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA) framför att pensionsstiftelser, oavsett storlek, kan ha skäl för att lägga ut delar av sin verksamhet. Föreningen påpekar även att det behöver förtydligas att vad som avses är att den eller de som utför arbete inom en central funktion inte själva ska utföra arbete inom de verksamheter som utvärderas eller utför uppgifter i en annan central funktion. Skälen för regeringens förslag Andra tjänstepensionsdirektivet Enligt andra tjänstepensionsdirektivet får en medlemsstat tillåta eller kräva att ett tjänstepensionsinstitut helt eller delvis överlåter verksamheter, inbegripet nyckelfunktioner och ledningen av dessa tjänstepensionsinstitut, till en tjänsteleverantör som arbetar för tjänstepensionsinstitutets räkning (artikel 31.1). Ett tjänstepensionsinstitut som utkontrakterar nyckelfunktioner eller andra verksamheter behåller det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 31.2). Tjänstepensionsinstituten ska säkerställa att utlagda verksamheter fungerar väl genom valet av tjänsteleverantör och genom löpande övervakning av tjänsteleverantörens verksamheter (artikel 31.4). Tjänstepensionsinstitut som lägger ut verksamheter som omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet ska ingå ett skriftligt avtal med tjänsteleverantören. Avtalet ska vara rättsligt bindande och tydligt ange parternas rättigheter och skyldigheter (artikel 31.5). Bestämmelser om uppdragsavtal ska införas i tryggandelagen I första tjänstepensionsdirektivet anges att medlemsstaterna får tillåta eller kräva att tjänstepensionsinstitut helt eller delvis överlåter driften till andra enheter som agerar för institutens räkning (artikel 9.4). Vid genomförandet av det direktivet gjordes bedömningen att direktivets bestämmelser om uppdragsavtal inte hade relevans för svenska sammanhang och därför infördes det inte några bestämmelser om uppdragsavtal i svensk rätt (prop. 2004/05:165 s. 145). Det finns således i dag inte några bestämmelser om uppdragsavtal för pensionsstiftelser. I praktiken förekommer dock utläggning av verksamhet, t.ex. genom att arbetsgivarens anställda utför uppgifter för pensionsstiftelsens räkning eller genom användning av externa konsulter. Som SPFA framför gäller detta för samtliga pensionsstiftelser, såväl för de större stiftelserna som i dag är tjänstepensionsinstitut, som för de mindre stiftelserna som helt eller delvis får undantas från andra tjänstepensionsdirektivets tillämpningsområde. En pensionsstiftelse driver en verksamhet som i huvudsak rör investeringar och det är inte alltid så att en pensionsstiftelse har några egna anställda. I dessa fall består stiftelsen i huvudsak av styrelsen som i sin tur anlitar uppdragstagare i den mån det behövs för den löpande verksamheten. I vissa fall bör det vara så att en anställd hos arbetsgivaren utför vissa uppgifter också hos pensionsstiftelsen, vilket utgör ett uppdragsavtal enligt andra tjänstepensionsdirektivet. Det grundläggande syftet med bestämmelserna om uppdragsavtal är att skyddet för de som omfattas av ett pensionsåtagande ska vara detsamma oavsett hur tjänstepensionsinstitutet väljer att driva sin verksamhet, helt i egen regi eller genom att andra anlitas för att utföra vissa uppgifter. Vid denna tryggandeform är det i och för sig inte pensionsstiftelsen som står för pensionsutfästelserna men det finns vanligtvis ett nära samband mellan arbetsgivaren och pensionsstiftelsen, exempelvis gäller att arbetsgivaren ska utse hälften av styrelsens ledamöter och suppleanter (16 § första stycket tryggandelagen). Bestämmelser om uppdragsavtal bör kunna minska risken för intressekonflikter. Sådana bestämmelser bör även kunna bidra till en tydligare och mer förutsebar reglering för pensionsstiftelserna när det gäller uppgifter som utförs av annan. Regeringen anser därför att bestämmelserna om uppdragsavtal är relevanta för den verksamhet som drivs av pensionsstiftelser. För att uppfylla kraven i andra tjänstepensionsdirektivet bör det därför införas bestämmelser om uppdragsavtal i tryggandelagen. En pensionsstiftelse kan, som SPFA framför, oavsett storlek ha ett intresse av att anlita någon annan för att utföra en del av sin verksamhet. En bestämmelse om att pensionsstiftelser får ingå uppdragsavtal bör därför gälla för samtliga pensionsstiftelser, även för dem som tryggar utfästelser om pension för färre än 100 personer. Genom en sådan reglering kommer det att framgå av lag att utläggning av en del av verksamheten är tillåten. De nu aktuella bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet bör därför genomföras på så sätt att Sverige tillåter, men inte kräver, utläggning av den tjänstepensionsverksamhet som drivs av pensionsstiftelserna. Ansvar för verksamhet som omfattas av uppdragsavtal Det är en grundläggande princip att en pensionsstiftelse inte kan överlåta sitt ansvar för verksamheten genom ett uppdragsavtal. I andra tjänstepensionsdirektivet anges detta uttryckligen genom att ett tjänstepensionsinstitut vid utkontrakterad verksamhet ska behålla det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt direktivet (artikel 31.2). En motsvarande bestämmelse finns i Solvens II-direktivet (artikel 49.1). Denna bestämmelse har genomförts i försäkringsrörelselagen, där det anges att ett uppdragsavtal inte inskränker ett försäkringsföretags ansvar enligt den lagen (10 kap. 19 §). En bestämmelse som motsvarar vad som gäller för försäkringsföretag föreslås för tjänstepensionsföretag i propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag (prop. 2018/19:158). Även för pensionsstiftelser bör gälla att ett uppdragsavtal inte inskränker stiftelsens ansvar och en bestämmelse med denna innebörd bör därför tas in i tryggandelagen. Detta bör gälla för samtliga pensionsstiftelser, oavsett hur många som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till. Grundläggande krav för uppdragsavtal För att pensionsstiftelser ska kunna fullgöra sitt ansvar enligt de bestämmelser som nu föreslås för uppdragsavtal är det viktigt att stiftelsen väljer uppdragstagare med omsorg och löpande följer upp den utlagda verksamheten samt att utläggningen regleras i ett skriftligt avtal. Dessa grundläggande krav för uppdragsavtal, som även anges i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 31.4 och 31.5), är av sådan vikt för utläggning av verksamhet att de bör anges i lag. Bestämmelser med den innebörden bör därför tas in i tryggandelagen. I andra tjänstepensionsdirektivet anges att medlemsstaterna får välja att helt eller delvis underlåta att tillämpa direktivet på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 100 medlemmar (artikel 5 första stycket). Ytterligare bestämmelser och krav för uppdragsavtal leder vanligtvis till ökade kostnader. Dessa krav på skriftliga avtal, att uppdragstagaren väljs med omsorg och att den utlagda verksamheten löpande följs upp är dock så pass grundläggande att de bör gälla för alla pensionsstiftelser. Bestämmelserna med dessa grundläggande krav bör därför omfatta samtliga pensionsstiftelser. Uppdragsavtal som rör tjänstepensionsverksamhet Enligt andra tjänstepensionsdirektivet kan utläggning tillåtas av hela eller delar av verksamheten, inklusive nyckelfunktioner och ledningen av tjänstepensionsinstitut (artikel 31.1). I skäl 61 i direktivet anges att avtal för operativa tjänster, till exempel säkerhets- eller underhållspersonal, inte omfattas vid tillämpningen av direktivet. För försäkringsföretag gäller enligt försäkringsrörelselagen att reglerna om uppdragsavtal endast gäller för den verksamhet som ingår i företagets försäkringsrörelse (10 kap. 19 §). En reglering som motsvarar vad som gäller för försäkringsföretag föreslås även för tjänstepensionsföretag i propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag (prop. 2018/19:158). För pensionsstiftelser bör detsamma gälla som för försäkringsföretag och tjänstepensionsföretag. Uppdragsavtal som inte rör en pensionsstiftelses verksamhet för tryggande av tjänstepension bör därför inte omfattas av de bestämmelser om uppdragsavtal som nu föreslås i tryggandelagen. Delar av verksamheten som får läggas ut Vissa begränsningar bör gälla för vilken typ av verksamhet som kan omfattas av ett uppdragsavtal. För pensionsstiftelserna kan det aldrig bli fråga om att överlåta ledningen av stiftelsen, eftersom denna alltid ska utövas av styrelsen. Inte heller bör stiftelsen kunna anlita någon annan för att utföra uppgifter som enligt lag ska utföras av styrelsen. Därmed kan inte en pensionsstiftelses hela verksamhet läggas ut. Ett uppdragsavtal måste alltså alltid avse en viss del av verksamheten. Riskhanteringsfunktionen eller internrevisionsfunktionen bör kunna läggas ut, liksom operativa verksamheter, som t.ex. hela eller delar av investeringsverksamheten. Av andra tjänstepensionsdirektivet följer att internrevisonsfunktionen ska vara oberoende från andra nyckelfunktioner (artikel 24.2). Detta gäller oavsett om funktionen utförs inom stiftelsen eller genom ett uppdragsavtal. Som SPFA påpekar gäller alltid att internrevisionsfunktionen ska vara oberoende från den verksamhet som funktionen ska granska. Även kraven på att de som utför uppgifter inom riskhanteringsfunktionen och internrevisionsfunktionen ska utföra sina uppgifter objektivt bör gälla oavsett om de utförs internt inom stiftelsen eller externt inom ramen för ett uppdragsavtal. 10.13.2 Särskilda bestämmelser för uppdragsavtal Regeringens förslag: En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer får inte ingå ett uppdragsavtal om det kan leda till att - kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras, - den operativa risken ökar väsentligt, - tillsynsmyndighetens eller Finansinspektionens tillsyn försvåras, eller - verksamheten inte kan bedrivas utan avbrott. Pensionsstiftelsen ska underrätta Finansinspektionen innan ett uppdragsavtal börjar gälla. Om det inträffar väsentliga förändringar som rör den verksamhet som omfattas av avtalet, ska stiftelsen snarast möjligt anmäla detta till Finansinspektionen. Regeringens bedömning: Det behöver inte införas några särskilda bestämmelser om att Finansinspektionen ska ha rätt att begära in uppgifter om verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att det i promemorian föreslås att kraven på den verksamhet som omfattas av uppdragsavtal endast ska gälla för verksamhet av väsentlig betydelse. I promemorian föreslås även att en pensionsstiftelse endast ska underrätta Finansinspektionen om uppdragsavtal av väsentlig betydelse. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag och bedömning Krav på verksamhet som omfattas av uppdragsavtal I andra tjänstepensionsdirektivet ställs särskilda krav på utläggning av verksamhet (artikel 31.1). Nyckelfunktioner eller andra verksamheter får inte läggas ut på ett sådant sätt att kvaliteten på företagsstyrningssystemet försämras, den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning, tillsynsmyndigheterna får sämre möjligheter att kontrollera att tjänstepensionsinstitutet uppfyller sina förpliktelser, eller kontinuiteten i verksamheten undergrävs (artikel 31.3). Motsvarande krav gäller enligt i Solvens II-direktivet (artikel 49.2). För försäkringsföretagen har denna bestämmelse genomförts genom en särskild bestämmelse i försäkringsrörelselagen (10 kap. 20 §). I första tjänstepensionsdirektivet finns det endast övergripande bestämmelser om att medlemsstaterna får tillåta eller kräva att tjänstepensionsinstitut helt eller delvis överlåter driften till andra enheter som agerar för institutens räkning (artikel 9.4). Det finns inte några bestämmelser i tryggandelagen som motsvarar de ovan angivna kraven i andra tjänstepensionsdirektivet. För att genomföra kraven i direktivet bör det därför införas särskilda bestämmelser om uppdragsavtal för pensionsstiftelser. I andra tjänstepensionsdirektivet anges att medlemsstaterna får välja att helt eller delvis underlåta att tillämpa direktivet på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade inom deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 100 medlemmar (artikel 5 första stycket). Ytterligare bestämmelser och krav för uppdragsavtal leder vanligtvis till ökade kostnader och detta kan enligt regeringens mening inte anses motiverat för den nu aktuella kategorin av mindre pensionsstiftelser. De särskilda bestämmelserna om uppdragsavtal ska därmed inte gälla för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer. I promemorian föreslås att kraven ska gälla för uppdragsavtal som avser verksamhet av väsentlig betydelse. Andra tjänstepensionsdirektivet ger dock inte utrymme för att begränsa kraven till att endast gälla vissa uppdragsavtal. Regeringen anser därför att de särskilda kraven ska gälla för alla uppdragsavtal som ingås av pensionsstiftelser som tryggar utfästelse om pension till minst 100 personer. Underrättelser till Finansinspektionen Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska ett tjänstepensionsinstitut underrätta de behöriga myndigheterna i god tid om all verksamhet som läggs ut som omfattas av direktivet. Om utläggningen avser nyckelfunktioner eller förvaltning av tjänstepensionsinstitut ska underrättelsen ske innan avtalet träder i kraft (artikel 31.6). Genom underrättelser får tillsynsmyndigheten en möjlighet att anpassa sin tillsyn. En motsvarande bestämmelse finns i Solvens II-direktivet (artikel 49.3) och har genomförts för försäkringsföretag i försäkringsrörelselagen (10 kap. 21 §). I propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag (prop. 2018/19:158 s. 411-413) föreslås att ett tjänstepensionsföretag ska underrätta Finansinspektionen om uppdragsavtal. Motsvarande bör gälla för pensionsstiftelser och därför bör det införas en särskild bestämmelse i tryggandelagen om att uppdragsavtal ska anmälas till Finansinspektionen. För en pensionsstiftelse torde uppdragsavtal främst avse investeringsverksamheten eller någon av de centrala funktionerna, dvs. riskhanteringsfunktionen eller internrevisionsfunktionen. Regeringen anser att det inte finns skäl för att införa skilda regler om när ett uppdragsavtal ska anmälas, utifrån vad avtalet rör. En pensionsstiftelse ska därför underrätta Finansinspektionen om samtliga uppdragsavtal innan de börjar gälla. Kravet på att den behöriga myndigheten ska underrättas om uppdragsavtal gäller endast för verksamhet som omfattas av direktivet. Underrättelseskyldigheten bör därför endast gälla för pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser för minst 100 arbetstagare eller arbetstagares efterlevande. I promemorian föreslås att en pensionsstiftelse ska underrätta Finansinspektionen om uppdragsavtal som avser verksamhet av väsentlig betydelse. Direktivet ger dock inte utrymme för att begränsa underrättelseskyldigheten till att endast avse uppdragsavtal som avser verksamhet av väsentlig betydelse. Regeringen anser därför att underrättelseskyldigheten ska gälla alla uppdragsavtal som omfattas ingås av pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till minst 100 personer. Kravet på underrättelse innebär inte något krav på att tillsynsmyndigheten ska godkänna att verksamheten läggs ut eller vidta någon annan åtgärd med anledning av underrättelsen. Det är tillräckligt att uppgiften används i den fortsatta tillsynen över pensionsstiftelsen. För att fullt ut genomföra andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 31.6) bör det också införas en bestämmelse om att när det inträffar väsentliga förändringar som rör den verksamhet som omfattas av ett uppdragsavtal ska pensionsstiftelsen snarast möjligt anmäla detta till Finansinspektionen. Detta överensstämmer även med vad som gäller för försäkringsföretag enligt försäkringsrörelselagen (10 kap. 21 §) och vad som föreslås för tjänstepensionsföretag i propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag (prop. 2018/19:158). Finansinspektionens möjlighet att begära in uppgifter I andra tjänstepensionsdirektivet anges att den behöriga myndigheten när som helst ska kunna begära in information om verksamheter som omfattas av ett uppdragsavtal (artikel 31.7). För pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till minst 100 arbetstagare eller arbetstagares efterlevande föreslås att Finansinspektionen ska utöva tillsyn över de nya bestämmelser som införs med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet (avsnitt 13.1). Inom ramen för denna tillsyn har Finansinspektionen möjlighet att begära in upplysningar och handlingar från pensionsstiftelserna och genomföra undersökningar hos de företag som omfattas av uppdragsavtal (35 § femte stycket tryggandelagen). Dessa bestämmelser ger Finansinspektionen rätt att begära in uppgifter om den del av en pensionsstiftelses verksamhet som omfattas av ett uppdragsavtal. Detta får anses tillräckligt för att tillgodose andra tjänstepensionsdirektivets krav om att behöriga myndigheter ska kunna begära in information om verksamheter som omfattas av uppdragsavtal. Några särskilda bestämmelser om rätt för tillsynsmyndigheten att begära in uppgifter behövs därför inte. 11 Informationsbestämmelser 11.1 Delat ansvar för informationslämnande Regeringens förslag: En arbetsgivares ansvar att lämna information till arbetstagare och arbetstagares efterlevande ska utvidgas till att även gälla information om villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling. Regeringens bedömning: En pensionsstiftelses och en arbetsgivares delade ansvar för att lämna information till arbetstagare och arbetstagares efterlevande bör behållas. En pensionsstiftelse bör även i fortsättningen lämna information om sin verksamhet samtidigt som en arbetsgivare bör lämna information om pensionerna och de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna. Det behöver inte införas några bestämmelser för pensionsstiftelser om att medlemmar och förmånstagare ska ha rätt till viss information om de står för någon form av risk eller får fatta egna investeringsbeslut. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svenska pensionsstiftelsers förening (SPFA) och Sveriges advokatsamfund anför att pensionsstiftelserna inte kan tillämpa bestämmelserna eftersom de inte har några medlemmar eller förmånsberättigade och därmed saknar information om vilka pensionsåtaganden som gäller för de olika individerna eller ens vet vilka de är. Näringslivets regelnämnd (NNR) ifrågasätter om det i en pensionsstiftelse går att få fram information om värdeutvecklingen för en enskild förmånstagares innestående medel. Normalt sett är det tjänstepensionsinstitut som hanterar information på detta individuella sätt och har möjlighet att ta fram information för varje pensionsberättigad. Svenskt Näringsliv anför att information om anställningsvillkor, som pension, är något som i praktiken hanteras av företagen. Därför finns ingen anledning att ta in lagregler om detta i tryggandelagen och det är direkt opassande att ha sådana bestämmelser i lagen som reglerar pensionsstiftelserna. Försäkringsbolaget PRI pensionsgaranti och Sveriges advokatsamfund motsätter sig, med instämmande av SPFA, att arbetsgivarna ska vara skyldiga att lämna information till dem som omfattas av pensionsåtaganden som tryggas i en pensionsstiftelse eftersom arbetsgivaren inte är något tjänstepensionsinstitut. Försäkringsbolaget anser även att det saknas analyser om arbetsgivarna är skyldiga att uppfylla informationskraven på annan rättslig grund och hur detta förhåller sig till de bestämmelser som i dag finns om informationslämnande till dem som omfattas av pensionsåtaganden som tryggas i en pensionsstiftelse. SPFA och Advokatsamfundet anför också att den nyligen beslutade lagen (2018:131) om villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension ålägger arbetsgivarna en årlig informationsplikt om den anställdes pensionsförmåner på i princip på samma som sätt som nu föreslås. TCO anför att förslaget innebär en ökad risk för oklarheter för dem som omfattas av pensionsåtaganden som tryggas i en pensionsstiftelse om informationen kommer från flera olika håll, dvs. både från valcentralen och från arbetsgivaren. Skälen för regeringens förslag och bedömning Andra tjänstepensionsdirektivet och gällande rätt I skäl 16 i andra tjänstepensionsdirektivet anges att direktivet syftar till att höja miniminivån för den mängd information som lämnas till medlemmar och förmånstagare, dvs. i förhållande till första tjänstepensionsdirektivet. Enligt skäl 63 bör tjänstepensionsinstituten ge information till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare till stöd för deras beslut om pensionering. Informationskraven syftar till att säkerställa transparens under pensionsplanens alla faser, inför anslutningen, under medlemskapet, inför pensioneringen och under pensioneringen. Informationen bör omfatta intjänade pensionsrättigheter, beräknad nivå på pensionsförmånerna, risker och garantier samt kostnader. Om medlemmar står för en investeringsrisk är det också mycket viktigt med ytterligare information om investeringsprofilen, tillgängliga alternativ och historisk avkastning. Informationen bör beakta behoven hos personer med funktionsnedsättningar. Medlemsstaterna kan välja att närmare specificera vem som får lämna informationen till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare, inbegripet genom insamling av pensionsuppgifter (eng. "pension tracking services"). Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att medlemmar och förmånstagare hålls tillräckligt informerade om de pensionsplaner som tjänstepensionsinstitutet förvaltar (artikel 37). I detta syfte ska tjänstepensionsinstitutet tillhandahålla en rad uppgifter, särskilt när det gäller rättigheter och skyldigheter (artikel 37.1 b), eventuella garantier (artikel 37.1 e), om medlemmar står någon risk (artikel 37.1 g och 37.2) och valmöjligheter avseende pensionsförmånerna (artikel 37.1 i). Om reglerna för pensionsplanen ändras ska medlemmar och förmånstagare eller deras företrädare få information om detta inom skälig tid (artikel 37.3). Det är tjänstepensionsinstituten som ska tillhandahålla den allmänna informationen om pensionsplanen (artikel 37.4). Informationen ska avfattas på ett tydligt sätt (artikel 36.2 b), den får inte vara vilseledande (artikel 36.2 c) och ska presenteras på ett lättläst sätt (artikel 36.2 d). Även första tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare (artikel 11). Dessa bestämmelser är dock inte lika omfattande som bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet. Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet omfattar även information som ska lämnas till presumtiva medlemmar. Vissa likheter finns, exempelvis när det gäller information om ändringar i pensionsplanens regler (artikel 11.2 b) och individuell information om den medlemmen själv står för en del av investeringsrisken (artikel 11.4 c). Enligt tryggandelagen ska en pensionsstiftelse lämna den information som behövs om stiftelsen och dess verksamhet medan en arbetsgivare ska lämna den information som behövs om pensionerna och de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna. Informationen, både för en pensionsstiftelse och en arbetsgivare, ska lämnas till arbetstagare och arbetstagares efterlevande som omfattas av en utfästelse om pension (10 d §). I lagen (2018:131) om villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension anges att en arbetsgivare på begäran av en arbetstagare ska lämna skriftlig och tydlig information om hur tjänstepensionen skulle påverkas av att anställningen upphör (12 § första stycket). Vidare anges att informationen ska innehålla åtminstone uppgifter om 1) villkor för intjänande av pensionsrättigheter och konsekvenserna av att dessa villkor tillämpas när anställningen upphör, 2) värdet av förvärvade pensionsrättigheter och 3) villkor för värdeutvecklingen av förvärvade pensionsrättigheter efter det att anställningen har upphört (12 § andra stycket). Vissa av dessa uppgifter ska även lämnas till blivande förmånstagare (12 § tredje stycket). Delat ansvar för informationslämnande Informationsansvaret är enligt tryggandelagen uppdelat mellan pensionsstiftelsen och arbetsgivaren. Regeringen anser att en sådan uppdelning är ändamålsenlig eftersom det är naturligt att det är pensionsstiftelsen som ska lämna information om stiftelsen och dess verksamhet medan det bör vara arbetsgivaren som ska lämna information om pensionsförmånerna och de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna, eftersom det är arbetsgivaren som står för pensionsåtagandena. Bestämmelserna om information i andra tjänstepensionsdirektivet har, liksom motsvarande bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet, till syfte att skydda dem som kan komma att omfattas av ett pensionsåtagande. Även om regeringen instämmer i vad Försäkringsbolaget PRI pensionsgaranti och Sveriges advokatsamfund framför om att andra tjänstepensionsdirektivet inte innehåller någon informationsskyldighet för arbetsgivarna, får det delade informationsansvaret anses vara det mest lämpliga sättet att ge arbetstagare och arbetstagares efterlevande den information som de enligt direktivet har rätt till. Den nu gällande uppdelningen av ansvaret för informationslämnande bör därför behållas. Som SPFA och TCO framför kan information från två olika håll leda till oklarheter för dem vars pensioner tryggas av en pensionsstiftelse. Vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet framhölls att oklarheter kan undvikas genom att informationen utformas så att det tydligt framgår vilken roll som stiftelsen har i tryggandet och att mottagaren, tillsammans med informationen om själva pensionsplanen, ska kunna få en helhetsbild av sin tjänstepension (prop. 2004/05:165 s. 153). Detta gäller även i dag och risken för oklarheter genom att information ska lämnas av både pensionsstiftelser och arbetsgivare kan därför förebyggas genom att informationen utformas på ett pedagogiskt sätt i enlighet med andra tjänstepensionsdirektivets krav om tydlighet och lättlästhet (artikel 36.2). Pensionsstiftelsers informationslämnande Enligt nu gällande bestämmelser i tryggandelagen ska en pensionsstiftelse lämna den information som behövs om stiftelsen och dess verksamhet till dem som har en utfästelse om pension tryggad i stiftelsen (10 d § första stycket första meningen). Denna bestämmelse infördes vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet. SPFA och Sveriges advokatsamfund anför att bestämmelsen inte kan tillämpas eftersom pensionsstiftelserna inte har några medlemmar eller förmånsberättigade och därmed saknar information om vilka pensionsåtaganden som gäller för olika individer och inte heller vet vilka som omfattas. En pensionsstiftelse inrättas av arbetsgivaren och pensionsstiftelsens ledamöter väljs till lika antal av arbetsgivaren och de arbetstagare vars pensionsförmåner tryggas av stiftelsen. Det innebär att en pensionsstiftelse har möjlighet att lämna sådan information om stiftelsen och dess verksamhet som krävs för att uppfylla kraven i tryggandelagen (se även prop. 2004/05:165 s. 152 f.). Regeringen anser också, som ovan sägs, att den nu gällande ordningen där det är pensionsstiftelsen som ska lämna information om stiftelsen och dess verksamhet är den mest ändamålsenliga. En pensionsstiftelse ska därför även i fortsättningen vara skyldig att lämna information till arbetstagare och arbetstagares efterlevande om stiftelsen och dess verksamhet. Arbetsgivares informationslämnande Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller, i förhållande till första tjänstepensionsdirektivet, skärpta krav på vilken information som ska lämnas till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare. Direktivet ska höja miniminivån på den information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare (skäl 16). Syftet är att skapa transparens under alla faser av en pensionsplan. Detta gäller inför anslutningen, under medlemskapet, inför utbetalningen och under utbetalningen. En arbetsgivares skyldighet att lämna information regleras både i tryggandelagen och i lagen om villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension. Skyldigheten att lämna information enligt lagen om villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension gäller endast om arbetstagaren begär uppgifterna och rör endast information om hur tjänstepensionen påverkas av att anställningen upphör. Den information som anges i andra tjänstepensionsdirektivet (artiklarna 36-43) ska lämnas oavsett om den begärts och avser betydligt fler situationer än den som anges i lagen om villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension. Därutöver är bestämmelserna i den lagen av civilrättslig natur, till skillnad från de bestämmelser som nu föreslås i tryggandelagen som uteslutande är näringsrättsliga. Bestämmelserna i lagen om villkor för intjänande och bevarande av tjänstepension är därmed, till skillnad från vad SPFA och Sveriges advokatsamfund anser, inte tillräckliga för att tillgodose andra tjänstepensionsdirektivets krav på informationslämnande. För att uppfylla direktivets krav bör arbetsgivarens informationsansvar enligt tryggandelagen utvidgas på så sätt att arbetsgivaren ska lämna den information som behövs om villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling. Liksom i dag bör gälla att arbetsgivaren ska lämna information om de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna. Information som särskilt rör en viss typ av tjänstepensionsmodell I andra tjänstepensionsdirektivet finns detaljerade bestämmelser om vilken information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare. Flera av dessa bestämmelser rör information som ska lämnas när medlemmar eller förmånstagare står för risk eller kan fatta egna investeringsbeslut (se t.ex. artikel 37.1 d och 37.2). Det finns i huvudsak två olika typer av tjänstepensioner: förmånsbestämda och premiebestämda. Dessa typer kan också kombineras. Det finns inte några tvingande civilrättsliga bestämmelser om hur tjänstepension ska tryggas. I stället är detta något som vanligtvis regleras i de olika kollektivavtalen (prop. 2004/05:165 s. 82). I Sverige är det uteslutande förmånsbestämda tjänstepensioner som tryggas i pensionsstiftelser. Vid förmånsbestämd tjänstepension står medlemmarna inte för någon finansiell risk och de har inte heller som enskilda medlemmar rätt att fatta egna investeringsbeslut. Detta medför att flera av andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om informationslämnande inte är relevanta för denna tryggandeform. Direktivets bestämmelser om att medlemmar och förmånstagare ska ha rätt till viss information när de står för någon form av risk eller får fatta egna investeringsbeslut behöver därmed inte införas genom särskilda bestämmelser för pensionsstiftelser. 11.2 Ytterligare bestämmelser om informationslämnande Regeringens förslag: Det ska tas in en upplysning i tryggandelagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information ska lämnas. Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens förslag. I promemorian föreslås ett särskilt bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur information ska lämnas. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller allmänna principer för tjänstepensionsinstitutens information till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare (artikel 36). Tjänstepensionsinstituten ska åtminstone tillhandahålla den information som anges till presumtiva medlemmar, medlemmar och förmånstagare (artikel 36.1). Informationen ska lämnas kostnadsfritt, antingen i elektronisk form på varaktiga medier eller på en webbplats, eller i pappersform (artikel 36.2). Den ska uppdateras regelbundet och vara uttryckt på ett enkelt, lättläst, rättvisande och konsekvent sätt. Medlemsstaterna får införa informationsregler som går utöver direktivets krav (artikel 36.3). Första tjänstepensionsdirektivet innehåller mindre utförliga bestämmelser om information till medlemmar och förmånstagare (artikel 11). De ovan angivna bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet har inte någon direkt motsvarighet i första tjänstepensionsdirektivet. Enligt tryggandelagen ska en pensionsstiftelse, som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, lämna den information som behövs om stiftelsen och dess verksamhet till de personer som omfattas av pensionsutfästelser som tryggas av stiftelsen (10 d § första stycket första meningen). Arbetsgivaren ska ge samma personer den information som behövs om pensionerna och de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna (10 d § första stycket andra meningen). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilken information som en pensionsstiftelse ska lämna till de personer som omfattas av pensionsåtaganden som tryggas i stiftelsen (10 d § andra stycket tryggandelagen). Finansinspektionen har meddelat sådana föreskrifter (Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2011:39] om information som gäller försäkring och tjänstepension). Föreskrifterna innebär i huvudsak att en pensionsstiftelse på begäran ska lämna ut sin senast upprättade årsredovisning och information om innehållet i placeringsriktlinjerna. De som i framtiden ska få tjänstepension är beroende av information för att kunna ta tillvara sina intressen. För att informationen ska vara av nytta behöver den lämnas på rätt sätt, i rätt tid och med rätt innehåll. Detta gäller även för dem som omfattas av en pensionsutfästelse som tryggas i en pensionsstiftelse. En väsentlig skillnad mellan pensionsstiftelserna och försäkringsföretagen är att en pensionsstiftelse inte behöver hantera individuell information om arbetstagarna eller arbetstagarnas efterlevande och inte heller dessa gruppers pensionsförmåner. Enligt gällande rätt ska i stället arbetsgivarna lämna information om pensionerna och de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna. Den nuvarande ordningen med övergripande bestämmelser i lag och kompletterande bestämmelser i föreskrifter på lägre nivå än lag lämpar sig väl för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivets mer detaljerade bestämmelser om informationslämnande. Denna lagstiftningsmodell används i försäkringsrörelselagen för försäkringsföretags skyldighet att lämna information (4 kap. 2 § och 18 § 2) och för tjänstepensionsföretag föreslås en motsvarande regel i propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag (prop. 2018/19:158). Det nuvarande bemyndigandet i informationsregeln i tryggandelagen (10 d § andra stycket) gör det möjligt att meddela föreskrifter om informationen i sig. Andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om hur informationen ska lämnas (artikel 36.2) kan genomföras i verkställighetsföreskrifter. Något särskilt bemyndigande om detta är därför inte nödvändigt. Det bör dock införas en upplysning i tryggandelagen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur information ska lämnas. 11.3 Årligt pensionsbesked Regeringens förslag: En arbetsgivare vars utfästelser om pension tryggas i en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer ska årligen ge arbetstagarna och arbetstagarnas efterlevande ett pensionsbesked. Pensionsbeskedet ska innehålla den information som behövs om de individuella förmånerna och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag Andra tjänstepensionsdirektivet och gällande rätt I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om pensionsbesked och kompletterande information (artiklarna 38-40). Ett tjänstepensionsinstitut ska upprätta ett kostnadsfritt årligt pensionsbesked i kortfattad form för varje medlem (artikel 38). Pensionsbeskedet ska innehålla vissa basfakta om medlemmens pensionsförmåner (artikel 39). Dessa basfakta omfattar bl.a. pensionsålder, tjänstepensionsinstitutets namn och kontaktuppgifter, den aktuella pensionsplanen, uppgift om eventuella garantier, prognoser för pensionsförmånens slutliga värde, intjänade rättigheter, arbetsgivarens bidrag till pensionen, avdragna kostnader och pensionsplanens finansieringsnivå. Pensionsbeskedet ska även ange var kompletterande information kan inhämtas. Den kompletterande informationen ska omfatta praktisk information om valmöjligheter, tillgång till årsredovisning och information om investeringsriktlinjer samt den förmånsnivå som gäller om anställningen upphör (artikel 40.1). För pensionsplaner där medlemmarna står för investeringsrisk och där ett investeringsalternativ åläggs medlemmen genom en särskild bestämmelse som anges i pensionsplanen ska pensionsbeskedet ange var ytterligare information finns tillgänglig (artikel 40.2). Första tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om årliga pensionsbesked. Tryggandelagen innehåller inga bestämmelser om årliga pensionsbesked. Pensionsbesked ska upprättas av arbetsgivarna De uppgifter som ett årligt pensionsbesked ska innehålla enligt andra tjänstepensionsdirektivet är i huvudsak sådana uppgifter som en pensionsstiftelse inte kan tillhandahålla. I stället är det arbetsgivaren som ansvarar för pensionsutfästelsen och därmed även beräknar värdet av pensionsförmånerna. Detta medför att det är arbetsgivaren som i praktiken har möjlighet att sammanställa den information som enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska anges i pensionsbeskedet. Tryggandelagens bestämmelser innebär emellertid att en arbetsgivare inte står under tillsyn av någon myndighet, vare sig någon länsstyrelse eller Finansinspektionen. Som påtalades vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet är det varken lämpligt eller praktiskt genomförbart att ställa varje berörd arbetsgivare under tillsyn (prop. 2004/05:165 s. 153). I skäl 66 i andra tjänstepensionsdirektivet anges att pensionsbeskedet bör innehålla viktig personlig och allmän information om pensionsplanen. Det anges även att pensionsbeskedet bör vara tydligt och fullständigt samt innehålla sådan information som underlättar förståelsen av pensionsrättigheter och främjar arbetskraftens rörlighet. När en arbetsgivare tryggar sina pensionsutfästelser i en pensionsstiftelse råder delvis andra förutsättningar än när pensionerna tryggas i ett tjänstepensionsinstitut som självt står för utfästelsen. Denna skillnad i förutsättningarna innebär dock inte att arbetstagarna och arbetstagarnas efterlevande bör gå miste om årliga individuella pensionsbesked. En arbetsgivare bör därför vara skyldig att ge arbetstagare och arbetstagares efterlevande, vars pensionsförmåner tryggas i en stiftelse som arbetsgivaren har grundat, årliga pensionsbesked med de individuella uppgifter om förmånerna som behövs. Pensionsbeskedet ska också innehålla en upplysning om var arbetstagarna och arbetstagarnas efterlevande kan vända sig för att få ytterligare information om sina pensioner. I enlighet med andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser ska de årliga pensionsbeskeden lämnas såväl under intjänandetiden som under tiden för utbetalning. Skyldigheten att lämna årliga pensionsbesked kan uppfyllas på olika sätt. Arbetsgivaren kan t.ex. upprätta separata pensionsbesked eller tillhandahålla uppgifterna inom ramen för sin löneadministration. Arbetsgivaren kan också uppdra åt en tjänsteleverantör att upprätta pensionsbeskeden eller ansluta sig till en webbaserad pensionsportal som tillhandahåller uppgifterna till arbetstagarna och arbetstagarnas efterlevande. Det väsentliga är att arbetstagarna och arbetstagarnas efterlevande vars pensionsförmåner tryggas av en stiftelse får den information som de enligt andra tjänstepensionsdirektivet har rätt till. 11.4 Information inför anslutning Regeringens förslag: En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer och en arbetsgivare som tryggar sina pensionsutfästelser i en sådan stiftelse, ska lämna information till den som erbjuds att ansluta sig till en pensionsförmån som tryggas i pensionsstiftelsen. Informationen ska motsvara den information som ska lämnas till arbetstagare och arbetstagares efterlevande vars pensionsförmåner redan tryggas av stiftelsen, med undantag för information om utbetalningsalternativ inför pensionering. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om information som ska lämnas till presumtiva medlemmar (artikel 41). Informationen ska omfatta de alternativ som de presumtiva medlemmarna har, inklusive investeringsalternativ (artikel 41.1). Vidare ska informationen omfatta typen av förmåner och andra relevanta inslag i pensionsplanen. Om hållbarhetsfaktorer beaktas i investeringsstrategin ska sådan information lämnas. En presumtiv medlem ska också informeras om var ytterligare information finns tillgänglig. Presumtiva medlemmar som ansluts automatiskt till en pensionsplan ska få den nämnda informationen direkt efter anslutningen och i annat fall innan de ansluter sig (artikel 41.3). För pensionsplaner där medlemmarna står investeringsrisk ska presumtiva medlemmar få information om den historiska avkastningen under en femårsperiod (artikel 41.2). Information ska också lämnas om avgiftsstrukturen i sådana fall. Första tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om information som ska lämnas till presumtiva medlemmar. I tryggandelagen finns inte några bestämmelser som motsvarar de ovan angivna bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet. För att uppfylla direktivets krav bör det införas en bestämmelse om att den som erbjuds att ansluta sig till en pensionsförmån som tryggas i en pensionsstiftelse ska få motsvarande information som de som redan har en pensionsförmån hos stiftelsen. Kravet bör gälla för sådan information som ska lämnas såväl av pensionsstiftelsen som av arbetsgivaren. Information om utbetalningsalternativ inför pensioneringen behöver dock inte lämnas. 11.5 Information inför pensionering Regeringens förslag: Inför pensioneringen ska en arbetsgivare lämna information om utbetalningsalternativ till arbetstagare och arbetstagares efterlevande. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om information som ska lämnas till medlemmar före pensionering. Tjänstepensionsinstituten ska, i god tid innan pensionsåldern uppnås, lämna information om de utbetalningsalternativ som medlemmarna har (artikel 42). Denna information ska även lämnas på begäran från medlemmen. Första tjänstepensionsdirektivet innehåller en motsvarande artikel om information i samband med pensionering (artikel 11.5). I tryggandelagen finns inga särskilda bestämmelser om information som ska lämnas till arbetstagare och deras efterlevande inför pensioneringen. Det är viktigt att en arbetstagare får individuell information om de utbetalningsalternativ som finns för pensionsförmånerna. En sådan informationsskyldighet som andra tjänstepensionsdirektivet föreskriver bör därför införas i tryggandelagen. Den information som avses i de nu aktuella bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet är hänförlig till de enskilda pensionsåtagandena. Informationsskyldigheten ska därför åligga arbetsgivaren i enlighet med den uppdelning av ansvaret för informationslämnande som behandlas i avsnitt 11.1. 11.6 Information under utbetalning Regeringens bedömning: Det krävs inte någon särskild bestämmelse om att förmånstagare ska ha rätt till samma information under utbetalningstiden som under intjänandetiden. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om information som ska lämnas till förmånstagarna under utbetalningsfasen (artikel 43). Informationen ska avse de förmåner som ska utbetalas och tillämpliga utbetalningsalternativ (artikel 43.1). Vidare ska information lämnas tre månader i förväg, om ett tjänstepensionsinstitut har beslutat att reducera förmånsnivåerna (artikel 43.2). Slutligen ska förmånstagarna regelbundet få behövlig information om de står för en betydande del av investeringsrisken (artikel 43.3). I första tjänstepensionsdirektivet anges endast att en förmånstagare ska få lämplig information om de förmåner som förmånstagaren har rätt till och de utbetalningsalternativ som finns (artikel 11.5). I tryggandelagen finns inga särskilda bestämmelser om information som ska lämnas under utbetalningsfasen Den information som enligt andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 43) ska lämnas under utbetalningstiden omfattas av arbetsgivarens skyldighet att lämna information om villkoren för pensionsförmånerna och deras värdeutveckling som föreslås i avsnitt 11.1 Av den föreslagna bestämmelsen följer att informationen ska lämnas även under utbetalningsperioden eftersom det inte anges någon tidsbegränsning. Därmed finns det inget behov av att införa en särskild bestämmelse om information som ska lämnas under utbetalningsperioden. 11.7 Information som ska lämnas på begäran Regeringens förslag: En pensionsstiftelse ska till en arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som har en pensionsförmån som tryggas av stiftelsen och som begär det, tillhandahålla sin senaste årsredovisning och placeringsriktlinjerna. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag Andra tjänstepensionsdirektivet och gällande rätt Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om kompletterande information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare på begäran (artikel 44). Informationen omfattar pensionsstiftelsens årsredovisning och investeringsriktlinjer (artikel 44 a och b). Första tjänstepensionsdirektivet innehåller motsvarande bestämmelser om att medlemmar och förmånstagare på begäran ska få del av årsredovisning (artikel 11.2 a), riktlinjer för placeringsverksamheten (artikel 11.3) och mer detaljerad information om pensionsförmånerna (artikel 11.4). Enligt tryggandelagen ska en pensionsstiftelse lämna den information som behövs om stiftelsens verksamhet till de personer som omfattas av en utfästelse som tryggas i stiftelsen (10 d § första stycket). Tryggandelagen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilken information som en pensionsstiftelse ska lämna (10 d § andra stycket). Pensionsstiftelser omfattas av Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2011:39) om information som gäller försäkring och tjänstepension, nedan FFFS 2011:39. Enligt dessa föreskrifter ska en pensionsstiftelse efter begäran tillhandahålla den senaste årsredovisningen och information om placeringsriktlinjerna (1 kap. 2 § andra stycket och bilaga 1). Årsredovisning och placeringsriktlinjer En pensionsstiftelse är i dag skyldig att, på begäran, tillhandahålla en ersättningsberättigad sin senast upprättade årsredovisning (bilaga 1 till FFFS 2011:39). Detsamma gäller mot en informationsberättigad eller någon som företräder denne i fråga om information om placeringsriktlinjerna (bilaga 1 till FFFS 2011:39). Dessa föreskrifter får i huvudsak anses uppfylla de krav som anges i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 44 a och b) om att en medlem eller förmånstagare, efter begäran, ska få del av en pensionsstiftelses årsredovisning och investeringsriktlinjer. Utformningen av Finansinspektionens föreskrifter kan göra det svårt för enskilda som har pensionsförmåner som tryggas i en stiftelse att få kännedom om sin rätt att få del av denna information. Regeringen anser att det är viktigt att arbetstagare och deras efterlevande får del av denna information. I skälen 59 och 60 i andra tjänstepensionsdirektivet anges också att årsredovisningen och investeringsriktlinjerna är viktiga källor till information om tjänstepensionsinstituten. Regeringen anser att rätten att ta del av denna information bör framgå av lag. Enligt gällande rätt behöver en pensionsstiftelse inte lämna ut sina fullständiga placeringsriktlinjer till de informationsberättigade. I stället är det tillräckligt att stiftelserna lämnar sammanfattande information om innehållet i riktlinjerna där det är tillräckligt att informationen innehåller en övergripande beskrivning av de tillgångar som avser tjänstepension och en uppgift om avkastningsmål (bilaga 1 till FFFS 2011:39). Detta kan inte anses förenligt med andra tjänstepensionsdirektivet som kräver att riktlinjerna ska tillhandahållas medlemmar eller förmånstagare (artikel 44 b). Det bör därför införas en särskild bestämmelse i tryggandelagen som anger att en pensionsstiftelse ska tillhandahålla stiftelsens senaste årsredovisning och placeringsriktlinjerna till en arbetstagare eller arbetstagares efterlevande som har en pensionsförmån som tryggas i stiftelsen och som begär det. Bestämmelsen hindrar inte att en pensionsstiftelse publicerar uppgifterna på en webbplats och hänvisar de som har rätt till denna information dit. 12 Beståndsöverlåtelser Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda bestämmelser för pensionsstiftelserna om gränsöverskridande överlåtelse av en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter samt motsvarande tillgångar. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens bedömning Andra tjänstepensionsdirektivet och gällande rätt I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om att medlemsstaterna ska godkänna att ett tjänstepensionsinstitut överlåter en pensionsplans skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter, samt motsvarande tillgångar eller likvärdiga likvida tillgångar, till ett annat tjänstepensionsinstitut i en annan medlemsstat, dvs. gränsöverskridande överlåtelser (artikel 12 och definitioner av överlåtande respektive mottagande tjänstepensionsinstitut i artikel 6.12 och 6.13). En sådan överlåtelse måste förhandsgodkännas av en majoritet av förmånstagarna (artikel 12.3 a), av det uppdragsgivande företaget (artikel 12.3 b) och av de behöriga myndigheterna för de mottagande och överlåtande tjänstepensionsinstituten (artikel 12.4). De behöriga myndigheterna ska samverka om ansökan i en särskilt angiven process med vissa tidsfrister (artikel 12.7-12.11). Första tjänstepensionsdirektivet innehåller inte några bestämmelser om gränsöverskridande överlåtelser och pensionsstiftelser omfattas inte av några bestämmelser om sådana överlåtelser enligt gällande rätt. Det finns en möjlighet för arbetsgivare att ändra tryggandeform genom att teckna pensionsförsäkringar för dem som omfattas av pensionsutfästelser som tryggas i en pensionsstiftelse. I ett sådant fall får arbetsgivaren gottgöra sig för avgiften ur pensionsstiftelsens medel (14 § första stycket tryggandelagen). En pensionsstiftelse kan även åta sig att trygga pensionsutfästelser som ska fullgöras i ett annat land inom EES, enligt tryggandelagens bestämmelser om gränsöverskridande verksamhet (15 a-15 e §§). Pensionsstiftelsernas särart behandlas i avsnitt 6. Enligt tryggandelagen får en pensionsstiftelse inte utfästa pensionsförmåner (12 §). En pensionsstiftelse har därmed ingen pensionsskuld, utan förvaltar endast de medel som en arbetsgivare har avsatt för att trygga sina utfästelser om pension. Stiftelsen saknar följaktligen sådana skulder, tekniska avsättningar och andra skyldigheter och rättigheter som kan överlåtas till ett annat tjänstepensionsinstitut enligt andra tjänstepensionsdirektivet. I en pensionsstiftelse finns endast tillgångar som ska trygga en eller flera arbetsgivares utfästelser om pension. När det gäller pensionsstiftelsers tillgångar begränsar tryggandelagen pensionsstiftelsernas möjligheter att avhända sig tillgångar till ett fåtal situationer. Pensionsstiftelsens tillgångar kan under vissa särskilt angivna förutsättningar användas till betalning för arbetsgivarens räkning eller för gottgörelse till arbetsgivaren (13 och 14 §§ tryggandelagen). Tillgångar kan också överföras från en pensionsstiftelse i samband med att en näringsverksamhet övergår från en arbetsgivare till en annan och det avtalas att ansvaret för en pensionsutfästelse ska övergå på efterträdaren. En sådan överföring förutsätter att tillsynsmyndigheten beslutar om ändring av stiftelsens stadgar. Tillsynsmyndigheten får på ansökan av pensionsstiftelsen besluta om ändring av stiftelsens stadgar om det inte längre finns någon som omfattas av pensionsstiftelsens ändamål, om stiftelsens kapital väsentligen överstiger vad som kan komma att fordras för att tillgodose ändamålet, eller om det annars finns särskilda skäl att ändra innehållet i stiftelsens stadgar (22 och 24 §§ tryggandelagen). Inga bestämmelser om beståndsöverlåtelser för pensionsstiftelser I andra tjänstepensionsdirektivet anges att en överlåtelse som faller inom direktivets tillämpningsområde ska avse såväl pensionsåtagandena och de tekniska avsättningarna, som de tillgångar som täcker åtagandena (artikel 12.1). En pensionsstiftelse kan emellertid, som framgår ovan, inte ha några pensionsåtaganden och gör inte heller några tekniska avsättningar. Eftersom pensionsstiftelser inte kan ha några sådana åtaganden, tekniska avsättningar eller andra skyldigheter kan de överhuvudtaget inte genomföra sådana beståndsöverlåtelser som direktivet tar sikte på. Det saknas därför skäl att införa bestämmelser om pensionsstiftelsers gränsöverskridande överlåtelser med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet. En pensionsstiftelse får ta emot ett uppdrag att förvalta tillgångar som avser en tjänstepensionsplan som ska fullgöras i ett annat land inom EES. Ett sådant uppdrag hanteras enligt bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet, vilka behandlas i avsnitt 8. 13 Tillsyn 13.1 Delad tillsyn över pensionsstiftelser Regeringens förslag: Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att pensionsstiftelser förvaltas i enlighet med de bestämmelser som följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Övrig tillsyn över pensionsstiftelserna ska utövas av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist. Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens förslag. Enligt promemorians förslag ska behörig länsstyrelse utöva tillsyn över att en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer förvaltas i enlighet med de bestämmelser som följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Länsstyrelsen i Stockholms län anför att den i dag inte bedriver finansiell tillsyn av det slag som följer av förslaget och att det inte ligger inom myndighetens normala kompetensområde. Länsstyrelsen anser att de föreslagna bestämmelserna ställer andra krav och innebär betydande skillnader för tillsynen över en stiftelses placeringar jämfört med nuvarande reglering om nöjaktiga placeringar. Även om tillsynen antas vara begränsad till ett mindre antal stiftelser anser Länsstyrelsen att det inte är tillräckligt med samverkan med Finansinspektionen för de prövningar som kan komma att behöva göras vid granskning eller ingripande. Länsstyrelsen konstaterar även att tillsyn ska bedrivas av sju länsstyrelser och anser att det bör övervägas om inte tillsynen och kompetensen bör koncentreras. Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA) och Sveriges advokatsamfund anser att det är olämpligt att tillsynen i fråga om andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser utövas av olika myndigheter. Enligt SPFA och Advokatsamfundet är gränsdragningen mellan myndigheternas tillsynsområden redan i dagsläget oklar. Advokatsamfundet anser även att all tillsyn över pensionsstiftelser bör flyttas från länsstyrelserna till Finansinspektionen om regeringen skulle finna att stiftelserna omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet. Skälen för regeringens förslag Andra tjänstepensionsdirektivet och gällande rätt Flera bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet behandlar frågor om tillsynen över tjänstepensionsinstitut (se artiklarna 19.2 och 31.7 samt avdelning V, artiklarna 45-59). Även första tjänstepensionsdirektivet innehåller vissa bestämmelser om tillsyn (artiklarna 13 och 14). Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ansvara för tillsynen över tjänstepensionsinstitut (artikel 47.1). Med behörig myndighet avses en nationell myndighet som har utsetts att utföra de uppgifter som anges i direktivet (artikel 6.8). Definitionen motsvarar den som gäller enligt första tjänstepensionsdirektivet (artikel 6 g). I andra tjänstepensionsdirektivet anges att tillsyn ska utövas över vissa angivna områden, bl.a. investeringsregler, företagsstyrningssystem och information (artikel 46). Tillsynens huvudsyfte är att skydda medlemmars och förmånstagares rättigheter och att säkerställa tjänstepensionsinstitutens stabilitet och sundhet (artikel 45.1). Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna ges de medel och har den expertis, den kapacitet och det mandat som är nödvändigt för att uppnå det syftet (artikel 45.2). Enligt tryggandelagen står en pensionsstiftelse under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist (31 § första stycket). I tryggandelagen används uttrycket tillsynsmyndighet för den behöriga länsstyrelsen. Regeringen bestämmer vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län. Pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till minst 100 personer står även under tillsyn av Finansinspektionen (34 § första stycket tryggandelagen). Detsamma gäller för sådana mindre stiftelser som valt att tillämpa de bestämmelser i tryggandelagen som följer av första tjänstepensionsdirektivet. Finansinspektionens tillsyn gäller endast de bestämmelser i tryggandelagen som följer av första tjänstepensionsdirektivet och de föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser. Det är därmed Finansinspektionen som är behörig myndighet i den mening som avses i första tjänstepensionsdirektivet. Fortsatt delad tillsyn över pensionsstiftelser Tillsynen över pensionsstiftelser som omfattas av den unionsrättsliga regleringen för tjänstepensionsinstitut har hittills, som framgår ovan, varit delad mellan länsstyrelserna och Finansinspektionen. Delad tillsyn infördes i samband med att första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt. Dessförinnan utövades tillsynen enbart av länsstyrelserna. Som skäl för delad tillsyn anförde regeringen att särskilt de nya krav på tillsynsmyndigheten som införandet av aktsamhetsprincipen medförde motiverade att Finansinspektionen tog över ansvaret för den finansiella tillsynen för pensionsstiftelser, eftersom tillsyn av sådant slag ligger uppenbart närmare den verksamhet som Finansinspektionen bedriver (prop. 2004/05:165 s. 196-198). Med hänsyn till att Finansinspektionen redan var ansvarig för den finansiella tillsynen över bl.a. försäkringsbolag och understödsföreningar bedömdes det vara naturligt att även låta tillsynsansvaret för pensionsstiftelserna i detta avseende ligga på Finansinspektionen. Regeringen anser att de skäl som anfördes för delad tillsyn fortfarande är giltiga. Det finns därför inte anledning att frångå den ordning som hittills har gällt för pensionsstiftelser som omfattas fullt ut av den unionsrättsliga regleringen. Genom andra tjänstepensionsdirektivet införs dessutom nya bestämmelser om företagsstyrning, information, utläggning av verksamhet och förvaring av tillgångar som ställer ökade krav på tillsynen över dessa stiftelser. Enligt regeringens uppfattning bör även tillsynen på dessa områden utövas av Finansinspektionen, eftersom myndigheten redan utövar motsvarande tillsyn över andra finansiella företag. Det är därför naturligt att inspektionen har tillsynsansvar över pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till minst 100 personer när det gäller de bestämmelser i tryggandelagen som följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Som framgår av avsnitten 5.2, 9.5 och 10.13.1 ska även pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer tillämpa bestämmelser om förvaring av tillgångar och uppdragsavtal som följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till 16-99 personer ska därutöver tillämpa vissa bestämmelser om aktsamhetsprincipen för investeringar och företagsstyrning som är föranledda av direktivet. Så är inte fallet enligt första tjänstepensionsdirektivet. Mot bakgrund av det som anförs ovan anser regeringen, till skillnad från det som föreslås i promemorian, att tillsynen över dessa stiftelser också bör vara delad mellan länsstyrelserna och Finansinspektionen. Finansinspektionen utövar redan finansiell tillsyn avseende tillämpningen av aktsamhetsprincipen och har därmed särskild kompetens och erfarenhet inom området. Sådan tillsyn som krävs enligt andra tjänstepensionsdirektivet ligger däremot inte inom länsstyrelsernas normala kompetensområde, som Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar. Regeringen anser dessutom, i likhet med SPFA och Sveriges advokatsamfund, att det inte är lämpligt att dela upp tillsynen beträffande de bestämmelser som följer av direktivet mellan flera olika myndigheter. För att uppnå en enhetlig tillämpning bör därför Finansinspektionen, i stället för länsstyrelserna, även utöva tillsyn över att pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till färre än 100 personer förvaltas i enlighet med de bestämmelser i tryggandelagen som följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Regeringens förslag innebär att Finansinspektionen kommer att utöva tillsyn över samtliga pensionsstiftelser när det gäller tillämpningen av de bestämmelser i tryggandelagen som är föranledda av andra tjänstepensionsdirektivet. Finansinspektionen kommer därmed vara ensam behörig myndighet i Sverige när det gäller tillsyn enligt direktivet. Vidare anser regeringen, i likhet med det som anförs i promemorian, att länsstyrelserna även fortsättningsvis bör ansvara för tillsynen över den stiftelserättsliga regleringen i tryggandelagen. Som anfördes redan vid genomförandet av första tjänstepensionsdirektivet är det länsstyrelserna, och inte Finansinspektionen, som har särskild kompetens på det området (prop. 2004/05:165 s. 198). Finansinspektionen bör därför inte, trots det Advokatsamfundet för fram, ensam stå för tillsynen över pensionsstiftelser. Sammanfattningsvis bör alltså tillsynen över samtliga pensionsstiftelser vara delad mellan de behöriga länsstyrelserna och Finansinspektionen. 13.2 Finansinspektionens tillsyn 13.2.1 Tillsynsbefogenheter och uppgifter som ska lämnas till Finansinspektionen Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få genomföra en undersökning på plats hos en pensionsstiftelse. En sådan undersökning ska också få genomföras hos ett företag som har fått i uppdrag av en pensionsstiftelse att utföra viss verksamhet eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen över pensionsstiftelsen. Regeringens bedömning: Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om allmänna principer för tillsyn, tillsynsbefogenheter och uppgiftslämnande kräver i övrigt inte några lagstiftningsåtgärder. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. I promemorian behandlas inte de allmänna bestämmelserna om tillsynsbefogenheter i andra tjänstepensionsdirektivet. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA) anser att samtliga bestämmelser som avser pensionsstiftelser ska finnas i tryggandelagen. Skälen för regeringens förslag och bedömning Andra tjänstepensionsdirektivet och gällande rätt I andra tjänstepensionsdirektivet anges allmänna principer för tillsynen över tjänstepensionsinstitut (artikel 47). Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynen baseras på en framåtblickande och riskbaserad metod (artikel 47.2). Tillsynen ska omfatta en lämplig kombination av åtgärder på distans och inspektioner på plats (artikel 47.3). Tillsynsbefogenheter ska utövas på ett sätt som är lämpligt och står i proportion till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutens verksamhet (artikel 47.4). Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna tar vederbörlig hänsyn till den potentiella effekten av deras åtgärder på de finansiella systemens stabilitet i unionen, särskilt i krissituationer (artikel 47.5). I andra tjänstepensionsdirektivet regleras också vilka tillsynsbefogenheter som de behöriga myndigheterna åtminstone ska ha (artikel 49). De behöriga myndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att granska strategier, processer och rapporteringsrutiner som tjänstepensionsinstituten har infört för att följa lagar och andra författningar som genomför direktivet (artikel 49.1). Det anges också vad tillsynens granskningsprocess ska innehålla - bl.a. en bedömning av de risker som ett tjänstepensionsinstitut står inför. Vidare ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna har övervakningsinstrument, däribland stresstester, som ger dem möjlighet att identifiera försämringar av ett tjänstepensionsinstituts finansiella ställning och att övervaka hur en försämring åtgärdas (artikel 49.2). Det anges även krav på att de behöriga myndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att kräva att ett tjänstepensionsinstitut åtgärdar svagheter eller brister som identifierats i samband med tillsynens granskningsprocess (artikel 49.3). De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta granskningar av tjänstepensionsinstituten ska göras och vilken omfattning de ska ha, med hänsyn tagen till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos det berörda tjänstepensionsinstitutets verksamhet (artikel 49.4). Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller även bestämmelser om uppgiftslämnande från tjänstepensionsinstitut till de behöriga myndigheterna och vilka befogenheter myndigheterna ska ha i detta avseende (artikel 50). Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de medel som är nödvändiga för att kräva att tjänstepensionsinstitutet och angivna funktionärer när som helst ska lämna information om alla affärsangelägenheter och överlämna alla affärshandlingar (artikel 50 a). Vidare ska de behöriga myndigheterna ha befogenhet att utöva tillsyn över affärsförbindelser mellan tjänstepensionsinstitut och andra företag samt få tillgång till särskilt angivna handlingar, bl.a. den egna riskbedömningen, investeringsriktlinjerna och årsbokslutet (artikel 50 b och c). De behöriga myndigheterna ska även få fastställa vilka handlingar som behövs för tillsynen (artikel 50 d). Därutöver ska de behöriga myndigheterna få utföra inspektioner på plats i tjänstepensionsinstitutens lokaler och på platser där utkontrakterade verksamheter utförs samt när som helst begära information om utkontrakterade verksamheter (artikel 50 e och f). Liknande bestämmelser finns även i första tjänstepensionsdirektivet. Enligt tryggandelagen ska bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om försäkringsföretags skyldighet att lämna upplysningar till Finansinspektionen samt hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning tillämpas på motsvarande sätt för pensionsstiftelser (se 35 § femte stycket). Hänvisningen till försäkringsrörelselagen infördes när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt (se prop. 2004/05:165 s. 199-201). Styrelsen i en pensionsstiftelse är skyldig att lämna de upplysningar om stiftelsens verksamhet som Finansinspektionen begär (17 kap. 5 § FRL jämförd med 35 § femte stycket tryggandelagen). En pensionsstiftelse som bedriver gränsöverskridande verksamhet ska även lämna de upplysningar som behörig myndighet i värdmedlemsstaten behöver. Vidare ska styrelsen hålla stiftelsens tillgångar, räkenskapsmaterial och andra handlingar tillgängliga för granskning av Finansinspektionens befattningshavare eller av någon annan som inspektionen har förordnat (17 kap. 7 § andra stycket FRL jämförd med 35 § femte stycket tryggandelagen). Skyldigheten att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning gäller även för ledningen för ett företag vars verksamhet uteslutande ska vara att biträda pensionsstiftelser eller som en pensionsstiftelse har ett bestämmande inflytande i (17 kap. 8 § 1 FRL jämförd med 35 § femte stycket tryggandelagen). Finansinspektionen har även rätt att sammankalla styrelsen i en pensionsstiftelse och i så fall att närvara och delta i styrelsesammanträdet (17 kap. 13 § första stycket första meningen FRL jämförd med 35 § femte stycket tryggandelagen). Av tryggandelagen framgår även att de föreskrifter om vilka upplysningar som ett försäkringsföretag ska lämna till Finansinspektionen samt när och hur de ska lämnas, som har meddelats med stöd av bemyndigandet i 17 kap. 30 § FRL, ska tillämpas på motsvarande sätt för pensionsstiftelser (35 § femte stycket). Vidare har Finansinspektionen befogenhet att förelägga en pensionsstiftelse eller dess styrelse att vidta rättelse bl.a. om avvikelse har skett från någon av de bestämmelser som inspektionen har tillsyn över (35 § andra stycket tryggandelagen). Av förvaltningslagen (2017:900) följer att Finansinspektionen får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet (5 § tredje stycket). Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot. Finansinspektionens tillsynsbefogenheter Bestämmelserna om pensionsstiftelsernas upplysningsskyldighet och Finansinspektionens möjlighet att förelägga om rättelse samt inspektionens verksamhetsformer och den styrning som sker genom det regleringsbrev som regeringen varje år beslutar för myndigheten innebär att svensk lagstiftning i stor utsträckning redan uppfyller andra tjänstepensionsdirektivets krav i fråga om principer för tillsyn, tillsynsbefogenheter och uppgiftslämnande. Finansinspektionen har dock enligt gällande rätt inte möjlighet att utföra inspektioner på plats hos pensionsstiftelser och på platser där utlagda verksamheter utförs (jfr artiklarna 47.3 och 50 e i direktivet). Sådana befogenheter har inspektionen däremot vid tillsyn enligt försäkringsrörelselagen (17 kap. 7 § första och tredje styckena). För att tillgodose andra tjänstepensionsdirektivets krav bör Finansinspektionen därför få möjlighet att genomföra platsundersökningar även vid tillsynen över pensionsstiftelser. SPFA anser att det bör ske genom att det införs särskilda bestämmelser i tryggandelagen. Regeringen anser emellertid att det inte finns skäl att frångå den lagstiftningsteknik som hittills har använts i tryggandelagen och att det därför bör ske genom att det i tryggandelagen införs en hänvisning till försäkringsrörelselagen. 13.2.2 Finansinspektionens befogenheter att ingripa Regeringens förslag: Finansinspektionen ska förelägga en pensionsstiftelse eller dess styrelse att vidta rättelse om stiftelsens styrdokument eller egna riskbedömning inte är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning. Regeringens bedömning: Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om de behöriga myndigheternas befogenheter att ingripa kräver i övrigt ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna instämmer i bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens förslag och bedömning Andra tjänstepensionsdirektivet och gällande rätt Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om de behöriga myndigheternas befogenheter att ingripa samt om deras förpliktelser (artikel 48). De behöriga myndigheterna ska kräva att varje tjänstepensionsinstitut har sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder samt tillfredsställande mekanismer för intern kontroll (artikel 48.1). Vidare ska de behöriga myndigheterna ha rätt att vidta administrativa sanktioner och andra åtgärder för alla överträdelser av de nationella bestämmelser som genomför direktivet. Sanktioner och andra åtgärder ska vara effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 48.2). Medlemsstaterna kan välja straffrättsliga bestämmelser i stället för administrativa sanktioner (artikel 48.3). De behöriga myndigheterna ska, med vissa undantag, offentliggöra alla sanktioner som har fått laga kraft (artikel 48.4). Beslut om att förbjuda eller begränsa ett tjänstepensionsinstituts verksamhet ska vara utförligt motiverat och delges institutet. Beslutet ska också anmälas till Eiopa (artikel 48.5). De behöriga myndigheterna får inskränka ett tjänstepensionsinstituts rätt att fritt förfoga över sina tillgångar (artikel 48.6). Om det behövs för att skydda de förmånsberättigades intressen får de behöriga myndigheterna utse en särskild förvaltare som övertar ledningens ansvar för driften (artikel 48.7). De behöriga myndigheterna får förbjuda eller begränsa verksamheten i ett tjänstepensionsinstitut om institutet inte kan skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen, institutet inte längre uppfyller villkoren för att få bedriva sin verksamhet, institutet allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt de regler det omfattas av, eller vid gränsöverskridande verksamhet inte följer kraven i den tillämpliga social- och arbetsmarknadslagstiftningen i värdlandet (artikel 48.8). Beslut avseende tjänstepensionsinstitut, som fattats i enlighet med nationella regler som antagits till följd av direktivet, ska kunna överklagas till domstol (artikel 48.9). I första tjänstepensionsdirektivet (artikel 14) finns bestämmelser som i sak motsvarar flera av de ovan angivna bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 48.1, 48.2 och 48.5-48.9). I tryggandelagen finns bestämmelser om Finansinspektionens befogenheter att ingripa mot pensionsstiftelser (35 §). Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs (35 § första stycket). Finansinspektionen ska förelägga en pensionsstiftelse eller dess styrelse att vidta rättelse om avvikelse har skett från någon av de bestämmelser som inspektionen har tillsyn över. Detsamma gäller om placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande eller om stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden (35 § andra stycket). Ett föreläggande får förenas med vite (18 kap. 27 § FRL jämförd med 35 § femte stycket tryggandelagen). Finansinspektionen får även utse en särskild förvaltare att sköta hela eller delar av driften av en pensionsstiftelse eller begränsa en pensionsstiftelses förfoganderätt över sina tillgångar i Sverige (35 § tredje och fjärde stycket). Vidare ska vissa bestämmelser i försäkringsrörelselagen tillämpas på motsvarande sätt vid Finansinspektionens tillsyn över pensionsstiftelser (35 § femte stycket). Det gäller bestämmelser om ingripande vid gränsöverskridande verksamhet (18 kap. 9 § FRL) och underrättelse till behöriga myndigheter inom EES och Eiopa om vissa beslut (18 kap. 15 § FRL). I förvaltningslagen finns ett krav på motivering av beslut (32 §). I den lagen finns även krav på underrättelse om beslut (33 §). En sådan underrättelse ska alltid vara skriftlig, om det begärs av en part. Ett beslut om ingripande är en allmän handling som i de flesta fall är offentlig. Finansinspektionens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol (36 § tryggandelagen). Något utvidgade möjligheter för Finansinspektionen att ingripa Som framgår ovan motsvarar flera bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet om de behöriga myndigheternas befogenheter att ingripa bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet. Dessa bestämmelser i första tjänstepensionsdirektivet är redan genomförda i svensk rätt (se prop. 2004/05:165 s. 201-210 och prop. 2011/12:70 s. 49-51). Finansinspektionens befogenhet att förelägga en pensionsstiftelse eller dess styrelse att vidta rättelse behöver dock utvidgas till att även omfatta brister i de styrdokument och den egna riskbedömning som stiftelsen ska upprätta respektive genomföra till följd av andra tjänstepensionsdirektivet (se avsnitten 10.8 och 10.10). Vidare bedöms bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet inte ta sikte på något handlande som är straffsanktionerat enligt gällande svensk rätt. Det finns därför inte några överträdelser för vilka det i enlighet med direktivet inte behöver fastställas bestämmelser om administrativa sanktioner för att överträdelsen också utgör brott (artikel 48.3). I andra tjänstepensionsdirektivet ställs det krav på offentliggörande av beslut om administrativa sanktioner och andra åtgärder (artikel 48.4 första meningen). Detta krav tillgodoses genom att Finansinspektionens beslut i de flesta fall omfattas av offentlighetsprincipen. Enligt offentlighets- och sekretesslagen gäller visserligen sekretess för vissa uppgifter som förekommer i Finansinspektionens tillsynsverksamhet avseende stiftelser (30 kap. 18 §). Andra tjänstepensionsdirektivet tillåter dock bl.a. att beslut offentliggörs anonymiserat om den behöriga myndigheten anser att ett offentliggörande skulle utgöra en oproportionerlig åtgärd eller äventyra finansmarknadernas stabilitet eller en pågående utredning (artikel 48.4 andra meningen). Bestämmelserna om sekretess i offentlighets- och sekretesslagen utgör därmed inget hinder mot att offentliggöra besluten på det sätt som föreskrivs i direktivet. 13.3 Finansinspektionens informationshantering och samarbetsskyldighet 13.3.1 Transparens och ansvarighet Regeringens bedömning: Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om transparens och ansvarighet kräver ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om transparens och ansvarighet inom den offentliga förvaltningen (artikel 51). Medlemsstaterna ska säkerställa att de behöriga myndigheterna utför sina uppgifter enligt direktivet på ett transparent, oberoende och ansvarsfullt sätt med vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiella uppgifter (artikel 51.1). Det ställs även upp krav på att viss information offentliggörs: texter till lagar och andra författningar, allmän vägledning om tjänstepensionsplaner, information om tillsynens granskningsprocess, aggregerade statistiska uppgifter om tillämpningen av centrala delar av tillsynsregelverket, huvudsyftet med tillsynen och de behöriga myndigheternas huvudsakliga funktioner och verksamhet samt bestämmelserna om sanktioner och andra åtgärder (artikel 51.2). Vidare ska medlemsstaterna säkerställa att tjänstepensionsinstituten har och tillämpar transparenta rutiner för utnämnande och entledigande av ledamöter i de behöriga myndigheternas styrelser och verkställande organ (artikel 51.3). Det är dock en felskrivning i den svenska språkversionen, i den engelska språkversionen anges att skyldigheten endast gäller medlems-staterna ("Member States shall ensure that they have in place and apply transparent procedures ..."). Kraven i andra tjänstepensionsdirektivet om att de behöriga myndigheterna ska utföra sina uppgifter på ett transparent, oberoende och ansvarsfullt sätt är redan uppfyllda genom de regler, instruktioner och verksamhetsformer som gäller för Finansinspektionen. Det finns därför inte behov av någon lagstiftningsåtgärd. 13.3.2 Tystnadsplikt Regeringens bedömning: Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om tystnadsplikt kräver ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna ha bestämmelser som säkerställer att samtliga personer som tjänstgör eller har tjänstgjort hos de behöriga myndigheterna, liksom revisorer och sakkunniga som agerar för dessa myndigheters räkning, är bundna av tystnadsplikt (artikel 52.1). Dessa personer får inte röja konfidentiella uppgifter som de mottagit i tjänsten för någon person eller myndighet, utom i sammanfattad eller aggregerad form som säkerställer att enskilda tjänstepensionsinstitut inte kan identifieras. Konfidentiella uppgifter får lämnas ut i civilrättsliga eller kommersiella förfaranden i samband med att en pensionsplan håller på att avvecklas (artikel 52.2). För svenskt vidkommande regleras det som anges om tystnadsplikt i andra tjänstepensionsdirektivet i första hand i offentlighets- och sekretesslagen och i brottsbalken. Enligt offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess i verksamhet som avser tillsyn över stiftelser (30 kap. 18 §). Sekretessen avser uppgift om stiftelsens affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att stiftelsen lider skada om uppgiften röjs. Vidare gäller sekretess för uppgift om någon annan enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Den som röjer en uppgift som är hemlig enligt lag eller annan författning kan dömas för brott mot tystnadsplikt (20 kap. 3 § brottsbalken). De redovisade bestämmelserna uppfyller kraven i andra tjänstepensionsdirektivet när det gäller tystnadsplikt. Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig. 13.3.3 Användning av konfidentiella uppgifter och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter Regeringens bedömning: Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om användning av konfidentiella uppgifter och informationsutbyte mellan behöriga myndigheter kräver ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om begränsningar av de behöriga myndigheternas användning av konfidentiella uppgifter enligt direktivet (artikel 53). Bestämmelserna innebär att konfidentiella uppgifter endast får användas för kontroll, övervakning och korrigerande åtgärder avseende tjänstepensionsinstitutens verksamhet. Uppgifterna får även användas för att publicera nyckeltal för alla tjänstepensionsinstitut om detta är tillåtet enligt nationell rätt. Vidare får uppgifter användas vid överklaganden av behöriga myndigheters beslut samt vid domstolsförfaranden avseende bestämmelserna om införlivande av direktivet. Några motsvarande bestämmelser finns inte i första tjänstepensionsdirektivet. Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska det vara tillåtet för behöriga myndigheter att utbyta information med andra behöriga myndigheter inom en medlemsstat eller i andra medlemsstater (artikel 55). Det ska även vara tillåtet att utbyta information med myndigheter eller organ som har i uppdrag att upprätthålla finansiell stabilitet, delta i avvecklingen av pensionsplaner, personer som ansvarar för lagstadgad revision i tjänstepensionsinstitut, försäkringsföretag och andra finansiella institut. Tystnadsplikten ska gälla för mottagarna av uppgifterna. Information får även utbytas med myndigheter som övervakar organ eller personer som deltar i avveckling av pensionsplaner eller ansvarar för lagstadgad revision. Andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om användning av konfidentiella uppgifter och informationsutbyte (artiklarna 53 och 55) tillgodoses genom bestämmelser i 7-10 kap. offentlighets- och sekretesslagen. Motsvarande bedömning gjordes vid genomförandet av bestämmelser i Solvens II-direktivet (artiklarna 67 och 68) som har stora likheter med de nu aktuella bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet (se prop. 2015/16:9 s. 361 f.). Någon lagstiftningsåtgärd är därför inte nödvändig. 13.3.4 Överföring av information till vissa myndigheter på nationell nivå och inom EU Regeringens bedömning: Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om överföring av information till vissa myndigheter på nationell nivå och inom EU kräver ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens bedömning. I promemorian föreslås att den allmänna bestämmelsen i tryggandelagen om Finansinspektionens samarbetsskyldighet ska utvidgas till att omfatta Europeiska kommissionen, Europeiska systemrisknämnden (ESRB), Eiopa, Europeiska bankmyndigheten (Eba) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens bedömning: Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om överföring av information från behöriga myndigheter till andra myndigheter på nationell nivå och inom EU (artikel 56). Bestämmelserna om tystnadsplikt och användning av konfidentiella uppgifter i direktivet ska inte hindra att behöriga myndigheter för över information till centralbanker, myndigheter som övervakar betalsystemen, ESRB samt de europeiska tillsynsmyndigheterna: Eiopa, Eba och Esma. Dessa myndigheter ska även ha rätt att vidarebefordra information som de nationella behöriga myndigheterna kan behöva i sin tillsynsverksamhet. Den information som tas emot ska omfattas av tystnadsplikt som är minst lika sträng som den som framgår av andra tjänstepensionsdirektivet. Som anges i avsnitt 13.3.2 gäller sekretess i verksamhet avseende tillsyn över pensionsstiftelser. Sådan överföring av information till centrala institutioner som avses i andra tjänstepensionsdirektivet kan därmed omfatta uppgifter som är sekretessbelagda enligt offentlighets- och sekretesslagen. En uppgift för vilken sekretess gäller får enligt offentlighets- och sekretesslagen inte röjas för enskilda eller för andra myndigheter, om inte annat anges i den lagen eller i lag eller förordning som den lagen hänvisar till (8 kap. 1 § OSL). Sekretessbelagda uppgifter får inte heller röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning, eller uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen (8 kap. 3 § OSL). Sekretess hindrar dock inte att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (10 kap. 28 § OSL). Beträffande överföring av information till centralbanker och andra liknande organ finns bestämmelser om Finansinspektionens uppgiftsskyldighet i förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen. Enligt förordningen ska Finansinspektionen bl.a. samråda med och lämna de uppgifter som behövs till Riksbanken i viktigare frågor som har samband med betalningssystemets stabilitet eller som berör Riksbankens ansvar för valuta- och kreditpolitiken och för betalningsväsendet (7 § första stycket 3 och andra stycket). Detta utgör en sådan sekretessbrytande bestämmelse som möjliggör överföring av information på det sätt som krävs enligt andra tjänstepensionsdirektivet. När det gäller informationsöverföring till ESRB och de europeiska tillsynsmyndigheterna följer Finansinspektionens uppgiftsskyldighet av de EU-förordningar som ligger till grund för Europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS). Som framgår ovan får sekretessbelagda uppgifter lämnas ut till en utländsk myndighet om det sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning. Eftersom EU-förordningar likställs med lag hindrar svensk sekretesslagstiftning inte Finansinspektionen att lämna nödvändiga uppgifter inom ramen för ESFS (jfr prop. 2011/12:70 s. 76). Det som anförs ovan innebär att andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om överföring av information till centrala institutioner inte kräver någon lagstiftningsåtgärd. Finansinspektionens skyldighet enligt andra tjänstepensionsdirektivet att samarbeta med utländska institutioner behandlas i avsnitt 13.3.7. 13.3.5 Utlämning av information till vissa nationella organ Regeringens bedömning: Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om utlämning av information till central förvaltning med ansvar för finansiell lagstiftning, och till enheter med ansvar för undersökningar, kräver ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians bedömning överensstämmer delvis med regeringens bedömning. I promemorian behandlas inte andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om utlämning av information till enheter med ansvar för undersökningar. Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om utlämning av information till vissa nationella organ (artikel 57). Bestämmelserna i direktivet om tystnadsplikt, användning av konfidentiella uppgifter och informationsutbyte ska inte hindra att information lämnas ut av behöriga myndigheter till andra avdelningar inom medlemsstaternas centrala förvaltning som ansvarar för tillämpningen av lagstiftning om tillsyn över tjänstepensionsinstitut, kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och försäkringsföretag eller till inspektörer som agerar för sådana avdelningars räkning (artikel 57.1). Vidare anges under vilka förutsättningar som en medlemsstat får tillåta att konfidentiell information om tillsynen över tjänstepensionsinstitut lämnas ut till parlamentariska undersökningskommittéer, revisionsrätter och andra enheter med ansvar för undersökningar i den egna medlemsstaten (artikel 57.2). När det gäller utlämning av information till central förvaltning med ansvar för finansiell lagstiftning kan det konstateras att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas till riksdagen eller regeringen (10 kap. 15 § OSL). Det krävs därför inte någon lagstiftningsåtgärd för att genomföra direktivet i denna del (artikel 57.1). Andra tjänstepensionsdirektivets bestämmelser om utlämnande av information som rör tillsyn över tjänstepensionsinstitut till vissa nationella organ (artikel 57.2) har stora likheter med bestämmelser i kapitaltäckningsdirektivet (artikel 59.2). De bestämmelserna i kapitaltäckningsdirektivet medförde inga åtgärder när det direktivet genomfördes i svensk rätt eftersom det ansågs att det inte fanns skäl att utöka Finansinspektionens möjligheter enligt sekretesslagstiftningen att överlämna sekretessbelagd information till andra myndigheter (prop. 2013/14:228 s. 218). Det finns inte skäl att göra någon annan bedömning i fråga om motsvarande bestämmelser i andra tjänstepensionsdirektivet. Bestämmelserna bör därför inte föranleda någon lagstiftningsåtgärd. 13.3.6 Villkor för informationsutbyte Regeringens bedömning: Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om villkor för informationsutbyte kräver ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna har inte några synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens bedömning: I andra tjänstepensionsdirektivet finns bestämmelser om villkor för informationsutbyte (artikel 58). Informationen ska utbytas, föras över eller lämnas ut för utförande av övervakning eller tillsyn (artikel 58.1 a). Den information som mottas ska omfattas av tystnadsplikt (artikel 58.1 b). När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt samtycke från den behöriga myndighet från vilken den härrör och, när så är lämpligt, endast för de ändamål för vilka myndigheten gett sitt samtycke (artikel 58.1 c). Vidare ska direktivets bestämmelser om användning av konfidentiella uppgifter inte hindra medlemsstaterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som är ansvariga för att avslöja och utreda överträdelser av bolagsrätt som är tillämplig på uppdragsgivande företag (artikel 58.2 första stycket). För de medlemsstater som tillåter sådant informationsutbyte ställs vissa villkor upp (artikel 58.2 andra stycket). Det finns även bestämmelser om vad som ska gälla för det fall myndigheter som har till uppgift att utreda och avslöja överträdelser av bolagsrätt anlitar personer som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen (artikel 58.3). Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om villkor för informationsutbyte (artikel 58.1) har stora likheter med bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 68.2 andra stycket). När Solvens II-direktivet genomfördes i svensk rätt gjordes bedömningen att offentlighets- och sekretesslagen innehåller bestämmelser som är förenliga med de bestämmelserna (prop. 2015/16:9 s. 362). Samma bedömning bör göras i fråga om bestämmelserna om villkor för informationsutbyte i andra tjänstepensionsdirektivet. Det behövs därför inte några ytterligare bestämmelser i svensk rätt för att genomföra det direktivet i denna del. Även bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet som behandlar utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter som ansvarar för att utreda överträdelser av bolagsrättslig lagstiftning (artikel 58.2 och 58.3) har stora likheter med bestämmelser i Solvens II-direktivet (artikel 68.3). I likhet med den bedömning som gjordes när Solvens II-direktivet genomfördes anser regeringen att Sverige inte heller bör utnyttja den möjlighet till reglering som andra tjänstepensionsdirektivet ger i detta avseende (jfr samma prop.). De nu aktuella bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet föranleder därför inte någon lagstiftningsåtgärd. 13.3.7 Finansinspektionens samarbete med utländska institutioner och behandling av personuppgifter Regeringens förslag: Den allmänna bestämmelsen i tryggandelagen om att Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen ska utvidgas till att även omfatta Europeiska kommissionen och Eiopa. Det ska uttryckligen anges i tryggandelagen att Finansinspektionens samarbetsskyldighet omfattar utbyte av information. Regeringens bedömning: Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet om behandling av personuppgifter kräver ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås att Finansinspektionens samarbetsskyldighet även ska omfatta samarbete och utbyte av information med ESRB, Eba och Esma. I promemorian behandlas inte frågan om behandling av personuppgifter. Remissinstanserna har inte några synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag och bedömning Finansinspektionens samarbete med utländska institutioner Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om samarbete mellan medlemsstaterna, Europeiska kommissionen och Eiopa (artikel 60). Medlemsstaterna ska på lämpligt sätt säkerställa att direktivet tillämpas enhetligt genom regelbundet utbyte av information och erfarenheter i syfte att utveckla bästa praxis på detta område och ett närmare samarbete med deltagande av arbetsmarknadens parter i tillämpliga fall och därigenom förhindra snedvridning av konkurrensen och skapa de nödvändiga förutsättningarna för oproblematiskt gränsöverskridande medlemskap (artikel 60.1). Kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ha ett nära samarbete för att underlätta tillsynen över tjänstepensionsinstitutens verksamhet (artikel 60.2). Enligt andra tjänstepensionsdirektivet (artikel 60.3) ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna samarbeta med Eiopa vid tillämpning av direktivet, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (Eiopa-förordningen) och utan dröjsmål förse Eiopa med all information som Eiopa behöver för att utföra sina uppgifter enligt direktivet och Eiopa-förordningen, i enlighet med artikel 35 i den förordningen. Varje medlemsstat ska informera kommissionen och Eiopa om allvarligare problem som tillämpningen av direktivet ger upphov till. Kommissionen, Eiopa och berörda medlemsstaters behöriga myndigheter ska undersöka sådana problem så snart som möjligt för att finna en lämplig lösning (artikel 60.4 i andra tjänstepensionsdirektivet). I första tjänstepensionsdirektivet (artikel 21.1-21.3) finns bestämmelser som i sak motsvarade de nämnda bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet. Enligt tryggandelagen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (34 § andra stycket). Bestämmelsen infördes när första tjänstepensionsdirektivet genomfördes i svensk rätt (prop. 2004/05:165 s. 251). I motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen anges att Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med behöriga myndigheter, kommissionen och Eiopa (17 kap. 3 §). Andra tjänstepensionsdirektivet kräver att medlemsstaternas behöriga myndigheter samarbetar med kommissionen och Eiopa vid tillämpningen av direktivet. Den allmänna bestämmelsen i tryggandelagen om Finansinspektionens samarbetsskyldighet bör därför utvidgas till att även omfatta kommissionen och Eiopa. Regeringen bedömer dock, till skillnad från det som föreslås i promemorian, att direktivet inte ställer krav på att Finansinspektionen ska samarbeta med ESRB, Eba och Esma. Finansinspektionens samarbetsskyldighet enligt tryggandelagen bör därför inte gälla i förhållande till dem. Därutöver bör det uttryckligen anges i tryggandelagen att Finansinspektionens samarbetsskyldighet innefattar utbyte av information i likhet med det som gäller enligt försäkringsrörelselagen. Enligt offentlighets- och sekretesslagen får sekretessbelagda uppgifter röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om det sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning (8 kap. 3 §). Den föreslagna ändringen i tryggandelagen medför därmed att information kan lämnas till de angivna EU-institutionerna på det sätt som andra tjänstepensionsdirektivet kräver. Behandling av personuppgifter Andra tjänstepensionsdirektivet innehåller bestämmelser om behandling av personuppgifter (artikel 61). Tjänstepensionsinstitut och behöriga myndigheter ska när det gäller behandling av personuppgifter utföra sina uppgifter inom ramen för direktivet i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan benämnd dataskyddsförordningen. Vidare anges vad Eiopa ska iaktta i fråga om behandling av personuppgifter. Dataskyddsförordningen är numera i alla delar bindande och är direkt tillämplig i Sverige. Den kompletteras i Sverige av bl.a. lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och förordningen (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning. Det krävs därför ingen lagstiftningsåtgärd för att genomföra de ovan nämnda bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet. 14 Ikraftträdande Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 15 december 2019. Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens förslag. I promemorian föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 13 januari 2019. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA) och Sveriges advokatsamfund anser att pensionsstiftelserna får orimligt kort tid på sig att anpassa sig till de nya bestämmelserna, särskilt då dessa ska kompletteras med föreskrifter från Finansinspektionen. SPFA, Svenskt Näringsliv och Advokatsamfundet efterfrågar att de föreslagna ändringarna införs samtidigt som de ändringar som föreslås i Tjänstepensionsbeskattningsutredningen och den lagstiftning som föreslås för tjänstepensionsföretag. Skälen för regeringens förslag: Enligt andra tjänstepensionsdirektivet ska medlemsstaterna senast den 13 januari 2019 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet (artikel 64.1). Författningsändringarna bör därför träda i kraft så snart som möjligt. I propositionen En ny reglering för tjänstepensionsföretag (prop. 2018/19:158) lämnas förslag till genomförande av andra tjänstepensionsdirektivet med avseende på en ny typ av institut, tjänstepensionsföretag, som enligt särskilda bestämmelser föreslås få driva försäkringsrörelse på tjänstepensionsområdet. Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 15 december 2019. Som SPFA, Svenskt Näringsliv och Sveriges advokatsamfund påpekar är det lämpligt att den nya regleringen för pensionsstiftelser träder i kraft samtidigt som övriga ändringar till följd av genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet. Regeringen anser därför att lagändringarna bör träda i kraft den 15 december 2019. 15 Förslagens konsekvenser 15.1 Förslagens syfte och bakgrund I propositionen föreslås nya och utökade bestämmelser inom i huvudsak tre regelområden: placeringar, företagsstyrning och information till dem som omfattas av pensionsåtaganden som tryggas i en pensionsstiftelse. Även om antalet pensionsstiftelser som omfattas av andra tjänstepensionsdirektivet är känt, saknas uppgifter om antalet arbetsgivare som tryggar utfästelser i pensionsstiftelser och antalet arbetstagare och efterlevande som omfattas av pensionsstiftelsernas verksamhet. Pensionsstiftelserna är dessutom av varierande storlek. Konsekvenserna uttrycks därför i vissa fall i belopp och i andra fall i mer kvalitativa termer. Som timkostnad används 400 kronor, vilket motsvarar en arbetsgivares genomsnittliga kostnad för arbetskraft. Enskilda pensionsstiftelser kan välja att låta dyrare externa konsulter utföra uppgifter som följer av de nya bestämmelserna. Detta är emellertid inget krav och hänsyn tas därför inte till sådana kostnader. Konsekvenserna för mindre pensionsstiftelser och mindre arbetsgivare behandlas särskilt när det är relevant. Enligt uppgift från Länsstyrelsen i Stockholms län fanns i december 2017 sammanlagt 1 641 pensionsstiftelser. Av dessa var endast 75 registrerade som tjänstepensionsinstitut som omfattas av de bestämmelser i tryggandelagen som följer av första tjänstepensionsdirektivet. Det är denna mindre grupp av pensionsstiftelser som omfattas av alla förslag till ändringar i tryggandelagen i propositionen. De mindre pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till 16-99 personer omfattas enligt förslagen av vissa bestämmelser om investeringar och företagsstyrning. Samtliga pensionsstiftelser omfattas av bestämmelserna om förvaring av tillgångar och grundläggande bestämmelser om uppdragsavtal samt av förslaget till ändring i offentlighets- och sekretesslagen. Några remissinstanser har invändningar mot konsekvensanalysen i promemorian. Näringslivets regelnämnd (NNR) och Företagarna anser att det inte finns tillräckliga beskrivningar av fördelarna med lagförslagen. De efterlyser också en analys av konsekvenserna av att ett stort antal arbetsgivare skulle ändra tryggandeform för sina pensionsåtaganden. TCO anser att konsekvensanalysen av lagförslagen är otillräcklig och efterfrågar särskilt en analys av hur lagförslagen kan komma att påverka de kollektivavtalade pensionsplanerna. Regelrådet anser att konsekvensutredningen uppfyller kraven i förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning men att redovisningen av förslagets påverkan på konkurrensförhållanden för berörda företag är bristfällig. I de följande avsnitten redovisas de konsekvenser av förslagen som regeringen bedömer som mest centrala. När det gäller remissinstansernas synpunkter om att lagförslagens fördelar inte beskrivs tillräckligt, vill regeringen särskilt peka på att de föreslagna lagändringarna är obligatoriska för Sverige att göra eftersom de följer av ett EU-direktiv. Vidare kan de föreslagna ändringarna förväntas medföra förbättringar när det gäller informationsgivningen till dem som omfattas av pensionsutfästelser som tryggas i en pensionsstiftelse, så att dessa får en bättre kunskap om sin pension och utökade möjligheter att tillvarata sina intressen, vilket närmare beskrivs i avsnitt 15.7. Därutöver bedöms de föreslagna bestämmelserna bidra till ökad finansiell stabilitet och minska risken för att tillgångarna i pensionsstiftelserna är otillräckliga för att infria pensionsutfästelserna, vilket närmare beskrivs i avsnitt 15.10. 15.2 Konsekvenser för konkurrensförhållandena och för mindre pensionsstiftelser Proportionalitetsprincipen innebär att det inte ställs lika hårda krav på företagsstyrningssystemen för mindre pensionsstiftelser med enkel verksamhet. Därmed minskas kostnaderna för företagsstyrningssystemet för mindre pensionsstiftelser. Regeringens bedömning är därför att de föreslagna bestämmelserna om företagsstyrningssystem inte innebär några oproportionerliga kostnader för de mindre pensionsstiftelserna. Förslagen till nya placeringsregler bedöms inte innebära annat än begränsade extra kostnader för små pensionsstiftelser. Detsamma gäller de föreslagna bestämmelserna om information till arbetstagare och arbetstagares efterlevande. Bestämmelserna i andra tjänstepensionsdirektivet omfattar alla typer av tjänstepensionsinstitut. Därmed omfattas även andra aktörer på tjänstepensionsområdet i motsvarande mån som pensionsstiftelserna. Förslagen bedöms därför inte leda till några negativa konsekvenser för konkurrensförhållandena för pensionsstiftelsernas del. Av denna anledning saknas också skäl att vidare analysera konsekvenserna av att arbetsgivare ändrar tryggandeform eller på konkurrensförhållandena i övrigt, vilket några remissinstanser framför önskemål om. 15.3 Konsekvenser för arbetsgivarna Företagsstyrning De föreslagna bestämmelserna om företagsstyrningssystem kommer att innebära ökade administrativa kostnader för att driva pensionsstiftelser. Kostnadsökningarna kan antas vara måttliga, särskilt för pensionsstiftelser som redan har processer och funktioner för företagsstyrning. De administrativa kostnaderna ska i första hand betalas av pensionsstiftelserna. Därmed drabbas inte en arbetsgivare direkt av kostnaderna förutsatt att pensionsstiftelsen har en tillräcklig avkastning. Regeringen bedömer inte att pensionsstiftelsernas avkastning kommer att påverkas nämnvärt av de nya bestämmelserna. De belopp som det är fråga om får anses vara marginella i förhållande till värdet av pensionsavsättningarna. Informationsgivning Svenska Akademikers Centralorganisation SACO och Förhandlings- och samverkansrådet PTK anför att de föreslagna bestämmelserna om information till dem som omfattas av pensionsutfästelser som tryggas i en pensionsstiftelse leder till betydande kostnader för de arbetsgivare som valt att trygga utfästelserna i en pensionsstiftelse i jämförelse med de arbetsgivare som valt andra lösningar. De framhåller särskilt att förslaget inte har tagit hänsyn till den information som ges via valcentraler. Även TCO påpekar att förslaget innebär ett utökat informationsansvar för de arbetsgivare som väljer att trygga pensionsåtagandet i en pensionsstiftelse i jämförelse med vad som gäller för de arbetsgivare som väljer att försäkra motsvarande kollektivavtalade pensionsåtaganden. Förslagen innebär att arbetsgivarna, utöver de nu gällande kraven, ska lämna information om villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling, årliga individuella pensionsbesked och information om betalningsalternativ inför pensioneringen. Detta är uppgifter som arbetsgivare som själva står för pensionsutfästelserna redan ska ha. Därmed tillkommer endast arbete med att sammanställa och tillhandahålla informationen. Mest arbetskrävande får det anses vara att sammanställa årliga pensionsbesked. Arbetsgivare med ett stort antal anställda får antas automatisera framställningen av de årliga pensionsbeskeden. Endast mindre arbetsgivare torde behöva framställa dem manuellt. Vidare finns inget hinder mot att delegera uppgiften att lämna information. Arbetsgivare borde också kunna uppfylla sin informationsskyldighet genom att ansluta sig till webbaserade pensionsportaler. Antalet arbetsgivare som tryggar pensionsutfästelser är också större än antalet pensionsstiftelser, eftersom det finns ett antal gemensamma pensionsstiftelser. Därmed är det svårt att uppskatta en genomsnittlig tidsåtgång för att framställa de årliga pensionsbeskeden. Som PTK pekar på i sitt yttrande pågår också teknikutveckling på pensionsområdet. Denna kommer sannolikt kunna göra informationsgivningen mer kostnadseffektiv. Som utgångspunkt uppskattas tidsåtgången till en halv veckas arbetstid per pensionsstiftelse, i enlighet med beräkningarna i promemorian. Med utgångspunkt i en timkostnad på 400 kronor skulle den totala kostnaden därmed bli omkring 600 000 kronor. Kostnaden per pensionsstiftelse blir då omkring 8 000 kronor, vilket naturligtvis kommer att variera med antalet personer som omfattas av pensionsutfästelser som tryggas i en pensionsstiftelse. Konsekvenser för mindre arbetsgivare Den antagna genomsnittliga kostnaden för att framställa årliga pensionsbesked beräknas till 8 000 kronor per pensionsstiftelse. För en mindre arbetsgivare blir kostnaden rimligtvis lägre. Därmed kan kostnaden för att framställa årliga pensionsbesked inte betraktas som orimligt betungande ens för en mindre arbetsgivare. 15.4 Konsekvenser för tjänstepensionsmarknaden Placeringsregler De ändringar som föreslås i placeringsreglerna är mycket begränsade. Några nämnvärda konsekvenser för tjänstepensionsmarknaden uppkommer därför inte till följd av ändringarna. Företagsstyrning Förslagen i propositionen innebär att pensionsstiftelserna kommer att omfattas av liknande bestämmelser om företagsstyrning som försäkringsföretagen. Det innebär att alla aktörer på tjänstepensionsmarknaden, som har hemvist i Sverige, drivs enligt bestämmelser som ställer krav på en viss grad av kontroll, ansvarighet och transparens. Det får anses bidra till stabiliteten på tjänstepensionsmarknaden, vilket gynnar såväl de företag som förvaltar pensionsmedlen som arbetsgivarna och dem som omfattas av pensionsutfästelserna, arbetstagarna eller deras efterlevande. Informationsgivning Förslagen i propositionen innebär att de som omfattas av pensionsutfästelser som tryggas i en pensionsstiftelse får samma grundläggande rätt till information som dem vars pension tryggas genom försäkring. Därmed blir det enklare att jämföra pensionsförmåner som förvaltas i olika tryggandeformer. Det kan leda till mer rationella beslut om val av tryggandeformer. 15.5 Konsekvenser för kapitalmarknaden Placeringsregler De ändringar som föreslås i placeringsreglerna för pensionsstiftelser är mycket begränsade. Därför är det regeringens bedömning att de ändringarna inte leder till nämnvärda konsekvenser för kapitalmarknaden. Företagsstyrning De föreslagna bestämmelserna om företagsstyrning kan förväntas bidra till välunderbyggda och långsiktiga investeringsbeslut i pensionsstiftelserna. Detta kan i sin tur bidra till en ökad stabilitet på de finansiella marknaderna. Avsaknaden av kapitalkrav i pensionsstiftelser innebär också att de har ett mindre behov av att göra kortsiktiga förändringar i sina investeringsportföljer vid tillfälliga marknadsstörningar. Effekten på de finansiella marknaderna bedöms dock som marginell, utifrån pensionsstiftelsernas begränsade andel av den totala tjänstepensionsmarknaden. Informationsgivning De föreslagna utökade informationsbestämmelserna kan antas ha en begränsad inverkan på de finansiella marknaderna. Över tiden kan informationen om pensionernas värdeutveckling och de individuella pensionsbeskeden leda till en ökad efterfrågan på tillgångar med hög avkastning. Sådana effekter blir dock utspridda över tiden och förväntas inte leda till störningar på de finansiella marknaderna. 15.6 Konsekvenser för arbetstagarna och deras efterlevande Placeringsregler De begränsade ändringar som föreslås i placeringsreglerna bedöms inte leda till nämnvärda konsekvenser för arbetstagarna eller deras efterlevande, dvs. för dem som omfattas av pensionsutfästelser som tryggas i en pensionsstiftelse. Företagsstyrning De föreslagna bestämmelserna om företagsstyrning bedöms stärka kvaliteten i pensionsstiftelsernas beslutsfattande och kontroll över förvaltningen. Därigenom ökar förutsättningarna för välgrundade och långsiktiga placeringsbeslut som leder till en tillräcklig avkastning och säkerhet i den säkerhet som tillgångarna i en pensionsstiftelse utgör. De ökade administrativa kostnaderna får anses vara små i förhållande till värdet av pensionsutfästelserna. Informationsgivning Förslaget om utökade informationsbestämmelser innebär att arbetstagarna får en ökad kunskap om sina pensioner. TCO anser att eftersom tryggandeformen saknar påverkan på den förmånsbestämda pensionsnivån och arbetstagarna och deras efterlevande inte heller har något inflytande över vilken tryggandeform en arbetsgivare väljer för sina pensionsutfästelser så saknar de behov av ytterligare information när det gäller de kollektivavtalade pensionsplanerna. Som nämns ovan syftar lagförslagen ytterst till att genomföra andra tjänstepensionsdirektivet i svensk rätt. Som framgår i avsnitt 11 är regeringens bedömning att andra tjänstepensionsdirektivet inte lämnar något utrymme för att avstå från att genomföra de bestämmelser som nu föreslås när det gäller informationsgivning. Även om arbetstagarna inte har något inflytande över arbetsgivarens val av tryggandeform har de ändå nytta av möjligheten att jämföra värdet av sina pensioner med andra tryggandeformer. Arbetstagarna kan även, genom sina arbetstagarrepresentanter i styrelsen, utöva ett inflytande över förvaltningen i pensionsstiftelserna. Därmed stärks deras ställning och möjligheter att tillvarata sina intressen när det gäller tjänstepensionen. 15.7 Konsekvenser för pensionsstiftelserna Placeringsregler Förslagen i denna proposition innebär i allt västenligt att dagens placeringsregler för pensionsstiftelser behålls. Den enda ändring som föreslås är att det ska tydliggöras i lag att en pensionsstiftelse får beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer (hållbarhetsfaktorer) i sina placeringsbeslut. För de pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till minst 100 arbetstagare eller arbetstagares efterlevande, dvs. de stiftelser som i dag omfattas av tryggandelagens placeringsregler, torde därför inga nämnvärda konsekvenser uppstå. Förslagen innebär att även pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till fler än 15 men färre än 100 personer ska omfattas av tryggandelagens placeringsregler. För de stiftelserna innebär förslagen därmed att regelbördan ökar något, vilket kan innebära ökade kostnader i verksamheten. Sådana kostnader förutses dock, om de uppkommer, vara begränsade. Vidare kan säkerheten i placeringarna och därmed tryggheten för de framtida pensionärerna öka genom att stiftelsen i sin placeringsverksamhet måste följa bestämmelser om aktsamhet, riskspridning, begränsningar av möjligheterna att placera i derivat m.m. Företagsstyrning Det förekommer redan att pensionsstiftelser som omfattas av första tjänstepensionsdirektivet har vissa företagsstyrningsfunktioner, som t.ex. internrevision, riskkontroll eller regelefterlevnadsfunktioner. De föreslagna nya bestämmelserna innebär att befintliga företagsstyrningssystem harmoniseras eftersom alla berörda pensionsstiftelser kommer att följa gemensamma grundkrav. De föreslagna bestämmelserna kommer förmodligen innebära att de pensionsstiftelser som omfattas i någon mån måste vidta åtgärder för att uppfylla kraven. De åtgärder som behöver vidtas är att inrätta processer och rutiner inom företagssystemet, upprätta styrdokument och utse personer som utför arbetet inom riskhanteringsfunktionen och internrevisionsfunktionen. Proportionalitetsprincipen innebär dock att företagsstyrningssystemet inte behöver vara mer omfattande än vad som motiveras av stiftelsens verksamhet. Regeringens bedömning är att de flesta mindre pensionsstiftelser kan uppfylla kraven utan att anställa personer eller anlita externa konsulter. Mycket stora pensionsstiftelser kan eventuellt behöva anställa personer eller anlita extern expertis. Tids- och resursåtgången består dels av det inledande arbetet att upprätta företagsstyrningssystemet, dels av de löpande uppgifterna inom ramen för företagsstyrningssystemet, samt periodisk översyn av detsamma. I genomsnitt kan tidsåtgången uppskattas till motsvarande två veckors heltidsarbete för att upprätta företagsstyrningssystemet och två timmars arbete per vecka för att utföra de löpande uppgifterna. Översyn av styrdokumenten bedöms ta en arbetsvecka vart tredje år i genomsnitt. Förslagen om utläggning av verksamhet innebär att pensionsstiftelser behöver upprätta uppdragsavtal i den mån sådana saknas eller är ofullständiga. Tidsåtgången kan uppskattas till en arbetsdag per stiftelse. Med utgångspunkt i de 75 befintliga pensionsstiftelserna som i dag omfattas fullt ut av första tjänstepensionsdirektivet och som också bör omfattas fullt ut av andra tjänstepensionsdirektivet, beräknades i promemorian den totala tidsåtgången för alla pensionsstiftelser under första året till omkring 14 400 timmar. Följande år skulle den totala tidsåtgången bli omkring 7 800 timmar, utom vart tredje år då arbetsåtgången skulle uppgå till omkring 10 800 timmar. Med en genomsnittlig timkostnad på 400 kronor, skulle den totala kostnaden bli omkring 5,8 miljoner kronor första året, omkring 3,1 miljoner kronor följande år, utom vart tredje år då kostnaden blir 4,3 miljoner kronor. Den genomsnittliga kostnaden per pensionsstiftelse skulle bli omkring 77 000 kronor första året, omkring 42 000 kronor följande år, utom vart tredje år då kostnaden blir omkring 58 000 kronor. Genomsnittsberäkningen innebär att kostnaden torde vara lägre för en mindre stiftelse och högre för en större stiftelse. NNR, Sveriges advokatsamfund, Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA) och Internrevisorerna (IIA Sweden) anser att den uppskattade timkostnaden om 400 kronor är alltför låg, särskilt eftersom många pensionsstiftelser kommer att behöva anlita experthjälp. Advokatsamfundet och SPFA bedömer att en rimlig timkostnad kan uppskattas till 2 500 kronor i timmen. De anser även att det uppskattade antalet timmar framstår som lågt. IIA Sweden efterfrågar även att det i förslaget ska förtydligas att den uträknade genomsnittliga kostnaden är tänkt att ge vägledning för beräkningen av kostnaden med anledning av genomförandet av andra tjänstepensionsdirektivet som helhet och inte är avsedd att vara vägledande för den enskilda verksamhetens resursplanering. Den angivna timkostnaden om 400 kronor är en uppskattning av arbetsgivares genomsnittliga kostnad för arbetskraft. På motsvarande sätt är den angivna totala tidsåtgången avsedd att avspegla tidsåtgången för samtliga pensionsstiftelser. För de enskilda pensionsstiftelserna kommer tidsåtgången för anpassning till de nya bestämmelserna sannolikt att variera. För vissa pensionsstiftelser kan timkostnaden komma att överstiga den genomsnittliga timkostnaden, det gäller i synnerhet de pensionsstiftelser som anser det nödvändigt att anställa personal eller anlita extern hjälp. Det kan inte uteslutas att den totala kostnaden för pensionsstiftelserna kommer att bli något högre än den som beräknades i promemorian. De utökade kraven på de berörda pensionsstiftelsernas företagsstyrningssystem bedöms ändå sammantaget inte bli alltför betungande och kostsamma för pensionsstiftelserna, särskilt inte sett över tiden. Andra tjänstepensionsdirektivet lämnar inte heller något utrymme för att undanta pensionsstiftelser som tryggar utfästelser för fler än 15 personer från kraven i fråga om placeringsregler och företagsstyrning (artiklarna 19.1, 21.1 och 21.2). Informationsgivning I propositionen föreslås inga utökade krav på pensionsstiftelser att lämna information till dem som omfattas av pensionsutfästelser som tryggas i en pensionsstiftelse. Kraven på att en pensionsstiftelse på begäran ska tillhandahålla sin årsredovisning och placeringsriktlinjerna föreslås regleras i lag i stället för i föreskrifter på lägre nivå. Ändringen kan å ena sidan innebära att fler begär att få informationen. Å andra sidan kan en pensionsstiftelse tillhandahålla informationen på en webbplats, vilket innebär att arbetsbördan inte ökar om fler personer vill få tillgång till den. Förslagen torde därför inte innebära några kostnadsökningar för pensionsstiftelserna. 15.8 Konsekvenser för myndigheterna Konsekvenser för Finansinspektionen Förslagen innebär att de mindre pensionsstiftelser som omfattas av de grundläggande investerings- och företagsstyrningsreglerna i andra tjänstepensionsdirektivet kommer att omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Förslagen innebär dessutom att samtliga pensionsstiftelser kommer att ingå i tillsynen när det gäller bestämmelserna om förvaring av tillgångar, vilket innebär att antalet pensionsstiftelser som kommer stå under Finansinspektionens tillsyn ökar avsevärt. De föreslagna bestämmelserna om företagsstyrning har stora likheter med motsvarande bestämmelser som redan gäller för försäkringsföretag. Det innebär att Finansinspektionen kan bedriva tillsyn på ett likartat sätt för alla företag som förvaltar pensionsmedel. Som Finansinspektionen påpekar innebär dock de olika tjänstepensionsinstitutens särart att tillsynen över dem skiljer sig åt i vissa avseenden. På grund av förslagens utformning, med krav på skriftliga styrdokument, kan Finansinspektionen huvudsakligen bedriva löpande tillsyn på distans. Det innebär att pensionsstiftelser skriftligen får redogöra för utformningen av sina företagsstyrningssystem med stöd av riktlinjer, protokoll och liknande. Endast i särskilda fall kan Finansinspektionen behöva genomföra undersökningar på plats hos en pensionsstiftelse. Förslagen innebär även bemyndiganden som gör det möjligt att meddela myndighetsföreskrifter, vars efterlevnad ingår i Finansinspektionens tillsyn, samt att ta emot anmälningar avseende ingångna uppdragsavtal för utlagd verksamhet. Någon ändring av bestämmelserna om informationsskyldighet för pensionsstiftelserna föreslås inte. Däremot innebär förslagen att arbetsgivarna får en utökad skyldighet att lämna information till dem som omfattas av pensionsåtaganden som tryggas i pensionsstiftelsen men står inte under tillsyn. De föreslagna bestämmelserna innebär inte någon ökning av myndigheternas arbetsbelastning. Regeringens bedömning är att Finansinspektionens arbetsbörda sannolikt kommer att öka till följd av förslagen. Eventuella merkostnader för Finansinspektionen kan dock hanteras inom för myndigheten befintliga ekonomiska ramar. Konsekvenser för länsstyrelserna För länsstyrelsernas del innebär förslagen inga förändringar av den tillsyn som de utövar i dag. Därmed innebär den föreslagna regleringen inte någon ökad arbetsbörda för länsstyrelserna. Årliga avgifter De årliga avgifterna regleras i tryggandelagen, 20 § tredje stycket stiftelseförordningen (1995:1280) och 13 § förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. En pensionsstiftelses årliga avgift till den behöriga länsstyrelsen uppgår i dag till 600 kronor. Länsstyrelsen i Stockholm uppger i sitt remissyttrande att kostnaden för den tillsyn som tillsynsmyndigheten utövar i dag överstiger de avgifter som betalas in av pensionsstiftelserna. Med hänsyn till att de nu aktuella lagförslagen inte bedöms påverka länsstyrelsernas arbetsbörda bedömer regeringen att det inte finns skäl att inom ramen för detta ärende behandla frågan om avgiftens storlek. Pensionsstiftelser som tryggar utfästelser för minst 100 personer, eller som valt att frivilligt tillämpa tjänstepensionsregelverket, betalar en årlig avgift till Finansinspektionen på 15 000 kronor. 15.9 Konsekvenser för domstolarna Förslagen i propositionen innebär att pensionsstiftelserna kommer att omfattas av fler bestämmelser än tidigare. Det kan i sin tur innebära att tillsynsmyndigheterna fattar fler beslut som rör enskilda pensionsstiftelser. Sådana beslut kan överklagas, vilket kan leda till fler mål i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Tillsyn över att kvalitativa bestämmelser följs kan i första hand antas bedrivas genom en dialog mellan tillsynsmyndigheterna och de enskilda pensionsstiftelserna. I många fall kan uppkomna frågor lösas utan att det blir nödvändigt att vidta åtgärder i form av beslut som kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Förslagen kan inte antas leda till en anhopning av nya mål som avser pensionsstiftelser i domstolarna. Eventuella överklaganden kan i stället antas vara utspridda över tiden. Därmed bedömer regeringen att mål i allmän förvaltningsdomstol föranledda av ett ökat antal överklagade beslut kan hanteras inom de allmänna förvaltningsdomstolarnas befintliga ekonomiska ramar. 15.10 Samhällsekonomiska konsekvenser Den beräkningsbara totala kostnaden med anledning av förslagen i propositionen uppgår till omkring 6,4 miljoner kronor första året, därefter 3,7 miljoner kronor årligen, utom vart tredje år då kostnaden uppgår till 4,9 miljoner kronor. Denna kostnad får anses vara liten i förhållande till storleken på pensionsavsättningarna och den förstärkning av konsumentskyddet som uppnås genom regleringen. Förslagen i propositionen kan medföra ett ökat behov av tillsynsåtgärder, i första hand från Finansinspektionens sida. Tillsynen finansieras genom årliga avgifter som betalas av pensionsstiftelserna, se avsnitt 15.8 ovan. Storleken på de årliga avgifterna är framför allt en fråga för regeringen och de berörda myndigheterna. De föreslagna nya reglerna kan inte antas leda till några störningar på de finansiella marknaderna. Över tiden kan efterfrågan på vissa tillgångar såsom aktier, obligationer och fastigheter öka något. Eftersom pensionsstiftelserna utgör en liten andel av den totala tjänstepensionsmarknaden, torde denna efterfrågan inte vara prisdrivande i någon märkbar omfattning. De föreslagna bestämmelserna om företagsstyrning kan antas leda till att pensionsstiftelserna fattar välunderbyggda och långsiktiga investeringsbeslut. Detta kan i sin tur bidra till ökad finansiell stabilitet och minska risken för att tillgångarna i pensionsstiftelserna är otillräckliga för att infria pensionsutfästelserna till dem som omfattas av tryggandet i pensionsstiftelserna. Sammantaget kan förslagen antas leda till ett stärkt konsumentskydd och i viss mån en ökad finansiell stabilitet. Därmed kan förslagen antas ha positiva samhällsekonomiska konsekvenser. 16 Författningskommentar 16.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. 4 a § I paragrafen, som är ny, definieras reglerad marknad, MTF-plattform och OTF-plattform. Paragrafen genomför artikel 6.14-6.16 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.3. Begreppen reglerad marknad, MTF-plattform och OTF-plattform har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Med reglerad marknad avses därmed, något förenklat, ett multilateralt system inom EES som möjliggör handel med finansiella instrument, t.ex. aktier, i enlighet med särskilda regler. Med MTF-plattform avses ett multilateralt system inom EES som sammanför flera tredjeparters köp- och säljintressen i finansiella instrument - inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler - så att det leder till ett kontrakt. Med OTF-plattform avses ett multilateralt system inom EES som inte är en reglerad marknad eller en MTF-plattform, och inom vilket flera tredjeparters köp- och säljintressen i obligationer, strukturerade finansiella produkter, utsläppsrätter eller derivat kan interagera inom systemet så att det leder till ett kontrakt. Begreppen reglerad marknad, MTF-plattform och OTF-plattform har betydelse för bestämmelserna om placeringar i 10 b § andra stycket. Begreppet reglerad marknad används även i 10 e, 10 i och 10 j §§. 9 a § I paragrafen anges vilka bestämmelser som är tillämpliga på olika pensionsstiftelser. Paragrafen genomför artikel 5 första stycket i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. I första stycket anges att vissa bestämmelser i lagen endast ska gälla för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen. Det gäller bestämmelserna om aktsamma placeringar (10 a § andra stycket och 10 b-10 d §§) och de allmänna bestämmelserna om företagsstyrning (16 b §). Med personer avses arbetstagare eller arbetstagares efterlevande enligt 9 § första stycket. Andra stycket motsvarar det hittillsvarande första stycket och innehåller de bestämmelser som, utöver de bestämmelser som anges i första stycket, ska tillämpas av pensionsstiftelser som tryggar utfästelser för minst 100 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen. Det gäller bestämmelserna om vissa skyldigheter för institutionella investerare (10 e-10 k §§), bestämmelserna om information (10 l och 10 n §§), bestämmelserna om upplåningsbegränsning och förbud mot ställande av säkerhet för tredje man (11 § fjärde och femte styckena), bestämmelserna om gränsöverskridande verksamhet (15 a-15 d §§) och de särskilda bestämmelserna om företagsstyrning och uppdragsavtal (16 a, 16 c-16 j och 16 l §§). Tredje stycket motsvarar det hittillsvarande andra stycket och innebär att en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till färre än 16 personer eller färre än 100 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen kan besluta att tillämpa bestämmelserna som anges i första och andra styckena. Det är endast möjligt att välja att tillämpa bestämmelserna både i första och andra styckena. En pensionsstiftelse som har beslutat att tillämpa de aktuella bestämmelserna ska genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen. 10 a § Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om placering och förvaring av en pensionsstiftelses tillgångar. Ändringarna genomför artiklarna 19.1, 33.8, 34.5 a-c och 35.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2, 9.3 och 9.5. I första stycket införs grundläggande krav på förvaring av pensionsstiftelses tillgångar. Tillgångarna ska förvaras på ett sådant sätt att de alltid är identifierbara och åtkomliga för stiftelsen. Kravet på att en tillgång ska vara identifierbar kan uppfyllas genom att pensionsstiftelsen för en förteckning över sina tillgångar på det sätt som anges i artikel 34.5 b i andra tjänstepensionsdirektivet, eller genom att tillgångarna förs in i ett oberoende konto- eller registersystem i pensionsstiftelsens namn. I andra stycket ändras hänvisningarna med anledning av de ändringar som görs i paragrafen och de nya paragrafer som införs. 10 b § Paragrafen, som är ny, innehåller grundläggande bestämmelser om aktsamhet vid placeringar samt en bestämmelse om att en pensionsstiftelse vid placeringsbeslut får ta hänsyn till hållbarhetsfaktorer. Paragrafen genomför artikel 19.1 första stycket a-d och f i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 9.3. I första stycket uttrycks det grundläggande kravet på aktsamhet vid placeringar för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 16 arbetstagare eller deras efterlevande och pensionsstiftelser som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen. Bestämmelsen motsvarar hittillsvarande 10 a § tredje stycket första och andra meningarna. I andra stycket anges att pensionsstiftelsens tillgångar till övervägande del ska placeras på reglerade marknader. Med reglerad marknad avses enligt 4 a § detsamma som i definitionen i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden (se författningskommentaren till 4 a §). I andra stycket anges även att placeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska hållas på aktsamma nivåer. Med reglerad marknad, MTF-plattform och OTF-plattform avses det som i artikel 19.1 första stycket d i andra tjänstepensionsdirektivet benämns reglerade finansmarknader. Med MTF-plattform och OTF-plattform avses enligt 4 a § detsamma som i definitionerna i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden (se författningskommentaren till 4 a §). I tredje stycket anges att pensionsstiftelsen får beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer (hållbarhetsfaktorer) i sina placeringsbeslut. Det är alltså tillåtet att, inom ramen för aktsamhetsprincipen, ta hänsyn till hållbarhetsfaktorer utöver de rent ekonomiska faktorerna vid placeringsbeslut. Det faktum att bestämmelsen endast gäller pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 16 arbetstagare eller deras efterlevande och pensionsstiftelser som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen innebär inte att andra pensionsstiftelser är förhindrade att ta hänsyn till hållbarhetsfaktorer. Hittillsvarande 10 b § får ny beteckning (16 f §) och delvis ändrad lydelse. 10 c § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en pensionsstiftelses placeringar i uppdragsgivande företag, dvs. i det företag som är arbetsgivare och som tryggar tjänstepensioner genom överföringar till pensions-stiftelsen. Paragrafen genomför artikel 19.1 första stycket g och andra stycket i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 9.3. Första stycket motsvarar hittillsvarande 10 a § tredje stycket tredje meningen. Hänvisningen till 9 a § innebär att bestämmelsen gäller för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 16 arbetstagare eller deras efterlevande, till skillnad från hittillsvarande lydelse, som endast gäller för pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till minst 100 sådana personer. Hänvisningen innebär också att bestämmelsen gäller för pensionsstiftelser som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen. I andra stycket finns en definition av uttrycket grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning som motsvarar definitionen i hittillsvarande 10 a § tredje stycket 2. I tredje stycket anges att begränsningen för placeringar i uppdragsgivande företag inte gäller sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för. Bestämmelsen motsvarar hittillsvarande 10 a § fjärde stycket. Hittillsvarande 10 c § upphävs. 10 d § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en pensionsstiftelses användning av optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument i sin placeringsverksamhet. Paragrafen genomför artikel 19.1 första stycket e i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.3. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 10 a § femte stycket. Hänvisningen till 9 a § innebär att bestämmelsen gäller för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 16 arbetstagare eller deras efterlevande, till skillnad från hittillsvarande lydelse, som endast gäller för pensionsstiftelser som tryggar pensionsutfästelser till minst 100 sådana personer. Hänvisningen innebär också att bestämmelsen gäller för pensionsstiftelser som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen. Hittillsvarande 10 d § får ny beteckning (10 l §) och delvis ändrad lydelse. 10 e § Paragrafen behandlar skyldigheten för en pensionsstiftelse att anta principer för sitt aktieägarengagemang. Bestämmelserna gäller för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer och för pensionsstiftelser som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Ändringarna i första stycket är följdändringar med anledning av ändringarna i 9 a § och av att det införs en definition av begreppet reglerad marknad i 4 a §. Att ordet bolagsstyrning används i andra stycket 1 i stället för företagsstyrning beror på att paragrafens tillämpningsområde är begränsat till bolag. 10 i § Paragrafen behandlar skyldigheten för en pensionsstiftelse att redogöra för inslag i sin aktieinvesteringsstrategi. Bestämmelserna gäller för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer och för pensionsstiftelser som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Ändringarna är följdändringar med anledning av ändringarna i 9 a § och av att det införs en definition av begreppet reglerad marknad i 4 a §. 10 j § Paragrafen behandlar skyldigheten för en pensionsstiftelse att redogöra för inslag i sina överenskommelser med kapitalförvaltare. Bestämmelserna gäller för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer och för pensionsstiftelser som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. I första stycket görs följdändringar med anledning av ändringarna i 9 a § och av att det införs en definition av begreppet reglerad marknad i 4 a §. Det görs även språkliga ändringar. 10 l § Paragrafen, som får en ny beteckning, innehåller bestämmelser om vilken information som en pensionsstiftelse ska lämna till personer som den tryggar utfästelser om pension till. Bestämmelsen genomför artiklarna 37.1 a och c och 44 a och b i andra tjänstepensionsdirektivet. Bestämmelsen genomför även delvis artikel 36.2. Övervägandena finns i avsnitten 11.1, 11.2, 11.6 och 11.7. I första stycket, som delvis överensstämmer med vad som hittills gällt enligt 10 d § första stycket, anges att en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 arbetstagare eller deras efterlevande ska lämna information om stiftelsen och dess verksamhet till de arbetstagare och arbetstagares efterlevande som har en pensionsförmån som tryggas av stiftelsen. Skyldigheten gäller även för en pensionsstiftelse som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen. Att kravet endast gäller sådana stiftelser följer av hänvisningen till 9 a § andra och tredje styckena. Skyldigheten omfattar endast sådan information som de som omfattas av en förmån behöver. Även om pensionsstiftelsen är ytterst ansvarig för att informationen lämnas finns, som hittills gällt, inget hinder mot att denna uppgift delegeras (se även prop. 2004/05:165 s. 153). I stycket görs redaktionella ändringar. I andra stycket, som är nytt, anges att den person som en pensionsstiftelse tryggar en utfästelse om pension till, efter begäran, har rätt att få del av stiftelsens senaste årsredovisning och placeringsriktlinjerna. Tredje stycket, som motsvarar det hittillsvarande andra stycket i 10 d §, innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilken information som en pensionsstiftelse ska lämna. I stycket görs språkliga ändringar. I fjärde stycket, som är nytt, finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om hur en pensionsstiftelse ska lämna information. Genom bemyndigandet i tredje stycket och verkställighetsföreskrifter skapas utrymme för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivets nya och i förhållande till första tjänstepensionsdirektivet mer detaljerade bestämmelser för informationslämnande i föreskrifter på lägre nivå än lag (artiklarna 36.2 och 37.1 a och c). Detta gäller både vilken information som ska lämnas och hur detta ska ske. 10 m § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om vilken information som en arbetsgivare ska lämna till de personer som den tryggar utfästelser om pension till i en pensionsstiftelse och om pensionsbesked. Bestämmelsen genomför artiklarna 37.1 b, e, f, i och j, 37.3 första meningen, 37.4, 38.1-38.5, 39.1 a- h, 40.1 a, b och d, 42, 43.1 och 43.2. Bestämmelsen genomför även delvis artikel 36.2. Övervägandena finns i avsnitten 11.1, 11.3, 11.5 och 11.6. I första stycket, som delvis motsvarar hittillsvarande 10 d § första stycket andra meningen, anges vilken information som en arbetsgivare ska lämna till arbetstagare och arbetstagares efterlevande som omfattas av en pensionsförmån som tryggas av en pensionsstiftelse. Ändringen innebär att en arbetsgivare, utöver att lämna information om de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna, också ska lämna information om villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling samt utbetalningsalternativ inför pensioneringen. Skyldigheten avser bara den information som en arbetstagare och arbetstagares efterlevande behöver. Hänvisningarna till 9 a § andra och tredje styckena innebär att detta endast gäller för arbetsgivare som tryggar utfästelser i pensionsstiftelser med förmåner till minst 100 arbetstagare eller deras efterlevande och i pensionsstiftelser som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen. Enligt andra stycket ska arbetsgivaren årligen upprätta ett pensionsbesked för arbetstagare och deras efterlevande som omfattas av en pensionsförmån som tryggas av en stiftelse. Pensionsbeskedet ska innehålla uppgifter om de individuella förmånerna. I pensionsbeskedet ska även finnas en upplysning om var en arbetstagare och arbetstagares efterlevande kan vända sig för ytterligare information om pensionerna. På samma sätt som gäller enligt första stycket gäller skyldigheten bara den information som en arbetstagare och arbetstagares efterlevande behöver. 10 n § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om vilken information som ska lämnas till dem som erbjuds pensionsförmåner. Bestämmelsen genomför artikel 41.1 a-d och 41.3 a-d. Bestämmelsen genomför även delvis artikel 36.2. Övervägandena finns i avsnitt 11.4. Enligt paragrafen ska en pensionsstiftelse lämna samma information till den som erbjuds pensionsförmåner som till den som omfattas av en pensionsförmån. En arbetsgivare ska lämna information om villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling samt om överenskommelserna som ligger till grund för pensionerna till dem som erbjuds en pensionsförmån. Av hänvisningen till 9 a § andra och tredje styckena följer att skyldigheten att lämna information till dem som erbjuds pensionsförmåner endast gäller för en sådan pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer, för en pensionsstiftelse som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten enligt 31 § fjärde stycket andra meningen och för arbetsgivare vars utfästelse om pension tryggas i sådana stiftelser. 11 § I paragrafen regleras bl.a. vilka möjligheter en sådan pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer har att ta upp eller ta över penninglån. Bestämmelserna gäller även för de pensionsstiftelser som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Ändringarna i fjärde och femte styckena är följdändringar med anledning av ändringarna i 9 a §. Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga. 15 a § Paragrafen innehåller bestämmelser om pensionsstiftelsers rätt att driva gränsöverskridande verksamhet. Ändringarna i paragrafen genomför artiklarna 5, 6.19, 11.1 och 11.2 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 5.2, 8.1 och 8.2. Genom hänvisningen i första stycket till 9 a § andra och tredje styckena framgår att det endast är pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer och pensionsstiftelser som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten om att de frivilligt valt att tillämpa paragrafen som får driva gränsöverskridande verksamhet. Den nya lydelsen medför ingen ändring i sak. I stycket förtydligas också att pensionsstiftelser får driva gränsöverskridande verksamhet endast om Finansinspektionen godkänner det. Inte heller denna ändring innebär någon ändring i sak. I andra stycket, som är nytt, genomförs andra tjänstepensionsdirektivets definition av gränsöverskridande verksamhet (artikel 6.19). Definitionen i paragrafen är anpassad till den verksamhet som pensionsstiftelser bedriver, dvs. tryggande av pensionsutfästelser. Definitionen innebär att det som är avgörande för om verksamheten är gränsöverskridande är om den arbetsgivare som gör inbetalningar till pensionsstiftelsen för berörda arbetstagare ska tillämpa en annan social- och arbetsmarknadslagstiftning i fråga om tjänstepensionerna än den som är tillämplig i Sverige. Det kan därmed i undantagsfall vara fråga om gränsöverskridande verksamhet även om både pensionsstiftelsen och arbetsgivaren har hemvist i Sverige. Normalt behöver uppgiften om vilken lagstiftning som ska tillämpas komma från arbetsgivaren. Att detta är avsikten framgår uttryckligen av andra tjänstepensionsdirektivet. När det gäller vad som avses med social- och arbetsmarknadslagstiftning finns viss ledning i prop. 2004/05:165 s. 242 f. 15 b § Paragrafen innehåller bestämmelser om pensionsstiftelsernas skyldighet att underrätta Finansinspektionen om gränsöverskridande verksamhet. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 11.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. Bestämmelserna i paragrafen förenklas något i enlighet med hur skyldigheten att anmäla gränsöverskridande verksamhet uttrycks i andra tjänstepensionsdirektivet. Någon ändring i sak är inte avsedd. Enligt punkt 1 ska underrättelsen innehålla uppgift om arbetsgivarens namn och hemvist. I likhet med det som hittills gällt är det den arbetsgivare som ska göra inbetalningar till pensionsstiftelsen som avses. Med hemvist avses i detta fall arbetsgivarens huvudsakliga förvaltningsort. Förteckningen över vad en underrättelse ska innehålla utökas med en ny punkt, punkt 2, om vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som reglerar förhållandet mellan arbetsgivaren och berörda arbetstagare. Med social- och arbetsmarknadslagstiftning avses detsamma som i definitionen av gränsöverskridande verksamhet i 15 a §, se författningskommentaren till den paragrafen. Det är alltså den lagstiftning som ska tillämpas i fråga om tjänstepensionerna som avses. Det land vars lagstiftning ska tillämpas benämns värdlandet. 15 c § Paragrafen behandlar Finansinspektionens hantering av en anmälan om gränsöverskridande verksamhet och tidsfrister för att inleda gränsöverskridande verksamhet. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 11.4, 11.5, 11.8 och 11.9 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 8.3 och 8.4. Ändringen i första stycket innebär att Finansinspektionen ska lämna meddelande till den behöriga myndigheten i värdlandet. Vad som avses med värdlandet anges i 15 b § 2. Andra stycket ändras på så sätt att ett meddelade om en underrättelse om gränsöverskridande verksamhet enligt första stycket ska lämnas om Finansinspektionen bedömer att förutsättningarna enligt punkterna 1-3 är uppfyllda. Punkt 3 ändras på så sätt att det förtydligas att prövningen ska omfatta den som ska leda den planerade verksamheten och att även dennes erfarenhet ingår i bedömningen. I fjärde stycket förtydligas att Finansinspektionens underrättelse avser innehållet i de verksamhetsbestämmelser som inspektionen får information om. Enligt den andra meningen, som är ny, ska Finansinspektionen underrätta pensionsstiftelsen om ändringar i verksamhetsbestämmelserna om inspektionen får information om sådana ändringar. I tredje meningen ändras den angivna tidsfristen för när verksamheten får inledas till sex veckor. Ändringen i femte stycket innebär att Finansinspektionen ska meddela beslut inom angiven tidsfrist oavsett vad som är anledningen till att myndigheten inte lämnar ett meddelande till den behöriga myndigheten i värdlandet. Med någon annan anledning avses t.ex. att inspektionen av formella skäl inte gör någon prövning i sak eller att inspektionen inte hinner fatta beslut inom angiven tidsfrist. Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga. 16 a § Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på ledamöter och suppleanter i en pensionsstiftelses styrelse. Paragrafen genomför artikel 22.1 a i i andra tjänstepensionsdirektivet. Ändringarna i första stycket är följdändringar med anledning av ändringarna i 9 a §. 16 b § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om företagsstyrningssystem i en pensionsstiftelse. I paragrafen genomförs artiklarna 21.1, 21.2 och 23.3 g i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.1. I första stycket anges att en pensionsstiftelse ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer att verksamheten styrs på ett sunt och ansvarsfullt sätt. Systemet ska regelbundet ses över internt (artikel 21.1 i andra tjänstepensionsdirektivet). Detta innebär att pensionsstiftelsen ska ha en tillfredsställande och transparent organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämplig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare (artikel 21.1). Företagsstyrningssystemet ska beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer i samband med investeringstillgångar vid investeringsbeslut (artikel 21.1). För dessa stiftelser gäller också att företagsstyrningen av ersättningar och deras övervakning ska vara tydlig, transparent och effektiv (artikel 23.3 g). Genom hänvisningen till 9 a § följer att kraven gäller för de pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 16 arbetstagare eller arbetstagares efterlevande. För de pensionsstiftelser som tryggar utfästelser till minst 100 personer finns ytterligare krav på företagsstyrningssystemet i 16 c-16 j och 16 l §§. Detta gäller krav på riskhanteringssystem, internkontrollsystem, centrala funktioner, styrdokument, egen riskbedömning och uppdragsavtal. I andra stycket anges att företagsstyrningssystemet ska vara utformat så att det står i proportion till verksamhetens art, omfattning och komplexitet. Denna proportionalitetsregel liknar andra motsvarande bestämmelser som finns på det finansmarknadsrättsliga området (se t.ex. 4 kap. 5 § försäkringsrörelselagen och 8 kap. 6 § lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden). Proportionalitetsprincipen ska gälla för alla delar av företagsstyrningssystemet och påverkar därmed bl.a. de krav som ställs på en pensionsstiftelses riskhanteringssystem, internkontrollsystem, centrala funktioner, styrdokument, placeringsriktlinjer, egen riskbedömning och uppdragsavtal. 16 c § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en pensionsstiftelses riskhanteringssystem och riskhanteringsfunktion. Paragrafen genomför artikel 25 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 10.3.1 och 10.3.2. En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 arbetstagare eller deras efterlevande eller som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen ska enligt första stycket ha ett riskhanteringssystem och en riskhanteringsfunktion. Att kravet endast gäller sådana stiftelser följer av hänvisningen till 9 a § andra och tredje styckena. Riskhanteringssystemet och riskhanteringsfunktionen ingår i en pensionsstiftelses företagsstyrningssystem (se författningskommentaren till 16 b § första stycket). Därmed gäller att riskhanteringssystemet och riskhanteringsfunktionen ska stå i proportion till verksamhetens art, omfattning och komplexitet (se författningskommentaren till 16 b § andra stycket). I andra stycket anges vad riskhanteringssystemet ska omfatta. Riskhanteringssystemet ska omfatta lämpliga processer och rutiner för att identifiera, hantera och rapportera de väsentliga riskerna i verksamheten. Systemet ska även omfatta de delar av stiftelsens verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Riskhanteringssystemet ska vara integrerat i pensionsstiftelsens organisations- och beslutsstruktur. Tredje stycket innehåller bestämmelser om riskhanteringsfunktionen. Riskhanteringsfunktionen i en pensionsstiftelse ska på ett objektivt sätt bistå styrelsen i de uppgifter som utförs inom riskhanteringssystemet. Funktionen ska också regelbundet rapportera väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till styrelsen. 16 d § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om en pensionsstiftelses internkontrollsystem och internrevisionsfunktion. Paragrafen genomför artiklarna 21.4 och 26 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 10.4.1 och 10.4.2. En pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 arbetstagare eller deras efterlevande eller som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen ska enligt första stycket ha ett internkontrollsystem och en internrevisionsfunktion. Att kravet endast gäller sådana stiftelser följer av hänvisningarna till 9 a § andra och tredje styckena. Internkontrollsystemet och internrevisionsfunktionen ingår i en pensionsstiftelses företagsstyrningssystem (se författningskommentaren till 16 b § första stycket). Därmed gäller att internkontrollsystemet och internrevisionsfunktionen ska stå i proportion till verksamhetens art, omfattning och komplexitet (se författningskommentaren till 16 b § andra stycket). I andra stycket anges vad internkontrollsystemet ska omfatta. En pensionsstiftelses internkontrollsystem ska omfatta stiftelsens förvaltning, redovisning och ramar för internkontrollen. Systemet ska även omfatta de delar av stiftelsens verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Tredje stycket innehåller bestämmelser om internrevisionsfunktionen. Internrevisionsfunktionen i en pensionsstiftelse ska på ett objektivt sätt utvärdera internkontrollsystemet. Internrevisionsfunktionen ska även utvärdera andra delar av företagsstyrningssystemet, vilken innefattar både riskhanteringssystemet och riskhanteringsfunktionen. Utvärderingen ska även gälla de delar av stiftelsens verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Funktionen ska också regelbundet rapportera väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till styrelsen. I fjärde stycket anges att den som utför arbete inom internrevisionsfunktionen inte får utföra uppgifter i den verksamhet som utvärderas. Detta innebär t.ex. att den som utför arbete i internrevisionsfunktionen inte får utföra arbete i riskhanteringsfunktionen. 16 e § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om personer som utför arbete i en pensionsstiftelses riskhanteringsfunktion och internrevisionsfunktion. Paragrafen genomför artiklarna 22.1 a ii och iii och b, 24.4 och 24.5 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.6. Första stycket innehåller lämplighetskrav för dem som utför arbete inom riskhanteringsfunktionen och internrevisionsfunktionen. Begreppet utför arbete omfattar även dem som ansvarar för någon av funktionerna. De som ska utföra arbete inom dessa funktioner ska ha de insikter och den erfarenhet som krävs för att utföra funktionens uppgifter samt i övrigt vara lämpliga för uppgiften. Kraven på insikt och erfarenhet gäller endast i förhållande till de uppgifter som de faktiskt ska utföra i funktionen. På samma sätt som gäller för styrelseledamöter och suppleanter enligt 16 a § första stycket ska bedömningen av dem som ska utföra centrala funktioner göras individuellt och det ska inte tas hänsyn till vilka kunskaper som andra som utför arbete inom funktionen har. I 16 d § fjärde stycket finns ett ytterligare krav, nämligen att den som utför arbete inom internrevisionsfunktionen inte får utföra arbete i den verksamhet som ska utvärderas. Av andra stycket följer att de som utför arbete i riskhanteringsfunktionen och internrevisionsfunktionen i vissa fall ska underrätta Finansinspektionen om de upptäcker allvarligare missförhållanden inom sin funktion. En skyldighet att underrätta Finansinspektionen infaller först efter det att pensionsstiftelsens styrelse har informerats om missförhållandena och styrelsen trots detta inte har vidtagit lämpliga åtgärder inom skälig tid. De missförhållanden som är så allvarliga är om det har upptäckts att det finns en betydande risk att pensionsstiftelsen inte kommer att uppfylla ett väsentligt krav enligt lag och detta kan få väsentlig påverkan för de personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till, andra stycket 1. En skyldighet att underrätta Finansinspektionen kan även infalla om det inom funktionen har konstaterats att det förekommit en väsentlig överträdelse av lag eller andra bestämmelser som gäller för pensionsstiftelsens verksamhet, andra stycket 2. 16 f § Paragrafen, som får en ny beteckning, innehåller bestämmelser om placeringsriktlinjer. Paragrafen genomför delar av artikel 30 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.12. En pensionsstiftelse ska, på samma sätt som hittills gällt, upprätta och följa placeringsriktlinjer. I första stycket införs en ny bestämmelse om att en pensionsstiftelse också ska offentliggöra sina placeringsriktlinjer. Kravet i paragrafen på att upprätta, följa och offentliggöra placeringsriktlinjer gäller endast för pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 arbetstagare eller arbetstagares efterlevande och pensionsstiftelser som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen, vilket följer av hänvisningen till 9 a § andra och tredje styckena. Som hittills gällt ska placeringsriktlinjerna innehålla principerna för placering av samtliga tillgångar. Bemyndigandena i första och andra styckena flyttas till en ny bestämmelse, se 16 i §. Övriga ändringar i paragrafen är endast språkliga. 16 g § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om styrdokument (riktlinjer). Paragrafen genomför artiklarna 21.5, 23.1 och 23.3 e i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen genomför även delar av artikel 21.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.8. Enligt första stycket ska en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 arbetstagare eller deras efterlevande eller som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen upprätta och följa riktlinjer för riskhantering, internrevision och verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Att kravet endast gäller en sådan stiftelse följer av hänvisningen till 9 a § andra och tredje styckena. Detta stycke genomför delar av artikel 21.3 i andra tjänstepensionsdirektivet. Enligt andra stycket ska pensionsstiftelsen upprätta och vid behov följa en beredskapsplan. Beredskapsplanen ska säkerställa att verksamheten kan bedrivas kontinuerligt. Detta stycke genomför artikel 21.5 i andra tjänstepensionsdirektivet. I tredje stycket anges att pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy. Ersättningspolicyn ska omfatta de personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten. Även ersättningar till dem som genom ett uppdragsavtal utför sådana uppgifter ska enligt direktivet omfattas, såvida inte dessa uppdragstagare omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), dvs. UCITS-direktivet, Solvens II-direktivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, dvs. AIFM-direktivet, Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, dvs. kapitaltäckningsdirektivet, eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, dvs. MiFID II. Detta stycke genomför artikel 23.1 och 23.3 e i andra tjänstepensionsdirektivet. 16 h § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om placeringsriktlinjer och styrdokument. Paragrafen genomför artikel 23.3 f i andra tjänstepensionsdirektivet. Paragrafen genomför även delvis artiklarna 21.3 och 30 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 10.8 och 10.12. Enligt paragrafen gäller att placeringsriktlinjerna och styrdokumenten ska antas av styrelsen och ses över vid behov. En översyn ska dock ske minst vart tredje år. Detta överensstämmer i huvudsak med vad som hittills gällt för pensionsstiftelser i fråga om placeringsriktlinjer (hittillsvarande 10 c §). Bestämmelserna om styrdokument innebär helt nya krav för de pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 arbetstagare eller deras efterlevande. 16 i § Paragrafen, som är ny, innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att få meddela föreskrifter inom de angivna områdena. Övervägandena finns i avsnitten 10.8 och 10.12. Punkt 1 avser innehållet i de placeringsriktlinjer och redogörelsen för de konsekvenser som dessa riktlinjer får som en pensionsstiftelse ska upprätta enligt 16 f §. Detta överensstämmer med vad som hittills gällt för pensionsstiftelser (10 b § första och andra styckena). Genom bemyndigandet finns även utrymme för att genomföra delar av artikel 30 i andra tjänstepensionsdirektivet. Punkt 2 avser innehållet i de styrdokument som en pensionsstiftelse ska upprätta enligt 16 g §. Genom bemyndigandet skapas utrymme för att genomföra andra tjänstepensionsdirektivets mer detaljerade bestämmelser om vad ersättningspolicyn ska innehålla i föreskrifter på lägre nivå än lag i de delar direktivets bestämmelser är relevanta för pensionsstiftelser (artikel 23.3 a-d). 16 j § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om egen riskbedömning. Paragrafen genomför artikel 28 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.10. Enligt första stycket ska en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 arbetstagare eller deras efterlevande eller som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen genomföra en egen riskbedömning avseende de risker som verksamheten är utsatt för på kort och lång sikt. Att kravet endast gäller sådana stiftelser följer av hänvisningen till 9 a § andra och tredje styckena. Den egna riskbedömningen ska dokumenteras och sedan beaktas när stiftelsen fattar strategiska beslut. Andra stycket anger vad den egna riskbedömningen ska innehålla. En pensionsstiftelses egna riskbedömning ska behandla hur stiftelsen beaktar den egna riskbedömningen i sitt beslutsfattande, riskhanteringssystemets effektivitet, de operativa riskerna, hur intressekonflikter förebyggs om en arbetsgivare utför uppgifter åt stiftelsen, risker avseende hållbarhetsfaktorer om dessa beaktas i stiftelsens investeringsbeslut, och metoden för genomförande av den egna riskbedömningen. Detta motsvarar i huvudsak vad som anges i artikel 28.2 i andra tjänstepensionsdirektivet efter anpassning till de risker som en pensionsstiftelses verksamhet faktiskt är utsatt för. Enligt tredje stycket ska en pensionsstiftelse genomföra den egna riskbedömningen vart tredje år, eller utan dröjsmål vid en väsentlig förändring av riskerna. 16 k § Paragrafen, som är ny, innehåller grundläggande bestämmelser om uppdragsavtal. Paragrafen genomför artikel 31.1, 31.2, 31.4 och 31.5 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.13.1. I första stycket anges att en pensionsstiftelse får uppdra åt någon annan att utföra visst arbete och vissa funktioner som ingår i stiftelsens verksamhet för tryggande av tjänstepension, dvs. uppdragsavtal. Detta gäller för samtliga pensionsstiftelser och påverkas inte av hur många som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till. Med uppdragsavtal avses de avtal som direkt rör en pensionsstiftelses verksamhet för tryggande av tjänstepension, t.ex. avtal som rör investeringsverksamheten eller någon av de centrala funktionerna. Avtal för operativa tjänster, t.ex. säkerhets- och underhållspersonal omfattas inte (skäl 61 i andra tjänstepensionsdirektivet). Ett uppdragsavtal inskränker inte en pensionsstiftelses ansvar enligt lagen. Enligt andra stycket ska en pensionsstiftelse, oavsett hur många som den tryggar utfästelser om pension till, säkerställa att den verksamhet som omfattas av uppdragsavtal fungerar tillfredsställande. Detta ska ske dels genom ett omsorgsfullt val av uppdragstagare, dels genom att stiftelsen löpande följer upp den verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. I tredje stycket finns formkrav för uppdragsavtal. Formkraven gäller för alla pensionsstiftelser. Ett uppdragsavtal ska vara skriftligt och tydligt ange både pensionsstiftelsens och uppdragstagarens skyldigheter och rättigheter. 16 l § Paragrafen, som är ny, innehåller särskilda bestämmelser om uppdragsavtal. Paragrafen genomför artikel 31.3 och 31.6 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.13.2. I första stycket finns särskilda krav för att en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 arbetstagare eller deras efterlevande eller som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen ska få ingå uppdragsavtal. Att kraven gäller endast sådana pensionsstiftelser framgår av hänvisningen till 9 a § andra och tredje styckena. Sådana stiftelser får inte ingå ett uppdragsavtal om kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras, de operativa riskerna ökar väsentligt, tillsynsmyndighetens eller Finansinspektionens möjligheter att utöva tillsyn försämras eller verksamheten inte kan drivas kontinuerligt. Pensionsstiftelsen ska enligt andra stycket underrätta Finansinspektionen innan ett uppdragsavtal börjar gälla. Om det inträffar väsentliga förändringar som rör den verksamhet som omfattas av avtalet, ska stiftelsen snarast möjligt anmäla detta till Finansinspektionen. Det är endast de avtal som direkt rör en pensionsstiftelses verksamhet för tryggande av tjänstepension som en pensionsstiftelse ska underrätta Finansinspektionen om (se författningskommentaren till 16 k §). 30 § I paragrafen regleras vilka bestämmelser som personalstiftelser ska tillämpa. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Ändringarna i paragrafen innebär att personalstiftelser inte omfattas av de bestämmelser om aktsamhetsprincipen och krav på styrelseledamöter och suppleanter som följer av andra tjänstepensionsdirektivet. Det görs även språkliga ändringar. 31 § I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn över pensionsstiftelser. Paragrafen genomför artikel 9.1 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 13.1. I första stycket införs en upplysning om lagstöd och i övrigt görs språkliga ändringar. Även i tredje stycket görs språkliga ändringar. I andra och fjärde styckena görs följdändringar med anledning av att bestämmelsen i hittillsvarande 9 a § första stycket förs över till 9 a § andra stycket. Femte stycket delas upp i två stycken och reglerar därefter endast förfarandet när en pensionsstiftelse inte längre tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer. I övrigt görs följdändringar med anledning av att bestämmelsen i hittillsvarande 9 a § första stycket förs över till 9 a § andra stycket. Det görs även språkliga ändringar. I sjätte stycket, som är nytt, regleras förfarandet när en pensionsstiftelse som har anmält att den beslutat att tillämpa bestämmelserna som anges i 9 a § första och andra styckena inte längre vill tillämpa de aktuella bestämmelserna. Förfarandet motsvarar det som gäller enligt det hittillsvarande femte stycket. Även om Finansinspektionen beslutar att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa bestämmelserna i 9 a § första och andra styckena på grund av anmälan kan stiftelsen fortfarande behöva tillämpa vissa av bestämmelserna beroende på hur många personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension för. Vid Finansinspektionens prövning enligt femte eller sjätte stycket av om det finns särskilda skäl bör hänsyn tas till bl.a. hur många personer som tryggas av pensionsstiftelsen, hur antalet kan väntas variera över tid och hur mycket kapital som stiftelsen förvaltar (se prop. 2004/05:165 s. 250). Sjunde stycket motsvarar det hittillsvarande sjätte stycket. Åttonde stycket motsvarar det hittillsvarande sjunde stycket och ändras på så sätt att hänvisningen till andra stycket andra meningen ändras till andra stycket. Ändringen innebär att länsstyrelserna är skyldiga att underrätta Finansinspektionen om anmälningar för tillsyn från samtliga pensionsstiftelser och inte enbart anmälningar från sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § andra stycket, dvs. pensionsstiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 arbetstagare eller deras efterlevande. Den utökade underrättelseskyldigheten föranleds av att länsstyrelserna och Finansinspektionen enligt 34 § ska ha ett delat tillsynsansvar över samtliga pensionsstiftelser. I tionde stycket, som motsvarar det hittillsvarande nionde stycket, införs en upplysning om lagstöd och i övrigt görs språkliga ändringar. 34 § Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över pensionsstiftelser. Övervägandena finns i avsnitten 13.1 och 13.3.7. I första stycket anges de bestämmelser i lagen som Finansinspektionen ska utöva tillsyn över och som är föranledda av andra tjänstepensionsdirektivet. Uppräkningen kompletteras med de nya bestämmelser som införs till följd av direktivet. Det görs även en språklig ändring. I första meningen tas hänvisningen till 9 a § bort. Det framgår därmed inte längre av paragrafen vilka pensionsstiftelser som ska tillämpa de angivna bestämmelserna. Ändringen föranleds av att samtliga pensionsstiftelser, i varierande omfattning, ska förvaltas i enlighet med bestämmelser i lagen som har sin grund i andra tjänstepensionsdirektivet. Det är det antal personer som en pensionsstiftelse tryggar utfästelser om pension till som avgör huruvida en viss angiven bestämmelse gäller för stiftelsen. Tillämpningsområdet regleras i respektive paragraf. Omfattningen av Finansinspektionens tillsyn kommer därmed att variera beroende på om en pensionsstiftelse tryggar utfästelser om pension till färre än 16 personer, 16-99 personer eller minst 100 personer. Bestämmelsen i hittillsvarande andra meningen förs över till 34 a § andra stycket. Ändringen i andra stycket innebär att Finansinspektionens samarbetsskyldighet utvidgas till att omfatta även Europeiska kommissionen och Eiopa. Det förtydligas också att samarbetet ska innefatta utbyte av information. Ändringen genomför artikel 60 i andra tjänstepensionsdirektivet. 34 a § Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens tillsyn över vissa pensionsstiftelsers kreditvärderingsförfaranden och användning av hänvisningar i stiftelsens placeringsriktlinjer till kreditbetyg utfärdade av kreditvärderingsinstitut. I första stycket ersätts hänvisningen till 34 § första stycket med en hänvisning till 9 a § andra stycket. Det är en följdändring med anledning av ändringen i 34 § första stycket som innebär att det inte längre av den paragrafen framgår vilka pensionsstiftelser som ska tillämpa de bestämmelser som anges där utan det i stället regleras i 9 a § andra stycket. Enligt andra stycket, som är nytt, ska Finansinspektionen utöva tillsyn enligt första stycket också över pensionsstiftelser som har gjort en anmälan till tillsynsmyndigheten i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen om att de frivilligt beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena (se författningskommentaren till den paragrafen). Bestämmelsen motsvarar hittillsvarande 34 § första stycket andra meningen (se författningskommentaren till den paragrafen). 35 § I paragrafen finns bestämmelser om Finansinspektionens möjligheter att vidta åtgärder mot en pensionsstiftelse och om vissa skyldigheter för styrelsen i en pensionsstiftelse. Övervägandena finns i avsnitten 13.1 och 13.2.1. I andra stycket införs en ny punkt, punkt 4. Ändringen innebär att Finansinspektionen ska förelägga en pensionsstiftelse eller dess styrelse att vidta rättelse om de styrdokument eller den egna riskbedömning som stiftelsen ska anta enligt 16 h § respektive genomföra enligt 16 j § inte är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning (se författningskommentarerna till de paragraferna). I stycket görs även en språklig ändring. Ändringen i tredje stycket är en följdändring med anledning av att Finansinspektionen ska utöva tillsyn över samtliga pensionsstiftelser, i varierande omfattning, och inte enbart sådana stiftelser som avses i hittillsvarande 9 a § första stycket, dvs. stiftelser som tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer (se författningskommentaren till 34 §). Enligt bestämmelsen får Finansinspektionen, om inspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för personer som den tryggar utfästelser om pension till på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen. Genom ändringen kommer detta att gälla samtliga stiftelser, oavsett hur många som de tryggar utfästelser om pension till. Ingen ändring görs i övrigt när det gäller förutsättningarna för att utse en sådan särskild företrädare. I femte stycket ändras hänvisningen till 17 kap. 7 § försäkringsrörelselagen så att den avser den paragrafen i dess helhet och inte bara andra stycket. Finansinspektionen får därmed, när inspektionen anser att det är nödvändigt, rätt att genomföra en platsundersökning hos en pensionsstiftelse. Finansinspektionen får även genomföra en platsundersökning hos ett företag som har fått i uppdrag av en pensionsstiftelse att utföra viss verksamhet eller vissa funktioner, om det behövs för tillsynen över pensionsstiftelsen. Ändringen genomför artiklarna 47.3 och 50 e i andra tjänstepensionsdirektivet. Det görs även en språklig ändring. 16.2 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 30 kap. 4 b § Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess i en statlig myndighets tillståndsgivning och tillsyn över det finansiella området. Genom ändringen i paragrafen genomförs artikel 24.6 i andra tjänstepensionsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.7. Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år. Första stycket ändras på så sätt att sekretess ska gälla även i verksamhet som avser tillsyn över pensionsstiftelser, dvs. tillsyn enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Genom ändringen får de som lämnar uppgifter om en pensionsstiftelse till tillsynsmyndigheten, s.k. visselblåsare, samma skydd som redan gäller inom finansmarknadsområdet. Bestämmelsen saknar skaderekvisit och de uppgifter som lämnas till myndigheten ska därmed hållas hemliga oavsett om någon skada kan befaras uppkomma vid ett utlämnande, s.k. absolut sekretess. Av 30 kap. 30 § första stycket följer att sekretessen har företräde framför meddelarfriheten. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut Sammanfattning av promemorian Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av det andra tjänstepensionsdirektivet I denna promemoria föreslås vissa nya och ändrade regler om pensionsstiftelser i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen). Förslagen gäller i huvudsak regler om investeringar, företagsstyrning och information till de personer som omfattas av pensionsstiftelsers verksamhet (förmånsberättigade) samt vissa övriga frågor. Dessutom föreslås en utvidgning av en sekretessbestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Vidare finns i promemorian förslag till en ny bestämmelse i 5 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (2010:2043). Tryggandelagen Ifråga om pensionsstiftelsers investeringar föreslås att en pensionsstiftelses tillgångar ska förvaras på ett sådant sätt att de alltid är identifierbara och åtkomliga för stiftelsen. Vid en eventuell intressekonflikt ska en investering ske uteslutande i de förmånsberättigades intresse. De samlade tillgångarna i en pensionsstiftelse ska vara lämpliga med hänsyn till behovet av säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet. Investeringarna ska till övervägande del göras i noterade tillgångar. Onoterade tillgångar ska hållas på aktsamma nivåer. En pensionsstiftelse får beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer (hållbarhetsfaktorer) i sina investeringsbeslut. Ifråga om pensionsstiftelsers företagsstyrning föreslås att det gällande kravet att styrelseledamöter och suppleanter individuellt ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas, i stället ska bedömas gemensamt för styrelsen. Vidare föreslås att en pensionsstiftelse, utöver styrelsen, ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer en sund och ansvarsfull styrning av verksamheten. Företagsstyrningssystemet ska bestå av ett riskhanteringssystem och en riskhanteringsfunktion samt av ett internkontrollsystem och en internrevisionsfunktion. En person som ska utföra arbete inom riskhanteringsfunktionen eller internrevisionsfunktionen ska ha de insikter och den erfarenhet som behövs och i övrigt vara lämplig för uppgiften. En pensionsstiftelse ska upprätta och följa styrdokument för verksamheten och genomföra en egen riskbedömning. En pensionsstiftelse ska även upprätta och följa investeringsriktlinjer, en sund ersättningspolicy och en beredskapsplan. En pensionsstiftelse får, under vissa förutsättningar, uppdra åt någon annan att utföra en viss del av verksamheten genom uppdragsavtal. Ifråga om information till de förmånsberättigade föreslås att en pensionsstiftelse, utöver gällande informationskrav, enligt lag ska tillhandahålla sin senaste årsredovisning och investeringsriktlinjerna till en ersättningsberättigad som begär det. Arbetsgivaren ska, utöver gällande informationskrav, lämna information till de förmånsberättigade om villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling, utbetalningsalternativ inför pensioneringen samt ett årligt individuellt pensionsbesked. I övriga frågor föreslås att Finansinspektionens skyldighet att samverka och utbyta information med utländska myndigheter utökas till de EU-myndigheter som är verksamma inom det finansiella området. Möjligheterna att använda en pensionsstiftelses tillgångar till att teckna försäkring ska utvidgas till att även omfatta pensionsförmåner som tecknas i ett av de föreslagna nya tjänstepensionsföretagen och motsvarande utländska tjänstepensionsinstitut inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Offentlighets- och sekretesslagen I fråga om offentlighets- och sekretesslagen föreslås att sekretess ska gälla i en statlig myndighets verksamhet som består i tillsyn enligt tryggandelagen, för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. Sekretessen ska ha företräde framför meddelarfriheten. Försäkringsrörelselagen I fråga om försäkringsrörelselagen föreslås en ny bestämmelse för att genomföra artikel 77e.3 andra stycket i Solvens II-direktivet. Den föreslagna bestämmelsen innehåller, som sin motsvarighet i Solvens II-direktivet, en begränsning när det gäller användning av en s.k. volatilitetsjustering vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar. En sådan justering får enligt den föreslagna bestämmelsen endast användas för valutor och marknader som anges av Europeiska kommissionen i en genomförandeakt. Bestämmelsen införs för att fullt ut genomföra Solvens II-direktivet i Sverige. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring av lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. dels att 15 e § ska upphöra att gälla, dels att nuvarande 10 § ska betecknas 9 b §, dels att 7, 9, 9 a, 10 a-10 d, 15 b, 15 c, 16 a, 30, 31, 34, 34 a och 35 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas 12 nya paragrafer, 10, 10 e, 10 f och 11 a-11 i §§, och närmast före 9 a, 10, 10 d, 11 a, 11 e-11 h, 34 och 35 §§ nya underrubriker av följande lydelse, dels att det närmast före den nya 9 b § ska införas en ny underrubrik som ska lyda "Särskilda bestämmelser om tryggande", dels att det närmast före 11 § ska införas en ny underrubrik som ska lyda "Lån och säkerhet samt förfoganderätt". Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 § Posten avsatt till pensioner får icke minskas under arbetsgivarens pensionsreserv i vidare mån än denna har täckning i pensionsstiftelses förmögenhet. Till den del arbetsgivarens pensionsreserv avser pensionsutfästelse, som tryggas även av pensionsstiftelse, anses pensionsreserven täckt av stiftelsen, så långt dess förmögenhet förslår. Tryggar stiftelsen samtidigt utfästelse som icke får medräknas i pensionsreserven, anses stiftelsen i första hand täcka upplupen del av sådan utfästelse. Finns flera pensionsstiftelser som är knutna till samma arbetsgivare och tjänar stiftelserna helt eller delvis till tryggande av samma pensionsutfästelser, anses upplupen del av utfästelserna i första hand täckt av stiftelse, som omfattar en trängre krets av personer, eller, om stiftelserna omfattar samma krets av personer, av den äldre stiftelsen. Att pensionsstiftelse endast i vissa fall anses trygga arbetsgivares utfästelse enligt allmän pensionsplan, framgår av 10 §. Att pensionsstiftelse endast i vissa fall anses trygga arbetsgivares utfästelse enligt allmän pensionsplan, framgår av 9 b §. 9 § Med pensionsstiftelse avses en av arbetsgivare grundad stiftelse vars uteslutande ändamål är att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande. Med pensionsstiftelse avses en av arbetsgivare grundad stiftelse vars uteslutande ändamål är att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande. Med förmånsberättigad avses den som omfattas av en sådan utfästelse som anges i första stycket. En pensionsstiftelse skall ha ett namn. Namnet skall innehålla ordet pensionsstiftelse. Tillämpning beroende på storlek 9 a § Bestämmelserna i 10 a § andra-femte styckena, 10 b-10 d §§ och 11 § fjärde och femte styckena, 15 a-15 e och 16 a §§ gäller för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelse om pension till minst 100 sådana personer som avses i 9 § första stycket, och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen. Bestämmelserna i 10-10 d §§, 10 f §§, 11 § fjärde och femte styckena, 11 a-11 i §§, 15 a-15 e och 16 a §§ gäller för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelse om pension till minst 100 förmånsberättigade och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen. Bestämmelserna i 10-10 c §§ och 11 a § första och andra styckena gäller för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelse om pension till minst 15 förmånsberättigade och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen. Bestämmelserna får tillämpas även av andra pensionsstiftelser i enlighet med 31 §, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning. Investeringar 10 § En pensionsstiftelses styrelse svarar för att förmögenheten är placerad på ett nöjaktigt sätt och för att stiftelsens medel inte används för annat än stiftelsens ändamål. En pensionsstiftelses tillgångar ska förvaras på ett sådant sätt att de alltid är identifierbara och åtkomliga för stiftelsen. För en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § första och andra styckena gäller 10 a-10 c §§ i stället för vad som anges om nöjaktig placering av förmögenheten i första stycket. 10 a § En pensionsstiftelses styrelse svarar för att förmögenheten är placerad på ett nöjaktigt sätt och för att stiftelsens medel inte används för annat än stiftelsens ändamål. För en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § ska i fråga om placering av förmögenheten i stället för första stycket bestämmelserna i tredje-femte styckena gälla. Pensionsstiftelsen ska placera tillgångarna på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Tillgångarna ska placeras på det sätt som bäst gagnar dem som omfattas av stiftelsens ändamål och också i övrigt på ett aktsamt sätt. Av tillgångarna får högst 1. fem procent utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser, om värdepapperen eller skuldförbindelserna getts ut av arbetsgivaren, och 2. tio procent utgöras av sådana tillgångar som avses i 1 och som getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning, vari arbetsgivaren ingår. Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen eller därför att de utan att stå i sådant förhållande har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem. Begränsningarna i tredje stycket 1 och 2 gäller inte sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för. Optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella instrument får användas för att sänka den finansiella risken i en pensionsstiftelse eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar. Pensionsstiftelsen ska tillämpa föreskrifter som har meddelats med stöd av bestämmelserna i 6 kap. 14 § 3 försäkringsrörelselagen (2010:2043) om användning av derivatinstrument, utom när föreskrifterna gäller effektivisering av förvaltningen av skulderna. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § ska investera förmögenheten på det sätt som bäst gagnar de förmånsberättigades intressen och också i övrigt på ett aktsamt sätt. Vid en eventuell intressekonflikt ska investeringen göras uteslutande i de förmånsberättigades intresse. De samlade tillgångarna i pensionsstiftelsen ska vara lämpliga med hänsyn till behoven av säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet. Investeringarna ska ske på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås för de samlade tillgångarna. Investeringarna ska till övervägande del göras i tillgångar som är föremål för handel på reglerade marknader. Investeringar i tillgångar som inte är föremål för handel på reglerade marknader ska hållas på aktsamma nivåer. Pensionsstiftelsen får beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer (hållbarhetsfaktorer) i sina investeringsbeslut. 10 b § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § skall upprätta och följa placeringsriktlinjer. Sådana riktlinjer skall innehålla principerna för placering av samtliga tillgångar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad riktlinjerna skall innehålla. Senast när placeringsriktlinjer börjar användas, skall de ges in till Finansinspektionen. Pensionsstiftelsen skall samtidigt lämna in en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för stiftelsen och dem som omfattas av stiftelsens ändamål. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla. Bestämmelserna i andra stycket gäller också vid ändring av placeringsriktlinjer. Av tillgångarna i en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a §, får högst 1. fem procent utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser, om värdepapperen eller skuldförbindelserna getts ut av arbetsgivaren, och 2. tio procent utgöras av sådana tillgångar som avses i 1 och som getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning, vari arbetsgivaren ingår. Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen eller därför att de utan att stå i sådant förhållande har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem. Begränsningarna i första stycket gäller inte för tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för. 10 c § Styrelsen skall fastställa placeringsriktlinjer enligt 10 b §. Styrelsen ansvarar för att riktlinjerna följs och skall fortlöpande pröva om de behöver ändras. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § får använda derivatinstrument för att sänka den finansiella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar. Pensionsstiftelsen ska tillämpa föreskrifter som har meddelats med stöd av bestämmelserna i 6 kap. 14 § 3 försäkringsrörelselagen (2010:2043) om användning av derivatinstrument, utom när föreskrifterna gäller effektivisering av förvaltningen av skulderna. Information till förmånsberättigade 10 d § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § skall till de personer som anges i den bestämmelsen ge den information som behövs om stiftelsen och dess verksamhet. En arbetsgivare skall till de personer som avses i 9 a § ge den information som behövs om pensionerna och de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket ska till de förmånsberättigade ge den information som behövs om stiftelsen och dess verksamhet. Pensionsstiftelsen ska till en förmånsberättigad som begär det, tillhandahålla 1. sin senaste årsredovisning, och 2. investeringsriktlinjerna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilken information som en pensionsstiftelse skall lämna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilken information som en pensionsstiftelse ska lämna och hur informationen ska lämnas. 10 e § En arbetsgivare vars utfästelse om pension tryggas i en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket, ska till de förmånsberättigade ge den information som behövs om 1. villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling, 2. de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna, och 3. utbetalningsalternativ inför pensioneringen. Arbetsgivaren ska årligen ge de förmånsberättigade ett pensionsbesked som innehåller den information som behövs om de individuella förmånerna och en upplysning om var ytterligare information finns. 10 f § Informationen i 10 d § och 10 e § första stycket 1 och 2 ska också ges till den som erbjuds pensionsförmåner som tryggas i en pensionsstiftelse som avses i 9 a §. Företagsstyrningssystem 11 a § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer en sund och ansvarsfull styrning av verksamheten. Företagsstyrningssystemets utformning ska stå i proportion till verksamhetens art, omfattning och komplexitet. 11 b § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket ska ha ett riskhanteringssystem och en riskhanteringsfunktion. Riskhanteringssystemet ska omfatta lämpliga processer och rutiner för att identifiera, hantera och rapportera de väsentliga riskerna i verksamheten, inklusive delar som omfattas av uppdragsavtal. Riskhanteringssystemet ska vara integrerat i stiftelsens organisations- och beslutsstruktur. Riskhanteringsfunktionen ska på ett objektivt sätt bistå styrelsen och stiftelsen i övrigt i de uppgifter som utförs inom riskhanteringssystemet. 11 c § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket ska ha ett internkontrollsystem och en internrevisionsfunktion. Interkontrollsystemet ska omfatta stiftelsens förvaltning, redovisning och ramar för internkontrollen, inklusive delar som omfattas av uppdragsavtal. Internrevisionsfunktionen ska på ett objektivt sätt utvärdera lämpligheten och effektiviteten hos internkontrollsystemet och andra delar av företagsstyrningssystemet. Den som utför arbete inom internrevisionsfunktionen får inte utföra uppgifter i den verksamhet som utvärderas. 11 d § En person som utför arbete inom riskhanteringsfunktionen eller internrevisionsfunktionen ska ha de insikter och den erfarenhet som behövs för att utföra arbete inom funktionen och i övrigt vara lämplig för uppgiften. En person får inte utföra uppgifter i båda funktionerna. De personer som utför arbete inom funktionerna ska regelbundet rapportera väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till styrelsen. Styrdokument 11 e § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket ska upprätta och följa skriftliga riktlinjer för 1. riskhantering 2. internrevision, och 3. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Pensionsstiftelsen ska upprätta och vid behov följa en beredskapsplan som säkerställer att verksamheten kan bedrivas kontinuerligt. Pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller annars kan påverka riskerna i verksamheten. De styrdokument som anges i första-tredje styckena ska antas av styrelsen och ses över vid behov, dock minst vart tredje år. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad de styrdokument som anges i första-tredje styckena ska innehålla. Investeringsriktlinjer 11 f § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket ska upprätta, följa och offentliggöra investeringsriktlinjer som innehåller principerna för investeringar av stiftelsens samtliga tillgångar. Senast när investeringsriktlinjerna börjar användas, ska de ges in till Finansinspektionen. Pensionsstiftelsen ska samtidigt ge in en redogörelse för de konsekvenser som investeringsriktlinjerna får för stiftelsen och de förmånsberättigade. Detsamma gäller vid ändring av investeringsriktlinjerna. Styrelsen ska fastställa investeringsriktlinjerna. Styrelsen ansvarar för att riktlinjerna följs och ska fortlöpande pröva om de behöver ändras. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad investeringsriktlinjerna och redogörelsen enligt andra stycket ska innehålla. Egen riskbedömning 11 g § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket ska genomföra en egen riskbedömning av de risker som verksamheten är utsatt för på kort och lång sikt. Den egna riskbedömningen ska beaktas när stiftelsen fattar strategiska beslut. Den egna riskbedömningen ska behandla 1. hur den egna riskbedömningen beaktas i stiftelsens beslutsfattande, 2. riskhanteringssystemets effektivitet, 3. de operativa riskerna, 4. hur intressekonflikter förebyggs om en arbetsgivare utför uppgifter åt stiftelsen, 5. risker avseende hållbarhetsfaktorer om dessa beaktas i stiftelsens investeringsbeslut, och 6. metoden för genomförande av den egna riskbedömningen. Den egna riskbedömningen ska genomföras vart tredje år eller utan dröjsmål vid en väsentlig förändring av riskerna. Uppdragsavtal 11 h § En pensionsstiftelse får uppdra åt någon annan att utföra en viss del av verksamheten (uppdragsavtal). Ett sådant uppdrag inskränker inte stiftelsens eller styrelsens ansvar enligt denna lag. Pensionsstiftelsen ska välja uppdragstagare med omsorg och löpande följa upp den verksamhet som omfattas av uppdragsavtal för att säkerställa att verksamheten fungerar tillfredsställande. Ett uppdragsavtal ska vara skriftligt och reglera parternas skyldigheter och rättigheter. 11 i § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket får inte ingå ett uppdragsavtal som avser verksamhet av väsentlig betydelse om det kan leda till att 1. kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras, 2. de operativa riskerna ökar väsentligt, 3. tillsynsmyndighetens eller Finansinspektionens möjligheter att utöva tillsyn försämras, eller 4. verksamheten inte kan bedrivas kontinuerligt. Pensionsstiftelsen ska underrätta Finansinspektionen innan ett uppdragsavtal som avses i första stycket träder i kraft. Detsamma gäller vid betydande förändringar avseende sådana uppdragsavtal. 15 b § Varje gång en pensionsstiftelse åtar sig ett uppdrag att bedriva gränsöverskridande verksamhet enligt 15 a § skall stiftelsen lämna en särskild underrättelse till Finansinspektionen. Underrättelsen skall innehålla uppgift om 1. den arbetsgivare som skall göra inbetalningar till pensionsstiftelsen, och Varje gång en pensionsstiftelse åtar sig ett uppdrag att bedriva gränsöverskridande verksamhet enligt 15 a § ska stiftelsen lämna en särskild underrättelse till Finansinspektionen. Underrättelsen ska innehålla uppgift om 1. den arbetsgivare som ska göra inbetalningar till pensionsstiftelsen, 2. de länder inom EES där arbetsgivarens utfästelser om pension ska fullgöras, och 2. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som skall ligga till grund för tryggandet. 3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tryggandet. 15 c § Finansinspektionen skall, om de förutsättningar som anges i andra stycket är uppfyllda, inom tre månader från det att en underrättelse enligt 15 b § tagits emot lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten skall bedrivas. Ett meddelande enligt första stycket skall lämnas, om det inte finns skäl att ifrågasätta att Finansinspektionen ska, om de förutsättningar som anges i andra stycket är uppfyllda, inom tre månader från det att en underrättelse enligt 15 b § tagits emot lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten ska bedrivas. Ett meddelande enligt första stycket ska lämnas, om det inte finns skäl att ifrågasätta att 1. pensionsstiftelsens organisation är ändamålsenlig, 2. pensionsstiftelsens finansiella situation är tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamhetens art och omfattning, och 3. företrädaren för pensionsstiftelsen har tillräcklig kompetens och i övrigt är lämpad att leda den gränsöverskridande verksamheten. Finansinspektionen skall samtidigt som den lämnar meddelandet enligt första stycket underrätta pensionsstiftelsen om att meddelandet lämnas. Om Finansinspektionen, med anledning av ett sådant meddelande som avses i första stycket, får veta vilka verksamhetsbestämmelser som är tillämpliga i det land där verksamheten skall bedrivas, skall inspektionen underrätta pensionsstiftelsen om det. Den gränsöverskridande verksamheten får inledas efter det att stiftelsen tagit emot underrättelsen från Finansinspektionen, eller i varje fall två månader efter att den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten skall bedrivas tagit emot inspektionens meddelande enligt första stycket. Om Finansinspektionen finner att förutsättningar för att bedriva gränsöverskridande verksamhet inte föreligger, skall inspektionen vägra att lämna meddelande enligt första stycket. Beslut om det skall fattas inom tre månader från det att en underrättelse enligt 15 b § togs emot. Finansinspektionen ska samtidigt som den lämnar meddelandet enligt första stycket underrätta pensionsstiftelsen om att meddelandet lämnas. Om Finansinspektionen, med anledning av ett sådant meddelande som avses i första stycket, får veta vilka verksamhetsbestämmelser som är tillämpliga i det land där verksamheten ska bedrivas, ska inspektionen underrätta pensionsstiftelsen om det. Den gränsöverskridande verksamheten får inledas efter det att stiftelsen tagit emot underrättelsen från Finansinspektionen, eller i varje fall sex veckor efter att den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten ska bedrivas tagit emot inspektionens meddelande enligt första stycket. Om Finansinspektionen finner att förutsättningar för att bedriva gränsöverskridande verksamhet inte föreligger, ska inspektionen vägra att lämna meddelande enligt första stycket. Beslut om det ska fattas inom tre månader från det att en underrättelse enligt 15 b § togs emot. 16 a § En ledamot eller suppleant i styrelsen för en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas för att delta i ledningen av en sådan pensionsstiftelse och även i övrigt vara lämplig för uppgiften. En ledamot eller suppleant i styrelsen för en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas för att gemensamt i styrelsen delta i ledningen av en sådan pensionsstiftelse och även i övrigt vara lämplig för uppgiften. Av 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud följer att den som har näringsförbud inte får vara ledamot eller suppleant i styrelsen i en pensionsstiftelse. 30 § Beträffande personalstiftelse äger bestämmelserna i 10 a §, 15 § tredje och fjärde styckena, 16--20 samt 22 och 24 §§ motsvarande tillämpning. Beträffande personalstiftelse äger bestämmelserna i 10-10 c §§, 15 § tredje och fjärde styckena, 16-20 samt 22 och 24 §§ motsvarande tillämpning. Sedan medel vid stiftelses likvidation avsatts för den skuld stiftelsen själv kan ha ådragit sig, användes återstående medel till att främja välfärd för dem som omfattas av stiftelsens ändamål. 31 § En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sitt hemvist. Regeringen meddelar föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län. Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket ska dock anmälas för tillsyn genast efter det att uppdraget har tagits emot. Anmälan enligt andra stycket ska innehålla uppgift om stiftelsens postadress och telefon samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefon. Till anmälan ska fogas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgift om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet. När en ändring har inträtt i något förhållande som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten. När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a § första stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när en pensionsstiftelse har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i nämnda stycke. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § första stycket eller som inte längre vill tillämpa dessa bestämmelser i enlighet med vad som anges i 9 a § andra stycket besluta att stiftelsen inte längre ska tillämpa de regler som anges i det förstnämnda stycket. Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över anmälda stiftelser. Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt andra stycket andra meningen eller fjärde stycket. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt femte stycket och om det beslut som nspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan. Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt andra stycket andra meningen eller fjärde stycket. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt femte stycket och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden. Finansinspektionens tillsyn 34 § Finansinspektionen skall utöva tillsyn över att en pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket förvaltas i enlighet med bestämmelserna i 10 a § andra-femte styckena, 10 b-10 d §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a-15 e och 16 a §§ samt i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Inspektionen skall utöva sådan tillsyn också över förvaltningen av en stiftelse som med stöd av 9 a § andra stycket beslutat att tillämpa de bestämmelserna. Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att en pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket förvaltas i enlighet med bestämmelserna i 10-10 f §§, 11 § fjärde och femte styckena, 11 a-11 i §§, 15 a-15 e och 16 a §§ samt i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Inspektionen ska utöva sådan tillsyn också över förvaltningen av en stiftelse som med stöd av 9 a § tredje stycket beslutat att tillämpa de bestämmelserna. Finansinspektionen skall i sin tillsynsverksamhet samarbeta med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Européiska unionen. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter, Europeiska kommissionen, Europeiska systemrisknämnden, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, Europeiska bankmyndigheten samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. 34 a § Finansinspektionens tillsyn över en pensionsstiftelse som avses i 34 § första stycket ska även omfatta lämpligheten i 1. stiftelsens kreditvärderingsförfaranden, och 2. stiftelsens användning av hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut. Finansinspektionens tillsyn över en pensionsstiftelse som avses i 34 § första stycket ska även omfatta lämpligheten i 1. stiftelsens kreditvärderingsförfaranden, och 2. stiftelsens användning av hänvisningar i investeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut. Ingripande av Finansinspektionen 35 § Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs. Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen finner att 1. avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första stycket, 2. placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning, eller 3. stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut. Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen finner att 1. avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första stycket, 2. styrdokumenten, investeringsriktlinjerna eller den egna riskbedömningen inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning, eller 3. stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i investeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut. Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för personer som anges i 9 a § första stycket på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen. Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för förmånsberättigade på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen. Finansinspektionen får även begränsa pensionsstiftelsens förfoganderätt eller förbjuda stiftelsen att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om det bedöms vara nödvändigt för att skydda de personer som anges i tredje stycket. Finansinspektionen får besluta hur pensionsstiftelsen ska förvaltas efter ett sådant beslut. I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska bestämmelserna i 17 kap. 5 §, 7 § andra stycket, 8 § 1, 13 § första stycket första meningen och andra stycket, 29 § samt 18 kap. 9, 15 och 27 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt föreskrifter som meddelats med stöd av 17 kap. 30 § samma lag tillämpas på motsvarande sätt. I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska bestämmelserna i 17 kap. 5 §, 7 §, 8 § 1, 13 § första stycket första meningen och andra stycket, 29 § samt 18 kap. 9, 15 och 27 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt föreskrifter som meddelats med stöd av 17 kap. 30 § samma lag tillämpas på motsvarande sätt. Denna lag träder i kraft den 13 januari 2019. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 30 kap. 4 b § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 30 kap. 4 b § Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden, försäkringsväsendet eller enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för värdepapperscentralers och utsedda kreditinstituts verksamhet respektive för verksamhet i värdepappersinstitut, börser och leverantörer av datarapporteringstjänster, om uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men. Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndigheten utövar tillsyn över enligt den lagen, om uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men. Sekretessen enligt andra och tredje styckena gäller inte beslut om sanktioner eller sanktionsförelägganden. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år. Denna lag träder i kraft den 13 januari 2019. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) Härigenom föreskrivs att 5 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 9 § Ett försäkringsföretag får använda en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Ett försäkringsföretag får använda en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. En volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur får endast användas för valutor och marknader som anges i föreskrifter som meddelas av Europeiska kommissionen genom en genomförandeakt. Denna lag träder i kraft den 13 januari 2019. Förteckning över remissinstanserna Följande remissinstanser har lämnat synpunkter: Arbetsgivarverket, Bolagsverket, Domstolsverket, Finansinspektionen, Fondbolagens förening, Företagarna, Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, Försäkringsjuridiska föreningen, Förvaltningsrätten i Stockholm, Internrevisorernas förening, Justitiekanslern, Kammarrätten i Göteborg, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Länsstyrelsen i Stockholms län, Näringslivets regelnämnd, Pensionsmyndigheten, Regelrådet, Skatteverket, Sparbankernas Riksförbund, Svensk Försäkring, Svenska pensionsstiftelsers förening (SPFA), Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Akademikers Centralorganisation (Saco), Riksdagens ombudsmän, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Trafikverket. Därutöver har yttrande inkommit från Förhandlings- och samverkansrådet (PTK), Pensionskonsult Anders Palm AB och Praktikertjänst AB:s Pensionsstiftelse. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Finansbolagens Förening, Finansförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Statens tjänstepensionsverk, Stockholms universitet (juridiska fakulteten), Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Journalistförbundet, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges riksbank, Tjänstepensionsförbundet, TU - Medier i Sverige och Utgivarna. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. dels att 10 c och 15 e §§ ska upphöra att gälla, dels att nuvarande 10 b och 10 d §§ ska betecknas 16 f och 10 l §§, dels att 9 a, 10 a, 10 e, 10 i och 10 j §§, den nya 10 l §, 11, 15 a-15 c och 16 a §§, den nya 16 f §, 30, 31 och 34-35 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas sexton nya paragrafer, 4 a, 10 b-10 d, 10 m, 10 n, 16 b-16 e och 16 g-16 l §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 a § Med reglerad marknad, MTF-plattform och OTF-plattform avses detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Lydelse enligt bet. 2018/19:CU16 Föreslagen lydelse 9 a § Bestämmelserna i 10 a § andra-femte styckena, 10 b-10 k §§ och 11 § fjärde och femte styckena, 15 a-15 e och 16 a §§ gäller för en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 100 sådana personer som avses i 9 § första stycket, och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen. För en pensionsstiftelse som tryggar utfästelser om pension till minst 16 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen gäller 10 a § andra stycket, 10 b-10 d och 16 b §§. Om pensionsstiftelsen tryggar utfästelser om pension till minst 100 personer för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen, gäller dessutom 10 e-10 l och 10 n §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a-15 d, 16 a, 16 c-16 j och 16 l §§. Bestämmelserna får tillämpas även av andra pensionsstiftelser i enlighet med 31 §, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning. Även för en pensionsstiftelse som har gjort en anmälan i enlighet med 31 § fjärde stycket andra meningen gäller bestämmelserna som anges i första och andra styckena, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 a § En pensionsstiftelses styrelse svarar för att förmögenheten är placerad på ett nöjaktigt sätt och för att stiftelsens medel inte används för annat än stiftelsens ändamål. En pensionsstiftelses styrelse ansvarar för att förmögenheten är placerad på ett nöjaktigt sätt och för att stiftelsens medel inte används för annat än stiftelsens ändamål. Pensionsstiftelsens tillgångar ska förvaras på ett sådant sätt att de alltid är identifierbara och åtkomliga för stiftelsen. Förvaringen ska ske på ett säkert sätt och ska inte ge upphov till intressekonflikter. För en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § ska i fråga om placering av förmögenheten i stället för första stycket bestämmelserna i tredje-femte styckena gälla. För sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § ska 10 b-10 d §§ gälla i stället för första stycket i fråga om placering av förmögenheten. Pensionsstiftelsen ska placera tillgångarna på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Tillgångarna ska placeras på det sätt som bäst gagnar dem som omfattas av stiftelsens ändamål och också i övrigt på ett aktsamt sätt. Av tillgångarna får högst 1. fem procent utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser, om värdepapperen eller skuldförbindelserna getts ut av arbetsgivaren, och 2. tio procent utgöras av sådana tillgångar som avses i 1 och som getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning, vari arbetsgivaren ingår. Med en sådan grupp avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen eller därför att de utan att stå i sådant förhållande har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem. Begränsningarna i tredje stycket 1 och 2 gäller inte sådana tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för. Optioner och terminskontrakt eller andra liknande finansiella instrument får användas för att sänka den finansiella risken i en pensionsstiftelse eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar. Pensionsstiftelsen ska tillämpa föreskrifter som har meddelats med stöd av bestämmelserna i 6 kap. 14 § 3 försäkringsrörelselagen (2010:2043) om användning av derivatinstrument, utom när föreskrifterna gäller effektivisering av förvaltningen av skulderna. 10 b § Sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § ska placera tillgångarna på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Tillgångarna ska placeras på det sätt som bäst gagnar dem som omfattas av stiftelsens ändamål och också i övrigt på ett aktsamt sätt. Pensionsstiftelsens tillgångar ska till övervägande del placeras på reglerade marknader. Placeringar i finansiella instrument och andra tillgångar som inte är föremål för handel på en reglerad marknad, en MTF-plattform eller en OTF-plattform ska hållas på aktsamma nivåer. Pensionsstiftelsen får beakta miljöfaktorer, sociala faktorer och företagsstyrningsfaktorer (hållbarhetsfaktorer) i sina placeringsbeslut. 10 c § Av tillgångarna i sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § får högst 1. 5 procent utgöras av aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser, om värdepapperen eller skuldförbindelserna har getts ut av arbetsgivaren, och 2. 10 procent utgöras av sådana tillgångar som avses i 1 och som har getts ut av företag i en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning som arbetsgivaren ingår i. Med en grupp av emittenter eller låntagare med inbördes anknytning avses två eller flera fysiska eller juridiska personer som utgör en helhet från risksynpunkt därför att - någon av dem har direkt eller indirekt ägarinflytande över en eller flera av de övriga i gruppen, eller - de har sådan inbördes anknytning att någon eller samtliga av de övriga kan råka i betalningssvårigheter om en av dem drabbas av finansiella problem. Begränsningarna i första stycket gäller inte för tillgångar som svenska staten eller en utländsk stat svarar för. 10 d § Sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § får använda optioner och terminskontrakt och andra liknande finansiella instrument för att sänka den finansiella risken i stiftelsen eller för att i övrigt effektivisera förvaltningen av stiftelsens tillgångar. Pensionsstiftelsen ska tillämpa föreskrifter som har meddelats med stöd av bestämmelserna om användning av derivatinstrument i 6 kap. 14 § 3 försäkringsrörelselagen (2010:2043), utom när föreskrifterna gäller effektivisering av förvaltningen av skulderna. Lydelse enligt bet. 2018/19:CU16 Föreslagen lydelse 10 e § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en sådan reglerad marknad som avses i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin investeringsstrategi. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), ska anta principer för sitt aktieägarengagemang i fråga om sådana aktier. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemanget i sin investeringsstrategi. Principerna ska beskriva hur stiftelsen 1. övervakar relevanta frågor om bolag som den investerar i (portföljbolag), däribland bolagens strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, sociala och miljömässiga påverkan och bolagsstyrning, 2. för dialoger med företrädare för portföljbolag, 3. utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet, 4. samarbetar med andra aktieägare, 5. kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolag, och 6. hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter. 10 i § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en sådan reglerad marknad som avses i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i investeringsstrategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska i fråga om sådana aktier redogöra för hur de viktigaste inslagen i investeringsstrategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt. 10 j § Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, investerar för en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § och investeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en sådan reglerad marknad som avses i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och som har getts ut av ett bolag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska pensionsstiftelsen i fråga om sådana aktier redogöra för Om en sådan kapitalförvaltare som avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828, investerar för en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket och investeringarna avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som har getts ut av ett bolag inom EES, ska pensionsstiftelsen i fråga om sådana aktier redogöra för 1. hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar investeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och främjar ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt, 2. hur dels metoden och tiden för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer, dels ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal, 3. hur pensionsstiftelsen bevakar dels kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning, dels portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastigheten, och 4. hur lång tid som överenskommelsen med kapitalförvaltaren gäller. Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren saknar en eller flera av de delar som redogörelsen ska omfatta, ska pensionsstiftelsen tydligt ange skälen för det. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 d § 10 l § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § skall till de personer som anges i den bestämmelsen ge den information som behövs om stiftelsen och dess verksamhet. En arbetsgivare skall till de personer som avses i 9 a § ge den information som behövs om pensionerna och de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska lämna den information som behövs om stiftelsen och dess verksamhet till de personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till. På begäran ska den som stiftelsen tryggar utfästelse om pension till också få del av pensionsstiftelsens senaste årsredovisning och placeringsriktlinjerna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vilken information som en pensionsstiftelse skall lämna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken information som en pensionsstiftelse ska lämna och hur informationen ska lämnas. 10 m § En arbetsgivare vars utfästelser om pension tryggas av en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska till de personer som omfattas av utfästelsen lämna den information som de behöver om 1. villkoren för pensionerna och deras värdeutveckling, 2. de överenskommelser som ligger till grund för pensionerna, och 3. utbetalningsalternativ inför pensioneringen. Arbetsgivaren ska också årligen ge de personerna ett pensionsbesked som innehåller den information som de behöver om de individuella förmånerna och en upplysning om var ytterligare information finns tillgänglig. 10 n § Informationen som avses i 10 l § och 10 m § första stycket 1 och 2 ska också ges till den som erbjuds pensionsförmåner som tryggas av en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket. 11 § En pensionsstiftelse får inte ta emot en fordran mot arbetsgivaren. Avtal som strider mot detta är ogiltigt. Stiftelsen får dock låna ut medel till arbetsgivaren, om det ställs betryggande säkerhet för lånet eller tillsynsmyndigheten medger det. En stiftelse får inte ta emot egendom från arbetsgivaren på villkor, som väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Inte heller får en stiftelse som har grundats av aktiebolag, utan att tillsynsmyndigheten godkänner det, äga aktier i bolaget eller i bolag vilket står i sådant förhållande till detta som avses i 1 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551). En pensionsstiftelse får inte ta emot egendom från arbetsgivaren på villkor, som väsentligt begränsar stiftelsens rätt att förfoga över egendomen. Inte heller får en stiftelse som har grundats av aktiebolag, utan att tillsynsmyndigheten godkänner det, äga aktier i bolaget eller i bolag vilket står i sådant förhållande till detta som avses i 1 kap. 11 § aktiebolagslagen (2005:551). Om en pensionsstiftelse har till ändamål att trygga utfästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande i aktiebolag som är fåmansföretag enligt 56 kap. 2 och 3 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) skall, i fråga om stiftelsens rätt att lämna lån och ställa säkerhet, bestämmelserna i 21 kap. 1-9 och 11 §§ samt 30 kap. 1 § aktiebolagslagen tillämpas. Om en pensionsstiftelse har till ändamål att trygga utfästelser om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande i aktiebolag som är fåmansföretag enligt 56 kap. 2 och 3 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) ska, i fråga om stiftelsens rätt att lämna lån och ställa säkerhet, 21 kap. 1-9 och 11 §§ samt 30 kap. 1 § aktiebolagslagen tillämpas. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § får ta upp eller ta över penninglån endast för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov, dock under förutsättning att den samlade upplåningen är av ringa betydelse med hänsyn till stiftelsens omfattning. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket får ta upp eller ta över penninglån endast för att tillgodose tillfälliga likviditetsbehov, dock under förutsättning att den samlade upplåningen är av ringa betydelse med hänsyn till stiftelsens omfattning. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § får inte ställa säkerhet för tredje man. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket får inte ställa säkerhet för tredje man. 15 a § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § får åta sig uppdrag att från Sverige trygga utfästelse om pension som skall fullgöras i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (gränsöverskridande verksamhet). En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket får driva gränsöverskridande verksamhet om Finansinspektionen godkänner det. Med gränsöverskridande verksamhet avses tryggande av pensionsutfästelser där förhållandet mellan arbetsgivaren och berörda arbetstagare regleras av social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på tjänstepensionsområdet i ett annat land inom EES. 15 b § Varje gång en pensionsstiftelse åtar sig ett uppdrag att bedriva gränsöverskridande verksamhet enligt 15 a § skall stiftelsen lämna en särskild underrättelse till Finansinspektionen. Underrättelsen skall innehålla uppgift om En pensionsstiftelse ska underrätta Finansinspektionen om den avser att driva gränsöverskridande verksamhet enligt 15 a §. Underrättelsen ska innehålla uppgift om 1. den arbetsgivare som skall göra inbetalningar till pensionsstiftelsen, och 1. arbetsgivarens namn och hemvist, 2. vilket lands social- och arbetsmarknadslagstiftning som reglerar förhållandet mellan arbetsgivaren och berörda arbetstagare, och 2. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som skall ligga till grund för tryggandet. 3. det huvudsakliga innehållet i de överenskommelser som ska ligga till grund för tryggandet. 15 c § Finansinspektionen skall, om de förutsättningar som anges i andra stycket är uppfyllda, inom tre månader från det att en underrättelse enligt 15 b § tagits emot lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten skall bedrivas. Finansinspektionen ska, om de förutsättningar som anges i andra stycket är uppfyllda, inom tre månader från det att en underrättelse enligt 15 b § tagits emot lämna meddelande om underrättelsen till den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten ska drivas. Ett meddelande enligt första stycket skall lämnas, om det inte finns skäl att ifrågasätta att Ett meddelande enligt första stycket ska lämnas, om Finansinspektionen bedömer att 1. pensionsstiftelsens organisation är ändamålsenlig, 2. pensionsstiftelsens finansiella situation är tillfredsställande med hänsyn till den planerade verksamhetens art och omfattning, och 3. företrädaren för pensionsstiftelsen har tillräcklig kompetens och i övrigt är lämpad att leda den gränsöverskridande verksamheten. 3. den som ska leda den planerade verksamheten har tillräcklig kompetens och erfarenhet och i övrigt är lämplig för uppgiften. Finansinspektionen skall samtidigt som den lämnar meddelandet enligt första stycket underrätta pensionsstiftelsen om att meddelandet lämnas. Finansinspektionen ska samtidigt som den lämnar meddelandet enligt första stycket underrätta pensionsstiftelsen om att meddelandet lämnas. Om Finansinspektionen, med anledning av ett sådant meddelande som avses i första stycket, får veta vilka verksamhetsbestämmelser som är tillämpliga i det land där verksamheten skall bedrivas, skall inspektionen underrätta pensionsstiftelsen om det. Den gränsöverskridande verksamheten får inledas efter det att stiftelsen tagit emot underrättelsen från Finansinspektionen, eller i varje fall två månader efter att den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten skall bedrivas tagit emot inspektionens meddelande enligt första stycket. Om Finansinspektionen, med anledning av ett sådant meddelande som avses i första stycket, får veta vilka verksamhetsbestämmelser som är tillämpliga i det land där verksamheten ska drivas, ska inspektionen underrätta pensionsstiftelsen om dessa bestämmelser. Om Finansinspektionen får information om att bestämmelserna har ändrats, ska inspektionen underrätta pensionsstiftelsen om ändringarna. Den gränsöverskridande verksamheten får inledas efter det att stiftelsen tagit emot underrättelsen från Finansinspektionen, eller i varje fall sex veckor efter att den behöriga myndigheten i det land där den gränsöverskridande verksamheten ska drivas tagit emot inspektionens meddelande enligt första stycket. Om Finansinspektionen finner att förutsättningar för att bedriva gränsöverskridande verksamhet inte föreligger, skall inspektionen vägra att lämna meddelande enligt första stycket. Beslut om det skall fattas inom tre månader från det att en underrättelse enligt 15 b § togs emot. Om Finansinspektionen bedömer att det inte finns förutsättningar för att driva den planerade verksamheten eller av någon annan anledning inte lämnar ett meddelande enligt första stycket, ska inspektionen meddela beslut om detta inom tre månader från det att en underrättelse enligt 15 b § togs emot. 16 a § En ledamot eller suppleant i styrelsen för en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas för att delta i ledningen av en sådan pensionsstiftelse och även i övrigt vara lämplig för uppgiften. En ledamot eller suppleant i styrelsen för en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska ha de insikter och den erfarenhet som måste krävas för att delta i ledningen av en sådan pensionsstiftelse och även i övrigt vara lämplig för uppgiften. Av 11 § lagen (2014:836) om näringsförbud följer att den som har näringsförbud inte får vara ledamot eller suppleant i styrelsen i en pensionsstiftelse. 16 b § Sådana pensionsstiftelser som avses i 9 a § ska ha ett företagsstyrningssystem som säkerställer en sund och ansvarsfull styrning av verksamheten. Företagsstyrningssystemet ska stå i proportion till verksamhetens art, omfattning och komplexitet. 16 c § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska ha ett riskhanteringssystem och en riskhanteringsfunktion. Riskhanteringssystemet ska omfatta lämpliga processer och rutiner för att identifiera, hantera och rapportera de väsentliga riskerna i verksamheten, inklusive delar som omfattas av uppdragsavtal. Riskhanteringssystemet ska vara integrerat i stiftelsens organisations- och beslutsstruktur. Riskhanteringsfunktionen ska på ett objektivt sätt bistå styrelsen i de uppgifter som utförs inom riskhanteringssystemet. 16 d § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska ha ett internkontrollsystem och en internrevisionsfunktion. Internkontrollsystemet ska omfatta stiftelsens förvaltning, redovisning och ramar för internkontrollen, inklusive delar som omfattas av uppdragsavtal. Internrevisionsfunktionen ska på ett objektivt sätt utvärdera lämpligheten och effektiviteten hos internkontrollsystemet och andra delar av företagsstyrningssystemet. Den som utför arbete inom internrevisionsfunktionen får inte utföra uppgifter i den verksamhet som utvärderas. 16 e § Den som utför arbete i riskhanteringsfunktionen eller internrevisionsfunktionen i en sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska ha de insikter och den erfarenhet som krävs för att utföra funktionens uppgifter och i övrigt vara lämplig för uppgiften. Den som utför arbete i funktionerna ska regelbundet rapportera väsentliga resultat och rekommendationer inom sina ansvarsområden till styrelsen. Den som utför arbete i funktionerna är skyldig att under-rätta Finansinspektionen om styrelsen inte vidtar lämpliga åtgärder inom skälig tid efter att den informerats om att 1. det inom funktionen har upptäckts att det finns en betydande risk att pensionsstiftelsen inte kommer att uppfylla ett väsentligt krav enligt lag och detta kan få väsentlig påverkan för de personer som stiftelsen tryggar utfästelser om pension till, eller 2. det inom funktionen har konstaterats att det förekommit en väsentlig överträdelse av lag eller andra bestämmelser som gäller för pensionsstiftelsens verksamhet. 10 b § 16 f § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § skall upprätta och följa placeringsriktlinjer. Sådana riktlinjer skall innehålla principerna för placering av samtliga tillgångar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad riktlinjerna skall innehålla. En sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska upprätta, följa och offentliggöra placeringsriktlinjer. Sådana riktlinjer ska innehålla principerna för placering av samtliga tillgångar. Senast när placeringsriktlinjer börjar användas, skall de ges in till Finansinspektionen. Pensionsstiftelsen skall samtidigt lämna in en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för stiftelsen och dem som omfattas av stiftelsens ändamål. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om vad redogörelsen skall innehålla. Senast när placeringsriktlinjerna börjar användas, ska de ges in till Finansinspektionen. Pensionsstiftelsen ska samtidigt lämna in en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för stiftelsen och dem som omfattas av stiftelsens ändamål. Bestämmelserna i andra stycket gäller också vid ändring av placeringsriktlinjer. Andra stycket gäller också vid ändring av placeringsriktlinjerna. 16 g § En sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska upprätta och följa riktlinjer för 1. riskhantering, 2. internrevision, och 3. verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. Pensionsstiftelsen ska upprätta och vid behov följa en beredskapsplan som säkerställer att verksamheten kan bedrivas kontinuerligt. Pensionsstiftelsen ska upprätta och följa en sund ersättningspolicy för personer som leder eller övervakar verksamheten eller på annat sätt kan påverka riskerna i verksamheten. 16 h § De placeringsriktlinjer och styrdokument som avses i 16 f och 16 g §§ ska antas av styrelsen och ses över vid behov, dock minst vart tredje år. 16 i § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad placeringsriktlinjerna och redogörelsen enligt 16 f § ska innehålla, och 2. vad de styrdokument som anges i 16 g § ska innehålla. 16 j § En sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket ska genomföra och dokumentera en egen riskbedömning avseende de risker som verksamheten är utsatt för på kort och lång sikt. Riskbedömningen ska beaktas när stiftelsen fattar strategiska beslut. Den egna riskbedömningen ska behandla 1. hur stiftelsen beaktar den egna riskbedömningen i sitt beslutsfattande, 2. riskhanteringssystemets effektivitet, 3. de operativa riskerna, 4. hur intressekonflikter förebyggs om en arbetsgivare utför uppgifter åt stiftelsen, 5. risker avseende hållbarhetsfaktorer om dessa beaktas i stiftelsens investeringsbeslut, och 6. metoden för genomförande av den egna riskbedömningen. Den egna riskbedömningen ska genomföras vart tredje år eller utan dröjsmål vid en väsentlig förändring av riskerna. 16 k § En pensionsstiftelse får uppdra åt någon annan att utföra visst arbete och vissa funktioner som ingår i stiftelsens verksamhet för tryggande av tjänstepension (uppdragsavtal). Ett sådant uppdrag inskränker inte stiftelsens ansvar enligt denna lag. Pensionsstiftelsen ska välja uppdragstagare med omsorg och löpande följa upp den verksamhet som omfattas av uppdragsavtal för att säkerställa att verksamheten fungerar tillfredsställande. Ett uppdragsavtal ska vara skriftligt och reglera parternas skyldig-heter och rättigheter. 16 l§ En sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra eller tredje stycket får inte ingå ett uppdragsavtal om det kan leda till att 1. kvaliteten i företagsstyrningssystemet försämras, 2. de operativa riskerna ökar väsentligt, 3. tillsynsmyndighetens eller Finansinspektionens möjligheter att utöva tillsyn försämras, eller 4. verksamheten inte kan drivas kontinuerligt. Pensionsstiftelsen ska underrätta Finansinspektionen innan ett uppdragsavtal börjar gälla. Detsamma gäller vid betydande förändringar av verksamhet som omfattas av uppdragsavtal. 30 § Beträffande personalstiftelse äger bestämmelserna i 10 a §, 15 § tredje och fjärde styckena, 16-20 samt 22 och 24 §§ motsvarande tillämpning. Bestämmelserna i 10 a § första stycket, 15 § tredje och fjärde styckena, 16, 17-20, 22 och 24 §§ gäller för personalstiftelser. Sedan medel vid stiftelses likvidation avsatts för den skuld stiftelsen själv kan ha ådragit sig, användes återstående medel till att främja välfärd för dem som omfattas av stiftelsens ändamål. 31 § En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sitt hemvist. Regeringen meddelar föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län. En pensions- eller personalstiftelse står under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i ett län. Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket ska dock anmälas för tillsyn genast efter det att uppdraget har tagits emot. Styrelsen för en pensions- eller personalstiftelse ska anmäla stiftelsen för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En sådan pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra stycket ska dock anmälas för tillsyn genast efter det att uppdraget har tagits emot. Anmälan enligt andra stycket ska innehålla uppgift om stiftelsens postadress och telefon samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefon. Till anmälan ska fogas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgift om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet. När en ändring har inträtt i något förhållande som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten. En anmälan enligt andra stycket ska innehålla uppgift om stiftelsens postadress och telefonnummer samt om styrelseledamöternas namn, personnummer, bostadsadress, postadress och telefonnummer. Till anmälan ska fogas en bestyrkt kopia av de handlingar som arbetsgivaren upprättat avseende stiftelsen samt, om möjligt, uppgift om storleken och arten av stiftelsens förmögenhet. När en ändring har inträtt i något förhållande som tidigare har anmälts, ska detta genast anmälas till tillsynsmyndigheten. När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a § första stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när en pensionsstiftelse har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i nämnda stycke. När en pensionsstiftelses verksamhet når den omfattning som anges i 9 a § andra stycket, ska dess styrelse genast göra en anmälan till tillsynsmyndigheten. Detsamma gäller när en pensionsstiftelse har beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena. Finansinspektionen får, om det finns särskilda skäl, efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § första stycket eller som inte längre vill tillämpa dessa bestämmelser i enlighet med vad som anges i 9 a § andra stycket besluta att stiftelsen inte längre ska tillämpa de regler som anges i det förstnämnda stycket. Efter ansökan från en pensionsstiftelse vars verksamhet inte längre har den omfattning som anges i 9 a § andra stycket får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre ska tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § andra stycket. Efter ansökan från en pensionsstiftelse som i enlighet med fjärde stycket andra meningen har anmält att den beslutat att tillämpa de bestämmelser som gäller enligt 9 a § första och andra styckena får Finansinspektionen, om det finns särskilda skäl, besluta att pensionsstiftelsen inte längre är skyldig att tillämpa de bestämmelserna på grund av sin anmälan. Tillsynsmyndigheten ska föra ett register över anmälda stiftelser. Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt andra stycket andra meningen eller fjärde stycket. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt femte stycket och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan. Tillsynsmyndigheten ska underrätta Finansinspektionen om en anmälan enligt andra eller fjärde stycket. Finansinspektionen ska underrätta tillsynsmyndigheten om en ansökan enligt femte stycket och om det beslut som inspektionen fattar med anledning av en sådan ansökan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn och registrering enligt denna lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om ingivning av anmälningar i registreringsärenden. Lydelse enligt bet. 2018/19:CU16 Föreslagen lydelse 34 § Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att en pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket förvaltas i enlighet med bestämmelserna i 10 a § andra-femte styckena, 10 b-10 k §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a-15 e och 16 a §§ samt i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Inspektionen ska också utöva sådan tillsyn över förvaltningen av en stiftelse som med stöd av 9 a § andra stycket beslutat att tillämpa de bestämmelserna. Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att en pensionsstiftelse förvaltas i enlighet med 10 a § andra stycket, 10 b-10 l och 10 n §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a-15 d och 16 a-16 l §§ samt i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med motsvarande utländska tillsynsmyndigheter, Europeiska kommissionen och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 34 a § Finansinspektionens tillsyn över en pensionsstiftelse som avses i 34 § första stycket ska även omfatta lämpligheten i Finansinspektionens tillsyn över en pensionsstiftelse som avses i 9 a § andra stycket ska även omfatta lämpligheten i 1. stiftelsens kreditvärderingsförfaranden, och 2. stiftelsens användning av hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut. Finansinspektionen ska utöva tillsyn enligt första stycket också över en stiftelse som med stöd av 9 a § tredje stycket beslutat att tillämpa de bestämmelser som anges i 9 a § första och andra styckena. 35 § Finansinspektionen får meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvaltning som inspektionen anser behövs. Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen finner att Finansinspektionen ska förelägga pensionsstiftelsen eller styrelsen att vidta rättelse, om inspektionen bedömer att 1. avvikelse skett från någon av de bestämmelser som anges i 34 § första stycket, 2. placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning, eller 2. placeringsriktlinjerna inte längre är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning, 3. stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut. 3. stiftelsen använder olämpliga kreditvärderingsförfaranden eller hänvisningar i placeringsriktlinjerna till kreditbetyg som har utfärdats av ett kreditvärderingsinstitut, eller 4. styrdokumenten eller den egna riskbedömningen inte är tillfredsställande med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av stiftelsens förvaltning. Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för personer som anges i 9 a § första stycket på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen. Om Finansinspektionen bedömer att en stiftelse förvaltar medel som avsatts till stiftelsen för personer som den tryggar utfästelser om pension till på ett sådant sätt som innebär att dessa personers intressen hotas, får inspektionen besluta om att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen. Finansinspektionen får även begränsa pensionsstiftelsens förfoganderätt eller förbjuda stiftelsen att förfoga över sina tillgångar i Sverige, om det bedöms vara nödvändigt för att skydda de personer som anges i tredje stycket. Finansinspektionen får besluta hur pensionsstiftelsen ska förvaltas efter ett sådant beslut. I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska bestämmelserna i 17 kap. 5 §, 7 § andra stycket, 8 § 1, 13 § första stycket första meningen och andra stycket, 29 § samt 18 kap. 9, 15 och 27 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt föreskrifter som meddelats med stöd av 17 kap. 30 § samma lag tillämpas på motsvarande sätt. I fråga om styrelsens skyldighet att lämna upplysningar och hålla tillgångar och handlingar tillgängliga för granskning och beträffande tillsynen i övrigt ska 17 kap. 5 och 7 §§, 8 § 1, 13 § första stycket första meningen och andra stycket och 29 § samt 18 kap. 9, 15 och 27 §§ försäkringsrörelselagen (2010:2043) samt föreskrifter som meddelats med stöd av 17 kap. 30 § samma lag tillämpas på motsvarande sätt. Denna lag träder i kraft den 1 december 2019. Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) Härigenom föreskrivs att 30 kap. 4 b § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse. Lydelse enligt prop. 2018/19:83 Föreslagen lydelse 30 kap. 4 b § Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden, försäkringsväsendet eller pensionsstiftelser för uppgift i en anmälan eller utsaga om överträdelse av bestämmelse som gäller för den som myndighetens verksamhet avser, om uppgiften kan avslöja anmälarens identitet. Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter, lagen (2018:1219) om försäkringsdistribution eller lagen (2019:000) med kompletterande bestämmelser till EU:s prospektförordning för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i en anmälan eller utsaga, om 1. anmälan eller utsagan avser en överträdelse av bestämmelse i lag eller annan författning som gäller för a) värdepapperscentralers och utsedda kreditinstituts verksamhet, b) verksamhet i värdepappersinstitut, börser och leverantörer av datarapporteringstjänster, c) den som utvecklar, ger råd om eller säljer en Priip-produkt, d) försäkringsdistributörers verksamhet, eller e) den som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, och 2. uppgiften kan avslöja den anmäldes identitet och det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att denne lider skada eller men. Sekretessen enligt andra stycket gäller inte beslut om sanktioner eller sanktionsförelägganden. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år. Denna lag träder i kraft den 1 december 2019. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2019-06-20 Närvarande: F.d. justitieråden Eskil Nord och Lena Moore samt justitierådet Dag Mattsson Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet Enligt en lagrådsremiss den 16 maj 2019 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., 2. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Johan Hedberg samt rättssakkunniga Emil Boqvist, Alexander Dahlqvist, Artur Ogelid och Jonas Sunding. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Parallelluppställning över genomförandet i svensk rätt av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut Artikel i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut Svenska bestämmelser (i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. [tryggandelagen], om inte annat anges) 1 Någon bestämmelse med detta innehåll är inte nödvändig 2.1 Någon bestämmelse med detta innehåll är inte nödvändig, se avsnitt 5.1 2.2 Direktivet tillämpas enligt svensk rätt inte på sådana institut som avses i artikeln 3 I Sverige finns inte några sådana tjänstepensionsinstitut som avses i artikeln, någon bestämmelse med detta innehåll är därför inte nödvändig 4 Valmöjligheten utnyttjas inte 5 första stycket 9 a § första stycket 1 5 andra stycket Valmöjligheten utnyttjas inte 6.1-6.10 Definitionerna har inte tagits in i lag 6.11 15 b § 2 6.12 och 6.13 Definitionerna har inte tagits in i lag 6.14-6.16 4 a § 6.17 och 6.18 Definitionerna har inte tagits in i lag 6.19 15 a § andra stycket 7 första stycket Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt 7 andra stycket Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt 7 tredje stycket Någon uttrycklig bestämmelse med detta innehåll är inte nödvändig 8 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt 9.1 31 § första, andra och sjunde styckena 9.2 15 b § andra stycket 2 och 31 § sjunde stycket 9.3 34 § andra stycket 10.1 Någon uttrycklig bestämmelse med detta innehåll är inte nödvändig 10.2 Genomförs i ett annat lagstiftningsärende 11.1 15 a § första stycket 11.2 15 a § första stycket 11.3 15 b § 11.4 15 c § första-tredje styckena 11.5 15 c § femte stycket och 36 § första meningen 11.6 10 l-10 n §§ 11.7 15 c § fjärde stycket 11.8 15 c § fjärde stycket 11.9 15 c § fjärde stycket 11.10 34 § 11.11 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 8.5 12 Bedöms inte tillämplig på pensionsstiftelser, se avsnitt 12 13 och 14 Bedöms inte tillämpliga på pensionsstiftelser, se avsnitt 9.1 15-18 Bedöms inte tillämpliga på pensionsstiftelser, se avsnitt 9.2 19.1 första stycket 10 b § första stycket 19.1 första stycket a första meningen 10 b § första stycket 19.1 första stycket b 10 b § tredje stycket 19.1 första stycket c 10 b § första stycket 19.1 första stycket d 10 b § andra stycket 19.1 första stycket e 10 d § 19.1 första stycket f 10 b § första stycket 19.1 första stycket g 10 c § första stycket 19.1 andra stycket 10 c § andra stycket 19.2-19.5 Bedöms uppfyllda i gällande svensk rätt, se avsnitt 9.4 19.6 Valmöjligheten att införa mer detaljerade föreskrifter utnyttjas inte, se avsnitt 9.4 19.7 Valmöjligheten att införa striktare investeringsregler utnyttjas inte, se avsnitt 9.4 19.8 Uppfylld genom upphävande av 15 e §, se avsnitt 9.4 20.1 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 10.1 20.2 Någon uttrycklig bestämmelse med detta innehåll är inte nödvändig, se avsnitt 10.1 21.1 16 b § första stycket 21.2 16 b § andra stycket 21.3 första meningen 16 g § första stycket 1-3 21.3 andra meningen 16 h § 21.4 första meningen 16 d § första stycket 21.4 andra meningen 16 d § andra stycket 21.5 16 b § andra stycket och 16 g § andra stycket 21.6 första meningen Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 10.2.2. 21.6 andra och tredje meningarna Valmöjligheten att tillåta att endast en person i praktiken leder tjänstepensionsinstitutet utnyttjas inte 22.1 a i Ingen lagstiftningsåtgärd, de nu gällande kraven går utöver vad andra tjänstepensionsdirektivet kräver, se avsnitt 10.9. 22.1 a ii 16 e § första stycket 22.1 a iii 16 e § första stycket 22.1 b Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt beträffande de som leder tjänstepensionsinstitut, se avsnitt 10.9. 16 e § första stycket beträffande de som utför arbete i riskhanteringsfunktionen och internrevisionsfunktionen. 22.2 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 10.6 beträffande de som utför arbete i riskhanteringsfunktionen och internrevisionsfunktionen samt avsnitt 10.9 för de som leder tjänstepensionsinstitutet. 22.3-7 Någon uttrycklig bestämmelse med detta innehåll är inte nödvändig, se avsnitten 10.6 och 10.9. 23.1 16 b § andra stycket och 16 g § tredje stycket 23.2 Genomförs i annat sammanhang 23.3 a-d 16 i § 2 och i föreskrifter på lägre nivå än lag 23.3 e 16 g § tredje stycket 23.3 f 16 h § 23.3 g 16 b § första stycket 24.1 första meningen 16 c § första stycket och 16 d § första stycket 24.1 andra meningen 16 b § första stycket 24.2 16 d § fjärde stycket 24.3 16 b § andra stycket och 16 e § första stycket 24.4 16 c § tredje stycket andra meningen och 16 d § tredje stycket andra meningen 24.5 a och b 16 e § tredje stycket 1 och 2 24.6 30 kap. 4 b § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 25.1 första stycket första meningen 16 b § andra stycket och 16 c § första stycket 25.1 första stycket andra meningen 16 c § andra stycket första meningen och 16 c § tredje stycket första meningen 25.1 andra stycket 16 c § andra stycket andra meningen 25.2 a och b Inte aktuellt för pensionsstiftelser, se avsnitt 10.3.1 25.2 c-e 16 b § andra stycket och 16 c § andra stycket första meningen 25.2 f Inte aktuellt för pensionsstiftelser, se avsnitt 10.3.1 25.2 g 16 b § andra stycket och 16 c § andra stycket första meningen 25.3 Inte aktuellt för pensionsstiftelser 26 första meningen 16 b § andra stycket och 16 d § första stycket 26 andra meningen 16 d § tredje stycket första meningen 27.1 a-h Inte aktuellt för pensionsstiftelser, se avsnitt 10.5 27.2 Inte aktuellt för pensionsstiftelser, se avsnitt 10.5 28.1 första stycket 16 b § andra stycket och 16 j § första stycket första meningen 28.1 andra stycket 16 j § tredje stycket 28.2 16 b § andra stycket 28.2 a 16 j § andra stycket 1 28.2 b 16 j § andra stycket 2 28.2 c 16 j § andra stycket 4 28.2 d-f Inte aktuellt för pensionsstiftelser, se avsnitt 10.10 28.2 g 16 j § andra stycket 3 28.2 h 16 j § andra stycket 5 28.3 första meningen 16 j § andra stycket 6 28.3 andra meningen 16 b § andra stycket 28.3 tredje meningen 16 j § andra stycket 6 28.4 16 j § första stycket andra meningen 29 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 10.11 30 första meningen 16 f § första stycket första meningen och 16 h § 30 andra meningen 16 h § 30 tredje meningen 16 f § första stycket andra meningen och 16 i § 1 samt i föreskrifter på lägre nivå än lag 30 fjärde meningen 16 f § första meningen 31.1 16 k § första stycket första meningen 31.2 16 k § första stycket andra meningen 31.3 a 16 l § första stycket 1 31.3 b 16 l § första stycket 2 31.3 c 16 l § första stycket 3 31.3 d 16 l § första stycket 4 31.4 16 k § andra stycket 31.5 16 k § tredje stycket 31.6 första och andra meningarna 16 l § andra stycket första meningen 31.6 tredje meningen 16 l § andra stycket andra meningen 31.7 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 10.13.2 32 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 9.5 33.1 och 33.2 Valmöjligheten att införa krav på att utse förvaringsinstitut utnyttjas inte, se avsnitt 9.5 33.3 och 33.4 Bedöms uppfyllda i gällande svensk rätt, se avsnitt 9.5 33.5-33.7 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt, se avsnitt 9.5 33.8 10 a § första stycket andra meningen 34.1-34.4 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt, se avsnitt 9.5 34.5 a-c 10 a § första stycket andra meningen 34.5 d Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 9.5 35.1 och 35.2 Kräver ingen bestämmelse i svensk rätt, se avsnitt 9.5 35.3 10 a § första stycket andra meningen 36.1 Kräver inte något särskilt genomförande 36.2 10 l-10 n §§ och i föreskrifter på lägre nivå än lag 36.3 Kräver inte något särskilt genomförande 37.1 a 10 l § första stycket 37.1 b 10 m § första stycket 37.1 c 10 l § första stycket 37.1 d Någon bestämmelse med detta innehåll är inte nödvändig, se avsnitt 11.1 37.1 e och f 10 m § första stycket 37.1 g och h Någon bestämmelse med detta innehåll är inte nödvändig, se avsnitt 11.1 37.1 i och j 10 m § första stycket 37.2 Någon bestämmelse med detta innehåll är inte nödvändig, se avsnitt 11.1 37.3 första meningen 10 m § första stycket 37.3 andra meningen Någon bestämmelse med detta innehåll är inte nödvändig, se avsnitt 9.1 37.4 10 m § första stycket 38 10 m § andra stycket 39.1 10 m § andra stycket 40.1 a, b och d 10 m § andra stycket 40.1 c Bedöms inte tillämplig på pensionsstiftelser 40.2 Någon bestämmelse med detta innehåll är inte nödvändig, se avsnitt 11.1 41.1 10 n § 41.2 Någon bestämmelse med detta innehåll är inte nödvändig 41.3 10 n § 42 10 m § första stycket 43.1 och 43.2 10 m § första stycket 43.3 Någon bestämmelse med detta innehåll är inte nödvändig, se avsnitt 11.1 44 a och b 10 l § andra stycket 44 c Genomförs i annat sammanhang 45.1 Tillgodoses genom 34 § samt 2 § förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen 45.2 Tillgodoses genom anslag som preciseras i regleringsbrev, samt, när det gäller mandat, i förordningen med instruktion för Finansinspektionen 46 34 § första stycket 47.1 34 § första stycket 47.2 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 13.2.1 47.3 17 kap. 7 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) jämförd med 35 § femte stycket tryggandelagen 47.4 och 47.5 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 13.2.1 48 35 §, valmöjligheten enligt artikel 48.3 utnyttjas inte 49 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 13.2.1 50 a-d och f Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 13.2.1 50 e 17 kap. 7 § försäkringsrörelselagen jämförd med 35 § femte stycket tryggandelagen 51 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 13.3.1 52 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 13.3.2 53 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 13.3.3 54 Avser Europaparlamentets befogenheter 55 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 13.3.3 56 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 13.3.4 57.1 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 13.3.5 57.2 Möjligheten utnyttjas inte, se avsnitt 13.3.5 58.1 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 13.3.6 58.2 och 58.3 Möjligheten utnyttjas inte, se avsnitt 13.3.6 59 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt 60 34 § andra stycket 61 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se avsnitt 13.3.7 62 Avser åtgärder som ska utföras av kommissionen 63.1 Genomförs i ett annat lagstiftningsärende 63.2 Genomförs i ett annat lagstiftningsärende 64.1 Ikraftträdandebestämmelse 64.2 Någon uttrycklig bestämmelse med detta innehåll är inte nödvändig 65 Kräver inga bestämmelser i svensk rätt 66 Avser direktivets ikraftträdandedag 67 Avser direktivets adressater Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 augusti 2019 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Hallengren, Hultqvist, Andersson, Bolund, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Eriksson, Linde, Ekström, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen Föredragande: statsrådet Bolund Regeringen beslutar proposition Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av andra tjänstepensionsdirektivet