Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2017/18:292 Förbättrade förutsättningar för effektiv resolution av banker Prop. 2017/18:292 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 30 augusti 2018 Margot Wallström Per Bolund (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att det ska införas en ny fordringsklass i den svenska förmånsrättsordningen. Fordringar i den nya fordringsklassen ska medföra rätt till betalning efter oprioriterade fordringar men före efterställda fordringar. Det gäller fordringar som är hänförliga till skuldinstrument som inte är derivat eller innefattar derivat och vars ursprungliga löptid är minst ett år, om borgenärens rätt till betalning enligt förmånsrättslagen för en fordran hänförlig till ett sådant instrument framgår av det fordringsavtal och, i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av instrumentet. Förslaget föranleder ändringar i förmånsrättslagen och lagen om resolution. Det föreslås också att det i lagen om resolution ska tydliggöras dels turordningen vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget i fråga om andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten, dels att skuldnedskrivningsverktyget ska tillämpas på kvalificerade skulder enligt förmånsrättsordningen i omvänd ordning. Det föreslås slutligen att vissa felskrivningar i lagen om kapitalbuffertar ska rättas. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 29 december 2018. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 2 2 Lagtext 2 2.1 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) 2 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar 2 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution 2 3 Ärendet och dess beredning 2 4 Bakgrund 2 4.1 Krishanteringsregelverket 2 4.2 Kapitaltäckningsregelverket 2 4.3 Bankpaketet 2 4.4 Den svenska förmånsrättsordningen 2 4.5 Turordningen vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget 2 5 En ny fordringsklass i förmånsrättsordningen 2 6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 2 7 Konsekvensanalys 2 8 Författningskommentar 2 8.1 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) 2 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar 2 8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution 2 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2399 av den 12 december 2017 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller rangordningen av skuldinstrument utan säkerhet i en insolvenshierarki 2 Bilaga 2 Promemorians lagförslag 2 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna 2 Bilaga 4 Lagrådets yttrande 2 Bilaga 5 Parallelluppställning över genomförandet i svensk rätt av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2399/EU av den 12 december 2017 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller rangordningen av skuldinstrument utan säkerhet i en insolvenshierarki 2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 augusti 2018 2 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979), 2. lag om ändring i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, 3. lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) Härigenom föreskrivs att 18 § förmånsrättslagen (1970:979) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 § Fordringar som inte är förenade med förmånsrätt har inbördes lika rätt. En borgenär kan dock enligt fordringsavtalet ha rätt till betalning först efter övriga borgenärer. Fordringar som inte är förenade med förmånsrätt har inbördes lika rätt. Fordringar som är hänförliga till skuldinstrument som avses i 21 kap. 15 § 3 b lagen (2015:1016) om resolution medför dock rätt till betalning efter fordringar enligt första meningen. En borgenär kan vidare enligt fordringsavtalet ha rätt till betalning först efter övriga borgenärer. Har en fordran särskild förmånsrätt i viss egendom men räcker egendomen inte för att betala fordringen, behandlas återstoden av denna som en fordran utan sådan förmånsrätt. 1. Denna lag träder i kraft den 29 december 2018. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för fordringar som är hänförliga till skuldinstrument som har emitterats före ikraftträdandet. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (2014:966) om kapitalbuffertar ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § I denna lag betyder 1. blandade finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen), 2. dotterföretag: sådant företag som avses i artikel 4.16 i tillsynsförordningen, 1. blandade finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.1.33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen), 2. dotterföretag: sådant företag som avses i artikel 4.1.16 i tillsynsförordningen, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. ESRB: Europeiska systemrisknämnden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd, 5. finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.31 i tillsynsförordningen, 5. finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.1.31 i tillsynsförordningen, 6. institut: kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, Svenska skeppshypotekskassan och värdepappersbolag, 7. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, 8. kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i tillsynsförordningen, 9. moderinstitut inom EES: företag som avses i artikel 4.68 i tillsynsförordningen, 9. moderinstitut inom EES: företag som avses i artikel 4.1.29 i tillsynsförordningen, 10. på grupp- eller undergruppsnivå: det sätt som institut i enlighet med bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 6-24 i tillsynsförordningen ska uppfylla ställda krav, 11. systemrisk: risk för en störning i det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och samhällsekonomin, 12. systemviktigt institut: ett institut vars fallissemang eller bristande funktion kan leda till systemrisk, 13. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, 14. totalt riskvägt exponeringsbelopp: det belopp som avses i artikel 92 i tillsynsförordningen, 15. värdepappersbolag: ett värdepappersföretag som avses i artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen när det är ett svenskt aktiebolag, och 16. värdeöverföringar kopplade till kärnprimärkapitalet: a) utbetalning i form av en kontant utdelning, b) fondemission eller partiell fondemission eller överföring eller utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen, c) inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen, d) återbetalning av belopp som utbetalas med anknytning till kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen, e) en överföring eller utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b-e i tillsynsförordningen. Denna lag träder i kraft den 29 december 2018. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution Härigenom föreskrivs att 21 kap. 15 § lagen (2015:1016) om resolution ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 21 kap. 15 § För att skuldnedskrivning eller konvertering ska ske med totalbeloppet enligt 13 §, ska Riksgäldskontoret vidta följande åtgärder: 1. Först ska någon av de åtgärder som anges i 16 kap. vidtas beträffande aktier eller andelar i företaget i resolution. 2. Därefter ska de relevanta kapitalinstrumenten skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning: a) övriga primärkapitalinstrument, b) supplementärkapitalinstrument. 3. Om åtgärderna i 1 och 2 inte är tillräckliga, ska de kvalificerade skulderna skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument enligt förmånsrättsordningen. 3. Om åtgärderna i 1 och 2 inte är tillräckliga, ska de kvalificerade skulderna skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning: a) andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten, b) skuldinstrument som inte är derivat eller innefattar derivat och vars ursprungliga löptid är minst ett år, om borgenärens rätt till betalning enligt 18 § första stycket andra meningen förmånsrättslagen (1970:979) för en fordran som är hänförlig till ett sådant instrument framgår av det fordringsavtal och, i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av instrumentet, c) enligt förmånsrättsordningen i omvänd ordning. Denna lag träder i kraft den 29 december 2018. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentet och rådet har antagit direktiv (EU) 2017/2399 av den 12 december 2017 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller rangordningen av skuldinstrument utan säkerhet i en insolvenshierarki, kallat ändringsdirektivet. Direktivet finns i bilaga 1. Ändringsdirektivet trädde i kraft den 28 december 2017 och ska vara genomfört i medlemsstaterna och börja tillämpas senast den 29 december 2018. I promemorian Förbättrade förutsättningar för effektiv resolution av banker, som upprättats inom Finansdepartementet, föreslås att det ska införas en ny fordringsklass i den svenska förmånsrättsordningen. Det föreslås också vissa tydliggöranden i lagen om resolution och att vissa felskrivningar i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar ska rättas. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2018/00632/B). I propositionen behandlas promemorians förslag. Lagrådet Regeringen beslutade den 31 maj 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslag som överensstämmer med lagförslagen i denna proposition. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. 4 Bakgrund 4.1 Krishanteringsregelverket Allmänt Avsaknaden av lämpliga ramar för hantering av banker i kris tvingade regeringar runt om i världen att lämna ekonomiskt stöd till banker i kölvattnet av finanskrisen 2008. För att öka motståndskraften hos banker i Europeiska unionen (EU), minska riskerna för framtida finanskriser och minska kostnaderna för skattebetalarna i händelse av en finanskris, genomfördes en genomgripande reform som bl.a. resulterade i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, kallat krishanteringsdirektivet. Genom krishanteringsdirektivet introducerades ett särskilt förfarande för att rekonstruera eller avveckla vissa finansiella företag - framför allt banker - i kris, som ett alternativ till normala insolvensförfaranden (likvidation eller konkurs) när dessa skulle medföra stora samhällsekonomiska kostnader. Detta förfarande benämns resolution. Krishanteringsdirektivet genomförs i svensk rätt framför allt av lagen (2015:1016) om resolution, förkortad LOR (prop. 2015/16:5). Resolution Resolution innebär förenklat att resolutionsmyndigheten (i Sverige Riksgäldskontoret) får ta kontroll över en bank i kris i syfte att rekonstruera eller avveckla verksamheten. Som huvudregel gäller att en bank ska försättas i resolution om banken fallerar eller sannolikt kommer att fallera, det inte finns några alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang och resolution ligger i det allmännas intresse (t.ex. för att skydda kritiska verksamheter, skydda offentliga medel eller upprätthålla den finansiella stabiliteten). Resolution innebär att ägare och borgenärer ska bära förluster i den mån det är möjligt. I resolution ska garanterade insättningar skyddas och ingen borgenär ska få ett sämre utfall än som hade varit fallet i konkurs eller likvidation. Skuldnedskrivningsverktyget Ett centralt verktyg i resolution är skuldnedskrivningsverktyget. Skuldnedskrivningsverktyget gör det möjligt för Riksgäldskontoret att, efter det att ägarna har burit sin del av förlusterna, skriva ned skulder eller konvertera skulder till eget kapital i syfte att låta borgenärerna bära sin del av förlusterna. Skuldnedskrivning och konvertering sker i en viss turordning. Verktyget kan således användas för att absorbera förluster och återkapitalisera en bank i kris, så att bankens livskraft kan återställas. Skuldnedskrivningsverktyget innebär att det i första hand är ägare och borgenärer - inte skattebetalarna - som kommer att bära förlusterna i en bank i kris. Bestämmelser om skuldnedskrivning finns i 21 kap. LOR. Kvalificerade skulder För att nedskrivning eller konvertering av skulder (skuldinstrument) till eget kapital ska kunna ske - och resolution vara framgångsrik - måste en tillräcklig mängd nedskrivnings- och konverterbara skulder finnas i banken. Skuldnedskrivningsverktyget kan - vid sidan av skulder som ingår i kapitalbasen - i princip tillämpas på alla skulder som inte har undantagits från verktygets tillämpningsområde, dessa skulder kallas kvalificerade skulder. Kvalificerade skulder är skulder som inte ingår i kapitalbasen (se avsnitt 4.3) och som av olika skäl inte anses olämpliga att skriva ned eller konvertera (jfr prop. 2015/16:5 s. 549). Bestämmelser om kvalificerade skulder finns i 2 kap. 2 § LOR. Minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL) För att säkerställa att en tillräcklig mängd nedskrivnings- och konverteringsbara skulder finns i banken, ska bankerna uppfylla "minimikravet på nedskrivningsbara skulder" (Minimum Requirement for own funds and Eligible Liabilities, MREL). För att skulder ska kunna beaktas för att uppfylla MREL är det inte tillräckligt att skulderna är kvalificerade, de måste även uppfylla vissa villkor. De kvalificerade skulder som uppfyller dessa villkor benämns medräkningsbara kvalificerade skulder. MREL anger hur stora bankens medräkningsbara kvalificerade skulder och kapitalbas minst måste vara i förhållande till bankens totala skulder och kapitalbas. Riksgäldskontoret beslutar om MREL som ska uppfyllas av en bank på såväl individuell nivå som gruppnivå. Riksgäldskontoret får besluta att MREL ska uppfyllas med vissa typer av kvalificerade skulder. Det syftar dels till att minimera risken för att tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget ska leda till att borgenärerna gör större förluster i resolution än i likvidation eller konkurs, dels till att säkerställa att resolution är praktiskt genomförbart samt kan ske på ett snabbt och transparent sätt. Bestämmelser om MREL finns i 4 kap. LOR och Riksgäldskontorets föreskrifter (RGKFS 2015:2) om resolution. 4.2 Kapitaltäckningsregelverket Regleringen avseende MREL har många beröringspunkter med kapitaltäckningsregelverket. Kapitaltäckningsregelverket fastslår förenklat hur mycket kapital en bank måste ha för att kunna absorbera eventuella förluster. Kapitaltäckningsreglerna återfinns på EU-nivå i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, kallad tillsynsförordningen, och i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om särskild tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, kallat kapitaltäckningsdirektivet. Nuvarande kapitalkrav beräknas i förhållande till bankens risker. Bankens samlade kapitalkrav ska täckas av kapitalbasen, som förenklat består av bankens egna kapital och skuldinstrument som måste uppfylla särskilda villkor. Kapitalbasens delar benämns kapitalbasinstrument och utgörs av följande: * Kärnprimärkapital (eget kapital efter vissa avdrag). * Primärkapitaltillskott (kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 52.1 i tillsynsförordningen). * Supplementärkapital (kapitalinstrument och efterställda lån som uppfyller villkoren i artikel 63 i tillsynsförordningen). 4.3 Bankpaketet I november 2016 presenterade Europeiska kommissionen ett paket med förslag om ändringar och kompletteringar av kapitaltäcknings- och krishanteringsregelverken för banker, det s.k. bankpaketet. Bankpaketet syftar till att på EU-nivå genomföra riskreducerande åtgärder som bygger på överenskomna globala standarder och därigenom öka bankernas motståndskraft. I bankpaketet föreslås framför allt ändringar i tillsynsförordningen, kapitaltäckningsdirektivet och krishanteringsdirektivet. Ändringsdirektivet utgör en del av detta paket. Ett separat direktiv om en ny fordringsklass i de nationella förmånsrättsordningarna har motiverats med hänsyn till den särskilda karaktären hos de frågor som berörs och det brådskande behovet av harmoniserade EU-regler för att förhindra varje ytterligare snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden. Införande av ett minimikrav på total förlustabsorberingsförmåga (TLAC) och omarbetningar av MREL Rådet för finansiell stabilitet (Financial Stability Board) offentliggjorde i november 2015 en global standard, minimikravet på total förlustabsorberingsförmåga (Total Loss Absorbing Capacity, TLAC), vilken godkändes av G20-länderna samma månad. TLAC är ett s.k. siffersatt minimikrav som träffar globalt systemviktiga banker (Global Systemically Important Institutions, G-SIIs). Det innebär ett krav på dessa banker att ha en viss mängd skulder som uppfyller vissa villkor. Standarden är inte bindande men G20-länderna har enats om att TLAC ska fasas in från och med den 1 januari 2019. I bankpaketet föreslås att TLAC ska genomföras på EU-nivå i tillsynsförordningen. I likhet med MREL syftar TLAC till att möjliggöra en ändamålsenlig tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget. Medan TLAC som angetts ovan utgör ett siffersatt krav utgör MREL ett individuellt krav som beslutas av Riksgäldskontoret. Även för globalt systemviktiga banker ska Riksgäldskontoret under vissa förutsättningar kunna fatta beslut om MREL. Enligt förslaget ska de omarbetade bestämmelserna om MREL vara kvar i krishanteringsdirektivet. Kvalificerade skulder Förslagen om ändringar i krishanteringsdirektivet och tillsynsförordningen kommer att påverka terminologin i lagen om resolution, så att t.ex. uttrycket "kvalificerade skulder" får en ny innebörd. (Definitionen av kvalificerade skulder i krishanteringsdirektivet kommer enligt förslagen att ändras till "nedskrivningsbara skulder som uppfyller villkoren i artikel 45b eller, i tillämpliga fall, artikel 45g.3 a" medan det som i dag betecknas kvalificerade skulder kommer att definieras som nedskrivningsbara skulder.) Villkoren för att skulder ska kunna beaktas för att uppfylla TLAC och MREL kommer tas in i tillsynsförordningen och krishanteringsdirektivet. Krav på efterställning I kommissionens förslag till genomförande av TLAC uppställs, i enlighet med den globala TLAC-standarden, krav på att globalt systemviktiga banker, med vissa undantag, ska uppfylla TLAC med skulder, där fordringar som motsvarar dessa skulder enligt förmånsrättsordningen ska medföra rätt till betalning efter s.k. oprioriterade fordringar (se avsnitt 4.4). Det uttrycks som "ett krav på efterställning". Kravet på efterställning är således ett villkor för att skulder ska kunna beaktas för att uppfylla TLAC. Kravet på efterställning föreslås kunna uppnås genom avtal (efterställning enligt avtal), lagstiftning (efterställning enligt lag) eller en viss företagsstruktur (strukturell efterställning). Ändringsdirektivet uppställer krav på nationella regleringar som skapar "efterställning enligt lag". En harmonisering av nationella förmånsrättsordningar Ändringsdirektivet innebär i korthet ett krav på att medlemsstaterna i sina nationella förmånsrättsordningar skapar en ny klass för fordringar som hänför sig till skuldinstrument som ska kunna beaktas för att uppfylla TLAC och MREL. Ett antal medlemsstater har redan ändrat sina förmånsrättsordningar i det avseendet. De nationella lagändringar som har gjorts skiljer sig åt och detta har bedömts kunna ge upphov till olika problem. Det har därför ansetts nödvändigt med harmoniserade regler. Ett övergripande syfte med den nya fordringsklassen är förenklad krishantering genom ökad enhetlighet av de nationella förmånsrättsordningarna i EU. Utöver det övergripande behovet av harmonisering syftar ändringsdirektivet till att underlätta för bankerna att uppfylla "kravet på efterställning" i TLAC (och, i förekommande fall, MREL), minska risken för att bryta mot principen att ingen borgenär ska få ett sämre utfall än som hade varit fallet i konkurs eller likvidation samt underlätta och effektivisera resolution. Direktivet fastställer i huvudsak den nya fordringsklassens plats i de nationella förmånsrättsordningarna samt de villkor som skuldinstrument, relevant avtalsenlig dokumentation och prospekt ska uppfylla för att en (mot ett skuldinstrument svarande) fordran ska kunna hänföras till den nya fordringsklassen. Den nya fordringsklassen skapar således "efterställning enligt lag". 4.4 Den svenska förmånsrättsordningen Förmånsrättsordningen vid konkurs och utmätning framgår i huvudsak av förmånsrättslagen (1970:979), förkortad FRL. När det gäller förmånsrättsordningen vid konkurs görs skillnad mellan fordringar med särskild eller allmän förmånsrätt och fordringar utan förmånsrätt. Som huvudregel har fordringar med särskild förmånsrätt företräde framför fordringar med allmän förmånsrätt (15 § första meningen FRL). Från huvudregeln görs undantag (15 § andra meningen och 18 § andra stycket FRL). Fordringar med särskild förmånsrätt har inbördes den rätt som framgår av 9 § FRL. Fordringar med allmän förmånsrätt har inbördes den rätt som framgår av 10, 10 a och 12-13 b §§ FRL. Fordringar med allmän förmånsrätt enligt samma paragraf har inbördes lika rätt (14 § FRL). Fordringar utan förmånsrätt har som utgångspunkt inbördes lika rätt, s.k. oprioriterade fordringar (18 § första stycket första meningen FRL). Det innebär att varje borgenär får betalt i förhållande till sin fordran (1 § första stycket andra meningen FRL). En borgenär kan dock enligt fordringsavtalet ha rätt till betalning först efter övriga borgenärer, s.k. efterställda fordringar (18 § första stycket andra meningen FRL). Böter, viten och fordringar på grund av förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott får vid konkurs utdelning efter andra fordringar (19 § FRL). Sammanfattningsvis har den svenska förmånsrättsordningen getts följande utformning: 1. Fordringar med särskild förmånsrätt, t.ex. säkerställda obligationer. 2. Fordringar med allmän förmånsrätt, t.ex. garanterade insättningar. 3. Fordringar utan förmånsrätt: a) Oprioriterade fordringar, t.ex. - vanliga fordringar, t.ex. bankobligationer, - fordringar som är derivat eller innefattar derivat, och - kvalificerade insättningar utan allmän förmånsrätt. b) Efterställda fordringar, t.ex. - övriga primärkapitalinstrument, - supplementärkapitalinstrument, och - andra efterställda fordringar. c) Böter m.m. 4.5 Turordningen vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget Tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget i 21 kap. LOR är som nämnts ovan en central åtgärd vid resolution. Enligt 21 kap. 1 § LOR avses med skuldnedskrivningsverktyget - nedskrivning av det i resolution försatta företagets skulder, eller - konvertering av det i resolution försatta företagets skulder till aktier eller andra äganderättsinstrument i det företaget eller dess moderföretag, ett broinstitut eller ett tillgångsförvaltningsbolag. I 21 kap. 15 § LOR stadgas att skuldnedskrivningsverktyget tillämpas på - relevanta kapitalinstrument, och - kvalificerade skulder. Vad som avses med uttrycken relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder anges i 2 kap. 1 och 2 §§ LOR. Turordningen vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget regleras i 21 kap. 15 § LOR: Relevanta kapitalinstrument 1. Övriga primärkapitalinstrument, dvs. vissa skulder som ingår i kapitalbasen och som motsvarar efterställda fordringar (efterställda skulder). 2. Supplementärkapitalinstrument, dvs. vissa efterställda skulder som ingår i kapitalbasen. Kvalificerade skulder 3. Efterställda skulder som inte ingår i kapitalbasen. 4. Skulder som motsvarar oprioriterade fordringar, t.ex. - vanliga skulder (s.k. seniora skulder), - skulder som är derivat eller innefattar derivat, och - kvalificerade insättningar utan allmän förmånsrätt. 5. Skulder som motsvarar kvalificerade insättningar med allmän förmånsrätt, dvs. kvalificerade insättningar som inte utgör garanterade insättningar och som avser fysiska personer och små och medelstora företag samt insättningar via filialer utanför EES till svenska institut. Skuldnedskrivningsverktyget tillämpas således i omvänd förmånsrätts-ordning. Detta eftersom förlusterna i resolution i första hand ska bäras av ägare och borgenärer. Den omvända förmånsrättsordningen ska vidare ses i ljuset av principen om att det ekonomiska utfallet för ägare och borgenärer inte ska bli sämre vid resolution än om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation (1 kap. 8 § LOR). 5 En ny fordringsklass i förmånsrättsordningen Regeringens förslag: Det ska införas en ny fordringsklass i den svenska förmånsrättsordningen. Fordringar i den nya fordringsklassen ska medföra rätt till betalning efter oprioriterade fordringar men före efterställda fordringar. Det gäller fordringar som är hänförliga till skuldinstrument som inte är derivat eller innefattar derivat och vars ursprungliga löptid är minst ett år, om borgenärens rätt till betalning enligt 18 § första stycket andra meningen förmånsrättslagen för en fordran som är hänförlig till ett sådant instrument framgår av det fordringsavtal och, i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av instrumentet. I lagen om resolution ska tydliggöras dels turordningen vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget i fråga om andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten, dels att verktyget ska tillämpas på kvalificerade skulder enligt förmånsrättsordningen i omvänd ordning. Vissa felskrivningar i lagen om kapitalbuffertar ska rättas. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Artikel 1.2 i ändringsdirektivet innebär att artikel 108 i krishanteringsdirektivet ges en ny utformning. Enligt artikel 108.2 och 108.3 i krishanteringsdirektivet i dess nya lydelse ska medlemsstaterna införa en ny fordringsklass i de nationella förmånsrättsordningarna. Med utgångspunkt i den svenska förmånsrättsordningen ska fordringar i den nya fordringsklassen medföra rätt till betalning efter oprioriterade fordringar (18 § första stycket första meningen FRL) men före efterställda skulder (18 § första stycket andra meningen FRL). Fordringar i den nya fordringsklassen ska uppfylla de villkor som framgår artikel 108.2 a-c i krishanteringsdirektivet i dess nya lydelse. Det gäller fordringar hänförliga till skuldinstrument som inte är derivat eller innefattar derivat och vars ursprungliga löptid är minst ett år, om den förmånsrätt som gäller för fordran hänförlig till ett sådant instrument framgår av det av avtal och, i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av skuldinstrumentet. Villkoren syftar till att säkerställa att skuldinstrument som motsvarar fordringar i den nya fordringsklassen uppfyller kvalificeringskriterierna i framtida TLAC (skäl 10 i ändringsdirektivet). De ytterligare villkor för att dessa skuldinstrument ska kunna beaktas för att uppfylla framtida TLAC och MREL kommer att framgå av kommande förslag inom ramen för bankpaketet. För att uppfylla kraven i ändringsdirektivet bör en ny fordringsklass införas i den svenska förmånsrättsordningen. Fordringar i den nya fordringsklassen bör medföra rätt till betalning efter oprioriterade fordringar men före efterställda fordringar. Den nya fordringsklassen bör begränsas till fordringar som uppfyller de villkor som framgår av artikel 108.2 a-c i krishanteringsdirektivet. Den nya fordringsklassen är visserligen inte begränsad vad avser kretsen av emittenter. Det framstår emellertid inte som sannolikt att andra företag än de som omfattas av 1 kap. 1 § LOR kommer att emittera skuldinstrument av detta slag. Den nya fordringsklassen bör införas genom ett tillägg i 18 § första stycket FRL. Villkoren för att fordringar ska vara hänförliga till den nya fordringsklassen bör införas genom ett tillägg i 21 kap. 15 § LOR. Ett sådant tillägg tydliggör de mot den nya fordringsklassen svarande skuldinstrumentens turordning vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget. På så sätt tydliggörs också att det är fråga om en särreglering i syfte att genomföra ändringsdirektivet. Av avsnitt 4.5 framgår att skuldnedskrivningsverktyget ska tillämpas i omvänd förmånsrättsordning. Det bör tydliggöras i lagtexten. Med utgångspunkt i förslaget att villkoren för att fordringar ska vara hänförliga till den nya fordringsklassen ska framgå av 21 kap. 15 § LOR, bör också turordningen vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget i fråga om andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten tydliggöras i lagtexten. Av 4 kap. 4 § LOR framgår att Riksgäldskontoret får besluta att ett företag ska uppfylla minimikravet på nedskrivningsbara skulder med vissa typer av kvalificerade skulder. Det gäller skuldinstrument som framgår av artikel 45.13 och 45.14 i krishanteringsdirektivet (prop. 2015/16:5 s. 261-263). Det är upp till Riksgäldskontoret att besluta om tillämpningen av bestämmelsen. Vilka kvalificerade skulder som är medräkningsbara vid beräkningen av om minimikravet på nedskrivningsbara skulder enligt 4 kap. 1 § LOR är uppfyllt framgår av Riksgäldskontorets föreskrifter (RGKFS 2015:2) om resolution. Slutligen bör vissa felskrivningar rättas i 1 kap. 2 § lagen (2014:966) om kapitalbuffertar. 6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Ändringarna i förmånsrättslagen ska träda i kraft den 29 december 2018. Äldre föreskrifter ska forftarande gälla för fordringar som är hänförliga till skuldinstrument som har emitterats före ikraftträdandet. Ändringarna i lagen om kapitalbuffertar och lagen om resolution ska träda i kraft den 29 december 2018. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås inte några övergångsbestämmelser. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen efterlyser övergångsbestämmelser som innebär att förslaget om en ny fordringsklass i förmånsrättsordningen ska kunna tillämpas på skuldinstrument som har emitterats före ikraftträdandet. Skälen för regeringens förslag: Artikel 2.1 i ändringsdirektivet stadgar att medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 29 december 2018. Lagändringarna bör därför träda i kraft den 29 december 2018. Svenska Bankföreningen efterlyser övergångsbestämmelser till förslaget om en ny förmånsklass i förmånsrättsordningen med innebörden att förslaget även ska tillämpas på skuldinstrument som har emitterats före ikraftträdandet. Regeringen konstaterar dock att artikel 108.4 i krishanteringsdirektivet i dess nya lydelse innebär att förslaget inte får ges retroaktiv verkan. Den nya regleringen i förmånsrättslagen bör därför avse endast skuldinstrument som emitteras efter ikraftträdandet. Av tydlighetsskäl bör det införas en övergångsbestämmelse med innebörden att äldre föreskrifter fortfarande gäller för fordringar som är hänförliga till skuldinstrument som har emitterats före ikraftträdandet. Artikel 108.5 och 108.7 i krishanteringsdirektivet i dess nya lydelse gäller förhållandet mellan nationell lagstiftning som har föregått ändringsdirektivet och den nationella lagstiftning som genomför ändringsdirektivet. Sverige har inte vid en tidigare tidpunkt infört bestämmelser som motsvarar den nya fordringsklassen i artikel 108.2 och 108.8 i krishanteringsdirektivet i dess nya lydelse. Artikel 108.5 och 108.7 i krishanteringsdirektivet i dess nya lydelse kräver därför inga övergångsbestämmelser. 7 Konsekvensanalys Offentligfinansiella- och samhällsekonomiska effekter Förslaget om en ny fordringsklass i förmånsrättsordningen har i sig inga offentligfinansiella- effekter. När det gäller de samhällsekonomiska effekterna av förslaget kan konstateras att finanskriser är dyra. Bestämmelserna i krishanteringsregelverket innebär att kostnaderna för att hantera banker i kris i huvudsak kommer att bäras av bankernas ägare och borgenärer (se prop. 2015/16:5 s. 762 och 763). Ett centralt verktyg i resolution är skuldnedskrivningsverktyget. Den nya fordringsklassen i förmånsrättsordning utgör en viktig komponent för en effektiv tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget och i förlängningen en effektiv resolution. Den nya fordringsklassen i förmånsrättsordningen minskar också behovet av att använda medel från resolutionsreserven vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget. Effekter för finansiella företag Krishanteringsdirektivet omfattar finansiella företag, framför allt banker. För icke systemviktiga företag (ca 170 företag) har förslaget om en ny fordringsklass i förmånsrättsordningen ingen praktisk betydelse. För systemviktiga företag (ca 10 företag) har förslaget följande effekter. Gällande MREL och framtida TLAC och MREL innebär krav på dessa företag att emittera skuldinstrument i viss utsträckning. Det ökar i sin tur kostnaderna för bankerna. Som utgångspunkt gäller att dessa krav påverkar konkurrensen mellan företagen, eftersom de företag som träffas av kraven har högre kostnader i förhållande till företag som inte träffas av kraven. Ökade kostnader kan i sin tur övervältras på företagens kunders. Det kan i sin tur påverka kreditgivningen till privatpersoner och företag. Samtidigt är övervältringseffekterna mycket svåra att beräkna, inte minst sett mot bakgrund av att förhållandena ser olika ut för olika företag i stor utsträckning. Förslaget om en ny fordringsklass i förmånsrättsordningen - som inte i sig innebär ett krav på bankerna att emittera skuldinstrument - kan leda till att kostnaderna för att emittera skuldinstrument för att uppfylla gällande MREL och framtida TLAC och MREL minskar i viss utsträckning. Detta eftersom förslaget exempelvis gör det möjligt för potentiellt systemviktiga företag (ca 10 företag) att möta "kravet på efterställning" i framtida TLAC och, i förekommande fall, MREL med skuldinstrument som motsvarar den nya fordringsklassen i förmånsrättsordningen. Skuldinstrument som motsvarar den nya fordringsklassen i förmånsrättsordningen får antas vara billigare än efterställda skulder. Det är emellertid upp till kreditmarknadens aktörer att prissätta skuldinstrument som motsvarar den nya fordringsklassen i förmånsrättsordningen. Det ska framhållas att det också i fortsättningen kommer att vara fortsatt möjligt för dessa banker att finansiera sin verksamhet genom att emittera skuldinstrument som motsvarar oprioriterade fordringar (skäl 10 i ändringsdirektivet). Förslaget påverkar i sig inte den administrativa bördan för företagen. Effekter för investerare Förslaget om en ny fordringsklass i förmånsrättsordningen påverkar de investerare som har fordringar på banker. Förslaget gör det möjligt att investera i skuldinstrument som motsvarar den nya fordringsklassen. Den nya fordringsklassen kan minska risken för att fordringar med bättre rätt - framför allt oprioriterade fordringar - tas i anspråk vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget. I förhållande till oprioriterade fordringar, underlättar tillskapandet av den nya fordringsklassen investerarnas riskbedömning. Effekter för myndigheter och domstolar Förslaget om en ny fordringsklass i förmånsrättsordningen medför i sig inga ökade kostnader för myndigheter (Riksgäldskontoret och Finansinspektionen) eller domstolarna. Speciella informationsinsatser Förslaget om en ny fordringsklass i förmånsrättsordningen innebär att borgenärens rätt till betalning enligt FRL för en fordran hänförlig till ett skuldinstrument ska framgå av det avtal, och i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av instrumentet. Det innebär att förslaget inte föranleder något behov av speciella informationsinsatser. Alternativa lösningar Ändringsdirektivet innebär att det ska införas en ny fordringsklass i de nationella förmånsrättsordningarna. Det innebär att det inte står några alternativa lösningar till buds. Förenlighet med unionsrätten Förslaget om en ny fordringsklass i förmånsrättsordningen - som genomför ändringsdirektivet - står i överensstämmelse med unionsrätten. 8 Författningskommentar 8.1 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) 18 § Paragrafen innehåller bestämmelser om fordringar utan förmånsrätt. Första stycket andra meningen - som är ny - genomför, tillsammans med 21 kap. 15 § 3 b LOR, artikel 1 i ändringsdirektivet. Ändringen innebär att det införs en ny fordringsklass i förmånsrättsordningen. Det gäller sådana fordringar som är hänförliga till skuldinstrument som avses i 21 kap. 15 § 3 b LOR. Fordringarna i den nya fordringsklassen medför rätt till betalning efter oprioriterade fordringar (första stycket första meningen) men före efterställda fordringar (första stycket tredje meningen). Med uttrycket "skuldinstrument" avses obligationer och andra former av överlåtbara skuldförbindelser samt instrument som skapar eller bekräftar en skuld (artikel 2.1.48 ii i krishanteringsdirektivet i dess nya lydelse). Genom de villkor som framgår av 21 kap. 15 § 3 b LOR omfattar bestämmelsen skuldinstrument som inte är derivat eller innefattar derivat och vars ursprungliga löptid är minst ett år, om det framgår av det fordringsavtal och, i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av instrumentet att borgenären har rätt till betalning för en fordran som är hänförlig till ett sådant instrument enligt denna bestämmelse. Övriga ändringar är redaktionella. Övervägandena finns i avsnitt 5. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Enligt första punkten träder lagen i kraft den 29 december 2018. I andra punkten anges att äldre föreskrifter fortfarande ska gälla för fordringar som är hänförliga till skuldinstrument som har emitterats före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 6. 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar 1 kap. 2 § Paragrafen innehåller definitioner. I punkterna 1, 2, 5 och 9 rättas felaktiga hänvisningar. 8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution 21 kap. 15 § Paragrafen innehåller bestämmelser om turordningen vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget. Ändringen genomför, tillsammans med 18 § första stycket andra meningen FRL, artikel 1 i ändringsdirektivet. Av punkt 3 a - som är ny - framgår att det är andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten som ska skrivas ner eller konverteras efter de relevanta kapitalinstrumenten. Av punkt 3 b - som är ny - framgår att det därefter är de skuldinstrument som motsvarar fordringar i den nya fordringsklassen i förmånsrättsordningen som ska skrivas ner eller konverteras. Det gäller skuldinstrument som inte är derivat eller innefattar derivat och vars ursprungliga löptid är minst ett år, om borgenärens rätt till betalning enligt 18 § första stycket andra meningen FRL för en fordran som är hänförlig till ett sådant instrument framgår av det fordringsavtal och, i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av instrumentet. Det krävs inte att det i fordringsavtalet och prospektet uttryckligen hänvisas till bestämmelsen i 18 § första stycket FRL. Det är tillräckligt att det i fordringsavtalet och prospektet framgår vilken rätt till betalning vid utmätning eller konkurs som en sådan fordran medför. Vid bedömningen av om ett skuldinstrument innefattar ett derivat ska skuldinstrument med rörlig ränta som härletts från en allmänt använd referensränta och skuldinstrument som inte är angivna i emittentens nationella valuta, förutsatt att kapitalbeloppet, återbetalningen och räntan är angivna i samma valuta, inte endast på grund av dessa egenskaper anses vara skuldinstrument med inbäddade derivat (artikel 108.6 i krishanteringsdirektivet i dess nya lydelse). Med uttrycket "skuldinstrument" avses obligationer och andra former av överlåtbara skuldförbindelser samt instrument som skapar eller bekräftar en skuld (artikel 2.1.48 ii i krishanteringsdirektivet i dess nya lydelse. Uttrycket "skuldinstrument" i artikel 2.1.48 i i krishanteringsdirektivet behandlas i prop. 2015/16:5 s. 450. Uttrycket "prospekt" har samma innebörd som i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (samma prop. s. 584). Av punkt 3 c - som är ny - framgår att skuldnedskrivningsverktyget därefter ska tillämpas i fortsatt omvänd förmånsrättsordning. Detta innebär exempelvis att kvalificerade skulder som motsvaras av oprioriterade fordringar träffas av skuldnedskrivningsverktyget före kvalificerade insättningar med allmän förmånsrätt. Övervägandena finns i avsnitt 5. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2399 av den 12 december 2017 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller rangordningen av skuldinstrument utan säkerhet i en insolvenshierarki Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979) Härigenom föreskrivs att 18 § förmånsrättslagen (1970:979) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 18 § Fordringar som inte är förenade med förmånsrätt har inbördes lika rätt. En borgenär kan dock enligt fordringsavtalet ha rätt till betalning först efter övriga borgenärer. Fordringar som inte är förenade med förmånsrätt har inbördes lika rätt. Fordringar som är hänförliga till skuldinstrument som avses i 21 kap. 15 § 3 b lagen (2015:1016) om resolution tas dock ut efter fordringar enligt första meningen. En borgenär kan vidare enligt fordringsavtalet ha rätt till betalning först efter övriga borgenärer. Har en fordran särskild förmånsrätt i viss egendom men räcker egendomen inte för att betala fordringen, behandlas återstoden av denna som en fordran utan sådan förmånsrätt. Denna lag träder i kraft den 29 december 2018. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (2014:966) om kapitalbuffertar ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § I denna lag betyder 1. blandade finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen), 2. dotterföretag: sådant företag som avses i artikel 4.16 i tillsynsförordningen, 1. blandade finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.1.33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen), 2. dotterföretag: sådant företag som avses i artikel 4.1.16 i tillsynsförordningen, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. ESRB: Europeiska systemrisknämnden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd, 5. finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.31 i tillsynsförordningen, 5. finansiella moderholdingföretag inom EES: företag som avses i artikel 4.1.31 i tillsynsförordningen, 6. institut: kreditinstitut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, Svenska skeppshypotekskassan och värdepappersbolag, 7. kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, 8. kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i tillsynsförordningen, 9. moderinstitut inom EES: företag som avses i artikel 4.68 i tillsynsförordningen, 9. moderinstitut inom EES: företag som avses i artikel 4.1.29 i tillsynsförordningen, 10. på grupp- eller undergruppsnivå: det sätt som institut i enlighet med bestämmelser om tillsyn på gruppnivå i artiklarna 6-24 i tillsynsförordningen ska uppfylla ställda krav, 11. systemrisk: risk för en störning i det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och samhällsekonomin, 12. systemviktigt institut: ett institut vars fallissemang eller bristande funktion kan leda till systemrisk, 13. tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, 14. totalt riskvägt exponeringsbelopp: det belopp som avses i artikel 92 i tillsynsförordningen, 15. värdepappersbolag: ett värdepappersföretag som avses i artikel 4.1.2 i tillsynsförordningen när det är ett svenskt aktiebolag, och 16. värdeöverföringar kopplade till kärnprimärkapitalet: a) utbetalning i form av en kontant utdelning, b) fondemission eller partiell fondemission eller överföring eller utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen, c) inlösen eller uppköp av egna aktier eller andelar eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen, d) återbetalning av belopp som utbetalas med anknytning till kapitalinstrument som anges i artikel 26.1 a i tillsynsförordningen, e) en överföring eller utdelning av poster som avses i artikel 26.1 b-e i tillsynsförordningen. Denna lag träder i kraft den 29 december 2018. Förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution Härigenom föreskrivs att 21 kap. 15 § lagen (2015:1016) om resolution ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 21 kap. 15 § För att skuldnedskrivning eller konvertering ska ske med totalbeloppet enligt 13 §, ska Riksgäldskontoret vidta följande åtgärder: 1. Först ska någon av de åtgärder som anges i 16 kap. vidtas beträffande aktier eller andelar i företaget i resolution. 2. Därefter ska de relevanta kapitalinstrumenten skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning: a) övriga primärkapitalinstrument, b) supplementärkapitalinstrument. 3. Om åtgärderna i 1 och 2 inte är tillräckliga, ska de kvalificerade skulderna skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument enligt förmånsrättsordningen. 3. Om åtgärderna i 1 och 2 inte är tillräckliga, ska de kvalificerade skulderna skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning: a) andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten, b) skuldinstrument som inte är derivat eller innefattar derivat och vars ursprungliga löptid är minst ett år, om borgenärens rätt till betalning enligt förmånsrättslagen (1970:979) för en fordran som är hänförlig till ett sådant instrument framgår av det avtal och, i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av instrumentet, c) enligt förmånsrättsordningen i omvänd ordning. Denna lag träder i kraft den 29 december 2018. Förteckning över remissinstanserna Sveriges riksbank, Stockholms tingsrätt, Förvaltningsrätten i Stockholm, Riksgäldskontoret, Finansinspektionen, Kronofogdemyndigheten, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Regelrådet, Finansbolagens Förening, Föreningen Svenskt Näringsliv, Sparbankernas Riksförbund, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Sveriges advokatsamfund. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2018-06-13 Närvarande: F.d. justitieråden Gustaf Sandström och Lennart Hamberg samt justitierådet Dag Mattsson Förbättrade förutsättningar för effektiv resolution av banker Enligt en lagrådsremiss den 31 maj 2018 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979), 2. lag om ändring i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, 3. lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Fredrik Opander och departementssekreteraren Thérèse Orlando Rülcker. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Parallelluppställning över genomförandet i svensk rätt av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/2399/EU av den 12 december 2017 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller rangordningen av skuldinstrument utan säkerhet i en insolvenshierarki Artikel i direktivet Svenska bestämmelser 1.1 En uttrycklig bestämmelse med detta innehåll är inte nödvändig, se författningskommentaren till 21 kap. 15 § lagen (2015:1016) om resolution 1.2. och 1.3 18 § förmånsrättslagen och 21 kap. 15 § lagen (2015:1016) om resolution samt författningskommentarerna till de bestämmelserna 1.4 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna 1.5 och 1.7 Kräver inga genomförandeåtgärder, se avsnitt 6 1.6 En uttrycklig bestämmelse med detta innehåll är inte nödvändig, se författningskommentaren till 21 kap. 15 § lagen (2015:1016) om resolution 2 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 augusti 2018 Närvarande: statsrådet Wallström, ordförande, och statsråden Lövin, Y Johansson, M Johansson, Hallengren, Andersson, Hellmark Knutsson, Bolund, Damberg, Strandhäll, Fridolin, Eriksson, Linde, Ekström, Fritzon, Eneroth Föredragande: statsrådet Bolund Regeringen beslutar proposition Förbättrade förutsättningar för effektiv resolution av banker