Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1272 av 7189 träffar
Propositionsnummer · 2018/19:3 · Hämta Doc · Hämta Pdf
Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk och föreskrifter om produktingripande Prop. 2018/19:3
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 3
Regeringens proposition 2018/19:3 Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk och föreskrifter om produktingripande Prop. 2018/19:3 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 11 oktober 2018 Stefan Löfven Per Bolund (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att utländska avvecklingssystem på vilka lagen i ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) ska tillämpas och som därför inte omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (benämnt finalitydirektivet) ska kunna likställas med system som omfattas av det direktivet. För avveckling som sker i likställda system ska det finnas samma skydd mot rättsliga risker som vid avveckling i system som omfattas av finalitydirektivet. Förslaget innebär ändringar i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden och lagen (2015:1016) om resolution. Vidare föreslås bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om produktingripande enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (förkortad MiFIR) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter), benämnd Priips-förordningen. Förslaget innebär ändringar i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019 i fråga om lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden och lagen om resolution och i övrigt den 2 januari 2019. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden 5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 10 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution 11 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter 15 3 Ärendet och dess beredning 16 4 Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk 16 4.1 Skyddet mot rättsliga risker i avvecklingssystem inom EES 16 4.2 Skyddet mot rättsliga risker i avvecklingssystem utanför EES 19 4.3 Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk ska kunna likställas med system som gör det 22 4.4 Underrättelse till behöriga myndigheter inom EES 26 4.5 Uppgiftsskyldighet 26 4.6 Avgifter 27 4.7 Ändring av beslut om likställande 28 4.8 Överklagande 28 5 Bemyndiganden att meddela föreskrifter om produktingripande 29 6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 31 7 Förslagens konsekvenser 33 7.1 Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk 33 7.2 Bemyndiganden att meddela föreskrifter om produktingripande 35 8 Författningskommentar 36 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden 36 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 39 8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution 40 8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter 40 Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk 41 Bilaga 2 Lagförslagen i promemorian Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk 42 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser beträffande promemorian Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk 51 Bilaga 4 Sammanfattning av promemorian Bemyndigande för produktingripande enligt Mifir och Priips-förordningen 52 Bilaga 5 Lagförslagen i promemorian Bemyndigande för produktingripande enligt Mifir och Priips-förordningen 53 Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser beträffande promemorian Bemyndigande för produktingripande enligt Mifir och Priips-förordningen 55 Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag 56 Bilaga 8 Lagrådets yttrande 67 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 oktober 2018 69 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden. 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. 3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution. 4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden dels att nuvarande 17 § ska betecknas 19 §, dels att 1-3, 11, 14 och 15 §§ och rubriken närmast före 14 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 9 a, 14 a, 17 och 18 §§, och närmast före 9 a och 18 §§ nya rubriker av följande lydelse, dels att det närmast före 19 § ska införas en ny rubrik som ska lyda "Överklagande". Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag gäller för anmälan och godkännande av system för clearing och avveckling av förpliktelser att betala eller att leverera finansiella instrument (avvecklingssystem) på finansmarknaden. Denna lag gäller för anmälan, godkännande och likställande av system för clearing och avveckling av förpliktelser att betala eller att leverera finansiella instrument (avvecklingssystem) på finansmarknaden. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister finns särskilda regler om clearing och centrala motparter. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 finns särskilda regler om avvecklingssystem för värdepapper. 2 § I denna lag avses med administratör: ett företag som är ansvarigt för verksamheten i ett avvecklingssystem; företaget anses som deltagare i systemet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, eller ett likställt avvecklingssystem, clearingorganisation: ett företag som har tillstånd att driva clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, kollektivt obeståndsförfarande: konkurs, företagsrekonstruktion eller annat därmed jämförbart förfarande, likställt avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som Finansinspektionen enligt 9 a § har beslutat att likställa med ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem vars administratörer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen, och värdepapperscentral: detsamma som i artikel 2.1.1 i förordning (EU) nr 909/2014, i den ursprungliga lydelsen. 3 § På ansökan av administratören får Finansinspektionen efter samråd med Riksbanken godkänna avvecklingssystem enligt denna lag. Riksbanken får driva avvecklingssystem utan Finansinspektionens godkännande. På ansökan av administratören får Finansinspektionen efter att ha gett Riksbanken tillfälle att yttra sig godkänna avvecklingssystem enligt denna lag. Riksbanken får driva avvecklingssystem utan Finansinspektionens godkännande. Likställda avvecklingssystem 9 a § Finansinspektionen får, på ansökan av administratören och efter att ha gett Riksbanken tillfälle att yttra sig, besluta att ett utländskt avvecklingssystem på vilket lagen i en stat utanför EES ska tillämpas ska likställas med ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet. Ett beslut enligt första stycket får fattas, om 1. systemet tillgodoser de säkerhetskrav som är förenade med verksamheten och är organiserat på ett sådant sätt att deltagarnas ekonomiska ställning i systemet kan överblickas, 2. administratören står under betryggande tillsyn av en myndighet eller annat behörigt organ, och 3. det finns skäl att anta att Finansinspektionen löpande får tillgång till nödvändiga uppgifter om verksamheten. 11 § När Finansinspektionen har fått underrättelse om ett konkursbeslut eller ett beslut om företagsrekonstruktion avseende en deltagare i ett anmält avvecklingssystem, ska inspektionen omedelbart underrätta den eller de myndigheter som respektive stat inom EES anmält till Europeiska kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet som behörig mottagare av en sådan underrättelse. Även Europeiska systemrisknämnden och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart underrättas. När Finansinspektionen har fått underrättelse om ett konkursbeslut eller ett beslut om företagsrekonstruktion avseende en deltagare i ett anmält avvecklingssystem som inte är ett likställt avvecklingssystem, ska inspektionen omedelbart underrätta den eller de myndigheter som respektive stat inom EES anmält till Europeiska kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet som behörig mottagare av en sådan underrättelse. Även Europeiska systemrisknämnden och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart underrättas. Tillsyn m.m. Tillsyn 14 § Finansinspektionen övervakar efterlevnaden av denna lag. I fråga om tillsynen gäller vad som är föreskrivet i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna lag. Finansinspektionen övervakar att denna lag följs. I fråga om tillsynen gäller vad som är föreskrivet i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna lag. Administratören av ett godkänt avvecklingssystem skall anmäla till Finansinspektionen vilka som är deltagare i systemet och omedelbart underrätta inspektionen om varje förändring av deltagarkretsen samt förändringar i övrigt av betydelse för systemets funktion. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen, får meddela närmare föreskrifter om 1. vad en ansökan om godkännande av ett avvecklingssystem skall innehålla och 2. skyldighet för administratören att lämna inspektionen nödvändiga upplysningar om verksamheten. 14 a § Administratören av ett godkänt eller likställt avvecklingssystem ska lämna Finansinspektionen upplysningar om verksamheten enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag. Administratören ska även lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär. Administratören av ett godkänt avvecklingssystem ska anmäla till Finansinspektionen vilka som är deltagare i systemet och omedelbart underrätta inspektionen om varje förändring av deltagarkretsen samt förändringar i övrigt av betydelse för systemets funktion. 15 § För prövning av en ansökan om godkännande enligt denna lag skall sökanden betala avgift enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Om Finansinspektionen för bedömning av en viss fråga vid prövningen eller annars med anledning av förändringar av betydelse för systemets funktion behöver anlita någon med särskild fackkunskap, skall kostnaden för detta betalas av administratören. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt denna lag. Om Finansinspektionen för bedömning av en viss fråga vid prövningen eller annars med anledning av förändringar av betydelse för systemets funktion behöver anlita någon med särskild fackkunskap, ska kostnaden för detta betalas av administratören. 17 § Finansinspektionen ska besluta att ett likställt avvecklingssystem inte längre ska vara ett sådant avvecklingssystem, om 1. det skett förändringar som innebär att förutsättningarna enligt 9 a § inte längre är uppfyllda, eller 2. administratören av systemet begär det. Bemyndigande 18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad en ansökan om godkännande enligt 3 § eller likställande enligt 9 a § ska innehålla, 2. vilka upplysningar en administratör av ett godkänt eller likställt avvecklingssystem ska lämna till Finansinspektionen enligt 14 a § och när upplysningarna ska lämnas, och 3. sådana avgifter som avses i 15 § första meningen. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Ansökningar om likställande av avvecklingssystem enligt 9 a § får prövas före ikraftträdandet. Ett beslut om likställande ska gälla tidigast från ikraftträdandet. Finansinspektionen får även ta ut avgifter för prövning av ansökningar om likställande som kommit in till inspektionen före ikraftträdandet. 3. Har en ansökan om likställande av avvecklingssystem enligt 9 a § som avser ett avvecklingssystem som vid tidpunkten för ansökan är anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet av en stat inom EES kommit in till Finansinspektionen, ska avvecklingssystemet, om det därefter inte längre är anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet av en stat inom EES, anses som ett likställt avvecklingssystem till och med den 29 mars 2020. Regeringen får meddela föreskrifter om att ett sådant avvecklingssystem ska anses som ett likställt avvecklingssystem till och med en senare tidpunkt än den 29 mars 2020. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs att 23 kap. 15 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2018:1371 Föreslagen lydelse 23 kap. 15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 2 § första och andra styckena och när upplysningarna ska lämnas, 2. hur uppgiftsskyldigheten enligt 3 § och artikel 26.6 i den delegerade förordningen till MiFID II ska fullgöras, 3. produktingripande enligt artikel 42 i förordningen om marknader för finansiella instrument, 3. vilka värdepappersbolag som ska upprätta register som avses i 3 d §, vad registren ska innehålla och inom vilken tid värdepappersbolaget ska ge in registren för olika typer av avtal, 4. löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning hos börser, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, 5. sådana avgifter för tillsyn, ansökningar, anmälningar och underrättelser som avses i 12 § och 13 § första stycket, och 6. att information och referensuppgifter för finansiella instrument som ska lämnas till Finansinspektionen enligt artiklarna 22.1 och 27.1 i förordningen om marknader för finansiella instrument i stället ska lämnas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. 4. vilka värdepappersbolag som ska upprätta register som avses i 3 d §, vad registren ska innehålla och inom vilken tid värdepappersbolaget ska ge in registren för olika typer av avtal, 5. löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning hos börser, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, 6. sådana avgifter för tillsyn, ansökningar, anmälningar och underrättelser som avses i 12 § och 13 § första stycket, och 7. att information och referensuppgifter för finansiella instrument som ska lämnas till Finansinspektionen enligt artiklarna 22.1 och 27.1 i förordningen om marknader för finansiella instrument i stället ska lämnas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Denna lag träder i kraft den 2 januari 2019. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § I denna lag avses med anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som ett land inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, anmält avvecklingssystem: ett anmält avvecklingssystem enligt 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, bankdag: en dag som inte är en lördag, en söndag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton eller en allmän helgdag, behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.40 i tillsynsförordningen, inbegripet Europeiska centralbanken när det gäller de särskilda uppgifter som den tilldelas genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, i den ursprungliga lydelsen, berörd myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES, den myndighet som länderna identifierat enligt artikel 61.2 i krishanteringsdirektivet, betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i kapitaltäckningsdirektivet, blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.21 i tillsynsförordningen, blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller b) annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, dotterföretag: ett dotterföretag enligt artikel 4.1.16 i tillsynsförordningen, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES-filial: en filial till ett tredjelandsinstitut som är etablerad i ett land inom EES, EES-institut: ett institut enligt artikel 4.1.3 i tillsynsförordningen som är hemmahörande i ett annat land inom EES än Sverige, filial: en filial enligt artikel 4.1.17 i tillsynsförordningen, finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i tillsynsförordningen, finansiellt institut: ett företag enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen, finansieringsplan: en plan enligt artikel 107 i krishanteringsdirektivet, finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller b) annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, finansieringsarrangemang: ett arrangemang för finansiering av kostnader för resolution som upprättats av ett land inom EES enligt artikel 100 i krishanteringsdirektivet, förordningen om resolutionsavgifter: Europeiska kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59 av den 21 oktober 2014 avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution, förordningen om resolutionsavgifter: kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 21 oktober 2014 avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution, garanterad insättning: en insättning som omfattas av insättningsgarantin enligt 4 och 4 c §§ lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, gruppbaserad: som är gjord på grundval av den konsoliderade situationen enligt artikel 4.1.47 i tillsynsförordningen, gränsöverskridande koncern: en koncern med moder- och dotterföretag i flera länder inom EES, holdingföretag med blandad verksamhet: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.22 i tillsynsförordningen, institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i tillsynsförordningen, kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU, koncern: ett moderföretag och dess dotterföretag, koncernresolutionsordning: en plan enligt artikel 91.6 i krishanteringsdirektivet, kreditinstitut: banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, krisavvärjande åtgärd: a) en åtgärd för att undanröja väsentliga brister eller väsentliga hinder för återhämtning enligt 6 a kap. 6 och 7 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse och 8 a kap. 7 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, b) en åtgärd för att undanröja eller minska väsentliga hinder för rekonstruktion eller avveckling enligt 3 kap. 3-5 och 12-24 §§, c) en åtgärd som enligt beslut av Finansinspektionen är en krisavvärjande åtgärd enligt 15 kap. 2 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. 2 c § lagen om värdepappersmarknaden, d) ett beslut av Finansinspektionen om att tillsätta en tillfällig förvaltare enligt 15 a kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 a kap. lagen om värdepappersmarknaden, eller e) nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument enligt 6 kap., krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen, kritisk verksamhet: en tjänst eller en transaktion som, om den upphörde, sannolikt skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet, kvalificerad insättning: en insättning enligt lagen om insättningsgaranti som inte är undantagen enligt 4 b eller 5 § i den lagen, kvalificerad insättning: en insättning enligt lagen om insättningsgaranti som inte är undantagen enligt 4 b eller 5 § den lagen, kärnprimärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artiklarna 28.1-28.4, 29.1-29.5 eller 31.1 i tillsynsförordningen, kärnprimärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 28.1-28.4, 29.1-29.5 eller 31.1 i tillsynsförordningen, moderföretag: ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 a i tillsynsförordningen, moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES, moderföretag i tredjeland: ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag som är hemmahörande i ett land utanför EES, moderinstitut inom EES: ett institut eller ett EES-institut som är ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett a) annat institut eller ett EES-institut, eller b) finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, relevanta kapitalinstrument: övriga primärkapitalinstrument och supplementärkapitalinstrument, resolutionsförfarande i tredjeland: en åtgärd som enligt rätten i ett land utanför EES syftar till att hantera en kris i ett tredjelandsinstitut eller i ett moderföretag i tredjeland, om åtgärden är jämförbar med sådana resolutionsåtgärder som får vidtas enligt denna lag i fråga om ändamål och förväntat resultat, resolutionskollegium: ett resolutionskollegium enligt artikel 88 i krishanteringsdirektivet, resolutionsåtgärd: någon av de åtgärder som anges i 12 kap. 1 §, samordnande berörd myndighet: den berörda myndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten, samordnande resolutionsmyndighet: resolutionsmyndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten, samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EES, supplementärkapitalinstrument: kapitalinstrument och efterställda lån som uppfyller villkoren i artikel 63 i tillsynsförordningen, tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, tillsynskollegium: ett tillsynskollegium enligt artikel 116 i kapitaltäckningsdirektivet, tredjelandsinstitut: ett företag som har sitt huvudkontor i ett land utanför EES och som skulle vara ett institut om det var hemmahörande inom EES, värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, om det har tillstånd a) för någon av de tjänster som anges i 2 kap. 1 § 3, 6, 7, 8 och 9 den lagen, b) att som sidotjänst förvara finansiella instrument för kunders räkning och ta emot medel med redovisningsskyldighet enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 den lagen, eller c) att som sidotjänst ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörelsen enligt 2 kap. 2 § första stycket 8 den lagen, och övriga primärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 52.1 i tillsynsförordningen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 1.1 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter dels att nuvarande 24 § ska betecknas 25 §, dels att rubriken närmast före 24 § ska sättas närmast före 25 §, dels att det ska införas två nya paragrafer, 4 a och 24 §§, och närmast före 24 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 a § Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att förbjuda eller begränsa en viss typ av finansiell verksamhet eller praxis vid försäkrings- eller återförsäkringsföretag och marknadsföring, distribution eller försäljning av försäkringsbaserade investeringsprodukter eller försäkringsbaserade investeringsprodukter med vissa specifika egenskaper finns i artikel 17 i EU-förordningen. Bemyndigande 24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om produktingripande enligt artikel 17 i EU-förordningen. Denna lag träder i kraft den 2 januari 2019. 3 Ärendet och dess beredning I oktober 2017 hemställde Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen att regeringen skulle vidta lagstiftningsåtgärder för att göra det möjligt för svenska finansiella företag, främst banker, att vara deltagare i avvecklingssystem utanför EU och övriga EES (Fi2017/03937/V). Finansdepartementet upprättade i maj 2018 promemorian Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2018/00758/V). I juni 2018 inkom Finansinspektionen till Finansdepartementet med ett förslag till nya bemyndiganden att meddela föreskrifter. Finansinspektionens promemoria Bemyndigande för produktingripande enligt Mifir och Priips-förordningen har remissbehandlats. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 4. Promemorians lagförslag finns i bilaga 5. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2018/02262/V). I propositionen behandlas promemoriornas förslag. Lagrådet Regeringen beslutade den 30 augusti 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag och synpunkter. Lagrådets förslag och synpunkter behandlas i avsnitten 4.3, 4.7 och 6 och i författningskommentaren. 4 Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk 4.1 Skyddet mot rättsliga risker i avvecklingssystem inom EES Om avvecklingssystem Ett avvecklingssystem är ett system för clearing och avveckling av förpliktelser att betala eller att leverera finansiella instrument. Avvecklingssystem är en del av den finansiella infrastrukturen och berörs av reglering på EU-nivå och i svensk lag. Avvecklingssystemens betydelse för den finansiella stabiliteten har motiverat ett särskilt skydd för dessa system om en deltagare skulle komma på obestånd, vilket beskrivs i detta avsnitt. Beskrivningar av den finansiella infrastrukturen och regleringen av den i övrigt finns i bl.a. propositionen Säkerheter vid clearing hos central motpart (prop. 2013/14:111, avsnitt 4) och propositionen Värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument (prop. 2015/16:10, avsnitt 4). Finalitydirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (i det följande benämnt finalitydirektivet) syftar till att förhindra eller minimera rättsliga risker vid avveckling av förpliktelser på finansmarknaden. För att ett avvecklingssystem ska omfattas av finalitydirektivet krävs bl.a. att systemets regler anger att lagen i en medlemsstat är tillämplig på det och att systemet anmälts till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma (artikel 2 a). Det är dock uttryckligen tillåtet för en medlemsstat att tillämpa reglerna i finalitydirektivet på inhemska institut som deltar i system i tredjeland och på säkerhet som ställs i samband med deltagande i sådana system (skäl 7). De rättsliga riskerna hänför sig främst till frågan om ett visst förfarande eller ett visst avtal är giltigt enligt den tillämpliga nationella rätten. Den frågan är av intresse vid sådana störningar som kan uppkomma till följd av att insolvensförfaranden inleds avseende en deltagare i ett avvecklingssystem. Framför allt handlar det om att minska riskerna för en dominoeffekt som innebär att problem hos en deltagare sprider sig till andra deltagare och därigenom orsakar risker för den finansiella stabiliteten. Genom att förhindra eller minimera de rättsliga riskerna ska finalitydirektivet bidra till säkerhet och stabilitet på finansmarknaden. Därigenom förenklas inte minst den gränsöverskridande handeln med finansiella instrument och valuta. Vidare underlättas gränsöverskridande betalningar i samband med sådan handel eller för andra syften. Det finansiella systemets funktion och stabilitet kräver att överföringsuppdrag avseende betalningar och värdepapper samt nettningar blir bestående, även i en situation där en deltagare blir insolvent. Finalitydirektivet innehåller därför ett skydd för överföringsuppdrag och nettningar inom finansiella avvecklingssystem. Enligt reglerna i finalitydirektivet ska överföringsuppdrag och nettningar under vissa förutsättningar gälla även i förhållande till tredje man, dvs. i sakrättsligt hänseende, även om ett insolvensförfarande inleds mot en deltagare (artikel 3). Överföringsuppdrag inom ett avvecklingssystem får vidare inte återkallas efter den tidpunkt som anges i reglerna för systemet (artikel 5). I fråga om insolvensförfaranden föreskrivs bl.a. att de inte får ha retroaktiv verkan (artikel 7). Om ett insolvensförfarande inleds mot en deltagare i ett avvecklingssystem, ska de rättigheter och förpliktelser som uppstår genom eller i samband med den deltagarens deltagande i avvecklingssystemet, bestämmas av den lag som är tillämplig på systemet (artikel 8). Direktivet innehåller även regler om skydd mot verkningarna av insolvens när en säkerhet ställts i samband med ett avvecklingssystem (artikel 9). Genom direktivet förhindras sammantaget att ett insolvensförfarande påverkar lagvalet som gjorts för avvecklingssystemet. Krishanteringsdirektivet Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (i det följande benämnt krishanteringsdirektivet) har det införts ett ramverk för resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag samt företag som ingår i samma koncern som sådana företag. För en beskrivning av direktivets innehåll, se propositionen Genomförande av krishanteringsdirektivet (prop. 2015/16:5). Av betydelse för frågan i denna proposition är vissa regler i krishanteringsdirektivet som rör avvecklingssystem som anmälts enligt finalitydirektivet. Dessa innebär bl.a. att det från befogenheter i förhållande till ett företag i resolution görs vissa undantag som rör förpliktelser som hänför sig till avvecklingssystem som omfattas av finalitydirektivet (artiklarna 69-71) samt att vissa resolutionsverktyg inte ska påverka sådana avvecklingssystem (artikel 80). Svenska bestämmelser Finalitydirektivet har i svensk rätt genomförts i framför allt lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden (i det följande benämnd lagen om avvecklingssystem) och bestämmelser i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument. Skyddet enligt dessa lagar gäller i förhållande till s.k. anmälda avvecklingssystem. Ett anmält avvecklingssystem är ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Esma eller till Eftas övervakningsmyndighet, vilket motsvarar sådana system som omfattas av finalitydirektivet (se 2 § lagen om avvecklingssystem, 1 kap. 1 § lagen om handel med finansiella instrument och artikel 2 a i finalitydirektivet). Begränsningen till anmälda avvecklingssystem gäller t.ex. för de centrala bestämmelserna i lagen om avvecklingssystem om lagval i det fall ett kollektivt obeståndsförfarande inleds mot en deltagare i ett anmält avvecklingssystem och om att ett överföringsuppdrag som har införts i ett sådant system ska gälla mot tredje man om det har införts innan ett beslut om kollektivt obeståndsförfarande meddelades (se 12 och 13 §§). Detsamma gäller för den motsvarande lagvalsbestämmelsen i lagen (2005:1047) om internationella förhållanden rörande finansiella företags insolvens (13 § andra stycket). En begränsning till anmälda avvecklingssystem finns också i bestämmelsen i lagen om handel med finansiella instrument som innebär att avräkning (nettning) av förpliktelser i ett anmält avvecklingssystem som har skett i enlighet med systemets regler är bindande för tredje man och konkursboet om en deltagare går i konkurs (5 kap. 1 §). Krishanteringsdirektivet har i svensk rätt genomförts i framför allt lagen (2015:1016) om resolution. Lagen om resolution innehåller, liksom krishanteringsdirektivet, vissa undantag från befogenheter i förhållande till företag i resolution och vissa bestämmelser om skydd som rör avvecklingssystem som omfattas av finalitydirektivet (13 kap. 5, 9 och 14 §§ och 23 kap. 6 §). Bestämmelserna som rör avvecklingssystem gäller i förhållande till anmälda avvecklingssystem, vilket har samma innebörd i den lagen som i lagen om avvecklingssystem (se 2 kap. 1 § lagen om resolution). 4.2 Skyddet mot rättsliga risker i avvecklingssystem utanför EES Regeringens bedömning: Svenska aktörer bör ges förutsättningar att kunna delta i avvecklingssystem som faller utanför regleringen i finalitydirektivet och krishanteringsdirektivet. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning Inledning I detta avsnitt beskrivs först två av de avvecklingssystem som är viktiga ur ett svenskt perspektiv och sedan varför det finns behov av att kunna utsträcka det nuvarande skyddet mot rättsliga risker till avvecklingssystem utanför EU och övriga EES. Continuous Linked Settlement System CLS Bank International (CLS Bank) driver ett globalt system för clearing och avveckling av valutatransaktioner, Continuous Linked Settlement System (CLS). Verksamheten inleddes år 2002. I CLS kan deltagarna göra betalningar som uppstått till följd av valutatransaktioner på ett sätt som är utformat för att eliminera den allvarligaste typen av avvecklingsrisk som förknippas med valutatransaktioner, nämligen risken att förlora en betalning som överförts till motparten. I CLS avvecklas alla betalningar enligt principen betalning mot betalning (eng. Payment versus Payment, förkortat PvP). Detta uppnås genom att medlemmarna har konton - ett för varje valuta - i CLS. Över dessa konton avvecklas båda leden i valutatransaktionen samtidigt. Svenska kronor är en av de 18 valutor som kan avvecklas i CLS. Övriga valutor är amerikanska dollar, australiensiska dollar, brittiska pund, danska kronor, euro, hongkongdollar, israeliska shekel, japanska yen, kanadensiska dollar, koreanska won, mexikanska peso, norska kronor, nya zeeländska dollar, schweizerfranc, singaporedollar, ungerska forint och sydafrikanska rand. CLS Bank ägs av användarna och huvudkontoret ligger i New York, USA, vilket innebär att Federal Reserve Bank of New York har huvudansvaret för tillsyn och övervakning. CLS övervakas dock gemensamt av de deltagande valutornas centralbanker (däribland Riksbanken). Systemet styrs av engelsk lag och är för närvarande ett anmält avvecklingssystem enligt lagen om avvecklingssystem. CLS möjliggör alltså samtidig avveckling av en underliggande valutaaffär. Detta innebär att den slutgiltiga avvecklingen av en betalning i en valuta endast genomförs om motvärdet i annan valuta avvecklas samtidigt. Detta medför att risken elimineras att den ena delen av en valutaaffär avvecklas slutligt utan att den andra delen av valutaaffären gör detsamma, den s.k. avvecklingsrisken (Herstatt-risken). Genom avveckling via PvP säkerställer CLS att underliggande värde på en valutaaffär är skyddat. Skulle den ena parten i en valutaaffär inte leverera sin del enligt gällande regelverk kommer CLS att återbetala det belopp den andra motparten levererat. SEB, Handelsbanken, Swedbank och Nordea är alla direktmedlemmar och användare i CLS. De är också aktieägare i CLS Bank. De svenska bankerna agerar även på andra sätt inom systemet än som direktmedlemmar. För att kunna avveckla i CLS i en valuta krävs antingen direkt tillgång till valutans lokala infrastruktur för clearing eller ett avtal med en bank som har sådan tillgång. De fyra svenska direktmedlemmarna avvecklade under 2017 transaktioner till ett belopp om motsvarande 1 900 miljarder svenska kronor per dag brutto (61,8 miljarder netto). Transaktioner i svenska kronor avvecklas av cirka 60 deltagare, varav fem är direktmedlemmar. Övriga deltagare är därmed hänvisade till någon av de fem direktmedlemmarna för avveckling i svenska kronor i CLS. I CLS avvecklades under 2017 i genomsnitt transaktioner i svenska kronor till ett belopp om motsvarande 703 miljarder per dag brutto (30,6 miljarder netto). Andra aktörer (exempelvis fondbolag och försäkringsföretag) erbjuds att via en bank ansluten till CLS eliminera avvecklingsrisken i sin valutahandel. Svenska banker agerar också som tillhandahållare av likviditet (eng. Liquidity Providers). I denna roll har banken ett åtagande att tillhandahålla likviditet kortsiktigt i en situation då CLS är i behov av likviditet i en valuta (svenska kronor, norska kronor eller danska kronor) för att kunna slutföra avvecklingen i en given valuta. Ett sådant behov skulle kunna uppstå om en deltagande medlem i CLS drabbas av exempelvis tekniska problem som omöjliggör leverans av relevant valuta inom angivna tidsramar. Möjligheten har aldrig behövt utnyttjas i någon av de valutor som avvecklas i CLS. Sedan introduktionen av de nordiska valutorna i CLS år 2003 har avvecklingsrisken i valutahandel eliminerats för de svenska bankerna. Den multilaterala nettningen i CLS innebär för svenska banker en ökad effektivitet i utnyttjande av likviditet i samband med avveckling. Deras operationella risk har också minskat eftersom antalet betalningar och tillhörande avstämningar minskat dramatiskt. I stället för att bilateralt hantera varje enskild valutaaffär som en avgående respektive en ankommande betalning sker varje valutadag en nettobokning per valuta (antingen får banken ett belopp i en handlad valuta eller så ska ett belopp för en valuta betalas till CLS). CLS är det dominerande globala betalningssystemet för avveckling av valutaaffärer i de ovan nämnda valutorna. Något jämförbart alternativ existerar inte på marknaden i dag. LCH LCH Limited (LCH), en del av LCH.Clearnet Group Limited, är en central motpart och har säte i Storbritannien. De avvecklingssystem som drivs av LCH är för närvarande anmälda avvecklingssystem enligt lagen om avvecklingssystem. I LCH:s avvecklingssystem clearas flera olika tillgångsslag, bl.a. aktier och skuldförbindelser (inklusive repor) samt råvaruderivat och andra derivatkontrakt. Tre av de svenska storbankerna är i dag deltagare i avvecklingssystem som drivas av LCH och andra svenska finansiella företag clearar i LCH:s system via ombud. Central motpartsclearing av ränteswappar i LCH görs inom det system som kallas SwapClear. Det är i detta system som de svenska bankerna är mest aktiva och det är det system som är mest relevant för den svenska marknaden. För den svenska marknaden är det även relevant med aktieclearingen i LCH:s system Equityclear, där transaktioner i aktier som utförs på handelsplatser som drivs av Nasdaq Stockholm AB clearas. Flödena i svenska kronor kan öka i LCH:s system. Värdena och riskerna i aktieclearingen är dock mindre än i clearingen av ränteswappar. Efter den finansiella krisen åren 2008 och 2009 har central motpartsclearing fått ökad betydelse och flera regelverk kräver att transaktioner ska avvecklas genom en central motpart. Krav på avveckling genom central motpart finns i bl.a. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012. Reglerna om kapitaltäckning ger också incitament för clearing genom central motpart. LCH är den dominerande centrala motparten i EU och för vissa tillgångsslag finns det i dag inte något jämförbart alternativ. Svenska aktörer bör ges förutsättningar för avveckling i system som inte omfattas av EU-regleringen Som behandlas i avsnitt 4.1 finns i svensk rätt ett skydd mot rättsliga risker hänförliga till att en deltagare i ett anmält avvecklingssystem kommer på obestånd. Det innebär att ett anmält avvecklingssystem i förhållande till en svensk deltagare, t.ex. en bank, kan räkna med att t.ex. transaktioner inlagda i systemet eller utförd nettning står sig gentemot anspråk från tredje man. Detsamma gäller inte för ett avvecklingssystem vars regler anger att lagen i en stat utanför EES ska tillämpas på systemet och som därför inte kan anmälas till Esma eller Eftas övervakningsmyndighet. För att t.ex. en bank ska kunna godtas som medlem i ett avvecklingssystem kan det vara av avgörande betydelse att det finns ett motsvarande skydd mot anspråk från tredje man. Om Storbritannien lämnar EU utan att ansluta sig till EES kommer avvecklingssystem som styrs av engelsk lag inte längre att omfattas av ett motsvarande skydd mot rättsliga risker, vare sig enligt de ovan nämnda EU-rättsakterna eller svensk rätt. Det uppstår då en osäkerhet i förhållande till svenska deltagare när det gäller om t.ex. transaktioner inlagda i ett av dessa system eller utförd nettning är hållbara gentemot anspråk från tredje man i en obeståndssituation. Detta kan göra att t.ex. svenska banker inte längre kan godtas som medlemmar i systemen. De ovan beskrivna avvecklingssystemen är av stor betydelse ur ett svenskt perspektiv. Ett fortsatt deltagande i CLS är för svenska banker en nödvändighet ur såväl ett riskeliminerings- som ett konkurrensperspektiv. Ett fortsatt deltagande i LCH är för svenska banker och den svenska finansmarknaden av väsentlig vikt ur såväl ett riskeliminerings- som ett konkurrensperspektiv. Det kan inte heller uteslutas att det för svenska aktörer kan uppkomma behov av att delta i andra avvecklingssystem som inte omfattas av finalitydirektivet. Svenska aktörer bör mot denna bakgrund ges förutsättningar att kunna delta i avvecklingssystem som faller utanför reglerna i finalitydirektivet och krishanteringsdirektivet, dvs. system vars regler innebär att de tillämpar lagen i en stat utanför EU eller övriga EES. 4.3 Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk ska kunna likställas med system som gör det Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få besluta att ett utländskt avvecklingssystem på vilket lagen i en stat utanför EES ska tillämpas ska likställas med ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Esma eller till Eftas övervakningsmyndighet. Ett sådant system ska benämnas likställt avvecklingssystem. Ett beslut om att ett avvecklingssystem ska vara ett likställt avvecklingssystem ska få fattas, om 1. systemet tillgodoser de säkerhetskrav som är förenade med verksamheten och är organiserat på ett sådant sätt att deltagarnas ekonomiska ställning i systemet kan överblickas, 2. administratören står under betryggande tillsyn av en myndighet eller annat behörigt organ, och 3. det finns skäl att anta att Finansinspektionen löpande får tillgång till nödvändiga uppgifter om verksamheten. Finansinspektionen ska fatta beslutet på ansökan av administratören av avvecklingssystemet och efter att ha gett Riksbanken tillfälle att yttra sig. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad en ansökan om likställande av ett avvecklingssystem ska innehålla. Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget att Finansinspektionen ska få besluta om likställande av avvecklingssystem eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, CLS Bank och advokaten Dan Hanqvist framför synpunkter som rör kriterierna för ett beslut om likställande. Skälen för regeringens förslag: Som behandlas i avsnitt 4.2 finns det skäl att utsträcka det skydd mot rättsliga risker som i dag gäller i fråga om anmälda avvecklingssystem till vissa andra avvecklingssystem. Det innebär alltså att ett skydd motsvarande det som gäller i förhållande till avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Esma eller till Eftas övervakningsmyndighet bör kunna gälla i förhållande till andra avvecklingssystem. De avvecklingssystem som inte kan anmälas till Esma eller Eftas övervakningsmyndighet är sådana vars regler anger att lagen i en stat utanför EES ska tillämpas på systemet (se artikel 2 a i finalitydirektivet). Svenska aktörer bör ges förutsättningar att delta i avvecklingssystem som tillämpar lagen i en stat utanför EES. För att åstadkomma detta bör det införas en möjlighet att likställa skyddet för sådana system med det som gäller i förhållande till anmälda avvecklingssystem. Regleringen bör utformas på ett så enkelt sätt som möjligt. Ett utländskt avvecklingssystem som inte omfattas av den nuvarande regleringen bör därför kunna likställas med sådana system och behandlas på samma sätt som dem. Det förhållandet att ett avvecklingssystem likställs bör innebära att samtliga bestämmelser till skydd mot rättsliga risker som i dag gäller i förhållande till anmälda avvecklingssystem ska gälla i förhållande till det likställda systemet (se särskilt de bestämmelser som anges i avsnitt 4.1). System på vilka lagen i en stat utanför EES ska tillämpas och som därmed inte kan uppfylla kriterierna för anmälda avvecklingssystem bör därför kunna vara likställda avvecklingssystem och omfattas av de bestämmelser som gäller för anmälda avvecklingssystem. Finansinspektionen anger att den uppfattar lydelsen av promemorians lagförslag som att det är en förutsättning att lagen i en stat utanför EES ska tillämpas på avvecklingssystemet vid tidpunkten för inspektionens beslut. Finansinspektionen poängterar att eftersom bakgrunden till förslaget är att svenska banker utan avbrott ska kunna fortsätta vara medlemmar i vissa avvecklingssystem även efter Storbritanniens förmodade utträde ur EU måste inspektionen kunna fatta beslut före tidpunkten för utträdet. Inspektionen efterfrågar därför ett förtydligande. Regeringen instämmer med Finansinspektionen att det för ett beslut om likställande av ett avvecklingssystem inte bör vara en förutsättning att lagen i en stat utanför EES tillämpas på avvecklingssystemet vid tidpunkten för inspektionens beslut. Regeringen anser dock inte att promemorians förslag förutsätter detta. För att ett beslut om att ett avvecklingssystem ska vara ett likställt avvecklingssystem bör det räcka att lagen i en stat utanför EES ska tillämpas på avvecklingssystemet vid en senare tidpunkt. Avsikten är alltså att ett beslut om att ett avvecklingssystem ska vara ett likställt avvecklingssystem ska kunna fattas i fråga om system på vilka lagen i en stat inom EES ska tillämpas vid tidpunkten för Finansinspektionens beslut (se vidare avsnitt 6). För att det ska komma i fråga att likställa ett utländskt avvecklingssystem med sådana som omfattas av nuvarande reglering bör det krävas att avvecklingssystemet har sådana regler och en sådan konstruktion att det finns ett betryggande skydd mot systemrisker (jfr prop. 1999/2000:18 s. 49). Ett sådant krav bör uttryckas som att systemet ska tillgodose de säkerhetskrav som är förenade med verksamheten och vara organiserat så att deltagarnas ekonomiska ställning i systemet kan överblickas (jfr 7 § lagen om avvecklingssystem och samma prop. s. 102). Genom ett sådant krav kommer Finansinspektionen att kunna anpassa prövningen till förutsättningarna i det enskilda fallet. Regeringen instämmer med Finansinspektionen att inspektionen inom ramen för prövningen av om det aktuella kravet är uppfyllt bör kunna beakta den nationella lagstiftning som ska tillämpas på avvecklingssystemet och dess administratör liksom internationella principer för marknadsinfrastrukturer. Det bör vidare krävas att administratören av avvecklingssystemet står under betryggande tillsyn i ett annat land. Så är fallet om systemet drivs med stöd av tillstånd från en myndighet som kan vidta ändamålsenliga åtgärder i syfte att systemet ska tillgodose kraven på skydd mot systemrisker. Ett utländskt avvecklingssystem kan dock drivas av olika typer av administratörer, t.ex. clearingorganisationer eller banker, och vara reglerade på olika sätt. Några närmare krav på att administratören ska ha tillstånd för viss verksamhet eller stå under tillsyn i viss form bör därför inte ställas upp. Det får i det enskilda fallet bedömas om tillsynen är betryggande. Finansinspektionen bör ha tillgång till den löpande information om verksamheten i avvecklingssystemet som inspektionen behöver. Eftersom det är fråga om avvecklingssystem med en administratör som står under tillsyn i utlandet bör kravet på information till Finansinspektionen utformas så att det medger att inspektionens behov av uppgifter tillgodoses på olika sätt och inte nödvändigtvis genom att uppgifter lämnas direkt från administratören till inspektionen. Finansinspektionen kan t.ex. få tillräcklig information genom arrangemang mellan inspektionen och administratören eller en utländsk tillsynsmyndighet eller annat organ. En ytterligare förutsättning för att Finansinspektionen ska få besluta om likställande av ett avvecklingssystem bör därför vara att det finns skäl att anta att inspektionen löpande kommer att få tillgång till uppgifter om verksamheten. Regeringen instämmer med Lagrådet att det av bestämmelsen bör framgå att det är nödvändiga uppgifter om verksamheten som avses. Prövningen av om kraven för att ett avvecklingssystem ska likställas med ett avvecklingssystem som omfattas av EU:s regelverk är uppfyllda bör göras av Finansinspektionen efter att Riksbanken fått tillfälle att yttra sig, vilket motsvarar den ordning som i dag gäller för godkännande av svenska avvecklingssystem (3 § lagen om avvecklingssystem). Ett beslut om likställande av ett avvecklingssystem förutsätter att Finansinspektionen har ett tillräckligt underlag för att bedöma om förutsättningarna är uppfyllda. En ansökan om likställande bör därför få göras av den som är administratör av avvecklingssystemet. När det gäller de närmare kraven på underlaget för prövningen - dvs. vad ansökan om likställande ska innehålla - bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter. Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, CLS Bank och advokaten Dan Hanqvist föreslår justeringar av förutsättningarna för likställande av CLS och andra avvecklingssystem som i dag är anmälda avvecklingssystem. De framhåller att det mot bakgrund av Storbritanniens förväntade utträde ur EU är brådskande att få besked om ett anmält avvecklingssystem som lyder under engelsk rätt kommer att bedömas som likställt. Om CLS och andra avvecklingssystem inte bedöms som likställda avvecklingssystem kommer svenska aktörer behöva vidta åtgärder för att anpassa sig till en sådan situation. CLS och Dan Hanqvist föreslår att det bör gälla en presumtion för att ett anmält avvecklingssystem uppfyller kraven för ett likställt avvecklingssystem. CLS, Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen framhåller att Riksbanken och centralbanker i andra länder deltar i den gemensamma tillsynen över CLS. Föreningarna anser att det bör anges att kravet på att det finns skäl att anta att Finansinspektionen löpande får tillgång till uppgifter om verksamheten i avvecklingssystemet inte är aktuellt för CLS eftersom Finansinspektionen bör kunna få de uppgifter som inspektionen behöver genom Riksbanken. CLS föreslår även att en alternativ grund för likställande ska vara att det utländska avvecklingssystemet är föremål för ett gemensamt tillsynsförfarande i vilket en primär tillsynsmyndighet från en stat som är medlem i OECD samt Riksbanken eller Finansinspektionen ingår. Dan Hanqvist anför som en annan tänkbar lösning att anmälda avvecklingssystem automatiskt ska anses uppfylla kraven för likställande. Ett annat förslag från hans sida är att Finansinspektionen bemyndigas och föreläggs att innan ikraftträdandet av lagändringarna utfärda föreskrifter om innehållet i en ansökan om likställande. Regeringen delar remissinstansernas uppfattning att det brådskar att undanröja osäkerheten om skyddet mot rättsliga risker i avvecklingssystem som genom Storbritanniens förväntade utträde ur EU kan komma att falla utanför reglerna om avvecklingssystem i finalitydirektivet. I avsnitt 6 föreslår regeringen därför en övergångslösning som innebär att skyddet mot rättsliga risker i förhållande till anmälda avvecklingssystem som förlorar denna status men där ansökan om likställande gjorts ska vara oförändrat under en period. På så sätt kan ett beslut om likställande fattas i god tid innan det skulle kunna uppkomma förändringar i skyddet mot rättsliga risker. När det gäller förutsättningarna för likställande anser regeringen emellertid att dessa bör utformas så att de kan tillämpas generellt. Det bör inte införas en särskild grund för likställande som bygger enbart på att det finns tillsynsarrangemang som är utformade på visst sätt, en presumtionsregel eller en ordning där utländska avvecklingssystem som vid en viss tidpunkt är anmälda avvecklingssystem automatiskt behandlas som likställda. De krav som föreslås är dock avsedda att tillåta att prövningen anpassas till förhållandena i det enskilda fallet. Vid bedömningen av om ett avvecklingssystem ska vara likställt kan sådana omständigheter som den lagstiftning som är tillämplig på systemet och dess administratör, liksom de arrangemang som finns för tillsyn och andra särskilda förhållanden för ett visst avvecklingssystem, beaktas. I fråga om kravet att det ska kunna antas att Finansinspektionen löpande får tillgång till nödvändiga uppgifter om verksamheten i det utländska avvecklingssystemet finns det anledning att framhålla att kravet är uppfyllt om det kan antas att sådana uppgifter löpande kommer inspektionen till del, oavsett hur arrangemanget för detta är utformat. När det gäller föreskrifter om innehållet i en ansökan kan sådana utfärdas innan bemyndigandet att meddela dem träder i kraft. De kan dock träda i kraft först samtidigt som bemyndigandet i fråga. Finansinspektionen uppmärksammar det förhållandet i sitt remissvar men bedömer att det inte bör medföra några praktiska konsekvenser för att kunna handlägga de två ansökningar som förväntas komma in före ikraftträdandet (se även avsnitt 6). 4.4 Underrättelse till behöriga myndigheter inom EES Regeringens förslag: Finansinspektionens skyldighet att vid beslut om konkurs eller företagsrekonstruktion avseende en deltagare i ett anmält avvecklingssystem underrätta Europeiska systemrisknämnden, Esma och de behöriga myndigheter som utsetts av en stat inom EES ska gälla endast med avseende på en deltagare i ett anmält avvecklingssystem som inte är ett likställt avvecklingssystem. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionen har i dag en i lag angiven skyldighet att underrätta den eller de myndigheter som respektive stat inom EES anmält till Europeiska kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet som behörig mottagare av en sådan underrättelse (11 § lagen om avvecklingssystem). Även Europeiska systemrisknämnden och Esma ska omedelbart underrättas. Bestämmelserna genomför regler i finalitydirektivet i svensk rätt (se prop. 1999/2000:18 s. 103 och prop. 2011/12:70 s. 44 f.). I denna proposition föreslås att med ett likställt avvecklingssystem ska avses ett avvecklingssystem som inte har anmälts till Esma eller till Eftas övervakningsmyndighet av en stat inom EES (se avsnitt 4.3). Förslagen innebär vidare att även ett likställt avvecklingssystem ska omfattas av definitionen av ett anmält avvecklingssystem. Det finns för närvarande inte skäl att införa en skyldighet för Finansinspektionen att till behöriga myndigheter i andra stater, Europeiska systemrisknämnden eller Esma lämna underrättelser med avseende på deltagare i ett likställt avvecklingssystem. Underrättelseskyldigheten bör därför begränsas till underrättelser med avseende på deltagare i anmälda avvecklingssystem som inte är likställda avvecklingssystem. 4.5 Uppgiftsskyldighet Regeringens förslag: Administratören av ett godkänt eller likställt avvecklingssystem ska lämna Finansinspektionen nödvändiga upplysningar om verksamheten enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen om avvecklingssystem. Administratören ska därutöver lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ska lämnas och när de ska lämnas. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionen övervakar efterlevnaden av lagen om avvecklingssystem (14 §). Enligt den lagen får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen, meddela närmare föreskrifter om skyldighet för administratörer av godkända avvecklingssystem att lämna Finansinspektionen nödvändiga upplysningar om verksamheten (14 § andra stycket 2). Några sådana föreskrifter har dock inte meddelats. Någon upplysningsskyldighet för administratörer av godkända avvecklingssystem kan därför inte anses följa av den lagen. För sådana institut som kan komma i fråga som administratörer av godkända avvecklingssystem - dvs. clearingorganisationer, värdepapperscentraler, kreditinstitut och värdepappersbolag - finns dock bestämmelser om uppgiftsskyldighet i de rörelselagar som gäller för deras respektive verksamhet (se 23 kap. 2 § lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden, 9 kap. 3 § lagen [1998:1479] om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument och 13 kap. 3 § lagen [2004:297] om bank- och finansieringsrörelse). Uppgiftsskyldigheten enligt de nämnda lagarna omfattar både uppgifter enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av dem och uppgifter som Finansinspektionen därutöver begär. I fråga om administratörer av likställda avvecklingssystem bör det finnas en möjlighet för Finansinspektionen att begära upplysningar om verksamheten för att kontrollera att förutsättningarna för likställande är uppfyllda. Det är lämpligt att bestämmelsen utformas på samma sätt som i andra lagar på finansmarknadsområdet, dvs. upplysningsskyldigheten bör följa direkt av lagen. På samma sätt som i andra lagar bör det även finnas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vilka upplysningar som ska lämnas och när de ska lämnas. Bestämmelserna bör omfatta administratörer av såväl godkända som likställda avvecklingssystem. Det ankommer på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att avgöra om sådana föreskrifter bör meddelas. 4.6 Avgifter Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få ta ut avgifter för prövning av ansökningar om likställande av avvecklingssystem. Regeringen ska få meddela föreskrifter om sådana avgifter. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: För prövning av en ansökan om godkännande av ett avvecklingssystem ska sökanden betala en avgift (15 § lagen om avvecklingssystem). Detsamma bör gälla för prövningen av en ansökan om att ett avvecklingssystem ska vara ett likställt avvecklingssystem. Storleken på avgiften bör liksom andra avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen bestämmas i föreskrifter som meddelas av regeringen. Bestämmelser om sådana avgifter finns i dag i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. Avgiften för prövning av ett ärende om godkännande av avvecklingssystem uppgår i dag till 65 000 kronor. 4.7 Ändring av beslut om likställande Regeringens förslag: Finansinspektionen ska besluta att ett likställt avvecklingssystem inte längre ska vara ett sådant avvecklingssystem om det skett förändringar som innebär att förutsättningarna för likställande inte längre är uppfyllda eller om administratören begär det. Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentligt med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Kammarrätten i Stockholm anser att det bör övervägas om det bör framgå av lagtexten att en ändring i princip endast ska komma i fråga vid betydande förändringar av förutsättningarna för likställande. Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionen bör ha möjlighet att besluta att ett likställt avvecklingssystem inte längre ska vara likställt. Ett sådant beslut kan antas få avsevärda konsekvenser för svenska deltagare i systemet. Som kriterierna för ett beslut om likställande är utformade finns det utrymme för att förhållandena kan ändras utan att det blir aktuellt att överväga någon ändring av avvecklingssystemets status som likställt (se avsnitt 4.3). Det är först när förhållanden har ändrats på ett sådant sätt att förutsättningarna för likställande inte längre är uppfyllda som det bör komma i fråga att besluta om en ändring av avvecklingssystemets status. En sådan förändring skulle kunna vara att administratörens verksamhetstillstånd återkallats i hemlandet. Som Lagrådet anför bör det alltså inte, som föreslogs i lagrådsremissen, krävas att det ska vara fråga om väsentliga förändringar (jfr 16 § första stycket 3 om återkallelse av ett godkännande av ett avvecklingssystem). Det finns därmed inte skäl att göra en sådan precisering som Kammarrätten i Stockholm förordar. Regeringen anser att det i bestämmelsen lämpligen bör uttryckas som att det ska ha skett förändringar som innebär att förutsättningarna för likställande inte längre är uppfyllda. Ett beslut om att ett likställt avvecklingssystem inte längre ska vara ett sådant system bör också kunna fattas om administratören begär det. 4.8 Överklagande Regeringens förslag: Finansinspektionens beslut i fråga om likställande av avvecklingssystem ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Beslut enligt lagen om avvecklingssystem får överklagas till allmän förvaltningsdomstol (17 § samma lag). Detsamma bör gälla i fråga om beslut enligt de bestämmelser som föreslås i denna proposition. Överklagande skulle kunna vara aktuellt när det gäller ett beslut om att avslå en ansökan om att ett avvecklingssystem ska vara ett likställt avvecklingssystem eller ett beslut om att ett likställt avvecklingssystem inte längre ska vara ett sådant system. 5 Bemyndiganden att meddela föreskrifter om produktingripande Regeringens förslag: I lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter ska det införas en upplysningsbestämmelse om att det i Priips-förordningen finns bestämmelser om produktingripanden. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om produktingripanden enligt MiFIR och Priips-förordningen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Konsumentverket och Svenska Fondhandlareföreningen tillstyrker förslaget. FOLIV - Försäkringsorganisationen - Liv förordar ett förtydligande av termen försäkringsbaserade investeringsprodukter. Fondbolagens förening anser att konsekvenserna av att ett beslut om produktingripande som meddelas genom en föreskrift inte kan överklagas bör belysas. Föreningen anser vidare att det bör undersökas om det är förenligt med reglerna i MiFID II att beslutet inte kan överklagas. Sparbankernas Riksförbud avstyrker förslaget med hänsyn till att bemyndigandena inte behövs för att Finansinspektionen ska kunna utöva de aktuella befogenheterna enligt EU-förordningarna. Svensk Försäkring - som yttrar sig endast beträffande Priips-förordningen - ifrågasätter behovet av ett bemyndigande att meddela föreskrifter om produktingripande och anser att produktingripande bör kunna ske genom ett förvaltningsbeslut. Föreningen framhåller att en konsekvens av att ingripande sker genom föreskrift är att beslutet inte kan överklagas. Föreningen anser vidare att det bör förtydligas vad som avses med produktingripande och att ett sådant endast kan vidtas under de förutsättningar som anges i Priips-förordningen. Skälen för regeringens förslag: Den 3 januari 2018 började Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (förkortad MiFIR) att tillämpas. Förordningen utgör, tillsammans med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (förkortat MiFID II) ett reviderat och delvis nytt regelverk för bl.a. värdepappersinstitut, börser och handelsplatser för finansiella instrument. MiFIR innehåller bl.a. bestämmelser om offentliggörande av uppgifter om handel och transaktionsrapportering till de behöriga myndigheterna. Förordningen ger även den behöriga myndigheten, i Sverige Finansinspektionen, möjlighet att besluta om ett s.k. produktingripande (artikel 42). Genom ett produktingripande ska Finansinspektionen t.ex. kunna förbjuda marknadsföring, distribution eller försäljning av vissa finansiella instrument eller strukturerade insättningar. Syftet med bestämmelserna i MiFIR om produktingripande är att den behöriga myndigheten ska kunna förbjuda eller begränsa marknadsföring, distribution eller försäljning av någon typ av finansiellt instrument eller strukturerad insättning som väcker allvarliga betänkligheter i fråga om investerarskyddet eller finansmarknadernas eller råvarumarknadernas korrekta funktion (se skäl 29). Ingripandet ska kunna riktas mot alla aktörer på marknaden för att man därigenom ska kunna komma till rätta med de problem för investerarskyddet eller marknadernas funktion som myndigheten uppmärksammat. Den behöriga myndighetens möjligheter att besluta om produktingripande är bl.a. villkorat av att ingripandet på rimliga grunder kan antas vara proportionerligt och att man genom unionsrättens krav inte på annat sätt kan komma till rätta med de problem man ser. Motsvarande bestämmelser om produktingripande finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter), benämnd Priips-förordningen, som började tillämpas den 1 januari 2018. Bestämmelserna innebär att den behöriga myndigheten, i Sverige Finansinspektionen, får fatta beslut om produktingripande avseende försäkringsbaserade investeringsprodukter eller försäkringsbaserade investeringsprodukter med vissa egenskaper, eller mot en viss verksamhet eller praxis vid ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag (artikel 17). På samma sätt som i MiFIR anges också i den förordningen under vilka förutsättningar som den behöriga myndigheten kan besluta om produktingripanden. Även beslut om produktingripande enligt Priips-förordningen riktar sig mot hela marknaden. Beslut om produktingripanden bör kunna utformas så att de gäller för alla aktörer på marknaden. Ett sådant beslut får alltså verkningar för en obestämd krets adressater. Det skiljer sig därmed från förvaltningsbeslut som riktar sig till en eller flera bestämda adressater. Det innebär att ett sådant beslut om produktingripande är av den karaktären att det bör meddelas genom föreskrifter. Regeringen anser därför, till skillnad från Sparbankernas Riksförbud och Svensk Försäkring, att det bör införas ett bemyndigande i lag om rätt att meddela föreskrifter om produktingripande så att Finansinspektionen ska kunna meddela sådana beslut om produktingripande i enlighet med de båda EU-förordningarna. Regeringen anser därför att det i lagen om värdepappersmarknaden respektive lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter bör tas in bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om produktingripande enligt MiFIR respektive Priips-förordningen. Förutsättningarna för att fatta ett beslut om produktingripande - även om det sker genom föreskrifter - anges i respektive EU-förordning. Regeringen anser därför, till skillnad från Svensk Försäkring, att det inte behövs något förtydligande i det avseendet. Som Fondbolagens förening och Svensk Försäkring uppmärksammar kommer Finansinspektionens beslut om att meddela föreskrifter om produktingripande inte att kunna överklagas. Regeringen konstaterar dock att det bör vara tillräckligt att ett beslut om ingripande som grundar sig på sådana föreskrifter kan överklagas av den som beslutet angår (se 42 § förvaltningslagen [2017:900]). Det finns i sammanhanget också anledning att framhålla att Finansinspektionen inför ett beslut om föreskrifter om produktingripande ska ta fram en konsekvensutredning och remittera frågan och konsekvensutredningen (se förordningen [2007:1244] om konsekvensutredning vid regelgivning). I lagen om värdepappersmarknaden finns en upplysningsbestämmelse om att Finansinspektionen enligt MiFIR får förbjuda marknadsföring eller försäljning av finansiella instrument eller strukturerade insättningar (23 kap. 3 b § andra stycket). En motsvarande upplysningsbestämmelse när det gäller bestämmelserna i Priips-förordningen bör införas i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter. FOLIV - Försäkringsorganisationen - Liv efterfrågar ett förtydligande av termen försäkringsbaserade investeringsprodukter. Den termen är emellertid definierad i Priips-förordningen och har samma innebörd i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter (artikel 4, jfr 1 § andra stycket). Regeringen anser därför det inte finns skäl till något sådant förtydligande som FOLIV efterfrågar. 6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Ändringarna i lagen om avvecklingssystem och lagen om resolution ska träda i kraft den 1 januari 2019. Ändringarna i lagen om värdepappersmarknaden och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter ska träda i kraft den 2 januari 2019. Finansinspektionen ska få pröva ansökningar om likställande av avvecklingssystem före ikraftträdandet. Ett beslut om likställande ska gälla tidigast från ikraftträdandet. Finansinspektionen ska få ta ut avgifter för prövning av ansökningar som kommit in före ikraftträdandet. Om en ansökan om likställande av avvecklingssystem som avser ett avvecklingssystem som vid tidpunkten för ansökan är anmält till Esma eller till Eftas övervakningsmyndighet av en stat inom EES har kommit in till Finansinspektionen, ska avvecklingssystemet, om det därefter inte längre är anmält till Esma eller till Eftas övervakningsmyndighet av en stat inom EES, anses som ett likställt avvecklingssystem till och med den 29 mars 2020. Regeringen ska få meddela föreskrifter om att ett sådant avvecklingssystem ska anses som likställt till och med en senare tidpunkt än den 29 mars 2020. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt promemorians förslag ska ändringarna i lagen om värdepappersmarknaden och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter träda i kraft den 1 januari 2019. Promemorians förslag innehåller inte någon bestämmelse om att ett avvecklingssystem som vid tidpunkten för en ansökan om likställande är anmält till Esma eller till Eftas övervakningsmyndighet av en stat inom EES i vissa fall ska anses som ett likställt avvecklingssystem under en övergångsperiod. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen framför synpunkter som rör att föreskrifter om innehållet i en ansökan om likställande kan träda i kraft först den 1 januari 2019. Finansinspektionen anger även att man utgår från att ett beslut om likställande inte kan gälla för tiden innan Storbritannien har lämnat EU. Inspektionen ser vidare en risk att den inte kommer att kunna ta ut avgift för prövning av ansökningar om likställande som kommer in innan bemyndigandet att meddela föreskrifter om avgifter har trätt i kraft. CLS Bank framhåller att lagändringarna bör tillämpas med beaktande av de eventuella övergångsregler som EU och Storbritannien kommer överens om. Skälen för regeringens förslag: Lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 januari 2019 i fråga om lagen om avvecklingssystem och lagen om resolution. Med hänsyn till redan beslutade ändringar i lagen om värdepappersmarknaden som träder i kraft den 1 januari 2019 bör ändringarna i den lagen och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter träda i kraft den 2 januari 2019. Storbritannien kan enligt nuvarande tidsplan komma att lämna EU den 29 mars 2019. Det är ännu oklart om någon övergångsreglering för utträdet kommer att gälla och vad den i så fall kommer att innebära för avvecklingssystem som anmälts till Esma av Storbritannien. Som även behandlas i avsnitt 4.3 finns det behov av att i god tid undanröja osäkerheten om skyddet mot rättsliga risker i förhållande till avvecklingssystem som genom Storbritanniens förväntade utträde ur EU kan komma att inte längre omfattas av det skydd som gäller för anmälda avvecklingssystem. För att svenska aktörer vid den tidpunkten ska kunna delta i avvecklingssystem som faller utanför regleringen i finalitydirektivet och krishanteringsdirektivet är det önskvärt att Finansinspektionen kan pröva ansökningar om likställande innan de bestämmelser som föreslås i denna proposition träder i kraft. Ett beslut om likställande bör dock förutsätta att riksdagen dessförinnan har fattat beslut om de lagändringarna och att dessa har utfärdats och därigenom offentliggjorts. Ett beslut om likställande ska under alla förhållanden inte gälla förrän tidigast den 1 januari 2019. Finansinspektionen anger att man utgår från att ett beslut om likställande inte kan gälla för tiden innan det att lagen i en stat utanför EES ska tillämpas på det utländska avvecklingssystemet. CLS Bank påpekar att lagändringarna bör tillämpas med beaktande av eventuella övergångsregler som EU och Storbritannien kommer överens om. Regeringen konstaterar att det inte finns något hinder för Finansinspektionen att besluta om likställande av ett utländskt avvecklingssystem på vilket lagen i en stat inom EES fortfarande ska tillämpas vid tidpunkten för inspektionens beslut. Regeringen delar dock inspektionens och CLS Banks uppfattningar att ett beslut om likställande bör gälla först från och med den tidpunkt när lagen i en stat utanför EES ska tillämpas på det utländska avvecklingssystemet. Finansinspektionen, Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen framhåller att ansökningar om likställande bör kunna behandlas före ikraftträdandet även om föreskrifter om vad en ansökan ska innehålla ännu inte har trätt i kraft. Regeringen bedömer, liksom Finansinspektionen, att det förhållandet att föreskrifter om innehållet i en ansökan kan träda i kraft först den 1 januari 2019 inte hindrar att Finansinspektionen behandlar de ansökningar om likställande som kan förväntas komma in till inspektionen före det datumet. I fråga om ansökningar som kommer in till Finansinspektionen före ikraftträdandet är det önskvärt att inspektionen inte använder anslagsmedel som är avsedda för tillsynsverksamhet. Finansinspektionen bör därför få ta ut avgifter för prövning av sådana ansökningar. Som Finansinspektionen uppmärksammar kan föreskrifter om avgifter för prövning av ansökningar om likställande träda i kraft först den 1 januari 2019. Det innebär att någon avgift inte kan tas ut av sökanden förrän tidigast vid den tidpunkten. Avgiften bör dock kunna avse ansökningar som kommit in före ikraftträdandet. Detta bör anges i en övergångsbestämmelse. Ett beslut om likställande bör kunna fattas i god tid innan det skulle kunna uppkomma förändringar i skyddet mot rättsliga risker. För att uppnå detta är det inte tillräckligt att Finansinspektionen kan pröva ansökningar om likställande som kommer in före ikraftträdandet. Övergångslösningen bör även innebära att skyddet mot rättsliga risker i förhållande till anmälda avvecklingssystem som förlorar denna status men där ansökan om likställande har gjorts ska vara oförändrat under en period. Avvecklingssystemet ska under hela övergångsperioden anses som ett likställt avvecklingssystem även om Finansinspektionen under den perioden fattar ett beslut som innebär att ansökan om likställande avslås. Övergångsperioden bör löpa ett år från det att Storbritannien kan komma att behandlas som en stat utanför EU och övriga EES, dvs. till och med den 29 mars 2020. På så sätt kan ansökningar om likställande prövas i god tid innan det skulle kunna uppstå förändringar i skyddet mot rättsliga risker i förhållande till avvecklingssystem på vilka engelsk lag ska tillämpas (se även avsnitt 4.3). Regeringen instämmer i det Lagrådet anför om att övergångsbestämmelserna bör utformas med hänsyn till den osäkerhet som finns när det gäller innehållet i och övergångslösningar till en eventuell kommande överenskommelse om Storbritanniens utträde ur EU. För att åstadkomma en flexibel lösning bör övergångsbestämmelserna därför gälla när en ansökan om likställande har getts in för ett avvecklingssystem som vid tidpunkten för ansökan är anmält till Esma eller till Eftas övervakningsmyndighet. I enlighet med Lagrådets förslag bör regeringen få meddela föreskrifter om att berörda avvecklingssystem ska anses likställda till och med en senare tidpunkt än den 29 mars 2020. 7 Förslagens konsekvenser 7.1 Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk Om Storbritannien lämnar EU utan att ansluta sig till EES kommer vissa avvecklingssystem inte längre att omfattas av ett sådant skydd mot rättsliga risker som gäller enligt den EU-reglering som har genomförts i svensk rätt. Svenska deltagare kan då inte garantera att t.ex. transaktioner inlagda i ett sådant system eller utförd nettning står sig gentemot anspråk från tredje man i en obeståndssituation. Detta kan göra att t.ex. svenska banker inte längre kan godtas som medlemmar i berörda avvecklingssystem. Två avvecklingssystem är av särskild betydelse för de svenska finansmarknaderna: CLS och LCH. Ett fortsatt deltagande i CLS för svenska banker bedöms som en absolut nödvändighet ur såväl ett riskeliminerings- som ett konkurrensperspektiv. Ett fortsatt deltagande i LCH för svenska banker och andra aktörer på den svenska finansmarknaden bedöms vara av väsentlig vikt ur såväl ett riskeliminerings- som ett konkurrensperspektiv. Förslagen i denna proposition syftar till att ge svenska aktörer förutsättningar för fortsatt deltagande i avvecklingssystem som t.ex. CLS och LCH. Förslagen innebär att det införs en nationell lösning på ett problem som beror på att Storbritannien kan förväntas lämna EU och, såvitt känt i nuläget, inte heller avser att ansluta sig till EES. Det är möjligt att ändringar kommer att göras i berörd EU-rättsakt (finalitydirektivet). Det kan dock inte förväntas att sådana ändringar kommer att hinna göras i tid till Storbritannien förväntas lämna EU. Ändringar i den berörda EU-rättsakten förutsätter vidare genomförande i svensk rätt, vilket ytterligare fördröjer en lösning på problemet. Rättsakten ger dock i sin nuvarande utformning möjligheter till en sådan nationell lösning som föreslås i propositionen. Motsvarande nationella lösningar finns redan på plats i flera medlemsstater. Om det inte görs några ändringar i svensk rätt kan svenska företag komma att vägras medlemskap i betydelsefulla clearingsystem, vilket skulle försämra funktionen på den svenska finansmarknaden och, särskilt när det gäller valutamarknaden, minska den finansiella stabiliteten. Negativa konsekvenser skulle uppkomma för både finansiella och icke-finansiella företag. De som berörs av förslagen i propositionen är, förutom de utländska avvecklingssystem som kan komma i fråga som likställda avvecklingssystem, i första hand aktörer på den svenska finansmarknaden. Det gäller dels de svenska storbankerna som direktmedlemmar i berörda utländska avvecklingssystem, dels andra företag som är aktiva på finansmarknaderna som utnyttjar avvecklingssystemen genom direktmedlemmarna, t.ex. andra banker, fondbolag och försäkringsföretag. När det gäller prövningen av frågor om likställande av avvecklingssystem berörs Finansinspektionen och Riksbanken samt, vid eventuella överklaganden av Finansinspektionens beslut, de allmänna förvaltningsdomstolarna. Förslagen innebär att berörda företag ska kunna utnyttja vissa avvecklingssystem på samma sätt som i dag. De bedöms inte medföra kostnader eller negativa konsekvenser för dessa företag. Om åtgärderna inte vidtas kan det för berörda företag däremot förväntas uppstå behov av förändringar av verksamheten och därmed förenade kostnader. Om åtgärderna inte vidtas kan det också förväntas få negativa konsekvenser för dessa företag ur riskeliminerings- och konkurrensperspektiv. Regleringen är inte sådan att den kräver särskilda hänsyn till små företag. De kostnader som uppkommer för Finansinspektionen vid prövning av ansökningar ska enligt förslaget täckas av avgifter som inspektionen tar ut av de sökande. Dessa avgifter får Finansinspektionen disponera. Andra åtgärder i förhållande till likställda avvecklingssystem förväntas inte nämnvärt öka kostnaderna för Finansinspektionen, domstolarna eller andra myndigheter och ska hanteras inom beslutade ramar. Förslagen i propositionen innebär att det i svensk rätt införs en reglering som går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till EU men som är förenlig med EU-rätten. När det gäller tidpunkten för ikraftträdande tas hänsyn till den tidpunkt då Storbritannien förväntas lämna EU (se avsnitt 6). Några särskilda informationsinsatser bedöms inte nödvändiga. 7.2 Bemyndiganden att meddela föreskrifter om produktingripande Förslagen innebär inte några ytterligare krav på företag eller andra. De bemyndiganden som föreslås gör det endast möjligt för Finansinspektionen att vid behov besluta om föreskrifter om produktingripanden enligt de förutsättningar som följer av MiFIR respektive Priips-förordningen. För att Finansinspektionen ska få utnyttja ett bemyndigande och meddela föreskrifter om produktingripande krävs det först och främst att det krav på proportionalitet som ställs upp i EU-förordningarna på rimliga grunder kan anses vara uppfyllt. Om Finansinspektionen avser att meddela föreskrifter om produktingripande krävs dessutom enligt förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning att inspektionen upprättar och remitterar en konsekvensanalys innan föreskrifterna beslutas. Förslagen har inga offentligfinansiella eller samhällsekonomiska konsekvenser. Förslagen har i sig inte några konsekvenser för företagen. Effekter för företag kan uppkomma om Finansinspektionen beslutar att meddela föreskrifter om produktingripande. De effekterna ska beaktas inom ramen för Finansinspektionens föreskriftsprocess. De merkostnader som föreskriftsrätten innebär för Finansinspektionen ska hanteras inom beslutade ramar. Förslaget bedöms inte ha några konsekvenser för domstolar eller andra myndigheter. Förslagen medför inget behov av speciella informationsinsatser. Förslagen är nödvändiga för att Finansinspektionen ska ha möjlighet att besluta om produktingripande enligt MiFIR och Priips-förordningen i form av föreskrifter som gäller för alla aktörer på marknaden. Förslagen står därför i överensstämmelse med unionsrätten. 8 Författningskommentar 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden 1 § I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Första stycket justeras så att det framgår att lagen även omfattar likställande av avvecklingssystem. En definition av likställt avvecklingssystem finns i 2 § och bestämmelser om likställande av avvecklingssystem finns i nya 9 a §, se författningskommentarerna till de paragraferna. Paragrafen har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. 2 § Paragrafen innehåller definitioner av olika termer som förekommer i lagen. Definitionen av termen anmält avvecklingssystem utvidgas så att den omfattar även ett utländskt avvecklingssystem som Finansinspektionen enligt nya 9 a § beslutat ska vara ett likställt avvecklingssystem. Det innebär att bestämmelserna om anmälda avvecklingssystem i denna lag liksom i lagen om handel med finansiella instrument (se 1 kap. 1 § den lagen) gäller även i förhållande till likställda avvecklingssystem om inte annat anges. Det tas även in en definition av likställt avvecklingssystem. Övervägandena finns i avsnitt 4.3. 3 § Paragrafen innehåller bestämmelser om godkännande av avvecklingssystem. I paragrafen görs en språklig justering. Den innebär inte någon ändring i sak. 9 a § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om likställda avvecklingssystem. Innebörden av att ett avvecklingssystem är ett likställt avvecklingssystem är att de bestämmelser som rör anmälda avvecklingssystem gäller även i förhållande till ett sådant system (jfr den utvidgade definitionen av anmält avvecklingssystem i 2 §). I första stycket anges att Finansinspektionen får besluta att ett utländskt avvecklingssystem ska vara ett likställt avvecklingssystem. De utländska avvecklingssystem som kan komma i fråga är sådana vars regler innebär att lagen i en stat utanför EES ska tillämpas på systemet, dvs. sådana system som inte omfattas av reglerna i finalitydirektivet och den hittillsvarande definitionen av anmälda avvecklingssystem. Ett beslut om likställande kan fattas även i fråga om avvecklingssystem på vilka lagen i en stat inom EES ska tillämpas vid tidpunkten för Finansinspektionens beslut om lagen i en stat utanför EES ska tillämpas på avvecklingssystemet vid en senare tidpunkt. Av första stycket följer också att ansökan om att ett avvecklingssystem ska vara ett likställt avvecklingssystem ska göras av administratören av systemet. I 2 § finns en definition av administratör. Finansinspektionen ska fatta beslut efter att Riksbanken fått tillfälle att yttra sig. Kravet motsvarar det som gäller enligt 3 §. I andra stycket anges förutsättningarna för ett beslut om att ett utländskt avvecklingssystem ska vara ett likställt avvecklingssystem. Innebörden av punkt 1 är att avvecklingssystemet ska ha sådana regler och en sådan konstruktion att det finns ett betryggande skydd mot systemrisker (jfr prop. 1999/2000:18 s. 49 och 102). Kravet är utformat så att Finansinspektionen ska ha utrymme att anpassa prövningen till förutsättningarna i det enskilda fallet. Av punkt 2 följer att administratören av ett avvecklingssystem ska stå under betryggande tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ. Så är fallet om systemet drivs med stöd av tillstånd från en myndighet som kan vidta ändamålsenliga åtgärder i syfte att systemet ska tillgodose kraven på skydd mot systemrisker. Kravet innebär dock inte att administratören ska ha tillstånd för viss verksamhet eller stå under tillsyn i viss form. Det får i det enskilda fallet bedömas om tillsynen är betryggande. Kravet i punkt 3 innebär att det ska finnas skäl att anta att Finansinspektionen efter ett beslut om likställande får den information om verksamheten i avvecklingssystemet som inspektionen behöver. Sådan information kan Finansinspektionen få på olika sätt, t.ex. genom upplysningar som administratören lämnar, arrangemang mellan inspektionen och administratören eller en utländsk tillsynsmyndighet eller annat organ. Föreskrifter om vad en ansökan om likställande ska innehålla kan meddelas med stöd av bemyndigandet i nya 18 § 1. Paragrafen har fått sin beteckning och utformning efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3. 11 § I paragrafen regleras Finansinspektionens underrättelseskyldighet om beslut om konkurs eller företagsrekonstruktion som avser deltagare i ett anmält avvecklingssystem. I paragrafen görs ett tillägg som innebär att skyldigheten inte gäller med avseende på deltagare i ett likställt avvecklingssystem. En definition av likställt avvecklingssystem finns i 2 §. Övervägandena finns i avsnitt 4.4. 14 § I paragrafen finns bestämmelser om tillsyn. Ändringen innebär dels en språklig justering i första stycket första meningen, dels att andra och tredje styckena lyfts ut ur paragrafen. Bestämmelser som motsvarar hittillsvarande andra stycket tas i stället in i nya 14 a § andra stycket. Bestämmelser om skyldighet att lämna upplysningar och bemyndigande att meddela föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas tas i stället in i nya 14 a § första stycket och 18 § 2. 14 a § I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om upplysningar som administratörer av avvecklingssystem ska lämna till Finansinspektionen. Enligt första stycket ska administratören av ett godkänt eller likställt avvecklingssystem lämna Finansinspektionen upplysningar om sin verksamhet enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag eller på begäran. Skyldigheten är inte förknippad med några sanktioner (se dock 16 § och nya 17 §). För administratörer av godkända avvecklingssystem innebär bestämmelserna i första stycket inte någon ändring i sak eftersom motsvarande uppgiftsskyldighet gäller även enligt de rörelselagar som reglerar administratörernas verksamhet (jfr 14 §). Föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas och när de ska lämnas kan meddelas med stöd av bemyndigandet i nya 18 § 2. Andra stycket motsvarar hittillsvarande 14 § andra stycket. Paragrafen har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 4.5. 15 § Paragrafen innehåller bestämmelser om avgifter till Finansinspektionen. Första meningen justeras redaktionellt. Ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om ansökningsavgifter tas i stället in i nya 18 § 3. I sak innebär ändringen att Finansinspektionen får ta ut avgifter även för prövning av ansökningar om att ett avvecklingssystem ska vara ett likställt avvecklingssystem. Övervägandena finns i avsnitt 4.6. 17 § Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om beslut att ett likställt avvecklingssystem inte längre ska vara det. Kriterierna för ett beslut om likställande enligt nya 9 a § är utformade så att de ger utrymme för att det sker förändringar i relevanta avseenden. Ett beslut enligt punkt 1 om att ett likställt avvecklingssystem inte ska vara ett sådant system kommer i fråga endast vid sådana förändringar att det inte längre finns förutsättningar för ett beslut om likställande. Enligt punkt 2 kan ett beslut om att ett likställt avvecklingssystem inte längre ska vara likställt också fattas om administratören begär det. Paragrafen har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 4.7. 18 § Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter. Motsvarande bemyndiganden finns i hittillsvarande lydelse i 14 § tredje stycket och 15 §. Enligt punkt 1 kan föreskrifter meddelas om vad en ansökan om godkännande eller likställande av avvecklingssystem ska innehålla. De föreskrifter som kan meddelas med stöd av punkt 2 avser upplysningar som en administratör av ett godkänt eller likställt avvecklingssystem är skyldig att lämna enligt nya 14 a §. Av punkt 3 följer att föreskrifter kan meddelas om avgifter för prövning av ansökningar enligt 15 § första meningen. Övervägandena finns i avsnitten 4.3, 4.5 och 4.6. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser I punkt 1 anges när lagen träder i kraft. Punkt 2 innebär att Finansinspektionen har möjlighet att pröva ansökningar om likställande även innan lagen har trätt i kraft och ta ut avgifter för prövningen. Ett beslut om likställande kan dock gälla tidigast från ikraftträdandet. Bestämmelsen i punkt 3 innebär att ett beslut om likställande kan fattas i god tid innan det skulle kunna uppstå några förändringar i skyddet mot rättsliga risker i förhållande till utländska avvecklingssystem som till följd av Storbritanniens utträde ur EU kan förlora sin status som anmälda avvecklingssystem. Bestämmelsen gäller för ett utländskt avvecklingssystem för vilket det har gjorts en ansökan om likställande, om avvecklingssystemet vid tidpunkten för ansökan är anmält till Esma eller till Eftas övervakningsmyndighet av en stat inom EES - dvs. ett anmält avvecklingssystem enligt hittillsvarande bestämmelser. Om ett sådant utländskt avvecklingssystem sedan inte längre är anmält till Esma eller till Eftas övervakningsmyndighet av en stat inom EES ska systemet i stället anses som ett likställt avvecklingssystem till och med den 29 mars 2020. Regeringen får meddela föreskrifter om att berörda avvecklingssystem ska anses som likställda till en senare tidpunkt än den 29 mars 2020. Avvecklingssystemet ska under hela övergångsperioden anses som ett likställt avvecklingssystem även om Finansinspektionen under den perioden fattar ett beslut som innebär att ansökan om likställande avslås. Bestämmelsen i punkt 3 har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitt 6. 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 23 kap. 15 § Paragrafen innehåller bemyndiganden att meddela föreskrifter. Enligt punkt 3, som är ny, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om produktingripande enligt artikel 42 i MiFIR. Förutsättningarna för ett beslut om produktingripande regleras i samma artikel. Övervägandena finns i avsnitt 5. 8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution 2 kap. 1 § Paragrafen innehåller definitioner av olika termer och uttryck som förekommer i lagen. Definitionen av termen anmält avvecklingssystem ändras så att den hänvisar till definitionen i 2 § lagen om avvecklingssystem. Definitionen i den paragrafen utvidgas så att den omfattar även ett utländskt avvecklingssystem som Finansinspektionen enligt nya 9 a § samma lag beslutat ska vara ett likställt avvecklingssystem (se författningskommentaren till 2 § lagen om avvecklingssystem). Det innebär att bestämmelserna om anmälda avvecklingssystem i lagen gäller även i förhållande till likställda avvecklingssystem. I definitionerna av förordningen om resolutionsavgifter, kvalificerad insättning och kärnprimärkapitalinstrument görs språkliga justeringar. Övervägandena finns i avsnitt 4.3. 8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter 4 a § Paragrafen, som är ny, innehåller en upplysning om att Finansinspektionen får meddela beslut om produktingripande enligt artikel 17 i Priips-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 5. 24 § Paragrafen, som är ny, innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om produktingripande enligt artikel 17 i Priips-förordningen. Förutsättningarna för ett beslut om produktingripande regleras i samma artikel. Övervägandena finns i avsnitt 5. Sammanfattning av promemorian Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk I promemorian föreslås att utländska avvecklingssystem på vilka lagen i ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) ska tillämpas och som därför inte omfattas av det s.k. finalitydirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper) ska kunna likställas med system som omfattas av det direktivet. För avveckling som sker i likställda system ska finnas samma skydd mot rättsliga risker som vid avveckling i system som omfattas av finalitydirektivet. Förslaget innebär ändringar i dels lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, dels lagen (2015:1016) om resolution. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019. Lagförslagen i promemorian Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden dels att nuvarande 17 § ska betecknas 19 §, dels att 2, 11, 14 och 15 §§ och rubriken närmast före 14 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 7 a, 14 a, 17 och 18 §§, och närmast före 7 a och 18 §§ nya rubriker av följande lydelse, dels att det närmast före 19 § ska införas en ny rubrik som ska lyda "Överklagande". Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § I denna lag avses med administratör: ett företag som är ansvarigt för verksamheten i ett avvecklingssystem; företaget anses som deltagare i systemet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, eller ett likställt avvecklingssystem, clearingorganisation: ett företag som har tillstånd att driva clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, kollektivt obeståndsförfarande: konkurs, företagsrekonstruktion eller annat därmed jämförbart förfarande, likställt avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som Finansinspektionen enligt 7 a § har beslutat att likställa med ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem vars administratörer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen, och värdepapperscentral: detsamma som i artikel 2.1.1 i förordning (EU) nr 909/2014, i den ursprungliga lydelsen. Likställda avvecklingssystem 7 a § Finansinspektionen får på ansökan av administratören och efter att ha gett Riksbanken tillfälle att yttra sig besluta att ett utländskt avvecklingssystem, på vilket lagen i en stat utanför EES ska tillämpas, ska likställas med ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet. Ett beslut enligt första stycket får fattas om 1. systemet tillgodoser de säkerhetskrav som är förenade med verksamheten och är organiserat på ett sådant sätt att deltagarnas ekonomiska ställning i systemet kan överblickas, 2. administratören står under betryggande tillsyn av en myndighet eller annat behörigt organ, och 3. det finns skäl att anta att Finansinspektionen löpande får tillgång till uppgifter om verksamheten. 11 § När Finansinspektionen har fått underrättelse om ett konkursbeslut eller ett beslut om företagsrekonstruktion avseende en deltagare i ett anmält avvecklingssystem, ska inspektionen omedelbart underrätta den eller de myndigheter som respektive stat inom EES anmält till Europeiska kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet som behörig mottagare av en sådan underrättelse. Även Europeiska systemrisknämnden och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart underrättas. När Finansinspektionen har fått underrättelse om ett konkursbeslut eller ett beslut om företagsrekonstruktion avseende en deltagare i ett anmält avvecklingssystem som inte är ett likställt avvecklingssystem, ska inspektionen omedelbart underrätta den eller de myndigheter som respektive stat inom EES anmält till Europeiska kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet som behörig mottagare av en sådan underrättelse. Även Europeiska systemrisknämnden och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart underrättas. Tillsyn m.m. Tillsyn 14 § Finansinspektionen övervakar efterlevnaden av denna lag. I fråga om tillsynen gäller vad som är föreskrivet i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna lag. Finansinspektionen övervakar att denna lag följs. I fråga om tillsynen gäller vad som är föreskrivet i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna lag. Administratören av ett godkänt avvecklingssystem ska anmäla till Finansinspektionen vilka som är deltagare i systemet och omedelbart underrätta inspektionen om varje förändring av deltagarkretsen samt förändringar i övrigt av betydelse för systemets funktion. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen, får meddela närmare föreskrifter om 1. vad en ansökan om godkännande av ett avvecklingssystem skall innehålla och 2. skyldighet för administratören att lämna inspektionen nödvändiga upplysningar om verksamheten. 14 a § Administratören av ett avvecklingssystem ska lämna Finansinspektionen upplysningar om verksamheten enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag. Administratören ska även lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär. Administratören av ett godkänt avvecklingssystem ska anmäla till Finansinspektionen vilka som är deltagare i systemet och omedelbart underrätta inspektionen om varje förändring av deltagarkretsen samt förändringar i övrigt av betydelse för systemets funktion. 15 § För prövning av en ansökan om godkännande enligt denna lag skall sökanden betala avgift enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Om Finansinspektionen för bedömning av en viss fråga vid prövningen eller annars med anledning av förändringar av betydelse för systemets funktion behöver anlita någon med särskild fackkunskap, skall kostnaden för detta betalas av administratören. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt denna lag. Om Finansinspektionen för bedömning av en viss fråga vid prövningen eller annars med anledning av förändringar av betydelse för systemets funktion behöver anlita någon med särskild fackkunskap, ska kostnaden för detta betalas av administratören. 17 § Finansinspektionen ska besluta att ett likställt avvecklingssystem inte längre ska vara ett sådant avvecklingssystem om förutsättningarna enligt 7 a § inte längre är uppfyllda eller om administratören av systemet begär det. Bemyndigande 18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad en ansökan om godkännande enligt 3 § eller likställande enligt 7 a § ska innehålla, 2. vilka upplysningar en administratör av ett godkänt eller likställt avvecklingssystem ska lämna till Finansinspektionen enligt 14 a § och när upplysningarna ska lämnas, och 3. sådana avgifter som avses i 15 § första meningen. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Ansökningar om likställande av avvecklingssystem enligt 7 a § får prövas före ikraftträdandet. Ett beslut om likställande ska gälla tidigast från ikraftträdandet. Finansinspektionen får även före lagens ikraftträdande ta ut avgifter för ansökningar om likställande som kommit in till inspektionen före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (2005:1016) om resolution Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § I denna lag avses med anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som ett land inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, anmält avvecklingssystem: ett anmält avvecklingssystem enligt 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, bankdag: en dag som inte är en lördag, en söndag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton eller en allmän helgdag, behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.40 i tillsynsförordningen, inbegripet Europeiska centralbanken när det gäller de särskilda uppgifter som den tilldelas genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, i den ursprungliga lydelsen, berörd myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES, den myndighet som länderna identifierat enligt artikel 61.2 i krishanteringsdirektivet, betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i kapitaltäckningsdirektivet, blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.21 i tillsynsförordningen, blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller b) annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, dotterföretag: ett dotterföretag enligt artikel 4.1.16 i tillsynsförordningen, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES-filial: en filial till ett tredjelandsinstitut som är etablerad i ett land inom EES, EES-institut: ett institut enligt artikel 4.1.3 i tillsynsförordningen som är hemmahörande i ett annat land inom EES än Sverige, filial: en filial enligt artikel 4.1.17 i tillsynsförordningen, finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i tillsynsförordningen, finansiellt institut: ett företag enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen, finansieringsplan: en plan enligt artikel 107 i krishanteringsdirektivet, finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller b) annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, finansieringsarrangemang: ett arrangemang för finansiering av kostnader för resolution som upprättats av ett land inom EES enligt artikel 100 i krishanteringsdirektivet, förordningen om resolutionsavgifter: Europeiska kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59 av den 21 oktober 2014 avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution, garanterad insättning: en insättning som omfattas av insättningsgarantin enligt 4 och 4 c §§ lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, gruppbaserad: som är gjord på grundval av den konsoliderade situationen enligt artikel 4.1.47 i tillsynsförordningen, gränsöverskridande koncern: en koncern med moder- och dotterföretag i flera länder inom EES, holdingföretag med blandad verksamhet: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.22 i tillsynsförordningen, institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i tillsynsförordningen, kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU, koncern: ett moderföretag och dess dotterföretag, koncernresolutionsordning: en plan enligt artikel 91.6 i krishanteringsdirektivet, kreditinstitut: banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, krisavvärjande åtgärd: a) en åtgärd för att undanröja väsentliga brister eller väsentliga hinder för återhämtning enligt 6 a kap. 6 och 7 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse och 8 a kap. 7 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, b) en åtgärd för att undanröja eller minska väsentliga hinder för rekonstruktion eller avveckling enligt 3 kap. 3-5 och 12-24 §§, c) en åtgärd som enligt beslut av Finansinspektionen är en krisavvärjande åtgärd enligt 15 kap. 2 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. 2 c § lagen om värdepappersmarknaden, d) ett beslut av Finansinspektionen om att tillsätta en tillfällig förvaltare enligt 15 a kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 a kap. lagen om värdepappersmarknaden, eller e) nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument enligt 6 kap., krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen, kritisk verksamhet: en tjänst eller en transaktion som, om den upphörde, sannolikt skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet, kvalificerad insättning: en insättning enligt lagen om insättningsgaranti som inte är undantagen enligt 4 b eller 5 § i den lagen, kärnprimärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artiklarna 28.1-28.4, 29.1-29.5 eller 31.1 i tillsynsförordningen, moderföretag: ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 a i tillsynsförordningen, moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES, moderföretag i tredjeland: ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag som är hemmahörande i ett land utanför EES, moderinstitut inom EES: ett institut eller ett EES-institut som är ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett a) annat institut eller ett EES-institut, eller b) finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, relevanta kapitalinstrument: övriga primärkapitalinstrument och supplementärkapitalinstrument, resolutionsförfarande i tredjeland: en åtgärd som enligt rätten i ett land utanför EES syftar till att hantera en kris i ett tredjelandsinstitut eller i ett moderföretag i tredjeland, om åtgärden är jämförbar med sådana resolutionsåtgärder som får vidtas enligt denna lag i fråga om ändamål och förväntat resultat, resolutionskollegium: ett resolutionskollegium enligt artikel 88 i krishanteringsdirektivet, resolutionsåtgärd: någon av de åtgärder som anges i 12 kap. 1 §, samordnande berörd myndighet: den berörda myndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten, samordnande resolutionsmyndighet: resolutionsmyndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten, samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EES, supplementärkapitalinstrument: kapitalinstrument och efterställda lån som uppfyller villkoren i artikel 63 i tillsynsförordningen, tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, tillsynskollegium: ett tillsynskollegium enligt artikel 116 i kapitaltäckningsdirektivet, tredjelandsinstitut: ett företag som har sitt huvudkontor i ett land utanför EES och som skulle vara ett institut om det var hemmahörande inom EES, värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, om det har tillstånd a) för någon av de tjänster som anges i 2 kap. 1 § 3, 6, 7, 8 och 9 den lagen, b) att som sidotjänst förvara finansiella instrument för kunders räkning och ta emot medel med redovisningsskyldighet enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 den lagen, eller c) att som sidotjänst ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörelsen enligt 2 kap. 2 § första stycket 8 den lagen, och övriga primärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 52.1 i tillsynsförordningen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. Förteckning över remissinstanser beträffande promemorian Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk Efter remiss har yttranden kommit in från CLS Bank International, Finansinspektionen, Fondbolagens förening, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Stockholm, Kronofogdemyndigheten, Riksbanken, Riksgäldskontoret, Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Sveriges advokatsamfund. Yttrande har även kommit in från advokaten Dan Hanqvist. Sparbankernas Riksförbund har inte svarat. Sammanfattning av promemorian Bemyndigande för produktingripande enligt Mifir och Priips-förordningen Den 3 januari 2018 började Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 ("Mifir") att gälla. Förordningen utgör, tillsammans med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktivet 2002/92/EG och direktiv 2011/61/EU ("Mifid 2") ett reviderat och delvis nytt regelverk för bland andra värdepappersinstitut, börser och handelsplatser för finansiella instrument. Mifir innehåller bland annat regler om offentliggörande av uppgifter om handel och transaktionsrapportering till de behöriga myndigheterna. Förordningen ger även den behöriga myndigheten, i Sverige Finansinspektionen, möjlighet att besluta om ett så kallat produktingripande (artikel 42). Genom ett produktingripande ska Finansinspektionen till exempel kunna förbjuda marknadsföring, distribution eller försäljning av ett visst finansiellt instrument eller strukturerade insättningar. Motsvarande regler om produktingripande finns i artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter) ("Priips-förordningen") som började gälla den 1 januari 2018. Enligt förordningarna ska ett beslut om produktingripande omfatta alla aktörer på marknaden. För att Finansinspektionen ska ha den ingripandemöjlighet som förordningarna stadgar bör myndigheten få bemyndigande att utfärda föreskrifter. I promemorian föreslås därför att det införs ett bemyndigande att utfärda föreskrifter om produktingripande i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och i lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter. I den senare lagen föreslås även en upplysningsparagraf om de regler om produktingripande som finns i Priips-förordningen. Lagförslagen i promemorian Bemyndigande för produktingripande enligt Mifir och Priips-förordningen Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknader Härigenom föreskrivs att 23 kap. 15 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2018:543 Föreslagen lydelse 23 kap. 15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1 vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 2 § första och andra styckena och när upplysningarna ska lämnas, 2. hur uppgiftsskyldigheten enligt 3 § och artikel 26.6 i den delegerade förordningen till MiFID II ska fullgöras, 3. produktingripande enligt artikel 42 i förordningen om marknader för finansiella instrument, 3. vilka värdepappersbolag som ska upprätta register som avses i 3 d §, vad registren ska innehålla och inom vilken tid värdepappersbolaget ska ge in registren för olika typer av avtal, 4. löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning hos börser, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, 5. sådana avgifter för tillsyn, ansökningar, anmälningar och underrättelser som avses i 12 och 13 §§, och 6. att information om referensuppgifter för finansiella instrument som ska lämnas till Finansinspektionen enligt artiklarna 22.1 och 27.1 i förordningen om marknader för finansiella instrument i stället ska lämnas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. 4. vilka värdepappersbolag som ska upprätta register som avses i 3 d, vad registren ska innehålla och inom vilken tid värdepappersbolaget ska ge in registren för olika typer av avtal, 5. löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning hos börser, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, 6. sådana avgifter för tillsyn, ansökningar, anmälningar och underrättelser som avses i 12 och 13 §§, och 7. att information om referensuppgifter för finansiella instrument som ska lämnas till Finansinspektionen enligt artiklarna 22.1 och 27.1 i förordningen om marknader för finansiella instrument i stället ska lämnas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. Förteckning över remissinstanser beträffande promemorian Bemyndigande för produktingripande enligt Mifir och Priips-förordningen Efter remiss har yttranden kommit in från FOLIV - Försäkringsorganisationen - Liv, Fondbolagens förening, Konsumentverket, Sparbankernas Riksförbund, Svensk Försäkring och Svenska Fondhandlareföreningen. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Konsumenternas Försäkringsbyrå, Nasdaq Stockholm AB, Nordic Growth Market NGM AB, Spotlight Stock Market, Svenska Bankföreningen, Svenska försäkringsförmedlares förening och Sveriges Konsumenter. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden dels att nuvarande 17 § ska betecknas 19 §, dels att 2, 3, 11, 14 och 15 §§ och rubriken närmast före 14 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 7 a, 14 a, 17 och 18 §§, och närmast före 7 a och 18 §§ nya rubriker av följande lydelse, dels att det närmast före 19 § ska införas en ny rubrik som ska lyda "Överklagande". Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § I denna lag avses med administratör: ett företag som är ansvarigt för verksamheten i ett avvecklingssystem; företaget anses som deltagare i systemet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, eller ett likställt avvecklingssystem, clearingorganisation: ett företag som har tillstånd att driva clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, kollektivt obeståndsförfarande: konkurs, företagsrekonstruktion eller annat därmed jämförbart förfarande, likställt avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som Finansinspektionen enligt 7 a § har beslutat att likställa med ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem vars administratörer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen, och värdepapperscentral: detsamma som i artikel 2.1.1 i förordning (EU) nr 909/2014, i den ursprungliga lydelsen. 3 § På ansökan av administratören får Finansinspektionen efter samråd med Riksbanken godkänna avvecklingssystem enligt denna lag. Riksbanken får driva avvecklingssystem utan Finansinspektionens godkännande. På ansökan av administratören får Finansinspektionen efter att ha gett Riksbanken tillfälle att yttra sig godkänna avvecklingssystem enligt denna lag. Riksbanken får driva avvecklingssystem utan Finansinspektionens godkännande. Likställda avvecklingssystem 7 a § Finansinspektionen får, på ansökan av administratören och efter att ha gett Riksbanken tillfälle att yttra sig, besluta att ett utländskt avvecklingssystem på vilket lagen i en stat utanför EES ska tillämpas ska likställas med ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet. Ett beslut enligt första stycket får fattas, om 1. systemet tillgodoser de säkerhetskrav som är förenade med verksamheten och är organiserat på ett sådant sätt att deltagarnas ekonomiska ställning i systemet kan överblickas, 2. administratören står under betryggande tillsyn av en myndighet eller annat behörigt organ, och 3. det finns skäl att anta att Finansinspektionen löpande får tillgång till uppgifter om verksamheten. 11 § När Finansinspektionen har fått underrättelse om ett konkursbeslut eller ett beslut om företagsrekonstruktion avseende en deltagare i ett anmält avvecklingssystem, ska inspektionen omedelbart underrätta den eller de myndigheter som respektive stat inom EES anmält till Europeiska kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet som behörig mottagare av en sådan underrättelse. Även Europeiska systemrisknämnden och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart underrättas. När Finansinspektionen har fått underrättelse om ett konkursbeslut eller ett beslut om företagsrekonstruktion avseende en deltagare i ett anmält avvecklingssystem som inte är ett likställt avvecklingssystem, ska inspektionen omedelbart underrätta den eller de myndigheter som respektive stat inom EES anmält till Europeiska kommissionen eller till Eftas övervakningsmyndighet som behörig mottagare av en sådan underrättelse. Även Europeiska systemrisknämnden och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ska omedelbart underrättas. Tillsyn m.m. Tillsyn 14 § Finansinspektionen övervakar efterlevnaden av denna lag. I fråga om tillsynen gäller vad som är föreskrivet i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna lag. Finansinspektionen övervakar att denna lag följs. I fråga om tillsynen gäller vad som är föreskrivet i de lagar som reglerar institutens verksamhet, om inte annat följer av denna lag. Administratören av ett godkänt avvecklingssystem ska anmäla till Finansinspektionen vilka som är deltagare i systemet och omedelbart underrätta inspektionen om varje förändring av deltagarkretsen samt förändringar i övrigt av betydelse för systemets funktion. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen, får meddela närmare föreskrifter om 1. vad en ansökan om godkännande av ett avvecklingssystem skall innehålla och 2. skyldighet för administratören att lämna inspektionen nödvändiga upplysningar om verksamheten. 14 a § Administratören av ett avvecklingssystem ska lämna Finansinspektionen upplysningar om verksamheten enligt föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag. Administratören ska även lämna Finansinspektionen de upplysningar som inspektionen begär. Administratören av ett godkänt avvecklingssystem ska anmäla till Finansinspektionen vilka som är deltagare i systemet och omedelbart underrätta inspektionen om varje förändring av deltagarkretsen samt förändringar i övrigt av betydelse för systemets funktion. 15 § För prövning av en ansökan om godkännande enligt denna lag skall sökanden betala avgift enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Om Finansinspektionen för bedömning av en viss fråga vid prövningen eller annars med anledning av förändringar av betydelse för systemets funktion behöver anlita någon med särskild fackkunskap, skall kostnaden för detta betalas av administratören. Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt denna lag. Om Finansinspektionen för bedömning av en viss fråga vid prövningen eller annars med anledning av förändringar av betydelse för systemets funktion behöver anlita någon med särskild fackkunskap, ska kostnaden för detta betalas av administratören. 17 § Finansinspektionen ska besluta att ett likställt avvecklingssystem inte längre ska vara ett sådant avvecklingssystem, om 1. det skett väsentliga förändringar som innebär att förutsättningarna enligt 7 a § inte längre är uppfyllda, eller 2. administratören av systemet begär det. Bemyndigande 18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad en ansökan om godkännande enligt 3 § eller likställande enligt 7 a § ska innehålla, 2. vilka upplysningar en administratör av ett godkänt eller likställt avvecklingssystem ska lämna till Finansinspektionen enligt 14 a § och när upplysningarna ska lämnas, och 3. sådana avgifter som avses i 15 § första meningen. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Ansökningar om likställande av avvecklingssystem enligt 7 a § får prövas före ikraftträdandet. Ett beslut om likställande ska gälla tidigast från ikraftträdandet. Finansinspektionen får även ta ut avgifter för prövning av ansökningar om likställande som kommit in till inspektionen före ikraftträdandet. 3. Har en ansökan om likställande av avvecklingssystem enligt 7 a § som avser ett avvecklingssystem som vid tidpunkten för ansökan är anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet av en stat inom EES kommit in till Finansinspektionen före den 30 mars 2019, ska avvecklingssystemet, om det därefter inte längre är anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet av en stat inom EES, anses som ett likställt avvecklingssystem till och med den 29 mars 2020. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs att 23 kap. 15 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 23 kap. 15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka upplysningar ett företag ska lämna till Finansinspektionen enligt 2 § första och andra styckena och när upplysningarna ska lämnas, 2. hur uppgiftsskyldigheten enligt 3 § och artikel 26.6 i den delegerade förordningen till MiFID II ska fullgöras, 3. produktingripande enligt artikel 42 i förordningen om marknader för finansiella instrument, 3. vilka värdepappersbolag som ska upprätta register som avses i 3 d §, vad registren ska innehålla och inom vilken tid värdepappersbolaget ska ge in registren för olika typer av avtal, 4. löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning hos börser, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, 5. sådana avgifter för tillsyn, ansökningar, anmälningar och underrättelser som avses i 12 § och 13 § första stycket, och 6. att information om referensuppgifter för finansiella instrument som ska lämnas till Finansinspektionen enligt artiklarna 22.1 och 27.1 i förordningen om marknader för finansiella instrument i stället ska lämnas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. 4. vilka värdepappersbolag som ska upprätta register som avses i 3 d §, vad registren ska innehålla och inom vilken tid värdepappersbolaget ska ge in registren för olika typer av avtal, 5. löpande bokföring, årsbokslut och årsredovisning hos börser, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige, 6. sådana avgifter för tillsyn, ansökningar, anmälningar och underrättelser som avses i 12 § och 13 § första stycket, och 7. att information om referensuppgifter för finansiella instrument som ska lämnas till Finansinspektionen enligt artiklarna 22.1 och 27.1 i förordningen om marknader för finansiella instrument i stället ska lämnas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Denna lag träder i kraft den 2 januari 2019. Förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § I denna lag avses med anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som ett land inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, anmält avvecklingssystem: ett anmält avvecklingssystem enligt 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, bankdag: en dag som inte är en lördag, en söndag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton eller en allmän helgdag, behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.40 i tillsynsförordningen, inbegripet Europeiska centralbanken när det gäller de särskilda uppgifter som den tilldelas genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, i den ursprungliga lydelsen, berörd myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES, den myndighet som länderna identifierat enligt artikel 61.2 i krishanteringsdirektivet, betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i kapitaltäckningsdirektivet, blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.21 i tillsynsförordningen, blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller b) annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, dotterföretag: ett dotterföretag enligt artikel 4.1.16 i tillsynsförordningen, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES-filial: en filial till ett tredjelandsinstitut som är etablerad i ett land inom EES, EES-institut: ett institut enligt artikel 4.1.3 i tillsynsförordningen som är hemmahörande i ett annat land inom EES än Sverige, filial: en filial enligt artikel 4.1.17 i tillsynsförordningen, finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i tillsynsförordningen, finansiellt institut: ett företag enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen, finansieringsplan: en plan enligt artikel 107 i krishanteringsdirektivet, finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller b) annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, finansieringsarrangemang: ett arrangemang för finansiering av kostnader för resolution som upprättats av ett land inom EES enligt artikel 100 i krishanteringsdirektivet, förordningen om resolutionsavgifter: Europeiska kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59 av den 21 oktober 2014 avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution, förordningen om resolutionsavgifter: kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 21 oktober 2014 avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution, garanterad insättning: en insättning som omfattas av insättningsgarantin enligt 4 och 4 c §§ lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, gruppbaserad: som är gjord på grundval av den konsoliderade situationen enligt artikel 4.1.47 i tillsynsförordningen, gränsöverskridande koncern: en koncern med moder- och dotterföretag i flera länder inom EES, holdingföretag med blandad verksamhet: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.22 i tillsynsförordningen, institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i tillsynsförordningen, kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU, koncern: ett moderföretag och dess dotterföretag, koncernresolutionsordning: en plan enligt artikel 91.6 i krishanteringsdirektivet, kreditinstitut: banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, krisavvärjande åtgärd: a) en åtgärd för att undanröja väsentliga brister eller väsentliga hinder för återhämtning enligt 6 a kap. 6 och 7 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse och 8 a kap. 7 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, b) en åtgärd för att undanröja eller minska väsentliga hinder för rekonstruktion eller avveckling enligt 3 kap. 3-5 och 12-24 §§, c) en åtgärd som enligt beslut av Finansinspektionen är en krisavvärjande åtgärd enligt 15 kap. 2 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. 2 c § lagen om värdepappersmarknaden, d) ett beslut av Finansinspektionen om att tillsätta en tillfällig förvaltare enligt 15 a kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 a kap. lagen om värdepappersmarknaden, eller e) nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument enligt 6 kap., krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen, kritisk verksamhet: en tjänst eller en transaktion som, om den upphörde, sannolikt skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet, kvalificerad insättning: en insättning enligt lagen om insättningsgaranti som inte är undantagen enligt 4 b eller 5 § i den lagen, kvalificerad insättning: en insättning enligt lagen om insättningsgaranti som inte är undantagen enligt 4 b eller 5 § den lagen, kärnprimärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artiklarna 28.1-28.4, 29.1-29.5 eller 31.1 i tillsynsförordningen, kärnprimärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 28.1-28.4, 29.1-29.5 eller 31.1 i tillsynsförordningen, moderföretag: ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 a i tillsynsförordningen, moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES, moderföretag i tredjeland: ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag som är hemmahörande i ett land utanför EES, moderinstitut inom EES: ett institut eller ett EES-institut som är ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett a) annat institut eller ett EES-institut, eller b) finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, relevanta kapitalinstrument: övriga primärkapitalinstrument och supplementärkapitalinstrument, resolutionsförfarande i tredjeland: en åtgärd som enligt rätten i ett land utanför EES syftar till att hantera en kris i ett tredjelandsinstitut eller i ett moderföretag i tredjeland, om åtgärden är jämförbar med sådana resolutionsåtgärder som får vidtas enligt denna lag i fråga om ändamål och förväntat resultat, resolutionskollegium: ett resolutionskollegium enligt artikel 88 i krishanteringsdirektivet, resolutionsåtgärd: någon av de åtgärder som anges i 12 kap. 1 §, samordnande berörd myndighet: den berörda myndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten, samordnande resolutionsmyndighet: resolutionsmyndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten, samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EES, supplementärkapitalinstrument: kapitalinstrument och efterställda lån som uppfyller villkoren i artikel 63 i tillsynsförordningen, tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, tillsynskollegium: ett tillsynskollegium enligt artikel 116 i kapitaltäckningsdirektivet, tredjelandsinstitut: ett företag som har sitt huvudkontor i ett land utanför EES och som skulle vara ett institut om det var hemmahörande inom EES, värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, om det har tillstånd a) för någon av de tjänster som anges i 2 kap. 1 § 3, 6, 7, 8 och 9 den lagen, b) att som sidotjänst förvara finansiella instrument för kunders räkning och ta emot medel med redovisningsskyldighet enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 den lagen, eller c) att som sidotjänst ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörelsen enligt 2 kap. 2 § första stycket 8 den lagen, och övriga primärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 52.1 i tillsynsförordningen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter dels att nuvarande 24 § ska betecknas 25 §, dels att rubriken närmast före 24 § ska sättas närmast före 25 §, dels att det ska införas två nya paragrafer, 4 a och 24 §§, och närmast före 24 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 a § Bestämmelser om Finansinspektionens rätt att förbjuda eller begränsa en viss typ av finansiell verksamhet eller praxis vid försäkrings- eller återförsäkringsföretag och marknadsföring, distribution eller försäljning av försäkringsbaserade investerings produkter eller försäkringsbaserade investeringsprodukter med vissa specifika egenskaper finns i artikel 17 i EU-förordningen. Bemyndigande 24 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om produktingripande enligt artikel 17 i EU-förordningen. Denna lag träder i kraft den 2 januari 2019. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2018-09-19 Närvarande: F.d. justitierådet Ella Nyström samt justitieråden Erik Nymansson och Dag Mattsson Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk och föreskrifter om produktingripande Enligt en lagrådsremiss den 30 augusti 2018 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, 2. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 3. lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution, 4. lag om ändring i lagen (2017:317) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om faktablad för Priip-produkter. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Johan Dahlman. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslaget till lag om ändring i lagen om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden 1 § Av paragrafen, som inte föreslås ändrad i lagrådsremissen, bör framgå att lagen gäller också likställande av avvecklingssystem. 7 a § Paragrafen innehåller bestämmelser om likställande av avvecklingssystem. I nuvarande 4-8 §§ finns regler om avvecklingssystem. Eftersom lagtexten där talar om avvecklingssystem utan någon närmare precisering, ger den intryck av att reglerna gäller för alla sådana system. Tanken är emellertid att dessa paragrafer inte ska tillämpas på likställda avvecklingssystem. Lagen blir tydligare om de bestämmelser som i remissen föreslås bli en ny 7 a § skiljs från 4-8 §§ och i stället tas in som en ny 9 a § under den föreslagna rubriken. I paragrafens andra stycke anges tre förutsättningar för att Finansinspektionen ska få besluta att ett utländskt avvecklingssystem ska vara ett likställt system. Enligt tredje punkten krävs att det finns skäl att anta att Finansinspektionen löpande får tillgång till uppgifter om verksamheten. Kravet är allmänt hållet när det gäller vilka uppgifter som avses. En viss avgränsning till uppgifter som är av betydelse för Finansinspektionen i sammanhanget skulle uppnås om formuleringen "nödvändiga uppgifter" användes. 14 a § I paragrafens första stycke bör preciseras att bestämmelserna gäller för godkända och likställda avvecklingssystem. 17 § Paragrafen anger i vilka fall Finansinspektionen ska besluta att ett avvecklingssystem inte längre ska vara ett likställt system. Ett sådant beslut ska fattas bl.a. om det skett väsentliga förändringar som innebär att förutsättningarna enligt 7 a § inte längre är uppfyllda. I författningskommentaren anförs att det ska krävas betydande förändringar i vad som varit förutsättningar för ett beslut om likställande. En jämförelse kan göras med regeln i 16 § som rör godkända avvecklingssystem. Enligt första stycket 3 ska ett godkännande återkallas om avvecklingssystemet inte längre uppfyller kraven i lagen. Det förefaller alltså vara strängare krav för att få besluta att ett avvecklingssystem inte längre ska vara likställt än för att återkalla ett godkännande. Någon motivering till skillnaden har inte framkommit. Enligt Lagrådets mening borde beträffande likställda avvecklingssystem gälla att om kraven i 7 a § inte längre är uppfyllda så ska beslut fattas om att systemet inte längre ska vara ett likställt system. Frågan bör övervägas under den fortsatta beredningen. Övergångsbestämmelserna (punkten 3) Lagen träder i kraft den 1 januari 2019. I punkten 3 i övergångsbestämmelserna anges att om en ansökan om likställande av avvecklingssystem enligt 7 a § som avser ett avvecklingssystem som vid tidpunkten för ansökan är anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet av en stat inom EES kommit in till Finansinspektionen före den 30 mars 2019, ska avvecklingssystemet, om det därefter inte längre är anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet av en stat inom EES, anses som ett likställt avvecklingssystem till och med den 29 mars 2020. Det råder en betydande osäkerhet om innehållet i och övergångslösningar till en kommande överenskommelse om Storbritanniens utträde ur EU. Mot denna bakgrund kan det finnas anledning att överväga en mer flexibel utformning av bestämmelsen i punkten 3. I det syftet kan bestämmelsen t.ex. kompletteras med ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om att de aktuella avvecklingssystemen ska anses likställda till och med en senare tidpunkt än den 29 mars 2020. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 oktober 2018 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, Baylan, Hallengren, Bucht, Hultqvist, Hellmark Knutsson, Bolund, Damberg, Strandhäll, Fridolin, Eriksson, Linde, Skog, Ekström, Eneroth Föredragande: statsrådet Bolund Regeringen beslutar proposition Avvecklingssystem som inte omfattas av EU:s regelverk och föreskrifter om produktingripande