Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2018/19:7 Prövning av ärenden enligt EU:s förordning om värdepapperisering och volatilitetsjustering för försäkringsföretag Prop. 2018/19:7 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 11 oktober 2018 Stefan Löfven Per Bolund (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 syftar till att fastställa de grundläggande beståndsdelarna i ett övergripande ramverk för värdepapperisering med kriterier för att definiera enkla, transparenta och standardiserade värdepapperiseringar, s.k. STS-värdepapperiseringar. I förordningen finns dessutom en rad gemensamma krav när det gäller behållande av risk, s.k. due diligence (legal, finansiell och affärsmässig granskning av en verksamhet), informationsskyldighet och försäljning av värdepapperiseringar till icke-professionella kunder. Genom förordningen införs även en ordning för tillsyn över att de krav som förordningen ålägger originatorer, medverkande institut, ursprungliga långivare, institutionella investerare och specialföretag för värdepapperisering är uppfyllda. Förordningen innehåller även villkor och förfaranden för ett värdepapperiseringsregister samt förbud mot återvärdepapperisering. I propositionen föreslås en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering. I den nya lagen finns de bestämmelser som krävs för att förordningen ska kunna tillämpas i Sverige fr.o.m. den 1 januari 2019. I lagen anges att Finansinspektionen är behörig myndighet och att inspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar. I lagen finns även en bestämmelse om att Finansinspektionen får bestämma att vissa beslut enligt förordningen ska gälla omedelbart. I propositionen föreslås även en ny bestämmelse i försäkringsrörelselagen (2010:2043) som krävs för att i svensk rätt fullt ut genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II). Den nya bestämmelsen innehåller, som sin motsvarighet i Solvens II-direktivet, en begränsning när det gäller försäkringsföretags användning av en s.k. volatilitetsjustering vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar. Om Europeiska kommissionen har antagit en genomförandeakt med stöd av Solvens II-direktivet och denna gäller för försäkringsföretagen, får ett företag för volatilitetsjusteringen endast använda de tekniska uppgifter som anges i den rättsakten. Slutligen föreslås att lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning ändras på så vis att det av lagen framgår att de kommunala koncernföretagens pensionsförmåner i de sammanställda räkenskaperna inte ska redovisas enligt de bestämmelser som gäller för kommuner och landsting. Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagtext 6 2.1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering 6 2.2 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) 7 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning 8 3 Ärendet och dess beredning 9 4 En ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering 10 4.1 EU:s förordning om värdepapperisering 10 4.1.1 Bakgrund 10 4.1.2 Förordningens innehåll 12 4.1.3 Det fortsatta arbetet inom EU 15 4.2 Allmänna utgångspunkter 17 4.2.1 En ny lag 17 4.2.2 Hänvisningar till EU:s förordning om värdepapperisering 17 4.3 Behörig myndighet 18 4.4 Avgifter till Finansinspektionen 19 4.5 Överklagande 20 5 Ändrade regler för försäkringsföretags användning av volatilitetsjustering 21 5.1 Bakgrund 21 5.1.1 Solvens II-direktivet 21 5.1.2 Omnibus II-direktivet 21 5.1.3 Gällande rätt 22 5.2 Tydligare regler om volatilitetsjustering vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar 23 6 Ändrad hänvisning i lagen om kommunal bokföring och redovisning 24 7 Ikraftträdande 25 7.1 Lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering 25 7.2 Ändrade regler för försäkringsföretags användning av volatilitetsjustering 26 7.3 Ändrad hänvisning i lagen om kommunal bokföring och redovisning 26 8 Förslagens konsekvenser 26 8.1 Lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering 26 8.2 Ändrade regler för försäkringsföretags användning av volatilitetsjustering 28 8.3 Ändrad hänvisning i lagen om kommunal bokföring och redovisning 29 9 Författningskommentar 29 9.1 Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering 29 9.2 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) 30 9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning 31 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 32 Bilaga 2 Lagförslag i promemorian Avgifter för prövning av ärenden enligt EU:s förordning om värdepapperisering 78 Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna beträffande promemorian Avgifter för prövning av ärenden enligt EU:s förordning om värdepapperisering 79 Bilaga 4 Utdrag ur Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyn-digheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) 80 Bilaga 5 Förslag till ändring i försäkringsrörelselagen i promemorian Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av det andra tjänstepensionsdirektivet 86 Bilaga 6 Förteckning över remissinstanserna beträffande promemorian Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av det andra tjänstepensionsdirektivet 87 Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag 88 Bilaga 8 Lagrådets yttrande avseende lagrådsremissen Prövning av ärenden enligt EU:s förordning om värdepapperisering och volatilitetsjustering för försäkringsföretag 90 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 oktober 2018 92 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering. 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043). 3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelse 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012, i denna lag kallad EU-förordningen. Behörig myndighet 2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen. Avgifter 3 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt EU-förordningen. Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna. Vissa beslut 4 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut enligt artikel 28.1 andra stycket i EU-förordningen ska gälla omedelbart. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2.2 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) Härigenom föreskrivs att 5 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 9 § Ett försäkringsföretag får använda en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Om Europeiska kommissionen har antagit en genomförandeakt med stöd av Solvens II-direktivet och denna gäller för försäkringsföretaget, får företaget för volatilitetsjusteringen endast använda de tekniska uppgifter som anges i den rättsakten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning Härigenom föreskrivs att 12 kap. 6 § lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning ska ha följande lydelse. Lydelse enligt SFS 2018:597 Föreslagen lydelse 12 kap. 6 § I fråga om upprättandet av den sammanställda resultaträkningen och den sammanställda balansräkningen ska 5 kap. om resultaträkning och 6 kap. om balansräkning tillämpas. I fråga om upprättandet av den sammanställda resultaträkningen och den sammanställda balansräkningen ska 5 kap. om resultaträkning och 6 kap. om balansräkning tillämpas. Bestämmelserna i 5 kap. 4 § och 6 kap. 4 § ska dock inte tillämpas för de kommunala koncernföretagen. I fråga om posterna i den sammanställda balansräkningen ska 4 kap. 6 § om specifikation till balansräkningspost tillämpas. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentet och rådet utfärdade i december 2017 förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012, i det följande benämnd EU:s förordning om värdepapperisering. Förordningen trädde i kraft den 17 januari 2018 och merparten av bestämmelserna i förordningen ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2019. I förordningen finns övergångsbestämmelser för värdepapperiseringar där värdepapper har emitterats före den 1 januari 2019. Förordningen finns i bilaga 1. Under förhandlingarna om förordningen har en faktapromemoria upprättats inom Regeringskansliet och överlämnats till riksdagen (2015/16:FPM11). Förordningen förutsätter att vissa nationella åtgärder vidtas. I promemorian Avgifter för prövning av ärenden enligt EU:s förordning om värdepapperisering, som har tagits fram inom Finansdepartementet, föreslogs, som ett första steg, en ny lag med kompletterande bestämmelser till förordningen. I den nya lagen finns bestämmelser som är nödvändiga för att förordningen ska kunna tillämpas i Sverige fr.o.m. den 1 januari 2019. Bestämmelserna syftar främst till att Finansinspektionen som behörig myndighet enligt förordningen ska kunna pröva ansökningar enligt förordningen. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2018/02116/V). I propositionen behandlas promemorians förslag. Förordningen förutsätter även att vissa ytterligare nationella åtgärder vidtas. Det åligger t.ex. medlemsstaterna att införa bestämmelser om sanktioner för överträdelser av förordningen. Förslag till dessa ytterligare lagändringar kommer att lämnas i ett annat sammanhang. I promemorian Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av det andra tjänstepensionsdirektivet föreslogs en ny bestämmelse i försäkringsrörelselagen (2010:2043) för att fullt ut genomföra reglerna i Solvens II-direktivet om användning av en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna (artikel 77e.3 andra stycket). Utdrag ur det s.k. omnibus II-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), som införde denna regel i Solvens II-direktivet, finns i bilaga 4. Promemorians lagförslag finns i bilaga 5. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2018/01129/FPM). I propositionen behandlas promemorians förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen. Övriga förslag i promemorian behandlas i ett annat sammanhang. Regeringen beslutade i mars 2018 propositionen En ändamålsenlig kommunal bokföring och redovisning (prop. 2017/18:149). Riksdagen beslutade under våren 2018, i enlighet med förslagen i regeringens proposition, om införandet av en ny lag om kommunal bokföring och redovisning (bet. 2017/18:FiU42, rskr. 2017/18:285). Lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning träder i kraft den 1 januari 2019. Hänvisningen i 12 kap. 6 § lagen om kommunal bokföring och redovisning är felaktig när det gäller redovisningen av de kommunala koncernföretagens pensionsförpliktelser i de sammanställda räkenskaperna. Ett förslag till lag om ändring i lagen om kommunal bokföring och redovisning har därför tagits fram inom Regeringskansliet (Finansdepartementet). Under beredningen av denna proposition har synpunkter inhämtats från Sveriges Kommuner och Landsting och Rådet för kommunal redovisning, som inte haft några invändningar. Lagrådet Regeringen beslutade den 6 september 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4.5. I förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering har, mot bakgrund av vad Lagrådet har anfört i sitt yttrande, en överklagandebestämmelse bedömts som överflödig och tagits bort. I förhållande till lagrådsremissen har även vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts i förslaget. Förslaget till lag om ändring i lagen om kommunal bokföring och redovisning faller inom det lagstiftningsområde som bör granskas av Lagrådet eftersom lagen innebär åligganden för kommuner och landsting. Eftersom lagförslaget endast syftar till att rätta hänvisningen i 12 kap. 6 § lagen om kommunal bokföring och redovisning är det dock enligt regeringens mening författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats i denna del. 4 En ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering 4.1 EU:s förordning om värdepapperisering 4.1.1 Bakgrund Brister på värdepapperiseringsmarknaden, såsom alltför stor skuldsättningsgrad, icke-transparenta och komplexa strukturer och en automatisk tillit till externa kreditvärderingar, utgjorde under finanskrisen 2007 ett betydande hot mot det finansiella systemets integritet. Utebliven eller undermåligt genomförd s.k. due diligence var en av flera brister som föranledde finanskrisen och medförde att värdepapperiseringsmarknaden stannade av (skälen 1 och 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2401 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag). Efter finanskrisen togs flera initiativ, bl.a. av Europeiska kommissionen, Europeiska Bankmyndigheten (Eba), Baselkommittén för banktillsyn (BCBS) och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (IOSCO), för att stärka förtroendet för värdepapperiseringsmarknaden. Värdepapperisering var bl.a. en central del i kommissionens grönbok 2012 om skuggbanksektorn (se faktapromemoria 2011/12:FPM136), kommissionens grönbok 2013 om långsiktig finansiering av den europeiska ekonomin (se faktapromemoria 2012/13:FPM93) samt kommissionens grönbok 2015 om bildandet av en kapitalmarknadsunion (se faktapromemoria 2014/15:FPM21). Även i kommissionens meddelande 2014 om långsiktig finansiering av den europeiska ekonomin (COM (2014)168) samt i meddelandet samma år om en investeringsplan för Europa (se faktapromemoria 2014/15:FPM13) anges att värdepapperisering som används på rätt sätt kan avlasta banker, förbättra den europeiska finansmarknadens effektivitet och bidra till realekonomin. Mot denna bakgrund genomförde kommissionen i februari 2015 en offentlig konsultation om enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering (STS-värdepapperisering). Mycket arbete har gjorts på internationell nivå och på unionsnivå för att identifiera STS-värdepapperisering. I kommissionens delegerade förordningar (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) och (EU) 2015/61 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 när det gäller likviditetstäckningskravet för kreditinstitut anges kriterier för STS-värdepapperisering för särskilda ändamål som omfattas av en mer riskkänslig tillsyn. I december 2014 offentliggjorde BCBS ett dokument om ändringar av ramverket för värdepapperisering (Revisions to the securitisation framework), det s.k. Baselramverket, där olika ändringar av de lagstadgade kapitalkraven för värdepapperiseringar fastställdes i syfte att specifikt komma till rätta med de brister som blev uppenbara under finanskrisen. BCBS och IOSCO antog i juli 2015 kriterier för identifiering av enkel, transparent och jämförbar värdepapperisering inom ramen för kapitalkrav för värdepapperiseringar. I juli 2016 offentliggjorde BCBS en uppdaterad standard för kapitalkrav för värdepapperiseringsexponeringar, inbegripet kapitalkrav för "enkla, transparenta och jämförbara" värdepapperiseringar. Med utgångspunkt i dessa kriterier och ett yttrande från Eba i juli 2015 om ett europeiskt ramverk för kvalificerade värdepapperiseringar (Opinion on a European framework for Qualifying securitisation) har det varit nödvändigt att fastställa en allmän och sektorsövergripande definition av STS-värdepapperisering (se skälen 17 och 19 i förordningen om värdepapperisering). Europeiska rådet konstaterade i slutsatser den 25 och 26 juni 2015 att värdepapperisering kan utgöra en effektiv mekanism för att överföra risk från kreditinstitut till andra aktörer, vilket ökar de förras utlåningskapacitet och de senares möjlighet att kanalisera medel till företags rörelsekapital. Europeiska rådet uppmanade också kommissionen att, som en prioriterad åtgärd senast i slutet av 2015, föreslå ett ramverk för STS-värdepapperisering på grundval av de många pågående initiativen på europeisk och internationell nivå. Kommissionen presenterade i september 2015 ett förslag till en förordning om värdepapperisering, som utgick från det arbete som i huvudsak utförts av Eba, BCBS och IOSCO i dessa frågor. Europaparlamentet och rådet antog i slutet av december 2017 förordningen om värdepapperisering. Förordningen trädde i kraft den 17 januari 2018 och ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2019. Vid samma tidpunkt antog Europaparlamentet och rådet även en annan förordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2401 av den 12 december 2017 om ändring av förordning (EU) 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag. Den förordningen innebär bl.a. att STS-värdepapperiseringar kan omfattas av lägre kapitalkrav än andra värdepapperiseringar. 4.1.2 Förordningens innehåll Syfte och tillämpningsområde I förordningen om värdepapperisering anges att värdepapperisering innefattar transaktioner som gör det möjligt för en långivare eller en borgenär, oftast ett kreditinstitut eller ett bolag, att refinansiera en uppsättning lån, exponeringar eller fordringar som t.ex. bostadslån, konsumentlån eller kundfordringar, genom att omvandla dem till överlåtbara värdepapper (skäl 1). Värdepapperiseringen sker genom att långivaren väljer ut en portfölj av sin utlåning, ompaketerar och sammanför lånen i olika riskkategorier (s.k. trancher) riktade till olika typer av investerare. Investerarna får därmed tillgång till placeringar i lån och andra exponeringar som de normalt inte skulle ha direkt tillgång till. Avkastningen till investerarna kommer från de kassaflöden som genereras av de underliggande lånen. Syftet med förordningen är att fastställa ett allmänt ramverk för värdepapperisering och att skapa ett särskilt ramverk för STS-värdepapperisering (skäl 46 och artikel 1). Förordningen är tillämplig på aktörer som på olika sätt deltar i värdepapperisering och tillämpningsområdet omfattar institutionella investerare, originatorer, medverkande institut, ursprungliga långivare och specialföretag för värdepapperisering (artikel 1). I förordningen finns även bestämmelser om tredje parts kontroll av att STS-kriterierna är uppfyllda (artikel 28). Termer och uttryck i förordningen Förordningen om värdepapperisering innehåller flera definitioner av termer och uttryck som används i förordningen (artikel 2). Nedan beskrivs några av de mest centrala definitionerna. Värdepapperisering, återvärdepapperisering och trancher Värdepapperisering definieras i förordningen (artikel 2.1) som en transaktion eller ett program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp av exponeringar delas upp i trancher som har samtliga följande egenskaper: a) Betalningarna inom ramen för transaktionen eller programmet är beroende av utvecklingen av exponeringen eller gruppen av exponeringar. b) Prioriteringen av trancherna avgör hur förluster fördelas under den tid transaktionen eller programmet pågår. c) Transaktionen eller programmet skapar inte exponeringar som har alla de egenskaper som förtecknas i artikel 147.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen). Med syntetisk värdepapperisering avses enligt förordningen en värdepapperisering vid vilken risköverföringen uppnås genom användning av kreditderivat eller garantier och de exponeringar som värdepapperiseras förblir exponeringar för originatorn (artikel 2.10). Med återvärdepapperisering avses en värdepapperisering där minst en av de underliggande exponeringarna är en värdepapperiseringsposition (artikel 2.4). Med trancher avses ett genom avtal fastställt segment av den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp av exponeringar där en position i segmentet medför större eller mindre risk för kreditförlust än en position på samma belopp i ett annat segment, utan beaktande av kreditriskskydd som tredje parter ger direkt till innehavarna av positioner i segmentet eller i andra segment (artikel 2.6). Originator, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering Originator definieras i förordningen som en enhet som själv eller via anknutna enheter, direkt eller indirekt, var part i det ursprungliga avtal som gav upphov till de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäldenären eller den potentiella gäldenären som ligger till grund för de exponeringar som värdepapperiserats (artikel 2.3). Originator kan även vara en enhet som förvärvar tredje parts exponeringar för sin egen räkning och därefter värdepapperiserar dem. Medverkande institut eller sponsor är enligt definitionen i förordningen (artikel 2.5) ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag, som inte är en originator, som a) upprättar och förvaltar ett program för tillgångsbaserade certifikat eller annan värdepapperisering som förvärvar exponeringar från tredje part, eller b) upprättar ett program för tillgångsbaserade certifikat eller annan värdepapperisering som förvärvar exponeringar från tredje part och delegerar den löpande aktiva portföljförvaltning som omfattas av värdepapperiseringen till en enhet som är auktoriserad att bedriva sådan verksamhet. Specialföretag för värdepapperisering definieras i förordningen som ett bolag, en trust eller en annan enhet, som inte är en originator eller ett medverkande institut och som inrättats för att genomföra en eller flera värdepapperiseringar vars verksamhet inte går utöver vad som är lämpligt för att uppnå detta mål och vars struktur är utformad för att avskilja dess förpliktelser från originatorns förpliktelser (artikel 2.2). Ursprungliga långivare och institutionella investerare Ursprunglig långivare definieras i förordningen som en enhet som, själv eller via anknutna enheter, direkt eller indirekt ingick det ursprungliga avtal som gav upphov till de förpliktelser eller potentiella förpliktelser för gäldenären, eller den potentiella gäldenären, som ger upphov till de exponeringar som värdepapperiserats (artikel 2.20). En investerare definieras i förordningen som en fysisk eller juridisk person som innehar en värdepapperiseringsposition (artikel 2.11). I förordningen finns även en definition av institutionell investerare som omfattar en rad olika subjekt som omfattas av EU-rättsliga harmoniseringsåtgärder, närmare bestämt försäkringsföretag och återförsäkringsföretag, tjänstepensionsinstitut, förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare), förvaltningsbolag för ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), kreditinstitut och värdepappersföretag (artikel 2.12). Allmänna krav för värdepapperisering Förordningen innehåller vissa bestämmelser som är tillämpliga på alla värdepapperiseringar. Dessa omfattar begränsningar i försäljning av värdepapperiseringar till icke-professionella kunder (artikel 3) samt regler om att specialföretag för värdepapperisering inte får vara etablerade i vissa tredjeländer (artikel 4). Förordningen ställer upp krav på att institutionella investerare som inte är originatorer, medverkande institut eller ursprungliga långivare, före innehav av en värdepapperiseringsposition, dvs. en exponering mot en värdepapperisering (artikel 2.19), ska genomföra en due diligence för att kunna bedöma kreditvärdighet (artikel 5). Mot bakgrund av de krav på due diligence som ställs upp i förordningen ska ett värdepapperiseringsregister, dvs. en juridisk person som centralt samlar in och registerför uppgifter om värdepapperiseringar (artikel 2.23), registreras hos Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Esma ska även samarbeta med behöriga myndigheter före registrering och utvidgning av registrering av värdepapperiseringsregister (artiklarna 10-17). Förordningen ålägger vidare originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering viss informationsskyldighet (artikel 7). I förordningen finns vidare krav på att originatorn, det medverkande institutet eller den ursprungliga långivaren ska behålla ett betydande intresse i värdepapperiseringens underliggande exponeringar (artikel 6). Förordningen ställer upp vissa kriterier för kreditgivning som originatorer, medverkande institut och ursprungliga långivare ska tillämpa på exponeringar som ska värdepapperiseras (artikel 9). I förordningen finns även ett förbud mot återvärdepapperisering (artikel 8). STS-värdepapperisering Förordningen anger vissa krav som originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering ska uppfylla för att få använda beteckningen "STS" (artiklarna 18-26). Originatorer och medverkande institut ska gemensamt underrätta Esma om de uppfyller kraven för att få använda beteckningen STS (artikel 27). Originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering får även anlita en tredje part som har tillstånd av behörig myndighet för att bedöma om värdepapperiseringen uppfyller STS-kriterierna (artikel 28). Den behöriga myndigheten och dess befogenheter Den behöriga myndigheten ska pröva ansökningar enligt förordningen om värdepapperisering om undantag från förbudet mot återvärdepapperisering (artikel 8.2). Den behöriga myndigheten ska även pröva ansökningar från tredje part att bedöma om värdepapperiseringar uppfyller de STS-kriterier som ställs upp i förordningen (artikel 28.1). Utöver de prövningar av ansökningar som den behöriga myndigheten ska göra har myndigheten ett omfattande ansvar för tillsyn över de subjekt som deltar i värdepapperisering (artikel 30.2-30.5). För övervakning av de krav avseende due diligence, behållande av risk, transparens, kriterier för kreditgivning samt förbudet mot återvärdepapperisering som ställs upp i förordningen (artiklarna 5-9) ska de behöriga myndigheterna vara de som har utsetts i enlighet med vissa EU-rättsakter (artikel 29.1-29.3). För svensk del är det Finansinspektionen som är behörig myndighet i samtliga fall. Varje medlemsstat ska dessutom utse en behörig myndighet som ansvarar för att utöva tillsyn över att de originatorer, ursprungliga långivare och specialföretag för värdepapperisering som är etablerade i unionen, men som inte omfattas av de unionsakter som räknas upp i förordningen, fullgör sina skyldigheter (artikel 29.4). Varje medlemsstat ska också utse en behörig myndighet som ska utöva tillsyn dels över att originatorer, medverkande institut och specialföretag för värdepapperisering uppfyller kraven för att få använda beteckningen "STS" (artiklarna 18-27), dels över att tredje parter uppfyller kraven för tillstånd för att bedöma att värdepapperiseringar uppfyller STS-kriterierna (artikel 28). Varje medlemsstat ska säkerställa att den behöriga myndigheten har de tillsyns- och utredningsbefogenheter som krävs för att den ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt förordningen (artikel 30.1). Den behöriga myndigheten ska ha möjlighet att besluta om administrativa sanktioner, såsom sanktionsavgifter, vid överträdelser av förordningen (artikel 32). I förordningen fastslås också skyldigheter för de behöriga myndigheterna att samarbeta och utbyta information sinsemellan och med Esma (artikel 36). 4.1.3 Det fortsatta arbetet inom EU Enligt förordningen om värdepapperisering ska Eba, Esma och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa), i vissa fall i nära samarbete med varandra, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande på ett antal områden och överlämna dessa förslag till kommissionen. Förslag till sådana tekniska standarder publiceras på myndigheternas webbplatser. Kommissionen har enligt förordningen befogenhet att anta sådana tekniska standarder (artiklarna 6-8, 10, 17, 20, 24, 27, 36, 39 och 42) men några tekniska standarder har ännu inte antagits. Vidare ska Eba, i nära samarbete med Esma och Eiopa, anta riktlinjer och rekommendationer om harmoniserad tolkning och tillämpning av flera krav enligt förordningen (artiklarna 19.2 och 23.3). Kommissionen har enligt förordningen befogenhet att anta en delegerad akt för att komplettera förordningens bestämmelse om att Esma har rätt att ta ut en ansökningsavgift av värdepapperiseringsregister som ansöker om att bli registrerade (artikel 47). Kommissionen ska ytterligare specificera avgifternas art, i vilka fall avgifter ska betalas, hur stora avgiftsbeloppen ska vara och hur de ska betalas (artikel 16.2). Enligt förordningen ska Europeiska systemrisknämnden (ESRB) inom gränserna för sitt uppdrag ansvara för makrotillsyn av unionens värdepapperiseringsmarknad. ESRB ska, när nämnden anser det nödvändigt, dock senast vart tredje år, offentliggöra en rapport i samarbete med Eba om hur den finansiella stabiliteten påverkas av värdepapperiseringsmarknaden. Om väsentliga risker upptäcks ska ESRB utfärda varningar till kommissionen, de europeiska tillsynsmyndigheterna och medlemsstaterna och vid behov utfärda rekommendationer om korrigerande åtgärder med anledning av dessa risker (artikel 31.1). Enligt förordningen ska det även inrättas en särskild värdepapperiseringskommitté inom ramen för den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna. Inom denna kommitté ska de behöriga myndigheterna bedriva ett nära samarbete för att uppfylla sina skyldigheter (artiklarna 30-34 och 36.3). Kommittén ska senast den 1 januari 2021, och därefter vart tredje år, offentliggöra en rapport om bl.a. genomförandet av STS-kraven. Rapporten ska innehålla en bedömning av de åtgärder som de behöriga myndigheterna har vidtagit, av väsentliga risker och nya sårbarheter som kan ha uppstått och av marknadsaktörernas åtgärder för att ytterligare standardisera värdepapperiseringsdokumentationen (artikel 44). Eba ska senast den 2 juli 2019, i nära samarbete med Esma och Eiopa, offentliggöra en rapport om möjligheten att inrätta ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad syntetisk värdepapperisering, begränsad till syntetisk värdepapperisering i balansräkningen. Kommissionen ska sedan på grundval av den rapport som Eba publicerat senast den 2 januari 2020 lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering, begränsad till syntetisk värdepapperisering i balansräkningen, om lämpligt tillsammans med ett lagstiftningsförslag (artikel 45). Kommissionen ska senast den 1 januari 2022 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om hur förordningen om värdepapperisering fungerar, vid behov åtföljd av ett lagstiftningsförslag (artikel 46). 4.2 Allmänna utgångspunkter 4.2.1 En ny lag Regeringens förslag: En ny lag med de bestämmelser som är nödvändiga för att komplettera EU:s förordning om värdepapperisering ska införas. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringen förslag: En EU-förordning är direkt tillämplig i varje medlemsstat. En sådan rättsakt ska inte och får inte genomföras i nationell rätt. Några särskilda åtgärder för att införliva förordningen om värdepapperisering med svensk rätt ska därför inte vidtas. Förordningen förutsätter dock att vissa nationella bestämmelser införs (se avsnitten 4.3-4.5). I Sverige finns det i dag inte någon lagstiftning som rör förfarandet vid värdepapperisering. Bestämmelserna i förordningen kommer alltså att träffa subjekt och verksamheter som i dag inte står under tillsyn. För att Finansinspektionen ska kunna utöva sina befogenheter gentemot subjekt som deltar i värdepapperisering krävs att särskilda bestämmelser införs i svensk rätt (se avsnitt 4.3). Eftersom det rör sig om en ny typ av reglering bör den tas in i en ny lag. 4.2.2 Hänvisningar till EU:s förordning om värdepapperisering Regeringens förslag: Hänvisningar till EU:s förordning om värdepapperisering ska vara dynamiska, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Förslaget att Finansinspektionen ska få bestämma att ett beslut om återkallelse av tillstånd enligt förordningen om värdepapperisering ska gälla omedelbart (se avsnitt 4.5) kräver en hänvisning till förordningen i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till förordningen. Om hänvisningen vore statisk skulle det, vid en ändring av förordningen, kunna uppstå oklarheter i fråga om myndigheternas möjlighet att återkalla tillstånd med den skyndsamhet som i vissa fall kan krävas. Hänvisningarna i den nya lagen till förordningen bör därför vara dynamiska, vilket medför att en ändring av förordningen får omedelbart genomslag i bestämmelserna. Det är också den hänvisningsteknik som har använts i senare tids lagstiftningsärenden (se t.ex. prop. 2015/16:156 s. 20 f., prop. 2015/16:160 s. 36 f. och 45 och prop. 2016/17:22 s. 95 f.). 4.3 Behörig myndighet Regeringens förslag: Finansinspektionen ska vara behörig myndighet enligt EU:s förordning om värdepapperisering. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt förordningen om värdepapperisering ska de behöriga myndigheter som har utsetts i enlighet med vissa angivna EU-rättsakter utöva tillsyn över att institutionella investerare, institutionella investerare som inte är originatorer, medverkande institut eller ursprungliga långivare, originatorer, medverkande institut, ursprungliga långivare samt specialföretag för värdepapperisering fullgör sina olika skyldigheter enligt förordningen när det gäller due diligence, bibehållande av risk, transparens, kriterier för kreditgivning och förbudet mot återvärdepapperisering (artiklarna 5-9 och 29.1-29.3). För svensk del är det Finansinspektionen som är behörig myndighet i samtliga dessa fall. Det följer därmed redan av förordningen vilken myndighet som ska vara behörig och det krävs därför inte någon lagstiftningsåtgärd i denna del. Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som ansvarar för att utöva tillsyn över att de originatorer, ursprungliga långivare och specialföretag för värdepapperisering som är etablerade i unionen, men som inte omfattas av de unionsakter som räknas upp i förordningen, fullgör sina skyldigheter enligt förordningen (artiklarna 6-9 och 29.4). Varje medlemsstat ska också utse en behörig myndighet som ska ansvara för att utöva tillsyn över att originatorer, medverkande institut, specialföretag för värdepapperisering och tredje parter som har tillstånd av behörig myndighet för att bedöma om värdepapperiseringen uppfyller STS-kriterierna uppfyller kraven i förordningen som är kopplade till STS-värdepapperisering (artiklarna 18-27 och 29.5). Vilka uppgifter som den behöriga myndigheten ska ansvara för regleras i förordningen. Den behöriga myndigheten ska bl.a. pröva ansökan om tillstånd för tredje part att kontrollera att STS-kriterierna är uppfyllda (artikel 28). I Sverige ansvarar Finansinspektionen för tillsynen över företagen på finansmarknaden. Mot bakgrund av det anförda bör Finansinspektionen vara behörig myndighet enligt förordningen om värdepapperisering. Det innebär att Finansinspektionen får de befogenheter som den behöriga myndigheten har direkt med stöd av förordningen, t.ex. när det gäller tillstånd för tredje part att bedöma om STS-kriterierna är uppfyllda. 4.4 Avgifter till Finansinspektionen Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt EU:s förordning om värdepapperisering. Regeringen ska få meddela föreskrifter om avgifterna. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionens verksamhet finansieras dels via anslag på statsbudgeten, dels via avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar. De företag som står under tillsyn betalar årliga avgifter till inspektionen enligt förordningen (2007:1135) om årliga avgifter för finansiering av Finansinspektionens verksamhet. De årliga avgifterna ska vara proportionella mot de kostnader som inspektionen haft för tillsynen och övrig verksamhet som inte finansieras på annat sätt (1 och 2 §§ samma förordning). Dessa avgifter får inspektionen inte behålla utan de ska redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten. De avgifter som tas ut med stöd av förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen ska täcka inspektionens kostnader för prövning av ansökningar och anmälningar inom inspektionens ansvarsområde (1 § andra stycket). De avgifter som tas ut med stöd av den förordningen får inspektionen behålla. Den verksamhet som Finansinspektionen kommer att bedriva till följd av förordningen om värdepapperisering kommer - såvitt är av intresse i detta sammanhang - att bestå i prövning av ansökningar. De ansökningar som Finansinspektionen kan komma att pröva gäller undantag från förbudet mot värdepapperisering och tillstånd för tredje part att bedöma om STS-kriterierna är uppfyllda (artiklarna 8.2 och 28.1). När det gäller tillstånd för tredje part att bedöma om STS-kriterierna är uppfyllda anges i förordningen om värdepapperisering att den behöriga myndigheten får ta ut kostnadsbaserade avgifter av en tredje part för att täcka nödvändiga utgifter i samband med bedömning av ansökningar (artikel 28.3). I förordningen anges det inte något om avgifter för prövning av ansökningar om undantag från förbudet mot återvärdepapperisering. Det som anges i förordningen om att behöriga myndigheter får ta ut ansökningsavgifter när det gäller STS-kriterierna bör emellertid inte tolkas motsatsvis och innebär därför inte något hinder mot att i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen reglera Finansinspektionens rätt att ta ut avgifter för alla slags ansökningar enligt förordningen. Prövningen av de ansökningar som är aktuella enligt förordningen innebär nya arbetsuppgifter för Finansinspektionen som bör finansieras genom uttag av avgifter för prövning av ansökningarna. Regeringen bör få meddela föreskrifter om avgifterna. 4.5 Överklagande Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få bestämma att ett beslut om återkallelse av tillstånd för tredje part att bedöma om STS-kriterierna är uppfyllda ska gälla omedelbart. Regeringens bedömning: Det behöver inte tas in någon bestämmelse om överklagande av beslut i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att i promemorian föreslås att det i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen ska tas in en bestämmelse om överklagande av Finansinspektionens beslut enligt den lagen. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag och bedömning: När det gäller återkallelse av tillstånd för tredje part att bedöma om STS-kriterierna är uppfyllda (artikel 28 i förordningen om värdepapperisering), bör Finansinspektionen få bestämma att ett sådant beslut ska gälla omedelbart. Lagrådet ifrågasätter behovet och lämpligheten av att ange detta i en paragraf i den nya lagen. Lagrådet påpekar att det mot bakgrund av att bedömning av verkställighetsfrågan förutsätts ske enligt 35 § förvaltningslagen (2017:900) inte är självklart hur paragrafen i den nya lagen ska uppfattas med avseende på de nämnda besluten och på andra överklagbara beslut och inte heller vilken betydelse det har att avvikande bestämmelser i lag eller förordning enligt 4 § förvaltningslagen har företräde framför den lagen. Lagrådet anser att den aktuella paragrafen inte torde uttrycka något som inte redan följer av 35 § förvaltningslagen. Sedan förvaltningslagen trädde i kraft den 1 juli 2018 finns det således allmänna bestämmelser om möjligheten för en myndighet att verkställa ett beslut omedelbart (35 §). Flera lagar på finansmarknadsområdet innehåller också bestämmelser om att Finansinspektionen får besluta att vissa typer av beslut ska gälla omedelbart (se t.ex. 17 kap. 1 § femte stycket lagen om bank- och finansieringsrörelse och 26 kap. 1 § fjärde stycket lagen om värdepappersmarknaden). Det är inte sällan som Finansinspektionen använder sig av möjligheten att bestämma att ett beslut ska gälla omedelbart, t.ex. i fråga om beslut om återkallelse av tillstånd eller förelägganden av olika slag. Allmänintresset av omedelbar verkställighet är särskilt stort i vissa fall som avser återkallelse av tillstånd när ett företag annars kan fortsätta driva verksamhet som Finansinspektionen bedömt strider mot gällande näringsrättsliga regler. Det faktum att möjligheten nämns i speciallagstiftningen signalerar dock att allmänintresset av omedelbar verkställighet kan vara mycket högt i de aktuella fallen. Regeringen bedömer mot den bakgrunden att en bestämmelse om att Finansinspektionen får bestämma att beslut om återkallelse av tillstånd för tredje part att bedöma om STS-kriterierna är uppfyllda ska gälla omedelbart bör tas in i den nya lagen. I lagrådsremissens lagförslag fanns en bestämmelse om att beslut enligt den nya lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Lagrådet anser att det är oklart vilka beslut som ska kunna överklagas med stöd av den nya lagen. Finansinspektionen ska enligt förslaget i avsnitt 4.4 få rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt förordningen om värdepapperisering. Som Lagrådet påpekar regleras däremot inte innehållet i ett avgiftsbeslut i ett enskilt fall i bestämmelsen i den nya lagen (jfr förordningen om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen). När det gäller förslaget om att Finansinspektionen ska få bestämma att en återkallelse av tillstånd för tredje part att bedöma om STS-kriterierna är uppfyllda ska gälla omedelbart, kommer ett sådant beslut att fattas med stöd av den nya lagen. Frågan om ett beslut ska gälla omedelbart kan prövas i avvaktan på att frågan om återkallelse av tillståndet prövas (begäran om inhibition). En begäran om inhibition kan förväntas ske i samband med att beslutet om återkallelse av tillstånd för tredje part - ett beslut som fattas med direkt stöd av förordningen om värdepapperisering - överklagas. Det innebär att det i praktiken inte kommer att bli aktuellt med överklagande av något beslut som grundar sig direkt på den nya lagen. Möjligheten att överklaga beslut enligt förordningen följer redan av förvaltningslagen (41 §). Det behöver därför inte anges i den nya lagen att beslut enligt förordningen om värdepapperisering får överklagas till allmän förvaltningsdomstol och att prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 5 Ändrade regler för försäkringsföretags användning av volatilitetsjustering 5.1 Bakgrund 5.1.1 Solvens II-direktivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) antogs under hösten 2009. Tidsfristen för införlivande och tillämpning bestämdes slutligen till den 31 mars 2015 respektive den 1 januari 2016. Solvens II-direktivet innebär en reformering av den grundläggande regleringen på EU-nivå för försäkringsföretag och är till stora delar ett s.k. fullharmoniseringsdirektiv. Direktivet innehåller bl.a. förändrade kapitalkrav för försäkringsföretagen, tydligare krav på företagsstyrning, ändrade regler för tillsynsprocesserna samt mer omfattande krav på försäkringsföretagens rapportering och offentliggörande av information. 5.1.2 Omnibus II-direktivet I april 2014 beslutade Europaparlamentet och rådet om det s.k. omnibus II-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten)). Omnibus II-direktivet preciserar de europeiska tillsynsmyndigheternas befogenheter som ursprungligen fastställts i de s.k. Esa-förordningarna (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG). Direktivet innehåller även en delegering av befogenheter till kommissionen om att anta genomförandeåtgärder och flera ändringar i Solvens II-direktivet. En av ändringarna är att det införs regler om volatilitetsjustering i Solvens II-direktivet. 5.1.3 Gällande rätt Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt omnibus II-direktivet, har genomförts i svensk rätt genom ändringar i bl.a. försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL. Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 2016 (prop. 2015/16:9). För försäkringsföretag infördes flera nya bestämmelser om försäkringstekniska avsättningar och hur dessa ska beräknas (se SFS 2015:700). Av intresse för denna proposition infördes en bestämmelse om att försäkringsföretag får använda en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna (5 kap. 9 § FRL). Bestämmelsen kompletteras med ett bemyndigande som ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att meddela föreskrifter om hur volatilitetsjusteringen ska beräknas (5 kap. 16 § 3 FRL och 7 kap. 2 § försäkringsrörelseförordningen [2011:257]). Finansinspektionen har meddelat föreskrifter om hur volatilitetsjusteringen ska beräknas (4 kap. 22-28 §§ Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse). 5.2 Tydligare regler om volatilitetsjustering vid beräkning av försäkringstekniska avsättningar Regeringens förslag: Om Europeiska kommissionen har antagit en genomförandeakt med stöd av Solvens II-direktivet och denna gäller för ett försäkringsföretag, ska företaget för volatilitetsjusteringen endast få använda de tekniska uppgifter som anges i den rättsakten. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag på så sätt att det i promemorian inte görs någon begränsning utifrån att Europeiska kommissionen har antagit en genomförandeakt som gäller för försäkringsföretagen. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Försäkringsjuridiska föreningen och Svensk Försäkring har inte någon invändning mot ändringen i sig men anser att det bör förtydligas att begränsningen av möjligheten att använda volatilitetsjustering endast gäller om kommissionen faktiskt har antagit en sådan genomförandeakt med de aktuella tekniska uppgifterna. Bakgrund: Enligt artikel 77d i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt omnibus II-direktivet, får försäkringsföretag använda sig av en s.k. volatilitetsjustering vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar. Av skäl 32 i omnibus II-direktivet framgår att syftet med reglerna om volatilitetsjustering är att motverka s.k. procykliskt agerande i försäkringsföretagens investeringsprocesser. Genom volatilitetsjusteringen mildras effekterna av överdrivna eller mycket stora räntedifferenser eller spreadar för obligationer. I svensk rätt har det införts en möjlighet i försäkringsrörelselagen för försäkringsföretag att använda sig av en volatilitetsjustering vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar (5 kap. 9 § FRL). I förarbetena till de lagändringar som gjordes i svensk rätt för att genomföra Solvens II-direktivet finns överväganden kring utformningen av de nationella svenska bestämmelserna om volatilitetsjustering (se prop. 2015/16:9 s. 246 f.). I artikel 77e i Solvens II-direktivet finns regler om att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) ska tillhandahålla viss teknisk information samt att kommissionen på grundval av den informationen får anta vissa föreskrifter, i form av genomförandeakter. I artikel 77e.3 första stycket i Solvens II-direktivet anges att när kommissionen har antagit en genomförandeakt med tekniska uppgifter för volatilitetsjusteringen ska försäkrings- och återförsäkringsföretag utnyttja dessa uppgifter. Vidare anges i artikel 77e.3 andra stycket att ingen volatilitetsjustering får tillämpas när det gäller marknader och valutor som inte anges i de genomförandeakter som kommissionen antagit. Vid genomförandet i svensk rätt av Solvens II-direktivet gjordes bedömningen att artikel 77e inte krävde några lagstiftningsåtgärder (se samma prop. s. 247 f.). Skälen för regeringens förslag: I Solvens II-direktivet (artikel 77e.3) finns en begränsning av användningsområdet för den volatilitetsjustering som regleras i direktivet (artikel 77d). Den begränsningen innebär att volatilitetsjusteringen bara får tillämpas för marknader och valutor som anges i genomförandeakter som har antagits av kommissionen. Enligt gällande svensk rätt finns det inte någon motsvarande begränsning. För att fullt ut genomföra Solvens II-direktivet i svensk rätt bör det införas en sådan begränsning i försäkringsrörelselagen. Den nya bestämmelsen bör införas i anslutning till den befintliga bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om volatilitetsjustering (5 kap. 9 §). Den nu aktuella begränsningen i Solvens II-direktivet (artikel 77e.3) hänför sig endast till genomförandeakter som har antagits av kommissionen. Regler om hur volatilitetsjusteringen ska beräknas finns emellertid i en annan artikel i direktivet. Regeringen gör därför bedömningen att begränsningen endast avser de valutor och nationella marknader som inte anges i en genomförandeakt. Regeringen anser därför, i likhet med Försäkringsjuridiska föreningen och Svensk Försäkring, att direktivet bör förstås så att begränsningen endast gäller i de fall som kommissionen har antagit en genomförandeakt och denna gäller för försäkringsföretagen för den period som beräkningen avser. Detta bör enligt regeringens uppfattning framgå uttryckligen av den nya bestämmelsen i försäkringsrörelselagen. 6 Ändrad hänvisning i lagen om kommunal bokföring och redovisning Regeringens förslag: Lagen om kommunal bokföring och redovisning ska ändras på så vis att de kommunala koncernföretagens pensionsförmåner i de sammanställda räkenskaperna inte ska redovisas enligt de bestämmelser som gäller för kommuner och landsting. Skälen för regeringens förslag: Redovisningen av kommunernas och landstingens pensionsskuld sker i dag enligt den s.k. blandmodellen, jfr 5 kap. 4 § lagen (1997:614) om kommunal redovisning. Det innebär att det bara är pensionsförpliktelser intjänade efter 1998 som redovisas som avsättning i balansräkningen. Pensionsförpliktelser intjänade före 1998 redovisas i stället som en ansvarsförbindelse. I de kommunala koncernföretagen redovisas pensionsförpliktelser enligt den s.k. fullfonderingsmodellen, jfr 3 kap. 1 § årsredovisningslagen (1995:1554). Det innebär att hela pensionsåtagandet redovisas som avsättning eller skuld i balansräkningen, oavsett när pensionsförmånerna har intjänats. Regeringen föreslog i propositionen En ändamålsenlig kommunal bokföring och redovisning (prop. 2017/18:149) en utökad reglering om de sammanställda räkenskaperna, dvs. en sammanställning av kommunens eller landstingets och de kommunala koncernföretagens resultaträkningar, balansräkningar och kassaflödesanalyser samt noter. I 12 kap. 6 § lagen om kommunal bokföring och redovisning anges att i fråga om upprättandet av den sammanställda resultaträkningen och den sammanställda balansräkningen ska 5 kap. om resultaträkning och 6 kap. om balansräkning tillämpas. I propositionen föreslog regeringen att bestämmelserna om hur pensionsförmåner intjänade före 1998 ska redovisas skulle överföras till den nya lagen och de placerades i 5 kap. 4 § och 6 kap. 4 §. Hänvisningen i 12 kap. 6 § kom då felaktigt att omfatta även dessa bestämmelser. I propositionen angavs bl.a. följande. De sammanställda räkenskaperna ska upprättas med enhetliga redovisningsregler och principer. De regler och principer som tillämpas av kommuner och landsting har företräde framför de kommunala koncernföretagens. Om de kommunala koncernföretagens regler och principer avviker från kommunens eller landstingets ska de justeras före konsolidering. Undantag från detta får göras för pensionsredovisningen. Pensionsåtaganden för de kommunala koncernföretagen ska i de sammanställda räkenskaperna redovisas enligt de regler och principer som gäller för dem, dvs. enligt fullfonderingsmodellen. Pensionsredovisningen i kommuner och landsting ska i de sammanställda räkenskaperna ske enligt blandmodellen (samma prop. s. 89). Det har alltså varit lagstiftarens avsikt att behålla den nuvarande ordningen, även om det inte kommit till uttryck i lagtexten. Om inte detta ändras kommer det innebära ett stort merarbete, dels för kommuner och landsting att kräva in uppgifterna, dels för företagen att ta fram uppgifterna. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att lagen om kommunal bokföring och redovisning ska ändras på så vis att de kommunala koncernföretagens pensionsförmåner i de sammanställda räkenskaperna inte ska redovisas enligt de bestämmelser som gäller för kommuner och landsting. 7 Ikraftträdande 7.1 Lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering Regeringens förslag: Lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering ska träda i kraft den 1 januari 2019. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Förordningen om värdepapperisering ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2019 (artikel 48). Vid samma tidpunkt kommer de olika aktörer som ägnar sig åt värdepapperisering att kunna ansöka om undantag från förbudet mot återvärdepapperisering (artikel 8.2). Vid samma tidpunkt blir det även möjligt att ansöka om tillstånd att i egenskap av tredje part kontrollera att STS-kriterierna är uppfyllda (artikel 28). Den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU-förordningen bör därför träda i kraft den 1 januari 2019. 7.2 Ändrade regler för försäkringsföretags användning av volatilitetsjustering Regeringens förslag: Ändringen i försäkringsrörelselagen ska träda i kraft den 1 januari 2019. Promemorians förslag överensstämmer inte med regeringens förslag. I promemorian föreslås att ikraftträdandedatumet ska vara den 13 januari 2019. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I promemorian föreslås att ändringen i försäkringsrörelselagen ska träda i kraft vid samma tidpunkt som övriga lagändringar som föreslås i den, vilket är den 13 januari 2019. Övriga förslag i promemorian kommer emellertid att behandlas i ett annat sammanhang. Ändringen i försäkringsrörelselagen bör träda i kraft så snart som möjligt, vilket bedöms vara den 1 januari 2019. 7.3 Ändrad hänvisning i lagen om kommunal bokföring och redovisning Regeringens bedömning: Ändringen i lagen om kommunal bokföring och redovisning bör träda i kraft den 1 januari 2019. Skälen för regeringens bedömning: Lagen om kommunal bokföring och redovisning träder i kraft den 1 januari 2019 och gäller från och med räkenskapsåret 2019. Det nu aktuella ändringsförslaget bör enligt regeringens uppfattning träda i kraft i samtidigt. 8 Förslagens konsekvenser 8.1 Lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering Förordningen om värdepapperisering innebär ett nytt regelverk som ska tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2019 och det medför i sig olika konsekvenser för de aktörer som på olika sätt deltar i värdepapperisering. Eftersom konsekvenserna för dessa subjekt följer direkt av förordningen hänvisas i den delen till kommissionens konsekvensanalys beträffande sitt förslag till förordning (SWD (2015) 185 final). Förslaget i denna proposition innebär att det, som ett första steg, ska införas de lagbestämmelser som bedöms nödvändiga för att förordningen om värdepapperisering ska kunna tillämpas i Sverige fr.o.m. den 1 januari 2019. Vidare innebär förslaget att de kostnader som uppstår för Finansinspektionen [HL1][HL2]med anledning av förordningen om värdepapperisering inte ska belasta statsfinanserna. Förordningen förutsätter att vissa ytterligare åtgärder vidtas i nationell rätt, t.ex. åligger det medlemsstaterna att införa bestämmelser om sanktioner för överträdelser av förordningen. Förslag till de ytterligare lagstiftningsåtgärder som krävs i svensk rätt med anledning av förordningen och konsekvenserna av de förslagen kommer att behandlas i ett annat sammanhang. När det gäller alternativa lösningar begränsar sig förslagen i propositionen till det som är nödvändigt med hänsyn till att förordningen ska börja tillämpas i Sverige den 1 januari 2019. Det kan inte anses finnas några alternativa lösningar som skulle vara lämpliga när det gäller utformningen av förslagen. Förordningen kan förväntas bidra till ökad kontroll av marknaden för värdepapperisering och de olika aktörer som är verksamma där. Detta kan i sin tur komma att höja kvaliteten på värdepapperisering och därmed bidra till ökad finansiell stabilitet. De potentiella vinsterna för samhället av ökad finansiell stabilitet är mycket stora. I Sverige finansieras emellertid den reala ekonomin framför allt genom banksektorn och bankerna har i dag god tillgång till billig finansiering genom framför allt säkerställda obligationer. Även om det finns aktörer som värdepapperiserar i finansieringssyfte, är det fortfarande en begränsad marknad i Sverige. Förslaget att utse Finansinspektionen till behörig myndighet innebär att inspektionen måste pröva de ansökningar som enligt förordningen om värdepapperisering kan göras till behörig myndighet. Detta kommer att innebära en ökad arbetsbörda för Finansinspektionen. För att täcka den behöriga myndighetens kostnader för den verksamheten är det i visst fall reglerat direkt i förordningen att myndigheten får ta ut avgifter för prövning av sådana ärenden (artikel 28.3). I propositionen föreslås att Finansinspektionen ska få ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt förordningen. För de aktörer som lämnar in ansökningar som ska prövas av Finansinspektionen innebär förslaget således att de kommer få betala en avgift som ska motsvara de kostnader inspektionen har för prövning av ett genomsnittligt sådant ärende. Övriga merkostnader för Finansinspektionen med anledning av förordningen ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Finansinspektionen kommer, såvitt kan bedömas i nuläget, endast att fatta ett fåtal beslut med anledning av förordningen om värdepapperisering. Förvaltningsrätten i Stockholm framför att en prövning av ett överklagande enligt förordningen kan komma att bli tämligen komplext och även om förslaget inte leder till någon markant ökning av antalet mål vid domstolarna kan det ändå leda till resurskrävande handläggning. I detta avseende anför förvaltningsrätten att förslagets konsekvensanalys saknar en bedömning och analys av huruvida en materiell prövning enligt regelverket om värdepapperisering samt den föreslagna lagen och därtill hörande författningar är resurskrävande. Förvaltningsrätten hänvisar till att konsekvensbedömningarna i varje enskilt ärende som gäller föreskrifter på finansmarknadsområdet och som påverkar förvaltningsdomstolarna måste värderas samlat. Förvaltningsrätten förutsätter att resurstilldelningen görs med beaktande av den samlade påverkan diverse reformer på finansmarknadsområdet får för domstolarna. Regeringen konstaterar att de överklaganden som kan bli aktuella med anledning av förordningen i nuläget inte kan bedömas vara av den omfattningen att resurstilldelningen till domstolarna bör justeras. Regeringen anser därför att eventuella merkostnader som kan uppkomma för de allmänna förvaltningsdomstolarna med anledning av förordningen om värdepapperisering ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Förslaget medför inte några ytterligare konsekvenser för det offentliga eller enskilda. 8.2 Ändrade regler för försäkringsföretags användning av volatilitetsjustering Förslaget innebär att försäkringsföretag även i fortsättningen kommer att få använda sig av volatilitetsjustering vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna. Den begränsning som föreslås medför att om kommissionen har antagit en genomförandeakt och denna gäller för den aktuella perioden, får ett försäkringsföretag inte använda sig av andra tekniska uppgifter än de som anges i den rättsakten. Syftet med förslaget är uteslutande att fullt ut genomföra Solvens II-direktivet i svensk rätt. Om Sverige väljer att inte komplettera den nu gällande bestämmelsen i försäkringsrörelselagen finns risk för att kommissionen väljer att inleda ett förfarande om fördragsbrott mot Sverige. Utifrån den lagstiftning som nu gäller för försäkringsföretagen och då det rör sig om ett fullharmoniseringsdirektiv som ska genomföras finns det inte någon alternativ lösning som är lämplig för att uppfylla direktivets krav. Den ändring som föreslås i försäkringsrörelselagen (se avsnitt 5.2) knyter endast samman den lagen med de genomförandeakter som kommissionen har antagit. Finansinspektionen, som i dag har rätt att meddela föreskrifter om hur volatilitetsjusteringen ska beräknas, kan komma att behöva anpassa sina föreskrifter med anledning av förslaget. Detta arbete får dock anses vara av begränsad omfattning och eventuella merkostnader ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. För försäkringsföretagen innebär ändringen endast en begränsning av vilka uppgifter som de får använda i volatilitetsjusteringen när de beräknar de försäkringstekniska avsättningarna. Dessa uppgifter meddelas i genomförandeakter och försäkringsföretagen kan därför inte antas få några kostnader för anskaffning av uppgifterna. Sammantaget kan förslaget inte antas medföra nämnvärda konsekvenser för försäkringsföretagen, och därmed inte heller för försäkringstagarna eller andra ersättningsberättigade till följd av försäkringsavtal. Vidare bedöms förslaget inte medföra några konsekvenser för andra myndigheter än Finansinspektionen. Förslaget innebär endast en reglering av vilka uppgifter som försäkringsföretag får använda vid volatilitetsjustering och medför därför inte några konsekvenser för sysselsättning, miljö, jämställdhet eller integration. 8.3 Ändrad hänvisning i lagen om kommunal bokföring och redovisning Regeringen föreslår att lagen om kommunal bokföring och redovisning ska ändras på så vis att de kommunala koncernföretagens pensionsförmåner i de sammanställda räkenskaperna inte ska redovisas enligt de bestämmelser som gäller för kommuner och landsting. Förslaget innebär således att man behåller den i dag gällande ordningen och att lagförslaget träder i kraft samtidigt som den nya lagen om kommunal bokföring och redovisning. Förslaget bedöms mot denna bakgrund inte få några konsekvenser. 9 Författningskommentar 9.1 Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering Inledande bestämmelse 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012, i denna lag kallad EU-förordningen. I paragrafen anges den EU-rättsakt som lagen kompletterar. Hänvisningarna i lagen till EU-förordningen är utformade på så sätt att de avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen, s.k. dynamisk hänvisning. Övervägandena finns i avsnitt 4.2. Behörig myndighet 2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen. Paragrafen innebär att Finansinspektionen, för svenskt vidkommande, är den behöriga myndighet som avses i EU-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 4.3. Avgifter 3 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt EU-förordningen. Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna. Paragrafen innehåller bestämmelser om sådana avgifter som Finansinspektionen får ta ut för prövning av ärenden enligt EU-förordningen. Enligt första stycket får Finansinspektionen ta ut avgifter för prövning av sådana ansökningar som kan göras enligt förordningen. De ansökningar som kan komma att bli aktuella gäller undantag från förordningens förbud mot återvärdepapperisering (artikel 8) och om tillstånd för tredje part att bedöma om STS-kriterierna är uppfyllda (artikel 28). Regeringen får enligt andra stycket meddela föreskrifter om avgifterna. Övervägandena finns i avsnitt 4.4. Vissa beslut 4 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut enligt artikel 28.1 andra stycket i EU-förordningen ska gälla omedelbart. Paragrafen innebär att Finansinspektionen får bestämma att beslut om återkallelse av tillstånd för tredje part att bedöma om STS-kriterierna är uppfyllda ska gälla omedelbart. Övervägandena finns i avsnitt 4.5. 9.2 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) 5 kap. 9 § Ett försäkringsföretag får använda en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Om Europeiska kommissionen har antagit en genomförandeakt med stöd av Solvens II-direktivet och denna gäller för försäkringsföretaget, får företaget för volatilitetsjusteringen endast använda de tekniska uppgifter som anges i den rättsakten. Paragrafen genomför artiklarna 77d och 77e.3 i Solvens II-direktivet och innehåller bestämmelser om beräkning av försäkringstekniska avsättningar. Den innebär att ett försäkringsföretag får använda en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. I paragrafen införs ett nytt andra stycke för att genomföra artikel 77e.3 i Solvens II-direktivet. Det innebär ett förbud mot att använda en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur för valutor och marknader som inte anges i en genomförandeakt med tekniska uppgifter som kommissionen har antagit med stöd av artikel 77e.2 i Solvens II-direktivet. Kommissionen har hittills antagit några sådana genomförandeakter, varav den senaste är kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1078 av den 30 juli 2018 om tekniska uppgifter för beräkning av försäkringstekniska avsättningar och kapitalbasmedel för rapportering med referensdatum från och med den 30 juni 2018 till och med den 29 september 2018 i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet. Det innebär att för sådan beräkning gäller de föreskrifter som anges i den rättsakten om tillåtna valutor och marknader för volatilitetsjustering. Begränsningen i andra stycket av användningen av en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur gäller endast när kommissionen faktiskt har antagit en sådan genomförandeakt och den ska tillämpas för beräkningen för den aktuella perioden. Om det inte finns en genomförandeakt som gäller för den perioden, gäller det alltså inte någon begränsning i fråga om valutor och marknader vid tillämpning av volatilitetsjustering enligt första stycket. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. 9.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:597) om kommunal bokföring och redovisning 12 kap. 6 § I fråga om upprättandet av den sammanställda resultaträkningen och den sammanställda balansräkningen ska 5 kap. om resultaträkning och 6 kap. om balansräkning tillämpas. Bestämmelserna i 5 kap. 4 § och 6 kap. 4 § ska dock inte tillämpas för de kommunala koncernföretagen. I fråga om posterna i den sammanställda balansräkningen ska 4 kap. 6 § om specifikation till balansräkningspost tillämpas. Paragrafen innehåller bestämmelser om upprättandet av och innehållet i de sammanställda räkenskaperna. Första stycket ändras på så vis att 5 kap. 4 § och 6 kap. 4 § inte ska tillämpas för de kommunala koncernföretagen vid upprättandet av de sammanställda räkenskaperna. I de sammanställda räkenskaperna ska pensionsförmåner för de kommunala koncernföretagen i stället redovisas enligt de regler och principer som gäller för dem, dvs. enligt fullfonderingsmodellen. Övervägandena finns i avsnitt 6. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 46 sidor Lagförslag i promemorian Avgifter för prövning av ärenden enligt EU:s förordning om värdepapperisering Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012, i denna lag kallad EU-förordningen. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU-förordningen. Behörig myndighet 2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen. Avgifter 3 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt EU-förordningen. Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna. Överklagande 4 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 5 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut enligt artikel 28.1 andra stycket i EU-förordningen ska gälla omedelbart. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. Förteckning över remissinstanserna beträffande promemorian Avgifter för prövning av ärenden enligt EU:s förordning om värdepapperisering Efter remiss har yttranden kommit in från Finansbolagens Förening, Finansinspektionen, Fondbolagens förening, Förvaltningsrätten i Stockholm, Riksgäldskontoret, Sparbankernas Riksförbund och Sveriges riksbank. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Företagarna, Regelrådet, Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska pensionsstiftelsers förening (SPFA), Svenskt Näringsliv och Tjänstepensionsförbundet. Utdrag ur Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 50, 53, 62 och 114, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande[HL3], med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: [...] (32) I syfte att undvika procykliska investeringsbeteenden bör försäkrings- och återförsäkringsföretag tillåtas att justera de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning av försäkringstekniska avsättningar för att mildra effekterna av mycket stora räntedifferenser för obligationer. En sådan volatilitetsjustering bör bygga på referensportföljer för de företagens relevanta valutor och, vid behov för att säkra representativitet, på referensportföljer för de nationella försäkringsmarknaderna. För att trygga fullgod transparens försäkrings- och återförsäkringsföretag offentligt redogöra för hur volatilitetsjusteringen påverkat deras finansiella position. (33) Med hänsyn till vikten av diskontering vid beräkning av de försäkringstekniska avsättningarna bör direktiv 2009/138/EG säkerställa enhetliga villkor för försäkrings- och återförsäkringsföretagens val av diskonteringsräntor. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa relevanta riskfria räntesatser för relevanta durationer för att använda vid beräkningen av bästa skattning och de grundläggande räntedifferenserna för beräkningen av matchningsjusteringen och volatilitetsjusteringen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011. Dessa genomförandeakter bör ta hänsyn till den tekniska information som fås från och offentliggörs av Eiopa. Det rådgivande förfarandet bör användas för antagande av de genomförandeakterna. (34) Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall hänförliga till riskfria räntesatser för relevanta durationer, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet. (37) Spreaden för den referensportfölj som avses i detta direktiv bör fastställas på ett transparent sätt genom utnyttjande av relevanta index när så är möjligt. (38) I syfte att säkra en transparent tillämpning av volatilitetsjusteringen, matchningsjusteringen och de övergångsåtgärder för riskfria räntesatser och försäkringstekniska avsättningar som fastställs i detta direktiv, bör försäkrings- och återförsäkringsföretag offentliggöra effekterna av att inte tillämpa dessa åtgärder på sina finansiella positioner, inbegripet effekter på beloppet för de försäkringstekniska avsättningarna, solvenskapitalkravet, minimikapitalkravet enligt direktiv 2009/138/EG, primärkapitalet och beloppet för medräkningsbara kapitalbasmedel som kan täcka minimikapitalkravet och solvenskapitalkravet. (39) Medlemsstaterna bör i sin nationella lagstiftning kunna ge sina nationella tillsynsmyndigheter befogenheter att tillåta, och under exceptionella omständigheter avvisa, utnyttjandet av volatilitetsjusteringen. [...] HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. [...] Artikel 2 Ändringar av direktiv 2009/138/EG Direktiv 2009/138/EG ska ändras på följande sätt: [...] 23. Följande artiklar ska införas: [...] Artikel 77d [HL4] Volatilitetsjustering av riskfria räntesatser för relevanta durationer 1. Medlemsstaterna får kräva att tillsynsmyndigheterna ger ett förhandsgodkännande för försäkrings- och återförsäkringsföretags tillämpning av en volatilitetsjustering på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av den bästa skattning som avses i artikel 77.2. 2. För varje relevant valuta ska volatilitetsjusteringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer grundas på räntedifferensen mellan den räntesats som kan fås för tillgångar som ingår i en referensportfölj för den valutan och de riskfria basräntesatserna för relevanta durationer för den valutan. Referensportföljen för en valuta ska vara representativ för de tillgångar som är uttryckta i den valutan och i vilka försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar för att täcka bästa skattning för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser uttryckta i den valutan. 3. Omfattningen av volatilitetsjusteringen av riskfria räntesatser ska motsvara 65 procent av den riskkorrigerade valutaspreaden. Den riskkorrigerade valutaspreaden ska beräknas som skillnaden mellan den spread som avses i punkt 2 och den andel av denna spread som kan tillskrivas en realistisk bedömning av förväntade förluster eller oförutsedda kredit- eller andra risker för tillgångarna. Volatilitetsjusteringen ska endast tillämpas på de riskfria räntesatserna för relevanta durationer som inte härletts genom extrapolering i enlighet med artikel 77a. Extrapoleringen av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer ska baseras på de justerade riskfria räntesatserna. 4. För varje relevant land ska volatilitetsjusteringen av de riskfria ränte-satser som avses i punkt 3 för detta lands valuta, före tillämpningen av 65 procentsfaktorn, ökas med skillnaden mellan den riskkorrigerade landsspreaden och två gånger den riskkorrigerade valutaspreaden, om denna differens är positiv och den riskkorrigerade landsspreaden är högre än 100 räntepunkter. Den ökade volatilitetsjusteringen ska tillämpas på beräkningen av bästa skattning för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser i fråga om produkter som sålts på detta lands försäkringsmarknad. Den riskkorrigerade landsspreaden beräknas på samma sätt som den riskkorrigerade valutaspreaden för detta lands valuta, men baseras på en referensportfölj som är representativ för de tillgångar i vilka försäkrings- och återförsäkringsföretag investerar för att täcka bästa skattning för försäkrings- och återförsäkringsförpliktelser av produkter som sålts på detta lands försäkringsmarknad och som är uttryckta i det landets valuta. 5. Volatilitetsjusteringen ska inte tillämpas i fråga om försäkringsförpliktelser om de riskfria räntesatserna för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning för dessa förpliktelser inbegriper en matchningsjustering enligt artikel 77b. 6. Genom undantag från artikel 101 ska solvenskapitalkravet inte täcka risker för förlust av primärkapital till följd av ändringar av volatilitetsjusteringen. Artikel 77e Tekniska uppgifter som tillhandahålls av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten 1. Eiopa ska för varje relevant valuta fastställa och offentliggöra följande tekniska uppgifter minst en gång per kvartal: a) Riskfria räntesatser för relevanta durationer för att beräkna bästa skattning som avses i artikel 77.2, utan någon matchnings- eller volatilitetsjustering. b) För varje relevant duration, kreditkvalitet och tillgångsklass, en grundläggande räntedifferens för beräkning av den matchningsjustering som avses i artikel 77c.1 b. c) För varje relevant nationell försäkringsmarknad, en volatilitetsjustering av de riskfria räntesatser för relevanta durationer som avses i artikel 77d.1. 2. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för beräkning av försäkringstekniska avsättningar och kapitalbasmedel får kommissionen anta genom-förandeakter, i vilka det för varje relevant valuta anges de tekniska uppgifter som avses i punkt 1. I de genomförandeakterna ska den informationen utnyttjas. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 301.2. Vid vederbörligen motiverade och tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om tillgängligheten av de riskfria räntesatserna för relevanta durationer, ska kommissionen anta genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 301.3. 3. När de tekniska uppgifter som avses i punkt 1 antas av kommissionen i enlighet med punkt 2 ska försäkrings- och återförsäkringsföretag utnyttja dessa tekniska uppgifter för att beräkna bästa skattning i enlighet med artikel 77, matchningsjusteringen i enlighet med artikel 77c och volatilitetsjusteringen i enlighet med artikel 77d. När det gäller valutor och nationella marknader där den justering som avses i punkt 1 c inte anges i de genomförandeakter som avses i punkt 2, ska ingen volatilitetsjustering tillämpas på riskfria räntesatser för relevanta durationer för beräkning av bästa skattning. [...] Artikel 7 Införlivande 1. Medlemsstaterna ska senast den 31 mars 2015 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 1.1 och 2.1, 2.3, 2.6-2.11, 2.13, 2.14, 2.17-2.23, 2.32, 2.34, 2.36, 2.38-2.44, 2.46-2.54, 2.56-2.59, 2.65-2.70, 2.72, 2.75, 2.76, 2.80, 2.81, 2.84, 2.85 och 2.86. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa åtgärder. 2. De ska tillämpa de åtgärder som avses i punkt 1 från och med den 1 januari 2016. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. 3. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 8 Ikraftträdande Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Artiklarna 2.25, 2.43 och 2.82 ska tillämpas från och med den 31 mars 2015. Artikel 9 Adressater Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdad i Strasbourg den 16 april 2014. På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar M. SCHULZ D. KOURKOULAS Ordförande Ordförande Förslag till ändring i försäkringsrörelselagen i promemorian Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av det andra tjänstepensionsdirektivet Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) Härigenom föreskrivs att 5 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 9 § Ett försäkringsföretag får använda en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Ett försäkringsföretag får använda en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. En volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur får endast användas för valutor och marknader som anges i föreskrifter som meddelas av Europeiska kommissionen genom en genomförandeakt. Denna lag träder i kraft den 13 januari 2019. Förteckning över remissinstanserna beträffande promemorian Nya regler för pensionsstiftelser med anledning av det andra tjänstepensionsdirektivet Efter remiss har yttranden kommit in från Arbetsgivarverket, Finansinspektionen, Företagarna, Försäkringsbolaget PRI Pensionsgaranti, Försäkringsjuridiska föreningen, Internrevisorernas förening, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Stockholms län, Näringslivets regelnämnd (NNR), Pensionsmyndigheten, Regelrådet, Svensk Försäkring, Svenska pensionsstiftelsers förening (SPFA), Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Därutöver har yttranden inkommit från Förhandlings- och samverkansrådet (PTK) och Pensionskonsult Anders Palm AB. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Bolagsverket, Domstolsverket, Finansbolagens förening, Finansförbundet, Fondbolagens förening, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Kammarrätten i Göteborg, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Kronofogdemyndigheten, Landsorganisationen i Sverige (LO), Riksdagens ombudsmän, Skatteverket, Sparbankernas Riksförbund, Statens tjänstepensionsverk, Stockholms universitet (juridiska fakulteten), Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Journalistförbundet, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Sveriges riksbank, Tjänstepensionsförbundet, Trafikverket, TU-Medier i Sverige och Utgivarna. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012, i denna lag kallad EU-förordningen. Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse som i EU-förordningen. Behörig myndighet 2 § Finansinspektionen är behörig myndighet enligt EU-förordningen. Avgifter 3 § Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt EU-förordningen. Regeringen får meddela föreskrifter om avgifterna. Överklagande 4 § Finansinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 5 § Finansinspektionen får bestämma att ett beslut enligt artikel 28.1 andra stycket i EU-förordningen ska gälla omedelbart. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) Härigenom föreskrivs att 5 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 9 § Ett försäkringsföretag får använda en volatilitetsjusterad riskfri räntestruktur vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Om Europeiska kommissionen har antagit en genomförandeakt med stöd av Solvens II-direktivet och denna gäller för försäkringsföretaget, får företaget för volatilitetsjusteringen endast använda de tekniska uppgifter som anges i den rättsakten. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. Lagrådets yttrande avseende lagrådsremissen Prövning av ärenden enligt EU:s förordning om värdepapperisering och volatilitetsjustering för försäkringsföretag Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2018-09-21 Närvarande: F.d. justitieråden Gustaf Sandström och Ella Nyström samt justitierådet Dag Mattsson Prövning av ärenden enligt EU:s förordning om värdepapperisering och volatilitetsjustering för försäkringsföretag Enligt en lagrådsremiss den 6 september 2018 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till [HL5] 1. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering, 2. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Johan Hedberg samt rättssakkunniga Anna Meyrowitsch och Alexander Dahlqvist. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om värdepapperisering 4 § Enligt paragrafen får Finansinspektionens beslut enligt lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det är oklart vilka beslut som avses. Paragrafen gäller bara beslut enligt lagen; vid beslut enligt EU-förordningen tillämpas 41 § förvaltningslagen. Lagen innehåller i 3 § en bestämmelse som ger Finansinspektionen rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt EU-förordningen. Paragrafen reglerar däremot inte innehållet i ett avgiftsbeslut i ett enskilt fall (jfr förordningen [2001:911] om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen). I övrigt finns i 5 § en bestämmelse om möjlighet att bestämma att ett beslut om återkallelse ska gälla omedelbart. Som framgår av det följande anser Lagrådet att det här ligger närmast till hands att tillämpa regleringen i förvaltningslagen. 5 § Enligt paragrafen får Finansinspektionen bestämma att ett beslut om återkallelse av tillstånd enligt artikel 28.1 i förordningen ska gälla omedelbart. Mot bakgrund av den bedömning av verkställighetsfrågan som förutsätts ske enligt 35 § förvaltningslagen är det inte självklart hur paragrafen ska uppfattas med avseende på det nämnda beslutet och på andra överklagbara beslut och inte heller vilken betydelse det har att avvikande bestämmelser i lag eller förordning enligt 4 § förvaltningslagen har företräde framför den lagen. Det kan hänvisas till vad Lagrådet anfört i yttranden över lagrådsremisserna om Ny lag om tobak och liknande produkter och om Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden. Läst efter sin bokstav torde den nu aktuella paragrafen inte uttrycka något som inte redan följer av 35 § förvaltningslagen. Behovet och lämpligheten av paragrafen kan därför ifrågasättas. Lagrådet förordar närmast att paragrafen slopas. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 oktober 2018 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, Baylan, Hallengren, Bucht, Hultqvist, Hellmark Knutsson, Bolund, Damberg, Strandhäll, Fridolin, Eriksson, Linde, Skog, Ekström, Eneroth Föredragande: statsrådet Bolund Regeringen beslutar proposition Prövning av ärenden enligt EU:s förordning om värdepapperisering och volatilitetsjustering för försäkringsföretag [HL1]Bra. [HL2]Ok. [HL3]Dessa siffror avser fotnoter som inte tas med i utdraget och de bör därför kunna strykas. [HL4]I direktivet är det en blankrad både närmast före och närmast efter artikelrubrikerna och då kan man väl göra så även i utdraget (som det redan görs ovan när det gäller artikel 2). [HL5]Denna punktlista måste vi hålla koll på så att format eller numrering inte ändrar sig av sig själv igen.