Post 1250 av 7189 träffar
Riksrevisionens rapport om skyddet av värdefull skog Skr. 2018/19:25
Ansvarig myndighet: Miljö- och energidepartementet
Dokument: Skr. 25
Regeringens skrivelse
2018/19:25
Riksrevisionens rapport om skyddet av
värdefull skog
Skr.
2018/19:25
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Stockholm den 6 december 2018
Stefan Löfven
Isabella Lövin
(Miljö- och energidepartementet)
Skrivelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning med anledning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer i rapporten Skyddet av värdefull skog (RiR 2018:17).
Regeringen instämmer i den övergripande iakttagelsen att statens samlade insatser för skydd av värdefull skog kan förbättras och bli mer kostnadseffektiva. Formellt skydd och frivilliga avsättningar av värdefulla skogsområden är viktiga instrument för att nå de miljökvalitetsmål och det friluftslivsmål som riksdagen beslutat, tillsammans med funktionell miljöhänsyn och naturvårdande skötsel. Regeringen har arbetat kontinuerligt med att förbättra det strategiska genomförandet av miljömålen och för att det ska finnas ändamålsenliga styrmedel för att bevara och hållbart nyttja biologisk mångfald samt värden för friluftslivet. Kvalitet och funktion är viktiga utgångspunkter för strategin för formellt skydd av skog som vägleder arbetet sedan 2017. Regeringens satsningar på att skydda och sköta värdefulla skogar har ökat takten i arbetet. Skogsstyrelsen har fått i uppdrag att genomföra en landsomfattande nyckelbiotopsinventering. Regeringen har också beslutat om ett nationellt skogsprogram. Kontinuerligt förbättrad kunskap om skyddsvärda områden, återstående skyddsbehov och frivilliga avsättningar förbättrar möjligheterna att genomföra och följa upp arbetet på ett kostnadseffektivt sätt och skapar förutsättningar för samarbete mellan berörda aktörer.
I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad.
Innehållsförteckning
1 Ärendet och dess beredning 3
2 Riksrevisionens iakttagelser 3
2.1 Riksrevisionens slutsatser 3
2.2 Riksrevisionens rekommendationer 5
3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser 6
3.1 Beslutade insatser 6
3.1.1 Beslutade grunder för ett samlat och kostnadseffektivt arbete för att nå miljömålen 6
3.1.2 Beslutade insatser för att fokusera på kvalitet och funktion 7
3.1.3 Beslutade insatser för ändamålsenligt skydd av skog och kostnadseffektiva ersättningssystem 10
3.1.4 Beslutade insatser för en tydlig ansvarsfördelning 11
3.2 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser 12
Bilaga 1 Riksrevisionens rapport Skyddet av värdefull skog (RiR 2018:7) 13
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 december 2018 87
1 Ärendet och dess beredning
Riksrevisionen har granskat om statens insatser för skydd av värdefull skog på ett effektivt sätt bidrar till att nå riksdagens och regeringens målsättningar för miljö och friluftsliv. Granskningen har redovisats i rapporten Skyddet av värdefull skog (RiR 2018:17).
Riksrevisionens rapport överlämnades av riksdagen till regeringen den 15 juni 2018.
I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad.
2 Riksrevisionens iakttagelser
2.1 Riksrevisionens slutsatser
Riksrevisionens granskning har syftat till att bedöma om statens insatser för skydd av värdefull skog på ett effektivt sätt bidrar till att nå riksdagens och regeringens målsättningar för miljö och friluftsliv. En utgångspunkt för Riksrevisionens granskning har varit att undersöka om arbetet med skydd av skog är kostnadseffektivt, mot bakgrund av att riksdagen särskilt har framhållit vikten av kostnadseffektiva åtgärder för att nå miljömålen. I granskningen har Riksrevisionen utgått från att besvara följande delfrågor:
1. Används statliga resurser för formellt skydd kostnadseffektivt?
2. I vilken utsträckning utgör frivilliga avsättningar ett komplement till formellt skydd?
Riksrevisionens granskning visar att det finns förbättringsmöjligheter i statens samlade insatser för skydd av värdefull skog. Riksrevisionens övergripande slutsatser är:
* Arbetet med skydd av skog har hittills till stor del fokuserat på arealmål och procentsatser på nationell nivå. För att nå målen bör arbetet i högre grad också fokusera på områdenas kvalitet och funktion. Detta kräver ökad kunskap om skyddsvärda områden, skyddsbehov och frivilliga avsättningar, en högre grad av strategisk planering och prioritering av områden samt ökade skötselinsatser.
* Regeringen och myndigheterna bör beakta att kostnaderna för skydd kan påverkas av vilken skyddsform som används och vilken ersättning som betalas ut.
* För att möjliggöra en transparent och jämförbar uppföljning och rapportering av målen till riksdagen behövs en ökad samsyn kring vilka arealer som ska tillgodoräknas formellt skydd respektive frivilliga avsättningar och en ökad samordning av statistik.
* Det finns ett behov av att tydliggöra innebörden av det så kallade sektorsansvaret i termer av statens respektive markägares ansvar för att miljömålen uppfylls.
Riksrevisionens bedömning är att det finns utrymme att förbättra kostnadseffektiviteten i det formella skyddsarbetet. Enligt Riksrevisionen påverkas kostnadseffektiviteten i hög grad av följande faktorer: graden av strategisk planering och prioritering av skyddsvärda områden, val av skyddsform och ersättningens utformning, arbetsprocesserna i form av exempelvis myndigheternas arbetsfördelning och förutsättningar för strategisk planering samt förvaltning av områden. Riksrevisionen bedömer att myndigheternas reviderade strategi för formellt skydd av skog har goda förutsättningar att ge stöd för att prioritera arbetet i linje med riksdagens mål. Däremot behöver den kompletteras med en strategi för restaurering av utvecklingsmark för att nå det långsiktiga målet, särskilt i södra Sverige. Riksrevisionen anser även att det krävs ökad kunskap om skyddsvärda områden för ett mer strategiskt arbete och en effektiv prioritering samt att en uppdaterad behovsanalys bör genomföras i syfte att klargöra återstående skyddsbehov för att nå långsiktiga mål för miljö och friluftsliv i olika regioner.
Riksrevisionens bedömning är att det finns risk för att skyddet i vissa fall görs mer omfattande och dyrare än vad som krävs. Val av skyddsform och ersättningens utformning kan påverka kostnadseffektiviteten. Vid bildande av naturreservat och biotopskyddsområden betalas ofta intrångsersättning ut, som sedan 2010 uppgår till 125 procent av marknadsvärderingen, för de användarrestriktioner som intrånget medför. Enligt Riksrevisionen bör det vid bildande av naturreservat alltid noggrant utvärderas i hur stor utsträckning mindre skyddsvärd mark ska inkluderas i reservatet, eller om syftet med skyddet av sådana marker kan uppfyllas på alternativt sätt, utan att intrångsersättning betalas ut. Enligt Riksrevisionen finns det även anledning att se över hur de ekonomiska incitamenten hos markägare att teckna naturvårdsavtal kan stärkas i syfte att öka användningen av skyddsformen.
Riksrevisionen anser att arbetssättet Nya Komet i dess nuvarande utformning saknar förutsättningar att vara kostnadseffektivt och att alternativa skydds- och ersättningsformer behöver användas. Riksrevisionen bedömer vidare att ersättningsmark kan vara effektivt för att snabbt öka det totala skyddet eftersom ersättningsformen har fördelar framför allt i form av att intrångsersättningens påslag kan undvikas och att transaktionskostnaderna är lägre. Riksrevisionen finner att det finns anledning att ifrågasätta i vilken utsträckning ersättningsmark kan användas för att öka skyddet i södra Sverige, där det återstående skyddsbehovet är andelsmässigt större och där målets ambitionsnivå även kräver restaurering av utvecklingsmarker. Riksrevisionen anser vidare att länsstyrelserna behöver bättre förutsättningar för strategisk planering genom ökad förutsägbarhet i Naturvårdsverkets länsfördelning av medel.
Riksrevisionen anser att arbetsfördelningen mellan myndigheterna när det gäller vilken typ av formellt skydd respektive myndighet främst arbetar med får konsekvenser för rapportering och uppföljning av arbetet. Enligt Riksrevisionen behövs en regelbunden samlad statistikproduktion för att en transparent och jämförbar uppföljning av miljömålen ska kunna göras och rapporteras till riksdagen. Riksrevisionen anser att en bidragande orsak till bristerna i uppföljningen av målen kan vara att regeringen ändrat definitionen av vilken areal som ska räknas in i nuvarande etappmål jämfört med det tidigare delmålet. För att möjliggöra en transparent uppföljning av målen behöver det finnas en tydlig och vedertagen definition om vilka arealer som ska tillgodoräknas.
Riksrevisionen bedömer också att naturvårdande skötsel i skyddade områden behöver prioriteras.
Frivilliga avsättningar ska enligt riksdagen och regeringen kunna betraktas som en fullgod komponent för måluppfyllelse. Enligt Riksrevisionen krävs dock ytterligare insatser från statens sida för att det ska gå att bedöma avsättningarnas kompletterande bidrag till måluppfyllelse. Riksrevisionen anser också att omvandlingar av frivilliga avsättningar till formellt skydd ska motiveras, eftersom de kan påverka måluppfyllelsen. Riksrevisionens granskning visar att sektorsansvarets innebörd är otydlig, och att osäkerheten när det gäller gränsen för skogsbrukets respektive statens ansvar förhindrar en ökad transparens om frivilliga avsättningar och ökar risken för att hittills okända värden går förlorade.
Riksrevisionen bedömer att kunskapen om de frivilliga avsättningarnas kvantitet, kvalitet och varaktighet behöver öka för att staten ska kunna bedöma de frivilliga avsättningarnas bidrag till måluppfyllelse. Riksrevisionen anser att omvandling av frivilliga avsättningar till formellt skydd riskerar att leda till högre kostnader och sämre måluppfyllelse och att det behövs en ökad samsyn om motiven för omvandling.
2.2 Riksrevisionens rekommendationer
Riksrevisionen har lämnat rekommendationer till regeringen och till ansvariga myndigheter.
Rekommendationer till regeringen:
* Regeringen bör initiera en uppdaterad regional behovsanalys i syfte att klargöra återstående skyddsbehov i olika regioner för att nå fastställda mål för miljö och friluftsliv. Det bör göras i anslutning till den nationella inventeringen av naturvärden.
* Regeringen bör överväga hur formellt skydd respektive frivilliga avsättningar ska definieras efter 2020, så att etappmålet på ett ändamålsenligt sätt både kan ge vägledning för att uppfylla miljökvalitetsmålet Levande skogar och ge förutsättningar för en samlad transparent och jämförbar uppföljning.
* Regeringen bör initiera en översyn av Nya Komet i syfte att säkerställa att metoden ges förutsättningar att vara ett kostnadseffektivt komplement till traditionellt skyddsarbete. Översynen bör utreda
- om markägares ekonomiska incitament att teckna naturvårdsavtal kan stärkas i syfte att skapa förutsättningar för en ökad användning av avtalsformen,
- om det finns anledning att utveckla nya avtalsformer, exempelvis för att utvecklingsmark eller andra områden med något lägre skyddsvärden i större utsträckning ska kunna skyddas på ett kostnadseffektivt sätt.
* Regeringen bör se över möjligheterna att förbättra förutsättningarna för länsstyrelserna att arbeta mer strategiskt med formellt skydd. Översynen bör omfatta formerna för finansiering och syfta till att öka möjligheterna att upprätthålla en långsiktig kompetensförsörjning.
* Regeringen bör tydliggöra vad sektorsansvaret innebär i termer av markägares eget ansvar för frivilliga avsättningar, och även tydliggöra var och i vilken utsträckning statens ansvar tar vid.
Rekommendationer till myndigheterna:
* Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen bör samordna rapporteringen och uppföljningen av miljömålen. En redovisning av den samlade statistiken för formellt skydd av skog enligt etappmålets formulering är en förutsättning för en transparent och jämförbar uppföljning av målet.
* Utifrån ett förtydligande från regeringens sida, bör Skogsstyrelsen kommunicera sektorsansvarets innebörd gentemot skogsägare i termer av ansvarsfördelning mellan skogsägare och staten på ett tydligare sätt.
* Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen bör utarbeta gemensamma kriterier för när omvandlingar av frivilliga avsättningar till formellt skydd kan vara motiverade.
3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser
3.1 Beslutade insatser
Regeringen instämmer i Riksrevisionens övergripande iakttagelse att statens samlade insatser för skydd av värdefull skog kan förbättras och bli mer kostnadseffektiva. Regeringen har arbetat kontinuerligt med att förbättra det strategiska genomförandet av miljömålen och för att det ska finnas ändamålsenliga styrmedel för att bevara biologisk mångfald och förutsättningar för friluftslivet. Det samlade arbetet med att bevara den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster i skogsekosystemen är större än det område som Riksrevisionens granskning är avgränsad till.
3.1.1 Beslutade grunder för ett samlat och kostnadseffektivt arbete för att nå miljömålen
Miljöpolitiken utgår ifrån de nationella miljökvalitetsmål och det generationsmål för miljöarbetet som beslutats av riksdagen. Målen är styrande för allt miljöarbete som Sverige bedriver nationellt, inom EU och internationellt. Miljömålssystemet ger också en struktur för en systematisk uppföljning av miljöpolitiken som grund för ett strategiskt åtgärdsarbete. Generationsmålet anger inriktningen för den samhällsomställning som behöver ske inom en generation för att miljökvalitetsmålen ska nås. De 16 miljökvalitetsmålen beskriver det tillstånd i den svenska miljön som miljöarbetet ska leda till. Till vart och ett av miljökvalitetsmålen finns ett antal preciseringar, beslutade av regeringen, som tydligare definierar innebörden av miljökvalitetsmålen. Etappmålen beskriver de samhällsomställningar som är viktiga steg för att nå Generationsmålet och miljökvalitetsmålen (prop. 2009/10:155, bet. 2009/10:MJU25, rskr. 2009/10:377). Miljömålen konkretiserar den miljömässiga dimensionen av hållbar utveckling. Målen är en viktig utgångspunkt för det nationella genomförandet av FN:s Agenda 2030 med sina 17 globala mål för hållbar utveckling.
Riksdagen har fastställt det övergripande målet för friluftslivspolitiken (prop. 2009/10:238, bet. 2010/11:KrU3, rskr. 2010/11:37 och 2010/11:38). Tio mätbara mål har beslutats av regeringen och redovisats till riksdagen (skr. 2012/13:51, bet. 2012/13:KrU4, rskr. 2012/13:278).
Grunderna för gällande skogspolitik beslutades av riksdagen 1993 (prop. 1992/93:226, bet. 1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:252). En viktig förändring i den nya skogspolitiken var att två jämställda mål för skogspolitiken fastställdes - ett miljömål och ett produktionsmål.
Sverige har genom konventionen om biologisk mångfald förbundit sig att bevara sin biologiska mångfald på ekosystemnivå, artnivå och genetisk nivå. I propositionen En svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (prop. 2013/14:141) angavs hur Sverige ska genomföra åtaganden inom konventionen om biologisk mångfald och EU:s naturvårdspolitik. Strategin har även betydelse för genomförandet av Agenda 2030 och riksdagens mål för friluftslivspolitiken och de tio friluftslivsmålen. Etappmålet om skydd av landområden, sötvattensområden och marina områden (Regeringskansliets dnr M2014/00593/Nm) är en utgångspunkt för Riksrevisionens granskning.
Ansvaret för att skydda den biologiska mångfalden är delat mellan staten, kommuner och markägare. Staten och kommunerna har olika former av verktyg för att långsiktigt formellt skydda, bevara och hållbart nyttja biologisk mångfald och värden för friluftslivet. Det kan gälla naturmiljöer i skogen, men också andra naturmiljöer som våtmarker, sjöar och vattendrag.
Formellt skydd av produktiv skogsmark med höga naturvärden är ett viktigt medel för att nå miljömålen. Formellt skydd har också betydelse för att nå riksdagens mål för friluftsliv. Utöver formellt skydd av skog förväntas även skogsägarna själva ansvara för att bevara höga naturvärden genom frivilliga avsättningar av skog. Markägare och andra aktörer inom skogsbruket har ansvar för att bedriva sin verksamhet på ett hållbart sätt, inom ramen för att de nationella miljömålen nås.
3.1.2 Beslutade insatser för att fokusera på kvalitet och funktion
Riksrevisionen anser att ett viktigt förbättringsområde för det samlade arbetet med skydd av skog är att det än mer ska fokusera på kvalitet och funktion och rekommenderar regeringen att initiera en uppdaterad regional behovsanalys för att nå fastställda mål för miljö och friluftsliv. Kvalitet och funktion är viktiga utgångspunkter för arbetet med att långsiktigt bevara biologisk mångfald. Myndigheternas arbete med att genomföra den reviderade strategin för formellt skydd av skog pågår sedan 2017.
Kontinuerligt förbättrad kunskap om skyddsvärda områden, återstående skyddsbehov och frivilliga avsättningar förbättrar myndigheternas möjlighet att genomföra och följa upp arbetet på ett kostnadseffektivt sätt och skapar förutsättningar för samarbete mellan myndigheter, markägare och andra berörda aktörer.
I budgetpropositionen för 2018 bedömde regeringen att det behövs förstärkta insatser för att nå etappmålet om skydd av landområden, sötvattensområden och marina områden för att nå den del av etappmålet som omfattar formellt skydd av skog (prop. 2017/18:1, utg.omr. 20, s. 115). I samma proposition konstaterade regeringen att ambitionen om ytterligare 200 000 hektar frivilliga avsättningar till år 2020 inte kommer att nås med nuvarande takt och att det är viktigt att de frivilliga avsättningarna är transparenta så att deras geografiska läge, varaktighet och kvalitet är möjliga att redovisa (prop. 2017/18:1, utg.omr. 20, s. 83). Regeringen bedömde att det är viktigt att fortsatt följa upp frivilliga avsättningar som har eller kan komma att utveckla höga naturvärden, att dubbelräkning av exempelvis formellt skydd och frivilliga avsättningar ska undvikas och att det statliga skogsbruket ska vara ett föredöme för ett hållbart skogsbruk. Regeringen ansåg även att de frivilliga avsättningarna bör öka (prop. 2017/18:1, utg.omr. 20, s. 83 och 116).
I syfte att höja ambitionen i arbetet med skydd av värdefull natur, skötsel och förvaltning av skyddad natur, bevarande av biologisk mångfald, viltförvaltning samt insatser för friluftslivet har anslagen för åtgärder och skydd av värdefull natur ökat väsentligt. Anslaget Åtgärder för värdefull natur omfattade i budgetpropositionen för 2018 cirka 1 250 miljoner kronor och anslaget Skydd av värdefull natur drygt 1 400 miljoner kronor. Detta att jämföra med vårändringsbudgeten för 2015 där samma anslag omfattade cirka 760 respektive 965 miljoner kronor. Takten i arbetet med att skydda värdefulla skogar har ökat. Fler naturreservat har bildats. Arealen formellt skyddad produktiv skogsmark har ökat. Arbetet med naturvårdande skötsel i formellt skyddade skogar har stärkts, vilket är i linje med Riksrevisionens rekommendation.
Riksrevisionens bedömning är att Nationell strategi för formellt skydd av skog ger ett praktiskt stöd att prioritera och goda möjligheter att samverka om områdesskyddet samtidigt som skogar med höga naturvärden skyddas på ett kostnadseffektivt sätt. Riksrevisionen anser att det även bör finnas en strategi för restaurering av utvecklingsmark för att nå det långsiktiga målet. Det kan konstateras att strategins huvudinriktning på kort sikt är att prioritera bevarandeåtgärder för befintliga skogsbiologiska värdekärnor framför utvecklingsmark. Strategins inriktning är att det är mer kostnadseffektivt att bevara befintliga värdekärnor än att tillåta avverkning för att senare återskapa värdefulla områden. En övergripande strävan i strategin är att skyddet ska inkludera områden av särskild betydelse för biologisk mångfald och att skogar med höga naturvärden skyddas från avverkning. För att tillgodose det långsiktiga skyddsbehovet finns det enligt strategin skäl att i en nära framtid även inkludera utvecklingsmarker i strategins prioriteringsgrunder, framför allt i värdetrakter och skogar med stor betydelse för friluftsliv och rekreation. Den reviderade strategin gäller till och med 2020, och i tillämpliga delar även därefter.
Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har redovisat uppgifter om värdefulla skogar och föreslagit att ytterligare kunskapsunderlag tas fram till arbetet med att utforma nya etappmål om skydd av skog (Regeringskansliets dnr M2017/00212/Nm). Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen bedömer bl.a. att uppgifter och data över värdefulla skogar behöver tillgängliggöras och att en förnyad behovsanalys för hela den svenska skogen bör genomföras.
Av budgetpropositionen för 2018 framgår att myndigheternas redovisning av regeringsuppdraget om värdefulla skogar ska kunna användas i arbetet med att utveckla nya etappmål för skydd av skog i syfte att uppnå ett kostnadseffektivt skydd (prop. 2017/18:1, utg.omr. 20, s. 116). Förslagen från myndigheterna bereds i Regeringskansliet.
Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas arbete med genomförandet av grön infrastruktur i Sverige ger ökad kunskap. Syftet med de regionala handlingsplanerna är att identifiera naturområden, biotoper, strukturer och element som skapar ett ekologiskt sammanhang i landskapet och som utgör förutsättningen för att bevara landskapets biologiska mångfald och främja ekosystemtjänster. Naturvårdsverket har i sin redovisning i oktober 2018 lyft fram betydelsen av att de regionala handlingsplanerna för grön infrastruktur färdigställs och att åtgärder påbörjas för att bevara och restaurera den gröna infrastrukturen (Regeringskansliets dnr M2018/02602/Nm). Detta framgår även av länsstyrelsernas redovisningar under året (dnr M2018/02475/Nm).
Skogsstyrelsen har fått i uppdrag att genomföra en landsomfattande inventering av nyckelbiotoper, dels för att applicera utvecklad och förbättrad metodik i nordvästra Sverige, dels för att uppdatera den nyckelbiotopsinventering som genomförts i övriga delar av landet (dnr N2018/03141/SK). I budgetpropositionen för 2018 föreslogs att 20 miljoner kronor per år under åren 2018-2027 tillförs till Skogsstyrelsens anslag 1.1 för nyckelbiotopsinventeringen. För samma period föreslogs att Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens anslag för skydd av skog ökas med totalt 250 miljoner kronor per år för att kunna erbjuda skogsägare med nyckelbiotopsrika brukningsenheter möjlighet till områdesskydd (prop. 2017/18:1, utg.omr. 20, s. 116 och 141 samt utg.omr. 23, s. 57 och 59).
Naturvårdsverket har redovisat regeringsuppdraget Tätortsnära natur och friluftsliv (dnr M2017/03259/Nm) och regeringsuppdraget om hur miljöbalkens bestämmelser i 7 kap. om skydd av områden och i 12 kap. 6 § om anmälan för samråd bidrar till en grön infrastruktur (dnr M2016/02985/Nm) och har föreslagit åtgärder. Förslagen bereds i Regeringskansliet.
I regleringsbrevet för 2016 fick Skogsstyrelsen i uppdrag att redovisa frivilliga avsättningar inom skogsbruket. Skogsstyrelsen skattar arealen frivilliga avsättningar år 2016 till cirka 1,2 miljoner hektar, vilket är samma storleksordning som vid uppföljningen år 2010 (Skogsstyrelsen, Meddelande 4/2017). Redovisningen av uppdraget innehåller en relativt mer utförlig beskrivning av varaktigheten i avsättningarna jämfört med tidigare redovisningar. Redovisningen innehåller också länsvisa uppgifter, dock ingen uppföljning av naturvärdeskvaliteter i den skog som avsatts. För att kunna följa upp naturvärdeskvaliteten har Skogsstyrelsen påbörjat arbetet med att inventera ett stickprov av de frivilliga avsättningarna. Inventeringen pågick under 2017 och fortsätter 2018. Enligt Skogsstyrelsen skulle en ökad transparens förbättra möjligheterna att följa upp frivilliga avsättningar och ge en bättre bild av avsättningarnas varaktighet.
Regeringen beslutade i maj 2018 om en strategi för ett nationellt skogsprogram med mål för fem fokusområden (dnr N2018/03142/SK). Regeringen har även beslutat om en handlingsplan för att genomföra strategin (dnr N2018/04161/SK).
3.1.3 Beslutade insatser för ändamålsenligt skydd av skog och kostnadseffektiva ersättningssystem
Riksrevisionens övergripande slutsats är att regeringen och myndigheterna bör beakta att kostnaderna för skydd kan påverkas av vilken skyddsform som används och vilken ersättning som betalas ut.
Markägare har rätt till ersättning exempelvis när en myndighet beslutar om naturreservatsföreskrifter eller bildar ett biotopskyddsområde om myndighetens beslut innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Markägare väljer i allt större omfattning intrångsersättning.
Staten har ett ansvar för att arbetet med att skydda värdefull natur är kostnadseffektivt. Riksrevisionen anser att det finns risk för att skyddet i vissa fall görs mer omfattande och dyrare än vad som krävs. Den relativt generösa intrångsersättningen vid bildande av naturreservat och biotopskyddsområden ställer höga krav på områdets skyddsvärde för att intrångsersättning ska vara kostnadseffektiv. Den reviderade strategin för formellt skydd har principer för i vilka fall utvecklingsmarker kan inkluderas i det skyddade området. Eftersom syftet med att bilda naturreservat är att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet kan det enligt strategin vara motiverat att inkludera utvecklingsmarker för att uppnå syftet med skyddet.
Frivilliga avsättningar är viktiga i arbetet med att bevara och utveckla skogslandskapets biologiska mångfald och betydelse för friluftsliv och rekreation. Möjligheterna till ett kostnadseffektivt formellt skydd är beroende både av att värdekärnor avsätts frivilligt och av tillgång på information om var de ligger. I redovisningen av regeringsuppdraget om Värdefulla skogar konstaterar Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att det finns ett behov av ökad transparens av de frivilliga avsättningarnas läge, omfattning och kvalitet.
Riksrevisionen anser att metoden att använda ersättningsmark har fördelar genom en billigare markåtkomst men ifrågasätter om ersättningsformen kan öka skyddet i södra Sverige, där det återstående skyddsbehovet är andelsmässigt större.
Naturvårdsverket gör bedömningen att användningen av ersättningsmark är ett kostnadseffektivt sätt att skydda värdefulla skogar samtidigt som många markägare som erhåller ersättningsmark är nöjda (Ersättningsmark för skydd av natur - en bra affär, Naturvårdsverket 2015). Naturvårdsverket har redovisat rapporten Skydd av natur med ersättningsmark som beskriver genomförande och resultat av ESAB-projektet (Regeringskansliets dnr M2018/02329/Nm). I budgetpropositionen för 2018 konstaterades att regeringen kommer att analysera hur användningen av ersättningsmark för att skydda värdefulla skogar har fungerat och hur metoden kan utvecklas (prop. 2017/18:1, utg.omr. 20, s. 116). Sveriges lantbruksuniversitet har därför fått i uppdrag att genomföra en samhällsekonomisk konsekvensanalys av metoden för att skydda värdefulla skogar inom Ersättningsmark i Sverige AB.
Riksrevisionen anser att länsstyrelsernas arbete kan förbättras genom att regeringen ser över formerna för finansiering i syfte att upprätthålla en långsiktig kompetensförsörjning. Det är viktigt att länsstyrelserna har förutsättningar att arbeta strategiskt. Naturvårdsverket har ansvaret att göra prioriteringar på nationell nivå av vilka skogar som ska skyddas. Naturvårdsverket har även möjligheten att göra stora omprioriteringar av skyddet under pågående budgetår, som gjordes t.ex. vid bildandet av Hälleskogsbrännans naturreservat i Västmanlands län 2014 då över 6 000 hektar skogsmark skyddades. Naturvårdsverket har som central myndighet ansvaret att göra prioriteringar för det formella skyddet. Regeringen har under tre år gjort en tillfällig satsning med bidrag till länsstyrelserna vilket har minskat antalet öppna ärenden.
3.1.4 Beslutade insatser för en tydlig ansvarsfördelning
Riksrevisionens övergripande slutsats är att det behövs en ökad samsyn om vilka arealer som ska tillgodoräknas formellt skydd respektive frivilliga avsättningar tillsammans med en bättre samordning av statistik för att möjliggöra en transparent och jämförbar uppföljning och rapportering av målen till riksdagen.
Formellt skydd av värdefull skog utgör en betydande del av statsbudgetens anslag för miljö och naturvård. Det är viktigt att ansvariga myndigheter löpande följer upp resultat, för att bedöma om arbetet sköts effektivt och har rätt inriktning i förhållande till uppdraget. Uppföljningen kanaliseras i dag till stora delar genom uppföljningen av miljökvalitetsmålet Levande skogar och etappmålet Skydd av landområden, sötvattensområden och marina områden men även uppföljningen av t.ex. miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv är viktig. Skyddet av skog och skogens miljötillstånd är också stora internationella miljö- och naturvårdsfrågor. Sverige har åtaganden att redovisa resultat på EU-nivå bl.a. genom rapporteringen enligt art- och habitatdirektivet och på global nivå inom konventionen om biologisk mångfald. För att kunna leverera underlag till uppföljning och utvärdering på samtliga dessa nivåer är det viktigt att berörda myndigheter löpande samlar in och sammanställer relevanta data.
Inom ramen för det nationella skogsprogrammet har Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket tillsammans med Sveriges lantbruksuniversitet fått i uppdrag att utarbeta en sammanhållen och regelbunden statistik för skogsmark (dnr N2018/04159/SK).
Det finns ett behov av att tydliggöra innebörden av sektorsansvaret, vilket faller främst inom Skogsstyrelsens ansvar i samråd med andra berörda myndigheter. Skogsstyrelsen har konstaterat att sektorsansvaret behöver förtydligas och aviserat insatser för det (Skogsstyrelsen, Meddelande 5/2015). Frivilliga avsättningar tillsammans med funktionell miljöhänsyn vid brukandet av skogen är en viktig del av skogsägares ansvar för att nå bl.a. miljökvalitetsmålet Levande skogar. Principen om frihet under ansvar innebär att den enskildes äganderätt till sin skog ska värnas samtidigt som skogsägaren har en betydelsefull del i det gemensamma ansvaret att förvalta skogsresursens alla värden. Detta ska ske på ett långsiktigt hållbart sätt i enlighet med ekosystemansatsen och de krav som följer av den miniminivå som lagstiftningen utgör. Markägare förväntas därmed ta högre miljöhänsyn än vad lagen kräver och bevara värdefulla skogar genom frivilliga avsättningar så att miljömålen nås.
Integrering av miljöhänsyn i olika politikområden är sedan länge ett centralt inslag i miljöpolitiken. Det innebär bl.a. att miljömålen ska beaktas när en myndighet fullgör sin huvuduppgift. Miljöhänsyn måste aktivt integreras i verksamheten inom de områden i samhället som påverkar miljön (prop. 2009/10:155). I dag har 26 myndigheter, bl.a. Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och Tillväxtverket, ansvar för att inom sina verksamhetsområden verka för att det generationsmål för miljöarbetet och de miljökvalitetsmål som riksdagen har fastställt nås och vid behov föreslå åtgärder för miljöarbetets utveckling. Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna har ett särskilt ansvar för kulturmiljön men berörda myndigheter har ett delansvar.
Strategisk samverkan mellan ansvariga myndigheter och en tydlig ansvarsfördelning är en viktig del för ett kostnadseffektivt arbete. För att stärka de berörda myndigheternas roll i genomförandet av miljöpolitiken har ett miljömålsråd inrättats (dnr M2015/00213/Mm och M2018/01711/S). Miljömålsrådet verkar för att kostnadseffektivt öka takten i arbetet med att nå miljömålen och lämnade i oktober 2018 en delredovisning med slutförda och pågående åtgärder (dnr M2018/02560/S).
3.2 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser
I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad.
Riksrevisionens rapport Skyddet av värdefull skog (RiR 2018:7)
Miljö- och energidepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 december 2018
Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Baylan, Hallengren, Hultqvist, Andersson, Hellmark Knutsson, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Eriksson, Ekström, Eneroth
Föredragande: statsrådet Lövin
Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om skyddet av värdefull skog