Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2025/26:26 Regelverket för framtidens el- och gasnät Prop. 2025/26:26 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 2 oktober 2025 Ebba Busch Peter Kullgren (Klimat- och näringslivsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I denna proposition lämnas lagförslag som syftar till att säkerställa att den svenska regleringen om tillsynsmyndighetens oberoende vid utövandet av dess uppgifter enligt ellagen (1997:857) och naturgaslagen (2005:403) uppfyller EU-rättens krav. De villkor som elnätsföretag och naturgasföretag tillämpar inom ramen för elnätsverksamheter och naturgasverksamheter är föremål för förhandsprövning av tillsynsmyndigheten enligt ellagen och naturgaslagen. De flesta intäkterna med anknytning till sådana verksamheter ska rymmas inom en intäktsram som tillsynsmyndigheten beslutar om för en tillsynsperiod. Det är även av stor betydelse för kunderna att regleringen av intäktsramarnas storlek och den övriga förhandsprövningen av företagens villkor fungerar ändamålsenligt. Vissa bestämmelser i lag som inverkar på villkorens utformning föreslås utgå. Det föreslås att regeringens möjlighet att låta tillsynsmyndigheten meddela föreskrifter på området utökas. Det föreslås även att sammansättningen i förvaltningsrätt och kammarrätt vid överprövningar av tillsynsmyndighetens beslut om intäktsramar ska inkludera ekonomiska experter. Lagändringarna som hör till naturgasområdet föreslås träda i kraft den 1 januari 2026. Övriga lagändringar som rör elområdet föreslås träda i kraft den 1 januari 2027. Innehållsförteckning 1Förslag till riksdagsbeslut5 2Lagtext6 2.1Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)6 2.2Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)20 2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar35 2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar38 2.5Förslag till lag om ändring i lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet41 3Ärendet och dess beredning45 4Tysklandsdomen45 5Den hittillsvarande regleringen i Sverige46 5.1Elområdet46 5.2Naturgasområdet47 6Intäktsregleringen för elnätsverksamhet48 6.1Intäktsramens storlek48 6.2Föreskrifter om intäktsramen på en lägre normnivå än lag51 6.3Preliminära metoder för att bestämma intäktsramen56 6.4Särskilt investeringsutrymme och möjligheten att uppbära belopp som motsvarar tidigare underskott57 6.5Intäktsramen vid överlåtelse av nätkoncession och vid ändring av koncessionsgränser61 6.6Reglering som bör utgå på lagnivå61 6.7Regleringen om nätnyttoersättning inkräktar inte på Energimarknadsinspektionens oberoende62 7Villkoren för anslutning till elnätet och överföring av el64 7.1Villkoren för anslutning till elnätet64 7.2Villkoren för överföring av el67 8Förhandsprövningen av avtal om balanstjänster på elområdet70 9Intäktsregleringen för naturgasverksamheter71 9.1Intäktsramens storlek71 9.2Föreskrifter om intäktsramen på en lägre normnivå än lag73 9.3Uppgiftsskyldighet vid beslut om intäktsram74 9.4Preliminära metoder för att bestämma intäktsramen75 9.5Omprövning av en intäktsram under tillsynsperioden76 9.6Omprövning av en intäktsram efter tillsynsperioden77 9.7Omprövning till följd av att en intäktsram har ändrats för ett annat naturgasföretag80 9.8Avvikelser från intäktsramen80 9.9Normgivningsbemyndigande i fråga om beräkningen av intäkter82 9.10Fler av Energimarknadsinspektionens beslut om intäktsramar ska gälla omedelbart83 9.11Reglering som bör utgå på lagnivå84 10Förseningsavgift84 11Villkoren för anslutning till en naturgasledning, överföring av naturgas, lagring av naturgas och tillträde till en förgasningsanläggning86 12Förhandsprövning av avtal om balansansvar på naturgasområdet88 13EU:s gasmarknadsförordning och tillsynen enligt naturgaslagen89 14Ekonomiska experter vid överprövningen av beslut om intäktsramar90 15Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser94 15.1Ikraftträdande94 15.2Övergångsbestämmelser95 16Konsekvenser97 16.1Allmänt om konsekvenserna97 16.2Konsekvenser för el- och naturgasföretagen98 16.3Konsekvenser endast för elnätsföretagen98 16.4Konsekvenser endast för naturgasföretagen98 16.5Konsekvenser för elproducenter99 16.6Konsekvenser för kundkollektivet100 16.7Konsekvenser för myndigheter100 16.7.1Energimarknadsinspektionen100 16.7.2Domarnämnden101 16.7.3De allmänna förvaltningsdomstolarna101 17Författningskommentar102 17.1Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857)102 17.2Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)122 17.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar146 17.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar146 17.5Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet147 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU150 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1788 av den 13 juni 2024 om gemensamma regler för de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas, om ändring av direktiv (EU) 2023/1791 och om upphävande av direktiv 2009/73/EG225 Sammanfattning av betänkandet Ett förändrat regelverk för framtidens el- och gasnät (SOU 2023:64)332 Betänkandets lagförslag335 Förteckning över remissinstanserna361 Lagrådsremissens lagförslag362 Lagrådets yttrande401 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 oktober 2025403 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857). Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403). Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet. Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857) dels att 5 och 13 kap., 3 kap. 57 §, 4 kap. 10–12 och 28–39 §§ och 12 kap. 7–13 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 4 kap. 10, 12, 28, 33, 36, 37 och 39 §§ och 12 kap. 7 § ska utgå, dels att 1 kap. 2 och 4 §§, 2 kap. 43 §, 4 kap. 27 §, 6 kap. 6 §, 8 kap. 19 § och 12 kap. 14 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken till 12 kap. ska lyda ”Tillsyn”, dels att det ska införas fyra nya kapitel, 5 och 13–15 kap., och en ny paragraf, 4 kap. 1 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § Lagen är indelad i följande kapitel: – 1 kap. Inledande bestämmelser, – 2 kap. Nätkoncession och ledningar vid trafikleder, – 3 kap. Nätföretag och drift av elnät, – 4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el, – 5 kap. Intäktsram för nätverksamhet, – 6 kap. Mätning av överförd el, – 7 kap. Kommunala elföretag, – 8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar, – 9 kap. Leverans av el och aggregeringstjänster, – 10 kap. Avbrottsersättning, – 11 kap. Avbrytande av överföring av el till konsumenter, – 12 kap. Tillsyn m.m., och – 12 kap. Tillsyn, – 13 kap. Övriga bestämmelser. – 13 kap. Förseningsavgifter, – 14 kap. Straff, och – 15 kap. Överklagande och handläggning i domstol. 4 § Ord och uttryck i lagen har samma betydelse som i elsäkerhetslagen (2016:732). I övrigt avses i lagen med Acer: den byrå som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, aggregering: en sammanslagning av flera elanvändares förbrukning eller sammanslagning av producerad el för försäljning, anskaffning eller auktionering på elmarknader, aggregeringstjänst: en tjänst som förutsätter aggregering, balansansvar: det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt eller att lika mycket el tas ut från systemet som det tillförs i en inmatningspunkt, distribution: överföring av el för någon annans räkning genom ett lokalnät eller ett regionnät, distributionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett regionnät, dynamiska elpriser: priser som återspeglar de priser som vid varje tidpunkt gäller på spotmarknaderna med ett intervall som minst motsvarar frekvensen för avräkning på marknaden, efterfrågeflexibilitet: att en elanvändare ändrar sin förbrukning jämfört med sitt normala eller nuvarande förbrukningsmönster som ett svar på marknadssignaler eller med anledning av att någon har antagit elanvändarens anbud att minska eller öka sin förbrukning mot en bestämd ersättning på en sådan organiserad marknad som avses i artikel 2.4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 av den 17 december 2014 om rapportering av uppgifter för att genomföra artikel 8.2 och 8.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi, elleverantör: den som yrkesmässigt levererar el, elmarknadsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i den ursprungliga lydelsen, energilagringsanläggning: en sådan anläggning i elsystemet som används för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller någon annan energibärare, EU:s elmarknadsförordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el, fastkraftsavtal: avtal om att under en angiven tid leverera en fastställd mängd el, icke frekvensrelaterad stödtjänst: en stödtjänst som används av ett nätföretag för spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokalnät, kortslutningsström samt förmåga till dödnätsstart och till ödrift, inmatningspunkt: den punkt på elnätet där en elproducent, enligt avtal med ett nätföretag, matar in el från en produktionsanläggning, intäktsram: de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod, intäktsram: de samlade intäkter som ett nätföretag högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod, konsument: en fysisk person som el överförs eller levereras till huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet, laddningspunkt: ett gränssnitt där el kan överföras till ett elfordon i taget eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut, leveranspunkt: en inmatnings- eller uttagspunkt, lokalnät: ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning, nätföretag: den som bedriver nätverksamhet, nätverksamhet: att med stöd av nätkoncession ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen, regionnät: en ledning eller ett ledningsnät som inte ingår i ett transmissionsnät och som omfattas av en nätkoncession för linje eller av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning, små företag: företag som sysselsätter färre än 50 personer och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år, stödtjänst: en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning, transmission: överföring av el för någon annans räkning genom ett transmissionsnät, transmissionsnät: ett tekniskt och driftsmässigt sammanhängande ledningsnät som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera nätregioner i Sverige och länkar samman det nationella elnätet med elnät i andra länder, transmissionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar en ledning som ingår i ett transmissionsnät, uttagspunkt: den punkt på ett elnät där en elanvändare, enligt avtal med ett nätföretag, tar ut el för förbrukning. 2 kap. 43 § En nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd. Tillstånd till en överlåtelse av en nätkoncession får beviljas endast om överlåtelsen sker till någon som uppfyller de krav som ställs på en nätkoncessionshavare enligt 16 §. Om en intäktsram vid överlåtelsen ska fördelas enligt 5 kap. 33 § andra stycket, får tillstånd till överlåtelse inte lämnas om inte fördelningen har godkänts enligt 34 § första stycket samma kapitel. Om en intäktsram vid överlåtelsen ska fördelas enligt 5 kap. 27 § andra stycket, får tillstånd till överlåtelse lämnas endast om fördelningen har godkänts enligt 28 § första stycket samma kapitel. 4 kap. 1 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifter för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät ska utformas. 27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifterna för överföring av el ska utformas för att främja ett effektivt utnyttjande av elnätet eller en effektiv elproduktion och elanvändning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifterna för överföring av el ska utformas. 5 kap. Intäktsram för nätverksamhet Intäktsramens omfattning 1 §    En nätverksamhet ska för en tillsynsperiod ha en intäktsram som beslutas av nätmyndigheten. Tillsynsperioden ska vara fyra kalenderår, om det inte finns särskilda skäl för en annan tidsperiod. 2 §    En intäktsram för intäkter från ett lokalnät ska bestämmas för varje koncessionsområde för sig. Om nätmyndigheten enligt 3 kap. 51 § har beslutat att flera nätkoncessioner för område ska redovisas samlat, ska dock de områdena anses vara ett koncessionsområde när intäktsramen bestäms. 3 §    Om en nätkoncession för linje innefattas i redovisningen av en nätkoncession för område enligt 3 kap. 53 § andra stycket, ska koncessionerna anses vara en nätkoncession för område när intäktsramen bestäms. 4 §    En intäktsram ska bestämmas för intäkter från ett nätföretags regionnät i Sverige. 5 §    En intäktsram ska bestämmas för intäkter från ett transmissionsnät. 6 §    Om ett transmissionsnätsföretag är systemansvarig myndighet, ska den del av verksamheten som inte kan hänföras till en viss kund eller kundkategori anses ingå i företagets nätverksamhet när intäktsramen bestäms. 7 §    Om ett transmissionsnätsföretag deltar i ett europeiskt samarbete som syftar till att utveckla och vidmakthålla en fungerande europeisk marknad för el, ska även den verksamheten anses ingå i företagets nätverksamhet när intäktsramen bestäms. Uppgiftsskyldighet vid bestämmande av en intäktsram 8 §    Ett nätföretag ska lämna de uppgifter till nätmyndigheten som myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen. Intäktsramens storlek 9 §    Intäktsramen ska inte vara större än vad nätföretaget behöver för nätverksamheten. 10 §    När intäktsramen bestäms ska hänsyn tas till i vilken utsträckning 1. nätverksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet, och 2. flexibilitetstjänster används och förbättrar effektiviteten i nätverksamheten. Bedömningen får medföra en ökning eller minskning av intäktsramen. 11 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad som avses med att intäktsramen inte ska vara större än vad nätföretaget behöver för nätverksamheten, och 2. hur kostnaderna för verksamheten ska beräknas när intäktsramen bestäms, 3. vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet, och 4. vilka krav som ska vara uppfyllda för att flexibilitetstjänster ska anses förbättra effektiviteten i nätverksamheten. 12 §    Om ett nätföretag inte lämnar uppgifter enligt 8 §, ska nätmyndigheten bestämma en intäktsram som är skälig med hänsyn till uppgifterna i ärendet. Beslutet om intäktsram 13 §    Nätmyndigheten ska besluta om intäktsram senast två månader innan tillsynsperioden börjar. 14 §    Det ska framgå av beslutet vilka uppgifter och metoder som har använts för att bestämma intäktsramen. Omprövning av intäktsramen under tillsynsperioden 15 §    Nätmyndigheten får under tillsynsperioden ändra intäktsramen, om nätföretaget har ansökt om det och 1. det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av ramen vid en omprövning efter tillsynsperioden, eller 2. det finns särskilda skäl. En ansökan om omprövning under tillsynsperioden ska handläggas skyndsamt. 16 §    Nätmyndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsram under tillsynsperioden och ändra ramen, om 1. nätföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, 2. ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek, eller 3. det finns särskilda skäl. Vid en omprövning enligt första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl. Omprövning av intäktsramen efter tillsynsperioden 17 §    Nätmyndigheten ska ompröva intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen ska vara större eller mindre med hänsyn till förhållanden som blivit kända efter det att den bestämdes. Vid en omprövning ska nätmyndigheten senast tio månader efter tillsynsperiodens slut 1. fatta ett slutligt beslut i frågan om ändring av intäktsramen, om det inte finns särskilda hinder, eller 2. informera nätföretaget om att det slutliga beslutet i ändringsfrågan kommer att fattas vid en senare tidpunkt. Om myndigheten fattar sitt slutliga beslut i ändringsfrågan senare än tio månader efter tillsynsperiodens slut utan att ha informerat enligt andra stycket 2, får beslutet inte innebära någon nackdel för nätföretaget. 18 §    Vid en omprövning enligt 17 § ska nätmyndigheten 1. utgå från de uppgifter och metoder som har använts för att bestämma intäktsramen och som framgår av det beslut om intäktsram som gäller för nätföretaget, 2. kontrollera om de antaganden som har legat till grund för att bestämma ramen överensstämmer med det faktiska utfallet för tillsynsperioden, och 3. ändra ramen i den utsträckning det är motiverat av att det faktiska utfallet för tillsynsperioden avviker från de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen. 19 §    Utöver det som anges i 18 § 3 ska intäktsramen ändras, om 1. nätföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, eller 2. ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek. I fall som avses i första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl. Omprövning till följd av att en intäktsram har ändrats för ett annat nätföretag 20 §    När en allmän förvaltningsdomstol har ändrat en intäktsram för ett nätföretag ska nätmyndigheten ompröva det beslut om intäktsram som gäller för ett annat nätföretag, om det senare företaget 1. ansöker om omprövning inom tre månader efter det att domstolens avgörande har fått laga kraft, och 2. anför att de förhållanden som domstolen lagt till grund för ändring i det tidigare avgörandet även finns i fråga om sökandens intäktsram. Omprövning till följd av att intäktsramen har ändrats i fråga om en tidigare tillsynsperiod 21 §    Om nätmyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har ändrat intäktsramen i fråga om en tillsynsperiod som har gått till ända och det avgörandet har fått laga kraft, ska nätmyndigheten ompröva ett beslut om intäktsram för en senare tillsynsperiod och göra de ändringar som den ändrade ramen motiverar. Avvikelser från intäktsramen 22 §    Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under tillsynsperioden har varit större än intäktsramen, ska nätmyndigheten besluta att ramen för den närmast följande tillsynsperioden ska minskas med ett belopp som motsvarar överskottet. 23 §    Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska nätmyndigheten besluta att ramen för den närmast följande tillsynsperioden ska minskas med ett överdebiteringstillägg. Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av de samlade intäkterna från nätverksamheten som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter. 24 §    Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under en tillsynsperiod har varit mindre än intäktsramen, ska nätmyndigheten besluta att nätföretaget under den närmast följande tillsynsperioden från nätverksamheten får uppbära ett belopp som motsvarar underskottet. Det belopp som nätmyndigheten beslutar ska inte anses vara intäkter från nätverksamheten vid avstämning mot intäktsramen för den närmast följande tillsynsperioden. Detta gäller dock endast i den utsträckning intäkterna från nätverksamheten annars skulle överstiga intäktsramen. Beräkning av intäkter 25 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur nätföretagens intäkter under en tillsynsperiod ska beräknas vid avstämning mot intäktsramen. Besluts giltighet 26 §    Ett beslut av nätmyndigheten enligt 13, 15, 16, 17, 20, 21, 22 eller 23 § gäller omedelbart. Intäktsram vid överlåtelse av nätkoncession 27 §    Om ett nätföretag överlåter en nätkoncession, ska den intäktsram som gäller för koncessionen gälla för förvärvaren. Det nätföretag som har tagit över koncessionen ska vid tillämpningen av detta kapitel träda i överlåtarens ställe. Om intäktsramen är en gemensam ram för den överlåtna koncessionen och en annan nätkoncession, ska överlåtaren och det nätföretag som har tagit över koncessionen fördela ramen proportionerligt i förhållande till värdet av den anläggning som överlåtits och på samma sätt fördela intäkter som överstiger eller understiger intäktsramen och överdebiteringstillägg. Fördelningen får dock göras på ett annat sätt, om det finns särskilda skäl. 28 §    En fördelning enligt 27 § andra stycket ska godkännas före överlåtelsen. Nätmyndigheten prövar frågan om godkännande. Regeringen ska dock pröva frågan, om ärendet avser en utlandsförbindelse. Ett förslag till fördelning ska lämnas in till nätmyndigheten tillsammans med de uppgifter som krävs för att pröva förslaget. 29 §    Ett ärende om godkännande av en fördelning enligt 28 § ska handläggas skyndsamt. Ändring av koncessionsgränser 30 §    Om nätmyndigheten ändrar gränserna för en nätkoncession för område enligt 2 kap. 38 §, ska myndigheten besluta om en fördelning av berörda intäktsramar som är proportionerlig i förhållande till värdet av den anläggning som är hänförlig till gränsändringen och på samma sätt fördela intäkter som överstiger eller understiger intäktsramen och överdebiteringstillägg. Fördelningen får dock göras på ett annat sätt, om det finns särskilda skäl. Uppgiftsskyldighet vid omprövning eller omfördelning av en intäktsram 31 §    Ett nätföretag ska till nätmyndigheten lämna de uppgifter som behövs för en prövning enligt 16, 17, 21 och 30 §§. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 6 § Ett nätföretag ska debitera en elproducent kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmatningspunkten hos elproducenten. Detta gäller dock inte de elproducenter som avses i 4 kap. 37 §. Ett nätföretag ska debitera en elproducent kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmatningspunkten hos elproducenten. 8 kap. 19 § Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som avses i 18 §, om metoderna kan antas leda till att villkoren i avtalen blir objektiva och icke-diskriminerande. Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som avses i 18 §, om metoderna kan antas leda till att balanstjänster 1. utförs så effektivt som möjligt, 2. ger lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag, och 3. tillhandahålls på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt. Nätmyndighetens beslut i fråga om godkännande gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). 12 kap. 14 § Nätmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan 1. har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och 2. innehåller ett påstående om att ett nätföretag inte följer bestämmelser som omfattas av nätmyndighetens tillsyn enligt 1 §. Om nätmyndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet, får myndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras. Första och andra styckena gäller inte om en tvist i fråga om den skyldighet som anmälan avser ska tas upp av nätmyndigheten enligt 3 kap. 44 §, 4 kap. 13 eller 39 § eller 6 kap. 8 §. Första och andra styckena gäller inte om en tvist i fråga om den skyldighet som anmälan avser ska tas upp av nätmyndigheten enligt 3 kap. 44 §, 4 kap. 13 § eller 6 kap. 8 §. 13 kap. Förseningsavgifter Beslut om förseningsavgift 1 §    Nätmyndigheten ska besluta att ta ut en förseningsavgift från ett nätföretag, om det finns förutsättningar för att ta ut avgiften enligt detta kapitel. När myndigheten har beslutat att ta ut en avgift, ska myndigheten skicka ett meddelande med information om beslutet till företaget. Om redovisningshandlingar eller revisorsintyg inte lämnas 2 §    Ett nätföretag ska betala en förseningsavgift med 10 000 kronor till staten, om företaget inte inom sju månader från räkenskapsårets utgång lämnar 1. redovisningshandlingar enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 58 § 2, eller 2. ett sådant revisorsintyg som avses i 3 kap. 59 § 2. Om nätföretaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 6 kap. 13 § andra stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. 3 §    Om redovisningshandlingarna eller revisorsintyget inte har kommit in inom två månader från det att nätmyndigheten skickade ett meddelande till nätföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt 2 §, ska företaget betala en ny förseningsavgift med 10 000 kronor. Om handlingarna inte har kommit in inom två månader från det att nätmyndigheten skickade ett meddelande till nätföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift med 20 000 kronor. 4 §    Om registrering har skett av ett beslut om att nätföretaget försatts i konkurs eller trätt i likvidation, får nätmyndigheten inte besluta om förseningsavgift enligt 2 eller 3 §. 5 §    Om nätföretaget har lämnat de handlingar som anges i 2 § i tid och handlingarna har någon brist som lätt kan avhjälpas, får nätmyndigheten besluta om förseningsavgift endast om företaget har underrättats om bristen och fått tillfälle att avhjälpa den men inte gjort det inom den tid som angetts i underrättelsen. En sådan underrättelse får sändas med posten till den postadress som nätföretaget senast har anmält hos nätmyndigheten. Om uppgifter som behövs för att bestämma en intäktsram inte lämnas 6 §    Ett nätföretag ska betala en förseningsavgift med 100 000 kronor till staten, om företaget inte inom den tid som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till 5 kap. 8 § lämnar de uppgifter som behövs för att bestämma intäktsramen. Om uppgifterna inte har kommit in inom två månader från det att nätmyndigheten skickade ett meddelande till nätföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift med 100 000 kronor. Efterskänkande av förseningsavgifter 7 §    En förseningsavgift enligt 2 eller 3 § ska efterskänkas helt, om 1. överträdelsen är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som nätföretaget inte har kunnat råda över, eller 2. det annars är uppenbart oskäligt att ta ut den. 8 §    En förseningsavgift enligt 6 § ska efterskänkas helt, om 1. överträdelsen är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som nätföretaget inte har kunnat råda över, eller 2. det annars är oskäligt att ta ut den. En förseningsavgift enligt 6 § ska dessutom efterskänkas helt eller delvis, om överträdelsen är liten med hänsyn till de uppgifter som nätmyndigheten behöver för att bestämma intäktsramen eller till förseningens längd. 9 §    Om det är motiverat med hänsyn till det som har förekommit i ärendet, ska frågan om att efterskänka en förseningsavgift tas upp även om något yrkande om detta inte har gjorts. Indrivning 10 §    Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, ska avgiften lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. 11 §    Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning enligt 10 § inte behöver ske för mindre belopp när det gäller förseningsavgift enligt detta kapitel. Verkställighet 12 §    Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har fått laga kraft. Återbetalning 13 §    Om ett nätföretag har rätt att få tillbaka en betald förseningsavgift på grund av en domstols beslut, ska ränta betalas på den återbetalade förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek ska 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas. 14 kap. Straff 1 §    Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §, eller 2. bryter mot villkor som har meddelats med stöd av 2 kap. 18 §. Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot 2 kap. 47 §, eller 2. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 10 §. Om gärningen är ringa utgör den inte brott. 2 §    Ansvar enligt denna lag ska inte dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. 3 §    Den som har överträtt ett vitesföreläggande ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet. 15 kap. Överklagande och handläggning i domstol Överklagande till regeringen 1 §    Följande beslut av nätmyndigheten får överklagas till regeringen: 1. beslut enligt 2 kap. 1, 6–9, 22, 25–29, 31, 39, 41, 43, 44 och 48 §§, om ärendet avser en ledning som ingår i ett transmissionsnät, 2. beslut att inte inleda en omprövning efter en ansökan som avses i 2 kap. 32 §, om ärendet avser en ledning som ingår i ett transmissionsnät eller avser en utlandsförbindelse, och 3. beslut i frågor om tillträde till mark enligt 2 kap. 57 och 62 §§. Överklagande till mark- och miljödomstol 2 §    Andra beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. än de som anges i 1 § får överklagas till mark- och miljödomstol. Beslut enligt 2 kap. 32 § att inleda en omprövning får dock inte överklagas. Överklagande till allmän förvaltningsdomstol 3 §    Andra beslut av en förvaltningsmyndighet enligt denna lag än de som avses i 1 och 2 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Den systemansvariga myndighetens beslut enligt 8 kap. 2 och 5 §§ får dock inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Miljöorganisationers rätt att överklaga 4 §    En sådan ideell förening eller annan juridisk person som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken får överklaga nätmyndighetens beslut enligt 2 kap. 1, 6–9, 22, 26–31, 44 och 48 §§ och beslut att inte inleda en omprövning efter en ansökan som avses i 2 kap. 32 §. Hur beslut överklagas 5 §    Bestämmelser om hur beslut överklagas och överklagandetiden finns i 43 och 44 §§ förvaltningslagen (2017:900). När det gäller sådana beslut som ska kungöras enligt 2 kap. 64 § räknas dock tiden för överklagande, för den som inte ska delges beslutet enligt 2 kap. 63 §, från den dag som infaller en vecka efter det att beslutet har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Den som vill överklaga ett beslut med stöd av 4 § ska göra det innan tiden för överklagande har gått ut för parterna och övriga sakägare. Domstolarnas sammansättning i vissa mål 6 §    Vid prövningen av mål som avser överprövning av beslut enligt 5 kap. 13, 15, 16, 17, 20, 21, 22, 23 eller 24 § ska förvaltningsrätten bestå av två lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Detta gäller dock inte om något annat följer av 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Om en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. 7 §    Vid prövningen av mål som avser överprövning av beslut enligt 5 kap. 13, 15, 16, 17, 20, 21, 22, 23 eller 24 § ska kammarrätten bestå av tre lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. Kammarrätten är domför utan ekonomiska experter i fall som anges i 12 § fjärde stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och vid prövning av mål som är av enkel beskaffenhet. I övrigt gäller, även i mål som avses i första stycket, 12 § sjunde–tionde styckena lagen om allmänna förvaltningsdomstolar i fråga om kammarrättens sammansättning. Vid behandlingen av frågor om prövningstillstånd och frågor som behandlas samtidigt med dessa ska dock även en ekonomisk expert ingå i rätten, om inte målet är av enkel beskaffenhet. 8 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 6 och 7 §§. Om det, medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål, inträffar en omständighet som medför att förordnandet ska upphöra att gälla, ska förordnandet ändå anses fortsätta att gälla i det pågående målet. Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027. 2. Bestämmelserna i 4 kap. 10 § andra stycket i den äldre lydelsen gäller fortfarande för sådana åtgärder som avses i det stycket och som staten har finansierat enligt ett avtal som har ingåtts före ikraftträdandet. 3. För en intäktsram som har bestämts före ikraftträdandet gäller 5 kap. 1, 7, 9, 11 och 12 a §§ i den äldre lydelsen i stället för 5 kap. 9 och 11 §§. 4. När det gäller en nätverksamhet, som i fråga om tillsynsperioden 2020–2023 har ett särskilt investeringsutrymme enligt lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet, ska 5 kap. 24 § första stycket inte tillämpas i fråga om ett underskott i förhållande till intäktsramen för den tillsynsperioden och 5 kap. 24 § andra stycket inte tillämpas vid avstämning mot intäktsramen. 5. De nya bestämmelserna i 15 kap. 6–8 §§ tillämpas inte i mål som har inletts hos en allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) Härigenom föreskrivs i fråga om naturgaslagen (2005:403) dels att 6 och 11 kap. och 10 kap. 6–12 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 10 kap. 6 § ska utgå, dels att 1 kap. 8 a §, 3 kap. 5 och 6 §§, 4 kap. 5 och 6 §§, 7 kap. 5 §, 9 kap. 1 § och 10 kap. 1 och 1 a §§ och rubrikerna närmast före 3 kap. 5 och 6 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya kapitel, 6 och 11–13 kap., sexton nya paragrafer, 1 kap. 6 c §, 3 kap. 5 a och 5 b och 6 a–6 g §§, 4 kap. 6 a–6 d §§, 7 kap. 5 a och 5 b §§, och närmast före 3 kap. 5 a, 5 b, 6 a, 6 c och 6 e §§ och 4 kap. 6 a och 6 c §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 6 c § Med naturgasverksamhet avses i denna lag överföring av naturgas, lagring av naturgas eller att ge tillträde till en förgasningsanläggning. 8 a § Med intäktsram avses i denna lag de samlade intäkter som ett naturgasföretag högst får uppbära från överföring av naturgas, lagring av naturgas eller tillträde till förgasningsanläggning under en tillsynsperiod. Med intäktsram avses i denna lag de samlade intäkter som ett naturgasföretag högst får uppbära från naturgasverksamheten under en tillsynsperiod. 3 kap. Anslutning av naturgasledning m.m. Skyldighet att ansluta en anläggning 5 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor ansluta andra naturgasledningar samt lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar. Detsamma gäller vid återinkoppling av en befintlig naturgasledning, ändring av den avtalade kapaciteten i anslutningspunkten samt ändring av tiden för överföringen. Den som innehar en naturgasledning ska på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor ansluta en annan naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning, om innehavaren av den andra ledningen eller anläggningen begär det. Detsamma gäller vid återinkoppling av en befintlig naturgasledning, ändring av den avtalade kapaciteten i anslutningspunkten och ändring av tiden för överföringen. Skyldighet föreligger inte om den först nämnda ledningen saknar kapacitet för den begärda åtgärden eller om det annars finns särskilda skäl. Skyldigheten gäller inte om den först nämnda ledningen saknar kapacitet för den begärda åtgärden eller om det annars finns särskilda skäl. Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som uteslutande används för egen räkning. Avgifter för anslutning 5 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifter för sådana anslutningar som avses i 5 § ska utformas. Uppgifter om villkor för anslutning 5 b § Den som innehar en naturgasledning ska 1. i samband med att en ny anslutning begärs inom skälig tid lämna skriftlig information om avgiften och övriga villkor för anslutningen, 2. utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om de villkor som i fråga om anslutning för inmatning av naturgas gäller för gasens kvalitet, lukt eller tryck, och 3. offentliggöra de metoder som används för att utforma avgifter för anslutning och de villkor som avses i 2. Överföring av naturgas Skyldighet att överföra naturgas 6 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor överföra naturgas. Den som innehar en naturgasledning ska överföra naturgas på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor. Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som uteslutande används för egen räkning. Avgifter för överföring 6 a § Villkoren för överföring av naturgas ska utformas så att den avgift en kund betalar för överföringen till sin anslutningspunkt innefattar avgift för överföringen i samtliga rörledningar som överföringen sker genom. 6 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifter för överföring av naturgas ska utformas. Uppgifter om villkor för överföring 6 c § Den som bedriver överföring av naturgas ska 1. utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om avgifter och övriga villkor för överföring, och 2. offentliggöra sådana uppgifter. 6 d § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om offentliggörande av sådana villkor som avses i 6 c §. Förhandsprövning av villkor 6 e § Den som bedriver överföring av naturgas får inte ingå avtal om sådan anslutning som avses i 5 § eller om överföring förrän de metoder som ska användas för att utforma avtalsvillkoren har prövats av tillsynsmyndigheten. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för överföring. 6 f § Tillsynsmyndigheten ska godkänna de metoder som ska prövas enligt 6 e §, om metoderna kan antas leda till att villkoren i avtalen blir objektiva och icke-diskriminerande. Om tillsynsmyndigheten inte godkänner en metod, ska myndigheten ange i beslutet hur villkoren i stället ska utformas. Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge besluten enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). 6 g § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet i 6 e § i fråga om naturgasledningar eller ledningsnät som används för överföring av naturgas uteslutande inom ett geografiskt avgränsat område som används för industriell eller kommersiell verksamhet. 4 kap. 5 § Den som innehar en lagringsanläggning är skyldig att på skäliga villkor lagra naturgas för annans räkning. Den som innehar en transmissionsledning för överföring av naturgas har motsvarande lagringsskyldighet. Den som innehar en lagringsanläggning eller en transmissionsledning för överföring av naturgas ska på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor lagra naturgas för annans räkning. Skyldighet att lagra naturgas föreligger inte om anläggningen eller ledningen saknar kapacitet för den begärda lagringen eller om det annars finns särskilda skäl. Skyldigheten gäller inte om anläggningen eller ledningen saknar kapacitet för den begärda lagringen eller om det annars finns särskilda skäl. 6 § Den som innehar en förgasningsanläggning är skyldig att på skäliga villkor mata in naturgas som innehas av annan. Den som innehar en förgasningsanläggning är skyldig att på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor mata in naturgas som innehas av annan. Skyldighet föreligger inte om anläggningen saknar kapacitet för det begärda tillträdet eller om det annars finns särskilda skäl. Skyldigheten föreligger inte om anläggningen saknar kapacitet för det begärda tillträdet eller om det annars finns särskilda skäl. Uppgifter om villkor för lagring och tillträde 6 a § Den som innehar en lagringsanläggning eller förgasningsanläggning ska 1. utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om avgifter och övriga villkor för lagring respektive tillträde till anläggningen, och 2. offentliggöra sådana uppgifter. 6 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om offentliggörande av sådana villkor som avses i 6 a §. Förhandsprövning av villkor 6 c § Den som innehar en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får inte ingå avtal om lagring eller tillträde till en förgasningsanläggning förrän de metoder som ska användas för att utforma avtalsvillkoren har prövats av tillsynsmyndigheten. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för lagring eller tillträde till en förgasningsanläggning. 6 d § Tillsynsmyndigheten ska godkänna de metoder som ska prövas enligt 6 c §, om metoderna kan antas leda till att villkoren i avtalen blir objektiva och icke-diskriminerande. Om tillsynsmyndigheten inte godkänner en metod, ska myndigheten ange i beslutet hur villkoren i stället ska utformas. Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge besluten enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). 6 kap. Intäktsram för naturgasverksamhet Intäktsramens omfattning 1 §    En naturgasverksamhet ska för en tillsynsperiod ha en intäktsram som beslutas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsperioden ska vara fyra kalenderår, om det inte finns särskilda skäl för en annan tidsperiod. 2 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att ha en intäktsram i fråga om en naturgasledning eller ett ledningsnät som används för överföring av naturgas uteslutande inom ett geografiskt avgränsat område som används för industriell eller kommersiell verksamhet. 3 §    En intäktsram ska beslutas var för sig för transmission, distribution, lagring i en lagringsanläggning och drift av en förgasningsanläggning. Ett beslut om intäktsram för transmission ska omfatta även intäkter från lagring i en rörledning. Uppgiftsskyldighet vid bestämmande av en intäktsram 4 §    Ett naturgasföretag ska lämna de uppgifter till tillsynsmyndigheten som myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen. Intäktsramens storlek 5 §    Intäktsramen ska inte vara större än vad naturgasföretaget behöver för naturgasverksamheten. 6 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad som avses med att intäktsramen inte ska vara större än vad naturgasföretaget behöver för naturgasverksamheten, och 2. hur kostnaderna för verksamheten ska beräknas när intäktsramen bestäms. 7 §    Om ett naturgasföretag inte lämnar uppgifter enligt 4 §, ska tillsynsmyndigheten bestämma en intäktsram som är skälig med hänsyn till uppgifterna i ärendet. Beslutet om intäktsram 8 §    Tillsynsmyndigheten ska besluta om intäktsram senast två månader innan tillsynsperioden börjar. 9 §    Det ska framgå av beslutet vilka uppgifter och metoder som har använts för att bestämma intäktsramen. Omprövning av intäktsramen under tillsynsperioden 10 §    Tillsynsmyndigheten får under tillsynsperioden ändra intäktsramen, om naturgasföretaget har ansökt om det och 1. det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av intäktsramen vid en omprövning efter tillsynsperioden, eller 2. det finns särskilda skäl. En ansökan om omprövning under tillsynsperioden ska handläggas skyndsamt. 11 §    Tillsynsmyndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsram under tillsynsperioden och ändra ramen, om 1. naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, 2. ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek, eller 3. det finns särskilda skäl. Vid en omprövning enligt första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl. Omprövning av intäktsramen efter tillsynsperioden 12 §    Tillsynsmyndigheten ska ompröva intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen ska vara större eller mindre med hänsyn till förhållanden som blivit kända efter det att den bestämdes. Vid en omprövning ska tillsynsmyndigheten senast tio månader efter tillsynsperiodens slut 1. fatta ett slutligt beslut i frågan om ändring av intäktsramen, om det inte finns särskilda hinder, eller 2. informera naturgasföretaget om att det slutliga beslutet i ändringsfrågan kommer att fattas vid en senare tidpunkt. Om myndigheten fattar sitt slutliga beslut i ändringsfrågan senare än tio månader efter tillsynsperiodens slut utan att ha informerat enligt andra stycket 2, får beslutet inte innebära någon nackdel för naturgasföretaget. 13 §    Vid en omprövning enligt 12 § ska tillsynsmyndigheten 1. utgå från de uppgifter och metoder som har använts för att bestämma intäktsramen och som framgår av det beslut om intäktsram som gäller för naturgasföretaget, 2. kontrollera om de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen överensstämmer med det faktiska utfallet för tillsynsperioden, och 3. ändra ramen i den utsträckning det är motiverat av att det faktiska utfallet för tillsynsperioden avviker från de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen. 14 §    Utöver det som anges i 13 § 3 ska intäktsramen ändras, om 1. naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, eller 2. ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek. I fall som avses i första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl. Omprövning till följd av att en intäktsram har ändrats för ett annat naturgasföretag 15 §    När en allmän förvaltningsdomstol har ändrat en intäktsram för ett naturgasföretag ska tillsynsmyndigheten ompröva det beslut om intäktsram som gäller för ett annat naturgasföretag, om det senare företaget 1. ansöker om omprövning inom tre månader efter det att domstolens avgörande har fått laga kraft, och 2. anför att de förhållanden som domstolen lagt till grund för ändring i det tidigare avgörandet även finns i fråga om sökandens intäktsram. Omprövning till följd av att intäktsramen har ändrats i fråga om en tidigare tillsynsperiod 16 §    Om tillsynsmyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har ändrat intäktsramen i fråga om en tillsynsperiod som har gått till ända och det avgörandet har fått laga kraft, ska tillsynsmyndigheten ompröva ett beslut om intäktsram för en senare tillsynsperiod och göra de ändringar som den ändrade ramen motiverar. Uppgiftsskyldighet vid omprövning av en intäktsram 17 §    Ett naturgasföretag ska till tillsynsmyndigheten lämna de uppgifter som behövs för prövning enligt 11, 12 och 16 §§. Avvikelser från intäktsramen 18 §    Om de samlade intäkterna från naturgasverksamheten under tillsynsperioden har varit större än intäktsramen, ska tillsynsmyndigheten besluta att ramen för den närmast följande tillsynsperioden ska minskas med ett belopp som motsvarar överskottet. 19 §    Om de samlade intäkterna från naturgasverksamheten under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska tillsynsmyndigheten besluta att ramen för den närmast följande tillsynsperioden ska minskas med ett överdebiteringstillägg. Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av de samlade intäkterna från naturgasverksamheten som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter. 20 §    Om de samlade intäkterna från naturgasverksamheten under en tillsynsperiod har varit mindre än intäktsramen, ska tillsynsmyndigheten besluta att naturgasföretaget under den närmast följande tillsynsperioden från verksamheten får uppbära ett belopp som motsvarar underskottet. Det belopp som tillsynsmyndigheten beslutar ska inte anses vara intäkter från naturgasverksamheten vid avstämning mot intäktsramen för den närmast följande tillsynsperioden. Detta gäller dock endast i den utsträckning intäkterna från verksamheten annars skulle överstiga intäktsramen. Beräkning av intäkter 21 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur naturgasföretagens intäkter under en tillsynsperiod ska beräknas vid avstämning mot intäktsramen. Besluts giltighet 22 §    Ett beslut av tillsynsmyndigheten enligt 8, 10, 11, 12, 15, 16, 18 eller 19 § gäller omedelbart. Intäktsram vid överlåtelse av verksamhet 23 §    Om ett naturgasföretag överlåter en naturgasverksamhet som det har fastställts en intäktsram för, ska intäktsramen gälla för förvärvaren. Det naturgasföretag som har tagit över verksamheten ska vid tillämpningen av detta kapitel träda i överlåtarens ställe. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 5 § Villkoren i balansavtalen ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Den systembalansansvarige får inte ingå balansavtal förrän avtalsvillkoren har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om villkoren uppfyller kraven enligt första stycket. Ett beslut enligt andra stycket gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). 5 a § Den systembalansansvarige får inte ingå balansavtal förrän avtalsvillkoren har godkänts av tillsynsmyndigheten. 5 b § Tillsynsmyndigheten ska godkänna villkoren, om de kan antas leda till att balanstjänster 1. utförs så effektivt som möjligt, 2. ger lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag, och 3. tillhandahålls på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt. Tillsynsmyndighetens beslut i fråga om godkännande gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). 9 kap. 1 § Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5 och 6 §§, 4 kap. 5 och 6 §§, 6 kap. 1–6 §§ och 7 kap. 5 §. Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5, 5 b–6 a, 6 c och 6 e §§, 4 kap. 5–6 a och 6 c §§, 6 kap. 1 § och 7 kap. 5–5 b §§. Detsamma gäller den som har ansökt om koncession som avser ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig sådan ledning eller anläggning. Ett beslut om undantag får avse hela eller en del av kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen. 10 kap. 1 § Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att 1. denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och villkor som har meddelats med stöd av lagen följs, och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 följs. 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1789 av den 13 juni 2024 om de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas, om ändring av förordningarna (EU) nr 1227/2011, (EU) 2017/1938, (EU) 2019/942 och (EU) 2022/869 samt beslut (EU) 2017/684, och om upphävande av förordning (EG) nr 715/2009 följs. Tillsynen omfattar inte bestämmelserna i 8 kap. med undantag för 13–20 §§ och inte heller bestämmelserna i 5 kap. 1 a § I ett beslut av tillsynsmyndigheten enligt sådana riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 715/2009 ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen. I ett beslut av tillsynsmyndigheten enligt en sådan genomförandeakt eller delegerad akt som avses i artikel 70.1 i förordning (EU) 2024/1789 ska det anges att beslutet kan komma att upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen. 11 kap. Förseningsavgifter Beslut om förseningsavgift 1 §    Tillsynsmyndigheten ska besluta att ta ut en förseningsavgift från ett naturgasföretag som bedriver annan verksamhet än handel med naturgas, om det finns förutsättningar för att ta ut avgiften enligt detta kapitel. När myndigheten har beslutat att ta ut en avgift, ska myndigheten skicka ett meddelande med information om beslutet till företaget. Om redovisningshandlingar eller revisorsintyg inte lämnas 2 §    Ett naturgasföretag ska betala en förseningsavgift med 10 000 kronor till staten, om företaget inte inom sju månader från räkenskapsårets utgång lämnar 1. redovisningshandlingar enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 3 § andra stycket eller 4 kap. 3 § andra stycket, eller 2. ett revisorsintyg enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 4 § tredje stycket eller 4 kap. 4 § tredje stycket. Om naturgasföretaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 6 kap. 13 § andra stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. 3 §    Om redovisningshandlingarna eller revisorsintyget inte har kommit in inom två månader från det att tillsynsmyndigheten skickade ett meddelande till naturgasföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt 2 §, ska företaget betala en ny förseningsavgift med 10 000 kronor. Om handlingarna inte har kommit in inom två månader från det att tillsynsmyndigheten skickade ett meddelande till företaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift med 20 000 kronor. 4 §    Om registrering har skett av ett beslut om att naturgasföretaget försatts i konkurs eller trätt i likvidation, får tillsynsmyndigheten inte besluta om förseningsavgift enligt 2 eller 3 §. 5 §    Om naturgasföretaget har lämnat de handlingar som anges i 2 § i tid och handlingarna har någon brist som lätt kan avhjälpas, får tillsynsmyndigheten besluta om förseningsavgift endast om företaget har underrättats om bristen och fått tillfälle att avhjälpa den men inte gjort det inom den tid som angetts i underrättelsen. En sådan underrättelse får sändas med posten till den postadress som företaget senast har anmält hos tillsynsmyndigheten. Om uppgifter som behövs för att bestämma en intäktsram inte lämnas 6 §    Ett naturgasföretag ska betala en förseningsavgift med 100 000 kronor till staten, om företaget inte inom den tid som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till 6 kap. 4 § lämnar de uppgifter som behövs för att bestämma intäktsramen. Om uppgifterna inte har kommit in inom två månader från det att tillsynsmyndigheten skickade ett meddelande till naturgasföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift på 100 000 kronor. Efterskänkande av förseningsavgifter 7 §    En förseningsavgift enligt 2 och 3 §§ ska efterskänkas helt, om 1. överträdelsen är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som naturgasföretaget inte har kunnat råda över, eller 2. det annars är uppenbart oskäligt att ta ut den. 8 §    En förseningsavgift enligt 6 § ska efterskänkas helt, om 1. överträdelsen är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som naturgasföretaget inte har kunnat råda över, eller 2. det annars är oskäligt att ta ut den. En förseningsavgift enligt 6 § ska dessutom efterskänkas helt eller delvis, om överträdelsen är liten med hänsyn till de uppgifter som tillsynsmyndigheten behöver för att bestämma intäktsramen eller till förseningens längd. 9 §    Om det är motiverat med hänsyn till det som har förekommit i ärendet, ska frågan om att efterskänka en förseningsavgift tas upp även om något yrkande om detta inte har gjorts. Indrivning 10 §    Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, ska avgiften lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. 11 §    Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning enligt 10 § inte behöver ske för mindre belopp när det gäller förseningsavgift enligt detta kapitel. Verkställighet 12 §    Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har fått laga kraft. Återbetalning 13 §    Om ett naturgasföretag har rätt att få tillbaka en betald förseningsavgift på grund av en domstols beslut, ska ränta betalas på den återbetalade förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek ska 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas. 12 kap. Straff 1 §    Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot 2 kap. 1, 2 eller 3 §, eller 2. bryter mot villkor som har meddelats med stöd av 2 kap. 9 § andra stycket. Om gärningen är ringa utgör den inte brott. 2 §    Ansvar enligt denna lag ska inte dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. 3 §    Den som har överträtt ett vitesföreläggande ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet. 13 kap. Överklagande och handläggning i domstol Överklagande 1 §    Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 3 kap. 6 e §, 4 kap. 6 c §, 6 kap. 8, 10–12, 15, 16 och 18–20 §§, 7 kap. 5 b §, 10 kap. 3 och 4 §§ och 11 kap. 2, 3 och 6–8 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 2 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om överklagande till regeringen av andra beslut enligt denna lag än de som anges i 1 § eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Domstolarnas sammansättning i vissa mål 3 §    Vid prövningen av mål som avser överprövning av beslut enligt 6 kap. 8, 10, 11, 12, 15, 16, 18, 19 eller 20 § ska förvaltningsrätten bestå av två lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Detta gäller dock inte om något annat följer av 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Om en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. 4 §    Vid prövningen av mål som avser överprövning av beslut enligt 6 kap. 8, 10, 11, 12, 15, 16, 18, 19 eller 20 § ska kammarrätten bestå av tre lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. Kammarrätten är domför utan ekonomiska experter i fall som anges i 12 § fjärde stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och vid prövning av mål som är av enkel beskaffenhet. I övrigt gäller, även i mål som avses i första stycket, 12 § sjunde–tionde styckena lagen om allmänna förvaltningsdomstolar i fråga om kammarrättens sammansättning. Vid behandlingen av frågor om prövningstillstånd och frågor som behandlas samtidigt med dessa ska dock även en ekonomisk expert ingå i rätten, om inte målet är av enkel beskaffenhet. 5 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 3 och 4 §§. Om det, medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål, inträffar en omständighet som medför att förordnandet ska upphöra att gälla, ska förordnandet ändå anses fortsätta att gälla i det pågående målet. Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. 2. För en intäktsram som har bestämts före ikraftträdandet gäller 6 kap. 10–12 §§ i den äldre lydelsen i stället för 6 kap. 5 §. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för en sådan omprövning enligt 6 kap. 14–16 §§ i den äldre lydelsen som har inletts före ikraftträdandet. 4. De nya bestämmelserna i 13 kap. 3–5 §§ tillämpas inte i mål som har inletts hos en allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Härigenom föreskrivs att 11, 12 och 17 §§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 § En kammarrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är presidenten eller en lagman. Bestämmelser om särskild sammansättning av kammarrätten vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om särskild sammansättning vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. Bestämmelser om särskild sammansättning av kammarrätten vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om särskild sammansättning vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. 12 § En kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra lagfarna ledamöter får inte ingå i rätten. När det är särskilt föreskrivet att nämndemän ska ingå i rätten är en kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Fler än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får inte ingå i rätten. Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. En kammarrätt är domför utan nämndemän 1. vid prövning av överklagande av beslut som inte innebär att målet avgörs, 2. vid förordnande om saken i avvaktan på målets avgörande och vid annan åtgärd som endast avser målets beredande, och 3. vid beslut genom vilket domstolen skiljer sig från målet utan att detta har prövats i sak. Om ett mål som avses i andra stycket handläggs gemensamt med ett annat mål, får nämndemän delta vid handläggningen även av det senare målet. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om domförhet vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om domförhet vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. Vid behandling av frågor om prövningstillstånd är kammarrätten domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet. Detsamma gäller vid behandling av andra frågor i mål där prövningstillstånd krävs för prövning av ett överklagande, om frågorna behandlas före eller i samband med frågan om prövningstillstånd. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 34 a § tredje stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) får meddelas av en lagfaren ledamot, om frågan är enkel. Vid behandling av en fråga om avvisning av ett överklagande på grund av att det har kommit in för sent är kammarrätten domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet. Vid beslut om avskrivning av ett mål efter en återkallelse är kammarrätten domför med en lagfaren ledamot. Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål får utföras av en lagfaren ledamot i kammarrätten eller, om åtgärderna inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna ledamöter, av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän förvaltningsdomstol, en allmän domstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta. 17 § En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, om inte annat följer av 17 b eller 18 §. Om en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän. Om det finns skäl för det med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats gäller första stycket andra meningen i fråga om domförhet. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns, förutom i 18 §, i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns, förutom i 18 §, i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Härigenom föreskrivs att 11, 12 och 17 §§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ska ha följande lydelse. Lydelse enligt lagförslag 2.3 Föreslagen lydelse 11 § En kammarrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är presidenten eller en lagman. Bestämmelser om särskild sammansättning av kammarrätten vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om särskild sammansättning vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. Bestämmelser om särskild sammansättning av kammarrätten vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), ellagen (1997:857), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om särskild sammansättning vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. 12 § En kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra lagfarna ledamöter får inte ingå i rätten. När det är särskilt föreskrivet att nämndemän ska ingå i rätten är en kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Fler än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får inte ingå i rätten. Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. En kammarrätt är domför utan nämndemän 1. vid prövning av överklagande av beslut som inte innebär att målet avgörs, 2. vid förordnande om saken i avvaktan på målets avgörande och vid annan åtgärd som endast avser målets beredande, och 3. vid beslut genom vilket domstolen skiljer sig från målet utan att detta har prövats i sak. Om ett mål som avses i andra stycket handläggs gemensamt med ett annat mål, får nämndemän delta vid handläggningen även av det senare målet. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om domförhet vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), ellagen (1997:857), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om domförhet vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. Vid behandling av frågor om prövningstillstånd är kammarrätten domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet. Detsamma gäller vid behandling av andra frågor i mål där prövningstillstånd krävs för prövning av ett överklagande, om frågorna behandlas före eller i samband med frågan om prövningstillstånd. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 34 a § tredje stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) får meddelas av en lagfaren ledamot, om frågan är enkel. Vid behandling av en fråga om avvisning av ett överklagande på grund av att det har kommit in för sent är kammarrätten domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet. Vid beslut om avskrivning av ett mål efter en återkallelse är kammarrätten domför med en lagfaren ledamot. Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål får utföras av en lagfaren ledamot i kammarrätten eller, om åtgärderna inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna ledamöter, av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän förvaltningsdomstol, en allmän domstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta. 17 § En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, om inte annat följer av 17 b eller 18 §. Om en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän. Om det finns skäl för det med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats gäller första stycket andra meningen i fråga om domförhet. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns, förutom i 18 §, i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns, förutom i 18 §, i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), ellagen (1997:857), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027. Förslag till lag om ändring i lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet dels att 2, 3–6, 8 och 12 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 9 a §, och närmast före 9 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § I denna lag avses med redovisningsenhet den nätverksamhet som omfattas av en viss intäktsram. I denna lag avses med 1. redovisningsenhet: den nätverksamhet som omfattas av en viss intäktsram, och 2. kapitalbas: det kapital som krävs för att bedriva en nätverksamhet. Övriga ord och uttryck som används i lagen har samma innebörd som i ellagen (1997:857). 3 § Nätmyndigheten ska efter ansökan av nätkoncessionshavaren besluta om ett särskilt investeringsutrymme för en redovisningsenhet och tillsynsperiod, om 1. intäktsramen för tillsynsperioden 2016–2019 har ökats med tillämpning av 5 kap. 20 § ellagen (1997:857) i dess lydelse före den 1 januari 2019 eller nätkoncessionshavaren fått uppbära ett sådant belopp som avses i 5 kap. 29 § ellagen under tillsynsperioden 2016–2019 enligt ett beslut av nätmyndigheten, och 1. intäktsramen för tillsynsperioden 2016–2019 har ökats med tillämpning av 5 kap. 20 § ellagen (1997:857) i dess lydelse före den 1 januari 2019 eller nätkoncessionshavaren med tillämpning av 5 kap. 29 § ellagen i dess lydelse före den 1 januari 2027 fått uppbära ett sådant belopp som avses i den paragrafen under tillsynsperioden 2016–2019, och 2. nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden 2016–2019 har varit mindre än intäktsramen med tillägg av det belopp som nätmyndigheten kan ha beslutat enligt 5 kap. 29 § ellagen. 2. nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden 2016–2019 har varit mindre än intäktsramen med tillägg av det belopp som nätmyndigheten kan ha beslutat enligt 5 kap. 29 § ellagen i dess lydelse före den 1 januari 2027. 4 § En ansökan om särskilt investeringsutrymme ska ges in till nätmyndigheten före utgången av den tillsynsperiod som ansökan avser. Om det hos nätmyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol pågår en prövning i fråga om tillämpningen av 5 kap. 29 § ellagen (1997:857) när det gäller ett underskott i förhållande till intäktsramen för tillsynsperioden 2016–2019 får en ansökan, som gäller särskilt investeringsutrymme för tillsynsperioden 2020–2023, inte prövas i sak innan ärendet eller målet har avgjorts och avgörandet har fått laga kraft. Om det hos nätmyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol pågår en prövning i fråga om tillämpningen av 5 kap. 29 § ellagen (1997:857) i dess lydelse före den 1 januari 2027 när det gäller ett underskott i förhållande till intäktsramen för tillsynsperioden 2016–2019 får en ansökan, som gäller särskilt investeringsutrymme för tillsynsperioden 2020–2023, inte prövas i sak innan ärendet eller målet har avgjorts och avgörandet har fått laga kraft. 5 § Det särskilda investeringsutrymmet för tillsynsperioden 2020–2023 ska motsvara intäktsramen för tillsynsperioden 2016–2019, i förekommande fall med tillägg av det belopp som nätkoncessionshavaren fått uppbära under tillsynsperioden 2016–2019 enligt ett beslut enligt 5 kap. 29 § ellagen (1997:857), med avdrag för Det särskilda investeringsutrymmet för tillsynsperioden 2020–2023 ska motsvara intäktsramen för tillsynsperioden 2016–2019, i förekommande fall med tillägg av det belopp som nätkoncessionshavaren fått uppbära under tillsynsperioden 2016–2019 enligt ett beslut enligt 5 kap. 29 § ellagen (1997:857) i dess lydelse före den 1 januari 2027, med avdrag för 1. nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden 2016–2019, inbegripet belopp som inte ska anses vara intäkter från nätverksamheten enligt 5 kap. 29 § andra stycket ellagen, och 1. nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden 2016–2019, inbegripet belopp som inte ska anses vara intäkter från nätverksamheten enligt 5 kap. 29 § andra stycket ellagen i dess lydelse före den 1 januari 2027, och 2. belopp som nätkoncessionshavaren under tillsynsperioden 2020–2023 får uppbära från nätverksamheten enligt ett beslut enligt 5 kap. 29 § ellagen. 2. belopp som nätkoncessionshavaren under tillsynsperioden 2020–2023 får uppbära från nätverksamheten enligt ett beslut enligt 5 kap. 29 § ellagen i dess lydelse före den 1 januari 2027. Det särskilda investeringsutrymmet för tillsynsperioden 2024–2027 ska motsvara det särskilda investeringsutrymmet för tillsynsperioden 2020–2023 med avdrag för investeringsbelopp som har ökat intäktsramen för den tillsynsperioden enligt 6 §. 6 § Om en nätkoncessionshavare har ett särskilt investeringsutrymme för en redovisningsenhet, ska nätmyndigheten vid omprövning enligt 5 kap. 22 § ellagen (1997:857) öka intäktsramen med ett särskilt belopp (investeringsbelopp) för tillsynsperioden efter ansökan av nätkoncessionshavaren. Om en nätkoncessionshavare har ett särskilt investeringsutrymme för en redovisningsenhet, ska nätmyndigheten vid omprövning enligt 5 kap. 17 § ellagen (1997:857) öka intäktsramen med ett särskilt belopp (investeringsbelopp) för tillsynsperioden efter ansökan av nätkoncessionshavaren. Ökningen får inte överstiga vare sig 1. det särskilda investeringsutrymmet för den tillsynsperiod som omprövningen avser, eller 2. nätkoncessionshavarens investeringar i redovisningsenheten under tillsynsperioden. 8 § En nätkoncessionshavares samlade investeringsbelopp ska beräknas så att beloppen motsvarar 65 procent av nätkoncessionshavarens investeringar under en tillsynsperiod i samtliga redovisningsenheter med särskilt investeringsutrymme, sedan avdrag gjorts från investeringarna med belopp som motsvarar 1. fyra procent av redovisningsenheternas samlade kapitalbas, och 2. anslutningsavgifter enligt 4 kap. 10 § ellagen (1997:857). 2. anslutningsavgifter enligt 4 kap. 1 a § ellagen (1997:857). Om en nätkoncessionshavare har fler än en redovisningsenhet med särskilt investeringsutrymme, ska investeringsbeloppen fördelas mellan redovisningsenheterna på det sätt som nätkoncessionshavaren anger, i den utsträckning en sådan fördelning är förenlig med 6 § andra stycket. Hur kapitalbasen ska beräknas 9 a § Kapitalbasen ska beräknas med utgångspunkt i de tillgångar som nätkoncessionshavaren använder för att bedriva nätverksamheten och med hänsyn till investeringar och avskrivningar under tillsynsperioden. En tillgång som inte behövs för att bedriva verksamheten ska anses ingå i kapitalbasen, om det skulle vara oskäligt mot nätkoncessionshavaren att bortse från tillgången. 12 § När nätmyndigheten beslutar om ett särskilt investeringsutrymme för tillsynsperioden 2024–2027 för en redovisningsenhet som berörs av ett beslut enligt 5 kap. 34 eller 36 § ellagen (1997:857) i fråga om fördelning av intäktsramen för tillsynsperioden 2020–2023 ska det särskilda investeringsutrymmet enligt 5 § andra stycket fördelas på samma sätt som intäktsramen. När nätmyndigheten beslutar om ett särskilt investeringsutrymme för tillsynsperioden 2024–2027 för en redovisningsenhet som berörs av ett beslut enligt 5 kap. 34 eller 36 § ellagen (1997:857) i dess lydelse före den 1 januari 2027 i fråga om fördelning av intäktsramen för tillsynsperioden 2020–2023 ska det särskilda investeringsutrymmet enligt 5 § andra stycket fördelas på samma sätt som intäktsramen. Någon fördelning ska inte göras, om den del av kapitalbasen som överlåtits eller är hänförlig till gränsändringen har liten betydelse för intäktsramens storlek. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027. Ärendet och dess beredning EU-domstolen meddelade den 2 september 2021 dom i målet Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland, mål C-718/18, EU:C:2021:662. Domen benämns i det följande som Tysklandsdomen. Domen avser tolkningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG och direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG när det gäller bl.a. den nationella tillsynsmyndighetens exklusiva befogenhet och oberoende. I domen konstaterade EU-domstolen att Tysklands genomförande av direktiven var bristfälligt. Direktiv 2009/72/EG har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (elmarknadsdirektivet), som återges i bilaga 1. Direktiv 2009/73/EG har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1788 av den 13 juni 2024 om gemensamma regler för de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas, om ändring av direktiv (EU) 2023/1791 och om upphävande av direktiv 2009/73/EG (gasmarknadsdirektivet), som återges i bilaga 2. Den 17 mars 2022 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över hur det svenska regelverket förhåller sig till Tysklandsdomen och att se över bestämmelserna om överklagande av tillsynsmyndighetens beslut på området (dir. 2022:20). Utredningen tog namnet Utredningen om översyn av regleringen på el- och naturgasområdena. I oktober 2023 lämnade utredaren över betänkandet Ett förändrat regelverk för framtidens el- och gasnät (SOU 2023:64) till regeringen. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 4. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissyttrandena finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Klimat- och näringslivsdepartementet (KN2023/04245). Lagrådet Regeringen beslutade den 7 augusti 2025 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Regeringen följer Lagrådets förslag, som behandlas i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen görs även vissa språkliga och redaktionella ändringar. Tysklandsdomen I Tysklandsdomen tolkade EU-domstolen ett antal bestämmelser om den nationella tillsynsmyndighetens uppdrag och befogenheter i direktiv 2009/72/EG och direktiv 2009/73/EG. Direktiven har ersatts av ett nytt elmarknadsdirektiv respektive gasmarknadsdirektiv. I sak har dock inga huvudsakliga ändringar gjorts när det gäller de frågor som omfattas av domstolens prövning. Bakgrunden till prövningen var en fördragsbrottstalan mot Tyskland om genomförandet av de aktuella direktiven. En anmärkning avsåg ett påstått åsidosättande av den nationella tillsynsmyndighetens exklusiva befogenhet enligt direktiven. EU-domstolen uttalade i den delen bl.a. att kravet att den nationella tillsynsmyndigheten ska ha befogenhet att fastställa eller godkänna åtminstone metoderna för att beräkna eller fastställa villkoren för anslutning och tillträde till nationella nät, inklusive tillämpliga tariffer, samt för tillhandahållande av balanstjänster innebär att de befogenheterna direkt ska förbehållas den myndigheten. Den hittillsvarande regleringen i Sverige Elområdet I 4, 5 och 8 kap. ellagen (1997:857) regleras villkoren i avtal om anslutning till elnätet, överföring av el och åtagande av balansansvar. Regeringen har pekat ut Energimarknadsinspektionen som nätmyndighet enligt ellagen, vilket innebär att den utövar tillsyn över att den nyss nämnda regleringen följs (12 kap. 1 § andra stycket ellagen). I 4 kap. ellagen regleras villkoren i enskilda avtal om anslutning till elnätet och överföring av el. I kapitlet uppställs krav på såväl avgifterna som övriga villkor i sådana avtal. Regleringen av avgifterna skiljer delvis på olika typer av elnät och om det är fråga om förbrukning eller produktion av el. Energimarknadsinspektionen har meddelat föreskrifter om hur avgifterna för överföring av el ska utformas. Energimarknadsinspektionen prövar metoderna som ska användas för att utforma andra villkor än avgifter i avtal om anslutning till elnätet eller överföring av el innan de träder i kraft (4 kap. 46 §). Förhandsprövningen utgör ett komplement till den tillsyn i efterhand som myndigheten utövar. Till skillnad från förhandsprövningen omfattar tillsynen i efterhand också avgifter för anslutning och överföring. Energimarknadsinspektionens förhandsprövning av avgifterna för anslutning och överföring sker i stället enligt 5 kap. ellagen genom beslut om intäktsramar för nätverksamhet. I Energimarknadsinspektionens beslut om intäktsramar prövas nätföretagens samlade intäkter för sådana verksamheter, vilket skiljer sig från kraven i 4 kap. ellagen som gäller i förhållande till enskilda avtal. Vid införandet av intäktsramarna angavs att myndighetens förhandsprövning av avgifter skulle avse nätföretagens samlade intäkter bl.a. eftersom en förhandsprövning av de enskilda avgifterna för olika kundgrupper skulle bli mycket omfattande. I förordningen (2018:1520) om intäktsram för elnätsverksamhet finns föreskrifter i anslutning till 5 kap. ellagen. Där regleras vilka tillgångar som ska ingå i kapitalbasen (6 §), hur en tillgång som ingår i ett nätföretags kapitalbas ska värderas (7–9 §§), vilket index som kapitalbasen ska beräknas utifrån (10 §), hur dokumentation av anläggningstillgångar ska ske (11 §), hur avskrivning på en anläggningstillgång ska beräknas (13 och 14 §§), hur avkastningen på kapitalbasen ska beräknas (17–26 §§) och hur intäktsramen ska beräknas om nätföretaget har vissa anläggningstillgångar som finansierats genom statligt stöd (33–34 §§). I bilaga 1 och 2 till förordningen fastställs även hur livslängder för anläggningstillgångar ska beräknas och en formel för hur kalkylräntan ska beräknas. Utöver det har Energimarknadsinspektionen meddelat föreskrifter om vilka uppgifter nätföretagen ska lämna för att myndigheten ska kunna fastställa en intäktsram. Föreskrifterna avser också hur beräkningen av intäktsramen ska gå till och hur incitamenten i 5 kap. ellagen för kvalitet i nätverksamheten och ett effektivt utnyttjande av elnätet ska kunna medföra en ökning eller minskning av avkastningen på kapitalbasen. I 8 kap. ellagen regleras villkoren i avtal om balansansvar. Energimarknadsinspektionen prövar metoderna som ska användas för att utforma avtalen innan de träder i kraft (8 kap. 18 §). Myndighetens förhandsprövning kompletteras av tillsyn i efterhand över avtalen. Utöver att Energimarknadsinspektionen utövar tillsyn över att den ovan nämnda regleringen följs är myndigheten tillsynsmyndighet enligt EU:s elmarknadsförordning, dvs. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el (12 kap. 1 § tredje stycket ellagen). EU:s elmarknadsförordning innehåller direkt tillämpliga krav på avgifterna för anslutning till elnätet och överföring av el. Naturgasområdet I 3, 4, 6 och 7 kap. naturgaslagen regleras villkoren i avtal om anslutning till en naturgasledning, överföring av naturgas, lagring av naturgas, tillträde till en förgasningsanläggning och åtagande av balansansvar. Regeringen har pekat ut Energimarknadsinspektionen som tillsynsmyndighet enligt naturgaslagen, vilket innebär att den utövar tillsyn över att regleringen följs (10 kap. 1 § 1 naturgaslagen). I 3 och 6 kap. naturgaslagen regleras villkoren i avtal om anslutning av en naturgasledning och om överföring av naturgas. Krav ställs på såväl avgifterna som de övriga villkoren i sådana avtal. Energimarknadsinspektionen prövar metoderna för att utforma villkoren, inklusive avgifterna, i avtal om anslutning till en naturgasledning eller en annan anläggning innan de träder i kraft (6 kap. 1 b §). Myndighetens förhandsprövning av metoderna för att utforma villkor i avtal om överföring överensstämmer med den motsvarande prövning som görs enligt ellagen på så sätt att endast metoderna för att utforma andra villkor än avgifter omfattas (6 kap. 5 §). I 4 och 6 kap. naturgaslagen regleras villkoren i avtal om lagring och om tillträde till en förgasningsanläggning. Krav ställs på såväl avgifterna som de övriga villkoren i sådana avtal. Energimarknadsinspektionen prövar metoderna för att utforma andra villkor än avgifter i avtal om lagring eller om tillträde till en förgasningsanläggning innan de träder i kraft (6 kap. 5 §). I 6 kap. naturgaslagen finns vidare en reglering om intäktsramar, som avser naturgasföretagens samlade intäkter var för sig för transmission av naturgas, distribution av naturgas, lagring i en lagringsanläggning och drift av en förgasningsanläggning. Till skillnad från det som gäller på elområdet omfattar intäktsramen inte ett naturgasföretags intäkter för anslutning till en naturgasledning eller en annan anläggning. I den utsträckning som tillgångar som ingår i verksamheten genererar sådana intäkter ska därför ett avdrag som motsvarar de intäkterna göras från intäktsramen (6 kap. 10 § andra stycket). Till följd av detta omfattar Energimarknadsinspektionens förhandsprövning av metoderna för att utforma villkoren i avtal om anslutning även avgifterna för anslutning. I förordningen (2014:35) om intäktsram på naturgasområdet finns föreskrifter i anslutning till 6 kap. naturgaslagen. I förordningen regleras vilka tillgångar som ska ingå i kapitalbasen (6 §), hur en tillgång som ingår i ett gasnätsföretags kapitalbas ska värderas (7–9 §§), hur avskrivningar på kapitalbasen ska beräknas (10 §) samt hur dokumentation av anläggningstillgångar ska ske (12 §). Utöver det har Energimarknadsinspektionen meddelat föreskrifter. Föreskrifterna avser beräkningen av skäliga kostnader och en rimlig avkastning. I 7 kap. naturgaslagen regleras villkoren i avtal om balansansvar. Energimarknadsinspektionen prövar villkoren i sådana avtal innan de träder i kraft (7 kap. 5 §). Den förhandsprövning Energimarknadsinspektionen utför enligt 6 och 7 kap. utgör ett komplement till den tillsyn i efterhand som Energimarknadsinspektionen utövar, som omfattar såväl avgifter som övriga villkor i naturgasföretagens avtal. Energimarknadsinspektionen ska också utöva tillsyn över att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 följs (10 kap. 1 § 2). Den EU-förordningen har nyligen ersatts av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1789 av den 13 juni 2024 om de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas, om ändring av förordningarna (EU) nr 1227/2011, (EU) 2017/1938, (EU) 2019/942 och (EU) 2022/869 samt beslut (EU) 2017/684, och om upphävande av förordning (EG) nr 715/2009 (EU:s gasmarknadsförordning). EU:s gasmarknadsförordning innehåller direkt tillämpliga krav på naturgasföretagens avgifter. Intäktsregleringen för elnätsverksamhet Intäktsramens storlek Regeringens förslag Intäktsramen ska inte vara större än vad nätföretaget behöver för nätverksamheten. Bedömningen av om nätverksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet ska få medföra en ökning eller minskning av intäktsramen. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår att det preciseras att intäktsramen inte ska vara större än vad nätföretaget behöver för driften av nätverksamheten och för att göra nödvändiga investeringar för att säkerställa nätets funktion. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Ett antal remissinstanser, däribland Energiföretagen Sverige, E.ON Energidistribution AB, Ellevio AB, Nordion Energi AB, Nässjö Affärsverk Elnät AB, Jämtkraft Elnät AB, Vattenfall AB och Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget när det gäller grunden för intäktsramens storlek. Kammarrätten i Jönköping anser att den hittillsvarande regleringen inte strider mot EU-rätten. Post- och telestyrelsen anför att det kan påverka investeringsviljan om avkastning på kapitalbasen utelämnas ur lagtexten och Energimarknadsinspektionen sedan inte inkluderar sådan ersättning i sina föreskrifter. Skälen för regeringens förslag Befogenheter som förbehålls den nationella tillsynsmyndigheten Enligt elmarknadsdirektivet ska den nationella tillsynsmyndigheten fastställa eller godkänna överförings- eller distributionstariffer eller metoder för beräkning av dem (artikel 59.1 a). Myndigheten ska ha den särskilda befogenheten att på förhand fastställa eller godkänna åtminstone nationella metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för anslutning och tillträde till de nationella näten, inklusive överförings- och distributionstariffer eller deras beräkningsmetoder (artikel 59.7 a). Myndigheten ska utöva sina befogenheter oberoende av offentliga organ eller politiska organ (artikel 57.4 a och 57.5 a). Energimarknadsinspektionen förhandsprövar inte de enskilda avgifterna för anslutning och överföring. I stället bestämmer myndigheten på förhand en intäktsram för en nätverksamhet. Intäktsramen avser de maximala samlade intäkterna under en tillsynsperiod. Det krävs en reglering i lag för att Energimarknadsinspektionen ska kunna utöva sina exklusiva befogenheter som nationell tillsynsmyndighet enligt elmarknadsdirektivet. En allt för detaljerad reglering i lag eller förordning kan emellertid inkräkta på befogenheterna i fråga. Grunden för intäktsramens storlek Enligt den hittillsvarande regleringen ska intäktsramen inte vara större än vad som behövs för att täcka kostnader för driften av en nätverksamhet som har likartade objektiva förutsättningar och bedrivs på ett ändamålsenligt och effektivt sätt, täcka avskrivningar, och ge en sådan avkastning på kapitalbasen (det kapital som krävs för att bedriva verksamheten) som behövs för att i konkurrens med alternativa placeringar med motsvarande risk få tillgång till kapital för investeringar (5 kap. 1 § ellagen). I elmarknadsdirektivet finns det materiella krav som gäller för nätavgifterna eller metoderna för beräkningen av dem. Avgifterna eller metoderna ska utformas så att nödvändiga investeringar i näten kan göras på ett sätt som gör det möjligt att säkerställa nätens funktion (artikel 59.7 a). Nätavgifterna ska vara proportionerliga (artikel 60.1). I skälen till direktivet anges att tillsynsmyndigheten bör säkerställa att avgifterna för överföring är icke-diskriminerande och avspeglar kostnaderna och samtidigt ta hänsyn till de långsiktiga marginalkostnader för näten som går att undvika med hjälp av distribuerad produktion och åtgärder för styrning av efterfrågan (skäl 81). Ett antal remissinstanser, bl.a. Energiföretagen Sverige, Nordion Energi AB och ett flertal andra nätföretag samt Sveriges advokatsamfund, anser att den nuvarande regleringen när det gäller grunderna för intäktsramens storlek inte står i strid med elmarknadsdirektivets krav i fråga om tillsynsmyndighetens oberoende. Energiföretagen Sverige, Nordion Energi AB med flera påpekar att en rätt till rimlig avkastning, som utgör en del av den nuvarande regleringen, har ansetts förenlig med EU-rätten på andra områden. E.ON Energidistribution AB påpekar särskilt att elmarknadsdirektivet uppställer ett krav på att distributionsnätsföretag ska kunna bedriva sin verksamhet på affärsmässiga villkor, inbegripet en möjlighet att göra en rimlig vinst, vilket kräver ett genomförande i svensk rätt. Sveriges advokatsamfund anser att den hittillsvarande regleringen är av övergripande karaktär, att den återspeglar de mål och syften som framgår av elmarknadsdirektivet och att den därför utgör ett korrekt genomförande av direktivet. Sammanfattningsvis anser dessa remissinstanser att det inte är nödvändigt att ändra den aktuella regleringen och motsätter sig en ändring. Kammarrätten i Jönköping anger att regleringen om vilken avkastning intäktsramen ska täcka inte synes behöva ändras men ifrågasätter inte en ordning där Energimarknadsinspektionen ges möjlighet att meddela detaljerade föreskrifter på området. Regeringen gör följande överväganden. I fråga om grunden för intäktsramens storlek är regleringen i ellagen mer preciserad än vad som krävs för att genomföra elmarknadsdirektivet när det gäller utformningen av överförings- och distributionsavgifter eller deras beräkningsmetoder. Det anges exempelvis inte i direktivet att kostnadstäckningen ska baseras på en nätverksamhet med likartade objektiva förutsättningar som bedrivs på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. För att underlätta en anpassning till EU-rätten, bl.a. i ljuset av Tysklandsdomen, är det lämpligt att föreskrifter med detaljerade kriterier för intäktsramens storlek finns på en lägre normnivå än lag. Det bör alltså inte i ellagen anges särskilt att Energimarknadsinspektionen ska ta hänsyn till exempelvis att nätföretagen ska kunna få en avkastning av en viss omfattning. Av detta följer inte att riksdagen eller regeringen är förhindrad att bedriva en nationell energipolitik, när det gäller t.ex. försörjningstrygghet. Det bör vara möjligt för regeringen att meddela övergripande föreskrifter med i huvudsak samma innehåll som hittillsvarande 5 kap. 1 § ellagen. Överväganden och förslag i fråga om normgivningskompetensen finns i avsnitt 6.2. Grunden för intäktsramens storlek enligt ellagen bör mot denna bakgrund vara att ramen inte ska vara större än vad nätföretaget behöver för nätverksamheten. Det blir då tydligt att det är nätföretagets behov inom ramen för verksamheten som avses, vilka följer av de skyldigheter företaget har att uppfylla. Skyldigheterna inkluderar att göra nödvändiga investeringar i sitt nät för att säkerställa en säker, tillförlitlig och effektiv elöverföring inom sitt område (3 kap. 1 §). Som en följd måste, för att avgöra vad ett nätföretag behöver för sin nätverksamhet, beaktas kostnader för bl.a. investeringar som är nödvändiga för att uppfylla funktionskraven. Några remissinstanser, bl.a. Jämtkraft Elnät AB, pekar på att det har betydelse för vilka investeringar nätföretagen gör att det finns detaljerade föreskrifter om intäktsramarna. Post- och telestyrelsen anför att det kan påverka investeringsviljan om avkastning på kapitalbasen utelämnas ur lagtexten. Vattenfall AB anser att det är en styrka att den nuvarande paragrafen om intäktsramens storlek hänvisar till vedertagna ekonomiska uttryck och att den styrkan omintetgörs om förslaget genomförs. Som framgår av avsnitt 6.2 bör dock regeringen eller Energimarknadsinspektionen i vissa avseenden kunna meddela föreskrifter om intäktsramarna. Genom sådana föreskrifter får nätföretagen tydliga förutsättningar för sina investeringar. Ett effektivt utnyttjande av elnätet Enligt den hittillsvarande regleringen ska Energimarknadsinspektionen ta hänsyn till i vilken utsträckning nätverksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet när intäktsramen bestäms (5 kap. 11 § ellagen). Bestämmelserna har tillkommit med anledning av krav i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG. För att fortsatt uppfylla de krav på energieffektivitet som finns i det direktivet bör regleringen i huvudsak finnas kvar i ellagen. Bedömningen när det gäller ett effektivt utnyttjande av elnätet bör kunna påverka intäktsramen på samma sätt som bedömningen av i vilken utsträckning flexibilitetstjänster används och förbättrar effektiviteten i nätverksamheten (se hittillsvarande 5 kap. 12 a §). Bedömningen bör alltså få medföra en ökning eller minskning av intäktsramen. Föreskrifter om intäktsramen på en lägre normnivå än lag Regeringens förslag Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad som avses med att intäktsramen inte ska vara större än vad nätföretaget behöver för nätverksamheten och hur kostnaderna för verksamheten ska beräknas när intäktsramen bestäms. Regeringens bedömning Regeringen bör i en förordning ange övergripande krav på vad intäktsramen ska täcka när det gäller kostnader för den löpande driften och kapitalkostnader. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka kostnader för driften av en nätverksamhet som ska täckas av en intäktsram och hur dessa ska beräknas vid bestämmandet av en intäktsram samt vad som avses med att nätföretag ska kunna göra nödvändiga investeringar för att säkerställa nätets funktion. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Flera remissinstanser, däribland Energiföretagen Sverige, Vattenfall AB, Nordion Energi AB, Falbygdens Energi Elnät AB, Öresundskraft AB, Lokalkraft Sverige, Svenska elkraftentreprenörer och Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget. Affärsverket svenska kraftnät påpekar att eftersom Energimarknadsinspektionens utövande av dess befogenheter kan påverka affärsverkets möjligheter att utföra sina uppgifter bör krav på samverkan ställas på inspektionen. Skälen för regeringens förslag och bedömning Föreskrifter eller beslut i enskilda fall Genom beslut om intäktsramar utövar Energimarknadsinspektionen sin befogenhet när det gäller nätföretagens avgifter. Vid myndighetens handläggning i de enskilda fallen ska den tillämpa gällande rätt, vilket inkluderar direkt tillämplig EU-rätt och relevanta svenska föreskrifter. Ett sätt för Energimarknadsinspektionen att utöva befogenheten är att enbart med stöd av EU-rätten och ellagen fatta beslut i det enskilda fallet. Mer detaljerade metoder för att bestämma intäktsramen slås då fast i det beslutet. Ett annat sätt som befogenheten kan utövas på är att myndigheten ges möjlighet att meddela vissa föreskrifter om metoder för beräkningen av intäktsramarna och att den sedan tillämpar de föreskrifterna när beslut fattas i det enskilda fallet. I det senare fallet blir Energimarknadsinspektionens och domstolarnas handlingsutrymme mindre när de ska fatta beslut i det enskilda fallet. Om myndighetsföreskrifter Av Tysklandsdomen följer att det finns gränser för möjligheten att i lag eller förordning fastställa metoder för att bestämma intäktsramar. Om de konkreta metoderna för att beräkna intäktsramarna helt eller delvis ska kunna finnas i annan författning än lag eller förordning, behöver regeringen ha möjlighet att bemyndiga Energimarknadsinspektionen att meddela föreskrifter om detta. Myndighetsföreskrifter är precis som lagar och förordningar rättsligt bindande för enskilda, domstolar och förvaltning, inklusive den myndighet som har utfärdat dem. För att Energimarknadsinspektionen ska kunna meddela föreskrifter krävs ett bemyndigande från riksdagen via regeringen. Till skillnad från beslut i enskilda fall får beslut om meddelande av föreskrifter som huvudregel inte överklagas, jfr 30 myndighetsförordningen (2007:515). Innan en myndighet beslutar om föreskrifter, ska den i normalfallet ge offentliga och privata organ som på ett betydande sätt berörs möjlighet att yttra sig över förslaget med tillhörande konsekvensutredning, se 12 § förordningen (2024:183) om konsekvensutredningar. Utöver att de berörda aktörerna kan lämna synpunkter i samband med remissförfarandet och annan kommunikation med myndigheten kan de i regel överklaga de beslut i enskilda fall som har fattats i enlighet med föreskrifterna. Klaganden har då möjlighet att göra gällande att föreskrifterna strider mot överordnad rätt, inklusive EU-rätt. Den som ifrågasätter om reglerna är förenliga med EU-rätten kan också framställa klagomål till kommissionen som, om den skulle instämma, kan väcka en talan mot Sverige. Om förvaltningsbeslut i enskilda fall En annan väg för Energimarknadsinspektionen att fylla ut regleringen om nätavgifterna i EU-rätten och nationella föreskrifter är att myndigheten gör detta i förvaltningsbeslut i enskilda fall. Sådana beslut är överklagbara av den som beslutet angår om beslutet har gått någon emot och beslutet kan antas påverka dennes situation på ett inte obetydligt sätt. Ett sådant tillvägagångssätt kan ge myndigheten en större flexibilitet när den tillämpar gällande rätt. Att utarbeta föreskrifter är dessutom en tidskrävande och administrativt omständlig procedur. Ett normgivningsbemyndigande om grunden för att bestämma intäktsramar bör införas Att välja ett lämpligt tillvägagångssätt för Energimarknadsinspektionen att utöva sina EU-rättsliga befogenheter när det gäller nätavgifterna är centralt för att få till stånd en ändamålsenlig framtida reglering. Samtliga moment av det utövandet behöver inte ske på det ena eller andra sättet. Det finns skäl att överväga valet av tillvägagångssätt för varje moment. Det kan vara lämpligt att fastställa vissa moment i föreskrifter för att ge stabilitet och förutsebarhet, medan övriga delar kan tas upp direkt i ett beslut i ett enskilt fall och där anpassas till situationen i det enskilda fallet. Oavsett hur Energimarknadsinspektionen utövar sin befogenhet är det viktigt att nätföretagen och andra berörda får en möjlighet till inflytande tidigt i processen. Då ökar möjligheterna att få acceptans för myndighetens ställningstaganden. Enligt utredningen sticker Sverige ut i jämförelse med de flesta andra EU-medlemsstater som ett land där myndighetens förhandsprövning av avgifter för överföring av el och naturgas ofta överklagas. Utredningen anger också att det även i en svensk kontext är ovanligt att myndighetsbeslut överklagas i samma omfattning som besluten om fastställande av intäktsramar. Med detta i åtanke anser regeringen att det är av vikt att beräkningsmetoderna för intäktsramarna tas fram på ett transparent sätt i samråd med marknadens aktörer. En fördel med att fastställa beräkningsmetoder i myndighetsföreskrifter är att de berörda aktörerna vet vad de har att rätta sig efter och att föreskrifterna kan justeras i takt med att Energimarknadsinspektionen uppfattar ett sådant behov. Myndighetsföreskrifter bör medföra en högre grad av stabilitet och förutsebarhet i regleringen av beräkningsmetoderna än om beslut om dem fattas i enskilda fall. En annan fördel är att myndighetens handläggning av de enskilda ärendena om intäktsramar påskyndas och risken för utdragna domstolsprocesser är mindre jämfört med om beräkningsmetoder i föreskrifter saknas. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att Energimarknadsinspektionen bör kunna få ett visst utrymme för att meddela föreskrifter när detaljregleringen om intäktsramar utgår på lag- och förordningsnivå. Precis som i dag bör normgivningsbemyndigandet i ellagen förhålla sig till det som anges i lagen om grunden för intäktsramens storlek (jfr hittillsvarande 5 kap. 1 och 6–8 §§). Regeringen bör dessutom i en förordning införa en allmänt hållen reglering i fråga om grunden för intäktsramen, motsvarande den som i dag anges i ellagen, dvs. övergripande krav på vad intäktsramen ska täcka när det gäller kostnader för den löpande driften och kapitalkostnader. Det nya bemyndigandet bör alltså omfatta att meddela föreskrifter om vad som avses med att intäktsramen inte ska vara större än vad nätföretaget behöver för nätverksamheten och hur kostnaderna för verksamheten ska beräknas när intäktsramen bestäms. Eftersom regeringen föreslår att grunden för intäktsramens storlek utformas på ett delvis annat sätt än i betänkandet skiljer sig också bemyndigandet från utredningens förslag. Vid framtagandet av myndighetsföreskrifter utför myndigheten en konsekvensutredning och remitterar denna och föreskriftsförslaget. Aktörer som på ett betydande sätt berörs av förslaget får då möjlighet att lämna synpunkter på det. Som framgår av avsnitt 6.3 avser regeringen att föreskriva att Energimarknadsinspektionen även ska ta fram preliminära metoder för beräkning av intäktsramar, som berörda aktörer kan komma med synpunkter på innan myndigheten fattar beslut i enskilda fall. På detta sätt skapas en förutsebarhet och transparens i föreskrifts- och beslutsprocesserna. Som Affärsverket svenska kraftnät påpekar är marknadsaktörernas möjlighet att komma med synpunkter inom ramen för Energimarknadsinspektionens utövande av dess befogenheter av stor vikt, eftersom olika ställningstaganden kan påverka aktörernas möjligheter att utföra sina uppgifter. Energimarknadsinspektionen bör kunna meddela föreskrifter Ett flertal remissinstanser, däribland Energiföretagen, Vattenfall AB, Nordion Energi AB, Falbygdens Energi Elnät AB, Öresundskraft AB, Lokalkraft Sverige, Svenska elkraftentreprenörer och Sveriges advokatsamfund anser att det är olämpligt att Energimarknadsinspektionen både tar fram föreskrifter enligt de nya bemyndigandena och sedan tillämpar dessa, särskilt eftersom föreskrifterna avser enskildas ekonomiska intressen och är av betungande karaktär. Det finns i 8 kap. 10 § regeringsformen inte någon särskild begränsning av regeringens möjlighet att delegera vidare normgivningskompetens till en förvaltningsmyndighet (prop. 1973:90 s. 320). Regeringen avser inte att på förordningsnivå behålla eller införa sådana bestämmelser av betydelse för intäktsramens utformning som är av verkställande snarare än övergripande eller energipolitisk karaktär. Mot bakgrund av kraven i elmarknadsdirektivet bör det ligga på Energimarknadsinspektionen att reglera sådana frågor. För att ge regleringen mer stabilitet och förutsebarhet bör befogenheten åtminstone i delar kunna utövas genom myndighetsföreskrifter. Regeringen bör under parlamentariskt ansvar avgöra vilken normgivningsrätt som Energimarknadsinspektionen bör få (jfr prop. 1975:8 s. 45). Det saknas skäl att i ellagen ange ytterligare villkor för när regeringen får bemyndiga myndigheten att meddela föreskrifter på området. Med beaktande av det ovanstående kan regeringen inte se att det finns något hinder mot att Energimarknadsinspektionen meddelar såväl föreskrifter som beslut där dessa tillämpas. Energimarknadsinspektionen är expertmyndighet på området och samarbetar med motsvarande myndigheter i andra medlemsstater. Detta ger goda förutsättningar för en så enhetlig tolkning och tillämpning av det EU-rättsliga regelverket som möjligt. Om det skulle vara så att föreskrifterna inte är förenliga med det EU-rättsliga regelverket, är det föreskrifterna som får stå tillbaka. Av Tysklandsdomen framgår att de nationella tillsynsmyndigheterna är underkastade principer och regler som har fastställts genom ett detaljerat regelverk på unionsnivå. Detta begränsar deras utrymme för skönsmässig bedömning och hindrar dem från att göra politiska val. Det finns även en bestämmelse om lagprövning i 12 kap. 10 § regeringsformen, som skulle kunna bli aktuell i detta sammanhang. En prövning av om Energimarknadsinspektionens föreskrifter är förenliga med EU-rätten kan ske i samband med överprövningen av det förvaltningsrättsliga beslutet. Vid en sådan prövning har den nationella domstolen möjlighet, och i vissa fall en skyldighet, att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Energimarknadsinspektionen leds av en myndighetschef. Vid myndigheten finns också ett insynsråd bestående av åtta ledamöter som bl.a. kan ge råd till myndighetsledningen. En synpunkt som vissa remissinstanser, däribland Energiföretagen Sverige, Göteborg Energi Elnät AB, Tekniska verken Linköping Nät AB och Jämtkraft Elnät AB, för fram är att den utökade befogenheten för myndigheten att bl.a. meddela föreskrifter bör föregås av att dess organisation delas upp i en normskapande och en tillämpande del, som är åtskilda från varandra. De föreslår också att en styrelse eller fullmäktige införs för ledningen av myndigheten. Regeringen delar uppfattningen att det medför utmaningar för Energimarknadsinspektionen om den nya föreskriftsrätten blir förhållandevis omfattande. Regeringen bedömer dock att det inte finns behov av att ändra myndighetens organisation. Det bör även i framtiden vara myndighetsledningen, som bäst känner verksamheten, som beslutar hur dess arbete ska organiseras för att uppfylla krav på bl.a. rättssäkerhet och uppfyllande av EU-rätten. Preliminära metoder för att bestämma intäktsramen Regeringens bedömning Energimarknadsinspektionen bör offentliggöra preliminära metoder som ska ligga till grund för beräkningen av intäktsramen innan nätföretagen lämnar de uppgifter som behövs för att bestämma ramen. Utredningens förslag Förlaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens bedömning. Tillsynsmyndigheten ska enligt utredningens lagförslag publicera preliminära metoder för att bestämma intäktsramar. Senast när beslutet om intäktsram meddelas ska myndigheten redogöra för de synpunkter som har inkommit på de preliminära metoderna. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Vissa remissinstanser, däribland E.ON Energidistribution AB, Nordion Energi AB och Jämtkraft Elnät AB, anser att metoderna ska publiceras tidigare än vad som föreslås. Vattenfall AB påpekar att det är viktigt att Energimarknadsinspektionen har tillräckligt med tid för att beakta de synpunkter som inkommer på metoderna. Skälen för regeringens bedömning Den gällande regleringen om bestämmandet av intäktsramen anger att nätföretagen ska lämna de uppgifter till Energimarknadsinspektionen som myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen. Myndigheten ska sedan besluta om en intäktsram, senast två månader innan tillsynsperioden börjar. Det finns skäl att stärka kundernas ställning på elmarknaden på så sätt att de ges möjlighet att komma med synpunkter på de metoder för att bestämma intäktsramen som Energimarknadsinspektionen avser att använda i besluten om intäktsram. Utredningen anger att det finns skäl att i ellagen tydliggöra att en förväntan på att sådant samråd med kunderna ska ske. Regeringen instämmer i att det finns skäl att i föreskrifter ange närmare på vilket sätt kunderna ska komma till tals. Sådana föreskrifter kan meddelas av regeringen i form av en förordning (8 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen). En fördel med att införa detta i förordning är att det blir enklare att vid behov justera regleringen. Att reglering av det aktuella slaget läggs i förordning underlättar också ofta överblicken över författningsregleringen på området i fråga. Vid framtagandet av förordningsregleringen kommer de synpunkter i sak på utredningens förslag som har inkommit från bl.a. E.ON Energidistribution AB, Nordion Energi AB, Jämtkraft Elnät AB och Vattenfall AB att beaktas. Särskilt investeringsutrymme och möjligheten att uppbära belopp som motsvarar tidigare underskott Regeringens bedömning Regleringen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet bör inte upphävas. Ett underskott bör inte få rullas över till den tillsynsperiod som följer på den närmast följande tillsynsperioden. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer inte överens med regeringens bedömning. Utredningen föreslår att lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet upphävs. Utredningen föreslår också ett underskott ska få rullas över till den tillsynsperiod som följer på den närmast följande tillsynsperioden, om nätföretaget ansöker om det och Energimarknadsinspektionen bedömer att det finns särskilda skäl. Remissinstanserna Ett flertal remissinstanser, däribland Energimarknadsinspektionen, Statens Energimyndighet, Konkurrensverket och Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, tillstyrker förslaget att upphäva lagen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet eller har inga invändningar mot det. Ett antal remissinstanser, däribland Energiföretagen Sverige, Ellevio AB och Sveriges advokatsamfund, avstyrker förslaget att upphäva lagen. Affärsverket svenska kraftnät påpekar att ett upphävande av lagen kan orsaka ökad osäkerhet om förutsättningarna för den långsiktiga planeringen av nätverksamheter och att den lagens framtid bör utredas vidare. Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget när det gäller att ett underskott ska kunna rullas över till den tillsynsperiod som följer på den närmast följande tillsynsperioden eller har inga invändningar mot det. Några remissinstanser, däribland Sveriges Kommuner och Regioner, Energiföretagen Sverige och E.ON Energidistribution AB anser att en sådan överrullning inte bör villkoras av att det finns särskilda skäl. Skälen för regeringens bedömning Innebörden av det särskilda investeringsutrymmet för elnätsverksamhet I korthet gäller följande enligt lagen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet. Lagen omfattar nätkoncessionshavare som under tillsynsperioden 2012–2015 hade lägre intäkter från en nätverksamhet som omfattades av en viss intäktsram än vad ramen medgav. Lagen möjliggör för en sådan nätkoncessionshavare att under vissa förutsättningar få ett beslut om ett särskilt investeringsutrymme, motsvarande ett sådant underskott, för tillsynsperioderna 2020–2023 och 2024–2027. En nätkoncessionshavare som har ett sådant beslut för tillsynsperioden 2020–2023 eller 2024–2027 kan efter tillsynsperiodens utgång ansöka om omprövning av intäktsramen för tillsynsperioden. Energimarknadsinspektionen ska vid en sådan omprövning öka intäktsramen med ett investeringsbelopp. En nätkoncessionshavares samlade investeringsbelopp ska beräknas så att beloppen motsvarar en viss andel av nätkoncessionshavarens investeringar under en tillsynsperiod i samtliga redovisningsenheter med särskilt investeringsutrymme, sedan avdrag gjorts bl.a. för att det särskilda investeringsutrymmet inte ska finansiera grundinvesteringar i näten för att upprätthålla dess standard. Ökningen av intäktsramen för en redovisningsenhet får inte överstiga nätkoncessionshavarens investeringar i den nätverksamheten under den tillsynsperiod som ramen avser. Lagen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet möjliggör alltså för ett nätföretag att använda ett outnyttjat underskott, jämfört med en intäktsram för tillsynsperioden 2012–2015, för vissa investeringar under tillsynsperioderna 2020–2023 och 2024–2027. Genom att intäktsramen för tillsynsperioden 2024–2027 på så vis kan öka, skulle ett underskott i förhållande till den intäktsramen kunna uppstå som kan rullas över enligt regleringen i ellagen till den därpå följande tillsynsperioden 2028–2031. Syftet med regleringen är att ge de berörda nätföretagen särskilda drivkrafter att förstärka och utveckla sina nät, genom att underlätta finansieringen av investeringarna och att de dessutom måste göras under en begränsad tid. Att nätföretagen fick två tillsynsperioder på sig ansågs innebära att det fanns incitament till större och mer komplicerade projekt, som tar tid att förbereda och genomföra, och att risken för onödiga eller onödigt dyra investeringar i elnätet skulle minska. Särskild vikt lades vid att utforma regleringen så att inte grundinvesteringar i näten som ändå hade behövt vidtas skulle berättiga till större intäktsramar. Är regleringen förenlig med Tysklandsdomen? Utredningen föreslår att lagen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet upphävs och att ellagen ändras så att underskott kan ”rullas över” till de två följande tillsynsperioderna, dock till den senare tillsynsperioden bara om det finns särskilda skäl för det. Som skäl för förslaget anges i betänkandet att det inte är förenligt med slutsatserna i Tysklandsdomen att i lag eller förordning ange på vilket sätt ett underskott ska användas när det förs över till en senare tillsynsperiod. Genom Energimarknadsinspektionens beslut om intäktsramar bestämmer myndigheten hur stora intäkter från en nätverksamhet ett nätföretag får ta ut under en tillsynsperiod. Vilken möjlighet ett nätföretag ska ha att utnyttja ett eventuellt underskott jämfört med en intäktsram under kommande tillsynsperioder är, som bl.a. Energiföretagen Sverige och Sveriges advokatsamfund anför, en delvis separat fråga. Detsamma gäller exempelvis frågan om en tillsynsperiods längd. Sett över flera tillsynsperioder avser inte bestämmelserna om tillsynsperiodens längd och om möjligheterna att använda ett underskott under senare tillsynsperioder intäktsramens storlek, utan när under en given tidsperiod intäkterna får tas ut. Frågan om under hur många tillsynsperioder ett underskott ska få utnyttjas har inte ett givet svar utan har diskuterats sedan regleringen av intäktsramar tillkom. Enligt den nuvarande regleringen i ellagen kan ett underskott rullas över till den närmast följande tillsynsperioden. Lagen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet kompletterar detta genom att möjliggöra att ett underskott från en tillsynsperiod som inte är den närmast föregående under vissa förutsättningar kan ge rätt att ta ut ökade intäkter i en nätverksamhet. Det finns alltså ett funktionellt samband mellan överrullning av ett underskott enligt ellagen och ökning av en intäktsram enligt lagen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet. Regeringen bedömer att möjligheten till överrullning av ett underskott till den närmast följande tillsynsperioden inte inskränker Energimarknadsinspektionens exklusiva befogenhet att besluta om nätavgifter eller deras beräkningsmetoder, inte heller om den möjligheten i vissa fall skulle utsträckas till de två följande tillsynsperioderna som utredningen föreslår. Att underskottet uppstod under tillsynsperioden 2012–2015 bör inte leda till en annan slutsats, eftersom möjligheten även i det fallet kan härledas till en ursprunglig intäktsram vars storlek har bestämts enligt ellagen. Energimarknadsinspektionen påpekar i det sammanhanget att den typen av reglering bestämmer hur myndigheten ska hantera ett tidigare underskott, vilket kan få konsekvenser för avgifterna i en nätverksamhet, något som inkräktar på myndighetens exklusiva befogenheter. Myndigheten behöver dock stöd i lag för att besluta om intäktsramar. Regleringen av avvikelser från intäktsramen bör ses som en del av ramverket för myndighetens utövande av den befogenheten, vilken inte som sådan påverkar dess oberoende. Möjligheten att använda ett outnyttjat underskott enligt lagen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet syftar dock särskilt till att stimulera vissa investeringar i näten. En ökning av en intäktsram enligt den lagen är kopplad till gjorda investeringar i verksamheten. Som utredningen påpekar skiljer sig detta från regleringen av överrullning av ett underskott enligt ellagen, som inte har som syfte att främja investeringar. Statens energimyndighet anser att det bör vara Energimarknadsinspektionen som vid bedömningar som gäller ”överrullning” av underskott ska väga nätföretagens behov och deras möjlighet att ta lån för att finansiera investeringar mot risken att de avstår investeringar i en tid då investeringarna behöver öka för att klara omställningen. En av utgångspunkterna i elmarknadsdirektivet är att nödvändiga investeringar i näten ska kunna göras för att upprätthålla dess funktion. Den aktuella lagen möjliggör för myndigheten att besluta om just detta. Denna skillnad jämfört med regleringen om avvikelser från intäktsramen i ellagen medför inte att det inkräktas på myndighetens oberoende. Det rör sig dessutom om en tillfällig reglering, som har sin bakgrund i en regulatorisk osäkerhet som fanns vid tiden efter införandet av intäktsramarna, enligt vilken Energimarknadsinspektionen är prövande myndighet och vars övergripande syfte är att ge särskilda incitament för investeringar – inklusive proaktiva sådana – i elnäten. Energipolitikens inriktning Den uppdelning av beslutanderätten på energiområdet mellan medlemsstaterna och EU som fastslås i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt innebär att unionens åtgärder inte ska påverka en medlemsstats rätt att bestämma villkoren för bl.a. energiförsörjningens allmänna struktur (artikel 194.2). I skälen till elmarknadsdirektivet anges mot den bakgrunden att direktivet inte fråntar medlemsstaterna möjligheten att fastställa en egen nationell energipolitik, vilket kan innefatta att bestämma den politiska ram inom vilken tillsynsmyndigheterna ska verka, t.ex. när det gäller försörjningstrygghet (skäl 87). Som konstateras i bl.a. propositionen om energipolitikens långsiktiga inriktning (prop. 2023/24:105) är en fortsatt utbyggnad av elnäten nödvändig för att säkerställa en trygg energiförsörjning när större delar av samhället elektrifieras (se t.ex. s. 18 och 19). Detta förutsätter en hög takt i investeringarna i de svenska elnäten, vilket den aktuella lagen syftar till att möjliggöra. Överkompenseras nätföretagen? Ekonomihögskolan vid Lunds universitet anser att lagen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet medför att nätföretagen överkompenseras. Regeringen gör i den frågan inte någon annan bedömning än den som redovisas i lagens förarbeten (se prop. 2020/21:94). Genom att erbjuda särskilda incitament för investeringar i näten blir det möjligt för nätföretagen att göra sådana investeringar i en än högre takt än vad som annars hade varit fallet. Möjligheten att använda ett underskott bör inte utökas Av det ovan sagda följer att lagen om särskilt investeringsutrymme för nätverksamhet inte bör upphävas. Betänkandet innehåller andra förslag med anknytning till avvikelser från en intäktsram, som skulle göra det möjligt för nätföretagen att under vissa omständigheter använda ett outnyttjat underskott under ytterligare en tillsynsperiod. Utredningen och vissa remissinstanser, bl.a. Energiföretagen Sverige och E.ON Energidistribution AB, anser att det finns en risk för att nätföretagen inte hinner uppbära en del av de intäkter som ryms inom intäktsramen, eftersom beslut om intäktsramar ofta kommer sent, och ramen ibland inte fastställs slutligt förrän efter det att den aktuella tillsynsperioden har avslutats. Sveriges Kommuner och Regioner påtalar att nätföretagen i flera fall inte har kunnat nyttja sina intäktsramar under tidigare tillsynsperioder på grund av svårigheter att optimera verksamheten i förhållande till beviljade intäktsramar som en följd av juridiska osäkerheter, kostnads- eller investeringsutfall som avviker från prognoser, fluktuerande marknadsförutsättningar, varierande väderförhållanden eller oförutsedda incitamentsutfall. Regeringen bedömer emellertid att det bör vara tillräckligt för nätföretagens möjlighet att planera sin verksamhet att ”överrullning” av ett underskott enligt ellagen kan ske till den närmast följande tillsynsperioden. Utredningens förslag förutsätter dessutom att det sker en prövning av om det finns särskilda skäl för ”överrullning” till en tredje tillsynsperiod. Det är därför tveksamt om förslaget skulle underlätta för företagen att planera verksamheten. Förslaget bör därför inte genomföras. Intäktsramen vid överlåtelse av nätkoncession och vid ändring av koncessionsgränser Regeringens förslag Vid överlåtelse av nätkoncession och vid ändring av koncessionsgränser ska fördelningen av intäktsramen eller de berörda intäktsramarna baseras på värdet av den anläggning som överlåts respektive som är hänförlig till gränsdragningen. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag Enligt den hittillsvarande regleringen ska vid överlåtelse av en nätkoncession, för vilken en intäktsram gäller som är gemensam med en annan nätkoncession, intäktsramen enligt huvudregeln fördelas proportionerligt i förhållande till hur stor del av kapitalbasen som överlåtits (5 kap. 33 § ellagen). Vidare ska Energimarknadsinspektionen, om den ändrar gränserna för en nätkoncession för område, enligt huvudregeln besluta om den fördelning av berörda intäktsramar som är proportionerlig i förhållande till hur stor del av kapitalbasen som är hänförlig till gränsdragningen (5 kap. 36 § ellagen). Som en följd av förslagen i avsnitt 6.1 utgår ordet kapitalbas ur ellagen (se också avsnitt 6.6). Den nu aktuella regleringen behöver därför ändras. Det bör i stället anges att bedömningen ska baseras på värdet av den anläggning som överlåts respektive som är hänförlig till gränsdragningen. Genom en sådan formulering ska beräkningen även fortsatt göras med utgångspunkt i de tillgångar som nätkoncessionshavaren använder för att bedriva nätverksamheten (jfr 5 kap. 7 § ellagen). Reglering som bör utgå på lagnivå Regeringens förslag Regleringen i ellagen ska utgå när det gäller beräkning av kapitalkostnader, hänsyn till kvaliteten i nätverksamheten, och ett transmissionsnätsföretags kostnader och intäkter med anledning av avtal om finansiering av förstärkning av elnätet. Utredningens förslag Förslaget från utredningen överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det. Energiföretagen Sverige och Vattenfall AB avstyrker förslaget när det gäller hänsyn till kvaliteten i nätverksamheten. Skälen för regeringens förslag I avsnitt 6.1 föreslås en ny reglering i fråga om grunden för intäktsramens storlek. Förslaget medför att bestämmelsen om hur kapitalbasen ska beräknas (5 kap. 7 § ellagen) behöver utgå. Enligt den gällande regleringen ska Energimarknadsinspektionen vidare ta hänsyn till kvaliteten i nätverksamheten när intäktsramen bestäms (5 kap. 9 § ellagen). Att den nationella tillsynsmyndigheten ska ta sådana hänsyn framgår inte direkt av elmarknadsdirektivet. Det bör vara upp till Energimarknadsinspektionen att avgöra på vilket sätt kvaliteten ska beaktas vid myndighetens förhandsprövning. Regeringen instämmer alltså inte med Energiföretagen Sverige och Vattenfall AB om att regleringen kan kvarstå. Den bör därför utgå tillsammans med det anknytande normgivningsbemyndigandet (5 kap. 10 § ellagen). I avsnitt 7.1 föreslår regeringen att den hittillsvarande regleringen av s.k. förtida delning när staten enligt ett avtal med ett nätföretag har finansierat åtgärder som är nödvändiga för att öka elnätets kapacitet för att underlätta anslutningen av anläggningar för produktion av förnybar el (4 kap. 10 § andra stycket ellagen) ska utgå. Som en konsekvens av det förslaget bör även den reglering i 5 kap. ellagen som anknyter till sådan förtida delning utgå (5 kap. 19 och 30 §§). Regleringen om nätnyttoersättning inkräktar inte på Energimarknadsinspektionens oberoende Regeringens bedömning Möjligheten att få ersättning vid inmatning av el strider inte mot elmarknadsdirektivet och bör finnas kvar. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer inte överens med regeringens bedömning. Utredningen föreslår att regleringen om nätnyttoersättning ska upphävas. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser, däribland Statens energimyndighet, tillstyrker förslaget eller har inga synpunkter på det. Ett antal remissinstanser, däribland Affärsverket svenska kraftnät, Sveriges Kommuner och Regioner, Lantbrukarnas Riksförbund och Energiföretagen Sverige, avstyrker förslaget. Energimarknadsinspektionen bedömer att begränsningen i lag av vilka nyttor för ett nätföretag som ska beaktas kan hindra kostnadsriktigheten och att den begränsningen bör upphävas om nätnyttoersättningen behålls. Myndigheten föreslår att det införs ett normgivningsbemyndigande om vilka nyttor som ska ersättas. Svensk Solenergi anser att regleringen bör ses över så att incitament skapas för att förlägga elproduktion till de ställen i elnäten där behoven är som störst. Riksförbundet Bostadsrätterna Sverige anger att saken bör utredas vidare, eftersom ett upphävande av regleringen riskerar att medföra minskade incitament för fastighetsägare att installera solceller och kan göra befintliga installationer mindre lönsamma eller till och med olönsamma. Lokalkraft Sverige anser att utfallet av regleringen om nätnyttoersättningen inte är ändamålsenligt och att den kostnad för nätnyttoersättningen som uppstår för nätföretagen inte bör beaktas vid fastställande av intäktsramar. Skälen för regeringens bedömning Enligt den nuvarande regleringen har den som har en elproduktionsanläggning rätt till ersättning av det nätföretag till vars ledningsnät anläggningen är ansluten (3 kap. 43 § första stycket ellagen). Ersättningen ska motsvara värdet av den minskning av energiförluster som inmatning av el från anläggningen medför i nätföretagets ledningsnät, och värdet av den reduktion av nätföretagets avgifter för att ha sitt ledningsnät anslutet till ett annat nätföretags ledningsnät som blir möjlig genom att anläggningen är ansluten till ledningsnätet (3 kap. 43 § andra stycket ellagen). Energimarknadsinspektionen ska ta upp tvister om rätten till ersättning (3 kap. 44 § ellagen). Enligt utredningen och vissa remissinstanser är det inte klart om regleringen alls aktualiserar Energimarknadsinspektionens befogenheter när det gäller nätavgifterna, eftersom det rör sig om en ersättning som betalas ut till producenter och inte en avgift som tas ut av kunder. Utredningen bedömer dock att det finns skäl att anta att regleringen inkräktar på Energimarknadsinspektionens oberoende vid utövande av dess befogenheter, bl.a. med hänsyn till att myndigheten använder energiförluster som delkomponent vid beräkningen av avgifter för överföring, både vad gäller konsumtion och produktion av el. Även Statens energimyndighet gör den bedömningen. Slutsatserna i Tysklandsdomen bör dock inte dras så långt att en nationell reglering om ersättning till elproducenter för viss nätnytta de tillhandahåller anses påverka tillsynsmyndighetens befogenhet att besluta om nätavgifter enligt kriterierna i EU-rätten. Som bl.a. Affärsverket svenska kraftnät, Sveriges Kommuner och Regioner, Lantbrukarnas Riksförbund, Riksförbundet Bostadsrätterna Sverige och Energiföretagen Sverige anger fyller regleringen en viktig funktion genom att tillhandahålla incitament för produktion av el där den gör nytta för energisystemet. Om ersättningen inte hade utgått, skulle nätföretagen ändå få betala för inköp med anledning av energiförluster och för en högre avgift till överliggande nät. Åtgärder nätföretagen vidtar för att minska kostnader i verksamheten, till exempel optimering av nätdriften, kan minska värdet av nätnyttan som ska ersättas. Regleringen bör alltså finnas kvar. Det finns inte förutsättningar att behandla de förslag som förts fram av Energimarknadsinspektionen, Svensk Solenergi och Lokalkraft Sverige inom ramen för detta lagstiftningsärende. Villkoren för anslutning till elnätet och överföring av el Villkoren för anslutning till elnätet Regeringens förslag Regleringen i ellagen ska utgå när det gäller den närmare utformningen av avgiften för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät, befrielse från anslutningsavgiften för mikroproduktion av el, och nätföretagets skyldighet att offentliggöra principer för kostnadsfördelning. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om utformningen av avgifter för anslutning. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår att avgiften ska utformas så att nätföretagets nödvändiga kostnader för anslutningen täcks på ett sätt som gör det möjligt att säkerställa nätets funktion. Utredningen föreslår vidare att skälighetskravet i bestämmelsen om anslutningsskyldighet ska utgå. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Energimarknadsinspektionen bedömer att utredningens föreslag om utformningen av anslutningsavgiften kan innebära en inskränkning i förhållande till elmarknadsdirektivet, eftersom direktivet avser även andra villkor än avgifter. Myndigheten påpekar också att det överensstämmer bättre med utredningens förslag till ändringar i naturgaslagen om normgivningsbemyndigandet avser samtliga villkor för anslutning, det vill säga inte enbart avgifterna. Vattenfall AB avstyrker förslaget om ett normgivningsbemyndigande. Energiföretagen Sverige avstyrker förslaget om att skälighetskravet i bestämmelsen om anslutningsskyldighet ska utgå. Även Energimarknadsinspektionen har invändningar mot det förslaget men anser att skälighetskravet kan utgå om det på annat sätt säkerställs att myndigheten kan pröva samtliga villkor för en anslutning. Statens energimyndighet påpekar att förslaget om att upphäva befrielsen från anslutningsavgifter för mikroproduktion av el riskerar att försämra de ekonomiska förutsättningarna för de anläggningar som i dag nyttjar undantaget och att påverka de framtida investeringsförutsättningarna för mindre producenter. Även Riksförbundet Bostadsrätterna Sverige ser en sådan risk. Statens energimyndighet anför vidare att det finns en risk att befintliga anläggningar nyttjas mindre effektivt om de måste betala en avgift för att mata ut el på nätet. Skälen för regeringens förslag De detaljerade bestämmelserna i ellagen om anslutningsavgifternas utformning bör upphävas Enligt den hittillsvarande regleringen i ellagen ska avgifter och övriga villkor för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät vara objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga (4 kap. 1 §). Avgiften för anslutning ska utformas så att nätkoncessionshavarens skäliga kostnader för anslutningen täcks (4 kap. 10 § första stycket första meningen). Utredningen har föreslagit att bestämmelsen om kostnadstäckning ändras för att på ett bättre sätt motsvara ordalydelsen i artikel 59.7 a i elmarknadsdirektivet. Artikeln reglerar tillsynsmyndighetens ansvar för att förhandspröva metoder för att beräkna eller fastställa anslutningsvillkor, inklusive anslutningsavgifter. Energimarknadsinspektionen utövar det ansvaret genom att bestämma nätföretagens intäktsramar, som omfattar bl.a. företagens intäkter från anslutningsavgifter. De enskilda anslutningsavgifternas utformning förhandsprövas däremot inte av myndigheten (jfr 4 kap. 46 § andra meningen). I avsnitt 6.1 föreslår regeringen att Energimarknadsinspektionen ska utgå från vad nätföretaget behöver för nätverksamheten när myndigheten bestämmer en intäktsram. Det inkluderar behov av investeringar i nätet för att säkerställa dess funktion. Det finns alltså inte något behov av en sådan reglering som utredningen föreslår för att genomföra elmarknadsdirektivet. Inte heller i övrigt finns det skäl att införa ett sådant krav när det gäller utformningen av anslutningsavgifter. När det gäller Energimarknadsinspektionens synpunkt att andra villkor än avgifter omfattas av det aktuella kravet i direktivet ser inte regeringen att det i praktiken finns ett behov av att särskilt ange att sådana villkor ska säkerställa att nödvändiga investeringar i näten kan göras. Enligt den hittillsvarande regleringen gäller vidare att det ska tas särskild hänsyn till anslutningspunktens geografiska läge och den avtalade effekten i anslutningspunkten när anslutningsavgiften utformas (4 kap. 10 § första stycket andra meningen). Som utredningen konstaterar bestäms på detta sätt parametrar för beräkningen eller fastställandet av anslutningsavgiften. Regleringen i ellagen hindrar alltså Energimarknadsinspektionen från att utöva det ansvar den nationella tillsynsmyndigheten ska ha enligt elmarknadsdirektivet och bör upphävas. Det finns inte heller något behov av ett särskilt krav i lagen att anslutningsavgiften ska utformas så att nätkoncessionshavarens skäliga kostnader för anslutningen täcks. Som utvecklas nedan i detta avsnitt bör det vara upp till Energimarknadsinspektionen att fastställa den närmare betydelsen av kriterierna som uppställs för anslutningsvillkoren. Det finns även en reglering i fråga om hur anslutningsavgiften ska fördelas mellan nätföretag och producenter, så kallad förtida delning, vid anslutning av anläggningar för produktion av förnybar el i det fall då staten har finansierat kapacitetsökande åtgärder för att underlätta anslutning av sådana anläggningar enligt ett avtal med nätföretaget (4 kap. 10 § andra stycket). Det faller inom Energimarknadsinspektionens befogenhet att på förhand fastställa metoderna för att beräkna eller fastställa villkoren för en anslutning till ett elnät. Genom den aktuella regleringen fastställs en sådan metod i lag. Bestämmelserna om förtida delning bör därför upphävas. Avgiftsbefrielse för mikroproduktion En elanvändare kan enligt den hittillsvarande regleringen i ellagen befrias från avgiften för att ansluta en anläggning för mikroproduktion av el (4 kap. 11 §). Detta gäller elanvändare med ett abonnemang för en säkring om högst 63 ampere som ansluter en produktionsanläggning som producerar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt och som ansluts där en anläggning för användning av el redan är ansluten och med en effekt som inte överstiger uttagsabonnemangets effekt. Av Tysklandsdomen följer att incitament för mikroproduktion i form av befrielse från nätavgifter inte kan regleras i lag eller förordning. Regleringen bör därför upphävas. Statens energimyndighet och Riksförbundet Bostadsrätterna Sverige berör risker med att avskaffa avgiftsbefrielsen. I den utsträckning som det finns förutsättningar för sådana incitament för mikroproduktion bör det emellertid vara upp till Energimarknadsinspektionen att besluta om dem. Principer för kostnadsfördelning I dag finns det i ellagen krav på nätföretag att offentliggöra principer för hur kostnaderna för teknisk anpassning ska fördelas vid anslutning till elnätet (4 kap. 12 §). Paragrafen tillkom vid genomförandet av artikel 16.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG, vilket har upphävts och ersatts av ett annat direktiv. Den aktuella artikeln saknar en motsvarighet i det nya direktivet. Energimarknadsinspektionen har möjlighet att bestämma om principer för kostnadsfördelning inom ramen för sina uppgifter som nationella tillsynsmyndighet enligt elmarknadsdirektivet. Det är dessutom tveksamt om paragrafen om offentliggörande genom nätföretagen fyller något praktiskt behov. Den bör mot denna bakgrund upphävas. Det bör införas ett normgivningsbemyndigande när det gäller utformningen av avgifter för anslutning Av Tysklandsdomen följer att Sverige inte i lag eller förordning kan reglera hur avgifterna för anslutning ska utformas på ett sätt som inte framgår av EU-rätten, eftersom tillsynsmyndigheten då fråntas möjligheten att avgöra den frågan. Som framgår ovan innebär det att delar av hittillsvarande 4 kap. ellagen bör upphävas. Det är fördelaktigt om det även i framtiden är möjligt att reglera vissa aspekter av anslutningsavgifternas utformning i föreskrifter, men då genom myndighetsföreskrifter. En sådan möjlighet öppnar för en reglering av utformningen av anslutningsavgifterna som är mer stabil och förutsebar än om myndigheten endast ska tolka de tillämpliga reglerna om anslutningsavgifter i enskilda förvaltningsbeslut. Eftersom regler om utformningen av anslutningsavgifter avser förhållandet mellan enskilda och det allmänna, behöver ett normgivningsbemyndigande finnas i lag. Det är sedan upp till regeringen att avgöra vilken närmare normgivningsrätt som myndigheten bör få. Vattenfall AB anför att det är olämpligt att samma myndighet ska meddela och sedan tillämpa föreskrifterna. Den frågan behandlas i avsnitt 6.2. Energimarknadsinspektionen anför att ett alternativ som bättre överensstämmer med utredningens förslag till ändringar i naturgaslagen är att normgivningsbemyndigandet avser samtliga villkor för anslutning. Det har dock inte framkommit att det finns ett motsvarande behov av stabilitet och förutsebarhet när det gäller andra villkor än avgifter. Energimarknadsinspektionen har dessutom möjlighet att i förvaltningsbeslut i enskilda fall bedöma vilka krav som ska ställas på sådana villkor när den prövar tvister om anslutning till elnätet (4 kap. 13 § ellagen). Normgivningsbemyndigandet bör alltså endast avse utformningen av avgifter för anslutning. Ett motsvarande bemyndigande föreslås i naturgaslagen (se avsnitt 11). Skälighetskravet Utredningen föreslår att skälighetskravet enligt den hittillsvarande regleringen ska utgå. Som skäl anger utredningen att EU-rätten inte uppställer något krav på att villkoren för anslutning och överföring ska vara skäliga och att det inte finns någon anledning att uppställa sådana krav i lagen, eftersom det ändå skulle falla inom Energimarknadsinspektionens befogenheter att besluta vad som utgör skäliga villkor. Energimarknadsinspektionen ska enligt elmarknadsdirektivet ha befogenhet att vid behov begära att ett nätföretag ändrar sina villkor, inklusive sådana avgifter och metoder som myndigheten förhandsprövar, för att säkerställa att de är proportionella och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt, i enlighet med artikel 18 i EU:s elmarknadsförordning (artikel 60.1). Medlemsstaterna ska alltså ställa krav på att villkor för anslutning och överföring är proportionerliga, se också punkt 120 i Tysklandsdomen (artikel 37.10 i direktiv 2009/72/EG motsvaras av artikel 60.1 i elmarknadsdirektivet). Att det i svensk rätt anges att villkoren för anslutning och överföring ska vara skäliga kan inte anses strida mot elmarknadsdirektivet. Den bilden delas av Energiföretagen Sverige. Energimarknadsinspektionen ska inom ramen för myndighetens förhandsprövning och övriga tillsyn tolka den närmare innebörden av skälighetskravet. Sammantaget saknas det skäl att ta bort skälighetskravet. Villkoren för överföring av el Regeringens förslag Regleringen i ellagen ska utgå när det gäller den närmare utformningen av avgiften för lokal distribution, regional distribution eller transmission, avgiften för överföring vid småskalig elproduktion och tvister om en sådan avgift, och avgiftsfrihet för vissa elproducenter när det gäller elmätare, tillhörande utrustning och dess installation. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om utformningen av överföringsavgifter. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår att det hittillsvarande normgivningsbemyndigandet ska kvarstå, så att föreskrifter får meddelas om utformningen av överföringsavgifter för att främja ett effektivt utnyttjande av elnätet eller en effektiv elproduktion och elanvändning. Utredningen föreslår vidare att skälighetskravet i bestämmelsen om överföringsskyldighet ska utgå. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Statens energimyndighet påpekar att förslaget om att upphäva undantag från överföringsavgifter från småskalig produktion av el riskerar att försämra de ekonomiska förutsättningarna för de anläggningar som i dag nyttjar undantaget och att påverka de framtida investeringsförutsättningarna för små producenter. Myndigheten anför vidare att det finns en risk att befintliga och kommande anläggningar nyttjas mindre effektivt om de måste betala en avgift för att mata in el på nätet. Svensk solenergi anser att det är problematiskt att drastiskt ändra förutsättningarna för alla elproducenter som har investerat i en produktionsanläggning som kan leverera en effekt om högst 1 500 kilowatt. Deras legitima förväntningar på investeringen skadas och de behöver i så fall kompenseras. Det måste vidare säkerställas att förnybartdirektivet fortsatt uppfylls när paragrafer likt den om avgiftsreduktion upphävs. Affärsverket svenska kraftnät anser att det hade varit mer i linje med Energimarknadsinspektionens oberoende att upphäva alla bestämmelser om debitering för mätutrustning i stället för endast regleringen i fråga om avgiftsfriheten för vissa elproducenter. Energiföretagen Sverige avstyrker förslaget när det gäller skälighetskravet. Skälen för regeringens förslag Detaljerade bestämmelser om överföringsavgifter I ellagen finns bestämmelser som reglerar hur avgifter för lokal distribution, regional distribution samt transmission ska utformas (4 kap. 28–36 §§). Det ställs krav på hur avgifter får eller inte får utformas med hänsyn till var en anläggning är belägen inom olika typer av nät och på att avgiften ska vara enhetlig inom respektive nät eller spänningsnivå (4 kap. 28–30, 33 och 36 §§). I artikel 18 i EU:s elmarknadsförordning ställs det upp en rad krav på överföringsavgifterna eller metoderna för beräkningen av dem, bl.a. att de inte får vara avståndsrelaterade. Enligt artikel 59.1 och 59.7 a i elmarknadsdirektivet är det Energimarknadsinspektionen som ska ha befogenhet att fastställa sådana avgifter eller metoder. Av Tysklandsdomen följer att det oberoende som Energimarknadsinspektionen har enligt elmarknadsdirektivet inom ramen för de uppdrag och befogenheter som anförtros myndigheten inte kan begränsas genom rättsakter som har antagits av riksdagen eller regeringen. Regeringen bedömer att de aktuella bestämmelserna i 4 kap. ellagen begränsar detta oberoende. Kraven i artikel 18 i EU:s elmarknadsförordning är direkt tillämpliga i medlemsstaterna och de nyss nämnda bestämmelserna bedöms inte heller i övrigt vara nödvändiga för att genomföra någon EU-rättsakt. De bör därför upphävas. Regleringen om att ett nätföretag under vissa förutsättningar kan tillämpa olika avgifter inom ett sådant område som enligt huvudregeln ska ha enhetliga avgifter (4 kap. 31 och 32 §§) bör då också utgå. Ellagen innehåller också vissa detaljerade regler om hur överföringsavgifter ska utformas för ett regionnät (4 kap. 34 och 35 §§). Även sådana regler inkräktar på tillsynsmyndighetens exklusiva befogenheter och bör därför upphävas. Enligt den hittillsvarande regleringen ska avgiften för överföring vara reducerad för produktionsanläggningar som kan leverera en effekt om högst 1 500 kilowatt (4 kap. 37 §). För en del mikroproduktion gäller att någon avgift för inmatningen inte ska betalas alls (4 kap. 38 §). Regeringen bedömer att regleringen inte svarar mot sådana krav i EU-rätten som kan genomföras i lag och att de därför inkräktar på de befogenheter som ska förbehållas Energimarknadsinspektionen. Regleringen bör därför upphävas. Detta innebär även att den anslutande paragrafen om tvister (4 kap. 39 §) bör upphävas. Bedömningen i detta avsnitt har sin grund i att regleringen har införts genom lag. Regleringen kan alltså vara förenlig med EU-rätten i materiellt hänseende. Som Statens energimyndighet och Svensk Solenergi påpekar påverkar upphävandet av regleringen av avgifter för småskalig elproduktion ekonomin för både befintliga och kommande anläggningar. Frågan om den regleringen, och den övriga regleringen som upphävs, bör ersättas och hur det i så fall ska ske bör avgöras av Energimarknadsinspektionen. I dagsläget får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om hur avgifterna för överföring av el ska utformas för att främja ett effektivt utnyttjande av elnätet eller en effektiv elproduktion och elanvändning (4 kap. 27 §). Det normgivningsbemyndigandet bör utvidgas, så att det tydligt framgår att det omfattar också andra aspekter av utformningen av överföringsavgifterna än sådana som avser främjande av ett effektivt utnyttjande av elnätet eller en effektiv elproduktion och elanvändning. Av de skäl som har anförs i avsnitt 7.1 bör Energimarknadsinspektionen få meddela föreskrifter om vissa aspekter av utformningen av överföringsavgifter. Skälighetskravet I ellagen regleras nätkoncessionshavares skyldighet att överföra el för någon annans räkning (4 kap. 16 §). Nätkoncessionshavaren är skyldig att överföra el för någon annans räkning på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor. Av de skäl som anges i avsnitt 7.1 bedömer regeringen att kravet på att villkoren i övrigt ska vara skäliga bör kvarstå. Följdändringar i ellagen Elproducenter ska debiteras kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmatningspunkten hos elproducenten (6 kap. 6 § första meningen). Det gäller dock inte för sådana producenter som omfattas av avgiftsreduktionen för produktionsanläggningar som kan leverera en effekt om högst 1 500 kilowatt (6 kap. 6 § andra meningen). Som en konsekvens av att avgiftsreduktionen upphävs behöver undantaget från kravet på debitering av kostnader upphävas. Regeringen instämmer inte med Affärsverket svenska kraftnäts bedömning att även den övriga regleringen om kostnader för mätning inkräktar på Energimarknadsinspektionens exklusiva kompetens. Den bör därför kvarstå. Förhandsprövningen av avtal om balanstjänster på elområdet Regeringens förslag Vid nätmyndighetens förhandsprövning av de metoder som ska användas för att utforma avtal om balansansvar ska metoderna godkännas, om de kan antas leda till att balanstjänster utförs så effektivt som möjligt, ger lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag, och tillhandahålls på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Affärsverket svenska kraftnät anser att den föreslagna ändringen är obehövlig, eftersom kommande avtal om leverans av balanstjänster kommer att omfattas av de likalydande kraven som ställs på avtal om stödtjänster. Skälen för regeringens förslag Energimarknadsinspektionen ska godkänna de metoder som ska användas för att utforma avtalen om balansansvar, om metoderna kan antas leda till att avtalsvillkoren blir objektiva och icke-diskriminerande (8 kap. 19 § ellagen). Kravet på objektivitet och icke-diskriminering framgår av artikel 59.7 b i elmarknadsdirektivet. Artikeln avser stödtjänster, vilket inkluderar balanstjänster enligt ellagen. Av artikeln framgår också att tillhandahållandet av stödtjänsterna ska utföras så ekonomiskt som möjligt och ge lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag. I den svenska regleringen anges dock inte att Energimarknadsinspektionen ska ta hänsyn till detta i sin prövning. Ett sådant krav finns dock för den förhandsprövning av andra stödtjänster än balanstjänster som ska ske enligt 3 kap. 8 § ellagen. Balanstjänster bör inte vara föremål för andra krav vid förhandsprövningen än övriga stödtjänster. Förhandsprövningen av balansavtal bör därför omfatta krav på att balanstjänsterna ska utföras så effektivt som möjligt och ge lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag. Avtal om balansansvar är undantagna från förhandsprövningen av avtal om stödtjänster (3 kap. 7 och 8 §§ ellagen. Det är alltså, till skillnad från vad Affärsverket svenska kraftnät anför, nödvändigt att ändra lagen. Intäktsregleringen för naturgasverksamheter Intäktsramens storlek Regeringens förslag Intäktsramen ska inte vara större än vad naturgasföretaget behöver för naturgasverksamheten. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår att det preciseras att intäktsramen inte ska vara större än vad naturgasföretaget behöver för driften av verksamheten och för att göra nödvändiga investeringar för att säkerställa verksamhetens funktion. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Sveriges advokatsamfund och Nordion Energi AB avstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag Befogenheter som förbehålls den nationella tillsynsmyndigheten Enligt gasmarknadsdirektivet ska den nationella tillsynsmyndigheten fastställa eller godkänna överföringsavgifterna eller metoder för beräkningen av dem (artikel 78.1 a). Myndigheten ska ha den särskilda befogenheten att på förhand fastställa eller godkänna åtminstone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för anslutning och tillträde till nationella nät för naturgas, inklusive överföringsavgifter, och villkor och tariffer för tillträde till LNG-anläggningar (artikel 78.7 a). Tillsynsmyndigheten ska vidare övervaka och granska villkoren för tillträde till lagring (artikel 78.1 u). I gasmarknadsdirektivet uppställs alltså inget krav på att villkoren för lagring av naturgas ska förhandsprövas på samma sätt som avgifterna för anslutning och tillträde till naturgasnät och för tillträde till förgasningsanläggningar. Om en medlemsstat i likhet med Sverige har valt ett reglerat tillträde till lagring, ska dock tillsynsmyndigheten vidta nödvändiga åtgärder för att ge naturgasföretag och kunder rätt till tillträde till lagring, baserat på offentliggjorda tariffer eller andra villkor (artikel 33.4). Myndigheten ska utöva sina befogenheter oberoende av offentliga organ eller politiska organ (artikel 76.4 a och 76.5 a). Som anges i avsnitt 5.2 förhandsprövar Energimarknadsinspektionen inte de enskilda avgifterna för överföring av naturgas, lagring i en lagringsanläggning och drift av en förgasningsanläggning. I stället bestämmer myndigheten på förhand en intäktsram för varje sådan naturgasverksamhet. Intäktsramen avser de maximala samlade intäkterna under en tillsynsperiod. Intäkter från anslutning av en naturgasanläggning förhandsprövas inte genom detta förfarande. Det krävs en reglering i lag för att Energimarknadsinspektionen ska kunna utöva sina befogenheter som nationell tillsynsmyndighet enligt gasmarknadsdirektivet. En detaljerad reglering i lag eller förordning kan emellertid inkräkta på det oberoende myndigheten enligt direktivet ska ha vid utövandet av de befogenheterna. Grunden för intäktsramens storlek Enligt den hittillsvarande regleringen ska intäktsramen beräknas så att den täcker skäliga kostnader för att bedriva den verksamhet som intäktsramen avser och ger en rimlig avkastning på kapitalbasen, dvs. det kapital som krävs för att bedriva verksamheten (6 kap. 10 § första stycket naturgaslagen). I gasmarknadsdirektivet finns det materiella krav som gäller för avgifterna, eller metoderna för beräkningen av avgifterna, som den nationella tillsynsmyndigheten förhandsprövar. För överföring av naturgas och tillträde till en förgasningsanläggning ska tariffer eller metoder utformas så att nödvändiga investeringar i näten och förgasningsanläggningarna kan göras på ett sätt som gör det möjligt för investeringarna att säkra dess bärkraft på längre sikt (artikel 78.7 a). Ett naturgasföretag som bedriver överföring av naturgas ska ges incitament på kort och lång sikt att öka effektiviteten, främja integrationen av marknaden och säkra leveranser samt stödja forskningsverksamheten på området (artikel 78.9). Avgifterna ska vara proportionerliga (artikel 79.1). I skälen till direktivet anges att tillsynsmyndigheten bör säkerställa att avgifterna för överföring är icke-diskriminerande och avspeglar kostnaderna och samtidigt ta hänsyn till de långsiktiga marginalkostnader för näten som går att undvika med hjälp av åtgärder för styrning av efterfrågan (skäl 119). I avsnitt 6.1 redovisar regeringen överväganden och bemöter remissynpunkter när det gäller motsvarande fråga på elområdet. De övervägandena gör sig gällande även på naturgasområdet. Sveriges advokatsamfund och Nordion Energi AB lämnar i fråga om regleringen på naturgasområdet i huvudsak samma synpunkter som när det gäller elområdet. Synpunkterna bemöts i avsnitt 6.1. När det gäller grunden för intäktsramens storlek bör regleringen ges en liknande utformning som den som föreslås i det avsnittet, dvs. det bör anges att intäktsramen inte ska vara större än vad naturgasföretaget behöver för naturgasverksamheten. Det blir då tydligt att det är naturgasföretagets behov inom ramen för verksamheten som avses, vilka följer av de skyldigheter företaget har att uppfylla. Ett naturgasföretags skyldigheter inkluderar att säkerställa att dess ledningssystem är säkert, tillförlitligt och effektivt och för att det på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av naturgas (3 kap. 1 § naturgaslagen). Ett naturgasföretag svarar också för att dess lagringsanläggning eller förgasningsanläggning är säker, tillförlitlig och effektiv (4 kap. 1 § naturgaslagen). Som en följd måste, för att avgöra vad ett naturgasföretag behöver för sin verksamhet, beaktas kostnader för bl.a. investeringar som är nödvändiga för att uppfylla sådana funktionskrav. Ledet i utredningens förslag att naturgasföretaget ska kunna göra nödvändiga investeringar är därför obehövligt. Regeringen bedömer sammantaget att regleringen om intäktsramens storlek förtydligas genom den föreslagna utformningen. Någon ändring i sak jämfört med utredningens förslag är inte avsedd. Som framgår av avsnitt 9.2 bör regeringen eller Energimarknadsinspektionen i vissa avseenden kunna meddela föreskrifter om intäktsramarna. Föreskrifter om intäktsramen på en lägre normnivå än lag Regeringens förslag Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad som avses med att intäktsramen inte ska vara större än vad naturgasföretaget behöver för naturgasverksamheten och hur det ska beräknas när intäktsramen bestäms. Den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela före-skrifter om undantag från förhandsprövningen i fråga om en naturgasledning eller ett ledningsnät som används för överföring av naturgas uteslutande inom ett geografiskt avgränsat område som används för industriell eller kommersiell verksamhet. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka kostnader för driften av en naturgasverksamhet som ska täckas av en intäktsram och hur dessa ska beräknas vid bestämmandet av en intäktsram samt vad som avses med att naturgasföretag ska kunna göra nödvändiga investeringar för att säkerställa verksamhetens funktion. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Sveriges advokatsamfund och Nordion Energi AB avstyrker förslaget när det gäller föreskrifter om hur intäktsramen ska beräknas. Skälen för regeringens förslag Det föreslagna normgivningsbemyndigandet bör införas av samma skäl som regeringen anför för att införa ett nytt motsvarande bemyndigande i ellagen, se avsnitt 6.2. Precis som i dag kommer därmed normgivningsbemyndigandet i naturgaslagen att förhålla sig till det som anges i lagen om intäktsramens storlek (jfr hittillsvarande 6 kap. 10–12 §§). Synpunkterna i yttrandena från Sveriges advokatsamfund och Nordion Energi AB är desamma på naturgasområdet som på elområdet. De bemöts i det nyss nämnda avsnittet. Av de skäl som anges i avsnitt 6.2 bör regeringen med stöd av bemyndigandena, under parlamentariskt ansvar, kunna delegera viss normgivningsrätt till Energimarknadsinspektionen. Regeringen kan meddela föreskrifter om undantag från de skyldigheter som följer av bestämmelserna om förhandsprövning av villkor och fastställande av intäktsram i fråga om naturgasledningar eller ledningsnät som används för överföring av naturgas uteslutande inom ett geografiskt avgränsat område som används för industriell eller kommersiell verksamhet (6 kap. 22 § naturgaslagen). Även i den delen bör det finnas en möjlighet för regeringen att delegera normgivningskompetensen. Uppgiftsskyldighet vid beslut om intäktsram Regeringens förslag Vid bestämmande av intäktsramen ska det naturgasföretag som berörs av beslutet vara skyldigt att lämna in de uppgifter till tillsynsmyndigheten som myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen. Om ett naturgasföretag inte lämnar uppgifter i enlighet med uppgiftsskyldigheten vid bestämmande av intäktsram, ska tillsynsmyndigheten bestämma en intäktsram som är skälig med hänsyn till uppgifterna i ärendet. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag Enligt den hittillsvarande regleringen i naturgaslagen ska det naturgasföretag som berörs av ett beslut om intäktsram lämna in förslag till intäktsram till tillsynsmyndigheten tillsammans med de uppgifter som krävs för att pröva förslaget (6 kap. 7 § första stycket). På elområdet gäller sedan 2018 att ett nätföretag inte behöver ge in ett förslag till intäktsram. I stället ska företagen ge in de uppgifter som Energimarknadsinspektionen behöver för att bestämma intäktsramen (5 kap. 4 § ellagen). Samtidigt infördes en reglering som innebär att Energimarknadsinspektionen ska bestämma en intäktsram som är skälig med hänsyn till uppgifterna i ärendet, om nätföretaget inte uppfyller uppgiftsskyldigheten (5 kap. 5 § ellagen). I förarbetena till den lagändringen anges följande (prop. 2017/18:237 s 46): ”Skyldigheten att lämna in ett förslag till intäktsram innebär en administrativ börda för nätföretagen. För att meradministrationen ska framstå som motiverad krävs att skyldigheten underlättar Energimarknadsinspektionens arbete med att bestämma intäktsramen. Den praktiska erfarenhet som nu finns av tillämpningen av regelverket talar dock för att förslagsskyldigheten inte underlättar inspektionens arbete på ett sådant sätt att det motiverar regelbördan för nätföretagen. Energimarknadsinspektionen måste i praktiken göra en självständig bedömning utifrån det underlag som nätföretagen tillhandahåller utan att förslaget till intäktsram tjänar som ledning. Kravet bör därför tas bort.” Skälen för de aktuella ändringarna i ellagen motiverar att uppgiftsskyldighetens omfattning justeras även i naturgaslagen. Det bör även förtydligas vad som gäller för Energimarknadsinspektionen om uppgiftsskyldigheten inte uppfylls (jfr prop. 2017/18:237 s. 47). Av praktiska skäl bör det dessutom vara en utgångspunkt att regleringen av intäktsramar på naturgasområdet respektive elområdet ska vara överensstämmande, när det inte finns skäl för att ha olika regleringar. Något sådant skäl finns inte i detta avseende. Preliminära metoder för att bestämma intäktsramen Regeringens bedömning Energimarknadsinspektionen bör offentliggöra preliminära metoder som ska ligga till grund för beräkningen av intäktsramen innan naturgasföretagen lämnar de uppgifter som behövs för att bestämma ramen. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens bedömning. Tillsynsmyndigheten ska enligt utredningens lagförslag publicera att preliminära metoder för att bestämma intäktsramar. Senast när beslutet om intäktsram meddelas ska tillsynsmyndigheten redogöra för de synpunkter som har inkommit på de preliminära metoderna. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Nordion Energi AB anser att sådana metoder bör publiceras tidigare än vad som föreslås. Skälen för regeringens bedömning Av de skäl som anges i avsnitt 6.3 bör föreskrifter om att tillsynsmyndigheten ska publicera preliminära metoder för att bestämma intäktsramar införas på förordningsnivå och inte i naturgaslagen. Omprövning av en intäktsram under tillsynsperioden Regeringens förslag Det ska inte krävas att inverkan på intäktsramen är mer än ringa för att tillsynsmyndigheten under tillsynsperioden ska ändra ramen med hänvisning till att naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter eller att ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag. Om en omprövning sker med hänvisning till att naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter, ska intäktsramen få ökas endast om det finns särskilda skäl. Tillsynsmyndighetens beslut om omprövning av intäktsramen under tillsynsperioden efter ansökan från ett naturgasföretag ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår inte någon särskild begränsning när det gäller möjligheten att öka intäktsramen när en omprövning sker med hänvisning till att naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter. Remissinstanserna Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag När ett beslut om intäktsram ska omprövas under tillsynsperioden Energimarknadsinspektionen ska under tillsynsperioden ändra en fastställd intäktsram, bl.a. om naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter eller ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag (6 kap. 14 § 1 och 2 naturgaslagen). I båda fallen gäller dock att bristen ska ha inverkat på intäktsramens storlek i mer än ringa omfattning. Sådana felaktigheter som kan leda till en ändring under tillsynsperioden motiverar också en omprövning efter perioden (se även avsnitt 9.6). Vid en omprövning efter tillsynsperioden bör det inte ha någon betydelse om inverkan på intäktsramen är stor eller liten. Reglerna om omprövning bör få en mer enhetlig utformning. En omprövning under tillsynsperioden bör alltså kunna göras, om intäktsramen annars kommer att behöva ändras efter perioden. En konsekvens av detta är att en omprövning under tillsynsperioden inte bör förutsätta att felaktighetens inverkan på intäktsramen är mer än ringa. Regleringen bör ge naturgasföretagen ett incitament att rapportera korrekta uppgifter från början. Möjligheten att öka intäktsramen efter det att ett sådant företag har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter bör därför vara begränsad. Det kan dock finnas undantagsfall när det är rimligt att öka ramen trots att den blivit för liten på grund av att naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter. Det kan någon gång inträffa att ett företag lämnar felaktiga uppgifter utan att företaget kan lastas för felaktigheten. Så kan exempelvis vara fallet om uppgiften har blivit felaktig därför att företaget litat på bristfällig information som det fått från en myndighet. Vid en omprövning med hänvisning till att naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter bör därför intäktsramen kunna ökas endast om det finns särskilda skäl. Energimarknadsinspektionen ska även ändra en fastställd intäktsram under tillsynsperioden om tillgångar har överlåtits under perioden och detta i väsentlig omfattning inverkar på intäktsramens storlek (6 kap. 14 § 3 naturgaslagen). Reglerna om intäktsramen i naturgaslagen och ellagen bör som utgångspunkt vara likalydande. I ellagen (5 kap. 21 §) finns inte något motsvarande stadgande. Det finns inte skäl att ha en avvikande reglering i naturgaslagen. Överklagande av ett beslut om omprövning på ansökan av ett naturgasföretag Beslut om omprövning av en intäktsram på ansökan av ett naturgasföretag får inte överklagas (jfr 11 kap. 4 § första stycket naturgaslagen). Samma ordning gällde tidigare även på elområdet. Numera anges dock i ellagen att sådana beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol (13 kap. 7 § första stycket). Regleringen i naturgaslagen bör ändras så att den överensstämmer med regleringen i ellagen (jfr skälen i prop. 2017/18:237 s. 73 f.). Omprövning av en intäktsram efter tillsynsperioden Regeringens förslag Tillsynsmyndigheten ska alltid ompröva intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen ska vara större eller mindre med hänsyn till förhållanden som blivit kända efter det att den bestämdes. Vid en omprövning efter tillsynsperioden ska intäktsramen ändras i den utsträckning det är motiverat av att det faktiska utfallet för tillsynsperioden avviker från de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen. Intäktsramen ska därutöver ändras, om naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, eller ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek. Om naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter, ska intäktsramen få ökas med hänvisning till felaktigheten endast om det finns särskilda skäl. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag I vilka situationer omprövning ska ske Beslutet om fastställande av intäktsram meddelas innan tillsynsperioden har börjat och bygger därför i stora delar på historiska siffror och på prognoser för framtiden. Energimarknadsinspektionen tar efter tillsynsperiodens slut, när de faktiska förhållandena är kända, ställning till om intäktsramen ska ändras. Energimarknadsinspektionen gör då en avstämning mellan de antaganden och förutsättningar som legat till grund för den i förväg fastställda intäktsramen och det faktiska utfallet, bl.a. när det gäller investeringar och kostnader i verksamheten. I myndighetens tillsyn ingår också att göra en jämförelse mellan naturgasföretagens samlade faktiska intäkter och den fastställda intäktsramen. Det är inte obligatoriskt att ompröva en intäktsram efter tillsynsperiodens slut. Ett naturgasföretag får inom fyra månader efter tillsynsperiodens slut ansöka hos Energimarknadsinspektionen om att intäktsramen för perioden ska ökas (6 kap. 15 § naturgaslagen). Energimarknadsinspektionen ska ompröva den fastställda intäktsramen efter tillsynsperiodens slut på eget initiativ, om det finns skäl att anta att ramen är större än vad som är motiverat av senare kända förhållanden och avvikelsen inte är ringa (6 kap. 16 § naturgaslagen). Energimarknadsinspektionen behöver alltså inte ompröva varje intäktsram som kan antas vara större eller mindre än vad som är motiverat. Energimarknadsinspektionen granskar samtliga intäktsramar och stämmer av dem mot det verkliga utfallet. Med hänsyn till bl.a. förändringar i prisläget under tillsynsperioden är detta en förutsättning för att inspektionen ska kunna ta ställning till om intäktsramen ska omprövas. Mot denna bakgrund framstår kravet på en ansökan om ökning av intäktramen som omotiverat. I likhet med det som gäller enligt ellagen från och med 2019 bör Energimarknadsinspektionen alltid ompröva den fastställda intäktsramen efter tillsynsperiodens slut i de fall då det finns skäl att anta att ramen är större eller mindre än vad som är motiverat av senare kända förhållanden, alltså utan ansökan och oavsett hur stor avvikelsen är. Till skillnad från i dag kommer ett naturgasföretag inte att kunna få till stånd en omprövning om Energimarknadsinspektionens inte har skäl att anta att ramen är för stor eller för liten. Mot bakgrund av det som anförs ovan bedömer regeringen att ändringen kommer att få liten eller ingen praktisk betydelse för naturgasföretagets möjligheter att få intäktsramen omprövad. Ändring av intäktsramen vid en kontroll av om de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen överensstämmer med utfallet Energimarknadsinspektionen bestämmer intäktsramen innan tillsynsperioden har börjat. Beslutet bygger därför i stora delar på historiska siffror och prognoser för framtiden. Intäktsramen kan därför behöva justeras i efterhand, när de faktiska förhållandena är kända. Vid en omprövning efter tillsynsperioden ska Energimarknadsinspektionen enligt den hittillsvarande regleringen kontrollera om de antaganden som legat till grund för beslutet om fastställande av intäktsram överensstämmer med det faktiska utfallet under perioden (6 kap. 17 § naturgaslagen). Vid bedömningen ska myndigheten tillämpa samma bestämmelser och utgå från de uppgifter och metoder som den har använt vid fastställandet av intäktsramen och som framgår av beslutet om fastställande. Bestämmelserna om omprövning innebär därmed i huvudsak att Energimarknadsinspektionen ska ersätta de prognoser som har legat till grund för den intäktsram som bestämdes före tillsynsperioden med det faktiska utfallet, det vill säga de verkliga förutsättningarna och omständigheterna. Regeringen bedömer att även regleringen av när intäktsramen ska ändras bör justeras så att den överensstämmer med ändringarna i motsvarande reglering i ellagen som gjordes 2019. Det betyder att det bör anges uttryckligen i lagen att intäktsramen ska ändras i den utsträckning det är motiverat av att det faktiska utfallet för tillsynsperioden avviker från de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen. Jämfört med den hittillsvarande regleringen förtydligas alltså vilka ändringar som kan komma i fråga vid en omprövning efter tillsynsperioden. Ändring av intäktsramen med hänsyn till brister i det ursprungliga beslutsunderlaget Det finns undantagsfall då det bör kunna bli aktuellt att ändra intäktsramen med hänvisning till felaktigheter i det ursprungliga beslutsunderlaget, trots att beslutet att bestämma intäktsram för tillsynsperioden har fått laga kraft. Det kan vid omprövningen efter tillsynsperioden visa sig att intäktsramen blivit för stor med anledning av att naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter. Det framstår som oskäligt i förhållande till företagets kunder att Energimarknadsinspektionen i den situationen inte skulle kunna minska intäktsramen för perioden. Av skäl som redovisas i avsnitt 9.5 bör det också kunna komma i fråga att öka ramen, trots att det är naturgasföretaget som tillhandahållit det bristfälliga underlaget, om det finns särskilda skäl. Regeringen bedömer också att intäktsramen vid en omprövning bör kunna ändras med hänvisning till att ramen har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag av någon annan anledning än att naturgasföretaget lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter. Omprövning till följd av att en intäktsram har ändrats för ett annat naturgasföretag Regeringens förslag När en allmän förvaltningsdomstol har ändrat en intäktsram för ett naturgasföretag ska tillsynsmyndigheten ompröva det beslut om intäktsram som gäller för ett annat naturgasföretag, om det senare företaget ansöker om omprövning inom tre månader efter det att domstolens avgörande har fått laga kraft och anför att de förhållanden som domstolen har lagt till grund för ändring i det tidigare avgörandet även finns i fråga om sökandens intäktsram. Tillsynsmyndighetens beslut om omprövning till följd av att en intäktsram har ändrats för ett annat naturgasföretag ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag Ett beslut om en intäktsram får överklagas. Ett överklagande kan innebära att en fråga av stor principiell betydelse kommer under domstolens prövning. Om domstolen ändrar intäktsramen, kan detta ske på en grund som har generell tillämpning även för andra naturgasföretag, som inte har överklagat beslutet. I likhet med det som gäller enligt ellagen, bör en sådan ändring kunna beaktas inom ramen för en omprövning som sker efter tillsynsperiodens slut och alltså leda till en justering av intäktsramen även för naturgasföretag som inte har överklagat. Att en sådan justering kan ske är särskilt motiverat eftersom det kan hålla nere antalet överklaganden av beslut om intäktsramar. Precis som på elområdet (13 kap. 7 § första stycket ellagen) bör beslut om omprövning till följd av att en intäktsram har ändrats för ett annat naturgasföretag få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Avvikelser från intäktsramen Regeringens förslag Vid överskott i förhållande till en intäktsram ska tillsynsmyndigheten besluta att ramen för en efterföljande tillsynsperiod ska minskas med ett belopp som motsvarar överskottet. Vid underskott i förhållande till en intäktsram ska tillsynsmyndigheten besluta att naturgasföretaget under den närmast följande tillsynsperioden får uppbära ett belopp som motsvarar underskottet. Det belopp som tillsynsmyndigheten beslutar ska inte anses vara intäkter från verksamheten vid avstämning mot intäktsramen för den tillsynsperiod under vilken beloppet får uppbäras. Detta ska dock endast gälla i den utsträckning intäkterna från verksamheten annars skulle överstiga intäktsramen. Tillsynsmyndighetens beslut om avvikelser från en intäktsram ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår att tillsynsmyndigheten ska få besluta att naturgasföretaget får uppbära beloppet eller en del av beloppet även under den tillsynsperiod som följer på den närmast följande tillsynsperioden, om företaget ansöker om det och det finns särskilda skäl. Remissinstanserna Majoriteten av remissinstanser har inga invändningar mot förslaget. Nordion Energi AB och Kraftringen Nät AB avstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag Outnyttjade underskott Enligt den hittillsvarande regleringen gäller att om ett naturgasföretag har haft ett överskott eller underskott under en tillsynsperiod i förhållande till en intäktsram, ska intäktsramen för den påföljande tillsynsperioden minska eller öka med ett motsvarande belopp (6 kap. 19 § naturgaslagen). Som utredningen konstaterar är det inte helt klart om regleringen ska tolkas som att ”överrullning” av ett underskott till en tillsynsperiod efter den närmast följande är möjlig. På elområdet gäller sedan en lagändring 2019 att flera överskott i förhållande till en verksamhets intäktsram kan ackumuleras, medan ett underskott i förhållande till en intäktsram bara kan påverka naturgasföretagets möjligheter att öka sina intäkter under den närmast följande tillsynsperioden. Regeringen bedömer i likhet med utredningen att naturgaslagen bör ändras så att den överensstämmer med regleringen på elområdet. Det innebär att nätföretag inte kan utnyttja ett outnyttjat underskott under en senare tillsynsperiod än den som följer närmast på den då underskottet uppstod. Nordion Energi AB och Kraftringen Nät AB anför att en sådan reglering riskerar att medföra stora negativa konsekvenser för naturgasföretagen och för energiomställningen, och att en följd skulle kunna bli väsentligt höjda avgifter gentemot kunder. I likhet med det som gäller på elområdet bör det emellertid vara tillräckligt för naturgasföretagens möjlighet att planera sin verksamhet att ”överrullning” av ett underskott bara kan ske till den närmast följande tillsynsperioden. Genom en ändring motsvarande den som gjordes på elområdet 2019 förenklas också hanteringen av belopp som understiger intäktsramen, i och med att underskottet inte leder till att intäktsramen ökas. I stället får naturgasföretaget uppbära ett motsvarande belopp utan att det anses omfattas av intäktsramen för den nya tillsynsperioden. Den hittillsvarande ordningen att det är intäktsramen som ökas kan nämligen medföra komplikationer, eftersom en ändring av intäktsramen ska beaktas i andra sammanhang, till exempel vid en omprövning efter den nya tillsynsperioden. Den förändringen bedöms inte väsentligt förändra förutsättningarna för att utnyttja underskottet. Rätten att uppbära ett belopp utan att det anses omfattas av intäktsramen bör dock bara gälla i den utsträckning intäkterna från verksamheten annars skulle överstiga intäktsramen, eftersom ett nytt underskott i förhållande till den senare intäktsramen annars skulle kunna uppstå. Utredningen föreslår att naturgasföretag under vissa omständigheter ska kunna få uppbära hela eller delar av ett underskott under en tredje tillsynsperiod. Som skäl för förslaget anförs att eftersom investeringar i gasnätet typiskt sett sker på lång sikt och behöver planeras i god tid kan det finnas omständigheter som inte ger naturgasföretaget en rimlig möjlighet att använda intäktsramen under enbart den närmast följande tillsynsperioden. Som anges i avsnitt 6.4 anser regeringen att det saknas skäl att genomföra motsvarande ändring på elområdet. Regeringen gör ingen annan bedömning på naturgasområdet. Utredningens förslag i den delen bör därför inte genomföras. Nordion Energi AB och Kraftringen Nät AB föreslår att om möjligheterna att utnyttja tidigare outnyttjade underskott minskas, bör det göras efter en övergångsperiod. Behovet av övergångsbestämmelser behandlas i avsnitt 15.2. Överklagande Det framgår inte av den hittillsvarande regleringen i naturgaslagen att beslut med anledning av avvikelser från en intäktsram får överklagas till allmän förvaltningsdomstol (11 kap. 4 § första stycket). I likhet med vad som gäller enligt ellagen (13 kap. 7 §) bör det tydligt framgå att så får ske. Normgivningsbemyndigande i fråga om beräkningen av intäkter Regeringens förslag Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur naturgasföretagens intäkter under en tillsynsperiod ska beräknas vid avstämning mot intäktsramen. Utredningens förslag Stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag Naturgaslagen saknar bestämmelser som närmare reglerar frågor om hur naturgasföretagens intäkter ska beräknas vid en avstämning mot intäktsramen. Regeringen bedömer att det kan finnas eller uppstå ett praktiskt behov av att i enskilda delar meddela detaljerade föreskrifter om detta på naturgasområdet, på samma sätt som ett sådant behov kan finnas på elområdet (se prop. 2017/18:237 s. 59). Sådana föreskrifter kan också säkerställa att naturgasföretagen behandlas lika när det gäller avstämningen mot intäktsramen. Den typen av föreskrifter skulle främst syfta till att undanröja oklarheter och behöver inte vara av särskilt ingripande natur. Regleringen på området bör därför inte finnas i lag. Ett normgivningsbemyndigande som gäller beräkningen av intäkter bör därför införas i naturgaslagen. Fler av Energimarknadsinspektionens beslut om intäktsramar ska gälla omedelbart Regeringens förslag Ett beslut av tillsynsmyndigheten om intäktsram inför en tillsynsperiod, om omprövning av en intäktsram, om att en intäktsram för en efterföljande tillsynsperiod ska minskas med hänvisning till ett överskott i förhållande till intäktsramen och om överdebiteringstillägg ska gälla omedelbart. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer i huvudsak överens med regeringens. Utredningen föreslår att även beslut om att ett naturgasföretag under den närmast följande tillsynsperioden får uppbära ett belopp som motsvarar ett underskott i förhållande till intäktsramen ska gälla omedelbart. Remissinstanserna Remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag Enligt den hittillsvarande regleringen gäller tillsynsmyndighetens beslut om fastställande av en intäktsram inför en tillsynsperiod och vissa beslut om omprövning av en intäktsram trots att de har överklagats (6 kap. 23 § naturgaslagen). Enligt den motsvarande paragrafen i ellagen ska samtliga beslut om omprövning av en intäktsram gälla omedelbart. Enligt den regleringen ska även Energimarknadsinspektionens beslut att minska en intäktsram vid överskott i förhållande till en tidigare ram, inklusive beslut om att minska intäktsramen med ett överdebiteringstillägg, gälla omedelbart (5 kap. 32 §). Regleringen bör vara likadan i naturgaslagen. Det innebär att samtliga beslut om intäktsramens storlek gäller omedelbart. Utredningen föreslår att även beslut om att ett naturgasföretag under den närmast följande tillsynsperioden får uppbära ett belopp som motsvarar ett underskott i förhållande till intäktsramen ska gälla omedelbart. Utredningen föreslår en motsvarande ändring i ellagen. Regeringen bedömer att det saknas skäl att ändra regleringen i det avseendet. Reglering som bör utgå på lagnivå Regeringens förslag Regleringen i naturgaslagen ska utgå när det gäller avdrag för vissa intäkter från anslutning vid beräkningen av intäktsramen, beräkning av skäliga kostnader, och beräkning av en rimlig avkastning. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag I avsnitt 9.1 föreslås en ny reglering i fråga om grunden för intäktsramens storlek. Förslaget medför att bestämmelserna om beräkning av skäliga kostnader och av en rimlig avkastning (6 kap. 11 § första stycket och 12 § första och andra styckena) behöver utgå. Vidare är bestämmelsen om att ett avdrag från intäktsramen ska göras som motsvarar naturgasföretagets intäkter från vissa anslutningar (6 kap. 10 § andra stycket) allt för styrande för Energimarknadsinspektionen när det gäller hur myndigheten vid bestämmandet av intäktsramens storlek ska beakta anslutningar. Sådana överväganden faller inom Energimarknadsinspektionen exklusiva befogenhet och bestämmelsen bör därför utgå. Förseningsavgift Regeringens förslag Ett naturgasföretag ska betala en förseningsavgift på 100 000 kronor till staten, om företaget inte inom den tid som anges i verkställighetsföreskrifter lämnar de uppgifter som behövs för att bestämma intäktsramen. Om uppgifterna inte har kommit in inom två månader från det att tillsynsmyndigheten skickade ett meddelande till naturgasföretaget med information om beslutet att ta ut avgiften, ska företaget betala en ny förseningsavgift på 100 000 kronor. En förseningsavgift ska efterskänkas helt eller delvis, om underlåtenheten är liten med hänsyn till de uppgifter som tillsynsmyndigheten behöver för att bestämma intäktsramen eller till förseningens längd. Förseningsavgiften ska efterskänkas helt, om överträdelsen är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som nätkoncessionshavaren inte har kunnat råda över, eller det annars är oskäligt att ta ut den. Tillsynsmyndighetens beslut om förseningsavgift när uppgifter som behövs för att bestämma en intäktsram inte har lämnats ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag Energimarknadsinspektionen måste bestämma intäktsramen senast två månader innan tillsynsperioden börjar. Om ett naturgasföretag inte lämnar in uppgifter i tid försvåras myndighetens arbete på ett sätt som inte är godtagbart. Regeringen föreslår att det ska förtydligas att Energimarknadsinspektionen i sådana situationer ska bestämma en intäktsram som framstår som skälig med hänsyn till uppgifterna i ärendet (avsnitt 9.3). Det är dock en situation som bör undvikas så långt det är möjligt. På elområdet infördes 2019 bestämmelser om att förseningsavgifter ska betalas om uppgifter som behövs för att bestämma en intäktsram inte lämnas. I förarbetena anges att den redan tillgängliga möjligheten att förelägga nätföretaget vid vite att inkomma med uppgifterna inte var effektiv för att komma åt problemet (prop. 2017/18:237 s. 64). De nya bestämmelserna om förseningsavgifter utformades med utgångspunkt i de sedan tidigare gällande bestämmelserna om förseningsavgifter när redovisningshandlingar eller revisorsintyg inte lämnas. Även i naturgaslagen finns sedan tidigare bestämmelser om förseningsavgifter när redovisningshandlingar eller revisorsintyg inte lämnas (10 kap. 6–12 §§). Naturgasföretaget ska enligt huvudregeln betala en förseningsavgift på 10 000 kronor om handlingarna inte har kommit in till Energimarknadsinspektionen inom sju månader från räkenskapsårets utgång. Därefter kan företaget bli skyldigt att betala nya avgifter om handlingarna fortfarande inte kommer in till myndigheten, första gången med 10 000 kronor och andra gången med 20 000 kronor. Precis som på elområdet framstår en förseningsavgift som ett mer verksamt medel än ett vitesföreläggande för att se till att företagen lämnar in det nödvändiga underlaget och gör det i tid. Bestämmelser om detta bör införas. De bör i stora drag ha samma utformning som regleringen i 10 kap. 6–12 §§ naturgaslagen. Naturgasföretaget bör bli skyldigt att betala en förseningsavgift till staten om det inte i rätt tid lämnar in de uppgifter som Energimarknadsinspektionen behöver för att bestämma intäktsramen. En utgångspunkt är då att tiden för att lämna in uppgifterna kommer att anges i verkställighetsföreskrifter. Det är också nödvändigt att i verkställighetsföreskrifter förtydliga vilka uppgifter som krävs. Precis som på elområdet bör förseningsavgiften uppgå till 100 000 kronor. Det kan dock uppkomma situationer då det inte är motiverat med en så hög förseningsavgift. Detta bör hanteras genom att Energimarknadsinspektionen får efterskänka avgiften. Det bör vara möjligt att efterskänka avgiften om endast en mindre del av de nödvändiga uppgifterna saknas eller om förseningen är liten. I sådant fall bör Energimarknadsinspektionen kunna efterskänka förseningsavgiften helt eller delvis beroende på graden av överträdelsen. I likhet med det som föreskrivs i 10 kap. 10 § första stycket naturgaslagen bör en förseningsavgift efterskänkas helt om naturgasföretagets överträdelse är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som företaget inte har kunnat råda över eller om det annars är oskäligt att ta ut avgiften. Med hänsyn till att den förseningsavgift som nu föreslås är betydligt högre än den som tas ut när redovisningshandlingar eller revisorsintyg inte lämnas bör det inte krävas att oskäligheten är uppenbar på det sätt som anges i 10 kap. 10 § första stycket andra meningen naturgaslagen. Det överensstämmer med motsvarande reglering i ellagen. Precis som beslut om förseningsavgift när redovisningshandlingar eller revisorsintyg inte lämnas bör den aktuella typen av beslut om förseningsavgift få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Villkoren för anslutning till en naturgasledning, överföring av naturgas, lagring av naturgas och tillträde till en förgasningsanläggning Regeringens förslag Regleringen i naturgaslagen ska utgå när det gäller den närmare utformningen av villkoren för anslutning eller överföring. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om utformningen av avgifterna för anslutning och överföring. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer delvis överens med regeringens. Utredningen föreslår att avgifter och övriga villkor för anslutning ska täcka nödvändiga kostnader för anslutningen på ett sätt som gör det möjligt att säkerställa verksamhetens funktion. Utredningen föreslår att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter också om utformningen av andra villkor än avgifter för anslutning. Utredningen föreslår inte att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om utformningen av överföringsavgifter. Utredningen föreslår vidare att kraven på att villkoren i övrigt ska vara skäliga utgår. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser har inga invändningar mot förslaget. Energimarknadsinspektionen anser att en bestämmelse om att myndigheten ska ta upp en tvist om vilka skyldigheter en innehavare av en naturgasledning har enligt paragrafen om anslutningsskyldighet ska införas, med den motsvarande paragrafen i ellagen som förebild. Skälen för regeringens förslag och bedömning Bestämmelserna om vad som särskilt ska beaktas vid utformningen av villkor för anslutning och överföring bör utgå Enligt den hittillsvarande regleringen ska anslutningspunktens belägenhet och effekten i anslutningspunkten beaktas när avgiften för anslutning till en naturgasledning utformas (6 kap. 1 § andra stycket naturgaslagen). Vidare ska det vid utformningen av villkor för överföring särskilt beaktas antalet anslutna kunder, kundernas geografiska läge, mängden överförd energi och abonnerad effekt, kostnaderna för överliggande ledningar, leveranssäkerhet och trycket i ledningarna (6 kap. 3 § första stycket naturgaslagen). I likhet med utredningen kan regeringen inte se att de aktuella kriterierna motsvaras av något krav i gasmarknadsdirektivet. Det bör falla inom Energimarknadsinspektionens befogenheter att ställa upp kriterier för utformningen av sådana villkor. Bestämmelserna bör därför utgå. Villkoren för anslutning Utredningen har föreslagit att det ska anges att avgifter och övriga villkor för anslutning ska täcka nödvändiga kostnader för anslutningen på ett sätt som gör det möjligt att säkerställa verksamhetens funktion, för bättre överensstämmelse med gasmarknadsdirektivet (artikel 78.7 a). Av de skäl som har anförts i avsnitt 7.1 när det gäller motsvarande frågor på elområdet bör en sådan reglering inte införas. Det finns inte förutsättningar att behandla Energimarknadsinspektionens förslag i fråga om tvister om anslutningsskyldigheten inom ramen för det här lagstiftningsärendet. Normgivningsbemyndiganden gällande utformningen av avgifter för anslutning och överföring bör införas Det bör i naturgaslagen införas ett sådant normgivningsbemyndigande om utformningen av anslutningsavgifterna som föreslås i fråga om ellagen. Det har inte framkommit att det finns ett behov av sådana föreskrifter i fråga om andra villkor än avgifter. När regleringen i naturgaslagen om vad som särskilt ska beaktas vid utformningen av villkor för överföring upphävs är det vidare lämpligt att ett normgivningsbemyndigande gällande avtal om överföring också införs. På motsvarande sätt som är fallet på elområdet (se avsnitt 7.2) bör bemyndigandet omfatta utformningen av avgifterna för överföring. Eftersom reglering på området faller inom Energimarknadsinspektionens exklusiva befogenheter avser regeringen att bemyndiga inspektionen att meddela föreskrifter. Det är då upp till regeringen att avgöra vilken närmare normgivningsrätt som bör anförtros myndigheten. Skälighetskravet I naturgaslagen finns det bestämmelser om skyldighet för den som innehar en naturgasledning att ansluta en anläggning (3 kap. 5 §) och att överföra naturgas (3 kap. 6 §), för den som innehar en lagringsanläggning att lagra naturgas (4 kap. 5 §) och för den som innehar en förgasningsanläggning att mata in naturgas (4 kap. 6 §). I bestämmelserna finns krav på att villkoren, inklusive avgifterna, för detta ska vara skäliga. Ett krav på skäliga villkor för sådana tjänster finns också i andra bestämmelser, då tillsammans med ytterligare krav på villkoren (6 kap. 1 och 2 §§). Utredningen föreslår att kravet i regleringen att villkoren ska vara skäliga ska utgå. Som skäl anger utredningen att EU-rätten inte uppställer något krav på att villkoren för anslutning och överföring ska vara skäliga och att det inte finns någon anledning att uppställa sådana krav i lagen, eftersom det ändå skulle falla inom Energimarknadsinspektionens befogenheter att besluta vad som utgör skäliga villkor. Regeringen konstaterar att Energimarknadsinspektionen enligt gasmarknadsdirektivet ska ha befogenhet att vid behov begära att ett naturgasföretag ändrar sina villkor, inklusive sådana avgifter och metoder som myndigheten förhandsprövar, för att säkerställa att de är proportionella och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt (artikel 79.1). Av detta får anses följa att medlemsstaterna ska ställa krav på att naturgasföretagens villkor är proportionerliga, se också punkt 120 i Tysklandsdomen (artikel 41.10 i direktiv 2009/73/EG motsvaras av artikel 79.1 i gasmarknadsdirektivet). Att det i svensk lag anges att villkoren för anslutning, överföring, lagring och förgasning ska vara skäliga kan mot den bakgrunden inte anses strida mot gasmarknadsdirektivet. Energimarknadsinspektionen ska inom ramen för myndighetens förhandsprövning och övriga tillsyn tolka den närmare innebörden av skälighetskravet. Sammantaget saknas det skäl att, som utredningen har föreslagit, ta bort kravet på skäliga villkor. Förhandsprövning av avtal om balansansvar på naturgasområdet Regeringens förslag Vid tillsynsmyndighetens förhandsprövning av de metoder som ska användas för att utforma avtal om balansansvar ska metoderna godkännas, om de kan antas leda till att balanstjänster utförs så effektivt som möjligt, ger lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag, och tillhandahålls på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag Enligt regleringen i naturgaslagen ska Energimarknadsinspektionen godkänna villkoren i avtal om balansansvar om de är objektiva och icke-diskriminerande (8 kap. 19 §). Kravet på objektivitet och icke-diskriminering framgår av artikel 78.7 c i gasmarknadsdirektivet. Av artikeln framgår också att tillhandahållandet av balanstjänsterna ska utföras så ekonomiskt som möjligt för att ge nätanvändarna goda incitament att balansera inmatning och uttag. I den svenska regleringen anges dock inte att Energimarknadsinspektionen ska ta hänsyn till detta i sin prövning. I likhet med det som ska gälla på elområdet (se avsnitt 8) bör förhandsprövningen av balansavtal ändras så att den omfattar krav på att balanstjänsterna ska utföras så effektivt som möjligt och ge lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag. EU:s gasmarknadsförordning och tillsynen enligt naturgaslagen Regeringens förslag Tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över att EU:s gasmarknadsförordning följs. I ett beslut av tillsynsmyndigheten enligt en sådan genomförandeakt eller delegerad akt som avses i artikel 70.1 i EU:s gasmarknadsförordning ska det anges att beslutet kan komma att upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen. Utredningen Utredningen lämnar inte något motsvarande förslag. Remissinstanserna Remissinstanserna berör inte frågan. Skälen för regeringens förslag I den hittillsvarande regleringen anges att tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 följs (10 kap. 1 § 2 naturgaslagen). Förordning (EG) nr 715/2009 har upphävts och ersatts av EU:s gasmarknadsförordning, se avsnitt 5.2. Den aktuella hänvisningen bör ändras i enlighet med detta. I artikel 81 i gasmarknadsdirektivet regleras ett förfarande som ska säkerställa att ett beslut som fattats av en nationell tillsynsmyndighet överensstämmer med sådana nätföreskrifter eller riktlinjer som avses i direktivet eller EU:s gasmarknadsförordning. Förfarandet kan mynna ut i att Europeiska kommissionen begär att den berörda tillsynsmyndigheten återkallar sitt beslut (artikel 81.6 b). Tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut inom två månader (artikel 81.8). Av artikel 70.1 i EU:s gasmarknadsförordning framgår att de nätföreskrifter eller riktlinjer som Europeiska kommissionen får anta enligt förordningen är genomförandeakter eller delegerade akter. Artikel 81 i gasmarknadsdirektivet har ersatt artikel 43 i direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG, utan att det gjorts några stora ändringar i sak. Den svenska lagstiftningen måste dock justeras i vissa avseenden för att svara mot det nya direktivet. Det bör anges i ett beslut av Energimarknadsinspektionen enligt en sådan genomförandeakt eller delegerad akt som avses i artikel 81.1 i EU:s gasmarknadsförordning att beslutet kan komma att upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen. En hänvisning till en EU-förordning kan avse en viss angiven lydelse (statisk hänvisning) eller den vid varje tidpunkt gällande lydelsen (dynamisk hänvisning). En statisk hänvisning medför att lagen normalt behöver ändras om EU-förordningen ändras. Genom en dynamisk hänvisning säkerställs att ändringar i EU-förordningen får omedelbart genomslag, eftersom lagen inte med nödvändighet behöver ändras om förordningen ändras. Det är lämpligt att de aktuella hänvisningarna till EU:s gasmarknadsförordning är dynamiska. Ekonomiska experter vid överprövningen av beslut om intäktsramar Regeringens förslag Ekonomiska experter ska delta när förvaltningsrätten och kammarrätten prövar mål om överklagande av Energimarknadsinspektionens beslut om intäktsramar. De ekonomiska experterna ska vara svenska medborgare och får inte vara underåriga eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt föräldrabalken. Förvaltningsrätten ska vid prövningen av sådana mål bestå av två lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Förvaltningsrätten ska dock vara domför med en lagfaren ledamot ensam vid avgörandet av mål av enkel beskaffenhet samt beredningsbeslut och beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Kammarrätten ska vid prövningen av sådana mål bestå av tre lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter, med följande undantag. Kammarrätten ska vara domför med två lagfarna ledamöter och en ekonomisk expert vid avgörande av frågor om prövningstillstånd och frågor som behandlas samtidigt med dessa. Kammarrätten ska vara domför utan ekonomiska experter vid prövning som inte innebär att målet slutligt avgörs, vid beslut under beredningen av mål, vid beslut som innebär att domstolen skiljer sig från målet utan att detta prövas i sak och vid prövning av mål som är av enkel beskaffenhet. Kammarrätten ska vara domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet, vid avvisning av för sent inkomna överklaganden. Kammarrätten ska vara domför med en lagfaren ledamot vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse. Om förordnandet för en ekonomisk expert löper ut under pågående handläggning av ett mål ska förordnandet ändå gälla med avseende på målet. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Kammarrätten i Jönköping anför att det bör finnas en möjlighet till undantag vid enkla mål och när det är obehövligt med sådana ledamöter givet målets karaktär. Skälen för regeringens förslag Behovet av ekonomisk expertis i domstolsprövningar av beslut om intäktsramar Domstolsprövningarna av Energimarknadsinspektionens beslut om intäktsramar är i många fall omfattande och tidskrävande. En av de aspekter som har bidragit till de långa omloppstiderna är de bedömningar av komplicerade ekonomiska överväganden som rätten behöver göra. Det handlar exempelvis om att med hjälp av ekonomiska metoder och effekterna av att tillämpa dessa avgöra vad som är en skälig kostnadstäckning och en rimlig avkastning enligt gällande regelverk. Parterna åberopar i sina framställningar åtskilliga sakkunnigutlåtanden, framtagna av ekonomiska experter, som trots användandet av vedertagna ekonomiska metoder har landat i olika slutsatser. Det innebär att domstolen behöver bedöma de olika expertutlåtandenas kvalitet och relevans, något som i vissa fall kan innefatta komplicerade frågeställningar. Samtidigt avser prövningarna betydande värden och resultatet är av stor betydelse för samhället. Det finns i dag inga särskilda bestämmelser om domstolarnas prövning av beslut om intäktsramar, utan det generella regelverket för allmänna förvaltningsdomstolar tillämpas. I lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar finns bestämmelser om sammansättningen i sådana domstolar. Domstolarna har vidare möjlighet att inhämta yttrande över en fråga som kräver särskild sakkunskap från myndighet, tjänsteman eller anlita annan sakkunnig i frågan (24 § förvaltningsprocesslagen). Utredningen har funnit att denna möjlighet hittills inte har utnyttjats. Regeringen anser i likhet med utredningen att det skulle vara värdefullt om rätten hade tillgång till ekonomisk expertis för att bl.a. tolka de sakkunnigutlåtanden som åberopas av parterna. Att sakkunniga drar olika slutsatser behöver inte innebära att någon av dem har fel eller att utlåtandena är av bristande kvalitet, utan kan i stället förklaras med val av förutsättningar och ekonomisk metod. Det går heller inte att bortse från risken att parterna har ett egenintresse och därmed möjlighet att välja de sakkunnigutlåtanden som är till fördel för den egna sakframställningen. I svensk lagstiftning finns det redan regler enligt vilka ekonomiska experter deltar vid överprövningen av mål som har likheter med målen om intäktsramar. Ett syfte med att införa bestämmelser om ekonomiska experter i annan svensk lagstiftning har varit att ge domstolen bättre förutsättningar för att hantera komplicerade ekonomiska frågeställningar och att handläggningen ska bli effektivare. Att domstolar i tidigare prövningar av beslut om intäktsramar har avslagit Energimarknadsinspektionens begäran om att ta in yttranden från ekonomiska experter utesluter inte att sådana kan bidra med värdefull kompetens i rätten. De tidigare avslagen avsåg specifika situationer. De aktuella domstolarna ställer sig i sina remissvar inte negativa till att ekonomiska experter ingår i rätten under hela prövningen. Att särskilt ta in ekonomiska experter kan i vissa fall vara tidsödande i ett skede där domstolsprocessen många gånger har pågått länge. Ekonomiska experter bör alltså delta i vissa mål om beslut om intäktsramar i förvaltningsrätt och kammarrätt. Det är lämpligt att avgränsa deltagandet till mål som avser intäktsramens storlek och mål som avser beslut om att ett företag under den närmast följande tillsynsperioden får uppbära ett belopp som motsvarar ett underskott i förhållande till intäktsramen. De ekonomiska experternas deltagande i handläggningen Att ytterligare personer ska delta i rättens överläggningar vid flera tillfällen under en lång prövning skulle kunna medföra en risk för längre processtider, något som skulle kunna motverka syftet med översynen av de aktuella bestämmelserna. Domstolen bör dock, genom att planera processerna, exempelvis avseende behov av antal överläggningsdagar, kunna undvika att processtiderna regelmässigt förlängs. Utredningen har konstaterat att de ekonomiska experter som i dag deltar i avgörandena enligt lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation inte deltar i målens beredning eller handläggning. Experterna deltar endast vid föredragning, muntlig förhandling och sammanträden. Ett liknande upplägg skulle kunna användas för de mål där experter deltar enligt ellagen och naturgaslagen. Vid ett införande av ekonomiska experter i rätten bör det säkerställas att de lagfarna ledamöterna alltid har en avgörande påverkan på domslutet och att de ekonomiska experterna inte är i majoritet. Om lika många ekonomiska experter som lagfarna ledamöter ingår i rätten, ska rättens ordförande ha den avgörande utslagsrösten vid lika röstetal. Ett beprövat system för antalet ledamöter finns redan för prövningar enligt lagen om elektronisk kommunikation. Motsvarande reglering om antalet ledamöter och omröstning bör tillämpas vid prövningar på el- och naturgasområdet. Enligt den regleringen är förvaltningsrätten och kammarrätten domföra utan ekonomiska experter i vissa situationer, bl.a. vid prövning av ett mål som är av enkel beskaffenhet. Det gäller även vid behandlingen av frågor om prövningstillstånd och frågor som behandlas samtidigt med dessa. Kammarrätten i Jönköping föreslår att undantag också ska göras när det är obehövligt med ekonomiska experter med hänsyn till målets karaktär. Som skäl anges att inte alla mål innehåller komplicerade ekonomiska frågor och att en typ av prövningar som kan bli aktuell framöver är om Energimarknadsinspektionen har utövat sina befogenheter i enlighet med regeringsformen och EU-rätten. Undantagen för mål av enkel beskaffenhet kommer inte att träffa sådana mål, om det inte rör sig om enklare juridiska frågeställningar. Regeringen anser dock att det finns skäl att gå vidare med utredningens förslag om att följa det beprövade system som tillämpas enligt lagen om elektronisk kommunikation, som Post- och telestyrelsen anger att den har goda erfarenheter av. Av naturliga skäl bör dock de ekonomiska experternas deltagande i den typen av mål bli mer begränsat än annars. Val av ekonomiska experter En praktisk svårighet som skulle kunna uppstå är att hitta ekonomiska experter som har rätt kompetens och inte har kopplingar till någon av aktörerna på el- och naturgasområdet. De ekonomiska experternas uppgift är dock inte att uttala sig om vilka ekonomiska metoder som ska användas i regleringen, utan att bidra till domstolens arbete med att pröva om Energimarknadsinspektionens beslut är korrekt utifrån gällande regelverk. En viktig del i detta arbete är att bedöma de sakkunnigutlåtanden som parterna åberopar. Det är alltså rimligt att tänka sig att en mer generell ekonomisk expertis är tillräcklig, snarare än att experterna behöver ha omfattande kunskap om el- och gasnätsmarknaden. Utredningen har funnit att en mer generell kompetens är vanlig bland de ekonomiska experter som ingår i rätten inom andra rättsområden och bland de experter som parterna tidigare har åberopat som sakkunniga i målen om intäktsramar. Regeringen bedömer att det bör vara möjligt att finna lämpliga ekonomiska experter för de överprövningar som omfattas av förslaget. Domarnämnden är väl lämpad att sköta förordnandet av de ekonomiska experter som föreslås delta i dessa fall. Nämnden har en väl fungerande organisation för att bedöma och utse kompetenta personer. Uppgiften att förordna ekonomiska experter bör därför delegeras dit. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Ikraftträdande Regeringens förslag Ändringarna i ellagen ska träda i kraft den 1 januari 2027. Ändringarna i naturgaslagen ska träda i kraft den 1 januari 2026. Ändringarna i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar ska träda i kraft den 1 januari 2026 när det gäller handläggningen av mål på naturgasområdet och den 1 januari 2027 när det gäller handläggningen av mål på elområdet. Ändringarna i lagen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet ska träda i kraft den 1 januari 2027. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer inte överens med regeringens. Utredningen föreslår att ändringarna i ellagen, naturgaslagen och lagen om allmänna förvaltningsdomstolar ska träda i kraft den 1 januari 2025 och att lagen om särskilt investeringsutrymme för nätverksamhet ska upphävas samma dag. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Några remissinstanser, däribland Energiföretagen Sverige, avstyrker utredningens förslag. Fastighetsägarna Sverige anser att det är av yttersta vikt att ändringarna träder i kraft så snart som möjligt, så att Energimarknadsinspektionen har tillräckligt med tid för att ta fram föreskrifter på elområdet inför tillsynsperioden 2028–2031. Skälen för regeringens förslag Som en utgångspunkt bör de förslag som läggs fram träda i kraft så snart som möjligt, särskilt i de delar som berörs av Tysklandsdomen, så att full överensstämmelse med EU-rätten kan uppnås. Förslagen innebär dock att Energimarknadsinspektionen behöver ta fram föreskrifter och anpassa sin verksamhet, så att myndigheten kan fullgöra de uppgifter som den har enligt elmarknadsdirektivet och gasmarknadsdirektivet. Särskilt omfattande bör detta arbete bli när det gäller att ta fram föreskrifter om intäktsramar för nätverksamheter och naturgasverksamheter. Beslut om intäktsramar fattas för tillsynsperioder, som vanligtvis löper över fyra år. Innevarande tillsynsperiod på elområdet löper ut den 31 december 2027 och på naturgasområdet den 31 december 2026. De nya bestämmelserna om intäktsramar bör träda i kraft så att de kan tillämpas när Energimarknadsinspektionen bestämmer intäktsramar för de tillsynsperioder som påbörjas efter den 31 december 2027 respektive den 31 december 2026. Eftersom övriga ändringar i ellagen och naturgaslagen i stor utsträckning förhåller sig eller hänvisar till de nya lydelserna av 5 kap. ellagen och 6 kap naturgaslagen, bör ändringarna i ellagen träda i kraft den 1 januari 2027 och ändringarna i naturgaslagen den 1 januari 2026. Energimarknadsinspektionen ska alltså fatta sina beslut om intäktsramar för nästkommande tillsynsperioder enligt de nya bestämmelserna. Alla berörda aktörer kommer i god tid innan dess att veta vilka regler de har att förhålla sig till. Myndigheten har då också tid att anpassa sin verksamhet och meddela relevanta föreskrifter. På naturgasområdet medför detta att från och med den 1 januari 2026 gäller inte bara en ny reglering i sak om bestämmande av intäktsramar, utan också en ny reglering i sak om omprövning av en intäktsram och om avvikelser från en intäktsram. När ändringarna i ellagen träder i kraft utgår begreppet kapitalbas från den lagen och bestämmelserna i 5 kap. får nya beteckningar. Ändringarna i lagen om särskilt investeringsutrymme för nätverksamhet bör därför träda i kraft samma dag, dvs. den 1 januari 2027. Ändringarna i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar bör träda i kraft samma dag som ändringarna i naturgaslagen och ellagen när det gäller handläggning av mål i domstol. Övergångsbestämmelser Regeringens förslag Om staten enligt ett avtal som har ingåtts med ett nätföretag före ikraftträdandet har finansierat åtgärder som är nödvändiga för att öka elnätets kapacitet för att underlätta anslutningen av anläggningar för produktion av förnybar el, ska de hittillsvarande bestämmelserna om fördelning av kostnader fortsätta att gälla. För en intäktsram som bestämts före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna om intäktsramar, ska äldre bestämmelser om intäktsramens storlek tillämpas. Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för en sådan omprövning av en intäktsram för en naturgasverksamhet som har inletts före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna om intäktsramar. När det gäller en nätverksamhet som i fråga om tillsynsperioden 2020–2023 har ett särskilt investeringsutrymme, ska ellagen inte tillämpas i fråga om ett underskott i förhållande till intäktsramen för den tillsynsperioden eller vid avstämning mot intäktsramen. De nya bestämmelserna om rättens sammansättning vid prövningen av mål om intäktsramar ska endast gälla mål som har inletts hos en allmän förvaltningsdomstol efter ikraftträdandet. Utredningens förslag Förslaget från utredningen stämmer överens med regeringens när det gäller de nya bestämmelserna om handläggningen i domstol av mål om intäktsramar. Utredningen föreslår inga övergångsbestämmelser i förhållande till de äldre föreskrifterna om förtida delning av anslutningsavgifter och nätverksamheter som i fråga om tillsynsperioden 2020–2023 har ett särskilt investeringsutrymme. Utredningen föreslår inte heller några övergångsbestämmelser när det gäller intäktsramar som har fastställts före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna om intäktsramar och omprövning av en intäktsram på naturgasområdet. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. Statens energimyndighet föreslår att en övergångsbestämmelse införs som mildrar konsekvenserna av upphävandet av bestämmelserna om reducering av anslutnings- och överföringsavgifter vid småskalig elproduktion. Nordion Energi AB och Kraftringen Nät AB anger att en övergångsbestämmelse bör införas i naturgaslagen som minskar konsekvenserna av ändringarna när det gäller ”överrullning” av underskott till senare tillsynsperioder. Kammarrätten i Jönköping anför att det är problematiskt för domstolarna om materiella bestämmelser träder i kraft under pågående rättsprocesser. Skälen för regeringens förslag Avgifter för anslutning och överföring på elområdet Regeringen föreslår att regleringen i fråga om hur anslutningsavgiften ska fördelas mellan nätföretag och producenter vid anslutning av anläggningar för produktion av förnybar el i det fall då staten har finansierat vissa åtgärder ska upphävas (se avsnitt 6.6 och 7.1). En övergångsbestämmelse bör införas för den situationen att staten enligt ett avtal med ett nätföretag före ikraftträdandet har finansierat sådana åtgärder, så att en avgift för anslutning av el även fortsatt ska utformas enligt den hittillsvarande regleringen. Statens energimyndighet föreslår att en övergångsbestämmelse införs som mildrar konsekvenserna av upphävandet av bestämmelserna om reducering av anslutnings- och överföringsavgifter vid småskalig elproduktion. Som framgår av avsnitt 7.1 och 7.2 bedömer regeringen att det faller inom Energimarknadsinspektionens exklusiva befogenhet att avgöra om och hur sådana främjandeåtgärder ska införas. Det bör därför vara upp till Energimarknadsinspektionen att avgöra om det vid upphävandet av de aktuella bestämmelserna ska finnas en reglering av det slaget. Intäktsramens storlek och avvikelser från en intäktsram Regeringen föreslår att regleringen om intäktsramens storlek i ellagen och naturgaslagen ändras (avsnitt 6.1 och 9.1). Besluten om intäktsramar för de tillsynsperioder som pågår vid den ändrade regleringens ikraftträdande har utformats med utgångspunkt i de äldre bestämmelserna. Ändringarna i regleringen bör inte påverka intäktsramarna för de tillsynsperioderna. Det innebär bl.a. att Energimarknadsinspektionen ska tillämpa bestämmelserna i den äldre lydelsen vid en omprövning efter tillsynsperioden. Nordion Energi AB och Kraftringen Nät AB anger att en övergångsbestämmelse bör införas till följd av konsekvenserna som ändringarna i naturgaslagen av regleringen om ”överrullning” av underskott medför. Som anförs i avsnitt 9.8 bör naturgasföretagen även med de nya reglerna ha möjlighet att planera sin verksamhet och sina intäkter i tillräckligt stor utsträckning. Regeringen bedömer därför att det inte är motiverat att införa en särskild övergångsbestämmelse om ”överrullning” av underskott på naturgasområdet. Omprövning av intäktsramen för en naturgasverksamhet Regeringen föreslår ett antal ändringar när det gäller omprövning av intäktsramen för en naturgasverksamhet (avsnitt 9.5 och 9.6). Som Kammarrätten i Jönköping påpekar kan det vara problematiskt att tillämpa nya bestämmelser i pågående rättsprocesser. De aktuella ändringarna bör därför gälla sådana omprövningar som inleds efter ikraftträdandet. Äldre föreskrifter bör alltså tillämpas i pågående omprövningsärenden enligt naturgaslagen. Ett motsvarande behov saknas på elområdet. Elnätsverksamheter som i fråga om tillsynsperioden 2020–2023 har ett särskilt investeringsutrymme I den hittillsvarande regleringen finns ett undantag från vissa bestämmelser i ellagen om avvikelser från intäktsramen när det gäller en nätverksamhet som i fråga om tillsynsperioden 2020–2023 har ett särskilt investeringsutrymme (5 kap. 29 a § ellagen). Eftersom undantaget inte har generell räckvidd när det gäller intäktsramar på elområdet finns det skäl att förenkla 5 kap. ellagen genom att i stället införa motsvarande reglering i en övergångsbestämmelse. Handläggningen i domstol Regeringen föreslår att ekonomiska experter ska delta i domstolarnas handläggning av mål om intäktsramar (avsnitt 14). De nya bestämmelserna bör inte tillämpas i redan pågående processer. Övergångsbestämmelser om detta bör därför införas. Konsekvenser Allmänt om konsekvenserna Det främsta syftet med förslagen i propositionen är att svensk rätt ska överensstämma med EU-regleringen på området, särskilt el- och gasmarknadsdirektiven. Eftersom förslagen innebär att Energimarknadsinspektionen får utvidgad beslutanderätt vid beslut om intäktsramarna på el- och naturgasområdena innebär det att merparten av konsekvenserna inträffar när Energimarknadsinspektionen tillämpar den nya regleringen. Konsekvenser för el- och naturgasföretagen När det gäller de förslag som avser att ge Energimarknadsinspektionen större beslutanderätt för intäktsramarna (se avsnitt 6 och 9) beror de konkreta konsekvenserna för de berörda företagen i stor utsträckning på hur inspektionen kommer att agera vid tillämpningen och på innehållet i de föreskrifter som myndigheten kan komma att ta fram efter regeringens bemyndigande. I de fall där regleringen i lag eller förordning utgår är det upp till Energimarknadsinspektionen att avgöra om den upphävda regleringen ska föras in i myndighetens föreskrifter eller om det som tidigare har gällt inte längre ska gälla. Energimarknadsinspektionen har till uppgift att med hjälp av det ramverk som föreslås i propositionen skapa en robust och tydlig reglering för besluten av intäktsramarna. Regeringen föreslår även ändringar när det gäller anslutningsavgifter m.m. på så sätt att viss detaljreglering tas bort och Energimarknadsinspektionen i stället får ansvar för frågorna i sin tillsyn (se avsnitt 7 och 11). Ändringarna bör medföra små effekter för företagen förutsatt att Energimarknadsinspektionen i god tid informerar om vad som kommer att gälla och tar fram nya föreskrifter där det finns behov. I propositionen lämnas även förslag om att rättens sammansättning i förvaltningsrätten och kammarrätten ska innefatta två ekonomiska experter vid överklagande av beslut om intäktsramar (se avsnitt 14). Detta förslag bör innebära att överklagandena kan handläggas snabbare med hjälp av större expertis på området. Det bör leda snabbare handläggningstider och även på sikt mer gedigna domar med en praxis som kan leda till färre överklaganden. Konsekvenser endast för elnätsföretagen Förslagen att vissa av bestämmelserna om den närmare utformningen av vissa nätavgifter (se avsnitt 7), exempelvis avgiften för överföring vid småskalig elproduktion, bör innebära administrativa lättnader för elnätsföretagen, eftersom nätföretagen inte längre behöver ha ett särskilt faktureringsförfarande för dessa kunder. Konsekvenser endast för naturgasföretagen Regeringen lämnar något fler förslag på naturgasområdet än på elområdet, eftersom ändringar i naturgaslagen föreslås för att regleringen i större omfattning ska motsvara den i ellagen. Bestämmelserna om omprövning av en intäktsram ändras och kompletteras för att motsvara bestämmelserna om omprövning i ellagen (se avsnitt 9.5–9.7). Det innebär bl.a. att det införs en möjlighet till ny omprövning av ett naturgasföretags intäktsram till följd av att en intäktsram har ändrats för ett annat sådant företag. Att regleringen görs mer enhetlig och att naturgasföretag ges samma möjlighet att få sin intäktsram ändrad som ett elnätsföretag bör medföra fördelar för naturgasföretagen. Konsekvenser för elproducenter Förslagens innebörd Regeringen föreslår att undantaget från att betala anslutningsavgift ska tas bort för anläggningar med ett abonnemang för en säkring om högst 63 ampere och som producerar el som kan matas in med en effekt om högst 43,5 kilowatt (se avsnitt 7.1). Även undantaget från överföringsavgifter för sådana anläggningar ska upphävas (se avsnitt 7.2). Regeringen föreslår vidare att bestämmelsen att producenter med en produktionsanläggning som kan leverera en effekt om högst 1 500 kilowatt endast ska betala en kraftigt nedsatt överföringsavgift ska upphävas (se avsnitt 7.2). Produktionsanläggningar med en säkring om högst 63 ampere Förslaget att upphäva bestämmelser som gäller produktionsanläggningar med ett abonnemang om högst 63 ampere och som producerar el som kan matas in med en effekt om högst 43,5 kilowatt berör främst solcellsanläggningar som ägs av villaägare. En uppskattning är att det är fråga om cirka 135 000 solcellsanläggningar. Som en följd av förslaget blir det en bedömning från fall till fall vilken anslutningsavgift som kommer att tas ut. Dock ska elanvändaren endast betala för de kundspecifika kostnader som uppstår vid anslutningen av produktionsanläggningen. I de flesta fallen bör det bli en lägre avgift med beaktande av att elanvändaren redan har betalat en avgift vid anslutningen av uttagspunkten till elnätet. När det gäller förslaget att upphäva undantaget från överföringsavgifter för den aktuella typen av producenter har det betydelse att det finns skillnader mellan nätföretagen när det gäller strukturen för avgifterna. Det har även betydelse vilket säkringsabonnemang elproducenten har avtalat med nätföretaget. En uppskattning är att berörda elproducenter kommer att få betala en avgift om cirka 300–3 000 kronor per år för att mata in elen på elnätet. Privatpersoner som installerar solceller och producerar el kommer dock även fortsättningsvis att kunna utnyttja skatteavdraget för grön teknik vid installationen av solcellsanläggningen. Produktionsanläggningar som kan leverera en effekt om högst 1 500 kilowatt Att den nedsatta överföringsavgiften för produktionsanläggningar som kan leverera en effekt om högst 1 500 kilowatt utgår berör anläggningar med olika produktionsslag, främst vattenkrafts-, vindkrafts- och solcellsanläggningar. Av uppgifter från Energimarknadsinspektionen 2021 framgår att cirka 2 200 anläggningar hade en nedsatt överföringsavgift. Baserat på uppgifter för 2021 uppskattades att de berörda produktionsanläggningarna fick en sammanlagd subvention om 150 miljoner kronor per år. Förslaget kommer mot denna bakgrund att få en förhållandevis stor ekonomisk påverkan för dessa produktionsanläggningar. Det finns dock uppskattningsvis 210 produktionsanläggningar som i dag har graderat ned anläggningarnas kapacitet för att hamna under gränsen för nedsatt överföringsavgift. Dessa anläggningar har därför möjlighet att uppgradera anläggningarnas kapacitet och på detta sätt lindra det ekonomiska bortfallet som upphävandet av bestämmelsen innebär. Förutom den ekonomiska vinsten i form av att det skulle innebära mer produktion om producenterna väljer att uppgradera befintliga anläggningar, blir det även för samhället i stort en vinst om mer kapacitet tillförs elnäten på ett snabbt och mindre kostsamt sätt. Konsekvenser för kundkollektivet Reducerade nätavgifter avskaffas Att vissa elproducenter inte längre kommer att vara befriade från avgiften för inmatning av el eller betala en nedsatt nätavgift (se avsnitt 7.2) innebär att nätavgifter tillförs hela kundkollektivet och att hela kundkollektivet kommer att kunna ta del av dessa avgifter. Energimarknadsinspektionen uppskattade 2021 att cirka 150 miljoner kronor per år avser de avgifter som är nedsatta för inmatning av el. Enligt uppskattningen för 2021 skulle de berörda elproducenterna ha betalat ytterligare cirka 50 miljoner kronor i nätavgifter, om de produktionsanläggningar som hade nedgraderad kapacitet med anledning av den nedsatta överföringsavgiften i stället hade uppgraderat anläggningarna. Det sammanlagda beloppet, 200 miljoner kronor, motsvarar 0,5 procent av intäktsramarna. Om detta belopp hade omfördelats mellan kunderna, skulle flertalet kunder ha fått något lägre avgifter 2021. För redovisningsområden med ett större antal små produktionsanläggningar och relativt få kunder i övrigt skulle det ha blivit en större omfördelning av elnätsavgifterna, motsvarande som mest 5 eller 6 procent av dessa intäktsramar. Konsekvenser för myndigheter Energimarknadsinspektionen I propositionen finns förslag och överväganden som innebär att vissa av de bestämmelser som tidigare har funnits i lag och förordning i fortsättningen ska hanteras i Energimarknadsinspektionens föreskrifter och beslut (se avsnitt 6, 7, 9 och 11). Detta kommer att innebära utökade och omfattande arbetsuppgifter för Energimarknadsinspektionen i form av bl.a. ett omfattande föreskriftsarbete, analyser och löpande utvärderingsarbete. Utredningen föreslår att anslaget till Energimarknadsinspektionen ska ökas med 10 miljoner kronor per år för att utföra de utökade arbetsuppgifterna. Energimarknadsinspektionen har själv uppskattat att den skulle behöva ytterligare anslag om 18 miljoner kronor för att utföra uppgifterna. I budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen att Energimarknadsinspektionen ska få ett ökat förvaltningsanslag med 20 miljoner kronor per år (prop. 2024/25:1, utgiftsområde 21, s. 31 och 38). Det ökade anslaget ska täcka ett antal nya arbetsuppgifter som Energimarknadsinspektionen har fått, bl.a. med anledning av förslagen i propositionen. Det blir Energimarknadsinspektionen som får fördela det nya anslaget efter det behov som finns för de nya uppgifterna. Det kan skilja sig åt från år till år hur mycket av anslaget som ska gå till en viss uppgift. I propositionen föreslås det även att två ekonomiska experter ska delta som särskilda ledamöter när förvaltningsrätten och kammarrätten prövar mål om överklagande av Energimarknadsinspektionens beslut om intäktsramar. Dessa förslag bör innebära att överklagandena handläggs snabbare med hjälp av större expertis på området. På sikt kan det även leda till en praxisutveckling som innebär färre överklaganden över tid. Detta bör underlätta Energimarknadsinspektionens arbete. Domarnämnden Förslaget att ekonomiska experter ska ingå i rätten (se avsnitt 14) berör Domarnämnden, eftersom det kommer att bli nämndens uppgift att förordna ekonomiska experter. Med hänsyn till att nämnden redan i dag har denna uppgift bedöms förslaget inte medföra något ökat resursbehov. De allmänna förvaltningsdomstolarna Förslaget om införande av ekonomiska experter i domstolarnas sammansättning i förvaltningsrätten och kammarrätten (se avsnitt 14) är det förslag i propositionen som främst påverkar förvaltningsdomstolarna. Bedömningen är att påverkan är av begränsad omfattning och att förslaget inte medför något ökat resursbehov. Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857) Ellagen ändras främst för att kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU (elmarknadsdirektivet) ska vara uppfyllda när det gäller den nationella energitillsynsmyndighetens exklusiva befogenheter. I Sverige är Energimarknadsinspektionen tillsynsmyndighet. Två hittillsvarande kapitel upphävs och ersätts av fyra nya. Ett antal paragrafer i övriga kapitel utgår eller omarbetas. Det görs även omdisponeringar för att lagen ska ha en lämplig struktur. När det anges att en paragraf, ett stycke eller en mening överensstämmer med en hittillsvarande paragraf, ett hittillsvarande stycke eller en hittillsvarande mening görs ingen ändring i fråga om lydelsen. I de fall där det anges att paragrafen, stycket eller meningen överensstämmer i sak med sin hittillsvarande motsvarighet är ändringarna endast redaktionella eller språkliga. I övrigt finns det paragrafer, stycken och meningar som har motsvarigheter i den hittillsvarande regleringen men ett delvis annat innehåll i sak. Det anges i samtliga dessa fall vilken paragraf, vilket stycke eller vilken mening som regleringen motsvarar. Det hänvisas även till äldre förarbeten i den utsträckning som de fortfarande är aktuella för tillämpningen. 1 kap. Inledande bestämmelser Lagens innehåll 2 §    Lagen är indelad i följande kapitel: – 1 kap. Inledande bestämmelser, – 2 kap. Nätkoncession och ledningar vid trafikleder, – 3 kap. Nätföretag och drift av elnät, – 4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el, – 5 kap. Intäktsram för nätverksamhet, – 6 kap. Mätning av överförd el, – 7 kap. Kommunala elföretag, – 8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar, – 9 kap. Leverans av el och aggregeringstjänster, – 10 kap. Avbrottsersättning, – 11 kap. Avbrytande av överföring av el till konsumenter, – 12 kap. Tillsyn, – 13 kap. Förseningsavgifter, – 14 kap. Straff, och – 15 kap. Överklagande och handläggning i domstol. I paragrafen finns en innehållsförteckning för lagen. Den ändras med anledning av att rubriken till 12 kap. ändras, att hittillsvarande 13 kap. utgår och att tre nya kapitel, 13–15 kap., förs in i lagen. Ord och uttryck i lagen 4 §    Ord och uttryck i lagen har samma betydelse som i elsäkerhetslagen (2016:732). I övrigt avses i lagen med Acer: den byrå som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, aggregering: en sammanslagning av flera elanvändares förbrukning eller sammanslagning av producerad el för försäljning, anskaffning eller auktionering på elmarknader, aggregeringstjänst: en tjänst som förutsätter aggregering, balansansvar: det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt eller att lika mycket el tas ut från systemet som det tillförs i en inmatningspunkt, distribution: överföring av el för någon annans räkning genom ett lokalnät eller ett regionnät, distributionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett regionnät, dynamiska elpriser: priser som återspeglar de priser som vid varje tidpunkt gäller på spotmarknaderna med ett intervall som minst motsvarar frekvensen för avräkning på marknaden, efterfrågeflexibilitet: att en elanvändare ändrar sin förbrukning jämfört med sitt normala eller nuvarande förbrukningsmönster som ett svar på marknadssignaler eller med anledning av att någon har antagit elanvändarens anbud att minska eller öka sin förbrukning mot en bestämd ersättning på en sådan organiserad marknad som avses i artikel 2.4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 av den 17 december 2014 om rapportering av uppgifter för att genomföra artikel 8.2 och 8.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi, elleverantör: den som yrkesmässigt levererar el, elmarknadsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i den ursprungliga lydelsen, energilagringsanläggning: en sådan anläggning i elsystemet som används för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller någon annan energibärare, EU:s elmarknadsförordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el, fastkraftsavtal: avtal om att under en angiven tid leverera en fastställd mängd el, icke frekvensrelaterad stödtjänst: en stödtjänst som används av ett nätföretag för spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokalnät, kortslutningsström samt förmåga till dödnätsstart och till ödrift, inmatningspunkt: den punkt på elnätet där en elproducent, enligt avtal med ett nätföretag, matar in el från en produktionsanläggning, intäktsram: de samlade intäkter som ett nätföretag högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod, konsument: en fysisk person som el överförs eller levereras till huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet, laddningspunkt: ett gränssnitt där el kan överföras till ett elfordon i taget eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut, leveranspunkt: en inmatnings- eller uttagspunkt, lokalnät: ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning, nätföretag: den som bedriver nätverksamhet, nätverksamhet: att med stöd av nätkoncession ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen, regionnät: en ledning eller ett ledningsnät som inte ingår i ett transmissionsnät och som omfattas av en nätkoncession för linje eller av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning, små företag: företag som sysselsätter färre än 50 personer och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år, stödtjänst: en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning, transmission: överföring av el för någon annans räkning genom ett transmissionsnät, transmissionsnät: ett tekniskt och driftsmässigt sammanhängande ledningsnät som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera nätregioner i Sverige och länkar samman det nationella elnätet med elnät i andra länder, transmissionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar en ledning som ingår i ett transmissionsnät, uttagspunkt: den punkt på ett elnät där en elanvändare, enligt avtal med ett nätföretag, tar ut el för förbrukning. I paragrafen behandlas ord och uttryck som används i lagen. I andra stycket görs en ändring av vad som avses med ordet intäktsram. Den görs som en följd av att ordet nätkoncessionshavaren byts ut mot ordet nätföretaget i det nya 5 kap och medför ingen ändring i sak. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. 2 kap. Nätkoncession och ledningar vid trafikleder Överlåtelse av en nätkoncession 43 §    En nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd. Tillstånd till en överlåtelse av en nätkoncession får beviljas endast om överlåtelsen sker till någon som uppfyller de krav som ställs på en nätkoncessionshavare enligt 16 §. Om en intäktsram vid överlåtelsen ska fördelas enligt 5 kap. 27 § andra stycket, får tillstånd till överlåtelse lämnas endast om fördelningen har godkänts enligt 28 § första stycket samma kapitel. I paragrafen anges förutsättningarna för överlåtelse av en nätkoncession. I tredje stycket görs en följdändring i anslutning till det nya 5 kap. Den är i sak oförändrad. 4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el 1 a §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifter för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät ska utformas. I paragrafen, som är ny, finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter i anslutning till 1 §. Övervägandena finns i avsnitt 7.1. 27 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifterna för överföring av el ska utformas. I paragrafen finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om avgifterna för överföring. Den ändras på så sätt att bemyndigandet utvidgas till att avse andra aspekter av betydelse för utformningen av överföringsavgifter än att främja ett effektivt utnyttjande av elnätet eller en effektiv elproduktion och elanvändning. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. 5 kap. Intäktsram för nätverksamhet Kapitlet ersätter hittillsvarande 5 kap. Ändringarna i sak behandlas i avsnitt 6. Den som bedriver en nätverksamhet betecknas i det nya 5 kap. med ordet nätföretag, i stället för som tidigare nätkoncessionshavare. Med nätföretag avses den som bedriver nätverksamhet (1 kap. 4 § andra stycket). Ändringen är i linje med en tidigare översyn av användningen av de orden i lagen (prop. 2021/22:153 s. 44) och medför inte någon ändring i sak. Ordet nätföretag används i 4, 8–10, 13, 16–21, 25, 26, 28 och 32 §§. Intäktsramens omfattning 1 §    En nätverksamhet ska för en tillsynsperiod ha en intäktsram som beslutas av nätmyndigheten. Tillsynsperioden ska vara fyra kalenderår, om det inte finns särskilda skäl för en annan tidsperiod. I paragrafen finns grundläggande bestämmelser om intäktsramen. Första stycket överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 1 § första stycket när det gäller att en nätverksamhet för en tillsynsperiod ska ha en intäktsram (prop. 2008/09:141 s. 30 f. och 100 och prop. 2017/18:237 s. 42 och 86) och med hittillsvarande 5 kap. 3 § första stycket när det gäller att beslut om intäktsramen fattas av nätmyndigheten (prop. 2008/09:141 s. 32–34 och 110 f. och prop. 2010/11:70 s. 125 f. och 259 f.). Energimarknadsinspektionen är nätmyndighet, se 4 § förordningen (2023:241) om det nationella elsystemet. Andra stycket överensstämmer med hittillsvarande 5 kap. 2 § (prop. 2008/09:141 s. 36 f. och 101 f. och prop. 2017/18:237 s. 88). 2 §    En intäktsram för intäkter från ett lokalnät ska bestämmas för varje koncessionsområde för sig. Om nätmyndigheten enligt 3 kap. 51 § har beslutat att flera nätkoncessioner för område ska redovisas samlat, ska dock de områdena anses vara ett koncessionsområde när intäktsramen bestäms. I paragrafen anges hur en intäktsram för lokalnät ska bestämmas. Den överensstämmer med hittillsvarande 5 kap. 13 § (prop. 2008/09:141 s. 83 f. och 112 f., prop. 2017/18:237 s. 93 f. och prop. 2021/22:153 s. 167). 3 §    Om en nätkoncession för linje innefattas i redovisningen av en nätkoncession för område enligt 3 kap. 53 § andra stycket, ska koncessionerna anses vara en nätkoncession för område när intäktsramen bestäms. I paragrafen anges vad som ska gälla när en nätkoncession för område redovisas samlat med en nätkoncession för linje. Den överensstämmer med hittillsvarande 5 kap. 14 § (prop. 2014/15:56 s. 14 f. och 21, prop. 2017/18:237 s. 94 och prop. 2021/22:153 s. 167). 4 §    En intäktsram ska bestämmas för intäkter från ett nätföretags regionnät i Sverige. I paragrafen anges hur en intäktsram för regionnät ska bestämmas. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 15 § (prop. 2008/09:141 s. 84 f. och 113, prop. 2017/18:237 s. 94 och prop. 2021/22:153 s. 167). 5 §    En intäktsram ska bestämmas för intäkter från ett transmissionsnät. I paragrafen anges hur en intäktsram för transmissionsnät ska bestämmas. Den överensstämmer med hittillsvarande 5 kap. 16 § (prop. 2008/09:141 s. 86 och 113 f. och prop. 2017/18:237 s. 51 och 94). 6 §    Om ett transmissionsnätsföretag är systemansvarig myndighet, ska den del av verksamheten som inte kan hänföras till en viss kund eller kundkategori anses ingå i företagets nätverksamhet när intäktsramen bestäms. I paragrafen finns en bestämmelse som tar sikte på de särskilda uppgifter som Svenska kraftnät har i egenskap av systemansvarig myndighet. Den överensstämmer med hittillsvarande 5 kap. 17 § (prop. 2002/03:40 s. 144 och 197, prop. 2008/09:141 s. 114 och prop. 2017/18:237 s. 94 f.). 7 §    Om ett transmissionsnätsföretag deltar i ett europeiskt samarbete som syftar till att utveckla och vidmakthålla en fungerande europeisk marknad för el, ska även den verksamheten anses ingå i företagets nätverksamhet när intäktsramen bestäms. I paragrafen anges att Svenska kraftnät kan täcka kostnaderna för sitt deltagande i vissa europeiska samarbeten via överföringsavgifterna. Den överensstämmer med hittillsvarande 5 kap. 18 § (prop. 2002/03:40 s. 142–144 och 197, prop. 2008/09:141 s. 114 och prop. 2017/18:237 s. 95). Uppgiftsskyldighet vid bestämmande av en intäktsram 8 §    Ett nätföretag ska lämna de uppgifter till nätmyndigheten som myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen. I paragrafen regleras nätföretagens uppgiftsskyldighet vid bestämmande av en intäktsram. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 4 § (prop. 2008/09:141 s. 34 och 100 f. och prop. 2017/18:237 s. 45 f. och 89). Intäktsramens storlek 9 §    Intäktsramen ska inte vara större än vad nätföretaget behöver för nätverksamheten. I paragrafen anges grunden för att bestämma intäktsramens storlek. Den motsvarar delvis hittillsvarande 5 kap. 1 § första stycket. I sak ändras regleringen när det gäller vad som ska beaktas vid bestämmandet av intäktsramen. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Intäktsramen är de samlade intäkter som ett nätföretag högst får uppbära från en nätverksamhet under en tillsynsperiod (1 kap. 4 § andra stycket). En nätverksamhet består i att med stöd av nätkoncession ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen (1 kap. 4 § andra stycket). Till ett nätföretags samlade intäkter från en sådan verksamhet hör främst anslutnings- och överföringsavgifterna men även andra intäkter som härrör från verksamheten, t.ex. arvode vid flyttning av befintliga ledningar. Intäkter som inte är knutna till verksamheten, t.ex. avkastning på finansiella tillgångar, berörs inte av intäktsramen. Att en intäktsram bestäms betyder inte att någon bedömning görs när det gäller de kundspecifika avgifterna för anslutning och överföring. Bestämmelser av betydelse för utformningen av dessa finns i stället i 4 kap. I ellagen anges ett nätföretags grundläggande skyldigheter (3 kap. 1 §). De består av att i fråga om sitt elnät ansvara för drift och underhåll, utbyggnad vid behov, eventuella anslutningar till andra ledningsnät, att nätet är säkert, tillförlitligt och effektivt och att nätet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el. Dessa skyldigheter genomför kraven i elmarknadsdirektivet i fråga om nätföretagens ansvarsområden (jfr artiklarna 2.29, 2.35, 31.1 och 40.1). En utgångspunkt för regleringen är att intäktsramen ska svara mot de kostnader som nätföretaget har för nätverksamheten (jfr skäl 81 till elmarknadsdirektivet). Eftersom intäktsramen bara ska omfatta vad nätföretaget behöver för nätverksamheten, är företagets skyldigheter enligt ellagen när det gäller elnätet avgörande för vilka kostnader som ska täckas. Intäktsramen ska göra det möjligt för företaget att bl.a. underhålla och vid behov bygga ut elnätet, så att nätet uppfyller vissa funktionskrav på kort sikt och att det dessutom uppfyller rimliga krav på överföring av el på lång sikt. Kapitalkostnader för befintliga anläggningar som används i verksamheten och för nödvändiga investeringar i underhåll och utbyggnad, t.ex. avskrivningar och avkastningskrav, ska beaktas i det sammanhanget. Paragrafen genomför regleringen i fråga om investeringar i artikel 59.7 a i elmarknadsdirektivet. Att kostnaderna ska avspeglas innebär vidare att kostnadsbesparingar i verksamheten genom t.ex. åtgärder på efterfrågesidan och distribuerad produktion ska beaktas, jfr artikel 27.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/1791 av den 13 september 2023 om energieffektivitet och om ändring av förordning (EU) 2023/955 och första punkten i direktivets bilaga XIII. I 10 § finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om vad som avses med att intäktsramen inte ska vara större än vad nätföretaget behöver för nätverksamheten och hur kostnaderna för verksamheten ska beräknas när intäktsramen bestäms. 10 §    När intäktsramen bestäms ska hänsyn tas till i vilken utsträckning 1. nätverksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet, och 2. flexibilitetstjänster används och förbättrar effektiviteten i nätverksamheten. Bedömningen får medföra en ökning eller minskning av intäktsramen. I paragrafen anges att intäktsramens storlek kan påverkas av att nätverksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet och att flexibilitetstjänster används och förbättrar effektiviteten i verksamheten. Första stycket första punkten motsvarar hittillsvarande 5 kap. 11 § (prop. 2013/14:174 s. 183–187 och 272–274 och prop. 2017/18:237 s. 92 f.). Första stycket andra punkten överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 12 a § (prop. 2021/22:153 s. 67–69 och 166). Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Regleringen ändras endast på så sätt att bedömningen enligt första stycket första punkten får medföra en ökning eller minskning av intäktsramen, i stället för av avkastningen på kapitalbasen. 11 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad som avses med att intäktsramen inte ska vara större än vad nätföretaget behöver för nätverksamheten, 2. hur kostnaderna för verksamheten ska beräknas när intäktsramen bestäms, 3. vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet, och 4. vilka krav som ska vara uppfyllda för att flexibilitetstjänster ska anses förbättra effektiviteten i nätverksamheten. Paragrafen gör det möjligt att meddela föreskrifter i anslutning till 9 och 10 §§. Paragrafen utformas enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Första och andra punkterna motsvarar delvis hittillsvarande 5 kap. 6 och 8 §§, men regleringen ändras i sak som en anpassning till 9 §. Med stöd av andra punkten kan föreskrifter meddelas bl.a. om värderingen av anläggningar som används inom ramen för nätverksamheten, eftersom en sådan värdering utgör en del av att beräkna nätföretagets kostnader. Tredje punkten överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 12 § (prop. 2013/14:174 s. 187 och 274 och prop. 2017/18:237 s. 93). Fjärde punkten överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 12 b § (prop. 2021/22:153 s. 69 och 167). 12 §    Om ett nätföretag inte lämnar uppgifter enligt 8 §, ska nätmyndigheten bestämma en intäktsram som är skälig med hänsyn till uppgifterna i ärendet. I paragrafen regleras den situationen att ett nätföretag inte lämnar de uppgifter till nätmyndigheten som myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 5 § (prop. 2017/18:237 s. 46 f. och 89). Beslutet om intäktsram 13 §    Nätmyndigheten ska besluta om intäktsram senast två månader innan tillsynsperioden börjar. I paragrafen anges när ett beslut om en intäktsram ska fattas. Den överensstämmer med hittillsvarande 5 kap. 3 § första stycket (prop. 2008/09:141 s. 35 och 101 och prop. 2017/18:237 s. 88). 14 §    Det ska framgå av beslutet vilka uppgifter och metoder som har använts för att bestämma intäktsramen. I paragrafen anges hur beslut om bestämmande av intäktsram ska utformas. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 3 § andra stycket (prop. 2008/09:141 s. 35 f. och 101 och prop. 2017/18:237 s. 88). Omprövning av intäktsramen under tillsynsperioden 15 §    Nätmyndigheten får under tillsynsperioden ändra intäktsramen, om nätföretaget har ansökt om det och 1. det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av ramen vid en omprövning efter tillsynsperioden, eller 2. det finns särskilda skäl. En ansökan om omprövning under tillsynsperioden ska handläggas skyndsamt. I paragrafen behandlas fall där en intäktsram får ändras under den tillsynsperiod som ramen avser efter ansökan av ett nätföretag. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 20 § (prop. 2017/18:237 s. 51 f. och 95 f.). 16 §    Nätmyndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsram under tillsynsperioden och ändra ramen, om 1. nätföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, 2. ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek, eller 3. det finns särskilda skäl. Vid en omprövning enligt första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl. I paragrafen behandlas fall där Energimarknadsinspektionen ska ändra intäktsramen under den tillsynsperiod som ramen avser utan att nätföretaget har ansökt om det. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 21 § (prop. 2017/18:237 s. 51 f. och 96 f.). Omprövning av intäktsramen efter tillsynsperioden 17 §    Nätmyndigheten ska ompröva intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen ska vara större eller mindre med hänsyn till förhållanden som blivit kända efter det att den bestämdes. Vid en omprövning ska nätmyndigheten senast tio månader efter tillsynsperiodens slut 1. fatta ett slutligt beslut i frågan om ändring av intäktsramen, om det inte finns särskilda hinder, eller 2. informera nätföretaget om att det slutliga beslutet i ändringsfrågan kommer att fattas vid en senare tidpunkt. Om myndigheten fattar sitt slutliga beslut i ändringsfrågan senare än tio månader efter tillsynsperiodens slut utan att ha informerat enligt andra stycket 2, får beslutet inte innebära någon nackdel för nätföretaget. Paragrafen reglerar förfarandet för en omprövning av intäktsramen efter utgången av den tillsynsperiod som ramen avser. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 22 § (prop. 2017/18:237 s. 52–57 och 97). 18 §    Vid en omprövning enligt 17 § ska nätmyndigheten 1. utgå från de uppgifter och metoder som har använts för att bestämma intäktsramen och som framgår av det beslut om intäktsram som gäller för nätföretaget, 2. kontrollera om de antaganden som har legat till grund för att bestämma ramen överensstämmer med det faktiska utfallet för tillsynsperioden, och 3. ändra ramen i den utsträckning det är motiverat av att det faktiska utfallet för tillsynsperioden avviker från de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen. I paragrafen regleras hur en omprövning enligt 17 § ska genomföras och i vilken utsträckning intäktsramen ska ändras. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 23 § (prop. 2017/18:237 s. 52–57 och 98 f.). 19 §    Utöver det som anges i 18 § 3 ska intäktsramen ändras, om 1. nätföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, eller 2. ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek. I fall som avses i första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl. I paragrafen anges i vilka fall en intäktsram ska ändras vid en omprövning efter utgången av den tillsynsperiod som ramen avser med hänvisning till brister när det gäller de sakuppgifter som lagts till grund för beslutet om intäktsram. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 24 § (prop. 2017/18:237 s. 52–57 och 99). Omprövning till följd av att en intäktsram har ändrats för ett annat nätföretag 20 §    När en allmän förvaltningsdomstol har ändrat en intäktsram för ett nätföretag ska nätmyndigheten ompröva det beslut om intäktsram som gäller för ett annat nätföretag, om det senare företaget 1. ansöker om omprövning inom tre månader efter det att domstolens avgörande har fått laga kraft, och 2. anför att de förhållanden som domstolen lagt till grund för ändring i det tidigare avgörandet även finns i fråga om sökandens intäktsram. I paragrafen regleras en möjlighet att ompröva ett beslut om intäktsram sedan en allmän förvaltningsdomstol har ändrat intäktsramen för ett annat nätföretag. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 25 § (prop. 2017/18:237 s. 57 f. och 99 f.). Omprövning till följd av att intäktsramen har ändrats i fråga om en tidigare tillsynsperiod 21 §    Om nätmyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har ändrat intäktsramen i fråga om en tillsynsperiod som har gått till ända och det avgörandet har fått laga kraft, ska nätmyndigheten ompröva ett beslut om intäktsram för en senare tillsynsperiod och göra de ändringar som den ändrade ramen motiverar. I paragrafen behandlas fall där Energimarknadsinspektionen eller en allmän förvaltningsdomstol efter ett överklagande har ändrat intäktsramen för en tidigare tillsynsperiod. Den överensstämmer med hittillsvarande 5 kap. 26 § (prop. 2017/18:237 s. 100). Avvikelser från intäktsramen 22 §    Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under tillsynsperioden har varit större än intäktsramen, ska nätmyndigheten besluta att ramen för den närmast följande tillsynsperioden ska minskas med ett belopp som motsvarar överskottet. I paragrafen finns huvudregeln för vad som ska ske när ett nätföretags samlade intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 27 § (prop. 2017/18:237 s. 100). 23 §    Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska nätmyndigheten besluta att ramen för den närmast följande tillsynsperioden ska minskas med ett överdebiteringstillägg. Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av de samlade intäkterna från nätverksamheten som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter. I paragrafen behandlas fall där Energimarknadsinspektionen ska besluta om att minska en intäktsram med ett överdebiteringstillägg. Den överensstämmer med hittillsvarande 5 kap. 28 § (prop. 2017/18:237 s. 62 och 100 f.). 24 §    Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under en tillsynsperiod har varit mindre än intäktsramen, ska nätmyndigheten besluta att nätföretaget under den närmast följande tillsynsperioden från nätverksamheten får uppbära ett belopp som motsvarar underskottet. Det belopp som nätmyndigheten beslutar ska inte anses vara intäkter från nätverksamheten vid avstämning mot intäktsramen för den närmast följande tillsynsperioden. Detta gäller dock endast i den utsträckning intäkterna från nätverksamheten annars skulle överstiga intäktsramen. I paragrafen regleras vad som ska ske när ett nätföretags samlade intäkter från verksamheten under tillsynsperioden har understigit intäktsramen. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 29 § (prop. 2017/18:237 s. 60–62 och 101). Beräkning av intäkter 25 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur nätföretagens intäkter under en tillsynsperiod ska beräknas vid avstämning mot intäktsramen. I paragrafen finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om hur nätföretagets intäkter ska beräknas. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 31 § (prop. 2017/18:237 s. 58–60 och 102). Besluts giltighet 26 §    Ett beslut av nätmyndigheten enligt 13, 15, 16, 17, 20, 21, 22 eller 23 § gäller omedelbart. Av paragrafen framgår när ett beslut som Energimarknadsinspektionen har meddelat i fråga om intäktsramen ska gälla trots att det överklagats. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 32 § (prop. 2008/09:141 s. 57 och 111 och prop. 2017/18:237 s. 102). Intäktsram vid överlåtelse av nätkoncession 27 §    Om ett nätföretag överlåter en nätkoncession, ska den intäktsram som gäller för koncessionen gälla för förvärvaren. Det nätföretag som har tagit över koncessionen ska vid tillämpningen av detta kapitel träda i överlåtarens ställe. Om intäktsramen är en gemensam ram för den överlåtna koncessionen och en annan nätkoncession, ska överlåtaren och det nätföretag som har tagit över koncessionen fördela ramen proportionerligt i förhållande till värdet av den anläggning som överlåtits och på samma sätt fördela intäkter som överstiger eller understiger intäktsramen och överdebiteringstillägg. Fördelningen får dock göras på ett annat sätt, om det finns särskilda skäl. I paragrafen regleras vilken intäktsram som ska gälla vid överlåtelse av nätkoncession och hur intäktsramen ska fördelas om den är gemensam för flera koncessioner. Den motsvarar i huvudsak hittillsvarande 5 kap. 33 § (prop. 2008/09:141 s. 51–54 och 114 f. och prop. 2017/18:237 s. 102 f.). Övervägandena finns i avsnitt 6.5. Regleringen ändras på så sätt att det i andra stycket anges att fördelningen av intäktsramen ska baseras på värdet av den anläggning som överlåtits, i stället för andelen av kapitalbasen som överlåtits. 28 §    En fördelning enligt 27 § andra stycket ska godkännas före överlåtelsen. Nätmyndigheten prövar frågan om godkännande. Regeringen ska dock pröva frågan, om ärendet avser en utlandsförbindelse. Ett förslag till fördelning ska lämnas in till nätmyndigheten tillsammans med de uppgifter som krävs för att pröva förslaget. I paragrafen behandlas kravet på föregående godkännande av en fördelning enligt 27 § andra stycket. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 34 § (prop. 2008/09:141 s. 51–54 och 115 och prop. 2017/18:237 s. 103). 29 §    Ett ärende om godkännande av en fördelning enligt 29 § ska handläggas skyndsamt. I paragrafen finns ett krav på skyndsamhet i anslutning till kravet på godkännande enligt 28 §. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 35 § (prop. 2008/09:141 s. 51–54 och 115 och prop. 2017/18:237 s. 103). Ändring av koncessionsgränser 30 §    Om nätmyndigheten ändrar gränserna för en nätkoncession för område enligt 2 kap. 38 §, ska myndigheten besluta om en fördelning av berörda intäktsramar som är proportionerlig i förhållande till värdet av den anläggning som är hänförlig till gränsändringen och på samma sätt fördela intäkter som överstiger eller understiger intäktsramen och överdebiteringstillägg. Fördelningen får dock göras på ett annat sätt, om det finns särskilda skäl. I paragrafen redogörs för hur intäktsramar ska fördelas vid ändring av koncessionsgränser. Den motsvarar i huvudsak hittillsvarande 5 kap. 36 § (prop. 2008/09:141 s. 51–54 och 115 f., prop. 2017/18:237 s. 104 och prop. 2020/21:188 s. 94). Övervägandena finns i avsnitt 6.5. Regleringen ändras endast på så sätt att det i första meningen anges att fördelningen av berörda intäktsramar ska ske med utgångspunkt i värdet av den anläggning som är hänförlig till gränsändringen, i stället för den andel av kapitalbasen som är hänförlig till gränsdragningen. Uppgiftsskyldighet vid omprövning eller omfördelning av en intäktsram 31 §    Ett nätföretag ska till nätmyndigheten lämna de uppgifter som behövs för en prövning enligt 16, 17, 21 och 30 §§. I paragrafen finns en uppgiftsskyldighet vid omprövning eller omfördelning av en intäktsram. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 37 § (prop. 2008/09:141 s. 54 f. och 116 och prop. 2017/18:237 s. 104). 6 kap. Mätning av överförd el 6 §    Ett nätföretag ska debitera en elproducent kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmatningspunkten hos elproducenten. Paragrafen avser kostnader för mätning av el hos elproducenter. Den ändras på så sätt att den hittillsvarande andra meningen utgår, med anledning av att hittillsvarande 4 kap. 37 § upphävs. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. 8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar 19 §    Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som avses i 18 §, om metoderna kan antas leda till att balanstjänster 1. utförs så effektivt som möjligt, 2. ger lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag, och 3. tillhandahålls på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt. Nätmyndighetens beslut i fråga om godkännande gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). I paragrafen regleras Energimarknadsinspektionens prövning av villkor för balansansvar. Övervägandena finns i avsnitt 8. Första stycket ändras för att efterlikna 3 kap. 8 § som handlar om nätmyndighetens godkännande av metoder för att utforma avtal om stödtjänster. Ändringen ska ses mot bakgrund av de krav som ställs i artikel 59.7 b i elmarknadsdirektivet. 12 kap. Tillsyn 14 §    Nätmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan 1. har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och 2. innehåller ett påstående om att ett nätföretag inte följer bestämmelser som omfattas av nätmyndighetens tillsyn enligt 1 §. Om nätmyndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet, får myndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras. Första och andra styckena gäller inte om en tvist i fråga om den skyldighet som anmälan avser ska tas upp av nätmyndigheten enligt 3 kap. 44 §, 4 kap. 13 § eller 6 kap. 8 §. Paragrafen reglerar tidsfrister för nätmyndighetens prövning av vissa ärenden. Tredje stycket ändras på så sätt att hänvisningen till 4 kap. 39 § utgår, med anledning av att den paragrafen upphävs. 13 kap. Förseningsavgifter Kapitlet ersätter hittillsvarande 13 kap. och innehåller bestämmelser som överensstämmer i sak med de hittillsvarande bestämmelserna om förseningsavgifter i 5 och 12 kap. Beslut om förseningsavgift 1 §    Nätmyndigheten ska besluta att ta ut en förseningsavgift från ett nätföretag, om det finns förutsättningar för att ta ut avgiften enligt detta kapitel. När myndigheten har beslutat att ta ut en avgift, ska myndigheten skicka ett meddelande med information om beslutet till företaget. Paragrafen reglerar Energimarknadsinspektionens beslut om förseningsavgift. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 40 § (prop. 2017/18:237 s. 63–65 och 106) och 12 kap. 7 § när det gäller beslut om förseningsavgift (prop. 1997/98:159 s. 53–55 och 68 f.). Jämfört med 12 kap. 7 § förtydligas att ett meddelande med information om beslutet ska skickas ut. Om redovisningshandlingar eller revisorsintyg inte lämnas 2 §    Ett nätföretag ska betala en förseningsavgift med 10 000 kronor till staten, om företaget inte inom sju månader från räkenskapsårets utgång lämnar 1. redovisningshandlingar enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 58 § 2, eller 2. ett sådant revisorsintyg som avses i 3 kap. 59 § 2. Om nätföretaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 6 kap. 13 § andra stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Av paragrafen framgår förutsättningarna för att ta ut en förseningsavgift från ett nätföretag som inte fullgör skyldigheten att till Energimarknadsinspektionen lämna redovisningshandlingar eller revisorsintyg. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 12 kap. 7 § första stycket och 12 kap. 8 § första stycket (prop. 1997/98:159 s. 53–55 och 68 f., prop. 2005/06:25 s. 76 f. och 94, prop. 2015/16:4 s. 314 f. och prop. 2017/18:185 s. 461). 3 §    Om redovisningshandlingarna eller revisorsintyget inte har kommit in inom två månader från det att nätmyndigheten skickade ett meddelande till nätföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt 2 §, ska företaget betala en ny förseningsavgift med 10 000 kronor. Om handlingarna inte har kommit in inom två månader från det att nätmyndigheten skickade ett meddelande till nätföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift med 20 000 kronor. Av paragrafen framgår när ett nätföretag ska betala ytterligare förseningsavgifter när redovisningshandlingar eller revisorsintyg inte lämnas. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 12 kap. 8 § andra och tredje styckena (prop. 1997/98:159 s. 68 f., prop. 2005/06:25 s. 76 f. och 94, prop. 2015/16:4 s. 314 f. och prop. 2017/18:185 s. 461). 4 §    Om registrering har skett av ett beslut om att nätföretaget försatts i konkurs eller trätt i likvidation, får nätmyndigheten inte besluta om förseningsavgift enligt 2 eller 3 §. I paragrafen behandlas fall där ett nätföretag har försatts i konkurs eller trätt i likvidation. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 12 kap. 9 § (prop. 1997/98:159 s. 68 f.). 5 §    Om nätföretaget har lämnat de handlingar som anges i 2 § i tid och handlingarna har någon brist som lätt kan avhjälpas, får nätmyndigheten besluta om förseningsavgift endast om företaget har underrättats om bristen och fått tillfälle att avhjälpa den men inte gjort det inom den tid som angetts i underrättelsen. En sådan underrättelse får sändas med posten till den postadress som nätföretaget senast har anmält hos nätmyndigheten. Paragrafen avser ett nätföretags möjligheter att avhjälpa brister i redan lämnade redovisningshandlingar eller revisorsintyg. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 12 kap. 10 § (prop. 1997/98:159 s. 68 f.). Om uppgifter som behövs för att bestämma en intäktsram inte lämnas 6 §    Ett nätföretag ska betala en förseningsavgift med 100 000 kronor till staten, om företaget inte inom den tid som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till 5 kap. 8 § lämnar de uppgifter som behövs för att bestämma intäktsramen. Om uppgifterna inte har kommit in inom två månader från det att nätmyndigheten skickade ett meddelande till nätföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift med 100 000 kronor. Av paragrafen framgår förutsättningarna för att ta ut en förseningsavgift från ett nätföretag som inte fullgör skyldigheten att till Energimarknadsinspektionen lämna de uppgifter som krävs för att bestämma intäktsramen. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 38 § (prop. 2017/18:237 s. 63–65 och 104 f.). Efterskänkande av förseningsavgifter 7 §    En förseningsavgift enligt 2 eller 3 § ska efterskänkas helt, om 1. överträdelsen är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som nätföretaget inte har kunnat råda över, eller 2. det annars är uppenbart oskäligt att ta ut den. Av paragrafen framgår att förseningsavgiften för ett nätföretag som inte i rätt tid lämnar redovisningshandlingar eller revisorsintyg under vissa förutsättningar kan efterskänkas. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 12 kap. 11 § första stycket (prop. 1997/98:159 s. 68 f.). 8 §    En förseningsavgift enligt 6 § ska efterskänkas helt, om 1. överträdelsen är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som nätföretaget inte har kunnat råda över, eller 2. det annars är oskäligt att ta ut den. En förseningsavgift enligt 6 § ska dessutom efterskänkas helt eller delvis, om överträdelsen är liten med hänsyn till de uppgifter som nätmyndigheten behöver för att bestämma intäktsramen eller till förseningens längd. Av paragrafen framgår att förseningsavgiften för ett nätföretag som inte i rätt tid lämnar de uppgifter till Energimarknadsinspektionen som myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen under vissa förutsättningar kan efterskänkas. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 39 § första och andra styckena (prop. 2017/18:237 s. 64 f. och 105 f.). 9 §    Om det är motiverat med hänsyn till det som har förekommit i ärendet, ska frågan om att efterskänka en förseningsavgift tas upp även om något yrkande om detta inte har gjorts. Av paragrafen framgår att Energimarknadsinspektionen under vissa förutsättningar ska ta upp frågan om att efterskänka en förseningsavgift utan att nätföretaget har begärt detta. Den överensstämmer med hittillsvarande 5 kap. 39 § tredje stycket (prop. 2017/18:237 s.  105 f.) och överensstämmer i sak med hittillsvarande 12 kap. 11 § andra stycket (prop. 1997/98:159 s. 68 f.). Indrivning 10 §    Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, ska avgiften lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Av paragrafen framgår när en förseningsavgift som inte har betalats ska lämnas för indrivning. Den överensstämmer med hittillsvarande 5 kap. 41 § (prop. 2017/18:237 s. 106) och överensstämmer i sak med hittillsvarande 12 kap. 12 § första stycket första meningen och andra stycket (prop. 1997/98:159 s. 68 f.). 11 §    Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning enligt 10 § inte behöver ske för mindre belopp när det gäller förseningsavgift enligt detta kapitel. Paragrafen gör det möjligt att meddela föreskrifter i anslutning till 10 §. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 42 § (prop. 2017/18:237 s. 106) och 12 kap. 12 § första stycket andra meningen (prop. 1997/98:159 s. 68 f.). Verkställighet 12 §    Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har fått laga kraft. Paragrafen avser verkställighet av beslut om förseningsavgift. Den överensstämmer med hittillsvarande 5 kap. 43 § första stycket (prop. 2017/18:237 s. 106) och överensstämmer i sak med 12 kap. 13 § första stycket (prop. 1997/98:159 s. 68 f.). Återbetalning 13 §    Om ett nätföretag har rätt att få tillbaka en betald förseningsavgift på grund av en domstols beslut, ska ränta betalas på den återbetalade förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek ska 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas. Paragrafen behandlar fallet när en förseningsavgift ska återbetalas. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 kap. 43 § andra stycket (prop. 2017/18:237 s. 106) och 12 kap. 13 § andra stycket (prop. 1997/98:159 s. 68 f. och prop. 2010/11:166 s. 216 f. och 255). 14 kap. Straff Kapitlet är nytt och innehåller bestämmelser som överensstämmer i sak med ansvarsbestämmelserna i hittillsvarande 13 kap. 1 §    Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §, eller 2. bryter mot villkor som har meddelats med stöd av 2 kap. 18 §. Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot 2 kap. 47 §, eller 2. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 10 §. Om gärningen är ringa utgör den inte brott. Paragrafen innehåller ansvarsbestämmelser. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 13 kap. 1 § (prop. 1996/97:136 s. 198, prop. 1997/98:150 s. 149, prop. 2001/02:56 s. 66, prop. 2005/06:158 s. 87, prop. 2015/16:163 s. 59, prop. 2020/21:188 s. 94 och prop. 2022/23:59 s. 110). 2 §    Ansvar enligt denna lag ska inte dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Paragrafen avser förhållandet mellan straffansvar enligt 1 § och ansvarsbestämmelserna i brottsbalken. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 13 kap. 2 § (prop. 1996/97:136 s. 199). 3 §    Den som har överträtt ett vitesföreläggande ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet. Paragrafen avser förhållandet mellan straffansvar enligt 1 § och överträdelser av vitesförelägganden. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 13 kap. 3 § (prop. 1996/97:136 s. 199). 15 kap. Överklagande och handläggning i domstol Kapitlet är nytt och innehåller dels bestämmelser som överensstämmer i sak med bestämmelserna om överklagande i hittillsvarande 13 kap., dels bestämmelser om handläggning i domstol som saknar tidigare motsvarigheter. Överklagande till regeringen 1 §    Följande beslut av nätmyndigheten får överklagas till regeringen: 1. beslut enligt 2 kap. 1, 6–9, 22, 25–29, 31, 39, 41, 43, 44 och 48 §§, om ärendet avser en ledning som ingår i ett transmissionsnät, 2. beslut att inte inleda en omprövning efter en ansökan som avses i 2 kap. 32 §, om ärendet avser en ledning som ingår i ett transmissionsnät eller avser en utlandsförbindelse, och 3. beslut i frågor om tillträde till mark enligt 2 kap. 57 och 62 §§. Paragrafen avser överklagande av Energimarknadsinspektionens beslut till regeringen. Den överensstämmer med hittillsvarande 13 kap. 5 § (prop. 2012/13:70 s. 28–31, 66–68, 70 och 95, prop. 2017/18:237 s. 70 och 111 och prop. 2020/21:188 s. 55 och 94 f.). Överklagande till mark- och miljödomstol 2 §    Andra beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. än de som anges i 1 § får överklagas till mark- och miljödomstol. Beslut enligt 2 kap. 32 § att inleda en omprövning får dock inte överklagas. Paragrafen avser överklagande av Energimarknadsinspektionens beslut till mark- och miljödomstol. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 13 kap. 6 § (prop. 2012/13:70 s. 28–36, 66–68, 70 och 95 f., prop. 2017/18:237 s. 69–74 och 111 f. och prop. 2020/21:188 s. 95). Överklagande till allmän förvaltningsdomstol 3 §    Andra beslut av en förvaltningsmyndighet enligt denna lag än de som avses i 1 och 2 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Den systemansvariga myndighetens beslut enligt 8 kap. 2 och 5 §§ får dock inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Paragrafen avser överklagande av Energimarknadsinspektionens beslut till allmän förvaltningsdomstol. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 13 kap. 7 § (prop. 2017/18:237 s. 69–74 och 111 f. och prop. 2022/23:59 s. 110). Miljöorganisationers rätt att överklaga 4 §    En sådan ideell förening eller annan juridisk person som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken får överklaga nätmyndighetens beslut enligt 2 kap. 1, 6–9, 22, 26–31, 44 och 48 §§ och beslut att inte inleda en omprövning efter en ansökan som avses i 2 kap. 32 §. Paragrafen avser miljöorganisationers rätt att överklaga. Den överensstämmer med hittillsvarande 13 kap. 8 § (prop. 2012/13:70 s. 38 f. och 97 f., prop. 2020/21:188 s. 95 och prop. 2021/22:153 s. 107 och 173). Hur beslut överklagas 5 §    Bestämmelser om hur beslut överklagas och överklagandetiden finns i 43 och 44 §§ förvaltningslagen (2017:900). När det gäller sådana beslut som ska kungöras enligt 2 kap. 64 § räknas dock tiden för överklagande, för den som inte ska delges beslutet enligt 2 kap. 63 §, från den dag som infaller en vecka efter det att beslutet har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Den som vill överklaga ett beslut med stöd av 4 § ska göra det innan tiden för överklagande har gått ut för parterna och övriga sakägare. Paragrafen avser hur man överklagar ett beslut och överklagandetiden. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 13 kap. 9 § (prop. 2020/21:188 s. 52–54 och 95 f.). Domstolarnas sammansättning i vissa mål 6 §    Vid prövningen av mål som avser överprövning av beslut enligt 5 kap. 13, 15, 16, 17, 20, 21, 22, 23 eller 24 § ska förvaltningsrätten bestå av två lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Detta gäller dock inte om något annat följer av 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Om en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, anges undantag från de allmänna domförhetsreglerna för förvaltningsrätten i 17 § första och andra styckena lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Övervägandena finns i avsnitt 14. Enligt första stycket första meningen ska ekonomiska experter ingå i rätten vid prövningen av mål i de angivna målkategorierna. Förvaltningsrätten ska bestå av ett jämnt antal ledamöter. Detta innebär att det vid lika röstetal vid en omröstning blir ordförandens mening som ska gälla, se 26 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar jämfört med 16 kap. 3 § rättegångsbalken. Av första stycket andra meningen, som hänvisar till 18 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar, följer att förvaltningsrätten är domför med en lagfaren ledamot ensam i vissa fall. Hit hör bl.a. vidtagande av åtgärder för beredning av mål och andra beslut som inte innebär att mål avgörs slutligt samt avgörande av mål av enkel beskaffenhet. Av andra stycket framgår att om en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats är rätten ändå domför. 7 §    Vid prövningen av mål som avser överprövning av beslut enligt 5 kap. 13, 15, 16, 17, 20, 21, 22, 23 eller 24 § ska kammarrätten bestå av tre lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. Kammarrätten är domför utan ekonomiska experter i fall som anges i 12 § fjärde stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och vid prövning av mål som är av enkel beskaffenhet. I övrigt gäller, även i mål som avses i första stycket, 12 § sjunde–tionde styckena lagen om allmänna förvaltningsdomstolar i fråga om kammarrättens sammansättning. Vid behandlingen av frågor om prövningstillstånd och frågor som behandlas samtidigt med dessa ska dock även en ekonomisk expert ingå i rätten, om inte målet är av enkel beskaffenhet. I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, anges undantag från de allmänna domförhetsreglerna för kammarrätt i 12 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Övervägandena finns i avsnitt 14. Enligt första stycket ska ekonomiska experter som huvudregel ingå i rätten vid prövningen. Enligt andra stycket är kammarrätten domför utan ekonomiska experter vid prövning av överklagande av beslut som inte innebär att målet slutligt avgörs, vid förordnande rörande saken i avvaktan på målets avgörande, vid annan åtgärd som avser endast måls beredande, vid beslut varigenom domstolen skiljer sig från målet utan att detta prövats i sak och vid prövning av mål som är av enkel beskaffenhet. Vidare gäller enligt tredje stycket att kammarrätten är domför med en lagfaren domare vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och vid åtgärder som endast avser beredandet av mål. Vid behandling av frågor om avvisning av ett överklagande på grund av att det inkommit för sent är kammarrätten domför med två ledamöter, om de är ense om slutet. Vid behandling av frågor om prövningstillstånd och frågor som behandlas samtidigt med dessa är kammarrätten domför med två lagfarna ledamöter och en ekonomisk expert, om inte målet är av enkel beskaffenhet. 8 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 6 och 7 §§. Om det, medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål, inträffar en omständighet som medför att förordnandet ska upphöra att gälla, ska förordnandet ändå anses fortsätta att gälla i det pågående målet. Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, regleras förordnandet av ekonomiska experter. Övervägandena finns i avsnitt 14. Av första stycket följer bl.a. att om den ekonomiska expertens förordnande upphör under behandlingen av ett mål som experten har deltagit i, ska han eller hon vara skyldig att tjänstgöra vid den fortsatta behandlingen av målet. I andra stycket anges ett antal krav på den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027. 2. Bestämmelserna i 4 kap. 10 § andra stycket i den äldre lydelsen gäller fortfarande för sådana åtgärder som avses i det stycket och som staten har finansierat enligt ett avtal som har ingåtts före ikraftträdandet. 3. För en intäktsram som har bestämts före ikraftträdandet gäller 5 kap. 1, 7, 9, 11 och 12 a §§ i den äldre lydelsen i stället för 5 kap 9 och 11 §§. 4. När det gäller en nätverksamhet, som i fråga om tillsynsperioden 2020–2023 har ett särskilt investeringsutrymme enligt lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet, ska 5 kap. 24 § första stycket inte tillämpas i fråga om ett underskott i förhållande till intäktsramen för den tillsynsperioden och 5 kap. 24 § andra stycket inte tillämpas vid avstämning mot intäktsramen. 5. De nya bestämmelserna i 15 kap. 6–8 §§ tillämpas inte i mål som har inletts hos en allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet. Enligt första punkten träder lagändringarna i kraft den 1 januari 2027. I andra punkten finns en övergångsreglering för det fall staten har finansierat sådana åtgärder som avses i den aktuella hittillsvarande paragrafen. I tredje punkten anges att vissa av bestämmelserna i hittillsvarande 5 kap. ska tillämpas i stället för de nya bestämmelserna om intäktsramens storlek i 5 kap. En sådan tillämpning blir aktuell främst vid en omprövning efter tillsynsperioden enligt 5 kap. 17 §. I fjärde punkten finns en övergångsreglering som innebär att det som anges i hittillsvarande 5 kap. 29 a § ellagen ska fortsätta att gälla. För en nätverksamhet som omfattas innebär det att Energimarknadsinspektionen inte ska besluta något belopp enligt 24 § första stycket med anledning av ett underskott i förhållande till intäktsramen för tillsynsperioden 2020–2023. I stället ska intäktsramen för tillsynsperioden 2024–2027 ökas (se 9 § lagen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet). I femte punkten finns en övergångsreglering när det gäller de nya bestämmelserna om ekonomiska experter i domstol. Övervägandena finns i avsnitt 15.1 och 15.2. Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) Naturgaslagen ändras främst för att kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1788 av den 13 juni 2024 om gemensamma regler för de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas, om ändring av direktiv (EU) 2023/1791 och om upphävande av direktiv 2009/73/EG (gasmarknadsdirektivet) ska vara uppfyllda när det gäller den nationella energitillsynsmyndighetens exklusiva befogenheter. I Sverige är Energimarknadsinspektionen tillsynsmyndighet. Två hittillsvarande kapitel upphävs och ersätts av fyra nya. Ett antal paragrafer i övriga kapitel utgår eller omarbetas. Det görs även omdisponeringar för att lagen ska ha en lämplig struktur. När det anges att en paragraf, ett stycke eller en mening överensstämmer med en hittillsvarande paragraf, ett hittillsvarande stycke eller en hittillsvarande mening görs ingen ändring i fråga om lydelsen. I de fall där det anges att paragrafen, stycket eller meningen överensstämmer i sak med sin hittillsvarande motsvarighet är ändringarna endast redaktionella eller språkliga. I övrigt finns det paragrafer, stycken och meningar som har motsvarigheter i den hittillsvarande regleringen men ett delvis annat innehåll i sak. Det anges i samtliga dessa fall vilken paragraf, vilket stycke eller vilken mening som regleringen motsvarar. Det hänvisas även till äldre förarbeten i den utsträckning som de fortfarande är aktuella för tillämpningen. 1 kap. Inledande bestämmelser 6 c §    Med naturgasverksamhet avses i denna lag överföring av naturgas, lagring av naturgas eller att ge tillträde till en förgasningsanläggning. I paragrafen, som är ny, anges vad som avses i lagen med naturgasverksamhet. Den införs med anledning av det nya 6 kap. Till skillnad från det som gäller enligt den motsvarande bestämmelsen i ellagen, där det anges vad som avses i lagen med nätverksamhet (1 kap. 4 § andra stycket), omfattar naturgasverksamhet inte anslutning till andra anläggningar. Anslutning till t.ex. en naturgasledning utgör alltså inte naturgasverksamhet. 8 a §    Med intäktsram avses i denna lag de samlade intäkter som ett naturgasföretag högst får uppbära från naturgasverksamheten under en tillsynsperiod. I paragrafen anges vad som avses i lagen med intäktsram. Den ändras språkligt med anledning av den nya 1 kap. 6 c §. Ingen ändring är avsedd i sak. 3 kap. Skyldigheter för innehavare av naturgasledningar Skyldighet att ansluta en anläggning 5 §    Den som innehar en naturgasledning ska på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor ansluta en annan naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning, om innehavaren av den andra ledningen eller anläggningen begär det. Detsamma gäller vid återinkoppling av en befintlig naturgasledning, ändring av den avtalade kapaciteten i anslutningspunkten och ändring av tiden för överföringen. Skyldigheten gäller inte om den först nämnda ledningen saknar kapacitet för den begärda åtgärden eller om det annars finns särskilda skäl. Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som uteslutande används för egen räkning. I paragrafen regleras den grundläggande skyldigheten att ansluta anläggningar till en naturgasledning. Den anpassas till det nya 6 kap. Första stycket ändras på så sätt att det anges att villkoren för anslutning ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Detta angavs i hittillsvarande 6 kap. 1 § första stycket. Att avgifter ska vara objektiva och icke-diskriminerande ska ses mot bakgrund av bl.a. artikel 31.1 i gasmarknadsdirektivet. Det förtydligas också att anslutningsskyldigheten gäller om den som innehar en anläggning som ska anslutas begär det (jfr 4 kap. 1 § ellagen). I övrigt görs endast en språklig ändring i andra stycket. Ett bemyndigande att meddela föreskrifter om utformningen av villkor för anslutning finns i 5 a §. Avgifter för anslutning 5 a §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifter för sådana anslutningar som avses i 5 § ska utformas. I paragrafen, som är ny, finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter i anslutning till 5 §. Övervägandena finns i avsnitt 11. Med stöd av bemyndigandet kan föreskrifter meddelas bl.a. om vad som avses med att villkor för anslutning ska vara skäliga. Uppgifter om villkor för anslutning 5 b §    Den som innehar en naturgasledning ska 1. i samband med att en ny anslutning begärs inom skälig tid lämna skriftlig information om avgiften och övriga villkor för anslutningen, 2.  utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om de villkor som i fråga om anslutning för inmatning av naturgas gäller för gasens kvalitet, lukt eller tryck, och 3. offentliggöra de metoder som används för att utforma avgifter för anslutning och de villkor som avses i 2. Paragrafen innehåller en skyldighet för innehavaren av en naturgasledning att lämna uppgift om villkoren för anslutning och att offentliggöra metoder och villkor. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 1 a § första stycket (prop. 2009/10:128 s. 62–64 och 82 och prop. 2016/17:202 s. 6–8 och 10 f.). Skyldighet att överföra naturgas 6 §    Den som innehar en naturgasledning ska överföra naturgas på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor. Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som uteslutande används för egen räkning. I paragrafen regleras den grundläggande skyldigheten att överföra naturgas för annans räkning. Den anpassas till det nya 6 kap. Första stycket ändras så att det anges att villkoren för överföring ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Detta angavs i hittillsvarande 6 kap. 2 §. Att avgifter ska vara objektiva och icke-diskriminerande ska ses mot bakgrund av bl.a. artikel 31.1 i gasmarknadsdirektivet. Ett bemyndigande att meddela föreskrifter om utformningen av villkor för överföring finns i 6 b §. Avgifter för överföring 6 a §    Villkoren för överföring av naturgas ska utformas så att den avgift en kund betalar för överföringen till sin anslutningspunkt innefattar avgift för överföringen i samtliga rörledningar som överföringen sker genom. I paragrafen regleras en grundläggande aspekt av avgifter för överföring av naturgas. Den överensstämmer med hittillsvarande 6 kap. 3 § andra stycket (prop. 2004/05:62 s. 229 f. och prop. 2012/13:85 s. 63 och 83). Ett bemyndigande att meddela föreskrifter om utformningen av villkor för överföring finns i 6 b §. 6 b §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifter för överföring av naturgas ska utformas. I paragrafen, som är ny, finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter i anslutning till 6 och 6 a §§. Övervägandena finns i avsnitt 11. Uppgifter om villkor för överföring 6 c §    Den som bedriver överföring av naturgas ska 1. utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om avgifter och övriga villkor för överföring, och 2. offentliggöra sådana uppgifter. Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för den som bedriver överföring av naturgas att lämna uppgift om och offentliggöra villkoren för överföring. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 4 § första stycket när det gäller överföring av naturgas (prop. 2004/05:62 s. 230 och prop. 2012/13:85 s. 83). 6 d §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om offentliggörande av sådana villkor som avses i 6 c §. I paragrafen finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter i anslutning till 6 c §. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 4 § andra stycket när den gäller överföring av naturgas (prop. 2004/05:62 s. 230 och prop. 2012/13:85 s. 83). Förhandsprövning av villkor 6 e §    Den som bedriver överföring av naturgas får inte ingå avtal om sådan anslutning som avses i 5 § eller om överföring förrän de metoder som ska användas för att utforma avtalsvillkoren har prövats av tillsynsmyndigheten. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för överföring. Av paragrafen följer att metoderna för att utforma vissa villkor i avtal om anslutning och överföring ska förhandsprövas av Energimarknadsinspektionen. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 1 b § första stycket första meningen och 5 § första stycket första meningen när det gäller avtal om överföring (prop. 2004/05:62 s. 165–172 och 231 och prop. 2012/13:85 s. 62 f. och 82–84). Energimarknadsinspektionen är tillsynsmyndighet, se 34 § naturgasförordningen (2006:1043). 6 f §    Tillsynsmyndigheten ska godkänna de metoder som ska prövas enligt 6 e §, om metoderna kan antas leda till att villkoren i avtalen blir objektiva och icke-diskriminerande. Om tillsynsmyndigheten inte godkänner en metod, ska myndigheten ange i beslutet hur villkoren i stället ska utformas. Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge besluten enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). I paragrafen behandlas den förhandsprövning Energimarknadsinspektionen ska göra enligt 6 e §. Den överensstämmer i sak med den hittillsvarande regleringen av tillsynsmyndighetens prövning. Första och andra styckena och tredje stycket andra meningen överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 1 b § första stycket andra meningen och andra och tredje styckena och 5 § första stycket andra meningen och andra och tredje styckena när det gäller avtal om överföring (prop. 2004/05:62 s. 165–170 och 231 f., prop. 2009/10:237 s. 279, prop. 2011/12:77 s. 26 f. och 62 och prop. 2012/13:85 s. 62 f. och 82). Tredje stycket första meningen överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 23 § när det gäller den aktuella typen av beslut (prop. 2012/13:85 s. 50 och 94). 6 g §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet i 6 e § i fråga om naturgasledningar eller ledningsnät som används för överföring av naturgas uteslutande inom ett geografiskt avgränsat område som används för industriell eller kommersiell verksamhet. Paragrafen gör det möjligt att meddela föreskrifter om vissa undantag från kravet på förhandsprövning i 6 e §. Den motsvarar delvis hittillsvarande 6 kap. 22 § när det gäller avtal om sådan anslutning som avses i 3 kap. 5 § eller om överföring (prop. 2010/11:170 s. 208–210 och 277 och prop. 2012/13:85 s. 94). Övervägandena finns i avsnitt 9.2. Regleringen ändras på så sätt att det blir möjligt för regeringen att delegera normgivningskompetensen. 4 kap. Skyldigheter för innehavare av lagrings- och förgasningsanläggningar Särskilt om lagring av naturgas 5 §    Den som innehar en lagringsanläggning eller en transmissionsledning för överföring av naturgas ska på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor lagra naturgas för annans räkning. Skyldigheten gäller inte om anläggningen eller ledningen saknar kapacitet för den begärda lagringen eller om det annars finns särskilda skäl. I paragrafen regleras den grundläggande skyldigheten att lagra naturgas för annans räkning. Den anpassas till nya 6 kap. Första stycket ändras på så sätt att villkoren för lagring ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Detta angavs i hittillsvarande 6 kap. 2 §. I övrigt görs en språklig ändring i andra stycket. Särskilt om tillträde till förgasningsanläggningar 6 §    Den som innehar en förgasningsanläggning är skyldig att på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor mata in naturgas som innehas av annan. Skyldigheten föreligger inte om anläggningen saknar kapacitet för det begärda tillträdet eller om det annars finns särskilda skäl. I paragrafen regleras den grundläggande skyldigheten att ge tillträde till en förgasningsanläggning. Den anpassas till nya 6 kap. Första stycket ändras på så sätt att villkoren för inmatning i en förgasningsanläggning ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Detta angavs i hittillsvarande 6 kap. 2 §. I övrigt görs en språklig ändring i andra stycket. Uppgifter om villkor för lagring och tillträde 6 a §    Den som innehar en lagringsanläggning eller förgasningsanläggning ska 1. utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om avgifter och övriga villkor för lagring respektive tillträde till anläggningen, och 2. offentliggöra sådana uppgifter. Paragrafen innehåller en skyldighet för den som innehar en lagringsanläggning eller förgasningsanläggning att lämna uppgift om och offentliggöra villkoren för lagring respektive tillträde till anläggningen. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 4 § första stycket när det gäller innehavare av lagringsanläggningar eller förgasningsanläggningar (prop. 2004/05:62 s. 230 och prop. 2012/13:85 s. 83). 6 b §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om offentliggörande av sådana villkor som avses i 6 a §. I paragrafen finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter i anslutning till 6 c §. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 4 § andra stycket när det gäller innehavare av lagringsanläggningar eller förgasningsanläggningar (prop. 2004/05:62 s. 230 och prop. 2012/13:85 s. 83). Förhandsprövning av villkor 6 c §    Den som innehar en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får inte ingå avtal om lagring eller tillträde till en förgasningsanläggning förrän de metoder som ska användas för att utforma avtalsvillkoren har prövats av tillsynsmyndigheten. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för lagring eller tillträde till en förgasningsanläggning. Av paragrafen följer att metoderna för att utforma vissa villkor avtal i om lagring eller tillträde till en förgasningsanläggning ska förhandsprövas av Energimarknadsinspektionen. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 5 § första stycket första meningen när det gäller avtal om lagring eller tillträde till en förgasningsanläggning (prop. 2011/12:77 s. 26 f. och 62 och prop. 2012/13:85 s. 62 f. och 83 f). 6 d §    Tillsynsmyndigheten ska godkänna de metoder som ska prövas enligt 6 c §, om metoderna kan antas leda till att villkoren i avtalen blir objektiva och icke-diskriminerande. Om tillsynsmyndigheten inte godkänner en metod, ska myndigheten ange i beslutet hur villkoren i stället ska utformas. Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge besluten enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). I paragrafen behandlas den förhandsprövning Energimarknadsinspektionen ska göra enligt 6 c §. Den överensstämmer i sak med den hittillsvarande regleringen av tillsynsmyndighetens prövning. Första och andra styckena och tredje stycket andra meningen överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 5 § första stycket andra meningen och andra och tredje styckena när det gäller avtal om lagring eller tillträde till en förgasningsanläggning (prop. 2011/12:77 s. 26 f. och 62 och prop. 2012/13:85 s. 62 f. och 83 f.). Tredje stycket första meningen överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 23 § när det gäller den aktuella typen av beslut (prop. 2012/13:85 s. 50 och 94). 6 kap. Intäktsram för naturgasverksamhet Kapitlet ersätter hittillsvarande 6 kap. Intäktsramens omfattning 1 §    En naturgasverksamhet ska för en tillsynsperiod ha en intäktsram som beslutas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsperioden ska vara fyra kalenderår, om det inte finns särskilda skäl för en annan tidsperiod. I paragrafen finns grundläggande bestämmelser om intäktsramen. Första stycket överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 6 § första stycket när det gäller skyldigheten att ha en intäktsram (prop. 2012/13:85 s. 27–32 och 84 f.). Andra stycket överensstämmer med hittillsvarande 6 kap. 9 § (prop. 2012/13:85 s. 34 f. och 85 f.). 2 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att ha en intäktsram i fråga om en naturgasledning eller ett ledningsnät som används för överföring av naturgas uteslutande inom ett geografiskt avgränsat område som används för industriell eller kommersiell verksamhet. Paragrafen gör det möjligt att meddela föreskrifter om vissa undantag från kravet på att ha en intäktsram i 1 §. Den motsvarar delvis hittillsvarande 6 kap. 22 § när det gäller skyldigheten att ha en intäktsram (prop. 2010/11:170 s. 208–210 och 277 och prop. 2012/13:85 s. 94). Övervägandena finns i avsnitt 9.2. Regleringen ändras på så sätt att det blir möjligt för regeringen att delegera normgivningskompetensen. 3 §    En intäktsram ska beslutas var för sig för transmission, distribution, lagring i en lagringsanläggning och drift av en förgasningsanläggning. Ett beslut om intäktsram för transmission ska omfatta även intäkter från lagring i en rörledning. Av paragrafen framgår att det ska fastställas en särskild intäktsram för var och en av verksamheterna transmission, distribution, lagring och drift av förgasningsanläggning. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 6 § andra och tredje styckena (prop. 2012/13:85 s. 30 f. och 84). Uppgiftsskyldighet vid bestämmande av en intäktsram 4 §    Ett naturgasföretag ska lämna de uppgifter till tillsynsmyndigheten som myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen. I paragrafen regleras naturgasföretagens uppgiftsskyldighet vid bestämmande av en intäktsram. Den motsvarar delvis hittillsvarande 6 kap. 7 § första stycket (prop. 2012/13:85 s. 32 och 85). Övervägandena finns i avsnitt 9.3. Regleringen ändras på så sätt att kravet på att lämna in ett förslag till intäktsram utgår. Intäktsramens storlek 5 §    Intäktsramen ska inte vara större än vad naturgasföretaget behöver för naturgasverksamheten. I paragrafen anges grunden för att bestämma intäktsramens storlek. Den motsvarar delvis hittillsvarande 6 kap. 10 § första stycket. I sak ändras regleringen när det gäller vad som ska beaktas vid bestämmandet av intäktsramen. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Intäktsramen är de samlade intäkter som ett naturgasföretag högst får uppbära från naturgasverksamheten under en tillsynsperiod (1 kap. 8 a §). Uttrycket naturgasverksamhet avser överföring av naturgas, lagring av naturgas eller tillträde till en förgasningsanläggning (1 kap. 6 c §). Till ett naturgasföretags samlade intäkter från en sådan verksamhet hör främst de avgifter som tas ut. Intäkter som inte är knutna till verksamheten, t.ex. avkastning på finansiella tillgångar, berörs inte av intäktsramen. Att en intäktsram bestäms betyder inte att någon bedömning görs när det gäller de kundspecifika avgifterna. Bestämmelser av betydelse för utformningen av dessa finns i 3 och 4 kap. I naturgaslagen anges ett naturgasföretags grundläggande skyldigheter (3 kap. 1 § och 4 kap. 1 §). När det gäller företag som bedriver överföring av naturgas består de grundläggande skyldigheterna av att ansvara för drift och underhåll, att vid behov bygga ut företagets ledningssystem och att, i tillämpliga fall, ansluta ledningssystemet till andra ledningssystem. Ett sådant företag svarar också för att dess ledningssystem är säkert, tillförlitligt och effektivt och för att det på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av naturgas. När det gäller innehavare av lagrings- och förgasningsanläggningar består de grundläggande skyldigheterna av att ansvara för driften av anläggningen och för att den är säker, tillförlitlig och effektiv. Dessa skyldigheter genomför regleringen i gasmarknadsdirektivet i fråga om naturgasföretagens ansvarsområden (jfr artiklarna 2.18, 2.20, 2.32, 2.34, 39.1 och 44.1). En utgångspunkt för regleringen är att en intäktsram ska svara mot de kostnader som naturgasföretaget har för naturgasverksamheten (jfr skäl 32 till gasmarknadsdirektivet). Eftersom intäktsramen bara ska omfatta vad naturgasföretaget behöver för naturgasverksamheten, är företagets skyldigheter enligt naturgaslagen i förhållande till sin anläggning avgörande för att bestämma vilka kostnader som ska täckas. Av det följer att intäktsramen ska möjliggöra för t.ex. ett företag som bedriver överföring av naturgas att underhålla och vid behov bygga ut ledningssystemet, så att det uppfyller vissa funktionskrav på kort sikt och att det dessutom uppfyller rimliga krav på överföring av naturgas på lång sikt. Kapitalkostnader för befintliga anläggningar som används inom verksamheten och för nödvändiga investeringar i underhåll och utbyggnad, t.ex. avskrivningar och avkastningskrav, ska beaktas i det sammanhanget. Paragrafen genomför regleringen i fråga om investeringar i artikel 78.7 a i gasmarknadsdirektivet. Att kostnaderna ska avspeglas innebär vidare att kostnadsbesparingar i verksamheten ska beaktas. I 6 § finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om vad som avses med att intäktsramen inte ska vara större än vad naturgasföretaget behöver för nätverksamheten och hur kostnaderna för verksamheten ska beräknas när intäktsramen bestäms. 6 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad som avses med att intäktsramen inte ska vara större än vad naturgasföretaget behöver för naturgasverksamheten, och 2. hur kostnaderna för verksamheten ska beräknas när intäktsramen bestäms. Paragrafen gör det möjligt att meddela föreskrifter i anslutning till 5 §. Den motsvarar delvis hittillsvarande 6 kap. 10 § tredje stycket, 11 § andra stycket och 12 § tredje stycket, men regleringen ändras i sak så att bemyndigandet svarar mot den nya grunden för att bestämma intäktsramens storlek. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. Föreskrifter kan bl.a. meddelas om värderingen av anläggningar som används inom ramen för naturgasverksamheten, eftersom en sådan värdering utgör en del av att beräkna naturgasföretagets kostnader. 7 §    Om ett naturgasföretag inte lämnar uppgifter enligt 4 §, ska tillsynsmyndigheten bestämma en intäktsram som är skälig med hänsyn till uppgifterna i ärendet. I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, regleras den situationen att ett naturgasföretag inte lämnar de uppgifter till tillsynsmyndigheten som myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen. Övervägandena finns i avsnitt 9.3. Energimarknadsinspektionen måste meddela ett beslut om intäktsramen i enlighet med 8 § även om naturgasföretaget inte har fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt 4 §. Myndigheten får då enligt paragrafen fatta beslutet på annat tillgängligt underlag. Om det underlaget senare visar sig vara bristfälligt kan det medföra en ändring av beslutet efter omprövning enligt 11 §. Paragrafen är tillämplig inte bara när naturgasföretag över huvud taget inte lämnar in något underlag. Den ska också tillämpas i ett fall då naturgasföretag till Energimarknadsinspektionen har lämnat en del av det nödvändiga underlaget men inte alla uppgifter som myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen. Beslutet om intäktsram 8 §    Tillsynsmyndigheten ska besluta om intäktsram senast två månader innan tillsynsperioden börjar. I paragrafen anges när beslut om en intäktsram ska fattas. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 8 § första stycket (prop. 2012/13:85 s. 33 och 85). 9 §    Det ska framgå av beslutet vilka uppgifter och metoder som har använts för att bestämma intäktsramen. Paragrafen reglerar utformningen av beslut om bestämmande av intäktsram. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 8 § andra stycket (prop. 2012/13:85 s. 33 f. och 85). Omprövning av intäktsramen under tillsynsperioden 10 §    Tillsynsmyndigheten får under tillsynsperioden ändra intäktsramen, om naturgasföretaget har ansökt om det och 1. det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av intäktsramen vid en omprövning efter tillsynsperioden, eller 2. det finns särskilda skäl. En ansökan om omprövning under tillsynsperioden ska handläggas skyndsamt. I paragrafen behandlas fall där en intäktsram får ändras under den tillsynsperiod som ramen avser efter ansökan av ett naturgasföretag. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 13 § (prop. 2012/13:85 s. 35–38 och 89 f.). 11 §    Tillsynsmyndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsram under tillsynsperioden och ändra ramen, om 1. naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, 2. ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek, eller 3. det finns särskilda skäl. Vid en omprövning enligt första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl. I paragrafen behandlas fall där Energimarknadsinspektionen ska ändra intäktsramen under den tillsynsperiod som ramen avser utan att naturgasföretaget har ansökt om det. I sak motsvarar den delvis hittillsvarande 6 kap. 14 §, men den utformas med motsvarande reglering i ellagen (hittillsvarande 5 kap. 21 §) som förlaga. Det särskilda stadgandet om att omprövning ska ske vid överlåtelse av tillgångar under tillsynsperioden utgår. Övervägandena finns i avsnitt 9.5. Första stycket första och andra punkterna behandlar fall där intäktsramen blivit felaktig på grund av antingen att naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter eller att beslutet annars har fattats på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag. I båda fallen gäller att felaktigheterna har inverkat på intäktsramens storlek. Till skillnad från vad som gäller enligt hittillsvarande 6 kap. 14 § krävs inte att inverkan är av mer än ringa omfattning. Av första stycket tredje punkten framgår att ett beslut även kan ändras om det finns särskilda skäl. Så kan vara fallet bl.a. om ny lagstiftning gör det nödvändigt att justera intäktsramen. Ett naturgasföretag ska som utgångspunkt inte kunna tillgodoräkna sig felaktigheter som beror på att företaget har gett Energimarknadsinspektionen oriktiga eller bristfälliga uppgifter. Av andra stycket framgår dock att intäktsramen kan ökas med hänvisning till bristerna om det finns särskilda skäl. Sådana skäl är främst att felaktigheten av någon anledning framstår som ursäktlig. En uppgift kan ha blivit oriktig på grund av omständigheter som ligger utanför naturgasföretagets kontroll, till exempel om företaget litat på bristfällig information som det fått från en myndighet och det inte har funnits anledning att ifrågasätta den informationen. Omprövning av intäktsramen efter tillsynsperioden 12 §    Tillsynsmyndigheten ska ompröva intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen ska vara större eller mindre med hänsyn till förhållanden som blivit kända efter det att den bestämdes. Vid en omprövning ska tillsynsmyndigheten senast tio månader efter tillsynsperiodens slut 1. fatta ett slutligt beslut i frågan om ändring av intäktsramen, om det inte finns särskilda hinder, eller 2. informera naturgasföretaget om att det slutliga beslutet i ändringsfrågan kommer att fattas vid en senare tidpunkt. Om myndigheten fattar sitt slutliga beslut i ändringsfrågan senare än tio månader efter tillsynsperiodens slut utan att ha informerat enligt andra stycket 2, får beslutet inte innebära någon nackdel för naturgasföretaget. I paragrafen finns bestämmelser om förfarandet för en omprövning av intäktsramen efter tillsynsperiodens utgång. I sak motsvarar den delvis hittillsvarande 6 kap. 16 §, men den utformas med motsvarande reglering i ellagen (hittillsvarande 5 kap. 22 §) som förlaga. Övervägandena finns i avsnitt 9.6. Av första stycket följer att en omprövning ska ske redan när Energimarknadsinspektionen finner skäl att granska intäktsramen närmare. I princip kan ett omprövningsförfarande alltså äga rum utan att någon ändring sedan görs. Stycket skiljer sig i två avseenden från den hittillsvarande regleringen. En omprövning ska göras utan ansökan från ett naturgasföretag också i de fall där det finns skäl att anta att intäktsramen är för liten. Energimarknadsinspektionen ska dessutom ompröva intäktsramen även i de fall då avvikelsen är ringa. Andra och tredje styckena överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 16 § andra stycket (prop. 2012/13:85 s. 39 och 91). 13 §    Vid en omprövning enligt 12 § ska tillsynsmyndigheten 1. utgå från de uppgifter och metoder som har använts för att bestämma intäktsramen och som framgår av det beslut om intäktsram som gäller för naturgasföretaget, 2. kontrollera om de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen överensstämmer med det faktiska utfallet för tillsynsperioden, och 3. ändra ramen i den utsträckning det är motiverat av att det faktiska utfallet för tillsynsperioden avviker från de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen. I paragrafen regleras hur en omprövning enligt 12 § ska genomföras och i vilken utsträckning intäktsramen ska ändras. I sak motsvarar den delvis hittillsvarande 6 kap. 17 §, men den utformas med motsvarande reglering i ellagen (hittillsvarande 5 kap. 23 §) som förlaga. Övervägandena finns i avsnitt 9.6. Omprövningen syftar till att intäktsramen ska vara korrekt med beaktande av de faktiska förhållandena efter det att ramen bestämdes inför tillsynsperioden, det vill säga att den prognos som legat till grund för ramen när det gäller exempelvis investeringar och opåverkbara kostnader ersätts med det som faktiskt inträffat i dessa avseenden. Utgångspunkten för omprövningen är enligt första punkten de uppgifter och metoder som användes när intäktsramen bestämdes inför tillsynsperioden. Uppgifterna och metoderna ska anges i beslutet att bestämma ramen (6 kap. 9 §). Utrymmet för att ändra ramen med hänvisning till brister i det ursprungliga beslutsunderlaget är begränsat. Det underlag som användes för att bestämma ramen och som framgår av det beslutet ska nämligen ligga till grund även för omprövningen utom i sådana fall som anges i 14 §. De metoder som framgår av beslutet kan inte frångås vid en omprövning enligt 12 §. Omprövningen efter tillsynsperioden är alltså inte en fullständig omprövning av beslutet att bestämma intäktsramen. Ett naturgasföretag som är missnöjt med exempelvis en använd metod kan inte invänta omprövningen som ett alternativ till att överklaga beslutet eller ansöka om följdändring enligt 15 §. Som framgår av andra punkten innebär omprövningen att Energimarknadsinspektionen ska jämföra de prognoser som har legat till grund för intäktsramen med det faktiska utfallet. Utgångspunkten är de faktiska uppgifter som framgår av bestämmandebeslutet, men i de delar där uppgifterna är preliminära ska en uppdatering göras. Att kontrollen gäller de antaganden som legat till grund för att bestämma intäktsramen innebär en avgränsning av vilka omständigheter som har betydelse för omprövningen. De antaganden som avses gäller de faktiska förutsättningarna för den aktuella verksamheten under tillsynsperioden. Antagandena gäller alltså sådana förhållanden som inte kan bli fullt kända förrän efter tillsynsperiodens slut. Med det faktiska utfallet åsyftas de verkliga omständigheterna, det vill säga sådant som genomförda investeringar och nätförluster under tillsynsperioden. Sådana förhållanden som kan leda till en omprövning enligt 15 eller 16 § kan alltså inte beaktas i detta sammanhang. Som framgår av tredje punkten ska intäktsramen ändras så att den svarar mot det faktiska utfallet. Ändringar enligt tredje punkten ska göras i den utsträckning som det är motiverat med hänsyn till att det faktiska utfallet för tillsynsperioden avviker från de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen. Det är inte en grund för ändring att det i efterhand visat sig att Energimarknadsinspektionen eller en förvaltningsdomstol missförstått innebörden av en rättsregel eller tillämpat en kalkylmodell felaktigt när intäktsramen bestämdes. I sådana avseenden är det beslut om intäktsram som gäller för naturgasföretaget bindande för omprövningen enligt denna paragraf. 14 §    Utöver det som anges i 13 § 3 ska intäktsramen ändras, om 1. naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, eller 2. ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek. I fall som avses i första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl. I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, anges i vilka fall en intäktsram ska ändras vid en omprövning efter utgången av den tillsynsperiod som ramen avser med hänvisning till brister när det gäller de sakuppgifter som lagts till grund för beslutet om intäktsram. Övervägandena finns i avsnitt 9.6. Utgångspunkten för omprövningen är de uppgifter och metoder som användes när ramen bestämdes och som framgår av det beslutet (13 § 1). Omprövningen tar i huvudsak sikte på förhållanden som inträffat efter det att ramen bestämdes inför tillsynsperioden (13 § 2). Det kan dock vid omprövningen visa sig att det fanns brister i underlaget för beslutet att bestämma ramen. Enligt första stycket ska intäktsramen vid en omprövning efter tillsynsperioden ändras i sådana fall som avses i 11 § 1 och 2. Vid en omprövning enligt 12 § är det endast i sådana fall som ändring kan göras med hänvisning till att intäktsramen inför tillsynsperioden bestämdes på ett bristfälligt beslutsunderlag. Som framgår av andra stycket kan intäktsramen ökas med hänvisning till att naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter endast om det finns särskilda skäl. När det gäller sådana skäl hänvisas till kommentaren till 11 §. Omprövning till följd av att en intäktsram har ändrats för ett annat naturgasföretag 15 §    När en allmän förvaltningsdomstol har ändrat en intäktsram för ett naturgasföretag ska tillsynsmyndigheten ompröva det beslut om intäktsram som gäller för ett annat naturgasföretag, om det senare företaget 1. ansöker om omprövning inom tre månader efter det att domstolens avgörande har fått laga kraft, och 2. anför att de förhållanden som domstolen lagt till grund för ändring i det tidigare avgörandet även finns i fråga om sökandens intäktsram. I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, regleras en möjlighet att ompröva ett beslut om intäktsram sedan en allmän förvaltningsdomstol har ändrat intäktsramen för ett annat naturgasföretag. Övervägandena finns i avsnitt 9.7. En följdändring enligt bestämmelserna kan ske om grunden för ändringen av det andra naturgasföretagets intäktsram är tillämplig även för intäktsramen för andra sådana företag. Det saknar betydelse för omprövningen enligt paragrafen om omprövning redan har skett enligt 20–24 §§. Naturgasföretaget måste lämna in ansökan om omprövning inom tre månader efter det att domstolsavgörandet fått laga kraft. Omprövning till följd av att intäktsramen har ändrats i fråga om en tidigare tillsynsperiod 16 §    Om tillsynsmyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har ändrat intäktsramen i fråga om en tillsynsperiod som har gått till ända och det avgörandet har fått laga kraft, ska tillsynsmyndigheten ompröva ett beslut om intäktsram för en senare tillsynsperiod och göra de ändringar som den ändrade ramen motiverar. I paragrafen behandlas fall där Energimarknadsinspektionen eller en allmän förvaltningsdomstol efter ett överklagande har ändrat intäktsramen för en tidigare tillsynsperiod. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 18 § (prop. 2012/13:85 s. 40 f. och 92). Uppgiftsskyldighet vid omprövning av en intäktsram 17 §    Ett naturgasföretag ska till tillsynsmyndigheten lämna de uppgifter som behövs för prövning enligt 11, 12 och 16 §§. I paragrafen finns en uppgiftsskyldighet vid omprövning av en intäktsram. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 24 § (prop. 2012/13:85 s. 48 f. och 94). Avvikelser från intäktsramen 18 §    Om de samlade intäkterna från naturgasverksamheten under tillsynsperioden har varit större än intäktsramen, ska tillsynsmyndigheten besluta att ramen för den närmast följande tillsynsperioden ska minskas med ett belopp som motsvarar överskottet. I paragrafen finns huvudregeln för vad som ska ske när ett naturgasföretags samlade intäkter från verksamheten under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen. Den motsvarar delvis hittillsvarande 6 kap. 19 § när det gäller överstigande av en intäktsram. Övervägandena finns i avsnitt 9.8. Enligt paragrafen ska ett belopp som svarar mot överdebiteringen minska ramen för den tillsynsperiod som följer den period då intäkterna varit större än ramen. Energimarknadsinspektionen kan ta ställning till frågan om att minska intäktsramen enligt paragrafen först efter utgången av den tillsynsperiod när överskottet uppstod. Det överskjutande beloppet kan alltså inte beaktas när den nya intäktsramen bestäms enligt 8 §. I stället krävs ett särskilt beslut av myndigheten. Till skillnad från det som gäller i fråga om underdebitering enligt 20 § kan flera perioders överskott ackumuleras. Om naturgasföretaget överskrider även den intäktsram som bestäms med tillämpning av paragrafen, kommer den överdebiteringen att leda till en minskning av intäktsramen för den andra tillsynsperioden efter den tillsynsperiod då det ursprungliga överskottet uppstod. 19 §    Om de samlade intäkterna från naturgasverksamheten under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska tillsynsmyndigheten besluta att ramen för den närmast följande tillsynsperioden ska minskas med ett överdebiteringstillägg. Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av de samlade intäkterna från naturgasverksamheten som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter. I paragrafen behandlas fall där Energimarknadsinspektionen ska besluta om att minska en intäktsram med ett överdebiteringstillägg. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 20 § (prop. 2012/13:85 s. 45–47 och 93). 20 §    Om de samlade intäkterna från naturgasverksamheten under en tillsynsperiod har varit mindre än intäktsramen, ska tillsynsmyndigheten besluta att naturgasföretaget under den närmast följande tillsynsperioden från verksamheten får uppbära ett belopp som motsvarar underskottet. Det belopp som tillsynsmyndigheten beslutar ska inte anses vara intäkter från naturgasverksamheten vid avstämning mot intäktsramen för den närmast följande tillsynsperioden. Detta gäller dock endast i den utsträckning intäkterna från verksamheten annars skulle överstiga intäktsramen. I paragrafen regleras vad som ska ske när ett naturgasföretags samlade intäkter från verksamheten under tillsynsperioden har understigit intäktsramen. Paragrafen motsvarar delvis hittillsvarande 6 kap. 19 § § när det gäller understigande av en intäktsram, men regleringen ändras i sak. Övervägandena finns i avsnitt 9.8. Till skillnad från det som följer av 18 och 19 §§ gäller Energimarknadsinspektionens beslut enligt första stycket inte storleken på intäktsramen för den efterföljande tillsynsperioden. I stället får naturgasföretaget möjlighet att uppbära ett belopp som svarar mot underskottet utan att beloppet anses vara intäkter från verksamheten vid den avstämning mot intäktsramen som sker efter den nya tillsynsperioden. Detta framgår av andra stycket första meningen. Naturgasföretaget får alltså göra en sorts avdrag. Av andra stycket andra meningen följer att avdraget inte får vara större än den del av företagets intäkter som överstiger den nya intäktsramen. Om det belopp som Energimarknadsinspektionen har bestämt enligt paragrafen är 7 miljoner kronor, intäktsramen för den nya tillsynsperioden är 100 miljoner kronor och intäkterna från verksamheten under den nya tillsynsperioden 104 miljoner kronor före avdraget, innebär bestämmelserna att 4 miljoner kronor inte anses vara intäkter från verksamheten vid avstämningen. Som framgår av paragrafen måste naturgasföretaget utnyttja underskottet under den närmast följande tillsynsperioden. Annars går möjligheten förlorad. I exemplet ovan kan naturgasföretaget alltså inte utnyttja det återstående beloppet på 3 miljoner kronor under ytterligare en senare tillsynsperiod. Beräkning av intäkter 21 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur naturgasföretagens intäkter under en tillsynsperiod ska beräknas vid avstämning mot intäktsramen. I paragrafen, som saknar tidigare motsvarighet, finns ett bemyndigande att meddela föreskrifter om hur naturgasföretagets intäkter ska beräknas. Övervägandena finns i avsnitt 9.9. Med stöd av paragrafen kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter i fråga om exempelvis periodisering av inkomster eller hur försäkringsersättningar, skadestånd och andra engångsersättningar ska hanteras. Besluts giltighet 22 §    Ett beslut av tillsynsmyndigheten enligt 8, 10, 11, 12, 15, 16, 18 eller 19 § gäller omedelbart. Av paragrafen framgår när ett beslut som Energimarknadsinspektionen har meddelat i fråga om intäktsramen ska gälla trots att det överklagats. Den motsvarar delvis hittillsvarande 6 kap. 23 § (prop. 2012/13:85 s. 50 och 94). Övervägandena finns i avsnitt 9.10. Regleringen ändras på så sätt att samtliga beslut om omprövning, beslut om att en intäktsram för en efterföljande tillsynsperiod ska minskas med hänvisning till ett överskott i förhållande till intäktsramen och om överdebiteringstillägg också omfattas. Intäktsram vid överlåtelse av verksamhet 23 §    Om ett naturgasföretag överlåter en naturgasverksamhet som det har fastställts en intäktsram för, ska intäktsramen gälla för förvärvaren. Det naturgasföretag som har tagit över verksamheten ska vid tillämpningen av detta kapitel träda i överlåtarens ställe. I paragrafen regleras situationen när en naturgasverksamhet, som det har fastställts en intäktsram för, överlåts. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 6 kap. 21 § (prop. 2012/13:85 s. 42 och 93 f.). 7 kap. Systembalansansvar och balansansvar 5 §    Villkoren i balansavtalen ska vara objektiva och icke-diskriminerande. I paragrafen ställs krav upp på villkoren i balansavtal. Den ändras på så sätt att de tidigare andra och tredje styckena flyttas över till nya paragrafer, 5 a och 5 b §§, i det senare fallet med delvis ändrat innehåll. 5 a §    Den systembalansansvarige får inte ingå balansavtal förrän avtalsvillkoren har godkänts av tillsynsmyndigheten. Av paragrafen framgår att villkoren i balansavtal ska förhandsprövas av Energimarknadsinspektionen. Paragrafen, som är ny, överensstämmer med hittillsvarande 5 § andra stycket första meningen (prop. 2004/05:62 s. 172 f. och 236, prop. 2009/10:237 s. 279 och prop. 2012/13:85 s. 69 och 96). 5 b §    Tillsynsmyndigheten ska godkänna villkoren, om de kan antas leda till att balanstjänster 1. utförs så effektivt som möjligt, 2. ger lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag, och 3. tillhandahålls på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt. Tillsynsmyndighetens beslut i fråga om godkännande gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). I paragrafen, som är ny, anges när Energimarknadsinspektionen ska godkänna villkor i balansavtal. Övervägandena finns i avsnitt 12. Första stycket motsvarar delvis hittillsvarande 5 § andra stycket andra meningen. Regleringen ändras på så sätt att kraven för godkännande justeras, så att de svarar mot de krav som gäller enligt artikel 78.7 c i gasmarknadsdirektivet. Andra stycket överensstämmer i sak med hittillsvarande 5 § tredje stycket (prop. 2004/05:62 s. 174 f. och 236 och prop. 2009/10:237 s. 279). 9 kap. Undantag Inledande bestämmelser 1 §    Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5, 5 b–6 a, 6 c och 6 e §§, 4 kap. 5–6 a och 6 c §§, 6 kap. 1 § och 7 kap. 5–5 b §§. Detsamma gäller den som har ansökt om koncession som avser ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig sådan ledning eller anläggning. Ett beslut om undantag får avse hela eller en del av kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen. Av paragrafen framgår att den som har ansökt om koncession enligt lagen kan beviljas undantag från vissa av skyldigheterna som regleras i lagen. Paragrafens ändras endast på så sätt att hänvisningar till andra lagrum anpassas till ändringarna i 3, 4, 6 och 7 kap. 10 kap. Tillsyn m.m. 1 §    Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att 1. denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och villkor som har meddelats med stöd av lagen följs, och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1789 av den 13 juni 2024 om de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas, om ändring av förordningarna (EU) nr 1227/2011, (EU) 2017/1938, (EU) 2019/942 och (EU) 2022/869 samt beslut (EU) 2017/684, och om upphävande av förordning (EG) nr 715/2009 följs. Tillsynen omfattar inte bestämmelserna i 8 kap. med undantag för 13–20 §§ och inte heller bestämmelserna i 5 kap. I paragrafen anges tillsynsmyndighetens ansvarsområde. Övervägandena finns i avsnitt 13. Paragrafen ändras på så sätt att det i första stycket andra punkten anges att tillsynen omfattar att se till att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1789 av den 13 juni 2024 om de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas, om ändring av förordningarna (EU) nr 1227/2011, (EU) 2017/1938, (EU) 2019/942 och (EU) 2022/869 samt beslut (EU) 2017/684, och om upphävande av förordning (EG) nr 715/2009 följs. Ändringen beror på att den förordningen har ersatt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005. Hänvisningen till förordningen är, som tidigare, dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 1 a §    I ett beslut av tillsynsmyndigheten enligt en sådan genomförandeakt eller delegerad akt som avses i artikel 70.1 i förordning (EU) 2024/1789 ska det anges att beslutet kan komma att upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen. Av paragrafen framgår att det i vissa fall ska anges i tillsynsmyndighetens beslut att de är villkorade av att Europeiska kommissionen inte vidtar åtgärder. Övervägandena finns i avsnitt 13. Paragrafen ändras mot bakgrund av att artikel 43 i direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG har ersatts av artikel 81 i gasmarknadsdirektivet. Hänvisningen till förordning (EG) nr 715/2009 ändras eftersom den har ersatts av en ny förordning, se kommentaren till 1 §. Hänvisningen till förordningen är, som tidigare, dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 11 kap. Förseningsavgifter Kapitlet ersätter hittillsvarande 11 kap. Kapitlet innehåller bestämmelser som överensstämmer i sak med bestämmelserna om förseningsavgifter i hittillsvarande 10 kap. Kapitlet innehåller också bestämmelser om förseningsavgifter för den som inte lämnar uppgifter som behövs för att bestämma en intäktsram. De senare bestämmelserna saknar tidigare motsvarigheter. Beslut om förseningsavgift 1 §    Tillsynsmyndigheten ska besluta att ta ut en förseningsavgift från ett naturgasföretag som bedriver annan verksamhet än handel med naturgas, om det finns förutsättningar för att ta ut avgiften enligt detta kapitel. När myndigheten har beslutat att ta ut en avgift, ska myndigheten skicka ett meddelande med information om beslutet till företaget. I paragrafen anges att tillsynsmyndigheten beslutar om förseningsavgift. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 10 kap. 6 § när det gäller beslut om förseningsavgift vid underlåtenhet att ge in redovisningshandlingar eller revisorsintyg (prop. 2004/05:62 s. 256). Det förtydligas dock att ett meddelande med information om beslutet ska skickas ut. Paragrafen har inte någon tidigare motsvarighet när det gäller förseningsavgifter vid underlåtelse att ge in uppgifter som behövs för att bestämma en intäktsram. Övervägandena finns i avsnitt 10. Om redovisningshandlingar eller revisorsintyg inte lämnas 2 §    Ett naturgasföretag ska betala en förseningsavgift med 10 000 kronor till staten, om företaget inte inom sju månader från räkenskapsårets utgång lämnar 1. redovisningshandlingar enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 3 § andra stycket eller 4 kap. 3 § andra stycket, eller 2. ett revisorsintyg enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 4 § tredje stycket eller 4 kap. 4 § tredje stycket. Om naturgasföretaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 6 kap. 13 § andra stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. I paragrafen anges förutsättningarna för att ta ut en förseningsavgift från ett naturgasföretag som inte fullgör skyldigheten att till Energimarknadsinspektionen lämna redovisningshandlingar eller revisorsintyg. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 10 kap. 6 § första stycket (prop. 2004/05:62 s. 256) och 10 kap. 7 § första stycket (prop. 2004/05:62 s. 256 f., prop. 2005/06:25 s. 94, prop. 2015/16:4 s. 325 f. och prop. 2017/18:185 s. 461). 3 §    Om redovisningshandlingarna eller revisorsintyget inte har kommit in inom två månader från det att tillsynsmyndigheten skickade ett meddelande till naturgasföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt 2 §, ska företaget betala en ny förseningsavgift med 10 000 kronor. Om handlingarna inte har kommit in inom två månader från det att tillsynsmyndigheten skickade ett meddelande till företaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift med 20 000 kronor. I paragrafen anges när ett naturgasföretag ska betala ytterligare förseningsavgifter när redovisningshandlingar eller revisorsintyg inte lämnas. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 10 kap. 7 § andra och tredje styckena (prop. 2004/05:62 s. 256 f.). 4 §    Om registrering har skett av ett beslut om att naturgasföretaget försatts i konkurs eller trätt i likvidation, får tillsynsmyndigheten inte besluta om förseningsavgift enligt 2 eller 3 §. I paragrafen behandlas fall där ett naturgasföretag har försatts i konkurs eller trätt i likvidation. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 10 kap. 8 § (prop. 2004/05:62 s. 256). 5 §    Om naturgasföretaget har lämnat de handlingar som anges i 2 § i tid och handlingarna har någon brist som lätt kan avhjälpas, får tillsynsmyndigheten besluta om förseningsavgift endast om företaget har underrättats om bristen och fått tillfälle att avhjälpa den men inte gjort det inom den tid som angetts i underrättelsen. En sådan underrättelse får sändas med posten till den postadress som företaget senast har anmält hos tillsynsmyndigheten. Paragrafen avser ett nätföretags möjligheter att avhjälpa brister i redan lämnade redovisningshandlingar eller revisorsintyg. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 10 kap. 9 § (prop. 2004/05:62 s. 256). Om uppgifter som behövs för att bestämma en intäktsram inte lämnas 6 §    Ett naturgasföretag ska betala en förseningsavgift med 100 000 kronor till staten, om företaget inte inom den tid som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till 6 kap. 4 § lämnar de uppgifter som behövs för att bestämma intäktsramen. Om uppgifterna inte har kommit in inom två månader från det att tillsynsmyndigheten skickade ett meddelande till naturgasföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift på 100 000 kronor. I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, anges förutsättningarna för att ta ut en förseningsavgift från ett naturgasföretag som inte fullgör skyldigheten att till Energimarknadsinspektionen lämna de uppgifter som krävs för att bestämma intäktsramen. Övervägandena finns i avsnitt 10. Förseningsavgiften förutsätter att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har meddelat verkställighetsföreskrifter i anslutning till 6 kap. 4 §. Skyldigheten att betala förseningsavgift enligt första stycket inträder när ett naturgasföretag inte tillhandahåller någon av de uppgifter som krävs inom den föreskrivna tiden. Tillsynsmyndigheten ska alltså besluta att ta ut förseningsavgift även om företaget lämnar in en del av uppgifterna inom den föreskrivna tiden. Om bristerna i det inlämnande underlaget är små, kan det dock bli aktuellt att efterskänka avgiften enligt 8 § första stycket. Förseningsavgiften tas ut när underlaget är ofullständigt. Den tas däremot inte ut med anledning av felaktigheter i de lämnade uppgifterna. Av andra stycket framgår att ett naturgasföretag kan bli skyldigt att betala ytterligare en förseningsavgift. Om uppgifterna inte har kommit in till tillsynsmyndigheten inom den angivna tvåmånadersfristen, får myndigheten emellertid överväga andra sanktionsmöjligheter. Företaget kan vid vite föreläggas att komma in med underlaget (10 kap. 3 §). Det kan vidare bli aktuellt att bestämma en skälig intäktsram på annat tillgängligt underlag (6 kap. 7 §). Efterskänkande av förseningsavgifter 7 §    En förseningsavgift enligt 2 och 3 §§ ska efterskänkas helt, om 1. överträdelsen är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som naturgasföretaget inte har kunnat råda över, eller 2. det annars är uppenbart oskäligt att ta ut den. Av paragrafen framgår att förseningsavgiften för ett naturgasföretag som inte i rätt tid lämnar redovisningshandlingar eller revisorsintyg under vissa förutsättningar kan efterskänkas. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 10 kap. 10 § första stycket (prop. 2004/05:62 s. 256). 8 §    En förseningsavgift enligt 6 § ska efterskänkas helt, om 1. överträdelsen är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som naturgasföretaget inte har kunnat råda över, eller 2. det annars är oskäligt att ta ut den. En förseningsavgift enligt 6 § ska dessutom efterskänkas helt eller delvis, om överträdelsen är liten med hänsyn till de uppgifter som tillsynsmyndigheten behöver för att bestämma intäktsramen eller till förseningens längd. Av paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, framgår att förseningsavgiften för ett naturgasföretag som inte i rätt tid lämnar de uppgifter till Energimarknadsinspektionen som myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen under vissa förutsättningar kan efterskänkas. Övervägandena finns i avsnitt 10. Första stycket har utformats på i huvudsak samma sätt som 7 § (hittillsvarande 10 kap. 10 § första stycket). Det krävs dock inte att oskäligheten ska vara uppenbar för att förseningsavgiften ska efterskänkas enligt andra punkten. I det fall som anges i andra stycket kan det kan bli aktuellt med ett partiellt efterskänkande. Det finns utrymme för att delvis efterskänka förseningsavgiften, om naturgasföretaget i rätt tid har gett in huvuddelen av de uppgifter som krävs. Är bristerna obetydliga kan avgiften efterskänkas helt. På samma sätt har längden av en försening betydelse för hur stor del av avgiften som efterskänks. Om en försening endast är någon dag bör större delen av avgiften kunna efterges. Det blir inte aktuellt att efterskänka avgiften i någon del om det rör sig om en längre försening. 9 §    Om det är motiverat med hänsyn till det som har förekommit i ärendet, ska frågan om att efterskänka en förseningsavgift tas upp även om något yrkande om detta inte har gjorts. Av paragrafen framgår att Energimarknadsinspektionen under vissa förutsättningar ska ta upp frågan om att efterskänka en förseningsavgift utan att naturgasföretaget har begärt detta. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 10 kap. 10 § andra stycket (prop. 2004/05:62 s. 256). Indrivning 10 §    Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, ska avgiften lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Av paragrafen framgår när en förseningsavgift som inte har betalats ska lämnas för indrivning. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 10 kap. 11 § första stycket första meningen och andra stycket (prop. 2004/05:62 s. 256). 11 §    Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning enligt 10 § inte behöver ske för mindre belopp när det gäller förseningsavgift enligt detta kapitel. Paragrafen gör det möjligt att meddela föreskrifter i anslutning till 10 §. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 10 kap. 11 § första stycket andra meningen (prop. 2004/05:62 s. 256). Verkställighet 12 §    Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har fått laga kraft. Paragrafen avser verkställighet av beslut om förseningsavgift. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 10 kap. 12 § första stycket (prop. 2004/05:62 s. 256). Återbetalning 13 §    Om ett naturgasföretag har rätt att få tillbaka en betald förseningsavgift på grund av en domstols beslut, ska ränta betalas på den återbetalade förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek ska 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas. Paragrafen behandlar fallet när en förseningsavgift ska återbetalas. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 10 kap. 12 § andra stycket (prop. 2004/05:62 s. 256 och prop. 2010/11:166 s. 269). 12 kap. Straff Kapitlet är nytt och innehåller bestämmelser som överensstämmer i sak med ansvarsbestämmelserna i hittillsvarande 11 kap. 1 §    Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot 2 kap. 1, 2 eller 3 §, eller 2. bryter mot villkor som har meddelats med stöd av 2 kap. 9 § andra stycket. Om gärningen är ringa utgör den inte brott. Paragrafen innehåller ansvarsbestämmelser. Den överensstämmer i sak med hittillsvarande 11 kap. 1 § (prop. 2004/05:62 s. 130 f. och 258). 2 §    Ansvar enligt denna lag ska inte dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Paragrafen avser förhållandet mellan straffansvar enligt 1 § och ansvarsbestämmelserna i brottsbalken. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 11 kap. 2 § (prop. 2004/05:62 s. 258). 3 §    Den som har överträtt ett vitesföreläggande ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet. Paragrafen avser förhållandet mellan straffansvar enligt 1 § och överträdelser av vitesförelägganden. Paragrafen överensstämmer i sak med hittillsvarande 11 kap. 3 § (prop. 2004/05:62 s. 258). 13 kap. Överklagande och handläggning i domstol Kapitlet är nytt och innehåller dels bestämmelser som överensstämmer i sak med bestämmelserna om överklagande i hittillsvarande 11 kap., dels bestämmelser om handläggning i domstol som saknar tidigare motsvarigheter. Överklagande 1 §    Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 3 kap. 6 e §, 4 kap. 6 c §, 6 kap. 8, 10–12, 15, 16 och 18–20 §§, 7 kap. 5 b §, 10 kap. 3 och 4 §§ och 11 kap. 2, 3 och 6–8 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Paragrafen avser vilka av Energimarknadsinspektionens beslut enligt naturgaslagen som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Övervägandena finns i avsnitten 9.5, 9.7, 9.8 och 10. Första stycket motsvarar delvis hittillsvarande 11 kap. 4 § första stycket första meningen. Den tidigare regleringen ändras med anledning av de justeringar som görs i 3, 4, 6, 7, 10 och 11 kap. De tillkommande beslut från tillsynsmyndigheten som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol är beslut om omprövning av intäktsramen under tillsynsperioden efter ansökan från ett naturgasföretag (6 kap. 10 §), beslut om omprövning till följd av att en intäktsram har ändrats för ett annat naturgasföretag (6 kap. 15 §), beslut med anledning av avvikelser från en intäktsram (6 kap. 18–20 §§) och beslut om förseningsavgifter vid underlåtelse att ge in uppgifter som behövs för att bestämma en intäktsram (11 kap. 6 och 8 §§). Andra stycket överensstämmer med hittillsvarande 11 kap. 4 § första stycket andra meningen (prop. 2004/05:62 s. 259 och prop. 2011/12:68 s. 28). 2 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om överklagande till regeringen av andra beslut enligt denna lag än de som anges i 1 § eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. I paragrafen finns en upplysning om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om överklagande av vissa beslut till regeringen. Paragrafen överensstämmer med hittillsvarande 11 kap. 4 § andra stycket (prop. 2004/05:62 s. 259 och prop. 2011/12:68 s. 28 f.). Domstolarnas sammansättning i vissa mål 3 §    Vid prövningen av mål som avser överprövning av beslut enligt 6 kap. 8, 10, 11, 12, 15, 16, 18, 19 eller 20 § ska förvaltningsrätten bestå av två lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Detta gäller dock inte om något annat följer av 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Om en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, anges undantag från de allmänna domförhetsreglerna för förvaltningsrätt i 17 § första och andra styckena lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Övervägandena finns i avsnitt 14. Enligt första stycket första meningen ska ekonomiska experter ingå i rätten vid prövningen av mål i de angivna målkategorierna. Förvaltningsrätten ska bestå av ett jämnt antal ledamöter. Detta innebär att det vid lika röstetal vid en omröstning blir ordförandens mening som ska gälla, se 26 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar jämfört med 16 kap. 3 § rättegångsbalken. Av första stycket andra meningen, som hänvisar till 18 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar, följer att förvaltningsrätten i vissa fall är domför med en ensam lagfaren ledamot. Hit hör bl.a. vidtagande av åtgärder för beredning av mål och andra beslut som inte innebär att mål avgörs slutligt samt avgörande av mål av enkel beskaffenhet. Av andra stycket framgår att om en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats är rätten ändå domför. 4 §    Vid prövningen av mål som avser överprövning av beslut enligt 6 kap. 8, 10, 11, 12, 15, 16, 18, 19 eller 20 § ska kammarrätten bestå av tre lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. Kammarrätten är domför utan ekonomiska experter i fall som anges i 12 § fjärde stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och vid prövning av mål som är av enkel beskaffenhet. I övrigt gäller, även i mål som avses i första stycket, 12 § sjunde–tionde styckena lagen om allmänna förvaltningsdomstolar i fråga om kammarrättens sammansättning. Vid behandlingen av frågor om prövningstillstånd och frågor som behandlas samtidigt med dessa ska dock även en ekonomisk expert ingå i rätten, om inte målet är av enkel beskaffenhet. I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, anges undantag från de allmänna domförhetsreglerna för kammarrätten i 12 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Övervägandena finns i avsnitt 14. Enligt första stycket ska ekonomiska experter som huvudregel ingå i rätten vid prövningen. Enligt andra stycket är kammarrätten domför utan ekonomiska experter vid prövning av överklagande av beslut som inte innebär att målet slutligt avgörs, vid förordnande rörande saken i avvaktan på målets avgörande, vid annan åtgärd som avser endast måls beredande, vid beslut som innebär att domstolen skiljer sig från målet utan att detta prövats i sak och vid prövning av mål som är av enkel beskaffenhet. Vidare gäller enligt tredje stycket att kammarrätten är domför med en lagfaren domare vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse och vid åtgärder som endast avser beredandet av mål. Vid behandling av frågor om avvisning av ett överklagande på grund av att det inkommit för sent är kammarrätten domför med två ledamöter, om de är ense om slutet. Vid behandling av frågor om prövningstillstånd och frågor som behandlas samtidigt med dessa är kammarrätten domför med två lagfarna ledamöter och en ekonomisk expert, om inte målet är av enkel beskaffenhet. 5 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 3 och 4 §§. Om det, medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål, inträffar en omständighet som medför att förordnandet ska upphöra att gälla, ska förordnandet ändå anses fortsätta att gälla i det pågående målet. Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. I paragrafen, som inte har någon tidigare motsvarighet, regleras förordnandet av ekonomiska experter. Övervägandena finns i avsnitt 14. Av första stycket följer bl.a. att om den ekonomiska expertens förordnande upphör under behandlingen av ett mål som experten har deltagit i, ska han eller hon vara skyldig att tjänstgöra vid den fortsatta behandlingen av målet. I andra stycket anges ett antal krav på den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. 2. För en intäktsram som har bestämts före ikraftträdandet gäller 6 kap. 10–12 §§ i den äldre lydelsen i stället för 6 kap. 5 §. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för en sådan omprövning enligt 6 kap. 14–16 §§ i den äldre lydelsen som har inletts före ikraftträdandet. 4. De nya bestämmelserna i 13 kap. 3–5 §§ tillämpas inte i mål som har inletts hos en allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet. Enligt första punkten träder lagändringarna i kraft den 1 januari 2026. I andra punkten anges att vissa av bestämmelserna i nuvarande 6 kap. ska tillämpas i stället för den nya bestämmelsen i 6 kap 1 §. En sådan tillämpning blir aktuell främst vid en omprövning efter tillsynsperioden enligt 6 kap. 20 §. Tredje punkten gäller omprövning av intäktsramen under en tillsynsperiod på initiativ av Energimarknadsinspektionen och omprövning av intäktsramen efter en tillsynsperiod. En sådan omprövning som har inletts före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna om intäktsramar ska handläggas enligt äldre föreskrifter. I fjärde punkten finns en övergångsreglering när det gäller de nya bestämmelserna om ekonomiska experter i domstol. Övervägandena finns i avsnitt 15.1 och 15.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Lagen ändras på så sätt att en upplysning om de nya bestämmelserna om rättens sammansättning i 13 kap. 3 och 4 §§ naturgaslagen införs i 11 § andra stycket, 12 § sjätte stycket och 17 § tredje stycket. Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Lagen ändras på så sätt att en upplysning om de nya bestämmelserna om rättens sammansättning i 15 kap. 6 och 7 §§ ellagen införs i 11 § andra stycket, 12 § sjätte stycket och 17 § tredje stycket. Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet Ordförklaringar 2 §    I denna lag avses med 1. redovisningsenhet: den nätverksamhet som omfattas av en viss intäktsram, och 2. kapitalbas: det kapital som krävs för att bedriva en nätverksamhet. Övriga ord och uttryck som används i lagen har samma innebörd som i ellagen (1997:857). I paragrafen behandlas ord och uttryck som används i lagen. Paragrafen ändras på så sätt att en definition av kapitalbas läggs till med anledning av att termen utgår ur ellagen (jfr paragrafens andra stycke). Definitionen överensstämmer med den i hittillsvarande 5 kap. 1 § andra stycket ellagen (prop. 2017/18:238 s. 87). Särskilt investeringsutrymme 3 §    Nätmyndigheten ska efter ansökan av nätkoncessionshavaren besluta om ett särskilt investeringsutrymme för en redovisningsenhet och tillsynsperiod, om 1. intäktsramen för tillsynsperioden 2016–2019 har ökats med tillämpning av 5 kap. 20 § ellagen (1997:857) i dess lydelse före den 1 januari 2019 eller nätkoncessionshavaren med tillämpning av 5 kap. 29 § ellagen i dess lydelse före den 1 januari 2027 fått uppbära ett sådant belopp som avses i den paragrafen under tillsynsperioden 2016–2019, och 2. nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden 2016–2019 har varit mindre än intäktsramen med tillägg av det belopp som nätmyndigheten kan ha beslutat enligt 5 kap. 29 § ellagen i dess lydelse före den 1 januari 2027. I paragrafen anges de grundläggande kraven för att ett nätföretag ska få ett särskilt investeringsutrymme enligt lagen. Paragrafen följdändras med anledning av att hittillsvarande 5 kap. 29 § ellagen får en annan lydelse i det nya 5 kap. ellagen. Paragrafen är i sak oförändrad. 4 §    En ansökan om särskilt investeringsutrymme ska ges in till nätmyndigheten före utgången av den tillsynsperiod som ansökan avser. Om det hos nätmyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol pågår en prövning i fråga om tillämpningen av 5 kap. 29 § ellagen (1997:857) i dess lydelse före den 1 januari 2027 när det gäller ett underskott i förhållande till intäktsramen för tillsynsperioden 2016–2019 får en ansökan, som gäller särskilt investeringsutrymme för tillsynsperioden 2020–2023, inte prövas i sak innan ärendet eller målet har avgjorts och avgörandet har fått laga kraft. I paragrafen anges vilka tidsfrister som gäller för en ansökan om särskilt investeringsutrymme. Paragrafen följdändras med anledning av att hittillsvarande 5 kap. 29 § ellagen får en annan lydelse i det nya 5 kap. ellagen. Paragrafen är i sak oförändrad. 5 §    Det särskilda investeringsutrymmet för tillsynsperioden 2020–2023 ska motsvara intäktsramen för tillsynsperioden 2016–2019, i förekommande fall med tillägg av det belopp som nätkoncessionshavaren fått uppbära under tillsynsperioden 2016–2019 enligt ett beslut enligt 5 kap. 29 § ellagen (1997:857) i dess lydelse före den 1 januari 2027, med avdrag för 1. nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden 2016–2019, inbegripet belopp som inte ska anses vara intäkter från nätverksamheten enligt 5 kap. 29 § andra stycket ellagen i dess lydelse före den 1 januari 2027, och 2. belopp som nätkoncessionshavaren under tillsynsperioden 2020–2023 får uppbära från nätverksamheten enligt ett beslut enligt 5 kap. 29 § ellagen i dess lydelse före den 1 januari 2027. Det särskilda investeringsutrymmet för tillsynsperioden 2024–2027 ska motsvara det särskilda investeringsutrymmet för tillsynsperioden 2020–2023 med avdrag för investeringsbelopp som har ökat intäktsramen för den tillsynsperioden enligt 6 §. I paragrafen regleras hur det särskilda investeringsutrymmet ska beräknas. Paragrafen följdändras med anledning av att hittillsvarande 5 kap. 29 § ellagen får en annan lydelse i det nya 5 kap. ellagen. Paragrafen är i sak oförändrad. Ökning av intäktsramen med ett investeringsbelopp 6 §    Om en nätkoncessionshavare har ett särskilt investeringsutrymme för en redovisningsenhet, ska nätmyndigheten vid omprövning enligt 5 kap. 17 § ellagen (1997:857) öka intäktsramen med ett särskilt belopp (investeringsbelopp) för tillsynsperioden efter ansökan av nätkoncessionshavaren. Ökningen får inte överstiga vare sig 1. det särskilda investeringsutrymmet för den tillsynsperiod som omprövningen avser, eller 2. nätkoncessionshavarens investeringar i redovisningsenheten under tillsynsperioden. I paragrafen regleras hur ett nätföretag får möjlighet att utnyttja det sär-skilda investeringsutrymmet. Paragrafen följdändras med anledning av att hittillsvarande 5 kap. 22 § ellagen får en annan lydelse i det nya 5 kap. ellagen. Paragrafen är i sak oförändrad. 8 §    En nätkoncessionshavares samlade investeringsbelopp ska beräknas så att beloppen motsvarar 65 procent av nätkoncessionshavarens investeringar under en tillsynsperiod i samtliga redovisningsenheter med särskilt investeringsutrymme, sedan avdrag gjorts från investeringarna med belopp som motsvarar 1. fyra procent av redovisningsenheternas samlade kapitalbas, och 2. anslutningsavgifter enligt 4 kap. 1 a § ellagen (1997:857). Om en nätkoncessionshavare har fler än en redovisningsenhet med särskilt investeringsutrymme, ska investeringsbeloppen fördelas mellan redovisningsenheterna på det sätt som nätkoncessionshavaren anger, i den utsträckning en sådan fördelning är förenlig med 6 § andra stycket. I paragrafen regleras beräkningen av investeringsbelopp. Paragrafen följdändras med anledning av att hittillsvarande 4 kap. 10 § ellagen upphävs och en ny paragraf om anslutningsavgifter, 4 kap. 1 a §, införs. Hur kapitalbasen ska beräknas 9 a §    Kapitalbasen ska beräknas med utgångspunkt i de tillgångar som nätkoncessionshavaren använder för att bedriva nätverksamheten och med hänsyn till investeringar och avskrivningar under tillsynsperioden. En tillgång som inte behövs för att bedriva verksamheten ska anses ingå i kapitalbasen, om det skulle vara oskäligt mot nätkoncessionshavaren att bortse från tillgången. I paragrafen, som är ny, anges hur kapitalbasen ska beräknas. Tidigare framgick det av hittillsvarande 5 kap. 7 § ellagen (prop. 2017/18:238 s. 90 f.). Överlåtelse av nätkoncession 12 §    När nätmyndigheten beslutar om ett särskilt investeringsutrymme för tillsynsperioden 2024–2027 för en redovisningsenhet som berörs av ett beslut enligt 5 kap. 34 eller 36 § ellagen (1997:857) i dess lydelse före den 1 januari 2027 i fråga om fördelning av intäktsramen för tillsynsperioden 2020–2023 ska det särskilda investeringsutrymmet enligt 5 § andra stycket fördelas på samma sätt som intäktsramen. Någon fördelning ska inte göras, om den del av kapitalbasen som överlåtits eller är hänförlig till gränsändringen har liten betydelse för intäktsramens storlek. I paragrafen regleras hur det särskilda investeringsutrymmet för tillsyns-perioden 2024–2027 ska beräknas om redovisningsenheten berörs av en fördelning av intäktsramen efter en överlåtelse av nätkoncession eller änd-ring av gränserna för en nätkoncession för område. Paragrafen följdändras med anledning av att hittillsvarande 5 kap. 34 och 36 §§ ellagen får andra lydelser i det nya 5 kap. ellagen. Paragrafen är i sak oförändrad. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1788 av den 13 juni 2024 om gemensamma regler för de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas, om ändring av direktiv (EU) 2023/1791 och om upphävande av direktiv 2009/73/EG Sammanfattning av betänkandet Ett förändrat regelverk för framtidens el- och gasnät (SOU 2023:64) Bakgrund till förslagen Samhällsutvecklingen ställer allt högre krav på det svenska energisystemet. Energisystemet ska inte bara möjliggöra omställningen till ett samhälle utan nettoutsläpp av växthusgaser, utan utgör också en grund för en framtida näringslivsutveckling som är av avgörande betydelse för Sveriges konkurrenskraft. En viktig del i denna utveckling är en omfattande utbyggnad av de svenska el- och gasnäten och en fungerande nätreglering är en förutsättning för att utbyggnaden ska vara samhällsekonomiskt effektiv. Utredningens har sett över reglerna om de avgifter som elnäts- och naturgasföretagen tar ut för att ge tillgång till nät och annan infrastruktur, i syfte att åstadkomma ett regelverk som är förenligt med gällande EU-rätt. Utredningen har särskilt sett över hur det svenska regelverket förhåller sig till EU-domstolens dom i mål C-718/18, Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland. Förändringar av det svenska regelverket krävs EU-domstolens prövning grundar sig i att Europeiska kommissionen väckte talan mot Förbundsrepubliken Tyskland angående fördragsbrott vad avser genomförandet av flera artiklar i el- och gasmarknadsdirektiven. Artiklarna avser den nationella tillsynsmyndighetens skyldighet att fastställa eller godkänna metoderna för att beräkna eller fastställa villkoren för anslutning och tillträde till nationella nät, inklusive tillämpliga tariffer, samt villkor för tillhandahållande av balans tjänster, inom ramen för det tredje elmarknadsdirektivet, och balanstjänster, inom ramen för det tredje gasmarknadsdirektivet. I avgörandet angav EU-domstolen att den nationella tillsynsmyndigheten har en särskild befogenhet att utföra prövningen i de aktuella artiklarna. Domstolen uttalade också att de nationella tillsynsmyndigheterna ska utöva sina befogenheter oberoende av offentliga eller politiska organ. För svenska förhållanden innebär avgörandet att den svenska tillsynsmyndigheten, Energimarknadsinspektionen, ska ha exklusiv befogenhet att utföra prövningen inom dessa områden utan att begränsas av materiella regler som fastställts av riksdag eller regering. Utredningen har utifrån avgörandet genomfört en bred översyn av bestämmelserna i ellagen och naturgaslagen som avser intäktsramar, avgifter för anslutning och överföring samt balans- och stödtjänster. Utredningen har funnit att nuvarande regelverk om förhandsprövningen av intäktsramar innehåller materiella regler i både lag och förordning som inte föranleds av krav i EU-rätten. Efter EU-domstolens avgörande är det tydligt att detta inte är förenligt med el- och gasmarknadsdirektiven. I betänkandet föreslås därför att reglerna om intäktsramar ses över och förs in i nya kapitel i el- respektive naturgaslagen. Det övergripande ramverket behålls från tidigare lagstiftning, då utredningen bedömer att det inte inskränker Energimarknadsinspektionens möjligheter att självständigt fastställa intäktsramarna. Det innebär bland annat att bestämmelser som avser myndighetens skyldighet att fastställa intäktsramar och omprövning flyttas över till den nya regleringen. Tillsynsperioden föreslås även fortsättningsvis vara fyra år. Utredningen bedömer att lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet medför begränsningar av Energimarknadsinspektionens möjligheter att självständigt fastställa intäktsramar och att den därför behöver upphävas. Utredningen föreslår att reglerna om avvikelser efter tillsynsperioden i ellagen ändras, så att det blir möjligt att under vissa förutsättningar använda outnyttjat underskott under en tredje tillsynsperiod. Samma regelverk föreslås i naturgaslagen. För gasnätsföretag föreslås att förseningsavgifter införs för det fall att uppgifter inte lämnas till Energimarknadsinspektionens inför fastställandet av en intäktsram. Motsvarande regler finns redan i dag för elnätsföretag. Därutöver föreslår utredningen att Energimarknadsinspektionen ges möjligheten att meddela föreskrifter om intäktsramsregleringens närmare utformning. Sådana föreskrifter bidrar till en stabilitet och förutsägbarhet i den övergripande regleringen. Utredningen bedömer också att Energimarknadsinspektionen bör få ytterligare befogenheter gällande hur avgifter för anslutning och överföring ska utformas. Det innebär att materiella regler i lag och förordning behöver upphävas. Det föreslås att Energimarknadsinspektionen ges möjlighet att utforma denna förhandsreglering genom att meddela föreskrifter. Även förhandsprövningen gällande balanstjänster föreslås justeras för att stämma bättre överens med kraven i EU-rätten. Bestämmelserna om överklagande bör förändras Förhandsprövningen infördes för att ge tydliga och långsiktiga förutsättningar för marknadens aktörer. Besluten i frågor om förhandsprövning överklagas dock i stor omfattning, vilket medför att de slutliga intäktsramarna ofta fastställs sent i tillsynsperioden. Enligt utredningen går det inte att peka på någon särskild omständighet som gör att processerna tar lång tid, utan de bakomliggande orsakerna varierar. Exempelvis har det skriftliga underlaget ofta varit omfattande och det har varit svårt att få en kontinuitet och effektivitet i prövningarna eftersom regelverket har förändrats mellan tillsynsperioderna. De tidskrävande domstolsprocesserna medför negativa konsekvenser i form av försämrad långsiktighet, kostnader för de berörda parterna samt osäkerhet för parterna och kundkollektivet. Utredningen har undersökt förutsättningarna för att införa en tvåinstanskedja, dvs. att Ei:s beslut överklagas direkt till kammarrätten eller att Högsta förvaltningsdomstolen inte längre utgör sista instans. Som ett alternativ har utredningen undersökt förutsättningarna för en så kallad ventilregel för överklagande till tredje instans. Utredningens slutsats är att det inte finns tillräckliga skäl för att göra avsteg från den generella treinstansprincipen eller att införa ett tvåinstanssystem med ventil. I stället föreslår utredningen att ett skyndsamhetskrav införs vid handläggningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna, på samma sätt som vid handläggningen av vissa beslut enligt lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Detta innebär att målen ska prioriteras, men att omständigheterna i varje mål får avgöra vilka handläggningstider som är godtagbara. Utredningen menar att domstolarna i regel bör sträva efter att avgöra målen inom sex månader. Utredningen föreslår också att ämnesspecifik kompetens förs in i rättens sammansättning i form av ekonomiska experter. Domstolarna har visserligen redan idag möjlighet att inhämta yttrande över en fråga som kräver särskild sakkunskap från myndighet, tjänsteman eller anlita annan sakkunnig i frågan, men utredningen bedömer att denna möjlighet bör kompletteras med bestämmelser om särskild sammansättning vid överprövning av Ei:s beslut om intäktsramar. De särskilda ledamöterna kan bl.a. bidra till domstolens arbete genom att bedöma de sakkunnigutlåtanden som parterna åberopar. Utredningen föreslår att bestämmelserna konstrueras så att förvaltningsrätten avgör sådana mål med två ekonomiska experter och två lagfarna ledamöter. Vid motsvarande prövning i kammarrätten kommer rätten att bestå av två ekonomiska experter och tre lagfarna ledamöter. Kundernas ställning bör stärkas Utredningen har övervägt om det finns skäl att införa en rätt för nätkunder att överklaga besluten om intäktsramar, då de indirekt påverkas av besluten genom sambandet mellan intäktsramens storlek och kundernas nätavgifter. Om en klagorätt för kunder skulle införas menar utredningen att den skulle behöva begränsas, exempelvis genom att den tillkommer organisationer och andra sammanslutningar, och inte enskilda. Utredningen bedömer det dock som osäkert huruvida en tydligare klagorätt för kundkollektivet skulle få positiva konsekvenser. Risken är uppenbar att åtgärden blir verkningslös och utredningen anser därför att andra åtgärder bör prövas för att öka kundernas delaktighet och engagemang i nätregleringsfrågor. Utredningen föreslår därför ett lagstadgat krav på offentlig konsultation när metoderna för att beräkna intäktsramar fastställs. Förslaget innebär att Energimarknadsinspektionen ska publicera preliminära metoder och ge relevanta aktörer, däribland nätkunder och nätföretag, möjlighet att lämna synpunkter och påverka hur den ekonomiska regleringen av el- och gasnäten utvecklas. Betänkandets lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Härigenom föreskrivs att 11, 12 och 17 §§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 § En kammarrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är presidenten eller en lagman. Bestämmelser om särskild sammansättning av kammarrätten vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om särskild sammansättning vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. Bestämmelser om särskild sammansättning av kammarrätten vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), ellagen (1997:857), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om särskild sammansättning vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. 12 § En kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra lagfarna ledamöter får inte ingå i rätten. När det är särskilt föreskrivet att nämndemän ska ingå i rätten är en kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Fler än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får inte ingå i rätten. Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. En kammarrätt är domför utan nämndemän 1. vid prövning av överklagande av beslut som inte innebär att målet avgörs, 2. vid förordnande om saken i avvaktan på målets avgörande och vid annan åtgärd som endast avser målets beredande, och 3. vid beslut genom vilket domstolen skiljer sig från målet utan att detta har prövats i sak. Om ett mål som avses i andra stycket handläggs gemensamt med ett annat mål, får nämndemän delta vid handläggningen även av det senare målet. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om domförhet vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), ellagen (1997:857), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om domförhet vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. Vid behandling av frågor om prövningstillstånd är kammarrätten domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet. Detsamma gäller vid behandling av andra frågor i mål där prövningstillstånd krävs för prövning av ett överklagande, om frågorna behandlas före eller i samband med frågan om prövningstillstånd. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 34 a § tredje stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) får meddelas av en lagfaren ledamot, om frågan är enkel. Vid behandling av en fråga om avvisning av ett överklagande på grund av att det har kommit in för sent är kammarrätten domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet. Vid beslut om avskrivning av ett mål efter en återkallelse är kammarrätten domför med en lagfaren ledamot. Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål får utföras av en lagfaren ledamot i kammarrätten eller, om åtgärderna inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna ledamöter, av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän förvaltningsdomstol, en allmän domstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta. 17 § En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, om inte annat följer av 17 b eller 18 §. Om en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän. Om det finns skäl för det med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats gäller första stycket andra meningen i fråga om domförhet. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns, förutom i 18 §, i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns, förutom i 18 §, i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), ellagen (1997:857), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857) dels att 3 kap. 43, 44 och 57 §§, 4 kap. 11, 12 och 28–39 §§ och 5 kap. ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 3 kap. 43 §, 4 kap. 12, 28, 33, 36, 37 och 39 §§ ska utgå, dels att 2 kap. 43 §, 4 kap. 1, 10 och 16 §§, 6 kap. 6 §, 8 kap. 19 § och 12 kap. 14 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas ett nytt kapitel, 5 kap., fyra nya paragrafer, 13 kap. 10–13 §§, och närmast före 13 kap. 10 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 43 § En nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd. Tillstånd till en överlåtelse av en nätkoncession får beviljas endast om överlåtelsen sker till någon som uppfyller de krav som ställs på en nätkoncessionshavare enligt 16 §. Om en intäktsram vid överlåtelsen ska fördelas enligt 5 kap. 33 § andra stycket, får tillstånd till överlåtelse inte lämnas om inte fördelningen har godkänts enligt 34 § första stycket samma kapitel. Om en intäktsram vid överlåtelsen ska fördelas enligt 5 kap. 28 § andra stycket, får tillstånd till överlåtelse inte lämnas om inte fördelningen har godkänts enligt 29 § första stycket samma kapitel. 4 kap. 1 § Den som har en nätkoncession ska på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen eller ledningsnätet, om innehavaren av den elektriska anläggningen begär att den ska anslutas. Den som har en nätkoncession ska på objektiva och icke-diskriminerande villkor ansluta en elektrisk anläggning till ledningen eller ledningsnätet, om innehavaren av den elektriska anläggningen begär att den ska anslutas. I fråga om lokalnät gäller anslutningsskyldigheten endast anläggningar inom koncessionsområdet. 10 § Avgiften för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät ska utformas så att nätkoncessionshavarens skäliga kostnader för anslutningen täcks. Särskild hänsyn ska tas till anslutningspunktens geografiska läge och den avtalade effekten i anslutningspunkten. Avgiften för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät ska utformas så att nätföretagets nödvändiga kostnader för anslutningen täcks på ett sätt som gör det möjligt att säkerställa nätets funktion. Om staten enligt ett avtal med ett nätföretag har finansierat åtgärder som är nödvändiga för att öka elnätets kapacitet för att underlätta anslutningen av anläggningar för produktion av förnybar el, ska avgiften för anslutning utformas så att den som vill ansluta en anläggning ersätter nätföretagets kostnader för sådana åtgärder i den del som svarar mot anläggningens andel av den totala kapacitetsökningen. Detta gäller även om nätkoncessionen överlåts. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgiften för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät ska utformas. 16 § En nätkoncessionshavare är skyldig att överföra el för någon annans räkning på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor. En nätkoncessionshavare är skyldig att överföra el för någon annans räkning på objektiva och icke-diskriminerande villkor. 5 kap. Intäktsram för nätverksamhet Intäktsram och beslut om intäktsram 1 §    En nätverksamhet ska för en tillsynsperiod ha en intäktsram som beslutas av nätmyndigheten. Tillsynsperioden ska vara fyra kalenderår, om det inte finns särskilda skäl för en annan tidsperiod. Nätmyndigheten ska besluta om intäktsram senast två månader innan tillsynsperioden börjar. 2 §    En intäktsram för intäkter från ett lokalnät ska bestämmas för varje koncessionsområde för sig. Om nätmyndigheten enligt 3 kap. 51 § har beslutat att flera nätkoncessioner för område ska redovisas samlat, ska dock de områdena anses vara ett koncessionsområde när intäktsramen bestäms. 3 §    Om en nätkoncession för linje innefattas i redovisningen av en nätkoncession för område enligt 3 kap. 53 § andra stycket, ska koncessionerna anses vara en nätkoncession för område när intäktsramen bestäms. 4 §    En intäktsram ska bestämmas för intäkter från ett nätföretags regionnät i Sverige. 5 §    En intäktsram ska bestämmas för intäkter från ett transmissionsnät. 6 §    Om ett transmissionsnätsföretag är systemansvarig myndighet, ska den del av verksamheten som inte kan hänföras till en viss kund eller kundkategori anses ingå i företagets nätverksamhet när intäktsramen bestäms. 7 §    Om ett transmissionsnätsföretag deltar i ett europeiskt samarbete som syftar till att utveckla och vidmakthålla en fungerande europeisk marknad för el, ska även den verksamheten anses ingå i företagets nätverksamhet när intäktsramen bestäms. Preliminära metoder för att fastställa intäktsramar 8 §    Nätmyndigheten ska publicera preliminära metoder för bestämmande av intäktsram. Dessa metoder ska offentliggöras innan nätföretagen ska lämna uppgifter enligt 9 §. Relevanta aktörer ska ges skälig tid att yttra sig över de preliminära metoderna. Uppgiftsskyldighet 9 §    Ett nätföretag ska lämna de uppgifter till nätmyndigheten som myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen. 10 §    Om ett nätföretag inte lämnar uppgifter enligt 9 §, ska nätmyndigheten bestämma en intäktsram som är skälig med hänsyn till uppgifterna i ärendet. Hur intäktsramen bestäms 11 §    Bestämmelser om vad som ska beaktas vid bestämmandet av intäktsram finns i 1. direkt tillämpliga EU-rättsakter som har utfärdats med stöd av elmarknadsdirektivet, 2. EU:s elmarknadsförordning samt direkt tillämpliga EU-rättsakter som har utfärdats med stöd av förordningen, samt 3. denna lag och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. 12 §    Intäktsramen ska inte vara större än vad nätföretaget behöver 1. för driften av nätverksamheten, och 2. för att göra nödvändiga investeringar för att säkerställa nätets funktion. 13 §    När intäktsramen bestäms ska hänsyn tas till i vilken utsträckning nätverksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet. En sådan bedömning får medföra en ökning eller minskning av intäktsramen. 14 §    När intäktsramen bestäms ska hänsyn tas till i vilken utsträckning flexibilitetstjänster används och förbättrar effektiviteten i nätverksamheten. En sådan bedömning får medföra en ökning eller minskning av intäktsramen. Beslutet om intäktsram 15 §    Av beslutet om intäktsram ska framgå 1. hur kostnaden för driften av nätverksamheten har beräknats, 2. på vilket sätt hänsyn har tagits till att nätföretaget ska kunna göra nödvändiga investeringar i elnätet för att säkerställa dess funktion, 3. på vilket sätt de anläggningar som omfattas av intäktsramen har värderats, 4. på vilket sätt intäktsramen tar hänsyn till om nätverksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet, 5. på vilket sätt intäktsramen tar hänsyn till användandet av flexibilitetstjänster, samt 6. vilka andra uppgifter och metoder som har använts för att bestämma intäktsramen. 16 §    Senast när beslutet om intäktsram meddelas ska nätmyndigheten redogöra för de synpunkter som har inkommit på metoderna vid publiceringen enligt 8 §. Omprövning av intäktsramen under tillsynsperioden 17 §    Nätmyndigheten får under tillsynsperioden ändra intäktsramen, om nätföretaget har ansökt om det och 1. det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av ramen vid en omprövning efter tillsynsperioden, eller 2. det annars finns särskilda skäl. En ansökan om omprövning under tillsynsperioden ska handläggas skyndsamt. 18 §    Nätmyndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsram under tillsynsperioden och ändra ramen, om 1. nätföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, 2. ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek, eller 3. det annars finns särskilda skäl. Vid en omprövning enligt första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl. Omprövning av intäktsramen efter tillsynsperioden 19 §    Nätmyndigheten ska ompröva intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen ska vara större eller mindre med hänsyn till förhållanden som blivit kända efter det att den bestämdes. Vid en omprövning ska nätmyndigheten senast tio månader efter tillsynsperiodens slut 1. fatta ett slutligt beslut i frågan om ändring av intäktsramen, om det inte finns särskilda hinder, eller 2. informera nätföretaget om att det slutliga beslutet i ändringsfrågan kommer att fattas vid en senare tidpunkt. Om myndigheten fattar sitt slutliga beslut i ändringsfrågan senare än tio månader efter tillsynsperiodens slut utan att ha informerat enligt andra stycket 2, får beslutet inte innebära någon nackdel för nätföretaget. 20 §    Vid en omprövning enligt 19 § ska nätmyndigheten 1. utgå från de uppgifter och metoder som använts för att bestämma intäktsramen och som framgår av det beslut om intäktsram som gäller för nätföretaget, 2. kontrollera om de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen överensstämmer med det faktiska utfallet för tillsynsperioden, och 3. ändra ramen i den utsträckning det är motiverat av att det faktiska utfallet för tillsynsperioden avviker från de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen. 21 §    Utöver det som anges i 20 § 3 ska intäktsramen ändras, om 1. nätföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, eller 2. ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek. I fall som avses i första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl. Omprövning till följd av att en intäktsram har ändrats för ett annat nätföretag 22 §    När en allmän förvaltningsdomstol har ändrat en intäktsram för ett nätföretag ska nätmyndigheten ompröva det beslut om intäktsram som gäller för ett annat nätföretag om det senare företaget 1. ansöker om omprövning inom tre månader efter det att domstolens avgörande har fått laga kraft, och 2. anför att de förhållanden som domstolen lagt till grund för ändring i det tidigare avgörandet även finns i fråga om sökandens intäktsram. Omprövning till följd av att intäktsramen har ändrats i fråga om en tidigare tillsynsperiod 23 §    Om nätmyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har ändrat intäktsramen i fråga om en tillsynsperiod som har gått till ända och det avgörandet har fått laga kraft, ska nätmyndigheten ompröva ett beslut om intäktsram för en senare tillsynsperiod och göra de ändringar som den ändrade ramen motiverar. Avvikelser från intäktsramen 24 §    Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under tillsynsperioden har varit större än intäktsramen, ska nätmyndigheten besluta att ramen för en efterföljande tillsynsperiod ska minskas med ett belopp som motsvarar överskottet. 25 §    Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska nätmyndigheten besluta att ramen för den närmast följande tillsynsperioden ska minskas med ett överdebiteringstillägg. Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av de samlade intäkterna från nätverksamheten som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter. 26 §    Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under en tillsynsperiod har varit mindre än intäktsramen, ska nätmyndigheten besluta att nätföretaget under den närmast följande tillsynsperioden från nätverksamheten får uppbära ett belopp som motsvarar underskottet. Nätmyndigheten får besluta att nätföretaget får uppbära beloppet eller en del av beloppet även under den tillsynsperiod som följer på den närmast följande tillsynsperioden om nätföretaget ansöker om det. Ett sådant beslut får meddelas endast om det finns särskilda skäl. Det belopp som nätmyndigheten beslutar ska inte anses vara intäkter från nätverksamheten vid avstämning mot intäktsramen för den tillsynsperiod under vilken beloppet får uppbäras. Detta gäller dock endast i den utsträckning intäkterna från nätverksamheten annars skulle överstiga intäktsramen. Besluts giltighet 27 §    Ett beslut av nätmyndigheten enligt 1, 17, 18, 19, 22, 23, 24,25 eller 26 § gäller omedelbart. Intäktsram vid överlåtelse av nätkoncession 28 §    Om ett nätföretag överlåter en nätkoncession, ska vid tillämpningen av detta kapitel den intäktsram som gäller för koncessionen fortsätta att gälla efter överlåtelsen och det nätföretag som har tagit över koncessionen träda in i överlåtarens ställe. Om intäktsramen är en gemensam ram för den överlåtna koncessionen och en annan nätkoncession, ska överlåtaren och det nätföretag som har tagit över koncessionen fördela ramen proportionerligt i förhållande till värdet av den anläggning som överlåtits och på samma sätt fördela intäkter som överstiger eller understiger intäktsramen och överdebiteringstillägg. Fördelningen får dock göras på ett annat sätt, om det finns särskilda skäl. 29 §    En fördelning enligt 28 § andra stycket ska godkännas före överlåtelsen. Fråga om godkännande prövas av nätmyndigheten. Regeringen ska dock pröva frågan, om ärendet avser en utlandsförbindelse. Ett förslag till fördelning ska lämnas in till nätmyndigheten tillsammans med de uppgifter som krävs för att pröva förslaget. 30 §    Ett ärende om godkännande av en fördelning enligt 29 § ska handläggas skyndsamt. Ändring av koncessionsgränser 31 §    Om nätmyndigheten ändrar gränserna för en nätkoncession för område enligt 2 kap. 38 §, ska myndigheten besluta om en fördelning av berörda intäktsramar som är proportionerlig i förhållande till värdet av den anläggning som är hänförlig till gränsändringen och på samma sätt fördela intäkter som överstiger eller understiger intäktsramen och överdebiteringstillägg. Fördelningen får dock göras på ett annat sätt, om det finns särskilda skäl. Skyldighet att lämna uppgifter 32 §    Ett nätföretag ska till nätmyndigheten lämna de uppgifter som behövs för en prövning enligt 18, 19, 23 och 31 §§. Förseningsavgift 33 §    Ett nätföretag ska betala en förseningsavgift på 100 000 kronor till staten, om företaget inte inom den tid som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till 9 § lämnar de uppgifter som behövs för att bestämma intäktsramen. Om uppgifterna inte har kommit in inom två månader från det att nätmyndigheten skickade ett meddelande till nätföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt första stycket, ska nätföretaget betala en ny förseningsavgift på 100 000 kronor. 34 §    En förseningsavgift enligt 33 § ska efterskänkas helt eller delvis, om underlåtenheten är liten med hänsyn till de uppgifter som nätmyndigheten behöver för att bestämma intäktsramen eller till förseningens längd. Förseningsavgiften ska efterskänkas helt, om 1. underlåtenheten är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som nätföretaget inte har kunnat råda över, eller 2. det annars är oskäligt att ta ut den. Om det som förekommit i ärendet föranleder det, ska frågan om att efterskänka en avgift tas upp även om något yrkande om detta inte har gjorts. 35 §    Nätmyndigheten ska besluta att ta ut förseningsavgift från ett nätföretag, om det enligt 33 och 34 §§ finns förutsättningar för att ta ut avgiften. När myndigheten har beslutat att ta ut en avgift, ska myndigheten skicka ett meddelande med information om beslutet till nätföretaget. 36 §    Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, ska avgiften lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. 37 §    Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning enligt 36 § inte behöver ske för mindre belopp när det gäller förseningsavgift enligt detta kapitel. 38 §    Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har fått laga kraft. Om ett företag har rätt att få tillbaka en betald förseningsavgift på grund av en domstols beslut, ska ränta betalas på den återbetalade förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek ska 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas. Bemyndiganden 39 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka kostnader för driften av en nätverksamhet som ska täckas av en intäktsram samt hur dessa ska beräknas vid bestämmandet av en intäktsram, 2. vad som avses med att nätföretaget ska kunna göra nödvändiga investeringar för att säkerställa nätets funktion, 3. vad som avses med effektivt utnyttjande av elnätet, 4. vilka krav som ska vara uppfyllda för att flexibilitetstjänster ska anses förbättra effektiviteten i nätverksamheten, samt 5. hur nätföretagens intäkter under en tillsynsperiod ska beräknas vid avstämning mot intäktsramen. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 6 § Ett nätföretag ska debitera en elproducent kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmatningspunkten hos elproducenten. Detta gäller dock inte de elproducenter som avses i 4 kap. 37 §. Ett nätföretag ska debitera en elproducent kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmatningspunkten hos elproducenten. 8 kap. 19 § Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som avses i 18 §, om metoderna kan antas leda till att villkoren i avtalen blir objektiva och icke-diskriminerande. Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som avses i 18 §, om metoderna kan antas leda till att balanstjänster 1. utförs så effektivt som möjligt, 2. ger lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag, och 3. tillhandahålls på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt. Nätmyndighetens beslut i fråga om godkännande gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). 12 kap. 14 § Nätmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan 1. har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och 2. innehåller ett påstående om att ett nätföretag inte följer bestämmelser som omfattas av nätmyndighetens tillsyn enligt 1 §. Om nätmyndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet, får myndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras. Första och andra styckena gäller inte om en tvist i fråga om den skyldighet som anmälan avser ska tas upp av nätmyndigheten enligt 3 kap. 44 §, 4 kap. 13 eller 39 § eller 6 kap. 8 §. Första och andra styckena gäller inte om en tvist i fråga om den skyldighet som anmälan avser ska tas upp av nätmyndigheten enligt 4 kap. 13 § eller 6 kap. 8 §. 13 kap. Handläggning i domstol 10 § Ett mål i förvaltningsrätt och kammarrätt ska handläggas skyndsamt, om det avser överprövning av beslut enligt 5 kap. 1, 17, 18, 19, 22, 23, 24, 25 eller 26 §. 11 § Vid prövningen av mål som avses i 10 § ska förvaltningsrätten bestå av två lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Detta gäller dock inte om något annat följer av 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Om en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. 12 § Vid prövningen av mål som avses i 10 § ska kammarrätten bestå av tre lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. Kammarrätten är domför utan ekonomiska experter i fall som anges i 12 § fjärde stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och vid prövning av mål som är av enkel beskaffenhet. I övrigt gäller, även i mål som avses i första stycket, 12 § sjunde–tionde styckena lagen om allmänna förvaltningsdomstolar i fråga om kammarrättens sammansättning. Vid behandlingen av frågor om prövningstillstånd och frågor som behandlas samtidigt med dessa ska dock även en ekonomisk expert ingå i rätten, om inte målet är av enkel beskaffenhet. 13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 11 och 12 §§. Om det, medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål, inträffar en omständighet som medför att förordnandet ska upphöra att gälla, ska förordnandet ändå anses fortsätta att gälla i det pågående målet. Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. För överklagade avgöranden som har meddelats före ikraftträdandet gäller inte de nya bestämmelserna i 13 kap. 10 §. 3. För mål som har inletts hos en allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet gäller inte de nya bestämmelserna i 13 kap. 11–13 §§. Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) Härigenom föreskrivs i fråga om naturgaslagen (2005:403) dels att 6 kap. ska upphöra att gälla, dels att 3 kap. 5 och 6 §§, 4 kap. 5 och 6 §§, 7 kap. 5 §, 9 kap. 1 § och 11 kap. 4 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas ett nytt kapitel, 6 kap., fyra nya paragrafer, 11 kap. 5–8 §§, och närmast före 11 kap. 5 § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 5 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor ansluta andra naturgasledningar samt lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar. Detsamma gäller vid återinkoppling av en befintlig naturgasledning, ändring av den avtalade kapaciteten i anslutningspunkten samt ändring av tiden för överföringen. Den som innehar en naturgasledning är skyldig att ansluta andra naturgasledningar samt lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar. Detsamma gäller vid återinkoppling av en befintlig naturgasledning, ändring av den avtalade kapaciteten i anslutningspunkten samt ändring av tiden för överföringen. Skyldighet föreligger inte om den först nämnda ledningen saknar kapacitet för den begärda åtgärden eller om det annars finns särskilda skäl. Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som uteslutande används för egen räkning. 6 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor överföra naturgas. Den som innehar en naturgasledning är skyldig att överföra naturgas. Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som uteslutande används för egen räkning. 4 kap. 5 § Den som innehar en lagringsanläggning är skyldig att på skäliga villkor lagra naturgas för annans räkning. Den som innehar en transmissionsledning för överföring av naturgas har motsvarande lagringsskyldighet. Den som innehar en lagringsanläggning är skyldig att lagra naturgas för annans räkning. Den som innehar en transmissionsledning för överföring av naturgas har motsvarande lagringsskyldighet. Skyldighet att lagra naturgas föreligger inte om anläggningen eller ledningen saknar kapacitet för den begärda lagringen eller om det annars finns särskilda skäl. 6 § Den som innehar en förgasningsanläggning är skyldig att på skäliga villkor mata in naturgas som innehas av annan. Den som innehar en förgasningsanläggning är skyldig att mata in naturgas som innehas av annan. Skyldighet föreligger inte om anläggningen saknar kapacitet för det begärda tillträdet eller om det annars finns särskilda skäl. 6 kap. Avgifter och övriga villkor för tillträde till naturgasledningar och andra anläggningar Avgifter och övriga villkor för anslutning 1 §    Avgifter och övriga villkor för sådan anslutning som avses i 3 kap. 5 § ska vara objektiva, icke-diskriminerande och ska täcka nödvändiga kostnader för anslutningen på ett sätt som gör det möjligt att säkerställa verksamhetens funktion. 2 §    Den som innehar en naturgasledning ska 1. i samband med att ny anslutning begärs inom skälig tid lämna skriftlig uppgift om avgiften och övriga villkor för anslutningen, 2. på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om de villkor som i fråga om anslutning för inmatning av naturgas gäller för gasens kvalitet, lukt eller tryck, och 3. offentliggöra de metoder som används för att utforma avgifter för anslutning och de villkor som avses i 2. 3 §    Den som bedriver överföring av naturgas får inte ingå avtal om sådan anslutning som avses i 3 kap. 5 § förrän de metoder som har använts för att utforma avtalsvillkoren har prövats av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten ska godkänna metoderna, om de kan antas leda till att avtalsvillkoren uppfyller kraven på att vara objektiva och icke-diskriminerande. Om tillsynsmyndigheten inte godkänner de metoder som föreslås i en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas. Tillsynsmyndigheten ska delge beslut enligt första och andra styckena enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). Avgifter och övriga villkor för överföring, lagring och förgasning 4 §    Avgifter och övriga villkor för överföring och lagring av naturgas samt för tillträde till en förgasningsanläggning ska vara objektiva och icke-diskriminerande. 5 §    Villkoren för överföring av naturgas ska utformas så att den avgift en kund betalar för överföringen till sin anslutningspunkt innefattar avgift för överföringen i samtliga rörledningar genom vilka överföringen sker. 6 §    Den som bedriver överföring av naturgas eller innehar en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning ska offentliggöra avgifter och övriga villkor för överföring, lagring, respektive tillträde till anläggningen samt på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om villkoren. 7 §    Den som bedriver överföring av naturgas eller innehar en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får inte ingå avtal om överföring, lagring eller tillträde till en förgasningsanläggning förrän de metoder som har använts för att utforma andra avtalsvillkor än avgifter har prövats av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten ska godkänna metoderna om de kan antas leda till att avtalsvillkoren uppfyller kraven på att vara objektiva och icke-diskriminerande. Om tillsynsmyndigheten inte godkänner de metoder som föreslås i en ansökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas. Tillsynsmyndigheten ska delge beslut enligt första och andra styckena enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). Förhandsprövning av naturgasföretagens intäkter Intäktsram och beslut om intäktsram 8 §    Företag som bedriver överföring av naturgas eller innehar en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning ska för en tillsynsperiod ha en intäktsram som beslutas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsperioden ska vara fyra kalenderår, om det inte finns särskilda skäl för en annan tidsperiod. Tillsynsmyndigheten ska besluta om intäktsram senast två månader innan tillsynsperioden börjar. 9 §    En intäktsram ska beslutas var för sig för transmission, distribution, lagring i lagringsanläggning och drift av förgasningsanläggning. Ett beslut om intäktsram för transmission ska omfatta även intäkter från lagring i rörledning. Preliminära metoder för att fastställa intäktsramar 10 §    Tillsynsmyndigheten ska publicera preliminära metoder för bestämmande av intäktsram. Dessa metoder ska offentliggöras innan naturgasföretagen ska lämna uppgifter enligt 11 §. Relevanta aktörer ska ges skälig tid att yttra sig över de preliminära metoderna. Uppgiftsskyldighet 11 §    Ett sådant naturgasföretag som avses i 8 § ska lämna de uppgifter till tillsynsmyndigheten som myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen. 12 §    Om ett sådant naturgasföretag som avses i 8 § inte lämnar uppgifter enligt 11 §, ska tillsynsmyndigheten bestämma en intäktsram som är skälig med hänsyn till uppgifterna i ärendet. Hur intäktsramen bestäms 13 §    Bestämmelser om vad som ska beaktas vid bestämmandet av intäktsram finns i 1. direkt tillämpliga EU-rättsakter som har utfärdats med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG, 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 samt direkt tillämpliga EU-rättsakter som har utfärdats med stöd av förordningen, samt 3. denna lag och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. 14 §    Intäktsramen ska inte vara större än vad naturgasföretaget behöver 1. för driften av den verksamhet som intäktsramen avser, och 2. för att göra nödvändiga investeringar i den verksamhet som intäktsramen avser för att säkerställa verksamhetens funktion. Beslutet om intäktsram 15 §    Av beslutet om intäktsram ska framgå 1. hur kostnaden för driften av den verksamhet som intäktsramen avser har beräknats, 2. på vilket sätt hänsyn har tagits till att naturgasföretaget ska kunna göra nödvändiga investeringar i den verksamhet som intäktsramen avser för att säkerställa verksamhetens funktion, 3. på vilket sätt de anläggningar som omfattas av intäktsramen har värderats, samt 4. vilka andra uppgifter och metoder som har använts för att bestämma intäktsramen. 16 §    Senast när beslutet om intäktsram meddelas ska tillsynsmyndigheten redogöra för de synpunkter som har inkommit på metoderna vid publiceringen enligt 10 §. Omprövning av intäktsramen under tillsynsperioden 17 §    Tillsynsmyndigheten får under tillsynsperioden ändra intäktsramen, om naturgasföretaget har ansökt om det och 1. det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av intäktsramen vid en omprövning efter tillsynsperioden, eller 2. det annars finns särskilda skäl. En ansökan om omprövning under tillsynsperioden ska handläggas skyndsamt. 18 §    Tillsynsmyndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsram under tillsynsperioden och ändra ramen, om 1. naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, 2. ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek, eller 3. det annars finns särskilda skäl. Omprövning av intäktsramen efter tillsynsperioden 19 §    Tillsynsmyndigheten ska ompröva intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen ska vara större eller mindre med hänsyn till förhållanden som blivit kända efter det att den bestämdes. Vid en omprövning ska tillsynsmyndigheten senast tio månader efter tillsynsperiodens slut 1. fatta ett slutligt beslut i frågan om ändring av intäktsramen, om det inte finns särskilda hinder, eller 2. informera naturgasföretaget om att det slutliga beslutet i ändringsfrågan kommer att fattas vid en senare tidpunkt. Om myndigheten fattar sitt slutliga beslut i ändringsfrågan senare än tio månader efter tillsynsperiodens slut utan att ha informerat enligt andra stycket 2, får beslutet inte innebära någon nackdel för naturgasföretaget. 20 §    Vid en omprövning enligt 19 § ska tillsynsmyndigheten 1. utgå från de uppgifter och metoder som använts för att bestämma intäktsramen och som framgår av det beslut om intäktsram som gäller för naturgasföretaget, 2. kontrollera om de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen överensstämmer med det faktiska utfallet för tillsynsperioden, och 3. ändra ramen i den utsträckning det är motiverat av att det faktiska utfallet för tillsynsperioden avviker från de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen. 21 §    Utöver det som anges i 20 § 3 ska intäktsramen ändras, om 1. naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, eller 2. ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramensstorlek. I fall som avses i första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl. Omprövning till följd av att en intäktsram har ändrats för ett annat naturgasföretag 22 §    När en allmän förvaltningsdomstol har ändrat en intäktsram för ett naturgasföretag ska tillsynsmyndigheten ompröva det beslut om intäktsram som gäller för ett annat naturgasföretag om det senare företaget 1. ansöker om omprövning inom tre månader efter det att domstolens avgörande har fått laga kraft, och 2. anför att de förhållanden som domstolen lagt till grund förändring i det tidigare avgörandet även finns i fråga om sökandens intäktsram. Omprövning till följd av att intäktsramen har ändrats i fråga om en tidigare tillsynsperiod 23 §    Om tillsynsmyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har ändrat intäktsramen i fråga om en tillsynsperiod som har gått till ända och det avgörandet har fått laga kraft, ska tillsynsmyndigheten ompröva ett beslut om intäktsram för en senare tillsynsperiod och göra de ändringar som den ändrade ramen motiverar. Avvikelser från intäktsramen 24 §    Om de samlade intäkterna från den verksamhet som intäktsramen avser under tillsynsperioden har varit större än intäktsramen, ska tillsynsmyndigheten besluta att ramen för en efterföljande tillsynsperiod ska minskas med ett belopp som motsvarar överskottet. 25 §    Om de samlade intäkterna från den verksamhet som intäktsramen avser under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska tillsynsmyndigheten besluta att ramen för den närmast följande tillsynsperioden ska minskas med ett överdebiteringstillägg. Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av de samlade intäkterna från den verksamhet som intäktsramen avser som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter. 26 §    Om de samlade intäkterna från den verksamhet som intäktsramen avser under en tillsynsperiod har varit mindre än intäktsramen, ska tillsynsmyndigheten besluta att naturgasföretaget under den närmast följande tillsynsperioden från denna verksamhet får uppbära ett belopp som motsvarar underskottet. Tillsynsmyndigheten får besluta att naturgasföretaget får uppbära beloppet eller en del av beloppet även under den tillsynsperiod som följer på den närmast följande tillsynsperioden om naturgasföretaget ansöker om det. Ett sådant beslut får meddelas endast om det finns särskilda skäl. Det belopp som tillsynsmyndigheten beslutar ska inte anses vara intäkter från den verksamhet som intäktsramen avser vid avstämning mot intäktsramen för den tillsynsperiod under vilken beloppet får uppbäras. Detta gäller dock endast i den utsträckning intäkterna från verksamheten annars skulle överstiga intäktsramen. Besluts giltighet 27 §    Ett beslut av tillsynsmyndigheten enligt 3, 7, 8, 17, 18, 19, 22, 23, 24, 25 eller 26 § gäller omedelbart. Intäktsram vid överlåtelse av verksamhet 28 §    Om ett naturgasföretag överlåter en verksamhet för vilken en intäktsram har fastställts, ska den fastställda intäktsramen gälla för förvärvaren av verksamheten. Förvärvaren träder även i övrigt i överlåtarens ställe när det gäller tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel om intäktsramen på den överlåtna verksamheten. Skyldighet att lämna uppgifter 29 §    Ett naturgasföretag ska till tillsynsmyndigheten lämna de uppgifter som behövs för prövning enligt 18, 19 och 23 §§. Förseningsavgift 30 §    Ett naturgasföretag ska betala en förseningsavgift på 100 000 kronor till staten, om företaget inte inom den tid som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till 11 § lämnar de uppgifter som behövs för att bestämma intäktsramen. Om uppgifterna inte har kommit in inom två månader från det att tillsynsmyndigheten skickade ett meddelande till naturgasföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt första stycket, ska naturgasföretaget betala en ny förseningsavgift på 100 000 kronor. 31 §    En förseningsavgift enligt 30 § ska efterskänkas helt eller delvis, om underlåtenheten är liten med hänsyn till de uppgifter som tillsynsmyndigheten behöver för att bestämma intäktsramen eller till förseningens längd. Förseningsavgiften ska efterskänkas helt, om 1. underlåtenheten är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som naturgasföretaget inte har kunnat råda över, eller 2. det annars är oskäligt att ta ut den. Om det som förekommit i ärendet föranleder det, ska frågan om att efterskänka en avgift tas upp även om något yrkande om detta inte har gjorts. 32 §    Tillsynsmyndigheten ska besluta att ta ut förseningsavgift från ett naturgasföretag, om det enligt 30 och 31 §§ finns förutsättningar för att ta ut avgiften. När myndigheten har beslutat att ta ut en avgift, ska myndigheten skicka ett meddelande med information om beslutet till naturgasföretaget. 33 §    Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, ska avgiften lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. 34 §    Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning enligt 33 § inte behöver ske för mindre belopp när det gäller förseningsavgift enligt detta kapitel. 35 §    Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har fått laga kraft. Om ett företag har rätt att få tillbaka en betald förseningsavgift på grund av en domstols beslut, ska ränta betalas på den återbetalade förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek ska 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas. Bemyndiganden 36 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. hur avgiften och övriga villkor för sådan anslutning som avses i 3 kap. 5 § ska utformas, 2. skyldigheterna i 2 §, 3. offentliggörande av sådana villkor som avses i 6 §, 4. vilka kostnader för driften av den verksamhet som intäktsramen avser som ska täckas av en intäktsram samt hur dessa ska beräknas vid bestämmandet av en intäktsram, 5. vad som avses med att naturgasföretaget ska kunna göra nödvändiga investeringar för att säkerställa verksamhetens funktion, 6. undantag från skyldigheterna enligt 3, 7 och 8 §§ i fråga om naturgasledning eller ledningsnät som används för överföring av naturgas uteslutande inom ett geografiskt avgränsat område som används för industriell eller kommersiell verksamhet, samt 7. hur naturgasföretagens intäkter under en tillsynsperiod ska beräknas vid avstämning mot intäktsramen. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 5 § Villkoren i balansavtalen ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Den systembalansansvarige får inte ingå balansavtal förrän avtalsvillkoren har godkänts av tillsynsmyndigheten. Den systembalansansvarige får inte ingå balansavtal förrän avtalsvillkoren har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om villkoren uppfyller kraven enligt första stycket. Godkännande ska lämnas, om villkoren kan antas leda till att balanstjänster 1. utförs så effektivt som möjligt, 2. ger lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag, och 3. tillhandahålls på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt. Ett beslut enligt andra stycket gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). Tillsynsmyndighetens beslut i fråga om godkännande gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). 9 kap. 1 § Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5 och 6 §§, 4 kap. 5 och 6 §§, 6 kap. 1–6 §§ och 7 kap. 5 §. Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5 och 6 §§, 4 kap. 5 och 6 §§, 6 kap. 1–8 §§ och 7 kap. 5 §. Detsamma gäller den som har ansökt om koncession som avser ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig sådan ledning eller anläggning. Ett beslut om undantag får avse hela eller en del av kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen. 11 kap. 4 § Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. 1 b, 5, 8, 14–16 och 18 §§, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och 10 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 6 kap. 3, 7, 8, 11, 17–19, 22–26 och 32 §§, 7 kap. 5 § andra stycket samt 10 kap. 3, 4, 7 och 10 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt. Regeringen meddelar föreskrifter om överklagande till regeringen av andra beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Handläggning i domstol 5 § Ett mål i förvaltningsrätt och kammarrätt ska handläggas skyndsamt, om det avser överprövning av beslut enligt 6 kap. 8, 17, 18, 19, 22, 23, 24, 25 eller 26 §. 6 § Vid prövningen av mål som avses i 5 § ska förvaltningsrätten bestå av två lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Detta gäller dock inte om något annat följer av 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Om en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. 7 § Vid prövningen av mål som avses i 5 § ska kammarrätten bestå av tre lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. Kammarrätten är domför utan ekonomiska experter i fall som anges i 12 § fjärde stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och vid prövning av mål som är av enkel beskaffenhet. I övrigt gäller, även i mål som avses i första stycket, 12 § sjunde–tionde styckena lagen om allmänna förvaltningsdomstolar i fråga om kammarrättens sammansättning. Vid behandlingen av frågor om prövningstillstånd och frågor som behandlas samtidigt med dessa ska dock även en ekonomisk expert ingå i rätten, om inte målet är av enkel beskaffenhet. 8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 6 och 7 §§. Om det, medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål, inträffar en omständighet som medför att förordnandet ska upphöra att gälla, ska förordnandet ändå anses fortsätta att gälla i det pågående målet. Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025. 2. För överklagade avgöranden som har meddelats före ikraftträdandet gäller inte de nya bestämmelserna i 11 kap. 5 §. 3. För mål som har inletts hos en allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet gäller inte de nya bestämmelserna i 11 kap. 6–8 §§. Förslag till lag om upphävande av lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet Härigenom föreskrivs att lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet ska upphöra att gälla vid utgången av 2024. Förteckning över remissinstanserna Följande remissinstanser har lämnat remissvar över betänkandet: Affärsverket svenska kraftnät, Bostadsrätterna, Domarnämnden, Domstolsverket, Elinorr, Energiföretagen Sverige, Energigas Sverige, Energimarknadsinspektionen, Fastighetsägarna Sverige, Företagarna, Förvaltningsrätten i Linköping, Göteborgs universitet, Kammarrätten i Jönköping, Konjunkturinstitutet, Konkurrensverket, Konsumentverket, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Lokalkraft Sverige, Lunds universitet (Ekonomihögskolan), Naturvårdsverket, Nordion Energi, Post- och telestyrelsen, Regelrådet, Skogen, Kemin, Gruvorna och Stålet (SKGS), Statens energimyndighet, Svensk Solenergi, Svenska Bioenergiföreningen (Svebio), Sveriges advokatsamfund, Sveriges Allmännytta, Sveriges Kommuner och Regioner, Swedegas, Umeå universitet, Uppsala universitet (Juridiska fakultetsnämnden) och Villaägarnas Riksförbund. Yttranden har också inkommit från Bjärke Energi, Dala Energi, E.ON Energidistribution, Ellevio AB, Eskilstuna Strängnäs Energi och Miljö, Falbygdens Energi Nät, Gävle Energi, Göteborg Energi, Jämtkraft Elnät, Karlskoga Elnät, Kraftringen Nät, Malung-Sälens Elnät, Mälarenergi Elnät, Nässjö Affärsverk Elnät, Oskarshamn Energi Nät, Riksbyggen, Sundsvalls Elnät, Sveriges Elkraftentreprenörer, Tekniska verken Linköping Nät, Trollhättan Energi Elnät, Ulricehamns Energi Elnät, Umeå Energi Elnät, Vattenfall och Öresundskraft. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Hyresgästföreningen, Konsumenternas Energimarknadsbyrå, Kungliga tekniska högskolan, Naturskyddsföreningen, Power Circle, Riksrevisionen, Svensk Vattenkraftförening, Svensk Vindenergi, Sveriges Konsumenter och Teknikföretagen. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857) Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857) dels att 5 och 13 kap., 3 kap. 57 §, 4 kap. 10–12 och 28–39 §§ och 12 kap. 7–13 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 4 kap. 10, 12, 28, 33, 36, 37 och 39 §§ och 12 kap. 7 § ska utgå, dels att 1 kap. 2 och 4 §§, 2 kap. 43 §, 4 kap. 27 §, 6 kap. 6 §, 8 kap. 19 § och 12 kap. 14 § ska ha följande lydelse, dels att rubriken till 12 kap. ska lyda ”Tillsyn”, dels att det ska införas fyra nya kapitel, 5 och 13–15 kap., och en ny paragraf, 4 kap. 1 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § Lagen är indelad i följande kapitel: – 1 kap. Inledande bestämmelser, – 2 kap. Nätkoncession och ledningar vid trafikleder, – 3 kap. Nätföretag och drift av elnät, – 4 kap. Anslutning till elnätet och överföring av el, – 5 kap. Intäktsram för nätverksamhet, – 6 kap. Mätning av överförd el, – 7 kap. Kommunala elföretag, – 8 kap. Övergripande systemansvar och balansansvar, – 9 kap. Leverans av el och aggregeringstjänster, – 10 kap. Avbrottsersättning, – 11 kap. Avbrytande av överföring av el till konsumenter, – 12 kap. Tillsyn m.m., och – 12 kap. Tillsyn, – 13 kap. Övriga bestämmelser. – 13 kap. Förseningsavgifter, – 14 kap. Straff, och – 15 kap. Överklagande och handläggning i domstol. 4 § Ord och uttryck i lagen har samma betydelse som i elsäkerhetslagen (2016:732). I övrigt avses i lagen med Acer: den byrå som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, aggregering: en sammanslagning av flera elanvändares förbrukning eller sammanslagning av producerad el för försäljning, anskaffning eller auktionering på elmarknader, aggregeringstjänst: en tjänst som förutsätter aggregering, balansansvar: det ekonomiska ansvaret för att det nationella elsystemet tillförs lika mycket el som tas ut i en uttagspunkt eller att lika mycket el tas ut från systemet som det tillförs i en inmatningspunkt, distribution: överföring av el för någon annans räkning genom ett lokalnät eller ett regionnät, distributionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar ett lokalnät eller ett regionnät, dynamiska elpriser: priser som återspeglar de priser som vid varje tidpunkt gäller på spotmarknaderna med ett intervall som minst motsvarar frekvensen för avräkning på marknaden, efterfrågeflexibilitet: att en elanvändare ändrar sin förbrukning jämfört med sitt normala eller nuvarande förbrukningsmönster som ett svar på marknadssignaler eller med anledning av att någon har antagit elanvändarens anbud att minska eller öka sin förbrukning mot en bestämd ersättning på en sådan organiserad marknad som avses i artikel 2.4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 av den 17 december 2014 om rapportering av uppgifter för att genomföra artikel 8.2 och 8.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi, elleverantör: den som yrkesmässigt levererar el, elmarknadsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 av den 5 juni 2019 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om ändring av direktiv 2012/27/EU, i den ursprungliga lydelsen, energilagringsanläggning: en sådan anläggning i elsystemet som används för att i systemet skjuta upp den slutliga användningen av el till en senare tidpunkt än produktionstillfället eller för omvandling av elenergi till en form av energi som kan lagras, lagringen av den energin och den följande återomvandlingen av energin till el eller någon annan energibärare, EU:s elmarknadsförordning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/943 av den 5 juni 2019 om den inre marknaden för el, fastkraftsavtal: avtal om att under en angiven tid leverera en fastställd mängd el, icke frekvensrelaterad stödtjänst: en stödtjänst som används av ett nätföretag för spänningsreglering i stationärt tillstånd, snabba inmatningar av reaktiv effekt, tröghet för upprätthållande av stabiliteten i lokalnät, kortslutningsström samt förmåga till dödnätsstart och till ödrift, inmatningspunkt: den punkt på elnätet där en elproducent, enligt avtal med ett nätföretag, matar in el från en produktionsanläggning, intäktsram: de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod, intäktsram: de samlade intäkter som ett nätföretag högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod, konsument: en fysisk person som el överförs eller levereras till huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet, laddningspunkt: ett gränssnitt där el kan överföras till ett elfordon i taget eller där batteriet på ett elfordon i taget kan bytas ut, leveranspunkt: en inmatnings- eller uttagspunkt, lokalnät: ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område utan en lägsta tillåtna spänning, nätföretag: den som bedriver nätverksamhet, nätverksamhet: att med stöd av nätkoncession ställa en starkströmsledning till förfogande för överföring av el för någon annans räkning och vidta de åtgärder som behövs för överföringen, regionnät: en ledning eller ett ledningsnät som inte ingår i ett transmissionsnät och som omfattas av en nätkoncession för linje eller av en nätkoncession för område med en lägsta tillåtna spänning, små företag: företag som sysselsätter färre än 50 personer och vars omsättning eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro per år, stödtjänst: en tjänst som behövs för driften av ett nätföretags elnät med undantag för hantering av överbelastning, transmission: överföring av el för någon annans räkning genom ett transmissionsnät, transmissionsnät: ett tekniskt och driftsmässigt sammanhängande ledningsnät som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera nätregioner i Sverige och länkar samman det nationella elnätet med elnät i andra länder, transmissionsnätsföretag: ett nätföretag som innehar en ledning som ingår i ett transmissionsnät, uttagspunkt: den punkt på ett elnät där en elanvändare, enligt avtal med ett nätföretag, tar ut el för förbrukning. 2 kap. 43 § En nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd. Tillstånd till en överlåtelse av en nätkoncession får beviljas endast om överlåtelsen sker till någon som uppfyller de krav som ställs på en nätkoncessionshavare enligt 16 §. Om en intäktsram vid överlåtelsen ska fördelas enligt 5 kap. 33 § andra stycket, får tillstånd till överlåtelse inte lämnas om inte fördelningen har godkänts enligt 34 § första stycket samma kapitel. Om en intäktsram vid överlåtelsen ska fördelas enligt 5 kap. 28 § andra stycket, får tillstånd till överlåtelse lämnas endast om fördelningen har godkänts enligt 29 § första stycket samma kapitel. 4 kap. 1 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifter för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät ska utformas. 27 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifterna för överföring av el ska utformas för att främja ett effektivt utnyttjande av elnätet eller en effektiv elproduktion och elanvändning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifterna för överföring av el ska utformas. 5 kap. Intäktsram för nätverksamhet Intäktsramens omfattning 1 §    En nätverksamhet ska för en tillsynsperiod ha en intäktsram som beslutas av nätmyndigheten. Tillsynsperioden ska vara fyra kalenderår, om det inte finns särskilda skäl för en annan tidsperiod. 2 §    En intäktsram för intäkter från ett lokalnät ska bestämmas för varje koncessionsområde för sig. Om nätmyndigheten enligt 3 kap. 51 § har beslutat att flera nätkoncessioner för område ska redovisas samlat, ska dock de områdena anses vara ett koncessionsområde när intäktsramen bestäms. 3 §    Om en nätkoncession för linje innefattas i redovisningen av en nätkoncession för område enligt 3 kap. 53 § andra stycket, ska koncessionerna anses vara en nätkoncession för område när intäktsramen bestäms. 4 §    En intäktsram ska bestämmas för intäkter från ett nätföretags regionnät i Sverige. 5 §    En intäktsram ska bestämmas för intäkter från ett transmissionsnät. 6 §    Om ett transmissionsnätsföretag är systemansvarig myndighet, ska den del av verksamheten som inte kan hänföras till en viss kund eller kundkategori anses ingå i företagets nätverksamhet när intäktsramen bestäms. 7 §    Om ett transmissionsnätsföretag deltar i ett europeiskt samarbete som syftar till att utveckla och vidmakthålla en fungerande europeisk marknad för el, ska även den verksamheten anses ingå i företagets nätverksamhet när intäktsramen bestäms. Uppgiftsskyldighet vid bestämmande av en intäktsram 8 §    Ett nätföretag ska lämna de uppgifter till nätmyndigheten som myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen. Intäktsramens storlek 9 §    Intäktsramen ska inte vara större än vad nätföretaget behöver för nätverksamheten. 10 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad som avses med att intäktsramen inte ska vara större än vad nätföretaget behöver för nätverksamheten, och 2. hur kostnaderna för verksamheten ska beräknas när intäktsramen bestäms. 11 §    När intäktsramen bestäms ska hänsyn tas till i vilken utsträckning 1. nätverksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet, och 2. flexibilitetstjänster används och förbättrar effektiviteten i nätverksamheten. Bedömningen får medföra en ökning eller minskning av intäktsramen. 12 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet, och 2. vilka krav som ska vara uppfyllda för att flexibilitetstjänster ska anses förbättra effektiviteten i nätverksamheten. 13 §    Om ett nätföretag inte lämnar uppgifter enligt 8 §, ska nätmyndigheten bestämma en intäktsram som är skälig med hänsyn till uppgifterna i ärendet. Beslutet om intäktsram 14 §    Nätmyndigheten ska besluta om intäktsram senast två månader innan tillsynsperioden börjar. 15 §    Det ska framgå av beslutet vilka uppgifter och metoder som har använts för att bestämma intäktsramen. Omprövning av intäktsramen under tillsynsperioden 16 §    Nätmyndigheten får under tillsynsperioden ändra intäktsramen, om nätföretaget har ansökt om det och 1. det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av ramen vid en omprövning efter tillsynsperioden, eller 2. det finns särskilda skäl. En ansökan om omprövning under tillsynsperioden ska handläggas skyndsamt. 17 §    Nätmyndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsram under tillsynsperioden och ändra ramen, om 1. nätföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, 2. ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek, eller 3. det finns särskilda skäl. Vid en omprövning enligt första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl. Omprövning av intäktsramen efter tillsynsperioden 18 §    Nätmyndigheten ska ompröva intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen ska vara större eller mindre med hänsyn till förhållanden som blivit kända efter det att den bestämdes. Vid en omprövning ska nätmyndigheten senast tio månader efter tillsynsperiodens slut 1. fatta ett slutligt beslut i frågan om ändring av intäktsramen, om det inte finns särskilda hinder, eller 2. informera nätföretaget om att det slutliga beslutet i ändringsfrågan kommer att fattas vid en senare tidpunkt. Om myndigheten fattar sitt slutliga beslut i ändringsfrågan senare än tio månader efter tillsynsperiodens slut utan att ha informerat enligt andra stycket 2, får beslutet inte innebära någon nackdel för nätföretaget. 19 §    Vid en omprövning enligt 18 § ska nätmyndigheten 1. utgå från de uppgifter och metoder som har använts för att bestämma intäktsramen och som framgår av det beslut om intäktsram som gäller för nätföretaget, 2. kontrollera om de antaganden som har legat till grund för att bestämma ramen överensstämmer med det faktiska utfallet för tillsynsperioden, och 3. ändra ramen i den utsträckning det är motiverat av att det faktiska utfallet för tillsynsperioden avviker från de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen. 20 §    Utöver det som anges i 19 § 3 ska intäktsramen ändras, om 1. nätföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, eller 2. ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek. I fall som avses i första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl. Omprövning till följd av att en intäktsram har ändrats för ett annat nätföretag 21 §    När en allmän förvaltningsdomstol har ändrat en intäktsram för ett nätföretag ska nätmyndigheten ompröva det beslut om intäktsram som gäller för ett annat nätföretag, om det senare företaget 1. ansöker om omprövning inom tre månader efter det att domstolens avgörande har fått laga kraft, och 2. anför att de förhållanden som domstolen lagt till grund för ändring i det tidigare avgörandet även finns i fråga om sökandens intäktsram. Omprövning till följd av att intäktsramen har ändrats i fråga om en tidigare tillsynsperiod 22 §    Om nätmyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har ändrat intäktsramen i fråga om en tillsynsperiod som har gått till ända och det avgörandet har fått laga kraft, ska nätmyndigheten ompröva ett beslut om intäktsram för en senare tillsynsperiod och göra de ändringar som den ändrade ramen motiverar. Avvikelser från intäktsramen 23 §    Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under tillsynsperioden har varit större än intäktsramen, ska nätmyndigheten besluta att ramen för en efterföljande tillsynsperiod ska minskas med ett belopp som motsvarar överskottet. 24 §    Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska nätmyndigheten besluta att ramen för den närmast följande tillsynsperioden ska minskas med ett överdebiteringstillägg. Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av de samlade intäkterna från nätverksamheten som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter. 25 §    Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under en tillsynsperiod har varit mindre än intäktsramen, ska nätmyndigheten besluta att nätföretaget under den närmast följande tillsynsperioden från nätverksamheten får uppbära ett belopp som motsvarar underskottet. Det belopp som nätmyndigheten beslutar ska inte anses vara intäkter från nätverksamheten vid avstämning mot intäktsramen för den närmast följande tillsynsperioden. Detta gäller dock endast i den utsträckning intäkterna från nätverksamheten annars skulle överstiga intäktsramen. Beräkning av intäkter 26 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur nätföretagens intäkter under en tillsynsperiod ska beräknas vid avstämning mot intäktsramen. Besluts giltighet 27 §    Ett beslut av nätmyndigheten enligt 14, 16, 17, 18, 21, 22, 23 eller 24 § gäller omedelbart. Intäktsram vid överlåtelse av nätkoncession 28 §    Om ett nätföretag överlåter en nätkoncession, ska den intäktsram som gäller för koncessionen gälla för förvärvaren. Det nätföretag som har tagit över koncessionen ska vid tillämpningen av detta kapitel träda i överlåtarens ställe. Om intäktsramen är en gemensam ram för den överlåtna koncessionen och en annan nätkoncession, ska överlåtaren och det nätföretag som har tagit över koncessionen fördela ramen proportionerligt i förhållande till värdet av den anläggning som överlåtits och på samma sätt fördela intäkter som överstiger eller understiger intäktsramen och överdebiteringstillägg. Fördelningen får dock göras på ett annat sätt, om det finns särskilda skäl. 29 §    En fördelning enligt 28 § andra stycket ska godkännas före överlåtelsen. Nätmyndigheten prövar frågan om godkännande. Regeringen ska dock pröva frågan, om ärendet avser en utlandsförbindelse. Ett förslag till fördelning ska lämnas in till nätmyndigheten tillsammans med de uppgifter som krävs för att pröva förslaget. 30 §    Ett ärende om godkännande av en fördelning enligt 29 § ska handläggas skyndsamt. Ändring av koncessionsgränser 31 §    Om nätmyndigheten ändrar gränserna för en nätkoncession för område enligt 2 kap. 38 §, ska myndigheten besluta om en fördelning av berörda intäktsramar som är proportionerlig i förhållande till värdet av den anläggning som är hänförlig till gränsändringen och på samma sätt fördela intäkter som överstiger eller understiger intäktsramen och överdebiteringstillägg. Fördelningen får dock göras på ett annat sätt, om det finns särskilda skäl. Uppgiftsskyldighet vid omprövning eller omfördelning av en intäktsram 32 §    Ett nätföretag ska till nätmyndigheten lämna de uppgifter som behövs för en prövning enligt 17, 18, 22 och 31 §§. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 6 § Ett nätföretag ska debitera en elproducent kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmatningspunkten hos elproducenten. Detta gäller dock inte de elproducenter som avses i 4 kap. 37 §. Ett nätföretag ska debitera en elproducent kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmatningspunkten hos elproducenten. 8 kap. 19 § Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som avses i 18 §, om metoderna kan antas leda till att villkoren i avtalen blir objektiva och icke-diskriminerande. Nätmyndigheten ska godkänna de metoder som avses i 18 §, om metoderna kan antas leda till att balanstjänster 1. utförs så effektivt som möjligt, 2. ger lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag, och 3. tillhandahålls på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt. Nätmyndighetens beslut i fråga om godkännande gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). 12 kap. 14 § Nätmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan 1. har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och 2. innehåller ett påstående om att ett nätföretag inte följer bestämmelser som omfattas av nätmyndighetens tillsyn enligt 1 §. Om nätmyndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet, får myndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras. Första och andra styckena gäller inte om en tvist i fråga om den skyldighet som anmälan avser ska tas upp av nätmyndigheten enligt 3 kap. 44 §, 4 kap. 13 eller 39 § eller 6 kap. 8 §. Första och andra styckena gäller inte om en tvist i fråga om den skyldighet som anmälan avser ska tas upp av nätmyndigheten enligt 3 kap. 44 §, 4 kap. 13 § eller 6 kap. 8 §. 13 kap. Förseningsavgifter Beslut om förseningsavgift 1 §    Nätmyndigheten ska besluta att ta ut en förseningsavgift från ett nätföretag, om det finns förutsättningar för att ta ut avgiften enligt detta kapitel. När myndigheten har beslutat att ta ut en avgift, ska myndigheten skicka ett meddelande med information om beslutet till företaget. Om redovisningshandlingar eller revisorsintyg inte lämnas 2 §    Ett nätföretag ska betala en förseningsavgift med 10 000 kronor till staten, om företaget inte inom sju månader från räkenskapsårets utgång lämnar 1. redovisningshandlingar enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 58 § 2, eller 2. ett sådant revisorsintyg som avses i 3 kap. 59 § 2. Om nätföretaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 6 kap. 13 § andra stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. 3 §    Om redovisningshandlingarna eller revisorsintyget inte har kommit in inom två månader från det att nätmyndigheten skickade ett meddelande till nätföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt 2 §, ska företaget betala en ny förseningsavgift med 10 000 kronor. Om handlingarna inte har kommit in inom två månader från det att nätmyndigheten skickade ett meddelande till nätföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift med 20 000 kronor. 4 §    Om registrering har skett av ett beslut om att nätföretaget försatts i konkurs eller trätt i likvidation, får nätmyndigheten inte besluta om förseningsavgift enligt 2 eller 3 §. 5 §    Om nätföretaget har lämnat de handlingar som anges i 2 § i tid och handlingarna har någon brist som lätt kan avhjälpas, får nätmyndigheten besluta om förseningsavgift endast om företaget har underrättats om bristen och fått tillfälle att avhjälpa den men inte gjort det inom den tid som angetts i underrättelsen. En sådan underrättelse får sändas med posten till den postadress som nätföretaget senast har anmält hos nätmyndigheten. Om uppgifter som behövs för att bestämma en intäktsram inte lämnas 6 §    Ett nätföretag ska betala en förseningsavgift med 100 000 kronor till staten, om företaget inte inom den tid som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till 5 kap. 8 § lämnar de uppgifter som behövs för att bestämma intäktsramen. Om uppgifterna inte har kommit in inom två månader från det att nätmyndigheten skickade ett meddelande till nätföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift med 100 000 kronor. Efterskänkande av förseningsavgifter 7 §    En förseningsavgift enligt 2 eller 3 § ska efterskänkas helt, om 1. överträdelsen är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som nätföretaget inte har kunnat råda över, eller 2. det annars är uppenbart oskäligt att ta ut den. 8 §    En förseningsavgift enligt 6 § ska efterskänkas helt, om 1. överträdelsen är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som nätföretaget inte har kunnat råda över, eller 2. det annars är oskäligt att ta ut den. En förseningsavgift enligt 6 § ska dessutom efterskänkas helt eller delvis, om överträdelsen är liten med hänsyn till de uppgifter som nätmyndigheten behöver för att bestämma intäktsramen eller till förseningens längd. 9 §    Om det är motiverat med hänsyn till det som har förekommit i ärendet, ska frågan om att efterskänka en förseningsavgift tas upp även om något yrkande om detta inte har gjorts. Indrivning 10 §    Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, ska avgiften lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. 11 §    Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning enligt 10 § inte behöver ske för mindre belopp när det gäller förseningsavgift enligt detta kapitel. Verkställighet 12 §    Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har fått laga kraft. Återbetalning 13 §    Om ett nätföretag har rätt att få tillbaka en betald förseningsavgift på grund av en domstols beslut, ska ränta betalas på den återbetalade förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek ska 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas. 14 kap. Straff 1 §    Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot 2 kap. 1 eller 3 §, eller 2. bryter mot villkor som har meddelats med stöd av 2 kap. 18 §. Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot 2 kap. 47 §, eller 2. bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. 10 §. Om gärningen är ringa utgör den inte brott. 2 §    Ansvar enligt denna lag ska inte dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. 3 §    Den som har överträtt ett vitesföreläggande ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet. 15 kap. Överklagande och handläggning i domstol Överklagande till regeringen 1 §    Följande beslut av nätmyndigheten får överklagas till regeringen: 1. beslut enligt 2 kap. 1, 6–9, 22, 25–29, 31, 39, 41, 43, 44 och 48 §§, om ärendet avser en ledning som ingår i ett transmissionsnät, 2. beslut att inte inleda en omprövning efter en ansökan som avses i 2 kap. 32 §, om ärendet avser en ledning som ingår i ett transmissionsnät eller avser en utlandsförbindelse, och 3. beslut i frågor om tillträde till mark enligt 2 kap. 57 och 62 §§. Överklagande till mark- och miljödomstol 2 §    Andra beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. än de som anges i 1 § får överklagas till mark- och miljödomstol. Beslut enligt 2 kap. 32 § att inleda en omprövning får dock inte överklagas. Överklagande till allmän förvaltningsdomstol 3 §    Andra beslut av en förvaltningsmyndighet enligt denna lag än de som avses i 1 och 2 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Den systemansvariga myndighetens beslut enligt 8 kap. 2 och 5 §§ får dock inte överklagas. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Miljöorganisationers rätt att överklaga 4 §    En sådan ideell förening eller annan juridisk person som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken får överklaga nätmyndighetens beslut enligt 2 kap. 1, 6–9, 22, 26–31, 44 och 48 §§ och beslut att inte inleda en omprövning efter en ansökan som avses i 2 kap. 32 §. Hur beslut överklagas 5 §    Bestämmelser om hur beslut överklagas och överklagandetiden finns i 43 och 44 §§ förvaltningslagen (2017:900). När det gäller sådana beslut som ska kungöras enligt 2 kap. 64 § räknas dock tiden för överklagande, för den som inte ska delges beslutet enligt 2 kap. 63 §, från den dag som infaller en vecka efter det att beslutet har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Den som vill överklaga ett beslut med stöd av 4 § ska göra det innan tiden för överklagande har gått ut för parterna och övriga sakägare. Domstolarnas sammansättning i vissa mål 6 §    Vid prövningen av mål som avser överprövning av beslut enligt 5 kap. 14, 16, 17, 18, 21, 22, 23, 24 eller 25 § ska förvaltningsrätten bestå av två lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Detta gäller dock inte om något annat följer av 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Om en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. 7 §    Vid prövningen av mål som avser överprövning av beslut enligt 5 kap. 14, 16, 17, 18, 21, 22, 23, 24 eller 25 § ska kammarrätten bestå av tre lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. Kammarrätten är domför utan ekonomiska experter i fall som anges i 12 § fjärde stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och vid prövning av mål som är av enkel beskaffenhet. I övrigt gäller, även i mål som avses i första stycket, 12 § sjunde–tionde styckena lagen om allmänna förvaltningsdomstolar i fråga om kammarrättens sammansättning. Vid behandlingen av frågor om prövningstillstånd och frågor som behandlas samtidigt med dessa ska dock även en ekonomisk expert ingå i rätten, om inte målet är av enkel beskaffenhet. 8 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 6 och 7 §§. Om det, medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål, inträffar en omständighet som medför att förordnandet ska upphöra att gälla, ska förordnandet ändå anses fortsätta att gälla i det pågående målet. Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027. 2. Bestämmelserna i 4 kap. 10 § andra stycket i den äldre lydelsen gäller fortfarande för sådana åtgärder som avses i det stycket och som staten har finansierat enligt ett avtal som har ingåtts före ikraftträdandet. 3. För en intäktsram som har bestämts före ikraftträdandet gäller 5 kap. 1, 7, 9, 11 och 12 a §§ i den äldre lydelsen i stället för 5 kap. 9 och 11 §§. 4. När det gäller en nätverksamhet som i fråga om tillsynsperioden 2020–2023 har ett särskilt investeringsutrymme enligt lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet ska 5 kap. 25 § första stycket inte tillämpas i fråga om ett underskott i förhållande till intäktsramen för den tillsynsperioden och 5 kap. 25 § andra stycket inte tillämpas vid avstämning mot intäktsramen. 5. De nya bestämmelserna i 15 kap. 6–8 §§ tillämpas inte i mål som har inletts hos en allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403) Härigenom föreskrivs i fråga om naturgaslagen (2005:403) dels att 6 och 11 kap. och 10 kap. 6–12 §§ ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 10 kap. 6 § ska utgå, dels att 1 kap. 8 a §, 3 kap. 5 och 6 §§, 4 kap. 5 och 6 §§, 7 kap. 5 §, 9 kap. 1 § och 10 kap. 1 och 1 a §§ och rubrikerna närmast före 3 kap. 5 och 6 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya kapitel, 6 och 11–13 kap., sexton nya paragrafer, 1 kap. 6 c §, 3 kap. 5 a och 5 b och 6 a–6 g §§, 4 kap. 6 a–6 d §§, 7 kap. 5 a och 5 b §§ och närmast före 3 kap. 5 a, 5 b, 6 a, 6 c och 6 e §§ och 4 kap. 6 a och 6 c §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 6 c § Med naturgasverksamhet avses i denna lag överföring av naturgas, lagring av naturgas eller att ge tillträde till en förgasningsanläggning. 8 a § Med intäktsram avses i denna lag de samlade intäkter som ett naturgasföretag högst får uppbära från överföring av naturgas, lagring av naturgas eller tillträde till förgasningsanläggning under en tillsynsperiod. Med intäktsram avses i denna lag de samlade intäkter som ett naturgasföretag högst får uppbära från naturgasverksamheten under en tillsynsperiod. 3 kap. Anslutning av naturgasledning m.m. Skyldighet att ansluta en anläggning 5 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor ansluta andra naturgasledningar samt lagringsanläggningar och förgasningsanläggningar. Detsamma gäller vid återinkoppling av en befintlig naturgasledning, ändring av den avtalade kapaciteten i anslutningspunkten samt ändring av tiden för överföringen. Den som innehar en naturgasledning ska på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor ansluta en annan naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning, om innehavaren av den andra ledningen eller anläggningen begär det. Detsamma gäller vid återinkoppling av en befintlig naturgasledning, ändring av den avtalade kapaciteten i anslutningspunkten och ändring av tiden för överföringen. Skyldighet föreligger inte om den först nämnda ledningen saknar kapacitet för den begärda åtgärden eller om det annars finns särskilda skäl. Skyldigheten gäller inte om den först nämnda ledningen saknar kapacitet för den begärda åtgärden eller om det annars finns särskilda skäl. Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som uteslutande används för egen räkning. Avgifter för anslutning 5 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifter för sådana anslutningar som avses i 5 § ska utformas. Uppgifter om villkor för anslutning 5 b § Den som innehar en naturgasledning ska 1. i samband med att en ny anslutning begärs inom skälig tid lämna skriftlig information om avgiften och övriga villkor för anslutningen, 2. på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig information om de villkor som i fråga om anslutning för inmatning av naturgas gäller för gasens kvalitet, lukt eller tryck, och 3. offentliggöra de metoder som används för att utforma avgifter för anslutning och de villkor som avses i 2. Överföring av naturgas Skyldighet att överföra naturgas 6 § Den som innehar en naturgasledning är skyldig att på skäliga villkor överföra naturgas. Den som innehar en naturgasledning ska överföra naturgas på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor. Skyldigheten gäller inte den som innehar en naturgasledning som uteslutande används för egen räkning. Avgifter för överföring 6 a § Villkoren för överföring av naturgas ska utformas så att den avgift en kund betalar för överföringen till sin anslutningspunkt innefattar avgift för överföringen i samtliga rörledningar som överföringen sker genom. 6 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifter för överföring av naturgas ska utformas. Uppgifter om villkor för överföring 6 c § Den som bedriver överföring av naturgas ska 1. utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om avgifter och övriga villkor för överföring, och 2. offentliggöra sådana uppgifter. 6 d § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om offentliggörande av sådana villkor som avses i 6 c §. Förhandsprövning av villkor 6 e § Den som bedriver överföring av naturgas får inte ingå avtal om sådan anslutning som avses i 5 § eller om överföring förrän de metoder som ska användas för att utforma avtalsvillkoren har prövats av tillsynsmyndigheten. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för överföring. 6 f § Tillsynsmyndigheten ska godkänna de metoder som ska prövas enligt 6 e §, om metoderna kan antas leda till att villkoren i avtalen blir objektiva och icke-diskriminerande. Om tillsynsmyndigheten inte godkänner en metod, ska myndigheten ange i beslutet hur villkoren i stället ska utformas. Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge besluten enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). 6 g § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet i 6 e § i fråga om naturgasledningar eller ledningsnät som används för överföring av naturgas uteslutande inom ett geografiskt avgränsat område som används för industriell eller kommersiell verksamhet. 4 kap. 5 § Den som innehar en lagringsanläggning är skyldig att på skäliga villkor lagra naturgas för annans räkning. Den som innehar en transmissionsledning för överföring av naturgas har motsvarande lagringsskyldighet. Den som innehar en lagringsanläggning eller en transmissionsledning för överföring av naturgas ska på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor lagra naturgas för annans räkning. Skyldighet att lagra naturgas föreligger inte om anläggningen eller ledningen saknar kapacitet för den begärda lagringen eller om det annars finns särskilda skäl. Skyldigheten gäller inte om anläggningen eller ledningen saknar kapacitet för den begärda lagringen eller om det annars finns särskilda skäl. 6 § Den som innehar en förgasningsanläggning är skyldig att på skäliga villkor mata in naturgas som innehas av annan. Den som innehar en förgasningsanläggning är skyldig att på objektiva, icke-diskriminerande och i övrigt skäliga villkor mata in naturgas som innehas av annan. Skyldighet föreligger inte om anläggningen saknar kapacitet för det begärda tillträdet eller om det annars finns särskilda skäl. Skyldigheten föreligger inte om anläggningen saknar kapacitet för det begärda tillträdet eller om det annars finns särskilda skäl. Uppgifter om villkor för lagring och tillträde 6 a § Den som innehar en lagringsanläggning eller förgasningsanläggning ska 1. utan dröjsmål ge den som begär det skriftlig information om avgifter och övriga villkor för lagring respektive tillträde till anläggningen, och 2. offentliggöra sådana uppgifter. 6 b § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om offentliggörande av sådana villkor som avses i 6 a §. Förhandsprövning av villkor 6 c § Den som innehar en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får inte ingå avtal om lagring eller tillträde till en förgasningsanläggning förrän de metoder som ska användas för att utforma avtalsvillkoren har prövats av tillsynsmyndigheten. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för lagring eller tillträde till en förgasningsanläggning. 6 d § Tillsynsmyndigheten ska godkänna de metoder som ska prövas enligt 6 c §, om metoderna kan antas leda till att villkoren i avtalen blir objektiva och icke-diskriminerande. Om tillsynsmyndigheten inte godkänner en metod, ska myndigheten ange i beslutet hur villkoren i stället ska utformas. Beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge besluten enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). 6 kap. Intäktsram för naturgasverksamhet Intäktsramens omfattning 1 §    En naturgasverksamhet ska för en tillsynsperiod ha en intäktsram som beslutas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsperioden ska vara fyra kalenderår, om det inte finns särskilda skäl för en annan tidsperiod. 2 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att ha en intäktsram i fråga om en naturgasledning eller ett ledningsnät som används för överföring av naturgas uteslutande inom ett geografiskt avgränsat område som används för industriell eller kommersiell verksamhet. 3 §    En intäktsram ska beslutas var för sig för transmission, distribution, lagring i en lagringsanläggning och drift av en förgasningsanläggning. Ett beslut om intäktsram för transmission ska omfatta även intäkter från lagring i en rörledning. Uppgiftsskyldighet vid bestämmande av en intäktsram 4 §    Ett naturgasföretag ska lämna de uppgifter till tillsynsmyndigheten som myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen. Intäktsramens storlek 5 §    Intäktsramen ska inte vara större än vad naturgasföretaget behöver för naturgasverksamheten. 6 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad som avses med att intäktsramen inte ska vara större än vad naturgasföretaget behöver för naturgasverksamheten, och 2. hur kostnaderna för verksamheten ska beräknas när intäktsramen bestäms. 7 §    Om ett naturgasföretag inte lämnar uppgifter enligt 4 §, ska tillsynsmyndigheten bestämma en intäktsram som är skälig med hänsyn till uppgifterna i ärendet. Beslutet om intäktsram 8 §    Tillsynsmyndigheten ska besluta om intäktsram senast två månader innan tillsynsperioden börjar. 9 §    Det ska framgå av beslutet vilka uppgifter och metoder som har använts för att bestämma intäktsramen. Omprövning av intäktsramen under tillsynsperioden 10 §    Tillsynsmyndigheten får under tillsynsperioden ändra intäktsramen, om naturgasföretaget har ansökt om det och 1. det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av intäktsramen vid en omprövning efter tillsynsperioden, eller 2. det finns särskilda skäl. En ansökan om omprövning under tillsynsperioden ska handläggas skyndsamt. 11 §    Tillsynsmyndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsram under tillsynsperioden och ändra ramen, om 1. naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, 2. ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek, eller 3. det finns särskilda skäl. Vid en omprövning enligt första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl. Omprövning av intäktsramen efter tillsynsperioden 12 §    Tillsynsmyndigheten ska ompröva intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen ska vara större eller mindre med hänsyn till förhållanden som blivit kända efter det att den bestämdes. Vid en omprövning ska tillsynsmyndigheten senast tio månader efter tillsynsperiodens slut 1. fatta ett slutligt beslut i frågan om ändring av intäktsramen, om det inte finns särskilda hinder, eller 2. informera naturgasföretaget om att det slutliga beslutet i ändringsfrågan kommer att fattas vid en senare tidpunkt. Om myndigheten fattar sitt slutliga beslut i ändringsfrågan senare än tio månader efter tillsynsperiodens slut utan att ha informerat enligt andra stycket 2, får beslutet inte innebära någon nackdel för naturgasföretaget. 13 §    Vid en omprövning enligt 12 § ska tillsynsmyndigheten 1. utgå från de uppgifter och metoder som har använts för att bestämma intäktsramen och som framgår av det beslut om intäktsram som gäller för naturgasföretaget, 2. kontrollera om de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen överensstämmer med det faktiska utfallet för tillsynsperioden, och 3. ändra ramen i den utsträckning det är motiverat av att det faktiska utfallet för tillsynsperioden avviker från de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen. 14 §    Utöver det som anges i 13 § 3 ska intäktsramen ändras, om 1. naturgasföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, eller 2. ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek. I fall som avses i första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl. Omprövning till följd av att en intäktsram har ändrats för ett annat naturgasföretag 15 §    När en allmän förvaltningsdomstol har ändrat en intäktsram för ett naturgasföretag ska tillsynsmyndigheten ompröva det beslut om intäktsram som gäller för ett annat naturgasföretag, om det senare företaget 1. ansöker om omprövning inom tre månader efter det att domstolens avgörande har fått laga kraft, och 2. anför att de förhållanden som domstolen lagt till grund för ändring i det tidigare avgörandet även finns i fråga om sökandens intäktsram. Omprövning till följd av att intäktsramen har ändrats i fråga om en tidigare tillsynsperiod 16 §    Om tillsynsmyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har ändrat intäktsramen i fråga om en tillsynsperiod som har gått till ända och det avgörandet har fått laga kraft, ska tillsynsmyndigheten ompröva ett beslut om intäktsram för en senare tillsynsperiod och göra de ändringar som den ändrade ramen motiverar. Uppgiftsskyldighet vid omprövning av en intäktsram 17 §    Ett naturgasföretag ska till tillsynsmyndigheten lämna de uppgifter som behövs för prövning enligt 11, 12 och 16 §§. Avvikelser från intäktsramen 18 §    Om de samlade intäkterna från naturgasverksamheten under tillsynsperioden har varit större än intäktsramen, ska tillsynsmyndigheten besluta att ramen för en efterföljande tillsynsperiod ska minskas med ett belopp som motsvarar överskottet. 19 §    Om de samlade intäkterna från naturgasverksamheten under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska tillsynsmyndigheten besluta att ramen för den närmast följande tillsynsperioden ska minskas med ett överdebiteringstillägg. Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av de samlade intäkterna från naturgasverksamheten som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter. 20 §    Om de samlade intäkterna från naturgasverksamheten under en tillsynsperiod har varit mindre än intäktsramen, ska tillsynsmyndigheten besluta att naturgasföretaget under den närmast följande tillsynsperioden från verksamheten får uppbära ett belopp som motsvarar underskottet. Det belopp som tillsynsmyndigheten beslutar ska inte anses vara intäkter från naturgasverksamheten vid avstämning mot intäktsramen för den närmast följande tillsynsperioden. Detta gäller dock endast i den utsträckning intäkterna från verksamheten annars skulle överstiga intäktsramen. Beräkning av intäkter 21 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur naturgasföretagens intäkter under en tillsynsperiod ska beräknas vid avstämning mot intäktsramen. Besluts giltighet 22 §    Ett beslut av tillsynsmyndigheten enligt 8, 10, 11, 12, 15, 16, 18 eller 19 § gäller omedelbart. Intäktsram vid överlåtelse av verksamhet 23 §    Om ett naturgasföretag överlåter en naturgasverksamhet som det har fastställts en intäktsram för, ska intäktsramen gälla för förvärvaren. Det naturgasföretag som har tagit över verksamheten ska vid tillämpningen av detta kapitel träda i överlåtarens ställe. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 5 § Villkoren i balansavtalen ska vara objektiva och icke-diskriminerande. Den systembalansansvarige får inte ingå balansavtal förrän avtalsvillkoren har godkänts av tillsynsmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om villkoren uppfyller kraven enligt första stycket. Ett beslut enligt andra stycket gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). 5 a § Den systembalansansvarige får inte ingå balansavtal förrän avtalsvillkoren har godkänts av tillsynsmyndigheten. 5 b § Tillsynsmyndigheten ska godkänna villkoren, om de kan antas leda till att balanstjänster 1. utförs så effektivt som möjligt, 2. ger lämpliga incitament för nätanvändarna att balansera inmatning och uttag, och 3. tillhandahålls på ett objektivt och icke-diskriminerande sätt. Tillsynsmyndighetens beslut i fråga om godkännande gäller omedelbart. Tillsynsmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivningslagen (2010:1932). 9 kap. 1 § Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5 och 6 §§, 4 kap. 5 och 6 §§, 6 kap. 1–6 §§ och 7 kap. 5 §. Den som har ansökt om koncession som avser byggande av en naturgasledning, en lagringsanläggning eller en förgasningsanläggning får, om den berörda ledningen eller anläggningen är av större omfattning, beviljas undantag från skyldigheterna enligt 3 kap. 2–2 d, 5, 5 b–6 a, 6 c och 6 e §§, 4 kap. 5–6 a och 6 c §§, 6 kap. 1 § och 7 kap. 5–5 b §§. Detsamma gäller den som har ansökt om koncession som avser ett väsentligt utökande av kapaciteten i en befintlig sådan ledning eller anläggning. Ett beslut om undantag får avse hela eller en del av kapaciteten i den berörda ledningen eller anläggningen. 10 kap. 1 § Tillsynsmyndigheten utövar tillsyn över att 1. denna lag, föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och villkor som har meddelats med stöd av lagen följs, och 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 följs. 2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1789 av den 13 juni 2024 om de inre marknaderna för förnybar gas, naturgas och vätgas, om ändring av förordningarna (EU) nr 1227/2011, (EU) 2017/1938, (EU) 2019/942 och (EU) 2022/869 samt beslut (EU) 2017/684, och om upphävande av förordning (EG) nr 715/2009 följs. Tillsynen omfattar inte bestämmelserna i 8 kap. med undantag för 13–20 §§ och inte heller bestämmelserna i 5 kap. 1 a § I ett beslut av tillsynsmyndigheten enligt sådana riktlinjer som har antagits med stöd av förordning (EG) nr 715/2009 ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen. I ett beslut av tillsynsmyndigheten enligt en sådan genomförandeakt eller delegerad akt som avses i artikel 70.1 i förordning (EU) 2024/1789 ska det anges att beslutet kan komma att upphävas efter begäran av Europeiska kommissionen. 11 kap. Förseningsavgifter Beslut om förseningsavgift 1 §    Tillsynsmyndigheten ska besluta att ta ut en förseningsavgift från ett naturgasföretag som bedriver annan verksamhet än handel med naturgas, om det finns förutsättningar för att ta ut avgiften enligt detta kapitel. När myndigheten har beslutat att ta ut en avgift, ska myndigheten skicka ett meddelande med information om beslutet till företaget. Om redovisningshandlingar eller revisorsintyg inte lämnas 2 §    Ett naturgasföretag ska betala en förseningsavgift med 10 000 kronor till staten, om företaget inte inom sju månader från räkenskapsårets utgång lämnar 1. redovisningshandlingar enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 3 § andra stycket eller 4 kap. 3 § andra stycket, eller 2. ett revisorsintyg enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 4 § tredje stycket eller 4 kap. 4 § tredje stycket. Om naturgasföretaget har beslutat om fortsatt bolagsstämma enligt 7 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 6 kap. 13 § andra stycket lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar, ska dock företaget betala förseningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. 3 §    Om redovisningshandlingarna eller revisorsintyget inte har kommit in inom två månader från det att tillsynsmyndigheten skickade ett meddelande till naturgasföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt 2 §, ska företaget betala en ny förseningsavgift med 10 000 kronor. Om handlingarna inte har kommit in inom två månader från det att tillsynsmyndigheten skickade ett meddelande till företaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift med 20 000 kronor. 4 §    Om registrering har skett av ett beslut om att naturgasföretaget försatts i konkurs eller trätt i likvidation, får tillsynsmyndigheten inte besluta om förseningsavgift enligt 2 eller 3 §. 5 §    Om naturgasföretaget har lämnat de handlingar som anges i 2 § i tid och handlingarna har någon brist som lätt kan avhjälpas, får tillsynsmyndigheten besluta om förseningsavgift endast om företaget har underrättats om bristen och fått tillfälle att avhjälpa den men inte gjort det inom den tid som angetts i underrättelsen. En sådan underrättelse får sändas med posten till den postadress som företaget senast har anmält hos tillsynsmyndigheten. Om uppgifter som behövs för att bestämma en intäktsram inte lämnas 6 §    Ett naturgasföretag ska betala en förseningsavgift med 100 000 kronor till staten, om företaget inte inom den tid som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till 6 kap. 4 § lämnar de uppgifter som behövs för att bestämma intäktsramen. Om uppgifterna inte har kommit in inom två månader från det att tillsynsmyndigheten skickade ett meddelande till naturgasföretaget med information om beslutet att ta ut avgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny förseningsavgift på 100 000 kronor. Efterskänkande av förseningsavgifter 7 §    En förseningsavgift enligt 2 och 3 §§ ska efterskänkas helt, om 1. överträdelsen är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som naturgasföretaget inte har kunnat råda över, eller 2. det annars är uppenbart oskäligt att ta ut den. 8 §    En förseningsavgift enligt 6 § ska efterskänkas helt, om 1. överträdelsen är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som naturgasföretaget inte har kunnat råda över, eller 2. det annars är oskäligt att ta ut den. En förseningsavgift enligt 6 § ska dessutom efterskänkas helt eller delvis, om överträdelsen är liten med hänsyn till de uppgifter som tillsynsmyndigheten behöver för att bestämma intäktsramen eller till förseningens längd. 9 §    Om det är motiverat med hänsyn till det som har förekommit i ärendet, ska frågan om att efterskänka en förseningsavgift tas upp även om något yrkande om detta inte har gjorts. Indrivning 10 §    Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, ska avgiften lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. 11 §    Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning enligt 10 § inte behöver ske för mindre belopp när det gäller förseningsavgift enligt detta kapitel. Verkställighet 12 §    Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har fått laga kraft. Återbetalning 13 §    Om ett naturgasföretag har rätt att få tillbaka en betald förseningsavgift på grund av en domstols beslut, ska ränta betalas på den återbetalade förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek ska 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas. 12 kap. Straff 1 §    Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet 1. bryter mot 2 kap. 1, 2 eller 3 §, eller 2. bryter mot villkor som har meddelats med stöd av 2 kap. 9 § andra stycket. Om gärningen är ringa utgör den inte brott. 2 §    Ansvar enligt denna lag ska inte dömas ut om gärningen är belagd med straff i brottsbalken. 3 §    Den som har överträtt ett vitesföreläggande ska inte dömas till ansvar enligt denna lag för en gärning som omfattas av föreläggandet. 13 kap. Överklagande och handläggning i domstol Överklagande 1 §    Beslut av tillsynsmyndigheten enligt 2 kap. 15 och 16 §§, 3 kap. 6 e §, 4 kap. 6 c §, 6 kap. 8, 10–12, 15, 16 och 18–20 §§, 7 kap. 5 b §, 10 kap. 3 och 4 §§ och 11 kap. 2, 3 och 6–8 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 2 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om överklagande till regeringen av andra beslut enligt denna lag än de som anges i 1 § eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Domstolarnas sammansättning i vissa mål 3 §    Vid prövningen av mål som avser överprövning av beslut enligt 6 kap. 8, 10, 11, 12, 15, 16, 18, 19 eller 20 § ska förvaltningsrätten bestå av två lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Detta gäller dock inte om något annat följer av 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Om en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. 4 §    Vid prövningen av mål som avser överprövning av beslut enligt 6 kap. 8, 10, 11, 12, 15, 16, 18, 19 eller 20 § ska kammarrätten bestå av tre lagfarna ledamöter och två ekonomiska experter. Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av de ekonomiska experterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. Kammarrätten är domför utan ekonomiska experter i fall som anges i 12 § fjärde stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och vid prövning av mål som är av enkel beskaffenhet. I övrigt gäller, även i mål som avses i första stycket, 12 § sjunde–tionde styckena lagen om allmänna förvaltningsdomstolar i fråga om kammarrättens sammansättning. Vid behandlingen av frågor om prövningstillstånd och frågor som behandlas samtidigt med dessa ska dock även en ekonomisk expert ingå i rätten, om inte målet är av enkel beskaffenhet. 5 §    Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som ekonomiska experter enligt 3 och 4 §§. Om det, medan en ekonomisk expert deltar i behandlingen av ett mål, inträffar en omständighet som medför att förordnandet ska upphöra att gälla, ska förordnandet ändå anses fortsätta att gälla i det pågående målet. Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. 2. För en intäktsram som har bestämts före ikraftträdandet gäller 6 kap. 10–12 §§ i den äldre lydelsen i stället för 6 kap 5 §. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för en sådan omprövning enligt 6 kap. 14–16 §§ i den äldre lydelsen som har inletts före ikraftträdandet. 4. De nya bestämmelserna i 13 kap. 3–5 §§ tillämpas inte i mål som har inletts hos en allmän förvaltningsdomstol före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Härigenom föreskrivs att 11, 12 och 17 §§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11 § En kammarrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är presidenten eller en lagman. Bestämmelser om särskild sammansättning av kammarrätten vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om särskild sammansättning vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. Bestämmelser om särskild sammansättning av kammarrätten vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om särskild sammansättning vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. 12 § En kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra lagfarna ledamöter får inte ingå i rätten. När det är särskilt föreskrivet att nämndemän ska ingå i rätten är en kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Fler än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får inte ingå i rätten. Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. En kammarrätt är domför utan nämndemän 1. vid prövning av överklagande av beslut som inte innebär att målet avgörs, 2. vid förordnande om saken i avvaktan på målets avgörande och vid annan åtgärd som endast avser målets beredande, och 3. vid beslut genom vilket domstolen skiljer sig från målet utan att detta har prövats i sak. Om ett mål som avses i andra stycket handläggs gemensamt med ett annat mål, får nämndemän delta vid handläggningen även av det senare målet. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om domförhet vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om domförhet vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. Vid behandling av frågor om prövningstillstånd är kammarrätten domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet. Detsamma gäller vid behandling av andra frågor i mål där prövningstillstånd krävs för prövning av ett överklagande, om frågorna behandlas före eller i samband med frågan om prövningstillstånd. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 34 a § tredje stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) får meddelas av en lagfaren ledamot, om frågan är enkel. Vid behandling av en fråga om avvisning av ett överklagande på grund av att det har kommit in för sent är kammarrätten domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet. Vid beslut om avskrivning av ett mål efter en återkallelse är kammarrätten domför med en lagfaren ledamot. Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål får utföras av en lagfaren ledamot i kammarrätten eller, om åtgärderna inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna ledamöter, av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän förvaltningsdomstol, en allmän domstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta. 17 § En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, om inte annat följer av 17 b eller 18 §. Om en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän. Om det finns skäl för det med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats gäller första stycket andra meningen i fråga om domförhet. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns, förutom i 18 §, i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns, förutom i 18 §, i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2026. Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar Härigenom föreskrivs att 11, 12 och 17 §§ lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ska ha följande lydelse. Lydelse enligt lagförslag 2.3 Föreslagen lydelse 11 § En kammarrätt får vara indelad i avdelningar. Chef för en avdelning är presidenten eller en lagman. Bestämmelser om särskild sammansättning av kammarrätten vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om särskild sammansättning vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. Bestämmelser om särskild sammansättning av kammarrätten vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), ellagen (1997:857), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om särskild sammansättning vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. 12 § En kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra lagfarna ledamöter får inte ingå i rätten. När det är särskilt föreskrivet att nämndemän ska ingå i rätten är en kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän. Fler än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får inte ingå i rätten. Om en av de lagfarna ledamöterna eller en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten ändå domför. En kammarrätt är domför utan nämndemän 1. vid prövning av överklagande av beslut som inte innebär att målet avgörs, 2. vid förordnande om saken i avvaktan på målets avgörande och vid annan åtgärd som endast avser målets beredande, och 3. vid beslut genom vilket domstolen skiljer sig från målet utan att detta har prövats i sak. Om ett mål som avses i andra stycket handläggs gemensamt med ett annat mål, får nämndemän delta vid handläggningen även av det senare målet. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om domförhet vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), ellagen (1997:857), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om domförhet vid behandling av mål om laglighetsprövning enligt 13 kap. kommunallagen (2017:725) finns i 13 a §. Vid behandling av frågor om prövningstillstånd är kammarrätten domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet. Detsamma gäller vid behandling av andra frågor i mål där prövningstillstånd krävs för prövning av ett överklagande, om frågorna behandlas före eller i samband med frågan om prövningstillstånd. Ett prövningstillstånd som inte är begränsat enligt 34 a § tredje stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) får meddelas av en lagfaren ledamot, om frågan är enkel. Vid behandling av en fråga om avvisning av ett överklagande på grund av att det har kommit in för sent är kammarrätten domför med två lagfarna ledamöter, om de är ense om slutet. Vid beslut om avskrivning av ett mål efter en återkallelse är kammarrätten domför med en lagfaren ledamot. Åtgärder som endast avser beredandet av ett mål får utföras av en lagfaren ledamot i kammarrätten eller, om åtgärderna inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna ledamöter, av någon annan som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid en allmän förvaltningsdomstol, en allmän domstol eller en hyresnämnd. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om detta. 17 § En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän, om inte annat följer av 17 b eller 18 §. Om en av nämndemännen får förhinder sedan handläggningen har påbörjats, är rätten domför med en lagfaren domare och två nämndemän. Om det finns skäl för det med hänsyn till målets omfattning eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver vad som följer av första stycket. Detsamma gäller i fråga om antalet nämndemän. Om någon eller några av ledamöterna får förhinder sedan handläggningen har påbörjats gäller första stycket andra meningen i fråga om domförhet. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns, förutom i 18 §, i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Bestämmelser om domförhet vid behandling av vissa mål finns, förutom i 18 §, i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), ellagen (1997:857), naturgaslagen (2005:403), lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt och lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027. Förslag till lag om ändring i lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet dels att 2, 3–6, 8 och 12 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 9 a §, och närmast före 9 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § I denna lag avses med redovisningsenhet den nätverksamhet som omfattas av en viss intäktsram. I denna lag avses med 1. redovisningsenhet: den nätverksamhet som omfattas av en viss intäktsram, och 2. kapitalbas: det kapital som krävs för att bedriva en nätverksamhet. Övriga ord och uttryck som används i lagen har samma innebörd som i ellagen (1997:857). 3 § Nätmyndigheten ska efter ansökan av nätkoncessionshavaren besluta om ett särskilt investeringsutrymme för en redovisningsenhet och tillsynsperiod, om 1. intäktsramen för tillsynsperioden 2016–2019 har ökats med tillämpning av 5 kap. 20 § ellagen (1997:857) i dess lydelse före den 1 januari 2019 eller nätkoncessionshavaren fått uppbära ett sådant belopp som avses i 5 kap. 29 § ellagen under tillsynsperioden 2016–2019 enligt ett beslut av nätmyndigheten, och 1. intäktsramen för tillsynsperioden 2016–2019 har ökats med tillämpning av 5 kap. 20 § ellagen (1997:857) i dess lydelse före den 1 januari 2019 eller nätkoncessionshavaren med tillämpning av 5 kap. 29 § ellagen i dess lydelse före den 1 januari 2027 fått uppbära ett sådant belopp som avses i den paragrafen under tillsynsperioden 2016–2019, och 2. nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden 2016–2019 har varit mindre än intäktsramen med tillägg av det belopp som nätmyndigheten kan ha beslutat enligt 5 kap. 29 § ellagen. 2. nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden 2016–2019 har varit mindre än intäktsramen med tillägg av det belopp som nätmyndigheten kan ha beslutat enligt 5 kap. 29 § ellagen i dess lydelse före den 1 januari 2027. 4 § En ansökan om särskilt investeringsutrymme ska ges in till nätmyndigheten före utgången av den tillsynsperiod som ansökan avser. Om det hos nätmyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol pågår en prövning i fråga om tillämpningen av 5 kap. 29 § ellagen (1997:857) när det gäller ett underskott i förhållande till intäktsramen för tillsynsperioden 2016–2019 får en ansökan, som gäller särskilt investeringsutrymme för tillsynsperioden 2020–2023, inte prövas i sak innan ärendet eller målet har avgjorts och avgörandet har fått laga kraft. Om det hos nätmyndigheten eller allmän förvaltningsdomstol pågår en prövning i fråga om tillämpningen av 5 kap. 29 § ellagen (1997:857) i dess lydelse före den 1 januari 2027 när det gäller ett underskott i förhållande till intäktsramen för tillsynsperioden 2016–2019 får en ansökan, som gäller särskilt investeringsutrymme för tillsynsperioden 2020–2023, inte prövas i sak innan ärendet eller målet har avgjorts och avgörandet har fått laga kraft. 5 § Det särskilda investeringsutrymmet för tillsynsperioden 2020–2023 ska motsvara intäktsramen för tillsynsperioden 2016–2019, i förekommande fall med tillägg av det belopp som nätkoncessionshavaren fått uppbära under tillsynsperioden 2016–2019 enligt ett beslut enligt 5 kap. 29 § ellagen (1997:857), med avdrag för Det särskilda investeringsutrymmet för tillsynsperioden 2020–2023 ska motsvara intäktsramen för tillsynsperioden 2016–2019, i förekommande fall med tillägg av det belopp som nätkoncessionshavaren fått uppbära under tillsynsperioden 2016–2019 enligt ett beslut enligt 5 kap. 29 § ellagen (1997:857) i dess lydelse före den 1 januari 2027, med avdrag för 1. nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden 2016–2019, inbegripet belopp som inte ska anses vara intäkter från nätverksamheten enligt 5 kap. 29 § andra stycket ellagen, och 1. nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten under tillsynsperioden 2016–2019, inbegripet belopp som inte ska anses vara intäkter från nätverksamheten enligt 5 kap. 29 § andra stycket ellagen i dess lydelse före den 1 januari 2027, och 2. belopp som nätkoncessionshavaren under tillsynsperioden 2020–2023 får uppbära från nätverksamheten enligt ett beslut enligt 5 kap. 29 § ellagen. 2. belopp som nätkoncessionshavaren under tillsynsperioden 2020–2023 får uppbära från nätverksamheten enligt ett beslut enligt 5 kap. 29 § ellagen i dess lydelse före den 1 januari 2027. Det särskilda investeringsutrymmet för tillsynsperioden 2024–2027 ska motsvara det särskilda investeringsutrymmet för tillsynsperioden 2020–2023 med avdrag för investeringsbelopp som har ökat intäktsramen för den tillsynsperioden enligt 6 §. 6 § Om en nätkoncessionshavare har ett särskilt investeringsutrymme för en redovisningsenhet, ska nätmyndigheten vid omprövning enligt 5 kap. 22 § ellagen (1997:857) öka intäktsramen med ett särskilt belopp (investeringsbelopp) för tillsynsperioden efter ansökan av nätkoncessionshavaren. Om en nätkoncessionshavare har ett särskilt investeringsutrymme för en redovisningsenhet, ska nätmyndigheten vid omprövning enligt 5 kap. 18 § ellagen (1997:857) öka intäktsramen med ett särskilt belopp (investeringsbelopp) för tillsynsperioden efter ansökan av nätkoncessionshavaren. Ökningen får inte överstiga vare sig 1. det särskilda investeringsutrymmet för den tillsynsperiod som omprövningen avser, eller 2. nätkoncessionshavarens investeringar i redovisningsenheten under tillsynsperioden. 8 § En nätkoncessionshavares samlade investeringsbelopp ska beräknas så att beloppen motsvarar 65 procent av nätkoncessionshavarens investeringar under en tillsynsperiod i samtliga redovisningsenheter med särskilt investeringsutrymme, sedan avdrag gjorts från investeringarna med belopp som motsvarar 1. fyra procent av redovisningsenheternas samlade kapitalbas, och 2. anslutningsavgifter enligt 4 kap. 10 § ellagen (1997:857). 2. anslutningsavgifter enligt 4 kap. 1 a § ellagen (1997:857). Om en nätkoncessionshavare har fler än en redovisningsenhet med särskilt investeringsutrymme, ska investeringsbeloppen fördelas mellan redovisningsenheterna på det sätt som nätkoncessionshavaren anger, i den utsträckning en sådan fördelning är förenlig med 6 § andra stycket. Hur kapitalbasen ska beräknas 9 a § Kapitalbasen ska beräknas med utgångspunkt i de tillgångar som nätkoncessionshavaren använder för att bedriva nätverksamheten och med hänsyn till investeringar och avskrivningar under tillsynsperioden. En tillgång som inte behövs för att bedriva verksamheten ska anses ingå i kapitalbasen, om det skulle vara oskäligt mot nätkoncessionshavaren att bortse från tillgången. 12 § När nätmyndigheten beslutar om ett särskilt investeringsutrymme för tillsynsperioden 2024–2027 för en redovisningsenhet som berörs av ett beslut enligt 5 kap. 34 eller 36 § ellagen (1997:857) i fråga om fördelning av intäktsramen för tillsynsperioden 2020–2023 ska det särskilda investeringsutrymmet enligt 5 § andra stycket fördelas på samma sätt som intäktsramen. När nätmyndigheten beslutar om ett särskilt investeringsutrymme för tillsynsperioden 2024–2027 för en redovisningsenhet som berörs av ett beslut enligt 5 kap. 34 eller 36 § ellagen (1997:857) i dess lydelse före den 1 januari 2027 i fråga om fördelning av intäktsramen för tillsynsperioden 2020–2023 ska det särskilda investeringsutrymmet enligt 5 § andra stycket fördelas på samma sätt som intäktsramen. Någon fördelning ska inte göras, om den del av kapitalbasen som överlåtits eller är hänförlig till gränsändringen har liten betydelse för intäktsramens storlek. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2027. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2025-09-24 Närvarande: F.d. justitierådet Gudmund Toijer samt justitieråden Marie Jönsson och Jonas Malmberg Regelverket för framtidens el- och gasnät Enligt en lagrådsremiss den 7 augusti 2025 har regeringen (Klimat- och näringslivsdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i ellagen (1997:857), 2. lag om ändring i naturgaslagen (2005:403), 3. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, 4. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, 5. lag om ändring i lagen (2021:311) om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Andreas Lindholm och departementssekreteraren Ivar Mellgren, biträdda av ämnesrådet Jan-Olof Lundgren. Förslagen föranleder följande yttrande. Förslaget till lag om ändring i ellagen 5 kap. 9–12 §§ innehåller bestämmelser avseende intäktsramens storlek. Av 9 § framgår att intäktsramen inte ska vara större än vad nätföretaget behöver för nätverksamheten. I 11 § finns bestämmelser om omständigheter som kan påverka intäktsramens storlek, exempelvis om verksamheten bedrivs på ett sätt som bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet. 10 och 12 §§ innehåller bemyndiganden till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela vissa föreskrifter med anknytning till 9 respektive 11 §. Enligt Lagrådets uppfattning skulle lagstiftningen bli tydligare om 11 § kom direkt i anslutning till 9 §. Det skulle också medföra att bemyndigandena i 10 och 12 §§ skulle kunna samlas i en paragraf. Lagrådet föreslår att paragrafen med bemyndigande blir 11 § och får följande lydelse. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vad som avses med att intäktsramen inte ska vara större än vad nätföretaget behöver för nätverksamheten, 2. hur kostnaderna för verksamheten ska beräknas när intäktsramen bestäms, 3. vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet, och 4. vilka krav som ska vara uppfyllda för att flexibilitetstjänster ska anses förbättra effektiviteten i nätverksamheten. Om Lagrådets förslag godtas behöver de efterföljande paragraferna i kapitlet numreras om. Följdändringar behöver göras i 2 kap. 43 §, 5 kap. 19, 20, 27, 29, 30 och 32 §§ (enligt den ej omnumrerade ordningen), 15 kap. 6 och 7 §§ samt punkterna 3 och 4 i övergångsbestämmelserna lagen om ändring i ellagen och i 6 § lagen om ändring i lagen om särskilt investeringsutrymme för elnätsverksamhet. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Klimat- och näringslivsdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 2 oktober 2025 Närvarande: statsrådet Busch, ordförande, och statsråden Svantesson, Edholm, Jonson, Forssmed, Tenje, Forssell, Slottner, Wykman, Kullgren, Liljestrand, Pourmokhtari, Rosencrantz, Dousa, Larsson, Britz, Mohamsson, Lann Föredragande: statsrådet Busch Regeringen beslutar proposition Regelverket för framtidens el- och gasnät