Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2017/18:227 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om energi- och däckmärkning Prop. 2017/18:227 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 5 april 2018 Stefan Löfven Ibrahim Baylan (Miljö- och energidepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Propositionen innehåller förslag till lagar med kompletterande bestämmelser till en EU-förordning om energimärkning och en EU-förordning om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet. EU:s energimärkningsförordning ersätter ett tidigare EU direktiv i samma ämne som har genomförts med lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. Den lagen innehåller också kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning. Syftet med förslagen är att anpassa det svenska regelverket till EU:s nya energimärkningsförordning genom att dels upphäva bestämmelser som reglerar samma sak som förordningen, dels införa de kompletterande föreskrifter som krävs i Sverige. Förslaget till ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning är en följd av att lagen om märkning av energirelaterade produkter upphävs. Enligt de föreslagna lagarna ska den myndighet som regeringen bestämmer utöva marknadskontroll enligt de nämnda EU-förordningarna. Marknadskontrollmyndigheten ska bl.a. få besluta de förelägganden och förbud vid vite som behövs för att regelverket ska följas. De föreslagna lagarna innehåller även bestämmelser om hjälp av Polismyndigheten, ekonomisk ersättning, tystnadsplikt och överklagande av marknadskontrollmyndighetens beslut. Lagarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2018. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning 5 2.2 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning 7 3 Ärendet och dess beredning 9 4 EU:s energimärkningsförordning 10 5 EU:s däckmärkningsförordning 13 6 EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll 13 7 Kompletterande bestämmelser till EU-förordningarna 14 8 Marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning 15 8.1 Marknadskontrollmyndighet 15 8.2 Förelägganden och förbud 16 8.3 Hjälp från Polismyndigheten 19 8.4 Ekonomisk ersättning 20 8.5 Tystnadsplikt 21 9 Marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning 22 9.1 Marknadskontrollmyndighet 22 9.2 Förelägganden och förbud 24 9.3 Hjälp från Polismyndigheten 25 9.4 Ekonomisk ersättning 25 9.5 Tystnadsplikt 26 10 Överklagande 26 11 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 27 12 Konsekvensanalys 28 13 Författningskommentar 30 13.1 Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning 30 13.2 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning 34 Bilaga 1 EU:s energimärkningsförordning 39 Bilaga 2 EU:s däckmärkningsförordning 62 Bilaga 3 EU:s marknadskontrollförordning 99 Bilaga 4 Promemorians lagförslag 117 Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna 121 Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag 122 Bilaga 7 Lagrådets yttrande 126 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 2018 127 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning, 2. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning Härigenom föreskrivs följande. Lagens innehåll 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU, i den ursprungliga lydelsen (EU:s energimärkningsförordning). Ordförklaringar 2 § I denna lag betyder EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen, och marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning, EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och denna lag. Marknadskontrollmyndighet 3 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara marknadskontrollmyndighet. Bestämmelser om marknadskontroll finns i EU:s energimärkningsförordning och i artiklarna 16-29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Förelägganden och förbud 4 § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s energimärkningsförordning ska följas. 5 § Ett beslut om föreläggande eller förbud enligt 4 § eller ett beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll får förenas med vite. Omedelbar verkställbarhet 6 § Marknadskontrollmyndigheten får bestämma att ett beslut enligt 4 § eller enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gälla omedelbart. Hjälp från Polismyndigheten 7 § På begäran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjälp som behövs när marknadskontrollmyndigheten vidtar åtgärder enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. Ekonomisk ersättning 8 § En leverantör ska ersätta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s energimärkningsförordning. 9 § Marknadskontrollmyndigheten ska ersätta en leverantör för varuprover och liknande, om det finns särskilda skäl för det. Tystnadsplikt 10 § Den som har befattat sig med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning och denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon då har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Överklagande 11 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018. 2. Genom lagen upphävs lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. 3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förelägganden och förbud som har beslutats före ikraftträdandet. 2.2 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning Härigenom föreskrivs följande. Lagens innehåll 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar, i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr 1235/2011 (EU:s däckmärkningsförordning). Ordförklaringar 2 § I denna lag betyder EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen, och marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning, EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och denna lag. Marknadskontrollmyndighet 3 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara marknadskontrollmyndighet. Bestämmelser om marknadskontroll finns i artiklarna 15-29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Förelägganden och förbud 4 § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s däckmärkningsförordning ska följas. 5 § Ett beslut om föreläggande eller förbud enligt 4 § eller ett beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll får förenas med vite. Omedelbar verkställbarhet 6 § Marknadskontrollmyndigheten får bestämma att ett beslut enligt 4 § eller enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gälla omedelbart. Hjälp från Polismyndigheten 7 § På begäran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjälp som behövs när marknadskontrollmyndigheten vidtar åtgärder enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. Ekonomisk ersättning 8 § En leverantör ska ersätta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s däckmärkningsförordning. 9 § Marknadskontrollmyndigheten ska ersätta en leverantör för varuprover och liknande, om det finns särskilda skäl för det. Tystnadsplikt 10 § Den som har befattat sig med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning och denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon då har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Överklagande 11 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förelägganden och förbud som har beslutats före ikraftträdandet. 3 Ärendet och dess beredning Den 4 juli 2017 antog EU en ny energimärkningsförordning, dvs. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU. Förordningen återges i bilaga 1. Förordningen ersätter EU:s energimärkningsdirektiv, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser. Direktivet har genomförts med lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. I de delar som genomför direktivet trädde lagen i kraft den 20 juli 2011. Bestämmelser som ansluter till lagen finns i förordningen (2011:1022) om tillsyn över energirelaterade produkter, som omfattas av bestämmelserna i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. I lagen om märkning av energirelaterade produkter finns också bestämmelser i anslutning till EU:s däckmärkningsförordning, dvs. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar. Den konsoliderade versionen av förordningen återges i bilaga 2. Produkter som omfattas av EU:s energimärkningsförordning och EU:s däckmärkningsförordning omfattas också av EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, dvs. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93. EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll återges i bilaga 3. EU:s nya energimärkningsförordning bör i vissa delar kompletteras i nationell lagstiftning. En promemoria har därför tagits fram i Miljö- och energidepartementet. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. Förslagen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren och en sammanställning av svaren finns tillgänglig i Miljö- och energidepartementet (M2017/02466/Ee). Lagrådet Regeringen beslutade den 8 mars 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. 4 EU:s energimärkningsförordning Energimärkning i EU En obligatorisk energimärkning infördes i EU i början av 1990-talet genom rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser. Det direktivet ersattes av energimärkningsdirektivet, som i Sverige har genomförts med lagen om märkning av energirelaterade produkter. Energimärkningens syfte är att göra det möjligt för slutanvändare av energirelaterade produkter att välja de mest effektiva produkterna. Bestämmelserna innebär i huvudsak att slutanvändarna ska ges information om de energirelaterade produkternas användning av energi och andra resurser. Informationen ska ges i form av märkning av produkten och av bifogad standardiserad produktinformation. De specifika märkningskraven beslutas genom delegerade akter i form av EU-förordningar. EU:s energimärkningsförordning ersätter energimärkningsdirektivet. Till skillnad från direktivet är förordningen direkt tillämplig i medlemsstaterna. Den grundläggande ordningen för energimärkning förändras inte. De viktigaste ändringarna i förhållande till direktivet gäller klassificeringen av produkter i energieffektivitetsklasser samt införandet av en produktdatabas. Här följer en redogörelse för de viktigaste bestämmelserna i energimärkningsförordningen. Syfte, tillämpningsområde och definitioner EU:s energimärkningsförordning fastställer en ram för energirelaterade produkter som släpps ut på marknaden eller tas i bruk. Den föreskriver att produkterna ska förses med en etikett och att standardiserad produktinformation ska tillhandahållas avseende energieffektivitet, produkternas användning av energi och andra resurser under användning samt kompletterande information om produkterna, vilket ger kunder möjlighet att välja effektivare produkter för att minska sin energianvändning (artikel 1.1). Förordningen är inte tillämplig på begagnade produkter, med undantag av produkter som importeras från ett tredjeland, eller på transportmedel för personer eller varor (artikel 1.2). Med energirelaterad produkt avses i EU:s energimärkningsförordning "vara eller system som påverkar energianvändningen under användning och släpps ut på marknaden eller tas i bruk, inklusive delar som påverkar energianvändningen under användning och släpps ut på marknaden eller tas i bruk för kunder och är avsedda att ingå i produkter" (artikel 2.1). Leverantörers och återförsäljares skyldigheter En leverantör ska se till att det finns etiketter och produktinformationsblad för produkter som släpps ut på marknaden (artikel 3.1-3.3). Etiketterna ska skalrevideras med jämna mellanrum. Den skalrevidering som ska göras enligt förordningen definieras som ett "förfarande för att skärpa de krav som ställs för att en viss produktgrupp ska uppnå energiklassen på en etikett" (artikel 2.20). Leverantören får inte släppa ut produkter på marknaden som är utformade så att en modells prestanda automatiskt ändras under provningsförhållanden med syftet att uppnå en gynnsammare nivå för någon av de parametrar som anges i den relevanta delegerade akten eller ingår i någon dokumentation som tillhandahålls tillsammans med produkten (artikel 3.5). Från och med den 1 januari 2019 ska leverantörerna föra in information i den nya produktdatabasen (artikel 4). Återförsäljare ska visa etiketter på ett synligt sätt och göra produktinformationsbladet tillgängligt för kunderna (artikel 5.1). Medlemsstaternas skyldigheter Medlemsstaterna får inte förhindra att produkter som överensstämmer med EU:s energimärkningsförordning och relevanta delegerade akter släpps ut på marknaden eller tas i bruk (artikel 7.1). De ska i samband med införandet av etiketter och skalrevidering av etiketter säkerställa att upplysnings- och reklamkampanjer om energimärkning genomförs (artikel 7.3). Marknadskontroll Artiklarna 16-29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska tillämpas på produkter som omfattas av EU:s energimärkningsförordning och relevanta delegerade akter (artikel 8.1 i EU:s energimärkningsförordning). Marknadskontrollmyndigheterna ska ha rätt att återkräva kostnaderna för inspektion av handlingar och provning av fysiska produkter från leverantörerna vid bristande överensstämmelse med regelverket (artikel 8.5). Om marknadskontrollmyndigheten har tillräckliga skäl att anta att en produkt som omfattas av EU:s energimärkningsförordning utgör en risk för aspekter av skyddet av allmänintresset som omfattas av förordningen, t.ex. miljöskydds- och konsumentskyddsaspekter, ska myndigheten utvärdera produkten med avseende på alla de energimärkningskrav som är relevanta för risken och som fastställs i förordningen eller i en relevant delegerad akt (artikel 9.1). Om marknadskontrollmyndigheten konstaterar att produkten inte överensstämmer med energimärkningskraven, ska myndigheten utan dröjsmål ålägga leverantören, eller om lämpligt återförsäljaren, att vidta alla lämpliga korrigerande åtgärder för att bringa produkten i överensstämmelse med kraven, om lämpligt dra tillbaka produkten från marknaden eller återkalla den inom en rimlig tid som myndigheten fastställer i förhållande till typen av risk (artikel 9.2). Om leverantören eller återförsäljaren inte vidtar lämpliga korrigerande åtgärder inom den fastställda tiden, ska marknadskontrollmyndigheten vidta alla lämpliga provisoriska åtgärder för att förbjuda eller begränsa produktens tillgänglighet på den nationella marknaden, för att dra tillbaka produkten från den marknaden eller för att återkalla den (artikel 9.5). Skalrevideringen De tekniska parametrar som ska vara uppfyllda för klassificeringen av en produkt i en viss energieffektivitetsklass anges i delegerade akter. En klassificering med bokstäver från A till G ska vara utgångspunkt för etikettens utformning. Stegen i klassificeringen ska motsvara betydande energi- och kostnadsbesparingar ur slutanvändarens perspektiv. Enligt energimärkningsdirektivet kan dock ytterligare tre klasser läggas till klassificeringen om de tekniska framstegen kräver detta. Dessa ytterligare klasser är A+, A++ och A+++ för den effektivaste klassen. EU:s energimärkningsförordning innehåller bestämmelser om en skalrevidering som säkerställer en enhetlig skala från A till G för alla energirelaterade produkter (artikel 11). Om en etikett införs eller skalrevideras, ska Europeiska kommissionen säkerställa att inga produkter förväntas omfattas av energiklass A vid den tidpunkt då etiketten införs och att den tidpunkt då en majoritet av modellerna kommer att omfattas av denna klass förväntas infalla minst tio år senare (artikel 11.8). Syftet är att uppmuntra tekniska framsteg, sörja för ett stabilt regelverk, se till att skalrevidering inte sker så ofta och göra det möjligt att utveckla och erkänna ännu mer effektiva produkter (skäl 18). Produktdatabasen Kommissionen ska upprätta och underhålla en produktdatabas för att stärka marknadskontrollen i EU. Databasen ska bestå av en offentlig del, en efterlevnadsdel och en s.k. onlineportal som ger åtkomst till de två delarna (artikel 12.1). Efterlevnadsdelen ska endast vara tillgänglig för marknadskontrollmyndigheterna och Europeiska kommissionen (artikel 12.4). Samtliga leverantörer ska bli skyldiga att registrera en produkt i databasen innan den släpps ut på marknaden (se ovan). Databasen ska tas i drift den 1 januari 2019. Delegerade akter Europeiska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter för att komplettera EU:s energimärkningsförordning genom att fastställa närmare krav för etiketter för specifika produktgrupper (artikel 16.1). Upphävande och övergångsbestämmelser Energimärkningsdirektivet upphör att gälla med verkan från och med den 1 augusti 2017 (artikel 20.1). Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till EU:s energimärkningsförordning (artikel 20.2). Delegerade akter antagna enligt artikel 10 i energimärkningsdirektivet eller enligt kommissionens direktiv 96/60/EG av den 19 september 1996 om genomförande av rådets direktiv 92/75/EEG om energimärkning av kombinerade tvättmaskiner/torktumlare för hushållsbruk ska fortsätta att vara i kraft till dess att de upphävs genom en delegerad akt som antas i enlighet med EU:s energimärkningsförordning och omfattar den relevanta produktgruppen (artikel 20.4 första stycket). Skyldigheter enligt förordningen ska tillämpas i fråga om produktgrupper som omfattas av delegerade akter antagna enligt direktiven (artikel 20.4 andra stycket). Ikraftträdande och tillämpning EU:s energimärkningsförordning trädde i kraft den 1 augusti 2017 och ska tillämpas från och med den dagen med undantag för leverantörers skyldigheter beträffande produktdatabasen (artikel 21). 5 EU:s däckmärkningsförordning EU:s däckmärkningsförordning syftar till att göra vägtransporterna säkrare och ekonomiskt och miljömässigt effektivare genom att främja drivmedelseffektiva, säkra däck med lågt externt däck- och vägbanebuller. Förordningen innebär ett obligatoriskt krav på att drivmedelseffektivitet, väggreppsförmåga vid vått vägunderlag samt buller ska anges på en etikett vid försäljning av däck för personbilar och lastbilar (C1-C3-däck). Lagen om märkning av energirelaterade produkter innehåller bestämmelser som kompletterar EU:s däckmärkningsförordning i Sverige. Sådana bestämmelser är nödvändiga när det gäller tillsynen över att märkningskraven efterlevs (prop. 2010/11:106 s. 22). Att lagen om märkning av energirelaterade produkter upphävs innebär att det är nödvändigt att ersätta den lagens bestämmelser när det gäller tillsynen. 6 EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll Sedan den 1 januari 2010 tillämpas EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll på produkter som omfattas av harmoniserad EU-lagstiftning (artikel 15.1 och 44). Marknadskontroll är den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av myndigheterna för att se till att produkter överensstämmer med de krav som fastställs i unionslagstiftningen och inte hotar hälsan, säkerheten eller andra aspekter av skyddet av allmänintresset (artikel 2.17). I artiklarna 15-29 i förordningen finns en ram för marknadskontroll och kontroll av produkter som förs in på den gemensamma marknaden. EU:s energimärkningsförordning innehåller uttryckliga hänvisningar till artiklarna 16-29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Artiklarna ska tillämpas på produkter som omfattas av EU:s energimärkningsförordning och av relevanta delegerade akter (artikel 8.1 i EU:s energimärkningsförordning). I artiklarna 16-29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll anges dels vilka skyldigheter medlemsstaterna har, dels vilka uppgifter som medlemsstaternas myndigheter har. Vissa bestämmelser ger i sig en direkt befogenhet för marknadskontrollmyndigheterna och är därmed direkt tillämpbara för dessa (se artikel 19 när det gäller åtgärder för marknadskontroll). Andra bestämmelser reglerar befogenheter som kan följa av annan lagstiftning (se t.ex. artikel 21 om s.k. begränsande åtgärder). I EU:s däckmärkningsförordning en anges att medlemsstaterna ska säkerställa att de myndigheter som ansvarar för marknadsövervakning kontrollerar överensstämmelsen med vissa uppräknade artiklar i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008. 7 Kompletterande bestämmelser till EU-förordningarna Regeringens förslag: Den nuvarande lagen om märkning av energirelaterade produkter ersätts med en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning och en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning. Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag Nya lagar med kompletterande bestämmelser till EU-förordningarna Märkning av energirelaterade produkter har tidigare reglerats i energimärkningsdirektivet, som genomförs i svensk rätt med lagen om märkning av energirelaterade produkter och förordningen (2011:1022) om tillsyn över energirelaterade produkter, som omfattas av bestämmelserna i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. När energimärkningsdirektivet ersätts av energimärkningsförordningen behöver regelverket i Sverige därför justeras. EU:s energimärkningsförordning är direkt tillämplig i Sverige. Kompletterande nationella föreskrifter bör införas i frågor där energimärkningsförordningen ger medlemsstaterna beslutanderätt eller där det finns behov av nationella bestämmelser. Kompletteringar krävs i fråga om sanktioner (artikel 7.4), återkrav av kostnader för inspektioner vid bristande överensstämmelse med EU förordningen eller tillhörande delegerade akter (artikel 8.5) och med anledning av att medlemsstaterna ska säkerställa att lämpliga begränsande åtgärder vidtas för produkter som utgör en risk exempelvis tillbakadragande utan dröjsmål av produkten från marknaden (artikel 9.9). En ansvarig marknadskontrollmyndighet bör också pekas ut. Lagen om märkning av energirelaterade produkter bör ersättas av en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning. Lagen om märkning av energirelaterade produkter innehåller även föreskrifter som ansluter till EU:s däckmärkningsförordning. När lagen upphävs bör dessa föreskrifter föras in i en särskilda lag med kompletterande bestämmelser till däckmärkningsförordningen. Detta för att göra regelverket mer överskådligt. Bestämmelserna i de nya lagarna kompletterar även EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Utgångspunkten för lagförslagen är att författningarna på marknadskontrollområdet bör vara enhetligt utformade så långt det är möjligt. Hänvisningsteknik De nya lagarna kompletterar EU-förordningarna och måste innehålla hänvisningar till förordningarna. Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser rättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Om en statisk hänvisningsteknik används kan en ändring i EU-förordningen medföra att ändring behöver göras även i den nationella lagstiftningen. En dynamisk hänvisningsteknik innebär däremot att lagstiftningen normalt sett inte behöver ändras. I de föreslagna lagarna hänvisas till EU:s energimärkningsförordning, EU:s däckmärkningsförordning och EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. De aktuella lagbestämmelserna reglerar huvudsakligen åtgärder som kan anses vara av betungande karaktär för enskilda. Mot den bakgrunden bör lagstiftaren vid framtida ändringar av EU-rättsakterna överväga om det finns behov av att ändra lagtexten. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningarna görs statiska. 8 Marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning 8.1 Marknadskontrollmyndighet Regeringens förslag: Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara marknadskontrollmyndighet. Bestämmelser om marknadskontroll finns i artiklarna 16-29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag Tillsyn enligt lagen om märkning av energirelaterade produkter Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen om märkning av energirelaterade produkter, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i energimärkningsdirektivet (13 § lagen om märkning av energirelaterade produkter). I dag är det Statens energimyndighet (Energimyndigheten). Det framgår av 2 § förordningen (2011:1022) om tillsyn över energirelaterade produkter, som omfattas av bestämmelserna i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. Marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning Den nationella myndighet som pekas ut som ansvarig för tillsynen enligt EU:s energimärkningsförordning kallas marknadskontrollmyndighet. Så kallas också den nationella myndighet som utövar tillsyn enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Det är därför lämpligt att "tillsyn" i den svenska lagstiftningen om energimärkning ersätts av "marknadskontroll". När det gäller vilken myndighet som ska utöva marknadskontrollen är inriktningen att Energimyndigheten, som i dag är tillsynsmyndighet, har relevant kompetens för att även i fortsättningen ansvara för att övervaka att regelverket om märkning av energirelaterade produkter följs. Vilken myndighet det blir bör bestämmas i en förordning. I den nya lagen bör det därför anges att regeringen bestämmer vem som ska vara marknadskontrollmyndighet. Hänvisningar till marknadskontrollförordningen EU:s energimärkningsförordning innehåller uttryckliga hänvisningar till artiklarna 16-29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Artiklarna ska tillämpas på produkter som omfattas av EU:s energimärkningsförordning och av relevanta delegerade akter (artikel 8.1 i EU:s energimärkningsförordning). En upplysning om att vissa artiklar i marknadskontrollförordningen ska tillämpas bör därför tas in i den nya lagen. 8.2 Förelägganden och förbud Regeringens förslag: Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s energimärkningsförordning ska följas. Ett beslut om ett sådant föreläggande eller förbud får förenas med vite. Detsamma ska gälla beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Marknadskontrollmyndigheten får bestämma att ett beslut om föreläggande eller förbud ska gälla omedelbart. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian anges att ett föreläggande eller förbud ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping anser att det vore värdefullt att ange något exempel på en situation där det är lämpligare att ålägga en återförsäljare i stället för en leverantör att vidta en åtgärd. Energimyndigheten avstyrker att utformningen av bestämmelsen ändras så att förelägganden och förbud ska förenas med vite om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Myndigheten anser att ändringen är oproportionell och inte säkert kommer att leda till en effektivare marknadskontroll. Den anser även att marknadskontrollmyndigheten bör kunna ta ut en sanktionsavgift vid vissa avvikelser och hänvisar till betänkandet Marknadskontrollmyndigheten - befogenheter och sanktionsmöjligheter (SOU 2017:69). Myndigheten föreslår vidare att det bör regleras att teknisk dokumentation och underlag i form av provningsrapporter och liknande ska vara skrivna på svenska, men att även engelska kan accepteras. Swedac konstaterar att resonemanget i den remitterade promemorian om att inget har framkommit om att de sanktionsmöjligheter som getts enligt lagen om märkning av energirelaterade produkter varit otillräckliga skiljer sig väsentligt från betänkandet av marknadskontrollutredningen som i SOU 2017:69 föreslår en sanktionsavgift. Skälen för regeringens förslag Förelägganden och förbud enligt lagen om märkning av energirelaterade produkter Tillsynsmyndigheten får enligt den nu gällande lagen om märkning av energirelaterade produkter besluta de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i energimärkningsdirektivet ska följas (15 §). Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite. Ett föreläggande om en leverantörs skyldighet att hålla teknisk dokumentation tillgänglig gäller omedelbart. Sanktioner och kontrollmekanismer Medlemsstaterna ska enligt artikel 7.4 i EU:s energimärkningsförordning fastställa regler om sanktioner och kontrollmekanismer för överträdelse av EU:s energimärkningsförordning och de delegerade akterna och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. När det gäller sanktioner svarar kraven mot artikel 15 i energimärkningsdirektivet, som i Sverige genomförs med möjligheten för tillsynsmyndigheten att besluta om ett vitesföreläggande och ett eventuellt utdömande av vitet (prop. 2010/11:106 s. 37-39). Med hänsyn till EU:s energimärkningsförordning krav när det gäller sanktioner och kontrollmekanismer bör det även i fortsättningen vara möjligt för marknadskontrollmyndigheten att besluta de förelägganden och förbud som behövs för att regelverket ska följas och förena sådana beslut med vite. I artikel 9.2 i energimarknadsförordningen anges att om marknadskontrollmyndigheterna vid en utvärdering konstaterar att en produkt inte överensstämmer med kraven i förordningen eller i en delegerad akt, ska de utan dröjsmål ålägga leverantören, eller om lämpligt återförsäljaren, att vidta alla lämpliga korrigerande åtgärder för att bringa produkten i överensstämmelse med kraven. Kammarrätten i Jönköping efterfrågar exempel på en situation där det är lämpligare att ålägga en återförsäljare i stället för en leverantör att vidta en åtgärd. Skyldigheterna för leverantörer respektive återförsäljare framgår av artiklarna i EU:s energimärkningsförordning och det som åsyftas där torde vara att den aktör som omfattas av ett krav också är den som bör kunna få ett föreläggande eller förbud om inte kraven uppfylls. Bestämmelser om vite I lagen om märkning av energirelaterade produkter finns en bestämmelse om att tillsynsmyndigheten får förena ett föreläggande eller förbud med vite. Det bör vara möjligt att förena ett föreläggande eller förbud med vite även enligt den nya lagen, så att de befogenheter som marknadskontrollmyndigheten har enligt EU:s energimärkningsförordning och EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska kunna tillämpas effektivt. I den remitterade promemorian finns ett förslag om att utformningen skulle ändras så att det blir obligatoriskt att förena förelägganden och förbud med vite om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Vitesbestämmelser på marknadskontrollområdet kan utformas som i lagen om märkning av energirelaterade produkter dvs. att ett föreläggande eller förbud får förenas med vite, jfr 34 § lagen (2017:425) om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare, och som i den remitterade promemorian, jfr 4 § lagen (2014:534) med kompletterande bestämmelser till EU:s textilmärkningsförordning och 13 § första stycket radioutrustningslagen (2016:392). Energimyndigheten anser att utformningen av bestämmelsen även i fortsättningen bör utformas som i lagen om energirelaterade produkter. Regeringen delar den bedömningen. Omedelbar verkställbarhet Om en marknadskontrollmyndighet har konstaterat att det finns förutsättningar för ett föreläggande eller förbud, behöver ofta beslutet om åtgärden genast bli gällande. Detsamma gäller beslut som innebär att marknadskontrollmyndigheten förelägger t.ex. en leverantör att ge tillträde till lokaler eller att lämna upplysningar, handlingar, varuprover eller liknande. Det kan alltså vara angeläget att handläggningen inte förhalas genom att ett överklagande behandlas. Som nämnts gäller ett föreläggande enligt lagen om märkning av energirelaterade produkter angående en leverantörs skyldighet att hålla teknisk dokumentation tillgänglig omedelbart. En möjlighet till omedelbar verkställbarhet är också i linje med det som gäller enligt andra lagar med bestämmelser om marknadskontroll, se t.ex. 5 § lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s textilmärkningsförordning och 13 § andra stycket radioutrustningslagen. Mot denna bakgrund bör det enligt den nya lagen vara möjligt för marknadskontrollmyndigheten att bestämma att dess beslut enligt såväl lagen som EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gälla omedelbart. Möjligheten att vid överklagande begära inhibition minimerar risken att en aktör drabbas av skada på grund av ett felaktigt beslut. Andra sanktioner Enligt flera lagar med bestämmelser om marknadskontroll ska en ekonomisk aktör i vissa fall åläggas att betala en sanktionsavgift vid överträdelser, se t.ex. 32 § lagen (2011:579) om leksakers säkerhet och 16 § radioutrustningslagen. Det finns därför skäl att behandla frågan om behovet av andra sanktioner än utdömande av vite. Den lagstiftning som hittills har funnits på energimärkningsområdet har inte gett några andra sanktionsmöjligheter än tillsynsmyndighetens möjlighet att besluta om att förena ett föreläggande eller förbud med vite och ett eventuellt utdömande av vitet. I samband med genomförandet av energimärkningsdirektivet bedömde regeringen att det inte borde komma i fråga att använda straff eller sanktionsavgift vid överträdelser (prop. 2010/11:106 s. 38 f.). I den remitterade promemorian är bedömningen att inget annat framkommit än att sanktionsmöjligheten i lagen om märkning av energirelaterade produkter har varit tillräcklig för att säkerställa att regelverket följs och därför föreslås inte några nya sanktioner. Ett par remissinstanser, Energimyndigheten och Swedac, har synpunkter på uttalandena i promemorian. Energimyndigheten anser att en sanktionsavgift bör införas. I juni 2016 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att bl.a. kartlägga vilka myndigheter som bedriver marknadskontroll och vilka befogenheter och sanktionsmöjligheter myndigheterna har i denna verksamhet samt att analysera om befintliga befogenheter och sanktionsmöjligheter är lämpliga för att uppnå en ändamålsenlig och resurseffektiv marknadskontroll i Sverige. Uppdraget redovisades i september 2017 i betänkandet Marknadskontrollmyndigheter - befogenheter och sanktionsmöjligheter (SOU 2017:69). Utredningen föreslår att en ny lag om marknadskontroll bör införas och träda i kraft den 1 januari 2019. I betänkandets lagförslag finns bestämmelser om sanktionsavgifter. Dessa ska tillämpas av marknadskontrollmyndigheten om en ekonomisk aktör, genom en bestämmelse i en annan författning, har ålagts en sanktionsavgift vid överträdelse av regler om produktkrav. Utredningens betänkande har remissbehandlats (UD2017/14817/HI) och ärendet bereds i Regeringskansliet. Det pågår också förhandlingar inom EU om en ny förordning om ackreditering och marknadskontroll. Lagförslaget i denna proposition syftar till att komplettera en EU-förordning. Något förslag om att införa en sanktionsavgift har inte remitterats. Ett ställningstagande till en sådan avgift bör därför göras i ett senare skede, lämpligen när en ny EU-förordning om marknadskontroll har kommit på plats och förslagen i SOU 2017:69 har tagits om hand. Då bör även Energimyndighetens synpunkt om att det bör regleras att teknisk dokumentation och underlag i form av provningsrapporter och liknande ska vara skrivna på svenska eller engelska behandlas. 8.3 Hjälp från Polismyndigheten Regeringens förslag: På begäran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjälp som behövs när marknadskontrollmyndigheten vidtar åtgärder enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, om - det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller - det annars finns synnerliga skäl. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen om märkning av energirelaterade produkter ska Polismyndigheten på begäran ge tillsynsmyndigheten den hjälp som behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna använda sin rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till den verksamhet som tillsynen avser (17 § andra stycket lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter). Tillsynsmyndigheten får begära hjälp endast om det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan vidtas utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen behöver tillgripas eller det annars finns synnerliga skäl (17 § tredje stycket lagen om märkning av energirelaterade produkter). Som förebild för regleringen har 27 § livsmedelslagen (2006:804) använts (prop. 2010/11:106 s. 36). Den rätt till tillträde som framgår av 17 § första stycket lagen om märkning av energirelaterade produkter har delvis en motsvarighet i artikel 19.1 andra stycket i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Marknadskontrollmyndigheten har befogenhet att - kräva att en ekonomisk aktör tillhandahåller den dokumentation som behövs för marknadskontrollen, - kräva tillträde till de ekonomiska aktörernas lokaler, - ta provexemplar av produkt, och - förstöra eller på annat sätt göra utrustning som utgör en allvarlig risk obrukbar. Även när det gäller befogenheter enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll kan marknadskontrollmyndigheten behöva hjälp för att t.ex. få tillträde till utrymmen och få skydd för personal. Bestämmelser om att Polismyndigheten ska hjälpa en marknadskontrollmyndighet som vidtar åtgärder finns i annan produktlagstiftning som ett komplement till EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, se t.ex. 25 § lagen (2011:579) om leksakers säkerhet och 14 § radioutrustningslagen (2016:392). En motsvarande reglering bör införas i den nya lagen som kompletterar EU:s energimärkningsförordning. 8.4 Ekonomisk ersättning Regeringens förslag: En leverantör ska ersätta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s energimärkningsförordning. Marknadskontrollmyndigheten ska ersätta en leverantör för varuprover och liknande, om det finns särskilda skäl för det. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian är bestämmelsen utformad som ett normgivningsbemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om ekonomisk ersättning. Föreskrifterna ska enligt promemorian rikta sig mot ekonomiska aktörer och inte leverantörer. Remissinstanserna: Electrolux AB och Elektriska hushållsapparatleverantörer anser att förslaget om att den som har en produkt ska stå för ersättning till marknadskontrollmyndigheten trots att kriterierna uppfylls är olämpligt. De motiverar det med att man inte ska behöva stå för kontrollkostnader när man har gjort rätt. Svensk ventilation stödjer marknadskontrollmyndigheternas rätt att återkräva kostnaderna för inspektion från leverantörer vars produkter inte överensstämmer med regelverket. Skälen för regeringens förslag Ersättning till marknadskontrollmyndigheten Enligt 18 § första stycket 1 lagen om märkning av energirelaterade produkter får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet för en leverantör att ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för provtagning och undersökning av prov av en energirelaterad produkt. Föreskrifterna får dock bara avse fall när produkten visat sig inte uppfylla de krav som gäller enligt lagen om energirelaterade produkter, enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller enligt föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i energimärkningsdirektivet. Regeringen har meddelat föreskrifter om avgifter i 4 § förordningen om tillsyn över energirelaterade produkter, som omfattas av bestämmelserna i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. I artikel 8.5 i EU:s energimärkningsförordning anges att marknadskontrollmyndigheterna ska ha rätt att återkräva kostnaderna för inspektion av handlingar och provning av fysiska produkter från leverantörerna vid bristande överensstämmelse med förordningen eller relevanta delegerade akter. I den nya lagen bör det därför finnas föreskrifter om att leverantörerna ska ersätta kostnader för granskning av handlingar, för provtagning och för undersökningar av prov, om det vid kontrollen visar sig att de inte har följt EU:s energimärkningsförordning eller en delegerad akt som antagits på grundval av förordningen. Föreskrifterna bör utformas på samma sätt i den nya lagen. Detta är en skillnad mot förslaget i promemorian där skyldigheten att betala ersättning gäller ekonomiska aktörer. Enligt promemorians förslag ska regeringen, på samma sätt som i lagen om märkning av energirelaterade produkter, få meddela föreskrifter om ersättningsskyldighet. En bestämmelse om ersättningsskyldighet kan dock med fördel tas in direkt i den nya lagen. Den föreslagna bestämmelsen innebär att en leverantör bara kan bli ersättningsskyldig om kontrollen visar att EU:s energimärkningsförordning inte har följts. Det överensstämmer med Electrolux AB:s och Elektriska hushållsapparatleverantörers uppfattning om vad som bör gälla. Ersättning för varuprover Leverantörer är normalt skyldiga att kostnadsfritt lämna varuprover och liknande till marknadskontrollmyndigheten. På flera ställen i de nationella regelverken om marknadskontroll finns dock bestämmelser om att marknadskontrollmyndigheten ska betala ersättning för varuprover och liknande om det finns särskilda skäl för det - se t.ex. 19 § andra stycket förordningen (2011:703) om leksakers säkerhet, 6 § lagen (2014:534) med kompletterande bestämmelser till EU:s textilmärkningsförordning och 8 kap. 1 § Post- och telestyrelsens föreskrifter (PTSFS 2016:5) om krav m.m. på radioutrustning. Det är rimligt att det införs en möjlighet till sådan ersättning även när det gäller marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning. Enligt promemorians förslag ska regeringen få meddela föreskrifter om ersättningsskyldighet. En bestämmelse om ersättningsskyldighet kan dock med fördel tas in direkt i lagen. Ersättningsskyldigheten bör omfatta leverantörer, eftersom det är dessa som kan behöva lämna varuprover enligt EU:s energimärkningsförordning. 8.5 Tystnadsplikt Regeringens förslag: Den som har befattat sig med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s energi-märkningsförordning får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon då har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Det förekommer att uppgifter som kommer fram vid marknadskontroll av produkter hanteras av en vidare krets av personer än den som omfattas av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Exempelvis kan en marknadskontrollmyndighet behöva konsultera teknisk expertis. Det är inte säkert att alla personer som deltar i verksamheten får en sådan anknytning till myndigheten att 2 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen blir tillämplig. Därför har det på en del ställen i produktlagstiftningen införts särskilda bestämmelser om tystnadsplikt - se t.ex. 7 § lagen (2014:534) med kompletterande bestämmelser till EU:s textilmärkningsförordning och 40 § lagen (2017:425) om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare. Behov av att anlita extern expertis kan tänkas uppkomma även när det gäller marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning. Det är därför rimligt att införa en bestämmelse om tystnadsplikt även i den nya lagen. Den som har befattat sig med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning och den nya lagen ska alltså inte få obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. En upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillämpas i fråga om den verksamhet som marknadskontrollmyndigheten bedriver. 9 Marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning 9.1 Marknadskontrollmyndighet Regeringens förslag: Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara marknadskontrollmyndighet. Bestämmelser om marknadskontroll finns artiklarna 15-29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI anser att Energimyndigheten bör vara tillsynsmyndighet för energimärkning men att det finns andra aktörer som torde ha bättre kompetens när det gäller egenskaperna våtgrepp och buller. VTI anser vidare att tillsynsmyndigheten bör kontrollera att märkningen av däck överensstämmer med faktiska förhållanden i fråga om buller och energi. VTI föreslår också att det klargörs att marknadskontrollen ska omfatta både administrativa och tekniska krav. Vidare anser VTI att det är önskvärt att databasen inkluderar regummerade däck och att medlemsstaterna i EU informerar varandra om eventuella förelägganden, förbud eller andra åtgärder som de beslutar. Naturvårdsverket anser att Sverige bör utreda om slitstyrka kan och bör ingå i energimärkningen av däck eftersom slitage av däck bidrar till utsläpp av mikroplaster till miljön. Kemikalieinspektionen har en liknande synpunkt, och menar att även om EU:s däckmärkningsförordning inte behandlar förslitning av däck och därmed däckens utsläpp av mikroplast i miljön, borde det betraktas som en väsentlig aspekt. Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen om märkning av energirelaterade produkter ska tillsynsmyndigheten se till att föreskrifterna i EU:s däckmärkningsförordning följs (14 §). Energimyndigheten är tillsynsmyndighet. Enligt EU:s däckmärkningsförordning ska medlemsstaterna säkerställa att de myndigheter som ansvarar för marknadsövervakning kontrollerar överensstämmelsen med vissa artiklar i enlighet med EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll (artikel 12 i EU:s däckmärkningsförordning). I linje med det förslag som gäller marknadskontrollen enligt EU:s energimärkningsförordning (avsnitt 8.1) bör ordet "tillsyn" i den svenska lagstiftningen om däckmärkning ersättas av "marknadskontroll". Regeringen bör i en förordning bestämma vilken myndighet som ska utöva marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning. Inriktningen är att det även i fortsättningen ska vara Energimyndighetens uppgift. I den nya lagen som kompletterar EU:s däckmärkningsförordning bör det anges att den myndighet som regeringen bestämmer utövar marknadskontrollen. VTI, Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har synpunkter på utövandet och omfattningen av marknadskontrollen och informationsutbytet mellan medlemsstaterna i EU. Syftet med detta lagstiftningsärende är dock inte någon översyn av de materiella reglerna om däckkontroll utan att göra marknadskontrollagstiftningen mer lättillgänglig och överblickbar. EU:s däckmärkningsförordning kan komma att ersättas av en ny förordning inom ett par år. Produktdatabasen kommer endast att gälla energimärkning och inte däck. I EU:s däckmärkningsförordning en anges att medlemsstaterna ska säkerställa att de myndigheter som ansvarar för marknadsövervakning kontrollerar överensstämmelsen med vissa uppräknade artiklar i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 dvs. EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. En upplysning om att vissa artiklar om ackreditering och marknadskontroll ska tillämpas bör därför tas in i den nya lagen. I artiklarna 15-29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll finns en gemenskapsram för marknadskontroll och kontroll av produkter som förs in på gemenskapsmarknaden. 9.2 Förelägganden och förbud Regeringens förslag: Marknadskontrollmyndigheten ska få besluta de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s däckmärkningsförordning ska följas. Ett beslut om ett sådant föreläggande eller förbud får förenas med vite. Detsamma ska gälla beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Marknadskontrollmyndigheten ska få bestämma att ett beslut om föreläggande eller förbud ska gälla omedelbart. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian anges att ett föreläggande eller förbud ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Remissinstanserna: Energimyndigheten avstyrker att utformningen av bestämmelsen ändras så att förelägganden och förbud ska förenas med vite om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Myndigheten anser att ändringen är oproportionell och inte säkert kommer att leda till en effektivare marknadskontroll. Myndigheten anser även att marknadskontrollmyndigheten bör kunna ta ut en sanktionsavgift vid vissa avvikelser och hänvisar till s. 256 i betänkandet Marknadskontrollmyndigheten - befogenheter och sanktionsmöjligheter (SOU 2017:69). Swedac konstaterar att resonemanget i den remitterade promemorian om att inget har framkommit om att de sanktionsmöjligheter som getts enligt lagen om märkning av energirelaterade produkter varit otillräckliga skiljer sig väsentligt från betänkandet av marknadskontrollutredningen, som i SOU 2017:69 föreslår en sanktionsavgift. Skälen för regeringens förslag: Enligt 15 § lagen om märkning av energirelaterade produkter får tillsynsmyndigheten besluta de förelägganden och förbud som behövs för att EU:s däckmärkningsförordning ska följas. Detta bör gälla även enligt den nya lagen. Ett föreläggande eller förbud enligt 15 § lagen om märkning av energirelaterade produkter får förenas med vite. Vitesanktionen bör finnas även i fortsättningen. Bestämmelsen om vite bör få samma utformning som i lagen om märkning av energirelaterade produkter och den föreslagna nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning. Se avsnitt 8.2, där även Energimyndighetens synpunkt när det gäller utformningen av vitesbestämmelsen bemöts. När det gäller marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning ska marknadskontrollmyndigheten enligt lagförslaget få bestämma att ett beslut om föreläggande eller förbud ska gälla omedelbart (avsnitt 8.2). De skäl som anförs för det förslaget är relevanta också för marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning. Det bör därför införas en motsvarande bestämmelse i den nya lagen som kompletterar EU:s däckmärkningsförordning. I avsnitt 8.2 bemöts synpunkterna från Energimyndigheten och Swedac avseende sanktionsavgift. 9.3 Hjälp från Polismyndigheten Regeringens förslag: På begäran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjälp som behövs när marknadskontrollmyndigheten vidtar åtgärder enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, om - det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller - det annars finns synnerliga skäl. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen om märkning av energirelaterade produkter ska Polismyndigheten på begäran ge tillsynsmyndigheten den hjälp som behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna använda sin rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen (17 § andra och tredje styckena). Som framgår av skälen för förslaget till den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning kan marknadskontrollmyndigheten behöva hjälp även när det gäller befogenheter enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll (avsnitt 8.3). En sådan reglering bör därför införas även i den nya däckmärkningslagen. 9.4 Ekonomisk ersättning Regeringens förslag: En leverantör ska ersätta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s däckmärkningsförordning. Marknadskontrollmyndigheten ska ersätta en leverantör för varuprover och liknande, om det finns särskilda skäl för det. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian är bestämmelsen utformad som ett normgivningsbemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om ekonomisk ersättning. Föreskrifterna ska enligt promemorian rikta sig mot ekonomiska aktörer och inte leverantörer. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt 18 § första stycket 2 lagen om märkning av energirelaterade produkter får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om skyldighet för en leverantör att ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för provtagning och undersökning av prov av däck enligt EU:s däckmärkningsförordning. Föreskrifterna får dock bara avse fall när undersökningen visar att produkten inte uppfyller kraven i EU:s däckmärkningsförordning. Regeringen har meddelat föreskrifter om avgifter i 5 § förordningen om tillsyn över energirelaterade produkter, som omfattas av bestämmelserna i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. Det bör även i fortsättningen finnas föreskrifter om att leverantörerna ska ersätta kostnader för granskning av handlingar och för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att EU:s däckmärkningsförordning inte har följts. I denna fråga bör den nya lagen alltså utformas på samma sätt som lagen om märkning av energirelaterade produkter och anslutande förordning. Detta är en skillnad mot förslaget i promemorian, där skyldigheten att betala ersättning avser ekonomiska aktörer. Enligt promemorians förslag ska regeringen, på samma sätt som i lagen om märkning av energirelaterade produkter, få meddela föreskrifter om ersättningsskyldighet. En bestämmelse om ersättningsskyldighet kan dock med fördel tas in direkt i den nya lagen, jfr regeringens proposition Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om personlig skyddsutrustning (prop. 2017:18:51). I förslaget till den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning finns en bestämmelse om att en leverantör ska få ersättning från marknadskontrollmyndigheten för varuprover och liknande, om det finns särskilda skäl för det (avsnitt 8.4). De skäl som anförts där för den bestämmelsen gäller också marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning. 9.5 Tystnadsplikt Regeringens förslag: Den som har befattat sig med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning och däckmärkningslagen ska inte få obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Det bör vara möjligt för marknadskontrollmyndigheten att anlita extern expertis. Av samma skäl som för marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning (avsnitt 8.5) bör det införas en bestämmelse om tystnadsplikt i den nya lagen som kompletterar EU:s däckmärkningsförordning. En upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillämpas i fråga om den verksamhet som marknadskontrollmyndigheten bedriver bör också tas in i lagen. 10 Överklagande Regeringens förslag: Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt de nya lagarna ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen om märkning av energirelaterade produkter får tillsynsmyndighetens beslut enligt lagen överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (19 §). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Det är lämpligt att samma möjligheter till överklagande gäller även i fortsättningen. De beslut som marknadskontrollmyndigheten meddelar enligt de nya lagarna bör alltså få överklagas till allmän förvaltningsdomstol med krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Även marknadskontrollmyndighetens beslut med stöd av artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska kunna överklagas, liksom andra beslut enligt EU-förordningarna, i den mån besluten innebär åligganden. Att sådana beslut kan överklagas följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer och förvaltningslagens regler om överklagande och behöver således inte anges i den nya lagen (se t.ex. prop. 2010/11:65 s. 84 och 115 och prop. 2015/16:64 s. 73 f. och 90). 11 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagarna ska träda i kraft den 1 juli 2018. Genom lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning ska lagen om märkning av energirelaterade produkter upphävas. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förelägganden och förbud som har beslutats före ikraftträdandet. Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian finns en övergångsbestämmelse i förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning om att äldre delegerade akter ska följas. Lagarna föreslås också träda i kraft den 1 juni 2018. Remissinstanserna har inga synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag Ikraftträdande EU:s energimärkningsförordning tillämpas sedan den 1 augusti 2017. Energimärkningsdirektivet upphörde att gälla vid samma tidpunkt. Den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s energi-märkningsförordning bör träda i kraft så snart som möjligt. Med hänsyn till den tid som lagstiftningsprocessen kan väntas ta bör ikraftträdandet sättas till den 1 juli 2018 dvs. något senare jämfört med promemorians förslag. Även lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning bör träda i kraft vid den tidpunkten. Lagen om märkning av energirelaterade produkter bör upphöra att gälla när de nya lagarna träder i kraft. Övergångsbestämmelser Eftersom förelägganden och förbud kan ha meddelats med stöd av bestämmelser i lagen om märkning av energirelaterade produkter bör det även anges i övergångsbestämmelser i båda lagarna att äldre föreskrifter fortfarande ska gälla för beslut om förelägganden och förbud som har meddelats före ikraftträdandet. Det följer direkt av EU:s energi-märkningsförordning att äldre delegerade akter ska följas. 12 Konsekvensanalys Förslagen i propositionen syftar till att anpassa det svenska regelverket till EU:s nya energimärkningsförordning genom att dels upphäva bestämmelser som reglerar samma sak som förordningen, dels införa de kompletterande föreskrifter som krävs i Sverige. De som främst berörs av de kompletterande föreskrifterna är leverantörer och återförsäljare av energirelaterade produkter och Energimyndigheten. Det finns även skäl att särskilt beröra konsekvenser för Polismyndigheten och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Företagen EU:s energimärkningsförordning innehåller den reglering som tidigare följde av energimärkningsdirektivet, som i Sverige genomförs med lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. Förordningen innehåller till skillnad från direktivet tydligare bestämmelser om hur justeringen av skalan ska gå till i praktiken. Detta som en följd av beslutet att återgå till en A till G-skala, som inte tillåter ytterligare klasser över A-klassen. Syftet med det är att säkerställa att märkningen fortfarande är tydlig för konsumenten. Samtidigt har det tidigare funnits en diskussion om hur en stängd A till G-skala i fortsättningen ska uppmuntra leverantörer att satsa på energieffektivare produkter. Det har även diskuterats hur missförstånd kan undvikas om det finns produkter i butikerna med både nya och gamla etiketter. För att märkningen även i fortsättningen ska uppmuntra till innovationer ska proceduren för en skalrevidering anpassas till när det finns information om att 25 procent av produkterna som säljs på den inre marknaden uppnår kraven för A-klassen eller att 50 procent uppnår kraven i A- och B-klassen. Särskilda bestämmelser gäller för justering av befintliga märkningar. För att säkerställa att energimärkningen förblir ett verktyg som uppmuntrar till innovation ska A-klassen alltid vara tom när en ny etikett tas fram. EU:s energimärkningsförordning innehåller en rad bestämmelser som ska hantera eventuella problem med missförstånd i butikerna i samband med att märkningar ska bytas ut. De omfattar såväl leverantörens som återförsäljarens skyldigheter. En medlemsstat är vidare skyldig att vid införandet av nya etiketter säkerställa att upplysnings- och informationskampanjer genomförs. EU:s energimärkningsförordning innehåller nya bestämmelser om en produktdatabas, som innebär delvis nya skyldigheter för leverantörer av energirelaterade produkter. Tidigare fanns ett krav på leverantörer att lämna information på begäran av marknadskontrollmyndigheten. Enligt de nya bestämmelserna ska leverantörerna per automatik lämna information när en ny produkt sätts på marknaden. De nya kraven kan antas leda till begränsade merkostnader för företagen. Samtidigt innebär produktdatabasen en standardisering av hur informationen ska lämnas, och kan på så sätt innebära en förenkling för leverantören när det gäller att lämna teknisk information till såväl marknadskontrollmyndigheten som en återförsäljare som vill få tag på etiketten. Svensk Ventilation anser att en eventuell taxa för registrering i produktdatabasen måste sättas så att små och medelstora företag inte missgynnas. Några bestämmelser om avgift finns dock inte i den EU-förordning där regleringen av produktdatabasen finns, dvs. i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU. Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s energi-märkningsförordning kan inte tagen för sig antas medföra några kostnadsökningar för företagen. EU:s däckmärkningsförordning tillämpas sedan den 1 november 2012. Förslaget till däckmärkningslag är främst en följd av att lagen om märkning av energirelaterade produkter upphävs och innebär inte att det införs nya materiella krav för företagen. Lagen ersätter de kompletterande bestämmelser som finns i lagen om märkning av energirelaterade produkter. Energimyndigheten Energimyndigheten är i dag tillsynsmyndighet enligt lagen om märkning av energirelaterade produkter. Utgångspunkten är att Energimyndigheten kommer att fylla samma roll i framtiden, i egenskap av marknadskontrollmyndighet enligt EU:s energimärkningsförordning och EU:s däckmärkningsförordning. När det gäller marknadskontrollmyndighetens befogenheter innebär lagförslagen i huvudsak inte några viktigare förändringar. En anpassning görs till EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, och regelverket får en utformning som är mer i linje med annan produktlagstiftning. I de delarna bedöms förslagen inte leda till några kostnadsökningar för Energimyndigheten. Lagförslagen innehåller bestämmelser om ersättning från marknadskontrollmyndigheten för varuprover och liknande men bara om det finns särskilda skäl. Genom dessa föreskrifter kan det uppkomma nya kostnader för staten. Med hänsyn till att ersättning ska lämnas endast om det finns särskilda skäl kan dock kostnaderna för staten antas vara små och rymmas inom befintliga budgetramar. Polismyndigheten Energimyndigheten har redan enligt lagen om märkning av energirelaterade produkter möjlighet att begära hjälp av Polismyndigheten. Lagförslaget innebär i huvudsak inte någon utvidgning av denna möjlighet och bedöms inte leda till några kostnadsökningar för polismyndigheten. Domstolar I den remitterade promemorian var bedömningen att de nya reglerna inte skulle medföra någon ökning av antalet överklaganden till de allmänna förvaltningsdomstolarna eller på annat sätt medföra kostnadsökningar för domstolarna. Kammarrätten i Jönköping anser att regeringen bör följa upp hur stor ökning av antalet mål förslaget ger upphov till och vid behov tillföra de allmänna förvaltningsdomstolarna ytterligare anslag. Förslagen i propositionen innebär dock inga ändringar i sak i förhållande till tidigare regelverk, i frågor som kan antas överklagas. Därför kvarstår bedömningen att ingen mål- eller kostnadsökning kommer att ske. Övrigt Förslaget bedöms inte medföra några ökade kostnader för andra statliga myndigheter, kommuner eller landsting. 13 Författningskommentar 13.1 Förslaget till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning Lagens innehåll 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU, i den ursprungliga lydelsen (EU:s energimärkningsförordning). I paragrafen anges att lagen kompletterar EU:s energimärkningsförordning. Hänvisningen till EU-förordningen är utformad så att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Det innebär att när det hänvisas till EU:s energimärkningsförordning i andra paragrafer är det dess ursprungliga lydelse som avses. Övervägandena finns i avsnitt 7. En redogörelse för EU-förordningen finns i avsnitt 4. Ordförklaringar 2 § I denna lag betyder EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen, och marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning, EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och denna lag. I paragrafen anges vad som avses med EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och med marknadskontrollmyndighet. Hänvisningen till EU-förordningen är utformad så att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Det innebär att när det hänvisas till EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll i andra paragrafer är det dess ursprungliga lydelse som avses. Valet av hänvisningsteknik behandlas i avsnitt 7. Marknadskontrollmyndighet 3 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara marknadskontrollmyndighet. Bestämmelser om marknadskontroll finns i EU:s energimärkningsförordning och i artiklarna 16-29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Av paragrafens första stycke, som ansluter till artikel 8 i EU:s energimärkningsförordning, framgår att regeringen bestämmer vilken myndighet som ska vara marknadskontrollmyndighet. Det framgår av definitionen av marknadskontrollmyndighet i 2 § att myndigheten ska utöva marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning, EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och denna lag. I andra stycket finns en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om marknadskontroll finns både i EU:s energimärkningsförordning och i artiklarna 16-29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. EU:s energimärkningsförordning innehåller uttryckliga hänvisningar till artiklarna 16-29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Artiklarna ska tillämpas på produkter som omfattas av EU:s energimärkningsförordning och av relevanta delegerade akter (artikel 8.1 i EU:s energimärkningsförordning). Marknadskontroll är enligt artikel 2.17 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av de offentliga myndigheterna för att se till att produkterna överensstämmer med de krav som fastställs i relevant harmoniserad unionslagstiftning och inte hotar hälsan, säkerheten eller andra aspekter av skyddet av allmänintresset. Övervägandena finns i avsnitt 8.1. En redogörelse för EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll finns i avsnitt 6. Förelägganden och förbud 4 § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s energimärkningsförordning ska följas. Enligt paragrafen får marknadskontrollmyndigheten besluta de förelägganden och förbud som behövs för att EU:s energimärkningsförordning ska följas. Ett beslut enligt paragrafen kan t.ex. vara ett sådant åläggande som avses i artikel 9.2 i EU:s energimärkningsförordning. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. 5 § Ett beslut om föreläggande eller förbud enligt 4 § eller ett beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll får förenas med vite. Enligt paragrafen får vissa beslut av marknadskontrollmyndigheten förenas med vite. Ett föreläggande om att vidta rättelse i fråga om en energimärkningsetikett eller ett produktblad är exempel på beslut som kan förenas med vite. Allmänna bestämmelser om viten finns i viteslagen (1985:206). Övervägandena finns i avsnitt 8.2. Omedelbar verkställbarhet 6 § Marknadskontrollmyndigheten får bestämma att ett beslut enligt 4 § eller enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gälla omedelbart. I paragrafen anges att marknadskontrollmyndigheten får bestämma att myndighetens beslut enligt 4 § eller enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gälla omedelbart. Om marknadskontrollmyndigheten konstaterar att det finns förutsättningar för ett föreläggande eller förbud, är det i regel ändamålsenligt att beslutet gäller omedelbart och att verkställigheten inte förhalas i avvaktan på prövningen av ett överklagande. Detsamma gäller marknadskontrollmyndighetens beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. Hjälp från Polismyndigheten 7 § På begäran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjälp som behövs när marknadskontrollmyndigheten vidtar åtgärder enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. Enligt paragrafen kan marknadskontrollmyndigheten begära hjälp från Polismyndigheten, förutsatt att det finns ett verkligt behov av en polismans särskilda befogenheter att använda våld. Sådana särskilda omständigheter som avses i paragrafen kan exempelvis finnas om marknadskontrollmyndigheten inte får tillträde till lokaler för att utöva kontroll. Ett exempel på synnerliga skäl kan vara att det finns en överhängande risk att utrustning eller handlingar kommer att förstöras och att man därför inte kan avvakta med att verkställigheten löses på annat sätt. Övervägandena finns i avsnitt 8.3. Ekonomisk ersättning 8 § En leverantör ska ersätta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s energimärkningsförordning. I paragrafen finns bestämmelser om ekonomisk ersättning från leverantörer till marknadskontrollmyndigheten. Bestämmelsen motsvarar 18 § lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter och 4 § förordningen (2011:1022) om tillsyn över energirelaterade produkter, som omfattas av bestämmelserna i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. Bestämmelsen bör även ses mot bakgrund av artikel 8.5 i EU:s energimärkningsförordning. I artikel 2 i EU:s energimärkningsförordning definieras ordet leverantör. En leverantör är en tillverkare etablerad i unionen, en auktoriserad representant för en tillverkare som inte är etablerad i unionen, eller en importör, som släpper ut en produkt på unionsmarknaden. Även tillverkare, auktoriserad representant och importör definieras i artikeln. Övervägandena finns i avsnitt 8.4. 9 § Marknadskontrollmyndigheten ska ersätta en leverantör för varuprover och liknande, om det finns särskilda skäl för det. I paragrafen finns en bestämmelse om ekonomisk ersättning från marknadskontrollmyndigheten till leverantörer. Bestämmelsen saknar motsvarighet i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. Bestämmelsen har utformats med 34 § första stycket produktsäkerhetslagen och 30 § lagen om leksakers säkerhet som förebilder. Särskilda skäl för ersättning kan vara t.ex. att den undersökta produkten är dyrbar eller att fler provexemplar begärts in jämfört med vad som kan anses vara normalt (se prop. 1988/89:23 s. 115 och prop. 2003/04:121 s. 145). Övervägandena finns i avsnitt 8.4. Tystnadsplikt 10 § Den som har befattat sig med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning och denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon då har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). I paragrafen finns bestämmelser om tystnadsplikt för den som har befattat sig med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning och denna lag i fråga om någons affärs- eller driftförhållanden. Första stycket får betydelse om uppgifter i ett ärende om marknadskontroll hanteras av sådana personer utanför det allmännas verksamhet som inte omfattas av offentlighets- och sekretesslagen. Marknadskontrollmyndigheten kan behöva anlita tekniska experter som är verksamma vid externa laboratorier som drivs i privat regi. Tystnadsplikten innebär att sådana personer inte får avslöja eller utnyttja vad de har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. Den som bryter mot tystnadsplikten kan dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. I andra stycket finns en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillämpas i fråga om den verksamhet som marknadskontrollmyndigheten bedriver. Övervägandena finns i avsnitt 8.5. Överklagande 11 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av marknadskontrollmyndighetens beslut. I första stycket anges att överklagande ska ske till allmän förvaltningsdomstol. I andra stycket ställs krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. I paragrafen regleras endast överklagande av marknadskontrollmyndighetens beslut enligt lagen. Att marknadskontrollmyndighetens beslut med stöd av EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll kan överklagas, i den mån besluten innebär åligganden, följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer och de allmänna reglerna om överklagande i förvaltningslagen (prop. 2010/11:65 s. 84 och 115 och prop. 2015/16:64 s. 73 f. och 90). Övervägandena finns i avsnitt 10. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018. 2. Genom lagen upphävs lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. 3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förelägganden och förbud som har beslutats före ikraftträdandet. Av första och andra punkten framgår att lagen träder i kraft den 1 juli 2018, samtidigt som lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter upphör att gälla. Av tredje punkten framgår att äldre föreskrifter fortfarande ska gälla för förelägganden och förbud som har meddelats före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 11. 13.2 Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning Lagens innehåll 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar, i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr 1235/2011 (EU:s däckmärkningsförordning). I paragrafen anges att lagen kompletterar EU:s däckmärkningsförordning. Hänvisningen till EU-förordningen är utformad så att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Det innebär att när det hänvisas till EU:s däckmärkningsförordning i andra paragrafer är det den angivna lydelsen som avses. Övervägandena finns i avsnitt 7. En redogörelse för EU-förordningen finns i avsnitt 5. Ordförklaringar 2 § I denna lag betyder EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen, och marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning, EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och denna lag. I paragrafen anges vad som avses med EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och med marknadskontrollmyndighet. Hänvisningen till EU-förordningen är utformad så att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Det innebär att när det hänvisas till EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll i andra paragrafer är det dess ursprungliga lydelse som avses. Valet av hänvisningsteknik behandlas i avsnitt 7. Marknadskontrollmyndighet 3 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara marknadskontrollmyndighet. Bestämmelser om marknadskontroll finns i artiklarna 15-29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Av paragrafens första stycke framgår att regeringen bestämmer vilken myndighet som ska vara marknadskontrollmyndighet. Det framgår av definitionen av marknadskontrollmyndighet i 2 § att myndigheten ska utöva marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning, EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och denna lag. I andra stycket finns en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om marknadskontroll finns i artiklarna 15-29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Enligt artikel 12 i EU:s däckmärkningsförordning ska medlemsstaterna, i enlighet med EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, säkerställa att de myndigheter som ansvarar för marknadsövervakning kontrollerar överensstämmelsen med artiklarna 4, 5 och 6 i EU:s däckmärkningsförordning. Marknadskontroll är enligt artikel 2.17 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av de offentliga myndigheterna för att se till att produkterna överensstämmer med de krav som fastställs i relevant harmoniserad unionslagstiftning och inte hotar hälsan, säkerheten eller andra aspekter av skyddet av allmänintresset. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. En redogörelse för EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll finns i avsnitt 6. Förelägganden och förbud 4 § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s däckmärkningsförordning ska följas. Enligt paragrafen får marknadskontrollmyndigheten besluta de förelägganden och förbud som behövs för att EU:s däckmärkningsförordning ska följas. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. 5 § Ett beslut om föreläggande eller förbud enligt 4 § eller ett beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll får förenas med vite. Enligt paragrafen får vissa beslut av marknadskontrollmyndigheten förenas med vite. Ett föreläggande om att vidta rättelse i fråga om en etikett eller ett produktblad är exempel på beslut som kan förenas med vite. Allmänna bestämmelser om viten finns i viteslagen (1985:206). Övervägandena finns i avsnitt 9.2. Omedelbar verkställbarhet 6 § Marknadskontrollmyndigheten får bestämma att ett beslut enligt 4 § eller enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gälla omedelbart. I paragrafen anges att marknadskontrollmyndigheten får bestämma att myndighetens beslut enligt 4 § eller enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gälla omedelbart. Om marknadskontrollmyndigheten konstaterar att det finns förutsättningar för ett föreläggande eller förbud, är det i regel ändamålsenligt att beslutet gäller omedelbart och att verkställigheten inte förhalas i avvaktan på prövningen av ett överklagande. Detsamma gäller marknadskontrollmyndighetens beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. Hjälp från Polismyndigheten 7 § På begäran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjälp som behövs när marknadskontrollmyndigheten vidtar åtgärder enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. Enligt paragrafen kan marknadskontrollmyndigheten begära hjälp från Polismyndigheten, förutsatt att det finns ett verkligt behov av en polismans särskilda befogenheter att använda våld. Sådana särskilda omständigheter som avses i paragrafen kan exempelvis finnas om en aktör vägrar släppa in marknadskontrollmyndigheten i sina lokaler. Ett exempel på synnerliga skäl kan vara att det finns en överhängande risk att utrustning eller handlingar kommer att förstöras och man inte kan avvakta med att verkställigheten löses på annat sätt. Övervägandena finns i avsnitt 9.3. Ekonomisk ersättning 8 § En leverantör ska ersätta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s däckmärkningsförordning. I paragrafen finns en bestämmelse om ekonomisk ersättning från leverantörer till marknadskontrollmyndigheten. Bestämmelsen motsvarar 18 § lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter och 5 § förordningen (2011:1022) om tillsyn över energirelaterade produkter, som omfattas av bestämmelserna i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. I artikel 3 i EU:s däckmärkningsförordning definieras ordet leverantör. En leverantör är tillverkaren, tillverkarens representant i unionen eller importören. I artikeln definieras även tillverkare, importör och tillverkarens representant. Övervägandena finns i avsnitt 9.4. 9 § Marknadskontrollmyndigheten ska ersätta en leverantör för varuprover och liknande, om det finns särskilda skäl för det. I paragrafen finns en bestämmelse om ekonomisk ersättning från marknadskontrollmyndigheten till leverantörer. Bestämmelsen saknar motsvarighet i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. Bestämmelsen har utformats med 34 § första stycket produktsäkerhetslagen och 30 § lagen om leksakers säkerhet som förebilder. Särskilda skäl för ersättning kan vara t.ex. att den undersökta produkten är dyrbar eller att fler provexemplar begärts in jämfört med vad som kan anses vara normalt (se prop. 1988/89:23 s. 115 och prop. 2003/04:121 s. 145). Övervägandena finns i avsnitt 9.4. Tystnadsplikt 10 § Den som har befattat sig med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning och denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon då har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). I paragrafen finns bestämmelser om tystnadsplikt för den som har befattat sig med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning och denna lag i fråga om någons affärs- eller driftförhållanden. Första stycket får betydelse om uppgifter i ett ärende om marknadskontroll hanteras av sådana personer utanför det allmännas verksamhet som inte omfattas av offentlighets- och sekretesslagen. Marknadskontrollmyndigheten kan behöva anlita tekniska experter som är verksamma i privata företag. Tystnadsplikten innebär att sådana personer inte får avslöja eller utnyttja vad de har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. Den som bryter mot tystnadsplikten kan dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. I andra stycket finns en upplysning om att offentlighets- och sekretesslagen tillämpas i fråga om den verksamhet som marknadskontrollmyndigheten bedriver. Övervägandena finns i avsnitt 9.5. Överklagande 11 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av marknadskontrollmyndighetens beslut. I första stycket anges att överklagande ska ske till allmän förvaltningsdomstol. I paragrafen regleras endast överklagande av marknadskontrollmyndighetens beslut enligt lagen. Att myndighetens beslut med stöd av EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll kan överklagas, i den mån besluten innebär åligganden, följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer och de allmänna reglerna om överklagande i förvaltningslagen (prop. 2010/11:65 s. 84 och 115 och prop. 2015/16:64 s. 73 f. och 90). I andra stycket ställs krav på prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten. Övervägandena finns i avsnitt 10. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förelägganden och förbud som har beslutats före ikraftträdandet. Av första punkten framgår att lagen träder i kraft den 1 juli 2018. Av andra punkten framgår att äldre föreskrifter fortfarande ska gälla för förelägganden och förbud som har meddelats före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 11. EU:s energimärkningsförordning EU:s däckmärkningsförordning EU:s marknadskontrollförordning Promemorians lagförslag Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning Härigenom föreskrivs följande. Lagens tillämpningsområde 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (energimärkningsförordningen). I förordningen finns bestämmelser om märkning av energirelaterade produkter och standardiserad information om sådana produkter. Marknadskontrollmyndighet 2 § Den myndighet som regeringen bestämmer (marknadskontrollmyndigheten) ska utöva marknadskontroll enligt energimärkningsförordningen och denna lag. Förelägganden och förbud 3 § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att energimärkningsförordningen, i den ursprungliga lydelsen, och delegerade akter som antagits enligt förordningen ska följas. 4 § Ett beslut om föreläggande eller förbud enligt 3 § eller ett beslut om åtgärd enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen, ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Omedelbar verkställbarhet 5 § Marknadskontrollmyndigheten får bestämma att ett beslut enligt 3 § eller enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008, i den ursprungliga lydelsen, ska gälla omedelbart. Hjälp från Polismyndigheten 6 § På begäran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjälp som behövs när marknadskontrollmyndigheten vidtar åtgärder enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008, i den ursprungliga lydelsen, om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. Ekonomisk ersättning 7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en ekonomisk aktör ska 1. ersätta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar och för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att energimärkningsförordningen eller en delegerad akt som antagits enligt förordningen inte har följts, och 2. få sådan ersättning från marknadskontrollmyndigheten för varuprover och liknande som det finns särskilda skäl för. Tystnadsplikt och sekretess 8 § Den som har befattat sig med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt energimärkningsförordningen och denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja det som den då har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Överklagande 9 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2018. 2. Genom lagen upphävs lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. 3. Det som i lagen sägs om delegerade akter som har antagits enligt energimärkningsförordningen ska gälla även sådana delegerade akter enligt kommissionens direktiv 96/60/EG av den 19 september 1996 om genomförande av rådets direktiv 92/75/EEG om energimärkning av kombinerade tvättmaskiner/torktumlare för hushållsbruk eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser som ska fortsätta att vara i kraft enligt artikel 20.4 i energimärkningsförordningen. Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning Härigenom föreskrivs följande. Lagens tillämpningsområde 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar (däckmärkningsförordningen). I förordningen finns bestämmelser om tillhandahållande av harmoniserad information om däckparametrar genom märkning. Marknadskontrollmyndighet 2 § Den myndighet som regeringen bestämmer (marknadskontrollmyndigheten) ska utöva marknadskontroll enligt däckmärkningsförordningen och denna lag. Bestämmelser om marknadskontroll finns också i artiklarna 15-29 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93. Förelägganden och förbud 3 § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att däckmärkningsförordningen, i den ursprungliga lydelsen, ska följas. 4 § Ett beslut om föreläggande eller förbud enligt 3 § eller ett beslut om åtgärd enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008, i den ursprungliga lydelsen, ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt. Omedelbar verkställbarhet 5 § Marknadskontrollmyndigheten får bestämma att ett beslut enligt 3 § eller enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008, i den ursprungliga lydelsen, ska gälla omedelbart. Hjälp från Polismyndigheten 6 § På begäran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjälp som behövs när marknadskontrollmyndigheten vidtar åtgärder enligt artikel 19 i förordning (EG) nr 765/2008, i den ursprungliga lydelsen, om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. Ekonomisk ersättning 7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en ekonomisk aktör ska 1. ersätta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för provtagning och undersökning av prov av däck, om det visar sig att produkten inte uppfyller de krav som gäller enligt däckmärkningsförordningen, och 2. få sådan ersättning från marknadskontrollmyndigheten för varuprover och liknande som det finns särskilda skäl för. Tystnadsplikt och sekretess 8 § Den som har befattat sig med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt däckmärkningsförordningen och denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja det som den då har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Överklagande 9 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2018. Förteckning över remissinstanserna Remissen har skickats till följande remissinstanser Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen), Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen), Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Linköping, Justitiekanslern, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), Kommerskollegium, Tullverket, Konsumentverket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Elsäkerhetsverket, Statens energimyndighet, Boverket, Konkurrensverket, Regelrådet, Post- och telestyrelsen, Trafikverket, Transportstyrelsen, Statens väg- och transportforskningsinstitut, Swedish Standards Institute, Miljömärkning Sverige AB, Sveriges Kommuner och Landsting, Svenska Naturskyddsföreningen, Svensk Handel, Lantbrukarnas Riksförbund, Företagarna, Näringslivets Regelnämnd, Bil Sweden, Däckspecialisternas Riksförbund, Däck-, Fälg- och Tillbehörleverantörernas Förening, Electrolux AB, Samsung, IKEA, NIBE, Bosch, Belysningsbranschen, Elektriska Hushållsapparat Leverantörer, Elektronikindustriföreningen, Elkretsen, Företagarförbundet, Greenpeace, Föreningen Gröna bilister, Industrins Byggmaterialgrupp, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Scandinavian Tire and Rim Organization, Svensk Däckåtervinning AB, Svensk Ventilation, Svenska Kyl & Värmepumpföreningen, SEK Svensk Elstandard, Sveriges Konsumenter, Teknikföretagen, Återvinningsindustrierna. Följande remissinstanser har svarat på remissen Svea hovrätt (Patent- och marknadsöverdomstolen), Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen), Kammarrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Linköping, Justitiekanslern, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), Kommerskollegium, Tullverket, Konsumentverket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Elsäkerhetsverket, Statens energimyndighet, Boverket, Konkurrensverket, Post- och telestyrelsen, Trafikverket, Transportstyrelsen, Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Swedish Standards Institute, Svensk Handel, Electrolux AB, Elektriska hushållsapparatleverantörer, Scandinavian Tire & Rim Organization, Svensk Ventilation. Remissinstanser som meddelat att man avstår från att yttra sig Regelrådet, Sveriges kommuner och Landsting, SEK Svensk Elstandard. Övriga som svarat på remissen Motormännens Riksförbund Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning Härigenom föreskrivs följande. Lagens innehåll 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1369 av den 4 juli 2017 om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU, i den ursprungliga lydelsen (EU:s energimärkningsförordning). Ordförklaringar 2 § I denna lag betyder EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen, och marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning, EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och denna lag. Marknadskontrollmyndighet 3 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara marknadskontrollmyndighet. Bestämmelser om marknadskontroll finns i EU:s energimärkningsförordning och i artiklarna 16-29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Förelägganden och förbud 4 § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s energimärkningsförordning ska följas. 5 § Ett beslut om föreläggande eller förbud enligt 4 § eller ett beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll får förenas med vite. Omedelbar verkställbarhet 6 § Marknadskontrollmyndigheten får bestämma att ett beslut enligt 4 § eller enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gälla omedelbart. Hjälp från Polismyndigheten 7 § På begäran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjälp som behövs när marknadskontrollmyndigheten vidtar åtgärder enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. Ekonomisk ersättning 8 § En leverantör ska ersätta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s energimärkningsförordning. 9 § Marknadskontrollmyndigheten ska ersätta en leverantör för varuprover och liknande, om det finns särskilda skäl för det. Tystnadsplikt 10 § Den som har befattat sig med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt EU:s energimärkningsförordning och denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon då har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Överklagande 11 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018. 2. Genom lagen upphävs lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. 3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förelägganden och förbud som har beslutats före ikraftträdandet. Förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning Härigenom föreskrivs följande. Lagens innehåll 1 § Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar, i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr 1235/2011 (EU:s däckmärkningsförordning). Ordförklaringar 2 § I denna lag betyder EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen, och marknadskontrollmyndighet: den myndighet som utövar marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning, EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll och denna lag. Marknadskontrollmyndighet 3 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara marknadskontrollmyndighet. Bestämmelser om marknadskontroll finns i artiklarna 15-29 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll. Förelägganden och förbud 4 § Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att EU:s däckmärkningsförordning ska följas. 5 § Ett beslut om föreläggande eller förbud enligt 4 § eller ett beslut enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll får förenas med vite. Omedelbar verkställbarhet 6 § Marknadskontrollmyndigheten får bestämma att ett beslut enligt 4 § eller enligt EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll ska gälla omedelbart. Hjälp från Polismyndigheten 7 § På begäran av marknadskontrollmyndigheten ska Polismyndigheten ge den hjälp som behövs när marknadskontrollmyndigheten vidtar åtgärder enligt artikel 19 i EU:s förordning om ackreditering och marknadskontroll, om 1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver användas, eller 2. det annars finns synnerliga skäl. Ekonomisk ersättning 8 § En leverantör ska ersätta marknadskontrollmyndigheten för kostnader för granskning av handlingar samt för provtagning och undersökning av prov, om det vid kontrollen visar sig att produkten inte uppfyller kraven enligt EU:s däckmärkningsförordning. 9 § Marknadskontrollmyndigheten ska ersätta en leverantör för varuprover och liknande, om det finns särskilda skäl för det. Tystnadsplikt 10 § Den som har befattat sig med ett ärende som gäller marknadskontroll enligt EU:s däckmärkningsförordning och denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon då har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Överklagande 11 § Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förelägganden och förbud som har beslutats före ikraftträdandet. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2018-03-22 Närvarande: F.d. justitieråden Ella Nyström och Olle Stenman samt justitierådet Per Classon Kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om energi- och däckmärkning Enligt en lagrådsremiss den 8 mars 2018 har regeringen (Miljö- och energidepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s energimärkningsförordning, 2. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s däckmärkningsförordning. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Andreas Lindholm. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Miljö- och energidepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 april 2018 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden M Johansson, Baylan, Hallengren, Bucht, Hultqvist, Andersson, Bolund, Shekarabi, Fridolin, Linde, Ekström, Fritzon, Eneroth Föredragande: statsrådet Baylan Regeringen beslutar proposition Kompletterande bestämmelser till EU:s förordningar om energi- och däckmärkning