Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2019/20:3 Riksrevisionens rapport om myndighetsgemensamt arbete mot organiserad brottslighet Skr. 2019/20:3 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 26 september 2019 Stefan Löfven Mikael Damberg (Justitiedepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av de iakttagelser och rekommendationer som framgår av Riksrevisionens rapport Myndighetsgemensamt arbete mot organiserad brottslighet - brister i styrning och uppföljning (RiR 2019:11). Riksrevisionen anser att regeringens styrning av det myndighetsgemensamma arbetet bör samordnas regelbundet för att förtydliga styrningen. Vidare rekommenderar Riksrevisionen regeringen att regelbundet följa upp den myndighetsgemensamma verksamheten. Regeringen instämmer delvis i Riksrevisionens bedömning. Regeringen överväger därför flera åtgärder med anledning av rekommendationerna. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Innehållsförteckning 1 Ärendet och dess beredning 3 2 Riksrevisionens iakttagelser 3 2.1 Regeringens styrning 3 2.2 Myndigheternas gemensamma arbete 5 2.3 Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer 6 3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser 7 4 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser 12 Bilaga 1 Riksrevisionens granskningsrapport 14 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 september 2019 87 1 Ärendet och dess beredning Riksrevisionen har granskat det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet. Granskningen har redovisats i rapporten Myndighetsgemensamt arbete mot organiserad brottslighet - brister i styrning och uppföljning (RIR 2019:11), se bilaga. Riksrevisionens rapport överlämnades av riksdagen till regeringen den 4 april 2019. Rapporten innehåller slutsatser och rekommendationer som avser regeringen och de samverkande myndigheterna. Med de samverkande myndigheterna avses Arbetsförmedlingen, Ekobrottsmyndigheten, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, Migrationsverket, Polismyndigheten, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten. Regeringen har inhämtat underlag från myndigheterna om hur de ser på rapportens slutsatser och rekommendationer. De rekommendationer som riktar sig till myndigheterna behandlas inte i denna skrivelse. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. 2 Riksrevisionens iakttagelser Riksrevisionen har granskat om regeringen i arbetet mot organiserad brottslighet har styrt de samverkande myndigheterna på ett tydligt och samordnat sätt. Vidare har Riksrevisionen granskat om de samverkande myndigheterna har skapat förutsättningar för att uppnå målen för det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet. 2.1 Regeringens styrning Regeringen har enligt Riksrevisionen främst styrt inriktningen på myndigheternas arbete med att upprätta en organisation för det gemensamma arbetet mot organiserad brottslighet genom två särskilda uppdrag. Det första uppdraget beslutades av regeringen 2008 och föregicks av att regeringen 2007 tog initiativ till en nationell mobilisering mot den grova organiserade brottsligheten. Uppdrag gavs till ett antal experter som lämnade förslag på åtgärder i promemorian Nationell mobilisering mot den grova organiserade brottsligheten - överväganden och förslag (Ds 2008:38). Uppdraget från 2008 innebar att Ekobrottsmyndigheten, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Kustbevakningen, dåvarande Rikspolisstyrelsen, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket och Åklagarmyndigheten skulle vidta åtgärder mot den grova organiserade brottsligheten (Ju2008/5776/PO). Den befintliga samverkan inom området som i huvudsak bedrevs på nationell nivå samt i vissa regionala forum skulle enligt uppdraget vidareutvecklas. Regeringen underströk i uppdraget vikten av att myndigheterna sammanställde en myndighetsgemensam nationell lägesbild som grund för det gemensamma arbetet. I syfte att uppnå effektivitet och uthållighet skulle myndigheterna även besluta om en gemensam strategisk inriktning för verksamheten. Uppdraget slutredovisades 2009. Arbetet fortsatte och på initiativ av myndigheterna utökades samverkan med tre myndigheter: under 2010 anslöt Försäkringskassan, under 2013 trädde Migrationsverket in och under 2014 tillkom Arbetsförmedlingen. Regeringen beslutade 2015 det andra uppdraget om att utveckla arbetet mot organiserad brottslighet och gav de sammanlagt tolv myndigheterna i uppdrag att inom ramen för samarbetet bland annat utveckla organisationen med anledning av Polismyndighetens ombildning (Ju2015/09350/PO). I samband med regeringsbeslutet 2015 ändrade regeringen inriktningen i arbetet från "grov organiserad brottslighet" till "organiserad brottslighet". Regeringsuppdraget slutredovisades till regeringen 2017. Det myndighetshetsgemensamma arbetet har därefter fortsatt och ytterligare nio myndigheter har kommit att, i en vidare krets, knytas till det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet. Riksrevisionen konstaterar att det i 2015 års regeringsuppdrag anges att det är regeringens intentioner att det myndighetsgemensamma arbetet ska fortsätta och utvecklas. Vidare understryker Riksrevisionen att även samtliga berörda departement har uppgett att arbetet ska fortsätta trots att regeringsuppdraget är slutredovisat. Regeringskansliet har framfört till Riksrevisionen att det finns två övergripande mål för det myndighetsgemensamma arbetet. För det första ska arbetet bidra till att uppnå det kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten och att öka människors trygghet. För det andra ska arbetet uppfylla vad som anges i 6 § myndighetsförordningen (2007:515) om att myndigheterna genom att samarbeta med varandra och andra aktörer ska ta tillvara de fördelar som kan vinnas för enskilda samt för staten som helhet. Regeringskansliet har vidare framfört att syftet med det myndighetsgemensamma arbetet är att säkerställa en effektiv och uthållig verksamhet för bekämpning av den organiserade brottsligheten. Polismyndigheten har sedan 2015 det myndighetsgemensamma arbetet inskrivet i sin instruktion. Av förordning (2014:1102) med instruktion för Polismyndigheten framgår det att Polismyndigheten senast den 31 mars varje år i en skrivelse till regeringen ska redogöra för den verksamhet som har bedrivits i den myndighetsgemensamma satsningen mot den organiserade brottsligheten. Myndigheterna som deltar i det myndighetsgemensamma arbetet har inte haft någon öronmärkt finansiering för arbetet under den av Riksrevisionen studerade perioden 2013-2018. Vidare konstaterar Riksrevisionen att ingen av de tolv myndigheterna har någon skrivning som avser arbetet i sitt regleringsbrev för 2018. De berörda departementen, dvs. Arbetsmarknads-, Finans-, Justitie- och Socialdepartementet, har uppgett till Riksrevisionen att arbetet inom den gemensamma satsningen är en del av myndigheternas ordinarie uppdrag och att det är en uppgift för myndigheterna att avgöra hur de ska prioritera det myndighetsgemensamma arbetet i förhållande till övrig verksamhet. Riksrevisionen konstaterar att myndigheterna och de fyra ansvariga departementen är överens om att det övergripande målet med det myndighetsgemensamma arbetet är brottsbekämpning. Riksrevisionen noterar att de berörda departementen uppger att de inte anser att det myndighetsgemensamma arbetet behöver anges i regleringsbrev eller instruktion. Anledningen uppges vara att arbetet avses rymmas inom ramen för myndigheternas ordinarie uppdrag. Riksrevisionen pekar vidare på att det inte finns någon regelbunden samordning mellan ansvariga departement när det gäller styrningen av de samverkande myndigheterna och att inget departement har ett uttalat ansvar för det myndighetsgemensamma arbetet som helhet. 2.2 Myndigheternas gemensamma arbete I och med regeringsuppdraget 2015 gav regeringen i uppdrag till myndigheterna att utveckla innehållet i den befintliga organisationen för det myndighetsgemensamma arbetet på nationell och regional nivå. Det innebar att myndigheterna behövde avdela fler resurser till arbetet än tidigare. Myndigheterna etablerade en organisation och struktur för såväl strategisk och operativ verksamhet som myndighetsgemensamt underrättelsearbete och genomförande av insatser. Det fanns tidigare ingen bemanning på lokal nivå men genom regeringsuppdraget 2015 fick myndigheterna i uppdrag att säkerställa en effektiv samordning med lokalt brottsförebyggande arbete. Myndigheterna har kommit överens om att de som huvudregel ska bemanna den gemensamma organisationen både på regional och nationell nivå. Undantag från denna regel görs dock för myndigheter vars medverkan inte är lämplig i vissa sammanhang mot bakgrund av myndighetens uppdrag och befogenheter. Alla myndigheter deltar inte i samtliga insatser som beslutas. Den enskilda myndigheten väljer ytterst var tillgängliga resurser sätts in. Den myndighetsgemensamma organisationen består av sex olika former av samverkansforum. Dessa forum omfattar ca 20 personer per myndighet, dock inte på heltid. Om de myndighetsgemensamma stödfunktionerna räknas in i organisationen uppgår den totalt till ca 460 personer (närmare hälften polisanställda), varav minst 207 stycken arbetar heltid. Myndigheterna uppskattar att de tillsammans under perioden 2013-2018 har använt mer än 2,8 miljoner arbetstimmar på det gemensamma arbetet, till en kostnad på minst 1,4 miljarder kronor. Genom regeringsuppdraget 2015 fick myndigheterna i uppdrag att säkerställa en effektiv och långsiktig samordning med det lokala brottsförebyggande arbetet. Myndigheterna ansvarar därmed för hur det arbetet ska läggas upp. Sekretariatet för samverkansrådet och operativa rådet, som är två former av samverkansforum, har uppgett till Riksrevisionen att samordningen av det lokala brottsförebyggande arbetet framför allt har kommit att bli ett polisiärt ansvar. Anledningen till detta uppges vara att Polismyndigheten är den myndighet som är tydligast etablerad på lokal nivå och som har ett brottsförebyggande uppdrag. Inom det myndighetsgemensamma arbetet ansvarar varje myndighet för styrning och ledning av sin del av verksamheten. Styrdokument har tagits fram i olika utsträckning inom de olika myndigheterna. På strategisk nivå har till exempel Kriminalvården tagit fram en strategi för arbetet 2017 och både Ekobrottsmyndigheten och Migrationsverket har en strategisk inriktning för arbetet. Nästa alla myndigheter har instruktioner, föreskrifter eller liknande för den operativa verksamhetens genomförande. Uppföljningen av det myndighetsgemensamma arbetet sker i den gemensamma årliga rapporteringen. Dessutom kan myndigheterna redovisa sin del av verksamheten i respektive årsredovisning och även göra en egen uppföljning av myndighetens tid och kostnader för medverkan. 2.3 Riksrevisionens slutsatser och rekommendationer Riksrevisionen anser att regeringen inte på ett tillräckligt tydligt sätt har inriktat det myndighetsgemensamma arbetet eller styrt de samverkande myndigheternas deltagande i arbetet för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Slutsatsen baseras på att det inte finns ett aktuellt regeringsuppdrag till myndigheterna, eller styrning i annan form som regleringsbrev eller instruktion, som anger mål för eller omfattningen av det arbete som myndigheterna förväntas utföra. Det myndighetsgemensamma arbetet finansieras genom respektive myndighets förvaltningsanslag. Myndigheterna måste därför enligt Riksrevisionen själva i hög grad formulera vad det myndighetsgemensamma arbetet mer konkret ska uppnå. Riksrevisionen anser också att de enskilda myndigheterna ställs inför prioriteringsbeslut mellan att å ena sidan avsätta resurser till det myndighetsgemensamma arbetet, och å andra sidan se till att det inte får negativ inverkan på myndighetens övriga verksamhet. Riksrevisionen framhåller att myndigheter alltid måste prioritera men att det i detta fall riskerar att ytterst leda till situationer där en myndighet sänker sin ambitionsnivå inom det myndighetsgemensamma arbetet till den grad att det påverkar den gemensamma verksamhetens effektivitet. Vidare anser Riksrevisionen att regeringen inte i tillräcklig utsträckning har följt upp verksamheten, för att se till att den når sina mål eller för att få tillräckliga underlag för sin fortsatta styrning. Regeringen har i huvudsak följt upp det myndighetsgemensamma arbetet genom den gemensamma årliga rapport som sammanställs av Polismyndigheten. Riksrevisionen anger att Regeringskansliet inte genomfört någon regelbunden uppföljning av respektive myndighets del i det myndighetsgemensamma arbetet. Regeringens informella dialoger med myndigheterna kring arbetet har enligt Riksrevisionen till synes inte heller ägt rum regelbundet. Vidare anser Riksrevisionen att det saknas en regelbunden samordning mellan ansvariga departement när det gäller styrningen av de samverkande myndigheterna och inget departement har heller ett uttalat ansvar för det myndighetsgemensamma arbetet som helhet. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att • säkerställa att styrningen av det myndighetsgemensamma arbetet samordnas regelbundet i syfte att kunna förtydliga styrningen i de frågor som uppstår hos myndigheterna, och • regelbundet följa upp den myndighetsgemensamma verksamheten avseende resursåtgång och resultat för att tillse att den når sina mål och för att få tillräckliga underlag för sin fortsatta styrning. Detta gäller för såväl de enskilda myndigheternas del av arbetet som det myndighetsgemensamma arbetet som helhet. Riksrevisionen konstaterar att de samverkande myndigheterna har upprättat en organisation för hur de regelbundet ska arbeta tillsammans och att de bedriver en omfattande verksamhet. Riksrevisionen bedömer att myndigheterna i vissa delar har skapat tillräckliga förutsättningar för såväl det myndighetsinterna som det gemensamma arbetet. Riksrevisionen bedömer att en stor del av regeringens ansvar emellertid har delegerats till myndigheterna som därigenom fått ett stort utrymme att tolka uppdraget och avgöra dess omfattning. Riksrevisionen anser att myndigheterna inte har skapat tillräckliga förutsättningar för att kunna uttala sig om verksamhetens måluppfyllelse och effektivitet. Riksrevisionen rekommenderar de samverkande myndigheterna att • skapa förutsättningar för att kunna göra en rättvisande och tillförlitlig redovisning av resursåtgång och resultat av den gemensamma verksamheten, och därigenom i förlängningen kunna göra en bedömning av verksamhetens måluppfyllelse och effektivitet. 3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning. Organiserad brottslighet utgör ett allvarligt hot mot samhället och en effektiv bekämpning av brottsligheten förutsätter samverkan och aktivitet från en mängd aktörer. Det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet är omfattande och utvecklas kontinuerligt. Det berör i dag, förutom de tolv samverkande myndigheterna, även ytterligare nio myndigheter som har engagerat sig i samarbetet. Det är samtidigt viktigt att understryka att myndighetssamverkan mot organiserad brottslighet endast utgör en del av myndigheternas samlade insatser mot organiserad brottslighet. Sammanfattningsvis noterar regeringen Riksrevisionens problembeskrivning, delar vissa iakttagelser och instämmer delvis i andra iakttagelser, men drar andra slutsatser av de skäl som framgår i det följande. Den tid och de resurser som de samverkande myndigheterna har lagt på arbetet mot organiserad brottslighet har gett goda resultat. I budgetpropositionen för 2020 konstaterar regeringen att det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet har fortsatt att visa goda resultat. Regeringen bedömer att det gemensamma arbetet ger ett tydligt mervärde i kampen mot den organiserade brottsligheten (prop. 2019/20:1 utg. omr. 4 avsnitt 2.5 och utg.omr. 3 avsnitt 2.3). Av rapport för verksamhetsåret 2018, Myndigheter i samverkan mot den organiserade brottsligheten 2018 (dnr Ju2019/01440/PO), framgår att de samverkande myndigheterna bedömer att satsningen bland annat lett till att stora belopp har återförts till staten vad gäller undanhållande av skatter och avbrutna felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Vidare har satsningen medfört att fler personer än tidigare har dömts till fängelse samt att omfattande beslag av narkotika, vapen och handgranater har gjorts. Resultaten av samverkan är i vissa avseenden svåra att mäta. Myndigheternas samverkan visar dock att staten står enad mot den organiserade brottsligheten. Den visar också att när flera myndigheter med skilda uppgifter och befogenheter går samman i gemensamma insatser så nås resultat som hade varit svåra att åstadkomma för den enskilda myndigheten. Samverkan är också avgörande för att kunna rikta samhällets samlade resurser mot den organiserade brottsligheten. I det arbetet är det värdefullt att de berörda myndigheterna skapar en gemensam bild av problematiken. Riksrevisionen skriver i sin rapport att de samverkande myndigheterna och de fyra ansvariga departementen är överens om att brottsbekämpning är det övergripande målet med det myndighetsgemensamma arbetet. Regeringen instämmer i iakttagelsen att syftet med samarbetet är brottsbekämpning och att samverkan om detta ska fungera bra. Regeringen anser också att det myndighetsgemensamma arbetet utvecklas kontinuerligt. Regeringen anser därför att en ökad styrning av arbetet för närvarande inte är nödvändig i den utsträckning som Riksrevisionen föreslår. Riksrevisionen hänvisar till att de två regeringsuppdragen från 2008 respektive 2015 om det myndighetsgemensamma arbetet har slutredovisats, vilket stämmer. I det första uppdraget beslutas att en organisation för det gemensamma arbetet ska byggas upp. I det andra uppdraget vidareutvecklas därefter inriktningen för arbetet. Det ligger i sakens natur att regeringen anser att detta är en viktig verksamhet som kräver ett långsiktigt perspektiv, i synnerhet då en särskild organisation inte byggs upp för ett kortare uppdrag. Det är regeringens intention att det myndighetsgemensamma arbetet ska fortsätta och utvecklas även om det inte finns ett särskilt inriktat regeringsuppdrag. Polismyndigheten har i uppgift att årligen i en skrivelse till regeringen redogöra för den verksamhet som har bedrivits inom det myndighetsgemensamma arbetet mot den organiserade brottsligheten. Detta fastslås i förordning (2014:1102) med instruktion för Polismyndigheten. I samband med redovisningen träffar ansvarigt statsråd för Polismyndigheten vanligtvis rikspolischefen och en eller flera chefer för övriga samverkande myndigheter. Vid detta årliga möte deltar även företrädare för samtliga berörda departement. Under mötet diskuteras de årliga resultaten, det pågående arbetet och hur arbetet kan fortsätta under det kommande året. Utifrån den senaste rapporteringen för verksamhetsåret 2018, Myndigheter i samverkan mot den organiserade brottsligheten 2018 (Ju2019/01440/PO), bedömer regeringen att det myndighetsgemensamma arbetet fortsätter och utvecklas på ett bra sätt. Det har framgått till riksdagen i budgetpropositionen för 2020 att det är viktigt att myndigheterna fortsätter att bidra till och utveckla samverkan inom ramen för arbetet med att bekämpa organiserad brottslighet, inte minst i särskilt utsatta områden (utg.omr. 4 avsnitt 2.7). Det framgår även att myndigheterna utifrån sina respektive kompetensområden ska fortsätta att bidra till och utveckla samverkan inom ramen för arbetet med att förhindra och motverka organiserad brottslighet (utg.omr. 3 avsnitt 2.4). Samtliga myndigheter inom rättsväsendet bidrar till brottsbekämpning och det framgår av författningar som gäller för myndigheterna. Andra myndigheter, till exempel Försäkringskassan och Migrationsverket, har till uppgift enligt sina instruktioner att vidta åtgärder för att motverka missbruk av regler, felaktiga utbetalningar och bidragsbrott. Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten har bland annat till uppgift att motverka brottslighet och bidra till ett väl fungerande samhälle för medborgare och näringsliv. Regeringen bedömer att det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet ryms inom dessa uppgifter. Att statliga myndigheter är skyldiga att samverka är en väl etablerad princip inom svensk förvaltning och framgår av 8 § förvaltningslagen (2017:900) och 6 § myndighetsförordningen (2007:515). I myndighetsförordningen slås det fast att myndigheterna genom samarbete med myndigheter och andra ska ta till vara på de fördelar som kan vinnas för enskilda samt för staten som helhet. Kravet på samverkan kommer också till uttryck i lagstiftning som berör de olika myndigheterna. För Polismyndighetens del framgår det exempelvis av 6 § polislagen (1984:387). De tolv samverkande myndigheterna gör bedömningen att det gemensamma arbetet utgör en unik samverkanskultur för att bekämpa brottslighet. Vidare framhåller myndigheterna i den årliga resultatredovisningen för 2018 (Ju2019/01440/PO) bland annat att satsningen har gett goda resultat och att ingen myndighet självständigt kan hantera de stora utmaningar som organiserad brottslighet innebär för samhället. I resultatredovisningen anger de tolv myndigheterna att en fortsatt breddning och utveckling av myndighetssamverkan är en avgörande fråga för samhällets möjligheter att ytterligare förstärka den samlade förmågan att bekämpa den organiserade brottsligheten. Regeringen anser att en tydlig, verksamhetsanpassad, sammanhållen och tillitsfull styrning bygger på ett ömsesidigt förtroende mellan berörda aktörer. Myndigheter måste inom sitt ansvarsområde ha utrymme att utveckla verksamheterna. Regeringen anser att myndigheterna självständigt och utifrån sina respektive uppgifter kan utveckla verksamheten på ett rättssäkert, behovsstyrt, ändamålsenligt och samhällsekonomiskt effektivt sätt samt i enlighet med uppsatta mål så att tjänster av god kvalitet levereras till medborgarna. Behoven av styrning och uppföljning, utöver i fråga om de uppgifter som myndigheterna redan har, måste alltid bedömas utifrån den verksamhetsnära kunskap och erfarenhet som myndigheterna besitter. Att regeringen delegerar uppgifter till förvaltningsmyndigheterna är en fundamental del i den svenska förvaltningsmodellen. Regeringens styrning har i drygt ett decennium varit starkt präglad av Styrutredningens betänkande Att styra staten - regeringens styrning av sin förvaltning (SOU 2007:75). Utredningen underströk att förvaltningsmyndigheter är av vitt skilda slag och att styrningen inte kan vara uniform. Tvärtom bör den vara anpassad för att kunna beakta olikheter mellan verksamheter och myndigheter. Statskontoret pekar i rapporten Utvecklad styrning - om sammanhållning och tillit i förvaltningen (2016:26) på att en effektiv styrning kräver att regeringen prioriterar och riktar styrkapaciteten dit den behövs. Enligt Statskontoret ska detaljstyrningen minska för att ge större utrymme för en mer strategisk styrning som kännetecknas av tillit och förtroende. Regeringen delar denna utgångspunkt som till exempel kommit till uttryck vid tillsättandet av Tillitsdelegationen (Fi 2016:03). Regeringen gör bedömningen att det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet i hög grad karaktäriseras av denna typ av verksamhetsanpassad styrning. Dessutom kan tilläggas att myndigheter styrs på annat sätt än genom myndighetsinstruktion, särskilda uppdrag och regleringsbrev. Lagstiftning är givetvis ett centralt verktyg. Ett exempel på sådan styrning från riksdagen som berör det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet är lagen (2016:774) om uppgiftsskyldighet vid samverkan mot viss organiserad brottslighet. Lagen underlättar informationsutbytet mellan de samverkande myndigheterna för att förebygga, förhindra eller upptäcka organiserad brottslighet. Ett annat exempel som kan nämnas är regeringens skrivelse Tillsammans mot brott - ett nationellt brottsförebyggande program (skr. 2016/17:126). I skrivelsen presenterade regeringen ett nationellt brottsförebyggande program som syftar till att skapa förutsättningar för ett strukturerat och långsiktigt brottsförebyggande arbete i hela samhället. En del i det myndighetsgemensamma arbetet innebär att arbeta brottsförebyggande och i programmet underströk regeringen vikten av sådant arbete. Några indikationer på att det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet inte fungerar på ett effektivt och ändamålsenligt sätt har inte framkommit. Regeringen har därför hittills inte ansett att det utöver den styrning som redan sker genom bland annat myndigheternas respektive instruktioner och myndighetsförordningen, funnits något behov av särskilt inriktad styrning av de samverkande myndigheternas arbete efter regeringsuppdraget 2015. Genom att arbetet anses rymmas inom ramen för myndigheternas ordinarie uppgifter och myndighetsförordningens bestämmelser om samverkan lämnas utrymme till myndigheterna att utveckla verksamheten, vilket ger myndigheterna utrymme att hantarera eventuella målkonflikter och minska risken för onödig administration. Regeringen bekräftar Riksrevisionens iakttagelse att det inte finns någon öronmärkt finansiering för det myndighetsgemensamma arbetet. Fem av myndigheterna har under den granskade perioden 2013-2018 äskat finansiering för sitt deltagande utan att få särskilda medel. Regeringen gör bedömningen att det myndighetsgemensamma arbetet ingår i de samverkande myndigheternas arbetsuppgifter och att respektive myndighets förvaltningsanslag därmed kan finansiera arbetet. Regeringen instämmer i huvudsak i Riksrevisionens iakttagelse att regeringen har överlämnat till myndigheterna att avgöra hur de ska prioritera det myndighetsgemensamma arbetet i förhållande till övrig verksamhet. Regeringen anser att arbetet är en del i myndigheternas ordinarie uppgifter och att myndigheterna är väl skickade att avgöra hur det myndighetsgemensamma arbetet ska prioriteras i förhållande till andra uppgifter. Det är därför primärt upp till respektive myndighet att prioritera var tillgängliga resurser används för att utföra uppdraget. Regeringen instämmer delvis i Riksrevisionens iakttagelse att det inte finns någon regelbunden samordning mellan ansvariga departement när det gäller styrningen av de samverkande myndigheterna. Regeringen delar emellertid inte iakttagelsen att inget departement har ett uttalat ansvar för det myndighetsgemensamma arbetet som helhet. Justitiedepartementet har det övergripande ansvaret för styrningen av det myndighetsgemensamma arbetet. Det sker mot bakgrund av att Justitiedepartementet ansvarar för Polismyndigheten som i sin tur har en samordnande funktion i arbetet mot organiserad brottslighet genom att den leder arbetet i samverkansrådet och i det operativa rådet. Riksrevisionen gör iakttagelsen att det myndighetsgemensamma arbetet sällan finns på dagordningarna till dialogerna mellan departementen och myndigheterna. Riksrevisionen anser vidare att det är svårt att följa sådana dialoger i efterhand eftersom det inte upprättas några minnesanteckningar. Regeringen delar delvis denna iakttagelse men anser att det förekommit regelbunden dialog om myndigheternas deltagande i det myndighetsgemensamma arbetet, vilket sju av de tolv myndigheterna bekräftar i sin dialog med Riksrevisionen. Huvudsakligen instämmer regeringen i iakttagelsen att regeringen följer upp verksamheten genom den gemensamma årliga rapporten som sammanställs av Polismyndigheten och att regeringen utöver detta inte gör någon regelbunden uppföljning av respektive myndighets del i det myndighetsgemensamma arbetet. Emellertid anser regeringen att den gemensamma årliga rapporten utgör ett viktigt underlag för årlig uppföljning och fortsatt analys inom Regeringskansliet. Rapporten presenteras vid ett årligt gemensamt möte och följs även upp i samband med de ordinarie processer som finns för uppföljning av myndighetens verksamhet. Frågor om samarbetet tas också upp till exempel vid departementens dialoger med respektive myndighet. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att säkerställa att styrningen av det myndighetsgemensamma arbetet samordnas regelbundet. Regeringen delar Riksrevisionens utgångspunkt att det är viktigt att i styrningen förtydliga eventuella frågor som kan uppstå hos myndigheterna och anser att det i huvudsak hanteras bäst i den ordinarie dialogen med respektive myndighet. Slutligen rekommenderar Riksrevisionen regeringen att regelbundet följa upp den myndighetsgemensamma verksamheten avseende resursåtgång och resultat för att tillse att verksamheten når sina mål och för att få tillräckliga underlag för den fortsatta styrningen. Riksrevisionens rekommendation gäller såväl de enskilda myndigheternas del i arbetet som det myndighetsgemensamma arbetet som helhet. Regeringen instämmer i att uppföljning av resultat är betydelsefulla i syfte att garantera värden såsom transparens, rättssäkerhet och effektivitet. Det kan konstateras att de samverkande myndigheterna har skiftande uppgifter och förutsättningar. Flera myndigheter har komplex verksamhet och är i hög grad styrda av lagar och förordningar. Myndigheterna förmedlar regelbundet information till regeringen om verksamheterna, deras resultat och vilka utvecklingsbehov som myndigheterna ser. De samverkande myndigheterna redovisar årligen verksamheten och dess resultat i den årliga rapporten som sammanställs av Polismyndigheten. Myndigheternas olika förutsättningar och redovisningsmodeller medför dock vissa svårigheter att hitta en myndighetsgemensam uppföljningsmodell för att ge en bild av måluppfyllelsen för satsningen i dess helhet. Så sent som 2017 fick sekretariatet för myndighetssamverkan i uppdrag av samverkansrådet att kontakta Brottsförebyggande rådet (Brå). Uppdraget syftade till att finna en modell för att utveckla förmågan att mäta effekten och samhällsnyttan av det arbete som görs inom den myndighetsgemensamma satsningen mot organiserad brottslighet. Brå avböjde uppdraget eftersom myndigheten bedömde att uppdraget inte var möjligt att utföra. Regeringen noterar att det finns svårigheter att mäta effekterna av det myndighetsgemensamma arbetet men att det i dag mäts både utifrån kvantitativa och kvalitativa underlag. Det operativa arbetet är något lättare att mäta än de viktiga långsiktiga och preventiva effekter som det myndighetsgemensamma arbetet har. Arbetet ger synergieffekter och ökar till exempel kunskapen inom berörda myndigheter. Samhällsnyttan och signalvärdet av att rättsväsendet och den offentliga förvaltningen aktivt arbetar för att upprätthålla den demokratiska rättsstatens funktionalitet är betydelsefulla effekter av arbetet. Sådana effekter är dock ofta svåra att mäta. Regeringen anser att syftet med arbetet mot organiserad brottslighet är tydligt och konstaterar att de samverkande myndigheterna inte har uttryckt osäkerhet kring detta. Myndigheterna har inte heller begärt att regeringen ska styra verksamheten på något specifikt sätt eller område. Därför ser inte regeringen något behov av att introducera ett särskilt mål för arbetet mot den organiserade brottsligheten. Däremot anser regeringen att det kan vara möjligt för myndigheterna att utveckla resultatredovisningen genom en utökad analys, även om regeringen noterar att förbättringar på detta område har skett de senaste åren. 4 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser Enligt regeringen är det angeläget att fortsätta utveckla det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet. Ingen myndighet kan självständigt hantera de stora utmaningar som den organiserade brottsligheten utgör för samhället. Myndighetssamverkan är därför en viktig förutsättning för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Regeringens bedömning är att Riksrevisionens rapport visar att det myndighetsgemensamma arbetet och regeringens styrning till stor del fungerar tillfredställande. Men som Riksrevisionen lyfter fram i sin rapport kan regeringens styrning av de samverkande myndigheternas deltagande i det myndighetsgemensamma arbetet i vissa fall behöva tydliggöras. Regeringen avser därför att fortsätta följa arbetet noga och till exempel överväga om behov finns att vid lämpligt tillfälle se över instruktionerna för någon eller några av de berörda myndigheterna. Att samordna och följa upp myndigheternas arbete mot organiserad brottslighet är betydelsefullt. Detta sker i dag exempelvis vid möte i samband med att den årliga rapporten om det myndighetsgemensamma arbetet publiceras. Vidare förekommer samordning och uppföljning i dialoger mellan respektive myndighet och ansvarigt departement. Regeringen överväger att förstärka samordningen inom Regeringskansliet inför dessa myndighetsspecifika dialoger och att utveckla dialogformerna i samband med avrapporteringen av den myndighetsgemensamma årliga rapporten. Med en mer samordnad dialog kan den gemensamma utgångspunkten för arbetet tydliggöras och stärkas. Vidare kan dialogen bidra till att arbetet fortsätter att fördjupas, förbättras och utvecklas i fortsatt positiv riktning. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Riksrevisionens granskningsrapport Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 september 2019 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Johansson, Hallengren, Hultqvist, Andersson, Bolund, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Nordmark Föredragande: statsrådet Mikael Damberg Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om myndighetsgemensamt arbete mot organiserad brottslighet