Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2018/19:156 Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan Prop. 2018/19:156 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 18 juli 2019 Morgan Johansson Peter Eriksson (Utrikesdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan. Förhandlingarna om ett avtal inleddes 2014 och i december 2016 undertecknade parterna ett färdigt avtal. Den 5 juli 2017 godkände Europaparlamentet avtalet, som började tillämpas provisoriskt mellan EU och Kuba den 1 november 2017. Genom avtalet upprättas ett ramverk för förbindelserna mellan EU och Kuba. Syftet med avtalet är att konsolidera redan existerande relationer med Kuba samt att skapa ett instrument som underlättar för EU att stödja reformprocesser i landet och främja europeiska värderingar och intressen. Avtalet ger möjlighet till samarbeten och dialog på en rad olika områden, bl.a. vad gäller demokrati, mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning, utvecklingssamarbete, jämställdhet och handel. I avtalet betonar parterna särskilt vikten av att respektera de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna, de demokratiska principerna och rättsstatsprincipen, samt att de ska samarbeta och följa internationella regler i fråga om nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Ärendet och dess beredning 4 3 Bakgrund 4 4 Utvecklingen i Kuba 5 5 Sverige och Kuba 7 6 Avtalets innehåll 9 6.1 Del I. Allmänna bestämmelser (artiklarna 1-2) 9 6.2 Del II. Politisk dialog (artiklarna 3-14) 9 6.3 Del III. Samarbete och sektoriell politisk dialog (artiklarna 15-59) 10 6.3.1 Avdelning I. Allmänna bestämmelser 10 6.3.2 Avdelning II. Demokrati; mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning 11 6.3.3 Avdelning III. Främjande av rättvisa, säkerhet för medborgarna och migration 11 6.3.4 Avdelning IV. Social utveckling och social sammanhållning 12 6.3.5 Avdelning V. Miljö, katastrofriskhantering och klimatförändring 12 6.3.6 Avdelning VI. Ekonomisk utveckling 12 6.3.7 Avdelning VII. Regional integration och regionalt samarbete 12 6.4 Del IV. Handel och handelsrelaterat samarbete (artiklarna 60-80) 12 6.4.1 Avdelning I. Handel 13 6.4.2 Avdelning II. Handelsrelaterat samarbete 13 6.5 Del V. Institutionella och avslutande bestämmelser (artiklarna 81-89) 13 7 Godkännande av avtalet 14 Bilaga 1 AVTAL OM POLITISK DIALOG OCH SAMARBETE MELLAN EUROPEISKA UNIONEN OCH DESS MEDLEMSSTATER, Å ENA SIDAN, OCH REPUBLIKEN KUBA, Å ANDRA SIDAN, 15 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juli 2019 114 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen godkänner avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan. 2 Ärendet och dess beredning Med utgångspunkt i ett bemyndigande av Europeiska unionens råd inledde Europeiska utrikestjänsten (EEAS) och Europeiska kommissionen 2014 förhandlingar om ett avtal om politisk dialog och samarbete med Kuba. Förhandlingarna slutfördes i början av 2016 och avtalstexten paraferades i mars samma år. Avtalet undertecknades av parterna i december 2016. Europaparlamentet beslutade i juli 2017 att godkänna avtalet. Avtalet ratificerades då också av Kuba. Avtalet om politisk dialog och samarbete (Political Dialogue and Cooperation Agreement, PDCA) utgör ett så kallat blandat avtal, det vill säga ett avtal där både EU och medlemsstaterna är avtalsparter, tillsammans med Kuba. Parterna ska godkänna avtalet i enlighet med sina respektive interna krav och förfaranden. Avtalet träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter den dag då parterna utbytt anmälningar om att de slutfört de interna rättsliga förfaranden som krävs. Sedan den 1 november 2017 tillämpas avtalet provisoriskt mellan EU och Kuba, med några undantag avseende penningtvätt, samarbete om sjötransport och samarbete om geografiska beteckningar för andra produkter än jordbruksprodukter. Denna proposition överensstämmer i huvudsak med propositionen Avtal om politik dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och republiken Kuba å andra sidan (prop. 2017/18:285) som överlämnades till riksdagen den 26 juli 2018 och återkallades den 11 juni 2019. Mindre uppdateringar har gjorts. Avtalet i svensk lydelse finns som bilaga till propositionen. 3 Bakgrund Avtalet om politisk dialog och samarbete är det första avtalet mellan EU och Kuba och utgör en bekräftelse på EU:s åtagande att stödja en förändrings- och moderniseringsprocess i Kuba. Avtalet återspeglar de principer och villkor på vilka det framtida samarbetet mellan EU och Kuba kommer att grundas. Samarbetsavtalet avses ligga till grund för förbindelserna mellan EU och Kuba på obestämd tid och kan sägas upp genom att en part skriftligen anmäler detta till den andra parten. Uppsägningen ska få verkan sex månader efter dagen för anmälan. Europeiska unionen och Kuba upprättade diplomatiska förbindelser 1988. Ett EU-representationskontor öppnades i Havanna 2003 och uppvärderades till en fullvärdig delegation 2008. Alla EU:s medlemsstater har diplomatiska förbindelser med Kuba, och ett flertal av dem har ambassader i Havanna. Ett antal av EU:s medlemsländer har också sedan tidigare egna bilaterala avtal eller avsiktsförklaringar med Kuba inom olika områden. EU antog 1996 en s.k. gemensamma ståndpunkt (96/697/CFSP), vars målsättning var att uppmuntra en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter. Den gemensamma ståndpunkten upphävdes i samband med att PDCA ingicks 2016. I kontrast till USA har EU och dess medlemsstater upprätthållit de diplomatiska och ekonomiska relationerna till Kuba under de senaste decennierna. Kuba har mottagit humanitärt stöd och bistånd från EU sedan 1984. Kuba har deltagit i alla högnivåmöten mellan EU och de latinamerikanska och karibiska staterna sedan det första mötet i juni 1999 i Rio de Janeiro. År 2003 frystes relationerna mellan EU och Kuba efter att en stor grupp oppositionella gripits och fängslats i landet. År 2008 beslutade rådet att EU skulle återuppta en dialog med Kuba. Dialogen innefattade ett antal frågor inom ramen för politik, mänskliga rättigheter, ekonomi, utveckling, vetenskap och kultur. Samma år undertecknades ett avtal mellan EU-kommissionen och Kuba. Avtalet fastslog ett framtida samarbete på områden av gemensamt intresse, bland annat miljö, forskning och kultur. I maj 2010 antog EU-kommissionen den första landstrategin för Kuba och avsatte 20 miljoner euro för åren 2011-2013 för utvecklingssamarbete med Kuba. Prioriterade sektorer var matsäkerhet, miljö och klimatanpassning samt stöd till ekonomisk och social modernisering. Samarbetsstrategin för perioden 2014-2020 tilldelar 50 miljoner euro till de tre prioriterade sektorerna. Kuba var länge föremål för EU:s GSP-system (Generalised scheme of preferences, det allmänna preferenssystemet), med lägre tullnivåer för utvecklingsländer. Kubas metod för att beräkna olika makroindikatorer medför att landet numera faller inom EU:s definition för medelinkomstland, vilket har inneburit att landet har gått miste om denna tullättnad. I dagsläget har 25 av EU:s 28 medlemsländer, samt Kuba, ratificerat PDCA. De som återstår, förutom Sverige, är Litauen och Nederländerna. Båda dessa länder befinner sig i interna processer. 4 Utvecklingen i Kuba Den 19 april 2018 valde den kubanska nationalförsamlingen Miguel Díaz-Canel till Kubas nya president. Raúl Castro lämnade då över presidentskapet efter tolv år, men fortsätter som kommunistpartiets ordförande fram till 2021. Raúl Castro tog över provisoriskt som Kubas president när hans bror Fidel Castro insjuknade 2006. Han valdes 2008 till ett femårigt mandat, och återvaldes 2013. Ganska snart under Raúl Castros styre antogs ett program av ekonomiska reformer. År 2010 meddelade presidenten att över en miljon statligt anställda skulle sägas upp. Samtidigt öppnade regeringen för att kubaner skulle kunna driva privat verksamhet i olika former. Därtill meddelades att statliga företag skulle förlora sina subventioner. Syftet med reformerna var att effektivisera den statliga sektorn, dra ner på statens utgifter och öka landets produktivitet och tillväxt. Genomförandet av reformerna har dock gått långsamt och kantats av byråkratiska hinder, varför framstegen har varit modesta. Enligt regeringen har omkring 20 procent av reformpaketet som lanserades 2011 genomförts hittills. Privatiseringen går inte i den takt som planerats och många av nedskärningarna inom den statliga sektorn har därför fått skjutas på framtiden. I nuläget arbetar cirka 25-30 procent av den arbetsföra befolkningen inom den privata sektorn. I september 2011 gavs kubaner större möjligheter att köpa och sälja sina bilar och hus. I januari 2013 infördes nya migrationslagar som avskaffade kravet på utresetillstånd för majoriteten av kubaner som vill resa utomlands. Utresetillstånd för vissa läkare med specialistkompetens återinfördes dock under slutet av 2015. På det inrikespolitiska området har inga grundläggande positiva förändringar skett. Vid den sjätte partikongressen i april 2011 begränsades mandatperioden för politiska topptjänster till fem år med högst två på varandra följande perioder, det vill säga tio år, vilket också låg till grund för att Raúl Castro lämnade presidentposten 2018. Resultatet av partikongressen i april 2016 gav inga signaler om stora förändringar, utan snarare en stark markering att den rådande politiska modellen ska ligga fast. Samtidigt konstaterades att genomförandet av de ekonomiska reformerna går för långsamt. Kuba har diplomatiska förbindelser med 190 länder. Landet bedriver en aktiv utrikespolitik och satsar på att stärka sina relationer till andra länder. De historiska banden till Spanien är starka, men det är främst relationerna till Venezuela och USA som har präglat den kubanska utrikespolitiken de senaste åren. I över 15 år har Venezuela varit Kubas viktigaste bundsförvant. Genom medlemskapet i Alternativa Bolivariana de las Américas (ALBA) har relationerna till Venezuela, Bolivia, Ecuador och Nicaragua intensifierats. Krisen i Venezuela har dock inneburit att Kuba delvis öppnat upp för samarbete med andra länder. President Barack Obamas historiska besök i Kuba 2016 blev något av en kulmen för närmandet mellan USA och Kuba. Efter revolutionen 1959 präglades relationerna främst av det ekonomiska, kommersiella och finansiella embargot mot Kuba som USA successivt införde under de första åren på 1960-talet. De diplomatiska förbindelserna mellan länderna avbröts helt 1961. År 1977 upprättade de båda länderna var sitt intressekontor i Washington respektive Havanna. I december 2014 tillkännagav president Obama och president Castro att länderna avsåg att återupprätta diplomatiska relationer, vilket skedde i juli 2015. Regeringsskiftet i USA efter valet i november 2016 har åter lett till kyligare relationer länderna emellan. Den amerikanska regeringen har också återinfört några av de restriktioner som avskaffades under president Obama. Kuba är en enpartistat utan fria och demokratiska val och de medborgerliga och politiska rättigheterna är fortsatt kringskurna. Oliktänkande utsätts för godtyckliga frihetsberövanden och trakasserier av polis och säkerhetstjänst, aktivister hindras från att resa och det finns fortsatt politiska fångar. Det finns betydande hinder i fråga om mänskliga rättigheter när det gäller yttrandefrihet och organisering av civilsamhället. De flesta tryckta medier och alla etermedier är statliga. Medlemskap i oberoende och av staten icke godkända organisationer, fackföreningar och politiska partier är förbjudet. Det förekommer att möten och sammankomster bland oppositionella förhindras av säkerhetstjänsten, och oberoende civilsamhällesorganisationer tvingas ofta verka med oklar juridisk status eftersom de inte tillåts registrera sig. Under de senaste åren har det, framförallt då tillgången till internet har ökat, skett en framväxt av nya civilsamhällesaktörer såsom journalister och bloggare, tankesmedjor, akademiker, entreprenörer och konstnärer som söker större autonomi och en bredare samhällsdebatt. Under 2017 tog Kuba för första gången på tio år emot två av FN:s särskilda rapportörer: för människohandel respektive för mänskliga rättigheter och internationell solidaritet. Kuba har på många plan uppnått en hög nivå av jämställdhet. Förekomsten av förskolor och äldreboenden samt föräldraledighet har underlättat kvinnors inträde på arbetsmarknaden och på universiteten. Kvinnor är väl representerade i det offentliga och politiska livet och utgör 53 procent av ledamöterna i parlamentet. Antalet kvinnor på högre poster är dock färre. Kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter respekteras generellt. Alla kubaner är garanterade tillgång till utbildning och sjukvård. Medellivslängden är bland de högsta i regionen och andelen läskunniga är nära 100 procent. Under de senaste 25 åren har dock kvaliteten på utbildning och hälsovård försämrats. Majoriteten kubaner lever fortfarande under knappa ekonomiska förhållanden och varubrist råder. Under senare år har många kubaner valt att emigrera, och sedan revolutionen 1959 uppskattas en femtedel av landets befolkning ha lämnat landet. För ytterligare information, se rapporten om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Kuba: situationen per den 31 december 2017. 5 Sverige och Kuba Sverige har haft diplomatiska förbindelser med Kuba sedan 1903. En svensk ambassad i Havanna upprättades 1964. Sveriges utvecklingssamarbete med Kuba inleddes 1969 och fram till 1979 var Kuba ett programland. I november 1991 beslutade regeringen att Sveriges utvecklingssamarbete med Kuba skulle upphöra i takt med att ingångna avtal avslutades. I februari 1995 beslutade regeringen att kubanska medborgare kunde komma i fråga för kurs- och stipendieverksamhet och att Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) fick fullfölja det avbrutna forskningssamarbetet med Kuba. I oktober 1995 beslutade regeringen att biståndsmyndigheten Sida genom internationella och svenska institutioner fick stödja initiativ i Kuba som bidrar till att skapa förutsättningar för ekonomisk och politisk systemöppning och som främjar demokratiska reformer och respekten för mänskliga rättigheter. De ämnesområden som var aktuella för insatser inkluderade ekonomiska reformer, rättsväsendet, mänskliga rättigheter, folkligt inflytande, parlamentariskt arbete, forskning och kunskapsutbyte, institutionellt stöd till det civila samhället, humanitära insatser och katastrofbistånd, kulturutbyte samt journalistik och massmedier. Regeringen beslutade i maj 2000 om en regional strategi för Centralamerika och Karibien, i vilken bistånd till Kuba ingick. Strategin förlängdes senare till 2007. Förutsättningarna för Sveriges och EU:s bistånd till Kuba förändrades från 2003 då Kuba beslutade att avstå från allt bilateralt utvecklingssamarbete med EU:s medlemsstater. EU återupptog utvecklingssamarbetet med Kuba år 2008. I september 2016 fattade regeringen beslut om en ny strategi för utvecklingssamarbetet med Kuba för åren 2016-2020. Strategin omfattar cirka 90 miljoner kronor. Utvecklingssamarbetet har som syfte att stödja Kuba i den pågående reformprocessen mot en modernisering, bland annat av ekonomin, och att bidra till demokrati och jämställdhet samt att stödja aktörer i landet som verkar för ökad respekt för mänskliga rättigheter. Strategin för utvecklingssamarbete följs upp kontinuerligt. Det svenska biståndets utformning är avhängigt huruvida resultat uppnås och utvecklingen i Kuba. De ekonomiska och handelspolitiska relationerna mellan Kuba och Sverige är begränsade, men ett ökat intresse för Kuba hos svenska företag kan noteras. Handelsutbytet har under de senaste åren ökat, om än från låga nivåer. För närvarande finns en handfull svenska företag representerade på Kuba. Till dessa hör handelshuset Elof Hansson AB, Atlas Copco, Alfa Laval, Volvo Construction Equipment AB, Ericsson AB, De Laval, Tetra Pak, Sandvik International AB samt Bycosin. De svenska företagen har en strategisk roll på Kuba som viktiga leverantörer till nyckelsektorer inom den kubanska ekonomin. De är väl inarbetade och räknar med att kunna behålla sina marknadsandelar under de närmaste åren. Enligt Statistiska centralbyrån uppgick den svenska exporten till Kuba år 2017 till totalt 271 miljoner kronor. Exporten utgjordes främst av maskin- och verkstadsprodukter. Den svenska importen från Kuba år 2017 uppgick till 64 miljoner kronor. Sverige importerade främst råvaror och bränslen. Omkring 50 svenskar bor mer eller mindre permanent på Kuba. Antalet svenska turister uppgick till drygt 21 500 under 2017. I regeringens deklaration vid 2015 års utrikespolitiska debatt i riksdagen underströks att en återupprättad bilateral dialog med Kuba var en viktig komponent i regeringens engagemang för demokrati, mänskliga rättigheter och reformer i landet. I december 2015 undertecknade Sverige och Kuba en avsiktsförklaring rörande bilateralt samarbete och politisk dialog. Kuba har liknande avsiktsförklaringar med de flesta av EU:s övriga medlemsstater. Den politiska dialogen mellan Sverige och Kuba innefattar mänskliga rättigheter, inklusive hbtq-frågor och jämställdhet, men också till exempel ekonomi, investeringar, högre utbildning och forskning, miljö och klimat samt kultur. Bilaterala politiska samtal har hållits vid tre tillfällen. Den återupprättade bilaterala dialogen och utvecklingssamarbetet med Kuba utgör viktiga verktyg för Sverige att bidra till en positiv utveckling för den kubanska befolkningen. 6 Avtalets innehåll 6.1 Del I. Allmänna bestämmelser (artiklarna 1-2) Artikel 1 i avtalet om politisk dialog och samarbete fastställer principerna för parternas engagemang, bland annat ett effektivt multilateralt system och respekt och efterlevnad av internationell rätt och FN-stadgans syften och principer. Även jämlikhet, ömsesidighet och ömsesidig respekt understryks, liksom att åtgärderna inom ramen för avtalet ska genomföras i enlighet med parternas respektive konstitutionella principer, rättsliga ramverk, lagstiftning, normer och regler samt andra tillämpliga internationella instrument. Hållbar utveckling, i enlighet med Agenda 2030, nämns som en vägledande princip för genomförandet av avtalet. Respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer anges som grundläggande element i avtalet. I artikel 2 anges målen med avtalet. Där fastställs att parterna ska befästa och fördjupa sina befintliga förbindelser, ledsaga processen för att modernisera den kubanska ekonomin och samhället, bedriva resultatinriktad dialog för att stärka bilateralt och multilateralt samarbete och stödja ansträngningarna för att uppnå Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling. Därtill framhålls även främjande av handel och ekonomiska förbindelser och stärkt regionalt samarbete samt att förståelse och dialog ska främjas på samtliga nivåer. 6.2 Del II. Politisk dialog (artiklarna 3-14) Artikel 3 behandlar målen för den politiska dialogen, som innefattar att stärka de politiska förbindelserna och att främja utbyte och ömsesidig förståelse i frågor av gemensamt intresse och om gemensamma problem. Målen innefattar också att möjliggöra ett brett utbyte av åsikter och information mellan parterna om ståndpunkter i internationella forum samt fastställa och stärka gemensamma tillvägagångssätt. Att stärka FN:s centrala roll i det multilaterala systemet och det strategiska partnerskapet mellan EU och Gemenskapen för Latinamerika och Västindiens stater (CELAC) betonas också. I artikel 4 i avtalet anges att den politiska dialogen ska äga rum regelbundet på såväl högre tjänstemannanivå som politisk nivå och omfatta alla aspekter av ömsesidigt intresse på regional och internationell nivå. Parterna ska på förhand komma överens om de frågor som ska tas upp i dialogen, vilken ska tjäna till att klargöra parternas intressen och ståndpunkter och till att nå samsyn i fråga om bilaterala samarbetsinitiativ eller multilaterala insatser. Parterna ska också inrätta särskilda dialoger på de områden där detta krävs, enligt överenskommelse. Artiklarna 5-14 behandlar de olika områdena för politisk dialog, bl.a. mänskliga rättigheter (artikel 5), där dialogen har som syfte att stärka det praktiska samarbetet mellan parterna på bilateral och multilateral nivå. Parterna ska komma överens om dagordningen inför varje sådant dialogmöte och denna ska avspegla deras respektive intresse och på ett välavvägt sätt ta upp medborgerliga och politiska rättigheter samt ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Övriga politiska dialogområden är olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen och andra konventionella vapen, nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen, bekämpning av terrorism i alla former och yttringar, allvarliga brott som angår det internationella samfundet, unilaterala tvångsåtgärder, bekämpning av människohandel och människosmuggling, bekämpning av tillverkning och konsumtion av samt handel med olaglig narkotika, bekämpning av rasdiskriminering, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans samt hållbar utveckling. 6.3 Del III. Samarbete och sektoriell politisk dialog (artiklarna 15-59) Del III i avtalet rör samarbete och sektoriell politisk dialog mellan parterna. Delen omfattar sju avdelningar: allmänna bestämmelser, demokrati, mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning, främjande av rättvisa och säkerhet för medborgarna och migration, social utveckling och social sammanhållning, miljö, katastrofriskhantering och klimatförändring, ekonomisk utveckling samt regional integration och regionalt samarbete. 6.3.1 Avdelning I. Allmänna bestämmelser Parterna är enligt artikel 15 i avtalet överens om att det övergripande målet med samarbetet och den sektoriella politiska dialogen är att stärka de bilaterala förbindelserna mellan EU och Kuba genom att underlätta användningen av resurser, mekanismer och verktyg. Det handlar bland annat om samarbetsåtgärder som kompletterar Kubas insatser kopplade till ekonomisk och socialt hållbar utveckling, att främja hållbar utveckling genom ömsesidigt stöd till ekonomisk tillväxt, sysselsättningsskapande åtgärder, social sammanhållning och trygghet samt miljöskydd. Även här nämns de globala målen för hållbar utveckling och Agenda 2030 samt främjandet av ömsesidig tillit genom regelbundna utbyten av synpunkter och identifiering av områden för samarbete om globala frågor av intresse för båda parter. Artikel 16 i avtalet fastställer principerna för samarbetet och den sektoriella politiska dialogen, där samarbetet ska stödja och komplettera parternas insatser för att genomföra prioriteringarna i respektive utvecklingspolitik och utvecklingsstrategier, att samarbetet ska vara en följd av dialog mellan parterna och att samarbetsaktiviteter ska inrättas på en bilateral och regional nivå. Det framgår också att parterna ska främja deltagande från alla berörda aktörer i sin utvecklingspolitik och samarbete mellan dessa. Artikel 17 klargör vilka delområden den sektoriella politiska dialogen skulle kunna omfatta, artikel 18 behandlar metoder och förfaranden för samarbetet och artikel 19 utgör en överenskommelse om vilka samarbetsaktörer som ska genomföra samarbetet. Här nämns utöver kubanska statliga institutioner och organ även lokala myndigheter, internationella organisationer och deras organ, utvecklingsorganen i EU:s medlemsstater samt det civila samhället. I artikel 20 enas parterna om att samarbeta inom ett antal sektorer, där bland annat hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning ingår. Artikel 21 reglerar frågan om resurser för samarbete och skydd av parternas ekonomiska intressen. 6.3.2 Avdelning II. Demokrati; mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning I artikel 22 anges att parterna beaktar att ansvaret för att skydda och främja de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna åligger stater och att de är överens om att samarbeta i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter. Artikeln slår också bland annat fast att demokrati bygger på folkets fritt uttryckta vilja att välja sitt eget politiska, ekonomiska, sociala och kulturella system. Parterna är överens om att samarbeta när det gäller att stärka demokratin och deras kapacitet att genomföra principer och praxis i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter, inklusive minoriteters rättigheter. Artikeln listar samarbete inom olika områden, bl.a. att respektera och upprätthålla den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna globalt och att på ett effektivt sätt genomföra de internationella instrumenten för skydd av de mänskliga rättigheterna och de frivilliga protokollen till dessa. Artikel 23 berör god samhällsstyrning, där parterna är överens om att samarbetet ska grunda sig på en strikt respekt för FN-stadgan och internationell rätt. Påföljande artiklar (24-26) handlar om stärkande av institutioner och rättsstaten, modernisering av offentlig förvaltning och om förebyggande av konflikter och konfliktlösning. 6.3.3 Avdelning III. Främjande av rättvisa, säkerhet för medborgarna och migration Denna avdelning (artiklarna 27-36) behandlar samarbete inom följande områden: skydd av personuppgifter, olaglig narkotika, penningtvätt, organiserad brottslighet, kampen mot korruption, olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen, kampen mot terrorism, migration, människohandel och människosmuggling, konsulärt skydd samt det civila samhället. Inom det sistnämnda området erkänner parterna det bidrag som det civila samhället kan ge, inbegripet den akademiska världen, tankesmedjor och media, för att uppnå målen i avtalet. Parterna är även överens om att främja ett större deltagande av det civila samhället i utformningen och genomförandet av relevant verksamhet för utveckling och sektorssamarbete, inklusive kapacitetsbyggnad. 6.3.4 Avdelning IV. Social utveckling och social sammanhållning Artiklarna 37-46 i avdelning IV rör samarbetsområdena social utveckling och social sammanhållning, sysselsättning och socialt skydd, utbildning, folkhälsa, konsumentskydd, kultur och kulturarv, personer i utsatta situationer, jämställdhetsperspektiv, ungdomar samt utveckling av lokalsamhällen. 6.3.5 Avdelning V. Miljö, katastrofriskhantering och klimatförändring I avdelning V (artiklarna 47-49) listas samarbete inom miljöfrågor och klimatförändring, katastrofriskreducering samt vatten och sanitet. 6.3.6 Avdelning VI. Ekonomisk utveckling Avdelning VI (artiklarna 50-58) innehåller referenser till möjligt samarbete inom områdena jordbruk, landsbygdsutveckling, fiske, vattenbruk, hållbar turism, vetenskap, teknik, innovation, tekniköverföring; energi och förnybar energi, transporter; modernisering av den ekonomiska och sociala modellen, statistik samt god samhällsstyrning på skatteområdet. 6.3.7 Avdelning VII. Regional integration och regionalt samarbete Denna avdelning behandlar i artikel 59 stöd till verksamhet med anknytning till regionalt samarbete mellan Kuba och dess grannländer i Västindien, inom ramen för Cariforum och särskilt inom prioriterade områden som fastställts i den gemensamma partnersskapsstrategin för EU och Västindien. 6.4 Del IV. Handel och handelsrelaterat samarbete (artiklarna 60-80) Artikel 60 i avtalet slår fast de mål som samarbetet på handelsområdet ska syfta till, och bland dessa nämns stärkande av handeln och de ekonomiska förbindelserna, särskilt genom att främja dialogen om handelsfrågor och uppmuntra ökade handelsflöden mellan parterna. Ett annat mål är att främja Kubas integrering i världsekonomin. Även stöd till diversifiering av den kubanska ekonomin och främjandet av ett väl avpassat företagsklimat ingår bland målen. 6.4.1 Avdelning I. Handel Avdelning I (artiklarna 61-70) slår fast principer och åtaganden för ett ökat samarbete inom handel. Artiklarna rör regelbaserad handel, behandling som mest gynnad nation, nationell behandling, öppenhet, förenklade handelsprocedurer, tekniska handelshinder, sanitära och fytosanitära åtgärder samt handelspolitiskt skydd. I avdelningen ingår också en översynsklausul och en allmän undantagsklausul. 6.4.2 Avdelning II. Handelsrelaterat samarbete Artiklarna 71-80 behandlar handelsrelaterat samarbete inom områdena tull, samarbete om förenklade handelsprocedurer, immateriella rättigheter, samarbete om tekniska handelshinder, livsmedelssäkerhet, sanitära och fytosanitära frågor, djurskyddsfrågor, traditionella produkter och hantverksprodukter, handel och hållbar utveckling, samarbete om handelspolitiska skyddsåtgärder, ursprungsregler samt investeringar. 6.5 Del V. Institutionella och avslutande bestämmelser (artiklarna 81-89) Artikel 81 i delen om institutionella och avslutande bestämmelser fastställer inrättandet av ett gemensamt råd som ska ansvara för att målen i avtalet uppnås och övervaka genomförandet av avtalet. Rådet ska granska de större frågor som uppkommer inom ramen för avtalet, liksom andra bilaterala, multilaterala eller internationella frågor av gemensamt intresse. Rådet ska bestå av företrädare för parterna på ministernivå. Rådet ska anta sin egen arbetsordning. Ordförandeskapet för rådet ska innehas växelvis av parterna. Parterna ska i enlighet med artikel 82 inrätta en gemensam kommitté som ska biträda det gemensamma rådet vid fullgörandet av dess uppgifter. Kommittén är ansvarig för genomförandet av avtalet och dess arbetsordning ska fastställas av det gemensamma rådet. Kommittén har rätt att fatta beslut när det gemensamma rådet delegerat denna beslutsrätt. I artikel 83 regleras inrättandet av underkommittéer som ska biträda den gemensamma kommittén i fullgörandet av dess uppgifter. Artikel 85 reglerar fullgörandet av skyldigheter inom ramen för avtalet och behandlar bland annat lämpliga åtgärder om en part anser att en annan part inte har fullgjort en skyldighet enligt avtalet. I artikel 86 anges att avtalet ska godkännas av parterna i enlighet med deras interna rättsliga förfaranden och att avtalet träder i kraft den första dagen i den andra månaden som följer på den dag då parterna har anmält till varandra att de interna rättsliga förfarandena har slutförts. I artikeln anges även att avtalet ska ingås på obestämd tid och att en part får säga upp avtalet genom att skriftligen anmäla detta till den andra parten. Artikel 87 behandlar ändringar i avtalet, artikel 88 avtalets territoriella tillämpning och artikel 89 avtalets giltiga texter. 7 Godkännande av avtalet Regeringens förslag: Riksdagen godkänner avtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan. Skälen för regeringens förslag: Avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU, EU:s medlemsstater och Kuba utgör en bekräftelse på EU:s åtagande att stödja en förändrings- och moderniseringsprocess i Kuba och lägger fast de principer och villkor på vilka det framtida samarbetet mellan EU och Kuba kommer att grundas. EU har sedan tidigare en etablerad politisk relation med Kuba, med besöksutbyte och regelbundna politiska konsultationer. Därtill är EU-kommissionen en av de viktigaste biståndsgivarna i Kuba. Avtalet innebär att EU:s relationer med Kuba nu förs in i en samlad ram. Inom denna har EU också kunnat etablera en årlig dialog om de mänskliga rättigheterna med Kuba, tillsammans med flera andra politiska dialoger. Alla EU:s medlemsstater har bilaterala diplomatiska förbindelser med Kuba, och ett flertal av EU:s medlemsländer har ingått bilaterala avtal och avsiktsförklaringar för att utveckla de bilaterala relationerna med Kuba. I takt med att EU:s medlemsländer utvecklade sina bilaterala relationer kom EU:s gemensamma ståndpunkt att tappa i relevans. Ståndpunkten hävdes i samband med att avtalet om politisk dialog och samarbete började tillämpas provisoriskt den 1 november 2017. I avtalet bekräftar parterna sitt engagemang för ett starkt och effektivt multilateralt system och en fullständig respekt för, och efterlevnad av, folkrätten samt syftena och principerna i FN-stadgan. Avtalet innehåller bestämmelser om grundvalar för relationerna såsom respekt för demokrati, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Avtalet reglerar samarbete genom politisk dialog, inklusive dialog om mänskliga rättigheter, annan sektoriell dialog samt handel och handelsrelaterat samarbete. Avtalets syfte och principer ligger i linje med målen för Sveriges engagemang i Kuba. Regeringens bedömning är att avtalet stärker EU:s och Sveriges möjligheter att främja en demokratisk utveckling och värna om mänskliga rättigheter på Kuba. Sverige kommer fortsatt att verka för att dessa värden värnas i genomförandet av avtalet och att civilsamhällets deltagande i genomförandet säkerställs. Avtalet bedöms inte medföra några statsfinansiella konsekvenser för Sverige. Regeringen gör sammantaget bedömningen att avtalet är av större vikt och att det därför enligt 10 kap. 3 § regeringsformen ska godkännas av riksdagen. AVTAL OM POLITISK DIALOG OCH SAMARBETE MELLAN EUROPEISKA UNIONEN OCH DESS MEDLEMSSTATER, Å ENA SIDAN, OCH REPUBLIKEN KUBA, Å ANDRA SIDAN, Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juli 2019 Närvarande: statsrådet M Johansson, ordförande, och statsråden Baylan, Bolund, Eriksson, Ekström, Nilsson, Ernkrans Föredragande: statsrådet Eriksson Regeringen beslutar proposition 2018/19:156 Avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kuba, å andra sidan