Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 1102 av 7189 träffar
Propositionsnummer · 2019/20:4 · Hämta Doc · Hämta Pdf
Riksrevisionens rapport om bostadsbidrag och trångboddhet Skr. 2019/20:4
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Skr. 4
Regeringens skrivelse 2019/20:4 Riksrevisionens rapport om bostadsbidrag och trångboddhet Skr. 2019/20:4 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Jönköping den 12 september 2019 Stefan Löfven Lena Hallengren (Socialdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av de iakttagelser som Riksrevisionen har gjort i rapporten Trångboddhet - konsekvenser för hälsa och skolresultat (RiR 2019:9). Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning av bostadsbidraget och trångboddhet. Rapporten bidrar med viktig kunskap om trångboddhet och dess effekter. Regeringen delar Riksrevisionens bedömning att det behöver ses över hur trångboddhetsnormen ska utformas och användas. Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av reglerna för bostadsbidrag och underhållsstöd. I uppdraget ingår bl.a. att analysera om, och i så fall hur, bostadsytan ska påverka bostadsbidraget. Därutöver har regeringen gett Boverket i uppdrag att lämna förslag på hur återkommande bedömningar av bostadsbristen ska utformas. Innehållsförteckning 1 Ärendet och dess beredning 3 2 Riksrevisionens iakttagelser 4 2.1 Bakgrund till granskningen 4 2.2 Riksrevisionens slutsatser 4 2.3 Riksrevisionens rekommendationer 5 3 Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser 5 Bilaga Trångboddhet - konsekvenser för hälsa och skolresultat RiR 2019:9 9 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 2019 49 1 Ärendet och dess beredning Riksrevisionen har granskat effekterna av trångboddhet enligt trångboddhetsnorm 3. Resultatet av granskningen har redovisats i rapporten Trångboddhet - konsekvenser för hälsa och skolresultat (RiR 2019:9), se bilagan. Riksdagen överlämnade Riksrevisionens rapport till regeringen den 19 mars 2019. 2 Riksrevisionens iakttagelser 2.1 Bakgrund till granskningen Enligt tidigare studier (bl.a. Enström Öst, Economic incentives, Housing allowance and housing consumption: An unintended consequence of a shift in housing policy. Journal of housing economics vol. 23 s. 17-27, 2014) har trångboddheten i Sverige ökat de senaste 20 åren och förändringen i bostadsbidragets fokus - med ett ökat familjepolitiskt syfte - har bedömts bidra till detta. Syftet med granskningen har varit att analysera vilka effekter trångboddhet har med avseende på hälsa, vuxnas sjukfrånvaro och barns skolresultat samt i förlängningen om det ökade familjepolitiska fokuset och införandet av en boyterestriktion i bostadsbidraget har haft oönskade samhällsekonomiska konsekvenser. Riksrevisionen utgår i sin granskning från trångboddhetsnorm 3, som innebär att alla i hushållet ska ha ett eget sovrum (förutom gifta och sambor som bedöms kunna dela) samt att det ska finnas vardagsrum och kök, för att hushållet inte ska anses vara trångbott. 2.2 Riksrevisionens slutsatser Riksrevisionens granskning visar att trångboddheten har ökat de senaste 20 åren. Ökningen är störst bland utrikes födda. Trångboddhet är vanligast i storstadskommuner och bland hushåll med de lägsta inkomsterna. I samband med införandet av en boytebegränsning inom bostadsbidraget 1997, skedde en ökning av antalet trångbodda hushåll med bostadsbidrag. Sedan 2003 har dock andelen trångbodda i denna grupp minskat. Resultaten av Riksrevisionens granskning visar att trångboddhet enligt trångboddhetsnorm 3 inte har några effekter på vare sig vuxnas eller barns hälsa, vuxnas sjukfrånvaro eller barns skolresultat. Slutsatserna förändras inte när striktare krav för vad som kvalificerar som trångboddhet analyseras. Det innebär enligt Riksrevisionens bedömning att det verkar finnas en säkerhetsmarginal mellan norm 3 och den trångboddhet som potentiellt sett skulle kunna vara skadlig. Enligt Riksrevisionen är det rimligt att tro att det finns en nivå av trångboddhet som har negativa konsekvenser. Riksrevisionen har dock inte analyserat effekter av en mer extrem trångboddhet (fler än två personer delar sovrum) men finner att den extrema trångboddheten har fördubblats under de senaste 20 åren, från cirka 2,5 till 5 procent av befolkningen. Sammantaget finner Riksrevisionen att resultaten inte ger stöd för att bostadsbidragets minskade bostadspolitiska fokus har fått negativa konsekvenser för dem som efter införandet av boyterestriktionen flyttade till boenden som enligt trångboddhetsnorm 3 räknas som trångbodda. Granskningen visar följaktligen inte på oönskade konsekvenser av förändringen som genomfördes inom bostadsbidraget. Riksrevisionen menar att resultatet av granskningen måste ses i ljuset av den relativt generösa trångboddhetsnormen. Resultaten ger enligt Riksrevisionen anledning att ifrågasätta om gällande trångboddhetsnorm är ändamålsenligt utformad, dels för att fungera som ett riktmärke för vad som ska betraktas som lägsta acceptabla utrymmesstandard och utifrån inriktningen på bostadsbidraget, dels med utgångspunkt i de mål för bostadsbyggandet som riksdagen har ställt sig bakom. 2.3 Riksrevisionens rekommendationer Riksrevisionen rekommenderar regeringen att: - i samband med den pågående översynen av bostadsbidragets konstruktion se över både utformningen och tillämpningen av trångboddhetsnormen, - förtydliga syftet med trångboddhetsnormen, exempelvis med avseende på om den ska vara styrande inom såväl bostadspolitiken som social- och familjepolitiken, - följa utvecklingen och de samhällsekonomiska konsekvenserna av det som kan definieras som extrem trångboddhet. 3 Regeringens bedömning och åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning av bostadsbidraget och effekter av trångboddhet. Rapporten bidrar med viktig kunskap om trångboddhet och dess effekter. Bostadsbidraget, som är ett stöd för barnfamiljer och ungdomar med låga inkomster, har såväl ett bostadspolitiskt som ett familje- och fördelningspolitiskt syfte. Syftet med bostadsbidraget är att ge ekonomiskt svaga hushåll möjligheter att hålla sig med goda och tillräckligt rymliga bostäder. Bostadsbidraget ingår som en viktig del i den ekonomiska familjepolitiken, som främst syftar till att ge en ekonomisk grundtrygghet för barnfamiljer under den period de har en stor försörjningsbörda (se t.ex. propositionen Nya regler för bostadsbidrag, prop. 1995/96:186 s. 19). När trångboddhetsnorm 3 senast var föremål för utredning framfördes synpunkter om att den skulle ses som ett riktmärke eller en rekommendation för vad som bör vara en eftersträvansvärd lägsta utrymmesstandard (SOU 1986:5). Utredningens förslag ledde dock inte till ändrad lagstiftning. I en proposition om bostadspolitiken (prop. 1986/87:48) uttalades emellertid, i fråga om bostadsbidragens bostadspolitiska roll, att alla hushåll på sikt bör kunna hålla sig med moderna bostäder som ger varje barn ett eget rum. I samband med att en boytebegräsning infördes i bostadsbidraget gjorde regeringen bedömningen att ytnormen skulle fastställas utifrån en generös tolkning av den aktuella normen, trångboddhetsnorm 3, omsatt till bostadsyta (se prop. 1995/96:186 s. 37). Normen innebär att alla i hushållet ska ha ett eget sovrum (förutom gifta och sambor som bedöms kunna dela) samt vardagsrum och kök för att hushållet inte ska anses vara trångbott. Vid behandlingen i riksdagen minskades emellertid de av regeringen föreslagna ytgränserna något med motiveringen att regeringens förslag inte bara utgick från den mest generösa av de utrymmesnormer som tagits fram utan dessutom från en generös tolkning av denna norm (bet. 1995/96:BOU11). Riksrevisionen rekommenderar regeringen att i samband med den pågående översynen av bostadsbidraget se över både utformningen och tilllämpningen av trångboddhetsnormen. Riksrevisionen rekommenderar också regeringen att förtydliga syftet med trångboddhetsnormen, exempelvis med avseende på om den ska vara styrande inom såväl bostadspolitiken som social- och familjepolitiken. Riksrevisionen rekommenderar vidare regeringen att följa utvecklingen och de samhällsekonomiska konsekvenserna av det som kan definieras som extrem trångboddhet. Regeringen delar Riksrevisionens bedömning att användningen av trångboddhetsnormen inom bostadsbidraget bör ses över. Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av reglerna för bostadsbidrag och underhållsstöd (dir. 2018:97). I uppdraget ingår bl.a. att utreda hur den bostadspolitiska målsättningen - att ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att hålla sig med goda och tillräckligt rymliga bostäder - kan upprätthållas samt analysera om, och i så fall hur, bostadsytan ska påverka bostadsbidraget. Utredningen ska även utreda hur de fördelningspolitiska och bostadspolitiska målsättningarna med bostadsbidraget kan renodlas och tydliggöras. Uppdraget ska redovisas senast den 1 oktober 2020. Utformning, tillämpning och syfte med trångboddhetsnormen inom bostadsbidraget kommer att behandlas inom ramen för den pågående översynen. Trångboddhetsnorm 3 är i dag inte bidragsgrundande inom familjepolitikens område. I stället används andra sätt att mäta och beakta trångboddhet, som är anpassade till varje verksamhetsområdes syften. Inom bostadsbidraget bestäms storleken av bidraget av hushållets sammansättning, bostadskostnaden och den bidragsgrundande inkomsten. Vid beräkningen av den bidragsgrundande bostadskostnaden beaktas bostadskostnader mellan en nedre och en övre gräns. Det finns dock en begränsning av hur stor bostadsyta som får läggas till grund för beräkningen av bostadsbidraget. Vid beräkningen av bidraget ska Försäkringskassan bortse från bostadskostnader som avser bostadsytor som överstiger boytebegränsningen. För barnfamiljer är både den övre gränsen för bostadskostnaden och boytebegränsningen beroende av antalet barn i hushållet. Större bostadsytor får dock beaktas om någon i hushållet är funktionshindrad. För barnfamiljer finns det en garantinivå för bidragsgrundande bostadskostnad som innebär att hushållet får räkna med bostadskostnader upp till garantinivån även om en begränsning av bostadsytan har medfört en lägre beräknad kostnad. Inte heller inom socialpolitiken är trångboddhetsnormen styrande. Enligt socialtjänstlagen (2001:453) lämnas försörjningsstöd för skäliga kostnader för boende. Boendekostnader ingår inte i riksnormen för försörjningsstöd utan de prövas separat och utifrån en individuell bedömning. Enligt Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd (SOSFS 2013:1) bör socialnämnden, vid bedömningen av vad som är en skälig boendekostnad, utgå från den enskildes faktiska kostnad och behov av boende. Utgångspunkten vid bedömningen av vad som är skälig boendekostnad bör vara vad en låginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att kosta på sig. Enligt de allmänna råden kan frågan om ett hushåll är att anse som trångbott ha betydelse. Om den som får ekonomiskt bistånd har ett önskemål om att flytta till ett dyrare boende, bör socialnämnden, enligt de allmänna råden, ge bistånd beräknat på den nya boendekostnaden under förutsättning att flyttningen är nödvändig för att den enskilde ska uppnå en skälig levnadsnivå, vilket anges kunna vara fallet t.ex. vid trångboddhet. Enligt de allmänna råden bör ett hushåll, med undantag för ensamstående utan barn, ha sovrum utöver vardagsrum och kök eller kokvrå för att inte anses vara trångbott. Två barn bör kunna dela sovrum. Med beaktande av stigande ålder och personlig integritet bör barn emellertid inte behöva dela sovrum. Att synen på trångboddhet varierar mellan olika verksamhetsområden är naturligt med hänsyn till de olika syften som finns uttalade för olika stödsystem. Regeringen har nyligen gett Boverket i uppdrag att lämna förslag på hur bostadsbristen ska beräknas och presenteras (dnr Fi2019/02440/BB). Det saknas en samlad bedömning av hur behoven på bostadsmarknaden ser ut och utvecklas samt hur behoven förhåller sig till utvecklingen av utbudet på marknaden. I uppdraget ingår att lämna förslag till de närmare formerna för hur bostadsbristen bör beräknas, prognostiseras och presenteras för att resultaten ska vara användbara som grund för politiska överväganden. Beräkningarna ska kunna användas av offentliga aktörer i arbetet med bostadsförsörjningsfrågor. Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2020. Regeringen följer utvecklingen på bostadsmarknaden och utvecklingen av trångboddhet. Till stöd för detta finns bl.a. den offentliga statistik som Statistiska centralbyrån presenterar kontinuerligt och som visar utvecklingen av trångboddhet och utrymmesstandard. Regeringen avvaktar för närvarande analyser och förslag från dels utredningen som ser över bostadsbidraget och underhållsstödet, dels återrapporteringen av uppdraget till Boverket. Att förbättra situationen för familjer med låg ekonomisk standard är en prioriterad uppgift för regeringen. Regeringen har under de senaste åren genomfört flera förstärkningar inom såväl bostadsbidraget som barnbidraget och underhållsstödet. Regeringen arbetar aktivt för att fler människors behov ska tillgodoses. Det kan i sammanhanget också nämnas att regeringen har lämnat förslag om åtgärder mot svarthandel med hyreskontrakt och annat missbruk av hyresrätter. Syftet med förslagen är att skapa en bättre fungerande hyresmarknad genom en större omsättning av förstahandskontrakt, bättre hyresvillkor och sundare boendemiljöer (prop. 2018/19:107). Förslagen träder i kraft den 1 oktober 2019. Därutöver har kommunernas socialtjänster en viktig uppgift när det gäller att förebygga hemlöshet och ett ansvar för att ge enskilda individer olika former av stöd. Regeringen har gjort en riktad satsning mot akut hemlöshet för att stödja kommunerna i deras arbete under perioden 2018-2021 (prop. 2017/18:1 utg.omr. 9 avsnitt 6.6.2). Regeringen har även gjort en riktad satsning till ideella organisationer i deras arbete mot hemlöshet bland unga vuxna där psykisk ohälsa kan vara en bidragande orsak till hemlöshet (dnr Ku2018/01452/D och Ku2019/00287/D). Regeringen anser i och med denna skrivelse att granskningsrapporten är slutbehandlad. Trångboddhet - konsekvenser för hälsa och skolresultat RiR 2019:9 Socialdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 2019 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Baylan, Hallengren, Andersson, Bolund, Shekarabi, Ygeman, Eriksson, Ekström, Nilsson, Lindhagen, Hallberg, Nordmark Föredragande: statsrådet Lena Hallengren Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om bostadsbidrag och trångboddhet