Post 992 av 7189 träffar
Genomförande av ändringar i yrkesförardirektivet Prop. 2019/20:112
Ansvarig myndighet: Infrastrukturdepartementet
Dokument: Prop. 112
Regeringens proposition
2019/20:112
Genomförande av ändringar i yrkesförardirektivet
Prop.
2019/20:112
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 12 mars 2020
Stefan Löfven
Tomas Eneroth
(Infrastrukturdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I denna proposition lämnas förslag på ändringar i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens. Förslagen är föranledda av de ändringar av EU:s s.k. yrkesförardirektiv som ska börja tillämpas den 23 maj 2020. Ändringarna gäller bl.a. vilka förare som är undantagna från direktivets tillämpningsområde samt innehållet i grundutbildning och fortbildning.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 23 maj 2020.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens 4
3 Ärendet och dess beredning 8
4 Bakgrund 8
5 Gällande rätt 9
6 Överväganden och förslag 10
6.1 Ambulans, civilt försvar och humanitärt bistånd 10
6.2 Övningskörning och körträning m.m. 13
6.3 Landsbygdsområden och landsbygdsbranscher 16
6.4 Unionskod 19
7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 20
8 Konsekvenser 21
9 Författningskommentar 25
Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens 25
Bilaga 1 Yrkesförardirektivet 30
Bilaga 2 Ändringsdirektivet 44
Bilaga 3 Promemorians sammanfattning 57
Bilaga 4 Promemorians lagförslag 58
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna 62
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag 63
Bilaga 7 Lagrådets yttrande 67
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 2020 68
1
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringens förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens.
2 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 §, 6 kap. 1 § och 13 kap. 1 § lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §
Denna lag ska inte tillämpas på förare av fordon
1. vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 45 kilometer i timmen,
2. som används av eller står under kontroll av Försvarsmakten, Kust-bevakningen, Tullverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller räddningstjänsten,
3. som provas eller förflyttas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll,
3. som används inom ambulanssjukvården,
4. som utför gods- eller persontransporter inom det civila försvaret,
5. som provas eller förflyttas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll,
4. som är nya eller ombyggda och ännu inte tagits i drift i transportverksamhet,
5. som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser,
6. som är nya eller ombyggda och ännu inte tagits i drift i transportverksamhet,
7. som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser,
6. som används vid övningskörning enligt författningar om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis enligt denna lag,
7. som används för icke-kommersiell persontransport eller för godstransport för privat bruk, eller
8. som används för att transport-era material och utrustning som föraren ska använda i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning.
8. som används vid övningskörning eller körprov enligt författningar om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis, under förutsättning att fordonet inte samtidigt används för en kommersiell gods- eller persontransport,
9. som inom ramen för arbetsplatsförlagt lärande används vid övningskörning enligt författningar om körkort eller träning för yrkeskompetensbevis, under förutsättning att körningen står under uppsikt av någon som
a) innehar yrkeskompetensbevis för det fordon som framförs, eller
b) är trafiklärare för det fordon som framförs och innehar körkortsbehörighet för fordonet,
10. som inte används för en kommersiell gods- eller persontransport,
11. som används för att transportera material eller maskiner eller annan utrustning som föraren ska använda i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning,
12. som används för persontransporter och kräver körkortsbehörighet D1 eller D och körs utan passagerare till eller från den servicedepå som används av transportföretaget, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning,
13. som används, eller hyrs utan förare, av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter i företagets egen verksamhet, under förutsättning att fordonet
a) inte används utanför en radie av 100 kilometer från den plats där företaget är beläget, eller
b) framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning, eller
14. som används för ett företags gods- eller persontransporter i landsbygdsområden för att försörja företagets egen verksamhet med gods eller arbetskraft, under förutsättning att transporten är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten.
6 kap.
1 §
Den myndighet som regeringen bestämmer ska utfärda ett yrkeskompetensbevis till en förare som genomgått den utbildning som föreskrivs i denna lag. I beviset ska en gemenskapskod anges.
Den myndighet som regeringen bestämmer ska utfärda ett yrkeskompetensbevis till en förare som genomgått den utbildning som föreskrivs i denna lag. I beviset ska en unionskod anges.
Myndigheten ska utfärda ett nytt yrkeskompetensbevis när föraren genomgått en fortbildning.
Ett yrkeskompetensbevis får endast utfärdas till föraren om han eller hon innehar ett giltigt körkort med den körkortsbehörighet som beviset avser.
Ett yrkeskompetensbevis är giltigt i fem år från den dag det utfärdades.
13 kap.
1 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. grundläggande kompetens som rör
- innehållet i grundutbildningen enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,
- körträning enligt 4 kap. 3 §,
- utbildningens längd enligt 4 kap. 4 §,
- anordnande av prov enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,
- provs omfattning och utformning,
2. innehållet i fortbildningen och utbildningens längd enligt 5 kap. 1 §,
3. yrkeskompetensbevis och gemenskapskod enligt 6 kap. 1 §,
4. godkännande av andra bevis om yrkeskompetens än de som anges i 6 kap. 1 och 2 §§ och som innehas av förare som inte är medborgare i en stat inom EES men som är anställd eller anlitad av ett företag som är etablerat inom EES,
5. ansökan om och förutsättningar för tillstånd att bedriva utbildningsverksamhet enligt 8 kap. 2 §,
6. förändringar i utbildningsverksamheten som ska anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 3 §, och
7. tillsyn.
1. vad som enligt 2 kap. 4 § 14 avses med att en gods- eller persontransport är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten,
2. grundläggande kompetens som rör
- innehållet i grundutbildningen enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,
- körträning enligt 4 kap. 3 §,
- utbildningens längd enligt 4 kap. 4 §,
- anordnande av prov enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,
- provs omfattning och utformning,
3. innehållet i fortbildningen och utbildningens längd enligt 5 kap. 1 §,
4. yrkeskompetensbevis och unionskod enligt 6 kap. 1 §,
5. godkännande av andra bevis om yrkeskompetens än de som anges i 6 kap. 1 och 2 §§ och som innehas av förare som inte är medborgare i en stat inom EES men som är anställd eller anlitad av ett företag som är etablerat inom EES,
6. ansökan om och förutsättningar för tillstånd att bedriva utbildningsverksamhet enligt 8 kap. 2 §,
7. förändringar i utbildningsverksamheten som ska anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 3 §, och
8. tillsyn.
1. Denna lag träder i kraft den 23 maj 2020.
2. Ett yrkeskompetensbevis som utfärdats enligt äldre föreskrifter gäller till och med den i beviset angivna sista giltighetsdagen.
3 Ärendet och dess beredning
Den 18 april 2018 utfärdades Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/645 om ändring av direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och direktiv 2006/126/EG om körkort (fortsättningsvis ändringsdirektivet). Ändringsdirektivet innehåller ändringar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG (fortsättningsvis det ursprungliga yrkesförardirektivet) bl.a. när det gäller vilka förare som ska undantas från direktivets tillämpningsområde och innehållet i grundutbildning och fortbildning. Det innehåller även vissa ändringar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG om körkort beträffande åldersgränser och ömsesidigt bistånd. Ändringsdirektivet ska till största del vara genomfört den 23 maj 2020. Det ursprungliga yrkesförardirektivet och ändringsdirektivet finns i bilaga 1 och 2.
Den 16 september 2019 remitterades promemorian Genomförande av ändringar i yrkesförardirektivet, som tagits fram i Infrastrukturdepartementet. I promemorian lämnades förslag på författningsändringar för att genomföra ändringsdirektivet i svensk rätt. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Infrastrukturdepartementet (dnr I2019/02394/TM).
I propositionen behandlas promemorians förslag.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 20 februari 2020 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen har vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.
4 Bakgrund
Genom införandet av lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens och förordningen (2007:1470) om yrkesförarkompetens genomfördes det ursprungliga yrkesförardirektivet i svensk rätt. Det innebar i korthet att gemensamma regler infördes om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av tunga godstransporter och persontransporter med buss, som utgjorde förvärvsmässig trafik, samt om utfärdande av yrkeskompetensbevis. I direktivets skäl sägs att skälen för en gemensam reglering bl.a. är att säkerställa förarens lämplighet på grundval av dennes kompetens, att förbättra trafiksäkerheten och förarens säkerhet samt att undvika ojämlika konkurrensvillkor inom unionen.
Vid en utvärdering av genomförandet i medlemsstaterna av det ursprungliga yrkesförardirektivet fann kommissionen vissa brister när det gällde bl.a. tolkningen av undantagen i direktivet och innehållet i förarnas utbildning samt att det fanns svårigheter för förarna att få ömsesidigt erkännande av helt eller delvis utförd utbildning. Mot denna bakgrund utarbetades ändringsdirektivet. Det innehåller ändringar av det ursprungliga yrkesförardirektivet bl.a. när det gäller vilka förare som ska undantas från direktivets tillämpningsområde, innehållet i grundutbildning och fortbildning, utbildnings- och fortbildningsmetoder samt utveckling av ett nätverk för verkställighet. Ändringsdirektivet ska till största del vara genomfört i medlemsstaterna senast den 23 maj 2020.
När det i fortsättningen hänvisas till yrkesförardirektivet avses yrkesförardirektivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet.
5 Gällande rätt
Lagen om yrkesförarkompetens innehåller bestämmelser om grundläggande kompetens och fortbildning för förare som utför transporter med vissa motorfordon samt bestämmelser om utbildning för att få sådan kompetens. Förordningen om yrkesförarkompetens innehåller bestämmelser om tillämpningen av lagen. Lagen om yrkesförarkompetens är tillämplig på förare som är medborgare i en EES-stat och som utför gods- eller persontransporter som kräver körkortsbehörigheterna C1, C1E, C, CE, D1, D1E, D eller DE enligt 2 kap. 5 § körkortslagen (1998:488). Lagen är vidare tillämplig på tredjelandsmedborgare som utför sådana transporter om de är anställda eller anlitade av ett företag som är etablerat inom EES samt på förare som utför gods- eller persontransporter på väg i en annan EES-stat än Sverige (2 kap. 1 och 2 §§ lagen om yrkesförarkompetens).
Lagen om yrkesförarkompetens tillämpas dock inte på alla förare av fordon som utför gods- eller persontransporter. Undantag görs i 2 kap. 4 § för förare av vissa fordon.
För att få framföra ett fordon med gods- eller persontransport ska föraren ha ett yrkeskompetensbevis. För att få beviset krävs antingen grundläggande kompetens eller fortbildning och att man uppfyller de ålderskrav som finns (3 kap. 1 och 3-7 §§ lagen om yrkesförarkompetens). Förare med en s.k. hävdvunnen rättighet undantas dock från kravet på yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens (3 kap. 2 § lagen om yrkesförarkompetens). Undantaget för hävdvunna rättigheter innebär att en förare som innehar eller har innehaft ett körkort med vissa behörigheter utfärdat första gången före vissa datum under vissa förutsättningar inte behöver ha ett yrkeskompetensbevis för grundläggande kompetens.
Enligt 4 kap. 1 § lagen om yrkesförarkompetens förvärvar en förare grundläggande kompetens genom att delta i en grundutbildning. Det är möjligt att genomgå sådan grundutbildning i gymnasieskolan eller hos en utbildningsanordnare med tillstånd att bedriva utbildning om yrkesförarkompetens. Grundutbildningen ska uppgå till 280 timmar samt omfatta de ämnen och mål som anges i bilagan till förordningen om yrkesförarkompetens. I 4 kap. 2 § lagen om yrkesförarkompetens finns även regler om förkortad grundutbildning, s.k. snabbförvärvad grundläggande kompetens. Det är möjligt att genomgå en sådan förkortad grundutbildning i kommunal vuxenutbildning eller hos en utbildningsanordnare med tillstånd att bedriva utbildning om yrkesförarkompetens. Ämnena i och målen med utbildningarna anges i en bilaga till förordningen om yrkesförarkompetens. Utbildningarna avslutas med ett kunskapsprov. Vid godkänt resultat på provet ska ett yrkeskompetensbevis utfärdas.
En förare som har förvärvat grundläggande kompetens och en förare med hävdvunnen rätt ska med vissa intervaller genomgå fortbildning hos utbildningsanordnare som får bedriva sådan fortbildning. Intervallerna framgår av 5 kap. 2-6 §§ lagen om yrkesförarkompetens. En fortbildning ska omfatta minst 35 timmar. Den ska omfatta ämnen och mål som anges i bilagan till förordningen om yrkesförarkompetens.
Transportstyrelsen ska utfärda yrkeskompetensbevis till en förare som genomgått föreskriven grundutbildning eller fortbildning om denne har giltigt körkort med den körkortsbehörighet som yrkeskompetensbeviset avser. En gemenskapskod ska anges i beviset (6 kap. 1 § lagen om yrkesförarkompetens och 4 kap. 1 och 2 §§ förordningen om yrkesförarkompetens).
6 Överväganden och förslag
6.1 Ambulans, civilt försvar och humanitärt bistånd
Regeringens förslag: Lagen om yrkesförarkompetens ska inte tillämpas på förare av fordon som används inom ambulanssjukvården. Den ska inte heller tillämpas på förare av fordon som används för gods- eller persontransporter inom det civila försvaret.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag innehåller dock ordet "ambulanstjänsten" samt en uttrycklig avgränsning till den ordinarie verksamheten. Promemorians förslag innehåller också ett uttryckligt förslag om humanitärt bistånd.
Remissinstanserna: Åklagarmyndigheten invänder mot användningen av ordet "ambulanstjänsten". Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tar också upp den frågan och anser vidare att undantaget för det civila försvaret bör omfatta enbart tider av höjd beredskap. Planerings-, utbildnings- och övningsverksamhet inom det civila försvaret menar myndigheten däremot redan vara undantaget.
Skälen för regeringens förslag
Ambulans
I lagen om yrkesförarkompetens undantas förare av fordon som används av eller står under kontroll av Försvarsmakten, Kustbevakningen, Tullverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller räddningstjänsten från lagen. Med räddningstjänst avses i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor de räddningsinsatser som staten eller kommunerna ska ansvara för vid olyckor och överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljön. Till räddningstjänst hänförs också räddningsinsatser som görs vid fjällräddningstjänst, flygräddningstjänst, sjöräddningstjänst eller efterforskning av försvunna personer utan att det har inträffat någon olycka eller föreligger överhängande fara för en olycka. Begreppet ambulanstjänsten, som lagts till i artikel 2.1 b i yrkesförardirektivet, innefattas dock inte i räddningstjänst och ryms inte heller inom övriga aktörers verksamhetsområden. Därför behöver ett uttryckligt undantag införas i lagen. I likhet med övriga förare av fordon som undantas tillgodoses kraven på trafiksäkerhet och ökad kompetens för ambulansförare bättre genom en särskilt anpassad utbildning.
Åklagarmyndigheten framför att ordet "ambulanstjänsten" inte torde förekomma i svensk författning och att det dessutom kan uppfattas omfatta inte bara transporten utan även själva vården i ambulansen. Myndigheten föreslår därför att uttrycket "transport av sjuka och skadade i ambulans" bör användas. Regeringen tar fasta på den synpunkten men menar att uttrycket "förare av fordon som används inom ambulanssjukvården" bör användas i stället, eftersom det är ett vedertaget uttryck i Socialstyrelsens föreskrifter om ambulanssjukvård.
Redan när förare av fordon som används för militära ändamål eller av räddningstjänsten, brandväsendet eller ordningsmakten ursprungligen undantogs från kravet på yrkesförarkompetens i yrkesförardirektivet, var avsikten att undantaget enbart skulle vara tillämpligt på förare som utförde transporter i verksamhetens funktioner (jfr prop. 2007/08:10 s. 112). Eftersom detta efter ändringsdirektivet uttryckligen anges i artikel 2.1 b i yrkesförardirektivet föreslås i promemorian att en motsvarande regel förs in i lagen om yrkesförarkompetens. Regeringen finner dock att ett sådant tillägg skulle vara överflödigt, eftersom samma sak ändå torde följa av regeringens förslag.
Civilt försvar
Ordet "civilförsvaret" användes tidigare i svensk lagstiftning för att beteckna den organisation som ansvarade för civilförsvarsverksamheten. Syftet med civilförsvarsverksamheten var enligt 1 § civilförsvarslagen (1960:74) att vid väpnade angrepp mot riket utifrån skydda och rädda civilbefolkningens liv samt enskild och civil allmän egendom. Begreppet utmönstrades dock ur lagstiftningen och verksamheten införlivades i stället i den verksamhet som benämns "civilt försvar" eller "det civila försvaret" (se prop. 1994/95:7 s. 49 f.).
Det civila försvaret regleras bl.a. i lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap. Där framgår att det civila försvaret är den del av totalförsvarsverksamheten som inte är militär verksamhet. Med totalförsvar avses den verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig, och under högsta beredskap är totalförsvar all den samhällsverksamhet som ska bedrivas. Civilt försvar är därmed den verksamhet som ansvariga aktörer genomför i syfte att göra det möjligt för samhället att hantera situationer då beredskapen höjs. Det civila försvaret är alltså inte en organisation. Verksamheten bedrivs bl.a. av statliga myndigheter, kommuner, regioner, privata företag och frivilligorganisationer. Målet för det civila försvaret är att värna civilbefolkningen, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid ett väpnat angrepp eller krig i vår omvärld (prop. 2014/15:109).
I den svenska språkversionen av artikel 2.1 b i det ursprungliga yrkesförardirektivet anges inte "civilförsvaret". Begreppet "civil defence" förekom dock i exempelvis den engelska språkversionen av samma direktiv. Vid tidpunkten för genomförandet av det ursprungliga yrkesförardirektivet fanns det inte heller någon sammanhängande totalförsvarsplanering utan fokus låg framför allt på att hantera krissituationer (krisberedskap). På senare tid har emellertid omvärldsläget förändrats och ett arbete med att återuppta en sammanhängande planering för det civila försvaret har skett (se prop. 2014/15:109 s. 59 f. och 104 f.). I den svenska språkversionen av ändringsdirektivet anges numera även "civilförsvaret". Undantaget i yrkesförardirektivet för fordon som används av civilförsvaret bedöms medge att undantag görs för fordon som används inom den verksamhet som i Sverige benämns som civilt försvar eller det civila försvaret.
Som nämnts ovan bedrivs det civila försvaret av flera aktörer. Dessa aktörer utför i fredstid uppgifter som ligger utanför området för det civila försvaret, t.ex. ansvarar regionerna för att tillhandahålla hälso- och sjukvård under ordinarie förhållanden. En del av aktörerna kan alltså utföra transporter som ett led i sin ordinarie verksamhet. För transporter som sker inom ramen för den ordinarie verksamheten kan det krävas att föraren har yrkeskompetensbevis. Undantaget i direktivet måste därför ur ett svenskt perspektiv förstås på så sätt att det omfattar förare av fordon när de utför transporter i det civila försvaret.
När det gäller Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps synpunkt om att undantaget för det civila försvaret inte bör omfatta fredstid utan begränsas till tider av höjd beredskap kan det konstateras att lydelsen av artikel 2.1 b i yrkesförardirektivet inte innehåller någon sådan begränsning. Med beaktande av det ovan sagda torde en sådan begränsning vara onödig.
Humanitärt bistånd
Förare av fordon som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser har sedan tidigare varit undantagna från yrkesförardirektivets tillämpningsområde enligt artikel 2.1 d. Artikeln har nu ändrats och undantaget omfattar numera förare av fordon som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser, vilket enligt direktivet inbegriper fordon som används för icke-kommersiella transporter av humanitärt bistånd.
Tillägget om humanitärt bistånd får dock anses vara en exemplifiering av transporter som redan undantas i det ursprungliga yrkesförardirektivets lydelse. Denna slutsats bekräftas av EU-kommissionens förslag till ändring av det direktivet (COM(2017) 47 final) där det sägs att ändringen klargör att undantaget också omfattar fordon som används för icke-kommersiella transporter av humanitärt bistånd när de används i nödsituationer eller för räddningsinsatser. Den nuvarande lydelsen av lagen får därför anses tillräcklig för att de nu aktuella transporterna ska omfattas av undantaget. Promemorians förslag till lagändring skulle tynga lagtexten i onödan och behöver inte genomföras. Det kan för övrigt framhållas att transporterna i de allra flesta fall torde omfattas av förslaget om att undanta gods- eller persontransporter som inte är kommersiella.
6.2 Övningskörning och körträning m.m.
Regeringens förslag: Lagen om yrkesförarkompetens ska inte tillämpas på förare av följande fordon:
- Fordon som används vid övningskörning, körprov eller körträning vid gods- eller persontransport som inte är kommersiell.
- Fordon som inte används för en kommersiell gods- eller persontransport.
- Fordon som används för transporter av maskiner eller annan utrustning som föraren ska använda i sitt arbete och för persontransporter vid underhåll avseende vissa bussar.
- Fordon som inom ramen för arbetsplatsförlagt lärande används vid övningskörning enligt författningar om körkort eller träning för yrkeskompetensbevis, under förutsättning att körningen står under uppsikt av någon som innehar yrkeskompetensbevis för det fordon som framförs eller är trafiklärare för det fordon som framförs och innehar körkortsbehörighet för fordonet.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag i fråga om arbetsplatsförlagt lärande innehåller inget krav på att någon är trafiklärare för den aktuella fordonskombinationen för att undantaget ska vara tillämpligt. Undantaget knutet till vissa bussar anger även körningar till och från verkstad.
Remissinstanserna: Transportstyrelsen ser gärna att undantaget avseende servicedepå och verkstad utökas med besiktningsorgan. Myndigheten menar att det bör framgå att trafiklärare ska vara trafiklärare för den fordonskategori som framförs. Det ska alltså inte vara tillräckligt att inneha körkortsbehörighet för fordonskategorin. Transportföretagen menar att förslagets utformning hindrar samverkan mellan olika gymnasieprogram, dvs. utanför arbetsplatsförlagt lärande, t.ex. när elever på transportprogrammet transporterar material till elever på byggprogrammet. Organisationen anser att det är orimligt att en trafiklärare kan övningsköra med en elev utan att själv ha ett yrkeskompetensbevis. Sveriges Trafikutbildares Riksförbund anser att undantaget avseende arbetsplatsförlagt lärande även ska omfatta en sammanhållen utbildning eller en arbetsmarknadsutbildning. YrkesAkademin ser positivt på undantaget för arbetsplatsförlagt lärande men menar att det bör klargöras att arbetsmarknadsutbildningar i Arbetsförmedlingens regi ska omfattas av undantaget. Kommunal framför att undantaget för bussar som körs till eller från servicedepå eller verkstad även behöver omfatta behörigheten DE då även släp kan behöva föras till verkstad. Transportföretagen, Sveriges Trafikutbildares Riksförbund och Sveriges Åkeriföretag framför liknande synpunkter.
Skälen för regeringens förslag
Övningskörning och körträning
Artikel 2.1 f i yrkesförardirektivet undantar förare av fordon som används för övningskörning och prov för personer som vill skaffa sig körkort eller yrkeskompetensbevis. Undantaget gäller under förutsättning att fordonet inte används för kommersiell person- eller godstransport. Sedan tidigare har förare av fordon som används vid övningskörning enligt författningarna om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis varit undantagna från lagen om yrkesförarkompetens. Ändringen leder till att det inte längre är tillåtet att övningsköra eller körträna i samband med förvärvsmässiga transporter, även om den som har uppsikt under övningskörningen eller körträningen innehar ett yrkeskompetensbevis.
Enligt artikel 2.1 andra stycket i yrkesförardirektivet undantas dock fortsatt en person som vill skaffa sig körkort eller yrkeskompetensbevis när personen genomgår en kompletterande körutbildning vid arbetsplatsförlagt lärande. En förutsättning är att eleven åtföljs av en trafiklärare eller en person som innehar ett yrkeskompetensbevis för den fordonskategori som framförs. För att möjliggöra den ordning som finns i Sverige där arbetsplatsförlagt lärande utgör en del av yrkesutbildningen inom gymnasieskolan och inom kommunal vuxenutbildning, bör en bestämmelse införas som innebär att kommersiella transporter tillåts när eleven genomför delar av sin utbildning som arbetsplatsförlagt lärande. Detta gäller även vid sådan gymnasial lärlingsutbildning som avses i 16 kap. 11 § skollagen (2010:800).
Regeringen föreslår mot bakgrund av artikel 2.1 f i yrkesförardirektivet att undantag från lagens tillämpningsområde ska gälla för förare av fordon som används vid övningskörning eller körprov för att få ett körkort eller vid körträning för yrkeskompetensbevis, under förutsättning att fordonet inte samtidigt används för en kommersiell gods- eller persontransport.
Samtidigt påkallar artikel 2.1 andra stycket i direktivet att ett nytt undantag införs. Detta ska gälla för förare av fordon som inom ramen för arbetsplatsförlagt lärande används vid övningskörning eller träning för yrkeskompetensbevis. Det ska dock bara gälla under förutsättning att körningen står under uppsikt av någon som innehar relevanta behörigheter. Regeringen noterar Transportstyrelsens synpunkt om att promemorians förslag till lagtext inte riktigt återger detta utan endast knyter ett krav på körkortsbehörighet till trafikläraren. Synpunkten får anses stå i samklang med yrkesförardirektivets lydelse och lagtexten bör därför justeras. När det däremot gäller Transportföretagens synpunkt om att en trafiklärare dessutom bör vara innehavare av yrkeskompetensbevis så kan detta inte anses följa av direktivets lydelse.
Sveriges Trafikutbildares Riksförbund och YrkesAkademin menar att det behöver klargöras att undantaget avseende arbetsplatsförlagt lärande även ska omfatta arbetsmarknadsutbildningar i Arbetsförmedlingens regi. Regeringen ser inte något hinder mot detta om bara förutsättningarna för undantaget är uppfyllda. När det sedan gäller Transportföretagens synpunkt om att utformningen av det nu aktuella undantaget skulle hindra t.ex. samverkan mellan olika gymnasieprogram, dvs. utanför arbetsplatsförlagt lärande, kan det konstateras att yrkesförardirektivet faktiskt kräver att det är frågan om just arbetsplatsförlagt lärande. Å andra sidan torde sådana transporter, beroende på de närmare omständigheterna i det enskilda fallet, kunna träffas av det undantag som berörs under följande avsnitt.
Icke-kommersiella gods- eller persontransporter
I artikel 2.1 g i yrkesförardirektivet undantas förare av fordon som används för icke-kommersiell person- eller godstransport. Tidigare var undantaget formulerat som att icke-kommersiell persontransporter eller transport av varor för eget bruk undantogs. Det befintliga undantaget i lagen om yrkesförarkompetens föreslås därför ändras så att undantaget omfattar sådana icke-kommersiella transporter. Som tidigare ska transporter som sker utan förvärvssyfte undantas från lagens tillämpningsområde.
Transport av maskiner
I artikel 2.1 h i yrkesförardirektivet har, förutom transport av material och utrustning, även transport av maskiner som föraren använder i sitt arbete undantagits, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning (jfr "the drivers principal activity" i den engelska språkversionen av yrkesförardirektivet). Enligt skäl 6 i ändringsdirektivet anses i allmänhet inte framförandet av fordonet utgöra förarens huvudsakliga sysselsättning om det upptar mindre än 30 procent av den månatliga arbetstiden. Undantaget i artikel 2.1 h avser typiskt sett hantverkare och omfattar de transporter där föraren i sitt arbete använder det material eller den utrustning eller de maskiner som han eller hon transporterar. Lagen om yrkesförarkompetens föreslås därför ändras så att även maskiner eller annan utrustning omfattas av undantaget.
Transport vid underhåll av vissa bussar
Av artikel 2.1 d i yrkesförardirektivet framgår att det görs undantag för förare av fordon för vilka körkort i kategori D eller D1 krävs och som körs utan passagerare av underhållspersonal till eller från en servicedepå som är belägen i närheten av närmaste underhållsbas som används av transportföretaget, dvs. vissa bussar. Detta gäller under förutsättning att transporten inte är förarens huvudsakliga sysselsättning, se vad som anförs ovan om skäl 6 i ändringsdirektivet.
Persontransporter definieras i 1 kap. 4 § lagen om yrkesförarkompetens som körningar på väg i Sverige med fordon som kräver körkortsbehörigheten D1, D1E, D eller DE och som sker med passagerare. I paragrafen anges vidare att med persontransporter avses också körningar som sker utan passagerare om körningen utgör ett led i sådana transporter. Ett exempel på en transport som undantas enligt 2 kap. 4 § 3 lagen om yrkesförarkompetens (2 kap. 4 § 5 i förslaget) är när en reparatör av tunga fordon kör fordonet fram och åter till verkstaden (prop. 2007/08:10 s. 40). Vissa av de transporter som omnämns i artikel 2.1 d i yrkesförardirektivet är alltså redan undantagna från bestämmelserna om yrkesförarkompetens enligt svensk rätt.
De servicedepåer som anges i yrkesförardirektivet kan dock inte anses omfattas av det nyss nämnda undantaget. En servicedepå får anses utföra andra slags åtgärder än en verkstad. En servicedepå sysslar med löpande skötsel och underhåll av fordonets allmänna skick, t.ex. tvätt och städning, medan en verkstad sysslar med reparationer och underhåll av fordonets tekniska funktion. För att genomföra ändringarna i yrkesförardirektivet bör därför ett uttryckligt undantag om servicedepåer införas i lagen om yrkesförarkompetens.
Transportstyrelsen vill att undantaget utökas till att avse transporter till och från besiktningsorgan, eftersom de transporterna har koppling till service och trafiksäkerhet. Myndigheten nämner att branschen anser att sådana transporter är undantagna. Regeringen konstaterar att denna sorts transporter inte innefattar någon persontransport och därför inte är transporter i den mening som följer av yrkesförardirektivet och lagen om yrkesförarkompetens (se prop. 2007/08:10 s. 43). Någon justering av promemorians förslag till lagtext i syfte att klargöra detta bedöms inte vara nödvändig. Många remissinstanser menar att undantaget bör utökas till att omfatta även behörigheten DE, men regeringen konstaterar att ändringen i yrkesförardirektivet inte lämnar utrymme för detta. Den nyss gjorda bedömningen om besiktningsorgan är dock tillämplig också för denna behörighet.
6.3 Landsbygdsområden och landsbygdsbranscher
Regeringens förslag: Lagen om yrkesförarkompetens ska inte tillämpas på förare av följande fordon:
- Fordon som används, eller hyrs utan förare, av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter i företagets egen verksamhet, under förutsättning att fordonet inte används utanför en radie av 100 kilometer från den plats där företaget är beläget eller framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning.
- Fordon som används för ett företags gods- eller persontransporter i landsbygdsområden för att försörja företagets egen verksamhet med gods eller arbetskraft, under förutsättning att transporten är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om innebörden av att en gods- eller persontransport är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslås att undantaget avseende bl.a. jordbruks- och fiskeriföretag ska begränsas av en radie om 50 kilometer i stället för 100. I promemorians förslag till undantag för landsbygdstransporter finns även en hänvisning till ett annat undantag och en begränsning till godstransporter.
Remissinstanserna: Åklagarmyndigheten framhåller att promemorians uttalande om att undantaget för landsbygdsområden bara skulle omfatta enskilda näringsidkare inte synes stå i samklang med vare sig ändringsdirektivet eller promemorians förslag till lagtext. Myndigheten invänder också mot bemyndigandet som ger Transportstyrelsen rätt att meddela föreskrifter. Transportstyrelsen menar att undantaget även bör omfatta persontransporter. Transportföretagen menar att undantaget för bl.a. jordbruks- och fiskeriföretag har en alltför vid lydelse och i stället bör betona den enskilda näringsidkaren så att inte inhyrd eller anställd personal omfattas. Transportföretagen anser vidare att undantaget för landsbygdsområden innehåller definitionssvårigheter. Statens jordbruksverk vill att transporter av egna djur från egen djurhållning undantas med hänvisning till EU-gemensamma djurtransportregler. Sveriges Trafikutbildares Riksförbund efterlyser angående undantaget för landsbygdsområden bl.a. ett förtydligande av vilka företagsformer som omfattas. Transportstyrelsen, Polismyndigheten, Kommunal och Lantbrukarnas Riksförbund menar att en radie större än 50 kilometer bör övervägas när det gäller undantaget för bl.a. jordbruks- och fiskeriföretag. De båda förstnämnda hänvisar till att 100 kilometer gäller enligt reglerna om kör- och vilotider och Lantbrukarnas Riksförbund hänvisar till den växande marknaden för hyresmaskiner.
Skälen för regeringens förslag
Godstransport inom bl.a. jordbruks- och fiskeriföretag
I artikel 2.3 i yrkesförardirektivet anges att direktivet inte ska tillämpas på förare av fordon som används eller hyrs utan förare av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter inom ramen för företagets egen verksamhet. Direktivet ska dock tillämpas om framförandet av fordonet ingår som en del i förarens huvudsakliga sysselsättning eller om framförandet av fordonet överstiger ett i nationell rätt fastställt avstånd från den plats där företaget som äger, hyr eller leasar fordonet är beläget (jfr "from the base of the undertaking" i den engelska språkversionen av yrkesförardirektivet). När det gäller uttrycket huvudsaklig sysselsättning, se vad som sägs i avsnitt 6.2 om skäl 6 i ändringsdirektivet.
Transportföretagen menar att författningstexten och motiveringen i promemorian skiljer sig åt på ett sådant sätt att det öppnar upp för fler än enskilda näringsidkare att använda sig av undantaget. De vill därför att lagtexten betonar den enskilda näringsidkaren så att inte inhyrd eller anställd personal omfattas. Regeringen bedömer dock att artikel 2.3 i yrkesförardirektivet inte ger uttryck för att det skulle gälla någon sådan begränsning, se t.ex. skäl 8 i ändringsdirektivet där det talas om personer "som arbetar inom" de olika branscherna. Det finns inte heller något krav på att man äger verksamheten man arbetar i. Det finns knappast heller någon trafiksäkerhetsmässig grund för att tillmötesgå remissynpunkten.
Undantaget är alltså avsett för företag inom jordbruk, trädgårdsodling, skogsbruk, uppfödning och fiske som i viss mindre omfattning transporterar t.ex. sina produkter. För att genomföra artikel 2.3 i yrkesförardirektivet föreslås att en ny bestämmelse införs i lagen om yrkesförarkompetens.
I promemorian anges att med beaktande av regleringens trafiksäkerhetssyfte så borde avståndet från den plats där företaget är beläget vara tämligen kort, och en radie om 50 kilometer föreslås. I promemorian hänvisas också till att transporter på längre sträckor i vissa fall kan omfattas av nedan nämnda undantag i landsbygdsområden. Regeringen finner dock att det tämligen entydiga remissutfallet i denna fråga bör ges genomslag och att 100 kilometer därför är mera lämpligt. Det kan avslutningsvis konstateras att promemorians förslag bygger på att körsträckan inte får överstiga en viss radie från den plats där företaget är beläget. En sådan konstruktion är inte användbar, eftersom körsträckor i praktiken aldrig utgörs av en radie från en viss plats. Lagen bör i stället anknyta till transporter, snarare än körsträckor, inom en viss radie.
Tillfälliga transporter i landsbygdsområden
Artikel 2.2 i yrkesförardirektivet anger att direktivet inte ska tillämpas när en förare utför transporter i landsbygdsområden för att försörja den egna verksamheten och han eller hon inte erbjuder transporttjänster. Detta förutsätter dock att medlemsstaten bedömer att transporten är tillfällig och inte påverkar trafiksäkerheten. I skäl 7 i ändringsdirektivet anges vidare att eftersom det finns stora skillnader mellan landsbygdsområdena inom unionen (t.ex. i fråga om geografi, klimat och befolkningstäthet) så är det upp till medlemsstaterna att avgöra om ett sådant framförande kan anses som tillfälligt och om ett sådant undantag påverkar trafiksäkerheten (t.ex. på grundval av vägtyp, trafikvolym eller förekomst av sårbara trafikanter).
I promemorian uttalas att det enbart är enskilda näringsidkare som omfattas av undantaget, eftersom transporterna ska utföras för att försörja den egna verksamheten. Åklagarmyndigheten invänder mot att detta inte står i samklang med direktivets lydelse eller den föreslagna författningstexten. Sveriges Trafikutbildares Riksförbund efterlyser ett förtydligande av vilka företagsformer som omfattas. Regeringen konstaterar att artikel 2.2 inte ger uttryck för någon begränsning med avseende på företagsformer. Frågan om företagsform spelar alltså ingen roll för undantagets tillämpningsområde. Lagförslaget bör utformas i enlighet därmed.
Undantaget kan bli tillämpligt t.ex. när en godstransport utförs för att försörja den egna näringsverksamheten med material eller varor. Däremot omfattar inte undantaget företagets transporter av varor till kunder. Vidare krävs att företaget inte som sin ordinarie verksamhet utför transporttjänster åt andra. Transportstyrelsen menar att undantaget även bör omfatta persontransporter. Regeringen kan inte finna att lydelsen av den aktuella artikeln i direktivet skulle utesluta att undantaget ska vara tillämpligt även på persontransporter. Detta föranleder en justering av promemorians förslag.
Statens jordbruksverk hänvisar till EU-gemensamma djurtransportregler med en egen kravbild och s.k. transportörtillstånd. Av dem som har sådant tillstånd är endast cirka tio procent yrkestransportörer och övriga transporterar bara egna djur, t.ex. till tävlingar och andra evenemang. De transporterna kan dock vara längre än 50 kilometer och utföras utanför landsbygdsområden. De faller därmed utanför det undantag som behandlades i föregående avsnitt. Statens jordbruksverk menar att även dessa transporter bör undantas.
Regeringen bedömer att artikel 2.2 i yrkesförardirektivet inte lämnar utrymme för en sådan utvidgning som Statens Jordbruksverk efterlyser. I sammanhanget kan dock EU-domstolens dom i mål C-317/12 framhållas. I domen prövas tolkningen av uttrycket "icke-kommersiell transport av gods" vad gäller skyldigheten att använda färdskrivare i lastbil. Lydelsen är alltså snarlik det undantag som finns i artikel 2.1 g i yrkesförardirektivet och som behandlas i avsnitt 6.2. Av domen följer att uttrycket omfattar transport av gods som enskild utför uteslutande för egen räkning inom ramen för en hobbyverksamhet, även om denna delvis finansieras genom ekonomiska bidrag från utomstående och någon ersättning inte utgår för transporten. Detta kan innebära en viss lindring av den problematik som Statens jordbruksverk för fram.
Sveriges Trafikutbildares Riksförbund reser frågan om huruvida anställda omfattas av undantaget. Det kan konstateras att lydelsen av direktivet talar om "förare av fordon ... för att försörja den egna verksamheten". Detta skulle i och för sig kunna tolkas som att anställda inte kan omfattas, eftersom verksamheten inte är deras "egen". Å andra sidan kan det tolkas som att det också kan vara fråga om en verksamhet som föraren är anställd i eftersom det inte sägs något om att äga verksamheten. I linje med ställningstagandet i motsvarande fråga under föregående avsnitt finner regeringen att den senare tolkningen bör ges företräde. Inte heller i detta fall finns någon trafiksäkerhetsmässig grund för ett annat ställningstagande. Med anledning av vad som anförs ovan föreslås tillägg i lagen om yrkesförarkompetens för att genomföra artikel 2.2 i yrkesförardirektivet.
I promemorian anges att vad som närmare avses med att transporten är tillfällig och utförs på ett trafiksäkert sätt lämpligen bör framgå av föreskrifter som Transportstyrelsen meddelar. Ett sådant bemyndigande föreslås i lagen om yrkesförarkompetens. Åklagarmyndigheten invänder mot detta bemyndigande eftersom trafiksäkerhetsfrågor redan regleras på annat håll, t.ex. i trafikförordningen (1998:1276) och trafikbrottslagen (1951:649). Myndigheten menar vidare att det torde saknas behov av att närmare reglera vad som är tillfälligt, varför den frågan kan överlämnas till rättstillämpningen. Regeringen konstaterar, liksom Åklagarmyndigheten, att materiell trafiksäkerhet regleras i andra regelverk. Avsikten med bemyndigandet är inte att eventuella föreskrifter ska komma i konflikt med dessa regelverk. Bemyndigandet ska i stället användas för särskilda regler som är avhängiga det nu aktuella undantaget och dess inverkan på frågor om trafiksäkerhet.
Transportföretagen anser att undantaget innehåller definitionssvårigheter, t.ex. riskerar "landsbygdsområden" med hänsyn till Sveriges geografi att bli ett alltför vitt begrepp. Transportföretagen menar att orden tillfälliga och trafiksäkert måste ges en strikt tolkning för att inte motverka syftet med yrkeskompetensbeviset. Regeringen anser att berörda myndigheter kan hantera de svårigheter i gränsdragningen som kan uppstå.
6.4 Unionskod
Regeringens förslag: Begreppet gemenskapskod ska bytas ut mot unionskod.
Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Sveriges Åkeriföretag tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Ett yrkeskompetensbevis kan vara antingen ett separat kort som utformats i enlighet med bilaga II till yrkesförardirektivet eller bestå i att kod 95 anges på körkortet för aktuell behörighet (jfr artikel 10.1 i yrkesförardirektivet). I Sverige utfärdas ett separat yrkeskompetensbevis som bevis på yrkesförarkompetens. På yrkeskompetensbeviset ska det anges en gemenskapskod. I artikel 10 i yrkesförardirektivet används, efter ändringsdirektivet, begreppet unionskod i stället för gemenskapskod. Detta bör återspeglas i svensk rätt.
7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: De föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 23 maj 2020.
Ett yrkeskompetensbevis som utfärdats enligt äldre föreskrifter ska gälla till och med sista giltighetsdagen.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Promemorian har en övergångsbestämmelse om ett anmälningsförfarande för fortsatt tillstånd att bedriva utbildningsverksamhet.
Remissinstanserna: Transportstyrelsen saknar en övergångsbestämmelse för pågående grundutbildningar.
Skälen för regeringens förslag: Ändringsdirektivet ska till övervägande delar vara genomfört den 23 maj 2020. Den del som rör utvecklandet av ett nytt nätverk för verkställighet ska dock vara genomfört först den 23 maj 2021. Inga förslag i denna proposition handlar om detta nätverk och lagändringarna bör därför träda i kraft den 23 maj 2020.
I promemorian uttalas att detta innebär att en sådan grundutbildning, fortbildning eller delkurs i fortbildning som påbörjas efter den 23 maj 2020 eller senare ska bedrivas i enlighet med de nya föreskrifterna. Transportstyrelsen reser frågan om en övergångsregel för pågående grundutbildningar. Regeringen finner inte anledning att ta upp den frågan i en övergångsbestämmelse till lagändringarna. Detsamma gäller promemorians förslag till övergångsbestämmelse om ett anmälningsförfarande för fortsatt tillstånd att bedriva utbildningsverksamhet. Övergångsbestämmelser av det slag som nu nämnts kan dock bli aktuella vid kommande ändringar av förordning eller myndighetsföreskrifter till följd av ändringsdirektivet.
Det införs emellertid nya bestämmelser om utformningen av yrkeskompetensbevis. Yrkeskompetensbevis som utfärdats före den 23 maj 2020 bör emellertid vara giltiga till och med sista giltighetsdagen, jfr artikel 10.3 och bilaga II, avsnitt 5, i yrkesförardirektivet. Detta bör som ett förtydligande framgå i en övergångsbestämmelse.
8 Konsekvenser
Regeringens bedömning: Författningsförslagen bedöms leda till lägre kostnader för vissa företag i landsbygdsområden och landsbygdsbranscher. Transportföretag och utbildningsanordnare bedöms i motsvarande mån få färre transportuppdrag eller kunder.
Transportstyrelsen kommer att orsakas vissa kostnader för att ta fram myndighetsföreskrifter och framställa nya yrkeskompetensbevis. Polismyndigheten kommer att påverkas marginellt genom informationsinsatser till de polismän och bilinspektörer som utför trafikkontroller om det förändrade regelverket.
Övriga konsekvenser för företag, gymnasieskolor och kommunal vuxenutbildning, förare och staten samt företagens konkurrensförhållanden är beroende av utformningen av kommande föreskrifter.
Promemorians bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. I promemorian är uppgifter om antalet företag och storlek på företagen inom transportbranschen inte uppdaterade till uppgifter från slutet av 2018.
Remissinstanserna: Transportföretagen anser att konsekvensbeskrivningen är något vag då promemorian anger att det inte är möjligt att fastställa hur många transporter och förare som kommer att undantas enligt de föreslagna bestämmelserna. Transportföretagen menar också att gymnasieskolorna kommer att påverkas negativt om de inte får utföra kommersiella transporter när elever övningskör inom utbildningen. Transportstyrelsen framför att bussföretagen kommer att få kostnader om inte körningar till och från besiktningsorgan undantas från lagens tillämpningsområde. Regelrådet finner att konsekvensutredningen i promemorian uppfyller kraven i förordningen om konsekvensutredning vid regelgivning och att den sammantaget håller tillräckligt hög kvalitet. Regelrådet menar dock att det finns brister bl.a. i redovisningen av förslagets påverkan på företagens konkurrensförhållanden.
Skälen för regeringens bedömning
Konsekvenser för transportföretag
I slutet av 2018 fanns det 16 926 transportföretag som innehade tillstånd att yrkesmässigt bedriva godstransporter på väg. Under 2018 fanns det 901 verksamma företag inom bussbranschen. Av de företag som utförde godstransporter var 42 procent enmansföretag och 39 procent hade en till fyra anställda. Av de företag som utförde godstransporter var 75 procent mikroföretag medan 0,4 procent hade över 100 personer anställda. Ett mikroföretag har färre än 10 anställda och en omsättning som är lägre än 2 miljoner euro. Av de företag som var verksamma inom bussbranschen var 48 procent enmansföretag och 22 procent hade en till fyra anställda. Vidare var runt 40 procent av företagen mikroföretag medan tre procent av företagen hade över 100 anställda.
Transportföretagen kommer inte att få några tillkommande kostnader på grund av de författningsförslag som föreslås. Företagen har sedan tidigare kostnader för att deras förare genomgår en fortbildning minst vart femte år.
Transportföretagen kan i någon mån påverkas av att nya undantag införs som leder till att fler transporter får utföras utan krav på innehav av yrkeskompetensbevis. Detta kan leda till en minskning av efterfrågan av transporttjänster, eftersom det är fler förare som har ett körkort med högre körkortsbehörighet än som innehar ett yrkeskompetensbevis. Det är inte möjligt att bedöma i vilken mån detta kan bli en effekt av de föreslagna författningsändringarna. Regeringen gör emellertid bedömningen att transportföretagens konkurrensförhållanden inte påverkas av författningsförslagen. Det förhållande Transportstyrelsen tar upp angående bussföretag torde inte leda till ökade kostnader, jfr avsnitt 6.2.
Konsekvenser för transporter i vissa företag och landsbygdsområden
Jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- och fiskeriföretag kommer i större omfattning än i dag att kunna utföra transporter i egen regi. Alternativt kommer de inte längre att ha en kostnad för en förares grundutbildning eller en fortbildning. Skälet till detta är att förare av fordon inom de nämnda verksamheterna undantas från kravet på yrkeskompetensbevis i de fall de inte har framförandet av fordon som sin huvudsakliga uppgift och transportavståndet är inom en radie av 100 km från den plats där företaget är beläget. Företagen kan alltså i någon mån få lägre kostnader. Regelrådet saknar en uppskattning av kostnaden för en utbildning och fortbildning. Kostnaden för en delkurs är 1 500-2 000 kronor. Ett företag kan alltså få en lägre kostnad om 7 500-10 000 kronor per förare under en femårsperiod. Däremot går en förare vanligtvis en grundutbildning vid en gymnasieskola, en kommunal vuxenutbildning eller som en arbetsmarknadsåtgärd, vilket innebär att företaget eller arbetsgivaren oftast inte har en kostnad för själva grundutbildningen.
Transporter i landsbygden kommer också i större omfattning än i dag att kunna utföras för att förse den egna verksamheten med bl.a. material eller varor och företaget kommer inte att behöva anlita ett åkeri om en förare i verksamheten innehar körkortsbehörighet för att utföra transporten och uppfyller kraven på att transporten sker tillfälligt och inte försämrar trafiksäkerheten. Transportföretagen menar att konsekvensbeskrivningen är vag, eftersom det anges i promemorian att det inte är möjligt att fastställa hur många transporter och förare som kommer att undantas. Regelrådet har däremot förståelse för att det inte är möjligt att kvantifiera dessa förhållanden. Regeringen delar i denna del promemorians bedömning av konsekvenserna.
Regelrådet noterar också att inget anges i promemorian om möjlig påverkan på den relativa konkurrenskraften till följd av de utvidgade undantagen. Eftersom liknande undantag från kravet på yrkeskompetensbevis införs i hela EU så kommer konkurrensförhållandena för de svenska företagen enligt regeringens bedömning inte att påverkas i någon större omfattning.
Konsekvenser för övriga företag som utför transporter
Även andra företag än de ovannämnda omfattas av lagstiftningen om yrkesförarkompetens när de i sin verksamhet utför transporter. Som Regelrådet framhåller är gruppen övriga företag som utför transporter inte lätt att beskriva storleksmässigt på ett meningsfullt sätt, eftersom det inte går att veta vilka branscher eller företag i dem som kommer att beröras mest. Dessa företag har sedan tidigare kostnader för att deras förare ska genomgå en fortbildning minst vart femte år. Förslagen bedöms inte leda till några konsekvenser för företagen.
Konsekvenser för utbildningsanordnare
Totalt har 330 utbildningsanordnare tillstånd att bedriva grundutbildning eller fortbildning. Tillståndet omfattar olika utbildningar i enlighet med följande tabell.
Grundutbildning 280 timmar
Grundutbildning 140 timmar
Fortbildning
Godstrpt.
65
83
296
Persontrpt.
57
65
146
Utbildningsanordnarna är till stor del transportföretag (åkerier och bussföretag) eller trafikutbildare som är organiserade via Sveriges Åkeriföretag, Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd eller Sveriges Trafikutbildares Riksförbund.
Det finns 49 utbildningsanordnare som har tillstånd att bedriva samtliga grundutbildningar och fortbildningar. Utbildningsanordnarna har totalt 1 349 lärare anmälda för att undervisa på grundutbildningen eller fortbildningen. En lärare kan dock vara anmäld flera gånger för olika utbildningsanordnare. Av utbildningsanordnarna har cirka 120 stycken en lärare anmäld medan det är cirka 15 stycken som har fler än tio lärare anmälda. En av utbildningsanordnarna har över 100 lärare anmälda.
Utbildningsanordnarna kan få något färre kunder och därför lägre intäkter, eftersom undantagen från när lagen om yrkesförarkompetens är tillämplig utökas. Det är inte möjligt att kvantifiera denna effekt av förslagen. Utbildningsanordnarnas konkurrensförhållanden bedöms inte påverkas av författningsförslagen, eftersom grundutbildningen och fortbildningen är obligatorisk och föraren som regel ska genomgå grundutbildningen i det land där förarna är permanent bosatta och fortbildningen i det land där de är permanent bosatta eller arbetar.
Särskild hänsyn till små företag
Regelrådet saknar en bedömning i promemorian om särskilda hänsyn till små företag. Regeringen gör bedömningen att det inte är möjligt att ta särskild hänsyn till små företag i samband med genomförandet av ändringarna av ett EU-direktiv.
Konsekvenser för gymnasieskolor och kommunal vuxenutbildning
Vissa skolor utför i dag kommersiella transporter när eleven övningskör eller körtränar inom utbildningen. Med den nya regleringen blir övningskörning och körträning i samband med kommersiella transporter inte tillåten, eftersom dessa transporter förutsätter att föraren innehar ett yrkeskompetensbevis. Däremot får övningskörning och träning för ett yrkeskompetensbevis ske i samband med kommersiella transporter inom ramen för arbetsplatsförlagt lärande. Detta förtydligande underlättar för gymnasieskolorna och kommunal vuxenutbildning.
Konsekvenser för förare
Under perioden 2014-2018 utfärdades ungefär 190 000 yrkeskompetensbevis. Antalet är inte jämnt fördelat över femårsperioden. Under 2015 utfärdades 37 819 yrkeskompetensbevis och under 2016 utfärdades 103 678 yrkeskompetensbevis. Orsaken till att antalet utfärdade yrkeskompetensbevis var högt under 2015 och 2016 beror på att de förare som hade en hävdvunnen rätt då behövde genomgå sin första fortbildning. En stor del av de förare som utför persontransporter kommer alltså att genomgå en ny fortbildning senast i september 2020. Många av de förare som utför godstransporter kommer att genomgå ny fortbildning senast i september 2021.
Ett visst antal förare kommer inte längre att behöva ett yrkeskompetensbevis om deras huvudsakliga sysselsättning inte är framförande av fordon och de utför transporter inom bl.a. jordbruks- och fiskeriföretag. Som nämnts är det inte möjligt att uppskatta hur många transporter och förare som kommer att omfattas av de nya undantagen.
Konsekvenser för Transportstyrelsen
De föreslagna författningsändringarna och ändringarna i yrkesförardirektivet medför att Transportstyrelsen behöver se över och anpassa sina föreskrifter. I och med att en unionskod ska framgå på yrkeskompetensbeviset i stället för en gemenskapskod kommer Transportstyrelsen att behöva ta fram och trycka nya yrkeskompetensbevis som ska användas från den 23 maj 2020. De ökade arbetsuppgifterna och den systemutveckling som genomförandet av ändringsdirektivet leder till ryms inom befintliga anslagsramar.
Konsekvenser för Polismyndigheten
Polismyndigheten ska kontrollera att en förare innehar ett giltigt körkort och, när det behövs, ett giltigt yrkeskompetensbevis. Polismyndigheten kommer att påverkas marginellt av förslagen genom att undantagen från lagen om yrkesförarkompetens utökas. Detta leder till att Polismyndigheten kommer att behöva informera de polismän och bilinspektörer som utför trafikkontroller om det förändrade regelverket.
Övriga konsekvenser
Förslagen förväntas inte ha några konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män. Några konsekvenser av betydelse för miljön förväntas förslagen inte heller medföra.
9 Författningskommentar
Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens
2 kap.
4 § Denna lag ska inte tillämpas på förare av fordon
1. vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 45 kilometer i timmen,
2. som används av eller står under kontroll av Försvarsmakten, Kustbevakningen, Tullverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller räddningstjänsten,
3. som används inom ambulanssjukvården,
4. som utför gods- eller persontransporter inom det civila försvaret,
5. som provas eller förflyttas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll,
6. som är nya eller ombyggda och ännu inte tagits i drift i transportverksamhet,
7. som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser,
8. som används vid övningskörning eller körprov enligt författningar om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis, under förutsättning att fordonet inte samtidigt används för en kommersiell gods- eller persontransport,
9. som inom ramen för arbetsplatsförlagt lärande används vid övningskörning enligt författningar om körkort eller träning för yrkeskompetensbevis, under förutsättning att körningen står under uppsikt av någon som
a) innehar yrkeskompetensbevis för det fordon som framförs, eller
b) är trafiklärare för det fordon som framförs och innehar körkortsbehörighet för fordonet,
10. som inte används för en kommersiell gods- eller persontransport,
11. som används för att transportera material eller maskiner eller annan utrustning som föraren ska använda i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning,
12. som används för persontransporter och kräver körkortsbehörighet D1 eller D och körs utan passagerare till eller från den servicedepå som används av transportföretaget, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning,
13. som används, eller hyrs utan förare, av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter i företagets egen verksamhet, under förutsättning att fordonet
a) inte används utanför en radie av 100 kilometer från den plats där företaget är beläget, eller
b) framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning, eller
14. som används för ett företags gods- eller persontransporter i landsbygdsområden för att försörja företagets egen verksamhet med gods eller arbetskraft, under förutsättning att transporten är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten.
Paragrafen behandlar vilka förare av fordon som undantas från lagens tillämpningsområde. I paragrafen läggs det till sex nya punkter, punkterna 3, 4, 9 och 12-14. Till följd av det blir de tidigare punkterna 3-6 punkterna 5-8 och de tidigare punkterna 7 och 8 punkterna 10 och 11. Vidare ändras lydelsen i de nya punkterna 8, 10 och 11.
I punkten 3 läggs förare av fordon som används inom ambulanssjukvården till som ett undantag från lagens tillämpningsområde. Undantaget tar sikte på utryckningsfordon vars personal utför sjukvård. Detta inkluderar ambulanser som transporterar patienter och akutläkarbilar som kan kallas till exempelvis olycksplatser som komplement till ambulanser, men som inte alltid transporterar patienter utan bidrar med avancerad vård på plats. Undantaget är tillämpligt oavsett om fordonet framförs till eller från en insats. Det förutsätter inte heller att det är frågan om en persontransport utan även transport av medicinsk utrustning till eller från en insats omfattas av undantaget. Bestämmelsen genomför artikel 2.1 b i yrkesförardirektivet.
I punkten 4 undantas transporter som utförs av förare av fordon när transporter utförs inom det civila försvaret från lagens tillämpningsområde. Det civila försvaret omfattar den verksamhet som ansvariga aktörer genomför i syfte att göra det möjligt för samhället att hantera situationer då beredskapen höjs. Det civila försvaret är alltså inte en organisation. Verksamheten bedrivs bl.a. av statliga myndigheter, kommuner, regioner, privata företag och frivilligorganisationer. Målet för det civila försvaret är att värna civilbefolkningen, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionerna och bidra till Försvarsmaktens förmåga vid ett väpnat angrepp eller krig i vår omvärld. Transporter som förekommer inom det civila försvaret undantas dock i sin helhet från lagens tillämpningsområde. Bestämmelsen genomför artikel 2.1 b i yrkesförardirektivet.
Av punkten 8 framgår att från lagens tillämpningsområde undantas förare av fordon som används vid övningskörning eller körprov enligt författningarna om körkort, bl.a. körkortslagen (1998:488), eller körträning för yrkeskompetensbevis enligt den nu aktuella lagen. En förutsättning är att fordonet inte samtidigt används för en kommersiell gods- eller persontransport. Undantaget omfattar alltså övningskörning, körprov och körträning som inte utförs i samband med kommersiella transporter. I punkten 9 finns bestämmelser om arbetsplatsförlagt lärande som ansluter till punkten 8. Bestämmelsen genomför artikel 2.1 f i yrkesförardirektivet.
I punkten 9 undantas förare av fordon som inom ramen för ett arbetsplatsförlagt lärande används vid övningskörning enligt författningar om körkort eller träning för yrkeskompetens, om den som har uppsikt över den som kör uppfyller vissa behörighetskrav. Undantaget tar sikte på den som faktiskt framför fordonet och inte den som enligt 4 kap. 7 § körkortsförordningen (1998:980) anses som förare i kraft av att ha uppsikt över körningen. Undantaget omfattar både gods- och persontransporter. Om eleven t.ex. övningskör med en lastbil behöver den som har uppsikt över övningskörningen alltså inneha ett yrkeskompetensbevis för godstransporter eller vara trafiklärare för körkortsbehörighet C. En sådan trafiklärare behöver dock inte inneha yrkeskompetensbevis. Undantaget tar framförallt sikte på arbetsplatsförlagt lärande inom gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning. Detta gäller även sådan gymnasial lärlingsutbildning som avses i 16 kap. 11 § skollagen (2010:800). Utöver övningskörning omfattas träning av körförmågan för att få ett yrkeskompetensbevis även om det formellt inte utgör sådan körträning som avses i lagens 4 kap. 3 §. Bestämmelsen genomför artikel 2.1 andra stycket i yrkesförardirektivet.
I punkten 10 undantas förare av fordon som inte används för kommersiella gods- eller persontransporter. Undantaget tar sikte på transporter som inte är kommersiella, dvs. som sker utanför den kommersiella sfären och saknar koppling till förvärvsmässig verksamhet. Det kan vara frågan om transporter för egen räkning, t.ex. inom ramen för hobbyverksamhet, eller för annans räkning, t.ex. persontransporter i samband med föreningsverksamhet. Det kan också vara frågan om förare av fordon som används för transporter av humanitärt bistånd som inte är kommersiella. Bestämmelsen genomför artikel 2.1 e och g i yrkesförardirektivet.
I punkten 11 läggs, som ett förtydligande, transporter av maskiner eller annan utrustning till i undantaget. Samtidigt ändras "och" till "eller", vilket innebär att föraren enbart behöver transportera antingen material eller maskiner eller annan utrustning för att undantaget ska bli tillämpligt. Av punkten framgår därmed att förare av fordon som används för att transportera material eller maskiner eller annan utrustning, som föraren ska använda i sitt arbete, undantas under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning. I allmänhet anses inte framförandet av fordon utgöra förarens huvudsakliga sysselsättning om den upptar mindre än 30 procent av den månatliga arbetstiden. Typiskt sett tar undantaget sikte på hantverkare, t.ex. en målare eller snickare, som kör en lastbil för att transportera material och verktyg som han eller hon använder i sitt arbete som hantverkare. Bestämmelsen genomför artikel 2.1 h i yrkesförardirektivet.
Av punkten 12 framgår att lagen inte ska tillämpas på förare av fordon som används för transporter som kräver körkortsbehörighet D1 eller D. Fordonet måste vidare köras utan passagerare till eller från den servicedepå som används av transportföretaget. Framförande av fordonet får inte heller vara förarens huvudsakliga sysselsättning. I allmänhet anses inte framförandet av fordon utgöra förarens huvudsakliga sysselsättning om den upptar mindre än 30 procent av den månatliga arbetstiden. En servicedepå utför andra slags åtgärder än en verkstad, jfr. punkt 4. En servicedepå sysslar med löpande skötsel och underhåll av fordonets allmänna skick, t.ex. tvätt och städning, och en verkstad sysslar med reparationer och underhåll av fordonets tekniska funktion. Bestämmelsen genomför artikel 2.1 d i yrkesförardirektivet.
Av punkten 13 framgår att från lagen undantas förare som utför godstransporter med fordon som används eller hyrs utan förare i vissa branscher om transporten utförs inom ramen för företagets egen verksamhet. Det framgår dock vidare att undantaget inte är tillämpligt om fordonet används utanför en radie av 100 kilometer från den plats där företaget är beläget eller om framförandet av fordonet är förarens huvudsakliga sysselsättning. I allmänhet anses inte framförandet av fordon utgöra förarens huvudsakliga sysselsättning om den upptar mindre än 30 procent av den månatliga arbetstiden. Undantaget blir alltså tillämpligt om någon i de uppräknade branscherna utför en godstransport inom ramen för företagets egen verksamhet. Är det ett jordbruksföretag ska transporten alltså anknyta till jordbruksverksamheten och motsvarande gäller för de andra nämnda branscherna. Undantaget är tillämpligt oavsett om föraren äger verksamheten eller bara är anställd och det spelar inte heller någon roll i vilken associationsrättslig form verksamheten bedrivs. Bestämmelsen genomför artikel 2.3 i yrkesförardirektivet.
I punkten 14 undantas förare av fordon som används för ett företags gods- eller persontransporter i landsbygdsområden för att försörja företagets egen verksamhet med gods eller arbetskraft. Undantaget är bara tillämpligt om transporten är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten. Förare i de branscher som anges i punkt 13, som många gånger hör hemma i landsbygdsområden, kan alltså undantas med stöd av det nu aktuella undantaget även om det sker utanför den radie om 100 kilometer som gäller där. Undantaget är tillämpligt oavsett föraren äger verksamheten eller bara är anställd och det spelar inte heller någon roll i vilken associationsrättslig form verksamheten bedrivs. Det finns ett bemyndigande i 13 kap. 1 § 1 som ger möjlighet att precisera vad som avses med att transporten ska vara tillfällig och inte får försämra trafiksäkerheten. Bestämmelsen genomför artikel 2.2 i yrkesförardirektivet.
Paragrafen behandlas i avsnitt 6.1-6.3.
6 kap.
1 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska utfärda ett yrkeskompetensbevis till en förare som genomgått den utbildning som föreskrivs i denna lag. I beviset ska en unionskod anges.
Myndigheten ska utfärda ett nytt yrkeskompetensbevis när föraren genomgått en fortbildning.
Ett yrkeskompetensbevis får endast utfärdas till föraren om han eller hon innehar ett giltigt körkort med den körkortsbehörighet som beviset avser.
Ett yrkeskompetensbevis är giltigt i fem år från den dag det utfärdades.
Paragrafen behandlar frågor om utfärdande av yrkeskompetensbevis.
I paragrafens första stycke ändras gemenskapskod till unionskod. På yrkeskompetensbeviset ska den unionskod som anges i artikel 10.1 i yrkesförardirektivet anges.
Paragrafen behandlas i avsnitt 6.4.
13 kap.
1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. vad som enligt 2 kap. 4 § 14 avses med att en gods- eller persontransport är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten,
2. grundläggande kompetens som rör
- innehållet i grundutbildningen enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,
- körträning enligt 4 kap. 3 §,
- utbildningens längd enligt 4 kap. 4 §,
- anordnande av prov enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,
- provs omfattning och utformning,
3. innehållet i fortbildningen och utbildningens längd enligt 5 kap. 1 §,
4. yrkeskompetensbevis och unionskod enligt 6 kap. 1 §,
5. godkännande av andra bevis om yrkeskompetens än de som anges i 6 kap. 1 och 2 §§ och som innehas av förare som inte är medborgare i en stat inom EES men som är anställd eller anlitad av ett företag som är etablerat inom EES,
6. ansökan om och förutsättningar för tillstånd att bedriva utbildningsverksamhet enligt 8 kap. 2 §,
7. förändringar i utbildningsverksamheten som ska anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 3 §, och
8. tillsyn.
Paragrafen behandlar frågor om bemyndiganden.
Punkten 1 ges ett helt nytt innehåll och till följd av detta får övriga punkter en ny numrering. Av punkten 1 framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vad som avses med att transporten ska vara tillfällig och inte får försämra trafiksäkerheten enligt 2 kap. 4 § 14. I paragrafens punkt 4 ändras gemenskapskod till unionskod.
Paragrafen behandlas i avsnitt 6.3.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 23 maj 2020.
2. Ett yrkeskompetensbevis som utfärdats enligt äldre föreskrifter gäller till och med den i beviset angivna sista giltighetsdagen.
Av punkten 1 framgår att lagen ska träda i kraft den 23 maj 2020, vilket motsvarar det datum när ändringsdirektivet ska vara genomfört i svensk rätt. Med anledning av att gemenskapskod byts till unionskod anges i punkten 2 av tydlighetsskäl att ett yrkeskompetensbevis utfärdat före den 23 maj 2020 ska vara fortsatt giltigt till dess sista giltighetsdag.
Bestämmelserna behandlas i avsnitt 7.
Yrkesförardirektivet
Ändringsdirektivet
Promemorians sammanfattning
I promemorian, som utarbetats inom Infrastrukturdepartementet, lämnas förslag till de författningsändringar som krävs för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/645 av den 18 april 2018 om ändring av direktiv 2003/59/EG om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransporter och direktiv 2006/126/EG om körkort i svensk rätt.
Direktivet, som till största delen ska vara genomfört i svensk rätt senast den 23 maj 2020, innebär bl.a. att antalet förare som undantas från direktivets tillämpningsområde utökas och att innehållet i utbildningen delvis förändras. Direktivet medger även en utökad användning av moderna undervisningsmetoder. Vidare medför direktivet att utformningen av yrkeskompetensbevis och förartillstånd förändras.
I promemorian lämnas till följd av detta förslag på ändringar i framförallt lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens och förordningen (2007:1470) om yrkesförarkompetens. Några mindre ändringar föreslås också i vägtrafikdataförordningen (2019:382) och förordningen (1998:786) om internationella vägtransporter inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Författningsändringarna föreslås träda ikraft den 23 maj 2020.
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens
dels att 2 kap. 4 §, 6 kap. 1 § och 13 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 5 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §
Denna lag ska inte tillämpas på förare av fordon
1. vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 45 kilometer i timmen,
2. som används av eller står under kontroll av Försvarsmakten, Kust-bevakningen, Tullverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller räddningstjänsten,
2. som används av eller står under kontroll av Försvarsmakten, Kustbevakningen, Tullverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, räddningstjänsten eller ambulanstjänsten, när transporten utförs i den ordinarie verksamheten,
3. när transporten utförs i det civila försvaret,
3. som provas eller förflyttas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll,
4. som provas eller förflyttas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll,
4. som är nya eller ombyggda och ännu inte tagits i drift i transportverksamhet,
5. som är nya eller ombyggda och ännu inte tagits i drift i transportverksamhet,
5. som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser,
6. som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser, inbegripet fordon som används för icke-kommersiella transporter av humanitärt bistånd,
6. som används vid övningskörning enligt författningar om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis enligt denna lag,
7. som används vid övningskörning eller körprov enligt författningar om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis enligt denna lag, under förutsättning att fordonet inte används för kommersiell person- eller godstransport,
7. som används för icke-kommersiell persontransport eller för godstransport för privat bruk, eller
8. som används för icke-kommersiell person- eller godstransport,
8. som används för att transport-era material och utrustning som föraren ska använda i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning.
9. som används för att transportera material, utrustning eller maskiner som föraren ska använda i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning,
10. som kräver körkortsbehörighet D1 eller D och som körs utan passagerare av underhållspersonal till eller från den servicedepå eller verkstad som används av transportföretaget, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning, eller
11. som används eller hyrs utan förare av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter inom ramen för företagets egen verksamhet. Detta gäller dock inte om körsträckan från den plats där företaget som äger, hyr eller leasar fordonet är beläget överstiger en radie av 50 kilometer eller om framförandet av fordonet är förarens huvudsakliga sysselsättning.
Oavsett första stycket 7 får fordonet användas för kommersiell person- eller godstransport vid arbetsplatsförlagt lärande, om den som har uppsikt över den som kör enligt körkortslagen (1998:488), körkortsförordningen (1998:980) eller denna lag innehar yrkeskompetensbevis eller är en trafiklärare som innehar körkortsbehörighet för den fordonskategori som framförs.
5 §
Denna lag ska inte tillämpas på förare av fordon som används av annan än de som omfattas av
2 kap. 4 § 11 om
1. godstransporten utförs i landsbygdsområde för att försörja den egna verksamheten,
2. föraren inte erbjuder person- eller godstransporter,
3. godstransporten är tillfällig, och
4. godstransporten sker på ett trafiksäkert sätt.
6 kap.
1 §
Den myndighet som regeringen bestämmer ska utfärda ett yrkeskompetensbevis till en förare som genomgått den utbildning som föreskrivs i denna lag. I beviset ska en gemenskapskod anges.
Den myndighet som regeringen bestämmer ska utfärda ett yrkeskompetensbevis till en förare som genomgått den utbildning som föreskrivs i denna lag. I beviset ska en unionskod anges.
Myndigheten ska utfärda ett nytt yrkeskompetensbevis när föraren genomgått en fortbildning.
Ett yrkeskompetensbevis får endast utfärdas till föraren om han eller hon innehar ett giltigt körkort med den körkortsbehörighet som beviset avser.
Ett yrkeskompetensbevis är giltigt i fem år från den dag det utfärdades.
13 kap.
1 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. grundläggande kompetens som rör
- innehållet i grundutbildningen enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,
- körträning enligt 4 kap. 3 §,
- utbildningens längd enligt 4 kap. 4 §,
- provs omfattning och utformning,
2. innehållet i fortbildningen och utbildningens längd enligt 5 kap. 1 §,
3. yrkeskompetensbevis och gemenskapskod enligt 6 kap. 1 §,
3. yrkeskompetensbevis och unionskod enligt 6 kap. 1 §,
4. godkännande av andra bevis om yrkeskompetens än de som anges i 6 kap. 1 och 2 §§ och som innehas av förare som inte är medborgare i en stat inom EES,
5. ansökan om och förutsättningar för tillstånd att bedriva utbildningsverksamhet enligt 8 kap. 2 §,
6. förändringar i utbildnings-verksamheten som ska anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 9 kap.
3 §, och
7. tillsyn.
6. förändringar i utbildnings-verksamheten som ska anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 9 kap.
3 §,
7. tillsyn, och
8. vad som avses med att en godstransport är tillfällig och utförd på ett trafiksäkert sätt enligt 2 kap. 5 § 3 och 4.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1 Denna lag träder i kraft den 23 maj 2020.
2 Den som har tillstånd att bedriva utbildningsverksamhet enligt 8 kap. lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens får under år 2020 till Transportstyrelsen anmäla de anpassningar av utbildningsplanen som föranleds av de nya föreskrifterna utan att nytt tillståndsförfarande behöver inledas.
3 Ett yrkeskompetensbevis för förare som utfärdats före den 23 maj 2020 gäller till och med dess sista giltighetsdag.
Förteckning över remissinstanserna
Följande remissinstanser har inkommit med yttranden: Arbetsförmedlingen, Arbetsmiljöverket, Datainspektionen, Försvarsmakten, Kommunal, Kustbevakningen, Lantbrukarnas Riksförbund, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Polismyndigheten, Regelrådet, Statens jordbruksverk, Statens skolinspektion, Statens skolverk, Statens väg- och transportforskningsinstitut, Svenska transportarbetareförbundet, Sveriges Trafikutbildares Riksförbund, Sveriges Åkeriföretag, Trafikverket, Transportföretagen, Transportstyrelsen, Yrkesakademin och Åklagarmyndigheten.
Friskolornas riksförbund har avstått från att yttra sig.
Följande remissinstanser har inte svarat: Idéburna skolors riksförbund, Motorförarnas helnykterhetsförbund, Motormännens Riksförbund, Skogforsk, Skogsindustrierna, Sveriges Fiskares Producentorganisation, Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges Skid-Car Banors Riksorganisation, Sveriges Trafikövningsplatser och Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 §, 6 kap. 1 § och 13 kap. 1 § lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §
Denna lag ska inte tillämpas på förare av fordon
1. vars högsta tillåtna hastighet inte överstiger 45 kilometer i timmen,
2. som används av eller står under kontroll av Försvarsmakten, Kust-bevakningen, Tullverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen eller räddningstjänsten,
3. som provas eller förflyttas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll,
3. som används inom ambulanssjukvården,
4. som utför gods- eller persontransporter inom det civila försvaret,
5. som provas eller förflyttas på väg i samband med tekniskt utvecklingsarbete, reparation eller underhåll,
4. som är nya eller ombyggda och ännu inte tagits i drift i transportverksamhet,
5. som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser,
6. som är nya eller ombyggda och ännu inte tagits i drift i transportverksamhet,
7. som används i nödsituationer eller för räddningsinsatser,
6. som används vid övningskörning enligt författningar om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis enligt denna lag,
7. som används för icke-kommersiell persontransport eller för godstransport för privat bruk, eller
8. som används för att transport-era material och utrustning som föraren ska använda i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning.
8. som används vid övningskörning eller körprov enligt författningar om körkort eller körträning för yrkeskompetensbevis, under förutsättning att fordonet inte samtidigt används för en kommersiell gods- eller persontransport,
9. som inom ramen för arbetsplatsförlagt lärande används vid övningskörning enligt författningar om körkort eller träning för yrkeskompetensbevis, under förutsättning att körningen står under uppsikt av någon som
a) innehar yrkeskompetensbevis för det fordon som framförs, eller
b) är trafiklärare för det fordon som framförs och innehar körkortsbehörighet för fordonet,
10. som inte används för kommersiella gods- eller persontransporter,
11. som används för att transportera material eller maskiner eller annan utrustning som föraren ska använda i sitt arbete, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning,
12. som används för persontransporter och kräver körkortsbehörighet D1 eller D och körs utan passagerare till eller från den servicedepå som används av transportföretaget, under förutsättning att framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning,
13. som används eller hyrs utan förare av jordbruks-, trädgårds-, skogs-, uppfödnings- eller fiskeriföretag för godstransporter i företagets egen verksamhet, under förutsättning att fordonet
a) inte används utanför en radie av 100 kilometer från den plats där företaget är beläget, eller
b) framförandet av fordonet inte är förarens huvudsakliga sysselsättning, eller
14. som används för ett företags gods- eller persontransporter i landsbygdsområden för att försörja företagets egen verksamhet med gods eller arbetskraft, under förutsättning att transporten är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten.
6 kap.
1 §
Den myndighet som regeringen bestämmer ska utfärda ett yrkeskompetensbevis till en förare som genomgått den utbildning som föreskrivs i denna lag. I beviset ska en gemenskapskod anges.
Den myndighet som regeringen bestämmer ska utfärda ett yrkeskompetensbevis till en förare som genomgått den utbildning som föreskrivs i denna lag. I beviset ska en unionskod anges.
Myndigheten ska utfärda ett nytt yrkeskompetensbevis när föraren genomgått en fortbildning.
Ett yrkeskompetensbevis får endast utfärdas till föraren om han eller hon innehar ett giltigt körkort med den körkortsbehörighet som beviset avser.
Ett yrkeskompetensbevis är giltigt i fem år från den dag det utfärdades.
13 kap.
1 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. grundläggande kompetens som rör
- innehållet i grundutbildningen enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,
- körträning enligt 4 kap. 3 §,
- utbildningens längd enligt 4 kap. 4 §,
- anordnande av prov enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,
- provs omfattning och utformning,
2. innehållet i fortbildningen och utbildningens längd enligt 5 kap. 1 §,
3. yrkeskompetensbevis och gemenskapskod enligt 6 kap. 1 §,
4. godkännande av andra bevis om yrkeskompetens än de som anges i 6 kap. 1 och 2 §§ och som innehas av förare som inte är medborgare i en stat inom EES men som är anställd eller anlitad av ett företag som är etablerat inom EES,
5. ansökan om och förutsättningar för tillstånd att bedriva utbildningsverksamhet enligt 8 kap. 2 §,
6. förändringar i utbildningsverksamheten som ska anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 3 §, och
7. tillsyn.
1. vad som enligt 2 kap. 4 § 14 avses med att en gods- eller persontransport är tillfällig och inte försämrar trafiksäkerheten,
2. grundläggande kompetens som rör
- innehållet i grundutbildningen enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,
- körträning enligt 4 kap. 3 §,
- utbildningens längd enligt 4 kap. 4 §,
- anordnande av prov enligt 4 kap. 1, 2 och 4 §§,
- provs omfattning och utformning,
3. innehållet i fortbildningen och utbildningens längd enligt 5 kap. 1 §,
4. yrkeskompetensbevis och unionskod enligt 6 kap. 1 §,
5. godkännande av andra bevis om yrkeskompetens än de som anges i 6 kap. 1 och 2 §§ och som innehas av förare som inte är medborgare i en stat inom EES men som är anställd eller anlitad av ett företag som är etablerat inom EES,
6. ansökan om och förutsättningar för tillstånd att bedriva utbildningsverksamhet enligt 8 kap. 2 §,
7. förändringar i utbildningsverksamheten som ska anmälas till tillsynsmyndigheten enligt 9 kap. 3 §, och
8. tillsyn.
1. Denna lag träder i kraft den 23 maj 2020.
2. Ett yrkeskompetensbevis som utfärdats enligt äldre föreskrifter gäller till och med sista giltighetsdagen.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2020-02-28
Närvarande: F.d. justitieråden Gustaf Sandström och Karin Almgren samt justitierådet Stefan Johansson
Genomförande av ändringar i yrkesförardirektivet
Enligt en lagrådsremiss den 20 februari 2020 har regeringen (Infrastrukturdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2007:1157) om yrkesförarkompetens.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Tommie Börjesson.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Infrastrukturdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 2020
Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Johansson, Baylan, Hallengren, Hultqvist, Andersson, Bolund, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Eriksson, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Hallberg, Nordmark, Micko
Föredragande: statsrådet Eneroth
Regeringen beslutar 2019/20:112 proposition Genomförande av ändringar i yrkesförardirektivet