Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2019/20:114 Strategisk exportkontroll 2019 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden Skr. 2019/20:114 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 9 april 2020 Stefan Löfven Mikael Damberg (Utrikesdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redogör regeringen för den svenska exportkontrollpolitiken i fråga om krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden under 2019. Skrivelsen innehåller också en redovisning av den export som har förekommit under året. Dessutom beskrivs samarbetet inom EU och i andra internationella forum i frågor som rör strategisk exportkontroll av såväl krigsmateriel som produkter med dubbla användningsområden. Innehållsförteckning 1 Regeringens skrivelse om strategisk exportkontroll 3 2 Krigsmateriel 7 2.1 Bakgrund och regelverk 7 2.2 Försvarsexportens roll ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv 11 2.3 Samarbetet inom EU om exportkontroll av krigsmateriel 13 2.4 Övrigt internationellt samarbete om exportkontroll av krigsmateriel 18 3 Produkter med dubbla användningsområden 21 3.1 Bakgrund och regelverk 21 3.2 Samarbete inom de internationella exportkontrollregimerna 24 3.3 Samarbetet inom EU om produkter med dubbla användningsområden 28 3.4 FN:s säkerhetsråds resolution 1540 och Proliferation Security Initiative 30 4 Ansvariga myndigheter 31 4.1 Inspektionen för strategiska produkter 31 4.2 Strålsäkerhetsmyndigheten 35 5 Statistikredovisning 37 Bilaga 1 Export av krigsmateriel 38 Bilaga 2 Export av produkter med dubbla användningsområden 63 Bilaga 3 Inspektionen för strategiska produkter om viktiga tendenser i den svenska och internationella exportkontrollen 72 Bilaga 4 Regelverk i urval 82 Bilaga 5 Förkortningar 87 Bilaga 6 Vägledning till andra källor 89 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 april 2020 90 1 Regeringens skrivelse om strategisk exportkontroll I denna skrivelse redovisar regeringen sin politik när det gäller den strategiska exportkontrollen under 2019 - dvs. exportkontrollen av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden. Med termen produkter med dubbla användningsområden (PDA) avses föremål tillverkade för civilt bruk, vilka även kan användas för tillverkning av massförstörelsevapen eller krigsmateriel. Kontrollen av export av krigsmateriel är nödvändig för att uppfylla både våra nationella målsättningar och våra internationella åtaganden, samt för att säkerställa att utförseln av produkter från Sverige görs i enlighet med fastställt exportkontrollregelverk. Krigsmateriel får enligt 1 § andra stycket krigsmateriellagen (1992:1300) endast exporteras om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges internationella förpliktelser eller Sveriges utrikespolitik i övrigt. Tillståndsprövningen sker i enlighet med de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport, EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport och vapenhandelsfördraget (eng. Arms Trade Treaty, ATT). Inspektionen för strategiska produkter (ISP) är behörig tillståndsmyndighet. De multilaterala avtalen och instrumenten om nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen är viktiga uttryck för det internationella samfundets strävan att förhindra spridning av sådana vapen. Genom att kontrollera handeln med produkter med dubbla användningsområden kan spridningen motverkas. Det är ett arbete vars målsättningar Sverige fullt ut delar. Av detta skäl krävs en strikt och effektiv nationell exportkontroll. Exportkontrollen är ett centralt instrument som möjliggör för enskilda stater att uppfylla sina internationella åtaganden på icke-spridningsområdet. Detta är trettiosjätte gången som regeringen i en skrivelse till riksdagen redogör för sin politik på exportkontrollområdet. Den första skrivelsen om strategisk exportkontroll överlämnades 1985. Sverige var då bland de första i Europa med att redovisa det gångna årets aktiviteter på området. Skrivelsen har sedan dess utvecklats från en kortfattad sammanställning av svensk krigsmaterielexport till en omfattande redogörelse för svensk exportkontrollpolitik i dess helhet. Fler statistiska uppgifter kan i dag lämnas tack vare bättre informationsbehandlingssystem och en öppnare politik. Parallellt med den svenska redovisningen har medlemsstaterna i EU sedan 2000 gradvis utvecklat en gemensam och detaljerad redovisning. Regeringen eftersträvar kontinuerligt en ökad öppenhet på exportkontrollområdet. I årets skrivelse har ytterligare förbättringar gjorts, i enlighet med propositionen Skärpt exportkontroll av krigsmateriel (prop. 2017/18:23) som hade sin grund i den parlamentariska krigsmaterielexportöversynskommitténs (KEX) betänkande Skärpt exportkontroll av krigsmateriel (SOU 2015:72). Som ett led i arbetet mot ökad öppenhet och transparens inom exportkontrollområdet redovisas mer detaljerad information om de samarbetsavtal som tillståndsinnehavare årligen är skyldiga att redovisa, liksom om svenskt ägande av de utländska rättssubjekt som är aktiva på området. Därutöver innefattar flera tabeller en jämförelse med tidigare år. Skrivelsen består av tre delar och ett statistikavsnitt. Den första delen består av en redogörelse för svensk exportkontroll av krigsmateriel. Den andra delen behandlar svensk exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden. I den tredje delen redogör regeringen för ansvariga myndigheter på området. Därefter följer bilagor där statistik över bl.a. svensk krigsmaterielexport och export av produkter med dubbla användningsområden redovisas. ISP och Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) bidrar, på begäran av regeringen, med statistikunderlag till skrivelsen. Statistiken i skrivelsen kompletterar den information som lämnas i myndigheternas egna publikationer. I bilaga 3 ger ISP även sin egen syn på viktiga tendenser i den svenska och internationella exportkontrollen. Viktiga händelser under året Det svenska exportkontrollregelverket uppdateras regelbundet. På det sättet förbättras möjligheterna att framgångsrikt hantera de utmaningar som präglar icke-spridningsarbetet. För ISP var 2019 ett viktigt år för att följa upp och fortsätta genomföra det skärpta och förnyade svenska regelverket för export av krigsmateriel, Skärpt exportkontroll av krigsmateriel (prop. 2017/18:23), som med brett stöd i riksdagen trädde i kraft i april 2018. Ytterligare information om regelverket ges i kapitel 2 och i bilaga 4. I oktober 2019 utsåg regeringen ett nytt exportkontrollråd (Exportkontrollrådet, EKR). I enlighet med KEX-propositionen förordnades för första gången också suppleanter till de ordinarie ledamöterna. Ett förslag om att införa mer systematiska efterkontroller (verifikationsbesök) i utlandet av export från Sverige av lätta vapen bereddes fortsatt under året inom Regeringskansliet. Sådana kontroller kan vara ett värdefullt komplement till en strikt tillståndsprövning för att motverka avledning av material till icke avsedd mottagare. Under 2019 avslutade EU:s medlemsstater översynen av tillämpningen av EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport (2008/944/Gusp) och dess användarguide. Översynen resulterade i att den gemensamma ståndpunkten uppdaterades genom ett rådsbeslut i september (Gusp 2019/1560). Uppdateringarna speglar ett antal internationella förändringar på exportkontrollområdet som skett sedan den gemensamma ståndpunkten infördes 2008. Därutöver uppdaterades den användarguide som finns till stöd för tolkningen av ståndpunktens kriterier. Sverige verkade bl.a. för att få in texter om demokrati i användarguidens delar som behandlar ett mottagarlands situation vad avser mänskliga rättigheter och respekt för internationell humanitär rätt. Sådana nya texter om demokrati finns nu på tre ställen i den reviderade användarguiden. Regelverket för exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden är gemensamt för EU:s medlemsstater. Arbetet i rådsarbetsgruppen för PDA-frågor (eng. Working Party on Dual-Use Goods, WPDU) dominerades under 2019 av fortsatta förhandlingar om kommissionens förslag till omarbetning av rådets förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (den s.k. PDA-förordningen). Ett område som uppmärksammades särskilt under dessa förhandlingar var en ny EU-autonom kontrollista med produkter som kan användas för it-övervakning. I december 2019 beslöt Wassenaar-arrangemanget, som är en internationell exportkontrollregim med 42 medlemsstater, att inkorporera vissa av dessa produkter i sin kontrollista, och därmed också på EU:s kontrollista. Beslutet grundades på ett förslag av bl. a. Sverige. De internationella exportkontrollregimerna (se avsnitt 3.2 för en genomgång av regimerna) arbetar sedan länge med tidig identifiering av nya icke-kontrollerade produkter och teknologier, som kan användas för militära ändamål. Under 2019 stod det klart att den allt snabbare tekniska utvecklingen inom framväxande teknologier, t.ex. artificiell intelligens (AI), kvantdatorer och bioteknik, gör detta arbete alltmer angeläget. Sverige berörs av utvecklingen då vi har en exportorienterad och avancerad industri med spjutspetsteknologi. Framväxande känsliga teknologier kräver allt större uppmärksamhet - både hemmavid genom t.ex. stärkt myndighetssamverkan och internationellt genom samarbete med andra länder i de olika exportkontrollregimerna. I verksamheten under vapenhandelsfördraget var Sverige under 2019 fortsatt ansvarigt för en underarbetsgrupp som behandlar genomförandet av fördragets artiklar 6 och 7. Sverige har också fortsatt att stödja statsparternas implementering av fördraget och främja en ytterligare anslutning genom frivilliga bidrag till de fonder som finns för genomförandestöd och till CSO-koalitionen Control Arms. Vid slutet av 2019 hade vapenhandelsfördraget 105 statsparter. I januariavtalet, som är en sakpolitisk överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet de gröna, uttalas en principiell inställning om att inte godkänna vapenexportaffärer till icke-demokratiska länder som deltar militärt i Jemenkonflikten så länge konflikten pågår. Regeringens politik på detta område överensstämmer med det principiella ställningstagandet i januariavtalet och regeringen har under året prövat ärenden utifrån gällande regelverk. Sammanfattning av det statistiska underlaget I två bilagor till denna skrivelse redovisas samlad statistik över tillståndsgivningen och över svensk export av krigsmateriel respektive produkter med dubbla användningsområden. Redovisningen av krigsmaterielrelaterad verksamhet 2019 görs i bilaga 1. Exporten visas också över tid, eftersom enstaka tillstånd och leveranser av större system kan orsaka kraftiga svängningar i den årliga statistiken. Under 2019 innehade 261 företag, myndigheter och privatpersoner tillstånd att tillverka eller tillhandahålla krigsmateriel. På två år har antalet tillståndsinnehavare därmed ökat med över 40 procent. En anledning till detta är att ändringar i krigsmateriellagen innebär att viss ytterligare verksamhet kräver tillhandahållandetillstånd. Ökningen avser främst aktörer som tillhandahåller krigsmateriel till statliga myndigheter och underleverantörer till systemtillverkare av krigsmateriel. Under 2019 tog 58 länder samt EU emot leveranser av krigsmateriel från Sverige. Fyra av länderna mottog enbart jakt- och sportskytteutrustning (Andorra, Malta, Namibia och Zambia). Värdet av krigsmaterielexporten uppgick under 2019 till knappt 16,3 miljarder kronor. Exportvärdet ökade därmed med drygt 40 procent jämfört med föregående år. Ökningen gällde export till såväl etablerade samarbetsländer som till övriga världen. Den procentuella fördelningen mellan olika regioner har legat förhållandevis stabil under den senaste femårsperioden. Det i särklass största mottagarlandet för svensk krigsmateriel 2019 var, liksom de två föregående åren, Brasilien (drygt 3 miljarder kronor). Värdet utgjordes i huvudsak av fortsatta leveranser inom ramen för Jas Gripen-projektet. Vid sidan av Brasilien var USA (1,71 miljarder kronor), Förenade Arabemiraten (1,36 miljarder kronor), Pakistan (1,35 miljarder kronor) och Indien (893 miljoner kronor) de större mottagarländerna under året. USA tog emot en rad olika materieltyper, bl.a. ytterligare marina artillerisystem och granatgevärssystem. När det gäller Förenade Arabemiraten avsåg den allra största delen av exportvärdet en kompletterande anskaffning av flygplansburen radar (Globaleye). Exporttillstånd till affären beviljades 2016. Inga nya exportaffärer har godkänts till landet sedan 2017. Gällande Pakistan utgjordes exportvärdet till den allra största delen av en följdleverans som avsåg flygplansburen radar (Erieye). Till Indien levererades ytterligare granatgevärsammunition och ett stort antal komponenter till krigsmateriel. Cirka 70 procent av exporten under 2019 gick till mottagarländer som är etablerade för Sverige. Exporten till länder i Mellanöstern och Nordafrika avsåg följdleveranser av övrig krigsmateriel. Inga nya exportaffärer har godkänts till Saudiarabien sedan 2013. Till Turkiet levererades övrig krigsmateriel till ett värde av 41,5 miljoner kronor. Dessa leveranser skedde innan ISP den 15 oktober 2019 beslutade att återkalla samtliga gällande utförseltillstånd om försäljning av krigsmateriel till Turkiet. Regeringen hade före beslutet uttalat att Turkiets militära operation i Syrien stred mot de folkrättsliga reglerna och FN-stadgan. Värdet av de beviljade utförseltillstånden under 2019 uppgick till drygt 13,5 miljarder kronor, vilket är en ökning med 60 procent jämfört med 2018. Värdet av beviljade tillstånd ger endast en preliminär indikation på kommande export men den tydliga ökningen 2019 talar för att exportvärdet sannolikt kommer att vara förhållandevis högt under kommande år. Över hälften av tillståndsvärdet 2019 (7,8 miljarder kronor) avsåg export till andra EU-länder. Finland var det enskilt största mottagarlandet sett till tillståndsvärdet (drygt 4 miljarder kronor). Det näst högsta värdet avsåg USA (2,48 miljarder kronor). I bilaga 2 redovisas tillståndsgivningen av produkter med dubbla användningsområden. Till skillnad från vad som gäller för krigsmaterielexporten lämnas inga leveransdeklarationer av berörda företag. Det innebär att uppgifter saknas om den faktiska exporten. Överföring av produkter med dubbla användningsområden inom EU kräver i regel inget tillstånd. Vidare möjliggör omfattande generella tillstånd att export till vissa samarbetsländer utanför EU inte kräver tillstånd i det enskilda fallet. Detta innebär att mottagarländer som är föremål för merparten av PDA-exporten inte finns med i statistiken. Antalet beviljade exporttillstånd som rör produkter med dubbla användningsområden ökade 2019 jämfört med föregående år. Flest beviljade tillstånd avsåg Kina följt av Ryssland, Indien, USA och Sydkorea. Kina var också det land som var föremål för flest avslag. 2 Krigsmateriel 2.1 Bakgrund och regelverk Krav på tillstånd för export av krigsmateriel är nödvändigt för att säkerställa att utförsel av produkter från Sverige och lämnande av tekniskt bistånd görs i enlighet med fastställt exportkontrollregelverk. Det svenska exportkontrollregelverket består av lagen (1992:1300) om krigsmateriel och förordningen (1992:1303) om krigsmateriel samt de principer och riktlinjer för krigsmaterielexport som har beslutats av regeringen och godkänts av riksdagen. Enligt 1 § andra stycket krigsmateriellagen får krigsmateriel endast exporteras om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges internationella förpliktelser eller Sveriges utrikespolitik i övrigt. Vid tillståndsprövningen ska även Sveriges internationella åtaganden iakttas. Detta innefattar Europeiska rådets gemensamma ståndpunkt (2008/944/Gusp) om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel och de kriterier som ställs upp i vapenhandelsfördraget (eng. Arms Trade Treaty, ATT). Den svenska tillståndsprövningen bygger på en helhetsbedömning med utgångspunkt i regeringens riktlinjer och etablerad praxis. De internationella regelverken har mer karaktären av enskilda kriterier som ska iakttas, bedömas eller beaktas. Inspektionen för strategiska produkter (ISP) har som fristående myndighet till uppgift att självständigt pröva ansökningar om tillstånd i enlighet med regelverket i dess helhet. Kontrollen enligt lagen om krigsmateriel omfattar tillverkning, tillhandahållande och utförsel av krigsmateriel liksom vissa avtal om samarbete och tillverkningsrätt för sådan materiel. Enligt samma lag krävs även tillstånd för att bedriva militärt inriktad utbildning. Lagen gäller dels materiel som är utformad för militärt bruk och som enligt regeringens föreskrifter utgör krigsmateriel, dels sådant tekniskt stöd till krigsmateriel som enligt regeringens föreskrifter utgör tekniskt bistånd. Förteckningen över vad som utgör krigsmateriel och tekniskt bistånd finns i bilagan till krigsmaterielförordningen. Den svenska krigsmaterielförteckningen överensstämmer med EU:s gemensamma militära förteckning, så när som på tre nationella tillägg: kärnladdningar och speciella delar till sådana, befästningsanläggningar m.m. samt vissa kemiska stridsmedel. Skärpt exportkontroll av krigsmateriel 2019 var ett viktigt år för ISP för att följa upp och fortsatt genomföra det skärpta och förnyade svenska regelverket för export av krigsmateriel Skärpt exportkontroll av krigsmateriel (prop. 2017/18:23) som med brett stöd i riksdagen trädde i kraft den 15 april 2018. Bakgrunden till det skärpta regelverket är de senaste decenniernas utveckling på de utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska områdena som har medfört att förutsättningarna för och kraven på den svenska kontrollen av exporten av krigsmateriel har förändrats. Skärpningarna avspeglar i stort de förslag som den parlamentariska Krigsmaterielexportöversynskommittén lade fram i sitt slutbetänkande (SOU 2015:72). Av det förnyade regelverket följer bl.a. att mottagarlandets demokratiska status ska utgöra ett centralt villkor för tillståndsprövningen. Ju sämre den demokratiska statusen är, desto mindre utrymme finns det för att tillstånd ska beviljas. Om det förekommer allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter eller grava brister i mottagarens demokratiska status, utgör det hinder för beviljande av tillstånd. I tillståndsprövningen ska det också beaktas om exporten motverkar en hållbar utveckling i mottagarlandet. Dessutom har principerna för följdleveranser och internationella samarbeten klargjorts. Vidare innebär förändringarna en stärkt tillsyn, sanktionsavgifter för vissa överträdelser av regelverket samt ökad öppenhet och transparens i frågor som rör krigsmaterielexporten. ISP:s dagliga arbete har präglats av myndighetens uppdrag att genomföra de omfattande författningsändringarna i krigsmateriellagstiftningen och att anpassa de svenska riktlinjerna för utförsel och annan utlandssamverkan av krigsmateriel till det nya regelverket. Försvars- och säkerhetspolitiska skäl för export, inklusive följdleveranser och internationell samverkan, ställs i de enskilda ärendena mot utrikespolitiska skäl mot export, såsom demokratisk status och respekten för mänskliga rättigheter i staten i fråga som kan finnas i enskilda fall. I enlighet med regelverket görs alltid en helhetsbedömning av de omständigheter som finns i det enskilda ärendet. I oktober 2019 utsåg regeringen, som framhållits ovan, ett nytt exportkontrollråd (Exportkontrollrådet, EKR). I enlighet med den s.k. KEX-propositionen förordnades för första gången också suppleanter till de ordinarie ledamöterna för att öka öppenheten och transparensen i det parlamentariska deltagandet i beslutsprocessen. Exportkontroll och politiken för global utveckling Ett av regeringens uttalade mål har varit att stärka arbetet med politiken för global utveckling (PGU, prop. 2002/03:122, bet. 2003/04:UU3, rskr. 2003/04:122). En nystart av politiken för global utveckling har genomförts i ljuset av att Agenda 2030 för hållbar utveckling antogs på internationell nivå 2015. Agenda 2030 innehåller en deklaration och 17 globala mål samt 169 delmål. Genomförandet av Agenda 2030 kräver att samstämmigheten mellan olika politikområden stärks i syfte att öka den samlade politikens bidrag till en rättvis och hållbar utveckling. Synergier ska stärkas och målkonflikter bör tydliggöras och bli föremål för medvetna och övervägda val. Politiken för global utveckling bygger på tanken att politiska beslut som fattas i Sverige ofta har en global påverkan och inför beslut bör de särskådas och bedömas ur ett rättighetsperspektiv och fattiga människors perspektiv. Den hållbara utvecklingens tre dimensioner, den ekonomiska, sociala och miljömässiga, har i och med antagandet av Agenda 2030 kommit att bli en allt viktigare del i arbetet med politiken för global utveckling. Centrala utgångspunkter är dock fortsatt rättighetsperspektivet och de fattigas perspektiv på utveckling. I mars 2019 lämnade Agenda 2030-delegationen sitt slutbetänkande Agenda 2030 och Sverige: Världens utmaning - världens möjlighet (SOU 2019:13) till regeringen med förslag för Sveriges fortsatta genomförande av Agenda 2030 för hållbar utveckling. Bland annat föreslås ett riksdagsbundet mål för att få till stånd långsiktighet och bredast möjliga politiska förankring. Samstämmighet för hållbar utveckling i förvaltningen är ett område som lyfts fram av delegationen. Slutbetänkandet har varit ute på remiss och det finns ett stöd för en tydligare styrning och ett långsiktigt riksdagsbundet mål. Regeringen avser därför att under sommaren 2020 presentera en inriktningsproposition till riksdagen om Agenda 2030, inklusive en vidareutvecklad samstämmighetspolitik med utgångspunkt från politiken för global utveckling. Regeringens strävan är att effekter av den svenska krigsmaterielexporten som är negativa för ansträngningarna att bidra till en rättvis och hållbar global utveckling ska undvikas. Detta sker främst genom att det vid tillståndsprövningen ska beaktas om utförseln eller utlandssamverkan motverkar en rättvis och hållbar utveckling i mottagarlandet (prop. 2017/18:23) samt genom tillämpningen av EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport, vars åttonde kriterium lyfter fram mottagarländers tekniska och ekonomiska förmåga och behovet av att beakta om den hållbara utvecklingen riskerar att allvarligt hindras av en tilltänkt export. Exportkontroll och feministisk utrikespolitik Genom att bedriva en feministisk utrikespolitik arbetar regeringen systematiskt med att nå resultat som stärker kvinnors och flickors rättigheter, representation och resurser. Regeringen lägger stor vikt vid att förebygga och motverka könsrelaterat och sexuellt våld i konflikter och i samhällen generellt. En viktig del i detta arbete är den strikta kontroll som utövas över export av krigsmateriel från Sverige. Det finns ofta ett samband mellan ansamlingar av små och lätta vapen och förekomsten av våld i en konflikt eller i ett samhälle. Olovliga och oansvariga överföringar av vapen och ammunition är i detta sammanhang ett särskilt problem, liksom bristande kontroll över lagerhållning av sådan materiel. Sverige verkade tillsammans med andra länder framgångsrikt för införandet i vapenhandelsfördraget av begreppet könsrelaterade våldshandlingar (eng. Gender Based Violence), vilket var första gången som begreppet användes i ett internationellt, legalt bindande instrument. I linje med sin politik verkar regeringen aktivt för att dessa frågor ska fortsätta uppmärksammas och följas upp inom fördragsarbetets ram. Sverige verkar bland annat för att artikel 7.4 i vapenhandelsfördraget ska operationaliseras och tillämpas praktiskt av statsparterna. Fördraget föreskriver i denna artikel att statsparterna ska beakta risken för att exporterad materiel används för, eller underlättar, allvarliga könsrelaterade våldshandlingar eller allvarliga våldshandlingar mot kvinnor eller mot barn. Det bör noteras att beaktandet av artikel 7.4 i fördraget sker utöver den prövning som sedan tidigare görs i fråga om mänskliga rättigheter enligt de svenska riktlinjerna och enligt kriterium två i EU:s gemensamma ståndpunkt (2008/944/Gusp) om krigsmaterielexport. Även de senare regelverken är därför betydelsefulla i detta sammanhang. I arbetet med att utforma det nya regelverket för krigsmateriel beaktades bl.a. dessa frågor. Regeringskansliet verkar löpande för att säkerställa att ISP har tillräcklig kompetens för att kunna inkludera jämställdhetsaspekter och risker för könsrelaterat och sexuellt våld i bedömningar som gäller mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt och för att tillämpa artikel 7.4 i vapenhandelsfördraget. Exportkontroll och hållbart företagande Regeringen har utarbetat en ny och ambitiös politik för hållbart företagande. I december 2015 överlämnades en skrivelse till riksdagen med regeringens syn på ett flertal frågor inom ramen för hållbart företagande, t.ex. mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och miljöhänsyn (Politik för hållbart företagande, skr. 2015/16:69). En nationell handlingsplan har också tagits fram för företagande och mänskliga rättigheter. Under 2019 lanserade regeringen en plattform för internationellt hållbart företagande. I plattformen beskriver regeringen samlat vad den gör inom hållbart företagande och vilka ambitioner som finns. Från regeringens sida finns en tydlig förväntan om att svenska företag ska agera hållbart och ansvarsfullt samt ha de internationella riktlinjerna för hållbart företagande som utgångspunkt för sitt arbete, både hemma och i utlandet. Ett flertal åtgärder har vidtagits för att driva på och stödja företagen i deras hållbarhetsarbete. Bl.a. har det införts ny lagstiftning om hållbarhetsrapportering för stora företag, tydligare kriterier för hållbarhet i lagen om offentlig upphandling och starkare lagskydd för visselblåsare. Antikorruption är en central fråga inom regeringens mer ambitiösa politik för hållbart företagande. Såväl givande av muta som tagande av muta är sedan länge straffbelagt i svensk lagstiftning. Vid reformen av mutbrottslagstiftningen 2012 infördes dessutom bl.a. en bestämmelse som straffbelägger vårdslös finansiering av mutbrott. Utöver vad som regleras genom lagstiftning förväntar sig regeringen att svenska företag ska tillämpa en tydlig antikorruptionspolicy och bidra till ökad transparens. Straffstadgandena kan även antas bli betydelsefulla för den internationella försvarsmaterielmarknaden. Sverige arbetar aktivt i olika internationella forum för att konventioner som förbjuder mutor i internationella affärstransaktioner ska tillämpas på ett effektivt sätt. Det gäller bl.a. OECD:s konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförhållanden, FN:s konvention mot korruption och Europarådets civilrättsliga respektive straffrättsliga konventioner på området. Regeringen har tidigare välkomnat det initiativ för en internationell uppförandekod med nolltolerans mot korruption som togs av europeiska tillverkare av krigsmateriel genom branschorganisationen Aerospace and Defence Industries Association of Europe och dess amerikanska motsvarighet. Den största svenska branschorganisationen, Säkerhets- och försvarsföretagen (SOFF), som organiserar mer än 95 procent av företagen inom försvarsindustrin i Sverige, ställer krav på att företag undertecknar och följer en uppförandekod för att få vara medlemmar. Uppförandekoden syftar till en hög affärsetik. Personer som representerar företagen genomgår även en särskild e-utbildning om antikorruption som har tagits fram gemensamt av SOFF och Försvarets materielverk (FMV). Hittills har drygt 4 650 personer genomgått utbildningen. SOFF arrangerar även årliga erfarenhetsutbyten mellan företagsledare om hög affärsetik, där bl.a. Institutet mot mutor medverkat. 2.2 Försvarsexportens roll ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv Grunden för den moderna svenska försvarsindustrin lades under det kalla kriget. Sveriges neutralitetspolitik, såsom den utformades efter andra världskriget, byggde på ett totalförsvar med en stark försvarsmakt och en stark nationell försvarsindustri. Ambitionen var att Sverige skulle vara oberoende av utländska leverantörer. Försvarsindustrin blev således en viktig del av den svenska säkerhetspolitiken. Exporten av krigsmateriel, som under denna tid var begränsad, var ett led i att säkra kapaciteten att utveckla och producera materiel anpassad till den svenska försvarsmaktens behov. Strävan efter oberoende vad gäller tillgången till krigsmateriel för det svenska försvaret har sedan kalla krigets slut gradvis ersatts av ett växande behov av materielsamarbete med likasinnade stater och grannar. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen har inneburit att både Sverige och dess samarbetsländer är ömsesidigt beroende av leveranser av komponenter, delsystem och färdiga system som är tillverkade i andra länder. I många fall säkras dessa leveranser genom avtalsförpliktelser. Regeringen kommer att lägga fram ett förslag till nytt försvarsbeslut under hösten 2020, baserat på förslagen i Försvarsberedningens rapport Värnkraft - Inriktningen av säkerhetspolitiken och utformningen av det militära försvaret 2021-2025 (Ds. 2019:8). Beredningen slår fast att Sveriges säkerhet byggs solidariskt tillsammans med andra och att hot mot fred och säkerhet bäst avvärjs i gemenskap och samverkan med andra länder och organisationer. Sveriges säkerhets- och försvarssamarbeten utvecklas tillsammans med Finland, de övriga nordiska länderna och de baltiska staterna samt inom ramen för EU, FN, Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE), Natos partnerskap och den transatlantiska länken. Såväl Sveriges engagemang i internationell krishantering som våra utvecklade samarbeten i närområdet understryker vikten av förmåga till praktisk militär samverkan (interoperabilitet) med andra länder och organisationer. Interoperabiliteten är beroende av att våra materielsystem kan fungera tillsammans med samarbetspartnernas materiel, liksom att den är tekniskt mogen, funktionssäker och tillgänglig. Detta är i många fall minst lika viktigt som att den har högsta tekniska prestanda. Det ligger i Sveriges säkerhetspolitiska intresse att värna om ett långsiktigt och kontinuerligt samarbete i materielfrågor med ett antal traditionella samarbetsländer. Detta ömsesidiga samarbete bygger på såväl export som import av krigsmateriel. I budgetpropositionen för 2016 (prop. 2015/16:1) framhåller regeringen att försvaret är en nationell angelägenhet och att EU-medlemsstaternas val av säkerhetspolitisk lösning återspeglas i materielförsörjningen, t.ex. när det gäller synen på försörjningstrygghet och upprätthållandet av strategiska kompetenser för militära förmågor. Det fortsatta arbetet med industri- och marknadsfrågor inom EU bör därför beakta försvarsmaterielmarknadens särart och behovet att tillgodose medlemsstaternas säkerhetsintressen inom ramen för den gemensamma marknaden. I detta sammanhang ska också möjligheten att upprätthålla den transatlantiska länken beaktas. Regeringen anser vidare att deltagande i bilaterala och multilaterala materielsamarbeten tydligt bör bidra till Försvarsmaktens operativa förmåga på ett kostnadseffektivt sätt. I takt med att civil-militär samverkan ökar och nya teknologier görs tillgängliga för militär användning levererar allt fler it-företag och andra företag med högteknologisk inriktning produkter och tjänster till försvarssektorn. En internationellt konkurrenskraftig teknologinivå bidrar till att Sverige förblir ett intressant land för det internationella samarbetet. Det medför också bättre möjligheter för Sverige att påverka det internationella exportkontrollsamarbetet. Detta gäller främst inom EU, men även i ett bredare internationellt sammanhang. Vid Europeiska rådets sammanträde i juni 2015 bekräftades åter vikten av att arbeta vidare utifrån Europeiska rådets diskussion i december 2013 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Särskilt betonades vikten av att stärka den europeiska försvarsindustrins konkurrenskraft. Vid Europeiska rådets sammanträde i december 2016 fastställdes en ny ambitionsnivå för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Rådet välkomnade kommissionens förslag om en europeisk handlingsplan på försvarsområdet som dess bidrag till utvecklingen av den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken. Under 2017 etablerades inom EU ett permanent strukturerat försvarssamarbete, benämnt Pesco (eng. Permanent Structured Cooperation), en testrunda av den europeiska årliga samordnade försvarsöversikten CARD (eng. Coordinated Annual Review on Defence) och förhandlingarna om en ny europeisk försvarsfond (eng. European Defence Fund, EDF). Dess två testprogram i form av försvarsindustriprogrammet EDIDP (eng. European Defence Industrial Development Programme) och den förberedande åtgärden för forskning (eng. Preparatory Action for Defence Research) fortsatte 2019. Sverige deltar i olika samarbetsprojekt som Europeiska försvarsbyrån (EDA) bedriver. Regeringens grundläggande inställning är att Sverige ska medverka i och påverka de processer som sätts igång inom det europeiska samarbetet, vilket också avser arbetet inom EDA. Samarbetet inom EDA har inneburit bättre möjligheter för Försvarsmakten att verka effektivt och även förbättrat förutsättningarna för ett mer effektivt forskningssamarbete. Genom att delta i det s.k. sexnationsinitiativet mellan de sex stora försvarsindustristaterna i Europa (eng. Framework Agreement eller Letter of Intent, FA/LoI) kan Sverige vara med och påverka den försvarsindustri- och exportpolitik som utvecklas i Europa. Det ger direkt och indirekt ett större inflytande över den framväxande försvars- och säkerhetspolitiken i Europa. Samarbeten kring multilaterala ramverk ger förbättrat resursutnyttjande ur ett europeiskt perspektiv och en mer harmoniserad och förbättrad europeisk och transatlantisk samverkansförmåga. EDA och Nato´s partnerskap för fred-samarbetet utgör här grundbultar tillsammans med sexnationsinitiativet och det nordiska försvarssamarbetet (Nordefco). Verksamhetsområden De viktigaste militära produktområdena inom de svenska försvars- och säkerhetsföretagen är i dag: * stridsflygplan * ytfartyg och ubåtar * stridsfordon och bandvagnar * vapensystem med kort respektive lång räckvidd i form av mark- och sjöbaserade samt flygburna system inklusive missiler * fin- och grovkalibrig ammunition * intelligent artilleriammunition * mark- och sjöbaserade samt flygburna radar- och IR-system * telekrigssystem som är passiva och aktiva * telekommunikationssystem, inklusive teleskydd * ledningssystem för mark-, sjö- och flygtillämpningar * system för övning och utbildning * signaturanpassning (t.ex. kamouflagesystem och radar) * system för samhällssäkerhet * kryptoutrustning * torpeder * vidmakthållande och underhåll av flygmotorer * krut och annat pyrotekniskt material * tjänster och konsultverksamhet * stödsystem för drift och underhåll. 2.3 Samarbetet inom EU om exportkontroll av krigsmateriel EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport EU:s medlemsländer har nationella regler när det gäller krigsmaterielexport. Medlemsländerna har emellertid också valt att i viss utsträckning samordna sin exportkontrollpolitik. EU:s uppförandekod för vapenexport som antogs 1998 innehåller gemensamma kriterier för export av krigsmateriel som tillämpas vid den nationella prövningen av exportansökningar. Uppförandekoden stärktes 2005 och antogs som gemensam ståndpunkt 2008 (2008/944/Gusp). Den tillämpas av alla EU:s medlemsländer och ett antal länder som inte är medlemmar i EU (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Georgien, Island, Kanada, Montenegro, Nordmakedonien och Norge). Den gemensamma ståndpunkten innehåller bl.a. åtta kriterier som ska beaktas innan ett beslut tas om att tillåta export av krigsmateriel till ett land. Kriterium ett föreskriver att EU-medlemsstaternas internationella förpliktelser och åtaganden ska respekteras, särskilt de sanktioner som har antagits av t.ex. FN:s säkerhetsråd eller Europeiska unionen. Kriterium två behandlar situationen i mottagarlandet vad avser respekten för de mänskliga rättigheterna och landets respekt för internationell humanitär rätt. Exportlicenser ska inte utfärdas om det finns en uppenbar risk att den militära tekniken eller den krigsmateriel som ska exporteras kan komma att användas för internt förtryck. Kriterium tre behandlar den interna situationen i mottagarlandet som en följd av existerande spänningar och väpnade konflikter. Kriterium fyra tar sikte på bevarande av regional fred, säkerhet och stabilitet. Exportlicenser får inte utfärdas om det finns en uppenbar risk att den avsedda mottagaren skulle använda den militära teknik eller den krigsmateriel som exporteras på ett aggressivt sätt mot ett annat land eller hävda ett territoriellt krav med våld. Kriterium fem handlar om den möjliga inverkan som den militära teknik eller den krigsmateriel som ska exporteras kan ha på det egna landets, en annan medlemsstats eller vänligt sinnade och allierade länders försvars- och säkerhetsintressen. Kriterium sex behandlar köparlandets uppträdande gentemot det internationella samfundet, t.ex. i fråga om attityd till terrorism och respekt för internationell rätt. Kriterium sju behandlar risken för att den militära tekniken eller krigsmaterielen kommer att avledas till något annat ändamål inom köparlandet eller återexporteras på oönskade villkor. Kriterium åtta föreskriver att medlemsstaterna ska beakta om den tilltänkta exporten allvarligt skulle hindra en hållbar utveckling i mottagarlandet. Enskilda medlemsstater kan ha egna striktare riktlinjer än de som föreskrivs i den gemensamma ståndpunkten. Till den gemensamma ståndpunkten hör även en förteckning över de produkter som omfattas av kontrollen (EU:s gemensamma militära lista). Det har vidare tagits fram en användarguide som mer i detalj anger hur ståndpunktens överenskommelser om informationsutbyte och konsultationer ska genomföras och hur dess kriterier för exportkontroll ska tillämpas. Användarguiden uppdateras löpande. Arbetet inom Coarm EU:s medlemsstater diskuterar regelbundet tillämpningen av den gemensamma ståndpunkten om vapenexport inom EU:s rådsarbetsgrupp för frågor om export av konventionella vapen (Coarm). Här utbyter medlemsstaterna även information om synen på olika exportdestinationer. En redogörelse för arbetet, överenskommelser som har träffats och statistik över medlemsstaternas export av krigsmateriel offentliggörs i en årlig EU-rapport. Eftersom kriterierna i den gemensamma ståndpunkten spänner över en rad olika politikområden är målsättningen att uppnå en ökad och tydlig samstämmighet mellan dessa. Sverige verkar aktivt för att nå en gemensam syn bland medlemsländerna om tillämpningen av den gemensamma ståndpunkten. Ett viktigt sätt för att åstadkomma detta är att öka transparensen mellan medlemsstaterna. Under 2019 avslutade Coarm översynen av tillämpningen av EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport och dess användarguide (i enlighet med rådsslutsatserna 10900/15). Med anledning av att det var tio år sedan ståndpunkten trädde i kraft påbörjades under år 2018 ett arbete med en översyn av implementeringen av ståndpunkten och dess användarguide. Översynen resulterade i att den gemensamma ståndpunkten uppdaterades genom ett rådsbeslut i september 2019 (Gusp 2019/1560). Uppdateringarna avspeglar ett antal förändringar på exportkontrollområdet som skett sedan den gemensamma ståndpunkten infördes 2008. Det gäller förändringar såväl på EU-nivå som på internationell nivå i form av bl.a. ATT, Agenda 2030 för hållbar utveckling och EU-strategin mot olagliga skjutvapen samt små och lätta vapen. I samband med rådsbeslutet antogs även rådsslutsatser angående översynsarbetet (12195/19) i vilka EU framhåller vikten av att stärka samarbetet och öka konvergensen på krigsmaterielexportområdet inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Därutöver noteras att även revideringar gjorts i den användarguide som finns till stöd för tolkning av ståndpunktens kriterier. Under översynsarbetets gång verkade Sverige bl.a. för att få in texter om demokrati i användarguidens kapitel som behandlar kriterium 2 och ett mottagarlands situation vad avser mänskliga rättigheter och respekt för internationell humanitär rätt. Sådana nya texter om demokrati finns nu på tre ställen i den reviderade användarguiden som hör till EU:s gemensamma ståndpunkt. Inom ramen för dialogen i Coarm sker också ett fortlöpande utbyte av information mellan EU:s medlemsstater vad avser de internationella samarbeten som finns på området. Strävan är att finna gemensamma linjer som kan stärka medlemsstaternas agerande i andra forum, såsom vapenhandelsfördraget. Genom Coarm bedriver EU vidare en aktiv politik för dialog med tredjeländer om exportkontroll. Inom ramen för denna hölls under 2019 utbyten med Kanada, Norge, Ukraina och USA. En annan aspekt på arbetet riktat mot tredjeland (outreach) är de stödprogram som EU har för att förbättra exportkontrollen i fråga om krigsmateriel, och för att främja genomförandet av FN:s vapenhandelsfördrag, för de länder som väljer att ansluta sig till fördraget. Utbyte av information om avslag Enligt den gemensamma ståndpunktens tillämpningsbestämmelser ska medlemsstaterna utbyta underrättelser om avslag på ansökningar om exporttillstånd. Under 2019 tog Sverige emot 226 underrättelser om avslag från övriga medlemsstater samt Norge. Sverige lämnade 19 underrättelser om avslag och 2 underrättelser om återkallande av tillstånd. Avslagen avsåg Egypten, Filippinerna (4), Förenade Arabemiraten (2), Jordanien (2), Qatar (3), Saudiarabien (3), Thailand (1) och Turkiet (3). Samtliga 19 avslag beslutades med hänvisning till de svenska nationella riktlinjerna. Det faktum att export till ett visst mottagarland nekas i ett fall innebär inte att landet inte kan komma i fråga för annan svensk krigsmaterielexport. Den svenska exportkontrollen tillämpar inte ett system med landlistor, dvs. i förväg fastställda listor över godkända respektive icke godkända mottagarländer. Varje enskild utförselansökan prövas genom en helhetsbedömning mot de riktlinjer som regeringen fastställt för krigsmaterielexporten, EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport samt vapenhandelsfördraget. För att ett tillstånd ska beviljas krävs att ansökan har stöd i regelverket som helhet. Om en annan medlemsstat överväger att bevilja tillstånd för en i huvudsak identisk transaktion, ska konsultationer genomföras innan ett tillstånd kan beviljas. Den konsulterande medlemsstaten ska även meddela den underrättande staten sitt beslut. Utbytet av underrättelser om avslag och konsultationerna kring underrättelserna gör att exportpolitiken inom EU på sikt blir öppnare och mer enhetlig mellan medlemsländerna. Konsultationerna leder även till en mer gemensam syn på olika exportdestinationer. Genom att medlemsländerna informerar varandra om de exportaffärer som nekas, och förklarar bevekelsegrunderna till detta, minskas också risken för att något annat medlemsland beviljar exporten. ISP ansvarar för underrättelserna om svenska avslag och genomför konsultationer. Under 2019 tog Sverige emot fyra konsultationsförfrågningar från andra EU-medlemsstater. Ingen konsultation initierades av Sverige under året. Arbetet med EU-direktiv 2009/43/EG om överföring av krigsmateriel inom EU och EES Under det svenska ordförandeskapet 2009 antogs Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen, det s.k. ICT-direktivet. Avsikten med direktivet är att möjliggöra mer konkurrenskraftiga försvarsindustrikoncerner och försvarssamarbeten på europeisk nivå. Europeiska kommissionen leder genomförandet av direktivet och biträds i detta av en kommitté med representanter för medlemsstaterna, den s.k. ICT-kommittén. Under 2019 genomförde kommittén inte något sammanträde. Kommissionen fortsatte under 2019 översynen av direktivet i enlighet med dess artikel 17. Som en del i det arbetet har ICT-kommittén organiserat en teknisk arbetsgrupp för att ta fram underlag för en harmonisering av direktivets genomförande på nationell nivå. Arbetsgruppen har i detta syfte genomfört ett arbetsmöte med företrädare för EU:s medlemsstater. Artikel 10 i FN:s vapenprotokoll År 2012 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012 om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition, bifogat FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (FN:s protokoll om skjutvapen), och om införande av exporttillstånd, import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition. Förordningen och FN:s protokoll syftar till att motverka brottslighet genom en minskad tillgång till skjutvapen. Med export avses i förordningen utförsel ur EU, vilket för svensk del handlar dels om utförsel ur Sverige till tredjeland, dels utförsel ur någon annan medlemsstat till tredjeland för det fall leverantören är etablerad i Sverige. Förordningen omfattar vapen, delar till vapen, och ammunition för civilt bruk. Den tillämpas inte på vapen m.m. som är särskilt utformade för militär användning eller på helautomatiska vapen. Undantagna från förordningens tillämpningsområden är bilaterala statliga transaktioner av skjutvapen m.m. som är avsedda för de väpnade styrkorna, polisen eller myndigheterna i medlemsstaterna. Replikvapen, skjutvapen som har gjorts obrukbara, antika skjutvapen liksom organ och samlare som ägnar sig åt kulturella och historiska aspekter av skjutvapen är också undantagna från förordningens tillämpningsområden. De skjutvapen m.m. som omfattas av EU-förordningen omfattas även, med undantag för slätborrade jakt- och sportvapen, av bilagan till krigsmaterielförordningen. Enligt Europaparlamentets och rådets förordning nr 258/2012 ska de aspekter som omfattas av den gemensamma ståndpunkten beaktas vid tillståndsprövningen. Förordningen tillämpas i Sverige sedan 2013. Kompletterande bestämmelser till EU-förordningen finns i förordningen (2013:707) om kontroll av vissa skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition. ISP är tillståndsmyndighet för ärenden enligt EU-förordningen. Under 2019 inkom 242 ärenden till ISP och 237 beslut om utförsel utfärdades. Vapenembargon m.m. Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) genomför EU embargon som har beslutats av FN mot bl.a. handel med vapen och produkter med dubbla användningsområden. EU kan med enhällighet också besluta om vissa embargon som går utöver vad FN:s säkerhetsråd har beslutat. Dessa beslut av EU:s råd är ett utslag av medlemsstaternas vilja att agera gemensamt i olika säkerhetspolitiska frågor. Ett vapenembargo som har beslutats av FN eller EU genomförs genom tillämpning av respektive medlemsstats nationella regelverk för exportkontroll. EU:s vapenembargon omfattar normalt även förbud mot att lämna tekniska och finansiella tjänster med anknytning till krigsmateriel. Dessa förbud regleras i rådsförordningar. Embargon mot handel med produkter med dubbla användningsområden regleras såväl i rådsbeslut som i rådsförordningar. Även de åtföljs normalt av förbud mot att lämna tekniska och finansiella tjänster med anknytning till produkterna. Ett beslut av FN:s säkerhetsråd, EU eller OSSE om ett vapenembargo utgör ett ovillkorligt hinder mot svensk export enligt de svenska riktlinjerna för krigsmaterielexport. Om ett vapenembargo även gäller import, utfärdas i Sverige särskilda föreskrifter om förbudet. Sådana finns sedan tidigare för Iran, Libyen och Nordkorea. Med anledning av EU:s sanktioner mot Ryska federationen beslöt regeringen i december 2014 att inleda ett sådant totalt embargo mot Ryssland. Det finns för närvarande formella EU-beslut, antingen självständiga eller grundade på FN-beslut, om att vapenembargon ska gälla Afghanistan, Centralafrikanska republiken, Irak, Iran, Jemen, Demokratiska republiken Kongo, Libanon, Libyen, Myanmar (Burma), Nordkorea, Ryska federationen, Somalia, Sudan, Sydsudan, Venezuela, Vitryssland och Zimbabwe. Dessa embargon varierar i inriktning och omfattning. Individuellt riktade vapenembargon finns också mot sådana individer och organisationer som har uppförts på FN:s terroristlista. EU tillämpar även ett vapenembargo mot Kina på grundval av en deklaration från Europeiska rådet, som utfärdades mot bakgrund av händelserna på Himmelska fridens torg 1989. Sverige tillåter inte någon krigsmaterielexport till Kina. Enligt beslut av OSSE upprätthålls även ett vapenembargo mot området Nagorno-Karabach. Utrikesdepartementet har sammanställt information om vilka restriktiva åtgärder (sanktioner) mot andra länder som finns inom EU och som därigenom gäller i Sverige. Informationen finns på webbsidan regeringen.se/sanktioner och uppdateras löpande. Där redovisas också de vapenembargon eller embargon mot produkter med dubbla användningsområden som är i kraft gentemot enskilda länder. På webbplatsen finns även länkar till EU:s rättsakter om sanktioner och, i förekommande fall, till de FN-beslut som har föregått EU:s åtgärder. 2.4 Övrigt internationellt samarbete om exportkontroll av krigsmateriel Öppenhet i handeln med konventionella vapen FN:s generalförsamling antog 1991 en resolution om öppenhet i vapenhandeln. Resolutionen uppmanar FN:s medlemsländer att årligen frivilligt redovisa såväl import som export av konventionella vapensystem till ett register som administreras av FN:s kontor för nedrustningsfrågor (eng. United Nations Office for Disarmament Affairs). Rapporteringen avser handeln med följande sju materielkategorier: stridsvagnar, bepansrade stridsfordon, grovt artilleri, stridsflygplan, attackhelikoptrar, stridsfartyg och robotar eller robotlavetter. Definitionerna av de olika kategorierna har successivt utvidgats så att fler vapensystem ingår och möjlighet ges nu även att frivilligt rapportera exporten av små och lätta vapen (eng. Small Arms and Light Weapons). Särskild vikt läggs numera vid bärbara luftförsvarssystem (eng. Man-Portable Air Defence Systems, Manpads) som sedan 2003 ingår i kategorin robotar och robotlavetter. I den frivilliga rapporteringen ingår även uppgifter om staters innehav av dessa vapen och upphandlingar från den egna försvarsindustrin. I samråd med Försvarsdepartementet och ISP sammanställer Utrikesdepartementet aktuella uppgifter som i enlighet med resolutionen årligen överlämnas till FN. Eftersom registret bygger på rapporter från många större exportörer och importörer återspeglas här en betydande del av världens handel med tunga konventionella vapensystem. Sveriges andel av världshandeln med tunga vapensystem är begränsad. I den rapportering som Sverige kommer att lämna till FN:s vapenregister för 2019 redovisas export av bandvagn BvS10 till Österrike och export av bärbart luftvärnssystem RBS 70 till Brasilien, Litauen och Singapore. Handeln med tunga vapensystem och små och lätta vapen rapporteras på årlig basis till OSSE på samma sätt som till FN. Rapporteringsmekanismen i Wassenaar-arrangemanget för export av krigsmateriel följer i stort de sju kategorier som rapporteras till FN-registret. Dock har vissa kategorier förfinats genom införande av undergrupper, och en åttonde kategori har tillkommit för små och lätta vapen. Medlemsstaterna har enats om att två gånger årligen rapportera enligt överenskommen praxis och att ytterligare information då kan lämnas frivilligt. Syftet med detta är att i ett tidigt skede kunna uppmärksamma destabiliserande ansamlingar av vapen. Även export av vissa produkter och teknik med dubbla användningsområden rapporteras två gånger per år. Vapenhandelsfördraget FN:s generalförsamling antog 2013 genom omröstning ett internationellt vapenhandelsfördrag. Genom fördraget skapades ett internationellt bindande instrument med krav på dess statsparter att upprätthålla en effektiv nationell kontroll över den internationella handeln med försvarsmateriel samt normer för vad denna kontroll ska innefatta. De förväntade långsiktiga effekterna av detta fördrag är a) ett större ansvarstagande hos länder som regelmässigt producerar och exporterar krigsmateriel, b) en minskning av den oreglerade internationella handeln, allteftersom fler stater ansluter sig och inför kontroller, c) förbättrade möjligheter att motverka den illegala handeln, genom det ökade antalet länder som utövar kontroll och genom förbättrat samarbete dem emellan. Samtliga EU-länder har sedermera ratificerat fördraget och är därmed fullvärdiga statsparter. Fördraget trädde i kraft 2014. I slutet av 2019 hade 105 statsparter ratificerat vapenhandelsfördraget och ytterligare 33 hade undertecknat det. USA meddelade i april 2019 att man inte längre har för avsikt att ratificera vapenhandelsfördraget och att man tar tillbaka innebörden av sitt tidigare undertecknande. Under 2019 hölls det femte statspartsmötet. Tre arbetsgrupper har inrättats för fördragsarbete mellan statspartsmötena. De behandlar effektivt genomförande av fördraget, ökad anslutning till fördraget samt transparens- och rapporteringsfrågor. Vidare har en frivilligfond instiftats för stöd till de statsparter som behöver hjälp med att förbättra sina kontrollsystem. Sverige samordnade 2014-2017 arbetet på rapporteringsområdet. Under 2019 var Sverige s.k. facilitator för frågor om genomförandet av fördragets artiklar 6 och 7 (om förbud respektive tillståndsprövning) samt deltog fortsatt i övriga arbetsgrupper och styrgruppen för frivilligfonden. Sverige erbjöds även plats i en rådgivande grupp i rapporterings- och transparensfrågor. EU:s medlemsstater fortsatte under 2019 att samordna sitt agerande i fråga om vapenhandelsfördraget i rådsarbetsgruppen Coarm. Sverige är en av de större bidragsgivarna till ATT:s frivilligfond och bidrar även till den FN-fond som tidigare inrättats för samarbete om vapenreglering (Unscar) för bl.a. projekt till stöd för genomförande av vapenhandelsfördraget. De två fonderna kompletterar varandra i det att de är inriktade på olika stödkanaler. Regeringen fäster stor vikt vid en bred anslutning till och ett effektivt genomförande av ATT. Ett universellt, juridiskt bindande fördrag som stärker kontrollen av handeln med konventionella vapen är ett effektivt verktyg för att komma till rätta med de gränsöverskridande vapenflöden som föder väpnat våld och väpnade konflikter. Sverige deltar därför aktivt i det fortsatta arbetet med att förverkliga fördragets målsättningar. Små och lätta vapen Uttrycket små och lätta vapen omfattar i princip handeldvapen som kan bäras och avfyras av en person, liksom vapen som är avsedda att bäras och användas av två eller flera personer. Exempel på den förra kategorin är pistoler och automatkarbiner. Exempel på den senare är kulsprutor, granatgevär och bärbara robotar. I olika internationella forum, såsom FN, EU och OSSE, pågår arbete för att förebygga och bekämpa destabiliserande ansamlingar och okontrollerad spridning av små och lätta vapen. Inga andra typer av vapen orsakar fler dödsoffer och mer lidande än dessa, vilka dagligen används i lokala och regionala konflikter, inte minst i utvecklingsländerna och i samband med grov och ofta organiserad brottslighet. År 2001 antog FN ett handlingsprogram (UNPoA) för att bekämpa illegal handel med små och lätta vapen. FN:s arbete syftar bl.a. till att öka medvetenheten om den destabiliserande verkan som dessa vapen har i konfliktregioner. Icke-spridningsarbete är också angeläget för att förhindra brottslighet, inte minst terroristbrott. Som en följd av att vapenhandelsfördraget har trätt i kraft, och i takt med att antalet anslutna länder ökar, kommer arbetet i FN:s handlingsprogram att kunna utgå ifrån en bättre kontroll av den internationella handeln och koncentreras på åtgärder på nationell nivå för att bekämpa den illegala spridningen av små och lätta vapen. Inom EU utgår arbetet från en gemensam strategi som antogs 2018 mot olagliga skjutvapen och mot små och lätta vapen och ammunition. Strategin innehåller en rad förslag till åtgärder för arbetet mot små och lätta vapen inom ramen för unionens gränser samt i EU:s närområde och avspeglar svenska prioriteringar väl. Vid OSSE:s ministermöte 2018 antogs en deklaration om organisationens arbete med normbildning och goda tillvägagångssätt för bekämpning av olovlig spridning av små och lätta vapen och säker lagerhållning av ammunition. Under 2019 har arbetet i OSSE främst syftat till en förbättring av organisationens arbete mot små och lätta vapen. Sverige har under året rapporterat export av små och lätta vapen till FN:s vapenhandelsregister liksom till OSSE:s register över handel med konventionella vapen. Även inom Wassenaar-arrangemanget finns en rapporteringsskyldighet för handel med bl.a. dessa vapen. Sverige verkar för att varje land ska inrätta och genomföra en ansvarsfull exportpolitik med heltäckande lagar och regler. Målet är att alla länder ska ha effektiva system som kontrollerar tillverkare, säljare, köpare, agenter och förmedlare av små och lätta vapen. Sexnationsinitiativet De sex stora försvarsindustrinationerna i Europa - Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland - ingick 2000 ett försvarsindustriellt samarbetsavtal på regeringsnivå. Avtalet framförhandlades som en följd av den avsiktsförklaring som ländernas försvarsministrar ingick 1998, det s.k. sexnationsinitiativet. Avtalet syftar till att underlätta rationalisering, omstrukturering och driften av den europeiska försvarsindustrin. Verksamheten inom sexnationsinitiativet och dess arbetsgrupper har även omfattat frågor om exportkontroll. Under 2019 fortsatte den informella arbetsgruppen för exportkontrollfrågor, under franskt ordförandeskap, att behandla genomförandet och tillämpningen av ICT-direktivet (2009/43/EG). Arbetet bedrevs i nära samverkan med Europeiska kommissionens generaldirektorat för den inre marknaden, industri och entreprenörskap samt små och medelstora företag och med den grupp som har satts upp för arbetet under ICT-kommittén. Arbetet inom sexnationsinitiativet har under året fokuserats på möjligheter till harmonisering av omfattningen av och villkoren i de generella tillstånd som medlemsstaterna ska utfärda enligt direktivet. Gruppen har fortsatt arbetat med att ta fram en gemensam definition i EU:s gemensamma militära förteckning av begreppet "särskilt utformad för militär användning". Vidare har gruppen analyserat möjliga effekter av Storbritanniens utträde ur EU, "brexit". Under 2019 initierades också en diskussion om exportkontrollfrågor relaterade till de europeiska försvarsfonderna. 3 Produkter med dubbla användningsområden 3.1 Bakgrund och regelverk Frågan om icke-spridning av massförstörelsevapen har länge stått högt på den internationella dagordningen. Fokus har framför allt legat på att förhindra att ytterligare stater skaffar massförstörelsevapen. Efter terrordåden den 11 september 2001 har stor uppmärksamhet också riktats mot icke-statliga aktörer. Det finns inte någon juridisk definition av vad som avses med massförstörelsevapen. Vanligen avses dock kärnvapen samt kemiska och biologiska stridsmedel. I modern terminologi anses ibland även radiologiska vapen vara ett stridsmedel som omfattas av begreppet. I arbetet för att hindra spridningen av massförstörelsevapen inkluderas också vissa vapenbärare som är i stånd att bära sådana vapen, såsom ballistiska missiler med lång räckvidd och kryssningsmissiler. Multilaterala åtgärder för att förhindra spridning av massförstörelsevapen har framför allt tagit sig uttryck i ett antal internationella avtal samt samarbete inom ett antal exportkontrollregimer där många av de viktigare producentländerna samarbetar för att effektivisera icke-spridningsarbetet. Med termen produkter med dubbla användningsområden (PDA) avses föremål tillverkade för civilt bruk, vilka även kan användas för tillverkning av massförstörelsevapen eller krigsmateriel. Såsom produkter med dubbla användningsområden klassificeras också vissa andra produkter som har särskild strategisk betydelse, t.ex. kryptosystem. Det internationella samfundet har under de senaste decennierna utvecklat en rad samarbetsformer för att kontrollera spridningen av dessa produkter. För EU-länderna finns ett gemensamt regelverk i form av rådets förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (PDA-förordningen). Själva exportkontrollen utövas alltid på nationell nivå men genom de internationella exportkontrollregimerna (se avsnitt 3.2 för en genomgång av regimerna) och inom EU sker ett omfattande samordnande arbete. EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen från 2003 innehåller ett åtagande att stärka effektiviteten i exportkontrollen av PDA-produkter i Europa. Ett grundläggande skäl är att det inom EU tillverkas åtskilliga känsliga produkter som skulle kunna missbrukas och användas inom program för massförstörelsevapen. De exportkontrollåtgärder som krävs inom EU måste samtidigt vara proportionella med hänsyn till spridningsrisken och inte onödigt störa den inre marknaden eller de europeiska företagens konkurrenskraft. Inom de internationella exportkontrollregimerna har det utarbetats kontrollistor som fastställer vilka produkter som ska vara underställda tillståndsprövning. Behovet grundar sig på att en del länder bedriver program för framtagning av massförstörelsevapen, trots att de har undertecknat internationella avtal som förbjuder eller reglerar sådan verksamhet, eller för att de står utanför dessa avtal. Dessa länder har ofta stärkt sin kapacitet genom att importera civila produkter som sedan använts för militära syften. Historien har visat att länder som på detta sätt skaffat sig en militär kapacitet importerat produkterna från företag som inte varit medvetna om att de bidragit till utvecklande av t.ex. massförstörelsevapen. Ofta sänds samma inköpsförfrågan till företag i olika länder. Tidigare kunde ett land neka export samtidigt som ett annat land tillät den. Behovet av ett utökat samarbete och informationsutbyte mellan exporterande länder var därför uppenbart. Detta var grunden för skapandet av exportkontrollregimerna. Behovet av en samordnad kontroll har på senare år ytterligare understrukits med anledning av terroristhotet. Att en PDA-produkt hamnar på en kontrollista innebär inte automatiskt att export av denna produkt förbjuds, utan att produkten bedöms vara känslig och att exporten därför är underkastad kontroll. Kontrollistorna i de olika regimerna lyfts för EU:s del in i bilaga I till PDA-förordningen och utgör grunden för beslut om godkännande (exporttillstånd) eller avslag av export. PDA-förordningen slår fast att medlemsstaterna även kan använda sig av en mekanism som möjliggör att produkter utanför listorna kan beläggas med kontroll om exportören eller tillståndsmyndigheterna har information om att produkten är eller kan vara avsedd att användas i samband med produktion m.m. av massförstörelsevapen eller för andra militära syften. Denna mekanism benämns generalklausul i den svenska terminologin men är mer känd under sin engelska benämning catch-all, och utgör även praxis inom de internationella exportkontrollregimerna. En stor del av arbetet inom EU och inom regimerna utgörs av en omfattande informationsverksamhet (s.k. outreach), riktad till den egna industrin och till andra länder, om behovet av exportkontroll och utveckling av exportkontrollsystem. Nationellt regleras exportkontroll av PDA-produkter och av tekniskt bistånd i samband med dessa produkter i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. Lagen innehåller kompletterande bestämmelser till den EU-rättsliga PDA-förordningen. En samlad bild av industrin som arbetar med produkter med dubbla användningsområden i Sverige är svår att ge då en betydande del av de sålda produkterna går till EU-marknaden eller exporteras till marknader som omfattas av EU:s generella exporttillstånd. Huvudregeln är att det inte krävs tillstånd vid överföring till en annan EU-medlemsstat. Det generella tillståndet EU001 gäller med några undantag alla produkter i bilaga I till PDA-förordning beträffande export till Australien, Japan, Kanada, Liechtenstein, Nya Zeeland, Norge, Schweiz och USA. Därutöver finns ytterligare fem generella tillstånd (EU002-EU006) för vissa produkter till vissa destinationer, export efter reparation eller ersättning, tillfällig export till utställningar och mässor, vissa kemikalier och telekommunikation. Antalet länder som innefattas i tillstånd EU002-EU006 varierar från sex länder i EU002 och EU006 till nio i EU005 och 24 länder i EU003 och EU004. Syftet med de generella tillstånden är att underlätta för företagen som enbart behöver rapportera till tillståndsmyndigheten 30 dagar efter att den första exporten har ägt rum. Till skillnad från företag som faller under krigsmateriellagstiftningen krävs inga grundläggande verksamhetstillstånd enligt exportkontrollagstiftningen för företag som tillverkar eller på andra sätt handlar med PDA-produkter. Dessa företag är heller inte skyldiga att leveransdeklarera enligt exportkontrollagstiftningen. Ett företag är däremot skyldigt att avgiftsdeklarera om företaget tillverkat eller sålt kontrollerade produkter som omfattas av Inspektionen för strategiska produkters (ISP) tillsyn. Hit räknas försäljning både inom och utom Sverige. Om ett företag skulle känna till att en PDA-produkt som företaget i fråga har för avsikt att exportera, och som inte finns förtecknad i bilaga I till EU-förordningen, är avsedd att användas i anslutning till massförstörelsevapen finns en skyldighet för företaget att informera ISP. Efter en sedvanlig tillståndsprövning kan myndigheten besluta om att inte ge tillstånd för exporten (catch-all). Av de PDA-produkter som exporteras med tillstånd från ISP är den dominerande delen telekommunikationsutrustning som innehåller kryptering samt värmekameror som båda kontrolleras inom exportkontrollregimen Wassenaar-arrangemanget. Även kolfiber liksom frekvensomvandlare till mejeri- och livsmedelsindustrin utgör en betydande del. En annan produkt som är volymmässigt stor är värmeväxlare. Dessa är kontrollerade inom Australiengruppen. Andra produkter, som t.ex. isostatpressar, kemikalier eller obemannade luftfarkoster (eng. unmanned aerial vehicle) och utrustning relaterad till sådana farkoster är volymmässigt mindre omfattande men kan vara resurskrävande vid tillståndsprövningen. Embargo på handel med PDA-produkter finns enligt FN-beslut, som genomförts och utvidgats av EU, mot Nordkorea. Detta embargo är genom EU-beslut fullständigt, dvs. det omfattar alla produkter på EU:s kontrollista. Även vissa liknande produkter är belagda med embargo. Detsamma är fallet vad gäller de embargon som EU har infört med anledning av situationen för mänskliga rättigheter i Iran, vilka dock är kopplade till olika typer av tillståndsförfaranden. Likaså har EU, mot bakgrund av Rysslands agerande i Ukraina, beslutat om vissa restriktiva åtgärder (sanktioner) mot Ryssland. Exportrestriktionerna omfattar hela EU:s kontrollista för produkter med dubbla användningsområden, när de är avsedda för militär slutanvändning eller militär slutanvändare. Export av vissa PDA-produkter är enligt EU-beslut också förbjuden respektive belagd med tillståndskrav i förhållande till Syrien. I januari 2016 lyftes EU:s samtliga kärnteknikrelaterade sanktioner mot Iran i enlighet med den kärntekniska överenskommelsen JCPoA (eng. Joint Comprehensive Plan of Action), då IAEA bekräftat att Iran hade levt upp till sina åtaganden enligt planen. I maj 2018 meddelade USA att man avsåg att lämna JCPoA och ensidigt återinföra de sanktioner som tidigare lyfts med anledning av överenskommelsen. USA:s sanktioner återinfördes därefter i ett första steg i augusti och i ett andra steg i november. EU:s åtaganden mot överenskommelsen står fast. Tillståndsförfaranden gäller numera för de PDA-produkter som tidigare varit föremål för embargon. Detta gäller dock inte de produkter som omfattas av missilteknologikontrollregimen. 3.2 Samarbete inom de internationella exportkontrollregimerna Internationella avtal När det gäller de internationella avtalen bör särskilt nämnas - 1968 års fördrag om förhindrande av spridning av kärnvapen (icke-spridningsavtalet, NPT) - 1972 års konvention om förbud mot utveckling, framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen samt om deras förstöring (BTWC) - 1993 års konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring (CWC). Sverige är statspart i alla tre konventionerna (jfr SÖ 1970:12, SÖ 1976:18 och SÖ 1993:28). Genom NPT förpliktar sig icke-kärnvapenstaterna att inte ta emot eller tillverka kärnvapen, samtidigt som de fem kärnvapenmakterna Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien och USA åtar sig att nedrusta. Vidare åtar sig parterna att inte överföra kärnråbränsle eller särskilt klyvbart material eller utrustning eller materiel som särskilt konstruerats för tillverkning av särskilt klyvbart material till någon icke-kärnvapenstat, med mindre än att materialet eller utrustningen står under Internationella atomenergiorganets (IAEA) kontroll. I BTWC åtar sig parterna bl.a. att varken direkt eller indirekt överföra utrustning som kan användas för produktion av biologiska stridsmedel. På samma sätt föreskriver CWC att dess parter varken direkt eller indirekt får överföra kemiska stridsmedel till någon annan stat. Även om de internationella avtalens primära syfte är att förhindra spridning av massförstörelsevapen och främja nedrustning så innehåller de också bestämmelser om att parterna ska främja handel för fredliga ändamål. Detta beror på att en betydande del av de aktuella produkterna och teknologierna har dubbla användningsområden. De internationella exportkontrollregimerna För att förstärka det internationella samarbetet för icke-spridning av massförstörelsevapen har ett fyrtiotal länder på eget initiativ slutit sig samman i fem internationella exportkontrollregimer: Zangger-kommittén, Nuclear Suppliers Group, Australiengruppen, Missilteknologikontrollregimen och Wassenaar-arrangemanget. Regimernas syfte är att identifiera varor och teknologier som kan användas i samband med massförstörelsevapen och att skapa större enhetlighet i deltagande länders exportkontroll av dessa. Till stöd för detta arbete har respektive regim en lista med produkter som står under kontroll. Listorna ses över årligen. Arbetet omfattar även utbyte av information om nekade exporter, spridningsrisker samt kontakter med tredjeland för att främja regimernas icke-spridningsmålsättningar. Grunden för samarbetet i exportkontrollregimerna är en gemensam politisk vilja att förhindra spridning av massförstörelsevapen. Detta uppnås genom en nationell lagstiftning som möjliggör exportkontroll av de varor och teknologier som har identifierats som strategiska. Deltagande i regimerna underlättar samtidigt uppfyllandet av de folkrättsliga förpliktelserna i internationella avtal om att inte direkt eller indirekt bistå en annan stat att anskaffa massförstörelsevapen. Zangger-kommittén Zangger-kommittén, som bildades 1974, behandlar frågor om exportkontroll relaterade till icke-spridningsavtalet. Kommittén fastställer vad som menas med utrustning och materiel som konstruerats för tillverkning av särskilt klyvbart material. Ansvaret är därmed delvis överlappande med Nuclear Suppliers Group, som behandlas nedan. Icke-spridningsavtalet föreskriver att export av sådan utrustning och materiel till en icke-kärnvapenstat, liksom klyvbart material, endast får ske om det klyvbara materialet underställs IAEA-kontroll. Utrustningen och materielen anges i kommitténs kontrollista, som uppdateras i ljuset av den tekniska utvecklingen. Listan finns återgiven i IAEA:s informationscirkulär nr 209 (INFCIRC/209/Rev.4). Svenska Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) ansvarar för att upprätthålla Zangger-kommitténs webbplats. Nuclear Suppliers Group Nuclear Suppliers Group (NSG) har sitt ursprung i den s.k. Londonklubben som bildades i mitten av 1970-talet. NSG:s arbete avser exportkontroll av produkter som finns listade i del 1 och del 2 i NSG:s riktlinjer, däribland produkter för nukleärt bruk samt andra PDA-produkter som kan användas i samband med utveckling eller produktion av kärnvapen. Produkterna finns återgivna i IAEA:s informationscirkulär nr 254, som innehåller de två kontrollistorna för respektive varugrupp (INFCIRC/254/Rev.14/Part 1 och INFCIRC/254/ Rev.11/Part 2). Under 2019 fortsatte NSG:s tekniska expertgrupp under svenskt ordförandeskap sitt arbete med tekniska förslag och uppdatering av innehållet i kontrollistorna. Årets plenarmöte hölls i Nur-Sultan under kazakiskt ordförandeskap. Där fördes bl.a. diskussioner om de tekniska, rättsliga och politiska aspekterna av deltagande i NSG av stater som inte är parter till icke-spridningsavtalet. Australiengruppen Australiengruppen bildades 1985 på initiativ av Australien. Dess verksamhet syftar till att harmonisera medlemsländernas exportkontroll för att förhindra spridning av kemiska och biologiska vapen. Ursprungligen omfattade gruppens verksamhetsområde endast kemikalier och kemisk tillverkningsutrustning. År 1990 beslutades dock att kontrollistorna skulle utökas till att även omfatta mikroorganismer, toxiner samt viss tillverkningsutrustning för biologiska stridsmedel. Vid 2019 års plenarmöte i Paris enades gruppens medlemmar om att stärka arbetet för icke-spridning av biologiska och kemiska vapen genom att bl.a. öka kunskapen om framväxande teknologier och hur de kan exploateras för framställning av sådana vapen. Plenaren uttalade sitt starka stöd för Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW). Gruppen hade även en konkret diskussion om möjlig kontrollistning av Novichok-prekursorer. Missilteknologikontrollregimen Missilteknologikontrollregimen (MTCR) grundar sig på ett amerikanskt initiativ från 1982. Dess verksamhet gäller främst exportkontroll av fullständiga missilsystem (inklusive ballistiska missiler och bärraketer för rymduppskjutningar samt sondraketer) och andra obemannade luftfarkoster (inklusive kryssningsmissiler, mål- och spaningsplattformar) med en räckvidd på 300 kilometer eller mer. Därutöver kontrolleras komponenter till sådana system samt andra produkter som kan användas för produktion av missiler och även mindre obemannade luftfarkoster konstruerade för att kunna sprida aerosoler. Under 2019 fortsatte arbetet inom regimen med att se över innehållet i listorna med kontrollerade produkter och utbyta information om känslig spridning av missilteknologi inklusive kunskapsöverföring. Vid årsmötet i Auckland under nya zeeländskt ordförandeskap, diskuterade MTCR:s stater missilspridning och uttalade sin oro för denna, särskilt för missilprogrammen i Asien och Mellanöstern. Wassenaar-arrangemanget Wassenaar-arrangemanget bildades 1996 som efterföljare till det internationella exportkontrollsamarbete som tidigare hade bedrivits inom kommittén Coordinating Committee on Multilateral Export Controls (CoCom). Arrangemangets arbetsfält omfattar kontrollen av konventionella vapen samt varor och teknologier med dubbla användningsområden som inte kontrolleras i andra regimer. Det utgör därmed ett viktigt komplement till arbetet i övriga regimer som uteslutande fokuserar på massförstörelsevapen samt vissa vapenbärare. Sedan Indien i slutet av 2017 välkomnades som ny medlem har arrangemanget 42 deltagande stater. Bland dessa återfinns flertalet stora producenter och teknologi-innehavare på de berörda områdena. Syftet med arrangemangets verksamhet är att bidra till regional och internationell säkerhet och stabilitet genom att främja öppenhet och ett ansvarsfullt agerande när det gäller överföringar av konventionella vapen och produkter med dubbla användningsområden och därigenom undvika destabiliserande ansamlingar. Grundsynen i Wassenaar-arrangemanget är att handel med de varor som finns på kontrollistorna ska vara tillåten, men att den måste ske under kontrollerade former. En viktig funktion som Wassenaar-arrangemanget upprätthåller är att samla den tekniska expertisen från de deltagande staterna för att uppdatera de gemensamma kontrollistorna i ljuset av den tekniska utvecklingen. Arrangemanget upprätthåller två kontrollistor som är fogade till dess grunddokument: Munitions List, som omfattar konventionell krigsmateriel, och List of Dual-Use Goods and Technologies, som omfattar produkter och teknologi med både civila och militära användningsområden som inte finns på övriga regimers kontrollistor. Båda listorna är i praktiken vägledande för innehållet i EU:s motsvarande kontrollistor. Wassenaar-arrangemanget håller årliga plenarmöten i Wien på senhösten. Under dessa möten behandlas frågor av principiell betydelse för samarbetets fortsatta utveckling. På grundval av det löpande tekniska arbetet under året beslutas också om uppdateringar av kontrollistorna. Uppdateringarna återspeglar den tekniska utvecklingen av olika vapentyper och bakomliggande teknologier. Efter en längre tids noggrant expertarbete, i vilket Sverige har spelat en aktiv roll, kunde Wassenaar-arrangemanget 2019 anta ett förslag om kontroll av viss utrustning för cyberövervakning. Konsulär vaksamhet Ett element i arbetet med att begränsa riskerna för spridning av kärnvapen och andra massförstörelsevapen är att verka för vaksamhet vad gäller spridning av känslig information genom kunskapsöverföring, s.k. konsulär vaksamhet. Denna verksamhet grundas på att Sverige har både rättsligt bindande åtaganden som har beslutats av FN och EU och politiska åtaganden inom ramen för exportkontrollregimerna, som syftar till att begränsa spridningen av känslig information och teknik. Den konsulära vaksamheten omfattar antagning vid högskolor och prövning av ansökningar om uppehållstillstånd för studier som rör sådan känslig information och teknik. Under 2019 fortsatte samarbetet mellan berörda myndigheter, som bl.a. syftar till en ökad medvetenhet om spridningsrisker förknippade med känsliga högskoleutbildningar eller forskningssamarbeten. 3.3 Samarbetet inom EU om produkter med dubbla användningsområden Exportkontrollregimerna och EU Arbetet inom EU på området exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden är nära förbundet med det internationella arbete som utförs inom exportkontrollregimerna. Inom EU sker samordningen närmast i rådsarbetsgrupperna Conop (eng. Council Working Group on Non-proliferation), som hanterar icke-spridningsfrågor generellt, och i WPDU (eng. Working Party on Dual-Use Goods) som bl.a. arbetar med policyfrågor samt uppdatering av den kontrollista med produkter med dubbla användningsområden som faller under rådets förordning (EG) nr 428/2009 (PDA-förordningen). I det följande behandlas arbetet i WPDU. Enligt EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen ska medlemsstaterna arbeta för att EU ska vara en ledande samarbetspartner när det gäller exportkontrollregimerna. EU:s uppfattning är sedan länge att alla EU:s medlemsstater ska erbjudas medlemskap i alla exportkontrollregimerna. Huvudskälet är EU:s gemensamma inre marknad som omfattar de allra flesta produkter med dubbla användningsområden, liksom en strävan att upprätthålla en för alla EU-länder harmoniserad och effektiv nationell exportkontroll baserad på regimernas kontrollistor, riktlinjer för exportkontroll och informationsutbyte om spridningsrisker. Handeln inom EU räknas i dessa sammanhang inte som export. Därmed är EU:s medlemsstater beroende av respektive lands exportkontrollsystem. Även av detta skäl får medlemskapsfrågan i exportkontrollregimerna en viktig dimension. Genom beslut i NSG och Australiengruppen är samtliga EU-länder numera medlemmar i dessa regimer. I MTCR har motsvarande beslut ännu inte fattats beträffande Cypern, Estland, Kroatien, Lettland, Litauen, Malta, Rumänien, Slovakien och Slovenien. För Wassenaar-arrangemanget gäller detsamma för Cypern. Årets arbete med kontrollistorna De förändringar som görs i regimernas kontrollistor under året arbetas in i bilaga I till den ovan nämnda rådsförordningen och blir därmed juridiskt bindande för EU:s medlemsstater. I enlighet med sina delegerade befogenheter (förordning [EU] nr 599/2014), har kommissionen uppdaterat bilaga I i enlighet med de ändringar som beslutats i exportkontrollregimerna samt gjort följdändringar i bilaga IIa-IIg och bilaga IV. Ändringarna fastställs i regimerna mot slutet av ett kalenderår och införs som regel i bilaga I påföljande år. Rådsarbetsgruppen för produkter med dubbla användningsområden Verksamheten inom rådsarbetsgruppen för PDA-frågor (WPDU) under 2019 dominerades av fortsatta förhandlingar om ett förslag till omarbetning av PDA-förordningen, vilket lades fram av kommissionen hösten 2016. Det rör sig om en omfattande revidering av den nuvarande förordningen. Syftet är enligt europeiska kommissionen att modernisera regelverket och effektivisera kontrollarbetet för både exportkontrollmyndigheter och industrin. Förslaget behöver godkännas av såväl europeiska rådet som Europaparlamentet. Kommissionen föreslår bl.a. att EU:s exportkontrollsystem för produkter med dubbla användningsområden ska utvidgas till att omfatta inte bara säkerhetspolitiska överväganden utan också ett tydligare hänsynstagande till mänskliga rättigheter och terrorism. En möjlighet finns redan i nu gällande förordning för medlemsstater att kontrollera olistade produkter på grundval av överväganden som rör allmän säkerhet eller mänskliga rättigheter. Kommissionen riktar i detta sammanhang särskilt in sig på teknik som kan användas för it-övervakning. Produktlistan (bilaga I) till förordningen, som i sin helhet utgörs av regimernas kontrollistor, ska enligt förslaget kompletteras med en ny, av EU bestämd lista med produkter av ovan nämnda slag, som alltså skulle bli föremål för tillståndskrav vid export trots att dessa inte är listade av de internationella exportkontrollregimerna. Kommissionen föreslås även få mandat att i nära samråd med medlemsstaterna och andra berörda parter utarbeta riktlinjer för att stödja den praktiska tillämpningen av den reviderade förordningen. Kommissionen föreslår även en utvidgning av generalklausulen (catch-all-bestämmelsen) som innebär att tillstånd ska krävas för export från EU även för sådana produkter med dubbla användningsområden som inte har listats, om exportören har fått information från licensmyndigheten om att de kan befaras komma att användas av personer som medverkar till att hota den allmänna säkerheten, inklusive terrorism, eller av hänsyn till de mänskliga rättigheterna. Bland de föreslagna förenklingarna finns införande av nya generella EU-exporttillstånd till bl.a. kryptering, leveranser av lågt värde och företagsinterna överföringar av programvara och teknik. Med anledning av förslaget lämnade regeringen 2016 en faktapromemoria (2016/17:FPM22) till riksdagen. I promemorian redovisades de huvudsakliga delarna i förslaget och regeringens preliminära ståndpunkt. Regeringen framförde att den delade kommissionens ambition att verka för ett strikt, effektivt och modernt exportkontrollsystem inom EU och bland medlemsstaterna. Regeringen var även ense med kommissionen om att minska riskerna för att it-övervakningsteknologi används på ett skadligt sätt som allvarligt kränker mänskliga rättigheter. När det gäller aspekten om mänskliga rättigheter i det nya förslaget konstaterade regeringen att mänskliga rättigheter är en prioriterad fråga för Sverige och EU och att det ligger i vårt intresse att bidra aktivt till att integrera mänskliga rättigheter i de externa aspekterna av EU:s politik. Det poängterades även som viktigt att mekanismer som införs för att stärka mänskliga rättigheter och påverka repressiva stater är ändamålsenliga, precisa och effektiva. Detta gäller särskilt om åtgärderna rör hinder i internationella handelsflöden vilka är grundläggande för såväl EU:s som tredjelands fortsatta välstånd. Regeringen framförde i skrivelsen som sin utgångspunkt att de multilaterala exportkontrollregimerna (t.ex. NSG och Wassenaar-arrangemanget) fortsatt borde utgöra grunden för EU:s produktlista då dessa kontrollregimer är väl etablerade, har bredare anslutning än EU-kretsen och inrymmer den höga tekniska kompetens som krävs. Regeringen ställde sig tveksam till att - som kommissionens förslag syftar till - bygga upp en dubblerad EU-kompetens i förhållande till kontrollregimerna då det kan leda till en divergerande EU-autonom exportkontroll. I detta sammanhang framhölls de kostnadsdrivande effekterna för kommissionen och medlemsstaterna, liksom att Sverige och EU i tider av ökat ömsesidigt beroende i första hand bör sträva efter så globala och enhetliga regler som möjligt. Avslutningsvis betonade regeringen vikten av en noggrann och bred analys av förslaget och dess följdverkningar. Under 2019 har det sista ledet av arbetet inletts: den s.k. trilog-processen där resultatet av medlemsstaternas förhandlingsarbete förankras med Europaparlamentet och kommissionen. Arbetet inom Dual-Use Coordination Group Verksamheten inom koordinationsgruppen DUCG (eng. Dual-Use Coordination Group) syftar till att samordna tillämpningen av PDA-förordningen. Under året har gruppen bl.a. lämnat stöd i arbetet med att uppdatera den EU-gemensamma kontrollistan, tagit fram statistikunderlag till kommissionens årliga rapport om exportkontroll, utbytt erfarenheter och information om nationellt genomförande av PDA-regelverket samt bistått i utvecklingen av det elektroniska informationssystemet DUeS. 3.4 FN:s säkerhetsråds resolution 1540 och Proliferation Security Initiative FN:s säkerhetsråd antog 2004 resolution 1540. Med stöd av kapitel VII i FN-stadgan fastställer resolutionen genom bindande beslut skyldigheter för alla FN:s medlemsstater att förhindra icke-statliga aktörer (terrorister) från att få tillgång till massförstörelsevapen och deras vapenbärare samt produkter med koppling till sådana vapen. Det fastslås bl.a. att alla stater ska inrätta en effektiv nationell kontroll av export, transittrafik, omlastningar och vidareexport. Resolutionen innehåller även bestämmelser om bistånd till andra länder för genomförandet av de åtgärder som den förpliktigar. Genom resolution 1540 fattades också beslut om att inrätta en kommitté med uppgift att rapportera till säkerhetsrådet om genomförandet av resolutionen. FN:s medlemsländer uppmanas att rapportera till kommittén om åtgärder som de vidtagit för att genomföra resolutionen. Mandatet för 1540-kommittén löper till april 2021. En internationell verksamhet som har beröringspunkter med och delvis överlappar säkerhetsrådets resolution 1540 är Proliferation Security Initiative (PSI) som 105 länder anslutit sig till. EU och Sverige stöder detta initiativ som syftar till att - inom ramen för folkrätten och nationell rätt - stärka det internationella samarbetet för att bättre kunna förhindra transporter till obehöriga mottagare av massförstörelsevapen och insatsvaror till sådana produkter. Det nationella arbetet med att upprätthålla nödvändig beredskap och agera i ett brådskande ärende av denna typ är fördelat mellan berörda myndigheter i enlighet med ordinarie ansvarsprinciper. 4 Ansvariga myndigheter 4.1 Inspektionen för strategiska produkter Inspektionen för strategiska produkter (ISP) är förvaltningsmyndighet för ärenden och tillsyn enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel och lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden (PDA) och av tekniskt bistånd, i det senare fallet om inte någon annan myndighet har detta till uppgift. Strålsäkerhetsmyndigheten har sådant ansvar när det gäller särskilt känsliga kärntekniska produkter. Totalförsvarets forskningsinstitut och Försvarets radioanstalt bistår ISP med teknisk kompetens, och bl.a. Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Säkerhetspolisen och Försvarets radioanstalt bistår ISP med information. ISP har även ett etablerat samarbete med Tullverket. Vissa av ISP:s tillsynsbesök genomförs som gemensamma tillsynsbesök med Tullverket och myndigheterna utbyter även information om utförseltillstånd. Genom regeringsbeslut har ISP utsetts att som s.k. behörig myndighet fullgöra vissa angivna uppgifter enligt rådsförordningar om sanktioner som har beslutats av Europeiska unionen. ISP har också vissa tillsynsuppgifter i förhållande till särskilda förbudsföreskrifter som regeringen meddelat med stöd av lagen (1996:95) om vissa internationella sanktioner. ISP är nationell myndighet under 1992 års konvention om förbud mot kemiska vapen (CWC) och utför de uppgifter som följer av lagen om inspektioner enligt förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen (1994:118). Den verksamheten hos ISP behandlas inte i denna skrivelse. ISP är även tillståndsmyndighet för ärenden enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 258/2012 av den 14 mars 2012 som reglerar tillstånd att exportera civila skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition utanför EU samt vissa import- och transiteringsåtgärder. Myndighetens uppgifter framgår av förordningen (2010:1101) med instruktion för Inspektionen för strategiska produkter. Av förordningen framgår bland annat att ISP varje år till regeringen ska lämna dels en redogörelse för den svenska exporten av krigsmateriel och andra strategiska produkter under det föregående kalenderåret, dels en beskrivning av viktiga tendenser inom svensk och internationell exportkontroll. Kontakter med företagen ISP har löpande kontakter med de företag som berörs av kontrollverksamheten. I lagen och förordningen om krigsmateriel föreskrivs flertalet skyldigheter för företagen att lämna underrättelser och uppgifter till ISP. Exempelvis ska företagen på regelbunden basis till ISP redovisa den marknadsföring som de har bedrivit utomlands. Dessa rapporter ligger till grund för ISP:s återkommande genomgångar med företagen om deras exportplaner. ISP kan lämna positiva eller negativa s.k. förhandsbesked till företagen om känsliga eller tidigare oprövade destinationer. Förutom att fatta beslut i utförselärenden granskar ISP de underrättelser som företag och myndigheter är skyldiga att lämna senast fyra veckor innan ett anbud lämnas eller ett avtal ingås om export av krigsmateriel. ISP har i detta skede möjlighet att meddela förbud mot att anbud lämnas eller mot att avtal ingås. De krigsmaterielexporterande företagen ska också rapportera om de leveranser som genomförts med stöd av lämnade tillstånd. Till skillnad från vad som gäller för krigsmateriel krävs enligt exportkontrollagstiftningen inget tillstånd för att tillverka PDA-produkter. Vidare krävs som huvudregel inte tillstånd för försäljning av PDA-produkter inom EU (tillstånd krävs endast för s.k. bilaga IV-produkter). Den kontrollista som gäller enligt rådets förordning (EG) nr 428/2009 (PDA-förordningen) anger vilka produktområden som omfattas av tillståndskrav för export utanför EU. Det är i första hand företagen som ska klassificera huruvida en produkt är att betrakta som PDA-produkt eller inte. När ett företag är osäkert på om dess produkt omfattas av kontroll eller inte kan företaget lämna in en produktförfrågan till ISP. Mot denna bakgrund ser ISP:s kontakter med PDA-företag annorlunda ut än de som gäller krigsmateriel. ISP möter, med undantag för ett fåtal företag, PDA-företagen mindre regelbundet. I sin tillsynsroll genomför ISP tillsynsbesök hos företag och myndigheter för att följa upp deras interna exportkontrollorganisation. Under 2019 genomförde ISP 24 tillsynsbesök, jämt fördelat mellan krigsmateriel- och PDA-området. Finansiering Regler om ISP:s finansiering framgår av förordningen (2008:889) om finansiering av verksamheten vid Inspektionen för strategiska produkter. En stor del av myndighetens verksamhet finansieras av aktörer vars verksamhet kontrolleras av ISP. Förordningen föreskriver att kretsen av avgiftsskyldiga fördelas på tre avgiftskollektiv: krigsmateriel, produkter med dubbla användningsområden och produkter enligt lagen om inspektioner enligt FN:s konvention om förbud mot kemiska vapen. När ISP, genom förordningen (2013:707) om kontroll av vissa skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition, fick till uppgift att pröva ärenden om exporttillstånd enligt förordning (EU) nr 258/2012, gavs ISP också rätt att ta ut avgifter för prövning av ansökningarna. Delar av ISP:s internationella verksamhet, stöd till Regeringskansliet och arbete med internationella sanktioner, anslagsfinansieras via Utrikesdepartementet. ISP:s tjänsteexport ska i huvudsak finansieras av någon annan part än ISP. Under 2019 genomfördes ingen tjänsteexport. Exportkontrollrådet Riksdagen beslutade 1984, på grundval av propositionen om ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport, m.m. (prop. 1984/85:82), att en rådgivande nämnd i krigsmaterielfrågor skulle inrättas. Regeringen ombildade nämnden till Exportkontrollrådet (EKR) i samband med inrättandet av ISP 1996. Regler för rådets sammansättning och verksamhet finns i ISP:s instruktion. Samtliga riksdagspartier är representerade i EKR. ISP:s generaldirektör är dess ordförande. Den 1 november 2019 tillträdde ett nytt exportkontrollråd, efter regeringens förordnande. I enlighet med KEX-utredningens förslag utsågs också för första gången suppleanter till de ordinarie ledamöterna. En lista över rådets ledamöter och suppleanter finns nedan. ISP:s generaldirektör ansvarar för urvalet av ärenden som görs till föremål för samråd med Exportkontrollrådet. Samråd kan exempelvis ske innan förhandsbesked lämnas till ett företag. Generaldirektören ska samråda med rådet innan ISP lämnar över ett ärende till regeringen för slutlig prövning enligt lagen om krigsmateriel eller enligt lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. Vid EKR:s sammanträden redovisar Utrikesdepartementet bedömningar av de mottagarländer som är aktuella. Försvarsdepartementet medverkar med bedömningar av ärendenas försvarspolitiska betydelse. Generaldirektören kan även kalla andra experter. En uppgift för rådet är att lämna synpunkter om tilltänkt export med utgångspunkt i de svenska riktlinjerna, EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport samt vapenhandelsfördraget till ytterligare vägledning för ISP. Ledamöterna ges full insyn i handläggningen av utförselärenden. Generaldirektören redovisar fortlöpande samtliga utförselbeslut om export, behandlade anbudsunderrättelser och samarbetsavtal samt meddelade förhandsbesked. Från och med 2005 redovisar ISP även samtliga utförselbeslut om export av produkter med dubbla användningsområden i EKR. Sammantaget säkerställer detta system en god insyn i tillämpningen av exportkontrollregelverket för parlamentariker från samtliga partier i riksdagen. Avsikten med det svenska systemet, som vid en internationell jämförelse är unikt på så sätt att företrädare för riksdagspartierna i förväg får tillfälle att diskutera tänkbara exportaffärer, är att skapa en bred förankring av exportkontrollpolitiken och främja kontinuitet i den förda politiken. Till skillnad från det som gäller i flera andra länder, behandlas ärenden i Exportkontrollrådet på ett tidigt stadium innan en konkret affär genomförs. Eftersom det skulle vara kommersiellt skadligt för exportföretagen om deras avsikter blev kända innan en affär kommit till stånd, är diskussionerna i rådet inte offentliga. De bedömningar som görs om enskilda länder omfattas normalt av utrikessekretess. Exportkontrollrådet ersätter inte Utrikesnämnden i sådana ärenden som regeringen enligt regeringsformen ska överlägga med Utrikesnämnden om. Under 2019 höll Exportkontrollrådet åtta sammanträden. Rådet behandlade 14 ärenden för samråd varav 13 avsåg krigsmateriel och ett produkter med dubbla användningsområden. Nuvarande ledamöter i Exportkontrollrådet: riksdagsledamoten Janine Alm Ericson (MP) riksdagsledamoten Jan R Andersson (M) riksdagsledamoten Annicka Engblom (M) riksdagsledamoten Kerstin Lundgren (C) riksdagsledamoten Maria Nilsson (L) riksdagsledamoten Mattias Ottosson (S) riksdagsledamoten Désirée Pethrus (KD) riksdagsledamoten Roger Richtoff (SD) tidigare riksdagsledamoten Marie Granlund (S) tidigare riksdagsledamoten Stig Henriksson (V) tidigare riksdagsledamoten Lars Johansson (S) tidigare riksdagsledamoten Per Westerberg (M) Suppleanter i Exportkontrollrådet: riksdagsledamoten Camilla Brodin (KD) riksdagsledamoten Hanna Gunnarsson (V) riksdagsledamoten Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) riksdagsledamoten Caroline Nordengrip (SD) tidigare riksdagsledamoten Eva Sonidsson (S) Samverkansrådet Ett samverkansråd är knutet till ISP för samverkan mellan myndigheter i icke-spridningsfrågor. Det består av generaldirektören samt ledamöter från de samverkande myndigheter som ISP utser. Samverkansrådet sammanträdde en gång under 2019. Teknisk-vetenskapliga rådet Ett teknisk-vetenskapligt råd är knutet till ISP för att bistå ISP:s generaldirektör i beredningen av ärenden som rör klassificering av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden. Rådet består av företrädare för institutioner med överblick över teknologins tillämpning på civila respektive militära områden. Det teknisk-vetenskapliga rådet höll ett möte under 2019. 4.2 Strålsäkerhetsmyndigheten Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) är, enligt förordningen (2008:452) med instruktion till Strålsäkerhetsmyndigheten, förvaltningsmyndighet för frågor om skydd av människors hälsa och miljön mot skadlig verkan av joniserande och icke-joniserande strålning, frågor om säkerhet och fysiskt skydd i kärnteknisk och annan verksamhet med strålning samt frågor om nukleär icke-spridning. SSM:s uppgifter inom icke-spridning i samband med export av kärnämne och kärntekniska produkter anges i den nämnda förordningen samt i förordningen (2000:1217) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. Av denna framgår att SSM beslutar om tillstånd för export till ett land utanför EU och för överföring inom EU av kärnämne och kärntekniska produkter. Detta gäller dock inte i vissa specifika fall, som anges i förordningen, där regeringen är beslutande organ. Produkterna är specificerade i bilaga I, kategori 0, och i bilaga IV till rådets förordning (EG) nr 428/2009. SSM är även nationell tillsynsmyndighet vad gäller efterlevnaden av dessa bestämmelser. SSM är utsedd genom regeringsbeslut att vara behörig myndighet och fullgöra uppgifter avseende tillståndsprövning som följer av rådets förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran samt rådets förordning (EG) nr 329/2007 om restriktiva åtgärder mot Nordkorea. Inom området nukleär icke-spridning är SSM också nationell tillsynsmyndighet enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet för att svensk kärnteknisk verksamhet bedrivs på sådant sätt att den uppfyller de förpliktelser som följer av Sveriges internationella överenskommelser i syfte att förhindra spridning av kärnvapen. SSM är även nationell kontaktpunkt för IAEA:s databas för olovlig handel och annan otillåten hantering av kärnämnen och radioaktiva ämnen. SSM samarbetar med andra myndigheter i exportkontrollfrågor, framför allt ISP. SSM får också stöd med teknisk kompetens från Totalförsvarets forskningsinstitut, men har själv en hög kompetens inom det kärntekniska området. Kontroll av kärnteknisk export Kärnämnen (uran, plutonium och torium) och kärntekniska produkter klassas som PDA-produkter och export är därför reglerad i PDA-förordningen. Export ut ur EU kräver tillstånd, men EU:s generella exporttillstånd gäller inte för dessa produkter. För flera produkter krävs även tillstånd för överföringar inom EU. Vid en ansökan om tillstånd till export av kärnbränsle prövar SSM parallellt frågan om eventuell överlåtelse av kärnämnet enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet. För använt kärnbränsle granskar SSM även frågan om hur materialet slutligt ska tas om hand. I fråga om använt kärnbränsle som härrör från en kärnteknisk verksamhet i Sverige ska ansökan bl.a. innehålla en försäkran om att den som för ut materialet kommer att återta materialet, om det inte kan tas om hand på avsett sätt. SSM beslutar därutöver om transporten av kärnämne i syfte att förhindra radiologiska olyckor och för att se till att adekvat fysiskt skydd finns. De villkor som ställs vid beslut om exporttillstånd utgår från de riktlinjer som överenskommits inom Nuclear Suppliers Group (NSG) (se avsnitt 3.2). I riktlinjerna ingår att inhämta vissa angivna försäkringar från mottagarlandets regering innan ett tillstånd för export kan beviljas. Försäkran ska avse att produkterna är avsedda för fredlig användning, att IAEA har full kontrollrätt i landet samt att kärnämne i landet har adekvat fysiskt skydd. Därutöver ska det garanteras att vidareexport inte kommer att ske utan motsvarande försäkringar. SSM har i uppdrag att å regeringens vägnar inhämta försäkran från det mottagande landets regering vid kärnteknisk export, samt att utforma och avlämna Sveriges regeringsförsäkran till det exporterande landets regering vid kärnteknisk import. Vid en första affär inhämtar dock Utrikesdepartementet försäkran vid export eller avger försäkran vid import. EU:s samtliga medlemsländer deltar i Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget), vars syfte bl.a. är att upprätta en gemensam marknad för speciella material och utrustning inom kärnenergiområdet och att garantera att ett kärnämne inte används för andra ändamål än det är avsett för. Samtliga EU:s medlemsländer har också anslutit sig till icke-spridningsavtalet och har slutit kontrollavtal med IAEA med tillhörande tilläggsprotokoll. Regeringen anser att det tillståndsförfarande som finns för handel inom EU enligt PDA-förordningen och medlemsstaternas åtaganden inom ramen för Euratom i normalfallet ger tillräcklig säkerhet vid överföringar av kärnämne och kärntekniska produkter mellan EU-stater och är i överensstämmelse med NSG:s riktlinjer. EU har inom ramen för Euratomfördraget rätt att ingå avtal med tredjeland. Bilaterala avtal om kärnenergins fredliga användning har ingåtts med Australien, Japan, Kanada, Ukraina, USA och Uzbekistan. Ett motsvarande avtal finns mellan EU och Sydafrika, men det hade under 2019 ännu inte trätt i kraft. Samtliga medlemsländer i EU har förbundit sig att till IAEA rapportera utförsel av kärnämne och kärnteknisk utrustning, enligt tilläggsprotokollet till kontrollavtalet med IAEA, för Sveriges del INFCIRC/193/Add.8. För Sverige innebär det att Europeiska kommissionen, via sin säkerhetskontroll under Euratomfördraget, rapporterar utförsel av kärnämne till IAEA och att SSM rapporterar utförsel av kärnteknisk utrustning till IAEA. För denna rapportering krävs (till skillnad från vad som gäller för övriga produkter med dubbla användningsområden) anmälan till SSM om utförd export av kärntekniska produkter förtecknade i bilaga I, kategori 0, till PDA-förordningen. Under 2019 hanterade SSM 94 stycken inkomna exportansökningar. Uppgifter om SSM:s beviljade exporttillstånd under 2019 finns i bilaga 2, tabell 14. SSM har vid behov kontakter med de företag som berörs av kontrollverksamheten. I sin tillsynsroll genomför SSM besök hos företag för att se till att dessa är medvetna om och uppfyller de krav som ställs på företagen vid överföring inom EU eller export ut ur EU av produkter med dubbla användningsområden. Under 2019 genomfördes dock inga tillsynsbesök. 5 Statistikredovisning Inspektionen för strategiska produkter (ISP) förser regeringen med det statistiska underlag som ligger till grund för redovisningen av den svenska exporten av krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden. Uppgifterna i skrivelsen baseras dels på ISP:s egna uppgifter, dels på den lagstadgade rapportering som tillståndsinnehavare årligen lämnar till ISP. Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) följer den kärntekniska utvecklingen i Sverige och bidrar med det statistiska underlaget till regeringens redovisning av export av kärntekniska produkter med dubbla användningsområden. Förändringar i redovisningen Krigsmaterielexportöversynskommittén (KEX) lade i sitt slutbetänkande (SOU 2015:72) fram vissa förslag om ökad öppenhet och transparens i frågor som rör krigsmaterielexporten. Regeringens bedömning i propositionen Skärpt exportkontroll av krigsmateriel (prop. 2017/18:23) överensstämmer huvudsakligen med kommitténs förslag. Regeringen konstaterar att den årliga skrivelse som regeringen lämnar till riksdagen utgör en viktig beståndsdel för att skapa öppenhet och transparens inom exportkontrollområdet. Regeringen har i propositionen uttalat att man har för avsikt att, i nära samarbete med ISP, se över skrivelsen med målet att presentera mer information. Fjolårets statistikredovisning, gällande uppgifter för 2018, innehöll en rad uppdateringar och förbättringar. Årets redovisning bygger vidare på den nya strukturen som i högre utsträckning följer tillståndsgivningens process enligt kronologisk ordning för bättre överskådlighet. Som ett led i arbetet mot ökad öppenhet och transparens inom exportkontrollområdet har ytterligare faktauppgifter tillförts statistikredovisningen i årets skrivelse. Det gäller bland annat information om de samarbetsavtal som tillståndshavare är skyldiga att redovisa årligen liksom svenskt ägande av utländska rättssubjekt aktiva inom krigsmaterielområdet. Därutöver innefattar fler tabeller en jämförelse med tidigare år. Den svenska krigsmaterielexporten under 2019 redovisas i bilaga 1 och exporten av produkter med dubbla användningsområden i bilaga 2. Export av krigsmateriel Export av produkter med dubbla användningsområden Inspektionen för strategiska produkter om viktiga tendenser i den svenska och internationella exportkontrollen Regelverk i urval Lagen om krigsmateriel Lagen (1992:1300) om krigsmateriel gäller dels materiel som är utformad för militärt bruk och som enligt regeringens föreskrifter utgör krigsmateriel, dels tekniskt stöd avseende sådan krigsmateriel. I förordningen (1992:1303) om krigsmateriel har regeringen närmare angivit vad som ska omfattas av lagens bestämmelser. Vad som utgör krigsmateriel enligt förordningen överensstämmer med EU:s gemensamma militära förteckning, med tre nationella tillägg. Därtill görs en indelning i krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel. Med krigsmateriel för strid avses materiel med en förstörelsebringande verkan, inklusive sikten för sådan materiel och materiel för eldledning. Som övrig krigsmateriel räknas vissa delar och komponenter till krigsmateriel för strid samt materiel som inte har direkt förstörelsebringande verkan i en stridssituation. Enligt lagen om krigsmateriel gäller generella förbud mot tillverkning, tillhandahållande och utförsel av krigsmateriel samt för lämnande av tekniskt bistånd till någon utanför landet. För dessa verksamheter kan emellertid tillstånd beviljas. Den som har tillstånd att tillverka och tillhandahålla krigsmateriel står under tillsyn av ISP. Från och med den 1 februari 1996 prövas frågor om tillstånd enligt lagen om krigsmateriel i första hand av ISP, utom i sådana fall där ett ärende bedöms vara av principiell betydelse eller annars av särskild vikt. Ärendet ska i sådant fall överlämnas till regeringen för avgörande. Samråd ska ske med exportkontrollrådet innan ISP lämnar över ett ärende till regeringen. Generaldirektören för ISP bestämmer vilka andra ärenden som före avgörandet ska läggas fram för exportkontrollrådet. Svenska riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan Enligt 1 § andra stycket lagen om krigsmateriel får tillstånd enligt lagen lämnas endast om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl för det och det inte strider mot Sveriges internationella förpliktelser eller Sveriges utrikespolitik i övrigt. De närmare principerna för prövningen har lagts fast i regeringens praxis och kommit till uttryck i regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport och annan utlandssamverkan som riksdagen godkänt (jfr prop. 1991/92:174 s. 41 f., prop. 1995/96:31 s. 23 f. samt prop. 2017/18:23). Riktlinjerna i fulltext redovisas nedan. Den 15 april 2018 infördes ändrade riktlinjer för krigsmaterielexport. De svenska riktlinjerna i fulltext (prop. 2017/18:23 s. 66 f.) är enligt följande: Vid prövning av ärenden om tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller till annan samverkan med någon i utlandet om krigsmateriel, bör följande gälla. Tillstånd bör bara medges om utförseln eller samverkan 1. behövs för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande, eller det i övrigt finns ett säkerhetspolitiskt intresse för det, samt 2. det inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik. Vid prövningen av ett tillståndsärende ska en helhetsbedömning göras av alla för ärendet betydelsefulla omständigheter med utgångspunkt från de nyss angivna grundläggande principerna. Utrikespolitiska hinder finns inte i fråga om samverkan med eller export till de nordiska länderna, länderna inom Europeiska unionen eller de traditionellt alliansfria staterna i Europa. Samverkan med dessa länder får i princip anses stå i överensstämmelse med Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. Tillstånd får endast avse en stat, en statlig myndighet eller en av en stat auktoriserad mottagare. Vidare ska det vid utförsel av materiel finnas ett slutanvändarintyg, om det inte är obehövligt. En stat som i strid med ett åtagande gentemot Sverige har tillåtit eller underlåtit att förhindra vidareexport av svensk krigsmateriel ska i princip inte komma i fråga som mottagare av sådan materiel från Sverige så länge omständigheterna kvarstår. Tillstånd till utförsel eller annan utlandssamverkan enligt krigsmateriellagen ska inte beviljas, om det skulle strida mot internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, ett beslut av FN:s säkerhetsråd, Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) eller Europeiska unionen eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig (ovillkorliga hinder). Respekt för mänskliga rättigheter och den mottagande statens demokratiska status utgör centrala villkor vid tillståndsprövningen. Ju sämre den demokratiska statusen är desto mindre utrymme finns för att tillstånd beviljas. Ifall det förekommer allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter eller grava brister i den demokratiska statusen utgör det hinder för beviljande av tillstånd. I tillståndsprövningen ska det också beaktas om utförseln eller utlandssamverkan motverkar en rättvis och hållbar utveckling i mottagarlandet. Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser en stat som befinner sig i väpnad konflikt med en annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, en stat som är invecklad i en internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller en stat som har inre väpnade oroligheter. Tillstånd bör beviljas för utförsel av materiel som klassificerats som övrig krigsmateriel. Denna presumtion gäller om den mottagande staten inte befinner sig i väpnad konflikt med en annan stat eller har inre väpnade oroligheter, det i den mottagande staten inte förekommer allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter, det inte finns grava brister i den mottagande statens demokratiska status och det inte finns ett ovillkorligt hinder. Ett meddelat tillstånd till utförsel ska återkallas om det uppstår ett ovillkorligt exporthinder. Ett tillstånd bör också återkallas om den mottagande staten kommer i väpnad konflikt med en annan stat eller får inre väpnade oroligheter. Undantagsvis bör det, i de två senare fallen, vara möjligt att avstå från att återkalla ett tillstånd, om det är förenligt med de folkrättsliga reglerna och med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik. Tillstånd bör beviljas för utförsel av reservdelar till krigsmateriel som tidigare har exporterats eller överförts med tillstånd, om det inte finns ett ovillkorligt hinder. Detsamma bör gälla beträffande speciell ammunition till tidigare levererad krigsmateriel och andra leveranser som har direkt samband med tidigare levererad krigsmateriel. Följdleveranser ska bedömas från fall till fall enligt de ovan angivna förutsättningarna. När det gäller avtal med en utländsk part om gemensam utveckling eller tillverkning av krigsmateriel ska tillståndsbedömningen utgå från de angivna grundläggande kriterierna. Utförsel till samarbetslandet som följer av avtalet, bör medges, om inte ett ovillkorligt hinder uppstår. Utförsel från ett samarbetsland till tredjeland enligt avtalet bör prövas genom en sammanvägning av det svenska intresset av samarbetet, intresset av en ansvarsfull exportkontroll samt det svenska bidragets betydelse för materielen eller samarbetet. När det gäller mer omfattande och för Sverige viktigare utlandssam-verkan på krigsmaterielområdet bör en regeringsöverenskommelse träffas mellan Sverige och samverkanslandet. Innan överenskommelser av detta slag ingås, bör utrikesnämnden höras. Övergripande kriterier och bedömningskriterier Riktlinjerna uttolkas med brett parlamentariskt stöd och är vägledande för ISP vid prövningen av ärenden om tillstånd enligt lagen och förordningen om krigsmateriel. Vid sidan av själva riktlinjerna beaktas också internationella åtaganden som Sverige har gjort och är bundna av. Det handlar i första rummet om EU:s gemensamma ståndpunkt (2008/944/Gusp) om vapenexport och artiklarna 6 och 7 i FN:s vapenhandelsfördrag (ATT), men kan även avse andra förpliktelser, t.ex. att inte exportera personminor enligt Ottawakonventionen. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012 av den 14 mars 2012 om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition, bifogat till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, och om införande av exporttillstånd, import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition. Den 30 september 2013 trädde förordningen (2013:707) om kontroll av vissa skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition samt vissa ändringar i förordningen (1992:1303) om krigsmateriel i kraft. Förordningen och ändringarna i krigsmaterielförordningen kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 258/2012 av den 14 mars 2012 som reglerar tillstånd att exportera civila skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition utanför EU samt vissa import- och transiteringsåtgärder vid sådan export. Förteckning över de skjutvapen, delar och väsentliga delar till skjutvapen och ammunition som är under kontroll framgår av en bilaga till förordning 258/2012. ISP är tillståndsmyndighet för ärenden enligt förordningen. Rådets förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av produkter och teknik med dubbla användningsområden Gemensam EU-lagstiftning Rådet antog år 2009 rådets förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (omarbetning). Förordningen trädde i kraft den 27 augusti 2009 och ersatte en EU förordning från år 2000, rådets förordning (EG) nr 1334/2000. Till skillnad från de internationella exportkontrollregimerna är förordningen juridiskt bindande för Sverige, liksom för alla andra EU-stater. Syftet är att så långt möjligt etablera fri rörlighet för kontrollerade produkter inom den inre marknaden samtidigt som de olika nationella systemen för kontroll av export till tredjeland stärks och harmoniseras. Förordningen förenar medlemsstaternas åtaganden inom ramen för de internationella exportkontrollregimerna med friast möjliga rörlighet av varor inom den inre marknaden. Utvecklingen inom regimerna beaktas genom återkommande ändringar och uppdateringar av produktlistorna till förordningen. Förordningens medföljande bilagor beslutas inom ramen för gemenskapssamarbetet i första pelaren, vilket innebär att de får direkt verkan på det nationella planet. Bilagorna ska enligt förordningen uppdateras varje år. Bedömningen i tillståndsärenden har underlättats genom att förordningen inkluderar gemensamma kriterier som medlemsstaterna har att beakta vid sin prövning. Tillstånd beviljas dock nationellt, se nedan. Vidare finns ett generellt gemenskapstillstånd för export av vissa produkter till vissa angivna tredjeländer. Denna tillståndstyp har förenklat arbetet för de exporterande företagen genom att ett och samma tillstånd kan åberopas oavsett var utförseln från EU äger rum. Detta har även lett till en ökad samsyn inom EU när det gäller denna typ av export. Svensk lagstiftning I Sverige kompletteras EU-förordningen av lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, samt förordningen (2000:1217) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd. Båda författningarna trädde i kraft den 1 januari 2001. Till skillnad från vad som gäller för krigsmateriellagstiftningen, där utförseltillstånd utgör undantag från ett generellt exportförbud, är förhållandet det omvända under regelverket för kontroll av produkter med dubbla användningsområden. Här är utgångspunkten att utförseltillstånd ska ges såvida det inte strider mot utrikes- eller säkerhetsintressen såsom dessa beskrivs i EU-förordningen. För export, överföring och tillhandahållande av förmedlingstjänster av produkter med dubbla användningsområden krävs det tillstånd. Tillståndsgivande myndighet är ISP. När det gäller kärnämnen och material m.m. i kategori 0 i bilaga I till EU-förordningen är det emellertid SSM som meddelar tillstånd. Lagen om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd saknar liksom sin föregångare särskilda bestämmelser om möjligheten att få förhandsbesked om huruvida ett utförseltillstånd kommer att ges vid en eventuell export av produkter med dubbla användningsområden till en specifik destination. En praxis har emellertid utvecklats med innebörden att ISP ger företag förhandsbesked. Generalklausulen - en uppsamlingsbestämmelse (catch-all) Enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 428/2009 kan tillstånd krävas för export av produkter som inte är angivna i bilagorna till rådsförordningen (s.k. icke-listade produkter) om exportören har informerats av svenska myndigheter att produkten helt eller delvis är eller kan vara avsedd att användas i samband med produktion m.m. av massförstörelsevapen eller missiler som är kapabla att bära sådana vapen. Generalklausulen har tillkommit som en uppsamlingsbestämmelse för att se till att syftet med regleringen inte kringgås på grund av att produktlistorna sällan kan vara heltäckande med anledning av den snabba teknologiska utvecklingen. För att generalklausulen ska vara tillämplig krävs att exportören har blivit informerad av svenska myndigheter om produktens användningsområde. Exportören är emellertid även skyldig att upplysa svenska myndigheter om exportören är medveten om att en produkt helt eller delvis är avsedd för sådan användning som regleras i förordningens artikel 4.1-4.3 i EU-förordningen. ISP eller SSM ska då avgöra om tillstånd ska krävas för exporten. Generalklausulen innefattar även särskilda krav på tillstånd i vissa fall för export relaterad till militär slutanvändning eller krigsmateriel, eller för export av icke-listade produkter som är eller kan vara avsedda för militär slutanvändning i ett land som omfattas av ett FN-, EU- eller OSSE-embargo, samt för icke-listade produkter som är, eller kan vara, avsedda att användas som delar eller som komponenter till krigsmateriel som olovligen har exporterats. Förkortningar AG Australia Group ATT Arms Trade Treaty BTWC The Biological and Toxic Weapons Convention CARD Coordinated Annual Review on Defence CBW Chemical and Biological Weapons (Kemiska och biologiska vapen) Coarm Council Working Group on Conventional Arms Export CoCom Coordinating Committee on Multilateral Exports Controls Conop Council Working Group on Non-Proliferation CWC Chemical Weapons Convention EDA European Defence Agency EDF European Defence Fund EDIDP European Defence Industrial Development Programme EG Europeiska gemenskapen EKR Exportkontrollrådet EU Europeiska Unionen FA Framework agreement FMV Försvarets materielverk FN Förenta Nationerna FOI Totalförsvarets forskningsinstitut FRA Försvarets radioanstalt FXM Försvarsexportmyndigheten GTRI Global Threat Reduction Initiative GUSP EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik IAEA Internationella atomenergiorganet ISP Inspektionen för strategiska produkter JCPoA Joint Comprehensive Plan of Action KEX Krigsmaterielexportöversynskommittén KS Krigsmateriel för strid LoI Letter of Intent MANPADS Man-Portable Air Defence Systems ML Militär lista MTCR Missile Technology Control Regime Must Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten Nato North Atlantic Treaty Organization NETTEM New and Evolving Technologies Technical Experts Meeting NL Nationella tillägg i förekommande fall Nordefco Nordic Defence Cooperation NPT Non-proliferation treaty NSG Nuclear Suppliers Group OECD Organisation for Economic Co-operation and Development OSSE Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa Pesco Permanent Structured Cooperation PDA Produkter med dubbla användningsområden PGU Politik för global utveckling PSI Proliferation Security Initiative SCB Statistiska centralbyrån Sipri Stockholm International Peace Research Institute SOFF Säkerhets- och Försvarsföretagen SSM Strålsäkerhetsmyndigheten Säpo Säkerhetspolisen SÖ Sveriges internationella överenskommelser TI Transparency International TVR Teknisk-vetenskapliga rådet UNODA United Nations Office for Disarmament Affairs UNPoA United Nations Programme of Action to Prevent, Combat and Eradicate the Illicit Trade in Small Arms and Light Weapons in All Its Aspects WA Wassenaar Arrangement WPDU Working Party on Dual-Use Goods ZC Zangger Committee Vägledning till andra källor Källhänvisning i alfabetisk ordning Australiengruppen: www.australiagroup.net Europaparlamentet: www.europarl.europa.eu Europeiska unionens råd: www.consilium.eu Europeiska unionen: www.europa.eu Exportkontrollrådet: www.isp.se/om-isp/vara-rad/exportkontrollradet Förenta Nationerna: www.un.org International Atomic Energy Agency: www.iaea.org Inspektionen för strategiska produkter: www.isp.se Missilteknologikontrollregimen: www.mtcr.info Nuclear Suppliers Group: www.nuclearsuppliersgroup.org Organization for the Prohibition of Chemical Weapons: www.opcw.org Organization for Security and Co-operation in Europe: www.osce.org Stockholm International Peace Research Institute: www.sipri.org Strålsäkerhetsmyndigheten: www.ssm.se Sveriges Exportkontrollförening: www.exportkontrollforeningen.se Utrikesdepartementet: www.ud.se Wassenaar-arrangemanget: www.wassenaar.org Zanggerkommittén: www.zanggercommittee.org Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 april 2020 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Baylan, Hallengren, Hultqvist, Bolund, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Eriksson, Linde, Ekström, Eneroth, Nilsson, Ernkrans, Hallberg, Nordmark Föredragande: statsrådet Damberg Regeringen beslutar skrivelse Strategisk exportkontroll 2019 - krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden