Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2019/20:174 Några frågor om clearing av OTC-derivat och om transaktioner för värdepappersfinansiering Prop. 2019/20:174 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 11 juni 2020 Stefan Löfven Per Bolund (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I denna proposition föreslås att Finansinspektionen i fler fall än vad som gäller i dag ska få besluta att ta ut en särskild avgift av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Ändringarna behöver göras bland annat med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/834 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller clearingkravet, ett tillfälligt upphävande av clearingkravet, rapporteringskraven, riskbegränsningsteknikerna för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart, registreringen och tillsynen av transaktionsregister samt kraven för transaktionsregister. I propositionen föreslås även vissa lagändringar med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansi-ering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012. Ändringarna innebär att Finansinspektionen kan ingripa mot en motpart som åsidosätter sina skyldigheter enligt EU-förordningen även om motparten inte är en juridisk person. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 december 2020. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister 5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning 7 3 Ärendet och dess beredning 12 4 Ändringar i EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister 13 4.1 Bakgrund och övergripande innehåll 13 4.2 Vilka ändringar har gjorts i EU-förordningen? 13 4.3 Ytterligare överträdelser som kan föranleda beslut om särskild avgift 16 4.4 Vissa insolvensrättsliga regler 18 5 Vissa frågor om ingripanden vid överträdelser av EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering 20 5.1 Bakgrund 20 5.2 Ingripanden mot motparter som inte är juridiska personer 21 6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 26 7 Förslagens konsekvenser 27 7.1 Förslagens syfte och alternativa lösningar 27 7.2 Kostnader och andra konsekvenser 28 7.2.1 Konsekvenser för företagen och konsumenterna 28 7.2.2 Offentligfinansiella och samhällsekonomiska konsekvenser 30 7.2.3 Konsekvenser för myndigheter och domstolar 30 7.2.4 Ikraftträdande och speciella informationsinsatser 32 8 Författningskommentar 32 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister 32 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning 35 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister 41 Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/834 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller clearingkravet, ett tillfälligt upphävande av clearingkravet, rapporteringskraven, riskbegränsningsteknikerna för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart, registreringen och tillsynen av transaktionsregister samt kraven för transaktionsregister 100 Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 122 Bilaga 4 Sammanfattning av promemorian 156 Bilaga 5 Promemorians lagförslag 157 Bilaga 6 Förteckning över remissinstanserna 163 Bilaga 7 Lagrådsremissens lagförslag 164 Bilaga 8 Lagrådets yttrande 171 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 juni 2020 172 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordning (EU) nr 648/2012 genom att Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 genom att 1. inte överlämna OTC-derivat för clearing hos central motpart (artikel 4), 1. inte överlämna OTC-derivatkontrakt för clearing hos central motpart (artikel 4), 2. inte se till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras till transaktionsregister (artikel 9), 2. inte tillämpa rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor vid tillhandahållandet av clearingtjänster (artikel 4.3a), 3. inte vidta alla rimliga åtgärder för att identifiera, förebygga, hantera och övervaka intressekonflikter vid tillhandahållandet av clearingtjänster (artikel 4.3a), 3. inte underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen om positioner i OTC-derivat när dessa positioner överskrider relevanta tröskelvärden (artikel 10), eller 4. inte underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen om att positioner i OTC-derivatkontrakt inte har beräknats eller att positionerna överskrider relevanta tröskelvärden (artiklarna 4a.1 a och 10.1 a), 5. inte upprätta clearingarrangemang (artiklarna 4a.1 b och 10.1 b), 6. inte se till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras eller tillhandahålls för rapportering till transaktionsregister (artikel 9.1 och 9.1a), 7. inte föra register över alla ingångna derivatkontrakt och varje ändring under minst fem år efter avslutande av kontraktet (artikel 9.2), 8. inte se till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras eller tillhandahålls för rapportering till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i de fall ett transaktionsregister inte är tillgängligt (artikel 9.3), eller 4. inte införa lämpliga förfaranden och system för att mäta, övervaka och begränsa operativa risker och kreditrisker (artikel 11). 9. inte införa lämpliga förfaranden och system för att mäta, övervaka och begränsa operativa risker och kreditrisker (artikel 11). Den särskilda avgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor. Särskild avgift tillfaller staten. Avgiften tillfaller staten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2020. 2. Ingripande enligt 2 kap. 1 § första stycket 2 eller 3 i den nya lydelsen får inte ske för överträdelser som har ägt rum före den 18 juni 2021. 3. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning dels att 3 kap. 1, 2, 4, 5, 6, 9 och 13-15 §§ och rubrikerna närmast före 3 kap. 1 och 5 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. Ingripanden mot juridiska personer Ingripanden mot motparter 1 § Finansinspektionen ska ingripa mot en juridisk person som åsidosätter sina skyldigheter enligt EU-förordningen genom att Finansinspektionen ska ingripa mot en motpart som åsidosätter sina skyldigheter enligt EU-förordningen genom att 1. inte inom föreskriven tid rapportera uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering som personen har ingått samt om varje ändring eller avslutande av sådana transaktioner till ett transaktionsregister som registrerats i enlighet med artikel 5 eller godkänts i enlighet med artikel 19 i förordningen (artikel 4.1), 1. inte inom föreskriven tid rapportera uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering som denne har ingått samt om varje ändring eller avslutande av sådana transaktioner till ett transaktionsregister som registrerats i enlighet med artikel 5 eller godkänts i enlighet med artikel 19 i förordningen (artikel 4.1), 2. inte hålla uppgifter om alla transaktioner för värdepappersfinansiering som personen har ingått, ändrat eller avslutat arkiverade i minst fem år efter det att transaktionen avslutats (artikel 4.4), 2. inte hålla uppgifter om alla transaktioner för värdepappersfinansiering som denne har ingått, ändrat eller avslutat arkiverade i minst fem år efter det att transaktionen avslutats (artikel 4.4), 3. inte se till att uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering rapporteras till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om transaktionsregister saknas (artikel 4.5), eller 4. återanvända finansiella instrument som tillhör någon annan och som tagits emot inom ramen för ett säkerhetsarrangemang trots att villkoren i artikel 15 inte är uppfyllda. 2 § Ett ingripande enligt 1 § sker genom beslut om 1. föreläggande att inom en viss tid upphöra med överträdelsen, 2. föreläggande att inom en viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, 3. förbud att verkställa beslut, eller 4. anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska auktorisationen återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas, om den juridiska personen är Om överträdelsen är allvarlig, ska auktorisationen återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas, om motparten är 1. en central motpart som har auktoriserats av Finansinspektionen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, eller 2. en värdepapperscentral som har auktoriserats av Finansinspektionen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012. Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta rörelsen. 4 § Om beslut om anmärkning eller varning enligt 2 § har meddelats, får Finansinspektionen besluta att den juridiska personen ska betala en sanktionsavgift. Om beslut om anmärkning eller varning enligt 2 § har meddelats, får Finansinspektionen besluta att motparten ska betala en sanktionsavgift. Sanktionsavgiften får beslutas bara om den som avgiften gäller, inom två år från det att överträdelsen ägde rum, har delgetts en upplysning om att frågan om sanktionsavgift har tagits upp av Finansinspektionen. Ingripanden mot vissa fysiska personer Ingripanden mot vissa företrädare för motparter 5 § Om en juridisk person har åsidosatt de skyldigheter som anges i 1 §, ska Finansinspektionen ingripa mot den som ingår i den juridiska personens styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem. Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner: Om en motpart som har åsidosatt de skyldigheter som anges i 1 § är en juridisk person, ska Finansinspektionen ingripa mot den som ingår i den juridiska personens styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem. Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner: 1. att den fysiska personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i den juridiska personen, eller ersättare för någon av dem, eller 2. sanktionsavgift. Ett ingripande får bara ske om den juridiska personens överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. 5 a § Om en motpart som har åsidosatt de skyldigheter som anges i 1 § är ett utländskt företag som hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och driver verksamhet från filial i Sverige, ska Finansinspektionen ingripa mot den eller de fysiska personer som har ansvaret för ledningen av filialen. Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner: 1. att den fysiska personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara ansvarig för ledningen av filialen, eller 2. sanktionsavgift. Ett ingripande får bara ske om det utländska företagets överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. 6 § Frågor om ingripande mot fysiska personer tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande. Frågor om ingripande mot fysiska personer enligt 5 eller 5 a § tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande. Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp. När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i föreläggandet är utan verkan. 9 § En sanktion mot en fysisk person får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den fysiska personen inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. En sanktion mot en fysisk person enligt 5 eller 5 a § får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den fysiska personen inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. 13 § Utöver det som anges i 12 § ska det i försvårande riktning beaktas om den juridiska personen eller den fysiska personen tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. Utöver det som anges i 12 § ska det i försvårande riktning beaktas om motparten eller den fysiska person som är företrädare för motparten tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. I förmildrande riktning ska det beaktas om 1. den juridiska personen eller fysiska personen i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. den juridiska personen snabbt upphört med överträdelsen eller den fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. 1. motparten eller den fysiska personen i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. motparten snabbt upphört med överträdelsen eller den fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. 14 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 12 och 13 §§, samt till den berörda personens finansiella ställning och, om det går att bestämma, den vinst som personen gjort till följd av överträdelsen. När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 12 och 13 §§, samt till motpartens eller den fysiska personens finansiella ställning och, om det går att bestämma, den vinst som motparten eller den fysiska personen gjort till följd av överträdelsen. 15 § Finansinspektionen får avstå från ingripande om 1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig, 2. den juridiska personen gör rättelse, 2. motparten gör rättelse, 3. den fysiska personen verkat för att den juridiska personen gör rättelse eller om någon annan myndighet eller något annat organ har vidtagit åtgärder mot personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga, eller 3. den fysiska person som är företrädare för motparten verkat för att motparten gör rättelse eller om någon annan myndighet eller något annat organ har vidtagit åtgärder mot motparten eller den fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga, eller 4. det annars finns särskilda skäl. 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2020. 2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentet och rådet utfärdade i maj 2019 förordning (EU) 2019/834 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller clearingkravet, ett tillfälligt upphävande av clearingkravet, rapporteringskraven, riskbegränsningsteknikerna för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart, registreringen och tillsynen av transaktionsregister samt kraven för transaktionsregister. Förordningen trädde i kraft den 17 juni 2019 och dess bestämmelser ska, med några undantag, tillämpas fr.o.m. det datumet. Förordningen finns i bilaga 2. Under förhandlingarna om förordningen har en faktapromemoria upprättats och överlämnats till riksdagen (2016/17:FPM93). I promemorian Några frågor om clearing av OTC-derivat och om transaktioner för värdepappersfinansiering, som har tagits fram inom Finansdepartementet, finns förslag till de lagstiftningsåtgärder som bör vidtas med anledning av förordningen. I promemorian finns även förslag till vissa ytterligare lagstiftningsåtgärder med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Förordningen finns i bilaga 1. Promemorian innehåller också förslag till vissa lagstiftningsåtgärder med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012. Förordningen finns i bilaga 3. I promemorian föreslås vissa ändringar i lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister och lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 4. Promemorians lagförslag finns i bilaga 5. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Finansdepartementet (Fi2019/04229/V). I propositionen behandlas promemorians förslag. Lagrådet Regeringen beslutade den 14 maj 2020 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran. I förhållande till lagrådsremissen föreslås i propositionen ett något senare ikraftträdandedatum. Ändringen är författningsteknisk och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över det förslaget. 4 Ändringar i EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister 4.1 Bakgrund och övergripande innehåll OTC-derivat är derivatkontrakt som handlas bilateralt mellan köpare och säljare vid sidan av reglerade marknader eller andra handelsplatser. Bristande insyn i handeln med OTC-derivat och förekomsten av stora motpartsrisker som inte hade åtgärdats genom tillräckliga säkerheter, i kombination med en påtaglig koncentration av risker, anses ha bidragit till att förstärka finanskrisen och dess förlopp under hösten 2008 (se prop. 2012/13:72 s. 15). Europeiska kommissionen inledde därför under hösten 2008 ett arbete för att åtgärda de identifierade bristerna, vilket ledde till ett förslag till förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som lades fram den 15 september 2010. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, i det följande benämnd förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, trädde i kraft den 16 augusti 2012. Förordningen syftar till att öka transparensen och minska riskerna i handeln med derivatkontrakt och därigenom säkerställa finansiell stabilitet. Den innehåller krav på obligatorisk clearing via central motpart av OTC-derivat som förklarats lämpliga för clearing. När det gäller OTC-derivat som inte clearas via en central motpart ställs krav på att motparterna ska införa förfaranden och system för att mäta, övervaka och begränsa risker. I syfte att öka transparensen innehåller förordningen krav på rapportering av genomförda transaktioner i OTC-derivat till transaktionsregister. Ett transaktionsregister ska offentliggöra viss aggregerad information samt göra den information som bl.a. tillsynsmyndigheter och centralbanker behöver tillgänglig för dem. Tillsyn över transaktionsregister utövas av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Förordningen reglerar även centrala motparter i fråga om auktorisation, verksamhetsregler och tillsyn. Auktorisation och tillsyn över centrala motparter utförs av nationella behöriga myndigheter med inflytande av tillsynskollegier. I dessa tillsynskollegier ingår såväl Esma som behöriga myndigheter i andra medlemsstater som bl.a. utövar tillsyn över de största clearingmedlemmarna. Förordningen ger också de nationella behöriga myndigheterna och Esma vissa befogenheter att vidta åtgärder. Med stöd av förordningen har kommissionen antagit flera delegerade förordningar och genomförandeförordningar som kompletterar den. 4.2 Vilka ändringar har gjorts i EU-förordningen? I förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister finns ett krav på kommissionen att senast den 17 augusti 2015 se över förordningen och överlämna en rapport till Europarlamentet och rådet, tillsammans med eventuella ändringsförslag (artikel 85). Under 2015 och 2016 genomförde kommissionen två offentliga samråd om tillämpningen av förordningen och den 23 november 2016 publicerade kommissionen sin rapport. Enligt rapporten fanns det ett allmänt stöd för förordningen och dess syfte att främja transparens och standardisering samt minska systemriskerna på derivatmarknaderna, men det fanns även delar av förordningen som skulle kunna förbättras för att uppnå de grundläggande principerna om proportionalitet och effektivitet. I rapporten angav kommissionen att det inte behövdes någon mer genomgripande revidering av förordningen, men att det bör föreslås vissa ändringar. Ändringar i förordningen har därefter gjorts genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/834 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller clearingkravet, ett tillfälligt upphävande av clearingkravet, rapporteringskraven, riskbegränsningsteknikerna för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart, registreringen och tillsynen av transaktionsregister samt kraven för transaktionsregister, i det följande benämnd ändringsförordningen. Som nämns i avsnitt 3 trädde ändringsförordningen i kraft den 17 juni 2019 och ändringarna ska även tillämpas fr.o.m. det datumet, med vissa undantag (artikel 2). Genom en ändring av definitionen av finansiell motpart har värdepapperscentraler inkluderats i begreppet finansiell motpart, medan fonder som inrättats för att genomföra aktiesparplaner för anställda har undantagits från definitionen (artikel 1.1 i ändringsförordningen, artikel 2.8 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Samtidigt har det införts vissa begränsningar i fråga om clearingskyldigheten för icke-finansiella motparter och mindre finansiella motparter (artikel 1.2, 1.3 och 1.8 i ändringsförordningen, artiklarna 4.1, 4a, 10.1 och 10.2 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Det undantag som hittills har gällt för pensionssystem har förlängts till den 18 juni 2021 (artikel 1.26 i ändringsförordningen, artikel 89.1 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Kravet att vissa OTC-derivatkontrakt som ingåtts innan clearingkravet fått verkan ska clearas har tagits bort (artikel 1.2 i ändringsförordningen, artikel 4.1 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). När det gäller rapporteringsskyldigheten har kravet på retroaktiv rapportering av kontrakt tagits bort. Det har också införts begränsningar i skyldigheten att rapportera transaktioner som involverar icke-finansiella motparter inom grupper (artikel 1.7 i ändringsförordningen, artikel 9.1 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Rapporteringsskyldigheten har även ändrats på så sätt att ansvaret för att rapportera transaktioner i vissa fall har flyttats så att en finansiell motpart blir ansvarig för rapportering både för egen räkning och för en icke-finansiell motpart som inte omfattas av clearingkravet. Den icke-finansiella motparten ska i dessa fall tillhandahålla de uppgifter som den finansiella motparten rimligen inte kan förväntas inneha (artikel 1.7 i ändringsförordningen, artikel 9.1a i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). För att förbättra tillgången till clearingtjänster för motparter med en begränsad aktivitet på OTC-derivatmarknaden har det införts krav på att clearingmedlemmar och clearingmedlemmars kunder som tillhandahåller clearingtjänster ska göra detta på rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor (artikel 1.2 i ändringsförordningen, artikel 4.3a i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Kommissionen har fått befogenhet att tillfälligt upphäva clearingkravet på begäran av Esma. Eftersom ett tillfälligt upphävande av clearingkravet skulle kunna påverka motparters möjlighet att fullgöra skyldigheten att handla vissa derivat på en handelsplats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (förkortad MiFIR), har det även införts en möjlighet att samtidigt tillfälligt upphäva handelsskyldigheten med stöd av förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (artikel 1.6 i ändringsförordningen, artikel 6a i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). För att öka transparensen och förutsebarheten när det gäller marginalsäkerheter har det införts krav på centrala motparter att ge sina clearingmedlemmar tillgång till ett simuleringsverktyg och till information om riskmodeller i syfte att ge medlemmarna möjlighet att förutse justeringar i de marginalsäkerheter de behöver ställa till den centrala motparten (artikel 1.10 i ändringsförordningen, artikel 38.6 och 38.7 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Det har också införts en bestämmelse om att medlemsstaternas nationella insolvensrätt inte ska hindra en central motpart från att agera i enlighet med förordningens bestämmelser om obeståndsförfaranden med avseende på de tillgångar och positioner som redovisas på clearingmedlemmarnas och deras kunders konton hos den centrala motparten (artikel 1.11 i ändringsförordningen, artikel 39.11 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Vissa av ändringarna gäller transaktionsregister och avser att förbättra datakvalitet, överföring av data till andra transaktionsregister samt förfaranden för att stämma av data mellan transaktionsregister (artikel 1.20 i ändringsförordningen, artikel 78.9 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Det har även införts en möjlighet för relevanta myndigheter i länder utanför EU som har ett transaktionsregister att i vissa fall få tillgång till den information som transaktionsregister etablerade i EU har (artikel 1.19 i ändringsförordningen, artikel 76a i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Den övre gränsen har höjts för de sanktionsavgifter som Esma får ta ut av transaktionsregister som gör sig skyldiga till överträdelser av förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (artikel 1.16 i ändringsförordningen, artikel 65.2 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Slutligen har det införts bestämmelser om hur de nya reglerna i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister ska utvärderas, bl.a. med avseende på de begränsningar i clearingskyldigheten som har införts för finansiella motparter, åtgärderna avseende datakvalitet, ändringarna av rapporteringskraven, motparters tillgång till clearingtjänster samt det undantag från clearingskyldighet som gäller för pensionssystem (artikel 1.24 i ändringsförordningen, artikel 85.1-85.3a i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Kraven på centrala motparter att tillhandahålla simuleringsverktyg och information om marginalsäkerheter samt att vissa bestämmelser i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister har företräde framför nationella insolvensregler ska tillämpas fr.o.m. den 18 december 2019. De nya bestämmelserna om att vissa finansiella motparter i vissa fall ska rapportera för någon annans räkning ska tillämpas fr.o.m. den 18 juni 2020. Kravet att tillhandahållandet av clearingtjänster ska ske på rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor samt vissa nya krav på förfaranden och riktlinjer för transaktionsregister ska tillämpas fr.o.m. den 18 juni 2021. Övriga ändringar ska tillämpas fr.o.m. den 17 juni 2019 (artikel 2 i ändringsförordningen). 4.3 Ytterligare överträdelser som kan föranleda beslut om särskild avgift Regeringens förslag: Finansinspektionen ska besluta att ta ut en särskild avgift även vid sådana överträdelser av förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som består i att - en clearingmedlem eller en kund till en clearingmedlem som tillhandahåller clearingtjänster inte tillämpar rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor, - en clearingmedlem eller en kund till en clearingmedlem som tillhandahåller clearingtjänster inte vidtar alla rimliga åtgärder för att identifiera, förebygga, hantera och övervaka intressekonflikter, - en motpart inte underrättar Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen om att positioner i OTC-derivatkontrakt inte har beräknats eller att positionerna överskrider relevanta tröskelvärden, - en motpart inte upprättar clearingarrangemang, - en icke-finansiell motpart inte ser till att uppgifter om derivatkontrakt tillhandahålls för rapportering till transaktionsregister, - en motpart inte för register över alla ingångna derivatkontrakt och varje ändring under minst fem år efter avslutande av kontraktet, eller - en central motpart eller en motpart inte ser till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras eller tillhandahålls för rapportering till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i de fall ett transaktionsregister inte är tillgängligt. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Fondhandlareföreningen anser att det är oerhört betungande att uppfylla kravet att tillämpa rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor vid tillhandahållandet av clearingtjänster, eftersom vad som är rättvist, skäligt och icke-diskriminerande ändras över tiden. Föreningen anser att det även finns en risk att reglerna kommer att leda till minskad tillgång till clearing, dvs. motsatsen till vad som avses, och att det kan ifrågasättas om det verkligen är rationellt och lämpligt att införa en möjlighet för Finansinspektionen att påföra ytterligare kostnader i form av en särskild avgift. Skälen för regeringens förslag: Enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister ska medlemsstaterna införa bestämmelser om sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna i avdelning II i förordningen (artiklarna 4-13) och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs (artikel 12.1). Sanktionerna ska åtminstone inkludera administrativa avgifter och vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Bestämmelser om sanktioner har införts i lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, i det följande benämnd kompletteringslagen. Kompletteringslagen innehåller bl.a. bestämmelser om behörig myndighet och dess befogenheter enligt förordningen. Finansinspektionen är behörig myndighet (1 kap. 2 §). I lagen finns även bestämmelser om ingripanden vid överträdelser av förordningen (2 kap. 1 §). Det innebär att Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen genom att 1. inte överlämna OTC-derivat för clearing hos central motpart (artikel 4), 2. inte se till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras till transaktionsregister (artikel 9), 3. inte underrätta Esma och Finansinspektionen om positioner i OTC-derivat när dessa positioner överskrider relevanta tröskelvärden (artikel 10), eller 4. inte införa lämpliga förfaranden och system för att mäta, övervaka och begränsa operativa risker och kreditrisker (artikel 11). Genom ändringsförordningen har det gjorts ändringar i bestämmelserna i avdelning II i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som innebär att det krävs ändringar i bestämmelserna i kompletteringslagen om när Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen. Det har införts vissa begränsningar i clearingskyldigheten för mindre finansiella motparter (artikel 1.2 och 1.3 i ändringsförordningen, artiklarna 4.1 och 4a i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Med dessa begränsningar följer dock vissa skyldigheter. Om en finansiell motpart inte beräknar sina derivatpositioner eller om resultatet av beräkningen visar att positionerna överskrider relevanta tröskelvärden för clearingkrav, ska denne underrätta Esma och den behöriga myndigheten om detta och upprätta clearingarrangemang inom fyra månader efter den underrättelsen (artikel 1.3 i ändringsförordningen, artikel 4a.1 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). För icke-finansiella motparter gällde före ändringen en skyldighet att underrätta Esma och Finansinspektionen när derivatpositioner överskrider vissa tröskelvärden. Nu gäller i stället att underrättelseskyldigheten och skyldigheten att inom fyra månader upprätta clearingarrangemang för icke-finansiella motparter, på samma sätt som för finansiella motparter, inträder om den icke-finansiella motparten inte beräknar sina derivatpositioner eller om resultatet av beräkningen visar att positionerna överskrider relevanta tröskelvärden för clearingkrav (artikel 1.8 i ändringsförordningen, artikel 10.1 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). I kompletteringslagen bör det därför tas in bestämmelser om att det ska tas ut en särskild avgift av den som åsidosätter skyldigheten att lämna en sådan underrättelse till Esma och Finansinspektionen eller skyldigheten att upprätta clearingarrangemang inom fyra månader efter den underrättelsen. Det har även införts en skyldighet för clearingmedlemmar och kunder som tillhandahåller clearingtjänster att tillhandahålla dessa tjänster på rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor (artikel 1.2 i ändringsförordningen, artikel 4.1a i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Svenska Fondhandlareföreningen anser att det är oerhört betungande att uppfylla detta krav. Regeringen konstaterar att kravet följer av bestämmelser i förordningen som är direkt tillämpliga och inte av förslagen i denna proposition. Föreningen ifrågasätter också lämpligheten i att ge Finansinspektionen möjlighet att ta ut en särskild avgift av den som åsidosätter denna skyldighet. Enligt förordningen ska medlemsstaterna införa bestämmelser om sanktioner vid överträdelser av bestämmelserna i avdelning II i förordningen, där bl.a. skyldigheten för clearingmedlemmar och kunder som tillhandahåller clearingtjänster att tillhandahålla dessa tjänster på rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor regleras. Regeringen anser att Finansinspektionen bör ha samma möjlighet att ingripa mot den som åsidosätter denna skyldighet som inspektionen har mot den som åsidosätter andra skyldigheter enligt förordningen. Finansinspektionen bör därför få ta ut en särskild avgift även av den som åsidosätter denna skyldighet. Det har också införts vissa begränsningar av icke-finansiella motparters rapporteringsskyldighet som medför en skyldighet för den icke-finansiella motparten att tillhandahålla den finansiella motparten de närmare uppgifterna avseende OTC-derivatkontrakt som ingåtts mellan dem och som den finansiella motparten inte rimligen kan förväntas inneha (artikel 1.7 i ändringsförordningen, artikel 9.1a i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Även när den skyldigheten åsidosätts bör Finansinspektionen få ta ut en särskild avgift. Utöver de ändringar i kompletteringslagen som bör göras med anledning av ändringsförordningen, bör det även göras vissa andra ändringar med anledning av förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Skyldigheterna att föra register över ingångna derivatkontrakt (artikel 9.2) och att se till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras till Esma om ett transaktionsregister inte är tillgängligt (artikel 9.3) har hittills inte omfattats av bestämmelserna om särskild avgift i kompletteringslagen. Finansinspektionen bör emellertid få ta ut en särskild avgift även av den som åsidosätter dessa skyldigheter. 4.4 Vissa insolvensrättsliga regler Regeringens bedömning: Den nya bestämmelsen i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister om att medlemsstaternas nationella insolvensrätt inte ska hindra en central motpart från att agera i enlighet med de bestämmelser om obeståndsförfaranden som finns i förordningen kräver ingen lagstiftningsåtgärd. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Svenska Fondhandlareföreningen instämmer inte i promemorians bedömning, utan anser att det är hög tid att åtgärder vidtas för att ytterligare förstärka skyddet vid en insolvens på finansmarknaderna. Föreningen anför bl.a. att hanteringen av en clearingmedlems kunder, inklusive indirekta clearingmedlemmar, vid medlemmens insolvens är en viktig fråga där reglerna bör vara tydliga för att kunna tillämpas i en krissituation. Föreningen framhåller att man redan vid remissbehandlingen av departementspromemorian Säkerheter vid clearing hos central motpart (Ds 2013:68) påpekade behovet att skyndsamt utreda återpantsättning. I det remissvaret tog föreningen även upp skyddet för indirekta clearingmedlemmar och andra kunder till en clearingmedlem. Regeringen ansåg emellertid att dessa frågor borde övervägas i ett annat sammanhang (prop. 2013/14:111 s. 53 och 57). Skälen för regeringens bedömning: Genom ändringsförordningen (artikel 1.11) har det införts en bestämmelse i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (artikel 39.11) om att medlemsstaternas nationella insolvensrätt inte ska hindra en central motpart från att agera i enlighet med angivna bestämmelser om obeståndsförfaranden i förordningen (artikel 48.5-48.7) med avseende på de tillgångar och positioner som redovisas på clearingmedlemmarnas och deras kunders konton hos den centrala motparten. De obeståndsförfaranden som avses är att tillgångar och positioner som en clearingmedlem på obestånd innehar för kunders räkning ska överföras till en annan clearingmedlem, samt att om överföringen till denna andra clearingmedlem inte har ägt rum inom en i förväg fastställd tid, får den centrala motparten vidta åtgärder som bl.a. inbegriper realisering av de aktuella tillgångarna och positionerna. I skälen i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister finns en liknande skrivning om att förordningens krav på separering och överförbarhet av kunders positioner och tillgångar bör ha företräde framför eventuella andra konkurrerande lagar och författningar i medlemsstaterna som hindrar parterna från att följa dem (skäl 64). Efter det att förordningen börjat tillämpas gjordes också en genomgång av vilka lagändringar som behövde göras i svensk rätt i syfte att undanröja eventuella oklarheter eller konflikter mellan svensk rätt och förordningen och för att reglerna i förordningen skulle få avsedd effekt (se prop. 2013/14:111 s. 30-33). Som ett resultat av denna genomgång infördes bl.a. en ny bestämmelse i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument (5 kap. 2 §, se samma prop. s. 58-62 och SFS 2014:478). Bestämmelsen innebär att om en clearingmedlem har godtagit ett avtalsvillkor om att tillgångar och positioner som innehas för kunders räkning ska överföras till en annan clearingmedlem enligt förordningens bestämmelser om obeståndsförfaranden, så gäller villkoret mot den första clearingmedlemmens borgenärer. Tillgångarna och positionerna ska bara ingå i konkursboet om det trots rimliga ansträngningar inte går att klarlägga vilken kund de tillhör. När det gäller förordningens krav på att den centrala motparten i vissa lägen ska kunna realisera tillgångar och positioner som en clearingmedlem på obestånd innehar för kunders räkning, bedömde regeringen att det inte krävs någon lagstiftningsåtgärd för att bestämmelserna i förordningen ska kunna tillämpas på avsett sätt (se samma prop. s. 68 f.). Den nya bestämmelse som har införts genom ändringsförordningen om att medlemsstaternas nationella insolvensrätt inte ska hindra tillämpningen av de bestämmelser om obeståndsförfaranden som finns i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister innebär ingen ändring av de materiella bestämmelserna i förordningen. Denna ändring bedöms därför inte kräva någon ytterligare lagstiftningsåtgärd. Regeringen konstaterar att de frågor som Svenska Fondhandlareföreningen tar upp för att ytterligare förstärka skyddet vid en insolvens på finansmarknaderna inte ryms inom ramen för detta lagstiftningsärende. 5 Vissa frågor om ingripanden vid överträdelser av EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering 5.1 Bakgrund Transaktioner för värdepappersfinansiering omfattar olika slags transaktioner som innebär att finansiell säkerhet ställs, däribland återköpstransaktioner, utlåning eller lån av värdepapper eller råvaror, köp- och återförsäljningstransaktioner (s.k. repor) eller sälj- och återköpstransaktioner (s.k. omvända repor) och marginalutlåning. Efter den globala finanskrisen 2008 beslutade Rådet för finansiell stabilitet (Financial Stability Board, FSB) att se över de risker som uppstår i samband med sådana transaktioner, som faller utanför den traditionella reglerade banksektorn men har flera likheter med bankernas system för kreditförmedling och därför brukar benämnas skuggbankverksamhet. Uppbyggnaden av finansiella hävstångseffekter och avsaknaden av transparens vid transaktioner för värdepappersfinansiering ansågs särskilt hindra myndigheter och investerare från att bedöma och övervaka bankliknande risker och graden av sammankoppling i det finansiella systemet. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, i det följande benämnd SFT-förordningen, trädde i kraft den 12 januari 2016. Förordningen syftar till att öka transparensen vid användning av värdepappersfinansiering och återanvändning av finansiella instrument som tagits emot inom ramen för ett säkerhetsarrangemang samt därigenom minska riskerna för den finansiella stabiliteten, återupprätta marknadsdeltagarnas förtroende för de finansiella marknaderna och för-bättra tillsynens effektivitet. Genom SFT-förordningen infördes krav på motparter vid transaktioner för värdepappersfinansiering på rapportering av detaljer om dessa transaktioner till ett transaktionsregister. Det infördes även krav på fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) att informera fondandelsägarna om sin användning av transaktioner för värdepappersfinansiering och vissa totalavkastningsswappar. SFT-förordningen innehåller också krav på att särskilda villkor ska gälla vid förfoganden över finansiella instrument som tillhör någon annan och som tagits emot inom ramen för ett säkerhetsarrangemang, t.ex. krav på skriftlig underrättelse i förväg om potentiella risker förenade med sådan användning. I förordningen finns även regler om krav på och registrering av transaktionsregister, om tillsyn och om sanktioner. 5.2 Ingripanden mot motparter som inte är juridiska personer Regeringens förslag: Bestämmelserna om ingripande i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning ska utvidgas till att omfatta alla motparter som åsidosätter sina skyldigheter enligt SFT-förordningen och inte bara omfatta motparter som är juridiska personer. Om en motpart som har åsidosatt sina skyldigheter enligt SFT-förordningen är ett utländskt företag som hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och driver verksamhet från filial i Sverige, ska Finansinspektionen ingripa mot den eller de fysiska personer som har ansvaret för ledningen av filialen. Ingripandet ska ske på motsvarande sätt som i fråga om personer som ingår i ledningen för ett svenskt företag. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Bolagsverket påpekar att en fysisk person bosatt i tredjeland som bedriver näringsverksamhet i Sverige inte kan göra det genom en filial. Enligt 2 § lagen (1992:160) om utländska filialer m.m. ska en sådan person ha en föreståndare med ansvar för verksamheten, bosatt i Sverige. Bolagsverket anser att det därmed är otydligt vilken situation som avses i promemorian (s. 20). Kammarrätten i Stockholm påpekar att enligt förslaget ska rubriken "Ingripanden mot vissa fysiska personer" närmast före 3 kap. 5 § lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning, i det följande kallad kompletteringslagen till SFT-förordningen, ändras till "Ingripanden mot vissa företrädare för motparter". Kammarrätten framhåller att en hänvisning till den paragrafen och föreslagna nya 5 a § i 6 § samma kapitel tydliggör att bestämmelserna om sanktionsföreläggande bara ska tillämpas vid ingripanden mot sådana fysiska personer som är företrädare för motparter och således inte vid ingripanden mot fysiska personer i deras egenskap av motparter, men att i paragraferna därefter används huvudsakligen uttrycket "den fysiska person som är företrädare för motparten". Vidare anför kammarrätten att det inte diskuteras närmre vilka offentliga organ som skulle kunna bli föremål för ingripande enligt bestämmelserna i kompletteringslagen till SFT-förordningen och att vissa offentliga organ i medlemsstaterna som har i uppdrag att förvalta eller delta i förvaltningen av statsskulden samt att ansvara för penningpolitiken undantas från bestämmelserna enligt SFT-förordningen (artikel 2.2). Kammarrätten noterar även att det i kompletteringslagen till SFT-förordningen inte regleras vem som får överklaga Finansinspektionens beslut, vilket medför att frågan regleras i förvaltningslagen (2017:900), där det anges att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot (42 §). Kammarrätten påpekar att denna bestämmelse i första hand siktar på enskilda personer, men att statliga och kommunala organ anses kunna uppträda som enskilda när de agerar som företrädare för ett rent privaträttsligt intresse och inte fullgör en offentligrättsligt reglerad uppgift. Fondbolagens förening efterfrågar ett förtydligande av begreppet motpart i det fortsatta lagstiftningsarbetet och anför bl.a. följande. Svenska alternativa investeringsfonder är generellt sett inte föremål för någon tillståndsprocess och kravet på tillstånd från Finansinspektionen gäller i stället AIF-förvaltaren (3 kap. 1 § lagen [2013:561] om förvaltare av alternativa investeringsfonder). Det är AIF-förvaltaren som ansvarar för att kraven i de lagar och författningar som reglerar verksamheten uppfylls (1 kap. 14 § samma lag). Vid överträdelser av regelverket är det AIF-förvaltaren som blir föremål för Finansinspektionens ingripande och eventuell sanktionsavgift (14 kap. samma lag). Regeringens uttalanden i propositionen Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning (prop. 2018/19:38) skulle kunna tolkas som att det i vissa fall är fonden som ska bli föremål för en sanktionsavgift. Det skulle i så fall innebära att medel tas ur fonden för att betala en sanktionsavgift. Fondbolagens förening ifrågasätter om detta kan ha varit lagstiftarens avsikt. När det nu föreslås att begreppet juridisk person ska ersättas med begreppet motpart blir frågan åter aktuell. I och med att begreppet motpart närmare anknyter till SFT-förordningen blir tolkningsutrymmet när det gäller om fonden eller förvaltaren ska kunna bli föremål för ingripanden också mindre. Föreningen anser att det är viktigt att få klarhet i om det är fonden eller förvaltaren som ska kunna bli föremål för ingripande från Finansinspektionen och efterlyser förtydliganden i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Skälen för regeringens förslag Bakgrund Enligt SFT-förordningen ska medlemsstaterna se till att behöriga myndigheter har befogenhet att, i enlighet med bestämmelser i nationell rätt, ingripa med administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder vid överträdelser av bestämmelserna i den förordningen om rapportering, arkivering och återanvändning (artikel 22.1). Sådana bestämmelser har i Sverige införts genom kompletteringslagen till SFT-förordningen. Lagen trädde i kraft den 19 juni 2019 och innehåller bl.a. bestämmelser om Finansinspektionens befogenheter enligt SFT-förordningen, och om ingripanden vid överträdelser av förordningen. Fysiska personer som är motparter Bestämmelserna i SFT-förordningen om rapportering, arkivering och återanvändning riktar sig till motparter. Motparter kan vara finansiella eller icke-finansiella (artikel 3.2). Med finansiella motparter avses vissa typer av professionella aktörer på finansmarknadsområdet såsom värdepappersbolag, kreditinstitut och centrala motparter (artikel 3.3). Med icke-finansiella motparter avses företag etablerade i unionen eller i ett tredjeland som inte är finansiella motparter (artikel 3.4). Finansinspektionen har enligt kompletteringslagen till SFT-förordningen möjlighet att ingripa om en motpart som är juridisk person gör sig skyldig till en överträdelse av bestämmelserna i SFT-förordningen om rapportering, arkivering och återanvändning. Frågan om ingripanden även mot motparter som inte är juridiska personer behandlades i förarbetena till lagen (se prop. 2018/19:38 s. 80 f.). Där konstaterades att även en fysisk person kan vara motpart enligt förordningen. Av definitionen av termen "etablerad" i SFT-förordningen framgår att bedömningen av frågan var en motpart ska anses vara etablerad, beror på om motparten är en fysisk person eller en juridisk person (artikel 3.5 a). Även det som anges i SFT-förordningen om sanktioner vid överträdelse av motpart är formulerat på ett sådant sätt att det framgår att en motpart kan vara antingen en juridisk person eller en fysisk person (artikel 22.1). I propositionen framhölls också att SFT-förordningen syftar till att så långt som möjligt bilda ett enhetligt system tillsammans med förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (skäl 10 och artikel 4.10 i SFT-förordningen) och att definitionen av begreppet icke-finansiell motpart i de båda förordningarna överensstämmer i stort. Begreppet företag är inte definierat i någon av förordningarna, men när det gäller förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister har kommissionen uttalat att begreppet företag innefattar enheter (eng. entities), oavsett rättslig status, som bedriver ekonomisk aktivitet på en marknad. Detta framgår av fråga 14 i avsnitt II i dokumentet EMIR: Frequently Asked Questions, 10 July 2014, som är ett fråge- och svardokument från kommissionen om tolkning av den förordningen. Begreppet ekonomisk aktivitet kan i det här sammanhanget anses ha samma innebörd som begreppet näringsverksamhet. SFT-förordningens företagsbegrepp bör därför anses omfatta även fysiska personer som driver näringsverksamhet. När kompletteringslagen till SFT-förordningen infördes konstaterade regeringen att det saknades tillräckligt beredningsunderlag för att i det lagstiftningsärendet lämna förslag som skulle innebära en möjlighet för Finansinspektionen att ingripa även mot motparter som är fysiska personer (samma prop.). En sådan möjlighet bör dock införas för att de krav som ställs i SFT-förordningen ska anses uppfyllda fullt ut. Som Kammarrätten i Stockholm påpekar bör bestämmelserna om sanktionsföreläggande i kompletteringslagen till SFT-förordningen bara tillämpas vid ingripanden mot sådana fysiska personer som är företrädare för motparter och således inte vid ingripanden mot fysiska personer i deras egenskap av motparter (3 kap. 5-9 §§). Bestämmelserna om sanktionsavgifter och val av ingripande gäller dock både fysiska personer i egenskap av motparter och fysiska personer som är företrädare för motparter (3 kap. 10-15 §§). Myndigheter, kommuner och regioner När kompletteringslagen till SFT-förordningen infördes berördes frågan om myndigheter, kommuner och regioner (tidigare landsting) kan betraktas som företag (prop. 2018/19:38 s. 81). Eftersom begreppet företag i SFT-förordningen innefattar enheter, oavsett rättslig status, som bedriver ekonomisk aktivitet på en marknad kan även myndigheter, kommuner och regioner utgöra företag vid tillämpningen av förordningen. I de frågor och svar som nämns ovan, anger kommissionen också att kommuner kan vara företag liksom myndigheter utom då det är fråga om myndighetsutövning (frågorna 14 och 15). Som Kammarrätten i Stockholm påpekar är vissa offentliga organ i medlemsstaterna undantagna från bestämmelserna om rapportering, arkivering och återanvändning i SFT-förordningen (artikel 2.2). Det faktum att det i SFT-förordningen finns undantag som innebär att vissa svenska och utländska myndigheter inte ska tillämpa de bestämmelserna tyder enligt regeringens uppfattning också på att det varit avsikten att myndigheter i och för sig ska kunna utgöra företag vid tillämpningen av förordningen. Förordningen får därmed anses tillämplig på myndigheter, kommuner och regioner när de bedriver ekonomisk aktivitet på en marknad, men inte när de ägnar sig åt myndighetsutövning. I SFT-förordningen berörs inte särskilt om de sanktionsbestämmelser som medlemsstaterna är skyldiga att införa enligt förordningen även ska omfatta sanktioner mot myndigheter, kommuner och regioner. Förslaget i denna proposition innebär att Finansinspektionen kommer att kunna besluta om sanktioner mot alla motparter, oavsett rättslig status, om de gör sig skyldiga till överträdelser av bestämmelserna om rapportering, arkivering och återanvändning i SFT-förordningen. Det finns inget stöd i SFT-förordningen för att undanta vissa motparter som omfattas av förordningen från de sanktionsbestämmelser som införs i nationell rätt i enlighet med kraven i förordningen. Myndigheter, kommuner och regioner bör därför inte undantas från bestämmelserna i kompletteringslagen till SFT-förordningen om ingripanden mot motparter som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen. Som Kammarrätten i Stockholm påpekar reglerar inte kompletteringslagen till SFT-förordningen vem som får överklaga Finansinspektionens beslut, vilket innebär att frågan regleras i förvaltningslagen. Bestämmelsen i förvaltningslagen att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot (42 §), reglerar enskildas rätt att överklaga, men som kammarrätten noterar anses statliga och kommunala organ kunna uppträda som enskilda när de inte fullgör en offentligrättsligt reglerad uppgift utan agerar som företrädare för ett rent privaträttsligt intresse (se prop. 2016/17:180 s. 333). Filialer och personer som är ansvariga för dessa Bestämmelserna i SFT-förordningen om rapportering, arkivering och återanvändning är inte bara tillämpliga på motparter etablerade i unionen utan även på motparter etablerade i tredjeland som bedriver verksamhet i unionen genom en filial (artikel 2.1 a och d). Det innebär att det bör finnas samma möjligheter för Finansinspektionen att ingripa mot en sådan motpart som driver verksamhet genom filial i Sverige som mot en motpart som är etablerad i unionen (artikel 22.1 och 22.4). Vid införandet av kompletteringslagen till SFT-förordningen berördes frågan om möjligheten att ingripa mot motparter etablerade i tredjeland som bedriver verksamhet genom en filial i Sverige och mot personer som har ansvaret för ledningen av en sådan filial (prop. 2018/19:38 s. 82). Som Bolagsverket påpekar kan en fysisk person bosatt i tredjeland som bedriver näringsverksamhet i Sverige inte göra det genom en filial. Om en juridisk person som är etablerad i tredjeland som bedriver verksamhet genom en filial i Sverige åsidosätter sina skyldigheter enligt SFT-förordningen omfattas överträdelsen redan i dag av bestämmelserna om ingripanden i kompletteringslagen till SFT-förordningen. För vissa finansiella motparter som är etablerade i tredjeland och som bedriver verksamhet genom en filial i Sverige finns dessutom annan lagstiftning som ger Finansinspektionen möjlighet att ingripa mot överträdelser t.ex. genom att återkalla företagets filialtillstånd. Så är det t.ex. i fråga om värdepappersinstitut (25 kap. 15 § lagen om värdepappersmarknaden) och kreditinstitut (15 kap. 17 § lagen om bank- och finansieringsrörelse). Sådana möjligheter finns dock inte i fråga om bl.a. icke-finansiella motparter. Enligt SFT-förordningen ska det när en juridisk person gör sig skyldig till en överträdelse av bestämmelserna om rapportering, arkivering och återanvändning vara möjligt för Finansinspektionen att ingripa även mot personer som ingår i ledningen för den juridiska personen och andra personer som enligt nationell rätt är ansvariga för överträdelsen (artikel 22.1 andra stycket). Regeringen har tidigare gjort bedömningen att "andra personer som enligt nationell rätt är ansvariga för överträdelsen" avser personer som är ansvariga för en filial och att det därför ska vara möjligt att ingripa mot dessa personer (prop. 2016/17:162 s. 538). Vid införandet av kompletteringslagen till SFT-förordningen uttalade regeringen att SFT-förordningen bör tolkas på samma sätt (prop. 2018/19:38 s. 82). Det konstaterades dock att det saknades tillräckligt beredningsunderlag för att i det lagstiftningsärendet lämna förslag som skulle innebära en möjlighet för Finansinspektionen att ingripa mot personer som är ansvariga för en filial. En sådan möjlighet bör i stället införas nu. Ingripande bör kunna ske på motsvarande sätt som i fråga om personer som ingår i ledningen för ett svenskt företag. Alternativa investeringsfonder och AIF-förvaltare Fondbolagens förening anser att det bör klargöras om det är den alternativa investeringsfonden eller AIF-förvaltaren som ska kunna bli föremål för ingripande från Finansinspektionen. I uppräkningen av finansiella motparter i SFT-förordningen anges alternativa investeringsfonder som förvaltas av en AIF-förvaltare som auktoriserats eller registrerats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010, kallat AIFM-direktivet (artikel 3.3 e i SFT-förordningen). Hur definitionen ska tolkas i en svensk kontext behandlades i samband med att kompletterande bestämmelser till SFT-förordningen infördes. Regeringen uttalade då att i de fall en alternativ investeringsfond saknar rättskapacitet bör förordningen, trots sin ordalydelse, tolkas som att förvaltaren är motpart (prop. 2018/19:38 s. 60). Samtidigt konstaterade regeringen att om en alternativ investeringsfond som har rättskapacitet förvaltas av en extern förvaltare följer det av förordningens ordalydelse att det är fonden, inte förvaltaren, som är att betrakta som motpart (samma prop. s. 61). Eftersom en alternativ investeringsfond som är en juridisk person och som förvaltas av en extern förvaltare enligt SFT-förordningen är att betrakta som motpart, omfattas en sådan alternativ investeringsfond av bestämmelserna om ingripanden i kompletteringslagen till SFT-förordningen. I fråga om AIF-förvaltare finns, som regeringen framhöll i förarbetena till lagen (samma prop. s. 63 f.), möjlighet för Finansinspektionen att ingripa enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I lagen anges att om en AIF-förvaltare har åsidosatt sina skyldigheter enligt den lagen, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande regelverk för en alternativ investeringsfond, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet, ska Finansinspektionen ingripa (14 kap. 1 §). Vid förvaltningen av en alternativ investeringsfond ansvarar, enligt samma lag, AIF-förvaltaren för att kraven i lagen och andra författningar som reglerar verksamheten uppfylls (1 kap. 14 § fjärde stycket). Det finns alltså möjlighet att ingripa mot en AIF-förvaltare om de krav som gäller för verksamheten inte uppfylls, oavsett om kraven är riktade mot AIF-förvaltaren eller mot den alternativa investeringsfonden. I vissa situationer kan därmed bestämmelser om ingripanden mot en AIF-förvaltare och mot en alternativ investeringsfond som denne förvaltar vara tillämpliga samtidigt. Hur reglerna ska tillämpas i varje enskilt fall får avgöras med hänsyn till omständigheterna. 6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 december 2020. Ingripande vid överträdelse av bestämmelserna i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister om skyldighet att tillämpa rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor och vidta alla rimliga åtgärder för att identifiera, förebygga, hantera och övervaka intressekonflikter vid tillhandahållandet av clearingtjänster ska inte ske för överträdelser som har ägt rum före den 18 juni 2021. Äldre bestämmelser ska gälla för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Promemorians förslag överensstämmer i stort sett med regeringens förslag. Enligt promemorians förslag ska dock lagändringarna träda i kraft den 1 november 2020. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister trädde i kraft den 16 augusti 2012, SFT-förordningen den 12 januari 2016 och ändringsförordningen den 17 juni 2019. De ändringar i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som har gjorts genom ändringsförordningen ska också, med vissa undantag, tillämpas fr.o.m. det att ändringsförordningen trätt i kraft. Lagändringarna bör därför träda i kraft så snart som möjligt, vilket numera bedöms vara den 1 december 2020. Bestämmelserna i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som har införts genom ändringsförordningen och som gäller skyldighet att tillämpa rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor och vidta alla rimliga åtgärder för att identifiera, förebygga, hantera och övervaka intressekonflikter vid tillhandahållandet av clearingtjänster ska dock inte börja tillämpas förrän den 18 juni 2021 (artikel 2 i ändringsförordningen). Ingripanden på grund av överträdelser av dessa bestämmelser bör inte få ske om överträdelsen har ägt rum före det datumet. Detta bör anges i en övergångsbestämmelse. Det bör även anges i övergångsbestämmelser till ändringarna i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister och i kompletteringslagen till SFT-förordningen att äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. 7 Förslagens konsekvenser 7.1 Förslagens syfte och alternativa lösningar Förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, inbegripet de ändringar som har gjorts genom ändringsförordningen, är direkt tillämplig i medlemsstaterna. Samtidigt förutsätter förordningen att det även införs vissa kompletterande bestämmelser i nationell rätt när det gäller bl.a. tillsyn och ingripanden. För att förordningens krav på sådana kompletterande bestämmelser ska vara tillgodosedda även efter det att ändringarna i förordningen har gjorts, krävs vissa ändringar i de bestämmelser i svensk rätt som kompletterar förordningen. Även SFT-förordningen förutsätter att medlemsstaterna inför kompletterande bestämmelser om bl.a. ingripanden. För att kraven på kompletterande bestämmelser ska kunna anses tillgodosedda fullt ut i svensk rätt, krävs vissa ändringar även i de bestämmelser som kompletterar den förordningen. Syftet med de lagändringar som föreslås i denna proposition är att säkerställa att svensk lagstiftning som kompletterar förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister samt SFT-förordningen även fortsättningsvis uppfyller de krav som ställs i förordningarna. De bestämmelser som behöver ändras handlar om ingripanden mot enskilda. Eftersom bestämmelserna har inslag av skyldigheter för enskilda och av ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, har reglering skett genom lag (jfr 8 kap. 2 § första stycket 2 och 3 § första stycket regeringsformen). De nu aktuella bestämmelserna finns i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister samt i kompletteringslagen till SFT-förordningen. De föreslagna lagändringarna är nödvändiga för att uppfylla Sveriges åtaganden enligt unionsrätten. Det finns inte något alternativt sätt att genomföra dem. 7.2 Kostnader och andra konsekvenser 7.2.1 Konsekvenser för företagen och konsumenterna De konsekvenser som ändringarna i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister medför för de aktörer som berörs av ändringarna har behandlats i kommissionens konsekvensanalys till förslaget till ändringsförordning (SWD (2017) 148 final). Enligt den analysen medför ändringsförordningen vissa konsekvenser för både finansiella företag och icke-finansiella företag som ingår någon form av derivatkontrakt. Ändringarna innebär att flera justeringar har gjorts som syftar till att minska kostnader och administrativ börda för företag vilkas verksamhet på derivatmarknaden bara utgör en begränsad systemrisk. När det gäller clearingskyldigheten innebär ändringarna att vissa små finansiella motparter har undantagits eftersom det inte anses ekonomiskt försvarbart att cleara de små volymer som dessa aktörer står för. När det gäller rapporteringskravet har det gjorts undantag för gruppinterna transaktioner där en av motparterna är en icke-finansiell motpart, och dessutom har kravet på historisk rapportering tagits bort. Ändringsförordningen kräver vissa ändringar i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som innebär att vissa ytterligare överträdelser kan leda till ett ingripande enligt den lagen. De nya kraven på clearingmedlemmar och kunder som tillhandahåller clearingtjänster ska enligt ändringsförordningen börja tillämpas den 18 juni 2021. Den som tillhandahåller dessa tjänster ska göra det på rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor och vidta alla rimliga åtgärder för att identifiera, förebygga, hantera och övervaka intressekonflikter. Dessa bestämmelser har införts för att förbättra tillgången till clearingtjänster för mindre aktörer på derivatmarknaden. I denna proposition föreslås att Finansinspektionen ska kunna ingripa genom att besluta att ta ut en särskild avgift av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt de bestämmelserna. Förslaget innebär att sådana ingripanden ska få ske för överträdelser som har ägt rum efter det att de nya bestämmelserna i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister har börjat tillämpas. Den i propositionen föreslagna lagändringen väntas inte i sig medföra några ytterligare kostnader för de företag som uppfyller kraven. Enligt kompletteringslagen gäller i dag att en särskild avgift ska tas ut om en icke-finansiell motpart inte underrättar Esma och Finansinspektionen om positioner i OTC-derivat när dessa positioner överskrider relevanta tröskelvärden. Efter den ändring som har gjorts i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister genom ändringsförordningen gäller i stället att om en icke-finansiell motpart inte beräknar sina positioner i OTC-derivatkontrakt eller om resultatet av den beräkningen visar att positionerna överskrider relevanta clearingtrösklar, ska denne underrätta Esma och den behöriga myndigheten om detta och upprätta clearingarrangemang inom fyra månader efter den underrättelsen (artikel 1.8 i ändringsförordningen, artikel 10.1 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Motsvarande krav har också införts för finansiella motparter (artikel 1.3 i ändringsförordningen, artikel 4a.1 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Enligt förslaget i denna proposition ska kompletteringslagen därför ändras så att möjligheten att ingripa kopplas till de nya kraven på underrättelser som gäller enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. De föreslagna lagändringarna väntas inte innebära några ökade kostnader för de finansiella motparter och icke-finansiella motparter som berörs. Enligt de ändringar i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som har gjorts genom ändringsförordningen ska finansiella motparter vidare vara ensamt ansvariga, även juridiskt sett, för rapportering för båda motparters räkning av närmare uppgifter om OTC-derivatkontrakt som ingåtts med en icke-finansiell motpart som inte omfattas av clearingskyldigheten. Den icke-finansiella motparten ska tillhandahålla den finansiella motparten de närmare uppgifter avseende OTC-derivatkontrakt som ingåtts mellan dem och som den finansiella motparten rimligen inte kan förväntas inneha. Icke-finansiella motparter som redan har investerat i ett rapporteringssystem får dock besluta att i stället rapportera för egen räkning (artikel 1.7 i ändringsförordningen, artikel 9.1a i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Mindre icke-finansiella motparter befrias alltså från rapporteringsskyldighet enligt förordningen, förutsatt att de tillhandahåller den finansiella motparten de uppgifter som behövs för rapporteringen. Enligt förslaget ska Finansinspektionen ingripa mot en icke-finansiell motpart som åsidosätter sin skyldighet att, i förekommande fall, tillhandahålla uppgifter för rapportering till ett transaktionsregister. Eftersom den föreslagna lagändringen är en konsekvens av de lättnader som har gjorts när det gäller rapporteringsskyldigheten för mindre icke-finansiella motparter väntas inte heller den medföra några ökade kostnader för de berörda företagen. I denna proposition föreslås vidare att Finansinspektionen ska ta ut en särskild avgift av den som inte för register över ingångna derivatkontrakt eller inte ser till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras till Esma om ett transaktionsregister inte är tillgängligt. Förslaget innebär inte att det ställs upp några nya krav på företagen. Eftersom det kommer att kunna leda till en sanktion i form av en särskild avgift för de företag som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, skulle det däremot kunna påverka vissa företags prioriteringar. Förslaget väntas dock inte medföra några nämnvärda kostnader för de berörda företagen. De ändringar i kompletteringslagen till SFT-förordningen som föreslås har till syfte dels att säkerställa att inte bara juridiska personer, utan samtliga motparter omfattas av lagens bestämmelser om ingripanden, dels att göra det möjligt för Finansinspektionen att ingripa mot personer som har ansvaret för ledningen av en filial i Sverige som drivs av ett utländskt företag som är etablerat utanför EES. De företag som kan komma att beröras av dessa ändringar är fysiska personer som driver näringsverksamhet i Sverige och utländska företag som är etablerade utanför EES. Förslagen väntas dock inte medföra några nämnvärda kostnader för dessa företag. Eftersom inget av förslagen i denna proposition gäller bestämmelser som berör konsumenter och då ändringarna inte väntas medföra några sådana kostnader för företagen så att det påverkar konsumenter, väntas förslagen inte medföra några konsekvenser för konsumenter. 7.2.2 Offentligfinansiella och samhällsekonomiska konsekvenser De lagändringar som föreslås i propositionen bedöms inte medföra några offentligfinansiella kostnader, vilket innebär att statens budget inte påverkas. Tillämpningsområdet för bestämmelserna om ingripande enligt kompletteringslagen till SFT-förordningen utökas så att de i vissa fall kan komma att omfatta myndigheter, kommuner och regioner. Dessa kan således komma att bli föremål för ingripanden och sanktioner från Finansinspektionen för det fall de skulle göra sig skyldiga till en överträdelse av SFT-förordningen. Förslagen väntas inte heller medföra några större samhällsekonomiska konsekvenser. Finansinspektionens utökade möjligheter att ingripa kan emellertid förväntas ha en positiv effekt på regelefterlevnaden, vilket på sikt skulle kunna medföra positiva samhällsekonomiska effekter. Enligt kommissionens konsekvensanalys (SWD (2017) 148 final) kan ändringarna i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister även väntas medföra vissa samhällsekonomiska besparingar. 7.2.3 Konsekvenser för myndigheter och domstolar De ändringar som föreslås i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister innebär att de olika slag av överträdelser som kan leda till ett ingripande från Finansinspektionen utökas något. Eftersom ändringarna i EU-förordningen i huvudsak innebär lättnader för de företag som omfattas av regelverket väntas dock ingen ökning av antalet ingripanden. De eventuella kostnader som förslaget medför för Finansinspektionen ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Även de ändringar i kompletteringslagen till SFT-förordningen som föreslås innebär att något fler motparter och fysiska personer än i dag kan komma att omfattas av bestämmelserna om ingripanden. Kretsen av företag som omfattas av Finansinspektionens tillsyn är däremot oförändrad. Inte heller de föreslagna ändringarna i kompletteringslagen till SFT-förordningen väntas medföra någon märkbar ökning av antalet ingripanden. Eventuella merkostnader för Finansinspektionen ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Förvaltningsrätten i Stockholm instämmer i bedömningen att förslagen troligen inte kommer att påverka förvaltningsrätten på något märkbart sätt, men betonar att de mål som kan bli aktuella kommer att vara komplicerade och resurskrävande. Konsekvenserna av förslagen bör enligt förvaltningsrätten inte heller bedömas isolerat. Detta mot bakgrund av att de bara är några i raden av lagändringar på finansmarknadsområdet med motsvarande konsekvenser. Förvaltningsrätten poängterar därför vikten av att konsekvenserna för domstolarna av ändringar på finansmarknadsområdet bedöms samlat. Kammarrätten i Stockholm är kritisk till promemorians bedömning att de eventuella ökade kostnader som kan uppkomma för domstolarna med anledning av förslagen ska hanteras inom befintliga budgetramar. Kammarrätten påpekar att införandet av den alltmer omfattande och komplexa regleringen på finansmarknadsområdet med ökade ingripandemöjligheter redan har medfört och med stor sannolikhet kommer att medföra ytterligare ökat antal överklaganden av Finansinspektionens beslut till allmän förvaltningsdomstol, dvs. Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm. Kammarrätten framhåller vidare att det övervägande antalet mål från Finansinspektionen avser komplexa regelverk. Målen rör komplicerade finansiella transaktioner och utredningarna är ofta omfattande. Många av målen avser dessutom frågor som inte varit föremål för domstolsprövning tidigare. Den EU-rättsliga förankringen innebär att förarbeten ger mindre vägledning och överlämnar till rättspraxis att besvara svåra tolkningsfrågor. Enligt kammarrätten är finansmarknadsmålen av dessa skäl arbetskrävande och förutsätter dessutom skyndsam handläggning. Kammarrätten anser att det är viktigt att domstolarna garanteras nödvändiga medel för att kunna hantera den ökade regleringen på finansmarknadsområdet. Domstolsverket har inget att invända mot förslagen. Regeringen konstaterar att de ändringar som i denna proposition föreslås i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister visserligen innebär att de olika slag av överträdelser som kan leda till ett ingripande från Finansinspektionen utökas något. Eftersom ändringarna i EU-förordningen i huvudsak innebär lättnader för de företag som omfattas av regelverket väntas dock ingen ökning av antalet ingripanden. Även de ändringar i kompletteringslagen till SFT-förordningen som föreslås innebär att något fler motparter och fysiska personer än i dag kan komma att omfattas av bestämmelserna om sanktioner. Inte heller dessa förslag väntas dock medföra någon märkbar ökning av antalet ingripanden. Finansinspektionens beslut om att ingripa kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Enligt Förvaltningsrätten i Stockholm och Kammarrätten i Stockholm är de mål som avser överklagade beslut från Finansinspektionen ofta komplexa och resurskrävande. Vid införandet av kompletteringslagen till SFT-förordningen gjorde regeringen emellertid bedömningen att de frågeställningar som kan uppkomma i Finansinspektionens beslut enligt SFT-förordningen och enligt den nya lagen med kompletterande bestämmelser till SFT-förordningen till stor del kommer att vara förhållandevis okomplicerade (prop. 2018/19:38 s. 104). Det saknas skäl att göra någon annan bedömning på grund av de ändringar som föreslås i denna proposition. Mot bakgrund av detta, och då förslagen inte heller kan förväntas medföra någon märkbar ökning av antalet mål hos de allmänna förvaltningsdomstolarna, ska de eventuella merkostnader som kan uppstå för de allmänna förvaltningsdomstolarna med anledning av förslagen hanteras inom befintliga budgetramar. 7.2.4 Ikraftträdande och speciella informationsinsatser Merparten av ändringarna i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister har redan börjat tillämpas. De nya kraven på centrala motparter att ge clearingmedlemmarna information om riskmodeller för att förutse justeringar i marginalsäkerheter ska tillämpas sedan den 18 december 2019. Skyldigheten för finansiella motparter att i vissa fall ansvara för rapportering för icke-finansiella motparters räkning ska börja tillämpas den 18 juni 2020. Kraven som gäller handelsvillkor och hantering av intressekonflikter för clearingmedlemmar och kunder som tillhandahåller clearingtjänster samt vissa krav avseende förfaranden och riktlinjer för transaktionsregister ska börja tillämpas den 18 juni 2021. Ändringarna i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister föreslås träda i kraft den 1 december 2020. Bestämmelsen om särskild avgift för clearingmedlemmar och kunder som inte uppfyller kraven i förordningen i fråga om handelsvillkor och hantering av intressekonflikter vid tillhandahållandet av clearingtjänster ska dock enligt förslaget inte tillämpas för överträdelser som har ägt rum före det att de bestämmelserna i förordningen har börjat tillämpas, dvs. före den 18 juni 2021. Även ändringarna i kompletteringslagen till SFT-förordningen föreslås träda i kraft den 1 december 2020. Det finns inte något behov av speciella informationsinsatser med anledning av de lagändringar som föreslås i propositionen. 8 Författningskommentar 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister 2 kap. 1 § Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 genom att 1. inte överlämna OTC-derivatkontrakt för clearing hos central motpart (artikel 4), 2. inte tillämpa rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor vid tillhandahållandet av clearingtjänster (artikel 4.3a), 3. inte vidta alla rimliga åtgärder för att identifiera, förebygga, hantera och övervaka intressekonflikter vid tillhandahållandet av clearingtjänster (artikel 4.3a), 4. inte underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen om att positioner i OTC-derivatkontrakt inte har beräknats eller att positionerna överskrider relevanta tröskelvärden (artiklarna 4a.1 a och 10.1 a), 5. inte upprätta clearingarrangemang (artiklarna 4a.1 b och 10.1 b), 6. inte se till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras eller tillhandahålls för rapportering till transaktionsregister (artikel 9.1 och 9.1a), 7. inte föra register över alla ingångna derivatkontrakt och varje ändring under minst fem år efter avslutande av kontraktet (artikel 9.2), 8. inte se till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras eller tillhandahålls för rapportering till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i de fall ett transaktionsregister inte är tillgängligt (artikel 9.3), eller 9. inte införa lämpliga förfaranden och system för att mäta, övervaka och begränsa operativa risker och kreditrisker (artikel 11). Den särskilda avgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor. Avgiften tillfaller staten. Paragrafen kompletterar artikel 12 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. I paragrafen anges de olika situationer när Finansinspektionen ska ingripa mot den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 4.3. I inledningen av första stycket görs en redaktionell ändring. I första stycket 1 görs en språklig ändring. I första stycket 2 införs en ny bestämmelse som innebär att Finansinspektionen ska ingripa mot den som inte tillämpar rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor vid tillhandahållandet av clearingtjänster (artikel 4.3a). Vad som ska anses utgöra rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor får enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister preciseras av kommissionen i en delegerad akt (artikel 4.3a tredje stycket). Hittillsvarande bestämmelse i punkt 2 överförs till en ny punkt, punkt 6. I första stycket 3 införs en ny bestämmelse som innebär att Finansinspektionen ska ingripa mot den som inte vidtar alla rimliga åtgärder för att identifiera, förebygga, hantera och övervaka intressekonflikter vid tillhandahållandet av clearingtjänster (artikel 4.3a). I första stycket 4, som delvis motsvarar hittillsvarande punkt 3, görs en ändring som innebär att Finansinspektionen ska ingripa mot den som inte underrättar Esma och inspektionen om att positioner i OTC-derivatkontrakt inte har beräknats eller att positionerna överskrider relevanta tröskelvärden. I förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister har det införts en möjlighet för en finansiell motpart som tar positioner i OTC-derivatkontrakt att var tolfte månad beräkna sin aggregerade genomsnittliga position vid månadsslutet för de föregående tolv månaderna. Om en finansiell motpart väljer att inte beräkna sina positioner eller om resultatet av beräkningen visar att positionerna överskrider relevanta tröskelvärden ska motparten omedelbart underrätta Esma och Finansinspektionen om detta (artikel 4a.1 a). Motsvarande krav gäller även för icke-finansiella motparter (artikel 10.1 a). I första stycket 5 införs en ny bestämmelse som innebär att Finansinspektionen ska ingripa mot den som inte upprättar clearingarrangemang. Clearingarrangemang ska enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister upprättas inom fyra månader efter det att Esma och Finansinspektionen har underrättats om att positioner i OTC-derivatkontrakt inte har beräknats eller att positionerna överskrider relevanta tröskelvärden (artiklarna 4a.1 b och 10.1 b). Bestämmelsen i första stycket 6 motsvarar delvis hittillsvarande punkt 2. Ändringen innebär att Finansinspektionen även ska ingripa mot en icke-finansiell motpart som åsidosätter sin skyldighet att tillhandahålla uppgifter om derivatkontrakt för rapportering till transaktionsregister. Enligt bestämmelsen ska Finansinspektionen ingripa mot den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (artikel 9.1 och 9.1a) i fråga om rapportering till transaktionsregister. Sedan tidigare finns krav enligt förordningen på att motparter ska rapportera uppgifter om derivatkontrakt till transaktionsregister. Genom ändringsförordningen har det införts en lättnad i rapporteringsskyldigheten för icke-finansiella motparter som inte omfattas av clearingskyldigheten. Dessa motparter ansvarar inte längre för rapportering av uppgifter om derivatkontrakt för egen del, men är i stället skyldiga att tillhandahålla de uppgifter som krävs för att den finansiella motparten ska kunna ansvara för rapportering för båda motparters räkning (artikel 9.1a). I första stycket 7 införs en ny bestämmelse som innebär att Finansinspektionen även ska ingripa mot motparter som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister i fråga om registerföring. Skyldigheten för motparter att föra ett register över alla ingångna derivatkontrakt och varje ändring under de senaste fem åren gäller sedan tidigare och har inte ändrats genom ändringsförordningen (artikel 9.2 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). I första stycket 8 införs en ny bestämmelse som innebär att Finansinspektionen även ska ingripa mot den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister i fråga om rapportering till Esma. Skyldigheten att se till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras till Esma om det saknas ett transaktionsregister gäller sedan tidigare och har inte ändrats genom ändringsförordningen (artikel 9.3 i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister). Första stycket 9 överensstämmer med hittillsvarande punkt 4. I tredje stycket görs en språklig ändring. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2020. 2. Ingripande enligt 2 kap. 1 § första stycket 2 eller 3 i den nya lydelsen får inte ske för överträdelser som har ägt rum före den 18 juni 2021. 3. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 6. I punkt 1 anges när lagen träder i kraft. Punkt 2 innebär att ingripande vid åsidosättande av skyldigheten att tillämpa rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor och vidta alla rimliga åtgärder för att identifiera, förebygga, hantera och övervaka intressekonflikter, vid tillhandahållandet av clearingtjänster, inte får ske om åsidosättandet har skett innan artikel 4.3a i förordningen om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister har börjat tillämpas. Av ändringsförordningen följer att artikel 4.3a ska tillämpas fr.o.m. den 18 juni 2021 (artikel 2). Punkt 3 innebär att ingripande enligt de nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § inte får ske för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. För överträdelser som har ägt rum före det datumet kan det dock finnas möjlighet att ingripa i den utsträckning det kan ske med stöd av bestämmelser om sanktioner i tillämplig rörelselagstiftning. Det skulle exempelvis kunna bli aktuellt för Finansinspektionen att ingripa enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden även i fall där överträdelsen har ägt rum före den 1 december 2020. 8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning 3 kap. 1 § Finansinspektionen ska ingripa mot en motpart som åsidosätter sina skyldigheter enligt EU-förordningen genom att 1. inte inom föreskriven tid rapportera uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering som denne har ingått samt om varje ändring eller avslutande av sådana transaktioner till ett transaktionsregister som registrerats i enlighet med artikel 5 eller godkänts i enlighet med artikel 19 i förordningen (artikel 4.1), 2. inte hålla uppgifter om alla transaktioner för värdepappersfinansiering som denne har ingått, ändrat eller avslutat arkiverade i minst fem år efter det att transaktionen avslutats (artikel 4.4), 3. inte se till att uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering rapporteras till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om transaktionsregister saknas (artikel 4.5), eller 4. återanvända finansiella instrument som tillhör någon annan och som tagits emot inom ramen för ett säkerhetsarrangemang trots att villkoren i artikel 15 inte är uppfyllda. Paragrafen kompletterar artikel 22 i SFT-förordningen. I paragrafen anges i vilka situationer Finansinspektionen ska ingripa mot den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. I inledningen av paragrafen ersätts termen "juridisk person" med "motpart". Det innebär att bestämmelserna om ingripanden är tillämpliga på alla motparter som åsidosätter sina skyldigheter enligt de angivna bestämmelserna i SFT-förordningen och inte som hittills, bara på juridiska personer. Övriga ändringar i paragrafen är anpassningar av terminologin med anledning av att termen juridisk person ersätts med motpart. 2 § Ett ingripande enligt 1 § sker genom beslut om 1. föreläggande att inom en viss tid upphöra med överträdelsen, 2. föreläggande att inom en viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, 3. förbud att verkställa beslut, eller 4. anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska auktorisationen återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas, om motparten är 1. en central motpart som har auktoriserats av Finansinspektionen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, eller 2. en värdepapperscentral som har auktoriserats av Finansinspektionen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012. Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta rörelsen. Paragrafen kompletterar artikel 22 i SFT-förordningen. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur Finansinspektionen får ingripa mot en motpart som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Ändringen i andra stycket är en anpassning av terminologin med anledning av att tillämpningsområdet för bestämmelserna om ingripande i 1 § utvidgas till att gälla alla motparter och inte bara de som är juridiska personer, se författningskommentaren till den paragrafen. 4 § Om beslut om anmärkning eller varning enligt 2 § har meddelats, får Finansinspektionen besluta att motparten ska betala en sanktionsavgift. Sanktionsavgiften får beslutas bara om den som avgiften gäller, inom två år från det att överträdelsen ägde rum, har delgetts en upplysning om att frågan om sanktionsavgift har tagits upp av Finansinspektionen. Paragrafen kompletterar artikel 22 i SFT-förordningen. Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningarna för beslut om sanktionsavgift. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Ändringen i första stycket är en följdändring med anledning av att tillämpningsområdet för bestämmelserna om ingripande i 1 § utvidgas till att gälla alla motparter och inte bara de som är juridiska personer, se författningskommentaren till den paragrafen. I fråga om storleken på den högsta sanktionsavgiften som Finansinspektionen kan besluta att en motpart ska betala, gäller bestämmelserna i 11 § när sanktionsavgiften ska fastställas för en motpart som är en fysisk person, medan bestämmelserna i 10 § gäller för juridiska personer. 5 § Om en motpart som har åsidosatt de skyldigheter som anges i 1 § är en juridisk person, ska Finansinspektionen ingripa mot den som ingår i den juridiska personens styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem. Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner: 1. att den fysiska personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i den juridiska personen, eller ersättare för någon av dem, eller 2. sanktionsavgift. Ett ingripande får bara ske om den juridiska personens överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. Paragrafen kompletterar artikel 22 i SFT-förordningen. I paragrafen anges hur Finansinspektionen ska ingripa mot en fysisk person som ingår i en juridisk persons styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, med anledning av att den juridiska personen har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Ändringen i första stycket innebär att det förtydligas att paragrafen är tillämplig på överträdelser som en motpart som är en juridisk person har gjort sig skyldig till. I fråga om storleken på den högsta sanktionsavgiften gäller bestämmelserna i 11 § när sanktionsavgiften ska fastställas för en fysisk person. 5 a § Om en motpart som har åsidosatt de skyldigheter som anges i 1 § är ett utländskt företag som hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och driver verksamhet från filial i Sverige, ska Finansinspektionen ingripa mot den eller de fysiska personer som har ansvaret för ledningen av filialen. Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner: 1. att den fysiska personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara ansvarig för ledningen av filialen, eller 2. sanktionsavgift. Ett ingripande får bara ske om det utländska företagets överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. Paragrafen, som är ny, kompletterar artikel 22 i SFT-förordningen. I paragrafen anges hur Finansinspektionen ska ingripa mot personer som har ansvaret för ledningen av en filial i Sverige som drivs av ett utländskt företag som hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) med anledning av att företaget har åsidosatt sina skyldigheter enligt förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. I första stycket anges att Finansinspektionen ska ingripa mot den eller de fysiska personer som har ansvaret för ledningen av filialen, om företaget har åsidosatt sina skyldigheter enligt SFT-förordningen. Den eller de fysiska personer som har ansvaret för ledningen av filialen kan utgöras av filialens verkställande direktör, dennes ersättare eller andra personer som enligt särskilda bestämmelser ansvarar för ledningen av filialen. I första stycket anges även vilka sanktioner som kan komma i fråga vid ett sådant ingripande mot den eller de fysiska personer som har ansvaret för ledningen av filialen. I andra stycket anges förutsättningarna för att ett ingripande ska få ske enligt första stycket. Det krävs dels att det utländska företagets överträdelse är av allvarligt slag, dels att den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har orsakat överträdelsen. Förutsättningarna är desamma som i 5 § andra stycket. I fråga om storleken på den högsta sanktionsavgiften gäller bestämmelserna i 11 § när sanktionsavgiften ska fastställas för en fysisk person. 6 § Frågor om ingripande mot fysiska personer enligt 5 eller 5 a § tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande. Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp. När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i föreläggandet är utan verkan. Paragrafen kompletterar artikel 22 i SFT-förordningen. Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet för ingripande genom sanktionsföreläggande. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. I första stycket införs en hänvisning till 5 och 5 a §§. Det innebär att bestämmelserna om sanktionsföreläggande bara ska tillämpas vid ingripanden mot fysiska personer enligt dessa paragrafer, dvs. antingen mot den som ingår i en juridisk persons styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, eller mot den eller de personer som har ansvaret för ledningen av en filial i Sverige som drivs av ett utländskt företag som hör hemma utanför EES, på grund av den juridiska personens eller det utländska företagets överträdelse. Bestämmelserna om sanktionsföreläggande ska inte tillämpas vid ingripanden mot fysiska personer i deras egenskap av motparter utan i sådana fall gäller bestämmelserna om ingripande mot motparter. I fråga om storleken på den högsta sanktionsavgiften gäller dock alltid bestämmelserna i 11 § när sanktionsavgiften ska fastställas för en fysisk person, dvs. oavsett om ingripandet sker mot personen i egenskap av motpart eller i egenskap av företrädare för en juridisk person som är motpart och som har åsidosatt sina skyldigheter enligt 1 §. 9 § En sanktion mot en fysisk person enligt 5 eller 5 a § får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den fysiska personen inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. Paragrafen kompletterar artikel 22 i SFT-förordningen. Paragrafen innehåller en preskriptionsbestämmelse för sanktionsförelägganden. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Ändringen är en följdändring med anledning av ändringen i 6 §, se författningskommentaren till den paragrafen. 13 § Utöver det som anges i 12 § ska det i försvårande riktning beaktas om motparten eller den fysiska person som är företrädare för motparten tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. I förmildrande riktning ska det beaktas om 1. motparten eller den fysiska personen i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. motparten snabbt upphört med överträdelsen eller den fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. Paragrafen kompletterar artikel 23 i SFT-förordningen. I paragrafen anges vilka omständigheter, utöver det som anges i 12 §, som Finansinspektionen vid valet av ingripande ska beakta i försvårande riktning och i förmildrande riktning. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Ändringarna i första och andra styckena är följdändringar med anledning av att tillämpningsområdet för bestämmelserna om ingripande i 1 § utvidgas till att gälla alla motparter som åsidosätter sina skyldigheter enligt SFT-förordningen och inte, som hittills, bara de som är juridiska personer, se författningskommentaren till den paragrafen. Det förtydligas också att de fysiska personer som avses i paragrafen är sådana fysiska personer som företräder en motpart, antingen genom att ingå i en juridisk persons styrelse eller vara dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, eller genom att ha ansvaret för ledningen av en filial i Sverige som drivs av ett utländskt företag som hör hemma utanför EES. 14 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 12 och 13 §§, samt till motpartens eller den fysiska personens finansiella ställning och, om det går att bestämma, den vinst som motparten eller den fysiska personen gjort till följd av överträdelsen. Paragrafen kompletterar artikel 23 i SFT-förordningen. I paragrafen anges vilka omständigheter Finansinspektionen ska ta hänsyn till när sanktionsavgiften fastställs. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Ändringarna i paragrafen är språkliga anpassningar med anledning av att tillämpningsområdet för bestämmelserna om ingripande i 1 § utvidgas till att gälla alla motparter och inte bara de som är juridiska personer, se författningskommentaren till den paragrafen. 15 § Finansinspektionen får avstå från ingripande om 1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig, 2. motparten gör rättelse, 3. den fysiska person som är företrädare för motparten verkat för att motparten gör rättelse eller om någon annan myndighet eller något annat organ har vidtagit åtgärder mot motparten eller den fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga, eller 4. det annars finns särskilda skäl. Paragrafen kompletterar artikel 23 i SFT-förordningen. I paragrafen anges under vilka omständigheter Finansinspektionen får avstå från att ingripa vid en överträdelse. Övervägandena finns i avsnitt 5.2. Ändringarna i paragrafen är följdändringar med anledning av att tillämpningsområdet för bestämmelserna om ingripande i 1 § utvidgas till att gälla alla motparter och inte bara de som är juridiska personer, se författningskommentaren till den paragrafen. Det förtydligas också att de fysiska personer som avses i paragrafen är sådana fysiska personer som företräder en motpart, antingen genom att ingå i en juridisk persons styrelse eller vara dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, eller genom att ha ansvaret för ledningen av en filial i Sverige som drivs av ett utländskt företag som hör hemma utanför EES. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2020. 2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Övervägandena finns i avsnitt 6. I punkt 1 anges när lagen träder i kraft. Punkt 2 innebär att ingripande enligt de nya bestämmelserna i lagen inte får ske för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. För överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet kan det dock finnas möjlighet att ingripa i den utsträckning det kan ske med stöd av bestämmelser om sanktioner i tillämplig rörelselagstiftning. Det skulle exempelvis kunna bli aktuellt för Finansinspektionen att ingripa enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden även i fall där överträdelsen har ägt rum före den 1 december 2020. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister 59 sid Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/834 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller clearingkravet, ett tillfälligt upphävande av clearingkravet, rapporteringskraven, riskbegränsningsteknikerna för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart, registreringen och tillsynen av transaktionsregister samt kraven för transaktionsregister 22 sid Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 34 sid Sammanfattning av promemorian I denna promemoria finns förslag till de lagstiftningsåtgärder som bör vidtas med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/834 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vad gäller clearingkravet, ett tillfälligt upphävande av clearingkravet, rapporteringskraven, riskbegränsningsteknikerna för OTC-derivatkontrakt som inte clearas av en central motpart, registreringen och tillsynen av transaktionsregister samt kraven för transaktionsregister. Det finns även förslag till vissa ytterligare lagstiftningsåtgärder med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. I promemorian föreslås ändringar i lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som innebär att Finansinspektionen i fler fall än vad som gäller i dag får besluta att ta ut en särskild avgift av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt EU-förordningen. I promemorian finns även förslag till vissa ytterligare lagstiftningsåtgärder med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012. I promemorian föreslås vissa ändringar i lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning som innebär att Finansinspektionen kan ingripa mot en motpart som åsidosätter sina skyldigheter enligt EU-förordningen även om motparten inte är en juridisk person. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 november 2020. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordning (EU) nr 648/2012 genom att Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 genom att 1. inte överlämna OTC-derivat för clearing hos central motpart (artikel 4), 1. inte överlämna OTC-derivatkontrakt för clearing hos central motpart (artikel 4), 2. inte se till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras till transaktionsregister (artikel 9), 2. inte tillämpa rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor vid tillhandahållandet av clearingtjänster (artikel 4.3a), 3. inte vidta alla rimliga åtgärder för att identifiera, förebygga, hantera och övervaka intressekonflikter vid tillhandahållandet av clearingtjänster (artikel 4.3a), 3. inte underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen om positioner i OTC-derivat när dessa positioner överskrider relevanta tröskelvärden (artikel 10), eller 4. inte underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen om att positioner i OTC-derivatkontrakt inte har beräknats eller att positionerna överskrider relevanta tröskelvärden (artiklarna 4a.1 a och 10.1 a), 5. inte upprätta clearingarrangemang (artiklarna 4a.1 b och 10.1 b), 6. inte se till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras eller tillhandahålls för rapportering till transaktionsregister (artikel 9.1 och 9.1a), 7. inte föra register över alla ingångna derivatkontrakt och varje ändring under minst fem år efter avslutande av kontraktet (artikel 9.2), 8. inte se till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras eller tillhandahålls för rapportering till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i de fall ett transaktionsregister inte är tillgängligt (artikel 9.3), eller 4. inte införa lämpliga förfaranden och system för att mäta, övervaka och begränsa operativa risker och kreditrisker (artikel 11). 9. inte införa lämpliga förfaranden och system för att mäta, övervaka och begränsa operativa risker och kreditrisker (artikel 11). Den särskilda avgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor. Särskild avgift tillfaller staten. Avgiften tillfaller staten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2020. 2. Ingripande enligt 2 kap. 1 § första stycket 2 eller 3 får inte ske för överträdelser som har ägt rum före den 18 juni 2021. 3. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning dels att 3 kap. 1, 2, 4, 5, 6, 9 och 13-15 §§ och rubrikerna närmast före 3 kap. 1 och 5 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. Ingripanden mot juridiska personer Ingripanden mot motparter 1 § Finansinspektionen ska ingripa mot en juridisk person som åsidosätter sina skyldigheter enligt EU-förordningen genom att Finansinspektionen ska ingripa mot en motpart som åsidosätter sina skyldigheter enligt EU-förordningen genom att 1. inte inom föreskriven tid rapportera uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering som personen har ingått samt om varje ändring eller avslutande av sådana transaktioner till ett transaktionsregister som registrerats i enlighet med artikel 5 eller godkänts i enlighet med artikel 19 i förordningen (artikel 4.1), 1. inte inom föreskriven tid rapportera uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering som denne har ingått samt om varje ändring eller avslutande av sådana transaktioner till ett transaktionsregister som registrerats i enlighet med artikel 5 eller godkänts i enlighet med artikel 19 i förordningen (artikel 4.1), 2. inte hålla uppgifter om alla transaktioner för värdepappersfinansiering som personen har ingått, ändrat eller avslutat arkiverade i minst fem år efter det att transaktionen avslutats (artikel 4.4), 2. inte hålla uppgifter om alla transaktioner för värdepappersfinansiering som denne har ingått, ändrat eller avslutat arkiverade i minst fem år efter det att transaktionen avslutats (artikel 4.4), 3. inte se till att uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering rapporteras till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om transaktionsregister saknas (artikel 4.5), eller 4. återanvända finansiella instrument som tillhör någon annan och som tagits emot inom ramen för ett säkerhetsarrangemang trots att villkoren i artikel 15 inte är uppfyllda. 2 § Ett ingripande enligt 1 § sker genom beslut om 1. föreläggande att inom en viss tid upphöra med överträdelsen, 2. föreläggande att inom en viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, 3. förbud att verkställa beslut, eller 4. anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska auktorisationen återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas, om den juridiska personen är Om överträdelsen är allvarlig, ska auktorisationen återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas, om motparten är 1. en central motpart som har auktoriserats av Finansinspektionen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, eller 2. en värdepapperscentral som har auktoriserats av Finansinspektionen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012. Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta rörelsen. 4 § Om beslut om anmärkning eller varning enligt 2 § har meddelats, får Finansinspektionen besluta att den juridiska personen ska betala en sanktionsavgift. Om beslut om anmärkning eller varning enligt 2 § har meddelats, får Finansinspektionen besluta att motparten ska betala en sanktionsavgift. Sanktionsavgiften får beslutas bara om den som avgiften gäller, inom två år från det att överträdelsen ägde rum, har delgetts en upplysning om att frågan om sanktionsavgift har tagits upp av Finansinspektionen. Ingripanden mot vissa fysiska personer Ingripanden mot vissa företrädare för motparter 5 § Om en juridisk person har åsidosatt de skyldigheter som anges i 1 §, ska Finansinspektionen ingripa mot den som ingår i den juridiska personens styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem. Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner: Om en motpart som har åsidosatt de skyldigheter som anges i 1 § är en juridisk person, ska Finansinspektionen ingripa mot den som ingår i den juridiska personens styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem. Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner: 1. att den fysiska personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i den juridiska personen, eller ersättare för någon av dem, eller 2. sanktionsavgift. Ett ingripande får bara ske om den juridiska personens överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. 5 a § Om en motpart som har åsidosatt de skyldigheter som anges i 1 § är ett utländskt företag som hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som driver verksamhet från filial i Sverige, ska Finansinspektionen ingripa mot den eller de fysiska personer som har ansvaret för ledningen av filialen. Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner: 1. att den fysiska personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara ansvarig för ledningen av filialen, eller 2. sanktionsavgift. Ett ingripande får bara ske om det utländska företagets överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. 6 § Frågor om ingripande mot fysiska personer tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande. Frågor om ingripande mot fysiska personer enligt 5 eller 5 a § tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande. Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp. När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i föreläggandet är utan verkan. 9 § En sanktion mot en fysisk person får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den fysiska personen inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. En sanktion mot en fysisk person enligt 5 eller 5 a § får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den fysiska personen inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. 13 § Utöver det som anges i 12 § ska det i försvårande riktning beaktas om den juridiska personen eller den fysiska personen tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. Utöver det som anges i 12 § ska det i försvårande riktning beaktas om motparten eller den fysiska person som är företrädare för motparten tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. I förmildrande riktning ska det beaktas om 1. den juridiska personen eller fysiska personen i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. den juridiska personen snabbt upphört med överträdelsen eller den fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. 1. motparten eller den fysiska personen i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. motparten snabbt upphört med överträdelsen eller den fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. 14 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 12 och 13 §§, samt till den berörda personens finansiella ställning och, om det går att bestämma, den vinst som personen gjort till följd av överträdelsen. När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 12 och 13 §§, samt till motpartens eller den fysiska personens finansiella ställning och, om det går att bestämma, den vinst som denne gjort till följd av överträdelsen. 15 § Finansinspektionen får avstå från ingripande om 1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig, 2. den juridiska personen gör rättelse, 2. motparten gör rättelse, 3. den fysiska personen verkat för att den juridiska personen gör rättelse eller om någon annan myndighet eller något annat organ har vidtagit åtgärder mot personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga, eller 3. den fysiska person som är företrädare för motparten verkat för att motparten gör rättelse eller om någon annan myndighet eller något annat organ har vidtagit åtgärder mot motparten eller den fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga, eller 4. det annars finns särskilda skäl. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2020. 2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden kommit in från Andra AP-fonden, Bankgirocentralen BGC AB, Bolagsverket, Domstolsverket, Finansinspektionen, Fjärde AP-fonden, Fondbolagens förening, Första AP-fonden, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Kammarkollegiet, Kammarrätten i Stockholm, Kommuninvest i Sverige AB, Riksgäldskontoret, Sjätte AP-fonden och Svenska Fondhandlareföreningen. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: ATS Finans AB, Energiföretagen Sverige, Euroclear Sweden AB, Facket för försäkring och finans (FTF), Finansbolagens Förening, Finansförbundet, Föreningen för god sed på värdepappersmarknaden, Företagarna, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Nasdaq Clearing Aktiebolag, Nasdaq Stockholm Aktiebolag, Nordic Growth Market NGM AB, Näringslivets Regelnämnd, Regelrådet, Sjunde AP-fonden, Sparbankernas Riksförbund, Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges Akademikers Centralorganisation (Saco), Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges riksbank, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Tredje AP-fonden. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt förordning (EU) nr 648/2012 genom att Finansinspektionen ska besluta att en särskild avgift ska tas ut av den som åsidosätter sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 genom att 1. inte överlämna OTC-derivat för clearing hos central motpart (artikel 4), 1. inte överlämna OTC-derivatkontrakt för clearing hos central motpart (artikel 4), 2. inte se till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras till transaktionsregister (artikel 9), 2. inte tillämpa rättvisa, skäliga, icke-diskriminerande och transparenta handelsvillkor vid tillhandahållandet av clearingtjänster (artikel 4.3a), 3. inte vidta alla rimliga åtgärder för att identifiera, förebygga, hantera och övervaka intressekonflikter vid tillhandahållandet av clearingtjänster (artikel 4.3a), 3. inte underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen om positioner i OTC-derivat när dessa positioner överskrider relevanta tröskelvärden (artikel 10), eller 4. inte underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Finansinspektionen om att positioner i OTC-derivatkontrakt inte har beräknats eller att positionerna överskrider relevanta tröskelvärden (artiklarna 4a.1 a och 10.1 a), 5. inte upprätta clearingarrangemang (artiklarna 4a.1 b och 10.1 b), 6. inte se till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras eller tillhandahålls för rapportering till transaktionsregister (artikel 9.1 och 9.1a), 7. inte föra register över alla ingångna derivatkontrakt och varje ändring under minst fem år efter avslutande av kontraktet (artikel 9.2), 8. inte se till att uppgifter om derivatkontrakt rapporteras eller tillhandahålls för rapportering till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten i de fall ett transaktionsregister inte är tillgängligt (artikel 9.3), eller 4. inte införa lämpliga förfaranden och system för att mäta, övervaka och begränsa operativa risker och kreditrisker (artikel 11). 9. inte införa lämpliga förfaranden och system för att mäta, övervaka och begränsa operativa risker och kreditrisker (artikel 11). Den särskilda avgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor. Särskild avgift tillfaller staten. Avgiften tillfaller staten. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2020. 2. Ingripande enligt 2 kap. 1 § första stycket 2 eller 3 i den nya lydelsen får inte ske för överträdelser som har ägt rum före den 18 juni 2021. 3. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning dels att 3 kap. 1, 2, 4, 5, 6, 9 och 13-15 §§ och rubrikerna närmast före 3 kap. 1 och 5 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 5 a §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. Ingripanden mot juridiska personer Ingripanden mot motparter 1 § Finansinspektionen ska ingripa mot en juridisk person som åsidosätter sina skyldigheter enligt EU-förordningen genom att Finansinspektionen ska ingripa mot en motpart som åsidosätter sina skyldigheter enligt EU-förordningen genom att 1. inte inom föreskriven tid rapportera uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering som personen har ingått samt om varje ändring eller avslutande av sådana transaktioner till ett transaktionsregister som registrerats i enlighet med artikel 5 eller godkänts i enlighet med artikel 19 i förordningen (artikel 4.1), 1. inte inom föreskriven tid rapportera uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering som denne har ingått samt om varje ändring eller avslutande av sådana transaktioner till ett transaktionsregister som registrerats i enlighet med artikel 5 eller godkänts i enlighet med artikel 19 i förordningen (artikel 4.1), 2. inte hålla uppgifter om alla transaktioner för värdepappersfinansiering som personen har ingått, ändrat eller avslutat arkiverade i minst fem år efter det att transaktionen avslutats (artikel 4.4), 2. inte hålla uppgifter om alla transaktioner för värdepappersfinansiering som denne har ingått, ändrat eller avslutat arkiverade i minst fem år efter det att transaktionen avslutats (artikel 4.4), 3. inte se till att uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering rapporteras till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten om transaktionsregister saknas (artikel 4.5), eller 4. återanvända finansiella instrument som tillhör någon annan och som tagits emot inom ramen för ett säkerhetsarrangemang trots att villkoren i artikel 15 inte är uppfyllda. 2 § Ett ingripande enligt 1 § sker genom beslut om 1. föreläggande att inom en viss tid upphöra med överträdelsen, 2. föreläggande att inom en viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, 3. förbud att verkställa beslut, eller 4. anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska auktorisationen återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas, om den juridiska personen är Om överträdelsen är allvarlig, ska auktorisationen återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas, om motparten är 1. en central motpart som har auktoriserats av Finansinspektionen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, eller 2. en värdepapperscentral som har auktoriserats av Finansinspektionen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012. Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta rörelsen. 4 § Om beslut om anmärkning eller varning enligt 2 § har meddelats, får Finansinspektionen besluta att den juridiska personen ska betala en sanktionsavgift. Om beslut om anmärkning eller varning enligt 2 § har meddelats, får Finansinspektionen besluta att motparten ska betala en sanktionsavgift. Sanktionsavgiften får beslutas bara om den som avgiften gäller, inom två år från det att överträdelsen ägde rum, har delgetts en upplysning om att frågan om sanktionsavgift har tagits upp av Finansinspektionen. Ingripanden mot vissa fysiska personer Ingripanden mot vissa företrädare för motparter 5 § Om en juridisk person har åsidosatt de skyldigheter som anges i 1 §, ska Finansinspektionen ingripa mot den som ingår i den juridiska personens styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem. Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner: Om en motpart som har åsidosatt de skyldigheter som anges i 1 § är en juridisk person, ska Finansinspektionen ingripa mot den som ingår i den juridiska personens styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem. Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner: 1. att den fysiska personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i den juridiska personen, eller ersättare för någon av dem, eller 2. sanktionsavgift. Ett ingripande får bara ske om den juridiska personens överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. 5 a § Om en motpart som har åsidosatt de skyldigheter som anges i 1 § är ett utländskt företag som hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och driver verksamhet från filial i Sverige, ska Finansinspektionen ingripa mot den eller de fysiska personer som har ansvaret för ledningen av filialen. Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner: 1. att den fysiska personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara ansvarig för ledningen av filialen, eller 2. sanktionsavgift. Ett ingripande får bara ske om det utländska företagets överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. 6 § Frågor om ingripande mot fysiska personer tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande. Frågor om ingripande mot fysiska personer enligt 5 eller 5 a § tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande. Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp. När föreläggandet har godkänts, gäller det som ett domstolsavgörande som fått laga kraft. Ett godkännande som görs efter den tid som angetts i föreläggandet är utan verkan. 9 § En sanktion mot en fysisk person får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den fysiska personen inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. En sanktion mot en fysisk person enligt 5 eller 5 a § får beslutas bara om sanktionsföreläggande har delgetts den fysiska personen inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum. 13 § Utöver det som anges i 12 § ska det i försvårande riktning beaktas om den juridiska personen eller den fysiska personen tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. Utöver det som anges i 12 § ska det i försvårande riktning beaktas om motparten eller den fysiska person som är företrädare för motparten tidigare har begått en överträdelse. Vid denna bedömning ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. I förmildrande riktning ska det beaktas om 1. den juridiska personen eller fysiska personen i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. den juridiska personen snabbt upphört med överträdelsen eller den fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. 1. motparten eller den fysiska personen i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och 2. motparten snabbt upphört med överträdelsen eller den fysiska personen snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. 14 § När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 12 och 13 §§, samt till den berörda personens finansiella ställning och, om det går att bestämma, den vinst som personen gjort till följd av överträdelsen. När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 12 och 13 §§, samt till motpartens eller den fysiska personens finansiella ställning och, om det går att bestämma, den vinst som motparten eller den fysiska personen gjort till följd av överträdelsen. 15 § Finansinspektionen får avstå från ingripande om 1. en överträdelse är ringa eller ursäktlig, 2. den juridiska personen gör rättelse, 2. motparten gör rättelse, 3. den fysiska personen verkat för att den juridiska personen gör rättelse eller om någon annan myndighet eller något annat organ har vidtagit åtgärder mot personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga, eller 3. den fysiska person som är företrädare för motparten verkat för att motparten gör rättelse eller om någon annan myndighet eller något annat organ har vidtagit åtgärder mot motparten eller den fysiska personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga, eller 4. det annars finns särskilda skäl. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2020. 2. Äldre bestämmelser gäller för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2020-05-19 Närvarande: F.d. justitierådet Ella Nyström samt justitieråden Per Classon och Stefan Johansson Några frågor om clearing av OTC-derivat och om transaktioner för värdepappersfinansiering Enligt en lagrådsremiss den 14 maj 2020 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, 2. lag om ändring i lagen (2019:277) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren Carl Sehlin, biträdd av kanslirådet Rebecca Appelgren. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 juni 2020 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Johansson, Baylan, Hallengren, Hultqvist, Andersson, Bolund, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Eriksson, Linde, Ekström, Eneroth, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Hallberg, Nordmark, Micko Föredragande: statsrådet Bolund Regeringen beslutar proposition Några frågor om clearing av OTC-derivat och om transaktioner för värdepappersfinansiering