Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2019/20:154 Skärpta regler avseende hanteringen av sprängämnesprekursorer Prop. 2019/20:154 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 16 april 2020 Stefan Löfven Mikael Damberg (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Regeringen föreslår lagändringar med anledning av en ny EU-förordning om sprängämnesprekursorer, det vill säga kemiska ämnen som kan användas för legitima ändamål men också missbrukas för att tillverka sprängämnen. EU-förordningen innebär att ett antal listade ämnen även fortsättningsvis inte får tillhandahållas till samt införas, innehas eller användas av enskilda. Medlemsstaterna kommer också framöver att kunna medge undantag för vissa ämnen. Möjligheten till undantag är dock mer begränsad i den nya EU-förordningen. Misstänkta transaktioner samt betydande försvinnanden och stölder i fråga om sprängämnesprekursorer ska fortsatt rapporteras till den nationella kontaktpunkten. Denna skyldighet utökas nu till att omfatta fler aktörer, till exempel enskilda och ytterligare ett antal företagare. Det har dessutom tillkommit krav på bland annat medvetandehöjande åtgärder och utökad tillsyn. EU-förordningen trädde i kraft den 31 juli 2019 och ska tillämpas fullt ut från och med den 1 februari 2021. Den är direkt tillämplig i Sverige men kräver vissa lagändringar. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 2021. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 4 2 Lagtext 5 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen 5 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer 7 3 Ärendet och dess beredning 11 4 Gällande rätt 11 4.1 2013 års EU-förordning 11 4.2 Lagen om sprängämnesprekursorer 12 5 Beskrivning av de aktuella sprängämnesprekursorerna 13 6 Kompletterande svenska bestämmelser till EU-förordningen om sprängämnesprekursorer 13 6.1 Lagtekniska frågor 14 6.2 Definitioner i EU-förordningen 15 6.3 Förbudet för enskilda och undantaget i form av ett tillståndssystem 16 6.3.1 Den svenska regleringen kring ett tillståndssystem 16 6.3.2 Tullverket ska inte längre pekas ut som behörig myndighet för införsel 17 6.4 Information till distributionskedjan 18 6.5 Kontroll vid försäljning 19 6.6 Tillsyn av EU-förordningens tillämpning 21 6.6.1 Kommuner ska fortsätta att vara tillsynsmyndigheter 21 6.6.2 Tillsynsmyndighet för internetbaserade marknadsplatser 23 6.6.3 Överklagande av tillsynsmyndigheters beslut 24 6.7 Föreskrifter om tillsyn och avgifter 25 6.8 Sanktionsbestämmelser 26 6.8.1 Förbudet mot vissa sprängämnesprekursorer 26 6.8.2 Kravet på kontroll vid försäljning till professionella användare och andra ekonomiska aktörer 27 6.8.3 Rapporteringsskyldigheten 28 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 29 8 Konsekvenser av förslagen 30 9 Författningskommentar 34 9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen 34 9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer 35 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013 42 Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian Kompletterande bestämmelser till ny EU-förordning om sprängämnesprekursorer (Ds 2019:17) 62 Bilaga 3 Promemorians lagförslag 62 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna 70 Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag 71 Bilaga 6 Lagrådets yttrande 78 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 2020 80 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor: Lagen är tillämplig endast på följande varor: 1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, 2. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64), 3. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67), 4. injektionssprutor och kanyler, 5. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, 6. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande, 7. kulturföremål som avses i 5 kap. kulturmiljölagen (1988:950), 8. hundar och katter för annat ändamål än handel, 9. spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt alkohollagen (2010:1622), samt tobaks-varor och elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare vid kontroll av åldersgränsen i 5 kap. 20 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, 10. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler, 11. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda, 12. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi, 13. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, 14. varor som ska beskattas enligt lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter, 15. sprängämnesprekursorer enligt artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer och 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, 15. sprängämnesprekursorer enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen och 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, 16. explosiva varor som avses i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2021. 1.1 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer dels att 5 § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 5 § ska utgå, dels att 1-3, 6, 8, 10, 12, 13, 17 och 19 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 9 §, och närmast före 9 § ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 av den 15 januari 2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer. I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen (EU:s förordning om sprängämnesprekursorer). 2 § Med ämne, blandning, tillhandahållande, införsel, användning, enskild person, misstänkt transaktion, ekonomisk aktör och sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner avses i denna lag detsamma som i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013. Med ämne, blandning, tillhandahållande, införsel, användning, misstänkt transaktion, enskild, professionell användare, ekonomisk aktör, internetbaserad marknadsplats, sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner och reglerad sprängämnesprekursor avses i denna lag detsamma som i artikel 3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. 3 § Trots förbudet i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 får enskilda personer ges tillstånd att förvärva, införa, inneha och använda väteperoxid, nitrometan och salpetersyra, och blandningar som innehåller dessa ämnen, över de koncentrationsgränser som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013. Trots förbudet i artikel 5.1 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer får enskilda ges tillstånd att förvärva, införa, inneha och använda väteperoxid, nitrometan, svavelsyra och salpetersyra, och blandningar som innehåller dessa ämnen, över de koncentrationsgränser som anges i kolumn 2 och upp till de övre gränsvärden som anges i kolumn 3 i bilaga I till EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. 6 § En kommun ska ansvara för tillsynen över att bestämmelserna i artiklarna 4.7 och 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 följs inom kommunen. En kommun ska ansvara för tillsynen över att bestämmelserna i artiklarna 5 och 7-9 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer följs inom kommunen, i de delar tillsynen avser ekonomiska aktörer, professionella användare och enskilda. En kommun ska också ansvara för tillsynen över att enskilda inom kommunen har de tillstånd som krävs och att, om tillstånd har meddelats, villkoren för tillstånd är uppfyllda enligt artikel 6.3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Den myndighet som regeringen bestämmer ska ansvara för tillsynen över att bestämmelserna i artiklarna 7.3, 8.5, 9.1, 9.2 och 9.4 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer följs, i de delar tillsynen avser internetbaserade marknadsplatser. 8 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 ska följas. En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att EU:s förordning om sprängämnesprekursorer ska följas. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite. Rätt till information 9 § Den myndighet som regeringen bestämmer och en kommun har rätt att begära ut information enligt artikel 8.4 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. 10 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nationell kontaktpunkt enligt artikel 9.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013. Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nationell kontaktpunkt enligt artikel 9.3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. 12 § Den som bryter mot förbudet i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 genom att tillhandahålla, förvärva, inneha eller använda sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner, utan att tillstånd enligt 3 § denna lag meddelats, döms till böter eller fängelse i högst ett år. Om gärningen begås av oaktsamhet döms det till böter. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet i artikel 5.1 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer genom att tillhandahålla, förvärva, inneha eller använda sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner, utan att tillstånd enligt 3 § denna lag meddelats, ska dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Om ett brott enligt första stycket är att anse som grovt är straffet fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen avsett särskilt stor mängd, annars varit av särskilt farlig art eller inneburit en betydande risk för att sprängämnesprekursorerna hade kunnat komma till brottslig användning. 13 § Den som inte rapporterar misstänkta transaktioner eller försök till sådana eller betydande försvinnanden eller stölder i enlighet med artikel 9.3 eller 9.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Om gärningen begås av grov oaktsamhet döms det till böter. Till böter eller fängelse i högst sex månader ska den dömas som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet låter bli att 1. kontrollera en försäljning i enlighet med artikel 8.2 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer till en professionell användare eller en ekonomisk aktör, 2. rapportera misstänkta transaktioner eller försök till sådana i enlighet med artikel 9.1 eller 9.4 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer, eller 3. rapportera betydande försvinnanden eller stölder av en reglerad sprängämnesprekursor eller av en sprängämnesprekursor som omfattas av restriktioner i enlighet med artikel 9.5 eller 9.6 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. 17 § Tillståndsmyndighetens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. En kommuns tillsynsbeslut enligt denna lag får överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Övriga tillsynsbeslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 19 § Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande en förvaltningsmyndighet eller en kommun, får meddela föreskrifter om Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. uppgifter som en ansökan om tillstånd ska innehålla, 2. hantering av tillstånd, 3. erkännande av tillstånd som meddelats av de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater enligt artikel 7.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013, 1. erkännande av tillstånd som meddelats av de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater enligt artikel 6.7 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer, 4. tillsyn, 2. tillsyn enligt 6 § andra stycket, och 5. avgiftens storlek för tillstånd enligt denna lag, och 3. avgiftens storlek för tillstånd enligt 3 § och tillsyn enligt 6 § andra stycket. 6. märkning av förpackningar som innehåller sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner. Kommunen får meddela föreskrifter om avgifternas storlek enligt denna lag när det gäller kommunernas tillsynsverksamhet. Regeringen eller den kommun som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillsyn enligt 6 § första stycket. En kommun får meddela föreskrifter om avgiftens storlek för tillsyn enligt 6 § första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2021. 3 Ärendet och dess beredning Den 1 mars 2013 trädde Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 av den 15 januari 2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer (2013 års EU-förordning) i kraft. Den tillämpades fullt ut från och med den 2 september 2014 och blev till alla delar bindande och direkt tillämplig i Sverige. Det krävdes dock vissa kompletterande bestämmelser. Den 2 september 2014 trädde därför lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer och förordningen (2014:880) om sprängämnesprekursorer i kraft. Den 20 juni 2019 antogs en ny EU-förordning, benämnd Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2016 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013 (EU-förordningen). Den ska tillämpas fullt ut från och med den 1 februari 2021. EU-förordningen finns i bilaga 1. Inom Justitiedepartementet har promemorian Kompletterande bestämmelser till ny EU-förordning om sprängämnesprekursorer (Ds 2019:17) utarbetats. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2 och promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet (Ju2019/02641/L4). Lagrådet Regeringen beslutade den 5 mars 2020 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Lagrådets synpunkter har behandlats i avsnitt 6 och 6.6.1 samt i författningskommentaren. Bestämmelser har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I förhållande till lagrådsremissen har vissa språkliga ändringar gjorts. 4 Gällande rätt 4.1 2013 års EU-förordning Huvudsakligen innebär 2013 års EU-förordning, som tillämpats fullt ut sedan den 2 september 2014, att de sprängämnesprekursorer som är listade i bilaga I till förordningen inte får tillhandahållas till samt införas, innehas, eller användas av enskilda personer. Ekonomiska aktörer som avser att tillhandahålla en enskild person sprängämnesprekursorer som omfattas av bilaga I ska därför se till att det på förpackningen tydligt anges genom märkning att enskilda personers förvärv, innehav eller användning av denna sprängämnesprekursor omfattas av vissa restriktioner. Medlemsstaterna ges samtidigt möjlighet att besluta om undantag från förbudet genom antingen ett tillståndssystem eller ett registreringssystem. Misstänkta transaktioner samt betydande försvinnanden och stölder av de sprängämnesprekursorer som finns listade i bilaga I och II ska rapporteras av ekonomiska aktörer till den eller de nationella kontaktpunkter som medlemsstaterna ska inrätta. 2013 års EU-förordning innehåller även en bestämmelse om sanktioner som ger medlemsstaterna rätt att fastställa regler tillämpliga på överträdelser av den. 4.2 Lagen om sprängämnesprekursorer Lagen om sprängämnesprekursorer innehåller kompletterande bestämmelser till 2013 års EU-förordning. Bland annat anges i 2 § att vissa uttryck i lagen har samma betydelse som definitionerna i artikel 3 i 2013 års EU-förordning. I 3 § regleras tillståndsgivningen för enskilda personer. I Sverige kan dessa endast få tillstånd för väteperoxid, nitrometan och salpetersyra, samt för blandningar som innehåller dessa ämnen, över de koncentrationsgränser som anges i bilaga I till 2013 års EU-förordning. I 6-8 §§ regleras tillsynsverksamhet. En kommun ansvarar för tillsynen inom kommunen, men kan få hjälp från Polismyndigheten. En tillsynsmyndighet får meddela vissa förelägganden och har dessutom rätt att bland annat få tillträde till lokaler där ekonomiska aktörer bedriver sin verksamhet. Det följer av 11 § att avgift får tas ut för tillståndsprövning och tillsyn enligt lagen. I 12-16 §§ regleras straff och förverkande. Bland annat följer av 12 § att den som bryter mot förbudet i artikel 4.1 i 2013 års EU-förordning genom att tillhandahålla, förvärva, inneha eller använda sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner utan att ha tillstånd enligt 3 § döms till böter eller fängelse i högst ett år. I andra stycket samma bestämmelse regleras grovt brott. Av 13 § lagen om sprängämnesprekursorer framgår att den som inte rapporterar misstänkta transaktioner eller försök till sådana eller betydande försvinnanden eller stölder i enlighet med artikel 9.3 eller 9.4 i 2013 års EU-förordning döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Om gärningen begås av grov oaktsamhet döms det till böter. Det följer vidare av 14 § andra stycket att regleringen i lagen är subsidiär i förhållande till brottsbalken, lagen (2000:1225) om straff för smuggling och lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Det finns i 15 och 16 §§ vissa möjligheter till förverkande. Regeringen ges i 4, 5 och 10 §§ rätt att bestämma tillståndsmyndighet och nationell kontaktpunkt enligt vissa artiklar i 2013 års EU-förordning. Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande en förvaltningsmyndighet eller en kommun, får också rätt att meddela vissa föreskrifter (19 §). 5 Beskrivning av de aktuella sprängämnesprekursorerna Till EU-förordningen finns bilaga I och II som specificerar de reglerade sprängämnesprekursorerna, det vill säga de sprängämnesprekursorer som anges i dessa bilagor. Regleringen omfattar även blandningar av dessa ämnen. Det framgår av skälen till EU-förordningen att kriterierna för att fastställa vilka ämnen som ska ingå i bilaga I och II bland annat har varit den hotnivå och handelsvolym som finns för en berörd sprängämnesprekursor. Avgörande har dessutom varit möjligheten att fastställa en koncentrationsnivå under vilken en sprängämnesprekursor fortfarande kan användas för legitima ändamål men med betydligt lägre risk för olaglig tillverkning av sprängämnen. Bilaga I omfattar nio ämnen som inte får tillhandahållas till eller införas, innehas eller användas av enskilda i koncentrationer som överstiger de som anges i bilagans kolumn 2. Det finns dock en möjlighet att ge tillstånd åt enskilda för vissa ämnen i bilaga I, upp till de koncentrationer eller gränsvärden som anges i kolumn 3. För ämnena i bilaga I, och för blandningar där dessa ämnen ingår, finns även ett krav på rapportering inom 24 timmar av misstänkta transaktioner samt av betydande försvinnanden och stölder. Ämnena som finns i bilaga I till EU-förordningen har utökats i förhållande till 2013 års EU-förordning. Numera återfinns svavelsyra och ammoniumnitrat i bilaga I (tidigare ingick dessa i bilaga II). I övrigt är ämnena desamma som i 2013 års EU-förordning. Regleringen av gränsvärdena har emellertid förändrats. Bilaga II omfattar ytterligare nio relativt vanliga ämnen för vilka misstänkta transaktioner samt betydande försvinnanden och stölder ska rapporteras inom 24 timmar. Innehållet i bilaga II har förändrats i förhållande till 2013 års EU-förordning, utöver vad som framgår ovan, genom att magnesiumnitrathexahydrat samt magnesium- och aluminiumpulver har tillkommit i uppräkningen. 6 Kompletterande svenska bestämmelser till EU-förordningen om sprängämnesprekursorer EU-förordningar är, i enlighet med artikel 288 andra stycket i fördraget om EU:s funktionssätt, till alla delar bindande och direkt tillämpliga i varje medlemsstat. De ska tillämpas av domstolar och myndigheter i medlemsstaterna som direkt gällande rätt och de kan åberopas av enskilda. En EU-förordning får inte inkorporeras eller transformeras till nationell rätt och medlemsstaterna får inte utfärda bestämmelser i sådana frågor som regleras i en EU-förordning. I lagrådsremissens redogörelse kommer därför endast de artiklar beröras som föranleder kompletterande nationella lagändringar. Det förekommer att EU-förordningar innehåller bestämmelser av direktivliknande karaktär som innebär en uppmaning till medlemsstaterna att anta nationella bestämmelser i vissa frågor. En EU-förordning hindrar inte heller att en medlemsstat inför regler av verkställande karaktär. Medlemsstaterna är vidare skyldiga att se till att det finns bestämmelser som gör att en EU-förordning kan tillämpas i praktiken och få effektivt genomslag. Den aktuella EU-förordningen är alltså bindande och direkt tillämplig i Sverige. Det framgår också av artikel 23 i EU-förordningen. Den förutsätter dock att vissa kompletterande bestämmelser införs på nationell nivå. En del av dessa bestämmelser kräver lagform. De ändringar som behöver göras bör därför föras in i lagen om sprängämnesprekursorer. Lagrådet framhåller att de upplysningsbestämmelser som föreslås i lagrådsremissen, när det gäller de medvetandehöjande åtgärder och erfarenhetsutbyten som beskrivs i artikel 10 och den rapporteringsskyldighet till kommissionen som återfinns i artiklarna 19-21 i EU-förordningen, inte är nödvändiga. De uppgifter som myndigheter kommer att åläggas är enligt Lagrådet av sådant slag att de ryms inom regeringens möjlighet att styra statliga förvaltningsmyndigheter under regeringen (jfr 12 kap. 1 § regeringsformen). Regeringen delar Lagrådets bedömning att detta kan regleras på förordningsnivå och lämnar därför inte längre några lagförslag i dessa delar 6.1 Lagtekniska frågor Regeringens förslag: Samtliga hänvisningar i lag till 2013 års EU-förordning ska uppdateras till den nya EU-förordningen och - i förekommande fall - till nya artiklar. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte lämnat några särskilda synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: I artikel 22 i EU-förordningen föreskrivs att 2013 års EU-förordning ska upphävas. De hänvisningar som gjorts i lagen om sprängämnesprekursorer till 2013 års EU-förordning måste därför anpassas till den nya EU-förordningen. Detsamma gäller hänvisningen i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Eftersom vissa av de aktuella lagbestämmelserna innehåller sanktionsbestämmelser har en statisk hänvisningsteknik valts. 6.2 Definitioner i EU-förordningen Regeringens förslag: Professionell användare, internetbaserad marknadsplats och reglerad sprängämnesprekursor ska anges i den uppräkning av begrepp som används i lagen om sprängämnesprekursorer. Definitionerna i övrigt ska anpassas till EU-förordningens nya utformning. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte lämnat några särskilda synpunkter på förslaget. Tullverket framhåller att den förändrade definitionen av enskild i den nya EU-förordningen kan leda till att det för myndigheten, i samband med kontroll vid inre gräns, kan bli svårt att avgöra om en juridisk person behöver sprängämnesprekursorer inom ramen för sin näringsverksamhet eller om det krävs tillstånd för den som enskild. Skälen för regeringens förslag: Definitioner av de begrepp som används i EU-förordningen finns i artikel 3 i EU-förordningen. I artikel 3 har flera begrepp tillkommit i förhållande till definitionerna i 2013 års EU-förordning. Numera definieras även professionell användare, internetbaserad marknadsplats, reglerad sprängämnesprekursor och jordbruksverksamhet. I EU-förordningen har dessutom flera begrepp fått ett annat innehåll. För merparten rör det sig endast om smärre uppdateringar. Definitionen av enskild har emellertid fått en annan innebörd. I 2013 års EU-förordning översattes samma engelska uttryck ("member of the general public") till enskild person. Begreppet enskild definieras nu som en fysisk eller juridisk person som agerar i syften som inte är knutna till hans eller hennes näringsverksamhet, affärsverksamhet eller yrke. I 2013 års EU-förordning omfattades endast fysiska personer av begreppet enskild person. Kommissionen har anfört, när den presenterade sitt förslag till en ny EU-förordning, att det har visat sig vara en brist att juridiska personer kunnat förvärva dessa sprängämnesprekursorer trots att ämnena inte har behövts inom ramen för deras näringsverksamhet. Som Tullverket anför kan denna ändring leda till en del svåra avvägningar, bland annat i samband med kontrollen vid inre gräns. I skälen till EU-förordningen ges dock vissa förtydliganden kring den gränsdragningsproblematik som Tullverket pekar på. Det framgår bland annat av skälen att skillnaden mellan professionella användare, som får införa, inneha och använda sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner, och enskilda, som inte får det, beror på om denne avser att använda ämnet i syften som är knutna till personens näringsverksamhet, affärsverksamhet eller yrke, såsom skogsbruk, jordbruksverksamhet och trädgårdsnäring. Det får därför i varje enskilt fall avgöras om den juridiska personen eller fysiska personen ska använda ämnet inom ramen för sin näringsverksamhet. För att det inte ska råda något tvivel om att de begrepp som används i lagen om sprängämnesprekursorer är desamma som i EU-förordningen bör bestämmelsen som innehåller uttryck i lagen anpassas till den nya EU-förordningen. Det finns dessutom skäl att lägga till fler begrepp - nämligen professionell användare, internetbaserad marknadsplats och reglerad sprängämnesprekursor - i uppräkningen, då dessa numera kommer att omnämnas i lagen. 6.3 Förbudet för enskilda och undantaget i form av ett tillståndssystem 6.3.1 Den svenska regleringen kring ett tillståndssystem Regeringens förslag: Enskilda ska även kunna få tillstånd för att förvärva, införa, inneha eller använda svavelsyra. Tillståndssystemets utformning ska anpassas till att det numera finns övre gränsvärden för beviljande av tillstånd. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte lämnat några särskilda synpunkter på förslaget. Åklagarmyndigheten framhåller, utifrån den omständigheten att antalet sprängdåd har ökat i Sverige under de senaste åren, att det kan framstå som motsägelsefullt att enskildas möjligheter att förvärva sprängämnesprekursorer utökas men myndigheten anser samtidigt att de skäl som framförts för ett enskilda ska kunna förvärva svavelsyra framstår som godtagbara. Svenska Modellbåtsförbundet anför bland annat att klubbar, arrangörer och förbund bör kunna ansöka om tillstånd och att även de utan tillstånd bör kunna använda ämnena om det sker under uppsikt av någon som har tillstånd. Skälen för regeringens förslag: Sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner, det vill säga ämnena som anges i bilaga I över gränsvärdena i kolumn 2, får enligt EU-förordningen inte tillhandahållas till eller införas, innehas eller användas av enskilda. Huvudregeln enligt artikel 5.1 i EU-förordningen är alltså ett totalförbud för enskilda. En medlemsstat får dock enligt artikel 5.3 bibehålla eller inrätta ett tillståndssystem som medger att vissa sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner, och som inte överstiger de övre gränsvärdena för beviljande av tillstånd i kolumn 3 i bilaga I, tillhandahålls till eller införs, innehas eller används av enskilda. Av bilaga I framgår att tillståndssystem kan inrättas för väteperoxid, nitrometan, salpetersyra och svavelsyra. Tillstånd ska nämligen endast beviljas för ämnen där en legitim användning finns för enskilda. Tillstånden ska i enlighet med artikel 6 utfärdas av en ansvarig myndighet i den medlemsstat där en sprängämnesprekursor som omfattas av restriktioner är tänkt att förvärvas, införas, innehas eller användas. Det finns alltså en möjlighet att föreskriva undantag från förbudet när det gäller vissa av ämnena genom att inrätta ett tillståndssystem. Ett sådant undantag finns redan i dag i 3 § lagen om sprängämnesprekursorer för väteperoxid, nitrometan och salpetersyra. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är tillståndsmyndighet enligt 2 § förordningen om sprängämnesprekursorer. Undantaget har införts för att göra det möjligt för enskilda som har legitima behov av de tre ämnena att även fortsättningsvis få tillgång till dessa. Det finns fortsatt starka skäl för en sådan reglering. Ett system som bygger på att enskilda ska söka tillstånd för att få förvärva, införa, inneha eller använda aktuella sprängämnesprekursorer bidrar nämligen till att EU-förordningens brottsförebyggande syfte uppnås genom att det då sker en kontroll av vilka som får tillgång till de aktuella ämnena och vad personerna avser att använda dessa till, samt vilka kvantiteter av ämnena som enskilda får tillgång till (prop. 2013/14:144 s. 76 f.). Motsvarande skäl gör sig också gällande i fråga om möjligheten att förvärva, införa, inneha eller använda svavelsyra. Som Åklagarmyndigheten pekar på kan det förvisso framstå som motsägelsefullt att ge enskilda rätt att få tillstånd även för svavelsyra. Samtidigt finns det i dag i lagen om sprängämnesprekursorer inget tillståndskrav, än mindre ett förbud mot, att använda svavelsyra. Det finns dessutom redan en möjligt för privatpersoner att få tillstånd för att använda svavelsyra enligt annan kemikalielagstiftning. För att behålla en symmetri i de olika tillståndssystemen, bör tillstånd för svavelsyra även kunna ges enligt lagen om sprängämnesprekursorer. Det är alltså inte fråga om att utöka möjligheterna för enskilda att förvärva svavelsyra i förhållande till vad som gäller i dag. Avgörande för om klubbar, arrangörer och förbund, så som Svenska Modellbåtsförbundet önskar, kan ansöka om tillstånd vid tävlingar blir om de omfattas av definitionen av enskilda (se avsnitt 6.2). Det är en bedömning som MSB måste göra i det enskilda fallet. Tillstånd är dock personliga för den som ansökt om tillståndet. Det är därför inte möjligt att låta andra deltagare vid till exempel en tävling omfattas av en enskilds tillstånd bara för att utövningen sker under uppsikt av tillståndsinnehavaren. För enskilda som inte har tillstånd gäller ett totalförbud för att bland annat använda ämnena. Är klubbarna, arrangörerna och förbunden att bedöma som professionella användare finns inget tillståndskrav för deras användning. Genom att övre gränsvärden för beviljande av tillstånd har införts i kolumn 3 i bilaga I inskränks möjligheten för enskilda att få tillstånd för de nu aktuella ämnena, med undantag för nitrometan där det övre gränsvärdet är 100 procent. Detta övre gränsvärde innebär att tillståndshavare inte får förvärva, införa, inneha eller använda de aktuella sprängämnesprekursorerna över detta värde. Där råder det alltså ett totalt förbud för enskilda. Möjligheten att få tillstånd till dessa ämnen begränsas också genom att definitionen av enskilda i artikel 3.8 i EU-förordningen har utökats till att omfatta även juridiska personer som inte är professionella användare enligt artikel 3.9 (se avsnitt 6.2). Det innebär att en del näringsidkare kommer behöva ansöka om tillstånd för fortsatt användning av vissa sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner. Sammanfattningsvis behöver lagen om sprängämnesprekursorer uppdateras dels för att ge möjlighet att ge tillstånd för att förvärva, införa, inneha eller använda svavelsyra, dels för att anpassa regleringen till den begränsning som nu finns genom de övre gränsvärdena. 6.3.2 Tullverket ska inte längre pekas ut som behörig myndighet för införsel Regeringens förslag: Regeringen ska inte längre utse behörig myndighet vid införsel enligt 2013 års EU-förordning. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte lämnat några särskilda synpunkter på förslaget. Tullverket framhåller att myndigheten även i fortsättningen kommer ha befogenhet att kontrollera sprängämnesprekursorer enligt lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och kan därmed fortsatt ingripa vid införsel som sker i strid mot förbud i artikel 5.1 i EU-förordningen. Skälen för regeringens förslag: I artikel 4.6 i 2013 års EU-förordning finns en reglering som behandlar införseln av sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner till en medlemsstat som gjort undantag från förbudet, bland annat genom att tillämpa ett tillståndssystem. Om en enskild person avser att till en medlemsstat införa en tillståndspliktig sprängämnesprekursor krävs enligt artikeln att personen erhållit och på begäran från den behöriga myndigheten kan uppvisa ett tillstånd som är giltigt i den medlemsstat till vilken införseln sker. Regeringen ges i lagen om sprängämnesprekursorer rätt att utse en behörig myndighet för denna införsel, vilket också sker i förordningen om sprängämnesprekursorer där Tullverket pekas ut. Någon artikel som motsvarar artikel 4.6 finns inte i den nya EU-förordningen. Bestämmelserna i lagen om sprängämnesprekursorer måste därför upphävas. I stället gäller framöver den allmänna regleringen i artikel 5.3 om att enskilda ska erhålla och på begäran uppvisa ett tillstånd för att förvärva, införa, inneha eller använda sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner. Sådana tillstånd ska i enlighet med artikel 6 utfärdas av en ansvarig myndighet i den medlemsstat där en sprängämnesprekursor är tänkt att - såvitt nu av intresse - införas. Ett sådant tillstånd utfärdas i Sverige som framgår ovan av MSB. Dessutom finns, som Tullverket påpekar, regleringen i lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen som ger Tullverket rätt att ingripa vid införsel som sker i strid med förbudet i artikel 5.1 i EU-förordningen. Tullverket kan således fortsatt agera vid införsel av sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner. 6.4 Information till distributionskedjan Regeringens förslag: Regleringen om märkning ska utgå ur lagen om sprängämnesprekursorer. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte lämnat några särskilda synpunkter på förslaget. Malmö kommun ifrågasätter emellertid att reglerna om märkning har tagits bort i EU-förordningen och ersatts av ett krav på information till distributionskedjan då det resulterar i en mindre konkret reglering och då ändringen innebär mindre tydliga förutsättningar för tillsyn. Byggmaterialhandlarna föreslår att leverantörerna får ett ansvar att tydligt redovisa produkter som innehåller reglerade sprängämnesprekursorer så att handeln dels lättare vet när de ska kontrollera köpare av berörda produkter, dels kan förmedla korrekt information till sina kunder. Skälen för regeringens förslag: I artikel 7.1 i EU-förordningen föreskrivs att en ekonomisk aktör, som tillhandahåller en annan ekonomisk aktör en sprängämnesprekursor som omfattas av restriktioner, ska informera den senare att enskildas förvärv, införsel, innehav och användning av denna sprängämnesprekursor omfattas av restriktioner enligt artikel 5.1 och 5.3. Ekonomiska aktörer som tillhandahåller en annan ekonomisk aktör en reglerad sprängämnesprekursor ska även informera om rapporteringsskyldigheten i artikel 9 . En ekonomisk aktör är enligt artikel 3.10 i EU-förordningen en fysisk eller juridisk person eller offentligt organ eller grupp av sådana personer eller organ som tillhandahåller reglerade sprängämnesprekursorer på marknaden, antingen offline eller online, inklusive på internetbaserade marknadsplatser. Definitionen omfattar alltså bland annat leverantörer, vilket innebär att Byggmaterialhandlarnas synpunkt är tillgodosedd. Artikel 7.1 anger inte hur informationen ska vidareförmedlas. Detta innebär alltså att det inte längre finns krav, som i artikel 5 i 2013 års EU-förordning, att informationen ska förmedlas genom just märkning. Även om regeringen har viss förståelse för Malmö kommuns synpunkt, har kommissionen framhållit att det har visat sig att information inte har överförts till hela distributionskedjan på ett tillfredsställande sätt enligt den nuvarande regleringen. En medlemsstat får dessutom inte utfärda bestämmelser som inte regleras i eller går emot EU-förordningen (se avsnitt 6). De ekonomiska aktörer som säljer till professionella användare eller enskilda med tillstånd bör, enligt skälen till EU-förordningen, kunna förlita sig på den information som gjorts tillgänglig i tidigare led i distributionskedjan. Regeringen delar Malmö kommuns uppfattning att detta är viktigt. Alla ekonomiska aktörer i kedjan måste därför informera mottagaren om detta regelverk, till exempel genom att förse en förpackning med en lämplig etikett eller genom att ta med informationen i det säkerhetsdatablad som sammanställs i enlighet med bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach-förordningen). Kommissionen har framhållit att de ekonomiska aktörerna är bäst lämpade att avgöra hur informationen ska förmedlas. De har också erfarenhet av att informera varandra längs distributionskedjan enligt annan reglering. Regleringen i artikel 7.1 som sådan kräver inga kompletterande svenska bestämmelser, men den kompletterande bestämmelse som i dag finns kring märkning måste tas bort. 6.5 Kontroll vid försäljning Regeringens förslag: Den myndighet som regeringen bestämmer och en kommun ska ha rätt att begära ut den information som ekonomiska aktörer ska spara vid försäljning av sprängämnesprekursorer till enskilda, professionella användare och andra ekonomiska aktörer. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte lämnat några särskilda synpunkter på förslaget. Datainspektionen påtalar att behandling av personuppgifter sker av ekonomiska aktörer i dessa situationer, varför det i samband med utveckling av tekniska system och lösningar behöver göras en noggrann integritets- och säkerhetsanalys av hur behandlingen ska utföras i syfte att minska otillbörliga integritetsintrång. Malmö kommun framhåller att skyldigheterna i artikel 8 i EU-förordningen ställer höga krav på kunskapsnivån hos de ekonomiska aktörerna. Skälen för regeringens förslag: I EU-förordningen införs i artikel 8 ett krav på att utökade kontroller ska göras av ekonomiska aktörer vid försäljning av sprängämnesprekursorer till enskilda, professionella användare och andra ekonomiska aktörer. Som Malmö kommun anför ställer skyldigheterna i artikel 8 i EU-förordningen höga krav på kunskapsnivån hos de ekonomiska aktörerna. Av artikel 8.1 framgår att en ekonomisk aktör som tillhandahåller en enskild en sprängämnesprekursor som omfattas av restriktioner för varje transaktion ska kontrollera identiteten hos och tillståndet för den enskilda samt på tillståndet ange mängden som inköpts av den sprängämnesprekursor som omfattas av restriktioner. För svensk del kommer detta att innebära att ekonomiska aktörer ska kräva att tillstånd uppvisas innan de tillhandahåller enskilda väteperoxid, nitrometan, svavelsyra och salpetersyra över de koncentrationsgränser som anges i kolumn 2 i bilaga I till EU-förordningen. Artikel 8.2 föreskriver vidare att i syfte att kontrollera att en potentiell kund är en professionell användare eller en annan ekonomisk aktör, ska den ekonomiska aktör som tillhandahåller en professionell användare eller en annan ekonomisk aktör en sprängämnesprekursor som omfattas av restriktioner för varje transaktion begära viss i EU-förordningen angiven information. Kraven lättas något genom att en kontroll inte behöver göras av den potentiella kunden om sådan redan har ägt rum inom den tolvmånadersperiod som föregår datumet för transaktionen, förutsatt att transaktionen inte väsentligen skiljer sig från tidigare transaktioner. För att kontrollera den avsedda användningen av en sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner, ska den ekonomiska aktören, enligt artikel 8.3, bedöma om användningen är förenlig med den potentiella kundens näringsverksamhet, affärsverksamhet eller yrke. Den ekonomiska aktören får vägra transaktionen om den har rimliga skäl att ifrågasätta att användningen är legitim eller att den enskildas avsikter med användningen är legitima. Den ekonomiska aktören ska då rapportera sådana transaktioner eller försök till transaktion i enlighet med artikel 9. I syfte att bland annat förebygga, förhindra och upptäcka olaglig tillverkning av sprängämnen ska ekonomiska aktörer dessutom, enligt artikel 8.4 i EU-förordningen, spara den information som anges i artikel 8.1 och 8.2 i 18 månader från och med den dag då transaktionen ägde rum. Som Datainspektionen påtalar sker då en behandling av personuppgifter, varför de ekonomiska aktörerna bör göra en noggrann integritets- och säkerhetsanalys för att minska otillbörliga integritetsintrång. Kundförsäkran i bilaga IV till EU-förordning kan fungera som underlag för de ekonomiska aktörerna vid sparandet av uppgifter från professionella användare och andra ekonomiska aktörer. Användningen av bilagan är dock frivillig. Under den period som informationen sparas ska den ställas till förfogande för tillsyn på begäran av de nationella tillsynsmyndigheterna eller brottsbekämpande myndigheter. Det saknas någon motsvarighet till artikel 8.4 i 2013 års EU-förordning. Det krävs därför kompletterande nationella bestämmelser kring vilka myndigheter som ska få ta del av de uppgifter som de ekonomiska aktörerna sparar vid en transaktion. Det är lämpligt att regeringen bemyndigas att utse de aktuella myndigheterna. Även en kommun bör få ta del av de uppgifter som de ekonomiska aktörerna sparar vid en transaktion. 6.6 Tillsyn av EU-förordningens tillämpning 6.6.1 Kommuner ska fortsätta att vara tillsynsmyndigheter Regeringens förslag: Kommunernas tillsynsansvar ska anpassas till de utökade krav som ställs i EU-förordningen. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Regioner (tidigare Sveriges Kommuner och Landsting) och Stockholms kommun ifrågasätter hur kommunernas tillsyn över artikel 5 och 6 i EU-förordningen är tänkt att utövas i praktiken, bland annat då kommunerna i dag inte utövar någon tillsyn över enskilda. Sveriges Kommuner och Regioner är tveksamma till uppgiften att kommunerna ska utöva tillsyn på privatpersoner och anser att i sådant fall bör ställas krav på MSB att underrätta kommunerna om varje tillstånd som meddelas eller återkallas inom kommunens geografiska tillsynsområde. Malmö kommun, som är positiv till fortsatt ansvar för tillsynen över professionella användare och ekonomiska aktörer, framhåller att endast begränsad tillsyn utövas i dag mot icke-professionella aktörer och att det kan bli svårt att säkerställa att artikel 5 i den nya EU-förordningen efterlevs till fullo. Nacka kommun, som konstaterar att tillsynen ligger nära kommunens kemikalietillsyn enligt miljöbalken, anför bland annat att kommunerna behöver stöd från MSB för att kartlägga verksamheter som behöver tillsyn och med en tydlig vägledning för hur tillsynen ska utformas. Helsingborgs kommun uppger att det är oklart hur tillsynen ska bedrivas, men pekar på att kommissionen ska tillhandahålla riktlinjer för genomförandet av tillsyn. Bohus Räddningstjänstförbund anser att tillsynen bör göras ihop med tillsyn enligt kemikalielagstiftningen. Övriga remissinstanser har inga synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag Regleringen i EU-förordningen och dagens reglering I artikel 11 i EU-förordningen ställs krav på att behöriga myndigheter har utsetts för tillsynen av om artiklarna 5-9 tillämpas korrekt. Det innebär att tillsyn ska utövas över förbudet när det gäller tillhandahållande, införsel, innehav och användning av sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner och tillståndssystemet (artikel 5), tillståndsprövningen (artikel 6) och informationen till distributionskedjan (artikel 7). Tillsyn ska också utövas över kontrollen vid försäljning (artikel 8) och rapporteringen av misstänkta transaktioner samt betydande försvinnanden och stölder (artikel 9). Enligt lagen om sprängämnesprekursorer har en kommun i dag ansvar för tillsyn över kravet på märkning av förpackningar och kravet på att tillstånd uppvisas vid varje transaktion med sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner. En tillsynsmyndighet får enligt lagen om sprängämnesprekursorer meddela vissa förelägganden, med eller utan vite, och har dessutom rätt att bland annat få tillträde till lokaler där ekonomiska aktörer bedriver sin verksamhet. En ny utformning av den kommunala tillsynen Som anförts i tidigare lagstiftningsarbete (prop. 2013/14:144 s. 86 f.), och även av Nacka kommun, krävs ofta att tillsynen är lokalt förankrad för att den ska bli effektiv. De ekonomiska aktörerna - som merparten av tillsynen avser - är visserligen relativt få till antalet men spridda över hela landet. Kommunerna har dessutom en bred erfarenhet av tillsynsverksamhet och en god lokalkännedom. Som Nacka kommun och Bohus Räddningstjänstförbund anger kan tillsynen utövas tillsammans med annan kommunal tillsyn enligt kemikalielagstiftningen. Detta talar starkt för att kommunerna fortsatt bör ansvara för tillsynen över ekonomiska aktörer, även om den nu utökas. Detsamma gäller för tillsynen över professionella användare. När det gäller ansvaret för tillsyn över enskilda anför Stockholms kommun, Malmö kommun och Sveriges Kommuner och Regioner att kommunerna har begränsade erfarenheter av sådan tillsyn. Samtidigt har kommunerna redan i dag tillsyn över kravet på att tillstånd uppvisas vid varje transaktion med sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner, vilket berör enskilda. Vidare bygger även tillsynen över enskilda på god lokalkännedom. Tillsynen är dessutom nära kopplad till annan tillsyn som föreskrivs i den nya EU-förordningen. Nacka kommun påtalar i detta sammanhang att MSB bör åläggas att ta fram en tydlig vägledning. Som framgår av promemorian föreslås att MSB ska utses av regeringen att ansvara för medvetandehöjande åtgärder och erfarenhetsutbyte. MSB bistår dessutom redan i dag kommunerna med viss vägledning, vilket regeringen utgår från kommer att fortsätta. Det finns därför för närvarande inte någon anledning att ålägga MSB ytterligare skyldigheter i detta sammanhang. Den kartläggning som behövs i kommunerna för att tillsynen ska bli effektiv görs lämpligen på kommunal nivå där lokalkännedomen finns. Det finns dock skäl för MSB, som Sveriges Kommuner och Regioner pekar på, att underrätta berörda kommuner om tillstånd som meddelas eller återkallas. En sådan ordning skulle underlätta för kommunernas tillsynsverksamhet och kan regleras på förordningsnivå. Malmö kommun, Nacka kommun, Stockholms kommun och Sveriges Kommuner och Regioner framhåller vidare att det är oklart hur tillsynen ska utövas i praktiken. Kommunerna har, som framgår ovan, redan i dag tillsyn över kravet på att tillstånd uppvisas vid varje transaktion med sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner. Som dessutom framgår av 6 § lagen om sprängämnesprekursorer ska kommunernas tillsyn endast bedrivas inom den egna kommunen. Det utökade tillsynsansvaret enligt artikel 11 innebär därför inte att en kommun till exempel ska överpröva den bedömning som MSB har gjort när myndigheten har meddelat ett tillstånd enligt artikel 6. Ett sådant beslut får i stället överklagas av en enskild. Däremot kan en kommun inom ramen för sin tillsyn upptäcka att en tillståndsinnehavare inte längre uppfyller villkoren för tillståndet eller att en enskild använt ett ogiltigt tillstånd. Kommunen ska då kontakta MSB och i vissa fall även Polismyndigheten. Lagrådet anför i detta sammanhang att artikel 6 inte innehåller några handlingsregler för vare sig ekonomiska aktörer, professionella användare eller enskilda, utan huvudsakligen reglerar förutsättningarna för att medlemsstaterna ska kunna meddela tillstånd till förvärv av eller annan befattning med sprängämnesprekursorer. Avsikten med en hänvisning till artikel 6 är enligt Lagrådet uppenbarligen inte att en kommun ska utöva tillsyn över tillståndsförfarandet, utan avsikten torde i stället vara att kommunen ska utöva tillsyn över att enskilda har de tillstånd som krävs och att, när tillstånd har getts, villkoren för dessa är uppfyllda. Regeringen delar Lagrådets bedömning och anser att det av lagtexten bör framgå att en kommuns tillsyn bör avse att enskilda inom kommunen har de tillstånd som krävs och att, om tillstånd har meddelats, villkoren för tillstånd är uppfyllda enligt artikel 6.3 i EU-förordningen. Vidare innebär en kommuns tillsynsansvar över artikel 9 inte att en kommun måste rapportera misstänkta transaktioner, utan endast att kommunen till exempel ska kontrollera att en ekonomisk aktör har rapporterat en sådan misstänkt transaktion enligt artikel 9.1. Kommissionen ska enligt artikel 12 ta fram och uppdatera riktlinjer för hur tillsynen ska gå till, vilket regeringen - och även Helsingborgs kommun - anser bör bidra till att undanröja de oklarheter som finns i dag kring hur tillsynen ska gå till. Den vägledning som bland annat Nacka kommun efterlyser bör alltså i stor utsträckning kunna finnas i dessa riktlinjer, som framöver även kommer översättas till svenska. De oklarheter som likväl kvarstår för kommunerna när det gäller tillsynen torde vara närmast av praktisk natur och får lösas inom ramen för den faktiska tillsynen. Sammantaget bör kommunerna få ett tillsynsansvar över ekonomiska aktörer, enskilda och professionella användare. Eftersom det rör sig om en utökad förpliktelse för kommunerna bör bestämmelsen i lagen om sprängämnesprekursorer anpassas till den nya uppgiften. Med anledning av Lagrådets synpunkt bör kommunernas åtaganden när det gäller artikel 6 också förtydligas. 6.6.2 Tillsynsmyndighet för internetbaserade marknadsplatser Regeringens förslag: Regeringen ska utse en behörig myndighet för utövande av tillsyn över internetbaserade marknadsplatser. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte lämnat några särskilda synpunkter på förslaget, annat än att Sveriges Kommuner och Regioner, Stockholms kommun och Malmö kommun är positiva till förslaget. Malmö kommun framhåller samtidigt behovet av samarbete mellan kommunerna och MSB när det gäller de internetbaserade marknadsplatsernas lagerhållning samt i de fall där marknadsplatserna även har en butik. Skälen för regeringens förslag: En internetbaserad marknadsplats tillhandahåller enligt artikel 3.11 i EU-förordningen en mellanhandstjänst som gör det möjligt att utföra transaktioner avseende reglerade sprängämnesprekursorer för ekonomiska aktörer, å ena sidan, och enskilda, professionella användare eller andra ekonomiska aktörer, å andra sidan. Transaktionen sker då genom online-försäljning eller tjänsteavtal, antingen på en internetbaserad marknadsplats webbplats eller på en ekonomisk aktörs webbplats som utnyttjar datatjänster som tillhandahålls av den internetbaserade marknadsplatsen. Det föreskrivs i artikel 7.3 i EU-förordningen att en internetbaserad marknadsplats ska vidta åtgärder för att säkerställa att dess användare känner till sina skyldigheter enligt EU-förordningen när de tillhandahåller reglerade sprängämnesprekursorer via marknadsplatsens tjänster. En internetbaserad marknadsplats ska också, enligt artikel 8.5, vidta åtgärder för att hjälpa till att säkerställa att dess användare uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 8 när de tillhandahåller sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner via marknadsplatsens tjänster. Det framgår vidare av artikel 9.1, 9.2 och 9.4 att internetbaserade marknadsplatser, likt ekonomiska aktörer, bland annat måste ha rutiner för att förhindra, förebygga, upptäcka och rapportera misstänkta transaktioner. Kraven i dessa delar på de internetbaserade marknadsplatserna får dock inte, så som framgår av skälen till EU-förordningen, utgöra en allmän övervakningsskyldighet enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden. Till skillnad från tillsynen över ekonomiska aktörer, professionella användare och enskilda finns inget som talar för att en lokalt förankrad tillsyn är en nödvändighet när det gäller internetbaserade marknadsplatser. Dessa marknadsplatser är sällan knutna till en viss geografisk plats på sådant sätt som andra typer av näringsidkare och privatpersoner är. I stället talar starka skäl för att tillsynen blir mer effektiv om en centralt organiserad myndighet får denna uppgift, särskilt i ljuset av att kommissionen har framhållit att tillsynen över just internetbaserade marknadsplatser är ett prioriterat område. Regeringen bör därför i stället utse en behörig myndighet som kan fullgöra denna uppgift. Som Malmö kommun anför bör emellertid ansvarig myndighet samarbeta med de kommuner där dessa marknadsplatser har sin lagerhållning och där eventuella butiker finns för att underlätta utövandet av tillsynen. 6.6.3 Överklagande av tillsynsmyndigheters beslut Regeringens förslag: Beslut av den tillsynsmyndighet som regeringen utser ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Överklagandebestämmelsen ska i övrigt anpassas till att det inte längre är enbart kommuner som är tillsynsmyndigheter. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte lämnat några särskilda synpunkter på förslaget. Länsstyrelsen Skåne tillstyrker förslaget. Skälen för regeringens förslag: En kommuns tillsynsbeslut har en sådan karaktär att det fortsatt bör kunna överklagas. I likhet med vad som gäller enligt en stor del av den lagstiftning enligt vilken kommunerna bedriver tillsyn bör beslut kunna överklagas till länsstyrelsen (prop. 2013/14:144 s. 104). Länsstyrelsens beslut ska fortsatt få överklagas till allmän förvaltningsdomstol och prövningstillstånd bör krävas vid överklagande till kammarrätten. När det gäller kommunernas tillsynsbeslut finns det inte skäl att ändra den reglering som redan finns i lagen om sprängämnesprekursorer. Regeringen ska utse en behörig myndighet för utövandet av tillsyn över internetbaserade marknadsplatser. Det föreslås i promemorian att MSB ska utses till en sådan tillsynsmyndighet. Beslut av myndigheten inom ramen för denna tillsyn gentemot de internetbaserade marknadsplatserna har, likt kommunernas beslut, en sådan karaktär att de bör kunna överklagas. Dessa beslut bör dock, till skillnad från kommunernas beslut, inte överklagas till länsstyrelsen. MSB:s tillståndsbeslut överklagas i dag till allmän förvaltningsdomstol. Det är därför lämpligt att även tillsynsbesluten överklagas dit. Lagen om sprängämnesprekursorer ska alltså ändras i dessa delar. Bestämmelsen i övrigt bör också anpassas till att det inte längre är enbart kommuner som är tillsynsmyndigheter. 6.7 Föreskrifter om tillsyn och avgifter Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om avgiftens storlek när det gäller tillsyn. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Regioner, Stockholms kommun och Malmö kommun ställer sig frågande till varför föreskriftsrätt behövs för kommunerna när det gäller tillsynen. Svenska Modellbåtsförbundet anför att tillstånd och tillsyn bör vara avgiftsfritt för hobbyutövare. Övriga remissinstanser har inga synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 6.4 i EU-förordningen, som motsvarar artikel 7.3 i 2013 års EU-förordning, får den behöriga myndigheten kräva att de som ansöker om tillstånd betalar en ansökningsavgift. Denna får inte överstiga kostnaderna för att behandla ansökan. Som konstaterats i tidigare lagstiftningsarbete bör utgångspunkten vid ställningstagande till hur kostnader som uppkommer vid tillståndsmyndighetens verksamhet ska finansieras - trots Svenska Modellbåtsförbundets synpunkt - vara att den som orsakar kostnaden också ska betala för den (prop. 2013/14:144 s. 93). Det finns redan en bestämmelse i lagen om sprängämnesprekursorer som anger att avgift får tas ut för tillståndsprövning samt ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgiftens storlek. I avsnitt 6.6.1 föreslås nu att kommunernas tillsynsansvar ska utökas och omfatta all tillsyn, med undantag för internetbaserade marknadsplatser som MSB föreslås ansvara för. Utgångspunkten vid tillsyn bör, liksom vad gäller tillståndsprövning, vara att den som orsakar kostnaden också ska betala för den. När det gäller avgiftskonstruktionen för tillsynsavgifter bör bland annat, vilket framförts i tidigare lagstiftningsärende, beaktas att avgifterna ska motsvaras av en tydlig motprestation från tillsynsorganets sida, stödja syftet med tillsynen och ge incitament till avsedda beteenden hos tillsynsorganet och objektansvariga samt vara enkla, lättbegripliga och förutsägbara för de objektansvariga (prop. 2013/14:144 s. 94). Dessa kriterier bedöms fortsatt kunna uppfyllas i fråga om avgifter för tillsynen. Bestämmelsen i lagen om sprängämnesprekursorer, som anger att avgift får tas ut för tillsynen, bör därför fortsatt gälla. I dag får endast kommuner meddela föreskrifter om avgiftens storlek när det gäller kommuners tillsynsverksamhet. Regeringen och den myndighet som regeringen bestämmer ska utöva tillsyn över de internetbaserade marknadsplatserna bör därför också ges möjlighet att meddela föreskrifter om avgiftens storlek för tillsyn. Sveriges Kommuner och Regioner, Stockholms kommun och Malmö kommun ställer sig frågande till varför kommuner även bör få meddela föreskrifter när det gäller tillsyn. Kommuner har dock redan i dag möjlighet att meddela sådana föreskrifter. Det kan inte uteslutas att det fortsatt finns ett behov hos vissa kommuner att få meddela föreskrifter också när det gäller tillsynen. Som framgår av bestämmelsen måste inte heller en kommun meddela sådana föreskrifter. Regeringen anser därför att normgivningsbemyndigandet inte ska ändras i den delen. 6.8 Sanktionsbestämmelser 6.8.1 Förbudet mot vissa sprängämnesprekursorer Regeringens förslag: Straffskalan ska vara densamma för uppsåtliga och oaktsamma överträdelser av förbudet att tillhandahålla, förvärva, inneha eller använda sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Byggmaterialhandlarna ifrågasätter att en person som är anställd i en butik blir straffansvarig för att tillhandahålla sprängämnesprekursorer till en kund som inte har tillstånd. Övriga remissinstanser har inga synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 13 ska medlemsstaterna fastställa sanktioner för överträdelser av EU-förordningen och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att dessa sanktioner tillämpas. Det är förbjudet enligt artikel 5.1 i EU-förordningen att tillhandahålla sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner till enskilda liksom för enskilda att införa, inneha eller använda dessa. Så som redogjorts för i avsnitt 6.3.1 kommer samtliga ämnen i bilaga I till EU-förordningen, utom väteperoxid, nitrometan, salpetersyra och svavelsyra, att fortsatt omfattas av detta förbud i Sverige. Att bryta mot förbudet innebär alltså en överträdelse av EU-förordningen. Detsamma gäller att förvärva, införa, inneha eller använda dessa ämnen utan tillstånd. Genom artikel 5.3 i EU-förordningen får medlemsstaterna, som tidigare nämnts, bibehålla eller inrätta ett tillståndssystem som medger att vissa sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner undantas från förbudet. Att i Sverige tillhandahålla väteperoxid, nitrometan, salpetersyra och svavelsyra över de koncentrationsgränser som gäller i kolumn 2 i bilaga I till EU-förordningen till någon som har tillstånd är alltså inte en överträdelse av EU-förordningen. Däremot utgör motsvarande hantering av de aktuella ämnena utan att tillstånd har meddelats en sådan överträdelse som medlemsstaterna har att sanktionera enligt artikel 13 (jfr prop. 2013/14:144 s. 96). Av lagen om sprängämnesprekursorer framgår att den som bryter mot förbudet i artikel 4.1 i 2013 års EU-förordning genom att tillhandahålla, förvärva, inneha eller använda sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner utan att ha tillstånd döms till böter eller fängelse i högst ett år. Detta omfattar alltså även den ovan beskrivna hanteringen av ämnena utan tillstånd. I den nya EU-förordningen regleras detta förbud i artikel 5.1. För att markera allvaret i överträdelsen bör den fortsatt sanktioneras straffrättsligt i lagen. Det bör också finnas en möjlighet att utkräva ansvar för grovt brott och för oaktsamhetsbrott. Det finns dock inte skäl att ha en särskild straffskala för brott som begås av oaktsamhet. Straffansvaret när det gäller den som tillhandahåller sprängämnesprekursorer riktar sig mot den som rent faktiskt säljer ämnena, till exempel en anställd i en butik. Byggmaterialhandlarna ifrågasätter den ordningen, men regeringen konstaterar att det redan i dag är straffbelagt (prop. 2013/14:144 s. 96-99) - låt vara att svavelsyra numera också omfattas av regleringen. Det saknas skäl att ändra denna ordning. Även införsel av förbjudna sprängämnesprekursorer eller av tillståndspliktiga sprängämnesprekursorer av en enskild som saknar tillstånd, bör av de skäl som anförts ovan fortsatt sanktioneras straffrättsligt. Straffbestämmelserna i lagen om straff för smuggling är i dessa fall tillämpliga (prop. 2013/14:144 s. 97). 6.8.2 Kravet på kontroll vid försäljning till professionella användare och andra ekonomiska aktörer Regeringens förslag: Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet låter bli att kontrollera en försäljning av en sprängämnesprekursor som omfattas av restriktioner till en professionell användare eller en ekonomisk aktör ska dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte lämnat några särskilda synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: Av artikel 8.2 i EU-förordningen följer att en ekonomisk aktör, vid tillhandahållandet av en sprängämnesprekursor som omfattas av restriktioner till en professionell användare eller en annan ekonomisk aktör, för varje transaktion ska begära viss i EU-förordningen angiven information i syfte att kontrollera att en potentiell kund faktiskt är en professionell användare eller en annan ekonomisk aktör. I artikel 8.3 utvecklas bland annat hur denna bedömning ska gå till. Det är en överträdelse av EU-förordningen om ekonomiska aktörer inte kontrollerar på föreskrivet sätt. Artikeln ger emellertid under vissa förutsättningar möjlighet till undantag om en sådan kontroll redan har ägt rum under den tolvmånadersperiod som föregått datumet för transaktionen. För att understryka vikten av kravet på kontroller av professionella användare och ekonomiska aktörer vid en försäljning bör en överträdelse i denna del sanktioneras straffrättsligt. Att tillhandahålla sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner till någon som inte är en professionell användare eller en annan ekonomisk aktör motverkar nämligen EU-förordningens syfte att begränsa tillgången till sprängämnesprekursorer och kan föranleda en påtaglig fara eller skada för andra människors liv och hälsa (jfr prop. 2013/14:144 s. 97). Det bör därmed införas en ny bestämmelse i lagen om sprängämnesprekursorer avseende EU-förordningens krav på kontroller av professionella användare och andra ekonomiska aktörer vid försäljning. Straffskalan ska motsvara vad som gäller för den som låter bli att uppfylla rapporteringsskyldigheten i artikel 9, det vill säga böter eller fängelse i högst sex månader. Det bör även här finnas endast en straffskala, oavsett om gärningen begås uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Det finns inte skäl att föreslå ett grovt brott i denna del. Straffansvaret bör i detta fall exempelvis rikta sig mot den som genomför transaktionen eller mottar en förfrågan om en sådan, såsom en anställd i en butik som säljer aktuella ämnen (jfr prop. 2013/14:144 s. 99). 6.8.3 Rapporteringsskyldigheten Regeringens förslag: Det straffbara området för överträdelser av rapporteringsskyldigheten i artikel 9 ska utvidgas till att också omfatta internetbaserade marknadsplatser som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet låter bli att rapportera misstänkta transaktioner. Detsamma ska gälla för professionella användare och enskilda som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet låter bli att rapportera betydande försvinnanden och stölder av sprängämnesprekursorer. Straffskalan ska vara densamma för samtliga överträdelser av rapporteringsskyldigheten. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inte lämnat några särskilda synpunkter på förslaget. Skälen för regeringens förslag: I artikel 9.1 i EU-förordningen föreskrivs att ekonomiska aktörer och internetbaserade marknadsplatser i syfte att förebygga, förhindra och upptäcka olaglig tillverkning av sprängämnen ska rapportera misstänkta transaktioner. Ekonomiska aktörer och internetbaserade marknadsplatser ska vidare enligt artikel 9.4 rapportera transaktionen eller försöket till transaktion inom 24 timmar från det att de anser att transaktionen är misstänkt. Det följer av artikel 9.5 att ekonomiska aktörer och professionella användare ska rapportera betydande försvinnanden och stölder av reglerade sprängämnesprekursorer inom 24 timmar från upptäckten. Även enskilda som har förvärvat sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner i enlighet med artikel 5.3 ska, enligt artikel 9.6, rapportera betydande försvinnanden och stölder av dessa inom 24 timmar från upptäckten. Det får anses utgöra en överträdelse av EU-förordningen om rapporteringsskyldigheten i artikel 9 åsidosätts (jfr prop. 2013/14:144 s. 96 f.). För att understryka vikten av kravet på rapportering bör en sådan överträdelse fortsatt sanktioneras straffrättsligt. Av lagen om sprängämnesprekursorer följer att den som inte rapporterar misstänkta transaktioner eller försök till sådana eller betydande försvinnanden eller stölder i enlighet med artikel 9.3 eller 9.4 i 2013 års EU-förordning döms till böter eller fängelse i högst sex månader. För den som begår gärningen av grov oaktsamhet bestäms påföljden till böter. Bestämmelsen i lagen om sprängämnesprekursorer riktar sig i dag alltså endast mot ekonomiska aktörer som låter bli att uppfylla rapporteringsskyldigheten. I EU-förordningen omfattar denna skyldighet numera även internetbaserade marknadsplatser (se dock skäl 15 och 16 i EU-förordningen avseende vissa begränsningar för internetbaserade marknadsplatser) samt i fråga om betydande försvinnanden och stölder ställs också sådana krav på professionella användare och enskilda. Det finns därför starka skäl att dessa aktörers åsidosättande ska sanktioneras straffrättsligt på motsvarande sätt, då det också utgör en överträdelse av EU-förordningens rapporteringsskyldighet. Straffansvaret enligt bestämmelsen riktar sig bland annat mot den som genomför en misstänkt transaktion eller mottar en förfrågan om en sådan, till exempel en anställd i en butik som säljer aktuella ämnen eller vid en internetbaserad marknadsplats som vidareförmedlar en sådan tjänst (jfr prop. 2013/14:144 s. 99). För professionella användare kan straffansvaret rikta sig mot den som är ställföreträdare för en juridisk person och som inte rapporterar en stöld av en reglerad sprängämnesprekursor. Det bör också fortsatt finnas en möjlighet att utkräva ansvar för grov oaktsamhet. Det finns dock inte skäl att ha en särskild straffskala för dessa brott. 7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: De föreslagna författningsändringarna ska träda i kraft den 1 februari 2021. Regeringens bedömning: Det krävs inte några särskilda övergångsbestämmelser. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Kemikalieinspektionen anser att det bör övervägas att i en övergångsbestämmelse ange att tillsynsärenden hos myndigheten som pågår den 1 februari 2021 med stöd av Reach-förordningen också ska hanteras vidare av myndigheten fram till dess att ärendena avslutas, trots att regleringen om ammoniumnitrat vid denna tidpunkt förs över till EU-förordningen. Övriga remissinstanser har inga synpunkter på förslaget och bedömningen. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Den nya EU-förordningen trädde i kraft den 31 juli 2019 och ska tillämpas av medlemsstaterna från och med den 1 februari 2021. De föreslagna författningsändringarna, som avser att komplettera EU-förordningens bestämmelser, bör träda i kraft samtidigt som EU-förordningen ska tillämpas fullt ut, det vill säga från och med den 1 februari 2021. I artikel 23 i EU-förordningen finns övergångsbestämmelser avseende tillstånd som meddelats med stöd av 2013 års EU-förordning. Det krävs inte några kompletterande nationella bestämmelser i den delen. När handläggningen av ärenden, till exempel om tillsyn, ändras så att en annan myndighet eller en kommun ska handlägga dem i fortsättningen, ska som huvudregel den nya myndigheten eller kommunen ta emot alla ärenden som inletts vid den gamla myndigheten. Kemikalieinspektionen framhåller att det bör övervägas att frångå denna huvudregel när det gäller viss tillsyn som i dag sker av myndigheten med stöd av Reach-förordningen. Regeringen anser dock att det saknas tillräckliga skäl för sådana övergångsregler, särskilt då det bör rör sig om endast ett fåtal ärenden. Det finns därmed sammantaget inte behov av nationella övergångsbestämmelser. 8 Konsekvenser av förslagen Regeringens bedömning: Förslagen kommer i olika utsträckning medföra ökade kostnader för berörda myndigheter. Dessa bedöms rymmas inom befintliga anslag. Förslagen kommer medföra ökade kostnader även för kommuner och i viss utsträckning regioner. MSB kommer ha möjlighet att ta ut ansöknings- och tillsynsavgift. Även kommunerna kommer ha möjlighet att ta ut tillsynsavgifter. Konsekvenserna av förslagen för enskilda bedöms vara små. Förslagen kan medföra vissa marginella konsekvenser för företag, i form av försäljningsminskning och ökad administrativ börda. Förslagen har inte någon påverkan på jämställdheten mellan män och kvinnor. De medför inte heller några särskilda sociala eller miljömässiga konsekvenser. Promemorians bedömning överensstämmer huvudsakligen med regeringens. Remissinstanserna: Ekonomistyrningsverket framhåller att om MSB:s tillsynsverksamhet inte ska täckas fullt ut av avgifter, bör det framgå i ett bemyndigande. MSB framhåller att de tillkommande uppgifterna förutsätter ett utökat anslag. Polismyndigheten påpekar att förslagen innebär en viss nykriminalisering som kan antas leda till en ökad arbetsmängd för myndigheten, men det torde endast bli fråga om marginella kostnadsökningar. Sveriges Kommuner och Regioner, Stockholms kommun och Malmö kommun bedömer att förslagen inte medför några större ekonomiska konsekvenser för kommunerna, men det förutsätter att avgiftsfinansieringen innebär en full kostnadstäckning. Nacka kommun bedömer att den utökade tillsynen inte kan finansieras fullt ut med avgifter, då kommunen inte kan ta betalt för kostnader för information, rådgivning med mera. Helsingborgs kommun bedömer att förslaget kommer ge upphov till en mindre ökning av arbetet med tillsyn. Länsstyrelsen Västernorrland framhåller att det - med tanke på att det redan i dag finns krav på tillstånd - är rimligt att anta att den föreslagna ändringen inte kommer resultera i en stor inströmning av överklaganden till länsstyrelsen och det därför bör kunna hanteras inom befintlig ram. Även Länsstyrelsen Skåne bedömer att antalet ärenden kommer vara relativt få. Regelrådet anser bland annat att promemorians konsekvensanalys inte uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Lantbrukarnas Riksförbund anser att avgifter redan i dag tynger svenska företag och påpekar att kommuners tillsynsavgifter ofta skiljer sig mycket åt mellan kommunerna, vilket skapar orättvis konkurrens mellan företag beroende på var man har sin verksamhet. Svenska RC-Flygförbundet framhåller att det är viktigt att ett hanteringssystem för ansökningar om tillstånd är enkelt och inte belastas av höga kostnader. Övriga remissinstanser har inga synpunkter på bedömningen. Skälen för regeringens bedömning Konsekvenser för myndigheter EU-förordningen och de nya kompletterande svenska bestämmelser om sprängämnesprekursorer som föreslås medför ökad reglering både inom EU och i Sverige. Regeringen föreslår att befintligt tillståndssystem ska vara kvar och i viss mån utökas. Regelverket i 2013 års EU-förordning har dock redan medfört att bland annat enskilda och ekonomiska aktörer i relativt stor utsträckning har övergått till andra produkter och tekniker. Denna utveckling bör fortsätta även med den nya EU-förordningen. Om MSB:s kostnader för tillståndsgivning kommer att öka i någon större utsträckning kan inte med säkerhet sägas, då detta är helt beroende av hur marknaden och enskilda svarar på den mer restriktiva regleringen. I sammanhanget är det viktigt att beakta att MSB får fortsatt möjlighet att ta ut en avgift för en ansökan om tillstånd (se avsnitt 6.7). Som Ekonomistyrningsverket påpekar ska denna verksamhet täckas fullt ut av avgifter, då annat bemyndigande saknas. I enlighet med 5 § avgiftsförordningen (1992:191) ska avgifterna alltså beräknas så att de helt täcker verksamhetens kostnader när det gäller tillståndsgivningen. MSB får även nya uppgifter i form av ett tillsynsansvar. Myndigheten kommer dock också att kunna ta ut en avgift för tillsynen (se avsnitt 6.7). Även i denna del ska verksamheten täckas fullt ut av den tillsynsavgift som myndigheten får ta ut. MSB får därtill ytterligare tillkommande uppgifter, som kommer regleras på förordningsnivå, genom att myndigheten ska ansvara för medvetandehöjande åtgärder, erfarenhetsutbyten och för återrapportering till kommissionen. Denna verksamhet är inte avgiftsfinansierad. Trots att MSB anser att myndigheten behöver utökade anslag, bedömer regeringen att de ökade kostnaderna kommer att rymmas inom ramen för det befintliga anslaget eftersom det rör sig om verksamhet som är av marginell omfattning och myndigheten redan i dag har liknande uppgifter. De tillkommande kostnader som uppstår vid Polismyndigheten när myndigheten hjälper MSB i större utsträckning vid tillståndsansökningar och som nationell kontaktpunkt är, på motsvarande sätt som för MSB, beroende av bland annat antalet ansökningar och rapporter som kommer in. Förslagen innebär dessutom, som Polismyndigheten framhåller, en viss nykriminalisering som kan förväntas leda till ökad arbetsmängd för myndigheten. Även dessa tillkommande kostnader bedöms emellertid kunna rymmas inom befintliga anslag. För domstolarna innebär förslagen endast i begränsad utsträckning utökade arbetsuppgifter. Bedömningen är att antalet mål kommer att vara relativt få och att kostnaderna bör kunna rymmas inom ramen för Sveriges Domstolars befintliga resurser. När det gäller de utökade uppgifterna för länsstyrelserna bedömer regeringen, likt Länsstyrelsen Västernorrland och Länsstyrelsen Skåne, att dessa kommer vara av en mycket liten omfattning och bör därför kunna täckas av befintligt anslag. För Tullverket, där en viss uppgift nu försvinner och en allmän skyldighet om utbildning tillkommer, bedöms den utökade regleringen i EU-förordningen inte medföra annat än marginella kostnadskonsekvenser som bör täckas av befintligt anslag. För Kemikalieinspektionen försvinner ett visst tillsynsansvar när regleringen i Reach-förordningen i fråga om ammoniumnitrat tas bort, då motsvarande reglering nu finns i EU-förordningen. Det bedöms dock inte få annat än ytterst marginella konsekvenser för Kemikalieinspektionen då myndighetens tillsynsansvar i övrigt kvarstår. Konsekvenser för regioner och kommuner För regionerna, där en allmän skyldighet om utbildning tillkommer, bedöms den utökade regleringen i EU-förordningen inte medföra annat än marginella konsekvenser. De tillsynsuppgifter som tillförs kommunerna med anledning av EU-förordningen har inverkan på den kommunala självstyrelsen. Tillsynsuppgifterna bedöms emellertid kunna genomföras tillsammans med övrig tillsyn av kemikalielagstiftningen. Som Helsingborgs kommun anför kommer förslaget dessutom endast ge upphov till en mindre ökning av arbetet med tillsyn. Därmed bedöms förslaget innebära ett proportionerligt ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Kommunerna har dessutom fortsatt möjlighet att ta ut avgift för sin tillsyn. Som Sveriges Kommuner och Regioner, Stockholms kommun och Malmö kommun anför, bör förslagen inte medföra några större ekonomiska konsekvenser för kommunerna. Samtidigt kommer inte tillsynsavgiften, som Nacka kommun framhåller, att kunna tas ut för information och rådgivning. Förslagen innebär därmed att den kommunala finansieringsprincipen blir tillämplig. Någon reglering görs dock inte då förslagen endast medför marginella kostnader. Konsekvenser för enskilda och företagen Genom EU-förordningen och de nya kompletterande svenska bestämmelser som föreslås begränsas enskildas tillgång till sprängämnesprekursorer ytterligare eftersom dels begreppet enskilda har utvidgats till att även omfatta juridiska personer som inte är professionella användare, dels fler ämnen bedöms som sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner. Grundtanken är att ämnen som är upptagna i bilaga I till EU-förordningen är förbjudna, i koncentrationer över de som anges i kolumn 2. Detsamma gäller enligt 2013 års EU-förordning, låt vara att gränsvärdena i viss mån har justerats. Medlemsstaterna får emellertid bibehålla ett tillståndssystem som medger att vissa sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner undantas från förbudet. Regeringen föreslår nu att undantag fortsatt ska göras för väteperoxid, nitrometan och salpetersyra samt att undantag framöver även ska göras för svavelsyra. Detta innebär att möjligheten att göra undantag enligt EU-förordningen nyttjas fullt ut. Eftersom tillståndskrav har gällt för väteperoxid, nitrometan och salpetersyra sedan 2014, bedöms de mer restriktiva gränsvärdena ha relativt begränsade konsekvenser för enskilda. Denna bedömning gäller även om den krets som utgör enskilda nu utökas. För enskilda som vill fortsätta att använda svavelsyra kommer det att krävas att de söker tillstånd. Svavelsyra återfinns i dag emellertid endast i ett mindre antal konsumenttillgängliga produkter. Användningen av svavelsyra begränsas dessutom redan av annan nationell lagstiftning. För enskilda som vill ansöka om tillstånd kommer tillståndsgivningen fortsatt vara förenad med en avgift. Det är självfallet, som Svenska RC-Flygförbundet framhåller, viktigt att ett hanteringssystem för ansökningar om tillstånd är enkelt och inte belastas av höga kostnader. Samtidigt måste, som framgår ovan, avgifterna helt täcka MSB:s verksamhet i den delen. Regleringen innebär vidare alltså att det för enskilda blir helt förbjudet att förvärva, införa, inneha och använda ammoniumnitrat, natriumklorat, natriumperklorat, kaliumklorat och kaliumperklorat över gränsvärdena i kolumn 2 i bilaga I. Flertalet av dessa ämnen har dock redan varit förbjudna i flera år i Sverige, och även om kretsen enskilda utökas till att omfatta företagare i viss mån, kommer ett förbud endast påverka enskilda i mindre mån. Användningen av dessa ämnen begränsas dessutom redan av annan nationell lagstiftning. För de företag som tillhandahåller produkter som innehåller sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner finns en risk att försäljningen minskar något ytterligare. EU-förordningen innebär därtill fortsatta skyldigheter för företag att rapportera misstänkta transaktioner samt betydande försvinnanden och stölder av reglerade sprängämnesprekursorer. Dessa krav utökas i viss mån nu till att omfatta fler, såsom internetbaserade marknadsplatser samt professionella användare och enskilda. Kraven på att föra information vidare i distributionskedjan samt att kontrollera försäljningen även till professionella användare och ekonomiska aktörer kommer också leda till visst merarbete för främst företagen, särskilt då information om transaktionerna ska sparas i 18 månader. Tillsyn kommer dessutom att bedrivas när det gäller flertalet av de skyldigheter som företagen och enskilda får med anledning av EU-förordningen. Den tillsynsavgift som kommer att tas ut av tillsynsmyndigheten bedöms emellertid, trots Lantbrukarnas Riksförbund farhågor, bli liten i förhållande till de avgifter som redan i dag tas ut för tillsyn enligt kemikalielagstiftningen. Den reglering som nu föreslås innehåller ett fåtal kompletterande bestämmelser till en EU-förordning som är direkt tillämplig i Sverige. Remittering av promemorian har skett till ett flertal företag, som inte har haft några invändningar mot konsekvensanalysen utöver vad som framgår ovan kring avgifterna. Som Regelrådet pekar på är förslagen dessutom av sådan natur att det inte torde finnas något annat alternativ till reglering. Sammanfattningsvis medför förslagen därför endast vissa marginella konsekvenser för företag, i form av främst försäljningsminskning och ökad administrativ börda. Konsekvenserna för enskilda bedöms som små. Övriga konsekvenser Förslagen har inte någon påverkan på jämställdheten mellan män och kvinnor. De medför inte heller några särskilda sociala eller miljömässiga konsekvenser. 9 Författningskommentar 9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen 3 § Lagen är tillämplig endast på följande varor: 1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, 2. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64), 3. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67), 4. injektionssprutor och kanyler, 5. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, 6. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande, 7. kulturföremål som avses i 5 kap. kulturmiljölagen (1988:950), 8. hundar och katter för annat ändamål än handel, 9. spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt alkohollagen (2010:1622), samt tobaks-varor och elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare vid kontroll av åldersgränsen i 5 kap. 20 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, 10. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler, 11. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda, 12. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi, 13. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, 14. varor som ska beskattas enligt lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter, 15. sprängämnesprekursorer enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen och 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, 16. explosiva varor som avses i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. Paragrafen anger vilka varor som lagen är tillämplig på. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Punkt 15 ändras genom att hänvisningen till 2013 års EU-förordning anpassas till den nya EU-förordningen om sprängämnesprekursorer. En statisk hänvisningsteknik har valts. Därutöver moderniseras den inledande meningen språkligt. Övriga punkter är oförändrade. 9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer 1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen (EU:s förordning om sprängämnesprekursorer). Paragrafen beskriver lagens tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Paragrafen ändras genom att hänvisningen till 2013 års EU-förordning anpassas till den nya EU-förordningen om sprängämnesprekursorer. En statisk hänvisningsteknik har valts. Därutöver moderniseras paragrafen språkligt. 2 § Med ämne, blandning, tillhandahållande, införsel, användning, misstänkt transaktion, enskild, professionell användare, ekonomisk aktör, internetbaserad marknadsplats, sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner och reglerad sprängämnesprekursor avses i denna lag detsamma som i artikel 3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Paragrafen klargör att de begrepp som används i lagen har samma betydelse som i EU-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.2. Paragrafen ändras på sådant sätt att begreppen professionell användare, internetbaserad marknadsplats och reglerad sprängämnesprekursor har tillkommit i uppräkningen då de numera definieras i artikel 3 i EU-förordningen och omnämns i lagen. Med professionell användare avses såväl fysiska som juridiska personer samt offentliga organ eller grupper av sådana personer eller organ som har ett påvisbart behov av sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner för syften som är knutna till deras näringsverksamhet, affärsverksamhet eller yrke. Det gäller även jordbruksverksamhet som bedrivs på heltid eller deltid och inte nödvändigtvis är kopplad till storleken på den landareal som verksamheten bedrivs på. En internetbaserad marknadsplats tillhandahåller en mellanhandstjänst som gör det möjligt att utföra transaktioner avseende reglerade sprängämnesprekursorer för ekonomiska aktörer å ena sidan och enskilda, professionella användare och andra ekonomiska aktörer å andra sidan. Det kan ske genom online-försäljning eller tjänsteavtal, antingen på den internetbaserade marknadsplatsens webbplats eller på en ekonomisk aktörs webbplats som utnyttjar datatjänster som tillhandahålls av den internetbaserade marknadsplatsen. En reglerad sprängämnesprekursor är ett ämne som förtecknas i bilaga I eller II, inklusive en blandning eller ett annat ämne i vilket ett ämne som förtecknas i dessa bilagor förekommer. Homogena blandningar med mer än fem beståndsdelar i vilka koncentrationen av varje ämne som förtecknas i bilaga I eller II understiger en viktprocent undantas från definitionen av en reglerad sprängämnesprekursor. Vissa begrepp i artikel 3 i EU-förordningen har dessutom fått en ny innebörd. Det gäller främst enskild, som tidigare benämndes enskilda personer. Begreppet enskild definieras som en fysisk eller juridisk person som agerar i syften som inte är knutna till hans eller hennes näringsverksamhet, affärsverksamhet eller yrke. Paragrafen ändras därför också på sådant sätt att begreppet enskild anges. Dessutom ändras ordningen på begreppen och hänvisningen till 2013 års EU-förordning för att anpassa paragrafen till regleringen i den nya EU-förordningen. 3 § Trots förbudet i artikel 5.1 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer får enskilda ges tillstånd att förvärva, införa, inneha och använda väteperoxid, nitrometan, svavelsyra och salpetersyra, och blandningar som innehåller dessa ämnen, över de koncentrationsgränser som anges i kolumn 2 och upp till de övre gränsvärden som anges i kolumn 3 i bilaga I till EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Paragrafen reglerar möjligheten för enskilda att beviljas tillstånd för att förvärva, införa, inneha och använda väteperoxid, nitrometan, svavelsyra och salpetersyra, och blandningar som innehåller dessa ämnen. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.3.1. Paragrafen ändras på sådant sätt att hänvisningen till 2013 års EU-förordning ersätts av en hänvisning till artikel 5.1 i den nya EU-förordningen. Artikel 5.1 innehåller ett förbud mot att tillhandahålla enskilda sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner samt ett förbud för enskilda att införa, inneha eller använda dessa. I artikel 5.3 i EU-förordningen anges dock att en medlemsstat får bibehålla eller inrätta ett tillståndssystem som medger att vissa sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner undantas från förbudet. Genom ändringen av paragrafen utökas det nuvarande tillståndssystemet för enskilda till att även avse svavelsyra. Paragrafen ändras också genom att den anpassas till den förändrade utformningen av bilaga I till EU-förordningen när det gäller koncentrationsgränser och att det införs övre gränsvärden för beviljande av tillstånd. 6 § En kommun ska ansvara för tillsynen över att bestämmelserna i artiklarna 5-9 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer följs inom kommunen, i de delar tillsynen avser ekonomiska aktörer, professionella användare och enskilda. En kommun ska också ansvara för tillsynen över att enskilda inom kommunen har de tillstånd som krävs och att, om tillstånd har meddelats, villkoren för tillstånd är uppfyllda enligt artikel 6.3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Den myndighet som regeringen bestämmer ska ansvara för tillsynen över att bestämmelserna i artiklarna 7.3, 8.5, 9.1, 9.2 och 9.4 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer följs, i de delar tillsynen avser internetbaserade marknadsplatser. Paragrafen reglerar vilka som ansvarar för tillsyn i enlighet med bestämmelsen i artikel 11 i EU-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.1, 6.6.1 och 6.6.2. I första stycket utökas och förtydligas kommunernas tillsynsansvar. Ansvaret avser tillsyn över att bestämmelserna i artiklarna 5 och 7-9 i EU-förordningen följs inom en kommun. Dessa artiklar reglerar förbudet och tillståndssystemet (artikel 5), information till distributionskedjan (artikel 7), kontroll vid försäljning (artikel 8) och rapportering av misstänkta transaktioner samt betydande försvinnanden och stölder (artikel 9). En kommun ska också ansvara för tillsynen över att enskilda inom kommunen har de tillstånd som krävs och att, om tillstånd har meddelats, villkoren för tillstånd är uppfyllda enligt artikel 6.3 i EU-förordningen. I stycket förtydligas även att kommunernas tillsynsansvar avser ekonomiska aktörer, professionella användare och enskilda. Hänvisningen till 2013 års EU-förordning ändras också. Stycket har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet. I ett nytt andra stycke regleras tillsynen av internetbaserade marknadsplatsers skyldigheter enligt artiklarna 7.3, 8.5, 9.1, 9.2 och 9.4 i EU-förordningen. De internetbaserade marknadsplatserna ska, enligt artikel 7.3, vidta åtgärder för att säkerställa att deras användare känner till sina skyldigheter enligt EU-förordningen när de tillhandahåller reglerade sprängämnesprekursorer via marknadsplatsernas tjänster. De ska också, enligt artikel 8.5, vidta åtgärder för att hjälpa till att säkerställa att deras användare uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 8 när de tillhandahåller sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner via marknadsplatsens tjänster. Av artikel 9.1, 9.2 och 9.4 framgår vidare att internetbaserade marknadsplatser bland annat måste ha rutiner för att förebygga, förhindra och upptäcka samt för att rapportera misstänkta transaktioner och betydande försvinnanden och stölder av reglerade sprängämnesprekursorer. I stycket upplyses om att den myndighet som regeringen bestämmer ska utöva denna tillsyn. 8 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att EU:s förordning om sprängämnesprekursorer ska följas. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite. Paragrafen innehåller bestämmelser om en tillsynsmyndighets möjlighet att meddela förelägganden och att sådana får förenas med vite. Övervägandena finns i avsnitt 6.1. Första stycket ändras genom att hänvisningen till 2013 års EU-förordning anpassas till den nya EU-förordningen om sprängämnesprekursorer. Andra stycket är oförändrat. Rätt till information 9 § Den myndighet som regeringen bestämmer och en kommun har rätt att begära ut information enligt artikel 8.4 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Paragrafen, som är ny, upplyser om vilka som har rätt att begära ut information enligt artikel 8.4 i EU-förordningen. Övervägandena finns i avsnitt 6.5. I syfte att kontrollera överensstämmelse med EU-förordningen samt för att förebygga, förhindra och upptäcka olaglig tillverkning av sprängämnen, ska ekonomiska aktörer enligt artikel 8.4 i EU-förordningen spara den information som anges i artikel 8.1 och 8.2 i 18 månader från och med den dag då transaktionen ägde rum. Under den perioden ska informationen ställas till förfogande för tillsyn på begäran av de nationella tillsynsmyndigheterna eller brottsbekämpande myndigheter. Den myndighet som regeringen bestämmer och en kommun ska ha möjlighet att begära ut den sparade informationen. 10 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nationell kontaktpunkt enligt artikel 9.3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Paragrafen upplyser om att den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nationell kontaktpunkt enligt artikel 9.3 i EU-förordningen. Överväganden finns i avsnitt 6.1. Paragrafen ändras genom att hänvisningen till 2013 års EU-förordning anpassas till den nya EU-förordningen om sprängämnesprekursorer. 12 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet i artikel 5.1 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer genom att tillhandahålla, förvärva, inneha eller använda sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner, utan att tillstånd enligt 3 § denna lag meddelats, ska dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Om ett brott enligt första stycket är att anse som grovt är straffet fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen avsett särskilt stor mängd, annars varit av särskilt farlig art eller inneburit en betydande risk för att sprängämnesprekursorerna hade kunnat komma till brottslig användning. Paragrafen reglerar brott mot förbudet i artikel 5.1 i EU-förordningen och överträdelse av tillståndsplikten i 3 § denna lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1 och 6.8.1. Första stycket ändras dels genom att hänvisningen till 2013 års EU-förordning anpassas till den nya EU-förordningen, dels genom att straffen skärps för oaktsamhetsbrott då den särskilda straffskalan för dessa brott sammanförs med den för uppsåtligt brott. Därutöver moderniseras stycket språkligt. Andra stycket är oförändrat. 13 § Till böter eller fängelse i högst sex månader ska den dömas som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet låter bli att 1. kontrollera en försäljning i enlighet med artikel 8.2 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer till en professionell användare eller en ekonomisk aktör, 2. rapportera misstänkta transaktioner eller försök till sådana i enlighet med artikel 9.1 eller 9.4 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer, eller 3. rapportera betydande försvinnanden eller stölder av en reglerad sprängämnesprekursor i enlighet med artikel 9.5 eller av en sprängämnesprekursor som omfattas av restriktioner i enlighet med artikel 9.6 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Paragrafen innehåller straffbestämmelser för den som inte kontrollerar en försäljning i enlighet med artikel 8.2 i EU-förordningen till en professionell användare eller en ekonomisk aktör och för den som låter bli att rapportera misstänka transaktioner samt betydande försvinnanden och stölder till den nationella kontaktpunkten enligt artikel 9 i EU-förordningen, med en ny gemensam straffskala. Övervägandena finns i avsnitt 6.1, 6.8.2 och 6.8.3. Till böter eller fängelse i högst sex månader ska den dömas som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet låter bli att följa det som framgår av punkt 1-3 i paragrafen. Detta innebär att straffen skärps för oaktsamhetsbrott då den särskilda straffskalan för dessa brott sammanförs med den för uppsåtligt brott. I punkt 1, som är ny, straffsanktioneras kravet på kontroller av en försäljning i enlighet med artikel 8.2 i EU-förordningen. Artikel 8.2 föreskriver att en ekonomisk aktör, som tillhandahåller en professionell användare eller en annan ekonomisk aktör en sprängämnesprekursor som omfattas av restriktioner, för varje transaktion ska begära viss i EU-förordningen angiven information. Detta i syfte att kontrollera att en potentiell kund är en professionell användare eller en annan ekonomisk aktör. Om den ekonomiska aktören inte kontrollerar kunden på föreskrivet sätt är det en överträdelse av EU-förordningen. Straffansvaret riktar sig mot den som exempelvis genomför transaktionen, såsom en anställd i en butik som säljer aktuella ämnen (jfr prop. 2013/14:144 s. 99). I punkt 2 straffsanktioneras kravet på rapporteringsskyldighet när det gäller misstänkta transaktioner eller försök till sådana. I artikel 9.1 i EU-förordningen föreskrivs att i syfte att förebygga, förhindra och upptäcka olaglig tillverkning av sprängämnen ska ekonomiska aktörer och internetbaserade marknadsplatser rapportera misstänkta transaktioner. Ekonomiska aktörer och internetbaserade marknadsplatser ska, enligt artikel 9.4, rapportera transaktionen eller försöket till transaktion inom 24 timmar från det att de anser att transaktionen är misstänkt. Kravet omfattar numera alltså både ekonomiska aktörer och till viss del internetbaserade marknadsplatser. För en internetbaserad marknadsplats aktualiseras straffansvar endast om marknadsplatsen inte har inrättat lämpliga, rimliga och proportionella förfaranden för att upptäcka misstänkta transaktioner. Straffansvaret i denna del riktar sig främst mot den som genomför transaktionen eller mottar en förfrågan om en sådan, till exempel en anställd i en butik som säljer aktuella ämnen eller vid en internetbaserad marknadsplats som vidareförmedlar en sådan tjänst (jfr prop. 2013/14:144 s. 99). I punkt 3 straffsanktioneras kravet på rapporteringsskyldighet när det gäller betydande försvinnanden och stölder. Det följer av artikel 9.5 i EU-förordningen att ekonomiska aktörer och professionella användare ska rapportera betydande försvinnanden och stölder av reglerade sprängämnesprekursorer inom 24 timmar från upptäckten. Även enskilda som har förvärvat sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner i enlighet med artikel 5.3 ska, enligt artikel 9.6, rapportera betydande försvinnanden och stölder av dessa ämnen inom 24 timmar från upptäckten. Punkten anpassas till att professionella användare och enskilda numera omfattas av rapporteringsskyldigheten. För professionella användare kan straffansvaret i denna del rikta sig mot den som är ställföreträdare för en juridisk person och som inte rapporterar en stöld av en reglerad sprängämnesprekursor. I bestämmelsen ändras också hänvisningen till 2013 års EU-förordning. 17 § Tillståndsmyndighetens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. En kommuns tillsynsbeslut enligt denna lag får överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Övriga tillsynsbeslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Paragrafen reglerar möjligheten att överklaga ett beslut av en tillståndsmyndighet eller tillsynsmyndighet. Övervägandena finns i avsnitt 6.6.3. I andra stycket förtydligas att överklagandebestämmelsen avser kommunernas tillsynsbeslut. Regeringen ska enligt denna lag utse en behörig myndighet som ska utöva tillsyn över de internetbaserade marknadsplatserna. Myndighetens tillsynsbeslut får enligt det nya tredje stycket överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Detsamma gäller ett beslut om avgift för tillsynen. Övriga stycken är oförändrade. 19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. erkännande av tillstånd som meddelats av de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater enligt artikel 6.7 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer, 2. tillsyn enligt 6 § andra stycket, och 3. avgiftens storlek för tillstånd enligt 3 § och tillsyn enligt 6 § andra stycket. Regeringen eller den kommun som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillsyn enligt 6 § första stycket. En kommun får meddela föreskrifter om avgiftens storlek för tillsyn enligt 6 § första stycket. Paragrafen innehåller normgivningsbemyndiganden till regeringen, den myndighet som regeringen bestämmer och till kommunerna. Övervägandena finns i avsnitt 6.4 och 6.7. Paragrafen ändras så att den endast innehåller nödvändiga normgivningsbemyndiganden som avser regeringen, en myndighet eller en kommun. Dessutom har regleringen om märkning tagits bort. I första stycket görs tillägget att även den tillsynsmyndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillsynsavgiftens storlek. Kommunernas bemyndiganden återfinns i andra stycket. I stycket ändras också hänvisningen till 2013 års EU-förordning. Andra stycket innehåller numera alla normgivningsbemyndiganden som avser kommunerna. Därutöver moderniseras paragrafen språkligt. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013 Sammanfattning av promemorian Kompletterande bestämmelser till ny EU-förordning om sprängämnesprekursorer (Ds 2019:17) Sprängämnesprekursorer är kemiska ämnen som kan användas för legitima ändamål men också missbrukas för att tillverka sprängämnen. Den 20 juni 2019 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2019/1148 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändringen av förordning (EG) nr 1907/2016 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013 (EU-förordningen). EU-förordningen innebär huvudsakligen att de ämnen som är listade i bilaga I till förordningen, benämnda sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner, fortsatt inte får tillhandahållas till samt införas, innehas eller användas av enskilda. Medlemsstaterna kommer även fortsättningsvis kunna ha ett tillståndssystem som medger undantag från förbudet avseende vissa sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner. Möjligheten till undantag är dock mer begränsad i den nya EU-förordningen. Misstänkta transaktioner samt betydande försvinnanden och stölder avseende de sprängämnesprekursorer som förtecknas i bilaga I och II till EU-förordningen, benämnda reglerade sprängämnesprekursorer, ska fortsatt rapporteras till den nationella kontaktpunkten, det vill säga i Sverige till Polismyndigheten. Skyldigheten utökas nu emellertid till att omfatta fler aktörer. Det har i EU-förordningen dessutom tillkommit krav på bland annat medvetandehöjande åtgärder och utökad tillsyn. EU-förordningen har trätt i kraft den 31 juli 2019 och ska tillämpas fullt ut från och med den 1 februari 2021. Den är direkt tillämplig i Sverige, men kräver ändringar i de kompletterande författningar som finns i dag. I promemorian lämnas förslag på sådana ändringar. Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 2021. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor: Lagen är tillämplig endast på följande varor: 1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, 2. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64), 3. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67), 4. injektionssprutor och kanyler, 5. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, 6. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande, 7. kulturföremål som avses i 5 kap. kulturmiljölagen (1988:950), 8. hundar och katter för annat ändamål än handel, 9. spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt alkohollagen (2010:1622), samt tobaksvaror och elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare vid kontroll av åldersgränsen i 13 § tobakslagen (1993:581) och 19 § lagen (2017:425) om elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare, 10. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler, 11. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda, 12. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi, 13. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, 14. varor som ska beskattas enligt lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter, 15. sprängämnesprekursorer enligt artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer och 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, 15. sprängämnesprekursorer enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen (EU:s förordning om sprängämnesprekursorer) och 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, 16. explosiva varor som avses i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2021. Förslag till lag om ändring i lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer dels att 5 § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 5 § ska utgå, dels att 1-3, 6, 8, 10, 12, 13, 17 och 19 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 9, 10 a och 10 b, och närmast före 9, 10 a och 10 b §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 av den 15 januari 2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer. I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen (EU:s förordning om sprängämnesprekursorer). 2 § Med ämne, blandning, tillhandahållande, införsel, användning, enskild person, misstänkt transaktion, ekonomisk aktör och sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner avses i denna lag detsamma som i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013. Med ämne, blandning, tillhandahållande, införsel, användning, misstänkt transaktion, enskild, professionell användare, ekonomisk aktör, internetbaserad marknadsplats, sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner och reglerad sprängämnesprekursor avses i denna lag detsamma som i artikel 3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. 3 § Trots förbudet i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 får enskilda personer ges tillstånd att förvärva, införa, inneha och använda väteperoxid, nitrometan och salpetersyra, och blandningar som innehåller dessa ämnen, över de koncentrationsgränser som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013. Trots förbudet i artikel 5.1 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer får enskilda ges tillstånd att förvärva, införa, inneha och använda väteperoxid, nitrometan, svavelsyra och salpetersyra, och blandningar som innehåller dessa ämnen, över de koncentrationsgränser som anges i kolumn 2 och upp till de övre gränsvärden för beviljande av tillstånd som anges i kolumn 3 i tabellen i bilaga I till EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. 6 § En kommun ska ansvara för tillsynen över att bestämmelserna i artiklarna 4.7 och 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 följs inom kommunen. En kommun ska ansvara för tillsynen över att bestämmelserna i artiklarna 5-9 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer följs inom kommunen, i de delar tillsynen avser ekonomiska aktörer, professionella användare och enskilda. Den myndighet som regeringen bestämmer ska ansvara för tillsynen över att bestämmelserna i artiklarna 7.3, 8.5, 9.1, 9.2 och 9.4 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer följs, i de delar som dessa bestämmelser avser internetbaserade marknadsplatser. 8 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 ska följas. En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att EU:s förordning om sprängämnesprekursorer ska följas. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite. Begära ut information 9 § Den myndighet som regeringen bestämmer och en kommun har rätt att begära ut information enligt artikel 8.4 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. 10 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nationell kontaktpunkt enligt artikel 9.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013. Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nationell kontaktpunkt enligt artikel 9.3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Medvetandehöjande åtgärder och erfarenhetsutbyte 10 a § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara ansvarig för medvetandehöjande åtgärder enligt artikel 10.2 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara ansvarig för erfarenhetsutbytet mellan berörda parter enligt artikel 10.3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Rapporteringsskyldighet 10 b § Den myndighet som regeringen bestämmer ska lämna de uppgifter till Europeiska kommissionen som krävs enligt artiklarna 19-21 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. 12 § Den som bryter mot förbudet i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 genom att tillhandahålla, förvärva, inneha eller använda sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner, utan att tillstånd enligt 3 § denna lag meddelats, döms till böter eller fängelse i högst ett år. Om gärningen begås av oaktsamhet döms det till böter. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet i artikel 5.1 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer genom att tillhandahålla, förvärva, inneha eller använda sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner, utan att tillstånd enligt 3 § denna lag meddelats, ska dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Om ett brott enligt första stycket är att anse som grovt är straffet fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen avsett särskilt stor mängd, annars varit av särskilt farlig art eller inneburit en betydande risk för att sprängämnesprekursorerna hade kunnat komma till brottslig användning. 13 § Den som inte rapporterar misstänkta transaktioner eller försök till sådana eller betydande försvinnanden eller stölder i enlighet med artikel 9.3 eller 9.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Om gärningen begås av grov oaktsamhet döms det till böter. Till böter eller fängelse i högst sex månader ska den dömas som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte 1. kontrollerar en försäljning i enlighet med artikel 8.2 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer till en professionell användare eller en ekonomisk aktör, 2. rapporterar misstänkta transaktioner eller försök till sådana i enlighet med artikel 9.1 eller 9.4 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer, eller 3. rapporterar betydande försvinnanden eller stölder av en reglerad sprängämnesprekursor i enlighet med artikel 9.5 eller av en sprängämnesprekursor som omfattas av restriktioner i enlighet med 9.6 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. 17 § Tillståndsmyndighetens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. En kommuns beslut inom ramen för dess tillsyn enligt denna lag får överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Övriga tillsynsbeslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 19 § Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande en förvaltningsmyndighet eller en kommun, får meddela föreskrifter om Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. uppgifter som en ansökan om tillstånd ska innehålla, 2. hantering av tillstånd, 3. erkännande av tillstånd som meddelats av de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater enligt artikel 7.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013, 1. erkännande av tillstånd som meddelats av de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater enligt artikel 6.7 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer, 4. tillsyn, 2. tillsyn, och 5. avgiftens storlek för tillstånd enligt denna lag, och 3. avgiftens storlek för tillstånd och tillsyn enligt denna lag. 6. märkning av förpackningar som innehåller sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner. Kommunen får meddela föreskrifter om avgifternas storlek enligt denna lag när det gäller kommunernas tillsynsverksamhet. En kommun får meddela föreskrifter om tillsyn enligt denna lag och om avgiftens storlek när det gäller dess tillsynsverksamhet. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2021. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden kommit in från Ale kommun, Alvesta kommun, Attunda tingsrätt, Byggmaterialhandlarna, Datainspektionen, Domstolsverket, Ekonomistyrningsverket, Förvaltningsrätten i Karlstad, Hallsbergs kommun, Helsingborgs kommun, Kammarrätten i Göteborg, Kemikalieinspektionen, Kiruna kommun, Kommerskollegium, Lantbrukarnas Riksförbund, Luleå kommun, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Västra Götaland, Länsstyrelsen Skåne, Länsstyrelsen Stockholm, Länsstyrelsen Västernorrland, Malmö kommun, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Nacka kommun, Polismyndigheten, Regelrådet, Sollentuna kommun, Stockholms kommun, Svea hovrätt, Svenska Jägareförbundet, Svenska Modellbåtsförbundet, Svenska RC-flygförbundet, Sveriges Kommuner och Regioner (tidigare Sveriges Kommuner och Landsting), Säkerhetspolisen, Totalförsvarets forskningsinstitut, Tullverket, Umeå kommun, Åklagarmyndigheten och Örebro kommun. Därutöver har yttranden inkommit från Brandskyddsföreningen och Bohus Räddningstjänstförbud. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Alfort AB, Branschorganisationen Färg, Möbler och Interiör, Båstads kommun, Chemoform Scandinavia AB, Diversey Sverige AB, Falu kommun, Gotlands kommun, Göteborgs kommun, HP Hobbyprodukter HB, Innovations- och kemiindustrierna i Sverige, Jägarnas Riksförbund, Konstnärernas Riksorganisation, Kristianstads kommun, Kungsbacka kommun, Kyosho Sweden AB, Linköpings kommun, Masens Kemisk Tekniska AB, Miljösamverkan i Stockholms län, Motala kommun, RC Sweden AB, Sandvikens kommun, Skara kommun, Skogsstyrelsen, SRF Europe AB, Sundsvalls kommun, Sunne kommun, Svenska Badbranschen, Svenska Bilsportförbundet, Svenska Foder AB, Svenska Modellracer Unionen, Svenskt Näringsliv, Sveriges Apoteksförening, Sveriges Modellflygförbund, Swed Handling AB, Söderhamns kommun, Trollhättan kommun, Uddevalla kommun, Växjö kommun, Wibax AB, Åsele kommun, Åstorps Metallteknik Aktiebolag och Östersunds kommun. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Lagen är tillämplig endast beträffande följande varor: Lagen är tillämplig endast på följande varor: 1. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel, och produkter som avses i lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, 2. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64), 3. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1996:67), 4. injektionssprutor och kanyler, 5. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel, 6. springstiletter, springknivar, knogjärn, kaststjärnor, riv- eller nithandskar, batonger, karatepinnar, blydaggar, spikklubbor och liknande, 7. kulturföremål som avses i 5 kap. kulturmiljölagen (1988:950), 8. hundar och katter för annat ändamål än handel, 9. spritdrycker, vin, starköl och andra jästa alkoholdrycker, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat enligt alkohollagen (2010:1622), samt tobaks-varor och elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare vid kontroll av åldersgränsen i 5 kap. 20 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter, 10. nötkreatur, svin, får, getter, fjäderfän, fisk och reptiler, 11. andra djur än sådana som anges ovan och produkter av djur, om det finns särskild anledning att misstänka att smittsam sjukdom förekommer, att djuret eller djurprodukten på annat sätt utgör en allvarlig hälsorisk för människor eller djur, att medföljande dokument är ofullständiga eller felaktiga, att erforderliga dokument saknas eller att de villkor som i övrigt gäller för införseln inte är uppfyllda, 12. barnpornografi enligt lagen (1998:1443) om förbud mot införsel och utförsel av barnpornografi, 13. varor som avses i lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, 14. varor som ska beskattas enligt lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter, 15. sprängämnesprekursorer enligt artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer och 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, 15. sprängämnesprekursorer enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen och 3 § lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer, 16. explosiva varor som avses i lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2021. 1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer dels att 5 § ska upphöra att gälla, dels att rubriken närmast före 5 § ska utgå, dels att 1-3, 6, 8, 10, 12, 13, 17 och 19 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas tre nya paragrafer, 9, 10 a och 10 b, och närmast före 9, 10 a och 10 b §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Denna lag innehåller bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 av den 15 januari 2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer. I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1148 av den 20 juni 2019 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer, om ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 och om upphävande av förordning (EU) nr 98/2013, i den ursprungliga lydelsen (EU:s förordning om sprängämnesprekursorer). 2 § Med ämne, blandning, tillhandahållande, införsel, användning, enskild person, misstänkt transaktion, ekonomisk aktör och sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner avses i denna lag detsamma som i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013. Med ämne, blandning, tillhandahållande, införsel, användning, misstänkt transaktion, enskild, professionell användare, ekonomisk aktör, internetbaserad marknadsplats, sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner och reglerad sprängämnesprekursor avses i denna lag detsamma som i artikel 3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. 3 § Trots förbudet i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 får enskilda personer ges tillstånd att förvärva, införa, inneha och använda väteperoxid, nitrometan och salpetersyra, och blandningar som innehåller dessa ämnen, över de koncentrationsgränser som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013. Trots förbudet i artikel 5.1 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer får enskilda ges tillstånd att förvärva, införa, inneha och använda väteperoxid, nitrometan, svavelsyra och salpetersyra, och blandningar som innehåller dessa ämnen, över de koncentrationsgränser som anges i kolumn 2 och upp till de övre gränsvärden som anges i kolumn 3 i bilaga I till EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. 6 § En kommun ska ansvara för tillsynen över att bestämmelserna i artiklarna 4.7 och 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 följs inom kommunen. En kommun ska ansvara för tillsynen över att bestämmelserna i artiklarna 5-9 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer följs inom kommunen, i de delar tillsynen avser ekonomiska aktörer, professionella användare och enskilda. Den myndighet som regeringen bestämmer ska ansvara för tillsynen över att bestämmelserna i artiklarna 7.3, 8.5, 9.1, 9.2 och 9.4 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer följs, i de delar tillsynen avser internetbaserade marknadsplatser. 8 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 ska följas. En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att EU:s förordning om sprängämnesprekursorer ska följas. Ett beslut om föreläggande får förenas med vite. Rätt till information 9 § Den myndighet som regeringen bestämmer och en kommun har rätt att begära ut information enligt artikel 8.4 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. 10 § Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nationell kontaktpunkt enligt artikel 9.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013. Den myndighet som regeringen bestämmer ska vara nationell kontaktpunkt enligt artikel 9.3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Medvetandehöjande åtgärder och erfarenhetsutbyte 10 a § Den myndighet som regeringen bestämmer ska ansvara för medvetandehöjande åtgärder och för erfarenhetsutbytet mellan berörda parter enligt artikel 10.2 och 10.3 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. Rapporteringsskyldighet 10 b § Den myndighet som regeringen bestämmer ska lämna de uppgifter till Europeiska kommissionen som krävs enligt artiklarna 19-21 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. 12 § Den som bryter mot förbudet i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 genom att tillhandahålla, förvärva, inneha eller använda sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner, utan att tillstånd enligt 3 § denna lag meddelats, döms till böter eller fängelse i högst ett år. Om gärningen begås av oaktsamhet döms det till böter. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet i artikel 5.1 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer genom att tillhandahålla, förvärva, inneha eller använda sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner, utan att tillstånd enligt 3 § denna lag meddelats, ska dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Om ett brott enligt första stycket är att anse som grovt är straffet fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen avsett särskilt stor mängd, annars varit av särskilt farlig art eller inneburit en betydande risk för att sprängämnesprekursorerna hade kunnat komma till brottslig användning. 13 § Den som inte rapporterar misstänkta transaktioner eller försök till sådana eller betydande försvinnanden eller stölder i enlighet med artikel 9.3 eller 9.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013 döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Om gärningen begås av grov oaktsamhet döms det till böter. Till böter eller fängelse i högst sex månader ska den dömas som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet låter bli att 1. kontrollera en försäljning i enlighet med artikel 8.2 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer till en professionell användare eller en ekonomisk aktör, 2. rapportera misstänkta transaktioner eller försök till sådana i enlighet med artikel 9.1 eller 9.4 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer, eller 3. rapportera betydande försvinnanden eller stölder av en reglerad sprängämnesprekursor eller av en sprängämnesprekursor som omfattas av restriktioner i enlighet med artikel 9.5 eller 9.6 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer. 17 § Tillståndsmyndighetens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. En kommuns tillsynsbeslut enligt denna lag får överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Övriga tillsynsbeslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 19 § Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande en förvaltningsmyndighet eller en kommun, får meddela föreskrifter om Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. uppgifter som en ansökan om tillstånd ska innehålla, 2. hantering av tillstånd, 3. erkännande av tillstånd som meddelats av de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater enligt artikel 7.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 98/2013, 1. erkännande av tillstånd som meddelats av de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater enligt artikel 6.7 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer, 4. tillsyn, 2. tillsyn enligt 6 § andra stycket, och 5. avgiftens storlek för tillstånd enligt denna lag, och 3. avgiftens storlek för tillstånd enligt 3 § och tillsyn enligt 6 § andra stycket. 6. märkning av förpackningar som innehåller sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner. Kommunen får meddela föreskrifter om avgifternas storlek enligt denna lag när det gäller kommunernas tillsynsverksamhet. Regeringen eller den kommun som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillsyn enligt 6 § första stycket. En kommun får meddela föreskrifter om avgiftens storlek för tillsyn enligt 6 § första stycket. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2021. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2020-03-17 Närvarande: F.d. justitierådet Eskil Nord samt justitieråden Inga-Lill Askersjö och Sten Andersson Skärpta regler avseende hantering av sprängämnesprekursorer Enligt en lagrådsremiss den 5 mars 2020 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, 2. lag om ändring i lagen (2014:799) om sprängämnesprekursorer. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Ronja Wildenstam. Förslagen föranleder följande yttrande. Förslaget till lag om ändring i lagen om sprängämnesprekursorer Enligt 6 § första stycket i förslaget ska kommunen ansvara för att tillsynen över att bestämmelserna i bl.a. artikel 6 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer följs inom kommunen, i de delar tillsynen avser ekonomiska aktörer, professionella användare och enskilda. Artikel 6 innehåller emellertid inga handlingsregler för vare sig ekonomiska aktörer, professionella användare eller enskilda utan reglerar huvudsakligen förutsättningarna för att medlemsstaterna ska kunna meddela tillstånd till förvärv av eller annan befattning med sprängämnesprekursorer. Avsikten med hänvisningen till artikel 6 är uppenbarligen inte att kommunen ska utöva tillsyn över tillståndsförfarandet. Avsikten torde i stället vara att kommunen ska utöva tillsyn över att enskilda har de tillstånd som krävs och att, när tillstånd har getts, villkoren för dessa är uppfyllda. 6 § första stycket bör därför ges följande lydelse. En kommun ska ansvara för tillsynen över att bestämmelserna i artiklarna 5 och 7-9 i EU:s förordning om sprängämnesprekursorer följs inom kommunen, i de delar tillsynen avser ekonomiska aktörer, professionella användare och enskilda. Kommunen ska också ansvara för tillsynen över att enskilda inom kommunen har de tillstånd som krävs och att, om tillstånd har meddelats, villkoren för tillstånd är uppfyllda. 10 a och 10 b §§ De två paragraferna är nya och utgör upplysningsbestämmelser. 10 a § upplyser om att den myndighet regeringen bestämmer ska ansvara för medvetandehöjande åtgärder och för erfarenhetsutbyte mellan berörda parter enligt vissa angivna artiklar i EU-förordningen. 10 b § upplyser om att myndigheten ska lämna uppgifter till den Europeiska kommissionen enligt vissa angivna artiklar i EU-förordningen. De uppgifter som myndigheten kommer att åläggas är av sådant slag att de ryms inom regeringens möjlighet att styra statliga förvaltnings-myndigheter under regeringen (jfr 12 kap. 1 § regeringsformen). Vid sådant förhållande - och då det inte kan bli fråga om att någon annan myndighet än en statlig myndighet under regeringen ska fullgöra dessa uppgifter - saknas skäl att i lag ange vilka uppgifter myndigheten ska utföra. Lagrådet föreslår att paragraferna utgår. Övrigt lagförslag Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 2020 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Johansson, Baylan, Hallengren, Hultqvist, Andersson, Bolund, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Eriksson, Linde, Ekström, Eneroth, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Nordmark, Micko Föredragande: statsrådet Damberg Regeringen beslutar proposition Skärpta regler avseende hanteringen av sprängämnesprekursorer