Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2020/21:129 Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet Prop. 2020/21:129 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 18 mars 2021 Stefan Löfven Åsa Lindhagen (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen lämnas förslag till lagstiftningsåtgärder för genomförande i svensk rätt av de ändringar i Solvens II-direktivet - EU:s försäkringsrörelsedirektiv - som har gjorts genom ett ändringsdirektiv som antogs i december 2019. I propositionen lämnas även förslag till lagändringar med anledning av ändringar i Eiopa-förordningen som också de antogs i december 2019. Ändringarna i de aktuella EU-rättsakterna utgör ett led i en översyn av det europeiska systemet för finansiell tillsyn, den s.k. ESA-översynen. Förslagen i propositionen syftar till att stärka informationsutbytet och samarbetet inom försäkringsområdet mellan Finansinspektionen, andra nationella tillsynsmyndigheter inom EES och Eiopa (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten). Det föreslås bl.a. att Finansinspektionen ska få möjlighet att inrätta en samarbetsplattform med berörda tillsynsmyndigheter när ett försäkringsföretag driver verksamhet i mer än ett land inom EES. Finansinspektionen föreslås också få utökade skyldigheter i fråga om underrättelser och uppgiftslämnande vid tillsynen över försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige. I propositionen lämnas även förslag till lagändringar som på några punkter kompletterar och förtydligar tidigare genomförande i svensk rätt av Solvens II-direktivet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 30 juni 2021. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagtext 6 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige 6 2.2 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) 9 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag 24 3 Ärendet och dess beredning 26 4 Lagstiftningsåtgärder med anledning av ESA-översynen 27 4.1 Bakgrund 27 4.2 Interna modeller 28 4.2.1 Enskild nivå 28 4.2.2 Gruppnivå 31 4.3 Sekundäretablering och gränsöverskridande verksamhet 40 4.3.1 Underrättelse om ansökan om tillstånd att driva försäkringsrörelse 40 4.3.2 Underrättelse om brister och hänskjutande till Eiopa 43 4.3.3 Samarbetsplattformar 46 4.4 Sekretessfrågor 51 4.5 Särskild tillsynsordning 53 4.6 Volatilitetsjustering 54 4.7 Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner 55 4.8 Hänvisningar till Eiopa-förordningen och Solvens II-direktivet 56 5 Vissa ändringar som inte föranleds av ESA-översynen 57 5.1 Definitionen av behörig myndighet i försäkringsrörelselagen 57 5.2 Hänskjutande till Eiopa av fråga om undersökning hos en EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige 58 5.3 Finansinspektionens skyldighet att följa ett beslut som Eiopa fattar 59 6 Ikraftträdande 60 7 Förslagens konsekvenser 60 8 Författningskommentar 62 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige 62 8.2 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) 67 8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag 84 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (omarbetning) 86 Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) 241 Bilaga 3 Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 av den 18 december 2019 om ändring av direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument samt direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism 302 Bilaga 4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG 311 Bilaga 5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2175 av den 18 december 2019 om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2016/1011 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och förordning (EU) 2015/847 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel 347 Bilaga 6 Sammanfattning av promemorian 493 Bilaga 7 Promemorians lagförslag 494 Bilaga 8 Förteckning över remissinstanserna 514 Bilaga 9 Lagrådsremissens lagförslag 515 Bilaga 10 Lagrådets yttrande 535 Bilaga 11 Jämförelsetabell över genomförandet av de ändringar i MiFID II, Solvens II-direktivet och fjärde penningtvättsdirektivet som har gjorts i ändringsdirektivet 536 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 2021 542 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043). 3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige dels att nuvarande 6 kap. 2 a § ska betecknas 3 kap. 2 b §, dels att den nya 3 kap. 2 b §, 9 kap. 17 § och 10 kap. 4 a § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 2 a och 2 c-2 e §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 2 a § Finansinspektionen får underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har anledning att befara att det hos en EES-försäkringsgivare finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd. 6 kap. 2 a § 2 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU. Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 (Solvens II-direktivet). Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet. 2 c § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige. 2 d § Om Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform. 2 e § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. 9 kap. 17 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. 10 kap. 4 a § Finansinspektionen får bestämma att följande beslut skall gälla omedelbart, nämligen beslut Finansinspektionen får bestämma att följande beslut ska gälla omedelbart, nämligen beslut 1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal eller avtal om tjänstepension, 2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 3 kap. 6, 7 eller 9 §, 2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 3 kap. 7 eller 9 §, 3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbestånd enligt 9 kap. 2 §, 4. att meddela föreläggande, eller 5. om hur verksamheten skall bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket. 5. om hur verksamheten ska bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021. 2.2 Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) dels att rubriken närmast efter 3 kap. 7 § ska utgå, dels att nuvarande 17 kap. 3 a § ska betecknas 17 kap. 3 b §, dels att 1 kap. 12 §, 9 kap. 2, 4, 7 och 19 §§, 17 kap. 3 §, den nya 17 kap. 3 b §, 18 kap. 9 §, 19 kap. 9, 21, 23, 24, 25, 26, 31, 86, 87, 96 och 97 §§ och 20 kap. 14 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas 12 nya paragrafer, 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22-22 b §§, 9 kap. 2 a-2 c §§, 17 kap. 3 a § och 19 kap. 23 a-23 c och 24 a §§, och närmast före 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22 §, 9 kap. 2 a-2 c §§ och 19 kap. 23 a, 23 b och 24 a §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 12 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare, 1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag, 2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, 5. externt kreditvärderingsinstitut: ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen, 6. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, 7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag, 8. försäkringsgivare från tredje land: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, 8. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, 9. grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen, 10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, 10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177, 11. specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, 12. tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap., och 13. tjänstepensionsföretag: ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. 2 kap. Finansinspektionens underrättelse om gränsöverskridande verksamhet eller sekundäretablering 16 a § Finansinspektionen ska innan den beslutar i fråga om tillstånd underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om 1. företaget avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller inrätta en sekundäretablering i det landet, och 2. det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att dess verksamhet kommer att vara relevant för marknaden i det landet. 3 kap. Samarbetsplattformar 22 § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett eller flera andra länder inom EES. 22 a § Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform. 22 b § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. 9 kap. 2 § Tillstånd för ett försäkringsföretag att använda en intern modell ska ges, om 1. försäkringsföretaget har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem som uppfyller kraven i 10 kap. 6 §, och 2. kraven i 6 och 9-18 §§ är uppfyllda. Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om sådant tillstånd inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Underrättelse till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd 2 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en ansökan om tillstånd 2 b § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Handläggning av en ansökan om tillstånd 2 c § Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om tillstånd att använda en intern modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. 4 § För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en partiell intern modell krävs, utöver det som anges i 2 §, att 1. det finns godtagbara skäl att avgränsa tillämpningsområdet för den interna modellen på det sätt som försäkringsföretaget har gjort, 2. solvenskapitalkravet kan beräknas mer rättvisande utifrån försäkringsföretagets riskprofil och bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ än utifrån standardformeln enligt 8 kap. 5-11 §§, och 3. den partiella interna modellen kan integreras helt med de beräkningar som ska ske enligt standardformeln. För Finansinspektionens prövning gäller 2 a-2 c §§. 7 § Ett försäkringsföretag som fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av denna i enlighet med det styrdokument för ändring av den interna modellen som godkänts av Finansinspektionen enligt 6 §. För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen. För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen, som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 §. Vid prövningen gäller 2 a-2 c §§. Samtliga ändringar av styrdokumentet ska godkännas av Finansinspektionen. Samtliga ändringar av styrdokumentet ska godkännas av Finansinspektionen, som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 §. Vid prövningen gäller 2 c §. Kraven i 2 § ska tillämpas vid Finansinspektionens prövning av om tillstånd ska ges enligt andra stycket eller ändring godkännas enligt tredje stycket. 19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1-5 §§, 1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1, 2 och 3-5 §§, 2. förutsättningarna för ändring av en intern modell och styrdokument enligt 6 och 7 §§, 3. krav på användning av statistiska kvalitetsnormer för en intern modell enligt 9-14 §§, 4. kalibrering av en intern modell enligt 15 §, 5. validering av en intern modell enligt 17 §, och 6. krav på dokumentation enligt 18 §. 17 kap. 3 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med - andra behöriga myndigheter, - behöriga myndigheter, - Europeiska kommissionen, - Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och - Europeiska centralbanken. 3 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om 1. inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet, och 2. riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt. 3 a § 3 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet. Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet. Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet. 18 kap. 9 § Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. 19 kap. 9 § Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett sådant beslut i sak. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet. Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats. 21 § Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden, kan beräkningen ske antingen med användning av standardformeln eller med användning av en fullständig eller partiell intern modell. Bestämmelserna i 8 kap. 1-3 och 5-11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1-18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Bestämmelserna i 8 kap. 1-3 och 5-11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1-18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Om det finns ett tillsynskollegium, ska 9 kap. 2 a-2 c §§ inte gälla för en sådan ansökan som avses i 23 a §. 23 § En intern modell som används för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet får även användas för beräkning av solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs 1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller 2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Om Finansinspektionen, utan att vara grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i andra eller tredje stycket och som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen ska den lämnas över till grupptillsynsmyndigheten. Finansinspektionen ska snarast möjligt överlämna ansökningar enligt andra och tredje styckena till de berörda behöriga myndigheterna. Ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp 23 a § En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs 1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller 2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Överlämnande av ansökningar 23 b § Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, snarast möjligt överlämna ansökningar enligt 23 a § till övriga medlemmar i tillsynskollegiet, inbegripet Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Även de handlingar som företag har lämnat in tillsammans med en sådan ansökan ska överlämnas. 23 c § Om Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i 23 a §, ska den överlämnas till grupptillsynsmyndigheten. 24 § När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 § andra stycket tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare. När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 a § tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare. Hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en tillståndsansökan 24 a § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan enligt 23 a §. 25 § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt 23 § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt 23 a § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. Om en sådan överenskommelse som avses i första stycket inte kan träffas inom den angivna perioden, ska Finansinspektionen ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden. 26 § Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, ska inspektionen avvakta med ett beslut enligt 25 § andra stycket och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010, ska inspektionen avvakta med ett beslut enligt 25 § andra stycket och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 och 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, avvisas, ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet. Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar ett sådant beslut som avses i första stycket inom den tid som anges i artikel 231.3 andra stycket i Solvens II-direktivet, ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att den sexmånadersperiod som avses i första stycket har löpt ut eller ett beslut har fattats. 31 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte samtycker till ett beslut i fråga om likvärdighet som fattats av en grupptillsynsmyndighet enligt artikel 227.2 i Solvens II-direktivet. Ett ärende får hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom tre månader från det att grupptillsynsmyndigheten meddelat sitt beslut. Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte samtycker till ett beslut i fråga om likvärdighet som fattats av en grupptillsynsmyndighet enligt artikel 227.2 i Solvens II-direktivet. Ett ärende får hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom tre månader från det att grupptillsynsmyndigheten meddelat sitt beslut. 86 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 85 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats. Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 85 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats. Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, avvisas, ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet. Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar något beslut inom den tid som anges i artikel 237.3 andra stycket i Solvens II-direktivet, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta det slutliga beslutet. 87 § Tillstånd att omfattas av särskild tillsynsordning får meddelas endast om 1. Finansinspektionen utövar grupptillsyn över moderföretaget på gruppnivå och inte har beslutat att utelämna dotterföretaget med stöd av 11 §, 2. dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll samt de berörda myndigheterna har konstaterat att moderföretaget utövar en ansvarsfull ledning över dotterföretaget, 3. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 246.4 i Solvens II-direktivet att göra en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen och på nivån för dotterföretaget, och 4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens II-direktivet att offentligöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget. 4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens II-direktivet att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget. 96 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte inom angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten angående sådana förslag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§. Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten om sådana förslag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§. Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och inte kan komma överens med den behöriga myndighet som auktoriserat en EES-försäkringsgivare som är ett dotterföretag och som omfattas av särskild tillsynsordning, får inspektionen under de förutsättningar som anges i första stycket hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Gäller ett ärende ett förslag enligt 89 eller 90 § får det hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom en månad från inspektionens förslag. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende enligt 92 eller 93 § till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, om det är en krissituation och inte heller efter det att fyramånadersperioden i 92 § andra stycket eller enmånadsperioden i 93 § andra stycket har löpt ut. 97 § Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Inspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Inspektionens beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och överlämnas till dotterföretaget och tillsynskollegiet. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn. Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Inspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Inspektionens beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och överlämnas till dotterföretaget och tillsynskollegiet. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn. 20 kap. 14 § Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § och 11 kap. 25 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 5 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utföra uppgifter enligt nationella bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen, 2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, 4. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177, 5. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, 6. försäkringsföretag: ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), 7. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, 8. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag a) som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och b) vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, 9. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag, 10. MTF-plattform, OTF-plattform och reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och 11. uppdragsgivande företag: den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget. 11 kap. 25 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021. 3 Ärendet och dess beredning Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i det följande benämnt Solvens II-direktivet, antogs i november 2009. Solvens II-direktivet finns i bilaga 1. Solvens II-direktivet är det grundläggande regelverket på EU-nivå för försäkringsföretag. Direktivet ändrades genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), i det följande benämnt Omnibus II-direktivet. Omnibus II-direktivet finns i bilaga 2. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 av den 18 december 2019 om ändring av direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument samt direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, i det följande benämnt ändringsdirektivet, gjordes ytterligare ändringar i Solvens II-direktivet. Ändringsdirektivet antogs i december 2019 och trädde i kraft den 30 december 2019. Ändringsdirektivet finns i bilaga 3. Finansdepartementet har därefter tagit fram promemorian Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet med anledning av ESA-översynen. I promemorian behandlas de ändringar i Solvens II-direktivet som gjordes i ändringsdirektivet (artikel 2 i ändringsdirektivet). Ändringarna ska tillämpas från och med den 30 juni 2021, med undantag för en ändring som ska tillämpas senast den 1 juli 2020. De ändringar som rör Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (artikel 1 i ändringsdirektivet) behandlas i propositionen Ändrade krav på insiderförteckningar och några tillsynsfrågor (prop. 2020/21:24, bet. 2020/21:FiU14, rskr. 2020/21:75). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, i det följande benämnd Eiopa-förordningen, antogs i november 2010. Eiopa-förordningen finns i bilaga 4. Eiopa-förordningen ändrades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2175 av den 18 december 2019 om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2016/1011 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och förordning (EU) 2015/847 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel, i det följande benämnd ändringsförordningen. Ändringsförordningen, som trädde i kraft den 30 december 2019, finns i bilaga 5. I promemorian Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet med anledning av ESA-översynen görs med anledning av ändringsförordningen överväganden om utformningen av vissa bestämmelser på försäkringsområdet som innehåller hänvisningar till bestämmelser i Eiopa-förordningen. Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt Omnibus II-direktivet, genomfördes i svensk rätt genom omfattande ändringar i bl.a. lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, förkortad LUFT, och försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL (prop. 2015/16:9, bet. 2015/16:FiU7, rskr. 2015/16:38). I promemorian Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet med anledning av ESA-översynen görs även överväganden om utformningen av vissa bestämmelser som genomför Solvens II-direktivet i svensk rätt. Det huvudsakliga innehållet och lagförslagen i promemorian finns i bilagorna 6 och 7. Promemorian har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Finansdepartementet (Fi2020/03996). I denna proposition behandlas förslagen i promemorian Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet med anledning av ESA-översynen. I bilaga 11 finns en jämförelsetabell. I tabellen visas de kompletterande bestämmelser som föreslås i denna proposition för genomförande i svensk rätt av de ändringar i Solvens II-direktivet som görs i ändringsdirektivet. Lagrådet Regeringen beslutade den 11 februari 2021 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10. Regeringen har följt Lagrådets synpunkter, som behandlas i författningskommentaren (avsnitt 8.2). 4 Lagstiftningsåtgärder med anledning av ESA-översynen 4.1 Bakgrund I spåren av finanskrisen 2007 och 2008 blev det tydligt att det fanns brister i den finansiella tillsynen inom EU. För att komma till rätta med dessa brister inrättades i januari 2011 en ny tillsynsstruktur med ett europeiskt system för finansiell tillsyn (ESFS). Systemet består av Europeiska systemrisknämnden (ESRB) och tre europeiska tillsynsmyndigheter (ESA-myndigheterna). ESA-myndigheterna är Europeiska bankmyndigheten (Eba), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). För att kunna fullgöra sina uppgifter har ESA-myndigheterna utrustats med ett antal befogenheter som fastställts genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093-1095/2010 (ESA-förordningarna). Eiopa-förordningen rör Eiopa och den myndighetens verksamhet. Förordningarna är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. ESA-myndigheternas befogenheter har även preciserats i en rad sektorsdirektiv. För Eiopa finns det sådana bestämmelser i Solvens II-direktivet. Dessa bestämmelser infördes i och med de ändringar som gjordes genom Omnibus II-direktivet. Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt Omnibus II-direktivet, har i svensk rätt genomförts genom ändringar i bl.a. lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige och försäkringsrörelselagen (se propositionen Genomförande av Solvens II-direktivet på försäkringsområdet [prop. 2015/16:9]). Som ett led i en översyn av det europeiska systemet för finansiell tillsyn föreslog kommissionen 2017 ändringar av ESA-förordningarna och vissa andra regelverk på finansmarknadsområdet, däribland Solvens II-direktivet. I december 2019 antogs ändringsförordningen. Den syftar bl.a. till att ge ESA-myndigheterna ytterligare befogenheter för att skapa en effektivare och mer enhetlig tillsyn av finansiella marknader och tjänster. Även ändringsdirektivet antogs i december 2019 med anledning av den s.k. ESA-översynen. Ändringsdirektivet innehåller i huvudsak ändringar som kompletterar de ändringar som har gjorts genom ändringsförordningen. Syftet med ändringarna av Solvens II-direktivet är bl.a. att göra tillämpningen av unionsrätten mer enhetlig när det gäller gränsöverskridande försäkringsverksamhet, i synnerhet på ett tidigt stadium, genom att stärka informationsutbytet och samarbetet mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och Eiopa (jfr skäl 7 i ändringsdirektivet). I avsnitten 4.2-4.8 behandlas de delar av ändringsdirektivet som gäller ändringar av Solvens II-direktivet. Ändringar som föranleds av ändringsförordningen behandlas i avsnitt 4.8. I avsnitt 4.2.2 behandlas även vissa ändringar i försäkringsrörelselagen som inte direkt föranleds av ESA-översynen. De ändringarna rör bestämmelser om interna modeller på gruppnivå. 4.2 Interna modeller 4.2.1 Enskild nivå Regeringens förslag: Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om ansökningar om tillstånd att använda eller ändra en intern modell. Detta ska gälla oavsett om en ansökan avser en fullständig eller en partiell intern modell. Vid sin prövning av ansökningar som rör en intern modell ska Finansinspektionen få begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Regeringens bedömning: De nya bestämmelserna i Solvens II-direktivet kräver inte att Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om ansökningar om ändring av styrdokument för ändring av intern modell. De kräver inte heller att Finansinspektionen ska få begära hjälp från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid sin prövning av sådana ansökningar. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning Gällande rätt I Solvens II-direktivet finns det flera bestämmelser om interna modeller (artiklarna 112-127). Dessa bestämmelser har i svensk rätt genomförts dels i bestämmelser i försäkringsrörelselagen (9 kap.), dels i bestämmelser i föreskrifter som Finansinspektionen har meddelat med stöd av ett bemyndigande (9 kap. 19 § FRL, 7 kap. 2 § 40-45 försäkringsrörelseförordningen [2011:257] och 8 kap. Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse). Det finns även bestämmelser om interna modeller i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkringsverksamhet (Solvens II), i det följande benämnd Solvens II-förordningen (artiklarna 222-247). Som utgångspunkt ska solvenskapitalkravet för ett försäkringsföretag beräknas enligt en standardformel. I ett enskilt fall får Finansinspektionen besluta att ett försäkringsföretag i stället får använda en intern modell för att beräkna sitt solvenskapitalkrav (8 kap. 4 § FRL). En intern modell ger ett försäkringsföretag möjlighet att beräkna kapitalkravet på ett sätt som ger en mer rättvisande bild av företagets riskprofil. Detta möjliggör i sin tur en mer effektiv kapitalallokering och styrning av företaget (Finansinspektionens beslutspromemoria Nya och ändrade regler för försäkringsföretag till följd av Solvens 2, dnr 10-9537, s. 44). En intern modell kan vara fullständig eller partiell (9 kap. 1 § första stycket andra meningen FRL). I en partiell intern modell har tillämpningsområdet för modellen på något sätt begränsats. Den partiella modellen kan ha begränsats till att beräkna kapitalkravet för en eller flera risker eller undergrupper av risker som ingår i det primära solvenskapitalkravet, kapitalkravet för operativ risk och ett justeringsbelopp, eller en kombination av dessa. En partiell intern modell kan också tillämpas på hela verksamheten eller på en eller flera av försäkringsföretagets större affärsenheter (9 kap. 3 § FRL). För att få använda en intern modell krävs tillstånd av Finansinspektionen. Detta gäller såväl en fullständig som en partiell modell (9 kap. 1 § första stycket FRL). Ett försäkringsföretag ska, tillsammans med en ansökan om tillstånd att använda en intern modell, ge in ett styrdokument för ändring av den interna modellen. Styrdokumentet ska även det godkännas av Finansinspektionen och innehålla en förteckning eller specifikation över möjliga större och mindre ändringar av den interna modellen (9 kap. 6 § FRL). En intern modell får ändras. I vissa fall krävs dock ett särskilt tillstånd av Finansinspektionen. Huruvida tillstånd krävs avgörs av styrdokumentet för ändring av den interna modellen. Ett försäkringsföretag som har fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av den interna modellen, i enlighet med det som anges i styrdokumentet för ändring av den interna modellen. För större ändringar krävs tillstånd av Finansinspektionen och i dessa fall behöver även styrdokumentet ändras (9 kap. 7 § FRL, se även prop. 2015/16:9 s. 291 f.). I Solvens II-direktivet finns det flera bestämmelser om Eiopa och dess verksamhet. Bland annat anges att Eiopa ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande av förfaranden när det gäller godkännande av en intern modell och godkännande av större ändringar av en intern modell och ändringar av styrdokumentet för ändringar av interna modeller (se artikel 114.2). Detta ska ske för att säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten (se bl.a. skäl 8 i Omnibus II-direktivet och samma prop. s. 185). Underrättelse till Eiopa Genom ändringsdirektivet har det införts nya bestämmelser om interna modeller i Solvens II-direktivet. Enligt dessa ska tillsynsmyndigheterna i enlighet med artikel 35.1 i Eiopa-förordningen informera Eiopa om ansökningar om att använda eller ändra en intern modell (artikel 112.3a första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet). Det finns i dag inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som direkt motsvarar den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet om att Eiopa ska underrättas om ansökningar som rör interna modeller. I försäkringsrörelselagen finns det i och för sig en allmän bestämmelse om samarbete och utbyte av information (17 kap. 3 §). Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med Eiopa i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Denna samarbets- och informationsskyldighet omfattar i och för sig den ovannämnda nya skyldigheten för Finansinspektionen att informera Eiopa om ansökningar som rör en intern modell. För att det inte ska råda någon tveksamhet om att Sverige fullständigt har genomfört Solvens II-direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet finns det dock skäl att i lag införa en uttrycklig bestämmelse om att Finansinspektionen ska informera Eiopa om ansökningar som rör en intern modell (jfr propositionen Vissa frågor om försäkring och tjänstepension [prop. 2019/20:138 s. 85]). Skyldigheten att informera Eiopa ska gälla såväl ansökningar om tillstånd att använda en fullständig eller en partiell intern modell som ansökningar om tillstånd att ändra sådana interna modeller. Beträffande sekretess vid underrättelse från Finansinspektionen till Eiopa, se avsnitt 4.4. Som utgångspunkt gäller samma villkor och förfarande för ändring av styrdokumentet för ändring av en intern modell som för ansökan och ändring av en intern modell (artikel 115 tredje stycket i Solvens II-direktivet, se även 9 kap. 7 § fjärde stycket FRL). I den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet anges dock endast att tillsynsmyndigheterna ska informera Eiopa om ansökningar om att använda eller ändra en intern modell (artikel 112.3a första meningen). I bestämmelsen nämns inte styrdokument för ändring av en intern modell. Ordalydelsen får därmed anses tala för att informationsskyldigheten inte bör omfatta ansökningar om att ändra styrdokumentet för ändring av en intern modell. I enlighet med det bör Finansinspektionen inte vara skyldig att underrätta Eiopa om ansökningar om att ändra styrdokument för ändring av en intern modell. Finansinspektionen ska ges möjlighet att begära hjälp av Eiopa Genom ändringsdirektivet har det införts en ny bestämmelse i Solvens II-direktivet om att Eiopa på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter får tillhandahålla tekniskt stöd till den eller de tillsynsmyndigheter som begärde stöd i samband med beslutet om ansökningen (artikel 112.3a andra meningen, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet). Det finns i dag inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen, när den prövar en ansökan om en intern modell, får begära hjälp av Eiopa. För att fullt ut genomföra Solvens II-direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet bör det införas en bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen får begära hjälp av Eiopa vid sin prövning av en ansökan som rör en intern modell. Detta bör gälla ansökningar om såväl tillstånd att använda en intern modell, fullständig eller partiell, som tillstånd att ändra en intern modell, förutsatt att ändringen kräver tillstånd av Finansinspektionen. Liksom för underrättelser till Eiopa, se ovan, bör den nya möjligheten för en tillsynsmyndighet att begära hjälp av Eiopa inte gälla vid Finansinspektionens prövning av ansökningar om att ändra styrdokumentet för ändring av en intern modell. 4.2.2 Gruppnivå Regeringens förslag: Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsyndighet, snarast möjligt överlämna ansökningar till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om - tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, när gruppen använder konsolideringsmetoden för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet, och - tillstånd att använda en intern modell endast för beräkningen av solvenskapitalkravet för enskilda försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, när gruppen använder sammanläggnings- och avräkningsmetoden för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. De handlingar som företag har lämnat in i samband med en sådan ansökan ska, tillsammans med ansökan, lämnas över till övriga medlemmar i tillsynskollegiet, inbegripet Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Ansökningar och handlingar ska bara överlämnas om det finns ett tillsynskollegium för en grupp. Om det inte finns något tillsynskollegium är det tillräckligt att Finansinspektionen informerar Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan. Inspektionen ska i ett sådant fall fatta beslut i fråga om tillstånd inom sex månader från det att en fullständig ansökan lämnats in. Om Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp ska den lämnas över till grupptillsynsmyndigheten om sökanden har rätt att göra en ansökan. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen om tillämplig lag vid prövningen av ansökningar om tillstånd ska gälla vid samtliga ansökningar som ska ges in till Finansinspektionen. Vid prövningen av en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp ska Finansinspektionen få begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett beslut som rör en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Om ett ärende om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar något beslut i ärendet, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta det slutliga beslutet. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag innebär att bara vissa av de bestämmelser som gäller för en intern modell på enskild nivå också ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Promemorians förslag innehåller inte någon begränsning av skyldigheten att lämna över ansökningar om en intern modell och de handlingar som har lämnats in i samband med en ansökan till de behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet och Eiopa. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att de bestämmelser som föreslås för en intern modell på enskild nivå (om underrättelse till Eiopa om en ansökan om tillstånd, om möjlighet att begära hjälp av Eiopa vid prövning av en ansökan om tillstånd och handläggning av en ansökan om tillstånd) också bör gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Finansinspektionen anser också att bestämmelsen om överlämnande av ansökningar, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, bör justeras så att ordalydelsen närmare stämmer överens med Solvens II-direktivet. I och med detta begränsas skyldigheten att överlämna ansökningar om intern modell och de handlingar som getts in i samband med en ansökan till de behöriga myndigheterna och Eiopa. Skälen för regeringens förslag Gällande rätt I Solvens II-regelverket finns det bestämmelser om grupptillsyn. Denna särskilda tillsyn omfattar flera olika områden. Ett av områdena för grupptillsyn är gruppsolvens, kapitalbas och kapitalkrav för en grupp av företag. På motsvarande sätt som för enskilda försäkringsföretag finns det bestämmelser om interna modeller för att beräkna solvenskapitalkravet på gruppnivå (artiklarna 230 och 231). Dessa bestämmelser har i svensk rätt genomförts genom bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 21 och 23-28 §§). Det finns även bestämmelser om interna modeller på gruppnivå i Solvens II-förordningen (artiklarna 343-350). I fråga om gruppsolvens gäller att den gruppbaserade kapitalbasen och det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska beräknas enligt konsolideringsmetoden eller enligt sammanläggnings- och avräkningsmetoden. Det är även möjligt att använda en kombination av dessa metoder (19 kap. 17 § FRL). Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden kan beräkningen ske med användning av en fullständig eller partiell intern modell (19 kap. 21 § första stycket FRL). En intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet på gruppnivå kan användas för att enbart beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet (se artikel 230 i Solvens II-direktivet och artiklarna 343-346 i Solvens II-förordningen). Det är även möjligt att använda en intern modell för att beräkna både det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkraven för försäkringsföretag som ingår i gruppen (se artikel 231 i Solvens II-direktivet och artiklarna 347-350 i Solvens II-förordningen). Oavsett om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden eller sammanläggnings- och avräkningsmetoden får ett enskilt företag som ingår i en grupp använda en intern modell för beräkning av sitt solvenskapitalkrav på enskild nivå (se prop. 2015/16:9 s. 428-430). Tillämpningsområdet för en intern modell på gruppnivå kan avgränsas till att endast omfatta vissa av försäkringsföretagen och EES-försäkringsgivarna i en grupp. Detta gäller både det gruppbaserade solvenskapitalkravet och ett enskilt företags solvenskapitalkrav. En intern modell på gruppnivå kan även begränsas så att den endast omfattar vissa risker eller vissa verksamheter. I likhet med en intern modell som används för beräkningen av ett enskilt försäkringsföretags solvenskapitalkrav kan en intern modell på gruppnivå vara avgränsad både med avseende på risker och med avseende på verksamheter (samma prop. s. 429). För att få använda en intern modell för att beräkna solvenskapitalkravet på gruppnivå krävs tillstånd. Tillståndsförfarandet skiljer sig delvis åt beroende på vad en ansökan avser. I samtliga fall ska en ansökan ges in till grupptillsynsmyndigheten (artikel 343.1 i Solvens II-förordningen och 19 kap. 23 § första och andra styckena FRL, se även artikel 231.1 andra stycket i Solvens II-direktivet). Om en ansökan endast rör en intern modell för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet ska den prövas av grupptillsynsmyndigheten. Innan grupptillsynsmyndigheten fattar sitt slutliga beslut ska den ha hört och samrått med de övriga behöriga myndigheterna (artiklarna 344.1 och 344.2 och 345.1 i Solvens II-förordningen). Om en ansökan i stället rör en intern modell för att beräkna både det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen gäller ett annat beslutsförfarande. I dessa fall ska grupptillsynsmyndigheten tillsammans med de berörda behöriga myndigheterna komma överens om vilket beslut som bör fattas (19 kap. 25 § första stycket FRL, se även artikel 231.2 i Solvens II-direktivet). Det är även möjligt att hänskjuta ett ärende till Eiopa för tvistlösning (19 kap. 26 § första stycket FRL, se även artikel 231.3 första stycket i Solvens II-direktivet). Om ett ärende har hänskjutits till Eiopa för tvistlösning och om den myndighetens tillsynsstyrelse avvisar den oberoende panelens förslag till beslut, ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet (19 kap. 26 § andra stycket FRL, se även artikel 231.3 tredje stycket i Solvens II-direktivet). Grupptillsynsmyndigheten ska även fatta det slutliga beslutet om det inte fattats något gemensamt beslut inom sex månader och ärendet under denna tid inte har hänskjutits till Eiopa (19 kap. 25 § andra stycket tillsammans med 26 § första stycket FRL, se även artikel 231.6 första stycket tillsammans med 231.3 första stycket i Solvens II-direktivet). Grundläggande bestämmelser för interna modeller på gruppnivå Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden kan beräkningen ske med användning av en fullständig eller partiell intern modell. I så fall gäller bestämmelserna för interna modeller på enskild nivå i 9 kap. 1-18 §§ FRL också för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet (19 kap. 21 § FRL). Bestämmelsen i 19 kap. 21 § FRL genomför artikel 230.2 första stycket i Solvens II-direktivet. I den artikeln anges att solvenskapitalkravet på gruppnivå med utgångspunkt i sammanställda data (det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå) ska beräknas antingen enligt standardformeln eller med en godkänd intern modell i överensstämmelse med de allmänna principer som anges i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 2 respektive avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitten 1 och 3 i direktivet. Genom ändringsdirektivet har det införts det nya bestämmelser i Solvens II-direktivet om interna modeller. I de nya bestämmelserna anges dels att Eiopa ska underrättas om en ansökan om en intern modell, dels att den behöriga myndigheten ska ges möjlighet att begära hjälp av Eiopa vid prövning av en sådan ansökan (se artikel 112.3a i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet). Artikel 112.3a har förts in i avdelning I kapitel VI avsnitt 4 underavsnitt 3. I detta avsnitt finns sedan tidigare en bestämmelse om att tillsynsmyndigheten ska besluta om en ansökan inom sex månader från det att den fullständiga ansökningen mottogs (artikel 112.4). Därmed bör, som Finansinspektionen för fram, bestämmelserna för en ansökan om intern modell på enskild nivå om att Eiopa ska underrättas om en ansökan, att inspektionen ska få begära hjälp av Eiopa vid en prövning av en ansökan och att inspektionen ska fatta ett beslut om ansökan inom sex månader som utgångspunkt också gälla för en ansökan om intern modell som ska användas för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. I Solvens II-direktivet finns det särskilda bestämmelser för vissa typer av interna modeller. Om gruppen använder konsolideringsmetoden (metod 1) för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet och en ansökan gäller tillstånd att beräkna både det sammanställda solvenskapitalkravet på gruppnivå och solvenskapitalkraven för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i gruppen med en intern modell gäller ett särskilt beslutsförfarande (se artikel 231). Som utgångspunkt ska ett sådant beslut fattas gemensamt av grupptillsynsmyndigheten och de övriga tillsynsmyndigheterna (artikel 231.2). Grupptillsynsmyndigheten ska i dessa fall överlämna den fullständiga ansökan till de andra medlemmarna i tillsynskollegiet (artikel 231.1 tredje stycket). Det finns också särskilda tidsfrister inom vilka ett beslut ska fattas (se t.ex. artikel 231.2). Dessa bestämmelser gäller i vissa fall också om gruppen använder sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2) för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet och en ansökan gäller tillstånd att beräkna solvenskapitalkraven med en intern modell för försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp (se artikel 233.5). Bestämmelserna för en intern modell på enskild nivå om underrättelse till Eiopa av en ansökan om intern modell, att Finansinspektionen ska få begära hjälp av Eiopa vid en sådan prövning och att ett beslut ska fattas inom sex månader bör därför inte gälla för dessa ansökningar då det för sådana ansökningar finns särskilda bestämmelser i direktivet (se artikel 231). De ändringar i Solvens II-direktivet som särskilt rör dessa ansökningar behandlas nedan (artikel 231.1 och 231.3 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet). För att underlätta arbetet med grupptillsynen ska ett tillsynskollegium inrättas (artikel 248.2 första stycket i Solvens II-direktivet). Med tillsynskollegium avses en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och underlättande av beslutsfattande avseende tillsynen över en grupp (artikel 212.1e). Ett tillsynskollegium ska bestå av grupptillsynsmyndigheten, tillsynsmyndigheterna i alla medlemsstater där något dotterföretags huvudkontor är beläget och Eiopa (artikel 248.3 första stycket). För en del grupper inrättas det inte något egentligt tillsynskollegium. Så är fallet om en och samma tillsynsmyndighet både är grupptillsynsmyndighet och tillsynsmyndighet för de enskilda företagen. Detta gäller t.ex. om en grupp bara består av svenska försäkringsföretag. För en sådan grupp, en s.k. nationell grupp, är Finansinspektionen både grupptillsynsmyndighet och tillsynsmyndighet över de enskilda försäkringsföretagen. I dessa fall är det inte aktuellt med något gemensamt beslutsfattande mellan tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater. Bestämmelserna för interna modeller på enskild nivå om underrättelse till Eiopa om en ansökan om intern modell, att Finansinspektionen ska få begära hjälp av Eiopa vid en sådan prövning och att ett beslut ska fattas inom sex månader bör därför gälla för en ansökan om intern modell på gruppnivå om det inte finns något tillsynskollegium. Överlämnande av ansökningar om interna modeller inom en grupp - när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet Genom ändringsdirektivet har det gjorts ändringar i Solvens II-direktivets bestämmelser om interna modeller. Ändringar har gjorts bl.a. i bestämmelsen om interna modeller på gruppnivå (artikel 231). Grupptillsynsmyndigheten ska enligt den nya lydelsen utan dröjsmål underrätta de övriga medlemmarna i tillsynskollegiet, inbegripet Eiopa, om att ansökan har mottagits och överlämna den fullständiga ansökan, tillsammans med de handlingar som företaget har lämnat in, till de medlemmarna (artikel 231.1 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet). I försäkringsrörelselagen finns det i dag en bestämmelse om tillstånd till användning av interna modeller inom en grupp (19 kap. 23 §). Denna bestämmelse infördes för att genomföra artikel 231.1 i Solvens II-direktivet (prop. 2015/16:9 s. 625). I bestämmelsen anges bl.a. att Finansinspektionen snarast möjligt ska överlämna ansökningar till de berörda behöriga myndigheterna (19 kap. 23 § femte stycket FRL). Detta överensstämmer i sak med det som angavs i Solvens II-direktivet i den tidigare lydelsen. I och med ändringsdirektivet har det införts nya krav för ansökningar om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp. För att fullt ut genomföra Solvens II-direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet bör bestämmelsen i försäkringsrörelselagen ändras. Det bör därför införas en bestämmelse om att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska lämna över ansökan och de handlingar som företag har lämnat in i samband med en ansökan. Som tidigare ska detta göras till de behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet. För bättre överensstämmelse med Solvens II-direktivet bör det, som Finansinspektionen för fram, anges att ansökan och handlingarna ska överlämnas till medlemmarna i tillsynskollegiet. I enlighet med direktivet bör det uttryckligen anges att i detta inbegrips Eiopa (artikel 231.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet, jfr dock artikel 248.3). För en del grupper inrättas det inte något egentligt tillsynskollegium (se ovan). En ansökan om intern modell inom en grupp prövas då av en och samma tillsynsmyndighet. I dessa fall är det rimligen inte aktuellt att överlämna en ansökan och de handlingar som har getts in tillsammans med ansökan till andra tillsynsmyndigheter eller Eiopa. Det bör i stället vara tillräckligt att Eiopa informeras om en ansökan. Beträffande sekretess vid överlämnande av ansökningar från Finansinspektionen, se avsnitt 4.4. Överlämnande av ansökningar om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp - när Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet I försäkringsrörelselagen finns det även en bestämmelse om det som ska gälla när Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet (19 kap. 23 § fjärde stycket). Finansinspektionen ska då lämna över en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp till grupptillsynsmyndigheten. Detta gäller dock bara för ansökningar som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Vanligtvis torde det vara ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som själv står under tillsyn som enskilt företag som också ansöker om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp. I försäkringsrörelselagen anges dock, i överensstämmelse med Solvens II-direktivet, att även andra företag får göra en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp. Exempelvis gäller att en ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag (se 19 kap. 23 § andra stycket FRL och artikel 231.1 första stycket i Solvens II-direktivet). Skyldigheten för Finansinspektionen att överlämna ansökningar till grupptillsynsmyndigheten bör inte vara begränsad till de fall då en ansökan görs av ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. I försäkringsrörelselagen bör det därför anges att Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska överlämna ansökningar om tillstånd till användning av en intern modell inom en grupp i samtliga fall då sökanden har rätt att göra en sådan ansökan. Tillämplig lag vid prövningen av en tillståndsansökan I försäkringsrörelselagen finns det en bestämmelse om tillämplig lag vid prövning av en ansökan om tillstånd till användning av interna modeller inom en grupp (19 kap. 24 §). När Finansinspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen tillämpas försäkringsrörelselagen. Finansinspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare. Det finns dock ytterligare ansökningar om tillstånd till användning av interna modeller inom en grupp som ska ges in till Finansinspektionen. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (19 kap. 23 § tredje stycket FRL). Bestämmelsen om tillämplig lag bör ändras så att den även gäller för sådana ansökningar. Finansinspektionen ska ges möjlighet att begära hjälp av Eiopa vid sin prövning av en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp Genom ändringsdirektivet har det införts en bestämmelse i Solvens II-direktivet om att Eiopa på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter får tillhandahålla tekniskt stöd, i enlighet med artikel 8.1 b i Eiopa-förordningen, till den eller de tillsynsmyndigheter som begärde stöd i samband med beslutet om ansökan (artikel 231.1 tredje stycket andra meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet). En motsvarande bestämmelse har samtidigt införts för ansökningar om tillstånd att använda en intern modell i ett enskilt företag (artikel 112.3a andra meningen, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet). Den bestämmelsen behandlas i avsnitt 4.2.1. Det finns i dag inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen, när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp, får begära hjälp av Eiopa. För att fullt ut genomföra ändringarna av Solvens II-direktivet i denna del bör det införas en ny bestämmelse i försäkringsrörelselagen. Bestämmelsen bör ge Finansinspektionen möjlighet att begära hjälp av Eiopa vid prövningen av en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp. I Solvens II-direktivet anges att Eiopa på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter får tillhandahålla tekniskt stöd till den eller de tillsynsmyndigheter som begärde stöd i samband med beslutet om ansökan (artikel 231.1 tredje stycket andra meningen). Utgångspunkten för ansökningar som rör tillstånd att använda en intern modell på gruppnivå är att de berörda behöriga myndigheterna ska komma överens om vilket beslut som bör fattas. Detta ska ske inom sex månader. Därefter ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen (19 kap. 25 § första stycket FRL). Det vanliga torde därmed vara att hjälp begärs på ett tidigt stadium, inom sexmånadersfristen och innan myndigheterna har kommit överens om vilket beslut som bör fattas. Det borde således i första hand vara i dessa fall som Finansinspektionen bör få möjlighet att begära hjälp från Eiopa. Denna möjlighet bör gälla såväl i de fall då Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och ska fatta ett slutligt beslut som när en behörig myndighet är grupptillsynsmyndighet, dvs. i de fall då en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare ska vara grupptillsynsmyndighet för en viss grupp. Finansinspektionens möjlighet att begära hjälp från Eiopa bör således inte vara begränsad till de fall då inspektionen är grupptillsynsmyndighet och ska fatta ett slutligt beslut med anledning av ansökan. Det torde inte finnas något hinder mot att hjälp begärs först efter det att sexmånadersfristen löpt ut. Tvärtom kan det i dessa fall finnas ett särskilt behov av hjälp då Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte har kunnat komma överens om vilket beslut som bör fattas. I dessa fall är det även så att Finansinspektionen ensam ska fatta ett slutligt beslut (19 kap. 25 § andra stycket FRL). Finansinspektionen bör därför få möjlighet att begära hjälp från Eiopa när inspektionen, som grupptillsynsmyndighet, ensam ska pröva en ansökan om tillstånd att använda en intern modell på gruppnivå. Detta torde dock endast inträffa i särskilda fall eftersom Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inom sexmånadersperioden får hänskjuta ett ärende till Eiopa för tvistlösning (19 kap. 26 § första stycket FRL). Om ett ärende hänskjuts till Eiopa för tvistlösning och den myndigheten har fattat ett beslut, ska grupptillsynsmyndigheten fatta ett slutligt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Det torde inte finnas något ytterligare behov av hjälp från Eiopa då Finansinspektionen i ett sådant fall ska fatta ett beslut i enlighet med Eiopas beslut. Om Eiopa inte fattar ett beslut inom den föreskrivna tiden på en månad, ska Finansinspektionen fatta ett slutligt beslut (artikel 231.3 i Solvens II-direktivet). I enlighet med direktivets ordalydelse bör Finansinspektionen även i dessa fall ha möjlighet att begära hjälp från Eiopa. I Solvens II-direktivet finns det olika typer av ansökningar som rör interna modeller. Bestämmelsen i direktivet omfattar i första hand en ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (artikel 231). Bestämmelser om sådana ansökningar finns i försäkringsrörelselagen (19 kap. 23 § andra stycket). Finansinspektionen bör således få begära hjälp av Eiopa vid ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Det finns emellertid ytterligare en typ av ansökningar om interna modeller i Solvens II-direktivet: ansökningar om tillstånd att beräkna solvenskapitalkraven för de enskilda försäkrings- och återförsäkringsföretagen i en grupp med en intern modell. För dessa ansökningar ska det som anges ovan gälla i tillämpliga delar (artikel 233.5). Finansinspektionen bör därför få möjlighet att begära hjälp från Eiopa också vid sin prövning av sådana ansökningar. Finansinspektionen bör alltså även få möjlighet att begära hjälp från Eiopa om en ansökan rör tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de enskilda försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (dvs. en ansökan som avses i 19 kap. 23 § tredje stycket FRL). För ansökningar om tillstånd att använda en intern modell bara för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet gäller att grupptillsynsmyndigheten, efter att ha hört de övriga tillsynsmyndigheterna, ska fatta ett eget beslut om ansökan (artikel 345.1 i Solvens II-förordningen). Även i dessa fall bör Finansinspektionen få begära hjälp från Eiopa när en ansökan ska prövas. Detta torde dock ske med stöd av de grundläggande bestämmelserna för interna modeller på gruppnivå (se 19 kap. 21 § FRL). När Eiopa har fattat ett beslut En ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp ska behandlas i tillsynskollegiet (19 kap. 25 § FRL). Tillsynskollegiet består av Finansinspektionen och de behöriga myndigheterna som ska delta i grupptillsynen över en viss grupp (1 kap. 12 § 12 FRL). Om Finansinspektionen och de behöriga myndigheterna i tillsynskollegiet inte kan komma överens om vilket beslut som ska fattas, har inspektionen en möjlighet att hänskjuta ärendet till Eiopa för tvistlösning (19 kap. 26 § första stycket FRL). Såväl grupptillsynsmyndigheten som de andra myndigheterna i tillsynskollegiet har möjlighet att hänskjuta ett ärende till Eiopa. Om ett ärende hänskjuts till Eiopa ska den myndigheten fatta ett beslut inom en månad (artikel 231.3 andra stycket i Solvens II-direktivet). När ett ärende har hänskjutits till Eiopa ska Finansinspektionen, om inspektionen är grupptillsynsmyndighet, invänta det beslut som Eiopa kan komma att fatta (19 kap. 26 § första stycket första meningen FRL). I Solvens II-direktivet anges att grupptillsynsmyndigheten ska skjuta upp sitt beslut och invänta ett eventuellt beslut som får fattas av Eiopa om någon av de berörda tillsynsmyndigheterna har hänskjutit ärendet till Eiopa. Grupptillsynsmyndigheten ska sedan fatta sitt beslut i enlighet med Eiopas beslut (artikel 231.3 första stycket). Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Eiopas beslut. Sådana bestämmelser finns däremot för andra typer av ärenden som får hänskjutas till Eiopa för tvistlösning (se t.ex. 19 kap. 10 a § FRL som rör upprättande av en samordningsöverenskommelse). För att fullt ut genomföra de nu aktuella reglerna i Solvens II-direktivet (artikel 231.3) bör det införas en ny bestämmelse i försäkringsrörelselagen. I bestämmelsen bör det anges att Finansinspektionen ska fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Eiopas beslut, om Eiopa har fattat ett beslut som rör en ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp. När Eiopa inte fattar något beslut Genom ändringsdirektivet har det gjorts en ändring i bestämmelsen i Solvens II-direktivet om det som ska gälla om Eiopa inte fattar något beslut när ett ärende om intern modell inom en grupp har hänskjutits till den myndigheten. I bestämmelsen anges nu att det slutliga beslutet ska fattas av grupptillsynsmyndigheten, om Eiopa inte fattar ett beslut (artikel 231.3 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 b i ändringsdirektivet). Bestämmelsen i Solvens II-direktivet, i den tidigare lydelsen, är i svensk rätt genomförd i en motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 26 § andra stycket). I den bestämmelsen anges att Finansinspektionen ska fatta det slutliga beslutet om ett ärende har hänskjutits till Eiopa och det beslut som föreslås av panelen avvisas. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen bör justeras för att genomföra Solvens II-direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet. Det bör därför anges att Finansinspektionen ska fatta det slutliga beslutet om ett ärende om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp har hänskjutits till Eiopa och den myndigheten inte fattar något beslut i ärendet. 4.3 Sekundäretablering och gränsöverskridande verksamhet 4.3.1 Underrättelse om ansökan om tillstånd att driva försäkringsrörelse Regeringens förslag: Finansinspektionen ska, innan inspektionen beslutar i fråga om tillstånd att driva försäkringsrörelse, underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om företaget avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller inrätta en sekundäretablering i det landet, och det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att dess verksamhet kommer att vara relevant för marknaden i det landet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag Gällande rätt Enligt Solvens II-direktivet krävs auktorisation för att starta direkt försäkrings- eller återförsäkringsverksamhet (artikel 14). En auktorisation ska gälla inom hela gemenskapen och ge försäkrings- och återförsäkringsföretag rätt att bedriva verksamhet där (artikel 15.1). Auktorisationen ger därmed etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster. I direktivet anges vidare att vissa villkor måste vara uppfyllda för att auktorisation ska kunna beviljas. Ett företag som ansöker om auktorisation måste bl.a. ge in en verksamhetsplan med vissa uppgifter om och prognoser för den planerade verksamheten (artiklarna 18.1 c och 23). Det är tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där försäkrings- eller återförsäkringsföretaget har sitt huvudkontor, benämnd hemmedlemsstaten, som ska pröva ansökan (artiklarna 13.8 och 14.2). Dessa bestämmelser i direktivet har genomförts i svensk rätt genom bestämmelser om tillstånd i försäkringsrörelselagen, försäkringsrörelseförordningen (2011:257) och Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2015:8) om försäkringsrörelse. I Solvens II-direktivet finns även närmare bestämmelser om försäkringsföretags etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster (avdelning I kapitel VIII). Ett försäkringsföretag som önskar etablera en filial inom en annan medlemsstats territorium, benämnd värdmedlemsstaten, ska underrätta tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten om detta och tillhandahålla vissa uppgifter (artikel 145). Myndigheterna ska därefter sända över informationen till värdmedlemsstatens tillsynsmyndigheter om det inte finns anledning att ifrågasätta att försäkringsföretaget uppfyller vissa krav i samband med den planerade verksamheten (artikel 146). Innan försäkringsföretaget får etablera sin filial ska tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten underrätta myndigheten i hemmedlemsstaten om vilka villkor som gäller för verksamheten. På liknande sätt ska ett försäkringsföretag som första gången önskar utnyttja rätten, att inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster, bedriva verksamhet i en eller flera medlemsstater anmäla detta till tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och ange vissa uppgifter (artikel 147). Myndigheterna ska därefter överlämna viss information om försäkringsföretaget och den planerade verksamheten till värdmedlemsstaten. Försäkringsföretaget får påbörja verksamheten då det tagit emot underrättelse om att informationen överlämnats (artikel 149). I försäkringsrörelselagen finns bestämmelser om försäkringsföretags verksamhet i ett annat land inom EES och Finansinspektionens uppgifter i egenskap av hemlandsmyndighet (3 kap.). Vid genomförandet av Solvens II-direktivet gjordes bedömningen att bestämmelserna huvudsakligen uppfyllde direktivets krav (prop. 2015/16:9 s. 218-221). Bestämmelserna gäller i enlighet med direktivet endast för försäkringsföretag som inte är återförsäkringsbolag. Försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsbolag som har fått tillstånd för försäkringsrörelse som bara avser återförsäkring omfattas alltså inte av kravet på underrättelse till Finansinspektionen om sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet i ett annat land inom EES (1 kap. 10 § och 3 kap. 1 och 15 §§ FRL). Sådana försäkringsföretag omfattas därmed inte heller av förfarandet med överföring av uppgifter mellan Finansinspektionen och behörig myndighet i det andra landet (3 kap. 2-7 och 16-21 §§ FRL). Detta har motiverats med att återförsäkring i de flesta fall är en internationell verksamhet mellan företag och att det därför inte finns behov av konsumentskyddsregler i det sammanhanget (prop. 2007/08:40 s. 63). En utökad underrättelseskyldighet vid planerad sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet Genom ändringsdirektivet har det införts ytterligare en bestämmelse i Solvens II-direktivet om tillsynsmyndigheternas förfarande vid planerad verksamhet i flera medlemsstater (artikel 152a.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Enligt den nya bestämmelsen ska tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten underrätta Eiopa och tillsynsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten om den avser att auktorisera ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag i vars verksamhetsplan det anges att en del av dess verksamhet kommer att grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten i en annan medlemsstat, och om det i verksamhetsplanen också anges att denna verksamhet sannolikt kommer att vara relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad. Det finns i dag inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som direkt motsvarar den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet. Som anges i avsnitt 4.2.1 finns det en allmän bestämmelse om Finansinspektionens skyldighet att samarbeta och utbyta information med bl.a. behöriga myndigheter och Eiopa i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i unionen (17 kap. 3 § FRL). Den samarbets- och informationsskyldigheten omfattar i och för sig det nu aktuella kravet på underrättelse om vissa ansökningar om tillstånd. Det finns dock skäl att i lag förtydliga Finansinspektionens underrättelseskyldighet i detta avseende och därför bör det införas en uttrycklig bestämmelse om detta i försäkringsrörelselagen. Ett av syftena med ändringsdirektivet är att stärka samarbetet mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och Eiopa på ett tidigt stadium (se avsnitt 4.1). Till skillnad från den nuvarande regleringen inträder därmed den utökade underrättelseskyldigheten redan innan ett beslut att ge tillstånd har meddelats. Enligt Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt ändringsdirektivet, ska underrättelse nämligen ske när en tillsynsmyndighet avser att auktorisera ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som planerar att driva gränsöverskridande försäkringsverksamhet. Frågan är hur detta krav ska genomföras i svensk rätt. Det är inte lämpligt med en ordning där Finansinspektionens avsikt att ge tillstånd att driva försäkringsrörelse utgör en förutsättning för myndighetens underrättelse. En underrättelse om planerad sekundäretablering eller gränsöverskridande verksamhet skulle i sådana fall kunna uppfattas som ett förhandsbesked i frågan om tillstånd. Innan Finansinspektionen har meddelat beslut kan dock myndigheten inte anses ha tagit ställning i frågan. Den nya bestämmelsen i försäkringsrörelselagen bör därför utformas så att Finansinspektionen är skyldig att underrätta Eiopa och berörd värdlandsmyndighet innan inspektionen beslutar i fråga om tillstånd. Underrättelse bör ske oavsett vilken preliminär bedömning som inspektionen gör avseende ansökan om tillstånd. En sådan utformning av underrättelseskyldigheten får anses ligga väl i linje med syftet med den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet. Det bör i sammanhanget framhållas att den nu föreslagna underrättelseskyldigheten även gäller vid ansökningar om tillstånd för rörelse som bara avser återförsäkring, dvs. verksamhet som drivs av återförsäkringsbolag. Som anges ovan omfattar det nuvarande underrättelseförfarandet inte sådan verksamhet (3 kap. 1 och 15 §§ FRL). Enligt den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet gäller hemlandsmyndighetens underrättelseskyldighet endast om det i ett företags verksamhetsplan anges att den planerade verksamheten sannolikt kommer att vara relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad. En rimlig tolkning av direktivet är att det är hemlandsmyndigheten som utifrån uppgifter i verksamhetsplanen ska bedöma om det finns ett krav på att lämna en underrättelse. Det bör alltså inte vara en förutsättning för underrättelse att det ansökande företaget har gjort en bedömning av den planerade verksamhetens omfattning. Direktivets krav på att verksamheten ska vara relevant när det gäller marknaden i värdmedlemsstaten får anses innebära att företaget som ansöker om auktorisation kan förväntas driva gränsöverskridande försäkringsverksamhet i mer betydande omfattning (jfr skäl 7 i ändringsdirektivet). Vid denna bedömning borde exempelvis uppgifter om företagets uppskattade intäkter från verksamheten i värdmedlemsstaten i förhållande till företagets totala uppskattade intäkter samt de förväntade effekterna på värdmedlemsstatens försäkringsmarknad kunna beaktas. Beträffande sekretess vid underrättelse från Finansinspektionen till Eiopa eller en tillsynsmyndighet i ett annat land inom EES, se avsnitt 4.4. Av Solvens II-direktivet framgår att underrättelsen till Eiopa och tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten ska vara tillräckligt detaljerad för att möjliggöra en korrekt bedömning (artikel 152a.3, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Direktivets krav på innehållet i underrättelsen bör genomföras genom verkställighetsföreskrifter. 4.3.2 Underrättelse om brister och hänskjutande till Eiopa Regeringens förslag: Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet som sekundäretablering i det landet och riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt. Finansinspektionen ska få underrätta den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland om inspektionen har anledning att befara att det finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd hos försäkringsgivaren. Finansinspektionen ska få hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av den myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag Gällande rätt I Solvens II-direktivet finns flera bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och om deras samarbete med varandra och med Eiopa. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheterna samarbetar med Eiopa och förser myndigheten med de uppgifter som den behöver för att utföra sina uppgifter i enlighet med Eiopa-förordningen (artikel 65 a i Solvens II-direktivet). När det gäller ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna är hemmedlemsstaten ensam ansvarig för den finansiella tillsynen över försäkrings- och återförsäkringsföretag, vilket även innefattar den del av verksamheten som ett företag bedriver i en annan medlemsstat (artikel 30 i Solvens II-direktivet). Denna finansiella tillsyn ska omfatta kontroll avseende försäkrings- eller återförsäkringsföretagets hela verksamhet, inbegripet dess solvens och upprättande av försäkringstekniska avsättningar samt dess tillgångar och medräkningsbara kapitalbas, enligt de regler som medlemsstaten fastställt eller den praxis som tillämpas i hemmedlemsstaten med iakttagande av de bestämmelser som har antagits på gemenskapsnivå. Om tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten har anledning att anta att verksamheten i ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag kan påverka dess finansiella sundhet, ska de informera tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten. För tillsynen i övrigt gäller ett delat ansvar mellan tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten. Om ett försäkringsföretag inte följer de rättsregler som är tillämpliga i värdmedlemsstaten, ska tillsynsmyndigheterna i denna stat anmoda företaget att vidta rättelse (artikel 155 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt Omnibus II-direktivet). Om företaget inte vidtar nödvändiga åtgärder, ska tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten underrätta tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten om detta. Tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten ska snarast vidta alla åtgärder som behövs för att försäkringsföretaget ska vidta rättelse. Om försäkringsföretaget fortsätter att överträda rättsreglerna i värdmedlemsstaten, får tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, vidta ytterligare åtgärder. Tillsynsmyndigheterna i hem- eller värdmedlemsstaten får även hänskjuta ärendet till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i Eiopa-förordningen. Ett liknande förfarande gäller i fråga om återförsäkringsföretag (artikel 158 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt Omnibus II-direktivet). Bestämmelserna i Solvens II-direktivet har i svensk rätt genomförts genom bestämmelser om hemlandstillsyn i försäkringsrörelselagen (17 och 18 kap.) och bestämmelser om värdlandstillsyn i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (3 kap.). Finansinspektionens underrättelse om brister i pågående verksamhet Genom ändringsdirektivet har det införts nya bestämmelser i Solvens II-direktivet om samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna i fråga om gränsöverskridande verksamhet (artikel 152a.2 första och andra meningarna i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska underrätta Eiopa och tillsynsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten om den konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker från ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag som bedriver verksamhet som grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten och som kan ha en gränsöverskridande effekt. Tillsynsmyndigheten i värdmedlemsstaten får också underrätta tillsynsmyndigheten i den berörda hemmedlemsstaten om den hyser allvarliga och motiverade farhågor i fråga om konsumentskydd. I försäkringsrörelselagen finns en allmän bestämmelse om Finansinspektionens skyldighet att som hemlandsmyndighet samarbeta och utbyta information med bl.a. behöriga myndigheter och Eiopa i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i unionen (17 kap. 3 §). Detta torde i och för sig kunna omfatta det nya kravet i Solvens II-direktivet på underrättelse om framväxande risker i gränsöverskridande verksamhet. Det finns dock skäl att i lag förtydliga Finansinspektionens underrättelseskyldighet i detta avseende. Det bör därför införas en uttrycklig bestämmelse i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska underrätta Eiopa och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES om inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet som sekundäretablering i det landet. En förutsättning för underrättelse bör vara att riskerna bedöms kunna ha en gränsöverskridande effekt. Som anges ovan är Finansinspektionen i egenskap av hemlandsmyndighet ensam ansvarig för den finansiella tillsynen över försäkringsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES. Underrättelseskyldigheten tar därmed i första hand sikte på sådana risker som inspektionen kan konstatera inom ramen för den tillsynen. Även i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige finns en allmän bestämmelse om att Finansinspektionen ska lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna i hemländerna om det behövs för deras tillsyn samt i övrigt ha ett nära samarbete med dessa myndigheter (3 kap. 2 § andra stycket). Det bör därutöver införas en bestämmelse om att Finansinspektionen ska få underrätta den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland om inspektionen har anledning att befara att det hos försäkringsgivaren finns allvarliga brister i konsumentskyddet. I Solvens II-direktivet görs en tydlig avgränsning på så sätt att en underrättelse till hemlandsmyndigheten ska gälla allvarliga farhågor i fråga om skyddet för konsumenter (artikel 152a.2 andra meningen, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Skyddet för andra kunder hos en försäkringsgivare berörs dock inte i den aktuella direktivbestämmelsen. Den nya bestämmelsen i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige bör därför begränsas till att avse skyddet för försäkringstagare, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar och dem som erbjuds att teckna en försäkring hos en EES-försäkringsgivare som meddelar försäkringar till konsumenter. Som anges i avsnitt 4.1 är ett av syftena med ändringsdirektivet att stärka samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna på ett tidigt stadium. Den föreslagna bestämmelsen ger därför Finansinspektionen möjlighet att underrätta hemlandsmyndigheten redan i skede där det finns en allvarlig och motiverad farhåga i fråga om konsumentskyddet hos en EES-försäkringsgivare. Det krävs således inte att Finansinspektionen har slagit fast att försäkringsgivaren har överträtt en bestämmelse som har betydelse för konsumentskyddet. En välgrundad misstanke om en sådan överträdelse ska vara tillräcklig för att en underrättelse ska kunna lämnas. Beträffande sekretess vid underrättelse från Finansinspektionen till Eiopa eller en tillsynsmyndighet i ett annat land inom EES, se avsnitt 4.4. Av Solvens II-direktivet framgår att Finansinspektionens underrättelser ska vara tillräckligt detaljerade för att möjliggöra en korrekt bedömning (artikel 152a.3, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Direktivets krav på innehållet i underrättelserna bör genomföras genom verkställighetsföreskrifter. Hänskjutande av frågor till Eiopa Det utökade underrättelseförfarandet som beskrivs ovan utgör ett led i att stärka informationsutbytet och samarbetet mellan nationella tillsynsmyndigheter i vissa gränsöverskridande tillsynsärenden. Genom ändringsdirektivet har det även införts en bestämmelse i Solvens II-direktivet som ger tillsynsmyndigheterna en möjlighet att hänskjuta ett sådant ärende till Eiopa och begära myndighetens hjälp om ingen bilateral lösning kan hittas (artikel 152a.2 tredje meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). För att genomföra ändringen i Solvens II-direktivet bör det införas bestämmelser i försäkringsrörelselagen och i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige om att Finansinspektionen får hänskjuta frågor till Eiopa och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i direktivet. 4.3.3 Samarbetsplattformar Regeringens förslag: Finansinspektionen ska tillsammans med berörda behöriga myndigheter få inrätta en samarbetsplattform för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i mer än ett land inom EES. Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, ska inspektionen få begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten ska inrätta en samarbetsplattform. Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. Regeringens bedömning: Bestämmelserna i Solvens II-direktivet som bara rör Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens verksamhet kräver inga lagstiftningsåtgärder. Bestämmelsen i direktivet om att inrättandet av en samarbetsplattform inte påverkar tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med direktivet kräver inga lagstiftningsåtgärder. Inrättande av en samarbetsplattform bör inte utgöra en internationell överenskommelse. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning Nya bestämmelser i Solvens II-direktivet om samarbetsplattformar Genom ändringsdirektivet har det införts bestämmelser om samarbetsplattformar i Solvens II-direktivet (artikel 152b i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Enligt de nya bestämmelserna ska Eiopa få inrätta och samordna en samarbetsplattform för att förbättra informationsutbytet och förstärka samarbetet mellan de berörda tillsynsmyndigheterna. Detta ska Eiopa få göra vid motiverade farhågor om negativa effekter för försäkringstagare, på eget initiativ eller på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter, om ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag bedriver eller har för avsikt att bedriva verksamhet som grundas på friheten att tillhandahålla tjänster eller etableringsfriheten och om sådan verksamhet är relevant när det gäller värdmedlemsstatens marknad, en underrättelse från tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten om försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker har gjorts eller ärendet har hänskjutits till Eiopa (artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet). Eiopas möjlighet att inrätta en samarbetsplattform påverkar inte de berörda tillsynsmyndigheternas rätt att inrätta en samarbetsplattform om de alla är eniga om att göra detta (artikel 152b.2 i Solvens II-direktivet). Inrättandet av en samarbetsplattform påverkar inte tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med Solvens II-direktivet (artikel 152b.3). De berörda tillsynsmyndigheterna ska på Eiopas begäran i god tid lämna alla de uppgifter som behövs för att samarbetsplattformen ska fungera väl (artikel 152b.4 i Solvens II-direktivet). Inrättande av en samarbetsplattform I försäkringsrörelselagen finns det i dag inte några bestämmelser som motsvarar de nya bestämmelserna i Solvens II-direktivet. Inte heller finns det några sådana bestämmelser i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. För att genomföra de nya bestämmelserna om samarbetsplattformar i direktivet bör det införas bestämmelser om detta i svensk rätt. Delar av de nya bestämmelserna i Solvens II-direktivet om samarbetsplattformar rör Eiopa och den myndighetens möjlighet att inrätta en samarbetsplattform (artikel 152b.1). De bestämmelser som bara rör Eiopa och den myndighetens befogenhet att agera kräver inte några lagstiftningsåtgärder. I Solvens II-direktivet anges att Eiopas möjlighet att inrätta en samarbetsplattform inte påverkar de berörda tillsynsmyndigheternas rätt att inrätta en samarbetsplattform om de alla är eniga om att göra detta (artikel 152b.2). Finansinspektionen bör således, vid sidan av Eiopa, ha möjlighet att tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en samarbetsplattform för tillsynen över ett enskilt företag. Detta bör gälla när det är Finansinspektionen som ska utöva den finansiella tillsynen över en försäkringsgivare, dvs. när det är inspektionen som har gett ett företag tillstånd att som försäkringsföretag driva försäkringsrörelse (2 kap. 1 och 15 §§ FRL). Finansinspektionen bör också ha möjlighet att inrätta en samarbetsplattform när en behörig myndighet ska utöva den finansiella tillsynen över en EES-försäkringsgivare samtidigt som inspektionen ska utöva en begränsad tillsyn över det företaget, dvs. s.k. värdlandstillsyn (3 kap. 1 § andra stycket LUFT). Det bör därmed införas bestämmelser om samarbetsplattformar dels i försäkringsrörelselagen, dels i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Enligt dessa bestämmelser bör Finansinspektionen tillsammans med berörda behöriga myndigheter få inrätta en samarbetsplattform. Inrättandet av en samarbetsplattform sker, i enlighet med Solvens II-direktivet, för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan myndigheterna när ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i mer än ett land inom EES. Det syftet bör framgå av de svenska nationella bestämmelserna. I Solvens II-direktivets nya bestämmelser om samarbetsplattformar anges bl.a. att Eiopa på eget initiativ eller på begäran av en eller flera berörda tillsynsmyndigheter får inrätta och samordna en samarbetsplattform (artikel 152b.1). Utgångspunkten bör vara att de olika tillsynsmyndigheterna först försöker komma överens om att tillsammans inrätta en samarbetsplattform när ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i mer än ett land inom EES. Om de enskilda myndigheterna inte lyckas nå en överenskommelse, ger den nya bestämmelsen i direktivet varje berörd myndighet möjlighet att begära att Eiopa inrättar en samarbetsplattform. För att fullt ut genomföra direktivet bör det införas en bestämmelse i svensk rätt som ger Finansinspektionen möjlighet att begära att Eiopa ska inrätta en samarbetsplattform. Detta bör gälla först om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform. Denna möjlighet bör, på motsvarande sätt som möjligheten att genom en överenskommelse inrätta en samarbetsplattform, gälla såväl när Finansinspektionen ska utöva tillsyn över ett försäkringsföretag som när inspektionen ska utöva värdlandstillsyn över en EES-försäkringsgivare. Bestämmelser bör därför införas både i försäkringsrörelselagen och i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Fortsatt tillsyn över de enskilda försäkringsföretagen och EES-försäkringsgivarna I den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet om samarbetsplattformar anges att inrättandet av en samarbetsplattform inte påverkar tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med det direktivet (artikel 152b.3). Denna bestämmelse bör i huvudsak innebära en upplysning om att Finansinspektionens tillsyn och möjligheter att ingripa mot ett företag inte påverkas av att det har inrättats en samarbetsplattform för ett visst företag. Detta gäller såväl den tillsyn som Finansinspektionen utövar som hemlandsmyndighet enligt försäkringsrörelselagen som den tillsyn som inspektionen utövar som värdlandsmyndighet enligt lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. De bestämmelser som nu föreslås om samarbetsplattformar har till syfte att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan olika myndigheter när ett företag är verksamt i mer än ett land inom EES (se bl.a. skäl 7 i ändringsdirektivet). Finansinspektionens rätt att utöva tillsyn över ett enskilt företag påverkas inte av de bestämmelserna. Detta bör gälla om inte annat särskilt anges. Någon uttrycklig bestämmelse om att Finansinspektionens tillsynsmandat inte påverkas av att det har inrättats en samarbetsplattform är därför inte nödvändig. Innebörden av att en samarbetsplattform inrättas I försäkringsrörelselagen finns det flera bestämmelser om Finansinspektionens samverkan med behöriga myndigheter, dvs. utländska myndigheter som har behörighet att utöva tillsyn över försäkringsgivare (se definitionen i 1 kap. 12 § 1 FRL och avsnitt 5.1). Det finns bl.a. en generell bestämmelse om att Finansinspektionen, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet ska samarbeta och utbyta information med myndigheter (17 kap. 3 § FRL). En motsvarande samverkansbestämmelse finns i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (3 kap. 2 § andra stycket). Det finns också mer detaljerade bestämmelser om att Finansinspektionen i ett visst fall ska ingå en överenskommelse eller fatta ett gemensamt beslut med andra tillsynsmyndigheter. Detta kan gälla hur tillsynen över en viss grupp ska bedrivas, vilket är fallet med bestämmelserna om beslut att en viss myndighet ska vara grupptillsynsmyndighet eller upprättande av en samordningsöverenskommelse (se 19 kap. 8 och 10 a §§ FRL). Det kan också röra ett beslut som mer direkt rör de enskilda företagen, vilket är fallet med en ansökan om tillstånd att få använda en intern modell inom en grupp eller att få omfattas av en särskild tillsynsordning (se 19 kap. 25 och 85 §§ FRL). Ett gemensamt beslut eller en överenskommelse ska då följas upp av ett beslut från en viss tillsynsmyndighet. Vanligtvis är det grupptillsynsmyndigheten som ska fatta ett sådant beslut. De gemensamma besluten och överenskommelserna anses som internationella överenskommelser (se prop. 2015/16:9 s. 414 och 433). Grundläggande för de gemensamma beslut och överenskommelser som regleras särskilt i försäkringsrörelselagen är att de är förenade med någon form av rättsverkan. Ett gemensamt beslut eller en överenskommelse kan dock först efter att det har fattats ett nationellt beslut med samma innehåll få direkt rättsverkan för en enskild. Detta är t.ex. fallet när ett företag eller en grupp får tillstånd att använda en intern modell inom en grupp (samma prop. s. 433). I dessa fall har en överenskommelse mellan tillsynsmyndigheterna även föregåtts av en särskild ansökan från en enskild, antingen från ett företag eller gemensamt av flera företag (19 kap. 23 § FRL). Ett gemensamt beslut eller en överenskommelse kan också avse en skyldighet för Finansinspektionen eller en behörig myndighet. Så är fallet med bestämmelserna om överenskommelse om utseende av grupptillsynsmyndighet (19 kap. 8 § FRL). En sådan överenskommelse innebär att Finansinspektionen antingen åtar sig eller överlämnar till en behörig myndighet att ansvara för grupptillsynen över en viss grupp. Även ingående av en samordningsöverenskommelse är förenat med skyldigheter för Finansinspektionen (19 kap. 10 a § FRL). I Solvens II-direktivets nya bestämmelser om samarbetsplattformar anges att Eiopas möjlighet att inrätta en samarbetsplattform inte påverkar de berörda tillsynsmyndigheternas rätt att inrätta en samarbetsplattform om de alla är eniga om att göra detta (artikel 152b.2). Det anges även att inrättandet av en samarbetsplattform inte heller påverkar tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med direktivet (artikel 152b.3). I skälen i ändringsdirektivet anges att samarbetsplattformar är ett effektivt verktyg för att åstadkomma ett stärkt och snabbt samarbete tillsynsmyndigheter emellan och därmed även stärka konsumentskyddet. Det förtydligas även att tillsynsmyndigheten i hemmedlemsstaten har, och kommer att fortsätta att ha, befogenhet över beslut om auktorisation, tillsyn och kontroll av efterlevnaden (skäl 7 i ändringsdirektivet). Inrättande av en samarbetsplattform får inte någon rättsverkan för det enskilda företaget. En samarbetsplattform leder inte till några nya skyldigheter eller lättnader för de enskilda företagen, utan samma bestämmelser gäller som före inrättandet. Ett enskilt företag har inte någon möjlighet att begära att en samarbetsplattform inrättas och det finns inte heller något krav på att ett företag ska ges tillfälle att yttra sig innan så sker. Bestämmelserna i Solvens II-direktivet är utformade så att de ger tillsynsmyndigheterna en möjlighet att inrätta en samarbetsplattform. I vissa fall får även Eiopa inrätta en samarbetsplattform. Det finns inte någon skyldighet för tillsynsmyndigheterna att begära eller medverka till att en samarbetsplattform inrättas. Inte heller tillkommer det någon ny och särskild skyldighet för tillsynsmyndigheterna bara för att en samarbetsplattform inrättas. Om Eiopa inrättar en samarbetsplattform är tillsynsmyndigheterna självfallet skyldiga att följa ett sådant beslut. Till skillnad från bestämmelserna om utseende av grupptillsynsmyndighet och upprättande av en samordningsöverenskommelse påverkar en samarbetsplattform inte tillsynsmyndigheternas tillsyn över försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare (artikel 152b.3 jämförd med artiklarna 247.3 och 248.4). Som framgår kan tillsynsmyndigheterna ta initiativ till att en samarbetsplattform inrättas. Finansinspektionen har alltså, i enlighet med bestämmelserna som nu föreslås, befogenhet att inrätta en sådan samarbetsplattform tillsammans med en eller flera andra tillsynsmyndigheter. Regeringen bedömer att själva inrättandet av en samarbetsplattform inte i sig innebär någon förpliktelse som binder Sverige som stat. En överenskommelse om att inrätta en samarbetsplattform bör därför inte anses som en internationell överenskommelse i den mening som avses i 10 kap. regeringsformen. En samarbetsplattform bör i stället ses som ett särskilt tillsynsverktyg för de nationella tillsynsmyndigheterna. För Finansinspektionen torde en samarbetsplattform utgöra ett verktyg som möjliggör ett mer strukturerat och regelbundet informationsutbyte än det som redan anges i de generella bestämmelserna om samverkan mellan inspektionen och behöriga myndigheter (17 kap. 3 § FRL och 3 kap. 2 § andra stycket LUFT). Detta innebär att även om själva inrättandet inte är en internationell överenskommelse som kräver regeringens bemyndigande kan Finansinspektionen, inom ramen för en samarbetsplattform, ändå komma att ingå ytterligare överenskommelse som i sin tur är att bedöma som en internationell överenskommelse. Av förordningen (2009:93) med instruktion för Finansinspektionen följer att Finansinspektionen får ingå internationella överenskommelser som följer av Solvens II-direktivet och som inte kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan (4 b §). Bemyndigandet gör det därför möjligt för Finansinspektionen att, inom ramen för en samarbetsplattform, ingå vissa särskilda överenskommelser med behöriga myndigheter. Uppgiftslämnande till Eiopa Genom ändringsdirektivet har det införts en bestämmelse i Solvens II-direktivet om att de berörda tillsynsmyndigheterna på Eiopas begäran i god tid ska lämna alla de uppgifter som behövs för att samarbetsplattformen ska fungera väl (artikel 152b.4). Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som direkt motsvarar den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet om uppgiftslämnande till Eiopa. Inte heller finns det någon sådan bestämmelse i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. I försäkringsrörelselagen finns det i och för sig en allmän bestämmelse om samarbete och utbyte av information (17 kap. 3 §). Enligt den bestämmelsen ska Finansinspektionen i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med bl.a. Eiopa i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Detta omfattar Solvens II-direktivets nya krav om att Finansinspektionen ska lämna uppgifter till Eiopa om hur en enskild samarbetsplattform fungerar. Det kan dock finnas skäl för att i försäkringsrörelselagen förtydliga när Finansinspektionen ska lämna uppgifter till Eiopa. Detta bör göras i en uttrycklig bestämmelse i den lagen. Den allmänna bestämmelsen i försäkringsrörelselagen gäller dessutom bara vid tillsyn över försäkringsföretag. För att genomföra den nya bestämmelsen i Solvens II-direktivet bör det även införas en bestämmelse om uppgiftslämnande i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. I de nya bestämmelserna bör anges att Finansinspektionen till Eiopa ska lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. Detta ska ske på begäran av Eiopa. Beträffande sekretess vid uppgiftslämnande från Finansinspektionen till Eiopa, se avsnitt 4.4. 4.4 Sekretessfrågor Regeringens bedömning: De nya bestämmelserna i Solvens II-direktivet om Finansinspektionens informationsutbyte med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och tillsynsmyndigheter i andra länder inom EES kräver inga ändringar i offentlighets- och sekretesslagstiftningen. Promemorians bedömning överensstämmer i sak med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte bedömningen särskilt. Justitiekanslern efterfrågar ett konstaterande när det gäller huruvida promemorians förslag kräver några överväganden beträffande sekretess. Skälen för regeringens bedömning: Enligt förslagen i avsnitten 4.2 och 4.3 ska Finansinspektionen få utökade skyldigheter i fråga om underrättelser och uppgiftslämnande till Eiopa och behöriga myndigheter i andra länder inom EES vid tillsynen över försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige. I promemorian föreslås inga ändringar i offentlighets- och sekretesslagstiftningen med anledning av förslagen. Justitiekanslern efterfrågar ytterligare överväganden i sekretesshänseende. Enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller sekretess i verksamhet som består i tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bl.a. försäkringsväsendet för uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet avser, om det kan antas att denne lider skada om uppgiften röjs (30 kap. 4 §). En underrättelse från Finansinspektionen till Eiopa eller en behörig myndighet i ett annat land inom EES kan därmed omfatta uppgifter som är sekretessbelagda. Sekretessbelagda uppgifter får inte röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning, eller uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen (8 kap. 3 § OSL). De nya bestämmelserna i försäkringsrörelselagen och lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige som föreslås i avsnitten 4.2 och 4.3 aktualiserar den sekretessbrytande bestämmelsen i 8 kap. 3 § OSL och möjliggör därigenom överföring av information från Finansinspektionen till Eiopa och behöriga myndigheter i andra länder inom EES i enlighet med Solvens II-direktivet. Regeringen bedömer att myndigheternas intresse av att effektivt och ändamålsenligt kunna utföra sina uppgifter i enlighet med direktivet väger tyngre än det intresse som sekretessen är avsedd att skydda. I sammanhanget kan det också noteras att tystnadsplikt ska gälla hos såväl Eiopa som behöriga myndigheter i andra länder inom EES för information av konfidentiell karaktär (se artikel 70 i Eiopa-förordningen och artiklarna 64 och 65 i Solvens II-direktivet). Sammanfattningsvis krävs inga ändringar i offentlighets- och sekretesslagstiftningen med anledning av de nya bestämmelserna i Solvens II-direktivet om Finansinspektionens informationsutbyte med Eiopa och tillsynsmyndigheter i andra länder inom EES. 4.5 Särskild tillsynsordning Regeringens förslag: Om en ansökan om tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning har hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar något beslut, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta det slutliga beslutet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag Gällande rätt I Solvens II-direktivet finns det bestämmelser om tillsyn över solvens på gruppnivå för grupper med centraliserad riskhantering (artiklarna 236-243). De artiklarna har i svensk rätt genomförts genom bestämmelser i försäkringsrörelselagen (19 kap. 84-103 §§). I lagen finns de bestämmelserna under rubriken "Tillsyn över vissa grupper med centraliserad riskhantering - särskild tillsynsordning". Det finns även flera bestämmelser om detta i Solvens II-förordningen (artiklarna 351-353). Ett försäkringsföretag som ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn står även under tillsyn som enskilt försäkringsföretag (19 kap. 5 § FRL). Grupptillsyn utgör således ett komplement till tillsynen över det enskilda företaget (prop. 2015/16:9 s. 394). Som huvudregel påverkas inte Finansinspektionens tillsyn över ett enskilt försäkringsföretag av att företaget också ingår i en grupp som omfattas av grupptillsyn. Finansinspektionen har fortfarande ensam rätt att besluta om åtgärder mot ett försäkringsföretag som inte uppfyller de krav som gäller för att få driva försäkringsrörelse. I vissa fall behöver Finansinspektionen i och för sig samråda med eller informera de behöriga myndigheterna inom ett tillsynskollegium om beslut som rör ett enskilt försäkringsföretag (se t.ex. 19 kap. 10 c § FRL). I dessa fall är det dock fortfarande Finansinspektionen som ensam fattar beslut, om än med beaktande av synpunkter från behöriga myndigheter inom tillsynskollegiet. Om ett försäkringsföretag omfattas av en särskild tillsynsordning gäller i vissa fall ett särskilt beslutsförfarande. I huvudsak gäller följande. Finansinspektionen ska lämna förslag till tillsynskollegiet om åtgärder som bör vidtas mot företaget. Ett eventuellt beslut ska i första hand fattas efter en överenskommelse inom tillsynskollegiet (se t.ex. 19 kap. 92 § FRL). Först om en överenskommelse inte kan träffas inom en viss tid ska Finansinspektionen fatta ett eget beslut (19 kap. 94 § FRL). I vissa fall får ett ärende hänskjutas till Eiopa för tvistlösning (19 kap. 96 § FRL). Om Eiopa fattar ett beslut i ärendet ska Finansinspektionen fatta ett beslut i enlighet med Eiopas beslut (19 kap. 97 § FRL). Ett beslut om tillstånd för ett dotterföretag inom en grupp att omfattas av en särskild tillsynsordning begränsar således Finansinspektionens rätt att ensam besluta om åtgärder mot ett enskilt försäkringsföretag. För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning krävs att företaget beaktas vid den grupptillsyn som utövas över dess moderföretag. Vidare krävs att gruppen har fått tillstånd att göra en gruppgemensam egen risk- och solvensbedömning, att gruppen fått tillstånd att lämna en gemensam rapport om solvens och finansiell ställning samt att försäkringsföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll (19 kap. 87 § FRL). För de enskilda företagen innebär ett beslut om särskild tillsynsordning bl.a. att riskhanteringsuppgifter förs över från ett dotterföretag till dess moderföretag. Dotterföretaget måste dock fortfarande uppfylla sitt individuella kapitalkrav. Det är således inte bara försäkringsföretag som är dotterföretag som berörs av ett beslut om särskild tillsynsordning. För moderföretag vars dotterföretag omfattas av en särskild tillsynsordning gäller dessutom att de ska beräkna solvenskapitalkravet för det dotterföretaget enligt särskilda bestämmelser (19 kap. 88 § FRL). Moderföretaget ansvarar även för att villkoren för att få omfattas av en särskild tillsynsordning fortlöpande uppfylls (19 kap. 100 § FRL). När Eiopa inte fattar något beslut Genom ändringsdirektivet har det gjorts en ändring i bestämmelsen i Solvens II-direktivet om det som ska gälla om Eiopa inte fattar beslut i ett ärende om tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning som har hänskjutits till myndigheten (artikel 237.3 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, artikel 2.5 i ändringsdirektivet). I bestämmelsen anges nu att om Eiopa inte fattar ett sådant beslut i enlighet med artikel 19.3 i Eiopa-förordningen ska det slutliga beslutet fattas av grupptillsynsmyndigheten. Bestämmelsen i Solvens II-direktivet i den tidigare lydelsen är i svensk rätt genomförd genom en bestämmelse i försäkringsrörelselagen (19 kap. 86 § andra stycket). Enligt den bestämmelsen ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet om ett ärende hänskjutits till Eiopa och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2 och 41.3 och 44.1.3 i Eiopa-förordningen avvisas. Bestämmelsen i försäkringsrörelselagen bör justeras på motsvarande sätt som bestämmelsen i Solvens II-direktivet. Fortsättningsvis bör därför gälla att Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska fatta det slutliga beslutet om en ansökan om tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning har hänskjutits till Eiopa och den myndigheten inte fattar något beslut. 4.6 Volatilitetsjustering Regeringens bedömning: Ändringarna i bestämmelserna i Solvens II-direktivet om volatilitetsjustering kräver inte några lagstiftningsåtgärder. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: I Solvens II-direktivet finns det flera bestämmelser om volatilitetsjustering. Dessa bestämmelser har i svensk rätt genomförts dels genom grundläggande bestämmelser i försäkringsrörelselagen, dels genom mer detaljerade bestämmelser som Finansinspektionen har meddelat med stöd av ett bemyndigande (se 5 kap. 9 § och 18 § 3 FRL, 7 kap. 2 § första stycket 24 försäkringsrörelseförordningen och 4 kap. 22-28 §§ Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse). Ett försäkringsföretag får använda sig av en volatilitetsjustering vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna (5 kap. 9 § FRL). Med en volatilitetsjustering kan effekterna mildras av överdrivna eller mycket stora räntedifferenser eller spreadar för obligationer. Syftet med bestämmelserna om volatilitetsjustering är att motverka s.k. procykliskt agerande i försäkringsföretagens investeringsprocesser (skäl 32 i Omnibus II-direktivet). I Finansinspektionens ovan nämnda föreskrifter anges hur ett försäkringsföretag ska beräkna volatilitetsjusteringen (4 kap. 22-28 §§). Genom ändringsdirektivet har det gjorts en ändring i Solvens II-direktivet om hur en volatilitetsjustering ska beräknas (artikel 77d.4 första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.1 i ändringsdirektivet). Den bestämmelsen är i svensk rätt genomförd genom en bestämmelse i Finansinspektionens ovan nämnda föreskrifter (4 kap. 23 §, se även prop. 2015/16:9 246 f.). Som en följd av ändringen i Solvens II-direktivet har Finansinspektionen ändrat sina föreskrifter (se föreskrifter [FFFS 2020:6] om ändring i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2015:8] om försäkringsrörelse). Denna ändring har trätt i kraft. Finansinspektionens föreskrifter överensstämmer efter ändringen med Solvens II-direktivets lydelse enligt ändringsdirektivet. Det krävs därför inte några ytterligare åtgärder för att genomföra denna ändring i Solvens II-direktivet. 4.7 Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner Regeringens bedömning: Utmönstringen i Solvens II-direktivet av bestämmelser om kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops) kräver inte några lagstiftningsåtgärder. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: I den ursprungliga lydelsen av Solvens II-direktivet fanns det flera bestämmelser om kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner (Ceiops) och dess verksamhet (se t.ex. artiklarna 52 och 231). Ceiops har därefter ersatts av Eiopa. Till stor del har Eiopa tagit över Ceiops uppgifter (se skäl 9 och artiklarna 1, 76 och 80 i Eiopa-förordningen). Eiopa har även delvis getts en annan roll än Ceiops. Detta gäller framför allt Eiopas förhållande till de nationella tillsynsmyndigheterna och inflytandet över tillsynen. I den ursprungliga lydelsen av Solvens II-direktivet angavs att Ceiops bör ges en rådgivande roll och att råd från Ceiops till en tillsynsmyndighet inte bör vara bindande för denna myndighet när det fattar beslut (skäl 115). Om Eiopa anges däremot i skälen i Omnibus II-direktivet att den myndigheten med bindande verkan för de berörda nationella tillsynsmyndigheterna bör kunna kräva att de berörda nationella tillsynsmyndigheterna vidtar särskilda åtgärder eller avstår från att vidta åtgärder för att lösa problemet och säkerställa förenligheten med unionsrätten. I sådana fall där den relevanta unionslagstiftningsakten ger medlemsstaterna beslutsfattande behörighet, bör Eiopa inte ersätta de nationella tillsynsmyndigheternas rätt att fatta egna beslut, om denna rätt överensstämmer med unionsrätten (skäl 21). Det anges även att Eiopa ges en rätt att lösa tvister rörande gemensamma beslut som ska fattas bl.a. om godkännande av ansökningar om användning av en intern modell på gruppnivå eller i dotterföretag. Samtidigt betonas att Eiopa inte får ersätta de nationella tillsynsmyndigheternas rätt att fatta egna beslut (skäl 22). Genom Omnibus II-direktivet ändrades de flesta bestämmelserna i Solvens II-direktivet om Ceiops och dess verksamhet. En bestämmelse ändrades dock inte. I denna anges att grupptillsynsmyndigheten efter samråd med berörda tillsynsmyndigheter vederbörligen ska beakta alla råd som Ceiops ger inom två månader innan det slutgiltiga beslutet fattas. Beslutet ska innehålla en fullständig motivering och en förklaring av eventuella väsentliga avvikelser från eventuella råd från Ceiops. Grupptillsynsmyndigheten ska vidarebefordra beslutet till andra berörda tillsynsmyndigheter (artikel 248.4 tredje stycket i Solvens II-direktivet). Genom ändringarna i Solvens II-direktivet som har gjorts genom ändringsdirektivet har denna bestämmelse utgått (artikel 2.6 i ändringsdirektivet). Som skäl anges att Ceiops nu ersatts av Eiopa (skäl 9 i ändringsdirektivet). Det finns inte någon bestämmelse i försäkringsrörelselagen som motsvarar den bestämmelse i Solvens II-direktivet som nu har utgått. I ett annat lagstiftningsärende konstaterades att bestämmelsen inte längre var relevant (se propositionen Vissa frågor om försäkring och tjänstepension [prop. 2019/20:138 s. 519]). Den nu aktuella ändringen i Solvens II-direktivet kräver därför inte några lagstiftningsåtgärder. 4.8 Hänvisningar till Eiopa-förordningen och Solvens II-direktivet Regeringens förslag: Hänvisningar till Eiopa-förordningen i försäkringsrörelselagen ska ändras från att vara statiska till att vara dynamiska, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Hänvisningar till Solvens II-direktivet i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, försäkringsrörelselagen och lagen om tjänstepensionsföretag ska ändras till att avse direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. I försäkringsrörelselagen finns flera bestämmelser som innehåller hänvisningar till artikel 19 i Eiopa-förordningen, i lydelsen enligt Omnibus II-direktivet (se 19 kap. 9, 26, 31, 86, 96 och 97 §§). De bestämmelserna genomför bestämmelser i Solvens II-direktivet som inte ändras genom ändringsdirektivet. Hänvisningarna i försäkringsrörelselagen bör dock justeras eftersom artikel 19 i Eiopa-förordningen har ändrats genom ändringsförordningen. För att eventuella ändringar i Eiopa-förordningen i fortsättningen ska få omedelbart genomslag i den svenska lagstiftningen är det lämpligt att hänvisningarna görs dynamiska. När det gäller EU-förordningar är det också den hänvisningsteknik som regeringen ofta har använt i senare tids propositioner (se t.ex. prop. 2015/16:156 s. 20 f., prop. 2016/17:22 s. 95 f. och prop. 2019/20:37 s. 33). I försäkringsrörelselagen och lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag finns definitioner av Solvens II-direktivet som hänvisar till direktivets lydelse enligt Omnibus II-direktivet (1 kap. 12 § 10 respektive 1 kap. 5 § 4). En motsvarande hänvisningsteknik används i en bestämmelse i lagen om utländska försäkringsgivare och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige (6 kap. 2 a §). Till skillnad från ändringar i Eiopa-förordningen, som är direkt tillämpliga i Sverige, kommer alla EU-direktiv som ändrar Solvens II-direktivet att kräva överväganden om genomförandeåtgärder i svensk rätt. Hänvisningarna i de aktuella lagarna bör därför även i fortsättningen vara statiska (jfr prop. 2015/16:9 s. 207). De bör dock justeras så att de avser Solvens II-direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet. 5 Vissa ändringar som inte föranleds av ESA-översynen 5.1 Definitionen av behörig myndighet i försäkringsrörelselagen Regeringens förslag: Definitionen av behörig myndighet i försäkringsrörelselagen ska ändras så att den även innefattar en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över ett försäkringsföretag. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: En relativt stor del av bestämmelserna i Solvens II-direktivet behandlar frågor om tillsyn. I dessa bestämmelser används termen tillsynsmyndighet för att beteckna den eller de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över försäkrings- eller återförsäkringsföretag (artikel 13.10). I försäkringsrörelselagen används uttrycket behörig myndighet i stället för termen tillsynsmyndighet. Enligt definitionen är en behörig myndighet en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare (1 kap. 12 § 1 FRL). I vissa paragrafer används dock uttrycket för att beteckna en utländsk myndighet som får utöva tillsyn över ett försäkringsföretag, dvs. en svensk försäkringsgivare. Så är fallet i exempelvis bestämmelserna om sekundäretablering och gränsöverskridande verksamhet i 3 kap. I dessa bestämmelser avser behörig myndighet en utländsk myndighet i ett annat land inom EES som har behörighet att utöva en mer begränsad tillsyn, s.k. värdlandstillsyn, över ett försäkringsföretag som avser att driva eller driver verksamhet i det landet (jfr prop. 2015/16:9 s. 218-221 och 569). I denna proposition föreslås även ytterligare bestämmelser där uttrycket behörig myndighet har den betydelsen (se avsnitt 4.3). För att förtydliga definitionen av behörig myndighet i försäkringsrörelselagen bör den ändras så att den även innefattar en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över ett försäkringsföretag. 5.2 Hänskjutande till Eiopa av fråga om undersökning hos en EES-försäkringsgivares sekundäretablering i Sverige Regeringens förslag: Finansinspektionen ska få hänskjuta en fråga som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning när det gäller en undersökning hos en EES-försäkringsgivares sekundäretablering här i landet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: I Solvens II-direktivet finns bestämmelser om tillsyn över filialer i en annan medlemsstat (artikel 33, i lydelsen enligt artikel 2.6 i Omnibus II-direktivet). I de fall då ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag utövar verksamhet genom filial får tillsynsmyndigheterna i hemmedlemsstaten, efter att ha underrättat tillsynsmyndigheterna i värdmedlemsstaten, själva eller genom ombud på plats kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för den finansiella tillsynen över företaget. Myndigheterna i den berörda värdmedlemsstaten får medverka i sådana kontroller. Om en tillsynsmyndighet i hemmedlemsstaten är förhindrad att utföra undersökning på plats eller om en tillsynsmyndighet i värdmedlemsstaten inte har möjlighet att utöva sin rätt att delta, får myndigheterna hänskjuta ärendet till Eiopa och begära dess hjälp. Lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige innehåller bestämmelser om tillsyn över EES-försäkringsgivare som driver verksamhet från en filial eller annan sekundäretablering här i landet (3 kap.). Efter anmälan till Finansinspektionen får den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland göra en undersökning hos en sådan sekundäretablering (3 kap. 5 § LUFT). Finansinspektionen har rätt att delta i undersökningen. Detta överensstämmer i huvudsak med bestämmelserna i Solvens II-direktivet. Om Finansinspektionen inte kan utöva sin rätt att delta i en undersökning har inspektionen dock inte möjlighet att hänskjuta frågan till Eiopa för tvistlösning i enlighet med artikel 33 i det direktivet. Enligt en bestämmelse i lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige får nämligen Finansinspektionen endast hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Eiopa för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 155 och 158 i Solvens II-direktivet (6 kap. 2 a §). För att fullt ut genomföra direktivet bör det i den bestämmelsen även införas en hänvisning till artikel 33 i Solvens II-direktivet. Vidare bör bestämmelsen flyttas till 3 kap. samma lag eftersom den rör en fråga om tillsyn över EES-försäkringsgivare och inte tillsyn över försäkringsgivare från tredjeland. När det gäller Finansinspektionens möjlighet att i egenskap av hemlandsmyndighet hänskjuta en fråga om undersökning i ett annat land inom EES till Eiopa finns en motsvarande bestämmelse i försäkringsrörelselagen (17 kap. 3 a §). 5.3 Finansinspektionens skyldighet att följa ett beslut som Eiopa fattar Regeringens förslag: Bestämmelser i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska följa ett beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten fattar ska tas bort. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Finansinspektionen och behöriga myndigheter har i flera olika fall möjlighet att hänskjuta en fråga till Eiopa för tvistlösning (se t.ex. artiklarna 231 och 247 i Solvens II-direktivet). I dessa fall har Eiopa befogenhet att lösa tvisten (artikel 19 i Eiopa-förordningen). I försäkringsrörelselagen finns det flera bestämmelser om att Finansinspektionen ska följa ett beslut som Eiopa fattar (19 kap. 9 och 26 §§). Eiopas verksamhet och befogenhet att agera styrs av Eiopa-förordningen. Om ett ärende hänskjuts till Eiopa för tvistlösning gäller följande (artikel 19.3). Om förlikningsskedet har avslutats utan att de berörda behöriga myndigheterna har lyckats nå någon överenskommelse, får myndigheten fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga myndigheterna att vidta en specifik åtgärd eller avstå från en viss åtgärd, och för att säkerställa överensstämmelse med unionsrätten. Myndighetens beslut ska vara bindande för de berörda behöriga myndigheterna. Genom sitt beslut kan myndigheten kräva att de behöriga myndigheterna återkallar eller ändrar ett beslut som de har antagit eller att de använder de befogenheter som de har enligt tillämplig unionsrätt. Eiopa-förordningen är direkt tillämplig och gäller således i Sverige. Finansinspektionen är därmed, även om det inte särskilt anges i försäkringsrörelselagen, skyldig att följa ett beslut som Eiopa fattar. Bestämmelserna i försäkringsrörelselagen om att Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Eiopa bör därför tas bort. 6 Ikraftträdande Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 30 juni 2021. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Ändringsdirektivet trädde i kraft den 30 december 2019 (artikel 5). Nationella bestämmelser som genomför ändringarna i Solvens II-direktivets bestämmelser om volatilitetsjustering ska börja tillämpas senast den 1 juli 2020 (artikel 4.3 i ändringsdirektivet, se även avsnitt 4.6). Bestämmelser som genomför övriga ändringar i Solvens II-direktivet ska däremot tillämpas från och med den 30 juni 2021. De lagändringar som föreslås i denna proposition med anledning av ändringsdirektivet bör därför träda i kraft det datumet. Vissa av de lagändringar som föreslås i denna proposition har till syfte att förtydliga och komplettera tidigare genomförande i svensk rätt av Solvens II-direktivet. Det är angeläget att dessa lagändringar träder i kraft så snart som möjligt. Det tidigaste datumet för detta bedöms vara den 30 juni 2021. Även de lagändringar som inte direkt föranleds av Solvens II-direktivet bör därför träda i kraft vid denna tidpunkt. Den ändring som rör artikel 77d.4 i Solvens II-direktivet, se avsnitt 4.6, har redan trätt i kraft (artikel 2.1 tillsammans med artikel 4.2 och 4.3 i ändringsdirektivet). 7 Förslagens konsekvenser Förslagens syfte och alternativa lösningar I denna proposition finns förslag till lagändringar som är nödvändiga för att i svensk rätt genomföra de ändringar i Solvens II-direktivet som har gjorts genom ändringsdirektivet. Det finns även förslag till mindre justeringar som syftar till att förtydliga och komplettera tidigare genomförande i svensk rätt av Solvens II-direktivet. Genom förslagen tillgodoses direktivens krav på genomförande i nationell rätt. Eftersom det följer av unionsrätten hur nationell reglering behöver ändras, är valmöjligheterna för medlemsstaterna begränsade. Det bedöms inte finnas några alternativa lösningar när det gäller de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra bestämmelserna i Solvens II-direktivet. Om Sverige inte vidtar nödvändiga lagstiftningsåtgärder är det sannolikt att Europeiska kommissionen inleder ett förfarande om fördragsbrott. Att avstå från att vidta lagstiftningsåtgärder är alltså inte något alternativ. Berörda aktörer Förslagen i propositionen berör i första hand Finansinspektionen. Försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som står under Finansinspektionens tillsyn kan indirekt påverkas av förslagen. För närvarande är det fråga om 159 försäkringsföretag och 611 EES-försäkringsgivare (mars 2021). Konsekvenser för Finansinspektionen I propositionen föreslås vissa utökade skyldigheter för Finansinspektionen när det gäller myndighetens samarbete med andra nationella tillsynsmyndigheter och Eiopa vid tillsynen över försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare. Förslagen innebär framför allt ökade krav i fråga om utbyte av information (se avsnitten 4.2, 4.3 och 4.5). Finansinspektionen bedöms i stor utsträckning redan i dag inhämta sådan information som omfattas av förslagen inom ramen för myndighetens löpande tillsyn. Inspektionen kan dock bli tvungen att begära in ytterligare uppgifter från berörda företag, framför allt om det efterfrågas av Eiopa (se avsnitt 4.3.3). Detta bedöms emellertid inte leda till annat än marginellt ökad arbetsbörda. Förslagen i propositionen kan också medföra en något ökad administrativ börda för Finansinspektionen. Detta torde särskilt gälla för tillsynen över försäkringsföretag och försäkringsgivare som driver gränsöverskridande verksamhet och där det har inrättats samarbetsplattformar. Flera av de bestämmelser som nu föreslås berör dock endast tillsynen över ett mindre antal företag. Det är t.ex. bara fem företag som har tillstånd att använda en intern modell på enskild nivå och en grupp på gruppnivå och såvitt känt finns det inte något företag som har ansökt om att få omfattas av en särskild tillsynsordning. Gränsöverskridande verksamhet förekommer i och för sig i viss utsträckning men de nya bestämmelserna är förhållandevis allmänt hållna och det är i nuläget svårt att bedöma konsekvenserna för Finansinspektionens tillsynsverksamhet. Eventuella merkostnader som förslagen kan medföra ska hanteras inom myndighetens befintliga ekonomiska ramar. I propositionen lämnas förslag om att Finansinspektionen ska få begära hjälp av Eiopa när inspektionen ska pröva vissa typer av tillståndsärenden (se avsnitten 4.2.1 och 4.2.2). Detta bör kunna leda till kostnadsbesparingar för Finansinspektionen om det leder till ett minskat behov av egen specialistkompetens för dessa typer av ärenden. Sammantaget torde det dock röra sig om ett fåtal ärenden per år som har mindre betydelse för myndighetens totala ekonomiska ramar. Finansinspektionens arbete med tillståndsärenden finansieras genom avgifter som disponeras av inspektionen och som tas ut av dem som ansöker om tillstånd. Sådana avgifter regleras i dag i förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos Finansinspektionen. Det är i nuläget svårt att bedöma om förslagen i propositionen medför att avgifterna behöver justeras. Konsekvenser för företag Förslagen i propositionen riktar sig i huvudsak till Finansinspektionen och innebär framför allt ökade krav i fråga om informationsutbyte och samarbete med andra nationella tillsynsmyndigheter och Eiopa. Försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare kan dock beröras indirekt av förslagen eftersom Finansinspektionen kan behöva uppgifter från dem för att uppfylla de föreslagna kraven. För försäkringsföretagens del gäller detta framför allt de företag som driver verksamhet i andra länder inom EES (se avsnitt 4.3). Av de 159 försäkringsföretag som för närvarande står under Finansinspektionens tillsyn är det 48 företag som driver gränsöverskridande verksamhet eller har inrättat en sekundäretablering inom EES (mars 2021). Av dessa är det dock bara några enstaka företag vars verksamhet bedöms vara av sådan omfattning att de kan komma att beröras. Enligt gällande rätt är försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som står under Finansinspektionens tillsyn skyldiga att lämna de uppgifter som inspektionen begär. Som anges ovan bedöms också företagen redan i dag lämna sådana uppgifter som berörs av de föreslagna kraven, även om det kan bli aktuellt med ytterligare uppgiftslämnande. Sammantaget bedöms dock förslagen i propositionen få mycket begränsade konsekvenser för försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare. Övriga konsekvenser Förslagen bedöms inte ha några offentligfinansiella effekter. I avsnitt 6 föreslås att lagändringarna ska träda i kraft den 30 juni 2021. Det finns inte något behov av särskilda informationsinsatser med anledning av förslagen. I övrigt kan förslagen inte anses medföra några sådana konsekvenser som behöver redovisas enligt förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. 8 Författningskommentar 8.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige 3 kap. 2 a § Finansinspektionen får underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har anledning att befara att det hos en EES-försäkringsgivare finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd. Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om Finansinspektionens informationsutbyte med den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland. Paragrafen genomför artikel 152a.2 andra meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.3.2 och 4.4. Paragrafen innebär att Finansinspektionen kan underrätta hemlandsmyndigheten i ett skede där inspektionen hyser en allvarlig och motiverad farhåga i fråga om konsumentskydd hos en EES-försäkringsgivare. Med konsumentskydd avses i paragrafen skyddet för försäkringstagare, andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar och dem som erbjuds att teckna en försäkring hos en EES-försäkringsgivare som meddelar försäkringar till konsumenter. Det krävs inte att Finansinspektionen har slagit fast att försäkringsgivaren har överträtt en bestämmelse som har betydelse för konsumentskyddet. Underrättelse får ske redan när inspektionen har en välgrundad misstanke om en sådan överträdelse. Om Finansinspektionen och hemlandsmyndigheten inte kan komma överens om en lösning finns möjlighet att begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) enligt 2 b § andra stycket (se författningskommentaren till den paragrafen). 2 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 (Solvens II-direktivet). Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet. Paragrafen, som i hittillsvarande lydelse betecknas 6 kap. 2 a §, innehåller bestämmelser om hänskjutande av frågor till Eiopa. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 33 i Solvens II-direktivet (i lydelsen enligt artikel 2.6 i Omnibus II-direktivet) och delvis artikel 152a.2 tredje meningen i Solvens II-direktivet (i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet). Övervägandena finns i avsnitten 4.3.2, 4.8 och 5.2. Första stycket innebär att Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Eiopa för tvistlösning. I stycket införs en hänvisning till artikel 33 i Solvens II-direktivet. Ändringen innebär att Finansinspektionen, om inspektionen inte kan utöva sin rätt enligt 5 § att delta i en undersökning som ska göras av en behörig myndighet inom EES hos en sekundäretablering här i landet, får hänskjuta frågan till Eiopa för tvistlösning. I stycket definieras även Solvens II-direktivet. Hänvisningen till Solvens II-direktivet ändras så att den avser direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet. Enligt andra stycket, som är nytt, får Finansinspektionen även hänskjuta frågor till Eiopa och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet. De fall som avses enligt direktivet är dels sådana där den behöriga myndigheten i en EES-försäkringsgivares hemland har konstaterat försämringar i de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker hos försäkringsgivaren, dels sådana där Finansinspektionen befarar att det finns allvarliga brister i konsumentskyddet hos en sådan försäkringsgivare. Den behöriga myndigheten i EES-försäkringsgivarens hemland är skyldig att underrätta Finansinspektionen om försämringar i de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker som kan ha en gränsöverskridande effekt (se artikel 152a.2 i Solvens II-direktivet). Finansinspektionen får enligt 2 a § underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har anledning att befara att det finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd hos EES-försäkringsgivaren. Om Finansinspektionen och hemlandsmyndigheten inte kan komma överens om en lösning efter en sådan underrättelse ska de kunna hänskjuta frågan till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 152a i Solvens II-direktivet. Bestämmelsen i andra stycket innebär att Finansinspektionen får hänskjuta en sådan fråga till Eiopa. 2 c § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om inrättande av en samarbetsplattform. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.3. I paragrafen anges att Finansinspektionen i vissa fall får inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet. Detta görs tillsammans med berörda behöriga myndigheter. Med berörda behöriga myndigheter avses de nationella myndigheter utomlands som i ett enskilt fall har behörighet att utöva tillsyn över en EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige (se definitionen i 1 kap. 5 § 5). I första hand avses den myndighet som har gett EES-försäkringsgivaren tillstånd att driva verksamhet och ansvarar för den finansiella tillsynen, dvs. hemlandsmyndigheten (se 1 § första stycket). Med berörda behöriga myndigheter kan även avses en myndighet i ett annat land än Sverige där EES-försäkringsgivaren driver verksamhet och står under en mer begränsad tillsyn, s.k. värdlandstillsyn (jfr 1 § andra stycket om Finansinspektionens tillsyn i dessa fall). En förutsättning för att en samarbetsplattform ska få inrättas är att en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige. EES-försäkringsgivaren ska således i vart fall driva verksamhet i sitt hemland och i Sverige. Verksamheten i Sverige kan drivas antingen genom sekundäretablering (2 kap. 1 § 1) eller genom gränsöverskridande verksamhet (2 kap. 1 § 2). Syftet med en samarbetsplattform ska vara att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheter som utövar tillsyn över en viss EES-försäkringsgivare. Paragrafen gäller när Finansinspektionen utövar en begränsad tillsyn över en EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige, s.k. värdlandstillsyn enligt 1 § andra stycket. Om det i stället rör sig om ett försäkringsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES gäller 3 kap. 22 § försäkringsrörelselagen (2010:2043), förkortad FRL (se författningskommentaren till den paragrafen). I de fall Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om att inrätta en samarbetsplattform får inspektionen begära att Eiopa ska inrätta en samarbetsplattform (se författningskommentaren till 2 d §). 2 d § Om Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform. Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om att Finansinspektionen i vissa fall får begära att Eiopa ska inrätta en samarbetsplattform. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.3. Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en samarbetsplattform om en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige (se 2 c §). Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om att inrätta en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Eiopa ska inrätta en sådan plattform. För att Eiopa i ett enskilt fall ska få inrätta en samarbetsplattform krävs även att något av villkoren i artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet är uppfyllt. Således krävs att a) den gränsöverskridande verksamheten är relevant när det gäller värdlandets marknad, b) en underrättelse från tillsynsmyndigheten i hemlandet om försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker har gjorts i enlighet med artikel 152a.2 eller c) ärendet har hänskjutits till Eiopa i enlighet med artikel 152a.2. Paragrafen gäller när Finansinspektionen utövar en begränsad tillsyn över en EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige, s.k. värdlandstillsyn enligt 1 § andra stycket. Om det i stället rör sig om ett försäkringsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES gäller 3 kap. 22 a § FRL (se författningskommentaren till den paragrafen). 2 e § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens uppgiftslämnande till Eiopa. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.3.3 och 4.4. I paragrafen anges att Finansinspektionen ska lämna uppgifter till Eiopa. Uppgifterna ska lämnas på begäran. De uppgifter som ska lämnas är uppgifter som Eiopa behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller oavsett om det rör sig om en samarbetsplattform som Finansinspektionen har inrättat tillsammans med berörda behöriga myndigheter (2 c §) eller om den inrättats av Eiopa, antingen på eget initiativ (artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet) eller efter begäran från en tillsynsmyndighet (2 d § eller motsvarande nationella bestämmelser i andra länder inom EES som genomför artikel 152b.1). Paragrafen gäller när Finansinspektionen utövar en begränsad tillsyn över en EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige, s.k. värdlandstillsyn enligt 1 § andra stycket. Om det i stället rör sig om ett försäkringsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES gäller 3 kap. 22 b § FRL (se författningskommentaren till den paragrafen). 9 kap. 17 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. Paragrafen reglerar medling av Eiopa i ett ärende om överlåtelse av bestånd av tjänstepensionsavtal. Ändringen är en följdändring med anledning av att det har gjorts en redaktionell ändring i artikel 31 i Eiopa-förordningen genom artikel 2.24 i ändringsförordningen. Ingen ändring i sak är avsedd. 10 kap. 4 a § Finansinspektionen får bestämma att följande beslut ska gälla omedelbart, nämligen beslut 1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal eller avtal om tjänstepension, 2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 3 kap. 7 eller 9 §, 3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbestånd enligt 9 kap. 2 §, 4. att meddela föreläggande, eller 5. om hur verksamheten ska bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket. I paragrafen finns bestämmelser om Finansinspektionens förordnande om att beslut ska gälla omedelbart. Paragrafen innebär att Finansinspektionen får bestämma att sådana beslut som anges i punkterna 1-5 ska gälla omedelbart. När det gäller andra beslut av Finansinspektionen tillämpas bestämmelserna om omedelbar verkställighet i 35 § förvaltningslagen (2017:900). Punkt 2 ändras på så sätt att den felaktiga hänvisningen till 3 kap. 6 § tas bort. I paragrafen görs även språkliga ändringar. 8.2 Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) 1 kap. 12 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag, 2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, 5. externt kreditvärderingsinstitut: ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit-värderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen, 6. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, 7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag, 8. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, 9. grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen, 10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177, 11. specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, 12. tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap., och 13. tjänstepensionsföretag: ett företag som har tillstånd att driva tjänste-pensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitten 4.8 och 5.1. I punkt 1 ändras definitionen av behörig myndighet så att den även innefattar en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över ett försäkringsföretag. Därmed förtydligas att uttrycket också avser en utländsk myndighet som utövar en mer begränsad tillsyn, s.k. värdlandstillsyn, över ett försäkringsföretag som driver verksamhet i det landet (se bestämmelserna i bl.a. 3 kap. om verksamhet i ett annat land inom EES). I punkt 8 görs en språklig ändring på så sätt att den hittillsvarande termen "tredje land" ändras till "tredjeland". I punkt 10 ändras definitionen av Solvens II-direktivet så att den avser direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet. 2 kap. 16 a § Finansinspektionen ska innan den beslutar i fråga om tillstånd underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om 1. företaget avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller inrätta en sekundäretablering i det landet, och 2. det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att dess verksamhet kommer att vara relevant för marknaden i det landet. I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om Finansinspektionens informationsutbyte med Eiopa och en behörig myndighet i ett annat land inom EES om planerad verksamhet i det landet. Paragrafen genomför artikel 152a.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.3.1 och 4.4. Enligt paragrafen är Finansinspektionen skyldig att underrätta Eiopa och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES om ett företag som ansöker om tillstånd att driva försäkringsrörelse avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet. Underrättelse enligt denna paragraf ska ske innan Finansinspektionen beslutar i fråga om tillstånd. En underrättelse ska lämnas om det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att den planerade verksamheten i ett annat land inom EES kommer att vara relevant för marknaden i det landet. Det ska alltså vara fråga om verksamhet av mer betydande omfattning. Vid Finansinspektionens bedömning av omfattningen ska enligt paragrafen uppgifter i företagets verksamhetsplan beaktas. Uppskattade intäkter från verksamheten i värdlandet i förhållande till företagets totala uppskattade intäkter samt de förväntade effekterna på värdlandets försäkringsmarknad har betydelse för bedömningen huruvida företagets verksamhet är relevant för marknaden i värdlandet i paragrafens mening. I 3 kap. 2 och 17 §§ finns bestämmelser om Finansinspektionens meddelande till den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES om ett försäkringsföretag som inte är ett återförsäkringsbolag avser att inrätta en sekundäretablering eller driva gränsöverskridande verksamhet. 3 kap. 22 § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett eller flera andra länder inom EES. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om inrättande av en samarbetsplattform. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.2 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.3. I paragrafen anges att Finansinspektionen i vissa fall får inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet. En samarbetsplattform får inrättas tillsammans med berörda behöriga myndigheter. Med berörd behörig myndighet avses en utländsk myndighet som i ett enskilt fall har behörighet att utöva tillsyn över ett försäkringsföretag (se definitionen av behörig myndighet i 1 kap. 12 § 1). För att en samarbetsplattform ska få inrättas krävs även att försäkringsföretaget driver verksamhet både i Sverige och i minst ett annat land inom EES. I det andra landet kan verksamheten drivas antingen genom sekundäretablering (se 1-7 §§) eller genom gränsöverskridande verksamhet (se 15-21 §§). Syftet med en samarbetsplattform ska vara att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheter som utövar tillsyn över ett visst försäkringsföretag. Paragrafen är tillämplig när Finansinspektionen, som hemlandsmyndighet, utövar tillsyn över ett försäkringsföretag. Om Finansinspektionen i stället, som värdlandsmyndighet, utövar tillsyn över en EES-försäkringsgivare gäller 3 kap. 2 c § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, förkortad LUFT (se författningskommentaren till den paragrafen). I de fall Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om att inrätta en samarbetsplattform får inspektionen begära att Eiopa inrättar en samarbetsplattform (se författningskommentaren till 22 a §). 22 a § Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen i vissa fall får begära att Eiopa ska inrätta en samarbetsplattform. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.3. Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en samarbetsplattform om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett eller flera andra länder inom EES (se författningskommentaren till 22 §). Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om att inrätta en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Eiopa ska inrätta en sådan plattform. För att Eiopa i ett enskilt fall ska få inrätta en samarbetsplattform krävs även att något av villkoren i artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet är uppfyllt. Således krävs att a) den gränsöverskridande verksamheten är relevant när det gäller värdlandets marknad, b) en underrättelse från tillsynsmyndigheten i hemlandet om försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker har gjorts i enlighet med artikel 152a.2 eller c) ärendet har hänskjutits till Eiopa i enlighet med artikel 152a.2. Paragrafen är tillämplig när Finansinspektionen, som hemlandsmyndighet, utövar tillsyn över ett försäkringsföretag. Om Finansinspektionen i stället, som värdlandsmyndighet, utövar tillsyn över en EES-försäkringsgivare gäller 3 kap. 2 d § LUFT (se författningskommentaren till den paragrafen). 22 b § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens uppgiftslämnande till Eiopa. Paragrafen genomför delvis artikel 152b.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.3.3 och 4.4. I paragrafen anges att Finansinspektionen ska lämna uppgifter till Eiopa. Uppgifterna ska lämnas efter begäran. De uppgifter som ska lämnas är uppgifter som Eiopa behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. Skyldigheten att lämna uppgifter gäller oavsett om det rör sig om en samarbetsplattform som Finansinspektionen har inrättat tillsammans med berörda behöriga myndigheter (22 §) eller om den inrättats av Eiopa, antingen på eget initiativ (artikel 152b.1 i Solvens II-direktivet) eller efter begäran från en tillsynsmyndighet (22 a § eller motsvarande nationella bestämmelser i andra länder inom EES som genomför artikel 152b.1). Paragrafen är tillämplig när Finansinspektionen, som hemlandsmyndighet, utövar tillsyn över ett försäkringsföretag. Om Finansinspektionen i stället, som värdlandsmyndighet, utövar tillsyn över en EES-försäkringsgivare gäller 3 kap. 2 e § LUFT (se författningskommentaren till den paragrafen). 9 kap. 2 § Tillstånd för ett försäkringsföretag att använda en intern modell ska ges, om 1. försäkringsföretaget har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem som uppfyller kraven i 10 kap. 6 §, och 2. kraven i 6 och 9-18 §§ är uppfyllda. Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningar för att få använda en intern modell. Ändringen innebär att hittillsvarande andra stycket flyttas till nya 2 c §. 2 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om underrättelse till Eiopa. Paragrafen genomför delvis artikel 112.3a första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.2.1 och 4.4. I paragrafen anges att Finansinspektionen ska underrätta Eiopa om en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Detta krav på underrättelse gäller också ansökningar som avser tillstånd att använda en partiell intern modell (se 4 § andra stycket) eller tillstånd att ändra en intern modell (se 7 § femte stycket första meningen). 2 b § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att Finansinspektionen får begära hjälp av Eiopa när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Paragrafen genomför delvis artikel 112.3a andra meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.1. I paragrafen anges att Finansinspektionen får begära hjälp av Eiopa när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Paragrafen gäller även vid ansökningar om tillstånd att använda en partiell intern modell (se 4 § andra stycket) eller tillstånd att ändra en intern modell (se 7 § femte stycket första meningen). 2 c § Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om tillstånd att använda en intern modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om Finansinspektionens handläggning av en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Paragrafen genomför delvis artikel 112.4 i Solvens II-direktivet. I paragrafen anges att Finansinspektionen ska fatta ett beslut i fråga om tillstånd att använda en intern modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 2 § andra stycket. Paragrafen gäller även vid andra typer av ansökningar som rör interna modeller (se 4 § andra stycket för ansökningar om partiella interna modeller och 7 § femte stycket första meningen för ansökningar om ändring av en intern modell) och ansökningar om ändring av styrdokumentet för ändring av en intern modell (se 7 § femte stycket andra meningen). 4 § För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en partiell intern modell krävs, utöver det som anges i 2 §, att 1. det finns godtagbara skäl att avgränsa tillämpningsområdet för den interna modellen på det sätt som försäkringsföretaget har gjort, 2. solvenskapitalkravet kan beräknas mer rättvisande utifrån försäkringsföretagets riskprofil och bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ än utifrån standardformeln enligt 8 kap. 5-11 §§, och 3. den partiella interna modellen kan integreras helt med de beräkningar som ska ske enligt standardformeln. För Finansinspektionens prövning gäller 2 a-2 c §§. Paragrafen innehåller bestämmelser om tillstånd att använda en partiell intern modell. Ändringen i paragrafen genomför delvis artikel 112.3a och 112.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.1. I första stycket anges särskilda krav på utformningen av en partiell intern modell. För tillstånd att få använda en partiell intern modell krävs att dels dessa krav, dels kraven för en fullständig intern modell är uppfyllda. Kraven för att få använda en fullständig intern modell anges i 2 §. I andra stycket, som är nytt, anges vad som gäller för Finansinspektionens prövning av en ansökan om tillstånd att få använda en partiell intern modell. Stycket genomför delvis artikel 112.3a i Solvens II-direktivet. Samma bestämmelser gäller för Finansinspektionens prövning oavsett om en ansökan rör tillstånd att få använda en fullständig eller en partiell intern modell. Finansinspektionen ska underrätta Eiopa om att inspektionen har mottagit en ansökan om en partiell intern modell (2 a §). Finansinspektionen får även begära hjälp av Eiopa när inspektionen prövar en ansökan om en partiell intern modell (2 b §). För en ansökan om tillstånd att använda en partiell intern modell gäller dessutom att Finansinspektionen ska fatta ett beslut inom sex månader från det att en komplett ansökan kom in till inspektionen (2 c §). 7 § Ett försäkringsföretag som fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av denna i enlighet med det styrdokument för ändring av den interna modellen som godkänts av Finansinspektionen enligt 6 §. För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen, som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 §. Vid prövningen gäller 2 a-2 c §§. Samtliga ändringar av styrdokumentet ska godkännas av Finansinspektionen, som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 §. Vid prövningen gäller 2 c §. Paragrafen innehåller bestämmelser om ändring av en intern modell och styrdokumentet för ändring av en intern modell. Ändringen i paragrafen genomför delvis artikel 112.3a och 112.4 i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.2 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.1. I första stycket anges att ett försäkringsföretag får göra mindre ändringar av en intern modell i enlighet med vad som anges i styrdokumentet för ändring av den interna modellen. För större ändringar av en intern modell krävs enligt andra stycket tillstånd från Finansinspektionen. Genom den nya hänvisningen följer att kraven för tillstånd att få använda en intern modell (2 §), också ska gälla vid Finansinspektionens prövning av en ansökan om tillstånd att ändra en intern modell. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt det hittillsvarande fjärde stycket. I stycket införs även bestämmelser om förfarandet hos Finansinspektionen. Finansinspektionen ska underrätta Eiopa om att inspektionen har mottagit en ansökan om ändring av en intern modell (se 2 a §). Finansinspektionen får även begära hjälp av Eiopa när inspektionen prövar en ansökan om ändring av en intern modell (se 2 b §). Dessa bestämmelser genomför delvis artikel 112.3a i Solvens II-direktivet. Vid ansökningar som rör ändring av en intern modell ska Finansinspektionen fatta ett beslut inom sex månader från det att en komplett ansökan kom in till inspektionen (se 2 c §). Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt fjärde stycket. I tredje stycket finns bestämmelser om ändring av styrdokumentet för ändring av en intern modell. En sådan ändring ska godkännas av Finansinspektionen. Genom den nya hänvisningen följer att kraven för tillstånd att få använda en intern modell (2 §), också ska gälla vid Finansinspektionens prövning av en ansökan om tillstånd att ändra styrdokumentet för ändring av en intern modell. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt det hittillsvarande fjärde stycket. Vid ansökningar som rör ändring av styrdokumentet för ändring av en intern modell ska Finansinspektionen fatta ett beslut inom sex månader från det att en komplett ansökan kom in till inspektionen (se 2 c §). Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt fjärde stycket. Bestämmelserna i det hittillsvarande fjärde stycket förs över till andra och tredje styckena. 19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1, 2 och 3-5 §§, 2. förutsättningarna för ändring av en intern modell och styrdokument enligt 6 och 7 §§, 3. krav på användning av statistiska kvalitetsnormer för en intern modell enligt 9-14 §§, 4. kalibrering av en intern modell enligt 15 §, 5. validering av en intern modell enligt 17 §, och 6. krav på dokumentation enligt 18 §. Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter som rör interna modeller. Hänvisningen i punkt 1 ändras som en följd av att det införs nya bestämmelser för förfarandet hos Finansinspektionen vid prövningen av ansökningar som rör en intern modell (nya 2 a-2 c §§). 17 kap. 3 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med - behöriga myndigheter, - Europeiska kommissionen, - Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och - Europeiska centralbanken. Paragrafen innehåller bestämmelser om samarbete och utbyte av information. I paragrafen görs en språklig ändring i form av att i första strecksatsen tas ordet "andra" bort i det hittillsvarande uttrycket "andra behöriga myndigheter". En definition av behörig myndighet finns i 1 kap. 12 § 1 (se författningskommentaren till den paragrafen). Genom den språkliga ändringen förtydligas att den definitionen endast avser utländska myndigheter och att den inte innefattar Finansinspektionen (se prop. 2015/16:9 s. 206 f.). 3 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om 1. inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet, och 2. riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt. I paragrafen, som är ny, finns bestämmelser om Finansinspektionens informationsutbyte med Eiopa och en behörig myndighet i ett annat land inom EES. Paragrafen genomför artikel 152a.2 första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.3.2 och 4.4. Genom paragrafen införs en skyldighet för Finansinspektionen att underrätta Eiopa och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES om inspektionen, i egenskap av hemlandsmyndighet, konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver verksamhet i det andra landet. En förutsättning för underrättelse är att den aktuella risken bedöms kunna ha en gränsöverskridande effekt. Om Finansinspektionen och värdlandsmyndigheten inte kan komma överens om en lösning finns möjlighet att begära hjälp av Eiopa enligt 3 b § andra stycket (se författningskommentaren till den paragrafen). Hittillsvarande 3 a § får ny beteckning (3 b §) och delvis ändrad lydelse. 3 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet. Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet. Paragrafen, som i hittillsvarande lydelse betecknas 3 a §, innehåller bestämmelser om hänskjutande av frågor till Eiopa. Det nya andra stycket genomför delvis artikel 152a.2 tredje meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.3 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.3.2. I första stycket görs en språklig ändring på så sätt att ordet "annan" tas bort i det hittillsvarande uttrycket "annan behörig myndighet". En definition av behörig myndighet finns i 1 kap. 12 § 1 (se författningskommentaren till den paragrafen). Genom den språkliga ändringen förtydligas att definitionen endast avser utländska myndigheter och att den inte innefattar Finansinspektionen (se prop. 2015/16:9 s. 206 f.). I andra stycket, som är nytt, anges att Finansinspektionen får hänskjuta frågor till Eiopa och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet. De fall som avses enligt direktivet är dels sådana där Finansinspektionen har konstaterat försämringar i de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver verksamhet i ett annat land inom EES, dels sådana där en behörig myndighet i det andra landet hyser allvarliga och motiverade farhågor i fråga om konsumentskyddet hos försäkringsföretaget. Finansinspektionen är enligt 3 a § skyldig att underrätta behörig värdlandsmyndighet om försämringar i de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som kan ha en gränsöverskridande effekt. Värdlandsmyndigheten får underrätta Finansinspektionen om farhågor i fråga om konsumentskydd (se artikel 152a.2 i Solvens II-direktivet). Om Finansinspektionen och värdlandsmyndigheten inte kan komma överens om en lösning efter en underrättelse ska de kunna hänskjuta frågan till Eiopa och begära myndighetens hjälp i enlighet med artikel 152a i Solvens II-direktivet. 18 kap. 9 § Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. Paragrafen innehåller bestämmelser om det som gäller när ett försäkringsföretag inte följer ett beslut om rättelse. I paragrafen görs språkliga ändringar på så sätt att ordet "utländsk" tas bort i det hittillsvarande uttrycket "behörig utländsk myndighet". En definition av behörig myndighet finns i 1 kap. 12 § 1 (se författningskommentaren till den paragrafen). Genom den språkliga ändringen förtydligas att den definitionen inte innefattar Finansinspektionen utan endast avser utländska myndigheter (se prop. 2015/16:9 s. 206 f.). 19 kap. 9 § Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats. Paragrafen innehåller bestämmelser om hänskjutande av ett ärende om utseende av grupptillsynsmyndighet till Eiopa. Övervägandena finns i avsnitten 4.8 och 5.3. Första stycket ändras så att Eiopa-förordningen anges med fullständig beteckning. Hänvisningen ändras även från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Stycket ändras också på det sätt att den hittillsvarande andra meningen tas bort. Att Finansinspektionen ska följa ett beslut från Eiopa följer av artikel 19.3 i Eiopa-förordningen. 21 § Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden, kan beräkningen ske antingen med användning av standardformeln eller med användning av en fullständig eller partiell intern modell. Bestämmelserna i 8 kap. 1-3 och 5-11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1-18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Om det finns ett tillsynskollegium, ska 9 kap. 2 a-2 c §§ inte gälla för en sådan ansökan som avses i 23 a §. Paragrafen innehåller bestämmelser om beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet. I andra stycket anges de bestämmelser som ska gälla för en intern modell som ska användas för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Att det gruppbaserade solvenskapitalkravet i vissa fall får beräknas med en intern modell följer av första stycket. I 9 kap. införs det nya bestämmelser för prövning av en ansökan om intern modell på enskild nivå (se författningskommentarerna till 9 kap. 2 a-2 c §§). Genom hänvisningen till 9 kap. gäller de bestämmelserna även för prövning av en ansökan om intern modell för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Som utgångspunkt ska Finansinspektionen underrätta Eiopa om en ansökan om att använda en intern modell för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet (se 9 kap. 2 a §). Finansinspektionen har möjlighet att begära hjälp av Eiopa vid prövning av en sådan ansökan (se 9 kap. 2 b §) och ett beslut ska fattas inom sex månader (se 9 kap. 2 c §). Enligt tillägget gäller detta dock inte för vissa grupper och ansökningar. Om det finns ett tillsynskollegium, ska 9 kap. 2 a-2 c §§ inte gälla för en sådan ansökan som avses i 23 a §. Ett tillsynskollegium är en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap. (se definitionen i 1 kap. 12 § 12). Med ansökningar enligt 23 a § avses dels ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, dels ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (se 23 a § och författningskommentaren till den paragrafen). Bestämmelser om prövning av sådana ansökningar finns i stället bl.a. i 23 b, 24 och 25 §§. 23 § En intern modell som används för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet får även användas för beräkning av solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Paragrafen innehåller en bestämmelse om användning av en intern modell inom en grupp. Ändringen innebär att de hittillsvarande andra-femte styckena flyttas till de nya 23 a-23 c §§. 23 a § En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs 1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller 2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om olika typer av ansökningar om tillstånd att använda en intern modell. Paragrafen överensstämmer med hittillsvarande 23 § andra och tredje styckena. I första stycket finns bestämmelser om ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. En sådan ansökan får ges in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. Ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag. En ansökan får också göras gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 23 § andra stycket som genomfört artikel 231.1 i Solvens II-direktivet. Första stycket gäller därmed bara om gruppen använder konsolideringsmetoden (metod 1) för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet (se prop. 2015/16:9 s. 429 f. och 625). I andra stycket finns bestämmelser om ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen ta emot en sådan ansökan. En ansökan får göras gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, andra stycket 1. En ansökan får också göras gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, andra stycket 2. Detta överensstämmer med det som hittills gällt enligt 23 § tredje stycket som genomfört artikel 233.5 i Solvens II-direktivet. Andra stycket gäller därmed bara om gruppen använder sammanläggnings- och avräkningsmetoden (metod 2) för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet (se samma prop. s. 430 och 625). 23 b § Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, snarast möjligt överlämna ansökningar enligt 23 a § till övriga medlemmar i tillsynskollegiet, inbegripet Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Även de handlingar som företag har lämnat in tillsammans med en sådan ansökan ska överlämnas. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om överlämnande av ansökningar om intern modell. Paragrafen genomför artikel 231.1 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 4.2.2 och 4.4. I paragrafen anges att Finansinspektionen ska överlämna ansökningar som rör tillstånd till användning av en intern modell inom en grupp till medlemmarna i ett tillsynskollegium, inbegripet Eiopa. De ansökningar som ska överlämnas är ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för enskilda försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare inom gruppen (nya 23 a § första stycket). Även ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen ska överlämnas (nya 23 a § andra stycket). Detta överensstämmer delvis med det som hittills gällt enligt 23 § femte stycket. Tidigare har det bara angetts att ansökningar ska överlämnas till berörda behöriga myndigheter. För att bättre stämma överens med Solvens II-direktivet ändras uttrycket "berörda behöriga myndigheter" till "övriga medlemmar i tillsynskollegiet". Ingen ändring i sak är avsedd. I enlighet med artikel 231.1 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet, förtydligas att en ansökan även ska överlämnas till Eiopa. För att fullt ut genomföra artikel 231.1 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet införs det ett nytt krav om att också de handlingar som företag har lämnat in tillsammans med en ansökan ska överlämnas. Detta bör ske i samband med att ansökan överlämnas. De handlingar som avses är åtminstone de handlingar som särskilt anges i artikel 347.6 i Solvens II-förordningen. Handlingarna ska, liksom ansökan, överlämnas till övriga medlemmar i tillsynskollegiet, inbegripet Eiopa. Om det rör sig om en grupp där Finansinspektionen både är grupptillsynsmyndighet och tillsynsmyndighet för de enskilda företagen i gruppen, dvs. en s.k. nationell grupp med enbart svenska försäkringsföretag, finns det inte något egentligt tillsynskollegium. I ett sådant fall är det tillräckligt att Finansinspektionen underrättar Eiopa om en ansökan enligt 23 a § (se 21 § och författningskommentaren till den paragrafen). Om Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet och har fått in en ansökan enligt 23 a § gäller i stället 23 c § (se författningskommentaren till den paragrafen). 23 c § Om Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i 23 a §, ska den överlämnas till grupptillsynsmyndigheten. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om överlämnande av ansökningar om intern modell när Finansinspektionen inte är grupptillsynsmyndighet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.2. I paragrafen anges att Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, ska överlämna sådana ansökningar som avses i 23 a § till grupptillsynsmyndigheten. I 23 a § finns bestämmelser om två olika typer av ansökningar om intern modell. Det finns även bestämmelser om vilka företag som får göra sådana ansökningar (se 23 a § och artiklarna 231.1 första stycket och 233.5 i Solvens II-direktivet). Detta överensstämmer delvis med det som hittills gällt enligt 23 § fjärde stycket. Skyldigheten att överlämna ansökningar har hittills bara gällt de ansökningar som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Denna skyldighet utvidgas nu till att gälla samtliga ansökningar som avses i nya 23 a §. Finansinspektionen ska således överlämna samtliga ansökningar som avses i 23 a § om sökanden har rätt att göra en sådan ansökan. Överlämnandet ska, som hittills gällt, ske till grupptillsynsmyndigheten. Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och har fått in en ansökan enligt 23 a § gäller i stället 23 b § (se författningskommentaren till den paragrafen). 24 § När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 a § tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare. Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämplig lag vid prövningen av en tillståndsansökan. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.2. Som en följd av att bestämmelsen i hittillsvarande 23 § andra stycket flyttas till nya 23 a § första stycket ändras hänvisningen till den bestämmelsen (se författningskommentarerna till de paragraferna). Bestämmelserna har hittills bara gällt för ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av både det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för enskilda försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Genom att hänvisningen inte bara omfattar 23 a § första stycket, som motsvarar hittillsvarande 23 § andra stycket, utan även 23 a § andra stycket, som motsvarar hittillsvarande 23 § tredje stycket, utvidgas tillämpningsområdet för bestämmelserna. Paragrafen gäller därmed också för ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen om en sådan ansökan ges in till Finansinspektionen. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell enligt 23 a § tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare. 24 a § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan enligt 23 a §. Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om att Finansinspektionen får begära hjälp av Eiopa vid prövning av en ansökan om intern modell. Paragrafen genomför artikel 231.1 tredje stycket andra meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 a i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 4.2.2. I paragrafen anges att Finansinspektionen får begära hjälp av Eiopa när inspektionen prövar vissa ansökningar om tillstånd att använda en intern modell. Detta gäller om en sådan ansökan avser beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för enskilda försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (23 a § första stycket). Finansinspektionen får också begära hjälp av Eiopa om en ansökan avser tillstånd att använda en intern modell enbart för beräkningen av solvenskapitalkravet för enskilda försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen (23 a § andra stycket). Möjligheten att begära hjälp av Eiopa gäller när Finansinspektionen som grupptillsynsmyndighet dels ensam ska fatta ett beslut (25 § andra stycket), dels tillsammans med de berörda behöriga myndigheterna ska komma överens om vilket beslut som bör fattas (25 § första stycket). Finansinspektionen har också möjlighet att begära hjälp från Eiopa i andra fall då inspektionen i egenskap av grupptillsynsmyndighet ska fatta ett slutligt beslut (26 § första och andra styckena). Det är även möjligt för Finansinspektionen att begära hjälp av Eiopa i de fall då inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, dvs. när det är en behörig myndighet som är grupptillsynsmyndighet och den myndigheten ska fatta det slutliga beslutet. Även i dessa fall ska de berörda tillsynsmyndigheterna göra allt de kan för att nå fram till ett gemensamt beslut om ansökan (se artikel 231.2 första stycket i Solvens II-direktivet). 25 § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt 23 a § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. Om en sådan överenskommelse som avses i första stycket inte kan träffas inom den angivna perioden, ska Finansinspektionen ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden. Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av en ansökan om intern modell. I första stycket ändras en hänvisning som en följd av att bestämmelserna i hittillsvarande 23 § andra och tredje styckena flyttas till nya 23 a § (se författningskommentarerna till de paragraferna). 26 § Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010, ska inspektionen avvakta med ett beslut enligt 25 § andra stycket och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar ett sådant beslut som avses i första stycket inom den tid som anges i artikel 231.3 andra stycket i Solvens II-direktivet, ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att den sexmånadersperiod som avses i första stycket har löpt ut eller ett beslut har fattats. Paragrafen innehåller bestämmelser om tvistlösning. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 231.3 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.4 b i ändringsdirektivet, och förtydligar genomförandet av artikel 231.3 första stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.51 i Omnibus II-direktivet. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitten 4.2.2, 4.8 och 5.3. Hänvisningen till Eiopa-förordningen i första stycket ändras från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Stycket ändras också på det sättet att den hittillsvarande andra meningen tas bort. Att Finansinspektionen ska följa ett beslut från Eiopa följer av artikel 19.3 i Eiopa-förordningen. I andra stycket, som är nytt, införs en särskild bestämmelse om vad som ska gälla om Eiopa har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, dvs. beslut i ett ärende om tillstånd att använda en intern modell som hänskjutits för tvistlösning. Finansinspektionen ska då fatta ett slutligt beslut i enlighet med Eiopas beslut. Detta gäller bara när Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet (se första stycket och hänvisningen till beslut enligt 25 §). Om det i stället är en behörig myndighet som är grupptillsynsmyndighet, ska den myndigheten fatta ett motsvarande beslut. Det beslutet gäller i Sverige på samma sätt som om det hade fattats av Finansinspektionen (se 27 § och prop. 2015/16:9 s. 433). Genom stycket förtydligas genomförandet av artikel 231.3 första stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.51 i Omnibus II-direktivet (jfr hittillsvarande första stycket andra meningen om att Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Eiopa). Tredje stycket, hittillsvarande andra stycket, justeras på motsvarande sätt som artikel 231.3 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet. Om ett ärende har hänskjutits till Eiopa och den myndigheten inte fattar ett sådant beslut som avses i första stycket ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet. Som för de fall som avses i andra stycket ska Finansinspektionen bara fatta ett sådant beslut när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En motsvarande justering görs när det gäller ansökningar om tillstånd att få omfattas av en särskild tillsynsordning (se 86 § och författningskommentaren till den paragrafen). Om ett ärende hänskjuts till Eiopa för tvistlösning ska den myndigheten fatta ett beslut inom en månad (artikel 231.3 andra stycket första meningen i Solvens II-direktivet). Fjärde stycket överensstämmer med det hittillsvarande tredje stycket. 31 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte samtycker till ett beslut i fråga om likvärdighet som fattats av en grupptillsynsmyndighet enligt artikel 227.2 i Solvens II-direktivet. Ett ärende får hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom tre månader från det att grupptillsynsmyndigheten meddelat sitt beslut. I paragrafen finns bestämmelser om hänskjutande av ärende till Eiopa vid oenighet om likvärdighet. Övervägandena finns i avsnitt 4.8. Hänvisningen till Eiopa-förordningen ändras från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 86 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 85 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats. Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar något beslut inom den tid som anges i artikel 237.3 andra stycket i Solvens II-direktivet, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta det slutliga beslutet. Paragrafen innehåller bestämmelser om hänskjutande till Eiopa vid oenighet om en ansökan om särskild tillsynsordning. Ändringen i andra stycket genomför artikel 237.3 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet, i lydelsen enligt artikel 2.5 i ändringsdirektivet. Paragrafen utformas efter synpunkter från Lagrådet. Övervägandena finns i avsnitten 4.5 och 4.8. I första stycket ändras hänvisningen till Eiopa-förordningen från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Andra stycket justeras på motsvarande sätt som artikel 237.3 tredje stycket första meningen i Solvens II-direktivet. Som utgångspunkt ska Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter nå ett gemensamt beslut i fråga om en ansökan om tillstånd att omfattas av en särskild tillsynsordning (se 85 § första stycket och artikel 237.2 i Solvens II-direktivet). Om de inte kan komma överens, får ett ärende hänskjutas till Eiopa för tvistlösning (se första stycket och artikel 237.3 första stycket i Solvens II-direktivet tillsammans med artikel 19 i Eiopa-förordningen). Eiopa får då fatta ett beslut för att lösa tvisten och ålägga myndigheterna att vidta en specifik åtgärd eller avstå från en viss åtgärd, och för att säkerställa överensstämmelse med unionsrätten (artikel 19.3 i Eiopa-förordningen). Om ett ärende har hänskjutits till Eiopa och den myndigheten inte fattar ett beslut inom en månad (se artikel 237.3 andra stycket i Solvens II-direktivet) ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, i och med justeringen fatta det slutliga beslutet. En motsvarande justering görs när det gäller ansökningar som rör användning av en intern modell inom en grupp (se 26 § och författningskommentaren till den paragrafen). 87 § Tillstånd att omfattas av särskild tillsynsordning får meddelas endast om 1. Finansinspektionen utövar grupptillsyn över moderföretaget på gruppnivå och inte har beslutat att utelämna dotterföretaget med stöd av 11 §, 2. dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll samt de berörda myndigheterna har konstaterat att moderföretaget utövar en ansvarsfull ledning över dotterföretaget, 3. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 246.4 i Solvens II-direktivet att göra en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen och på nivån för dotterföretaget, och 4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens II-direktivet att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget Paragrafen innehåller bestämmelser om förutsättningar för tillstånd att få omfattas av särskild tillsynsordning. I punkt 4 görs en språklig ändring. Ingen ändring i sak är avsedd. 96 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten om sådana förslag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§. Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och inte kan komma överens med den behöriga myndighet som auktoriserat en EES-försäkringsgivare som är ett dotterföretag och som omfattas av särskild tillsynsordning, får inspektionen under de förutsättningar som anges i första stycket hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Gäller ett ärende ett förslag enligt 89 eller 90 § får det hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom en månad från inspektionens förslag. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende enligt 92 eller 93 § till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, om det är en krissituation och inte heller efter det att fyramånadersperioden i 92 § andra stycket eller enmånadsperioden i 93 § andra stycket har löpt ut. Paragrafen innehåller bestämmelser om hänskjutande till Eiopa vid oenighet om åtgärdsförslag. Övervägandena finns i avsnitt 4.8. I första stycket anges de fall då Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, får hänskjuta en fråga till Eiopa för tvistlösning. I stycket ändras hänvisningen till Eiopa-förordningen från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Det görs även en språklig ändring. Ingen ändring i sak är avsedd. 97 § Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Inspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Inspektionens beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och överlämnas till dotterföretaget och tillsynskollegiet. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn. Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som ska gälla när ett ärende har hänskjutits till Eiopa. Övervägandena finns i avsnitt 4.8. I paragrafen ändras hänvisningen till Eiopa-förordningen från statisk till dynamisk, vilket innebär att den avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 20 kap. 14 § Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. Paragrafen innehåller bestämmelser om det som gäller när ett specialföretag inte följer ett beslut om rättelse. I paragrafen görs språkliga ändringar på så sätt att ordet "utländsk" tas bort i det hittillsvarande uttrycket "behörig utländsk myndighet". En definition av behörig myndighet finns i 1 kap. 12 § 1 (se författningskommentaren till den paragrafen). Genom den språkliga ändringen förtydligas att den definitionen inte innefattar Finansinspektionen utan att den endast avser utländska myndigheter (se prop. 2015/16:9 s. 206 f.). 8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag 1 kap. 5 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utföra uppgifter enligt nationella bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen, 2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177, 5. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, 6. försäkringsföretag: ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), 7. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, 8. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag a) som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och b) vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, 9. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag, 10. MTF-plattform, OTF-plattform och reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och 11. uppdragsgivande företag: den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget. Paragrafen innehåller definitioner. Övervägandena finns i avsnitt 4.8. I punkt 4 ändras definitionen av Solvens II-direktivet så att den avser direktivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet. 11 kap. 25 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. Paragrafen reglerar medling av Eiopa i ett ärende om överlåtelse av bestånd av tjänstepensionsavtal. Ändringen är en följdändring med anledning av att det har gjorts en redaktionell ändring i artikel 31 i Eiopa-förordningen genom artikel 2.24 i ändringsförordningen. Ingen ändring i sak är avsedd. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (omarbetning) 155 sidor Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) 61 sidor Europarlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 av den 18 december 2019 om ändring av direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument samt direktiv (EU) 2015/849 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG 36 sidor Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2175 av den 18 december 2019 om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), förordning (EU) nr 1094/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) 2016/1011 om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat, och förordning (EU) 2015/847 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel 145 sidor Sammanfattning av promemorian I promemorian lämnas förslag till lagstiftningsåtgärder för genomförande i svensk rätt av de ändringar i Solvens II-direktivet - EU:s försäkringsrörelsedirektiv - som har gjorts genom ett ändringsdirektiv som antogs i december 2019. I promemorian lämnas även förslag till lagändringar med anledning av ändringar i Eiopa-förordningen som också de antogs i december 2019. Ändringarna i de aktuella EU-rättsakterna utgör ett led i en översyn av det europeiska systemet för finansiell tillsyn, den s.k. ESA-översynen. Förslagen i promemorian syftar till att stärka informationsutbytet och samarbetet inom försäkringsområdet mellan Finansinspektionen, andra nationella tillsynsmyndigheter inom EES och Eiopa (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten). Det föreslås bl.a. att Finansinspektionen ska få möjlighet att inrätta en samarbetsplattform med berörda tillsynsmyndigheter när ett försäkringsföretag driver verksamhet i mer än ett land inom EES. Finansinspektionen föreslås också få utökade skyldigheter i fråga om underrättelser och uppgiftslämnande vid tillsynen över försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som driver verksamhet i Sverige. I promemorian lämnas även förslag till lagändringar som på några punkter kompletterar och förtydligar tidigare genomförande i svensk rätt av Solvens II-direktivet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 30 juni 2021. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige dels att nuvarande 6 kap. 2 a § ska betecknas 3 kap. 2 b §, dels att den nya 3 kap. 2 b §, 9 kap. 17 § och 10 kap. 4 a § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 2 a och 2 c-2 e §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 2 a § Finansinspektionen får underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har anledning att befara att det hos en EES-försäkringsgivare finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd. 6 kap. 2 a § 2 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU. Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 (Solvens II-direktivet). Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet. 2 c § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige. 2 d § Om Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform. 2 e § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. 9 kap. 17 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. 10 kap. 4 a § Finansinspektionen får bestämma att följande beslut skall gälla omedelbart, nämligen beslut Finansinspektionen får bestämma att följande beslut ska gälla omedelbart, nämligen beslut 1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal eller avtal om tjänstepension, 2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 3 kap. 6, 7 eller 9 §, 2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 3 kap. 7 eller 9 §, 3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbestånd enligt 9 kap. 2 §, 4. att meddela föreläggande, eller 5. om hur verksamheten skall bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket. 5. om hur verksamheten ska bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) dels att rubriken närmast efter 3 kap. 7 § ska utgå, dels att nuvarande 17 kap. 3 a § ska betecknas 17 kap. 3 b §, dels att 1 kap. 12 §, 9 kap. 2, 4, 7 och 19 §§, 17 kap 3 §, den nya 17 kap. 3 b §, 18 kap. 9 §, 19 kap. 9, 21, 23, 24, 25, 26, 31, 86, 87, 96 och 97 §§ och 20 kap. 14 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas 12 nya paragrafer, 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22-22 b §§, 9 kap. 2 a-2 c §§, 17 kap. 3 a § och 19 kap. 23 a-23 c och 24 a §§, och närmast före 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22 §, 9 kap. 2 a-2 c §§ och 19 kap. 23 a, 23 b och 24 a §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 12 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare, 1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag, 2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, 5. externt kreditvärderingsinstitut: ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kredit-värderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen, 6. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, 7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag, 8. försäkringsgivare från tredje land: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, 8. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, 9. grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen, 10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, 10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177, 11. specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, 12. tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap., och 13. tjänstepensionsföretag: ett företag som har tillstånd att driva tjänste-pensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. 2 kap. Finansinspektionens underrättelse om gränsöverskridande verksamhet eller sekundäretablering 16 a § Finansinspektionen ska innan den beslutar i fråga om tillstånd underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om 1. företaget avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller inrätta en sekundäretablering i det landet, och 2. det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att dess verksamhet kommer att vara relevant för marknaden i det landet. 3 kap. Samarbetsplattformar 22 § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett eller flera andra länder inom EES. 22 a § Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform. 22 b § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. 9 kap. 2 § Tillstånd för ett försäkringsföretag att använda en intern modell ska ges, om 1. försäkringsföretaget har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem som uppfyller kraven i 10 kap. 6 §, och 2. kraven i 6 och 9-18 §§ är uppfyllda. Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om sådant tillstånd inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Underrättelse till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd 2 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en ansökan om tillstånd 2 b § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Handläggning av en ansökan om tillstånd 2 c § Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om tillstånd att använda en intern modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. 4 § För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en partiell intern modell krävs, utöver det som anges i 2 §, att 1. det finns godtagbara skäl att avgränsa tillämpningsområdet för den interna modellen på det sätt som försäkringsföretaget har gjort, 2. solvenskapitalkravet kan beräknas mer rättvisande utifrån försäkringsföretagets riskprofil och bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ än utifrån standardformeln enligt 8 kap. 5-11 §§, och 3. den partiella interna modellen kan integreras helt med de beräkningar som ska ske enligt standardformeln. För Finansinspektionens prövning gäller 2 a-2 c §§. 7 § Ett försäkringsföretag som fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av denna i enlighet med det styrdokument för ändring av den interna modellen som godkänts av Finansinspektionen enligt 6 §. För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen. Samtliga ändringar av styrdokumentet ska godkännas av Finansinspektionen. Kraven i 2 § ska tillämpas vid Finansinspektionens prövning av om tillstånd ska ges enligt andra stycket eller ändring godkännas enligt tredje stycket. Kraven i 2 § ska tillämpas vid Finansinspektionens prövning av om tillstånd ska ges enligt andra stycket eller en ändring ska godkännas enligt tredje stycket. För Finansinspektionens prövning av om tillstånd ska ges enligt andra stycket gäller 2 a-2 c §§. För inspektionens prövning av om en ändring ska godkännas enligt tredje stycket gäller 2 c §. 19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1-5 §§, 1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1, 2 och 3-5 §§, 2. förutsättningarna för ändring av en intern modell och styrdokument enligt 6 och 7 §§, 3. krav på användning av statistiska kvalitetsnormer för en intern modell enligt 9-14 §§, 4. kalibrering av en intern modell enligt 15 §, 5. validering av en intern modell enligt 17 §, och 6. krav på dokumentation enligt 18 §. 17 kap. 3 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med - andra behöriga myndigheter, - behöriga myndigheter, - Europeiska kommissionen, - Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och - Europeiska centralbanken. 3 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om 1. inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet, och 2. riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt. 3 a § 3 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet. Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet. Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet. 18 kap. 9 § Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. 19 kap. 9 § Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett sådant beslut i sak. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet. Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats. 21 § Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden, kan beräkningen ske antingen med användning av standardformeln eller med användning av en fullständig eller partiell intern modell. Bestämmelserna i 8 kap. 1-3 och 5-11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1-18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Bestämmelserna i 8 kap. 1-3 och 5-11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1, 2 och 3-18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. 23 § En intern modell som används för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet får även användas för beräkning av solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs 1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller 2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Om Finansinspektionen, utan att vara grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i andra eller tredje stycket och som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen ska den lämnas över till grupptillsynsmyndigheten. Finansinspektionen ska snarast möjligt överlämna ansökningar enligt andra och tredje styckena till de berörda behöriga myndigheterna. Ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp 23 a § En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs 1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller 2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Överlämnande av ansökningar 23 b§ Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, snarast möjligt överlämna ansökningar enligt 23 a § till de behöriga myndigheterna i ett tillsynskollegium och Europiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Även de handlingar som företag har lämnat in tillsammans med en sådan ansökan ska överlämnas. 23 c § Om Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i 23 a §, ska den lämnas över till grupptillsynsmyndigheten. 24 § När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 § andra stycket tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare. När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 a § tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare. Hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en tillståndsansökan 24 a § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan enligt 23 a §. 25 § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt 23 § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt 23 a § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. Om en sådan överenskommelse som avses i första stycket inte kan träffas inom den angivna perioden, ska Finansinspektionen ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden. 26 § Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, ska inspektionen avvakta med ett beslut enligt 25 § andra stycket och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010, ska inspektionen avvakta med ett beslut enligt 25 § andra stycket och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 och 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, avvisas, ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet. Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att den sexmånadersperiod som avses i första stycket har löpt ut eller ett beslut har fattats. 31 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte samtycker till ett beslut i fråga om likvärdighet som fattats av en grupptillsynsmyndighet enligt artikel 227.2 i Solvens II-direktivet. Ett ärende får hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom tre månader från det att grupptillsynsmyndigheten meddelat sitt beslut. Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte samtycker till ett beslut i fråga om likvärdighet som fattats av en grupptillsynsmyndighet enligt artikel 227.2 i Solvens II-direktivet. Ett ärende får hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom tre månader från det att grupptillsynsmyndigheten meddelat sitt beslut. 86 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 85 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats. Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 85 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats. Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, avvisas, ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet. Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar något beslut, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta det slutliga beslutet. 87 § Tillstånd att omfattas av särskild tillsynsordning får meddelas endast om 1. Finansinspektionen utövar grupptillsyn över moderföretaget på gruppnivå och inte har beslutat att utelämna dotterföretaget med stöd av 11 §, 2. dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll samt de berörda myndigheterna har konstaterat att moderföretaget utövar en ansvarsfull ledning över dotterföretaget, 3. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 246.4 i Solvens II-direktivet att göra en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen och på nivån för dotterföretaget, och 4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens II-direktivet att offentligöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget. 4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens II-direktivet att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget. 96 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte inom angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten angående sådana förslag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§. Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten om sådana förslag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§. Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och inte kan komma överens med den behöriga myndighet som auktoriserat en EES-försäkringsgivare som är ett dotterföretag och som omfattas av särskild tillsynsordning, får inspektionen under de förutsättningar som anges i första stycket hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Gäller ett ärende ett förslag enligt 89 eller 90 § får det hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom en månad från inspektionens förslag. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende enligt 92 eller 93 § till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, om det är en krissituation och inte heller efter det att fyramånadersperioden i 92 § andra stycket eller enmånadsperioden i 93 § andra stycket har löpt ut. 97 § Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Inspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Inspektionens beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och överlämnas till dotterföretaget och tillsynskollegiet. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn. Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Inspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Inspektionens beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och överlämnas till dotterföretaget och tillsynskollegiet. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn. 20 kap. 14 § Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021. Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § och 11 kap. 25 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 5 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utföra uppgifter enligt nationella bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen, 2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, 4. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177, 5. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, 6. försäkringsföretag: ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), 7. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, 8. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag a) som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och b) vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, 9. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag, 10. MTF-plattform, OTF-plattform och reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och 11. uppdragsgivande företag: den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget. 11 kap. 25 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensions-myndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden kommit in från Bokföringsnämnden, Bolagsverket, Finansinspektionen, Fondbolagens förening, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Konsumentverket Kronofogdemyndigheten, Pensionsmyndigheten, Revisorsinspektionen, Stockholms universitet (juridiska fakulteten), Svensk Försäkring och Sveriges advokatsamfund. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: FAR, Finansbolagens Förening, Finansförbundet, Föreningen Svensk Värdepappersmarknad, Företagarna, Försäkringsjuridiska föreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Näringslivets regelnämnd, Regelrådet, Riksdagens ombudsmän, Svenska Aktuarieföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Regioner, Sveriges riksbank, Tjänstepensionsförbundet och Utländska försäkringsbolags förening. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige dels att nuvarande 6 kap. 2 a § ska betecknas 3 kap. 2 b §, dels att den nya 3 kap. 2 b §, 9 kap. 17 § och 10 kap. 4 a § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 2 a och 2 c-2 e §§, av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap. 2 a § Finansinspektionen får underrätta den behöriga myndigheten i hemlandet om inspektionen har anledning att befara att det hos en EES-försäkringsgivare finns allvarliga brister i fråga om konsumentskydd. 6 kap. 2 a § 2 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU. Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 155 och 158 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177 (Solvens II-direktivet). Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet. 2 c § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när en EES-försäkringsgivare driver verksamhet i Sverige. 2 d § Om Finansinspektionen och berörda behöriga myndigheter inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform. 2 e § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. 9 kap. 17 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. 10 kap. 4 a § Finansinspektionen får bestämma att följande beslut skall gälla omedelbart, nämligen beslut Finansinspektionen får bestämma att följande beslut ska gälla omedelbart, nämligen beslut 1. att förbjuda en EES-försäkringsgivare eller ett utländskt tjänstepensionsinstitut att fortsätta med sin marknadsföring eller ingå nya försäkringsavtal eller avtal om tjänstepension, 2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 3 kap. 6, 7 eller 9 §, 2. att inskränka en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensionsinstituts rätt att förfoga över sina tillgångar enligt 3 kap. 7 eller 9 §, 3. att inte lämna sitt samtycke till en överlåtelse av ett försäkringsbestånd enligt 9 kap. 2 §, 4. att meddela föreläggande, eller 5. om hur verksamheten skall bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket. 5. om hur verksamheten ska bedrivas enligt 6 kap. 11 § andra stycket. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021. Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043) Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (2010:2043) dels att rubriken närmast efter 3 kap. 7 § ska utgå, dels att nuvarande 17 kap. 3 a § ska betecknas 17 kap. 3 b §, dels att 1 kap. 12 §, 9 kap. 2, 4, 7 och 19 §§, 17 kap. 3 §, den nya 17 kap. 3 b §, 18 kap. 9 §, 19 kap. 9, 21, 23, 24, 25, 26, 31, 86, 87, 96 och 97 §§ och 20 kap. 14 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas 12 nya paragrafer, 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22-22 b §§, 9 kap. 2 a-2 c §§, 17 kap. 3 a § och 19 kap. 23 a-23 c och 24 a §§, och närmast före 2 kap. 16 a §, 3 kap. 22 §, 9 kap. 2 a-2 c §§ och 19 kap. 23 a, 23 b och 24 a §§ nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 12 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare, 1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utöva tillsyn över en utländsk försäkringsgivare eller över ett försäkringsföretag, 2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, 5. externt kreditvärderingsinstitut: ett kreditvärderingsinstitut som har fått tillstånd eller blivit certifierat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen, 6. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag och vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, 7. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag, 8. försäkringsgivare från tredje land: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, 8. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, 9. grupptillsynsmyndighet: den myndighet som enligt 19 kap. 6 § ansvarar för grupptillsynen, 10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, 10. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177, 11. specialföretag: ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som, utan att vara ett försäkringsföretag eller en utländsk försäkringsgivare, övertar försäkringsrisker från ett försäkringsföretag eller en EES-försäkringsgivare och som till fullo finansierar sin exponering för riskerna genom inkomster från emissioner av skuldebrev eller någon annan liknande form av finansiering, för vilken rätten till återbetalning är underordnad företagens skyldigheter enligt avtal om riskövertagande, 12. tillsynskollegium: en permanent men flexibel struktur för samarbete, samordning och beslutsfattande mellan Finansinspektionen och en eller flera behöriga myndigheter eller mellan flera behöriga myndigheter vid tillsynen över en grupp enligt 19 kap., och 13. tjänstepensionsföretag: ett företag som har tillstånd att driva tjänstepensionsverksamhet enligt lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. 2 kap. Finansinspektionens underrättelse om gränsöverskridande verksamhet eller sekundäretablering 16 a § Finansinspektionen ska innan den beslutar i fråga om tillstånd underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om 1. företaget avser att driva gränsöverskridande verksamhet eller inrätta en sekundäretablering i det landet, och 2. det med hänsyn till det som anges i företagets verksamhetsplan är sannolikt att dess verksamhet kommer att vara relevant för marknaden i det landet. 3 kap. Samarbetsplattformar 22 § Finansinspektionen får tillsammans med berörda behöriga myndigheter inrätta en sådan samarbetsplattform som avses i artikel 152b i Solvens II-direktivet för att förbättra informationsutbytet och stärka samarbetet mellan dem när ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett eller flera andra länder inom EES. 22 a § Om Finansinspektionen och de berörda behöriga myndigheterna inte kan enas om inrättandet av en samarbetsplattform, får inspektionen begära att Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inrättar en samarbetsplattform. 22 b § Finansinspektionen ska på begäran av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten lämna de uppgifter som den myndigheten behöver för att en samarbetsplattform ska fungera väl. 9 kap. 2 § Tillstånd för ett försäkringsföretag att använda en intern modell ska ges, om 1. försäkringsföretaget har ett för ändamålet lämpligt utformat riskhanteringssystem som uppfyller kraven i 10 kap. 6 §, och 2. kraven i 6 och 9-18 §§ är uppfyllda. Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om sådant tillstånd inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. Underrättelse till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd 2 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten om en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en ansökan om tillstånd 2 b § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan om tillstånd att använda en intern modell. Handläggning av en ansökan om tillstånd 2 c § Finansinspektionen ska fatta beslut i fråga om tillstånd att använda en intern modell inom sex månader från det att en fullständig ansökan kom in till inspektionen. 4 § För att ett försäkringsföretag ska få tillstånd att använda en partiell intern modell krävs, utöver det som anges i 2 §, att 1. det finns godtagbara skäl att avgränsa tillämpningsområdet för den interna modellen på det sätt som försäkringsföretaget har gjort, 2. solvenskapitalkravet kan beräknas mer rättvisande utifrån försäkringsföretagets riskprofil och bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ än utifrån standardformeln enligt 8 kap. 5-11 §§, och 3. den partiella interna modellen kan integreras helt med de beräkningar som ska ske enligt standardformeln. För Finansinspektionens prövning gäller 2 a-2 c §§. 7 § Ett försäkringsföretag som fått tillstånd att använda en intern modell får göra mindre ändringar av denna i enlighet med det styrdokument för ändring av den interna modellen som godkänts av Finansinspektionen enligt 6 §. För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen. För större ändringar i den interna modellen krävs tillstånd från Finansinspektionen, som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 §. Vid prövningen gäller 2 a-2 c §§. Samtliga ändringar av styrdokumentet ska godkännas av Finansinspektionen. Samtliga ändringar av styrdokumentet ska godkännas av Finansinspektionen, som vid sin prövning ska tillämpa kraven i 2 §. Vid prövningen gäller 2 c §. Kraven i 2 § ska tillämpas vid Finansinspektionens prövning av om tillstånd ska ges enligt andra stycket eller ändring godkännas enligt tredje stycket. 19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1-5 §§, 1. förutsättningarna för tillstånd att använda en fullständig eller partiell intern modell enligt 1, 2 och 3-5 §§, 2. förutsättningarna för ändring av en intern modell och styrdokument enligt 6 och 7 §§, 3. krav på användning av statistiska kvalitetsnormer för en intern modell enligt 9-14 §§, 4. kalibrering av en intern modell enligt 15 §, 5. validering av en intern modell enligt 17 §, och 6. krav på dokumentation enligt 18 §. 17 kap. 3 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med - andra behöriga myndigheter, - behöriga myndigheter, - Europeiska kommissionen, - Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, och - Europeiska centralbanken. 3 a § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den behöriga myndigheten i ett annat land inom EES, om 1. inspektionen konstaterar försämringar av de ekonomiska förhållandena eller andra framväxande risker i ett försäkringsföretag som driver gränsöverskridande verksamhet eller verksamhet från en sekundäretablering i det landet, och 2. riskerna kan ha en gränsöverskridande effekt. 3 a § 3 b § Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet. Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en behörig myndighet inom EES till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av artiklarna 33, 38, 155 och 158 i Solvens II-direktivet. Finansinspektionen får även hänskjuta frågor till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begära hjälp av myndigheten i de fall som framgår av artikel 152a i Solvens II-direktivet. 18 kap. 9 § Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. Om ett försäkringsföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. 19 kap. 9 § Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett sådant beslut i sak. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet. Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den tremånadersfrist som anges i 8 § har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och begärt myndighetens hjälp i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG, ska inspektionen och de berörda behöriga myndigheterna invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Om Finansinspektionen utsetts till grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen överlämna beslutet och skälen för det till försäkringsföretaget och tillsynskollegiet. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats. 21 § Om det gruppbaserade solvenskapitalkravet beräknas enligt konsolideringsmetoden, kan beräkningen ske antingen med användning av standardformeln eller med användning av en fullständig eller partiell intern modell. Bestämmelserna i 8 kap. 1-3 och 5-11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1-18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Bestämmelserna i 8 kap. 1-3 och 5-11 §§ ska gälla vid beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet enligt standardformeln. Bestämmelserna i 9 kap. 1-18 §§ ska gälla för en intern modell som används för att beräkna det gruppbaserade solvenskapitalkravet. Om det finns ett tillsynskollegium, ska 9 kap. 2 a-2 c §§ inte gälla för en sådan ansökan som avses i 23 a §. 23 § En intern modell som används för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet får även användas för beräkning av solvenskapitalkravet för ett enskilt försäkringsföretag eller en enskild EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs 1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller 2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Om Finansinspektionen, utan att vara grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i andra eller tredje stycket och som görs av försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen ska den lämnas över till grupptillsynsmyndigheten. Finansinspektionen ska snarast möjligt överlämna ansökningar enligt andra och tredje styckena till de berörda behöriga myndigheterna. Ansökan om tillstånd att använda en intern modell inom en grupp 23 a § En ansökan om tillstånd att använda en intern modell för beräkning av det gruppbaserade solvenskapitalkravet och solvenskapitalkravet för försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen får lämnas in till Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet. En sådan ansökan får göras av ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare och dess anknutna företag eller gemensamt av företag som är anknutna till ett försäkringsholdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen också ta emot ansökningar om tillstånd att använda en intern modell för beräkningen av solvenskapitalkravet för de försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, om en sådan ansökan görs 1. gemensamt av ett sådant försäkringsföretag som avses i 2 § andra stycket 1 eller 2 och de övriga försäkringsföretag och EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen, eller 2. gemensamt av sådana försäkringsföretag i en grupp som avses i 2 § andra stycket 3 och sådana EES-försäkringsgivare som ingår i gruppen. Överlämnande av ansökningar 23 b § Finansinspektionen ska, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, snarast möjligt överlämna ansökningar enligt 23 a § till övriga medlemmar i tillsynskollegiet, inbegripet Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Även de handlingar som företag har lämnat in tillsammans med en sådan ansökan ska överlämnas. 23 c § Om Finansinspektionen, när inspektionen inte är grupptillsynsmyndighet, har tagit emot en sådan ansökan som avses i 23 a §, ska den överlämnas till grupptillsynsmyndigheten. 24 § När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 § andra stycket tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare. När Finansinspektionen prövar en ansökan enligt 23 a § tillämpas denna lag. Inspektionen får dock även tillämpa bestämmelser som enligt författningar i en annan stat inom EES gäller för en sådan intern modell som avses i ansökan. När ansökan har lämnats in till inspektionen, gäller detta dock bara om det är nödvändigt för en effektiv tillsyn över försäkringsföretag eller EES-försäkringsgivare. Hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten vid prövning av en tillståndsansökan 24 a § Finansinspektionen får begära hjälp av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten när inspektionen prövar en ansökan enligt 23 a §. 25 § När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt 23 § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. När Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet, ska inspektionen inom sex månader från det att en fullständig ansökan enligt 23 a § har lämnats in, om möjligt, komma överens med de berörda behöriga myndigheterna om vilket beslut som bör fattas med anledning av ansökan. Denna överenskommelse och skälen för den ska redovisas skriftligen. Finansinspektionen ska fatta ett beslut i enlighet med överenskommelsen och sända över det till sökandena. Om en sådan överenskommelse som avses i första stycket inte kan träffas inom den angivna perioden, ska Finansinspektionen ensam fatta beslut med anledning av ansökan. Beslutet ska innehålla de skäl som bestämt utgången i ärendet och redovisa synpunkter och reservationer från behöriga myndigheter som kommit till uttryck under sexmånadersperioden. 26 § Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, ska inspektionen avvakta med ett beslut enligt 25 § andra stycket och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Om Finansinspektionen eller någon av de berörda behöriga myndigheterna inom den sexmånadersperiod som avses i 25 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010, ska inspektionen avvakta med ett beslut enligt 25 § andra stycket och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Om Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten har fattat ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen fatta sitt slutliga beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 och 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, avvisas, ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet. Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar ett sådant beslut som avses i första stycket, ska Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att den sexmånadersperiod som avses i första stycket har löpt ut eller ett beslut har fattats. 31 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte samtycker till ett beslut i fråga om likvärdighet som fattats av en grupptillsynsmyndighet enligt artikel 227.2 i Solvens II-direktivet. Ett ärende får hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom tre månader från det att grupptillsynsmyndigheten meddelat sitt beslut. Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte samtycker till ett beslut i fråga om likvärdighet som fattats av en grupptillsynsmyndighet enligt artikel 227.2 i Solvens II-direktivet. Ett ärende får hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom tre månader från det att grupptillsynsmyndigheten meddelat sitt beslut. 86 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 85 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats. Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom tre månader kan komma överens med berörda behöriga myndigheter enligt 85 § första stycket. Ett ärende får inte hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten efter det att tremånadersperioden löpt ut eller ett beslut har fattats. Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och det beslut som föreslås av panelen i enlighet med artiklarna 41.2, 41.3 samt 44.1.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, avvisas, ska grupptillsynsmyndigheten fatta det slutliga beslutet. Om ett ärende som avses i första stycket hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och den myndigheten inte fattar något beslut, ska Finansinspektionen, när inspektionen är grupptillsynsmyndighet, fatta det slutliga beslutet. 87 § Tillstånd att omfattas av särskild tillsynsordning får meddelas endast om 1. Finansinspektionen utövar grupptillsyn över moderföretaget på gruppnivå och inte har beslutat att utelämna dotterföretaget med stöd av 11 §, 2. dotterföretaget omfattas av moderföretagets riskhanteringsprocesser och mekanismer för internkontroll samt de berörda myndigheterna har konstaterat att moderföretaget utövar en ansvarsfull ledning över dotterföretaget, 3. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 246.4 i Solvens II-direktivet att göra en egen risk- och solvensbedömning som omfattar hela gruppen och på nivån för dotterföretaget, och 4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens II-direktivet att offentligöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget. 4. moderföretaget har fått ett godkännande enligt artikel 256.2 i Solvens II-direktivet att offentliggöra en gemensam solvens- och verksamhetsrapport på gruppnivå och på nivån för dotterföretaget. 96 § Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, om inspektionen inte inom angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten angående sådana förslag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§. Finansinspektionen får hänskjuta ett ärende till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 om inspektionen inte inom angiven tid kan komma överens med grupptillsynsmyndigheten om sådana förslag som avses i 89, 90, 92 och 93 §§. Om Finansinspektionen är grupptillsynsmyndighet och inte kan komma överens med den behöriga myndighet som auktoriserat en EES-försäkringsgivare som är ett dotterföretag och som omfattas av särskild tillsynsordning, får inspektionen under de förutsättningar som anges i första stycket hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Gäller ett ärende ett förslag enligt 89 eller 90 § får det hänskjutas till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom en månad från inspektionens förslag. Finansinspektionen får inte hänskjuta ett ärende enligt 92 eller 93 § till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, om det är en krissituation och inte heller efter det att fyramånadersperioden i 92 § andra stycket eller enmånadsperioden i 93 § andra stycket har löpt ut. 97 § Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1094/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Inspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Inspektionens beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och överlämnas till dotterföretaget och tillsynskollegiet. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn. Om ett ärende hänskjutits till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten enligt 86 eller 96 §, ska Finansinspektionen skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010. Finansinspektionen ska följa ett beslut i saken från Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. Inspektionen ska även fatta ett beslut i enlighet med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens beslut. Inspektionens beslut ska innehålla de skäl som har bestämt utgången i ärendet och överlämnas till dotterföretaget och tillsynskollegiet. Beslutet är bindande för de berörda företagen och Finansinspektionen och ska ligga till grund för inspektionens tillsyn. 20 kap. 14 § Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en behörig utländsk myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga utländska myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. Om ett specialföretag driver verksamhet i ett annat land inom EES och företaget inte rättar sig efter Finansinspektionens eller en behörig myndighets begäran om rättelse, ska inspektionen vidta de åtgärder som behövs för att förhindra fortsatta överträdelser. Inspektionen ska underrätta den behöriga myndigheten om vilka åtgärder som vidtas. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021. Förslag till lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § och 11 kap. 25 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 5 § I denna lag betyder 1. behörig myndighet: en utländsk myndighet som har behörighet att utföra uppgifter enligt nationella bestämmelser som genomför Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut, i den ursprungliga lydelsen, 2. blandat finansiellt holdingföretag: ett sådant företag som avses i 1 kap. 3 § 4 lagen (2006:531) om särskild tillsyn över finansiella konglomerat, 3. EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, 4. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/51/EU, 4. Solvens II-direktivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2177, 5. EES-försäkringsgivare: en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och som omfattas av Solvens II-direktivet, 6. försäkringsföretag: ett företag som har tillstånd att driva försäkringsrörelse enligt försäkringsrörelselagen (2010:2043), 7. försäkringsgivare från tredjeland: en utländsk försäkringsgivare vars hemland inte hör till EES och som skulle omfattas av Solvens II-direktivet om dess hemland hörde till EES, 8. försäkringsholdingföretag: ett moderföretag a) som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, ett försäkringsföretag från tredjeland eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och b) vars huvudsakliga verksamhet är att förvärva och förvalta andelar i dotterföretag som uteslutande eller huvudsakligen är försäkringsföretag, EES-försäkringsgivare eller försäkringsgivare från tredjeland, 9. försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett försäkringsföretag, en EES-försäkringsgivare, en försäkringsgivare från tredjeland, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett försäkringsholdingföretag och som har minst ett dotterföretag som är försäkringsföretag, 10. MTF-plattform, OTF-plattform och reglerad marknad: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, och 11. uppdragsgivande företag: den som i egenskap av arbetsgivare betalar försäkringspremier till tjänstepensionsföretaget. 11 kap. 25 § Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31 andra stycket c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. Om Finansinspektionen och den behöriga myndigheten i ett utländskt tjänstepensionsinstituts hemland inte kan komma överens om förfarandet eller innehållet i en åtgärd, får inspektionen hänskjuta ärendet till Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för medling i enlighet med artikel 31.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2021. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2021-02-19 Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Lennart Hamberg samt justitierådet Stefan Johansson Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet Enligt en lagrådsremiss den 11 februari 2021 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, 2. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043), 3. lag om ändring i lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Alexander Dahlqvist och Jonas Sunding. Förslagen föranleder följande yttrande. Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen 19 kap. 26 § tredje stycket och 86 § andra stycket Enligt bestämmelserna ska, när Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inte fattar något beslut i fråga om ett ärende som hänskjutits dit, Finansinspektionen fatta det slutliga beslutet. Förfarandet bygger på regleringen i Solvens II-direktivet (artiklarna 231 och 237) som, när det gäller Eiopas beslut och tidsfrister för dessa, hänvisar till artikel 19 i förordningen 1094/2010. Enligt Lagrådets mening bör för tydlighets skull de föreslagna bestämmelserna utformas så att de innehåller en uttrycklig hänvisning till EU-regleringen. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Jämförelsetabell över genomförandet av de ändringar i MiFID II, Solvens II-direktivet och fjärde penningtvättsdirektivet som har gjorts i ändringsdirektivet Artikel i ändringsdirektivet Svenska bestämmelser - lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, nedan LV, - försäkringsrörelselagen (2010:2043), nedan FRL, - lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, nedan LUFT, - Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2015:8) om försäkringsrörelse, nedan FFFS 2015:8, - föreskrifter (FFFS 2020:6) om ändring i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2015:8) om försäkringsrörelse, nedan FFFS 2020:6. Artikel i MiFID II 1.1 a 1.1 1 kap. 1 § första stycket LV b 1.2 d Artikeln i MiFID II har utgått och motsvarande svenska bestämmelser har utmönstrats, se prop. 2020/21:24 avsnitt 5.3.2. 1.2 a 4.1.36 och 4.1.37 Termerna ledningsorgan och personer i ledande befattning används inte i lagen om värdepappersmarknaden, se prop. 2020/21:24 avsnitt 5.3.1. b 4.1.52-4.1.54, 4.1.55 c och 4.1.63 Artikeln i MiFID II har utgått och motsvarande svenska bestämmelser har utmönstrats, se prop. 2020/21:24 avsnitt 5.3.1. 1.3 22 andra stycket 23 kap. LV 1.4 59-66 Artikeln i MiFID II har utgått och motsvarande svenska bestämmelser har utmönstrats, se prop. 2020/21:24 avsnitt 5.3.2. 1.5 a i 70.3 a xxxvii-xxxx Artikeln i MiFID II har utgått och motsvarande svenska bestämmelser har utmönstrats, se prop. 2020/21:24 avsnitt 5.3.4. a ii 70.3 b xxa 25 kap. 1, 1 b och 1 f §§ LV b 70.4 a och b 25 kap. 1-1 b, 1 d, 1 f, 15, 15 b och 17 §§ LV c 70.6 c 25 kap. 1, 5 och 15 §§ LV 1.6 71.6 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. 1.7 77.1 första stycket 23 kap. 8 och 9 §§ LV 1.8 89.2, 89.3 och 89.5 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. 1.9 90.2 och 90.3 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. 1.10 93.1 andra stycket Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om värdepappersmarknaden. 1.11 bilaga I avsnitt D Bilaga I avsnitt D i MiFID II har utgått och motsvarande svenska bestämmelser har utmönstrats, se prop. 2020/21:24 avsnitten 5.3.1 och 5.3.2. Artikel i Solvens II-direktivet 2.1 77d.4 första meningen 4 kap. 23 § FFFS 2015:8 2.2 112.3a första meningen 9 kap. 2 a §, 4 § andra stycket och 7 § femte stycket första meningen FRL 112.3a andra meningen 9 kap. 2 b §, 4 § andra stycket och 7 § femte stycket andra meningen FRL 2.3 152a.1 2 kap. 16 a § FRL 152a.2 första meningen 17 kap. 3 a § FRL 152a.2 andra meningen 3 kap. 2 a § LUFT 152a.2 tredje meningen 17 kap. 3 b § andra stycket FRL och 3 kap. 2 b § LUFT 152a.3 Genomförs genom verkställighetsföreskrifter. Se även avsnitten 4.3.1 och 4.3.2. 152a.4 I bestämmelsen anges att underrättelser till Eiopa och mellan tillsynsmyndigheter inte påverkar tillämpningen av tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med detta direktiv. 152b.1 3 kap. 22 a § FRL och 3 kap. 2 d § LUFT. De delar av bestämmelsen som bara rör Eiopas verksamhet kräver inga lagstiftningsåtgärder. Se även avsnitt 4.3.3. 152b.2 3 kap. 22 § FRL och 3 kap. 2 c § LUFT 152b.3 I bestämmelsen anges att inrättandet av en samarbetsplattform inte påverkar tillsynsmandatet för tillsynsmyndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten i enlighet med detta direktiv. Det krävs inte någon bestämmelse i svensk författning som särskilt anger detta. Se även avsnitt 4.3.3. 152b.4 3 kap. 22 b § FRL och 3 kap. 2 e § LUFT 2.4 a 231.1 tredje stycket första meningen 19 kap. 23 b § FRL 231.1 tredje stycket andra meningen 19 kap. 24 a § FRL b 231.3 tredje stycket första meningen 19 kap. 26 § tredje stycket FRL 2.5 237.3 tredje stycket första meningen 19 kap. 86 § andra stycket FRL 2.6 248.4 tredje stycket Kräver ingen åtgärd. Någon bestämmelse som motsvarar artikel 248.4 tredje stycket i Solvens II-direktivet har inte införts i svensk författning, se avsnitt 4.7. Artikel i fjärde penningtvättsdirektivet 3.1 a 6.3 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. b 6.5 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. 3.2 a 7.2 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se 13-15 §§ förordningen (2009:92) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. b 7.5 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se 13-15 §§ förordningen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. 3.3 17 första meningen Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. 3.4 18.4 första meningen Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. 3.5 41.1 I bestämmelsen anges att behandling av personuppgifter enligt direktivet omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725. Bestämmelser om behandling av personuppgifter finns i 5 kap. lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. 3.6 a 45.4 Någon bestämmelse som motsvarar artikel 45.4 har inte tidigare införts i svensk författning. Ändringen i direktivet kräver ingen åtgärd. b 45.6 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. c 45.10 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. 3.7 a 48.1a andra stycket tredje meningen Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se 15 b § förordningen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. b 48.10 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. 3.9 50 Ändringen kräver ingen åtgärd, jfr prop. 2016/17:173 del II bilaga 8 s. 363. 3.10 a 62.1 Bedöms uppfylld i gällande svensk rätt, se 17 c § förordningen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. b 62.3 Bestämmelsen riktar sig inte till medlemsstaterna. 4.1 första meningen I bestämmelsen anges att medlemsstaterna senast den 30 juni 2021 ska anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att genomföra ändringsdirektivet. 4.1 andra meningen I bestämmelsen anges att kommissionen ska notifieras om de bestämmelser som antas för att genomföra ändringsdirektivet. 4.2 första meningen Bestämmelsen rör särskilt artikel 2.1 i ändringsdirektivet. Finansinspektionen beslutade om ändringen den 19 maj 2020. Ändringen publicerades sedan den 25 maj 2020. Se FFFS 2020:6 och avsnitt 4.6. 4.2 andra meningen Bestämmelsen rör särskilt artikel 2.1 i ändringsdirektivet. Kommissionen notifierades om ändringen den 15 juni 2020. 4.3 första meningen Ändringar som rör MiFID II Ändringar i lagen om värdepappersmarknaden trädde i kraft den 1 januari 2021 i fråga om 9 kap. 16 § och träder i kraft i övrigt den 1 januari 2022. Ändringar som rör Solvens II-direktivet Ändringar i lagar och andra författningar för att genomföra artikel 2 i ändringsdirektivet förslås träda i kraft den 30 juni 2021. Se även avsnitt 6. Ändringar som rör fjärde penningtvättsdirektivet 4.3 andra meningen Bestämmelsen rör särskilt artikel 2.1 i ändringsdirektivet. Ändringen i 4 kap. 23 § FFFS 2015:8 trädde i kraft den 1 juni 2020. Se FFFS 2020:6 och avsnitt 4.6. 4.4 Bestämmelsen rör hänvisning till ändringsdirektivet när en bestämmelse införs eller ändras för att genomföra direktivet. Se denna jämförelsetabell och författningskommentarerna (avsnitt 8) till paragraferna som anges i denna jämförelsetabell. 5 I bestämmelsen anges att direktivet träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. 6 I bestämmelsen anges att direktivet riktar sig till medlemsstaterna. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 2021 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Bolund, Johansson, Baylan, Hallengren, Hultqvist, Andersson, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Hallberg, Nordmark, Micko, Stenevi, Olsson Fridh Föredragande: statsrådet Lindhagen Regeringen beslutar proposition Genomförande av ändringar i Solvens II-direktivet