Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2020/21:71 Uppenbart ogrundade ansökningar och fastställande av säkra ursprungsländer Prop. 2020/21:71 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 17 december 2020 Stefan Löfven Morgan Johansson (Justitiedepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll EU-domstolens dom den 25 juli 2018 i mål C-404/17 begränsade Migrationsverkets möjligheter att kunna bedöma en asylansökan som uppenbart ogrundad och fatta beslut om avvisning med omedelbar verkställighet. För att ge Migrationsverket motsvarande möjligheter som tidigare föreslår regeringen att det omarbetade asylprocedurdirektivets regler om säkra ursprungsländer genomförs i svensk rätt. Förslagen innebär att Migrationsverket ska kunna anse en asylansökan som uppenbart ogrundad om sökanden kommer från ett land som tagits upp på en förteckning över säkra ursprungsländer. Detta gäller dock endast om sökanden inte har lagt fram några allvarliga skäl för att landet inte ska anses som ett säkert ursprungsland för honom eller henne. Om det även är uppenbart att uppehållstillstånd inte ska beviljas på någon annan grund, ska Migrationsverket få besluta om avvisning med omedelbar verkställighet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2021. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) 4 3 Ärendet och dess beredning 6 4 Uppenbart ogrundade ansökningar och avvisning med omedelbar verkställighet 7 4.1 Utlänningslagen och det omarbetade asylprocedurdirektivet 7 4.2 Migrationsverkets tillämpning och EU-domstolens dom i mål C-404/17 8 5 Regler om säkra ursprungsländer i svensk rätt 9 5.1 Behovet av ändrade regler 9 5.2 Definition av begreppet säkert ursprungsland 11 5.3 Förteckning över säkra ursprungsländer 15 5.4 Uppenbart ogrundade ansökningar och avvisning med omedelbar verkställighet 18 5.5 Inga ändringar i fråga om verkställighet 21 5.6 Inga ändringar i fråga om offentligt biträde 22 6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 24 7 Kostnader och andra konsekvenser 24 8 Författningskommentar 28 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) 28 Bilaga 1 Det omarbetade asylprocedurdirektivet 31 Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian Uppenbart ogrundade ansökningar och fastställande av säkra ursprungsländer (Ds 2020:2) 67 Bilaga 3 Promemorians lagförslag 68 Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna 72 Bilaga 5 Lagrådets yttrande 73 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 2020 74 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716). 2 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716) dels att 8 kap. 19 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 1 kap. 6 a §, och närmast före 1 kap. 6 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. Säkert ursprungsland 6 a § Med säkert ursprungsland avses i denna lag ett land där det allmänt och genomgående inte förekommer förföljelse, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller hot på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt. Vid bedömningen av om ett land ska anses vara ett säkert ursprungsland ska den rättsliga situationen och de politiska förhållandena i landet beaktas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en förteckning över länder som uppfyller definitionen i första stycket. 8 kap. 19 § Migrationsverket får besluta att verkets beslut om avvisning enligt 17 § första stycket 1 eller 2 får verkställas även om det inte har fått laga kraft (avvisning med omedelbar verkställighet), om de uppgifter som utlänningen åberopar saknar betydelse för prövningen av ansökan eller saknar tillförlitlighet, och det därmed är uppenbart att det inte finns grund för asyl och det är uppenbart att uppehållstillstånd inte heller ska beviljas på någon annan grund (uppenbart ogrundad ansökan). Migrationsverket får också besluta om avvisning med omedelbar verkställighet om en asylansökan avvisas med stöd av 5 kap. 1 b § första stycket 1 eller 2. Migrationsverket får besluta att verkets beslut om avvisning enligt 17 § första stycket 1 eller 2 får verkställas även om det inte har fått laga kraft (avvisning med omedelbar verkställighet), om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte heller ska beviljas på någon annan grund (uppenbart ogrundad ansökan). Migrationsverket får också besluta om avvisning med omedelbar verkställighet om en asylansökan avvisas med stöd av 5 kap. 1 b § första stycket 1 eller 2. Det får endast anses uppenbart att det inte finns grund för asyl om 1. utlänningens uppgifter saknar betydelse för prövningen av ansökan, 2. utlänningens uppgifter saknar tillförlitlighet, eller 3. utlänningen kommer från ett säkert ursprungsland enligt en sådan förteckning som avses i 1 kap. 6 a §, och han eller hon a) är medborgare i det landet eller är en statslös person som tidigare har haft sin vanliga vistelseort där, och b) inte har lagt fram några allvarliga skäl för att landet inte ska anses som ett säkert ursprungsland för honom eller henne. I 12 kap. 7 § finns närmare bestämmelser om verkställigheten av beslut om avvisning med omedelbar verkställighet. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2021. 3 Ärendet och dess beredning Chefen för Justitiedepartementet gav i juni 2019 en utredare i uppdrag att lämna förslag som innebär att Migrationsverket får utökade möjligheter att bedöma en asylansökan som uppenbart ogrundad och fatta beslut om avvisning med omedelbar verkställighet. Syftet med uppdraget var att kunna ge Migrationsverket motsvarande möjligheter som före EU-domstolens dom den 25 juli 2018 i mål C-404/17, som inskränkte dessa möjligheter. I januari 2020 överlämnade utredaren promemorian Uppenbart ogrundade ansökningar och fastställande av säkra ursprungsländer (Ds 2020:2). I promemorian föreslås att regler om säkra ursprungsländer införs i svensk rätt i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning), i fortsättningen kallat det omarbetade asylprocedurdirektivet. Direktivet bifogas som bilaga 1. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Promemorians lagförslag finns i bilaga 3. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Remissvaren finns tillgängliga i Justitiedepartementet (Ju2020/00449). Lagrådet Regeringen beslutade den 26 november 2020 att inhämta Lagrådets yttrande över ett lagförslag som överensstämmer med lagförslaget i denna proposition. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. 4 Uppenbart ogrundade ansökningar och avvisning med omedelbar verkställighet 4.1 Utlänningslagen och det omarbetade asylprocedurdirektivet En asylsökande får som huvudregel stanna kvar i Sverige under tiden för prövningen av hans eller hennes asylansökan. Detta gäller även under en överklagandeprocess. Med avsteg från denna huvudregel får Migrationsverket, enligt 8 kap. 19 § utlänningslagen (2005:716), förkortad UtlL, under vissa förutsättningar besluta att verkets beslut om avvisning får verkställas även om det inte har fått laga kraft (avvisning med omedelbar verkställighet). Migrationsverket får bl.a. fatta sådana beslut om de uppgifter som utlänningen åberopar saknar betydelse för prövningen av ansökan eller saknar tillförlitlighet, och det därmed är uppenbart att det inte finns grund för asyl och det är uppenbart att uppehållstillstånd inte heller ska beviljas på någon annan grund (uppenbart ogrundad ansökan). För att en ansökan ska kunna anses som uppenbart ogrundad måste det stå helt klart att utlänningen inte genom att avlägsnas från Sverige kan komma att bli utsatt för förföljelse eller annan skyddsgrundande behandling (jfr prop. 1988/89:86 s. 124 och 198). Det ska vara fråga om en klar bedömning som inte kräver några mer ingående överväganden, vare sig beträffande uppgifternas trovärdighet eller om huruvida de anförda omständigheterna kan medföra rätt till asyl (MIG 2006:7 och MIG 2010:22). Migrationsverket får inte fatta beslut om avvisning senare än tre månader efter det att den första ansökan om uppehållstillstånd gjorts efter ankomsten till Sverige (8 kap. 5 § UtlL). Därefter kan Migrationsverket fatta beslut om utvisning, men sådana beslut får inte förenas med beslut om omedelbar verkställighet. Om Migrationsverket har beslutat om omedelbar verkställighet anges i utlänningslagen att beslutet om avvisning får verkställas när ansökan om uppehållstillstånd har avslagits av Migrationsverket. Om beslutet om avvisning överklagas ska den domstol som ska pröva överklagandet också pröva om verkställigheten av avvisningsbeslutet tills vidare ska avbrytas (inhibition). Beslutet om avvisning får inte verkställas innan den prövningen gjorts. Ett avvisningsbeslut som gäller ett ensamkommande barn får dock aldrig verkställas förrän tidigast en vecka från den dag då barnet fick del av beslutet (12 kap. 8 a § UtlL). I det omarbetade asylprocedurdirektivet finns bestämmelser om möjligheten för medlemsstaterna att anse en asylansökan som uppenbart ogrundad. Sådana bestämmelser fanns även i det tidigare asylprocedurdirektivet (rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus). En möjlig rättsföljd av att en ansökan anses som uppenbart ogrundad är att en medlemsstat kan ha sådana regler som i svensk rätt motsvaras av reglerna om avvisning med omedelbar verkställighet. Vid genomförandet av det omarbetade asylprocedurdirektivet konstaterades att enligt gällande rätt var det bl.a. möjligt att anse en asylansökan som uppenbart ogrundad om sökandens uppgifter saknade trovärdighet eller om sökanden lämnat otillräckliga uppgifter. Det bedömdes att grunden att uppgifterna saknar trovärdighet överensstämmer med direktivet (artikel 31.8 e). Den andra grunden, att sökanden lämnat otillräckliga uppgifter, fanns med i det tidigare asylprocedurdirektivet men hade tagits bort i det omarbetade direktivet. Det konstaterades dock att enligt det omarbetade direktivet får en ansökan anses uppenbart ogrundad om sökanden endast tagit med uppgifter som saknar betydelse för prövningen av hans eller hennes rätt att betraktas som en person som har behov av internationellt skydd (artikel 31.8 a). Med hänsyn till detta och att utrymmet för att anse en ansökan som uppenbart ogrundad är mycket begränsat bedömdes svensk rätt även i denna del vara förenlig med direktivet. Ordalydelsen av 8 kap. 19 § UtlL justerades på så sätt att det numera är preciserat vilka omständigheter som kan ligga till grund för att anse en asylansökan som uppenbart ogrundad, närmare bestämt om de uppgifter som utlänningen åberopar saknar betydelse för prövningen av ansökan eller saknar tillförlitlighet (prop. 2016/17:17 s. 69-71). 4.2 Migrationsverkets tillämpning och EU-domstolens dom i mål C-404/17 Tidigare har Migrationsverket bl.a. bedömt ansökningar som uppenbart ogrundade och fattat beslut om avvisning med omedelbar verkställighet i asylärenden där landinformation visat att det funnits ett godtagbart myndighetsskydd i hemlandet och sökanden inte har kunnat motbevisa att skyddet varit godtagbart även för honom eller henne eller inte framfört skäl som varit tillräckliga för att få internationellt skydd. Migrationsverket upphörde dock med denna tillämpning efter att EU-domstolen den 25 juli 2018 meddelat dom i mål C-404/17 (A mot Migrationsverket). I målet hade Migrationsverket fattat beslut om avvisning med omedelbar verkställighet på grund av att en ansökan ansågs som uppenbart ogrundad. Efter att beslutet överklagats hade Förvaltningsrätten i Malmö (migrationsdomstolen) begärt förhandsavgörande från EU-domstolen. EU-domstolen fann i sitt avgörande att det omarbetade asylprocedurdirektivet inte medger att en ansökan anses som uppenbart ogrundad i ett sådant fall som var aktuellt, där det av landinformation framgår att sökanden kan ges ett godtagbart skydd i ursprungslandet och sökanden har lämnat uppgifter som inte är tillräckliga för att ett internationellt skydd ska beviljas, när den medlemsstat i vilken ansökan lämnats in inte har antagit några bestämmelser för att genomföra direktivets regler om säkra ursprungsländer. Domstolen konstaterade att direktivets regler om säkra ursprungsländer innebär att om en sökande kommer från ett land som fastställs vara ett säkert ursprungsland presumeras att det finns ett tillräckligt skydd i ursprungslandet. Denna presumtion kan motbevisas av sökanden om han eller hon redogör för tvingande skäl avseende hans eller hennes särskilda situation. I avsaknad av sådana tvingande skäl finns det möjlighet att avslå ansökan som uppenbart ogrundad (artiklarna 31.8, 32.2, 36 och 37). En medlemsstat som, liksom Sverige, inte har infört direktivets regler om säkra ursprungsländer kan enligt EU-domstolen inte åberopa denna motbevisbara presumtion. Domstolen konstaterade även att i det omarbetade asylprocedurdirektivet nämns inte, till skillnad från i det första asylprocedurdirektivet, den situation att en sökande lämnat "otillräckliga" uppgifter som en grund för att anse en ansökan som uppenbart ogrundad. Efter EU-domstolens dom beslutade Migrationsverket om ett rättsligt ställningstagande där det anges att det inte längre kan fattas beslut om avvisning med omedelbar verkställighet i ärenden där en sökande inte har rätt till skydd på grund av att det bedöms finnas ett tillräckligt skydd av myndigheterna i hemlandet, eller asylskälen i övrigt bedöms vara otillräckliga (SR 43/2018). 5 Regler om säkra ursprungsländer i svensk rätt 5.1 Behovet av ändrade regler Regeringens bedömning: Det finns behov av att införa regler om säkra ursprungsländer i svensk rätt. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna, bl.a. Migrationsverket, Kammarrätten i Stockholm, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Riksdagens ombudsmän (JO), Justitiekanslern, Domstolsverket, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Malmö och Diskrimineringsombudsmannen, delar eller har inte några synpunkter på bedömningen. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, Rädda Barnen, RFSL och Amnesty International, är negativt inställda till att införa regler om säkra ursprungsländer. Asylrättscentrum och Sveriges advokatsamfund ifrågasätter om ett införande av regler om säkra ursprungsländer kommer att bidra till harmonisering inom EU. Sveriges advokatsamfund anser att om Sverige inför regler om säkra ursprungsländer på nationell nivå innan förhandlingarna inom EU har avslutats, finns en risk att harmoniseringen försvåras. Sveriges advokatsamfund ifrågasätter också om det finns ett tillräckligt faktaunderlag för promemorians bedömning. Bland annat Röda Korset påpekar att sekundära förflyttningar ofta har andra orsaker än medlemsstaternas eventuella förteckningar över säkra ursprungsländer. Skälen för regeringens bedömning: EU-domstolens dom den 25 juli 2018 i mål C-404/17 har inneburit att Migrationsverkets möjligheter att anse en asylansökan som uppenbart ogrundad och fatta beslut om avvisning med omedelbar verkställighet har begränsats betydligt. Migrationsverket fattar inte längre sådana beslut i ärenden där en sökande inte har rätt till skydd på grund av att det bedöms finnas ett tillräckligt skydd av myndigheterna i hemlandet, eller asylskälen i övrigt bedöms vara otillräckliga. Migrationsverket fattar dock fortfarande sådana beslut i asylärenden där sökanden endast åberopar uppgifter som saknar betydelse för prövningen av om det finns skyddsbehov, exempelvis endast ekonomiska eller sociala skäl som inte kan anses utgöra skyddsskäl, eller om det står klart att utlänningens uppgifter är oriktiga eller osanna i alla relevanta delar (jfr Migrationsverkets rättsliga ställningstagande SR 43/2018). Statistik från Migrationsverket visar att det har skett en markant nedgång av antalet beslut om avvisning med omedelbar verkställighet efter EU-domstolens dom. Antalet beslut om avvisning med omedelbar verkställighet till hemlandet minskade från 1 540 beslut under 2017 till 1 115 beslut under 2018 och 174 beslut under 2019 (Migrationsverkets årsredovisning 2019, bilaga 13). Det är inte rimligt att en sökande som uppenbart saknar skyddsbehov tillåts stanna kvar i landet i avvaktan på att beslutet om avvisning vinner laga kraft, bl.a. på grund av de ekonomiska konsekvenser som det innebär för samhället. I sådana ärenden bör verkställigheten av avvisningsbeslutet i stället ske så snart som möjligt. För att ge Migrationsverket motsvarande möjligheter som före EU-domstolens dom att besluta om avvisning med omedelbar verkställighet när sökanden uppenbart saknar skyddsbehov behöver Sverige genomföra det omarbetade asylprocedurdirektivets regler om säkra ursprungsländer. Genom utökade möjligheter att fatta beslut om avvisning med omedelbar verkställighet kan tiderna i mottagandet minska. Migrationsverket anför också att en ordning med regler om säkra ursprungsländer skulle underlätta för verket att göra ytterligare prioriteringar i sin handläggning. Regler om säkra ursprungsländer kan även öka förutsebarheten för den enskilde och dämpa falska förhoppningar om att asyl ska beviljas. Det pågår förhandlingar på EU-nivå gällande regler om säkra ursprungsländer och en gemensam förteckning över sådana länder. Kommissionen presenterade ett förslag till en sådan förteckning 2015 i en ny förordning men förhandlingarna avstannade 2016 och har inte återupptagits. Samma år, dvs. 2016, presenterade kommissionen ett förslag till en asylprocedurförordning som ska ersätta det omarbetade asylprocedurdirektivet. Enligt förslaget ska det finnas en förteckning över säkra ursprungsländer som en bilaga till förordningen. Förhandlingarna om förordningen har ännu inte avslutats. Till skillnad från bl.a. Sveriges advokatsamfund anser regeringen att om Sverige, i likhet med vad många andra medlemsstater gjort, genomför det omarbetade asylprocedurdirektivets regler om säkra ursprungsländer skulle det kunna underlätta den ytterligare harmonisering som förbereds inom EU. Även om det som Röda Korset och Asylrättscentrum påpekar ofta finns andra skäl till sekundära förflyttningar, exempelvis familjeband och skillnader i nationell praxis, kan ett införande av regler om säkra ursprungsländer också motverka sådana förflyttningar. Regeringen anser sammanfattningsvis att det finns behov av att införa regler om säkra ursprungsländer i svensk rätt. 5.2 Definition av begreppet säkert ursprungsland Regeringens förslag: Det ska införas en definition av begreppet säkert ursprungsland i utlänningslagen. Med säkert ursprungsland ska avses ett land där det allmänt och genomgående inte förekommer förföljelse, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller hot på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt. Vid bedömningen av om ett land ska anses vara ett säkert ursprungsland ska den rättsliga situationen och de politiska förhållandena i landet beaktas. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens men har en något annorlunda språklig utformning. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till promemorians förslag eller har inte några invändningar mot det. Kammarrätten i Stockholm, UNHCR:s kontor för norra Europa och Sveriges advokatsamfund ifrågasätter att uttrycket "generellt" används i lagtexten i stället för "allmänt och genomgående" som används i direktivet. UNHCR:s kontor för norra Europa anser att det bör anges i lagtexten att man ska undersöka om landet iakttar principen om non-refoulement och om landet tillhandahåller ett system med effektiva rättsmedel. Asylrättscentrum, Röda Korset och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att det bör anges i lagtexten att risken för indirekt refoulement ska beaktas. Barnombudsmannen och Rädda barnen understryker vikten av att barnkonventionen och barnspecifika skyddsskäl beaktas. Skälen för regeringens förslag En definition av begreppet säkert ursprungsland Det omarbetade asylprocedurdirektivets regler om säkra ursprungsländer bygger på att medlemsstaten fastställer vilka länder som ska anses vara säkra ursprungsländer (artiklarna 36 och 37). För att kunna fastställa detta behöver det definieras vad som avses med ett säkert ursprungsland. I bilaga 1 till direktivet anges att ett land ska betraktas som ett säkert ursprungsland om det på grundval av den rättsliga situationen, tillämpningen av lagstiftningen inom ett demokratiskt system och de allmänna politiska förhållandena framgår att det allmänt och genomgående inte förekommer någon förföljelse enligt artikel 9 i direktiv 2011/95/EU, samt ingen tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och inget hot på grund av urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern väpnad konflikt. Vid denna bedömning ska man bl.a. beakta i vilken utsträckning skydd mot förföljelse eller misshandel ges genom att undersöka a) landets berörda lagar och förordningar och på vilket sätt de tillämpas, b) hur landet iakttar de rättigheter och friheter som är fastställda i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och/eller i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och/eller Förenta nationernas konvention mot tortyr, särskilt de rättigheter från vilka det inte går att göra undantag enligt artikel 15.2 i Europakonventionen, c) hur landet iakttar principen om "non-refoulement" i enlighet med 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen), d) om landet tillhandahåller ett system med effektiva rättsmedel mot överträdelser av dessa rättigheter och friheter. Definitionen av begreppet säkert ursprungsland är central i regelverket och ligger bl.a. till grund för vilka länder som kan tas upp på en förteckning över säkra ursprungsländer. Det bör därför tas in en definition av begreppet säkert ursprungsland i utlänningslagen och denna definition bör vara så klar och tydlig som möjligt. Allmänt och genomgående Enligt bilaga 1 till det omarbetade asylprocedurdirektivet ska det framgå att det "allmänt och genomgående" inte förekommer förföljelse eller annan skyddsgrundande behandling för att ett land ska betraktas som ett säkert ursprungsland. I direktivets skäl 42 anges att fastställandet av ett tredjeland som ett säkert ursprungsland inte garanterar någon absolut säkerhet för medborgare i dessa länder. Det anges också att det ligger i sakens natur att vid den bedömning som ligger till grund för detta fastställande kan hänsyn tas endast till de allmänna civila, rättsliga och politiska förhållandena i landet samt till huruvida aktörer som utövar förföljelse, tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, i praktiken åläggs sanktioner om de befinns skyldiga i det landet. I promemorian anges att uttrycket "allmänt och genomgående" får uppfattas som det som i svensk rättsordning beskrivs som "generellt" och att det ska vara fråga om en generellt rådande situation i landet, som även måste ha en viss kontinuitet över tid. Regeringen instämmer i att det ska vara fråga om en generellt rådande situation med viss kontinuitet. Som Kammarrätten i Stockholm och Sveriges advokatsamfund framför kan dock "allmänt och genomgående" uppfattas som ett högre ställt krav på situationen i landet än "generellt" och som framförs av UNHCR:s kontor för norra Europa är det viktigt att understryka att skyddet i landet ska vara genomgående. Med hänsyn till detta anser regeringen att uttrycket "allmänt och genomgående" bör användas i definitionen i utlänningslagen. Förföljelse För att ett land ska anses vara ett säkert ursprungsland krävs vidare enligt bilaga 1 till direktivet att det framgår att det allmänt och genomgående inte förekommer någon "förföljelse enligt artikel 9 i direktiv 2011/95/EU", dvs. artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning), i fortsättningen kallat det omarbetade skyddsgrundsdirektivet. I denna artikel anges vad som krävs för att handlingar ska utgöra förföljelse enligt Genèvekonventionen (artikel 9.1), exempel på hur förföljelsen kan ta sig uttryck (artikel 9.2) och att det måste finnas ett samband mellan den fruktade förföljelsen eller avsaknaden av skydd mot sådan förföljelse och de så kallade förföljelsegrunderna, dvs. ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning (artikel 9.3). Artikeln har inte föranlett några författningsändringar i svensk rätt utan har ansetts motsvara vad som redan framgår av utlänningslagen i fråga om begreppet förföljelse (jfr prop. 2009/10:31 s. 102 och 103 och prop. 2013/14:248 s. 33 och 34). I definitionen av säkert ursprungsland behöver det därför inte hänvisas till artikel 9 i det omarbetade skyddsgrundsdirektivet. Begreppet förföljelse förekommer dessutom på flera ställen i utlänningslagen och en hänvisning till det omarbetade skyddsgrundsdirektivet i just detta fall skulle kunna medföra oklarheter kring hur begreppet ska tolkas i de olika bestämmelserna. Som Barnombudsmannen och Rädda barnen framför ska barnspecifika skyddsskäl beaktas när man bedömer om ett land ska anses vara säkert eller inte. I artikel 9.2 f i det omarbetade skyddsgrundsdirektivet anges att förföljelse bl.a. kan ta sig uttryck i barnspecifika handlingar. Som framförs ovan motsvarar utlänningslagens förföljelsebegrepp skrivningarna i artikel 9 och därmed kommer det att följa av definitionen av begreppet säkert ursprungsland att barnspecifika handlingar, t.ex. att barn utsätts för människohandel, könsstympning eller att rekryteras som barnsoldat, ska beaktas när man bedömer om ett land är säkert eller inte. Detta behöver alltså inte anges särskilt i definitionen. Det bör även framhållas att barns situation och rättigheter inte bara ska beaktas i fråga om förföljelse utan givetvis även i fråga om sådan övrig skyddsgrundande behandling som behandlas under nästa rubrik. Övrig skyddsgrundande behandling För att det ska vara fråga om ett säkert ursprungsland enligt bilaga 1 till det omarbetade asylprocedurdirektivet ska det inte bara framgå att det inte förekommer förföljelse utan även att det inte förekommer tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och inget hot på grund av urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern väpnad konflikt. Denna del av definitionen motsvarar huvudsakligen vad som anges om subsidiärt skyddsbehövande i det omarbetade skyddsgrundsdirektivet. I utlänningslagen finns bestämmelser om denna kategori av skyddsbehövande i 4 kap. 2 § och motsvarande bedömningsgrunder återfinns därmed i denna bestämmelse. I utlänningslagen benämns denna kategori av skyddsbehövande som alternativt skyddsbehövande. I 4 kap. 2 § UtlL används formuleringen "urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt" i stället för direktivets formulering "urskillningslöst våld i situationer av internationell eller intern väpnad konflikt". För att nå en bättre överensstämmelse med utlänningslagens terminologi bör definitionen utformas på samma sätt som 4 kap. 2 § UtlL. Den rättsliga situationen och de politiska förhållandena I bilaga 1 till det omarbetade asylprocedurdirektivet anges att bedömningen av om ett land ska betraktas som ett säkert ursprungsland ska göras på grundval av den rättsliga situationen, tillämpningen av lagstiftningen inom ett demokratiskt system och de allmänna politiska förhållandena. I promemorian föreslås att detta ska anges i definitionen av ett säkert ursprungsland. Regeringen anser att det är tillräckligt att det i utlänningslagen anges att vid bedömningen av om ett land ska anses vara ett säkert ursprungsland ska den rättsliga situationen och de politiska förhållandena i landet beaktas. En sådan formulering motsvarar enligt regeringens bedömning de krav som ställs i direktivet i denna del. Övriga omständigheter att beakta vid bedömningen Enligt det andra stycket i bilaga 1 till det omarbetade asylprocedurdirektivet ska man vid bedömningen av om ett land ska anses vara ett säkert ursprungsland bl.a. beakta i vilken utsträckning skydd ges mot förföljelse eller misshandel genom att undersöka vissa uppräknade källor och omständigheter. I den engelska språkversionen av direktivet används ordet "mistreatment" och regeringen delar bedömningen i promemorian att det får antas att det är "illabehandling" som avses och inte "misshandel". För att bedöma om skydd ges mot förföljelse eller illabehandling ska man enligt bilagan till direktivet bl.a. undersöka landets berörda lagar och förordningar och på vilket sätt de tillämpas. Som framförs ovan ska man vid bedömningen av om ett land är ett säkert ursprungsland bl.a. beakta den rättsliga situationen i landet. Därav följer att man måste undersöka aktuella lagar och förordningar och på vilket sätt de tillämpas. Regeringen anser inte att det behöver anges särskilt i lagtexten. Det anges även i bilagan att man ska undersöka hur landet iakttar de rättigheter och friheter som är fastställda i Europakonventionen och/eller i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och/eller Förenta nationernas konvention mot tortyr, hur landet iakttar principen om "non-refoulement" i enlighet med Genèvekonventionen och om landet tillhandahåller ett system med effektiva rättsmedel mot överträdelser av dessa rättigheter och friheter. Principen om non-refoulement, som finns uttryckt i artikel 33 i Genèvekonventionen, innebär att en stat inte får avvisa eller utvisa en flykting om hans eller hennes liv eller frihet skulle hotas på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning. Enligt regeringen är det givet att de omständigheter som anges ovan är centrala att beakta för att bedöma om landet kan anses vara ett säkert ursprungsland och regeringen anser inte heller att det behöver anges i lagtexten. Regeringen delar därmed inte UNHCR:s kontor för norra Europa:s bedömning att det uttryckligen bör anges att man ska beakta hur landet iakttar principen om "non-refoulement" och om landet tillhandahåller ett system med effektiva rättsmedel. Det är dessutom endast fråga om exempel och det finns fler källor och omständigheter som kan vara aktuella att beakta. Exempelvis nämns inte hur landet följer barnkonventionen. Sedan den 1 januari 2020 gäller barnkonventionen som svensk lag (lagen [2018:1197] om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter) och liksom Barnombudsmannen och Rädda barnen vill regeringen understryka vikten av att konventionen beaktas i detta sammanhang. Inte heller nämns EU:s rättighetsstadga eller praxis från relevanta internationella domstolar. Asylrättscentrum, Röda Korset och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att det bör anges i lagtexten att man vid bedömningen av om ett land är att betrakta som ett säkert ursprungsland ska beakta risken för indirekt refoulement, dvs. risken för vidaresändning från det bedömda landet till andra länder där skyddsgrundande behandling kan ske. Som framgår ovan ska principen om non-refoulement beaktas när man bedömer om ett land är säkert eller inte och i detta ligger att även risken för indirekt refoulement ska beaktas. Regeringen anser inte att det behöver anges i lagtexten. 5.3 Förteckning över säkra ursprungsländer Regeringens förslag: Det ska i utlänningslagen införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om en förteckning över säkra ursprungsländer. Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till förslaget eller har inte några invändningar mot det. Asylrättscentrum och Migrationsverket har synpunkter när det gäller vilka typer av länder som skulle kunna bli aktuella att ta upp på förteckningen och Förvaltningsrätten i Göteborg anser att det vore önskvärt med en mer ingående vägledning om detta. Asylrättscentrum anser t.ex. att en hänvisning enbart till den generella avslagsfrekvensen kan bli missvisande. Asylrättscentrum framför vidare att ett land endast bör få sättas upp på förteckningen om hela landet ses som säkert för samtliga medborgare. UNHCR:s kontor för norra Europa anser däremot att det borde vara möjligt att undanta vissa persongrupper. Några remissinstanser, bl.a. Migrationsverket, Röda Korset och Sveriges advokatsamfund, tar upp frågan om Migrationsverkets dubbla roller om verket ges i uppdrag att besluta om förteckningen. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet och Asylrättscentrum framför som en alternativ lösning att Migrationsverkets förslag underställs Migrationsöverdomstolens prövning. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att det bör vara möjligt för tredje part att överklaga förteckningen över säkra ursprungsländer. Skälen för regeringens förslag En förteckning över säkra ursprungsländer Av det omarbetade asylprocedurdirektivet och EU-domstolens avgörande i mål C-404/17 följer att om en medlemsstat ska införa regler om säkra ursprungsländer måste den anta en förteckning över sådana länder. Bedömningen av om ett land ska tas upp på en sådan förteckning ska utgå från definitionen av ett säkert ursprungsland. För att regelverket ska kunna tillämpas på ett rättssäkert sätt är det viktigt att det alltid görs en grundlig genomgång och bedömning innan ett land fastställs vara ett säkert ursprungsland. Endast länder som med säkerhet kan sägas uppfylla definitionen bör kunna sättas upp på förteckningen. Till skillnad från i det första asylprocedurdirektivet anges det inte i det omarbetade direktivet att det finns en möjlighet för medlemsstaterna att betrakta endast en del av ett land som säkert, eller att anse att landet eller en del av landet är säkert för en särskild grupp personer. Med hänsyn till detta bedömer regeringen att det omarbetade asylprocedurdirektivet inte ger utrymme för en sådan ordning. Migrationsverket framför att det omarbetade direktivet innebär en begränsning i förhållande till vad som gällde före EU-domstolens dom i mål C-404/17 och att t.ex. länder som saknar territoriell kontroll över hela sitt territorium inte kan anses som säkra. Regeringen vill här emellertid understryka att det avgörande för om ett land ska kunna tas upp på förteckningen bör vara om det "allmänt och genomgående" inte förekommer förföljelse eller annan skyddsgrundande behandling i landet. Om det efter en helhetsbedömning av situationen i landet framgår att definitionen av ett säkert ursprungsland är uppfylld bör landet kunna tas upp på förteckningen. Vid bedömningen bör man även beakta situationen för särskilt utsatta grupper. I promemorian förespråkas en avgränsad och kortare variant av förteckning och det anges att en naturlig utgångspunkt bör vara att undersöka de länder varifrån asylsökande får avslag i hög utsträckning i förhållande till antalet sökande. En annan faktor som lyfts fram som tänkbar utgångspunkt är om EU har undantagit landets medborgare från kravet på att inneha visering. Regeringen anser att de omständigheter som anges i promemorian kan vara aktuella att beakta men delar också Asylrättscentrums bedömning att en hänvisning enbart till den generella avslagsfrekvensen kan vara missvisande eftersom vissa grupper kan löpa stor risk för förföljelse eller annan illabehandling även om risken för skyddsgrundande behandling för befolkningen i stort är liten. Migrationsverket ifrågasätter om det kommer vara möjligt att ta upp länder varifrån det förekommer enstaka asylsökande per år men där avslagsfrekvensen är hög. Asylrättscentrum ser problem ur ett rättssäkerhetsperspektiv om länder som är ovanliga i asylsammanhang tas upp på förteckningen, på grund av brist på landinformation och bristande erfarenhet hos Migrationsverket och i domstolarna. Med anledning av detta vill regeringen betona att det självklart ställs samma krav på länder som är ovanligt förekommande och att det avgörande är om definitionen av ett säkert ursprungsland är uppfylld eller inte. Som anges ovan bör endast länder som med säkerhet kan sägas uppfylla definitionen kunna sättas upp på förteckningen. I promemorian föreslås att det i utlänningslagen ska anges att förteckningen ska utformas så att effektivitet, ändamålsenlighet och rättssäkerhet uppnås vid tillämpningen av reglerna om säkra ursprungsländer. Regeringen delar bedömningen att effektivitet, ändamålsenlighet och rättssäkerhet ska beaktas vid framtagandet av föreskrifter om en förteckning över säkra ursprungsländer. Regeringen anser dock inte att detta bör anges i lagtexten. Migrationsverket bör upprätta förteckningen För att en ordning med säkra ursprungsländer ska kunna uppfylla de höga kraven på rättssäkerhet som ställs i det svenska asylsystemet måste det göras en kontinuerlig översyn av förteckningen. Det följer också av det omarbetade asylprocedurdirektivet att medlemsstaterna regelbundet ska se över situationen i de länder som fastställts som säkra ursprungsländer (artikel 37.2). Förteckningen kan komma att behöva justeras omedelbart om situationen i ett land plötsligt skulle förändras och landet därför inte längre bedöms uppfylla definitionen av ett säkert ursprungsland. I en sådan situation är det viktigt att landet tas bort från förteckningen utan dröjsmål. Det anges också i skäl 48 till direktivet att om en medlemsstat får kännedom om en betydande förändring av människorättssituationen i ett land som det betecknat som säkert bör medlemsstaten säkerställa att en översyn av situationen genomförs så snart som möjligt och att beteckningen som säkert land ändras vid behov. Med hänsyn till detta bör förteckningen inte införas i lag. I promemorian görs bedömningen att Migrationsverket bör ges i uppdrag att besluta om förteckningen. Migrationsverket arbetar redan i dag med landinformation och omvärldsanalyser utifrån ett asylrättsligt perspektiv. Verket tar också fram rättsliga ställningstaganden om specifika länder. Migrationsverket bör därför redan ha den kompetens som krävs för att på ett effektivt sätt kunna bedöma vilka länder som ska anses som säkra ursprungsländer. Som Migrationsverket anför har verket även goda förutsättningar att tillgodose kraven på kontinuerlig översyn och snabb ändring av förteckningen. Några remissinstanser tar upp frågan om Migrationsverkets dubbla roller om verket ges i uppdrag att besluta om förteckningen. Enligt Sveriges advokatsamfund är det mycket tveksamt om det är godtagbart ur rättssäkerhetssynpunkt med en ordning där Migrationsverket både upprättar förteckningen och uppträder som den enskildes motpart i en domstolsprocess. Även Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att en sådan ordning är mindre lämplig. Om Migrationsverket ges i uppdrag att besluta om förteckningen skulle det dock inte vara i egenskap av part utan i egenskap av expertmyndighet. Som påpekas i promemorian kommer det inte heller vara fråga om en bedömning i ett enskilt ärende, utan om en på förhand beslutad förteckning som tas fram på central nivå inom myndigheten. Att ett land finns med på förteckningen innebär vidare inte automatiskt att en sökande som kommer från det landet kommer att få avslag på sin asylansökan utan som framgår nedan måste en individuell prövning av sökandens skäl alltid göras, både av Migrationsverket och överprövande domstol. Regeringen delar mot denna bakgrund promemorians bedömning att Migrationsverket bör ges i uppdrag att besluta om förteckningen. Det bör därför införas ett bemyndigande i utlänningslagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om en förteckning över säkra ursprungsländer. I detta sammanhang kan det noteras att enligt 10 kap. 13 § regeringsformen ska chefen för det departement som har hand om utrikesärendena hållas underrättad, när en fråga som är av betydelse för förhållandet till en annan stat eller till en mellanfolklig organisation uppkommer hos en statlig myndighet. Till skillnad mot Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser regeringen inte att det bör införas en möjlighet att överklaga förteckningen över säkra ursprungsländer. 5.4 Uppenbart ogrundade ansökningar och avvisning med omedelbar verkställighet Regeringens förslag: Det ska vara möjligt att anse en asylansökan som uppenbart ogrundad om sökanden kommer från ett land som har tagits upp på en förteckning över säkra ursprungsländer, han eller hon är medborgare i det landet eller är en statslös person som tidigare har haft sin vanliga vistelseort där, och han eller hon inte har lagt fram några allvarliga skäl för att landet inte ska anses som ett säkert ursprungsland för honom eller henne. Om det även är uppenbart att uppehållstillstånd inte ska beviljas på någon annan grund, ska Migrationsverket få besluta om avvisning med omedelbar verkställighet. Promemorians förslag överensstämmer med regeringens men har en något annorlunda lagteknisk och språklig utformning. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna, bl.a. Migrationsverket, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Riksdagens ombudsmän (JO), Justitiekanslern, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Malmö och Diskrimineringsombudsmannen, är positiva till förslaget eller har inte några invändningar mot det. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, Rädda Barnen, RFSL och Amnesty International, avstyrker eller är negativt inställda till förslaget. Flera remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, Asylrättscentrum, UNHCR:s kontor för norra Europa, Rädda Barnen, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges kristna råd, Amnesty International och RFSL, understryker att rättssäkerheten måste upprätthållas. Flera av dessa framhåller vikten av att den individuella prövningen bibehålls. Några remissinstanser, bl.a. Asylrättscentrum, Röda Korset och RFSL Ungdom, lyfter fram att den enskilde måste få nödvändig information om processen för att kunna tillvarata sin rätt. Flera remissinstanser, bl.a. Asylrättscentrum, Förvaltningsrätten i Göteborg, Amnesty International och RFSL, understryker att samtliga sökanden, även särskilt utsatta sådana, måste få tillfälle att lägga fram alla sina asylskäl, även känsliga skäl som ofta kommer fram sent i processen. Förvaltningsrätten i Göteborg, Rädda Barnen och Sveriges advokatsamfund framför att det kan bli svårt för sökanden att bryta presumtionen att ett land är säkert, särskilt i avsaknad av ett offentligt biträde. Rädda barnen och Asylrättscentrum ifrågasätter om barns behov kan tillgodoses om promemorians förslag genomförs. Barnombudsmannen framhåller vikten av att barnkonventionen beaktas och särskilt barnets bästa och barnets rätt att komma till tals. Förvaltningsrätten i Göteborg och Förvaltningsrätten i Malmö framför vissa språkliga synpunkter i fråga om bestämmelsernas närmare utformning. Skälen för regeringens förslag En ny grund för att anse en ansökan som uppenbart ogrundad Migrationsverket får, enligt 8 kap. 19 § UtlL, besluta om avvisning med omedelbar verkställighet om de uppgifter som utlänningen åberopar saknar betydelse för prövningen av ansökan eller saknar tillförlitlighet, och det därmed är uppenbart att det inte finns grund för asyl och det är uppenbart att uppehållstillstånd inte heller ska beviljas på någon annan grund (uppenbart ogrundad ansökan). Enligt det omarbetade asylprocedurdirektivet kan en asylansökan även anses uppenbart ogrundad om sökanden kommer från ett land som fastställts vara ett säkert ursprungsland. En risk som flera remissinstanser, bl.a. Röda Korset, RFSL, Amnesty International och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, ser med att utnyttja den möjlighet som direktivet ger i detta avseende är att den individualiserade prövningen kan komma att begränsas. För att en asylansökan ska få anses uppenbart ogrundad enligt direktivet krävs dock också att landet, efter en individuell prövning, kan betraktas som säkert för den enskilde sökanden. För detta krävs att sökanden är medborgare i landet eller är en statslös person som tidigare hade sitt hemvist där och att han eller hon inte har lagt fram några allvarliga skäl för att landet inte ska anses som ett säkert ursprungsland med hänsyn till sökandens särskilda omständigheter och i fråga om hans eller hennes rätt att betraktas som en person som beviljats internationellt skydd i enlighet med det omarbetade skyddsgrundsdirektivet (artiklarna 31.8, 32.2 och 36.1 i det omarbetade asylprocedurdirektivet). Med andra ord innebär detta att om sökanden kommer från ett land som finns med på en förteckning över säkra ursprungsländer är presumtionen att det är säkert för sökanden att återvända till landet men denna presumtion kan brytas genom att sökanden lägger fram allvarliga skäl för att landet inte ska anses som säkert för honom eller henne. Det måste alltså alltid göras en individuell prövning av om landet är säkert för den enskilde sökanden utifrån de omständigheter som sökanden lägger fram. Regeringen anser att den möjlighet som det omarbetade asylprocedurdirektivet ger att anse en asylansökan som uppenbart ogrundad och besluta om omedelbar verkställighet om den sökande kommer från ett säkert ursprungsland bör utnyttjas. En ny grund för att anse en asylansökan som uppenbart ogrundad bör därför införas i utlänningslagen. Några rättssäkerhetsaspekter Genom att införa regler om säkra ursprungsländer ökar förutsebarheten för den enskilde. Samtidigt är det, som bl.a. framförs av Förvaltningsrätten i Göteborg, RFSL och Amnesty International, viktigt att samtliga sökande, inklusive särskilt utsatta, har möjlighet att lägga fram alla sina skyddsskäl. För att möjliggöra detta behöver sökanden i ett tidigt skede få klart för sig hur processen ser ut när bestämmelserna om säkra ursprungsländer blir tillämpliga och vad som då ankommer på honom eller henne. Av Migrationsverkets allmänna serviceskyldighet enligt 6 § förvaltningslagen (2017:900) följer att myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. I 8 kap. 10 f § utlänningsförordningen (2006:97) anges också att Migrationsverket i samband med att en utlänning ansöker om uppehållstillstånd som flykting eller som annan skyddsbehövande ska informera utlänningen om förfarandet och om utlänningens rättigheter och skyldigheter. Informationen ska lämnas på ett språk som utlänningen kan förstå. Om en asylsökande kommer från ett land som finns med på förteckningen över säkra ursprungsländer ankommer det alltså på Migrationsverket att informera sökanden om detta och vad det innebär för den fortsatta processen. Som Röda Korset påpekar är det viktigt att informationen ges på ett sådant sätt att den enskilde kan tillgodogöra sig denna. Regeringen vill vidare betona att utlänningslagens, förvaltningslagens och förvaltningsprocesslagens (1971:291) bestämmelser om handläggning självklart även gäller i ärenden och mål som rör sökande från säkra ursprungsländer. Även Migrationsöverdomstolens praxis i fråga om uppenbart ogrundade ansökningar kommer ha bäring i tillämpliga delar (se t.ex. MIG 2014:22). Det innebär bl.a. att kravet på muntlig handläggning hos Migrationsverket ska upprätthållas, liksom den utredningsskyldighet och de krav på kommunikation som följer av förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen. I alla ärenden som rör barn måste dessutom barnkonventionen och principerna om barnets bästa och barnets rätt att komma till tals beaktas. Som Barnombudsmannen framför kan barn som söker asyl tillsammans med sina föräldrar ha egna asylskäl som behöver utredas. Detta gäller givetvis även när barnet kommer från ett land som tagits upp på en förteckning över säkra ursprungsländer. Att bryta presumtionen Presumtionen att ett land som finns med på en förteckning över säkra ursprungsländer är säkert att återvända till kan som anges ovan brytas genom att sökanden lägger fram allvarliga skäl för att landet inte ska anses som säkert för honom eller henne. Vad som utgör allvarliga skäl preciseras inte i det omarbetade asylprocedurdirektivet, men eftersom de allvarliga skälen ska medföra att det aktuella landet inte kan anses vara ett säkert ursprungsland för sökanden måste skälen vara kopplade till förföljelse eller annan skyddsgrundande behandling som anges i definitionen av ett säkert ursprungsland. Förvaltningsrätten i Göteborg anser att det bör övervägas att i utlänningslagen använda uttrycket tillräckliga skäl i stället för allvarliga skäl. Regeringen anser dock att samma uttryck bör användas i utlänningslagen som i direktivet. EU-domstolen uttrycker i sin dom i mål C-404/17 att presumtionen kan motbevisas om sökanden redogör för tvingande skäl avseende hans eller hennes särskilda situation. Som konstateras i promemorian och som även Amnesty International understryker måste skälen givetvis inte vara av mer allvarlig art för att motbevisa presumtionen än vad som normalt krävs för att nå upp till skyddsgrundande behandling. För att ett beslut om avvisning med omedelbar verkställighet ska kunna fattas måste det vara fråga om en uppenbart ogrundad ansökan. Även med beaktande av de skäl som sökanden lägger fram ska det alltså anses uppenbart att det inte finns grund för asyl. Förarbetsuttalanden och praxis gällande nuvarande bestämmelse om uppenbart ogrundade ansökningar och avvisning med omedelbar verkställighet aktualiseras därför i tillämpliga delar även vid prövning enligt den nya grunden om säkra ursprungsländer. Om det krävs mer ingående överväganden för att bedöma om de skyddsskäl som sökanden för fram är tillräckliga för att bryta presumtionen kan det inte anses uppenbart att asylansökan är ogrundad. Om en ansökan inte kan anses uppenbart ogrundad kan Migrationsverket inte besluta om avvisning med omedelbar verkställighet. Förvaltningsrätten i Göteborg, Rädda Barnen och Sveriges advokatsamfund framför att det kan bli svårt för sökanden att bryta presumtionen att landet är säkert att återvända till, särskilt i avsaknad av ett offentligt biträde. Regeringen konstaterar att det visserligen är sökanden som ska lägga fram sådana allvarliga skäl som innebär att ett land som fastställts vara ett säkert ursprungsland och tagits upp på en förteckning över sådana länder inte kan anses säkert för just honom eller henne. Detta innebär dock inte att Migrationsverkets eller migrationsdomstolens utredningsskyldighet försvinner. Som anges ovan ska förvaltningslagens och förvaltningsprocesslagens regler om Migrationsverkets respektive domstolens utredningsskyldighet självklart tillämpas även i dessa ärenden och mål. 5.5 Inga ändringar i fråga om verkställighet Regeringens bedömning: Det finns inget behov av ändringar i utlänningslagens regler om verkställighet av avvisningsbeslut med anledning av förslagen i denna proposition. Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till bedömningen eller har inte några invändningar. Rädda barnen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges kristna råd, Förvaltningsrätten i Luleå, Förvaltningsrätten i Malmö och Asylrättscentrum efterfrågar en översyn av reglerna om verkställighet med anledning av EU-domstolens dom i mål C-181/16 (Gnandi) och Migrationsverkets tolkning av denna dom. De framför att reglerna om verkställighet inte överensstämmer med domen och Migrationsverkets tolkning. Skälen för regeringens bedömning: Om en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd som flykting eller annan skyddsbehövande är huvudregeln enligt 12 kap. 8 a § UtlL att ett beslut om avvisning eller utvisning inte får verkställas innan det fått laga kraft. Det innebär att sökanden som huvudregel får stanna kvar i landet tills eventuella överklagandeprocesser har avslutats. Har Migrationsverket beslutat om avvisning med omedelbar verkställighet gäller däremot enligt utlänningslagen att avvisningen får verkställas redan när ansökan om uppehållstillstånd har avslagits av Migrationsverket. Om beslutet överklagas ska dock den migrationsdomstol som ska pröva överklagandet även pröva om verkställigheten av avvisningsbeslutet tills vidare ska avbrytas (inhibition) och beslutet får inte verkställas innan denna prövning har gjorts. I förarbetena till bestämmelsen uttalas att med hänsyn till vikten av en effektiv process får det förväntas att domstolen som har att göra prövningen gör detta skyndsamt (prop. 2016/17:17 s. 84). För ensamkommande barn gäller särskilda regler som innebär att ett avvisningsbeslut aldrig får verkställas förrän tidigast en vecka från den dag då barnet fick del av beslutet. Reglerna om vad som gäller för beslut om avvisning med omedelbar verkställighet efter överklagande och i fråga om ensamkommande barn infördes i utlänningslagen i samband med att det omarbetade asylprocedurdirektivet genomfördes i svensk rätt (prop. 2016/17:17 s. 78-87). Samma regler om verkställighet som i dag gäller när beslut om avvisning med omedelbar verkställighet fattas bör gälla när sådana beslut fattas för att sökanden kommer från ett säkert ursprungsland. Det behövs inte några särskilda författningsåtgärder för att åstadkomma detta. Som framgår av promemorian kan verkställighetsarbetet komma att påverkas av EU-domstolens dom den 19 juni 2018 i mål C-181/16 (Gnandi) och Migrationsverkets tolkning av denna dom. I ett rättsligt ställningstagande från Migrationsverket anges att till följd av domen får inga verkställighetsåtgärder vidtas från det att avvisningsbeslutet har fattats, under överklagandefristen och om personen överklagar, fram till dess att migrationsdomstolen beslutat i inhibitionsfrågan (SR 43/2018). Verkställighetsarbetet kan komma att fördröjas något till följd av detta. Några remissinstanser efterfrågar en översyn av reglerna om verkställighet med anledning av EU-domstolens dom och Migrationsverkets tolkning av denna. Regeringen konstaterar att det saknas beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende göra en sådan översyn. 5.6 Inga ändringar i fråga om offentligt biträde Regeringens bedömning: Det finns inget behov av ändringar i utlänningslagens regler om offentligt biträde med anledning av förslagen i denna proposition. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till bedömningen eller har inte några invändningar. Asylrättscentrum, UNHCR:s kontor för norra Europa, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Amnesty International, RFSL, Sveriges kristna råd och Röda korset förespråkar att sökande från säkra ursprungsländer ska ha rätt till eller presumeras ha rätt till ett offentligt biträde. Rädda barnen anser att barnfamiljer ska ha rätt till offentligt biträde. Sveriges advokatsamfund och Amnesty International framför att det är viktigt med rättssäkra rutiner för att tidigt fånga upp eventuella behov av biträde. Asylrättscentrum anser att det omarbetade asylprocedurdirektivets bestämmelser om sökande i behov av särskilda förfarandegarantier bör införlivas i svensk rätt. Skälen för regeringens bedömning: Av 18 kap. 1 § första stycket UtlL framgår att offentligt biträde ska förordnas i ett antal särskilt angivna fall under förutsättning att det inte måste antas att behov av biträde saknas. Offentligt biträde ska bl.a. förordnas för den som åtgärden avser i mål och ärenden om avvisning eller utvisning. Av tidigare förarbeten framgår att behov av biträde kan anses saknas om det är uppenbart att någon grund för uppehållstillstånd inte finns och det inte finns hinder mot att utlänningen avvisas eller utvisas till sitt hemland (jfr prop. 1977/78:90 s. 67). Vid genomförandet av det omarbetade asylprocedurdirektivet konstaterades att direktivet medger att biträde inte beviljas om ett överklagande saknar rimliga utsikter till framgång och därmed bl.a. ger utrymme för att neka offentligt biträde vid uppenbart ogrundade ansökningar eller överklaganden (jfr prop. 2016/17:17 s. 54 och 55). I direktivet finns inte några särskilda regler om rätten till offentligt biträde när den sökande kommer från ett säkert ursprungsland. En del remissinstanser, bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Amnesty International, RFSL och Röda korset, förespråkar att sökanden från säkra ursprungsländer ska ha rätt till eller presumeras ha rätt till ett offentligt biträde. Som framgår ovan är det upp till den sökande som kommer från ett land som tagits upp på förteckningen över säkra ursprungsländer att bryta presumtionen att landet är säkert att återvända till. Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas utredningsansvar gäller dock fortfarande och av Migrationsverkets allmänna serviceskyldighet enligt 6 § förvaltningslagen följer att myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta tillvara sina intressen. Regeringen anser därför att det inte finns något behov av särskilda regler om offentligt biträde för ärenden som rör säkra ursprungsländer. Enligt befintliga bestämmelser måste det också göras en prövning i det enskilda fallet om sökanden behöver ett offentligt biträde eller inte. Som framförs i promemorian kan ett sådant behov finnas t.ex. när det är fråga om en asylsökande som till följd av sjukdom eller annat liknande skäl inte ens med tolk kan förväntas utföra sin talan på ett ur rättssäkerhetssynpunkt betryggande sätt. Som Sveriges Advokatsamfund framför är det av stor vikt att behovet av offentligt biträde uppmärksammas tidigt. Av 18 kap. 1 § andra stycket UtlL följer att offentligt biträde alltid ska förordnas för ett ensamkommande barn som har ansökt om uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov. Denna ordning bör även gälla för ensamkommande barn som kommer från länder som finns upptagna på förteckningen över säkra ursprungsländer. När det gäller barn som söker asyl tillsammans med sina föräldrar anser regeringen att det inte finns något sådant särskilt behov av offentligt biträde som motiverar en särreglering för ärenden som rör säkra ursprungsländer. Asylrättscentrum anser att det omarbetade asylprocedurdirektivets bestämmelser om sökande i behov av särskilda förfarandegarantier bör införlivas i svensk rätt. Vid genomförandet av direktivet gjordes bedömningen att bestämmelserna om sökande i behov av särskilda förfarandegarantier inte krävde några författningsändringar. Regeringen anförde då bl.a. att i asylärenden har Migrationsverket en långtgående utredningsskyldighet och ansvaret är större än i många andra ansökningsärenden. Utredningsskyldigheten blir givetvis också än mer långtgående i fall då den enskilde har svårigheter att föra sin talan. Varje förvaltningsmyndighet har även en serviceskyldighet. Av utredningsskyldigheten och serviceskyldigheten följer att Migrationsverket ska ge sökanden stöd och vägledning under asylprocessen. I detta ligger också en skyldighet för Migrationsverket att uppmärksamma om en sökande, på grund av vissa individuella omständigheter, har behov av någon extra stödåtgärd samt att i rimlig utsträckning tillgodose detta. Det åligger Migrationsverket att på ett så tidigt stadium som möjligt försöka identifiera sökande som kan vara i behov av särskilda förfarandegarantier (prop. 2016/17:17 s. 56-59). Regeringen gör inte nu någon annan bedömning och anser därför att det inte behövs några författningsåtgärder med anledning av det omarbetade asylprocedurdirektivets bestämmelser om sökande i behov av särskilda förfarandegarantier. 6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 maj 2021. Regeringens bedömning: Det behövs inte några övergångsbestämmelser. Promemorians förslag och bedömning överensstämmer endast delvis med regeringens. I promemorian föreslås att bestämmelserna med en definition av begreppet säkert ursprungsland och ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att få besluta om en förteckning över säkra ursprungsländer ska träda i kraft den 1 november 2020 och att regeringen ska få besluta att sätta övriga bestämmelser i kraft när det har beslutats om en förteckning över säkra ursprungsländer. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till promemorians förslag eller har inte några invändningar mot det. Skälen för regeringens förslag och bedömning: De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Med beaktande av den tid som behövs för den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet bör tidpunkten för ikraftträdande bestämmas till den 1 maj 2021. Vid denna tidpunkt kommer bemyndigandet att meddela föreskrifter om en förteckning över säkra ursprungsländer att bli tillämpligt. Först när bemyndigandet har utnyttjats och det har beslutats om en förteckning över säkra ursprungsländer kommer det att bli möjligt för Migrationsverket att anse en asylansökan som uppenbart ogrundad när sökanden kommer från ett säkert ursprungsland. Regeringen anser inte att det behövs separata ikraftträdandetidpunkter för de olika bestämmelserna. Det finns inte något behov av övergångsbestämmelser. 7 Kostnader och andra konsekvenser Regeringens bedömning: Förslagen medför att statens kostnader för mottagande av asylsökande minskar. Förslagen medför inte några kostnader för Migrationsverket eller migrationsdomstolarna som inte kan hanteras inom befintliga anslag. Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte några invändningar mot bedömningen. Domstolsverket lyfter fram den generellt ansträngda ekonomiska situationen vid migrationsdomstolarna. Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Luleå och Förvaltningsrätten i Malmö framför att förslagen kan medföra fler förtursmål vilket är mer resurskrävande. Förvaltningsrätten i Luleå framför att målen kommer att bli mer tungarbetade eftersom klagandena inte kan förväntas ha hjälp av ett offentligt biträde. Sveriges advokatsamfund menar att förslagen kommer att kräva betydande arbetsinsatser och ifrågasätter eventuella effektivitetsvinster. Asylrättscentrum, Rädda barnen och RFSL betonar att ett införande av regler om säkra ursprungsländer ställer krav på utbildning och kompetens. Barnombudsmannen, Rädda barnen och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet har synpunkter på barnkonsekvensanalysen. Skälen för regeringens bedömning Ekonomiska konsekvenser Syftet med regeringens förslag är att Migrationsverket ska få motsvarande möjligheter att fatta beslut om avvisning med omedelbar verkställighet som före EU-domstolens dom i mål C-404/17. Förslagen innebär att Migrationsverket ska kunna fatta beslut om avvisning med omedelbar verkställighet i ärenden där sökanden kommer från ett land som finns med på en förteckning över säkra ursprungsländer och det aktuella landet efter en individuell prövning kan betraktas som säkert för honom eller henne. Dessa sökanden kommer normalt sett inte ges rätt att stanna kvar i landet under prövning i tre instanser och i enlighet med vad Migrationsverket framför kan vistelsetiden i Sverige och i mottagandet därför förväntas bli kortare. Förslagen bedöms därmed medföra att statens kostnader för mottagande av asylsökande minskar. I syfte att effektivisera sin handläggning har Migrationsverket infört en kategorisering av asylärenden i olika s.k. spår. Ett av dessa spår innefattar ärenden som kan handläggas snabbt, bl.a. ogrundade ansökningar och ärenden där sökanden kommer från vissa länder med hög avslagsandel. En del av de länder som hanteras i detta spår skulle enligt Migrationsverket kunna uppfylla kraven på säkra ursprungsländer men i det nuvarande spåret finns det också länder som sannolikt inte uppfyller dessa krav. Enligt Migrationsverket skulle en förteckning över säkra ursprungsländer underlätta för verket att göra ytterligare prioriteringar i sin handläggning. Regeringen bedömer därför att förslagen sannolikt kan medföra viss ytterligare förkortning av handläggningstiderna i ärenden som rör sökande från länder som tas upp på en förteckning över säkra ursprungsländer. Som Migrationsverket framför kan förslagen även leda till ett minskat antal ansökningar från vissa grupper som kan anse det utsiktslöst att ansöka om asyl i Sverige. Hur många sökande som kommer att avvisas med omedelbar verkställighet och hur stora besparingarna kommer att bli till följd av förslagen är svårt att beräkna. Detta är bl.a. beroende av vilka länder som tas upp på förteckningen över säkra ursprungsländer, hur många asylsökande som kommer till Sverige från dessa länder och vilken eventuell effekt de föreslagna reglerna har på tillströmningen av nya sökanden. I likhet med Migrationsverket bedömer regeringen att förslagen inte kommer medföra ytterligare kostnader för offentliga biträden. Som framgår ovan anser regeringen att det bör vara Migrationsverket som upprättar förteckningen över säkra ursprungsländer, vilket inledningsvis innebär visst merarbete för verket. Detta merarbete bör dock inte bli alltför betungande med tanke på det arbete som verket redan i dag bedriver, bl.a. med att hantera landinformation och bedöma säkerhetssituationen i länder utifrån ett asylrättsligt perspektiv. Visst initialt merarbete kan tänkas bestå i framtagandet av rutiner och riktlinjer för att på ett rättssäkert sätt upprätta och tillämpa förteckningen. Även vissa utbildningsinsatser kan krävas. Enligt regeringens bedömning ryms eventuella kostnadsökningar för Migrationsverket inom befintliga anslagsramar. Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Luleå och Förvaltningsrätten i Malmö framför att förslagen kan medföra fler förtursmål i domstol vilket är mer resurskrävande. Förvaltningsrätten i Luleå framför också att målen kommer att bli mer tungarbetade eftersom klagandena inte kan förväntas ha hjälp av ett offentligt biträde. Regeringen konstaterar att om det krävs några mer ingående överväganden för att bedöma sökandens individuella skyddsskäl kan det inte anses uppenbart att asylansökan är ogrundad. Med hänsyn till detta anser regeringen inte att målen bör bli särskilt tungarbetade. Som anges ovan kan förslagen leda till ett minskat antal asylansökningar från vissa grupper som kan anse det utsiktslöst att söka asyl i Sverige. Detta kan även innebära att antalet asylmål i domstol minskar. Även om förslagen kan innebära fler förtursmål i domstol bedömer regeringen att eventuella kostnadsökningar för migrationsdomstolarna bör kunna hanteras inom befintliga anslagsramar. Konsekvenser för barn Enligt barnkonventionen, som sedan den 1 januari 2020 gäller som svensk lag, ska konsekvenserna för barn redovisas i alla åtgärder som påverkar barn. När det gäller ensamkommande barn är beslut om avvisning med omedelbar verkställighet mycket ovanliga och regeringens förslag förväntas därför inte få någon större påverkan på barn som saknar vårdnadshavare i landet. I de få ärenden som gäller ensamkommande barn kommer dock barnet ha rätt till ett offentligt biträde och det finns särskilda regler om verkställigheten. I alla ärenden som rör barn måste vidare principen om barnets bästa liksom principen om barnets rätt att komma till tals beaktas. Barn som söker asyl tillsammans med sina föräldrar kan ha egna asylskäl som behöver utredas. Detta gäller givetvis även när barnet kommer från ett land som tagits upp på förteckningen över säkra ursprungsländer. Vidare ska, som framgår ovan, barns särskilda situation och rättigheter beaktas vid bedömningen av om ett land ska tas upp på förteckningen över säkra ursprungsländer. Konsekvenser för jämställdheten Det är fler pojkar och män än flickor och kvinnor som söker asyl i Sverige. Fler pojkar och män än flickor och kvinnor kommer därför att omfattas av förslagen. Konsekvenser för miljön Förslagen bedöms inte ha någon miljöpåverkan. 8 Författningskommentar Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) 1 kap. Säkert ursprungsland 6 a § Med säkert ursprungsland avses i denna lag ett land där det allmänt och genomgående inte förekommer förföljelse, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller hot på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt. Vid bedömningen av om ett land ska anses vara ett säkert ursprungsland ska den rättsliga situationen och de politiska förhållandena i landet beaktas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om en förteckning över länder som uppfyller definitionen i första stycket. Paragrafen, som är ny, innehåller en definition av begreppet säkert ursprungsland och ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om en förteckning över säkra ursprungsländer. Övervägandena finns i avsnitten 5.2 och 5.3. Paragrafen genomför artikel 37.1 i det omarbetade asylprocedurdirektivet och bilaga 1 till direktivet. I första stycket definieras begreppet säkert ursprungsland. Med "allmänt och genomgående" avses att det ska vara fråga om en allmänt rådande situation i landet, att de bedömda förhållandena ska gälla genomgående och att situationen i landet ska ha en viss kontinuitet. Begreppet förföljelse har samma innebörd som i 4 kap. 1 § och uttrycken tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt har samma innebörd som i 4 kap. 2 §. Förarbeten och praxis avseende dessa bestämmelser kan därför användas som vägledning vid bedömningen av om ett visst land är ett säkert ursprungsland. När man bedömer om ett land är säkert eller inte ska principen om non-refoulement beaktas. I detta ligger att även risken för indirekt refoulement ska beaktas, dvs. risken för vidaresändning från det bedömda landet till andra länder där skyddsgrundande behandling kan ske. Det är inte möjligt att endast betrakta en del av ett land som säkert, eller att endast anse att landet eller en del av landet är säkert för vissa samhällsgrupper. Enligt andra meningen ska den rättsliga situationen och de politiska förhållandena i landet beaktas vid bedömningen av om ett land ska anses vara ett säkert ursprungsland. Att den rättsliga situationen ska beaktas innebär bl.a. att man ska beakta lagstiftningen i landet, hur lagstiftningen tillämpas och hur landet lever upp till internationella konventioner. I andra stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om en förteckning över länder som uppfyller definitionen av ett säkert ursprungsland i första stycket. För att ett land ska kunna tas upp på förteckningen krävs att det allmänt och genomgående inte förekommer förföljelse eller annan skyddsgrundande behandling i landet. Om det efter en helhetsbedömning av situationen i landet framgår att definitionen av ett säkert ursprungsland är uppfylld kan landet tas upp på förteckningen. Vid bedömningen ska man även beakta situationen för särskilt utsatta grupper, exempelvis kvinnor eller HBTQ-personer. Endast länder som efter en grundlig genomgång och bedömning med säkerhet kan sägas uppfylla definitionen ska komma i fråga för att sättas upp på förteckningen. 8 kap. 19 § Migrationsverket får besluta att verkets beslut om avvisning enligt 17 § första stycket 1 eller 2 får verkställas även om det inte har fått laga kraft (avvisning med omedelbar verkställighet), om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte heller ska beviljas på någon annan grund (uppenbart ogrundad ansökan). Migrationsverket får också besluta om avvisning med omedelbar verkställighet om en asylansökan avvisas med stöd av 5 kap. 1 b § första stycket 1 eller 2. Det får endast anses uppenbart att det inte finns grund för asyl om 1. utlänningens uppgifter saknar betydelse för prövningen av ansökan, 2. utlänningens uppgifter saknar tillförlitlighet, eller 3. utlänningen kommer från ett säkert ursprungsland enligt en sådan förteckning som avses i 1 kap. 6 a §, och han eller hon a) är medborgare i det landet eller är en statslös person som tidigare har haft sin vanliga vistelseort där, och b) inte har lagt fram några allvarliga skäl för att landet inte ska anses som ett säkert ursprungsland för honom eller henne. I 12 kap. 7 § finns närmare bestämmelser om verkställigheten av beslut om avvisning med omedelbar verkställighet. Paragrafen behandlar Migrationsverkets möjligheter att anse en ansökan som uppenbart ogrundad och besluta om avvisning med omedelbar verkställighet. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. Genom ändringarna i paragrafen genomförs artiklarna 32.2 och 36 samt delvis artikel 46.6 i det omarbetade asylprocedurdirektivet. I andra stycket, som är nytt, anges på vilka grunder en asylansökan får anses uppenbart ogrundad. Andra stycket 1 och 2 motsvarar hittillsvarande reglering i första stycket gällande när en asylansökan får anses uppenbart ogrundad. Någon ändring i sak är inte avsedd. Enligt andra stycket 3 får en asylansökan anses uppenbart ogrundad om utlänningen kommer från ett säkert ursprungsland. För att en asylansökan ska få anses som uppenbart ogrundad på den grunden krävs att landet finns med på en sådan förteckning över säkra ursprungsländer som avses i 1 kap. 6 a § och att utlänningen antingen är medborgare i det landet eller är en statslös person som tidigare haft sin vanliga vistelseort där. Om ett land finns med på en förteckning över säkra ursprungsländer ska landet presumeras vara säkert att återvända till men utlänningen kan bryta presumtionen genom att lägga fram allvarliga skäl för att landet inte ska anses som ett säkert ursprungsland för honom eller henne. De allvarliga skälen ska gälla sådan skyddsgrundande behandling som anges i definitionen av begreppet säkert ursprungsland i 1 kap. 6 a §, dvs. förföljelse, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller hot på grund av urskillningslöst våld med anledning av en yttre eller inre väpnad konflikt. Utlänningens individuella skäl ska bedömas med beaktande av att landet i ett generellt hänseende har ansetts vara ett säkert land att återvända till. Utgångspunkten vid den individuella prövningen ska därför vara att landet är säkert också för utlänningen. Om det även efter beaktande av de individuella skälen och mot bakgrund av utredningen och aktuell landinformation framstår som klart att landet är säkert för sökanden att återvända till har han eller hon inte lagt fram sådana allvarliga skäl som krävs för att bryta presumtionen. Därmed kan det anses uppenbart att det inte finns grund för asyl. Om det även är uppenbart att uppehållstillstånd inte ska beviljas på någon annan grund får Migrationsverket enligt första stycket besluta om avvisning med omedelbar verkställighet. Om det krävs mer ingående överväganden för att bedöma om de skyddsskäl som sökanden för fram är tillräckliga för att bryta presumtionen kan det inte anses uppenbart att asylansökan är ogrundad. Det omarbetade asylprocedurdirektivet Sammanfattning av promemorian Uppenbart ogrundade ansökningar och fastställande av säkra ursprungsländer (Ds 2020:2) I promemorian lämnas förslag för att genomföra det omarbetade asylprocedurdirektivets regler om säkra ursprungsländer. Förslagen syftar till att ge Migrationsverket motsvarande möjligheter att anse en asylansökan som uppenbart ogrundad och fatta beslut om avvisning med omedelbar verkställighet som innan EU-domstolens dom i mål C-404/17, A mot Migrationsverket, som begränsade dessa möjligheter. Förslagen innebär att Migrationsverket ska kunna anse en asylansökan som uppenbart ogrundad när sökanden kommer från ett land som finns med på en förteckning över säkra ursprungsländer och landet även efter en individuell prövning kan betraktas som säkert för sökanden. Det föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att besluta om en sådan förteckning. Enligt promemorian är Migrationsverket bäst lämpat att bemyndigas med den uppgiften. Förslagen bedöms inte medföra några kostnader för Migrationsverket som inte ryms inom befintliga anslag. Förslagen bedöms kunna medföra besparingar för stat och kommun genom att asylärenden där den sökande uppenbart saknar skyddsbehov kan hanteras snabbare. I promemorian föreslås att bestämmelserna med en definition av begreppet säkert ursprungsland och ett bemyndigande till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att få besluta om en förteckning över sådana länder ska träda i kraft den 1 november 2020 och att regeringen, efter att en sådan förteckning har beslutats, ska få bestämma när övriga bestämmelser ska sättas i kraft. Promemorians lagförslag Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716) Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (2005:716) dels att 8 kap. 19 §, 12 kap. 7 och 8 a §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 6 a § och 8 kap. 19 a § och närmast före 1 kap. 6 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. Säkert ursprungsland 6 a § Med säkert ursprungsland avses ett land där det på grundval av den rättsliga situationen, tillämpningen av lagstiftningen inom ett demokratiskt system och de allmänna politiska förhållandena framgår att det generellt inte förekommer någon förföljelse, tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och inte heller finns något hot på grund av urskillningslöst våld i situationer av en yttre eller inre väpnad konflikt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta om en förteckning över länder som uppfyller definitionen i första stycket. Förteckningen ska utformas så att effektivitet, ändamålsenlighet och rättssäkerhet uppnås vid tillämpningen av reglerna om säkra ursprungsländer. 8 kap. 19 § Migrationsverket får besluta att verkets beslut om avvisning enligt 17 § första stycket 1 eller 2 får verkställas även om det inte har fått laga kraft (avvisning med omedelbar verkställighet), om de uppgifter som utlänningen åberopar saknar betydelse för prövningen av ansökan eller saknar tillförlitlighet, och det därmed är uppenbart att det inte Migrationsverket får besluta att verkets beslut om avvisning enligt 17 § första stycket 1 eller 2 får verkställas även om det inte har fått laga kraft (avvisning med omedelbar verkställighet), om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och även uppenbart att uppehållstillstånd inte heller ska beviljas på någon annan grund (uppenbart ogrundad ansökan). finns grund för asyl och det är uppenbart att uppehållstillstånd inte heller ska beviljas på någon annan grund (uppenbart ogrundad ansökan). Migrationsverket får också besluta om avvisning med omedelbar verkställighet om en asylansökan avvisas med stöd av 5 kap. 1 b § första stycket 1 eller 2. I 12 kap. 7 § finns närmare bestämmelser om verkställigheten av beslut om avvisning med omedelbar verkställighet. Ett beslut enligt första stycket får endast fattas om 1. utlänningens uppgifter saknar betydelse för prövningen av ansökan, 2. utlänningens uppgifter saknar tillförlitlighet, eller 3. utlänningen kommer från ett säkert ursprungsland enligt en sådan förteckning som avses i 1 kap. 6 a §, och han eller hon a) är medborgare i det landet eller är en statslös person som tidigare hade sitt hemvist där, och b) inte har lagt fram några allvarliga skäl för att landet inte ska anses som ett säkert ursprungsland med hänsyn till hans eller hennes särskilda omständigheter. I 12 kap. 7 § finns närmare bestämmelser om verkställigheten av beslut om avvisning med omedelbar verkställighet. 19 a § Utöver vad som anges i 19 § får Migrationsverket besluta om avvisning med omedelbar verkställighet om en ansökan avvisas med stöd av 5 kap. 1 b § första stycket 1 eller 2. 12 kap. 7 § Migrationsverkets beslut om avvisning enligt 8 kap. 17 § första stycket 1 eller 2 eller utvisning får verkställas även om beslutet inte har fått laga kraft, om 1. utlänningen har förklarat sig nöjd med beslutet (nöjdförklaring), eller 2. Migrationsverket enligt 8 kap. 19 § har beslutat att verkets beslut om avvisning får verkställas trots att det inte fått laga kraft. Migrationsverkets beslut om avvisning enligt 8 kap. 17 § första stycket 1 eller 2 eller utvisning får verkställas även om beslutet inte har fått laga kraft, om 1. utlänningen har förklarat sig nöjd med beslutet (nöjdförklaring), eller 2. Migrationsverket enligt 8 kap. 19 eller 19 a §§ har beslutat att verkets beslut om avvisning får verkställas trots att det inte fått laga kraft. 8 a § Om en utlänning har ansökt om uppehållstillstånd som flykting enligt 4 kap. 1 § eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a §, får ett beslut om avvisning eller utvisning inte verkställas innan ansökan har prövats och då avslagits genom ett beslut som har fått laga kraft eller innan ett beslut att avvisa ansökan enligt 5 kap. 1 b § har fått laga kraft. Första stycket gäller inte om Migrationsverket har beslutat om omedelbar verkställighet enligt 8 kap. 19 §. Då gäller i stället att beslutet om avvisning får verkställas när ansökan om uppehållstillstånd har avslagits eller avvisats av Migrationsverket. Om beslutet om avvisning överklagas ska den migrationsdomstol som ska pröva överklagandet pröva om verkställigheten av avvisningsbeslutet tills vidare ska avbrytas (inhibition). Beslutet om avvisning får inte verkställas innan denna prövning har gjorts. Ett avvisningsbeslut som gäller ett ensamkommande barn får dock aldrig verkställas förrän tidigast en vecka från den dag då barnet fick del av beslutet. Första stycket gäller inte om Migrationsverket har beslutat om omedelbar verkställighet enligt 8 kap. 19 eller 19 a §§. Då gäller i stället att beslutet om avvisning får verkställas när ansökan om uppehållstillstånd har avslagits eller avvisats av Migrationsverket. Om beslutet om avvisning överklagas ska den migrationsdomstol som ska pröva överklagandet pröva om verkställigheten av avvisningsbeslutet tills vidare ska avbrytas (inhibition). Beslutet om avvisning får inte verkställas innan denna prövning har gjorts. Ett avvisningsbeslut som gäller ett ensamkommande barn får dock aldrig verkställas förrän tidigast en vecka från den dag då barnet fick del av beslutet. Första och andra styckena hindrar inte att utlänningen överlämnas, utlämnas eller överförs till en annan stat eller internationell domstol eller tribunal för att lagföras eller avtjäna en frihetsberövande påföljd. 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2020 i fråga om 1 kap. 6 a § och i övrigt den dag som regeringen bestämmer. 2. De nya bestämmelserna får sättas i kraft när föreskrifter om en sådan förteckning över säkra ursprungsländer som avses i 1 kap. 6 a § utlänningslagen har beslutats. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden över promemorian lämnats av Amnesty International, Asylrättscentrum, Barnombudsmannen, Diskrimineringsombudsmannen, Domstolsverket, Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Luleå, Förvaltningsrätten i Malmö, Förvaltningsrätten i Stockholm, Justitiekanslern, Kammarrätten i Stockholm, Migrationsverket, Polismyndigheten, Riksdagens ombudsmän (JO), Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter (RFSL), Rädda barnen, Röda korset, Sveriges advokatsamfund, Säkerhetspolisen, UNHCR:s kontor för norra Europa och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet. Concord och Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd (FARR) har erbjudits att lämna yttrande men har inte kommit in med något. Yttranden har dessutom kommit in från Ungdomsförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter (RFSL Ungdom) och Sveriges kristna råd (SKR). Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2020-11-30 Närvarande: F.d. justitierådet Ella Nyström samt justitieråden Per Classon och Stefan Johansson Uppenbart ogrundade ansökningar och fastställande av säkra ursprungsländer Enligt en lagrådsremiss den 26 november 2020 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716). Förslaget har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Karl Rahm. Lagrådet lämnar förslaget utan erinran. Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 2020 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Johansson, Baylan, Hultqvist, Andersson, Bolund, Damberg, Shekarabi, Eriksson, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Hallberg, Nordmark, Micko Föredragande: statsrådet Johansson Regeringen beslutar proposition Uppenbart ogrundade ansökningar och fastställande av säkra ursprungsländer