Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2020/21:108 Riksrevisionens rapport om Polismyndighetens arbete i utsatta områden Skr. 2020/21:108 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 4 mars 2021 Stefan Löfven Mikael Damberg (Justitiedepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll Denna skrivelse har utarbetats med anledning av Riksrevisionens rapport Rätt insats på rätt plats - polisens arbete i utsatta områden (RiR 2020:20). Riksrevisionen har granskat om Polismyndighetens arbete i utsatta områden är ändamålsenligt. Den samlade slutsatsen av granskningen är att arbetet inte är fullt ut ändamålsenligt. Polismyndighetens metod för att identifiera utsatta områden bedöms utgöra ett stöd för lokalpolisområdena men Riksrevisionen bedömer också att metoden som används har vissa brister. Riksrevisionen anser att Polismyndigheten inte följer upp resursfördelningen till utsatta områden på ett sätt som gör det möjligt att bedöma om resurser faktiskt går till dessa områden. Riksrevisionen har också följt upp ett beslut om att det ska finnas en områdespolis per 5 000 invånare och konstaterar att detta inte är genomfört i en tredjedel av de lokalpolisområden som har utsatta områden. Riksrevisionens bedömning är emellertid att de polismän som tjänstgör i utsatta områden har anpassat sitt arbetssätt och arbetar enligt beprövade metoder i den omfattning som är möjlig sett till resurssituationen. I granskningen görs avslutningsvis bedömningen att det råder brist på teknisk utrustning i form av bevakningskameror och kroppsburna kameror i utsatta områden och att det råder osäkerhet kring hur den sekretess som råder mellan socialtjänsten och Polismyndigheten ska tolkas. Riksrevisionens bedömning är att regeringen genom sin styrning av Polismyndigheten har ökat förutsättningarna för att de ska kunna arbeta effektivt i utsatta områden. Riksrevisionen bedömer att regeringen på flera sätt har prioriterat Polismyndighetens arbete i utsatta områden och att det finns och har funnits en tydlig ambition att försöka vända utvecklingen i dessa områden. Med anledning av granskningen lämnar Riksrevisionen ett antal rekommendationer till Polismyndigheten. Polismyndigheten har påbörjat ett arbete för att omhänderta dessa. Regeringen anser att Riksrevisionens granskning är ett värdefullt bidrag i Polismyndighetens pågående arbete i utsatta områden och har beslutat om ett antal åtgärder. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Innehållsförteckning 1 Ärendet och dess beredning 4 2 Riksrevisionens iakttagelser 4 2.1 Polismyndighetens styrning 4 2.2 Regeringens styrning 5 2.3 Riksrevisionens rekommendationer 6 3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser 6 3.1 Polismyndighetens åtgärder med anledning av Riksrevisionens rapport 8 Bilaga 1 Riksrevisionens granskningsrapport 9 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 2021 89 1 Ärendet och dess beredning Riksrevisionen har granskat om Polismyndighetens arbete i utsatta områden är ändamålsenligt. Granskningen har redovisats i rapporten Rätt insats på rätt plats - polisens arbete i utsatta områden (RIR 2020:20), se bilaga. Riksrevisionens rapport överlämnades av riksdagen till regeringen den 10 november 2020. Rapporten innehåller slutsatser som avser regeringen och Polismyndigheten samt rekommendationer till Polismyndigheten. Regeringen har inhämtat underlag från Polismyndigheten om hur myndigheten ser på rapportens slutsatser och rekommendationer samt vilka åtgärder som planeras på området. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. 2 Riksrevisionens iakttagelser Riksrevisionen har granskat om Polismyndighetens arbete i utsatta områden är ändamålsenligt. Granskningen har genomförts mot bakgrund av att problemen i utsatta områden kvarstår, trots riksdagens och regeringens tydliga ambition att vända utvecklingen. 2.1 Polismyndighetens styrning Riksrevisionen bedömer att Polismyndighetens arbete i utsatta områden inte är fullt ut ändamålsenligt. Riksrevisionen pekar bland annat på att det finns brister i den metod som Polismyndigheten använder för att identifiera utsatta områden. I granskningen beskriver Riksrevisionen hur metoden delvis bygger på subjektiva skattningar av områdenas problematik, vilket innebär att likartade problem kan bedömas olika beroende på vem som gör bedömningen. Områdena kan därmed inte jämföras med varandra. Sett över tid är det heller inte möjligt att dra några säkra slutsatser om antalet utsatta områden ökar eller minskar. Vidare framgår att det saknas rutiner för hur metodstödet ska användas på ett enhetligt sätt och att den lokala tillämpningen varierar när det gäller systematik och likvärdighet. Metodstödet är emellertid under utveckling i ett samarbete mellan Polismyndigheten och Malmö universitet och ett nytt och utvecklat metodstöd kommer att användas från och med 2021. Riksrevisionen konstaterar också att Polismyndighetens metod för att identifiera utsatta områden utgör ett stöd för lokalpolisområdena i arbetet med att skapa lokala lägesbilder och att listan över utsatta områden har bidragit till att synliggöra de problem som finns i vissa områden. I granskningen beskrivs att Polismyndigheten har tagit fram relevanta strategier och rekommendationer för hur Polismyndigheten ska arbeta i utsatta områden. Dessa styrsignaler har införts i de berörda lokalpolisområdena och uppfattas vara en hjälp för att arbeta effektivt. Riksrevisionen bedömer att åtgärderna har ökat förutsättningarna för Polismyndigheten att arbeta effektivt i utsatta områden. Riksrevisionens granskning visar emellertid att det finns en del brister i Polismyndighetens finansiella styrning när det gäller utsatta områden. Enligt Riksrevisionen följer Polismyndigheten inte upp resursfördelningen till de utsatta områdena på ett sätt som gör det möjligt att beskriva hur stor del av resurstillskotten som faktiskt kommer utsatta områden till del. Riksrevisionen konstaterar att det, trots att en tredjedel av de senaste årens resurstillskott till Polismyndigheten har fördelats till lokalpolisområden som har utsatta områden, därför inte är möjligt att följa om resurserna går till de utsatta områden där de behövs mest. Riksrevisionen har också följt upp rikspolischefens beslut om att det ska finnas en områdespolis per 5 000 invånare och konstaterar att detta inte är genomfört i en tredjedel av de lokalpolisområden som har utsatta områden. Riksrevisionens bedömning är att Polismyndigheten har tagit fram relevanta riktlinjer och underlag för hur de ska arbeta i utsatta områden. Vidare bedömer Riksrevisionen att de polismän som tjänstgör i utsatta områden har anpassat sitt arbetssätt och arbetar enligt beprövade metoder i den omfattning som är möjlig sett till resurssituationen. Riksrevisionen har identifierat vissa förändringar som skulle underlätta för Polismyndigheten att bli mer effektiv. Inom såväl socialtjänsten som Polismyndigheten finns personer som beskriver att sekretessen leder till osäkerhet om vilken information som kan delas och inte. Enligt Riksrevisionen begränsar osäkerheten effektiviteten i samverkan. Riksrevisionen ser därmed positivt på det faktum att regeringen har gett Brottsförebyggande rådet i uppdrag att undersöka förutsättningarna att dela information mellan olika aktörer i arbetet med att förebygga brott, och bedöma om det finns eventuella utvecklingsbehov. Riksrevisionen beskriver slutligen att det råder brist på viss teknisk utrustning i form av bevakningskameror och kroppsburna kameror i utsatta områden och anser att Polismyndigheten bör prioritera utbyggnaden av bevakningskameror i utsatta områden och fördelningen av kroppsburna kameror till de polismän som tjänstgör där. 2.2 Regeringens styrning Riksrevisionens bedömning är att regeringen genom sin styrning av Polismyndigheten har ökat förutsättningarna för att Polismyndigheten ska kunna arbeta effektivt i utsatta områden. Riksrevisionen bedömer att regeringen på flera sätt har prioriterat Polismyndighetens arbete i utsatta områden och att det finns och har funnits en tydlig ambition om att försöka vända utvecklingen i dessa områden. I granskningen beskrivs att regeringen har genomfört en omfattande förstärkning av anslaget till Polismyndigheten för att möjliggöra rekrytering av fler polisanställda. Regeringen har också i övrigt styrt Polismyndigheten genom att ställa krav på att det ska finnas områdespoliser som arbetar fredat med kontaktskapande, brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete i samtliga lokalpolisområden. Regeringen har dessutom begärt uppföljning av situationen i utsatta områden samt beslutat om flera uppdrag i syfte att komma till rätta med missförhållandena där. 2.3 Riksrevisionens rekommendationer Med utgångspunkt i granskningens resultat lämnar Riksrevisionen följande rekommendationer till Polismyndigheten. * Öka tillförlitligheten i den process som används för att identifiera utsatta områden. Det kan till exempel handla om att se över bedömningskriterierna och ta fram rutiner för hur metodstödet ska användas på ett enhetligt sätt. * Följ upp hur många områdespoliser som fördelas till utsatta områden, både för att säkerställa att beslutet om minst en områdespolis per 5 000 invånare i utsatta områden uppfylls och för att analysera behovet. * Säkerställ tillgång till sådan teknisk utrustning som behövs för att kunna arbeta effektivt i utsatta områden. Det kan till exempel handla om att påskynda utbyggnaden av bevakningskameror och fördelningen av kroppsburna kameror. Riksrevisionen lämnar inga rekommendationer till regeringen. 3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning. Problematiken i utsatta områden är en av regeringens högst prioriterade frågor och det är av stor vikt att Polismyndighetens arbete i dessa områden bedrivs effektivt. Regeringen noterar att Riksrevisionen bedömer att regeringen, genom sin styrning av Polismyndigheten, har ökat Polismyndighetens förutsättningar att arbeta effektivt i utsatta områden. Riksrevisionen konstaterar vidare att regeringen på flera sätt har prioriterat Polismyndighetens arbete i utsatta områden och att regeringen har en tydlig ambition att försöka vända utvecklingen i dessa områden. Det är glädjande att regeringens ambitioner och prioriteringar när det gäller en så viktig fråga som utsatta områden framkommer i Riksrevisionens granskning. Regeringen noterar också att Riksrevisionen bedömer att Polismyndigheten har tagit fram relevanta riktlinjer och underlag för hur de ska arbeta i utsatta områden och att de polisanställda som tjänstgör i dessa områden har anpassat sitt arbetssätt och arbetar enligt beprövade metoder, vilket är positivt. När det gäller Riksrevisionens kritik av Polismyndighetens metod för att identifiera utsatta områden har regeringen tagit itu med frågan och i Polismyndighetens regleringsbrev för 2021 gett myndigheten i uppdrag att uppdatera lägesbilden och i så stor utsträckning som möjligt använda sig av objektiva kriterier, för att öka jämförbarheten. Utöver lägesbilden ska myndigheten ge en samlad bild av vilka polisiära åtgärder som vidtas i de utsatta områdena samt beskriva hur det fortsatta arbetet ska bedrivas. Regeringen ser positivt på att det pågår ett arbete på Polismyndigheten med att utveckla metodstödet och att Malmö universitet har involverats i detta. Riksrevisionen konstaterar också att Polismyndigheten inte följer upp resursfördelningen till de utsatta områdena på ett användbart sätt och att målet avseende områdespoliser inte har nåtts fullt ut. Regeringen genomför sedan en tid tillbaka den största satsningen någonsin på Polismyndigheten och följer resursfördelningen på flera sätt. Polisära resurser är emellertid inte alltid placerade i det geografiska område där de verkar. Det försvårar uppföljningen av resursfördelning på lokal nivå. Regeringen ser dock att en tydlig och långsiktig polisär lokal närvaro är en viktig faktor för att vända utvecklingen i utsatta områden och har därför gett Polismyndigheten i uppdrag i regleringsbrevet 2021 att redovisa hur resurser fördelas i utsatta områden. Regeringen anser att områdespoliser är en viktig polisär funktion som bör finnas i hela landet och särskilt i utsatta områden. Därför har Polismyndigheten fått i uppdrag att redovisa i vilken omfattning det finns områdespoliser på lokalpolisområdesnivå och vad som görs för att dessa ska få större möjligheter att arbeta långsiktigt med kontaktskapande, brottsförebyggande och trygghetsskapande arbete, utan att tas i anspråk för annan verksamhet. Fördelningen av områdespoliser i utsatta områden ska särskilt redovisas. Kamerabevakning kan både stärka möjligheterna att bekämpa och förebygga brott samt bidra till ökad trygghet i samhället. Regeringen har under de senaste åren vidtagit en rad åtgärder för att förenkla användningen av kamerabevakning. Riksrevisionen anser att Polismyndigheten bör prioritera utbyggnaden av bevakningskameror i utsatta områden och fördelningen av kroppsburna kameror till de polismän som tjänstgör där. Regeringen uppfattar att Polismyndigheten arbetar aktivt med att expandera sitt kamerabestånd och utveckla sin kameraplattform och ser positivt på det arbetet. Regeringen har gett Polismyndigheten i uppdrag att beskriva sitt arbete med kamerabevakning. Av myndighetens redovisning ska särskilt framgå hur det arbetet utvecklas i utsatta områden. Riksrevisionen har, liksom regeringen, uppmärksammat frågan om sekretess vid informationsutbyte mellan socialtjänsten och Polismyndigheten. Regeringens uppdrag till Brottsförebyggande rådet nämns av Riksrevisionen som en adekvat åtgärd. Regeringen bedömer sammanfattningsvis att Riksrevisionens granskning är ett värdefullt bidrag i Polismyndighetens pågående arbete i utsatta områden. Det är ett viktigt arbete där inte bara Polismyndigheten har en roll. Samhället som helhet måste vara starkt för att kunna skydda människor från såväl vardagsbrott som grov brottslighet. Arbetet i utsatta områden måste bedrivas brett mot brotten, men också genom förebyggande insatser mot deras orsaker. I rapporten har Riksrevisionen inte lämnat några rekommendationer till regeringen. 3.1 Polismyndighetens åtgärder med anledning av Riksrevisionens rapport Polismyndigheten bedömer att Riksrevisionens rekommendationer är relevanta och har påbörjat ett arbete för att omhänderta förslagen. Polismyndigheten delar Riksrevisionens bedömning om ett behov av att öka tillförlitligheten i den metod som används för att identifiera utsatta områden. Polismyndigheten har som ambition att integrera objektiva kriterier och att utveckla de subjektiva bedömningarna i lägesbilderna. För att utveckla den metod som används vid framtagandet av lägesbilderna har ett nytt it-stöd utvecklats. It-stödet kommer att användas inför den lägesbild som Polismyndigheten har fått i uppdrag av regeringen att redovisa under 2021. Polismyndigheten ska också förtydliga rutinerna i inhämtningen av underlag till lägesbilden. I detta arbete kommer erfarenheter från tidigare inhämtning och slutsatserna från Riksrevisionens granskning att beaktas. Myndigheten anser dock att tidigare bedömningar av utsatta områden trots allt har haft en sådan kvalitet att de har fångat svårbeskrivna aspekter av verkligheten som objektiva skattningar inte fullt hade kunnat tillgodose. Samstämmigheten över tid i beskrivningar och bedömningar av områdena är ett exempel som pekar på detta. Polismyndigheten delar vidare Riksrevisionens slutsats om att den nuvarande uppföljningen av områdespolisverksamheten behöver utvecklas, i utsatta områden såväl som i verksamheten som helhet. Polismyndigheten anser att en förutsättning för en ändamålsenlig uppföljning är att det faktiska innehållet i områdespolisernas arbetsuppgifter ensas och samtidigt balanseras mot behoven på lokal nivå. Myndigheten har påbörjat ett arbete med att kartlägga och öka enhetligheten kring funktioner i yttre tjänst, vilket kommer att förbättra möjligheten till uppföljning. Polismyndigheten delar också Riksrevisionens uppfattning om att fasta bevakningskameror och kroppsburna kameror är effektiva tekniska hjälpmedel för myndighetens arbete i utsatta områden. Riksrevisionens bedömning om att det råder en viss brist på utrustning beror enligt Polismyndigheten på att efterfrågan är större än den takt i vilken myndigheten kan anskaffa och installera utrustning. Med anledning av detta har Polismyndigheten en nationell prioriteringsordning där särskilt utsatta områden har hög prioritet vad avser både etablering av fast kamerabevakning och tilldelning av kroppskameror. Polismyndigheten betonar slutligen att kamerabevakningen fyller andra polisiära behov än det rent brottsförebyggande, inte minst som stöd i utredningsarbete men också för att leda polisiära insatser. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Riksrevisionens granskningsrapport Justitiedepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 2021 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden, Johansson, Hultqvist, Andersson, Damberg, Shekarabi, Linde, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Hallberg, Nordmark, Stenevi, Olsson Fridh Föredragande: statsrådet Mikael Damberg Regeringen beslutar skrivelse Riksrevisionens rapport om Polismyndighetens arbete i utsatta områden