Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens skrivelse 2020/21:102 Riksrevisionens rapport om statliga stöd med delat myndighetsansvar Skr. 2020/21:102 Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen. Stockholm den 11 mars 2021 Stefan Löfven Åsa Lindhagen (Finansdepartementet) Skrivelsens huvudsakliga innehåll I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av de iakttagelser och rekommendationer som Riksrevisionen har gjort i rapporten Statliga stöd med delat myndighetsansvar - Effektivitet och förenklingar (RiR 2020:23). Riksrevisionens övergripande slutsats är att det i de allra flesta fall finns goda motiv till att ha ett delat myndighetsansvar för statliga stöd. Samtidigt finns enligt myndigheten ett antal förbättringsmöjligheter som skulle kunna minska nackdelarna med det delade ansvaret. I rapporten rekommenderar Riksrevisionen regeringen att låta Försäkringskassan disponera vissa anslag som används för utbetalningar av stöd, låta Kammarkollegiet ansvara för alla utbetalningar av stöd som Regeringskansliet beslutar om och att låta en myndighet få dispositionsrätten till anslaget för solcellsstöd och ansvara för utbetalningar av stödet. Myndigheten rekommenderar vidare regeringen att uppdatera förordningen (2004:100) om avhjälpande av föroreningsskador och statligt stöd för sådant avhjälpande så att länsstyrelsernas roll i arbetet med stödet tydliggörs. Slutligen rekommendar Riksrevisionen regeringen att i högre grad samordna statliga myndigheters möjligheter att bygga upp it-baserade ärendehandläggningssystem. Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och konstaterar att den utgör ett viktigt bidrag i det kontinuerliga förbättringsarbetet när det gäller hanteringen av statliga stöd med delat myndighetsansvar. Regeringen delar delvis myndighetens bedömning av behovet av åtgärder. I och med denna skrivelse anser regeringen att granskningsrapporten är slutbehandlad. Innehållsförteckning 1 Ärendet och dess beredning 3 2 Riksrevisionens iakttagelser 3 2.1 Dispositionsrätten till anslagen för aktivitetsstöd och etableringsersättning 3 2.2 Utbetalningar av vissa stöd som Regeringskansliet fattar beslut om 3 2.3 Dispositionsrätten till anslaget för solcellsstöd 4 2.4 Stödet för sanering av förorenad mark 4 2.5 Digitaliserade ärendehandläggningssystem för statligt stöd 5 2.6 Riksrevisionens rekommendationer 5 3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser 6 3.1 Dispositionsrätten till anslagen för aktivitetsstöd och etableringsersättning 6 3.2 Utbetalningar av vissa stöd som Regeringskansliet fattar beslut om 7 3.3 Dispositionsrätten till anslaget för solcellsstöd 7 3.4 Stödet för sanering av förorenad mark 7 3.5 Digitaliserade ärendehandläggningssystem för statligt stöd 8 4 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser 10 Bilaga Statliga stöd med delat myndighetsansvar - Effektivitet och förenklingar ((RiR 2020:23) 11 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 2021 68 1 Ärendet och dess beredning Riksrevisionen har i enlighet med lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. granskat huruvida ett delat myndighetsansvar för vissa statliga stöd utgör ett effektivitetsproblem. Resultatet av granskningen redovisas i rapporten Statliga stöd med delat myndighetsansvar - Effektivitet och förenklingar (RiR 2020:23), se bilaga. Riksdagen överlämnade granskningsrapporten till regeringen den 26 november 2020. I denna skrivelse behandlar regeringen de iakttagelser och rekommendationer som Riksrevisionen har redovisat i sin rapport. 2 Riksrevisionens iakttagelser Riksrevisionen har i sina årliga granskningar av myndigheternas årsredovisningar sett indikationer på problem med ett delat myndighetsansvar för vissa stöd. Enligt Riksrevisionen kan det finnas goda motiv att dela ansvaret för anslag som finansierar olika typer av statliga stöd mellan olika myndigheter. Det delade ansvaret riskerar dock enligt Riksrevisionen att leda till ökad oklarhet i frågan om vem som har det övergripande ansvaret för att följa upp hur medlen använts och för att utveckla verksamheten. 2.1 Dispositionsrätten till anslagen för aktivitetsstöd och etableringsersättning Riksrevisionen konstaterar att Försäkringskassan tar emot ansökningar och fattar beslut om aktivitetsstöd och etableringsersättning. Myndigheten betalar även ut stödet till enskilda. Trots detta är det Arbetsförmedlingen som disponerar anslaget, vilket Riksrevisionen bedömer leder till oklara ansvarsförhållanden och dessutom till onödigt mycket transfereringar av anslagsmedel mellan myndigheterna. 2.2 Utbetalningar av vissa stöd som Regeringskansliet fattar beslut om Riksrevisionen har granskat det delade ansvaret mellan Regeringskansliet och andra statliga myndigheter för vissa stöd, där Kammarkollegiet och Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) disponerar och betalar betalar ut medlen, men Regeringskansliet fattar beslut om utbetalningar. Granskningen visar att Kammarkollegiet och Sida har utvecklat rutiner och ett godtagbart handläggarstöd för att fullgöra sina uppgifter samt att ansvars- och rollfördelningen mellan Regeringskansliet och respektive myndighet är utredd. Riksrevisionen noterar att likheterna mellan Kammarkollegiets och Sidas uppgifter som utbetalare är stora. Enligt Riksrevisionen är det möjligt att genomföra organisatoriska och administrativa förenklingar som skulle kunna förbättra processen, t.ex. genom att låta en aktör ensam ansvara för utbetalningarna. 2.3 Dispositionsrätten till anslaget för solcellsstöd Riksrevisionen har granskat investeringsstödet för solceller, som är ett statligt stöd för installation av solcellssystem som ansluts till elnätet. Stödet regleras i förordningen (2009:689) om statligt stöd till solceller. Ansvaret för stödet fördelas mellan Statens energimyndighet (Energimyndigheten), som disponerar anslaget, länsstyrelserna som handlägger ansökningarna och fattar beslut, samt Boverket som levererar systemstöd och betalar ut stödet. Riksrevisionens iakttagelser visar att handläggningen av stödet är relativt okomplicerad. Fördelarna med det delade ansvaret överväger nackdelarna och den sammantagna bedömningen är att det delade ansvaret går att motivera. Enligt Riksrevisionen är dock rollfördelningen mellan de tre inblandade myndigheterna när det gäller hanteringen av de anslagna medlen relativt omständlig. Anslaget disponeras av Energimyndigheten, men det är Boverket som betalar ut medlen till stödmottagarna. Riksrevisionen bedömer att det är möjligt att förenkla hanteringen genom att låta en och samma myndighet få i uppgift att disponera anslaget och betala ut medlen. 2.4 Stödet för sanering av förorenad mark Riksrevisionen har granskat hanteringen av stödet för sanering av förorenad mark. Myndighetens sammantagna bedömning är att fördelarna med det delade ansvaret för handläggningen av ärendena överväger nackdelarna. Riksrevisionen anser dock att Naturvårdsverket bör ansvara för utbetalningen av medel i stället för länsstyrelserna. Riksrevisionen konstaterar vidare att handläggningen av stödet för sanering av förorenad mark är komplicerad och görs i flera steg, samt att det styrande regelverket, förordningen (2004:100) om avhjälpande av föroreningsskador och statligt stöd för sådant avhjälpande, ställer krav på innehållet i länsstyrelsernas ansökan om bidrag till Naturvårdsverket, men inte reglerar kommunernas roll i ansökningsförfarandet eller hur en ansökan från en kommun görs till en länsstyrelse. Riksrevisionen anser vidare att länsstyrelsernas roll i och ansvar för handläggningen av stödet är otydliga. Riksrevisionen anser slutligen att systemet för utbetalningar är omständligt, vilket beror på två problem. Det första är att länsstyrelserna fungerar som en mellanhand mellan Naturvårdsverket och huvudmännen vid utbetalningarna, och det andra är att sådana utbetalningar som inte genomförs till följd av att ett saneringsprojekt blir försenat betraktas som oförbrukade medel. Riksrevisionens uppfattning är att sådana medel inte kan ses som oförbrukade i vanlig mening, eftersom det handlar om medel som redan är uppbundna i beslut. 2.5 Digitaliserade ärendehandläggningssystem för statligt stöd Riksrevisionen har vid sin granskning funnit brister i de digitaliserade systemstöden för ärendehandläggningen. Myndigheten anser att den största bristen är att alltför många moment i handläggningen utförs manuellt, vilket både är tidsödande och kan leda till att länsstyrelsernas handläggning inte blir tillräckligt enhetlig. Riksrevisionen bedömer att de identifierade bristerna inte beror på ointresse eller okunskap hos myndigheterna, som ofta lägger mycket arbete på att utveckla digitaliseringen av olika handläggarprocesser. Riksrevisionen uppfattar i stället att problemet är att statliga myndigheter ofta startar från början, då myndigheterna bygger upp ett nytt ärendehandläggningssystem, trots att det borde vara möjligt att använda de befintliga erfarenheter och den kapacitet som finns inom statsförvaltningen. För en myndighet som redan råkar ha ett digitaliserat handläggarstöd och möjligheter till utbetalningar i större volymer är det tillkommande arbete som uppstår om myndigheten får i uppgift att ansvara för ett nytt stöd begränsat, jämfört med en myndighet som inte har något digitaliserat handläggarstöd alls. Riksrevisionen bedömer därför att det skulle vara värdefullt om staten tog ett myndighetsövergripande initiativ inom detta område. 2.6 Riksrevisionens rekommendationer Riksrevisionens övergripande slutsats är att det finns goda motiv till det delade ansvaret för statliga stöd i de allra flesta fall. Samtidigt finns ett antal förbättringsmöjligheter som skulle kunna minska de identifierade nackdelarna. Riksrevisionen lämnar följande rekommendationer till regeringen: 1. Låt Försäkringskassan svara för dispositionsrätten för de anslagsposter som finansierar aktivitetsstöd och etableringsersättning. 2. Låt Kammarkollegiet svara för alla utbetalningar när Regeringskansliet fattar beslut om utbetalningar. 3. Låt en myndighet svara för både dispositionsrätten till anslaget för solcellsstöd och utbetalningar av stödet, förutsatt att stödet inte upphör att fördelas ut 2021. 4. Uppdatera förordningen om avhjälpande av föroreningsskador och statligt stöd för sådant avhjälpande på så sätt att länsstyrelsernas roll i arbetet med stödet förtydligas och Naturvårdsverket får i uppgift att betala ut medel direkt till huvudmännen för saneringsprojekt. 5. Överväg att genom ett särskilt beslut tillåta anslagssparande inom anslaget för stöd till förorenad mark, när medel som öronmärkts för enskilda projekt i vissa fall blir försenade över ett årsskifte. 6. Ge någon lämplig myndighet, exempelvis Myndigheten för digital förvaltning, i uppdrag att utreda möjligheten att i högre grad än i dag samordna statliga myndigheters arbete med att utveckla digitaliserade ärendehandläggningssystem för statliga stöd. 3 Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser 3.1 Dispositionsrätten till anslagen för aktivitetsstöd och etableringsersättning Arbetsförmedlingen har det samlade ansvaret för den arbetsmarknads-politiska verksamheten och disponerar därför medlen för insatser inom aktivitetsstöd och etableringsersättning. Myndigheten ansvarar vidare för att handlägga ärenden och anvisa sökanden till dessa insatser. Försäkringskassan handlägger i sin tur ärenden om ersättning till individer som omfattas av Arbetsförmedlingens beslut, men avgör inte vilka individer som får delta i de arbetsmarknadspolitiska insatserna. Bakgrunden till den nuvarande ordningen är att det tidigare tillämpades en s.k. fördelad dispositionsrätt, vilket innebar att en myndighet som disponerade ett anslag helt eller delvis kunde fördela dispositionsrätten av anslaget vidare till en annan myndighet. När statsbudgetsystemet Hermes infördes 2005 var detta inte längre tekniskt möjligt. Ekonomistyrningsverket genomförde därför en utredning vars slutsatser ligger till grund för den nuvarande ordningen (se rapporten Fördelning av dispositionsrätt för anslag inom Näringsdepartementet, ESV 2004:15). När etableringsprogrammet 2018 infördes som ett arbetsmarknadspolitiskt program övergick även ansvaret för handläggning och utbetalningar av etableringsersättning till Försäkringskassan. Försäkringskassans roll begränsar sig till att bedöma och administrera utbetalning av ersättningar på det arbetsmarknadspolitiska området. Regeringen anser inte att detta motiverar att myndigheten även ska få dispositionsrätt för de anslagsposter som används för utbetalning av stödet. Av dispositionsrätten följer ett ansvar att bl.a. redovisa utgifter mot anslag, följa upp och göra prognoser för anslaget, lämna budgetunderlag och lämna en resultatredovisning som inte bara berör utbetalningarna, utan den arbetsmarknadspolitiska åtgärden i stort. Detta är uppgifter som för närvarande utförs av Arbetsförmedlingen. Utgifterna för aktivitetsstöd och arbetsmarknadspolitiska program är nära sammankopplade. Ökade programutgifter för anställningsstöd leder allt annat lika till lägre utgifter för aktivitetsstöd och vice versa. För att underlätta för Arbetsförmedlingen att kunna ta ett helhetsansvar, och planera, styra och följa upp verksamheten, behöver myndigheten även fortsättningsvis disponera anslagsmedlen för aktivitetsstödet och etableringsersättningen. Regeringen anser sammanfattningsvis att den nuvarande ansvarsfördelningen mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan för hanteringen av aktivitetsstöd och etableringsersättning är den mest ändamålsenliga. Regeringen delar dock Riksrevisionens bedömning om vikten av att undvika oklara ansvarsförhållanden och följer löpande frågan. 3.2 Utbetalningar av vissa stöd som Regeringskansliet fattar beslut om Regeringen delar Riksrevisionens bedömning att både Kammarkollegiet och Sida har byggt upp rutiner och moderna handläggarstöd som säkrar en tydlig ansvars- och rollfördelning mellan Regeringskansliet och respektive myndighet. Regeringen delar dock inte Riksrevisionens bedömning att myndigheterna har byggt upp parallella system för utbetalningarna, och att en övergång till en ordning då en myndighet ansvarar för utbetalningarna därför skulle leda till samordningsvinster. De system som byggts upp är inte utbytbara. Det system som Sida och Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) tillsammans utvecklat över ett antal år är särskilt anpassat för verksamheten inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Regeringen anser inte att det skulle vara en effektiv medelsanvändning att göra motsvarande investering i och utveckling av Kammarkollegiets system. Regeringen bedömer mot bakgrund av vad som ovan anförts att det inte finns tillräckliga skäl för att låta Kammarkollegiet svara för alla utbetalningar av stöd som Regeringskansliet beslutar om. Regeringen ser dock regelbundet över ansvarsfördelningen mellan myndigheterna i syfte att säkerställa en effektiv hantering. 3.3 Dispositionsrätten till anslaget för solcellsstöd Regeringen delar Riksrevisionens bedömning att fördelarna med det delade ansvaret överväger och att det delade ansvaret därmed är motiverat. Regeringen anser vidare att ansvariga myndigheter har tydliggjort rollfördelningen mellan sig, men instämmer i Riksrevisionens bedömning att den kan leda till att frågor om stödet behöver hänvisas mellan dem. I budgetpropositionen för 2021 framför regeringen att investeringsstödet för solceller är under avveckling och kommer att ersättas med en skattereduktion för installation av grön teknik, som bl.a. innefattar solceller (prop. 2020/21:1 utg.omr. 21 avsnitt 2.7). Med hänsyn till detta, och då de brister som Riksrevisionen identifierat bedöms vara hanterbara, avser regeringen inte att genomföra några förändringar i ansvarsförhållandena när det gäller hanteringen av investeringsstödet för solceller. 3.4 Stödet för sanering av förorenad mark Regeringen anser att både Naturvårdsverket och länsstyrelserna har en viktig roll vid handläggningen av stödet för sanering av förorenad mark, och delar Riksrevisionens bedömning att det delade myndighetsansvaret är motiverat. Det regionala perspektivet och den lokalkännedom som länsstyrelserna bidrar med skulle t.ex. gå förlorad om enbart Naturvårdsverket handlade ärendena. I likhet med Riksrevisionen bedömer regeringen att länsstyrelsernas roll och ansvar inte är helt tydliga i förordningen om avhjälpande av föroreningsskador och statligt stöd för sådant avhjälpande. Regeringen avser att se över och uppdatera den nämnda förordningen, bl.a. i syfte att tydliggöra rollerna och ansvarsfördelningen. Regeringen instämmer också i bedömningen att handläggningen av stödet är komplex. Detta beror dock bl.a. på ärendenas svårighetsgrad. Naturvårdsverket genomförde 2018 utvärderingar av arbetet med stödet för att identifiera vilka utvecklingsområden som finns för att effektivisera arbetet. Myndigheten arbetar för närvarande bl.a. med att utveckla ett digitalt handläggarstöd, vilket förväntas leda till en mer effektiv och enhetlig handläggning. Inom ramen för översynen av förordningen avser regeringen också att analysera behovet av andra ändringar som kan bidra till en enklare, tydligare och mer effektiv handläggning. Handläggningen av dessa ärenden är komplex även efter det att stöden blivit beviljade. Att som Riksrevisionen föreslagit låta Naturvårdsverket ansvara för utbetalningen av stödet i stället för länsstyrelserna kräver därför ytterligare överväganden. Regeringen bedömer att länsstyrelserna även fortsatt behöver ha en roll före och efter utbetalningarna av stödet. Det är problematiskt att det uppstår oförbrukade medel på grund av förseningar av beviljade projekt över årsskiftet. Förseningarna beror ofta på omständigheter som myndigheterna inte kan påverka, t.ex. överprövningar av upphandlingar eller på att nya eller större föroreningsskador upptäcks allt eftersom saneringen pågår. Oavsett om länsstyrelserna betalar tillbaka de oförbrukade medlen till Naturvårdsverket eller inte, så redovisas beviljade, men ännu inte utbetalda belopp, som utestående åtaganden mot aktuellt beställningsbemyndigande och infrianden av dessa åtaganden belastar berört anslag det år då utbetalning sker. Oförbrukade medel hos myndigheterna är således inte uppbundna i beslut på det sätt som Riksrevisionen beskriver. Beslut om disposition av eventuellt anslagssparande fattas årligen av regeringen efter en prövning i varje enskilt fall. Regeringen anser dock att det är viktigt att säkerställa att anvisade medel används. Naturvårdsverket och länsstyrelserna har redan påbörjat ett sådant arbete, genom att bl.a. göra flera utbetalningar under året och däremellan följa upp hur projekten och deras kostnader utvecklats. Regeringen har vidare i länsstyrelsernas regleringsbrev för 2021 infört ett återrapporteringskrav enligt vilket länsstyrelserna bl.a. ska redovisa hur de under 2021 arbetat för att minska oförbrukade bidrag. Regeringen avser följa hur myndigheternas arbete utvecklas och kommer att genomföra de ändringar som bedöms nödvändiga i samband med översynen av förordningen om avhjälpande av föroreningsskador och statligt stöd för sådant avhjälpande. 3.5 Digitaliserade ärendehandläggningssystem för statligt stöd Regeringen delar Riksrevisionens bedömning om vikten av digitaliserade systemstöd för en effektiv ärendehandläggning. Rätt utformade system-stöd kan underlätta handläggarnas arbete samt bidra till en enhetlig och snabb process, och därmed ökad nytta för såväl myndigheterna som de som ansöker om stöd. Regeringen instämmer delvis i Riksrevisionens bedömning om behovet av att i högre grad samordna statliga myndigheters möjligheter att bygga upp it-baserade ärendehandläggningssystem. Den svenska förvaltningsmodellen innebär ett långtgående delegerat ansvar till och stort förtroende för de statliga myndigheterna. Enligt myndighetsförordningen (2007:515) ansvarar myndighetens ledning inför regeringen för verksamheten och ska enligt 3 § samma förordning bl.a. se till att den bedrivs effektivt och enligt gällande rätt. Enligt 6 § ska varje myndighet fortlöpande utveckla verksamheten och verka för att genom samarbete med myndigheter och andra ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda samt för staten som helhet. Denna reglering lägger grunden för att myndigheterna ska kunna fullgöra sina uppgifter effektivt och rättssäkert. Frågan om vilket systemstöd som behövs för en viss verksamhet är i enlighet med vad som ovan beskrivits i första hand en fråga för den myndighet som ansvarar för verksamheten att besluta om. Varje system behöver vidare utformas för att möta de specifika krav som lagstiftningen kräver, t.ex. vad gäller kontroll för att förhindra felaktiga utbetalningar. Varje myndighet som behöver tillgång till ett it-baserat stödsystem måste därför bedöma hur detta behov bäst kan tillgodoses: genom samverkan med en annan myndighet, egen utveckling eller anskaffning genom offentlig upphandling eller avrop från ett statligt ramavtal. I vissa fall kan regeringen styra myndigheters samverkan och ge en myndighet i uppdrag att administrera stöd även inom andra myndigheters områden. Genom avrop från de samordnade ramavtal som Statens inköpscentral vid Kammarkollegiet upphandlar kan ett välfungerande system som en leverantör redan tillhandahåller till en viss myndighet även användas av andra. Även vid egen utveckling av it-stöd kan det finnas behov av samordning, bl.a. för att säkerställa en effektiv informationsförsörjning inom den offentliga förvaltningen. Utan samordning riskerar de myndighetsspecifika lösningarna att resultera i en ineffektiv ordning för den offentliga sektorn som helhet. I syfte att öka samordningen genomför regeringen en långsiktig satsning på att bygga upp en förvaltningsgemensam digital infrastruktur för informationsutbyte. Bolagsverket, Domstolsverket, E-hälsomyndigheten, Försäkringskassan, Lantmäteriet, Myndigheten för digital förvaltning, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Riksarkivet och Skatteverket har fått i uppdrag att tillsammans etablera en sådan infrastruktur. Denna ska understödja och möjliggöra ett säkrare och mer effektivt elektroniskt informationsutbyte inom och med den offentliga förvaltningen. När uppdraget slutredovisas ska det finnas dels en struktur på plats där myndigheterna tillsammans hanterar analys, kravställning, utveckling och förvaltning av den förvaltningsgemensamma digitala infrastrukturen för informationsutbyte, dels organisatoriska förutsättningar att fortsätta bedriva arbetet i myndigheternas ordinarie verksamhet. I statens budget för 2021 har också ca 57 miljoner kronor avsatts till en gemensam pott som får användas för bidrag till statliga myndigheter, kommuner och regioner för att utveckla och förvalta förvaltningsgemensam digital infrastruktur (prop. 2020/21:1 utg.omr. 22 avsnitt 4.6.7, bet. 2020/21:TU1, rskr. 2020/21:131). Regeringen bedömer att dessa åtgärder innebär en ökad samordning av de statliga myndigheternas möjligheter att bygga upp it-baserade ärendehandläggningssystem, som bidrar till att uppnå de effekter som Riksrevisionen efterfrågar. 4 Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser Regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och konstaterar att den utgör ett viktigt bidrag i det kontinuerliga förbättringsarbete som bedrivs när det gäller att hantera statliga stöd med delat myndighetsansvar. Som Riksrevisionen konstaterar finns i de allra flesta fall goda motiv till det delade ansvaret. Riksrevisionens granskning visar också att regeringen och de berörda myndigheterna i många fall säkerställt ändamålsenliga verksamhetsprocesser vad gäller handläggning, systemstöd, informationsöverföring och utbetalning av stöd. Regeringen gör i enlighet med vad som anförts i avsnitt 3.1 och 3.2 en annan bedömning än Riksrevisionen när det gäller behovet av en ändrad ansvarsfördelning för aktivitetsstöd och etableringsersättning samt utbetalningar av vissa stöd som Regeringskansliet beslutar om. Regeringen avser därför inte att vidta några åtgärder med anledning av Riksrevisionens rekommendationer i dessa delar. Regeringen ser inte heller behov av några åtgärder med anledning av Riksrevisionens rekommendation när det gäller solcellstödet. Vad gäller stödet för sanering av förorenad mark instämmer regeringen delvis i Riksrevisionens bedömning och avser, i enlighet med vad som anförts i avsnitt 3.4, att se över och uppdatera förordningen om avhjälpande av föroreningsskador och statligt stöd för sådant avhjälpande, bl.a. för att tydliggöra rollerna och ansvarsfördelningen. Vidare instämmer regeringen delvis i Riksrevisionens bedömning av behovet av att i högre grad samordna statliga myndigheters möjligheter att bygga upp it-baserade ärendehandläggningssystem. Som beskrivits i avsnitt 3.5 pågår ett arbete med att bygga upp en förvaltningsgemensam digital infrastruktur för informationsutbyte. I och med denna skrivelse anser regeringen att Riksrevisionens rapport är slutbehandlad. Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 2021 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Bolund, Baylan, Hultqvist, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Hallberg, Nordmark, Micko, Olsson Fridh Föredragande: statsrådet Lindhagen Regeringen beslutar skrivelse 2020/21:102 Riksrevisionens rapport om statliga stöd med delat myndighetsansvar