Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 2020/21:155 Ändringar i regelverket om hantering av finansiella företag i kris Prop. 2020/21:155 Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 18 mars 2021 Stefan Löfven Åsa Lindhagen (Finansdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehåll Regeringen föreslår åtgärder för att stärka regelverket om hantering av finansiella företag i kris. Förslagen anpassar svensk rätt till nya bestämmelser i EU:s tillsynsförordning och genomför i svensk rätt nya regler i EU:s krishanteringsdirektiv. Vid en kris kan ett finansiellt företag försättas i resolution i stället för i likvidation eller konkurs och det är ägarna och borgenärerna, inte skattebetalarna, som ska bära förlusterna i ett sådant företag. Det sker i huvudsak genom att kapital och skulder får skrivas ned eller konverteras i resolution. Nedskrivning eller konvertering av skulder får också ske utanför resolution. För att det ska finnas kapital och skulder att skriva ned eller konvertera ska företagen uppfylla ett minimikrav på nedskrivningsbara skulder (MREL-kravet). Regeringen föreslår i korthet att det nuvarande MREL-kravet ska ersättas av ett nytt krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. I förhållande till det nuvarande MREL-kravet innebär det att fler företag ska omfattas av det nya kravet, en uttömmande reglering av hur kravet ska uttryckas, bestämmas och uppfyllas samt att storleken på kravet ska vara beroende av om företaget är en systemviktig resolutionsenhet eller en resolutionsenhet som inte är systemviktig, ett företag som inte är en resolutionsenhet men som ingår i en resolutionsgrupp eller ett företag som varken är en resolutionsenhet eller ingår i en resolutionsgrupp. Avsikten med förslagen är att underlätta för nedskrivning eller konvertering av kapital och skulder utanför och i resolution. Lagändringarna föreslås i huvudsak träda i kraft den 1 juli 2021. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut 5 2 Lagtext 6 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution 6 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden 52 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder 54 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse 55 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 58 3 Ärendet och dess beredning 62 4 Regelverket om hantering av finansiella företag i kris i huvuddrag 63 5 Ansvariga myndigheter 64 6 Nya definitioner 64 7 Resolutionsplaner 71 7.1 Den rättsliga regleringen 71 7.2 Upprättande av resolutionsplaner 71 7.3 Gränsöverskridande koncern eller resolutionsgrupp 73 7.4 Befogenheter att åtgärda eller avlägsna resolutionshinder 74 7.4.1 Ett företag som inte ingår i en finansiell koncern 74 7.4.2 En koncern 76 8 Krav på kapitalbas och kvalificerade skulder 78 8.1 Företag som omfattas av kravet eller undantas från det 78 8.2 Vad kravet innebär 81 8.3 Hur kravet bestäms 83 8.3.1 Globalt systemviktiga resolutionsenheter och större dotterföretag i EES till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES 83 8.3.2 Övriga resolutionsenheter 84 8.3.3 Övriga företag som inte är resolutionsenheter 87 8.3.4 Vissa gemensamma bestämmelser om beräkningen 88 8.4 Hur kravet uppfylls 90 8.4.1 Resolutionsenheter och dotterföretag 90 8.4.2 Efterställningskrav 95 8.4.3 Alternativt efterställningskrav 99 8.5 Nivåer 103 8.6 Frister 104 8.7 Offentliggörande 106 8.8 Övervakning av kravet 107 8.8.1 Utdelningsrestriktioner 107 8.8.2 Ingripanden 109 8.9 Gränsöverskridande fall 110 9 Förberedande arbete 113 9.1 Avtalsenligt erkännande av nedskrivning och konvertering 113 9.2 Avtalsenligt erkännande av befogenheten att vidta tillfälliga åtgärder 117 10 Nedskrivning och konvertering utanför resolution 119 11 Inledande av resolution 124 11.1 Den rättsliga regleringen 124 11.2 Förutsättningar för resolution av holdingföretag 124 12 Beslut om tillfälliga åtgärder 126 12.1 Befogenheten att besluta om vissa tillfälliga förbud 126 12.2 Befogenhet att besluta om tillfälliga åtgärder utanför resolution 128 12.2.1 Förbud mot att fullgöra vissa förpliktelser 128 12.2.2 Förbud mot att ta i anspråk säkerheter och att utöva vissa rättshandlingar 130 12.3 Tillfälliga åtgärder får inte beslutas både före och efter ett beslut om resolution 131 12.4 Hinder respektive förbud mot att utöva vissa rättshandlingar 131 13 Skuldnedskrivningsverktyget 132 14 Samarbete och informationsutbyte 134 15 Avveckling under ordnade former för företag som inte ska försättas i resolution 136 16 Investerarskydd för icke-professionella kunder 137 17 Deltagare i avvecklingssystem 140 18 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 141 19 Konsekvensanalys 144 20 Författningskommentar 149 20.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution 149 20.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden 203 20.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder 204 20.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse 205 20.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 206 Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information, samt av förordning (EU) nr 648/20 210 Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och om direktiv 98/26/EG 435 Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet EU:s bankpaket om riskreducerande åtgärder (SOU 2019:60) 484 Bilaga 4 Lagförslagen i betänkandet EU:s bankpaket om riskreducerande åtgärder (SOU 2019:60) 486 Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna 548 Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag 549 Bilaga 7 Lagrådets yttrande 605 Bilaga 8 Parallelluppställning över genomförandet i svensk rätt av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 616 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 2021 624 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringens förslag: 1. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution. 2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden. 3. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder. 4. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. 5. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2015:1016) om resolution dels att 4 kap. och 8 kap. 10 § ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 2-4 §§, 2 kap. 1-3 §§, 3 kap. 1-3, 5, 11-13, 15-18 och 21-24 §§, 5 kap. 1 och 2 §§, 6 kap. 1, 2, 5, 7 och 14-16 §§, 8 kap. 7 och 8 §§, 11 kap. 3 §, 13 kap. 1, 5, 11 och 12 §§, 16 kap. 5 §, 21 kap. 2, 15, 27, 28 och 30 §§, 27 kap. 13 §, 28 kap. 7 och 8 §§, 29 kap. 1 och 2 §§, och rubrikerna närmast före 3 kap. 12 § och 6 kap. 1 och 14 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 3 kap. 14 § ska lyda "Åtgärder för att hantera väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla en gränsöverskridande koncern", dels att det ska införas ett nytt kapitel, 4 kap., 12 nya paragrafer, 2 kap. 2 a och 2 b §§, 3 kap. 12 a §, 5 kap. 3 a-3 c och 7-10 §§, 6 kap. 1 a § och 13 kap. 18 §, och närmast före 5 kap. 7 och 9 §§ och 13 kap. 18 § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande. AVDELNING I. INLEDANDE BESTÄMMELSER 1 kap. - Övergripande om lagen 2 kap. - Definitioner AVDELNING II. ÅTGÄRDER FÖR ATT FÖRBEREDA RESOLUTION OCH UNDVIKA FALLISSEMANG 3 kap. - Resolutionsplaner 4 kap. - Minimikravet på nedskrivningsbara skulder 4 kap. - Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder 5 kap. - Ytterligare åtgärder för att förbereda resolution och undvika fallissemang 6 kap. - Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför resolution 6 kap. - Nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution 7 kap. - Värdering AVDELNING III. RESOLUTION 8 kap. - Inledande av resolution 9 kap. - Beslutsförfarande för gränsöverskridande koncerner 10 kap. - Följder av ett beslut om resolution för ägare och ledning 11 kap. - Hinder mot exekutiva åtgärder och vissa rättshandlingar knutna till resolution 12 kap. - Resolutionsåtgärder 13 kap. - Beslut om ändring av vissa avtalsvillkor och om förbud mot att fullgöra förpliktelser, ta i anspråk säkerheter och att utöva vissa rättshandlingar 14 kap. - Kompletterande befogenheter 15 kap. - Särskild förvaltare 16 kap. - Åtgärder mot ägare 17 kap. - Försäljningsverktyget 18 kap. - Broinstitutsverktyget 19 kap. - Avskiljandeverktyget 20 kap. - Kompletterande befogenheter vid överföring 21 kap. - Skuldnedskrivningsverktyget 22 kap. - De statliga stabiliseringsverktygen 23 kap. - Skyddsåtgärder 24 kap. - Konkurs, likvidation och avslutande av resolution 25 kap. - Verkan av vissa beslut fattade av resolutionsmyndigheter i andra länder inom EES 26 kap. - Erkännande och verkställighet av resolution i tredjeland 27 kap. - Finansiering av resolution AVDELNING IV. AVSLUTANDE BESTÄMMELSER 28 kap. - Samarbete och informationsutbyte 29 kap. - Bemyndiganden 30 kap. - Överklagande och verkställighet av beslut m.m. 3 § Frågor om åtgärder enligt denna lag prövas av Riksgäldskontoret (resolutionsmyndigheten), om inte annat följer av 4 eller 5 §. Riksgäldskontoret får ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt artikel 78a i tillsynsförordningen. Om Riksgäldskontoret överväger en åtgärd som kan få direkta budget- eller systemeffekter, ska Riksgäldskontoret, med ett eget yttrande i saken, till regeringen överlämna frågan om huruvida åtgärden med hänsyn till risken för sådana effekter kan godtas. 4 § Frågor om nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför resolution enligt 6 kap. prövas av Finansinspektionen. Frågor om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution enligt 6 kap. prövas av Finansinspektionen. 2 kap. 1 § I denna lag avses med anmält avvecklingssystem: ett anmält avvecklingssystem enligt 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, bankdag: en dag som inte är en lördag, en söndag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton eller en allmän helgdag, behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.40 i tillsynsförordningen, inbegripet Europeiska centralbanken när det gäller de särskilda uppgifter som den tilldelas genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, i den ursprungliga lydelsen, berörd myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES, den myndighet som länderna identifierat enligt artikel 61.2 i krishanteringsdirektivet, betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i kapitaltäckningsdirektivet, blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.21 i tillsynsförordningen, blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller b) annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, central motpart: en central motpart enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som har auktoriserats enligt artikel 14 eller godkänts enligt artikel 25 i samma förordning, det kombinerade buffertkravet: det kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, dotterföretag: ett dotterföretag enligt artikel 4.1.16 i tillsynsförordningen, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES-filial: en filial till ett tredjelandsinstitut som är etablerad i ett land inom EES, EES-institut: ett institut enligt artikel 4.1.3 i tillsynsförordningen som är hemmahörande i ett annat land inom EES än Sverige, europeiskt systemviktig resolutionsenhet: en resolutionsenhet som inte omfattas av artikel 92a i tillsynsförordningen och som har tillgångar som överstiger 100 miljarder euro eller ingår i en resolutionsgrupp som har tillgångar som överstiger 100 miljarder euro, filial: en filial enligt artikel 4.1.17 i tillsynsförordningen, finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i tillsynsförordningen, finansiellt institut: ett företag enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen, finansieringsplan: en plan enligt artikel 107 i krishanteringsdirektivet, finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller b) annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, finansieringsarrangemang: ett arrangemang för finansiering av kostnader för resolution som upprättats av ett land inom EES enligt artikel 100 i krishanteringsdirektivet, förordningen om resolutionsavgifter: kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 21 oktober 2014 avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution, garanterad insättning: en insättning som omfattas av insättningsgarantin enligt 4 och 4 c §§ lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, globalt systemviktigt institut: ett globalt systemviktigt institut enligt artikel 4.1.133 i tillsynsförordningen, globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES: ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES enligt artikel 4.1.134 i tillsynsförordningen, globalt systemviktig resolutionsenhet: en resolutionsenhet som är ett globalt systemviktigt institut eller del av ett sådant, gruppbaserad: som är gjord på grundval av den konsoliderade situationen enligt artikel 4.1.47 i tillsynsförordningen, gränsöverskridande koncern: en koncern med moder- och dotterföretag i flera länder inom EES, holdingföretag med blandad verksamhet: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.22 i tillsynsförordningen, institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i tillsynsförordningen, kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878, koncern: ett moderföretag och dess dotterföretag, koncernresolutionsordning: en plan enligt artikel 91.6 i krishanteringsdirektivet, kreditinstitut: banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, krisavvärjande åtgärd: a) en åtgärd för att undanröja väsentliga brister eller väsentliga hinder för återhämtning enligt 6 a kap. 6 och 7 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse och 8 a kap. 7 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, b) en åtgärd för att undanröja eller minska väsentliga hinder för rekonstruktion eller avveckling enligt 3 kap. 3-5 och 12-24 §§, c) en åtgärd som enligt beslut av Finansinspektionen är en krisavvärjande åtgärd enligt 15 kap. 2 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. 2 c § lagen om värdepappersmarknaden, d) ett beslut av Finansinspektionen om att tillsätta en tillfällig förvaltare enligt 15 a kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 a kap. lagen om värdepappersmarknaden, eller e) nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument enligt 6 kap., krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen, krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034, kritisk verksamhet: en tjänst eller en transaktion som, om den upphörde, sannolikt skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet, kvalificerad insättning: en insättning enligt lagen om insättningsgaranti som inte är undantagen enligt 4 b eller 5 § den lagen, kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i tillsynsförordningen, kärnprimärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 28.1-28.4, 29.1-29.5 eller 31.1 i tillsynsförordningen, moderföretag: ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 a i tillsynsförordningen, moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES, moderföretag i tredjeland: ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag som är hemmahörande i ett land utanför EES, moderinstitut inom EES: ett institut eller ett EES-institut som är ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett a) annat institut eller ett EES-institut, eller b) finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, nationellt systemviktig resolutionsenhet: en resolutionsenhet som inte är en globalt systemviktig resolutionsenhet eller en europeiskt systemviktig resolutionsenhet men som Riksgäldskontoret bedömer vara en sannolik systemrisk i händelse av fallissemang, relevanta kapitalinstrument: övriga primärkapitalinstrument och supplementärkapitalinstrument, resolutionsenhet: en juridisk person inom EES som enligt en resolutionsplan ska vara föremål för resolutionsåtgärder, resolutionsförfarande i tredjeland: en åtgärd som enligt rätten i ett land utanför EES syftar till att hantera en kris i ett tredjelandsinstitut eller i ett moderföretag i tredjeland, om åtgärden är jämförbar med sådana resolutionsåtgärder som får vidtas enligt denna lag i fråga om ändamål och förväntat resultat, resolutionsgrupp: en resolutionsenhet och dess dotterföretag som inte är a) en resolutionsenhet, b) ett dotterföretag till en annan resolutionsenhet, eller c) ett dotterföretag i ett tredjeland som enligt resolutionsplanen inte ingår i resolutionsgruppen och dess dotterföretag, resolutionskollegium: ett resolutionskollegium enligt artikel 88 i krishanteringsdirektivet, resolutionsåtgärd: någon av de åtgärder som anges i 12 kap. 1 §, samordnande berörd myndighet: den berörda myndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten, samordnande resolutionsmyndighet: resolutionsmyndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten, samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EES, större dotterföretag: ett större dotterföretag enligt artikel 4.1.135 i tillsynsförordningen, supplementärkapitalinstrument: kapitalinstrument och efterställda lån som uppfyller villkoren i artikel 63 i tillsynsförordningen, tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, tillsynskollegium: ett tillsynskollegium enligt artikel 116 i kapitaltäckningsdirektivet, tredjelandsinstitut: ett företag som har sitt huvudkontor i ett land utanför EES och som skulle vara ett institut om det var hemmahörande inom EES, värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, om det har tillstånd a) för någon av de tjänster som anges i 2 kap. 1 § 3, 6, 7, 8 och 9 den lagen, b) att som sidotjänst förvara finansiella instrument för kunders räkning och ta emot medel med redovisningsskyldighet enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 den lagen, eller c) att som sidotjänst ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörelsen enligt 2 kap. 2 § första stycket 8 den lagen, och c) att som sidotjänst ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörelsen enligt 2 kap. 2 § första stycket 8 den lagen, värdepappersbolagsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 av den 27 november 2019 om tillsyn av värdepappersföretag och om ändring av direktiven 2002/87/EG, 2009/65/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU, 2014/59/EU och 2014/65/EU, i den ursprungliga lydelsen, värdepappersbolagsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 av den 27 november 2019 om tillsynskrav för värdepappersföretag och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014, och övriga primärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 52.1 i tillsynsförordningen. 2 § En kvalificerad skuld är en skuld som inte räknas som ett primärkapitalinstrument eller ett supplementärkapitalinstrument, och som inte är En nedskrivningsbar skuld är en skuld som inte räknas som ett primärkapitalinstrument eller ett supplementärkapitalinstrument, och som inte är 1. en garanterad insättning, 2. en skuld som är säkerställd, till den del skulden täcks av säkerhet, 3. en skuld som hänför sig till kundtillgångar eller kundmedel förutsatt att kunden är skyddad vid konkurs eller ett motsvarande utländskt förfarande, 4. en skuld som hänför sig till ett kommissionsavtal eller annat avtal som innebär att institutet är redovisningsskyldigt för anförtrodda medel, 5. en skuld till ett institut eller ett EES-institut som inte ingår i samma koncern som institutet eller det företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2, med en ursprunglig löptid som är kortare än sju dagar, 6. en skuld med en kortare återstående löptid än sju dagar, som hänför sig till system eller operatörer i ett anmält avvecklingssystem eller deras deltagare, 6. en skuld med en kortare återstående löptid än sju dagar, som hänför sig till a) system eller operatörer i ett anmält avvecklingssystem eller deras deltagare, eller b) centrala motparter, 7. en skuld till anställda avseende inarbetad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för den rörliga delen av ersättningen a) som inte regleras av kollektivavtal, eller b) som avser en risktagare med väsentlig inverkan, 8. en skuld till en borgenär inom affärs- eller handelssektorn, där skulden hänför sig till att institutet eller det företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 har tillhandahållits varor eller tjänster som är kritiska för dess löpande verksamhet, 9. en skuld till en skatte- eller en socialförsäkringsmyndighet, förutsatt att myndighetens fordran har förmånsrätt, eller 9. en skuld till en skatte- eller en socialförsäkringsmyndighet, förutsatt att myndighetens fordran har förmånsrätt, 10. en skuld till garantimyndigheten till följd av avgifter som ska betalas i enlighet med 12 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. 10. en skuld till garantimyndigheten till följd av avgifter som ska betalas i enlighet med 12 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, eller 11. en skuld till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 som inte är en resolutionsenhet men som ingår i samma resolutionsgrupp, utom när det gäller a) andra efterställda skulder än relevanta kapitalinstrument, och b) skuldinstrument som avses i 21 kap. 15 § 3 b. Som en kvalificerad skuld räknas även en skuld som enligt lagen i ett annat land inom EES eller tredjeland inte motsvarar en sådan skuld som anges i första stycket. Som en nedskrivningsbar skuld räknas även en skuld som enligt lagen i ett annat land inom EES eller tredjeland inte motsvarar en sådan skuld som anges i första stycket. 2 a § En kvalificerad skuld är en sådan nedskrivningsbar skuld som uppfyller villkoren i 4 kap. 9-12 §§. 2 b § Ett efterställt kvalificerat instrument är ett instrument som uppfyller villkoren i artikel 72a i tillsynsförordningen utom när det gäller hänvisningarna till artikel 72b.3-72b.5. 3 § Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer: - minimikrav på nedskrivningsbara skulder i 4 kap. 1 § - krav på kapitalbas och kvalificerade skulder i 4 kap. 1 § - försäljningsverktyget i 17 kap. 1 § - broinstitutsverktyget i 18 kap. 1 § - broinstitut i 18 kap. 2 § - avskiljandeverktyget i 19 kap. 1 § - tillgångsförvaltningsbolag i 19 kap. 2 § - skuldnedskrivningsverktyget i 21 kap. 1 § - statliga stabiliseringsverktyg i 22 kap. 1 § - arrangemang om strukturerad finansiering i 23 kap. 1 § - arrangemang om säkerheter i 23 kap. 1 § - arrangemang om säkerhetsöverlåtelser i 23 kap. 1 § - kvittningsarrangemang i 23 kap. 1 § - nettningsarrangemang i 23 kap. 1 § - partiell överföring i 23 kap. 1 §. 3 kap. 1 § Riksgäldskontoret ska upprätta en resolutionsplan för varje institut. Planen ska ange de resolutionsåtgärder som Riksgäldskontoret avser att vidta om institutet försätts i resolution. Riksgäldskontoret ska hålla planen aktuell. Riksgäldskontoret ska upprätta en resolutionsplan för varje institut och hålla den aktuell. Planen ska ange 1. de resolutionsåtgärder som Riksgäldskontoret avser att vidta om institutet försätts i resolution, och 2. de åtgärder som Finansinspektionen avser att vidta enligt 6 kap. Resolutionsplanen ska upprättas efter samråd med Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där institutet har betydande filialer. Resolutionsplanen ska upprättas efter att Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där institutet har betydande filialer fått tillfälle att lämna synpunkter. En resolutionsplan ska inte upprättas för institut som tillsammans med andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn. 2 § Ett institut som tillsammans med andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn, ska omfattas av en av Riksgäldskontoret antagen koncernresolutionsplan. Planen ska ange vilka åtgärder som Riksgäldskontoret, eller i förekommande fall en utländsk resolutionsmyndighet, avser att vidta om institutet eller ett annat koncernföretag försätts i resolution. Ett institut som tillsammans med andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn, ska omfattas av en koncernresolutionsplan som antagits av Riksgäldskontoret. Planen ska ange 1. vilka åtgärder som Riksgäldskontoret, eller i förekommande fall en utländsk resolutionsmyndighet, avser att vidta om institutet eller ett annat koncernföretag försätts i resolution, 2. resolutionsenheter och resolutionsgrupper i koncernen, och 3. de åtgärder som Finansinspektionen avser att vidta enligt 6 kap. Av koncernresolutionsplanen ska det också framgå hur resolutionen ska finansieras. Planen ska ange hur kostnaderna för åtgärderna fördelas mellan resolutionsreserven och de övriga finansieringsarrangemangen. För en koncern som inte är gränsöverskridande ska koncernresolutionsplanen upprättas, och vid behov uppdateras, av Riksgäldskontoret efter samråd med Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där det finns betydande filialer. För en koncern som inte är gränsöverskridande ska koncernresolutionsplanen upprättas, och vid behov uppdateras, av Riksgäldskontoret efter att Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där det finns betydande filialer fått tillfälle att lämna synpunkter. För en gränsöverskridande koncern ska koncernresolutionsplanen upprättas, och vid behov uppdateras, av Riksgäldskontoret, om myndigheten är samordnande resolutionsmyndighet i resolutionskollegiet, tillsammans med berörda resolutionsmyndigheter och efter samråd med relevanta behöriga myndigheter. För en gränsöverskridande koncern ska koncernresolutionsplanen upprättas, och vid behov uppdateras, av Riksgäldskontoret, om myndigheten är samordnande resolutionsmyndighet i resolutionskollegiet, tillsammans med berörda resolutionsmyndigheter och efter att relevanta behöriga myndigheter fått tillfälle att lämna synpunkter. 3 § Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en gränsöverskridande koncern, ska myndigheten lämna över den information som myndigheten fått från moderföretaget inom EES till relevanta utländska resolutionsmyndigheter. Riksgäldskontoret ska därefter inom fyra månader från det att informationen överlämnats, försöka komma överens med dessa resolutionsmyndigheter om att anta koncernresolutionsplanen. Om Riksgäldskontoret inte är samordnande myndighet, ska myndigheten inom fyra månader från det att den samordnande myndigheten har sänt över informationen, försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheterna om att anta koncernresolutionsplanen. Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet, ska myndigheten göra en ny bedömning av planen, om myndigheten underrättas av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES om att den myndigheten bedömer att en omtvistad fråga avseende koncernresolutionsplanen kan få väsentlig finanspolitisk inverkan i det landet. Riksgäldskontoret ska då också göra en ny bedömning av minimikravet på nedskrivningsbara skulder enligt 4 kap. Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet, ska myndigheten göra en ny bedömning av planen, om myndigheten underrättas av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES om att den myndigheten bedömer att en omtvistad fråga avseende koncernresolutionsplanen kan få väsentlig finanspolitisk inverkan i det landet. Riksgäldskontoret ska då också göra en ny bedömning av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. 5 § Om Riksgäldskontoret inte är den samordnande resolutionsmyndigheten och en överenskommelse enligt 3 § inte har träffats inom fyra månader, ska Riksgäldskontoret fatta beslut om en resolutionsplan för de dotterföretag som myndigheten ansvarar för. Om Riksgäldskontoret inte är den samordnande resolutionsmyndigheten, ska myndigheten fatta beslut om en resolutionsplan för de dotterföretag som den ansvarar för, om 1. myndigheten invänder mot den samordnande myndighetens resolutionsplan, och 2. en överenskommelse enligt 3 § inte har träffats inom fyra månader. När Riksgäldskontoret fattar beslut, ska myndigheten beakta synpunkter och reservationer från de utländska resolutionsmyndigheterna och från behöriga myndigheter. 11 § När Riksgäldskontoret upprättar en koncernresolutionsplan enligt 2 §, ska Riksgäldskontoret pröva i vilken utsträckning det är möjligt att rekonstruera eller avveckla koncernföretagen genom konkurs, likvidation eller resolution eller motsvarande utländska förfaranden på ett sätt som inte leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet i EES. Riksgäldskontoret får inte förutsätta att det lämnas likviditetsstöd på särskilda villkor från Riksbanken eller någon annan centralbank eller annat statligt stöd än medel ur något finansieringsarrangemang. När Riksgäldskontoret upprättar en koncernresolutionsplan enligt 2 §, ska myndigheten pröva i vilken utsträckning det är möjligt att på ett sätt som inte leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet inom EES rekonstruera eller avveckla 1. koncernföretagen genom konkurs, likvidation eller motsvarande utländska förfaranden, eller 2. koncernen eller en resolutionsgrupp genom resolution. Riksgäldskontoret får inte förutsätta att det lämnas likviditetsstöd på särskilda villkor från Riksbanken eller någon annan centralbank eller annat statligt stöd än medel ur något finansieringsarrangemang. Prövningen ska göras efter samråd med de behöriga myndigheterna för dotterföretagen och resolutionsmyndigheter i de länder inom EES där koncernföretagen har betydande filialer. För en gränsöverskridande koncern ska prövningen göras tillsammans med resolutionsmyndigheterna för andra koncernföretag. Prövningen ska göras efter att de behöriga myndigheterna för dotterföretagen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där koncernföretagen har betydande filialer fått tillfälle att lämna synpunkter. För en gränsöverskridande koncern ska prövningen göras tillsammans med resolutionsmyndigheterna för andra koncernföretag. Åtgärder för att hantera väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla institut som inte ingår i en finansiell koncern Åtgärder för att hantera väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett företag som inte ingår i en finansiell koncern 12 § Om Riksgäldskontoret finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett institut, ska Riksgäldskontoret underrätta institutet, Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där institutet har betydande filialer. Riksgäldskontoret ska samtidigt förelägga institutet att inom fyra månader ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska de väsentliga hinder som Riksgäldskontoret funnit. Om Riksgäldskontoret finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett företag, ska Riksgäldskontoret underrätta företaget, Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där företaget har betydande filialer. Om Riksgäldskontoret har funnit att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett institut, får Riksgäldskontoret inte upprätta en resolutionsplan för institutet förrän åtgärder enligt 13 § har vidtagits eller Riksgäldskontoret har funnit att sådana åtgärder inte är nödvändiga. Riksgäldskontoret ska samtidigt förelägga företaget att inom fyra månader ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska hindren. Företagets tidsfrist ska i stället vara två veckor om hindren beror på att företaget 1. inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten enligt 4 kap. 1 §, eller 2. inte uppfyller kraven enligt artiklarna 92a och 494 i tillsynsförordningen eller 4 kap. 2-10 §§. 12 a § Om Riksgäldskontoret har funnit att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett institut, får en resolutionsplan för institutet inte upprättas förrän åtgärder enligt 13 § har vidtagits eller Riksgäldskontoret har funnit att sådana åtgärder inte är nödvändiga. 13 § Om Riksgäldskontoret, efter samråd med Finansinspektionen, bedömer att de åtgärder som institutet anger inte effektivt undanröjer eller minskar de väsentliga hindren mot att rekonstruera eller avveckla institutet, ska Riksgäldskontoret besluta om vilka andra åtgärder som institutet ska vidta för att undanröja eller minska dessa hinder. Ett sådant beslut får dock bara avse sådana åtgärder som anges i 24 §. När Riksgäldskontoret prövar vilka åtgärder som institutet ska vidta, ska Riksgäldskontoret ta hänsyn till det hot som hindren utgör för det finansiella systemet och den inverkan åtgärderna har på institutet, det finansiella systemet, den inre marknaden och samhällsekonomin. Åtgärderna ska stå i proportion till de hinder som ska undanröjas eller begränsas. Om Riksgäldskontoret, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, bedömer att de åtgärder som ett företag anger enligt 12 § inte effektivt undanröjer eller minskar hindret mot att rekonstruera eller avveckla företaget, ska Riksgäldskontoret besluta om vilka andra åtgärder som företaget ska vidta inom fyra veckor från beslutet för att undanröja eller minska detta hinder. Ett sådant beslut får dock bara avse sådana åtgärder som anges i 24 §. När Riksgäldskontoret prövar vilka åtgärder som företaget ska vidta, ska Riksgäldskontoret ta hänsyn till det hot som hindren utgör för det finansiella systemet och den inverkan åtgärderna har på företaget, det finansiella systemet, den inre marknaden och samhällsekonomin. Åtgärderna ska stå i proportion till de hinder som ska undanröjas eller begränsas. 15 § Om Riksgäldskontoret vid en prövning enligt 11 § finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla en gränsöverskridande koncern, ska Riksgäldskontoret samråda med tillsynskollegiet och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där betydande filialer är belägna och därefter försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheterna om vilka åtgärder som ska vidtas beträffande samtliga institut i koncernen. Riksgäldskontorets bedömning av möjligheten att rekonstruera eller avveckla koncernen ska tjäna som utgångspunkt för beslut i frågan om vilka åtgärder som ska vidtas. Om Riksgäldskontoret vid en prövning enligt 11 § finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla en gränsöverskridande koncern, ska Riksgäldskontoret ge tillsynskollegiet och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där betydande filialer är belägna tillfälle att lämna synpunkter och därefter försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheterna om vilka åtgärder som ska vidtas beträffande koncernen. Riksgäldskontorets bedömning av möjligheten att rekonstruera eller avveckla koncernen ska tjäna som utgångspunkt för beslut i frågan om vilka åtgärder som ska vidtas. 16 § När Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en gränsöverskridande koncern och företagen som ingår i koncernen ska bli föremål för åtgärder enligt beslut enligt 15 §, ska Riksgäldskontoret tillsammans med den samordnande tillsynsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten ta fram en rapport som ska innehålla en analys av de väsentliga hindren mot att vidta effektiva resolutionsåtgärder beträffande koncernen. Rapporten ska belysa vilka effekter olika åtgärder har på institutets affärsmodell och ge förslag på sådana proportionella och riktade åtgärder som enligt Riksgäldskontoret är nödvändiga och lämpliga för att undanröja eller begränsa hindren. När Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en gränsöverskridande koncern och företagen som ingår i koncernen ska bli föremål för åtgärder enligt 15 §, ska Riksgäldskontoret tillsammans med den samordnande tillsynsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten ta fram en rapport som ska innehålla en analys av de väsentliga hindren mot att vidta effektiva resolutionsåtgärder beträffande koncernen och dess resolutionsgrupper. Rapporten ska belysa vilka effekter olika åtgärder har på koncernens eller en resolutionsgrupps affärsmodell och ge förslag på sådana proportionella och riktade åtgärder som enligt Riksgäldskontoret är nödvändiga och lämpliga för att undanröja eller begränsa hindren. 17 § En rapport enligt 16 § ska lämnas till moderföretaget inom EES med möjlighet att inom fyra månader från mottagandet av rapporten lämna synpunkter och föreslå alternativa åtgärder för att undanröja eller begränsa de hinder som identifierats i rapporten. Om Riksgäldskontoret finner att ett hinder enligt första stycket beror på att ett koncernföretag befinner sig i en sådan situation som avses i 12 § tredje stycket, ska Riksgäldskontoret, efter att övriga resolutionsmyndigheter fått tillfälle att lämna synpunkter, förelägga moderföretaget att inom två veckor ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska det aktuella hindret. 18 § När moderföretaget har yttrat sig enligt 17 § eller den tid för yttrande som anges i den paragrafen har löpt ut, ska Riksgäldskontoret, efter samråd med behöriga myndigheter och med resolutionsmyndigheter i länder inom EES där moderföretaget, dotterföretag eller betydande filialer till institut i koncernen finns, försöka komma överens med resolutionsmyndigheterna om När moderföretaget har yttrat sig enligt 17 § eller den tid för yttrande som anges i den paragrafen har löpt ut, ska Riksgäldskontoret, efter att behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheter i länder inom EES där moderföretaget, dotterföretag eller betydande filialer till institut i koncernen finns fått tillfälle att lämna synpunkter, försöka komma överens med resolutionsmyndigheterna om 1. vilka väsentliga hinder som finns, 2. hur de åtgärder som föreslagits av moderföretaget inom EES ska bedömas, och 2. hur de åtgärder som föreslagits av moderföretaget ska bedömas, och 3. vilka ytterligare åtgärder som krävs för att undanröja eller begränsa hindren. Överenskommelsen ska träffas inom fyra månader från det att moderföretaget yttrat sig över rapporten eller, om moderföretaget inte yttrat sig, vid utgången av den fyramånadersperiod som anges i 17 §. Överenskommelsen ska träffas inom fyra månader från det att moderföretaget yttrat sig över rapporten, eller om moderföretaget inte yttrat sig, inom en månad från utgången av den fyramånadersperiod som anges i 17 § första stycket. En överenskommelse om ett hinder som avses i 17 § andra stycket ska träffas inom två veckor från det att moderföretaget yttrat sig. 21 § Om en överenskommelse enligt 18 § inte har träffats inom föreskriven tid och Riksgäldskontoret inte är samordnande resolutionsmyndighet, ska Riksgäldskontoret med tillämpning av 12 och 13 §§ och med hänsyn tagen till synpunkter och reservationer från de övriga resolutionsmyndigheterna fatta beslut om åtgärder som ska vidtas mot ett institut. Om en överenskommelse enligt 18 § inte har träffats inom föreskriven tid, ska Riksgäldskontoret med tillämpning av 12 och 13 §§ och med hänsyn tagen till synpunkter och reservationer från de övriga resolutionsmyndigheterna fatta beslut om åtgärder som ska vidtas mot en resolutionsenhet eller ett dotterföretag som inte är en resolutionsenhet men som Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för. 22 § Om myndigheterna inte har kommit överens om någon av de åtgärder som anges i 24 § första stycket 7, 8 eller 10, och någon berörd utländsk resolutionsmyndighet inom tidsfristen i 18 § andra stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut enligt 20 eller 21 § med en månad och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Riksgäldskontoret ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Om myndigheterna inte har kommit överens om någon av de åtgärder som anges i 24 § första stycket 7, 8 eller 10, och någon berörd utländsk resolutionsmyndighet inom tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut enligt 20 eller 21 § med en månad och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Riksgäldskontoret ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Riksgäldskontoret får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 § om fyramånadersfristen i 18 § andra stycket har löpt ut eller en överenskommelse har träffats. Riksgäldskontoret får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 § om tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket har löpt ut eller en överenskommelse har träffats. 23 § Ett beslut enligt 18 § av en utländsk samordnande resolutionsmyndighet gäller i Sverige, om det fattats efter en överenskommelse med en eller flera resolutionsmyndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom fyra månader. Ett beslut enligt 18 § av en utländsk samordnande resolutionsmyndighet gäller i Sverige, om det fattats efter en överenskommelse med en eller flera resolutionsmyndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket. 24 § För att undanröja eller begränsa väsentliga hinder som har identifierats enligt 13 eller 18 § får Riksgäldskontoret 1. förelägga företaget att skaffa eller se över sina koncerninterna arrangemang för finansiering, eller ingå serviceavtal som säkrar att företaget kan tillhandahålla kritiska verksamheter, 2. förelägga företaget att begränsa sina största enskilda eller totala exponeringar, 3. införa kompletterande informationskrav som är relevanta för resolutionsändamålen, 4. förelägga företaget att avyttra särskilda tillgångar, 5. förelägga företaget att begränsa eller upphöra med en viss verksamhet, 6. förelägga företaget att begränsa eller förhindra utveckling av vissa affärsområden eller försäljning av vissa produkter, 7. förelägga företaget att minska komplexiteten i de juridiska eller operativa strukturerna i företaget eller i ett koncernföretag som direkt eller indirekt står under företagets kontroll för att säkerställa att det går att med resolutionsverktygen juridiskt och operativt avskilja kritiska verksamheter från övriga verksamheter, 8. förelägga ett institut eller ett moderföretag att inrätta ett finansiellt moderholdingföretag i Sverige eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, 8. förelägga företaget eller moderföretaget att inrätta ett finansiellt moderholdingföretag i Sverige eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, 9. förelägga ett institut eller ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 att öka sina kvalificerade skulder eller att vidta åtgärder för att uppfylla minimikravet på nedskrivningsbara skulder, eller 9. förelägga företaget att, för att uppfylla kravet enligt 4 kap. 1 §, a) ändra löptidsprofilen för eller öka sina kvalificerade skulder, b) ändra löptidsprofilen för kärnprimärkapitalinstrument och relevanta kapitalinstrument, efter godkännande av Finansinspektionen, eller c) vidta andra åtgärder för att uppfylla kravet, 10. förelägga ett holdingföretag med blandad verksamhet som är moderföretag till ett institut att inrätta ett finansiellt holdingföretag för att kontrollera institutet, om det är nödvändigt för att underlätta resolution och undvika att resolutionen får negativ effekt på den icke-finansiella delen av koncernen. 10. förelägga ett holdingföretag med blandad verksamhet som är moderföretag till företaget att inrätta ett finansiellt holdingföretag för att kontrollera företaget, om det är nödvändigt för att underlätta resolution och undvika att resolutionen får negativ effekt på den icke-finansiella delen av koncernen, eller 11. förelägga företaget att uppfylla det kombinerade buffertkravet. När Riksgäldskontoret meddelar ett föreläggande enligt första stycket, ska myndigheten samtidigt förelägga företaget att inom en månad ta fram en plan för hur företaget avser att genomföra de åtgärder som föreläggandet avser. 4 kap. Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder Kravet och hur det ska uttryckas 1 § I syfte att ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 ska ha kapital och skulder som kan skrivas ned eller konverteras enligt 6 eller 21 kap., ska Riksgäldskontoret, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, besluta att företaget ska uppfylla ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. Kravet ska beslutas i anslutning till resolutionsplaneringen enligt 3 kap. och uttryckas som procentandelar av 1. det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel 92.3 i tillsynsförordningen eller kapitalbaskravet enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen multiplicerat med 12,5 (den riskvägda kvoten), och 2. det totala exponeringsmåttet enligt artiklarna 429 och 429a i tillsynsförordningen (bruttosoliditetskvoten). Hur kravet ska bestämmas Globalt systemviktiga resolutionsenheter och större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES 2 § För en globalt systemviktig resolutionsenhet och ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES, ska Riksgäldskontoret besluta om ett ytterligare krav, utöver det som gäller enligt artiklarna 92a, 92b och 494 i tillsynsförordningen, om det är nödvändigt för att uppfylla villkoren i artikel 45c i krishanteringsdirektivet. Övriga resolutionsenheter 3 § För en resolutionsenhet som inte är en globalt systemviktig resolutionsenhet ska täljaren för 1. den riskvägda kvoten bestämmas till summan av a) kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen och de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, och b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kraven enligt a efter genomförande av resolution, och 2. bruttosoliditetskvoten bestämmas till summan av a) kravet på bruttosoliditetsgrad enligt artikel 92.1 d i tillsynsförordningen, och b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kravet enligt a efter genomförande av resolution. För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får 1. den riskvägda kvoten inte understiga 13,5 procent, och 2. bruttosoliditetskvoten inte understiga 5 procent. Riksgäldskontoret får besluta att andra stycket ska gälla också för en nationellt systemviktig resolutionsenhet. Vid ett sådant beslut ska Riksgäldskontoret beakta följande omständigheter: 1. förekomsten av garanterade insättningar och avsaknaden av skuldinstrument, 2. om tillgången till marknaden för kvalificerade skulder är begränsad, och 3. i vilken utsträckning resolutionsenheten är beroende av kärnprimär-kapital för att uppfylla kravet. Övriga företag som inte är resolutionsenheter 4 § För ett företag som inte är en resolutionsenhet och som inte är ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES ska täljaren för 1. den riskvägda kvoten bestämmas till summan av a) kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen och de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, och b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kraven enligt a efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution av resolutionsgruppen, och 2. bruttosoliditetskvoten bestämmas till summan av a) kravet på bruttosoliditetsgrad enligt artikel 92.1 d i tillsynsförordningen, och b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kravet enligt a efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution av resolutionsgruppen. För ett företag som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation, får Riksgäldskontoret besluta att kravet bara ska bestämmas enligt första stycket 1 a och 2 a. Gemensamma bestämmelser 5 § Riksgäldskontoret ska vid tillämpning av 1. 3 § första stycket 2 och 4 § första stycket 2 ta hänsyn till kraven enligt 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 §, och 2. 3 § första stycket 1 b och 2 b och 4 § första stycket 1 b och 2 b utgå från de senast rapporterade värdena för det totala riskexponeringsbeloppet och det totala exponeringsmåttet enligt artiklarna 92.3, 429 och 429a i tillsynsförordningen och artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen. 6 § Riksgäldskontoret får höja beloppen enligt 3 § första stycket 1 b och 4 § första stycket 1 b för att säkerställa att företaget kan upprätthålla marknadsförtroendet under en lämplig tidsperiod, som inte får överstiga ett år. Ett tilläggsbelopp enligt första stycket ska, med avdrag för det kontracykliska buffertkravet enligt 6 kap. 1 § lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, motsvara det kombinerade buffertkravet efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution. Tilläggsbeloppet enligt andra stycket får dock justeras om Riksgäldskontoret bedömer att ett högre eller lägre belopp är lämpligt för att upprätthålla marknadsförtroendet och för att säkerställa att företaget kan tillhandahålla kritisk verksamhet utan stöd enligt lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut. 7 § Om Riksgäldskontoret bedömer att vissa skulder helt eller delvis kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 § eller att skulderna kommer att överföras till ett annat företag, ska kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfyllas med kapitalbas eller kvalificerade skulder som täcker de skulder som kan komma att undantas eller överföras. 8 § Riksgäldskontoret ska 1. vid tillämpningen av 2-4 §§ löpande och utan dröjsmål anpassa kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder till de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, och 2. vid tillämpningen av 3-6 §§ beakta artiklarna 465-491 och 493-501 i tillsynsförordningen. Hur kravet ska uppfyllas Gemensamma bestämmelser 9 § En resolutionsenhet ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med 1. kapitalbas, och 2. skulder som uppfyller villkoren i artikel 72a, artikel 72b, utom när det gäller punkt 2 d, och artikel 72c i tillsynsförordningen. Första stycket gäller i tillämpliga delar även för ett företag som varken är en resolutionsenhet eller ett dotterföretag till en resolutionsenhet men som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation. 10 § Om en skuld enligt 9 § första stycket avser ett skuldinstrument som innefattar derivat får skulden användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, om 1. kapitalbeloppet för skuldinstrumentet vid tidpunkten för utfärdandet är fast eller ökande och inte påverkas av någon derivatkomponent och det totala skuldbeloppet dagligen kan värderas på motsvarande sätt som ett likvärdigt instrument utan kreditrisk på en aktiv och likvid marknad enligt artiklarna 104 och 105 i tillsynsförordningen, eller 2. värdet av motsvarande fordran vid borgenärens obestånd eller resolution är fast eller ökande och inte överstiger det belopp som ursprungligen betalades för skuldinstrumentet. Skuldinstrumentet får inte omfattas av något nettningsavtal. En skuld enligt första stycket får användas för att uppfylla kravet till den del skulden motsvarar ett kapitalbelopp enligt första stycket 1 eller ett fast eller ökande belopp enligt första stycket 2. 11 § En resolutionsenhet får också uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med skulder enligt 12 § första stycket 1 som ett inom EES etablerat dotterföretag till resolutionsenheten har till en delägare av dotterföretaget som inte ingår i samma resolutionsgrupp som dotterföretaget och resolutionsenheten, om 1. resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget inte påverkas av nedskrivning eller konvertering av skulderna enligt 6 eller 21 kap., och 2. skulderna inte överskrider ett belopp som motsvarar kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för dotterföretaget, efter avdrag för summan av de skulder som företaget, direkt eller genom andra företag inom samma resolutionsgrupp, har till resolutionsenheten och kapitalbas enligt 12 § första stycket 2. 12 § Ett företag som inte är en resolutionsenhet men som ingår i en resolutionsgrupp får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med 1. skulder a) som företaget har till resolutionsenheten i resolutionsgruppen, eller som, utan att det påverkar resolutionsenhetens kontroll av företaget vid genomförande av nedskrivning eller konvertering av skulderna enligt 6 eller 21 kap., företaget har till en annan av företagets delägare, b) som uppfyller villkoren i artikel 72a i tillsynsförordningen utom när det gäller hänvisningarna till artikel 72b.2 b, c och k-m och 72b.3-72b.5, c) som har sämre prioritet enligt förmånsrättsordningen än skulder som inte uppfyller villkoren i a och som inte får ingå i kapitalbaskraven, d) som enligt resolutionsplanen ska omfattas av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. utan att resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget påverkas, e) vars förvärv inte finansierats av företaget, f) som inte ska lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg av företaget utom vid företagets konkurs eller likvidation, g) som inte ger borgenären rätt att tidigarelägga planerade utbetalningar av ränta eller kapitalbelopp utom när det gäller företagets konkurs eller likvidation, och h) för vilka storleken på ränta eller annan avkastning inte är beroende av kreditvärdigheten hos företaget eller dess moderföretag, eller 2. kapitalbas som är a) kärnprimärkapital, eller b) annan kapitalbas som företaget har emitterat till ett företag i samma resolutionsgrupp, eller som, utan att det påverkar resolutionsenhetens kontroll av företaget vid genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap., företaget har emitterat till ett företag utanför resolutionsgruppen. Första stycket gäller, med undantag för 1 a och d, även för ett företag som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet och som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation. Ett företag som avses i 23 § första stycket 2 eller 3 eller andra stycket 2 ska uppfylla kravet med instrument som avses i artikel 89.2 fjärde stycket i krishanteringsdirektivet, om villkoren i den artikeln är uppfyllda. Delkrav för vissa resolutionsenheter 13 § En globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet och en nationellt systemviktig resolutionsenhet som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket ska delvis uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med kapitalbas, efterställda kvalificerade instrument och skulder som avses i 11 §. Delkravet ska uppgå till ett belopp som motsvarar 8 procent av totala skulder och eget kapital. Riksgäldskontoret får, under förutsättning att villkoren i artikel 72b.3 i tillsynsförordningen är uppfyllda och på ansökan av resolutionsenheten, medge en lägre procentandel än den som anges i andra stycket, om andelen överstiger ett belopp som motsvarar (1-X1/X2) x 8 procent av totala skulder och eget kapital 1. där X1 motsvarar 3,5 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel 92.3 i tillsynsförordningen eller av kapitalbaskravet enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen multiplicerat med 12,5, och 2. där X2 motsvarar summan av a) 18 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet, och b) det kombinerade buffertkravet. 14 § För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får delkravet enligt 13 § inte överstiga ett belopp som motsvarar 27 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet, om 1. resolutionsplanen inte förutsätter användning av resolutionsreserven och förutsättningarna enligt 21 kap. 30 och 32 §§ kan uppfyllas, eller 2. delkravet påverkar resolutionsenhetens affärsmodell på ett oproportionerligt sätt. Alternativt delkrav för vissa resolutionsenheter 15 § Riksgäldskontoret får besluta att en globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket, i stället för det som anges i 13 §, delvis ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med kapitalbas, efterställda kvalificerade instrument och skulder som avses i 11 § med ett belopp som inte överstiger det högsta av 1. 8 procent av totala skulder och eget kapital, eller 2. summan av a) det kombinerade buffertkravet, b) två gånger kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen, och c) två gånger de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet. Första stycket gäller om 1. det finns ett väsentligt hinder för genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution, och a) korrigerande åtgärder enligt ett föreläggande från Riksgäldskontoret inte har vidtagits, eller b) Riksgäldskontorets befogenheter enligt denna lag inte är tillräckliga för att hindret helt eller delvis ska undanröjas eller begränsas och tillämpning av denna paragraf bedöms vara en alternativ åtgärd för att avhjälpa hindret, 2. resolutionsenhetens storlek, juridiska form eller ägarstruktur, verksamhetens art och omfattning, risker eller komplexitet eller resolutionsenhetens kopplingar till andra företag eller den finansiella marknaden kan begränsa förutsättningarna för att genomföra nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution, eller 3. resolutionsenheten, med hänsyn till de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, tillhör den kategori av företag som har högst riskvärde och som motsvarar 20 procent, avrundat uppåt till närmaste heltal, av de företag som omfattas av detta kapitel. 16 § Riksgäldskontoret får besluta att 15 § första stycket ska gälla också för en annan resolutionsenhet än som anges i den paragrafen, om 1. resolutionsenheten har kvalificerade skulder som avses i 9 och 10 §§ med samma prioritet enligt förmånsrättsordningen som skulder som inte utgör nedskrivningsbara skulder eller som undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 §, 2. det finns en risk för att det ekonomiska utfallet för borgenärer blir sämre än om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation på grund av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. av skulder som inte avser efterställda skulder och som inte undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 §, och 3. kapitalbasen och andra efterställda skulder inte är tillräckliga för att säkerställa att borgenärer inte orsakas en sådan förlust som avses i 2. 17 § Vid beslut enligt 15 eller 16 § ska Riksgäldskontoret beakta följande omständigheter: 1. marknadsdjupet för och prissättningen på resolutionsenhetens kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och efterställda kvalificerade instrument och den tid som behövs för att verkställa de transaktioner som krävs, 2. storleken på resolutionsenhetens kvalificerade skuldinstrument enligt artikel 72a i tillsynsförordningen som har en kvarvarande löptid som understiger ett år vid tidpunkten för beslutet, 3. resolutionsenhetens tillgång till de instrument som avses i 2 utom när det gäller hänvisningen till artikel 72b.2 d i tillsynsförordningen, 4. om andelen skulder som inte är nedskrivningsbara skulder och som har samma eller sämre prioritet enligt förmånsrättsordningen som de högst prioriterade kvalificerade skulderna överstiger 5 procent av resolutionsenhetens kapitalbas och kvalificerade skulder, 5. resolutionsenhetens affärs- och finansieringsmodell, riskprofil, stabilitet och förmåga att bidra till ekonomin, och 6. hur omstruktureringskostnader påverkar resolutionsenhetens återkapitalisering. Miniminivå för delkravet 18 § För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får andelen kapitalbas, efterställda kvalificerade instrument eller skulder som avses i 12 § inte understiga 13,5 procent i fråga om den riskvägda kvoten och 5 procent i fråga om bruttosoliditetskvoten. 19 § Riksgäldskontoret får besluta att 18 § ska gälla också för en nationellt systemviktig resolutionsenhet som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket. Särskilda bestämmelser för dotterföretag 20 § Riksgäldskontoret får besluta att ett institut som inte är en resolutionsenhet ska undantas från kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, om 1. institutet är ett dotterföretag till a) ett moderföretag som är en resolutionsenhet, eller b) ett moderföretag som inte är en resolutionsenhet och som uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad basis, 2. dotterföretaget och moderföretaget är etablerade i Sverige och ingår i samma resolutionsgrupp, 3. det inte finns några hinder för moderföretaget att snabbt överföra medel från kapitalbasen eller betala tillbaka sina skulder till dotterföretaget om förutsättningarna för nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. är uppfyllda, 4. moderföretaget uppfyller krav på ansvarsfull ledning av dotterföretaget och har rätt att åta sig att svara för dotterföretagets åtaganden, 5. riskkontrollen hos moderföretaget omfattar dotterföretaget, och 6. moderföretaget innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i dotterföretaget eller har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse. 21 § Riksgäldskontoret får medge att ett institut som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet och som uppfyller villkoren i 20 § 1 och 2 helt eller delvis får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med en garanti som resolutionsenheten tillhandahåller, om 1. det garanterade beloppet minst motsvarar det krav som ska ersättas, 2. garantin utfaller när a) dotterföretaget inte kan betala sina skulder eller andra åtaganden när de förfaller till betalning, eller b) förutsättningarna för nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. är uppfyllda, 3. garantin säkerställs genom pantavtal eller avtal om säkerhetsöverlåtelse som motsvarar minst 50 procent av beloppet, 4. de säkerheter som ställs för garantin uppfyller kraven enligt artikel 197 i tillsynsförordningen, 5. de säkerheter som ställs för garantin inte är belastade av panträtter eller andra säkerhetsrätter, 6. säkerheterna har en effektiv löptid som uppfyller samma betalningsvillkor som avses enligt artikel 72c.1 i tillsynsförordningen, och 7. det inte finns några hinder för överföring av säkerheterna från resolutionsenheten till dotterföretaget, oavsett om resolutionsenheten har försatts i resolution. Vid tillämpningen av första stycket 7 får Riksgäldskontoret begära att resolutionsenheten visar att det inte finns några sådana hinder som avses där. 22 § Ett företag enligt 1 kap. 1 § första stycket 2 som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet omfattas inte av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, om inte Riksgäldskontoret beslutar om det. På vilken nivå kravet ska bestämmas och uppfyllas 23 § För följande företag ska kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder bestämmas och uppfyllas på individuell nivå: 1. en resolutionsenhet som inte ingår i en resolutionsgrupp, 2. ett institut som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet eller ett företag i tredjeland, 3. ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet, och 4. ett företag som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas enligt konkurs eller likvidation. För följande företag ska kravet bestämmas och uppfyllas på konsoliderad nivå: 1. en resolutionsenhet som ingår i en resolutionsgrupp, och 2. ett moderföretag inom EES som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till ett företag i tredjeland. Frister 24 § En globalt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla kraven enligt 13-15 §§ från och med tre år efter den dag då enheten har fastställts som en sådan. 25 § En europeiskt systemviktig resolutionsenhet och en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla 1. kraven enligt 13, 15, 18 och 19 §§ från och med tre år efter den dag då enheten uppfyller förutsättningarna för att omfattas av dem, eller 2. kraven enligt 18 och 19 §§ från och med två år efter dagen för genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. eller en sådan alternativ åtgärd som avses i artikel 45m.3b i krishanteringsdirektivet. 26 § Riksgäldskontoret ska fastställa en lämplig frist för när 1. en resolutionsenhet ska uppfylla kraven enligt 9, 13-16 och 23 §§ efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap., och 2. ett företag som inte är en resolutionsenhet ska uppfylla kraven enligt 12 och 20-23 §§ efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. 27 § Riksgäldskontoret får förlänga eller förkorta en frist enligt 26 §. Riksgäldskontoret ska var tolfte månad under den frist som avses i 24-26 §§ underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder. Riksgäldskontoret får inom tolvmånadersperioden underrätta företaget om en ny nivå. Offentliggörande 28 § Ett företag ska årligen offentliggöra hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfylls. Första stycket gäller inte 1. under en frist enligt 26 §, eller 2. för ett företag som enligt resolutionsplanen ska avvecklas genom konkurs eller likvidation. Övervakning 29 § Riksgäldskontoret får, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, förbjuda ett företag att göra värdeöverföringar som överstiger ett särskilt förfogandebelopp, om företaget inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten. Med värdeöverföringar enligt första stycket avses att 1. göra en värdeöverföring kopplad till företagets kärnprimärkapital, 2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en tidpunkt då företaget inte uppfyllde det kombinerade buffertkravet, eller 3. göra utbetalningar hänförliga till instrument som räknas som primärkapitaltillskott enligt artikel 52 i tillsynsförordningen. 30 § Ett företag ska omedelbart underrätta Riksgäldskontoret om företaget inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten. 31 § Ett beslut enligt 29 § första stycket ska fattas nio månader efter att Riksgäldskontoret har tagit emot en underrättelse enligt 30 §. Riksgäldskontoret ska avstå från att fatta ett sådant beslut om minst två av följande förutsättningar är uppfyllda: 1. bristen beror på allvarliga störningar av den finansiella marknadens funktionssätt, 2. störningarna enligt 1 medför a) ökad prisvolatilitet för företagets kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument, eller b) ökade kostnader för företaget, och c) att handelsplatserna helt eller delvis är stängda så att företaget inte kan ge ut sådana instrument som avses i a, 3. en stängning av handelsplatsen enligt 2 drabbar fler företag, 4. störningarna enligt 1 hindrar det berörda företaget från att ge ut sådana instrument som avses i 2 a i den omfattning som krävs för att avhjälpa bristen, och 5. ett beslut enligt första stycket kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet. Om Riksgäldskontoret avstår från att fatta ett beslut enligt första stycket, ska Finansinspektionen underrättas. 32 § Riksgäldskontoret ska varje månad göra en ny bedömning av om förutsättningarna enligt 31 § andra stycket är uppfyllda. 33 § Riksgäldskontoret ska övervaka att företagen uppfyller sina skyldigheter enligt detta kapitel. Riksgäldskontoret ska samordna sin övervakning med den tillsyn som utövas av Finansinspektionen. Om ett företag inte uppfyller sina skyldigheter enligt detta kapitel, får Finansinspektionen, efter att Riksgäldskontoret fått tillfälle att lämna synpunkter, ingripa mot företaget. För företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 finns bestämmelser om ingripande i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och 25 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. För företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 gäller 15 kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse i tillämpliga delar. Gränsöverskridande fall 34 § För en gränsöverskridande koncern ska Riksgäldskontoret och berörda utländska resolutionsmyndigheter fatta ett gemensamt beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder 1. på konsoliderad nivå för varje resolutionsenhet, och 2. på individuell nivå för företag som inte är resolutionsenheter men som ingår i en resolutionsgrupp. Riksgäldskontoret ska meddela ett gemensamt beslut i fråga om 1. de företag som Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för, och 2. koncernens moderföretag, om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för en resolutionsenhet och om moderföretaget inte är en resolutionsenhet i samma resolutionsgrupp. I ett gemensamt beslut får det bestämmas att ett dotterföretag som inte är en resolutionsenhet delvis får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med instrument som har utfärdats till och förvärvats av företag som inte ingår i resolutionsgruppen, om det överensstämmer med resolutionsplanen och en resolutionsenhet i samma resolutionsgrupp inte har förvärvat tillräckligt med instrument enligt 13 §. Vid tillämpningen av denna paragraf och 35-39 §§ ska hänsyn tas till om dotterföretag i tredjeland ingår i resolutionsgruppen. 35 § Om minst två G-SII-enheter enligt artikel 4.1.136 i tillsynsförordningen tillhör samma globalt systemviktiga institut och är resolutionsenheter, ska Riksgäldskontoret, om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för en av resolutionsenheterna eller samordnande resolutionsmyndighet, fatta ett gemensamt beslut med berörda utländska resolutionsmyndigheter om att tillämpa artikel 72e i tillsynsförordningen och om justeringar för att begränsa eller undanröja skillnader mellan kraven enligt 1. 36 § 1 och artikel 12a i tillsynsförordningen, och 2. 36 § 2 och artikel 12a i tillsynsförordningen. Justeringar enligt första stycket får göras om förutsättningarna enligt artikel 45h.2 andra och tredje styckena i krishanteringsdirektivet är uppfyllda. 36 § Vid tillämpningen av 35 § ska det ytterligare krav som avses i 2 § bestämmas för 1. respektive resolutionsenhet, och 2. ett moderföretag inom EES som om det utgjorde den enda resolutionsenheten inom det globalt systemviktiga institutet. 37 § Om ett gemensamt beslut enligt 34 § inte har fattats inom fyra månader på grund av olika uppfattningar om kraven enligt 34 § första stycket, ska Riksgäldskontoret, efter att berörda utländska resolutionsmyndigheter fått tillfälle att lämna synpunkter, fatta beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder för de företag som myndigheten är resolutionsmyndighet för. 38 § Om någon av de berörda utländska resolutionsmyndigheterna inom tidsfristen enligt 37 § har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut en månad och följa Europeiska bankmyndighetens beslut. Om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för en resolutionsenhet eller samordnande resolutionsmyndighet får myndigheten inte hänskjuta ärendet till Europeiska bankmyndigheten efter att tidsfristen enligt 37 § löpt ut eller att ett gemensamt beslut har fattats. Riksgäldskontoret får inte heller hänskjuta ärendet om den nivå som fastställts av dotterföretagets resolutionsmyndighet 1. är högst 2 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel 92.3 i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen multiplicerat med 12,5 i fråga om kravet enligt 23 §, och 2. motsvarar kravet enligt 4-6 §§. 39 § Ett gemensamt beslut enligt 34 § och ett beslut som en berörd utländsk resolutionsmyndighet fattar på grund av att ett gemensamt beslut inte har fattats inom tidsfristen enligt 37 § gäller i Sverige. Ett gemensamt beslut enligt 34 § och Riksgäldskontorets beslut enligt 37 § ska regelbundet granskas och vid behov uppdateras. 5 kap. 1 § För en motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket gäller 11 kap. 3-7 §§ beträffande ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller en händelse som har direkt koppling till ett sådant beslut. Det som anges om ett beslut om resolution eller resolutionsåtgärder ska då avse ett beslut om krisavvärjande åtgärder. För en motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket gäller 11 kap. 3-7 §§ beträffande ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller tillfällig åtgärd eller en händelse som har direkt koppling till ett sådant beslut. Det som anges om ett beslut om resolution eller resolutionsåtgärder ska då avse ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller tillfällig åtgärd. 2 § Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 ska i avtal som avser relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder och som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att skulden kan komma att skrivas ned eller konverteras och att borgenärerna accepterar Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 ska i avtal som avser relevanta kapitalinstrument och nedskrivningsbara skulder och som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att skulden kan komma att skrivas ned eller konverteras och att borgenärerna accepterar 1. en eventuell minskning av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet, eller 2. konverteringar eller indragningar som kan bli följden av ett beslut om resolution eller av ett beslut om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument. 2. de konverteringar eller indragningar som kan bli följden av ett beslut om resolution eller av ett beslut om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder. Kravet enligt första stycket gäller dock inte 1. kvalificerade insättningar från fysiska personer, 2. kvalificerade insättningar från mikroföretag samt små och medelstora företag enligt kriteriet för årsomsättning i artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003, 3. insättningar genom en filial utanför EES till ett svenskt institut och som skulle betraktas som insättningar avseende personer eller företag som avses i 1 eller 2 om de inte hade gjorts via filialen, eller 4. om det framgår av tekniska standarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 55.3 i krishanteringsdirektivet att sådana avtalsvillkor inte krävs. 4. om det framgår av tekniska standarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 55.5 i krishanteringsdirektivet att sådana avtalsvillkor inte krävs. Riksgäldskontoret får besluta att kravet enligt första stycket inte ska gälla för ett företag för vilket kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder har fastställts till ett belopp enligt 4 kap. 4 § andra stycket. 3 a § Om det inte är möjligt att ta in ett villkor enligt 2 § första stycket i ett avtal som avser nedskrivningsbara skulder med säkerhet, ska företaget underrätta Riksgäldskontoret om det och till vilken skuldklass skulden hör. När Riksgäldskontoret har tagit emot underrättelsen gäller inte 2 § första stycket. Om Riksgäldskontoret bedömer att det är möjligt att ta in villkoret i avtalet, ska Riksgäldskontoret dock inom rimlig tid kräva det. 3 b § Riksgäldskontoret ska bedöma om en underrättelse enligt 3 a § påverkar möjligheten att försätta företaget i resolution. Riksgäldskontoret ska särskilt bedöma hur möjligheten att försätta ett företag i resolution påverkas av att skulder inom en och samma skuldklass, inbegripet kvalificerade skulder, till mer än 10 procent består av skulder som 1. undantas från kravet på avtalsvillkor enligt 3 a §, 2. inte är nedskrivningsbara enligt 2 kap. 2 § första stycket 1-11, och 3. sannolikt kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 §. 3 c § En skuld får inte användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. 1 § om 1. företaget låter bli att ta in villkor som krävs enligt 2 § första stycket, eller 2. ett sådant krav som avses i 1 inte gäller enligt 2 § tredje stycket eller 3 a §. Tillfälliga åtgärder 7 § Riksgäldskontoret får, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, besluta att ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller leveransförpliktelse som följer av ett avtal som har ingåtts av företaget. Ett sådant beslut får fattas, om 1. Finansinspektionen har fastställt att företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera, 2. det inte finns några omedelbart tillgängliga alternativa åtgärder från den privata sektorn som skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget, 3. åtgärden bedöms nödvändig för att undvika ytterligare försämring av de finansiella villkoren för företaget, och 4. åtgärden är nödvändig a) med hänsyn till det allmännas intresse, b) för att välja lämpliga resolutionsåtgärder, eller c) för att säkerställa en ändamålsenlig tillämpning av ett eller flera resolutionsverktyg. Vid beslut enligt första stycket gäller 12 kap. 5 § och 13 kap. 2 § andra stycket och 3-6 §§. 8 § Om Riksgäldskontoret beslutar om en åtgärd enligt 7 § första stycket, får Riksgäldskontoret avseende samma period också besluta att 1. en borgenär till företaget som omfattas av förbudet inte får ta i anspråk en säkerhet som har ställts ut i tillgångar som tillhör företaget, och 2. en motpart till företaget som omfattas av förbudet inte får a) säga upp eller häva ett avtal med företaget, b) ändra villkoren i ett avtal med företaget, c) ställa in fullgörelsen mot företaget, d) kvitta - en fordran som företaget har på motparten mot en fordran som motparten har på företaget, eller - en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten mot en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget, e) omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse, eller f) tillämpa en slutavräkningsklausul. Vid beslut enligt första stycket 1 gäller 13 kap. 8-10 §§. Vid beslut enligt första stycket 2 gäller 13 kap. 12-17 §§. Avtalsvillkor om tillfälliga åtgärder 9 § Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 ska i finansiella avtal som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att 1. avtalet kan bli föremål för tillfälliga åtgärder enligt 7 och 8 §§ och 13 kap. 2, 7, 8, 11 och 12 §§, och 2. ett beslut om resolution, en resolutionsåtgärd eller en tillfällig åtgärd utgör hinder mot att utöva rättshandlingar enligt 11 kap. 3-7 §§. 10 § Ett moderföretag för vilket Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet ska säkerställa att dotterföretag i tredjeland i finansiella avtal tar in ett villkor om att en åtgärd som avses i 11 kap. 3 § inte får vidtas på grund av ett beslut om tillfälliga åtgärder enligt 7 och 8 §§ och 13 kap. 2, 7, 8, 11 och 12 §§ avseende moder-företaget. Första stycket gäller om dotterföretaget i hemlandet motsvarar ett 1. kreditinstitut, 2. värdepappersbolag, eller 3. finansiellt institut. 6 kap. Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför resolution Nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution 1 § När Finansinspektionen ska pröva en fråga om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument utanför resolution, ska inspektionen se till att det görs en värdering motsvarande den som föreskrivs i 7 kap. av företaget eller koncernen i fråga. När Finansinspektionen ska pröva en fråga om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution, ska inspektionen se till att det görs en värdering motsvarande den som föreskrivs i 7 kap. 1-9 §§ av företaget eller koncernen i fråga. Värderingen ska ligga till grund för Finansinspektionens prövning av om relevanta kapitalinstrument ska skrivas ned eller konverteras. Värderingen ska också ligga till grund för inspektionens beslut i fråga om Värderingen ska ligga till grund för Finansinspektionens prövning av om relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder ska skrivas ned eller konverteras. Värderingen ska också ligga till grund för inspektionens beslut i fråga om 1. minskning av kärnprimärkapital, 2. omfattning av indragning eller överföring av kärnprimärkapitalinstrument, eller 3. minskning av ägandet för existerande ägare genom konvertering av relevanta kapitalinstrument till kärnprimärkapitalinstrument. 3. minskning av ägandet för existerande ägare genom konvertering av relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder till kärnprimärkapitalinstrument. Efter nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder ska Finansinspektionen se till att det görs en värdering motsvarande den som föreskrivs i 7 kap. 10 §. 1 a § Med kvalificerade skulder avses i detta kapitel skulder enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 utom när det gäller kriteriet i artikel 72c.1 i tillsynsförordningen. 2 § Finansinspektionen ska skyndsamt besluta att relevanta kapitalinstrument som har getts ut av ett institut eller ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 ska skrivas ned eller konverteras, om Finansinspektionen ska, på eget initiativ eller på begäran av Riksgäldskontoret, skyndsamt besluta att relevanta kapitalinstrument som har getts ut av ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 och kvalificerade skulder ska skrivas ned eller konverteras, om 1. företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera enligt 8 kap. 2 och 3 §§, och 2. åtgärden är nödvändig och tillräcklig för att avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget och det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang. Inför ett beslut enligt första stycket ska Riksgäldskontoret ha fått tillfälle att lämna synpunkter. Om en resolutionsenhet inte har förvärvat relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder direkt från det dotter-företag som har gett ut dem utan indirekt från ett annat dotterföretag inom samma resolutionsgrupp, ska ett beslut enligt första stycket fattas samtidigt som ett motsvarande beslut för 1. moderföretaget till det företag som gett ut kapitalinstrumenten eller skulderna, eller 2. ett annat moderföretag inom resolutionsgruppen, om det inte är en resolutionsenhet. 5 § Om ett institut eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket behöver statligt stöd, ska relevanta kapitalinstrument som institutet eller företaget gett ut skrivas ned eller konverteras. Om ett företag behöver statligt stöd, ska relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som företaget gett ut skrivas ned eller konverteras. Om det krävs för att stödet ska vara förenligt med unionsrätten, får Finansinspektionen besluta att andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten ska skrivas ned eller konverteras. Om det krävs för att stödet ska vara förenligt med unionsrätten, får Finansinspektionen besluta att andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten och de kvalificerade skulderna ska skrivas ned eller konverteras. Nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument eller andra efterställda skulder får inte ske, om det statliga stödet uppfyller villkoren i 8 kap. 3 § första stycket 3 och en sådan nedskrivning eller konvertering skulle hota den finansiella stabiliteten eller leda till oproportionerliga resultat. 7 § När Finansinspektionen överväger att fatta beslut avseende ett dotterföretag enligt 2, 3 eller 5 §, ska inspektionen skyndsamt underrätta den samordnande tillsynsmyndigheten och den samordnande berörda myndigheten. När Finansinspektionen överväger att fatta beslut avseende ett dotterföretag enligt 2, 3 eller 5 §, ska inspektionen ge resolutions-myndigheten för resolutionsenheten inom resolutionsgruppen tillfälle att lämna synpunkter och inom 24 timmar därefter underrätta 1. den samordnande tillsynsmyndigheten, 2. den samordnande berörda myndigheten, och 3. resolutionsmyndigheterna för andra företag inom resolutionsgruppen som har förvärvat kvalificerade skulder. När inspektionen överväger att fatta ett beslut enligt 3 §, ska inspektionen dessutom skyndsamt underrätta den behöriga myndighet som är ansvarig för det institut eller företag som har gett ut de relevanta kapitalinstrument som eventuellt ska skrivas ned eller konverteras och den berörda myndigheten i samma land inom EES som den nämnda behöriga myndigheten samt den samordnande berörda myndigheten. När inspektionen överväger att fatta ett beslut enligt 3 §, ska inspektionen dessutom skyndsamt underrätta 1. den behöriga myndighet som är ansvarig för det företag som har gett ut de relevanta kapitalinstrument som eventuellt ska skrivas ned eller konverteras, 2. den berörda myndigheten i samma land inom EES som den nämnda behöriga myndigheten, och 3. den samordnande berörda myndigheten. Av underrättelsen ska det framgå vilket beslut Finansinspektionen överväger att fatta och skälen för detta. Nedskrivning och konvertering av relevanta kapitalinstrument Nedskrivning och konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder 14 § När kärnprimärkapitalet har minskats i proportion till förlusterna, ska Finansinspektionen skriva ned kapitalbeloppet för relevanta kapitalinstrument eller konvertera relevanta kapitalinstrument till kärnprimärkapitalinstrument i den utsträckning som krävs för att företaget eller koncernen inte längre ska bedömas fallera eller sannolikt komma att fallera. När kärnprimärkapitalet har minskats i proportion till förlusterna, ska Finansinspektionen skriva ned kapitalbeloppet för relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder eller konvertera relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder till kärnprimärkapitalinstrument i den utsträckning som krävs för att företaget eller koncernen inte längre ska bedömas fallera eller sannolikt komma att fallera. Relevanta kapitalinstrument ska skrivas ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument i följande ordning: Relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder ska skrivas ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument i följande ordning: 1. övriga primärkapitalinstrument, 2. supplementärkapitalinstrument. 2. supplementärkapitalinstrument, 3. kapitalbeloppet för kvalificerade skulder. 15 § Vid konvertering av relevanta kapitalinstrument gäller följande: Vid konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder gäller följande: 1. De kärnprimärkapitalinstrument som konverteringen ska ske till ska vara utgivna av företaget i fråga eller av dess moderföretag, beroende på vad Finansinspektionen beslutar. Finansinspektionen får dock besluta att instrumenten ska ges ut av moderföretaget, bara om det har godkänts av resolutionsmyndigheten för moderföretaget. 2. Kärnprimärkapitalinstrumenten ska ha getts ut innan företaget ger ut aktier eller andra äganderättsinstrument i syfte att få kapital från staten eller ett offentligt organ. 3. Kärnprimärkapitalinstrumenten ska tilldelas och överföras utan dröjsmål efter beslutet att konvertera de relevanta kapitalinstrumenten. 4. Konverteringskursen för de relevanta kapitalinstrumentens konvertering till kärnprimärkapitalinstrument bestäms enligt de principer som anges i 21 kap. 19 och 20 §§. 4. Konverteringskursen för de relevanta kapitalinstrumentens och de kvalificerade skuldernas konvertering till kärnprimärkapitalinstrument bestäms enligt de principer som anges i 21 kap. 19 och 20 §§. 16 § Ett beslut om nedskrivning eller konvertering är bindande för företaget och innehavare av kärnprimärkapitalinstrument och relevanta kapitalinstrument. Den som berörs av nedskrivningen eller konverteringen förlorar inte sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen. Ett beslut om nedskrivning eller konvertering är bindande för företaget och innehavare av kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder. Den som berörs av nedskrivningen eller konverteringen förlorar inte sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen. En av Finansinspektionen beslutad kapitalökning eller kapitalminskning är fastställd när den har registrerats i aktiebolagsregistret, föreningsregistret eller bankregistret. Beloppen enligt 11 och 14 §§ ska ingå i beräkningen av de tröskelvärden som avses i 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 §. 8 kap. 7 § Riksgäldskontoret får försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b-2 d i resolution, om 1. ett institut, ett EES-institut eller ett tredjelandsinstitut som är dotterföretag till holdingföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution, och 2. holdingföretaget uppfyller de förutsättningar för resolution som anges i 5 §. Riksgäldskontoret ska försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b-2 d i resolution, om holdingföretaget uppfyller de förutsättningar för resolution som anges i 5 §. I fråga om ett EES-institut eller tredjelandsinstitut ska den utländska myndighet som ansvarar för institutet ha konstaterat att förutsättningarna för resolution är uppfyllda enligt lagstiftningen i det landet. 8 § Riksgäldskontoret får försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b-2 d i resolution trots att det inte uppfyller förutsättningarna för resolution i 5 §, om 1. holdingföretaget är en resolutionsenhet, 1. ett institut eller ett EES-institut som är dotterföretag till holdingföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution, 2. holdingföretaget är moderföretag till ett institut eller ett EES-institut som uppfyller förutsättningarna för resolution men som inte är en resolutionsenhet, 2. institutets eller EES-institutets fallissemang hotar koncernen som helhet eller insolvensrätten kräver att koncernen behandlas som en helhet, och 3. institutets eller EES-institutets fallissemang hotar resolutionsgruppen, och 3. resolutionsåtgärder mot holdingföretaget är nödvändiga för resolutionen av ett institut eller ett EES-institut eller av hela koncernen. 4. resolutionsåtgärder mot holdingföretaget är nödvändiga för resolutionen av institutet eller EES-institutet eller av resolutionsgruppen. I fråga om ett EES-institut ska den utländska myndighet som ansvarar för institutet ha konstaterat att förutsättningarna för resolution är uppfyllda enligt lagstiftningen i det landet. 11 kap. 3 § En motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket får på grund av ett beslut om resolution eller en resolutionsåtgärd, eller en händelse som har ett direkt samband med ett sådant beslut, inte 1. säga upp eller häva ett avtal med företaget, 2. ändra villkoren i ett avtal med företaget, 3. ställa in fullgörelse av en förpliktelse mot företaget, 4. kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget, 5. omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse (nettning), 6. tillämpa en slutavräkningsklausul, eller 7. ta emot, förfoga över eller ta i anspråk en säkerhet i tillgångar som tillhör företaget. Ett sådant beslut eller en sådan händelse som anges i första stycket utgör inte ett kollektivt obeståndsförfarande enligt lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden. Första och andra styckena gäller endast om 1. företaget fortsätter att fullgöra väsentliga skyldigheter enligt avtalet i förhållande till motparten, eller 2. företaget inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut av Riksgäldskontoret enligt 13 kap. 2, 7, 8, 11 eller 12 §. 2. företaget inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut enligt 5 kap. 7 § eller 8 § första stycket 1 eller 13 kap. 2, 7 eller 8 §. 13 kap. 1 § I fråga om kvalificerade skulder och relevanta kapitalinstrument som tillkommit innan ett företag försatts i resolution får Riksgäldskontoret besluta att I fråga om nedskrivningsbara skulder och relevanta kapitalinstrument som tillkommit innan ett företag försatts i resolution får Riksgäldskontoret besluta att 1. ändra löptiden för skulden, 2. ändra den ränta som ska betalas för skulden, eller 3. ändra dagen då räntan förfaller till betalning. Första stycket gäller inte för en skuld som är säkerställd. 5 § Ett beslut enligt 2 § första stycket får inte avse 1. kvalificerade insättningar, 2. överföringsuppdrag avseende betalningar eller leveranser av finansiella instrument som har lagts in i ett anmält avvecklingssystem, 1. överföringsuppdrag avseende betalningar eller leveranser av finansiella instrument som har lagts in i ett anmält avvecklingssystem, eller 3. betalnings- eller leveransförpliktelser som ska fullgöras mot centrala motparter och centralbanker, eller 2. betalnings- eller leveransförpliktelser som ska fullgöras mot centrala motparter och centralbanker. 4. finansiella instrument och medel som omfattas av lagen (1999:158) om investerarskydd. Om ett beslut enligt 2 § första stycket gäller kvalificerade insättningar, ska Riksgäldskontoret se till att en insättare dagligen får tillgång till ett lämpligt belopp av sina insättningar. 11 § Riksgäldskontoret får besluta att en motpart till ett företag i resolution inte får 1. säga upp eller häva ett avtal med företaget, 2. ändra villkoren i ett avtal med företaget, 3. ställa in fullgörelsen mot företaget, 4. kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget, 5. omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse, eller 6. tillämpa en slutavräkningsklausul. Första stycket gäller endast om företaget fortsätter att fullgöra väsentliga avtalsförpliktelser i förhållande till motparten. Första stycket gäller endast om 1. företaget fortsätter att fullgöra väsentliga avtalsförpliktelser i förhållande till motparten, eller 2. företaget inte kan fullgöra dessa förpliktelser till följd av ett beslut enligt 2, 7 eller 8 § eller 5 kap. 7 § eller 8 § första stycket 1. Förbudet får gälla från offentliggörandet enligt 12 kap. 5 § och som längst till klockan 24.00 den bankdag som följer närmast efter dagen för offentliggörandet. 12 § Riksgäldskontoret får besluta att en motpart till ett dotterföretag till ett företag i resolution inte får vidta en sådan åtgärd som anges i 11 § första stycket beträffande ett avtal med dotterföretaget, om 1. företaget i resolution svarar för fullgörelse av dotterföretagets förpliktelser, och 2. grunden för att vidta åtgärden är obestånd hos företaget i resolution eller dess finansiella ställning i övrigt. Vid ett beslut enligt första stycket gäller 11 § andra och tredje styckena. Vid ett beslut enligt första stycket gäller 11 § andra stycket 1 och tredje stycket. Tidigare beslut om tillfälliga åtgärder utanför resolution 18 § Riksgäldskontoret får inte besluta om en tillfällig åtgärd enligt 2-17 §§ om Riksgäldskontoret tidigare har beslutat om en motsvarande åtgärd enligt 5 kap. 7 eller 8 §. 16 kap. 5 § Beslut som Riksgäldskontoret fattar enligt 1-4 §§ är bindande för företaget i resolution och för berörda ägare och borgenärer. En av Riksgäldskontoret beslutad kapitalminskning ska antecknas i aktiebolagsregistret, föreningsregistret eller bankregistret. Kapitalminskningen ska ingå i beräkningen av de tröskelvärden som avses i 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 §. 21 kap. 2 § Följande skulder får skrivas ned eller konverteras genom skuldnedskrivningsverktyget: 1. relevanta kapitalinstrument, och 2. kvalificerade skulder. 2. nedskrivningsbara skulder. 15 § För att skuldnedskrivning eller konvertering ska ske med totalbeloppet enligt 13 §, ska Riksgäldskontoret vidta följande åtgärder: 1. Först ska någon av de åtgärder som anges i 16 kap. vidtas beträffande aktier eller andelar i företaget i resolution. 2. Därefter ska de relevanta kapitalinstrumenten skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning: a) övriga primärkapitalinstrument, b) supplementärkapitalinstrument. 3. Om åtgärderna i 1 och 2 inte är tillräckliga, ska de kvalificerade skulderna skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning: 3. Om åtgärderna i 1 och 2 inte är tillräckliga, ska de nedskrivningsbara skulderna skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning: a) andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten, b) skuldinstrument som inte är derivat eller innefattar derivat och vars ursprungliga löptid är minst ett år, om borgenärens rätt till betalning enligt 18 § första stycket andra meningen förmånsrättslagen (1970:979) för en fordran som är hänförlig till ett sådant instrument framgår av det fordringsavtal och, i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av instrumentet, c) enligt förmånsrättsordningen i omvänd ordning. 27 § Riksgäldskontoret får helt eller delvis undanta kvalificerade skulder från nedskrivning eller konvertering, om Riksgäldskontoret får helt eller delvis undanta nedskrivningsbara skulder från nedskrivning eller konvertering, om 1. det inte är möjligt att skriva ned eller konvertera den kvalificerade skulden inom rimlig tid, 1. det inte är möjligt att skriva ned eller konvertera den nedskrivningsbara skulden inom rimlig tid, 2. det är nödvändigt och proportionellt för att företaget eller någon som har övertagit verksamheten från företaget ska kunna upprätthålla kritisk verksamhet eller affärsverksamhet som är viktig för företagets intjäning eller lönsamhet, 3. det är nödvändigt och proportionellt för att undvika omfattande spridning av negativa effekter som leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet, eller 4. det krävs för att undvika värdeförstörelse som innebär att förlusterna för andra borgenärer blir högre än om skulderna undantas. 28 § När Riksgäldskontoret prövar frågan om undantag för kvalificerade skulder enligt 27 §, ska myndigheten beakta När Riksgäldskontoret prövar frågan om undantag för nedskrivningsbara skulder enligt 27 §, ska myndigheten beakta 1. principen att förluster i första hand ska drabba ägarna och därefter borgenärerna i företaget i resolution i prioritetsordning, 2. vilken förlustabsorberingskapacitet företaget i resolution har kvar, om skulderna undantas, och 3. behovet av att behålla tillräckliga resurser för finansiering av resolution. 3. behovet av att behålla tillräckliga resurser för finansiering av resolution och av att säkerställa ett effektivt genomförande av en sådan. 30 § Om Riksgäldskontoret beslutar att undanta kvalificerade skulder, får myndigheten använda medel från resolutionsreserven eller alternativa finansieringskällor enligt vad som anges i 27 kap. 1 och 6 §§, om det behövs för att absorbera förluster i eller ge kapitaltillskott till företaget i resolution. Det får dock bara göras om innehavare av aktier eller andra äganderättsinstrument eller innehavare av relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder, genom nedskrivning, konvertering eller på annat sätt, har absorberat förluster i eller bidragit till kapitaliseringen av företaget med ett belopp som minst motsvarar Om Riksgäldskontoret beslutar att undanta nedskrivningsbara skulder, får myndigheten använda medel från resolutionsreserven eller alternativa finansieringskällor enligt vad som anges i 27 kap. 1 och 6 §§, om det behövs för att absorbera förluster i eller ge kapitaltillskott till företaget i resolution. Det får dock bara göras om innehavare av aktier eller andra äganderättsinstrument eller innehavare av relevanta kapitalinstrument eller nedskrivningsbara skulder, genom nedskrivning, konvertering eller på annat sätt, har absorberat förluster i eller bidragit till kapitaliseringen av företaget med ett belopp som minst motsvarar 1. 8 procent av totala skulder och eget kapital i företaget i resolution baserat på värderingen enligt 7 kap., eller 2. 20 procent av det berörda företagets riskvägda tillgångar, baserat på värderingen enligt 7 kap. Alternativet i första stycket 2 får användas bara om 1. resolutionsreserven har tillgång till ett belopp som anskaffats genom resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § motsvarande minst 3 procent av de garanterade insättningarna, och 2. det berörda företagets konsoliderade tillgångar är mindre än motsvarande 900 miljarder euro. 27 kap. 13 § Avgiftsskyldiga ska betala årliga resolutionsavgifter. De sammanlagda resolutionsavgifterna för ett år ska uppgå till 0,05 procent av det totala underlag för samtliga avgiftsskyldiga som beräknas enligt 14 § (avgiftsunderlaget). Om inte annat följer av tredje stycket fastställs den resolutionsavgift som en avgiftsskyldig ska betala i enlighet med förordningen om resolutionsavgifter. Det som i artiklarna 4.1, 6-9, 12.1, 14.2, 14.3, 14.6 och 17.2 i förordningen om resolutionsavgifter anges om metoden för riskjustering av resolutionsavgift och om uppgiftsskyldighet, ska inte tillämpas för EES-filialer och värdepappersbolag som omfattas av definitionen i artikel 96.1 a eller b i tillsynsförordningen eller som bedriver verksamhet nr 8 i avsnitt A i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, men som inte bedriver verksamheterna nr 3 eller 6 i samma avsnitt i den bilagan. För en sådan avgiftsskyldig ska riskjustering av resolutionsavgift ske i enlighet med de kriterier som anges i artikel 103.7 i krishanteringsdirektivet och föreskrifter som har meddelats med stöd av 29 kap. 1 § 8. Det som i artiklarna 4.1, 6-9, 12.1, 14.2, 14.3, 14.6 och 17.2 i förordningen om resolutionsavgifter anges om metoden för riskjustering av resolutionsavgift och om uppgiftsskyldighet, ska inte tillämpas för EES-filialer och värdepappersbolag som omfattas av definitionen i artikel 96.1 a eller b i tillsynsförordningen eller som bedriver verksamhet nr 8 i avsnitt A i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, men som inte bedriver verksamheterna nr 3 eller 6 i samma avsnitt i den bilagan. För en sådan avgiftsskyldig ska riskjustering av resolutionsavgift ske i enlighet med de kriterier som anges i artikel 103.7 i krishanteringsdirektivet och föreskrifter som har meddelats med stöd av 29 kap. 1 § 11. Resolutionsavgift ska betalas så länge som behållningen i resolutionsreserven vid utgången av det år avgiften avser understiger tre procent av de garanterade insättningarna. 28 kap. 7 § Riksgäldskontoret får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av följande artiklar i krishanteringsdirektivet: - 13.5 andra stycket och 13.6 andra stycket. - 18.6 tredje stycket och 18.7 andra stycket. - 18.6 tredje stycket, 18.6a tredje stycket och 18.7 tredje stycket. - 45.9 tredje stycket och 45.10 femte stycket. - 45h.4 andra stycket och 45h.5 andra stycket. 8 § Riksgäldskontoret får begära att Europeiska bankmyndigheten ska bistå myndigheterna att nå en överenskommelse i de fall som framgår av följande artiklar i krishanteringsdirektivet: - 13.4 tredje stycket. - 13.4 fjärde stycket. - 18.5 andra stycket. - 18.5 fjärde stycket. - 91.7 andra stycket. - 92.3 andra stycket. 29 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka kvalificerade skulder som är medräkningsbara vid beräkningen av om minimikravet på nedskrivningsbara skulder enligt 4 kap. 1 § är uppfyllt, 1. avgifter enligt 1 kap. 3 § andra stycket, 2. vilka kriterier som ska ligga till grund för ett beslut om storleken på minimikravet på nedskrivningsbara skulder enligt 4 kap. 3 §, 2. hur det särskilda förfogandebeloppet enligt 4 kap. 29 § ska beräknas, 3. hur stor andel av globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolutionsenheter eller nationellt systemviktiga resolutionsenheter som får omfattas av kravet enligt 4 kap. 15 §, 4. offentliggörande enligt 4 kap. 28 §, 3. vilken information om nedskrivningsbara skulder ett företag ska lämna till Riksgäldskontoret och när den ska lämnas, 5. vilken information om nedskrivningsbara skulder ett företag ska lämna till Riksgäldskontoret och när den ska lämnas, 4. undantag enligt 5 kap. 3 § från skyldigheten i 5 kap. 2 § om att ta in vissa villkor i avtalen för sina skulder, 6. undantag från skyldigheten i 5 kap. 2 § om att ta in vissa villkor i avtalen för sina skulder enligt - 5 kap. 3 §, och - 5 kap. 3 a § när det gäller vilka kategorier av skulder som kan undantas, 5. vilka företag som ska upprätta register som avses i 5 kap. 5 §, vad registren ska innehålla och när företagen ska ge in register för olika typer av avtal, 7. vilka företag som ska upprätta register som avses i 5 kap. 5 §, vad registren ska innehålla och när företagen ska ge in register för olika typer av avtal, 8. hur beloppet enligt 13 kap. 5 § andra stycket ska fastställas och betalas ut, 6. vad en omstruktureringsplan enligt 21 kap. 5 § ska innehålla, 9. vad en omstruktureringsplan enligt 21 kap. 5 § ska innehålla, 7. hur storleken på de skulder som är hänförliga till derivat enligt 21 kap. 17 § ska beräknas, 10. hur storleken på de skulder som är hänförliga till derivat enligt 21 kap. 17 § ska beräknas, 8. metoden för riskjustering av resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § tredje stycket, 11. metoden för riskjustering av resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § tredje stycket, 9. vilka uppgifter en avgiftsskyldig ska lämna till Riksgäldskontoret enligt 27 kap. 20 §, 12. vilka uppgifter en avgiftsskyldig ska lämna till Riksgäldskontoret enligt 27 kap. 20 §, 10. vilka upplysningar ett institut eller något annat koncernföretag ska lämna till Riksgäldskontoret för dess verksamhet enligt denna lag, och 13. vilka upplysningar ett institut eller något annat koncernföretag ska lämna till Riksgäldskontoret för dess verksamhet enligt denna lag, och 11. att vissa uppgifter som enligt 27 kap. 20 § och 28 kap. 1 § ska lämnas till Riksgäldskontoret i stället ska lämnas till Finansinspektionen. 14. att vissa uppgifter som enligt 27 kap. 20 § och 28 kap. 1 § ska lämnas till Riksgäldskontoret också eller i stället ska lämnas till Finansinspektionen. 2 § Regeringen får meddela föreskrifter om 1. innehållet i en resolutionsplan och en koncernresolutionsplan enligt 3 kap. och vad som ska beaktas vid planernas utformning liksom när de ska upprättas och hur ofta de behöver uppdateras, 2. vilka omständigheter Riksgäldskontoret ska beakta vid sin prövning av en resolutionsplan enligt 3 kap. 10 och 11 §§, och 2. vilka omständigheter Riksgäldskontoret ska beakta vid sin prövning av en resolutionsplan enligt 3 kap. 10 och 11 §§, 3. när och var ett beslut om resolution enligt 8 kap. 13 § och ett beslut om resolutionsåtgärder enligt 12 kap. 5 § ska offentliggöras och vad offentliggörandet ska innehålla. 3. bedömningsgrunder för fastställandet av frister enligt 4 kap. 26 §, 4. bedömningsgrunder enligt 4 kap. 31 §, och 5. när och var ett beslut om resolution enligt 8 kap. 13 § och ett beslut om resolutionsåtgärder enligt 12 kap. 5 § ska offentliggöras och vad offentliggörandet ska innehålla. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. 2. Riksgäldskontoret ska fatta beslut om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. i den nya lydelsen som ska gälla från och med den 1 januari 2024, eller, om villkoren i artikel 45m.1 tredje stycket och 45m.7 i krishanteringsdirektivet är uppfyllda, den senare tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar för ett företag. 3. Riksgäldskontoret ska fatta beslut om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska gälla från och med den 1 januari 2022 enligt a) 4 kap. 3 § andra stycket och 18 § i den nya lydelsen för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet, och b) 4 kap. 3 § tredje stycket och 19 § i den nya lydelsen för en nationellt systemviktig resolutionsenhet. 4. För att möjliggöra en linjär uppbyggnad av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska Riksgäldskontoret fram till den 1 januari 2024 eller den senare tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar enligt 2 a) för ett företag besluta en målnivå på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska gälla från och med den 1 januari 2022, och b) vid behov och minst var tolfte månad underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder. 5. Ett beslut om minimikrav för nedskrivningsbara skulder som har fattats enligt 4 kap. i den äldre lydelsen ska gälla till dess att ett beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 2, 3 eller 4 a gäller. För ett beslut om minimikrav för nedskrivningsbara skulder gäller bestämmelsen i 3 kap. 24 § i den äldre lydelsen. 6. Bestämmelserna i 5 kap. 9 och 10 §§ tillämpas på avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet och som avser nya förpliktelser eller väsentliga ändringar av befintliga förpliktelser. 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden Härigenom föreskrivs att 2 och 8 §§ lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § I denna lag avses med administratör: ett företag som är ansvarigt för verksamheten i ett avvecklingssystem; företaget anses som deltagare i systemet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, eller ett likställt avvecklingssystem, clearingorganisation: ett företag som har tillstånd att driva clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, clearingorganisation: ett företag som har tillstånd att driva clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller förordning (EU) nr 648/2012, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, kollektivt obeståndsförfarande: konkurs, företagsrekonstruktion eller annat därmed jämförbart förfarande, likställt avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som Finansinspektionen enligt 9 a § har beslutat att likställa med ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem vars administratörer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen, och värdepapperscentral: detsamma som i artikel 2.1.1 i förordning (EU) nr 909/2014, i den ursprungliga lydelsen. 8 § Deltagare i ett avvecklingssystem får vara: 1. Riksbanken och andra centralbanker, 2. Riksgäldskontoret och utländska offentliga institutioner som i sitt hemland driver verksamhet som är jämförbar med kontorets, 3. clearingorganisationer, 4. svenska värdepapperscentraler, 5. företag som har tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 6. företag som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 7. utländska företag som i hemlandet driver sådan verksamhet som avses i 3-6, samt 7. utländska företag som i hemlandet driver sådan verksamhet som avses i 3-6, 8. annan juridisk person som för egen räkning avvecklar förpliktelser att leverera finansiella instrument i systemet. 8. andra juridiska personer som för egen räkning avvecklar förpliktelser att leverera finansiella instrument i systemet, och 9. clearingmedlemmar som avses i förordning (EU) nr 648/2012. Utländska företag som avses i första stycket 7 ska i hemlandet stå under betryggande tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder Härigenom föreskrivs att 7 kap. 3 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 3 § Ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument ska i denna förvaltning och när det utför tjänster enligt 1 § första stycket tillämpa 8 kap. 9-12, 14-16 och 22 §§ och 9 kap. 1, 3-6, 9, 10, 12-23, 26-29, 30 a och 40 §§, 41 § första stycket och 43 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument ska i denna förvaltning och när det utför tjänster enligt 1 § första stycket tillämpa 8 kap. 9-12, 14-16 och 22 §§ och 9 kap. 1, 3-6, 9, 10, 12-23, 25 a-29, 30 a och 40 §§, 41 § första stycket och 43 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse Härigenom föreskrivs att 15 kap. 1 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 15 kap. 1 a § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om kreditinstitutet 1. har fått tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt, 2. i strid med 14 kap. 4 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där, 3. i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i institutet samt storleken på innehaven, 4. inte uppfyller kraven i 6 kap. 1-3 c, 4, 4 a, 4 c eller 5 § eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 5, 5. låter blir att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen, 6. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 430a i tillsynsförordningen, 7. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen, 8. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen, 9. låter blir att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 och 430.2 i tillsynsförordningen, 10. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen, 11. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen, 12. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen, 13. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1-431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen, 14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen, 15. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, 16. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006, 17. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i institutet eller kvarstå i institutet trots att kraven i 3 kap. 2 § första stycket 4 eller 5, 10 kap. 8 a-8 c §§, 12 kap. 6 a-6 c §§ eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 3 inte är uppfyllda, 18. i strid med 6 a kap. 1 eller 2 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan, 19. i strid med 6 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas, 20. i strid med 13 kap. 4 a och 5 a §§ låter bli att underrätta Finans-inspektionen om institutet fallerar eller sannolikt kommer att fallera, 21. i strid med 28 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret, eller 21. inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. lagen (2015:1016) om resolution eller i strid med 28 kap. 1 § samma lag låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret, eller 22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen eller 2 kap. 1 eller 2 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag på grupp- eller undergruppsnivå. Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 14 kap. 1 eller 3 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i institutet, ska första stycket 2 och 3 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar. Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om institutets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. Ingripande sker genom 1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut, eller ersättare för någon av dem, eller 2. beslut om sanktionsavgift. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. 2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden dels att 25 kap. 1 d § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 9 kap. 25 a och 25 b §§, och närmast före 9 kap. 25 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. Vissa skuldinstrument 25 a § Ett värdepappersinstitut får bara sälja relevanta kapitalinstrument enligt 2 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution och skuldinstrument som uppfyller villkoren i artikel 72a i tillsynsförordningen utom när det gäller artikel 72a.1 b och hänvisningen till artikel 72b.3-72b.5 till en icke-professionell kund, om institutet 1. har gjort en prövning enligt 23 §, 2. på grundval av prövningen enligt 1 har förvissat sig om att instrumenten är lämpliga för kunden, och 3. har lämnat kunden en lämplighetsförklaring enligt 28 §. 25 b § Ett värdepappersinstitut ska kräva att den icke-professionella kunden lämnar institutet information om sin portfölj av finansiella instrument. I portföljen ska räknas med insättningar av kontanta medel men inte innehav av sådana finansiella instrument som har lämnats som säkerhet. Om portföljens värde inte överstiger 500 000 euro vid tidpunkten för kundens förvärv av sådana instrument som avses i 25 a §, ska värdepappersinstitutet säkerställa att förvärvet inte överstiger 10 procent av portföljens värde. När ett förvärv som avses i andra stycket görs för första gången får likviden för instrumenten inte understiga 10 000 euro. 25 kap. 1 d § Finansinspektionen ska, utöver i de fall som anges i 1 a och 1 b §§, ingripa mot någon som ingår i ett värdepappersbolags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om värdepappersbolaget 1. har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt, 2. inte uppfyller kraven i 3 kap. 5 § första stycket eller har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven i 3 kap. 1 § första stycket 5 eller 6 eller någon av 8 kap. 8 b-8 d §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 3 kap. 12 § 2 inte är uppfyllda, 3. åsidosatt sina skyldigheter enligt 5 kap. 4 §, 4. inte uppfyller kraven i någon av 8 kap. 3-6, 8 eller 8 f §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 35 § 1, 5. i strid med 8 a kap. 2 eller 3 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan, 6. i strid med 8 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas, 7. i strid med 23 kap. 3 c § låter bli att underrätta Finansinspektionen om att värdepappersbolaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera, 8. i strid med 24 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där, 9. i strid med 24 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven, 10. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i bolagets kapitalbas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen, 11. i strid med 28 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret, 11. inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. lagen (2015:1016) om resolution eller i strid med 28 kap. 1 § samma lag låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret, 12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen, 13. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen, 14. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 430a i tillsynsförordningen, 15. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen, 16. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen, 17. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 och 430.2 i tillsynsförordningen, 18. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen, 19. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen, 20. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen, 21. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1-431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen, eller 22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen eller kraven i 2 kap. 1 eller 2 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag på gruppnivå eller undergruppsnivå. Om en sådan person som avses i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 24 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i bolaget, ska första stycket 8 och 9 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar. Ett ingripande enligt första stycket får göras endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. Ingripande görs genom 1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser enligt första stycket 1, 2, 3, 8 eller 9, permanent inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller ersättare för någon av dem, eller 2. beslut om sanktionsavgift. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. 2. Bestämmelserna i 9 kap. 25 a och 25 b §§ tillämpas inte på relevanta kapitalinstrument och efterställda kvalificerade instrument som har getts ut före ikraftträdandet. 3 Ärendet och dess beredning Det unionsrättsliga regelverket om kapitaltäckning finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (kapitaltäckningsdirektivet). Det unionsrättsliga regelverket om krishantering finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 (krishanteringsdirektivet). I maj 2019 antogs - Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information, samt av förordning (EU) nr 648/2012, se bilaga 1, - Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2013/36/EU vad gäller undantagna enheter, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, ersättning, tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter och kapitalbevarande åtgärder, och - Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och om direktiv 98/26/EG, se bilaga 2. Regeringen gav den 20 december 2018 en särskild utredare i uppdrag bl.a. att lämna de författningsförslag som krävs för att anpassa svensk rätt till ändringarna i tillsynsförordningen och genomföra ändringarna i kapitaltäckningsdirektivet och krishanteringsdirektivet i svensk rätt (dir. 2018:116). Utredningen antog namnet Utredningen om EU:s bankpaket om riskreducerande åtgärder. Utredningen har redovisat sitt uppdrag i betänkandet EU:s bankpaket om riskreducerande åtgärder (SOU 2019:60). I det lämnas de författningsförslag som krävs för att anpassa svensk rätt till ändringarna i tillsynsförordningen och genomföra ändringarna i kapitaltäckningsdirektivet och krishanteringsdirektivet i svensk rätt. En sammanfattning av betänkandet och utredningens lagförslag finns i bilagorna 3 och 4. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissvaren finns tillgängliga på regeringens webbplats (www.regeringen.se) och i Finansdepartementet (Fi2019/04231). Förslaget om investerarskydd för icke-professionella kunder (avsnitt 16) har beretts under hand med Finansbolagens förening, som inte har haft något att invända mot det. Svaret finns tillgängligt i Finansdepartementet (Fi2019/04231). Under lagstiftningsarbetet har dessutom underhandskontakter tagits med Finansinspektionen och Riksgäldskontoret. I propositionen behandlas utredningens förslag när det gäller regelverket om krishantering. Utredningens förslag när det gäller regelverket om kapitaltäckning har redan genomförts (prop. 2020/21:36, bet. 2020/21:FiU37, rskr. 2020/21:116). Lagrådet Regeringen beslutade den 11 februari 2021 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Regeringen har följt Lagrådets förslag och synpunkter, som behandlas i avsnitten 8.3.4 och 8.4.3 och i författningskommentaren (avsnitten 20.1 och 20.5). I förhållande till lagrådsremissen har dessutom vissa mindre språkliga och redaktionella ändringar gjorts. 4 Regelverket om hantering av finansiella företag i kris i huvuddrag Den globala finanskrisen under 2008-2009 visade att det fanns brister i förutsättningarna för att hantera kreditinstitut och värdepappersbolag (institut) i kris. Krishanteringsdirektivet - som antogs i maj 2014 - skapar förutsättningar för avveckling eller rekonstruktion av institut i kris som alternativ till likvidation och konkurs (s.k. resolution) och syftar till att öka motståndskraften hos instituten, minska riskerna för framtida finanskriser och minska kostnaderna för skattebetalarna i händelse av en finanskris. Resolution innebär att resolutionsmyndigheten (i Sverige Riksgäldskontoret) får ta kontroll över ett institut i kris för en rekonstruktion eller avveckling om det behövs för att värna den finansiella stabiliteten. Regelverket om krishantering bygger på att ett instituts ägare och borgenärer, inte staten, ska bära förlusterna i ett institut som försätts i resolution. Det sker framför allt genom att eget kapital och skulder konverteras eller skrivs ned (det s.k. skuldnedskrivningsverktyget). Tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget förutsätter att institutet har tillräckligt med kapital och skulder att konvertera eller skriva ned. På så sätt kan förluster absorberas och institutet återkapitaliseras. I regelverket finns därför regler om ett minimikrav på eget kapital och skulder som kan användas för nedskrivning eller konvertering (eng. Minimum Requirement for own funds and Eligible Liabilities, i det följande benämnt MREL-kravet). Efter att krishanteringsdirektivet antogs kom G20-länderna överens om ett särskilt minimikrav på nedskrivningsbara skulder och eget kapital för globalt systemviktiga institut, s.k. total förlustabsorberingsförmåga (eng. Total Loss Absorbing Capacity, i det följande benämnt TLAC-standarden). Under våren 2019 antog Europaparlamentet och rådet ändringar i rättsakterna på området, det s.k. bankpaketet. Ändringarna innebär i huvudsak att MREL-kravet ersätts av ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder och TLAC-standarden genomförs på EU-nivå. Krishanteringsdirektivet har i svensk rätt framför allt genomförts i lagen (2015:1016) om resolution, förkortad LOR. I det följande behandlas ändringarna i krishanteringsdirektivet med utgångspunkt i kapitelindelningen i lagen om resolution. 5 Ansvariga myndigheter Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska få ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt tillsynsförordningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om sådana avgifter. Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Av ändringarna i tillsynsförordningen följer att resolutionsmyndigheterna ska ha de befogenheter och följa de förfaranden som, utöver krishanteringsdirektivet, följer av tillsynsförordningen (artikel 2.2). Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet i Sverige (1 kap. 3 § LOR och artikel 4.1.130 i tillsynsförordningen). Enligt ändringarna i tillsynsförordningen ska Riksgäldskontoret hantera ansökningar om tillstånd för återköp m.m. av kvalificerade skuldinstrument (artikel 78a). Riksgäldskontoret bör därför få ta ut avgifter för prövningen av sådana ansökningar. Därutöver bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter beträffande sådana avgifter. 6 Nya definitioner Regeringens förslag: Det ska införas nya definitioner i lagen om resolution. Med central motpart ska avses en central motpart som har auktoriserats eller godkänts enligt förordning (EU) nr 648/2012. Uttrycket nedskrivningsbara skulder ska ersätta uttrycket kvalificerade skulder och avse skulder som inte undantas från nedskrivning eller konvertering. Definitionen ändras på så sätt att också följande skulder inte ska vara nedskrivningsbara: - En skuld till en central motpart med kortare löptid än sju dagar. - En skuld till ett annat företag inom samma resolutionsgrupp men som inte är resolutionsenhet, såvida inte skulden vid konkurs eller likvidation är efterställd andra skulder till oprioriterade borgenärer. Om en sådan skuld är att betrakta som nedskrivningsbar skuld ska Riksgäldskontoret bedöma om den ändå bör undantas från nedskrivning eller konvertering för att säkerställa ett effektivt genomförande av resolution. Med kvalificerade skulder ska avses de nedskrivningsbara skulder som får användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Med efterställda kvalificerade instrument ska avses kvalificerade skulder som får användas för att uppfylla ett krav på viss andel av efterställda skulder inom ramen för kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. En resolutionsenhet ska avse en juridisk person med säte inom EES som enligt en resolutionsplan är föremål för resolutionsåtgärder. En resolutionsgrupp ska avse en resolutionsenhet och dess dotterföretag som inte själva utgör resolutionsenheter, dotterföretag till andra resolutionsenheter eller dotterföretag i tredjeland som enligt resolutionsplanen står utanför resolutionsgruppen eller dotterföretag till ett sådant dotterföretag. Med globalt systemviktigt institut, globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES och större dotterföretag ska avses detsamma som i tillsynsförordningen. Med globalt systemviktig resolutionsenhet ska avses en resolutionsenhet som är ett globalt systemviktigt institut eller en del av ett sådant. Med europeiskt systemviktig resolutionsenhet ska avses en resolutionsenhet som inte utgör ett globalt systemviktigt institut och som har tillgångar som överstiger 100 miljarder euro eller ingår i en resolutionsgrupp som har tillgångar som överstiger 100 miljarder euro. Med nationellt systemviktig resolutionsenhet ska avses en resolutionsenhet som inte är en globalt systemviktig resolutionsenhet eller en europeiskt systemviktig resolutionsenhet men som Riksgäldskontoret bedömer vara en sannolik systemrisk i händelse av fallissemang. Med kärnprimärkapital ska avses detsamma som i tillsynsförordningen. Med det kombinerade buffertkravet ska avses detsamma som i lagen om kapitalbuffertar. Det ska också införas definitioner av EU:s värdepappersbolagsförordning och EU:s värdepappersbolagsdirektiv. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag Central motpart Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet förtydligas att de centrala motparter som avses i reglerna ska ha auktoriserats inom unionen enligt artikel 14 eller godkänts av Esma enligt artikel 25 i förordningen (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (artiklarna 69.4, 70.2 och 71.3). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Hänvisningarna i krishanteringsdirektivet till förordning (EU) nr 648/2012 är dynamiska. Det innebär att också hänvisningen till förordningen i lagen om resolution bör vara dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Nedskrivningsbar skuld, kvalificerad skuld och efterställda kvalificerade instrument Artikel 2 i krishanteringsdirektivet innehåller definitioner, vilka i svensk rätt framför allt har genomförts i lagen om resolution. I lagen om resolution finns bl.a. en definition av en kvalificerad skuld (2 kap. 2 §). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet införs tre nya definitioner av skulder. Det nuvarande uttrycket "kvalificerade skulder", som avser sådana skulder som inte är uttryckligen undantagna från att användas i ett resolutionsförfarande (artikel 2.1.71 i krishanteringsdirektivet), ersätts med uttrycket nedskrivningsbara skulder (artikel 2.1.71 i krishanteringsdirektivet). Det nya uttrycket tar sikte på samtliga skulder som kan användas inom ett resolutionsförfarande och anknyter till att det rör sig om skulder som kan skrivas ned eller konverteras. Uttrycket kvalificerade skulder ska avse sådana skulder som får användas för att uppfylla det i avsnitt 8 föreslagna kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 2.1.71a i krishanteringsdirektivet). Uttrycket efterställda kvalificerade instrument, ska avse vissa efterställda skulder som vissa företag ska använda för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 2.1.71b i krishanteringsdirektivet). Ändringarna i fråga om dessa uttryck har medfört ett stort antal följdändringar i krishanteringsdirektivet, innebärande att uttrycket kvalificerade skulder har ersatts med uttrycket nedskrivningsbara skulder (bl.a. artiklarna 46, 47.1 och 63.1). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet görs det dessutom vissa tillägg beträffande vilka skulder som inte får skrivas ned eller konverteras. För det första ska en skuld med en återstående löptid på mindre än sju dagar till en central motpart inte kunna skrivas ned eller konverteras (artikel 44.2 f). För det andra ska en skuld till ett institut eller sådant annat företag som avses i artikel 1.1 b, c eller d i samma resolutionsgrupp men som inte är resolutionsenhet inte vara nedskrivningsbar, såvida inte skulden vid konkurs eller likvidation är efterställd andra skulder till oprioriterade borgenärer (artikel 44.2 h). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet, bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Om skulder till företag i samma resolutionsgrupp är att betrakta som nedskrivningsbar skuld eftersom den är efterställd andra skulder till oprioriterade borgenärer behöver resolutionsmyndigheten enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet bedöma om den ändå bör undantas från nedskrivning eller konvertering för att säkerställa ett effektivt genomförande av resolutionsstrategin (artikel 44.3 andra stycket). Resolutionsmyndigheten ska för dotterföretag som inte är en resolutionsenhet särskilt bedöma om de skulder och kapital som kan användas för att uppfylla kraven i artikel 45f.2 är tillräckliga för att genomföra resolutionsstrategin (artikel 44.2 h). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Resolutionsenhet och resolutionsgrupp Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller nya definitioner som är avsedda att underlätta identifieringen av de företag som ska försättas i resolution: resolutionsenhet och resolutionsgrupp. Bakgrunden till behovet av dessa nya definitioner är tanken att resolutionsstrategier med flera s.k. ingångspunkter ska möjliggöras. Enligt resolutionsstrategier med en ingångspunkt försätts en koncernenhet, vanligtvis moderföretaget, i resolution medan andra koncernenheter, vanligtvis dotterföretag, inte försätts i resolution medan dotterföretagens förluster och återkapitaliseringsbehov överförs till moderföretaget. Enligt resolutionsstrategier med flera ingångspunkter skulle också dotterföretag kunna försättas i resolution. För att den önskvärda resolutionsstrategin ska bli ändamålsenlig är det enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet viktigt att de företag som ska kunna försättas i resolution (resolutionsenheter) och dessas dotterföretag kan identifieras. Denna identifiering är också relevant vid tillämpningen av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Mot denna bakgrund definieras en resolutionsenhet (artikel 2.1.83a i krishanteringsdirektivet) som a) en i unionen etablerad juridisk person som av resolutionsmyndigheten i enlighet med artikel 12 identifieras som en enhet för vilken resolutionsplanen föreskriver resolutionsåtgärder, eller b) ett institut som inte utgör en del av en koncern som är föremål för gruppbaserad tillsyn enligt artiklarna 111 och 112 i kapitaltäckningsdirektivet, för vilken resolutionsplanen föreskriver resolutionsåtgärder. En resolutionsgrupp (artikel 2.1.83b i krishanteringsdirektivet) definieras som a) en resolutionsenhet och dess dotterföretag som inte själva utgör - resolutionsenheter, - dotterföretag till resolutionsenheter, eller - enheter som har sitt säte i ett tredjeland och som inte ingår i resolutionsgruppen i enlighet med resolutionsplanen och deras dotterföretag, eller b) kreditinstitut som är permanent underställda ett centralt organ och själva det centrala organet om minst ett av dessa kreditinstitut eller det centrala organet är en resolutionsenhet, tillsammans med deras respektive dotterföretag. De nya definitionerna bör genomföras i lagen om resolution. I Sverige finns inga kreditinstitut som är underställda centrala organ och centrala organ är inte en unionsrättslig associationsform eller motsvarande. Mot den bakgrunden bör definitionen av en resolutionsgrupp som avser en resolutionsenhet i form av ett centralt organ med underliggande kreditinstitut inte genomföras i svensk rätt. Globalt systemviktiga institut, större dotterföretag och globalt systemviktiga resolutionsenheter Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller definitioner av globalt systemviktiga institut och större dotterföretag, som omfattas av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Med större dotterföretag och globalt systemviktiga institut avses detsamma som i tillsynsförordningen (artikel 2.1.5a och 2.1.83c i krishanteringsdirektivet). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. I förhållande till krishanteringsdirektivet bör också införas en definition av globalt systemviktiga resolutionsenheter, dvs. en resolutionsenhet som är ett globalt systemviktigt institut eller del av ett sådant. Med resolutionsenheter som är en del av ett globalt systemviktigt institut avses företag som ingår i en grupp som identifierats som ett globalt systemviktigt institut enligt kapitaltäckningsdirektivet (artikel 131.1 a). Med grupp i detta sammanhang avses en grupp av företag för vilka den behöriga myndigheten tillämpar kapitalkraven i tillsynsförordningen på konsoliderad nivå, dvs. mot ett av företagen i gruppen som om det företaget, tillsammans med de övriga i gruppen, utgjorde ett enda institut (artikel 4.1.47 och 4.1.48 i tillsynsförordningen). Dotterföretag Med dotterföretag avses detsamma som i tillsynsförordningen (artikel 2.1.5 i krishanteringsdirektivet). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet har definitionen av dotterföretag utvidgats till att, om lämpligt och på lämpligt sätt, också omfatta kreditinstitut som är permanent underställda ett centralt organ, själva det centrala organet och dessas respektive dotterföretag, med beaktande av hur dessa resolutionsgrupper uppfyller kravet i artikel 45e.3 i detta direktiv. Utvidgningen har koppling till definitionen av resolutionsgrupp i krishanteringsdirektivet. I tillsynsförordningen behandlas centrala organ bl.a. i bestämmelser om möjlighet till nationella undantag från vissa solvens- och likviditetskrav "för kreditinstitut som är permanent underställda ett centralt organ som övervakar dem och som är etablerat i samma medlemsstat" (artikel 10). I skälen till ändringarna i krishanteringsdirektivet beskrivs den angivna ordningen som ett nätverk för samarbete. För att resolutionsmyndigheterna ska kunna beakta särdragen hos sådana företeelser bör de också kunna bevilja undantag från kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som tillämpas på sådana kreditinstitut och för det centrala organet på liknande villkor som de som anges i tillsynsförordningen, om kreditinstituten och det centrala organet är etablerade i samma medlemsstat. Resolutionsmyndigheterna bör också kunna behandla kreditinstituten och det centrala organet som en helhet när de bedömer villkoren för resolution på grundval av solidaritetsmekanismens utformning (skäl 22 i ändringarna i krishanteringsdirektivet). I Sverige finns inga centrala organ och centrala organ är inte en unionsrättslig associationsform eller motsvarande. Definitionen av dotterföretag bör därför inte genomföras i svensk rätt (jfr också SOU 2013:65 s. 606 och prop. 2013/14:228 s. 640). Globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller inte någon definition av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU. En definition av ett sådant institut finns dock i tillsynsförordningen, dvs. en globalt systemviktig bankgrupp eller bank som inte är ett globalt systemviktigt institut och som anges i den förteckning över global systemviktiga banker som offentliggörs och regelbundet uppdateras av Financial Stability Board (artikel 4.1.134). I ändringarna i krishanteringsdirektivet finns regler om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder avseende större dotterföretag till sådana institut (artikel 45d i krishanteringsdirektivet). En definition av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES bör därför föras in i lagen om resolution. Europeiskt systemviktig resolutionsenhet Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller regler om kravet om kapitalbas och kvalificerade skulder för en resolutionsenhet som inte omfattas av TLAC-standarden och som ingår i en resolutionsgrupp vars sammanlagda tillgångar överstiger 100 miljarder euro. En definition av dessa resolutionsenheter bör därför införas i lagen om resolution. I ändringarna i krishanteringsdirektivet betecknas enheterna som toppnivåbanker (se t.ex. skäl 10). För att avgränsa dessa mot globalt systemviktiga resolutionsenheter och nationellt systemviktiga resolutionsenheter (se nedan), bör i stället beteckningen europeiskt systemviktiga resolutionsenheter användas. Ändringarna i krishanteringsdirektivet bör inte förstås så att endast en resolutionsenhet som ingår i en resolutionsgrupp ska kunna omfattas av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Också en resolutionsenhet som inte ingår i en resolutionsgrupp vars tillgångar överstiger 100 miljarder euro ska kunna omfattas av dessa krav (se avsnitt 8). Definitionen av europeiskt systemviktig resolutionsenhet ska därför även kunna omfatta resolutionsenheter som inte ingår i en resolutionsgrupp. Nationellt systemviktig resolutionsenhet Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45c.6) får resolutionsmyndigheten, efter samråd med den behöriga myndigheten, besluta att tillämpa kraven på efterställning som gäller för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet även på en resolutionsenhet som varken är ett globalt systemviktigt institut eller som uppfyller kriterierna för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet, men som bedöms utgöra en sannolik systemrisk i händelse av fallissemang (artikel 45c.6). En definition av dessa resolutionsenheter bör därför införas i lagen om resolution. Mot bakgrund av att det rör sig om en möjlighet att på nationell nivå låta dessa krav gälla för dessa resolutionsenheter, framstår beteckningen nationellt systemviktig resolutionsenhet som lämplig. Liksom för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet bör en nationellt systemviktig resolutionsenhet även kunna avse en resolutionsenhet som inte ingår i en resolutionsgrupp. Kärnprimärkapital och det kombinerade buffertkravet Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller regler om kärnprimärkapital och det kombinerade buffertkravet vid tillämpning av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Med kärnprimärkapital avses detsamma som i tillsynsförordningen (artikel 2.1.68a i krishanteringsdirektivet). Med det kombinerade buffertkravet avses detsamma som i kapitaltäckningsdirektivet (artikel 2.1.109 i krishanteringsdirektivet), dvs. summan av 1) kapitalkonserveringsbufferten, 2) den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten, 3) systemriskbufferten och 4) tillämplig kapitalbuffert enligt 5 kap. 6 § (2 kap. 2 § lagen [2014:966] om kapitalbuffertar. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Värdepappersbolagsförordningen och värdepappersbolagsdirektivet I november 2019 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 av den 27 november 2019 om tillsynskrav för värdepappersföretag och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014 (värdepappersbolagsförordningen) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 av den 27 november 2019 om tillsyn av värdepappersföretag och om ändring av direktiven 2002/87/EG, 2009/65/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU, 2014/59/EU och 2014/65/EU (värdepappersbolagsdirektivet). Rättsakterna, som reglerar ett nytt regelverk om kapitaltäckning för värdepappersbolag, påverkar krishanteringsdirektivet. Definitioner av värdepappersbolagsförordningen och värdepappersbolagsdirektivet bör därför införas. Hänvisningen till värdepappersbolagsdirektivet ger lagen om resolution materiellt innehåll och ska därmed vara statisk, dvs. avse den ursprungliga lydelsen. Hänvisningarna i krishanteringsdirektivet till värdepappersbolagsförordningen är dynamiska. Det innebär att också hänvisningen till förordningen i lagen om resolution bör vara dynamisk, dvs. avse förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. 7 Resolutionsplaner 7.1 Den rättsliga regleringen Riksgäldskontoret genomför planering för hur krishantering ska genomföras för varje institut. Den analys och de bedömningar som görs för respektive institut samlas i en s.k. resolutionsplan. Resolutionsplanen ska beskriva hur institutet ska hanteras om det försätts i resolution. För vissa institut ska det i stället antas en koncernresolutionsplan. För gränsöverskridande koncerner är flera resolutionsmyndigheter involverande i upprättandet av en koncernresolutionsplan och det finns därför även regler om den processen och vad som händer om myndigheterna inte kommer överens. När Riksgäldskontoret upprättar en resolutionsplan ska myndigheten, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, göra en resolutionsbarhetsbedömning, dvs. pröva om ett institut eller koncernföretag kan rekonstrueras eller avvecklas genom konkurs, likvidation eller resolution på ett sätt som inte leder till allvarlig störning i det finansiella systemet. Bestämmelser om resolutionsplaner finns i 3 kap. LOR. 7.2 Upprättande av resolutionsplaner Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska i samband med att en koncernresolutionsplan fastställs identifiera koncernens resolutionsenheter och resolutionsgrupper. En resolutionsplan och en koncernresolutionsplan ska utöver resolutionsåtgärder innehålla åtgärder avseende nedskrivning eller konvertering utanför resolution. När en koncernresolutionsplan upprättas ska Riksgäldskontoret pröva möjligheten att försätta koncernen eller en resolutionsgrupp i resolution. Detta ska också gälla i fråga om en gränsöverskridande koncern. Regeringens bedömning: Krishanteringsdirektivets övriga krav i fråga om när en resolutionsplan ska omprövas, vad en resolutionsplan och en koncernsresolutionsplan ska innehålla och prövningen av förutsättningar för resolution bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning Resolutionsplaner Krishanteringsdirektivet innehåller regler om när en resolutionsplan ska ses över och uppdateras och vad den ska innehålla (artikel 10.6 och 10.7, som i svensk rätt har genomförts i 3 kap. 1 § LOR och 3, 4 och 7 §§ förordningen [2015:1034] om resolution). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet införs mer specifika regler om när en resolutionsplan ska ses över och uppdateras och vad den ska innehålla (artikel 10.6 och 10.7). Ändringarna i krishanteringsdirektivet bör, med stöd av befintligt bemyndigande (29 kap. 2 § LOR), genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Koncernresolutionsplaner För en koncern ska resolutionsmyndigheterna för koncernen respektive för dotterföretag tillsammans upprätta en koncernresolutionsplan. I planen ska det anges vilka åtgärder som ska vidtas (artikel 12 i krishanteringsdirektivet, som i svensk rätt har genomförts i bl.a. 3 kap. 2 § LOR och 5 § förordningen om resolution). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndigheterna identifiera resolutionsenheter och resolutionsgrupper inom varje koncern för att den resolutionsstrategi som valts ska bli ändamålsenlig (skäl 4 och artikel 12.1). Resolutionsåtgärder ska bestämmas i förhållande till resolutionsenheter, i stället för som tidigare koncernenheter och om en koncern inbegriper fler än en resolutionsgrupp, ska resolutionsåtgärder bestämmas för resolutionsenheterna i varje resolutionsgrupp. Resolutionsmyndigheterna ska dessutom överväga effekterna av varje planerad åtgärd inom koncernen i syfte att säkerställa en effektiv resolution på koncernnivå och, om en koncern inbegriper fler än en resolutionsgrupp, också effekterna av planerade resolutionsåtgärder på andra enheter inom samma resolutionsgrupp och andra resolutionsgrupper inom koncernen (artikel 12.3). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör det i lagen om resolution anges att Riksgäldskontoret ska identifiera resolutionsenheter och resolutionsgrupper inom respektive koncern. Övriga ändringar bör, med stöd av befintligt bemyndigande (29 kap. 2 § LOR), genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Nedskrivning och konvertering utanför resolution Enligt krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndigheten i en resolutionsplan och en koncernresolutionsplan ange de åtgärder som myndigheten avser att vidta om institutet eller ett annat koncernföretag försätts i resolution (artiklarna 10.1 och 11.3, som i svensk rätt har genomförts i 3 kap. 1 och 2 §§ LOR). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska en resolutionsplan och en koncernresolutionsplan också innehålla sådana eventuella åtgärder som avser nedskrivning och konvertering av kapital och skulder utanför resolution (jfr artikel 45c.2 första stycket). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör det i lagen om resolution framgå att nedskrivning eller konvertering utanför resolution - som Finansinspektionen avser att vidta - ska anges i planen. Prövning av förutsättningar för resolution När en resolutionsmyndighet upprättar en koncernresolutionsplan ska myndigheten pröva i vilken utsträckning det är möjligt att rekonstruera eller avveckla koncernföretagen på ett sätt som inte leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet (artikel 16.1 i krishanteringsdirektivet, som i svensk rätt har genomförts i 3 kap. 11 § LOR). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska bedömningen av en koncerns möjlighet till resolution inte längre göras utifrån de individuella koncernföretagen. I stället ska resolutionsmyndigheten pröva möjligheten att försätta koncernen eller en resolutionsgrupp i resolution (artikel 16.1). I denna resolutionsbarhetsprövning ska det bedömas om resolution kan genomföras genom att tillämpa resolutionsåtgärder på resolutionsenheten och, att i fråga om ett dotterföretag i en resolutionsgrupp, genomföra nedskrivning eller konvertering utanför resolution. Omfattar koncernen flera resolutionsgrupper ska prövningen avse både koncernen som helhet och dess resolutionsgrupper (artikel 16.4). En sådan prövning ska också gälla för en gränsöverskridande koncern. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet ska motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska prövningen dessutom omfatta förutsättningarna att undvika negativa effekter på den finansiella stabiliteten i medlemsstater där koncernföretag är belägna och medlemsstater där koncernen har filialer (artikel 16.1) och sådant som resolutionsmyndigheten ska beakta i sin prövning (punkt 17 i bilaga C). Ändringarna bör, med stöd av befintligt bemyndigande (29 kap. 2 § LOR), genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. 7.3 Gränsöverskridande koncern eller resolutionsgrupp Regeringens förslag: Om det råder oenighet om en resolutionsplan för en gränsöverskridande koncern eller resolutionsgrupp och Riksgäldskontoret har invänt mot den samordnande resolutionsmyndighetens resolutionsplan, får Riksgäldskontoret upprätta en egen resolutionsplan. Regeringens bedömning: Krishanteringsdirektivets krav i fråga om vad som ska ingå i ett gemensamt beslut av flera resolutionsmyndigheter bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det är flera resolutionsmyndigheter involverande i upprättande av en koncernresolutionsplan för en gränsöverskridande koncern. Resolutionsmyndigheterna i de länder där koncernen är etablerad ska då enas om en gemensam resolutionsplan. Det är resolutionsenhetens resolutionsmyndighet som är samordnande myndighet och som har till uppgift att leda arbetet med att ta fram en plan som alla resolutionsmyndigheter kan enas om. Själva antagandet av planen sker genom en överenskommelse mellan den samordnande resolutionsmyndigheten och resolutionsmyndigheterna för dotterföretagen. En sådan överenskommelse ska träffas inom fyra månader från det att den samordnande myndigheten översänt information om koncernen till de övriga berörda myndigheterna. Har en sådan överenskommelse inte träffats inom fyra månader, ska den samordnande resolutionsmyndigheten besluta om koncernsresolutionsplanen och, enligt nuvarande ordning, de andra resolutionsmyndigheterna upprätta separata resolutionsplaner för sina respektive företag (artikel 13 i krishanteringsdirektivet, som i svensk rätt har genomförts i 3 kap. 3-5 §§ LOR). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet är det bara de resolutionsmyndigheter som invänder mot den samordnande resolutionsmyndighetens koncernsresolutionsplan som har rätt att upprätta en separat plan för det dotterföretag som de ansvarar för (artikel 13.6). Övriga resolutionsmyndigheter anses ha kommit överens om den samordnande myndighetens plan och den planen gäller då för dem. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet görs dessutom ett tillägg i fråga om vad som ska ingå i ett gemensamt beslut av flera resolutionsmyndigheter (artikel 13.4). Ändringarna bör, med stöd av befintligt bemyndigande (29 kap. 2 § LOR), genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. 7.4 Befogenheter att åtgärda eller avlägsna resolutionshinder 7.4.1 Ett företag som inte ingår i en finansiell koncern Regeringens förslag: Riksgäldskontorets befogenheter att åtgärda eller avlägsna väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla företag ska utökas till att, utöver institut, också omfatta andra finansiella företag som kan ingå i en koncern. Om Riksgäldskontoret finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett företag, ska Riksgäldskontoret underrätta företaget, Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där företaget har betydande filialer. Riksgäldskontoret ska samtidigt förelägga företaget att inom fyra månader ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska hindren. Företagets tidsfrist ska i stället vara två veckor om hindren beror på att företaget 1. inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver de riskvägda kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder, eller 2. inte uppfyller det särskilda kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som gäller för globalt systemviktiga resolutionsenheter eller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Om Riksgäldskontoret, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, bedömer att de åtgärder som företaget angett inte effektivt undanröjer eller minskar de väsentliga hindren mot att rekonstruera eller avveckla företaget, ska Riksgäldskontoret besluta om vilka andra åtgärder som företaget, inom fyra veckor från beslutet, ska vidta för att undanröja eller minska dessa hinder. De åtgärder Riksgäldskontoret får kräva att företaget ska vidta utökas till att omfatta möjligheten att förelägga företaget att uppfylla kraven om kapitalbas och kvalificerade skulder eller ändra löptidsprofilen för kärnprimärkapitalinstrument och relevanta kapitalbasinstrument eller vissa kvalificerade skulder. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndigheten, efter samråd med den behöriga myndigheten bedöma om det finns väsentliga hinder mot resolution som behöver undanröjas (artikel 17). I enlighet med ett särskilt förfarande ska resolutionsmyndigheten meddela det berörda institutet, den behöriga myndigheten och resolutionsmyndigheten i jurisdiktioner där betydande filialer är belägna om så är fallet (artikel 17.1). Efter ett sådant meddelande ska kravet på resolutionsmyndigheterna att upprätta resolutionsplaner tillfälligt upphävas, till dess att resolutionsmyndigheten antingen godtagit de åtgärder som institutet föreslagit eller beslutat att det krävs ytterligare åtgärder (artikel 17.2). Institutet ska inom fyra månader från mottagandet av ett sådant meddelande föreslå alternativa åtgärder för att undanröja de väsentliga hinder som angetts i meddelandet (artikel 17.3). Om resolutionsmyndigheten bedömer att de åtgärder som ett institut föreslår inte effektivt minskar eller avlägsnar de aktuella hindren, ska den, antingen direkt eller indirekt genom den behöriga myndigheten, kräva att institutet vidtar alternativa åtgärder. Institutet ska inom en månad föreslå en plan för att genomföra de alternativa åtgärderna (artikel 17.4). Direktivet räknar upp de alternativa åtgärder som står till resolutionsmyndighetens förfogande i detta avseende. Resolutionsmyndighetens beslut om ytterligare åtgärder tar sikte på bl.a. institutets finansiering, tillgångar och exponeringar, ytterligare informationskrav och ändringar i såväl institutets verksamhet som dess organisatoriska struktur (artikel 17.5). Bestämmelser om förfarandet för hanteringen av väsentliga resolutionshinder finns i lagen om resolution (3 kap.). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet utökas förfarandets tillämpningsområde till att i vissa avseenden också gälla andra finansiella företag i en koncern (artikel 17.1, 17.4, 17.5 a och b, 17.5 d och e, 17.5 g ochh och 17.5 k och 17.7). Det införs också en snabbare hantering om det väsentliga resolutionshindret beror på att institutet eller företaget uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt lagen om kapitalbuffertar, men inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver företagets riskvägda krav på kapitalbas och kvalificerade skulder, om institutet eller företaget inte uppfyller de särskilda kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som gäller för globalt systemviktiga resolutionsenheter, eller om institutet eller företaget inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Företaget eller institut ska i dessa fall ha två veckor på sig att återkomma med möjliga åtgärder och en tidsplan för att åtgärda hindren (artikel 17.3). Därtill har åtgärdskatalogen utökats (artikel 17.5 ha och 17.5 ja). Resolutionsmyndigheterna ska kunna kräva att ett institut eller ett företag lämnar in en plan för att återställa efterlevnad av kraven om kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 45e eller 45f), uttryckt dels som en procentandel av det totalt riskvägda exponeringsbeloppet beräknat enligt tillsynsförordningen (artikel 92.3) eller av kapitalbaskravet enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen multiplicerat med 12,5, och, i tillämpliga fall, av det kombinerade buffertkravet, dels som en procentandel av det totala exponeringsmått enligt tillsynsförordningen (artiklarna 429 och 429a). Resolutionsmyndigheterna får också kräva att ett institut eller företag ändrar löptidsprofilen dels för kapitalbasinstrument efter att ha fått godkännande från den behöriga myndigheten, dels för vissa kvalificerade skulder (artiklarna 45b och 45f.2 a). Institutet eller företaget ska inom en månad föreslå en plan för att genomföra de alternativa åtgärderna som resolutionsmyndigheten föreslagit (artikel 17.4). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. 7.4.2 En koncern Regeringens förslag: Riksgäldskontorets befogenheter att åtgärda eller avlägsna väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla en koncern ska ändras utifrån att en koncern kan bestå av flera resolutionsgrupper och företag som är resolutionsenheter respektive inte är resolutionsenheter. Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet ska Riksgäldskontoret förelägga moderföretaget att inom två veckor ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska de väsentliga hinder som Riksgäldskontoret funnit om hindret beror på att ett koncernföretag 1. inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver de riskvägda kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder, eller 2. inte uppfyller det särskilda kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som gäller för globalt systemviktiga resolutionsenheter eller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Riksgäldskontoret, ska, efter att behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheter i länder inom EES där moderföretaget, dotterföretag eller betydande filialer till institut i koncernen finns fått tillfälle att lämna synpunkter, inom två veckor från det att moderföretaget yttrat sig försöka komma överens med resolutionsmyndigheterna om vilka väsentliga hinder som finns, hur de åtgärder som föreslagits av moderföretaget ska bedömas, och vilka ytterligare åtgärder som krävs för att undanröja eller begränsa hindren. Överenskommelsen ska, i fråga om övriga hinder mot rekonstruktion och avveckling, träffas inom fyra månader från det att moderföretaget yttrat sig över rapporten, eller om moderföretaget inte yttrat sig, inom en månad från utgången av den fyramånadersperiod inom vilken moderföretaget hade möjlighet att yttra sig. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndigheterna, när det gäller en gränsöverskridande koncern, försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheter som ansvarar för företag i koncernen om vilka åtgärder som ska vidtas beträffande varje koncernföretag för att kunna hantera dem inom ramen för resolution (artikel 18.1). Resolutionsmyndigheten på koncernnivå ska i samarbete med den samordnande tillsynsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten (Eba) utarbeta och överlämna en rapport till moderföretaget och relevanta resolutionsmyndigheter. Rapporten ska analysera de väsentliga hindren för en effektiv tillämpning av resolutionsverktygen och utövandet av resolutionsbefogenheterna för koncernen (artikel 18.2). Inom fyra månader från mottagandet av rapporten får moderföretaget inkomma med synpunkter och, för resolutionsmyndigheten på koncernnivå, föreslå alternativa åtgärder för att lösa de hinder som konstaterats i rapporten (artikel 18.3). Resolutionsmyndigheten på koncernnivå och resolutionsmyndigheterna för dotterföretagen ska efter samråd med bl.a. de behöriga tillsynsmyndigheterna nå ett gemensamt beslut om fastställandet av de väsentliga hindren och om så krävs bedömningen av de åtgärder som har föreslagits av moderföretaget samt de åtgärder som krävts av myndigheterna för att åtgärda eller avlägsna hindren (artikel 18.4). Det gemensamma beslutet ska nås inom fyra månader från det att moderföretaget inkommit med yttrandet eller vid utgången av den fyramånadersperiod under vilken moderföretaget har på sig att lämna synpunkter, beroende på vilket som inträffar först. Eba får om en resolutionsmyndighet begär det bistå med s.k. icke bindande medling (artikel 18.5). Om myndigheterna inte kan enas ska resolutionsmyndigheten på koncernnivå besluta om vilka åtgärder som bör vidtas på koncernivå och de övriga resolutionsmyndigheterna ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas beträffande de individuella instituten. Om beslut inte fattats vid fyramånadersperiodens slut får resolutionsmyndigheterna hänskjuta ärendet till Eba för bindande medling (artikel 18.6 och 18.7). Bestämmelser om förfarandet för hanteringen av väsentliga resolutionshinder i en koncern finns i lagen om resolution (3 kap.). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet förtydligas att det inom en koncern kan finnas flera resolutionsgrupper, resolutionsenheter och företag som inte är resolutionsenheter (artikel 18.1, 18.2, 18.6a och 18.7). Det införs också en snabbare hantering om det väsentliga resolutionshindret beror på att ett koncernföretag uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt lagen om kapitalbuffertar, men inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver företagets riskvägda krav på kapitalbas och kvalificerade skulder, om företaget inte uppfyller det särskilda kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som gäller för globalt systemviktiga resolutionsenheter eller om företaget inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Resolutionsmyndigheten ska i dessa fall meddela moderföretaget sin bedömning av det hindret och moderföretaget har två veckor på sig att återkomma med möjliga åtgärder och en tidplan för att åtgärda hindren (artikel 18.2 och 18.3). Det gemensamma beslutet ska därefter nås inom två veckor (artikel 18.5). I fråga om övriga hinder ska det gemensamma beslutet alltjämt nås in om fyra månader från det att moderföretaget inkommit med synpunkter på rapporten men om moderföretaget inte inkommit med synpunkter förtydligas att det gemensamma beslutet ska nås inom en månad från det att tidsfristen för att yttra sig löpt ut (artikel 18.5). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. 8 Krav på kapitalbas och kvalificerade skulder 8.1 Företag som omfattas av kravet eller undantas från det Regeringens förslag: Det nya kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska regleras i ett nytt kapitel i lagen om resolution. Kravet ska omfatta 1. institut, 2. vissa finansiella institut, 3. finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet, och 4. finansiella moderholdingföretag och blandade finansiella moderholdingföretag. Under vissa förutsättningar ska Riksgäldskontoret få besluta att ett institut som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag ska undantas från kravet. Bortsett från ett moderföretag inom EES som är dotterföretag till ett företag i tredjeland, ska ett företag enligt 2-4 som inte är en resolutionsenhet men som är dotterföretag till en resolutionsenhet undantas från kravet, om inte Riksgäldskontoret beslutar något annat. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningen föreslår att det nya kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska regleras två kapitel i lagen om resolution. Utredningens förslag har också i övrigt en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Riksgäldskontoret anser att det behöver förtydligas vilka företag som ska omfattas av kravet. Enligt Riksgäldskontoret är det önskvärt om ett sådant krav bara behöver beslutas för företag som antingen är resolutionsenheter eller ingår i en resolutionsgrupp. Skälen för regeringens förslag Ett nytt kapitel Vid en kris kan ett institut försättas i resolution i stället för i likvidation eller konkurs och det är ägarna och borgenärna, inte skattebetalarna, som ska bära förlusterna i ett sådant institut. Det sker i huvudsak genom att kapital och skulder konverteras eller skrivs ned i resolution. För att det ska finnas kapital och skulder att konvertera eller skriva ned ska instituten uppfylla ett minimikrav på nedskrivningsbara skulder (MREL-kravet). Regler om MREL-kravet finns i krishanteringsdirektivet (artikel 45), som i svensk rätt har genomförts i lagen om resolution (4 kap.). I kapitlet finns bestämmelser om hur kravet ska beräknas (1 §), hur beslut om kravets storlek ska fattas (2-4 §§), gränsöverskridande fall (5-10 §§), vissa undantag från kravet (11 §) och Riksgäldskontorets övervakning av kravet (12 §). Ändringarna i krishanteringsdirektivet innebär i korthet att det nuvarande MREL-kravet ska ersättas av ett nytt krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. I förhållande till det nuvarande MREL-kravet innebär det att fler typer av företag kommer att omfattas av det nya kravet, att kravet gäller kapital och olika slag av skulder och att storleken på kravet är beroende av om företaget är en systemviktig resolutionsenhet, en resolutionsenhet som inte är systemviktig, ett företag som inte är en resolutionsenhet men som ingår i en resolutionsgrupp eller ett företag som varken är en resolutionsenhet eller ingår i en resolutionsgrupp. Avsikten med det nya kravet är att underlätta för konvertering eller nedskrivning av kapital och skulder utanför och i resolution. Mot den bakgrunden bör det nya kravet regleras i ett nytt kapitel i lagen om resolution (4 kap.). Företag som omfattas Ändringarna i krishanteringsdirektivet innebär att kretsen av företag som ska omfattas av det nya kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder utökas i förhållande till det nuvarande MREL-kravet, dvs. från att gälla institut till att även omfatta vissa finansiella institut, finansiella holdingföretag, blandade finansiella företag och holdingföretag med blandad verksamhet samt finansiella moderholdingföretag och blandade finansiella moderholdingföretag (artikel 45.1). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Den krets av företag som omfattas av kravet motsvarar flertalet av de företag som omfattas av lagen om resolution (1 kap. 1 § första stycket 1 och 2). Det ska i det avseendet framhållas att finansiella moderholdingföretag och blandade finansiella moderholdingföretag i grunden utgör finansiella holdingföretag respektive blandade finansiella holdingföretag (artikel 4.1 20, 4.1.21 och 4.1.30-33 i tillsynsförordningen). Företag som undantas Resolutionsmyndigheten får enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet besluta att ett institut som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet men som inte självt utgör en resolutionsenhet ska vara undantaget från ett MREL-krav (artikel 45f.3). Ett sådant beslut förutsätter att följande villkor är uppfyllda: a) Både dotterföretaget och resolutionsenheten är etablerade i samma medlemsstat och ingår i samma resolutionsgrupp. b) Resolutionsenheten uppfyller kravet på konsoliderad basis på resolutionsgruppsnivå. c) Det finns inga rådande eller förväntade väsentliga, praktiska eller rättsliga hinder för att resolutionsenheten snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till ett dotterföretag för vilket förutsättningar för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument fastställts, särskilt när resolutionsåtgärder vidtas i fråga om resolutionsenheten. d) Resolutionsenheten uppfyller den behöriga myndighetens krav på ansvarsfull ledning av dotterföretaget och har åtagit sig att, med den behöriga myndighetens samtycke, svara för dotterföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget endast försumbara risker. e) Resolutionsenhetens förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risker omfattar även dotterföretaget. f) Resolutionsenheten innehar mer än 50 procent av rösträtten knuten till aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföretagets ledningsorgan. Som alternativ till att undanta ett dotterföretag enligt ovan från kravet, kan resolutionsmyndigheten under vissa villkor tillåta att MREL-kravet för dotterföretaget helt eller delvis uppfylls med en garanti från resolutionsenheten. Resolutionsmyndigheten får för ett institut som är ett dotterföretag men inte självt en resolutionsenhet besluta om ett undantag från kravet även när följande villkor är uppfyllda (artikel 45f.4): a) Både dotterföretaget och dess moderföretag är etablerade i samma medlemsstat och ingår i samma resolutionsgrupp. b) Moderföretaget uppfyller kravet på konsoliderad basis, i den medlemsstaten. c) Det finns inga rådande eller förväntade väsentliga, praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till ett dotterföretag för vilket förutsättningar för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument fastställts, särskilt när resolutionsåtgärder eller befogenheter att nedskriva eller konvertera kapitalinstrument vidtas i fråga om resolutionsenheten. d) Moderföretaget uppfyller behöriga myndigheters krav på sund förvaltning av dotterföretaget och har åtagit sig att, med den behöriga myndighetens samtycke, svara för dotterföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget endast försumbara risker. e) Moderföretagets förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av risker omfattar även dotterföretaget. f) Moderföretaget innehar mer än 50 procent av rösträtten knuten till aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföretagets ledningsorgan. Andra dotterföretag är som huvudregel undantagna från kravet, men resolutionsmyndigheten får besluta om att kravet ska gälla även för dessa (artikel 45f.1 andra stycket). Dock är kravet obligatoriskt för såväl institut som för övriga typer av företag, om det är ett moderföretag inom EU som inte självt utgör en resolutionsenhet och som är dotterföretag till enheter i tredjeland (artikel 45f.1 tredje stycket). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Riksgäldskontoret anser att det behöver förtydligas vilka företag som ska omfattas av kravet. Enligt Riksgäldskontoret är det önskvärt om ett sådant krav bara behöver beslutas för företag som antingen är resolutionsenheter eller ingår i en resolutionsgrupp. Regeringen konstaterar att kretsen av företag som omfattas av kravet följer av krishanteringsdirektivet och att det inte finns utrymme att avvika från direktivet (se ovan). Om ett företag (1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 LOR) inte undantas från kravet ska Riksgäldskontoret besluta om ett krav för företaget, även i de fall resolutionsplanen föreskriver att företaget ska avvecklas genom likvidation eller konkurs. 8.2 Vad kravet innebär Regeringens förslag: I syfte att ett företag ska ha kapital och skulder som kan konverteras eller skrivas ned i eller utanför resolution ska Riksgäldskontoret, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, besluta att ett företag ska uppfylla ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. Kravet ska beslutas i anslutning till resolutionsplaneringen enligt 3 kap. och uttryckas som procentandelar av 1. det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel 92.3 i tillsynsförordningen eller av kapitalbaskravet enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen multiplicerat med 12,5 (den riskvägda kvoten), och 2. det totala exponeringsmåttet enligt artiklarna 429 och 429a i samma förordning (bruttosoliditetskvoten). Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att den samverkan som ska ske mellan myndigheterna ska uttryckas som ett krav på samråd. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Svenska Bankföreningen anser att samrådsskyldigheten bör förtydligas. Riksgäldskontoret anser inte att ändringarna av krishanteringsdirektivet innebär att de rättsliga förutsättningarna för att tillämpa en skuldandelsprincip har ändrats. Svenska Bankföreningen anser att det bör förtydligas att Riksgäldskontoret inte ska få besluta att företag, helt eller delvis, ska uppfylla kravet med vissa typer av kvalificerade skulder. Skälen för regeringens förslag: Ändringarna i krishanteringsdirektivet innebär att kravet dels ska uttryckas som en procentandel av företagets totala riskvägda exponeringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 92.3 i tillsynsförordningen eller, såvitt avser värdepappersföretag enligt artikel 2.1.3 i krishanteringsdirektivet som inte träffas av undantag enligt artikel 1.2 eller 1.5 i värdepappersbolagsförordningen, enligt kravet i artikel 11.1 i den förordningen multiplicerat med 12,5 (artikel 45.3 i krishanteringsdirektivet) (den riskvägda kvoten), dels som en procentandel av det totala exponeringsmåttet beräknat i enlighet med måttet på bruttosoliditet i artiklarna 429 och 429a i tillsynsförordningen (bruttosoliditetskvoten) (artikel 45.2 i krishanteringsdirektivet). Ändringarna har skett i syfte att harmonisera uttrycket av kravet till TLAC-standarden (skäl 6 i krishanteringsdirektivet). Att kravet ska uttryckas som två olika kvoter innebär att vilken kvot som kommer att motsvara det högsta nominella beloppet kan komma att variera över tid. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. När det gäller samverkan mellan myndigheterna finns det, som Svenska Bankföreningen framhåller, anledning att förtydliga vad som avses. Regeringen anser att kravet på samverkan mellan myndigheterna lämpligen bör uttryckas som en rätt för Finansinspektionen att lämna synpunkter. Innebörden av en sådan rätt är att Finansinspektionen ska beredas tillfälle att yttra sig i saken för att bredda Riksgäldskontorets beslutsunderlag. I andra delar av lagen som inte omfattas av denna översyn används fortfarande ordet samråd för att beskriva att en myndighet ska få tillfälle att lämna synpunkter (se t.ex. prop. 2015/16:5 s. 796). Vid tillämpning av det nuvarande MREL-kravet får Riksgäldskontoret besluta att ett företag, helt eller delvis, ska uppfylla kravet med vissa typer av kvalificerade skulder (4 kap. 4 § LOR, som i svensk rätt genomför artikel 45.2 fjärde stycket och 45.13 i krishanteringsdirektivet), framför allt olika typer av efterställda skulder. Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet ersätts det nuvarande MREL-kravet med ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder (se avsnitten 8.3 och 8.4). De nya reglerna innehåller en uttömmande reglering av hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska uppfyllas. Det innebär att kravet ska uppfyllas med eget kapital och skulder. En sådan ordning framstår, som Finansinspektionen framhåller, också som ändamålsenlig, eftersom eget kapital är den mest robusta formen av finansiering av finansiella företag och underlättar för delägare att vid en krissituation undvika resolution genom att skjuta till eget kapital. Till skillnad från Riksgäldskontoret anser regeringen därför, i likhet med Finansinspektionen och Svenska Bankföreningen, att ändringarna i krishanteringsdirektivet inte längre ger utrymme för Riksgäldskontoret att besluta att kravet, helt eller delvis, ska uppfyllas med vissa skulder. När det gäller begränsningar för möjligheten att använda kapitalbas som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, se avsnitt 8.4.2. 8.3 Hur kravet bestäms 8.3.1 Globalt systemviktiga resolutionsenheter och större dotterföretag i EES till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES Regeringens förslag: För en globalt systemviktig resolutionsenhet och för ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES, får Riksgäldskontoret, utöver det som gäller för dessa företag enligt tillsynsförordningen, besluta om ett ytterligare krav, om det är nödvändigt för att uppfylla vissa villkor i krishanteringsdirektivet. Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska reglerna om kravet i krishanteringsdirektivet som avser globalt systemviktiga resolutionsenheter och större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES genomföras på lägre nivå än lag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Riksgäldskontoret anser att kravet fullt ut bör regleras i lag och inte delvis i lag, delvis i föreskrifter på lägre nivå än lag. Riksgäldskontoret anser också att regler i krishanteringsdirektivet som gäller för andra resolutionsenheter bör gälla även för globalt systemviktiga institut och dotterföretag till utländska globalt systemviktiga institut. Skälen för regeringens förslag: Tillsynsförordningen innehåller regler om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder för en globalt systemviktig resolutionsenhet och för större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES (artiklarna 92a och 92b i den förordningen). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska kravet på en globalt systemviktig resolutionsenhet bestå av kapitalbaskraven och kraven på kvalificerade skulder enligt tillsynsförordningen (artiklarna 92a och 494) och det eventuellt ytterligare krav som resolutionsmyndigheten får ställa för att säkerställa att resolutionsenheten kan genomgå resolution på ett ändamålsenligt sätt (artikel 45d.1 och 45d.3). Kravet för globalt systemviktiga resolutionsenheter är utformat i enlighet med TLAC-standarden. Förutsättningarna för att resolutionsmyndigheten ska få besluta om ett krav utöver TLAC-standarden är att nivån enligt denna inte räcker till för att "uppfylla villkoren i artikel 45c" och att det ytterligare kravet blir i en utsträckning som säkerställer att dessa villkor uppfylls (artikel 45d.3 i krishanteringsdirektivet). I skälen till ändringarna i krishanteringsdirektivet uttrycks detta principiellt som att ett tilläggskrav får beslutas när nivån enligt TLAC-standarden inte är tillräcklig för att absorbera förluster och återkapitalisera ett globalt systemviktigt institut enligt den valda resolutionsstrategin (skäl 17). Även för ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES ska kravet bestå av det kapitalbaskrav och krav på kvalificerade skulder som gäller enligt tillsynsförordningen (artiklarna 92b och 494), och det eventuellt ytterligare krav som Riksgäldskontoret får besluta om, om detta är nödvändigt för att uppfylla villkoren i artikel 45c. De större dotterföretag som träffas av artikel 92b i tillsynsförordningen avser företag som inte är resolutionsenheter. Ett ytterligare krav för dessa dotterföretag ska följaktligen uppfyllas med samma typ av kapitalbas och skulder som gäller för icke-resolutionsenheter enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45d.2 b). I likhet med Riksgäldskontoret anser regeringen att innebörden av kravet för nu berörda företag fullt ut bör anges i lag. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Riksgäldskontoret anser att samtliga regler gällande beräkningen av kravet, som gäller för andra resolutionsenheter, bör bli gällande även för globalt systemviktiga resolutionsenheter och dotterföretag till utländska globalt systemviktiga institut. Regeringen konstaterar att direktivet, tillsammans med reglerna i tillsynsförordningen, innebär en särreglering av globalt systemviktiga resolutionsenheter och dotterföretag till utländska globalt systemviktiga institut. Ett tilläggsbelopp för ett globalt systemviktigt institut eller för ett större dotterföretag till utländska globalt systemviktiga institut, ska, som skälen anger (17), ge möjlighet till förlustabsorbering och återkapitalisering, och ska också ta hänsyn till t.ex. företagets storlek, affärsmodell och finansieringsprofil (artikel 45c.1 d). Om Riksgäldskontoret för att nå till detta resultat finner det lämpligt att tillämpa en beräkning som gäller för andra typer av företag finns det i princip ingenting som hindrar detta. Med denna utgångspunkt anser regeringen att utrymmet för Riksgäldskontoret att beräkna ett lämpligt tilläggsbelopp för globalt systemviktiga resolutionsenheter och för större dotterföretag till utländska globalt systemviktiga institut inte bör kringgärdas av andra bestämmelser i lag än det som ändringarna i krishanteringsdirektivet ger uttryck för. 8.3.2 Övriga resolutionsenheter Regeringens förslag: För resolutionsenheter som inte är globalt systemviktiga resolutionsenheter ska täljaren för 1. den riskvägda kvoten vara summan av a) kapitalbaskravet enligt tillsynsförordningen och de särskilda kapitalbaskraven, och b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kraven enligt a efter genomförandet av resolution, och 2. bruttosoliditetskvoten vara summan av a) kravet på bruttosoliditetsgrad enligt tillsynsförordningen, och b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kravet enligt a efter genomförandet av resolution. Vid fastställande av beloppet enligt 2 ska Riksgäldskontoret ta hänsyn till kraven för bidrag från resolutionsreserven och tillämpning av de statliga stabiliseringsverktygen. Beräkningen av beloppet enligt 1 b och 2 b ska utgå från de senast rapporterade värdena för det relevanta totala riskexponeringsbeloppet eller det totala exponeringsmåttet enligt tillsynsförordningen. Resolutionsmyndigheten ska också justera återkapitaliseringsbeloppet motsvarande de särskilda kapitalbaskraven, så att det anpassas efter vad den behöriga myndigheten kommer att tillämpa efter genomförande av resolution. Riksgäldskontoret ska få höja beloppet enligt 1 b för att säkerställa att företaget kan upprätthålla marknadsförtroendet under en lämplig tidsperiod, som inte får överstiga ett år. Ett tilläggsbelopp ska, med avdrag för det kontracykliska buffertkravet, motsvara det kombinerade buffertkravet efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution. Tilläggsbeloppet ska dock få justeras om Riksgäldskontoret bedömer att ett högre eller lägre belopp är lämpligt för att upprätthålla marknadsförtroendet och för att säkerställa att företaget kan tillhandahålla kritisk verksamhet utan stöd enligt lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut. För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får 1. den riskvägda kvoten inte understiga 13,5 procent, och 2. bruttosoliditetskvoten inte understiga 5 procent. Resolutionsmyndigheten får besluta att tillämpa samma minimikrav på nationellt systemviktiga resolutionsenheter. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Riksgäldskontoret anser att det är oklart hur förslaget förhåller sig till krishanteringsdirektivets krav på att kraven ska tjäna vissa övergripande syften. Skälen för regeringens förslag: För andra resolutionsenheter än globalt systemviktiga resolutionsenheter innebär ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45c.3 första stycket a) att täljaren för den riskvägda kvoten ska utgöras av summan av a) det förlustbelopp som ska absorberas vid resolution och som motsvarar kapitalbaskravet på en total kapitalrelation på 8 procent enligt tillsynsförordningen (artikel 92.1 c) eller, såvitt avser värdepappersbolag enligt artikel 2.1.3 i krishanteringsdirektivet vilka inte omfattas av undantag enligt artikel 1.2 eller 1.5 i värdepappersbolagsförordningen, enligt artikel 11.1 i den förordningen, och särskilda kapitalbaskrav (pelare 2-krav) enligt regelverket om kapitaltäckning för resolutionsenheten och b) ett rekapitaliseringsbelopp som gör det möjligt för den resolutionsgrupp som blir resultatet av resolution att återigen uppfylla kravet vad gäller total kapitalrelation enligt tillsynsförordningen (artikel 92.1 c) eller värdepappersbolagsförordningen (artikel 11.1) och pelare 2-krav enligt regelverket om kapitaltäckning efter genomförandet av den resolutionsstrategi som resolutionsplanen anger. Vad avser pelare 2-krav ska dessa beräknas enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet gällande värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 2.1.3 i krishanteringsdirektivet i lydelsen enligt värdepappersbolagsdirektivet, med undantag för sådana värdepappersföretag som avses i artikel 1.2 eller 1.5 i värdepappersbolagsförordningen. Täljaren för bruttosoliditetskvoten ska för samma resolutionsenheter enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45c.3 första stycket b) utgöras av summan av a) det förlustbelopp som ska absorberas vid resolution och som motsvarar kravet på en bruttosoliditetsgrad enligt tillsynsförordningen (artikel 92.1 d), och b) ett kapitaliseringsbelopp som gör det möjligt för den resolutionsgrupp som blir resultatet av resolution att återigen uppfylla kravet på bruttosoliditetsgrad enligt tillsynsförordningen (artikel 92.1 d ) efter genomförandet av den resolutionsstrategi som resolutionsplanen anger. Vid fastställande av bruttosoliditetskvoten ska resolutionsmyndigheten även beakta kraven för bidrag från resolutionsreserven och användande av statliga stabiliseringsverktyg (artikel 45c.3 fjärde stycket). Med detta menas att bruttosoliditetskvoten ska bestämmas med hänsyn till de nivåer av finansiering som bidrag från resolutionsreserven och användande av statliga stabiliseringsverktyg är villkorade av. När resolutionsmyndigheten beräknar de rekapitaliseringsbelopp som ingår i beräkningen av den riskvägda kvoten respektive bruttosoliditetskvoten ska myndigheten använda de senast rapporterade värdena för det relevanta totala riskexponeringsbeloppet eller det totala exponeringsmåttet, efter justering för förändringar till följd av resolutionsåtgärder som föreskrivs i resolutionsplanen (artikel 45c.3 femte stycket a). En sådan justering kan t.ex. avse att enbart lägga halva exponeringsbeloppen till grund för en beräkning av rekapitaliseringsbeloppet, om resolutionsstrategin bygger på att enbart halva verksamheten ska hanteras genom resolution och återkapitaliseras. Resolutionsmyndigheten ska också justera återkapitaliseringsbeloppet motsvarande de särskilda kapitalbaskraven, så att det anpassas efter vad den behöriga myndigheten kommer att tillämpa efter genomförande av resolution. Resolutionsmyndigheten ska kunna höja det rekapitaliseringsbelopp som ingår i beräkningen av den riskvägda kvoten för att säkerställa att resolutionsenheten efter resolution kan bibehålla tillräckligt marknadsförtroende under en lämplig tidsperiod, dock längst för ett år (artikel 45c.3 sjätte stycket). Beloppet ska motsvara beloppet enligt det kombinerade buffertkravet efter tillämpning av resolutionsverktygen, minus beloppet enligt det kontracykliska buffertkravet (artikel 45c.3 sjunde stycket). Beloppet får dock justeras uppåt eller neråt, om resolutionsmyndigheten bedömer att ett högre eller lägre belopp är tillräckligt för att upprätthålla marknadsförtroendet och för att säkerställa att resolutionsenheten, med undantag för filialer till institut etablerade utanför unionen, efter ett genomförande av resolutionsstrategin dels kan fortsätta att tillhandahålla kritiska funktioner, dels kan ha tillgång till finansiering utan att behöva ta i anspråk extraordinärt offentligt finansiellt stöd utöver bidrag från resolutionsreserven (artikel 45c.3 åttonde stycket). För europeiskt systemviktiga resolutionsenheter anger krishanteringsdirektivet ett minimikrav, innebärande att beloppet inte får motsvara mindre än 13,5 procent av företagets riskvägda exponeringsbelopp, respektive 5 procent av företagets totala exponeringsbelopp. Resolutionsmyndigheten får besluta att tillämpa samma minimikrav på nationellt systemviktiga resolutionsenheter. När resolutionsmyndigheten fattar ett sådant beslut ska den beakta följande omständigheter (artikel 45c.6 andra stycket): a) Förekomsten, i finansieringsmodellen, av insättningar respektive avsaknaden av skuldinstrument. b) I vilken utsträckning tillgången till kapitalmarknaderna för kvalifi-cerade skulder är begränsad. c) I vilken utsträckning resolutionsenheten är beroende av kärnprimär-kapital för att uppfylla kravet, på konsoliderad basis på resolutionsgruppsnivå. Riksgäldskontoret anser att det är oklart hur förslagets detaljerade bestämmelser om hur kravet ska bestämmas förhåller sig till krishanteringsdirektivets mer allmänt ställda kriterier om att kravet ska tjäna vissa övergripande syften. Krishanteringsdirektivets krav på att kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska tjäna vissa övergripande syften, som kommer till uttryck i ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45c.1 och 45c.2 första och andra styckena), får anses genomförda genom förslaget om hur kravet ska bestämmas för de aktuella resolutionsenheterna. Det saknas därför utrymme för sådana klargöranden som Riksgäldskontoret efterfrågar. 8.3.3 Övriga företag som inte är resolutionsenheter Regeringens förslag: För ett företag som inte är en resolutionsenhet och som inte är ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES, ska täljaren för 1. den riskvägda kvoten vara av summan av a) kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen och de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, och b) ett belopp som gör det möjligt för företaget att på nytt uppfylla kraven enligt a efter genomförandet av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution av resolutionsgruppen, 2. bruttosoliditetskvoten vara summan av a) kravet på bruttosoliditetsgrad enligt artikel 92.1 d i tillsynsförordningen, och b) ett belopp som gör det möjligt för företaget att på nytt uppfylla kravet enligt a efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. för företaget eller resolution av resolutionsgruppen. Vid fastställande av beloppet enligt 2 ska Riksgäldskontoret ta hänsyn till bidrag från resolutionsreserven och tillämpning av de statliga stabiliseringsverktygen. Beräkningen av beloppet enligt 1 b och 2 b ska utgå från de senast rapporterade värdena för det relevanta totala riskexponeringsbeloppet eller det totala exponeringsmåttet enligt tillsynsförordningen. Resolutionsmyndigheten ska också justera återkapitaliseringsbeloppet motsvarande de särskilda kapitalbaskraven, så att det anpassas efter vad den behöriga myndigheten kommer att tillämpa efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. för företaget eller resolution av resolutionsgruppen. Riksgäldskontoret ska få höja beloppet enligt 1 b för att säkerställa att företaget kan upprätthålla marknadsförtroendet under en lämplig tidsperiod, dock längst ett år. Ett tilläggsbelopp ska, med avdrag för det kontracykliska buffertkravet, motsvara det kombinerade buffertkravet efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolutionsgruppens resolution. Tilläggsbeloppet ska dock få justeras om Riksgäldskontoret bedömer att ett högre eller lägre belopp är lämpligt för att upprätthålla marknadsförtroendet och för att säkerställa att företaget kan tillhandahålla kritisk verksamhet utan stöd enligt lagen om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut. För ett företag som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas enligt likvidation eller konkurs ska Riksgäldskontoret få besluta att kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder endast ska motsvara ett förlustabsorberingsbelopp. Vid ett sådant beslut ska Riksgäldskontoret särskilt ta hänsyn till påverkan på den finansiella stabiliteten. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Ändringarna i krishanteringsdirektivet innebär att företag som inte är resolutionsenheter och som inte är större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES i huvudsak ska tillämpa samma beräkningsregler som resolutionsenheter som inte är globalt systemviktiga (se avsnitt 8.3.2). Företagets situation i förhållande till vilken rekapitalisering ska beräknas utgörs emellertid av situationen efter avslutad nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför resolution eller efter resolution av resolutionsgruppen (artikel 45c.7). Om resolutionsplanen föreskriver att företaget ska avvecklas enligt normala insolvensförfaranden ska resolutionsmyndigheten bedöma om det är motiverat att begränsa kravet till att endast omfatta ett förlustabsorberingsbelopp (artikel 45c.2 andra stycket). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. 8.3.4 Vissa gemensamma bestämmelser om beräkningen Regeringens förslag: Om Riksgäldskontoret bedömer att vissa skulder helt eller delvis kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget eller att skulderna kommer att överföras till ett annat företag, ska kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfyllas med kapitalbas eller kvalificerade skulder som täcker skulder som kan komma att skrivas ned, konverteras eller överföras. Riksgäldskontoret ska vid tillämpningen av kravet löpande och utan dröjsmål anpassa kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder till de särskilda kapitalbaskraven, inbegripet efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution och beakta övergångsbestämmelserna i artiklarna 465-491 och 493-501 tillsynsförordningen. Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan krishanteringsdirektivets krav på att resolutionsmyndigheten ska motivera beslut. Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har dock en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Om resolutionsmyndigheten förutser att vissa skulder helt eller delvis kommer att undantas från nedskrivning eller att de kommer att överföras till ett annat företag, ska kravet uppnås med användande av kapitalbas eller andra kvalificerade skulder som är tillräckliga för att täcka beloppet av de skulder som förutses skrivas ned eller överföras (artikel 45c.8). Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller ett krav på att resolutionsmyndigheten utan dröjsmål ska se över kravet i förhållande till ändringar av pelare 2-krav enligt regelverket om kapitaltäckning (artiklarna 45c.9 och 45d.5). Vid bestämningen av kravet ska kapitalkraven tolkas i enlighet med Finansinspektionens tillämpning av tillsynsförordningens övergångsbestämmelser (i artiklarna 465-491 och 493-501) och de bestämmelser i nationell lagstiftning där de valmöjligheter genomförs som i kraft av den förordningen beviljas behöriga myndigheter (artikel 45c.10). Valmöjligheterna i övergångsbestämmelserna har införts i svensk rätt genom bemyndiganden till Finansinspektionen (10 kap. 1 § 2, 5, 10, 12 och 13 lagen [2014:968] om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag och16 § 2, 5, 10, 12 och 13 förordningen [2014:993] om särskild tillsyn och kapitalbuffertar), se Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2014:12) om tillsynskrav och kapitalbuffertar. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet anser regeringen att motsvarande bestämmelser bör införas i lagen om resolution. Lagrådet anser att det är oklart hur de två bestämmelserna förhåller sig till varandra och vad uttrycket "tillämpning av" övergångsbestämmelserna i tillsynsförordningen innebär. Enligt regeringens mening innebär ändringarna i krishanteringsdirektivet att Riksgäldskontoret vid tillämpning av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder dels - i fråga om alla resolutionsenheter och företag som inte är resolutionsenheter - ska se över kravet i förhållande till de särskilda kapitalbaskraven enligt tillsynslagen, dels - i fråga om alla resolutionsenheter, utom när det gäller globalt systemviktiga resolutionsenheter, och företag som inte är resolutionsenheter - ska beakta övergångsbestämmelserna i tillsynsförordningen. Det bör, som Lagrådet framhåller, komma till bättre uttryck i lagtexten. Kravet enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45c.9) på att resolutionsmyndigheten måste motivera beslut om kravet får anses uppfyllt genom kravet på motiverade beslut enligt 32 § förvaltningslagen (2017:900). 8.4 Hur kravet uppfylls 8.4.1 Resolutionsenheter och dotterföretag Regeringens förslag: En resolutionsenhet ska uppfylla kravet med kapitalbas enligt tillsynsförordningen och med kvalificerade skulder som uppfyller kriterierna för kvalificerade skuldposter och kvalificerade skuldinstrument enligt samma förordning. Kravet enligt tillsyns-förordningen på ett kvalificerat skuldinstrument att vara efterställt viss annan skuld ska dock inte gälla som krav för en kvalificerad skuld. För en resolutionsenhet ska en kvalificerad skuld under vissa villkor även kunna utgöras av skuldinstrument som innefattar derivat. Även skuldinstrument som utfärdats av ett dotterföretag som tillhör resolutionsenheten i samma resolutionsgrupp till en ägare av ett dotterföretag som inte ingår i samma resolutionsgrupp, får under vissa villkor räknas som en kvalificerad skuld för resolutionsenheten. Kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder för en resolutionsenhet gäller även i tillämpliga delar för ett företag som varken är en resolutionsenhet eller ett dotterföretag till en resolutionsenhet men som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation. Ett företag som inte är en resolutionsenhet men som ingår i en resolutionsgrupp får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med 1. skulder a) som, direkt eller indirekt, har utfärdats till och förvärvats av resolutionsenheten i resolutionsgruppen, eller som, utan att det påverkar resolutionsenhetens kontroll av företaget vid genomförande av nedskrivning eller konvertering av skulderna enligt 6 eller 21 kap., har utfärdats till och förvärvats av en annan av företagets delägare, b) som uppfyller villkoren enligt artikel 72a i tillsynsförordningen utom när det gäller hänvisningarna till artikel 72b.2 b, c, k-m och 72b.3-72b.5, c) som har sämre prioritet enligt förmånsrättsordningen än skulder som inte uppfyller villkoren i a och som inte får ingå i kapitalbaskraven, d) som enligt resolutionsplanen ska omfattas av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. utan att resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget påverkas, e) vars förvärv inte finansierats direkt eller indirekt av företaget, f) som inte ska lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg av företaget utom vid företagets konkurs eller likvidation, g) som inte ger borgenären rätt att tidigarelägga planerade utbetalningar av ränta eller kapitalbelopp utom när det gäller företagets konkurs eller likvidation, och h) för vilka storleken på ränta eller annan avkastning inte är beroende av kreditvärdigheten hos företaget eller dess moderföretag, eller 2. kapitalbas som är a) kärnprimärkapital, eller b) annan kapitalbas som uppfyller villkoren i 1 a. Kraven enligt 1 och 2 gäller, med undantag för punkt 1 a och d, även för ett företag som är ett dotterföretag och som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation. Ett företag ska uppfylla kravet genom att ge ut instrument enligt 1 och 2 till dess yttersta moderföretag som är etablerat i tredjeland, eller till dotterföretagen till det yttersta moderbolaget som är etablerade i samma tredjeland, eller till andra företag enligt villkoren i 1 a, om företaget är a) ett institut som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet eller ett företag i tredjeland, b) ett moderföretag inom EES som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till ett företag i tredjeland. Om dotterföretaget och resolutionsenheten är etablerade i samma medlemsstat och ingår i samma resolutionsgrupp får resolutionsmyndigheten under vissa villkor tillåta att kravet på dotterföretaget helt eller delvis uppfylls med en garanti från resolutionsenheten. Utredningens förslag: överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har dock en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända emot det. Riksgäldskontoret anser att villkoren för kvalificerade skulder för globalt systemviktiga institut och för större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES ska regleras på lagnivå. Skälen för regeringens förslag Kvalificerade skuldposter eller kvalificerade skuldinstrument i tillsynförordningen Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska kvalificerade skulder för en resolutionsenhet uppfylla villkoren för kvalificerade skuldposter eller kvalificerade skuldinstrument i tillsynförordningen (artikel 45b.1). Regeln i tillsynsförordningen som anger att ett kvalificerat skuldinstrument måste vara efterställt viss annan skuld (artikel 72b.2 b), är dock undantagen, och utgör alltså enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet inte ett villkor för att skulden ska vara kvalificerad. Skuldinstrument med inbäddade derivat Även skuldinstrument med inbäddade derivat som uppfyller ovanstående kriterier i tillsynsförordningen, bortsett från regeln i artikel 72a.2 l, ska enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45b.2) utgöra kvalificerade skulder för en resolutionsenhet, under förutsättning antingen att a) kapitalbeloppet för den skuld som hänför sig till skuldinstrumentet vid tidpunkten för emissionen, är fast eller ökande och inte påverkas av någon inbäddad derivategenskap, och det totala belopp för skulden som hänför sig till skuldinstrumentet inbegripet det inbäddade derivatet kan värderas dagligen genom hänvisning till en aktiv och likvid tvåvägsmarknad för ett likvärdigt instrument utan kreditrisk i enlighet med artiklarna 104 och 105 i tillsynsförordningen, eller b) skuldinstrumentet omfattar ett avtalsvillkor som anger att värdet av fordran i fall av emittentens insolvens och av att emittenten försätts i resolution är fast eller ökande, och inte överstiger det belopp som ursprungligen betalades för skulden. Sådana skuldinstrument, inbegripet deras inbäddade derivat, ska inte omfattas av något avtal om sluträkning (nettningsavtal) och deras värdering ska inte omfattas av reglerna om värdering av derivattransaktioner som omfattas av nettningsavtal. Skuldinstrument med inbäddade derivat ska bara räknas med i beloppet av kapitalbas och kvalificerade skulder i fråga om den del av skulderna som motsvarar det kapitalbelopp som avses i a) ovan eller det fasta eller ökande belopp som avses i b) ovan. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Skulder emitterade av ett dotterbolag En resolutionsenhet kan enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45b.3) även uppfylla kravet med skulder emitterade av ett dotterföretag etablerat i EU och som ingår i samma resolutionsgrupp som resolutionsenheten, och om skulderna förvärvats av en ägare till dotterbolaget som inte ingår i samma resolutionsgrupp under följande förutsättningar: a) Skulderna har emitterats i enlighet med de krav som gäller för att ett dotterföretag till en resolutionsenhet själv ska kunna tillgodoräkna sig skulderna mot kravet. b) Resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget inte påverkas av nedskrivning eller konvertering av skulderna. c) Beloppet inte överskrider dotterföretagets krav, efter avdrag för de skulder som utfärdats till och förvärvats av resolutionsenheten och den kapitalbas som dotterföretaget har för att uppfylla kravet. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Globalt systemviktiga resolutionsenheter och större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES Resolutionsenheter som är globalt systemviktiga resolutionsenheter ska, såvitt avser det tilläggskrav som beslutas för dessa företag utöver det krav som gäller enligt tillsynsförordningen, uppfylla kravet med sådan kapitalbas och sådana skulder som gäller för resolutionsenheter enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet. Sådana större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES som inte är resolutionsenheter, ska uppfylla tilläggskravet med sådan kapitalbas och sådana skulder som gäller för företag som inte är resolutionsenheter enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet anser regeringen, i likhet med Riksgäldskontoret, att motsvarande bestämmelser bör införas i lagen om resolution. Den del av kravet för nu aktuella företag som följer av tillsynsförordningen, ska uppfyllas med kapitalbas och kvalificerade skulder enligt tillsynsförordningen (del två avdelning I kapitel 5a). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet anser regeringen att motsvarande bestämmelser bör införas i lagen om resolution. Företag som inte är dotterföretag till en resolutionsenhet och som ska avvecklas genom konkurs eller likvidation Krishanteringsdirektivet innehåller inte några uttryckliga regler för vad ett företag som ska avvecklas genom konkurs eller likvidation ska uppfylla kravet med. Kommissionen har dock gett uttryck för att reglerna gällande resolutionsenheter ska tillämpas analogt på ett företag som inte är ett dotterföretag till en resolutionsenhet och som ska avvecklas genom konkurs eller likvidation (tillkännagivande från kommissionen om tolkning av vissa rättsliga bestämmelser i den reviderade ramen för resolution av banker, som svar på frågor som ställts av medlemsstaternas myndigheter (kommissionens andra tillkännagivande) (2020/C 417/02)). Att reglerna för resolutionsenheter gäller i tillämpliga delar för ett sådant företag innebär t.ex. att förbudet i artikel 72b.2 b i i tillsynsförordningen mot att en skuld ägs av ett annat företag i resolutionsgruppen i detta fall inte blir tillämpligt. Dotterföretag Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45b.3) ska ett dotterföretag till en resolutionsenhet uppfylla kravet med 1. skulder a) som har utfärdats till och direkt eller indirekt förvärvats av resolutionsenheten eller som, utan att det påverkar resolutionsenhetens kontroll av dotterföretaget i händelse av nedskrivning eller konvertering, utfärdats till och förvärvats av en annan av dotterföretagets aktieägare, b) som har sämre rätt enligt förmånsrättslagen än skulder som inte uppfyller kriterierna enligt a) och som inte får medräknas i kapitalbaskraven, c) som omfattas av nedskrivning eller konvertering i överensstämmelse med resolutionsstrategin för resolutionsgruppen utan att resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget påverkas, d) som med vissa undantag uppfyller kriterierna för kvalificerade skuldposter i tillsynsförordningen, e) vars förvärv inte finansierats direkt eller indirekt av dotterföretaget, f) som inte kan lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg av dotterföretaget utom i händelse av det företagets insolvens eller likvidation, g) som inte ger innehavaren av skulden rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetalningar av ränta eller kapital, utom om dotterföretaget blir föremål för konkurs eller försätts i likvidation, och h) för vilken storleken på ränta eller utdelning inte är beroende av kreditvärdigheten hos vare sig företaget som avses i första stycket eller dess moderföretag, eller 2. kapitalbas bestående av a) kärnprimärkapital, eller b) annan kapitalbas som - emitteras till och förvärvas av andra företag i samma resolutionsgrupp, eller - emitteras till och förvärvas av företag som inte ingår i samma resolutionsgrupp utan att det påverkar resolutionsenhetens kontroll av dotterföretaget i händelse av nedskrivning eller konvertering. Kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder gäller, med undantag för punkt 1 a och d, även för ett företag som enligt resolutionsplanen ska avvecklas genom likvidation eller konkurs och som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet. Ett företag ska uppfylla kravet genom att ge ut instrument enligt 1 och 2 till dess yttersta moderföretag som är etablerat i tredjeland, eller till dotterföretagen till det yttersta moderbolaget som är etablerade i samma tredjeland, eller till andra företag enligt villkoren i 1 a (artiklarna 45f.1 femte stycket och 89.2 fjärde stycket i krishanteringsdirektivet), om det är a) ett institut som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet eller ett företag i tredjeland, b) ett moderföretag inom EES som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till ett företag i tredjeland. Om dotterföretaget och resolutionsenheten är etablerade i samma medlemsstat och ingår i samma resolutionsgrupp och resolutionsenheten uppfyller kravet på konsoliderad basis på resolutionsgruppsnivå, får resolutionsmyndigheten tillåta att kravet på dotterföretaget helt eller delvis uppfylls med en garanti från resolutionsenheten (artikel 45f.5). En sådan garanti måste uppfylla följande villkor: a) Garantibeloppet är minst ett belopp som lika med beloppet av det krav som garantin ersätter. b) Garantin utlöses om dotterföretaget inte kan betala sina skulder eller andra åtaganden när dessa förfaller till betalning eller om ett fastställande gällande förutsättningar för nedskrivning eller konvertering görs beträffande dotterföretaget, beroende på vad som infaller först. c) Garantin säkerställs genom pantavtal eller avtal om säkerhetsöverlåtelse till en andel på minst 50 procent av beloppet. d) De säkerheter som ställs för garantin uppfyller kraven i artikel 197 i tillsynsförordningen, vilket efter lämpliga nedsättningar är tillräckligt för att täcka det säkerställda belopp som avses i led c. e) De säkerheter som ställs för garantin är inte belastade av inteckningar och används i synnerhet inte som säkerhet för någon annan garanti. f) Säkerheterna har en effektiv löptid som uppfyller samma förfallovillkor som det som avses i artikel 72c.1 i tillsynsförordningen. g) Det finns inga rättsliga, regleringsmässiga eller operativa hinder för överföring av säkerheterna från resolutionsenheten till det berörda dotterföretaget, även om resolutionsåtgärder vidtas i fråga om resolutionsenheten. Resolutionsmyndigheten får enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet begära att resolutionsenheten ger in ett opartiskt, skriftligt och motiverat juridiskt yttrande eller att den på annat sätt tillfredsställande styrker att det inte finns några sådana hinder som avses i g) (artikel 45h.5 andra stycket). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. 8.4.2 Efterställningskrav Regeringens förslag: Globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolutionsenheter och, efter beslut av Riksgäldskontoret, nationellt systemviktiga resolutionsenheter, ska uppfylla ett efterställningskrav med kapitalbas, efterställda kvalificerade instrument eller sådana skulder som anges i artikel 45b.3 i krishanteringsdirektivet till ett belopp som motsvarar 8 procent av företagets totala skulder och eget kapital. Efterställningskravet ska dock inte få vara högre än det övergripande kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Riksgäldskontoret ska, efter ansökan från resolutionsenheter, få justera efterställningskravet nedåt. Riksgäldskontoret ska dessutom få begränsa efterställningskravet för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet. En sådan begränsning ska få göras till motsvarande 27 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet utifrån en bedömning av resolutionsenhetens finansiella förutsättningar i händelse av resolution. För europeiskt systemviktiga institut och, efter beslut av Riksgäldskontoret, nationellt systemviktiga institut, får dock efterställningskravet inte understiga 13,5 procent såvitt avser den riskvägda kvoten, och 5 procent såvitt avser bruttosoliditetskvoten. Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att bestämmelser om de närmare förutsättningarna för att ansöka om ett lägre krav på kapitalbas och efterställda skulder än motsvararande 8 procent av totala skulder och eget kapital, och beräkningarna av ett sådant lägre krav, ska meddelas på en lägre nivå än lag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Riksgäldskontoret anser att det är oklart om efterställningskravet ska begränsas av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, inklusive det kombinerade buffertkravet. Svenska Bankföreningen anser att förslaget om undantag från efterställningskravet motsvarande 8 procent av de totala skulderna ska regleras på lagnivå. Skälen för regeringens förslag Efterställningskrav Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller detaljerade regler om att en del av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska uppfyllas med kapitalbas och efterställda skulder (efterställningskrav). Motivet till detta är att ett sådant krav ökar förutsättningarna för genomförandet av resolution. Företag bör uppfylla ett efterställningskrav i den mån detta krävs för att förhindra att deras borgenärer orsakas förluster som överstiger de förluster som borgenärerna annars skulle orsakas i ett vanligt insolvensförfarande (skäl 9). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska europeiskt systemviktiga resolutionsenheter uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med kapitalbas, efterställda kvalificerade instrument eller skulder som ett dotterföretag i samma resolutionsgrupp har till aktieägare utanför resolutionsgruppen (efterställda skulder), till vissa bestämda nivåer. Kapitalbasen och de efterställda skulderna ska uppgå till 13,5 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet och 5 procent av exponeringsbeloppet. (artikel 45c.5 andra stycket). Detta utgör ett minimikrav på andel av efterställda skulder. Resolutionsmyndigheten får besluta att tillämpa samma minimikrav på nationellt systemviktiga resolutionsenheter som omfattas av ett beslut enligt 4 kap. 3 § tredje stycket. (artikel 45c.6). Utöver regler om detta minimikrav innehåller ändringarna i krishanteringsdirektivet regler om ett minimikrav på efterställning för globalt systemviktiga resolutionsenheter. Huvudregeln är att det minimikrav på kapitalbas och kvalificerade skulder som resolutionsenheten ska efterleva på konsoliderad basis på resolutionsgruppsnivå (artikel 45e), ska uppfyllas med kapitalbas och efterställda skulder till en andel motsvarande 8 procent av de totala skulderna, inbegripet kapitalbasen (artikel 45b.4). Reglerna om detta minimikrav på efterställning för globalt systemviktiga resolutionsenheter gäller enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet även för europeiskt systemviktiga resolutionsenheter och, efter beslut, nationellt systemviktiga resolutionsenheter. Detta reser frågan om hur detta minimikrav motsvarande 8 procent av de totala skulderna, liksom möjligheten till ett alternativt efterställningskrav (enligt artikel 45b.5-45b.9, se avsnitt 8.4.3) ska tillämpas i förhållande till de krav som bestäms i förhållande till ett företags exponeringsbelopp (riskvägt respektive icke-riskvägt) enligt artikel 45c. Det gäller såväl det övergripande kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som det minimikrav på efterställning som bestäms i förhållande till exponeringsbeloppet för europeiskt systemviktiga resolutionsenheter och nationellt systemviktiga resolutionsenheter. Ändringarna i krishanteringsdirektivet får anses innebära att efterställningskravet utgör en del av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, och att det därför inte kan sättas till ett högre belopp än det övergripande kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som bestäms i förhållande till företagets exponeringsbelopp enligt artikel 45c (tillkännagivande från kommissionen om tolkning av vissa rättsliga bestämmelser i den reviderade ramen för återhämtning och resolution av banker, som svar på frågor som ställts av medlemsstaternas myndigheter (2020/C 321/01), fråga 32). Sammanfattningsvis gäller att nivån enligt kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder bestämt i förhållande till företagets exponeringsbelopp enligt artikel 45c ska utgöra ett tak för hur högt efterställningskravet motsvarande 8 procent av de totala skulderna eller det alternativa efterställningskravet kan sättas (se dock nedan om i vilken mån som kapital som används för att möta det kombinerade buffertkravet får användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder). För europeiskt systemviktiga resolutionsenheter och nationellt systemviktiga resolutionsenheter innebär detta att ett krav på efterställning bestämt i förhållande till företagets totala skulder enligt huvudregeln eller enligt reglerna om ett alternativt efterställningskrav inte kan sättas högre än det krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som bestäms i förhållande till dessa företags exponeringsbelopp, och inte lägre än det minimikrav på efterställning som bestäms i förhållande till dessa företags exponeringsbelopp (enligt artikel 45c.5 och 45c.6). För att genomföra de nu beskrivna ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Riksgäldskontoret anser att det är oklart om efterställningskravet ska begränsas av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, inklusive det kombinerade buffertkravet. Enligt regeringens mening innebär de nya reglerna i krishanteringsdirektivet att kapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet inte får tillgodoräknas ett företag vad gäller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt den riskvägda kvoten, vilket även omfattar kravet på efterställning, som också, såsom del av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, ska uttryckas som en riskvägd kvot respektive en bruttosoliditetskvot (tillkännagivande från kommissionen om tolkning av vissa rättsliga bestämmelser i den reviderade ramen för återhämtning och resolution av banker, som svar på frågor som ställts av medlemsstaternas myndigheter (2020/C 321/01)). Undantag från efterställningskravet motsvarande 8 procent av de totala skulderna Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet får resolutionsmyndigheten medge ett undantag från efterställningskravet enligt huvudregeln på 8 procent av de totala skulderna. Myndigheten får tillåta en nivå på efterställda skulder lägre än 8 procent av de totala skulderna, men högre än det belopp som blir resultatet av en beräkning enligt formeln (1-X1/X2) × 8 procent av de totala skulderna, inbegripet kapitalbasen, där X1 = 3,5 procent av det riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i tillsynsförordningen, och X2 = summan av 18 procent av det totala riskvägda exponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 i tillsynsförordningen, och det kombinerade buffertkravet. Undantaget gäller för globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolutionsenheter och nationellt systemviktiga resolutionsenheter. Undantaget förutsätter att samtliga villkor som anges i artikel 72b.3 i tillsynsförordningen är uppfyllda (artikel 45b.4). Regeringen delar Svenska Bankföreningens bedömning att det är lämpligt att reglera undantaget i lag. Tak på 27 procent av totala riskvägda exponeringsbeloppet för europeiskt systemviktiga resolutionsenheter Om det belopp som motsvarar 8 procent av totala skulder och eget kapital eller tillämpningen av en ansökan om ett lägre belopp enligt ovan resulterar i ett belopp som överstiger 27 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet, ska resolutionsmyndigheten enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45b.4 andra stycket) begränsa kravet på efterställda skulder på resolutionsgruppsnivå till ett belopp motsvarande 27 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet. En sådan begränsning förutsätter dock att a) tillgång till finansieringsarrangemanget för resolution inte övervägs som ett alternativ i resolution av den resolutionsenheten i resolutionsplanen, och b) om led a inte är tillämpligt, att kravet på resolutionsgruppsnivå gör det möjligt för resolutionsenheten att uppfylla kraven för att erhålla bidrag från finansieringsarrangemanget för resolution till institutet, beroende på vad som är tillämpligt. Vid den bedömningen ska resolutionsmyndigheten även beakta risken för att i oproportionerlig utsträckning påverka den berörda resolutionsenhetens affärsmodell (artikel 45b.4 tredje stycket, jfr skäl 11 till ändringarna i tillsynsförordningen). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Derivatskulder och kapitalbas enligt det kombinerade buffertkravet ska få användas för att uppfylla kravet på efterställning När ett krav på efterställning beräknas ska enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet derivatskulder inkluderas i de totala skulderna på grundval av att nettningsrättigheter gentemot motparter erkänns fullt ut (artikel 45b.6 första stycket). Vidare ska en resolutionsenhets kapitalbas som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet räknas med bland de skulder som uppfyller kravet på efterställning (artikel 45b.6 andra stycket). Med det senare avses följande. Varje del av kapitalbasen får enligt krishanteringsdirektivet användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, inklusive kravet på efterställning (skäl 8). Avseende det kapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet gäller detta med ett viktigt undantag. Innebörden av att en resolutionsenhets kapitalbas som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet ska räknas med i uppfyllandet av kravet på efterställning (artikel 45b.6 andra stycket) ska, enligt förtydligande från kommissionen, förstås mot bakgrund av att kapitaltäckningsdirektivet inte tillåter att kapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet kan tillgodoräknas för uppfyllande av någon del av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt enligt den riskvägda kvoten. I svensk rätt har denna regel genomförts i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, där det anges att kärnprimärkapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet inte får användas för att uppfylla de riskbaserade komponenterna i kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder i artiklarna 92a och 92b i tillsynsförordningen, och artiklarna 45c och 45d i krishanteringsdirektivet. Därav följer att kapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet får tillgodoräknas ett företag vid uppfyllande av bruttosoliditetskvoten, inklusive kravet på efterställning uttryckt som del av denna, men inte vid uppfyllande av någon del av den riskvägda kvoten (tillkännagivande från kommissionen om tolkning av vissa rättsliga bestämmelser i den reviderade ramen för återhämtning och resolution av banker, som svar på frågor som ställts av medlemsstaternas myndigheter (2020/C 321/01)). 8.4.3 Alternativt efterställningskrav Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska ha möjlighet att under vissa förutsättningar besluta om ett alternativt efterställningskrav för en globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur stor andel av resolutionsenheter som är globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolutionsenheter eller nationellt systemviktiga resolutionsenheter som får omfattas av ett sådant alternativt krav. Riksgäldskontoret ska även ha möjlighet att under vissa förutsättningar besluta om ett alternativt efterställningskrav för en resolutionsenhet som varken är en globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet. För såväl systemviktiga som icke-systemviktiga resolutionsenheter ska det alternativa efterställningskravet avse ett belopp som inte får överstiga det högre av 1. 8 procent av företagets totala skulder och egna kapital, eller 2. det kombinerade buffertkravet, två gånger kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen och två gånger de särskilda kapitalbaskraven. Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att det alternativa efterställningskravet för globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolutionsenheter och nationellt systemviktiga resolutionsenheter ska motsvara det högsta beloppet som det får uppgå till. Utredningen föreslår också att det alternativa efterställningskravet för dessa företag får gälla högst 30 procent av dem eller den högre andel som bestäms i föreskrifter på lägre nivå än lag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Näringslivets Regelnämnd efterlyser en förklaring till vad det är för särdrag hos den svenska banksektorn som motiverar möjligheten att besluta om att det alternativa efterställningskravet för en globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska gälla för en högre andel än 30 procent av företagen. Riksgäldskontoret och Svenska Bankföreningen anser att det högre av de två beloppen ska utgöra ett tak, och inte i något fall ett belopp som det alternativa efterställningskravet måste motsvara. Svenska Bankföreningen anser vidare att krishanteringsdirektivet ska förstås som att kapital som ett företag håller för att möta det kombinerade buffertkravet ska avräknas mot det alternativa efterställningskravet. Svenska Bankföreningen avstyrker föreslaget om att det i föreskrifter på lägre nivå än lag ska kunna bestämmas att det alternativa efterställningskravet för en globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska kunna gälla för mer än 30 procent av företagen. Skälen för regeringens förslag Alternativt efterställningskrav för systemviktiga banker Resolutionsmyndigheten ska enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet kunna besluta om ett alternativt efterställningskrav för en globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet utifrån en individuell bedömning (artikel 45b.7 och 45b.9). En förutsättning för ett beslut om ett sådant alternativt krav är att något av följande villkor är uppfyllt (artikel 45b.8). 1. Att ett väsentligt hinder för resolution, eller nedskrivning eller konvertering utanför resolution har identifierats av resolutionsmyndigheten och a) korrigerande åtgärder enligt ett föreläggande från resolutionsmyndigheten inte har vidtagits, eller b) att resolutionsmyndighetens befogenheter inte är tillräckliga för att hindret helt eller delvis kan undanröjas. 2. Att resolutionsenheten har egenskaper som begränsar genomförbarheten och tillförlitligheten i resolutionsåtgärder och nedskrivning eller konvertering utanför resolution. 3. Att resolutionsenheten utifrån den riskbedömning som ligger till grund för pelare 2-krav enligt regelverket om kapitaltäckning finns bland de 20 procent som har högst riskvärde av alla företag som kan komma i fråga för ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet kan ett alternativt efterställningskrav gällande systemviktiga resolutionsenheter som huvudregel beslutas för högst 30 procent av alla resolutionsenheter som bestämmelsen omfattar (artikel 45b.8). Dock finns en möjlighet att besluta om en högre högsta nivå än 30 procent utifrån vissa nationella förutsättningar. Beslut om en högre högsta nivå får ske efter beaktande av särdragen för den nationella banksektorn, särskilt antalet resolutionsenheter som är globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolutionsenheter eller nationellt systemviktiga resolutionsenheter. Regeringen anser att en högre högstanivå bör vara möjlig. Svenska Bankföreningen avstyrker förslaget. Svenska Bankföreningen anför att det inte finns några specifika särdrag i den svenska banksektorn som motiverar en högre nivå och att om det i framtiden skulle uppkomma behov av en högre nivå så bör det ske genom en ändring av lagen. Näringslivets Regelnämnd efterlyser en förklaring till vad det är för särdrag hos den svenska banksektorn som motiverar en sådan ordning. Regeringen vill här framhålla att en möjlighet för Riksgäldskontoret att kunna besluta om en högre nivå syftar till att myndigheten vid var tid ska kunna besluta om ett alternativt krav på efterställning efter vad som bedöms nödvändigt för ett ändamålsenligt resolutionsförfarande. Mot denna bakgrund framstår det enligt regeringen som lämpligt att Riksgäldskontoret ges möjlighet att besluta om en högre nivå. Utredningen föreslår att en högsta nivå på 30 procent ska bestämmas i lag och att en möjlighet att besluta om en högre högstanivå ska kunna bestämmas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Syftet med en sådan reglering är att ge Riksgäldskontoret möjlighet att bestämma om en högstanivå efter vad som framstår som motiverat utifrån vid var tid aktuella förhållanden hos den svenska banksektorn. Enligt regeringen framstår det därför som lämpligare att bestämmelser om högstanivå bestäms i föreskrifter på lägre nivå än lag. Ändringarna i krishanteringsdirektivet anger två belopp mot vilka det alternativa kravet på efterställning ska beräknas (artikel 45.b.7). Innebörden av regeln är att det alternativa kravet på efterställning får fastställas till ett belopp som inte får överstiga det högre av a) 8 procent av företagets totala skulder och egna kapital inklusive derivatskulder efter slutavräkning (nettning), eller b) ett belopp som motsvarar det dubbla kapitaltäckningskravet enligt tillsynsförordningen (artikel 92.1 c) eller värdepappersbolagsförordningen (artikel 11.1) och pelare 2-krav enligt regelverket om kapitaltäckning samt det kombinerade buffertkravet. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Enligt utredningens förslag ska det alternativa efterställningskravet för en globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet motsvara det högsta av de två beloppen. I likhet med Riksgäldskontoret och Svenska Bankföreningen anser regeringen att innebörden av bestämmelsen bör vara att kravet inte får överstiga det högsta av dessa två belopp, dock att det inte måste motsvara det. Frågan om i vilken mån kapital som används för att möta det kombinerade buffertkravet får användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, inbegripet efterställningskravet eller det alternativa efterställningskravet, behandlas i avsnitt 8.4.2. Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45b.7) gäller det alternativa efterställningskravet "i den mån som, till följd av resolutionsenhetens skyldighet att efterleva det kombinerade buffertkravet och de krav som avses i artikel 92a i [tillsynsförordningen] och artiklarna 45c.5 och 45e i detta direktiv, summan av kapitalbasen, instrumenten och skulderna" inte överstiger det högre av a) 8 procent av totala skulder och eget kapital, eller b) det kombinerade buffertkravet, två gånger kapitalbaskravet och två gånger de särskilda kapitalbaskraven. En fråga är om det alternativa efterställningskravet ska bestämmas med hänsyn till, dvs. med avräkning av, vad resolutionsenheten är skyldig att hålla av kapital för att uppfylla det kombinerade buffertkravet. Svenska Bankföreningen framför att krishanteringsdirektivet ska förstås som att en sådan avräkning ska ske, även i förhållande till den riskvägda kvoten. Lagrådet anser att frågan bör övervägas vidare under den fortsatta beredningen. Enligt regeringens mening får det i första hand ankomma på Riksgäldskontoret att ta ställning till den frågan, t.ex. med beaktande av praxis från Gemensamma resolutionsnämnden (SRB). Alternativt efterställningskrav för icke systemviktiga banker Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet får resolutionsmyndigheten, efter samråd med den behöriga myndigheten, besluta om ett individuellt krav om efterställning för en resolutionsenhet som varken är en globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet (artikel 45b.5). Ett sådant beslut får fattas under förutsättning att 1. resolutionsenheten har kvalificerade skulder med inbördes lika rätt enligt förmånsrättslagen som skulder som inte utgör nedskrivningsbara skulder eller undantas från nedskrivning och konvertering, 2. det till följd av ett förhållande som avses i 1 finns risk för att borgenärer med en fordran som hänför sig till en sådan kvalificerad skuld som inte undantas, åsamkas större förluster till följd av en planerad tillämpning av nedskrivning och konvertering än vad borgenären hade gjort till följd av likvidation eller konkurs, och 3. att det befintliga beloppet kapitalbas och efterställda skulder inte är tillräckligt stort för att säkerställa att det förhållande som avses i 2 inte inträffar. Om värdet av de skulder som är undantagna eller sannolikt kommer att undantas från nedskrivning inom en viss kategori kvalificerade skulder uppgår till mer än 10 procent inom den kategorin, ska resolutionsmyndigheten bedöma risken enligt 2. Beräkningen av det belopp kravet ska uppgå till ska ske på samma sätt som för systemviktiga resolutionsenheter. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Gemensamma bestämmelser Inför ett beslut om ett alternativt krav på efterställning ska Riksgäldskontoret enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 45b.9) även beakta 1. marknadsdjupet för resolutionsenhetens kapitalbasinstrument och efterställda kvalificerade instrument, prissättning för sådana instrument, i den mån det förekommer, samt den tid som behövs för att verkställa de transaktioner som krävs för att uppfylla beslutet, 2. beloppet av resolutionsenhetens kvalificerade skuldinstrument som uppfyller samtliga kriterier i artikel 72a i tillsynsförordningen och som har en kvarvarande löptid under ett år vid tidpunkten för beslutet i syfte att göra kvantitativa justeringar av kravet på efterställning, 3. resolutionsenhetens tillgång till de instrument som uppfyller samtliga krav i artikel 72a i tillsynsförordningen med undantag för artikel 72b.2 d i den förordningen, och dessas belopp, 4. om andelen skulder som inte är nedskrivningsbara enligt 2 kap. 2 § lagen om resolution och som, vid normala insolvensförfaranden, rangordnas lika högt som eller under de högst rangordnade kvalificerade skulderna är betydande jämfört med resolutionsenhetens kapitalbas och kvalificerade skulder, 5. resolutionsenhetens affärsmodell, finansieringsmodell och riskprofil samt dess stabilitet och förmåga att bidra till ekonomin, och 6. den inverkan som eventuella omstruktureringskostnader kan ha på resolutionsenhetens rekapitalisering. Om beloppet av undantagna skulder enligt punkt 4 inte överstiger 5 procent av beloppet av resolutionsenhetens kapitalbas och kvalificerade skulder, ska det undantagna beloppet inte betraktas som betydande. Över det tröskelvärdet ska de undantagna skuldernas betydelsegrad bedömas av resolutionsmyndigheterna. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Derivatskulder ska även vid ett alternativt krav om efterställning räknas med i de totala skulderna på grundval av att nettningsrättigheter gentemot motparter erkänns fullt ut, och kapitalbas som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet ska räknas med bland de skulder som uppfyller ett alternativt krav på efterställning som del av bruttosoliditetskvoten, se avsnitt 8.4.2. 8.5 Nivåer Regeringens förslag: Följande företag ska beräkna och uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder på individuell nivå: 1. en resolutionsenhet som inte ingår i en resolutionsgrupp, 2. ett institut som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet eller ett företag i tredjeland, 3. ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 lagen om resolution som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet, och 4. ett företag som enligt resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas enligt konkurs och likvidation. Följande företag ska beräkna och uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad nivå: 1. en resolutionsenhet som ingår i en resolutionsgrupp, och 2. ett moderföretag inom EES som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till ett företag i tredjeland. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska resolutionsenheter som ingår i en resolutionsgrupp uppfylla kravet på konsoliderad basis på resolutionsgruppsnivå (artikel 45e.1). Tanken bakom detta är att endast resolutionsenheten ska behöva bli föremål för resolution, och att resolutionsenheten därför ska ha kapitalbas och kvalificerade skulder motsvarande resolutionsgruppens behov. Resolutionsenhetens dotterbolag i sin tur ska uppfylla kravet på individuell nivå, se nedan. Detta medför att de skuldinstrument som resolutionsenheten använder för att uppfylla kravet på gruppnivå behöver emitteras till borgenärer utanför resolutionsgruppen och att de skuldinstrument som resolutionsenhetens dotterbolag använder för att uppfylla kravet på individuell nivå behöver emitteras till resolutionsenheten. Vid resolution riktas resolutionsåtgärder endast mot resolutionsenheten, medan dotterbolagens kvalificerade skuldinstrument som emitterats till resolutionsenheten skrivs ner eller konverteras till äganderättsinstrument, utan att dotterbolagen försätts i resolution (skälen 19 och 20). Definitionen av en resolutionsenhet omfattar även ett institut som inte utgör del av resolutionsgrupp, för vilken resolutionsplanen föreskriver resolutionsåtgärder (artikel 2.1.83a i krishanteringsdirektivet). Ändringarna i krishanteringsdirektivet saknar en uttrycklig regel angående på vilken nivå som kravet ska uppfyllas av en sådan resolutionsenhet. Av naturliga skäl är dock endast ett krav på individuell nivå aktuellt i sådant fall. Företag som inte utgör resolutionsenheter, och som inte är undantagna från tillämpningen av kravet, ska uppfylla kravet på individuell nivå (jfr artikel 45c.7). Ett företag som enligt resolutionsplanen ska avvecklas enligt likvidation eller konkurs ska endast stå för sina egna förluster och ska således uppfylla kravet på individuell nivå. Ett uppfyllande av kravet på individuell nivå gäller även institut som är dotterföretag till en resolutionsenhet eller till ett företag i tredjeland men som inte självt utgör en resolutionsenhet (artikel 45f.1 första och andra styckena). Med undantag från detta ska dock moderföretag inom EU som inte själva utgör resolutionsenheter och som är dotterföretag till företag i tredjeland uppfylla MREL-kravet på konsoliderad nivå (artikel 45f.1 tredje stycket). Krishanteringsdirektivets regler om på vilken nivå kravet ska uppfyllas är harmoniserade med vad som gäller för kravet enligt tillsynsförordningen. För globalt systemviktiga resolutionsenheter och för större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES innebär att det att reglerna om på vilken nivå kravet ska uppfyllas är likalydande avseende kravet enligt tillsynsförordningen och det eventuella tilläggskravet enligt krishanteringsdirektivet. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. 8.6 Frister Regeringens förslag: Globalt systemviktiga resolutionsenheter ska uppfylla efterställningskravet från och med tre år efter den dag då enheten har fastställts som en sådan. Europeiskt systemviktiga resolutionsenheter och nationellt systemviktiga resolutionsenheter ska uppfylla kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder och efterställningskravet från och med tre år efter den dag då de har uppfyllt förutsättningarna för att vara en europeiskt eller nationellt systemviktig resolutionsenhet. En europeiskt eller nationellt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla minimikravet på kapitalbas och kvalificerade skulder och efterställningskravet från och med två år efter dagen för genomförandet av nedskrivning, konvertering eller en alternativ åtgärd från privat sektor som innebär nedskrivning eller konvertering. Riksgäldskontoret ska fastställa en lämplig frist för när 1. en resolutionsenhet ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder på gruppnivå och efterställningskravet efter genomförandet av nedskrivning och konvertering, 2. ett företag som inte är en resolutionsenhet ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder efter genomförandet av nedskrivning eller konvertering. Riksgäldskontoret ska var tolfte månad under den tid som fristerna löper underrätta företaget om en lämplig nivå på kraven. Riksgäldskontoret får revidera fristerna enligt 1 och 2 och de lämpliga nivåerna. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om bedömningsgrunder vid fastställandet av fristerna. Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens föreslag innehåller inte något uttryckligt bemyndigande i fråga om bedömningsgrunder vid fastställandet av fristerna. Utredningens förslag har dessutom en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Riksgäldskontoret anser att en globalt systemviktig resolutionsenhet eller en europeiskt eller nationellt systemviktig resolutionsenhet ska omfattas av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder vid en tidigare tidpunkt. Riksgäldskontoret anser dessutom att det att bedömningsgrunderna vid fastställande av fristerna behöver klargöras. Skälen för regeringens förslag: Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska kraven på efterställning för globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga och, nationellt systemviktiga resolutionsenheter (som efter beslut omfattas av samma krav som europeiskt systemviktiga resolutionsenheter) inte tillämpas inom en treårsperiod från den dag då resolutionsenheten eller den koncern som resolutionsenheten är en del av identifierades som globalt systemviktig respektive uppfyllde förutsättningarna för att vara en europeisk eller nationell systemviktig resolutionsenhet (artikel 45m.4). Detsamma gäller avseende kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för europeiskt och nationellt systemviktiga resolutionsenheter. Vidare ska ett företag inte uppfylla kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder och efterställning omedelbart efter att resolutionsmyndigheten vidtagit vissa åtgärder eller använt vissa verktyg mot företaget (artikel 45m.3 och 45m.5). Om resolutionsmyndigheten använt skuldnedskrivningsverktyget på en europeisk eller nationell systemviktig resolutionsenhet eller verkställt en alternativ åtgärd från privat sektor genom vilket företagets kapitalinstrument och andra skulder har skrivits ner eller konverterats, ska företagen inte uppfylla de minimikrav på kapitalbas och kvalificerade skulder samt efterställningskrav som ställs på dem förrän efter två år (artikel 45m.3). För övriga företag som varit föremål för resolutionsverktyg eller då resolutionsmyndighetens skuldnedskrivnings- eller konverteringsbefogenhet tillämpats på företaget ska resolutionsmyndigheterna fastställa en lämplig övergångsperiod för dels när resolutionsenheter ska uppfylla kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder på gruppnivå och efterställning, dels när företag som inte själva är resolutionsenheter ska uppnå kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 45m.5). Vid fastställandet av övergångsperioderna ska resolutionsmyndigheten beakta vissa omständigheter (artikel 45m.7). Resolutionsmyndigheten ska meddela företaget ett planerat krav på kapitalbas och kvalificerade skulder var tolfte månad under de respektive perioderna. Syftet är att underlätta en gradvis uppbyggnad av företagets kapacitet för förlustabsorbering och rekapitalisering (artikel 45m.6). Det planerade kravet och övergångsperioden får revideras (artikel 45m.8). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Riksgäldskontoret anser att bedömningsgrunderna vid fastställande av fristerna behöver klargöras. Enligt regeringen bör de omständigheter som resolutionsmyndigheten ska beakta vid fastställande av fristerna regleras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Riksgäldskontoret anser att ett globalt systemviktigt institut eller en europeiskt eller nationellt systemviktig resolutionsenhet ska omfattas av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder vid en tidigare tidpunkt. Regeringen konstaterar att krishanteringsdirektivet inte ger utrymme för en sådan ordning. 8.7 Offentliggörande Regeringens förslag: Ett företag ska årligen offentliggöra hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfylls. Kravet på offentliggörande ska inte gälla under den tidsfrist som ett företag efter genomförd nedskrivning eller konvertering inte behöver uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Det ska inte heller gälla för ett företag som enligt resolutionsplanen ska avvecklas genom likvidation eller konkurs. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om kravet på offentliggörande. Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningens förslag innehåller inte något uttryckligt undantag från kravet på offentliggörande. Utredningens förslag har dessutom en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska ett företag minst en gång per år offentliggöra information om hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfylls (artikel 45i.3). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör ett motsvarande krav på offentliggörande införas i lagen om resolution. Kravet på offentliggörande gäller enligt krishanteringsdirektivet inte under den tidsfrist som ett företag efter genomförd nedskrivning eller konvertering inte behöver uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 45i.7). Det gäller inte heller för ett företag som enligt resolutionsplanen ska avvecklas enligt normala insolvensförfaranden (artikel 45i.4). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande undantag införas i lagen om resolution. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter som kompletterar kravet på offentliggörande. 8.8 Övervakning av kravet 8.8.1 Utdelningsrestriktioner Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, få förbjuda ett företag att göra värdeöverföringar som överstiger ett särskilt förfogandebelopp, om företaget inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten. Med värdeöverföringar ska avses att 1. göra en värdeöverföring kopplad till institutets kärnprimärkapital, 2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde det kombinerade buffertkravet, eller 3. göra utbetalningar hänförliga till primärkapitaltillskottsinstrument. Ett företag ska omedelbart underrätta Riksgäldskontoret när det inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten. Ett beslut om restriktioner ska fattas nio månader efter att företaget har underrättat Riksgäldskontoret. Riksgäldskontoret får avstå från att fatta ett sådant beslut om minst två av följande förutsättningar är uppfyllda: 1. bristen beror på allvarliga störningar av den finansiella marknadens funktionssätt, 2. störningarna enligt 1 medför, - ökad prisvolatilitet för företagets kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument, eller - ökade kostnader för företaget, och - att handelsplatserna helt eller delvis är stängda så att företaget inte kan ge ut kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument, 3. en stängning av handelsplatsen enligt 2 drabbar fler företag, 4. störningarna enligt 1 hindrar det berörda företaget från att ge ut sådana instrument som avses i 2, 5. ett beslut enligt första stycket kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet. Riksgäldskontoret ska varje månad göra en förnyad bedömning om undantagets tillämplighet. Riksgäldskontoret ska underrätta Finansinspektionen om undantagsmöjligheten tillämpas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om beräkningen av det särskilda förfogandebeloppet och bedömningsgrunder vid beslut om restriktionerna. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Finansinspektionen anför skäl för att inspektionen bör ansvara för beslut om restriktioner. Skälen för regeringens förslag: Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndigheten kunna vidta vissa restriktioner om ett företag uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt kapitaltäckningsdirektivet men inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver företagets riskvägda krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. Ett företag ska omedelbart underrätta resolutionsmyndigheten om så är fallet. Resolutionsmyndigheten ska i dessa fall ha befogenhet att förbjuda företaget att vidta värdeöverföringar som överstiger ett visst belopp, det högsta utdelningsbara beloppet (artikel 16a.1). Ändringarna i krishanteringsdirektivet innehåller detaljerade krav på hur det högsta förfogandebeloppet ska beräknas (artikel 16a.4-16a.6). Resolutionsmyndigheten ska i samråd med den behöriga myndigheten utan onödigt dröjsmål bedöma om restriktionerna ska vidtas. Vid denna bedömning ska vissa institutsspecifika aspekter beaktas. Resolutionsmyndigheten ska upprepa sin prövning om den ska fatta beslut om restriktioner åtminstone en gång i månaden så länge företaget inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver företagets riskvägda krav på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 16a.2). Ett beslut om restriktioner ska fattas nio månader efter att företaget underrättat resolutionsmyndigheten om att det inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver företagets riskvägda krav på kapitalbas och kvalificerade skulder och så alltjämt är fallet. Resolutionsmyndigheten får under vissa förutsättningar avstå från att fatta beslut om restriktioner. Om resolutionsmyndigheten avstår från att fatta beslut om restriktioner, ska myndigheten underrätta den behöriga myndigheten om sitt beslut och lämna en skriftlig förklaring till sin bedömning. Resolutionsmyndigheten ska varje månad upprepa sin bedömning om undantag är tillämpligt (artikel 16a.3). För att genomföra de nya reglerna bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt. De bedömningsgrunder som ska beaktas vid beslut om restriktioner och beräkningen av det särskilda förfogandebeloppet bör, med hänsyn till detaljeringsgraden, genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Finansinspektionen anför skäl för att myndigheten bör besluta om de aktuella restriktionerna. Utifrån det beredningsunderlag som finns i detta ärende gör regeringen dock bedömningen att förändringar i utredningens förslag angående ansvarsfördelningen mellan myndigheterna vid tillämpning av det aktuella verktyget inte ryms inom ramen för detta lagstiftningsärende. 8.8.2 Ingripanden Regeringens förslag: Finansinspektionens ingripandemöjligheter enligt rörelselagstiftningen ska utökas till att även omfatta andra finansiella företag som ingår i samma koncern som ett institut när det företaget inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Finansinspektionen ska i de fallen även kunna vidta åtgärder mot någon som ingår i ett sådant företags styrelse eller är dess verkställande direktör eller ersättare för någon av dem. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Riksgäldskontoret anser att det bör förtydligas vilka åtgärder som kan vidtas om ett företag inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Skälen för regeringens förslag: Berörda myndigheter har i dag möjlighet att ingripa mot institut som inte uppfyller kraven i krishanteringsdirektivet. Det innebär att myndigheterna kan åtgärda eller avlägsna resolutionshinder (artiklarna 17 och 18), vidta tillsynsåtgärder enligt kapitaltäckningsdirektivet (artikel 104), vidta tidiga ingripanden (artikel 27) och vidta administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder (artiklarna 110 och 111). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska berörda myndigheter kunna vidta ingripandeåtgärder om såväl ett institut som ett annat företag inom koncernen inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 45k). De åtgärder som kan komma i fråga är åtminstone de redan befintliga befogenheterna (artiklarna 17, 18, 27, 104, 110 och 111 i kapitaltäckningsdirektivet) och den nya befogenheten att förbjuda vissa utdelningar (artikel 16a). Åtgärderna blir tillämpbara om deras respektive förutsättningar är uppfyllda. Resolutionsmyndigheterna och de behöriga myndigheterna ska samråda med varandra när de utövar sina respektive befogenheter (artikel 45k.2). Bestämmelser om ingripanden mot institut finns i rörelselagstiftningen (15 kap. LBF och 25 kap. LVM). De gäller också vid överträdelser av lagen om resolution. Det saknas emellertid bestämmelser som ger Finansinspektionen möjlighet att ingripa mot andra finansiella företag som ingår i samma koncern som ett institut vid överträdelser av lagen om resolution. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Vidare saknas möjlighet för Finansinspektionen att vidta åtgärder mot någon som ingår i ett instituts eller företags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, även när ett institut eller företag inte uppnår kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 111). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet i detta avseende bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt. Riksgäldskontoret anser att det bör förtydligas vilka åtgärder som kan vidtas om ett företag inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Regeringen konstaterar att det av ändringarna i krishanteringsdirektivet följer att ett företag som inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder kan bli föremål för någon av de uppräknade ingripandebefogenheterna. 8.9 Gränsöverskridande fall Regeringens förslag: För en gränsöverskridande koncern ska Riksgäldskontoret fatta ett gemensamt beslut med berörda utländska resolutionsmyndigheter om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder på individuell och konsoliderad nivå. Riksgäldskontoret ska meddela de företag som myndigheten är resolutionsmyndighet för och i vissa fall koncernens moderföretag ett gemensamt beslut. För globalt systemviktiga institut ska särskilda bestämmelser gälla. Om ett gemensamt beslut inte har fattats inom fyra månader på grund av olika uppfattningar om kravet ska Riksgäldskontoret, efter att berörda utländska resolutionsmyndigheter fått tillfälle att lämna synpunkter, fatta beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder för de företag som myndigheten är resolutionsmyndighet för. Grunderna för att Riksgäldskontoret inte ska få hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten för bindande medling ska utökas till att även omfatta situationen då Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för en resolutionsenhet. Riksgäldskontoret får inte heller, som samordnande resolutionsmyndighet eller resolutionsmyndighet för en resolutionsenhet, hänskjuta ärendet till Europeiska bankmyndigheten för bindande medling i de fall där den nivå som fastställts av dotterföretagets resolutionsmyndighet faller inom 2 procent av den riskvägda kvoten på kapitalbas och kvalificerade skulder för resolutionsenheter och uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för företag som inte är en resolutionsenhet. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag Gemensamma beslut Enligt krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndigheten på koncernivå och resolutionsmyndigheterna som ansvarar för dotterföretagen på individuell nivå fatta ett gemensamt beslut om både minimikravet på nedskrivningsbara skulder på konsoliderad nivå och om kravet på individuell nivå inom fyra månader (artikel 45.9 och 45.10). Resolutionsmyndigheten på koncernnivå ska lämna det gemensamma beslutet om det konsoliderade kravet till moderföretaget inom EU (artikel 45.9). Resolutionsmyndigheterna för dotterföretagen och resolutionsmyndigheten på koncernnivå ska lämna det gemensamma besluten avseende de individuella kraven till dotterföretagen respektive moderföretaget inom EU (artikel 45.10). Bestämmelser om de gemensamma besluten i gränsöverskridande fall finns i lagen om resolution (4 kap. 5-9 §§). I svensk rätt har resolutionsmyndighet på koncernivå benämnts samordnande resolutionsmyndighet. Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska de gemensamma besluten fattas utifrån de nya kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder samt utifrån de nya begreppen resolutionsenheter och resolutionsgrupper (artikel 45h.1 och 45h.2). De berörda resolutionsmyndigheterna i gränsöverskridande fall, dvs. resolutionsmyndigheten för en resolutionsenhet, resolutionsmyndigheten på koncernnivå, om den inte är desamma som den föregående, och de resolutionsmyndigheter som ansvarar för de dotterföretag i en resolutionsgrupp som inte är resolutionsenheter, ska göra allt de kan för att fatta ett gemensamt beslut om 1. storleken av det krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska tillämpas på konsoliderad resolutionsgruppsnivå, för respektive resolutionsenhet, och 2. storleken av det krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska tillämpas på individuell basis för företag i en resolutionsgrupp som inte är resolutionsenheter (artikel 45h.1 första stycket). Det gemensamma beslutet ska vara motiverat och säkerställa efterlevnaden av kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder för resolutionsenheter och på företag som inte själva är resolutionsenheter. Resolutionsmyndigheten ska lämna det gemensamma beslutet till resolutionsenheten, de enheter i resolutionsgruppen som inte är resolutionsenheter som myndigheten ansvarar för och till koncernens moderföretag om moderföretaget inte självt är en resolutionsenhet inom samma resolutionsgrupp (artikel 45h.1 andra stycket). Det gemensamma beslutet får föreskriva att ett dotterföretag som inte är en resolutionsenhet delvis får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med instrument som emitterats till och förvärvats av företag som inte tillhör resolutionsgruppen. Detta förutsätter dock att en sådan möjlighet står i överensstämmelse med resolutionsplanen och att resolutionsenheten inte direkt eller indirekt har förvärvat tillräckligt med sådana instrument för att uppfylla sitt krav på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 45h.1 tredje stycket). Det införs vidare vissa särskilda bestämmelser för det fall då det finns fler än en G-SII-enhet som tillhör samma globalt systemviktiga institut och om dessa företag också är resolutionsenheter (artikel 45h.2). De berörda resolutionsmyndigheterna ska i dessa fall diskutera storleken på kraven enligt 1 och 2. Resolutionsmyndigheterna ska även, i tillämpliga fall, komma överens om att tillämpa avdragsmöjligheten enligt tillsynsförordningen (artikel 72e) och att göra justeringar för att minimera eller undanröja skillnader mellan summan av a) de belopp om ytterligare krav på kapitalbas och kvalificerade skulder, enligt krishanteringsdirektivet (artikel 45d.4 a), och den gruppbaserade beräkningen för globalt systemviktiga institut med flera resolutionsenheter, enligt tillsynsförordningen (artikel 12a), beräknat för respektive resolutionsenhet, och b) de belopp om ytterligare krav på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt krishanteringsdirektivet (artikel 45d.4 b) och den gruppbaserade beräkningen för globalt systemviktiga institut med flera resolutionsenheter, enligt tillsynsförordningen (artikel 12a), beräknat för moderföretaget inom EU (artikel 45h.2 första stycket). Justeringarna får göras för skillnader i beräkningen av de totala riskvägda exponeringsbeloppen mellan de berörda medlemsstaterna, genom att justera nivån på kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Justeringar får dock inte göras för att utjämna skillnader som beror på exponeringar mellan resolutionsgrupper (artikel 45h.2 andra stycket). Summan enligt a får inte vara lägre än summan enligt b (artikel 45h.2 tredje stycket). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Om gemensamma beslut inte kan fattas Enligt krishanteringsdirektivet ska, om resolutionsmyndigheterna inte kommer överens, resolutionsmyndigheten på koncernnivå fatta beslut om kravet på konsoliderad nivå och de myndigheter som ansvarar för enskilda institut ska fatta beslut om kravet på individuell nivå. Om frågan inom fyramånadersperioden hänskjuts till Eba för bindande medling, ska resolutionsmyndigheterna följa Ebas beslut (artikel 45.9 och 45.10). Detta gäller dock inte avseende MREL-kravet i dotterföretag, om den bedömning av kravets omfattning som gjorts av dotterföretagets resolutionsmyndighet endast i liten utsträckning - med mindre än en procentenhet - avviker från den bedömning som gjorts på konsoliderad nivå. I sådana fall får resolutionsmyndigheten på koncernnivå inte hänskjuta ärendet till Eba för bindande medling (artikel 45.10). Det gemensamma besluten, liksom de beslut som fattas i avsaknad av gemensamma beslut, är bindande och ska uppdateras regelbundet (artikel 45.9 och 45.10). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska förfarandet av när de gemensamma besluten inte kan nås justeras i förhållande till de nya kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder samt utifrån de nya begreppen resolutionsenheter och resolutionsgrupper (artikel 45h.3-45h.8). Om ett gemensamt beslut inte fattas inom fyra månader till följd av olika uppfattningar om det konsoliderade kravet ska ett beslut fattas om detta krav av resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten med hänsyn tagen till - den relevanta resolutionsmyndighetens bedömning om enheter i resolutionsgruppen som inte är en resolutionsenhet, och - yttrandet från resolutionsmyndigheten på koncernnivå, om den myndigheten inte är densamma som resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten (artikel 45h.3 och 45h.4 första stycket). Om någon av de berörda resolutionsmyndigheterna vid utgången av fyramånadersperioden har hänskjutit ärendet till Eba för bindande medling ska resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten skjuta upp sitt beslut och invänta eventuella beslut från Eba och därefter fatta beslut i enlighet med Ebas beslut. Ärendet får inte hänskjutas till Eba efter att fyramånadersperioden har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. Om Eba inte fattar ett beslut inom en månad efter hänskjutandet ska det beslut som fattats av resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten tillämpas (artikel 45h.4 andra stycket och 45h.6). Liknande förfarande gäller för om ett gemensamt beslut inte fattas inom fyra månader till följd av olika uppfattningar om nivån på kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för företag som inte är resolutionsenheter (artikel 45h.5 och 45h.6). Undantaget från möjligheten att hänskjuta ärendet till Eba har formulerats om (artikel 45h femte stycket). Resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten eller resolutionsmyndigheten på koncernnivå ska inte hänskjuta ärendet till Eba för bindande medling i de fall där den nivå som fastställts av dotterföretagens resolutionsmyndigheter - faller inom 2 procent av den riskvägda kvoten för resolutionsenheter, och - uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för företag som inte är en resolutionsenhet. Det gemensamma besluten, liksom de beslut som fattas i avsaknad av gemensamma beslut, ska alltjämt vara bindande och uppdateras regelbundet (artikel 45h.7). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. 9 Förberedande arbete 9.1 Avtalsenligt erkännande av nedskrivning och konvertering Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska få besluta att kravet att företag i avtal som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ska ta in avtalsvillkor om erkännande av nedskrivning eller konvertering inte ska gälla för ett företag för vilket kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder har fastställts till förlustabsorberingsbeloppet. Kravet att ta in ett avtalsvillkor om erkännande av nedskrivning eller konvertering ska inte gälla om det inte är möjligt att ta in ett sådant villkor i ett avtal som avser nedskrivningsbara skulder med säkerhet. Riksgäldskontoret ska bedöma vilken inverkan ett sådant undantag från kravet har på möjligheterna att försätta företaget i resolution. Myndigheten ska särskilt bedöma vilken påverkan det har på möjligheten att försätta ett företag i resolution om företagets skulder inom en och samma skuldklass, inbegripet kvalificerade skulder, till en betydande andel av fordringsklassen utgörs av skulder som myndigheten inte kan räkna med att kunna använda vid en skuldnedskrivning. Om ett företag låter bli att ta in ett avtalsvillkor om erkännande av nedskrivning eller konvertering i de fall där detta krävs, ska skulden inte få användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Detsamma gäller om Riksgäldskontoret beslutat att ett företag vars krav har fastställts till förlustabsorberingsbeloppet inte behöver ta in ett sådant villkor eller om ett företag inte tar in villkoret eftersom det inte är möjligt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka kategorier av skulder som kan undantas från skyldigheten att ta in avtalsvillkor om erkännande av nedskrivning eller konvertering på grund av att det inte är möjligt att ta in ett sådant villkor. Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan krishanteringsdirektivets krav på att Riksgäldskontoret ska vidta lämpliga åtgärder för att undanröja ett väsentligt resolutionshinder, också om hindret uppkommit till följd av att skulder hänförliga till en viss fordringsklass till mer än 10 procent består av skulder som myndigheten inte kan räkna med att kunna använda vid en skuldnedskrivning, och på att sådana skulder som inte omfattas av kravet på villkor om nedskrivning och konvertering på grund av att det inte bedömts som möjligt att ta in villkoret, ska rangordnas före vissa efterställda skulder. Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag innehåller inte några uttryckliga bestämmelser om att kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder inte ska få uppfyllas med skulder som inte omfattas av ett avtalsvillkor om nedskrivning eller konvertering. Utredningens förslag har dessutom en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Riksgäldskontoret anser att det behöver klargöras att kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder inte ska få uppfyllas med skulder som inte omfattas av ett avtalsvillkor om nedskrivning eller konvertering. Enligt Riksgäldskontoret bör myndigheten dessutom få meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att ta in ett sådant villkor för de företag vars krav har fastställts till förlustabsorberingsbeloppet. Svenska Bankföreningen anser att det bör förtydligas att undantaget från skyldigheten att ta med ett avtalsvillkor om nedskrivning eller konvertering ska gälla om det inte är praktiskt möjligt för ett företag att ta in ett sådant villkor. Skälen för regeringens förslag och bedömning Krishanteringsdirektivet innehåller regler som syftar till att företag hemmahörande inom EES som ingår ett avtal om vissa skulder (relevanta kapitalinstrument och nedskrivningsbara skulder) och som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ska ta in villkor som bl.a. innebär att borgenärerna erkänner att skulden kan komma att skrivas ned eller konverteras. Från kravet på att ta in de angivna villkoren görs vissa undantag (artikel 55, som i svensk rätt har genomförts i 5 kap. 2 och 3 §§ LOR). Ändringarna i krishanteringsdirektivet innebär bl.a. att det görs vissa ytterligare undantag från kravet att ta in ett avtalsvillkor om nedskrivning och konvertering. Hänvisning till tekniska tillsynsstandarder och flyttade regler Kravet i krishanteringsdirektivet på att ett företag ska ta in avtalsvillkor om nedskrivning och konvertering gäller inte i vissa särskilt angivna fall, bl.a. om det framgår av tekniska standarder som antagits av kommissionen att sådana villkor inte krävs (artikel 55.3). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet har bemyndigandet att utfärda dessa standarder flyttats (artikel 55.5). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande ändringar göras i lagen om resolution. Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet flyttas samtidigt reglerna om resolutionsmyndighetens möjlighet att begära att ett företag lämnar ett rättsutlåtande om ett sådant villkors verkställbarhet och verkan (från artikel 55.1 till 55.3) och att en underlåtenhet att ta in ett avtalsvillkor inte hindrar resolutionsmyndighet från att genomföra nedskrivning eller konvertering (från artikel 55.2 till 55.4). Dessa regler har i svensk rätt redan genomförts i lagen om resolution (5 kap. 2 och 3 §§). Undantag för företag som bedöms kunna avvecklas genom konkurs eller likvidation Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet införs ett nytt undantag från skyldigheten att ta in ett avtalsvillkor om nedskrivning och konvertering, som innebär att resolutionsmyndigheten får besluta att skyldigheten att ta in ett sådant villkor inte ska gälla för ett företag vars krav på kapitalbas och kvalificerade skulder har fastställts till förlustabsorberingsbeloppet. Om ett företag undantas från denna skyldighet får en skuld som annars hade omfattats av skyldigheten inte medräknas i kravet (artikel 55.1 andra stycket). Ändringarna får uppfattas så att en förutsättning för undantaget bör vara att företaget uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder utan att den aktuella skulden räknas med. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Till skillnad från Riksgäldskontoret anser regeringen att det inte behövs något bemyndigande på området, eftersom det handlar om bedömningar i enskilda fall. Undantag om det inte är möjligt att ta med ett avtalsvillkor Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet har det beaktats att det kan finnas fall där ett företag inte i ett avtal kan ta in villkor om nedskrivning och konvertering. Sådana fall kan t.ex. bero på rättsordningen i tredjeland, företagets bristande möjligheter att påverka avtalsvillkoren eller omständigheter kopplade till skulden som sådan. Under sådana förhållanden ska företaget inte heller vara skyldigt att ta in ett sådant villkor. Det förhållandet att motparten inte vill gå med på att vara bunden av villkoret bör emellertid inte i sig anses som ett sådant fall där skyldigheten att införa villkoret ska bortfalla (skäl 26 och artikel 55.2). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Svenska Bankföreningen anser att det bör förtydligas att undantaget från skyldigheten att ta med ett avtalsvillkor om nedskrivning eller konvertering ska gälla om det inte är praktiskt möjligt för ett företag att ta in ett sådant villkor. Regeringen konstaterar att ändringarna i krishanteringsdirektivet inte ger utrymme för något sådant förtydligande. Till det kommer att de närmare förutsättningarna för tillämpning av undantaget ska specificeras i de tekniska standarder för tillsyn som kommissionen ska anta (artikel 55.6). Vissa typer av kapital- och skuldinstrument omfattas inte av detta undantag från skyldigheten att ta in ett villkor om nedskrivning och konvertering. De instrument som inte omfattas är övriga primärkapitalinstrument, supplementärkapitalinstrument och skuldinstrument utan säkerhet. Med skuldinstrument avses obligationer och andra former av överlåtbara skuldförbindelser samt instrument som skapar eller bekräftar en skuld (artikel 2.1.48 ii). Av ändringarna i krishanteringsdirektivet följer vidare att sådana skulder som inte omfattas av aktuellt villkor på grund av det inte bedömts som möjligt att ta in villkoret ska rangordnas före de skulder som avses i artikel 108.2 a-c och 108.3 (artikel 55.2 fjärde stycket). Denna ordning gäller redan i dag i svensk rätt (18 § första stycket andra och tredje meningarna förmånsrättslagen [1970:979]). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet har det införts nya detaljerade regler för förfarandet när ett företag bedömer att det inte är möjligt att införa ett villkor om nedskrivning och konvertering (artikel 55.2 första-tredje styckena). Reglerna innebär i korthet följande. Företaget ska underrätta resolutionsmyndigheten om situationen och då ange vilken skuldklass som den aktuella skulden tillhör samt skälen för sin bedömning. Myndigheten kan inom en rimlig tid begära ytterligare information och företaget ska förse myndigheten med all den information som den begär. När myndigheten har tagit emot en sådan underrättelse upphör företagets skyldighet att ta med villkoret i avtalet. Om myndigheten dock bedömer att det är möjligt att ta med villkoret ska myndigheten inom en rimlig tid från företagets underrättelse kräva att företaget inför det. Myndigheten får då också kräva att företaget ändrar sin praxis avseende tillämpning av undantag från avtalsenligt erkännande av nedskrivning. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Syftet med att företaget ska lämna information till Riksgäldskontoret är att myndigheten ska kunna bedöma vilken inverkan företagets underrättelse har på möjligheterna att försätta det i resolution. En sådan skyldighet att lämna information följer redan av svensk rätt (28 kap. 1 § LOR). Kommissionen ska i tekniska tillsynsstandarder specificera de villkor som ska gälla för resolutionsmyndighetens krav på införande av avtalsvillkor och den rimliga tidsramen för myndighetens krav (artikel 55.6). Av ändringarna i krishanteringsdirektivet framgår vidare att resolutionsmyndigheten, där det är nödvändigt, ska ange de kategorier av skulder som kan undantas från skyldigheten att ta in avtalsvillkor om nedskrivning och konvertering på grund av att det inte är möjligt att ta med ett sådant avtalsvillkor (artikel 55.7). Detta ska göras utifrån de tekniska standarder för tillsyn som kommissionen ska anta. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter i saken. Riksgäldskontoret ska bedöma vad det innebär att en viss andel skulder inte kan skrivas ned eller konverteras Om ett företag inom en och samma skuldklass, som inbegriper kvalificerade skulder, har skulder som till mer än 10 procent består av skulder som har undantagits från skyldigheten att ta in avtalsvillkor om nedskrivning och konvertering på grund av att det inte är möjligt att ta med ett sådant avtalsvillkor, ska resolutionsmyndigheten enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet bedöma vilken inverkan detta har på möjligheten att försätta företaget i resolution. I beräkningen ska också sådana skulder som inte är nedskrivningsbara eller som sannolikt kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering tas med (artikel 55.2 femte stycket). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Om detta förhållande bedöms skapa ett väsentligt resolutionshinder ska resolutionsmyndigheten vidta de åtgärder som är lämpliga för att undanröja hindret (artikel 55.2 sjätte stycket). En sådan skyldighet för Riksgäldskontoret att vidta åtgärder följer redan av svensk rätt (3 kap. 12-24 §§ LOR). Skulder som inte omfattas av ett avtalsvillkor får inte användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet följer att skulder som omfattas av lagstiftningen i tredjeland, och för vilka ett företag inte i enlighet med direktivets krav tar in ett avtalsvillkor om nedskrivning och konvertering eller ett sådant villkor inte tas med eftersom det inte bedöms som möjligt, inte får användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 55.2 sjunde stycket). Utredningens förslag innehåller inte några uttryckliga bestämmelser om att kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder inte ska få uppfyllas med skulder som inte omfattas av ett avtalsvillkor om erkännande av nedskrivning eller konvertering. Som Riksgäldskontoret framför bör det i lagen om resolution införas en särskild bestämmelse om att sådana skulder inte får användas för att uppfylla kravet, i likhet med det ovan behandlade fallet beträffande ett företag vars krav har fastställts till förlustabsorberingsbeloppet. 9.2 Avtalsenligt erkännande av befogenheten att vidta tillfälliga åtgärder Regeringens förslag: Ett företag ska i finansiella avtal som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att avtalet kan bli föremål för tillfälliga åtgärder och att ett beslut om resolution, resolutionsåtgärd eller tillfälliga åtgärder utgör hinder mot att utöva vissa rättshandlingar, bl.a. att säga upp eller ändra villkoren i ett avtal med företaget. Ett moderföretag för vilket Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet ska säkerställa att dess dotterföretag i tredjeland som motsvarar ett kreditinstitut, värdepappersbolag eller finansiellt institut, i finansiella avtal tar in ett villkor om att vissa rättshandlingar inte får utövas på grund av ett beslut om tillfälliga åtgärder avseende moderföretaget. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag Ett företag ska ta med villkor om avtalsenligt erkännande av befogenheten att vidta tillfälliga åtgärder En viktig aspekt i en effektiv resolution är att säkerställa att en motpart i ett finansiellt avtal inte kan säga upp sina skyldigheter enbart på grund av att ett företag försätts i resolution eller blir föremål för tillfälliga åtgärder. På samma sätt är det av vikt att resolutionsmyndigheten under vissa förutsättningar tillfälligt kan upphäva en betalnings- eller leveransskyldighet enligt ett avtal eller annars begränsa en motparts rätt att slutavräkna, påskynda eller på annat sätt avsluta finansiella avtal av betydelse (se avsnitt 12). Det kan dock bli svårt att verkställa sådana åtgärder om ett avtal regleras av rättsordningen i tredjeland. Det har därför vid ändringarna i krishanteringsdirektivet ansetts att företag i finansiella avtal som regleras av rättsordningen i tredjeland också behöver ta med villkor som innebär att motparten erkänner att avtalet kan komma att bli föremål för resolutionsmyndighetens utövande av tillfälliga åtgärder, t.ex. om förbud mot att fullgöra vissa förpliktelser, och begränsar motparten från att vidta åtgärder med anledning av det (skäl 31 och artikel 71a). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Skyldigheten för ett företag att ta med aktuellt villkor gäller bara om avtalet skulle kunna bli föremål för tillfälliga åtgärder om det finansiella avtalet reglerades enligt nationell lagstiftning (artikel 71a.3 b). För svensk del innebär det bl.a. att ett företag inte är skyldigt att införa ett villkor avseende ett tillfälligt förbud att ta i anspråk säkerheter och företa vissa rättshandlingar i fråga om avtal med centrala motparter, eftersom Riksgäldskontoret beträffande sådana avtal inte skulle ha haft dessa befogenheter om avtalet hade reglerats i svensk rätt. Reglerna bör dock tolkas extensivt med beaktande av att flera av bestämmelserna om tillfälliga åtgärder som utgångspunkt är tillämpliga på alla typer av avtal som innehåller en betalnings- eller leveransförpliktelse. Det är inte nödvändigt att uttryckligen ange detta i lagen om resolution. Förekomsten av ett avtalsvillkor av detta slag är inte någon förutsättning för att resolutionsmyndigheten ska kunna tillämpa de aktuella befogenheterna (artikel 71a.4). Inte heller detta behöver komma till uttryck i lagen om resolution (jfr prop. 2015/16:5 s. 284). Ett moderföretag ska säkerställa att dotterföretag i tredjeland tar med villkor om avtalsenligt erkännande Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet ges medlemsstaterna möjlighet att kräva att ett moderföretag inom EES säkerställer att dess dotterföretag i tredjeland i sina finansiella avtal tar med ett villkor om att vissa rättshandlingar inte får utövas på grund av ett beslut om tillfälliga åtgärder avseende moderföretaget (artikel 71a.2). Syftet med detta är att utesluta att dotterföretagets motparter kan vidta åtgärder, t.ex. att säga upp avtalet, på grund av att resolutionsmyndigheten tillfälligt upphäver eller begränsar rättigheter och skyldigheter för moderföretaget. En sådan åtgärd mot ett dotterföretag skulle kunna innebära försämrade möjligheter att vidta resolutionsåtgärder avseende moderföretaget. Detta talar för att utnyttja det nationella valet. Samtidigt bör det beaktas att det skulle kunna innebära ökade kostnader för ett dotterföretag att ta med ett sådant villkor i sina avtal. Dessa eventuella kostnader kan emellertid inte antas bli betydande. Inte heller i övrigt skulle en sådan ordning medföra negativa konsekvenser som överstiger nyttan av den. Sammantaget bör ändringarna i krishanteringsdirektivet i denna del genomföras i lagen om resolution. Denna skyldighet för moderföretag ska bara gälla i fråga om dotterföretag som i hemlandet motsvarar kreditinstitut, värdepappersbolag eller finansiella institut (artikel 71a.2 andra stycket). 10 Nedskrivning och konvertering utanför resolution Regeringens förslag: Finansinspektionens befogenhet att utanför resolution besluta om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument ska utökas till att också omfatta nedskrivning eller konvertering av kvalificerade skulder. Det är bara vissa kvalificerade skulder som ska kunna skrivas ned eller konverteras på detta sätt. Sådan nedskrivning och konvertering är bara möjlig avseende ett företag i en resolutionsgrupp som inte är en resolutionsenhet och skulderna ska kunna räknas med vid bedömningen av om företaget uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Finansinspektionen ska på eget initiativ eller på begäran av Riksgäldskontoret få besluta om relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder ska skrivas ned eller konverteras utanför resolution. Riksgäldskontoret och, om det aktuella dotterföretaget ingår i en gränsöverskridande koncern, resolutionsmyndigheten för berörd resolutionsenhet ska inför ett sådant beslut ha fått tillfälle att lämna synpunkter. Finansinspektionen ska se till att det görs en värdering före nedskrivning eller konvertering av kvalificerade skulder. Det ska därutöver införas en skyldighet för Finansinspektionen att se till att det görs en värdering också efter att relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder har skrivits ned. Kvalificerade skulder ska skrivas ned efter relevanta kapitalinstrument. Belopp som har minskats, skrivits ned eller konverterats utanför resolution eller vid åtgärder mot ägare ska få medräknas i de tröskelvärden som behöver vara uppfyllda för att de statliga stabiliseringsverktygen ska få användas och för att bidrag ska få lämnas från resolutionsreserven eller från alternativa finansieringskällor. Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan krishanteringsdirektivets krav på att nedskrivning och konvertering ska göras i enlighet med principen att det ekonomiska utfallet för en ägare och borgenär inte ska bli sämre än om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation och på vilka myndigheter som Finansinspektionen ska ge tillfälle att lämna synpunkter beträffande nedskrivning eller konvertering i en gränsöverskridande koncern. Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. I utredningens förslag omfattas inte kvalificerade skulder som har getts ut av ett institut av Finansinspektionens befogenhet att konvertera eller skriva ned skulderna utanför resolution. Av utredningens förslag framgår inte heller hur konverteringskursen för kvalificerade skulder ska bestämmas. En värdering efter nedskrivning eller konvertering ska vidare enligt utredningens förslag bara göras om resolutionsenheten förvärvat de relevanta kapitalinstrumenten eller kvalificerade skulderna indirekt genom ett annat företag i samma resolutionsgrupp. Utredningens förslag har dessutom en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att nedskrivning och konvertering av skulder utanför resolution men inom en resolutionsgrupp bör ses som ett resolutionsverktyg, trots att åtgärden vidtas i ett företag som i sig inte är satt i resolution. Inspektionen anser därför att det är mer ändamålsenligt om Riksgäldskontoret får ansvaret för nedskrivning och konvertering av skulder i dessa fall. Skälen för regeringens förslag och bedömning Vissa kvalificerade skulder ska kunna skrivas ned utanför resolution Enligt gällande rätt ska Finansinspektionen utanför resolution besluta att relevanta kapitalinstrument som har getts ut av ett företag som kan bli föremål för resolution ska skrivas ned eller konverteras om vissa förutsättningar är uppfyllda, bl.a. att företaget eller den koncern som den ingår i fallerar eller sannolikt kommer att fallera (artiklarna 59-62 i krishanteringsdirektivet, som i svensk rätt har genomförts huvudsakligen i 6 kap. LOR). I en särskild situation - om ett företag behöver statligt stöd och det krävs för att stödet ska vara förenligt med unionsrätten - får också efterställda skulder som inte räknas in i kapitalbasen skrivas ned eller konverteras (6 kap. 5 § LOR). Syftet med nedskrivning och konvertering utanför resolution är att stärka kapitalbasen och därigenom förhindra resolution. Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet utökas befogenheten att skriva ned eller konvertera kapital utanför resolution till att också omfatta vissa kvalificerade skulder (se särskilt artikel 59). Den utökade befogenheten begränsas till att avse kvalificerade skulder som ett dotterföretag i resolutionsgruppen har gentemot resolutionsenheten eller, i tillämpliga fall, ett mellanliggande moderföretag. Syftet med ändringarna i krishanteringsdirektivet är att undvika resolution i ett fallerande rörelsedrivande företag vid en resolutionsstrategi med en enda ingångspunkt. I en sådan strategi har resolutionsmyndigheten bedömt att resolution ska ske av moderbolaget, och inte av dotterföretaget. Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska därför dotterföretagets förluster genom nedskrivning eller konvertering av dess skulder kunna föras över till resolutionsenheten, typiskt sett moderbolaget, för att återställa kapitalet i dotterföretaget. Mot bakgrund av det angivna syftet har det också införts regler för det fallet att resolutionsenheten inte förvärvat de relevanta kapitalinstrumenten eller de kvalificerade skulderna direkt från det fallerande dotterföretag som har gett ut dem, utan indirekt från ett annat företag i samma resolutionsgrupp. För att förlusterna ska överföras till resolutionsenheten och för att den ska rekapitalisera dotterföretaget vid en nedskrivning eller konvertering, behöver i ett sådant fall nedskrivning eller konvertering utövas samtidigt i moderföretaget för det aktuella dotterföretaget (artikel 59.1 andra stycket). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Nedskrivning och konvertering ska göras i enlighet med principen att det ekonomiska utfallet för en ägare och borgenär inte ska bli sämre än om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation (artikel 59.1a andra stycket). Detta följer redan av svensk rätt (1 kap. 8 § LOR). Finansinspektionen ska ansvara också för nedskrivning och konvertering av kvalificerade skulder Det är i dag Finansinspektionen som ansvarar för såväl fastställande som verkställande av nedskrivning eller konvertering utanför resolution. Skälet till detta är att regeringen bedömt att detta är att anse som tillsynsåtgärder (se prop. 2015/16:5 s. 327 f.). Finansinspektionen anser dock att det i stället bör vara Riksgäldskontoret som bör få mandat att besluta om nedskrivning och konvertering av skulder utanför resolution. Inspektionen framhåller att nedskrivning eller konvertering av kvalificerade skulder utanför resolution i praktiken sannolikt kommer ingå i resolution av en företagsgrupp där resolutionsmyndigheten försätter moderbolaget i resolution och samtidigt håller i gång verksamheten i dotterföretagen. Regeringen anser att frågan om förändringar av ansvarsfördelningen mellan myndigheterna vid tillämpning av det aktuella verktyget inte ryms inom ramen för detta lagstiftningsärende (se också avsnitt 8.8.1). Denna uppdelning av ansvaret - där Riksgäldskontoret ansvarar för resolutionsverktygen medan Finansinspektionen ansvarar för nedskrivning och konvertering utanför resolution - förutsätter emellertid ett nära samarbete mellan de två myndigheterna. I Riksgäldskontorets prövning av resolutionsbarhet ska det t.ex. ingå en bedömning om resolution kan genomföras genom att tillämpa resolutionsåtgärder på resolutionsenheten och skriva ned eller konvertera kapitalinstrument eller skulder utanför resolution i fråga om ett dotterföretag i resolutionsgruppen. Finansinspektionen bör därför även på begäran av Riksgäldskontoret ha att pröva om ett dotterföretags kapital eller skulder ska skrivas ned eller konverteras utanför resolution. Innan inspektionen fattar ett beslut om sådan nedskrivning eller konvertering bör den ge Riksgäldskontoret tillfälle att lämna synpunkter. Förfaranderegler för en gränsöverskridande koncern Krishanteringsdirektivet innehåller vissa förfarandekrav vid beslut om nedskrivning och konvertering i fråga om ett dotterföretag i en gränsöverskridande koncern (artikel 62, som i svensk rätt har genomförts i bl.a. 6 kap. 7 § LOR). Dessa krav innebär bl.a. att en berörd myndighet i en medlemsstat som bedömer om villkoren för nedskrivning eller konvertering avseende ett dotterföretag är uppfyllda ska underrätta andra relevanta myndigheter. Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet görs vissa tillägg avseende dessa förfarandekrav, bl.a. ska resolutionsmyndigheten inför en nedskrivning eller konvertering samråda med resolutionsmyndigheten för berörd resolutionsenhet (artikel 62.1). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet regleras vilka myndigheter som det i övrigt ska samrådas med (artikel 62.4). Svensk rätt uppfyller redan krishanteringsdirektivets krav (6 kap. 8 § LOR). Värdering Krishanteringsdirektivet innehåller regler om värdering beträffande nedskrivning och konvertering utanför resolution. Av dessa följer i huvudsak att det före nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför resolution ska genomföras en värdering av tillgångarna och skulderna i företaget (artiklarna 36 och 59.10, som i svensk rätt har genomförts i 6 kap. 1 § LOR). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet ska denna värdering inte bara omfatta relevanta kapitalinstrument utan också kvalificerade skulder. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Krishanteringsdirektivet innehåller vidare regler om att en särskild värdering ska genomföras efter att resolutionsåtgärder har vidtagits (artikel 74, som i svensk rätt har genomförts i 7 kap. 10 § LOR). Syftet med denna värdering är att bedöma om det ekonomiska utfallet för ägare, borgenärer och insättningsgarantisystemet skulle ha blivit bättre om företaget i stället för att försättas i resolution hade försatts i konkurs eller gått i likvidation. Krishanteringsdirektivet innehåller också krav på skyddsåtgärder för det fall det ekonomiska utfallet för aktieägare, borgenärer eller insättningsgarantisystemet blivit sämre än vad det hade blivit om företaget i stället hade avvecklats genom normala insolvensförfaranden (artikel 75, som i svensk rätt har genomförts i 23 kap. 8 § LOR). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska en sådan värdering genomföras också när relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder har skrivits ned utanför resolution (artikel 59.1 tredje stycket). Även i denna situation ska det finnas en motsvarande rätt till ersättning vid sämre ekonomiskt utfall än vid normala insolvensförfaranden. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Eftersom värderingen i denna situation görs med anledning av åtgärder som vidtagits utanför resolution bör det dock vara Finansinspektionen, i stället för Riksgäldskontoret, som ska se till att en värdering genomförs. Åtgärdernas ordningsföljd och andra följdändringar Krishanteringsdirektivet innehåller regler som anger i vilken ordningsföljd kapital och skulder ska skrivas ned eller konverteras utanför resolution (artikel 60, som i svensk rätt har genomförts i 6 kap. 14 § LOR). Eftersom också kvalificerade skulder ska kunna skrivas ned eller konverteras, ska genom ändringarna i krishanteringsdirektivet, kvalificerade skulder skrivas ned eller konverteras efter att kärnprimärkapitalet har minskats i proportion till förlusterna. Kvalificerade skulder skrivs ned efter relevanta kapitalinstrument. Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet görs dessutom flera justeringar som en följd av att också kvalificerade skulder ska kunna skrivas ned och konverteras utanför resolution, t.ex. kompletteras förutsättningarna för konvertering med kvalificerade skulder. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt. Krishanteringsdirektivet innehåller regler om villkor för att försätta ett företag i resolution (artikel 32.1, som i svensk rätt har genomförts i 8 kap. 5 §). Ett sådant villkor är att det inte ska finns några alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i institutet. Sådana åtgärder kan utgöras av nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument. Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet utökas dessa åtgärder till nedskrivning eller konvertering av kvalificerade skulder. Det är inte nödvändigt att uttryckligen ange detta i lagen om resolution. Beräkning av tröskelvärden I krishanteringsdirektivet finns regler om förutsättningarna för att ge bidrag från finansieringsarrangemanget för resolution (resolutionsreserven) eller från alternativa finansieringskällor till ett företag i resolution och för att använda de statliga stabiliseringsverktygen, bl.a. behöver vissa tröskelvärden uppnås (artiklarna 37.10, 44.5 a och 44.8 a, som i svensk rätt har genomförts i 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 § LOR). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet införs nya regler om vilka belopp som ska ingå i beräkningen av tröskelvärdena (artikel 59.1b). De nya reglerna innebär att också kapital eller skulder som har minskats, skrivits ned eller konverterats utanför resolution ska tas med i denna beräkning. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt. 11 Inledande av resolution 11.1 Den rättsliga regleringen Ett institut eller holdingföretag ska anses fallera, om 1) institutet eller företaget åsidosätter sina skyldigheter på ett sätt som medför att dess tillstånd ska återkallas, 2) värdet på institutets eller företagets tillgångar understiger värdet på dess skulder, 3) institutet eller företaget inte kan betala sina skulder i takt med att de förfaller till betalning eller 4) institutet eller företaget behöver statligt stöd (8 kap. 2 § LOR). Det är Finansinspektionen som ansvarar för fallissemangsprövningen och Riksgäldskontoret som prövar om företaget ska försättas i resolution (8 kap. 1 och 4 §§ LOR). Ett institut ska försättas i resolution om 1) Finansinspektionen har fastställt att institutet fallerar eller att det är sannolikt att institutet kommer att fallera, 2) det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i institutet och 3) resolution är nödvändigt med hänsyn till det allmännas intresse (8 kap. 5 § LOR). För finansiella institut och holdingföretag finns speciella bestämmelser om förutsättningar för resolution (8 kap. 6-9 §§ LOR). 11.2 Förutsättningar för resolution av holdingföretag Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska försätta ett holdingföretag i resolution om holdingföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution. Villkoren för att försätta ett holdingföretag i resolution även om det inte uppfyller förutsättningarna för resolution ändras på följande sätt: - Holdingföretaget ska, som ett tillkommande villkor, vara en resolutionsenhet. - Holdingföretagets dotterföretag, som ska uppfylla förutsättningarna för resolution, får inte vara en resolutionsenhet. - Ett fallissemang av dotterföretaget ska hota resolutionsgruppen, i stället för koncernen, som helhet. - Det nuvarande alternativa villkoret om att insolvensrätten kräver att koncernen behandlas som en helhet tas bort. Möjligheten att bortse från koncerninterna överföringar vid bedömningen av om ett dotterföretag till holdingföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution tas bort. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag Holdingföretag som uppfyller förutsättningarna för resolution Enligt krishanteringsdirektivet får resolutionsmyndigheten försätta ett holdingföretag i resolution om både det företaget och ett institut som är dotterföretag till företaget uppfyller förutsättningarna för resolution (artikel 33.2, som i svensk rätt har genomförts i 8 kap. 7 § LOR). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndigheten försätta holdingföretaget i resolution redan om företaget uppfyller förutsättningarna för det (artikel 33.2). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet, bör motsvarande ändringar göras i lagen om resolution. Holdingföretag som inte uppfyller förutsättningarna för resolution Enligt krishanteringsdirektivet får resolutionsmyndigheten försätta ett holdingföretag i resolution trots att det inte uppfyller förutsättningarna för resolution, om vissa villkor är uppfyllda (artikel 33.4 första stycket, som i svensk rätt har genomförts i 8 kap. 8 och 10 §§ LOR). För det första ska ett institut eller ett EES-institut som är dotterföretag till holdingföretaget uppfylla förutsättningarna för resolution. För det andra ska institutets eller EES-instituts fallissemang hota koncernen som helhet eller så ska insolvensrätten kräva att koncernen behandlas som en helhet. För det tredje ska resolutionsåtgärder mot holdingföretaget vara nödvändiga för resolutionen av institutet, EES-institut eller av hela koncernen. Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet görs vissa tillägg och justeringar i de villkor som ska vara uppfyllda för att försätta ett holdingföretag i resolution trots att det inte uppfyller förutsättningarna för det (artikel 33.4). Det görs för det första ett tillägg om att holdingföretaget - men inte dotterföretaget - ska vara en resolutionsenhet. Dessutom tas det alternativa villkoret om att insolvensrätten kräver att koncernen behandlas som en helhet bort. Slutligen ska ett fallissemang av dotterföretaget hota resolutionsgruppen, i stället för koncernen, som helhet. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande ändringar göras i lagen om resolution. Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet tas slutligen möjligheten bort att bortse från koncerninterna överföringar vid bedömningen av om ett institut som är dotterföretag till holdingföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution (artikel 33.4 andra stycket, som i svensk rätt har genomförts i 8 kap. 10 § LOR). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet, bör de svenska bestämmelserna tas bort i den delen. Mellanliggande finansiellt holdingföretag I krishanteringsdirektivet finns regler som i huvudsak innebär att ett holdingföretag med blandad verksamhet inte får försättas i resolution om det institut eller EES-institut som är dotterföretag till holdingföretaget innehas direkt eller indirekt av ett mellanliggande finansiellt holdingföretag. I stället får det finansiella holdingföretaget försättas i resolution (artikel 33.3, som i svensk rätt har genomförts i 8 kap. 9 § LOR). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet görs ett tillägg om att det i resolutionsplanen ska föreskrivas att det mellanliggande finansiella holdingföretaget ska identifieras som en resolutionsenhet (artikel 33.3). I avsnitt 7.2 föreslås att koncernresolutionsplanen ska ange koncernens resolutionsenheter. Eftersom resolutionsåtgärder ska vidtas i förhållande till det mellanliggande finansiella holdingföretaget ska det därför identifieras som resolutionsenhet i resolutionsplanen. 12 Beslut om tillfälliga åtgärder 12.1 Befogenheten att besluta om vissa tillfälliga förbud Regeringens förslag: Kvalificerade insättningar och finansiella instrument och medel som omfattas av investerarskydd ska inte längre undantas från Riksgäldskontorets befogenhet att tillfälligt förbjuda fullgörandet av förpliktelser för ett företag som är försatt resolution. Om ett fullgörelseförbud gäller kvalificerade insättningar ska Riksgäldskontoret se till att en insättare dagligen får tillgång till ett lämpligt belopp från dessa insättningar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om detta. Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan krishanteringsdirektivets krav på att resolutionsmyndigheten ska beakta omständigheterna i det enskilda fallet när myndigheten fastställer omfattningen av ett fullgörelseförbud. Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. I utredningens förslag finns det inte något bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter i fråga om att en insättare av kvalificerade insättningar vid ett fullgörelseförbud dagligen ska få tillgång till ett lämpligt belopp. Utredningens förslag har dessutom en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Riksgäldskontoret anser att det i lag bör införas bestämmelser som motsvarar artikel 69.5 andra stycket i krishanteringsdirektivet. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt krishanteringsdirektivet har resolutionsmyndigheten befogenhet att besluta om vissa tillfälliga åtgärder beträffande ett företag i resolution och företagets borgenärer och motparter, bl.a. om förbud mot att fullgöra vissa förpliktelser (artiklarna 69-71, som i svensk rätt har genomförts i 13 kap. LOR). Från resolutionsmyndighetens befogenhet görs vissa undantag, bl.a. får resolutionsmyndigheten inte utöva denna befogenhet mot centrala motparter (artiklarna 69.4, 70.2 och 71.3, som i svensk rätt har genomförts i 13 kap. 5, 9 och 14 §§ LOR). I krishanteringsdirektivet undantas kvalificerade insättningar och fordringar som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare, som i svensk rätt har genomförts i lagen (1999:158) om investerarskydd, från resolutionsmyndighetens befogenhet att tillfälligt förbjuda fullgörandet av förpliktelser (artikel 69.4, som i svensk rätt har genomförts i 13 kap. 5 § LOR). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska dock dessa insättningar och fordringar inte längre undantas. Detta innebär att kvalificerade insättningar och finansiella instrument och medel som omfattas av investerarskydd inte längre ska undantas från Riksgäldskontorets möjlighet att besluta om fullgörelseförbud. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande ändringar göras i lagen om resolution. Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet införs därutöver ett tillägg som innebär att resolutionsmyndigheten ska beakta omständigheterna i det enskilda fallet vid fastställandet av omfattningen av ett fullgörelseförbud. Mot bakgrund av att ett sådant beslut kan vara särskilt ingripande i fråga om kvalificerade insättningar - inte minst om de gjorts av fysiska personer, mikroföretag eller små och medelstora företag - ska resolutionsmyndigheten i synnerhet utreda om det är lämpligt att ett beslut omfattar sådana insättningar (artikel 69.5 andra stycket). Det följer redan av svensk rätt att en åtgärd inte ska vara mer långtgående än vad som behövs och endast vidtas om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot (5 § tredje stycket förvaltningslagen och 12 kap. 2 § LOR). Till skillnad från Riksgäldskontoret anser regeringen därför att någon särskild bestämmelse som motsvarar direktivet i den delen inte behöver införas (jfr prop. 2015/16:5 s. 452). Utrymmet för att låta kvalificerade insättningar omfattas av ett förbud mot fullgörelse är som ovan angetts begränsat. Medlemsstaterna har dessutom enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet en möjlighet att föreskriva att resolutionsmyndigheten ska säkerställa att insättare får tillgång till en lämplig summa per dag om befogenheten utövas på kvalificerade insättningar (artikel 69.5 tredje stycket). Syftet är att skydda sådana insättare från att råka i finansiella svårigheter under den period som fullgörelseförbudet gäller. Med hänsyn till det ingrepp som det kan innebära om kvalificerade insättningar blir föremål för förbudet är det lämpligt att möjligheten utnyttjas och att en bestämmelse med denna innebörd införs i lagen om resolution. Vad som ska anses utgöra ett lämpligt belopp per dag får avgöras av Riksgäldskontoret utifrån omständigheterna i det enskilda fallet med beaktande av både insättarens behov och förutsättningarna för att uppnå syftet med förbudet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela föreskrifter för hur beloppet ska fastställas och hur det kan säkerställas att insättare får tillgång till detta belopp. 12.2 Befogenhet att besluta om tillfälliga åtgärder utanför resolution 12.2.1 Förbud mot att fullgöra vissa förpliktelser Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska få besluta att ett företag som inte har försatts i resolution tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller leveransförpliktelse som följer av ett avtal som ingåtts av företaget. Ett sådant fullgörelseförbud får bara fattas om vissa förutsättningar är uppfyllda och gälla under en begränsad tid. Vid sådana beslut ska de bestämmelser som gäller för motsvarande beslut inom resolution tillämpas. Regeringens bedömning: Svensk rätt uppfyller redan krishanteringsdirektivets krav på att resolutionsmyndigheten ska beakta omständigheterna i det enskilda fallet när myndigheten fastställer omfattningen av ett fullgörelseförbud. Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Riksgäldskontoret anser att det i lag bör införas bestämmelser som motsvarar artikel 33a.2 andra stycket i krishanteringsdirektivet. Skälen för regeringens förslag och bedömning Ny bestämmelse om tillfälligt fullgörelseförbud utanför resolution Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet har det införts en ny regel som ger resolutionsmyndigheten befogenhet att tillfälligt förbjuda vissa företag som inte har försatts i resolution att fullgöra en betalnings- eller leveransförpliktelse som följer av ett avtal som ingåtts av företaget (artikel 33a). Det finns redan bestämmelser i svensk rätt som ger Riksgäldskontoret möjlighet att besluta att ett företag som är försatt i resolution - dvs. efter ett beslut om resolution - tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller en leveransförpliktelse (13 kap. 2-6 §§ LOR). Det finns däremot inte några bestämmelser som ger Riksgäldskontoret möjlighet att vidta sådana åtgärder mot ett företag utan att ett beslut om resolution har fattats. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Bestämmelserna bör vara utformade så att de inte begränsar någon möjlighet att enligt andra bestämmelser i svensk rätt vidta åtgärder innan det har fastställts att företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera eller mot ett företag som ska avvecklas under normala insolvensförfaranden (jfr artikel 33a.9). Förutsättningar för ett fullgörelseförbud Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet får resolutionsmyndigheten utnyttja befogenheten att tillfälligt förbjuda fullgörandet av betalnings- eller leveransskyldigheter för ett företag som inte har försatts i resolution bara om vissa förutsättningar är uppfyllda (skäl 27 och artikel 33a.1). För det första ska det ha fastställts att företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera. För det andra ska det inte finnas någon omedelbart tillgänglig åtgärd från den privata sektorn som skulle kunna förhindra att företaget fallerar. Denna förutsättning kan vara uppfylld också om resolutionsmyndigheten inte är nöjd med den föreslagna åtgärden från den privata sektorn. För det tredje ska utövandet av befogenheten bedömas vara nödvändig för att undvika ytterligare försämring av de finansiella villkoren för företaget. För det fjärde ska utövandet av befogenheten vara antingen nödvändig med hänsyn till det allmännas intresse eller för att välja lämpliga resolutionsåtgärder eller för att säkerställa en ändamålsenlig tillämpning av ett eller flera resolutionsverktyg. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Det bör också, i enlighet med ändringarna i krishanteringsdirektivet (artikel 33a.1), framgå att Riksgäldskontoret ska fatta ett beslut först efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter. Detta innebär att Finansinspektionen ges en möjlighet att lämna synpunkter i ärendet innan Riksgäldskontoret fattar beslut. Myndigheternas samverkansskyldighet följer av gällande rätt (8 § förvaltningslagen). Vad som i övrigt ska gälla beträffande ett fullgörelseförbud Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndigheten utforma omfattningen av ett beslut om ett tillfälligt fullgörelseförbud utifrån omständigheterna i det enskilda fallet (artikel 33a.2 andra stycket). Resolutionsmyndigheten ska därvid också ta ställning till de tänkbara effekterna av ett fullgörelseförbud innan myndigheten fattar sitt beslut (artikel 33a.5). Myndigheten ska särskilt beakta vilken effekt beslutet kan få på de finansiella marknadernas funktionssätt, befintliga nationella regler samt tillsynsbefogenheter och rättsliga befogenheter för att skydda borgenärernas rättigheter och likabehandling av borgenärer i normala insolvensförfaranden. Denna skyldighet följer redan av svensk rätt (5 § tredje stycket förvaltningslagen och 12 kap. 2 § LOR). Till skillnad från Riksgäldskontoret anser regeringen därför att någon särskild bestämmelse i den delen inte behöver införas. På motsvarande sätt som vid beslut om fullgörelseförbud för företag i resolution har medlemsstaterna enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet en möjlighet att föreskriva att resolutionsmyndigheten ska säkerställa att insättare får tillgång till en lämplig summa per dag om befogenheten utövas på kvalificerade insättningar (artikel 33a.3). Samma överväganden som vid utövandet av denna befogenhet för ett företag i resolution gör sig här gällande och det är därmed lämpligt att möjligheten utnyttjas. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. Också i övrigt bör samma bestämmelser som gäller i resolution gälla för åtgärder utanför resolution. Det innebär bl.a. att ett beslut om fullgörelseförbud ska offentliggöras (12 kap. 5 § LOR). När det gäller ett sådant beslut utanför resolution får det anses ligga i skyldigheten att offentliggöra villkoren att också offentliggöra beslut om förbud mot att ta i anspråk säkerheter och att utöva vissa avtalsrättigheter (se avsnitt 12.2.2). De närmare bestämmelserna om tillvägagångssättet för offentliggörandet och underrättelser till företaget och myndigheter bör, med stöd av befintligt bemyndigande (29 kap. 2 § LOR), genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. 12.2.2 Förbud mot att ta i anspråk säkerheter och att utöva vissa rättshandlingar Regeringens förslag: Om Riksgäldskontoret beslutar att ett företag som inte har försatts i resolution tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller leveransförpliktelse, ska Riksgäldskontoret under samma period också få besluta att - en borgenär till företaget inte får ta i anspråk säkerheter som ställts ut i tillgångar som tillhör företaget, och - en motpart till företaget inte får utöva vissa rättigheter som följer av ett avtal som ingåtts med företaget. Vid sådana beslut ska de bestämmelser som gäller för motsvarande beslut inom resolution tillämpas. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Av ändringarna i krishanteringsdirektivet följer att en resolutionsmyndighet som beslutar att ett företag som inte har försatts i resolution tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller leveransförpliktelse också har möjlighet att under samma period besluta dels att företagets borgenärer inte får göra säkerhetsrätter gällande beträffande företagets tillgångar, dels att tillfälligt upphäva företagets motparters uppsägningsrätter (artikel 33a.10). Motsvarande bestämmelser finns sedan tidigare beträffande företag i resolution (artiklarna 70 och 71, som i svensk rätt har genomförts i 13 kap. 7-17 §§ LOR). Det bör i lagen om resolution införas en möjlighet för Riksgäldskontoret att fatta sådana beslut också beträffande ett företag som inte är försatt i resolution. Ett sådant beslut ska dock bara få fattas om myndigheten har beslutat att tillfälligt förbjuda fullgörandet av betalnings- eller leveransförpliktelser. Beslutet ska få gälla under samma period som ett sådant fullgörelseförbud. I likhet med det som gäller inom resolution bör bestämmelserna genomföras så att Riksgäldskontorets befogenhet omfattar fler typer av avtalsrättigheter än motparters s.k. uppsägningsrätter. Också i övrigt bör samma bestämmelser som inom resolution gälla för åtgärderna utom resolution. 12.3 Tillfälliga åtgärder får inte beslutas både före och efter ett beslut om resolution Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska efter ett beslut om resolution inte få besluta om ett tillfälligt förbud mot att fullgöra förpliktelser, ta i anspråk säkerheter eller företa vissa rättshandlingar om Riksgäldskontoret före beslutet om resolution fattat motsvarande beslut. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Av ändringarna i krishanteringsdirektivet följer att om resolutionsmyndigheten före ett beslut om resolution har fattat ett beslut om förbud mot att fullgöra förpliktelser, ta i anspråk säkerheter eller företa vissa rättshandlingar får myndigheten inte också efter beslutet om resolution fatta ett sådant beslut (artikel 33a.11). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. 12.4 Hinder respektive förbud mot att utöva vissa rättshandlingar Regeringens förslag: Ett beslut om tillfälliga åtgärder för ett företag som inte har försatts i resolution ska inte i sig ge en motpart till det företaget rätt att utöva vissa rättigheter enligt avtalet. Ett beslut om förbud för en motpart till ett företag i resolution att utöva vissa rättshandlingar ska inte bara gälla om företaget fortsätter att fullgöra väsentliga skyldigheter enligt avtalet utan också om företaget inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut av Riksgäldskontoret. Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag ska, i fråga om tillfälliga åtgärder utanför resolution, bara beslut om att företaget inte ska fullgöra en betalnings- eller en leveransförpliktelse anses som en sådan omständighet som inte utgör underlåtenhet för företaget att fullgöra en avtalsförpliktelse. Utredningens förslag har dessutom en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag Hinder mot att utöva vissa rättshandlingar Av krishanteringsdirektivet följer att en krisförebyggande åtgärd eller en krishanteringsåtgärd, och händelser som har direkt koppling till tillämpningen av en sådan åtgärd, inte ska utgöra grund för en motpart till ett företag i resolution att utöva vissa rättigheter enligt avtalet, t.ex. uppsägnings- eller kvittningsrätt, förutsatt att företaget fortsätter att fullgöra väsentliga skyldigheter enligt avtalet eller inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av vissa angivna beslut av resolutionsmyndigheten (artikel 68.3 och 68.5, som i svensk rätt har genomförts i 5 kap. 1 § och 11 kap. 3 och 5-7 §§ LOR). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet görs ett tillägg om att inte heller tillfälliga åtgärder utanför resolution ska kunna utgöra grund för en motpart att utöva sådana rättigheter gentemot företaget (artikel 68.3). Dessutom ska ett beslut om en tillfällig åtgärd utanför resolution enligt artikel 33a inte anses utgöra underlåtenhet att fullgöra väsentliga avtalsskyldigheter (artikel 68.5). Det bör rimligen vara samma typ av beslut som i resolution som omfattas, dvs. beslut om förbud för ett företag att fullgöra en betalnings- eller en leveransförpliktelse och förbud mot att ta i anspråk säkerheter. Vidare ska, enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet, inte längre ett förbud mot att utöva vissa rättshandlingar enligt artikel 71 anses som en sådan omständighet som inte utgör underlåtenhet för företaget att fullgöra en avtalsförpliktelse (artikel 68.5). Detta förbud mot att utöva rättshandlingar handlar dock om att en motpart till företaget får förbjudas att utöva rättshandlingar, dvs. inte om att företaget begränsas i utövandet av sina förpliktelser och att detta har angetts som en omständighet som inte innebär underlåtenhet för företaget har inte fyllt någon materiell funktion. För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande ändringar göras i lagen om resolution. Förbud mot att utöva vissa rättshandlingar Resolutionsmyndigheten får besluta att en motpart till ett företag i resolution inte får utöva vissa rättigheter som följer av ett avtal som ingåtts med företaget (artikel 71 i krishanteringsdirektivet, som i svensk rätt har genomförts i 13 kap. 11 § LOR). En förutsättning också för denna ordning är att företaget fortsätter att fullgöra väsentliga avtalsförpliktelser i förhållande till motparten. Till skillnad från vad som gäller beträffande hinder mot att utöva rättshandlingar (11 kap. 3 § LOR) har det dock inte funnits något uttryckligt undantag från denna förutsättning. Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet införs motsvarande uttryckliga undantag från kravet på företagets fullgörelse som gäller vid hinder mot att utöva rättshandlingar (artikel 68.5). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i lagen om resolution. 13 Skuldnedskrivningsverktyget Regeringens bedömning: Det följer redan av svensk rätt att - fordringar som härrör från relevanta kapitalinstrument har en lägre prioritet vid konkurs än andra efterställda fordringar, - nedskrivning och konvertering ska inkludera sådana skulder som anges i artikel 108.3 i krishanteringsdirektivet, och - en fordran som är hänförlig till ett relevant kapitalinstrument i sin helhet ska anses utgöra en sådan fordran också om instrumentet bara delvis får räknas in i kapitalbasen. Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens bedömning. Utredningen föreslår att det i föreskrifter på lägre nivå än lag ska regleras att en fordran som är hänförlig till ett relevant kapitalinstrument i sin helhet ska anses utgöra en sådan fordran också om instrumentet bara delvis får räknas in i kapitalbasen. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Riksgäldskontoret ifrågasätter förslaget om föreskrifter på lägre nivå än lag. Skälen för regeringens bedömning: Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att fordringar som härrör från kapitalbasposter - primärkapital och supplementärkapital - har en lägre rangordning än andra efterställda fordringar enligt den nationella insolvensordningen (artikel 48.7 första stycket). Syftet är att kunna minska, skriva ned och konvertera kapitalbasposter på ett ändamålsenligt sätt som inte bryter mot principen att ingen borgenär får ett sämre utfall än som hade varit fallet i konkurs eller likvidation. Förmånsrättsordningen, dvs. i vilken ordning borgenärerna får betalt vid konkurs, regleras i svensk rätt i huvudsak av förmånsrättslagen. Enligt den lagen indelas fordringar i prioriterade fordringar, med särskild eller allmän förmånsrätt, och fordringar utan förmånsrätt, s.k. oprioriterade fordringar. Fordringar med särskild förmånsrätt har som huvudregel företräde framför fordringar med allmän förmånsrätt som i sin tur har företräde framför de oprioriterade fordringarna (15 § första stycket). Borgenärer med oprioriterade fordringar har som utgångspunkt inbördes lika rätt (18 § första stycket första meningen). Fordringar som är hänförliga till skuldinstrument som avses i 21 kap. 15 § 3 b LOR medför dock rätt till betalning efter fordringar enligt första meningen (18 § första stycket andra meningen). En borgenär kan dock enligt fordringsavtalet ha rätt till betalning först efter övriga borgenärer, s.k. efterställda fordringar (18 § första stycket tredje meningen). Böter, viten och fordringar på grund av förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott får utdelning efter andra fordringar (19 §). Kapitalbasen består av primärkapital och supplementärkapital (2 kap. 1 § LOR och artikel 72 i tillsynsförordningen). Fordringar som är hänförliga till skuldinstrument som får räknas som primärkapital är per definition mer efterställda än sådana fordringar som är hänförliga till skuldinstrument som får räknas som supplementärkapital (artiklarna 28 och 52 i tillsynsförordningen och 18 § förmånsrättslagen) Sist nämnda fordringar är i sin tur per definition mer efterställda än andra fordringar, prioriterade fordringar respektive kvalificerade skuldinstrument (artikel 63 i tillsynsförordningen i den ursprungliga lydelsen respektive i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 och 18 § förmånsrättslagen). Svensk rätt uppfyller därmed redan krishanteringsdirektivets krav i denna del. Krishanteringsdirektivet innehåller vidare regler om ordningsföljden för nedskrivning och konvertering av skulder vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget (artikel 48.1 och 48.2, som i svensk rätt har genomförts i 21 kap. 15 § LOR). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet förtydligas ordningsföljden vid nedskrivning och konvertering av skulder i vissa avseenden (artikel 48.1). Detta följer redan av svensk rätt. Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska instrument som bara delvis betraktas som relevanta kapitalinstrument i sin helhet ändå behandlas som fordringar som härrör från sådana instrument och ges en sådan lägre prioritet enligt den nationella insolvensordningen (artikel 48.7 andra stycket). Att ett instrument betraktas på det sättet kan t.ex. bero på att instrumentet delvis inte längre ingår i kapitalbasen (se t.ex. skäl 35 i ändringarna i krishanteringsdirektivet, jfr artikel 64 i tillsynsförordningen). Regleringen i förmånsrättslagen innebär att en efterställd fordrans ställning i förmånsrättshänseende inte påverkas av i vilken utsträckning en mot fordringen svarande skuld får räknas in i kapitalbasen vid tillämpning av tillsynsförordningen. En sådan fordran kommer alltså i sin helhet att vara efterställd enligt förmånsrättslagen, även om den bara delvis betraktas som ett relevant kapitalinstrument enligt tillsynsförordningen. Svensk rätt uppfyller därmed krishanteringsdirektivets krav i det avseendet. Det innebär att det inte finns något behov av sådana föreskrifter som utredningen föreslår. 14 Samarbete och informationsutbyte Regeringens förslag: Riksgäldskontoret ska i vissa ytterligare fall när enighet inte har kunnat nås med andra resolutionsmyndigheter få hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten för bindande medling. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att vissa uppgifter som ska lämnas till Riksgäldskontoret också ska lämnas till Finansinspektionen. Regeringens bedömning: Krishanteringsdirektivets krav på tillsynsrapportering bör genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Det följer redan av svensk rätt att Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska samarbeta med och lämna information till Europeiska bankmyndigheten i den utsträckning som följer av krishanteringsdirektivet och att det kan inrättas resolutionskollegier. Utredningens förslag och bedömning överensstämmer i sak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Skälen för regeringens förslag och bedömning Samarbete och uppgiftsskyldighet Enligt krishanteringsdirektivet ska resolutionsmyndigheten ha rätt att begära att institut lämnar vissa upplysningar direkt till myndigheten eller genom den behöriga myndigheten, bl.a. all nödvändig information för att upprätta och genomföra resolutionsplaner (artikel 11.1, som i svensk rätt har genomförts i 28 kap. 1 § LOR). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska ett företag regelbundet rapportera viss information om kapitalbas och nedskrivningsbara skulder, s.k. tillsynsrapportering, till den behöriga myndigheten och resolutionsmyndigheten (artikel 45i.1, 45i.2 och 45i.4). Det följer redan av svensk rätt att ett företag ska lämna Riksgäldskontoret de upplysningar om sin verksamhet som myndigheten begär. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får dessutom meddela föreskrifter om att vissa uppgifter som ska lämnas till Riksgäldskontoret i stället ska lämnas till Finansinspektionen (28 kap. 1 § och 29 kap. 1 § LOR). Ändringarna bör därmed, med stöd av befintligt bemyndigande (29 kap. 1 § LOR), genomföras i föreskrifter på lägre nivå än lag. Det bör dock förtydligas att uppgifter från den s.k. tillsynsrapporteringen som ska lämnas till Riksgäldskontoret också ska kunna lämnas till Finansinspektionen i dess egenskap av tillsynsmyndighet (behörig myndighet). Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska vidare resolutionsmyndigheten underrätta Eba om de krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som har beslutats (artikel 45j.1). Dessutom ska Eba i samarbete med de behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna årligen till kommissionen rapportera hur kravet på kapitalbas har fastställts och uppfyllts (artikel 45l.1). Det följer redan av svensk rätt att Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med Eba i den utsträckning som följer av krishanteringsdirektivet (28 kap. 5 § LOR). Enligt krishanteringsdirektivet ska slutligen resolutionsmyndigheterna på koncernnivå inrätta s.k. resolutionskollegier (artiklarna 89 och 90, som i svensk rätt har genomförts i 28 kap. 5 § LOR). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet görs vissa ändringar beträffande när ett resolutionskollegium ska inrättas och vilka ärenden som det ska hantera (artiklarna 89.1 och 90). Det följer redan av svensk rätt att resolutionskollegier, också enligt de ändrade reglerna, kan inrättas. Ärenden till Europeiska bankmyndigheten Enligt krishanteringsdirektivet får resolutionsmyndigheten i vissa fall då enighet inte har kunnat nås med andra resolutionsmyndigheter hänskjuta ärendet till Eba för bindande medling (bl.a. artiklarna 18.7 andra stycket, 45.9 tredje stycket och 45.10 femte stycket, som i svensk rätt har genomförts i 28 kap. 7 § LOR). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet har dessa regler flyttats och ändrats (artiklarna 18.7 tredje stycket, 45h.4 andra stycket och 45h.5 andra stycket). Det har dessutom införts en möjlighet för resolutionsmyndigheten att på motsvarande sätt hänskjuta ett ärende som rör åtgärder som ska vidtas på resolutionsgruppsnivå för att åtgärda eller avlägsna resolutionshinder (artikel 18.6a tredje stycket). Enligt krishanteringsdirektivet får dessutom Eba på begäran av en resolutionsmyndighet bistå myndigheterna att nå en överenskommelse, s.k. icke-bindande medling (bl.a. artiklarna 13.4 tredje stycket och 18.5 andra stycket, som i svensk rätt har genomförts i 28 kap. 8 § LOR). Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet har dessa regler flyttats (artiklarna 13.4 fjärde stycket och 18.5 fjärde stycket). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande ändringar göras i lagen om resolution. 15 Avveckling under ordnade former för företag som inte ska försättas i resolution Regeringens bedömning: Det följer redan av svensk rätt att ett företag som uppfyller samtliga förutsättningar för resolution, med undantag för att resolution är nödvändig med hänsyn till det allmännas intresse, ska avvecklas under ordnade former. Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Skälen för regeringens bedömning: Genom ändringarna i krishanteringsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att ett institut, finansiellt institut eller holdingföretag som resolutionsmyndigheten anser uppfyller förutsättningarna för resolution - med undantag för att resolution inte anses nödvändigt med hänsyn till det allmännas intresse - avvecklas under ordnade former i enlighet med tillämplig nationell rätt (artikel 32b). Med avveckling i krishanteringsdirektivet avses avveckling av företagets tillgångar (artikel 2.1.54). Den allmänna insolvensrättsliga lagstiftningen i medlemsstaterna - likvidation och konkurs eller motsvarande utländska företeelser - är nationell. Det innebär att förutsättningarna för likvidation eller konkurs av svenska företag avviker från förutsättningarna för fallissemang och resolution. Ändringarna i krishanteringsdirektivet får därför uppfattas som ett allmänt hållet krav på att medlemsstaterna ska säkerställa att de aktuella företagen kan avveckla sin verksamhet under ordnade former. Stämman beslutar om att försätta ett företag i likvidation och Bolagsverket eller allmän domstol beslutar om att försätta ett företag i tvångslikvidation, t.ex. vid kapitalbrist. Likvidation innebär att ett företag löses upp efter att skulderna betalats och eventuellt överskott fördelats. Under likvidationen ska bolagets egendom förvandlas till pengar, t.ex. genom försäljning på offentlig auktion. Detta ska ske så snart det är möjligt. Bolagets rörelse får bara fortsättas om det behövs för en ändamålsenlig avveckling eller för att de anställda ska få skälig tid att skaffa nya anställningar. Vid likvidation eller tvångslikvidation av ett företag ansvarar en likvidator för avvecklingen av verksamheten. Vid likvidation av ett kreditinstitut har Finansinspektionen dessutom samma befogenheter över likvidator och stämma i likvidation som över styrelse och stämma utanför likvidation. Allmän domstol beslutar om att försätta ett företag i konkurs. Genom konkurs tar en gäldenärs samtliga borgenärer i ett sammanhang tvångsvis i anspråk gäldenärens samlade tillgångar för betalning av sina fordringar. Vid konkurs ansvarar konkursförvaltaren för avvecklingen av verksamheten. Gäldenärens egendom ska som huvudregel säljas så snart det lämpligen kan ske. Vid konkurs av ett kreditinstitut ska Finansinspektionen dessutom förordna ett allmänt ombud, som har samma ställning som konkursförvaltaren. Finansinspektionen ska återkalla ett kreditinstituts tillstånd, om institutet förklarar sig avstå från tillståndet, överlåter rörelsen eller försätts i konkurs eller tvångslikvidation. Finansinspektionen får bestämma hur avvecklingen av rörelsen ska ske. Bestämmelserna finns i bl.a. aktiebolagslagen (2005:551) och lagen om bank- och finansieringsrörelse. Sammanfattningsvis uppfyller svensk rätt redan krishanteringsdirektivets krav på att ett institut eller företag som uppfyller samtliga förutsättningar för resolution, med undantag för att resolution är nödvändig med hänsyn till det allmännas intresse, ska avvecklas under ordnade former. 16 Investerarskydd för icke-professionella kunder Regeringens förslag: Ett värdepappersinstitut ska bara få sälja relevanta kapitalinstrument och vissa andra skuldinstrument till en icke-professionell kund om ett sådant företag - har utfört en lämplighetsprövning, - på grundval av lämplighetsprövningen har förvissat sig om att instrumenten är lämpliga för kunden, och - har lämnat kunden en lämplighetsförklaring. Samma krav ska gälla ett fondbolag eller en AIF-förvaltare som utför diskretionär portföljförvaltning och lämnar investeringsråd. Ett sådant företag ska kräva att den icke-professionell kunden lämnar företaget information om sin portfölj av finansiella instrument. I portföljen ska räknas med insättningar av kontanta medel men inte innehav av sådana finansiella instrument som har lämnats som säkerhet. Om värdet av den icke-professionella kundens portfölj inte överstiger 500 000 euro vid tidpunkten för förvärvet i de aktuella instrumenten, ska ett sådant företag säkerställa att förvärvet inte överstiger 10 procent av portföljens värde. När ett sådant förvärv görs för första gången får likviden för instrumenten inte understiga 10 000 euro. Regeringens bedömning: De nationella valen att fastställa ett minimibelopp för denominering på minst 50 000 euro och att undanta vissa mindre företag från bestämmelser om investerarskydd bör inte utnyttjas. Utredningens förslag och bedömning överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår inte att fondbolag ska omfattas av bestämmelserna om investerarskydd. Utredningens förslag har dessutom en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Finansinspektionen anser att förslaget bör omfatta försäkringsförmedlare. Skälen för regeringens förslag och bedömning Försäljning av vissa instrument till icke-professionella kunder Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet införs ett särskilt skydd för konsumenter och andra icke-professionella kunder vid köp av vissa kvalificerade skulder (artikel 44a). Skyddet innebär att kvalificerade skulder (artikel 72a med undantag för artiklarna 72a.1 b och 72b.3-72b.5 i tillsynsförordningen) enbart får säljas till icke-professionella kunder under förutsättning att tre villkor är uppfyllda. Det första villkoret är att säljaren ska ha utfört ett lämplighetstest i enlighet rörelseregleringen för värdepappersbolag (artikel 25.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i det följande benämnt MiFID II). Enligt det andra villkoret ska säljaren på grundval av lämplighetstestet ha förvissat sig om att de kvalificerade skulderna är lämpliga för den icke-professionella kunden och för det tredje så ska säljaren ha dokumenterat lämpligheten (artikel 25.6 i MiFID II). Tillämpningen av dessa villkor får utökas till att också gälla andra instrument som räknas som kapitalbas eller nedskrivningsbara skulder (artikel 44a.1). Bestämmelser om skydd för icke-professionella kunder finns i rörelselagstiftningen för värdepappersbolag (9 kap. lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden, förkortad LVM). Den regleringen har emellertid inte bedömts tillräcklig i förhållande till instrument som får räknas med för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder (skälen 15 och 16 i ändringarna i krishanteringsdirektivet). För att genomföra ändringarna bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt. Skyddet bör ta sikte på sådana instrument som innehåller för komplexa villkor för att en icke-professionell kund ska kunna förstå riskerna med investeringen eller som annars kan vara olämpliga för dessa kunder. Primärkapitaltillskottinstrument är en sådan mer komplicerad produkt för vilken det är lämpligt att den omfattas av investerarskyddet. Även supplementärkapitalinstrument kan i vissa fall anses vara mindre lämpliga för icke-professionella kunder att köpa. Investerarskyddet bör därför utökas till att även omfatta dessa instrument. Enligt ändringarna i krishanteringshanteringsdirektivet ska investerarskyddet gälla "säljare" av de aktuella instrumenten. Direktivet anger inte vilka företag som omfattas av begreppet säljare men kommissionen har gett uttryck för att med begreppet säljare - utöver kreditinstitut som har tillstånd att driva värdepappersrörelse och värdepappersbolag (värdepappersinstitut) - ska avses fondbolag och förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) som utför investeringstjänster (tillkännagivande från kommissionen om tolkning av vissa rättsliga bestämmelser i den reviderade ramen för återhämtning och resolution av banker, som svar på frågor som ställts av medlemsstaternas myndigheter [2020/C 321/01]). Som utredningen föreslår bör värdepappersinstitut omfattas av de nya reglerna om investerarskydd. Förslaget medför att också AIF-förvaltare som erbjuder och tillhandahåller diskretionär förvaltning av investeringsportföljer och lämnar investeringsråd omfattas av förslaget (3 kap. 2 § lagen [2013:561] om förvaltare av alternativa investeringsfonder). För att också fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning och lämnar investeringsråd ska omfattas av kravet på investerarskydd bör en hänvisning till de nya bestämmelserna i lagen om värdepappersmarknaden införas i lagen (2004:46) om värdepappersfonder. Finansinspektionen anser att förslaget bör omfatta försäkringsförmedlare. Enligt kommissionen ska försäkringsförmedlare inte omfattas av begreppet säljare (se ovan). Regeringen anser därför att därför att frågan om - utöver de företag som direktivet tar sikte på - också försäkringsförmedlare bör omfattas av det föreslagna investeringsskyddet inte ryms inom ramen för detta lagstiftningsärende. Försäljning till icke-professionella kunder med en begränsad portfölj Enligt ändringar i krishanteringsdirektivet införs också ett nytt ytterligare skydd för icke-professionella kunder som har en mindre portfölj med finansiella instrument, dvs. som inte överstiger 500 000 euro (artikel 44a.2). Säljaren ska i sådana fall säkerställa, på grundval av den information som kunden lämnat, att kunden inte investerar mer än 10 procent av sin portfölj i de aktuella instrumenten och att det ursprungliga investeringsbelopp som investeras i ett eller flera skuldinstrument är minst 10 000 euro. Den icke-professionella kunden ska i detta sammanhang lämna korrekt information om sin portfölj med finansiella instrument och eventuella investeringar till säljaren (artikel 44a.3). Den icke-professionella kundens portfölj ska i det avseendet och vid tillämpningen av säkerställandet att kunden inte investerar mer än ett visst belopp inkludera kontanta depositioner och finansiella instrument men exkludera eventuella finansiella instrument som har lämnats som säkerhet (artikel 44a.4). Medlemsstaterna får medge vissa nationella undantag från detta skydd (artikel 44a.5 och 44a.6). Det ena nationella undantaget går ut på att medlemsstaterna får, med beaktande av marknadsvillkor och marknadspraxis samt befintliga konsumentskyddsåtgärder, fastställa ett minimibelopp för denomineringen till minst 50 000 euro, dvs. att medlemsstaterna, under vissa förutsättningar, får kräva att ett instrument som ska kunna räknas in bland de aktuella instrumenten måste ha ett nominellt belopp över 50 000 euro (artikel 44a.5). Enligt det andra nationella undantaget får medlemsstater med en mindre och inte så likvid marknad undanta företag från vissa av reglerna. I dessa medlemsstater behöver företagen bara säkerställa att den icke-professionella kundens ursprungliga investeringsbelopp i de aktuella skuldinstrumenten är minst 10 000 euro. En förutsättning för att få tillämpa detta undantag är att kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder för medlemsstatens resolutionsenheter vid genomförandet av ändringarna i krishanteringsdirektivet inte överstiger 50 miljarder euro (artikel 44a.6). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt. Det är emellertid inte lämpligt att en kund med en relativt begränsad portfölj som uppgår till ett minimibelopp ska kunna investera hela sin portfölj i de aktuella instrumenten, varför det nationella valet om att fastställa ett minimibelopp för denominering inte bör utnyttjas. Storleken på marknaden motiverar inte en begränsning av investerarskyddet, oavsett om förutsättningarna för att tillämpa det nationella valet - att storleken på de totala kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder för resolutionsenheterna understiger 50 miljarder euro - kommer att vara uppfylla eller inte. Det nationella valet att kräva att bara resolutionsenheter behöver säkerställa att den icke-professionella kundens investeringsbelopp i de aktuella skuldinstrumenten är minst 10 000 euro när förvärvet görs för första gången bör därför inte heller utnyttjas. 17 Deltagare i avvecklingssystem Regeringens förslag: Det ska förtydligas att med clearingorganisation ska också avses ett företag som har tillstånd att driva clearingverksamhet enligt unionsrätten. Clearingmedlemmar i en central motpart ska få vara deltagare i avvecklingssystem. Utredningens förslag överensstämmer i sak med regeringens förslag. Utredningens förslag har emellertid en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Skälen för regeringens förslag: Enligt ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper, i det följande benämnt finality-direktivet, ska med central motpart avses detsamma som i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (artikel 2.1). Med deltagare avses utöver ett institut, en central motpart, en avvecklingsagent, en clearingorganisation, en systemoperatör även en clearingmedlem i en central motpart som auktoriserats enligt samma förordning (artikel 17). Vidare tas det nationella valet bort att tillämpa direktivet även på en indirekt deltagare om det är påkallat av systemriskhänsyn (artikel 2.1). Bestämmelser om avvecklingssystem finns i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, i det följande benämnd avvecklingslagen. En definition av clearingorganisationer finns i avvecklingslagen (2 §). Med clearingorganisation ska också avses en central motpart (prop. 2013/14:111 s. 57 och 1 kap. 4 b § LVM). Det bör förtydligas i avvecklingslagen. I avvecklingslagen finns bestämmelser om deltagare i avvecklingssystem (8 §). Medlemskretsen i en central motpart och deltagarkretsen i ett avvecklingssystem överensstämmer inte nödvändigtvis (samma prop. s. 57). För att genomföra ändringarna i finality-direktivet bör också clearingmedlemmar få vara deltagare i avvecklingssystem. 18 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2021. Bestämmelserna om investerarskydd för icke-professionella kunder ska tillämpas på relevanta kapitalinstrument och efterställda kvalificerade instrument som har utfärdats efter ikraftträdandet. Riksgäldskontoret ska fatta beslut om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska gälla från och med den 1 januari 2024, eller, om vissa villkor är uppfyllda, den senare tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar för ett företag. För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska Riksgäldskontoret fatta beslut om det krav som ska gälla för dessa från och med den 1 januari 2022. För att möjliggöra en linjär uppbyggnad av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska Riksgäldskontoret fram till den 1 januari 2024 eller den senare tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar a) för ett företag besluta en målnivå på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska gälla från och med den 1 januari 2022, och b) vid behov och minst var tolfte månad underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder. Ett beslut om minimikrav för nedskrivningsbara skulder gäller till dess att ett beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder gäller. För beslutet om minimikrav för nedskrivningsbara skulder ska bestämmelsen om åtgärder för att undanröja eller minska väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett företag eller en koncern gälla i den äldre lydelsen. Bestämmelserna om krav på villkor om avtalsenligt erkännande ska tillämpas på avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet och som avser nya förpliktelser eller väsentliga ändringar av befintliga förpliktelser. Utredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslår att de mellanliggande målnivåerna ska få sättas vid fler tillfällen än den 1 januari 2022 och att skyldigheten att offentliggöra viss information om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska tillämpas från och med den 1 januari 2024. Utredningens förslag innehåller inte någon uttrycklig reglering av vilka avtal som kravet på villkor om avtalsenligt erkännande ska tillämpas på eller vad som gäller för redan fattade beslut om nedskrivningsbara skulder. Utredningens förslag har dessutom en annan lagteknisk utformning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. AB Svensk Exportkredit och Svenska Bankföreningen anser att det, för att säkerställa en linjär uppbyggnad av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, bör framgå att det bindande mellanliggande målet per den 1 januari 2022 ska vara 50 procent av de slutliga kraven. Riksgäldskontoret anser att beslut om MREL-krav som har fattats före ikraftträdandet ska gälla till dess att beslut om kapitalbas och kvalificerade skulder har fattats och att sådana beslut dessutom ska få fattas före den 1 januari 2024. Dessutom behöver det, enligt Riksgäldskontoret, regleras vilka avtal som kravet på villkor om avtalsenligt erkännande ska tillämpas. Skälen för regeringens förslag: Ändringarna i krishanteringsdirektivet ska tillämpas från och med den 28 december 2020 (artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och om direktiv 98/26/EG, i det följande benämnt ändringsdirektivet). För att genomföra direktivet bör lagändringarna träda i kraft så fort som möjligt, vilket bedöms vara den 1 juli 2021. Resolutionsmyndigheterna ska fastställa lämpliga övergångsperioder för när företagen ska uppfylla kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder fram till den 1 januari 2024 (artikel 45m.1 första stycket i krishanteringsdirektivet). Övergångsperioderna omfattar kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder på resolutionsenheter på gruppnivå och företag som inte själva är resolutionsenheter, samt kravet på efterställning (artiklarna 45e, 45f, 45b.4, 45b.5 och 45b.7 i krishanteringsdirektivet). Resolutionsmyndigheten får med beaktande av vissa omständigheter fastställa en övergångsperiod som löper ut efter den 1 januari 2024 (artikel 45m.1 tredje stycket och 45m.7 i krishanteringsdirektivet). Resolutionsmyndigheten ska vidare fastställa mellanliggande målnivåer, per den 1 januari 2022, för kraven som ska vara uppfyllda den 1 januari 2024. De mellanliggande målnivåerna syftar till att säkerställa en linjär uppbyggnad av kapitalbas och kvalificerade skulder samt efterställda kvalificerade instrument i riktning mot ett uppfyllande av kravet (artikel 45m.1 andra stycket). Europeiskt och nationellt systemviktiga resolutionsenheter ska uppfylla minimikraven på kapitalbas och kvalificerade skulder och efterställning den 1 januari 2022 (artikel 45m.2). Resolutionsmyndigheten ska meddela företagen ett planerat krav på kapitalbas och kvalificerade skulder för varje tolvmånadersperiod under perioderna till dess att kraven är uppfyllda. Syftet är att underlätta en gradvis uppbyggnad av företagets kapacitet för förlustabsorbering och rekapitalisering (artikel 45m.6). Det planerade kravet och övergångsperioden får revideras (artikel 45m.8). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande ikraftträdande- och övergångsbestämmelser införas i svensk rätt. Kommissionen har gett uttryck för att nuvarande beslut om MREL-krav ska gälla till dess att beslut om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder fattas (tillkännagivande från kommissionen om tolkning av vissa rättsliga bestämmelser i den reviderade ramen för återhämtning och resolution av banker, som svar på frågor som ställts av medlemsstaternas myndigheter [2020/C 321/01]). I likhet med Riksgäldskontoret anser regeringen därför att det av övergångsbestämmelserna bör framgå att ett beslut om MREL-krav ska gälla till dess att ett beslut om kapitalbas och kvalificerade skulder gäller. Riksgäldskontoret bör beträffande ett sådant beslut om MREL-krav kunna vidta åtgärder för att undanröja eller minska väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett företag eller en koncern, däribland förelägga företaget att vidta åtgärder för att uppfylla MREL-kravet (3 kap. 24 § LOR). Ändringarna i krishanteringsdirektivet innebär att beslut om kapitalbas och kvalificerade skulder ska gälla först per den 1 januari 2022 respektive den 1 januari 2024, beroende på företag och krav. Regeringen anser därför, till skillnad från Riksgäldskontoret, att direktivet inte ger möjlighet att fatta beslut om att kraven ska gälla före dessa datum. Det får i stället anses ankomma på Riksgäldskontoret att, inom ramen för de föreslagna ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna, fastställa mellanliggande målnivåer och underrätta företagen om lämpliga nivåer på kapitalbas och kvalificerade skulder under övergången. I likhet med AB Svensk Exportkredit och Svenska Bankföreningen anser regeringen att uppbyggnaden av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder bör vara linjär men konstaterar att krishanteringsdirektivet inte ger något utrymme för att bestämma att de mellanliggande målnivåer per den 1 januari 2022 ska vara 50 procent av de slutliga kraven. Regeringen anser i likhet med Riksgäldskontoret att det i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna uttryckligen bör regleras vilka avtal som kravet på villkor om avtalsenligt erkännande ska tillämpas på. Detta krav bör inte tillämpas på avtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Om ett sådant avtal ändras efter ikraftträdandet bör dock kravet tillämpas om ändringen avser nya förpliktelser eller väsentliga ändringar av befintliga förpliktelser. Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska skyldigheten för företagen att offentliggöra viss information om sin kapitalbas och kvalificerade skulder som huvudregel tillämpas från och med den 1 januari 2024. Om medlemsstaterna emellertid fastställt ett senare datum för när vissa företag ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska skyldigheten att offentliggöra de aktuella uppgifterna sammanfalla med det datumet (artiklarna 45i.3 och 45m.1 i krishanteringsdirektivet och artikel 3 i ändringsdirektivet). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt. Enligt ändringarna i krishanteringsdirektivet ska reglerna om investerarskydd för icke-professionella kunder tillämpas på relevanta kapitalinstrument och efterställda kvalificerade instrument som har utfärdats efter den 27 december 2020 (artikel 44a.7). För att genomföra ändringarna i krishanteringsdirektivet bör motsvarande bestämmelser införas i svensk rätt. 19 Konsekvensanalys Regeringens bedömning: Förslagen har positiva effekter för samhällsekonomin, de företag som berörs och för icke-professionella investerare (konsumenter). För kostnader som uppstår i samband med prövningar av reducering av skuldinstrument får Riksgäldskontoret ta ut en avgift, som myndigheten disponerar. Övriga merkostnader för Riksgäldskontoret ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. De eventuella merkostnader som förslagen medför för Finansinspektionen ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Förslagen medför inga merkostnader för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den. Regelrådet anser att konsekvensanalysen är bristfällig i fråga om beskrivningarna av företagens antal och storlek, påverkan på företagens administrativa och andra kostnader, om företagen behöver vidta förändringar i sin verksamhet, påverkan på konkurrensen mellan företagen, särskild hänsyn till små företag, alternativa lösningar och överensstämmelse med unionsrätten. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att effekterna för de allmänna förvaltningsdomstolarna av olika ändringar i lagstiftningen på finansmarknadsområdet bör behandlas samlat. Skälen för regeringens bedömning Offentligfinansiella och samhällsekonomiska effekter Förslagen om ändringar i regelverket om krishantering har i sig inga offentligfinansiella effekter. När det gäller de samhällsekonomiska effekterna av förslagen medför en ökad harmonisering av tillämpningen av regelverket positiva effekter för samhällsekonomin. Detta uppnås genom ökad tydlighet i hur Riksgäldskontoret ska bedöma risker och bestämma dessas krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. Det kan i detta sammanhang även konstateras att finansiella kriser är kostsamma. Dels kan de direkta kostnaderna för staten bli höga om staten måste vidta åtgärder för att säkra den finansiella stabiliteten, t.ex. genom att täcka förluster med skattemedel och bidra med nytt kapital i finansiella företag i syfte att minska risken för att en kris ska sprida sig i ekonomin. Dels kan en kris leda till stora samhällsekonomiska kostnader om den finansiella krisen också leder till en nedgången i den ekonomiska konjunkturen. Perioden efter en finansiell kris präglas ofta av utdragna perioder av minskad produktion och lägre sysselsättning, försämrade offentliga finanser och en ökad skuldsättning i den offentliga sektorn. Regelverket om krishantering syftar till att försöka minska risken för och konsekvenserna för finansiella kriser såväl skattebetalarna som samhällsekonomin i stort. Förslaget om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder syftar i sig till att säkerställa att det finns tillräckligt med kapital och skulder hos företagen så att deras kritiska verksamhet kan upprätthållas i en kris. Ett centralt verktyg i resolution är skuldnedskrivning. Kravet på att en viss del av de systemviktiga institutens skulder ska vara efterställda andra skulder utgör i sig en viktig komponent för en effektiv tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget och i förlängningen en effektiv resolution. Kravet på efterställda skulder minskar också risken för att skulder högre upp i förmånsrättsordningen, så som insättningar, behöver skrivas ner och kan därigenom även leda till en ökad förutsägbarhet för hur förluster fördelas vid ett fallissemang. Detta är i första hand positiv för investerare i företagens skuldinstrument, men bidrar också till ett ökat förtroende för regelverket. Finansinspektionen och Riksgäldskontoret ges samtidigt utökade befogenheter att ingripa om ett institut inte uppfyller MREL-kravet och Riksgäldskontoret ges vissa ytterligare befogenheter att vidta tillfälliga åtgärder, så som att införa förbud för banken i resolution mot att fullgöra vissa förpliktelser. Möjligheten till dessa befogenheter stärker Riksgäldskontorets förmåga att genomföra en effektiv resolution. Förslagen innebär också att det tydliggörs vilka företag inom en koncern som kan komma ifråga för resolution. Sammantaget syftar förslaget till att säkerställa en effektiv hantering av finansiella företag i en kris. Effekter för berörda företag Regelrådet anser att beskrivningen av berörda företag utifrån antal och storlek är bristfällig. Förslagen omfattar kreditinstitut och värdepappersbolag. Dessutom omfattas finansiella institut och vissa holdingföretag av förslagen. För flertalet företag (ca 170) har förslagen liten eller ingen praktisk betydelse. I Sverige finns tre banker som i dag (mars 2021) skulle klassificeras som europeiskt systemviktiga resolutionsenheter. Utöver dessa bedömer Riksgäldskontoret i dag att sex ytterligare kreditinstitut är systemviktiga, vilka därmed skulle klassificeras som nationellt systemviktiga resolutionsenheter. Det finns i dag inga globalt systemviktiga institut i Sverige. För de systemviktiga instituten har förslaget följande effekter. Kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder uttrycks i förhållande till företagets riskvägda tillgångar och i förhållande till bruttosoliditetsmåttet. De båda kraven ska uppfylla parallellt. Samtidigt införs en miniminivå för respektive krav. Effekterna av dessa förändringar för de berörda instituten kommer till viss del att bero på resolutionsmyndighetens tillämpning. Dessa förändringar bedöms dock generellt sett inte påverka de svenska institutens krav i någon betydande omfattning jämfört med i dag. Förslagen påverkar även hur kravet ska uppfyllas. Det införs bindande miniminivåer när det gäller efterställda instrument. Att ett instrument är efterställt innebär att det i förmånsrättsordningen kommer efter andra skulder. Syftet med att införa en miniminivå för efterställda skulder är att underlätta för skuldnedskrivning om ett företag fallerar. Flertalet företag kommer att behöva emittera efterställda instrument för att uppfylla miniminivån. Det innebär att förslagen bedöms innebära ökade kostnader för företagen i denna del. Det kan dock noteras att behovet att utfärda efterställda skulder också finns i dag och dessutom generellt sett är något större enligt nuvarande ordning. Samtidigt innebär en ökad mängd efterställda skulder att risken för att innehavare av icke-efterställda skulder får bära förluster minskar. Det borde i sig leda till ett minskat krav på kompensation i form av ränta på de icke-säkerställda instrumenten från dessa investerare och därmed minska företagens finansieringskostnader. Förslagen innebär också att företagen kommer att kunna uppfylla kravet med sin befintliga kapitalbas i större utsträckning, vilket även det borde innebära en kostnadsbesparing. Vilken effekt som förslagen sammantaget får på finansieringskostnaderna är emellertid inte möjligt att bedöma då dessa även påverkas av andra faktorer. Effekter för icke-professionella investerare Förslagen innebär att det införs ett särskilt skydd för konsumenter och andra icke-professionella investerare vid försäljning av efterställda kvalificerade skulder samt primär- och supplementärkapitalinstrument. Dessa instrument är i regel komplexa och innebär risker som kan vara svåröverblickbara. Skyddet innebär att sådana instrument enbart får säljas till konsumenter och icke-professionella investerare efter att ett test bekräftat att detta är lämpligt. Krav på dokumentation införs också. Sammantaget innebär det ett ökat konsumentskydd. Konkurrensen mellan företagen Regelrådet anser att beskrivningen av förslagets påverkan på konkurrensförhållanden för berörda företag är bristfällig. Enligt Regelrådet är det inte tydligt hur svenska institut påverkas konkurrensmässigt till följd av att svensk rätt anpassas till internationella standarder. Harmoniseringen av regelverket om krishantering utjämnar konkurrensförhållanden för svenska företag inom EES och globalt. Bland annat innebär förslagen att svenska företags krav på kapitalbas och kvalificerade skulder kommer att vara mer jämförbara med kraven för utländska företag. För Sverige som ett litet land med en stor finanssektor bedöms det som positivt med internationellt överenskomna standarder och regelverk, vilket bidrar till en jämnare spelplan, där svenska och utländska aktörer möter likartade regler och minimikrav. Detta gäller särskilt på EU:s inre marknad. Administrativa kostnader Regelrådet anser att beskrivningen av förslagets påverkan på de berörda företagens administrativa kostnader är bristfällig. Det uppstår emellertid inte några nya administrativa kostnader avseende uppgifter som ska tas fram, lagras eller överföras. Andra kostnader Regelrådet anser att beskrivningen av förslagets påverkan på berörda företags andra kostnader och verksamhet är bristfällig. Det kan uppstå kostnader för utbildning avseende ändringarna i regelverket om krishantering. Eftersom företagen redan i dag, direkt eller indirekt, omfattas av regelverket bedöms kostnaderna för utbildning bli begränsade. Det kan uppskattas att 80 arbetstimmar per företag behöver investeras för utbildning; kostnaden skulle då uppgå till ca 50 000 kronor (80 timmar x 645 kronor) per företag. Beräkningen är baserad på SCB:s yrkeskategori "jurist" med en genomsnittlig månadslön på 56 100 kronor och ett totalt lönepåslag om 84 procent. Det innebär en kostnad på 645 kronor per timme. Det bedöms inte uppstå några behov och därmed inga kostnader för implementering av nya it-system men vissa kostnader kan uppstå för anpassning av befintliga system. Effekter för myndigheter och domstolar Förslagen innebär att Riksgäldskontoret får vissa nya arbetsuppgifter, bl.a. ska Riksgäldskontoret enligt tillsynsförordningen godkänna återköp av kvalificerade skuldinstrument. Därtill innebär förändringarna av regelverket att Riksgäldskontoret behöver uppdatera befintliga föreskrifter, processer och interna metoddokument samt ta fram nya föreskrifter. Det handlar i huvudsak om sedvanliga uppgifter vid tillämpningen av regelverken på finansmarknadsområdet. De ekonomiska konsekvenserna bedöms därmed vara begränsade. De kostnader som uppstår i samband med prövningar av återköp ska finansieras av de företag som ansöker om prövningar genom att Riksgäldskontoret får ta ut en avgift som myndigheten disponerar. Avgiftsuttaget för prövningarna beräknas uppgå till ca 250 000 kronor per år, vilket inte utgör en väsentlig förändring av myndighetens samlade avgiftsuttag. Övriga merkostnader för Riksgäldskontoret ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. För Finansinspektionen kan förslaget innebära ökat samarbete med Riksgäldskontoret, exempelvis i frågor om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. De ekonomiska konsekvenserna för Finansinspektionen av detta bedöms begränsade och inte medföra någon väsentlig merkostnad jämfört med i dag. Eventuella merkostnader ska därför hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att effekterna för de allmänna förvaltningsdomstolarna av olika ändringar i lagstiftningen på finansmarknadsområdet bör behandlas samlat. Förslagen innebär att fler företag omfattas av de krav på kapital och skulder som ska uppfyllas i syfte att kunna skrivas ned eller konverteras utanför eller i resolution jämfört med i dag. Dessa beslut kan överklagas. Det är emellertid mycket ovanligt att Riksgäldskontorets beslut på området överklagas. Med hänsyn till att det sällan inträffar att ett företag drabbas av så allvarliga finansiella problem eller försätts i resolution att en tillämpning av fullgörelseförbudet (moratorium) skulle aktualiseras och att de nuvarande möjligheter att besluta om detta inom resolution inte har använts förväntas inte heller den nya möjligheten resultera i något större antal överklagade beslut. Förslagen bedöms sammanfattningsvis inte bidra till annat än en mycket begränsad måltillströmning och de merkostnader som förslagen kan medföra för domstolarna ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Speciella informationsinsatser Tillämpningen av ändringarna av regelverket om krishantering hanteras framför allt av berörda myndigheter. Riksgäldskontoret anordnar regelbundet informationsträffar för att bl.a. informera om nya eller ändrade regler som påverkar instituten och Eba tar tillsammans med de nationella tillsynsmyndigheterna, i Sverige Finansinspektionen, fram skriftliga svar på frågor från företagen avseende nya eller ändrade regelverk. Dessa frågor och svar publiceras på Ebas webbplats (eba.europa.eu) i syfte att främja en enhetlig tolkning och tillämpning. Alternativa lösningar Regelrådet anser att beskrivningen av alternativa lösningar är bristfällig. Regelrådet anser att det saknas en beskrivning av om finns utrymme för nationella särbestämmelser. Förslagen genomför i huvudsak ett EU-direktiv och det finns därför inte utrymme för alternativa lösningar. I detta sammanhang är det värt att lyfta fram vikten av gemensamma standarder på den inre marknaden för finansiella tjänster för ett litet land som Sverige med en stor finansiell sektor med omfattande gränsöverskridande verksamhet. I ett fåtal begränsade delar av direktivet ges möjlighet till nationella val. För det första innebär förslagen att Riksgäldskontorets möjlighet att meddela förbud mot att fullgöra en leverans- eller betalningsförpliktelse utsträcks till att omfatta även kvalificerade insättningar. Direktivet medger en möjlighet att föreskriva att insättare i ett sådant fall ska få del av en lämplig summa per dag. Denna möjlighet utnyttjas i förslaget. Syftet är att skydda insättare från att råka i finansiella svårigheter under den period som förbudet gäller. För det andra innebär förslagen att det införs ett särskilt skydd för konsumenter och andra icke-professionella kunder vid försäljning av vissa nedskrivningsbara instrument. I förslaget har möjligheten att, förutom kvalificerade efterställda skulder, även inkludera primär- och sekundärkapitalinstrument inkluderats. Valet medför ett starkare skydd för icke-professionella kunder än om dessa instrument inte inkluderats. För det tredje ger direktivet möjlighet att kräva att institut med dotterföretag i tredjeland i sina finansiella avtal tar med villkor som gör att dotterföretagets motparter inte kan säga upp avtal eller utföra vissa andra handlingar på grund av att resolutionsmyndigheten fattat vissa beslut. Detta val utnyttjas eftersom avsaknaden av sådana villkor skulle kunna försvåra resolution. En konsekvens av det nationella valet skulle kunna vara ökade kostnader för dotterföretagen. Dessa merkostnader bedöms dock inte bli betydande, och därmed inte överstiga nyttan av förslaget. Slutligen medger direktivet en möjlighet att ha en högre högsta andel för hur många företag som kan omfattas av ett alternativt krav på efterställning än huvudregeln på 30 procent. Förslaget innebär att huvudregeln införs tillsammans med en möjlighet för Riksgäldskontoret att höja nivån vid behov. Överensstämmelse med unionsrätten Regelrådet anser att beskrivningen av förslagets överensstämmelse med unionsrätten är bristfällig. Krishanteringsdirektivet är ett EU-direktiv som ska genomföras i medlemsstaterna. Genom förslagen genomförs ändringarna i direktivet i svensk rätt. Genomförandet av direktivet innebär en ökad harmonisering av regelverket om krishantering inom EES. Direktivet ger möjlighet till ett mindre antal nationella val. I övrigt finns det begränsade möjligheter för medlemsstaterna att anpassa direktivets krav till nationella förhållanden. 20 Författningskommentar 20.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution 1 kap. Övergripande om lagen 2 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande. AVDELNING I. INLEDANDE BESTÄMMELSER 1 kap. - Övergripande om lagen 2 kap. - Definitioner AVDELNING II. ÅTGÄRDER FÖR ATT FÖRBEREDA RESOLUTION OCH UNDVIKA FALLISSEMANG 3 kap. - Resolutionsplaner 4 kap. - Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder 5 kap. - Ytterligare åtgärder för att förbereda resolution och undvika fallissemang 6 kap. - Nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution 7 kap. - Värdering AVDELNING III. RESOLUTION 8 kap. - Inledande av resolution 9 kap. - Beslutsförfarande för gränsöverskridande koncerner 10 kap. - Följder av ett beslut om resolution för ägare och ledning 11 kap. - Hinder mot exekutiva åtgärder och vissa rättshandlingar knutna till resolution 12 kap. - Resolutionsåtgärder 13 kap. - Beslut om ändring av vissa avtalsvillkor och om förbud mot att fullgöra förpliktelser, ta i anspråk säkerheter och att utöva vissa rättshandlingar 14 kap. - Kompletterande befogenheter 15 kap. - Särskild förvaltare 16 kap. - Åtgärder mot ägare 17 kap. - Försäljningsverktyget 18 kap. - Broinstitutsverktyget 19 kap. - Avskiljandeverktyget 20 kap. - Kompletterande befogenheter vid överföring 21 kap. - Skuldnedskrivningsverktyget 22 kap. - De statliga stabiliseringsverktygen 23 kap. - Skyddsåtgärder 24 kap. - Konkurs, likvidation och avslutande av resolution 25 kap. - Verkan av vissa beslut fattade av resolutionsmyndigheter i andra länder inom EES 26 kap. - Erkännande och verkställighet av resolution i tredjeland 27 kap. - Finansiering av resolution AVDELNING IV. AVSLUTANDE BESTÄMMELSER 28 kap. - Samarbete och informationsutbyte 29 kap. - Bemyndiganden 30 kap. - Överklagande och verkställighet av beslut m.m. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur innehållet i lagen är uppdelat. Ändringarna i paragrafen är en följd av att 4 och 6 kap. har fått nya rubriker. 3 § Frågor om åtgärder enligt denna lag prövas av Riksgäldskontoret (resolutionsmyndigheten), om inte annat följer av 4 eller 5 §. Riksgäldskontoret får ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt artikel 78a i tillsynsförordningen. Om Riksgäldskontoret överväger en åtgärd som kan få direkta budget- eller systemeffekter, ska Riksgäldskontoret, med ett eget yttrande i saken, till regeringen överlämna frågan om huruvida åtgärden med hänsyn till risken för sådana effekter kan godtas. Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka frågor som Riksgäldskontoret ansvarar för. Övervägandena finns i avsnitt 5. I det nya andra stycket anges att Riksgäldskontoret får ta ut en avgift i samband med att myndigheten prövar en ansökan om tillstånd för återköp m.m. av skuldinstrument enligt artikel 78a i tillsynsförordningen. Av 29 kap. 1 § framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter enligt det nya stycket. 4 § Frågor om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution enligt 6 kap. prövas av Finansinspektionen. Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka frågor som Finansinspektionen ansvarar för. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 59.1a första stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10. Utvidgningen av paragrafen till kvalificerade skulder är en följd av att 6 kap. omfattar kvalificerade skulder. Övriga ändringar är redaktionella. 2 kap. Definitioner 1 § I denna lag avses med anmält avvecklingssystem: ett anmält avvecklingssystem enligt 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, bankdag: en dag som inte är en lördag, en söndag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton eller en allmän helgdag, behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.40 i tillsynsförordningen, inbegripet Europeiska centralbanken när det gäller de särskilda uppgifter som den tilldelas genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, i den ursprungliga lydelsen, berörd myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES, den myndighet som länderna identifierat enligt artikel 61.2 i krishanteringsdirektivet, betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i kapitaltäckningsdirektivet, blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.21 i tillsynsförordningen, blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller b) annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, central motpart: en central motpart enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som har auktoriserats enligt artikel 14 eller godkänts enligt artikel 25 i samma förordning, det kombinerade buffertkravet: det kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, dotterföretag: ett dotterföretag enligt artikel 4.1.16 i tillsynsförordningen, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES-filial: en filial till ett tredjelandsinstitut som är etablerad i ett land inom EES, EES-institut: ett institut enligt artikel 4.1.3 i tillsynsförordningen som är hemmahörande i ett annat land inom EES än Sverige, europeiskt systemviktig resolutionsenhet: en resolutionsenhet som inte omfattas av artikel 92a i tillsynsförordningen och som har tillgångar som överstiger 100 miljarder euro eller ingår i en resolutionsgrupp som har tillgångar som överstiger 100 miljarder euro, filial: en filial enligt artikel 4.1.17 i tillsynsförordningen, finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i tillsynsförordningen, finansiellt institut: ett företag enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen, finansieringsplan: en plan enligt artikel 107 i krishanteringsdirektivet, finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller b) annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, finansieringsarrangemang: ett arrangemang för finansiering av kostnader för resolution som upprättats av ett land inom EES enligt artikel 100 i krishanteringsdirektivet, förordningen om resolutionsavgifter: kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 21 oktober 2014 avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution, garanterad insättning: en insättning som omfattas av insättningsgarantin enligt 4 och 4 c §§ lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, globalt systemviktigt institut: ett globalt systemviktigt institut enligt artikel 4.1.133 i tillsynsförordningen, globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES: ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES enligt artikel 4.1.134 i tillsynsförordningen, globalt systemviktig resolutionsenhet: en resolutionsenhet som är ett globalt systemviktigt institut eller del av ett sådant, gruppbaserad: som är gjord på grundval av den konsoliderade situationen enligt artikel 4.1.47 i tillsynsförordningen, gränsöverskridande koncern: en koncern med moder- och dotterföretag i flera länder inom EES, holdingföretag med blandad verksamhet: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.22 i tillsynsförordningen, institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i tillsynsförordningen, kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878, koncern: ett moderföretag och dess dotterföretag, koncernresolutionsordning: en plan enligt artikel 91.6 i krishanteringsdirektivet, kreditinstitut: banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, krisavvärjande åtgärd: a) en åtgärd för att undanröja väsentliga brister eller väsentliga hinder för återhämtning enligt 6 a kap. 6 och 7 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse och 8 a kap. 7 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, b) en åtgärd för att undanröja eller minska väsentliga hinder för rekonstruktion eller avveckling enligt 3 kap. 3-5 och 12-24 §§, c) en åtgärd som enligt beslut av Finansinspektionen är en krisavvärjande åtgärd enligt 15 kap. 2 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. 2 c § lagen om värdepappersmarknaden, d) ett beslut av Finansinspektionen om att tillsätta en tillfällig förvaltare enligt 15 a kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 a kap. lagen om värdepappersmarknaden, eller e) nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument enligt 6 kap., krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034, kritisk verksamhet: en tjänst eller en transaktion som, om den upphörde, sannolikt skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet, kvalificerad insättning: en insättning enligt lagen om insättningsgaranti som inte är undantagen enligt 4 b eller 5 § den lagen, kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i tillsynsförordningen, kärnprimärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 28.1-28.4, 29.1-29.5 eller 31.1 i tillsynsförordningen, moderföretag: ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 a i tillsynsförordningen, moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES, moderföretag i tredjeland: ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag som är hemmahörande i ett land utanför EES, moderinstitut inom EES: ett institut eller ett EES-institut som är ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett a) annat institut eller ett EES-institut, eller b) finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, nationellt systemviktig resolutionsenhet: en resolutionsenhet som inte är en globalt systemviktig resolutionsenhet eller en europeiskt systemviktig resolutionsenhet men som Riksgäldskontoret bedömer vara en sannolik systemrisk i händelse av fallissemang, relevanta kapitalinstrument: övriga primärkapitalinstrument och supplementärkapitalinstrument, resolutionsenhet: en juridisk person inom EES som enligt en resolutionsplan ska vara föremål för resolutionsåtgärder, resolutionsförfarande i tredjeland: en åtgärd som enligt rätten i ett land utanför EES syftar till att hantera en kris i ett tredjelandsinstitut eller i ett moderföretag i tredjeland, om åtgärden är jämförbar med sådana resolutionsåtgärder som får vidtas enligt denna lag i fråga om ändamål och förväntat resultat, resolutionsgrupp: en resolutionsenhet och dess dotterföretag som inte är a) en resolutionsenhet, b) ett dotterföretag till en annan resolutionsenhet, eller c) ett dotterföretag i ett tredjeland som enligt resolutionsplanen inte ingår i resolutionsgruppen och dess dotterföretag, resolutionskollegium: ett resolutionskollegium enligt artikel 88 i krishanteringsdirektivet, resolutionsåtgärd: någon av de åtgärder som anges i 12 kap. 1 §, samordnande berörd myndighet: den berörda myndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten, samordnande resolutionsmyndighet: resolutionsmyndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten, samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EES, större dotterföretag: ett större dotterföretag enligt artikel 4.1.135 i tillsynsförordningen, supplementärkapitalinstrument: kapitalinstrument och efterställda lån som uppfyller villkoren i artikel 63 i tillsynsförordningen, tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, tillsynskollegium: ett tillsynskollegium enligt artikel 116 i kapitaltäckningsdirektivet, tredjelandsinstitut: ett företag som har sitt huvudkontor i ett land utanför EES och som skulle vara ett institut om det var hemmahörande inom EES, värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, om det har tillstånd a) för någon av de tjänster som anges i 2 kap. 1 § 3, 6, 7, 8 och 9 den lagen, b) att som sidotjänst förvara finansiella instrument för kunders räkning och ta emot medel med redovisningsskyldighet enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 den lagen, eller c) att som sidotjänst ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörelsen enligt 2 kap. 2 § första stycket 8 den lagen, värdepappersbolagsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 av den 27 november 2019 om tillsyn av värdepappersföretag och om ändring av direktiven 2002/87/EG, 2009/65/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU, 2014/59/EU och 2014/65/EU, i den ursprungliga lydelsen, värdepappersbolagsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 av den 27 november 2019 om tillsynskrav för värdepappersföretag och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014, och övriga primärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 52.1 i tillsynsförordningen. Paragrafen innehåller definitioner. Ändringarna i paragrafen genomför artiklarna 2.1.5, 2.1.5a, 2.1.68a, 2.1.83a, 2.1.83b, 2.1.83c och 2.1.109, 70.2 och 71.3 och delvis artiklarna 33a.2 första stycket, 45c.5 första stycket och 69.4 i krishanteringsdirektivet. Överväganden finns i avsnitt 6. I paragrafen införs nya definitioner av central motpart, europeiskt systemviktig resolutionsenhet, globalt systemviktigt institut, globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES, globalt systemviktig resolutionsenhet, det kombinerade buffertkravet, kärnprimärkapital, nationellt systemviktig resolutionsenhet, resolutionsenhet, resolutionsgrupp större dotterföretag, värdepappersbolagsdirektivet och värdepappersbolagsförordningen. Hänvisningen till värdepappersbolagsdirektivet är statisk, dvs. avser den ursprungliga lydelsen. Hänvisningarna till förordning (EU) nr 648/2012 i definitionen av central motpart och värdepappersbolagsförordningarna är dynamiska, dvs. avser förordningarna i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Ändringarna av definitionerna av krishanteringsdirektivet innebär att den statiska hänvisningen till direktivet avser lydelsen enligt det angivna ändringsdirektivet. 2 § En nedskrivningsbar skuld är en skuld som inte räknas som ett primärkapitalinstrument eller ett supplementärkapitalinstrument, och som inte är 1. en garanterad insättning, 2. en skuld som är säkerställd, till den del skulden täcks av säkerhet, 3. en skuld som hänför sig till kundtillgångar eller kundmedel förutsatt att kunden är skyddad vid konkurs eller ett motsvarande utländskt förfarande, 4. en skuld som hänför sig till ett kommissionsavtal eller annat avtal som innebär att institutet är redovisningsskyldigt för anförtrodda medel, 5. en skuld till ett institut eller ett EES-institut som inte ingår i samma koncern som institutet eller det företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2, med en ursprunglig löptid som är kortare än sju dagar, 6. en skuld med en kortare återstående löptid än sju dagar, som hänför sig till a) system eller operatörer i ett anmält avvecklingssystem eller deras deltagare, eller b) centrala motparter, 7. en skuld till anställda avseende inarbetad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för den rörliga delen av ersättningen a) som inte regleras av kollektivavtal, eller b) som avser en risktagare med väsentlig inverkan, 8. en skuld till en borgenär inom affärs- eller handelssektorn, där skulden hänför sig till att institutet eller det företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 har tillhandahållits varor eller tjänster som är kritiska för dess löpande verksamhet, 9. en skuld till en skatte- eller en socialförsäkringsmyndighet, förutsatt att myndighetens fordran har förmånsrätt, 10. en skuld till garantimyndigheten till följd av avgifter som ska betalas i enlighet med 12 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, eller 11. en skuld till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 som inte är en resolutionsenhet men som ingår i samma resolutionsgrupp, utom när det gäller a) andra efterställda skulder än relevanta kapitalinstrument, och b) skuldinstrument som avses i 21 kap. 15 § 3 b. Som en nedskrivningsbar skuld räknas även en skuld som enligt lagen i ett annat land inom EES eller tredjeland inte motsvarar en sådan skuld som anges i första stycket. Paragrafen innehåller en definition av vissa skulder. Ändringarna i paragrafen genomför artiklarna 2.1.71 och 44.2 första stycket f och delvis artikel 44.2 första stycket h i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6. Paragrafen är utformad efter synpunkter från Lagrådet. Ändringen i första stycket innebär att det införs en definition av nedskrivningsbar skuld som ersätter uttrycket kvalificerad skuld. En ny definition av kvalificerad skuld finns i 2 a §. Undantaget i punkt 6 utvidgas till att även avse centrala motparter. Genom punkt 11, som är ny, undantas vissa skulder till andra företag i samma resolutionsgrupp. Ändringen i andra stycket är en följd av att det nuvarande uttrycket kvalificerad skuld, som får en ny innebörd, ersätts med uttrycket nedskrivningsbar skuld. Övriga ändringar är redaktionella. 2 a § En kvalificerad skuld är en sådan nedskrivningsbar skuld som uppfyller villkoren i 4 kap. 9-12 §§. Paragrafen, som är ny, innehåller en definition av kvalificerad skuld. Paragrafen genomför delvis artikel 2.1.71a i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6. I paragrafen införs en ny definition av kvalificerad skuld. 2 b § Ett efterställt kvalificerat instrument är ett instrument som uppfyller villkoren i artikel 72a i tillsynsförordningen utom när det gäller hänvisningarna till artikel 72b.3-72b.5. Paragrafen, som är ny, innehåller en definition av efterställt kvalificerat instrument. Paragrafen genomför artikel 2.1.71b i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6. I paragrafen införs en ny definition av efterställt kvalificerat instrument. 3 § Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer: - krav på kapitalbas och kvalificerade skulder i 4 kap. 1 § - försäljningsverktyget i 17 kap. 1 § - broinstitutsverktyget i 18 kap. 1 § - broinstitut i 18 kap. 2 § - avskiljandeverktyget i 19 kap. 1 § - tillgångsförvaltningsbolag i 19 kap. 2 § - skuldnedskrivningsverktyget i 21 kap. 1 § - statliga stabiliseringsverktyg i 22 kap. 1 § - arrangemang om strukturerad finansiering i 23 kap. 1 § - arrangemang om säkerheter i 23 kap. 1 § - arrangemang om säkerhetsöverlåtelser i 23 kap. 1 § - kvittningsarrangemang i 23 kap. 1 § - nettningsarrangemang i 23 kap. 1 § - partiell överföring i 23 kap. 1 §. Paragrafen innehåller hänvisningar till definitioner av begrepp, termer och uttryck. Ändringarna i paragrafen är en följd av att det införs ett nytt kapitel, 4 kap. 3 kap. Resolutionsplaner 1 § Riksgäldskontoret ska upprätta en resolutionsplan för varje institut och hålla den aktuell. Planen ska ange 1. de resolutionsåtgärder som Riksgäldskontoret avser att vidta om institutet försätts i resolution, och 2. de åtgärder som Finansinspektionen avser att vidta enligt 6 kap. Resolutionsplanen ska upprättas efter att Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där institutet har betydande filialer fått tillfälle att lämna synpunkter. En resolutionsplan ska inte upprättas för institut som tillsammans med andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn. Paragrafen innehåller bestämmelser om resolutionsplanen för ett institut som inte ingår i en resolutionsgrupp. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 45c.2 första stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. Ändringen i första stycket innebär att resolutionsplanen också ska innehålla åtgärder som avser nedskrivning och konvertering av kapital eller skulder utanför resolution, som Finansinspektionen ansvarar för (6 kap.). Övriga ändringar är redaktionella. 2 § Ett institut som tillsammans med andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn, ska omfattas av en koncernresolutionsplan som antagits av Riksgäldskontoret. Planen ska ange 1. vilka åtgärder som Riksgäldskontoret, eller i förekommande fall en utländsk resolutionsmyndighet, avser att vidta om institutet eller ett annat koncernföretag försätts i resolution, 2. resolutionsenheter och resolutionsgrupper i koncernen, och 3. de åtgärder som Finansinspektionen avser att vidta enligt 6 kap. Av koncernresolutionsplanen ska det också framgå hur resolutionen ska finansieras. Planen ska ange hur kostnaderna för åtgärderna fördelas mellan resolutionsreserven och de övriga finansieringsarrangemangen. För en koncern som inte är gränsöverskridande ska koncernresolutionsplanen upprättas, och vid behov uppdateras, av Riksgäldskontoret efter att Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där det finns betydande filialer fått tillfälle att lämna synpunkter. För en gränsöverskridande koncern ska koncernresolutionsplanen upprättas, och vid behov uppdateras, av Riksgäldskontoret, om myndigheten är samordnande resolutionsmyndighet i resolutionskollegiet, tillsammans med berörda resolutionsmyndigheter och efter att relevanta behöriga myndigheter fått tillfälle att lämna synpunkter. Paragrafen innehåller bestämmelser om resolutionsplanen för en koncern och dess resolutionsgrupper. Ändringarna i paragrafen genomför artiklarna 12.1 och 33.3 och delvis artikel 13.6 första stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. I första stycket 2, som är ny, införs en skyldighet för Riksgäldskontoret att identifiera koncernens resolutionsenheter och resolutionsgrupper. Det innebär t.ex. att i fråga om ett dotterinstitut till ett holdingföretag med blandad verksamhet som innehas direkt eller indirekt av ett mellanvarande finansiellt holdingföretag ska det mellanvarande finansiella holdingföretaget i resolutionsplanen identifieras som resolutionsenhet (artikel 33.3 i krishanteringsdirektivet). Första stycket 3, som är ny, motsvarar ändringen i 1 §. Övriga ändringar är redaktionella. 3 § Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en gränsöverskridande koncern, ska myndigheten lämna över den information som myndigheten fått från moderföretaget inom EES till relevanta utländska resolutionsmyndigheter. Riksgäldskontoret ska därefter inom fyra månader från det att informationen överlämnats, försöka komma överens med dessa resolutionsmyndigheter om att anta koncernresolutionsplanen. Om Riksgäldskontoret inte är samordnande myndighet, ska myndigheten inom fyra månader från det att den samordnande myndigheten har sänt över informationen, försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheterna om att anta koncernresolutionsplanen. Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet, ska myndigheten göra en ny bedömning av planen, om myndigheten underrättas av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES om att den myndigheten bedömer att en omtvistad fråga avseende koncernresolutionsplanen kan få väsentlig finanspolitisk inverkan i det landet. Riksgäldskontoret ska då också göra en ny bedömning av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. Paragrafen innehåller bestämmelser om Riksgäldskontorets uppgift som samordnande resolutionsmyndighet. Ändringarna i tredje stycket är en följd av att det införs ett nytt kapitel, 4 kap. 5 § Om Riksgäldskontoret inte är den samordnande resolutionsmyndigheten, ska myndigheten fatta beslut om en resolutionsplan för de dotterföretag som den ansvarar för, om 1. myndigheten invänder mot den samordnade myndighetens resolutionsplan, och 2. en överenskommelse enligt 3 § inte har träffats inom fyra månader. När Riksgäldskontoret fattar beslut, ska myndigheten beakta synpunkter och reservationer från de utländska resolutionsmyndigheterna och från behöriga myndigheter. Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som gäller om myndigheterna inte kommer överens och Riksgäldskontoret inte är samordnande resolutionsmyndighet. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 13.6 första stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.3. Ändringarna i första stycket innebär att Riksgäldskontoret ska fatta beslut om resolutionsplanen för det dotterföretag som det ansvarar för, bara om myndigheten invänder mot den samordnande resolutionsmyndighetens koncernsresolutionsplan och en överenskommelse enligt 3 § inte har träffats inom fyra månader. Övriga ändringar är redaktionella. 11 § När Riksgäldskontoret upprättar en koncernresolutionsplan enligt 2 §, ska myndigheten pröva i vilken utsträckning det är möjligt att på ett sätt som inte leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet inom EES rekonstruera eller avveckla 1. koncernföretagen genom konkurs, likvidation eller motsvarande utländska förfaranden, eller 2. koncernen eller en resolutionsgrupp genom resolution. Riksgäldskontoret får inte förutsätta att det lämnas likviditetsstöd på särskilda villkor från Riksbanken eller någon annan centralbank eller annat statligt stöd än medel ur något finansieringsarrangemang. Prövningen ska göras efter att de behöriga myndigheterna för dotterföretagen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där koncernföretagen har betydande filialer fått tillfälle att lämna synpunkter. För en gränsöverskridande koncern ska prövningen göras tillsammans med resolutionsmyndigheterna för andra koncernföretag. Paragrafen innehåller bestämmelser om möjligheten att rekonstruera eller avveckla en koncern. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 16.1 andra stycket och 16.4 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2. Ändringarna i första stycket innebär att Riksgäldskontoret ska pröva möjligheten att avveckla eller rekonstruera koncernen genom resolution. Om koncernen omfattar flera resolutionsgrupper, ska både koncernen som helhet och dess resolutionsgrupper prövas. Andra stycket motsvarar hittillsvarande första stycket andra meningen och tredje stycket motsvarar hittillsvarande andra stycket. Övriga ändringar är redaktionella. 12 § Om Riksgäldskontoret finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett företag, ska Riksgäldskontoret underrätta företaget, Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där företaget har betydande filialer. Riksgäldskontoret ska samtidigt förelägga företaget att inom fyra månader ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska hindren. Företagets tidsfrist ska i stället vara två veckor om hindren beror på att företaget 1. inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten enligt 4 kap. 1 §, eller 2. inte uppfyller kraven enligt artiklarna 92a och 494 i tillsynsförordningen eller 4 kap. 2-10 §§. Paragrafen innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för ett företag. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 17.1 och delvis artikel 17.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.1. I paragrafen utökas tillämpningsområdet till att utöver institut också omfatta andra finansiella företag i en koncern. Andra stycket motsvarar hittillsvarande första stycket andra meningen och innebär att Riksgäldskontoret ska förelägga företaget att yttra sig inom fyra månader om vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska hindren. Genom tredje stycket påskyndas hanteringen av väsentliga resolutionshinder i de angivna fallen. Företaget ska då i stället inom två veckor ange åtgärder som kan undanröja eller minska det väsentliga hinder som Riksgäldskontoret finner, inbegripet en tidplan för när åtgärderna ska vidtas. I det ligger att tidplanen ska ta hänsyn till orsaken till hindret. 12 a § Om Riksgäldskontoret har funnit att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett institut, får en resolutionsplan för institutet inte upprättas förrän åtgärder enligt 13 § har vidtagits eller Riksgäldskontoret har funnit att sådana åtgärder inte är nödvändiga. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för ett företag. Paragrafen motsvarar hittillsvarande 12 § andra stycket. 13 § Om Riksgäldskontoret, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, bedömer att de åtgärder som ett företag anger enligt 12 § inte effektivt undanröjer eller minskar hindret mot att rekonstruera eller avveckla företaget, ska Riksgäldskontoret besluta om vilka andra åtgärder som företaget ska vidta inom fyra veckor från beslutet för att undanröja eller minska detta hinder. Ett sådant beslut får dock bara avse sådana åtgärder som anges i 24 §. När Riksgäldskontoret prövar vilka åtgärder som företaget ska vidta, ska Riksgäldskontoret ta hänsyn till det hot som hindren utgör för det finansiella systemet och den inverkan åtgärderna har på företaget, det finansiella systemet, den inre marknaden och samhällsekonomin. Åtgärderna ska stå i proportion till de hinder som ska undanröjas eller begränsas. Paragrafen innehåller bestämmelser om resolutionsmyndighetens beslut om alternativa åtgärder. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 17.4 och 17.7 och delvis artikel 45k.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 7.4.1 och 8.8.2. Tillämpningsområdet utökas till att utöver institut även omfatta vissa andra finansiella företag i en koncern och tidsramen för de aktuella åtgärderna förtydligas. Övriga ändringar är redaktionella. 15 § Om Riksgäldskontoret vid en prövning enligt 11 § finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla en gränsöverskridande koncern, ska Riksgäldskontoret ge tillsynskollegiet och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där betydande filialer är belägna tillfälle att lämna synpunkter och därefter försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheterna om vilka åtgärder som ska vidtas beträffande koncernen. Riksgäldskontorets bedömning av möjligheten att rekonstruera eller avveckla koncernen ska tjäna som utgångspunkt för beslut i frågan om vilka åtgärder som ska vidtas. Paragrafen innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för en gränsöverskridande koncern. Ändringen i paragrafen genomför artikel 18.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.2. Ändringen, som innebär att institut har utmönstrats ur paragrafen, är en följd av ändringarna i 2 §, se författningskommentaren till den paragrafen. Övriga ändringar är redaktionella. 16 § När Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en gränsöverskridande koncern och företagen som ingår i koncernen ska bli föremål för åtgärder enligt 15 §, ska Riksgäldskontoret tillsammans med den samordnande tillsynsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten ta fram en rapport som ska innehålla en analys av de väsentliga hindren mot att vidta effektiva resolutionsåtgärder beträffande koncernen och dess resolutionsgrupper. Rapporten ska belysa vilka effekter olika åtgärder har på koncernens eller en resolutionsgrupps affärsmodell och ge förslag på sådana proportionella och riktade åtgärder som enligt Riksgäldskontoret är nödvändiga och lämpliga för att undanröja eller begränsa hindren. Paragrafen innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för en gränsöverskridande koncern. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 18.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.2. Ändringarna i paragrafen är en följd av ändringarna i 2 §, se författningskommentaren till den paragrafen. 17 § En rapport enligt 16 § ska lämnas till moderföretaget inom EES med möjlighet att inom fyra månader från mottagandet av rapporten lämna synpunkter och föreslå alternativa åtgärder för att undanröja eller begränsa de hinder som identifierats i rapporten. Om Riksgäldskontoret finner att ett hinder enligt första stycket beror på att ett koncernföretag befinner sig i en sådan situation som avses i 12 § tredje stycket, ska Riksgäldskontoret, efter att övriga resolutionsmyndigheter fått tillfälle att lämna synpunkter, förelägga moderföretaget att inom två veckor ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska det aktuella hindret. Paragrafen innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för en gränsöverskridande koncern. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 18.2 och 18.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.2. Genom andra stycket, som är nytt, påskyndas hanteringen av väsentliga resolutionshinder i de angivna fallen. Moderföretaget ska inom två veckor ange åtgärder som kan undanröja eller minska det väsentliga hinder som Riksgäldskontoret finner, inbegripet en tidplan för när åtgärderna ska vidtas. I det ligger att tidplanen ska ta hänsyn till orsaken till hindret. 18 § När moderföretaget har yttrat sig enligt 17 § eller den tid för yttrande som anges i den paragrafen har löpt ut, ska Riksgäldskontoret, efter att behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheter i länder inom EES där moderföretaget, dotterföretag eller betydande filialer till institut i koncernen finns fått tillfälle att lämna synpunkter, försöka komma överens med resolutionsmyndigheterna om 1. vilka väsentliga hinder som finns, 2. hur de åtgärder som föreslagits av moderföretaget ska bedömas, och 3. vilka ytterligare åtgärder som krävs för att undanröja eller begränsa hindren. Överenskommelsen ska träffas inom fyra månader från det att moderföretaget yttrat sig över rapporten, eller om moderföretaget inte yttrat sig, inom en månad från utgången av den fyramånadersperiod som anges i 17 § första stycket. En överenskommelse om ett hinder som avses i 17 § andra stycket ska träffas inom två veckor från det att moderföretaget yttrat sig. Paragrafen innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för en gränsöverskridande koncern. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 18.4 och 18.5 första-tredje styckena och delvis artiklarna 18.3 och 45k.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 7.4.2 och 8.8.2. I andra stycket förtydligas när överenskommelsen ska träffas i det angivna fallet. I tredje stycket, som är nytt, införs en tidsram för den angivna överenskommelsen. Övriga ändringar är redaktionella. 21 § Om en överenskommelse enligt 18 § inte har träffats inom föreskriven tid ska Riksgäldskontoret med tillämpning av 12 och 13 §§ och med hänsyn tagen till synpunkter och reservationer från de övriga resolutionsmyndigheterna fatta beslut om åtgärder som ska vidtas mot en resolutionsenhet eller ett dotterföretag som inte är en resolutionsenhet men som Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för. Paragrafen innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för en gränsöverskridande koncern. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 18.6a första och andra styckena och 18.7 första och andra styckena i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.2. Ändringarna i paragrafen är en följd av ändringarna i 2 och 12 §§, se författningskommentaren till de paragraferna. Beslut om åtgärder mot ett dotterföretag fattas på individuell nivå och beslut mot en resolutionsenhet fattas på resolutionsgruppsnivå. 22 § Om myndigheterna inte har kommit överens om någon av de åtgärder som anges i 24 § första stycket 7, 8 eller 10, och någon berörd utländsk resolutionsmyndighet inom tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut enligt 20 eller 21 § med en månad och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Riksgäldskontoret ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Riksgäldskontoret får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 § om tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket har löpt ut eller en överenskommelse har träffats. Om myndigheterna inte har kommit överens om någon av de åtgärder som anges i 24 § första stycket 7, 8 eller 10, och någon berörd utländsk resolutionsmyndighet inom tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut enligt 20 eller 21 § med en månad och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Riksgäldskontoret ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Riksgäldskontoret får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 § om tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket har löpt ut eller en överenskommelse har träffats. Paragrafen innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för en gränsöverskridande koncern. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 18.6 tredje stycket, 18.6a tredje stycket och 18.7 tredje stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.2. Ändringarna i paragrafen är en följd av ändringarna i 18 §, se författningskommentaren till den paragrafen. 23 § Ett beslut enligt 18 § av en utländsk samordnande resolutionsmyndighet gäller i Sverige, om det fattats efter en överenskommelse med en eller flera resolutionsmyndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket. Paragrafen innehåller bestämmelser om att åtgärda resolutionshinder för en gränsöverskridande koncern. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 18.6 tredje stycket och 18.6a tredje stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.2. Ändringarna i paragrafen är en följd av ändringarna i 18 §, se författningskommentaren till den paragrafen. 24 § För att undanröja eller begränsa väsentliga hinder som har identifierats enligt 13 eller 18 § får Riksgäldskontoret 1. förelägga företaget att skaffa eller se över sina koncerninterna arrangemang för finansiering, eller ingå serviceavtal som säkrar att företaget kan tillhandahålla kritiska verksamheter, 2. förelägga företaget att begränsa sina största enskilda eller totala exponeringar, 3. införa kompletterande informationskrav som är relevanta för resolutionsändamålen, 4. förelägga företaget att avyttra särskilda tillgångar, 5. förelägga företaget att begränsa eller upphöra med en viss verksamhet, 6. förelägga företaget att begränsa eller förhindra utveckling av vissa affärsområden eller försäljning av vissa produkter, 7. förelägga företaget att minska komplexiteten i de juridiska eller operativa strukturerna i företaget eller i ett koncernföretag som direkt eller indirekt står under företagets kontroll för att säkerställa att det går att med resolutionsverktygen juridiskt och operativt avskilja kritiska verksamheter från övriga verksamheter, 8. förelägga företaget eller moderföretaget att inrätta ett finansiellt moderholdingföretag i Sverige eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, 9. förelägga företaget att, för att uppfylla kravet i 4 kap. 1 §, a) ändra löptidsprofilen för eller öka sina kvalificerade skulder, b) ändra löptidsprofilen för kärnprimärkapitalinstrument och relevanta kapitalinstrument, efter godkännande av Finansinspektionen, eller c) vidta andra åtgärder för att uppfylla kravet, 10. förelägga ett holdingföretag med blandad verksamhet som är moderföretag till företaget att inrätta ett finansiellt holdingföretag för att kontrollera företaget, om det är nödvändigt för att underlätta resolution och undvika att resolutionen får negativ effekt på den icke-finansiella delen av koncernen, eller 11. förelägga företaget att uppfylla det kombinerade buffertkravet. När Riksgäldskontoret meddelar ett föreläggande enligt första stycket, ska myndigheten samtidigt förelägga företaget att inom en månad ta fram en plan för hur företaget avser att genomföra de åtgärder som föreläggandet avser. Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder mot resolutionshinder. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 17.5 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.4.1. Paragrafen är utformad efter synpunkter från Lagrådet. Ändringarna i första stycket är en följd av att det införs ett nytt kapitel, 4 kap. 4 kap. Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder Kapitlet är nytt och innehåller bestämmelser om krav för finansiella företag på innehav av kapitalbas och kvalificerade skulder i syfte att möjliggöra för förlustabsorbering och återkapitalisering inom eller utom resolution. I kapitlet finns bestämmelser om - hur kravet ska bestämmas i 2-8 §§, - hur kravet ska uppfyllas i 9-19 §§ - särskilda bestämmelser om dotterföretag i 20-22 §§, - på vilken nivå som kravet ska bestämmas och uppfyllas i 23 §, - frister i 24-27 §§, - offentliggörande i 28 §, - övervakning i 29-33 §§, och - gränsöverskridande fall i 34-39 §§. Övervägandena finns i avsnitt 8. 1 § I syfte att ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 ska ha kapital och skulder som kan skrivas ned eller konverteras enligt 6 eller 21 kap., ska Riksgäldskontoret, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, besluta att företaget ska uppfylla ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. Kravet ska beslutas i anslutning till resolutionsplaneringen enligt 3 kap. och uttryckas som procentandelar av 1. det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel 92.3 i tillsyns-förordningen eller kapitalbaskravet enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen multiplicerat med 12,5 (den riskvägda kvoten), och 2. det totala exponeringsmåttet enligt artiklarna 429 och 429a i tillsyns-förordningen (bruttosoliditetskvoten). Paragrafen innehåller bestämmelser om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder och hur det ska uttryckas. Paragrafen genomför artikel 45 och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. Vid en kris kan ett företag försättas i resolution i stället för i likvidation eller konkurs och det är ägarna och borgenärna, inte skattebetalarna, som ska bära förlusterna i institutet. Det sker i huvudsak genom att kapital och skulder konverteras eller skrivs ned utanför resolution (6 kap.) eller i resolution (21 kap.). För att det ska finnas kapital och skulder att konvertera eller skriva ned ska företag enligt första stycket uppfylla ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. Med företag avses institut (1 kap. 1 § första stycket 1) och olika former av finansiella institut och holdingföretag (1 kap. 1 § första stycket 2). Det är Riksgäldskontoret, som är resolutionsmyndighet, som fattar beslut om kravet. Inför beslutet ska Finansinspektionen, som är tillsynsmyndighet, få tillfälle att lämna synpunkter. Av andra stycket framgår att kravet ska beslutas i anslutning till resolutionsplaneringen enligt 3 kap. och att det ska uttryckas som procentandelar av det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt det unionsrättsliga regelverket om kapitaltäckning (den riskvägda kvoten) och det totala exponeringsmåttet enligt samma regelverk (bruttosoliditetskvoten). För en globalt systemviktig resolutionsenhet och för ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES framgår storleken på dessa kvoter av tillsynsförordningen. Riksgäldskontoret har dock möjlighet att under vissa villkor besluta om högre kvoter för dessa företag, se författningskommentaren till 2 §. Kvoterna för övriga företag bestäms enligt 3 och 4 §§, se författningskommentarerna till de paragraferna. Kravet ska uppfyllas med kapital och skulder enligt 9-19 §§. I 2 kap. 1 § lagen (2014:966) om kapitalbuffertar finns bestämmelser om hur kapitalbas som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet får användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Hur kravet ska bestämmas och uppfyllas är beroende av om ett företag är en resolutionsenhet eller inte. Definitioner av centrala uttryck - såsom kapitalbas, kvalificerade skulder, resolutionsenhet samt globalt, europeiskt eller nationellt systemviktig resolutionsenhet - finns i 2 kap. 2 och 2 a §§. I ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna finns bestämmelser om hur kravet ska fasas in. 2 § För en globalt systemviktig resolutionsenhet och ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES, ska Riksgäldskontoret, besluta om ett ytterligare krav, utöver det som gäller enligt artiklarna 92a, 92b och 494 i tillsynsförordningen, om det är nödvändigt för att uppfylla villkoren i artikel 45c i krishanteringsdirektivet. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska bestämmas. Paragrafen genomför artikel 45d.1-45d.3 och delvis artikel 45c.1 i krishaneringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.1. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen gäller globalt systemviktiga resolutionsenheter och större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES, som inte är resolutionsenheter. I grunden regleras hur kravet ska bestämmas för dessa företag genom det unionsrättsliga regelverket om kapitaltäckning (artiklarna 92a, 92b och 494 i tillsynsförordningen). Där framgår att andelen kapitalbas och kvalificerade skulder för en globalt systemviktig resolutionsenhet som huvudregel ska bestämmas till 18 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet respektive 6,75 procent av det totala exponeringsmåttet (artikel 92a.1 i samma förordning). Beräkningen av det totala riskvägda exponeringsbeloppet respektive det totala exponeringsmåttet är den samma som anges i 1 §, se författningskommentaren till den paragrafen. För större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES gäller krav på kapitalbas och kvalificerade skulder motsvarande 90 procent av det som gäller för globalt systemviktiga resolutionsenheter (artikel 92b.1 i samma förordning). Därutöver gäller enligt 2 § att Riksgäldskontoret ska besluta om ett ytterligare krav för dessa företag, om det är nödvändigt för att uppfylla villkoren enligt artikel 45c i krishanteringsdirektivet. Med detta avses vad som är nödvändigt för att företaget ska kunna absorbera förluster och återkapitaliseras enligt resolutionsplanen (jfr skäl 17 i krishanteringsdirektivet). För globalt systemviktiga resolutionsenheter ska ett sådant ytterligare krav uppfyllas med sådan kapitalbas och sådana skulder som gäller för resolutionsenheter enligt 9 §. För ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES ska ett sådant krav uppfyllas med sådan kapitalbas och sådana kvalificerade skulder som gäller för företag som inte är resolutionsenheter enligt 12 §. 3 § För en resolutionsenhet som inte är en globalt systemviktig resolutionsenhet ska täljaren för 1. den riskvägda kvoten bestämmas till summan av a) kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen och de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, och b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kraven enligt a efter genomförande av resolution, och 2. bruttosoliditetskvoten bestämmas till summan av a) kravet på bruttosoliditetsgrad enligt artikel 92.1 d i tillsynsförordningen, och b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kravet enligt a efter genomförande av resolution. För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får 1. den riskvägda kvoten inte understiga 13,5 procent, och 2. bruttosoliditetskvoten inte understiga 5 procent. Riksgäldskontoret får besluta att andra stycket ska gälla också för en nationellt systemviktig resolutionsenhet. Vid ett sådant beslut ska Riksgäldskontoret beakta följande omständigheter: 1. förekomsten av garanterade insättningar och avsaknaden av skuldinstrument, 2. om tillgången till marknaden för kvalificerade skulder är begränsad, och 3. i vilken utsträckning resolutionsenheten är beroende av kärnprimärkapital för att uppfylla kravet. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska bestämmas. Paragrafen genomför artikel 45c.3 första-tredje styckena och femte stycket b och delvis artikel 45c.1, 45c.5 och 45c.6 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.2. Paragrafen gäller resolutionsenheter som inte är globalt systemviktiga resolutionsenheter såsom europeiskt och nationellt systemviktiga resolutionsenheter. Första stycket 1 innebär att det belopp som ska delas med det totala riskvägda exponeringsmåttet för att bestämma den riskvägda kvoten enligt 1 § ska utgöras av summan av ett förlustabsorberingsbelopp motsvarande minimikravet på kapitalbas (pelare 1-kravet) enligt tillsynsförordningen och de särskilda kapitalbaskraven (pelare 2-kravet) enligt tillsynslagen och ett återkapitaliseringsbelopp motsvarande det belopp som gör det möjligt att uppfylla dessa kapitaltäckningskrav efter resolution. Första stycket 2 innebär att det belopp som ska delas med det totala exponeringsmåttet för att bestämma bruttosoliditetskvoten enligt 1 § ska utgöras av ett förlustabsorberingsbelopp motsvarande summan av kravet på bruttosoliditetsgrad enligt tillsynsförordningen och ett återkapitaliseringsbelopp motsvarande det belopp som gör det möjligt att uppfylla detta krav efter resolution. Andra stycket innehåller en miniminivå för det totala kravet för europeiskt systemviktiga resolutionsenheter. Riksgäldskontoret får enligt tredje stycket besluta att miniminivån för det totala kravet ska gälla också för nationellt systemviktiga resolutionsenheter. 4 § För ett företag som inte är en resolutionsenhet och som inte är ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES ska täljaren för 1. den riskvägda kvoten bestämmas till summan av a) kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen och de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, och b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kraven enligt a efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution av resolutionsgruppen, och 2. bruttosoliditetskvoten bestämmas till summan av a) kravet på bruttosoliditetsgrad enligt artikel 92.1 d i tillsynsförordningen, och b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kravet enligt a efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution av resolutionsgruppen. För ett företag som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation, får Riksgäldskontoret besluta att kravet bara ska bestämmas enligt första stycket 1 a och 2 a. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska bestämmas för företag som inte utgör resolutionsenheter. Paragrafen genomför artikel 45c.2 andra och tredje styckena och 45c.7 första-tredje styckena och femte stycket b och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.3. Paragrafen gäller företag som inte är resolutionsenheter och som inte är större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES. Första stycket 1 anger hur det belopp som ska delas med det totala riskvägda exponeringsbeloppet för att bestämma den riskvägda kvoten enligt 1 § ska beräknas (jfr 3 § och författningskommentaren till den paragrafen). Första stycket 2 anger hur det belopp som ska delas med det totala exponeringsmåttet för att bestämma bruttosoliditetskvoten enligt 1 § ska beräknas (jfr 3 § och författningskommentaren till den paragrafen). Andra stycket gäller företag som ska avvecklas genom konkurs eller likvidation. För ett sådant företag får Riksgäldskontoret besluta att kravet ska bestämmas till ett förlustabsorberingsbelopp. Vid ett sådant beslut ska Riksgäldskontoret särskilt ta hänsyn till hur den finansiella stabiliteten påverkas. 5 § Riksgäldskontoret ska vid tillämpning av 1. 3 § första stycket 2 och 4 § första stycket 2 ta hänsyn till kraven enligt 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 §, och 2. 3 § första stycket 1 b och 2 b och 4 § första stycket 1 b och 2 b utgå från de senast rapporterade värdena för det totala riskexponeringsbeloppet och det totala exponeringsmåttet enligt artiklarna 92.3, 429 och 429a i tillsynsförordningen och artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen. Paragrafen innehåller gemensamma bestämmelser för resolutionsenheter som inte är globalt systemviktiga resolutionsenheter och för företag som inte är resolutionsenheter och som inte är större dotterföretag till globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES. Paragrafen genomför artikel 45c.3 fjärde stycket och femte stycket a och 45c.7 fjärde stycket och femte stycket a och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.2. Punkt 1 innebär att Riksgäldskontoret vid bestämmandet av bruttosoliditetskvoten ska ta hänsyn till kraven för att ett företag ska kunna få bidrag från resolutionsreserven eller från alternativa finansieringskällor enligt 21 kap. 30 § och för att använda de statliga stabiliseringsverktygen för att uppnå resolutionsmålen enligt 22 kap. 2 §. Det innebär att de aktuella beloppen ska bestämmas så att det kan tillgodose de nivåer av finansiering som bidrag från resolutionsreserven och användande av statliga stabiliseringsverktyg är villkorade av. Punkt 2 innebär att Riksgäldskontoret vid bestämmandet av återkapitaliseringsbeloppen ska utgå från de senast rapporterade värdena enligt det unionsrättsliga regelverket om kapitaltäckning. 6 § Riksgäldskontoret får höja beloppen enligt 3 § första stycket 1 b och 4 § första stycket 1 b för att säkerställa att företaget kan upprätthålla marknadsförtroendet under en lämplig tidsperiod, som inte får överstiga ett år. Ett tilläggsbelopp enligt första stycket ska, med avdrag för det kontracykliska buffertkravet enligt 6 kap. 1 § lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, motsvara det kombinerade buffertkravet efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution. Tilläggsbeloppet enligt andra stycket får dock justeras om Riksgäldskontoret bedömer att ett högre eller lägre belopp är lämpligt för att upprätthålla marknadsförtroendet och för att säkerställa att företaget kan tillhandahålla kritisk verksamhet utan stöd enligt lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut. Paragrafen innehåller gemensamma bestämmelser för resolutionsenheter som inte är globalt systemviktiga resolutionsenheter och för företag som inte är resolutionsenheter och som inte är större dotterföretag till globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES. Paragrafen genomför artikel 45c.3 sjätte-åttonde styckena och 45c.7 sjätte-åttonde styckena och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.2. Första stycket innebär att återkapitaliseringsbeloppen enligt den riskvägda kvoten får höjas för att säkerställa att företagen kan upprätthålla marknadsförtroendet under en lämplig tidsperiod (den s.k. marknadsförtroendebufferten). Tidsperioden får inte överstiga ett år och det är Riksgäldskontoret som avgör om en marknadsförtroendebuffert behövs. Andra stycket innebär att tilläggsbeloppet enligt första stycket - med avdrag för det kontracykliska buffertkravet - som utgångspunkt ska motsvara det kombinerade buffertkravet enligt det unionsrättsliga regelverket om kapitaltäckning. Tredje stycket innebär att tilläggsbeloppet enligt andra stycket får justeras nedåt eller uppåt, om det är lämpligt för att upprätthålla marknadsförtroendet och för att säkerställa att företaget kan tillhandahålla kritiska funktioner utan förebyggande statligt stöd. 7 § Om Riksgäldskontoret bedömer att vissa skulder helt eller delvis kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 § eller att skulderna kommer att överföras till ett annat företag, ska kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfyllas med kapitalbas eller kvalificerade skulder som täcker de skulder som kan komma att undantas eller överföras. Paragrafen innehåller gemensamma bestämmelser. Paragrafen genomför artikel 45c.8 och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.4. Paragrafen innebär krav på kompensation för skulder som kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 § eller som kommer att överföras till ett annat företag. Kompensationen ska säkerställa att villkoren i artikel 45c.2 i krishanteringsdirektivet uppfylls, dvs. förlustabsorbering och återkapitalisering. 8 § Riksgäldskontoret ska 1. vid tillämpningen av 2-4 §§ löpande och utan dröjsmål anpassa kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder till de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, och 2. vid tillämpningen av 3-6 §§ beakta artiklarna 465-491 och 493-501 i tillsynsförordningen. Paragrafen innehåller gemensamma bestämmelser. Paragrafen genomför artiklarna 45c.9, 45c.10, 45d.5 och 45e.2 och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.4. Paragrafen är utformad efter synpunkter från Lagrådet. Punkt 1 innebär att kravet ska anpassas till det unionsrättsliga regelverket om kapitaltäckning. Punkt 2 innebär att Riksgäldskontoret vid bestämmandet av kravet avseende resolutionsenheter enligt 3 § och avseende övriga företag som inte är resolutionsenheter enligt 4 § ska beakta vissa övergångsbestämmelser i det unionsrättsliga regelverket om kapitaltäckning om vad kapitalbaskraven får uppfyllas med. De övergångsbestämmelser som tillämpas i svensk rätt framgår av artiklarna 465-491 och 493-501 i tillsynsförordningen och, i fråga om valmöjligheterna i detta avseende, av 3 kap. 2 och 3 §§ Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2014:12) om tillsynskrav och kapitalbuffertar. 9 § En resolutionsenhet ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med 1. kapitalbas, och 2. skulder som uppfyller villkoren i artikel 72a, artikel 72b, utom när det gäller punkt 2 d, och artikel 72c i tillsynsförordningen. Första stycket gäller i tillämpliga delar även för ett företag som varken är en resolutionsenhet eller ett dotterföretag till en resolutionsenhet men som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska uppfyllas. Paragrafen genomför artikel 45b.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.1. Första stycket reglerar vad en resolutionsenhet ska uppfylla kravet med, dvs. den del av kravet som inte ska uppfyllas med efterställda skulder enligt 13-19 §§. För en globalt systemviktig resolutionsenhet är första stycket endast tillämpligt på det ytterligare krav som Riksgäldskontoret får besluta om enligt 2 §. Andra stycket reglerar vad ett företag som varken är en resolutionsenhet eller ett dotterföretag till en resolutionsenhet och som ska avvecklas genom konkurs eller likvidation ska uppfylla kravet med. Att angivna bestämmelser gäller i tillämpliga delar innebär att t.ex. förbudet i artikel 72b.2 b i tillsynsförordningen mot att en skuld ägs av ett annat företag i resolutionsgruppen i detta fall inte blir tillämpligt. 10 § Om en skuld enligt 9 § första stycket avser ett skuldinstrument som innefattar derivat får skulden användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, om 1. kapitalbeloppet för skuldinstrumentet vid tidpunkten för utfärdandet är fast eller ökande och inte påverkas av någon derivatkomponent och det totala skuldbeloppet dagligen kan värderas på motsvarande sätt som ett likvärdigt instrument utan kreditrisk på en aktiv och likvid marknad enligt artiklarna 104 och 105 i tillsynsförordningen, eller 2. värdet av motsvarande fordran vid borgenärens obestånd eller resolution är fast eller ökande och inte överstiger det belopp som ursprungligen betalades för skuldinstrumentet. Skuldinstrumentet får inte omfattas av något nettningsavtal. En skuld enligt första stycket får användas för att uppfylla kravet till den del skulden motsvarar ett kapitalbelopp enligt första stycket 1 eller ett fast eller ökande belopp enligt första stycket 2. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska uppfyllas. Paragrafen genomför artikel 45b.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.1. Första stycket reglerar förutsättningarna för att ett derivatinstrument ska få användas för att uppfylla kravet. Punkt 1 innebär att kapitalbeloppet för skulden ska vara fast eller ökande och inte påverkas av någon derivatkomponent. Den totala skulden ska kunna värderas på en s.k. aktiv och likvid marknad. Med detta avses en marknad där det är enkelt att köpa och sälja derivatinstrumentet utan att priset på derivatinstrumentet ändras. Punkt 2 innebär att värdet av motsvarande fordran ska vara fast eller ökande och inte överstiga det belopp som ursprungligen betalades för instrumentet. Derivatsinstrumentet får enligt andra stycket inte omfattas av något nettningsavtal. Uttrycket nettningsavtal har samma innebörd som i 21 kap. 17 §. Tredje stycket reglerar i vilken utsträckning derivatskulden får användas för att uppfylla kravet. Det gäller till den del skulden motsvarar ett kapitalbelopp enligt första stycket 1 eller ett fast eller ökande belopp enligt första stycket 2. 11 § En resolutionsenhet får också uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med skulder enligt 12 § första stycket 1 som ett inom EES etablerat dotterföretag till resolutionsenheten har till en delägare av dotterföretaget som inte ingår i samma resolutionsgrupp som dotterföretaget och resolutionsenheten, om 1. resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget inte påverkas av nedskrivning eller konvertering av skulderna enligt 6 eller 21 kap., och 2. skulderna inte överskrider ett belopp som motsvarar kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för dotterföretaget, efter avdrag för summan av de skulder som företaget, direkt eller genom andra företag inom samma resolutionsgrupp, har till resolutionsenheten och kapitalbas enligt 12 § första stycket 2. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska uppfyllas. Paragrafen genomför artikel 45b.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.1. Paragrafen reglerar förutsättningarna för att resolutionsenheter ska få använda dotterföretags skulder för att uppfylla kravet. Punkt 1 ställer krav på att resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget inte påverkas av nedskrivning eller konvertering av skulderna utanför resolution (6 kap.) eller i resolution (21 kap.). Punkt 2 ställer krav på skuldernas storlek. Dessa får, efter vissa avdrag, inte överstiga kravet för dotterföretaget. 12 § Ett företag som inte är en resolutionsenhet men som ingår i en resolutionsgrupp får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med 1. skulder a) som företaget har till resolutionsenheten i resolutionsgruppen, eller som, utan att det påverkar resolutionsenhetens kontroll av företaget vid genomförande av nedskrivning eller konvertering av skulderna enligt 6 eller 21 kap., företaget har till en annan av företagets delägare, b) som uppfyller villkoren i artikel 72a i tillsynsförordningen utom när det gäller hänvisningarna till artiklarna 72b.2 b, c, k-m och 72b.3-72b.5, c) som har sämre prioritet enligt förmånsrättsordningen än skulder som inte uppfyller villkoren i a och som inte får ingå i kapitalbaskraven, d) som enligt resolutionsplanen ska omfattas av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. utan att resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget påverkas, e) vars förvärv inte finansierats av företaget, f) som inte ska lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg av företaget utom vid företagets konkurs eller likvidation, g) som inte ger borgenären rätt att tidigarelägga planerade utbetalningar av ränta eller kapitalbelopp utom när det gäller företagets konkurs eller likvidation, och h) för vilka storleken på ränta eller annan avkastning inte är beroende av kreditvärdigheten hos företaget eller dess moderföretag, eller 2. kapitalbas som är a) kärnprimärkapital, eller b) annan kapitalbas som företaget har emitterat till ett företag i samma resolutionsgrupp, eller som, utan att det påverkar resolutionsenhetens kontroll av företaget vid genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap., företaget har emitterat till ett företag utanför resolutionsgruppen. Första stycket gäller, med undantag för 1 a och d, även för ett företag som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet och som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation. Ett företag som avses i 23 § första stycket 2 eller 3 eller andra stycket 2 ska uppfylla kravet med instrument som avses i artikel 89.2 fjärde stycket i krishanteringsdirektivet, om villkoren i den artikeln är uppfyllda. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska uppfyllas. Paragrafen genomför delvis artikel 45f.1 femte stycket och 45f.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.1. Paragrafen gäller företag som inte är en resolutionsenhet men som ingår i en resolutionsgrupp. Första stycket 1 reglerar vilka skulder som får användas för att uppfylla kravet. Resolutionsenhetens innehav av skulderna enligt led a avser innehav genom direkt förvärv eller indirekt genom andra företag i samma resolutionsgrupp. Led e innebär att företaget inte får delta i finansieringen av sin egen skuld. Första stycket 2 reglerar vilken kapitalbas som får användas för att uppfylla kravet. Vad som avses med kapitalbas och kärnprimärkapital framgår av 2 kap. 1 §. Andra stycket reglerar vad kravet får uppfyllas med av ett företag som enligt resolutionsplanen ska avvecklas genom konkurs eller likvidation och som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet. Enligt tredje stycket ska vissa företag uppfylla kravet med vissa instrument, om de aktuella villkoren är uppfyllda. 13 § En globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet och en nationellt systemviktig resolutionsenhet som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket ska delvis uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med kapitalbas, efterställda kvalificerade instrument och skulder som avses i 11 §. Delkravet ska uppgå till ett belopp som motsvarar 8 procent av totala skulder och eget kapital. Riksgäldskontoret får, under förutsättning att villkoren i artikel 72b.3 i tillsynsförordningen är uppfyllda och på ansökan av resolutionsenheten, medge en lägre procentandel än den som anges i andra stycket, om andelen överstiger ett belopp som motsvarar (1-X1/X2) x 8 procent av totala skulder och eget kapital 1. där X1 motsvarar 3,5 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel 92.3 i tillsynsförordningen eller av kapitalbaskravet enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen multiplicerat med 12,5, och 2. där X2 motsvarar summan av a) 18 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet, och b) det kombinerade buffertkravet. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska uppfyllas. Paragrafen genomför artikel 45b.4 första stycket och delvis artiklarna 45b.6 och artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2. Paragrafen gäller globalt, europeiskt och nationellt systemviktiga resolutionsenheter. Första stycket innebär att företagen - inom ramen för det totala kravet - ska uppfylla ett delkrav med kapital och skulder av vissa slag. Andra stycket reglerar storleken på delkravet, dvs. 8 procent av totala skulder och eget kapital. Enligt tredje stycket får Riksgäldskontoret, om vissa förutsättningar är uppfyllda och på ansökan av resolutionsenheten, medge en lägre procentsatsandel. Det är Riksgäldskontoret som avgör om undantag från huvudregeln ska medges. 14 § För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får delkravet enligt 13 § inte överstiga ett belopp som motsvarar 27 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet, om 1. resolutionsplanen inte förutsätter användning av resolutionsreserven och förutsättningarna enligt 21 kap. 30 och 32 §§ kan uppfyllas, eller 2. delkravet påverkar resolutionsenhetens affärsmodell på ett oproportionerligt sätt. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska uppfyllas. Paragrafen genomför artikel 45b.4 andra-fjärde styckena och delvis artiklarna 45b.6 och 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2. Paragrafen innebär att delkravet för europeiskt systemviktiga resolutionsenheter inte får överstiga ett visst belopp, om vissa förutsättningar är uppfyllda. Förutsättningarna i punkt 1 är kumulativa. Det är Riksgäldskontoret som avgör om förutsättningarna i punkt 2 är uppfyllda. Bestämmelsen får ses i ljuset av att för högt krav kan ha en större hämmande inverkan på vissa affärsmodeller och affärsområden än på andra (skäl 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876). Paragrafen gäller inte globalt eller nationellt systemviktiga resolutionsenheter. 15 § Riksgäldskontoret får besluta att en globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket, i stället för det som anges i 13 §, delvis ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med kapitalbas, efterställda kvalificerade instrument och skulder som avses i 11 § med ett belopp som inte överstiger det högsta av 1. 8 procent av totala skulder och eget kapital, eller 2. summan av a) det kombinerade buffertkravet, b) två gånger kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen, och c) två gånger de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet. Första stycket gäller om 1. det finns ett väsentligt hinder för genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution, och a) korrigerande åtgärder enligt ett föreläggande från Riksgäldskontoret inte har vidtagits, eller b) Riksgäldskontorets befogenheter enligt denna lag inte är tillräckliga för att hindret helt eller delvis ska undanröjas eller begränsas och tillämpning av denna paragraf bedöms vara en alternativ åtgärd för att avhjälpa hindret, 2. resolutionsenhetens storlek, juridiska form eller ägarstruktur, verksamhetens art och omfattning, risker eller komplexitet eller resolutionsenhetens kopplingar till andra företag eller den finansiella marknaden kan begränsa förutsättningarna för att genomföra nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution, eller 3. resolutionsenheten, med hänsyn till de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, tillhör den kategori av företag som har högst riskvärde och som motsvarar 20 procent, avrundat uppåt till närmaste heltal, av de företag som omfattas av detta kapitel. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska uppfyllas. Paragrafen genomför artikel 45b.7 och delvis artiklarna 45b.6, 45b.8, 45b.9 första stycket och 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen gäller globalt, europeiskt och nationellt systemviktiga resolutionsenheter. Första stycket innehåller ett alternativt delkrav i förhållande till delkravet i 13 §. Andra stycket reglerar förutsättningarna för det alternativa delkravet. Det är Riksgäldskontoret som avgör om det alternativa delkravet ska tillämpas. Vid beslut om det alternativa delkravet ska Riksgäldskontoret beakta de omständigheter som anges i 17 §. 16 § Riksgäldskontoret får besluta att 15 § första stycket ska gälla också för en annan resolutionsenhet än som anges i den paragrafen, om 1. resolutionsenheten har kvalificerade skulder som avses i 9 och 10 §§ med samma prioritet enligt förmånsrättsordningen som skulder som inte utgör nedskrivningsbara skulder eller som undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 §, 2. det finns en risk för att det ekonomiska utfallet för borgenärer blir sämre än om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation på grund av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. av skulder som inte avser efterställda skulder och som inte undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 §, och 3. kapitalbasen och andra efterställda skulder inte är tillräckliga för att säkerställa att borgenärer inte orsakas en sådan förlust som avses i 2. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska uppfyllas. Paragrafen genomför artikel 45b.5 och delvis artikel 45b.6 och 45b.9 första stycket och artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.3. Paragrafen gäller resolutionsenheter som inte är globalt, europeiskt eller nationellt systemviktiga resolutionsenheter. Paragrafen innebär att Riksgäldskontoret får besluta att det alternativa delkravet får gälla också övriga resolutionsenheter, om vissa förutsättningar är uppfyllda (punkterna 1-3). Det är Riksgäldskontoret som avgör om det alternativa delkravet ska tillämpas. Vid beslut om det alternativa delkravet ska Riksgäldskontoret beakta de omständigheter som anges i 17 §. Om en skuldkategori, som inkluderar kvalificerade skulder, innehåller över tio procent av skulder som är undantagna eller sannolikt kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering, ska det enligt krishanteringsdirektivet föranleda en bedömning av en sådan risk som avses i punkt 2 (artikel 45b.5 andra stycket). 17 § Vid beslut enligt 15 eller 16 § ska Riksgäldskontoret beakta följande omständigheter: 1. marknadsdjupet för och prissättningen på resolutionsenhetens kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och efterställda kvalificerade instrument och den tid som behövs för att verkställa de transaktioner som krävs, 2. storleken på resolutionsenhetens kvalificerade skuldinstrument enligt artikel 72a i tillsynsförordningen som har en kvarvarande löptid som understiger ett år vid tidpunkten för beslutet, 3. resolutionsenhetens tillgång till de instrument som avses i 2 utom när det gäller hänvisningen till artikel 72b.2 d i tillsynsförordningen, 4. om andelen skulder som inte är nedskrivningsbara skulder och som har samma eller sämre prioritet enligt förmånsrättsordningen som de högst prioriterade kvalificerade skulderna överstiger 5 procent av resolutionsenhetens kapitalbas och kvalificerade skulder, 5. resolutionsenhetens affärs- och finansieringsmodell, riskprofil, stabilitet och förmåga att bidra till ekonomin, och 6. hur omstruktureringskostnader påverkar resolutionsenhetens återkapitalisering. Paragrafen innehåller bestämmelser om det alternativa delkravet, gällande för alla typer av resolutionsenheter. Paragrafen genomför artikel 45b.9 andra stycket och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.3. Paragrafen innehåller omständigheter som ska beaktas av Riksgäldskontoret vid ett beslut om det alternativa delkravet. Det är Riksgäldskontoret som avgör hur omständigheterna ska beaktas vid ett beslut. Uttrycket marknadsdjup har samma innebörd som i artikel 45b.9 i krishanteringsdirektivet. Med marknadsdjup avses ett mått på efterfrågan och utbud för de aktuella instrumenten. 18 § För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får andelen kapitalbas, efterställda kvalificerade instrument eller skulder som avses i 12 § inte understiga 13,5 procent i fråga om den riskvägda kvoten och 5 procent i fråga om bruttosoliditetskvoten. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska uppfyllas. Paragrafen genomför delvis artikel 45c.1 och 45c.5 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2. Paragrafen reglerar miniminivån för delkravet och det alternativa delkravet för europeiskt systemviktiga resolutionsenheter. I 2 § finns en miniminivå för det totala kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. 19 § Riksgäldskontoret får besluta att 18 § ska gälla också för en nationellt systemviktig resolutionsenhet som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet ska uppfyllas. Paragrafen genomför delvis artikel 45c.1 och 45c.6 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.2. Paragrafen innebär att Riksgäldskontoret får besluta att miniminivån för delkravet eller det alternativa delkravet för europeiskt systemviktiga resolutionsenheter ska gälla också för nationellt systemviktiga resolutionsenheter som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket, dvs. omfattas av miniminivån för det totala kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. 20 § Riksgäldskontoret får besluta att ett institut som inte är en resolutionsenhet ska undantas från kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, om 1. institutet är ett dotterföretag till a) ett moderföretag som är en resolutionsenhet, eller b) ett moderföretag som inte är en resolutionsenhet och som uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad basis, 2. dotterföretaget och moderföretaget är etablerade i Sverige och ingår i samma resolutionsgrupp, 3. det inte finns några hinder för moderföretaget att snabbt överföra medel från kapitalbasen eller betala tillbaka sina skulder till dotterföretaget om förutsättningarna för nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. är uppfyllda, 4. moderföretaget uppfyller krav på ansvarsfull ledning av dotterföretaget och har rätt att åta sig att svara för dotterföretagets åtaganden, 5. riskkontrollen hos moderföretaget omfattar dotterföretaget, och 6. moderföretaget innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i dotterföretaget eller har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse. Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från kravet. Paragrafen genomför artikel 45f.3 och 45f.4 och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1. Paragrafen reglerar förutsättningarna för att institut som inte är resolutionsenheter ska få undantas från kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Punkterna 1, 2 och 6 gäller faktiska omständigheter. Punkt 3 gäller koncerninterna transaktioner om förutsättningar för nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. föreligger, särskilt om moderföretaget försätts i resolution enligt 8 kap. Punkterna 4 och 5 gäller tillämpning av Finansinspektionens tillsynsbefogenheter. 21 § Riksgäldskontoret får medge att ett institut som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet och som uppfyller villkoren i 20 § 1 och 2 helt eller delvis får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med en garanti som resolutionsenheten tillhandahåller, om 1. det garanterade beloppet minst motsvarar det krav som ska ersättas, 2. garantin utfaller när a) dotterföretaget inte kan betala sina skulder eller andra åtaganden när de förfaller till betalning, eller b) förutsättningarna för nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. är uppfyllda, 3. garantin säkerställs genom pantavtal eller avtal om säkerhetsöverlåtelse som motsvarar minst 50 procent av beloppet, 4. de säkerheter som ställs för garantin uppfyller kraven enligt artikel 197 i tillsynsförordningen, 5. de säkerheter som ställs för garantin inte är belastade av panträtter eller andra säkerhetsrätter, 6. säkerheterna har en effektiv löptid som uppfyller samma betalningsvillkor som avses enligt artikel 72c.1 i tillsynsförordningen, och 7. det inte finns några hinder för överföring av säkerheterna från resolutionsenheten till dotterföretaget, oavsett om resolutionsenheten har försatts i resolution. Vid tillämpningen av första stycket 7 får Riksgäldskontoret begära att resolutionsenheten visar att det inte finns några sådana hinder som avses där. Paragrafen innehåller bestämmelser om garantier. Paragrafen genomför artikel 45f.5 och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.1. Paragrafen är utformad efter synpunkter från Lagrådet. Första stycket innebär att de aktuella dotterföretagen får uppfylla kravet med garantier under vissa förutsättningar. Enligt andra stycket får Riksgäldskontoret begära att resolutionsenheten visar att det inte finns några hinder för överföring av säkerheterna. Krishanteringsdirektivet anger att detta kan ske genom ett opartiskt skriftligt och motiverat juridiskt yttrande (artikel 45f.5). 22 § Ett företag enligt 1 kap. 1 § första stycket 2 som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet omfattas inte av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, om inte Riksgäldskontoret beslutar om det. Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag från kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Paragrafen genomför artikel 45f.1 andra stycket och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.1. Paragrafen innebär att ett företag enligt 1 kap. 1 § första stycket 2 som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet som huvudregel undantas från kravet. Om Riksgäldskontoret beslutar att företaget ska omfattas av kravet, ska det bestämmas enligt 4 §. 23 § För följande företag ska kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder bestämmas och uppfyllas på individuell nivå: 1. en resolutionsenhet som inte ingår i en resolutionsgrupp, 2. ett institut som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet eller ett företag i tredjeland, 3. ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet, och 4. ett företag som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas enligt konkurs eller likvidation. För följande företag ska kravet bestämmas och uppfyllas på konsoliderad nivå: 1. en resolutionsenhet som ingår i en resolutionsgrupp, och 2. ett moderföretag inom EES som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till ett företag i tredjeland. Paragrafen innehåller bestämmelser om på vilken nivå som kravet ska bestämmas och uppfyllas. Paragrafen genomför artiklarna 45e.1 och 45f.1 första och tredje styckena och delvis artikel 45c.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.5. Första stycket gäller individuell nivå. För ett företag som avses i punkt 3 gäller bestämmelsen under förutsättning att det över huvud taget omfattas av kravet, se författningskommentaren till 22 §. Andra stycket gäller konsoliderad nivå, dvs. konsoliderad resolutionsgruppsnivå (punkt 1) eller konsoliderad basis (punkt 2). Uttrycken konsoliderad resolutionsgruppsnivå och konsoliderad basis har samma innebörd som i artikel 45e.1 och 45f.1 tredje stycket krishanteringsdirektivet. 24 § En globalt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla kraven enligt 13-15 §§ från och med tre år efter den dag då enheten har fastställts som en sådan. Paragrafen innehåller bestämmelser om frister. Paragrafen genomför delvis artikel 45m.4 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.6. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen gäller frister för företag som först efter ikraftträdandet uppfyller förutsättningarna för att behandlas som globalt systemviktiga resolutionsenheter. Dessa företag ska uppfylla de aktuella kraven från och med tre år efter det. 25 § En europeiskt systemviktig resolutionsenhet och en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla 1. kraven enligt 13, 15, 18 och 19 §§ från och med tre år efter den dag då enheten uppfyller förutsättningarna för att omfattas av dem, eller 2. kraven enligt 18 och 19 §§ från och med två år efter dagen för genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. eller en sådan alternativ åtgärd som avses i artikel 45m.3b i krishanteringsdirektivet. Paragrafen innehåller bestämmelser om frister. Paragrafen genomför artikel 45m.3 och delvis artikel 45m.4 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.6. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen gäller frister för europeiskt och nationellt systemviktiga resolutionsenheter. Punkt 1 gäller företag som först efter den 1 januari 2022 uppfyller förutsättningarna enligt 4 kap. 3 § andra eller tredje stycket, se ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna (punkt 3). Dessa företag ska uppfylla de aktuella kraven från och med tre år efter den tidpunkten. Punkt 2 innebär att europeiskt eller nationellt systemviktiga resolutionsenhet som har varit föremål för konvertering eller nedskrivning av kapital och skulder utanför resolution (6 kap.) eller i resolution (21 kap.) ska uppfylla de aktuella kraven från och med två år efter genomförandet av sådana åtgärder. Artikel 45m.3b avser konvertering eller nedskrivning av kapital och skulder på frivilliga grunder. Definitioner av dessa systemviktiga resolutionsenheter finns i 2 kap. 1 §. 26 § Riksgäldskontoret ska fastställa en lämplig frist för när 1. en resolutionsenhet ska uppfylla kraven enligt 9, 13-16 och 23 §§ efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap., och 2. ett företag som inte är en resolutionsenhet ska uppfylla kraven enligt 12 och 20-23 §§ efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. Paragrafen innehåller bestämmelser om frister. Paragrafen genomför artikel 45m.5 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.6. Paragrafen innehåller bestämmelser om när Riksgäldskontoret ska fastställa en frist för att uppfylla de aktuella kraven i fråga om resolutionsenheter och företag som inte är resolutionsenheter. 27 § Riksgäldskontoret får förlänga eller förkorta en frist enligt 26 §. Riksgäldskontoret ska var tolfte månad under den frist som avses i 24-26 §§ underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder. Riksgäldskontoret får inom tolvmånadersperioden underrätta företaget om en ny nivå. Paragrafen innehåller bestämmelser om frister. Paragrafen genomför delvis artikel 45m.6 och 45m.8 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.6. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag. Enligt första stycket får Riksgäldskontoret förlänga eller förkorta en frist. Riksgäldskontoret ska enligt andra stycket underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder. En sådan underrättelse får enligt tredje stycket revideras. 28 § Ett företag ska årligen offentliggöra hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfylls. Första stycket gäller inte 1. under en frist enligt 26 §, eller 2. för ett företag som enligt resolutionsplanen ska avvecklas genom konkurs eller likvidation. Paragrafen innehåller bestämmelser om offentliggörande av hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfylls. Paragrafen genomför artikel 45i.7 och delvis artikel 45i.3 och 45i.4 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.7. Enligt första stycket ska ett företag offentliggöra hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfylls. Andra stycket innehåller vissa undantag från kravet på offentliggörande. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter i fråga om offentliggörandet, se författningskommentaren till 29 kap. 1 §. 29 § Riksgäldskontoret får, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, förbjuda ett företag att göra värdeöverföringar som överstiger ett särskilt förfogandebelopp, om företaget inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten. Med värdeöverföringar enligt första stycket avses att 1. göra en värdeöverföring kopplad till företagets kärnprimärkapital, 2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en tidpunkt då företaget inte uppfyllde det kombinerade buffertkravet, eller 3. göra utbetalningar hänförliga till instrument som räknas som primärkapitaltillskott enligt artikel 52 i tillsynsförordningen. Paragrafen innehåller bestämmelser om inskränkningar att vidta värdeöverföringar. Paragrafen genomför delvis artiklarna 16a.1 och 45k.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 8.8.1 och 8.8.2. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag. Enligt första stycket får Riksgäldskontoret, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att yttra sig i saken, besluta om vissa förbud om företaget inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten. I andra stycket regleras innebörden av förbudet. 30 § Ett företag ska omedelbart underrätta Riksgäldskontoret om företaget inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten. Paragrafen innehåller en bestämmelse om underrättelseskyldighet för företagen. Paragrafen genomför delvis artikel 16a.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.1. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag. Av paragrafen framgår att ett företag som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten ska underrätta Riksgäldskontoret. Med omedelbart avses detsamma som i artikel 16a.1 i krishanteringsdirektivet. 31 § Ett beslut enligt 29 § första stycket ska fattas nio månader efter att Riksgäldskontoret har tagit emot en underrättelse enligt 30 §. Riksgäldskontoret ska avstå från att fatta ett sådant beslut om minst två av följande förutsättningar är uppfyllda: 1. bristen beror på allvarliga störningar av den finansiella marknadens funktionssätt, 2. störningarna enligt 1 medför a) ökad prisvolatilitet för företagets kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument, eller b) ökade kostnader för företaget, och c) att handelsplatserna helt eller delvis är stängda så att företaget inte kan ge ut sådana instrument som avses i a, 3. en stängning av handelsplatsen enligt 2 drabbar fler företag, 4. störningarna enligt 1 hindrar det berörda företaget från att ge ut sådana instrument som avses i 2 a i den omfattning som krävs för att avhjälpa bristen, och 5. ett beslut enligt första stycket kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet. Om Riksgäldskontoret avstår från att fatta ett beslut enligt första stycket, ska Finansinspektionen underrättas. Paragrafen innehåller bestämmelser om när beslut om inskränkningar att vidta värdeöverföringar kan fattas. Paragrafen genomför delvis artikel 16a.2 andra stycket och 16a.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.1. Av första stycket framgår att Riksgäldskontoret ska besluta om restriktioner nio månader efter det att företaget har underrättat Riksgäldskontoret om att det inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder, under förutsättning att så fortfarande är fallet. Riksgäldskontoret förutsätts att inom tidsperioden göra den prövning som avses i artikel 16a.2 andra stycket i krishanteringsdirektivet. Av andra stycket framgår när Riksgäldskontoret ska avstå från att fatta ett sådant beslut. Med handelsplats avses en sådan reglerad marknad eller handelsplattform som avses 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Av tredje stycket framgår att Riksgäldskontoret ska underrätta Finansinspektionen om Riksgäldskontoret avstår från att fatta beslut om förbud mot vissa värdeöverföringar. Av 32 § förvaltningslagen (2017:900) framgår att Riksgäldskontorets beslut ska motiveras. 32 § Riksgäldskontoret ska varje månad göra en ny bedömning av om förutsättningarna enligt 31 § andra stycket är uppfyllda. Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på förnyad prövning och en underrättelseskyldighet om Riksgäldskontoret inte fattar beslut om förbud mot vissa värdeöverföringar. Paragrafen genomför delvis artikel 16a.2 andra stycket och 16a.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.1. Av paragrafen framgår hur ofta Riksgäldskontoret ska göra en förnyad prövning av om förutsättningar för att inte fatta beslut om förbud mot vissa värdeöverföringar fortfarande föreligger. 33 § Riksgäldskontoret ska övervaka att företagen uppfyller sina skyldigheter enligt detta kapitel. Riksgäldskontoret ska samordna sin övervakning med den tillsyn som utövas av Finansinspektionen. Om ett företag inte uppfyller sina skyldigheter enligt detta kapitel, får Finansinspektionen, efter att Riksgäldskontoret fått tillfälle att lämna synpunkter, ingripa mot företaget. För företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 finns bestämmelser om ingripande i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och 25 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. För företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 gäller 15 kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse i tillämpliga delar. Paragrafen innehåller bestämmelser om övervakning och ingripande vid överträdelser av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Paragrafen genomför artiklarna 45.2 och 45h.8 och delvis artikel 45k.1 och 45k.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.2. Första stycket motsvarar hittillsvarande 4 kap. 12 §. Enligt andra stycket ska Finansinspektionen, efter att Riksgäldskontoret fått tillfälle att yttra sig i saken, ingripa vid överträdelser av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Tredje stycket första meningen gäller institut. Bestämmelser om ingripande mot institut finns i rörelselagstiftningen för dessa företag. Genom tredje stycket andra meningen kan Finansinspektionen ingripa mot andra finansiella företag som ingår i samma koncern som ett institut. 34 § För en gränsöverskridande koncern ska Riksgäldskontoret och berörda utländska resolutionsmyndigheter fatta ett gemensamt beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder 1. på konsoliderad nivå för varje resolutionsenhet, och 2. på individuell nivå för företag som inte är resolutionsenheter men som ingår i en resolutionsgrupp. Riksgäldskontoret ska meddela ett gemensamt beslut i fråga om 1. de företag som Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för, och 2. koncernens moderföretag, om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för en resolutionsenhet och om moderföretaget inte är en resolutionsenhet i samma resolutionsgrupp. I ett gemensamt beslut får det bestämmas att ett dotterföretag som inte är en resolutionsenhet delvis får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med instrument som har utfärdats till och förvärvats av företag som inte ingår i resolutionsgruppen, om det överensstämmer med resolutionsplanen och en resolutionsenhet i samma resolutionsgrupp inte har förvärvat tillräckligt med instrument enligt 13 §. Vid tillämpningen av denna paragraf och 35-39 §§ ska hänsyn tas till om dotterföretag i tredjeland ingår i resolutionsgruppen. Paragrafen innehåller bestämmelser om gränsöverskridande koncerner. Paragrafen genomför artikel 45h.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.9. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen innehåller bestämmelser om gränsöverskridande samarbete mellan resolutionsmyndigheter vid fastställande av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för företag som ingår i gränsöverskridande koncerner. Vid tillämpning av paragrafen och 35-39 §§ ska hänsyn tas till om koncernens dotterföretag i tredjeland ingår i resolutionsgruppen. Begreppet berörda utländska resolutionsmyndigheter omfattar här den samordnande resolutionsmyndigheten inom EES. 35 § Om minst två G-SII-enheter enligt artikel 4.1.136 i tillsynsförordningen tillhör samma globalt systemviktiga institut och är resolutionsenheter, ska Riksgäldskontoret, om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för en av resolutionsenheterna eller samordnande resolutionsmyndighet, fatta ett gemensamt beslut med berörda utländska resolutionsmyndigheter om att tillämpa artikel 72e i tillsynsförordningen och om justeringar för att begränsa eller undanröja skillnader mellan kraven enligt 1. 36 § 1 och artikel 12a i tillsynsförordningen, och 2. 36 § 2 och artikel 12a i tillsynsförordningen. Justeringar enligt första stycket får göras om förutsättningarna enligt artikel 45h.2 andra och tredje styckena i krishanteringsdirektivet är uppfyllda. Paragrafen innehåller bestämmelser om gränsöverskridande koncerner. Paragrafen genomför artikel 45h.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.9. Paragrafen innehåller bestämmelser om gemensamt beslut om hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska fastställas i fall av en gränsöverskridande koncern med fler än en s.k. G-SII-enhet som utgör en resolutionsenhet. 36 § Vid tillämpningen av 35 § ska det ytterligare krav som avses i 2 § bestämmas för 1. respektive resolutionsenhet, och 2. ett moderföretag inom EES som om det utgjorde den enda resolutionsenheten inom det globalt systemviktiga institutet. Paragrafen innehåller bestämmelser om gränsöverskridande koncerner. Paragrafen genomför artikel 45d.4 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.9. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur de aktuella kraven ska beräknas vid tillämpningen av 35 §. 37 § Om ett gemensamt beslut enligt 34 § inte har fattats inom fyra månader på grund av olika uppfattningar om kraven enligt 34 § första stycket, ska Riksgäldskontoret, efter att berörda utländska resolutionsmyndigheter fått tillfälle att lämna synpunkter, fatta beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder för de företag som myndigheten är resolutionsmyndighet för. Paragrafen innehåller bestämmelser om gränsöverskridande koncerner. Paragrafen genomför artikel 45h.4 första stycket, 45h.5 första stycket och 45h.6 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.9. Paragrafen är i allt väsentligt utformad i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur Riksgäldskontoret ska agera om ett gemensamt beslut inte kan fattas. Begreppet berörda utländska resolutionsmyndigheter omfattar här den samordnande resolutionsmyndigheten inom EES. 38 § Om någon av de berörda utländska resolutionsmyndigheterna inom tidsfristen enligt 37 § har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut en månad och följa Europeiska bankmyndighetens beslut. Om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för en resolutionsenhet eller samordnande resolutionsmyndighet får myndigheten inte hänskjuta ärendet till Europeiska bankmyndigheten efter att tidsfristen enligt 37 § löpt ut eller att ett gemensamt beslut har fattats. Riksgäldskontoret får inte heller hänskjuta ärendet om den nivå som fastställts av dotterföretagets resolutionsmyndighet 1. är högst 2 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel 92.3 i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen multiplicerat med 12,5 i fråga om kravet enligt 23 §, och 2. motsvarar kravet enligt 4-6 §§. Paragrafen innehåller bestämmelser om gränsöverskridande koncerner. Paragrafen genomför artikel 45h.4 fjärde stycket och 45h.5 fjärde och femte styckena och delvis artikel 45h.4 andra stycket och 45h.5 andra stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.9. Paragrafen innehåller bestämmelser om hur Riksgäldskontoret ska agera vid hänskjutande av ärenden till Europeiska bankmyndigheten. 39 § Ett gemensamt beslut enligt 34 § och ett beslut som en berörd utländsk resolutionsmyndighet fattar på grund av att ett gemensamt beslut inte har fattats inom tidsfristen enligt 37 § gäller i Sverige. Ett gemensamt beslut enligt 34 § och Riksgäldskontorets beslut enligt 37 § ska regelbundet granskas och vid behov uppdateras. Paragrafen innehåller bestämmelser om gränsöverskridande koncerner. Paragrafen genomför artikel 45h.5 sjunde stycket och 45h.7 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.9. Första stycket innehåller bestämmelser om giltighet av gemensamt beslut och av sådant beslut som en utländsk resolutionsmyndighet fattat i anledning av att ett gemensamt beslut inte fattats inom den aktuella tidsfristen. Andra stycket innebär att Riksgäldskontoret ska se över gemensamma och egna beslut. I fråga om gemensamma beslut får det ske i samverkan med de myndigheter som avses i 34 §. 5 kap. Ytterligare åtgärder för att förbereda resolution och undvika fallissemang 1 § För en motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket gäller 11 kap. 3-7 §§ beträffande ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller tillfällig åtgärd eller en händelse som har direkt koppling till ett sådant beslut. Det som anges om ett beslut om resolution eller resolutionsåtgärder ska då avse ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller tillfällig åtgärd. Paragrafen innehåller bestämmelser om hinder mot att utöva vissa rättshandlingar. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 68.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4. Ändringarna i paragrafen innebär att 11 kap. 3-7 §§ om hinder mot att utöva vissa rättshandlingar också gäller beträffande ett beslut om en tillfällig åtgärd enligt 7 och 8 §§, se författningskommentarerna till de paragraferna. En sådan åtgärd utgör därmed hinder för en motpart till företaget att utöva de rättshandlingar som framgår av bestämmelserna i 11 kap. Motparten får t.ex. inte säga upp eller häva ett avtal med företaget, ändra villkoren i ett avtal med företaget eller ställa in fullgörelse av en förpliktelse mot företaget. Övriga ändringar är redaktionella. 2 § Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 ska i avtal som avser relevanta kapitalinstrument och nedskrivningsbara skulder och som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att skulden kan komma att skrivas ned eller konverteras och att borgenärerna accepterar 1. en eventuell minskning av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet, eller 2. de konverteringar eller indragningar som kan bli följden av ett beslut om resolution eller av ett beslut om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder. Kravet enligt första stycket gäller dock inte 1. kvalificerade insättningar från fysiska personer, 2. kvalificerade insättningar från mikroföretag samt små och medelstora företag enligt kriteriet för årsomsättning i artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003, 3. insättningar genom en filial utanför EES till ett svenskt institut och som skulle betraktas som insättningar avseende personer eller företag som avses i 1 eller 2 om de inte hade gjorts via filialen, eller 4. om det framgår av tekniska standarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 55.5 i krishanteringsdirektivet att sådana avtalsvillkor inte krävs. Riksgäldskontoret får besluta att kravet enligt första stycket inte ska gälla för ett företag för vilket kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder har fastställts till ett belopp enligt 4 kap. 4 § andra stycket. Paragrafen innehåller bestämmelser om avtalsenlig nedskrivning och konvertering. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 55.1 första stycket och 55.5 och delvis artikel 55.1 andra stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 9.1 och 10. Ändringen i första stycket är en följd av att det nuvarande uttrycket kvalificerade skulder, som får en ny innebörd, ersätts med uttrycket nedskrivningsbara skulder, se författningskommentarerna till 2 kap. 2 och 2 a §§. Ändringen i första stycket 2 är en följd av att 6 kap. har utvidgats till kvalificerade skulder. Genom tillägget av uttrycket tydliggörs att en eventuell minskning av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet enligt första stycket 1 ska ske till följd av ett beslut om resolution eller ett beslut om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder. Ändringen i andra stycket 4 är en följd av att bemyndigandet att utfärda aktuella tekniska standarder har flyttats till artikel 55.5 i krishanteringsdirektivet. Tredje stycket, som är nytt, innebär att Riksgäldskontoret får besluta att kravet på ett villkor om avtalsenligt erkännande inte ska gälla för företag vars krav på kapitalbas och kvalificerade skulder är begränsat till förlustabsorberingsbeloppet. En förutsättning för undantaget är därmed att företaget uppfyller kravet utan att skulder som inte innehåller ett sådant villkor räknas med, se författningskommentaren till 3 c §. Övriga ändringar är redaktionella. 3 a § Om det inte är möjligt att ta in ett villkor enligt 2 § första stycket i ett avtal som avser nedskrivningsbara skulder med säkerhet, ska företaget underrätta Riksgäldskontoret om det och till vilken skuldklass skulden hör. När Riksgäldskontoret har tagit emot underrättelsen gäller inte 2 § första stycket. Om Riksgäldskontoret bedömer att det är möjligt att ta in villkoret i avtalet, ska Riksgäldskontoret dock inom rimlig tid kräva det. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om när det inte är möjligt att i ett avtal ta in ett villkor om erkännande av nedskrivning och konvertering. Paragrafen genomför artikel 55.2 andra och tredje styckena och delvis artikel 55.2 första stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag. Av första stycket framgår att ett företag ska underrätta Riksgäldskontoret om det bedömer att det av någon - rättslig eller annan - anledning inte är möjligt att ta med ett avtalsvillkor enligt 2 § första stycket i ett avtal som inte avser relevanta kapitalinstrument eller skuldinstrument utan säkerhet. Med uttrycket skuldinstrument avses obligationer och andra former av överlåtbara skuldförbindelser samt instrument som skapar eller bekräftar en skuld (artikel 2.1.48 ii i krishanteringsdirektivet). Ett exempel på när det inte skulle kunna vara möjligt att ta med ett avtalsvillkor är att det enligt regleringen i tredjeland är olagligt att ha med villkoret. Bestämmelsen kan t.ex. också omfatta fall där företaget inte kan ta med avtalsvillkoret på grund av företagets bristande möjligheter att påverka avtalsvillkoren eller omständigheter kopplade till skulden som sådan. Enbart svårigheter eller ovilja från motparten att ta med villkoret innebär dock inte att det inte är möjligt att ta med det. I underrättelsen ska företaget ange den skuldklass som skulden tillhör. Med skuldklass avses motsvarande fordringsklass i den svenska förmånsrättsordningen som skulderna hänför sig till, dvs. särskild förmånsrätt, allmän förmånsrätt, oprioriterade fordringar, fordringar som avses i 18 § första stycket andra meningen förmånsrättslagen och olika slag av efterställda fordringar. Av andra stycket framgår att kravet på ett villkor om avtalsenligt erkännande i 2 § första stycket upphör att gälla i samband med att Riksgäldskontoret mottagit underrättelsen. Riksgäldskontoret ska bedöma om myndigheten anser att företagets bedömning är riktig. Om Riksgäldskontoret bedömer att den inte är det ska myndigheten inom rimlig tid från företagets underrättelse kräva att företaget inför villkoret. Om företagets bedömning grundar sig på företagets egen praxis avseende undantag från avtalsenligt erkännande av nedskrivning och konvertering behöver praxis ändras. I tekniska tillsynsstandarder som kommissionen ska anta kommer tillämpningen av motsvarande regler i krishanteringsdirektivet, dvs. de villkor som ska gälla för resolutionsmyndighetens krav på införande av avtalsvillkor och den rimliga tidsramen för myndighetens krav, att närmare specificeras. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka kategorier av skulder som kan undantas från skyldigheten att ta in avtalsvillkor, se författningskommentaren till 29 kap. 1 §. 3 b § Riksgäldskontoret ska bedöma om en underrättelse enligt 3 a § påverkar möjligheten att försätta företaget i resolution. Riksgäldskontoret ska särskilt bedöma hur möjligheten att försätta ett företag i resolution påverkas av att skulder inom en och samma skuldklass, inbegripet kvalificerade skulder, till mer än 10 procent består av skulder som 1. undantas från kravet på avtalsvillkor enligt 3 a §, 2. inte är nedskrivningsbara enligt 2 kap. 2 § första stycket 1-11, och 3. sannolikt kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 §. Paragrafen, som är ny, innehåller särskilda bestämmelser om vad Riksgäldskontoret ska beakta vid bedömningen av möjligheterna att försätta ett företag i resolution. Paragrafen genomför artikel 55.2 femte stycket och delvis artikel 55.2 första stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag. Av första stycket framgår att Riksgäldskontoret ska bedöma vilken inverkan en underrättelse enligt 3 a § har på möjligheten att försätta företaget i resolution. Riksgäldskontoret ska enligt andra stycket särskilt bedöma möjligheten att försätta ett företag i resolution om företaget inom en och samma skuldklass, som inbegriper kvalificerade skulder, har skulder som till mer än tio procent består av skulder som myndigheten inte kan räkna med att kunna använda vid en skuldnedskrivning. Ordet skuldklass har samma innebörd som i 3 a §. En sådan bedömning kan göras i samband med en bedömning enligt 3 kap. 10 och 11 §§ eller vid varje annan tidpunkt det kan bli aktuellt. Riksgäldskontoret ska bl.a. bedöma vilken effekt det har på möjligheten att försätta företaget i resolution när det finns en andel skulder som inte är nedskrivnings- eller konverteringsbara. Detta inbegriper effekten som följer av ett avsteg från principen om att det ekonomiska utfallet för ägare och borgenärer vid resolution inte får bli sämre än om företaget hade avvecklats genom konkurs eller likvidation (12 kap. 10 och 11 §§ och 23 kap. 8 §). Om Riksgäldskontoret bedömer att det finns ett väsentligt resolutionshinder enligt 3 kap. 12 § ska myndigheten tillämpa bestämmelserna i 3 kap. och vidta de åtgärder som är lämpliga för att undanröja hindret. 3 c § En skuld får inte användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. 1 § om 1. företaget låter bli att ta in villkor som krävs enligt 2 § första stycket, eller 2. ett sådant krav som avses i 1 inte gäller enligt 2 § tredje stycket eller 3 a §. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om att vissa skulder inte får räknas med vid uppfyllandet av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Paragrafen genomför artikel 55.2 sjunde stycket och delvis artikel 55.1 andra stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.1. Av paragrafen framgår att en skuld inte får användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder om ett företag underlåter att ta in ett villkor om avtalsenligt erkännande i ett avtal som avser skulden och som omfattas av lagstiftningen i tredjeland (2 § första stycket). En skuld får inte heller användas på detta sätt om företaget inte behöver ta in ett sådant villkor enligt 2 § tredje stycket eller 3 a §. Däremot exkluderas inte en skuld från att få användas om villkoret inte behöver tas med eftersom ett beslut om att skriva ned eller konvertera skulden får verkställas i tredjeland (3 §). 7 § Riksgäldskontoret får, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, besluta att ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller leveransförpliktelse som följer av ett avtal som har ingåtts av företaget. Ett sådant beslut får fattas, om 1. Finansinspektionen har fastställt att företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera, 2. det inte finns några omedelbart tillgängliga alternativa åtgärder från den privata sektorn som skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget, 3. åtgärden bedöms nödvändig för att undvika ytterligare försämring av de finansiella villkoren för företaget, och 4. åtgärden är nödvändig a) med hänsyn till det allmännas intresse, b) för att välja lämpliga resolutionsåtgärder, eller c) för att säkerställa en ändamålsenlig tillämpning av ett eller flera resolutionsverktyg. Vid beslut enligt första stycket gäller 12 kap. 5 § och 13 kap. 2 § andra stycket och 3-6 §§. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förutsättningarna för att besluta om tillfälligt förbud mot att fullgöra vissa förpliktelser. Paragrafen genomför artikel 33a.1 och 33a.4-33a.9 och delvis artikel 33a.2 första stycket och 33a.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.1. Av första stycket framgår att Riksgäldskontoret tillfälligt får förbjuda ett företag att fullgöra en betalnings- eller en leveransförpliktelse. Denna åtgärd motsvarar den åtgärd som kan vidtas mot ett företag i resolution (13 kap. 2 § första stycket, se författningskommentaren till den bestämmelsen i prop. 2015/16:5 s. 816). Ett beslut enligt bestämmelsen får fattas först efter att Finansinspektionen fått tillfälle att yttra sig i saken. Bestämmelsen är tillämplig innan ett beslut om resolution har fattats. Om ett beslut om resolution har fattats ska i stället 13 kap. 2 § tillämpas. Vid tillämpning av bestämmelsen ska Riksgäldskontoret ta hänsyn till hur de finansiella marknadernas funktionssätt kan påverkas av beslutet samt beakta befintliga nationella regler, tillsynsbefogenheter och rättsliga befogenheter för att skydda borgenärernas rättigheter och likabehandling (artikel 33a.5 i krishanteringsdirektivet). Enligt andra stycket krävs - till skillnad från när det gäller ett företag i resolution - att samtliga förutsättningar i punkterna 1-4 är uppfyllda för att Riksgäldskontoret ska få fatta ett beslut enligt första stycket. Av tredje stycket framgår att vad som gäller i fråga om motsvarande beslut inom resolution också ska tillämpas vid beslut enligt paragrafen. Det innebär bl.a. att ett beslut enligt första stycket ska offentliggöras (12 kap. 5 §). De närmare bestämmelserna om tillvägagångssättet för offentliggörandet och underrättelser till företaget och myndigheter framgår av 15 och 16 §§ förordningen (2015:1034) om resolution (29 kap. 2 §). Vid bestämmande av den längsta tiden för beslutet (13 kap. 3 §) behöver det beaktas att ett beslut enligt denna paragraf ska gälla under så kort tid som möjligt och får inte överskrida den period som Riksgäldskontoret anser är nödvändig med hänsyn till de syften som avses i andra stycket 3 och 4 (artikel 33a.4 i krishanteringsdirektivet). 8 § Om Riksgäldskontoret beslutar om en åtgärd enligt 7 § första stycket, får Riksgäldskontoret avseende samma period också besluta att 1. en borgenär till företaget som omfattas av förbudet inte får ta i anspråk en säkerhet som har ställts ut i tillgångar som tillhör företaget, och 2. en motpart till företaget som omfattas av förbudet inte får a) säga upp eller häva ett avtal med företaget, b) ändra villkoren i ett avtal med företaget, c) ställa in fullgörelsen mot företaget, d) kvitta - en fordran som företaget har på motparten mot en fordran som motparten har på företaget, eller - en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten mot en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget, e) omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse, eller f) tillämpa en slutavräkningsklausul. Vid beslut enligt första stycket 1 gäller 13 kap. 8-10 §§. Vid beslut enligt första stycket 2 gäller 13 kap. 12-17 §§. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förbud mot att ta i anspråk säkerheter och att utöva vissa rättshandlingar. Paragrafen genomför artikel 33a.10 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.2.2. Av första stycket framgår att Riksgäldskontoret kan besluta att tillfälligt förbjuda en borgenär att ta i anspråk säkerheter i tillgångar som tillhör ett företag och tillfälligt förbjuda en motpart till företaget att utöva vissa rättigheter som följer av ett avtal som motparten ingått med företaget. Dessa åtgärder motsvarar de åtgärder som kan vidtas mot en borgenär eller motpart till ett företag i resolution (13 kap. 7 § första stycket och 11 § första stycket, se författningskommentarerna till de bestämmelserna i prop. 2015/16:5 s. 817-819). En förutsättning för att vidta åtgärder enligt denna paragraf - till skillnad mot när det gäller ett företag i resolution - är att Riksgäldskontoret beslutar om en åtgärd enligt 7 § första stycket. Ett beslut som fattats med stöd av denna paragraf får dessutom bara gälla under den period som beslutet enligt 7 §. Av andra och tredje styckena framgår att vad som gäller i fråga om motsvarande beslut inom resolution också ska tillämpas vid beslut enligt paragrafen. Det innebär bl.a., i fråga om beslut enligt första stycket 1, att Riksgäldskontoret under vissa omständigheter ska fatta ett särskilt beslut om förbud att ta i anspråk säkerheter även med avseende på andra företag inom koncernen och, i fråga om beslut enligt första stycket 2, att Riksgäldskontoret under vissa omständigheter också får förbjuda motparter till ett dotterföretag till företaget att vidta motsvarande åtgärder. 9 § Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 ska i finansiella avtal som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att 1. avtalet kan bli föremål för tillfälliga åtgärder enligt 7 och 8 §§ och 13 kap. 2, 7, 8, 11 och 12 §§, och 2. ett beslut om resolution, en resolutionsåtgärd eller en tillfällig åtgärd utgör hinder mot att utöva rättshandlingar enligt 11 kap. 3-7 §§. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om avtalsenligt erkännande av befogenhet att vidta tillfälliga åtgärder. Paragrafen genomför artikel 71a.1 och 71a.4 och delvis artikel 71a.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. Av paragrafen framgår att angivna företag i finansiella avtal som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ska ta in villkor som innebär att avtalet kan bli föremål för tillfälliga åtgärder och att ett beslut om resolution, en resolutionsåtgärd eller en tillfällig åtgärd innebär hinder mot att utöva de rättshandlingar som framgår av 11 kap. 3-7 §§. Kravet att ta med villkoret gäller bara om 7 eller 8 § eller 13 kap. 2, 7, 8, 11 eller 12 § skulle vara tillämpliga om det finansiella avtalet reglerades enligt svensk lagstiftning. Det förhållandet att ett företag inte tar med det aktuella avtalsvillkoret innebär dock inte i sig hinder mot att Riksgäldskontoret tillämpar sina befogenheter. 10 § Ett moderföretag för vilket Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet ska säkerställa att dotterföretag i tredjeland i finansiella avtal tar in ett villkor om att en åtgärd som avses i 11 kap. 3 § inte får vidtas på grund av ett beslut om tillfälliga åtgärder enligt 7 och 8 §§ och 13 kap. 2, 7, 8, 11 och 12 §§ avseende moderföretaget. Första stycket gäller om dotterföretaget i hemlandet motsvarar ett 1. kreditinstitut, 2. värdepappersbolag, eller 3. finansiellt institut. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om skyldighet för moderföretag inom EES att kräva att dotterföretag inför vissa villkor i avtal. Paragrafen genomför artikel 71a.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.2. Paragrafen är utformad efter synpunkter från Lagrådet. Av första stycket framgår att ett moderföretag ska säkerställa att dess dotterföretag i tredjeland i finansiella avtal tar in ett villkor om att dotterföretagets motparter inte får vidta vissa åtgärder, såsom att säga upp avtalet, på grund av ett beslut avseende moderföretaget om tillfälliga åtgärder. Med moderföretag avses här ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag. Skyldigheten gäller dock bara om dotterföretaget är ett sådant företag som anges i andra stycket. 6 kap. Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument 1 § När Finansinspektionen ska pröva en fråga om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution, ska inspektionen se till att det görs en värdering motsvarande den som föreskrivs i 7 kap. 1-9 §§ av företaget eller koncernen i fråga. Värderingen ska ligga till grund för Finansinspektionens prövning av om relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder ska skrivas ned eller konverteras. Värderingen ska också ligga till grund för inspektionens beslut i fråga om 1. minskning av kärnprimärkapital, 2. omfattning av indragning eller överföring av kärnprimärkapitalinstrument, eller 3. minskning av ägandet för existerande ägare genom konvertering av relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder till kärnprimärkapitalinstrument. Efter nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder ska Finansinspektionen se till att det görs en värdering motsvarande den som föreskrivs i 7 kap. 10 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om värdering i samband med nedskrivning och konvertering utanför resolution. Ändringarna i paragrafen genomför artiklarna 36.1, 36.4, 36.5, 36.12 och 36.13 och 59.1 tredje stycket och 59.10 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10. Paragrafen är utformad efter synpunkter från Lagrådet. Ändringen i första stycket innebär att Finansinspektionen ska se till att det görs en värdering också när inspektionen ska pröva en fråga om nedskrivning eller konvertering av kvalificerade skulder. Andra stycket, om ändamålet med värderingen, kompletteras med nedskrivning och konvertering av kvalificerade skulder. Tredje stycket, som är nytt, innebär att Finansinspektionen efter nedskrivning eller konvertering utanför resolution ska låta genomföra en sådan särskild värdering som anges i 7 kap. 10 § för att bedöma det ekonomiska utfallet. Bestämmelserna om ersättning vid sämre ekonomiskt utfall i 23 kap. 8 § gäller vid värderingen. Övriga ändringar är redaktionella. 1 a § Med kvalificerade skulder avses i detta kapitel skulder enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 utom när det gäller kriteriet i artikel 72c.1 i tillsynsförordningen. Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse som preciserar vilka kvalificerade skulder som kan skrivas ned eller konverteras enligt 6 kap. Paragrafen genomför delvis artikel 59.1a första stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10. Av paragrafen framgår att nedskrivning och konvertering av kvalificerade skulder enligt 6 kap. bara kan tillämpas på sådana skulder som uppfyller kriterierna i 4 kap. 12 §, förutom kriteriet om skuldens återstående löptid i artikel 72c.1 i tillsynsförordningen (del av punkt 1 b). Det innebär att sådan nedskrivning och konvertering bara är möjlig avseende ett företag i en resolutionsgrupp som inte är en resolutionsenhet, se författningskommentaren till 4 kap. 12 §. 2 § Finansinspektionen ska, på eget initiativ eller på begäran av Riksgäldskontoret, skyndsamt besluta att relevanta kapitalinstrument som har getts ut av ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 och kvalificerade skulder ska skrivas ned eller konverteras, om 1. företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera enligt 8 kap. 2 och 3 §§, och 2. åtgärden är nödvändig och tillräcklig för att avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget och det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang. Inför ett beslut enligt första stycket ska Riksgäldskontoret ha fått tillfälle att lämna synpunkter. Om en resolutionsenhet inte har förvärvat relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder direkt från det dotterföretag som har gett ut dem utan indirekt från ett annat dotterföretag inom samma resolutionsgrupp, ska ett beslut enligt första stycket fattas samtidigt som ett motsvarande beslut för 1. moderföretaget till det företag som gett ut kapitalinstrumenten eller skulderna, eller 2. ett annat moderföretag inom resolutionsgruppen, om det inte är en resolutionsenhet. Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens prövning och beslut om nedskrivning eller konvertering utanför resolution. Ändringarna i paragrafen genomför artiklarna 59.1 första och andra styckena, 59.2, 59.4 och 61.3 andra stycket och delvis artikel 59.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag. Första stycket ändras på så sätt att Finansinspektionen utöver relevanta kapitalinstrument också ska kunna skriva ned eller konvertera kvalificerade skulder som avses i 1 a §. Finansinspektionen ska också på begäran av Riksgäldskontoret pröva om relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder ska skrivas ned eller konverteras. Enligt andra stycket, som är nytt, ska Finansinspektionen inför ett beslut om nedskrivning och konvertering ge Riksgäldskontoret tillfälle att yttra sig i saken. I tredje stycket, som är nytt, finns bestämmelser som reglerar det fall där en resolutionsenhet inte förvärvat tillämpliga kapitalinstrument eller kvalificerade skulder direkt av det fallerande dotterföretaget, utan genom ett annat dotterföretag inom samma resolutionsgrupp. I det fallet ska Finansinspektionen se till att ett beslut om nedskrivning och konvertering fattas samtidigt som ett beslut om nedskrivning av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder för moderföretaget för det dotterföretag som har gett ut instrumenten eller ett annat moderföretag inom resolutionsgruppen. Övriga ändringar är redaktionella. 5 § Om ett företag behöver statligt stöd, ska relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som företaget gett ut skrivas ned eller konverteras. Om det krävs för att stödet ska vara förenligt med unionsrätten, får Finansinspektionen besluta att andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten och de kvalificerade skulderna ska skrivas ned eller konverteras. Nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument eller andra efterställda skulder får inte ske, om det statliga stödet uppfyller villkoren i 8 kap. 3 § första stycket 3 och en sådan nedskrivning eller konvertering skulle hota den finansiella stabiliteten eller leda till oproportionerliga resultat. Paragrafen innehåller bestämmelser om nedskrivning eller konvertering som förutsättning för statligt stöd. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 59.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10. Genom ändringarna i första och andra styckena ska också nedskrivning och konvertering av kvalificerade skulder som avses i 1 a §, utöver relevanta kapitalinstrument, utgöra en förutsättning för statligt stöd. Övriga ändringar är redaktionella. 7 § När Finansinspektionen överväger att fatta beslut avseende ett dotterföretag enligt 2, 3 eller 5 §, ska inspektionen ge resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten inom resolutionsgruppen tillfälle att lämna synpunkter och inom 24 timmar därefter underrätta 1. den samordnande tillsynsmyndigheten, 2. den samordnande berörda myndigheten, och 3. resolutionsmyndigheterna för andra företag inom resolutionsgruppen som har förvärvat kvalificerade skulder. När inspektionen överväger att fatta ett beslut enligt 3 §, ska inspektionen dessutom skyndsamt underrätta 1. den behöriga myndighet som är ansvarig för det företag som har gett ut de relevanta kapitalinstrument som eventuellt ska skrivas ned eller konverteras, 2. den berörda myndigheten i samma land inom EES som den nämnda behöriga myndigheten, och 3. den samordnande berörda myndigheten. Av underrättelsen ska det framgå vilket beslut Finansinspektionen överväger att fatta och skälen för detta. Paragrafen innehåller bestämmelser om beslutsprocessen avseende en gränsöverskridande koncern. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 62.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10. Ändringarna i paragrafen innebär att Finansinspektionen, när den överväger att besluta om nedskrivning eller konvertering, dels ska ge resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten inom resolutionsgruppen tillfälle att yttra sig i saken, dels inom 24 timmar från det att synpunkterna inkommit eller skulle ha inkommit ska underrätta samordnande tillsynsmyndigheter, samordnande berörda myndigheter och resolutionsmyndigheterna för andra företag inom resolutionsgruppen som direkt eller indirekt förvärvat kvalificerade skulder som avses i 1 a §. Vad som avses med samordnande berörd myndighet framgår av 2 kap. 1 §. Övriga ändringar i paragrafen är redaktionella. 14 § När kärnprimärkapitalet har minskats i proportion till förlusterna, ska Finansinspektionen skriva ned kapitalbeloppet för relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder eller konvertera relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder till kärnprimärkapitalinstrument i den utsträckning som krävs för att företaget eller koncernen inte längre ska bedömas fallera eller sannolikt komma att fallera. Relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder ska skrivas ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument i följande ordning: 1. övriga primärkapitalinstrument, 2. supplementärkapitalinstrument, 3. kapitalbeloppet för kvalificerade skulder. Paragrafen innehåller bestämmelser om ordningsföljden för nedskrivning och konvertering efter att kärnprimärkapitalet minskats i proportion med företagets förluster. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 60.1 d och 60.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10. Enligt ändringarna i första stycket ska, utöver relevanta kapitalinstrument, också kvalificerade skulder som avses i 1 a § skrivas ned eller konverteras efter att kärnprimärkapitalet har minskats i proportion till förlusterna. Andra stycket anger den ordning enligt vilken nedskrivning och konvertering ska ske. Ändringen innebär att kvalificerade skulder skrivs ned efter relevanta kapitalinstrument. 15 § Vid konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder gäller följande: 1. De kärnprimärkapitalinstrument som konverteringen ska ske till ska vara utgivna av företaget i fråga eller av dess moderföretag, beroende på vad Finansinspektionen beslutar. Finansinspektionen får dock besluta att instrumenten ska ges ut av moderföretaget, bara om det har godkänts av resolutionsmyndigheten för moderföretaget. 2. Kärnprimärkapitalinstrumenten ska ha getts ut innan företaget ger ut aktier eller andra äganderättsinstrument i syfte att få kapital från staten eller ett offentligt organ. 3. Kärnprimärkapitalinstrumenten ska tilldelas och överföras utan dröjsmål efter beslutet att konvertera de relevanta kapitalinstrumenten. 4. Konverteringskursen för de relevanta kapitalinstrumentens och de kvalificerade skuldernas konvertering till kärnprimärkapitalinstrument bestäms enligt de principer som anges i 21 kap. 19 och 20 §§. Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om konvertering. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 60.3 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10. Ändringarna i paragrafen innebär att bestämmelserna också omfattar sådana kvalificerade skulder som avses i 1 a §. 16 § Ett beslut om nedskrivning eller konvertering är bindande för företaget och innehavare av kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder. Den som berörs av nedskrivningen eller konverteringen förlorar inte sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen. En av Finansinspektionen beslutad kapitalökning eller kapitalminskning är fastställd när den har registrerats i aktiebolagsregistret, föreningsregistret eller bankregistret. Beloppen enligt 11 och 14 §§ ska ingå i beräkningen av de tröskelvärden som avses i 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om rättsverkan av ett beslut om nedskrivning eller konvertering. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 59.1b i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 10. Ändringen i första stycket innebär att också kvalificerade skulder som avses i 1 a § ska omfattas av paragrafen. Av tredje stycket, som är nytt, framgår att belopp som minskas, skrivs ned eller konverteras genom tillämpning av 11 och 14 §§ ska tas med i beräkningen av de tröskelvärden som behöver uppfyllas för att kunna ge bidrag från resolutionsreserven eller från alternativa finansieringskällor (21 kap. 30 §) eller för att använda de statliga stabiliseringsverktygen (22 kap. 2 §). 8 kap. Inledande av resolution 7 § Riksgäldskontoret ska försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b-2 d i resolution, om holdingföretaget uppfyller de förutsättningar för resolution som anges i 5 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om resolution i fråga om holdingföretag som träffas av lagens tillämpningsområde. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 33.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Ändringarna i paragrafen innebär dels att Riksgäldskontoret ska försätta ett holdingföretag i resolution om förutsättningarna för det är uppfyllda, dels att det för ett beslut om resolution räcker att holdingföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution. 8 § Riksgäldskontoret får försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b-2 d i resolution trots att det inte uppfyller förutsättningarna för resolution i 5 §, om 1. holdingföretaget är en resolutionsenhet, 2. holdingföretaget är moderföretag till ett institut eller ett EES-institut som uppfyller förutsättningarna för resolution men som inte är en resolutionsenhet, 3. institutets eller EES-institutets fallissemang hotar resolutionsgruppen, och 4. resolutionsåtgärder mot holdingföretaget är nödvändiga för resolutionen av institutet eller EES-institutet eller av resolutionsgruppen. I fråga om ett EES-institut ska den utländska myndighet som ansvarar för institutet ha konstaterat att förutsättningarna för resolution är uppfyllda enligt lagstiftningen i det landet. Paragrafen innehåller bestämmelser om när ett holdingföretag som träffas av lagens tillämpningsområde får försättas i resolution trots att det inte självt uppfyller förutsättningarna för det. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 33.4 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Genom första stycket 1, som är nytt, införs ett villkor att holdingföretaget ska vara en resolutionsenhet. Detta ska framgå av resolutionsplanen (3 kap. 2 §). Ändringarna i första stycket 2, som motsvarar hittillsvarande första stycket 1, innebär att det dotterföretag som uppfyller förutsättningarna för resolution inte ska vara en resolutionsenhet. Ändringarna i första stycket 3, som motsvarar hittillsvarande första stycket 2, tas det alternativa villkoret, som innebär en möjlighet att grunda ett resolutionsbeslut på att insolvensrätten kräver att koncernen behandlas som en helhet, bort. För att villkoret i denna punkt ska vara uppfyllt krävs att dotterföretagets fallissemang hotar hela resolutionsgruppen. Ändringarna i första stycket 4, som motsvarar hittillsvarande första stycket 3, innebär att resolutionsåtgärder mot holdingföretaget ska vara nödvändiga för resolution av hela resolutionsgruppen eller, såsom redan gäller, för dotterföretaget. Övriga ändringar är redaktionella. 11 kap. Hinder mot exekutiva åtgärder och vissa rättshandlingar knutna till resolution 3 § En motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket får på grund av ett beslut om resolution eller en resolutionsåtgärd, eller en händelse som har ett direkt samband med ett sådant beslut, inte 1. säga upp eller häva ett avtal med företaget, 2. ändra villkoren i ett avtal med företaget, 3. ställa in fullgörelse av en förpliktelse mot företaget, 4. kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget, 5. omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse (nettning), 6. tillämpa en slutavräkningsklausul, eller 7. ta emot, förfoga över eller ta i anspråk en säkerhet i tillgångar som tillhör företaget. Ett sådant beslut eller en sådan händelse som anges i första stycket utgör inte ett kollektivt obeståndsförfarande enligt lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden. Första och andra styckena gäller endast om 1. företaget fortsätter att fullgöra väsentliga skyldigheter enligt avtalet i förhållande till motparten, eller 2. företaget inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut enligt 5 kap. 7 § eller 8 § första stycket 1 eller 13 kap. 2, 7 eller 8 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om hinder mot att utöva vissa rättshandlingar. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 68.5 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4. Ändringarna i tredje stycket innebär att också ett beslut om en tillfällig åtgärd utanför resolution enligt 5 kap. 7 eller 8 § första stycket 1 inte betraktas som bristande fullgörelse av företaget vid tillämpning av bestämmelserna 11 kap. Ett beslut om förbud för en borgenär att utöva vissa rättshandlingar enligt 13 kap. 11 eller 12 § ska dock inte längre medföra att första stycket kan tillämpas trots att företaget inte fullgör sina förpliktelser. Paragrafen gäller också vid ett beslut om krisavvärjande åtgärder eller tillfälliga åtgärder utanför resolution, se författningskommentaren till 5 kap. 1 §. Övriga ändringar är redaktionella. 13 kap. Beslut om ändring av vissa avtalsvillkor och om förbud mot att fullgöra förpliktelser, ta i anspråk säkerheter och att företa vissa rättshandlingar 1 § I fråga om nedskrivningsbara skulder och relevanta kapitalinstrument som tillkommit innan ett företag försatts i resolution får Riksgäldskontoret besluta att 1. ändra löptiden för skulden, 2. ändra den ränta som ska betalas för skulden, eller 3. ändra dagen då räntan förfaller till betalning. Första stycket gäller inte för en skuld som är säkerställd. Paragrafen innehåller bestämmelser om ändring av löptider och räntevillkor. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 63.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1. Ändringen i första stycket är en följd av att det nuvarande uttrycket kvalificerade skulder, som får en ny innebörd, ersätts med uttrycket nedskrivningsbara skulder, se författningskommentarerna till 2 kap. 2 och 2 a §§. 5 § Ett beslut enligt 2 § första stycket får inte avse 1. överföringsuppdrag avseende betalningar eller leveranser av finansiella instrument som har lagts in i ett anmält avvecklingssystem, eller 2. betalnings- eller leveransförpliktelser som ska fullgöras mot centrala motparter och centralbanker. Om ett beslut enligt 2 § första stycket gäller kvalificerade insättningar, ska Riksgäldskontoret se till att en insättare dagligen får tillgång till ett lämpligt belopp av sina insättningar. Paragrafen innehåller bestämmelser om förpliktelser som inte får omfattas av ett beslut om tillfälligt förbud mot att fullgöra vissa förpliktelser och om skydd för kvalificerade insättningar. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 69.4 och 69.5 tredje stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1. Ändringarna i första stycket innebär att kvalificerade insättningar samt finansiella instrument och medel som omfattas av investerarskydd inte längre ska undantas från Riksgäldskontorets befogenhet att besluta om ett tillfälligt fullgörelseförbud (2 §). Riksgäldskontoret behöver dock beakta att ett sådant beslut inte ska vara mer långtgående än vad som behövs och bara vidtas om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot (5 § tredje stycket förvaltningslagen och 12 kap. 2 §). Detta ska särskilt tas i beaktande i fråga om beslut som omfattar kvalificerade insättningar, inte minst sådana som gjorts av fysiska personer och mikroföretag samt små och medelstora företag. Andra stycket, som är nytt, innebär att om ett beslut enligt 2 § omfattar kvalificerade insättningar ska Riksgäldskontoret se till att en insättare dagligen får tillgång till ett lämpligt belopp från dessa insättningar. Vad som anses med lämpligt belopp får avgöras av Riksgäldskontoret och är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Av 29 kap. 1 § framgår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela kompletterande föreskrifter om detta. 11 § Riksgäldskontoret får besluta att en motpart till ett företag i resolution inte får 1. säga upp eller häva ett avtal med företaget, 2. ändra villkoren i ett avtal med företaget, 3. ställa in fullgörelsen mot företaget, 4. kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget, 5. omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse, eller 6. tillämpa en slutavräkningsklausul. Första stycket gäller endast om 1. företaget fortsätter att fullgöra väsentliga avtalsförpliktelser i förhållande till motparten, eller 2. företaget inte kan fullgöra dessa förpliktelser till följd av ett beslut enligt 2, 7 eller 8 § eller 5 kap. 7 § eller 8 § första stycket 1. Förbudet får gälla från offentliggörandet enligt 12 kap. 5 § och som längst till klockan 24.00 den bankdag som följer närmast efter dagen för offentliggörandet. Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud mot att utöva vissa rättshandlingar. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 68.5 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.4. Tillägget i andra stycket innebär att villkoret om att företaget ska fullgöra sina förpliktelser för att motparten ska kunna förbjudas att vidta vissa rättigheter enligt första stycket inte tillämpas om företaget inte kan fullgöra sina förpliktelser till följd av ett beslut av Riksgäldskontoret enligt 2, 7 eller 8 § i detta kapitel eller 5 kap. 7 § eller 8 § första stycket 1 (jfr 11 kap. 3 § och prop. 2015/16:5 s. 819). Övriga ändringar är redaktionella. 12 § Riksgäldskontoret får besluta att en motpart till ett dotterföretag till ett företag i resolution inte får vidta en sådan åtgärd som anges i 11 § första stycket beträffande ett avtal med dotterföretaget, om 1. företaget i resolution svarar för fullgörelse av dotterföretagets förpliktelser, och 2. grunden för att vidta åtgärden är obestånd hos företaget i resolution eller dess finansiella ställning i övrigt. Vid ett beslut enligt första stycket gäller 11 § andra stycket 1 och tredje stycket. Paragrafen innehåller bestämmelser om förbud för motparter till företagets dotterföretag att utöva vissa rättshandlingar. Ändringen i andra stycket är en följd av ändringarna i 11 §. 18 § Riksgäldskontoret får inte besluta om en tillfällig åtgärd enligt 2-17 §§ om Riksgäldskontoret tidigare har beslutat om en motsvarande åtgärd enligt 5 kap. 7 eller 8 §. Paragrafen, som är ny, innehåller en bestämmelse om att tillfälliga åtgärder inte får vidtas både före och efter ett beslut om resolution. Paragrafen genomför artikel 33a.11 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.3. Av paragrafen framgår att Riksgäldskontoret inte får besluta om samma typ av tillfälliga åtgärder både utanför och i resolution. Har ett beslut om tillfälliga åtgärder redan beslutats enligt 5 kap. 7 eller 8 § är myndigheten därmed förhindrad att besluta om motsvarande tillfälliga åtgärder enligt 2, 7 eller 11 § i detta kapitel. Det är därmed inte möjligt att förlänga tidsfristerna genom dubbla förbud. Ett beslut före resolution kan dock fortsätta att gälla efter resolutionsbeslutet så länge tidsfristerna för fullgörelsebeslutet varar. Att vidta samma typ av åtgärd både före och efter resolution är därför inte tillåtet, t.ex. att meddela ett förbud mot att ta i anspråk säkerheter både före och efter resolution. Bestämmelsen hindrar dock inte att ett sådant beslut meddelas före resolution och ett beslut om förbud mot att utöva vissa rättshandlingar meddelas efter resolution. 16 kap. Åtgärder mot ägare 5 § Beslut som Riksgäldskontoret fattar enligt 1-4 §§ är bindande för företaget i resolution och för berörda ägare och borgenärer. En av Riksgäldskontoret beslutad kapitalminskning ska antecknas i aktiebolagsregistret, föreningsregistret eller bankregistret. Kapitalminskningen ska ingå i beräkningen av de tröskelvärden som avses i 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 §. Paragrafen innehåller bestämmelser om rättsverkan av ett beslut enligt 16 kap. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artikel 59.1b i krishanteringsdirektivet. Överväganden finns i avsnitt 10. Tredje stycket, som är nytt, motsvarar 6 kap. 16 § tredje stycket, se författningskommentaren till den paragrafen. 21 kap. Skuldnedskrivningsverktyget 2 § Följande skulder får skrivas ned eller konverteras genom skuldnedskrivningsverktyget: 1. relevanta kapitalinstrument, och 2. nedskrivningsbara skulder. Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka kapitalbasinstrument och skulder som kan bli föremål för nedskrivning eller konvertering. Ändringen i paragrafen genomför artikel 44.2 femte stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6. Ändringen i paragrafen är en följd av att det nuvarande uttrycket kvalificerade skulder, som får en ny innebörd, ersätts med uttrycket nedskrivningsbara skulder, se författningskommentarerna till 2 kap. 2 och 2 a §§. 15 § För att skuldnedskrivning eller konvertering ska ske med totalbeloppet enligt 13 §, ska Riksgäldskontoret vidta följande åtgärder: 1. Först ska någon av de åtgärder som anges i 16 kap. vidtas beträffande aktier eller andelar i företaget i resolution. 2. Därefter ska de relevanta kapitalinstrumenten skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning: a) övriga primärkapitalinstrument, b) supplementärkapitalinstrument. 3. Om åtgärderna i 1 och 2 inte är tillräckliga, ska de nedskrivningsbara skulderna skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning: a) andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten, b) skuldinstrument som inte är derivat eller innefattar derivat och vars ursprungliga löptid är minst ett år, om borgenärens rätt till betalning enligt 18 § första stycket andra meningen förmånsrättslagen (1970:979) för en fordran som är hänförlig till ett sådant instrument framgår av det fordringsavtal och, i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av instrumentet, c) enligt förmånsrättsordningen i omvänd ordning. Paragrafen innehåller bestämmelser om turordningen vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget. Ändringen i paragrafen genomför artikel 48.2 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6. Ändringen i paragrafen är en följd av att det nuvarande uttrycket kvalificerade skulder, som får en ny innebörd, ersätts med uttrycket nedskrivningsbara skulder, se författningskommentarerna till 2 kap. 2 och 2 a §§. 27 § Riksgäldskontoret får helt eller delvis undanta nedskrivningsbara skulder från nedskrivning eller konvertering, om 1. det inte är möjligt att skriva ned eller konvertera den nedskrivningsbara skulden inom rimlig tid, 2. det är nödvändigt och proportionellt för att företaget eller någon som har övertagit verksamheten från företaget ska kunna upprätthålla kritisk verksamhet eller affärsverksamhet som är viktig för företagets intjäning eller lönsamhet, 3. det är nödvändigt och proportionellt för att undvika omfattande spridning av negativa effekter som leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet, eller 4. det krävs för att undvika värdeförstörelse som innebär att förlusterna för andra borgenärer blir högre än om skulderna undantas. Av paragrafen framgår under vilka förutsättningar kvalificerade skulder får undantas från nedskrivning eller konvertering. Övervägandena finns i avsnitt 6. Ändringarna i paragrafen är en följd av att det nuvarande uttrycket kvalificerade skulder, som får en ny innebörd, ersätts med uttrycket nedskrivningsbara skulder, se författningskommentarerna till 2 kap. 2 och 2 a §§. 28 § När Riksgäldskontoret prövar frågan om undantag för nedskrivningsbara skulder enligt 27 §, ska myndigheten beakta 1. principen att förluster i första hand ska drabba ägarna och därefter borgenärerna i företaget i resolution i prioritetsordning, 2. vilken förlustabsorberingskapacitet företaget i resolution har kvar, om skulderna undantas, och 3. behovet av att behålla tillräckliga resurser för finansiering av resolution och av att säkerställa ett effektivt genomförande av en sådan. Paragrafen innehåller omständigheter som Riksgäldskontoret ska beakta när myndigheten överväger att undanta vissa skulder från nedskrivning eller konvertering enligt 27 §. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 44.3 andra och tredje styckena och delvis artikel 44.2 första stycket h i krishanteringsdirektivet. Överväganden finns i avsnitt 6. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag. Ändringen i paragrafen är en följd av att det nuvarande uttrycket kvalificerade skulder, som får en ny innebörd, ersätts med uttrycket nedskrivningsbara skulder, se författningskommentarerna till 2 kap. 2 och 2 a §§. Genom ändringen i punkt 3 ska Riksgäldskontoret i sin prövning också beakta behovet av att säkerställa ett effektivt genomförande av resolution. Riksgäldskontoret ska därvid särskilt bedöma om en skuld som är att betrakta som en nedskrivningsbar skuld trots att den är till ett företag som inte är en resolutionsenhet men som ingår i samma resolutionsgrupp, bör undantas från nedskrivning eller konvertering för att effektivt kunna genomföra resolutionsstrategin i enlighet med resolutionsplanen. När en sådan skuld är nedskrivningsbar framgår av 2 kap. 2 § första stycket 11. 30 § Om Riksgäldskontoret beslutar att undanta nedskrivningsbara skulder, får myndigheten använda medel från resolutionsreserven eller alternativa finansieringskällor enligt vad som anges i 27 kap. 1 och 6 §§, om det behövs för att absorbera förluster i eller ge kapitaltillskott till företaget i resolution. Det får dock bara göras om innehavare av aktier eller andra äganderättsinstrument eller innehavare av relevanta kapitalinstrument eller nedskrivningsbara skulder, genom nedskrivning, konvertering eller på annat sätt, har absorberat förluster i eller bidragit till kapitaliseringen av företaget med ett belopp som minst motsvarar 1. 8 procent av totala skulder och eget kapital i företaget i resolution baserat på värderingen enligt 7 kap., eller 2. 20 procent av det berörda företagets riskvägda tillgångar, baserat på värderingen enligt 7 kap. Alternativet i första stycket 2 får användas bara om 1. resolutionsreserven har tillgång till ett belopp som anskaffats genom resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § motsvarande minst 3 procent av de garanterade insättningarna, och 2. det berörda företagets konsoliderade tillgångar är mindre än motsvarande 900 miljarder euro. Paragrafen innehåller förutsättningar för att ge bidrag från resolutionsreserven eller från alternativa finansieringskällor. Paragrafen genomför artikel 44.4 och 44.5 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6. Ändringen i paragrafen är en följd av att det nuvarande uttrycket kvalificerade skulder, som får en ny innebörd, ersätts med uttrycket nedskrivningsbara skulder, se författningskommentarerna till 2 kap. 2 och 2 a §§. 27 kap. Finansiering av resolution 13 § Avgiftsskyldiga ska betala årliga resolutionsavgifter. De sammanlagda resolutionsavgifterna för ett år ska uppgå till 0,05 procent av det totala underlag för samtliga avgiftsskyldiga som beräknas enligt 14 § (avgiftsunderlaget). Om inte annat följer av tredje stycket fastställs den resolutionsavgift som en avgiftsskyldig ska betala i enlighet med förordningen om resolutionsavgifter. Det som i artiklarna 4.1, 6-9, 12.1, 14.2, 14.3, 14.6 och 17.2 i förordningen om resolutionsavgifter anges om metoden för riskjustering av resolutionsavgift och om uppgiftsskyldighet, ska inte tillämpas för EES-filialer och värdepappersbolag som omfattas av definitionen i artikel 96.1 a eller b i tillsynsförordningen eller som bedriver verksamhet nr 8 i avsnitt A i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, men som inte bedriver verksamheterna nr 3 eller 6 i samma avsnitt i den bilagan. För en sådan avgiftsskyldig ska riskjustering av resolutionsavgift ske i enlighet med de kriterier som anges i artikel 103.7 i krishanteringsdirektivet och föreskrifter som har meddelats med stöd av 29 kap. 1 § 11. Resolutionsavgift ska betalas så länge som behållningen i resolutionsreserven vid utgången av det år avgiften avser understiger tre procent av de garanterade insättningarna. Paragrafen innehåller bestämmelser om resolutionsavgifter. Ändringen i tredje stycket är en följd av ändringarna i 29 kap. 1 §. 28 kap. Samarbete och informationsutbyte 7 § Riksgäldskontoret får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av följande artiklar i krishanteringsdirektivet: - 13.5 andra stycket och 13.6 andra stycket. - 18.6 tredje stycket, 18.6a tredje stycket och 18.7 tredje stycket. - 45h.4 andra stycket och 45h.5 andra stycket. Paragrafen innehåller bestämmelser om Riksgäldskontorets möjlighet att hänskjuta frågor till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning. Ändringarna i paragrafen genomför delvis artiklarna 18.6 tredje stycket, 18.6a tredje stycket, 18.7 tredje stycket, 45h.4 andra stycket och 45h.5 andra stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14. Ändringarna i paragrafen är en följd av att reglerna om tvistlösning i krishanteringsdirektivet har flyttats och ändrats. 8 § Riksgäldskontoret får begära att Europeiska bankmyndigheten ska bistå myndigheterna att nå en överenskommelse i de fall som framgår av följande artiklar i krishanteringsdirektivet: - 13.4 fjärde stycket. - 18.5 fjärde stycket. - 91.7 andra stycket. - 92.3 andra stycket. Paragrafen innehåller bestämmelser om Riksgäldskontorets möjlighet att begära att Europeiska bankmyndigheten ska bistå med att nå en överenskommelse med resolutionsmyndigheter i andra länder. Ändringarna i paragrafen genomför artiklarna 13.4 och 18.5 fjärde stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 14. Ändringarna i paragrafen är en följd av att reglerna i krishanteringsdirektivet om Europeiska bankmyndighetens bistånd när det gäller att nå en överenskommelse har flyttats. 29 kap. Bemyndigande 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. avgifter enligt 1 kap. 3 § andra stycket, 2. hur det särskilda förfogandebeloppet enligt 4 kap. 29 § ska beräknas, 3. hur stor andel av globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolutionsenheter eller nationellt systemviktiga resolutionsenheter som får omfattas av kravet enligt 4 kap. 15 §, 4. offentliggörande enligt 4 kap. 28 §, 5. vilken information om nedskrivningsbara skulder ett företag ska lämna till Riksgäldskontoret och när den ska lämnas, 6. undantag från skyldigheten i 5 kap. 2 § om att ta in vissa villkor i avtalen för sina skulder enligt - 5 kap. 3 §, och - 5 kap. 3 a § när det gäller vilka kategorier av skulder som kan undantas, 7. vilka företag som ska upprätta register som avses i 5 kap. 5 §, vad registren ska innehålla och när företagen ska ge in register för olika typer av avtal, 8. hur beloppet enligt 13 kap. 5 § andra stycket ska fastställas och betalas ut, 9. vad en omstruktureringsplan enligt 21 kap. 5 § ska innehålla, 10. hur storleken på de skulder som är hänförliga till derivat enligt 21 kap. 17 § ska beräknas, 11. metoden för riskjustering av resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § tredje stycket, 12. vilka uppgifter en avgiftsskyldig ska lämna till Riksgäldskontoret enligt 27 kap. 20 §, 13. vilka upplysningar ett institut eller något annat koncernföretag ska lämna till Riksgäldskontoret för dess verksamhet enligt denna lag, och 14. att vissa uppgifter som enligt 27 kap. 20 § och 28 kap. 1 § ska lämnas till Riksgäldskontoret också eller i stället ska lämnas till Finansinspektionen. Paragrafen innehåller bemyndiganden. Ändringarna i paragrafen genomför artiklarna 16a.4-16a.6, 45i.1, 45i.2 och 55.7 och delvis artiklarna 33a.3, 45b.8, 45i.3, 45i.4 och 69.5 tredje stycket i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 5, 8.4.3, 8.7, 9.1, 12.1 och 14. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag. Punkt 1, som är ny, gäller avgifter som Riksgäldskontoret ska få ta ut enligt 1 kap. 3 § andra stycket. Punkt 2, som är ny, gäller hur det särskilda förfogandebeloppet ska beräknas. Punkt 3, som är ny, gäller hur stor andel av globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolutionsenheter eller nationellt systemviktiga resolutionsenheter som får omfattas av kravet enligt 4 kap. 15 §. Punkt 4, som är ny, gäller offentliggörande enligt 4 kap. 28 §, bl.a. vilken information som ett företag ska offentliggöra och hur den ska offentliggöras. Ändringen i punkt 6 innebär att bemyndigandet utvidgas till vilka kategorier av skulder som ett företag med stöd av 5 kap. 3 a § kan bedöma att det inte är möjligt att ta in ett villkor om erkännande av nedskrivning och konvertering. Punkt 8, som är ny, gäller det belopp som en insättare ska få tillgång till när ett fullgörelseförbud omfattar kvalificerade insättningar ska fastställas och betalas ut till insättaren. Genom ändringen i punkt 14 klargörs att bemyndigandet också omfattar den situationen att uppgifter ska lämnas till både Riksgäldskontoret och Finansinspektionen. Övriga punkter numreras om. 2 § Regeringen får meddela föreskrifter om 1. innehållet i en resolutionsplan och en koncernresolutionsplan enligt 3 kap. och vad som ska beaktas vid planernas utformning liksom när de ska upprättas och hur ofta de behöver uppdateras, 2. vilka omständigheter Riksgäldskontoret ska beakta vid sin prövning av en resolutionsplan enligt 3 kap. 10 och 11 §§, 3. bedömningsgrunder för fastställandet av frister enligt 4 kap. 26 §, 4. bedömningsgrunder enligt 4 kap. 31 §, och 5. när och var ett beslut om resolution enligt 8 kap. 13 § och ett beslut om resolutionsåtgärder enligt 12 kap. 5 § ska offentliggöras och vad offentliggörandet ska innehålla. Paragrafen innehåller bemyndiganden. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 16a.2 första stycket och delvis artikel 45m.7 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitten 8.6 och 8.8.1. Punkt 3, som är ny, gäller bedömningsgrunder för fastställandet av frister enligt 4 kap. 26 §. Punkt 4, som är ny, gäller vad som ska beaktas vid bedömning om beslut att förbjuda vissa värdeöverföringar ska fattas. Punkt 5 motsvarar hittillsvarande punkt 3. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. 2. Riksgäldskontoret ska fatta beslut om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. i den nya lydelsen som ska gälla från och med den 1 januari 2024, eller, om villkoren i artikel 45m.1 tredje stycket och 45m.7 i krishanteringsdirektivet är uppfyllda, den senare tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar för ett företag. 3. Riksgäldskontoret ska fatta beslut om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska gälla från och med den 1 januari 2022 enligt a) 4 kap. 3 § andra stycket och 18 § i den nya lydelsen för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet, och b) 4 kap. 3 § tredje stycket och 19 § i den nya lydelsen för en nationellt systemviktig resolutionsenhet. 4. För att möjliggöra en linjär uppbyggnad av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska Riksgäldskontoret fram till den 1 januari 2024 eller den senare tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar enligt 2 a) för ett företag besluta en målnivå på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska gälla från och med den 1 januari 2022, och b) vid behov och minst var tolfte månad underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder. 5. Ett beslut om minimikrav för nedskrivningsbara skulder som har fattats enligt 4 kap. i den äldre lydelsen ska gälla till dess att ett beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 2, 3 eller 4 a gäller. För ett beslut om minimikrav för nedskrivningsbara skulder gäller bestämmelsen i 3 kap. 24 § i den äldre lydelsen. 6. Bestämmelserna i 5 kap. 9 och 10 §§ tillämpas på avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet och som avser nya förpliktelser eller väsentliga ändringar av befintliga förpliktelser. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna genomför artikel 45m.1 och 45m.2 och delvis artiklarna 45m.6-45m.8 och 71a.3 i krishanteringsdirektivet och artikel 3.1 i ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 18. Övergångsbestämmelserna är utformade i enlighet med Lagrådets förslag. Lagen träder i kraft den 1 juli 2021 (punkt 1). Riksgäldskontoret ska fatta beslut om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska gälla fr.o.m. den 1 januari 2024, eller, om vissa förutsättningar i krishanteringsdirektivet är uppfyllda (artikel 45m.1 tredje stycket och 45m.7), den senare tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar (punkt 2). En europeiskt eller nationellt systemviktig resolutionsenhet ska emellertid uppfylla kravet enligt 4 kap. 3 § andra stycket och 18 § respektive 3 § tredje stycket och 19 § redan fr.o.m. den 1 januari 2022 (punkt 3). Bestämmelsen gäller de europeiskt och nationellt systemviktiga resolutionsenheter som före den 1 januari 2022 uppfyller förutsättningarna enligt 4 kap. 3 § andra eller tredje stycket. För de företag som först efter den 1 januari 2022 uppfyller förutsättningarna enligt 4 kap. 3 § andra eller tredje stycket gäller i stället fristen enligt 4 kap. 25 §. Riksgäldskontoret ska under tidsperioden fram till den 1 januari 2024, eller, om vissa förutsättningar i krishanteringsdirektivet är uppfyllda den senare tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar, för ett företag besluta en målnivå att gälla fr.o.m. den 1 januari 2022 som möjliggör en linjär uppbyggnad av kravet (punkt 4 a). Riksgäldskontoret ska också vid behov och minst var tolfte månad underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder (punkt 4 b). Det senaste fattade beslutet om minimikravet på nedskrivningsbara skulder (MREL-kravet) för ett företag ska gälla till dess att ett beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 2, 3 eller 4 a gäller i fråga om företaget (punkt 5). Dessa skulder omfattas också i fortsättningen av skuldnedskrivningsverktyget i resolution (21 kap. 2 §), om de uppfyller kraven i 2 kap. 2 §. För beslutet om MREL-kravet gäller den äldre lydelsen av bestämmelsen om åtgärder för att undanröja eller minska väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett företag eller en koncern. Krav på villkoren om avtalsenligt erkännande ska inte tillämpas på avtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Om ett sådant avtal ändrats efter ikraftträdandet blir kravet dock tillämpligt om ändringen avser nya förpliktelser eller väsentliga ändringar av befintliga förpliktelser (punkt 6). 20.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden 2 § I denna lag avses med administratör: ett företag som är ansvarigt för verksamheten i ett avvecklingssystem; företaget anses som deltagare i systemet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, eller ett likställt avvecklingssystem, clearingorganisation: ett företag som har tillstånd att driva clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller förordning (EU) nr 648/2012, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, kollektivt obeståndsförfarande: konkurs, företagsrekonstruktion eller annat därmed jämförbart förfarande, likställt avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som Finansinspektionen enligt 9 a § har beslutat att likställa med ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem vars administratörer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen, och värdepapperscentral: detsamma som i artikel 2.1.1 i förordning (EU) nr 909/2014, i den ursprungliga lydelsen. Paragrafen innehåller definitioner. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (finality-direktivet). Övervägandena finns i avsnitt 16. Ändringen innebär att definitionen av clearingorganisation anpassas till definitionen i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. 8 § Deltagare i ett avvecklingssystem får vara: 1. Riksbanken och andra centralbanker, 2. Riksgäldskontoret och utländska offentliga institutioner som i sitt hemland driver verksamhet som är jämförbar med kontorets, 3. clearingorganisationer, 4. svenska värdepapperscentraler, 5. företag som har tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 6. företag som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 7. utländska företag som i hemlandet driver sådan verksamhet som avses i 3-6, 8. andra juridiska personer som för egen räkning avvecklar förpliktelser att leverera finansiella instrument i systemet, och 9. clearingmedlemmar som avses i förordning (EU) nr 648/2012. Utländska företag som avses i första stycket 7 ska i hemlandet stå under betryggande tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ. Paragrafen innehåller bestämmelser om deltagare i avvecklingssystem. Ändringarna i paragrafen genomför artikel 2.1 i finality-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 16. Första stycket 9, som är ny, innebär att clearingmedlemmar i en central motpart kan vara deltagare i ett avvecklingssystem. 20.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder 7 kap. 3 § Ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument ska i denna förvaltning och när det utför tjänster enligt 1 § första stycket tillämpa 8 kap. 9-12, 14-16 och 22 §§ och 9 kap. 1, 3-6, 9, 10, 12-23, 25 a-29, 30 a och 40 §§, 41 § första stycket och 43 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. I paragrafen finns bestämmelser om diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument. Ändringen i paragrafen genomför delvis artikel 44a.1-44a.4 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 16. Ändringen innebär att det tas in en hänvisning till 9 kap. 25 a och 25 b §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. 20.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse 15 kap. 1 a § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om kreditinstitutet 1. har fått tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt, 2. i strid med 14 kap. 4 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där, 3. i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i institutet samt storleken på innehaven, 4. inte uppfyller kraven i 6 kap. 1-3 c, 4, 4 a, 4 c eller 5 § eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 5, 5. låter blir att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen, 6. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 430a i tillsynsförordningen, 7. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen, 8. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen, 9. låter blir att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 och 430.2 i tillsynsförordningen, 10. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen, 11. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen, 12. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen, 13. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1-431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen, 14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen, 15. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, 16. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006, 17. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i institutet eller kvarstå i institutet trots att kraven i 3 kap. 2 § första stycket 4 eller 5, 10 kap. 8 a-8 c §§, 12 kap. 6 a-6 c §§ eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 3 inte är uppfyllda, 18. i strid med 6 a kap. 1 eller 2 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan, 19. i strid med 6 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas, 20. i strid med 13 kap. 4 a och 5 a §§ låter bli att underrätta Finansinspektionen om institutet fallerar eller sannolikt kommer att fallera, 21. inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. lagen (2015:1016) om resolution eller i strid med 28 kap. 1 § samma lag låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret, eller 22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen eller 2 kap. 1 eller 2 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag på grupp- eller undergruppsnivå. Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 14 kap. 1 eller 3 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i institutet, ska första stycket 2 och 3 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar. Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om institutets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. Ingripande sker genom 1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut, eller ersättare för någon av dem, eller 2. beslut om sanktionsavgift. Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripanden mot vissa fysiska personer. Ändringen i paragrafen genomför delvis artikel 45k.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.2. Ändringen i punkt 21 innebär att Finansinspektionen kan ingripa mot ledningen för ett institut om det inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder i 4 kap. lagen (2015:1016) om resolution. Av 4 kap. 33 § den lagen framgår att ett sådant beslut ska fattas efter att Riksgäldskontoret fått tillfälle att lämna synpunkter. 20.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 9 kap. 25 a § Ett värdepappersinstitut får bara sälja relevanta kapitalinstrument enligt 2 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution och skuldinstrument som uppfyller villkoren i artikel 72a i tillsynsförordningen utom när det gäller artikel 72a.1 b och hänvisningen till artikel 72b.3-72b.5 till en icke-professionell kund, om institutet 1. har gjort en prövning enligt 23 §, 2. på grundval av prövningen enligt 1 har förvissat sig om att instrumenten är lämpliga för kunden, och 3. har lämnat kunden en lämplighetsförklaring enligt 28 §. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om investerarskydd vid försäljning av vissa skuldinstrument till icke-professionella kunder. Paragrafen genomför delvis artikel 44a.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 16. Av paragrafen framgår under vilka förutsättningar ett värdepappersinstitut får sälja relevanta kapitalinstrument och vissa andra efterställda instrument till icke-professionella kunder. Med icke-professionella kunder avses en kund som inte är en professionell kund, dvs. en kund som inte uppfyller förutsättningarna enligt 9 kap. 4 eller 5 §. 25 b § Ett värdepappersinstitut ska kräva att den icke-professionella kunden lämnar institutet information om sin portfölj av finansiella instrument. I portföljen ska räknas med insättningar av kontanta medel men inte innehav av sådana finansiella instrument som har lämnats som säkerhet. Om portföljens värde inte överstiger 500 000 euro vid tidpunkten för kundens förvärv av sådana instrument som avses i 25 a §, ska värdepappersinstitutet säkerställa att förvärvet inte överstiger10 procent av portföljens värde. När ett förvärv som avses i andra stycket görs för första gången får likviden för instrumenten inte understiga 10 000 euro. Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om information om den icke-professionella kundens portfölj. Paragrafen genomför delvis artikel 44a.2-4 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 20. Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag. Av första stycket framgår att ett värdepappersinstitut ska kräva att en icke-professionell kund lämnar institutet information om sin portfölj. Uttrycket finansiella instrument har samma innebörd som i 1 kap. 4 §, inbegripet relevanta kapitalinstrument enligt 2 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution och sådana skuldinstrument som anges i 25 a §. Av andra och tredje styckena framgår att om kundens portfölj vid tidpunkten för köpet inte överstiger 500 000 euro, ska värdepappersinstitutet säkerställa att kunden inte investerar mer än totalt 10 procent av sin portfölj i instrument som avses i 25 a § och att när ett sådant förvärv görs för första gången får likviden som kunden investerar i ett eller flera sådana instrument inte understiga 10 000 euro. 25 kap. 1 d § Finansinspektionen ska, utöver i de fall som anges i 1 a och 1 b §§, ingripa mot någon som ingår i ett värdepappersbolags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om värdepappersbolaget 1. har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt, 2. inte uppfyller kraven i 3 kap. 5 § första stycket eller har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven i 3 kap. 1 § första stycket 5 eller 6 eller någon av 8 kap. 8 b-8 d §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 3 kap. 12 § 2 inte är uppfyllda, 3. åsidosatt sina skyldigheter enligt 5 kap. 4 §, 4. inte uppfyller kraven i någon av 8 kap. 3-6, 8 eller 8 f §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 35 § 1, 5. i strid med 8 a kap. 2 eller 3 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan, 6. i strid med 8 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas, 7. i strid med 23 kap. 3 c § låter bli att underrätta Finansinspektionen om att värdepappersbolaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera, 8. i strid med 24 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där, 9. i strid med 24 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat inne-hav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven, 10. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i bolagets kapitalbas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen, 11. inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. lagen (2015:1016) om resolution eller i strid med 28 kap. 1 § samma lag låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret, 12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen, 13. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen, 14. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 430a i tillsynsförordningen, 15. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen, 16. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen, 17. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 och 430.2 i tillsynsförordningen, 18. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen, 19. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen, 20. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen, 21. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1-431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen, eller 22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen eller kraven i 2 kap. 1 eller 2 § i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag på gruppnivå eller undergruppsnivå. Om en sådan person som avses i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 24 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i bolaget, ska första stycket 8 och 9 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar. Ett ingripande enligt första stycket får göras endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. Ingripande görs genom 1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser enligt första stycket 1, 2, 3, 8 eller 9, permanent inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller ersättare för någon av dem, eller 2. beslut om sanktionsavgift. Paragrafen innehåller bestämmelser om ingripande mot vissa fysiska personer. Ändringen i paragrafen genomför delvis artikel 45k.1 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.2. Ändringarna i punkt 11 motsvarar dem i 15 kap. 1 a § 21 lagen (2004:297) om bank och finansieringsrörelse. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. 2. Bestämmelserna i 9 kap. 25 a och 25 b §§ tillämpas inte på relevanta kapitalinstrument och efterställda kvalificerade instrument som har getts ut före ikraftträdandet. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna genomför artikel 44a.7 i krishanteringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 18. Lagen träder i kraft den 1 juli 2021 (punkt 1). Bestämmelserna om investerarskydd i 9 kap. 25 a och 25 b §§ ska tillämpas på instrument som har getts ut efter ikraftträdandet (punkt 2). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 av den 20 maj 2019 om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information, samt av förordning (EU) nr 648/20 225 sidor Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och om direktiv 98/26/EG 49 sidor Sammanfattning av betänkandet EU:s bankpaket om riskreducerande åtgärder (SOU 2019:60) EU har antagit nya förordningar och direktiv som innebär ändringar i de befintliga rättsakterna i fråga om kapitaltäckning och hantering av banker i kris. Samlingsnamnet för dessa förändringar i det europeiska regelverket är EU:s bankpaket. Detta betänkande innehåller förslag till de lagändringar som behövs för att anpassa och komplettera svensk rätt med anledning av ändringarna i förordningarna och genomföra ändringarna i direktiven. Betänkandet innehåller förslag på bestämmelser som innebär att ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag kan göras ansvarig för kapitalkraven på gruppnivå. För att gruppkraven ska kunna riktas mot ett holdingföretag införs det även en skyldighet för företagen att ansöka om ett särskilt godkännande eller undantag från kravet på godkännande. Om ett holdingföretag inte ansöker om eller inte uppfyller förutsättningarna för ett godkännande eller undantag ska Finansinspektionen ingripa. I fråga om grupper från tredjeland, som är av viss storlek och som har två eller fler kreditinstitut eller värdepappersbolag inom EU, innebär förslagen vidare att de blir skyldiga att ha ett intermediärt moderföretag etablerat inom EU. Det sker dessutom förändringar i fråga om det särskilda kapitalbaskravet, det så kallade pelare 2-kravet. Det införs bland annat ett särskilt kapitalbaskrav avseende bruttosoliditet, som ska utgöra ett parallellt krav till det riskvägda särskilda kapitalbaskravet. Möjligheterna att beakta risker som institutet utsätter det finansiella systemet för inom ramen för kraven tas dock bort. Finansinspektionen blir vidare skyldig att fatta skriftliga beslut avseende de särskilda kapitalbaskraven. Vid sidan av dessa krav föreslås det införas riktlinjer för särskild kapitalbas. Riktlinjerna ska täcka risker och hantera framtida stresscenarier som inte täcks av övriga delar i kapitalkraven. Enstaka brister att efterleva en riktlinje ska inte leda till ingripanden, men ett särskilt kapitalbaskrav ska beslutas vid upprepade överträdelser. I fråga om kapitalbuffertar förslås ändringar som bland annat innebär att den möjliga nivån på vissa buffertar höjs, att systemriskbufferten och bufferten för systemviktiga institut blir additiva samt att restriktioner aktualiseras och ingripande kan ske om bruttosoliditetsbufferten, som tillkommer i tillsynsförordningen, inte uppfylls. Därtill innehåller betänkandet bland annat förslag som möjliggör för Finansinspektionen att samarbeta och utbyta information med andra myndigheter och vissa mellanstatliga organ, samt krav på institutens bolagsstyrning och riskhantering. Bankpaketets bestämmelser om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder finns i krishanteringsdirektivet och tillsynsförordningen. De är till stor del en följd av genomförandet av de globalt överenskomna TLAC-principerna, se avsnitt 3.7. De större ändringarna i svensk rätt innebär en mer utförlig reglering av de skulder som får användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder och de särskilda kraven på kapitalbas och efterställda skulder. De nya bestämmelserna om beräkningen av kravet har koppling till kapitaltäckningskraven. Kravet ska uttryckas som en procentandel av såväl det totala riskvägda exponeringsbeloppet som det totala exponeringsmåttet. En ny ordning för både planering och genomförande av resolution införs som stärker möjligheten att genomföra resolution av delar av en koncern, så kallade resolutionsgrupper. En resolutionsgrupp ska typiskt sett bestå av en resolutionsenhet som är ett moderföretag med ett eller flera underliggande dotterföretag. När resolutionsgruppen försätts i resolution tillämpas resolutionsåtgärderna endast på resolutionsenheten efter det att dotterföretagens skulder till resolutionsenheten skrivits ner eller konverterats. Meningen är att resolutionsenheten ska uppfylla ett konsoliderat krav på kapitalbas och kvalificerade skulder för hela resolutionsgruppen. En resolutionsenhet i en resolutionsgrupp ska kunna vara ett annat företag än ett institut. Särskilda krav ska gälla för de resolutionsenheter som enskilt eller genom resolutionsgruppen har tillgångar som överskrider 100 miljarder euro eller som bedöms utgöra en sannolik systemrisk i händelse av fallissemang. Vidare kompletteras åtgärderna mot resolutionshinder, när hindret avser bristande efterlevnad av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Bland annat införs en möjlighet att besluta om förfoganderestriktioner liknande de som gäller för det kombinerade buffertkravet enligt lagen (2014:966) om kapitalbuffertar. Finansinspektionen föreslås få möjlighet att även ingripa mot andra företag än institut, och mot vissa fysiska personer, om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder inte uppnås. Det införs också bestämmelser om närmare samarbete mellan Riksgäldskontoret och Finansinspektionen om åtgärder. I syfte att skydda icke-professionella kunder föreslås bestämmelser som begränsar dessa aktörers möjlighet att investera i vissa skuldinstrument som används av ett företag för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Betänkandet innehåller också förslag som innebär att Riksgäldskontoret ges möjlighet att vidta tillfälliga åtgärder som berör ett företag i kris samt dess motparter och borgenärer även när ett beslut om resolution inte har fattats. Ändringarna föreslås i fråga om kapitaltäckning i huvudsak träda i kraft den 29 december 2020 och i fråga om hantering av banker i kris i huvudsak träda i kraft den 28 december 2020. I fråga om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder föreslås Riksgäldskontoret besluta om lämplig övergångsperiod med gradvis uppbyggnad fram till 2024. Lagförslagen i betänkandet EU:s bankpaket om riskreducerande åtgärder (SOU 2019:60) Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden att 2 § ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § I denna lag avses med administratör: ett företag som är ansvarigt för verksamheten i ett avvecklingssystem; företaget anses som deltagare i systemet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, eller ett likställt avvecklingssystem, central motpart: en central motpart enligt definitionen i artikel 2.1 i förordningen (EU) nr 648/2012. clearingorganisation: ett företag som har tillstånd att driva clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, deltagare: ett institut, en central motpart, en avvecklingsagent, en clearingorganisation, en systemoperatör eller en clearingmedlem i en central motpart med auktorisation enligt artikel 17 i förordningen (EU) nr 648/2012 EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, kollektivt obeståndsförfarande: konkurs, företagsrekonstruktion eller annat därmed jämförbart förfarande, likställt avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som Finansinspektionen enligt 9 a § har beslutat att likställa med ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem vars administratörer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen, och värdepapperscentral: detsamma som i artikel 2.1.1 i förordning (EU) nr 909/2014, i den ursprungliga lydelsen. Denna lag träder ikraft den 28 december 2020. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden dels att nuvarande 8 kap. 4 a och 4 b §§ ska betecknas som 8 kap. 4 b och 4 c §§, dels att rubriken närmast före 8 kap. 4 a § ska sättas närmast före 8 kap. 4 b §, dels att 1 kap. 4 a §, 8 kap. 4 §, 8 b kap. 4 §, 9 kap. 45 §, 23 kap. 1 och 5 §§ samt 25 kap. 1 d § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas fem nya paragrafer, 8 kap. 4 a §, 9 kap. 25 a och 25 b §§, 13 kap. 6 b och 9 a §§, och närmast före 9 kap. 25 a § ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 4 a § I denna lag betyder direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1034, kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878, krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen, marknadsmissbruksförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, prospektförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juli 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG, tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, öppenhetsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/50/EU. 8 kap. 4 § Ett värdepappersbolag ska identifiera, mäta, styra, internt rapportera och ha kontroll över de risker som dess rörelse är förknippad med. Bolaget ska se till att det har en tillfredsställande intern kontroll. Sådana värdepappersbolag som anges i 8 a kap. 1 § ska också upprätta en återhämtningsplan eller koncernåterhämtningsplan enligt samma kapitel. Ett värdepappersbolag ska särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta krav ska bolaget ha metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som bolaget är eller kan komma att bli exponerat för. Ett värdepappersbolag ska särskilt se till att dess kreditrisker, marknadsrisker, operativa risker och andra risker sammantagna inte medför att dess förmåga att fullgöra sina förpliktelser äventyras. För att uppfylla detta krav ska bolaget ha metoder som gör det möjligt att fortlöpande värdera och upprätthålla ett kapital som till belopp, slag och fördelning är tillräckligt för att täcka arten och nivån på de risker som bolaget är eller kan komma att bli exponerat för. Bolaget ska fastställa det internt bedömda kapitalbehovet till tillfredsställande kapitalbasnivåer. Bolaget ska utvärdera dessa metoder för att säkerställa att de är heltäckande. 4 a § I fråga om ränterisker som följer av verksamhet utanför handelslagret får Finansinspektionen i de situationer som anges i artikel 84.3 och 84.4 i kapitaltäckningsdirektivet kräva att ett värdepappersbolag använder schablonmetoden enligt artikel 84.1 i samma direktiv. 8 b kap. 4 § Finansinspektionen ska godkänna ett avtal om koncerninternt finansiellt stöd, om stödet 1. i betydande grad avhjälper de finansiella svårigheterna i det företag som tar emot det, 2. syftar till att bevara eller återställa den finansiella stabiliteten i koncernen som helhet eller i något av företagen inom koncernen, och 3. inte äventyrar den finansiella stabiliteten i ett eller flera länder inom EES, i synnerhet i det land där det stödgivande företaget finns. Dessutom ska följande krav vara uppfyllda med avseende på det stödgivande företaget: 1. Det kan antas att ersättningen för stödet kommer att betalas och, om det avser ett lån, även kapitalbeloppet återbetalas. Om stödet ges i form av en garanti eller annan slags säkerhet, tillämpas samma villkor på den skuld som uppkommer ifall garantin eller säkerheten utlöses. 2. Det finansiella stödet ges på sådana villkor att det stödgivande företagets intressen gynnas. 3. Likviditeten eller solvensen i det stödgivande företaget äventyras inte till följd av tillhandahållandet av det finansiella stödet. 4. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller avseende kapitalbas och likviditet i kapitaltäckningsdirektivet samt de övriga krav som gäller enligt artikel 104.2 i samma direktiv vid tidpunkten för det finansiella stödet. 4. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller avseende kapitalbas och likviditet i kapitaltäckningsdirektivet samt de övriga krav som gäller enligt artikel 104a i samma direktiv vid tidpunkten för det finansiella stödet. 5. Det stödgivande företaget uppfyller de krav som gäller för stora exponeringar. 6. Det finansiella stödet leder inte till att de krav som anges i 4 eller 5 inte uppfylls. 7. Möjligheten till resolution av det stödgivande företaget äventyras inte till följd av det finansiella stödet. Finansinspektionen får bevilja undantag från kraven i andra stycket 4 och 5. 9 kap. Särskilda villkor vid försäljning till icke-professionella kunder 25 a § Ett värdepappersinstitut får endast sälja primärkapitaltill-skottinstrument, supplementärkapitalinstrument och efterställda kvalificerade skuldinstrument som emitterats efter den 27 december 2020 till en icke-professionell kund om 1. institutet har utfört en lämplighetsbedömning enligt 23 §, 2. institutet har bedömt att instrumenten är lämpliga för kunden, och 3. institutet har lämnat kunden en lämplighetsförklaring enligt 28 §. Med efterställda kvalificerade skuldinstrument avses detsamma som i 2 kap. 2 b § lagen (2015:1016) om resolution. 25 b § Ett värdepappersinstitut får kräva att den icke-professionella kunden lämnar institutet information om sin portfölj. Om den icke-professionella kundens portfölj vid tidpunkten för köpet inte överstiger 500 000 euro, ska värdepappersinstitutet säkerställa att 1. kunden inte investerar mer än totalt 10 procent av sin portfölj i instrument som avses i 25 a §, och 2. det ursprungliga investeringsbeloppet som investeras i ett eller flera sådana instrument är minst 10 000 euro. En portfölj enligt andra stycket ska innehålla kontanta insättningar och finansiella instrument, med undantag för sådana finansiella instrument som har lämnats som säkerhet. 45 § Vid kreditgivning enligt 2 kap. 2 § första stycket 2 gäller för värdepappersbolag denna paragraf och 44 § i stället för 21 kap. aktiebolagslagen (2005:551). Ett värdepappersbolag får inte på andra villkor än sådana som bolaget normalt ställer upp lämna kredit till 1. en styrelseledamot, 2. en person som ensam eller i förening med någon annan får avgöra kreditärenden som ska avgöras av styrelsen, 3. en anställd som har en ledande ställning inom bolaget, 4. någon annan aktieägare än staten med ett aktieinnehav som motsvarar minst 3 procent av hela aktiekapitalet, 5. den som är make eller sambo till någon som avses i 1-4, eller 6. en juridisk person i vilken någon som avses i 1-5 har ett väsentligt ekonomiskt intresse i egenskap av delägare eller medlem. Finansinspektionen prövar efter ansökan om en anställd har sådan ledande ställning som avses i andra stycket 3. Värdepappersbolagets styrelse ska avgöra ärenden om kredit till de personer och företag som avses i andra stycket. Bolaget ska föra in uppgifter om sådana krediter i en förteckning. Värdepappersbolagets styrelse ska avgöra ärenden om kredit till de personer och företag som avses i andra stycket. Bolaget ska föra in uppgifter om sådana krediter i en förteckning. Förteckningen ska också innehålla uppgift om kredit som har lämnats till 1. ett barn eller en förälder till en styrelseledamot eller den verkställande direktören för bolaget, och 2. en juridisk person som en sådan person som avses i 1 eller i andra stycket 1-3 eller 5 a) har ett kvalificerat innehav om minst 10 procent av kapitalet eller rösterna, eller b) har en sådan ställning som avses i andra stycket 1-3. För att uppfylla kravet på en förteckning enligt fjärde stycket får värdepappersbolaget även föra en förteckning över de närstående som omfattas av kravet. Andra-fjärde styckena tillämpas också på krediter mot säkerhet av borgen eller fordringsrätt som utfärdas av någon som avses i andra stycket. Detsamma gäller för en fordran som bolaget förvärvar och för vilken någon som avses i andra stycket är betalningsskyldig. 23 kap. 1 § Finansinspektionen har tillsyn över värdepappersinstitut, börser, svenska leverantörer av datarapporteringstjänster, clearingorganisationer samt sådana utländska företag som har tillstånd att driva en reglerad marknad från filial i Sverige. För svenska värdepappersinstitut, börser, svenska leverantörer av datarapporteringstjänster och svenska clearingorganisationer omfattar tillsynen att rörelsen drivs enligt denna lag, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet. För ett utländskt företag som driver värdepappersrörelse eller en reglerad marknad eller clearingverksamhet från filial i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige. Inspektionen har dessutom tillsyn över att ägare och ledning uppfyller lämplighetskraven i denna lag. Inspektionen ska i synnerhet kontrollera att ägare och ledning uppfyller dessa krav när det finns rimlig anledning att misstänka att institutet har koppling till eller utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av terrorism eller det finns en ökad risk för detta. Finansinspektionen har därutöver tillsyn över att bestämmelserna om regelbunden finansiell information i 16 kap. följs. Lydelse enligt prop. 2018/19:150 Föreslagen lydelse 5 § Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin tillsynsverksamhet samarbeta och utbyta information med 1. andra behöriga myndigheter, 2. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, 3. Europeiska systemrisknämnden, 4. Europeiska centralbanken, 5. byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer), 6. offentliga organ som har behörighet för tillsyn över spotmarknader och auktionsmarknader, 7. behöriga myndigheter, registerförvaltare och andra offentliga organ som har uppdrag att utöva tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 421/2014, och 8. offentliga organ som är ansvariga för tillsyn, förvaltning och reglering av fysiska jordbruksmarknader enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007. 7. behöriga myndigheter, registerförvaltare och andra offentliga organ som har uppdrag att utöva tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 421/2014, 8. offentliga organ som är ansvariga för tillsyn, förvaltning och reglering av fysiska jordbruksmarknader enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007, och 9. myndigheter som har ansvar för tillämpningen av regler om strukturell uppdelning inom en bankgrupp. 6 b § Finansinspektionen får efter begäran från Internationella valutafonden, Världsbanken, Banken för internationell betalningsutjämning och Rådet för finansiell stabilitet lämna information under de förutsättningar och i den utsträckning som följer av kapitaltäckningsdirektivet. 9 a § Finansinspektionen får kräva att en revisor eller en särskild granskare som åsidosatt sina skyldigheter enligt 8 och 9 §§ ska bytas ut. 25 kap. 1 d § Finansinspektionen ska, utöver i de fall som anges i 1 a och 1 b §§, ingripa mot någon som ingår i ett värdepappersbolags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om värdepappersbolaget 1. har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt, 2. inte uppfyller kraven i 3 kap. 5 § första stycket eller har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven i 3 kap. 1 § första stycket 5 eller 6 eller någon av 8 kap. 8 b-8 d §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 3 kap. 12 § 2 inte är uppfyllda, 3. åsidosatt sina skyldigheter enligt 5 kap. 4 §, 4. inte uppfyller kraven i någon av 8 kap. 3-6, 8 eller 8 f §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 35 § 1, 5. i strid med 8 a kap. 2 eller 3 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan, 6. i strid med 8 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas, 7. i strid med 23 kap. 3 c § låter bli att underrätta Finansinspektionen om att värdepappersbolaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera, 8. i strid med 24 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där, 9. i strid med 24 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven, 10. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i bolagets kapitalbas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen, 10. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i bolagets kapitalbas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ eller 8 a kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen, 11. i strid med 28 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret, 12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen, 13. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 99.1 i den förordningen, 14. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 101 i tillsynsförordningen, 15. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen, 16. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen, 17. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 i tillsynsförordningen, 18. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen, 19. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen, 20. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen, eller 20. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen, 21. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1-431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen. 21. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1-431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen, 22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och det inte vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att se till att kraven i del tre, fyra, sex och sju i tillsynsförordningen samt kraven i 2 kap. 1 och 2 §§ i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag efterlevs på gruppnivå eller undergruppsnivå, eller 23. inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som följer av 4 kap. och 4 a kap. lagen om resolution. Om en sådan person som avses i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 24 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i bolaget, ska första stycket 8 och 9 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar. Ett ingripande enligt första stycket får göras endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. Ingripande görs genom 1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser enligt första stycket 1, 2, 3, 8 eller 9, permanent inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller ersättare för någon av dem, eller 2. beslut om sanktionsavgift. Denna lag träder i kraft den 28 juni 2021 i fråga om 8 kap. 4 a § och i övrigt den 29 december 2020. Förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2015:1016) om resolution dels att 4 kap. 4 och 11 §§ och 8 kap. 10 § ska upphävas, dels att mellanrubriken närmast före 4 kap. 1 § ska utgå, dels att 1 kap. 2-4 §§, 2 kap. 1-3 §§, 3 kap. 1-3, 5, 11-13, 15-18 och 21-24 §§, 4 kap. 1-3, 5, 10 och 12 §§, 5 kap. 1 och 2 §§, 6 kap. 1, 2, 7 och 14-16 §§, 8 kap. 7-9 §§, 11 kap. 3 §, 13 kap. 1, 5, 11 och 12 §§, 21 kap. 2, 15, 27, 28 och 30 §§, 28 kap. 1, 5, 7 och 8 §§ samt 29 kap. 1 och 2 §§, och rubrikerna närmast före 3 kap. 12 §, 4 kap. 1 och 10 §§ samt 6 kap 1 och 14 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya kapitel, 4 a kap. och 7 a kap., 25 nya paragrafer, 2 kap. 2 a och 2 b §§, 3 kap. 26-30 §§, 4 kap. 1 a, 1 b, 3 a-3 c, 4, 11 och 13 §§, 5 kap. 1 a, 1 b, 3 a och 3 b §§, 6 kap. 19-21 §§, 13 kap. 6 a och 18 §§ och 16 kap. 6 § och närmast före 3 kap. 26 §, 5 kap. 1 a § och 13 kap. 18 § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande. AVDELNING I. INLEDANDE BESTÄMMELSER 1 kap. - Övergripande om lagen 2 kap. - Definitioner AVDELNING II. ÅTGÄRDER FÖR ATT FÖRBEREDA RESOLUTION OCH UNDVIKA FALLISSEMANG 3 kap. - Resolutionsplaner 4 kap. - Minimikravet på nedskrivningsbara skulder 4 kap. - Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder 4 a kap. - Om att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder 5 kap. - Ytterligare åtgärder för att förbereda resolution och undvika fallissemang 6 kap. - Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför resolution 6 kap. - Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution 7 kap. - Värdering 7 a kap. - Tillfälliga åtgärder AVDELNING III. RESOLUTION 8 kap. - Inledande av resolution 9 kap. - Beslutsförfarande för gränsöverskridande koncerner 10 kap. - Följder av ett beslut om resolution för ägare och ledning 11 kap. - Hinder mot exekutiva åtgärder och vissa rättshandlingar knutna till resolution 12 kap. - Resolutionsåtgärder 13 kap. - Beslut om ändring av vissa avtalsvillkor och om förbud mot att fullgöra förpliktelser, ta i anspråk säkerheter och att utöva vissa rättshandlingar 14 kap. - Kompletterande befogenheter 15 kap. - Särskild förvaltare 16 kap. - Åtgärder mot ägare 17 kap. - Försäljningsverktyget 18 kap. - Broinstitutsverktyget 19 kap. - Avskiljandeverktyget 20 kap. - Kompletterande befogenheter vid överföring 21 kap. - Skuldnedskrivningsverktyget 22 kap. - De statliga stabiliseringsverktygen 23 kap. - Skyddsåtgärder 24 kap. - Konkurs, likvidation och avslutande av resolution 25 kap. - Verkan av vissa beslut fattade av resolutionsmyndigheter i andra länder inom EES 26 kap. - Erkännande och verkställighet av resolution i tredjeland 27 kap. - Finansiering av resolution AVDELNING IV. AVSLUTANDE BESTÄMMELSER 28 kap. - Samarbete och informationsutbyte 29 kap. - Bemyndiganden 30 kap. - Överklagande och verkställighet av beslut m.m. 3 § Frågor om åtgärder enligt denna lag prövas av Riksgäldskontoret (resolutionsmyndigheten), om inte annat följer av 4 eller 5 §. Frågor om åtgärder enligt denna lag prövas av Riksgäldskontoret (resolutionsmyndigheten), om inte annat följer av 4 eller 5 §. Riksgäldskontoret prövar även frågor som enligt tillsynsförordningen ska prövas av resolutionsmyndigheten. Om Riksgäldskontoret överväger en åtgärd som kan få direkta budget- eller systemeffekter, ska Riksgäldskontoret, med ett eget yttrande i saken, till regeringen överlämna frågan om huruvida åtgärden med hänsyn till risken för sådana effekter kan godtas. 4 § Frågor om nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför resolution enligt 6 kap. prövas av Finansinspektionen. Frågor om nedskrivning eller konvertering utanför resolution enligt 6 kap. prövas av Finansinspektionen. 2 kap. 1 § I denna lag avses med anmält avvecklingssystem: ett anmält avvecklingssystem enligt 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, bankdag: en dag som inte är en lördag, en söndag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton eller en allmän helgdag, behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.40 i tillsynsförordningen, inbegripet Europeiska centralbanken när det gäller de särskilda uppgifter som den tilldelas genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, i den ursprungliga lydelsen, berörd myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES, den myndighet som länderna identifierat enligt artikel 61.2 i krishanteringsdirektivet, betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i kapitaltäckningsdirektivet, blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.21 i tillsynsförordningen, blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller b) annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, central motpart: en central motpart enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som har auktoriserats enligt artikel 14 eller godkänts enligt artikel 25 i samma förordning, dotterföretag: ett dotterföretag enligt artikel 4.1.16 i tillsynsförordningen, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES-filial: en filial till ett tredjelandsinstitut som är etablerad i ett land inom EES, EES-institut: ett institut enligt artikel 4.1.3 i tillsynsförordningen som är hemmahörande i ett annat land inom EES än Sverige, europeiskt systemviktig resolutionsenhet: en resolutionsenhet som inte omfattas av artikel 92a i tillsynsförordningen och som enskilt eller, om den ingår i en resolutionsgrupp, samlat har tillgångar som överstiger 100 miljarder euro, filial: en filial enligt artikel 4.1.17 i tillsynsförordningen, finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i tillsynsförordningen, finansiellt institut: ett företag enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen, finansieringsplan: en plan enligt artikel 107 i krishanteringsdirektivet, finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller b) annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, finansieringsarrangemang: ett arrangemang för finansiering av kostnader för resolution som upprättats av ett land inom EES enligt artikel 100 i krishanteringsdirektivet, förordningen om resolutionsavgifter: kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 21 oktober 2014 avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution, garanterad insättning: en insättning som omfattas av insättningsgarantin enligt 4 och 4 c §§ lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, globalt systemviktigt institut: ett globalt systemviktigt institut enligt artikel 4.1.133 tillsynsförordningen, globalt systemviktigt institut utanför EES: ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES enligt artikel 4.1.134 tillsynsförordningen, gruppbaserad: som är gjord på grundval av den konsoliderade situationen enligt artikel 4.1.47 i tillsynsförordningen, gränsöverskridande koncern: en koncern med moder- och dotterföretag i flera länder inom EES, holdingföretag med blandad verksamhet: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.22 i tillsynsförordningen, institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i tillsynsförordningen, kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU, kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878, kombinerat buffertkrav: kombinerat buffertkrav enligt 2 kap. 2 § lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, koncern: ett moderföretag och dess dotterföretag, koncernresolutionsordning: en plan enligt artikel 91.6 i krishanteringsdirektivet, kreditinstitut: banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, krisavvärjande åtgärd: a) en åtgärd för att undanröja väsentliga brister eller väsentliga hinder för återhämtning enligt 6 a kap. 6 och 7 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse och 8 a kap. 7 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, b) en åtgärd för att undanröja eller minska väsentliga hinder för rekonstruktion eller avveckling enligt 3 kap. 3-5 och 12-24 §§, c) en åtgärd som enligt beslut av Finansinspektionen är en krisavvärjande åtgärd enligt 15 kap. 2 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. 2 c § lagen om värdepappersmarknaden, d) ett beslut av Finansinspektionen om att tillsätta en tillfällig förvaltare enligt 15 a kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 a kap. lagen om värdepappersmarknaden, eller e) nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument enligt 6 kap., krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen, krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879, kritisk verksamhet: en tjänst eller en transaktion som, om den upphörde, sannolikt skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet, kvalificerad insättning: en insättning enligt lagen om insättningsgaranti som inte är undantagen enligt 4 b eller 5 § den lagen, kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 tillsynsförordningen, kärnprimärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 28.1-28.4, 29.1-29.5 eller 31.1 i tillsynsförordningen, moderföretag: ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 a i tillsynsförordningen, moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES, moderföretag i tredjeland: ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag som är hemmahörande i ett land utanför EES, moderinstitut inom EES: ett institut eller ett EES-institut som är ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett a) annat institut eller ett EES-institut, eller b) finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, nationellt systemviktig resolutionsenhet: en resolutionsenhet enligt beslut som avses i 4 kap. 4 §, relevanta kapitalinstrument: övriga primärkapitalinstrument och supplementärkapitalinstrument, resolutionsenhet: en juridisk person för vilken resolutionsplanen anger en resolutionsåtgärd, resolutionsförfarande i tredjeland: en åtgärd som enligt rätten i ett land utanför EES syftar till att hantera en kris i ett tredjelandsinstitut eller i ett moderföretag i tredjeland, om åtgärden är jämförbar med sådana resolutionsåtgärder som får vidtas enligt denna lag i fråga om ändamål och förväntat resultat, resolutionsgrupp: en resolutionsgrupp består av en resolutionsenhet och de av dess dotterföretag som omfattas av samma resolutionsgrupp enligt resolutionsplanen och som inte själv är en resolutionsenhet eller ett dotterföretag till en annan resolutionsenhet, resolutionskollegium: ett resolutionskollegium enligt artikel 88 i krishanteringsdirektivet, resolutionsåtgärd: någon av de åtgärder som anges i 12 kap. 1 §, samordnande berörd myndighet: den berörda myndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten, samordnande resolutionsmyndighet: resolutionsmyndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten, samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EES, supplementärkapitalinstrument: kapitalinstrument och efterställda lån som uppfyller villkoren i artikel 63 i tillsynsförordningen, större dotterföretag: ett större dotterföretag enligt artikel 4.1.135 tillsynsförordningen, tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/876 av den 20 maj 2019, tillsynskollegium: ett tillsynskollegium enligt artikel 116 i kapitaltäckningsdirektivet, tredjelandsinstitut: ett företag som har sitt huvudkontor i ett land utanför EES och som skulle vara ett institut om det var hemmahörande inom EES, värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, om det har tillstånd a) för någon av de tjänster som anges i 2 kap. 1 § 3, 6, 7, 8 och 9 den lagen, b) att som sidotjänst förvara finansiella instrument för kunders räkning och ta emot medel med redovisningsskyldighet enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 den lagen, eller c) att som sidotjänst ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörelsen enligt 2 kap. 2 § första stycket 8 den lagen, och övriga primärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 52.1 i tillsynsförordningen. 2 § En kvalificerad skuld är en skuld som inte räknas som ett primärkapitalinstrument eller ett supplementärkapitalinstrument, och som inte är En nedskrivningsbar skuld är en skuld som inte räknas som ett primärkapitalinstrument eller ett supplementärkapitalinstrument, och som inte är 1. en garanterad insättning, 2. en skuld som är säkerställd, till den del skulden täcks av säkerhet, 3. en skuld som hänför sig till kundtillgångar eller kundmedel förutsatt att kunden är skyddad vid konkurs eller ett motsvarande utländskt förfarande, 4. en skuld som hänför sig till ett kommissionsavtal eller annat avtal som innebär att institutet är redovisningsskyldigt för anförtrodda medel, 5. en skuld till ett institut eller ett EES-institut som inte ingår i samma koncern som institutet eller det företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2, med en ursprunglig löptid som är kortare än sju dagar, 6. en skuld med en kortare återstående löptid än sju dagar, som hänför sig till system eller operatörer i ett anmält avvecklingssystem eller deras deltagare, 6. en skuld med en kortare återstående löptid än sju dagar, som hänför sig till system eller operatörer i ett anmält avvecklingssystem eller deras deltagare eller till centrala motparter, 7. en skuld till anställda avseende inarbetad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för den rörliga delen av ersättningen a) som inte regleras av kollektivavtal, eller b) som avser en risktagare med väsentlig inverkan, 8. en skuld till en borgenär inom affärs- eller handelssektorn, där skulden hänför sig till att institutet eller det företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 har tillhandahållits varor eller tjänster som är kritiska för dess löpande verksamhet, 9. en skuld till en skatte- eller en socialförsäkringsmyndighet, förutsatt att myndighetens fordran har förmånsrätt, eller 9. en skuld till en skatte- eller en socialförsäkringsmyndighet, förutsatt att myndighetens fordran har förmånsrätt, 10. en skuld till garantimyndigheten till följd av avgifter som ska betalas i enlighet med 12 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. 10. en skuld till garantimyndigheten till följd av avgifter som ska betalas i enlighet med 12 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, eller 11. en skuld till företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 i samma resolutionsgrupp men som inte är resolutionsenhet, med undantag för skulder som är efterställda andra oprioriterade borgenärers fordringar i händelse av konkurs eller likvidation. Som en kvalificerad skuld räknas även en skuld som enligt lagen i ett annat land inom EES eller tredjeland inte motsvarar en sådan skuld som anges i första stycket. Som en nedskrivningsbar skuld räknas även en skuld som enligt lagen i ett annat land inom EES eller tredjeland inte motsvarar en sådan skuld som anges i första stycket. 2 a § En kvalificerad skuld är en sådan nedskrivningsbar skuld, eller ett sådant supplementärkapitalinstrument, som uppfyller villkoren som avses i 4 a kap. 2 b § Ett efterställt kvalificerat instrument är ett instrument som uppfyller villkoren i artikel 72a tillsynsförordningen, med undantag för villkoren i artikel 72b.3-72b.5 samma förordning. 3 § Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer: - minimikrav på nedskrivningsbara skulder i 4 kap. 1 § - krav på kapitalbas och kvalificerade skulder i 4 kap. 1 § - försäljningsverktyget i 17 kap. 1 § - broinstitutsverktyget i 18 kap. 1 § - broinstitut i 18 kap. 2 § - avskiljandeverktyget i 19 kap. 1 § - tillgångsförvaltningsbolag i 19 kap. 2 § - skuldnedskrivningsverktyget i 21 kap. 1 § - statliga stabiliseringsverktyg i 22 kap. 1 § - arrangemang om strukturerad finansiering i 23 kap. 1 § - arrangemang om säkerheter i 23 kap. 1 § - arrangemang om säkerhetsöverlåtelser i 23 kap. 1 § - kvittningsarrangemang i 23 kap. 1 § - nettningsarrangemang i 23 kap. 1 § - partiell överföring i 23 kap. 1 § 3 kap. 1 § Riksgäldskontoret ska upprätta en resolutionsplan för varje institut. Planen ska ange de resolutionsåtgärder som Riksgäldskontoret avser att vidta om institutet försätts i resolution. Riksgäldskontoret ska hålla planen aktuell. Riksgäldskontoret ska upprätta en resolutionsplan för varje institut. Planen ska ange de åtgärder som avses att vidtas i, eller i samband med, resolution enligt denna lag. Riksgäldskontoret ska hålla planen aktuell. Resolutionsplanen ska upprättas efter samråd med Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där institutet har betydande filialer En resolutionsplan ska inte upprättas för institut som tillsammans med andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn. 2 § Ett institut som tillsammans med andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn, ska omfattas av en av Riksgäldskontoret antagen koncernresolutionsplan. Planen ska ange vilka åtgärder som Riksgäldskontoret, eller i förekommande fall en utländsk resolutionsmyndighet, avser att vidta om institutet eller ett annat koncernföretag försätts i resolution. Ett institut som tillsammans med andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn, ska omfattas av en av Riksgäldskontoret antagen koncernresolutionsplan. Planen ska ange vilka åtgärder som avses att vidtas i, eller i samband med resolution, enligt denna lag samt, i förekommande fall, som en utländsk resolutionsmyndighet, avser att vidta om institutet eller ett annat koncernföretag försätts i resolution. Planen ska ange koncernens resolutionsenheter och resolutionsgrupper. Av koncernresolutionsplanen ska det också framgå hur resolutionen ska finansieras. Planen ska ange hur kostnaderna för åtgärderna fördelas mellan resolutionsreserven och de övriga finansieringsarrangemangen. För en koncern som inte är gränsöverskridande ska koncernresolutionsplanen upprättas, och vid behov uppdateras, av Riksgäldskontoret efter samråd med Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där det finns betydande filialer. För en gränsöverskridande koncern ska koncernresolutionsplanen upprättas, och vid behov uppdateras, av Riksgäldskontoret, om myndigheten är samordnande resolutionsmyndighet i resolutionskollegiet, tillsammans med berörda resolutionsmyndigheter och efter samråd med relevanta behöriga myndigheter. 3 § Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en gränsöverskridande koncern, ska myndigheten lämna över den information som myndigheten fått från moderföretaget inom EES till relevanta utländska resolutionsmyndigheter. Riksgäldskontoret ska därefter inom fyra månader från det att informationen överlämnats, försöka komma överens med dessa resolutionsmyndigheter om att anta koncernresolutionsplanen. Om Riksgäldskontoret inte är samordnande myndighet, ska myndigheten inom fyra månader från det att den samordnande myndigheten har sänt över informationen, försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheterna om att anta koncernresolutionsplanen. Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet, ska myndigheten göra en ny bedömning av planen, om myndigheten underrättas av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES om att den myndigheten bedömer att en omtvistad fråga avseende koncernresolutionsplanen kan få väsentlig finanspolitisk inverkan i det landet. Riksgäldskontoret ska då också göra en ny bedömning av minimikravet på nedskrivningsbara skulder enligt 4 kap. Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet, ska myndigheten göra en ny bedömning av planen, om myndigheten underrättas av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES om att den myndigheten bedömer att en omtvistad fråga avseende koncernresolutionsplanen kan få väsentlig finanspolitisk inverkan i det landet. Riksgäldskontoret ska då också göra en ny bedömning av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. och 4 a kap. 5 § Om Riksgäldskontoret inte är den samordnande resolutionsmyndigheten och en överenskommelse enligt 3 § inte har träffats inom fyra månader, ska Riksgäldskontoret fatta beslut om en resolutionsplan för de dotterföretag som myndigheten ansvarar för. Om Riksgäldskontoret inte är den samordnande resolutionsmyndigheten men invänder mot den samordnade myndighetens resolutionsplan och en överenskommelse enligt 3 § inte har träffats inom fyra månader, ska Riksgäldskontoret fatta beslut om en resolutionsplan för de dotterföretag som myndigheten ansvarar för. När Riksgäldskontoret fattar beslut, ska myndigheten beakta synpunkter och reservationer från de utländska resolutionsmyndigheterna och från behöriga myndigheter. 11 § När Riksgäldskontoret upprättar en koncernresolutionsplan enligt 2 §, ska Riksgäldskontoret pröva i vilken utsträckning det är möjligt att rekonstruera eller avveckla koncernföretagen genom konkurs, likvidation eller resolution eller motsvarande utländska förfaranden på ett sätt som inte leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet i EES. Riksgäldskontoret får inte förutsätta att det lämnas likviditetsstöd på särskilda villkor från Riksbanken eller någon annan centralbank eller annat statligt stöd än medel ur något finansieringsarrangemang. När Riksgäldskontoret upprättar en koncernresolutionsplan enligt 2 §, ska Riksgäldskontoret pröva i vilken utsträckning det är möjligt att avveckla koncernföretagen genom konkurs, likvidation eller motsvarande utländska förfaranden, eller att försätta koncernen eller en resolutionsgrupp i resolution genom att tillämpa en resolutionsåtgärd på dess resolutionsenhet eller genomföra åtgärd som avses i 6 kap., på ett sätt som inte leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet i EES. En sådan prövning ska utgöra en del i beslutsprocessen enligt 3-9 §§. Riksgäldskontoret får inte förutsätta att det lämnas likviditetsstöd på särskilda villkor från Riksbanken eller någon annan centralbank eller annat statligt stöd än medel ur något finansieringsarrangemang. Prövningen ska göras efter samråd med de behöriga myndigheterna för dotterföretagen och resolutionsmyndigheter i de länder inom EES där koncernföretagen har betydande filialer. För en gränsöverskridande koncern ska prövningen göras tillsammans med resolutionsmyndigheterna för andra koncernföretag. Åtgärder för att hantera väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla institut som inte ingår i en finansiell koncern Åtgärder för att hantera väsentliga resolutionshinder 12 § Om Riksgäldskontoret finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett institut, ska Riksgäldskontoret underrätta institutet, Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där institutet har betydande filialer. Riksgäldskontoret ska samtidigt förelägga institutet att inom fyra månader ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska de väsentliga hinder som Riksgäldskontoret funnit. Om Riksgäldskontoret finner att det finns väsentliga hinder, mot resolution, inbegripet en åtgärd som avses i 6 kap. eller 16 kap. i samband med resolution, av ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 ska Riksgäldskontoret underrätta företaget, Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där företaget har betydande filialer. Om ett hinder som avses i första stycket har sin grund i en situation där företaget 1. uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, men inte uppfyller det kombinerade buffertkravet när det beaktas utöver de riskvägda krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som avses i 4 kap. 3 a § och 3 c §, eller 2. inte uppfyller de krav som avses i artiklarna 92a och 494 i tillsynsförordningen eller i 4 kap. 3 a, 3 b eller 3 c §§, ska Riksgäldskontoret samtidigt med en underrättelse enligt första stycket förelägga företaget att inom två veckor inkomma med 1. förslag till möjliga åtgärder för att säkerställa att företaget efterlever kraven, och 2. en tidsplan för genomförandet av åtgärderna. Har ett sådant hinder som avses i första stycket annan grund än vad som avses i andra stycket, ska Riksgäldskontoret förelägga företaget att inom fyra månader ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska de väsentliga hinder som Riksgäldskontoret funnit. Om Riksgäldskontoret har funnit att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett institut, får Riksgäldskontoret inte upprätta en resolutionsplan för institutet förrän åtgärder enligt 13 § har vidtagits eller Riksgäldskontoret har funnit att sådana åtgärder inte är nödvändiga. Om Riksgäldskontoret har funnit att det finns sådana väsentliga hinder mot resolution får Riksgäldskontoret inte upprätta en resolutionsplan för företaget förrän åtgärder enligt 13 § har vidtagits eller Riksgäldskontoret har funnit att sådana åtgärder inte är nödvändiga. 13 § Om Riksgäldskontoret, efter samråd med Finansinspektionen, bedömer att de åtgärder som institutet anger inte effektivt undanröjer eller minskar de väsentliga hindren mot att rekonstruera eller avveckla institutet, ska Riksgäldskontoret besluta om vilka andra åtgärder som institutet ska vidta för att undanröja eller minska dessa hinder. Ett sådant beslut får dock bara avse sådana åtgärder som anges i 24 §. Om Riksgäldskontoret, efter samråd med Finansinspektionen, bedömer att de åtgärder som ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 anger enligt 12 § inte effektivt undanröjer eller minskar de väsentliga hindren, ska Riksgäldskontoret, efter samråd med Finansinspektionen, besluta om vilka andra åtgärder som företaget ska vidta för att undanröja eller minska dessa hinder. Ett sådant beslut får dock bara avse sådana åtgärder som anges i 24 §. Åtgärder för att hantera väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla en koncern Åtgärder för att hantera väsentliga resolutionshinder som avser en gränsöverskridande koncern 15 § Om Riksgäldskontoret vid en prövning enligt 11 § finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla en gränsöverskridande koncern, ska Riksgäldskontoret samråda med tillsynskollegiet och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där betydande filialer är belägna och därefter försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheterna om vilka åtgärder som ska vidtas beträffande samtliga institut i koncernen. Riksgäldskontorets bedömning av möjligheten att rekonstruera eller avveckla koncernen ska tjäna som utgångspunkt för beslut i frågan om vilka åtgärder som ska vidtas. Om Riksgäldskontoret vid en prövning enligt 11 § finner att det finns väsentliga hinder mot resolution av en gränsöverskridande koncern, ska Riksgäldskontoret samråda med tillsynskollegiet och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där betydande filialer är belägna och därefter försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheterna om vilka åtgärder som ska vidtas. 16 § När Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en gränsöverskridande koncern och företagen som ingår i koncernen ska bli föremål för åtgärder enligt beslut enligt 15 §, ska Riksgäldskontoret tillsammans med den samordnande tillsynsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten ta fram en rapport som ska innehålla en analys av de väsentliga hindren mot att vidta effektiva resolutionsåtgärder beträffande koncernen. Rapporten ska belysa vilka effekter olika åtgärder har på institutets affärsmodell och ge förslag på sådana proportionella och riktade åtgärder som enligt Riksgäldskontoret är nödvändiga och lämpliga för att undanröja eller begränsa hindren. När Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en gränsöverskridande koncern och företagen som ingår i koncernen ska bli föremål för åtgärder enligt beslut enligt 15 §, ska Riksgäldskontoret tillsammans med den samordnande tillsynsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten ta fram en rapport som ska innehålla en analys av de väsentliga hindren mot att vidta effektiva resolutionsåtgärder beträffande koncernen och dess resolutionsgrupper. Rapporten ska belysa vilka effekter olika åtgärder har på koncernens eller resolutionsgruppens affärsmodell och ge förslag på sådana proportionella och riktade åtgärder som enligt Riksgäldskontoret är nödvändiga och lämpliga för att undanröja eller begränsa hindren. 17 § En rapport enligt 16 § ska lämnas till moderföretaget inom EES med möjlighet att inom fyra månader från mottagandet av rapporten lämna synpunkter och föreslå alternativa åtgärder för att undanröja eller begränsa de hinder som identifierats i rapporten. En rapport enligt 16 § ska lämnas till moderföretaget inom EES med möjlighet att inom fyra månader från mottagandet av rapporten lämna synpunkter och föreslå alternativa åtgärder för att undanröja eller begränsa de hinder som identifierats i rapporten. Om ett hinder enligt första stycket har sin grund i ett förhållande som avses i 12 § andra stycket ska Riksgäldskontoret, efter samråd med övriga resolutionsmyndigheter meddela sin bedömning till moderföretaget inom EES. En bedömning enligt andra stycket ska lämnas till moderföretaget inom EES med ett föreläggande att inom två veckor efter mottagande av bedömningen föreslå möjliga åtgärder för att säkerställa att kraven efterlevs och en tidsplan för genomförandet av åtgärderna. 18 § När moderföretaget har yttrat sig enligt 17 § eller den tid för yttrande som anges i den paragrafen har löpt ut, ska Riksgäldskontoret, efter samråd med behöriga myndigheter och med resolutionsmyndigheter i länder inom EES där moderföretaget, dotterföretag eller betydande filialer till institut i koncernen finns, försöka komma överens med resolutionsmyndigheterna om 1. vilka väsentliga hinder som finns, 2. hur de åtgärder som föreslagits av moderföretaget inom EES ska bedömas, och 3. vilka ytterligare åtgärder som krävs för att undanröja eller begränsa hindren. Överenskommelsen ska träffas inom fyra månader från det att moderföretaget yttrat sig över rapporten eller, om moderföretaget inte yttrat sig, vid utgången av den fyramånadersperiod som anges i 17 §. Överenskommelsen ska träffas inom fyra månader från det att moderföretaget yttrat sig över rapporten eller om moderföretaget inte yttrat sig inom en månad räknat från utgången av den fyramånadersperiod som anges i 17 §. En överenskommelse om ett hinder som avses i 12 § andra stycket, ska träffas inom två veckor efter det att moderföretaget inom EES yttrat sig. 21 § Om en överenskommelse enligt 18 § inte har träffats inom föreskriven tid och Riksgäldskontoret inte är samordnande resolutionsmyndighet, ska Riksgäldskontoret med tillämpning av 12 och 13 §§ och med hänsyn tagen till synpunkter och reservationer från de övriga resolutionsmyndigheterna fatta beslut om åtgärder som ska vidtas mot ett institut. Om en överenskommelse enligt 18 § inte har träffats inom föreskriven tid och Riksgäldskontoret inte är samordnande resolutionsmyndighet, ska Riksgäldskontoret med tillämpning av 12 och 13 §§ och med hänsyn tagen till synpunkter och reservationer från de övriga resolutionsmyndigheterna fatta beslut om åtgärder som ska vidtas mot den resolutionsenheten, eller något av dess dotterföretag som omfattas av 4 kap. 1 b §, som Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för. 22 § Om myndigheterna inte har kommit överens om någon av de åtgärder som anges i 24 § första stycket 7, 8 eller 10, och någon berörd utländsk resolutionsmyndighet inom tidsfristen i 18 § andra stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut enligt 20 eller 21 § med en månad och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Riksgäldskontoret ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Om myndigheterna inte har kommit överens om någon av de åtgärder som anges i 24 § första stycket 7, 8 eller 10, och någon berörd utländsk resolutionsmyndighet inom tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut enligt 20 eller 21 § med en månad och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Riksgäldskontoret ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Riksgäldskontoret får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 § om fyramånadersfristen i 18 § andra stycket har löpt ut eller en överenskommelse har träffats. Riksgäldskontoret får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 § om tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket har löpt ut eller en överenskommelse har träffats. 23 § Ett beslut enligt 18 § av en utländsk samordnande resolutionsmyndighet gäller i Sverige, om det fattats efter en överenskommelse med en eller flera resolutionsmyndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom fyra månader. Ett beslut enligt 18 § av en utländsk samordnande resolutionsmyndighet gäller i Sverige, om det fattats efter en överenskommelse med en eller flera resolutionsmyndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket. 24 § För att undanröja eller begränsa väsentliga hinder som har identifierats enligt 13 eller 18 § får Riksgäldskontoret 1. förelägga företaget att skaffa eller se över sina koncerninterna arrangemang för finansiering, eller ingå serviceavtal som säkrar att företaget kan tillhandahålla kritiska verksamheter, 2. förelägga företaget att begränsa sina största enskilda eller totala exponeringar, 3. införa kompletterande informationskrav som är relevanta för resolutionsändamålen, 4. förelägga företaget att avyttra särskilda tillgångar, 5. förelägga företaget att begränsa eller upphöra med en viss verksamhet, 6. förelägga företaget att begränsa eller förhindra utveckling av vissa affärsområden eller försäljning av vissa produkter, 7. förelägga företaget att minska komplexiteten i de juridiska eller operativa strukturerna i företaget eller i ett koncernföretag som direkt eller indirekt står under företagets kontroll för att säkerställa att det går att med resolutionsverktygen juridiskt och operativt avskilja kritiska verksamheter från övriga verksamheter, 8. förelägga ett institut eller ett moderföretag att inrätta ett finansiellt moderholdingföretag i Sverige eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, 8. förelägga ett företag eller ett moderföretag att inrätta ett finansiellt moderholdingföretag i Sverige eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, 9. förelägga ett institut eller ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 att öka sina kvalificerade skulder eller att vidta åtgärder för att uppfylla minimikravet på nedskrivningsbara skulder, eller 9. förelägga ett institut eller ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 att öka sina kvalificerade skulder eller att vidta andra åtgärder för att uppfylla kraven som avses i 4 kap. 1 a och 1 b §§, 10. förelägga ett holdingföretag med blandad verksamhet som är moderföretag till ett institut att inrätta ett finansiellt holdingföretag för att kontrollera institutet, om det är nödvändigt för att underlätta resolution och undvika att resolutionen får negativ effekt på den icke-finansiella delen av koncernen. 10. förelägga ett holdingföretag med blandad verksamhet som är moderföretag till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 att inrätta ett finansiellt holdingföretag för att kontrollera företaget, om det är nödvändigt för att underlätta resolution och undvika att resolutionen får negativ effekt på den icke-finansiella delen av koncernen, 11. förelägga ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 att återställa efterlevnad av kraven som avses i 4 kap. 1 a och 1 b §§ och, i tillämpliga fall, det kombinerade buffertkravet som avses i lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, eller 12. förelägga ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 att, i syfte att säkerställa fortsatt efterlevnad av de krav som avses i 4 kap. 1 a och 1 b §§, ändra löptidsprofilen för a) kapitalbasinstrument, efter godkännande av Finansinspektionen, och b) kvalificerade skulder. När Riksgäldskontoret meddelar ett föreläggande enligt första stycket, ska myndigheten samtidigt förelägga företaget att inom en månad ta fram en plan för hur företaget avser att genomföra de åtgärder som föreläggandet avser. Inskränkningar i rätten att vidta värdeöverföringar . 26 § Om ett företag som omfattas av 4 kap. 1 a § eller 1 b §, 1. uppfyller det kombinerade buffertkravet enligt lagen om (2014:966) om kapitalbuffertar, men 2. inte uppfyller det kombinerade buffertkravet när det beaktas utöver företagets riskvägda krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som avses i 4 kap. 3 a § och 4 kap. 3 c §, får Riksgäldskontoret, efter samråd med Finansinspektionen och efter en sådan bedömning som avses i 28 §, förbjuda företaget att 1. göra en värdeöverföring kopplad till institutets kärnprimärkapital, 2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde det kombinerade buffertkravet, eller 3. göra utbetalningar kopplade till primärkapitaltillskottsinstrument. När en situation som avses i första stycket uppkommer ska företaget omedelbart underrätta Riksgäldskontoret. 27 § Ett förbud enligt 26 § första stycket gäller inte åtgärder som ryms inom ett högsta förfogandebelopp i relation till kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. 28 § Om ett företag befinner sig i en situation som avses i 26 § första stycket, ska Riksgäldskontoret utan dröjsmål pröva förutsättningarna för ett förbud som avses i 26 §. Riksgäldskontoret ska, så länge en sådan situation föreligger, göra en förnyad prövning varje månad. En bedömning enligt första stycket ska beakta 1. skälen till situationen enligt första stycket, dess varaktighet, omfattning och inverkan på resolutionsbarheten, 2. sannolikheten för en situation som avses i 8 kap. 2 § första stycket, och 3. om en oförmåga att ersätta skulder som inte längre uppfyller kvalificerings- eller löptidskriterierna i enlighet med artiklarna 72b och 72c tillsynsförordningen eller 4 a kap. beror på företaget eller på marknadsomfattande störningar. 29 § Om företaget nio månader efter att en situation som avses i 26 § första stycket uppkommit fortfarande befinner sig i en sådan situation och något beslut som avses där inte fattats, ska Riksgäldskontoret, efter samråd med Finansinspektionen, besluta om ett sådant förbud. Riksgäldskontoret ska dock inte besluta om sådana inskränkningar om myndigheten bedömer att fler än ett av följande förhållanden är uppfyllda: 1. Underlåtelsen beror på allvarliga störningar av de finansiella marknadernas funktion, som orsakar omfattande finansiella påfrestningar i flera segment av de finansiella marknaderna. 2. De störningar som avses i 1 inte bara leder till ökad prisvolatilitet för företagets kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument eller ökade kostnader för företaget, utan också leder till att marknaderna helt eller delvis är stängda med följden att företaget inte kan ge ut kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument på dessa marknader. 3. En sådan stängning av marknaden som avses i 2 inte enbart drabbar det berörda företaget utan också flera andra företag. 4. Den störning som avses i 1 hindrar det berörda företaget från att ge ut den volym kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som krävs för att avhjälpa underlåtelsen. 5. Ett beslut enligt första stycket kan leda till negativa spridningseffekter för en del av banksektorn som riskerar att underminera den finansiella stabiliteten. 30 § Riksgäldskontoret ska meddela Finansinspektionen om den bedömning som avses i 29 §. Ett sådant meddelande ska innehålla en skriftlig förklaring till bedömningen. Riksgäldskontoret ska, så länge en situation som avses i 29 § föreligger, göra en förnyad bedömning varje månad. 4 kap. Minimikravet på nedskrivningsbara skulder 4 kap. Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder Hur minimikravet beräknas 1 § Med minimikravet på nedskrivningsbara skulder avses ett krav, uttryckt i procent, som anger hur stora företagets medräkningsbara kvalificerade skulder och kapitalbas minst måste vara i förhållande till företagets totala skulder och kapitalbas Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 ska uppfylla ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder i enlighet med detta kapitel och 4 a kap. Vid beräkningen av de totala skulderna ska derivatskulder tas upp till det belopp som återstår när hänsyn har tagits till motparters rätt till nettning. Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska beräknas i enlighet med 3-3 c §§ som ett belopp av kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som procent av 1. det totala riskvägda exponeringsbeloppet beräknat i enlighet med artikel 92.3 tillsynsförordningen (avser det riskvägda kravet), respektive 2. det totala exponeringsmåttet beräknat i enlighet med artiklarna 429 och 429a tillsynsförordningen (avser bruttosoliditetskravet). Det riskvägda kravet och bruttosoliditetskravet ska uppfyllas samtidigt. 1 a § För en resolutionsenhet ska kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder beräknas och uppfyllas på konsoliderad basis på resolutionsgruppnivå om den ingår i en resolutionsgrupp. En resolutionsenhet som inte ingår i en resolutionsgrupp ska uppfylla kravet på individuell nivå. 1 b § För ett institut som ingår i en resolutionsgrupp utan att vara resolutionsenhet och som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet, eller som är ett dotterföretag till ett företag i tredje land, ska kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder beräknas och uppfyllas på individuell nivå. Riksgäldskontoret får, efter samråd med Finansinspektionen, besluta att första stycket ska tillämpas avseende ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 och som är dotterföretag till en resolutionsenhet men utan att vara resolutionsenhet. Är ett företag som omfattas av första stycket ett moderföretag inom EES som i sin tur är dotterföretag till ett företag i tredjeland, ska kravet beräknas och uppfyllas på konsoliderad nivå. 2 § Riksgäldskontoret ska, efter samråd med Finansinspektionen, besluta om det minimikrav på nedskrivningsbara skulder som ska uppfyllas av ett institut på individuell nivå. Riksgäldskontoret ska, efter samråd med Finansinspektionen, besluta om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska uppfyllas av företag som omfattas av 1 a och 1 b §§. Riksgäldskontoret ska dessutom, efter samråd med Finansinspektionen, besluta vilket minimikrav på nedskrivningsbara skulder som ska uppfyllas av ett moderföretag inom EES på gruppnivå. För en gränsöverskridande koncern ska ett sådant beslut fattas enligt 5-9 §§. För ett globalt systemviktigt institut, eller ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut utanför EES, ska ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt denna lag fastställas med utgångspunkt i kraven i artikel 92a respektive artikel 92b och andra tillämpliga bestämmelser i tillsynsförordningen. Riksgäldskontoret får, efter samråd med Finansinspektionen, besluta att ett svenskt finansiellt institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet ska uppfylla ett minimikrav på nedskrivningsbara skulder på individuell nivå. 3 § Minimikravet på nedskrivningsbara skulder ska beslutas i anslutning till resolutionsplaneringen enligt 3 kap. Kravet ska fastställas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, i syfte att säkerställa att ett företag, om det försätts i resolution, har kvalificerade skulder och en kapitalbas som tillsammans är tillräckligt stora för att kunna vidta resolutionsåtgärder som uppfyller resolutionsändamålen. Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska beslutas i anslutning till resolutions-planeringen enligt 3 kap. Utifrån vad som anges i resolutionsplanen, och med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet och effekterna av företagets fallissemang på den finansiella stabiliteten, ska beräkning och fastställande av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder säkerställa att 1. resolution och nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. kan genomföras på ett sätt som effektivt uppfyller resolutionsändamålen, 2. de resolutionsåtgärder och den nedskrivning eller konvertering som resolutionsplanen förutsätter kan utövas i enlighet med planen, 3. företaget har kapitalbas och kvalificerade skulder till ett belopp som är tillräcklig för att a) förväntade förluster ska absorberas, och b) företaget, i enlighet med resolutionsplanen, åter kan uppfylla kraven för verksamhetstillståndet och för att fortsatt bedriva sådan verksamhet, 4. kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder till storlek och innehåll säkerställer att också omfatta de skulder som sannolikt helt eller delvis kommer att undantas från skuldnedskrivning genom 21 kap. 27 § eller som överförs i sin helhet till en mottagande enhet inom ramen för en partiell överföring, och 5. de belopp som avses i 3 a § första stycket 2 och 3 b § första stycket 2 baseras på de senaste värdena för det relevanta riskexponeringsbeloppet respektive det totala exponeringsmåttet samt att storleken på det belopp som efter genomförd resolutionsstrategi, eller nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap., motsvarar det särskilda kapitalbaskrav som beslutas i enlighet med 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. Riksgäldskontoret ska utan dröjsmål se till att kravet genomgår nödvändiga justeringar till följd av Finansinspektionens tillämpning och beslut. Om minimikravet avser ett institut som ingår i en finansiell koncern eller moderföretaget inom EES, ska beslutet fattas i enlighet med 5-9 §§. För en gränsöverskridande koncern eller resolutionsgrupp ska beslutet fattas i enlighet med 5-9 §§ och med utgångspunkt i kravet som avses i 1 a § och om ett företag som avses i 1 b § i tredjeland enligt resolutionsplanen ska försättas i resolution separat. 3 a § Det riskvägda kravet som avses i 1 § andra stycket 1 ska, i enlighet med ändamålen i 3 § och kravet i 1 a § respektive 1 b §, motsvara det sammanlagda beloppet av 1. det belopp som krävs för att absorbera förluster och som motsvarar det krav som avses i artikel 92.1 c tillsynsförordningen och det särskilda kapitalbaskrav som beslutats i enlighet med 2 kap. 1 § första stycket lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag, och 2. det belopp som gör det möjligt att återigen uppfylla kraven som avses i 1 efter resolution eller, vad avser företag som omfattas av 1 b §, efter nedskrivning eller konvertering i enlighet med 6 kap. Riksgäldskontoret får besluta att beloppet som avses i första stycket 2 ska kompletteras med det belopp som behövs för att säkerställa att företaget kan upprätthålla marknadsförtroendet, tillhandahålla kritisk verksamhet och har tillgång till finansiering utan annat offentligt stöd än vad som avses i 21 kap. 30 §, för den period efter genomförd resolution, eller åtgärd som avses i 6 kap., som behövs. En sådan period får dock inte överstiga ett år. Bedömningen av storleken på ett sådant tilläggsbelopp ska som referensvärde utgå från det kombinerade buffertkravet som avses i 2 kap. 2 § lag (2014:966) om kapitalbuffertar, med undantag för det kontracykliska buffertkravet. 3 b § Det bruttosoliditetskrav som avses i 1 § andra stycket 2 ska, i enlighet med ändamålen i 3 § och kravet i 1 a § respektive 1 b §, motsvara det sammanlagda beloppet av 1. det belopp som krävs för att absorbera förluster och som motsvarar det krav som avses i artikel 92.1 d i tillsynsförordningen, och 2. det belopp som gör det möjligt att återigen uppfylla kravet som avses i 1 efter genomförd resolution eller, vad avser företag som omfattas av 1 b §, efter nedskrivning eller konvertering i enlighet med 6 kap. Fastställande av det belopp som avses i första stycket ska beakta de krav som avses i 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 § 2. 3 c § Ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder får inte underskrida ett belopp som för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet utgör 1. 13,5 procent enligt det riskvägda kravet, och 2. 5 procent enligt bruttosoliditetskravet. Beloppet som avses i första stycket ska uppfyllas med sådan kapitalbas och sådana skulder som avses i 4 a kap. 4 §, dock i enlighet med 2 kap. 1 § andra stycket lagen (2014:966) om kapitalbuffertar. 4 § Riksgäldskontoret får, efter samråd med Finansinspektionen, besluta att en resolutionsenhet som varken är ett globalt systemviktigt institut eller en europeiskt systemviktig resolutionsenhet, men som bedöms utgöra en sannolik systemrisk i händelse av fallissemang, ska omfattas av samma krav som en europeiskt systemviktig resolutionsenhet. Inför ett beslut enligt första stycket ska Riksgäldskontoret även pröva i vilken utsträckning 1. finansiering sker till större del genom insättningar och till mindre del genom skuldinstrument, 2. tillgången till kapitalmarknaden för kvalificerade skulder är begränsad, och 3. resolutionsenheten är beroende av kärnprimärkapital för att uppfylla det krav som avses i 1 a §. Även om Riksgäldskontoret inte har fattat ett beslut enligt första stycket påverkar det inte Riksgäldskontorets möjlighet att fatta ett beslut enligt 4 a kap. 7 §. 5 § För en gränsöverskridande koncern ska Riksgäldskontoret försöka komma överens med de resolutionsmyndigheter som ansvarar för de utländska dotterinstituten och, om Riksgäldskontoret inte är samordnande resolutionsmyndighet, den samordnande myndigheten, om storleken på minimikravet på nedskrivningsbara skulder för 1. moderföretaget inom EES på gruppnivå, och 2. ett dotterinstitut och utländskt dotterinstitut på individuell nivå. För en gränsöverskridande koncern eller resolutionsgrupp ska Riksgäldskontoret om myndigheten är ansvarig för resolutionsenheten, försöka komma överens med de resolutionsmyndigheter som ansvarar för de utländska företag som avses i 1 b § om storleken på kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för 1. en resolutionsenhet som avses i 1 a §, och 2. ett företag som avses i 1 b §. Vid bedömningen enligt första stycket 2 ska Riksgäldskontoret beakta det krav som har fastställts på gruppnivå Om myndigheterna kommer överens, ska Riksgäldskontoret fatta beslut om minimikravet enligt 1 § i enlighet med överenskommelsen. Om myndigheterna kommer överens, ska Riksgäldskontoret fatta beslut i enlighet med överenskommelsen, meddela resolutionsenheten om beslutet och överlämna åt de andra resolutionsmyndigheterna att informera utländska företag inom resolutionsgruppen samt i tillämpliga fall, koncernens moderföretag inom EES, under myndigheternas respektive ansvar. 6 § Om en överenskommelse inte har träffats inom fyra månader ska Riksgäldskontoret, om myndigheten är samordnande resolutionsmyndighet, fatta beslut om minimikravet för moderföretaget enligt 5 § första stycket 1 och för dotterinstitut enligt 5 § första stycket 2. Om en överenskommelse som avses i 5 § inte har träffats inom fyra månader ska Riksgäldskontoret, om myndigheten är resolutionsmyndighet för resolutionsgruppens resolutionsenhet, fatta beslut om kravet för de företag som avses i 5 § första stycket efter bedömning av de företag som avses i 5 § första stycket 1 och, i förekommande fall, med hänsyn till yttrande från resolutionsmyndigheten för ett moderföretag inom EES som avses i 5 § andra stycket. Om Riksgäldskontoret inte är samordnande resolutionsmyndighet, ska Riksgäldskontoret fatta beslut om minimikravet för dotterinstitut enligt 5 § första stycket 2. Om Riksgäldskontoret inte är resolutionsmyndighet för resolutionsgruppens resolutionsenhet, ska Riksgäldskontoret fatta beslut om kravet som avses i 5 § första stycket 2 med beaktande av synpunkter och reservationer från resolutionsmyndigheten för resolutionsenheten, för övriga företag i resolutionsgruppen och, i tillämpliga fall, det moderföretag inom EES som avses i 5 § andra stycket. 7 § Om någon av de berörda utländska resolutionsmyndigheterna inom fyramånadersfristen i 6 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut enligt 6 § med en månad och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Riksgäldskontoret ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Riksgäldskontoret får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 § efter det att fyramånadersfristen har löpt ut eller en överenskommelse har träffats. Riksgäldskontoret får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 § efter det att fyramånadersfristen har löpt ut om en överenskommelse har träffats eller om den nivå som fastställts av dotterföretagets resolutionsmyndighet inte överstiger 2 procent av det riskvägda kravet som avses i 1 a § och dottern uppfyller kravet som avses i 1 b §. 8 § Ett sådant beslut som avses i 5 § gäller i Sverige om det fattas av 1. en utländsk samordnande resolutionsmyndighet avseende en eller flera jurisdiktioner efter en överenskommelse med resolutionsmyndigheten, eller 2. en utländsk resolutionsmyndighet inom dess jurisdiktion på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom fyra månader. Beslutet är bindande för Riksgäldskontoret, och det ska ligga till grund för myndighetens övervakning av om minimikravet på nedskrivningsbara skulder är uppfyllt. Beslutet är bindande för Riksgäldskontoret, och det ska ligga till grund för myndighetens övervakning av om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder är uppfyllt. Undantag för institut som ingår i en koncern Undantag för dotterföretag som ingår i en koncern eller resolutionsgrupp 10 § Riksgäldskontoret får undanta ett dotterinstitut från att uppfylla minimikravet på nedskrivningsbara skulder på individuell nivå, om 1. institutet är undantaget från tillsyn på individuell nivå enligt artikel 7.1 i tillsynsförordningen, och 2. moderinstitutet, om det inte också är moderinstitutet inom EES, uppfyller kravet som ställs på moderinstitutet i Sverige och på dotterinstitutet. Riksgäldskontoret får undanta ett dotterföretag som omfattas av 1 b § från att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, om moderföretaget uppfyller kravet på konsoliderad basis eller, om moderföretaget är en resolutionsenhet, uppfyller det krav som avses i 1 a § och 1. både dotterföretaget och moderföretaget är etablerade i Sverige och ingår i samma resolutionsgrupp, 2. det inte finns några rådande eller förväntade väsentliga, praktiska eller rättsliga, hinder för moderföretaget att snabbt överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala sina skulder till dotterföretaget om bedömning om nedskrivning utanför resolution gjorts enligt 6 kap. 2 §, särskilt när resolutionsåtgärder genomförs på resolutionsenheten, 3. moderföretaget uppfyller Finansinspektionens krav på ansvarsfull ledning av dotterföretaget och har gett sitt godkännande till att resolutionsenheten åtar sig att svara för dotterföretagets åtaganden, 4. moderföretagets riskkontroll också omfattar dotterföretaget, samt 5. moderföretaget innehar mer än 50 procent av rösträtten knuten till aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföretagets ledningsorgan. 11 § Riksgäldskontoret får, i samråd med Finansinspektionen, tillåta att en resolutionsenhet som avses i 10 § helt eller delvis garanterar dotterföretagets krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som avses i 1 b §. Ett sådant tillstånd får dock inte ges med mindre än att 1. resolutionsenheten uppfyller kravet som avses i 1 a § och villkoret i 10 § 1, 2. det garanterade beloppet minst motsvarar det krav som ska ersättas, 3. garantin utfaller så snart a) dotterföretaget inte kan betala sina skulder eller andra åtaganden när de förfaller till betalning, eller b) förutsättningarna för nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. fastställts beträffande dotterföretaget, 4. garantin säkerställs genom pantavtal eller avtal om säkerhetsöverlåtelse till en andel på minst 50 procent av beloppet, 5. de säkerheter som ställs för garantin ska uppfylla kraven i artikel 197 tillsynsförordningen, vilket efter lämpliga konservativa nedsättningar är tillräckligt för att täcka det säkerställda beloppet som avses i 4, 6. de säkerheter som ställs för garantin inte är belastade av panträtter och andra säkerhetsrätter, och 7. säkerheterna har en effektiv löptid som uppfyller samma förfallovillkor som avses i artikel 72c.1 tillsynsförordningen. 12 § Riksgäldskontoret ska övervaka att minimikraven på nedskrivningsbara skulder uppfylls på individuell nivå och, i förekommande fall, på gruppnivå. Riksgäldskontoret ska samordna sin övervakning med den tillsyn som utövas av Finansinspektionen. Riksgäldskontoret ska övervaka att kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfylls. Riksgäldskontoret ska samordna sin övervakning med den tillsyn som utövas av Finansinspektionen. 13 § Om ett institut eller företag som ingår i samma koncern som institutet inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som följer av bestämmelserna i detta kapitel och 4 a kap, ska Finansinspektionen, efter samråd med Riksgäldskontoret, ingripa mot institutet eller företaget enligt 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. 4 a kap. Om att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder Resolutionsenheter 1 § De skulder som ska räknas med i beloppet kapitalbas och kvalificerade skulder ska för en resolutionsenhet uppfylla kriterierna i artiklarna 72a, 72b, med undantag för 72b.2 d och 72c, tillsynsförordningen. 2 § Skulder som uppfyller kriterierna i 1 §, med undantag för artikel 72a.2 l tillsynsförordningen, och som hänför sig till skuldinstrument med en derivatkomponent, ska omfattas av 1 § till den del som avser 1. kapitalbeloppet, om det är känt vid tidpunkten för emissionen, är fast eller ökande och inte påverkas av någon derivategenskap och det totala beloppet för skulden är föremål för daglig värdering på en aktiv och likvid tvåvägsmarknad för ett likvärdigt instrument utan kreditrisk i enlighet med artiklarna 104 och 105 tillsynsförordningen, eller 2. det fasta eller ökande beloppet, om skuldinstrumentet omfattar ett avtalsvillkor som anger att värdet på fordran i händelse av emittentens insolvens eller resolution är fast eller ökande, och inte är lägre än den nominella skulden. De skuldinstrument som avses i första stycket, inklusive derivatkomponenten, får inte omfattas av något avtal om slutavräkning (nettningsavtal) eller värdering i enlighet med 21 kap. 17 §. 3 § En resolutionsenhet får även uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med sådana skulder som ett av resolutionsenhetens dotterföretag som omfattas av 4 kap. 1 b § i samma resolutionsgrupp utfärdat till och som förvärvats av en av dotterföretagets befintliga aktieägare utanför resolutionsgruppen i enlighet med 9 §, förutsatt att 1. resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget inte påverkas av nedskrivning eller konvertering av skulderna som avses i 6 kap. eller 21 kap., och 2. beloppet inte överskrider dotterföretagets krav på kapitalbas och kvalificerade skulder, efter avdrag för de skulder som utfärdats till och förvärvats av resolutionsenheten och den kapitalbas som utfärdat i enlighet med 9 §. 4 § En resolutionsenhet ska uppfylla det belopp som avses i 5-7 §§ med kapitalbas, inklusive kärnprimärkapital som används för att uppfylla det kombinerade buffertkravet, samt efterställda kvalificerade skuldinstrument och skulder som avses i 3 §. 5 § Ett globalt systemviktigt institut, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet och en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla en del av det krav som avses i 4 kap. 1 a § med sådan kapitalbas och sådana kvalificerade skulder som avses i 4 § till ett belopp som motsvarar 8 procent av totala skulder och eget kapital inklusive derivatskulder efter avräkning. Efter ansökan av resolutionsenheten får Riksgäldskontoret tillåta en lägre nivå än som avses i första stycket i överensstämmelse med artikel 72b.3 tillsynsförordningen och i enlighet med Riksgäldskontorets bedömning. Förutsättningarna för en sådan ansökan och bedömning ska framgå av föreskrifter meddelade i enlighet med bemyndigandet i 29 kap. 1 §. Riksgäldskontoret ska begränsa det belopp som en europeiskt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla enligt första och andra stycket till motsvarande 27 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet, om myndigheten bedömer att 1. resolutionsplanen inte förutsätter tillgång till finansiering genom resolutionsreserven för att avveckla resolutionsenheten, eller, 2. om inte 1 är tillämplig, resolutionsenheten uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder i den utsträckning som gör det möjligt att uppfylla villkoren för finansiering enligt 21 kap. 30 och 32 §§. 6 § Riksgäldskontoret får, efter samråd med Finansinspektionen, besluta att ett globalt systemviktigt institut, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla det krav som avses i 4 kap. 1 a § med sådan kapitalbas och sådana kvalificerade skulder som avses i 4 § i enlighet med 8 §, om antingen 1. ett väsentligt hinder för resolution, eller för nedskrivning eller konvertering enligt denna lag, inte undanröjts eller begränsats i enlighet med ett föreläggande att vidta någon av de åtgärder som avses i 3 kap. 24 §, 2. ett hinder som avses i 1 inte helt eller delvis kan undanröjas eller begränsas genom åtgärderna i 3 kap. 24 § och ett krav enligt denna paragraf bedöms helt eller delvis kunna kompensera för hindrets negativa effekter på resolutionsbarheten, 3. den resolutionsenhetens storlek, dess juridiska form eller ägarstruktur, verksamhetens art, omfattning, risker eller komplexitet eller resolutionsenhetens kopplingar till andra företag eller den finansiella marknaden kan innebära begränsade förutsättningar för genomförbarheten eller tillförlitligheten i en planerad resolutionsåtgärd eller nedskrivning eller konvertering enligt denna lag, eller 4. det krav som avses i 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag återspeglar att resolutionsenheten i risktermer tillhör de översta 20 procenten av alla institut för vilka Riksgäldskontoret kan besluta om ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. Riksgäldskontorets beslutsmandat enligt första stycket är begränsat till det antal av alla resolutionsenheter som omfattas av bestämmelsen som motsvarar 30 procent, avrundat uppåt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med hänsyn till särdragen i den svenska banksektorn, särskilt med beaktande av det antal resolutionsenheter som omfattas av bestämmelsen besluta om en högre andel än 30 procent. 7 § Riksgäldskontoret får, efter samråd med Finansinspektionen, besluta att en resolutionsenhet som varken är ett globalt systemviktigt institut, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla en del av det krav på kapitalbas och kvalificerad skuld som avses i 4 kap. 1a § med sådan kapitalbas och sådana kvalificerade skulder som avses i 4 § upp till det belopp som beräknats i enlighet med 8 §. Ett beslut enligt första stycket förutsätter att 1. resolutionsenheten har kvalificerade skulder som avses i 1 och 2 §§ med inbördes lika rätt enligt förmånsrättslagen som skulder som inte utgör nedskrivningsbara skulder enligt 2 kap. 2 § eller undantas från nedskrivning och konvertering enligt 21 kap. 27 §, 2. det till följd av ett förhållande som avses i 1 finns risk för att borgenärer med en fordran som hänför sig till en sådan kvalificerad skuld som inte undantas åsamkas större förluster till följd av en planerad tillämpning av nedskrivning och konvertering enligt denna lag än vad borgenären hade gjort till följd av likvidation eller konkurs, och 3. att det befintliga beloppet kapitalbas och skulder som avses i 4 § inte är tillräckligt stort för att säkerställa att det förhållande som avses i 2 inte inträffar. Också om värdet av de skulder som är undantagna eller sannolikt kommer att undantas från nedskrivning inom en viss kategori kvalificerade skulder uppgår till mer än 10 procent inom den kategorin ska Riksgäldskontoret bedöma risken enligt 2. 8 § Ett beslut enligt 6 och 7 §§ får inte avse ett belopp som överstiger det högre av motsvarande 1. 8 procent av resolutionsenhetens totala skulder och eget kapital inklusive derivatskulder efter avräkning, och 2. summan av a) det belopp som krävs för att uppfylla det kombinerade buffertkravet som avses i 2 kap. 2 § lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, b) två gånger det belopp som krävs för att uppfylla kravet som avses i artikel 92.1 c i tillsynsförordningen, och c) två gånger det belopp som krävs för att uppfylla det särskilda kapitalbaskrav som avses i 2 kap. 1 § första stycket 2 lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag. När ett beslut fattas i enlighet med 6 eller 7 §§ ska Riksgäldskontoret även beakta 1. marknadsdjupet för resolutionsenhetens kapitalbasinstrument och efterställda kvalificerade instrument, prissättning för sådana instrument, i den mån det förekommer, samt den tid som behövs för att verkställa de transaktioner som krävs för att uppfylla beslutet, 2. beloppet av de kvalificerade skuldinstrument som uppfyller samtliga kriterier i artikel 72a i tillsynsförordningen och som har en kvarvarande löptid under ett år vid tidpunkten för beslutet i syfte att göra kvantitativa justeringar av nivåkraven, 3. tillgång och belopp avseende de instrument som uppfyller samtliga krav i artikel 72a i tillsynsförordningen med undantag för artikel 72b.2 d, 4. graden av kvalificerade skulder som inte är efterställda och som har inbördes lika rätt enligt förmånsrättslagen som skulder som inte räknas som nedskrivningsbara skulder, om dessa undantagna skulder överstiger 5 procent av resolutionsenhetens kapitalbas och kvalificerade skulder, 5. resolutionsenhetens affärsmodell, finansieringsmodell och riskprofil samt dess stabilitet och förmåga att bidra till ekonomin, och 6. den inverkan som eventuella omstruktureringskostnader kan ha på resolutionsenhetens återkapitalisering. Andra företag i en resolutionsgrupp 9 § Ett företag som avses i 4 kap. 1 b § får endast uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med 1. kvalificerade skulder a) som har utfärdats till och som direkt eller indirekt förvärvats av resolutionsenheten eller som, utan att det påverkar resolutionsenhetens kontroll av företaget i händelse av nedskrivning eller konvertering, utfärdats till och som förvärvats av en annan av företagets aktieägare, b) som har sämre rätt enligt förmånsrättslagen än skulder som inte uppfyller 1 och som inte får medräknas i kapitalbaskraven, c) som omfattas av nedskrivning eller konvertering som avses i 6 kap. eller 21 kap. i överensstämmelse med resolutionsstrategin för resolutionsgruppen utan att resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget påverkas, d) som uppfyller kriterierna i artikel 72a tillsynsförordningen med undantag för artikel 72b.2 b, c, k, l och m samt artikel 72b.3-5 i den förordningen, e) vars förvärv av äganderätten inte finansierats direkt eller indirekt av det företaget, f) som inte omfattas av någon bestämmelse eller att det på annat sätt uttryckligen eller implicit framgår att skulden ska lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg av det företag som avses i första stycket utom i händelse av det företagets insolvens eller likvidation, g) som inte ger innehavaren av skulden rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetalningar av ränta eller kapital, utom om företaget som avses i första stycket blir föremål för konkurs eller försätts i likvidation och h) för vilken storleken på ränta eller utdelning inte är beroende av kreditvärdigheten hos vare sig företaget som avses i första stycket eller dess moderföretag, eller 2. kapitalbas som är a) kärnprimärkapital, eller b) annan kapitalbas som uppfyller kriterierna i 1. Övergångsperioder 10 § Beslut enligt 5 och 6 §§ och krav som avses i 4 kap. 3 c § ska inte tillämpas avseende en resolutionsenhet inom en treårsperiod från det datum som den resolutionsenheten når upp till förutsättningarna för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet eller identifierats som ett globalt systemviktigt institut. Om ett företag varit föremål för nedskrivning eller konvertering enligt denna lag, ska Riksgäldskontoret fastställa en lämplig övergångsperiod för företaget för att åter uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. För ett globalt systemviktigt institut, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska övergångsperioden vara två år från dagen för en sådan nedskrivning eller konvertering. Krav på publicering enligt 28 kap. 1 § andra stycket ska åter tillämpas först från den dag övergångsperioden enligt detta stycke löpt ut. Riksgäldskontoret ska var tolfte månad under varje övergångsperiod meddela företaget ett planerat krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. Riksgäldskontoret ska inte vara förhindrad att revidera de övergångsperioder myndigheten beslutat eller de planerade krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som avses i tredje stycket, med undantag för de initiala övergångsperioder myndigheten beslutat i enlighet med punkten 3 i övergångsbestämmelserna till denna lag. 5 kap. 1 § För en motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket gäller 11 kap. 3-7 §§ beträffande ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller en händelse som har direkt koppling till ett sådant beslut. Det som anges om ett beslut om resolution eller resolutionsåtgärder ska då avse ett beslut om krisavvärjande åtgärder. För en motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket gäller 11 kap. 3-7 §§ beträffande ett beslut om en kris-avvärjande åtgärd eller en tillfällig åtgärd enligt 7 a kap., eller en händelse som har direkt koppling till ett sådant beslut. Det som anges om ett beslut om resolution eller resolutionsåtgärder ska då avse ett beslut om krisavvärjande åtgärder eller tillfälliga åtgärder. Avtalsvillkor om erkännande av befogenhet att vidta tillfälliga åtgärder 1 a § Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 ska i finansiella avtal som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att 1. avtalet kan komma att bli föremål för tillfälliga åtgärder enligt 7 a kap. 1 § och 13 kap. 1, 7, 8, 11 och 12 §§, och 2. ett beslut om resolution, en resolutionsåtgärd eller en tillfällig åtgärd utgör hinder mot att utöva rättshandlingar enligt 11 kap. 3-7 §§. 1 b § Ett moderföretag i EES ska säkerställa att dess dotterföretag i tredjeland i finansiella avtal tar in ett villkor om att en sådan åtgärd som avses i 11 kap. 3 § inte får vidtas på grund av ett beslut om tillfälliga åtgärder enligt 7 a kap. 1 § och 13 kap. 1, 7, 8, 11 och 12 §§ avseende moderföretaget. Skyldigheten gäller dock endast om dotterföretaget är ett företag som skulle betraktas som ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag om det bedrivit verksamhet i Sverige eller är ett finansiellt institut. 2 § Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 ska i avtal som avser relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder och som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att skulden kan komma att skrivas ned eller konverteras och att borgenärerna accepterar Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 ska i avtal som avser relevanta kapitalinstrument och nedskrivningsbara skulder och som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att skulden kan komma att skrivas ned eller konverteras och att borgenärerna accepterar 1. en eventuell minskning av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet, eller 2. konverteringar eller indragningar som kan bli följden av ett beslut om resolution eller av ett beslut om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument. 1. en eventuell minskning av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet, eller 2. de konverteringar eller indragningar som kan bli följden av ett beslut om resolution eller av ett beslut om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder. Kravet enligt första stycket gäller dock inte 1. kvalificerade insättningar från fysiska personer, 2. kvalificerade insättningar från mikroföretag samt små och medelstora företag enligt kriteriet för årsomsättning i artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003, 3. insättningar genom en filial utanför EES till ett svenskt institut och som skulle betraktas som insättningar avseende personer eller företag som avses i 1 eller 2 om de inte hade gjorts via filialen, eller 4. om det framgår av tekniska standarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 55.3 i krishanteringsdirektivet att sådana avtalsvillkor inte krävs. 4. om det framgår av tekniska standarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 55.5 i krishanteringsdirektivet att sådana avtalsvillkor inte krävs. Riksgäldskontoret får besluta att kravet enligt första stycket inte ska gälla för företag vars krav på kapitalbas och kvalificerade skulder fastställts till det belopp som ska absorberas enligt 4 kap. 3 § första stycket 3 a. 3 a § Om ett företag bedömer att det av rättslig eller annan anledning inte är möjligt att ta in ett villkor enligt 2 § första stycket i skuldavtalet ska företaget underrätta Riksgäldskontoret och samtidigt ange till vilken kategori skulden hör utifrån föreskrifter som meddelats med stöd av 29 kap. 1 § 4. Detta gäller dock inte skuldavtal som innefattar relevanta kapitalinstrument eller skuldinstrument utan säkerhet. En underrättelse enligt första stycket innebär att kravet enligt 2 § första stycket upphör att gälla i samband med att Riksgäldskontoret tar emot underrättelsen. Om Riksgäldskontoret bedömer att det är möjligt att ta med villkoret ska Riksgäldskontoret dock kräva att företaget inom rimlig tid inför villkoret. Riksgäldskontoret ska bedöma vilken inverkan en underrättelse enligt första stycket har på möjligheten att försätta företaget i resolution. 3 b § Riksgäldskontoret ska bedöma möjligheten att försätta ett företag i resolution om en kategori, som omfattar kvalificerade skulder, till mer än 10 procent består av skulder som 1. inte är nedskrivningsbara enligt 2 kap. 2 § första stycket 1-11, 2. har undantagits från kravet på avtalsvillkor enligt 3 a §, eller 3. sannolikt kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap 27 §. 6 kap. Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför resolution Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution 1 § När Finansinspektionen ska pröva en fråga om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument utanför resolution, ska inspektionen se till att det görs en värdering motsvarande den som föreskrivs i 7 kap. av företaget eller koncernen i fråga. Finansinspektionen ska på eget initiativ eller på begäran av Riksgäldskontoret pröva en fråga om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som avses i 20 § utanför resolution. I samband med en sådan prövning ska inspektionen se till att det görs en värdering motsvarande den som föreskrivs i 7 kap. av företaget eller koncernen i fråga. Värderingen ska ligga till grund för Finansinspektionens prövning av om relevanta kapitalinstrument ska skrivas ned eller konverteras. Värderingen ska också ligga till grund för inspektionens beslut i fråga om Värderingen ska ligga till grund för Finansinspektionens prövning av om relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som avses i 20 § ska skrivas ned eller konverteras. Värderingen ska också ligga till grund för inspektionens beslut i fråga om 1. minskning av kärnprimärkapital, 2. omfattning av indragning eller överföring av kärnprimärkapitalinstrument, eller 3. minskning av ägandet för existerande ägare genom konvertering av relevanta kapitalinstrument till kärnprimärkapitalinstrument. 3. minskning av ägandet för existerande ägare genom konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som avses i 20 § till kärnprimärkapitalinstrument. 2 § Finansinspektionen ska skyndsamt besluta att relevanta kapitalinstrument som har getts ut av ett institut eller ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 ska skrivas ned eller konverteras, om Finansinspektionen ska, efter samråd med Riksgäldskontoret, skyndsamt besluta att relevanta kapitalinstrument som har getts ut av ett institut eller ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 ska skrivas ned eller konverteras, liksom relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som avses i 20 § och som ett sådant företag utfärdat i syfte att uppfylla det krav som avses i 4 kap. 1 b § på individuell basis, om 1. företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera enligt 8 kap. 2 och 3 §§, och 2. åtgärden är nödvändig och tillräcklig för att avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget och det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang. 5 § Om ett institut eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket behöver statligt stöd, ska relevanta kapitalinstrument som institutet eller företaget gett ut skrivas ned eller konverteras. Om ett institut eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket behöver statligt stöd, ska relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som avses i 20 § som institutet eller företaget gett ut skrivas ned eller konverteras. Om det krävs för att stödet ska vara förenligt med unionsrätten, får Finansinspektionen besluta att andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten ska skrivas ned eller konverteras. Om det krävs för att stödet ska vara förenligt med unionsrätten, får Finansinspektionen besluta att andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten och de kvalificerade skulderna som avse i 20 § ska skrivas ned eller konverteras. Nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument eller andra efterställda skulder får inte ske, om det statliga stödet uppfyller villkoren i 8 kap. 3 § första stycket 3 och en sådan nedskrivning eller konvertering skulle hota den finansiella stabiliteten eller leda till oproportionerliga resultat. 7 § När Finansinspektionen överväger att fatta beslut avseende ett dotterföretag enligt 2, 3 eller 5 §, ska inspektionen skyndsamt underrätta den samordnande tillsynsmyndigheten och den samordnande berörda myndigheten. När inspektionen överväger att fatta ett beslut enligt 3 §, ska inspektionen dessutom skyndsamt underrätta den behöriga myndighet som är ansvarig för det institut eller företag som har gett ut de relevanta kapitalinstrument som eventuellt ska skrivas ned eller konverteras och den berörda myndigheten i samma land inom EES som den nämnda behöriga myndigheten samt den samordnande berörda myndigheten. När inspektionen överväger att fatta ett beslut enligt 3 §, ska inspektionen inom 24 timmar efter en underrättelse som avses i första stycket dessutom underrätta den behöriga myndighet som är ansvarig för det institut eller företag som har gett ut de relevanta kapitalinstrument som eventuellt ska skrivas ned eller konverteras och den berörda myndigheten i samma land inom EES som den nämnda behöriga myndigheten samt den samordnande berörda myndigheten. Av underrättelsen ska det framgå vilket beslut Finansinspektionen överväger att fatta och skälen för detta. Nedskrivning och konvertering av relevanta kapitalinstrument Nedskrivning och konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder 14 § När kärnprimärkapitalet har minskats i proportion till förlusterna, ska Finansinspektionen skriva ned kapitalbeloppet för relevanta kapitalinstrument eller konvertera relevanta kapitalinstrument till kärnprimärkapitalinstrument i den utsträckning som krävs för att företaget eller koncernen inte längre ska bedömas fallera eller sannolikt komma att fallera. När kärnprimärkapitalet har minskats i proportion till förlusterna, ska Finansinspektionen skriva ned kapitalbeloppet för relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som avses i 20 § eller konvertera relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som avses i 20 § till kärnprimärkapitalinstrument i den utsträckning som krävs för att företaget eller koncernen inte längre ska bedömas fallera eller sannolikt komma att fallera. Relevanta kapitalinstrument ska skrivas ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument i följande ordning: Relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som avses i 20 § ska skrivas ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument i följande ordning: 1. övriga primärkapitalinstrument, 2. supplementärkapitalinstrument. 3. Kapitalbeloppet för kvalificerade skulder som avses i 20 §. 15 § Vid konvertering av relevanta kapitalinstrument gäller följande: Vid konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som avses i 20 § gäller följande: 1. De kärnprimärkapitalinstrument som konverteringen ska ske till ska vara utgivna av företaget i fråga eller av dess moderföretag, beroende på vad Finansinspektionen beslutar. Finansinspektionen får dock besluta att instrumenten ska ges ut av moderföretaget, bara om det har godkänts av resolutionsmyndigheten för moderföretaget. 2. Kärnprimärkapitalinstrumenten ska ha getts ut innan företaget ger ut aktier eller andra äganderättsinstrument i syfte att få kapital från staten eller ett offentligt organ. 3. Kärnprimärkapitalinstrumenten ska tilldelas och överföras utan dröjsmål efter beslutet att konvertera de relevanta kapitalinstrumenten. 4. Konverteringskursen för de relevanta kapitalinstrumentens konvertering till kärnprimärkapitalinstrument bestäms enligt de principer som anges i 21 kap. 19 och 20 §§. 16 § Ett beslut om nedskrivning eller konvertering är bindande för företaget och innehavare av kärnprimärkapitalinstrument och relevanta kapitalinstrument. Den som berörs av nedskrivningen eller konverteringen förlorar inte sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen. Ett beslut om nedskrivning eller konvertering är bindande för företaget och innehavare av kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som avses i 20 §. Den som berörs av nedskrivningen eller konverteringen förlorar inte sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen. En av Finansinspektionen beslutad kapitalökning eller kapitalminskning är fastställd när den har registrerats i aktiebolagsregistret, föreningsregistret eller bankregistret. 19 § För tillämpliga kapitalinstrument och kvalificerade skulder som avses i 4a kap. 9 § och som en resolutionsenhet förvärvat indirekt genom andra företag inom samma resolutionsgrupp, ska nedskrivning eller konvertering genomföras gemensamt på moderföretagsnivån för det företag som utfärdat skulderna eller på nivå som avser andra moderföretag som inte är resolutionsenheter. Efter en sådan nedskrivning eller konvertering ska en värdering enligt 7 kap. 10 § göras. 20 § Nedskrivning eller konvertering av kvalificerade skulder enligt detta kapitel avser endast skulder som avses i 4a kap. 9 § 1, oaktat återstående löptid. 21 § Det belopp som minskas, skrivs ned eller konverteras i enlighet med 14 § ska tas med i beräkningen av de tröskelvärden som avses i 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 § för det företaget. 7 a kap. Tillfälliga åtgärder utanför resolution Förbud mot att fullgöra vissa förpliktelser 1 § Riksgäldskontoret får, efter samråd med Finansinspektionen, besluta att ett institut eller ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller en leveransförpliktelse som följer av ett avtal som har ingåtts av företaget. Ett sådant beslut får fattas om 1. Finansinspektionen har fastställt att företaget fallerar eller att det är sannolikt att företaget kommer att fallera, 2. det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget, 3. åtgärden bedöms nödvändig för att undvika ytterligare försämring av de finansiella villkoren för företaget, och 4. åtgärden är antingen a) nödvändig med hänsyn till det allmännas intresse, eller b) nödvändig för att välja lämpliga resolutionsåtgärder eller för att säkerställa en ändamålsenlig tillämpning av ett eller flera resolutionsverktyg. Om Riksgäldskontoret fattat ett beslut enligt första stycket, behöver inte heller motparten fullgöra sin betalnings- eller leveransförpliktelse enligt avtalet. 2 § Riksgäldskontoret ska så snart som möjligt offentliggöra ett beslut enligt 1 §. Offentliggörandet ska innehålla villkoren för åtgärden och den tidsperiod som åtgärden gäller. Ett beslut av Riksgäldskontoret enligt 1 § ska gälla under så kort tid som möjligt och får inte överskrida den period som Riksgäldskontoret anser är nödvändig med hänsyn till de syften som avses i 1 § första stycket 3 och 4. Som längst får dock beslutet gälla från offentliggörandet av en underrättelse enligt första stycket och till klockan 24.00 den bankdag som följer närmast efter dagen för offentliggörandet. 3 § Om en betalnings- eller leveransförpliktelse skulle ha fullgjorts under den tid som Riksgäldskontoret beslutat om enligt 2 §, ska förpliktelsen fullgöras så snart tiden har gått ut. 4 § Ett beslut enligt 1 § första stycket får inte avse 1. överföringsuppdrag avseende betalningar eller leveranser av finansiella instrument som har lagts in i ett anmält avvecklingssystem, eller 2. betalnings- eller leveransförpliktelser som ska fullgöras mot centrala motparter eller centralbanker. 5 § Om ett företag fullgör en betalnings- eller leveransförpliktelse i strid med ett beslut enligt 1 § första stycket, ska betalningen eller leveransen ändå gälla, om Riksgäldskontoret inte visar att motparten kände till beslutet eller att det förekom omständigheter som gav motparten skälig anledning att anta att Riksgäldskontoret hade fattat ett sådant beslut. 6 § Om ett beslut enligt 1 § omfattar kvalificerade insättningar ska Riksgäldskontoret säkerställa att insättare får tillgång till en lämplig summa per dag från dessa insättningar. Förbud mot att ta i anspråk säkerhetsrätter och att utöva vissa rättshandlingar 7 § Om Riksgäldskontoret beslutar om ett förbud enligt 1 § får Riksgäldskontoret under samma period även besluta att 1. en borgenär till företaget som omfattas av åtgärden inte får ta i anspråk en säkerhet som har ställts ut i tillgångar som tillhör företaget, och 2. en motpart till företaget som omfattas av åtgärden inte får a) säga upp eller häva ett avtal med företaget, b) ändra villkoren i ett avtal med företaget, c) ställa in fullgörelsen mot företaget, d) kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget, e) omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse, eller f) tillämpa en slutavräkningsklausul. Vid beslut enligt första stycket ska vad som sägs i 13 kap. 8-10 §§ respektive 12-16 §§ tillämpas. 8 kap. 7 § Riksgäldskontoret får försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b-2 d i resolution, om 1. ett institut, ett EES-institut eller ett tredjelandsinstitut som är dotterföretag till holdingföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution, och 2. holdingföretaget uppfyller de förutsättningar för resolution som anges i 5 §. Riksgäldskontoret ska försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b-2 d i resolution, om holdingföretaget uppfyller de förutsättningar för resolution som anges i 5 §. I fråga om ett EES-institut eller tredjelandsinstitut ska den utländska myndighet som ansvarar för institutet ha konstaterat att förutsättningarna för resolution är uppfyllda enligt lagstiftningen i det landet. 8 § Riksgäldskontoret får försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b-2 d i resolution trots att det inte uppfyller förutsättningarna för resolution i 5 §, om 1. holdingföretaget är en resolutionsenhet, 1. ett institut eller ett EES-institut som är dotterföretag till holdingföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution, 2. ett institut eller ett EES-institut som är dotterföretag till holdingföretaget, men inte resolutionsenhet, uppfyller förutsättningarna för resolution, 2. institutets eller EES-institutets fallissemang hotar koncernen som helhet eller insolvensrätten kräver att koncernen behandlas som en helhet, och 3. institutets eller EES-institutets fallissemang hotar resolutionsgruppen som helhet, och 3. resolutionsåtgärder mot holdingföretaget är nödvändiga för resolutionen av ett institut eller ett EES-institut eller av hela koncernen. 4. resolutionsåtgärder mot holdingföretaget är nödvändiga för resolutionen av ett institut eller ett EES-institut eller av hela resolutionsgruppen. I fråga om ett EES-institut ska den utländska myndighet som ansvarar för institutet ha konstaterat att förutsättningarna för resolution är uppfyllda enligt lagstiftningen i det landet. 9 § Riksgäldskontoret får inte försätta ett holdingföretag med blandad verksamhet i resolution med stöd av 7 eller 8 §, om institutet eller EES-institutet innehas direkt eller indirekt av ett mellanliggande finansiellt holdingföretag. I sådana fall får i stället det finansiella holdingföretaget försättas i resolution. Riksgäldskontoret får inte försätta ett holdingföretag med blandad verksamhet i resolution med stöd av 7 eller 8 §, om det relevanta institutet eller EES-institutet innehas direkt eller indirekt av ett mellanliggande finansiellt holdingföretag. I sådana fall får i stället det finansiella holdingföretaget, som är en resolutionsenhet, försättas i resolution. 11 kap. 3 § En motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket får på grund av ett beslut om resolution eller en resolutionsåtgärd, eller en händelse som har ett direkt samband med ett sådant beslut, inte 1. säga upp eller häva ett avtal med företaget, 2. ändra villkoren i ett avtal med företaget, 3. ställa in fullgörelse av en förpliktelse mot företaget, 4. kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget, 5. omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse (nettning), 6. tillämpa en slutavräkningsklausul, eller 7. ta emot, förfoga över eller ta i anspråk en säkerhet i tillgångar som tillhör företaget. Ett sådant beslut eller en sådan händelse som anges i första stycket utgör inte ett kollektivt obeståndsförfarande enligt lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden. Första och andra styckena gäller endast om 1. företaget fortsätter att fullgöra väsentliga skyldigheter enligt avtalet i förhållande till motparten, eller 2. företaget inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut av Riksgäldskontoret enligt 13 kap. 2, 7, 8, 11 eller 12 §. 2. företaget inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut av Riksgäldskontoret enligt 7 a kap. 1 § eller 13 kap. 2, 7 eller 8 §. 13 kap. 1 § I fråga om kvalificerade skulder och relevanta kapitalinstrument som tillkommit innan ett företag försatts i resolution får Riksgäldskontoret besluta att I fråga om nedskrivningsbara skulder och relevanta kapitalinstrument som tillkommit innan ett företag försatts i resolution får Riksgäldskontoret besluta att 1. ändra löptiden för skulden, 2. ändra den ränta som ska betalas för skulden, eller 3. ändra dagen då räntan förfaller till betalning. Första stycket gäller inte för en skuld som är säkerställd. 5 § Ett beslut enligt 2 § första stycket får inte avse 1. kvalificerade insättningar, 2. överföringsuppdrag avseende betalningar eller leveranser av finansiella instrument som har lagts in i ett anmält avvecklingssystem, 1. överföringsuppdrag avseende betalningar eller leveranser av finansiella instrument som har lagts in i ett anmält avvecklingssystem, eller 3. betalnings- eller leveransförpliktelser som ska fullgöras mot centrala motparter och centralbanker, eller 2. betalnings- eller leveransförpliktelser som ska fullgöras mot centrala motparter eller centralbanker. 4. finansiella instrument och medel som omfattas av lagen (1999:158) om investerarskydd. 6 a § Om ett beslut enligt 2 § omfattar kvalificerade insättningar ska Riksgäldskontoret säkerställa att insättare får tillgång till en lämplig summa per dag från dessa insättningar. 11 § Riksgäldskontoret får besluta att en motpart till ett företag i resolution inte får 1. säga upp eller häva ett avtal med företaget, 2. ändra villkoren i ett avtal med företaget, 3. ställa in fullgörelsen mot företaget, 4. kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget, 5. omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse, eller 6. tillämpa en slutavräkningsklausul. Första stycket gäller endast om företaget fortsätter att fullgöra väsentliga avtalsförpliktelser i förhållande till motparten. Första stycket gäller endast om företaget fortsätter att fullgöra väsentliga avtalsförpliktelser i förhållande till motparten. Om företaget inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut enligt 7 a kap. 1 § eller 13 kap. 2, 7 eller 8 § ska dock första stycket gälla. Förbudet får gälla från offentliggörandet enligt 12 kap. 5 § och som längst till klockan 24.00 den bankdag som följer närmast efter dagen för offentliggörandet. 12 § Riksgäldskontoret får besluta att en motpart till ett dotterföretag till ett företag i resolution inte får vidta en sådan åtgärd som anges i 11 § första stycket beträffande ett avtal med dotterföretaget, om 1. företaget i resolution svarar för fullgörelse av dotterföretagets förpliktelser, och 2. grunden för att vidta åtgärden är obestånd hos företaget i resolution eller dess finansiella ställning i övrigt. Vid ett beslut enligt första stycket gäller 11 § andra och tredje styckena. Vid ett beslut enligt första stycket gäller 11 § andra stycket första meningen och tredje stycket. Tidigare beslut om tillfälliga åtgärder utanför resolution 18 § Riksgäldskontoret får inte besluta om en tillfällig åtgärd enligt 2-17 §§ om Riksgäldskontoret tidigare har beslutat om en åtgärd enligt 7 a kap. 16 kap. 6 § Det belopp kapitalbas och skulder som minskas till följd av åtgärder enligt detta kapitel ska tas med i beräkningen av de tröskelvärden som avses i 21 kap. 30 och 22 kap. 2 § för det företaget. 21 kap. 2 § Följande skulder får skrivas ned eller konverteras genom skuldnedskrivningsverktyget: 1. relevanta kapitalinstrument, och 2. kvalificerade skulder. 2. nedskrivningsbara skulder. 15 § För att skuldnedskrivning eller konvertering ska ske med totalbeloppet enligt 13 §, ska Riksgäldskontoret vidta följande åtgärder: 1. Först ska någon av de åtgärder som anges i 16 kap. vidtas beträffande aktier eller andelar i företaget i resolution. 2. Därefter ska de relevanta kapitalinstrumenten skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning: a) övriga primärkapitalinstrument, b) supplementärkapitalinstrument. 3. Om åtgärderna i 1 och 2 inte är tillräckliga, ska de kvalificerade skulderna skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning: 3. Om åtgärderna i 1 och 2 inte är tillräckliga, ska de nedskrivningsbara skulderna skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning: a) andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten, b) skuldinstrument som inte är derivat eller innefattar derivat och vars ursprungliga löptid är minst ett år, om borgenärens rätt till betalning enligt 18 § första stycket andra meningen förmånsrättslagen (1970:979) för en fordran som är hänförlig till ett sådant instrument framgår av det fordringsavtal och, i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av instrumentet, c) enligt förmånsrättsordningen i omvänd ordning. 27 § Riksgäldskontoret får helt eller delvis undanta kvalificerade skulder från nedskrivning eller konvertering, om Riksgäldskontoret får helt eller delvis undanta nedskrivningsbara skulder från nedskrivning eller konvertering, om 1. det inte är möjligt att skriva ned eller konvertera den kvalificerade skulden inom rimlig tid, 2. det är nödvändigt och proportionellt för att företaget eller någon som har övertagit verksamheten från företaget ska kunna upprätthålla kritisk verksamhet eller affärsverksamhet som är viktig för företagets intjäning eller lönsamhet, 3. det är nödvändigt och proportionellt för att undvika omfattande spridning av negativa effekter som leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet, eller 4. det krävs för att undvika värdeförstörelse som innebär att förlusterna för andra borgenärer blir högre än om skulderna undantas. 28 § När Riksgäldskontoret prövar frågan om undantag för kvalificerade skulder enligt 27 §, ska myndigheten beakta När Riksgäldskontoret prövar frågan om undantag för nedskrivningsbara skulder enligt 27 §, ska myndigheten beakta 1. principen att förluster i första hand ska drabba ägarna och därefter borgenärerna i företaget i resolution i prioritetsordning, 2. vilken förlustabsorberingskapacitet företaget i resolution har kvar, om skulderna undantas, och 3. behovet av att behålla tillräckliga resurser för finansiering av resolution. 2. vilken förlustabsorberingskapacitet företaget i resolution har kvar, om skulderna undantas, 3. behovet av att behålla tillräckliga resurser för finansiering av resolution, och 4. om en kvalificerad skuld som avses i 4 a kap. 9 § 1 till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 i samma resolutionsgrupp, men som inte själv är en resolutionsenhet, behövs eller bör undantas för att säkerställa ett effektivt genomförande av resolutionsstrategin. 30 § Om Riksgäldskontoret beslutar att undanta kvalificerade skulder, får myndigheten använda medel från resolutionsreserven eller alternativa finansieringskällor enligt vad som anges i 27 kap. 1 och 6 §§, om det behövs för att absorbera förluster i eller ge kapitaltillskott till företaget i resolution. Det får dock bara göras om innehavare av aktier eller andra äganderättsinstrument eller innehavare av relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder, genom nedskrivning, konvertering eller på annat sätt, har absorberat förluster i eller bidragit till kapitaliseringen av företaget med ett belopp som minst motsvarar Om Riksgäldskontoret beslutar att undanta nedskrivningsbara skulder, får myndigheten använda medel från resolutionsreserven eller alternativa finansieringskällor enligt vad som anges i 27 kap. 1 och 6 §§, om det behövs för att absorbera förluster i eller ge kapitaltillskott till företaget i resolution. Det får dock bara göras om innehavare av aktier eller andra äganderättsinstrument eller innehavare av relevanta kapitalinstrument eller nedskrivningsbara skulder, genom nedskrivning, konvertering eller på annat sätt, har absorberat förluster i eller bidragit till kapitaliseringen av företaget med ett belopp som minst motsvarar 1. 8 procent av totala skulder och eget kapital i företaget i resolution baserat på värderingen enligt 7 kap., eller 2. 20 procent av det berörda företagets riskvägda tillgångar, baserat på värderingen enligt 7 kap. Alternativet i första stycket 2 får användas bara om 1. resolutionsreserven har tillgång till ett belopp som anskaffats genom resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § motsvarande minst 3 procent av de garanterade insättningarna, och 2. det berörda företagets konsoliderade tillgångar är mindre än motsvarande 900 miljarder euro. 28 kap. 1 § Ett institut och ett företag som ingår i samma koncern som institutet ska lämna Riksgäldskontoret de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som myndigheten begär för sin verksamhet enligt denna lag. Ett institut och ett företag som ingår i samma koncern som institutet ska lämna Riksgäldskontoret och Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som myndigheten begär för sin verksamhet enligt denna lag. Ett institut ska årligen offentliggöra ett krav som avses 4 kap. 1 a och 1 b §§ samt belopp och sammansättning av den kapitalbas och de kvalificerade skulder som omfattas av 4 a kap. 9 §. Om ett institut eller företag som ingår i samma koncern som institutet har åsidosatt sina skyldigheter enligt första stycket, ska Finansinspektionen ingripa mot institutet eller företaget enligt 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Om ett institut eller företag som ingår i samma koncern som institutet har åsidosatt sina skyldigheter enligt första eller andra stycket, ska Finansinspektionen ingripa mot institutet eller företaget enligt 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. 5 § Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med varandra, med motsvarande myndigheter inom EES och med Europeiska bankmyndigheten i den utsträckning som följer av krishanteringsdirektivet. Riksgäldskontoret och Finansinspektionen ska samarbeta och utbyta information med varandra, med motsvarande myndigheter inom EES och med Europeiska bankmyndigheten i den utsträckning som följer av krishanteringsdirektivet, tillsynsförordningen och kapitaltäckningsdirektivet. Riksgäldskontoret ska också lämna regeringen de uppgifter som behövs för regeringens verksamhet enligt denna lag. 7 § Riksgäldskontoret får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av följande artiklar i krishanteringsdirektivet: - 13.5 andra stycket och 13.6 andra stycket. - 18.6 tredje stycket och 18.7 andra stycket. - 18.6 tredje stycket, 18.6a tredje stycket och 18.7 andra stycket. - 45.9 tredje stycket och 45.10 femte stycket. - 45h.4 andra stycket och 45h.5 andra stycket. 8 § Riksgäldskontoret får begära att Europeiska bankmyndigheten ska bistå myndigheterna att nå en överenskommelse i de fall som framgår av följande artiklar i krishanteringsdirektivet: - 13.4 tredje stycket. - 18.5 andra stycket. - 13.4 fjärde stycket. - 18.5 fjärde stycket. - 91.7 andra stycket. - 92.3 andra stycket 29 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka kvalificerade skulder som är medräkningsbara vid beräkningen av om minimikravet på nedskrivningsbara skulder enligt 4 kap. 1 § är uppfyllt, 1. tillämpningen av bestämmelserna i 3 kap. 26-30 §§ och genomförande av bestämmelserna om beräkningen av det högsta förfogandebelopp som avses i 3 kap. 27 §, 2. vilka kriterier som ska ligga till grund för ett beslut om storleken på minimikravet på nedskrivningsbara skulder enligt 4 kap. 3 §, 2. tillämpning av beräkning och fastställande av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. 1-3 c §§, tilllämpning av beslutsförfarandet enligt 4 kap. 4 § samt kompletterade bestämmelser om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för ett globalt systemviktigt institut eller ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut utanför EES, 3. vilken information om nedskrivningsbara skulder ett företag ska lämna till Riksgäldskontoret och när den ska lämnas, 4. undantag enligt 5 kap. 3 § från skyldigheten i 5 kap. 2 § om att ta in vissa villkor i avtalen för sina skulder, 4. undantag enligt 5 kap. 3 § från skyldigheten i 5 kap. 2 § om att ta in vissa villkor i avtalen för sina skulder och de kategorier av skulder för vilka ett företag enligt 5 kap. 3 a § får bedöma att det inte är möjligt att ta in ett villkor enligt 5 kap. 2 §, 5. vilka företag som ska upprätta register som avses i 5 kap. 5 §, vad registren ska innehålla och när företagen ska ge in register för olika typer av avtal, 6. vad en omstruktureringsplan enligt 21 kap. 5 § ska innehålla, 7. hur storleken på de skulder som är hänförliga till derivat enligt 21 kap. 17 § ska beräknas, 8. metoden för riskjustering av resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § tredje stycket, 9. vilka uppgifter en avgiftsskyldig ska lämna till Riksgäldskontoret enligt 27 kap. 20 §, och 9. vilka uppgifter en avgiftsskyldig ska lämna till Riksgäldskontoret enligt 27 kap. 20 §, 10. vilka upplysningar ett institut eller något annat koncernföretag ska lämna till Riksgäldskontoret för dess verksamhet enligt denna lag. 10. vilka upplysningar ett institut eller något annat företag ska lämna till Riksgäldskontoret eller Finansinspektionen för dess verksamhet enligt denna lag, 11. bestämmelser om det ansökningsförfarande och beräkning som avses i 4 a kap. 5 § andra stycket, 12. till vilken procentandel som ett beslut enligt 4 a kap. 6 § får fattas, och 13. kompletterande bestämmelser om nedskrivning och konvertering enligt 21 kap. 15 §. 2 § Regeringen får meddela föreskrifter om 1. innehållet i en resolutionsplan och en koncernresolutionsplan enligt 3 kap. och vad som ska beaktas vid planernas utformning liksom när de ska upprättas och hur ofta de behöver uppdateras, 2. vilka omständigheter Riksgäldskontoret ska beakta vid sin prövning av en resolutionsplan enligt 3 kap. 10 och 11 §§, och 3. när och var ett beslut om resolution enligt 8 kap. 13 § och ett beslut om resolutionsåtgärder enligt 12 kap. 5 § ska offentliggöras och vad offentliggörandet ska innehålla. 3. när och var ett beslut om resolution enligt 8 kap. 13 §, resolutionsåtgärder enligt 12 kap. 5 § och åtgärder enligt 7 a kap. 2 § samt uppgifter som avses i 28 kap. 1 § andra stycket ska offentliggöras och vad offentliggörandet ska innehålla. 1. Denna lag träder ikraft den 28 december 2020. 2. Europeiskt systemviktiga resolutionsenheter och nationellt systemviktiga resolutionsenheter ska uppfylla de krav som följer av 4 kap. 3c § senast den 1 januari 2022. 3. Utöver vad som anges i 1, ska företag som omfattas av 4 kap. 1 § uppfylla det krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som avses i 4 kap. 1 a § respektive 1 b § och som fastställts i enlighet med 4 kap. 3 § senast den 1 januari 2024. För en gradvis övergång till det nya kravet ska Riksgäldskontoret besluta om lämpliga övergångsperioder fram till den 1 januari 2024 med mellanliggande målnivåer varav en ska vara den 1 januari 2022. 4. Riksgäldskontoret ska var tolfte månad under varje övergångsperiod meddela företaget planerat krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. 5. 28 kap. 1 § andra stycket ska tillämpas från och med den 1 januari 2024. Förteckning över remissinstanserna Efter remiss har yttranden kommit in från AB Svensk Exportkredit, FAR, Finansbolagens Förening, Finansinspektionen, Förvaltningsrätten Stockholm, Kommuninvest Sverige AB, Regelrådet, Revisorsinspektionen, Riksgäldskontoret, Sparbankernas Riksförbund, Svenska Bankföreningen, Svenskt Näringsliv och Sveriges riksbank. Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från att lämna några synpunkter: Ekobrottsmyndigheten, Nasdaq Stockholm Aktiebolag, Näringslivets Regelnämnd och Svenska Fondhandlareföreningen. Lagrådsremissens lagförslag Förslag till lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2015:1016) om resolution dels att 4 kap. och 8 kap. 10 § ska upphöra att gälla, dels att 1 kap. 2-4 §§, 2 kap. 1-3 §§, 3 kap. 1-3, 5, 11-13, 15-18 och 21-24 §§, 5 kap. 1 och 2 §§, 6 kap. 1, 2, 5, 7 och 14-16 §§, 8 kap. 7 och 8 §§, 11 kap. 3 §, 13 kap. 1, 5, 11 och 12 §§, 16 kap. 5 §, 21 kap. 2, 15, 27, 28 och 30 §§, 27 kap. 13 §, 28 kap. 7 och 8 §§, 29 kap. 1 och 2 §§, och rubrikerna närmast före 3 kap. 12 § och 6 kap. 1 och 14 §§ ska ha följande lydelse, dels att rubriken närmast före 3 kap. 14 § ska lyda "Åtgärder för att hantera väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla en gränsöverskridande koncern", dels att det ska införas ett nytt kapitel, 4 kap., 12 nya paragrafer, 2 kap. 2 a och 2 b §§, 3 kap. 12 a §, 5 kap. 3 a-3 c och 7-10 §§, 6 kap. 1 a § och 13 kap. 18 §, och närmast före 5 kap. 7 och 9 §§ och 13 kap. 18 § nya rubriker av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande. AVDELNING I. INLEDANDE BESTÄMMELSER 1 kap. - Övergripande om lagen 2 kap. - Definitioner AVDELNING II. ÅTGÄRDER FÖR ATT FÖRBEREDA RESOLUTION OCH UNDVIKA FALLISSEMANG 3 kap. - Resolutionsplaner 4 kap. - Minimikravet på nedskrivningsbara skulder 4 kap. - Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder 5 kap. - Ytterligare åtgärder för att förbereda resolution och undvika fallissemang 6 kap. - Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför resolution 6 kap. - Nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution 7 kap. - Värdering AVDELNING III. RESOLUTION 8 kap. - Inledande av resolution 9 kap. - Beslutsförfarande för gränsöverskridande koncerner 10 kap. - Följder av ett beslut om resolution för ägare och ledning 11 kap. - Hinder mot exekutiva åtgärder och vissa rättshandlingar knutna till resolution 12 kap. - Resolutionsåtgärder 13 kap. - Beslut om ändring av vissa avtalsvillkor och om förbud mot att fullgöra förpliktelser, ta i anspråk säkerheter och att utöva vissa rättshandlingar 14 kap. - Kompletterande befogenheter 15 kap. - Särskild förvaltare 16 kap. - Åtgärder mot ägare 17 kap. - Försäljningsverktyget 18 kap. - Broinstitutsverktyget 19 kap. - Avskiljandeverktyget 20 kap. - Kompletterande befogenheter vid överföring 21 kap. - Skuldnedskrivningsverktyget 22 kap. - De statliga stabiliseringsverktygen 23 kap. - Skyddsåtgärder 24 kap. - Konkurs, likvidation och avslutande av resolution 25 kap. - Verkan av vissa beslut fattade av resolutionsmyndigheter i andra länder inom EES 26 kap. - Erkännande och verkställighet av resolution i tredjeland 27 kap. - Finansiering av resolution AVDELNING IV. AVSLUTANDE BESTÄMMELSER 28 kap. - Samarbete och informationsutbyte 29 kap. - Bemyndiganden 30 kap. - Överklagande och verkställighet av beslut m.m. 3 § Frågor om åtgärder enligt denna lag prövas av Riksgäldskontoret (resolutionsmyndigheten), om inte annat följer av 4 eller 5 §. Riksgäldskontoret får ta ut avgifter för prövning av ansökningar enligt artikel 78a i tillsynsförordningen. Om Riksgäldskontoret överväger en åtgärd som kan få direkta budget- eller systemeffekter, ska Riksgäldskontoret, med ett eget yttrande i saken, till regeringen överlämna frågan om huruvida åtgärden med hänsyn till risken för sådana effekter kan godtas. 4 § Frågor om nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför resolution enligt 6 kap. prövas av Finansinspektionen. Frågor om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution enligt 6 kap. prövas av Finansinspektionen. 2 kap. 1 § I denna lag avses med anmält avvecklingssystem: ett anmält avvecklingssystem enligt 2 § lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, bankdag: en dag som inte är en lördag, en söndag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton eller en allmän helgdag, behörig myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.40 i tillsynsförordningen, inbegripet Europeiska centralbanken när det gäller de särskilda uppgifter som den tilldelas genom rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, i den ursprungliga lydelsen, berörd myndighet: i Sverige Finansinspektionen och i fråga om övriga länder inom EES, den myndighet som länderna identifierat enligt artikel 61.2 i krishanteringsdirektivet, betydande filial: en filial som är betydande enligt artikel 51.1 i kapitaltäckningsdirektivet, blandat finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.21 i tillsynsförordningen, blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat blandat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller b) annat blandat finansiellt holdingföretag eller ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, central motpart: en central motpart enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister som har auktoriserats enligt artikel 14 eller godkänts enligt artikel 25 i samma förordning, det kombinerade buffertkravet: det kombinerade buffertkravet enligt 2 kap. 2 § lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, dotterföretag: ett dotterföretag enligt artikel 4.1.16 i tillsynsförordningen, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES-filial: en filial till ett tredjelandsinstitut som är etablerad i ett land inom EES, EES-institut: ett institut enligt artikel 4.1.3 i tillsynsförordningen som är hemmahörande i ett annat land inom EES än Sverige, europeiskt systemviktig resolutionsenhet: en resolutionsenhet som inte omfattas av artikel 92a i tillsynsförordningen och som har tillgångar som överstiger 100 miljarder euro eller ingår i en resolutionsgrupp som har tillgångar som överstiger 100 miljarder euro, filial: en filial enligt artikel 4.1.17 i tillsynsförordningen, finansiellt holdingföretag: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.20 i tillsynsförordningen, finansiellt institut: ett företag enligt artikel 4.1.26 i tillsynsförordningen, finansieringsplan: en plan enligt artikel 107 i krishanteringsdirektivet, finansiellt moderholdingföretag inom EES: ett inom EES etablerat finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett a) institut eller ett EES-institut som auktoriserats i något land inom EES, eller b) annat finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, finansieringsarrangemang: ett arrangemang för finansiering av kostnader för resolution som upprättats av ett land inom EES enligt artikel 100 i krishanteringsdirektivet, förordningen om resolutionsavgifter: kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 21 oktober 2014 avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution, garanterad insättning: en insättning som omfattas av insättningsgarantin enligt 4 och 4 c §§ lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, globalt systemviktigt institut: ett globalt systemviktigt institut enligt artikel 4.1.133 i tillsynsförordningen, globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES: ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES enligt artikel 4.1.134 i tillsynsförordningen, globalt systemviktig resolutionsenhet: en resolutionsenhet som är ett globalt systemviktigt institut eller del av ett sådant, gruppbaserad: som är gjord på grundval av den konsoliderade situationen enligt artikel 4.1.47 i tillsynsförordningen, gränsöverskridande koncern: en koncern med moder- och dotterföretag i flera länder inom EES, holdingföretag med blandad verksamhet: ett holdingföretag enligt artikel 4.1.22 i tillsynsförordningen, institut: kreditinstitut och värdepappersbolag, kapitalbas: detsamma som avses i artikel 72 i tillsynsförordningen, kapitaltäckningsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/878, koncern: ett moderföretag och dess dotterföretag, koncernresolutionsordning: en plan enligt artikel 91.6 i krishanteringsdirektivet, kreditinstitut: banker och kreditmarknadsföretag enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, krisavvärjande åtgärd: a) en åtgärd för att undanröja väsentliga brister eller väsentliga hinder för återhämtning enligt 6 a kap. 6 och 7 §§ lagen om bank- och finansieringsrörelse och 8 a kap. 7 och 8 §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, b) en åtgärd för att undanröja eller minska väsentliga hinder för rekonstruktion eller avveckling enligt 3 kap. 3-5 och 12-24 §§, c) en åtgärd som enligt beslut av Finansinspektionen är en krisavvärjande åtgärd enligt 15 kap. 2 c § lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 kap. 2 c § lagen om värdepappersmarknaden, d) ett beslut av Finansinspektionen om att tillsätta en tillfällig förvaltare enligt 15 a kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse eller 25 a kap. lagen om värdepappersmarknaden, eller e) nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument enligt 6 kap., krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i den ursprungliga lydelsen, krishanteringsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034, kritisk verksamhet: en tjänst eller en transaktion som, om den upphörde, sannolikt skulle leda till en allvarlig störning i det finansiella systemet, kvalificerad insättning: en insättning enligt lagen om insättningsgaranti som inte är undantagen enligt 4 b eller 5 § den lagen, kärnprimärkapital: kapital som avses i artikel 50 i tillsynsförordningen, kärnprimärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 28.1-28.4, 29.1-29.5 eller 31.1 i tillsynsförordningen, moderföretag: ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 a i tillsynsförordningen, moderföretag inom EES: ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES, moderföretag i tredjeland: ett moderinstitut, ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag som är hemmahörande i ett land utanför EES, moderinstitut inom EES: ett institut eller ett EES-institut som är ett moderföretag och som inte självt är ett dotterföretag till ett a) annat institut eller ett EES-institut, eller b) finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som är etablerat i något land inom EES, nationellt systemviktig resolutionsenhet: en resolutionsenhet som inte är en globalt systemviktig resolutionsenhet eller en europeiskt systemviktig resolutionsenhet men som Riksgäldskontoret bedömer vara en sannolik systemrisk i händelse av fallissemang, relevanta kapitalinstrument: övriga primärkapitalinstrument och supplementärkapitalinstrument, resolutionsenhet: en juridisk person inom EES som enligt en resolutionsplan ska vara föremål för resolutionsåtgärder, resolutionsförfarande i tredjeland: en åtgärd som enligt rätten i ett land utanför EES syftar till att hantera en kris i ett tredjelandsinstitut eller i ett moderföretag i tredjeland, om åtgärden är jämförbar med sådana resolutionsåtgärder som får vidtas enligt denna lag i fråga om ändamål och förväntat resultat, resolutionsgrupp: en resolutionsenhet och dess dotterföretag som inte är a) en resolutionsenhet, b) ett dotterföretag till en annan resolutionsenhet, eller c) ett dotterföretag i ett tredjeland som enligt resolutionsplanen inte ingår i resolutionsgruppen och dess dotterföretag, resolutionskollegium: ett resolutionskollegium enligt artikel 88 i krishanteringsdirektivet, resolutionsåtgärd: någon av de åtgärder som anges i 12 kap. 1 §, samordnande berörd myndighet: den berörda myndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten, samordnande resolutionsmyndighet: resolutionsmyndigheten i samma land inom EES som den samordnande tillsynsmyndigheten, samordnande tillsynsmyndighet: en behörig myndighet som ansvarar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderinstitut inom EES och av institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag inom EES eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EES, större dotterföretag: ett större dotterföretag enligt artikel 4.1.135 i tillsynsförordningen, supplementärkapitalinstrument: kapitalinstrument och efterställda lån som uppfyller villkoren i artikel 63 i tillsynsförordningen, tillsynsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, tillsynskollegium: ett tillsynskollegium enligt artikel 116 i kapitaltäckningsdirektivet, tredjelandsinstitut: ett företag som har sitt huvudkontor i ett land utanför EES och som skulle vara ett institut om det var hemmahörande inom EES, värdepappersbolag: ett svenskt aktiebolag som har tillstånd att driva värdepappersrörelse enligt lagen om värdepappersmarknaden, om det har tillstånd a) för någon av de tjänster som anges i 2 kap. 1 § 3, 6, 7, 8 och 9 den lagen, b) att som sidotjänst förvara finansiella instrument för kunders räkning och ta emot medel med redovisningsskyldighet enligt 2 kap. 2 § första stycket 1 den lagen, eller c) att som sidotjänst ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörelsen enligt 2 kap. 2 § första stycket 8 den lagen, och c) att som sidotjänst ta emot kunders medel på konto för att underlätta värdepappersrörelsen enligt 2 kap. 2 § första stycket 8 den lagen, värdepappersbolagsdirektivet: Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/2034 av den 27 november 2019 om tillsyn av värdepappersföretag och om ändring av direktiven 2002/87/EG, 2009/65/EG, 2011/61/EU, 2013/36/EU, 2014/59/EU och 2014/65/EU, i den ursprungliga lydelsen, värdepappersbolagsförordningen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2033 av den 27 november 2019 om tillsynskrav för värdepappersföretag och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 806/2014, och övriga primärkapitalinstrument: kapitalinstrument som uppfyller villkoren i artikel 52.1 i tillsynsförordningen. 2 § En kvalificerad skuld är en skuld som inte räknas som ett primärkapitalinstrument eller ett supplementärkapitalinstrument, och som inte är En nedskrivningsbar skuld är en skuld som inte räknas som ett primärkapitalinstrument eller ett supplementärkapitalinstrument, och som inte är 1. en garanterad insättning, 2. en skuld som är säkerställd, till den del skulden täcks av säkerhet, 3. en skuld som hänför sig till kundtillgångar eller kundmedel förutsatt att kunden är skyddad vid konkurs eller ett motsvarande utländskt förfarande, 4. en skuld som hänför sig till ett kommissionsavtal eller annat avtal som innebär att institutet är redovisningsskyldigt för anförtrodda medel, 5. en skuld till ett institut eller ett EES-institut som inte ingår i samma koncern som institutet eller det företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2, med en ursprunglig löptid som är kortare än sju dagar, 6. en skuld med en kortare återstående löptid än sju dagar, som hänför sig till system eller operatörer i ett anmält avvecklingssystem eller deras deltagare, 6. en skuld med en kortare återstående löptid än sju dagar, som hänför sig till system eller operatörer i ett anmält avvecklingssystem eller deras deltagare eller till centrala motparter, 7. en skuld till anställda avseende inarbetad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för den rörliga delen av ersättningen a) som inte regleras av kollektivavtal, eller b) som avser en risktagare med väsentlig inverkan, 8. en skuld till en borgenär inom affärs- eller handelssektorn, där skulden hänför sig till att institutet eller det företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 har tillhandahållits varor eller tjänster som är kritiska för dess löpande verksamhet, 9. en skuld till en skatte- eller en socialförsäkringsmyndighet, förutsatt att myndighetens fordran har förmånsrätt, eller 9. en skuld till en skatte- eller en socialförsäkringsmyndighet, förutsatt att myndighetens fordran har förmånsrätt, 10. en skuld till garantimyndigheten till följd av avgifter som ska betalas i enlighet med 12 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. 10. en skuld till garantimyndigheten till följd av avgifter som ska betalas i enlighet med 12 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, eller 11. en skuld till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 som inte är en resolutionsenhet men som ingår i samma resolutionsgrupp, utom när det gäller skulder som avses i 21 kap. 15 § 2, 3 a och 3 b. Som en kvalificerad skuld räknas även en skuld som enligt lagen i ett annat land inom EES eller tredjeland inte motsvarar en sådan skuld som anges i första stycket. Som en nedskrivningsbar skuld räknas även en skuld som enligt lagen i ett annat land inom EES eller tredjeland inte motsvarar en sådan skuld som anges i första stycket. 2 a § En kvalificerad skuld är en sådan nedskrivningsbar skuld som uppfyller villkoren i 4 kap. 9-12 §§. 2 b § Ett efterställt kvalificerat instrument är ett instrument som uppfyller villkoren i artikel 72a i tillsynsförordningen utom när det gäller hänvisningarna till artiklarna 72b.3-72b.5. 3 § Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer: - minimikrav på nedskrivningsbara skulder i 4 kap. 1 § - krav på kapitalbas och kvalificerade skulder i 4 kap. 1 § - försäljningsverktyget i 17 kap. 1 § - broinstitutsverktyget i 18 kap. 1 § - broinstitut i 18 kap. 2 § - avskiljandeverktyget i 19 kap. 1 § - tillgångsförvaltningsbolag i 19 kap. 2 § - skuldnedskrivningsverktyget i 21 kap. 1 § - statliga stabiliseringsverktyg i 22 kap. 1 § - arrangemang om strukturerad finansiering i 23 kap. 1 § - arrangemang om säkerheter i 23 kap. 1 § - arrangemang om säkerhetsöverlåtelser i 23 kap. 1 § - kvittningsarrangemang i 23 kap. 1 § - nettningsarrangemang i 23 kap. 1 § - partiell överföring i 23 kap. 1 §. 3 kap. 1 § Riksgäldskontoret ska upprätta en resolutionsplan för varje institut. Planen ska ange de resolutionsåtgärder som Riksgäldskontoret avser att vidta om institutet försätts i resolution. Riksgäldskontoret ska hålla planen aktuell. Riksgäldskontoret ska upprätta en resolutionsplan för varje institut och hålla den aktuell. Planen ska ange 1. de resolutionsåtgärder som Riksgäldskontoret avser att vidta om institutet försätts i resolution, och 2. de åtgärder som Finansinspektionen avser att vidta enligt 6 kap. Resolutionsplanen ska upprättas efter samråd med Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där institutet har betydande filialer. Resolutionsplanen ska upprättas efter att Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där institutet har betydande filialer fått tillfälle att lämna synpunkter. En resolutionsplan ska inte upprättas för institut som tillsammans med andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn. 2 § Ett institut som tillsammans med andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn, ska omfattas av en av Riksgäldskontoret antagen koncernresolutionsplan. Planen ska ange vilka åtgärder som Riksgäldskontoret, eller i förekommande fall en utländsk resolutionsmyndighet, avser att vidta om institutet eller ett annat koncernföretag försätts i resolution. Ett institut som tillsammans med andra koncernföretag inom EES är föremål för gruppbaserad tillsyn, ska omfattas av en koncernresolutionsplan som antagits av Riksgäldskontoret. Planen ska ange 1. vilka åtgärder som Riksgäldskontoret, eller i förekommande fall en utländsk resolutionsmyndighet, avser att vidta om institutet eller ett annat koncernföretag försätts i resolution, 2. resolutionsenheter och resolutionsgrupper i koncernen, och 3. de åtgärder som Finansinspektionen avser att vidta enligt 6 kap. Av koncernresolutionsplanen ska det också framgå hur resolutionen ska finansieras. Planen ska ange hur kostnaderna för åtgärderna fördelas mellan resolutionsreserven och de övriga finansieringsarrangemangen. För en koncern som inte är gränsöverskridande ska koncernresolutionsplanen upprättas, och vid behov uppdateras, av Riksgäldskontoret efter samråd med Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där det finns betydande filialer. För en koncern som inte är gränsöverskridande ska koncernresolutionsplanen upprättas, och vid behov uppdateras, av Riksgäldskontoret efter att Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där det finns betydande filialer fått tillfälle att lämna synpunkter. För en gränsöverskridande koncern ska koncernresolutionsplanen upprättas, och vid behov uppdateras, av Riksgäldskontoret, om myndigheten är samordnande resolutionsmyndighet i resolutionskollegiet, tillsammans med berörda resolutionsmyndigheter och efter samråd med relevanta behöriga myndigheter. För en gränsöverskridande koncern ska koncernresolutionsplanen upprättas, och vid behov uppdateras, av Riksgäldskontoret, om myndigheten är samordnande resolutionsmyndighet i resolutionskollegiet, tillsammans med berörda resolutionsmyndigheter och efter att relevanta behöriga myndigheter fått tillfälle att lämna synpunkter. 3 § Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en gränsöverskridande koncern, ska myndigheten lämna över den information som myndigheten fått från moderföretaget inom EES till relevanta utländska resolutionsmyndigheter. Riksgäldskontoret ska därefter inom fyra månader från det att informationen överlämnats, försöka komma överens med dessa resolutionsmyndigheter om att anta koncernresolutionsplanen. Om Riksgäldskontoret inte är samordnande myndighet, ska myndigheten inom fyra månader från det att den samordnande myndigheten har sänt över informationen, försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheterna om att anta koncernresolutionsplanen. Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet, ska myndigheten göra en ny bedömning av planen, om myndigheten underrättas av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES om att den myndigheten bedömer att en omtvistad fråga avseende koncernresolutionsplanen kan få väsentlig finanspolitisk inverkan i det landet. Riksgäldskontoret ska då också göra en ny bedömning av minimikravet på nedskrivningsbara skulder enligt 4 kap. Om Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet, ska myndigheten göra en ny bedömning av planen, om myndigheten underrättas av en resolutionsmyndighet i ett annat land inom EES om att den myndigheten bedömer att en omtvistad fråga avseende koncernresolutionsplanen kan få väsentlig finanspolitisk inverkan i det landet. Riksgäldskontoret ska då också göra en ny bedömning av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. 5 § Om Riksgäldskontoret inte är den samordnande resolutionsmyndigheten och en överenskommelse enligt 3 § inte har träffats inom fyra månader, ska Riksgäldskontoret fatta beslut om en resolutionsplan för de dotterföretag som myndigheten ansvarar för. Om Riksgäldskontoret inte är den samordnande resolutionsmyndigheten, ska myndigheten fatta beslut om en resolutionsplan för de dotterföretag som den ansvarar för, om 1. myndigheten invänder mot den samordnade myndighetens resolutionsplan, och 2. en överenskommelse enligt 3 § inte har träffats inom fyra månader. När Riksgäldskontoret fattar beslut, ska myndigheten beakta synpunkter och reservationer från de utländska resolutionsmyndigheterna och från behöriga myndigheter. 11 § När Riksgäldskontoret upprättar en koncernresolutionsplan enligt 2 §, ska Riksgäldskontoret pröva i vilken utsträckning det är möjligt att rekonstruera eller avveckla koncernföretagen genom konkurs, likvidation eller resolution eller motsvarande utländska förfaranden på ett sätt som inte leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet i EES. Riksgäldskontoret får inte förutsätta att det lämnas likviditetsstöd på särskilda villkor från Riksbanken eller någon annan centralbank eller annat statligt stöd än medel ur något finansieringsarrangemang. När Riksgäldskontoret upprättar en koncernresolutionsplan enligt 2 §, ska myndigheten pröva i vilken utsträckning det är möjligt att på ett sätt som inte leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet inom EES rekonstruera eller avveckla 1. koncernföretagen genom konkurs, likvidation eller motsvarande utländska förfaranden, eller 2. koncernen eller en resolutionsgrupp genom resolution. Riksgäldskontoret får inte förutsätta att det lämnas likviditetsstöd på särskilda villkor från Riksbanken eller någon annan centralbank eller annat statligt stöd än medel ur något finansieringsarrangemang. Prövningen ska göras efter samråd med de behöriga myndigheterna för dotterföretagen och resolutionsmyndigheter i de länder inom EES där koncernföretagen har betydande filialer. För en gränsöverskridande koncern ska prövningen göras tillsammans med resolutionsmyndigheterna för andra koncernföretag. Prövningen ska göras efter att de behöriga myndigheterna för dotterföretagen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där koncernföretagen har betydande filialer fått tillfälle att lämna synpunkter. För en gränsöverskridande koncern ska prövningen göras tillsammans med resolutionsmyndigheterna för andra koncernföretag. Åtgärder för att hantera väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla institut som inte ingår i en finansiell koncern Åtgärder för att hantera väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett företag som inte ingår i en finansiell koncern 12 § Om Riksgäldskontoret finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett institut, ska Riksgäldskontoret underrätta institutet, Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där institutet har betydande filialer. Riksgäldskontoret ska samtidigt förelägga institutet att inom fyra månader ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska de väsentliga hinder som Riksgäldskontoret funnit. Om Riksgäldskontoret finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett företag, ska Riksgäldskontoret underrätta företaget, Finansinspektionen och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där företaget har betydande filialer. Om Riksgäldskontoret har funnit att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett institut, får Riksgäldskontoret inte upprätta en resolutionsplan för institutet förrän åtgärder enligt 13 § har vidtagits eller Riksgäldskontoret har funnit att sådana åtgärder inte är nödvändiga. Riksgäldskontoret ska samtidigt förelägga företaget att inom fyra månader ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska hindren. Företagets tidsfrist ska i stället vara två veckor om hindren beror på att företaget 1. inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten enligt 4 kap. 1 §, eller 2. inte uppfyller kraven enligt artiklarna 92a och 494 i tillsynsförordningen eller 4 kap. 2-10 §§. 12 a § Om Riksgäldskontoret har funnit att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla ett institut, får en resolutionsplan för institutet inte upprättas förrän åtgärder enligt 13 § har vidtagits eller Riksgäldskontoret har funnit att sådana åtgärder inte är nöd-vändiga. 13 § Om Riksgäldskontoret, efter samråd med Finansinspektionen, bedömer att de åtgärder som institutet anger inte effektivt undanröjer eller minskar de väsentliga hindren mot att rekonstruera eller avveckla institutet, ska Riksgäldskontoret besluta om vilka andra åtgärder som institutet ska vidta för att undanröja eller minska dessa hinder. Ett sådant beslut får dock bara avse sådana åtgärder som anges i 24 §. När Riksgäldskontoret prövar vilka åtgärder som institutet ska vidta, ska Riksgäldskontoret ta hänsyn till det hot som hindren utgör för det finansiella systemet och den inverkan åtgärderna har på institutet, det finansiella systemet, den inre marknaden och samhällsekonomin. Åtgärderna ska stå i proportion till de hinder som ska undanröjas eller begränsas. Om Riksgäldskontoret, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, bedömer att de åtgärder som ett företag anger enligt 12 § inte effektivt undanröjer eller minskar hindret mot att rekonstruera eller avveckla företaget, ska Riksgäldskontoret besluta om vilka andra åtgärder som företaget ska vidta inom fyra veckor från beslutet för att undanröja eller minska detta hinder. Ett sådant beslut får dock bara avse sådana åtgärder som anges i 24 §. När Riksgäldskontoret prövar vilka åtgärder som företaget ska vidta, ska Riksgäldskontoret ta hänsyn till det hot som hindren utgör för det finansiella systemet och den inverkan åtgärderna har på företaget, det finansiella systemet, den inre marknaden och samhällsekonomin. Åtgärderna ska stå i proportion till de hinder som ska undanröjas eller begränsas. 15 § Om Riksgäldskontoret vid en prövning enligt 11 § finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla en gränsöverskridande koncern, ska Riksgäldskontoret samråda med tillsynskollegiet och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där betydande filialer är belägna och därefter försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheterna om vilka åtgärder som ska vidtas beträffande samtliga institut i koncernen. Riksgäldskontorets bedömning av möjligheten att rekonstruera eller avveckla koncernen ska tjäna som utgångspunkt för beslut i frågan om vilka åtgärder som ska vidtas. Om Riksgäldskontoret vid en prövning enligt 11 § finner att det finns väsentliga hinder mot att rekonstruera eller avveckla en gränsöverskridande koncern, ska Riksgäldskontoret ge tillsynskollegiet och resolutionsmyndigheterna i de länder inom EES där betydande filialer är belägna tillfälle att lämna synpunkter och därefter försöka komma överens med de utländska resolutionsmyndigheterna om vilka åtgärder som ska vidtas beträffande koncernen. Riksgäldskontorets bedömning av möjligheten att rekonstruera eller avveckla koncernen ska tjäna som utgångspunkt för beslut i frågan om vilka åtgärder som ska vidtas. 16 § När Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en gränsöverskridande koncern och företagen som ingår i koncernen ska bli föremål för åtgärder enligt beslut enligt 15 §, ska Riksgäldskontoret tillsammans med den samordnande tillsynsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten ta fram en rapport som ska innehålla en analys av de väsentliga hindren mot att vidta effektiva resolutionsåtgärder beträffande koncernen. Rapporten ska belysa vilka effekter olika åtgärder har på institutets affärsmodell och ge förslag på sådana proportionella och riktade åtgärder som enligt Riksgäldskontoret är nödvändiga och lämpliga för att undanröja eller begränsa hindren. När Riksgäldskontoret är samordnande resolutionsmyndighet för en gränsöverskridande koncern och företagen som ingår i koncernen ska bli föremål för åtgärder enligt 15 §, ska Riksgäldskontoret tillsammans med den samordnande tillsynsmyndigheten och Europeiska bankmyndigheten ta fram en rapport som ska innehålla en analys av de väsentliga hindren mot att vidta effektiva resolutionsåtgärder beträffande koncernen och dess resolutionsgrupper. Rapporten ska belysa vilka effekter olika åtgärder har på koncernens eller en resolutionsgrupps affärsmodell och ge förslag på sådana proportionella och riktade åtgärder som enligt Riksgäldskontoret är nödvändiga och lämpliga för att undanröja eller begränsa hindren. 17 § En rapport enligt 16 § ska lämnas till moderföretaget inom EES med möjlighet att inom fyra månader från mottagandet av rapporten lämna synpunkter och föreslå alternativa åtgärder för att undanröja eller begränsa de hinder som identifierats i rapporten. Om Riksgäldskontoret finner att ett hinder enligt första stycket beror på att ett koncernföretag befinner sig i en sådan situation som avses i 12 § tredje stycket, ska Riksgäldskontoret, efter att övriga resolutionsmyndigheter fått tillfälle att lämna synpunkter, förelägga moderföretaget att inom två veckor ange vilka åtgärder som det anser kan undanröja eller minska det aktuella hindret. 18 § När moderföretaget har yttrat sig enligt 17 § eller den tid för yttrande som anges i den paragrafen har löpt ut, ska Riksgäldskontoret, efter samråd med behöriga myndigheter och med resolutionsmyndigheter i länder inom EES där moderföretaget, dotterföretag eller betydande filialer till institut i koncernen finns, försöka komma överens med resolutionsmyndigheterna om När moderföretaget har yttrat sig enligt 17 § eller den tid för yttrande som anges i den paragrafen har löpt ut, ska Riksgäldskontoret, efter att behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheter i länder inom EES där moderföretaget, dotterföretag eller betydande filialer till institut i koncernen finns fått tillfälle att lämna synpunkter, försöka komma överens med resolutionsmyndigheterna om 1. vilka väsentliga hinder som finns, 2. hur de åtgärder som föreslagits av moderföretaget inom EES ska bedömas, och 2. hur de åtgärder som föreslagits av moderföretaget ska bedömas, och 3. vilka ytterligare åtgärder som krävs för att undanröja eller begränsa hindren. Överenskommelsen ska träffas inom fyra månader från det att moderföretaget yttrat sig över rapporten eller, om moderföretaget inte yttrat sig, vid utgången av den fyramånadersperiod som anges i 17 §. Överenskommelsen ska träffas inom fyra månader från det att moderföretaget yttrat sig över rapporten, eller om moderföretaget inte yttrat sig, inom en månad från utgången av den fyramånadersperiod som anges i 17 § första stycket. En överenskommelse om ett hinder som avses i 17 § andra stycket ska träffas inom två veckor från det att moderföretaget yttrat sig. 21 § Om en överenskommelse enligt 18 § inte har träffats inom föreskriven tid och Riksgäldskontoret inte är samordnande resolutionsmyndighet, ska Riksgäldskontoret med tillämpning av 12 och 13 §§ och med hänsyn tagen till synpunkter och reservationer från de övriga resolutionsmyndigheterna fatta beslut om åtgärder som ska vidtas mot ett institut. Om en överenskommelse enligt 18 § inte har träffats inom föreskriven tid, ska Riksgäldskontoret med tillämpning av 12 och 13 §§ och med hänsyn tagen till synpunkter och reservationer från de övriga resolutionsmyndigheterna fatta beslut om åtgärder som ska vidtas mot en resolutionsenhet eller ett dotterföretag som inte är en resolutionsenhet men som Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för. 22 § Om myndigheterna inte har kommit överens om någon av de åtgärder som anges i 24 § första stycket 7, 8 eller 10, och någon berörd utländsk resolutionsmyndighet inom tidsfristen i 18 § andra stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut enligt 20 eller 21 § med en månad och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Riksgäldskontoret ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Om myndigheterna inte har kommit överens om någon av de åtgärder som anges i 24 § första stycket 7, 8 eller 10, och någon berörd utländsk resolutionsmyndighet inom tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut enligt 20 eller 21 § med en månad och invänta det beslut som Europeiska bankmyndigheten kan komma att fatta enligt artikel 19.3 i samma förordning. Riksgäldskontoret ska följa ett beslut i saken från Europeiska bankmyndigheten. Riksgäldskontoret får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 § om fyramånadersfristen i 18 § andra stycket har löpt ut eller en överenskommelse har träffats. Riksgäldskontoret får inte hänskjuta ett ärende till Europeiska bankmyndigheten enligt 28 kap. 7 § om tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket har löpt ut eller en överenskommelse har träffats. 23 § Ett beslut enligt 18 § av en utländsk samordnande resolutionsmyndighet gäller i Sverige, om det fattats efter en överenskommelse med en eller flera resolutionsmyndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom fyra månader. Ett beslut enligt 18 § av en utländsk samordnande resolutionsmyndighet gäller i Sverige, om det fattats efter en överenskommelse med en eller flera resolutionsmyndigheter eller på grund av att de behöriga myndigheterna inte har kommit överens inom tidsfristen i 18 § andra eller tredje stycket. 24 § För att undanröja eller begränsa väsentliga hinder som har identifierats enligt 13 eller 18 § får Riksgäldskontoret 1. förelägga företaget att skaffa eller se över sina koncerninterna arrangemang för finansiering, eller ingå serviceavtal som säkrar att företaget kan tillhandahålla kritiska verksamheter, 2. förelägga företaget att begränsa sina största enskilda eller totala exponeringar, 3. införa kompletterande informationskrav som är relevanta för resolutionsändamålen, 4. förelägga företaget att avyttra särskilda tillgångar, 5. förelägga företaget att begränsa eller upphöra med en viss verksamhet, 6. förelägga företaget att begränsa eller förhindra utveckling av vissa affärsområden eller försäljning av vissa produkter, 7. förelägga företaget att minska komplexiteten i de juridiska eller operativa strukturerna i företaget eller i ett koncernföretag som direkt eller indirekt står under företagets kontroll för att säkerställa att det går att med resolutionsverktygen juridiskt och operativt avskilja kritiska verksamheter från övriga verksamheter, 8. förelägga ett institut eller ett moderföretag att inrätta ett finansiellt moderholdingföretag i Sverige eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, 8. förelägga företaget eller moderföretaget att inrätta ett finansiellt moderholdingföretag i Sverige eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EES, 9. förelägga ett institut eller ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 att öka sina kvalificerade skulder eller att vidta åtgärder för att uppfylla minimikravet på nedskrivningsbara skulder, eller 9. förelägga företaget att öka sina kvalificerade skulder eller att vidta andra åtgärder för att uppfylla kravet enligt 4 kap. 1 §, 10. förelägga ett holdingföretag med blandad verksamhet som är moderföretag till ett institut att inrätta ett finansiellt holdingföretag för att kontrollera institutet, om det är nödvändigt för att underlätta resolution och undvika att resolutionen får negativ effekt på den icke-finansiella delen av koncernen. 10. förelägga ett holdingföretag med blandad verksamhet som är moderföretag till företaget att inrätta ett finansiellt holdingföretag för att kontrollera företaget, om det är nödvändigt för att underlätta resolution och undvika att resolutionen får negativ effekt på den icke-finansiella delen av koncernen, 11. förelägga företaget att uppfylla kravet enligt 4 kap. 1 § och, i förekommande fall, det kombinerade buffertkravet, eller 12. förelägga företaget att, i fråga om kravet enligt 4 kap. 1 §, ändra löptidsprofilen för a) kärnprimärkapitalinstrument och relevanta kapitalinstrument, efter godkännande av Finansinspektionen, och b) kvalificerade skulder. När Riksgäldskontoret meddelar ett föreläggande enligt första stycket, ska myndigheten samtidigt förelägga företaget att inom en månad ta fram en plan för hur företaget avser att genomföra de åtgärder som föreläggandet avser. 4 kap. Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder Kravet och hur det ska uttryckas 1 § I syfte att ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 ska ha kapital och skulder som kan skrivas ned eller konverteras enligt 6 eller 21 kap., ska Riksgäldskontoret, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, besluta att företaget ska uppfylla ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. Kravet ska beslutas i anslutning till resolutionsplaneringen enligt 3 kap. och uttryckas som procentandelar av 1. det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel 92.3 i tillsynsförordningen eller kapitalbaskravet enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen multiplicerat med 12,5 (den riskvägda kvoten), och 2. det totala exponeringsmåttet enligt artiklarna 429 och 429a i samma förordning (bruttosoliditetskvoten). Hur kravet ska bestämmas Globalt systemviktiga resolutionsenheter och större dotterföretag till globalt systemviktiga institut hemmahörande utanför EES 2 § För en globalt systemviktig resolutionsenhet och ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES, ska Riksgäldskontoret besluta om ett ytterligare krav, utöver den riskvägda kvoten och bruttosoliditetskvoten enligt artiklarna 92a, 92b och 494 i tillsynsförordningen, om det är nödvändigt för att uppfylla villkoren i artikel 45c i krishanteringsdirektivet. Övriga resolutionsenheter 3 § För en resolutionsenhet som inte är en globalt systemviktig resolutionsenhet ska täljaren för 1. den riskvägda kvoten bestämmas till summan av a) kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen och de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, och b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kraven enligt a efter genomförande av resolution, och 2. bruttosoliditetskvoten bestämmas till summan av a) kravet på bruttosoliditetsgrad enligt artikel 92.1 d i tillsynsförordningen, och b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kravet enligt a efter genomförande av resolution. För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får 1. den riskvägda kvoten inte understiga 13,5 procent, och 2. bruttosoliditetskvoten inte understiga 5 procent. Riksgäldskontoret får besluta att andra stycket ska gälla också för en nationellt systemviktig resolutionsenhet. Vid ett sådant beslut ska Riksgäldskontoret beakta följande omständigheter: 1. förekomsten av garanterade insättningar och avsaknaden av skuldinstrument, 2. om tillgången till marknaden för kvalificerade skulder är begränsad, och 3. i vilken utsträckning resolutionsenheten är beroende av kärnprimär-kapital för att uppfylla kravet. Övriga företag som inte är resolutionsenheter 4 § För ett företag som inte är en resolutionsenhet och som inte är ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES ska täljaren för 1. den riskvägda kvoten bestämmas till summan av a) kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen och de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, och b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kraven enligt a efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution av resolutionsgruppen, och 2. bruttosoliditetskvoten bestämmas till summan av a) kravet på bruttosoliditetsgrad enligt artikel 92.1 d i tillsynsförordningen, och b) ett belopp som gör det möjligt att på nytt uppfylla kravet enligt a efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution av resolutionsgruppen. För ett företag som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation, får Riksgäldskontoret besluta att kravet bara ska bestämmas enligt första stycket 1 a och 2 a. Gemensamma bestämmelser 5 § Riksgäldskontoret ska vid tillämpning av 1. 3 § första stycket 2 och 4 § första stycket 2 ta hänsyn till kraven enligt 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 §, och 2. 3 § första stycket 1 b och 2 b och 4 § första stycket 1 b och 2 b utgå från de senast rapporterade värdena för det totala riskexponeringsbeloppet och det totala exponeringsmåttet enligt artiklarna 92.3, 429 och 429a i tillsynsförordningen och artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen. 6 § Riksgäldskontoret får höja beloppen enligt 3 § första stycket 1 b och 4 § första stycket 1 b för att säkerställa att företaget kan upprätthålla marknadsförtroendet under en lämplig tidsperiod, dock längst ett år. Ett tilläggsbelopp enligt första stycket ska, med avdrag för det kontracykliska buffertkravet enligt 6 kap. 1 § lagen (2014:966) om kapitalbuffertar, motsvara det kombinerade buffertkravet efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution. Tilläggsbeloppet enligt andra stycket får dock justeras om Riksgäldskontoret bedömer att ett högre eller lägre belopp är lämpligt för att upprätthålla marknadsförtroendet och för att säkerställa att företaget kan tillhandahålla kritisk verksamhet utan stöd enligt lagen (2015:1017) om förebyggande statligt stöd till kreditinstitut. 7 § Om Riksgäldskontoret bedömer att vissa skulder helt eller delvis kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 § eller att skulderna kommer att överföras till ett annat företag, ska kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfyllas med kapitalbas eller kvalificerade skulder som täcker de skulder som kan komma att undantas eller överföras. 8 § Riksgäldskontoret ska 1. löpande och utan dröjsmål anpassa kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder till de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, och 2. utgå från tillämpningen av artiklarna 465-491 och 493-501 i tillsynsförordningen. Hur kravet ska uppfyllas Gemensamma bestämmelser 9 § En resolutionsenhet ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med 1. kapitalbas, och 2. skulder som uppfyller villkoren i artikel 72a, artikel 72b, utom när det gäller punkt 2 d, och artikel 72c i tillsynsförordningen. Första stycket gäller i tillämpliga delar även för ett företag som varken är en resolutionsenhet eller ett dotterföretag till en resolutionsenhet men som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation. 10 § Om en skuld enligt 9 § första stycket avser ett skuldinstrument som innefattar derivat får skulden användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, om 1. kapitalbeloppet för skuldinstrumentet vid tidpunkten för utfärdandet är fast eller ökande och inte påverkas av någon derivatkomponent och det totala skuldbeloppet dagligen kan värderas på motsvarande sätt som ett likvärdigt instrument utan kreditrisk på en aktiv och likvid marknad enligt artiklarna 104 och 105 i tillsynsförordningen, eller 2. värdet av motsvarande fordran vid borgenärens obestånd eller resolution är fast eller ökande och inte överstiger det belopp som ursprungligen betalades för skuldinstrumentet. Skuldinstrumentet får inte omfattas av något nettningsavtal. En skuld enligt första stycket får användas för att uppfylla kravet till den del skulden motsvarar ett kapitalbelopp enligt första stycket 1 eller ett fast eller ökande belopp enligt första stycket 2. 11 § En resolutionsenhet får också uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med skulder enligt 12 § första stycket 1 som ett inom EES etablerat dotterföretag till resolutionsenheten har till en delägare av dotterföretaget som inte ingår i samma resolutionsgrupp som dotterföretaget och resolutionsenheten, om 1. resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget inte påverkas av nedskrivning eller konvertering av skulderna enligt 6 eller 21 kap., och 2. skulderna inte överskrider ett belopp som motsvarar kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder för dotterföretaget, efter avdrag för summan av de skulder som företaget, direkt eller genom andra företag inom samma resolutionsgrupp, har till resolutionsenheten och kapitalbas enligt 12 § första stycket 2. 12 § Ett företag som inte är en resolutionsenhet men som ingår i en resolutionsgrupp får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med 1. skulder a) som företaget har till resolutionsenheten i resolutionsgruppen, eller som, utan att det påverkar resolutionsenhetens kontroll av företaget vid genomförande av nedskrivning eller konvertering av skulderna enligt 6 eller 21 kap., företaget har till en annan av företagets delägare, b) som uppfyller villkoren i artikel 72a i tillsynsförordningen utom när det gäller hänvisningarna till artiklarna 72b.2 b, c, k, l och m och 72b.3-72b.5, c) som har sämre prioritet enligt förmånsrättsordningen än skulder som inte uppfyller villkoren i a och som inte får ingå i kapitalbaskraven, d) som enligt resolutionsplanen ska omfattas av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. utan att resolutionsenhetens kontroll över dotterföretaget påverkas, e) vars förvärv inte finansierats av företaget, f) som inte ska lösas in, återbetalas eller återköpas i förväg av företaget utom vid företagets konkurs eller likvidation, g) som inte ger borgenären rätt att tidigarelägga planerade utbetalningar av ränta eller kapitalbelopp utom när det gäller företagets konkurs eller likvidation, och h) för vilka storleken på ränta eller annan avkastning inte är beroende av kreditvärdigheten hos företaget eller dess moderföretag, eller 2. kapitalbas som är a) kärnprimärkapital, eller b) annan kapitalbas som företaget har emitterat till ett företag i samma resolutionsgrupp, eller som, utan att det påverkar resolutionsenhetens kontroll av företaget vid genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap., företaget har emitterat till ett företag utanför resolutionsgruppen. Första stycket gäller, med undantag för 1 a och d, även för ett företag som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet och som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas genom konkurs eller likvidation. Ett företag som avses i 23 § första stycket 2 eller 3 eller andra stycket 2 ska uppfylla kravet med instrument som avses i artikel 89.2 fjärde stycket i krishanteringsdirektivet, om villkoren i den artikeln är uppfyllda. Delkrav för vissa resolutionsenheter 13 § En globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet och en nationellt systemviktig resolutionsenhet som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket ska delvis uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med kapitalbas, efterställda kvalificerade instrument och skulder som avses i 11 §. Delkravet ska uppgå till ett belopp som motsvarar 8 procent av totala skulder och eget kapital. Riksgäldskontoret får, under förutsättning att villkoren i artikel 72b.3 i tillsynsförordningen är uppfyllda och på ansökan av resolutionsenheten, medge en lägre procentandel än den som anges i andra stycket, om andelen överstiger ett belopp som motsvarar (1-X1/X2) x 8 procent av totala skulder och eget kapital 1. där X1 motsvarar 3,5 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel 92.3 i tillsynsförordningen eller av kapitalbaskravet enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen multiplicerat med 12,5, och 2. där X2 motsvarar summan av a) 18 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet, och b) det kombinerade buffertkravet. 14 § För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får delkravet enligt 13 § inte överstiga ett belopp som motsvarar 27 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet, om 1. resolutionsplanen inte förutsätter användning av resolutionsreserven och förutsättningarna enligt 21 kap. 30 och 32 §§ kan uppfyllas, eller 2. delkravet påverkar resolutionsenhetens affärsmodell på ett oproportionerligt sätt. Alternativt delkrav för vissa resolutionsenheter 15 § Riksgäldskontoret får besluta att en globalt systemviktig resolutionsenhet, en europeiskt systemviktig resolutionsenhet eller en nationellt systemviktig resolutionsenhet som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket, i stället för det som anges i 13 §, delvis ska uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med kapitalbas, efterställda kvalificerade instrument och skulder som avses i 11 § med ett belopp som inte överstiger det högsta av 1. 8 procent av totala skulder och eget kapital, eller 2. summan av a) det kombinerade buffertkravet, b) två gånger kapitalbaskravet enligt artikel 92.1 c i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen, och c) två gånger de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet. Första stycket gäller om 1. det finns ett väsentligt hinder för genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution, och a) hindret inte undanröjts eller begränsats i enlighet med ett föreläggande från Riksgäldskontoret, eller b) Riksgäldskontorets befogenheter enligt denna lag inte är tillräckliga för att hindret helt eller delvis ska undanröjas eller begränsas och tillämpning av denna paragraf bedöms vara en alternativ åtgärd för att avhjälpa hindret, 2. resolutionsenhetens storlek, juridiska form eller ägarstruktur, verksamhetens art och omfattning, risker eller komplexitet eller resolutionsenhetens kopplingar till andra företag eller den finansiella marknaden kan begränsa förutsättningarna för att genomföra nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller resolution, eller 3. resolutionsenheten, med hänsyn till de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet, tillhör den kategori av företag som har högst riskvärde och som motsvarar 20 procent, avrundat uppåt till närmaste heltal, av de företag som omfattas av detta kapitel. 16 § Riksgäldskontoret får besluta att 15 § första stycket ska gälla också för en annan resolutionsenhet än som anges i den paragrafen, om 1. resolutionsenheten har kvalificerade skulder som avses i 9 och 10 §§ med samma prioritet enligt förmånsrättsordningen som skulder som inte utgör nedskrivningsbara skulder eller som undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 §, 2. det finns en risk för att det ekonomiska utfallet för borgenärer blir sämre än om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation på grund av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. av skulder som inte avser efterställda skulder och som inte undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 §, och 3. kapitalbasen och andra efterställda skulder inte är tillräckliga för att säkerställa att borgenärer inte orsakas en sådan förlust som avses i 2. 17 § Vid beslut enligt 15 eller 16 § ska Riksgäldskontoret beakta följande omständigheter: 1. marknadsdjupet för och prissättningen på resolutionsenhetens kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och efterställda kvalificerade instrument och den tid som behövs för att verkställa de transaktioner som krävs, 2. storleken på resolutionsenhetens kvalificerade skuldinstrument enligt artikel 72a i tillsynsförordningen som har en kvarvarande löptid som understiger ett år vid tidpunkten för beslutet, 3. resolutionsenhetens tillgång till de instrument som avses i 2 utom när det gäller hänvisningen till artikel 72b.2 d i tillsynsförordningen, 4. om andelen skulder som inte är nedskrivningsbara skulder och som har samma eller sämre prioritet enligt förmånsrättsordningen som de högst prioriterade kvalificerade skulderna överstiger 5 procent av resolutionsenhetens kapitalbas och kvalificerade skulder, 5. resolutionsenhetens affärs- och finansieringsmodell, riskprofil, stabilitet och förmåga att bidra till ekonomin, och 6. hur omstruktureringskostnader påverkar resolutionsenhetens återkapitalisering. Miniminivå för delkravet 18 § För en europeiskt systemviktig resolutionsenhet får andelen kapitalbas, efterställda kvalificerade instrument eller skulder som avses i 12 § inte understiga 13,5 procent i fråga om den riskvägda kvoten och 5 procent i fråga om bruttosoliditetskvoten. 19 § Riksgäldskontoret får besluta att 18 § ska gälla också för en nationellt systemviktig resolutionsenhet som omfattas av ett beslut enligt 3 § tredje stycket. Särskilda bestämmelser för dotterföretag 20 § Riksgäldskontoret får besluta att ett institut som inte är en resolutionsenhet ska undantas från kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, om 1. institutet är ett dotterföretag till a) ett moderföretag som är en resolutionsenhet, eller b) ett moderföretag som inte är en resolutionsenhet och som uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad basis, 2. dotterföretaget och moderföretaget är etablerade i Sverige och ingår i samma resolutionsgrupp, 3. det inte finns några hinder för moderföretaget att snabbt överföra medel från kapitalbasen eller betala tillbaka sina skulder till dotterföretaget om förutsättningarna för nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. är uppfyllda, 4. moderföretaget uppfyller krav på ansvarsfull ledning av dotterföretaget och har rätt att åta sig att svara för dotterföretagets åtaganden, 5. riskkontrollen hos moderföretaget omfattar dotterföretaget, och 6. moderföretaget innehar mer än hälften av rösterna för samtliga andelar i dotterföretaget eller har rätt att utse eller avsätta mer än hälften av ledamöterna i dess styrelse. 21 § Riksgäldskontoret får medge att ett institut som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet och som uppfyller villkoren i 20 § 1 och 2 helt eller delvis får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med en garanti som resolutionsenheten tillhandahåller, om 1. det garanterade beloppet minst motsvarar det krav som ska ersättas, 2. garantin utfaller när a) dotterföretaget inte kan betala sina skulder eller andra åtaganden när de förfaller till betalning, eller b) förutsättningarna för nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. är uppfyllda, 3. garantin säkerställs genom pantavtal eller avtal om säkerhetsöverlåtelse som motsvarar minst 50 procent av beloppet, 4. de säkerheter som ställs för garantin uppfyller kraven enligt artikel 197 i tillsynsförordningen, vilket efter lämpliga nedsättningar ska vara tillräckligt för att täcka det säkerställda beloppet enligt 3, 5. de säkerheter som ställs för garantin inte är belastade av panträtter eller andra säkerhetsrätter, 6. säkerheterna har en effektiv löptid som uppfyller samma betalningsvillkor som avses enligt artikel 72c.1 i tillsynsförordningen, och 7. det inte finns några hinder för överföring av säkerheterna från resolutionsenheten till dotterföretaget, oavsett om resolutionsenheten har försatts i resolution. Vid tillämpningen av första stycket 7 får Riksgäldskontoret begära att resolutionsenheten tillhandahåller ett skriftligt yttrande eller på annat sätt visar att det inte finns några sådana hinder som avses där. 22 § Ett företag enligt 1 kap. 1 § första stycket 2 som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet omfattas inte av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, om inte Riksgäldskontoret beslutar om det. På vilken nivå kravet ska bestämmas och uppfyllas 23 § För följande företag ska kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder bestämmas och uppfyllas på individuell nivå: 1. en resolutionsenhet som inte ingår i en resolutionsgrupp, 2. ett institut som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet eller ett företag i tredjeland, 3. ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till en resolutionsenhet, och 4. ett företag som enligt en resolutions- eller koncernresolutionsplan ska avvecklas enligt konkurs eller likvidation. För följande företag ska kravet bestämmas och uppfyllas på konsoliderad nivå: 1. en resolutionsenhet som ingår i en resolutionsgrupp, och 2. ett moderföretag inom EES som inte är en resolutionsenhet men som är ett dotterföretag till ett företag i tredjeland. Frister 24 § En globalt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla kraven enligt 13-15 §§ tre år efter att enheten har fastställts som en sådan. 25 § En europeiskt systemviktig resolutionsenhet och en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla 1. kraven enligt 13, 15, 18 och 19 §§ tre år efter att enheten uppfyller förutsättningarna för att omfattas av dem, eller 2. kraven enligt 18 och 19 §§ två år efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap eller en sådan alternativ åtgärd som avses i artikel 45m.3b i krishanteringsdirektivet. 26 § Riksgäldskontoret ska fastställa en lämplig frist för när 1. en resolutionsenhet ska uppfylla kraven enligt 8 §, 13-16 och 23 §§ efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap., och 2. ett företag som inte är en resolutionsenhet ska uppfylla kraven enligt 12 och 20-23 §§ efter genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. 27 § Riksgäldskontoret får förlänga eller förkorta en frist enligt 26 §. Riksgäldskontoret ska var tolfte månad under en tidsperiod som avses i 24-26 §§ underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder. Riksgäldskontoret får inom tolvmånadersperioden underrätta företaget om en ny nivå. Offentliggörande 28 § Ett företag ska årligen offentliggöra hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder uppfylls. Första stycket gäller inte 1. under en frist enligt 26 §, eller 2. för ett företag som enligt resolutionsplanen ska avvecklas genom konkurs eller likvidation. Övervakning 29 § Riksgäldskontoret får, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, förbjuda ett företag att dela ut mer än ett högsta belopp som företaget får förfoga över, om företaget inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten. Med förbud enligt första stycket avses att 1. göra en värdeöverföring kopplad till företagets kärnprimärkapital, 2. förbinda sig att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut sådan rörlig ersättning där skyldigheten att betala uppstod vid en tidpunkt då företaget inte uppfyllde det kombinerade buffertkravet, eller 3. göra utbetalningar kopplade till instrument som räknas som primärkapitaltillskott enligt artikel 52 i tillsynsförordningen. 30 § Ett företag ska omedelbart underrätta Riksgäldskontoret om det befinner sig i en situation som avses i 29 § första stycket. 31 § Ett beslut enligt 29 § första stycket ska fattas nio månader efter att Riksgäldskontoret har tagit emot en underrättelse enligt 30 §. Riksgäldskontoret ska avstå från att fatta ett sådant beslut om minst två av följande förutsättningar är uppfyllda: 1. bristen beror på allvarliga störningar av den finansiella marknadens funktionssätt, 2. störningarna enligt 1 medför a) ökad prisvolatilitet för företagets kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument, eller b) ökade kostnader för företaget, och c) att handelsplatserna helt eller delvis är stängda så att företaget inte kan ge ut sådana instrument som avses i a, 3. en stängning av handelsplatsen enligt 2 drabbar fler företag, 4. störningarna enligt 1 hindrar det berörda företaget från att ge ut sådana instrument som avses i 2 a i den omfattning som krävs för att avhjälpa bristen, och 5. ett beslut enligt första stycket kan medföra allvarliga konsekvenser för stabiliteten i det finansiella systemet. Om Riksgäldskontoret avstår från att fatta ett beslut enligt första stycket, ska Finansinspektionen underrättas. 32 § Riksgäldskontoret ska varje månad göra en ny bedömning av om förutsättningarna enligt 31 § andra stycket är uppfyllda. 33 § Riksgäldskontoret ska övervaka att företagen uppfyller sina skyldigheter enligt detta kapitel. Riksgäldskontoret ska samordna sin övervakning med den tillsyn som utövas av Finansinspektionen. Om ett företag inte uppfyller sina skyldigheter enligt detta kapitel, får Finansinspektionen, efter att Riksgäldskontoret fått tillfälle att lämna synpunkter, ingripa mot företaget. För företag som avses i 1 § första stycket 1 finns bestämmelser om ingripande i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse och 25 kap. lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. För företag som avses i 1 § första stycket 2 gäller 15 kap. lagen om bank- och finansieringsrörelse i tillämpliga delar. Gränsöverskridande fall 34 § För en gränsöverskridande koncern ska Riksgäldskontoret fatta ett gemensamt beslut med berörda utländska resolutionsmyndigheter och, om Riksgäldskontoret inte är den samordnande resolutionsmyndigheten, den samordnande resolutionsmyndigheten, om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder 1. på konsoliderad nivå för respektive resolutionsenhet, och 2. på individuell nivå för företag som inte är resolutionsenheter men som ingår i en resolutionsgrupp. Riksgäldskontoret ska meddela ett gemensamt beslut i fråga om 1. de företag som Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för, och 2. koncernens moderföretag, om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för en resolutionsenhet och om moderföretaget inte är en resolutionsenhet i samma resolutionsgrupp. I ett gemensamt beslut får det bestämmas att ett dotterföretag som inte är en resolutionsenhet delvis får uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder med instrument som har utfärdats till och förvärvats av företag som inte ingår i resolutionsgruppen, om det överensstämmer med resolutionsplanen och en resolutionsenhet i samma resolutionsgrupp inte har förvärvat tillräckligt med instrument enligt 13 §. 35 § Om minst två G-SII-enheter enligt artikel 4.1.136 i tillsynsförordningen tillhör samma globalt systemviktiga institut och är resolutionsenheter, ska Riksgäldskontoret, om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för en av resolutionsenheterna eller samordnande resolutionsmyndighet, fatta ett gemensamt beslut med berörda utländska resolutionsmyndigheter om att tillämpa artikel 72e i tillsynsförordningen och om justeringar för att begränsa eller undanröja skillnader mellan kraven enligt 1. 36 § 1 och artikel 12a i tillsynsförordningen, och 2. 36 § 2 och artikel 12a i tillsynsförordningen. Justeringar enligt första stycket får göras om förutsättningarna enligt artikel 45h.2 andra och tredje styckena i krishanteringsdirektivet är uppfyllda. 36 § Vid tillämpningen av 35 § ska kraven enligt 2 § första stycket bestämmas för 1. respektive resolutionsenhet, och 2. ett moderföretag inom EES som om det utgjorde den enda resolutionsenheten inom det globalt systemviktiga institutet. 37 § Om ett gemensamt beslut enligt 34 § inte har fattats inom fyra månader på grund av olika uppfattningar om kraven enligt 34 § första stycket, ska Riksgäldskontoret, efter att berörda utländska resolutionsmyndigheter och, om Riksgäldskontoret inte är den samordnande resolutionsmyndigheten, den samordnande resolutionsmyndigheten fått tillfälle att lämna synpunkter, fatta beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder för de företag som myndigheten är resolutionsmyndighet för. 38 § Om någon av de berörda utländska resolutionsmyndigheterna inom tidsfristen enligt 37 § första stycket har hänskjutit ärendet till Europeiska bankmyndigheten i enlighet med artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning 806/2014/EU, ska Riksgäldskontoret skjuta upp sitt beslut en månad och följa Europeiska bankmyndighetens beslut. Om Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet för en resolutionsenhet eller samordnande resolutionsmyndighet får myndigheten inte hänskjuta ärendet till Europeiska bankmyndigheten efter att tidsfristen enligt 37 § första stycket löpt ut eller att ett gemensamt beslut har fattats. Riksgäldskontoret får inte heller hänskjuta ärendet om den nivå som fastställts av dotterföretagets resolutionsmyndighet 1. är högst 2 procent av det totala riskvägda exponeringsbeloppet enligt artikel 92.3 i tillsynsförordningen eller enligt artikel 11.1 i värdepappersbolagsförordningen multiplicerat med 12,5 i fråga om kravet enligt 23 §, och 2. motsvarar kravet enligt 4-6 §§. 39 § Ett gemensamt beslut enligt 34 § och ett beslut som en berörd utländsk resolutionsmyndighet fattar på grund av att ett gemensamt beslut inte har fattats inom tidsfristen enligt 37 § gäller i Sverige. Ett gemensamt beslut enligt 34 § och Riksgäldskontorets beslut enligt 37 § ska regelbundet granskas och vid behov uppdateras. 5 kap. 1 § För en motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket gäller 11 kap. 3-7 §§ beträffande ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller en händelse som har direkt koppling till ett sådant beslut. Det som anges om ett beslut om resolution eller resolutionsåtgärder ska då avse ett beslut om krisavvärjande åtgärder. För en motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket gäller 11 kap. 3-7 §§ beträffande ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller tillfällig åtgärd eller en händelse som har direkt koppling till ett sådant beslut. Det som anges om ett beslut om resolution eller resolutionsåtgärder ska då avse ett beslut om en krisavvärjande åtgärd eller tillfällig åtgärd. 2 § Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 och 2 ska i avtal som avser relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder och som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att skulden kan komma att skrivas ned eller konverteras och att borgenärerna accepterar Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 ska i avtal som avser relevanta kapitalinstrument och nedskrivningsbara skulder och som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att skulden kan komma att skrivas ned eller konverteras och att borgenärerna accepterar 1. en eventuell minskning av kapitalbeloppet eller det utestående beloppet, eller 2. konverteringar eller indragningar som kan bli följden av ett beslut om resolution eller av ett beslut om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument. 2. de konverteringar eller indragningar som kan bli följden av ett beslut om resolution eller av ett beslut om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder. Kravet enligt första stycket gäller dock inte 1. kvalificerade insättningar från fysiska personer, 2. kvalificerade insättningar från mikroföretag samt små och medelstora företag enligt kriteriet för årsomsättning i artikel 2.1 i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003, 3. insättningar genom en filial utanför EES till ett svenskt institut och som skulle betraktas som insättningar avseende personer eller företag som avses i 1 eller 2 om de inte hade gjorts via filialen, eller 4. om det framgår av tekniska standarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 55.3 i krishanteringsdirektivet att sådana avtalsvillkor inte krävs. 4. om det framgår av tekniska standarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 55.5 i krishanteringsdirektivet att sådana avtalsvillkor inte krävs. Riksgäldskontoret får besluta att kravet enligt första stycket inte ska gälla för ett företag för vilket kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder har fastställts till ett belopp enligt 4 kap. 4 § andra stycket. 3 a § Om det av någon anledning inte är möjligt att ta in ett villkor enligt 2 § första stycket i ett avtal som avser nedskrivningsbara skulder med säkerhet, ska företaget underrätta Riksgäldskontoret om det och till vilken skuldklass skulden hör. När Riksgäldskontoret har tagit emot underrättelsen gäller inte 2 § första stycket. Om Riksgäldskontoret bedömer att det är möjligt att ta in villkoret i avtalet, ska Riksgäldskontoret dock inom rimlig tid kräva det. Riksgäldskontoret ska bedöma om underrättelsen påverkar möjligheten att försätta företaget i resolution. 3 b § Riksgäldskontoret ska bedöma hur möjligheten att försätta ett företag i resolution påverkas av att skulder inom en och samma skuldklass, inbegripet kvalificerade skulder, till mer än 10 procent består av skulder som 1. undantas från kravet på avtalsvillkor enligt 3 a §, 2. inte är nedskrivningsbara enligt 2 kap. 2 § första stycket 1-11, och 3. sannolikt kommer att undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 21 kap. 27 §. 3 c § En skuld får inte användas för att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. 1 § om 1. företaget låter bli att ta in villkor som krävs enligt 2 § första stycket, eller 2. ett sådant krav som avses i 1 inte gäller enligt 2 § tredje stycket eller 3 a §. Tillfälliga åtgärder 7 § Riksgäldskontoret får, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, besluta att ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 tillfälligt inte ska fullgöra en betalnings- eller leveransförpliktelse som följer av ett avtal som har ingåtts av företaget. Ett sådant beslut får fattas, om 1. Finansinspektionen har fastställt att företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera, 2. det inte finns några omedelbart tillgängliga alternativa åtgärder från den privata sektorn som skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget, 3. åtgärden bedöms nödvändig för att undvika ytterligare försämring av de finansiella villkoren för företaget, och 4. åtgärden är nödvändig a) med hänsyn till det allmännas intresse, b) för att välja lämpliga resolutionsåtgärder, eller c) för att säkerställa en ändamålsenlig tillämpning av ett eller flera resolutionsverktyg. Vid beslut enligt första stycket gäller 12 kap. 5 § och 13 kap. 2 § andra stycket och 3-6 a §§. 8 § Om Riksgäldskontoret beslutar om en åtgärd enligt 7 § första stycket, får Riksgäldskontoret avseende samma period också besluta att 1. en borgenär till företaget som omfattas av förbudet inte får ta i anspråk en säkerhet som har ställts ut i tillgångar som tillhör företaget, och 2. en motpart till företaget som omfattas av förbudet inte får a) säga upp eller häva ett avtal med företaget, b) ändra villkoren i ett avtal med företaget, c) ställa in fullgörelsen mot företaget, d) kvitta - en fordran som företaget har på motparten mot en fordran som motparten har på företaget, eller - en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten mot en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget, e) omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse, eller f) tillämpa en slutavräkningsklausul. Vid beslut enligt första stycket 1 gäller 13 kap. 8-10 §§. Vid beslut enligt första stycket 2 gäller 13 kap. 12-17 §§. Erkännande av tillfälliga åtgärder 9 § Ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 ska i finansiella avtal som omfattas av lagstiftningen i tredjeland ta in villkor som innebär att 1. avtalet kan bli föremål för tillfälliga åtgärder enligt 7 och 8 §§ och 13 kap. 2, 7, 8, 11 och 12 §§, och 2. ett beslut om resolution, en resolutionsåtgärd eller en tillfällig åtgärd utgör hinder mot att utöva rättshandlingar enligt 11 kap. 3-7 §§. 10 § Ett moderföretag inom EES ska säkerställa att dotterföretag i tredjeland i finansiella avtal tar in ett villkor om att en åtgärd som avses i 11 kap. 3 § inte får vidtas på grund av ett beslut om tillfälliga åtgärder enligt 7 och 8 §§ och 13 kap. 2, 7, 8, 11 och 12 §§ avseende moderföretaget. Första stycket gäller om dotterföretaget i hemlandet motsvarar ett 1. kreditinstitut, 2. värdepappersbolag, eller 3. finansiellt institut. 6 kap. Nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument utanför resolution Nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution 1 § När Finansinspektionen ska pröva en fråga om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument utanför resolution, ska inspektionen se till att det görs en värdering motsvarande den som föreskrivs i 7 kap. av företaget eller koncernen i fråga. När Finansinspektionen ska pröva en fråga om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution, ska inspektionen se till att det görs en värdering motsvarande den som föreskrivs i 7 kap. av företaget eller koncernen i fråga. Värderingen ska ligga till grund för Finansinspektionens prövning av om relevanta kapitalinstrument ska skrivas ned eller konverteras. Värderingen ska också ligga till grund för inspektionens beslut i fråga om Värderingen ska ligga till grund för Finansinspektionens prövning av om relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder ska skrivas ned eller konverteras. Värderingen ska också ligga till grund för inspektionens beslut i fråga om 1. minskning av kärnprimärkapital, 2. omfattning av indragning eller överföring av kärnprimärkapitalinstrument, eller 3. minskning av ägandet för existerande ägare genom konvertering av relevanta kapitalinstrument till kärnprimärkapitalinstrument. 3. minskning av ägandet för existerande ägare genom konvertering av relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder till kärnprimärkapitalinstrument. Efter nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder ska Finansinspektionen se till att det görs en värdering motsvarande den som föreskrivs i 7 kap. 10 §. 1 a § Med kvalificerade skulder avses i detta kapitel skulder enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 utom när det gäller kriteriet i artikel 72c.1 i tillsynsförordningen. 2 § Finansinspektionen ska skyndsamt besluta att relevanta kapitalinstrument som har getts ut av ett institut eller ett sådant företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 ska skrivas ned eller konverteras, om Finansinspektionen ska, på eget initiativ eller på begäran av Riksgäldskontoret, skyndsamt besluta att relevanta kapitalinstrument som har getts ut av ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 och kvalificerade skulder ska skrivas ned eller konverteras, om 1. företaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera enligt 8 kap. 2 och 3 §§, och 2. åtgärden är nödvändig och tillräcklig för att avhjälpa eller förhindra fallissemang i företaget och det inte finns alternativa åtgärder som inom rimlig tid skulle avhjälpa eller förhindra fallissemang. Inför ett beslut enligt första stycket ska Riksgäldskontoret ha fått tillfälle att lämna synpunkter. Om en resolutionsenhet inte har förvärvat relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder direkt från det företag som har gett ut dem utan indirekt från ett annat företag inom samma resolutionsgrupp, ska ett beslut enligt första stycket fattas samtidigt som ett motsvarande beslut för 1. moderföretaget till det företag som gett ut kapitalinstrumenten eller skulderna, eller 2. ett annat moderföretag inom resolutionsgruppen, om det inte är en resolutionsenhet. 5 § Om ett institut eller ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket behöver statligt stöd, ska relevanta kapitalinstrument som institutet eller företaget gett ut skrivas ned eller konverteras. Om ett företag behöver statligt stöd, ska relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder som företaget gett ut skrivas ned eller konverteras. Om det krävs för att stödet ska vara förenligt med unionsrätten, får Finansinspektionen besluta att andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten ska skrivas ned eller konverteras. Om det krävs för att stödet ska vara förenligt med unionsrätten, får Finansinspektionen besluta att andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten och de kvalificerade skulderna ska skrivas ned eller konverteras. Nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument eller andra efterställda skulder får inte ske, om det statliga stödet uppfyller villkoren i 8 kap. 3 § första stycket 3 och en sådan nedskrivning eller konvertering skulle hota den finansiella stabiliteten eller leda till oproportionerliga resultat. 7 § När Finansinspektionen överväger att fatta beslut avseende ett dotterföretag enligt 2, 3 eller 5 §, ska inspektionen skyndsamt underrätta den samordnande tillsynsmyndigheten och den samordnande berörda myndigheten. När Finansinspektionen överväger att fatta beslut avseende ett dotterföretag enligt 2, 3 eller 5 §, ska inspektionen ge resolutionsmyndigheten för berörd resolutionsenhet tillfälle att lämna synpunkter och inom 24 timmar därefter underrätta 1. den samordnande tillsynsmyndigheten, 2. den samordnande berörda myndigheten, och 3. resolutionsmyndigheterna för andra företag inom samma resolutionsgrupp som har förvärvat kvalificerade skulder. När inspektionen överväger att fatta ett beslut enligt 3 §, ska inspektionen dessutom skyndsamt underrätta den behöriga myndighet som är ansvarig för det institut eller företag som har gett ut de relevanta kapitalinstrument som eventuellt ska skrivas ned eller konverteras och den berörda myndigheten i samma land inom EES som den nämnda behöriga myndigheten samt den samordnande berörda myndigheten. När inspektionen överväger att fatta ett beslut enligt 3 §, ska inspektionen dessutom skyndsamt underrätta 1. den behöriga myndighet som är ansvarig för det företag som har gett ut de relevanta kapitalinstrument som eventuellt ska skrivas ned eller konverteras, 2. den berörda myndigheten i samma land inom EES som den nämnda behöriga myndigheten, och 3. den samordnande berörda myndigheten. Av underrättelsen ska det framgå vilket beslut Finansinspektionen överväger att fatta och skälen för detta. Nedskrivning och konvertering av relevanta kapitalinstrument Nedskrivning och konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder 14 § När kärnprimärkapitalet har minskats i proportion till förlusterna, ska Finansinspektionen skriva ned kapitalbeloppet för relevanta kapitalinstrument eller konvertera relevanta kapitalinstrument till kärnprimärkapitalinstrument i den utsträckning som krävs för att företaget eller koncernen inte längre ska bedömas fallera eller sannolikt komma att fallera. När kärnprimärkapitalet har minskats i proportion till förlusterna, ska Finansinspektionen skriva ned kapitalbeloppet för relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder eller konvertera relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder till kärnprimärkapitalinstrument i den utsträckning som krävs för att företaget eller koncernen inte längre ska bedömas fallera eller sannolikt komma att fallera. Relevanta kapitalinstrument ska skrivas ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument i följande ordning: Relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder ska skrivas ned eller konverteras till kärnprimärkapitalinstrument i följande ordning: 1. övriga primärkapitalinstrument, 2. supplementärkapitalinstrument. 2. supplementärkapitalinstrument, 3. kapitalbeloppet för kvalificerade skulder. 15 § Vid konvertering av relevanta kapitalinstrument gäller följande: Vid konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder gäller följande: 1. De kärnprimärkapitalinstrument som konverteringen ska ske till ska vara utgivna av företaget i fråga eller av dess moderföretag, beroende på vad Finansinspektionen beslutar. Finansinspektionen får dock besluta att instrumenten ska ges ut av moderföretaget, bara om det har godkänts av resolutionsmyndigheten för moderföretaget. 2. Kärnprimärkapitalinstrumenten ska ha getts ut innan företaget ger ut aktier eller andra äganderättsinstrument i syfte att få kapital från staten eller ett offentligt organ. 3. Kärnprimärkapitalinstrumenten ska tilldelas och överföras utan dröjsmål efter beslutet att konvertera de relevanta kapitalinstrumenten. 4. Konverteringskursen för de relevanta kapitalinstrumentens konvertering till kärnprimärkapitalinstrument bestäms enligt de principer som anges i 21 kap. 19 och 20 §§. 4. Konverteringskursen för de relevanta kapitalinstrumentens och de kvalificerade skuldernas konvertering till kärnprimärkapitalinstrument bestäms enligt de principer som anges i 21 kap. 19 och 20 §§. 16 § Ett beslut om nedskrivning eller konvertering är bindande för företaget och innehavare av kärnprimärkapitalinstrument och relevanta kapitalinstrument. Den som berörs av nedskrivningen eller konverteringen förlorar inte sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen. Ett beslut om nedskrivning eller konvertering är bindande för företaget och innehavare av kärnprimärkapitalinstrument, relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder. Den som berörs av nedskrivningen eller konverteringen förlorar inte sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svarar för fordringen. En av Finansinspektionen beslutad kapitalökning eller kapitalminskning är fastställd när den har registrerats i aktiebolagsregistret, föreningsregistret eller bankregistret. Beloppet enligt 11 eller 14 § ska ingå i beräkningen av de tröskelvärden som avses i 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 §. 8 kap. 7 § Riksgäldskontoret får försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b-2 d i resolution, om 1. ett institut, ett EES-institut eller ett tredjelandsinstitut som är dotterföretag till holdingföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution, och 2. holdingföretaget uppfyller de förutsättningar för resolution som anges i 5 §. Riksgäldskontoret ska försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b-2 d i resolution, om holdingföretaget uppfyller de förutsättningar för resolution som anges i 5 §. I fråga om ett EES-institut eller tredjelandsinstitut ska den utländska myndighet som ansvarar för institutet ha konstaterat att förutsättningarna för resolution är uppfyllda enligt lagstiftningen i det landet. 8 § Riksgäldskontoret får försätta ett holdingföretag som avses i 1 kap. 1 § första stycket 2 b-2 d i resolution trots att det inte uppfyller förutsättningarna för resolution i 5 §, om 1. holdingföretaget är en resolutionsenhet, 1. ett institut eller ett EES-institut som är dotterföretag till holdingföretaget uppfyller förutsättningarna för resolution, 2. holdingföretaget är moderföretag till ett institut eller ett EES-institut som uppfyller förutsättningarna för resolution men som inte är en resolutionsenhet, 2. institutets eller EES-institutets fallissemang hotar koncernen som helhet eller insolvensrätten kräver att koncernen behandlas som en helhet, och 3. institutets eller EES-institutets fallissemang hotar hela resolutionsgruppen, och 3. resolutionsåtgärder mot holdingföretaget är nödvändiga för resolutionen av ett institut eller ett EES-institut eller av hela koncernen. 4. resolutionsåtgärder mot holdingföretaget är nödvändiga för resolutionen av institutet eller EES-institutet eller av hela resolutionsgruppen. I fråga om ett EES-institut ska den utländska myndighet som ansvarar för institutet ha konstaterat att förutsättningarna för resolution är uppfyllda enligt lagstiftningen i det landet. 11 kap. 3 § En motpart till ett företag som avses i 1 kap. 1 § första stycket får på grund av ett beslut om resolution eller en resolutionsåtgärd, eller en händelse som har ett direkt samband med ett sådant beslut, inte 1. säga upp eller häva ett avtal med företaget, 2. ändra villkoren i ett avtal med företaget, 3. ställa in fullgörelse av en förpliktelse mot företaget, 4. kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget, 5. omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse (nettning), 6. tillämpa en slutavräkningsklausul, eller 7. ta emot, förfoga över eller ta i anspråk en säkerhet i tillgångar som tillhör företaget. Ett sådant beslut eller en sådan händelse som anges i första stycket utgör inte ett kollektivt obeståndsförfarande enligt lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden. Första och andra styckena gäller endast om 1. företaget fortsätter att fullgöra väsentliga skyldigheter enligt avtalet i förhållande till motparten, eller 2. företaget inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut av Riksgäldskontoret enligt 13 kap. 2, 7, 8, 11 eller 12 §. 2. företaget inte kan fullgöra dessa skyldigheter till följd av ett beslut enligt 5 kap. 7 § eller 8 § första stycket 1 eller 13 kap. 2, 7 eller 8 §. 13 kap. 1 § I fråga om kvalificerade skulder och relevanta kapitalinstrument som tillkommit innan ett företag försatts i resolution får Riksgäldskontoret besluta att I fråga om nedskrivningsbara skulder och relevanta kapitalinstrument som tillkommit innan ett företag försatts i resolution får Riksgäldskontoret besluta att 1. ändra löptiden för skulden, 2. ändra den ränta som ska betalas för skulden, eller 3. ändra dagen då räntan förfaller till betalning. Första stycket gäller inte för en skuld som är säkerställd. 5 § Ett beslut enligt 2 § första stycket får inte avse 1. kvalificerade insättningar, 2. överföringsuppdrag avseende betalningar eller leveranser av finansiella instrument som har lagts in i ett anmält avvecklingssystem, 1. överföringsuppdrag avseende betalningar eller leveranser av finansiella instrument som har lagts in i ett anmält avvecklingssystem, eller 3. betalnings- eller leveransförpliktelser som ska fullgöras mot centrala motparter och centralbanker, eller 2. betalnings- eller leveransförpliktelser som ska fullgöras mot centrala motparter och centralbanker. 4. finansiella instrument och medel som omfattas av lagen (1999:158) om investerarskydd. Om ett beslut enligt 2 § första stycket gäller kvalificerade insättningar, ska Riksgäldskontoret se till att en insättare dagligen får tillgång till ett lämpligt belopp av sina insättningar. 11 § Riksgäldskontoret får besluta att en motpart till ett företag i resolution inte får 1. säga upp eller häva ett avtal med företaget, 2. ändra villkoren i ett avtal med företaget, 3. ställa in fullgörelsen mot företaget, 4. kvitta en fordran som företaget har på motparten, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, mot en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som motparten ska fullgöra mot företaget, 5. omvandla en fordran som motparten har på företaget, eller en förpliktelse som företaget ska fullgöra mot motparten, till en nettofordran eller en nettoförpliktelse, eller 6. tillämpa en slutavräkningsklausul. Första stycket gäller endast om företaget fortsätter att fullgöra väsentliga avtalsförpliktelser i förhållande till motparten. Första stycket gäller endast om 1. företaget fortsätter att fullgöra väsentliga avtalsförpliktelser i förhållande till motparten, eller 2. företaget inte kan fullgöra dessa förpliktelser till följd av ett beslut enligt 5 kap. 7 § eller 8 § första stycket 1 eller 13 kap. 2, 7 eller 8 §. Förbudet får gälla från offentliggörandet enligt 12 kap. 5 § och som längst till klockan 24.00 den bankdag som följer närmast efter dagen för offentliggörandet. 12 § Riksgäldskontoret får besluta att en motpart till ett dotterföretag till ett företag i resolution inte får vidta en sådan åtgärd som anges i 11 § första stycket beträffande ett avtal med dotterföretaget, om 1. företaget i resolution svarar för fullgörelse av dotterföretagets förpliktelser, och 2. grunden för att vidta åtgärden är obestånd hos företaget i resolution eller dess finansiella ställning i övrigt. Vid ett beslut enligt första stycket gäller 11 § andra och tredje styckena. Vid ett beslut enligt första stycket gäller 11 § andra stycket 1 och tredje stycket. Tidigare beslut om tillfälliga åtgärder utanför resolution 18 § Riksgäldskontoret får inte besluta om en tillfällig åtgärd enligt 2-17 §§ om Riksgäldskontoret tidigare har beslutat om en motsvarande åtgärd enligt 5 kap. 7 eller 8 §. 16 kap. 5 § Beslut som Riksgäldskontoret fattar enligt 1-4 §§ är bindande för företaget i resolution och för berörda ägare och borgenärer. En av Riksgäldskontoret beslutad kapitalminskning ska antecknas i aktiebolagsregistret, föreningsregistret eller bankregistret. Kapitalminskningen ska ingå i beräkningen av de tröskelvärden som avses i 21 kap. 30 § och 22 kap. 2 §. 21 kap. 2 § Följande skulder får skrivas ned eller konverteras genom skuldnedskrivningsverktyget: 1. relevanta kapitalinstrument, och 2. kvalificerade skulder. 2. nedskrivningsbara skulder. 15 § För att skuldnedskrivning eller konvertering ska ske med totalbeloppet enligt 13 §, ska Riksgäldskontoret vidta följande åtgärder: 1. Först ska någon av de åtgärder som anges i 16 kap. vidtas beträffande aktier eller andelar i företaget i resolution. 2. Därefter ska de relevanta kapitalinstrumenten skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning: a) övriga primärkapitalinstrument, b) supplementärkapitalinstrument. 3. Om åtgärderna i 1 och 2 inte är tillräckliga, ska de kvalificerade skulderna skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning: 3. Om åtgärderna i 1 och 2 inte är tillräckliga, ska de nedskrivningsbara skulderna skrivas ned eller konverteras till aktier eller andra äganderättsinstrument i följande ordning: a) andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten, b) skuldinstrument som inte är derivat eller innefattar derivat och vars ursprungliga löptid är minst ett år, om borgenärens rätt till betalning enligt 18 § första stycket andra meningen förmånsrättslagen (1970:979) för en fordran som är hänförlig till ett sådant instrument framgår av det fordringsavtal och, i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av instrumentet, c) enligt förmånsrättsordningen i omvänd ordning. 27 § Riksgäldskontoret får helt eller delvis undanta kvalificerade skulder från nedskrivning eller konvertering, om Riksgäldskontoret får helt eller delvis undanta nedskrivningsbara skulder från nedskrivning eller konvertering, om 1. det inte är möjligt att skriva ned eller konvertera den kvalificerade skulden inom rimlig tid, 1. det inte är möjligt att skriva ned eller konvertera den nedskrivningsbara skulden inom rimlig tid, 2. det är nödvändigt och proportionellt för att företaget eller någon som har övertagit verksamheten från företaget ska kunna upprätthålla kritisk verksamhet eller affärsverksamhet som är viktig för företagets intjäning eller lönsamhet, 3. det är nödvändigt och proportionellt för att undvika omfattande spridning av negativa effekter som leder till en allvarlig störning i det finansiella systemet, eller 4. det krävs för att undvika värdeförstörelse som innebär att förlusterna för andra borgenärer blir högre än om skulderna undantas. 28 § När Riksgäldskontoret prövar frågan om undantag för kvalificerade skulder enligt 27 §, ska myndigheten beakta När Riksgäldskontoret prövar frågan om undantag för nedskrivningsbara skulder enligt 27 §, ska myndigheten beakta 1. principen att förluster i första hand ska drabba ägarna och därefter borgenärerna i företaget i resolution i prioritetsordning, 2. vilken förlustabsorberingskapacitet företaget i resolution har kvar, om skulderna undantas, och 3. behovet av att behålla tillräckliga resurser för finansiering av resolution. 2. vilken förlustabsorberingskapacitet företaget i resolution har kvar, om skulderna undantas, 3. behovet av att behålla tillräckliga resurser för finansiering av resolution, och 4. om skulder som inte omfattas av 2 kap. 2 § första stycket 11 helt eller delvis bör undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 27 § för att säkerställa ett effektivt genomförande av resolution. 30 § Om Riksgäldskontoret beslutar att undanta kvalificerade skulder, får myndigheten använda medel från resolutionsreserven eller alternativa finansieringskällor enligt vad som anges i 27 kap. 1 och 6 §§, om det behövs för att absorbera förluster i eller ge kapitaltillskott till företaget i resolution. Det får dock bara göras om innehavare av aktier eller andra äganderättsinstrument eller innehavare av relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder, genom nedskrivning, konvertering eller på annat sätt, har absorberat förluster i eller bidragit till kapitaliseringen av företaget med ett belopp som minst motsvarar Om Riksgäldskontoret beslutar att undanta nedskrivningsbara skulder, får myndigheten använda medel från resolutionsreserven eller alternativa finansieringskällor enligt vad som anges i 27 kap. 1 och 6 §§, om det behövs för att absorbera förluster i eller ge kapitaltillskott till företaget i resolution. Det får dock bara göras om innehavare av aktier eller andra äganderättsinstrument eller innehavare av relevanta kapitalinstrument eller nedskrivningsbara skulder, genom nedskrivning, konvertering eller på annat sätt, har absorberat förluster i eller bidragit till kapitaliseringen av företaget med ett belopp som minst motsvarar 1. 8 procent av totala skulder och eget kapital i företaget i resolution baserat på värderingen enligt 7 kap., eller 2. 20 procent av det berörda företagets riskvägda tillgångar, baserat på värderingen enligt 7 kap. Alternativet i första stycket 2 får användas bara om 1. resolutionsreserven har tillgång till ett belopp som anskaffats genom resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § motsvarande minst 3 procent av de garanterade insättningarna, och 2. det berörda företagets konsoliderade tillgångar är mindre än motsvarande 900 miljarder euro. 27 kap. 13 § Avgiftsskyldiga ska betala årliga resolutionsavgifter. De sammanlagda resolutionsavgifterna för ett år ska uppgå till 0,05 procent av det totala underlag för samtliga avgiftsskyldiga som beräknas enligt 14 § (avgiftsunderlaget). Om inte annat följer av tredje stycket fastställs den resolutionsavgift som en avgiftsskyldig ska betala i enlighet med förordningen om resolutionsavgifter. Det som i artiklarna 4.1, 6-9, 12.1, 14.2, 14.3, 14.6 och 17.2 i förordningen om resolutionsavgifter anges om metoden för riskjustering av resolutionsavgift och om uppgiftsskyldighet, ska inte tillämpas för EES-filialer och värdepappersbolag som omfattas av definitionen i artikel 96.1 a eller b i tillsynsförordningen eller som bedriver verksamhet nr 8 i avsnitt A i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, men som inte bedriver verksamheterna nr 3 eller 6 i samma avsnitt i den bilagan. För en sådan avgiftsskyldig ska riskjustering av resolutionsavgift ske i enlighet med de kriterier som anges i artikel 103.7 i krishanteringsdirektivet och föreskrifter som har meddelats med stöd av 29 kap. 1 § 8. Det som i artiklarna 4.1, 6-9, 12.1, 14.2, 14.3, 14.6 och 17.2 i förordningen om resolutionsavgifter anges om metoden för riskjustering av resolutionsavgift och om uppgiftsskyldighet, ska inte tillämpas för EES-filialer och värdepappersbolag som omfattas av definitionen i artikel 96.1 a eller b i tillsynsförordningen eller som bedriver verksamhet nr 8 i avsnitt A i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG, men som inte bedriver verksamheterna nr 3 eller 6 i samma avsnitt i den bilagan. För en sådan avgiftsskyldig ska riskjustering av resolutionsavgift ske i enlighet med de kriterier som anges i artikel 103.7 i krishanteringsdirektivet och föreskrifter som har meddelats med stöd av 29 kap. 1 § 11. Resolutionsavgift ska betalas så länge som behållningen i resolutionsreserven vid utgången av det år avgiften avser understiger tre procent av de garanterade insättningarna. 28 kap. 7 § Riksgäldskontoret får hänskjuta frågor som rör ett förfarande av en annan behörig myndighet inom EES till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i de fall som framgår av följande artiklar i krishanteringsdirektivet: - 13.5 andra stycket och 13.6 andra stycket. - 18.6 tredje stycket och 18.7 andra stycket. - 18.6 tredje stycket, 18.6a tredje stycket och 18.7 tredje stycket. - 45.9 tredje stycket och 45.10 femte stycket. - 45h.4 andra stycket och 45h.5 andra stycket. 8 § Riksgäldskontoret får begära att Europeiska bankmyndigheten ska bistå myndigheterna att nå en överenskommelse i de fall som framgår av följande artiklar i krishanteringsdirektivet: - 13.4 tredje stycket. - 13.4 fjärde stycket. - 18.5 andra stycket. - 18.5 fjärde stycket. - 91.7 andra stycket. - 92.3 andra stycket. 29 kap. 1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. vilka kvalificerade skulder som är medräkningsbara vid beräkningen av om minimikravet på nedskrivningsbara skulder enligt 4 kap. 1 § är uppfyllt, 1. avgifter enligt 1 kap. 3 § andra stycket, 2. vilka kriterier som ska ligga till grund för ett beslut om storleken på minimikravet på nedskrivningsbara skulder enligt 4 kap. 3 §, 2. hur det högsta förfogandebeloppet enligt 4 kap. 29 § ska beräknas, 3. hur stor andel av globalt systemviktiga resolutionsenheter, europeiskt systemviktiga resolutionsenheter eller nationellt systemviktiga resolutionsenheter som får omfattas av kravet enligt 4 kap. 15 §, 4. offentliggörande enligt 4 kap. 28 §, 3. vilken information om nedskrivningsbara skulder ett företag ska lämna till Riksgäldskontoret och när den ska lämnas, 5. vilken information om nedskrivningsbara skulder ett företag ska lämna till Riksgäldskontoret och när den ska lämnas, 4. undantag enligt 5 kap. 3 § från skyldigheten i 5 kap. 2 § om att ta in vissa villkor i avtalen för sina skulder, 6. undantag från skyldigheten i 5 kap. 2 § om att ta in vissa villkor i avtalen för sina skulder enligt - 5 kap. 3 §, och - 5 kap. 3 a § när det gäller vilka kategorier av skulder som kan undantas, 5. vilka företag som ska upprätta register som avses i 5 kap. 5 §, vad registren ska innehålla och när företagen ska ge in register för olika typer av avtal, 7. vilka företag som ska upprätta register som avses i 5 kap. 5 §, vad registren ska innehålla och när företagen ska ge in register för olika typer av avtal, 8. hur beloppet enligt 13 kap. 5 § andra stycket ska fastställas och betalas ut, 6. vad en omstruktureringsplan enligt 21 kap. 5 § ska innehålla, 9. vad en omstruktureringsplan enligt 21 kap. 5 § ska innehålla, 7. hur storleken på de skulder som är hänförliga till derivat enligt 21 kap. 17 § ska beräknas, 10. hur storleken på de skulder som är hänförliga till derivat enligt 21 kap. 17 § ska beräknas, 8. metoden för riskjustering av resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § tredje stycket, 11. metoden för riskjustering av resolutionsavgift enligt 27 kap. 13 § tredje stycket, 9. vilka uppgifter en avgiftsskyldig ska lämna till Riksgäldskontoret enligt 27 kap. 20 §, 12. vilka uppgifter en avgiftsskyldig ska lämna till Riksgäldskontoret enligt 27 kap. 20 §, 10. vilka upplysningar ett institut eller något annat koncernföretag ska lämna till Riksgäldskontoret för dess verksamhet enligt denna lag, och 13. vilka upplysningar ett institut eller något annat koncernföretag ska lämna till Riksgäldskontoret för dess verksamhet enligt denna lag, och 11. att vissa uppgifter som enligt 27 kap. 20 § och 28 kap. 1 § ska lämnas till Riksgäldskontoret i stället ska lämnas till Finansinspektionen. 14. att vissa uppgifter som enligt 27 kap. 20 § och 28 kap. 1 § ska lämnas till Riksgäldskontoret också eller i stället ska lämnas till Finansinspektionen. 2 § Regeringen får meddela föreskrifter om 1. innehållet i en resolutionsplan och en koncernresolutionsplan enligt 3 kap. och vad som ska beaktas vid planernas utformning liksom när de ska upprättas och hur ofta de behöver uppdateras, 2. vilka omständigheter Riksgäldskontoret ska beakta vid sin prövning av en resolutionsplan enligt 3 kap. 10 och 11 §§, och 2. vilka omständigheter Riksgäldskontoret ska beakta vid sin prövning av en resolutionsplan enligt 3 kap. 10 och 11 §§, 3. när och var ett beslut om resolution enligt 8 kap. 13 § och ett beslut om resolutionsåtgärder enligt 12 kap. 5 § ska offentliggöras och vad offentliggörandet ska innehålla, 3. bedömningsgrunder för fastställandet av frister enligt 4 kap. 26 §, 4. bedömningsgrunder enligt 4 kap. 31 §, och 5. när och var ett beslut om resolution enligt 8 kap. 13 § och ett beslut om resolutionsåtgärder enligt 12 kap. 5 § ska offentliggöras och vad offentliggörandet ska innehålla. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. 2. Riksgäldskontoret ska fatta beslut om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. i den nya lydelsen som gäller från och med den 1 januari 2024, eller, om villkoren i artiklarna 45m.1 tredje stycket och 45m.7 i krishanteringsdirektivet är uppfyllda, den senare tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar för ett företag. 3. Riksgäldskontoret ska fatta beslut om kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som gäller från och med den 1 januari 2022 enligt a) 4 kap. 3 § andra stycket och 18 § i den nya lydelsen för en europeiskt systemviktig resolutionsenhet, och b) 4 kap. 3 § tredje stycket och 19 § i den nya lydelsen för en nationellt systemviktig resolutionsenhet. 4. För att möjliggöra en linjär uppbyggnad av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska Riksgäldskontoret fram till den 1 januari 2024 eller den senare tidpunkt som Riksgäldskontoret beslutar enligt 2 a) för ett företag besluta en målnivå på kapitalbas och kvalificerade skulder som gäller från och med den 1 januari 2022, och b) åtminstone var tolfte månad underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder. 5. Ett beslut om minimikrav för nedskrivningsbara skulder som har fattats enligt 4 kap. i den äldre lydelsen gäller till dess att ett beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 2, 3 eller 4 a gäller. För ett beslut om minimikrav för nedskrivningsbara skulder gäller bestämmelsen i 3 kap. 24 § i den äldre lydelsen. 6. Bestämmelserna i 5 kap. 9 och 10 §§ tillämpas inte på avtal som har ingåtts före ikraftträdandet. Förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden Härigenom föreskrivs att 2 och 8 §§ lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § I denna lag avses med administratör: ett företag som är ansvarigt för verksamheten i ett avvecklingssystem; företaget anses som deltagare i systemet, anmält avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, eller ett likställt avvecklingssystem, clearingorganisation: ett företag som har tillstånd att driva clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, clearingorganisation: ett företag som har tillstånd att driva clearingverksamhet enligt lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden eller förordning (EU) nr 648/2012, EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, kollektivt obeståndsförfarande: konkurs, företagsrekonstruktion eller annat därmed jämförbart förfarande, likställt avvecklingssystem: ett avvecklingssystem som Finansinspektionen enligt 9 a § har beslutat att likställa med ett avvecklingssystem som en stat inom EES har anmält till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten eller till Eftas övervakningsmyndighet, samverkande system: två eller flera anmälda avvecklingssystem vars administratörer har ingått ett ömsesidigt arrangemang som innebär att överföringsuppdrag verkställs mellan systemen, och värdepapperscentral: detsamma som i artikel 2.1.1 i förordning (EU) nr 909/2014, i den ursprungliga lydelsen. 8 § Deltagare i ett avvecklingssystem får vara: 1. Riksbanken och andra centralbanker, 2. Riksgäldskontoret och utländska offentliga institutioner som i sitt hemland driver verksamhet som är jämförbar med kontorets, 3. clearingorganisationer, 4. svenska värdepapperscentraler, 5. företag som har tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 6. företag som har tillstånd enligt 2 kap. 1 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, 7. utländska företag som i hemlandet driver sådan verksamhet som avses i 3-6, samt 7. utländska företag som i hemlandet driver sådan verksamhet som avses i 3-6, 8. annan juridisk person som för egen räkning avvecklar förpliktelser att leverera finansiella instrument i systemet. 8. andra juridiska personer som för egen räkning avvecklar förpliktelser att leverera finansiella instrument i systemet, och 9. clearingmedlemmar som avses i förordning (EU) nr 648/2012. Utländska företag som avses i första stycket 7 ska i hemlandet stå under betryggande tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder Härigenom föreskrivs att 7 kap. 3 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder ska ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap. 3 § Ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument ska i denna förvaltning och när det utför tjänster enligt 1 § första stycket tillämpa 8 kap. 9-12, 14-16 och 22 §§ och 9 kap. 1, 3-6, 9, 10, 12-23, 26-29, 30 a och 40 §§, 41 § första stycket och 43 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument ska i denna förvaltning och när det utför tjänster enligt 1 § första stycket tillämpa 8 kap. 9-12, 14-16 och 22 §§ och 9 kap. 1, 3-6, 9, 10, 12-23, 25 a-29, 30 a och 40 §§, 41 § första stycket och 43 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. Förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse Härigenom föreskrivs att 15 kap. 1 a § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse ska ha följande lydelse. 15 kap. 1 a § Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om kreditinstitutet 1. har fått tillstånd att driva bank- eller finansieringsrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt, 2. i strid med 14 kap. 4 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där, 3. i strid med 14 kap. 4 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier eller andelar i institutet samt storleken på innehaven, 4. inte uppfyller kraven i 6 kap. 1-3 c, 4, 4 a, 4 c eller 5 § eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 5, 5. låter blir att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen, 6. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 430a i tillsynsförordningen, 7. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen, 8. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen, 9. låter blir att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 och 430.2 i tillsynsförordningen, 10. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen, 11. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen, 12. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen, 13. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1-431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen, 14. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i institutets kapitalbas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen, 15. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen, 16. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 av den 20 maj 2015 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel och om upphävande av förordning (EG) nr 1781/2006, 17. har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i institutet eller kvarstå i institutet trots att kraven i 3 kap. 2 § första stycket 4 eller 5, 10 kap. 8 a-8 c §§, 12 kap. 6 a-6 c §§ eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av 16 kap. 1 § 3 inte är uppfyllda, 18. i strid med 6 a kap. 1 eller 2 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan, 19. i strid med 6 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas, 20. i strid med 13 kap. 4 a och 5 a §§ låter bli att underrätta Finans-inspektionen om institutet fallerar eller sannolikt kommer att fallera, 21. i strid med 28 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret, eller 21. inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. lagen (2015:1016) om resolution eller i strid med 28 kap. 1 § samma lag låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret, eller 22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen eller 2 kap. 1 eller 2 §§ lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag på grupp- eller undergruppsnivå. Om en sådan person som anges i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 14 kap. 1 eller 3 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i institutet, ska första stycket 2 och 3 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar. Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om institutets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. Ingripande sker genom 1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre år och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett kreditinstitut, eller ersättare för någon av dem, eller 2. beslut om sanktionsavgift. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden dels att 25 kap. 1 d § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas två nya paragrafer, 9 kap. 25 a och 25 b §§, och närmast före 9 kap. 25 a § en ny rubrik av följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. Vissa skuldinstrument 25 a § Ett värdepappersinstitut får bara sälja relevanta kapitalinstrument enligt 2 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution och efterställda kvalificerade instrument enligt 2 kap. 2 b § samma lag till en icke-professionell kund, om institutet 1. har gjort en prövning enligt 23 §, 2. på grundval av prövningen enligt 1 har förvissat sig om att instrumenten är lämpliga för kunden, och 3. har lämnat kunden en lämplighetsförklaring enligt 28 §. 25 b § Ett värdepappersinstitut ska kräva att den icke-professionella kunden lämnar institutet information om sin portfölj av finansiella instrument. I portföljen ska räknas med insättningar av kontanta medel men inte innehav av sådana finansiella instrument som har lämnats som säkerhet. Om portföljen vid tidpunkten för en försäljning inte överstiger 500 000 euro, ska värdepappersinstitutet säkerställa att kunden inte investerar mer än 10 procent av portföljen i instrument som avses i 25 a § och att det ursprungliga investeringsbeloppet i fråga om dessa instrument är minst 10 000 euro. 25 kap. 1 d § Finansinspektionen ska, utöver i de fall som anges i 1 a och 1 b §§, ingripa mot någon som ingår i ett värdepappersbolags styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om värdepappersbolaget 1. har fått tillstånd att driva värdepappersrörelse genom att lämna falska uppgifter eller på annat otillbörligt sätt, 2. inte uppfyller kraven i 3 kap. 5 § första stycket eller har tillåtit en styrelseledamot, verkställande direktören eller ersättare för någon av dem att åta sig ett sådant uppdrag i bolaget eller kvarstå i bolaget trots att kraven i 3 kap. 1 § första stycket 5 eller 6 eller någon av 8 kap. 8 b-8 d §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 3 kap. 12 § 2 inte är uppfyllda, 3. åsidosatt sina skyldigheter enligt 5 kap. 4 §, 4. inte uppfyller kraven i någon av 8 kap. 3-6, 8 eller 8 f §§ eller i föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 35 § 1, 5. i strid med 8 a kap. 2 eller 3 § låter bli att upprätta eller lämna in en återhämtningsplan eller en koncernåterhämtningsplan, 6. i strid med 8 b kap. 11 § låter bli att anmäla att koncerninternt finansiellt stöd ska lämnas, 7. i strid med 23 kap. 3 c § låter bli att underrätta Finansinspektionen om att värdepappersbolaget fallerar eller sannolikt kommer att fallera, 8. i strid med 24 kap. 5 § första stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla sådana förvärv och avyttringar som avses där, 9. i strid med 24 kap. 5 § tredje stycket låter bli att till Finansinspektionen anmäla namnen på de ägare som har ett kvalificerat innehav av aktier i bolaget samt storleken på innehaven, 10. gör betalningar till innehavare av instrument som ingår i bolagets kapitalbas i strid med 8 kap. 3 och 4 §§ lagen (2014:966) om kapitalbuffertar eller artikel 28, 51 eller 63 i tillsynsförordningen, när dessa artiklar förbjuder sådana betalningar till innehavare av instrument som ingår i kapitalbasen, 11. i strid med 28 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret, 11. inte uppfyller kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder enligt 4 kap. lagen (2015:1016) om resolution eller i strid med 28 kap. 1 § samma lag låter bli att lämna begärda upplysningar till Riksgäldskontoret, 12. har befunnits ansvarigt för en allvarlig, upprepad eller systematisk överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, eller föreskrifter som meddelats med stöd av den lagen, 13. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om efterlevnaden av skyldigheten att uppfylla kapitalbaskraven enligt artikel 92 i tillsynsförordningen, i strid med artikel 430.1 i den förordningen, 14. låter bli att rapportera eller lämnar ofullständig eller felaktig information till Finansinspektionen när det gäller data som avses i artikel 430a i tillsynsförordningen, 15. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om en stor exponering i strid med artikel 394.1 i tillsynsförordningen, 16. låter bli att lämna information till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om likviditet i strid med artikel 415.1 och 415.2 i tillsynsförordningen, 17. låter bli att lämna uppgifter till Finansinspektionen eller lämnar ofullständig eller felaktig information om sin bruttosoliditet i strid med artikel 430.1 och 430.2 i tillsynsförordningen, 18. vid upprepade tillfällen eller systematiskt låter bli att hålla likvida tillgångar i strid med artikel 412 i tillsynsförordningen, 19. utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 395 i tillsynsförordningen, 20. är exponerat för kreditrisken i en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren i artikel 405 i tillsynsförordningen, 21. låter bli att lämna information eller lämnar ofullständig eller felaktig information i strid med någon av artiklarna 431.1-431.3 och 451.1 i tillsynsförordningen, eller 22. är ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 i tillsynsförordningen och inte uppfyller kraven i del tre, fyra, sex eller sju i den förordningen samt kraven i 2 kap. 1 eller 2 §§ i lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag efterlevs på gruppnivå eller undergruppsnivå. Om en sådan person som avses i första stycket omfattas av tillstånds- eller underrättelseskyldighet enligt 24 kap. 1 eller 4 § för förvärv eller avyttring av aktier eller andelar i bolaget, ska första stycket 8 och 9 inte gälla för den personen i fråga om dessa aktier eller andelar. Ett ingripande enligt första stycket får göras endast om bolagets överträdelse är allvarlig och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. Ingripande görs genom 1. beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, eller, för upprepade allvarliga överträdelser enligt första stycket 1, 2, 3, 8 eller 9, permanent inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett värdepappersbolag, eller ersättare för någon av dem, eller 2. beslut om sanktionsavgift. 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. 2. Bestämmelserna i 9 kap. 25 a och 25 b §§ tillämpas inte på relevanta kapitalinstrument och efterställda kvalificerade instrument som har getts ut före ikraftträdandet. Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2021-03-09 Närvarande: F.d. justitieråden Ella Nyström och Annika Brickman samt justitierådet Per Classon Ändringar i regelverket om hantering av finansiella företag i kris Enligt en lagrådsremiss den 11 februari 2021 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till 1. lag om ändring i lagen (2015:1016) om resolution, 2. lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden, 3. lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 4. lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 5. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Therese Villard samt rättssakkunniga Karl Fredriksson och Carl Lidquist. Förslagen föranleder följande yttrande. Allmänt Remissen innehåller förslag som syftar till att stärka regelverket om hantering av finansiella företag i kris och innebär huvudsakligen förändringar i lagen om resolution. Främst föreslås att det befintliga s.k. MREL-kravet ska ersättas av ett nytt krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som tas in i ett helt nytt kapitel i den lagen. Det nya kravet ska omfatta fler företag och det föreslås en omfattande och komplex reglering av kravets storlek - som är beroende på företagets betydelse för det finansiella systemet - men även hur kravet ska uttryckas, bestämmas och uppfyllas. Förslagen ska dels anpassa svenska regler till nya bestämmelser i tillsynsförordningen (EU) nr 575/2013 som införts genom förordning (EU) 2019/876 och dels genomföra de förändringar som gjorts i krishanteringsdirektivet (direktiv 2014/59/EU) genom direktiv (EU) 2019/879. Som Lagrådet uttalade i ärendet om genomförandet av krishanteringsdirektivet (Lagrådets yttrande den 18 september 2015) är det fråga om ett mycket svårgripbart regelverk som behandlar komplexa ekonomiska och juridiska frågor och där reglerna om samordning mellan myndigheter i flera länder är särskilt komplicerade. När det gäller genomförandet av direktivet i lagen om resolution konstaterades i 2015 års yttrande att begreppsapparaten och lagstiftningstekniken medfört att lagen blivit svårtillgänglig. Beträffande det nu aktuella lagstiftningsärendet kan Lagrådet konstatera att 2019 års ändringsdirektiv och dess genomförande inte inneburit någon förändring i positiv riktning när det gäller det svenska regelverkets komplexitetsgrad och tillgänglighet. Förslaget till lag om ändring i lagen om resolution 2 kap. 2 § och 21 kap. 15 § I 2 kap. 2 § definieras vilka skulder som är nedskrivningsbara. Av paragrafens inledning och första stycket 11 följer att en skuld är nedskrivningsbar om den 1) inte räknas som ett primärkapitalinstrument eller ett supplementärkapitalinstrument och 2) inte heller är en skuld till ett företag som ingår i samma resolutionsgrupp utan att vara en resolutionsenhet. En skuld som räknas som ett primärkapitalinstrument eller ett supplementärkapitalinstrument och som avser en skuld till ett finansiellt företag som ingår i samma resolutionsgrupp utan att vara en resolutionsenhet är alltså som utgångspunkt inte nedskrivningsbar. Från den regeln undantas emellertid "skulder som avses i 21 kap. 15 § 2, 3 a och 3 b". I 21 kap. 15 § finns bestämmelser om turordningen vid tillämpning av skuldnedskrivningsverktyget. I de punkter som pekas ut i 2 kap. 2 § första stycket 11 nämns följande instrument: • relevanta kapitalinstrument, dvs. övriga primärkapitalinstrument och supplementärkapitalinstrument (punkt 2), • andra efterställda skulder än de relevanta kapitalinstrumenten (punkt 3 a), • skuldinstrument som inte är derivat eller innefattar derivat och vars ursprungliga löptid är minst ett år, om borgenärens rätt till betalning enligt 18 § första stycket andra meningen förmånsrättslagen (1970:979) för en fordran som är hänförlig till ett sådant instrument framgår av det fordringsavtal och, i förekommande fall, prospekt som avser emissionen av instrumentet (punkt 3 b). Det måste inledningsvis konstateras att paragraferna är påfallande svårtillgängliga. Till detta kommer att det är oklart om undantaget i 2 kap. 2 § första stycket 11 för skulder som "avses" i 21 kap. 15 § 2, 3 a och 3 b omfattar alla de instrument som räknas upp där. Lagrådet förordar för läsbarhetens skull att undantaget i 2 kap. 2 § första stycket 11 formuleras om så att de skulder som ska omfattas räknas upp direkt i den paragrafen. 3 kap. 24 § Paragrafen innehåller bestämmelser om åtgärder mot resolutions-hinder. Enligt första stycket 9 får Riksgäldskontoret, för att undanröja eller begränsa väsentliga hinder som har identifierats, förelägga företaget att öka sina kvalificerade skulder eller att vidta andra åtgärder för att uppfylla kravet enligt 4 kap. 1 §. I punkten 11 anges att Riksgäldskontoret får förelägga företaget att uppfylla kravet enligt 4 kap. 1 § och, i förekommande fall, det kombinerade buffertkravet. Vidare föreskrivs i punkten 12 att Riksgäldskontoret får förelägga företaget att i fråga om kravet enligt 4 kap. 1 § ändra löptidsprofilen för vissa instrument och kvalificerade skulder. Punkten 9 ger alltså Riksgäldskontoret möjlighet att förelägga ett företag att "vidta andra åtgärder för att uppfylla kravet enligt 4 kap. 1 §". Regleringen i den punkten förefaller att i viss mån överlappa vad som anges i punkterna 11 och 12. Enligt Lagrådets mening bör punkterna omformuleras så att det som tar sikte på att kravet enligt 4 kap. 1 § ska uppfyllas samlas i en punkt. Föreläggande om att uppfylla det kombinerade buffertkravet, som i förslaget ingår i punkten 11, får då tas upp i en särskild punkt eftersom det kravet inte omfattas av 4 kap. 1 §. 4 kap. 2 § I 4 kap. regleras kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Riksgäldskontoret ska enligt 1 § besluta att ett finansiellt företag ska uppfylla ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder. Kravet ska uttryckas som procentandelar av vad som benämns som den riskvägda kvoten och bruttosoliditetskvoten. 2 § innehåller bestämmelser om hur kravet ska bestämmas för en globalt systemviktig resolutionsenhet och ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES. Det anges vara ett ytterligare krav, utöver den riskvägda kvoten och bruttosoliditetskvoten enligt vissa angivna artiklar i tillsyns-förordningen. Vid föredragningen har framkommit att innebörden av begreppen "den riskvägda kvoten" och "bruttosoliditetskvoten" i 2 § inte överensstämmer med den innebörd som begreppen har enligt 1 §. För att inte oklarhet om detta ska uppstå bör enligt Lagrådets mening de båda begreppen utgå ur 2 §. Paragrafen bör i stället ges följande lydelse. För en globalt systemviktig resolutionsenhet och ett större dotterföretag till ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EES, ska Riksgäldskontoret besluta om ett ytterligare krav, utöver det som gäller enligt artiklarna 92a, 92b och 494 i tillsynsförordningen, om det är nödvändigt för att uppfylla villkoren i artikel 45c i krishanteringsdirektivet. 4 kap. 8 § I punkt 1 föreskrivs att Riksgäldskontoret löpande och utan dröjsmål ska anpassa kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder till de särskilda kapitalbaskraven enligt 2 kap. 1 § lagen (2014:968) om särskild tillsyn över kreditinstitut och värdepappersbolag eller enligt artikel 40 i värdepappersbolagsdirektivet. I punkt 2 föreskrivs att myndigheten ska utgå från tillämpningen av artiklarna 465-491 och 493-501 i tillsynsförordningen. I kommentaren till bestämmelsen anges att de angivna artiklarna är övergångsbestämmelser och att det framgår av Finansinspektionens föreskrifter om tillsynskrav och kapitalbuffertar (FFFS 2014:12) vilka övergångsbestämmelser som ska appliceras på svenska förhållanden. I samband med föredragningen har uppgetts följande. Avsikten med bestämmelsen i punkt 2 är att Riksgäldskontoret ska utgå från Finansinspektionens tillämpning av vissa övergångsbestämmelser i tillsynsförordningen när kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska bestämmas. De övergångsbestämmelser som ska tillämpas i svensk rätt framgår av artiklarna 465-491 och 493-501 i tillsynsförordningen. Vissa av dessa bestämmelser är direkt tillämpliga medan det i fråga om andra ges vissa valmöjligheter. De valmöjligheter som tillämpas i svensk rätt framgår av 3 kap. 2 och 3 §§ i de nämnda myndighetsföreskrifterna. Såvitt Lagrådet förstår är avsikten härutöver att bestämmelsen i punkt 2 även ska tillämpas när kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska anpassas enligt punkt 1. Vad som uppgetts beträffande avsikten med bestämmelsen återspeglas emellertid inte i den nuvarande utformningen. Det gäller såväl hur bestämmelsen i punkt 2 förhåller sig till punkt 1 som det materiella innehållet i punkt 2. Om avsikten är att de angivna övergångsbestämmelserna ska tillämpas vid bestämmande av kravet enligt 4 kap. 2-7 §§ utöver den anpassning av kravet som regleras i punkt 1 bör detta uttryckligen framgå av bestämmelsen. Enligt Lagrådets mening innebär inte heller bestämmelsens anvisning om att Riksgäldskontoret ska utgå från "tillämpningen" av de angivna artiklarna någon fullständig och klar reglering om vilken tillämpning som avses. Finansinspektionen har som nämnts meddelat kompletterande föreskrifter beträffande vissa övergångs-bestämmelser i tillsynsförordningen. Men avsikten uppges vara att även Finansinspektionens tillämpning av de direkt tillämpliga övergångsbestämmelserna ska beaktas. Vilken slags tillämpning som avses framgår inte och än mindre om denna tillämpning av de direkt tillämpliga övergångsbestämmelserna grundas på normgivning till följd av ett EU-rättsligt giltigt normgivningsbemyndigande. Sammanfattningsvis anser Lagrådet att såväl det materiella innehållet i som utformningen av bestämmelsen i punkt 2 måste övervägas vidare innan förslaget i denna del läggs till grund för lagstiftning. 4 kap. 15 § Paragrafen innehåller bestämmelser om hur kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder ska uppfyllas. Paragrafen genomför bl.a. artikel 45b.7 i krishanteringsdirektivet. I samband med remissförfarandet har det framförts farhågor för att förslaget till genomförande öppnar för en tillämpning som riskerar att stå i strid med de begränsningar som anges i artikeln, med följd att efterställningskravet kommer att sättas väsentligt högre i Sverige än i andra medlemsstater. Vid föredragningen har framkommit att denna fråga tar sikte på om det kapital som resolutionsenheten är skyldig att hålla för att uppfylla det kombinerade buffertkravet får beaktas vid fastställandet av det alternativa efterställningskravet. Denna frågeställning behandlas inte i remissen och vad som är avsett att gälla har heller inte kunnat klarläggas vid föredragningen. Under den fortsatta beredningen bör därför frågan övervägas vidare. Förutsättningarna för att det alternativa delkravet ska kunna tillämpas är enligt andra stycket 1 a) att det finns ett väsentligt hinder för nedskrivning eller konvertering enligt 6 kap. eller för resolution och att detta hinder inte har "undanröjts eller begränsats i enlighet med ett föreläggande från Riksgäldskontoret". Lagrådet förordar att punkten utformas i närmare överensstämmelse med artikel 45b.8 i krishanteringsdirektivet, t.ex. enligt följande. a) korrigerande åtgärder enligt ett föreläggande från Riksgäldskontoret inte har vidtagits, eller 4 kap. 21 § Paragrafen innehåller bestämmelser om när ett dotterföretag till en resolutionsenhet kan uppfylla krav på kapitalbas och kvalificerade skulder med en garanti som resolutionsenheten tillhandahåller. Ett villkor för att kravet ska kunna uppfyllas med en sådan garanti är enligt första stycket 4 att "de säkerheter som ställs för garantin uppfyller kraven enligt artikel 197 i tillsynsförordningen, vilket efter lämpliga nedsättningar ska vara tillräckligt för att täcka det säkerställda beloppet enligt 3". Det är oklart vad som avses med orden "vilket efter lämpliga nedsättningar ska vara tillräckligt för att täcka det säkerställda beloppet enligt 3". Om avsikten bara är att upplysa om syftet med att hänvisa till tillsynsförordningen bör satsen utgå. Den kan möjligen ersättas med en förklaring i den kortfattade författningskommentaren. Enligt paragrafens sista stycke får Riksgäldskontoret begära att resolutionsenheten "tillhandahåller ett skriftligt yttrande eller på annat sätt visar" att det inte finns några hinder för att överföra säkerheterna från resolutionsenheten till dotterföretaget. Enligt författnings-kommentaren ska det skriftliga yttrandet vara opartiskt och motiverat och "torde motsvara ett s.k. rättsutlåtande". Riksgäldskontorets bedömning av om ett yttrande uppfyller dessa krav anges vara en del av myndighetens fria prövning. Upplysningen att ett skriftligt yttrande kan vara ett sätt för resolutions-enheten att visa att det saknas hinder för att överföra säkerheterna är överflödig. Lagrådet förordar därför att orden "tillhandahåller ett skriftligt yttrande eller på annat sätt" stryks. 4 kap. 24 och 25 §§ Enligt 24 § ska en globalt systemviktig resolutionsenhet "uppfylla kraven enligt 13-15 §§ tre år efter att enheten har fastställts som en sådan". En europeiskt systemviktig resolutionsenhet och en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska enligt 25 § uppfylla vissa krav "tre år efter att enheten uppfyller förutsättningarna för att omfattas av dem" och vissa krav "två år efter genomförande av" olika angivna åtgärder. Bestämmelserna avser att ge de berörda företagen en frist innan de måste uppfylla de särskilda krav som gäller för systemviktiga resolutionsenheter. Enligt Lagrådets mening skulle detta framgå tydligare om paragraferna formulerades enligt följande. 24 § En globalt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla kraven enligt 13-15 §§ från och med tre år efter den dag då enheten har fastställts som en sådan. 25 § En europeiskt systemviktig resolutionsenhet och en nationellt systemviktig resolutionsenhet ska uppfylla 1. kraven enligt 13, 15, 18 och 19 §§ från och med tre år efter den dag då enheten uppfyller förutsättningarna för att omfattas av dem, eller 2. kraven enligt 18 och 19 §§ från och med två år efter dagen för genomförande av nedskrivning eller konvertering enligt 6 eller 21 kap. eller en sådan alternativ åtgärd som avses i artikel 45m.3b i krishanteringsdirektivet. 4 kap. 27 § I paragrafens första stycke anges att Riksgäldskontoret får förlänga eller förkorta en frist enligt 26 §. Enligt andra stycket ska myndigheten var tolfte månad "under en tidsperiod som avses i 24-26 §§" underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder. För tydlighets skull bör termen frist användas även i andra stycket, som lämpligen kan formuleras enligt följande. Riksgäldskontoret ska var tolfte månad under den frist som avses i 24-26 §§ underrätta företaget om en lämplig nivå på kapitalbas och kvalificerade skulder. 4 kap. 29 § I paragrafens första stycke föreskrivs att Riksgäldskontoret får förbjuda ett företag att dela ut mer än ett visst belopp om företaget inte uppfyller ett visst angivet krav. Vad förbudet kan avse anges i andra stycket. Lagrådet anser att uttrycket "dela ut" leder fel med tanke på de olika situationer som förbudet avser att träffa. Lagrådet förordar att uttrycket värdeöverföringar används i stället samt att dessa inte får överstiga ett särskilt förfogandebelopp om det föreskrivna kravet inte uppfylls. Lagrådet anser även att tydligheten ökar om andra stycket punkt 3 justeras till att avse utbetalningar som är hänförliga till de instrument som avses i bestämmelsen. Lagrådet förordar att paragrafen utformas enligt nedan. Riksgäldskontoret får, efter att Finansinspektionen fått tillfälle att lämna synpunkter, förbjuda ett företag att göra värdeöverföringar som överstiger ett särskilt förfogandebelopp, om företaget inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten. Med värdeöverföringar enligt första stycket avses att ... 3. göra utbetalningar hänförliga till instrument som räknas som primärkapitaltillskott enligt artikel 52 i tillsynsförordningen. 4 kap. 30 § I paragrafen föreskrivs att ett företag ska omedelbart underrätta Riksgäldskontoret om det befinner sig i en situation som avses i 29 § första stycket. Hänvisningen medför tolkningssvårigheter. Situationen bör i stället beskrivas i paragrafen. Följande lydelse föreslås. Ett företag ska omedelbart underrätta Riksgäldskontoret om företaget inte uppfyller det kombinerade buffertkravet utöver den riskvägda kvoten. 4 kap. 34 och 37 §§ Även samordnande resolutionsmyndigheter är resolutions-myndigheter. Paragraferna har fått en onödigt komplicerad utformning. Lagrådet förordar att 34 § första stycket och 37 § får följande lydelser. 34 § För en gränsöverskridande koncern ska Riksgäldskontoret och berörda utländska resolutionsmyndigheter fatta ett gemensamt beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder 1. på konsoliderad nivå för varje resolutionsenhet, och 2. på individuell nivå för företag som inte är resolutionsenheter men som ingår i en resolutionsgrupp. Riksgäldskontoret... 37 § Om ett gemensamt beslut enligt 34 § inte har fattats inom fyra månader på grund av olika uppfattningar om kraven enligt 34 § första stycket, ska Riksgäldskontoret, sedan berörda utländska resolutionsmyndigheter fått tillfälle att lämna synpunkter, fatta beslut om krav på kapitalbas och kvalificerade skulder för de företag som myndigheten är resolutionsmyndighet för. Enligt författningskommentaren till 34 § ska, om koncernens dotterföretag i tredjeland ingår i resolutionsgruppen, hänsyn tas till det vid tillämpning av 34-39 §§. Lagrådet ifrågasätter att detta framgår av de angivna paragraferna. 5 kap. 3 a och 3 b §§ Det tredje stycket i 3 a § hänger i materiellt hänseende samman med de åtgärder som Riksgäldskontoret ska vidta enligt 3 b §. Lagrådet föreslår därför att stycket i stället placeras som ett första stycke i 3 b §. Paragrafen kommer då att lyda: Riksgäldskontoret ska bedöma om en underrättelse enligt 3 a § påverkar möjligheten att försätta företaget i resolution. Riksgäldskontoret ska särskilt bedöma... Rubriken närmast före 5 kap. 9 § Lagrådet förordar att rubriken före 5 kap. 9 § får lydelsen "Avtalsvillkor om tillfälliga åtgärder", som bättre återspeglar innehållet i 9 och 10 §§. 5 kap. 10 § I paragrafen föreskrivs att ett moderföretag inom EES ska säkerställa att dotterföretag i tredjeland tar in villkor av visst angivet slag i finansiella avtal. Moderföretag inom EES definieras i 2 kap. 1 § som ett moderinstitut inom EES, ett finansiellt moderholdingföretag inom EES eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EES. Som paragrafen i övrigt måste förstås avses emellertid bara ett moderföretag för vilket Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet. Bestämningen "inom EES" bör därför utgå. Moderföretag utan bestämning definieras i 2 kap. 1 § som ett moderföretag enligt artikel 4.1.15 a i tillsynsförordningen. Med moderföretag i den artikeln förstås ett moderföretag i den mening som avses i artikel 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG. De artiklarna reglerar förutsättningarna för upprättande av sammanställd redovisning och anger bl.a. förutsättningarna för när ett företag ska anses vara ett moderföretag som ska upprätta en sådan redovisning. Lagrådet anser det tveksamt om innehållet i de sistnämnda artiklarna kan tas till intäkt för att anse att termen moderföretag i den nu aktuella lagen begränsas till att bara omfatta ett moderföretag för vilket Riksgäldskontoret är resolutionsmyndighet. Lagrådet förordar därför att det i bestämmelsen uttryckligen anges att det är fråga om ett "moderföretag för vilket Riksgäldskontoret är resolutions-myndighet". 6 kap. 1 § Paragrafen innehåller bestämmelser om värdering i samband med nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument. Enligt första stycket ska Finansinspektionen göra en värdering när myndigheten ska pröva en fråga om nedskrivning eller konvertering av relevanta kapitalinstrument och kvalificerade skulder utanför resolution. En sådan värdering inför ett beslut regleras i 7 kap. 1-9 §§, vilket bör framgå av lagtexten. Efter nedskrivning eller konvertering utanför resolution ska Finansinspektionen se till att det görs en värdering av de åtgärder som vidtagits, motsvarande den som föreskrivs i 7 kap. 10 §. 6 kap. 2 § Av författningskommentaren till det nya tredje stycket framgår att det som där anges som "företag" är dotterföretag. Detta bör uttryckligen framgå av lagtexten genom att stycket inleds på följande sätt. Om en resolutionsenhet inte har förvärvat relevanta kapitalinstrument eller kvalificerade skulder direkt från det dotterföretag som har gett ut dem utan indirekt från ett annat dotterföretag inom samma resolutionsgrupp,.... 21 kap. 28 § Paragrafen anger vad Riksgäldskontoret ska beakta när myndigheten prövar frågan om en nedskrivningsbar skuld ska undantas från nedskrivning eller konvertering enligt 27 §. Enligt punkt 4, som är ny, ska Riksgäldskontoret bl.a. beakta behovet av att säkerställa ett effektivt genomförande av resolutionen. Som punkten har utformats gäller den en sådan skuld som är nedskrivningsbar enligt undantagsbestämmelsen i 2 kap. 2 § första stycket 11 och 21 kap. 15 § 2, 3 a och 3 b. Hänvisningen till 2 kap. 2 § första stycket 11 och undantaget enligt den bestämmelsen för skulder som avses i 21 kap. 15 § medför att den nya punkten i 21 kap. 28 § blir svårläst, för att inte säga obegriplig (se Lagrådets yttrande om 2 kap. 2 § och 21 kap. 15 § i det föregående). Några begränsningar av vad Riksgäldskontoret ska beakta i förhållande till vissa kategorier av borgenärsföretag förekommer inte i de övriga punkterna i paragrafen. Det framgår inte heller av de aktuella bestämmelserna i krishanteringsdirektivet att resolutions-myndigheten inte ska beakta behovet av att säkerställa ett effektivt genomförande av resolution i andra fall än de som omfattas av den föreslagna punkten. Lagrådet föreslår därför att behovet av att säkerställa ett effektivt genomförande av resolution beaktas genom att bestämmelsen i denna del läggs in som ett andra led i punkt 3, som då kan få följande lydelse. 3. behovet av att behålla tillräckliga resurser för finansiering av resolution och av att säkerställa ett effektivt genomförande av en sådan. 29 kap. 1 § Om Lagrådets förslag beträffande 4 kap. 29 § accepteras bör punkten 2 justeras till att avse "hur det särskilda förfogandebeloppet enligt 4 kap. 29 § ska beräknas," Övergångsbestämmelserna Punkt 4 b) Lagrådet föreslår att bestämmelsen inleds med "vid behov och minst var tolfte månad...". Punkt 6 Enligt övergångsbestämmelsen ska bestämmelserna i 5 kap. 9 och 10 §§ inte tillämpas på avtal som har ingåtts före ikraftträdandet. I kommentaren uttalas att ett avtal som har ändrats efter ikraft-trädandet bör anses ha ingåtts efter den tidpunkten. Uttalandet ska enligt kommentaren ses mot bakgrund av artikel 71a.3 i krishanteringsdirektivet. I artikel 71a.3 a) föreskrivs att bestämmelser om avtalsenligt godkännande ska tillämpas på finansiella avtal som medför en ny förpliktelse eller en väsentlig ändring av en befintlig förpliktelse efter ikraftträdandet av de nationella bestämmelserna. Om även avtal som har ändrats efter ikraftträdandet ska anses ha ingåtts efter den tidpunkten är det fråga om en materiell regel som uttryckligen bör framgå av lagtexten och inte bara i form av ett förarbetsuttalande. Enligt Lagrådets mening måste dessutom en sådan bestämmelse preciseras för att inte även träffa avtalsändringar som saknar betydelse när det gäller syftet med regleringen. Lagrådet förordar att övergångsbestämmelsen utformas enligt nedan. Bestämmelserna i 5 kap. 9 och 10 §§ tillämpas på avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet och som avser nya förpliktelser eller väsentliga ändringar av befintliga förpliktelser. Förslaget till lag om ändring i lagen om värdepappersmarknaden 9 kap. 25 b § Andra stycket har fått en otydlig utformning, där särskilt bestämmelsen i sista ledet om ett beloppskrav för det som benämns det "ursprungliga investeringsbeloppet" är svår att förstå såväl vad gäller innebörden av uttrycket ursprungliga som hur bestämmelsen förhåller sig till bestämmelsen i första ledet. Lagrådet förordar att stycket delas upp i två stycken och i övrigt ges en tydligare utformning enligt nedan. Om portföljens värde inte överstiger 500 000 euro vid tidpunkten för kundens förvärv av sådana instrument som avses i 25 a §, ska värdepappersinstitutet säkerställa att förvärvet inte överstiger 10 procent av portföljens värde. När ett förvärv som avses i andra stycket görs för första gången får likviden för instrumenten inte understiga 10 000 euro. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. Parallelluppställning över genomförandet i svensk rätt av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 Artikel i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet Svenska bestämmelser 2.1.5 2 kap. 1 § lagen (2015:1016) om resolution 2.1.5a 2 kap. 1 § lagen om resolution 2.1.68a 2 kap. 1 § lagen om resolution 2.1.70 21 kap. 13 § lagen om resolution 2.1.71 2 kap. 2 § lagen om resolution 2.1.71a 2 kap. 2 a § lagen om resolution 2.1.71b 2 kap. 2 b § lagen om resolution 2.1.83a 2 kap. 1 § lagen om resolution 2.1.83b 2 kap. 1 § lagen om resolution 2.1.83c 2 kap. 1 § lagen om resolution 2.1.109 2 kap. 1 § lagen om resolution 10.6 tredje och fjärde styckena Föreskrifter med stöd av 29 kap. 2 § 1 lagen om resolution 10.7 Föreskrifter med stöd av 29 kap. 2 § 1 lagen om resolution 12.1 3 kap. 2 § lagen om resolution 12.3 Föreskrifter med stöd av 29 kap. 2 § 1 lagen om resolution 13.4 andra stycket 28 kap. 8 § och föreskrifter med stöd av 29 kap. 2 § 1 lagen om resolution 13.6 första stycket 3 kap. 2 och 5 §§ lagen om resolution 16.1 andra stycket 3 kap. 11 § och föreskrifter med stöd av 29 kap. 2 § 2 lagen om resolution 16.4 3 kap. 11 § lagen om resolution 16a.1 4 kap. 29 och 30 §§ lagen om resolution 16a.2 första stycket Föreskrifter med stöd av 29 kap. 2 § 4 lagen om resolution 16a.2 andra stycket 4 kap. 31 och 32 §§ lagen om resolution 16a.3 första och andra styckena 4 kap. 31 § lagen om resolution 16a.3 tredje stycket 4 kap. 32 § lagen om resolution 16a.4 Föreskrifter med stöd av 29 kap. 1 § 2 lagen om resolution 16a.5 Föreskrifter med stöd av 29 kap. 1 § 2 lagen om resolution 16a.6 Föreskrifter med stöd av 29 kap. 1 § 2 lagen om resolution 17.1 3 kap. 12 § lagen om resolution 17.3 3 kap. 12 § lagen om resolution 17.4 3 kap. 13 § lagen om resolution 17.5 3 kap. 24 § lagen om resolution 17.7 3 kap. 13 § lagen om resolution 18.1 3 kap. 15 § lagen om resolution 18.2 3 kap. 16 och 17 §§ lagen om resolution 18.3 3 kap. 17 och 18 §§ lagen om resolution 18.4 3 kap. 18 § lagen om resolution 18.5 första-tredje styckena 3 kap. 18 § lagen om resolution 18.5 fjärde stycket 28 kap. 8 § lagen om resolution 18.6 första och andra styckena 3 kap. 20 § lagen om resolution 18.6 tredje stycket 3 kap. 22 och 23 §§ och 28 kap. 7 § lagen om resolution 18.6a första och andra styckena 3 kap. 21 § lagen om resolution 18.6a tredje stycket 3 kap. 22 och 23 §§ och 28 kap. 7 § lagen om resolution 18.7 första och andra styckena 3 kap. 21 § lagen om resolution 18.7 tredje stycket 3 kap. 22 § och 28 kap. 7 § lagen om resolution 32.1 8 kap. 5 § lagen om resolution 32a Inte relevant för Sverige 32b Civil- och näringsrättslig lagstiftning om likvidation och konkurs, bl.a. 15 kap. 4 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse 33.2 8 kap. 7 § lagen om resolution 33.3 3 kap. 2 § lagen om resolution 33.4 8 kap. 8 och 10 §§ lagen om resolution 33a.1 5 kap. 7 § lagen om resolution och 8 § förvaltningslagen (2017:900) 33a.2 första stycket 2 kap. 1 § och 5 kap. 7 § lagen om resolution 33a.2 andra stycket 12 kap. 2 § lagen om resolution och 5 § tredje stycket förvaltningslagen 33a.3 5 kap. 7 § och föreskrifter med stöd av 29 kap. 1 § 8 lagen om resolution 33a.4 5 kap. 7 § lagen om resolution 33a.5 5 kap. 7 § och 12 kap. 2 § lagen om resolution och 5 § tredje stycket förvaltningslagen 33a.6 5 kap. 7 § lagen om resolution 33a.7 5 kap. 7 § lagen om resolution 33a.8 5 kap. 7 § och föreskrifter med stöd av 29 kap. 2 § 5 lagen om resolution 33a.9 5 kap. 7 § lagen om resolution 33a.10 5 kap. 8 § lagen om resolution 33a.11 13 kap. 18 § lagen om resolution 36.1 6 kap. 1 § lagen om resolution 36.4 6 kap. 1 § lagen om resolution 36.5 6 kap. 1 § lagen om resolution 36.12 6 kap. 1 § lagen om resolution 36.13 6 kap. 1 § lagen om resolution 37.2 16 kap. 1 och 4 §§ lagen om resolution 37.10 22 kap. 2 § lagen om resolution 44.2 första stycket f 2 kap. 2 § lagen om resolution 44.2 första stycket h 2 kap. 2 § och 21 kap. 28 § lagen om resolution 44.2 femte stycket 21 kap. 2 § lagen om resolution 44.3 andra och tredje styckena 21 kap. 28 § lagen om resolution 44.4 21 kap. 30 § lagen om resolution 44.5 21 kap. 30 § lagen om resolution 44a.1 7 kap. 3 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder och 9 kap. 25 a § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden 44a.2 7 kap. 3 § lagen om värdepappersfonder och 9 kap. 25 b § lagen om värdepappersmarknaden 44a.3 7 kap. 3 § lagen om värdepappersfonder och 9 kap. 25 b § lagen om värdepappersmarknaden 44a.4 7 kap. 3 § lagen om värdepappersfonder och 9 kap. 25 b § lagen om värdepappersmarknaden 44a.5 Sverige har inte utnyttjat valmöjligheten 44a.6 Sverige har inte utnyttjat valmöjligheten 44a.7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till lagen om värdepappersmarknaden 45 45a 45b.1 45b.2 45b.3 45b.4 första stycket 45b.4 andra-fjärde styckena 45b.5 45b.6 45b.7 45b.8 45b.9 första stycket 45b.9 andra stycket 45c.1 45c.2 första stycket 45c.2 andra och tredje styckena 45c.3 första-tredje styckena 45c.3 fjärde stycket 45c.3 femte stycket a 45c.3 femte stycket b 45c.3 sjätte-åttonde styckena 4 kap. 1 § lagen om resolution Inte relevant för Sverige 4 kap. 9 § lagen om resolution 4 kap. 10 § lagen om resolution 4 kap. 11 § lagen om resolution 4 kap. 13 § lagen om resolution 4 kap. 14 § lagen om resolution 4 kap. 16 § lagen om resolution 4 kap. 13-16 §§ lagen om resolution 4 kap. 15 § lagen om resolution 4 kap. 15 § och föreskrifter med stöd av 29 kap. 1 § 3 lagen om resolution 4 kap. 15 och 16 §§ lagen om resolution 4 kap. 17 § lagen om resolution 4 kap. 1-8 och 13-23 §§ lagen om resolution 3 kap. 1 § lagen om resolution 4 kap. 4 § lagen om resolution 4 kap. 3 § lagen om resolution 4 kap. 5 § lagen om resolution 4 kap. 5 § lagen om resolution 4 kap. 3 § lagen om resolution 4 kap. 6 § lagen om resolution 45c.4 Inte relevant för Sverige 45c.5 första stycket 45c.5 andra stycket 45c.6 45c.7 första-tredje styckena 45c.7 fjärde stycket 45c.7 femte stycket a 45c.7 femte stycket b 45c.7 sjätte-åttonde styckena 45c.8 45c.9 45c.10 45d.1-45d.3 4 kap. 3 § lagen om resolution 4 kap. 18 § lagen om resolution 4 kap. 3 och 19 §§ lagen om resolution 4 kap. 4 § lagen om resolution 4 kap. 5 § lagen om resolution 4 kap. 5 § lagen om resolution 4 kap. 4 § lagen om resolution 4 kap. 6 § lagen om resolution 4 kap. 7 § lagen om resolution 4 kap. 8 § lagen om resolution 4 kap. 8 § lagen om resolution 4 kap. 2 § lagen om resolution 45d.4 45d.5 45e.1 45e.2 45f.1 första och tredje styckena 45f.1 andra stycket 45f.1 fjärde stycket 45f.1 femte stycket 45f.2 45f.3 45f.4 45f.5 45f.6 45g 4 kap. 36 § lagen om resolution 4 kap. 8 § lagen om resolution 4 kap. 23 § lagen om resolution 4 kap. 34 § lagen om resolution 4 kap. 23 § lagen om resolution 4 kap. 22 § lagen om resolution Inte relevant för Sverige 4 kap. 12 § lagen om resolution 4 kap. 12 § lagen om resolution 4 kap. 20 § lagen om resolution 4 kap. 20 § lagen om resolution 4 kap. 21 § lagen om resolution Inte relevant för Sverige Inte relevant för Sverige 45h.1 45h.2 45h.4 första stycket 45h.4 andra stycket 4 kap. 34 § lagen om resolution 4 kap. 35 § lagen om resolution 4 kap. 37 § lagen om resolution 4 kap. 38 § och 28 kap. 7 § lagen om resolution 45h.4 fjärde stycket 45h.5 första stycket 45h.5 andra stycket 4 kap. 38 § lagen om resolution 4 kap. 37 § lagen om resolution 4 kap. 38 § och 28 kap. 7 § lagen om resolution 45h.5 fjärde stycket 45h.5 femte stycket 45h.5 sjunde stycket 45h.6 45h.7 45h.8 45i.1 4 kap. 38 § lagen om resolution 4 kap. 38 § lagen om resolution 4 kap. 39 § lagen om resolution 4 kap. 37 § lagen om resolution 4 kap. 39 § lagen om resolution 4 kap. 1 och 33 §§ lagen om resolution 28 kap. 1 § och föreskrifter med stöd av 29 kap. 1 § 13 och 14 lagen om resolution 45i.2 28 kap. 1 § och föreskrifter med stöd av 29 kap. 1 § 13 och 14 lagen om resolution 45i.3 4 kap. 28 § och föreskrifter med stöd av 29 kap. 1 § 4 lagen om resolution 45i.4 4 kap. 28 § och 28 kap. 1 § och föreskrifter med stöd av 29 kap. 1 § 4, 13 och 14 lagen om resolution 45i.5 Inte relevant för Sverige 45i.6 Inte relevant för Sverige 45i.7 4 kap. 28 § lagen om resolution 45j.1 28 kap. 5 § lagen om resolution 45j.2 Inte relevant för Sverige 45k.1 15 kap. 1 a § lagen om bank- och finansieringsrörelse, 25 kap. 1 d § lagen om värdepappersmarknaden och 4 kap. 33 § lagen om resolution 45k.2 3 kap. 13 och 18 §§ och 4 kap. 29 och 33 §§ lagen om resolution 45l.1 28 kap. 5 § lagen om resolution 45l.2 Inte relevant för Sverige 45l.3 Inte relevant för Sverige 45m.1 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om resolution 45m.2 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om resolution 45m.3 4 kap. 25 § lagen om resolution 45m.4 4 kap. 24 och 25 §§ lagen om resolution 45m.5 4 kap. 26 § lagen om resolution 45m.6 4 kap. 27 § och ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om resolution 45m.7 29 kap. 2 § 3 och ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om resolution 45m.8 4 kap. 27 § och ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om resolution 46 21 kap. 13 och 14 §§ lagen om resolution 47.1 16 kap. 2 § lagen om resolution 48.1 21 kap. 15 § lagen om resolution 48.2 21 kap. 15 § lagen om resolution 48.7 första stycket 18 § förmånsrättslagen (1970:979) 48.7 andra stycket 18 § förmånsrättslagen 55.1 första stycket 5 kap. 2 § lagen om resolution 55.1 andra stycket 5 kap. 2 § och 5 kap. 3 c § lagen om resolution 55.1 tredje stycket 5 kap. 3 § lagen om resolution 55.2 första stycket 5 kap. 3 a och 3 b §§ och 28 kap. 1 § lagen om resolution 55.2 andra och tredje stycket 5 kap. 3 a § lagen om resolution 55.2 fjärde stycket 18 § första stycket förmånsrättslagen 55.2 femte stycket 5 kap. 3 b § lagen om resolution 55.2 sjätte stycket 3 kap. 12-24 §§ lagen om resolution 55.2 sjunde stycket 5 kap. 3 c § lagen om resolution 55.3 5 kap. 3 § lagen om resolution 55.4 5 kap. 2 och 3 §§ lagen om resolution 55.5 5 kap. 2 § lagen om resolution 55.6 Inte relevant för Sverige 55.7 Föreskrifter med stöd av 29 kap. 1 § 6 lagen om resolution 55.8 Inte relevant för Sverige 59.1 första och andra styckena 6 kap. 2 § lagen om resolution 59.1 tredje stycket 6 kap. 1 § lagen om resolution 59.1a första stycket 1 kap. 4 § och 6 kap. 1 a § lagen om resolution 59.1a andra stycket 1 kap. 8 § lagen om resolution 59.1b 6 kap. 16 § och 16 kap. 5 § lagen om resolution 59.2 6 kap. 2 § och 21 kap. 16 § lagen om resolution 59.3 6 kap. 2 § och 6 kap. 5 § lagen om resolution 59.4 6 kap. 2 § lagen om resolution 59.10 6 kap. 1 § lagen om resolution 60.1 d 6 kap. 14 § lagen om resolution 60.2 6 kap. 14 § lagen om resolution 60.3 6 kap. 15 § lagen om resolution 61.3 andra stycket 6 kap. 2 § lagen om resolution 62.1 6 kap. 7 § lagen om resolution 62.4 6 kap. 8 § lagen om resolution 63.1 13 kap. 1 § och 21 kap. 16 § lagen om resolution 66.4 25 kap. 2 § lagen om resolution 68.3 5 kap. 1 § lagen om resolution 68.5 11 kap. 3 § och 13 kap. 11 § lagen om resolution 69.4 2 kap. 1 § och 13 kap. 5 § lagen om resolution 69.5 andra stycket 5 § tredje stycket förvaltningslagen och 12 kap. 2 § lagen om resolution 69.5 tredje stycket 13 kap. 5 § och föreskrifter med stöd av 29 kap. 1 § 8 lagen om resolution 70.2 2 kap. 1 § och 13 kap. 9 § lagen om resolution 71.3 2 kap. 1 § och 13 kap. 14 § lagen om resolution 71a.1 5 kap. 9 § lagen om resolution 71a.2 5 kap. 10 § lagen om resolution 71a.3 5 kap. 9 § och ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen om resolution 71a.4 5 kap. 9 § lagen om resolution 71a.5 Inte relevant för Sverige 88.1 28 kap. 5 § lagen om resolution 89.1 28 kap. 5 § lagen om resolution 89.2 28 kap. 5 § lagen om resolution 89.3 28 kap. 5 § lagen om resolution 89.4 28 kap. 5 § lagen om resolution 89.5 28 kap. 5 § lagen om resolution Punkt 6 i bilaga B Föreskrifter med stöd av 29 kap. 1 § 5 lagen om resolution Punkt 17 i bilaga C Föreskrifter med stöd av 29 kap. 2 § 1 lagen om resolution Artikel i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/879 av den 20 maj 2019 om ändring av direktiv 98/26/EU om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper Svenska bestämmelser 2.1 2 och 8 §§ lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden 2.2 Inte relevant för Sverige 12a Inte relevant för Sverige Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 mars 2021 Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Johansson, Baylan, Hultqvist, Andersson, Damberg, Shekarabi, Ygeman, Linde, Ekström, Eneroth, Dahlgren, Nilsson, Ernkrans, Lindhagen, Lind, Hallberg, Nordmark, Micko, Stenevi Föredragande: statsrådet Lindhagen Regeringen beslutar proposition Ändringar i regelverket om hantering av finansiella företag i kris