Post 7280 av 7285 träffar
Propositionsnummer ·
1993/94:6 ·
Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Ryssland
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 6
3 Ärendet och dess beredning
Den 8 december 1991 samlades företrädare för de tre slaviska republikerna
Ryssland, Ukraina och Vitryssland i Minsk och upplöste formellt Sovjetunionen.
Bland de stater, som tidigare ingick i Sovjetunionen och som nu blev oberoende
stater, kan förutom Ryssland nämnas Vitryssland, Ukraina, Kazachstan, Georgien
och Azerbajdzjan. Den Ryska Federationen är en mångnationell statsbildning och
dess officiella benämning är sedan april 1992 Rossijskaja Federatsija (Rossija).
Ryssland utgör mer än 76 procent av f.d. Sovjetunionens territorium och sträcker
sig såväl in i Europa som i Asien. Dess yta är 38 gånger större än Sveriges yta
och antalet invånare är drygt 17 gånger fler än i Sverige.
Ryssland har enorma naturtillgångar. Särskilt rik är tillgången på
energiråvaror som olja, naturgas och kol. Mineralrikedomen är också stor. Det
finns riklig tillgång på järnmalm, koppar, zink, bly, tenn, diamanter, guld, och
platina. Ryssland har även en mycket stor andel i världens sammanlagda
trädbestånd.
Ryssland har en av världens största ekonomier och en diversifierad industribas.
Sedan ett par år befinner sig den ryska ekonomin dock i kraftig omvandling och
problemen i samband därmed är stora. Reformprogrammet från slutet av 1991 in-
nehåller tre huvudpunkter: prisliberalisering, en stram finans- och
penningpolitik samt privatisering. Detta omfattande reformprogram och arbetet
med att hitta nya strukturer för ryskt näringsliv kommer naturligtvis att ta tid
men Rysslands stora naturtillgångar i kombination med riklig tillgång på
välutbildad arbetskraft gör att det finns goda förhoppningar om att landet i
framtiden kommer att utgöra en mycket intressant industri- och handelsnation,
inte minst för svenska intressen. Flera större svenska företag är redan verk-
samma i Ryssland.
För närvarande finns ett dubbelbeskattningsavtal ingånget med Sovjetunionen
1981. De tidigare sovjetiska republikerna har i stor utsträckning förklarat sig
beredda att tillämpa avtalet tills dess det kan avlösas av nya avtal. Bl.a. med
hänsyn till Regeringsrättens bedömning i rättsfallet RÅ83 1:87 torde avtalet
också vara tillämpligt på svensk sida tills nya avtal kan börja tillämpas.
Förhandlingar med Ryssland om ett nytt dubbelbeskattningsavtal inleddes i
Moskva den 29 november 1992 och avslutades med att ett utkast till avtal
paraferades den 29 april 1993 i Stockholm. Det paraferade utkastet var upprättat
på engelska och ryska. En svensk text har därefter färdigställts. Utkastet har
remitterats till Kammarrätten i Jönköping och Riksskatteverket.
Remissinstanserna har uttryckt önskemål om att vissa avtalsbestämmelser närmare
förklaras i propositionen. Avtalet undertecknades i Stockholm den 14 juni 1993.
Beträffande övriga stater i tidigare Sovjetunionen kan noteras att nya avtal
har undertecknats och propositioner överlämnats till riksdagen avseende de
baltiska staterna samt att utkast till avtal med Ukraina och
34
Vitryssland har paraferats. Dessutom har ett avtalsutkast översänts till
Kazachstan.
Lagrådet
På grund av förslagens beskaffenhet anser regeringen att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.
4 Lagförslaget
Lagförslaget består dels av paragraferna 1-6, dels av en bilaga som innehåller
avtalets svenska och engelska text. Avtalet består förutom av dessa två texter
också av en rysk text. Alla tre texterna har samma giltighet, men i händelse av
att tvist uppkommer vid tolkningen skall den engelska texten äga företräde.
Erfarenheten visar att ett avtal som publiceras i Svensk Författningssamling i
flera texter kan bli svåröverskådligt. Endast den svenska och engelska texten
har därför i detta fall bilagts lagförslaget. Den ryska texten skall publiceras
i Sveriges internationella överenskommelser (SÖ).
I förslaget till lag föreskrivs att avtalet skall gälla som lag här i landet
(1 ). Vidare regleras där frågan om avtalets tillämplighet i förhållande till
annan skattelag (2 ). Bestämmelsen innebär att beskattning inte kan ske på
grund av avtalets regler. Endast om det i annan skattelag såsom
kommunalskattelagen (1928:370), KL, lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
SIL, etc. föreskrivits en skattskyldighet kan beskattning komma i fråga. I 3 i
förslaget föreskrivs att då en här bosatt person uppbär inkomst som enligt
avtalet beskattas endast i Ryssland skall sådan inkomst inte tas med vid
taxeringen här, dvs. någon progressionsuppräkning skall då inte ske. Sverige har
genom progressionsregeln i art. 22 (metodartikeln) punkt 2 b i där angivet fall
rätt att höja skatteuttaget på en persons övriga inkomster. Sverige avstår
emellertid numera regelmässigt från att utnyttja den rätt till
progressionsuppräkning som ges i dubbelbeskattningsavtalen. Skälen härtill är
flera, bl.a. en minskning av arbetsbördan för skattemyndigheterna och en
förenkling av regelsystemet samt att det bortfall av skatt som blir följden av
ett avstående från progressionsuppräkning är helt försumbar från statsfinansiell
synpunkt. Dessa skäl motiverar ett avstående från progressionsuppräkning även i
förhållande till Ryssland.
Bestämmelsen i art. 10 punkt 2 a som begränsar källstatens rätt att ta ut skatt
på utdelning till 5 % har formulerats på ett sätt som avviker från de
bestämmelser som OECD rekommenderat för bilaterala dubbelbeskattningsavtal
("Model Tax Convention on Income and on Capital", 1992). Utformningen tillkom på
initiativ av Ryssland för att bl.a. stå i överensstämmelse med rysk intern
lagstiftning om joint ventures. Eftersom svensk lagstiftning inte har någon
direkt motsvarighet till rysk lagstiftning om joint ventures och för att minska
tillämpningsproblemen för svenska skattemyndigheter, föreskrivs i 4 i
lagförslaget att vid tillämpning av bestämmelsen i Sverige skall ett ryskt
bolags innehav av minst 25 % av kapitalet i ett svenskt bolag vara tillräckligt
för att källskatten på utdelning skall begränsas till 5 %. En sådan åtgärd har
också den fördelen att den medför att ryska investeringar i Sverige stimuleras.
Av art. 22 punkt 2 c i avtalet framgår att bestämmelserna i 7 8 mom. SIL om
skattefrihet för utdelning från utländska dotterbolag måste uppfyllas för att
utdelning från bolag i Ryssland till svenskt bolag skall vara skattefri i
Sverige. Det innebär att en prövning skall göras huruvida det utdelande bolaget
underkastats en beskattning som är jämförlig med den inkomstbeskattning som
skulle ha skett enligt SIL om bolagets inkomster hade förvärvats av ett svenskt
bolag. Detta betyder att bakomliggande bolagsskatt inte kan beaktas. Inte heller
kan enskilda inkomstposter, t.ex. filialinkomster från olika länder, som
belastats med en tillräckligt hög utländsk skatt utdelas skattefritt om det
utdelande bolaget inte beskattats med en inkomstskatt jämförlig med den svenska
på hela det "fiktiva" beskattningsunderlaget enligt svenska regler. För att
kunna beakta bakomliggande bolagsskatt m.m. föreskrivs - i likhet med vad som
förordnades i lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Belgien - i
lagförslaget (5 ) att skattebefrielse medges i Sverige - om övriga i 7 8 mom.
SIL angivna villkor om äganderättsförhållanden eller organisatoriska
förhållanden är uppfyllda - för utdelning från ryskt bolag till svenskt bolag om
den vinst av vilken utdelningen betalas har, i Ryssland eller någon annanstans,
underkastats en beskattning som är jämförlig med den inkomstbeskattning som
skulle ha skett om inkomsten hade förvärvats av ett svenskt bolag. Vidare
föreskrivs att skattebefrielse medges också i det angivna fallet för utdelning
som utgörs av inkomst som hade varit skattefri i Sverige om den direkt hade
förvärvats av bolaget med hemvist i Sverige. Denna typ av bestämmelser brukar
regelmässigt förekomma i dubbelbeskattningsavtal med andra länder och det är
därför lämpligt att motsvarande regler även gäller för utdelning från ryska
bolag. Lagförslaget innehåller slutligen (6 ) en bestämmelse om att vissa
författningar, bl.a. lagen om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Sovjet-
unionen, inte längre skall tillämpas såvitt avser förhållandet mellan Sverige
och Ryssland.
Enligt art. 28 träder avtalet i kraft med utväxlingen av ratifika-
tionshandlingarna. Det är således inte möjligt att nu avgöra vid vilken tidpunkt
avtalet kommer att träda i kraft. I lagförslaget har därför föreskrivits att
lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
5 Översiktligt om skattesystemet i Ryssland
5.1 Allmänt
En kraftig revidering pågår av Rysslands skattesystem. På grund härav är det för
närvarande endast möjligt att ge en mycket översiktlig presentation av landets
skattelagstiftning.
Den normala skattesatsen för bolag i Ryssland uppgår till 32 % (Profits Tax).
Många normala och nödvändiga kostnader i rörelsen är inte avdragsgilla. Carry
forward av förluster medges under fem år. Resultatutjämning mellan moder- och
dotterbolag torde inte vara möjlig. Mervärdeskatten är differentierad, men för
varor och tjänster som säljs till marknadspris uppgår den till 20 %.
Arbetsgivaravgifterna uppgick under 1992 i normala fall till ca 38 %. Avgifterna
är avdragsgilla. Anställda är skyldiga att betala en avgift till "Pension Fund"
med 1 % av bruttolönen. För fysiska personer som är bosatta i Ryssland är
skattesatsen progressiv och ligger i skiktet 12-30 %. Som bosatt anses också den
som vistas i Ryssland mer än 183 dagar under ett kalenderår. Källskatten på
utdelning och ränta som betalas till person i utlandet uppgår till 15 %.
Källskatten på royalty uppgår till 20 %.
5.2 Kortfattat om joint ventures
Den sovjetiska marknaden öppnades 1987 för utländska investeringar från väst
genom att en lagstiftning om joint ventures infördes. Lagstiftningen var
begränsad på så sätt att endast vissa godkända sovjetiska bolag fick vara
delägare i ett joint venture. Utländska bolag fick bara investera i
Sovjetunionen genom ett joint venture med en sovjetisk delägare. Numera kan
bolag från väst investera på olika sätt och joint ventures får bildas med i
princip vilket ryskt bolag som helst. Genom möjligheten att bilda helägda
dotterbolag kan investeringar också ske utan en rysk delägare.
Tidigare kunde bara en juridisk person som benämndes "joint venture" användas
av en utländsk investerare. Nu är såväl aktiebolag (joint-stock company) som
handelsbolag som är skattesubjekt möjliga. Det finns inget krav på hur stor
andel en utländsk investerare måste äga i ett aktiebolag, men ett joint venture
med utländskt ägande som uppgår till mer än 30 % har ett antal förmåner i
förhållande till inhemska bolag. Tidigare medgavs skatteprivilegier för joint
ventures under två år. För nya joint ventures medges inte några sådana förmåner.
6 Dubbelbeskattningsavtalets innehåll
6.1 Bakgrund
Avtalet med Sovjetunionen är avvikande från vad som är brukligt såväl till
innehåll som form. Ett stort problem med det nuvarande avtalet har varit att
detta inte reglerar situationen att ett svenskt moderbolag uppbär utdelning från
dotterbolag i det tidigare Sovjetunionen. Vid avtalets ingående förutsågs inte
något behov av sådana regler. Avtalet är också säreget i det avseendet att det
saknar en särskild metodartikel som anvisar hur dubbelbeskattning skall
undvikas. Vidare används en terminologi som inte är vedertagen i internationella
förhållanden. Det nya avtalet med Ryssland är emellertid ett modernt avtal av
det slag som normalt ingås mellan utvecklade stater, dvs. det är utformat i nära
överensstämmelse med OECD:s modellavtal. Källskatt på utdelning från dotter-
till moderbolag utgår t.ex. med högst 5 % även om kraven för att denna
begränsning skall gälla är andra än i modellavtalet,se dock 4 i lagförslaget
och kommentarerna därtill under avsnitt 4. Liksom enligt det nuvarande avtalet
med Sovjetunionen beskattas ränta och royalty inte alls i källstaten.
6.2 Avtalets tillämpningsområde
Art. 1 anger de personer som omfattas av avtalet. Endast person som avtalet
tillämpas på är berättigad till de skattelättnader som föreskrivs i avtalet. I
enlighet med denna artikel, som överensstämmer med motsvarande artikel i OECD:s
modellavtal, skall avtalet tillämpas på personer som har hemvist i en
avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna. För att avtalet skall
vara tillämpligt krävs i princip dels att fråga är om sådan person som avses i
art. 3 punkt 1 d eller e, dels att denna person i enlighet med bestämmelserna i
art. 4 punkt 1 har hemvist i en avtalsslutande stat, dvs. enligt den interna
lagstiftningen i en avtalsslutande stat är oinskränkt skattskyldig där på grund
av domicil, bosättning, plats för inregistrering, plats för företagsledning
eller annan liknande omständighet. Utan hinder av dessa bestämmelser tillämpas
dock t.ex. bestämmelserna om förbud mot diskriminering även på person som inte
har hemvist i en avtalsslutande stat. Uttrycket "domicil" har Sverige och
Finland numera infört när avtalen översätts för att markera att begreppet står
för en starkare form av anknytning, jfr Storbritanniens olika begrepp för
skattskyldighet "domicile", "resident" resp. "ordinarily resident for tax
purposes". Uttrycket "hemvist" som tidigare har använts bör egentligen i detta
sammanhang endast användas som en teknisk avtalsterm.
Som brukligt är avtalet inte tillämpligt på person som endast är skattskyldig
för inkomst från källa i en avtalsslutande stat.
Art. 2 punkt 3 upptar de skatter på vilka avtalet är tillämpligt (se under
kommentaren till art. 8 p. 1 ang. rysk fraktskatt som beräknas schablonmässigt).
Av punkt 4 - vilken bestämmelse i princip överensstämmer med OECD:s modellavtal
- framgår att avtalet skall tillämpas på skatter av samma eller i huvudsak
likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i
stället för de i punkt 3 angivna skatterna.
6.3 Definitioner m.m.
Art. 3 innehåller definitioner av vissa uttryck som förekommer i avtalet.
Innehållet i artikeln skiljer sig något från innehållet i OECD:s modellavtal.
Definitionen av "internationell trafik" (p. 1 f) har fått en i förhållande till
modellavtalet något avvikande utformning med anledning av att hemvistet valts
som kriterium vid bestämmandet av vilken stat som skall ha beskattningsrätten
till inkomst av internationell trafik, se art. 8 punkt 1. På önskemål från
Ryssland har termen "enterprise" inte definierats eftersom detta begrepp har en
särskild innebörd enligt intern rysk lagstiftning. I stället för detta uttryck
har genomgående "person med hemvist i en avtalsslutande stat" använts, jfr
exempelvis bestämmelserna i art. 5, 7 och 8. Någon skillnad i sakligt hänseende
är dock inte avsedd. Definitioner förekommer även i andra artiklar t.ex. art.
10, 11 och 12, där den inkomst som behandlas i resp. artikel definieras.
När det gäller tolkning av dubbelbeskattningsavtal och då bl.a. den i art. 3
punkt 2 intagna bestämmelsen får vi hänvisa till vad som anförts i propositionen
om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna (prop. 1989/90:33 s. 42
ff., se även Riksskatteverkets Handledning för internationell beskattning och
Sveriges bidrag till IFA-kongressen i Florens i oktober 1993. Här skall endast
framhållas att Wienkonventionen om traktaträtten tar sikte på att vid tvist
mellan parterna om avtalets innebörd tolka parternas, dvs. staternas avsikt med
en bestämmelse i ett visst avtal och inte - beträffande dubbelbeskattningsavtal
- att reglera förhållandet mellan skattskyldiga och staten. Dubbelbeskattnings-
avtalen, som blir tillämpliga genom att riksdagen beslutar att den överenskomna
avtalstexten skall gälla som lag här i landet, skall i princip tolkas som annan
svensk skattelagstiftning, dvs. enligt sin ordalydelse och med stöd av
offentliga förarbeten.
Art. 4 innehåller regler som avser att fastställa var en person skall anses ha
hemvist vid tillämpningen av avtalet. Artikeln överensstämmer i princip med
OECD:s modellavtal.
Hemvistreglerna i avtalet har inte någon betydelse för var en person skall
anses vara bosatt enligt intern skattelagstiftning, utan reglerar endast frågan
om hemvist vid tillämpning av avtalet. Det angivna innebär att avtalets
hemvistregler saknar relevans bl.a. då det gäller att avgöra huruvida utdelning
från svenska bolag skall beläggas med kupongskatt. Utdelning från svenskt bolag
till en fysisk person som i skattehänseende anses bosatt i Sverige enligt intern
svensk skattelagstiftning, men som har hemvist i ett annat land enligt ett
dubbelbeskattningsavtal, skall således inte beläggas med kupongskatt.
Punkt 2 reglerar dubbel bosättning för fysiska personer, dvs. fall där personen
i fråga enligt svenska regler för beskattning anses bosatt i Sverige och enligt
reglerna för beskattning i Ryssland anses bosatt i Ryssland. Vid tillämpningen
av avtalet skall i sådana fall den skattskyldige anses ha hemvist endast i den
avtalsslutande stat i vilken han har hemvist enligt avtalet. En person som anses
bosatt i såväl Sverige som Ryssland enligt resp. stats interna lagstiftning, men
som vid tillämpningen av avtalet anses ha hemvist i Ryssland skall således i
fråga om de inkomster till vilka Sverige har beskattningsrätten enligt avtalet,
vid taxeringen i Sverige beskattas enligt de regler som gäller för här bosatta,
vilket medför rätt att erhålla t.ex. grundavdrag och allmänna avdrag. Fall av
dubbel bosättning för annan person än fysisk person regleras i punkt 3.
Art. 5 definierar "fast driftställe". Artikeln överensstämmer i princip med
OECD:s modellavtal. Som brukligt innehåller punkt 2 endast en uppräkning - på
intet sätt uttömmande - av exempel, som vart och ett kan utgöra fast
driftställe. Dessa exempel bör läsas mot bakgrund av den allmänna definitionen i
punkt 1. De uttryck som räknas upp i punkt 2 "plats för företagsledning",
"filial", "kontor" osv. bör därför tolkas på sådant sätt att dessa platser för
affärsverksamhet utgör fasta driftställen endast om de uppfyller villkoren i
punkt 1. Punkt 3 föreskriver liksom OECD:s modellavtal att byggnadsverksamhet
etc. utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår under längre tid än
tolv månader. Bestämmelsen är dock delvis också utformad med utgångspunkt från
FN:s modellavtal (United Nations Model Double Taxation Convention between
Developed and Developing Countries", 1980) i det att OECD:s modellavtal inte
explicit omfattar monteringsverksamhet eller verksamhet som består av
övervakning. I punkt 4 anges vissa aktiviteter som trots att de bedrivs från en
stadigvarande plats för affärsverksamhet ändå inte skall anses bedrivna från
fast driftställe. Punkt 6 följer FN:s modellavtal. I punkt 7 återfinns den
allmänt erkända principen att förekomsten av ett dotterbolag inte i och för sig
medför att dotterbolaget utgör fast driftställe för sitt moderbolag. I det fall
t.ex. att dotterbolaget inte kan anses som oberoende representant i den mening
som avses i punkt 6 och om bolaget har och regelmässigt använder fullmakt att
ingå avtal i moderbolagets namn utgör emellertid dotterbolaget fast driftställe
för sitt moderbolag.
Bestämmelserna om "fast driftställe" i svensk lagstiftning finns i punkt 3 av
anvisningarna till 53 KL. För att ett företag i Ryssland skall kunna beskattas
för inkomst av rörelse från fast driftställe i Sverige enligt art. 7 i avtalet
krävs att sådant driftställe föreligger enligt bestämmelserna i avtalet.
Givetvis förutsätter detta att skattskyldighet föreligger även enligt svensk
skattelagstiftning (jfr 2 i den föreslagna lagen om dubbelbeskattningsavtal
med Ryssland). I de flesta fall torde när fast driftställe föreligger enligt
avtalets bestämmelser detta också föreligga enligt bestämmelserna i KL, men
avtalet och intern svensk rätt överensstämmer givetvis inte i samtliga fall (se
vidare under avsnitt 6.4).
6.4 Avtalets beskattningsregler
Art. 6-21 innehåller avtalets regler om fördelning av beskattningsrätten till
olika inkomster. Avtalets uppdelning i olika inkomster har endast betydelse för
tillämpningen av avtalet och således inte vid bestämmandet av till vilket
inkomstslag och vilken förvärvskälla inkomsten skall hänföras enligt svensk
intern skattelagstiftning. När beskattningsrätten väl fördelats sker beskattning
i Sverige enligt svensk lagstiftning. Har rätten att beskatta viss inkomst i
Sverige inskränkts genom avtal måste denna begränsning iakttas.
35
I de fall en inkomst "får beskattas" i en avtalsslutande stat enligt
bestämmelserna i art. 6-21, innebär detta inte att den andra staten fråntagits
rätten att beskatta inkomsten. Beskattning får i sådana fall ske även i den
andra staten (normalt hemviststaten), om det är möjligt enligt dess interna
skattelagstiftning, men den dubbelbeskattning som uppkommer måste i sådana fall
undanröjas (görs normalt av hemviststaten). Hur undanröjande av
dubbelbeskattning sker i detta avtal framgår av art. 22.
Inkomst av fast egendom får enligt art. 6 beskattas i den stat där egendomen är
belägen. Enligt svensk lagstiftning beskattas inkomst som härrör från fastighet
i vissa fall som inkomst av näringsverksamhet. Vid tillämpning av avtalet
bestäms dock rätten att beskatta inkomst av fastighet med utgångspunkt från art.
6, dvs. den stat i vilken fastigheten är belägen får beskatta inkomsten. Detta
hindrar dock inte Sverige från att beskatta inkomsten som inkomst av
näringsverksamhet vid taxeringen här. Observera att artikeln endast behandlar
situationen att en person med hemvist i en avtalsslutande stat har fast egendom
belägen i den andra avtalsslutande staten. Inkomst av fast egendom som är
belägen i hemviststaten eller i en tredje stat behandlas i art. 21 (Annan
inkomst). Royalty från fast egendom eller för nyttjande av eller rätten att
nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång behandlas också som
inkomst av fast egendom vid tillämpningen av avtalet. Annan royalty beskattas
enligt art. 12.
Art. 7 innehåller regler om beskattning av rörelseinkomst. Sådan inkomst
beskattas enligt huvudregeln i punkt 1 endast i den stat där företaget är
hemmahörande. Om företaget bedriver rörelse från fast driftställe i den andra
staten, får emellertid inkomst som är hänförlig till driftstället beskattas i
denna stat. Om ett företag hemmahörande i Ryssland bedriver rörelse i Sverige
från fast driftställe här, skall vid inkomstberäkningen i första hand tillämpas
svenska regler men beräkningen får inte stå i strid med bestämmelserna i detta
avtal.
Vid bestämmandet av fördelningen av inkomster mellan fast driftställe och
huvudkontor skall armslängdsprincipen användas, dvs. till det fasta driftstället
skall hänföras den inkomst som detta driftställe skulle ha förvärvat om det - i
stället för att avsluta affärer med huvudkontoret - hade avslutat affärer med
ett helt fristående företag som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag
under samma eller liknande villkor och avslutat affärer på normala
marknadsmässiga villkor (p. 2).
Punkt 3 innehåller vissa regler för hur utgifter som uppkommit för ett fast
driftställe skall behandlas. Därvid klargörs att t.ex. allmänna
förvaltningskostnader som uppkommit hos företagets huvudkontor för ett fast
driftställe är en utgift som får dras av hos det fasta driftstället.
Ingår i inkomst av rörelse inkomster som behandlas särskilt i andra artiklar i
detta avtal regleras beskattningsrätten till dessa inkomster i de särskilda
artiklarna (p. 7).
Art. 8 behandlar beskattning av inkomst av rörelse i form av sjö- och luftfart
i internationell trafik. Sådana inkomster beskattas enligt punkt 1 endast i den
stat där det företag som bedriver angiven verksamhet har hemvist. I inkomst från
sjö- och luftfart inbegrips inkomst som beräknas med avseende på totalt tonnage.
Bestämmelsen har tillkommit för att klargöra att rysk fraktskatt på transporter
till och från Ryssland som beräknas schablonmässigt omfattas av avtalet.
Eftersom beskattning av angivna inkomster endast får ske i hemviststaten är
Ryssland förhindrat från att ta ut fraktskatt på inkomst som förvärvas av person
med hemvist i Sverige. Punkt 2 stipulerar att inkomst som förvärvas genom
användning av skepp eller luftfartyg i internationell trafik också innefattar
bl.a. inkomst som förvärvas genom användning, innehav eller uthyrning av
containers och därtill hörande utrustning i det fall inkomsten förvärvas av
samma person som bedriver luftfart eller sjöfart i internationell trafik. I
punkt 3 har tagits in en särskild bestämmelse om inkomst som förvärvas av SAS,
deltagande i ett gemensamt företag etc. Beskattning av sådan inkomst sker också
endast i hemviststaten. För SAS del reglerar bestämmelsen beskattningen av den
andel av SAS inkomst som är hänförlig till den svenske delägaren.
Art. 9 innehåller regler om omräkning av inkomst vid obehörig vinstöverföring
mellan företag med intressegemenskap. Artikeln skiljer sig i utformning något
från OECD:s modellavtal. Någon ändring i sakligt hänseende i förhållande till
vad som gäller enligt OECD:s modellavtal är emellertid inte avsedd. De i punkt 1
angivna reglerna innebär inte någon begränsning av en avtalsslutande stats rätt
att enligt intern lagstiftning vidta omräkning av ett företags resultat utan
anger endast i vilka fall den i punkt 2 angivna justeringen är avsedd att göras.
Art. 10 behandlar beskattningen av utdelningsinkomster. Definitionen av
uttrycket "utdelning", som återfinns i punkt 3, överensstämmer i huvudsak med
den i OECD:s modellavtal. Definitionen gäller som brukligt endast vid
tillämpning av art. 10. Om uttrycket förekommer i andra artiklar kan det ha en
annan betydelse. För att utdelning från bolag i Ryssland skall vara skattefri i
Sverige för ett svenskt bolag, krävs exempelvis att fråga är om utdelning enligt
svensk skattelagstiftning. Art. 10 eller motsvarande bestämmelser i OECD:s
modellavtal kan således inte användas för att avgöra innebörden av uttrycket i
andra sammanhang.
Enligt punkt 2 får utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat
till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, beskattas även i den
stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist (källstaten). Skatten får
dock enligt punkt 2 a inte överstiga 5 % av utdelningens bruttobelopp, om den
som har rätt till utdelningen är ett bolag (med undantag för handelsbolag) som
direkt innehar 100 % av det utbetalande bolagets kapital eller såvitt avser ett
joint venture minst 30 % i ett sådant joint venture samt i båda fallen det
utländska kapitalet som investerats överstiger 100.000 U.S. dollar eller
motsvarande summa i svensk eller rysk valuta vid tidpunkten för den faktiska
utbetalningen av utdelningen. Som framgår gäller de nu redovisade
begränsningarna i källstatens beskattningsrätt endast då "mottagaren har rätt
till utdelningen". Av detta villkor, vilket även uppställs i fråga om ränta
(art. 11 p. 1), och royalty (art. 12 p. 1), följer att den angivna begränsningen
av skatten i källstaten inte gäller när en mellanhand, exempelvis en
representant eller en ställföreträdare, sätts in mellan inkomsttagaren och
utbetalaren. Villkoret tar sikte på fall där den som har rätt till utdelningen
inte har hemvist i den andra avtalsslutande staten. De speciella kriterier som
föreskrivs för att källskatten skall sättas ned till 5 % tillkom på initiativ av
Ryssland för att bl.a. följa rysk intern lagstiftning om joint ventures. I
lagförslaget (4 ) föreslås dock att Sverige skall begränsa källskatten på
utdelning till 5 % i enlighet med vad som gäller enligt OECD:s modellavtal, se
4 och kommentarerna under avsnitt 4. I övriga fall får skatten inte överstiga
15 % av utdelningens bruttobelopp.
I vissa fall skall rätten att beskatta utdelning fördelas med tillämpning av
avtalets regler för beskattning av inkomst av rörelse eller av självständig
yrkesutövning. Dessa fall anges i punkt 4.
Punkt 5 innehåller förbud mot s.k. extra-territoriell beskattning av utdelning
(beträffande detta slag av beskattning se p 33-39 i kommentaren till art. 10 p.
5 i OECD:s modellavtal).
I art. 22 återfinns de bestämmelser som reglerar skattskyldigheten i Sverige
för svenska bolag för mottagen utdelning från bolag i Ryssland, se under avsnitt
6.5.2.
Art. 11 innehåller regler för beskattning av ränta. Enligt punkt 1 skall sådan
inkomst beskattas endast i den stat där mottagaren har hemvist, om inte den
fordran för vilken räntan betalas har verkligt samband med rörelse resp.
självständig yrkesutövning som bedrivs från fast driftställe eller stadigvarande
anordning som inkomsttagaren har i källstaten (p. 3).
Art. 12 behandlar beskattning av royalty. Liksom beträffande ränta beskattas
sådan inkomst endast i inkomsttagarens hemviststat (p. 1), om inte den rättighet
eller egendom i fråga om vilken royaltyn betalas har verkligt samband med
rörelse resp. självständig yrkesutövning som bedrivs från fast driftställe eller
stadigvarande anordning som inkomsttagaren har i källstaten (p. 3).
Art. 13 behandlar beskattning av realisationsvinst. Bestämmelserna skiljer sig
i viss mån från OECD:s modellavtal. Vinst vid avyttring av skepp eller
luftfartyg som används i internationell trafik resp. lös egendom som är
hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg skall enligt punkt
3 endast beskattas i den stat där personen i fråga har hemvist. Denna regel
gäller beträffande SAS den del av SAS inkomst som är hänförlig till den svenske
delägaren (jfr art. 8 p. 3). I punkt 4 återfinns en bestämmelse som möjliggör
för Sverige att beskatta en person för realisationsvinster som härrör från
överlåtelse av andelar eller andra rättigheter i ett bolag med hemvist i Sverige
under fem år efter det att personen i fråga upphört att ha hemvist här.
Enligt art. 14 beskattas inkomst av fritt yrke eller annan självständig
verksamhet i regel endast där yrkesutövaren har hemvist. Utövas verksamheten
från en stadigvarande anordning i den andra staten som regelmässigt står till
utövarens förfogande eller om personen i fråga vistas i den andra avtalsslutande
staten under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt överstiger 183 dagar under
en tolvmånadersperiod får dock inkomsten även beskattas i verksamhetsstaten.
Den del av inkomsten som i sådana fall får beskattas i verksamhetsstaten är dock
begränsad till vad som anses hänförligt till den stadigvarande anordningen resp.
till vad som är hänförligt till den verksamhet som bedrivits där.
Innebörden av uttrycket "fritt yrke" belyses i punkt 2 med några typiska
exempel. Denna uppräkning är endast förklarande och inte uttömmande. Det bör
observeras att denna artikel behandlar "fritt yrke eller annan självständig
verksamhet". Artikeln skall sålunda inte tillämpas när fråga är om anställning,
t.ex. läkare som tjänstgör som anställd tjänsteläkare eller ingenjör som är
anställd i ett av honom ägt aktiebolag. Artikeln är inte heller tillämplig på
sådan självständig verksamhet som artister eller idrottsmän utövar, utan deras
verksamhet omfattas av art. 17.
Art. 15 behandlar beskattning av enskild tjänst. Punkt 1 innebär att sådan
inkomst i princip beskattas i den avtalsslutande stat där arbetet utförs.
Undantag från denna regel gäller vid viss korttidsanställning under de
förutsättningar som anges i punkt 2. I sådana fall sker beskattning endast i
inkomsttagarens hemviststat. I punkt 3 har intagits särskilda regler om
beskattning av arbete ombord på skepp eller luftfartyg i internationell trafik.
Punkt 3 innehåller också regler för anställda hos SAS. Beskattning av
SAS-anställda med hemvist i Sverige som arbetar ombord på luftfartyg som används
av SAS i internationell trafik sker enligt avtalet endast i Sverige.
Styrelsearvoden och annan liknande ersättning får enligt art. 16 beskattas i
den stat där bolaget i fråga har hemvist.
Beskattning av inkomst som artister och idrottsmän uppbär genom sin verksamhet
regleras i art. 17. Sådan inkomst får beskattas i den stat där verksamheten
utövas (p. 1). Detta gäller oavsett om inkomsten förvärvas under utövande av
fritt yrke eller enskild tjänst. Enligt punkt 2 får inkomsten beskattas i den
stat där artisten eller idrottsmannen utövar verksamheten, även om ersättningen
utbetalas till en annan person (t.ex. arbetsgivare hos vilken artisten eller
idrottsmannen är anställd) än underhållningsartisten eller idrottsmannen själv.
Enligt punkt 3 undantas från beskattning i verksamhetsstaten dock inkomst som en
artist eller idrottsman förvärvar genom sin personliga verksamhet, om
verksamheten utövas inom ramen för ett mellanstatligt program för kulturellt
samarbete och besöket uteslutande är finansierat genom allmänna medel från den
andra avtalsslutande staten. I vissa fall skall emellertid bestämmelserna i art.
7, 14 och 15 tillämpas.
Art. 18 behandlar beskattning av pension och liknande ersättningar. Pension och
liknande ersättningar samt ersättningar som utbetalas enligt
socialförsäkringslagstiftningen får beskattas i källstaten (p. 1). Pension på
grund av tidigare privat tjänst beskattas emellertid endast i hemviststaten om
mottagaren också är medborgare i denna stat (p. 2).
Inkomst av offentlig tjänst - med undantag för pension - beskattas enligt art.
19 i regel endast i den stat som betalar ut inkomsten i fråga (p 1 a). Under
vissa i punkt 1 b angivna förutsättningar beskattas dock sådan ersättning endast
i inkomsttagarens hemviststat. Enligt punkt 2 beskattas i vissa fall ersättning
av offentlig tjänst enligt reglerna i art. 15 (Enskild tjänst) och art. 16
(Styrelsearvoden etc.) . Art. 18 behandlar såväl pension som utgår på grund av
tidigare offentlig tjänst som sådan som utgår på grund av tidigare privat
tjänst.
Art. 20 innehåller regler för studeranden, affärspraktikanter, lärare och
forskare.
Inkomst som inte behandlas särskilt i art. 6-20 beskattas enligt art. 21
(Annan inkomst). Sådan inkomst beskattas i regel endast i inkomsttagarens
hemviststat. Artikelns tillämpningsområde är inte begränsat till inkomst som
härrör från en avtalsslutande stat, utan avser också inkomst från tredje stat.
Detta innebär bl.a. att den kommer till användning vid konkurrens mellan flera
olika dubbelbeskattningsavtal, se vidare punkterna 1-6 i kommentaren till
artikel 21 i OECD:s modellavtal. Observera att artikelns tillämpningsområde
omfattar även inkomster av de slag som tidigare nämnts i andra artiklar t.ex.
inkomst av fast egendom (art. 6) och ränta (art. 11) i fall då inkomsten härrör
från en tredje stat eller härrör från den stat i vilken den skattskyldige har
hemvist.
6.5 Metoder för undanröjande av dubbelbeskattning
6.5.1 Allmänt
Bestämmelserna om undanröjande av dubbelbeskattning finns i art. 22. Sverige
tillämpar enligt punkt 2 a avräkning av skatt ("credit of tax") som huvudmetod
för att undvika dubbelbeskattning. Detsamma gäller för Ryssland (p. 1).
Innebörden av avräkningsmetoden är att en person med hemvist i den ena staten
taxeras där även för sådan inkomst som enligt avtalet får beskattas i den andra
staten. Den uträknade skatten minskas därefter i princip med den skatt som
enligt avtalet har tagits ut i den andra staten. Vid avräkning av skatt på
inkomst i Sverige tillämpas bestämmelserna i lagen (1986:468) om avräkning av
utländsk skatt. Därvid beräknas svensk inkomstskatt på inkomsten på vanligt
sätt.
6.5.2 Skattefrihet i Sverige för utdelning från bolag i Ryssland till
svenskt bolag
Art. 22 punkt 2 c innehåller bestämmelser om skattefrihet i Sverige för
utdelning från bolag i Ryssland till svenskt bolag. Bestämmelserna hänvisar till
de interna svenska reglerna om skattefrihet för utdelning från utländska
dotterbolag i 7 8 mom. SIL, se prop. 1990/91:107 s. 28 ff. I 5 i
lagförslaget föreskrivs en utvidgning av möjligheten att skattefritt motta
utdelning från bolag i Ryssland, se närmare kommentaren till lagförslaget under
avsnitt 4.
36
6.6 Särskilda bestämmelser
I art. 23 återfinns bestämmelser om förbud i vissa fall mot diskriminering vid
beskattningen.
Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse regleras i art. 24 och bestämmelserna
om utbyte av upplysningar finns i art. 25.
I art. 26 finns vissa föreskrifter beträffande medlem av diplomatisk
beskickning och konsulära tjänstemän. I art. 27 återfinns en bestämmelse som
föreskriver prövning av de behöriga myndigheterna rörande avtalets tillämplighet
på eventuell incentivelagstiftning som införs i de avtalsslutande staterna.
6.7 Slutbestämmelser
Art. 28 och 29 innehåller bestämmelser om avtalets ikraftträdande och
upphörande.
Enligt art. 28 träder avtalet i kraft med utväxlingen av ratifika-
tionshandlingarna. Avtalet är i princip avsett att tillämpas på inkomst som
förvärvas fr.o.m. den 1 januari närmast efter ikraftträdandet.
37
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 oktober 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Johansson, Laurén, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Wibble, Björck,
Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Regeringen beslutar proposition 1993/94:6 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige
och Ryssland.
38