Post 7266 av 7285 träffar
Propositionsnummer ·
1993/94:23 ·
Sveriges tillträde till konventionen om förlikning och skiljedom inom Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) m.m.
Ansvarig myndighet: Utrikesdepartementet
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen behandlas de olika delarna av ett beslut
den 14 december 1992 av det tredje rådsmötet inom
Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) (här kallat
Stockholmsbeslutet). Beslutet handlar om fredlig lösning av
tvister, och den mest framträdande delen avser en
konvention om förlikning och skiljedom. Genom
konventionen upprättas en skiljedomstol inom ESK. I
propositionen föreslås att Sverige tillträder konventionen
och underkastar sig skiljedomstolens domsmakt för en
period av tio år.
I propositionen tas även ställning till möjligheten att
avge särskild förklaring om att delta i förlikningsförfarande
enligt de regler som etableras i bilaga 3 till
Stockholmsbeslutet, om ett sådant förfarande påkallas av
en annan ESK-stat (sektion II). Vidare tas ställning till om
Sverige skall underkasta sig de beslut som fattas av en
förlikningskommission enligt bilaga 3 (sektion XIV). I
propositionen förordas att Sverige avger förklaring enligt
sektion II, men inte enligt sektion XIV.
Slutligen föreslås lagstiftning för att Sverige skall
uppfylla sina förpliktelser att medge immunitet och
privilegier åt funktionärerna i skiljedomstolen.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 3
2 Lagtext 4
3 Ärendet och dess beredning 5
4 Stockholmskonventionen och Bilaga 3-mekanismen 5
4.1 Konventionens bakgrund och innehåll 5
4.2 Antagande och undertecknande 10
4.3 Kostnader 10
4.4 Förlikning enligt Bilaga 3-mekanismen 11
5 Överväganden 12
5.1 Svensk ratifikation av Stockholmskonventionen 12
5.2 Förklaringar om förhandsåtaganden 12
5.2.1 Förklaring enligt Stockholmskonventionen 12
5.2.2 Förklaringar enligt Bilaga 3-mekanismen 14
5.3 Immunitet och privilegier 15
Bilaga 1 ESK:s Stockholmsbeslut (CSCE/3-C/Dec. 1) 19
Bilaga 2 Stockholmskonventionens finansprotokoll 58
Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över
promemorian Sveriges tillträde till konventionen om
förlikning och skiljedom inom den europeiska
säkerhetskonferensen (ESK) (DS 1993:48) 68
Bilaga 4 Förteckning över ESK:s deltagande stater, september
1993 70
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 72
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,
2. godkänner Konventionen om förlikning och
skiljedom inom ESK, som undertecknats den 15 december
1992,
3. bemyndigar regeringen
-- att avge förklaring, begränsad till tio år, enligt artikel
26.2 i Konventionen om förlikning och skiljedom inom
ESK,
-- att avge förklaring enligt sektion II i bilaga 3 till ESK:s
beslut den 14 december 1992 (CSCE/3-C/Dec.1),
4. godkänner vad regeringen i övrigt förordar om
åtgärder med anledning av ESK:s beslut den 14 december
1992 (CSCE/3-C/Dec.1).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661)
om immunitet och privilegier i vissa fall1 skall ha
följande lydelse.
Bilaga2
tImmunitet och/eller privilegier gäller
för följande
Tillämplig internationell
överenskommelse
Internationella organ Fysiska personer
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
-- -- -- -- -- -- --
-- -- -- -- -- -- -- -- --
t43 -- -- --
Domstolens förlikningsmän, skiljedomare och sekreterare
samt parternas ombud och juridiska biträden
Konventionen den 15 december 1992 om förlikning och
skiljedom inom ESK. Åtagandet i artikel 6 i konventionen
skall fullgöras genom att bestämmelserna i artikel 19 och
artikel 42.3 i Internationella domstolens stadga tillämpas
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
3 Ärendet och dess beredning
Frågor om staternas skyldighet att lösa sina tvister på
fredlig väg har diskuterats av Europeiska
säkerhetskonferensen (ESK) sedan konferensens tillkomst.
Ett flertal särskilda möten har ägnats detta ämne: i Athen
år 1978, i Montreux år 1984, i Valletta under januari och
februari 1991, vid ESK:s toppmöte i Helsingfors sommaren
1992 samt vid ett expertmöte i Genève den 12 -- 23 oktober
1992. De texter som bereddes av det sistnämnda mötet
antogs av ESK:s utrikesministrar genom ett beslut vid
ESK:s tredje rådsmöte i Stockholm den 14 december 1992
(Stockholmsbeslutet). Beslutet finns i bilaga 1.
Redan före antagandet av Stockholmsbeslutet fanns det
ett inom ESK upprättat system för tvistlösning genom
förlikningsförfarande, nämligen den s.k. Valletta-
mekanismen. Ordet ''mekanism'' har inom ESK kommit att
bli den gängse termen för beskrivning av ett regelsystem,
och det används i denna proposition i den betydelsen.
Stockholmsbeslutet innehåller fem delar. Den första
utgör själva beslutet och kallas i det följande för
huvudtexten. De övriga fyra delarna utgör bilagor till
huvudtexten. Denna proposition behandlar endast de två
delar av Stockholmsbeslutet som kräver särskilda åtgärder
från svensk sida: bilaga 2, som består av Konventionen om
förlikning och skiljedom inom ESK,
''Stockholmskonventionen'', och tvistlösningsmekanismen i
bilaga 3, som i fortsättningen benämns ''Bilaga 3-
mekanismen''.
Konventionen skiljer sig från de övriga delarna av
Stockholmsbeslutet genom att den är juridiskt bindande.
Det krävs därför ratifikation för att Sverige skall bli bundet
av den. De övriga delarna av Stockholmsbeslutet utgör
politiska åtaganden som gäller i och med antagandet. En
utförlig beskrivning av bakgrunden till Stockholmsbeslutet
och av beslutets innehåll finns i departementspromemorian
Sveriges tillträde till konventionen om förlikning och
skiljedom inom den europeiska säkerhetskonferensen
(ESK) (Ds 1993:48). I denna proposition koncentreras
framställningen på en beskrivning av konventionens
innehåll, som underlag för beslut om ratifikation m.m.,
samt en kort beskrivning av Bilaga 3-mekanismen. Dessa
beskrivningar återfinns i avsnitt 4 i det följande.
Ett särskilt finansprotokoll som ansluter till
Stockholmskonventionen finns i bilaga 2 till denna
proposition.
Departementspromemorian har remissbehandlats. En
förteckning över remissinstanserna och en
remissammanställning finns i bilaga 3 till denna
proposition.
Något yttrande av lagrådet över regeringens
förslag till lagtext har inte inhämtats, se avsnitt 5.3.
4 Stockholmskonventionen och Bilaga 3-mekanismen
4.1 Konventionens bakgrund och innehåll
Till sina grunddrag skiljer sig inte
Stockholmskonventionen från det mönster som är etablerat
genom tidigare konventioner på området fredlig lösning av
tvister. Här kan hänvisas till Haagkonventionerna från åren
1899 och 1907 (SFS 1900:76 resp. 1910:153), 1928 års
generalakt (SÖ 1929:24) reviderad år 1949 (SÖ 1950:35),
Internationella domstolens stadga (SÖ 1946:1) samt 1957
års europeiska konvention om fredlig lösning av tvister (SÖ
1958:26). Det särskiljande finns i stället i vissa
detaljlösningar, där Stockholmskonventionen får anses gå
längre än tidigare liknande konventioner när det gäller
staternas accepterande av medverkan av tredje part. I
sammanhanget måste också noteras att konventionen
arbetats fram av stater som tidigare stått i motsatsställning
till varandra under det kalla kriget.
Konventionen består av 39 artiklar indelade i fem
kapitel. Därtill kommer finansprotokollet, vilket formellt
utgör en del av konventionen.
Titeln och ingressen
Konventionens titel och ingress slår fast att
endast deltagande stater i ESK kan vara parter i
konventionen. Vidare återges principen om skyldigheten
för stater att lösa sina tvister med fredliga medel. Tidigare
åtaganden exemplifieras, och det betonas att ESK och dess
principer i sig utgör en betydelsefull faktor för att förhindra
att nya tvister uppkommer.
Kapitel I -- Allmänna bestämmelser
Genom artikel 1 och artikel 2 upprättas den
domstol som utgör det centrala organet i konventionen.
Domstolen består av förlikningsmän och skiljedomare som
utses av konventionsstaterna och förs upp på särskilda
listor. Dessa förlikningsmän och skiljedomare kan därefter
vid behov kallas in för tjänstgöring i
förlikningskommissioner respektive skiljedomstolar, men
de utgör också tillsammans en beslutande plenarförsamling
i vissa frågor enligt konventionen. Artikel 3 och
artikel 4 reglerar utnämningsförfarandet för
konventionsparternas förlikningsmän respektive
skiljedomare. Artikel 5 och artikel 6 reglerar
förlikningsmännens och skiljedomarnas ställning. Av dessa
är artikel 6, som reglerar privilegier och immunitet, av
särskilt intresse eftersom den kräver lagstiftningsåtgärder,
se avsnitt 5.3.
Enligt artikel 7 skall förlikningsmännen och
skiljedomarna inom sig utse ett presidium som ansvarar för
flertalet beslut som rör domstolens löpande verksamhet.
Presidiet består av en president, en vice president och tre
andra ledamöter. Reglerna säkerställer att både
förlikningsmän och skiljedomare får säte i presidiet.
Domstolens beslut kan alltså fattas i flera olika
konstellationer, nämligen i presidiet och
plenarförsamlingen samt i de särskilda
förlikningskommissioner eller skiljedomstolar som utses för
att behandla en viss tvist. För alla dessa sammansättningar
gäller omröstningsreglerna i artikel 8. Där stadgas att
beslut skall fattas med enkel majoritet och med
ordförandens utslagsröst. I plenum räknas majoriteten efter
att eventuella avståenden räknats bort. Vid beslut i
förlikningskommissioner eller skiljedomstolar får
avståenden inte förekomma.
Det löpande arbetet i domstolen med att ta emot
korrespondens, bereda beslut, utfärda kallelser m.m. skall
skötas av en sekreterare. I artikel 9 stadgas hur
sekreteraren skall utses.
Artikel 10 fastslår att domstolen skall ha sitt säte
i Genève.
Artikel 11 och artikel 12 reglerar
domstolens antagande av sina egna procedurregler samt vad
dessa regler skall innehålla.
I artikel 13 slås finansprotokollets status fast.
Detta protokoll förelåg inte i färdigt skick vid
undertecknandet, men ingår, som framgår av artikel 13, i
konventionen som en integrerad del. Även artikel 17
är av betydelse för tolkningen av hur kostnaderna med
anledning av konventionen skall fördelas.
Artikel 14 och artikel 15 innehåller vissa
procedurregler. Artikel 16 däremot är av substantiell
karaktär och reglerar parternas skyldighet att genom sitt
uppträdande söka bidra till en lösning av eventuella tvister,
eller åtminstone inte förvärra konflikten. Liknande
bestämmelser finns i flertalet av de redan existerande
åtagandena på området fredlig lösning av tvister.
Kapitel II -- Behörighet
Artiklarna 18 och 19 innehåller regler för i vilka fall en
förlikningskommission eller skiljedomstol inte får ta upp ett
fall till behandling. Artikel 18.1 handlar om en
förlikningskommissions behörighet att ta upp till
behandling varje tvist mellan två konventionsstater som
inte inom rimlig tid har lösts med förhandlingar. Det
innebär en inskränkning av principen om parternas fria val
av tvistlösningsmetod. I praktiken är det dock svårt att se
att två parter inte skulle få sin vilja igenom, om de är
överens om att tillsätta en förlikningskommission, och i en
gemensam ansökan (se artikel 20.2) anger att de båda anser
att den rimliga tid som det talas om i texten har passerat. I
artikel 18.2 hänvisas rörande en skiljedomstols
behörighet till artikel 26.
Stockholmskonventionen är en av många tillgängliga
mekanismer för fredlig lösning av tvister. Det är därför inte
otänkbart att två stater, som båda anslutit sig till
Stockholmskonventionen, samtidigt har anslutit sig till
andra mer eller mindre obligatoriska
tvistlösningsmekanismer. Det kan också hända att parterna,
trots att de anslutit sig till Stockholmskonventionen, i det
enskilda fallet önskar tillämpa någon annan
tvistlösningsmetod. För att undvika att en tvist blir
behandlad i flera olika organ samtidigt, en princip liknande
principen om litispendens inom processrätten,
innehåller artikel 19 ett flertal regler om behörighet
för domstolens olika organ att ta upp en tvist som även
behandlas, eller kommer att behandlas, av andra liknande
organ.
Även om reglerna främst siktar på att undvika
litispendens måste de samtidigt vara så utformade,
att de inte leder till att olika tvistlösningsmekanismer
''låser'' varandra, t.ex. genom att vara uttalat subsidiära till
varandra. För att undvika sådana låsningar mellan olika
ESK-mekanismer har en särskild formulering om ''ESK-
principernas odelbarhet'' införts i Stockholmsbeslutets
huvudtext, punkt 6.
Artikel 19.1 a innehåller även i de sista orden ett
slags res judicata-regel, dvs. en regel som förhindrar
att en tvist blir behandlad i sak inför
Stockholmskonventionens domstol om den är
sakbehandlad i något annat organ tidigare (''non bis in
idem'').
Kapitel III -- Förlikning
Förlikningskommissioner, deras tillsättning,
sammansättning och arbetssätt behandlas i artiklarna 20 --
25. Artikel 20 behandlar ansökan om
tillsättning av en förlikningskommission. Det finns tre olika
sätt att få en tvist behandlad av en förlikningskommission.
Ordet ''ansökan'' i mellanrubriken till artikel 20 omfattar
alla tre. I första punkten anges de två första sätten att gå till
väga: begäran från en stat samt begäran från flera
stater. Gemensamt för dessa två tillvägagångssätt är att
den eller de stater som tar initiativet gör detta oberoende av
samtycke från motparten.
I andra punkten anges det tredje sättet att få en tvist
behandlad av en förlikningskommission på, nämligen
gemensam ansökan. Här är alla parter överens om att
en fölikningskommission skall komma till stånd. I detta fall
kan även sådana stater inom ESK, som inte är parter i
konventionen, vara med och hänskjuta en tvist till
förlikning.
Artikel 21 reglerar hur en kommission tillsätts.
Förlikningsmän tillsätts av parterna i konflikten och av
domstolens presidium. Ordföranden skall alltid väljas bland
de förlikningsmän som utsetts av presidiet. Dessutom är
reglerna utformade så att de förlikningsmän som utsetts av
presidiet normalt är fler än de förlikningsmän som parterna
utsett. Detta är ett viktigt steg mot ökat
tredjepartsinflytande och skiljer Stockholmskonventionen
från flertalet existerande tvistlösningsmekanismer. Ett
annat särdrag hos Stockholmskonventionen är att reglerna
i denna artikel såväl som i skiljedomsavsnittet förutsätter att
en tvist kan ha fler än två parter. Slutligen finns här även
regler för tillsättande av ad-hoc-förlikningsmän,
avsedda att tillgodose jämvikten för de eventuella parter i
en tvist som inte är parter i konventionen och som alltså inte
har några förlikningsmän uppförda på förhand på de listor
som upprättats i enlighet med artikel 3.
Artikel 22 och artikel 23 innehåller
procedurregler för förlikningskommissionen. Av särskilt
intresse är här inledningen till artikel 23, där det sägs att
förlikningsförfarandet skall vara konfidentiellt. Artikel
24 och artikel 25 anger vad förlikningen skall syfta
till. Ordalydelsen i artikel 24 är hämtad från
Vallettamekanismen.
Kapitel IV -- Skiljedom
Detta kapitel är uppbyggt på i huvudsak samma sätt som
förlikningskapitlet. Det innehåller fler bestämmelser än
förlikningskapitlet, främst eftersom en skiljedomstols dom
blir juridiskt bindande och därför måste regleras mera i
detalj.
Artikel 26 innehåller regler om hur man får en
tvist behandlad inför en skiljedomstol. Samma termer som
i förlikningskapitlets artikel 20 används, nämligen begäran
respektive gemensam ansökan. Till skillnad från vad som är
fallet i förlikningskapitlet nämns här emellertid gemensam
ansökan först, eftersom det kan förutses att sådan ansökan
utgör normalfallet vid skiljedom.
I andra punkten återfinns en bestämmelse enligt vilken
parterna i konventionen erbjuds lämna förklaringar som
innebär ett generellt förhandsåtagande att underkasta sig en
skiljedomstols obligatoriska domsmakt. Frågan om Sverige
bör lämna en sådan förklaring behandlas i avsnitt 5.2.1.
Liksom i förlikningskapitlet finns här även en bestämmelse
om interimistiska åtgärder för att förhindra att en konflikt
förvärras eller att en framtida skiljedom blir omöjlig att
verkställa på grund av parternas agerande.
Artikel 27 och artikel 28 innehåller regler
om hur en skiljedomstol tillsätts och vad en ansökan skall
innehålla. Det kan därvid påpekas att det enligt artikel 28.1
förutsätts att den skiljedomare en stat låtit uppföra på listan
i enlighet med artikel 4 automatiskt ingår i skiljedomstolen.
Staten förfogar alltså på detta stadium inte över valet av
''sin'' skiljedomare. Liksom fallet är med
förlikningskommissioner, avses skiljedomstolar enligt
konventionen dessutom bestå av en majoritet av domare
som tillsatts av presidiet. På samma sätt som vid förlikning
finns här dessutom regler för tillsättning av domare ad
hoc, för eventuella parter i en tvist mellan stater som inte
är parter i konventionen, och där alltså ingen på förhand
utnämnd domare finns att tillgå.
Ersättare för en skiljedomare som får förhinder skall
alltid hämtas ur samma kategori som den förhindrade.
Artikel 29 behandlar rättegångsförfarandet inför
en skiljedomstol. Förfarandet är som huvudregel hemligt,
se sjätte punkten. Reglerna om interventionsrätt för tredje
stat är här mer utvecklade än vad som är fallet i
förlikningskapitlet. Artiklarna 30 -- 32 reglerar
skiljedomen. De behandlar i tur och ordning domens grund,
innehåll och rättsliga verkan, möjligheter till revision och
tolkning samt domens offentliggörande.
Kapitel V -- Slutbestämmelser
Slutbestämmelserna är huvudsakligen av traditionell
folkrättslig karaktär. Sverige är depositarie. Konventionen
har i enlighet med reglerna legat öppen för undertecknande
fram till och med den 31 mars 1993, se mera om detta i nästa
avsnitt. Den träder i kraft två månader efter dagen för
deponeringen av det tolfte ratifikations- eller
anslutningsinstrumentet. Konventionens autentiska och
därigenom likställda texter finns i tysk, engelsk, fransk,
spansk, italiensk och rysk lydelse. Dessa sex språk är de sex
officiella ESK-språken.
Finansprotokollet
Det till konventionen hörande finansprotokollet består
av 13 artiklar. De reglerar, i enlighet med vad som framgår
av konventionens artikel 13, kostnadsberäkning,
upprättande och godkännande av domstolens årliga budget,
fördelning av kostnaderna mellan konventionsstaterna,
revision av domstolens räkenskaper och liknande frågor. De
flesta besluten förutsätts fattas av ett årsmöte, men något
formellt organ etableras inte, utan staterna lämnas friheten
att själva avgöra vem som skall representera dem vid dessa
beslut.
4.2 Antagande och undertecknande
Stockholmskonventionen antogs som nämnts av ESK:s
utrikesministrar genom Stockholmsbeslutet vid ESK:s
tredje rådsmöte i Stockholm den 14 december 1992.
Därigenom blev dess innehåll ett officiellt ESK-beslut
(CSCE/3-C/Dec.1), men inte automatiskt någon juridiskt
bindande konvention. För att en stat skall bli bunden av
konventionen krävs de sedvanliga juridiska åtgärderna
undertecknande och ratifikation.
Vid en ceremoni på morgonen den 15 december 1992
skrev 29 av ESK:s dåvarande 52 medlemsstater under
konventionen. Därefter låg den öppen för undertecknande
till och med den 31 mars 1993. Under denna tid
undertecknades den av ytterligare fyra stater. Sammanlagt
33 av ESK:s numera 53 stater har därmed undertecknat
konventionen. En förteckning över dessa 33 respektive 53
stater finns i bilaga 4 till denna proposition.
Hittills har endast en stat, Frankrike, ratificerat
konventionen. Enligt uppgifter direkt från rättscheferna i
de stater som deltar i Europarådets rättschefskommitté
(CAHDI) står emellertid ytterligare minst tio stater i
begrepp att ratificera konventionen inom det närmaste
halvåret. Regeringen gör därför bedömningen att
konventionen kan komma att träda i kraft under första
halvåret 1994.
4.3 Kostnader
Stockholmskonventionens domstol kommer att medföra
kostnader, såväl fasta som löpande, som parterna till
konventionen förväntas stå för. Till de fasta kostnaderna
hör utgifterna för mötesverksamhet inom domstolens olika
organ samt löner till den sekretariatspersonal som behövs.
Till de löpande kostnaderna hör de som uppkommer när en
konflikt hänskjutits till domstolen. I jämförelse med många
andra tvistlösningsmekanismer är förlikning respektive
skiljedom enligt Stockholmskonventionen förhållandevis
billiga för parterna. Parterna bekostar nämligen endast sina
egna ombud och experter (samt svarar för övriga egna
omkostnader), medan förlikningsmän och skiljedomare
belastar domstolens ordinarie budget och därmed bekostas
av samtliga konventionsstater. Detta var ett medvetet
ställningstagande vid utformningen av finansprotokollet
och framgår av artikel 1, andra meningen i protokollet.
Det är mycket svårt att på förhand bedöma hur stora
bidrag Sverige kan förväntas lämna till domstolen.
Visserligen reglerar finansprotokollet noga hur
fördelningsnycklarna för konventionsstaterna skall
konstrueras, men det finns likväl två mycket stora
osäkerhetsfaktorer. Den ena är det faktum att man inte på
förhand vet hur många stater som kommer att ratificera
konventionen och i vilken utsträckning dessa kommer att
tillhöra de mera betalningsstarka ESK-staterna. Den andra
är att kostnaderna för en förlikning eller en
skiljedomsprocess kan förväntas bli stora medan de fasta
kostnaderna kan förväntas bli mer blygsamma. Budgetens
storlek blir därför starkt beroende av hur många tvister som
kommer att hanteras av domstolen.
Med förbehåll för dessa osäkerhetsfaktorer kan följande
sägas. Fördelningsnycklarna inom konventionen skall följa
ESK:s fördelningsnycklar proportionellt. Minst tolv stater
kommer att dela på betalningen när konventionen trätt i
kraft. Beroende på vilka elva andra stater som, vid minimalt
antal ratifikationer, skall bidra till budgeten kan det
bedömas som ytterst osannolikt att Sverige skulle behöva
stå för mer än 15 procent av budgeten. Skulle fler stater
ratificera, och bland dem flera av ESK:s stora betalare, kan
Sveriges andel av budgeten bli så låg som nedåt fem
procent.
I samband med förhandlingarna om finansprotokollet
presenterade några stater ett grovt skisserat utkast till en
budget för domstolens första år. Baserat på detta utkast,
och på de kommentarer det väckte, skulle en första budget
kunna bedömas till mellan 300 000 och 400 000 schweiziska
franc, vilket i dagsläget motsvarar mellan 1 700 000 och
2 250 000 kr (Sveriges andel därav ca 10 %), varav
huvuddelen utgör engångskostnader i samband med
inrättandet av domstolen, antagande av domstolens egna
processregler m.m. I denna kalkyl ingår kostnader för
domstolens behandling av ett mål årligen, med en
uppskattad handläggningstid av tio arbetsdagar. Med
ledning av detta kan det bedömas att budgeten för ett
löpande år därefter skulle hamna på ca 100 000 schweiziska
franc, vilket i dagsläget motsvarar ca 570 000 kr (Sveriges
andel därav ca 10 %).
Även om de verkliga kostnaderna för
konventionsstaterna skulle bli väsentligt högre genom att
ett stort antal mål förs till domstolen, är fredlig lösning av
tvister genom förlikning eller skiljedom något som på alla
sätt bör understödjas. Inte minst viktigt är detta i ett läge
där flera av ESK-staterna till följd av upplösningar av
tidigare statsbildningar kan förväntas få åtskilliga
tvistefrågor att lösa. Alternativet att medverka finansiellt
till att sådana tvister löses av domstolar ter sig väsentligt
attraktivare än de insatser som annars kan komma att
behövas: fredsbevarande styrkor, medlingsinsatser,
extrainkallade möten i FN, katastrofhjälp och annan
verksamhet som utlöses av påbörjade väpnade konflikter.
De kostnader som beskrivs i det föregående föreslås
belasta tredje huvudtitelns anslag B 10. Konferensen om
säkerhet och samarbete i Europa (ESK).
4.4 Förlikning enligt Bilaga 3-mekanismen
Texten i bilaga 3 till Stockholmsbeslutet utgör en politisk
förklaring, enhälligt antagen men formellt inte juridiskt
bindande. Den innefattar ett förlikningssystem som
parterna i en konflikt kan välja att tillämpa. I jämförelse
med andra liknande förlikningsmekanismer är denna att
betrakta som enkel, billig och flexibel, vilket framhölls som
dess största fördelar vid diskussionerna om antagandet.
Reglerna för förlikningsmekanismen slås fast i 17 sektioner.
Ett annat särdrag finns i två bestämmelser om
förhandsåtaganden. Det är lämpligt att bedömningen av om
Sverige skall avge sådana förhandsåtaganden sker samtidigt
med behandlingen av frågorna om ratifikation av
Stockholmskonventionen respektive förhandsåtaganden
enligt den konventionen. Förhandsåtagande enligt
sektion II av bilaga 3 avser accepterande av
etablerandet av förlikningskommissioner enligt bilagans
bestämmelser, medan förhandsåtagande enligt sektion
XIV avser accepterande av sådana
förlikningskommissioners förslag till lösning av tvisten i
fråga. Förhandsåtagande enligt sektion II kan förses med
förbehåll, som dock inte får motverka procedurreglerna i
Bilaga 3-mekanismens sektion III t.o.m. sektion XVII.
Förhandsåtaganden enligt sektion II eller sektion XIV
kan, enligt sektion XV, återkallas eller modifieras när som
helst, såvida det inte påverkar en redan påbörjad förlikning.
5 Överväganden
5.1 Svensk ratifikation av Stockholmskonventionen
Regeringens förslag: Sverige tillträder
Konventionen om förlikning och skiljedom inom ESK.
Promemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: En majoritet av
remissinstanserna är uttalat positiva till svensk ratifikation
av konventionen. Inte någon remissinstans går emot
förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Flera starka skäl
talar för att Sverige bör ratificera konventionen. Sverige har
under mycket lång tid och med emfas hävdat folkrättens
ställning. Principen om att lösa tvister med fredliga medel
tillhör de mest grundläggande av de värderingar som bär
upp svensk utrikespolitik. I andra sammanhang, t.ex. när
det gäller anslutningen till Internationella domstolens s.k.
fakultativa klausul (se avsnitt 5.2.1), verkar Sverige för en
större internationell acceptans av bindande jurisdiktion.
Vidare har Sverige varit aktivt i beredningen av
konventionen. Sverige anförtroddes ordförandeskapet i
den arbetsgrupp som under Genèvemötet utarbetade det
förslag till beslut som sedan antogs av ESK:s
utrikesministrar. Själva antagandet skedde i Stockholm.
Sverige är depositarie för konventionen som låg öppen för
undertecknande i Stockholm från och med den 15 december
1992 till och med den 31 mars 1993. Genom dessa aktiviteter
har konventionen kommit att delvis förknippas med Sverige
och svenska initiativ. Det är därför angeläget att Sverige
snarast ratificerar konventionen.
5.2 Förklaringar om förhandsåtaganden
5.2.1 Förklaring enligt Stockholmskonventionen
Regeringens förslag: Sverige avger förklaring om
erkännande av obligatorisk domsmakt, enligt artikel 26.2 av
Stockholmskonventionen, för en skiljedomstol upprättad i
enlighet med konventionens kapitel IV. Denna förklaring
begränsas till 10 års tid, men skall gälla alla slags tvister.
Promemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser som berör
frågan är positiva. Juridiska fakulteten vid Stockholms
universitet föreslår en något annorlunda konstruktion för
det svenska förhandsåtagandet.
Skälen för regeringens förslag: Som anförts i
föregående avsnitt arbetar Sverige för att stärka folkrättens
ställning. I detta arbete ingår såväl ansträngningar för att
stärka regelsystemet som ansträngningar för att stärka
efterlevnaden. Som också nämnts i föregående avsnitt
verkar Sverige för en ökad anslutning till den s.k.
fakultativa klausulen i artikel 36.2 i Internationella
domstolens stadga, dvs. förklaring att en stat accepterar
Internationella domstolens domsmakt. Sverige hörde till de
första stater som avgav sådan förklaring, liksom skedde när
Nationernas förbunds fasta mellanfolkliga domstol bildades
år 1921 (SÖ 1947:15 resp. SÖ 1921:38).
Även Stockholmskonventionen ger konventionsstaterna
möjlighet att avge en förklaring av innebörd att man
accepterar skiljedomstolens obligatoriska domsmakt, se
konventionens artikel 26.2. En sådan förklaring gäller alltså
endast beslut fattade av en skiljedomstol enligt
konventionens kapitel IV. De beslut en sådan skiljedomstol
fattar skall i första hand vila på internationell rätt, se artikel
30, men domstolen kan även -- om parterna samtycker --
besluta ex aequo et bono, dvs. efter rätt och billighet.
Detta är samma legala bas som Internationella domstolen
har för sina beslut. En förklaring kräver reciprocitet för att
vara bindande, och det kan därför förväntas att ett
avgivande av sådan förklaring i viss mån påverkar andra
stater att följa exemplet.
Med hänsyn till Sveriges engagemang i
Stockholmskonventionens tillblivelse, och i stärkandet av
folkrätten i stort, talar övervägande skäl för att Sverige
avger förklaring enligt konventionens artikel 26.2.
En förklaring enligt den aktuella artikeln kan lämnas för
viss tid eller obegränsat. Den kan vidare inskränkas även
rörande föremålet för tvisten.
När Sverige avgav förklaring enligt fakultativa klausulen
i Internationella domstolens stadga år 1947 gjordes en
inskränkning i tiden till tio år. När förklaringen förnyades år
1957 hade emellertid Sverige, Norge och Danmark (varken
Finland eller Island hade vid tillfället accepterat
Internationella domstolens obligatoriska domsmakt)
kommit överens om att avge obegränsade förklaringar.
Enligt vad som då anfördes (prop. 1957:87) skulle en
obegränsad förklaring bättre ''...giva uttryck för de
skandinaviska ländernas inställning till domstolen och
frågan om dess obligatoriska behörighet''.
Det är svårt att på förhand bedöma vilket genomslag
Stockholmskonventionen kommer att få. I ett kortsiktigt
perspektiv är det dock av stor vikt att de nya
statsbildningarna i Central- och Östeuropa snabbt
accepterar skiljedomstolens obligatoriska domsmakt. De
främsta skälen till detta är den mängd av potentiella
konflikter som finns inom och mellan dessa stater och att
de nya staterna endast undantagsvis är anslutna till andra
juridiskt bindande internationella
konfliktlösningsinstrument. Om tio år torde det vara lättare
att bedöma huruvida det även ligger i ett långsiktigt svenskt
intresse att vara bunden av domsmakten hos en
internationell domstol utöver FN:s internationella domstol.
Det sagda leder till slutsatsen att Sverige i detta fall bör
följa exemplet från år 1947 och inledningsvis avge en
förklaring begränsad till tio år, med möjlighet att därefter
avge en förklaring utan inskränkning.
Vad Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet
anfört om att förklaringen enligt artikel 26.2 bör förlängas
automatiskt om den inte sägs upp föranleder inte någon
ändring av regeringens slutsats.
Inskränkningar rörande föremålet för tvisten kan enligt
konventionstexten avse ''en stats territoriella integritet,
nationella försvar, rätt till suveränitet över landterritorium
eller konkurrerande krav vad avser jurisdiktion över andra
områden''. De uppräknade möjligheterna till undantag är,
även var för sig, tämligen vittgående. För svenskt
vidkommande görs bedömningen att något undantag inte
bör ske.
5.2.2. Förklaringar enligt Bilaga 3-mekanismen
Regeringens förslag: Sverige avger förklaring
enligt Sektion II, men inte enligt Sektion XIV, i bilaga 3 till
Stockholmsbeslutet.
Promemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som
berör frågan är positiva. Ingen remissinstans har
invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Som nämnts
lämnar Bilaga 3-mekanismen två möjligheter för avgivande
av förklaringar. Dels kan stater åta sig att acceptera att
inleda en förlikningsprocedur enligt bilagan (sektion II),
dels kan stater åta sig att acceptera en
förlikningskommissions tvistlösningsförslag (sektion XIV).
Dessa två möjligheter till förhandsåtaganden skiljer sig från
varandra såväl praktiskt som principiellt.
I enlighet med resonemanget i de två föregående
avsnitten är det naturligt om Sverige avger
förhandsåtagande enligt sektion II i bilaga 3 till
Stockholmsbeslutet. Ett sådant förhandsåtagande kan ses
som ett uttryck för Sveriges öppenhet i fråga om
tillämpningen av principen om fredlig lösning av tvister. Det
ligger inte i Sveriges intresse att i någon uppkommen
situation vägra förhandla eller vägra att utnyttja någon
framkomlig väg för att nå en fredlig lösning av en tvist med
en annan stat.
Det förda resonemanget kan däremot inte utan vidare
appliceras på förhandsåtagande enligt sektion XIV i bilaga
3 till Stockholmsbeslutet. Sverige verkar för en starkare
ställning för folkrätten. Förhandsåtaganden att acceptera
beslut är i det perspektivet rimliga när dessa beslut kan
förväntas vila på internationell rätt. I det nu diskuterade
fallet är det emellertid fråga om ett lösligare
beslutsfattande. Ingenstans i bilaga 3 till
Stockholmsbeslutet finns någon bestämmelse om vad en
förlikningskommissions verksamhet skall grunda sina beslut
på. I sektion IX finns en allmän förklaring att målet för
kommissionens verksamhet skall vara att åstadkomma en
lösning av tvisten ''på ömsesidigt godtagbara villkor''. I
sektion X stadgas att en kommission kan, men inte måste,
lägga fram förslag till tvistlösning. Någon bestämmelse om
att detta förslag måste vila på internationell rätt finns inte.
Som jämförelse kan hänvisas till artikel 38 i
Internationella domstolens stadga och till
Stockholmskonventionens artikel 30. Båda dessa
bestämmelser anger vad domar skall grundas på, och båda
hänvisar till internationell rätt. En förlikningskommission
enligt Bilaga 3-mekanismen har inte någon liknande regel
att följa. Dess uppgift är att försöka finna en lösning som
enligt kommissionens uppfattning skall kunna godtas av
parterna, och förslaget kan vila på rent skönsmässiga
grunder.
Slutsatsen av det sagda är att Sverige bör avge förklaring
enligt sektion II av Bilaga 3-mekanismen, dvs. ett åtagande
att medverka i en eventuell förlikningsprocess. Däremot
bör Sverige inte för närvarande avge förklaring enligt
sektion XIV av Bilaga 3-mekanismen, dvs. ett åtagande att
följa en förlikningskommissions förslag till lösning. Det står
naturligtvis Sverige fritt att i framtiden avge förklaring av
sistnämnda slag, antingen generellt eller för en viss
uppkommen tvist.
Det här förordade ställningstagandet ansluter delvis till
en tidigare stark tradition i svensk utrikespolitik, nämligen
att inte underkasta sig bindande beslut i vad som brukat
kallas intressetvister. Det kan förvisso ifrågasättas om detta
ställningstagande bör göra sig gällande i dag, och om
distinktionen mellan intressetvister och rättstvister
verkligen låter sig göras i modern folkrätt. Avgivandet av
förklaring enligt sektion XIV i bilaga 3 till
Stockholmsbeslutet är emellertid inte en fråga av den
karaktären att det motiverar en ändrad svensk syn
därvidlag.
5.3 Immunitet och privilegier
Regeringens förslag: Sverige uppfyller sina
skyldigheter enligt konventionen genom ändring i bilagan
till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa
fall. Lagändringen innebär en inkorporering av
Stockholmskonventionen, varvid hänvisning sker till
Internationella domstolens stadga artiklarna 19 och 42.3.
Promemorians förslag: Överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser
berör inte frågan eller lämnar den utan invändningar. Av de
instanser som berör den är tre tveksamma till och tre andra
går helt emot promemorians förslag. Två remissinstanser
stödjer förslaget.
Kritiken gäller den text i promemorians lagförslag,
avsedd att inflyta i bilagan till lagen (1976:661) om
immunitet och privilegier i vissa fall, där omfattningen av
den immunitet och de privilegier som skall gälla för dem
som är knutna till domstolen avgränsas till att inte innefatta
skattefrihet. Detta åstadkoms genom att texten hänvisar
endast till artikel 19 i Internationella domstolens stadga
varvid artikel 32.8, där skattefriheten regleras, inte
omfattas av hänvisningen. Domstolsverket anför att
promemorians tolkning inte framstår som helt övertygande.
Hovrätten för Övre Norrland anför att artikel 6 i
Stockholmskonventionen även måste anses innefatta
skattebefrielse för berörda kategorier.
Även Kammarrätten i Göteborg är kritisk, främst mot
att lagförslaget inte hänvisar till artikel 42.3 i Internationella
domstolens stadga, där immunitet och privilegier för
parternas ombud och juridiska biträden stadgas. För det fall
man avser att utesluta ledamöternas och sekreterarens
arvoden från skattefrihet föreslår Kammarrätten därför en
formulering, som utöver promemorians förslag även
hänvisar till artikel 42.3 i Internationella domstolens stadga.
Kammarrätten har dessutom en språklig invändning mot
formuleringen av den personkrets som omfattas av
immuniteten och privilegierna.
Riksskatteverket anför att den aktuella formuleringen i
promemorians lagförslag synes gå utöver vad som brukar
anges i bilagans högerspalt, och att artikel 6 i
Stockholmskonventionen inte uttryckligen hänvisar endast
till artikel 19 i Internationella domstolens stadga.
Riksskatteverket ser hellre att det svenska åtagandet om att
medge immunitet och privilegier uppfylls genom ett tillägg
i lagens (1976:661) huvudtext, genom en ny 2 b §, alltså
genom transformation i stället för inkorporering. Väljs
ändå inkorporering, och skall ett tillägg sålunda ske i
bilagan till lagen (1976:661) i enlighet med promemorians
förslag, förordar Riksskatteverket en något ändrad
formulering.
Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anför att
promemorians tolkning inte förefaller helt invändningsfri.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet går längst i sin
kritik, när man anför att promemorians lagförslag inte fullt
ut omsätter åtagandet i konventionen, och att
promemorians tolkning ''inte endast framstår som felaktig
utan även som futtig i ljuset av de motiv, som uppburit
konventionens tillkomst och de som anförts beträffande
domstolens finansiering''.
Skattemyndigheten i Stockholms län är uttalat positiv
och delar promemorians uppfattning; med den utformning
som föreslås bör det framgå att principiell skattefrihet inte
är avsedd. Sveriges advokatsamfund anför att man inte har
någon erinran mot promemorians förslag till lagstiftning.
Skälen för regeringens förslag: En anslutning till
Stockholmskonventionen förutsätter en ändring i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Denna
lag innehåller i 2 och 3 §§ allmänna regler om immunitet och
privilegier för olika personkategorier och i 4 § en hänvisning
till en bilaga till lagen, som upptar de internationella organ,
och personer med anknytning till sådana organ, som enligt
avtal eller stadga som är i kraft i förhållande till Sverige skall
åtnjuta immunitet och privilegier.
Det normala förfarandet när Sverige avtalsvägen åtagit
sig att bevilja immunitet och privilegier för internationella
organ eller personer anknutna till sådana organ är att
organet och den personkrets som omfattas förs in i bilagan
till lagen. Denna metod innebär i praktiken att de
bestämmelser i konventionen som avser immunitet och
privilegier inkorporeras med svensk rätt. Skälet till
Riksskatteverkets anmärkning, att man i detta fall borde ha
valt transformationsmetoden i stället, är att tolkningen av
immunitet och privilegier enligt Stockholmskonventionen
är särskilt komplicerad, och att onödig tid på
skattemyndigheterna skulle åtgå för arbete med sådana fall.
Det är svårt att tro att den typ av tolkningar
Riksskatteverket avser ens under extrema förhållanden,
och ens räknat på åtskilliga års sikt, skulle kunna beröra
mer än en handfull personer. Den invändning verket anför
kan därför knappast tillmätas någon praktisk betydelse.
Vad verket anför ändrar inte regeringens uppfattning att
den normala metoden, inkorporering, bör användas även
här.
Det stadgande som nu måste införlivas med svensk rätt
är Stockholmskonventionens artikel 6 om immunitet och
privilegier. Artikeln lyder:
''Förlikningsmännen, skiljedomarna, domstolens
sekreterare och de tvistande parternas ombud och juridiska
biträden skall, medan de fullgör sitt uppdrag inom
konventionsstaternas territorium, åtnjuta samma
immunitet och privilegier som personer knutna till
Internationella domstolen åtnjuter.''
Artikeln hänvisar alltså till Internationella domstolens
stadga. Denna stadga innehåller två allmänna bestämmelser
om immunitet och privilegier (artikel 19 om domstolens
ledamöter och personal samt artikel 42.3 om de ombud och
juridiska biträden som kan uppträda inför domstolen).
Stadgan innehåller också en regel om skattefrihet (artikel
32.8).
Artikel 19 i Internationella domstolens stadga lyder:
''Domstolens ledamöter åtnjuta vid fullgörandet av sina
uppgifter diplomatiska privilegier och immuniteter.''
Artikel 42.3 lyder:
''Ombud, rådgivare och advokater åt parter inför
domstolen skola åtnjuta de privilegier och immuniteter,
som erfordras för ett oberoende utövande av deras
uppgifter.''
Artikel 32.8 i Internationella domstolens stadga, som
hänvisar till i artikeln beskrivna arvoden till domarna i
domstolen och till olika funktionärer, lyder:
''Ovannämnda avlöningar, arvoden och ersättningar äro
befriade från all beskattning.''
Texten i artikel 6 i Stockholmskonventionen ansluter till
sitt innehåll delvis till texten i artikel 19 i Internationella
domstolens stadga. I båda fallen rör det sig om en reglering
som ger immunitet och privilegier för domarna under
fullgörandet av uppdrag. Båda reglerna är allmänt hållna.
Om denna allmänna regel i Internationella domstolens
stadga hade ansetts omfatta även skattefrihet hade
stadgandet i artikel 32.8 inte behövts. Sistnämnda
bestämmelse tyder alltså på att skattefriheten i
Internationella domstolens stadga är en förmån som går
längre än vad som i stadgans artikel 19 innefattas i
begreppen immunitet och privilegier.
Det finns vidare en viktig skillnad mellan Internationella
domstolen och domstolen enligt Stockholmskonventionen.
Internationella domstolen är permanent inrättad med säte i
Haag. Domarna där tjänstgör på heltid, oavsett om det
finns några mål eller inte. De är t.o.m. förhindrade att ha
andra sysselsättningar. Den domstol som skall upprättas
enligt Stockholmskonventionen bygger i stället på att
tillgängliga domare förs upp på en lista, för att kunna kallas
in vid behov. De förväntas ha sin ordinarie försörjning
tillgodosedd på annat håll. Enligt svensk skattelagstiftning
och praxis är arvoden och löner som svenska medborgare
intjänar utomlands vid anställning i en internationell
organisation skattefria endast om utlandstjänsten är
långvarig och sammanhängande. Sådan praxis råder även i
våra grannländer.
Vid förhandlingarna om finansprotokollet diskuterades
ytterligare bestämmelser om immunitet och privilegier,
bl.a. en bestämmelse om skattefrihet för arvoden som
främst Sverige och Norge kraftfullt motsatte sig. Någon
entydig partsvilja från de vid mötet närvarande staterna om
tolkningen av konventionens artikel 6 framkom inte. Den
slutliga uppfattningen i den expertgrupp som arbetade fram
finansprotokollet var emellertid att det inte ingick i
gruppens mandat enligt konventionens artikel 13 att
diskutera frågor om privilegier och immunitet.
Mot denna bakgrund är det regeringens uppfattning att
promemorians tolkning -- att skattefrihet för arvoden inte
gäller -- har stöd. Den tveksamhet som vissa remissinstanser
visat mot denna uppfattning kan ställas i kontrast mot att
några uttalanden som skulle stödja dessa remissinstansers
tolkning inte gjorts vid de förhandlingar som förts efter
konventionens antagande, se föregående stycke. Huruvida
saken kommer att tas upp på nytt och huruvida ytterligare
detaljreglering av immunitet och privilegier blir nödvändig
återstår att se. Det bör också observeras att en s.k.
högkvartersöverenskommelse mellan konventionsstaterna
och värdlandet Schweiz måste träffas om förhållandena
kring domstolens inrättande och verksamhet i Genève.
Vad Kammarrätten i Göteborg anför om promemorians
utformning av lagtextförslaget har fog. Det förslag som
läggs fram i denna proposition bör därför utformas i
enlighet med Kammarrättens synpunkter: dels bör
uttryckligen hänvisas även till Internationella domstolens
stadga artikel 42.3, dels bör beskrivningen av den
personkrets som avses formuleras om jämfört med
promemorians förslag.
Sammanfattningsvis är det regeringens uppfattning att
reglerna om immunitet och privilegier i
Stockholmskonventionen kan inkorporeras i svensk
lagstiftning genom en ändring i bilagan till lagen (1976:661)
om immunitet och privilegier i vissa fall. Till bilagan bör
fogas en ny punkt som avser domstolens ledamöter, dess
sekreterare samt parternas ombud och juridiska biträden.
Den text i bilagans högerspalt som beskriver
överenskommelsen i fråga bör därvid förses med ett
uttryckligt förbehåll för uppfattningen att endast artiklarna
19 och 42.3 i Internationella domstolens stadga skall
tillämpas, varvid skattefrihet inte gäller. I den mån
ytterligare preciseringar tillkommer genom tillägg till
konventionen eller genom särskilda avtal får bilagan
givetvis justeras.
Den föreslagna lagändringen berör en ytterligt
begränsad personkrets. I själva verket kommer
bestämmelsen knappast att tillämpas alls i Sverige.
Regeringen gör därför bedömningen att lagförslaget inte är
viktigt för enskilda eller från allmän synpunkt. Förslaget är
därför inte av sådant slag att yttrande enligt 8 kap. 18 §
andra stycket första meningen regeringsformen bör
inhämtas.
1 Lagen omtryckt 1987:341.
2 Senaste lydelse 1993:550.
Bilaga 1
f1002hhÄNDRING AV AVSNITT V I
VALLETTABESTÄMMELSERNA OM ETT ESK-
FÖRFARANDE FÖR EN FREDLIG LÖSNING AV
TVISTER
Avsnitt V i Vallettabestämmelserna om ett ESK-förfarande
för fredlig lösning av tvister skall ha följande lydelse:f1003Avsnitt
V
1. En ESK-tvistlösningsmekanism består av en eller flera
medlemmar utvalda i samförstånd mellan de tvistande
parterna från den lista över kvalificerade kandidater som
förs av den nominerande institutionen. Listan omfattar
namnen på högst fyra personer nominerade av varje
deltagande stat som så önskar. Ingen medlem av en
mekanism får vara medborgare i en stat som är inblandad i
tvisten eller vara permanent bosatt inom dess territorium.
Efter överenskommelse mellan parterna kan i en mekanism
även ingå medlemmar vilkas namn inte finns upptagna på
listan.
2. Om de tvistande parterna inte har nått fram till en
överenskommelse om sammansättningen av en mekanism
inom två månader från en parts inledande begäran om
upprättandet av en mekanism skall chefen för den
nominerande institutionen, i samråd med de tvistande
parterna, välja ut sju namn från listan. Om chefen för den
nominerande institutionen är medborgare i någon av de
stater som är inblandade i tvisten skall hans uppgifter
fullgöras av den högste tjänsteman vid institutionen som
inte är medborgare enligt ovan.
3. Varje part (*) i tvisten har rätt att vägra att godkänna
högst tre av kandidaterna. Parterna skall i så fall underrätta
den nominerande institutionen om denna vägran inom en
månad efter det att de underrättats om nomineringarna.
Denna underrättelse skall vara förtrolig. Efter en månad
från den dag då parterna underrättats om nomineringarna
skall den nominerande institutionen underrätta parterna
om mekanismens sammansättning.
Anmärkning: Ändringen innebär att den tid som
avses i punkt 2 förkortas med en månad, att sju namn skall
utväljas i stället för ''färre än sex'' och att punkterna 4 och
5 inte längre skall tillämpas.
(*) De problem som uppstår när parterna är fler än två
kommer att behöva övervägas ytterligare.
Bilaga 2
f1002hhKONVENTION OM FÖRLIKNING OCH
SKILJEDOM INOM ESK
De stater som är parter i denna konvention, och som deltar
i Europeiska säkerhetskonferensen,
som är medvetna om sin skyldighet, enligt artikel 2,
punkt 3, och artikel 33 i Förenta nationernas stadga, att lösa
sina tvister med fredliga medel;
som betonar att de inte på något sätt avser att
skapa hinder för andra befintliga institutioner eller
mekanismer, inbegripet Internationella domstolen,
Europadomstolen för mänskliga rättigheter, Europeiska
gemenskapernas domstol samt Permanenta
skiljedomstolen;
som på nytt bekräftar sitt högtidliga åtagande att
lösa sina tvister med fredliga medel och sitt beslut att
utveckla mekanismer för tvistlösning mellan deltagande
stater;
som erinrar om att ett fullständigt genomförande
av alla principer och åtaganden inom ESK:s ram i sig utgör
en betydelsefull faktor för att förhindra tvister mellan de
stater som deltar i ESK;
som är angelägna om att utveckla och stärka de
åtaganden som anges framför allt i rapporten från
expertmötet om fredlig lösning av tvister, vilken antogs i
Valletta och bekräftades av ESK:s ministerråd vid dess
möte i Berlin den 19 och 20 juni 1991,
har kommit överens om följande.
f1002hKAPITEL I -- ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
f1003Artikel 1f1004Inrättande av domstolen
En förliknings- och skiljedomstol skall inrättas för att
genom förlikning och, när så är lämpligt, genom skiljedom
lösa tvister som hänskjuts till den i enlighet med
bestämmelserna i denna konvention.f1003Artikel
2f1004Förlikningskommissioner och skiljedomstolar
1. Förlikning skall handläggas av en förlikningskommission
tillsatt för varje tvist. Kommissionen skall bestå av
förlikningsmän som valts ut från en lista som upprättats i
enlighet med bestämmelserna i artikel 3.
2. Skiljedom skall handläggas av en skiljedomstol inrättad
för varje tvist. Domstolen skall bestå av skiljedomare som
valts ut från en lista som upprättats i enlighet med
bestämmelserna i artikel 4.
3. Förlikningsmännen och skiljedomarna skall tillsammans
utgöra Förliknings- och skiljedomstolen inom ESK, nedan
kallad ''Domstolen''.f1003Artikel 3f1004Tillsättning av
förlikningsmän
1. Varje stat som är part i denna konvention skall inom två
månader efter dess ikraftträdande tillsätta två
förlikningsmän, av vilka minst en är medborgare i staten i
fråga. Den andra får vara medborgare i en annan stat som
deltar i ESK. En stat som blir part i denna konvention efter
dess ikraftträdande skall, inom två månader efter
konventionens ikraftträdande i förhållande till den berörda
staten, tillsätta sina förlikningsmän.
2. Förlikningsmännen skall vara personer som innehar eller
har innehaft höga nationella eller internationella tjänster
och som har allmänt erkända kvalifikationer vad avser
internationell rätt, internationella relationer eller
tvistlösning.
3. Förlikningsmännen skall tillsättas för en sexårsperiod
som kan förnyas. De får inte skiljas från sitt uppdrag av den
utnämnande staten under mandattiden. Föreligger dödsfall,
frånträdande eller av presidiet konstaterat förhinder, skall
den berörda staten tillsätta en ny förlikningsman. Den nye
förlikningsmannens mandattid skall omfatta den period
som återstår av hans företrädares mandattid.
4. Efter det att deras mandattid har upphört skall
förlikningsmännen fortsätta behandla ärenden som de
redan handlägger.
5. Förlikningsmännens namn skall meddelas domstolens
sekreterare, som skall föra upp dem på en förteckning att
lämnas till ESK:s sekretariat för vidarebefordran till de
stater som deltar i ESK.f1003Artikel 4f1004Tillsättning av
skiljedomare
1. Varje stat som är part i denna konvention skall inom två
månader efter dess ikraftträdande tillsätta en skiljedomare
och en suppleant, som kan vara medborgare i den berörda
staten eller i en annan stat som deltar i ESK. En stat som
blir part i denna konvention efter dess ikraftträdande skall,
inom två månader efter konventionens ikraftträdande i
förhållande till den berörda staten, tillsätta sin skiljedomare
och suppleant.
2. Skiljedomarna och deras suppleanter skall ha de
kvalifikationer som i deras respektive länder krävs för
utnämning till de högsta domarämbetena eller vara
rättslärda med allmänt erkända kvalifikationer i
internationell rätt.
3. Skiljedomarna och deras suppleanter tillsätts för en
sexårsperiod, som kan förnyas en gång. De får inte skiljas
från sitt uppdrag av den utnämnande staten under
mandattiden. Föreligger dödsfall, frånträdande eller av
presidiet konstaterat förhinder, skall skiljedomaren ersättas
av sin suppleant.
4. Om en skiljedomare och hans eller hennes suppleant dör,
frånträder eller har av presidiet konstaterat förhinder, skall
nytillsättningar ske i enlighet med punkt 1. Den nya
skiljedomaren och hans eller hennes suppleant skall
fullfölja sina företrädares mandatperiod.
5. Domstolens procedurregler kan innefatta bestämmelser
om att nytillsättning av skiljedomarna och deras
suppleanter skall ske partiellt.
6. Vid utgången av deras mandattid skall skiljedomarna
fortsätta behandla mål som de redan handlägger.
7. Domstolens sekreterare skall underrättas om
skiljedomarnas namn och föra upp dem på en lista som skall
lämnas till ESK:s sekretariat för vidarebefordran till de
stater som deltar i ESK.f1003Artikel 5f1004Domstolens ledamöters
och sekreterares oavhängighet
Förlikningsmännen, skiljedomarna och domstolens
sekreterare skall utföra sina uppgifter helt oavhängigt.
Innan de träder i tjänst skall de avge en förklaring att de
skall utöva sitt uppdrag opartiskt och samvetsgrant.f1003Artikel
6f1004Immunitet och privilegier
Förlikningsmännen, skiljedomarna, domstolens
sekreterare och de tvistande parternas ombud och juridiska
biträden skall, medan de fullgör sitt uppdrag inom
konventionsstaternas territorium, åtnjuta samma
immunitet och privilegier som personer knutna till
Internationella domstolen åtnjuter.f1003Artikel 7f1004Domstolens
presidium
1. Domstolens presidium skall bestå av en president, en vice
president och tre övriga ledamöter.
2. Domstolens president skall utses bland domstolens
ledamöter av dem själva. Presidenten leder presidiets
sammanträden.
3. Förlikningsmännen och skiljedomarna skall var för sig
inom sin krets välja två ledamöter av presidiet och deras
suppleanter.
4. Presidiet skall välja sin vice president bland sina
ledamöter. Vice presidenten skall vara förlikningsman om
presidenten är skiljedomare och skiljedomare om
presidenten är förlikningsman.
5. Domstolens procedurregler skall fastställa förfaranden
för valet av president samt av övriga ledamöter av presidiet
och deras suppleanter.f1003Artikel 8f1004Förfarande vid
beslutsfattande
1. Domstolens beslut skall fattas av en majoritet av de
ledamöter som deltar i omröstningen. De som avstår från
att rösta skall inte anses ha deltagit i omröstningen.
2. Presidiets beslut skall fattas med en majoritet av dess
ledamöter.
3. Förlikningskommissionernas och skiljdomstolarnas
beslut skall fattas av en majoritet av dess ledamöter, vilka
inte får avstå från att rösta.
4. Vid lika röstetal skall den sittande ordförandens röst vara
utslagsgivande.f1003Artikel 9f1004Domstolens sekreterare
Domstolen skall utse sin sekreterare och får vidta åtgärder
för tillsättning av de övriga befattningshavare som kan
behövas. Sekretariatets personalregler skall upprättas av
presidiet och antas av konventionsstaterna.f1003Artikel
10f1004Säte
1. Domstolen skall ha sitt säte i Genève.
2. På begäran av de tvistande parterna och med presidiets
samtycke kan en förlikningskommission eller en
skiljedomstol sammanträda på annan plats.f1003Artikel
11f1004Domstolens procedurregler
1. Domstolen skall anta sina egna procedurregler, som skall
underställas konventionsstaterna för godkännande.
2. Domstolens procedurregler skall särskilt fastställa vilka
procedurregler som skall följas av de
förlikningskommissioner och skiljedomstolar som inrättats
med stöd av denna konvention. De skall ange vilka av dessa
procedurregler som skall vara indispositiva.f1003Artikel
12f1004Arbetsspråk
Domstolens procedurregler skall fastställa regler om vilka
språk som skall vara arbetsspråk.f1003Artikel
13f1004Finansprotokoll
Med undantag av bestämmelserna i artikel 17 skall
Domstolens alla kostnader bestridas av
konventionsstaterna. Bestämmelserna avseende
kostnadsberäkning, upprättande och godkännande av
Domstolens årliga budget, fördelning av kostnaderna
mellan konventionsstaterna, revision av Domstolens
räkenskaper och liknande frågor skall innefattas i ett
finansprotokoll, vilket skall antas av
ämbetsmannakommittén. En stat blir bunden av protokollet
när den blir part i denna konvention.f1003Artikel 14f1004Periodisk
rapport om verksamheten
Presidiet skall årligen genom ämbetsmannakommittén till
ESK:s ministerråd överlämna en rapport om verksamheten
enligt denna konvention.f1003Artikel 15f1004Notifikation om begäran
om förlikning eller skiljedom
Domstolens sekreterare skall till ESK-sekretariatet sända
en notifikation om varje begäran om förlikning eller
skiljedom, för omedelbar vidarebefordran till de stater som
deltar i ESK.f1003Artikel 16f1004Parternas uppträdande --
interimsåtgärder
1. Under förfarandet skall de tvistande parterna avstå från
varje åtgärd som kan förvärra situationen eller ytterligare
försvåra eller hindra en lösning av tvisten.
2. Förlikningskommissionen kan uppmärksamma parterna
i den tvist som hänskjutits till den på de åtgärder som
parterna skulle kunna vidta för att förhindra att tvisten blir
allvarligare eller att dess lösning försvåras.
3. Den skiljedomstol som upprättats med anledning av en
tvist kan ange vilka interimsåtgärder som bör vidtas av de
tvistande parterna i enlighet med bestämmelserna i artikel
26, punkt 4.f1003Artikel 17f1004Procedurkostnader
De tvistande parterna och eventuella intervenerande parter
skall var och en stå för sina egna kostnader.f1002hKAPITEL
II -- BEHÖRIGHETf1003Artikel 18f1004Kommissionens och
skiljedomstolens behörighet
1. Varje konventionsstat får till en förlikningskommission
hänskjuta varje tvist med en annan konventionsstat som
inte inom rimlig tid har lösts genom förhandlingar.
2. Tvister kan hänskjutas till en skiljedomstol på de villkor
som anges i artikel 26.f1003Artikel 19f1004Bevarande av befintliga
medel för tvistlösning
1. En förlikningskommission eller en skiljedomstol som
inrättas för en tvist skall avstå från ytterligare handläggning
av fallet enligt följande:
t(a)
om tvisten, innan den har hänskjutits till kommissionen
eller skiljedomstolen, har hänskjutits till en domstol eller
skiljenämnd vars jurisdiktion vad avser tvisten de tvistande
parterna är lagligen skyldiga att godta eller om ett sådant
organ redan har avgjort tvisten i sak,
(b)
om de tvistande parterna på förhand har godtagit den
exklusiva jurisdiktionen hos ett annat rättsligt organ än en
skiljedomstol enligt denna konvention, vilket har
jurisdiktion att med bindande verkan fatta beslut om den
tvist som hänskjutits till det, eller om de tvistande parterna
har enats om att försöka lösa tvisten uteslutande med andra
medel.
2. En förlikningskommission som har inrättats för en tvist
skall inte vidta ytterligare åtgärder om en eller alla parter,
även efter det att tvisten har hänskjutits till denna,
hänskjuter tvisten till en domstol eller skiljenämnd vars
jurisdiktion, vad avser tvisten, de tvistande parterna är
lagligen skyldiga att godta.
3. En förlikningskommission skall uppskjuta utredningen
av en tvist, ifall denna tvist har hänskjutits till ett annat
organ som är behörigt att ge förslag beträffande tvisten. Om
dessa åtgärder inte leder till en lösning av tvisten, skall
kommissionen återuppta sitt arbete på begäran av parterna
eller en av parterna i tvisten, med beaktande av
bestämmelserna i artikel 26, punkt 1.
4. En stat kan, när den undertecknar, ratificerar eller
ansluter sig till denna konvention, göra ett förbehåll för att
säkerställa att den tvistlösningsmekanism som denna
konvention upprättar är förenlig med andra medel för
tvistlösning som har sin grund i internationella åtaganden
som är tillämpliga på staten i fråga.
5. Om parterna vid någon tidpunkt når en lösning av sin
tvist, skall kommissionen eller skiljedomstolen stryka
tvisten från sin ärendeförteckning sedan den fått en skriftlig
bekräftelse från alla parter på att de har nått en lösning av
tvisten.
6. I händelse av oenighet mellan de tvistande parterna vad
gäller kommissionens eller skiljedomstolens behörighet,
skall kommissionen eller skiljedomstolen själv fatta beslut i
frågan.f1002hKAPITEL III -- FÖRLIKNINGf1003Artikel
20f1004Ansökan om tillsättning av en
förlikningskommission
1. Varje konventionsstat får hos Domstolens sekreterare
genom en begäran ansöka om tillsättning av en
förlikningskommission för en tvist mellan denna stat och en
eller flera andra konventionsstater. Två eller flera
konventionsstater får också gemensamt inge en begäran till
Domstolens sekreterare.
2. En ansökan om tillsättning av en förlikningskommission
kan också framföras gemensamt av två eller flera
konventionsstater eller av en eller flera konventionsstater
och en eller flera andra stater som deltar i ESK. Domstolens
sekreterare skall notifieras om den gemensamma
ansökan.f1003Artikel 21f1004Tillsättning av en
förlikningskommission
1. Varje part i en tvist skall från den förteckning över
förlikningsmän som upprättats i enlighet med artikel 3 utse
en förlikningsman att ingå i kommissionen.
2. När fler än två stater är parter i samma tvist, får de stater
som har samma anspråk komma överens om att utse en
enda förlikningsman. Om de inte enas om detta, skall var
och en av de båda sidorna i tvisten utse samma antal
förlikningsmän upp till det maximiantal som fastställts av
presidiet.
3. Varje icke-konventionsstat som är part i en tvist, vilken
hänskjutits till en förlikningskommission, får utse en person
att ingå i kommissionen, antingen från den förteckning över
förlikningsmän som upprättats i enlighet med artikel 3 eller
bland andra personer som är medborgare i en stat som
deltar i ESK. Personerna i fråga skall, i och för sitt uppdrag
med att utreda tvisten, ha samma rättigheter och
skyldigheter som övriga medlemmar i kommissionen. De
skall fullt oavhängigt fullgöra sina uppdrag och avge
förklaring enligt artikel 5 innan de intar sina platser i
kommissionen.
4. Så snart den begäran eller den gemensamma ansökan har
mottagits, genom vilken de tvistande parterna har begärt att
en förlikningskommission skall tillsättas, skall Domstolens
president samråda med de tvistande parterna vad avser
sammansättningen i övrigt av kommissionen.
5. Presidiet skall utse ytterligare tre förlikningsmän att ingå
i kommissionen. Antalet kan ökas eller minskas av
presidiet, under förutsättning att det är ojämnt. Ledamöter
av presidiet och deras suppleanter, som finns uppsatta på
förteckningen över förlikningsmän, skall vara valbara till
kommissionen.
6. Kommissionen skall välja sin ordförande bland de
ledamöter som presidiet utsett.
7. Domstolens procedurregler skall stipulera vilka
förfaranden som skall tillämpas om invändning görs mot
någon av de medlemmar som utsetts att ingå i
kommissionen eller om denna medlem i början av eller
under förfarandet är förhindrad eller avstår från att ingå i
kommissionen.
8. Varje fråga rörande tillämpningen av denna artikel skall
av presidiet avgöras som en preliminär fråga.f1003Artikel
22f1004Förfarande vid tillsättande av en
förlikningskommission
1. Om frågan om tillsättande av en förlikningskommission
anhängiggjorts genom begäran, skall denna begäran
innehålla en uppgift om anledningen till tvisten, namn på
den part eller de parter mot vilka ansökan riktar sig samt
namn på den förlikningsman eller de förlikningsmän som
tillsatts av den ansökande parten eller de ansökande
parterna i tvisten. I begäran skall också kort anges vilka
medel för tvistlösning som man tidigare har använt sig av.
2. Så snart en begäran har mottagits, skall Domstolens
sekreterare notifiera den andra parten eller de andra
parterna i tvisten enligt begäran. Inom femton dagar från
tidpunkten för notifikationen skall den andra parten eller
de andra parterna i tvisten utse en eller flera förlikningsmän
efter eget val att ingå i kommissionen. Om en eller flera
parter i tvisten inte under denna tid har utsett den medlem
eller de medlemmar i kommissionen som de har rätt att
utse, skall presidiet utse det lämpliga antalet
förlikningsmän. Dessa skall utses bland de förlikningsmän
som utsetts i enlighet med artikel 3 av den part eller var och
en av de berörda parterna eller, om dessa parter ännu inte
har utsett förlikningsmän, bland de övriga förlikningsmän
som inte utsetts av den andra parten eller de andra parterna
i tvisten.
3. En gemensam ansökan om tillsättandet av en
förlikningskommission skall ange föremålet för tvisten. Om
det föreligger oenighet mellan parterna, helt eller delvis,
rörande bestämmandet av tvistefrågan, får varje tvistande
part formulera sin egen ståndpunkt i denna fråga.
4. Samtidigt som parterna gemensamt begär att en
förlikningskommission skall tillsättas, skall varje part
underrätta Domstolens sekreterare om namnet på den eller
de förlikningsmän som den har utsett att ingå i
kommissionen.f1003Artikel 23f1004Förlikningsförfarande
1. Förlikningsförfarandet skall vara konfidentiellt och alla
tvistande parter skall ha rätt att bli hörda.
Förlikningskommissionen skall, efter samråd med de
tvistande parterna, fastställa förfarandet under
hänsynstagande till bestämmelserna i artiklarna 10 och 11
samt Domstolens regler.
2. Om de tvistande parterna samtycker, får
förlikningskommissionen erbjuda en konventionsstat, vars
intressen berörs av lösningen av tvisten, att delta i
förhandlingarna.f1003Artikel 24f1004Förlikningens syfte
Förlikningskommissionen skall bistå de tvistande parterna
med att finna en lösning i enlighet med internationell rätt
och deras åtaganden inom ramen för ESK.f1003Artikel
25f1004Förlikningens resultat
1. Om de tvistande parterna under förhandlingen når en
ömsesidigt godtagbar lösning med hjälp av
förlikningskommissionen, skall de protokollföra villkoren
för denna lösning i sammanfattande slutsatser
undertecknade av deras företrädare och av kommissionens
ledamöter. Undertecknandet av dokumentet skall avsluta
förfarandet. ESK:s ministerråd skall genom
ämbetsmannakommittén underrättas om att
förlikningsförfarandet lyckats.
2. När förlikningskommissionen anser att alla aspekter av
tvisten och alla möjligheter att finna en lösning har utretts,
skall den upprätta en slutrapport. Rapporten skall innehålla
kommissionens förslag till en fredlig lösning av tvisten.
3. De tvistande parterna skall notifieras om
förlikningskommissionens rapport och få trettio dagar på
sig för att granska den och underrätta kommissionens
ordförande huruvida de är villiga att godta den föreslagna
lösningen.
4. Om en tvistande part inte godtar den föreslagna
lösningen, är den andra parten eller de andra parterna inte
längre bundna av sitt eget godtagande av denna.
5. Om de tvistande parterna inte har godtagit den
föreslagna lösningen inom den i punkt 3 föreskrivna tiden,
skall rapporten vidarebefordras till ESK:s ministerråd,
genom ämbetsmannakommittén.
6. En rapport skall också upprättas, rörande
omständigheterna då en part underlåter att infinna sig till
förlikning eller avbryter en förhandling efter det att den
inletts, för omedelbar notifikation till ESK:s ministerråd
genom ämbetsmannakommittén.f1002hKAPITEL IV --
SKILJEDOMf1003Artikel 26f1004Ansökan om tillsättning av en
skiljedomstol
1. En gemensam ansökan om skiljedom kan framställas när
som helst av två eller flera konventionsstater eller en eller
flera konventionsstater och en eller flera andra stater som
deltar i ESK.
2. Konventionsstaterna får när som helst genom anmälan till
depositarien förklara att de, ipso facto och utan
särskild överenskommelse, erkänner en skiljedomstols
obligatoriska domsmakt, under förutsättning av
reciprocitet. En sådan förklaring kan göras för obegränsad
tid eller för en angiven tidsperiod. Den kan täcka alla slags
tvister eller utesluta tvister rörande en stats territoriella
integritet, nationella försvar, rätt till suveränitet över
landterritorium eller konkurrerande krav vad avser
jurisdiktion över andra områden.
3. En ansökan om skiljedom mot en konventionsstat som
har avgivit en förklaring enligt punkt 2 kan göras genom en
begäran till domstolens sekreterare tidigast efter trettio
dagar sedan förlikningskommissionens rapport om tvisten
har överlämnats till ESK:s ministerråd i enlighet med
bestämmelserna i artikel 25, punkt 5.
4. När en tvist hänskjuts till en skiljedomstol i enlighet med
denna artikel får skiljedomstolen på eget initiativ eller på
ansökan av en eller alla tvistande parter ange de
interimsåtgärder som bör vidtas av de tvistande parterna för
att undvika att tvisten blir allvarligare, att det blir svårare
att nå en lösning eller att den skiljedom som domstolen
senare skall meddela blir omöjlig att verkställa på grund av
en eller flera tvistande parters uppträdande.f1003Artikel
27f1004Frågor som anhängiggjorts inför en skiljedomstol
1. I en gemensam ansökan om skiljedom skall anges vilken
fråga som är föremål för tvisten. Om det föreligger oenighet
mellan parterna, helt eller delvis, rörande bestämmandet av
tvistefrågan, får varje tvistande part formulera sin egen
ståndpunkt i denna fråga.
2. Om en ansökan om skiljedom sker genom begäran, skall
i denna anges vilken fråga som är föremål för tvisten, vilken
konventionsstat eller vilka konventionsstater den är riktad
mot samt de huvudsakliga faktiska och juridiska
omständigheter som den är grundad på. Så snart begäran
mottagits skall Domstolens sekreterare notifiera den andra
konventionsstaten eller de övriga konventionsstater som
nämns i begäran.f1003Artikel 28f1004Inrättande av en
skiljedomstol
1. När en ansökan om skiljedom inges skall en skiljedomstol
inrättas.
2. De skiljedomare som i enlighet med artikel 4 har tillsatts
av de tvistande parterna är ex officio ledamöter av
skiljedomstolen. När fler än två stater är parter i samma
tvist, kan de stater som har samma anspråk komma överens
om att utse en enda skiljedomare.
3. Presidiet skall bland skiljedomarna utse ett antal
ledamöter att ingå i skiljedomstolen, så att antalet domare
som utsetts av presidiet med minst en överstiger antalet
ex officio-domare. Ledamöter av presidiet och deras
suppleanter, som finns uppförda på förteckningen över
skiljedomare, skall vara valbara till skiljedomstolen.
4. Om en ex officio-domare har förhinder eller
tidigare i någon egenskap har deltagit i beredningen av ett
ärende i samband med en till skiljedomstolen hänskjuten
tvist, skall han eller hon ersättas av sin suppleant. Om
suppleanten är i samma situation, skall den berörda staten
utse en ledamot att behandla tvisten i enlighet med de
villkor och betingelser som anges i punkt 5. För den
händelse att en fråga uppstår rörande en ledamots eller
dennes suppleants befogenhet att ingå i skiljedomstolen,
skall ärendet avgöras av presidiet.
5. Varje stat som är part i en till skiljedomstol hänskjuten
tvist och inte är konventionsstat kan utse en person efter sitt
eget val att ingå i skiljedomstolen, antingen från den
förteckning över skiljedomare som upprättats i enlighet
med artikel 4 eller bland andra personer som är medborgare
i en stat som deltar i ESK. En person som utsetts på detta
sätt måste uppfylla de villkor som anges i artikel 4, punkt 2,
och skall vad avser behandlingen av tvisten ha samma
rättigheter och skyldigheter som övriga ledamöter av
skiljedomstolen har. Personen i fråga skall fullt oavhängigt
fullgöra sina skyldigheter och före sitt inträde i
skiljedomstolen avge den förklaring som krävs i artikel 5.
6. Skiljedomstolen skall utse sin ordförande bland de
ledamöter som tillsatts av presidiet.
7. För den händelse att en av de ledamöter i skiljedomstolen
som tillsatts av presidiet är förhindrad att delta i
förhandlingarna, skall den ledamoten inte ersättas, om inte
antalet ledamöter som tillsatts av presidiet därigenom
kommer att understiga antalet ex officio-ledamöter
eller ledamöter som tillsatts av de tvistande parterna i
enlighet med punkt 5. I så fall skall en eller flera nya
ledamöter tillsättas av presidiet i enlighet med punkterna 3
och 4 i denna artikel. Ny ordförande kommer inte att väljas
när en eller flera nya ledamöter tillsätts, om inte den
ledamot som har förhinder är ordförande i
skiljedomstolen.f1003Artikel 29f1004Skiljeförfarande
1. Alla tvistande parter skall ha rätt att höras under
skiljeförfarandet, som skall uppfylla principerna om en
rättvis rättegång. Skiljeförfarandet skall bestå av en skriftlig
och en muntlig del.
2. Skiljedomstolen skall i förhållande till de tvistande
parterna ha de befogenheter för undersökning och
utredning som är nödvändiga för att den skall kunna
fullgöra sina uppgifter.
3. Varje stat som deltar i ESK och anser att den har ett
konkret anspråk av rättslig natur som kan påverkas av ett
beslut av skiljedomstolen får, inom femton dagar efter det
att ESK-sekretariatet har översänt den notifikation som
anges i artikel 15, inge en ansökan om intervention till
Domstolens sekreterare. Denna ansökan skall omedelbart
vidarebefordras till de tvistande parterna och till den
skiljedomstol som har inrättats med anledning av tvisten.
4. Om den intervenerande staten kan visa att den har ett
sådant anspråk, skall den få tillstånd att delta i
förhandlingarna i den mån detta kan behövas för skydd av
anspråket. Relevanta delar av skiljedomstolens beslut är
bindande för den intervenerande staten.
5. De tvistande parterna har trettio dagar på sig att till
skiljedomstolen inge sina yttranden över en begäran om
intervention. Skiljedomstolen skall ta ställning i frågan om
rätt till intervention.
6. Skiljedomstolens sammanträden skall hållas inom
stängda dörrar, om den inte på de tvistande parternas
begäran beslutar annat.
7. För den händelse att en eller flera tvistande parter
underlåter att inställa sig, får den andra parten eller de
andra parterna i tvisten anmoda domstolen att besluta till
förmån för sitt eller sina yrkanden. Innan skiljedomstolen
gör detta, måste den förvissa sig om att den är behörig och
att de yrkanden som framförts av närvarande part eller
parter är välgrundade.f1003Artikel 30f1004Skiljedomstolens
uppgift
Skiljedomstolens uppgift skall vara att i enlighet med den
internationella rätten avgöra de tvister som hänskjuts till
den. Denna bestämmelse skall inte hindra skiljedomstolens
befogenhet att avgöra ett fall efter rätt och billighet (ex
aequo et bono), om parterna i tvisten kommer överens
om detta.f1003Artikel 31f1004Skiljedomen
1. Skiljedomen skall ange de skäl som den grundar sig på.
Om den, helt eller delvis, uttrycker en uppfattning som
skiljdomarna inte är eniga om, skall varje skiljedomare ha
rätt att avge ett särskilt yttrande eller en avvikande mening.
2. Med undantag för artikel 29, punkt 4, skall skiljedomen
ha bindande kraft endast mellan de tvistande parterna och
vad avser det fall som den hänför sig till.
3. Skiljedomen skall vara slutlig och inte kunna överklagas.
De tvistande parterna eller någon av dem får begära att
skiljedomstolen ger en tolkning av sin dom vad avser dess
innebörd eller tillämpningsområde. Om inte de tvistande
parterna kommer överens om annat, skall en sådan begäran
inges senast sex månader efter delgivningen av
skiljedomen. Sedan skiljedomstolen har mottagit de
tvistande parternas synpunkter, skall den snarast möjligt
lämna sin tolkning.
4. En ansökan om revision av skiljedomen får inges endast
om denna grundar sig på upptäckten av ett sakförhållande
som är av sådan natur att det kan vara av avgörande
betydelse och som, när domen avfattades, var okänt för
skiljedomstolen och för den part eller de parter i tvisten som
kräver revision. Revisionsansökan måste inges senast inom
sex månader efter upptäckten av det nya sakförhållandet.
Ingen revisionsansökan får inges efter det att tio år förflutit
sedan dagen för skiljedomen.
5. I den utsträckning så är möjligt, skall utredningen om en
begäran om tolkning eller om en revisionsansökan göras av
den skiljedomstol som har fattat beslutet i fråga. Om
presidiet skulle finna detta omöjligt, skall en annan
skiljedomstol inrättas i enlighet med bestämmelserna i
artikel 28.f1003Artikel 32f1004Offentliggörande av skiljdomen
Skiljedomen skall offentliggöras av Domstolens
sekreterare. En bestyrkt kopia skall översändas till de
tvistande parterna och, via ämbetsmannakommittén, till
ESK:s ministerråd.f1002hKAPITEL V --
SLUTBESTÄMMELSERf1003Artikel 33f1004Undertecknande och
ikraftträdande
1. Denna konvention skall hos Sveriges regering stå öppen
till och med den 31 mars 1993 för undertecknande av de
stater som deltar i ESK. Den skall ratificeras.
2. De stater som deltar i ESK och inte har undertecknat
denna konvention kan senare ansluta sig till denna.
3. Denna konvention träder i kraft två månader efter dagen
för deponeringen av det tolfte ratifikations- eller
anslutningsinstrumentet.
4. I förhållande till varje stat som ratificerar eller ansluter
sig till denna konvention efter deponeringen av det tolfte
ratifikations- eller anslutningsinstrumentet träder
konventionen i kraft två månader efter det att dess
ratifikations- eller anslutningsinstrument har deponerats.
5. Sveriges regering skall vara depositarie för denna
konvention.f1003Artikel 34f1004Reservationer
Denna konvention får inte bli föremål för någon reservation
som inte uttryckligen är godkänd enligt konventionen.f1003Artikel
35f1004Ändringar
1. Ändringar i denna konvention skall antas i enlighet med
följande punkter.
2. Ändringar i denna konvention får föreslås av varje stat
som är part i konventionen och underrättelse om förslagen
skall av depositarien sändas till ESK-sekretariatet för
vidarebefordran till de stater som deltar i ESK.
3. Om ESK:s ministerråd antar den föreslagna ändringen,
skall texten av depositarien överlämnas till
konventionsstaterna för godtagande i enlighet med deras
respektive konstitutionella krav.
4. Varje sådan ändring träder i kraft den trettionde dagen
efter det att alla konventionsstater har underrättat
depositarien om sitt godtagande av ändringen.f1003Artikel
36f1004Uppsägning
1. Varje konventionsstat får när som helst säga upp denna
konvention genom en till depositarien ställd notifikation.
2. Uppsägningen träder i kraft ett år efter den dag då
depositarien har mottagit notifikationen.
3. Denna konvention skall dock fortsättningsvis vara
tillämplig på den uppsägande parten vad avser
handläggning som pågår vid tidpunkten för uppsägningens
ikraftträdande. Sådan handläggning skall fullföljas.f1003Artikel
37f1004Notifikationer och underrättelser
De notifikationer och underrättelser som skall utgå från
depositarien skall överlämnas till Domstolens sekreterare
och till ESK-sekretariatet för vidarebefordran till de stater
som deltar i ESK.f1003Artikel 38f1004Icke-parter
I enlighet med den internationella rätten bekräftas att
ingenting i denna konvention skall tolkas så att skyldigheter
och åtaganden uppstår för stater som deltar i ESK utan att
vara konventionsstater, om inte så uttryckligen bestäms och
uttryckligen godtas skriftligen av dessa stater.f1003Artikel
39f1004Övergångsbestämmelser
1. Domstolen skall inom fyra månader efter denna
konventions ikraftträdande välja sitt presidium, anta sina
regler och utse sin sekreterare i enlighet med
bestämmelserna i artiklarna 7, 9 och 11. Domstolens
värdlands regering skall i samarbete med depositarien stå
för de nödvändiga arrangemangen.
2. Till dess att domstolen har utsett sin sekreterare skall
dennes åligganden enligt artikel 3, punkt 5, och artikel 4,
punkt 7, utföras av depositarien.
Upprättad i Stockholm den 15 december 1992, på engelska,
franska, italienska, ryska, spanska och tyska språken, vilka
alla språkversioner är lika giltiga.
Bilaga 3
f1002hBESTÄMMELSER OM EN ESK-
FÖRLIKNINGSKOMMISSION
De deltagande staterna i Europeiska säkerhetskonferensen
(ESK) fastställer härmed ett förfarande avsett att utgöra ett
komplement till Vallettamekanismen för fredlig lösning av
tvister, vilken bekräftades av Berlinmötet, genom
inrättandet av en förlikningskommission
(''Kommissionen'') i enlighet med följande
bestämmelser.f1003Sektion I
En tvist mellan två stater som deltar i ESK får hänskjutas
till Kommissionen om parterna kommer överens om
detta.f1003Sektion II
En deltagande stat får när som helst förklara att den på
villkor av reciprocitet kommer att godta
förlikningsförfarande inför Kommissionen vad gäller tvister
mellan denna och andra deltagande stater. Förklaringen får
inte innehålla villkor som skulle inverka på de förfaranden
som beskrivs i sektionerna III-XVII nedan. Förklaringen
skall deponeras hos kommissionens sekreterare
(''Sekreteraren''), som skall överlämna kopior till alla de
deltagande staterna.f1003Sektion III
1. Om parterna i en tvist har kommit överens om att
hänskjuta denna till Kommissionen, kan de i en gemensam
skriftlig ansökan ställd till Sekreteraren begära att
förfarandet inleds.
2. Om båda parter i en tvist har avgivit förklaringar enligt
del II, vilka kan tillämpas på tvisten, kan endera parten i en
skriftlig begäran ställd till den andra och till Sekreteraren
begära att förfarandet inleds.f1003Sektion IV
1. Så snart Sekreteraren har mottagit en begäran som
ingivits i enlighet med sektion III, skall Kommissionen
tillsättas i enlighet med sektion V.
2. Frågor som avser tillämpning av sektion II beträffande
tvisten, och särskilt reciprociteten i de förklaringar som
avgivits i enlighet med denna, skall av Kommissionen
avgöras som preliminära frågor. Parterna skall därför
omedelbart utse sina förlikningsmän.f1003Sektion V
1. De tvistande parterna skall, inom 20 dagar efter det att
Sekreteraren mottagit en skriftlig ansökan enligt sektion
III, utse en förlikningsman från det register som finns
upprättat för Vallettamekanismen för fredlig lösning av
tvister (''Valletta-registret''). En part som åberopar
förfarandet i enlighet med sektion III, punkt 2, skall
namnge sin förlikningsman i sin skriftliga ansökan.
2. Förlikningsmännen skall, inom 20 dagar efter den senare
av deras utnämningar, tillsätta en tredje förlikningsman ur
Valletta-registret, vilken skall vara Kommissionens
ordförande. Denne skall inte vara medborgare i någon av
de stater som är parter eller ha nominerats till registret av
någondera staten.
3. Om utnämningen av ordföranden eller av någon av de
andra förlikningsmännen inte har skett inom föreskriven tid
skall den, efter samråd med parterna, verkställas av
generalsekreteraren i Permanenta skiljedomstolen inom 20
dagar efter det att den relevanta perioden har utlöpt.
4. Eventuella vakanser skall fyllas på det sätt som föreskrivs
för den första utnämningen.f1003Sektion VI
1. Kommissionen skall samråda med parterna om det
förfarande som skall följas då den utövar sina befogenheter
enligt dessa bestämmelser. Kommissionen skall godta varje
avtal om förfarande mellan parterna. I frånvaro av avtal på
någon punkt skall Kommissionen fatta beslut i frågan.
2. Kommissionens beslut och rekommendationer skall
grundas på en majoritet av ledamöternas röster.f1003Sektion VII
Kommissionen får med parternas medgivande inbjuda varje
deltagande stat att muntligt eller skriftligt meddela sina
synpunkter .f1003Sektion VIII
Under förfarandet skall parterna avstå från varje åtgärd
som kan förvärra situationen och försvåra eller hindra en
fredlig lösning av tvisten. I detta sammanhang kan
kommissionen uppmärksamma parterna på de åtgärder som
enligt dess förmenande skulle kunna underlätta en lösning
i godo.f1003Sektion IX
Kommissionen skall försöka klarlägga de frågor som
parterna tvistar om samt sträva efter att nå en lösning av
tvisten på ömsesidigt godtagbara villkor.f1003Sektion X
Om Kommissionen anser att detta skulle underlätta en
lösning i godo av tvisten, kan den föreslå möjliga villkor för
en lösning och sätta upp en tidsram inom vilken parterna
skall underrätta Kommissionen om de godtar
rekommendationerna.f1003Sektion XI
Varje part skall, inom den tidsram som fastställts enligt
sektion X, underrätta Sekreteraren och den andra parten
om den godtar de föreslagna villkoren för en lösning eller
inte. Om inte båda parter meddelat godtagande inom
tidsramen skall Sekreteraren inge en rapport från
Kommissionen till ESK:s ämbetsmannakommitté.
Rapporten skall inte inkludera sådana uppgifter som avses
i sektion XII.f1003Sektion XII
Åtgärder som rekommenderats enligt sektion VIII samt
information och kommentarer som Kommissionen fått av
parterna i förtroende skall förbli förtroliga, om inte
parterna kommer överens om annat.f1003Sektion XIII
Varje part i tvisten skall stå för sina egna kostnader samt
kostnaderna för den förlikningsman som den utsett.
Återstoden av Kommissionens kostnader skall fördelas lika
mellan parterna.f1003Sektion XIV
En deltagande stat kan när som helst, i förväg eller efter det
att en tvist har hänskjutits till Kommissionen, generellt eller
i samband med en särskild tvist, förklara att den under
förutsättning av reciprocitet kommer att som bindande
godta de villkor för en lösning som föreslagits av
Kommissionen. En sådan förklaring skall deponeras hos
Sekreteraren, som skall överlämna kopior till alla de
deltagande staterna.f1003Sektion XV
En förklaring som avgivits enligt sektion II eller sektion
XIV får dras tillbaka eller ändras genom en skriftlig
notifikation till Sekreteraren, som skall överlämna kopior
till alla de deltagande staterna. En förklaring som avgivits
enligt sektion II eller sektion XIV får inte dras tillbaka eller
ändras, i förhållande till en tvist som den gäller för, efter det
att en skriftlig begäran om förlikning av tvisten har ingivits
enligt sektion III, om den andra parten i tvisten redan har
avgivit en sådan förklaring.f1003Sektion XVI
Parterna kan komma överens om att ändra det förfarande
som anges i de föregående delarna vad gäller deras särskilda
tvist.f1003Sektion XVII
Direktören för Centret för förebyggande av konflikter skall
vara kommissionens Sekreterare. Vid fullgörandet av sina
uppgifter får direktören samråda med
ämbetsmannakommittén om och när han bedömer detta
vara nödvändigt. Om direktören är medborgare i någon av
de stater som är parter i tvisten, skall hans uppgifter vad
avser tvisten i fråga fullgöras av den högste ämbetsman i
Centret för förebyggande av konflikter som inte är
medborgare enligt ovan.
Bilaga 4
f1002hBESTÄMMELSER OM PÅBJUDEN
FÖRLIKNING
1. ESK:s ministerråd eller ämbetsmannakommitté (CSO)
får påbjuda att två deltagande stater, vilka som helst, söker
förlikning för att få hjälp med att lösa en tvist som de inte
har kunnat lösa inom rimlig tid.
2. När de använder sig av denna befogenhet får
ministerrådet eller CSO påbjuda att de tvistande parterna
använder sig av de bestämmelser om förlikning som anges i
bilaga 3, under samma förutsättningar som om parterna
hade ingivit en gemensam skriftlig ansökan för att hänskjuta
tvisten till den förlikningskommission som upprättas genom
den bilagan. Vid sådana tillfällen gäller dock att
t(a)
ministerrådet eller CSO får besluta, med hänsyn till arten
av den särskilda tvisten eller andra relevanta faktorer, att
antingen förlänga eller förkorta någon av de perioder om
tjugo dagar som gäller för parternas tillsättning av de båda
medlemmarna i förlikningskommissionen eller för val av
ordföranden, och att
(b)
kommissionen inte skall fullgöra sina uppgifter offentligt,
om inte parterna kommer överens om annat.
3. Därutöver får ministerrådet eller CSO, i fall då två
tvistande parter är parter i Konventionen om förlikning och
skiljedom inom ESK, påbjuda att parterna använder sig av
de bestämmelser om förlikning som fastställs i denna
konvention, när den väl trätt i kraft.
4. De tvistande parterna får utöva de rättigheter som de i
övrigt har för att delta i alla diskussioner inom ministerrådet
eller CSO vad avser tvisten, men de skall inte delta i det
beslut inom ministerrådet eller CSO varigenom parterna
påbjuds att söka förlikning eller i beslut som anges i punkt
2 (a).
5. Ministerrådet eller CSO skall inte påbjuda att parterna i
en tvist söker förlikning enligt denna bilaga om
t(a)
tvisten handläggs enligt något annat förfarande för fredlig
lösning av tvister,
(b)
tvisten omfattas av något förfarande utanför ESK som de
tvistande parterna har godtagit, varmed även förstås ett
avtal i vilket parterna har åtagit sig att handlägga vissa
tvister enbart genom förhandlingar, eller om
(c)
endera parten i tvisten, på grund av att tvisten går in på
frågor rörande dess territoriella integritet eller nationella
försvar, anspråk på suveränitet över landterritorium eller
rivaliserande anspråk vad gäller jurisdiktion över andra
områden, anser att bestämmelserna i denna bilaga inte skall
tillämpas.
6. De tvistande parterna skall stå för sina egna kostnader.
Med undantag av tvister som avses i punkt 3 skall alla övriga
kostnader, som uppkommer under förfarandet, fördelas på
samtliga deltagande stater i enlighet med ESK:s
bidragsskala, vilket inte inverkar på de förfaranden som
CSO kan godkänna för att säkerställa att utgifterna
begränsas till sådana som är rimliga. Vad avser tvister som
omfattas av punkt 3, skall ansvaret för sådana övriga
kostnader fördelas i enlighet med bestämmelserna i
Konventionen om förlikning och skiljedom inom ESK.
7. Utöver de rapporter som i övrigt föreskrivs i de
bestämmelser om förlikning som anges i punkterna 2 och 3
får ministerrådet eller CSO anmoda kommissionen att
rapportera om resultatet av förlikningen. Rapporten skall
inte beröra sakförhållanden som betraktas som förtroliga
enligt de tillämpliga bestämmelserna, om inte parterna
kommer överens om annat.
Bilaga 2
f1002hFINANSPROTOKOLL UPPRÄTTAT I ENLIGHET
MED ARTIKEL 13 I KONVENTIONEN OM
FÖRLIKNING OCH SKILJEDOM INOM ESKf1003Artikel
1f1004Domstolens kostnader
1. Alla kostnader för den domstol som upprättas genom
Konventionen om förlikning och skiljedom inom ESK
(nedan kallad ''konventionen'') skall bestridas av
konventionsstaterna. Kostnader för förlikningsmän och
skiljedomare skall hänföras till domstolens kostnader.
2. Värdstatens skyldigheter vad avser utgifter i samband
med lokaler och inventarier för domstolens bruk, deras
underhåll, försäkringsskydd och säkerhet samt
förbrukningsvaror skall fastställas i en skriftväxling mellan
domstolen, som agerar med konventionsstaternas
medgivande och på deras vägnar, och värdstaten.f1003Artikel
2f1004Bidrag till domstolens budget
1. Bidragen till domstolens budget skall fördelas mellan
konventionsstaterna i enlighet med den bidragsskala som är
tillämplig inom ESK, justerad med hänsyn till skillnaden i
antal mellan de deltagande staterna i ESK och
konventionsstaterna.
2. Om en stat ratificerar eller tillträder konventionen efter
dess ikraftträdande, skall dess bidrag för det löpande
budgetåret motsvara en tolftedel av dess del av den
justerade skalan, upprättad enligt punkt 1 i denna artikel,
för varje hel månad av detta budgetår som återstår efter den
dag då konventionen har trätt i kraft för staten i fråga.
3. Om en stat som inte är part i konventionen hänskjuter
en tvist till domstolen i enlighet med artikel 20, punkt 2,
eller artikel 26, punkt 1, i konventionen, skall den bidra till
finansieringen av domstolens budget under den tid som
förfarandet pågår, som om den vore part i konventionen.
Vid tillämpning av denna punkt skall förlikning anses
börja den dag då domstolens sekreterare mottar
underrättelse om parternas avtal om att tillsätta en
kommission och avslutas den dag då kommissionen
notifierar parterna om sin rapport. Om en part drar sig
tillbaka från förfarandet, skall detta förfarande betraktas
som avslutat dagen för underrättelsen om den rapport som
avses i artikel 25, punkt 6, i konventionen.
Skiljedomsförfarande skall anses börja den dag då
domstolens sekreterare mottar underrättelse om parternas
avtal om att tillsätta en domstol och avslutas den dag då
domstolen meddelar sin skiljedom.f1003Artikel 3f1004Räkenskapsår och
budget
1. Räkenskapsåret skall löpa från den 1 januari till den 31
december.
2. Domstolens sekreterare skall årligen, i samråd med
domstolens presidium, upprätta ett budgetförslag för
domstolen. Budgetförslaget för påföljande budgetår skall
överlämnas till konventionsstaterna före den 15 september.
3. Budgeten skall godkännas av konventionsstaternas
respresentanter. Övervägande och godkännande av
budgeten skall äga rum i Wien, om inte konventionsstaterna
kommer överens om annat. Efter godkännande av
budgeten för budgetåret skall domstolens sekreterare
anmoda konventionsstaterna att erlägga sina bidrag.
Om budgeten inte godkänts per den 31 december, skall
domstolen bedriva sin verksamhet på grundval av
föregående budget och domstolens sekreterare skall, utan
att detta kan anses föregripa senare justeringar, anmoda
konventionsstaterna att erlägga sina bidrag i enlighet med
den budgeten.
Domstolens sekreterare skall anmoda
konventionsstaterna att ställa femtio procent av sina bidrag
till förfogande den 1 januari och återstående femtio procent
den 1 april.
4. Om inte konventionsstaternas representanter beslutar
annat, skall budgeten upprättas i schweizerfranc och
staternas bidrag erläggas i denna valuta.
5. En stat som ratificerar eller ansluter sig till konventionen
efter dess ikraftträdande skall erlägga sitt första bidrag till
budgeten inom två månader efter det att domstolens
sekreterare anmodat staten att betala.
6. Stater som utan att vara konventionsstater har hänskjutit
en tvist till domstolen skall erlägga sitt bidrag inom två
månader efter det att domstolens sekreterare anmodat dem
att betala.
7. Det år som konventionen träder i kraft skall
konventionsstaterna erlägga sina bidrag till budgeten inom
två månader efter dagen för deponeringen av det tolfte
ratifikationsinstrumentet för konventionen. Denna budget
är preliminärt fastställd till 250 000 schweiziska franc.
Artikel 4
Skulder, utbetalningar och reviderad budget
1. Den godkända budgeten skall utgöra ett bemyndigande
för domstolens sekreterare, som därvid ansvarar inför
domstolens presidium, att ikläda sig skulder och göra
utbetalningar upp till de belopp och för de syften som
godkänts.
2. Domstolens sekreterare, som därvid ansvarar inför
domstolens presidium, är bemyndigad att göra överföringar
mellan olika poster och delposter på upp till 15 procent av
posterna/delposterna. Alla sådana överföringar måste
rapporteras av domstolens sekreterare i samband med den
ekonomiska rapport som nämns i artikel 9 i detta protokoll.
3. Skulder som är obetalda vid budgetårets slut skall föras
över till nästkommande budgetår.
4. Om domstolens sekreterare på grund av
omständigheterna och efter noggrann undersökning av
tillgångarna i syfte att identifiera sparmedel är tvungen till
det, är han bemyndigad att framlägga en reviderad budget,
som kan medföra att ytterligare anslag begärs, för
godkännande av konventionsstaternas representanter.
5. Uppkommer överskott för ett visst budgetår skall detta
dras av från de fastställda bidragen för det budgetår som
följer efter det då räkenskaperna har godkänts av
konventionsstaternas representanter. Uppkommer
underskott skall detta belasta det påföljande budgetåret,
om inte konventionsstaternas representanter beslutar om
ytterligare bidrag.f1003Artikel 5f1004Rörelsekapitalfond
En rörelsekapitalfond får upprättas om
konventionsstaterna anser detta vara nödvändigt. Den skall
finansieras av konventionsstaterna.f1003Artikel 6f1004Arvoden
1. Medlemmarna av domstolens presidium, av
förlikningskommissionerna och av skiljedomstolarna skall
för varje dag då de fullgör sina uppgifter få ett dagarvode.
2. Medlemmar av domstolens presidium skall dessutom få
ett årligt nominellt arvode.
3. Dagarvodet och det årliga nominella arvodet skall
fastställas av konventionsstaternas representanter.f1003Artikel
7f1004Löner, sociala förmåner och pensioner
1. Domstolens sekreterare och annan sekretariatspersonal
som utsetts i enlighet med artikel 9 i konventionen skall få
en lön som skall fastställas av konventionsstaternas
representanter.
2. Sekretariatspersonalen skall begränsas till det absoluta
minimum som krävs för domstolens funktion.
3. Konventionsstaternas representanter skall säkerställa att
domstolens sekreterare och sekretariatspersonalen erbjuds
lämpliga sociala förmåner och pension.f1003Artikel
8f1004Reseersättning
1. Ersättning för sådana resekostnader som är absolut
nödvändiga för att medlemmarna av domstolens presidium,
av förlikningskommissionerna och av skiljedomstolarna
samt domstolens sekreterare och sekretariatspersonalen
skall kunna fullgöra sina uppgifter skall utbetalas till dessa.
2. Ersättningen skall bestå dels av ersättning för faktiska
transportkostnader, inklusive utgifter som normalt är
förbundna med transport, dels ett dagtraktamente för
täckning av alla måltids- och boendekostnader samt avgifter
och drickspengar och andra personliga utgifter.
Dagtraktamentet skall bestämmas av konventionsstaternas
representanter.f1003Artikel 9f1004Protokoll och räkenskaper
1. Domstolens sekreterare skall, på bemyndigande av
domstolens presidium, säkerställa att lämplig bokföring och
lämpliga räkenskaper förs över transaktionerna och att alla
betalningar är vederbörligen attesterade.
2. Domstolens sekreterare skall, på bemyndigande av
domstolens presidium, senast den 1 mars till
konventionsstaterna överlämna en årsredovisning, vilken
för det föregående budgetåret skall visa
t(a)
intäkter och utgifter rörande samtliga konton,
(b)
budgetläget,
(c)
tillgångar och skulder vid budgetårets slut.
f1003Artikel 10f1004Revision
1. Domstolens räkenskaper skall revideras av två revisorer
av olika nationaliteter, vilka tillsatts för förnybara
treårsperioder av konventionsstaternas representanter.
Personer som förekommer eller har förekommit på listor
över förlikningsmän eller skiljedomare eller som har
mottagit ersättning av domstolen i enlighet med artikel 7 i
detta protokoll får inte vara revisorer.
2. Revisorerna skall årligen genomföra revision. De skall
särskilt kontrollera att bokföringen, uppgifterna om
tillgångar och skulder samt räkenskaperna är korrekta.
Räkenskaperna skall vara tillgängliga för årlig revision och
granskning senast den 1 mars.
3. Revisorerna skall utföra den revision som de anser
nödvändig för att intyga att
t(a)
den årsredovisning som de erhållit är korrekt och i enlighet
med domstolens bokföring och protokoll,
(b)
de ekonomiska transaktioner som tagits upp i
årsredovisningen har genomförts i enlighet med de
relevanta reglerna, budgetbestämmelserna och andra
direktiv som kan vara tillämpliga, och att
t(c)
deponerade eller kontanta medel har verifierats genom
intyg som erhållits direkt från de ställen där medlen
deponerats eller genom faktisk räkning.
4. Domstolens sekreterare skall ge revisorerna den hjälp
och det stöd som de kan behöva för att kunna fullgöra sina
åligganden. Revisorerna skall särskilt ha fri tillgång till de
räkenskapsböcker, protokoll och handlingar som enligt
deras åsikt är nödvändiga för revisionen.
5. Revisorerna skall årligen upprätta en rapport med attest
av räkenskaperna och med de kommentarer som revisionen
kan ge anledning till. I detta sammanhang får de också göra
sådana anmärkningar som de anser vara nödvändiga vad
gäller de finansiella förfarandenas effektivitet,
bokföringssystemet samt den interna kontrollen av
finanserna.
6. Rapporten skall underställas konventionsstaternas
representanter senast fyra månader efter det budgetårs slut
som räkenskaperna hänför sig till. Rapporten skall på
förhand överlämnas till domstolens sekreterare, så att
denne får minst 15 dagar på sig för att ge de förklaringar och
kommentarer som han kan anse nödvändiga.
7. Utöver den årliga revisionen skall revisorerna alltid ha
möjlighet att fritt kontrollera bokföringen, redovisningen
av tillgångar och skulder samt räkenskaperna.
8. På grundval av revisionsberättelsen skall
konventionsstaternas representanter lämna sitt
godkännande av årsredovisningen eller vidta sådana andra
åtgärder som kan anses lämpliga.f1003Artikel 11f1004Särskilt
utgiftskonto
1. Ett särskilt utgiftskonto får upprättas av
konventionsstaterna i syfte att sänka rättegångskostnaderna
för de stater som är parter i tvister som hänskjutits till
domstolen och som har svårigheter att betala dessa
kostnader. Det skall finansieras genom frivilliga bidrag från
konventionsstaterna.
2. En stat som är part i en tvist, vilken hänskjutits till
domstolen och som önskar erhålla medel från det särskilda
utgiftskontot skall inge en ansökan till domstolens
sekreterare tillsammans med en detaljerad redogörelse för
de beräknade rättegångskostnaderna.
Domstolens presidium skall granska ansökan och lämna
sin rekommendation till konventionsstaternas
representanter, som skall besluta huruvida denna ansökan
skall beviljas och i vilken utsträckning.
Efter det att tvisten har behandlats skall den stat som har
erhållit medel från det särskilda utgiftskontot sända en
detaljerad redovisning av de faktiska
rättegångskostnaderna till domstolens sekreterare för
granskning av presidiet och skall, vid behov, vidta åtgärder
för att återbetala överstigande belopp.f1003Artikel
12f1004Beslutsfattande
Alla beslut av konventionsstaterna eller deras
representanter enligt detta protokoll skall fattas med
konsensus.f1003Artikel 13f1004Ändringar
Ändringar i detta protokoll skall antas i enlighet med
bestämmelserna i artikel 35 i konventionen. Domstolens
presidium får avge yttrande över de föreslagna ändringarna
till ESK:s sekretariat för vidarebefordran till de stater som
deltar i ESK.
Detta protokoll, som upprättats på engelska, franska,
italienska, ryska, spanska och tyska språken, vilka alla sex
språkversioner har lika giltighet, och som antagits av
ämbetsmannakommittén i Prag den 28 april 1993 i enlighet
med artikel 13 i Konventionen om förlikning och skiljedom
inom ESK, är deponerat hos Sveriges regering.
Sammanställning av remissyttranden över promemorian
Sveriges tillträde till konventionen om förlikning och
skiljedom inom den europeiska säkerhetskonferensen
(ESK) (Ds 1993:48)
Efter remiss har yttranden över promemorian avgivits av
Domstolsverket, Hovrätten för Övre Norrland,
Kammarrätten i Göteborg, Nedrustnings- och
folkrättsdelegationen, Överbefälhavaren, Försvarets
forskningsanstalt, Militärhögskolan, Totalförsvarets
folkrättsråd, Riksskatteverket, Skattemyndigheten i
Stockholms län, Juridiska fakulteten vid Stockholms
universitet, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet,
Svenska Röda korset samt Sveriges advokatsamfund.
Allmänt
Remissutfallet är överlag mycket positivt. Till de
ställningstaganden i sak rörande ratifikation, avgivande av
förklaringar m.m. som görs i promemorian ansluter sig
remissinstanserna undantagslöst. Den kritik som
förekommer inskränker sig till en punkt: förslaget till
ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall.
Ratifikation
Flertalet remissinstanser är uttalat positiva till
promemorians förslag att Sverige skall ratificera
konventionen. Inte någon går emot förslaget.
Avgivande av förklaringar
Samtliga som yttrar sig över frågan ansluter sig till
promemorians slutsatser att Sverige bör avge förklaring
enligt Stockholmskonventionens artikel 26.2 och enligt
Bilaga 3-mekanismens sektion II, men att någon förklaring
enligt Bilaga 3-mekanismens sektion XIV inte bör avges.
Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anför att
förklaringen enligt Stockholmskonventionens artikel 26.2
bör avges på fem år, varefter den förnyas om den inte sägs
upp. Detta kan i viss mån sägas avvika från promemorians
förslag om en tioårig förklaring som kräver uttalad
förnyelse.
Avgivande av reservation
Två remissinstanser, juridiska fakulteterna vid
Stockholms respektive Uppsala universitet, föreslår att
Sverige skall överväga att avge särskild reservation enligt
Stockholmskonventionens artikel 19.4 i samband med
ratifikationen, för att säkerställa att den nya domstol som
inrättas i och med Stockholmskonventionen inte skall
påverka kompetensen hos andra viktiga internationella
domstolar som Sverige anslutit sig till, exempelvis
Europadomstolen i Strasbourg, Internationella domstolen i
Haag och -- i framtiden -- EES-domstolen och eventuellt
EG-domstolen.
Lagstiftningen om immunitet och privilegier
Även om flertalet remissinstanser lämnat promemorians
förslag utan erinran är en majoritet av dem som särskilt
yttrat sig i frågan kritiska mot förslaget. Kritiken gäller den
text i promemorians lagförslag, avsedd att inflyta i bilagan
till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa
fall, där omfattningen av den immunitet och de privilegier
som skall tillkomma dem som är knutna till domstolen
avgränsas till att inte innefatta skattefrihet. Den kritiserade
texten hänvisar endast till artikel 19 i Internationella
domstolens stadga, och inte till artikel 32.8, där
skattefriheten regleras.
Domstolsverket anför att promemorians tolkning inte
framstår som helt övertygande, utan att bestämmelsen i
Stockholmskonventionens artikel 6 borde anses hänvisa till
samtliga de privilegier som den Internationella domstolens
personal åtnjuter. Hovrätten för Övre Norrland anför
likaledes att artikel 6 även måste anses innefatta
skattebefrielse för berörda kategorier.
Även Kammarrätten i Göteborg är kritisk, främst mot
att lagförslaget inte hänvisar till artikel 42.3 i Internationella
domstolens stadga, där immunitet och privilegier för
parternas ombud och juridiska biträden stadgas.
Kammarrätten hänvisar vidare till FN-systemet, och till
andra internationella organ, där skattefrihet normalt
föreligger. För det fall man verkligen avser att utesluta
ledamöternas och sekreterarens arvoden från skattefrihet
föreslår Kammarrätten en annan formulering, som utöver
promemorians förslag även hänvisar till artikel 42.3 i
Internationella domstolens stadga. Kammarrätten har
därutöver en språklig invändning mot formuleringen av den
personkrets som omfattas av immuniteten och
privilegierna.
Riksskatteverket anför att den aktuella formuleringen i
promemorians lagförslag synes gå utöver vad som brukar
anges i bilagans högerspalt, och att artikel 6 i
Stockholmskonventionen inte uttryckligen hänvisar endast
till artikel 19 i Internationella domstolens stadga.
Riksskatteverket ser hellre att det svenska åtagandet om att
medge immunitet och privilegier uppfylls genom ett tillägg
i lagens (1976:661) huvudtext, genom en ny 2 b §, alltså
genom transformation i stället för inkorporering. Väljs
ändå inkorporering, och skall ett tillägg sålunda ske i
bilagan till lagen (1976:661), förordar Riksskatteverket en
annan formulering.
Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anför att
promemorians tolkning inte förefaller helt invändningsfri
och att de argument som framförs i promemorian inte
föranleder att personalen vid den domstol som
Stockholmskonventionen stadgar skall ges ett sämre
immunitetsskydd än Internationella domstolens personal.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet går längst i sin
kritik, när man anför att promemorians lagförslag inte fullt
ut omsätter åtagandet i konventionen, och att
promemorians tolkning ''inte endast framstår som felaktig
utan även som futtig i ljuset av de motiv, som uppburit
konventionens tillkomst och de som anförts beträffande
domstolens finansiering''.
Skattemyndigheten i Stockholms län delar
promemorians uppfattning; med den utformning som
föreslås bör det framgå att principiell skattefrihet inte är
avsedd. Sveriges advokatsamfund anför att man inte har
någon erinran mot promemorians förslag till lagstiftning.
Övriga remissinstanser berör inte frågan.
Förteckning över ESK:s deltagande stater, september
1993
Med stjärna försedda stater har undertecknat
Stockholmskonventionen. Hittills har endast Frankrike
ratificerat konventionen.
Albanien*
Armenien*
Azerbajdzjan
Belgien*
Bosnien-Hercegovina*
Bulgarien*yfu511
Canada*
Cypern*
Danmark*
Estland
Finland*
Frankrike*
Förenta staterna
Georgien
Grekland*
Heliga stolen/Vatikanstaten
Irland
Island
Italien*
Jugoslavienyfu522
Kazachstan
Kirgistan
Kroatien*
Lettland*
Liechtenstein*
Litauen
Luxemburg*
Malta*
Moldavien*
Monaco*
Nederländerna
Norge*
Polen*
Portugal*
Rumänien*
Ryska federationen*
San Marino*
Schweiz*
Slovakiska republiken*
Slovenien*
Spanien
Storbritannien
Sverige*
Tadzjikistan
Tjeckiska republiken
Turkiet
Turkmenistan
Tyskland*
Ukraina*
Ungern*
Uzbekistan
Vitryssland
Österrike*
ycp8,81 Bulgarien avgav vid undertecknandet en
särskild deklaration.
yfo522 ''Rest-Jugoslavien''; suspenderade från ESK:s
arbete.
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30
september 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och
statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén,
Hörnlund, Olsson, Svensson, Svensson, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,
Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Svensson
Regeringen beslutar proposition 1993/94:23 Sveriges
tillträde till konventionen om förlikning och skiljedom inom
Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) m.m.
f1003DECISION ON PEACEFUL SETTLEMENT OF
DISPUTES
1. At its Stockholm meeting of 14 and 15 December 1992,
the CSCE Council considered the recommendations made
by the CSCE Meeting on Peaceful Settlement of Disputes
held in Geneva from 12 to 23 October 1992.
2. The Ministers reaffirmed the vital importance of the
commitment of all participating States, under Principle V of
the Helsinki Final Act, to settle their disputes by peaceful
means. In this connection, they recalled other CSCE
documents relating to the peaceful settlement of disputes,
in particular the Concluding Document of the Vienna
Follow-up Meeting, the Charter of Paris for a New Europe,
the Report on Peaceful Settlement of Disputes adopted at
Valletta and endorsed at the hBerlin Meeting of 19 and 20
June 1991, and the Helsinki Document of 1992.
3. The Ministers noted the variety of existing dispute
settlement procedures, both within and outside the CSCE.
They recalled the important contribution that the potential
involvement of an impartial third party can make to the
peaceful settlement of disputes and the fact that the Valletta
Mechanism enables a participating State, under certain
conditions, to seek the mandatory involvement of such a
party.
4. The Ministers agreed that in the present circumstances,
the principle of the peaceful settlement of disputes assumes
particular relevance to problems facing participating States,
and that the framework of the CSCE provides a unique
opportunity to give impetus to this central aspect of CSCE
commitments.
5. In order to further and strengthen their commitment to
settle disputes exclusively by peaceful means, and in
accordance with paragraphs 57 to 62 of Chapter III of the
Helsinki Decisions of 1992 to develop a comprehensive and
coherent set of measures available within the CSCE for the
peaceful settlement of disputes, the Ministers have:
t(a)
Adopted measures to enhance the Valletta Provisions
through modification of the procedure for selecting Dispute
Settlement Mechanisms. This modification is set forth in
Annex 1;
(b)
Adopted the text of a Convention on Conciliation and
Arbitration within the CSCE providing for general
conciliation and for arbitration on the basis of agreements
ad hoc or, in advance, on the basis of reciprocal
declarations, and declared it open for signature by
interested participating States. This text is contained in
Annex 2;
(c)
Adopted a conciliation procedure as an option available to
participating States on the basis of agreements ad hoc
or, in advance, on the basis of reciprocal declarations.
This procedure is set forth in Annex 3;
(d)
Decided that the Council or the Committee of Senior
Officials of the CSCE may direct any two participating
States to seek conciliation to assist them in resolving a
dispute that they have not been able to settle within a
reasonable period of time. The provisions relating thereto
are set forth in Annex 4.
6. The Ministers recalled that nothing stated in the
foregoing will in any way affect the unity of the CSCE
principles, or the right of participating States to raise within
the CSCE process any issue relating to the implementation
of any CSCE commitment concerning the principle of the
peaceful settlement of disputes, or relating to any other
CSCE commitment or provision.
7. Procedures for the peaceful settlement of disputes within
the CSCE will be reviewed during the review conference to
be held at Budapest in 1994 and periodically thereafter as
appropriate.f1004CSCE/3-c/Dec.1
Annex 1
f1003MODIFICATION TO SECTION V OF THE VALLETTA
PROVISIONS FOR A CSCE PROCEDURE FOR
PEACEFUL SETTLEMENT OF DISPUTES
Section V of the Valletta Provisions for a CSCE Procedure
for Peaceful Settlement of Disputes should read as
follows:f1003Section V
1. A CSCE Dispute Settlement Mechanism consists of one
or more members, selected by common agreement of the
parties to a dispute from a register of qualified candidates
maintained by the nominating institution. The register
comprises the names of up to four persons nominated by
each participating State desiring to do so. No member of a
Mechanism may be a national of, or permanently resident
in the territory of any State involved in the dispute. By
agreement between the parties, a Mechanism may include
members whose names are not included in the register.
2. If the parties to a dispute have not reached agreement on
the composition of a Mechanism within two months from
the initial request of a party for the establishment of a
Mechanism, the Senior Official of the nominating
institution will, in consultation with the parties to the
dispute, select seven names from the register. If the Senior
Official of the nominating institution is a national of any of
the States involved in the dispute, his functions will be
performed by the next most senior official who is not such
a national.
3. Each party (*) to the dispute has the right to reject up to
three of the nominees. The parties will inform the
nominating institution of the rejections, if any, within one
month of having been informed of the nominations. This
information will be confidential. After one month from the
date of informing the parties of the nominations, the
nominating institution will notify the parties of the
composition of the Mechanism.
Note: The modification means that the time period
under paragraph 2 is shortened by one month, that seven
names should be selected instead of ''less than six'', and that
paragraphs 4 and 5 will no longer apply.
(*) The problems arising when the parties are more than
two will require further consideration.f1004CSCE/3-c/Dec. 1
Annex 2
f1003CONVENTION ON CONCILIATION AND
ARBITRATION WITHIN THE CSCE
The States parties to this Convention, being States
participating in the Conference on Security and Co-
operation in Europe,
Conscious of their obligation, as provided for in
Article 2, paragraph 3, and Article 33 of the Charter of the
United Nations, to settle their disputes peacefully;
Emphasizing that they do not in any way intend to
impair other existing institutions or mechanisms, including
the International Court of Justice, the European Court of
Human Rights, the Court of Justice of the European
Communities and the Permanent Court of Arbitration;
Reaffirming their solemn commitment to settle their
disputes through peaceful means and their decision to
develop mechanisms to settle disputes between
participating States;
Recalling that full implementation of all CSCE
principles and commitments constitutes in itself an essential
element in preventing disputes between the CSCE
participating States;
Concerned to further and strengthen the
commitments stated, in particular, in the Report of the
Meeting of Experts on Peaceful Settlement of Disputes
adopted at Valletta and endorsed by the CSCE Council of
Ministers of Foreign Affairs at its meeting in Berlin on 19
and 20 June 1991,
Have agreed as follows:f1004f1003CHAPTER I --
GENERAL PROVISIONSf1003Article 1f1004Establishment of the
Court
A Court of Conciliation and Arbitration shall be established
to settle, by means of conciliation and, where appropriate,
arbitration, disputes which are submitted to it in accordance
with the provisions of this Convention.f1003Article
2f1004Conciliation
Commissions and Arbitral Tribunals
1. Conciliation shall be undertaken by a Conciliation
Commission constituted for each dispute. The Commission
shall be made up of conciliators drawn from a list
established in accordance with the provisions of Article 3.
2. Arbitration shall be undertaken by an Arbitral Tribunal
constituted for each dispute. The Tribunal shall be made up
of arbitrators drawn from a list established in accordance
with the provisions of Article 4.
3. Together, the conciliators and arbitrators shall constitute
the Court of Conciliation and Arbitration within the CSCE,
hereinafter referred to as ''the Court''.f1003Article
3f1004Appointment of
Conciliators
1. Each State party to this Convention shall appoint, within
two months following its entry into force, two conciliators
of whom at least one is a national of that State. The other
may be a national of another CSCE participating State. A
State which becomes party to this Convention after its entry
into force shall appoint its conciliators within two months
following the entry into force of this Convention for the
State concerned.
2. The conciliators must be persons holding or having held
senior national or international positions and possessing
recognized qualifications in international law, international
relations, or the settlement of disputes.
3. Conciliators shall be appointed for a renewable period of
six years. Their functions may not be terminated by the
appointing State during their term of office. In the event of
death, resignation or inability to attend recognized by the
Bureau, the State concerned shall appoint a new
conciliator; the term of office of the new conciliator shall be
the remainder of the term of office of the predecessor.
4. Upon termination of their period of office, conciliators
shall continue to hear any cases that they are already dealing
with.
5. The names of the conciliators shall be notified to the
Registrar, who shall enter them into a list, which shall be
communicated to the CSCE Secretariat for transmission to
the CSCE participating States.f1003Article 4f1004Appointment of
Arbitrators
1. Each State party to this Convention shall appoint, within
two months following its entry into force, one arbitrator and
one alternate, who may be its nationals or nationals of any
other CSCE participating State. A State which becomes
Party to this Convention after its entry into force shall
appoint its arbitrator and the alternate within two months
of the entry into force of this Convention for that State.
2. Arbitrators and their alternates must possess the
qualifications required in their respective countries for
appointment to the highest judicial offices or must be
jurisconsults of recognized competence in international law.
3. Arbitrators and their alternates are appointed for a
period of six years, which may be renewed once. Their
functions may not be terminated by the appointing State
party during their term of office. In the event of death,
resignation or inability to attend, recognized by the Bureau,
the arbitrator shall be replaced by his or her alternate.
4. If an arbitrator and his or her alternate die, resign or are
both unable to attend, the fact being recognized by the
Bureau, new appointments will be made in accordance with
paragraph 1. The new arbitrator and his or her alternate
shall complete the term of office of their predecessors.
5. The Rules of the Court may provide for a partial renewal
of the arbitrators and their alternates.
6. Upon expiry of their term of office, arbitrators shall
continue to hear any cases that they are already dealing
with.
7. The names of the arbitrators shall be notified to the
Registrar, who shall enter them into a list, which shall be
communicated to the CSCE Secretariat for transmission to
the CSCE participating States.f1003Article 5f1004Independence of the
Members of the Court and of the Registrar
The conciliators, the arbitrators and the Registrar shall
perform their functions in full independence. Before taking
up their duties, they shall make a declaration that they will
exercise their powers impartially and conscientiously.f1003Article
6f1004Privileges and Immunities
The conciliators, the arbitrators, the Registrar and the
agents and counsel of the parties to a dispute shall enjoy,
while performing their functions in the territory of the
States parties to this Convention, the privileges and
immunities accorded to persons connected with the
International Court of Justice.f1003Article 7f1004Bureau of the Court
1. The Bureau of the Court shall consist of a President, a
Vice-President and three other members.
2. The President of the Court shall be elected by the
members of the Court from among their number. The
President presides over the Bureau.
3. The conciliators and the arbitrators shall each elect from
among their number two members of the Bureau and their
alternates.
4. The Bureau shall elect its Vice-President from among its
members. The Vice-President shall be a conciliator if the
President is an arbitrator, and an arbitrator if the President
is a conciliator.
5. The Rules of the Court shall establish the procedures for
the election of the President as well as of the other members
of the Bureau and their alternates.f1003Article 8f1004Decision-Making
Procedure
1. The decisions of the Court shall be taken by a majority
of the members participating in the vote. Those abstaining
shall not be considered participating in the vote.
2. The decisions of the Bureau shall be taken by a majority
of its members.
3. The decisions of the Conciliation Commissions and the
Arbitral Tribunals shall be taken by a majority of their
members, who may not abstain from voting.
4. In the event of a tied vote, the vote of the presiding officer
shall prevail.f1003Article 9f1004Registrar
The Court shall appoint its Registrar and may provide for
the appointment of such other officers as may be necessary.
The staff regulations of the Registry shall be drawn up by
the Bureau and adopted by the States parties to this
Convention.f1003Article 10f1004Seat
1. The seat of the Court shall be established in Geneva.
2. At the request of the parties to the dispute and in
agreement with the Bureau, a Conciliation Commission or
an Arbitral Tribunal may meet at another location.f1003Article
11f1004Rules of the Court
1. The Court shall adopt its own Rules, which shall be
subject to approval by States parties to this Convention.
2. The Rules of the Court shall establish, in particular, the
rules of procedure to be followed by the Conciliation
Commissions and Arbitral Tribunals constituted pursuant
to this Convention. They shall state which of these rules
may not be waived by agreement between the parties to the
dispute.f1003Article 12f1004Working Languages
The Rules of the Court shall establish rules on the use of
languages.f1003Article 13f1004Financial Protocol
Subject to the provisions of Article 17, all the costs of the
Court shall be met by the States parties to this Convention.
The provisions for the calculation of the costs; for the
drawing up and approval of the annual budget of the Court;
for the distribution of the costs among the States parties to
this Convention; for the audit of the accounts of the Court;
and for related matters, shall be contained in a Financial
Protocol to be adopted by the Committee of Senior
Officials. A State becomes bound by the Protocol on
becoming a party to this Convention.f1003Article 14f1004Periodic
Report
The Bureau shall annually present to the CSCE Council
through the Committee of Senior Officials a report on the
activities under this Convention.f1003Article 15f1004Notice of
Requests
for Conciliation or Arbitration
The Registrar of the Court shall give notice to the CSCE
Secretariat of all requests for conciliation or arbitration, for
immediate transmission to the CSCE participating
States.f1003Article 16f1004Conduct of Parties -- Interim Measures
1. During the proceedings, the parties to the dispute shall
refrain from any action which may aggravate the situation
or further impede or prevent the settlement of the dispute.
2. The Conciliation Commission may draw the attention of
the parties to the dispute submitted to it to the measures the
parties could take in order to prevent the dispute from being
aggravated or its settlement made more difficult.
3. The Arbitral Tribunal constituted for a dispute may
indicate the interim measures that ought to be taken by the
parties to the dispute in accordance with the provisions of
Article 26, paragraph 4.f1003Article 17f1004Procedural Costs
The parties to a dispute and any intervening party shall each
bear their own costs.f1003CHAPTER II -- COMPETENCEf1003Article
18f1004Competence of the Commission and of the Tribunal
1. Any State party to this Convention may submit to a
Conciliation Commission any dispute with another State
party which has not been settled within a reasonable period
of time through negotiation.
2. Disputes may be submitted to an Arbitral Tribunal under
the conditions stipulated in Article 26.f1003Article
19f1004Safeguarding
the Existing Means of Settlement
1. A Conciliation Commission or an Arbitral Tribunal
constituted for a dispute shall take no further action in the
case:
t(a)
If, prior to being submitted to the Commission or the
Tribunal, the dispute has been submitted to a court or
tribunal whose jurisdiction in respect of the dispute the
parties thereto are under a legal obligation to accept, or if
such a body has already given a decision on the merits of the
dispute;
(b)
If the parties to the dispute have accepted in advance the
exclusive jurisdiction of a jurisdictional body other than a
Tribunal in accordance with this Convention which has
jurisdiction to decide, with binding force, on the dispute
submitted to it, or if the parties thereto have agreed to seek
to settle the dispute exclusively by other means.
2. A Conciliation Commission constituted for a dispute shall
take no further action if, even after the dispute has been
submitted to it, one or all of the parties refer the dispute to
a court or tribunal whose jurisdiction in respect of the
dispute the parties thereto are under a legal obligation to
accept.
3. A Conciliation Commission shall postpone examining a
dispute if this dispute has been submitted to another body
which has competence to formulate proposals with respect
to this dispute. If those prior efforts do not lead to a
settlement of the dispute, the Commission shall resume its
work at the request of the parties or one of the parties to the
dispute, subject to the provisions of Article 26, paragraph 1.
4. A State may, at the time of signing, ratifying or acceding
to this Convention, make a reservation in order to ensure
the compatibility of the mechanism of dispute settlement
that this Convention establishes with other means of dispute
settlement resulting from international undertakings
applicable to that State.
5. If, at any time, the parties arrive at a settlement of their
dispute, the Commission or Tribunal shall remove the
dispute from its list, on receiving written confirmation from
all the parties thereto that they have reached a settlement
of the dispute.
6. In the event of disagreement between the parties to the
dispute with regard to the competence of the Commission
or the Tribunal, the decision in the matter shall rest with the
Commission or the Tribunal.f1003CHAPTER III --
CONCILIATIONf1003Article 20f1004Request for the Constitution of a
Conciliation Commission
1. Any State party to this Convention may lodge an
application with the Registrar requesting the constitution of
a Conciliation Commission for a dispute between it and one
or more other States parties. Two or more States parties
may also jointly lodge an application with the Registrar.
2. The constitution of a Conciliation Commission may also
be requested by agreement between two or more States
parties or between one or more States parties and one or
more other CSCE participating States. The agreement shall
be notified to the Registrar.f1003Article 21f1004Constitution of the
Conciliation Commission
1. Each party to the dispute shall appoint, from the list of
conciliators established in accordance with Article 3, one
conciliator to sit on the Commission.
2. When more than two States are parties to the same
dispute, the States asserting the same interest may agree to
appoint one single conciliator. If they do not so agree, each
of the two sides to the dispute shall appoint the same
number of conciliators up to a maximum decided by the
Bureau.
3. Any State which is a party to a dispute submitted to a
Conciliation Commission and which is not a party to this
Convention, may appoint a person to sit on the
Commission, either from the list of conciliators established
in accordance with Article 3, or from among other persons
who are nationals of a CSCE participating State. In this
event, for the purpose of examining the dispute, such
persons shall have the same rights and the same obligations
as the other members of the Commission. They shall
perform their functions in full independence and shall make
the declaration required by Article 5 before taking their
seats on the Commission.
4. As soon as the application or the agreement whereby the
parties to a dispute have requested the constitution of a
Conciliation Commission is received, the President of the
Court shall consult the parties to the dispute as to the
composition of the rest of the Commission.
5. The Bureau shall appoint three further conciliators to sit
on the Commission. This number can be increased or
decreased by the Bureau, provided it is uneven. Members
of the Bureau and their alternates, who are on the list of
conciliators, shall be eligible for appointment to the
Commission.
6. The Commission shall elect its Chairman from among the
members appointed by the Bureau.
7. The Rules of the Court shall stipulate the procedures
applicable if an objection is raised to one of the members
appointed to sit on the Commission or if that member is
unable to or refuses to sit at the commencement or in the
course of the proceedings.
8. Any question as to the application of this article shall be
decided by the Bureau as a preliminary matter.f1003Article
22f1004Procedure for the Constitution of a Conciliation
Commission
1. If the constitution of a Conciliation Commission is
requested by means of an application, the application shall
state the subject of the dispute, the name of the party or
parties against which the application is directed, and the
name of the conciliator or conciliators appointed by the
requesting party or parties to the dispute. The application
shall also briefly indicate the means of settlement previously
resorted to.
2. As soon as an application has been received, the
Registrar shall notify the other party or parties to the
dispute mentioned in the application. Within a period of
fifteen days from the notification, the other party or parties
to the dispute shall appoint the conciliator or conciliators of
their choice to sit on the Commission. If, within this period,
one or more parties to the dispute have not appointed the
member or members of the Commission whom they are
entitled to appoint, the Bureau shall appoint the
appropriate number of conciliators. Such appointment shall
be made from among the conciliators appointed in
accordance with Article 3 by the party or each of the parties
involved or, if those parties have not yet appointed
conciliators, from among the other conciliators not
appointed by the other party or parties to the dispute.
3. If the constitution of a Conciliation Commission is
requested by means of an agreement, the agreement shall
state the subject of the dispute. If there is no agreement, in
whole or in part, concerning the subject of the dispute, each
party thereto may formulate its own position in respect of
such subject.
4. At the same time as the parties request the constitution of
a Conciliation Commission by agreement, each party shall
notify the Registrar of the name of the conciliator or
conciliators whom it has appointed to sit on the
Commission.f1003Article 23f1004Conciliation Procedure
1. The conciliation proceedings shall be confidential and all
parties to the dispute shall have the right to be heard.
Subject to the provisions of Articles 10 and 11 and the Rules
of the Court, the Conciliation Commission shall, after
consultation with the parties to the dispute, determine the
procedure.
2. If the parties to the dispute agree thereon, the
Conciliation Commission may invite any State party to this
Convention which has an interest in the settlement of the
dispute to participate in the proceedings.f1003Article
24f1004Obiective of
Conciliation
The Conciliation Commission shall assist the parties to the
dispute in finding a settlement in accordance with
international law and their CSCE commitments.f1003Article
25f1004Result of the Conciliation
1. If, during the proceedings, the parties to the dispute, with
the help of the Conciliation Commission, reach a mutually
acceptable settlement, they shall record the terms of this
settlement in a summary of conclusions signed by their
representatives and by the members of the Commission.
The signing of the document shall conclude the
proceedings. The CSCE Council shall be informed through
the Committee of Senior Officials of the success of the
conciliation.
2. When the Conciliation Commission considers that all the
aspects of the dispute and all the possibilities of finding a
solution have been explored, it shall draw up a final report.
The report shall contain the proposals of the Commission
for the peaceful settlement of the dispute.
3. The report of the Conciliation Commission shall be
notified to the parties to the dispute, which shall have a
period of thirty days in which to examine it and inform the
Chairman of the Commission whether they are willing to
accept the proposed settlement.
4. If a party to the dispute does not accept the proposed
settlement, the other party or parties are no longer bound
by their own acceptance thereof.
5. If, within the period prescribed in paragraph 3, the
parties to the dispute have not accepted the proposed
settlement, the report shall be forwarded to the CSCE
Council through the Committee of Senior Officials.
6. A report shall also be drawn up which provides
immediate notification to the CSCE Council through the
Committee of Senior Officials of circumstances where a
party fails to appear for conciliation or leaves a procedure
after it has begun.f1003CHAPTER IV -- ARBITRATIONf1003Article
26f1004Request for the Constitution of an Arbitral Tribunal
1. A request for arbitration may be made at any time by
agreement between two or more States parties to this
Convention or between one or more States parties to this
Convention and one or more other CSCE participating
States.
2. The States parties to this Convention may at any time by
a notice addressed to the Depositary declare that they
recognize as compulsory, ipso facto and without
special agreement, the jurisdiction of an Arbitral Tribunal,
subject to reciprocity. Such a declaration may be made for
an unlimited period or for a specified time. It may cover all
disputes or exclude disputes concerning a State's territorial
integrity, national defence, title to sovereignty over land
territory, or competing claims with regard to jurisdiction
over other areas.
3. A request for arbitration against a State party to this
Convention which has made the declaration specified in
paragraph 2 may be made by means of an application to the
Registrar only after a period of thirty days after the report
of the Conciliation Commission which has dealt with the
dispute has been transmitted to the CSCE Council in
accordance with the provisions of Article 25, paragraph 5.
4. When a dispute is submitted to an Arbitral Tribunal in
accordance with this article, the Tribunal may, on its own
authority or at the request of one or all of the parties to the
dispute, indicate interim measures that ought to be taken
by the parties to the dispute to avoid an aggravation of the
dispute, greater difficulty in reaching a solution, or the
possibility of a future award of the Tribunal becoming
unenforceable owing to the conduct of one or more of the
parties to the dispute.f1003Article 27f1004Cases Brought before an
Arbitral Tribunal
1. If a request for arbitration is made by means of an
agreement, it shall indicate the subject of the dispute. If
there is no agreement, in whole or in part, concerning the
subject of the dispute, each party thereto may formulate its
own position in respect of such subject.
2. If a request for arbitration is made by means of an
application, it shall indicate the subject of the dispute, the
States party or parties to this Convention against which it is
directed, and the main elements of fact and law on which
it is grounded. As soon as the application is received, the
Registrar shall notify the other States party or parties
mentioned in the application.f1003Article 28f1004Constitution of the
Arbitral Tribunal
1. When a request for arbitration is submitted, an Arbitral
Tribunal shall be constituted.
2. The arbitrators appointed by the parties to the dispute in
accordance with Article 4 are ex officio members of
the Tribunal. When more than two States are parties to the
same dispute, the States asserting the same interest may
agree to appoint one single arbitrator.
3. The Bureau shall appoint, from among the arbitrators, a
number of members to sit on the Tribunal so that the
members appointed by the Bureau total at least one more
than the ex officio members. Members of the Bureau
and their alternates, who are on the list of arbitrators, shall
be eligible for appointment to the Tribunal.
4. If an ex officio member is unable to attend or has
previously taken part in any capacity in the hearings of the
case arising from the dispute submitted to the Tribunal, that
member shall be replaced by his or her alternate. If the
alternate is in the same situation, the State involved shall
appoint a member to examine the dispute pursuant to the
terms and conditions specified in paragraph 5. In the event
of a question arising as to the capacity of a member or of his
or her alternate to sit on the Tribunal, the matter shall be
decided by the Bureau.
5. Any State, which is a party to a dispute submitted to an
Arbitral Tribunal and which is not party to this Convention,
may appoint a person of its choice to sit on the Tribunal,
either from the list of arbitrators established in accordance
with Article 4 or from among other persons who are
nationals of a CSCE participating State. Any person thus
appointed must meet the conditions specified in Article 4,
paragraph 2, and for the purpose of examining the dispute,
shall have the same rights and obligations as the other
members of the Tribunal. The person shall perform his or
her functions in full independence and shall make the
declaration required by Article 5 before sitting on the
Tribunal.
6. The Tribunal shall appoint its Chairman from among the
members appointed by the Bureau.
7. In the event that one of the members of the Tribunal
appointed by the Bureau is unable to attend the
proceedings, that member shall not be replaced unless the
number of members appointed by the Bureau falls below
the number of ex officio members, or members
appointed by the parties to the dispute in accordance with
paragraph 5. In this event, one or more new members shall
be appointed by the Bureau pursuant to paragraphs 3 and 4
of this article. A new Chairman will not be elected if one
or more new members are appointed, unless the member
unable to attend is the Chairman of the Tribunal.f1003Article
29f1004Arbitration Procedure
1. All the parties to the dispute shall have the right to be
heard during the arbitration proceedings, which shall
conform to the principles of a fair trial. The proceedings
shall consist of a written part and an oral part.
2. The Arbitral Tribunal shall have, in relation to the parties
to the dispute, the necessary fact-finding and investigative
powers to carry out its tasks.
3. Any CSCE participating State which considers that it has
a particular interest of a legal nature likely to be affected
by the ruling of the Tribunal may, within fifteen days of the
transmission of the notification by the CSCE Secretariat as
specified in Article 15, address to the Registrar a request to
intervene. This request shall be immediately transmitted to
the parties to the dispute and to the Tribunal constituted for
the dispute.
4. If the intervening State establishes that it has such an
interest, it shall be authorized to participate in the
proceedings in so far as may be required for the protection
of this interest. The relevant part of the ruling of the
Tribunal is binding upon the intervening State.
5. The parties to the dispute have a period of thirty days in
which to address their observations regarding the request
for intervention to the Tribunal. The Tribunal shall render
its decision on the admissibility of the request.
6. The hearings in the Tribunal shall be held in
camera, unless the Tribunal decides otherwise at the
request of the parties to the dispute.
7. In the event that one or more parties to the dispute fail
to appear, the other party or parties thereto may request the
Tribunal to decide in favour of its or their claims. Before
doing so, the Tribunal must satisfy itself that it is competent
and that the claims of the party or parties taking part in the
proceedings are well-founded.f1003Article 30f1004Function of the
Arbitral Tribunal
The function of the Arbitral Tribunal shall be to decide, in
accordance with international law, such disputes as are
submitted to it. This provision shall not prejudice the power
of the Tribunal to decide a case ex aequo et bono, if
the parties to the dispute so agree.f1003Article 31f1004Arbitral
Award
1. The award of the Arbitral Tribunal shall state the reasons
on which it is based. If it does not represent in whole or in
part the unanimous opinion of the members of the Arbitral
Tribunal, any member shall be entitled to deliver a separate
or dissenting opinion.
2. Subject to Article 29, paragraph 4, the award of the
Tribunal shall have binding force only between the parties
to the dispute and in respect of the case to which it relates.
3. The award shall be final and not subject to appeal.
However, the parties to the dispute or one of them may
request that the Tribunal interpret its award as to the
meaning or scope. Unless the parties to the dispute agree
otherwise, such request shall be made at the latest within six
months after the communication of the award. After
receiving the observations of the parties to the dispute, the
Tribunal shall render its interpretation as soon as possible.
4. An application for revision of the award may be made
only when it is based upon the discovery of some fact which
is of such a nature as to be a decisive factor and which, when
the award was rendered, was unknown to the Tribunal and
to the party or parties to the dispute claiming revision. The
application for revision must be made at the latest within six
months of the discovery of the new fact. No application for
revision may be made after the lapse of ten years from the
date of the award.
5. As far as possible, the examination of a request for
interpretation or an application for revision should be
carried out by the Tribunal which made the award in
question. If the Bureau should find this to be impossible,
another Tribunal shall be constituted in accordance with the
provisions of Article 28.f1003Article 32f1004Publication of the
Arbitral
Award
The award shall be published by the Registrar. A certified
copy shall be communicated to the parties to the dispute and
to the CSCE Council through the Committee of Senior
Officials.f1003CHAPTER V -- FINAL PROVISIONSf1003Article
33f1004Signature and Entry into Force
1. This Convention shall be open for signature with the
Government of Sweden by the CSCE participating States
until 31 March 1993. It shall be subject to ratification.
2. The CSCE participating States which have not signed this
Convention may subsequently accede thereto.
3. This Convention shall enter into force two months after
the date of deposit of the twelfth instrument of ratification
or accession.
4. For every State which ratifies or accedes to this
Convention after the deposit of the twelfth instrument of
ratification or accession, the Convention shall enter into
force two months after its instrument of ratification or
accession has been deposited.
5. The Government of Sweden shall serve as depositary of
this Convention.f1003Article 34f1004Reservations
This Convention may not be the subject of any reservation
that it does not expressly authorize.f1003Article 35f1004Amendments
1. Amendments to this Convention must be adopted in
accordance with the following paragraphs.
2. Amendments to this Convention may be proposed by any
State party thereto, and shall be communicated by the
Depositary to the CSCE Secretariat for transmission to the
CSCE participating States.
3. If the CSCE Council adopts the proposed text of the
amendment, the text shall be forwarded by the Depositary
to States parties to this Convention for acceptance in
accordance with their respective constitutional
requirements.
4. Any such amendment shall come into force on the
thirtieth day after all States parties to this Convention have
informed the Depositary of their acceptance thereof.f1003Article
36f1004Denunciation
1. Any State party to this Convention may, at any time,
denounce this Convention by means of a notification
addressed to the Depositary.
2. Such denunciation shall become effective one year after
the date of receipt of the notification by the Depositary.
3. This Convention shall, however, continue to apply for the
denouncing party with respect to proceedings which are
under way at the time the denunciation enters into force.
Such proceedings shall be pursued to their conclusion.f1003Article
37f1004Notifications and Communications
The notifications and communications to be made by the
Depositary shall be transmitted to the Registrar and to the
CSCE Secretariat for further transmission to the CSCE
participating States.f1003Article 38f1004Non-Parties
In conformity with international law, it is confirmed that
nothing in this Convention shall be interpreted to establish
any obligations or commitments for CSCE participating
States that are not parties to this Convention if not expressly
provided for and expressly accepted by such States in
writing.f1003Article 39f1004Transitional Provisions
1. The Court shall proceed, within four months of the entry
into force of this Convention, to elect the Bureau, to adopt
its rules and to appoint the Registrar in accordance with the
provisions of Articles 7, 9 and 11. The host Government of
the Court shall, in co-operation with the Depositary, make
the arrangements required.
2. Until a Registrar is appointed, the duties of the Registrar
under Article 3, paragraph 5, and Article 4, paragraph 7
shall be performed by the Depositary.
Done at Stockholm, in the English, French, German,
Italian, Russian and Spanish languages, all six language
versions being equally authentic, on 15th December 1992.
Annex 3
f1003PROVISIONS FOR A CSCE CONCILIATION
COMMISSION
The participating States in the Conference on Security and
Co-operation in Europe (CSCE) hereby establish a
procedure to complement the Valletta Procedure for the
Peaceful Settlement of Disputes endorsed by the Berlin
Meeting, by the establishment of a Conciliation
Commission (''the Commission'') in accordance with the
following provisions.f1003Section I
A dispute between two CSCE participating States may be
brought before the Commission if the parties to it so
agree.f1003Section II
A participating State may at any time declare that it will
accept, on condition of reciprocity, conciliation by the
Commission for disputes between it and other participating
States. The declaration may not include conditions which
would affect the procedures described in Sections III to
XVII below. The declaration will be deposited with the
Secretary of the Commission (''the Secretary'') who will
transmit copies to all the participating States.f1003Section III
1. Where the parties to a dispute have agreed to bring it
before the Commission, the procedure will be invoked by a
joint written request by the parties to the Secretary.
2. Where both parties to a dispute have made declarations
under Section II which apply to that dispute, the procedure
may be invoked by a written request by either party to the
other and to the Secretary.f1003Section IV
1. As soon as the Secretary has received a request made in
accordance with Section III, the Commission will be
constituted in accordance with Section V.
2. Any question as to the application of Section II with
respect to the dispute, and in particular as to reciprocity of
the declarations made thereunder, will be decided by the
Commission as a preliminary question. For this purpose the
parties will proceed directly to the appointment of the
conciliators.f1003Section V
1. The parties to the dispute will, within 20 days of the
receipt by the Secretary of a written request under Section
III, appoint one conciliator from the Register maintained
for the purposes of the Valletta Procedure for the Peaceful
Settlement of Disputes (''the Valletta Register''). A party
which invokes the procedure in accordance with Section III,
paragraph 2, should name its conciliator in its written
request.
2. The conciliators will, within 20 days of the date of the
second of their own appointments, appoint a third
conciliator chosen from the Valletta Register, who will act
as Chairman of the Commission. He will not be a national
of either of the parties or have been nominated by either of
them to the Register.
3. If the appointment of the Chairman, or of any of the
other conciliators, has not been made within the prescribed
period, it will be made within 20 days of the expiry of the
relevant period by the Secretary-General of the Permanent
Court of Arbitration, after consultations with the parties.
4. Any vacancies will be filled in the manner prescribed for
the initial appointment.f1003Section VI
1. The Commission will consult the parties on the procedure
to be followed in the exercise of its responsibilities as
described herein. The Commission will give effect to any
agreement between the parties on procedure. In the
absence of agreement on any point, the Commission may
decide the matter.
2. Decisions and recommendations of the Commission will
be made by a majority vote of the members.f1003Section VII
The Commission may, with the consent of the parties, invite
any participating State to submit its views orally or in
writing.f1003Section VIII
The parties will refrain throughout the course of the
procedure from any action which may aggravate the
situation and make more difficult or impede the peaceful
settlement of the dispute. In this connection, the
Commission may draw the attention of the parties to any
measures which it considers might facilitate an amicable
settlement.f1003Section IX
The Commission will seek to clarify the points in dispute
between the parties and endeavour to bring about a
resolution of the dispute on mutually agreeable
terms.f1003Section X
If the Commission considers that to do so will facilitate an
amicable settlement of the dispute, it may suggest possible
terms of settlement and set a time limit within which the
parties should inform the Commission whether they accept
such recommendations.f1003Section XI
Each party will, within the time limit set under Section X,
inform the Secretary and the other party whether or not it
accepts the proposed terms of settlement. If both parties
have not notified such acceptance within such time limit the
Secretary will forward a report from the Commission to the
Committee of Senior Officials of the CSCE. The report will
not include the matters referred to in Section XII.f1003Section XII
Any measures recommended under Section VIII, and any
information and comments provided to the Commission by
the parties in confidence, will remain confidential unless the
parties agree otherwise.f1003Section XIII
Each party to the dispute will bear its own costs and the
costs of the conciliator appointed by it. The rest of the costs
of the Commission will be shared equally by the
parties.f1003Section XIV
A participating State may at any time, whether before or
after a dispute has been referred to the Commission,
declare, either generally or in relation to a particular
dispute, that it will accept as binding, on condition of
reciprocity, any terms of settlement proposed by the
Commission. Such declaration will be deposited with the
Secretary who will transmit copies to all the participating
States.f1003Section XV
A declaration made under Section II or Section XIV may
be withdrawn or modified by written notification to the
Secretary who will transmit copies to all the participating
States. A declaration made under Section II or Section XIV
may not be withdrawn or modified in relation to a dispute
to which it applies once a written request for conciliation of
the dispute has been made under Section III, and the other
party to the dispute has already made such a
declaration.f1003Section XVI
The parties may agree to modify the procedure set out in
the preceding sections with respect to their particular
dispute.f1003Section XVII
The Director of the Conflict Prevention Centre will act as
Secretary of the Commission. In carrying out his functions
the Director may consult the Committee of Senior Officials
as and when he deems necessary. If the Director is a
national of one of the parties to a dispute, his functions in
respect of that dispute will be performed by the next most
senior official of the Conflict Prevention Centre who is not
such a national.
Annex 4
f1003PROVISIONS FOR DIRECTED CONCILIATION
1. The Council of Ministers or the Committee of Senior
Officials (CSO) may direct any two participating States to
seek conciliation to assist them in resolving a dispute that
they have not been able to settle within a reasonable period
of time.
2. In using this authority, the Council or the CSO may direct
that the parties to the dispute use the provisions for
conciliation described in Annex 3, on the same basis as if the
parties had made a joint written request to bring the dispute
before the Conciliation Commission established by that
Annex. However, in such situations:
t(a)
the Council or the CSO may decide, in view of the nature
of the particular dispute or other relevant factors, either to
increase or to decrease any of the twenty-day periods for
appointment by the parties of the two members of the
Conciliation Commission or for selection of the Chairman;
and
(b)
the work of the Commission will not be conducted in public,
unless the parties agree otherwise.
3. Moreover, in cases involving disputes between two
parties to the Convention on Conciliation and Arbitration
within the CSCE, the Council or the CSO may direct that
the parties use the provisions for conciliation established
under that Convention, once that Convention enters into
force.
4. The parties to the dispute may exercise any rights they
otherwise have to participate in all discussions within the
Council or CSO regarding the dispute, but they will not take
part in the decision by the Council or the CSO directing the
parties to conciliation, or in decisions described in
paragraph 2(a).
5. The Council or the CSO will not direct parties to a dispute
to seek conciliation under this Annex:
t(a)
if the dispute is being addressed under some other
procedure for the peaceful settlement of disputes;
(b)
if the dispute is covered by any process outside the CSCE
which the parties to the dispute have accepted, including
under an agreement in which the parties have undertaken
to address certain disputes only through negotiations; or
(c)
if either party to the dispute considers that, because the
dispute raises issues concerning its territorial integrity, or
national defence, title to sovereignty over land territory, or
competing claims with regard to the jurisdiction over other
areas, the provisions of this Annex should not be applied.
6. The parties to the dispute will bear their own expenses.
Except for disputes covered in paragraph 3, any other
expenses incurred under the procedure will be shared by all
participating States in accordance with the CSCE scale of
distribution, subject to any procedures that the CSO may
adopt to ensure that expenses are limited to those
reasonable. With respect to disputes covered by paragraph
3, responsibility for such other expenses will be borne in
accordance with the provisions of the Convention on
Conciliation and Arbitration within the CSCE.
7. In addition to any reports otherwise provided for under
the conciliation provisions described in paragraphs 2 and 3,
the Council or the CSO may request the Commission to
report on the results of the conciliation. The report will not
reflect matters that are considered confidential under the
applicable provisions, unless the parties agree otherwise.
f1002hFINANCIAL PROTOCOL ESTABLISHED IN
ACCORDANCE WITH ARTICLE 13 OF THE
CONVENTION ON CONCILIATION AND
ARBITRATION WITHIN THE CSCEf1003Article 1f1004Costs of the
Court
1. All the costs of the Court established by the Convention
on Conciliation and Arbitration within the CSCE
(hereinafter referred to as ''the Convention'') shall be met
by the States parties to the Convention. Costs of
conciliators and arbitrators shall be costs of the Court.
2. The obligations of the host State with respect to
expenditures in connection with the premises and furniture
for use by the Court, their maintenance, insurance and
security, as well as utilities, shall be set out in an exchange
of letters between the Court acting with the consent of and
on behalf of the States parties to the Convention, and the
host State.f1003Article 2f1004Contributions to the Budget of the
Court
1. Contributions to the budget of the Court shall be divided
among the States parties to the Convention according to the
scale of distribution applicable within the CSCE, adjusted
to take into account the difference in number between the
CSCE participating States and the States parties to the
Convention.
2. If a State ratifies of accedes to the Convention after its
entry into force, its contribution shall be equal, for the
current financial year, to one-twelfth of its portion of the
adjusted scale, as established according to paragraph 1 of
this Article, for each full month of that financial year which
remains after the date on which the Convention enters into
force in respect of it.
3. If a State which is not a party to the Convention submits
a dispute to the Court pursuant to the provisions of Article
20, paragraph 2, or Article 26, paragraph 1 of the
Convention, it shall contribute to the financing of the
budget of the Court, for the duration of the proceedings, as
if it were a party to the Convention.
For the application of this paragraph, the conciliation
shall be presumed to commence on the day the Registrar
receives notice of the agreement of the parties to set up a
Commission and to end on the day the Commission notifies
its report to the parties. If a party withdraws from the
proceedings, these proceedings shall be considered as
ended on the day of notice of the report specified in Article
25, paragraph 6 of the Convention. The arbitration
proceedings shall be presumed to start on the day the
Registrar receives notice of the agreement of the parties to
establish a Tribunal and to end on the day the Tribunal
renders its award.f1003Article 3f1004Financial Year and Budget
1. The financial year shall be from 1 January to 31
December.
2. The Registrar, acting with the concurrence of the Bureau
of the Court, shall establish each year a budget proposal for
the Court. The budget proposal for the ensuing financial
year shall be submitted to the States parties to the
Convention before 15 September.
3. The budget shall be approved by the representatives of
the States parties to the Convention. Consideration and
approval of the budget shall take place in Vienna unless the
States parties to the Convention otherwise agree. On
approval of the budget for the financial year the Registrar
shall request the States parties to the Convention to remit
their contributions.
If the budget is not approved by 31 December the Court
will operate on the basis of the preceding budget and,
without prejudice to later adjustments, the Registrar shall
request the States parties to the Convention to remit their
contributions i accordance with this budget.
The Registrar shall request States parties to the
Convention to make fifty per cent of their contributions
available on 1 January and the remaining fifty per cent on 1
April.
4. Barring a decision to the contrary by the representatives
of the States parties to the Convention, the budget shall be
established in Swiss francs and the contributions of the
States shall be paid in this currency.
5. A State which ratifies or accedes to the Convention after
its entry into force shall pay its first contribution to the
budget within two months after the request by the Registrar.
6. States which, without being paties to the Convention,
have submitted a dispute to the Court, shall pay their
contribution within two months after the request by the
Registrar.
7. The year the Convention enters into force, the States
parties to the Convention shall pay their contribution to the
budget within two months following the date of deposit of
the twelfth instrument of ratification of the Convention.
This budget is preliminarily fixed at 250,000 Swiss
francs.f1003Article 4f1004Obligations, Payments and Revised Budget
1. The approved budget shall constitute authorization to the
Registrar, acting under the responsibility of the Bureau of
the Court, to incur obligations and make payments up to the
amounts and for the purposes approved.
2. The Registrar, acting under the responsibility of the
Bureau of the Court, is authorized to make transfers
between items and sub-items of up to 15 per cent of
items/sub-items. All such transfers must be reported by the
Registrar in connection with the financial statement
mentioned in Article 9 of this Protocol.
3. Obligations remaining undischarged at the end of the
financial year shall be carried over to the next financial year.
4. If so obliged by circumstances and following careful
examination of available resources with a view to
identifying savings, the Registrar is authorized to submit a
revised budget, which may entail requests for
supplementary appropriations, for the approval of the
representatives of the States parties to the Convention.
5. Any surplus for a given financial year shall be deducted
from the assessed contributions for the financial year
following the one in which the accounts have been approved
by the representatives of the States parties to the
Convention. Any deficit shall be charged to the ensuing
financial year unless the representatives of the States parties
to the Convention decide on supplementary
contributions.f1003Article 5f1004Working Capital Fund
A working capital fund may be established in case the States
parties to the Convention deem it necessary. It will be
funded by the States parties to the Convention.f1003Article
6f1004Allowances and Nominal Retainers
1. Members of the Bureau of the Court, of the Conciliation
Commissions and of the Arbitral Tribunals shall receive, for
each day on which they exercise their functions, a daily
allowance.
2. Members of the Bureau of the Court shall additionally
receive a nominal annual retainer.
3. The daily allowance and the nominal annual retainer shall
be determined by the representatives of the States parties to
the Convention.f1003Article 7f1004Salaries, Social Security and
Pensions
1. The Registrar and any other registry staff appointed in
accordance with Article 9 of the Convention shall receive a
salary to be determined by the representatives of the States
parties to the Convention.
2. The registry staff shall be limited to the strict minimum
needed to ensure the operation of the Court.
3. The representatives of the States parties to the
Convention shall ensusre that the Registrar and the registry
staff are afforded an adequate social security scheme and
retirement hpension.f1003Article 8f1004Travel Expenses
1. Travel expenses which are absolutely necessary for
exercising their functions shall be paid to the members of
the Bureau of the Court, of the Conciliation Commissions
and of the Arbitral Tribunals and to the Registrar and the
registry staff.
2. Travel expenses shall comprise actual transportation
costs, including expenses normally incidental to
transportation, and a daily subsistence allowance to cover
all charges of meals, lodging, fees and gratuities and other
personal expenses. The daily subsistence allowance shall be
determined by the representatives of the States parties to
the Convention.f1003Article 9f1004Records and Accounts
1. The Registrar, acting under the authority of the Bureau
of the Court, shall ensure that appropriate records and
accounts are kept of the transactions and that all payments
are properly authorized.
2. The Registrar, acting under the authority of the Bureau
of the Court, shall submit to the hStates parties to the
Convention, not later than 1 March, an annual financial
statement showing, for the preceding financial year:
t(a)
the income and expenditures realting to all accounts;
(b)
the situation with regard to budget provisions;
(c)
the financial assets and liabilities at the end of the financial
year.
f1003Article 10f1004Audit
1. The accounts of the Court shall be audited by two
auditors, of different nationalities, appointed for renewable
periods of three years by the representatives of the States
parties to the Convention.
Persons appearing of having appeared on the lists of
conciliators of arbitrators or having received payment by
the Court pursuant to Article 7 of this Protocol may not be
auditors.
2. Auditors shall annually conduct audits. They shall, in
particular, check the accuracy of the books, the statement
of assets and liabilities, and the accounts. The accounts shall
be available for the annual auditing and inspection not later
than 1 March.
3. Auditors shall perform such audits as they deem
necessary to certify:
t(a)
that the annual financial statement submitted to them is
correct and in accordance with the books and records of the
Court,
(b)
that the financial transactions recorded in this statement
have been effected in accordance with the relevant rules,
the budgetary provisions and other directives which may be
applicable, and
(c)
that the funds on deposit and on hand have been verified
by certificates received directly from the depositories or by
actual count.
4. The Registrar shall give auditors such assistance and
facilities as may be needed for the proper discharge of their
duties. Auditors shall, in particular, have free access to the
book of account, records and documents which, in their
opinion, are necessary for the audit.
5. Auditors shall annually draw up a report certifying the
accounts and setting forth the comments warranted by the
audit. They may, in this context, also make such
observations as they deem necessary regerding the
efficiency of financial procedures, the accounting system
and the internal financial control.
6. The report shall be submitted to the representatives of
the States parties to the Convention not later than four
months after the end of the financial year to which the
accounts refer. The report shall be transmitted to the
Registrar beforehand, so that he will have at least 15 days
in which to furnish such explanations and justifications as
he may consider necessary.
7. In addition to the annual auditing, auditors will at any
time have free access to check the books, the statement of
assets and liabilities, and accounts.
8. On the basis of the audit report, the representatives of
the States paties to the Convention shall signify their
acceptance of the annual financial statement or take such
other action as may be considered appropriate.f1003Article
11f1004Special Disbursement Account
1. A special disbursement account may be established by
the States parties to the Convention aimed at lowering the
procedural costs for the States parties to disputes submitted
to the Court which have difficulties paying these costs. It
will be funded by voluntary contributions from States
parties to the Convention.
2. A State party to a dispute submitted to the Court that
wishes to receive funds from the special disbursement
account shall file a request to the Registrar, with a detailed
statement estimating procedural costs.
The Bureau of the Court shall examine the request and
forward its recommendation to the representatives of the
States parties to the Convention which shall decide whether
to grant this request and to what extent.
After the case has been heard, the State having received
funds from the special disbursement account shall address
to the Registrar, for study by the Bureau, a detailed
statement of procedural costs actually expended and shall
proceed, if need be, with rembursing the sums in excess of
the actual costs.f1003Article 12f1004Decision Making
All decisions by the States parties to the Convention or their
representatives under this Protocol shall be taken by
consensus.f1003Article 13f1004Amendements
Amendements to this Protocol shall be adopted in
accordance with the provisions of hArticle 35 of the
Convention. The Bureau of the Court may address its
opinion on the proposed amendments to the CSCE
Secretariat for transmission to the CSCE participating
States.
This Protocol, established in the English, French, German,
Italian, Russian and Spanish languages, all six language
versions being equally authentic, having been adopted by
the Committee of Senior officials at Prague, on 28 April
1993 in accordance with Article 13 of the Convention on
Conciliation and Arbitration within the CSCE is deposited
with the Government of Sweden.