Post 7270 av 7374 träffar
                
                
            
                    Propositionsnummer ·
                    1993/94:100 ·
                    
                
                
                
                    Förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95
                
                
                
                    Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
                
                
                
                    Dokument: Prop. 100
                
                
                
                Bilaga 11 till budgetpropositionen 1994
Arbetsmarknadsdepartementet
(tionde huvudtiteln)
Prop.
1993/94:100
Bilaga 11
Inledning
Allt fler tecken tyder på att den svenska konjunkturen nu befinner sig i
slutfasen av den djupaste lågkonjunkturen under efterkrigstiden. Nedgången har
blivit både djupare och mer långvarig än väntat. Det beror främst på mycket
svåra sviter från överhettnings- och spekulationsekonomin under 1980-talets
senare hälft och den internationella konjunkturen.
  Den öppna arbetslösheten har hittills bl.a. begränsats av en mycket stark
ökning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samt ökade satsningar på
infrastruktur, s.k. ROT-projekt och statliga byggen samt inom utbildningsom-
rådet. De regionala skillnaderna i arbetslöshet är alltjämt betydande.
  Tecknen på en ljusning i efterfrågan på arbetskraft är allt flera. Inom
industrin stiger produktionen och orderingången växer. Antalet nyanmälda lediga
platser har börjat stiga. Ökningen sker dock från en mycket låg nivå. Både
antalet varsel om uppsägning och antalet nyanmälda arbetssökande vid
arbetsförmedlingen har minskat under hösten. Räntorna har sjunkit kraftigt och
hushållens framtidstro har blivit ljusare. Förbättringen sker främst inom den
konkurrensutsatta delen av ekonomin. Den inhemska efterfrågan är fortfarande
svag. Trots de positiva tecknen väntas situationen på arbetsmarknaden vara
fortsatt besvärlig under nästa budgetår.
  Inom arbetsmarknadspolitiken har den ökade arbetslösheten främst mötts med
åtgärder som underlättar anpassningen på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadspolitiken har fått ta ett mycket stort stabiliseringspolitiskt
ansvar. De nyligen beslutade reformerna avseende arbetsrätten, arbetslös-
hetsförsäkringen, ungdomspraktiken och införandet av ett generellt
anställningsstöd syftar till att underlätta övergången till den reguljära
arbetsmarknaden samt stimulera och tidigarelägga en sysselsättningsökning. Den
förväntade utvecklingen på arbetsmarknaden föranleder ingen väsentlig förändring
av inriktningen nästa budgetår. För nästa budgetår föreslås att politiken,
liksom innevarande budgetår, inriktas på att förebygga långtidsarbetslöshet och
utslagning, utnyttja den reguljära arbetsmarknaden och stimulera rekryteringen
till näringslivet, öka jämställdheten på arbetsmarknaden och effektivisera
medelsanvändningen.
  Inom arbetslivspolitiken behövs fortsatta kraftfulla insatser för att upp-
rätthålla säkerhet och hälsa i arbetet och för att förnyelsen av arbetslivet
skall fortsätta. En allt viktigare del i arbetslivspolitiken är att underlätta
spridningen av goda exempel på hur teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll
kan utformas samt uppbyggnaden av kunskap och kompetens. Sådana åtgärder minskar
utslagningen och ökar produktiviteten och främjar tillväxten. De
arbetshandikappades ställning på arbetsmarknaden behöver stärkas ytterligare.
Det gäller främst för dem som har svårare funktionshinder.
  Inom regionalpolitiken behövs fortsatta insatser för att stärka och utveckla
näringslivet i hela Sverige. De är viktiga inslag i tillväxtpolitiken och en
förutsättning för att hela Sverige skall leva. Under våren 1994 läggs en
regionalpolitisk proposition. I avvaktan på den föreslås oförändrade anslag.
  Med hänsyn till de viktiga kraven på konjunkturanpassning av de ar-
betsmarknadspolitiska insatserna kommer regeringen att noga följa utvecklingen
och återkomma till riksdagen när förändringar är motiverade.
Sammanfattning av de viktigaste förslagen
De förslag som läggs i denna budgetproposition innebär en fortsatt hög nivå på
insatser som underlättar omställningen på arbetsmarknaden, stärker
arbetskraftens kompetens, motverkar utslagning och förebygger arbetsskador samt
motverkar regionala obalanser. Bl.a. föreslås följande:
- Oförändrad hög nivå på de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska
  åtgärderna.
- Att utbildningsbidrag utan lånedel beviljas vid arbetsmarknadsutbildning som
  är kortare än 15 kalenderdagar.
- De avtalade inskolningsplatserna för ungdomar avskaffas.
- En särskild arbetsplatsförlagd praktik för invandrare införs.
- Målgruppen för skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) vidgas till
  vissa grupper med svårare funktionshinder.
- Lönebidrag kan i vissa fall lämnas för anställda med arbetshandikapp som löper
  risk att bli uppsagda.
- Att näringshjälp till arbetshandikappade för att starta eget skall kunna
  lämnas med upp till 60 000 kr.
- Oförändrade regionalpolitiska medel i avvaktan på en regionalpolitisk
  proposition våren 1994.
Utgiftsutvecklingen inom tionde huvudtiteln blir sammantaget följande (miljoner
kronor):
                     Anvisat enligt
                     regleringsbrevFörslag
                     1993/94    1994/95   Förändring
A. Arbetsmarknad   31 226,3  31 474,4  +  248,1
B. Arbetslivsfrågor13 278,7  13 430,6  + 151,9
C. Regional utveckling2 569,5 2 569,5        0
Totalt för tionde huvudtiteln47 074,547 474,5+400,0
Arbetsmarknad
Arbetsmarknadsutvecklingen
Arbetsmarknadsläget har i snabb takt försämrats sedan andra hälften av år 1990.
Flera tecken tyder dock på att botten nu är nådd och att en ökad aktivitet
sprider sig i ekonomin. Statistiken över varsel pekar på en nedåtgående trend
för antalet varsel, antalet nyanmälda platser ökar och tillströmningen av
nyanmälda arbetssökande vid arbetsförmedlingen har under hösten avtagit markant.
Inom industrin ökar produktionen som följd av god orderingång och sänkt
räntenivå. En växande optimism bland hushållen kan på sikt höja privat
konsumtion. Flera faktorer har bidragit till att en återhämtning nu har
möjliggjorts. Den enskilt största orsaken är exportindustrins förbättrade
kostnadsläge till följd av sänkta arbetsgivaravgifter, höjd produktivitet och
det sjunkande värdet på den svenska kronan. Internt har förutsättningarna för en
ökad sysselsättning stärkts genom de effektivitetshöjande rationaliseringar som
genomförts av näringslivet samt de åtgärder i kostnadssänkande riktning som om-
läggningen av den ekonomiska politiken medfört.
  Till följd av den historiskt låga efterfrågan på arbetskraft har syssel-
sättningen fallit mycket kraftigt. Antalet sysselsatta var i november 1993 över
550 000 färre än vid inledningen av år 1990 och är nu nere på samma nivå som i
mitten av 1970-talet. Av de ca 550 000 arbetstillfällen som har gått förlorade
kan närmare hälften hänföras till industrin. Sysselsättningen, mätt som antal
arbetade timmar, minskade under åren 1991 och 1992 med 2,3 % respektive 3,4 %.
  Antalet nyanmälda platser har minskat tre år i rad. Inflödet av nyanmälda
platser sedan sommaren 1993 visar emellertid på en motsatt utveckling med en
begynnande ökning jämfört med samma tid föregående år. Ökningen sker dock från
en mycket låg nivå. Den svaga efterfrågan på arbetskraft kan utöver den låga
aktivitetsnivån i ekonomin förklaras av låg personalomsättning samt av en mycket
kraftigt sjunkande sjukfrånvaro. Härtill kommer en snabb
produktivitetsförbättring som inneburit en kraftigt minskad efterfrågan på
arbetskraft men som på längre sikt är nödvändig för att upprätthålla industrins
konkurrenskraft.
  Den minskande efterfrågan på arbetskraft gav i inledningen av kon-
junkturnedgången år 1990 utslag i stigande antal varsel om uppsägning.
Utvecklingen under år 1993 visar däremot på en entydig minskning av antalet
varslade personer. Under de tre första kvartalen 1993 varslades ca 98 000
personer. Motsvarande period året före varslades 124 000 personer.
  Under höstmånaderna augusti till november 1993 har antalet varsel minskat med
31 000 eller med närmare 50 % jämfört med samma period år 1992.
  Som vid tidigare konjunkturuppgångar är det först i industrisektorn man
tydligast kan märka en minskning av antalet varsel. Industrins andel av det
totala antalet lagda varsel har sjunkit från ca hälften till en fjärdedel.
  Antalet personer i arbetskraften har minskat. Vid årsskiftet 1989/90 uppgick
antalet till 4 500 000, tre år senare hade arbetskraftsdeltagandet sjunkit till
4 300 000 personer. Den kraftfulla satsningen på olika former av utbildning och
arbetsplatspraktik, då deltagarna inte räknas in i arbetskraften, förklarar
delvis det minskade arbetskraftsdeltagandet, speciellt bland ungdomar.
  De mycket omfattande satsningarna på konjunkturberoende arbets-
marknadspolitiska åtgärder har bromsat uppgången av arbetslösheten men trots
dessa insatser har det inte gått att hindra en utveckling som lett till mycket
hög arbetslöshet. I november 1993 var 357 000 personer öppet arbetslösa enligt
SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU). Det motsvarar 8,4 % av arbetskraften.
Under samma månad befann sig ca 220 000 personer, eller 5,2 % av arbetskraften,
i någon form av konjunkturberoende åtgärd. Aldrig tidigare har antalet personer
i arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppnått dagens omfattning.
  Redan i inledningsskedet av den rådande lågkonjunkturen ökade arbetslösheten
bland män snabbare än bland kvinnor. Skillnaden i relativ arbetslöshetsnivå
mellan män och kvinnor kvarstår. Arbetslöshetsnivån i november 1993 var 10,2 %
för män och 6,6 % för kvinnor.
  Det svåra läget på arbetsmarknaden har särskilt hårt drabbat nytillträdande
ungdomar, arbetshandikappade och utomnordiska medborgare. Arbetslösheten bland
ungdomar har efter sommarens höga nivåer dämpats som en följd av de kraftfulla
insatser som gjorts inom arbetsmarknads- och utbildningsområdena. Antalet
arbetslösa ungdomar i åldrarna 16 - 24 år var  89 000 i november 1993, vilket är
en nedgång jämfört med sommarmånaderna med över 40 000 personer.
  De allt längre arbetslöshetstiderna bland de arbetslösa har lett till en ökad
andel långtidsarbetslösa. I november 1993 hade 36 % av de arbetslösa varit utan
arbete i mer än sex månader.
  Utvecklingen på arbetsmarknaden under budgetåret 1994/95 är svårbedömd med
hänsyn till att likartade erfarenheter saknas. Härtill kommer att nya åtgärder
för att främja sysselsättningstillväxten nyligen har beslutats. Det gäller bl.a.
det generella anställningsstödet och de vidgade möjligheterna till prov- och
visstidsanställning.
Arbetsmarknadsverkets resultat
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har inför treårsperioden 1994/95 - 1996/97 kommit
in med en fördjupad anslagsframställning och en särskild rapport enligt
regeringens myndighetsspecifika direktiv. För verksamheten under budgetåret
1992/93 har AMS lämnat en årsredovisning. I den fördjupade
anslagsframställningen görs en resultatanalys där arbetsförmedlingens verksamhet
fr.o.m. år 1990 redovisas, vilken sammanfattas i det följande. Därefter
redovisas Arbetsmarknadsverkets (AMV) uppnådda resultat under budgetåret
1992/93.
  Antalet inskrivna vid arbetsförmedlingen, dvs. personer som var arbetssökande
eller deltog i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd, minskade under
senare delen av 1980-talet och nådde sin lägsta nivå i början av år 1990, och
uppgick då till drygt 300 000 personer. Under de två senaste åren har antalet
inskrivna ökat med över 200 000 personer under resp. år. Första kvartalet 1993
var i genomsnitt ca 820 000 personer inskrivna vid förmedlingen. Av dessa
saknade 444 000  personer arbete, 199 000 personer fick del av åtgärder, 99 000
var deltidsarbetslösa och 77 000 sökte arbete men hade ett arbete som varade mer
än 3 månader. Mellan våren 1990 och våren 1993 minskade andelen inskrivna i
åldrarna 55 - 64 år medan andelen i åldrarna 16 - 24 år ökade. I övriga åldrar
var andelarna relativt konstanta. Andelen arbetshandikappade minskade från
årsskiftet 1989/90, då andelen var 18 % till knappt 10 % under första halvåret
1993. Samtidigt låg andelen utomnordiska medborgare på en ungefär oförändrad
nivå, omkring 10 %.
  Under första halvåret 1993 ökade antalet sökande som fick arbete men andelen
som fick arbete av samtliga inskrivna vid arbetsförmedlingen minskade. I början
av år 1990 fick varje månad ca 12 - 13 % av de inskrivna en anställning. Våren
1993 hade denna andel sjunkit till mellan 4 och 5 %.
  Drygt 320 000 personer fick någon gång under budgetåret 1992/93 del av
konjunkturberoende åtgärder. Jämfört med år 1990 var de som fick en åtgärd tre
gånger fler medan andelen av samtliga inskrivna var oförändrad. Andelen
långtidssökande som påbörjade en arbetsmarknadspolitisk åtgärd ökade successivt
under lågkonjunkturen. Under första halvåret 1993 utgjorde andelen
långtidssökande ca 35 % av dem som placerades i åtgärder, vilket kan jämföras
med 20 % ett år tidigare.
  Rundgången mellan åtgärd och arbetslöshet har ökat. Första halvåret 1993
återkom ca tre fjärdedelar av dem som slutade en åtgärd till arbetsförmedlingen.
I början av 1990 var motsvarande andel knappt 50 %.
  Under första halvåret 1993 hade 38 % av de arbetssökande varit inskrivna i mer
än ett år. Den genomsnittliga inskrivningstiden för en arbetssökande uppgick
till ca ett år. Inskrivningstiden var något längre bland kvinnor än män, 380
dagar mot 360 dagar. Ungdomarnas genomsnittliga inskrivningstid låg första
halvåret 1993 på ca 340 dagar vilket är nära nog en fördubbling jämfört med
början av 1990-talet. I åldrarna 55 - 64 år låg den genomsnittliga
inskrivningstiden på ca 425 dagar.
  Arbetsförmedlingen kompletterar sin löpande verksamhetsuppföljning med årliga
servicemätningar riktade till arbetsgivare och arbetssökande. I 1993 års
undersökning fick arbetsförmedlingen ett bättre betyg än i undersökningarna för
åren 1991 och 1992 av både arbetsgivare och arbetssökande. Betyget bland
arbetsgivarna uppgick till ett genomsnitt på 3,6 poäng och bland arbetssökande
till 3,4 poäng, på en skala mellan 1 och 5 poäng.
Förstärkningar under budgetåret 1992/93
Till följd av utvecklingen på arbetsmarknaden under budgetåret anvisades vid
flera tillfällen ytterligare resurser för att motverka arbetslösheten. Medlen
avsåg arbetsmarknadspolitiska åtgärder men dessutom fick AMV möjlighet att utöka
personalen inom arbetsförmedlingsorganisationen. Totalt anvisades ca
10 miljarder kronor ytterligare under budgetåret i förhållande till 1992 års
budgetproposition. Mot slutet av budgetåret tillfördes AMS även ett nytt anslag
på 800 miljoner kronor för bidrag till reparation, om- och tillbyggnad (ROT) av
kommunala fastigheter.
  Vidare infördes två nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder - ungdomspraktik och
arbetslivsutveckling (ALU). AMS fick även möjlighet att tidigarelägga
affärsverksinvesteringar och ge bidrag till extra utbildningsinsatser för
arbetslösa inom komvux, gymnasieskolan och folkhögskolor.
AMV:s uppnådda resultat under budgetåret 1992/93
Regeringen angav inför budgetåret 1992/93 följande verksamhetsmål för AMV:
- arbetslinjen skulle hävdas och långtidsarbetslösheten motverkas,
- insatserna och åtgärderna skulle ytterligare koncentreras till grupper med en
  redan svag ställning på arbetsmarknaden,
- jämställdheten på arbetsmarknaden måste öka, och
- de arbetsmarknadspolitiska resurserna och åtgärderna skulle utnyttjas
  effektivt.
  I det följande refereras årsredovisningens avsnitt om AMV:s resultat i
förhållande till regeringens uppställda resultatkrav. Därefter följer
regeringens bedömning av de uppnådda resultaten.
  Enligt det första resultatkravet skulle ungdomar i åldrarna 18 - 19 år och 20
- 24 år anvisas arbete eller någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd senast när de
hade varit arbetssökande vid arbetsförmedlingen i två respektive fyra månader.
Under budgetåret 1992/93 fanns det i genomsnitt ca 110 000 ungdomar kvarstående
vid förmedlingen utan arbete. Av dessa hade ca 28 % eller 30 800 ungdomar en
längre kvarståendetid än två respektive fyra månader.
  Vidare angav regeringen att ökningstakten för andelen långtidsarbetslösa av
samtliga arbetslösa skulle minska påtagligt jämfört med budgetåret 1991/92.
Ökningstakten var i genomsnitt 6,0 % under budgetåret 1991/92 och 6,3 % under
budgetåret 1992/93.
  När det gäller grupper med en svag ställning på arbetsmarknaden var kravet att
långtidssökandes, ungdomars, utomnordiska medborgares samt arbetshandikappades
andelar av åtgärderna skulle vara större än deras andelar av det totala antalet
arbetssökande. Resultatet visas i följande tabell.
Andel ungdomar,    Grupp     Åtgärder
invandrare,
arbetshandikappade
samt långtidssökande
i åtgärder och
arbetssökande utan
arbete (%) under
budgetåret 1992/93
Arbets-sökande utanUngdomar     49
arbete
   26              Invandrare   10
    9              Arbetshandikappade   11
   10              Långtidssökande   34
   28
Resultatkravet, som anknöt till målet att jämställdheten på arbetsmarknaden
måste öka, var att antalet personer som genomgick en för sitt kön otraditionell
arbetsmarknadsutbildning under budgetåret skulle öka med minst 20 % jämfört med
budgetåret 1991/92. Resultaten för budgetåret 1992/93 visar att jämfört med
budgetåret innan minskade det genomsnittliga antalet kvarstående män och kvinnor
i otraditionell arbetsmarknadsutbildning.
  Som ett mått för hur effektivt de arbetsmarknadspolitiska medlen utnyttjades
ställdes ett krav på hur många personer som skulle ges lämplig utbildning eller
sysselsättning i genomsnitt per månad för de anvisade medlen under anslaget. I
takt med att ytterligare medel anvisades till AMV skärptes kravet på omfattning.
Den ökade omfattningen avsåg emellertid endast att ge effekt under den del av
budgetåret som återstod. Det ursprungliga kravet i regleringsbrevet för
budgetåret 1992/93 var att medlen skulle ge minst 135 000 personer i genomsnitt
per månad lämplig utbildning eller sysselsättning. I december 1992 ändrades
kravet till 231 000 personer och i januari 1993 till 272 000 personer per månad.
En omräkning av dessa mål till ett månadsgenomsnitt för hela budgetåret ger ca
200 000 personer per månad. I kravet angavs även en lägsta nivå på omfattningen
av platser inom ALU och utbildningsvikariat. En motsvarande omräkning till ett
månadsgenomsnitt för hela budgetåret ger att minst 30 000 personer skulle få
möjlighet att delta i ALU och utbildningsvikariat per månad.
Resultatet blev följande:
Genomsnittligt antal   Arbetsmarknadsutbildning
personer i
arbetsmarknadspolitiska
åtgärder varje månad
under budgetåret
1992/93
       72 100          Beredskapsarbete
       15 300          Ungdomspraktik
       56 000          Rekryteringsstöd
       10 800          Avtalade
                       inskolningsplatser
        1 900          Vidgad arbetsprövning
        3 200          Jobbsökaraktiviteter
        7 000          Företagsutbildning
        4 300          Bidrag för att starta
                       eget
        4 300          Otraditionella
                       insatser
        2 000          Affärsverksinvesteringar
        2 300          Reguljär utbildning
        8 600          Summa B 2. anslaget
     187 800           Utbildningsvikariat
        8 200          Arbetslivsutveckling1
       11 800          Totalt
     207 800
1 Infördes den 1 januari 1993
De medel som AMS har disponerat för utbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet har medfört att 17 100 personer i genomsnitt per månad har
fått utbildning inom komvux, gymnasieskolan och folkhögskolan fr.o.m. årsskiftet
1992/93 vilket motsvarar ca 8 600 årsplatser.
  Ett annat krav gällde deltagares studieavbrott inom arbetsmarknadsut-
bildningen. Resultatkravet var att andelen deltagare i arbetsmarknadsutbildning
inom sektorerna tillverkning, service och handel som avbröt utbildningen av
andra skäl än erhållet arbete skulle minska påtagligt under budgetåret 1992/93.
Kursavbrotten minskade kraftigt jämfört med föregående budgetår.
  Som ett resultatkrav för AMV:s insatser för arbetshandikappade angavs att
antalet arbetshandikappade, som fick arbete eller utbildning inte fick minska
jämfört med budgetåret 1991/92. Enligt AMS årsredovisning ökade antalet
arbetshandikappade som fick arbete från 20 000 budgetåret 1991/92 till 21 800
budgetåret 1992/93. Samtidigt minskade dock antalet som gick till utbildning med
400 personer till 12 900 personer.
  Ett annat resultatkrav för de arbetshandikappade var att antalet
arbetshandikappade personer som sysselsattes med hjälp av lönesubventioner
skulle uppgå till i genomsnitt 51 000 per månad. Det genomsnittliga antalet
personer i anställning med lönebidrag uppgick till ca 42 500 medan ca 5 600
sysselsattes i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare.
  AMS konstaterar i sina slutsatser att, sett i ljuset av den dramatiskt
negativa utvecklingen på arbetsmarknaden, får de uppnådda resultaten under
budgetåret 1992/93 anses som tillfredsställande. Bl.a. nämner AMS att trots en
accelererande ökning av den totala arbetslösheten har ökningstakten på
långtidsarbetslösheten kunnat hållas i det närmaste oförändrad jämfört med
budgetåret innan. Vidare anger AMS att de mål och resultatkrav som regeringen
satt upp när det gäller de utsatta grupperna på arbetsmarknaden har klarats.
  Slutligen påpekar AMS att AMV mycket snabbt, under pågående verksamhets- och
planeringsperiod, har kunnat ändra sammansättningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Två helt nya åtgärder, ungdomspraktiken och
ALU, har på mycket kort tid nått en betydande omfattning. Ungdomarna och de som
riskerat utförsäkring eller utslagning har således, enligt AMS, givits hög
prioritet.
Resultatbedömning
AMV:s resultat påverkas till stor del av den allmänna konjunkturutvecklingen.
Vid en bedömning av resultatet är det därför svårt att avgöra i vilken grad
resultatet är en följd av det ekonomiska läget eller av effektiviteten i AMS
verksamhet. Det regeringen kan konstatera är att utvecklingen blev mer dramatisk
på arbetsmarknaden än vad som kunde förutsägas i början av budgetåret 1992/93
och att det gjorde det svårt för AMS att uppnå de uppställda kraven fullt ut.
  De krav som inte har uppfyllts är följande: antalet långtidsarbetslösa
ungdomar skulle begränsas, ökningstakten för andelen långtidsarbetslösa skulle
minska, antalet personer som genomgick otraditionell utbildning skulle öka, de
arbetsmarknadspolitiska medlen skulle omfatta ett visst antal personer och ett
visst antal arbetshandikappade skulle sysselsättas med lönesubventioner.
  Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 ökade antalet långtidsarbetslösa
snabbare än det totala antalet arbetslösa. Det höga antalet inskrivna vid
arbetsförmedlingen ledde till att andelen som lämnade förmedlingen förblev
relativt konstant under budgetåret 1992/93, trots att det skedde en ökning av
antalet personer som fick arbete eller åtgärd. Detta medförde att de som skrevs
in vid förmedlingen förblev inskrivna under allt längre tider. AMS påpekar i
sina slutsatser att de arbetslösa som riskerat utförsäkring eller utslagning har
givits hög prioritet. Denna höga prioritet måste vidmakthållas och förstärkas
för att motverka långtidsarbetslöshet. Det gäller särskilt ungdomar, vars
arbetslöshetstider måste hållas korta.
  Antalet deltagare i otraditionella utbildningar minskade under slutet av
budgetåret 1992/93. Detta kan delvis förklaras av att den totala omfattningen på
arbetsmarknadsutbildningen minskade kraftigt under budgetåret 1992/93. Även i en
dålig konjunktur måste ansträngningarna att nå jämställdhet på arbetsmarknaden
hållas på en hög nivå.
  Resultatet, när det gäller kravet på en viss omfattning av åtgärderna, måste
ses mot bakgrund av att de arbetsmarknadspolitiska medlen anvisades vid tre
olika tillfällen och att två nya åtgärder infördes under budgetåret. Detta
medförde bl.a. att AMV:s planering av verksamheten försvårades. AMS beredskap
och flexibilitet i sin organisation för att snabbt ställa om verksamheten till
förändrade krav har ställts på prov. För att underlätta planeringen av
verksamheten är det viktigt att AMS kontinuerligt följer kostnadsutvecklingen
för åtgärderna för att kunna göra nödvändiga avvägningar mellan kostnader och
omfattning i valet mellan olika åtgärder.
  Sammantaget kan sägas att AMS i huvudsak har bedrivit verksamheten med den
inriktning som statsmakterna har angivit. Ökade ansträngningar måste dock vidtas
för att särskilt motverka långtidsarbetslösheten. De nya åtgärderna ungdoms-
praktik och ALU måste utnyttjas i ännu högre grad i detta syfte.
  När det gäller årsredovisningen har AMS av Riksrevisionsverket (RRV) fått
dispens från kraven i bokföringsförordningen gällande den löpande bokföringen av
fordringar och skulder, tillgångsredovisning och årsbokslut för budgetåret
1992/93. RRV har bedömt att AMV:s årsredovisning är rättvisande.
  Årsredovisningen för budgetåret 1992/93 var den andra årsredovisningen som AMS
har lämnat till regeringen. Det har skett en klar förbättring mellan budgetåren
1991/92 och 1992/93. I 1993 års budgetproposition angav regeringen att
årsredovisningen för budgetåret 1992/93 borde innehålla en sådan
resultatinformation som gör det möjligt att klart bedöma produktivitet och
effektivitet inom organisationen. I detta avseende måste redovisningen
förbättras. AMS måste således fortsätta att utveckla sina produktivitets- och
effektivitetsmått och göra en grundlig analys av dessa. Framför allt måste AMS
vidareutveckla och förbättra kvaliteten på kostnadsuppgifterna främst för de
olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna men också för den totala kostnaden att
anvisa en person till en åtgärd eller ett arbete.
  AMS måste också utveckla en statistikredovisning som gör det möjligt att i
både framtida anslagsframställningar och årsredovisningar få en klar koppling
mellan verksamhetens resultat och insatta resurser. AMS måste dessutom utveckla
metoder för att klarare redovisa konjunkturförändringars inverkan på resultaten.
Arbetsmarknadspolitiken våren 1994 och budgetåret 1994/95
- En politik för arbete och tillväxt
Arbetslösheten har många orsaker. Dessa är konjunkturberoende men de är inte
minst en följd av långsiktiga brister i ekonomin och i samhället som kräver
stora ansträngningar för att rättas till. Målkonflikterna är svåra. Det enda
varaktiga sättet att öka sysselsättningen är att bygga på en sund och hållbar
ekonomi i snabb teknisk utveckling, kraftfull miljöpolitik, regional balans och
goda förutsättningar för arbete och investeringar.
  Det är i det perspektivet reformerna av arbetsrätt, försäkringssystem,
skatter, utbildning m.m. skall ses. De innebär ingen omedelbar lösning av
problemen på arbetsmarknaden men behövs för att skapa ett bättre företagsklimat
och därmed tillväxt och förutsättningar för nya arbeten. Det gäller att forma
villkor för företagandet så att nya verksamheter uppstår och att små och
medelstora företag inom alla sektorer kan expandera och vågar nyanställa.
  Nettotillskottet av nya arbeten måste komma inom den privata sektorn. Sverige
skall emellertid inte konkurrera med låga löner. I stället skall den
utvecklingskraft inom näringslivet tillvaratas, som kan generera nya idéer och
utveckla högteknologiska produkter och högkvalitativa och kunskapsintensiva
tjänster. Det är nödvändigt för att klara omställningen till ett hållbart
samhälle. Det kräver bl.a. kompetens, riskkapital och vilja att satsa på
framtiden.
  Hållbar tillväxt och nyskapande kan inte planeras av regering och myndigheter.
Det kan emellertid främjas genom en politik som stöder kreativitet och
risktagande och premierar initiativ hos den enskilde. Därigenom kan nya arbeten
och robusta välfärdssystem, som tål långa perioder av stagnation, utvecklas.
- Förutsättningarna
Finansplanens prognos över den ekonomiska utvecklingen år 1994 visar, trots en
osäker internationell bild, på flera ljuspunkter. Botten i den svåraste
recessionen på över ett halvsekel förefaller vara nådd. Exportorderingången
växer snabbt och nedgången på hemmamarknaden har brutits. Produktionen stiger,
industriinvesteringarna ökar och räntan har fallit.
  På arbetsmarknaden finns svaga men likartade signaler. Varslen om uppsägningar
minskar och de nyanmälda platserna ökar långsamt. Ökningen av övertiden inom
industrin är ett tecken på behovet av nyanställningar. Länsarbetsnämnderna
bedömer att minskningen av sysselsättningen efterhand kommer att dämpas.
Förbättringen är emellertid koncentrerad till vissa sektorer inom näringslivet.
Behov av nyrekrytering uppstår först hos företag inriktade på export samt
underleverantörer och serviceföretag knutna till dessa områden. Arbetslösheten
vänder sannolikt under år 1994, för att sedan successivt börja sjunka. Läget på
arbetsmarknaden kommer således även under år 1994 att vara mycket bekymmersamt -
en situation som Sverige delar med övriga Europa.
  Det är nu viktigt att tilltron till den ekonomiska politikens långsiktighet
och därmed till Sverige som attraktivt lokaliseringsalternativ för
framtidsinriktade investeringar, befästs inom och utom landet. Konkurrensen gör
att företagen lokaliserar produktionen till länder med stabila förutsättningar
på lång sikt.
  De stora underskotten i statens finanser är det största hindret för att fler
skall få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Regeringens politik har därför
inriktats såväl på att rätta till de långsiktiga obalanserna i ekonomin, som på
att förbättra incitament och regler så att de stimulerar till företagande och
arbete.
- Förändringar inom arbetsmarknadspolitiken
De av riksdagen helt nyligen beslutade reformerna av arbetsrätten,
ungdomspraktiken och den nya åtgärden generellt anställningsstöd (GAS) har
gemensamt syftet att underlätta övergången till och att öka sysselsättningen på
den reguljära arbetsmarknaden.
  Den senast tillgängliga statistiken över hur stor andel som arbetade 30 dagar
efter att de lämnat någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd visar också att ALU och
ungdomspraktik ger ett förhållandevis gott resultat. Statistiken avser dem som
lämnat arbetsförmedlingen eller åtgärd under tredje kvartalet 1993. Av denna
statistik framgår emellertid inte någonting om skillnader i bakgrunden hos de
olika grupperna. Av dem som varit inskrivna vid arbetsförmedlingen som
arbetssökande utan arbete och lämnat arbetsförmedlingen hade 39 % ett arbete
efter 30 dagar. Fördelningen bland dem som övergick i arbete efter att tidigare
ha befunnit sig i någon åtgärd var följande:
Andel i arbete 30 dagar efter åtgärd%
Arbetsmarknadsutbildning    22
Beredskapsarbete            25
Utbildningsvikariat         43
ALU                         34
Ungdomspraktik              34
Regeringen har i propositionen om en allmän och obligatorisk arbetslös-
hetsförsäkring (prop. 1993/94:80) aviserat att den skall återkomma under våren
1994 med ytterligare förslag rörande arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet (KAS). Förslagen kommer att påverka kostnaderna för
arbetslöshetsersättningarna. Regeringen kommer därför att i det sammanhanget
redovisa sin bedömning av statens kostnader för dessa understöd. Målet är en
successiv utbyggnad av en allmän och obligatorisk försäkring där premierna från
arbetsgivare och arbetstagare medger finansiering av ett tillfredsställande
skydd vid arbetslöshet.
  Reformerna av arbetsrätten skapar mer flexibla regler, som bl.a. ger
arbetslösa ökad möjlighet till provanställning. Det är av särskild betydelse för
små- och nyföretagandet och för ungdomar och andra nytillträdande. Till detta
kommer en rad insatser i fråga om utbildning och investeringar. Det generella
anställningsstödet är en åtgärd för att inför konjunkturuppgången förmå
företagare att anställa personal tidigare än de annars skulle ha gjort, och för
att växla in övertid mot nyanställningar. Åtgärderna syftar sammantaget till att
stimulera till arbete och motverka utslagning.
- Resurserna
Under innevarande budgetår har arbetsmarknadspolitiken tilldelats utomordentligt
stora stabiliseringspolitiska uppgifter. AMV har givits större resurser än
någonsin tidigare. Totalt beräknas medlen medge att i genomsnitt över 300 000
personer per månad kan omfattas av olika konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska insatser. Därutöver har medel avsatts för ytterligare ca
90 000 platser inom det reguljära utbildningsväsendet. Stora satsningar görs
även på statliga byggen, infrastruktur och ROT-sektorn.
  Utvecklingen hittills tyder emellertid på att den beräknade omfattningen av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte kommer att uppnås under innevarande
budgetår. Det är otillfredsställande men bottnar i en kombination av olika
förhållanden. Det finns därför anledning att peka på det problem som råder i det
praktiska genomförandet av arbetsmarknadspolitiken.
  De flesta åtgärder förutsätter, även när subventionerna är höga, att kommuner,
landsting, myndigheter, organisationer och privat näringsliv engagerar sig och
skapar de öppningar och möjligheter som krävs för att initiera och genomföra
åtgärderna. Den pågående omstruktureringen i kommunerna och de privata
arbetsgivarnas osäkerhet och försiktighet inför framtiden gör det svårt för AMV
att, nu när behovet är som störst, i tillräcklig omfattning engagera olika
anordnare för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det stora tillflödet av
arbetssökande medför också betydande påfrestningar på arbetsförmedlingens
personal.
  Arbetet med att effektivt utnyttja tilldelade resurser för aktiva åtgärder
måste intensifieras inom AMS och i samspelet med olika aktörer.
Rationaliseringsmöjligheter skall tillvaratas. Nytänkande och nya arbetssätt,
som ökar åtgärdernas omfattning och effektivitet, måste stimuleras. Kommuner och
myndigheter måste bearbetas så att planerade sysselsättningspolitiskt motiverade
investeringar kommer till stånd. Regeringen erinrar i detta sammanhang om den
helt nyligen inrättade kommittén som skall se över arbetsmarknadspolitiken och
de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. En viktig uppgift blir där att se över de
olika åtgärdernas roll inom arbetsmarknadspolitiken.
  Det bör vidare nämnas att riksdagen nyligen har beslutat om en ökning av
ROT-programmet med 500 miljoner kronor samt av bidrag till äldrebostäder med
100 miljoner kronor inom ramen för medlen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Ramar för budgetåret 1994/95
Även om det finns positiva tecken ger utvecklingen på arbetsmarknaden inte
anledning till att förändra inriktningen av arbetsmarknadspolitiken i något
väsentligt avseende under nästa budgetår. Riktlinjerna för innevarande budgetår
bör därför i stort ligga fast även för nästa budgetår. Vid den bedömningen har
beaktats dels utfallet av insatserna under såväl förra budgetåret som det
innevarande, dels den förväntade utvecklingen på arbetsmarknaden och de krav som
den ställer. Det kan dock finnas anledning att göra nya överväganden i samband
med vårens kompletteringsproposition.
  För budgetåret 1994/95 föreslås en total omfattning för arbetsmarknads-
politiken, i det närmaste motsvarande den för innevarande budgetår. Det innebär
i korthet att för beräknade medel skall ca 400 000 människor per månad kunna
erbjudas en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller en utbildningsplats. Motivet är
att även vid en förbättrad ekonomi kommer de positiva effekterna på
arbetsmarknaden med en viss fördröjning. Det finns därför starka skäl att ha en
ambitiös målsättning och att hålla en mycket hög arbetsmarknadspolitisk
beredskap. Omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör dock
successivt minskas i takt med att sysselsättningsläget förbättras.
  Inom ramen för statsmakternas mål och riktlinjer har AMV stor frihet vid
disponeringen av de konjunkturberoende åtgärderna. De anvisade medlen för dessa
åtgärder på statsbudgeten resp. förbrukningen i arbetsmarknadsfonden får inte
överskridas. Ett effektivt resursutnyttjande skall eftersträvas vilket innebär
att om de beräknade totala volymerna inte kan nås får motsvarande medel inte
förbrukas. Detta kräver en kontinuerlig uppföljning och prognos över
verksamhetens resultat i förhållande till insatta resurser.
  Sammanfattningsvis föreslår regeringen följande:
Antal personer i genomsnitt per månad1993/941994/95
Åtgärder via budgeten        241 000      229 000
Arbetsmarknadsfonden          70 000       94 000
Summa arbetsmarkn.åtg.       311 000      323 000
Utbildningsåtg.               89 000       77 000
Totalt                       400 000      400 000
Förslaget beräknas skapa produktiva alternativ för ca 400 000 människor per
månad under ett år. Det totala antalet berörda blir väsentligt större, eftersom
åtgärdernas varaktighet för varje individ oftast är maximerade till sex månader.
Kostnaderna härför beräknas till ca 45 miljarder kronor. Till detta kommer
kostnaderna för arbetslöshetsersättningarna, som med nuvarande prognos kan
uppskattas till ca 39 miljarder kronor under nästa budgetår.
  En mindre del av anslaget bör tills vidare ställas till regeringens
disposition och fördelas när den slutliga bedömningen av behoven görs. AMV och
andra berörda måste utnyttja dessa betydande resurser som samhället ställer till
deras förfogande för att så snabbt och effektivt som möjligt bistå de arbetslösa
att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Alternativet blir i många fall
annars passivt kontantbidrag och bristande kontakt med arbetsmarknaden.
Övergripande mål
Det är ett övergripande mål för arbetsmarknadspolitiken att, i ett nära samspel
med den ekonomiska politiken och andra politikområden, verka för en balanserad
ekonomisk utveckling där produktivt arbete och deltagande i arbetslivet
stimuleras. Det innebär att genom olika åtgärder försöka förbättra
arbetsmarknadens funktionsförmåga och de arbetssökandes möjligheter att få
arbete. Genom insatser för både individerna och företagen eller arbetsplatserna
inom alla sektorer av samhällsekonomin förebyggs och motverkas arbetslöshet.
Aktiva insatser prioriteras framför passiva.
Riktlinjer för budgetåret 1994/95
Utifrån den prognos som gjorts över utvecklingen för nästa budgetår bör följande
riktlinjer gälla:
- Förebygg långtidsarbetslöshet och utslagning
Många OECD-länder har erfarit att arbetslöshetsökningar under lågkonjunktur inte
följs av motsvarande minskningar under högkonjunktur. Den långsiktiga
arbetslöshetsnivån - främst på grund av förlängda arbetslöshetstider - har
stigit. De bakomliggande orsakerna till den observerade utvecklingen är
omdiskuterade. Det finns risk för att den snabba arbetslöshetsökningen även i
Sverige kan vara mer svårbemästrad än tidigare. Internationellt sett är
emellertid den svenska långtidsarbetslösheten låg.
  Risken för att den höga arbetslösheten blir bestående, och att utslagningen
från arbetsmarknaden ökar, gör det nödvändigt att särskilt fokusera på de
grupper som riskerar att helt förlora kontakten med arbetsmarknaden.
Förtidspensioneringarna stiger oroväckande. Den trenden måste brytas av både
humanitära och samhällsekonomiska skäl.
  Internationell forskning tyder på att möjligheten till kontantstöd under
mycket långa perioder kan motverka en snabb återgång i arbete. De arbetslösa
måste också kunna se ett medvetet mönster även i återkommande insatser och kunna
uppfatta dem som meningsfulla och inriktade på arbete på den reguljära
arbetsmarknaden. Kvalitetskraven i åtgärderna skall alltid vara högt ställda.
  Dessa frågor måste ägnas mycket stor uppmärksamhet. AMV skall samverka
intensivt med andra samhällsorgan för att motverka långtidsarbetslöshet,
utslagning och förtidspensionering. Ungdomspraktik och arbetslivsutveckling är
åtgärder väl lämpade för detta.
- Utnyttja den reguljära arbetsmarknaden och stimulera rekryteringen
till näringslivet
Vid en konjunkturuppgång, och med en efterhand ökad efterfrågan på arbetskraft,
underlättas förmedlingens kontakter med arbetsgivarna. Det ger en bättre
kännedom om nyrekryteringsbehoven. Placeringsmöjligheterna måste tas tillvara.
Förmågan att möta arbetsgivares och arbetssökandes anspråk avgör den framtida
efterfrågan på privata förmedlingsalternativ. Arbetsförmedlingen måste, genom en
aktiv och kontaktskapande verksamhet och ett offensivt förhållningssätt, öka
medvetenheten hos företagen om nödvändigheten att vara väl rustade med personal
inför en kommande konjunkturuppgång och om vilka arbetskraftsresurser som finns
tillgängliga.
  Det är samhällsekonomiskt viktigt att i inledningsskedet av konjunk-
turuppgången underlätta rekryteringen till expanderande företag. Tillväxt och
anställningsbehov kan därmed, via en självgenererande dynamik, spridas till allt
fler företag och sektorer. I dagens läge är det särskilt viktigt att det finns
ett aktivt samspel mellan förmedling och företag så att potentiella flaskhalsar
kan identifieras och motverkas. Det behövs för att bevara arbetsmarknadens och
lönebildningens flexibilitet även vid hög arbetslöshet.
- Effektivisera medelsanvändningen
AMV:s resurser skall användas för att uppnå verkningsfulla resultat. Det innebär
en fokusering på träffsäkerheten vid valet av åtgärder, på att förfina och
vidareutveckla de verktyg som står till förfogande och på att göra
tidsanpassningen och ordningsföljden av insatser rätt ur individens och
samhällets synvinkel.
  För att kunna upprätthålla en nödvändig servicenivå för alla sökande måste
särskilt de gruppinriktade metoderna  utvecklas vidare. Jobbsökaraktiviter ger
bättre resultat än traditionell arbetsförmedling. Dessa aktiviteter, som är
förhållandevis billiga, måste därför få större spridning och finnas tillgängliga
inom i stort sett hela arbetsförmedlingsorganisationen.
  Hushållningen med resurser måste utvecklas. Resurserna måste styras så att
avkastningen blir optimal. Förutsättningen för en ansvarsfull budgetering är en
medvetenhet om vad olika åtgärder kostar och en ekonomisk uppföljning och
utvärdering där kostnader och effekter av fattade beslut kan följas.
  I en revisionsrapport (Arbetsmarknadspolitik, rapport 1993/94:1) har
riksdagens revisorer framställt frånvaron av regelbunden resultatanalys och en
alltför begränsad internkontroll och internrevision som den allvarligaste
svagheten i AMV:s inre styrning. Sådana grundläggande förhållanden måste
självfallet fungera väl i en så stor och komplicerad verksamhet som AMV
bedriver.
- Öka jämställdheten på arbetsmarknaden
Vägen till jämställdhet i arbetslivet är lång. Erfarenheten visar, trots många
försök och insatser, att arbetsmarknadpolitiken är ett otillräckligt medel för
att uppnå detta. Genom att samverka med andra samhällsorgan, att informera, att
direkt påverka arbetsgivare inom näringsliv och offentlig sektor, och genom
väglednings- och utbildningsinsatser kan arbetsförmedlingen bidra till ökad
jämställdhet på arbetsmarknaden.
  Omstruktureringen inom den offentliga sektorn innebär en viss minskning av
kvinnornas traditionella arbetsmarknad. Många kvinnor måste nu bredda sin
kompetens och sitt yrkesval. Det kan underlättas genom arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Dessa möjligheter skall utnyttjas. Det är emellertid först när
attityden bland män förändras i grunden som jämställdhet kan etableras.
Arbetslivsfrågor
Den aktuella utvecklingen
Det mycket besvärliga arbetsmarknadsläget medför ändrade förutsättningar även
för arbetslivspolitiken. Den låga efterfrågan på arbetskraft och den höga nivån
på arbetslösheten riskerar att ha en återhållande effekt på de anspråk som
ställs på arbetet och på arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna. Insatser från
samhällets sida krävs därför för att upprätthålla säkerhet och hälsa i arbetet
och för att förnyelsen av arbetslivet skall fortsätta.
  Den fortsatt kraftiga minskningen av antalet anmälda arbetsskador (ca 90 000
år 1992) - en minskning sedan slutet av 1980-talet med mellan 30 och 40 % - kan
återspegla en förändrad risksituation på arbetsplatserna. Fortfarande finns det
emellertid många arbetsplatser där riskerna för ohälsa och olycksfall är mycket
stora. Tekniska förändringar och andra rationaliseringsåtgärder, som i många
fall tvingas fram av ökade krav på effektivitet och minskade kostnader medför
såväl förbättringar av arbetsmiljön som ökad fysisk och psykisk belastning i
många arbeten. Den ohälsa som uppstår syns troligen inte lika tydligt i
nuvarande arbetsmarknadsläge som annars.
  Det pågår ett viktigt förändringsarbete på många arbetsplatser för att skapa
en förbättrad arbetsmiljö, i många fall med stöd från Arbetslivsfonden. Under
inflytande av krav på internkontroll, dvs. krav på systematisk planering,
ledning och kontroll av verksamheten, stärks arbetsgivarnas ansvar för
arbetsmiljö och rehabilitering och arbetsmiljöfrågorna integreras i
produktionsplanering och ledningen av verksamheten. I många fall kan detta ske i
samspel med de rationaliseringar som i dag genomförs i många verksamheter. Det
är emellertid en viktig uppgift att se till att även de arbetsmiljöproblem som
kan uppstå i förändringsprocessen och i den rationaliserade verksamheten
uppmärksammas på ett tidigt stadium. Förändringar av verksamheten medför inte
heller automatiskt en bättre arbetsmiljö.
  Av central betydelse vid alla förändringar och vid utförande av det löpande
arbetsmiljöarbetet är arbetstagarnas inflytande och deltagande. Resultatet av
förändrings- och utvecklingsarbete är också beroende av att arbetstagarnas
deltagande kan ske på ett så tidigt stadium som möjligt.
  Arbetarskyddsverket har den viktiga myndighetsuppgiften att se till att
arbetsmiljölagstiftningen med de förstärkta kraven på arbetsmiljön och
arbetsmiljöarbetet efterlevs. I uppgiften ingår att beakta utvecklingen och de
nya risker för ohälsa och olycksfall som kan uppstå i arbetslivet.
  En allt viktigare del i arbetslivspolitiken är att stödja spridningen av goda
exempel på hur teknik, arbetsorganisation och arbetets innehåll kan utformas och
att även i övrigt understödja spridningen av kunskap och uppbyggnaden av
kompetens. Arbetslivsfonden liksom Arbetsmiljöfonden har i det sammanhanget en
viktig funktion. En särskild utredare har också tillsatts för att utreda
kunskapsspridningen inom arbetslivsområdet. Forskningen inom
Arbetsmiljöinstitutet och sådan annan forskning vid universitet, högskolor och
andra institut, som stöds av Arbetsmiljöfonden har stor betydelse för att den
nödvändiga kunskapen utvecklas och sprids.
Sjukfrånvaro, arbetsskador mm.
Ohälsotalet anger det genomsnittliga antal dagar per försäkrad och år som
ersatts med sjukpenning, rehabiliteringspenning, arbetsskadesjukpenning eller
förtidspension. På grund av att arbetsgivaren fr.o.m. år 1992 i regel står för
sjukersättningen under de första 14 dagarna i ett sjukfall beräknas ohälsotalet
numera först fr.o.m. dag 15. För att få jämförelse med tidigare år har
motsvarande tal beräknats för åren 1990 och 1991.
  Ohälsotalet ökade under större delen av 1980-talet, en trend som bröts år
1990. Fr.o.m. sista kvartalet 1992 ökar dock ohälsotalet svagt, trots att
sjukpenningdelen i ohälsotalet fortsätter att minska.
  Nedgången i ohälsotalet kan ha sin orsak i flera faktorer. En förklaring kan
vara att de ökade insatserna från samhällets och arbetsgivares sida för att
begränsa frånvaron på grund av ohälsa har börjat ge effekt. Erfarenheter från
försäkringskassornas arbete, liksom från Arbetslivsfonden, talar för detta.
Samtidigt kan en bedömning av ohälsotalets utveckling inte ske utan hänsyn till
arbetsmarknadens utveckling och en bidragande orsak till nedgången i ohälsotalet
är sannolikt arbetslöshetens utveckling under de senaste åren.  Analyser från
Riksförsäkringsverket tyder också på att den kraftigt ökade arbetslösheten i
vissa fall utgör ett hinder för en framgångsrik rehabilitering.
  Antalet nybeviljade förtidspensioner ökade kraftigt under år 1992 efter en
minskning under åren 1989 - 1991. För både män och kvinnor var ökningen
kraftigast i åldern 30 - 49 år. Den minskning i långa sjukfall som kunnat
konstateras torde vara direkt knuten till den kraftiga förtidspensioneringen
under år 1992. År 1992 uppgick antalet nybeviljade förtidspensioner till drygt
58 000 mot i genomsnitt 50 000 per år under hela 1980-talet.
  Det anmäls allt färre arbetsskador. Sedan början av 1980-talet har antalet
arbetsolyckor halverats. Under år 1992 anmäldes ca 50 000 arbetsolyckor.
Minskningen är större bland män än bland kvinnor.
  Arbetsolyckorna är ojämnt fördelade över näringsgrenarna. Det kan dock
konstateras att olycksfallsfrekvensen inom högriskbranscher, såsom
byggnadsverksamhet och gruv- och tillverkningsindustri, minskat väsentligt under
slutet av 1980-talet, dvs. redan under rådande högkonjunktur.
  Även antalet anmälda arbetssjukdomar forsätter att minska och låg år 1992 på
samma nivå som i mitten 1980-talet, dvs. drygt 30 000. Drygt 70 % av anmälda
arbetssjukdomar är belastningssjukdomar.
  Anmälningarna av arbetssjukdomar ökade under år 1992. Det gäller t.ex.
sjukdomar orsakade av sociala och organisatoriska skäl. Totalt anmäldes ca 1 500
sådana fall under år 1992. De senaste åren har även antalet anmälningar där som
orsak angivits elöverkänslighet, elallergi eller liknande problem ökat.
Arbetstid
EU:s ministerråd antog den 23 november 1993 ett direktiv om arbetstid.
Direktivet innehåller regler om veckoarbetstid, veckovila, dygnsvila, raster,
normalarbetstid för nattarbete och skyddsregler för nattarbetare samt
semesterledighet.
  Den genomsnittliga arbetstiden per vecka, inkl. övertid, får enligt direktivet
uppgå till högst 48 timmar. En arbetstagare skall därvid ha minst elva timmars
sammanhängande vila per dygn och 35 timmars oavbruten vila för varje period om
sju dagar. Veckovilan skall i princip inkludera söndagen. Normalarbetstiden för
nattarbete är enligt direktivet begränsad till åtta timmar per dygn. Direktivet
föreskriver även att en arbetstagare skall ha rätt till betald semester om fyra
veckor. Undantag och övergångsbestämmelser från huvudreglerna om veckoarbetstid,
dygnsvila, veckovila, m.m. kan enligt direktivet  medges på vissa villkor.
  Den 29 november 1993 tillsattes en arbetsgrupp inom Arbetsmark-
nadsdepartementet med uppgift att analysera direktivet i förhållande till
gällande lagstiftning. Uppdraget skall genomföras efter samråd med
arbetsmarknadens parter och vara slutfört senast den 1 april 1994. Regeringen
kommer därefter att ta ställning till hur arbetet bör bedrivas vidare.
Arbetstidsförkortning
Diskussionen om arbetstidsförkortning som ett medel att förhindra arbetslöshet
och öka sysselsättningen har intensifierats i Europa under år 1993.
  I några EG-länder har förslag till åtgärder presenterats. I Belgien har de
fackliga organisationerna i den allmänna debatten lagt fram olika modeller för
en arbetstidsförkortning, bl.a. ett förslag om fyradagarsvecka. Nya regler har
införts i Danmark som ger alla yrkesarbetande rätt att under vissa
förutsättningar ta ut ett års betald tjänstledighet från den 1 januari 1994. De
vikariat som då uppstår skall tillsättas med arbetslösa.
  Den franska senaten antog i november 1993 ett förslag om 32 timmars
arbetsvecka. Förslaget innebär att de företag, som frivilligt inför 32 timmars
arbetsvecka befrias från viss del av arbetsgivaravgiften, förutsatt att dessa
medel i stället används till att skapa nya arbeten. Om nyanställning sker har
den franska staten förklarat sig beredd att svara för 40 % av de sociala
avgifterna det första året och 30 % det andra året för resp. arbetstagare. För
att erhålla dessa lönebidrag krävs enligt förslaget att företaget i fråga
nyanställer ett antal personer, som motsvarar minst 10 % av den ordinarie
personalstyrkan. Avsikten är att förslaget skall genomföras som ett försök och
till en början inte beröra mer än 5 000 arbeten.
  I Sverige pågår också en diskussion om arbetstidsförkortning och arbetsdelning
kan vara ett sätt att komma tillrätta med den höga arbetslösheten.
Erfarenheterna av de studier, som gjorts på området och de
arbetstidsförkortningar, som genomfördes i en rad länder under 1980-talet, är
entydiga. Det finns inte något systematiskt samband mellan arbetstid och
sysselsättning. En generell förkortning av arbetstiden leder inte automatiskt
till lägre arbetslöshet. Det är också regeringens uppfattning att
arbetsförkortning och arbetsdelning inte långsiktigt är ett sätt att trygga
välfärden.
Översyn av arbetsmiljölagen m.m.
Arbetsmiljölagsutredningen (A 1991:03) har avslutat sitt arbete och har lämnat
betänkandet Översyn av arbetsmiljölagen (SOU 1993:81). I betänkandet har lämnats
förslag som avser de grundläggande bestämmelserna i arbetsmiljölagen,
bestämmelser om gemensamma arbetsställen, bestämmelser om produktsäkerhet och
möjligheterna att ingripa mot produkter på marknaden, sanktionssystemet,
bestämmelser om överklagande samt arbetsställebegreppet. Betänkandet har
remissbehandlats. Förslagen skall behandlas i en proposition under våren 1994. I
samma proposition skall behandlas de förslag om ändringar i arbetsmiljölagen som
har lämnats i rapporten (Ds 1993:82) Nya EG-regler på arbetsmiljöområdet (se
avsnittet om europeiska integrationsfrågor).
  Våren 1993 beslutade riksdagen att införa tobakslagen (1993:581) efter förslag
i prop. 1992/93:185. Lagen innehåller regler om vissa miljöer där tobaksrökning
inte skall få äga rum eller där vissa utrymmen skall hållas fria från tobaksrök.
I en bestämmelse om begränsning av rökning i arbetslokaler har arbetsgivare och
arbetstagare ålagts att samverka för att arbetslokaler och liknande utrymmen i
allt väsentligt blir rökfria. De skall särskilt verka för att de som vistas på
en arbetsplats inte ofrivilligt utsätts för tobaksrök.
  En viss del av tillsynen enligt tobakslagen skall utövas av Arbetar-
skyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen. En följdändring har därför gjorts i
Arbetarskyddsverkets instruktion (1988:730).
  Riksdagen beslutade i samband med att tobakslagen antogs att regeringen
snarast borde återkomma med lagförslag om rätt till en rökfri arbetsmiljö.
Riksdagen ansåg det otillräckligt med rekommendationer och en i lag föreskriven
skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att samverka för att åstadkomma
rökfria arbetsmiljöer (bet. 1992/93:SoU26, rskr. 1992/93:356).
  Regeringen har nyligen i prop. 1993/94:98 föreslagit en ny bestämmelse i
tobakslagen om rätt till en rökfri miljö enligt vilken arbetsgivaren svarar för
att en arbetstagare inte mot sin vilja utsätts för tobaksrök i den arbetslokal
eller liknande utrymme där arbetstagaren är verksam.
Förhandsbedömningar
Med anledning av ett uppdrag av regeringen i juni 1991 överlämnade
Arbetarskyddsstyrelsen i maj 1992 en rapport Utredningen om förhandsbedömning. I
rapporten föreslog styrelsen att kravet på Yrkesinspektionens utlåtande i
bygglovsärenden tas bort i plan- och bygglagen (1987:10), dvs. att
Yrkesinspektionens obligatoriska förhandsbedömning upphör. Vissa följdändringar
föreslogs också. Ett av de huvudsakliga skälen för förslaget var att ett
arbetsmiljöansvar vid projekteringen har införts och att Yrkesinspektionens
tillsyn alltmer inriktas mot systemtillsyn.
  Arbetarskyddsstyrelsens rapport har ingått i underlaget för Plan- och
byggutredningen, som i oktober 1993 har lämnat ett delbetänkande Anpassad
kontroll av byggandet (SOU 1993:94). Utredningen har i betänkandet lämnat
förslag bl.a. om tillsyn och kontroll av de tekniska egenskapskraven vid
byggandet. Förslagen innebär att bygglovsprövningen när det gäller dessa krav
ersätts med ett anmälnings- och samrådsförfarande. Kravet på ett utlåtande från
Yrkesinspektionen försvinner därmed. Yrkesinspektionens medverkan kommer i
stället att ske bl.a.  i samrådsförfarandet.
Medicinska kontroller
Riksdagen har givit regeringen till känna att det finns anledning att på
lämpligt sätt uppmärksamma frågan om medicinska kontroller i arbetslivet (bet.
1993/94:AU2, rskr. 1993/94:2). Inom Arbetsmarknadsdepartementet har det
påbörjats ett arbete för att i samarbete med bl.a. arbetsmarknadens parter och
Arbetarskyddsstyrelsen kartlägga i vilken omfattning och på vilket sätt sådana
kontroller sker. I arbetet beaktas bl.a. det arbete med att ta fram allmänna råd
om medicinska kontroller som pågår hos Arbetarskyddsstyrelsen.
Elektromagnetiska fält
Forskningen om elektromagnetiska fält och deras påverkan på människan har sedan
ett tiotal år alltmer kommit i fokus för miljöforskningens intresse över hela
världen. Uppnådda resultat har  summerats i olika sammanhang, här i Sverige vid
tre brett upplagda seminarier åren 1990 - 1992 i regi av Arbetsmiljöinstitutet,
Arbetsmarknadsdepartementet resp. Vetenskapsakademien och
Ingenjörsvetenskapsakademien. Våren 1993 publicerade Forskningsrådsnämnden en
översikt över det aktuella forskningsläget.
  Svensk forskning kring elektromagnetiska fält bedrivs bl.a. vid Ar-
betsmiljöinstitutet och några andra forskningsinstitutioner. Värdefulla resultat
har kommit fram genom denna forskning bl.a. i internationellt uppmärksammade
studier av samband mellan magnetfältsexponering och vissa cancerformer. I
sammanhanget skall även nämnas studier över s.k. elöverkänslighet, såväl vad
gäller möjliga orsaksfaktorer som behandlingsformer. Vid Arbetsmiljöinstitutet
kommer man också att fortsätta analysera den ganska omfattande information som
finns vad gäller exponering i olika yrkesgrupper.
  Stöd till forskning om elektromagnetiska fält är ett prioriterat område inom
Arbetsmiljöfonden och sedan början av år 1993 har fonden en särskild
prioriteringskommitté för projekt som rör elektromagnetiska fält.Ansvariga
myndigheter inom området engagerar sig starkt i denna fråga.
Arbetarskyddsstyrelsen gjorde i juni 1993 i samråd med Boverket en framställning
till regeringen om ytterligare finansiellt stöd till forskning om hälsoeffekter
av lågfrekventa elektromagnetiska fält.
  Regeringen konstaterar att kunskapsbehovet kring elektromagnetiska fält och
den effekt de kan ha på människors hälsa är stort. Med anledning av den nämnda
framställningen från Arbetarskyddsstyrelsen om att initiera nya
forskningsinsatser pågår inom Arbetsmarknadsdepartementet i samråd med berörda
myndigheter ett kartläggningsarbete för att bedöma behovet av ytterligare
insatser utöver dem som redan pågår eller planeras inom arbetsmiljöforskningen
och angränsande forskningsområden.
Den arbetsrättsliga lagstiftningen
I början av maj 1993 avgav 1992 års arbetsrättskommitté sitt delbetänkande  Ny
anställningsskyddslag (SOU 1993:32). På grundval av delbetänkandet föreslog
regeringen (prop. 1993/94:67, bet. 1993/94:AU4, rskr. 1993/94:103) vissa
förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Ändringarna träder i kraft
den 1 januari 1994. Kommittén fortsätter nu sitt arbete som innefattar en
översyn av återstående delar av medbestämmandelagen samt viss annan
arbetsrättslig lagstiftning. Slutbetänkandet kommer att avges under våren 1994.
Översyn av ledighetslagstiftningen
Regeringen tillsatte i november 1992 en särskild utredare för att göra en
översyn av ledighetslagstiftningen. Utredaren skall enligt direktiven för
översynen (dir. 1992:98) föreslå enklare och mer enhetliga regler i
ledighetslagstiftningen. Utredningen skall emellertid inte begränsas till rent
lagtekniska aspekter utan även omfatta reglernas materiella innehåll. Av
direktiven framgår vidare att rätten till studieledighet bör avgränsas  och att
reglerna om rätt till semesterlön vid olika slags ledighet bör ses över. Vid
översynen skall särskilt de små företagens villkor beaktas. Uppdraget beräknas
vara slutfört under första kvartalet 1994.
Företagshälsovård
Våren 1992 tillkallades en särskild utredare (dir.1992:17) för att se över före-
tagshälsovårdens organisation och finansiering. Utredningen var föranledd av
riksdagens beslut (prop. 1991/92:100 bil. 11, bet. 1991/92:AU12, rskr.
1991/92:251) om avveckling av det generella statsbidraget till före-
tagshälsovården fr.o.m. den 1 januari 1993.
  Utredaren har avslutat sitt arbete och överlämnade i oktober 1992 betänkandet
FHU92 (SOU 1992:103) till regeringen.
  Utredaren föreslår som huvudalternativ att den offentliga styrningen av
företagshälsovården upphör. Förslaget utgår från att arbetsmarknadens parter
träffar sådana kollektivavtal, som stödjer en flexibel och effektiv
resursanpassning för arbetet med arbetsmiljö och rehabilitering. Utredarens
alternativa förslag innebär att bestämmelser med krav på företagshälsovård förs
in i arbetsmiljölagen. Detta förslag läggs fram under förutsättning att en
avtalsreglering, som täcker den helt övervägande delen av arbetsmarknaden, inte
finns.
  Betänkandet har remissbehandlats. Flertalet av remissinstanserna anser att
frågan om företagshälsovård bör lösas avtalsvägen.
  Avtal om företagshälsovård har hittills träffats inom några avtalsområden.
Statens arbetsgivarverk (SAV) och de fackliga organisationerna inom den statliga
sektorn träffade i november 1991 ett nytt avtal om företagshälsovården med
ikraftträdande den 1 juli 1992. Avtalet reglerar bl.a. företagshälsovårdens mål,
uppgifter och arbetssätt samt partsrepresentation. På det kommunala området har
parterna i en särskild överenskommelse, träffad i maj 1993, redovisat ett
gemensamt synsätt om kompetens inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet, där
företagshälsovården kan vara en sådan resurs. Inom den privata sektorn har
träffats ett antal avtal och förhandlingar pågår inom ytterligare ett antal
avtalsområden.
  Förhandlingar om nya avtal om företagshälsovård pågår således fortfarande.
Regeringen avser därför att ytterligare en tid avvakta resultaten av de pågående
förhandlingarna och tar inte nu ställning till frågan om en eventuell ändrad
lagstiftning på området. Det är angeläget att parterna inom områden, som för
närvarande inte är föremål för förhandlingar, snarast kommer fram till en
lösning avtalsvägen. Genom en avtalsreglering kan flexibla lösningar åstadkommas
för t.ex. företag i olika branscher samt med olika storlek och skiftande lokala
förutsättningar.
  Regeringen har i november 1993 uppdragit åt Arbetsmiljöfonden att stödja
utvecklingen av ett system för kvalitetssäkring inom företagshälsovården. Genom
ett sådant system skulle företagshälsovården i framtiden vara en identifierbar
verksamhet där kvalitet och kompetens kan säkerställas.
Arbetslivsfonden
En sammanfattande redogörelse för Arbetslivsfondens uppbyggnad och uppgift samt
dittillsvarande verksamhet  lämnades i 1993 års budgetproposition (prop.
1992/93:100 bil. 11, s. 24 - 26).
  Genom beslut av riksdagen våren 1992 (bet. 1992/93:AU12, rskr. 1992/93:203)
med anledning av förslagen i den nämnda propositionen gäller att
Arbetslivsfondens verksamhet - liksom dess administration - skall avvecklas
successivt med sluttidpunkt den 1 juli 1995.
  Regeringen har genom särskilt beslut uppdragit åt Centrala arbetslivsfonden
att ansvara för avvecklingen. Beslutet innebär samtidigt att bidragsgivningen
skall vara avslutad senast den 31 mars 1994. Efter särskild prövning av Centrala
arbetslivsfonden får bidrag dock beviljas därefter på villkor att en uppföljning
kan vara avslutad under avvecklingstiden. I uppdraget ingår bl.a. att successivt
genomföra nödvändiga uppsägningar av personalen. Avvecklingsarbetet skall
avslutas med en rapport.
  Centrala arbetslivsfonden har lämnat en berättelse och årsredovisning av
fondens verksamhet budgetåret 1992/93.
  Centrala arbetslivsfonden och de regionala arbetslivsfonderna har t.o.m.
november 1993 beslutat om ca 8,8 miljarder kronor som bidrag till drygt 15 500
arbetsplatsprogram. Programmen berör numera omkring 2,4 miljoner anställda, dvs.
omkring 56 % av arbetskraften. Fördelningen mellan kvinnor och män är 53 % resp.
47 %.
Beviljade bidrag efter åtgärd
Arbetsorganisation   ca50 %
Fysisk arbetsmiljö   ca23 %
Rehabilitering       ca20 %
Utveckling av ny teknikca4 %
Metoder/rutiner m.m. ca3 %
  Den privata sektorn har fått ca 72% av de beviljade bidragen (ca 6,3 miljarder
kronor till omkring 12 200 arbetsplatsprogram) varav de små företagen (högst 50
anställda) har fått ca 15 % (ca 1,3 miljarder kronor till omkring 8 400
arbetsplatsprogram). Återstoden, ca 28 % (ca 2,5 miljarder kronor till omkring
3 300 arbetsplatsprogram) har gått till den offentliga sektorn. Den största
andelen av de beviljade bidragen har gått till verkstadsindustrin.
  Genom beslut i september 1991 uppdrog den dåvarande regeringen åt Centrala
arbetslivsfonden att utreda förutsättningarna att inrätta lokala/regionala
kunskapscentra. Centrala arbetslivsfonden har i juni 1993 överlämnat sin
slutrapport till Arbetsmarknadsdepartementet. Rapporten har överlämnats till den
särskilde utredaren (A 1993:03) med uppdrag att se över frågan om
kunskapsspridning m.m. inom arbetslivsområdet.
Utredning om kunskapsspridning m.m.
Regeringen tillsatte i februari 1993 en särskild utredare (A 1993:03) med
uppdrag att se över frågan om kunskapsspridning m.m.  inom arbetslivsområdet
(dir. 1993:15). Utredarens uppgift är att lämna förslag till hur ett system för
kunskapsspridning inom arbetslivsområdet skall organiseras och finansieras.
Företagshälsovårdens roll i sammanhanget skall belysas. Utredaren skall särskilt
uppmärksamma frågan om spridning av kunskaper på det lokala och regionala planet
liksom de mindre företagens behov. I uppdraget ingår vidare att föreslå hur
erfarenheterna från Arbetslivsfondens verksamhet skall kunna föras vidare efter
fondens avveckling. Utredaren skall också se över den utbildning och information
som finansieras av Arbetsmiljöfonden. Uppdraget skall redovisas senast den 1
april 1994.
Europeiska integrationsfrågor
Inom ramen för EES-processen har en interdepartemental arbetsgrupp för
arbetsmiljö- och arbetslivsfrågor under år 1993 bevakat och följt upp nyantagna
och planerade direktiv på arbetsmiljöområdet. De arbetsmiljödirektiv, som
tillkommit efter EES-avtalets "brytdatum" den 31 juli 1991, har därvid särskilt
beaktats.
  Efter EES-avtalets ikraftträdande kommer Gemensamma EES-kommittén att ta
ställning till vilka rättsakter, antagna efter ovan nämnda datum, som skall
tillföras EES-avtalet. Ett beslut av Gemensamma EES-kommittén kommer att
innebära en skyldighet för Sverige att införliva dessa rättsakter i svensk rätt.
  För att göra en översyn av behovet av ändringar i svensk arbetsmil-
jölagstiftning vid ett krav på införlivande av rättsakterna på arbetsmil-
jöområdet bildades under hösten 1993 en arbetsgrupp inom Arbetsmark-
nadsdepartementet. Arbetsgruppen avslutade sitt arbete i oktober 1993 och
redovisade sina förslag i rapporten  Nya EG-regler på arbetsmiljöområdet (Ds
1993:82). Arbetsgruppen har granskat åtta nyantagna arbetsmiljödirektiv och
föreslagit vissa ändringar i arbetsmiljölagen. Rapporten har remissbehandlats.
Förslagen kommer tillsammans med förslagen från Arbetsmiljölagutredningen att
föreläggas riksdagen i en proposition under våren 1994.
  Regeringen gav i april 1991 Arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att utföra det
förberedelsearbete som behövs för att anpassa föreskrifterna på
arbetsmiljöområdet till åtagandena enligt EES-avtalet. Uppdraget har i huvudsak
slutförts under hösten 1993. Av styrelsens drygt 200 författningar har ett
60-tal ändrats, ett 50-tal upphävts och ett 80-tal kvarstår oförändrade. Ca 10
nya författningar tillkommer. De nya reglerna kommer att träda i kraft vid
EES-avtalets ikraftträdande.
ILO-frågor
I Arbetsmarknadsdepartementet handläggs ärenden som rör förhållandet till
Internationella arbetsorganisationen (ILO). För beredning av vissa ärenden som
rör samarbetet med ILO finns en trepartiskt sammansatt kommitté, ILO-kommittén.
  ILO:s budget omfattar för perioden 1994 - 1995 totalt 676 miljoner
schweizerfranc. Sveriges medlemsavgift uppgår för år 1994 till 1,10 % av
budgeten vilket innebär ca 3,7 miljoner schweizerfranc.
  Vid 1993 års arbetskonferens antogs en konvention (nr 174) och en
rekommendation (nr 181) om förebyggande av storolyckor inom industrin. Dessa
instrument kommer att föreläggas riksdagen våren 1994.
  Nya ämnen på 1994 års arbetskonferens är dels arbetarskydd i gruvor, i syfte
att år 1995 anta ett eller flera nya instrument, dels för allmän diskussion
ämnet privata arbetsförmedlingsbyråers roll för arbetsmarknadens funktion. Då
skall även den nya konventionen och rekommendationen om deltidsarbete
slutbehandlas.
  ILO:s styrelse beslöt i november 1993 att suspendera tillämpningen av ILO:s
deklaration om åtgärder mot apartheid, att sätta frågan om revidering av
deklarationen på konferensens dagordning år 1994 samt godkände en handlingsplan
för ILO:s arbete i Sydafrika.
  Vid arbetskonferensens möte i juni 1993 förrättades val till ILO:s styrelse
för perioden 1993 - 1996. Norge invaldes därvid på den nordiska platsen på
regeringssidan. Inför varje styrelsemöte äger nordiskt samråd rum.
  Under 1991 riktades två anmälningar mot Sverige beträffande tillämpningen av
vissa ILO-konventioner. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) påtalade i en,
senare kompletterad, skrivelse till ILO bristande tillämpning av
ILO-konventionerna (nr 87) om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten,
(nr 98) om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, (nr 151)
om offentligt anställda och (nr 154) om främjande av kollektiva förhandlingar.
Anmälan föranleddes av de ändringar i sjukförsäkringen m.m., som trädde i kraft
den 1 mars 1991 innebärande sänkt ersättning från det statliga
ersättningssystemet. Det svenska arbetsgivarombudet till ILO:s 78:e
arbetskonferens ingav ett klagomål mot Sverige beträffande tillämpningen av
konventionerna nr 87, 98 samt konventionen (nr 147) om miniminormer i
handelsfartyg. Klagomålet grundar sig på de ändringar i lagen om medbestämmande
i arbetslivet som trädde i kraft den 1 juli 1991 ("lex Britannia").
  År 1993 har Landsorganisationen i Sverige (LO), TCO och Fria fackförenings-
internationalen (FFI) riktat en anmälan beträffande Sveriges tillämpning av
konventionen (nr 121) om förmåner vid yrkesskada. Anmälan föranleddes av
införandet fr.o.m. den 1 april 1993 av en karensdag i sjukersättningssystemen.
Genom samordningen mellan dessa system och arbetsskadeförsäkringen hade reglerna
om karensdag kommit att gälla också arbetsskadeförsäkringen. I anmälan påtalades
också det förändrade arbetsskadebegreppet.
  Den förstnämnda anmälan behandlades av ILO:s expertkommitté våren 1993.
Kommittén kunde inte finna någon kränkning av de åberopade konventionerna, men
frågan blev ändå föremål för en omfattande debatt i arbetskonferensens
trepartiska utskott för konventionstillämpning. Regeringen uppmanades att till
ILO lämna detaljerad rapport om den fortsatta utvecklingen. Behandlingen av den
andra anmälan har av ILO:s styrelse bordlagts i avvaktan på ytterligare
utredningsmaterial. Den tredje anmälan behandlades av ILO:s styrelse i november
1993.
  Styrelsen konstaterade att en karensdag i arbetsskadeförsäkringen inte är
förenlig med Sveriges åtagande enligt konventionen nr 121 och rekommenderade
Sverige att ändra lagstiftningen ifråga och att senast den 15 oktober 1994
rapportera om vidtagna eller planerade åtgärder för att uppfylla konventionens
bestämmelser. Styrelsen konstaterade ingen avvikelse från konventionen såvitt
gäller det ändrade arbetsskadebegreppet men beslöt att begära ytterligare
upplysningar från Sverige beträffande den praktiska tillämpningen av ändringarna
i lagstiftningen. Ärendet bereds forsättningsvis av ILO:s särskilda organ för
granskning av konventionstillämpning.
Förslag av 1989 års Handikapputredning
Regeringen har i Socialdepartementets bilaga (bil. 6) till 1994 års bud-
getproposition i vissa delar behandlat betänkandet Ett samhälle för alla (SOU
1992:52) med förslag avgivna av 1989 års Handikapputredning.
  Remissyttrandena över betänkandet har ställts samman och publicerats (Ds
1993:95).  Betänkandet har, i de delar som det behandlar förslag på arbetsmark-
nadsområdet, överlämnats till Arbetsmarknadsdepartementet.
  Utredningen har bl.a. lagt fram förslag om en ny lag om arbetslivets
tillgänglighet för personer med funktionshinder. Lagen avses ersätta lagen
(1974:13)  om vissa anställningsfrämjande åtgärder i de delar som behandlar
åtgärder för äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga.
  1992 års arbetsrättskommitté (A 1991:05) skall enligt sina direktiv (dir.
1991:118) göra en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Uppdraget
omfattar även främjandelagen. Översynen beräknas vara slutförd under våren 1994.
Det finns därför enligt regeringens mening skäl att avvakta med ett
ställningstagande till Handikapputredningens lagförslag tills
Arbetsrättskommitténs överväganden har lagts fram och en mer samlad bedömning
kan göras.
  Därmed skulle också ytterligare erfarenheter kunna inhämtas av de förändringar
som genomförts dels i arbetsmiljölagen (AML), dels i lagen om allmän försäkring
(AFL) i fråga om arbetsgivarnas ansvar för arbetsanpassning och rehabilitering.
Enligt uppgift pågår ett arbete inom Arbetarskyddsstyrelsen med att ta fram
tillämpningsföreskrifter till AML:s bestämmelser (3 kap.  2a, tredje st.) om
arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet på arbetsstället. Regeringen
bedömer att sådana föreskrifter kan bli ett bra stöd för arbetsgivarnas
verksamhet på området och samtidigt stärka de ytterligare insatser som görs av
försäkringskassor, företagshälsovård m.fl. De bestämmelser om rehabilitering och
rehabiliteringsersättning som tillförts lagen (1962:381) om allmän försäkring
har gett både arbetsgivare och försäkringskassor ett vidgat ansvar på detta
område.
Andra förslag på arbetslivsområdet
Handikapputredningen har konstaterat att viss basrehabilitering, som tidigare
bedrevs vid arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser (Ami-S), numera
avvecklats. Utredningen förordar att Ami-S skall kunna erbjuda vissa inslag av
sådan grundrehabilitering som ett led i en arbetsförberedande rehabilitering.
AMS har redovisat verksamhet m.m. vid Ami-S i den fördjupade
anslagsframställningen samt i en särskild rapport till denna. Bl.a. framgår att
Ami-S erbjuder olika grupper funktionshindrade träning i tekniker som skall
kompensera handikappet, arbetsplatsanpassning, utprovning av hjälpmedel m.m.,
ofta i samverkan med andra berörda som exempelvis socialtjänst och hälso- och
sjukvård. Enligt AMS kommer strävandena att lösa problem rörande ansvarsområden
mellan olika huvudmän att fortsätta centralt och lokalt. Det gäller bl.a. ansvar
för grundrehabilitering, ekonomiskt ansvar för olika rehabiliteringsinsatser och
andra problemområden där samverkan krävs för att motverka skarpa
gränsdragningar. Regeringen finner det angeläget att AMV fortsätter att utveckla
en väl fungerande samverkan i rehabiliteringsarbetet. En förutsättning för att
den  yrkesinriktade rehabiliteringen skall bli framgångsrik är att grundläggande
funktionsträning och annan basrehabilitering fungerar väl.
  Några av Handikapputredningens förslag har redan behandlats av regering och
riksdag. Förslaget om försök med bidrag till stödpersoner för personer med
funktionshinder ("supported employment") har godkänts av riksdagen (prop.
1992/93:100 bil. 11, bet. 1992/93:AU12, rskr. 1992/93:203) och såväl AMS som
Samhall förbereder nu sådana försök. Förslaget om lagstadgad skyldighet för
privata arbetsförmedlingar att ge service till personer med funktionshinder
behandlades i prop. 1992/93:218 om avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet (s.
24 - 25), som därefter godkänts av riksdagen (bet. 1992/93:AU16, rskr.
1992/93:345).Arbetsmiljöfonden har beslutat att inrätta ett särskilt program för
analys- och utvecklingsinsatser inom området integrering av funktionshindrade
personer i arbetslivet. Under de närmaste två åren kommer 6 miljoner kronor ur
fonden att satsas på programmet.
Åtgärder för att stärka handikappades ställning på arbetsmarknaden
En betydande del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är särskilt inriktade
på sökande med funktionshinder. Det gäller sysselsättningsskapande åtgärder som
anställning med lönebidrag, Samhalls verksamhet, skyddat arbete hos offentliga
arbetsgivare, näringshjälp till start av verksamhet som egen företagare. Bidrag
till arbetshjälpmedel och arbetsbiträde eller stödpersoner i arbetet, skall öka
möjligheterna för personer med funktionshinder att utföra arbete. Arbetet med
arbetshandikappade sökande har hög prioritet inom AMV, vilket också är
regeringens krav på verket. Särskilt arbetet med unga handikappade har varit
mycket ambitiöst och framgångsrikt.
  Men det finns goda skäl att gå vidare och pröva ytterligare vägar för att öka
möjligheterna till arbete främst för dem som har svårare funktionshinder.
Regeringen delar Handikapputredningens uppfattning att svårt funktionshindrade
behöver särskilt stöd för att få praktisk arbetslivserfarenhet och arbete. De
förslag som regeringen  lägger fram i det följande (avsnitt Arbetslivsfrågor,
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade) skall ses mot den bakgrunden.
Arbetsmiljöfonden
Regeringens förslag:  Användningen av
Arbetsmiljöfondens tillgångar regleras i
fortsättningen endast i myndighetens instruktion.Skälen för regeringens förslag:
Arbetsmiljöfondens
verksamhet finansieras enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter genom den arbetarskyddsavgift som
ingår i arbetsgivaravgiften. Både i denna lag och i
förordningen (1991:1158) med instruktion för
Arbetsmiljöfonden anges vilka slag av verksamheter
som fondens tillgångar skall finansiera.
  Arbetsmiljöfonden, som tidigare kallades
arbetarskyddsfonden, har funnits i över 20 år. Dess
uppgift är att initiera och stödja forskning,
utveckling och kunskapsspridning i frågor som rör
arbetsmiljö och arbetsliv i övrigt.
Arbetsmiljöfonden är i dag den största finansiären av
forskning och utveckling inom arbetslivsområdet.
En närmare redogörelse för fondens verksamhet finns
i prop. 1992/93:170 Forskning för kunskap och
framsteg (avsnitt 10, s. 398-401). Fondens
verksamhet har under årens lopp breddats avsevärt i
takt med att arbetslivet och synen på arbetsmiljö
och arbetslivsfrågor i övrigt har förändrats.
Förändringarna kan avläsas i de ändringar som skett i
instruktionen för fonden. När fondens uppgifter har
förändrats har det dock inte varit tillräckligt att
göra ändringar i instruktionen, utan det har varje
gång även krävts en ändring i lagen om
socialavgifter, eftersom fondens uppgifter kommit
att regleras i detalj även där.
  Det finns nu återigen ett behov av att se över
Arbetsmiljöfondens instruktion i en rad olika
avseenden. Fondens uppgifter bör formuleras på ett
sätt som återspeglar den utveckling som skett de
senaste åren, bl.a. den helhetssyn på arbetsmiljö
och rehabilitering och det arbetsmiljöbegrepp som
numera gäller enligt arbetsmiljölagen. Terminologin
och sättet att ange fondens uppgifter behöver också
moderniseras. Det är önskvärt att detta slags
ändringar i fortsättningen kan genomföras på ett
enklare sätt än hittills.
  Det bör vara fullt tillräckligt att i lagen om
socialavgifter ange att den aktuella delen av
arbetarskyddsavgiften förs till Arbetsmiljöfonden.
Någon ytterligare precisering i lagen av hur
fondens medel skall användas är inte nödvändig.
Fondens uppgifter skall liksom hittills finnas
utförligt angivna i myndighetens instruktion.
  I enlighet med detta har inom
Arbetsmarknadsdepartementet upprättats ett förslag
till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter. Förslaget har upprättats i samråd
med Socialdepartementet och bör fogas till
protokollet i detta ärende som underbilaga 11.1.
  Lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1994.
  Lagförslaget faller under Lagrådets
granskningsområde. Det är dock av sådan enkel
beskaffenhet att Lagrådets hörande inte är påkallat.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
   antar regeringens förslag till 4 kap. 8 lag om ändring i
   lagen (1981:691) om socialavgifter.
Regional utveckling
Inom regionalpolitiken föreslås följande:
  Som underlag för en regionalpolitisk proposition
våren 1994 har ett omfattande material tagits fram
av   bl.a.  Regionalpolitiska  rådet,  NUTEK  och
Glesbygdsmyndigheten.    Materialet    som    har
remissbehandlats   bereds   för  närvarande  inom
regeringskansliet.    I    avvaktan     på    den
regionalpolitiska propositionen föreslås oförändrade
anslag  inom  regionalpolitiken  jämfört med  in-
nevarande budgetår.
Anslag
I den följande redogörelsen för respektive anslag
behandlas resultaten för olika åtgärder och olika
myndigheters  anslagsframställningar  samt  andra
förslag  m.m.  till  regeringen. Förslag som inte
redovisas tillstyrks inte av regeringen.
  De  anslag som rör Arbetsmarknadsdepartementets
egen verksamhet har t.o.m. innevarande år förts upp
under ett eget littera. Fr.o.m. budgetåret 1994/95
förs dessa  anslag,  med  undantag  för  anslaget
Internationella   avgifter,   upp   under  första
huvudtitelns anslag för Regeringskansliet.
  Anslaget Internationella avgifter förs upp under
litterat för Arbetslivsfrågor m.m.
A. Arbetsmarknad m.m.
Anslagen     för     Arbetsdomstolen,     Statens
förlikningsmannaexpedition och Statens nämnd  för
arbetstagares uppfinningar har t.o.m. innevarande
budgetår förts upp under litterat för Arbetsmarknad
m.m.  Fr.o.m. budgetåret 1994/95 bör dessa anslag
föras upp  under  litterat  för Arbetslivsfrågor.
Vidare  bör  anslaget  för  bidrag   till   vissa
affärsverksinvesteringar upphöra. Med hänsyn till
osäkerheten  om  utvecklingen  på arbetsmarknaden
föreslås för Arbetsmarknadsverket (AMV) en endast
ettårig budgetram.
  AMU-gruppen   ombildades  till  aktiebolag  den
1 juli 1993 (prop. 1992/93:152, bet. 1992/93:AU6,
rskr.  1992/93:175).   Koncernen  utgörs  av  ett
moderbolag,   AmuGruppen AB,    och   ett   antal
dotterbolag. För koncernen finns ännu inga resultat
att redovisa.
A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
1992/93Utgift2 860 973 000
1993/94Anslag2 834 142 000
1994/95Förslag2 861 516 000
Från   anslaget   betalas  utgifterna  för  AMV:s
förvaltningskostnader,  exkl.  utgifterna för den
yrkesinriktade        rehabiliteringen        vid
arbetsmarknadsinstituten  (Ami). Utgifterna avser
löner m.m. för verksamheten vid arbetsförmedlingen,
länsarbetsnämnderna och AMS.  I  utgifterna ingår
verkets  kostnader för planering av  hur  landets
arbetskraft skall utnyttjas under beredskaps- och
krigstillstånd.
  För AMV  gäller  förordningen  (1988:1139)  med
instruktion för Arbetsmarknadsverket.
                       1993/94    Beräknad ändring
1994/95
                                  Regeringens
förslag
Budget
Förvaltningskostnader2 834 142 000        +  27
374 000
(därav lönekostnader)(1 764 891 000       + 36 857
000)
Aske kursgård               0
-
                2 834 142 000             +  27
374 000
1 AMS
Resultatuppföljning
AMS  har  i  sin årsredovisning redogjort för den
omfördelning av personal som successivt har skett
till fler anställda vid arbetsförmedlingen och färre
vid   AMS   och  länsarbetsnämnden.   Detta   har
möjliggjorts dels genom en överföring av resurser
från    AMS    och    länsarbetsnämnderna    till
arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut, dels
genom tillfälliga  medel för personalförstärkning
under anslaget Arbetsmarknadspolitiska  åtgärder.
Den tillfälliga förstärkningen under sistnämnda an-
slag  uppgick i juni 1993 till 1 064 årsarbetare.
En minskning av länsarbetsnämndernas kanslier har
kunnat   genomföras   trots   den   större  mängd
administrativa  arbetsuppgifter som den  kraftigt
ökade omfattningen på åtgärderna har medfört.
Sammanställning  över  antalet årsarbetare i juli
budgetåren 1988/89 - 1992/93
                     1988/891989/901990/911991/92
1992/93
Arbetsförmedling     5 609  4 970 5 447 5 630      6
592
Arbetsmarknadsinstitut2 256 2 036 2 239 2 305      2
268
Länsarbetsnämnder    1 862  1 652 1 647 1 534      1
502
AMS                    426    471   437   409
406
Aske kursgård           24     22    22    23
22
Övrigt                 126    108    58   227
317
Totalt              10 303  9 259 9 85010 128     11
107
Sammanställning över antalet årsarbetare och
lönekostnad under budgetåret 1992/93 finansierade
dels över anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader, dels över andra anslag
Placering        Antal års-Lönekostnad
                 arbetare (1 000-tal kr.)
AMS                 406    130 626
Länsarbetsnämnder 1 502    392 519
Arbetsförmedling  6 592  1 559 395
Ami               2 268    538 775
Övriga              339     62 049
Summa            11 107  2 683 364
Av det totala antalet årsarbetare finansierades
325 genom uppdragsverksamhet inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen, s.k.
arbetslivstjänster.
  AMS påpekar att de senaste årens utveckling på
arbetsmarknaden dramatiskt har ökat kraven på både
arbetsförmedlingen och övriga delar av AMV. Antalet
arbetssökande har mer än tredubblats och motsvaran-
de ökning har även skett av antalet personer
placerade i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta
har lett till en kraftigt ökad administrativ
belastning på länsarbetsnämnderna samtidigt som
besparingskraven inneburit en minskning av
resurserna. De tillfälliga förstärkningarna av
arbetsförmedlingen har underlättat situationen men
har inte på långt när motsvarat den ökade
belastningen. En arbetsplatsundersökning som
omfattar all personal inom AMV visar att den hårda
arbetsbelastningen skapar tydliga stressymptom.
Endast en fjärdedel av personalen anser enligt
undersökningen att man hinner med sina
arbetsuppgifter.
  AMS gör en beräkning i årsredovisningen som visar
att förvaltningskostnaden per uppdrag har minskat
med ca 20 % sedan budgetåret 1989/90. Med uppdrag
menas både antalet arbetssökande och antalet
lediganmälda platser samt antalet åtgärdsbeslut.
Beräkningen är gjord utifrån 1990 års prisnivå enligt
konsumentprisindex. Det totala antalet uppdrag
har ökat från 1,7 miljoner budgetåret 1989/90 till
2,3 miljoner budgetåret 1992/93.
  För att få fram ett mått på "servicekvalitet"
uppdrar AMS årligen åt fristående opinionsinstitut
att göra kundundersökningar. Både arbetsgivare och
arbetssökande gav år 1993 ett högre sammanfattande
betyg för arbetsförmedlingen jämfört med åren 1991 och
1992.
  AMS beskriver i sin särskilda rapport till den
fördjupade anslagsframställningen arbetstidens
fördelning på arbetsförmedlingen under en
normalvecka.
  Av arbetstiden ägnas 21 % åt gruppaktivitet, 40 %
åt individuell service för arbetssökande och 24 % åt
företagsinriktad verksamhet.
  Antalet arbetssökande som deltagit i
jobbsökaraktiviteter har ökat från ca 2 100 per
vecka våren 1992 till 3 100 per vecka våren 1993.
  AMS egna undersökningar visar att den
genomsnittliga inskrivningstiden vid
arbetsförmedlingen för samtliga sökande minskar i
takt med att deltagandet i gruppvisa
jobbsökaraktiviteter ökar.
  AMS föreslår i sin fördjupade anslagsframställning
för perioden 1994/95 - 1996/97 att anslaget
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
tillförs 320 miljoner kronor årligen för en
permanent förstärkning av arbetsförmedlingen och
arbetsmarknadsinstituten. AMS räknar med att
ungefär var femte person i arbetskraften kommer
att vara arbetssökande eller sysselsatt i någon
form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd under
budgetåret 1994/95. Situationen kommer enligt AMS
bedömning att förvärras under budgetåren 1994/95 och
1995/96. Mot bakgrund av den förväntade
utvecklingen på arbetsmarknaden under
treårsperioden anser AMS att resurstillskottet
inte skall betraktas som tillfälligt. AMS anser
också att en del av tillskottet bör kunna användas
för att förstärka länsarbetsnämndernas administration
av den kraftigt ökade omfattningen på åtgärderna.
  I övrigt framgår av årsredovisningen att
anslagssparandet från budgetåret 1992/93 under
anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskost-
nader uppgick till 137 miljoner kronor.
  AMS föreslår en höjning av låneramen för
investeringar från 290 miljoner kronor till
320 miljoner kronor. De planerade investeringarna
avser främst ADB-området. Ett väl fungerande
teknikstöd är enligt AMS en förutsättning för att
länsarbetsnämnderna skall klara av att hantera den
stora omfattningen på åtgärderna.
2 Regeringens överväganden
Slutsatser och förslag
2.1 Fortsatt minskning av kostnaderna för
administration
AMS  fördjupade  anslagsframställning  visar  att
arbetet    med   att   minska   kostnaderna   för
administrationen   fortskrider.  Kostnaderna  för
ADB-tjänsterna  har  kunnat  sänkas  bl.a.  genom
rationaliseringar och förbättrad extern upphandling
samt genom införande av en ökad styrning av efter-
frågan  på tjänster i form  av  interndebitering.
Statskontoret  har  gjort  en  jämförelse  mellan
ADB-systemets  kostnader  per användare vid några
statliga myndigheter. Enligt  denna jämförelse är
AMV:s kostnader relativt låga.
  AMV   har   under  den  senaste  treårsperioden
genomfört den besparing  på 70,6 miljoner kronor,
som  beslutades  av  riksdagen   våren  1991  med
anledning  av förslagen i prop. 1990/91:150  bil.
II:9 rörande  omställning  och  minskning  av den
statliga  administrationen  (bet.  1990/91:FiU30,
rskr.  1990/91:386). Därutöver har genomförts  en
besparing     på     15 miljoner     kronor    på
arbetsmarknadsinstituten.
  Regeringens  bedömning  är  att  besparingen på
förvaltningsmedlen bör fortsätta. Det bör vara möjligt
att  omförhandla  hyresavtal och i övrigt  pressa
priserna vid upphandling.  Kostnadsslagen lokaler
och    övriga    kostnader   inom   AMV    (exkl.
arbetsmarknadsinstituten)  bör  kunna minskas med
2 %,  vilket  skulle  innebära  en  minskning  av
kostnaderna      med      21 miljoner     kronor.
Lönekostnaderna   för   länsarbetsnämnderna   och
arbetsförmedlingen bör undantas från kostnadsminsk-
ningen. Däremot bör lönekostnaderna vid AMS kunna
minska med minst 1,9 % eller  2,5 miljoner kronor
i och med att allt fler uppgifter  har delegerats
till länsarbetsnämnderna.
2.2 Fortsatt tillfällig förstärkning av personalen
vid arbetsförmedlingen
Arbetsmarknadsläget under budgetåret 1994/95 kommer
att  innebära  en  fortsatt  hög  belastning  för
arbetsförmedlingen. Även under nästa budgetår bör AMV
därför ha möjlighet att i särskild ordning förstärka
personalresurserna vid främst arbetsförmedlingen.
För att markera att denna personalförstärkning är
konjunkturberoende    bör    den   liksom   under
innevarande budgetår finansieras  inom  ramen för
anslaget för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Regeringen kommer därför, som vi strax återkommer
till, att föreslå att AMS av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponera högst
320 miljoner kronor under budgetåret 1994/95  för
personalförstärkning    i    första    hand   vid
arbetsförmedlingen. En mindre del av den föreslagna
tillfälliga personalförstärkningen bör avsättas för
utvärdering  av arbetsförmedlingens resultat  och
åtgärdernas          effektivitet           inkl.
arbetslöshetsersättningarna.
  De   utomnordiska   invandrarnas  situation  på
arbetsmarknaden har försämrats.  AMV:s insatser i
detta avseende måste intensifieras. De förstärkta
förmedlingsinsatserna för invandrare och flyktingar
bör  därför  -  och mot bakgrund av den  aktuella
invandringssituationen  - fortsätta i oförminskad
omfattning även under nästa budgetår och beräknas
till 49,7 miljoner kronor.
2.3 Förnyelse och effektivisering av
arbetsförmedlingen
AMS   har  som  central  myndighet  ansvaret  för
utveckling   och   uppföljning   av   teknikstöd,
arbetsorganisation och metodutvecklingsarbete vid
länsarbetsnämnder  och arbetsförmedlingen.  Olika
arbetssätts effekter måste följas upp systematiskt.
Regeringen kommer senare  under våren 1994 att ge
AMS  i  uppdrag  att göra en utvärdering.  En  av
utgångspunkterna skall vara att utvärderingen skall
ge  underlag  för  att   bedöma   skillnaderna  i
effektivitet    mellan    individinriktat     och
gruppinriktat arbetssätt.
  En              effektivisering              av
arbetsförmedlingsverksamheten förutsätter att det
finns  ett  gott  samarbete  mellan  AMS  och  de
institutioner  som  berörs  av  verksamheten. Det
gäller bl.a. arbetslöshetskassornas medverkan för
att få de arbetslösa att så snabbt som möjligt välja
aktiva åtgärder framför passivt kontantstöd. Där finns
stora möjligheter till ett effektivare utnyttjande
av de arbetsmarknadspolitiska medlen.
  Utifrån   de   resultat   AMS   redovisar   för
jobbsökaraktiviteterna är regeringens bedömning nu
liksom tidigare att satsningen på ett mer gruppin-
riktat arbetssätt bör intensifieras.  Under nästa
budgetår bör jobbsökaraktiviteter kunna  erbjudas
kontinuerligt vid alla arbetsförmedlingar som inte
endast har ett fåtal anställda. Verksamheten  bör
omfatta  minst dubbelt så många sökande som under
budgetåret 1992/93 då de uppgick till drygt 58 000
personer.  För  att  bygga  ut och utveckla detta
arbetssätt inom arbetsförmedlingen bör AMV även under
nästa  budgetår ges särskilda  medel.  Regeringen
beräknar  för detta ändamål 408,3 miljoner kronor
budgetåret  1994/95,  dvs.  samma  belopp som för
innevarande  budgetår  uppräknat, med  pris-  och
löneomräkning.
  De  sammanlagda  lönekostnaderna under anslaget
Arbetsmarknadsverkets  förvaltningskostnader  för
budgetåret   1994/95   beräknar  regeringen  till
1 801,7 miljoner kronor  (+ 36,9 miljoner kronor)
Av lönemedlen bör 5 miljoner kronor få användas för
tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen först
efter särskilt beslut av regeringen.
2.4 Utökning av låneramen
AMS  investeringar  i  anläggningstillgångar  för
förvaltningsändamål   finansieras   genom  lån  i
Riksgäldskontoret.  Enligt AMS är det  gemensamma
statliga   redovisningssystemet    COSMOS    inte
tillräckligt  för  AMS  behov  utan styrelsen har
investerat  i  ett  kompletterande   system   för
återföring    av   ekonomisk   information   till
budgetansvariga.  Under  innevarande budgetår har
AMS  dessutom  nödgats att investera  43 miljoner
kronor i utbyggnad av kapaciteten i centraldatorn
för platsförmedlingssytemet AF 90:2 för att kunna få
utrymme  för  det   ökande  antalet  registrerade
arbetssökande. Regeringen föreslår därför att låneramen
höjs från 290 miljoner  kronor  till 320 miljoner
kronor.   Under   budgetåret   1994/95   beräknas
räntekostnaderna  till  40 miljoner   kronor  och
amorteringarna till 148 miljoner kronor.
2.5 Övrigt
För innevarande budgetår har AMS eller, efter AMS
beslut, länsarbetsnämnderna bemyndigats att på vissa
villkor avskriva lånefordringar uppkomna inom AMV
som uppgår till högst 75 000 kr. Regeringen föreslår
att  motsvarande  bemyndigande  lämnas  även  för
budgetåret 1994/95.
  Verksamheten  vid  Aske kursgård bekostas genom
intäkter vid upplåtelse av kurslokaler m.m. Några
medel  behöver  därför  inte  anvisas  för  denna
verksamhet.
  I  likhet  med vad som gäller under innevarande
budgetår bör högst 50 miljoner kronor under detta
anslag  få  utnyttjas   för   insatser  inom  den
yrkesinriktade rehabiliteringen. Förutsättningen är
att  detta  bedöms  som  mest  angeläget  vid  en
prioritering  mellan  förmedlingsinsatser   resp.
väglednings- och rehabiliteringsinsatser.
3 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. medger att regeringen får bemyndiga AMS, eller
   efter AMS bestämmande, länsarbetsnämnderna att
   under budgetåret 1994/95 besluta om avskrivning
   av  lånefordran  som inte överstiger 75 000 kr
   uppkommen inom Arbetsmarknadsverket  under  de
   förutsättningar som gäller för budgetåret 1993/94
   (avsnitt 2.5),
2. godkänner  att  högst  50 000 000 kr av medlen
   under anslaget får användas för insatser inom den
   yrkesinriktade rehabiliteringen (avsnitt 2.5),
3. till                     Arbetsmarknadsverkets
   förvaltningskostnader för  budgetåret  1994/95
   anvisar ett ramanslag på 2 861 516 000 kr.
A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
1992/93Utgift28 026 599 000 Reservation 1 942 518
000
1993/94Anslag28 389 655 000
1994/95Förslag28 608 931 000
Från anslaget finansieras åtgärderna ungdomspraktik,
bidrag  till  att  starta egen näringsverksamhet,
arbetsmarknadsutbildning,  bidrag till utbildning
i       företag,      vidgad      arbetsprövning,
jobbsökaraktiviteter    samt    resebidrag.   Vid
flertalet  av åtgärderna lämnas utbildningsbidrag
till  de  personer   som   deltar  i  åtgärderna.
Undantagen är bidrag till utbildning i företag och
resebidrag.  Vid  utbildning  i   företag  lämnas
bidraget    till    arbetsgivare   som   anordnar
utbildning för de anställda.
  Vidare  finansieras  från  anslaget  åtgärderna
beredskapsarbete,  rekryteringsstöd, insatser för
flyktingar  och  invandrare  samt  otraditionella
insatser.
  Vid  beredskapsarbete  och rekryteringsstöd får
arbetsgivaren   bidrag  för  en   viss   del   av
lönekostnaderna.   De  otraditionella  insatserna
skall stimulera till förnyelse av arbetsmetoderna
inom arbetsförmedlingsorganisationen  och  av  de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
1 AMS
I   den   fördjupade  anslagsframställningen  för
treårsperioden 1994/95 - 1996/97 redovisar AMS ett
förslag med en annan omfattning och inriktning av
de   konjunkturberoende   arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna för budgetåret 1994/95 än den statsmakterna
har angivit för innevarande budgetår. AMS föreslår en
högre   omfattning  på  arbetsmarknadsutbildning,
rekryteringsstöd  och  beredskapsarbete  samt  en
successiv  nedtrappning av ungdomspraktikplatser.
Vidare  föreslår  AMS  att  anslaget  Arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder tillförs medel som avser ALU
och utbildningsvikariat  vars  finansiering i dag
ligger utanför anslaget. I AMS förslag ingår vissa
förändringar av ungdomspraktiken,  åtgärderna för
invandrare        och       flyktingar       samt
arbetsmarknadsutbildningen.
2 Regeringens överväganden
2.1 Inledning
Under de senaste budgetåren har det i takt med det
försämrade  arbetsmarknadsläget  skett en kraftig
förstärkning av resurserna för konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I följande tabell
redovisas   de   konjunkturberoende   åtgärdernas
kostnader  för  budgetåren  1991/92  och 1992/93,
anvisade   medel  för  budgetåret  1993/94   samt
regeringens förslag för budgetåret 1994/95. Vidare
redovisas kostnaderna för åtgärderna  som andel av
statsbudgetens utgifter.
                   Budgetår
                   1991/921992/93 1993/94 1994/95
Kostnader, mkr    20 006 28 027  28 390 28 609
% av statbudgetens
utgifter             4,2     5,0     5,2     -1
1 Uppgifter saknas
  Förutom  att  de konjunkturberoende åtgärdernas
andel av statsbudgetens  utgifter  har  ökat  bör
noteras att de totala kostnaderna för åtgärderna,
mellan budgetåren 1991/92 och 1993/94, beräknas öka
med  42 %  vilket kan jämföras med statsbudgetens
totala utgifter som samma period  beräknas öka med
15 %.
  Arbetsmarknadsläget under nästa budgetår är mycket
svårbedömt. Av denna anledning anser regeringen att
samtliga medel under anslaget inte bör fördelas på
åtgärd   i  budgetpropositionen.  Ett  belopp  om
1 941 miljoner  kronor bör därför "hållas inne" i
avvaktan på att regeringen  kan  göra  en säkrare
bedömning  av  arbetsmarknadsläget  m.m. För  den
händelse det då skulle visa sig att medlen skulle
ge  bäst sysselsättningseffekt om de används  för
insatser   som   normalt  inte  finansieras  från
anslaget  föreslår   regeringen   att   riksdagen
bemyndigar  regeringen  att  besluta  om en sådan
användning av de innehållna medlen.
  Vid  bedömningen  av  regeringens förslag under
anslaget måste man således hålla i minnet att alla
medel under anslaget inte är fördelade på åtgärderna.
Detta  påverkar  jämförelsen  mellan  innevarande
budgetårs omfattning på de olika åtgärderna och den
föreslagna för nästa budgetår.
  I  följande  tabell   redovisas   fördelat   på
konjunkturberoende  åtgärder,  anvisade medel för
budgetåret  1993/94  och av regeringen  beräknade
kostnader och antal personer i åtgärd i genomsnitt
per månad för budgetåret 1994/95.
Åtgärd                    Bå 93/94Bå 94/95Antal
                          Kostnad Kostnad
personer
                          tkr     tkr     per
månad
Arbetslivsutveckling,  kringkostnader1320  000445
000                                      80 000
ALU-delegationen         5 000    5 000
Ungdomspraktik       7 675 9127 275 029  90 000
Högskolepraktik        286 000  292 864   3 000
Starta-eget-bidrag     450 000  460 800   4 000
Särskilt anordnad arbetsmarknads-
  utbildning         4 664 8694 811 470  42 100
Utbildningsbidrag vid särskilt anord-
  nad arbetsmarknadsutbildning4 552 7424 662 008
Arbetsmarknadsutbildning i det
  reguljära utbildningsväsendet1 490 7581 076 53611
400
Elevsocial verksamhet vid arbets-
  marknadsutbildning    60 597       -2
Bidrag till utbildning i företag2 649 9171 521 852
15 800
Vidgad arbetsprövning   27 318  201 970   2 200
Jobbsökaraktiviteter   100 480  402 892   5 500
Utbildningsvikariat1         -        -  14 000
Utredningskostnader      9 445    9 672
Resebidrag m.m.        117 516   52         275
Beredskapsarbete     2 697 6631 511 667  10 000
Rekryteringsstöd     1 796 6623 453 000  30 000
Avtalade inskolningsplatser369 161    -       -
Insatser  för flyktingar och invandrare150 615476
296                                       5 000
Bidrag till tidigareläggningar av
  affärsverksinvesteringar200 000     -       -
Bidrag till skogsbilvägar90 000       -       -
Bidrag till allmänna samlingslokaler
  och trossamfund       65 000        -       -
ROT-insatser           500 000        -       -
Ombyggnadsbidrag för äldrebostäder100 000-    -
Försöksverksamhet med sysselsätt-
  ningsskapande åtgärder10 000   10 000
Ej fördelade medel           -1 940 600  10 000
Totalt             28 389 655328 608 9314323 000
1 Kostnaderna för deltagare i utbildningsvikariat
och  arbetslivsutveckling, 11,1 miljarder kronor,
bekostas    inte    från   anslaget   utan   från
arbetsmarknadsfonden men dessa åtgärder räknas in i
de konjunkturberoende åtgärderna.
2 Medel för verksamheten har inräknats i medlen för
den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen.
3 Vid fördelningen av medlen har hänsyn tagits till
riksdagens   beslut  (bet.   1993/94:AU5,   rskr.
1993/94:102) med anledning av prop. 1993/94:66.
4  Av de totala medlen föreslås högst 250 miljoner
kronor få användas för otraditionella insatser.
Av medlen under anslaget bör regeringen disponera
310 miljoner    kronor.    Av    dessa   beräknas
300 miljoner   kronor   för   särskilda   arbets-
marknadspolitiska insatser på utsatta  orter m.m.
och      10 miljoner     kronor     för     olika
utvecklingsprojekt  inom  arbetsmarknadspolitiken
(Försöksverksamhet   med  sysselsättningsskapande
åtgärder).
2.2  Arbetslivsutvecklingen (ALU)
Resultatuppföljning
TEMO:s uppföljning
Arbetsmarknadsdepartementet  gav  i  augusti 1993
konsultföretaget  TEMO  i  uppdrag  att  göra  en
uppföljning   av   arbetslivsutvecklingen  (ALU).
ALU-anvisade, ALU-anordnare och arbetsförmedlingar
har svarat på frågor  i uppföljningen, som främst
visar de tillfrågades attityder till åtgärden. TEMO
redovisade    resultaten   i    november    1993.
Uppföljningen pekar bl.a. på att drygt tre av fyra
av samtliga i tillfrågade  grupper tyckte att ALU
var en bra arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
  ALU-platserna    hade    av    de   tillfrågade
huvudsakligen uppfattats som en tillfällig  verk-
samhet för att slippa gå arbetslös. ALU sågs även som
en  utvecklingsmöjlighet att få pröva på ett nytt
område.   Framför   allt  kvinnor,  ungdomar  och
högutbildade  hade  sett   åtgärden  som  en  ut-
vecklingsmöjlighet. Endast en av fem anvisade hade
främst sett ALU som enbart en nödvändig verksamhet
för att kvalificera för en ny  period med arbets-
löshetsersättning.
  ALU-projekten hade inte, enligt de intervjuade,
haft någon större undanträngningseffekt på reguljära
arbeten.  En av sex anvisade trodde sig ha ersatt
någon som i stället borde ha varit anställd. Däremot
uppgav tre  av tio anvisade inom offentlig sektor
att de trott sig ersätta någon annan. Endast 7 % av
anordnarna (3 % inom offentlig sektor) uppgav att
de skulle ha anställt någon i fall de inte fått en
ALU-anvisad. Samtidigt kan nämnas att tre av fyra
av de lokala fackklubbarna hade, enligt anordnar-
na, reagerat positivt på att anordnarna tagit emot
en ALU-anvisad.
  Nio av tio  ALU-anvisade  ansåg att uppgifterna
som de hade utfört varit viktiga och meningsfulla,
att de hade haft tillräckligt att göra och att de
hade trivts på sin "arbetsplats".  En  lika  stor
andel av ALU-anordnarna var nöjd med de anvisades
insatser.  Av  anordnarna  hade 95 % inte upplevt
något problem att hitta meningsfull sysselsättning
åt de anvisade.
  Sex  av  tio  ALU-anvisade  ansåg  sig  ha fått
tillfälle att pröva ett nytt arbetsområde genom sin
ALU-anvisning.  Huvuddelen (80 %) av dessa tyckte
att verksamheten  hade varit så intressant att de
skulle kunna tänka  sig  att  fortsätta med den i
framtiden.
  Ungefär sex av tio ALU-anordnare såg ALU som en
möjlighet  att  pröva  en person för en eventuell
framtida   anställning.  Runt   hälften   av   de
ALU-anvisade  trodde  att  anvisningen  givit dem
ökade möjligheter att hitta ett arbete i framtiden.
  Sex  av tio ALU-anvisade sade sig aktivt,  utan
förmedlingens  hjälp,  ha  sökt  arbete under sin
anvisningstid. Majoriteten av de anvisade  uppgav
att  de hade besökt (65 %) och/eller ringt (40 %)
arbetsförmedlingen   under   tiden.  En  av  fyra
anvisade  hade,  enligt  dessa,  fått   besök  av
arbetsförmedlingen på sin ALU-plats.
  Arbetsförmedlingen uppgav att den använder åtgärden
främst för att förhindra långtidsarbetslöshet (80 %)
och  utförsäkring (70 %), men i stor utsträckning
också  för  att de anvisade skall kunna förbereda
starta-eget-verksamhet  (50 %). (Varje förmedling
gav i genomsnitt två svar.) Tre av fem förmedlingar
upplevde att de hade fått ett större kontaktnät med
myndigheter, företag och organisationer i regionen
genom att arbeta med ALU-platser.
Övrigt
Av  AMS årsredovisning framgår att de sökande som
börjat  i  ALU  varit arbetslösa i genomsnitt 197
dagar före anvisningen. Av de arbetslösa som börjat
i ALU var hälften långtidsarbetslösa.
Slutsatser
Omfattningen
Antalet ALU-platser steg kraftigt under våren 1993
och  nådde  i  början av juli en omfattning av ca
43 000. Därefter minskade antalet ALU-platser för
att åter öka till  48 000  i slutet av september.
Antalet  platser nådde i början  av  december  ca
51 000. Ökningstakten  har  planat  ut  under  de
senaste  månaderna,  vilket  kan förklaras av att
förmedlingarna har varit fullt sysselsatta med att
ersätta avslutade ALU-platser med nya.
  Regeringen bedömer - inte minst mot bakgrund av
resultaten av TEMO:s uppföljning  - att ALU är en
mycket   lämplig   åtgärd   i  detta  fortfarande
problematiska arbetsmarknadsläge,  där  det är av
största    vikt   att   få   ner   framför   allt
långtidsarbetslösheten.  ALU  ger,  precis som är
avsikten med åtgärden, arbetslösa möjlighet att bryta
sin passiva arbetslöshet och pröva på något nytt, den
är kostnadseffektiv, obyråkratisk, lätt att justera
i omfattning och kan användas flexibelt inom många
områden i samhället. ALU-verksamheten bör även i
fortsättningen inriktas på insatser inom skogs-,
natur-, miljö-, kultur- och kulturmiljövården m.fl.
områden där den har visat sig vara en kraftfull och
samhällsnyttig åtgärd.
  ALU-platserna har totalt sett inte påvisats ge
några större undanträngningseffekter. Detta är
naturligt eftersom platserna skall ligga utanför
den reguljära arbetsmarknaden. De, av de anvisade,
upplevda undanträngningseffekterna inom offentlig
sektor måste emellertid tas på allvar och ökade
ansträngningar göras för att se till att
ALU-platserna inte ersätter reguljära arbeten.
  Enligt TEMO:s uppföljning hade en stor majoritet
av deltagarna haft kontakt med arbetsförmedlingen
och tre av fem aktivt sökt arbete utan
förmedlingens hjälp. Det är av största vikt att
arbetsförmedlingen uppmanar de anvisade att
kontinuerligt hålla kontakt med arbetsförmedlingen
och dessutom söka arbete på egen hand under tiden i
ALU eftersom åtgärden endast innebär en tillfällig
lösning.
  Endast varannan deltagare har, som tidigare
nämnts, varit långtidsarbetslös före anvisning till
en ALU-plats. Ungdomar (13 %) utgjorde en
betydligt lägre andel i ALU än deras andel av de
arbetssökande i november 1993. Andelen flyktingar
och invandrare (10 %) och arbetshandikappade
(9 %) i åtgärden utgjorde ungefär en lika stor andel
som deras andel av de arbetssökande. Kvinnor var
sämre representerade (37 %) i åtgärden än deras andel
av de arbetslösa. Deras andel i åtgärden har dock
ökat under hösten 1993. Såväl långtidsarbetslösa som
utsatta grupper, liksom kvinnor, måste prioriteras
inom den utökade ram för ALU som regeringen föreslår.
Förslag
Även under nästa budgetår kräver det ansträngda
arbetsmarknadsläget att ett stort antal människor
bereds aktiva åtgärder inom ramen för arbets-
marknadspolitiken. De traditionella
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna klarar
emellertid inte att nå upp till den nödvändiga
omfattningen. Regeringen bedömer mot denna
bakgrund att ALU-verksamheten måste hållas på en hög
nivå. För nästa budgetår beräknar regeringen att det
behövs ca 80 000 ALU-platser per månad. Kostnaderna
för ersättningen till de ALU-anvisade som uppgår
till ca 8,8 miljarder kronor bör, liksom för
närvarande, inte belasta anslaget för arbets-
marknadspolitiska åtgärder utan finansieras från
arbetsmarknadsfonden.
  Vid ALU-verksamhet kan i begränsad omfattning
ersättning lämnas för materiel, lokaler eller
liknande, s.k. kringkostnadsmedel. Riksdagen har
beslutat (prop. 1993/94:66, bet. 1993/94:AU5,
rskr. 1993/94:102) att dessa medel skall uppgå
till högst 325 miljoner kronor inom ramen för
anslaget för innevarande budgetår. För nästa budgetår
gör regeringen den bedömningen att högst
450 miljoner kronor bör beräknas för kringkostnader
vid en omfattning av i genomsnitt ca 80 000
deltagare per månad.
  Regeringen föreslår att högst 30 miljoner kronor
av kringkostnadsmedlen får användas under nästa
budgetår för reseersättning till ALU-anvisade med
särskilt lång resväg. Detta gäller främst ALU-anvisade
i glesbygd som inte kan få en anvisning på hemorten
eller inom normalt  pendlingsavstånd.
  ALU-delegationen, som presenterades i
proposition 1993/94:66, och som helt nyligen
inrättades av regeringen, kommer att bedriva sitt
arbete fram t.o.m. den 30 juni 1995. För
delegationens verksamhet bör högst 5 miljoner
kronor av kringkostnadsmedlen få disponeras under
budgetåret 1994/95.
2.3 Ungdomspraktiken
Resultatuppföljning
Ungdomspraktik m.m.
Ungdomspraktiken  infördes  den  1 juli 1992. AMS
redovisade  i  oktober  1993  erfarenheterna  och
resultaten av ungdomspraktiken från juli 1992 till
september  1993.  I  september  1993  hade  drygt
137 000 beslut om ungdomspraktik fattats.
  Något   fler   män   (53 %)  än  kvinnor   hade
ungdomspraktik    under    denna    period.    De
arbetshandikappades andel var något större än deras
andel av de arbetslösa, 5,1 %  mot 4,5 %. Andelen
utomnordiska medborgare var mindre än deras andel
av de arbetslösa, 3,5 % mot 5,6 %.
  Av de ungdomar i 18 - 19-årsåldern, som började
ungdomspraktik under budgetåret 1992/93, hade 47 %
omedelbart     före    ungdomspraktiken     varit
arbetssökande utan arbete i minst åtta veckor. Av
ungdomarna i 20 - 24-årsåldern  hade 32 % av dem,
som  började  i  ungdomspraktik under  budgetåret
1992/93, varit arbetssökande  utan arbete i minst
16 veckor före ungdomspraktiken.
  I genomsnitt fick 21,2 % av dem, som deltagit i
ungdomspraktik under budgetåret 1992/93, arbete på
den reguljära arbetsmarknaden, även om de var kvar
som sökande vid arbetsförmedlingen, hade arbete med
lönebidrag,   skyddat   arbete   hos   offentliga
arbetsgivare eller arbete hos Samhall.
  Ju högre utbildningsnivå de arbetssökande hade,
desto större andel fick arbete. Av  de  80 %  som
hade  gymnasiekompetens fick 23 % arbete mot 14 %
av dem som endast hade grundskolekompetens.
  Något fler kvinnor fick arbete, 23 %, jämfört med
män, 20 %.  Dock fick en högre andel av kvinnorna
jämfört med männen ett arbete som var kortare än tre
månader eller  ett arbete som innebar att de stod
kvar vid arbetsförmedlingen som deltidsarbetslösa.
  Av de 5 % som  hade arbetshandikapp fick 13,7 %
mot 21,6 % av de icke  arbetshandikappade arbete,
inbegripet arbete med lönebidrag,  skyddat arbete
hos  offentliga  arbetsgivare  eller  arbete  hos
Samhall.   Av   de  3,5 %  som  var  utomnordiska
medborgare  fick 16,8 %  arbete  i  någon  av  de
tidigare nämnda formerna.
  AMS  har  uppskattat   ungdomspraktikplatsernas
undanträngningseffekter på arbetsmarknaden till ca
15 %.
Ungdomar i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
I  Sverige  fanns  i  november  1993  ca  793 500
ungdomar i åldern 18 - 24 år. Av de 57 %, som räknas
till  arbetskraften,  var  ca  87 200 arbetslösa.
22,7 % av männen i åldern 18 - 24 år var arbetslösa
mot 15,6 % av kvinnorna i samma  ålder.  13 %  av
alla  ungdomar  åldern  18  -  24 år befann sig i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
  Ungdomspraktik har varit den vanligaste åtgärden.
Av alla ungdomar i åldern 18 - 24 år i åtgärder har
nära tre fjärdedelar befunnit sig i ungdomspraktik.
Fördelningen av dessa ungdomar i olika åtgärder i
november 1993 jämfört med november 1992 framgår av
följande sammanställning.
Arbetsmarknadspolitisk    Antal   Antal   Ändring
åtgärd                    novembernovemberi %
                          1992    1993
Ungdomspraktik           73 939 73 757      0
Utbildningsvikariat       3 606  4 405   + 22
Arbetsmarknadsutbildning 27 056  9 191   - 66
Arbetslivsutveckling          -  6 830      -
Beredskapsarbete (20 - 24 år)312   240   - 23
Ami (20 - 24 år)          1 338  1 132   - 15
Rekryteringsstöd, oktober (20 - 24 år)4 4304 189-5
Lönebidrag, oktober (20 - 24 år)3 4661 300-62
Avtalade inskolningsplatser, oktober
  (20 - 24 år)              130     94   - 28
Skyddat arbete hos offentliga
arbetsgivare,  oktober
  (20 - 24 år)              265     90   - 66
Totalt                  114 542101 228   - 12
Akademikerpraktik
Fr.o.m.  innevarande budgetår kan nyutexaminerade
25 - 29-åriga  ungdomar med högskoleutbildning om
minst 120 poäng få ungdomspraktik för akademiker.
Praktiken  bör  efter  tre  månader  övergå  till
anställning med rekryteringsstöd. I november 1993
fanns nära 500 personer i denna särskilda form av
ungdomspraktik.
Slutsatser och förslag
De ungdomar som för första gången skall träda ut på
arbetsmarknaden       påverkas       mest      av
konjunkturförändringar. Under den långa högkonjunk-
turen kunde många ungdomar utan längre utbildning
och arbetslivserfarenhet få arbete. I lågkonjunktur
ökar däremot arbetslivserfarenhet och utbildning i
betydelse   för   möjligheterna  att  få  arbete.
Lågutbildade    ungdomar     med    eller    utan
arbetslivserfarenhet får därmed särskilt svårt att
hävda sig på arbetsmarknaden.
  Ofrivillig arbetslöshet är negativ för alla men
särskilt allvarlig för ungdomar som befinner sig i
ett skede då de skall bilda sig en uppfattning om
sitt egenvärde, skall lära sig att ta till vara sin
initiativförmåga och skall utveckla sitt oberoende.
  Regeringen  och  riksdagen  har  därför satt in
åtgärder  för  ungdomar som snabbt skall  ge  dem
möjligheter till  en  meningsfull sysselsättning.
Ungdomspraktiken infördes den 1 juli 1992 för att
förhindra  långtidsarbetslöshet   hos   ungdomar.
Ungdomspraktiken  är  i  första  hand avsedd  för
ungdomar     som     fullföljt     en     treårig
gymnasieutbildning.   Arbetslösa   ungdomar   med
kortare  gymnasieutbildning  skall  i första hand
erbjudas ett tredje gymnasieår i stället.
  Kommunerna  har  för innevarande budgetår  fått
möjlighet att inrätta ytterligare 40 000 platser för
ett tredje gymnasieår.  Avsikten  med  det tredje
gymnasieåret är att ge ungdomar som inte  har  en
treårig gymnasieutbildning en utökad kompetens så
att  de  kan  konkurrera  med  sina  något  yngre
kamrater    som    har   genomgått   en   treårig
gymnasieskola.
  Erfarenheterna av ungdomspraktiken är genomgående
goda.   Det   har   varit   stor  efterfrågan  på
ungdomspraktik från såväl arbetsgivare som ungdomar.
På  så sätt har ungdomspraktiken  motsvarat  sitt
syfte,    att    snabbt    få   ned   den   stora
ungdomsarbetslösheten. Många  ungdomar  har genom
ungdomspraktiken  fått chansen till ovanliga  och
löftesrika   praktikplatser   som   under   andra
omständigheter inte stått dem till buds.
  Det är väsentligt  att  fler långtidsarbetslösa
ungdomar    får    möjlighet    att    delta    i
ungdomspraktiken.    Det   är   väl   känt    att
långtidsarbetslöshet kan  ge  bestående  negativa
effekter och den som är ung löper större risk än äldre
att  bli  svårplacerad  efter en lång tid utanför
arbetslivet. AMS bör därför  vid  anvisning  till
ungdomspraktik i högre grad prioritera de ungdomar
som har varit arbetslösa en längre tid. Bland  de
långtidsarbetslösa utgör de utomnordiska medborgarna
en allt för stor grupp i förhållande till sin andel
av  de  arbetslösa. Intensifierade åtgärder måste
riktas till dem.
  Antalet   ungdomar   i  arbetsmarknadspolitiska
åtgärder har sjunkit sedan  år 1992. Denna minskning
har skett samtidigt som  de arbetslösa ungdomarna
under samma period ökat med  32 500  enligt SCB:s
arbetskraftsundersökningar, en ökning med 60 %. Mot
denna bakgrund måste AMS använda sina tillgängliga
medel  till  att avsevärt öka antalet ungdomar  i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
  Akademikerpraktiken  har  ännu  inte  nått  den
beräknade   omfattningen   på   3 000  platser  i
genomsnitt per månad. Nya åtgärder kräver en viss tid
för att få genomslag i arbetsförmedlingens arbete.
Det  är  angeläget att arbetsförmedlingen  aktivt
använder denna åtgärd för att unga akademiker skall få
omsätta sina teoretiska kunskaper i relevant prak-
tiskt arbete.  Speciellt  bör  AMS arbeta för att
akademikers  praktik kommer till  användning  vid
mindre och medelstora företag.
  Ungdomspraktiken är en tidsbegränsad åtgärd som bör
leda till reguljärt arbete. Ett antal ungdomar får
också arbete när  deras  praktikplats upphör, hos
samma eller annan arbetsgivare.  I genomsnitt har
drygt  20 % av ungdomarna fått arbete  omedelbart
efter att de avslutat sin ungdomspraktik.
  Den   ändring    av   ungdomspraktiken   (prop.
1993/94:66, bet. 1993/94:AU5, rskr. 1993/94:102),
som  innebär  att  en  arbetsgivare  betalar  ett
finansieringsbidrag med  1 000 kr per månad under
de första sex månaderna och  därefter kan behålla
ungdomspraktikanten mot en avgift på 3 000 kr per
månad under de nästkommande sex månaderna, har bl.a.
införts med avsikten att ungdomspraktiken  mer än
tidigare skall leda till en anställning.
  Praktikanordnare  kan  i ett tidigt skede finna
att en ungdomspraktikant lämpar sig för anställning.
Regeringen föreslår att den  praktikanordnare som
väljer  att  anställa en ungdomspraktikant  redan
efter de första sex månaderna skall, genom möjlighet
till eftergift  befrias  från  kravet  på finans-
ieringsbidrag för denna period.
  Regeringen  beräknar  att  antalet ungdomar som
behöver få tillgång till ungdomspraktikplats under
budgetåret  1994/95  kommer  att  uppgå  till   i
genomsnitt ca 90 000 per månad.  Kostnaden härför
beräknas till 7 275,0 miljoner kronor. Av beloppet
har 30 miljoner kronor beräknats för att kunna ge
reseersättning till ungdomar som har särskilt höga
resekostnader. För akademikerpraktik har för nästa
budgetår beräknats en oförändrad omfattning, dvs.
3 000 platser per månad. Kostnaden för detta uppgår
till 292,9 miljoner kronor.
2.4 Starta-eget-bidraget
Resultatuppföljning
AMS  har i skrivelse den 1 oktober 1993 redovisat
AMV:s   arbete   med   starta-eget-bidraget   och
insatser som planeras för att förbättra stödformen.
För att tillgodose behovet av kvalitet och
kompetens i arbetet med bidraget föreslår AMS i
skrivelsen en normalmodell där ambitionsnivån inte
skall underskridas även om regionala skillnader
kan förekomma. För att säkerställa en hög kvalitet i
hela landet kommer AMS att ge länen stöd genom att
erbjuda genomarbetade kravspecifikationer för
olika led i arbetet. Med hjälp av
specifikationerna skall expert- och
konsulttjänster, efter strikt affärsmässiga
principer, upphandlas av länsarbetsnämnderna och
arbetsförmedlingen.
  Konkurrensverket, som på regeringens anmodan
yttrat sig över AMS redovisning, konstaterar att
starta-eget-bidrag medför konkurrensfördelar för de
subventionerade företagen vilket kan verka
snedvridande på konkurrensen. Samtidigt kan bidrag
av detta slag främja ekonomisk tillväxt och
vitalisera konkurrensen på marknaden. Verkets
principiella inställning till starta-eget-bidraget
är därför att bidraget så långt som möjligt skall
stimulera nyföretagande på marknader där de bidrar
till en förbättrad konkurrenssituation och i övrigt
hanteras så att riskerna för snedvridning av
konkurrensen minimeras. Konkurrensverket ser
positivt på att konkurrensaspekterna tagits upp
särskilt i AMS strategi men saknar uttalade
riktlinjer för vilka kriterier med avseende på
marknadsförhållanden som bör ligga till grund för
inriktningen av bidragsgivningen.
  På Arbetsmarknadsdepartementets och
Näringsdepartementets uppdrag har Öhrlings Reveko
utvärderat vissa aspekter på starta-eget-bidraget.
Utvärderingen - som baseras på intervjuer med
bidragsmottagare, arbetsförmedlare och
konkurrerande företagare - visar att åtgärden i
stort fungerar väl. Bidragsmottagarna är till
övervägande del nöjda med arbetsförmedlingens
insatser och även bland konkurrerande företagare är
huvuddelen positiva eller neutrala till bidraget.
Slutsatser
Bidrag till arbetslösa för att starta egen
näringsverksamhet har fått ökad betydelse och ökad
omfattning. Under senare år har de arbetslösas
intresse för starta-eget-bidraget ökat påtagligt. För
många arbetslösa är möjligheten att starta egen
näringsverksamhet ett nytt sätt att skaffa
sysselsättning och inkomst.
  Det är också av största vikt att från samhällets
sida stimulera nyföretagande när bärkraftiga och
utvecklingsbara idéer finns. Det är i hög grad inom
de små och medelstora företagen som framtidens
sysselsättningstillväxt kommer att skapas. Inte
minst är det väsentligt att erbjuda stöd till
nyföretagande inom branscher som traditionellt har
drivits i offentlig regi. Det stöd som erbjuds
måste förutom bidraget bestå av realistiska
bedömningar av bärkraften i de företagsidéer som de
arbetslösa presenterar.
  Starta-eget-bidraget är också betydelsefullt som
ett redskap för att stimulera företagande i
regioner där arbetsmarknaden och anställnings-
möjligheterna är mycket begränsade. Det är angeläget
att främja den initiativkraft och den kreativitet
som finns hos arbetslösa kvinnor och att öka
andelen kvinnor bland företagarna.
Starta-eget-bidraget kan därvid spela en
betydelsefull roll. Av de personer som fick
bidraget i januari 1993 var ca en fjärdedel
kvinnor.
  Starta-eget-bidrag är i dag en prioriterad åtgärd.
Regelsystemet har under senare år ändrats i syfte
att underlätta för fler människor att använda
bidraget. Under år 1992 ändrades reglerna så att
bidraget blev tillgängligt också för individer som
riskerar att bli arbetslösa. Numera kan bidraget
även beviljas personer som vill bedriva verksamhet
på deltid. Möjligheter finns också att förbereda
nyföretagandet före bidragsperioden genom
arbetsmarknadsutbildning och ALU.
  Den utvärdering som Öhrlings Reveko genomfört
tyder på att åtgärden i stort fungerar väl. Den
normalmodell som AMS redovisar i sin strategi bör
kunna bidra till en effektivisering och jämnare
kvalitet i handläggningen. Det är angeläget att AMS
i detta arbete särskilt uppmärksammar risken för att
konkurrensen kan snedvridas.
  Regeringen beräknar kostnaderna för
starta-eget-bidraget under budgetåret 1994/95 till
461 miljoner kronor vilket räcker till ca 4 000
årsbidrag.
2.5  Arbetsmarknadsutbildningen
Resultatuppföljning
Inriktningen
Den särskilda rapport över verksamheten som AMS har
redovisat för perioden 1987/88 - 1991/92 behandlar
bl.a. arbetsmarknadsutbildningen. Av denna och av
AMS årsberättelse över arbetsmarknadsutbildningen
under budgetåret 1992/93 framgår att utbildningens
kraftigt   utökade  omfattning  under  budgetåren
1991/92 och 1992/93 också medförde en kraftig ökning
av     förberedande,     allmänteoretiska     och
administrativa utbildningar. Yrkesutbildningarnas
andel   av    arbetsmarknadsutbildningen,   exkl.
utbildning i företag, sjönk till 64 %. Det innebär
en minskning med  tio  procentenheter jämfört med
budgetåret 1990/91. Bidragande orsaker till detta
var enligt AMS att allt  fler av de arbetssökande
redan  hade  en  yrkesutbildning  och  redan  var
etablerade på arbetsmarknaden samt svårigheten att
ange vilka yrkesområden som kommer att efterfråga
arbetskraft.
  Tre    yrkesområden,    tillverkningsindustrin,
vårdsektorn och administration/ADB dominerade inom
arbetsmarknadsutbildningen. Utbildningar för dessa
yrkesområden har under lång tid svarat för totalt 60
- 70 % av den yrkesinriktade  utbildningen. Under
de två senaste budgetåren ökade utbildningar inom
administration och databehandling  kraftigt  sina
andelar. Av dem som påbörjat en yrkesutbildning var
det  ungefär hälften som bytte yrkesområde. Under
budgetåret 1991/92 var det hela 66 respektive 69 %
av dem  som  utbildades inom administration/data-
behandling och serviceområdena som kom från andra
yrkesområden.
Omfattningen
Av  årsberättelsen  framgår  att  totalt  176 000
personer deltog i arbetsmarknadsutbildning  under
budgetåret  1992/93.  Av  dessa deltog 86 % i den
särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen och
14 %   i   utbildningar   inom   det    reguljära
utbildningsväsendet. Jämfört med budgetåret 1991/92 är
det   en   minskning   med  14 000  deltagare.  I
genomsnitt  omfattade arbetsmarknadsutbildningen,
exkl. utbildning i företag, 72 000 deltagare varje
månad under budgetåret.
  Det har aldrig tidigare varit så många deltagare
i arbetsmarknadsutbildningen  som  under  de  två
senaste  budgetåren. Omfattningen på utbildningen
utökades kraftigt under budgetåret 1991/92 för att
som mest några  veckor  under  våren 1992 omfatta
100 000  deltagare.  Det  medförde,   trots   den
säsongmässiga neddragningen under sommaren, att ca
50 000  deltagare  befann  sig i utbildning redan
vid ingången av budgetåret 1992/93.
  Utbildningens   omfattning  utökades   återigen
kraftigt under hösten  1992 för att nå sin kulmen
under  senhösten  med drygt  100  000  deltagare.
Därefter genomfördes  av  AMS under våren 1993 en
drastiskt nedskärning av utbildningens omfattning
till ca 24 000 deltagare i slutet av budgetåret.
  Utbildningens   omfattning   under   budgetåret
1992/93, mätt i totalt  antal  veckor,  blev till
slut ungefär så stor som beräknats vid medelstill-
delningen  till AMS. Det totala antalet deltagare
blev emellertid färre än vad som beräknats beroende
på att deltagarnas  genomsnittliga utbildningstid
var längre än den beräknade.
Kursanordnarna och kostnaderna
Av den särskilda rapporten och årsberättelsen framgår
vidare att antalet utbildningsanordnare ökade. Det
innebar  en  ökad  konkurrens  och  medförde  att
länsarbetsnämnderna kunde sprida sin upphandling på
fler kursanordnare.
  AMU-gruppen förlorade härigenom, samt på grund av
den      förändrade      sammansättningen      av
utbildningsutbudet, sin tidigare helt dominerande
roll som anordnare av arbetsmarknadsutbildning. I
stället  ökade den kommunala uppdragsutbildningen
och de privata utbildningsanordnarna sina andelar
av antalet deltagare till 18 resp. 22 % budgetåret
1992/93. AMU-gruppen  hade  dock fortfarande 52 %
av  deltagarna, vilket genom utbildningens  stora
omfattning innebar ett ökat antal kursdeltagare.
  Den    genomsnittliga    kurskostnaden    ökade
marginellt under perioden 1989/90 - 1991/92,  för
att under budgetåret 1992/93 minska kraftigt, mätt
i  såväl  fasta  som  löpande priser. Minskningen
berodde enligt AMS till  viss  del på att andelen
teoretiska kurser ökade, men även  på  den  ökade
konkurrensen på utbildningsmarknaden som medförde
att   länsarbetsnämnderna   kunde   göra   bättre
upphandlingar. Kurskostnaden varierade emellertid
starkt  mellan  olika  utbildningsanordnare.  AMS
framhåller   att   arbetet   med   att  förbättra
upphandlingen     bedrivs    fortlöpande    genom
utbildning, seminarier  och konsultinsatser inför
länsgenomgångarna.   Upphandlingen   skall   även
effektiviseras ytterligare  genom  att AMS kommer
att utarbeta ett åtgärds- och uppföljningssystem som
förbättrar beslutsunderlaget.
  Den   genomsnittliga  kostnaden  per  person  i
arbete efter  fullföljd  utbildning  ökade  under
perioden 1987/88 - 1991/92. Den ökning som skedde
av kostnaden per person i arbete förklaras nästan
uteslutande  av  att  andelen  personer  som fick
arbete efter utbildningen minskade kraftigt.
  Kostnaderna för utbildningsbidragets dagpenning
ökade   markant  mellan  budgetåren  1991/92  och
1992/93. Detta berodde enligt AMS dels på de högre
ersättningsnivåerna under våren 1993, dels på att
andelen   deltagare    som    var   medlemmar   i
arbetslöshetskassa ökade. Det genomsnittliga  ut-
bildningsbidraget ökade från 403 kr per dag under
budgetåret  1991/92  till  478 kr  per  dag under
budgetåret  1992/93,  varav dagpenningen utgjorde
447 kr.  Den genomsnittliga  kostnaden  för  s.k.
särskilt  bidrag,   som   utgör   ersättning  för
kursavgifter,  läromedel, resor och  traktamenten
m.m. har varit ca  30 kr per dag under de senaste
budgetåren.
Anmälningstiden,         kursavbrotten        och
arbetsplaceringarna
Den  genomsnittliga  tiden  i  arbetslöshet  före
placering i  utbildning har enligt AMS ökat under
senare  budgetår.  Mellan  budgetåren 1991/92 och
1992/93 ökade denna tid med  31  dagar  till  141
dagar.  Det  har  också  skett en förskjutning av
kursdeltagarnas utbildningsbakgrund  mot en högre
formell   utbildning.   Andelen   deltagare   med
gymnasial och eftergymnasial utbildning  var 60 %
under budgetåret 1992/93 mot 53 % under budgetåret
1991/92.
  I de årliga urvalsundersökningar som AMS genomför
med  deltagare  i arbetsmarknadsutbildning ställs
bl.a. frågor om kursavbrott  och  orsakerna  till
dessa.  Vid  den senaste undersökningen som avsåg
situationen   i    slutet    av   år   1992   låg
avbrottsfrekvensen på 10 %. Det är den lägsta nivå
som  uppmätts sedan undersökningarna  startade  i
slutet  av  1970-talet. En tredjedel av avbrotten
gjordes på grund  av att kursdeltagaren hade fått
arbete medan hälften  av  avbrotten  förklaras av
personliga  skäl.  AMS  menar  i  sin  analys  av
avbrotten  att  endast  den  resterande delen  av
avbrotten, 1,8 % av samtliga deltagare, orsakades
av faktorer som kan påverkas av  arbetsförmedling
och  kursanordnare,  vilket enligt styrelsen  får
betraktas som ett mycket bra resultat.
  Undersökningen visar  också  att  den  andel av
kursdeltagarna som fick arbete efter utbildningen
sjönk drastiskt under år 1992. Sex månader  efter
utbildningens  slut  hade 29 % av deltagarna fått
arbete, vilket kan jämföras  med  60 %  vid förra
lågkonjunkturen. Andelen av de utbildade  som var
arbetslösa var 39 %, medan 20 % befann sig  i nya
åtgärder. Resterande 12 % hade lämnat arbetskraften
i   slutet   av   år   1992,  sex  månader  efter
utbildningens slut.
De  särskilda medlen för bidrag till kommuner och
folkhögskolor
AMS tilldelades under budgetåret 1992/93 särskilda
medel för att under våren 1993 kunna lämna bidrag
till  kommuner  och  folkhögskolor  som anordnade
kurser   för  arbetslösa.  Av  medlen  fördelades
210 miljoner  kronor till länsarbetsnämnderna för
bidrag   till  utbildningar   motsvarande   5 000
platser i  gymnasieskolan  och  13 000  platser i
komvux. För utbildning motsvarande 5 000  platser
vid folkhögskolor fördes 106 miljoner kronor över
till Folkbildningsrådet. Av AMS redovisning framgår
att   17 100   arbetslösa,   varav   11 500   vid
gymnasieskola    och   komvux   och   5 600   vid
folkhögskola, fick tillgång till utbildning genom
dessa medel under våren 1993. Detta var 5 900 färre
deltagare   än   vad   som    hade   budgeterats.
Folkbildningsrådet    har    använt   hela    sin
medelstilldelningen    för    statsbidrag    till
utbildningsplatser. Av de medel  som  tilldelades
länsarbetsnämnderna  har  ca 140 miljoner  kronor
utbetalats i statsbidrag för  utbildningsplatser,
varav 29,9 miljoner kronor efter  regeringsbeslut
har   överförts   till   Skolverket   för   extra
gymnasieplatser,  medan  48 miljoner kronor efter
regeringens medgivande har förts över till Centrala
studiestödsnämnden  (CSN)  för   studiestöd  till
deltagarna.
Redovisning av AMS särskilda medel för bidrag till
utbildningsplatser under budgetåret 1992/93
               Antal deltagareBidrag till utbildn.
               halvårsplatsertkr
Gymnasieskolan 1 084      15 505
Skolverket     1 981      29 208
Komvux         8 430      94 792
Folkhögskolan  5 583     106 000
Summa         17 078     245 505
utg.reservation, AMS      22 495
 "      "      , CSN      48 000
Totalt                   316 000
Källa: AMS
Slutsatser
Av den lämnade redovisningen av antalet deltagare
i  arbetsmarknadsutbildning  under de senaste två
budgetåren framgår tydligt den  starkt varierande
omfattningen    av   utbildningen.   Brister    i
planering, budgetering  och uppföljning som detta
tyder på har fått konsekvenser  för utbildningens
omfattning även under innevarande  budgetår.  Den
allt  för höga omfattningen på utbildningen under
hela år  1992  tvingade  länsarbetsnämnderna till
drastiska nedskärningar av omfattningen under våren
1993. Det var nödvändigt för att AMV skulle klara av
att hålla givna budgetramar  samt  nå  de mål och
resultatkrav  som formulerats för verksamheten  i
stort. Detta innebar  emellertid  att ett väldigt
lågt antal deltagare, i förhållande till disponibla
medel,  befann  sig i utbildning vid  innevarande
budgetårs början.
  Det  faktum att utbildningens omfattning rusade
i höjden  under  år  1992 innebar bl.a. att andra
billigare åtgärder trängdes  undan  och att färre
arbetslösa   därmed   fick   tillgång   till   en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Den bristande förmågan
att  planera  utbildningens  omfattning har  även
medfört  kedjereaktioner  som  inneburit  en  låg
omfattning av åtgärderna under år 1993. Bristerna
måste dock ses i ljuset av svårigheterna att förutse
utvecklingen på arbetsmarknaden och att snabbt få
fram lämpliga åtgärdsalternativ.
  Regeringen     vill    understryka    att    om
arbetsmarknadsutbildningen    under    budgetåret
1994/95  skall  få den omfattning i totalt  antal
deltagare,  som  beräknas,   får   den  beräknade
genomsnittliga kurstidens längd inte öka.
  Regeringen    vill   också   understryka    att
arbetsmarknadsutbildningen i första hand skall ha
en    klar    yrkesinriktning.    Allmänteoretisk
utbildning skall  ges  när  den  är  en nödvändig
förutsättning    för   eller   en   del   av   en
yrkesutbildning.   Regeringen    vill   i   detta
sammanhang också hänvisa till den  beredskap  som
finns  för  extra  ordinära  insatser  inom andra
utbildningsformer  och  som vi tidigare redovisat
under Utbildningsdepartementets huvudtitel. Dessa
innebär i korthet en fortsättning  på innevarande
budgetårs  satsning med extra studieplatser  inom
gymnasieskolan,    komvux,    folkhögskolan   och
högskolan. Vidare gäller det ytterligare  platser
vid  sommaruniversitet,  s.k.  utbildningscheckar
och traineeutbildning. För budgetåret 1994/95 har
regeringen beräknat en total omfattning för dessa
av   arbetsmarknadspolitiska   skäl    motiverade
ytterligare utbildningsinsatser som motsvarar  ca
77 000 helårsstudieplatser.
  Det   är   nödvändigt   med   ett   fortlöpande
utvecklingsarbete  inom AMV för att effektivisera
upphandlingen, förbättra marknadsanpassningen, öka
platsutnyttjandet  och  förbättra  uppföljningen.
Regeringen vill därför bl.a. betona vikten av det
arbete  som  AMS bedriver  för  att  stärka  upp-
handlarkompetensen inom AMV.
  Mot bakgrund  av  de  redovisade resultaten och
vad som nyss framförts föreslår regeringen en något
lägre  omfattning  på  arbetsmarknadsutbildningen
under  budgetåret 1994/95  jämfört  med  vad  som
beräknats för innevarande budgetår.
2.5.1        Den        särskilt        anordnade
arbetsmarknadsutbildningen
Den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen
bör under nästa budgetår beräknas för en omfattning på
42 100  deltagare  i genomsnitt per månad. Det är
samma omfattning som  beräknats  för  innevarande
budgetår.  Regeringen  har  vid medelsberäkningen
utgått från att den genomsnittliga utbildningstiden
under budgetåret inte skall överstiga 17 veckor.
Totalt kommer därigenom ca 129 000 personer att få
tillgång till särskilt anordnad
arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 1994/95.
Kostnaden för denna utbildning, exkl.
utbildningsbidrag, under nästa budgetår beräknas
till 4 811 miljoner kronor. I detta belopp ingår
även kostnader för elevsocial verksamhet i form av
hälsovårdande och kurativ verksamhet som vid behov
kan upphandlas tillsammans med utbildningen.
Dessa medel har tidigare särredovisats men bör i
fortsättningen ingå som en del i kostnaden för
upphandlingen.
2.5.2  Arbetsmarknadsutbildningen inom det
reguljära utbildningsväsendet
Regeringen bedömer att medel för utbildningsbidrag
med lånedel för utbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet eller hos vissa andra
utbildningsanordnare bör beräknas för 11 400
deltagare i genomsnitt per månad. Det är 4 800
mindre än under innevarande budgetår och motsvarar
totalt 593 000 utbildningsveckor vid en
genomsnittlig utbildningstid av 29 veckor under
budgetåret. Därmed kan ca 20 500 personer få tillgång
till denna utbildningsmöjlighet under budgetåret.
Kostnaden härför, som avser endast
utbildningsbidrag, beräknas till 1 077 miljoner
kronor under nästa budgetår.
2.5.3 Bidraget till utbildning i företag
Resultatuppföljning
Under budgetåret 1992/93 uppgick antalet personer
som deltog i företagsutbildning till i genomsnitt
ca 11 000 per månad. Enligt AMS årsberättelse över
arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret deltog
totalt 52 000 personer i utbildningen under året,
varav knappt en fjärdedel kvinnor. Bidraget har
främst riktats till tillverkningsföretag och
dessutom i hög grad till små företag. Bidrag har
under budgetåret lämnats främst vid risk för
permittering och uppsägning. Av de beslutade
bidragen avsåg 70 % detta villkor för åtgärden.
Slutsatser
Regeringen bedömer att det kommer att finnas ett
stort behov av bidrag till utbildning i företag
även under budgetåret 1994/95. Utbildning och
kompetensutveckling är av central betydelse för
företagens möjligheter att hävda sig i den
internationella konkurrensen och för den nödvändiga
förnyelsen av näringslivet. Genom utbildning står
företagen och de enskilda bättre rustade inför
konjunkturuppgången. Genom utbildning kan också
anpassningen inom offentlig sektor till förändrade
arbetsuppgifter underlättas. Utbildning av
anställda är ett alternativ till att lagda varsel
om permitteringar och uppsägningar verkställs.
  Med bidrag till utbildning i företag avses att
underlätta en långsiktig strukturomvandling, vilket
främjar en rationell organisation, samtidigt som
den enskildes kompetens förstärks.
  Regeringen föreslår mot denna bakgrund att
omfattningen på bidrag till utbildning i företag
beräknas till i genomsnitt 15 800 personer per
månad. Bidraget bör även under nästa budgetår uppgå
till högst 60 kronor per timme. Den totala
kostnaden för bidrag till utbildning i företag
beräknar vi till 1 522 miljoner kronor.
2.6 Utbildningsbidragen
Frågan om nivån på utbildningsbidragen under nästa
budgetår kommer att behandlas  i  samband med att
regeringen under våren 1994 tar ställning till nivån
på arbetslöshetsersättningarna. Med  anledning av
riksdagens helt nyligen fattade beslut om att höja
det  kontanta  arbetsmarknadsstödet  (KAS)   till
245 kr  per  dag har regeringen dock beslutat att
höja den lägsta nivån på utbildningsbidragen från
239 kr  till  245 kr.   Följande  beräkningar  av
kostnaderna för utbildningsbidragen utgår från en
schablonmässig uppräkning.
  Innan vi går in på medelsberäkningen vill vi ta
upp   en   särskild  fråga.  Det   gäller   korta
utbildningar.       Enligt      reglerna      för
utbildningsbidrag med lånedel skall en utbildning
omfatta minst 15 kalenderdagar  för  att särskilt
studielån  och  särskild  dagpenning skall  kunna
beviljas. AMS har i skrivelse den 30 augusti 1993
hemställt om att 15-dagarsgränsen  slopas och att
det liksom tidigare inte skall finnas någon nedre
gräns för det antal dagar en upphandlad kurs skall
innehålla.
  Regeringen anser att det - i likhet med vad som
i allmänhet gäller inom studiemedelssystemet - inte
bör komma i fråga att bevilja lån för så kortvariga
utbildningar. Problemet bör i stället lösas på det
sättet   att   ungdomar  under  25  år  skall  få
utbildningsbidrag utan lånedel när det är fråga om
arbetsmarknadsutbildning  som  är  kortare  än 15
kalenderdagar. För utbildning av detta slag skall
i  stället utbildningsbidrag utan lånedel lämnas.
Förslaget föranleder en ändring i lagen (1993:719)
om särskilt studielån för den som genomgår arbets-
marknadsutbildning.  Ett  förslag  till ändring i
lagen  har upprättats inom Arbetsmarknadsdeparte-
mentet.  Förslaget  bör  fogas till protokollet i
detta ärende som underbilaga 11.1.  Ändringen bör
träda i kraft den 1 juli 1994. Den nya bestämmelsen
bör   gälla   när   utbildningen  påbörjas  efter
ikraftträdandet.
2.6.1  Arbetsmarknadsutbildning
Regeringen  beräknar  den  totala  kostnaden  för
utbildningsbidrag   vid  arbetsmarknadsutbildning
till 5 739 miljoner kronor  under nästa budgetår.
Härav       avser      4 662 miljoner      kronor
utbildningsbidrag     vid    särskilt    anordnad
arbetsmarknadsutbildning    och    1 077 miljoner
kronor    vid    utbildning   i   det   reguljära
utbildningsväsendet. Regeringen har därvid beräknat
det  totala  antalet  deltagare  till  129 000  i
särskilt anordnad utbildning med en genomsnittlig
utbildningstid   på   17 veckor   och   20 500  i
utbildning i det reguljära utbildningsväsendet med
en genomsnittlig utbildningstid på 29 veckor.
  De medel, 5 200 miljoner kronor, som regeringen
har  beräknat för utbildningsbidrag till personer
som  uppfyller  medlems-  och  arbetsvillkoren  i
lagen om arbetslöshetsförsäkring bör liksom tidigare
föras  över från influtna arbetsmarknadsavgifter,
eller från  den  s.k.  arbetsmarknadsfonden, till
inkomsttitel 1251 Övriga socialavgifter.
2.6.2  Vidgad arbetsprövning
Det har under de två senaste budgetåren visat sig
att  vidgad  arbetsprövning  (VAP)  har  varit en
mycket användbar och välutnyttjad åtgärd bl.a. för att
låta  unga  sökande  prova  på  olika  arbeten på
arbetsmarknaden.  Den  faktiska omfattningen  har
klart överskridit regeringens beräkningar. För att
omfattningen bättre skall överensstämma med faktiska
behovet bedömer regeringen  att utbildningsbidrag
vid  VAP  bör  beräknas  för  i genomsnitt  2 200
deltagare varje månad under nästa budgetår. Det är ca
1 900  deltagare  fler än vad som  beräknats  för
innevarande  budgetår.   Kostnaderna   för  dessa
utbildningsbidrag   beräknas   till  202 miljoner
kronor.
2.6.3  Jobbsökaraktiviteter
Regeringen   bedömer  att  utbildningsbidrag  för
jobbsökaraktiviteter (JSA) för ungdomar under 25 år,
under nästa budgetår, bör beräknas för i genomsnitt
5 500 deltagare varje månad. Det är en ökning med
4 100 deltagare  jämfört  med  den omfattning som
beräknats för innevarande budgetår. Den beräknade
omfattningen speglar bättre de faktiska behov som
finns   till  följd  av  regeringens   riktlinjer
beträffande användningen av åtgärden. JSA som skall
stödja och hjälpa ungdomarna att aktivt söka arbete
på den reguljära arbetsmarknaden har precis som VAP
visat sig vara en mycket användbar och välutnyttjad
åtgärd. Regeringen  beräknar  kostnaden för dessa
utbildningsbidrag till 403 miljoner kronor.
2.7  Utbildningsvikariaten
Resultatuppföljning
Under    budgetåret   1992/93   uppgick   antalet
utbildningsvikarier  till  i  genomsnitt ca 8 000
per månad. Enligt AMS årsberättelse  över arbets-
marknadsutbildningen   under  budgetåret   deltog
totalt ca 35 000 personer som utbildningsvikarier
under  året,  vilket  var en  ökning  med  15 000
personer  jämfört  med  budgetåret   1991/92.  Av
deltagarna var 60 % kvinnor. AMS beräknar  att ca
80 %  av  vikarierna  fanns  inom  den offentliga
sektorn.   AMS   beskriver   i   sin   fördjupade
anslagsframställning   att   AMV   har  genomfört
omfattande informationsinsatser om åtgärden, bl.a.
med inriktning på små tillverkningsföretag, utan att
omfattningen inom privat sektor har ökat nämnvärt.
En förklaring kan enligt AMS vara att denna sektor
saknar den "vikariatskultur" som är  vanlig  inom
den offentliga sektorn.
  Enligt den senaste uppföljningen av systemet med
utbildningsvikariat,  vilken omfattade det fjärde
kvartalet  1991,  var  såväl   arbetsgivare   som
deltagare   i   utbildning   mycket   nöjda   med
utbildningens  resultat vad avser kompetensen hos
de anställda. De  som  deltog i utbildningen hade
vanligtvis en kort formell utbildning men en lång
arbetslivserfarenhet. Vikarierna hade en relativt
god  formell  utbildning  och  en  relativt  kort
arbetslivserfarenhet.
Slutsatser
Möjligheten till avdrag från arbetsgivaravgifterna
vid  utbildningsvikariat  bör  finnas  även under
budgetåret  1994/95. Åtgärden har visat sig  vara
särskilt användbar  inom  den offentliga sektorn.
Satsningar på utbildning av anställda är en viktig
del i den strukturförändring som nu genomförs inom
kommunerna.
  Det   avdrag   från   arbetgivaravgifterna  som
arbetsgivarna får göra för lönekostnader för vikarien
bör även under nästa budgetår uppgå till 475 kr per
arbetsdag.     I    fråga    om    avdrag     för
utbildningskostnader  bör likaså nuvarande regler
gälla. Dessa innebär att för av länsarbetsnämnden
godkänd utbildning får avdrag göras med högst 75 kr
per utbildningstimme, dock med högst 30 000 kr per
arbetstagare som utbildas.
  Regeringen     beräknar     omfattningen     av
utbildningsvikariaten under nästa budgetår till ca
14 000 personer per månad till en kostnad på  1 596
miljoner  kronor.  Avdragen  från  arbetsgivarav-
gifterna  som  i  vissa  fall  kan   medges   för
utbildningskostnader beräknar vi till 684 miljoner
kronor.
  Regeringens      förslag     i     fråga     om
utbildningsvikariat föranleder en lag om tillfällig
avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter.
Lagen bör gälla under budgetåret 1994/95. Förslaget
föranleder också att en hänvisning görs till denna
lag   i   1 kap.   1    lagen    (1981:691)   om
socialavgifter.  Lagförslag  har upprättats  inom
Arbetsmarknadsdepartementet. Förslagen  bör fogas
till   protokollet  i  detta  ärende  som  under-
bilaga 11.1.
  Lagförslagen     faller     under     Lagrådets
granskningsområde. Förslaget om tillfällig avvikelse
från lagen om socialavgifter överensstämmer med 2 -
5  i den nuvarande lagen (1993:237) om tillfällig
avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter.
Ändringen i lagen om socialavgifter avser  endast
en konsekvensändring. Förslagen får därför sägas vara
av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande
inte erfordras.
2.8 Utredningskostnaderna
Medelbehovet   för  utredningskostnader  beräknar
regeringen till 9,7 miljoner kronor.
2.9 Resebidragen m.m.
Flyttningsbidragen  har  använts  i  mycket liten
utsträckning under det gångna budgetåret.  Endast
70 miljoner   kronor   av  de  beräknade  medlen,
200 miljoner  kronor,  har   tagits   i  anspråk.
Regeringen      föreslog      i      1993     års
kompletteringsproposition att vissa bidragsformer
skulle slopas och anförde att den avsåg att se över
de resterande bidragsformerna. Samtidigt  begärde
regeringen  riksdagens bemyndigande att genomföra
de  ändringar   som  översynen  kunde  föranleda.
Riksdagen godkände förslaget och gav regeringen det
begärda bemyndigandet.
  Verksamheten med flyttningsbidrag m.m. omfattar
fr.o.m.   den   1 juli    1993    sökande-    och
tillträdesresor, bohagstransporter, starthjälp för
s.k.  nyckelpersoner,  inlösen  av  egna  hem och
bostadsrätter  samt  medflyttandebidrag. De stora
posterna har under det  gångna  budgetåret  varit
resor   och   bohagstransporter  som  tillsammans
förbrukat 78 % av medlen.
  Under hösten  1993  har  de  olika  formerna av
flyttningsbidrag       setts       över      inom
Arbetsmarknadsdepartementet. Regeringen överväger
följande ändringar av flyttningsbidragen. Starthjälp
och ersättning för bohagstransporter föreslås upphöra.
Den nya förordningen kommer då att betecknas som en
förordning  om respenning och medflyttandebidrag.
Förändringarna    kommer    att    innebära    en
kostnadsminskning på 68 miljoner kronor på årsbasis.
Förordningen om inlösen av egnahemsfastigheter och
bostadsrätter påverkas inte.
  Kostnaderna  för  resor  och medflyttandebidrag
m.m. under nästa budgetår beräknar regeringen till
52 miljoner kronor, varav 1 miljon  kronor  avser
inlösen av fastigheter och bostadsrätter.
2.10  Beredskapsarbetena och rekryteringsstöden
Resultatuppföljning
Inriktningen och omfattning
Enligt AMS särskilda rapport inför perioden 1994/95
-    1996/97   varierade   antalet   personer   i
beredskapsarbete  mellan  8 000  och 14 000 under
budgetåren 1987/88 - 1991/92. Under perioden ökade
andelen sysselsättningsdagar i investeringsarbeten
och   tjänstearbeten   av   det   totala  antalet
sysselsättningsdagar  i beredskapsarbeten,  medan
andelen   skogliga  arbeten   samt   natur-   och
fornvårdsarbeten minskade. Tjänstearbeten svarade
för ca 80 % av antalet dagar, skogliga arbeten och
natur- och fornvårdsarbeten för mellan 12 och 16 %
och investeringsarbeten för mellan 3 och 6 %.
  Arbeten inom  kommuner  och  landsting  svarade
under  perioden  för mer än hälften av personerna
sysselsatta i beredskapsarbete,  och arbeten inom
staten    för    ca    en   fjärdedel.   Enskilda
beredskapsarbeten   hade  en   mycket   begränsad
omfattning. Ungefär hälften av de anvisade medlen
gick till staten eftersom  bidrag  till  statliga
beredskapsarbeten lämnades med i genomsnitt  95 %
av   lönekostnaderna.   Till   kommunala   bered-
skapsarbeten lämnades bidrag med i genomsnitt  ca
60 %.
  Den  genomsnittliga  tiden  i  beredskapsarbete
ökade under perioden, från i genomsnitt 102 dagar
budgetåret  1987/88  till i genomsnitt  135 dagar
budgetåret   1991/92.   Antalet    personer   med
socialmedicinskt handikapp i åtgärden ökade också.
Den förändrade sammansättningen gjorde det svårare
att  hitta  annan sysselsättning för de  anvisade
efter åtgärden.  Andelen personer som fick arbete
direkt efter ett beredskapsarbete  av  det totala
antalet i åtgärden minskade kraftigt från budgetåret
1988/89 till budgetåret 1991/92, från 40,2   till
17,4 %.
  Antalet   personer  i  beredskapsarbete  var  i
genomsnitt  11 700  per  månad  under  budgetåret
1988/89 och sjönk till i genomsnitt 8 300 per månad
under följande budgetår. Därefter ökade antalet igen,
till i genomsnitt 13 900 per månad under budgetåret
1991/92  och  ett  motsvarande  genomsnitt  under
hösten 1992. Under hela våren 1993 höll sig antalet
personer i beredskapsarbete runt 16 000 per månad,
men föll kraftigt  under  sommaren.  Under tredje
kvartalet 1993 hade i genomsnitt 10 300  personer
beredskapsarbete per månad. Under perioden 1988/89
- 1992/93 varierade de arbetshandikappades  andel
i  åtgärden  mellan  18 och 29 %. De utomnordiska
medborgarna   utgjorde   mellan   9   och   17 %.
Kvinnornas andel minskade under samma period från
47 till 31 %.
  Antalet platser med rekryteringsstöd har följt en
utveckling  liknande  den  för beredskapsarbeten.
Antalet  platser  med  rekryteringsstöd  minskade
under högkonjunkturen och  var i genomsnitt 2 200
per  månad  under  budgetåret 1989/90.  De  ökade
successivt fram till hösten 1992, då i genomsnitt
13 600 personer per månad hade plats med rekryte-
ringsstöd. Under år 1993 har antalet inte överstigit
i  genomsnitt  10 000   platser   per  månad.  De
arbetshandikappades andel i åtgärden var 3 % under
perioden  1988/89  -  1992/93. Det s.k.  förhöjda
rekryteringsstödet för  flyktingar och invandrare
utgjorde en lika stor andel.  Andelen  kvinnor  i
åtgärden varierade mellan 32 och 35 %.
  De    avtalade    inskolningsplatserna    ökade
successivt från budgetåret 1988/89 till budgetåret
1991/92, från i genomsnitt 1 600 till i genomsnitt
4 400 per månad. Därefter sjönk antalet drastiskt.
Tredje  kvartalet  1993  fanns  i  genomsnitt 400
personer  per månad i åtgärden. Både  de  arbets-
handikappades  och  de  utomnordiska medborgarnas
andel i åtgärden utgjorde under perioden 1988/89 -
1992/93 vardera 1 till 3 %.  Kvinnornas  andel  i
åtgärden minskade under samma period från 52 till
41 %.
Kostnadsutvecklingen   tredje  kvartalet  1992  -
tredje kvartalet 1993
Från  juli  till  september 1992 till motsvarande
period 1993 ökade bidragskostnaden  för  enskilda
beredskapsarbeten inom skogs- och naturvård  samt
för   enskilda   investeringsarbeten   med  3 700
respektive   2 000 kr   per   person  och  månad.
Statsbidragen   för  kommunala  beredskapsarbeten
minskade, medan bidragskostnaden  för de statliga
beredskapsarbetena  i stort sett var  oförändrad.
Statsbidragskostnaderna för rekryteringsstödet ökade
från andra kvartalet  1992  till  andra kvartalet
1993 (senare uppgifter finns ej att tillgå) med i
genomsnitt  500 kr  per  person  och  månad   för
kommunala   arbetsgivare   och   minskade  med  i
genomsnitt 200 kr per person och månad för enskilda
företag. Kostnaden för det förhöjda rekryteringsstödet
minskade med i genomsnitt 1 100 kr per person och
månad under samma period.
Nya regler
Fr.o.m. den 1 juli 1993 har ett antal förändringar
av reglerna för beredskapsarbete, rekryteringsstöd
och    avtalade    inskolningsplatser    införts.
Statsbidrag   lämnas   nu   med   högst  65 %  av
lönekostnaderna under högst sex månader. För skogliga
beredskapsarbeten   och  beredskapsarbeten   inom
natur-, miljö- och fornvård lämnas ett belopp som
motsvarar  högst  hela   kostnaden  för  arbetet.
Beredskapsarbeten av investeringskaraktär ersätts
med högst 1 500 kr per dag, i stödområden med högst
2 500 kr.  Rekryteringsstöd  för  flyktingar  och
invandrare, s.k. förhöjt rekryteringsstöd, kan lämnas
med högst 75 % under högst tolv månader. Dessutom
finns det ett högstbestämt bidragstak, för närvarande
högst 14 300 kr  per  månad.  Lönekostnaderna har
bestämts till kontant bruttolön inkl. sjuklön och
semesterersättning  samt  avgifter  enligt  lagen
(1981:691)    om   socialavgifter.    För    alla
beredskapsarbeten  gäller  också  att statsbidrag
endast lämnas för en arbetstid som är fyra timmar
kortare än normal veckoarbetstid.
  Bidragets storlek i kronor fastställs redan vid
beslutstillfället    och    gäller    för    hela
bidragsperioden. Bidraget reduceras vid frånvaro.
Slutsatser
Omfattningen
Regeringen  har  beräknat att i genomsnitt 41 900
personer   per   månad    skall   kunna   anvisas
beredskapsarbete, platser med rekryteringsstöd och
avtalade  inskolningsplatser   under   budgetåret
1993/94.  Under september 1993 fanns i genomsnitt
22 100 personer  per månad i åtgärderna, dvs. ett
avsevärt lägre antal. Detta är ett tecken inte bara
på ekonomiska svårigheter för arbetsgivarna att ta
emot fler arbetslösa i åtgärder utan också på en viss
"mättnad" beroende på det totalt sett stora antalet
personer som nu finns  i  olika åtgärder. För att
kunna pressa ned den öppna  arbetslösheten  måste
emellertid   åtgärderna   utnyttjas  till  fullo.
Ytterligare ansträngningar måste därför göras för att få
fram de nödvändiga platserna. Detta måste dock ske
utan att störa rekryteringen till arbeten som ändå
skulle ha tillsatts eller att arbetslösa "låses in"
i åtgärder vid konjunkturuppgången i stället för att
komma ut på den reguljära arbetsmarknaden.
  Antalet  beredskapsarbeten   har  minskat  inom
samtliga sektorer, dock främst inom  det statliga
området. Det sistnämnda är sannolikt en följd av de
nya statsbidragsbestämmelserna för denna  sektor.
Minskningen       av       antalet      kommunala
beredskapsarbeten torde främst kunna förklaras av
kommunernas försämrade ekonomi och de omställningar
av  verksamheten  som sker inom  många  kommuner.
Kommunerna anser att i det omstruktureringsarbete
som nu pågår kan de inte motiveras att ta emot ett
stort antal beredskapsarbeten.  Införandet av nya
arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan också i viss mån
ha  påverkat  kommunernas vilja att  inrätta  be-
redskapsarbeten.
  Den främsta anledningen  till att det har varit
svårt   för   arbetsförmedlingen   att   motivera
arbetsgivarna att ta emot arbetslösa på platser med
rekryteringsstöd  är  det osäkra konjunkturläget.
Företagens rekryteringsbehov är fortfarande svagt.
Många företagare vågar ännu inte nyanställa och låter i
stället sina medarbetare arbeta övertid. Dessutom
har  företagen  genomfört,   och  genomför  ännu,
omfattande          rationaliseringar         och
effektiviseringar som gör att de avvaktar med att
nyanställa.
  Dessutom   bör   nämnas  att  andelen  förhöjda
rekryteringsstöd av det totala antalet platser med
rekryteringsstöd har  minskat  under hösten 1993.
Detta  trots  att  villkoren för statsbidrag  har
ändrats fr.o.m. den  1 juli 1993, från högst 85 %
under högst sex månader eller högst 50 % under högst
tolv månader, till högst  75 %  under  högst tolv
månader.  I september 1993 var 67 personer,  dvs.
0,6 %   av  samtliga   personer   placerade   med
rekryteringsstöd,     anvisade     med    förhöjt
rekryteringsstöd. Det förhöjda rekryteringsstödet bör
i  ökad  utsträckning  utnyttjas  för att  få  in
flyktingar och invandrare på arbetsmarknaden.
  Även  antalet avtalade inskolningsplatser  har,
som  tidigare   nämnts,   minskat.   Den  främsta
förklaringen till minskningen står sannolikt  att
finna i införandet av ungdomspraktiken.
Statsbidragskostnaderna
Fördyringen av de enskilda beredskapsarbetena från
perioden  juli - september 1992 till samma period
1993  kan  sannolikt  förklaras  av  att  privata
arbetsgivare,    som    t.ex.   skogsägare,   har
prioriterat kostnadskrävande  arbeten,  som t.ex.
avverkning, som måste utföras. Kommunernas försämrade
ekonomi  - med t.ex. billigare investeringsobjekt
som följd  -  kan  ha  bidragit  till de minskade
statsbidragskostnaderna       för       kommunala
beredskapsarbeten. De minskade kostnaderna för det
förhöjda rekryteringsstödet beror sannolikt på den
ändrade   statsbidragskonstruktionen.  Regeringen
vill  betona  att  arbetsförmedlingen  och  läns-
arbetsnämnden    i    sina    förhandlingar   med
arbetsgivarna måste eftersträva att begränsa nivån på
statsbidraget så att fler platser skall kunna er-
bjudas de arbetslösa för de anvisade medlen.
Förslag
Regeringen     föreslår     att    de    avtalade
inskolningsplatserna avskaffas fr.o.m. den 1 juli
1994. Dessa kom till år 1986  och bygger på avtal
mellan den privata sektorns arbetsmarknadsparter.
Syftet  var  att  åstadkomma ett alternativ  till
ungdomslagen för 18 - 19-åringar som avsåg främst den
offentliga       sektorn.       De       avtalade
inskolningsplatserna   är  främst  inriktade  mot
arbeten inom det privata  näringslivet,  men  får
numera användas även inom den offentliga sektorn,
som  kan  leda till fortsatt anställning. Antalet
avtalade    inskolningsplatser     har    minskat
successivt.
  Regeringen    gör    bedömningen   att   främst
rekryteringsstödet och ungdomspraktiken bör kunna
ersätta de avtalade inskolningsplatserna.  Stats-
bidragskonstruktionen     för     de     avtalade
inskolningsplatserna är dessutom utformad på samma
sätt som för rekryteringsstödet, som även det främst är
inriktat  mot  det  privata  näringslivet.  Något
egentligt      behov      av      de     avtalade
inskolningsplatserna finns således  inte  längre.
Avtalade inskolningsplatser som har påbörjats före
den 1 juli 1994 bör få slutföras även efter detta
datum   om   anvisningstiden  sträcker  sig  över
budgetårsskiftet.
  Regeringen   beräknar    behovet   av   antalet
beredskapsarbeten och platser med rekryteringsstöd
till i genomsnitt 10 000 resp.  30 000  per månad
under nästa budgetår till en beräknad kostnad  av
4 965 miljoner kronor. Mot bakgrund av vändningen
i ekonomin är det angeläget att rekryteringsstödet
prioriteras   framför   beredskapsarbeten.  Varje
tillfälle till reguljärt arbete måste nu tas till
vara. Rekryteringsstödet utgör tillsammans med det
generella anställningsstödet utomordentliga möjlig-
heter för arbetsgivarna att  stå  väl rustade med
arbetskraft inför en kommande konjunkturuppgång.
2.11  Insatserna för flyktingar och invandrare
Resultatuppföljning
Arbetsmarknadssituationen   för   invandrare  och
flyktingar försämrades kraftigt under  budgetåret
1992/93  jämfört  med  budgetåret  innan. Andelen
arbetslösa och arbetssökande av den  utomnordiska
arbetskraften  ökade  ytterligare  mellan   dessa
budgetår. Detta medförde att andelen sysselsatta av
befolkningen under första halvåret 1993 sjönk till
endast drygt 40 % för de utomnordiska medborgarna,
jämfört      med      74 %      för     svenskar.
Arbetslöshetsutvecklingen var mest dramatiskt för
den  utomeuropeiska gruppen. Under  samma  period
steg den relativa arbetslösheten för utomeuropeiska
medborgare från 7 till 35 %. En större andel av de
utomnordiska  medborgarna  var långtidsarbetslösa
respektive långtidssökande jämfört med övriga sökande.
Inskrivningstiden vid arbetsförmedlingen  har för
utomnordiska  medborgare  ökat kraftigt under  de
senaste åren.
  AMS   har   i   skrivelse  den  4 oktober  1993
redogjort      för     effekterna      av      de
arbetsmarknadspolitiska insatserna för flyktingar
och invandrare under budgetåret 1992/93. Särskilda
medel avsattes under budgetåret för åtgärder för dessa
grupper. Medlen skulle användas för att underlätta
inträdet  för  invandrare   och   flyktingar   på
arbetsmarknaden.
  Medlen  för dessa särskilda insatser beräknades
till  147 miljoner   kronor.  AMS  förbrukade  ca
33 miljoner   kronor   för    insatserna.   Härav
utbetalades     ca    30 miljoner    kronor     i
rekryteringsstöd och ca 3 miljoner kronor för andra
åtgärder.
  Ett av målen för AMS under budgetåret 1992/93 var
att insatser och åtgärder skulle koncentreras till
och intensifieras för de utsatta grupperna på
arbetsmarknaden - däri ingick flyktingar och
invandrare.
  Utomnordiska medborgares andel av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna översteg endast
marginellt deras andel av de arbetssökande.
Andelen utomnordiska medborgare i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder under perioden
1990 - 1993 minskade från ca 65 % till ca 45 % av
samtliga utomnordiska arbetssökande. Minskningen
av de utomnordiska medborgarnas andel i åtgärder
var enligt AMS en följd av att de i relativt liten
utsträckning kom i fråga för ALU, där andelen dock
successivt ökade under våren 1993. Enligt AMS var
orsaken till den låga andelen att deltagande i ALU
förutsätter att man har rätt till arbetslöshetsersätt-
ning. Närmare hälften av de arbetslösa utomnordiska
medborgarna saknade arbetslöshetsersättning, mot
endast 19 % av övriga medborgare. Andelen
utomnordiska medborgare i ALU var under budgetåret
1992/93 ca 3 %. I övriga åtgärder ökade andelen
flyktingar och invandrare något.
  Arbetsmarknadsutbildning har alltid varit den
mest betydelsefulla insatsen för utomnordiska
medborgare, där andelen under budgetåret 1992/93
uppgick till ca 18 %. De utomnordiska medborgarna
var väl representerade vid beredskapsarbete i
förhållande till deras andel av de arbetssökande. I
alla andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder var de
utomnordiska medborgarna klart
underrepresenterade.
  Utomnordiska ungdomar utgjorde en liten del av
ungdomar i åtgärder beroende på deras förhållandevis
låga deltagande i ungdomspraktik. På grund av den
stora omfattningen på ungdomspraktiken påverkades
deras andelar av det totala antalet personer  i
åtgärder starkt. Andelen utomnordiska ungdomar av
dem som började ungdomspraktik ökade dock
successivt under budgetåret 1992/93. Utomnordiska
ungdomar fick i mycket hög grad sina
praktikplatser inom de traditionella
invandrarbranscherna såsom restaurang och övrig
service.
Slutsatser
Regeringen bedömer att arbetslösheten bland
flyktingar och invandrare kommer att vara
fortsatt hög under nästa budgetår. De
hittillsvarande resultaten för dessa grupper är
inte tillfredsställande. De särskilda medlen till
insatser för flyktingar och invandrare har inte
använts i den omfattning regeringen anser önskvärt.
Åtgärderna för dessa grupper måste sättas in snabbare
och i större omfattning för att motverka lång-
tidsarbetslöshet och utslagning.
Ett förslag till försöksverksamhet - praktik för
invandrare
Regeringen föreslår att det, som en försöksverksamhet
under nästa budgetår, införs en ny åtgärd inom ramen
för arbetsmarknadsutbildning i form av
arbetsplatsförlagd praktik för invandrare - benämnd-
praktik för invandrare - efter modell
ungdomspraktik. Tanken med praktiken är att
invandrare som har yrkesutbildning men liten
eller ingen svensk arbetslivserfarenhet skall få
en chans att skaffa sig värdefull arbetslivs- och
yrkeslivserfarenhet inom sitt utbildningsområde.
Det bör understrykas att syftet med praktiken inte
är att fylla ett produktionsbehov hos arbetsgiva-
ren.
  Praktiken bör förläggas till en arbetsplats som är
relevant för den yrkesutbildning som invandraren
redan har. Praktiken bör kunna genomföras hos såväl
privata som offentliga arbetsgivare. Praktikanten
bör dock i första hand anvisas plats inom det
privata näringslivet. Platserna skall inte användas
för att ersätta annan arbetskraft. Praktikanten bör
få inskolning, handledning och praktisk
yrkesutbildning på arbetsplatsen. Under deltagande
i praktik för invandrare och inom ramen för denna
bör praktikanten fortlöpande delta i olika former
av jobbsökaraktiviteter som arbetsförmedlingen
erbjuder. Praktiktiden bör i princip vara på heltid
och få uppgå till högst sex månader. Praktiken bör
kunna genomföras på deltid i det fall praktikanten
är funktionshindrad, får föräldrapenning på deltid
eller deltar i utbildning i svenska på deltid. Om
så bedöms lämpligt kan praktiken följas av arbete med
rekryteringsstöd. Genom att praktiken för
invandrare är en form av arbetsmarknadsutbildning
kommer praktikanten under praktiktiden att
omfattas av samma försäkringsskydd som gäller för
t.ex. ungdomspraktik.
  Under praktiken bör praktikanten få
utbildningsbidrag enligt samma regler som gäller
vid ungdomspraktik. Något bidrag till arbets-
givaren bör däremot inte utgå. Finansieringsbidrag
bör ej erläggas av den arbetsgivare som anordnar
praktik för invandrare.
  Under praktiktiden kan praktikanten i
utbildningssyfte komma att utföra vissa
arbetsuppgifter. Detta innebär dock inte att det
råder ett anställningsförhållande mellan praktikanten
och den arbetsgivare som upplåter praktikplatsen.
I klargörande syfte bör dock genom en särskild lag
slås fast att den som anvisats praktikplats inte
skall anses som arbetstagare när denne fullgör
praktiken. Lagen bör gälla under budgetåret 1994/95.
Ett förslag till lag har upprättats inom
Arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget bör fogas
till protokollet i detta ärende som underbilaga
11.1.
  Lagförslaget faller under Lagrådets
granskningsområde. Förslaget överensstämmer
emellertid med motsvarande reglering i lagen
(1992:322) om ungdomspraktikanter. Det får därför
sägas vara av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets
hörande inte erfordras.
Kostnaden och omfattningen
Kostnaden för förslaget om praktik för invandrare
beräknas till 476 miljoner kronor. Detta ger
tillfälle till praktik för totalt 5 000 personer i
genomsnitt per månad. Finansieringen av
invandrarpraktiken bör ske till del med de
särskilda medel som hittills har beräknats för
insatser för invandrare och flyktingar. Dessa
uppgår under innevarande budgetår till 151 miljoner
kronor. Resterande 325 miljoner kronor bör
finansieras inom ramen för anslaget.
  Regeringen vill i detta sammanhang betona att
flyktingars och invandrares inträde på
arbetsmarknaden i huvudsak skall lösas inom ramen
för de ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
2.12 Jämställdheten på arbetsmarknaden
Resultatuppföljning
Det ansträngda läget på arbetsmarknaden drabbar såväl
kvinnor som män. Arbetslösheten bland kvinnorna var
under budgetåret 1992/93 emellertid lägre än bland
männen. Under 1990-talet har det skett en kraftig
omsvängning  vad  gäller andelen kvinnor bland de
inskrivna vid arbetsförmedlingen.  I början av år
1990  var av de inskrivna 56 % kvinnor  och  44 %
män. Därefter förändras bilden kraftigt. Under första
halvåret 1993 var andelen inskrivna kvinnor och män
47 respektive 53 %. Fler män än kvinnor tog del av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder men andelen män i
åtgärder var i förhållande till deras arbetslöshet
betydligt lägre än kvinnornas. Männen var således
underrepresenterade i åtgärder i förhållande till
deras arbetslöshet men kvinnorna var inskrivna vid
arbetsförmedlingen under längre tid än männen.
  Lågkonjunkturen har slagit särskilt hårt mot många
starkt  mansdominerade  näringsgrenar. I flera av
dessa näringsgrenar bedöms sysselsättningstillväxten
framöver   vara  begränsad.   Nedskärningar   och
rationaliseringar inom landsting och kommuner har
i hög grad drabbat kvinnor. Många kvinnor riskerar
att förlora  sina  arbeten  inom  t.ex.  vård och
omsorg.  Minskad  offentlig  service kan också  i
särskilt   hög   grad  drabba  kvinnorna.   Denna
utveckling ställer  krav  på  vägledning  för att
förbereda såväl män som kvinnor för nya yrkesområden.
  AMS   har   i  skrivelse  den  25 oktober  1993
redovisat  AMV:s   strategi  för  att  bryta  den
könsuppdelade arbetsmarknaden. I skrivelsen pekar
AMS bl.a. på behovet  av att motverka fördomar om
manliga  och  kvinnliga yrkesval  redan  i  tidig
ålder. Den värld som omger små barn är fortfarande i
hög  grad kvinnodominerad.  Inom  barnomsorg  och
skolans   låg-  och  mellanstadier  arbetar  mest
kvinnor  vilket   kan  befästa  uppfattningar  om
manligt och kvinnligt.  Här  har  AMV  en  viktig
uppgift        genom       väglednings-       och
utbildningssatsningar för såväl kvinnor som män.
  AMV pekar också  på behovet av insatser för att
stödja män och kvinnor  som vill etablera sig som
företagare  inom verksamheter  som  traditionellt
bedrivits i offentlig  regi. Vidare avser AMS att
stimulera projekt som syftar  till  att förbättra
villkoren  för  dem  som  är  sämst  ställda   på
arbetsmarknaden,     t.ex.    lågutbildade    och
arbetshandikappade  kvinnor   samt   kvinnor  med
invandrarbakgrund.
  För budgetåret 1993/94 har 30 miljoner kronor av
medlen   beräknade  för  arbetsmarknadsutbildning
ställts till AMS förfogande för projektverksamhet i
syfte att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden
samt  för utbildningsinsatser  för  verkets  egen
personal   i   samband   med   projekten.   Denna
projektverksamhet   kommer   enligt  AMS  att  ge
erfarenheter som kommer att ligga  till grund för
att   revidera   AMV:s  fortsatta  strategi   för
jämställdhetsarbetet.
Slutsatser
En   väl   fungerande   arbetsmarknad   är   inte
könsuppdelad.  Det  är  den  enskilda  människans
kompetens och intresse som måste vara avgörande i
yrkesvalet.  När  alla  människors kompetens  och
utvecklingsmöjligheter tas till vara, oavsett kön,
främjas också tillväxten i ekonomin.
  Arbetet med att åstadkomma en mindre könsuppdelad
arbetsmarknad måste bedrivas både i ett kortsiktigt
och i ett långsiktigt perspektiv. Gamla strukturer
kan inte förändras över en natt men behöver ständigt
påverkas. Arbetet måste bedrivas lika intensivt i
såväl låg- som högkonjunktur. I varje konjunkturläge
finns det förhinder men också möjligheter. Det behövs
en mängd olika åtgärder och nya uppslag måste prövas.
Men långsamheten i förändringstakten får inte bli ett
hinder  i  sig. Bristen på  enkla  och  effektiva
åtgärder kan aldrig tas till intäkt för att arbetet
saknar angelägenhet - tvärtom.
  Den höga arbetslösheten och det dramatiska läget på
arbetsmarknaden medför att många människor hamnar i
svåra valsituationer. Man måste ta ställning till om
det yrkesval  man tidigare gjort - och som kanske
resulterat i arbetslöshet  -  bör omprövas. I den
situationen  är det viktigt att  de  individuella
valen   inte   påverkas    av    slentrianmässiga
uppfattningar  om  s.k.  manliga  och   kvinnliga
yrken. Åtgärder som ungdomspraktik och ALU ger män
och kvinnor möjlighet att pröva nya och annorlunda
uppgifter. En angelägen tillväxtbefrämjande åtgärd är
också att stimulera kvinnors nyföretagande  t.ex.
genom    rådgivning,    utbildningsinsatser   och
starta-eget-bidrag.
  Unga   flickor   och   kvinnor   som  genomgått
utbildning  till  mansdominerade yrken  har  ofta
svårare än männen att få anställning inom det yrke de
utbildats till. Det är därför angeläget att denna
grupp uppmärksammas från arbetsförmedlingens sida.
  Nedskärningar och  rationaliseringar  inom  den
offentliga sektorn kan drabba kvinnor särskilt hårt
i regionalpolitiskt prioriterade områden eftersom
sysselsättningsalternativen för dessa kvinnor ofta
är begränsade. Särskild uppmärksamhet måste därför ägnas
åt att bredda arbetsmarknaden för kvinnor i dessa
områden.
  Regeringen föreslår att AMS, av medlen beräknade
för   arbetsmarknadsutbildning,  även  budgetåret
1994/95 får använda 30 miljoner kronor enbart för
projektverksamhet   med   syfte   att  bryta  den
könsuppdelade     arbetsmarknaden    samt     för
utbildningsinsatser  för  den  egna  personalen i
samband med projekten.
2.13 De otraditionella medlen
Resultatuppföljning
AMS   disponerade   450 miljoner   kronor   under
budgetåret  1992/93  för otraditionella insatser.
Tillsammans  med  en  ingående   reservation   på
55 miljoner     kronor     disponerades    totalt
505 miljoner kronor. AMS har fördelat dessa medel
till länen för egna beslut.
  Utifrån insatsernas art fördelades de regionalt
och  lokalt beslutade medlen på följande sätt. Av
tilldelade    medel    förbrukade    AMV   knappt
159 miljoner kronor.
                                  Tkr     %
Jobbsökaraktiviteter           6 375     4
Rehabiliteringsinsatser       13 951     9
Ungdomsprojekt                17 505    11
Särskilda insatser för kvinnor 9 497     6
Flykting- och invandrarprojekt24 953    16
Projekt för deltidsarbetslösa  1 168     1
Företags- och näringslivsinriktade åtgärder35 44822
Övriga projekt                49 964    31
Summa                        158 861   100
De  projekt  som  tog  störst  enskild  andel  av
insatserna var riktade till företag och näringsliv.
Av övriga projekt riktades några till konstnärliga
utövare,  ett till arbetslösa jordbrukare och ett
inom kriminalvården.
  AMV:s bidrag  till  projekten  avsåg  oftast en
delfinansiering.  En  av  de  få reglerna för  de
otraditionella insatserna är att de skall gå till
projekt   som  inte  får  annat  statligt   stöd.
Totalkostnaden för de olika projekten uppgick till
drygt 393 miljoner kronor, dvs. AMV:s bidrag
utgjorde 40 % av de totala kostnaderna.
Slutsatser
Det nuvarande arbetsmarknadsläget ställer stora
krav på nytänkande. Därför behövs medel för
otraditionella insatser som skall göra det möjligt
att finna nya vägar att minska arbetslösheten. Inom
ramen för anslaget bör för nästa budgetår 250 miljoner
kronor få användas för otraditionella insatser.
2.14 Försöksverksamheten med sysselsättningsskapande
åtgärder
Regeringen  disponerade  10 miljoner kronor under
budgetåret  1992/93  för  försöksverksamhet   med
sysselsättningsskapande åtgärder. Försöksverksamheten
bedrevs inom ett flertal områden. Drygt 6 miljoner
kronor      avsattes     för     att     utveckla
arbetsmarknadspolitiken i Öst- och Centraleuropa.
I  övrigt  användes   medlen   till  projekt  med
EG-anknytning,    studier    om   ungdomspraktik,
stipendier för ungdomar på landet m.m.
  Regeringen   disponerar  samma   belopp   under
innevarande budgetår för detta ändamål och beräknar
ett oförändrat belopp  för denna försöksverksamhet
under nästa budgetår.
3 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till
   - lag om ändring i lagen (1993:719) om särskilt
     studielån     för     den    som    genomgår
     arbetsmarknadsutbildning,
   - lag  om  tillfällig  avvikelse   från  lagen
     (1981:691) om socialavgifter,
   - 1 kap. 1  lag om ändring i lagen (1981:691)
     om socialavgifter,
   - lag om praktik för invandrare,
2. bemyndigar    regeringen    att   besluta   om
         användningen av                  högst 1 940 600 000 kr av
         medlen under anslaget för  insatser  som
         normalt  inte  finansieras från anslaget
         (avsnitt 2.1),
3. godkänner det som regeringen föreslår om
   - befrielse   från   skyldighet   att   betala
     finansieringsbidrag    vid    ungdomspraktik
     (avsnitt 2.3),
   - avskaffande       av       de       avtalade
     inskolningsplatserna (avsnitt 2.10),
   - praktik för invandrare (avsnitt 2.11),
4. till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för bud-
   getåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag
   på 28 608 931 000 kr.
A 3. Bidrag till Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten
1992/93Utgift 5 500 000     Reservation         0
1993/94Anslag 4 500 000
1994/95Förslag4 000 000
Stiftelsen  Utbildning  Nordkalotten  skall under
åren 1994, 1995 och 1996 få bidrag för  att  dels
finansiera  personalutvecklings-  och marknadsfö-
ringsinsatser samt sociala insatser för eleverna,
dels anpassa utbildningen till de olika ländernas
behov (prop. 1993/94:64, bet. 1993/94:AU8,  rskr.
1993/94:29). Bidraget skall uppgå till 4 miljoner
kronor  per år. För budgetåret 1994/95 bör därför
anvisas 4 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen
     till   Bidrag   till  Stiftelsen  Utbildning
     Nordkalotten för  budgetåret 1994/95 anvisar
     ett reservationsanslag på 4 000 000 kr.
A 4. Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen
som myndighet, m.m.
1993/94Anslag1    1 000
1994/95Förslag    1 000
1 Förslag i prop. 1993/94:105
AMU-gruppen ombildades till aktiebolag den 1 juli
1993  (prop. 1992/93:152, bet. 1992/93:AU6, rskr.
1992/93:175). Koncernen består av ett moderbolag,
AmuGruppen  AB,  och ett antal dotterbolag. Över-
låtelsen av verksamheten  regleras  i  ett  avtal
mellan staten och Amu-Gruppen AB.
  I    proposition   1993/94:105   Förslag   till
tilläggsbudget  till statsbudgeten för budgetåret
1993/94 föreslås att ett förslagsanslag om 1 000 kr
förs upp på statsbudgeten  för  att täcka statens
kostnader för övertalig personal  och  för  vissa
övertaliga    lokaler   från   myndigheten   inom
Amu-koncernen. Även för nästa budgetår bör det finnas
ett formellt anslag för detta ändamål.
Regeringen föreslår att riksdagen
   till   Vissa   kostnader   för  avveckling  av
   AMU-gruppen  som myndighet, m.m.  anvisar  ett
   förslagsanslag på 1 000 kr.
B. Arbetslivsfrågor m.m.
Anslaget   Internationella  avgifter  har  t.o.m.
innevarande budgetår förts upp under litterat för
Arbetsmarknadsdepartementet      m.m.     Fr.o.m.
budgetåret 1994/95 bör anslaget föras  upp  under
litterat  för Arbetslivsfrågor m.m. Även anslagen
till Arbetsdomstolen, Statens förlikningsmannaex-
pedition  och  Statens  nämnd  för  arbetstagares
uppfinningar förs upp under samma littera.
B 1. Arbetarskyddsverket
1992/93Utgift361 859 000
1993/94Anslag381 411 000
1994/95Förslag385 710 000
Anslaget    avser    Arbetarskyddsverkets    (AV)
verksamhet.        Verket        består        av
Arbetarskyddsstyrelsen          (ASS)         och
Yrkesinspektionen (YI).
  ASS  och  YI har enligt förordningen (1988:730,
ändrad  senast   1993:709)  med  instruktion  för
Arbetarskyddsverket  till uppgift att se till att
arbetsmiljö-  och arbetstidslagstiftningen  samt,
inom   arbetsmiljöområdet,    lagstiftningen   om
kemikaliekontroll och om tobak  efterlevs. Vidare
skall    verket   bl.a.   utarbeta   och   sprida
information i syfte att förbättra arbetsmiljön.
  ASS   är  central   förvaltningsmyndighet   för
arbetsmiljö- och arbetstidsfrågor, utom i fråga om
fartygsarbete, samt chefsmyndighet för YI.
  YI är regional tillsynsmyndighet på arbetsmiljö-
och arbetstidsområdet.
  I regleringsbreven  för  budgetåren 1992/93 och
1993/94  lades  ett  antal övergripande  mål  och
verksamhetsmål fast för AV:s verksamhet.
  De övergripande målen är sammanfattningsvis:
- riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetslivet
  skall minska och
- arbetsmiljön   skall  förbättras  sedd  ur  ett
  helhetsperspektiv.
  Verksamhetsmålen innebär i stort:
- genomslag för det förstärkta arbetsmiljöansvaret,
- ökad inriktning mot frågor om arbetsorganisation
  och arbetets innehåll,
- stärkt kontrollerande roll,
- prioriterad  tillsyn   mot  de  mest  belastade
  arbetsställena och
- deltagande        i        det       europeiska
  standardiseringsarbetet.
  AV:s  totala  omslutning för budgetåret 1994/95
beräknas  uppgå  till  ca  440 000 000  kr.  AV:s
inkomster i den avgiftsfinansierade  verksamheten
beräknas för budgetåret 1994/95 uppgå till 48 400 000
kr. Inkomsterna består i huvudsak av intäkter  av
informationsverksamhet    och    försäljning   av
publikationstryck.  Vissa mindre intäkter  kommer
från ersättning för uttag ur Informationssystemet om
arbetsskador (ISA) samt ersättning för provnings-
och granskningsverksamhet.
1 Arbetarskyddsstyrelsen
1.1 Årsredovisning
ASS  har  givit in sin första årsredovisning. Den
avser budgetåret 1992/93. I årsredovisningen ingår
en resultatredovisning  för  AV. Resultatredovis-
ningen avser verksamhetsgrenarna central tillsyn,
regional        tillsyn        och       särskild
informationsverksamhet. Strukturen överensstämmer
med   den   som   redovisades  i  den  fördjupade
anslagsframställningen år 1991. ASS påpekar att de i
regleringsbreven för budgetåren 1992/93 och 1993/94
fastställda övergripande målen och verksamhetsmålen
gäller för vardera  av de tre verksamhetsgrenarna
men i olika grad för respektive gren.
  Resultatredovisningen indikerar att en hög grad
av måluppfyllelse föreligger beträffande de flesta
av verksamhetsmålen. ASS bedömer att det finns ett
samband mellan AV:s verksamhet, bättre arbetsmiljö
och färre arbetsskador. ASS framhåller emellertid
att det är viktigt att  orsakerna till de senaste
årens minskning av antalet  anmälda arbetsolyckor
och arbetssjukdomar noga analyseras.
  Tyngdpunkten i resultatredovisningen  ligger  i
en redogörelse för ett antal väsentliga prestationer
av  AV.  Prestationerna  utgör  det grundläggande
resultatmåttet för verksamheten.  ASS påpekar att
verkets samtliga utåtriktade insatser syftar till
att på både kort och lång sikt bidra till att minska
eller förebygga riskerna för ohälsa och olycksfall i
arbetslivet.  ASS  framhåller att utvärdering  av
orsakssamband mellan  AV:s  prestationer och dess
effekter är komplicerad och dessutom  synnerligen
resurskrävande. Utvecklingen av ohälsan måste följas
under  långa tidsperioder eftersom effekterna  av
insatserna i många fall visar sig först efter många
år. Det finns dessutom svårigheter att direkt hänföra
effekterna   till   insatser   från  verket.  För
styrningen av verksamheten har ASS  utarbetat ett
antal interna dokument. I årsredovisningen omnämns
AV:s   tillsynsprogram  för  perioden  1992-1995,
vilket är  det  andra  i ordningen som verket har
lagt fast. I programmet har ASS, inom ramen för de
övergripande målen och verksamhetsmålen som gäller för
AV, bl.a. angivit vissa  områden  där  behovet av
insatser  från verket är stort och/eller  insatta
resurser ger  god  effekt. Som exempel på interna
dokument omnämns vidare planeringsdirektiv för YI,
planer  för  författningsarbetet   samt   verkets
informationspolicy.     ASS    menar    att    de
prioriteringar  som  görs i  tillsynsprogram  och
andra interna dokument  är  viktiga  styrmedel  i
verksamheten   och   förutsättningar   för   dess
effektivitet.I regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 fick
ASS  i  uppdrag  dels  att  utveckla  metoder och
system  för  uppföljning  av  mål och resultat  i
verksamheten,  dels  att belysa sambandet  mellan
avgifts-          och          anslagsfinansierad
informationsverksamhet  och  hur  kostnaderna   i
informationsverksamheten  fördelar sig mellan den
anslagsfinansierade respektive den avgiftsbelagda
delen. ASS har redovisat uppdragen i två rapporter
benämnda  Uppföljning av mål  och  resultat  inom
Arbetarskyddsverket och Sambandet mellan avgifts-
och   anslagsfinansierad   informationsverksamhet
m.m. inom Arbetarskyddsverket.
1.2 Revisionsberättelse
Riksrevisionsverket  (RRV) har vid sin granskning
av  AV:s årsredovisning bedömt att informationen i
årsredovisningens resultatredovisning inte strider
mot av RRV kända förhållanden. RRV har vidare bedömt
att övriga delar av årsredovisningen är rättvisande.
1.3 Anslagsframställning
ASS har lämnat en förenklad anslagsframställning för
budgetåret 1994/95. ASS:s uppfattning från föregående
år beträffande behovet av resursförstärkning kvarstår.
ASS lyfter fram  bl.a. följande områden som påverkar
resursbehovet under perioden nämligen omfattningen
av  det  pågående och fortsatta deltagandet i det
europeiska  standardiseringsarbetet och följderna
av en avveckling av riksprovplatserna. Vidare har
osäkerheten kring företagshälsovårdens dimensionering
lett till att  arbetsbelastningen på YI har ökat.
Frågor som tidigare ställdes till företagshälsovården
hamnar nu hos inspektionen. ASS framhåller vidare
att de insatser  inom  europaharmoniseringen  som
redan   görs   har   skett   genom  att  resurser
omdisponerats inom styrelsen. Detta har lett till
att vissa områden, t.ex. utvärdering av tillsynens
effekter  för  närvarande  inte  kan   bevakas  i
tillräcklig omfattning. ASS framställer dock inte
något annat yrkande än att nuvarande resurser får
behållas.
  ASS  föreslår  inte  några  förändringar av den
beslutade inriktningen för verksamheten.
  Ett  besparingsmål  på  5 miljoner  kronor  för
treårsperioden 1992/93 - 1994/95 gäller för AV med
anledning av riksdagens beslut våren 1991 rörande
omställning   och  minskning  av   den   statliga
administrationen  (prop.  1990/91:150  bil. II:9.
bet. 1990/91:FiU30, rskr. 1990/91:386). På förslag
av  ASS  lades  besparingen  ut med 3,42 miljoner
kronor på budgetåret 1993/94.  Vidare  skulle den
återstående  delen  av besparingen, 1,58 miljoner
kronor, läggas ut för budgetåret 1994/95.
  För budgetåret 1994/95 föreslår ASS ett ramanslag på
381 411 000 kr.
2 Regeringens överväganden
2.1 Sammanfattning
                    000
1993/94Anslag381 411 000
1994/95Förslag385 710 000
Anslaget    avser    Arbetarskyddsverkets    (AV)
verksamhet.        Verket        består        av
Arbetarskyddsstyrelsen          (ASS)         och
Yrkesinspektionen (YI).
  ASS  och  YI har enligt förordningen (1988:730,
ändrad  senast   1993:709)  med  instruktion  för
Arbetarskyddsverket  till uppgift att se till att
arbetsmiljö-  och arbetstidslagstiftningen  samt,
inom   arbetsmiljöområdet,    lagstiftningen   om
kemikaliekontroll och om tobak  efterlevs. Vidare
skall    verket   bl.a.   utarbeta   och   sprida
information i syfte att förbättra arbetsmiljön.
  ASS   är  central   förvaltningsmyndighet   för
arbetsmiljö- och arbetstidsfrågor, utom i fråga om
fartygsarbete, samt chefsmyndighet för YI.
  YI är regional tillsynsmyndighet på arbetsmiljö-
och arbetstidsområdet.
  I regleringsbreven  för  budgetåren 1992/93 och
1993/94  lades  ett  antal övergripande  mål  och
verksamhetsmål fast för AV:s verksamhet.
  De övergripande målen är sammanfattningsvis:
- riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetslivet
  skall minska och
- arbetsmiljön   skall  förbättras  sedd  ur  ett
  helhetsperspektiv.
  Verksamhetsmålen innebär i stort:
- genomslag för det förstärkta arbetsmiljöansvaret,
- ökad inriktning mot frågor om arbetsorganisation
  och arbetets innehåll,
- stärkt kontrollerande roll,
- prioriterad  tillsyn   mot  de  mest  belastade
  arbetsställena och
- deltagande        i        det       europeiska
  standardiseringsarbetet.
  AV:s  totala  omslutning för budgetåret 1994/95
beräknas  uppgå  till  ca  440 000 000  kr.  AV:s
inkomster i den avgiftsfinansierade  verksamheten
beräknas för budgetåret 1994/95 uppgå till 48 400 000
kr. Inkomsterna består i huvudsak av intäkter  av
informationsverksamhet    och    försäljning   av
publikationstryck.  Vissa mindre intäkter  kommer
från ersättning för uttag ur Informationssystemet om
arbetsskador (ISA) samt ersättning för provnings-
och granskningsverksamhet.
1 Arbetarskyddsstyrelsen
1.1 Årsredovisning
ASS  har  givit in sin första årsredovisning. Den
avser budgetåret 1992/93. I årsredovisningen ingår
en resultatredovisning  för  AV. Resultatredovis-
ningen avser verksamhetsgrenarna central tillsyn,
regional        tillsyn        och       särskild
informationsverksamhet. Strukturen överensstämmer
med   den   som   redovisades  i  den  fördjupade
anslagsframställningen år 1991. ASS påpekar att de i
regleringsbreven för budgetåren 1992/93 och 1993/94
fastställda övergripande målen och verksamhetsmålen
gäller för vardera  av de tre verksamhetsgrenarna
men i olika grad för respektive gren.
  Resultatredovisningen indikerar att en hög grad
av måluppfyllelse föreligger beträffande de flesta
av verksamhetsmålen. ASS bedömer att det finns ett
samband mellan AV:s verksamhet, bättre arbetsmiljö
och färre arbetsskador. ASS framhåller emellertid
att det är viktigt att  orsakerna till de senaste
årens minskning av antalet  anmälda arbetsolyckor
och arbetssjukdomar noga analyseras.
  Tyngdpunkten i resultatredovisningen  ligger  i
en redogörelse för ett antal väsentliga prestationer
av  AV.  Prestationerna  utgör  det grundläggande
resultatmåttet för verksamheten.  ASS påpekar att
verkets samtliga utåtriktade insatser syftar till
att på både kort och lång sikt bidra till att minska
eller förebygga riskerna för ohälsa och olycksfall i
arbetslivet.  ASS  framhåller att utvärdering  av
orsakssamband mellan  AV:s  prestationer och dess
effekter är komplicerad och dessutom  synnerligen
resurskrävande. Utvecklingen av ohälsan måste följas
under  långa tidsperioder eftersom effekterna  av
insatserna i många fall visar sig först efter många
år. Det finns dessutom svårigheter att direkt hänföra
effekterna   till   insatser   från  verket.  För
styrningen av verksamheten har ASS  utarbetat ett
antal interna dokument. I årsredovisningen omnämns
AV:s   tillsynsprogram  för  perioden  1992-1995,
vilket är  det  andra  i ordningen som verket har
lagt fast. I programmet har ASS, inom ramen för de
övergripande målen och verksamhetsmålen som gäller för
AV, bl.a. angivit vissa  områden  där  behovet av
insatser  från verket är stort och/eller  insatta
resurser ger  god  effekt. Som exempel på interna
dokument omnämns vidare planeringsdirektiv för YI,
planer  för  författningsarbetet   samt   verkets
informationspolicy.     ASS    menar    att    de
prioriteringar  som  görs i  tillsynsprogram  och
andra interna dokument  är  viktiga  styrmedel  i
verksamheten   och   förutsättningar   för   dess
effektivitet.I regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 fick
ASS  i  uppdrag  dels  att  utveckla  metoder och
system  för  uppföljning  av  mål och resultat  i
verksamheten,  dels  att belysa sambandet  mellan
avgifts-          och          anslagsfinansierad
informationsverksamhet  och  hur  kostnaderna   i
informationsverksamheten  fördelar sig mellan den
anslagsfinansierade respektive den avgiftsbelagda
delen. ASS har redovisat uppdragen i två rapporter
benämnda  Uppföljning av mål  och  resultat  inom
Arbetarskyddsverket och Sambandet mellan avgifts-
och   anslagsfinansierad   informationsverksamhet
m.m. inom Arbetarskyddsverket.
1.2 Revisionsberättelse
Riksrevisionsverket  (RRV) har vid sin granskning
av  AV:s årsredovisning bedömt att informationen i
årsredovisningens resultatredovisning inte strider
mot av RRV kända förhållanden. RRV har vidare bedömt
att övriga delar av årsredovisningen är rättvisande.
1.3 Anslagsframställning
ASS har lämnat en förenklad anslagsframställning för
budgetåret 1994/95. ASS:s uppfattning från föregående
år beträffande behovet av resursförstärkning kvarstår.
ASS lyfter fram  bl.a. följande områden som påverkar
resursbehovet under perioden nämligen omfattningen
av  det  pågående och fortsatta deltagandet i det
europeiska  standardiseringsarbetet och följderna
av en avveckling av riksprovplatserna. Vidare har
osäkerheten kring företagshälsovårdens dimensionering
lett till att  arbetsbelastningen på YI har ökat.
Frågor som tidigare ställdes till företagshälsovården
hamnar nu hos inspektionen. ASS framhåller vidare
att de insatser  inom  europaharmoniseringen  som
redan   görs   har   skett   genom  att  resurser
omdisponerats inom styrelsen. Detta har lett till
att vissa områden, t.ex. utvärdering av tillsynens
effekter  för  närvarande  inte  kan   bevakas  i
tillräcklig omfattning. ASS framställer dock inte
något annat yrkande än att nuvarande resurser får
behållas.
  ASS  föreslår  inte  några  förändringar av den
beslutade inriktningen för verksamheten.
  Ett  besparingsmål  på  5 miljoner  kronor  för
treårsperioden 1992/93 - 1994/95 gäller för AV med
anledning av riksdagens beslut våren 1991 rörande
omställning   och  minskning  av   den   statliga
administrationen  (prop.  1990/91:150  bil. II:9.
bet. 1990/91:FiU30, rskr. 1990/91:386). På förslag
av  ASS  lades  besparingen  ut med 3,42 miljoner
kronor på budgetåret 1993/94.  Vidare  skulle den
återstående  delen  av besparingen, 1,58 miljoner
kronor, läggas ut för budgetåret 1994/95.
  För budgetåret 1994/95 föreslår ASS ett ramanslag på
381 411 000 kr.
2.2 Resultatbedömning
Uppgifterna i årsredovisningen ger uttryck för att verksamheten bedrivs med en
sådan inriktning som anges i verksamhetsmålen.
2.2.1 Verksamhetsgrenen central tillsyn
Det i regleringsbreven för budgetåren 1992/93 och 1993/94 fastlagda
verksamhetsmålet avseende deltagande i det europeiska standardiseringsarbetet
har uppfyllts planenligt. ASS medverkar i dag i ett stort antal sådana
standardiseringskommittéer/grupper. Nämnda område, tillsammans med genomförandet
av harmoniseringen av svenska arbetsmiljöregler till EG-direktiv inför
ikraftträdandet av EES-avtalet utgör ca 15 % av verksamheten vid den centrala
tillsynen.
  Mot bakgrund av det i arbetsmiljölagen förstärkta ansvaret för arbetsmiljön
och arbetsmiljöarbetet har utbildningen av handläggande personal intensifierats
och utökats. Samtidigt har rådgivningen till YI ökat. Vidare har
handläggningstiden för ärenden kortats. ASS pekar i övrigt bl.a. på att
kontinuerliga insatser har gjorts under perioden för att utveckla och
effektivisera verksamheten inom den centrala tillsynen. För att kunna göra en
mer samlad bedömning av verksamhetsgrenen central tillsyn behövs
redovisningsmässigt ytterligare uppgifter.
2.2.2 Verksamhetsgrenen regional tillsyn
För verksamhetsgrenen regional tillsyn har ASS redovisat bl.a. att YI:s
verksamhet har ändrats till en mer kontrollerande roll. Andelen tid för
inspektionsverksamhet har ökat. Samtidigt har precisionen när det gäller att
finna och inspektera de arbetsmiljöer som från hälso- och olycksfallssynpunkt är
de mest belastade ökat väsentligt. Vidare har antalet inspektioner och även s.k.
systeminspektioner ökat under perioden samtidigt som inspektionsbesöken blivit
alltmer präglade av ett helhetsperspektiv på arbetsmiljön. ASS framhåller att
systeminspektionerna, som i sig är resurs- och tidskrävande, stärker det
enskilda arbetsställets förutsättningar att utveckla och vidmakthålla en bättre
arbetsmiljö. I redovisningen påpekas vidare att utvecklingen vid YI även har
inneburit att ärendehanteringen har förbättrats, att rutinerna för uppföljning
av mål och resultat i verksamheten har vidareutvecklats samt att väl fungerande
samverkansformer har etablerats med andra berörda lokala/regionala myndigheter.
  Såvitt gäller arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamheten på
arbetsställena framgår av det redovisade materialet att utvecklingen på detta
område har påverkats negativt av det rådande arbetsmarknadsläget. Vidare visar
redovisad statistik över behandlade ämnesområden vid inspektionsbesök att frågor
om bl.a. internkontroll och arbetsorganisation bör ges fortsatt uppmärksamhet i
inspektionsverksamheten.
  Redovisningen beträffande verksamhetsgrenen regional tillsyn pekar enligt
regeringens uppfattning på en ökad effektivitet och en förbättrad kvalitet i
YI:s verksamhet.
2.2.3 Verksamhetsgrenen särskild informationsverksamhet
Av årsredovisningen och den av ASS avlämnade särskilda rapporten - Sambandet
mellan avgifts- och anslagsfinansierad informationsverksamhet m.m. inom
Arbetarskyddsverket - framgår, såvitt gäller den del av informationsverksamheten
som finansieras med avgifter - att skillnaderna i resultat mellan i verksamheten
ingående produktområden har varit betydande under den aktuella perioden. Några
av produktområdena visar underskott, men för den samlade verksamheten kan ett
mindre överskott noteras. Information om intäkter och kostnader per
produktområde bör redovisas fortlöpande.
2.3 Slutsatser
Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast vid den
fördjupade prövningen och som redovisades i 1992 års budgetproposition bör gälla
även för budgetåret 1994/95.
  Resultatredovisningen i årsredovisningen för budgetåret 1993/94 bör emellertid
enligt regeringens mening innehålla sådan information som gör det möjligt att
kunna göra en mer samlad bedömning av verksamheten inom verksamhetsgrenen
central tillsyn.
  För att kunna göra en så allsidig bedömning som möjligt av den särskilda
informationsverksamheten bör ASS fortlöpande i årsredovisningarna lämna
information om intäkter och kostnader för de produktområden som finansieras med
avgifter.
  I sin rapport Uppföljning av mål och resultat inom Arbetarskyddsverket
redovisar ASS de metoder och system som används i dag. ASS måste emellertid
utveckla metoderna och systemen för att utvärdera effekterna av AV:s insatser.
Inriktningen bör vara att kunna visa på mer utförliga bedömningar av effekterna
av både den centrala och regionala tillsynsverksamheten. ASS skall i
årsredovisningarna redovisa den fortsatta utvecklingen av metoder och system för
uppföljning av mål och resultat i verksamheten.
2.4 Medelsberäkning
ASS har inte framfört något annat yrkande än att få behålla nuvarande resurser.
Det finns goda förutsättningar för att verksamheten skall kunna bedrivas i
nuvarande omfattning med de resurser som nu beräknas för budgetåret 1994/95.
  Förslaget till ramanslag för AV har, jämte pris- och löneomräkning, beräknats
med hänsyn dels till ett rationaliseringskrav på 1,9 %, dels till den
återstående besparingen i den administrativa verksamheten på 1,58 miljoner
kronor till följd av riksdagens beslut rörande omställning och minskning av den
statliga administrationen (prop. 1990/91:150 bil. II:9, bet. 1990/91:FiU30,
rskr. 1990/91:386). Förslaget har vidare justerats ned med 4,57 miljoner kronor
till följd av det slopade arbetsgivarinträdet beträffande sjukpenning enligt
lagen om allmän försäkring fr.o.m. den 1 juli 1992. Med anledning av de tekniska
justeringar av anslaget som gjordes inför det innevarande budgetåret till följd
av bl.a. övergången till lån i Riksgäldskontoret har vid beräkningen av
förslaget återförts 1,28 miljoner kronor.
  I enlighet med det principbeslut riksdagen fattat om ansvar för den statliga
statistiken (bet. 1992/93:FiU7, rskr. 122) har i förslaget till ramanslag för AV
5 294 000 kr beräknats för statistik om arbetsskador och arbetsmiljö i stället
för under sjunde huvudtitelns anslag D 8. Statistiska centralbyrån: Statistik,
register och prognoser. Regeringens överväganden avseende ansvarsfördelningen
mellan Statistiska centralbyrån och andra myndigheter återfinns i bilaga 8,
anslaget D 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser.
  Regeringen avser att senare uppdra åt ASS att i nära samarbete med
Arbetsmiljöinstitutet närmare redovisa en planering för statistikansvaret.
  Slutligen har vid beräkningen av anslaget vissa tekniska justeringar gjorts.
Härvid har för avsättning till trygghetsåtgärder för statsanställda beräknats
991 000 kr och för avgifter till Statens arbetsgivarverk
230 000 kr. Detta finns närmare beskrivet i regeringens finansplan under
avsnittet särskilda frågor.
3 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
   till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 385
   710 000 kr.
B 2. Arbetsmiljöinstitutet
1992/93Utgift174 582 000
1993/94Anslag170 612 000
1994/95Förslag172 744 000
Arbetsmiljöinstitutets uppgift är att bedriva och främja forskning, utbildning
och dokumentation inom arbetsmiljöområdet i syfte att förbättra arbetsmiljön.
  Det övergripande målet för Arbetsmiljöinstitutet är att institutets verksamhet
skall bidra till ökad kunskap om arbetsmiljön.
1 Arbetsmiljöinstitutet
Arbetsmiljöinstitutet, vars anslag i sin helhet behandlas i forsknings-
propositionerna, ingår i budgetcykel 2, dvs. perioden 1992/93 - 1995/96. Att
budgetcykeln omfattar fyra i stället för tre år motiveras av att denna skall
komma i fas med forskningspropositionerna.
  Riksdagen har beslutat om inriktningen av Arbetsmiljöinstitutets verksamhet
för perioden 1992/93 - 1995/96 (prop. 1991/92:100 bil.11, bet.1192/93:AU12,
rskr. 1992/93:251, prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:AU14, rskr. 1992/93:400).
  Arbetsmiljöinstitutet skall, enligt vad som angavs i 1992 års budget-
proposition och i den senaste forskningspolitiska propositionen, under
planeringsperioden i större utsträckning än tidigare skapa förutsättningar för
att forskningsresultaten sprids och kan användas för att åtgärda problemen i
arbetsmiljön, öka forskningens relevans med hänsyn till problemen i arbetsmiljön
samt sträva efter att antalet doktorander och disputationer ökar under
planeringsperioden.
1.1 Årsredovisning
Arbetsmiljöinstitutet har lämnat en fullständig årsredovisning för
räkenskapsåret 1992/93. Strukturen i redovisningen överensstämmer med den som
redovisades i den fördjupade anslagsframställningen inför budgetperioden 1992/93
- 1995/96.
  Arbetsmiljöinstitutet har i årsredovisningen redovisat hur tilldelade resurser
använts under verksamhetsåret samt utvecklingen under de senaste 3 - 5 åren.
Institutet har redovisat verksamheten i följande verksamhetsgrenar: forskning,
bibliotek, utbildning, information, administration samt Hybrid-DNA-delegationen.
  Verksamheten har beskrivits bl.a. med avseende på resurstilldelning,
finansiering och volym, t.ex. antal forskningsrapporter, konferenser,
utbildningstimmar. Dessutom framgår hur resurserna fördelas på särskilt
prioriterade forskningsområden och andra områden samt satsningen på
programområden.
  Av redovisningen framgår att 76 % av resurserna går till forskning. En ökad
andel av resurserna tilldelas breda programområden. Utbildning av bl.a.
företagshälsovårdens personal tar i anspråk 10 % av resurserna. 6 % används till
administration.
  Under perioden 1992/93 - 1995/96 prioriteras forskning om följande
tvärvetenskapliga områden: belastningsskador, lungsjukdomar, cancer och
genetiska skador, hudsjukdomar, olycksfall, datorn som hjälpmedel samt
elektromagnetiska fält. Vidare arbetar institutet inom fyra s.k. programområden:
god arbetsmiljö för ungdomar, god arbetsmiljö för äldre, god arbetsmiljö i
vården samt yrkesförarnas arbetsmiljö. Det senare har påbörjats i enlighet med
målet att utöka forskningen inom breda programområden.
  Riksdagen har uttalat att Arbetsmiljöinstitutet i sin forskning bör ta upp
faktorer och förhållanden som ligger bakom långa sjukskrivningar och
förtidspensioneringar. Institutet framhåller att belastningsskadorna, ett
prioriterat forskningsområdet inom institutet, står för en mycket stor del av
arbetsskade- och sjukförsäkringskostnaderna.
  Den samlade forskningsverksamheten har under budgetåret bl.a. resulterat i 690
vetenskapliga rapporter och artiklar. Institutet har också ett omfattande
internationellt samarbete. Under budgetåret har bedrivits 54 forskningsprojekt i
samarbete med andra länder, varav 22 inom Norden. Fyra projekt har ingått i EG:s
ramprogram för forskning.
  I samverkan med universitet och högskolor ansvarar institutet för att nya
forskare kommer fram inom arbetsmiljöområdet. Av årsredovisningen framgår bl.a.
att antalet doktorander, i linje med riksdagens intentioner, har ökat kraftigt
under de senaste åren. Forskare vid institutet handleder för närvarande 78
doktorander. Av de forskarstuderande vid institutet avlägger årligen 5 - 8
doktorsexamen vid olika universitet.
  Ett av institutets verksamhetsmål är att institutets vidare- och
efterutbildning av arbetsmiljöexperter skall breddas till områden utöver
företagshälsovården och anpassas till varierande behov. Mot bakgrund härav har
en ny utbildningspolicy utarbetats.  Samtidigt har en genomgripande
omorganisation gjorts av utbildningsverksamheten, framför allt i syfte att uppnå
en bättre koppling till forskningsverksamheten.
  Arbetsmiljöinstitutet tillämpar ett system för bedömning av forsknings-
enheternas prestationer och resultat i syfte att höja forskningens kvalitet och
produktivitet. Olika prestationer, såsom antalet publikationer, tidskrifter,
antal handledda doktorander, antal disputationer m.fl. prestationer, tillmäts
olika vikter i ett poängsystem. Systemet innebär att forskningsenheternas
tilldelning av omkostnadsmedel står i direkt relation till deras
prestationer/resultat.
  Någon form av nyckeltal för beskrivning av effekterna av verksamheten, för
produktivitet och kvalitet saknas dock i årsredovisningen. Den vetenskapliga
kvaliteten och relevansen i forskningen bedöms främst vid de återkommande
utvärderingarna.
1.2 Revisionsberättelse
Riksrevisionsverket har vid sin granskning av Arbetsmiljöinstitutets
årsredovisning bedömt att informationen i årsredovisningens resultatredovisning
inte strider mot av Riksrevisionsverket kända förhållanden.  Verket har vidare
bedömt att övriga delar av  årsredovisningen är rättvisande.
1.3 Anslagsframställning
I sin förenklade anslagsframställning hemställer Arbetsmiljöinstitutet att
budgetramen för 1993/94 - 1995/96 kvarstår. Institutet anför, att de under
budgetåret 1992/93 påbörjade neddragningarna i verksamheten, bl.a. genom
uppsägningar och genom att vissa vakanser inte återbesätts, gör det möjligt att
klara institutets budget inom planeringsramen.
1.4 Utvärdering av verksamheten
En omfattande utvärdering har ägt rum av den forskning som bedrivits vid
institutet under perioden 1985-1991. Utvärderingen, som slutförts i augusti
1992, har utförts av från institutet fristående sakkunniga, huvudsakligen
vetenskaplig expertis från Sverige och övriga Norden. Utvärderingen omfattade
forskningens vetenskapliga kvalitet och relevans.
  I huvudsak är de sakkunniga mycket positiva till institutets forsknings-
verksamhet. Viss kritik framfördes dock och utvärderingen har utmynnat i ett
antal rekommendationer. Regeringen uppdrog i april 1993 åt Arbetsmiljöinstitutet
att i samband med anslagsframställningen för budgetåret 1994/95 komma in med en
redovisning av hur institutet avser att följa upp rekommendationerna från
utvärderingen.
  Institutet redovisar med anledning av detta vilka åtgärder som har vidtagits
respektive planeras för att ytterligare förbättra verksamheten i enlighet med
rekommendationena. Detta innebär bl.a. att:
- Organisatioriska förändringar har vidtagits som bl.a. innebär att antalet
  forskningsenheter minskar.
- Neddragningar av verksamheten har i huvudsak drabbat de enheter som fått låga
  betyg i utvärderingen.
- Principer och riktlinjer har utarbetats för framtida prioriteringar i
  forskningen och utformning av forskningsprogram.
- En omorganisation av utbildningsverksamheten har genomförts, framför allt i
  syfte att få en bättre koppling mellan utbildning och forskningsverksamhet.
  Institutet anför vidare att de inför den fördjupade anslagsframställningen
avseende treårsperioden 1995/96-1997/98 kommer att arbeta vidare med
prioriteringar och program i forskningsverksamheten och med att ytterligare öka
institutets internationella forskningssamarbete.
2 Regeringens överväganden
2.1 Sammanfattning
Övergripande mål
Det har inte funnits skäl till att förändra de
övergripande mål som gäller för fyraårsperioden
1992/93-1995/96.
Resurser:
Ramanslag 1994/95 172 744 000 kr.
2.2 Resultatbedömning
Årsredovisningen ger en överskådlig beskrivning av verksamhetsåret 1992/93.
Uppgifterna i årsredovisningen ger också uttryck för att verksamheten bedrivs
med en sådan inriktning som anges i verksamhetsmålen.
  Årsredovisningen ger vid handen att Arbetsmiljöinstitutet har en hög
produktionen i de olika verksamhetsgrenarna och att denna i flera avseenden har
förbättras under budgetåret.
  Den nyligen genomförda utvärderingen visar att huvuddelen av verksamheten
bedrivs med hög vetenskaplig kvalitet och relevans. Den redovisning, som
institutet avgivit med anledning av regeringens uppdrag, visar att institutet
noga följt upp utvärderingens resultat och att en rad åtgärder redan har
vidtagits eller planeras i syfte att ytterligare förbättra verksamheten i
enlighet med utvärderingens rekommendationer. Bl.a har organisatoriska
förändringar genomförts i syfte att effektivisera verksamheten samtidigt som
neddragningar gjorts framför allt i verksamheter som fått låga betyg i
utvärderingen. Arbetsmiljöinstitutet ger vidare hög prioritet åt arbetet med att
förbättra underlaget för prioriteringar i forskningsverksamheten.
  Det interna styrsystemet, som används av institutet i syfte att höja
forskningens kvalitet och produktivitet, är värdefullt bl.a. för att förstärka
resultattänkandet inom organisationen. Data som visar hur olika
prestationer/resultat har utvecklats över tiden bör dock utvecklas vidare och
kopplas till olika projekt/forskningsområden. Dessutom bör prestationer/resultat
relateras till insatta resurser.
  Det finns ännu inte någon möjlighet att bedöma effekterna inom något av
verksamhetsområdena. Eftersom institutets verksamhet ytterst syftar till att
åstadkomma förbättringar i arbetsmiljön måste insatserna även bedömas i ljuset
av detta.
  Utvärdering av forskningens effekter är svårt. Det kan bl.a. vara svårt att
särskilja just effekten av institutets insatser. Detta får dock inte tas till
intäkt för att sådana utvärderingar inte skall göras. Det är angeläget att det
utvecklas  ett systematiskt arbete och metodutveckling för att utvärdera
forskningens effekter på arbetsmiljön. Detta gäller inte bara sluteffekten i
form av bättre arbetsmiljö utan också hur kunskapen har förts ut i arbetslivet.
2.3 Slutsatser
Arbetsmiljöinstitutet är ett av de större forskningsinstituten utanför
högskoleorganisationen. Institutet har som den nyligen genomförda utvärderingen
visar, också producerat högkvalitativ forskning inom arbetsmiljöområdet och
internationellt vunnit respekt inom vetenskapliga kretsar.
  Regeringens bedömning är att Arbetsmiljöinstitutet på ett förtjänstfullt sätt
följt upp och vidtagit åtgärder med anledning av den utförda utvärderingen.
Detta arbete bör fortsätta samtidigt som underlaget för prioriteringar i
forskningsverksamheten ytterligare bör förbättras. De riktlinjer och mål som har
lagts fast i den forskningspolitiska propositionen och i regleringsbrevet för
budgetåret 1993/94 skall gälla även för budgetåret 1994/95.
2.4 Medelsberäkning
Det sammanlagda resursbehovet för Arbetsmiljöinstitutet beräknar regeringen för
budgetåret 1994/95 till 172 744 000 kr, varav 1 040 000 kr  beräknas för
Delegationen för hybrid-DNA-frågor. Förslaget till ramanslag för
Arbetsmiljöinstitutet har, jämte pris- och löneomräkning, beräknats med hänsyn
till ett rationaliseringskrav på 1,9 %. Förslaget har vidare justerats ned med
1,58 miljoner kr till följd av det slopade arbetsgivarinträdet beträffande
sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring fr.o.m. den 1 juli 1992. Med
anledning av de tekniska justeringar av anslaget som gjordes inför det
innevarande budgetåret till följd av bl.a. övergången till lån i
Riksgäldskontoret har vid beräkningen av förslaget återförts 2,2 miljoner kr.
  Vidare har vid beräkning av anslaget vissa tekniska justeringar gjorts. Härvid
har för avsättning till trygghetsåtgärder för statsanställda beräknats 373 000
kr och för avgifter till Statens arbetsgivarverk
93 000 kr. Detta finns närmare beskrivet i regeringens finansplan under
avsnittet särskilda frågor.
3 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
   till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
   172 744 000 kr.
B 3. Yrkesinriktad rehabilitering
1992/93Utgift821 900 000
1993/94Anslag769 895 000
1994/95Förslag781 448 000
Från anslaget betalas anordnande och drift av arbetsmarknadsinstitut (Ami) samt
metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade
rehabiliteringen.
1 AMS
1.1 Resultatredovisning
AMS framhåller i sin årsredovisning att Ami har ett gemensamt uppdrag med
arbetsförmedlingen som innebär att deras insatser skall  komplettera varandra
och bidra till slutresultatet för den sökande. Sökandeomsättningen för utsatta
grupper, hur många som erhållit arbete, åtgärd m.m., redovisas därför som ett
för arbetsförmedlingen och Ami gemensamt resultat.
Sökande med utbildningsbidrag vid Ami samt resultat av insatser för
arbetshandikappade
___________________________________________________________
                      1990/91  1991/92 1992/93
___________________________________________________________
Antal sökande med utbild-6 686   7 178   8 063
ningsbidrag vid Ami
(snitt/mån)
- därav arbetshandikappade3 832  3 415   4 574
- arbetshandikappade %   57 %     48 %    57 %
Inskrivningstid i genomsnitt
- samtliga som lämnat Ami105 dgr93 dgr  90 dgr
- arbetshandikappade  120 dgr  109 dgr  97 dgr
Arbetshandikappade som fått
- arbete (kat 1 och 7) 21 181   18 738  20 284
- arbetsmarknadspolitisk
  åtgärd               12 422   18 485  26 150
därav: arbetsmarknadsut-
bildning                8 102   12 830  12 569
  beredskapsarbete      3 711    4 479   4 443
  ungdomspraktik 1)       609      783   4 192
  arbetslivsutveckling      -        -   4 259
  utbildningsvikariat       -      393     687
1) Särskild inskolningsplats före den 1 juli 1992
___________________________________________________________
Antalet inskrivna sökande med utbildningsbidrag vid Ami har ökat samtidigt som
tiden vid Ami har minskat jämfört med tidigare budgetår. Budgetåret 1992/93 var
i genomsnitt per månad 8 063 personer inskrivna. Av dessa var 57 %
arbetshandikappade vilket är en ökning med nio procentenheter jämfört med
föregående budgetår. Vidare framgår att antalet arbetshandikappade som fått
arbete har ökat jämfört med föregående budgetår medan antalet som gått till
arbetsmarknadsutbildning minskat till förmån för andra åtgärder.
1.2 Regional organisation av arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser
Den 4 april 1991 bemyndigade regeringen AMS att besluta om den regionala
organisationen för arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser (Ami-S). AMS
har redovisat organisationsförändringen i en rapport till regeringen.
  Under budgetåret 1992/93 lämnade 2 100 personer (kat 7)  Ami-S. Av dessa gick
23 % till arbete eller utbildning. Föregående budgetår lämnade 2 000 personer
Ami-S varav 40 % fick arbete eller utbildning. AMS menar att en förklaring till
minskningen kan vara att Ami-S numera arbetar mer konsultativt och att ärendena
sedan fullföljs av arbetsförmedlingen och att resultaten därför tillgodoräknas
förmedlingen.
  Insatser för personalutbildning, stöd till teknikutveckling och metod-
utveckling har också utvecklats under budgetåret.
1.3 Verksamhetens inriktning
Utbudet av tjänster för yrkesinriktad rehabilitering skall enligt AMS göras
tydligt i varje län. Därigenom skall de personella resurserna för verksamheten
också lättare kunna definieras i organisationen. Styrelsen understryker vikten
av att säkra och utveckla den specialistkompetens som finns inom Ami så att
tjänsterna kan erbjudas stora grupper av sökande med olika slag av arbetshinder.
Utöver bastjänster som vägledning, arbetsträning och -orientering,
arbetspsykologiska insatser, funktionsbedömning m m skall olika grupper av
funktionshindrade erbjudas träning i kompensatoriska tekniker, utprovning av
arbetshjälpmedel och arbetsanpassning. Tjänster har också utvecklats för
personer med afasi, hjärnskada, dyslexi och smärtproblematik.
2 Regeringens överväganden
2.1 Sammanfattning
Resurser
Ramanslag 1994/95 781 448 000 kr.
2.2 Resultatbedömning
AMV har uppfyllt regeringens krav på att fler av dem som lämnade
arbetsförmedlingen/Ami budgetåret 1992/93 skulle gå till arbete eller utbildning
än budgetåret innan. Vidare har antalet inskrivna vid Ami liksom andelen
arbetshandikappade av dessa ökat under budgetåret. Samtidigt har den
genomsnittliga inskrivningstiden kontinuerligt minskat under den nu redovisade
treårsperioden.
2.3 Fördjupad prövning
Det nu tillgängliga underlaget ger inte möjlighet att närmare värdera Ami:s
samlade resultat. I december 1992 uppdrog regeringen åt AMS att bl.a. föreslå
indikatorer som kan utgöra resultatmått för den verksamhet och de prestationer
som utförs vid Ami. Vidare skulle styrelsen lägga fram förslag om hur vissa
arbetsformer och försöksverksamheter vid Ami kan utvärderas. AMS har redovisat
uppdraget i juni 1993. Regeringen har därefter i juni 1993 uppdragit åt AMS att
med utgångspunkt i de avgivna förslagen redovisa institutens resultat och
prestationer samt vissa särskilda arbetsformer/försöksverksamheter. Av
redovisningen skall även framgå hur resultaten förhåller sig till insatta
resurser. Redovisningen bör ge ett bättre underlag för framtida bedömningar av
verksamheten.
  Vad som ytterligare försvårar en resultatbedömning i nuläget är att ungefär
hälften av Ami:s personalresurser används till insatser för icke inskrivna
sökande. Det är därför inte möjligt att nu göra en samlad bedömning av hur
verksamhetens effektivitet utvecklas eller att beräkna kostnaderna för en
inskrivning vid Ami. Även RRV har i sin rapport över AMS årsredovisning ansett
det önskvärt att förvaltningskostnaderna kunde slås ut på de olika åtgärderna så
att en bättre bild av åtgärdskostnaderna kunde erhållas. Regeringen erinrar om
att bl.a. Ami-verksamheten kommer att behandlas i utredningen om
arbetsmarknadspolitiken roll, omfattning, inriktning och avgränsning.
2.4 Slutsatser
Mot bakgrund av den fördjupade prövning regeringen gjort av verksamheten dras
följande slutsatser. AMS bör fortsätta arbetet med att formulera resultatmått
som gör det möjligt att beräkna kostnaderna för en inskrivning vid Ami. I
avvaktan på AMS ytterligare redovisning av pågående försöksverksamheter inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen bör nuvarande riktlinjer för verksamheten ligga
fast.
2.5 Medelsberäkning
Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till pris- och löneutvecklingen.
Förslaget har justerats ned med 15,4 miljoner kr till följd av det slopade
arbetsgivarinträdet beträffande sjukkpenning enligt lagen om allmän försäkring
fr.o.m. den 1 juli 1992. Vidare har viss teknisk justering gjorts. För
avsättning till trygghetsåtgärder för statsanställda har beräknats 1 946 000 kr.
Detta finns närmare beskrivet i regeringens finansplan under avsnittet särskilda
frågor. Anslaget har undantagits från det generella rationaliseringskravet på
1,9 %. Avgift till Statens arbetsgivarverk har beräknats under anslaget
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.
3 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
   till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1994/95 anvisar ett
   ramanslag på 781 448 000 kr.
B 4. Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet
1993/94 Anslag    1 000
1994/95 Förslag   1 000
Anslaget avser uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade rehabiliteringen s.k.
arbetslivstjänster, riktad till företag och förvaltningar som vill använda sig
av de kunskaper och erfarenheter inom området yrkesinriktad rehabilitering som
finns inom Arbetsmarknadsverket.
1  AMS
1.1 Resultatredovisning
AMS har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat intäkter och kostnader
för  Arbetslivstjänster under budgetåren 1990/91 - 1992/93. Av följande tabell
framgår de aktuella beloppen samt antalet  konsulttimmar och avslutade uppdrag.
Intäkter, kostnader och resultat samt antalet konsulttimmar, helårsarbetare och
avslutade uppdrag  för Arbetslivstjänster under budgetåren 1990/91 till 1992/93
(1 000-tal kronor)
___________________________________________________________
                    1990/91 1991/92 1992/93
___________________________________________________________
Intäkter            139 371 193 166 197 316
Kostnader           137 435 184 785 183 136
Resultat (efter avskrivningar1 7077 00813 245
finansiella och extraordinära
intäkter och kostnader)
Antal konsulttimmar       * 316 181 301 692
Antal årsarbetande        *     300     325
___________________________________________________________ * uppgift saknas
Länen skiljer sig åt när det gäller att nå balans mellan kostnader och intäkter.
  Den intäktsfinansierade verksamheten har genererat ett överskott under den
gångna treårsperioden. I AMS årsredovisning anges omsättningen under
räkenskapsåret 1992/93 till 197 315 563 kr vilket gör att det ackumulerade
överskottet motsvarar 11 % av omsättningen.
  Av 14 437 avslutade ärenden under budgetåret 1992/93 utmynnade 32 % i en
rekommendation om återgång till arbete, hos samma eller annan arbetsgivare.
Vidare rekommenderades 27 % en utbildning. Resterande antal ärenden återgick
till försäkringskassan eller arbetsgivaren för en pensionsutredning eller
rekommendation om annan åtgärd m.m.
  Försäkringskassan är Arbetslivstjänsters största uppdragsgivare och svarar för
ca 80 % av intäkterna. Kommuner, landsting och företag har vardera genererat ca
6 % av intäkterna.
  Antalet anställda uttryckt som årsarbetare var 325 under budgetåret 1992/93,
vilket är en ökning med 25 personer jämfört med föregående budgetår. I AMS
särskilda rapport till den fördjupade anslagsframställningen redovisas hur tio
länsarbetsnämnder har bedömt att uppdragsverksamheten påverkat kompetensen inom
den ordinarie verksamheten vid arbetsförmedlingen och Ami. Enligt redovisningen
är samverkan mellan den anslagsfinansierade respektive uppdragsfinansierade
verksamheten under uppbyggnad. Utbytet av medarbetare går åt båda hållen och
därmed  tillförs verksamheterna nya kunskaper och erfarenheter.
1.2 Omfattning under den kommande treårsperioden
AMS bedömer att försäkringskassan även framöver kommer att bli den största
uppdragsgivaren och att möjlighet finns för Arbetslivstjänster att öka sin
försäljning till kassorna. AMS bedömer vidare att försäljningen till mindre
företag kommer att öka med 20 % per budgetår.  Arbetslivstjänsters intäkter
beräknas därmed kunna uppgå till ca 260 mkr under budgetåret 1996/97. AMS
uppfattning är att detta är nivåer som möjliggör kvalitativt god service till
kunderna inom såväl den anslags- som den intäktsfinansierade verksamheten.
Arbetslivstjänsters beräknade försäljningsvolymer (mkr)
___________________________________________________________
Budgetår    Försäkrings-  Företag/    Totalt
            kassan        Myndigheter
1994/95     175           60          235
1995/96     175           72          247
1996/97     175           87          262
___________________________________________________________
2 Regeringens överväganden
2.1 Resultatbedömning
Som framgått av föregående avsnitt gav verksamheten med Arbetslivstjänster
budgetåret 1992/93 ett överskott på drygt 13 mkr. Tillsammans med tidigare
överskott uppgick det samlade överskottet till 21 960 000 kr eller 11 % av
omsättningen. Enligt 10  kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) får en
myndighet med inkomster av avgiftsfinansierad verksamhet balansera
räkenskapsårets resultat i ny räkning förutsatt att det ackumulerade överskottet
uppgår till högst 10 % av verksamhetens omsättning. I annat fall skall
myndigheten lämna regeringen förslag till disposition av hela överskottet.
Regeringen har bifallit en ansökan av AMS om att få avsätta det nämnda beloppet
till kompetensutveckling och konsolidering av verksamheten.
  Som framgår av tabellen med uppgifter om intäkter, kostnader och resultat m.m.
har antalet konsulttimmar minskat budgetåret 1992/93 jämfört med föregående
budgetår, samtidigt som intäkterna ökat. Antalet omfattade personer har dock
ökat med ca 1 250 jämfört med budgetåret 1991/92.
  AMS har inte explicit redovisat hur stor del av den totala arbetstiden som
utgörs av debiterade konsulttimmar. Men om man ser på antalet årsarbetare i
relation till antalet konsulttimmar finner man att debiteringsgraden har sjunkít
budgetåret 1992/93 jämfört med föregående år. Enligt AMS är emellertid sifforna
osäkra varför det är svårt att dra några bestående slutsatser härav.
  RRV konstaterar i sin granskning av årsredovisningen att Arbetslivstjänster
redovisas mycket kortfattat. Resultatredovisningen bör i framtiden inriktas så
att kraven på särskild redovisning per verksamhetsgren uppfylls enligt 9 
förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning.
2.2 Fördjupad prövning
Av AMS redovisning framgår att intäkterna av den avgiftsfinansierade
verksamheten har ökat under treårsperioden 1990/91-1992/93 och att verksamheten
ger ett avsevärt överskott. Samtidigt finns tecken på att effektiviteten i
verksamheten kan ha minskat. Regeringens bedömning är att AMS bör försöka
förbättra redovisningen, öka effektiviteten och se över prissättningen på
tjänsterna så att överskottet inte överstiger vad som anges i 10 
kapitalförsörjningsförordningen. Vidare är det angeläget att nå bättre balans
mellan kostnader och intäkter i län med obalanser.
2.3 Slutsatser
Arbetslivstjänster kommer liksom AMV:s övriga verksamhet som nämnts att bli
föremål för utredning. Tills vidare bör den nuvarande inriktningen av
arbetslivstjänsterna ligga fast.
3 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
   till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95
   anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 5. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
1992/93Utgift 5 674 401 000 Reservation1 038 127 000
1993/94Anslag6 956 220 000
1994/95Förslag7 123 169 000
Anslaget omfattar arbetshjälpmedel och arbetsbiträde åt handikappade,
näringshjälp, anställning med lönebidrag och statsbidrag till skyddat arbete hos
offentliga arbetsgivare. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 betalas även
utbildningsbidrag till inskrivna vid arbetsmarknadsinstituten från anslaget.
  Arbetshjälpmedel åt handikappade avser bidrag till arbetshjälpmedel eller
anordningar på arbetsplatsen som behövs för att den handikappade skall kunna
utföra sitt arbete, bidrag till arbetsbiträde samt expertmedverkan i sådana
ärenden. Bidrag till arbetsbiträde skall göra det möjligt för handikappade att
med hjälp av sådant biträde kunna utföra i stort sett normala arbetsinsatser.
Näringshjälp i form av bidrag skall ge en handikappad arbetssökande, för vilken
det inte finns någon annan lämplig åtgärd som arbetsförmedlingen kan vidta,
möjlighet att starta ett eget företag. Vidare betalas expertutredningar i
ärenden rörande näringshjälp från anslaget.
  Anställning med lönebidrag är en stödform som syftar till att stimulera
arbetsgivare att ge anställning åt arbetshandikappade för vilka andra åtgärder
inte kan vidtas för att underlätta en arbetsplacering. Inom ramen för
försöksverksamhet med stödpersoner åt handikappade kan bidrag i stället lämnas
för en sådan stödperson.
  Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare avser bidrag till
kommuner och i vissa fall andra offentliga myndigheter för att anordna skyddat
arbete för personer som har särskilt stora svårigheter att få arbete på den
reguljära arbetsmarknaden.
1 AMS
1.1 Resultatredovisning
AMS har i en särskild rapport till den fördjupade anslagsframställningen för
budgetåren 1994/95 - 1996/97 bl.a. redovisat utvecklingen av stödformen
lönebidrag för arbetshandikappade. Styrelsen har även lämnat årsredovisning.
1.1.1 Sysselsättningsmål
Det genomsnittliga antalet sysselsatta per månad med lönebidrag ökade under de
senare åren på 1980-talet och var som högst - drygt 45 000 personer - budgetåret
1990/91. Antalet har därefter minskat. Budgetåret 1992/93 sysselsattes i
genomsnitt per månad 42 517 personer med lönebidrag, vilket är en minskning med
ca 1 000 personer jämfört med budgetåret 1991/92. Samtidigt var antalet som
började en sådan anställning 9 217 under 1992/93, vilket är en betydande ökning
jämfört med 6 048 budgetåret innan. Antalet sysselsatta i skyddat arbete hos
offentliga arbetsgivare (OSA) var i genomsnitt per månad 5 725 personer
budgetåret 1992/93, dvs. ungefär samma antal som under de närmast föregående
åren.
1.1.2 Avgångar från anställning med lönebidrag, m.m.
I den särskilda rapporten redovisas avgångar från anställning med lönebidrag
samt avgångsorsaker. Länsarbetsnämnderna har lämnat uppgifter om de personer som
lämnade en lönebidragsanställning budgetåret 1991/92. Av totalt 5 710 personer
gick 9,2 % till en anställning utan bidrag och 7,2 % till en annan
subventionerad anställning, inklusive Samhall. Återstående 83,6 % utgjordes av
personer som pensionerats (5,4 %) eller lämnat arbetet efter egen uppsägning
(31,3 %) eller uppsägning från arbetsgivarens sida (46,9 %).
  Vidare rapporterar AMS att det skett en markant förändring efter den 1 juli
1991 i fråga om beslutstidens längd för lönebidrag. Drygt hälften har kortare
beslutstid än ett år och för ytterligare 26 % ligger tiden mellan ett och två
år. Endast 6 % har längre beslutstid än tre år. Motsatta förhållandet gäller för
de beslut som fattades före budgetåret 1991/92. Drygt 60 % av de tidigare
besluten avsåg perioder på minst fyra år.
1.1.3 Unga handikappade
Ett verksamhetsmål för AMV är att de särskilda insatserna för unga handikappade
skall fortsätta i minst samma omfattning som tidigare. Insatserna har dels
avsett ungdomar med sjukbidrag/förtidspension, födda 1962 och senare, dels
skolungdomar med handikapp.
  Budgetåret 1992/93 har verksamhetens omfattning fortsatt att öka. Av 2 017
ungdomar gick 996 eller knappt 50 % till aktiva åtgärder, främst
inskolningsplats eller ungdomspraktik (485), anställning med lönebidrag eller
hos Samhall (250), eller utbildning (235). 17 av ungdomarna fick arbete utan
lönesubventioner. Samtidigt har 2 171 skolungdomar fått feriearbete eller
praktik eller vägledning inför val av fortsatt utbildning m.m. eller information
om arbetstekniska hjälpmedel och andra anpassningsåtgärder, bl.a. genom insatser
av arbetsmarknadsinstituten.
1.2 Kostnadsredovisning
I årsredovisningen för budgetåret 1992/93 har AMS  redovisat kostnaderna för de
olika åtgärder, som betalas av anslaget till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade. Hur utgifterna fördelade sig framgår av nedanstående tabell.
Utgifter b.å. 1992/93 för Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Åtgärd                               Utgift (mkr)
Lönebidrag                              4 962,4
Skyddat arbete hos offentliga    607,3
arbetsgivare (OSA)                      20,4
Arbetshjälpmedel                        19,0
Arbetshjälpmedel, datorbaserade         14,8
Näringshjälp                            44,0
Arbetsbiträde                            2,2
Otraditionella insatser                  4,3
Övrigt
                                 ___________
SUMMA                            5 674,4
Som framgår av den följande tabellen gick 47 % av utbetalda medel till
lönebidrag budgetåret 1992/93 till allmännyttiga organisationer och motsvarande,
vilket är en minskning jämfört med tidigare budgetår, då hälften av de anvisade
medlen gick till dessa arbetsgivare. I fråga om övriga kategorier arbetsgivare
har fördelningen har varit relativt konstant över åren.
Antal anställa med lönebidrag (per 31 maj 1993) resp. utgifter för lönebidrag
fördelade på arbetsgivarkategori b.å. 1992/93
ArbetsgivareAntal     Andel av    Utbetalt   Andel av
            an-ställdasamtliga    bå         utgifter-
            med       med bidrag  1992/93    na 1992/93
            lönebi-   31/5 -93    (mkr)         %
            drag.        %
            31/5 -93
Statliga       5 696         13       1 027          21
Allm.nytt.  16 410      38         2 341       47
Landsting    2 022       5           115        2
Kommuner     5 480      12           342        7
Enskilda    13 442      31         1 122       23
Övriga         521       1            15        0
SUMMA         43 571      100,0       4 962       100,0
I årsredovisningen anger AMS den genomsnittliga månadskostnaden för en
anställning med lönebidrag budgetåret 1992/93 till 9 700 kr. Av den särskilda
rapporten framgår utbetalningarna per sysselsättningsmånad hos olika
arbetsgivare under perioden 1989/90 - 1991/92.
Utbetalningar per sysselsättningsmånad hos olika arbetsgivarkategorier (1987 års
priser)
År       StatligaAllm.-  Kom-   Lands-- En-     Samt-
                 nytt.   muner  ting    skilda  liga
                 org.                   företag
1989/90  10 120  9 594   2 801  2 620   5 206   6 956
1990/91  10 078  9 097   3 126  2 718   4 722   6 650
1991/92  12 736  9 322   3 618  3 396   4 972   7 400
Utbetalda bidrag per sysselsättningsmånad har ökat under perioden, mätt i fasta
priser. Ökningen förklaras dels av att den genomsnittliga bidragsnivån har ökat
något till följd av utvecklingen på arbetsmarknaden, dels av att registren över
anställda med lönebidrag rensats från dem som under lång tid inte omfattats av
bidrag.
Utvecklingen av den genomsnittliga bidragsnivån för flexibelt lönebidrag i
procent av lönesumman hos olika kategorier arbetsgivare framgår av följande
tabell
Tid     StatligaAllm.-  Kom-    Lands-  En-     Samt-
                nytt.   muner   ting    skilda  liga
                org.                    företag
1 juli
1992    95,4    84,6    44,6    49,6    60,1    66,8
1 nov.
1992    94,6    84,3    46,2    37,6    60,8    69,9
1 juni
1993    91,6    84,4    47,4    38,9    60,9    67,0
AMS redovisar även i den särskilda rapporten genomsnittskostnader för
nybeviljade flexibla lönebidrag resp. för "gamla" lönebidrag, som beviljats före
den 1 juli 1991 enligt äldre bestämmelser. Uppgifterna visar bara små
förändringar vad gäller bidragskostnaderna för olika kategorier arbetsgivare. De
stora skillnaderna i bidragskostnader mellan olika slags arbetsgivare kvarstår
således i fråga om bidrag som beviljats enligt de nya reglerna om flexibelt
bidrag.
1.3 AMS förslag för budgetåret 1994/95
1.3.1 Arbetshjälpmedel och näringshjälp
Arbetsförmedlingen kan lämna bidrag till arbetsgivare för arbetsbiträde åt
handikappade, om arbetsgivaren har utgifter för sådant biträde som överstiger
vad som är normalt för befattningen eller verksamheten. AMS upprepar nu ett
förslag om att bidrag till arbetsbiträde även skall kunna lämnas till
arbetsgivare som tar emot en grupp arbetshandikappade för arbetsträning. Stödet
skall i första hand sättas in då grupper från omsorgsverksamhet får
arbetsträning på en arbetsplats. Vidare återkommer styrelsen till sitt tidigare
förslag om slopande av den gällande begränsningen att lönebidrag och bidrag till
arbetsbiträde inte sammantaget får överstiga lönekostnaden för den
arbetshandikappade.
  AMS föreslår att näringshjälp till handikappade som börjar verksamhet som egen
företagare skall höjas från 30 000 kr. till 50 000 kr. Styrelsen erinrar om att
förslaget överensstämmer med ett förslag som har lagts fram av 1989 års
Handikapputredning i betänkandet  Ett samhälle för alla (SOU 1992:52).
Näringshjälp bör kunna komma i fråga utan att andra åtgärder, t.ex. lönebidrag,
först skall ha uteslutits. Dessutom föreslår AMS att egna företagare med grava
handikapp skall kunna kompenseras för merkostnader som uppstår till följd av
handikappet inom ramen för ett vidgat näringshjälpsbegrepp. Som exempel nämner
styrelsen kostnader för dövtolk. Det föreslagna bidraget skulle kunna lämnas i
form av ett årligt bidrag till styrkta merkostnader på högst 100 000 kr.
1.3.2 Otraditionella medel
AMS föreslår att högst 3 % av anslaget skall få användas för otraditionella
insatser för att främja handikappades rätt till arbete.
  Vidare föreslår styrelsen att alternativa driftsformer med arbetsuppgifter som
är specifikt anpassade för arbetshandikappade byggs upp med bidrag från AMS.
Alternativa former bör utvecklas vid sidan av de arbetstillfällen som skapas på
marknaden där gängse företagsekonomiska principer gäller. Det finns
arbetsuppgifter, särskilt inom tjänstesektorn, som efterfrågas och som skulle
kunna utföras utanför kretsen av etablerade företag och myndigheter inklusive
Samhall. Arbetsuppgifterna skulle kunna utföras av stiftelse, kooperativ eller
annan alternativ driftsform, som styrs och drivs av flera parter, anställda,
offentlig sektor, näringsliv, folkrörelser m. fl.
  Till sådan verksamhet skall, enligt AMS förslag, särskilt samhällsstöd kunna
lämnas som alternativ till lönebidrag eller Samhall. Ett krav skall vara att
arbetsförmedlingen anvisar till anställningarna och att verksamheten har vissa
stipulerade regler om anställningsförhållanden som garanterar arbete åt
handikappade på deras egna villkor. För att undvika segregerade arbetsplatser
kan villkor ställas på att ett visst antal anställda skall vara icke
handikappade och att arbetsplatsen skall ha en viss åldersspridning bland de
anställda. Socioekonomiska mål skall styra verksamheten och grunden skall
utgöras av samhällsekonomiska kalkyler för kostnader och intäkter.
Alternativkostnaderna skall ingå när bokslut för verksamheten upprättas.
  I första hand förordar AMS att ändamålet med anslaget Bidrag till Samhall
Aktiebolag vidgas, så att anslaget får utnyttjas för den föreslagna
verksamheten. I andra hand bör medlen till otraditionella insatser under
anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade användas. Intäkter från
uppdragsverksamhet skall komplettera statsbidraget. AMS avser att medverka till
den föreslagna verksamheten så att minst ett projekt startas i varje län.
Verksamheten skall noga följas och avrapporteras till regeringen.
1.3.3 Anställning med lönebidrag m.m.
AMS föreslår att arbetsförmedlingen skall kunna lämna lönebidrag för anställda
vilkas handikapp inte medger att de kan arbeta kvar när förändringar på
arbetsplatsen eller i produktionsprocessen genomförs eller när en
varselsituation uppstår.
1.3.4 Utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami
För budgetåret 1994/95 har AMS beräknat kostnaderna för utbildningsbidrag till
inskrivna vid Ami till 800 miljoner kronor.
2 Regeringens överväganden
2.1 Resultatbedömning
2.1.1 Anställning med lönebidrag m.m.
Av AMS årsredovisning framgår att det genomsnittliga antalet personer i
lönebidragsanställning har fortsatt att minska jämfört med budgetåret 1990/91
efter att dessförinnan ha ökat fortlöpande. Detta har skett trots att fler fick
en lönebidragsanställning budgetåret 1992/93 än budgetåret innan. Att det totala
antalet minskar sammanhänger med att många lämnar lönebidragsanställningar,
bl.a. i samband med driftsinskränkningar och nedläggningar.
  Sammantaget var 48 243 personer sysselsatta med dessa stödformer vid utgången
av budgetåret 1992/93. Detta innebär att AMV inte fullt ut kunnat nå det av
regeringen uppställda kravet på att minst 51 000 personer i genomsnitt skall ges
arbete med lönebidrag och inom OSA.
  AMS redovisning av utbetalningarna per sysselsättningsmånad hos olika
arbetsgivarkategorier visar främst effekterna av de tidigare bidragsreglerna med
högre bidragsnivåer för statliga arbetsgivare och allmännyttiga organisationer.
Kostnadsvariationer mellan 12 700 och 3 400 kr per månad visar också att ett
mått, som anger kostnaden för en genomsnittlig sysselsättningsmånad vid
anställning med lönebidrag, bara är begränsat användbart. I verkligheten beror
kostnaderna i hög grad på inom vilken sektor anställningen finns.
  Allt eftersom det nya systemet med flexibla lönebidrag införs kommer
skillnaderna sannolikt att utjämnas allt mer. Men som framgått av tabellen ovan
gäller också för det flexibla bidraget att de genomsnittliga bidragsnivåerna
ligger väsentligt högre för statliga arbetsgivare och allmännyttiga
organisationer. Ingenting tyder på att skillnaderna i bidragsnivåer skulle
avspegla systematiska skillnader i fråga om de anställdas arbetsförmåga.
  Den redovisning som AMS har lämnat av avgångar från anställning med lönebidrag
budgetåret 1991/92 visar att ytterst få lämnade ett subventionerat arbete för
arbete på vanliga villkor. Under året gick ca 525 personer till arbete utan
bidrag, vilket kan relateras till hela antalet anställda med lönebidrag, som var
44 800 vid budgetårets utgång. Kortare beslutsperioder och fler anställningar
hos enskilda företag kan bidra till en utveckling där fler övergår till icke
subventionerade anställningar. Det är angeläget att utvecklingen följs.
  RRV kommer i en revisionsrapport i januari 1994 att redovisa en undersökning
av hur det flexibla lönebidraget använts av arbetsförmedlingarna, effekter för
handikappades sysselsättningsmöjligheter, bidragsnivåer m.m.
  Riksdagen beslutade (bet. 1992/93:AU:12, rskr. 192/93:203) med anledning av
1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 11) om viss omfördelning av
medel från anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade till vissa
kulturinstitutioner under Försvars- resp. Kulturdepartementet. AMS skall
redovisa de åtgärder som vidtagits med anledning av beslutet senast den 1
februari 1994. Effekterna av reformen kommer även att följas av den särskilda
arbetsgruppen som bildats för att behandla vissa frågor inom Kultur- och
Arbetsmarknadsdepartementens ansvarsområden.
2.1.2 Utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami
Som redovisats i 1993 års kompletteringsproposition (prop. 1992/93:150 bil. 8,
avsnitt C. Arbetslivsfrågor) översteg kostnaderna för utbildningsbidrag till
inskrivna sökande vid Ami budgetåret 1992/93 anvisade medel. Regeringen har
genom beslut den 15 april 1993 medgivit att under det dåvarande förslagsanslaget
Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag anvisat belopp 506 miljoner
kronor fick överskridas med högst 268 miljoner kronor. Genom beslut den 28
oktober 1993 medgavs ett ytterligare överskridande på 178 601 kr som en
bokföringsmässig slutjustering. Till medgivandet om överskridande var knutet ett
volymkrav på 370 000 deltagarveckor. AMS har uppskattat att volymen budgetåret
1992/93 var ca 379 700 deltagarveckor.
2.2 Fördjupad prövning
De resultat som AMS har redovisat vad gäller de särskilda åtgärderna för
arbetshandikappade visar att målen i stort har uppnåtts. Det finns dock
anledning att följa kostnadsutvecklingen för anställning med lönebidrag samt hur
övergångarna till icke subventionerat arbete utvecklas. Kortare beslutsperioder,
handlingsplaner för de anställdas utveckling m.m. bör kunna medverka till en
ökad kontroll av kostnadsutvecklingen och till fler övergångar till icke
subventionerat arbete.
2.3 Slutsatser
Mot bakgrund av den fördjupade prövning regeringen gjort av verksamheten dras
följande slutsatser. Insatser för arbetshandikappade skall fortsatt prioriteras
och inriktas på att fler skall kunna få arbete eller utbildning. Inriktningen
bör vara att söka minska den genomsnittliga åtgärdskostnaden per
sysselsättningsmånad. Insatserna för unga handikappade skall fortsätta i minst
oförändrad omfattning. Övergångarna till reguljära anställningar utan
lönesubventioner bör följas upp, liksom insatserna för personer med svårare
funktionshinder.
2.4 Regeringens förslag för budgetåret 1994/95
2.4.1 Sysselsättningsfrämjande åtgärder
Inriktningen av regeringens förslag för budgetåret 1994/94 avseende de särkilda
åtgärderna för arbetshandikappade är följande:
- arbetsmöjligheterna för personer med funktionshinder skall öka,
- särskilda insatser skall göras för sökande med svårare funktionshinder,
- utslagning av arbetshandikappade från arbetslivet skall motverkas.
  Såväl AMS som Handikapputredningen har föreslagit att näringshjälpen till
handikappade som vill börja verksamhet som egna företagare skall höjas. AMS
anser även att denna åtgärd inte skall behöva prövas först när andra åtgärder
ansetts mindre lämpliga, utan likvärdigt med andra åtgärder. Regeringen
tillstyrker förslagen. Funktionshindrade personer har ofta större svårigheter
att få en anställning än icke funktionshindrade. För dem som har förutsättningar
att driva ett eget företag skulle bättre villkor för näringshjälp kunna öka
arbetsmöjligheterna. Inte minst för många invandrare/flyktingar med
funktionshinder kan ett eget företag vara en möjlighet att få arbete och
försörjning.
  I dag lämnas näringshjälp med högst 30 000 kr till den som även är berättigad
till starta-eget-bidrag, vilket i stort sett alla är. De som inte får
starta-eget-bidraget kan få näringshjälp med upp till 42 000 kr. Regeringen
föreslår att näringshjälp skall kunna lämnas med upp till 60 000 kr. Det bör
liksom hittills kunna kombineras med starta-eget-bidrag. Det kompletterande
bidraget på 12 000 kr. föreslås bli slopat. Även med den föreslagna höjningen är
bidraget väsentligt billigare än lönebidrag, som dessutom vanligen lämnas under
mycket lång tid. I likhet med AMS anser regeringen att en ansökan om
näringshjälp skall kunna prövas som ett alternativ till andra åtgärder och inte
först då andra åtgärder uteslutits. Liksom idag bör självfallet verksamhetens
företagsekonomiska förutsättningar prövas. AMV har möjlighet att betala
expertundersökningar i näringshjälpsärenden.
  Regeringen är inte beredd att tillstyrka AMS förslag om ett årligt bidrag till
företagare som har extra kostnader på grund av ett funktionshinder.
  Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) infördes år
1985 efter beslut av riksdagen (prop. 1984/85:45, bet. 1984/85:AU7, rskr.
1984/85:100). Stödformen har som målgrupp haft socialmedicinskt
arbetshandikappade, som under lång tid sysselsatts i främst kommunala
beredskapsarbeten. Det framhölls att insatserna skulle nära knytas till
kommunens sociala omsorger enligt socialtjänstlagen.
  Regeringen föreslår nu att målgruppen för OSA vidgas till att även omfatta
personer som är berättigade till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och
service åt vissa funktionshindrade samt personer med psykiskt betingade
handikapp. Den sistnämnda gruppen bör definieras och avgränsas på samma sätt som
skett för psykiskt handikappade i överenskommelser mellan AMS och Samhall om
rekrytering av prioriterade grupper. För de grupper som nu föreslås tillkomma
bör bidrag kunna lämnas med upp till 100 % av lönekostnaden, men på nu gällande
sätt beräknat med ett krontalsbelopp. Också för dessa grupper är det angeläget
att arbetet ges en anknytning till kommunens eller landstingets övriga sociala
insatser för de berörda. Möjligheterna för dem som sysselsätts inom OSA att
övergå till annan anställning, med eller utan lönebidrag, bör prövas
regelbundet. Regeringen bedömer att sysselsättningsmöjligheterna för de berörda
grupperna skall öka med ett genomförande av förslaget. Eftersom skyddat arbete
inte omfattas av reglerna i lagen om anställningsskydd kan sådant arbete även
avse en begränsad tid och vara en förberedelse för en reguljär anställning, med
eller utan lönebidrag.
  Regeringen tillstyrker AMS förslag (avsnitt 1.3.3) om att lönebidrag skall
kunna lämnas för arbetshandikappade anställda, som löper risk att slås ut från
arbetsmarknaden, när deras arbetsgivare drar ner på sin verksamhet eller
strukturerar om den. Regeringen ser emellertid detta som en tillfällig åtgärd
under budgetåret 1994/95 i avvaktan på att arbetsmarknadsläget förbättras. AMS
har bedömt att lönebidrag på de nämnda grunderna skulle kunna avse ca 500
personer. Regeringen förutsätter att volymen inte blir större. För lönebidrag
som beviljas budgetåret 1994/95 för uppsägningshotade arbetshandikappade bör
gälla samma regler som för övriga lönebidrag. Bidraget skall således omprövas
regelbundet och kunna förlängas efter 1994/95 för de personer som omfattats. AMS
bör redovisa erfarenheterna av åtgärden senast i anslagsframställningen för
budgetåret 1996/97.
  Regeringens förslag innebär att fler arbetshandikappade kan beredas arbete med
lönebidrag eller inom ramen för OSA. Därigenom kan svårigheterna att få fram
arbetstillfällen kompenseras.
  AMS har föreslagit (avsnitt 1.3.2) försök med särskilt anordnad sysselsättning
för personer med svårare funktionshinder. Regeringen tillstyrker förslaget. I
stället för att lönebidrag lämnas för de arbetshandikappade personerna bör
bidrag kunna lämnas till en anordnare av arbete med för handikappade särskilt
anpassade uppgifter. Bidraget får dock inte överstiga vad som skulle ha utgått
som lönebidrag för dem som sysselsätts i verksamheten.  Verksamheterna får
heller inte vara av den arten att de konkurrerar med marknadsutsatt verksamhet
genom prisdumpning eller eljest på ett sätt som snedvrider konkurrensförhållan-
dena. Regeringen förutsätter att verksamheterna inriktas på sökande med
omfattande funktionshinder samt att möjligheterna för dem att övergå till
reguljära arbetsplatser prövas fortlöpande. Försöksverksamheten förutsätts bli
finansierad inom ramen för de s.k. otraditionella medlen. Regeringen är inte
beredd att tillstyrka AMS förslag om en höjning av medelsramen för
otraditionella insatser. För budgetåret 1994/95 beräknas oförändrat 30 miljoner
kronor.
  Försöksverksamhet med stödpersoner i arbetet åt arbetshandikappade -
"supported employment" -  som alternativ till lönebidrag ellerarbete inom
Samhall planeras av såväl AMS som Samhall. Regeringen återkommer i frågan, när
AMS och Samhall har redovisat erfarenheterna av sina försök.
2.4.2 Högsta bidragsgrundande månadslön
Högsta bidragsgrundande lönesumma vid anställning med lönebidrag och OSA är 13
700 kr per månad. Den nuvarande möjligheten att i särskilda fall medge att ett
högre lönebelopp läggs till grund för bidrag bör upphöra den 1 juli 1994.
Fortsatt medgivande om undantag från begränsningsregeln bör få gälla för dem som
är undantagna vid den tidpunkten. Begränsningen avses inte bli tillämplig för
stödpersoner åt handikappade.
  När begränsningen av hur stor lönesumma som läggs till grund för bidrag
infördes (jämför prop. 1983/84: 100 bil 12, s.164, bet. 1983/84:AU19, s. 20 -
21) var motivet främst att frigöra medel till fler lönebidragsplatser. De då
framförda skälen är fortfarande relevanta. Dessutom finns skäl att utforma
bidrags- och åtgärdssystemen så att risken för inlåsningseffekter minimeras och
de berörda har incitament att övergå till reguljärt arbete utan stöd. Lönenivåer
över 13 700 kr gäller främst personer med yrkeserfarenhet, ofta också bra
utbildning, som bör ha vissa möjligheter att övergå till icke lönesubventionerat
arbete. I de fall ett lönebidrag kombineras med bidrag till arbetsbiträde för en
handikappad person kan bidragen sammantagna högst motsvara lönekostnaden för den
handikappade. Detta gäller även om lönen överstiger 13 700 kr per månad. Det
innebär i praktiken att en arbetsgivare kan få bidrag med upp till hela
lönekostnaden även om lönen är högre än 13 700 kr per månad, om han har utgifter
för särskilt biträde åt den handikappade arbetstagaren.
2.4.3 Arbetshjälpmedel
Regeringen anmäler för riksdagens kännedom att förordningen (1987:409) om bidrag
till arbetshjälpmedel m.m. har tillförts en bestämmelse (1993:329) som innebär
att handikappade personer kan få tillgång till arbetshjälpmedel då de deltar i
arbetslivsutveckling (ALU). Enligt samma förordning (11 ) kan AMS besluta om
bidrag till arbetsbiträde åt gravt handikappade, som behöver personlig hjälp på
arbetsplatsen, trots att lönebidrag lämnas för dem. Rätten att besluta om en
sådan kombination av bidrag bör tillkomma länsarbetsnämnden.
2.5  Medelsberäkning
Som framgått av AMS ekonomiska redovisning har under  förevarande anslag för
budgetåret 1992/93 anvisade medel inte kunnat utnyttjas fullt ut. Anslaget har
således en betydande reservation. Regeringen har mot bakgrund härav den 16
december 1993 beslutat att 800 miljoner kronor av den ingående reservationen per
den 1 juli 1993 skall föras bort från anslaget och således inte får disponeras
av AMV.
  Till utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami beräknas 755 000 000 kronor
vilket bör medge en volym på 370 000 deltagarveckor budgetåret 1994/95.
  Sammantaget beräknas till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
7 123 169 000 kr för budgetåret 1994/95.
3 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner att inriktningen av de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade
   skall vara i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 2.3),
2. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat  i fråga om näringshjälp
   (avsnitt 2.4.1),
3. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat  i fråga om skyddat
   arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) (avsnitt 2.4.1),
4. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat  i fråga om anställning
   med lönebidrag (avsnitt 2.4.1),
5. godkänner vad regeringen har förordat i fråga om bidragsgrundande månadslön
   (avsnitt 2.4.2),
6. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1994/95 anvisar
   ett reservationsanslag på 7 123 169 000 kr.
B 6. Bidrag till Samhall Aktiebolag
1992/93Utgift4 974 750 000
1993/94Anslag4 934 274 000
1994/95Förslag4 900 297 000
Från anslaget utgår bidrag till Samhall Aktiebolag för täckande av
merkostnaderna i verksamhet för att ge arbete åt arbetshandikappade som anvisats
skyddat arbete hos företagsgruppen och hos andra huvudmän som anordnar sådant
arbete åt arbetshandikappade med bidrag från Samhall AB.
  Samhall AB har som uppgift att anordna, leda och samordna verksamhet, som
bedrivs inom koncernen för att ge meningsfullt och utvecklande arbete åt
arbetshandikappade där behoven finns.
1 Samhall Aktiebolag
1.1 Resultatredovisning
1.1.1 Resultat 1992/93
Trots den omfattande lågkonjunkturen har Samhall lyckats uppnå
sysselsättningsmålet om en minsta timvolym på 31,9 miljoner arbetstimmar eller
samma nivå som budgetåret innan. Antalet anställda arbetshandikappade var 28 421
per den 30 juni 1993, vilket kan jämföras med 29 191 ett år tidigare. Antalet
direkt anställda minskade från 4 286 till 3 850, bl.a. till följd av de
förändringar som genomförts i företagsstrukturen. Resultatutvecklingen framgår
av den följande tabellen, som även visar planeringen för budgetåren 1994/95 och
1996/97.
Samhallkoncernen resultat/mål
 Nyckeltal          1979/80  1992/93   1994/95   1996/97
                     utfall   utfall   förslag       mål
Arbetshandikappade
anställda            20 900   28 421    28 000    29 000
Timmar (milj.)         22,8     31,9      31,9        33
Prioriterad                     46 %      40 %      40 %
rekrytering
Direkt anställda      5 450    3 850              <4 000
Antal arbetsställen     370   ca 700              Ca 900
Övergångar (antal)      300      787     800 -     900 -
                                         1 700     1 800
(%)                     1,4      2,8     3 - 6     3 - 6
Fakturering (mkr)       893    3 121     3 300     3 700
Resultat efter
finansnetto             157      187       174       190
Sjukfrånvaron bland de arbetshandikappade anställda var 18,8 % under budgetåret
1992/93 jämfört med 20,1 % året innan. Närvaroförbättringen motsvarar arbete för
ytterligare ca 850 personer.
  Trots det svåra arbetsmarknadsläget har antalet övergångar från
Samhall-gruppen till arbete på den reguljära arbetsmarknaden uppgått till 787
vilket är en ökning med 20 % eller 155 personer i förhållande till föregående
år. Resultatet är främst en effekt av att Samhall fr.o.m. den 1 juli 1992 fick
ett väsentligt större ansvar för arbetet med övergångar än tidigare, då
resultaten primärt varit beroende av arbetsförmedlingarna.Faktureringen har
blivit 120 miljoner kronor lägre än beräknat. Vidare minskades
merkostnadsersättningen med 82 miljoner kronor genom att Samhall inte fick
tillgodoräkna sig sänkningen av arbetsgivaravgiften fr.o.m. år 1993.
Koncernresultatet blev 80 miljoner kronor svagare än vad som bedömdes
erforderligt enligt koncernplaneringen, trots positiva resultat av
effektiviseringarna och ett mycket positivt finansnetto.
  Lönekostnaderna för de arbetshandikappade uppgick under året till 3 831
miljoner kronor, vilket är en ökning med 57 miljoner kronor jämfört med
föregående år. Övertagandet av sjuklönen har ökat lönekostnaderna för
arbetshandikappade anställda med 154 miljoner kronor efter hänsyn till den
sänkta arbetsgivaravgiften. Samhall kompenserades budgetåret 1992/93 med 180
miljoner kronor för övertagandet av sjuklönen. I redovisningen av
merkostnadsersättningen för budgetåret 1992/93 har ersättningen reducerats med
mellanskillnaden 26 miljoner kronor.
  Samhall erbjuder tidsbegränsade arbetstränings- och rehabiliteringsplatser i
reell miljö till personer som är långtidssjukskrivna och/eller
arbetshandikappade. Samhalls kunder är försäkringskassor, företag, kommuner och
andra arbetsgivare. För att inte riskera att denna verksamhet skall gå ut över
den ordinarie verksamheten har antalet träningsplatser maximerats och får inte
överstiga 5 % av antalet ordinarie arbetstillfällen inom företagsgruppen. Full
kostnadstäckning erhålls för uppdragen. Samhall utvecklar och säljer även
kunskapstjänster. Verksamheterna organiseras som ett särskilt affärsområde
Rehabtjänster inom affärsgruppen Service och tjänster. Under budgetåret 1992/93
var omsättningen inom affärsområdet 37 miljoner kronor. 1 143 personer hade
arbetsträningsplats hos Samhall.
1.1.2 Konkurrensfrågor
Huvudprincipen för Samhalls marknadsagerande är konkurrens på lika villkor med
övrigt näringsliv i kombination med marknadsmässig prissättning och kalkylering.
Samhall har utvecklat en konkurrenspolicy och riktlinjer för merkostnadsmässig
prissättning. De konkurrensövervakande myndigheterna, tidigare NO och nu
Konkurrensverket, har inte haft några erinringar mot dessa. Prövning av enskilda
prissättningsbeslut sker också av Kontaktrådet Samhall - näringslivet, som
inrättades år 1980 genom en överenskommelse mellan Samhall och
näringslivsorganisationerna Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges
Industriförbund och Företagarnas Riksorganisation. Under år 1993 har rådet
utökats med en representant för Sveriges Köpmannaförbund mot bakgrund av
Samhalls ökade engagemang inom service- och tjänstesektorn. Konkurrensfrågorna
har fått en allt större tyngd i nuvarande konjunkturläge och kan även utifrån
ett EES/EU-perspektiv antas få fortsatt stor betydelse. Under året har därför
Samhall etablerat en samverkan med Konkurrensverkets ledning för ömsesidigt
informationsutbyte i pris- och konkurrensfrågor.
1.1.3 Förändringsarbete m.m.
Lågkonjunkturen har starkt påverkat Samhalls underleverantörsåtaganden. I första
hand har koncernen tvingats minska omfattningen av mekanisk lego. Den redan
tidigare inledda omstruktureringen mot en ökad andel service och tjänster har
därför påskyndats liksom satsningen på egna produkter och ökad
internationalisering.
  Samhalls koncernplanering inför verksamhetsåret 1992/93, som gjordes sommaren
1991, utgick från en väntad konjunkturuppgång under 1992/93. Nu vet vi att
Sverige befinner sig i en recession, den svåraste sedan 1930-talet. Samhall har
fått anpassa sin verksamhet efter de kraftigt försämrade
konjunkturförutsättningarna.
  För att möta den lägre faktureringsnivån och riksdagens krav på en allt lägre
merkostnadsersättning har en kraftfull kostnadsanpassning genomförts. Vidare har
ett antal regionala bolag fusionerats och en övrig anpassning av koncernens
verksamhet genomförts. För budgetåret 1992/93 har detta inneburit
engångskostnader på ca 300 miljoner kronor för personalavveckling,
nedskrivningar av fastighetsbeståndets värde m.m.
1.2 Verksamhetsinriktning fram till och med budgetåret 1996/97
Inriktningen är att fortsätta omstruktureringen mot ökad service- och
tjänsteverksamhet, i första hand genom minskning av mekanisk lego. För andra
affärsområden eftersträvas väsentlig ekonomisk resultatförbättring, men en
begränsad ökning av sysselsättningen. För att nå de uppställda målen krävs en
betydande försäljningsökning inom samtliga affärsgrupper. Den huvudsakliga
strategin är att koncentrera ansträngningarna till de områden som idag ger
tillfredsställande resultat och som kan stärkas genom effektiviseringar
och/eller kompletteras med företags- eller produktförvärv. Vidare krävs en
fortsatt satsning på internationalisering. Nya marknader öppnas för flera av
Samhalls affärsområden. Samtidigt väntas konkurrensen öka på hemmamarknaden.
Särskilda exportsatsningar kommer att göras inom affärsområden som möbler,
handikapphjälpmedel, kontorsprodukter, inredningsprodukter, byggprodukter,
kablage m.m. Samhall exporterar i dag ca 16 % av sin produktion, vilket
motsvarar arbete för ca  4 000 - 5 000 arbetshandikappade. Det kortsiktiga målet
är att exporten skall svara för minst 20 % av produktionen.
  Inriktningen vad gäller rekrytering, personalutveckling och rehabilitering och
den utvecklande arbetsplatsen fortsätter. Den utvecklande arbetsplatsen utgår
från en arbetsorganisation som bygger på arbetslag och ett grupporienterat
arbetssätt. Att förverkliga ett grupporienterat arbetssätt innebär en stor
potential för arbetshandikappade, som rekryteras från de prioriterade grupperna.
Även personer med särskilda stödbehov kan finna sig till rätta i en verksamhet
som samtidigt utvecklar individen, arbetslaget och arbetsledaren med ökad
delaktighet, laganda och gott ledarskap. Utöver de generella insatserna finns
särskilda behov av individuell arbetsanpassning hos medarbetare med grava
arbetshandikapp, som kan vara både fysiska, psykiska, förståndsmässiga och
socialmedicinska.
  Rekryteringen är en nyckelfråga för Samhalls verksamhet. Under de senaste åren
har minst 40 % av nyrekryteringen kommit från de prioriterade grupperna. För att
ytterligare förbättra möjligheterna att anställa arbetshandikappade med
särskilda stödbehov skall samarbetet med handikapporganisationerna
intensifieras.
  Jämställdhetsplaner har tagits fram inom koncernens samtliga företag.
Kvinnornas arbetsvillkor kommer att lyftas fram. Ett exempel är Samhalls
medverkan i det s.k. handverktygsprojektet för att få fram anpassade verktyg.
  Vidare avser Samhall att öka rekryteringen av ungdomar under 30 år från de
prioriterade grupperna samt arbetshandikappade invandrare, inte minst de som har
svåra psykiska handikapp efter tortyr och krigsskador.
  Samhall eftersträvar en utveckling till morgondagens miljömarknad, t.ex. i
fråga om varor tillverkade av förnyelsebara material eller material som kan
återanvändas. Enskilda verksamhetsledningars miljöbeteende är betydelsefullt -
exempelvis att utesluta engångsmuggar, städa med miljögodkända kemikalier,
källsortera och återanvända. De anställdas stolthet över att arbeta miljöriktigt
och producera miljögodkända produkter är ett viktigt inslag också i
rehabiliteringsarbetet. Samhalls strategi är att inom ramen för en miljörevision
på ett systematiskt och objektivt sätt jämföra policy, planer, lagstiftning,
kundkrav m.m. med de verkliga förhållandena inom verksamheten.
1.3 Förslag för budgetåret 1994/95
1.3.1 Sysselsättningsutvecklingen
Statsmakterna har fr.o.m. budgetåret 1992/93 lagt ett långsiktigt besparingskrav
på koncernen, som innebär att statens ersättning skall trappas ner, så att den
för budgetåret 1996/97 motsvarar högst lönekostnaden för de arbetshandikappade
arbetstagarna samt vissa kostnader för fastighetsfonden. Förutsättningar för att
koncernen skall kunna infria ägarens krav på resultat är att såväl den svenska
som den internationella ekonomin utvecklas i positiv riktning. Samhall är
beroende av utvecklingen i både Sverige och övriga världen, främst Europa.
Koncernen är dessutom beroende av utvecklingen i Östeuropa, där
konkurrenstrycket nu troligen ökar inom branscher, där Samhall-gruppen av
tradition är stor. Vidare är EES-avtalet av betydelse. Tendenser börjar skönjas
på en begynnande diskriminering mellan länder som tillhör respektive inte
tillhör "den inre marknaden".
  Behovet av arbetstillfällen för arbetshandikappade inom Samhall är stort.
Samhall pekar på det ökade antalet arbetshandikappade sökande utan arbete, som
registreras vid arbetsförmedlingarna, men även på ökningen av
förtidspensioneringen, bl.a. i yngre åldersgrupper. Samhall erinrar också om de
behov av arbetstillfällen för personer som har svårare funktionshinder eller
psykiska störningar men som inte är registrerade som sökande hos förmedlingarna,
som Handikapputredningen resp. Psykiatriutredningen har redovisat.
  Samhall har det senaste året kunnat behålla en årsvolym arbetstillfällen
motsvarande statsmakternas krav på 31,9 miljoner arbetstimmar. En del
produktionsenheter har dock haft betydande svårigheter att upprätthålla
nödvändiga produktionsvolymer. Närvaroförbättringen har successivt minskat
antalet möjliga arbetstillfällen. Med dagens besvärliga konjunktursituation är
Samhall inte berett att redan i nuläget utlova en ökad volym budgetåret 1994/95.
En utökning kan diskuteras först när en kommande konjunkturuppgång tagit mer
säker fart.
1.3.2 Behov av statlig ersättning
För budgetåret 1994/95 begär Samhall en ersättning på 5 004 miljoner kronor,
varav 70 miljoner kronor utgör kompensation för en minskning av bidraget till
följd av sänkta arbetsgivaravgifter från år 1993. Samhalls bedömning av
medelsbehovet för budgetåret 1994/95 utgår dels från utfallet 1992/93, dels en
prognos för resultatet budgetåret 1993/94.
  För budgetåret 1994/95 beräknas lönekostnaden för de arbetshandikappade
arbetstagarna uppgå till 4 150 miljoner kronor, varav 150 miljoner kronor utgör
löneomräkning. Samhall räknar med en resultatförbättring på 150 miljoner kronor.
  Omstruktureringarna leder till ett ökat investeringsbehov, som får effekt på
de planenliga avskrivningarna. Beräkningarna av finansnettot utgår från att
räntenivån går ner samt på försämrad likviditet på grund av ändrade
utbetalningsterminer för statsbidraget från 1993/94. Samhall har vidare
förutsatt att villkoren för utbetalningarna inte försämras ytterligare.
Koncernen bedömer att ett resultat efter finansnetto på ca 170 miljoner kronor
behövs för att täcka koncernens kalkylmässiga merkostnader, vilket är nödvändigt
för att kunna återinvestera i ny produktionsutrustning.
Beräknad resultaträkning för budgetåren 1993/94 och 1994/95 (miljoner kronor)
Resultaträkning          1993/94      1994/95
                         prognos      prognos
Fakturering                3 200        3 300
Statlig merkostnads-
ersättning                 4 934        5 004
Summa rörelseintäkter      8 134        8 304
Lön arbetshandikappade    -3 950       -4 100
Övriga kostnader          -3 790       -3 800
Summa rörelsekostnader    -7 740       -7 900
Planenliga                -  300       -  300
avskrivningar
Finansnetto                   70           70
Resultat efter               164          174
finansnetto
1.4 Samhall Fastigheter
Samhalls lokaltillgångar i 253 egna fastigheter och 170 förhyrda fastigheter
uppgår till ca 1 200 000 kvm. För budgetåret 1993/94 beräknas avskrivningarna på
egna fastigheter till 240 miljoner kronor och hyror, räntor samt övriga
kostnader till 235 miljoner kronor. Hyresintäkterna beräknas uppgå till 15
miljoner kronor. Nettokostnaden uppgår därmed till 460 miljoner kronor.
Kostnader och intäkter för fastighetsförvaltningen ingår i beräkningen av
merkostnadsersättningen för budgetåret 1994/95.
2 Regeringens överväganden
2.1 Resultatbedömning
De krav som ställs på Samhall-koncernen är
- en minsta sysselsättningsvolym för arbetshandikappade anställda på 31,9
  miljoner arbetstimmar,
- minst 40 % av rekryteringen skall ske från de s.k. prioriterade grupperna, dvs
  utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och flerhandikappade,
- andelen övergångar till arbete på den reguljära arbetsmarknaden skall uppgå
  till minst 3 % och
- ökad kostnadseffektivitet.
  Av Samhalls resultatredovisning för budgetåret 1992/93 framgår att
företagsgruppen uppfyllt samtliga krav utom kravet på att minst 3 % av de
arbetshandikappade anställda skulle övergå till arbete utanför Samhall. 787
personer gick till annat arbete. Det är 155 fler än året innan, men inte
tillräckligt för att nå volymen 3 %. För detta skulle behövts att ca 850
personer kunnat få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Med hänsyn till det
svåra arbetsmarknadsläget får resultatet ändå anses godtagbart. Det ekonomiska
utfallet blev efter planenliga avskrivningar och finansnetto 174 miljoner
kronor.
  Samhallbolagen fortsätter nu arbetet med att förändra verksamhetens struktur.
Det gäller både branschinriktningar och organisationstrukturen.  Det sker
således en minskning av tillverkning och en motsvarande ökning av tjänster och
service samtidigt som organisationsstrukturen förändras med sammanslagning av
regionala företag, bildande av särskilda branschföretag m.m. Arbetet är ett led
i strävandena att bredda arbetsuppgifterna för de arbetshandikappade och
samtidigt förbättra det ekonomiska resultatet.
2.2 Slutsats
Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast genom riksdagens behandling
(bet. 1991/92:AU16, rskr 1991/92:249)  av prop. 1991/92:91 om omvandling av
Samhall till aktiebolag m.m. samt 1993 års budgetproposition (bet. 1992/93:AU12,
rskr. 1992/93:203) bör gälla även för budgetåret 1994/95.
2.3 Medelsberäkning m.m.
Regeringen har inhämtat att Samhall avser att låta en intern projektgrupp
utvärdera service- och tjänsteområdet. Till projektet knyts en referensgrupp med
AMS, handikapporganisationer, fackliga organisationer samt företrädare för de
regionala Samhall-företagen. Utvärderingen beräknas vara avslutad den 1 maj
1994. Regeringen förutsätter att den får del av utvärderingen.
  För Samhall gäller ett besparingskrav, som innebär att behovet av ersättning
från staten successivt skall minska under en femårsperiod, så att bidraget
budgetåret 1996/97 högst svarar mot lönekostnaden för de arbetshandikappade
arbetstagarna samt vissa kostnader för fastighetsfonden. Till följd av
besparingskravet har vid medelsberäkningen en neddragning med 150 miljoner
kronor gjorts efter pris- och löneomräkning. För budgetåret 1994/95 beräknas
därmed 4 900 297 000 kr. Neddragningen skall även ses mot bakgrund av
företagsgruppens förbättrade likviditet.
3 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
   till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1994/95 anvisar ett
   reservationsanslag på 4 900 297 000 kr.
B 7. Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m.
1993/94Anvisat    1 000
1994/95Förslag    1 000
Anslaget avser medel för betalning dels av vissa skatter som har samband med
ombildningen av stiftelseorganisationen Samhall till aktiebolag, dels av vissa
kvarstående skatter som påförts den tidigare stiftelseorganisationen till följd
av reformerad företagsbeskattning.
1 Samhall Aktiebolag
Samhall har begärt att anslaget till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa
skatter skall bibehållas även budgetåret 1994/95, eftersom viss skattebelastning
som anslaget avser att betala kan kvarstå från tidigare budgetår.
2 Regeringens överväganden
Genom beslut den 30 september 1993 har regeringen medgett att förslagsanslaget
Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. får överskridas med 180
709 000 kr samt bemyndigat Kammarkollegiet att utbetala detta belopp till
Samhall som ett särskilt ägartillskott. Medlen avsågs täcka kostnader dels för
skatteinbetalningar till följd av ändrad företagsbeskattning, dels
skattekostnader till följd av företagsgruppens omvandling från
stiftelseorganistaion till aktiebolag. (Jämför prop. 1991/92:91, avsnitt 4.10).
Mot bakgrund av att alla skattefrågor i samband med ombildningen till aktiebolag
ännu inte avslutats förordar regeringen att ett anslag för ändamålet tas upp
även för budgetåret 1994/95.
3 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
   till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för budgetåret
   1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 8. Arbetslivscentrum
1992/93Utgift34 147 000
1993/94Anslag34 209 000
1994/95Förslag34 512 000
Arbetslivcentrum (ALC) har till uppgift att bedriva arbetsmarknads- och
arbetslivsforskning som rör relationerna på arbetsmarknaden och i arbetslivet
samt produktivitets- och inflytandefrågor och arbetsorganisation.
1 Arbetslivscentrum
Efter beslut i riksdagen våren 1991 har ALC under budgetåret 1991/92 genomgått
en omfattande omstrukturering. Denna har bl.a. inneburit att ALC har omvandlats
till ett renodlat forskningsinstitut.
  Riksdagen har våren 1993 beslutat om inriktningen av ALC:s verksamhet för
perioden 1992/93 - 1994/95 genom antagandet av den forskningspolitiska
propositionen (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:AU14, rskr. 1992/93:400). Ett
antal verksamhetshetsmål har lagts fast i regleringsbrevet för budgetåret
1993/94. ALC skall under planeringsperioden koncentrera sina insatser till
uppbyggnad av forskningsprojekt inom ramen för ett antal sammanhållna
forskningsområden, intensifiera arbetet med forskarutbildning och öka antalet
doktorander, aktivt medverka till att sprida forskningsresultaten till berörda
målgrupper samt vidga och fördjupa det internationella forskningsutbytet och
samarbetet med högskolan och andra forskningsinstitut.
1.1 Årsredovisning
Arbetslivscentrum får fr.o.m. innevarande budgetår sin basfinansiering över
anslag. Tidigare har ALC erhållit hela sin finansiering från Arbetsmiljöfonden
som i sin tur får sin finansiering från arbetarskyddsavgiften.
  Detta innebär att ALC kan lämna årsredovisning enligt förordningen om
myndigheters årsredovisning och anslagsframställning först för  innevarande
budgetår. ALC har därför erhållit dispens av Riksrevisionsverket från att följa
bokföringsförordningen i dess nya lydelse för budgetåret 1992/93. Detta innebär
att en bedömning av uppnådda resultat kan göras först i nästa års
budgetbehandling
1.2 Anslagsframställning
Arbetslivscentrum anger i sin anslagsframställning att man under den närmaste
tre- till femårsperioden koncentrerar sina forskningsinsatser inom fyra områden:
Internationaliseringen och Europapolitiken, Kompetens, produktivitet och
arbetsplatsutveckling, Arbetsmarknadspolitiken och partsintressenas omvandling
samt Kvinnoforskningen.
  En viktig insats i uppbyggnaden av ALC till en ren forskningsinstitution är
enligt institutet uppbyggnad av forskarutbildningen vid ALC.  Fr.o.m. hösten
1993 har institutet ett femtontal doktorander i tjänst och under de närmaste
åren skall forskarutbildningskurserna utvecklas och permanentas i
organisationen.  Centrum avser vidare att ytterligare stärka samarbetet med
universitet, högskolor och andra forskningsinstitutioner.
  ALC kommer att vidta åtgärder för att förbättra spridningen av
forskningsresulten, bl.a. genom att kontinuerligt ge ut forsknings- och
arbetsrapporter samt anordna seminarier och konferenser. ALC avser vidare att
vidareutveckla det internationella forskningsutbytet, bl.a. genom uppbyggnad av
nätverk och internationellt forskarutbyte.
  I syfte  att öka forskningens  kvalitet och kostnadsmedvetandet inom
organisationen har ALC infört nya rutiner för projekthantering. Bl.a. kommer
alla  projektansökningar att bedömas såväl internt som av etablerade forskare
utanför ALC. Alla projekt kommer fortlöpande att följas upp och utvärderas. Man
avser också att påbörja ett arbete med att utveckla resultatstyrning för
verksamheten.
  Omstruktureringen av ALC har inneburit att antalet fasta tjänster vid ALC
reducerats kraftigt, från 61 den  1 juli 1991 till 35 den 1 juli 1993. Antalet
tidsbegränsade anställningar (forskare och doktorander) har under samma tid ökat
från 15 till 25.
  ALC har begärt oförändrat anslag för budgetåret 1994/95.
2 Regeringens överväganden
2.1 Sammanfattning
Övergripande mål:
Arbetslivscentrums verksamhet skall bidra till
ökad kunskap om förhållanden i arbetslivet.
Resurser:
Ramanslag 1994/95 34 512 000 kr.
2.2 Resultatbedömning
Regeringens bedömning är att de riktlinjer som har lagts fast i den
forskningspolitiska propositionen och de verksamhetsmål som lagts fast i
regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 skall gälla även för budgetåret 1994/95.
  Beskrivningen i anslagsframställningen visar att verksamheten bedrivs med
denna inriktning. Det är emellertid ännu inte möjligt att göra en bedömning av
effektiviteten i verksamheten eftersom underlag saknas för en sådan prövning.
2.3 Slutsatser
Sammantaget innebär regeringens bedömning att de riktlinjer och mål som har
lagts fast i den forskningspolitiska propositionen och i regleringsbrevet för
budgetåret 1993/94 skall gälla för budgetåret 1994/95.
  Det är angeläget att arbetet med att utveckla metoder för att på ett bättre
sätt redovisa verksamheten i relation till de nya kraven på mål- och
resultatstyrning ges hög prioritet.
2.4 Medelsberäkning
ALC har inte framfört något annat yrkande än att få behålla nuvarande resurser.
Det finns goda förutsättningar för att verksamheten skall kunna bedrivas i
nuvarande omfattning med de resurser som nu beräknas för budgetåret 1994/95.
  Förslaget till ramanslag för ALC har, jämte pris- och löneomräkning, beräknats
med hänsyn till ett rationaliseringskrav på 1,9 %.
  Vidare har vid beräkning av anslaget vissa tekniska justeringar gjorts. Därvid
har 75 000 kr beräknats för avsättning till trygghetsåtgärder för statsanställda
och 16 000 kr för avgifter till Statens arbetsgivarverk. Detta finns närmare
beskrivet i regeringens finansplan under avsnittet särskilda åtgärder.
3 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
   till Arbetslivscentrum för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 34 512
   000 kr.
B 9. Arbetsdomstolen
1992/93Utgift14 954 000
1993/94Anslag14 253 000
1994/95Förslag14 903 000
Arbetsdomstolen (AD) prövar mål  rörande kollektivavtal samt andra arbetstvister
enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. För domstolen gäller
förordningen (1988:1137) med instruktion för Arbetsdomstolen.
  De övergripande målen för Arbetsdomstolen är att snabbt och effektivt samt med
iakttagande av höga krav på rättssäkerhet avgöra de arbetstvister som förs till
domstolen samt leda rättsutvecklingen och främja en enhetlig rättstillämpning.
1  Arbetsdomstolen
Arbetsdomstolen har i sin årsredovisning redovisat produktivitetsutvecklingen
inom domstolen. Produktiviteten mäts genom att följa antalet avgjorda mål under
ett budgetår i förhållande till den genomsnittliga årsarbetskraften hos
domstolen.
Måltillströmning, målbalans samt i genomsnitt avgjorda mål per årsarbetskraft
___________________________________________________________
                  1990/91 1991/92   1992/93
___________________________________________________________
Under året inkomna mål400     499       565
Under året avgjorda mål356    400       572
Inneliggande mål      214     314       307
vid budgetårets slut
Årsarbetskrafter    18, 3   18, 0      23,4
i genomsnitt
Avgjorda mål per antal19,4   22,2      24,4
årsarbetskrafter i genom-
snitt
___________________________________________________________
Antalet inkomna mål har under senare år ökat kraftigt. Under budgetåret 1992/93
kom det in 565 mål vilket är en ökning med 41 % jämfört med budgetåret 1990/91.
Under våren 1993 upphörde dock måltillströmningen att öka och ökningen mellan
budgetåren 1991/92 och 1992/93 stannar därför på ca 13 %. Domstolens avverkning
av mål har ökat med 61 % mellan budgetåren 1990/91 och 1992/93. Målbalansen,
dvs. antal inneliggande ännu inte avgjorda mål, har också börjat minska.
Domstolen eftersträvar en målbalans på ca 200 mål.
  Domstolen har som ett verksamhetsmål att minska handläggningstiderna för mål
som förs till domstolen. Domstolen konstaterar dock att det endast finns ett
begränsat utrymme för att kunna påverka handläggningstiderna. Arbetet med målen
styrs främst genom  processuella regler i rättegångsbalken. För mål som avgjorts
efter huvudförhandling under första halvåret 1993 var den genomsnittliga
handläggningstiden för A-mål 9 månader och B-mål 11 månader. Med A-mål avses mål
som anhängiggjorts i Arbetsdomstolen som första och enda instans. Med B-mål
avses mål som fullföljts till Arbetsdomstolen från tingsrätt.
  I sin fördjupade anslagsframställning konstaterar Arbetsdomstolen att
nuvarande resurser är tillräckliga för att kunna bemästra den arbetsbörda som
bedöms föreligga under de närmaste åren. Måltillströmningen för de närmast
kommande åren beräknas ligga på en fortsatt hög nivå, mellan 500 och 600 mål per
år.
  Arbetsdomstolen hemställer att ramanslaget för budgetåren 1994/95 - 1996/97
fastställs till 47 100 000 kr samt att för budgetåret 1994/95 anvisas ett
ramanslag på 15 700 000 kr.
2 Regeringens överväganden
2.1 Sammanfattning
Övergripande mål
Arbetsdomstolen skall snabbt och effektivt samt
med iakttagande av höga krav på rättssäkerhet avgöra
de arbetstvister som förs till domstolen.
Arbetsdomstolen skall leda rättsutvecklingen och
främja en enhetlig rättstillämpning inom det
arbetsrättsliga området.
Resurser:
Ramanslag 1994/95   14 903 000 kr
Planeringsram:
1994/95             1995/96            1996/97
14 903 000 kr    14 903 000 kr    14 903 000 kr
2.2 Resultatbedömning
De övergripande mål som gällt för Arbetsdomstolen under budgetåret 1993/94 bör
ligga fast för den kommande treårsperioden. Som verksamhetsmål har angivits att
domstolen skall sträva efter att begränsa handläggningstiderna. Arbetsdomstolen
uppger att domstolen har haft kontroll över handläggningstiderna trots en
kraftig måltillströmning. Av den redovisade genomsnittliga handläggningstiden av
mål är det emellertid svårt att dra några slutsatser då uppgiften endast avser
en del av ett budgetår.
  Av Arbetsdomstolens redovisning framgår vidare att måltillströmningen ökat
kraftigt under budgetåren 1990/91 - 1992/93 för att därefter kulminera mot
slutet av budgetåret 1992/93. Det kan konstateras att domstolen klarat att hålla
en rimlig målbalans trots en hög arbetsbelastning under denna treårsperiod,
vilket tyder på en effektiv målhantering.
2.3 Fördjupad prövning
Domstolen har under en längre tid haft en mycket ansträngd arbetssituation till
följd av den mycket kraftiga måltillströmningen. Emellertid har AD på ett
ambitiöst sätt kunnat hålla en rimlig målbalans. Trots att måltillströmningen
kulminerade först under våren 1993 har målbalansen inte ökat ytterligare under
föregående budgetår. Arbetssituationen för domstolen kan under den närmaste
treårsperioden förväntas återgå till ett normalt läge. Domstolen bör eftersträva
en målbalans av 150 - 200 mål.
  Vidare måste domstolen fortsätta arbetet med att begränsa hand-
läggningstiderna. Detta bör vara möjligt mot bakgrund av att måltillströmningen
bedöms ha stabiliserats och inte förväntas öka ytterligare.
2.4 Slutsatser
Mot bakgrund av den fördjupade prövning regeringen gjort av verksamheten dras
följande slutsatser. De övergripande målen för den verksamhet Arbetsdomstolen
skall ligga fast även för den kommande treårsperioden. Handläggningstiderna  bör
fortsätta att minska och Arbetsdomstolen bör eftersträva att under
treårsperioden uppnå en målbalans på 150 - 200 mål per år.
2.5 Medelsberäkning
Något särskilt besparingskrav bör inte åläggas Arbetsdomstolen för budgetåret
1994/95. Anslaget bör vidare räknas upp med 450 000 kr för ökade
arvodeskostnader. Mot bakgrund härav bör anslaget för budgetåret 1994/95
fastställas till 14 903 000 kr. Vid beräkning av anslaget har vissa tekniska
justeringar gjorts. Därvid har 34 000 kronor beräknats för avsättning till
trygghetsåtgärder för statsanställda och 8 061 kronor för avgifter till Statens
arbetsgivarverk. Detta finns närmare beskrivet i regeringens finansplan under
avsnittet särskilda frågor.
3 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
   till Arbetsdomstolen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 903
   000 kr.
B 10. Statens förlikningsmannaexpedition
1992/93Utgift 1 505 000
1993/94Anslag 1 654 000
1994/95Förslag1 657 000
Statens förlikningsmannaexpedition är en central myndighet för det statliga
förlikningsväsendet. Expeditionen anvarar vidare för statistiken över
arbetsinställelser i riket. För förlikningsmannaexpeditionen gäller förordningen
(1988:653) med instruktion för Statens förlikningsmannaexpedition.
1 Statens förlikningsmannaexpedition
I anslagsframställningen föreslår förlikningsmannaexpeditionen att inriktningen
av verksamheten bör ligga fast. Utfallet för förvaltningskostnaderna har
understigit anvisat belopp under budgetåret 1992/93. Stora svårigheter
föreligger när det gäller att förutse behovet av förlikningsinsatser på central
nivå. Detta medför problem att beräkna medelsbehovet för verksamheten.
Expeditionen har på försök avstått från att återbesätta en tjänst efter en
pensionsavgång. Det är även svårt att beräkna ersättningen till särskilt
förordnade förlikningsmän. Förlikningsmannaexpeditionen anser att ersättningen
för de fasta förlikningsmännen bör ses över och avser återkomma i denna fråga.
  För budgetåret 1994/95 föreslår myndigheten ett förslagsanslag på 1 654 000
kr.
2 Regeringens överväganden
Med hänsyn till svårigheterna att bedöma omfattningen av antalet
arbetskonflikter bör expeditionen anvisas medel i samma utsträckning som
tidigare.  Vid beräkning av anslaget har emellertid vissa tekniska justeringar
gjorts. Härvid har för avsättning till trygghetsåtgärder för statsanställda
beräknats 3 000 kr. Detta finns närmare beskrivet i regeringens finansplan under
avsnittet särskilda frågor.
  Anslaget för budgetåret 1994/95 bör föras upp med 1 657 000 kr.
3 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
   till Statens förlikningsmannaexpediton för budgetåret 1994/95 anvisar ett
   förslagsanslag på 1 657 000 kr.
B 11. Statens nämnd för arbetstagares uppfinnningar
1992/93Utgift    62 000
1993/94Anslag    73 000
1994/95Förslag   55 000
Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar avger utlåtanden i frågor som avser
tillämpningen av lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar.
Nämnden består av ordföranden och sex ledamöter. Nämnden har en sekreterare som
erhåller fast arvode. I övrigt har inte nämnden någon personal. Nämnden har av
regeringen fått dispens från kravet att lämna resultatredovisning. Något
sammanträde har inte hållits under budgetåret. Anslaget för budgetåret 1994/95
bör  tas upp med 55 000 kr.
Regeringen föreslår att riksdagen
   till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar för budgetåret 1994/95
   anvisar ett förslagsanslag på 55 000 kr.
B 12. Internationella avgifter
1992/93Utgift16 842 000
1993/94Anslag16 130 000
1994/95Förslag16 130 000
  Från anslaget betalas Sveriges andel av kostnaderna för ILO:s verksamhet.
Regeringen föreslår att riksdagen
   till Internationella avgifter för budgetåret 1994/95 anvisar ett för-
   slagsanslag på 16 130 000 kr.
C. Regional utveckling
I statsbudgeten för innevarande budgetår har medel för regional utveckling
ställts till regeringens förfogande under följande anslag och med angivna
belopp.
1. Lokaliseringsbidrag m.m.
   350 000 000 kr.
2. Regionala utvecklingsinsatser
   1 012 000 000 kr.
3. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till
   företag i glesbygder m.m.
   1 000 kr.
4. Ersättning för nedsättning av socialavgifter
   500 000 000 kr.
5.   Sysselsättningsbidrag
     200 000 000 kr.
6.   Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.
     179 900 000 kr.
7.   Glesbygdsmyndigheten
     17 000 000 kr.
8.   Expertgruppen för forskning om regional utveckling
     6 065 000 kr.
9.   Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden
     4 200 000 kr.
10.  Transportstöd
     300 300 000 kr.
11.  Lokaliseringslån
     1 000 kr.
  Regeringen avser att i en särskild proposition våren 1994 redovisa förslag om
regionalpolitiken för riksdagen. Anslagen bör i avvaktan på en sådan proposition
föras upp med oförändrade belopp för nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår riksdagen
  att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret1994/95 beräkna
  till,
  1. Lokaliseringsbidrag m.m. ett reservationsanslag på 350 000 000 kr,
  2. Regionala utvecklingsinsatser ett reservationsanslag på 1 012 000 000 kr,
  3. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder
     m.m. ett förslagsanslag på 1 000 kr,
  4. Ersättning för nedsättning av socialavgifter ett förslagsanslag på
     500 000 000 kr.
  5. Sysselsättningsbidrag ett förslagsanslag på 200 000 000 kr,
  6. Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. ett reser-
     vationsanslag på 179 900 000 kr,
  7. Glesbygdsmyndigheten ett reservationsanslag på 17 000 000kr,
  8. Expertgruppen för forskning om regional utveckling ett reservationsanslag
     på 6 065 000 kr,
  9. Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden ett förslagsanslag
     4 200 000 kr,
  10.Transportstöd ett förslagsanslag på 300 300 000 kr,
  11.Lokaliseringslån ett reservationsanslag på 1 000 kr.
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår
arbetsmarknadsutbildning;
  Härigenom föreskrivs att 1  lagen (1993:719) om särskilt studielån för den
som genomgår arbetsmarknadsutbildning skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse        Föreslagen lydelse
                       1 
  Särskilt studielån får enligt denna lag den som beviljats rätt till arbets-
marknadsutbildning för vilken statligt utbildningsbidrag lämnas, och som
  1. inte har fyllt 25 år, eller
  2. har fyllt 25 år, om arbetsmarknadsutbildningen avser utbildning inom det
reguljära utbildningsväsendet.
                          Särskilt studielån enligt
                         första stycket 1 lämnas
                         dock inte om
                         utbildningen avser
                         arbetsmarknadsutbildning
                         som understiger 15
                         kalenderdagar.
  Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter
om undantag från bestämmelsen i första stycket 2.
  Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den nya bestämmelsen skall inte
gälla om arbetsmarknadsutbildningen har påbörjats före ikraftträdandet.
2 Förslag till
Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter
  Härigenom föreskrivs följande.
1   En arbetsgivare som låter en anställd delta i utbildning på arbetstid med
bibehållna anställningsförmåner och som efter anvisning av länsarbetsnämnden
anställer en ersättare för den som deltar i utbildningen, får göra avdrag enligt
bestämmelserna i 2 och 3  från de arbetsgivaravgifter som han enligt 2 kap.
1  lagen (1981:691) om socialavgifter skall betala.
2   För en ersättare som avses i 1  får arbetsgivaren göra avdrag med
475 kronor per arbetsdag som ersättaren har varit anställd.
3   Arbetsgivaren får göra avdrag med högst 75 kronor per utbildningstimme,
dock sammanlagt högst 30 000 kronor, för varje arbetstagare som deltar i av
länsarbetsnämnden godkänd yrkesinriktad utbildning eller utbildning som ökar
arbetstagarens förutsättningar att tillgodogöra sig ny teknik eller utföra nya
arbetsuppgifter.
4   Vid fördelningen av influtna arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 6  lagen
(1981:691) om socialavgifter skall de avdrag som görs enligt 2 och 3  minska
det belopp som förs till staten enligt 4 kap. 7  nämnda lag.
  Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och gäller till utgången av juni
1995.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
  Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1  och 4 kap. 8  lagen (1981:691) om
socialavgifter[1] skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse        Föreslagen lydelse
                      1 kap.
                      1 [2]
 I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna för-
säkringen och vissa andra sociala ändamål.
 Att denna lag tillämpas även i fråga om arbetsmiljöavgift och särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster framgår av lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift och lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster.
 Om nedsättning av        Om nedsättning av
socialavgifter som       socialavgifter som
regionalpolitiskt stöd   regionalpolitiskt stöd
finns särskilda          finns särskilda
bestämmelser. Före-      bestämmelser. Föreskrifter
skrifter om avdrag vid   om avdrag vid beräkning
beräkning av             av arbetsgivaravgifter
arbetsgivaravgifter      finns i lagen
finns i lagen            (1993:1503) om generellt
(1993:1503) om           anställningsstöd och i
generellt anställnings-  lagen (1993:1503) om
stöd.                    tillfällig avvikelse från
                         lagen (1981:691) om
                         socialavgifter.
4 kap.
8 [3]
Av influtna arbetarskyddsavgifter enligt 2 kap. 1  förs 53,5 procent till
staten för finansiering av Arbetarskyddsverkets, Arbetsmiljöinstitutets och
Arbetslivscentrums verksamhet.
Återstoden av influtna     Återstoden av
arbetarskyddsavgifter      arbetarskyddsav-
enligt 2 kap. 1  förs     gifterna förs till
till en fond, benämnd      Arbetsmiljöfonden.
Arbetsmiljöfonden, vars
tillgångar skall utgöra
bidrag till
 1. kostnader i övrigt
för forskning och
utveckling  samt ut-
bildning och
information beträffande
arbetarskydd,
 2. kostnader för
forskning och
utveckling samt
utbildning och
information beträffande
medbestämmande i
arbetslivet och
arbetslivsfrågor i
övrigt,
 3. kostnader för
skyddsarbete som utförs
av skyddsombud som har
utsetts enligt 6 kap.
2  tredje stycket
arbetsmiljölagen
(1977:1160),
 4. kostnader för
utbildning av
styrelserepresentanter
för de anställda,
 5. kostnader för
arbetstagaror-
ganisationernas
forskningsinitierande
verksamhet.
_________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
        **Fotnot**
        [1] Lagen omtryckt 1989:633.
        [2] Senaste lydelse 1993:1504.
        [3] Senaste lydelse 1993:660.
4 Förslag till
Lag om praktik för invandrare
  Härigenom föreskrivs följande.
  De som av länsarbetsnämnden anvisats praktikplatser för invandrare skall inte
anses som arbetstagare när de fullgör praktiken.
  Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och gäller till utgången av juni
1995.
Arbetsmarknadsstatistik
Tabell 1  Nyanmälda lediga platser, 1 000-tal
_____________________________________________________________
        Helår   KvI    KvII    KvIII   KvIV    Nov
1990   56,4    80,4    64,2    43,8    37,0   42,8
1991   33,6    46,4    40,2    24,5    23,2   26,3
1992   24,7    32,8    31,1    18,7    16,0   18,0
1993           22,4    29,8    19,1           20,5
Tabell 2  Antal personer i arbetskraften, 1 000-tal
_____________________________________________________________
        Helår   KvI    KvII    KvIII   KvIV    Nov
1990  4 577   4 536   4 545   4 658   4 569  4 562
1991  4 552   4 549   4 551   4 617   4 493  4 471
1992  4 464   4 454   4 479   4 531   4 394  4 392
1992* 4 440   4 418   4 487   4 495   4 359  4 357
1993          4 296   4 338   4 398          4 234
Tabell 3  Antal sysselsatta personer, 1 000-tal
_____________________________________________________________
        Helår   KvI    KvII    KvIII   KvIV    Nov
1990  4 508   4 471   4 493   4 582   4 486  4 474
1991  4 430   4 445   4 453   4 478   4 346  4 329
1992  4 250   4 272   4 282   4 286   4 160  4 156
1992* 4 203   4 216   4 260   4 230   4 106  4 102
1993          3 983   3 987   3 991          3 877
Tabell 4  Relativ arbetslöshet, %
_____________________________________________________________
        Helår   KvI    KvII    KvIII   KvIV    Nov
1990    1,5     1,4     1,2     1,6     1,8    1,9
1991    2,7     2,3     2,1     3,0     3,3    3,2
1992    4,8     4,1     4,4     5,4     5,3    5,4
1992*   5,3     4,5     5,1     5,9     5,8    5,9
1993            7,3     8,1     9,3            8,4
Tabell 5 Långtidsarbetslöshet (längre än sex månader) som
         andel av total arbetslöshet, %
_____________________________________________________________
        Helår   KvI    KvII    KvIII   KvIV    Nov
1990   15,7    15,4    18,6    15,2    14,4   16,7
1991   17,6    15,8    19,9    16,1    18,7   18,4
1992   25,7    20,5    25,9    27,0    28,0   26,6
1992*  25,5    20,4    25,9    26,8    27,9   26,5
1993           26,5    31,1    32,7           35,7
* Tabellerna 2-5. Justerade värden med hänsyn tagen till förändringar i metod
m.m. som ägt rum fr.o.m. 1993.
Tabell 6  Antal personer i arbetsmarknadsutbildning
_____________________________________________________________
        Helår   KvI    KvII    KvIII   KvIV    Nov
1990 38 600  42 500  38 300  33 100  40 500 41 800
1991 58 600  49 300  53 000  53 500  78 700 82 900
1992 86 300  93 000  85 700  73 800  92 600 97 900
1993         73 600  54 900  33 000         55 800
Tabell 7  Antal personer placerade med rekryteringsstöd
_____________________________________________________________
        Helår   KvI    KvII    KvIII   KvIV    Nov
1990  2 300   2 100   2 600   2 300   2 300  2 400
1991  4 800   2 400   3 400   4 700   8 800  9 300
1992 12 500   7 900  15 200  14 700  12 100 12 200
1993          7 600   8 800   8 800           ..
Tabell 8  Antal personer i beredskapsarbete
_____________________________________________________________
        Helår   KvI    KvII    KvIII   KvIV    Nov
1990  8 100   9 300   9 100   5 800   8 000  8 300
1991 10 800   9 500  11 500   8 600  13 400 13 800
1992 15 900  15 600  18 200  13 100  16 500 17 100
1993         16 400  15 300  10 300         14 400
Tabell 9  Antal personer i utbildningsvikariat (åtgärd som infördes den
                 1 juli 1991)
_____________________________________________________________
        Helår   KvI    KvII    KvIII   KvIV    Nov
1991                                  5 300  5 900
1992  8 300  10 800   9 500   5 000   8 000  8 800
1993         10 000   9 700   7 400         13 100
Tabell 10  Antal personer i avtalade inskolningsplatser
_____________________________________________________________
        Helår   KvI    KvII    KvIII   KvIV    Nov
1990  1 900   2 200   1 700   1 200   2 300  2 500
1991  3 200   2 800   2 500   2 700   4 900  5 200
1992  4 000   5 400   4 800   3 400   2 300  2 400
1993          1 200     700     400             ..
Tabell 11Antal personer i särskilda inskolningsplatser/ungdoms-
         praktik (ungdomspraktik infördes den 1 juli 1992)
_____________________________________________________________
        Helår   KvI    KvII    KvIII   KvIV    Nov
1990  3 000   2 700   2 600   2 000   4 500  4 900
1991  9 600   7 400   8 700   7 500  14 800 15 300
1992 30 800  18 000  17 400  17 200  70 400 73 900
1993         87 000  49 200  23 900         73 800
Tabell 12Totala antalet personer i arbetsmarknadspolitiska
         åtgärder (exklusive handikappåtgärder, Ami och
         företagsutbildning)
_____________________________________________________________
        Helår   KvI    KvII    KvIII   KvIV    Nov
1990 53 900  58 800  54 300  44 400  57 600 59 900
1991 87 000  71 400  79 100  77 000  25 900132 400
1992157 800 150 700 150 800 127 200 201 900212 300
1993205 300 176 400 127 400      ..
Tabell 13  Antal personer placerade med lönebidrag
_____________________________________________________________
        Helår   KvI    KvII    KvIII   KvIV    Nov
1990 45 000  44 700  45 200  45 100  45 000 45 200
1991 44 500  45 100  45 000  44 600  43 400 44 400
1992 42 600  43 200  43 100  42 600  41 500 42 300
1993         42 500  42 900  42 500             ..
Tabell 14  Antal personer anställda i Samhall
_____________________________________________________________
        Helår   KvI    KvII    KvIII   KvIV    Nov
1990 30 600  31 000  30 700  30 300  30 200 30 300
1991 29 600  30 100  29 700  29 400  29 300 29 300
1992 29 100  29 400  29 200  29 000  28 800 28 700
1993         28 500  28 500  28 200             ..
Tabell 15  Antal personer i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)
_____________________________________________________________
        Helår   KvI    KvII    KvIII   KvIV    Nov
1990  5 700   5 700   5 800   5 700   5 600  5 700
1991  5 400   5 400   5 400   5 400   5 500  5 600
1992  5 600   5 600   5 600   5 500   5 500  5 600
1993          6 100   5 800   5 500             ..
Tabell 16  Antal personer inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut (AMI)
_____________________________________________________________
        Helår   KvI    KvII    KvIII   KvIV    Nov
1990**6 800   7 300   7 300   5 600   7 000  7 300
1991  6 700   7 100   7 100   5 400   7 000  7 400
1992  7 700   8 000   8 400   6 300   8 100  8 700
1993          9 300   8 700   5 200          7 000
** Ny statistik fr.o.m. juli 1990
Tabell 17  Antal personer som någon gång under månaden
                  deltagit i företagsutbildning
_________________________________________________________
              juli      aug         sept
_________________________________________________________
1990          2 137   5 528       4 845
1991          4 873   8 750       9 528
1992          5 988  11 719      14 009
1993          1 392   4 036       4 465
Tabell 18  Antal sysselsatta inom olika branscher i
                   januari-november, 1 000-tal
                      1992*      1993   Förändring
Industri              846       773       -73
Jord-skogsbruk        141       136       - 5
Byggnadsindustrin     273       237       -36
Privata tjänster    1 556     1 476       -80
Kommunal verksamhet 1 234     1 178       -56
Statlig verksamhet    364       325       -39
Tabell 19  Relativa arbetskraftstal. Andel av befolkningen iåldern
16-64 år som tillhör arbetskraften i november
__________________________________________________________
Ålder        1992*       1993       Förändring                 16-1932,423,9-8,5
20-24        69,9        64,7       -5,2
25-54        90,1        88,6       -1,5
55-64        67,7        65,4       -2,3
---------------------------------------------------------------------------------
16-64        79,8        77,5       -2,3
Kvinnor      77,3        75,8       -1,5
Män          82,3        79,1       -3,2
* Tabellerna 18-19. Justerade värden med hänsyn tagen till förändringar i metod
m.m. som ägt rum fr.o.m. 1993.
Tabell 20 Relativ arbetslöshet i vissa OECD-länder samt EU september 1993
______________________________________________________________
                Relativ     Kvinnor     <24år
                arbetslöshet                                  Danmark10,211,4
11,4
Irland         18,1        19,9        27,3
Italien        11,2        17,2        28,8
Sverige         8,4  *      6,6 *      18,6 *
Belgien        10,1        14,6        22,4
Tyskland        5,6         6,2         4,9
Spanien        21,4        27,9        37,4
Frankrike      11,3        13,6        25,3
Storbritannien 10,3         8,0        15,6
EG             10,5        12,4        20,0
* November 1993, övriga siffror avser september 1993
Innehållsförteckning
Sid
 1   Inledning
 4   Arbetsmarknad
19   Arbetslivsfrågor
32   Regional utveckling
    X. Arbetsmarknadsdepartementet
     A. Arbetsmarknad
33   Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
     ramanslag                        2 861 516 000
39   Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservations-
     anslag                          28 608 931 000
69   Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten,
     reservationsanslag                   4 000 000
69   Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen
     som myndighet, m.m.,
     förslagsanslag                           1 000
                                     31 474 448 000
     B. Arbetslivsfrågor m.m.
70   Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen,
     ramanslag                          385 710 000
76   Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag   172 744 000
81   Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag781 448 000
85   Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet,
     förslagsanslag                           1 000
88   Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reserva-
     tionsanslag                      7 123 169 000
99   Bidrag till Samhall Aktiebolag, reservationsanslag4 900 297 000
107  Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter,
     förslagsanslag                           1 000
108  Arbetslivscentrum, ramanslag        34 512 000
111  Arbetsdomstolen, ramanslag          14 903 000
114  Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag1 657 000
115  Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar,
     förslagsanslag                          55 000
115  Internationella avgifter, förslagsanslag       16 130 000
                                     13 430 627 000
     C. Regional utveckling
116  Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag*350 000 000
116  Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag*1 012 000 000
116  Täckande av förlust på grund av kreditgarantier
116  till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag*1 000
116  Ersättning för nedsättning av socialavgifter,
     förslagsanslag*                    500 000 000
116  Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag*200 000 000
116  Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.,
     reservationsanslag*                179 900 000
116  Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag*17 000 000
116  Expertgruppen för forskning om regional utveckling,
     reservationsanslag*                  6 065 000
116  Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden,
     förslagsanslag*                      4 200 000
116  Transportstöd, förslagsanslag*     300 300 000
116  Lokaliseringslån, reservationsanslag*               1 000
                                      2 569 467 000
                     Summa kr        47 474 542 000
118  Underbilaga 11.1 (1 Förslag till lag om ändring
     i lagen (1993:719) om särskilt studielån för
     den som genomgår arbetsmarknadsutbildning.
119  2 Förslag till lag om tillfällig avvikelse
     från lagen (1981:691) om socialavgifter.
120  3 Förslag till lag om ändring i lagen
     (1981:691) om socialavgifter.
122  4 Förslag till lag om praktik för invandrare)
123  Underbilaga 11.2 Arbetsmarknadsstatistik