Post 7251 av 7285 träffar
Propositionsnummer ·
1993/94:38 ·
Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m.
Ansvarig myndighet: Kommunikationsdepartementet
Dokument: Prop. 38
Regeringens proposition
1993/94:38
Postlag och en förändrad verksamhetsform
för Postverket, m.m.
Regeringen överlämnar denna proposition till
riksdagen.
Stockholm den 14 oktober 1993
Carl Bildt
Alf Svensson
(Kommunikationsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehållI propositionen
läggs fram förslag till en postlag och en förändrad
verksamhetsform för Postverket. I sistnämnda
hänseende föreslås att regeringen ges bemyndigande
att ombilda Postverket till aktiebolag * Posten
Aktiebolag (Posten AB). I propositionen lämnas
också vissa andra förslag till lagändringar som
sammanhänger med införandet av en postlag och
bolagiseringen av Postverket.
Förslaget till postlag har till syfte att i lag
fastställa grunden för den omfattning av post- och
kassaservice som skall tillhandahållas allmänheten.
Postlagen skall vidare ge staten förutsättningar
att på en öppen marknad för postverksamhet följa
upp verksamheten så att de politiska målen för
post- och kassaservicen kan uppfyllas.
I lagen föreslås vidare vissa centrala
bestämmelser för postverksamhet som motiveras av
skyddet för den personliga integriteten, bl.a.
regler om hanteringen av obeställbara brev,
tystnadsplikt och ansvarighet vid postbefordran.
I anslutning till förslaget till postlag föreslås
ändringar i sekretesslagen som främst hänger samman
med att en myndighet föreslås överta hanteringen av
obeställbara brev.
Ändringar i exempelvis val- och tullagstiftningen
gör det möjligt att överlämna vissa uppgifter som
innefattar myndighetsutövning till ett
postbefordringsföretag. Posten AB avses bl.a.
medverka vid röstning på postkontor och vid
tullkontroll.
I propositionen redovisas hur bolagiseringen av
Postverket är avsedd att genomföras. Postverkets
verksamhet med tillgångar och skulder överförs till
Posten AB i princip i utbyte mot aktier i Posten
AB. Staten kommer att inneha samtliga aktier i
Posten AB. En redogörelse lämnas för skilda
överväganden inför bolagiseringen avseende
konstitutionella aspekter, såsom styrning och
kontroll av det nya bolaget. Information lämnas
även om det blivande Posten AB:s organisation samt
om målsättning och inriktning för verksamheten inom
koncernen. Huvudinriktningen för verksamheten skall
enligt förslaget oförändrat vara att erbjuda post-
och kassaservice åt företag, organisationer och
privatpersoner på den svenska marknaden.
I anslutning till förslaget om förändring av Post-
verkets verksamhetsform föreslås att regeringen
träffar avtal med Posten AB om begränsningar av
bolagets rätt att höja privatpersoners avgifter för
brevbefordran. Regeringen föreslår också åtgärder
för att mildra effekterna för ideella föreningar
till följd av att befordran av brev blir mervärdes-
skattepliktig. Vidare lämnas förslag om hur
särskilda samhällsåtaganden inom postverksamheten,
såsom totalförsvarets behov av postbefordran,
handikappades behov av grundläggande post- och
kassaservice samt befordran av blindskriftsför-
sändelser skall genomföras och finansieras.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut................... 9
2 Lagtext...................................... 11
2.1 Förslag till Postlag.................... 11
2.2 Förslag till Lag om ändring i sekretess-
lagen (1980:100)........................ 16
2.3 Förslag till Lag om ändring i luftfarts-
lagen (1957:297)........................ 22
2.4 Förslag till Lag om ändring i lagen
(1960:418)
om straff för varusmuggling............. 23
2.5 Förslag till Lag om ändring i delgivnings-
lagen (1970:428)........................ 25
2.6 Förslag till Lag om ändring i vallagen
(1972:620).............................. 30
2.7 Förslag till Lag om ändring i lagen
(1972:704)
om kyrkofullmäktigval, m.m.............. 36
2.8 Förslag till Lag om ändring i datalagen
(1973:289).............................. 39
2.9 Förslag till Lag om ändring i lagen
(1974:203)
om kriminalvård i anstalt............... 40
2.10 Förslag till Lag om ändring i lagen
(1974:610)
om inrikes vägtransport................. 41
2.11 Förslag till Lag om ändring i lagen
(1976:371)
om behandlingen av häktade och anhållna
m.fl............................................ 42
2.12 Förslag till Lag om ändring i körkorts-
lagen (1977:477)........................ 43
2.13 Förslag till Lag om ändring i
folkomröstnings-
lagen (1979:369)........................ 44
2.14 Förslag till Lag om ändring i
fastighetstaxerings-
lagen (1979:1152)....................... 46
2.15 Förslag till Lag om ändring i tullagen
(1987:1065)............................. 48
2.16 Förslag till Lag om ändring i
folkbokförings-
lagen (1991:481)........................ 49
2.17 Förslag till Lag om ändring i lagen
(1992:1613)
om ändring i bankrörelselagen (1987:617) 50
2.18 Förslag till Lag om ändring i lagen
(1992:1619)
om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank........................................ 52
2.19 Förslag till Lag om ändring i lagen
(1992:1602)
om valuta- och kreditreglering.......... 54
2.20 Förslag till Lag om ändring i uppbörds-
lagen (1953:272)........................ 56
2.21 Förslag till Lag om ändring i lagen
(1941:416)
om arvsskatt och gåvoskatt.............. 57
2.22 Förslag till Lag om ändring i lagen
(1968:430)
om mervärdeskatt........................ 59
2.23 Förslag till Lag om ändring i kupongskatte-
lagen (1970:624)........................ 61
2.24 Förslag till Lag om ändring i
fordonsskatte-
lagen (1988:327)........................ 62
2.25 Förslag till Lag om ändring i lagen
(1990:676)
om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.
63
3 Ärendet och dess beredning................... 64
3.1 Översynen av postverksamheten........... 64
3.2 Lagrådet................................ 66
4 Styrningen av postverksamheten m.m. i landet. 66
4.1 Nuvarande mål för post- och kassaservicen
66
4.2 Anpassningen av styrningen avseende post-
och
kassaservicen i landet.................. 68
5 Nuvarande ordning............................ 70
6 Allmän motivering............................ 72
6.1 Behovet av lagreglering på postområdet.. 72
6.2 Grundläggande postservice............... 73
6.3 Bedrivande av postverksamhet............ 77
6.4 Integritetsskyddet i postbefordran...... 80
6.4.1Nuvarande ordning m.m.............. 80
6.4.2Integritetsfrågans behandling i det
internationella samarbetet......... 84
6.4.3En ny reglering av integritetsskyddet
på postområdet..................... 85
6.5 Obeställbara försändelser............... 90
6.6 Frimärken, portobetaltbeteckningar m.m.. 93
6.6.1Frimärken ......................... 93
6.6.2Portobetaltbeteckningar............ 95
6.7 Ansvarighet vid postbefordran........... 98
6.8 Postverkets medverkan vid val, delgivning
m.m.............................................101
6.8.1Medverkan vid val (poströstning)...101
6.8.2Särskild postdelgivning............103
6.8.3Medverkan vid utlämnande av körkort105
6.8.4Handläggning av flyttningsanmälningar
106
6.9 Postverkets medverkan vid tullkontroll m.m.
106
6.10 Föreskrifter om postverksamhet i krig m.m.
110
6.11 Internationellt samarbete på postområdet111
6.12 Tillsynsverksamheten....................112
6.13 Finansiering av tillsynsmyndighetens
verksamhet......................................115
6.14 Överklagande............................116
6.15 Ikraftträdande m.m......................117
7 Utvecklingen och konkurrenssituationen inom
Postverkets
marknader....................................118
7.1 Brevbefordran...........................119
7.2 Paket (Lättgods)........................121
7.3 Betalningsförmedling....................122
7.4 Utrikes brev- och paketbefordran........123
7.5 Postkontoren............................124
8 En förändrad verksamhetsform för Postverket..125
8.1 Överföring av Postverkets verksamhet till
ett
statligt ägt aktiebolag.................125
8.1.1Överföringen av Postverkets verksamhet
m.m. till aktiebolag...............126
8.1.2Statsmakternas styrning, kontroll samt
insyn i ett statligt ägt aktiebolag128
8.2 Den nya Postkoncernen...................129
8.2.1Mål och huvudinriktning för Posten AB
131
8.2.2Postgirot..........................132
8.2.3Statens betalningssystem och fortsatt
huvudmannaskap för statens
koncernkonto-
system CassaNova...................136
8.2.4Bank och Kassa.....................138
9 Samhällsåtaganden på postområdet.............141
9.1 Distribution av tidningar och tidskrifter
141
9.2 Befordran av blindskriftsförsändelser...142
9.3 Handikappservice........................142
10 Särskilda frågor.............................142
10.1 Mervärdesskatt på befordran av brev.....142
10.2 Avgifter för brevbefordran..............143
10.3 Totalförsvarets behov av postbefordran..145
10.4 Särskilt om uppgiften att företräda Sverige
i det
internationella samarbetet på postområdet
146
10.5 Postnummersystemet......................147
11 Anslagsfrågor för budgetåret 1993/94.........148
12 Specialmotivering............................149
12.1 Förslaget till postlag..................149
12.2 Förslaget till lag om ändring i
sekretesslagen..................................161
12.3 Förslaget till lag om ändring i
luftfartslagen..................................162
12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om
straff
för varusmuggling.......................162
12.5 Förslaget till lag om ändring i
delgivningslagen................................162
12.6 Förslaget till lag om ändring i vallagen163
12.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om
kyrko-
fullmäktigval, m.m......................163
12.8 Förslaget till lag om ändring i datalagen
163
12.9 Förslaget till lag om ändring i lagen om
kriminalvård i anstalt..................163
12.10Förslaget till lag om ändring i lagen om
inrikes
vägtransport............................163
12.11Förslaget till lag om ändring i lagen om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
164
12.12Förslaget till lag om ändring i
körkortslagen...................................164
12.13Förslaget till lag om ändring i folkomröst-
ningslagen......................................164
12.14Förslaget till lag om ändring i fastighets-
taxeringslagen..........................164
12.15Förslaget till lag om ändring i tullagen164
12.16Förslaget till lag om ändring i
folkbokföringslagen.............................165
12.17Förslaget till lag om ändring i
bankrörelselagen................................165
12.18Förslaget till lag om ändring i lagen om
Sveriges riksbank.......................165
12.19Förslaget till lag om ändring i lagen om
valuta-
och kreditreglering.....................165
12.20*
12.25Förslaget till lag om ändring i
uppbördslagen
m.fl. lagar.............................165
Bilaga 1Postlagsutredningens sammanfattning av
betänkandet (SOU 1993:9) Postlag........166
Bilaga 2Betänkandets lagförslag.................169
Bilaga 3Förteckning över remissinstanser m.fl. som
yttrat
sig över Postlagsutredningens förslag...202
Bilaga 4Sammanfattning av Finansdepartementets
promemoria
med utkast till lagrådsremiss om ändringar
i den
finansiella lagstiftningen med anledning av
Postgirots bolagisering, promemorians
lagförslag
samt förteckning över remissinstanserna.203
Bilaga 5Lagrådsremissens lagförslag.............207
Bilaga 6Lagrådets yttrande......................246
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde....253
Rättsdatablad...................................254
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till
a) postlag,
b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
c) lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),
d) lag om ändring i lagen (1960:418) om straff-
för varusmuggling,
e) lag om ändring i delgivningslagen
(1970:428),
f) lag om ändring i vallagen (1972:620),
g) lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrko-
fullmäktigval, m.m.,
h) lag om ändring i datalagen (1973:289),
i) lag om ändring i lagen (1974:203) om krimi-
nalvård i anstalt,
j) lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes
vägtransport,
k) lag om ändring i lagen (1976:371) om behand-
lingen av häktade och anhållna m.fl.,
l) lag om ändring i körkortslagen (1977:477),
m) lag om ändring i folkomröstningslagen (19-
79:369),
n) lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152),
o) lag om ändring i tullagen (1987:1065),
p) lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:-
481),
q) lag om ändring i lagen (1992:1613) om
ändring i bankrörelselagen (1987:617),
r) lag om ändring i lagen (1992:1619) om
ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank,
s) lag om ändring i lagen (1992:1602) om
valuta- och kreditreglering,
t) lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
u) lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt,
v) lag om ändring i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt,
x) lag om ändring i lagen kupongskattelagen
(1970:624),
y) lag om ändring i fordonsskattelagen
(1988:327),
z) lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt
på ränta på skogskontomedel m.m.,
2. godkänner att Postverket ombildas till ett av
staten helägt aktiebolag den 1 februari 1994
(avsnitt 8.1),
3. bemyndigar regeringen att genomföra
bolagsbildningen och överföra Postverkets
verksamhet med tillgångar och skulder till
Posten AB (avsnitt 8.1.1),
4. bemyndigar regeringen att träffa avtal med
Posten AB om att upprätthålla post- och
kassaservice i hela landet (avsnitt 8.1.1),
5. godkänner vad regeringen förordar om
inriktningen och begränsningen av Postgirots
verksamhet i det nybildade bankaktiebolaget
(avsnitt 8.2.2),
6. godkänner vad regeringen föreslår om
äganderätten till statens koncernkontosystem
CassaNova (avsnitt 8.2.3),
7. godkänner vad regeringen förordar om
inriktningen och begränsningen av verksamheten
i det nybildade kreditmarknadsbolaget (avsnitt
8.2.4),
8. godkänner vad regeringen föreslår om finansie-
ringen av befordran av blindskriftsförsändelser
och handikappservice (avsnitt 9),
9. godkänner vad regeringen anför om
mervärdesskatt på befordran av brev (avsnitt
10.1),
10. bemyndigar regeringen att i avtal med Posten AB
sätta gränser för bolagets eventuella höjning
av avgiften för privatpersoners inrikes
befordran av brevförsändelse (avsnitt 10.2),
11. godkänner vad regeringen föreslår om
Postverkets uppgifter inom totalförsvaret och
finansieringen av totalförsvarets behov av
postbefordran (avsnitt 10.3),
12. godkänner vad regeringen föreslår om uppgiften
att företräda Sverige i det internationella
samarbetet på postområdet (avsnitt 10.4),
13. bemyndigar regeringen att träffa avtal med
Posten AB om postnummersystemet (avsnitt 10.5),
14. till Telestyrelsen: Upphandling av särskilda
samhällsåtaganden på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under
sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsan-
slag på 29 600 000 kr (avsnitt 11).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till
Postlag
Härigenom föreskrivs följande.
Grundläggande postservice
1 § I landet skall det finnas en rikstäckande
postservice som innebär att brev och paket kan nå
alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet
för alla att få brev befordrade till enhetliga och
rimliga priser. Privatpersoner skall också ha
möjlighet att få paket befordrade till enhetliga
priser.
Därutöver skall det finnas en rikstäckande
kassaservice som innebär att alla har möjlighet att
verkställa och ta emot betalningar till enhetliga
priser.
2 § Regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer skall fortlöpande följa utvecklingen på
postområdet och bevaka att postservicen och
kassaservicen motsvarar samhällets behov.
Definitioner
3 § Med postverksamhet avses i lagen regelbunden
befordran mot avgift av brev eller av brev och
paket.
Brev och paket som hanteras i postverksamhet utgör
postförsändelser.
Med brev avses adresserade postförsändelser som är
inneslutna i kuvert eller annat omslag och som
väger högst 2 kg. Vykort, brevkort och liknande
försändelser jämställs med brev vid tillämpning av
lagen.
Med paket avses adresserade postförsändelser som
väger mer än 2 men högst 20 kg.
Befordran av postförsändelser
4 § Postverksamhet får bedrivas först efter anmälan
hos den myndighet som regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten).
5 § Postverksamhet skall bedrivas under
förhållanden som tillgodoser rimliga krav på
tillförlitlighet och, när det gäller befordran av
brev, så att skyddet för avsändarnas och
mottagarnas personliga integritet upprätthålls.
6 § Förlust av brev, skada på brev eller försening
av brev ger rätt till ersättning från
postbefordringsföretaget endast om det har avtalats
mellan företaget och avsändaren.
7 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får föreskriva om och i vilken
utsträckning brevförsändelser skall utvisa vem som
har befordrat dem.
Obeställbara brev
8 § Ett brev anses som obeställbart om
1. det inte kan delas ut till mottagaren,
2. det är ofrankerat eller otillräckligt frankerat
och mottagaren inte löser ut det,
3. det har återsänts från en postförvaltning eller
ett befordringsföretag i utlandet till det
postbefordringsföretag som befordrade brevet från
Sverige.
9 § Ett obeställbart brev skall om möjligt
återställas till avsändaren. Om avsändarens adress
inte är känd, skall brevet sändas till tillsynsmyn-
digheten. Detta gäller dock inte vykort, brevkort
och liknande försändelser som inte är inneslutna i
kuvert eller annat omslag.
10 §Ett obeställbart brev som är inneslutet i
kuvert eller annat omslag får öppnas endast av
tillsynsmyndigheten och endast om omslaget saknar
sådana uppgifter om avsändaren som möjliggör att
brevet kan återställas till denne.
11 §Ett öppnat brev får inte undersökas närmare än
som behövs för att det skall kunna återställas till
avsändaren eller, när det gäller brev som avses i 8
§ 1, delas ut till mottagaren.
12 §Öppnade brev som fortfarande är obeställbara
skall förvaras hos tillsynsmyndigheten.
Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten.
Innehåll som är utsatt för försämring eller som
består av trycksaker, reklamblad eller liknande som
kan antas sakna värde får omedelbart förstöras.
13 §Ett öppnat brev som inte har kunnat lämnas ut
tillfaller staten vid förvaringstidens utgång.
Skriftliga meddelanden skall då omedelbart
förstöras. Annat innehåll än pengar skall säljas,
om det lämpligen kan ske och en försäljning inte
kan antas medföra att någons personliga integritet
kränks. I annat fall skall egendomen förstöras.
Befordran av paket
14 §I fråga om postbefordringsföretags ansvar
gentemot den som har anlitat företaget för
befordran av paket inom landet tillämpas 5 och
27*42 §§ lagen (1974:610) om inrikes vägtransport,
oavsett vilket transportmedel som kommit till
användning.
Tillsyn
15 §Tillsyn över att befordran av brev sker i
överensstämmelse med 4, 5, 9 och 10 §§ utövas av
tillsynsmyndigheten.
Tillsynsmyndigheten skall också ha tillsyn över
att de föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen följs.
16 §Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få
de upplysningar och handlingar som behövs för
tillsynen.
Tillsynsmyndigheten har också rätt att få
tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen,
dock inte bostäder, där verksamhet som står under
tillsyn bedrivs.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet
hos kronofogdemyndigheten av beslut som avser
åtgärder för tillsynen enligt första och andra
styckena.
17 §Tillsynsmyndigheten får meddela de
förelägganden som behövs för efterlevnaden av 4, 5,
9 och 10 §§ eller av föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen. Sådant föreläggande får förenas
med vite.
Avgifter
18 §Regeringen eller, om regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får föreskriva om skyldighet
för den som bedriver postverksamhet att betala
avgift för tillsynsmyndighetens verksamhet enligt
denna lag.
Tystnadsplikt m.m.
19 §Den som i postverksamhet har fått del av eller
tillgång till någon av följande uppgifter får inte
obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon
därigenom har fått veta,
1. uppgift som rör särskild brevförsändelse som
befordras inom verksamheten,
2. annan uppgift som rör en enskild persons
förbindelse med verksamheten när det gäller
befordran av brev, eller
3. uppgift som hänför sig till åtgärd att
kvarhålla eller beslagta försändelser enligt 27
kap. 9 § rättegångsbalken.
Tystnadsplikten enligt första stycket 1 och 2
gäller inte i förhållande till avsändaren och
mottagaren av brevförsändelsen.
För uppgift om en enskild persons adress gäller
tystnadsplikt endast om det kan antas att ett
röjande av adressen skulle medföra fara för att
någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt
men.
20 §Den som bedriver postverksamhet och därvid har
fått del av eller tillgång till uppgift som avses i
19 § första stycket skall på begäran lämna1.
uppgift om enskilds adress, telefonnummer eller
arbetsplats till en myndighet som i ett särskilt
fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt
delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner
att det kan antas att den som söks för delgivning
håller sig undan eller att det annars finns
synnerliga skäl,
2. uppgift som rör misstanke om brott till
åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan
myndighet som skall ingripa mot brottet, om det för
brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i två år.
21 §I det allmännas verksamhet skall, i stället för
19*20 §§, bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100) tillämpas.
För annan personuppgift som ingår i personregister
i postverksamhet än som avses i 19 § första och
tredje styckena gäller bestämmelserna i datalagen
(1973:289).
22 §Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot
tystnadsplikt enligt denna lag finns i
brottsbalken.
Internationell postverksamhet
23 §För att ett postbefordringsföretag skall få
delta i det internationella postsamarbetet inom
ramen för världspostfördragen krävs att företaget
har en verksamhet och organisation som garanterar
att det på ett godtagbart sätt kan utföra
internationell postbefordran och därvid tillämpa
fördragens bestämmelser samt att regeringen godkänt
företaget för sådant deltagande.
24 §I gränsöverskridande postbefordran som sker
inom ramen för världspostfördragen får endast
användas frimärken som har portovärdet angivet i
arabiska siffror och beteckningen Sverige. Sådana
frimärken får endast ges ut av ett
postbefordringsföretag som enligt 23 § får delta i
det internationella postsamarbetet. Övriga
portobeteckningar skall i gränsöverskridande
postbefordran inom ramen för världspostfördragen
vara stämplade av, eller med tillstånd av, ett
sådant företag.
Överklagande
25 §Beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av
lagen får överklagas hos länsrätten.
Postverksamhet i krig m.m.
26 §Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder
det sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av att det är krig utanför Sveriges
gränser eller av att Sverige har varit i krig eller
krigsfara, får regeringen meddela de föreskrifter
om postverksamhet som behövs med hänsyn till
landets försvar eller säkerhet i övrigt.
Regeringen eller, om regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om
planering och andra åtgärder som behövs i fredstid
för att tillgodose totalförsvarets behov av
postkommunikationer under sådana förhållanden som
anges i första stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994,
då lagen (1990:291) om obeställbara
postförsändelser skall upphöra att gälla.
2. Beträffande postbefordringsföretag som redan
före ikraftträdandet av denna lag bedriver
postverksamhet träder föreskriften i 4 § om anmälan
i kraft den 1 mars 1994.
3. Bestämmelserna i 8*13 §§ skall tillämpas även
på postförsändelser som har varit obeställbara
enligt lagen (1990:291) om obeställbara
postförsändelser och som fortfarande är
obeställbara vid ikraftträdandet av denna lag.
2.2 Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 §, 16 kap. 1 §
samt bilagan till sekretesslagen (1980:100)[1]
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
8 §[2]
Sekretess gäller inom Sekretess gäller hos
Postverket för uppgift tillsynsmyndigheten på
som angår särskild postområdet och hos
postförsändelse. Om myndighet som bedriver
sekretess inte följer av postverksamhet för
annan bestämmelse, får uppgift som angår
dock sådan uppgift särskild postförsändelse.
lämnas till den som är Om sekretess inte följer
försändelsens avsändare av annan bestämmelse, får
eller mottagare. Se- dock sådan uppgift lämnas
kretess gäller inom till den som är försänd-
postverket även för upp- elsens avsändare eller
gift om enskilds mottagare.
förbindelse med post-
girorörelsen eller bank.
Sekretess gäller hos myndighet som driver
televerksamhet för uppgift som angår särskilt
telefonsamtal eller annat telemeddelande. Om sekre-
tess inte följer av annan bestämmelse, får dock
sådan uppgift lämnas till den som har tagit del i
telefonsamtalet eller annars är telemeddelandets
avsändare eller mottagare eller som innehar apparat
som har använts för telemeddelandet.
Sekretess gäller hos Sekretess gäller hos
Postverket och annan myndighet som handhar
myndighet som handhar allmän samfärdsel för
allmän samfärdsel för uppgift som angår
uppgift som angår enskilds förbindelse med
enskilds förbindelse med samfärdselverksamheten
samfärdselverksamheten och som inte avses i
och som inte avses i första eller andra
första eller andra stycket, om det inte står
stycket, om det inte klart att uppgiften kan
står klart att uppgiften röjas utan att den
kan röjas utan att den enskilde lider skada
enskilde lider skada eller men. Sekretessen
eller men. Sekretessen hos myndighet som
hos Postverket för upp- bedriver postverksamhet
gift om enskilds adress för uppgift om enskilds
gäller dock endast, om adress gäller dock
det kan antas att endast, om det kan antas
röjande av uppgiften att röjande av uppgiften
skulle medföra fara för skulle medföra fara för
att någon utsätts för att någon utsätts för
övergrepp eller annat övergrepp eller annat
allvarligt men. allvarligt men.
Sekretess gäller för uppgift vid särskild
sambandstjänst inom totalförsvaret, om uppgiften
avser telemeddelande som utomstående utväxlar på
telenät.
Sekretess gäller i ärenden som avser TV-avgifter
för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden, om det kan antas att den enskilde
eller någon honom närstående lider skada eller men
om uppgiften röjs.
I fråga om uppgift i I fråga om uppgift i
allmän handling gäller allmän handling gäller
sekretessen enligt sekretessen enligt tredje
första stycket tredje och femte styckena i
meningen samt tredje och högst tjugo år.
femte styckena i högst
tjugo år.
**FOOTNOTES**
[1]Lagen omtryckt 1992:1474.
[2]Senaste lydelse 1993:607.
Nuvarande lydelse
16 kap
1 §[3]
Att friheten enligt 1 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och
offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad
framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 §
1*8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och
av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första
stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i
vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första
stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3
yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är
de där tystnadsplikten följer av
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
9. 25 § första stycket såvitt avser uppgift om
telelagen (1993:597) innehållet i ett
telemeddelande eller
annan uppgift som angår
ett särskilt sådant
26 § telelagen meddelande
(1993:597)
såvitt avser uppgift om
kvarhållande av
försändelse på beford-
ringsföretag eller om
hemlig teleavlyssning och
hemlig teleövervakning på
grund av beslut av
domstol,
undersökningsledare eller
åklagare
**FOOTNOTES**
[3]Senaste lydelse 1993:608.
Föreslagen lydelse
16 kap
1 §[3]
Att friheten enligt 1 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och
offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad
framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 §
1*8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och
av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första
stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i
vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första
stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3
yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är
de där tystnadsplikten följer av
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
9. 25 § första stycket såvitt avser uppgift om
telelagen (1993:597) innehållet i ett
telemeddelande eller
annan uppgift som angår
ett särskilt sådant
26 § telelagen meddelande
(1993:597)
såvitt avser uppgift om
kvarhållande av
försändelse på beford-
ringsföretag eller om
hemlig teleavlyssning och
hemlig teleövervakning på
grund av beslut av
domstol,
undersökningsledare eller
åklagare
10. 19 § första stycket 1
och 3 postlagen (1993:000)
**FOOTNOTES**
[3]Senaste lydelse 1993:608.
Lydelse enligt prop. 1993/94:31
Bilaga[4]
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall
vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om
rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något
av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna
hör till där angiven verksamhet hos organet.
Verksamheten anges i förekommande fall med
hänvisning till numret i Svensk författningssamling
(SFS) på den författning med stöd av vilken
verksamheten har uppdragits åt organet.
Organ Verksamhet
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
Notarius publicus all verksamhet som
Notarius publicus (SFS
1981:1363)
Regleringsföreningen
Svensk fisk, ekonomisk statligt stöd i
förening marknadsreglerande syfte
(SFS 1974:226)
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
**FOOTNOTES**
[4]Senaste lydelse 1993:337.
Föreslagen lydelse
Bilaga[4]
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall
vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om
rätt att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något
av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna
hör till där angiven verksamhet hos organet.
Verksamheten anges i förekommande fall med
hänvisning till numret i Svensk författningssamling
(SFS) på den författning med stöd av vilken
verksamheten har uppdragits åt organet.
Organ Verksamhet
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
Notarius publicus all verksamhet som
Notarius publicus (SFS
1981:1363)
Posten Aktiebolag
medverkan vid val (SFS
1993:000 och 1993:000),
folkomröstning (SFS
1993:000), särskild
postdelgivning (SFS
1993:000), tullkontroll
(SFS 1993:000), utläm-
nande av körkort (SFS
1993:000) samt
handläggning av flytt-
ningsanmälningar (SFS
1993:000)
Regleringsföreningen statligt stöd i
Svensk fisk, ekonomisk marknadsreglerande syfte
förening (SFS 1974:226)
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[4]Senaste lydelse 1993:337.
2.3 Förslag till
Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)
Härigenom föreskrivs att 9 kap.2 § luftfartslagen
(1957:297) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
2 §[1]
Vid transport av post Vid transport av post
ansvarar fraktföraren ansvarar fraktföraren
uteslutande mot post- uteslutande mot post-
förvaltningen. Ansvaret befordringsföretaget. An-
regleras inte av svaret regleras inte av
bestämmelserna i detta bestämmelserna i detta
kapitel utan av de sär- kapitel.
skilda regler som gäller
mellan fraktföraren och
postförvaltningen.
Bestämmelserna i 3*8 §§ gäller inte i fråga om
transporter som utförs under osedvanliga
förhållanden och som inte utgör normal
luftfartsverksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1986:619.
2.4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling
Härigenom föreskrivs att 14 och 15 §§ lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §[1]
Tulltjänsteman, Tulltjänsteman,
tjänsteman vid tjänsteman vid
kustbevakningen, kustbevakningen, tjänste-
tjänsteman vid lots- och man vid lots- och
fyrstaten, fyrstaten och tjänsteman
posttjänsteman och vid statens järnvägar
tjänsteman vid statens åligger att i den mån
järnvägar åligger att i honom anbefalld tjänst-
den mån honom anbefalld göring därtill föranleder
tjänstgöring därtill noggrant övervaka, att
föranleder noggrant brott, som avses i denna
övervaka, att brott, som lag, icke äger rum.
avses i denna lag, icke
äger rum. Vid sådan
tillsyn äge, utan hinder
av vad eljest är
stadgat, posttjänsteman
föranstalta om
undersökning av
postpaket, som inlämnats
för befordran till
utrikes ort eller
ankommer till riket.
Tulltjänsteman och tjänsteman vid kustbevakningen
äge enahanda rätt som enligt rättegångsbalken
tillkommer polisman att gripa den som misstänkes
för brott, som avses i denna lag, samt att till
förhör medtaga den som är tillstädes å plats, där
sådant brott förövats.
15 §[2]
Tulltjänsteman, Tulltjänsteman,
tjänsteman vid tjänsteman vid
kustbevakningen, kustbevakningen, tjänste-
tjänsteman vid lots- och man vid lots- och
fyrstaten ävensom polis- fyrstaten ävensom polis-
man må taga egendom, som man må taga egendom, som
kan antagas vara enligt kan antagas vara enligt
denna lag förverkad, i denna lag förverkad, i
beslag. I samband med beslag. I samband med
tillsyn enligt 14 § tillsyn enligt 14 §
första stycket för upp- första stycket för
dagande av varusmuggling uppdagande av
må ock posttjänsteman varusmuggling må ock
och tjänsteman vid tjänsteman vid statens
statens järnvägar järnvägar verkställa
verkställa beslag som beslag som nyss sagts.
nyss sagts. Tulltjän- Tulltjänsteman och tjän-
steman och tjänsteman steman vid
vid kustbevakningen äge kustbevakningen äge i
i övrigt i fråga om övrigt i fråga om brott,
brott, som avses i denna som avses i denna lag,
lag, den rätt att taga den rätt att taga egendom
egendom i beslag, som i beslag, som enligt
enligt rättegångsbalken rättegångsbalken tillkom-
tillkommer polisman. mer polisman.
Verkställes beslag av annan än
undersökningsledaren eller åklagaren och har denne
ej beslutat beslaget, skall anmälan skyndsamt göras
hos honom och han skall därvid omedelbart pröva, om
beslaget skall bestå.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1988:431.
[2]Senaste lydelse 1988:431.
2.5 Förslag till
Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)
Härigenom föreskrivs att 3, 3 a, 17, 19 och 24 §§
delgivningslagen (1970:428) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §[1]
Myndighet ombesörjer Myndighet ombesörjer
delgivning genom att delgivning genom att
sända handlingen med sända handlingen med post
posten eller överlämna eller överlämna den med
den med bud eller på bud eller på annat sätt
annat sätt till den till den sökte, varvid
sökte, varvid som bevis som bevis att denne har
att denne har mottagit mottagit försändelsen
försändelsen begäres begäres delgivningskvitto
delgivningskvitto eller eller mottagningsbevis
mottagningsbevis (ordinär delgivning).
(ordinär delgivning). Ordinär delgivning kan
Ordinär delgivning kan också ske genom förenklad
också ske genom delgivning enligt 3 a §.
förenklad delgivning Om det finns anledning
enligt 3 a §. antaga att delgivnings-
Om det finns anledning kvitto eller mottag-
antaga att ningsbevis ej kommer att
delgivningskvitto eller lämnas eller ej kommer
mottagningsbevis ej kom- att erhållas i tid, får
mer att lämnas eller ej myndighet som regeringen
kommer att erhållas i bestämmer ombesörja att
tid, får myndighet som handlingen överlämnas
regeringen bestämmer till den sökte i särskild
ombesörja att handlingen ordning genom post-
överlämnas till den befordringsföretag som
sökte i särskild ordning regeringen bestämmer
genom postverkets (särskild postdelgiv-
försorg (särskild ning).
postdelgivning). När det är lämpligt,
får en myndighet delge
kallelser, meddelanden
När det är lämpligt, och andra handlingar, som
får en myndighet delge inte är omfattande eller
kallelser, meddelanden annars av
och andra handlingar, svårtillgängligt
som inte är omfattande innehåll, genom att
eller annars av innehållet läses upp vid
svårtillgängligt telefonsamtal med den
innehåll, genom att sökte och handlingen
innehållet läses upp vid därefter sänds till denne
telefonsamtal med den med post
sökte och handlingen (telefondelgivning).
därefter sänds till Sådan delgivning får inte
denne med posten avse stämningsansökningar
(telefondelgivning). eller andra handlingar,
Sådan delgivning får varigenom mål eller
inte avse stämnings- ärenden anhängiggörs.
ansökningar eller andra
handlingar, varigenom
mål eller ärenden
anhängiggörs.
Kan delgivning inte ske enligt första*tredje
styckena, får delgivning ske genom stämningsman
eller annan, vars intyg enligt 24 § första stycket
utgör fullt bevis om delgivning
(stämningsmannadelgivning).
I fall som avses i 15 och 16 §§ får delgivning
ske genom kungörelse (kungörelsedelgivning).
3 a §[2]
Om det inte är Om det inte är olämp-
olämpligt med hänsyn ligt med hänsyn till
till omständigheterna, omständigheterna, får
får ordinär delgivning ordinär delgivning med
med den som är part den som är part eller som
eller som har liknande har liknande ställning i
ställning i ett mål ett mål eller ärende ske
eller ärende ske genom genom att myndigheten
att myndigheten sänder sänder handlingen med
handlingen med posten post till den sökte under
till den sökte under hans senast kända adress
hans senast kända adress och minst en dag senare
och minst en dag senare skickar ett meddelande om
skickar ett meddelande att handlingen har sänts
om att handlingen har (förenklad delgivning).
sänts (förenklad delgiv-
ning).
Förenklad delgivning får inte avse
stämningsansökningar eller andra handlingar
varigenom mål eller ärenden anhängiggörs och får
användas bara om den sökte har delgivits upplysning
om att förenklad delgivning kan komma att användas
i målet eller ärendet. Delgivning av sådan
upplysning med den som inlett målet eller ärendet
behöver dock inte ske, om upplysningen lämnas i
nära anslutning till att dennes ansökan kommit in
till myndigheten.
Lydelse enligt prop. 1993/94:19Föreslagen lydelse
17 §[3]
Kungörelsedelgivning sker genom att handlingen
hålls tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på
plats, som myndigheten bestämmer, och genom att
meddelande härom och om handlingens huvudsakliga
innehåll införs i Post- och Inrikes Tidningar och
ortstidning eller endera av dessa inom tio dagar
från beslutet om kungörelsedelgivning. Om det finns
särskild anledning att anta att införande i tidning
är meningslöst, får meddelandet i stället anslås i
myndighetens lokal inom samma tid. Detta förfarande
får också användas, om kungörelsedelgivning enligt
15 § ägt rum och därefter ny delgivning skall ske i
samma mål eller ärende. Vid delgivning i fall som
avses i 16 § första stycket andra meningen med de
personer som hyr eller annars innehar lägenhet i
samma fastighet skall dessutom meddelandet anslås
inom fastigheten på lämpligt sätt inom tio dagar
från beslutet om kungörelsedelgivning.
I fall som avses i 16 I fall som avses i 16 §
§ första och andra första och andra stycket
stycket sänds dessutom sänds dessutom meddelande
meddelande med posten med post till någon eller
till någon eller några några av de personer som
av de personer som söks söks för delgivning under
för delgivning under deras vanliga adresser
deras vanliga adresser för att vara tillgängligt
för att vara till- för alla dem som avses
gängligt för alla dem med delgivningen. Ingår
som avses med statlig myndighet eller
delgivningen. Ingår kommun bland dem som
statlig myndighet eller avses med delgivningen,
kommun bland dem som skall sådant meddelande
avses med delgivningen, alltid sändas till
skall sådant meddelande myndigheten eller kom-
alltid sändas till munen. Gäller
myndigheten eller kom- delgivningen i fall som
munen. Gäller avses i 16 § första
delgivningen i fall som stycket andra meningen de
avses i 16 § första personer som hyr eller
stycket andra meningen annars innehar lägenhet i
de personer som hyr samma fastighet, skall i
eller annars innehar stället handlingen eller
lägenhet i samma meddelande enligt 6 §
fastighet, skall i andra stycket sändas med
stället handlingen eller post till var och en av
meddelande enligt 6 § dem, om inte också detta
andra stycket sändas med förfarande skulle medföra
posten till var och en större kostnad och besvär
av dem, om inte också än som är försvarligt med
detta förfarande skulle hänsyn till ändamålet med
medföra större kostnad delgivningen.
och besvär än som är
försvarligt med hänsyn
till ändamålet med
delgivningen.
Har i fall som avses i Har i fall som avses i
16 § tredje stycket den 16 § tredje stycket den
juridiska personen en juridiska personen en
registrerad postadress, registrerad postadress,
sänds dessutom sänds dessutom meddelande
meddelande med posten med post till den
till den juridiska juridiska personen under
personen under denna denna adress.
adress.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §[4]
Delgivning har skett Delgivning har skett
genom att den som söks genom att den som söks
för delgivning själv har för delgivning själv har
mottagit handlingen, mottagit handlingen,
oavsett på vilket sätt oavsett på vilket sätt
den kommit honom till den kommit honom till
handa. Har den sökte handa. Har den sökte
kvitterat postförsän- kvitterat postförsändelse
delse som hämtats av som hämtats av bud, skall
bud, skall den anses ha den anses ha kommit honom
kommit honom till handa till handa samma dag som
samma dag som den den avhämtats av budet.
avhämtats på posten.
Förekommer vid särskild postdelgivning eller
stämningsmannadelgivning att den som sökes för
delgivning vägrar att taga emot handlingen, anses
delgivning ändå ha skett.
Delgivning skall anses Delgivning skall anses
ha skett ha skett
enligt 6 § andra enligt 6 § andra styck-
stycket genom att et genom att handlingen
handlingen är till- är tillgänglig och
gänglig och meddelandet meddelandet delgivits,
delgivits, enligt 3 a § när två
enligt 3 a § när två veckor förflutit från det
veckor förflutit från att meddelandet skickades
det att meddelandet med post och det inte med
skickades med posten och hänsyn till omständig-
det inte med hänsyn till heterna framstår som
omständigheterna osannolikt att handlingen
framstår som osannolikt före tvåveckorstidens
att handlingen före utgång kommit fram till
tvåveckorstidens utgång den söktes senast kända
kommit fram till den adress,
söktes senast kända enligt 3 § tredje
adress, stycket, 12 eller 13 §
enligt 3 § tredje genom att det blivit
stycket, 12 eller 13 § fullgjort som föreskrivs
genom att det blivit där,
fullgjort som föreskrivs enligt 15 § andra
där, stycket sista punkten
enligt 15 § andra genom att handlingen
stycket sista punkten lämnats i den söktes
genom att handlingen hemvist eller fästs på
lämnats i den söktes dörren till hans bostad,
hemvist eller fästs på enligt 17 § på tionde
dörren till hans bostad, dagen efter beslutet om
enligt 17 § på tionde kungörelsedelgivning
dagen efter beslutet om under förutsättning att
kungörelsedelgivning det blivit fullgjort som
under förutsättning att föreskrives i paragrafens
det blivit fullgjort som första stycke.
föreskrives i paragra-
fens första stycke.
24 §[5]
Som fullt bevis att delgivning har skett på sätt
som anges i intyget gäller intyg som i tjänsten
utfärdas av stämningsman, tjänsteman vid svensk
utlandsmyndighet, åklagare, polisman, kronofogde,
exekutiv tjänsteman vid kronofogdemyndighet samt
tjänsteman vid någon av följande inrättningar,
nämligen
1. kriminalvårdsanstalt,
2. häkte,
3. hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga och i 22 §
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall,
4. sådan enhet som avses i 6 § första stycket
andra meningen lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård och i 5 § lagen (1991:1137)
om rättspsykiatrisk undersökning,
om delgivningen avser den som är intagen där.
Samma vitsord tillkommer intyg av notarius publicus
och intyg av nämndeman i tingsrätt vid delgivning
för tingsrättens räkning.
Vid särskild Vid särskild
postdelgivning har intyg postdelgivning har intyg
av tjänsteman vid av befattningshavare vid
postverket sådant postbefordringsföretag
vitsord som anges i som avses i 3 § andra
första stycket. stycket sådant vitsord
som anges i första
stycket.
Intyg att delgivning skett på utrikes ort skall
gälla som fullt bevis att delgivning skett på sätt
som anges i intyget, om intygsgivarens behörighet
styrkes av tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet.
Intyg om delgivning på utrikes ort gäller som fullt
bevis även utan sådant bestyrkande som nyss nämnts,
om detta följer av överenskommelse med främmande
stat.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1990:1410.
[2]Senaste lydelse 1992:1065.
[3]Senaste lydelse 1992:1250.
[4]Senaste lydelse 1992:1065.
[5]Senaste lydelse 1991:1143.
2.6 Förslag till
Lag om ändring i vallagen (1972:620)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 §, 8 kap. 1 och
9 §§, 10 kap. 1, 2, 3 och 10 §§, 11 kap. 5 § samt
13 kap. 7, 8 och 11 §§ vallagen (1972:620)[1] skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
10 §[2]
Centrala valmyndigheten Centrala valmyndigheten
upprättar för varje slag upprättar för varje slag
av val och för varje av val och för varje
riksdagsvalkrets, riksdagsvalkrets,
landsting och kommun landsting och kommun
listor över de kandi- listor över de kandidater
dater som partierna an- som partierna anmält.
mält. Listorna skall Listorna skall sändas
sändas till postverket. till Posten Aktiebolag.
Skall röstning äga rum Skall röstning äga rum
hos utlandsmyndighet hos utlandsmyndighet
eller på fartyg, skall eller på fartyg, skall
listorna om möjligt listorna om möjligt
sändas även till myndig- sändas även till
heten och fartygets myndigheten och fartygets
befälhavare. Listorna befälhavare. Listorna för
för varje riksdags- varje riksdagsvalkrets,
valkrets, landsting och landsting och kommun
kommun skall så snart skall så snart som
som möjligt tillställas möjligt tillställas läns-
länsstyrelsen. styrelsen.
8 kap.
1 §
Röstning sker på val- Röstning sker på val-
dagen i vallokalen för dagen i vallokalen för
det valdistrikt där det valdistrikt där
väljaren är upptagen i väljaren är upptagen i
röstlängd. röstlängd.
Röstberättigad, som på Röstberättigad, som på
grund av vistelse utom grund av vistelse utom
riket eller på annan ort riket eller på annan ort
inom riket eller av inom riket eller av annat
annat skäl finner sig skäl finner sig vara för-
vara förhindrad att hindrad att rösta på
rösta på valdagen i valdagen i vallokalen för
vallokalen för det val- det valdistrikt där han
distrikt där han är upp- är upptagen i röstlängd,
tagen i röstlängd, får får rösta på Posten
rösta på postkontor inom Aktiebolags postkontor
riket, hos svensk ut- inom riket, hos svensk
landsmyndighet eller på utlandsmyndighet eller på
svenskt fartyg i utrikes svenskt fartyg i utrikes
fart. fart.
Om flera val äger rum samtidigt, skall väljare som
röstar på postkontor, hos utlandsmyndighet eller på
fartyg vid ett och samma tillfälle utöva sin
rösträtt i samtliga val som han vill deltaga i.
Lydelse enligt prop. 1993/94:21Föreslagen lydelse
9 §
Valkuvert tillställs valnämnder och röstmottagare.
Fönsterkuvert som avses i 5 § tillställs
röstmottagare.
Valkuvert och ytterkuvert för valsedelsförsändelse
skall i god tid före valet finnas tillgängliga
1. hos valnämnden och hos de personer åt vilka
nämnden har uppdragit att gå väljarna till handa i
sådant hänseende,
2. på postkontor samt 2. på Posten
hos lantbrevbärare som Aktiebolags postkontor
tar emot valsedels- samt hos de av dess lant-
försändelser, brevbärare som tar emot
valsedelsförsändelser,
3. hos utlandsmyndigheter och på fartyg där röst-
ning skall äga rum.
Valkuvert och ytterkuvert för
valsedelsförsändelse skall dessutom på begäran
kostnadsfritt tillhandahållas parti som vid något
av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än en
procent av rösterna i hela landet.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
1 §
När val skall
förrättas, bestämmer
centrala valmyndigheten
efter samråd med Posten
Aktiebolag på vilka
postkontor röstning skall
genomföras. Vid val till
riksdagen och vid sådana
val till kommun- eller
landstingsfullmäktige som
Vid ordinarie val till omfattar hela riket skall
riksdagen och val i hela röstning alltid kunna äga
riket av landstings- rum på minst ett post-
ledamöter och kommun- kontor i varje kommun.
fullmäktige får röstning På de postkontor där
ske på varje postkontor röstning genomförs skall
inom riket från och med man vid ordinarie val
den tjugofjärde dagen till riksdagen och val i
före valdagen till och hela riket till kommun-
med valdagen. Vid andra och landstingsfullmäktige
val får röstning på kunna rösta från och med
postkontor ske från och den tjugofjärde dagen
med den tionde dagen före valdagen till och
före valdagen till och med valdagen. Vid andra
med valdagen. val skall man på dessa
Att röstning på postkontor kunna rösta
postkontor kan begränsas från och med den tionde
i vissa fall framgår av dagen före valdagen till
2 §. och med valdagen.
2 §
Röstning på postkontor Röstning på postkontor
äger rum under tid då äger rum under tid då
postkontoret är öppet postkontoret är öppet för
för allmänheten. På allmänheten. På förslag
förslag av postverket av Posten Aktiebolag får
får centrala valmyndig- centrala valmyndigheten
heten begränsa den tid begränsa den tid då röst-
då röstning får ske på ning får ske på
postkontor före val- postkontor före valdagen.
dagen. Röstning skall Röstning skall dock
dock alltid kunna äga alltid kunna äga rum
rum under minst en timme under minst en timme
varje dag då varje dag då postkontoret
postkontoret är öppet är öppet för allmänheten.
för allmänheten. På På valdagen skall
valdagen skall postkontor vara öppet för
postkontor vara öppet röstmottagning minst en
för röstmottagning minst timme före klockan 11 och
en timme före klockan 11 minst en timme efter
och minst en timme efter klockan 15. Vid sådana
klockan 15. Vid sådana val till kommun- och
val av landstingsfullmäktige som
landstingsledamöter och ej omfattar hela riket
kommunfullmäktige som ej får dock centrala val-
omfattar hela riket får myndigheten bestämma att
dock centrala val- röstmottagning ej skall
myndigheten bestämma att anordnas på valdagen.
röstmottagning ej skall
anordnas på valdagen.
Finns det särskilda
skäl, får centrala
valmyndigheten på
förslag av postverket
bestämma att röst-
mottagning skall anord-
nas endast på vissa
postkontor. Vid val till
riksdagen och vid sådana
val av Inrättas med anledning
landstingsledamöter av valet postkontor vid
eller kommunfullmäktige sjukhus, ålderdomshem,
som omfattar hela riket kriminalvårdsanstalt
skall röstning dock all- eller liknande
tid kunna äga rum på vårdinrättning eller
minst ett postkontor i vårdanstalt, äger
varje kommun. röstning där rum på tid
Inrättas med anledning som Posten Aktiebolag
av valet postkontor vid bestämmer efter samråd
sjukhus, ålderdomshem, med valnämnden och med
kriminalvårdsanstalt vårdinrättningens eller
eller liknande vårdanstaltens ledning,
vårdinrättning eller dock tidigast sjunde
vårdanstalt, äger dagen före valdagen.
röstning där rum på tid Posten Aktiebolag skall
som postverket bestämmer samråda med valnämnden
efter samråd med och med vårdinrättningens
valnämnden och med eller vårdanstaltens
vårdinrättningens eller ledning om hur röstningen
vårdanstaltens ledning, skall genomföras. På
dock tidigast sjunde begäran av Posten
dagen före valdagen. Aktiebolag skall valnämn-
Postverket skall samråda den utse erforderligt an-
med valnämnden och med tal personer att biträda
vårdinrättningens eller röstmottagare på postkon-
vårdanstaltens ledning toret.
om hur röstningen skall Inrättas med anledning
genomföras. På begäran av valet annat
av postverket skall postkontor, skall
valnämnden utse postkontoret vara öppet
erforderligt antal för röstmottagning på
personer att biträda valdagen, under tid som
röstmottagare på post- Posten Aktiebolag be-
kontoret. stämmer efter samråd med
valnämnden i den kommun
Inrättas med anledning där postkontoret in-
av valet annat rättas. Röstning skall
postkontor, skall dock alltid kunna äga rum
postkontoret vara öppet under minst en timme före
för röstmottagning på klockan 11 och minst en
valdagen, under tid som timme efter klockan 15.
postverket bestämmer
efter samråd med
valnämnden i den kommun
där postkontoret
inrättas. Röstning skall
dock alltid kunna äga
rum under minst en timme
före klockan 11 och
minst en timme efter
klockan 15.
3 §
Röstmottagare på Röstmottagare på
postkontor är den som postkontor är den som
postverket utser. Posten Aktiebolag utser.
10 §
Röstmottagare skall Röstmottagare skall
sända mottagna sända mottagna
fönsterkuvert och den i fönsterkuvert och den i
8 § omnämnda 8 § omnämnda
förteckningen till cen- förteckningen till cen-
trala valmyndigheten. trala valmyndigheten.
Sändes kuvert med Sändes kuvert med post,
posten, skall försän- skall försändelsen
delsen anordnas som anordnas som värdepost.
värdepost.
Lydelse enligt prop. 1993/94:21Föreslagen lydelse
11 kap.
5 §
Väljare som betjänas av Väljare som betjänas av
lantbrevbärare får lämna lantbrevbärare får lämna
valsedel genom denne, om valsedel genom denne, om
röstning äger rum vid röstning äger rum vid det
det postkontor till postkontor till vilket
vilket lantbrevbäraren lantbrevbäraren är knu-
är knuten. Vid val som ten. Vid val som ej
ej omfattar hela riket omfattar hela riket får
får dock centrala val- dock centrala val-
myndigheten på förslag myndigheten på förslag av
av Postverket begränsa Posten Aktiebolag be-
antalet linjer vid vilka gränsa antalet linjer vid
valsedel får lämnas vilka valsedel får lämnas
genom lantbrevbärare. genom lantbrevbärare.
Valsedelsförsändelse som avses i första stycket
anordnas på följande sätt. Väljaren lägger för
varje val själv in sin valsedel i ett valkuvert. I
närvaro av ett vittne lägger han sedan in de
valkuvert han ställt i ordning i ett ytterkuvert
för valsedelsförsändelse och tillsluter detta.
Därefter tecknar väljaren på ytterkuvertet en
försäkran på heder och samvete att han gjort på
detta sätt. Vittnet intygar skriftligen att
väljaren själv undertecknat försäkran. Vittne skall
ha fyllt 18 år. Väljarens make eller barn eller
makens barn får inte vara vittne, och inte heller
väljarens sambo eller sambos barn. Inte heller
lantbrevbäraren får vara vittne.
Väljaren lämnar själv valsedelsförsändelsen och
sitt röstkort till lantbrevbäraren. Väljare som ej
är känd för lantbrevbäraren skall legitimera sig.
Gör han ej det, får han icke lämna försändelsen.
Lantbrevbäraren intygar på ytterkuvertet att han
mottagit försändelsen av väljaren.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
13 kap.
7 §
Protokollet underskrives av ordföranden och två av
de närvarande valförrättarna. Därmed är
förrättningen avslutad.
Omedelbart därefter Omedelbart därefter
sänds röstlängd, sänds röstlängd,
protokoll och de protokoll och de
särskilda kuvert och särskilda kuvert och
omslag som avses i 3, 5 omslag som avses i 3, 5
och 6 §§ till och 6 §§ till valnämnden.
valnämnden. Sker Sker insändandet med
insändandet med posten, post, skall försändelsen
skall försändelsen anordnas som värdepost.
anordnas som värdepost.
8 §
Det åligger valnämnden att se till att samtliga
handlingar som avses i 7 § kommit in till nämnden
och att, om så ej är fallet, infordra det som
fattas.
Valnämnden behåller Valnämnden behåller
röstlängderna och röstlängderna och
vidarebefordrar omgående vidarebefordrar omgående
övrigt material till övrigt material till
länsstyrelsen. Sker länsstyrelsen. Sker
översändandet med posten översändandet med post
skall försändelsen skall försändelsen
anordnas som värdepost. anordnas som värdepost.
11 §
Över förrättning som Över förrättning som
avses i 9 § föres avses i 9 § föres
protokoll enligt for- protokoll enligt formulär
mulär som fastställes av som fastställes av cen-
centrala valmyndigheten. trala valmyndigheten. När
När förrättningen förrättningen slutförts,
slutförts, sänder sänder valnämnden
valnämnden omgående omgående röstlängder,
röstlängder, protokoll protokoll samt iordning-
samt iordningställda ställda kuvert och omslag
kuvert och omslag till till länsstyrelsen. Sker
länsstyrelsen. Sker översändandet med post
översändandet med posten skall försändelsen anord-
skall försändelsen nas som värdepost.
anordnas som värdepost.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Lagen omtryckt 1991:95.
[2]Senaste lydelse 1991:1654.
2.7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofull-
mäktigval, m.m.
Härigenom föreskrivs att 30, 31, 36, 42 och
42 a §§ lagen (1972:704)[1] om kyrkofullmäktigval,
m.m., skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 §
När val skall förrättas
bestämmer centrala
valmyndigheten efter sam-
råd med Posten Aktiebolag
på vilka postkontor
röstning skall genom-
föras. Vid val som
omfattar hela riket skall
Röstning får ske på röstning alltid kunna äga
varje postkontor inom rum på minst ett post-
riket, vid val i hela kontor i varje kommun.
landet från och med den På de postkontor där
tjugofjärde dagen och röstning genomförs skall
vid annat val från och man, vid val i hela
med den tionde dagen landet, kunna rösta från
före valdagen till och och med den tjugofjärde
med torsdagen före dagen före valdagen till
valdagen, om inte annat och med torsdagen före
följer av andra eller valdagen. Vid annat val
tredje stycket. skall man på dessa
postkontor kunna rösta
från och med den tionde
dagen före valdagen till
och med torsdagen före
valdagen.
Röstning på postkontor Röstning på postkontor
äger rum under tid då äger rum under tid då
postkontor är öppet för postkontor är öppet för
allmänheten. På förslag allmänheten. På förslag
av postverket får cen- av Posten Aktiebolag får
trala valmyndigheten centrala valmyndigheten
begränsa den tid då begränsa den tid då
röstning får ske på röstning får ske på
postkontor. Röstning postkontor. Röstning
skall dock alltid kunna skall dock alltid kunna
äga rum under minst en äga rum under minst en
timme varje dag då timme varje dag då
postkontoret är öppet postkontoret är öppet för
för allmänheten. allmänheten.
Finns det särskilda
skäl, får centrala
valmyndigheten på
förslag av postverket
bestämma att röst-
mottagning skall anord-
nas endast på vissa
postkontor. Vid val som
omfattar hela riket Inrättas med anledning
skall röstning dock av valet postkontor vid
alltid kunna äga rum på sjukhus, ålderdomshem,
minst ett postkontor i kriminalvårdsanstalt
varje kommun. eller liknande
Inrättas med anledning vårdinrättning eller vår-
av valet postkontor vid danstalt, äger röstning
sjukhus, ålderdomshem, där rum på tid som Posten
kriminalvårdsanstalt Aktiebolag bestämmer
eller liknande efter samråd med
vårdinrättning eller valnämnden och med
vårdanstalt, äger vårdinrättningens eller
röstning där rum på tid vårdanstaltens ledning,
som postverket bestämmer dock tidigast sjunde
efter samråd med dagen före valdagen.
valnämnden och med vård- Posten Aktiebolag skall
inrättningens eller samråda med valnämnden
vårdanstaltens ledning, och med vårdinrättningens
dock tidigast sjunde eller vårdanstaltens
dagen före valdagen. ledning om hur röstningen
Postverket skall samråda skall genomföras. På
med valnämnden och med begäran av Posten
vårdinrättningens eller Aktiebolag skall val-
vårdanstaltens ledning nämnden utse erforderligt
om hur röstningen skall antal personer att
genomföras. På begäran biträda röstmottagare på
av postverket skall val- postkontoret.
nämnden utse
erforderligt antal
personer att biträda
röstmottagare på
postkontoret.
31 §
Röstmottagare på Röstmottagare på
postkontor är den som postkontor är den som
postverket utser. Posten Aktiebolag utser.
36 §
Väljare som är gift får lämna valsedel genom sin
make. Väljare, som på grund av sjukdom,
rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa sig i
vallokalen för det valdistrikt där han är upptagen
i röstlängd, får lämna valsedel genom bud. Bud får
den vara som är väljarens barn, barnbarn, fader,
moder eller syskon eller hans vårdare och som fyllt
18 år.
Väljare som betjänas av Väljare som betjänas av
lantbrevbärare får lämna Posten Aktiebolags lant-
valsedelsförsändelse brevbärare får lämna
genom denne, om röstning valsedelsförsändelse
äger rum vid det post- genom denne, om röstning
kontor till vilket äger rum vid det postkon-
lantbrevbäraren är tor till vilket lantbrev-
knuten. Vid val som ej bäraren är knuten. Vid
omfattar hela riket får val som ej omfattar hela
dock centrala val- riket får dock centrala
myndigheten på förslag valmyndigheten på förslag
av postverket begränsa av Posten Aktiebolag
antalet linjer vid vilka begränsa antalet linjer
valsedel får lämnas vid vilka valsedel får
genom lantbrevbärare. lämnas genom
lantbrevbärare.
42 §
Omedelbart efter det Omedelbart efter det att
att den preliminära den preliminära
rösträkningen i val- rösträkningen i val-
lokalen har avslutats lokalen har avslutats
sänds röstlängd, sänds röstlängd,
protokoll och de protokoll och de
särskilda kuvert och särskilda kuvert och
omslag som avses i omslag som avses i
13 kap. 6 § vallagen 13 kap. 6 § vallagen
(1972:620) till valnämn- (1972:620) till valnämn-
den. Sker insändandet den. Sker insändandet med
med posten, skall post, skall försändelsen
försändelsen anordnas anordnas som värdepost.
som värdepost.
42 a §
Det åligger valnämnden att se till att samtliga
handlingar som avses i 42 § kommer in till nämnden
och att, om så ej är fallet, infordra det som
fattas.
Valnämnden Valnämnden
vidarebefordrar omgående vidarebefordrar omgående
röstlängder och övrigt röstlängder och övrigt
material till material till länsstyrel-
länsstyrelsen. Sker sen. Sker översändandet
översändandet med med post, skall
posten, skall försändelsen anordnas som
försändelsen anordnas värdepost.
som värdepost.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Lagen omtryckt 1991:96.
2.8 Förslag till
Lag om ändring i datalagen (1973:289)
Härigenom föreskrivs att 27 § datalagen
(1973:289)[1] skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §
Uppgifterna i SPAR hämtas från de statliga
personregister som används för folkbokföring,
inkomsttaxering och fastighetstaxering. Till dessa
uppgifter får fogas anteckning om att en enskild
person inte önskar adresserad direktreklam.
Regeringen får
föreskriva att uppgifter
om adresser hämtas från
Postverket.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Lagen omtryckt 1992:446.
2.9 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt
Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25 §[1]
Brev mellan intagen och svensk myndighet,
internationellt organ som har av Sverige erkänd
behörighet att ta emot klagomål från enskilda eller
advokat skall vidarebefordras utan granskning.
Anges brev vara avsänt från svensk myndighet,
sådant internationellt organ eller advokat och kan
skäligen misstänkas att uppgiften är oriktig, får
dock brevet granskas, om förhållandet icke kan
klarläggas på annat sätt.
I fråga om brev till
postverket tillämpas 26
§ i stället för första
stycket ovan.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1991:1133.
2.10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes
vägtransport
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:610) om
inrikes vägtransport skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §[1]
Lagen skall ej Lagen skall ej tillämpas
tillämpas på post- på postbefordran,
befordran, begravnings- begravningstransporter
transporter eller eller befordran av
befordran av flyttsaker. flyttsaker. Av 14 §
postlagen (1993:000)
följer dock att 5 och
27*42 §§ skall tillämpas
i fråga om postbeford-
ringsföretags ansvar
gentemot den som har
anlitat företaget för be-
fordran av paket inom
landet.
Lagen skall inte heller tillämpas på sådan
befordran på väg som är underkastad fördraget den 9
maj 1980 om internationell järnvägstrafik eller som
en järnväg i annat fall utför inom Sverige till
fullgörande av avtal om befordran av gods på järn-
väg.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1985:198.
2.11 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen
av häktade och anhållna m.fl.
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §[1]
Brev från häktad till Brev från häktad till
svensk myndighet, svensk myndighet,
internationellt organ internationellt organ som
som har av Sverige har av Sverige erkänd be-
erkänd behörighet att ta hörighet att ta emot
emot klagomål från klagomål från enskilda
enskilda eller hans of- eller hans offentlige
fentlige försvarare försvarare skall vidare-
skall vidarebefordras befordras utan föregående
utan föregående granskning.
granskning. I fråga om
brev från häktad till
postverket tillämpas
dock andra stycket.
Utöver vad som gäller enligt första stycket får
häktad avsända eller mottaga brev, om det kan ske
utan fara från säkerhetssynpunkt och, i fråga om
den som är häktad på grund av misstanke om brott,
utan fara för att bevis undanröjes eller utredning
om brott eljest försvåras.
Vägras häktad avsända eller mottaga brev utan
föregående granskning av dess innehåll, skall
brevet kvarhållas men får ej öppnas utan den
häktades medgivande.
Vad i denna paragraf är föreskrivet om brev
gäller även annan skriftlig handling.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1991:1135.
2.12 Förslag till
Lag om ändring i körkortslagen (1977:477)
Härigenom föreskrivs att 32 § körkortslagen
(1977:477)[1] skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter i de
avseenden som anges i denna lag och föreskrifter om
undantag från lagen. Detsamma gäller föreskrifter
om förarutbildning och om sådan registrering som
behövs för tillämpningen av lagen. Regeringen får
även meddela föreskrifter om utländska körkorts
giltighet i landet.
Regeringen får överlämna
till
postbefordringsföretag
att medverka vid utläm-
nande av körkort.
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får i enskilda fall medge undantag från
denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Lagen omtryckt 1980:977.
2.13 Förslag till
Lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369)
Härigenom föreskrivs att 10 § folkomröstningslagen
(1979:369) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §[1]
Röstning sker på dagen Röstning sker på dagen
för folkomröstningen i för folkomröstningen i
omröstningslokalen för omröstningslokalen för
det omröstningsdistrikt det omröstningsdistrikt
där den röstande är där den röstande är
upptagen i röstlängd. upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på Röstberättigad, som på
grund av vistelse utom grund av vistelse utom
riket eller på annan ort riket eller på annan ort
inom riket eller av inom riket eller av annat
annat skäl finner sig skäl finner sig vara för-
vara förhindrad att hindrad att rösta på tid
rösta på tid och plats och plats som nu sagts,
som nu sagts, får rösta får rösta på Posten
på postanstalt inom Aktiebolags postkontor
riket, hos svensk inom riket, hos svensk
utlandsmyndighet eller utlandsmyndighet eller på
på svenskt fartyg i svenskt fartyg i utrikes
utrikes fart. fart.
Om flera omröstningar
Om flera omröstningar äger rum samtidigt, skall
äger rum samtidigt, den som röstar på
skall den som röstar på postkontor, hos ut-
postanstalt, hos ut- landsmyndighet eller på
landsmyndighet eller på fartyg vid ett och samma
fartyg vid ett och samma tillfälle utöva sin
tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga
rösträtt i samtliga omröstningar som han vill
omröstningar som han deltaga i. Om omröstning
vill deltaga i. Om äger rum i samband med
omröstning äger rum i val till riksdagen, skall
samband med val till röstande som nu har an-
riksdagen, skall givits, som önskar delta
röstande som nu har an- både i omröstningen och i
givits, som önskar delta valet, avge sin röst i
både i omröstningen och folkomröstningen sam-
i valet, avge sin röst i tidigt som han röstar i
folkomröstningen sam- valet.
tidigt som han röstar i I fråga om röstningen
valet. och om den vidare
I fråga om röstningen behandlingen av röster
och om den vidare som har avgivits på post-
behandlingen av röster kontor, hos utlands-
som har avgivits på myndighet eller på fartyg
postanstalt, hos tillämpas i övrigt
utlandsmyndighet eller bestämmelserna om ordi-
på fartyg tillämpas i narie val till riksdagen
övrigt bestämmelserna om i 8*12 kap. vallagen
ordinarie val till (1972:620). Om folk-
riksdagen i 8*12 kap. omröstning äger rum i
vallagen (1972:620). Om samband med extra val
folkomröstning äger rum till riksdagen eller om
i samband med extra val den inte omfattar hela
till riksdagen eller om riket, tillämpas i
den inte omfattar hela stället bestämmelserna om
riket, tillämpas i extra val i 8*12 kap.
stället bestämmelserna vallagen.
om extra val i 8*12 kap.
vallagen.
I lokal där röstning äger rum skall finnas
tillgängliga ett exemplar av denna lag, av särskild
lag för den ifrågavarande folkomröstningen, om
sådan har beslutats, och av vallagen. Såvitt gäller
folkomröstning i grundlagsfråga skall därjämte
finnas tillgänglig texten till det förslag som
avses med omröstningen.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1982:148.
2.14 Förslag till
Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 §
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2 kap.
2 §[1]
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som
anges i det följande.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
Specialbyggnad Med specialbyggnad
avses
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
Kommunika- Garage, hangar,
tions- lokstall, terminal,
byggnad stationsbyggnad, expedi-
tionsbyggnad, vänthall,
godsmagasin,
reparationsverkstad och
liknande, om byggnaden
används för allmänna
kommunikationsändamål.
Byggnad som används i
Postverkets, Statens
järnvägars, Luftfarts-
verkets, Banverkets,
Svensk Rundradio Aktie-
bolags, Sveriges Radio
Aktiebolags, Sveriges
Television Aktiebolags
och Sveriges
Utbildningsradio
Aktiebolags verksamhet.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1993:606.
Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §[1]
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som
anges i det följande.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
Specialbyggnad Med specialbyggnad
avses
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
Kommunika- Garage, hangar,
tions- lokstall, terminal,
byggnad stationsbyggnad, expedi-
tionsbyggnad, vänthall,
godsmagasin,
reparationsverkstad och
liknande, om byggnaden
används för allmänna
kommunikationsändamål.
Byggnad som används i
Statens järnvägars,
Luftfartsverkets, Ban-
verkets, Svensk
Rundradio Aktiebolags,
Sveriges Radio Aktie-
bolags, Sveriges
Television Aktiebolags
och Sveriges Utbild-
ningsradio Aktiebolags
verksamhet.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1993:606.
2.15 Förslag till
Lag om ändring i tullagen (1987:1065)
Härigenom förskrivs att 73 och 80 §§ tullagen
(1987:1065) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
73 §[1]
Polisen och kustbevakningen är skyldiga att
medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag.
Vad som sägs i 63*70 §§ om tullmyndighet och
tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också
polismyndighet och kustbevakningen samt polisman
och tjänsteman vid kustbevakningen.
Även järnvägsföretag Även Posten Aktiebolag
och postverket är och järnvägsföretag är
skyldiga att medverka i skyldiga att medverka i
kontrollverksamheten kontrollverksamheten
enligt denna lag i fråga enligt denna lag i fråga
om varor som befordras om varor som befordras
på järnväg eller med med post eller på
post. I fråga om sådan järnväg. I fråga om sådan
medverkan gäller inte medverkan gäller inte
63*70 §§. 63*70 §§.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om
medverkan som avses i första och andra styckena.
80 §[2]
I fråga om varor som I fråga om varor som
inkommer till inkommer till tullområdet
tullområdet i postför- i postförsändelser är
sändelser är postverket postbefordringsföretag
tullskyldigt, om varorna som regeringen bestämmer
inte anmäls till tullskyldigt, om varorna
förtullning eller annan inte anmäls till förtull-
tullklarering av någon ning eller annan
annan. tullklarering av någon
annan.
Har försändelsen kommit adressaten till handa,
skall dock vad som föreskrivs i 19*23 §§ om
omtulltaxering och eftertulltaxering gälla honom,
även om han inte lämnat oriktig uppgift eller
underlåtit att lämna uppgift till ledning för
tulltaxeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1988:430.
[2]Senaste lydelse 1991:157.
2.16 Förslag till
Lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)
Härigenom föreskrivs att 25 § folkbokföringslagen
(1991:481) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25 §
Den som flyttat skall Den som flyttat skall
inom en vecka anmäla inom en vecka anmäla
flyttningen till en flyttningen till en
skattemyndighet, en skattemyndighet, en
allmän försäkringskassa allmän försäkringskassa
eller ett postkontor. eller ett postbe-
fordringsföretag som
regeringen bestämmer.
Den som ändrar postadress utan att flyttning
skett skall göra anmälan enligt första stycket om
postadressen skall gälla för minst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
2.17 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1613) om ändring i
bankrörelselagen (1987:617)
Härigenom föreskrivs
dels att 1 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617) i
paragrafens lydelse enligt lagen (1992:1613) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att ikraftträdandebestämmelsen till lagen
(1992:1613) om ändring i bankrörelselagen
(1987:617) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §
Med bankrörelse avses i denna lag verksamhet i
vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan
räkning som bank allmänt använder.
Bankrörelse får, efter tillstånd (oktroj) av
regeringen, drivas av bankaktiebolag, sparbanker
och centrala föreningsbanker. Vidare får
bankrörelse drivas av utländska bankföretag under
de förutsättningar som anges i 4 och 5 §§.
Utan hinder av andra
stycket får postverket
för sin postgirorörelse
hålla konton för all-
mänheten.
Ikraftträdandebestämmelsen
1. Denna lag träder i 1. Denna lag träder i
kraft den dag regeringen kraft den 1 februari 1994
bestämmer. såvitt avser 1 kap. 2 §
tredje stycket och i
övrigt den dag regeringen
bestämmer.
2. I fråga om banker som beviljats oktroj före
lagens ikraftträdande gäller vid tillämpning av 2
kap. 9 § andra stycket och 7 kap. 16 § första
stycket 6
a) att kapitalbasen för ett bankaktiebolag inte
får understiga ett belopp som vid tidpunkten för
ikraftträdandet motsvarar fem miljoner ecu,
b) att kapitalbasen för en sparbank inte får
understiga ett belopp som vid tidpunkten för
ikraftträdandet motsvarar en miljon ecu,
c) att kapitalbasen för en föreningsbank jämte
anslutna lokala föreningsbanker inte får understiga
ett belopp som vid tidpunkten för ikraftträdandet
motsvarar fem miljoner ecu.
3. En sparbank som beviljats oktroj före lagens
ikraftträdande får, under de förutsättningar som
anges i denna punkt, fortsätta att driva
bankrörelse, även om sparbankens kapitalbas vid
ikraftträdandet uppgår till lägre belopp än
motsvarande en miljon ecu. I sådant fall gäller vid
tillämpning av 2 kap. 9 § andra stycket och 7 kap.
16 § första stycket 6 att sparbankens kapitalbas
inte efter lagens ikraftträdande får understiga det
högsta belopp som kapitalbasen uppnått efter den 2
maj 1992. När kapitalbasen uppnått ett belopp som
vid tidpunkten för ikraftträdandet motsvarat en
miljon ecu gäller bestämmelserna i punkt 2.
2.18 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1619) om ändring i
lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
Härigenom föreskrivs
dels att 22 b § lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank i paragrafens lydelse enligt lagen
(1992:1619) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse,
dels att ikraftträdandebestämmelsen till lagen
(1992:1619) om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 b §
Valutahandel får, med de undantag som anges i
femte stycket, bedrivas endast med stöd av
tillstånd av Riksbanken. Något tillstånd behövs
dock inte för köp och försäljning av resevaluta.
Tillstånd till Tillstånd till
valutahandel med valutahandel med
allmänheten allmänheten
(valutahandelstillstånd) (valutahandelstillstånd)
kan medges kan medges kreditinstitut
kreditinstitut och och Posten Aktiebolag.
Postverket.
Vid prövningen skall sökandens kompetens och
soliditet samt allmänna lämplighet beaktas.
Ett valutahandelstillstånd kan begränsas till viss
valutahandel. Tillståndet kan förenas med villkor
om
1. begränsningar av sökandens innehav av
tillgångar och skulder i utländsk valuta samt, när
det gäller fordringar och skulder mot utländska
rättssubjekt, i svenska kronor, och
2. den rapportering som Riksbanken finner
nödvändig.
Tillstånd enligt denna paragraf krävs inte för
1. ett utländskt bankföretag som driver verksamhet
med stöd av 1 kap. 5 § bankrörelselagen (1987:617),
om det i hemlandet meddelade tillståndet att driva
bankrörelse omfattar rätt att bedriva valutahandel,
2. ett utländskt kreditinstitut som driver
verksamhet med stöd av 2 kap. 9 § lagen (1992:1610)
om kreditmarknadsbolag, om det i hemlandet
meddelade tillståndet att driva
finansieringsverksamhet omfattar rätt att driva
valutahandel,
3. ett utländskt företag som driver verksamhet med
stöd av 2 kap. 10 § lagen om kreditmarknadsbolag,
om valutahandel är tillåten enligt företagets
stadgar eller bolagsordning och det eller de
utländska kreditinstitut som äger företaget eller
dess moderföretag skulle ha rätt enligt 1 eller 2
att driva sådan verksamhet.
Riksbanken får för sådana företag som avses i
femte stycket föreskriva villkor och
rapporteringsskyldighet som avses i fjärde stycket.
Den som har rätt att bedriva valutahandel med
allmänheten kallas auktoriserad valutahandlare.
Ikraftträdandebestämmelsen
Denna lag träder i Denna lag träder i kraft
kraft den dag regeringen den 1 februari 1994
bestämmer. såvitt avser 22 b § andra
stycket första meningen
och i övrigt den dag
regeringen bestämmer.
2.19 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och
kreditreglering
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2, 3 och 6 §§
lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §
Om regeringen har förordnat om valutareglering,
får regeringen förordna att Riksbanken för ett
tillstånd till valutatransaktion får
1. ta ut en avgift som skall tillfalla Riksbanken,
eller
2. bestämma att ett visst belopp under en viss tid
skall vara insatt på konto i Riksbanken.
Om regeringen har Om regeringen har
förordnat om förordnat om
valutareglering, får valutareglering, får
regeringen förordna att regeringen förordna att
den som innehar ut- den som innehar utländska
ländska betalningsmedel, betalningsmedel,
tillgodohavanden på tillgodohavanden på
konton i utländskt konton i utländskt
myntslag eller utländska myntslag eller utländska
fondpapper skall erbjuda fondpapper skall erbjuda
Riksbanken att mot Riksbanken att mot
betalning i svenska betalning i svenska
kronor lösa in kronor
tillgångarna. Riksbanken lösa in tillgångarna.
får, helt eller delvis, Riksbanken får, helt
överlåta nämnda eller delvis, överlåta
befogenhet till ett nämnda befogenhet till
kreditinstitut eller ett kreditinstitut.
Postverket.
3 §
Riksbanken får Riksbanken får bemyndiga
bemyndiga ett ett kreditinstitut att
kreditinstitut eller meddela tillstånd enligt
Postverket att meddela detta kapitel. Anser sig
tillstånd enligt detta kreditinstitutet inte
kapitel. Anser sig kunna bifalla en ansökan,
kreditinstitutet eller skall denna överlämnas
Postverket inte kunna till Riksbanken.
bifalla en ansökan,
skall denna överlämnas
till Riksbanken.
6 §
Om regeringen har Om regeringen har
förordnat om förordnat om
valutareglering enligt 1 valutareglering enligt 1
kap. 1 § första meningen kap. 1 § första meningen
eller andra meningen 1 eller andra meningen 1
eller 2, får regeringen eller 2, får regeringen
förordna att Riksbanken förordna att Riksbanken,
eller posttjänstemän som eller den som Riksbanken
Riksbanken bestämmer har i samråd med
rätt att öppna och tillsynsmyndigheten på
granska de brev och postområdet bestämmer,
andra försändelser till har rätt att öppna och
eller från utlandet som granska de brev och andra
finns inom Postverket. försändelser till eller
från utlandet som finns
hos postbefordrings-
företag.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
2.20 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom föreskrivs att 52 § uppbördslagen
(1953:272) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
52 §[1]
Skatt, som har innehållits genom skatteavdrag,
skall betalas in senast den 18 i den uppbördsmånad,
som infaller närmast efter utgången av den månad,
då skatteavdraget gjordes genom insättning på
särskilt konto hos den skattemyndighet som avses i
2 a § andra stycket. Inbetalning från landsting och
kommun skall dock, såvitt gäller preliminär
A-skatt, ske genom avräkning mot fordran enligt 4 §
lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,
m.m.
Sådan preliminär eller kvarstående skatt, som inte
har innehållits genom skatteavdrag samt
tillkommande skatt skall betalas genom insättning
på särskilt konto hos den skattemyndighet till
vilken skatten skall betalas enligt skattsedel.
Om den som har innehållit skatt eller skattskyldig
inte vet till vilken skattemyndighet inbetalning
skall göras, skall skatten sättas in på ett
särskilt konto hos skattemyndigheten i det län där
den som har innehållit skatten respektive den
skattskyldige är bosatt.
Skatten anses betald Skatten anses betald den
den dag när dag när inbetalningskort
inbetalningskort eller eller gireringshandlingar
gireringshandlingar kom kom in till Posten
in till en postanstalt Aktiebolag eller, om
eller, om staten har staten har ingått avtal
ingått avtal om om förmedling av
förmedling av skattein- skatteinbetalningen med
betalningen med en bank en bank, till banken.
eller ett giroinstitut,
till banken eller giro-
institutet.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1993:770.
2.21 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt
Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt[1] skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
53 §[2]
I fall där underrätt fastställt skatt, skall
rätten till den skattemyndighet, som enligt 52 § 1
mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, snarast
översända till rätten ingiven bouppteckning eller
annan handling, som sägs i 51 § andra stycket,
eller bouppteckning, som tillhandahållits rätten
jämlikt tredje stycket sistnämnda paragraf.
Därjämte åligger det rätten att, enligt vad
regeringen närmare bestämmer, tillställa skatte-
myndigheten de uppgifter, som fordras för uppbörd
av skatten. Vad nu sagts skall äga motsvarande
tillämpning, när överrätt fastställt skatt till
högre belopp än förut beräknats eller skattskyldig
vitsordat anmärkning som framställts av den enligt
64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten.
Inbetalning enligt 52 § Inbetalning enligt 52 §
1 mom. tredje stycket 1 mom. tredje stycket
skall ske till särskilt skall ske till särskilt
konto hos konto hos
skattemyndigheten. skattemyndigheten.
Skatten skall anses vara Skatten skall anses vara
betald den dag, då betald den dag, då
inbetalningskort eller inbetalningskort eller
gireringshandlingar gireringshandlingar
kommit in till en kommit in till Posten
postanstalt eller, om Aktiebolag eller, om
staten har ingått avtal staten har ingått avtal
om förmedling av om förmedling av skatte-
skatteinbetalningen med inbetalningen med en
en bank eller ett bank, till banken.
giroinstitut, till
banken eller
giroinstitutet.
Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall
skattemyndigheten, om inte annat följer av 6 §
sista stycket, förordna om uttagande av felande
belopp i den ordning, som enligt uppbördslagen
(1953:272) gäller för indrivning av restförd skatt.
Därvid tas dröjsmålsavgift ut enligt 58 § 2*5 mom.
lagen. Skattemyndigheten får medge befrielse helt
eller delvis från skyldigheten att betala
dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl.
Handling, som enligt första stycket tillställts
skattemyndigheten och som ingivaren äger återfå må
skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän
skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits,
blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den
förses med anteckning om beloppet av inbetald
skatt.
Handling som avses i 49 a § överlämnas till den
skattskyldige sedan skatt, med vars erläggande
anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan
handlingen utlämnas, skall den förses med
anteckning om beloppet av inbetald skatt.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.
[2]Senaste lydelse 1993:895.
2.22 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt
Härigenom föreskrivs föreskrivs att 22 och 44 §§
lagen (1968:430) om mervärdeskatt[1] skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 §[2]
I annat fall än som avses i 21 § skall en särskild
deklaration lämnas för varje verksamhet för vilken
särskild registrering skall ske. Deklaration lämnas
för varje redovisningsperiod så länge
registreringen kvarstår. Redovisningsperiod
omfattar två kalendermånader. Redovisningsperioder
är januari och februari, mars och april, maj och
juni, juli och augusti, september och oktober samt
november och december.
Kan det antas att ingående skatt för viss
skattskyldig regelmässigt kommer att överstiga
utgående skatt med minst 1 000 kronor varje månad
kan skattemyndigheten besluta att
redovisningsperiod tills vidare skall vara en
kalendermånad. För sådan skattskyldig som
registrerats trots att den skattepliktiga
omsättningen inte överstiger 200 000 kronor kan
skattemyndigheten besluta att redovisningsperioden
skall vara helt beskattningsår.
Deklaration skall Deklaration skall lämnas
lämnas till till skattemyndigheten i
skattemyndigheten i det det län, där den
län, där den skattskyldige
skattskyldige registrerats, senast den
registrerats, senast den 5 i andra månaden efter
5 i andra månaden efter utgången av den
utgången av den redovisningsperiod som
redovisningsperiod som deklarationen avser, om
deklarationen avser, om ej annat följer av anvis-
ej annat följer av ningarna. Sker
anvisningarna. Sker inbetalning av skatt
inbetalning av skatt enligt 42 § andra stycket
enligt 42 § andra i behörig ordning, anses
stycket i behörig deklarationen ha lämnats
ordning, anses till skattemyndigheten
deklarationen ha lämnats den dag inbetalningskort
till skattemyndigheten eller gireringshandlingar
den dag inbetalningskort kommit in till Posten
eller gire- Aktiebolag eller, om
ringshandlingar kommit staten har ingått avtal
in till en postanstalt om förmedling av skatte-
eller, om staten har inbetalningen med en
ingått avtal om bank, till banken.
förmedling av skatte-
inbetalningen med en
bank eller ett
giroinstitut, till
banken eller
giroinstitutet.
Deklaration skall avges på heder och samvete samt
avfattas på blankett enligt fastställt formulär.
Efter föreläggande skall deklaration lämnas även
av den som inte enligt första stycket är deklara-
tionsskyldig.
Bestämmelserna i 4 kap. 2 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter gäller i
tillämpliga delar i fråga om deklaration för
mervärdeskatt.
44 §[3]
Inbetalning av skatt Inbetalning av skatt
anses ha skett den dag anses ha skett den dag
inbetalningskort eller inbetalningskort eller
gireringshandlingar gireringshandlingar
kommit in till en kommit in till Posten
postanstalt eller, om Aktiebolag eller, om
staten har ingått avtal staten har ingått avtal
om förmedling av om förmedling av
skatteinbetalningen med skatteinbetalningen med
en bank eller ett en bank, till banken.
giroinstitut, till
banken eller
giroinstitutet.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Lagen omtryckt 1990:576.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.
[2]Senaste lydelse 1993:772.
[3]Senaste lydelse 1993:772.
2.23 Förslag till
Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)
Härigenom föreskrivs föreskrivs att 19 §
kupongskattelagen (1970:624)[1] skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §[2]
Kupongskatt betalas Kupongskatt betalas
genom insättning på genom insättning på
särskilt konto. In- särskilt konto. In-
betalning anses ha skett betalning anses ha skett
den dag inbetalningskort den dag inbetalningskort
eller girerings- eller gireringshandlingar
handlingar kommit in kommit in till Posten
till en postanstalt Aktiebolag eller, om
eller, om staten har staten har ingått avtal
ingått avtal om om förmedling av skatte-
förmedling av skatte- inbetalningen med en
inbetalningen med en bank, till banken.
bank eller ett
giroinstitut, till
banken eller giro-
institutet.
Om kupongskatt inte betalas inom den tid som anges
i 8 eller 15 § eller i den ordning som anges i
första stycket, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt
58 § 2*5 mom. uppbördslagen (1953:272).
Beskattningsmyndigheten får medge befrielse helt
eller delvis från skyldigheten att betala dröjs-
målsavgift, om det finns särskilda skäl.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.
[2]Senaste lydelse 1993:773.
2.24 Förslag till
Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)
Härigenom föreskrivs föreskrivs att 58 §
fordonsskattelagen (1988:327)[1] skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
58 §[2]
Skatten betalas genom insättning på särskilt
konto.
Inbetalning anses ha Inbetalning anses ha
skett den dag skett den dag
inbetalningskort eller inbetalningskort eller
gireringshandlingar gireringshandlingar
kommit in till ett kommit in till Posten
postkontor eller, om Aktiebolag eller, om
staten har ingått avtal staten har ingått avtal
om förmedling av om förmedling av
skatteinbetalningen med skatteinbetalningen med
en bank eller ett en bank, till banken.
giroinstitut, till
banken eller
giroinstitutet.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1440.
[2]Senaste lydelse 1993:775.
2.25 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta
på skogskontomedel m.m.
Härigenom föreskrivs föreskrivs att 8 § lagen
(1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel
m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §[3]
Banken skall betala Banken skall betala
skatten till skatten till
Skattemyndigheten i Skattemyndigheten i
Kopparbergs län inom den Kopparbergs län inom den
tid som anges i 6 §. tid som anges i 6 §.
Betalning skall göras Betalning skall göras
genom insättning på genom insättning på
särskilt konto. In- särskilt konto. In-
betalning anses ha skett betalning anses ha skett
den dag inbetalningskort den dag inbetalningskort
eller girerings- eller gireringshandlingar
handlingar kommit in kommit in till Posten
till en postanstalt Aktiebolag eller, om
eller, om staten har staten har ingått avtal
ingått avtal om om förmedling av skatte-
förmedling av skatte- inbetalningen med en
inbetalningen med en bank, till banken.
bank eller ett
giroinstitut, till
banken eller giro-
institutet.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[3]Senaste lydelse 1993:776.
3 Ärendet och dess beredning3.1 Översynen av
postverksamheten
Postverksamheten i landet har under de senaste åren
varit föremål för en omfattande översyn. Behovet av
att se över förutsättningarna och formerna för
Postverkets verksamhet redovisades av den tidigare
regeringen i prop. 1990/91:87 om Näringspolitik för
tillväxt. Det fanns flera skäl till att en översyn
var påkallad. Riksdagens revisorer pekade år 1989 i
rapporten "Postverkskoncernens verksamhet" på ett
antal brister i regeringens styrning och
uppföljning av Postverkets verksamhet. Revisorerna
pekade också på att Postverkets offentligrättsliga
ställning innebär vissa begränsningar i
handlingsfriheten jämfört med privata konkurrenter.
Förändrade marknadsförutsättningar hade orsakat en
strukturkris i postkontorsnätet. Regleringen av
Postverkets ensamrätt till brevbefordran var i
behov av en översyn mot bakgrund av den snabba för-
ändringen av marknaden för brev, framväxten av
alternativa kommunikationsmetoder samt
diskussionerna inom EG om liberalisering av
postverksamheten.
Riksdagen delade regeringens syn på behovet av en
översyn av Postverkets verksamhetsförutsättningar.
Riksdagen menade att det fanns skäl som talade för
att Postverket ombildas till aktiebolag men att
förutsättningarna för och konsekvenserna av en
bolagisering av Postverket måste klarläggas inom
ramen för ett regelverk som lämnar utrymme för
samhällspolitiska åtaganden (bet. 1990/91:TU29,
rskr. 1990/91:377).
Den tidigare regeringen framhöll i 1990 års
finansplan (prop. 1990/91: 100 bil.1) att det
statliga betalningssystemet, med vissa förbehåll, i
princip bör vara utformat så att det skapas
valfrihet för allmänhet och myndigheter att välja
betalningsförmedlare. Mot bakgrund av detta var det
angeläget att utreda vilka effekterna skulle bli på
Postverkets ekonomi om Postgirots kvarvarande
ensamrätt till statliga betalningar avskaffades.
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100
bil. 7) återkom regeringen till riksdagen med en
redovisning av en till stora delar slutförd översyn
av förutsättningarna och formerna för Postverkets
verksamhet. Slutsatsen av utredningsarbetet var att
fri konkurrens är av värde för att postverksamhet
skall bedrivas så effektivt som möjligt. Regeringen
framförde mot bakgrund av detta att ökad konkurrens
var önskvärd även såvitt avser brevbefordran och
att Postverkets ensamrätt till brevbefordran därför
borde avskaffas. Vidare angav regeringen att
Postverket borde ombildas till aktiebolag för att
ges samma förutsättningar att verka som sina
konkurrenter. Regeringen framförde emellertid att
dessa åtgärder inte kunde genomföras förrän det
fanns en lagstiftning varigenom staten bl.a. kan
försäkra sig om att den regionala och sociala
postservicen fungerar i hela landet. Vidare före-
slogs att Postgirots kvarvarande ensamrätt till
statliga betalningar skulle avskaffas. Detta kunde
inte ske med omedelbar verkan då statens strategi
för det framtida betalningssystemet måste utvecklas
ytterligare.
Riksdagen ställde sig bakom regeringens
överväganden (bet. 1991/92:TU18, rskr.
1991/92:276). Vad beträffar Postgirots förmedling
av de statliga betalningarna hade riksdagen inget
att invända mot att regeringen avvecklade Post-
girots ensamrätt till statliga betalningar.
Riksdagen framförde emellertid att förekomsten av
två konkurrerande betalningssystem, Postgirot resp.
bankerna och Bankgirot, har bidragit till att det
svenska betalningssystemet är mycket effektivt med
internationella mått mätt. Riksdagen ansåg det
därför angeläget att denna konkurrens främjar
utvecklingen av det svenska betalningssystemet även
i framtiden. Postgirots konkurrensförutsättningar
ansågs därför vara av stor betydelse. En
avreglering av Postgirots kvarvarande ensamrätt
till statliga betalningar borde därför göras på ett
sätt som säkerställer en fortsatt fungerande
konkurrens mellan de båda betalningssystemen (bet.
1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Postgirots
konkurrensförutsättningar har varit föremål för
utredning som redovisats i 1993 års budgetproposi-
tion (prop. 1992/93:100 bil.7). Denna utredning
påvisade att Postgirot klarar att den kvarvarande
ensamrätten till de statliga betalningarna
avskaffas. Mot bakgrund av detta kommer förord-
ningen (1974:591) om skyldighet för statlig
myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot att
upphävas senast i samband med att Postverket
ombildas till aktiebolag. Postgirot kommer
samtidigt att ges begränsat utvidgade
verksamhetsförutsättningar i form av fri
räntesättning och begränsad kreditgivning till stöd
för betalningsförmedlingen.
I mars år 1992 tillkallade regeringen en särskild
utredare med uppgift att utarbeta förslag till den
lagstiftning och den ändrade reglering i övrigt som
behövs vid en ändrad konkurrenssituation på post-
området * Postlagsutredningen (K 1992:38).
Utredningen har i betänkandet (SOU 1993:9) Postlag
lämnat förslag till ny postlag och vissa andra lag-
ändringar m.m. Utredningens sammanfattning av
betänkandet finns i bilaga 1 och utredningens
lagförslag i bilaga 2. Betänkandet har
remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 3. En
sammanfattning av remissyttrandena finns
tillgänglig hos Kommunikationsdepartementet (dnr
K93/300/RS).
Inom Finansdepartementet har utarbetats en
promemoria med utkast till lagrådsremiss om
ändringar i den finansiella lagstiftningen med
anledning av Postverkets bolagisering. Promemorian
har remissbehandlats. En sammanfattning av
promemorian, promemorians lagförslag och en för-
teckning över remissinstanserna finns i bilaga 4.
En sammanfattning av remissyttrandena finns
tillgänglig hos Finansdepartementet (dnr 3252/93).
Regeringen återkom till riksdagen i november år
1992 med förslag om att Postverkets ensamrätt till
brevbefordran skulle avvecklas fr.o.m. den 1
januari 1993 (prop. 1992/93:132, bet. 1992/93:TU11,
rskr. 1992/93:152) vilket godtogs av riksdagen.
Riksdagen anförde i samband härmed att en riks-
täckande postservice med god kvalitet och till
rimliga priser utgör en väsentlig del av ett lands
infrastruktur. Det ansågs därför nödvändigt att
skapa villkor som möjliggör för Postverket att
uppfylla statsmakternas krav beträffande kvalitet
och service. Riksdagen framhöll betydelsen av att
regeringen snarast återkommer till riksdagen med
förslag om postlag och bolagisering av Postverket.
Regeringen återkom i 1993 års budgetproposition
(prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. 1992/93:TU27, rskr.
1992/93:311). Regeringen angav då att ett förslag
till postlag och ändrad verksamhetsform för
Postverket skulle komma att presenteras för
riksdagen i sådan tid att bolagsbildningen och
postlagen skulle kunna träda i kraft senast den 1
januari 1994.
Ett antal utredningar och analyser har gjorts som
underlag för en bolagsbildning i enlighet med
riksdagens riktlinjer. Här bör nämnas att
regeringen i maj år 1992 tillsatte en särskild
expertgrupp inom regeringskansliet med uppgift att
närmare utreda de konstitutionella aspekterna vid
en ändrad verksamhetsform för Televerket,
Postverket och Statens järnvägar. Resultatet av
gruppens arbete redovisas i promemorian Bolagi-
sering av affärsverk, konstitutionella aspekter (Ds
1992:101).
Här bör även nämnas den analys av Postverkets
konkurrensförutsättningar som genomfördes inom
Kommunikationsdepartementet. Detta arbete finns
redovisat i promemorian Postens
konkurrensförutsättningar (Ds 1991:44) som
remissbehandlades under hösten år 1991. Fördjupade
analyser av Postgirots konkurrensförutsättningar
och Postverkets samarbete med andra banker har även
gjorts inom regeringskansliet.
Det nya bolagets övergripande struktur och inrikt-
ning, erforderliga avtal mellan staten och bolaget
m.m. har behandlats i arbetsgrupper med företrädare
för regeringskansliet och Postverket.
Bolagiseringen av Postverket innefattar en rad
tekniska frågor. Det gäller t.ex. val av
förvärvsmetod, värdering av tillgångar och skulder
samt utformning av avtal. Arbete har i denna del
utförts inom Kommunikationsdepartementet med stöd
av externa experter inom områdena för redovisning
och affärsjuridik.
I det följande presenteras nu förslag till ny
reglering av postverksamhet m.m. i landet närmare.
Vidare föreslås att Postverkets verksamhet överförs
till ett av staten helägt aktiebolag, Posten AB.
3.2 Lagrådet
Regeringen beslutade den 2 september 1993 att
inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som
finns i bilaga 5.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.
Regeringen har i propositionens lagförslag följt
Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella
ändringar gjorts i lagtexten. Vi återkommer till
Lagrådets synpunkter i specialmotiveringen till
postlagen.
Övriga lagförslag är av sådan beskaffenhet att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande
från Lagrådet har därför inte inhämtats över dessa
lagförslag (lagförslag 2.17*2.25).
4 Styrningen av postverksamheten m.m. i landet
4.1 Nuvarande mål för post- och kassaservicen
Riksdagen har slagit fast att en väl fungerande
post- och kassaservice skall finnas tillgänglig för
alla oavsett adressort. Denna post- och kassaser-
vice skall omfatta distribution av brev, paket och
betalningar och tillhandahållas alla vardagar. Upp-
draget att tillhandahålla denna service har getts
till Postverket. Uppdraget preciserades senast i
1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil.
7, bet. 1991/92:TU18, rskr. 1991/92:276) och inne-
bär följande:
* Service och kvalitet. En god grundläggande
postservice skall ges till såväl stora som små
kunder i hela landet. Kundernas efterfrågan bör
vara styrande för Postverkets insatser. Föränd-
ringar av servicens utformning i glesbygd bör
ske varsamt.
* Daglig service. Postverket skall tillhandahålla
daglig postservice till alla hushåll, företag
och organisationer. I normalfallet skall dessa
ha tillgång till postutdelning och
betalningsservice fem dagar i veckan.
* Rikstäckande service. Postverkets service skall
vara rikstäckande. Brev, paket och betalningar
skall kunna nå alla oavsett adressort.
* Brevbefordran. Postverket skall tillhandahålla
brevbefordran med hög tillförlitlighet enligt
kundernas efterfrågan. Enstaka försändelse skall
befordras till enhetligt och rimligt pris.
* Paketbefordran. Postverket skall tillhandahålla
paketbefordran till ett enhetligt pris för
enstaka försändelser från privatpersoner.
* Betalnings- och kassaservice. Postverket skall
tillhandahålla daglig och rikstäckande
betalnings- och kassaservice. På orter där
alternativ till Postverkets betalnings- och
kassaservice saknas skall staten upphandla
betalnings- och kassaservice. Det överlåts på
Postverket att finna det billigaste och mest
effektiva sättet att upprätthålla betalnings-
och kassaservicen.
Brevbefordran i Postverkets regi har tidigare skyd-
dats av en författningsreglerad ensamrätt. Paketbe-
fordran har alltid varit öppen för fri konkurrens.
Förmedlingen av statliga betalningar har reglerats
genom myndigheternas skyldighet att använda Riks-
banken eller Postgirot.
I den hittillsvarande ordningen har således sam-
hällets behov av post- och kassaservice uppnåtts
genom att riksdagen beslutat om riktlinjer för
Postverkets post- och kassaservice. Samtidigt har
Postverkets brev- och postgiroverksamhet skyddats
med regleringar.
I dag sker förändringar på postområdet snabbt.
Allt fler alternativ till de tjänster som
Postverket tillhandahåller framkommer. Det krävs av
företagen på postmarknaden att de är flexibla och
kundanpassade för att möta de ökande och alltmer
differentierade kraven från postkunderna. Samtidigt
är det ett samhällsintresse att hela landet
tillförsäkras en tillfredsställande post- och
kassaservice. Ansvaret för detta vilar hos riksdag
och regering. Den nya modell som nu föreslås
betonar detta ansvar och skiljer tydligare mellan
den post- och kassaservice som beställs och
utförandet av densamma.
4.2 Anpassningen av styrningen avseende post- och
kassaservicen i landet
Under senare år har det skett väsentliga föränd-
ringar på postområdet. Den tekniska utvecklingen
har förbättrat förutsättningarna för en snabb och
effektiv post- och kassaservice. Samtidigt har nya
kommunikationsmedel tillkommit som utgör viktiga
alternativ till den traditionella postverksamheten
(se även kapitel 7 nedan). Även om dessa andra
kommunikationsmedel har fått stor betydelse, står
det klart att de endast är komplement till
postverksamhet och alltså inte kan ersätta post-
och kassaservicen. Privatpersoner likaväl som myn-
digheter och företag kommer under överskådlig tid
att ha behov av att brev, paket och betalningar
blir befordrade på ett effektivt och tillförlitligt
sätt.
I den nya situationen med fri konkurrens på
postområdet samtidigt som samhällets behov av
postkommunikationer måste tillgodoses, är det
angeläget att statens ansvar för post- och
kassaservice fortsatt kan upprätthållas.
Staten är beställare av posttjänster och ställer
som sådan krav på postverksamhetens omfattning.
Staten är även ägare av den postverksamhet som
bedrivs inom Postverket och har som sådan till
uppgift att ställa ekonomiska krav på att
verksamheten bedrivs effektivt. Staten är samtidigt
regulatör med uppgift att övervaka postverksamheten
och utfärda riktlinjer för formerna för servicens
inriktning.
De nuvarande övergripande målen för den
grundläggande post- och kassaservicen bör enligt
regeringen ligga fast och anges i lag. Det bör slås
fast att det skall finnas en rikstäckande postser-
vice som innebär att brev och paket kan nå alla
oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet för
alla att få brev befordrade till enhetliga och
rimliga priser. Privatpersoner skall också ha
möjlighet att få paket befordrade till enhetliga
priser.
Det skall vidare finnas en rikstäckande
kassaservice som innebär att alla kan verkställa
och ta emot betalningar till enhetliga priser.
I normalfallet skall alla ha tillgång till post-
och kassaservicen fem dagar i veckan. I dag saknar
ca 1.800 fasta hushåll daglig post- och kassaservi-
ce. Denna ringa andel av antalet hushåll som inte
har daglig post- och kassaservice bör inte öka.
Ansvaret för att en grundläggande post- och kassa-
service finns vilar på staten. Postlagen gör det
möjligt för staten att uppdra åt flera olika före-
tag att medverka till att en grundläggande post-
och kassaservice finns. Regeringen har emellertid
inledningsvis för avsikt att genom avtal med Posten
AB säkerställa en fortsatt väl fungerande grund-
läggande post- och kassaservice enligt ovan i hela
landet.
Postservice (brev- och paketbefordran)
Som angivits ovan är det angeläget att en daglig
och rikstäckande brev- och paketbefordran även
framgent tillhandahålls och att enstaka brev- och
paketförsändelser befordras till enhetliga och
rimliga priser.
I och med att Postverkets ensamrätt till brevbe-
fordran har avvecklats, har flera företag möjlighet
att etablera sig på ett verksamhetsområde där Pos-
tverket tidigare varit ensam. I denna nya marknads-
situation behövs lagreglering och tillsyn. Det är
nödvändigt med bestämmelser om tystnadsplikt m.m.
för att skydda den personliga integriteten hos dem
som anlitar befordringsföretag, i synnerhet för
brevbefordran. Staten måste också ha ett instrument
för att se till att det grundläggande behovet av
postservice kan tillgodoses överallt i landet och
inte bara där den är lönsam. En reglering tjänar
också syftet att ge företagen vissa spelregler för
sin verksamhet.
Postverket bedömer att Posten AB bör kunna
upprätthålla en daglig och rikstäckande postservice
utan särskild ersättning. Det är emellertid svårt
att bedöma hur konkurrensen mellan brevbefordrings-
företag kan komma att utvecklas. Förändras
konkurrenssituationen kan det innebära att Posten
AB:s förmåga att tillhandahålla den dagliga och
rikstäckande postservicen utan särskild ersättning
försvåras. Om det visar sig nödvändigt kan därför
det system med anmälningsskyldighet som nu
föreslås, framöver komma att ändras till ett till-
ståndssystem. Möjlighet ges då att ålägga post-
befordringsföretag vissa uppdrag eller avgifts-
belägga postverksamhet som ett medel att uppnå de
politiska mål som ställs upp för postverksamheten.
Alla postbefordringsföretag kan med ett sådant
system solidariskt vara med och bidra till att den
rikstäckande postservice som anses angelägen ur
statsmakternas synvinkel upprätthålls.
På en fungerande marknad med konkurrens behövs
inte prisregleringar. Marknaden för brevbefordran
är fr.o.m. den 1 januari 1993 öppen för alla.
Marknaden kännetecknas dock ännu inte av en
fungerande konkurrens. Posten AB kommer med stor
sannolikhet under överskådlig framtid att vara det
dominerande företaget på brevbefordringsmarknaden.
I syfte att värna om enhetsportoprincipen samt
skydda de kunder som inte har alternativ till den
brevbefordran som Postverket i dag tillhandahåller
från kraftiga prishöjningar är en fortsatt
priskontroll nödvändig. Det är framför allt privat-
personer som saknar alternativ. Ett pristak för
privatpersoners avgift för inrikes befordran av
brev kommer därför att införas. Detta kommer att
regleras i avtal mellan staten och Posten AB.
Kravet från statsmakternas sida på att enstaka
brevförsändelse skall befordras till enhetligt och
rimligt pris kan då infrias.
Kassaservice
Det skall finnas en rikstäckande kassaservice som
innebär att alla kan verkställa och ta emot be-
talningar till enhetliga priser.
Kassaservice ingår i finansiell verksamhet av det
slag som bedrivs av banker m.fl.
Postverket tillhandahåller en rikstäckande
kassaservice via postkontorsnätet och lantbrevbä-
ringen. Detta gör det möjligt för privatpersoner,
företag och organisationer i hela landet att
verkställa och ta emot betalningar samt att få
tillgång till kontanta medel. Denna kassaservice
har ett naturligt samband med övrig
postdistribution utan att för den skull utgöra
postverksamhet. Målen för den rikstäckande
distributionsservicen av brev, paket och betal-
ningar bör emellertid hållas samlade.
Det har inte varit aktuellt att med ett
tillståndssystem finansiera rikstäckande
kassaservice. Det har av naturliga skäl inte heller
varit aktuellt att ålägga andra
postbefordringsföretag, som endast är verksamma med
brev- och paketbefordran, att vara med och finan-
siera kassaservicen. Enligt den nuvarande ordningen
ersätter staten Postverket för den rikstäckande
kassaservicen till den del alternativ saknas och
det inte är kommersiellt motiverat att bedriva
verksamheten.
Regeringen avser att i avtal uppdra åt Posten AB
att tillhandahålla en rikstäckande kassaservice mot
ersättning enligt nuvarande ordning.
De delar av Posten AB som är verksamma med kassa-
service kommer i och med ombildningen till aktie-
bolag att omfattas av den befintliga regleringen på
det finansiella området. Postgirots verksamhet
föreslås komma att omfattas av bankrörelselagen
(1987:617). Övrig betalningsförmedling som bedrivs
i postkontorsnätet föreslås komma att omfattas av
lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag. Dessa
verksamheter kommer liksom andra finansiella
institutioner att stå under tillsyn av Finans-
inspektionen när det gäller formerna för verksam-
heten, banksekretess osv.
5 Nuvarande ordning
Postverksamhet är reglerad i förhållandevis liten
utsträckning. Någon lagstiftning som reglerar
utövande av själva postverksamheten finns inte. Det
finns i stället regler som generellt styr
Postverkets verksamhet. Postverket är underkastat
det allmänna regelsystemet för offentligrättslig
verksamhet. Hit räknas såväl grundlagsbestämmelser
som annan offentligrättslig reglering. Även civil-
och näringsrättsliga bestämmelser har betydelse för
Postverkets uppträdande i affärsrelationer. Det
finns också offentligrättsliga regler som specifikt
styr Postverket. Dessutom finns det regler som
Postverket har bestämt skall gälla i den egna verk-
samheten, bl.a. avtalsvillkor i verkets
affärsverksamhet.
Postverket har enligt förordningen (1988:79) med
instruktion för Postverket till huvuduppgift att
driva poströrelse vari det ingår att befordra och
distribuera brev och paket samt förmedla
betalningar. Postverket får dessutom driva annan
verksamhet som det har särskilda förutsättningar
för. I instruktionen finns regler om Postverkets
inre organisation, ansvars- och uppgiftsfördelning
mellan Postverkets styrelse och generaldirektören,
redovisning och medelsförvaltning, revision m.m.
Postverket skall enligt instruktionen varje år
före den 1 september till regeringen lämna förslag
till treårsplan med anslagsredovisning och
anslagsframställning. Detta förslag behandlas av
regeringen i budgetpropositionen, vari föreslås mål
och inriktning för Postverkets verksamhet liksom
anslag för perioden.
Riksdagens beslut om treårsplaner och anslag
delges Postverket genom beslut av regeringen,
"Regleringsbrev för postväsendet".
I lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kom-
munikationer har riksdagen bemyndigat regeringen
att meddela föreskrifter om bl.a. postbefordran.
Dessutom har riksdagen i lagen medgett subdelega-
tion till förvaltningsmyndighet för postbefordran.
Lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser
ger regler för Postverkets behandling av
obeställbara brev- och paketförsändelser.
Postverkets kungörelse (1966:120) angående
Postverkets ansvarighet för försändelser och medel
innehåller de grundläggande reglerna om Postverkets
ansvarighet. Kungörelsen har beslutats av
Postverket och publicering har skett i Svensk
författningssamling. Bestämmelserna avser endast
ansvaret i den inrikes rörelsen. För Postverkets
ansvarighet i postutväxlingen med utlandet och i
den utrikes betalningsförmedlingen gäller vad som
överenskommits i internationella avtal och som
tillämpas av Postverket som kundvillkor.
Postverkets uppgifter inom totalförsvaret regleras
huvudsakligen genom beredskapsförordningen
(1993:242) och kungörelsen (1951:51) om postbe-
handling under höjd beredskap.
Enligt bankrörelselagen (1987:617) avses med
bankrörelse verksamhet i vilken ingår inlåning från
allmänheten på sådan räkning som bank allmänt
använder. Bankrörelse får förutom av Sveriges
riksbank endast bedrivas av bankaktiebolag,
sparbanker och centrala föreningsbanker, som har
fått regeringens tillstånd (oktroj) därtill.
Postverket får, enligt ett undantag i lagen, för
sin postgirorörelse hålla konton för allmänheten
trots att verket saknar oktroj.
Förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig
myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot
kommer att upphävas i samband med att Postverket
ombildas till aktiebolag.
I 9 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100) finns
bestämmelser om sekretess för uppgift som angår
särskild postförsändelse hos Postverket.
Enligt 4 kap. 8 § brottsbalken skall den som
olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande
som ett postbefordringsföretag förmedlar som
postförsändelse dömas för brytande av
posthemlighet. I 4 kap. 9 § föreskrivs straffansvar
för den som i andra fall än de som nämns i 8 §
olovligen bryter brev.
I 27 kap. rättegångsbalken finns bestämmelser om
beslag m.m. av brev och andra försändelser.
De bestämmelser som här redovisats är de mest
centrala för Postverkets verksamhet. Det finns
därutöver ytterligare ett antal författningar där
någon del av Postverkets verksamhet regleras eller
där Postverket nämns. Bl.a. finns i vallagen
(1972:620) bestämmelser om Postverkets medverkan
vid allmänna val, i delgivningslagen (1970:428)
bestämmelser om särskild postdelgivning samt i
tullagen (1987:1065) bestämmelser om Postverkets
medverkan i Tullverkets kontrollverksamhet och om
Postverkets tullskyldighet i vissa fall.
6 Allmän motivering
6.1 Behovet av lagreglering på postområdet
Utredningens förslag: Överensstämmer med
regeringens (se betänkandet s. 123).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser
lämnar förslaget utan erinran. Många är i likhet
med Postverket positiva till förslaget.
Kammarrätten i Göteborg uttrycker tveksamhet till
att översynen av vissa problemområden på
postområdet, såsom sekretess, obeställbara för-
sändelser m.m., bör mynna ut i en ny lag av den typ
som föreslås.
Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av
Postverkets tidigare monopolställning när det
gäller brevbefordran och med den möjlighet till
styrning av verksamheten från statsmakterna som
detta inneburit har det tidigare inte förelegat
något behov av en postlagstiftning.
I den nya situationen med möjlighet för flera
företag att etablera sig på postmarknaden har
behovet av en reglering på postområdet
accentuerats. Det är exempelvis angeläget att skapa
bestämmelser om tystnadsplikt som syftar till att
skydda den personliga integriteten hos dem som
anlitar befordringsföretag i synnerhet för
brevbefordran. Av 8 kap. regeringsformen följer att
sådana föreskrifter i vissa fall skall meddelas
genom lag.
Vissa delar av dagens postverksamhet, framför allt
distributionen av brev till mottagare i glesbygd,
är inte lönsam från affärsmässiga synpunkter.
Postverket har emellertid vissa samhällsåtaganden,
som bl.a. innebär att en rikstäckande postservice
skall upprätthållas. Det är en samhällsangelägenhet
att denna service skall finnas kvar även framgent.
Med en fri och utvidgad konkurrens finns det en
risk för att den icke lönsamma postservicen
försämras om inget görs för att förhindra det. Det
är naturligt att nya postbefordringsföretag
försöker koncentrera sig på den del av postverk-
samheten som ger störst vinster, framför allt
företagspost i de större städerna. Detta kan
försvåra situationen för det eller de företag som
vill eller måste ägna sig åt en rikstäckande post-
service.
Det är därför av avgörande betydelse att staten
skaffar sig ett instrument för att se till att
vissa grundläggande behov av postkommunikationer
kan tillgodoses överallt i landet och inte bara där
den är lönsam. En reglering tjänar också syftet att
ge postbefordringsföretagen vissa spelregler för
sin verksamhet.
Postverkets huvuduppgifter och de servicemål för
dessa som riksdagen har ställt upp för Postverket
omfattar inte bara postverksamhet i inskränkt
mening, dvs. befordran av brev och paket, utan
också betalnings- och kassaservice. Denna service
har behandlats i finansplanen i 1993 års budgetpro-
position (prop.1992/93:100 bil.1 s.134). Det sägs
där att Postgirot driver en verksamhet som i flera
avseenden liknar den som bedrivs av banker, vilka
verkar i enlighet med bankrörelselagens regler.
Enligt finansplanen bör postgiroverksamheten i
fortsättningen regleras av en särskild lag.
Regeringen har senare kommit fram till att
Postgirot bör inlemmas under den reglering som
gäller för banker i allmänhet. Övrig
betalningsförmedling m.m. kommer att omfattas av
regleringen rörande kreditmarknadsbolag. De
finansiella tjänster som utförs av Postverket
kommer således att regleras i särskild ordning.
Med hänsyn härtill anser regeringen att den nya
postlagen inte bör omfatta betalningsförmedling
utan endast sådan verksamhet som i allmänhet ligger
i begreppet postverksamhet, dvs. främst befordran
av brev men även av paket.
Beträffande servicemålet att det skall finnas en
rikstäckande kassaservice förhåller sig saken
däremot något annorlunda, vilket framgår av nästa
avsnitt.
6.2 Grundläggande postservice
Utredningens förslag: Förslaget upptar inte en
rikstäckande kassaservice som ett mål i anslutning
till den grundläggande postservicen. I övriga delar
stämmer utredningens förslag huvudsakligen överens
med regeringens (se betänkandet s. 128).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna
delar bedömningen att målen för den grundläggande
postservicen i landet bör slås fast i postlagen.
Några anser att ytterligare servicemål skall tas
med. Postverket och en del andra instanser anser
att även målen för Postverkets betalnings- och
kassaservice kan behöva säkerställas * i postlagen
eller i annat sammanhang. Kammarrätten i Göteborg
menar dock att de samhällspolitiska målen för den
postverksamhet som skall bedrivas i landet liksom
hittills kan fastställas av riksdagen och
regeringen utan att lagfästas. Konkurrensverket
godtar ett system med enhetsporto inom det
avgränsade marknadssegment som föreslås, men
framhåller vikten av att fri prissättning råder för
annan befordran än styckevis sådan. Varje
postbefordringsföretag bör i en sådan situation få
ge rabatter på sina normala priser.
Skälen för regeringens förslag: Som tidigare
nämnts sker för närvarande stora förändringar på
postkommunikationsområdet både vad gäller sättet
för kommunikation och förutsättningarna för olika
postbefordringsföretag att verka på marknaden. Mot
denna bakgrund är det svårt att närmare förutsäga
utvecklingen annat än på kort sikt. Klart är att
effektiva postkommunikationer spelar en stor roll
såväl för samhällsfunktioner av skilda slag som för
privatpersoner i hela landet. Det kan således
konstateras att det är ett nationellt samhälleligt
intresse att det finns goda postkommunikationer.
Postkommunikationer har tidigt varit ett intresse
för staten. Med hänsyn till den stora betydelsen av
postkommunikationer har inriktningen av politiken
på området lagts fast av riksdagen.
Nu gällande former för statsmakternas styrning av
Postverkets verksamhet beslutades i huvudsak år
1985 (prop. 1984/85:100 bil.8, bet. 1984/85:TU11,
rskr. 1984/85:203). Vissa kompletteringar har
emellertid gjorts senare. Styrningen sker genom att
riksdagen fastställer servicemål, kvalitetsmål och
ekonomiska mål på grundval av rullande treårsplaner
som upprättas av Postverket. De fastställda målen
har senast preciserats i 1992 års budgetproposition
(prop. 1991/92:100 bil. 7 s. 160, bet.
1991/92:TU18, rskr. 1991/92:276) på det sätt som
redogjorts för i avsnitt 4.1.
Postverket har på postbefordringsområdet även
vissa samhällsåtaganden, dvs. uppgifter som inte är
affärsmässigt motiverade men angelägna ur ett
samhällsperspektiv. Till dessa brukar räknas
framför allt följande uppgifter.
* Befordran av blindskrift. Postverket ersätts för
kostnaderna för befordran av alla slags
blindskriftsförsändelser genom ett anslag över
statsbudgeten. Ersättningen har dock kommit att
begränsas till försändelser som skickas till
eller från vissa institutioner. Ersättning för
de försändelser som skickas portofritt mellan
synskadade har inte utgått. Dessa kostnader bärs
av Postverket.
* Beredskapsplanering. Postverket skall svara för
beredskapsplanering som en del av
totalförsvarsplaneringen. Detta gäller bl.a.
postbefordran, fältposttjänst under kriser eller
i krig.
* Handikappservice. Det är angeläget att
tillgängligheten till postservice är god även
för äldre och handikappade. Postverket tillämpar
därför riktlinjerna för glesbygdsservicen
generöst för sådana hushåll.
I Postlagsutredningens direktiv angavs vissa skäl
tala för att ett nytt regelsystem borde innefatta
krav på tillstånd för den som skall bedriva
postverksamhet efter samma modell som använts på
telekommunikationsområdet. Man skulle i så fall i
lagen ange de allmänna förutsättningarna för
tillstånd. En tillstånds- och tillsynsmyndighet
skulle sedan kunna ges bemyndigande att ställa upp
de närmare villkoren för tillståndet och utöva
tillsyn över att de uppställda reglerna och
villkoren följs. Enligt vad som vidare angavs i
direktiven skulle villkoren kunna gälla skyldighet
för tillståndshavare att upprätthålla vissa
prisstrukturer och att delta i kostnaderna för
olika samhällsuppdrag (t.ex. postbefordran för
totalförsvaret och befordran av blind-
skriftsförsändelser). Vidare skulle tillstånd att
bedriva postverksamhet kunna förenas med en
skyldighet för tillståndshavaren att tillhandahålla
postservice till alla på likartade villkor, även
där det inte är lönsamt.
Den i direktiven skisserade lösningen med styrning
via ett tillståndssystem förutsätter i princip att
det finns en marknad med flera företag som är
villiga att i konkurrens bedriva postverksamhet och
som samtidigt har resurser att åta sig vissa
angelägna samhällsuppdrag. Det kan emellertid på
goda grunder ifrågasättas om detta blir fallet.
Även på en helt avreglerad postmarknad finns det
till följd av brevmarknadens stordriftsfördelar
anledning att tro att endast ett mycket litet antal
nya brevbefordringsföretag kommer att finnas. Dessa
kan förväntas uppträda i storstadsregionerna och de
torde företrädesvis komma att ägna sig åt
företagspost.
Det bolagiserade Postverket * Posten AB * kommer
med all säkerhet att under överskådlig framtid inta
en dominerande ställning när det gäller
brevbefordran. Konkurrens till postbolagets
brevbefordringsverksamhet uppkommer sannolikt även
efter avregleringen främst genom telefax och andra
tekniska kommunikationsalternativ.
I fråga om statsmakternas möjligheter att
upprätthålla en fortsatt god postservice i landet
innebär en bolagisering av Postverket inte någon
större förändring. Staten kan styra verksamheten i
det bolagiserade Postverket dels genom den
lagstiftning som nu föreslås, dels också genom att
utöva sitt ägarinflytande på olika sätt. En
grundläggande god postservice kan exempelvis
garanteras genom bestämmelser i bolagsordningen
eller genom avtal.
Utredningen har dragit slutsatsen att det vid en
bolagisering av Postverket och en ökande konkurrens
på postområdet inte behövs något system med
tillståndsplikt för att gällande sociala och
regionala mål på postområdet skall kunna
upprätthållas. Regeringen gör i dag samma bedömning
som utredningen. I framtiden kan dock frågan komma
att omprövas om utvecklingen på postmarknaden ger
anledning till det.
Vi anser det emellertid vara av värde att i lag
slå fast vissa grundläggande servicemål.
De nu gällande målen för postkommunikationen i
landet är enligt regeringens mening giltiga även i
den nya situation som uppkommer efter avregle-
ringen. Med hänsyn till att det i framtiden inte
kommer att bli fråga om styrning av ett statligt
affärsverk, bör det i den föreslagna regleringen
till ledning för den framtida styrningen av
marknaden ges en syftesbestämning i huvudsaklig
överensstämmelse med de övergripande målen för
postkommunikation som gäller i dag. Det skall
finnas en rikstäckande postservice som innebär att
brev och paket kan nå alla oavsett adressort. Det
skall finnas möjlighet för alla att få brev be-
fordrade till enhetliga och rimliga priser.
Privatpersoner skall ha möjlighet att få paket
befordrade till enhetliga priser. Det skall också
finnas en rikstäckande kassaservice som innebär att
alla har möjlighet att verkställa och ta emot
betalningar till enhetliga priser. De mer detaljbe-
tonade målen hör däremot inte hemma i en lag. Så
inte heller de samhällsåtaganden som Postverket har
i dag. Dessa frågor bör i stället lösas genom att
staten som ägare fastställer policy och strategier
för Posten AB, främst genom avtal med bolaget.
Som framgår av den tidigare redogörelsen omfattar
de mål som riksdagen senast har ställt upp för
Postverket inte bara postverksamhet i vanlig
mening, dvs. befordran av brev och paket, utan
också betalnings- och kassaservice. Sådan
verksamhet är av finansiellt slag liknande den
verksamhet som bedrivs av banker m.fl. Därför
kommer Postgirot att bli bank med begränsade
bankrättigheter. Dess verksamhet kommer att
omfattas av den lagstiftning som gäller för banker.
Viss verksamhet som i dag bedrivs inom
affärsområdet Bank och kassa kommer att bli
tillståndspliktig enligt lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag. De finansiella verksamheterna
kommer att stå under tillsyn av Finansinspektionen.
Detta talar i och för sig emot att det i postlagen
skall anges som ett mål i anslutning till dem som
gäller för postservicen i landet att det skall
finnas en rikstäckande kassaservice. Regeringen
anser ändå att det kan vara motiverat att ange
detta servicemål i postlagen. Postverket tillhanda-
håller en rikstäckande kassaservice via
postkontorsnätet och lantbrevbäringen. Detta gör
det möjligt för privatpersoner, företag,
myndigheter och organisationer i hela landet att
verkställa och ta emot betalningar samt att få
tillgång till kontanta medel. Denna kassaservice
har därför ett visst samband med övrig
postdistribution utan att för den skull utgöra
postverksamhet. Det är en fördel, anser regeringen,
att målen för den rikstäckande distribu-
tionsservicen hålls samlade. Detta görs naturligast
i en postlag. Vi vill dock klart understryka att
kassaservicen inte skall anses utgöra
postverksamhet och således inte heller skall stå
under tillsyn av den myndighet som skall ha tillsyn
över brevbefordran.
Regeringen bör själv eller genom en myndighet
fortlöpande följa utvecklingen på postområdet och
bevaka att post- och kassaservicen motsvarar
samhällets behov. Därigenom ges regeringen
möjlighet att kontrollera att de grundläggande krav
på servicen som samhället ställer är uppfyllda. Den
snabba utvecklingen på kommunikationsområdet kan
också medföra att förändrade eller nya krav behöver
ställas upp.
6.3 Bedrivande av postverksamhet
Utredningens förslag: Innehåller inte någon
bestämmelse om anmälningsskyldighet för den som
vill bedriva postverksamhet som avser
brevbefordran. I övrigt stämmer utredningens
förslag huvudsakligen överens med regeringens (se
betänkandet s. 131).
Remissinstanserna: Postverket och Konkurrensverket
instämmer i utredningens förslag som innebär att
det är tillräckligt att brevbefordringsföretag står
under tillsyn. Flertalet remissinstanser anser
däremot att det bör införas ett tillståndskrav
eller ett enklare anmälningsförfarande för den som
vill ägna sig åt brevbefordran.
Svea hovrätt föreslår att ett tillståndskrav
införs för att man skall kunna förebygga oseriös
verksamhet. Härigenom skulle nya postbefordrings-
företag också få reda på vilka krav som kommer att
ställas på verksamheten m.m., och
tillsynsmyndigheten få ramar för verksamheten. Även
RÅ anser att ett tillstånds- eller
anmälningsförfarande bör införas. Värdet i ett
tillståndssystem ligger enligt RÅ i att oseriös
verksamhet på ett smidigt sätt kan förebyggas.
Telestyrelsen vill att en anmälningsskyldighet
skall omfatta alla som bedriver postverksamhet,
eftersom det skulle ge tillsynsmyndigheten en
bättre överblick över marknaden och bidra till
förebyggande av oseriös verksamhet. Dessutom skulle
det möjliggöra en fördelning av samhällsuppdrag
mellan olika företag. Statskontoret påpekar att en
anmälningsskyldighet kan behövas för att möjliggöra
en fördelning av kostnaderna för
tillsynsmyndighetens verksamhet mellan
brevbefordringsföretagen. Även Kammarrätten i
Göteborg, TCO, SACO, Svenska Kommunförbundet,
Handikappförbundens Centralkommitté och Synskadades
Riksförbund förordar ett tillstånds- eller
anmälningsförfarande.
Skälen för regeringens förslag: Hanteringen av
brev har under lång tid varit ett statligt monopol.
Bestämmelser härom har senast funnits i kungörelsen
(1947:175) angående postverkets ensamrätt till
brevbefordran m.m. Kungörelsen upphävdes fr.o.m.
den 1 januari 1993. Det råder alltså numera en fri
konkurrens på brevbefordringsområdet. Detsamma har
länge varit fallet i fråga om befordran av paket.
En väl fungerande postservice är av stor
samhällelig betydelse. Detta gäller trots att den
traditionella postbefordringen i ökad omfattning
har kommit att ersättas av alternativa kommuni-
kationsmedel inom framför allt teleområdet. I fråga
om såväl brev som paket har avsändare och mottagare
ett befogat krav på att befordringen sker på ett
effektivt och tillförlitligt sätt. Det är också
viktigt att avsändare och mottagare kan lita på att
innehållet i postförsändelser inte röjs. Detta
gäller framför allt innehållet i brev, som
generellt måste anses ha en förtrolig och personlig
karaktär.
Angelägenheten av att postverksamhet bedrivs på
ett effektivt och tillförlitligt sätt, samtidigt
som integritetsskyddsintressena tillgodoses, talar
för att verksamheten underkastas vissa regler. Som
tidigare nämnts finns det för närvarande inte någon
särskild lagstiftning som styr utövandet av
postverksamhet. Detta hänger samman med att
postverksamhet till allra största delen har
bedrivits av Postverket. I dag har vi således en
helt ny situation. Det förhållandet att Postverket
är endast en av flera postdistributörer och i en
nära framtid kan förväntas bli ombildat till
aktiebolag gör det befogat att överväga en
lagreglering av hur postverksamhet skall bedrivas.
Det är emellertid viktigt att de lagbestämmelser
som införs inte görs så detaljerade att de inverkar
negativt på en ändamålsenlig konkurrens. Här som på
andra områden gäller att onödig byråkrati bör
motverkas och att det inte bör införas andra
lagregler än sådana som är klart motiverade.En
särskild fråga som uppstår i detta sammanhang är om
det bör ställas krav på tillstånd för den som vill
bedriva postverksamhet.
Ett tillståndskrav kan, allmänt sett, motiveras av
att samhället behöver försäkra sig om ett visst
yrkeskunnande eller om vilja och förmåga hos den
som vill driva den aktuella verksamheten att
fullgöra skyldigheterna mot det allmänna. Det kan *
som är fallet exempelvis i fråga om yrkestrafik *
finnas skäl att genom ett tillståndskrav söka få
garantier för att gällande säkerhetskrav kommer att
uppfyllas.
Dessa skäl gör sig i viss utsträckning gällande
också på postområdet. Här är vikten av att skyddet
för brevhemligheten och övriga integritetsintressen
iakttas särskilt framträdande. Dessa intressen
skyddas i stor utsträckning redan i dag av
bestämmelser i bl.a. sekretesslagen och
brottsbalken. Om bestämmelserna byggs ut, så att de
omfattar alla som i sin verksamhet befordrar
förtroliga försändelser, bör detta ge goda
garantier för att skyddet för den personliga
integriteten upprätthålls. Skyddet torde knappast
vara beroende av att ett tillståndssystem införs.
Ett annat tänkbart skäl för ett tillståndssystem,
som också berörs i Postlagsutredningens direktiv,
är att den tillståndsprövande myndigheten skulle
kunna förena ett tillstånd med vissa villkor, t.ex.
en skyldighet för tillståndshavaren att tillgodose
olika sociala och regionala intressen på
postområdet. Som tidigare angetts anser regeringen
detta inte vara något bärande skäl att för
närvarande införa ett krav på tillstånd, eftersom
det inte kan förväntas uppstå särskilt många
postbefordringsföretag som är beredda att åta sig
en mera omfattande postservice. Det ringa antalet
förväntade brevbefordringsföretag talar tvärtom mot
att införa ett tillståndssystem. Postverket * eller
Posten AB * torde även i framtiden komma att inta
en dominerande ställning. Det framstår inte som
meningsfullt att underkasta detta företag en
tillståndsprövning.
Det är självfallet viktigt att kunna förebygga
uppkomsten av oseriös verksamhet liksom att i
efterhand kunna ingripa mot konstaterade
missförhållanden. Detta torde enligt regeringens
mening kunna uppnås även utan ett krav på
tillstånd, nämligen genom att låta postverksamheten
i landet stå under tillsyn av en statlig myndighet.
Tillsynsmyndigheten kan ges möjlighet att ingripa
om någon bedriver postverksamhet på ett sätt som
inte är godtagbart. Man kan på det sättet
åstadkomma en ordning som är i stort sett likvärdig
med ett tillståndssystem.
Postlagsutredningen har med hänsyn till vad som
sagts tidigare föreslagit att man avstår från att
införa ett tillståndskrav på postområdet och i
stället nöjer sig med en tillsynsverksamhet.
Regeringen delar utredningens bedömning i dessa
avseenden, men anser däremot i likhet med flertalet
remissinstanser att tillsynsmyndigheten behöver ha
ett instrument för att få reda på vilka företag som
verkar på marknaden. Av detta skäl föreslår
regeringen att företag som bedriver postverksamhet
skall vara skyldiga att anmäla sig till
tillsynsmyndigheten innan de sätter i gång
verksamheten. I samband med att anmälan registreras
kan företaget informeras om vilka krav samhället
ställer enligt postlagen och enligt de föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen.
Frågan är då vilket slag av verksamhet som bör
ställas under tillsyn. I den av regeringen
föreslagna postlagen ställs vissa krav på postverk-
samhet som innefattar befordran av brev eftersom
brev allmänt sett anses vara särskilt skyddsvärda
från integritetssynpunkt. Enligt förslaget skall
den som i postverksamhet fått del av uppgifter som
angår särskild brevförsändelse åläggas
tystnadsplikt. Vidare skall brev i verksamheten som
är obeställbara enligt förslaget lämnas till
tillsynsmyndigheten för vidare hantering där. Klart
är således att brevbefordran skall stå under
tillsyn av en tillsynsmyndighet. Frågan är om även
paketbefordran bör ställas under tillsyn.
Till förmån för att ställa paketbefordringen under
tillsyn talar bl.a. det allmänna intresset av att
paket befordras på ett tillförlitligt sätt. Vidare
kan paket * om än i långt mindre utsträckning än
brev * innehålla meddelanden av personlig och
förtrolig karaktär. Det finns alltså i viss mån
integritetsskyddsintressen som gör sig gällande
också på paketområdet. Det kan i sammanhanget
nämnas att den nuvarande lagstiftningen om
obeställbara postförsändelser omfattar både brev
och paket.
Det finns emellertid flera skäl som talar mot att
paketbefordringen ställs under tillsyn.
Paketmarknaden har hittills varit praktiskt taget
oreglerad. Det är en allmän uppfattning att
paketbefordringen hittills har fungerat
tillfredsställande och att den även i framtiden bör
lämnas oreglerad så långt som möjligt. Det finns
inte heller anledning att i detta avseende
särbehandla sådan paketbefordran som sker inom
ramen för postverksamhet från annan paketbefordran.
Övervägande skäl talar därför mot att ställa
paketbefordringen under tillsyn. Regeringen
föreslår således att tillsynen får omfatta endast
sådan postverksamhet som avser brevbefordran.
(Tillsynsverksamheten beskrivs närmare under
avsnitt 6.12.)
Vilken innebörd begreppen postverksamhet och brev
bör ha i den nya lagen utvecklas närmare i
specialmotiveringen.
Postlagen bör innehålla en allmänt hållen
bestämmelse om att all postverksamhet skall
bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga
krav på tillförlitlighet. Denna bestämmelse gäller
således såväl brev som paket. Eftersom
brevbefordran skall stå under tillsyn av till-
synsmyndigheten innebär bestämmelsen när det gäller
brev även en viss hållpunkt för tillsynen. Ett
rimligt krav på tillförlitlighet kan exempelvis
vara att postbefordringsföretaget har sådan
kontroll över de postförsändelser som anförtrotts
företaget för befordran att riskerna i möjligaste
mån elimineras för att obehöriga får tillgång till
dem eller att de blir förstörda under hanteringen
eller av yttre påverkan.
Såvitt gäller brevbefordran sägs vidare att
postverksamhet skall bedrivas så att skyddet för
avsändarnas och mottagarnas personliga integritet
upprätthålls. Att se till att denna bestämmelse
efterlevs är likaledes en uppgift för
tillsynsmyndigheten. Beträffande integritetsskyddet
hänvisas bl.a. till bestämmelserna om tystnadsplikt
i postverksamhet och om obeställbara försändelser.
6.4 Integritetsskyddet i postbefordran
6.4.1 Nuvarande ordning m.m.
Regeringsformen
Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje
medborgare skyddad gentemot det allmänna mot bl.a.
undersökning av brev eller annan förtrolig
försändelse. Enligt motiven (prop.1975/76:209 s.147
f) omfattar skyddet för förtrolig kommunikation
meddelanden som sänds med post eller på annat sätt
som brev, telegram, bandinspelning osv.
Fotografering av skriftliga handlingar är exempel
på sådana upptagningar som avses i bestämmelsen.
Också genomlysning av brev så att de kan läsas
räknas som upptagning.
Skyddet för förtrolig kommunikation kan enligt 2
kap. 12 § regeringsformen begränsas genom lag.
Begränsning får enligt paragrafens andra stycke
göras endast för att tillgodose ändamål som är
godtagbart i ett demokratiskt samhälle och får
aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn
till det ändamål som föranlett den och inte heller
sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den
fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens
grundvalar. Begränsning kan t.ex. ske med hänsyn
till beivrandet av brott.
Brottsbalken
I 4 kap. 8 § brottsbalken sägs att den som
olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande,
som ett post- eller telebefordringsföretag
förmedlar som postförsändelse eller telemeddelande,
döms för brytande av post- eller telehemlighet till
böter eller fängelse i högst två år.
Paragrafen fick sin nuvarande lydelse genom en
lagändring (1993:601) den 1 juli 1993 i samband med
tillkomsten av telelagen (1993:597). Ändringen
berörde dock även postområdet. Numera ges
postförsändelser ett skydd i brottsbalken oavsett
om de befordras i enskild eller allmän verksamhet.
En förutsättning för att gärningen är straffbar är
att gärningen utförs olovligen. Gärningen är lovlig
under vissa förutsättningar, t.ex. genom samtycke
från den som äger förfoga över meddelandet. Den är
också i vissa fall lovlig även utan samtycke.
Utanför det straffbara området faller t.ex. beslag
av brev som sker i enlighet med reglerna i 27 kap.
rättegångsbalken eller annan
tvångsmedelslagstiftning.
Uttrycket "bereder sig tillgång till" innefattar
inte krav på att gärningsmannen tar del av
meddelandets innehåll. Det räcker om han tillgriper
handlingen. Gärningsbeskrivningen omfattar således
både sådana fall då ett brev eller annat meddelande
definitivt avhändes adressaten och fall då
gärningsmannen tar del av meddelandet och därefter
vidarebefordrar det.Enligt 4 kap. 9 § brottsbalken
kan en person dömas för intrång i förvar om han,
utan att 8 § är tillämplig, olovligen bryter brev
eller telegram eller annars bereder sig tillgång
till något som förvaras förseglat eller under lås
eller eljest tillslutet. Påföljden är även här
böter eller fängelse i högst två år.
I 20 kap. 3 § brottsbalken anges att den som röjer
uppgift, som han är skyldig att hemlighålla enligt
lag eller annan författning eller enligt
förordnande eller förbehåll som har meddelats med
stöd av lag eller annan författning, eller som
olovligen utnyttjar sådan hemlighet, döms * om
gärningen inte eljest är särskilt belagd med straff
* för brott mot tystnadsplikt till böter eller
fängelse i högst ett år. Vid gärning som begås av
oaktsamhet är påföljden böter. I ringa fall av
oaktsamhet döms inte till ansvar.
Datastraffrättsutredningen lämnade i december 1992
betänkandet (SOU 1992:110) Information och den nya
informationsteknologin * straff- och
processrättsliga frågor m.m. I betänkandet föreslås
bl.a. att 4 kap. 8, 9 och 9 a §§ brottsbalken skall
ersättas av en ny 8 §. Enligt första stycket i den
nya paragrafen skall den som olovligen tar del av,
tillgriper eller upptar handling som förvaras
inlåst eller annars tillslutet eller som är under
befordran genom ett befordringsföretag dömas för
informationsintrång till böter eller fängelse i
högst två år. Samtidigt föreslås att bestämmelsen
om straff för dataintrång i 21 § datalagen upphävs.
Med termen befordringsföretag avses enligt
Datastraffrättsutredningen ett företag med en
verksamhet vars ändamål är yrkesmässig förmedling
av information som andra lämnat för distribution.
Ändamålet skall framgå av t.ex. stadgar och andra
dokument, där verksamhetens inriktning anges.
Verksamheten skall ha en sådan omfattning och
inriktning att det inte i realiteten väsentligen är
fråga om distribution inom t.ex. ett större företag
eller en myndighet.
Datastraffrättsutredningens betänkande har
remissbehandlats och är under övervägande inom
regeringskansliet.
Sekretesslagen
Enligt 9 kap. 8 § första stycket sekretesslagen
(1980:100) gäller sekretess inom Postverket för
uppgift som angår särskild postförsändelse. Om
sekretess inte följer av någon annan bestämmelse
får dock sådan uppgift lämnas till den som är
försändelsens avsändare eller mottagare. Sekretess
gäller inom Postverket även för uppgift om enskilds
förbindelse med postgirorörelsen eller bank.
I 9 kap. 8 § tredje stycket regleras sekretessen i
övrigt inom allmän samfärdsel. Sekretess gäller hos
Postverket och annan myndighet som handhar allmän
samfärdsel för uppgift som angår enskilds
förbindelse med samfärdselverksamheten och som inte
regleras tidigare i paragrafen, om det inte står
klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
lider skada eller men. Sekretessen hos Postverket
för uppgift om enskilds adress gäller dock endast
om det kan antas att röjande av uppgiften skulle
medföra fara för att någon utsätts för övergrepp
eller annat allvarligt men.
I 14 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om
begränsningar i sekretessen och om förbehåll.
Enligt 14 kap. 2 § tredje stycket hindrar
sekretessen inte att en uppgift om en enskilds
adress, telefonnummer och arbetsplats lämnas till
en myndighet, om uppgiften behövs där för
delgivning enligt delgivningslagen (1970:428).
Enligt 14 kap. 2 § fjärde stycket hindrar
sekretessen inte heller att uppgift som rör
misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet,
polismyndighet eller annan myndighet som har att
ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för
brottet och detta kan antas leda till annan påföljd
än böter. Beträffande uppgifter som omfattas av
sekretess enligt 9 kap. 8 § första stycket gäller
vad som nyss sagts endast såvitt avser misstanke om
brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare
straff än fängelse i två år (14 kap. 2 § femte
stycket).
Datalagen
Enligt 11 § datalagen (1973:289) får en
personuppgift som ingår i personregister inte
lämnas ut, om det finns anledning anta att
uppgiften skall användas för automatisk
databehandling i strid med lagen. Vidare sägs i
bestämmelsen att sekretesslagen i stället skall
tillämpas i det allmännas verksamhet.
Med personuppgift avses i datalagen upplysning som
avser enskild person. För att fråga skall vara om
ett personregister skall en personuppgift kunna
hänföras till den som avses med uppgiften. En
adressuppgift i ett register är ett exempel på en
uppgift som kan hänföras till en viss person.
Någon skyldighet för enskilda rättssubjekt som
håller personregister att lämna ut uppgifter ur
registret finns inte. Däremot skall en prövning
enligt 11 § göras, om den som håller ett register
avser att lämna ut en personuppgift. Någon
möjlighet att överklaga ett sådant beslut finns
inte.
I 13 § datalagen finns en bestämmelse om
tystnadsplikt för registeransvarig och annan i
enskild verksamhet som tagit befattning med
personregister eller med uppgifter som samlats in
för att ingå i sådant register.
Rättegångsbalken
I 27 kap. rättegångsbalken finns bestämmelser om
bl.a. beslag och hemlig telefonavlyssning, vilka
innebär en inskränkning i integritetsskyddet.
Regleringen har genom en lagändring (1993:602) i
samband med tillkomsten av telelagen (1993:597) den
1 juli 1993 gjorts tillämplig på försändelser hos
alla post- eller telebefordringsföretag.
Datastraffrättsutredningen har i betänkandet SOU
1992:110 föreslagit än mer långtgående ändringar i
samma riktning.
I 3 § anges att brev, telegram eller annan
försändelse, som finns hos ett post- eller
telebefordringsföretag, får tas i beslag endast om
det för brottet är föreskrivet fängelse i ett år
eller däröver och försändelsen hade kunnat tas i
beslag hos mottagaren.
I 4 § regleras befogenheten att göra beslag i
olika fall. Föremål som påträffas får, utöver i
fall då någon med laga rätt använder tvångsmedel,
tas i beslag efter beslut av undersökningsledaren
eller åklagaren. Vid fara i dröjsmål får även utan
sådant beslut åtgärden vidtas av polisman, om det
inte är fråga om en försändelse som finns hos ett
post- eller telebefordringsföretag.
I 9 § anges att, om en försändelse som kan tas i
beslag kan förväntas komma in till ett
befordringsföretag, rätten får förordna att den
skall hållas kvar när den kommer in till
befordringsföretaget till dess frågan om beslag har
avgjorts.
I 12 § finns regler om hur öppnande av beslagtaget
brev eller annan tillsluten handling och
undersökning av bl.a. beslagtagna post- och
telegrafförsändelser får ske.
Annan lagstiftning
Genom lagen (1990:291) om obeställbara
postförsändelser regleras Postverkets rätt att i
vissa situationer öppna brev som är obeställbara
dvs. inte kan delas ut till adressaten eller
återställas till avsändaren samt sådana som är
ofrankerade eller otillräckligt frankerade. En
närmare redogörelse för lagens bestämmelser finns i
avsnitt 6.5.
Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt och
lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och
anhållna m.fl. innehåller vissa begränsningar i
rätten för de i lagarna angivna personerna att ta
emot och skicka bl.a. brev. Brev får dock sändas
till bl.a. svenska myndigheter utan någon kontroll.
Från denna regel undantas brev till Postverket.
Skälet till att Postverket undantas är att det har
ansetts önskvärt att postanvisningar o.d. som
skickas till Postgirot skall kunna kontrolleras.
Lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll
innehåller i 20 § bl.a. bestämmelser om att
polismyndighet i vissa fall kan få tillstånd att
närmare undersöka, öppna eller granska post- eller
telegrafförsändelser, brev, andra slutna handlingar
eller paket som har ställts till eller avsänts från
utlänning och som påträffas vid husrannsakan,
kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som
finns hos ett befordringsföretag. I samma paragraf
sägs att rätten kan förordna att en försändelse,
som avses i tillståndet och som ankommer till ett
befordringsföretag, skall hållas kvar till dess den
har undersökts närmare, öppnats eller granskats.
Lagrummet har genom en den 1 juli 1993 genomförd
lagändring (1993:612) gjorts tillämpligt på
postförsändelser hos varje postbefordringsföretag.
6.4.2 Integritetsfrågans behandling i det
internationella samarbetet
Frågan om integritetsskydd är och har varit central
i flera olika internationella sammanhang, bl.a.
inom FN, Europarådet och EG.
I FN:s universella förklaring om de mänskliga
rättigheterna anges att envar är skyddad mot
godtyckliga ingripanden i fråga om bl.a. korre-
spondens. Alla har rätt att utan ingripanden söka,
motta och sprida upplysningar och tankar genom
varje slags uttrycksmedel utan hänsyn till gränser
(artikel 12 och 19). En motsvarande reglering finns
i 1966 års FN-konvention om medborgerliga och
politiska rättigheter (artikel 14 och 19) samt i
den Europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna (artikel 8 och 10).
EG-kommissionen har den 15 oktober 1992 lagt fram
ett förslag till direktiv om skydd för enskilda vid
behandling av personuppgifter och om det fria
flödet av sådana uppgifter.
6.4.3 En ny reglering av integritetsskyddet på
postområdet
Tystnadsplikt i enskild postverksamhet
Utredningens förslag: I huvudlinjerna stämmer
förslaget överens med regeringens, dock att kretsen
av personer som omfattas av tystnadsplikten enligt
utredningens förslag begränsats till dem som till
följd av anställning eller liknande anknytning till
postverksamhet tagit befattning med brev som
befordrats i verksamheten.
Utredningens förslag innehåller inte heller någon
bestämmelse om tystnadspliktens företräde framför
meddelarfriheten eller begränsningar i densamma för
delgivnings- och brottsutredningsändamål (se
betänkandet s. 144).
Remissinstanserna: Riksåklagaren, överåklagaren i
Stockholm och Kammarrätten i Göteborg menar att
bestämmelsen har fått en alltför snäv utformning.
På ett postkontor kan det finnas flera personer som
kan ha kännedom om att viss post kvarhålles utan
att dessa personer "tagit befattning med" brevet.
Personkretsen som omfattas av bestämmelsen om
tystnadsplikt bör därför utvidgas så att den
omfattar alla som deltar i eller har deltagit i
verksamheten och därvid har fått kännedom om
uppgiften. Kammarrätten i Göteborg har framfört
synpunkter på att utredningens förslag bör
kompletteras i vissa avseenden.
Skälen för regeringens förslag: I dag gäller
sekretess enligt sekretesslagen för uppgifter hos
Postverket och andra myndigheter som handhar allmän
samfärdsel. När det är fråga om uppgifter som angår
särskilda postförsändelser pekas Postverket ut som
det organ hos vilket sekretess gäller. Sekretess
gäller vidare hos Postverket för uppgifter
beträffande enskilds förbindelse med
postgirorörelsen eller bank.
I postverksamhet som utförs av privaträttsliga
subjekt finns i dag inte något skydd för den
enskilde motsvarande det som gäller i Postverkets
verksamhet. Det råder allmän enighet om att
innehållet i meddelanden som befordras som brev
liksom andra uppgifter som rör breven har ett från
integritetssynpunkt högt skyddsvärde oavsett vilket
företag som hanterar försändelsen.
Utgångspunkten är därvid att uppgifter som finns
hos enskilda företag som bedriver postverksamhet i
princip inte är offentliga, men att å andra sidan
sådana uppgifter också kan lämnas ut om inte annat
föreskrivs i lag. En ny reglering måste därför
bygga på bestämmelser om tystnadsplikt i stället
för på bestämmelser om inskränkningar i
offentlighetsprincipen. Förslaget avser att så
långt som möjligt tillgodose samma skyddsintressen
som den nuvarande regleringen i sekretesslagen med
de begränsningar i sekretessen som föreskrivs i
främst 14 kap. 2 § sekretesslagen för vissa
ändamål.
En väsentlig skillnad mellan den föreslagna
bestämmelsen i postlagen och den aktuella
bestämmelsen i sekretesslagen är att postlagens
bestämmelse endast tar sikte på meddelanden som
befordras som brev eller med brev jämställda
försändelser (vad som avses med brev framgår av 3 §
postlagen och specialmotiveringen till detta
lagrum). Förvisso kan även paket innehålla
meddelanden, men det har ansetts olämpligt att i
detta avseende särbehandla sådana paket som be-
fordras inom ramen för postverksamhet från annan
paketbefordran (se närmare därom avsnitt 6.3).
Beträffande utformningen av lagbestämmelsen
ansluter sig regeringen till den uppfattning som
framförts av Riksåklagaren m.fl., dvs. att det inte
finns anledning att begränsa tystnadsplikten till
dem i verksamheten som tagit befattning med ett
brev. Tystnadsplikten bör gälla för alla dem som
till följd av sin anställning eller motsvarande
anknytning till postverksamhet deltagit i
verksamheten och därigenom fått tillgång till brev
som befordras i verksamheten. Såväl innehållet i
breven som de kommunicerande parternas identitet
bör omfattas av tystnadsplikten. Den bör dock inte
gälla i förhållande till brevens avsändare eller
mottagare. Tystnadsplikten begränsas av ett
obehörighetsrekvisit. Om tystnadsplikten efterges
av den enskilde eller om det av föreskrifter följer
att uppgifter skall lämnas ut, skall en sådan
gärning således inte anses brottslig.
Tystnadsplikt, motsvarande den som i dag gäller
för Postverket enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen,
bör gälla i enskild postverksamhet för uppgifter
som hänför sig till att kvarhållande och beslag
enligt förordnande med stöd av 27 kap. 9 §
rättegångsbalken vidtagits. Sekretessen gäller
såväl det förhållandet att tvångsmedel förekommit
som de uppgifter som angår det särskilda ärendet. I
detta fall skall sekretessen även gälla i
förhållande till avsändaren och mottagaren.
Liksom enligt 9 kap. 8 § sekretesslagen bör
tystnadsplikt gälla i fråga om uppgifter
beträffande enskildas adresser om det kan antas att
röjande av uppgifterna skulle medföra fara för att
någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt
men. Är så inte fallet kan adressuppgifter lämnas
ut enligt postlagen.
Såsom Kammarrätten i Göteborg har påpekat behöver
bestämmelsen om tystnadsplikt i den version som
föreslagits av utredningen kompletteras när det
gäller såväl en bestämmelse om tystnadspliktens
företräde framför meddelarfriheten som när det
gäller myndigheters behov i vissa fall av att få
uppgifter för delgivningsändamål och
brottsutredning. Ändringar i de angivna hänseendena
medför även att tystnadsplikten i enskild
postverksamhet i allt väsentligt motsvarar den
nuvarande postsekretessen.
Postsekretessen enligt 9 kap. 8 § första stycket
sekretesslagen har enligt 16 kap. 1 § samma lag
företräde framför principen om meddelarfrihet.
Regeringen anser att även den i postlagen
föreslagna tystnadsplikten i enskild postverksamhet
för uppgift som rör särskild brevförsändelse liksom
för uppgift som hänför sig till att åtgärd enligt
27 kap. 9 § RB företagits på motsvarande sätt bör
undantas från meddelarfriheten. Detta föranleder
ett tillägg i 16 kap. 1 § sekretesslagen.
I fråga om myndigheters behov av vissa uppgifter
om enskild för delgivning enligt delgivningslagen
(1970:428) samt i fråga om brottsutredande
myndigheters behov av uppgifter som rör misstanke
om brott och som omfattas av tystnadsplikten införs
i postlagen bestämmelser som i huvudsak motsvarar
de nuvarande bestämmelserna i sekretesslagen.
Prövningen av om en uppgift skall lämnas ut skall
dock i samtliga fall göras av den begärande
myndigheten. Utlämnandet sker då under
myndighetsansvar och kan bli föremål för kontroll
av det allmänna. Det är enligt regeringens mening
inte lämpligt att genom lag överlämna denna uppgift
som innefattar myndighetsutövning och som berör
intresset för enskildas personliga integritet i
förhållande till det allmännas intresse att utreda
och beivra brott, till enskilda
postbefordringsföretag. Regeringen anser därför att
prövningen av om skyddade uppgifter skall utlämnas
alltid bör göras av den myndighet som begär sådana
uppgifter.
I samband med att Postverket bolagiseras bör de
bestämmelser i 9 kap. 8 § sekretesslagen som tar
sikte på verket mönstras ut.
Regleringen i 27 kap. rättegångsbalken om
kvarhållande och beslag är redan i dag utformad så
att effektiva tvångsmedel skall kunna tillgripas
oavsett om det gäller försändelser hos enskilda
eller allmänna postbefordringsföretag.
De tidigare angivna undantagen i lagen (1974:203)
om kriminalvård i anstalt och lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl. angående
brev till Postverket bör slopas i och med att
Postverket upphör att vara myndighet. Då kommer
respektive lags bestämmelser om begränsningar i
rätten att ta emot och skicka brev att gälla för
brev till och från postbefordringsföretag.
Insyn i Posten AB:s verksamhet till den del den
innefattar myndighetsutövning mot enskilda
Skälen för regeringens förslag: I och med att
Postverket bolagiseras blir tryckfrihetsförord-
ningens regler om allmänna handlingars offentlighet
inte längre tillämpliga på verksamheten.
Allmänheten kommer alltså inte att, mot Posten AB:s
vilja, kunna få tillgång till handlingar beträf-
fande sådan verksamhet som innefattar
myndighetsutövning mot enskilda som det statliga
postbolaget föreslås få hand om även efter
bolagiseringen.
På förslag av regeringen (prop. 1986/87:151)
beslutades en utvidgning av offentlighetsprincipens
tillämpning utanför myndighetsområdet till att även
omfatta enskilda organ som handhar myn-
dighetsutövning mot enskilda. En ny regel infördes
i 1 kap. 8 § sekretesslagen med den innebörden att
vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om
rätt att ta del av handlingar hos myndighet också
skulle gälla handlingar hos de organ som upptas i
en bilaga till lagen, i den mån handlingarna hör
till den verksamhet som nämns där. De i bilagan
angivna organen skall jämställas med myndigheter
vid tillämpningen av sekretesslagen. Som skäl för
ändringen anförs i propositionen att
handlingsoffentligheten har till huvudsyfte att
utgöra en garanti för rättssäkerhet och för effek-
tivitet i förvaltningen. Vidare sägs att intresset
av insyn i offentlig verksamhet gör sig gällande
med likartad styrka oavsett den yttre form som
valts för verksamheten.
När det gäller Postverkets uppgift som
röstmottagare vid allmänna val (se avsnitt 6.8.1)
gör sig allmänhetens intresse av insyn särskilt
starkt gällande. Även när det gäller särskild
postdelgivning (se avsnitt 6.8.2), tullmedverkan
(se avsnitt 6.9), medverkan vid utlämnande av
körkort (se avsnitt 6.8.3) och handläggning av
flyttningsanmälningar (se avsnitt 6.8.4) kan det
finnas intresse av insyn. Det finns därför enligt
regeringens mening skäl att göra
handlingsoffentligheten tillämplig hos det statliga
postbolaget för dessa delar av bolagets verksamhet.
Detta sker genom att man i bilagan till
sekretesslagen räknar upp den verksamhet hos
postbolaget som skall omfattas av denna. I den mån
det finns behov av att begränsa insynen i något
avseende sker det genom de regler i sekretesslagen
som i dag skyddar motsvarande uppgifter i Post-
verkets verksamhet.
Sekretess i det allmännas verksamhet
Utredningens förslag: Överensstämmer med
regeringens när det gäller sekretess för uppgift
som angår särskild postförsändelse hos den
myndighet som har att utöva tillsyn över
postverksamhet. Ändringen motiveras av att det är
tillsynsmyndigheten som i samband med Postverkets
bolagisering föreslås överta hanteringen av
obeställbara brevförsändelser (se betänkandet s.
144).
Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg har
påpekat att det inte torde vara uteslutet att
postverksamhet även i framtiden kan komma att
åtminstone delvis bedrivas i offentligrättsliga
former. I övrigt lämnas förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: Det finns
anledning att överväga om det behövs ett särskilt
sekretesskydd i tillsynsmyndighetens verksamhet och
om detta i så fall kräver ändring i sekretesslagen.
Myndigheten kommer att fungera som
tillsynsmyndighet över brevbefordran. Härvid kommer
myndigheten att få tillgång till allehanda
uppgifter inom postbefordringsföretagen. I bl.a.
statlig tillsynsverksamhet med avseende på
produktion, handel, transportverksamhet eller
näringslivet i övrigt gäller enligt 8 kap. 6 §
sekretess i den utsträckning regeringen före-
skriver. Paragrafen ger i sig inte upphov till
sekretess utan den förutsätter att regeringen före-
skriver om sekretess. Regeringen har med stöd av
paragrafen meddelat föreskrifter om sekretess i
sekretessförordningen. Avsikten är att
tillsynsmyndigheten på postområdet skall omfattas
av denna sekretess.
Tillsynsmyndigheten kommer att få direkt kontakt
med postförsändelser även utanför själva
tillsynsarbetet, exempelvis i samband med hante-
ringen av obeställbara brevförsändelser. Vid denna
hantering blir det ofta aktuellt att öppna
tillslutna brevförsändelser. Denna hantering, som
är mycket känslig från integritetssynpunkt, torde
inte kunna omfattas av den sekretess som följer av
8 kap. 6 § sekretesslagen och sekretess-
förordningen. Enligt nuvarande regler i
sekretesslagen gäller absolut sekretess inom
Postverket för uppgift som angår särskild
postförsändelse. Samma skydd bör gälla för sådan
uppgift hos tillsynsmyndigheten. En ändring i 9
kap. 8 § första stycket sekretesslagen är därför
nödvändig.
När det gäller det internationella samarbetet kan
det uppstå situationer, exempelvis vid
konventionsförhandlingar, när det finns anledning
att sekretessbelägga en uppgift som angår Sveriges
förbindelser med annan stat, mellanfolklig
organisation, myndighet m.m. Enligt 2 kap. 1 § 2 st
sekretesslagen gäller sekretess hos myndighet för
de nämnda uppgifterna, om det kan antas att det
stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på
annat sätt skadar landet om uppgiften röjs. Behovet
av sekretesskydd är således tillgodosett på detta
område.
När det gäller tillsynsmyndighetens
funktionsansvar för totalförsvarets behov av
postbefordran finns erforderligt sekretesskydd i 2
kap. 2 § sekretesslagen. Där stadgas att sekretess
gäller för uppgift som angår verksamhet för att
försvara landet eller planläggning eller annan
förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt
rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar
landets försvar eller på annat sätt vållar fara för
rikets säkerhet om uppgiften röjs.
I en framtid med konkurrens på postområdet kan det
mycket väl förekomma att även myndigheter i viss
utsträckning kommer att bedriva postverksamhet vid
sidan av den egentliga verksamheten. Ändringen i 9
kap. 8 § första stycket sekretesslagen bör därför,
såsom påpekats av Kammarrätten i Göteborg, göras så
att absolut sekretess kommer att gälla för uppgift
som angår särskild postförsändelse även hos annan
myndighet, i den mån där bedrivs postverksamhet.
Tredje stycket ändras så att sekretessen hos sådan
myndighet för uppgift om enskilds adress gäller
endast om det kan antas att röjande av uppgiften
skulle medföra fara för att någon utsätts för fara
eller allvarligt men.
6.5 Obeställbara försändelser
Utredningens förslag: Överensstämmer med
regeringens (se betänkandet s. 148).
Remissinstanserna har inte framfört några
invändningar mot utredningens förslag i denna del.
Skälen för regeringens förslag: Öppnandet av
obeställbara försändelser hos Postverket regleras i
lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser.
En postförsändelse är enligt lagen obeställbar om
den inte kan delas ut till adressaten, om den är
ofrankerad eller otillräckligt frankerad och
adressaten inte löser ut den eller om den har
återsänts till Postverket av en utländsk postför-
valtning. En försändelse som är obeställbar skall i
första hand returneras till avsändaren. Om en
tillsluten försändelse som är obeställbar saknar
uppgift om avsändare får den öppnas av Postverket.
En öppnad försändelse får inte undersökas närmare
än vad som behövs för att den skall kunna
återsändas till avsändaren eller i förekommande
fall delas ut till adressaten. Tillslutna försän-
delser skall öppnas vid en särskild enhet hos
Postverket.
Öppnade försändelser som fortfarande är
obeställbara skall förvaras hos Postverket.
Förvaringstidens längd bestäms av verket. Innehåll
som är utsatt för försämring eller består av
trycksaker, reklamblad eller liknande som kan antas
sakna värde får omedelbart förstöras. En öppnad
försändelse som inte har kunnat lämnas ut
tillfaller staten efter förvaringstidens utgång.
Skriftliga meddelanden skall då omedelbart
förstöras. Annan egendom än pengar och frimärken
skall säljas, om det lämpligen kan ske och en
försäljning inte kan antas medföra kränkning av
någons personliga integritet. I annat fall skall
egendomen förstöras.
I lagen finns även en bestämmelse som handlar om
postanvisningsbelopp som betalats in till
Postverket och som Postverket varken kan förmedla
till mottagaren eller återställa till inbetalaren.
Dessa tillfaller staten två år efter det att
inbetalningen gjordes.
Det förhållandet att Postverkets ensamrätt till
brevbefordran upphört och att Postverket står inför
en bolagisering gör det nödvändigt att se över
lagen om obeställbara postförsändelser.
Det skulle kunna övervägas att gå över till ett
system som innebär att alla obeställbara
försändelser förstörs oöppnade. På det sättet
undviker man att innehållet i försändelserna röjs.
Öppnande av obeställbara försändelser, som
förekommit sedan år 1872, är emellertid ett helt
accepterat förfarande. En attitydundersökning som
Postverket lät ett oberoende konsultföretag
genomföra hösten 1988 ger stöd för denna
uppfattning.
Regeringen förordar därför att en ordning som
tillåter öppnande av obeställbara försändelser
behålls. En situation där obeställbara försändelser
kan uppkomma i flera postbefordringsföretags
verksamhet aktualiserar emellertid frågan vem eller
vilka som skall tillåtas att öppna dessa försändel-
ser. Vidare uppstår frågan vilka slag av
försändelser som skall omfattas av en reglering.
Den nuvarande lagen om obeställbara postförsände-
lser omfattar såväl brev som paket. Att paket
omfattas av lagen är motiverat av att de * liksom
brev * kan ha ett integritetskänsligt innehåll. Det
är emellertid bara sådana paket som befordras av
Postverket som omfattas av lagen. Paket som
befordras av andra företag faller utanför, trots
att även dessa paket kan ha ett innehåll som
motiverar särskilda regler om öppnande.
Det finns inte anledning att efter Postverkets
bolagisering särbehandla sådana paket som befordras
av Posten AB och andra postbefordringsföretag, så
att endast paket i dessa företags verksamhet
omfattas av reglerna om obeställbara försändelser.
En sådan lösning skulle nämligen medföra kännbart
ökade kostnader i pakethanteringen för dessa
företag i jämförelse med andra företag som
distribuerar paket.
Det bör också beaktas att * till skillnad från vad
som gäller för brev * det i allmänhet inte erbjuder
så stora svårigheter att spåra avsändaren till ett
paket. Den som skickar ett paket måste normalt
skriva en följesedel e.d. där avsändaren finns
angiven.
Med hänsyn till det anförda föreslår regeringen
att reglerna om obeställbara postförsändelser i
fortsättningen begränsas till att gälla brev.
När det sedan gäller frågan om vem som skall ha
rätt att öppna obeställbara brev kan man i och för
sig tänka sig en ordning som innebär att varje
postbefordringsföretag får öppna de brev som
befordrats i företaget och som visar sig vara
obeställbara. Även om förutsättningarna för
öppnande anges i lag, inger emellertid det angivna
systemet vissa betänkligheter från
integritetssynpunkt. I en situation där flera brev-
befordringsföretag kan tänkas uppträda är det en
bättre ordning att låta öppnandet av obeställbara
brevförsändelser hanteras av tillsynsmyndigheten.
Det får överlåtas åt myndigheten att bestämma den
närmare organisationen för öppnande av obeställbara
brevförsändelser, varvid den nu uppbyggda enheten i
Kiruna naturligtvis bör utnyttjas.
En särskild fråga i detta sammanhang är hur
otillräckligt frankerade respektive obetalda
brevförsändelser skall behandlas. I den nu gällande
lagen om obeställbara postförsändelser behandlas
ofrankerade och otillräckligt frankerade
försändelser som adressaten inte löser ut som
obeställbara. Ett förfarande där sådana
försändelser skickas till en särskild enhet inom
tillsynsmyndigheten för att där öppnas och
eventuellt återställas till avsändaren är
självfallet förenat med kostnader (se därom avsnitt
6.13). Alternativet är att dela ut försändelsen
trots att den är ofrankerad eller otillräckligt
frankerad och trots att mottagaren vägrar betala en
lösenavgift.
Enligt regeringens mening bör det överlåtas åt
varje postbefordringsföretag att besluta huruvida
ofrankerade eller otillräckligt frankerade
försändelser skall delas ut utan lösen eller ej. Om
emellertid företaget väljer ett system som innebär
krav på lösen och mottagaren vägrar att lösa ut
försändelserna, bör dessa liksom i dag anses som
obeställbara.
Vad beträffar frågan hur öppnade brev skall
behandlas anser regeringen att samma principer bör
gälla som i dag, vilket framgår närmare av
specialmotiveringen.
Regeringen föreslår att de nu förordade
bestämmelserna om obeställbara postförsändelser
överförs till postlagen samtidigt som den hit-
tillsvarande lagen i detta ämne upphävs. Det finns
däremot enligt regeringens mening inte något behov
av att behålla bestämmelsen om de obeställbara
postanvisningsbeloppen. Någon motsvarighet till den
bestämmelsen föreslås därför inte. I stället kommer
vanliga preskriptionsregler att gälla för sådana
inbetalningar.
6.6 Frimärken, portobetaltbeteckningar m.m.
6.6.1 Frimärken
Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen
med regeringens när det gäller frimärken i det
internationella postutbytet, men innehåller inget
skydd för portovärdet i kombination med
beteckningen Sverige. Vidare saknas föreskrift om
användandet av övriga portobeteckningar i
postutbytet mellan olika länder (se betänkandet s.
161).
Remissinstanserna: Postverket anser att det från
verkets egen utgångspunkt inte finns anledning att
ställa särskilda krav på rätten till frimärksut-
givning eftersom frimärkning är en dyr form av
betalning som sannolikt inte kommer att utnyttjas
av något annat företag på postmarknaden. Spekula-
tion i filatelistiska intressen, som skulle kunna
skada Sveriges anseende i postsammanhang, kan vara
en orsak till att staten ändå bör förbehålla sig
rätten till frimärksutgivning. Sveriges Filatelist-
förbund avstyrker att andra än det offentliga
organet skall få möjlighet att ge ut frimärken på
grund av risken att frimärken kan komma att ges ut
för andra syften än för postbefordran.
Bakgrunden till regeringens förslag: I Sverige
finns inga föreskrifter som reglerar rätten att ge
ut frimärken. Det faktum att Postverket har haft
ensamrätt till brevbefordran har inneburit att
någon reglering av frimärksutgivning inte har varit
nödvändig. Däremot finns i Världspostkonventionen
bestämmelser om utgivning av frimärken. I
konventionens art.10 punkt 1 sägs att frimärken som
anger betalning av porto får ges ut endast av
postförvaltningar ("Postage stamps for denoting
payment of postage shall be issued by postal
administrations only"). Begränsningen gäller endast
den utrikes posttrafiken. Frimärken får enligt art.
30 inte användas i den internationella trafiken om
de inte är gällande i avsändarlandet.
I dag är frimärkning endast ett av flera sätt att
visa att avgiften för befordran betalts. Ett
alternativ till frimärkning för postkunder med
något större postmängd är att använda en
frankostämplingsmaskin. Kunden hyr eller köper en
sådan maskin och gör en förskottsinbetalning av
brevbefordringsavgifter till Postverket. Kunden
stämplar därefter sina försändelser med
stämpelavtryck motsvarande gällande porto till dess
att det inbetalade beloppet enligt maskinens
räkneverk har förbrukats.
Kunder med stor mängd avgående brevförsändelser
kan efter avtal med Postverket få rätt att förse
sina försändelser med den tryckta beteckningen
"Porto betalt" eller motsvarande uttryck på franska
eller engelska i stället för att försändelserna
förses med frimärke eller frankostämpel. Sådana
försändelser måste lämnas till ett postkontor eller
postterminal tillsammans med en följesedel som
bl.a. anger antalet försändelser. Avgiften för
befordran av försändelser med portobetaltbeteckning
betalas i efterskott mot faktura. Den post som
befordras av CityMail betalas mot faktura i
efterskott.
I Världspostkonventionens art. 30 anges vilka sätt
att markera att porto betalts som får användas i
den internationella brevutväxlingen. Förutom
frimärken får portomärken från maskiner som satts
upp av postförvaltningar användas. Frankostämplar
godtas om dessa står under kontroll av
avsändarlandets postförvaltning. När det gäller
påtryckta portobetaltbeteckningar skall en
beteckning "Taxe perçue", "Port payé", "Postage
paid", eller liknande uttryck som anger att portot
är betalt, finnas i försändelsens övre högra hörn.
Den påtryckta beteckningen skall datumstämplas av
ursprungslandets postförvaltning.
I Världspostkonventionens detaljerade regler
(Detailed regulations) art. 195 punkt 1 finns
föreskrifter om frimärkens och andra portobeteck-
ningars utseende. Bl.a. sägs att på
portobeteckningar skall anges utgivarlandets namn
samt portovärdet med arabiska siffror.
Skälen för regeringens förslag: I dag används
frimärken huvudsakligen av privatpersoner och
mindre företag och organisationer. Porto för brev
från större företag betalas nästan uteslutande på
annat sätt, dvs. genom frankostämplingsmaskin eller
mot faktura vid inlämning av breven.
Det är naturligt att den konkurrens till
Postverket beträffande brevbefordran som finns i
dag inriktar sig på den mest lönsamma delen av
brevmarknaden, dvs. brev från företag med stora
postmängder till företag och privatpersoner i
storstad.
Vad som nu har sagts innebär att konkurrenterna
till Postverket/Posten AB framför allt torde komma
att syssla med brevbefordran som betalas på annat
sätt än genom frimärken. Mot denna bakgrund finns
det anledning att utgå från att frimärksutgivning
inte kommer att vara av något intresse för andra
postbefordringsföretag än Posten AB. Att det skulle
förekomma en spekulation i filatelistiska intressen
genom frimärksutgivning i någon större utsträckning
håller regeringen inte för troligt. Det kan
naturligtvis inte helt uteslutas att även ett
konkurrerande postbefordringsföretag kan ha ett
intresse av att ge ut frimärken, men regeringen
anser trots detta att det inte finns anledning att
förbehålla staten rätten till frimärksutgivning
eller ställa upp något krav på tillstånd för den
som vill ge ut frimärken. Vi anser det inte heller
nödvändigt att lagstifta om hur frimärken skall se
ut etc. Därvid förutsätts att de post-
befordringsföretag som ger ut frimärken ser till
att frimärkena utformas så, att det inte finns
någon risk för sammanblandning.
Det behövs emellertid en lagregel beträffande
användningen av frimärken och andra
portobeteckningar i den gränsöverskridande
posttrafiken som sker inom ramen för
världspostfördragen. Här måste till följd av
Sveriges anslutning till Världspostföreningen gälla
att det endast får användas sådana frimärken som
har portovärdet angivet i arabiska siffror och
beteckningen Sverige. Sådana frimärken får endast
ges ut av det postbefordringsföretag som av
regeringen godkänts för deltagande i det
internationella postsamarbetet. Ett sådant företag
får anses motsvara vad som i världspostfördragen
benämns "postal administration". I fråga om
frankostämplad post godkänns denna om den står
under kontroll av ett sådant företag som nyss
nämnts och post försedd med de internationella
portobetaltbeteckningarna måste vara datumstämplad
av ett sådant företag.
6.6.2 Portobetaltbeteckningar
Utredningens förslag: Överensstämmer med
regeringens (se betänkandet s. 162).
Remissinstanserna: CityMail anser att frågan om
portobeteckningar för post med förtryckta
beteckningar (ex.vis kontoutdrag, kataloger,
DR-brev, tidskrifter) måste ges en generell lösning
som är acceptabel för alla parter. Ett krav på
individuella portobetaltbeteckningar på sådan post
skulle medföra en synnerligen allvarlig
konkurrensbegränsning. Datorproducerad post
framställs under rent industriella former i
printrar, kuverterare eller tryckerier med hög
produktionshastighet och där långa serier ger låg
styckkostnad. Postdistributören kan där inte ses
som en enskild aktör, utan man måste anlägga ett
systemsynsätt. Postdistributören är endast en av
många underleverantörer som avsändarna använder för
att kunna kommunicera med sina kunder eller
medlemmar. Individuella portobetaltbeteckningar
medför ett orationellt produktionsflöde och de
ökade kostnaderna förtar effekterna av de sänkta
portokostnaderna. * Portobeteckningar i sin
egenskap av "kvitto" bör finnas på all post som
betalas i efterskott, exempelvis i form av
förtryckta sådana beteckningar, men det är av
hänsyn till det anförda inte önskvärt att
beteckningarna är individuella för varje
postbefordringsföretag. I stället bör avsändarna
kunna använda samma beteckningar oavsett vilket
postbefordringsföretag man utnyttjar. Samtidigt
skall det finnas ett uttalat krav på samtliga
postbefordringsföretag att inte distribuera några
försändelser som saknar giltig portobeteckning.
Postmarknadens aktörer bildar alltså en gemensam
yttre gräns som garanterar att endast porto-
beteckningsförsedda försändelser "kommer in i
systemet". CityMail anser inte att mottagarna
skulle ha ett intresse av att kontakta
postdistributören för att kunna reklamera eller
göra förfrågningar om enskilda försändelser. Den
naturliga och önskvärda kommunikationsvägen är
mellan dem som har en kundrelation, dvs.
avsändare/mottagare och
avsändare/postbefordringsföretag. Mellan
postbefordringsföretag och mottagare råder endast
ett serviceförhållande. Det är därmed inte
oväsentligt för invånarna inom ett område att känna
till vilka postbefordringsföretag som finns inom
området. Det kan ha betydelse exempelvis för
fastighetsägare i samband med omläggning av
portkoder, evakueringsflyttningar etc.
Enligt Konkurrensverket är det inte nödvändigt att
införa någon form av bestämmelser som tvingar
postbefordringsföretagen att använda sig av
individuella portobetaltbeteckningar. Vad gäller
Postverkets invändning att det finns risk för att
försändelser läggs i brevlådor med någon form av
portobetaltmarkering men utan att någon avgift är
betald, har denna risk alltid funnits och kan inte
anses ha ökat i och med avregleringen. Det kan
antas att dessa försändelser upptäcks av
Postverkets anställda eftersom enbart
frimärksfrankerade försändelser skall läggas i
brevlådor. Att konkurrenter skulle försöka utnyttja
ett sådant förfarande förefaller osannolikt
eftersom de hanterar förhållandevis stora utskick.
Upptäckt skulle dessutom leda till svår
prestigeförlust för konkurrenterna. * Inte heller
gör adressatens behov av att kunna reklamera en
försändelse att det är nödvändigt att ålägga
postbefordringsföretagen att använda individuella
portobetaltbeteckningar eftersom adressaten alltid
kan vända sig till avsändaren och den vägen få
information om vem som har distribuerat
försändelsen.
Konkurrensverket vill å andra sidan inte heller
förorda den av CityMail framförda uppfattningen att
det är nödvändigt att införa krav på en gemensam
portobetaltbeteckning. Allmänt vill dock verket
framhålla vikten av att etableringshinder för nya
företag på en marknad så långt det är möjligt
elimineras. Principiellt sett bör det vara upp till
varje avsändare och distributör att själva utforma
villkoren för hur försändelserna skall
distribueras. Det bör i sammanhanget nämnas att det
inte i någon annan del av den totala transportsek-
torn finns några lagreglerade krav på att det på
varje vara som distribueras skall framgå vem som är
distributör. Det finns enligt verket inte heller
några bärande skäl för att ha dylika regleringar
inom postsektorn.
Konsumentverket framhåller att det genom en
markering på försändelsen, t.ex. i form av
individuella portobetaltbeteckningar, stämplar
eller liknande, bör framgå vem som har befordrat
posten. Det är nödvändigt att konsumenterna kan
identifiera postdistributören så att de t.ex. kan
eftersända post eller reklamera försändelser. En
bestämmelse om detta bör tas in postlagen.
Svenska Kommunförbundet framhåller att det borde
vara en självklarhet att man skall kunna identi-
fiera vem som har utfört eller åtagit sig att
utföra en betald posttjänst.
Swedma anser att eventuella nackdelar som kan
uppstå om man avstår från kravet på individuella
portobetaltbeteckningar uppvägs av de fördelar som
konkurrensneutralitet på marknaden ger.
Skälen för regeringens förslag: Det finns skäl som
talar för att varje postbefordringsföretag skall ha
sin egen portobetaltbeteckning vilket gör det
möjligt att snabbt konstatera vem som har befordrat
eller fått betalt för att befordra en försändelse.
Den som väntar eller har tagit emot ett brev kan
vilja reklamera på grund av att brevet inte har
kommit fram eller blivit försenat. Det kan också
inträffa att innehållet har blivit skadat. I de
angivna situationerna ligger det i och för sig ofta
närmast till hands för adressaten att vända sig
till den som har sänt eller skulle ha sänt brevet.
Adressaten torde också normalt kunna få besked från
avsändaren om vilket postbefordringsföretag som
denne har anlitat. Adressaten kan dock vilja ta
kontakt direkt med företaget.
För ett postbefordringsföretag är det viktigt att,
när en befordran reklameras, utan svårighet kunna
konstatera om det är det egna företaget som har
åtagit sig befordringen. Ett motsvarande intresse
får anses föreligga när det är aktuellt att
eftersända brev.
För närvarande används frimärken och
frankostämplingsmaskiner bara beträffande brev som
befordras av Postverket. Det har alltså här inte
funnits några identifieringsproblem. Det får
förutsättas att, om i framtiden andra företag än
Posten AB skulle vilja utnyttja frimärken eller
frankostämplar, dessa beteckningar utan svårighet
kan utformas så, att de klart visar vem som är
distributör.
Läget är ett annat när det gäller brev som betalas
mot faktura i efterskott. Beträffande sådan
brevbefordran råder för närvarande konkurrens
mellan Postverket och CityMail. Kuverten har
emellertid i en del fall varit märkta på samma
sätt, oavsett vem som har befordrat dem. Detta har
vållat problem, bl.a. i eftersändningssammanhang.
Enligt Postverkets bestämmelser om eftersändning
kan den som fått ett feladresserat brev stryka den
felaktiga adressen och skriva dit den aktuella.
Sådana försändelser kan därefter läggas på en
brevlåda, varefter Postverket vidarebefordrar dem
utan ytterligare avgift. Det förekommer att försän-
delser som delats ut av CityMail har åsatts ny
adress av mottagaren och lagts i en av Postverkets
brevlådor. I den mån Postverket har upptäckt att
det har varit fråga om CityMails försändelser har
man tagit betalt av CityMail för sitt arbete med
att dela ut försändelsen. I en del fall har det
emellertid inte funnits någon skillnad i utseende
mellan de försändelser som har förmedlats av
Postverket och de som har förmedlats av CityMail.
Postverket har då fått sköta eftersändningen utan
ersättning.
Det får förutsättas vara tekniskt möjligt att,
även när det gäller brev som betalas mot faktura,
åstadkomma ett system som gör att man beträffande
varje försändelse kan utläsa vem som är
distributör. Kuverten torde kunna förses med en
särskiljande beteckning före eller i samband med
att adressen trycks på eller i ett senare skede.
Klart är å andra sidan att det kan uppstå vissa
extra kostnader och olägenheter för de postkunder
som tvingas använda kuvert med olika
distributörsbeteckningar. I en del fall torde
visserligen kostnaderna kunna uppvägas av de
fördelar det innebär att anlita mer än ett
postbefordringsföretag. Regeringen kan se det
berättigade i CityMails påstående att en del
företag, hellre än att använda kuvert med skilda
beteckningar, väljer att anlita endast ett
distributionsföretag och då i princip den som står
för den rikstäckande postservicen. Ett krav på
individuella portobetaltbeteckningar kan på det
sättet hämma konkurrensen på postområdet.
Problemet med ersättning till det rikstäckande
postbefordringsföretaget för eftersändning av brev
kan lösas så att CityMail och motsvarande
distributionsföretag betalar en schablonmässigt
bestämd summa för en viss tidsperiod. Även andra
praktiska problem som kan uppstå i en situation då
man inte har individuella distributörsbeteckningar
bör kunna lösas genom förhandlingar mellan de olika
postbefordringsföretagen.
Regeringen anser att man bör avstå från att i
postlagen föra in ett krav på att en försändelse
skall utvisa vem som har befordrat den. En sådan
upplysningsskyldighet av ordningskaraktär kan dock
visa sig bli nödvändig för att skapa ordning och
reda. Det bör därför överlämnas åt regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
tillsynsmyndigheten att, om det bedöms
erforderligt, meddela föreskrifter i frågan. En
regel av detta innehåll bör föras in i lagen.
6.7 Ansvarighet vid postbefordran
Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen
med regeringens (se betänkandet s. 169).
Remissinstanserna: Utredningens förslag godtas av
Postverket, Telestyrelsen och Konsumentverket.
Postverket anser dock att det bör komma till klart
uttryck att bestämmelserna gäller vid inrikes
postbefordran. Kammarrätten i Göteborg menar att
frågan om postbefordringsföretagets ansvarighet i
förhållande till avsändaren/kunden är av
privaträttslig natur som det knappast finns
anledning att reglera i en postlag. Övriga
remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I Postverkets
kungörelse (1966:120) angående Postverkets
ansvarighet för försändelser och medel, vanligen
kallad ansvarighetskungörelsen, regleras
Postverkets ansvarighet i den inrikes
postbefordringen. För utrikes postbefordran gäller
vad som överenskommits i internationella avtal.
Enligt ansvarighetskungörelsen är Postverket
ansvarigt för assurerade och rekommenderade
försändelser och oassurerade paket. Postverket
ansvarar däremot inte för vanliga brev, dvs. brev
som inte har varit assurerade eller rekommenderade.
Berättigad till ersättning är i allmänhet av-
sändaren. När en försändelse har tagits emot av
adressaten eller när avsändaren av en förkommen
försändelse inte kan påträffas, är adressaten
berättigad till ersättning.
I kungörelsen anges de högsta ersättningsbelopp
som kan utgå då en försändelse som omfattas av
kungörelsen har gått förlorad, blivit skadad eller
helt eller delvis förkommit. Såvitt gäller
värdeförsändelser är ersättningsbeloppet beroende
av ingånget avtal. Det finns även i vissa fall
möjlighet att få ersättning vid försening.
Tele- och postkundsutredningen har i sitt
betänkande (SOU 1990:100) Avtalsvillkor eller
föreskrifter föreslagit att kungörelsen upphävs och
ersätts med avtalsvillkor. Inom Postverket
utarbetas för närvarande en katalog över
Postverkets kundvillkor, vari bl.a. bestämmelser om
Postverkets ansvarighet är tänkta att ingå.
Avsikten är att ansvarighetskungörelsen skall
upphävas när katalogen färdigställts, men det måste
ske senast när Postverket bolagiseras.
Posten AB:s ansvar i fall då brev eller paket har
skadats, kommit bort eller försenats kommer således
att regleras genom avtal. Andra företag kan på
motsvarande sätt vilja utforma avtalsvillkor som
skall vara tillämpliga gentemot kunderna i den egna
verksamheten. Det kan emellertid tänkas att sådana
avtalsvillkor kommer att saknas hos ett visst
postbefordringsföretag eller att villkoren är
starkt ofördelaktiga för kunden. Det finns bl.a.
med hänsyn härtill anledning att i postlagen ta in
vissa regler om postbefordringsföretags ansvarighet
i förhållande till avsändaren/kunden.
När det gäller vanliga brev är Postverket i dag
inte skyldigt att ge ut ersättning till sina kunder
för förlust eller skada. Skälet till detta är bl.a.
att det inte sluts några individuella avtal om
befordran av vanliga brev. Det är i efterhand
mycket svårt för en kund att visa att han eller hon
verkligen har postat ett visst brev. Till detta
kommer att portot för brevbefordran är
förhållandevis lågt. Det är enligt Postverket inte
meningen att värdeföremål skall befordras i vanliga
brev. Om det sker, får kunden stå risken för en
eventuell skada eller förlust. Om kunden vill ha
ett ekonomiskt skydd har han eller hon möjlighet
att skicka försändelsen som värdeförsändelse, dvs.
ESS-brev REK eller ESS-brev Värde. Gemensamt för
dessa båda försändelsetyper är att de skall lämnas
i postkassa och att avsändaren får kvitto på att
försändelsen lämnats. Om försändelsen förkommer
eller skadas får avsändaren normalt ersättning.
Regeringen anser att postlagens ansvarighetsregler
i fråga om brev bör knyta an till vad som för
närvarande gäller beträffande Postverkets ansvar.
Principen bör vara att postbefordringsföretag inte
har något ansvar, såvida inte avtal om ansvarighet
har träffats mellan företaget och kunden. Det får
förutsättas att det i stor utsträckning kommer att
gälla standardavtal som innebär att ersättning
utgår vid vissa typer av brevförsändelser,
motsvarande dem för vilka Postverket i dag betalar
ersättning.
När det gäller paketmarknaden har Postverket
strävat efter att närma sig de regler som i
allmänhet gäller inom transportbranschen. Enligt
Postverket är det angeläget att villkoren för
likartade tjänster inte skiljer sig alltför mycket
från varandra. Ansvarighetskungörelsens be-
stämmelser om ersättning skiljer sig emellertid
från de regler som tillämpas av branschen i övrigt.
Vid frakt av lättgods tillämpas inom
transportbranschen ofta ett partsförhandlat
nordiskt standardavtal, NSAB 85. I de fall ett
fraktavtal inte innehåller någon uttrycklig
hänvisning till NSAB 85 och inte heller innehåller
några egna regler om exempelvis fraktförarens
ansvarighet träder transportlagstiftning,
exempelvis vägtransportlagen, in. Detsamma gäller i
princip om ett ingånget fraktavtal ger ett sämre
skydd för kunden än vad som anges i lagstiftningen.
Lagen (1974:610) om inrikes vägtransport är
tillämplig på avtal om godsbefordran med fordon på
väg inom landet om avtalet avser befordran mot
vederlag. Lagen innehåller bl.a. regler om
fraktförarens ansvarighet samt regler om
reklamation och preskription. Enligt 2 § undantas
bl.a. postbefordran från lagens tillämpningsområde.
Lagens bestämmelser får enligt 5 § inte åsidosättas
genom avtal till nackdel för avsändaren eller
mottagaren, om inte godsets eller befordringens
ovanliga art eller andra särskilda omständigheter
gör det skäligt. I 27*42 §§ behandlas fraktförarens
ansvarighet, frågor om ersättning, jämkningsgrunder
m.m.
Vid lagens tillkomst övervägdes huruvida vissa
godsslag helt skulle undantas från lagens
tillämpningsområde. Detta avvisades dock med
motiveringen att det var svårt att knyta
rättsregler till godsets art. Däremot ansågs det
att lagen inte skulle göras tillämplig på vissa
befordringsslag, för vilka det antingen fanns ett
väl fungerande regelsystem eller krävdes avsevärt
annorlunda regler med hänsyn till transportens
speciella karaktär. Det var mot denna bakgrund som
undantaget för bl.a. postbefordran tillkom. Att
postbefordran undantogs överensstämde dessutom med
vad som gällde enligt konventionen om fraktavtalet
vid internationell godsbefordran på väg (CMR).
Enligt regeringens åsikt finns det inte anledning
att, när det gäller paket, ha speciella
ansvarighetsregler beträffande sådana paket som
befordras som postförsändelser.
Postbefordringsföretagen bör i princip fritt kunna
träffa avtal med sina kunder om vad som skall gälla
när ett paket går förlorat, försenas eller skadas.
Frågan är emellertid vad som bör gälla, om något
avtal inte har träffats. Här skulle man i och för
sig kunna hänvisa till allmänna transporträttsliga
regler om fraktförares ansvar. Problem skulle
sannolikt lätt kunna uppstå vid s.k. blandade
transporter. Därtill kommer att det finns behov av
skydd för postkunden även utanför själva
transporten, nämligen under den tid en paket-
försändelse finns på postterminal, postkontor och
liknande. Ett bra sätt att åstadkomma ett sådant
skydd anser regeringen vara att göra vägtrans-
portlagens bestämmelser om ansvarighet m.m., som är
tvingande till transportkundens fördel, tillämpliga
på all inrikes postbefordran av paket oavsett
vilket transportmedel som kommit till användning.
Detta åstadkoms genom en hänvisning till vissa
bestämmelser i vägtransportlagen. Även när avtal
har träffats, blir dessa bestämmelser i
vägtransportlagen normalt tillämpliga i den mån de
är mer fördelaktiga för avsändaren eller mottagaren
av ett paket än det ingångna avtalet.
6.8 Postverkets medverkan vid val, delgivning m.m.
6.8.1 Medverkan vid val (poströstning)
Utredningens förslag: Överensstämmer med
regeringens, dock att utredningen inte tagit
ställning till frågan om vilken myndighet som
skulle vara central valmyndighet för poströstningen
(se betänkandet s. 175).
Remissinstanserna: De flesta av de remissinstanser
som har berört frågan om poströstning lämnar
förslaget utan erinran. Riksskatteverket anser dock
att det vore ett smidigare förfarande om verket
skulle ha såväl det centrala myndighetsansvaret som
det totala ekonomiska ansvaret. Vallagsutredningen
anser att det i dag får anses vara den mest ända-
målsenliga lösningen att Postverkets nuvarande
uppgifter med röstmottagning överförs till Posten
AB. På längre sikt kan man ifrågasätta om inte
röstmottagning bör kunna ske också hos ett annat
eller flera andra företag.
Bakgrunden till regeringens förslag: Röstning på
postkontor regleras i vallagen (1972:620), i lagen
(1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m., samt i
folkomröstningslagen (1979:369).
Enligt 10 kap. 1 § vallagen får vid ordinarie val
till riksdagen och val i hela riket till kommun-
eller landstingsfullmäktige röstning ske på varje
postkontor inom riket fr.o.m. den 24:e dagen före
valdagen t.o.m valdagen. Vid andra val får röstning
ske fr.o.m. den 10:e dagen före valdagen t.o.m.
valdagen.
Enligt 30 § lagen om kyrkofullmäktigval, m.m., får
röstning vid val till kyrkofullmäktige och av
direktvalda kyrkoråd ske på varje postkontor, vid
val i hela riket fr.o.m. den 24:e dagen före
valdagen och vid annat val fr.o.m. den 10:e dagen
före valdagen t.o.m. torsdagen före valdagen.
Reglerna om poströstning i vallagen och i lagen om
kyrkofullmäktigval, m.m., är vad gäller
poströstning i stora stycken likalydande. I folkom-
röstningslagen hänvisas beträffande omröstning på
postkontor till bestämmelserna i 8*10 kap.
vallagen. I det följande redovisas förfarandet vid
poströstning enligt vallagen.
Röstning på permanent postkontor (poströstning)
skall normalt kunna ske under de tider kontoret är
öppet för allmänheten. På förslag av Postverket får
emellertid den centrala valmyndigheten begränsa den
tid då poströstning får ske. Under tiden före
valdagen skall poströstning alltid kunna ske under
minst en timme varje dag då postkontoret är öppet
för allmänheten. Riksskatteverket får även, om
särskilda skäl föreligger, på förslag av Postverket
bestämma att röstmottagning skall anordnas endast
på vissa postkontor. Röstning skall emellertid
alltid kunna ske på minst ett postkontor i varje
kommun.
Postverket ansvarar enligt reglerna i 10 kap.
vallagen för poströstningens genomförande och anses
därmed ha funktionen av central valmyndighet för
själva poströstningen. Postverket svarar också för
att röstmottagare på varje postkontor utses och ger
inför varje val, i samråd med Riksskatteverket, ut
detaljerade anvisningar till postkontoren om hur
poströstningen skall genomföras.
Postverket har också möjlighet att ordna röstning
på vissa vårdanstalter och vårdinrättningar såsom
sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårdsanstalter eller
liknande, s.k. institutionsröstning, genom att i
samråd med valnämnden och vårdinrättningarna
inrätta särskilt postkontor på anstalten eller
inrättningen. Sådana tillfälliga postkontor får
inrättas tidigast sju dagar före valdagen och
inrättas normalt söndagen före valdagen.
Institutionsröstning kan anordnas även vid kyrkoval
men förekommer i praktiken inte.
Röstning på postkontor kan enligt vallagen ske
inte bara före valdagen utan även under viss
kortare tid på själva valdagen (vanligen mellan kl
10*11 samt 15*16). I samråd med valnämnden kan
Postverket också inrätta tillfälliga postkontor för
röstmottagning på valdagen. Detta sker
företrädesvis i glesbygdsområden.
Vallagsutredningen (Ju 1991:02) genomför för
närvarande en översyn av vallagstiftningen från
bl.a. teknisk och administrativ synpunkt. Ut-
redningen har i oktober 1992 lämnat delbetänkandet
(SOU 1992:108) VAL Organisation Teknik Ekonomi. I
betänkandet behandlas frågan om den framtida
regionala valorganisationen. Vidare övervägs
ändringar som syftar till att sänka kostnaderna för
valförfarandet. I detta sammanhang föreslår
utredningen bl.a. att röstning på postkontor på
valdagen skall tas bort. Vallagsutredningen
föreslår också att det vid 1994 års val skall
genomföras försök där vissa kommuner tar över
ansvaret för den s.k. institutionsröstningen.
Den förändring som pågår när det gäller
Postverkets verksamhet och som avser inrättande av
s.k. entreprenadpostkontor i affärer av olika slag,
leder till att postala uppgifter kan komma att
hanteras av personer som inte är anställda av
Postverket. Enligt vallagen utser i dag Postverket
röstmottagare. Bestämmelsen i dess nuvarande
lydelse ger dock utrymme för Postverket att utse
annan än postfunktionär till röstmottagare.
Skälen för regeringens förslag: Vid en
bolagisering av Postverket bör det centrala
myndighetsansvaret för poströstningen övertas av
någon annan myndighet. Det får anses mest
ändamålsenligt att lägga denna uppgift på
Riksskatteverket, som enligt förordningen
(1985:953) om central valmyndighet är central
valmyndighet såväl enligt 1 kap. 2 § vallagen som
enligt 2 § lagen om kyrkofullmäktigval, m.m.
Härigenom kommer Riksskatteverket att vara central
valmyndighet för alla former av röstning. En
ändring som otvetydigt klargör detta förs lämpligen
in i 10 kap. 1 § vallagen samt i 30 § lagen om
kyrkofullmäktigval, m.m.
Poströstning kommer vid nästa val att äga rum på
de postkontor som disponeras av Posten AB. Det
finns inte anledning att ändra på den nuvarande
principen när det gäller utseende av röstmottagare.
Efter Postverkets bolagisering bör denna uppgift
således skötas av Posten AB eller det dotterbolag
till Posten AB som kommer att rymma post-
kontorsverksamheten. En ändring med denna innebörd
bör genomföras redan nu med hänsyn till det
förestående riksdagsvalet 1994.
Med anledning av den översyn av bl.a. frågor som
rör poströstning, institutionsröstning m.m. som för
närvarande görs av Vallagsutredningen, finns det
inte nu anledning att införa en bestämmelse om
möjlighet till röstning genom något annat
postbefordringsföretag än Posten AB. Denna fråga
kan inte få sin lösning förrän tidigast efter 1994
års val. Vid 1994 års riksdagsval föreslås nämligen
i prop. 1993/94:21 att viss försöksverksamhet skall
genomföras angående bl.a. institutionsröstningen,
"ambulerande" röstmottagning och inrättande av
flera röstmottagningsställen i ett och samma
valdistrikt.
Enligt 11 kap. 6 § regeringsformen måste
överlämnande till ett bolag av en
förvaltningsuppgift som innebär myndighetsutövning
ske med stöd av lag. I enlighet med det anförda
föreslår regeringen att det i vallagen, lagen om
kyrkofullmäktigval, m.m., och folkomröstningslagen
förs in bestämmelser om att poströstning får ske på
Posten AB:s postkontor och att röstmottagare utses
av bolaget.
6.8.2 Särskild postdelgivning
Utredningens förslag: Stämmer huvudsakligen
överens med regeringens. Dock lämnas med
utredningens förslag möjlighet endast för det
statliga postbolaget att medverka vid den särskilda
postdelgivningen (se betänkandet s. 178).
Remissinstanserna godtar utredningens förslag.
Statskontoret anser dock att uppgiften att medverka
vid särskild postdelgivning i framtiden bör kunna
anförtros även annat postbefordringsföretag som
väljer att arbeta rikstäckande eller inom stora,
väl avgränsade delar av riket.
Bakgrunden till regeringens förslag: Delgivning av
handlingar ombesörjes normalt genom att handlingen
översänds med post på vanligt sätt (ordinär
delgivning). Den sökte skall då själv lämna ett
kvitto på att delgivning skett. Här bortses från
den numera vanligen förekommande förenklade
delgivningen. En brevförsändelse, som innehåller en
handling som skall delges på ordinärt sätt, skiljer
sig inte från andra försändelser som Postverket
hanterar.
Särskild postdelgivning är ett
delgivningsförfarande som enligt 3 §
delgivningslagen (1970:428) kan komma i fråga om
det finns anledning att anta att delgivningskvitto
inte kommer att lämnas eller inte kommer att lämnas
i tid. Särskild postdelgivning används
företrädesvis när det gäller personer som
erfarenhetsmässigt är svårdelgivna och som kan
förväntas vara anträffbara dagtid. Oftast är det
företagare som söks på sitt driftställe och
personer på landsbygden. Vissa myndigheter som
regeringen bestämmer får då ombesörja att
handlingen överlämnas till den sökte i särskild
ordning genom Postverkets försorg. Vilka dessa
myndigheter är framgår av bilaga (1990:1265) till
delgivningsförordningen (1979:101). Postverket
skall tillställa dessa myndigheter en förteckning
över de postkontor där särskild postdelgivning kan
verkställas.
I 5 § delgivningsförordningen anges vad en
myndighet har att iaktta när den avser att delge en
handling genom särskild postdelgivning. Handlingen
lämnas till postbefordran som vanligt brev. På
kuvertet är fäst en blankett för delgivningskvitto.
Av 17 § delgivningsförordningen framgår att
formulär till delgivningskvitto enligt delgivnings-
lagen fastställs av Domstolsverket efter samråd med
Rikspolisstyrelsen och Postverket.
Särskild postdelgivning utförs om möjligt i
samband med ordinarie postutdelning.
Delgivningsförsändelsen får inte läggas ner i
postlåda eller brevinkast. Den får inte heller
sorteras upp i box, sändas med postväska eller
aviseras. Träffas inte adressaten eller annan
person som är behörig att ta emot försändelsen
under den ordinarie postutdelningsturen men kan det
tänkas att han är anträffbar t.ex. på kvällen,
utförs delgivningen * under förutsättning att den
söktes bostadsadress ligger inom visst avstånd från
postkontoret * genom särskilt bud. Som särskilt bud
får endast postfunktionär anlitas. Sedan särskilt
bud en gång har anlitats görs inte fler försök att
lämna ut försändelsen utan denna återställs till
myndigheten. Har försändelsen kunnat lämnas ut,
skickas delgivningskvittot tillbaka till
myndigheten med anteckning om hur delgivning skett.
Om adressaten vägrat att kvittera försändelsen,
anses enligt 19 § delgivningslagen delgivning ändå
ha skett om försändelsen lämnas kvar hos
adressaten.
Enligt 14 § delgivningsförordningen finns
särskilda bestämmelser om ersättning till
Postverket för särskild postdelgivning.
Skälen för regeringens förslag: Den särskilda
postdelgivningen är en uppgift för Postverket som
innefattar viss myndighetsutövning. I första hand
innebär uppgiften dock att Postverkets
brevbefordrings- och utbärningstjänster tas i
anspråk. Uppgiften har därför ett direkt samband
med Postverkets löpande affärsverksamhet.
Postverket får också ersättning för utfört
delgivningsarbete enligt särskilda bestämmelser.
Det skall även i fortsättningen finnas möjlighet
för vissa myndigheter att använda sig av den
särskilda postdelgivningen. Enligt regeringens
uppfattning är det naturligt att uppgiften i dag
anförtros åt Posten AB * eller det eller de
dotterbolag till Posten AB där verksamheten kommer
att bedrivas * såsom det enda rikstäckande
postbefordringsföretaget. Emellertid anser
regeringen i likhet med Statskontoret att det redan
nu bör införas en möjlighet att anlita även annat
postbefordringsföretag för uppdraget.
Som tidigare nämnts skall överlämnande av
förvaltningsuppgift som innefattar
myndighetsutövning till bolag enligt 11 kap. 6 §
regeringsformen ske med stöd av lag. I 3 §
delgivningslagen (1970:428) införs en bestämmelse
som ger möjlighet till särskild postdelgivning
genom postbefordringsföretag som regeringen
bestämmer.
6.8.3 Medverkan vid utlämnande av körkort
Utredningens förslag: Lämnar inte möjlighet för
annan än det statliga postbolaget att medverka vid
ifrågavarande identitetsprövning. Denna har angetts
ske vid underteckandet av körkortsunderlaget. I
övrigt stämmer utredningens förslag överens med
regeringens (se betänkandet s. 179).
Remissinstanserna: De remissinstanser som har
berört denna fråga godtar utredningens förslag, men
påpekar att identitetsprövningen inte längre sker i
samband med undertecknandet av körkortsunderlaget.
Vägverket föreslår att det bör vara möjligt att
överlämna sådan identitetsprövning även till andra
som kan komma att bedriva postverksamhet än det
statliga postbolaget.
Skälen för regeringens förslag: Med stöd av 97 §
körkortsförordningen (1977:722) beslutar Vägverket
efter samråd med Postverket och Rikspolisstyrelsen
om föreskrifter beträffande identitetsprövning i
samband med undertecknande av körkortsunderlag.
Vissa manuella rutiner för framställning av
körkort har numera rationaliserats genom s.k.
bildfångstteknik, vilket medfört att identitets-
prövning numera sker dels vid förarprovet, dels vid
utlämnandet av körkortet. Lagstiftningen bör
anpassas härefter.
Postverket får, för sin medverkan vid
identitetsprövningen, ersättning enligt särskilt
avtal mellan Postverket och Vägverket.
Efter Postverkets bolagisering bör det i första
hand ankomma på Posten AB eller det dotterbolag
till Posten AB där verksamheten kommer att
bedrivas, att medverka vid utlämnande av körkort.
Eftersom uppgiften i viss mån får sägas innefatta
myndighetsutövning, måste bolaget ges ett lagstöd
för sin medverkan.
Såsom Vägverket påpekat kan i framtiden
identitetsprövningen behöva överlämnas även till
andra postbefordringsföretag. En möjlighet för
regeringen att överlämna denna uppgift även till
andra postbefordringsföretag bör införas redan nu.
I 32 § körkortslagen (1977:477) bör därför tas in
en bestämmelse om att regeringen får överlämna till
postbefordringsföretag att medverka vid utlämnande
av körkort.
6.8.4 Handläggning av flyttningsanmälningar
Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande
bestämmelse kan en anmälan om flyttning lämnas
bl.a. på ett postkontor. Postkontoret skall sedan
enligt 1 § folkbokföringsförordningen (1991:749)
genast vidarebefordra anmälan till en
skattemyndighet. Behandlingen av flyttningsan-
mälningar innefattar i någon mån en myndighets-
funktion som, om den läggs på ett bolag, måste ske
med stöd av lag. Regeringen anser att det är
angeläget att flyttningsanmälningar även i
framtiden kan lämnas på postkontor. Att så kan ske
har nämligen betydelse när det gäller
folkbokföringsregistrets aktualitet. Såsom påpekats
av en remissinstans, Riksskatteverket, bör
regleringen om mottagande av flyttningsanmälningar
ändras i samband med Postverkets bolagisering. Det
bör också vara möjligt att överlämna åt andra
postbefordringsföretag än Posten AB att ta emot
sådana anmälningar. I folkbokföringslagen bör
därför tas in en bestämmelse enligt vilken
flyttning kan anmälas till bland andra ett
postbefordringsföretag som regeringen bestämmer.
6.9 Postverkets medverkan vid tullkontroll m.m.
Utredningens förslag: Överensstämmer i allt
väsentligt med regeringens (se betänkandet s. 185).
Remissinstanserna: Postverket och Telestyrelsen
tillstyrker utredningens förslag.
Generaltullstyrelsen framhåller att en
postförsändelse från utlandet inte utlämnats till
adressatens fria förfogande i tullhänseende förrän
den avhämtats av denne på ett adresspostkontor. Så
länge bör även Postverkets skyldighet att medverka
i kontrollverksamheten kvarstå. I ett EG-perspektiv
uppkommer frågan om ett postbefordringsföretag som
saknar myndighetsstatus kan tillåtas medverka i
tullkontrollen av tredjelandsförsändelser. Ett
tungt vägande skäl för att tullskyldigheten inte
bör utsträckas till andra än Posten AB är det
förhållandet att Postverket nu är anslutet till
tulldatasystemet, vilket är en ordning som är väl
fungerande och rationell och som inte bör rubbas.
Utredningens förslag lämnas av övriga
remissinstanser utan erinran.
Bakgrunden till regeringens förslag:
Postverkets medverkan vid tullkontroll
Enligt 63 § första stycket 1 tullagen (1987:1065)
får tullmyndigheten * för kontroll av att
anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt lagen
eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av
lagen fullgjorts riktigt och fullständigt *
undersöka bl.a. "lådor och andra utrymmen" där
varor kan förvaras vid införsel till eller utförsel
från tullområdet. Enligt förarbetena till lagrummet
är det citerade uttrycket avsett att omfatta även
paket, brev och andra postförsändelser. I fråga om
meddelanden i brev eller andra försändelser
föreligger inte någon anmälnings- eller
uppgiftsskyldighet till tullmyndigheten, men det
kan förekomma att varor som rätteligen skulle ha
anmälts till tullen skickas i brev liksom i
försändelser av andra slag. Det kan vara fråga om
tull- och skattepliktiga varor men också om
införselförbjudna varor eller varor som får införas
endast under vissa förutsättningar. Ett tungt
vägande skäl för Tullverkets rätt att undersöka
brev och andra liknande postförsändelser är den hos
verket prioriterade uppgiften att bekämpa
narkotikabrottsligheten. För att tullmyndigheterna
skall kunna upprätthålla kontroll över varor som
förs in eller ut ur landet anses de därför behöva
ha vissa kontrollbefogenheter även när det gäller
brev och liknande försändelser. Kontrollen får inte
göras mer långtgående än vad som är erforderligt
för att uppnå syftet med den.
Postförsändelser tullklareras vid särskilda
tullanstalter som kallas posttullanstalter. Dessa
finns i Stockholm, Göteborg, Malmö, Trelleborg,
Umeå, Haparanda, Östersund och för Kirunas del i
Narvik. Posttullanstalterna är samtidigt
utväxlingspostkontor för den utrikes posttrafiken.
Vid dessa posttullanstalter, där såväl tull- som
posttjänstemän arbetar, sker Postverkets medverkan
vid tullkontroll.
Enligt 73 § andra stycket tullagen är Postverket
skyldigt att medverka i tullkontrollen av varor som
befordras med post. Postverket får inte
självständigt öppna postförsändelser för
tullkontroll. Detta medges endast tullmyndigheten.
I praktiken innebär Postverkets medverkan vanligen
inte mer än att en posttjänsteman efter de
anvisningar tullen har meddelat överlämnar
försändelserna till tullen för kontroll.
Enligt föreskrifter i tullförordningen (75 §
jämförd med 48 § första stycket tullagen) har en
tjänsteman vid Postverket på motsvarande sätt som
en tulltjänsteman en allmän befogenhet att ta hand
om oförtullad vara för tillfällig förvaring så
snart det behövs för tullkontrollen. I fall där en
posttjänsteman verkställt ett sådant
omhändertagande åligger det honom att omgående
sända varan till Tullverket.
Tips från allmänheten eller gjorda beslag kan ge
mer eller mindre starka indikationer på att t.ex.
narkotika förekommer * eller kommer att finnas * i
ett visst flöde av försändelser. På grund av den
stora mängd försändelser som passerar genom
posttullanstalterna är det förenat med stora
svårigheter att vid denna kontroll hitta samtliga
försändelser som härrör från en viss avsändare
eller som är adresserade till en viss mottagare *
något som tullen ibland har intresse av. Det är
däremot tämligen enkelt att fånga upp en sådan
försändelse när den kommer till mottagarens lokala
adresspostkontor. Kvarhållande av enstaka försän-
delser (postspärr) har länge tillämpats. Postverket
har dock under senare tid ansett formella hinder
föreligga för ett adresspostkontor att underrätta
tullmyndigheten när post från utlandet ankommer
till en av tullen namngiven person. Postverkets
uppfattning är att tullkontrollen av varor som
kommer in till landet som postförsändelser är
avsedd att ske vid gränser, flygplatser, hamnar
etc. Postförsändelser skall därför kontrolleras vid
de särskilda posttullanstalterna. Generaltull-
styrelsen däremot menar att postförsändelser står
under tullkontroll tills Postverket har lämnat ut
försändelsen till adressaten och anser därför att
Postverket är skyldigt att lämna tullen biträde i
tullproceduren även på de lokala
adresspostkontoren.
Postverkets medverkan vid kontroll enligt varu-
smugglingslagen
Enligt 14 § lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling åligger det bl.a. posttjänstemän att,
i den mån anbefalld tjänstgöring föranleder det,
noggrant övervaka att brott inte begås mot lagen.
Vid sådan tillsyn får posttjänstemän föranstalta om
undersökning av paket som inlämnats för befordran
till utrikes ort eller ankommer till riket. Någon
rätt att undersöka brevförsändelser föreligger dock
inte med stöd av den bestämmelsen.
Enligt 15 § första stycket varusmugglingslagen har
posttjänstemän även rätt att, inom ramen för
tillsynsskyldigheten enligt 14 § första stycket
varusmugglingslagen, beslagta egendom som kan antas
vara förverkad enligt lagen.
1986 års Varusmugglingsutredning har lagt fram
förslag till ny lagstiftning på området i
betänkandet SOU 1991:84. Enligt betänkandet skall
den nya lagen på området inte innehålla någon
motsvarighet till de angivna bestämmelserna i 14
och 15 §§ varusmugglingslagen. Varu-
smugglingsutredningens betänkande har
remissbehandlats. Varken Postverket eller
Generaltullstyrelsen har i sina remissvar framfört
några invändningar mot att postpersonalens
medverkan vid tullkontrollen enligt
varusmugglingslagen föreslagits upphöra.
Det är i dag oklart om en ny smugglingslag-
stiftning kommer att införas för närvarande. Detta
hänger bl.a. samman med Sveriges eventuella inträde
i EG. Om Sverige kommer att ingå i en tullunion med
gemensam tullagstiftning förändras
förutsättningarna för smugglingslagstiftningen.
Postverkets tullskyldighet
Sedan den 1 januari 1992 är Postverket enligt 80 §
tullagen tullskyldigt för sådana försändelser som
Postverket förmedlar, om försändelsen inte anmäls
till förtullning av någon annan. De försändelser
som därvid kan komma i fråga är försändelser från
företag till företag. Dessa försändelser föranleder
* till skillnad från dem som förs in av
privatpersoner * inga svåra värderingsfrågor,
eftersom värderingen alltid sker på grundval av en
bifogad faktura.
Det är ett avsevärt antal försändelser som skall
gås igenom för att det skall kunna bedömas om
tullplikt föreligger. Systemet med direktför-
tullning genom Postverkets försorg har därför
bedömts som en praktisk nödvändighet. Exempelvis
måste Postverket bara på brevsidan gå igenom 8
miljoner försändelser årligen. Genomgången leder
till att ca 70 000 av dessa förtullas. Postverket
har inför det nya systemet med tulldatorisering
byggt upp ett eget datasystem för tullklarering.
För de försändelser som förtullas tar Postverket ut
en avgift.
Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till
Postverkets bolagisering finns det till en början
anledning att se över bestämmelsen i 73 § andra
stycket tullagen om skyldighet för Postverket att
medverka i tullkontrollen. Det skulle i och för sig
vara tänkbart att Tullverket övertog allt ansvar
för kontrollen av postförsändelserna. En sådan
lösning skulle vara mer förenlig med den oberoende
ställning som ett framtida statligt postbolag skall
ha. Emellertid skulle en sådan ordning få negativa
konsekvenser för genomströmningstiden vid
posttullanstalterna. Antalet postförsändelser som
passerar posttullanstalterna är mycket stort, och
det finns risk för allvarliga förseningar, om
postpersonal inte längre skulle medverka vid
tullkontrollen. Regeringen föreslår därför att
Posten AB, med stöd av en bestämmelse i tullagen,
åläggs en skyldighet att medverka i tullkontrollen
av försändelser som kommer in i landet som postför-
sändelser. Inför ett medlemskap i EG kommer
förändringar i tullens arbete att kräva viss
formalisering. Det torde dock inte medföra något
hinder att vissa uppgifter såsom de här aktuella
genom nationell lagstiftning läggs på bolag.
Skyldigheten enligt 73 § tullagen för Posten AB
att medverka i tullkontrollen kvarstår så länge
postförsändelsen finns hos något av Posten AB:s
postkontor. Detta innebär att Posten AB:s medverkan
kan ske senast när postförsändelsen finns på
mottagarens adresspostkontor.
När det sedan gäller varusmugglingslagen har, som
tidigare nämnts, 1986 års Varusmugglingsutredning
föreslagit en ny lag på området som inte innehåller
några bestämmelser om medverkan av postpersonal.
Eftersom någon ny varusmugglingslag inte är att
vänta under den närmaste framtiden anser regeringen
att 14 och 15 §§ i den nu gällande varu-
smugglingslagen bör ändras på så sätt att
posttjänstemäns medverkan enligt paragraferna tas
bort. Det torde vara tillräckligt med den nyss
förordade skyldigheten för postpersonal vid det
statliga postbolaget att medverka vid tullkontroll
enligt tullagen.
När det gäller frågan om tullskyldighet vill
regeringen framhålla att det i hög grad är önskvärt
att det nuvarande systemet med direktförtullning
genom Postverkets försorg får fortsätta att
tillämpas även efter en bolagisering av Postverket.
80 § tullagen bör därför i enlighet med 8 kap. 9 §
regeringsformen ändras så att detta blir möjligt. I
paragrafen bör föreskrivas att det postbeford-
ringsföretag som regeringen bestämmer är
tullskyldigt för försändelser som företaget
förmedlar, om försändelsen inte anmäls till
tullklarering av någon annan.
6.10 Föreskrifter om postverksamhet i krig m.m.
Utredningens förslag: Motsvarar huvudsakligen
regeringens förslag. I utredningens förslag görs
dock ingen distinktion mellan föreskriftsrätten
under krigsförhållanden och den under fredstida
förhållanden (se betänkandet s. 193).
Remissinstanserna: Överbefälhavaren framhåller att
det är angeläget att tillsynsmyndigheten ges sådana
befogenheter i postlagen att totalförsvarets behov
av postbefordran, betalningsförmedling och
penningförsörjning kan tillgodoses under krigsfara
och krig på ett likartat sätt som sker i dag.
Överstyrelsen för civil beredskap framhåller bl.a.
att utredningens förslag bör anpassas till motsva-
rande bestämmelse på teleområdet. Övriga
remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.
Skälen för regeringens förslag: I 1991 års
försvarsproposition (prop. 1991/92:102) har
regeringen fastställt följande mål för post-
befordran under kriser och krig. Samhällets behov
av postkommunikationer skall kunna tillgodoses även
under kriser och i krig. Organisationen skall kunna
anpassa verksamheten till förändrade
förutsättningar. Vissa totalförsvarsviktiga
försändelser och betalningar skall kunna ges
särskild prioritet. En särskild sorteringsorga-
nisation för fältpostadresserad post skall kunna
skapas.
I propositionen sägs vidare att totalförsvarets
behov av att alla kan nå alla liksom behovet av att
säkerställa betalningsförmedlingen bl.a. genom
Postgirot i stor utsträckning bygger på Postverkets
resurser. I Postverkets funktionsansvar ingår att
planera verksamheten och vidta sådana åtgärder att
samhällets oundgängliga behov av postala tjänster
kan tillgodoses även under kriser och i krig. Detta
innebär att det åligger Postverket att i såväl fred
som krig för totalförsvaret säkerställa postal
drift och i nödvändig omfattning upprätthålla
driften vid sina anläggningar. Vidare skall
Postverket arbeta för att omställningen från
fredsförhållanden till beredskaps- och
krigstillstånd skall kunna genomföras snabbt och
att uppgifterna i största möjliga utsträckning
skall kunna lösas även under omställningstiden.
Planeringen av den postala verksamheten som
föranletts av kundernas krav på säker och
tillgänglig postbefordran i fredstid utgör enligt
propositionen grunden till den uthållighet som
behövs för att motsvara kraven under kriser och i
krig. Flexibiliteten i den planerade verksamheten
är god. Kraven på postbefordran, betal-
ningsförmedling och penningförsörjning är högt
ställda. Därför måste, trots hittills gjorda
beredskapsinsatser, fortsatta och konsekventa
åtgärder vidtas för att säkerställa de för
totalförsvaret särskilt angelägna tjänsterna.
Regeringen måste liksom i dag kunna meddela
föreskrifter i dessa avseenden i situationer då det
råder krig, krigsfara eller därmed likartade för-
hållanden. Regeringen eller, om regeringen
bestämmer det, tillsynsmyndigheten skall också
kunna meddela föreskrifter om planering och andra
åtgärder som behövs i fredstid för att tillgodose
totalförsvarets behov av postkommunikationer.
Bestämmelser om detta bör införas i postlagen.
Att funktionsansvaret för totalförsvarets behov av
postbefordran överförs till tillsynsmyndigheten
redovisas i avsnitt 10.3.
6.11 Internationellt samarbete på postområdet
Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen
med regeringens (se betänkandet s. 196).
Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens
förslag.
Skälen för regeringens förslag: Sverige är
anslutet till Världspostföreningen (UPU). Som
medlemsland har Sverige ingått de fördrag som är
knutna till föreningen. Dessa fördrag benämns
tillsammans världspostfördragen. Det finns till att
börja med tre obligatoriska fördrag, nämligen
Världspostföreningens konstitution, Allmänna
reglementet till konstitutionen samt Världspostkon-
ventionen. Därutöver har Sverige undertecknat avtal
om postpaket, postanvisningar, postgirorörelsen och
postförskottsrörelsen. Avtalen inom
Världspostföreningen är mellanstatliga avtal som
för Sveriges del skrivs under av befullmäktigade
ombud för regeringen och i efterhand underställs
regeringen för godkännande. Det finns slutligen
också expeditionsreglementen som är avtal på
postverksnivå.
Någon generell fullmakt enligt 10 kap. 3 § RF har
regeringen inte utfärdat för Postverket. I stället
har regeringen lämnat Postverket fullmakt för varje
enskilt avtalstillfälle. När de internationella
reglerna ändras ser Postverket över sina villkor
för internationell postbefordran och genomför
nödvändiga ändringar. De frågor som inte är
uttryckligen reglerade i de internationella
överenskommelserna regleras enligt grundregeln av
nationell lagstiftning.
När det gäller de uppgifter i det internationella
samarbetet som har karaktären av myndighetsutövning
är det naturligt att tillsynsmyndigheten vid en
bolagisering av Postverket träder i Postverkets
ställe. Detta innebär att huvudansvaret för de
ingångna världspostfördragen som är knutna till
världspostföreningen flyttas till tillsynsmyn-
digheten, när det är fråga om överenskommelser med
innehåll som huvudsakligen avser
regulatörsuppgifter. Hit hör bl.a. överenskommelser
som avser de grundläggande principerna för den
internationella posttrafiken (se vidare avsnitt
10.4).
För att kunna fullgöra sina åtaganden enligt
världspostfördragen måste Sverige även efter en
bolagisering av Postverket ha ett postbefordrings-
företag som deltar i det internationella
postsamarbetet. Frågan om vem som skall utses för
denna uppgift bör stå under kontroll av staten.
Lagrådet har ifrågasatt om det här i landet under
överskådlig tid kommer att finnas något annat
företag än Posten AB som kan uppfylla de mycket
höga krav som måste ställas på ett i samarbetet
deltagande företag både vad gäller verksamhetens
omfattning och företagets organisation och allmänna
lämplighet. Detta, menar Lagrådet, bör lämpligen
leda till att det i postlagen direkt anges att det
är Posten AB som deltar i det internationella
postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen.
Om det ändå anses att det finns behov av en
möjlighet att godkänna ytterligare något
postbefordringsföretag för internationellt
samarbete, bör det ankomma endast på regeringen att
fatta beslut i saken. Vidare anser Lagrådet att de
huvudsakliga krav efter vilka prövningen skall ske
bör framgå av lagen, vilket även leder till att
föreskrifter på området kan undvaras.
Regeringen delar i och för sig Lagrådets bedömning
att det för närvarande endast finns ett företag,
nämligen det statliga postbolaget, som kan komma i
fråga för uppgiften att delta i det internationella
samarbetet. Vi anser dock med hänvisning till den
pågående utvecklingen att lagen bör utformas så att
det finns möjlighet för regeringen att godkänna
ytterligare företag. Såsom Lagrådet förordat bör
endast regeringen kunna godkänna ett
postbefordringsföretag för deltagande i det inter-
nationella postsamarbetet inom ramen för
världspostfördragen. För en sådan uppgift skall
enligt lagen krävas att företaget har en verksamhet
och organisation som garanterar att det på ett
godtagbart sätt kan utföra internationell
postbefordran och därvid tillämpa fördragens
bestämmelser.
6.12 Tillsynsverksamheten
Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen
med regeringens (se betänkandet s. 198).
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom
Statsanställdas Förbund delar utredningens
uppfattning att Telestyrelsen bör bli till-
synsmyndighet även på postområdet. Dels finns det
naturliga beröringspunkter mellan tele- och
postkommunikationsområdena, dels kan kostnaderna
för tillsynsverksamheten hållas nere genom en
gemensam administration.
Postverket anser att tillsynsmyndigheten måste ges
sådana ramar för tillsynsverksamheten att den inte
medför onödiga kostnader. Det bör inte vara
tillsynsmyndighetens uppgift att beakta önskemålet
om fri konkurrens och att ingripa mot konkurrens-
begränsande åtgärder. Dessa uppgifter åligger det i
stället Konkurrensverket att utföra.
Några remissinstanser såsom Svea hovrätt,
Telestyrelsen och RRV anser att de
tillsynsuppgifter som skall åläggas
tillsynsmyndigheten behöver preciseras ytterligare.
I annat fall kan omfattningen av tillsynsverksam-
heten med ambitionsnivån variera inom mycket vida
ramar.
Kammarrätten i Göteborg påpekar att
tillsynsmyndigheten bör kunna få verkställighet hos
kronofogdemyndigheten av beslut som rör åtgärder
för tillsynen.
CityMail, som delar utredningens uppfattning att
de flesta infrastruktur- eller systemfrågor inte
bör detaljregleras i lag utan lösas i förhandlingar
mellan Postverket och övriga
postbefordringsföretag, anser det däremot
nödvändigt att det finns en tillsynsmyndighet med
uttryckligt ansvar för att sådana frågor ges
konkurrensneutrala lösningar.
Telestyrelsen anser att det bör införas en
möjlighet att ingripa med sanktioner som i
graverande fall innebär förbud mot brevbefordran.
Även RÅ anser att det i en fri konkurrens kan
uppstå behov av att ingripa med ett
verksamhetsförbud för att förhindra oseriös
verksamhet.
Skälen för regeringens förslag: Sedan den 1 juli
1992 finns en särskild myndighet, Telestyrelsen,
som har hand om tillstånd och tillsyn m.m. på
telekommunikationsområdet. Eftersom tillsynen på
postområdet torde kräva förhållandevis begränsade
resurser - uppskattningsvis ca fem personer utöver
de tretton personer som är stationerade vid
Postverkets enhet i Kiruna för hantering av
obeställbara försändelser - anser regeringen att
det saknas anledning att tillskapa en särskild
tillsynsmyndighet för detta område. Med hänsyn till
detta och eftersom posttillsynen har vissa
beröringspunkter med den verksamhet som utövas av
Telestyrelsen enligt telelagen, delar regeringen
bedömningen att styrelsen blir tillsynsmyndighet
även på postområdet.
En av tillsynsmyndighetens uppgifter blir att
fortlöpande följa utvecklingen på hela postområdet
och bevaka att den grundläggande postservicen
motsvarar samhällets behov (se avsnitt 6.2). Detta
är dock ingen tillsynsverksamhet i vanlig mening.
Den egentliga tillsynen skall vara begränsad till
sådan postverksamhet som avser brevbefordran (se
avsnitt 6.3). Tillsynsmyndigheten bör här i första
hand kontrollera att postbefordringsföretagen
uppfyller postlagens krav på att brevbefordran
bedrivs under förhållanden som tillgodoser rimliga
krav på tillförlitlighet och så att skyddet för
avsändares och mottagares personliga integritet
upprätthålls. Tillsynen skall även omfatta kontroll
av fullgjord anmälningsskyldighet och att
brevbefordringsföretagen iakttar bestämmelserna i 9
och 10 §§ som handlar om obeställbara försändelser.
Att tillsynsmyndigheten har ett särskilt ansvar för
behandlingen av obeställbara brevförsändelser
redovisas i avsnitt 6.5.
Det är viktigt för postkunden att de brev han
anförtror åt ett postbefordringsföretag hanteras på
ett så tillförlitligt sätt som rimligen kan krävas
av företaget. Härmed avses exempelvis att breven
inte bör exponeras för obehöriga eller eljest
lämnas obevakade eller oskyddade på ett sätt som
innebär risker från integritetsaspekten. Vidare bör
hanteringen ske under sådana former att breven
undgår att skadas genom yttre påverkan såsom av
väder och vind.
Det finns också vissa frågor som hänger samman med
den praktiska posthanteringen som
tillsynsmyndigheten har anledning att uppmärksamma
mot bakgrund av statens strävan efter att det skall
råda konkurrensneutralitet på marknaden. Det gäller
delvis frågor där regeringen vill avvakta den
praktiska utvecklingen något innan slutlig
ställning tas. Hit hör bl.a. frågor om postboxar
och eftersändning m.m. I det sammanhanget skall
tillsynsmyndigheten huvudsakligen övervaka att för
alla parter acceptabla lösningar kan uppnås
förhandlingsvägen mellan företagen på marknaden.
Visar sig detta omöjligt kan myndigheten
uppmärksamma Konkurrensverket på situationer som
leder till konkurrensbegränsning.
Tillsynsmyndigheten kan naturligtvis också behöva
vända sig till regeringen om frågan bör lösas
lagstiftningsvägen.
Det är viktigt inte bara att brevbefordran sker på
ett tillförlitligt sätt utan också att verksamheten
är effektiv och kan erbjuda rimliga priser. För att
så skall bli fallet är det angeläget att
konkurrensen är så fri som möjligt.
Tillsynsmyndigheten bör beakta också detta önskemål
och ingripa om det visar sig att några
konkurrensbegränsande åtgärder vidtas på marknaden
genom att underrätta Konkurrensverket om
förhållandet.
Som ett led i tillsynsarbetet bör
tillsynsmyndigheten kunna göra inspektioner hos
brevbefordringsföretagen, såväl på eget initiativ
som efter anmälan utifrån.
Tillsynsmyndigheten bör få de formella
befogenheter som behövs för att tillsynen skall
kunna bedrivas effektivt. Brevbefordringsföretagen
bör vara skyldiga att låta tillsynsmyndigheten få
tillträde till de områden, lokaler och andra
utrymmen där verksamheten bedrivs. De bör också
vara skyldiga att bistå med de upplysningar och
tillhandahålla de handlingar som behövs för
tillsynen. Tillsynsmyndigheten bör ges rätt att få
verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut
som avser åtgärder för tillsynen.
Å andra sidan är det viktigt att tillsynen bedrivs
på ett sådant sätt att den inte medför onödiga
kostnader för tillsynsmyndigheten och inte vållar
postbefordringsföretagen större olägenhet än som är
nödvändigt.
För att tillsynen skall bli verkningsfull måste
tillsynsmyndigheten ha möjlighet att ingripa med
någon form av sanktioner. Åtgärder kan framför allt
behöva vidtas om brevbefordran bedrivs på ett sätt
som åsidosätter integritetsskyddsintressena.
Tillsynsmyndigheten bör i sådana fall kunna ingripa
med förelägganden för att kunna få till stånd
rättelse av felaktiga beteenden. För att öka
styrkan bakom föreläggandena bör dessa kunna
förenas med vite. Utsättande av vite bör kunna
användas såväl vid konstaterad obenägenhet att
rätta sig efter ett tidigare föreläggande som redan
vid ett första föreläggande om det finns anledning
att anta att det behövs för att uppnå rättelse inom
angiven tid.
Utredningen har övervägt att, utöver
förelägganden, införa en möjlighet för
tillsynsmyndigheten att förbjuda en brevdistributör
som grovt åsidosätter sina åligganden att fortsätta
med sin verksamhet. Man skulle på det sättet få en
motsvarighet till möjligheten att, inom ramen för
ett tillståndssystem, återkalla ett givet
tillstånd.
Ett förbud att bedriva en viss verksamhet är
emellertid enligt utredningen en så pass ingripande
åtgärd att sanktionen inte bör införas utan mycket
starka skäl. Detta gäller även om förbudet görs
tidsbegränsat. Det bör i sammanhanget beaktas att
näringsförbud enligt lagen (1986:436) om
näringsförbud endast kan beslutas av domstol och
att institutet även i övrigt är kringgärdat med
olika rättssäkerhetsgarantier.
Utredningen har också framhållit att det kan
ifrågasättas om behovet av en förbudsmöjlighet på
postområdet är så stort. Redan innan ett förbud
skulle bli aktuellt torde ett misskötsamt
postbefordringsföretag i allmänhet ha fått så
mycket oförmånlig publicitet * bl.a. till följd av
åtgärder från tillsynsmyndighetens sida * att det
får svårt att få några kunder. Företaget kan därmed
inte åstadkomma så stor skada.
Regeringen delar utredningens bedömning att någon
förbudsmöjlighet för närvarande inte bör införas.
Ett kraftfullt verkande vite bör vara ett
tillräckligt effektivt medel för att få till stånd
rättelse.
Här skall också framhållas att om det felande
postbefordringsföretagets beteende är av det slag
som kan falla in under 4 kap. 8 § brottsbalken,
tillsynsmyndigheten bör överväga om saken skall
polisanmälas.
6.13 Finansiering av tillsynsmyndighetens
verksamhet
Utredningens förslag: Överensstämmer i allt
väsentligt med regeringens (se betänkandet s. 201).
Remissinstanserna: Stöder utredningens förslag
beträffande finansieringen av tillsynsverksamheten.
Svea hovrätt och Konsumentverket har däremot
framfört att det är olämpligt att relatera avgiften
som varje brevbefordringsföretag har att betala för
hanteringen av obeställbara försändelser till det
antal försändelser han skickat in. Avgiften bör i
stället beräknas exempelvis i proportion till
företagens omsättning eller till den den totala
distributionsvolymen. Det föreslagna systemet
beträffande obeställbara försändelser ställer
nämligen höga krav på de olika postföretagen och
kan bli kostsam för dessa. Under sådana
förutsättningar finns det en uppenbar risk för att
företagen inte sänder in obeställbara försändelser
till tillsynsmyndigheten.
Skälen för regeringens förslag: Postverksamhet som
avser befordran av brev skall som tidigare sagts
ställas under tillsyn. Vid sidan av tillsynsverk-
samheten bör tillsynsmyndigheten åläggas även vissa
andra myndighetsuppgifter på postområdet, bl.a.
hanteringen av obeställbara brevförsändelser.
Det är naturligt att den tillsynsverksamhet som
kommer att åligga tillsynsmyndigheten enligt
postlagen skall finansieras genom avgiftsuttag från
dem som berörs av verksamheten och för vilka den
får anses vara till nytta. Avgifterna för
tillsynsverksamheten bör således beräknas på
grundval av postbefordringsföretagens
brevbefordran.
Regeringen har i det tidigare föreslagit att
hanteringen av obeställbara brevförsändelser skall
skötas av tillsynsmyndigheten. Vi anser att
verksamheten av praktiska och ekonomiska skäl bör
ligga kvar i Kiruna, där Postverket för närvarande
har sin enhet för hantering av obeställbara
postförsändelser.
Det är regeringens uppfattning att de
postbefordringsföretag i vilkas verksamhet
obeställbara brevförsändelser uppkommer bör svara
för tillsynsmyndighetens kostnader för hanteringen
av sådana försändelser. Företagen bör således
betala en avgift vars storlek sätts i proportion
till det antal försändelser som det är fråga om.
Skälet för detta är att postbefordringsföretagen på
så sätt uppmuntras att själva försöka utröna den
rätta adressen där detta är möjligt. Om avgiften
inte bestäms efter antalet obeställbara
försändelser som uppkommer i den egna verksamheten
finns risken att brevförsändelser slentrianmässigt
bedöms böra sändas till tillsynsmyndigheten.
Regeringen föreslår att det i postlagen öppnas en
möjlighet för regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, tillsynsmyndigheten att införa ett
avgiftssystem.
6.14 Överklagande
Utredningens förslag: Överensstämmer med
regeringens (se betänkandet s. 204).
Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg anser
att överklagande bör kunna ske inte bara av beslut
enligt lagen utan även av beslut enligt
föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd
av lagen. Svea hovrätt ifrågasätter lämpligheten i
att överklagande kan ske även av föreskrifter som
beslutats av tillsynsmyndigheten med stöd av
bestämmelser i postlagen. I övrigt har inte
framförts några erinringar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Beslut som kan
komma i fråga för överklagande enligt postlagen är
exempelvis beslut om påförande av avgifter samt
beslut om förelägganden inom ramen för anmälnings-
skyldigheten och tillsynen.
Regeringen delar utredningens uppfattning att
tillsynsmyndighetens beslut i särskilda fall enligt
postlagen skall kunna överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Inte bara beslut enligt lagen
utan även enligt föreskrifter som har meddelats med
stöd av lagen bör kunna överklagas. Antalet mål
förväntas bli mycket lågt, med hänsyn främst till
det begränsade antalet postbefordringsföretag och
kommer sannolikt inte att påverka resursbehovet hos
domstolarna.
Enligt den nu gällande instansordningen överklagas
beslut av förvaltningsmyndighet till kammarrätten.
Domstolsutredningen har emellertid i sitt
betänkande "Domstolarna inför 2000-talet" (SOU
1991:106), som för närvarande bereds inom
regeringskansliet, föreslagit att tyngdpunkten i
rättskipningen skall ligga i den första domstolsin-
stansen och att överrätterna skall befrias från
uppgiften att som första domstol överpröva beslut
av förvaltningsmyndigheterna. Regeringen har ställt
sig bakom principen i årets budgetproposition
(prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 24 f). Redan nu läggs
den första domstolsprövningen i nytillkomna
målgrupper i länsrätt i stället för i kammarrätt.
Regeringen finner denna princip lämplig även i
detta fall och anser att de nu aktuella besluten
bör prövas av länsrätt som första domstolsinstans.
Den 1 juli 1993 infördes i 14 § första stycket
punkt 6 lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar en generell bestämmelse
enligt vilken länsrätt prövar mål som enligt
bestämmelse i annan lag skall prövas av länsrätt
(SFS 1993:759). Den nu föreslagna ändringen ligger
i linje med Domstolsutredningens förslag.
Vem som får överklaga tillsynsmyndighetens beslut
framgår av 22 § förvaltningslagen (1986:223), där
det föreskrivs att ett beslut får överklagas av den
som beslutet angår, om det har gått honom emot och
beslutet kan överklagas. Hur vid besvärskretsen
blir får avgöras med utgångspunkt i de allmänna
principer som har utvecklats i praxis härför. Det
kan påpekas att i vissa mål flera intressenter kan
ha rätt att överklaga. Beträffande överklagande av
domstolsbeslut finns i 33 § förvalt-
ningsprocesslagen en mot 22 § förvaltningslagen
svarande bestämmelse.
6.15 Ikraftträdande m.m.
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft
samtidigt som Postverket övergår till att drivas
som aktiebolag. Detta planeras ske den 1 februari
1994. Samtidigt skall lagen (1990:291) om
obeställbara postförsändelser upphöra att gälla.
Såsom påpekats av Lagrådet finns det anledning att
införa en övergångsbestämmelse som ger sådana
postbefordringsföretag som vid lagens
ikraftträdande redan bedriver postverksamhet visst
rådrum att uppfylla kravet på anmälan.
En övergångsbestämmelse behövs även för de brev-
och paketförsändelser som varit obeställbara enligt
den gamla lagen och som fortfarande är obeställbara
då lagen upphör att gälla. Däremot saknas anledning
att låta övergångsbestämmelserna gälla obeställbara
postanvisningsbelopp.
Postlagsutredningen har föreslagit att det
generella bemyndigandet för regeringen att meddela
föreskrifter om postbefordran som framgår av lagen
(1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter
om trafik, transporter och kommunikationer skall
tas bort och ersättas av bemyndiganden i särskilda
fall enligt postlagen. Regeringen anser en sådan
lösning visserligen vara principiellt riktig, men
anser ändå att det generella bemyndigandet bör
finnas kvar ytterligare en tid, innan det helt
klart kan sägas vilka bemyndiganden som behövs i en
förändrad situation på postområdet.
En särskild fråga gäller den stora mängd
författningar där uttrycket "med posten" används
för att beteckna att något kan eller skall skickas
som brev utan krav på delgivning. Efter
avregleringen och Postverkets bolagisering kan
uttrycket felaktigt ge intryck av att det bara
finns ett möjligt postbefordringsföretag och att
försändelsen måste befordras genom "Posten AB". Ett
lämpligare uttryck i sammanhanget är därför att
ange att det skickas "med post".
Vidare förekommer i ett antal författningar det
föråldrade uttrycket "postanstalt" som beteckning
på "postkontor" eller i vissa fall "post-
befordringsföretag".
En fullständig revision för att skapa enhetlighet
skulle kräva att ett mycket stort antal
författningar * utöver de som nu föreslås bli
ändrade * gås igenom och ändras. Det praktiska
värdet av en sådan fullständig genomgång skulle
vara begränsat. Regeringen förordar därför i
stället att uttrycken byts ut efter hand som det är
aktuellt att av andra skäl ändra i de författningar
som innehåller dessa uttryck.
I den mån uttrycken förekommer i de lagar som nu
föreslås bli ändrade, exempelvis delgivningslagen,
byts de ut mot ovan förordad nomenklatur.
I framtiden bör således, allt eftersom det av
andra anledningar blir aktuellt att ändra i
författningar där "postanstalt" eller "med posten"
förekommer, dessa uttryck samtidigt ändras till
"postkontor" alternativt "postbefordringsföretag"
respektive "med post".
7 Utvecklingen och konkurrenssituationen inom
Postverkets marknader
Postverket verkar i dag inom ett antal marknader
med den gemensamma nämnaren distribution.
Postverkets olika verksamheter är i varierande grad
utsatta för tydlig konkurrens. Distributionen av
adresserade brev har till övervägande del fram till
den 1 januari 1993 varit förbehållen Postverket.
Mot bakgrund av detta finns i dag endast ett fåtal
konkurrenter till Postverket om befordran av
adresserade brev. Emellertid finns i dag ett antal
alternativ till den fysiska brevbefordringen. På
övriga marknader där Postverket verkar finns redan
i dag ett flertal alternativ till de tjänster
Postverket erbjuder och Postverkets marknadsandelar
är där också betydligt mindre.
En kort översikt över Postverkets marknadsandelar
på olika delmarknader ges i följande tabell.
Marknad Postens Andel av Viktiga
marknads- Postens konkurrenter
andel, % intäkt, %
Skriftliga företags-90 29 Telia, CityMail
meddelanden
Skriftlig marknads-55 11 Svensk Direkt
Reklam
kommunikation
Privat skriftlig95 6 *
kommunikation
Inrikes företags-55 6 Bilspedition, ASG,
paketprodukter Bussgods
Övriga inrikes 85 6 Bilspedition
lättgodsprodukter
Budmarknad 20 1 Adena/Picko's,
Taxi
Utrikes lättgods-10 1 Bilspedition, ASG,
produkter DHL, UPS
Betalnings- 50 29 Bankgirot, banker
förmedling
Bankservice 11 7 Banker
I det följande beskrivs de olika marknader där
Postverket verkar samt den förväntade
marknadsutvecklingen och konkurrenssituationen inom
dessa.
7.1 Brevbefordran
Postverkets affärsområde brev (Posten Brev)
förmedlar individuella och massproducerade
meddelanden samt tidningar och tidskrifter. Kommu-
nikationen kan vara rent fysisk, fysisk-elektronisk
eller enbart elektronisk. Posten Brev förmedlar
även varor med en vikt upp till ett kg.
Posten Brev förmedlar ca 4,2 miljarder adresserade
brevförsändelser per år. De sammanlagda
rörelseintäkterna i affärsområdet uppgick år 1992
till 14,9 miljarder kr. De externa intäkterna
uppgick till ca 11,2 miljarder kr eller knappt 50 %
av Postverkets totala intäkter. Av intäkterna
kommer knappt 90 % från företag och organisationer
medan resterande drygt 10 % kommer från privat-
personer. Affärsområdets viktigaste kunder är ett
antal större postintensiva företag.
Under 1900-talet har antalet brevförsändelser
(exkl. tidningar och gruppreklam) visat en årlig
tillväxt med i genomsnitt ca 3% per år. Vissa år
har volymerna minskat något i förhållande till
föregående år medan de andra år ökat mera.
Perioden från 1970 fram till i dag karaktäriseras
av en stabil om än avtagande ökningstakt. Den
minskning i volym beroende på konkurrens från
elektronisk överföring av meddelanden som förut-
spåddes i olika studier på 70-talet har först nu
blivit märkbar i viss utsträckning. Jämförande
studier av telemarknadens utveckling visar att
någon mer omfattande överströmning från brevkommu-
nikation till telekommunikation ännu inte kan
spåras.
Bakom utvecklingen på brevmarknaden ligger ett
antal faktorer som kan hänföras till den allmänna
samhällsutvecklingen. Här kan t.ex. noteras en
årlig befolkningsökning och framför allt
hushållsökning.
Under senare hälften av 1900-talet har vidare
stora strukturella förändringar påverkat ma-
rknadsförutsättningarna för brevbefordran. Sådana
förändringar är t.ex. socialförsäkringssystemen,
datorisering och centralisering av lönesystem m.m.
På senare år är centraliseringen av
pensionsutbetalningar, bilregister, kontroll-
besiktning av bilar, värdepappersystemet,
avreglering av bank- och finansmarknaderna andra
exempel på förändringar som påverkar brevvolymerna
såväl positivt som negativt.
En förväntad ändrad näringslivsstruktur med en
alltmer accentuerad övergång från varu- till
tjänsteproduktion kommer att påverka kommu-
nikationsbehovet positivt. Förändringar
(branschglidning) inom bank- och försäkringssek-
torerna samt intresseorganisationernas sannolikt
ökande betydelse likaså. Parti- och detaljhandeln
kommer sannolikt att i ökad omfattning använda
betal- och kreditkort, vilket i sin tur kommer att
påverka kommunikationsbehovet i positiv riktning.
Den pågående teknologiska förändringen med ökad
användning av tele- och datorkommunikation leder
till minskad brevkommunikation. Telekommunikationen
visar en snabbare tillväxt än brevkommunikation
under de senare decennierna. Framför allt har
utvecklingen den senaste femårsperioden varit
mycket expansiv inom områdena telefax och mobil-
telefoni. Postens bedömning är att vart tredje fax
ersätter ett brev.
Vad särskilt gäller användning av telefax har
denna under senare år genomgått en närmast explosiv
utveckling. Det kan förutses att telefaxtekniken
kommer att utvecklas och förfinas. Telefaxsänd-
ningar förekommer i dag företrädesvis mellan före-
tag. Det är alltså i första hand brevvolymen mellan
företag som kan komma att minska till följd av
telefaxsändningar.
Datorkommunikation är en annan konkurrent till
brevet. Denna typ av kommunikation kan ske i olika
former. Det kan vara fråga om kommunikation från
dator till dator, från dator till databas m.m. Till
viss del utgör dessa former av kommunikation
substitut till brev. Kommunikation från dator till
databas (t.ex. videotex) konkurrerar dock i större
utsträckning med olika teletjänster, som t.ex.
071-nummer, och med text-TV.
Andra former av elektroniska överföringar av med-
delanden påverkar också till viss del brevvolymer-
na. Olika former av hybridtjänster (en kombination
av elektronisk överföring, utskrift och kuvertering
samt traditionell brevutdelning, s.k. ePOST)
förväntas öka under de kommande åren, dock utan att
öka den totala brevvolymen. ePOST lämpar sig bäst
för stora sändningar brev till många mottagare, i
huvudsak konsumtionsräkningar till hushåll.
Annons- och direktreklam samt reklam i andra
medier (radio och TV), liksom olika typer av spel i
dessa medier, påverkar och kommer att påverka
brevvolymerna positivt.
Den samlade effekten av de olika faktorer som på-
verkar marknadssituationen för adresserade brevför-
sändelser är svår att beräkna. Någon mera märkbar
tillväxt av traditionell brevdistribution förväntas
dock inte. Tendensen under de senaste åren, och som
accentuerats, är en övergång från normalbrev
(övernattbefordrade brev till fullpris) till brev
med längre distributionstid till rabatterat pris.
En överströmning från traditionell brevbefordran
till hybridtjänster verkar också trolig. Denna
överströmning kommer emellertid inte att påverka
den totala volymen utan snarare vissa led i
befordringen såsom insamling, sortering och
transport av adresserade brevförsändelser som
således minskar.
Avvecklingen av brevmonopolet har gett möjligheter
för andra företag än Postverket att distribuera
brevförsändelser. Sedan våren 1991 distribuerar
företaget CityMail AB brevförsändelser i Stockholm.
Man kan förvänta sig att fler
brevbefordringsföretag utöver CityMail kommer att
etablera sig. Hur dessa presumtiva konkurrenter ser
ut eller vilka deras affärskoncept kommer att vara
är i dag inte möjligt att förutse. En ökad
konkurrens inom brevbefordringen kommer naturligt-
vis att minska Posten Brevs brevvolymer.
En minskning med 2 % av Posten Brevs
försändelsevolym noterades år 1992. Mellan åren
1986 och 1991 ökade emellertid volymen med upp till
ca 4 % per år, men med en successivt avtagande
ökningstakt. Den minskade brevvolymen år 1992 kan
delvis förklaras med den nya konkurrenssituationen
som uppstått. Ytterligare en faktor av betydelse i
detta sammanhang är att nedgången i tiden
sammanfaller med det svåra konjunkturläge som
råder, även om inget säkert samband kan konstateras
mellan brevvolym och konjunktur. Det går i dag inte
att säkert bedöma om ett reellt trendbrott skett
när det gäller ökningen av Posten Brevs brev-
volymer.
7.2 Paket (Lättgods)
Postverket är genom sitt affärsområde lättgods
(Posten Lättgods) verksamt inom den marknad som
omfattar distribution av försändelser med en vikt
upp till 35 kg (lättgods). Posten Lättgods erbjuder
även transport av tyngre gods om detta efterfrågas
av kunderna. Posten Lättgods omsätter ca 2,6
miljarder kr.
Fram till år 1984 distribuerade Postverket endast
sådana paket som distribueras genom
postkontorsnätet och lantbrevbäringen. År 1984
utökades verksamheten till att även omfatta
distribution av s.k. företagspaket, dvs. paket som
skickas från "dörr till dörr" och inte befordras
via postkontorsnätet. Posten Lättgods erbjuder i
dag företagskunder standardiserade och rikstäckande
transporttjänster för försändelser upp till en vikt
av 35 kg per kolli och 100 kg per sändning.
Privatpersoner har möjlighet att skicka enstaka
paket inom Sverige till enhetliga priser. I dag
distribueras drygt hälften av paketförsändelserna
från dörr till dörr, medan den andra hälften
(motsvarande huvuddelen av ekonomi- och postpaket)
distribueras genom postkontorsnätet. En tjänst som
vänder sig till privatpersoner är det s.k.
Sverigepaketet som inkluderar emballage och frakt
upp till 20 kg till valfri ort i Sverige. För
närvarande kostar Sverigepaketet 48 kr.
Av Posten Lättgods totala intäkter svarar intäkter
från privatpersoner endast för ca 2 %.
Privatpersoner är därutöver mottagare av paket från
främst postorderbranschen. Posten Lättgods
befordrar totalt ca 50 miljoner paket per år.
Privatpersoner skickar årligen endast cirka en
miljon paket.
Affärsområdet Lättgods konkurrenter är både
svenska och utländska företag. Samtliga företag av
betydelse inom branschen har förstärkt sina
distributionssystem i Sverige. Detta gäller även de
internationella transportföretagen. På
lättgodsmarknaden finns i dag tre svenska
huvudkonkurrenter: Posten Lättgods, ASG och
Bilspedition. Inom paketmarknaden, dvs. gods upp
till 35 kg, är Posten Lättgods det dominerande
företaget medan man har en mycket liten andel av
det tyngre godset.
Lättgodstransporter har under ett flertal år varit
den snabbast växande delen av den svenska
godstransportmarknaden. Denna uppgång bröts under
år 1992 på grund av den svaga konjunkturen.
Lättgodsmarknaden, likväl som transportbranschen i
övrigt, kännetecknas av hård konkurrens. Branschen
har sedan länge präglats av otillfredsställande
lönsamhet. Under de senaste åren har detta
accentuerats ytterligare. Transportbranschen är
beroende av den ekonomiska utvecklingen. Tillväxt i
ekonomin medför oftast ökningar i volymer. Posten
Lättgods är endast verksam på den svenska
marknaden. Den inhemska efterfrågan bedöms vara
fortsatt svag. De internationella pakettjänsterna
utförs inom Posten Utrikes.
7.3 Betalningsförmedling
En av Postverkets delmarknader är
betalningsförmedling. Postgirorörelsen startade år
1925 och tillkom för att underlätta betal-
ningsrörelsen och främja sådana betalningsmetoder
som är ägnade att minska användandet av kontanta
medel. I dag ser Postgirot som sin affärsidé att
över hela landet och internationellt erbjuda
girotjänster i eget kontosystem och därtill hörande
finansiella tjänster för företag, organisationer,
föreningar och privatpersoner. Under år 1992
uppgick de totala intäkterna i Postgirot till ca
5,3 miljarder kr. 430 miljoner betalningar förmed-
lades via Postgirot, varav 125 miljoner (29 %) var
kontantbetalningar i postkassorna. Postgirot har
haft ett ökat antal förmedlade betalningar under en
rad år. Ökningen är emellertid måttlig.
Konkurrensen om betalningar mellan Postgirot å ena
sidan och bankerna/Bankgirot å den andra är hård.
Detta trots att Postgirot i praktiken haft
ensamrätt till statens betalningar i och med
förordningen (1974: 591) om skyldighet för statlig
myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot.
Undantag från denna skyldighet har emellertid
medgetts vissa myndigheter. Det stora flertalet av
statens utbetalningar till allmänheten sker därför
redan i dag med annan betalningsförmedlare än
Postgirot.
Konkurrensen kommer att hårdna ytterligare till
följd av att konkurrens kommer att tillåtas även
vad gäller statens alla in- och utbetalningar. I en
marknadssituation med fri konkurrens om alla
statliga betalningar blir Postgirot ett bland flera
betalningsinstitut. Postgirot föreslås därför få
begränsat utvidgade verksamhetsförutsättningar som
stöd för betalningsförmedlingen.
Den fortsatta utvecklingen torde gå mot ett ökat
användande av direktöverföringar mellan konton,
bl.a. så kallade autogirolösningar, för att minska
hanteringskostnaderna i betalningsförmedlingen.
7.4 Utrikes brev- och paketbefordran
Postverkets affärsområde utrikes (Posten Utrikes)
etablerades som eget affärsområde år 1989. Under år
1992 uppgick intäkterna till ca 1,5 miljarder kr.
Posten Utrikes ansvarar för försäljning och
distribution av brev och paket med destination
utanför Sveriges gränser liksom för tullhantering
och distribution av all ankommande brev- och
paketpost.
Posten Utrikes förfogar över egna
sorteringsterminaler i Sverige men köper vissa
försäljnings-, transport- och utdelningstjänster av
Posten Brev, Posten Lättgods och Posten Bank och
Kassa. Utomlands utförs transporterna av utländska
flygbolag, speditörer samt inte minst andra länders
postverk.
Posten Utrikes verkar på en marknad med hård
konkurrens. Konkurrenter är både internationella
kurir- och expressföretag samt svenska företag som
ASG och Bilspedition.
En alltmer utbredd remailingverksamhet hotar den
lönsamma brevexporten. Detta innebär att
konkurrenterna kommersiellt kan utnyttja brister i
det internationella avräkningssystemet mellan
postverken.
Lönsamheten inom den internationella
transportmarknaden är generellt mycket låg.
Företagsförvärv och allianser gör att konkurrens-
situationen ändras kontinuerligt. På grund av den
överetablering som skett bl.a. inom EG kan man
räkna med stora strukturrationaliseringar och att
endast några få aktörer kommer att överleva på både
expressmarknaden och inom den traditionella spedi-
tionsverksamheten. Omstruktureringen av den
internationella frakt- och kurirmarknaden väntas
fortsätta i en snabbare takt än som sker för
närvarande.
Postverkets kurirverksamhet har integrerats med
expressföretaget TNT i ett med fyra andra postverk
gemensamt ägt bolag, GD Express World Wide, där
svenska Postverket äger 7,5 % och postverken
gemensamt 50 %. Detta samarbete öppnar
möjligheterna att utveckla Posten Utrikes
paketutbud för tidsgaranterade produkter och
expressprodukter.
7.5 Postkontoren
Postkontorsnätets verksamhet är samlad i
affärsområdet bank och kassa (Posten Bank och
Kassa). Postkontoren förmedlar Postverkets samlade
sortiment till privatpersoner och mindre företag
samt erbjuder banktjänster för privatpersoner.
Intäkterna uppgick till ca 5,9 miljarder kr år
1992.
Posten Bank och Kassas huvudsakliga uppdragsgivare
är Posten Brev (29 % av intäkterna), Postgirot
(34 %), Posten Lättgods (8 %), Posten Utrikes (2 %)
och Nordbanken (24 %).
Under år 1992 sjönk antalet transaktioner i post-
kontorsnätet med 7 %. Året dessförinnan var
minskningen lika stor. Under de senaste tio åren
har antalet transaktioner i kassorna minskat med en
tredjedel. Bakgrunden till minskningen av manuella
kassatjänster är den ökade automationen med bl.a.
direktöverföring mellan konton. Posten Bank och
Kassa genomför mot bakgrund av denna utveckling en
omfattande rationalisering och effektivisering av
verksamheten som beskrivits i 1992 års
budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7).
Enligt åtgärdsprogrammet, som benämns Nät 92,
kommer antalet serviceställen att bestå, men i
många fall drivas i annan skepnad, exempelvis som
s.k. närpostkontor med begränsad service såsom
paketutlämning eller på entreprenad av butiker.
Transaktionsutvecklingen i kontorsnätet förväntas
fortsätta att gå tillbaka till följd av
konkurrenssituationen inom affärsområdena Posten
Brev, Posten Lättgods, Postgirot och Posten
Utrikes, i kombination med ökat utnyttjande av
elektronisk kommunikation och automatiserade betal-
ningar. Alternativ till de banktjänster som utförs
på postkontoren växer successivt fram, exempelvis
möjlighet att utföra överföringar av pengar mellan
konton på telefon. Mot bakgrund av detta bedöms
även behovet av traditionella banktjänster komma
att minska.
8 En förändrad verksamhetsform för Postverket
8.1 Överföring av Postverkets verksamhet till ett
statligt ägt aktiebolag
Skälen för regeringens förslag: I dag driver
Postverket statlig affärsverksamhet i särskild
form, den s.k. affärsverksformen, som tillskapades
genom 1911 års budgetreform. Detta innebär bl.a.
att verkets ekonomiska omslutning inte redovisas
över statsbudgeten. Verket är emellertid en
integrerad del av den statliga verksamheten och
fungerar som förvaltare av statlig egendom.
Enligt regeringsformens bestämmelser får statens
medel inte användas på annat sätt än riksdagen har
bestämt och statens medel står till regeringens
förfogande. Som en följd av detta skall
investeringar och finansieringen av dessa även inom
affärsverken ytterst beslutas av riksdagen.
För affärsverken gäller vidare särskilda
bestämmelser om förvärv och försäljning av fast
egendom samt om förvärv, försäljning och bildande
av bolag.
Regeringen har i det tidigare redogjort för ut-
vecklingen på postmarknaden. Sammanfattningsvis är
det faktorer som den tekniska utvecklingen,
efterfrågeförändringar och liberalisering som i
samverkan har inneburit en förändrad marknadssitua-
tion. Genom teknisk utveckling och
efterfrågeförändringar har antalet företag liksom
utbudet av nya tjänster ökat, vilket har lett till
en alltmer diversifierad marknad. Med nya
postbefordringsföretag på marknaden följer större
valfrihet för användarna.
Den successivt förändrade marknadssituationen
ställer krav på en utveckling av Postverkets
verksamhetsform. Erfarenheten visar att de begräns-
ningar som finns i affärsverksformen i fråga om
t.ex. förvärv och försäljning av fast egendom,
försäkringar och upplåning medför komplikationer.
Affärsverksformen begränsar vidare möjligheterna
till ändamålsenliga former för samarbete och
samägande i konsortier och allianser. Genom att
bilda aktiebolag inom ramen för Postverkskoncernen
har man hittills kunnat lösa en del praktiska
problem. Denna blandform av affärsverk och
aktiebolag är emellertid olycklig och har visat sig
svår att styra. En enhetlig associationsform är
både bättre och mer flexibel. En förnyelse och
utveckling av Postverkets verksamhetsform är
således påkallad, dels av den nya marknadssitua-
tionen inom postservice och betalningsförmedling,
dels av behovet av en ändamålsenlig och effektiv
styrning av verksamheten. Aktiebolagsformen är en
lämplig associationsform för konkurrensutsatt
verksamhet. Postverkets konkurrenter på samtliga
delmarknader bedriver som regel sin verksamhet i
aktiebolagsform.
Det är enligt regeringens mening angeläget att
Postverket nu ges samma verksamhetsform som andra
företag på postbefordrings- och betalnings-
marknaden, dvs. aktiebolagsformen. Det nya bolaget
kommer att vara helägt av staten.
8.1.1 Överföringen av Postverkets verksamhet m.m.
till aktiebolag
I enlighet med det föreslagna bemyndigandet blir
det en uppgift för regeringen att genomföra
bolagiseringen av Postverket och därvid bl.a.
fastställa kapitalstruktur samt aktiekapitalets
storlek i det nya aktiebolaget. Regeringen vill här
informera om hur bolagiseringen är avsedd att
genomföras.
Postverket har de senaste 15 åren genomfört fyra
stora omorganisationer. Den nu gällande genomfördes
den 1 januari 1992. De successiva
organisationsändringarna har skett för att öka
Postverkets marknadsorientering och
kundorientering. Organisationsutvecklingen är
således en kontinuerlig process. Den nu gällande
organisationen kommer i sina huvuddrag att gälla
även i samband med bolagiseringen. Detta innebär
precis som i dag en organisation med fem
affärsområden, Posten Brev, Posten Lättgods, Posten
Utrikes, Posten Bank och Kassa samt Postgirot. För
att underlätta en successiv bolagisering av de
olika verksamheterna har Postverket redan
registrerat sex bolag, ett för vart och ett av
moderbolaget och de fem affärsområdena. I syfte att
renodla moderbolaget så långt som möjligt inrättas
också ett holdingbolag, Posten Service AB, i
samband med Postverkets bolagisering. Till
holdingbolaget förs verksamheter som är
koncerngemensamma: i nuläget Postfastigheter,
Postens Inköpscentral, Posten Systemservice,
HK-Service, Certus AB och SwedPost AB.
Bolagiseringen av Postverket sker genom att staten
i ett första steg överlåter Postverkets verksamhet,
tillgångar och skulder till Posten AB, varvid
köpeskillingen erläggs genom att Posten AB utfärdar
en skuldförbindelse på beloppet. Därefter följer en
nyemission i Posten AB. Staten skall erlägga likvid
för de nyemitterade aktierna genom kvittning mot
den fordran staten har på Posten AB genom den ovan
nämnda skuldförbindelsen.
I ett andra steg överlåts verksamheten i
affärsområdena m.fl. till dotterbolag den 1
februari 1994. Affärsområdena Posten Bank och
Kassa, Postgirot och Posten Service AB kommer att
ombildas till dotterbolag den 1 februari 1994.
Affärsområdena Posten Brev, Posten Lättgods och
Posten Utrikes kommer inledningsvis att driva sina
verksamheter som affärsområden inom moderbolaget
Posten AB. Senast vid utgången av år 1994 kommer
åtminstone brev- och paketverksamheten inom Posten
AB att drivas i dotterbolag. Detta kommer att
regleras i det särskilda avtal som staten kommer
att sluta med Posten AB. Under affärsområdesbolagen
och Posten Service AB kommer nu befintliga dotter-
bolag att inordnas.
Posten AB:s kapitalstruktur har betydelse för
bolagets utvecklingsmöjligheter. Kapitalstrukturen
bör ge en tillräcklig bas för bolagets verksamhet.
Den nya Postkoncernens balansräkning består till
huvuddelen av inlåning i Postgirorörelsen. Post-
girorörelsen bör vid soliditetsberäkningar
betraktas som en bank. Det går mot bakgrund av
detta inte att jämföra Postkoncernens soliditet med
svenska industri- och transportföretag.
Affärsområdesbolagen utom Postgirot kommer alla
att ha en soliditet om minst 15 % vid tidpunkten
för ombildande till aktiebolag.
Postgirots soliditet kommer att uppgå till ca 5 %.
Vid en sammanvägning av rimliga soliditetsnivåer i
respektive affärsområde bör soliditeten på
koncernnivå vara ca 15 % på sikt. Vid tidpunkten
för bolagiseringen kommer Postkoncernens soliditet
att uppgå till ca 11 %.
Posten AB föreslås överta Postverkets alla
pensionsförpliktelser. Den ingående balansen i
Postkoncernen beräknas uppgå till ca 50 miljarder
kr, varav det egna kapitalet beräknas uppgå till ca
6 miljarder kr. Avsikten är att överlåtelsen av
Postverkets verksamhet, tillgångar och skulder
skall regleras i ett avtal mellan staten och Posten
AB. Detta överlåtelseavtal skall bl.a. reglera
vilka tillgångar och skulder samt rättigheter och
åtaganden som överförs.
Mot bakgrund av den dominerande ställning som
Postverket i dag har inom postverksamheten är det
regeringens uppfattning att Posten AB bör kunna
upprätthålla rikstäckande postservice till enhet-
liga avgifter för enstaka försändelser utan sär-
skild ersättning. Detta skall regleras i avtal
mellan staten och Posten AB. Kravet på rikstäckande
service finns också med i bolagsordningen för
Posten AB. Avsikten är att det särskilda avtalet
mellan staten och Posten AB även skall omfatta
andra förhållanden som inte regleras i
överlåtelseavtalet. Hit hör frågan om pristak för
avgifter för brevbefordran (avsnitt 10.2) och vissa
frågor som rör informationsplikt vid ändringar i
postnummer (avsnitt 10.5).
Överlåtelseavtalet och det särskilda avtalet
avses tecknas före bolagiseringen av Postverket den
1 februari 1994. Det särskilda avtalet föreslås
löpa t.o.m. den 31 december 1996.
8.1.2 Statsmakternas styrning, kontroll samt insyn
i ett statligt ägt aktiebolag
Ombildningen av Postverket från affärsverk till
aktiebolag innebär förändringar i första hand när
det gäller statsmakternas styrning, kontroll och
insyn. Ombildningen av Postverket till aktiebolag
förutsätter styrning i andra former än de som
används för ett affärsverk. Förutom genom
lagstiftning kan styrningen av ett bolag ske genom
bestämmelser i bolagsordningen, genom röstning på
bolagsstämman och genom den av stämman valda
styrelsen. Ett bolags verksamhet kan också
begränsas eller ges viss inriktning genom avtal.
Inom statsförvaltningen utövas kontroll av flera
organ, t.ex. av Riksdagens revisorer, Riksdagens
ombudsmän (JO), Justitiekanslern (JK) och Riksrevi-
sionsverket (RRV). När Postverket bolagiseras
upphör kontrollen av JO och JK. Kontroll utövas
fortsättningsvis av de av bolagsstämman valda
revisorerna. Riksdagens revisorer kan emellertid
även fortsättningsvis utöva kontroll. Vidare gäller
för de statliga aktiebolag som finns införda i
förordningen (1993:958) om Riksrevisionsverkets
granskning av statliga aktiebolag och stiftelser,
att RRV på eget eller regeringens uppdrag kan
utföra granskning utöver den sedvanliga gransk-
ningen som årligen skall utföras enligt
aktiebolagslagen. Tillsynsmyndigheten kommer med
tillämpning av bestämmelserna i förslaget till
postlag i egenskap av tillsynsmyndighet avseende
brevbefordran att kunna utöva viss kontroll över
bolaget.
Eftersom staten kommer att äga samtliga aktier i
Posten AB kommer redovisning av verksamheten att
lämnas till riksdagen genom de årliga redo-
görelserna för de statliga företagen. Avsikten är
vidare att en av Riksrevisionsverkets auktoriserade
revisorer skall utses som en av revisorerna i
Posten AB och dess dotterbolag.
Enligt regeringens mening bör Posten AB så långt
det är möjligt verka under samma förutsättningar
som vanliga aktiebolag. Det blir därmed en uppgift
för Posten AB:s styrelse att utforma mål och
strategier för verksamheten.
Regeringen vill i detta sammanhang också informera
om arkivfrågornas behandling i anslutning till att
Postverket ombildas till aktiebolag. Enligt arkiv-
lagen (1990:782) skall en myndighet, som upphör,
inom tre månader överlämna sitt arkiv till en
arkivmyndighet, om inte verksamheten överförs till
en annan myndighet. När verksamhet som tidigare
bedrivits i en statlig myndighet överförts till ett
aktiebolag kan arkivmyndigheten enligt vad
regeringen inhämtat låna ut de delar av arkivet som
det nya bolaget behöver ha tillgång till. Det
ankommer på Riksarkivet att utforma föreskrifter
och villkor för lån och deposition hos bolag av
handlingar. Tillgången för allmänheten till de
allmänna handlingar som härrör från tiden före
bolagiseringen och som inte omfattas av sekretess
enligt bestämmelser i sekretesslagen (1980:100)
säkerställs genom att ansvaret för dessa handlingar
förs över till Riksarkivet. Enligt vad regeringen
inhämtat pågår ett samråd mellan Postverket och
Riksarkivet avseende arkivfrågor inför bolagise-
ringen av Postverket.
Härutöver bör nämnas en fråga som rör de
fastigheter som Postverket förvaltar för statens
räkning. Det femtontal fastigheter som
representerar framträdande kulturvärden kommer att
ges skydd som byggnadsminnen innan de överlåts till
det nya bolaget.
Postverket har som statlig myndighet
tillhandahållit statistikuppgifter beträffande
postverksamheten i landet. Även efter verkets
ombildning till aktiebolag kvarstår behovet från
samhällets sida av statistik över detta område. Det
bör ankomma på tillsynsmyndigheten att närmare
precisera kraven på postbefordringsföretagen så att
samhällets behov kan tillgodoses.
Från kulturpolitisk synpunkt finns det också skäl
att notera den påverkan som Postverket genom sina
adresseringskrav kan utöva på valet av ortnamn i
landet. Staten kan emellertid via sin ägarroll
eller på annat sätt garantera att Posten AB inte
utövar detta inflytande på ett sätt som strider mot
god ortnamnssed.
8.2 Den nya Postkoncernen
Som framgår av beskrivningen under 8.1.1 är
avsikten att det skall bildas en koncern med Posten
AB som moderbolag och affärsområden som helägda
dotterbolag. Därutöver kommer det att finnas
ytterligare bolag inom ramen för koncernen, bl.a.
de redan i dag existerande Falcon Aviation AB,
Tidningstjänst AB m.fl.
I moderbolaget skall ingå koncernstaber samt
finansförvaltning för koncernen.
Finansförvaltningen kommer dock, i enlighet med vad
som anförts i 1993 års finansplan (prop.
1992/93:100 bil. 1, bet. 1992/93:FiU20, rskr.
1992/93:189), inte att omfatta Postgirots medels-
förvaltning.
Verksamheten i affärsområdet Brev skall vara
meddelandehantering. Posten Brev skall också svara
för den rikstäckande brevbefordran. Under Posten
Brev finns ett antal bolag som stödjer
verksamheten.
Verksamheten i affärsområdet Lättgods skall
omfatta Postverkets paket- och
lättgodsdistribution. Även här finns ett antal
bolag som stödjer verksamheten.
Verksamheten i affärsområdet Bank och Kassa skall
omfatta dels postverksamhet, dvs. förmedling av
brev och paket, dels förmedling av finansiella
tjänster såsom postgirobetalningar, insättning och
uttag från bankkonto, förmedling av lån m.m.
Verksamheten i Postgirot Bank AB skall omfatta den
verksamhet som i dag bedrivs i affärsområdet
Postgirot.
Verksamheten i affärsområdet Utrikes skall omfatta
distribution av internationella brev-, lättgods-
och expressförsändelser. I affärsområdet skall
också ingå delägarskap i Global Delivery Express
Worldwide som förmedlar expressgods över hela
världen.
[Organisationsbild monteras in här av TRYCKERIET!]
8.2.1 Mål och huvudinriktning för Posten AB
Postverket har som affärsverk bedrivit sin verksam-
het med såväl hög servicenivå som god lönsamhet. En
successivt ökad kund- och affärsinriktning gör att
Postverket har goda förutsättningar att klara en
mera marknadsmässig organisation på en avreglerad
marknad. Av detta följer att de förändringar som nu
föreslås på postområdet innebär en precisering och
renodling av statsmakternas politiska ansvar för
post- och kassaservicen respektive ansvaret för att
skapa spelregler som möjliggör och stimulerar
konkurrens inom postområdet. Detta skapar
förutsättningar för att renodla statens roll som
ägare av Posten AB i förhållande till de intressen
som statsmakterna i övrigt har att bevaka inom
postområdet.
Utgångspunkten för staten som ägare är att erhålla
avkastning på det egna kapitalet. Det primära
ekonomiska målet för verksamheten i Posten AB är
därmed att ge en räntabilitet på eget kapital och
utdelning till ägaren. Det är även viktigt att
företagets effektivitet och finansiella styrka
utvecklas gynnsamt. Ekonomiska nyckeltal för att
följa upp detta är bl.a. räntabilitet på sysselsatt
kapital och soliditet.
Under de senaste åren har marknaden för de
tjänster Postverket erbjuder utvecklats mot ökad
konkurrens. För att möta denna konkurrens har
Postverket utvecklats mot en ökad grad av
affärsmässighet och effektivitet. Konkurrens på
traditionell brevbefordran i kombination med den
snabba och dynamiska utvecklingen på den elektro-
niska marknaden samt konkurrensen på paket- och
betalningsmarknaden kommer att innebära fortsatt
skärpta konkurrensförhållanden. Det är mot denna
bakgrund nödvändigt att effektiviteten förbättras
ytterligare och att Postverket ges möjlighet att
tekniskt möta den ökande konkurrensen från den
elektroniska sektorn.
Det kan konstateras att Postens resultat efter
finansiella poster under perioden 1994*1996 enligt
Postverkets affärsplan bedöms inledningsvis uppgå
till 600 miljoner kr för att i slutet av perioden
uppgå till ca 1 miljard kr per år. Ur ett
långsiktigt ägarperspektiv måste emellertid samti-
digt konstateras, att denna resultatnivå behöver
förbättras för att ägaren skall uppnå en
tillfredställande ekonomisk avkastning på den för-
mögenhetsmassa, som Postverket har att förvalta.
Målsättningen från ägarens sida bör vara att Posten
AB på längre sikt skall kunna arbeta med helt
affärsmässiga villkor och förutsättningar och
därvid också uppvisa en marknadsmässig avkastning
jämförbar med större svenska välskötta företag i
motsvarande branscher. Detta bör kunna uppnås genom
en fortsatt rationalisering av verksamheten och en
anpassning av såväl tjänsteutbud som priser.
Huvudinriktning för Posten AB bör, liksom i dag
för Postverket, vara att erbjuda rikstäckande post-
och kassaservice. Bolaget bör direkt eller genom
dotter- eller intressebolag bedriva denna verksam-
het. Annan verksamhet än kärnverksamheten kan be-
drivas endast under förutsättning att denna
kompletterar huvudinriktningen och att den bidrar
till att stärka koncernens lönsamhet. Ytterligare
en förutsättning är att detta sker under ett
rimligt risktagande. Med ett rimligt risktagande
avses att denna verksamhet inte får bedrivas på
bekostnad av kärnverksamheten.
8.2.2 Postgirot
Promemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom
Svenska Bankföreningen har tillstyrkt förslaget.
Svenska Bankmannaförbundet, som inkommit med
yttrande över förslaget att ombilda Postgirot till
bankaktiebolag, har avstyrkt förslaget. Postverket
föreslår att något förbehåll om regeringens
medgivande till ändringar inte tas in i
bolagsordningen. Konkurrensverket anser det
angeläget från konkurrenssynpunkt att
begränsningarna i verksamheten inte görs alltför
långtgående och detaljerade. Svenska Bankföreningen
har förståelse för att postgiroverksamhetens
bolagisering medför behov av att föra in Postgirot
under ett regelsystem som syftar till att garantera
stabilitet och säkerhet i verksamheten. Enligt
föreningen bör Postgirot dock ej ges status som
bank. I stället bör en särskild lag om post-
giroaktiebolagets verksamhet utfärdas. Den
lösningen förordas även av Svenska
Bankmannaförbundet.
Skälen för regeringens förslag: Bankrörelse
definieras i bankrörelselagen som verksamhet i
vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan
räkning som bank allmänt använder. Eftersom
Postverkets girokonton har flera likheter med
bankernas inlåningskonton infördes i
bankrörelselagen ett undantag i 1 kap. 2 § tredje
stycket enligt vilket Postverket för sin
postgirorörelse får hålla konton för allmänheten.
Av betydelse i denna fråga är att
departementschefen i förarbetena (prop.
1986/87:100 bil. 1) anförde bl.a. följande. För att
vidmakthålla konkurrenskraften är det väsentligt
att den statliga bankverksamheten koncentreras i en
bank, PKbanken. Det förslag som i det följande
kommer att läggas fram angående Postverkets
förvaltning av likvida medel m.m. får således inte
leda till att en bankverksamhet utvecklas inom
Postverket. Postgirots ställning att endast vara
ett betalningsförmedlande institut måste behållas.
Målsättningen att genom samarbete kunna erbjuda
ökad service åt kunderna måste också stå kvar.
De skäl som tidigare fanns för att förhindra att
en bankverksamhet utvecklades inom Postverket är
forfarande till viss del giltiga och den
ursprungliga inriktningen på betalningsförmedling
bör därför behållas och utvecklas.
När Postverket bolagiseras övergår verksamheten
från myndighetsform till aktiebolagsform. Detta
medför viktiga förändringar. Affärsverken är
myndigheter och därmed endast företrädare för
staten. Ett affärsverk äger inga tillgångar utan
förvaltar dem endast för statens räkning, och det
är staten som svarar för de skyldigheter som
uppkommer i verksamheten. Ett aktiebolag däremot är
en självständig juridisk person skild från
statsförvaltningen. Det är bolaget som har
tillgångar och skulder, och det finns t.ex. inte
något rättsligt hinder mot att ett statligt ägt
aktiebolag försätts i konkurs. Bolagiseringen
medför därför behov av att Postgirots verksamhet
förs in under ett regelsystem som syftar till att
garantera stabilitet och säkerhet i verksamheten.
Postgirot står i dag inte under
Finansinspektionens tillsyn. De likheter som finns
mellan Postgirots verksamhet och den verksamhet som
bedrivs av institut som står under inspektionens
tillsyn motiverar emellertid att även Postgirot
ställs under sådan tillsyn. Detta gäller särskilt
vid en ombildning av Postgirot till aktiebolag, när
en tillsyn inte endast avser hur verksamheten
bedrivs utan även är motiverad bl.a. för att bedöma
bolagets kapitalstyrka och relationerna till
moderbolaget och systerbolagen.
I frågan om det närmare valet av verksamhetsform
för Postgirot gör regeringen följande bedömning.
Riksdagen och regeringen kan styra den statliga
affärsverksamheten genom lagar och andra
föreskrifter. Föreskrifter skall dock vara
generella till sin utformning, och möjligheter till
styrning av ett visst statligt bolag genom
normgivning får anses begränsad. Det framstår
därför inte som lämpligt att införa en särskild
lagstiftning för Postgirot AB. Med hänsyn till att
Postgirots verksamhet företer påtagliga likheter
med bankverksamhet föreslår regeringen i stället
att Postgirot ombildas till bankaktiebolag. Detta
innebär att det nya bolaget skall ansöka om
regeringens tillstånd (oktroj) att driva
bankrörelse. Bolaget kommer då att omfattas av
bl.a. bestämmelserna i bankrörelselagen om
kapitaltäckning, enhandsengagemang och krav på
säkerhet för lämnade krediter.
Finansinspektionen har anfört att en lagändring
kan behövas för att tillstånd skall kunna ges
moderbolaget Posten AB att äga Postgirot Bank AB.
Enligt 3 § första stycket andra meningen lagen
(1992:1631) om lämplighetsprövning av större ägare
i bankaktiebolag skall ett förvärv som innebär att
ett icke-finansiellt företag blir moderföretag till
en bank tillåtas bara om det finns synnerliga skäl.
I förarbeten till bestämmelsen diskuterades
riskerna för ett obehörigt utnyttjande av en bank,
som ingår i en koncern med icke-finansiella
företag. En bank kan bl.a. få svårigheter att hävda
sin oberoende ställning gentemot andra
koncernföretag. Vidare kan överföringar och
transaktioner mellan koncernbolagen vara svåra att
kontrollera. Några skyddsregler som kan förhindra
att en bank tar skada om dess moderbolag kommer på
obestånd finns inte och även en bank med god
kapitaltäckning kan därför drabbas av stora
svårigheter om ägarens vilja eller förmåga att
finansiellt stödja banken ifrågasätts. Mot bakgrund
av bl.a. dessa risker föreslog föredraganden att
det skulle krävas synnerliga skäl för att tillåta
ett icke-finansiellt företag att förvärva mer än 50
% av aktierna i ett bankaktiebolag. Den situationen
att en bank i ett akut läge behöver tillföras
externt kapital kan, enligt förarbetena, tjäna som
ett exempel på en situation där synnerliga skäl
föreligger.
Postverket har sedan länge bedrivit
postgirorörelse. Den bolagisering som nu genomförs
innebär i princip inte någon avgörande skillnad i
arten av verksamheten. Det förhållandet att
funktionerna bolagiseras bör därför inte innebära
olägenheter av de slag som anges i förarbetena och
som nu redovisats. Med hänsyn härtill, och då den i
förarbetena beskrivna situationen endast är ett
exempel, saknas skäl att nu föreslå någon ändring i
bestämmelsen.
Riksdagen har bemyndigat regeringen att besluta om
avveckling av Postgirots ensamrätt till de statliga
betalningarna (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet.
1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Riksdagen har
vidare beslutat att ett utvecklat statligt
betalningssystem skall införas (prop. 1992/93:100
bil. 1, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189).
Riksdagen har vidare anfört bl.a. följande (bet.
1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). En avveckling av
Postgirots särställning i det statliga
betalningssystemet måste ske på ett sådant sätt att
konkurrens skapas som främjar effektiviteten i
betalningssystemet. För detta krävs en konkurrens
på lika villkor. * När Postgirots särställning i
det statliga betalningssystemet upphör kommer
privatpersoner, företag och myndigheter att fritt
kunna välja betalningsförmedlare vid betalningar
till och från staten. För att detta val skall kunna
ske på rationella grunder måste de båda systemen ha
samma möjligheter att kunna erbjuda tjänster. Som
utskottet tidigare redovisat innebär detta att man
måste överväga att ge Postgirot möjligheter att
kunna erbjuda 360-dagarskrediter och ge ränta på
innestående medel även till privatpersoner. Det är
också önskvärt, som utskottet tidigare uttalat, att
avtal kan träffas mellan Postgirot och
affärsbankerna om att ge Postgirot rätt att
verkställa betalningar genom debiteringar på
banklönekonton. * Regeringen bör återkomma till
riksdagen och redovisa hur dessa frågor utvecklas
och vid behov lämna förslag som bidrar till att
upprätthålla konkurrens i betalningsförmedlingen
och främja effektiviteten.
I samband med att Postgirot ombildas till
bankaktiebolag avser regeringen att avskaffa
Postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna
genom att förordningen (1974:591) om skyldighet för
statlig myndighet att anlita Riksbanken eller
Postgirot upphävs. Frågan om Postgirot Bank AB
kommer att kunna förmedla betalningar till och från
banksystemet genom debiteringar och krediteringar
av andra bankers konton är ännu inte löst.
Regeringen anser dock att de utvidgade
verksamhetsförutsättningar som föreslås nedan
uppfyller riksdagens krav på att de båda
betalningssystemen skall ha möjlighet att kunna
erbjuda tjänster. Regeringen har i beslut den 18
februari 1993 uppdragit åt Riksrevisionsverket att
lämna förslag till utformningen av regler som skall
ersätta förordningen om skyldighet för statlig
myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot. De
nya reglerna skall tillvarata de krav som
statsmakterna ställer på det statliga
betalningssystemet (prop. 1992/93:100 bil.1, bet.
1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189).
Riksrevisionsverket har den 29 april 1993 lämnat
ett förslag till en ny förordning om statliga
betalningar.
Regeringen vill vidare betona att möjligheten att
fritt välja betalningsförmedlare är kopplad till
att det finns affärsmässiga avtal med olika
betalningsförmedlare. Utgångspunkt för detta är de
krav som statsmakterna ställer på det statliga
betalningssystemet.
Huvudinriktningen för Postgirot Bank AB:s
verksamhet bör vara att bedriva en effektiv
betalningsförmedling av väsentligen den typ som
Postgirot bedriver i dag. Genom avvecklingen av
Postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna
kommer Postgirot emellertid att verka under allt
hårdare konkurrens på betalningsmarknaden. I syfte
att uppnå konkurrens på jämbördiga villkor mellan
Postgirot och bankerna/bankgirot och därmed främja
effektiviteten föreslår regeringen att Postgirots
verksamhetsförutsättningar utvidgas i samband med
ombildningen till bankaktiebolag. För närvarande
får Postgirot besluta om ränta på postgirokonton
som innehas av juridiska personer. Postgirot får
vidare ge kredit till juridiska personer i högst 30
dagar i samband med betalningsförmedling. En
enskild kredit får inte överstiga femtio miljoner
kr och det sammanlagda beloppet av krediterna får
inte överstiga fyra miljarder kr. Regeringen
föreslår att verksamhetsförutsättningarna utvidgas
så att Postgirot Bank AB dels får ge ränta även på
fysiska personers postgirokonton, dels får ge
kredit i högst 360 dagar till både fysiska och
juridiska personer i samband med
betalningsförmedling. Det sammanlagda beloppet av
krediterna bör begränsas till att genomsnittligt
över en rullande tolvmånadersperiod inte överstiga
fyra miljarder kr i det penningvärde som gäller vid
ingången av år 1994. Även en begränsning av den
räntebärande inlåningsvolymen för både juridiska
och fysiska personer bör ske. Denna bör begränsas
till att genomsnittligt över en rullande
tolvmånadersperiod inte överstiga totalt 23
miljarder kr i det penningvärde som gäller vid
ingången av år 1994. Vidare bör gälla att
kontovillkoren inte får utformas på ett sådant sätt
att en sparkontorörelse utvecklas inom Postgirot
Bank AB. Inte heller skall traditionell kredit-
givning för finansiering av företagens
investeringar och rörelse eller hushållens bostäder
och kapitalvaror ske i Postgirot Bank AB.
Det nya bankaktiebolaget bör vidare få rätt att
tillhandahålla betalningsmedel i form av t.ex.
checkar och kontokort samt att driva valutahandel.
En utvärdering av de nu föreslagna befogenheterna
för Postgirot Bank AB bör ske senast före utgången
av år 1995. Det bör då bl.a. beaktas hur
begränsningarna i Postgirot Bank AB:s befogenheter
och avregleringen av de statliga betalningarna
påverkat bankaktiebolagets ekonomi.
Postverket har anfört att rätten att lämna och ta
emot koncernbidrag kommer att vara av stor
betydelse i den bolagiserade postkoncernen och att
några andra villkor för koncernbidrag än de som
föranleds av bestämmelserna om kapitaltäckning och
vinstutdelning inte bör gälla.
Ingår en bank i en koncern får, enligt 1 kap. 11 §
bankrörelselagen, koncernbidrag ges endast efter
medgivande av Finansinspektionen. Det finns inte
någon anledning att göra avsteg från denna
bestämmelse i fråga om Postgirot Bank AB.
Riksrevisionsverket har i sitt yttrande ansett att
begreppet betalningsförmedling bör definieras mot
bakgrund av att viss oklarhet kan råda om vilken
verksamhet som omfattas. Vidare har verket anmärkt
att ett kassakrav på Postgirot Bank AB behöver
fastläggas. Slutligen har från verkets sida
framhållits att det krävs ett klarläggande vad
avser den statliga garantin och kreditmöjligheterna
i Riksbanken.
Betalningsförmedling är en av de verksamhetsgrenar
en bank får bedriva enligt 2 kap. 2 §
bankrörelselagen. Som ovan anförts bör Postgirot
Bank AB bedriva betalningsförmedling av väsentligen
den typ som Postgirot bedriver i dag.
I 2 kap. 12 § bankrörelselagen finns en allmän
föreskrift enligt vilken bankaktiebolag, sparbanker
och centrala föreningsbanker skall ha en med hänsyn
till rörelsens art och omfattning tillräcklig
betalningsberedskap. Postgirot Bank AB kommer att
omfattas av nämnda bestämmelse. Något behov av att
nu särskilt reglera storleken på de medel Postgirot
Bank AB skall ha i beredskap för att kunna möta
variationer i kassaflödet kan inte anses föreligga.
Enligt 3 § lagen (1993:765) om statligt stöd till
banker och andra kreditinstitut kan stöd lämnas
till bl.a. banker med svensk oktroj. Postgirot Bank
AB kommer därför att omfattas av bestämmelserna i
nämnda lag.
Enligt bestämmelserna i lagen om Sveriges riksbank
får Riksbanken bevilja kredit till bl.a.
bankaktiebolag. Något förtydligande beträffande
Postgirot Bank AB:s kreditmöjligheter i Riksbanken
behövs därför inte.
I bolagsordningen för Postgirot Bank AB bör
verksamhetens inriktning och omfattning begränsas i
enlighet med vad som ovan anförts. Vidare bör i
bolagsordningen föreskrivas att denna i vissa
väsentliga delar inte får ändras utan regeringens
godkännande. Regeringen bör inte, utan att först
höra riksdagen, godkänna sådana ändringar i
bolagsordningen som medför att Postgirot Bank AB:s
verksamhetsförutsättningar ändras.
När Postgirot ombildas till bankaktiebolag blir
regeln i 1 kap. 2 § tredje stycket bankrörelselagen
om rätt för Postverket att för sin postgirorörelse
hålla konton för allmänheten överflödig. Regeln bör
därför slopas.
8.2.3 Statens betalningssystem och fortsatt
huvudmannaskap för statens koncernkontosystem
CassaNova
Skälen för regeringens förslag: Det statliga
betalningssystemet består för närvarande av
statsverkets checkräkning (SCR) i Riksbanken samt
statens koncernkontosystem CassaNova i Postgirot.
CassaNova bygger på Postgirots koncernkontosystem,
men har anpassats efter statens särskilda behov av
redovisning och information. Riksrevisionsverket
(RRV) företräder och kontrollerar SCR med anslutna
postgirokonton samt betalningssystemet i övrigt.
Huvuddelen av de statliga betalningarna förmedlas i
dag via Postgirot och Riksbanken. CassaNova har
utvecklats av Postgirot i samarbete med RRV. Det
finns för närvarande inga andra koncernkontosystem
som fullt ut kan tillgodose statens krav på betal-
ningsavräkning, redovisning och information för att
möjliggöra en samlad rapportering och analys. RRV
har dock i uppdrag att utreda hur statens
betalningssystem bör utformas i ett längre
perspektiv med målsättning att möjliggöra val av
ett eller flera koncernkontosystem inom det
statliga betalningssystemet. RRV har på regeringens
uppdrag utrett och lämnat förslag till
huvudmannaskapet för CassaNova i samband med en
bolagisering av Postgirot.
RRV föreslår i sin rapport att Postgirot som bolag
bör få äganderätt över systemet CassaNova men att
staten får full bestämmanderätt i frågor som är av
central betydelse för statens betalningssystem.
Staten skall enligt RRV, ha möjlighet att ställa
krav på Postgirot för att säkerställa CassaNovas
nuvarande och kommande funktion. RRV anser att
förslaget motsvarar den uppgift som RRV har i dag
beträffande statens betalningssystem, dvs. att
företräda och kontrollera statens betalningssystem.
Skälet till att Postgirot bör få äganderätten till
CassaNova är enligt RRV att CassaNova som system är
en oskiljaktig del av Postgirots bokföringssystem
och därmed en integrerad del av Postgirot. Systemet
kan vidare inte lyftas ut från CassaNova utan att
motsvarande resurser skapas inom staten. Att
förlägga driften av systemet hos någon annan än
Postgirot är enligt RRV en praktisk omöjlighet i
dag. Det är dessutom betydelsefullt för systemets
fortlevnad och utveckling att Postgirot tar ansvar
för systemet CassaNova.
RRV:s förslag bör följas. Regeringen föreslår
därför att statens koncernkontosystem CassaNova
skall ägas och tekniskt förvaltas av Postgirot som
bolag. Regeringens förslag innebär att Postgirot
skall äga de dataprogram som sammantaget utgör
systemet CassaNova samt svara för systemets drift.
Staten genom RRV skall ha full insyn och
beslutanderätt i frågor som rör CassaNova som del
av statens betalningssystem. Någon särskild
ersättning skall inte utgå till Postgirot för att
förvalta CassaNova. Den information som hanteras
inom CassaNova som del av statens betalningssystem
skall vara förbehållen staten genom RRV. Denna
lösning garanterar ett ändamålsenligt
betalningssystem för staten och främjar
konkurrensen när de statliga betalningarna
avregleras. Det nu sagda bör regleras i det
överlåtelseavtal som kommer att tecknas mellan
staten och Posten AB.
8.2.4 Bank och Kassa
Promemorians förslag: I promemorian föreslogs att
affärsområdet Bank och Kassa skulle ombildas till
ett kreditmarknadsbolag. För att göra det möjligt
för Bank och Kassa att fortsätta att bedriva såväl
postverksamhet som finansieringsverksamhet i ett
och samma bolag föreslogs att lagen om
kreditmarknadsbolag skulle ändras så att regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får möjlighet att tillåta att
ett kreditmarknadsbolag bedriver postverksamhet.
Remissinstanserna: Sveriges riksbank, Postverket,
Finansinspektionen och Svenska Bankföreningen har
avstyrkt förslaget. Sveriges riksbank anser det
inte lämpligt att utan närmare överväganden utvidga
de aktiviteter som regleras av den finansiella
lagstiftningen utan föreslår i stället att den
tillståndspliktiga finansieringsverksamheten
bedrivs av ett särskilt kreditmarknadsbolag eller
av det bankaktiebolag som har hand om Postgirots
verksamhet. Postverket anför att den föreslagna
lösningen inte medger all den verksamhet som
förekommer i kontorsnätet. Verket föreslår därför
att lagen om kreditmarknadsbolag ändras så att
också annan verksamhet än postverksamhet kan
förenas med finansieringsverksamhet. Om regeringen
skulle anse att ytterligare dispensmöjlighet är
oförenlig med lagen förordar verket att Bank och
Kassa ombildas till ett aktiebolag och att
finansieringsverksamheten förs över till ett
särskilt kreditmarknadsbolag. Den senare lösningen
förordas även av Finansinspektionen. Inspektionen
anför att det från tillsynssynpunkt vore att
föredra om kreditmarknadsbolaget blev ett
dotterbolag till Postgirot Bank AB. I den mån det
är fråga om banktjänster anser inspektionen att
tillstånd skulle kunna ges enligt bestämmelsen i 2
kap. 3 a § bankrörelselagen efter en utvidgning av
denna bestämmelse. Svenska Bankföreningen anser att
den finansiella verksamhet som bedrivs inom Bank
och Kassa i första hand bör regleras inom ramen för
en särskild lag om postgirorörelsen m.m. Det är
dock, enligt föreningen, tänkbart att skapa ett
särskilt kreditmarknadsbolag för den finansiella
verksamheten. Riksrevisionsverket har ifrågasatt
förslaget. Även Konkurrensverket har ifrågasatt
förslaget men i och för sig inte funnit skäl att
motsätta sig detta från renodlad
konkurrenssynpunkt. Sveriges Bankkunders
Riksförbund har tillstyrkt förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen om
kreditmarknadsbolag får finansieringsverksamhet,
med vissa undantag, endast drivas efter tillstånd.
Av 3 kap. 1 § första stycket framgår att
kreditmarknadsbolag endast får driva
finansieringsverksamhet och verksamhet som har ett
naturligt samband därmed. De skall således inrikta
verksamheten på finansieringsverksamhet. Till denna
verksamhet kan emellertid kopplas andra finansiella
tjänster och andra aktiviteter, t.ex. vissa
serviceverksamheter, som är förenliga med
finansiell verksamhet. I 3 kap. 1 § andra stycket
finns en exemplifierande uppräkning av olika typer
av verksamhet som ett kreditmarknadsbolag typiskt
får ägna sig åt. Kreditmarknadsbolagen får däremot
inte blanda sin verksamhet med verksamheter som
ligger utanför det finansiella området.
Postens affärsområde Bank och Kassa bedriver viss
finansieringsverksamhet vid sidan av
postverksamheten, framför allt kreditförmedling åt
Nordbanken. Övrig verksamhet består huvudsakligen
av betalningsförmedling åt Postgirot och bankerna
samt brev- och pakettjänster. För
betalningsförmedling krävs inte något tillstånd
enligt lagen om kreditmarknadsbolag.
Betalningsförmedling är dock enligt lagen en
verksamhetsgren som ett kreditmarknadsbolag typiskt
får ägna sig åt. Det är också tänkbart att
verksamheten inom det finansiella området kommer
att utvecklas exempelvis genom distribution av
ytterligare finansiella tjänster. Med hänsyn
härtill bör finansieringsverksamheten och den
verksamhet som har ett naturligt samband med den
verksamheten bedrivas i ett kreditmarknadsbolag.
I promemorian har föreslagits att Bank och Kassa
skall få fortsatt möjlighet att bedriva såväl
postverksamhet som finansieringsverksamhet i ett
och samma bolag efter ombildningen till aktiebolag
genom att ett undantag införs i lagen om
kreditmarknadsbolag. Flertalet av remissinstanserna
har avstyrkt förslaget. Därvid har bl.a. anförts
att en blandad verksamhet kan komma att försvåra
tillämpningen av lagstiftningen och tillsynen över
bolaget. Regeringen delar den uppfattning som
framförts av remissinstanserna beträffande
nackdelarna med den föreslagna lösningen. I stället
föreslås att affärsområdet Bank och Kassa ombildas
till ett aktiebolag, som huvudsakligen skall
bedriva postverksamhet. Den finansieringsverksamhet
som nu bedrivs i Bank och Kassa bör överföras till
ett nybildat kreditmarknadsbolag, Posten Kredit AB.
De verksamheter som det nya bolaget skall få
bedriva är att förmedla krediter, betalningar och
andra finansiella tjänster. På samma sätt som när
det gäller Postgirot Bank AB bör de begränsningar
av verksamheten som skall gälla i
kreditmarknadsbolaget skrivas in i bolagsordningen.
Vidare bör i bolagsordningen föreskrivas att denna
i vissa väsentliga delar inte får ändras utan
regeringens godkännande. Inte heller i fråga om
detta bolag bör regeringen, utan att först höra
riksdagen, godkänna ändringar i bolagsordningen som
medför att bolagets verksamhetsförutsättningar
ändras.
Med denna lösning krävs ingen ändring i lagen om
kreditmarknadsbolag.
I detta sammanhang har Finansinspektionen tagit
upp en fråga om banktjänster. Inspektionen har
därvid bl.a. anfört följande. Före den 1 januari
1993 var den situationen att en bank lät sin
verksamhet bedrivas av annan än bankens egen
personal och i andra lokaler än bankens egna inte
reglerad i lag. I syfte att göra det möjligt att
tillhandahålla vissa banktjänster i butiker på
mindre orter infördes en bestämmelse i 2 kap. 3 a §
bankrörelselagen enligt vilken Finansinspektionen
får tillåta en bank att låta verksamheten bedrivas
av annan än bankens egen personal och i andra
lokaler än bankens egna om det finns särskilda
skäl. Uttalandena i förarbetena till det aktuella
lagrummet omfattar inte den situationen att en bank
låter sin verksamhet bedrivas på postkontoren över
hela landet. Tillstånd torde nu krävas för detta
arrangemang i och med att Postverket bolagiseras.
En lagändring som tar sikte på banktjänster utförda
på postkontor bör därför genomföras dessförinnan.
Enligt 2 kap. 3 a § bankrörelselagen får
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen tillåta att en banks verksamhet
bedrivs av annan än bankens egen personal och i
andra än bankens egna lokaler. I förarbetena (prop.
1992/93:89 s. 170 ff.) anförde föredraganden
inledningsvis att det redan fanns ett visst utrymme
enligt den gällande lagstiftningen för att
bankverksamhet skulle få drivas utanför bankens
egna lokaler eller av andra än bankens anställda.
Han hänvisade därvid till att statsmakterna verkat
för avtalen om samarbete mellan Posten och
Nordbanken. För att göra det möjligt för en bank
att även träffa avtal med en butik på en mindre ort
om att det i butikslokalen skall tillhandahållas
vissa enklare banktjänster föreslogs att en ny
paragraf skulle införas i bankrörelselagen. Av
förarbetena framgår inte att avsikten varit att
inskränka eller reglera den verksamhet som bankerna
enligt redan träffade avtal tillhandahåller på
postkontoren. En bolagisering av Postverket medför
inte någon ändring i detta avseende och skäl att nu
ändra bestämmelsen föreligger därför inte.
Samarbetet med banker
Postverket slöt år 1991 samarbetsavtal med
Nordbanken och Sparbanken. Avtalet med Nordbanken
avser förmedling av bankens tjänster på samtliga
postkontor. Avtalet med Sparbanken avser
kontorssamverkan och transaktionstjänster.
Riksdagen har beslutat om inriktningen av Post-
verkets samarbete med andra banker (prop.
1992/93:100 bil.7, bet. 1992/93:TU27, rskr.
1992/93:311). Mot bakgrund av detta har Postverket
och Nordbanken slutit ett nytt långsiktigt
samarbetsavtal. Avtalet innehåller ingen
exklusivitetsklausul. Avtalet möjliggör ömsesidig
uppsägning. Uppsägningstiden är fem år.
9 Samhällsåtaganden på postområdet
Skälen för regeringens förslag: Postverket har ett
antal särskilda samhällsåtaganden. Dessa uppdrag
har Postverket hittills huvudsakligen finansierat
med egna medel. Att Postverket fått bära dessa
kostnader beror på att statsmakterna i många fall
funnit det enklare att ålägga Postverket att
tillhandahålla dessa tjänster än att finansiera
dessa uppdrag direkt över statsbudgeten.
Postverkets samhällsåtaganden är befordran av
blindskriftsförsändelser och handikappservice i
samband med postservicen.
Mot bakgrund av den förestående ombildningen av
Postverket till aktiebolag bör Posten AB ersättas
för kostnaderna för samhällsåtagandena.
Regeringen kommer i det följande att redogöra för
hur nämnda samhällsåtaganden inom postbefordringen
bör lösas sedan Postverket ombildats till
aktiebolag, liksom för frågan om distribution av
tidningar och tidskrifter.
9.1 Distribution av tidningar och tidskrifter
Befordran och utdelning av dagstidningar samt
vecko- och facktidskrifter har inte omfattats av
någon ensamrätt för Postverket. Samtidigt som kon-
kurrens tillåtits vid befordran av tidningar och
tidskrifter, har regeringen fram till den 1 juli
1992 fastställt prisnivån. Under lång tid utgick
statlig ersättning till Postverket för det
underskott i tidnings- och tidskriftsdistributionen
som därvid uppkom.
År 1991 beräknades underskottet i tidnings- och
tidskriftsdistributionen i en utredning som
genomfördes inom Kommunikationsdepartementet till
395 miljoner kronor. Sedan dess har ca hälften av
detta underskott kunnat kompenseras genom
rationalisering och avgiftshöjning.
Postverket har för avsikt att gradvis på några års
sikt avveckla underskottet. Detta kommer att ske
genom i huvudsak rationaliseringar men till viss
del även genom avgiftshöjningar. Enligt vad
regeringen erfarit avser Posten AB att under denna
anpassning visa hänsyn till dessa kunders
ekonomiska situation.
9.2 Befordran av blindskriftsförsändelser
Sedan år 1967 ersätts Postverket för kostnaderna
för befordran av alla slags
blindskriftsförsändelser genom ett anslag över
statsbudgeten. Ersättningen har dock kommit att
begränsas till försändelser som skickas till eller
från vissa institutioner. Ersättning för de
försändelser som skickas portofritt mellan
synskadade har inte utgått. Kostnaden för denna
service beräknas till 27 miljoner kr per år.
Regeringen anser att Posten AB bör få ersättning
för kostnaden som är förenad med denna service för
synskadade. Ersättning för förmedling av
blindskrifter till eller från vissa institutioner
finansieras för närvarande med anslag över
Socialdepartementets huvudtitel.
9.3 Handikappservice
Det anses angeläget att tillgängligheten till post-
och kassaservice är god även för äldre och
handikappade. Postverket tillämpar därför
riktlinjerna för glesbygdsservicen generöst för
sådana hushåll. Hög ålder eller sjukdom kan
motivera att lantbrevbäraren gör avstickare till
enstaka ensligt belägna hushåll. Postverkets
kostnad för denna merservice har beräknats till 20
miljoner kr.
Regeringen anser det angeläget att denna merser-
vice även fortsättningsvis kan erbjudas äldre och
handikappade i glesbygden. Regeringen föreslår
därför att Posten AB ersätts för kostnaden för att
bibehålla denna service.
10 Särskilda frågor
10.1 Mervärdesskatt på befordran av brev
Skälen för regeringens förslag: Postverkets
övergång från myndighet till bolag medför att det
nuvarande undantaget från skatteplikt till mer-
värdesskatt för verkets befordran av brev m.m. (8 §
punkt 7 lagen (1968:430) om mervärdeskatt) inte
längre är tillämpligt. Undantaget avser sådana
tjänster endast när de tillhandahålls av
Postverket. Posten AB:s motsvarande tjänster kommer
således att omfattas av skatteplikten till
mervärdesskatt.
Enligt EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv
(77/388/EEC) är tjänster avseende brevbefordran
m.m. undantagna från skatteplikt till mervärdes-
skatt när de tillhandahålls av offentliga
postförvaltningar ("public postal services").
Bolagiseringen av Postverket innebär att det är
tveksamt om verksamheten längre kan omfattas av
skattefriheten.
Genom den mervärdesskattebeläggning som således
blir följden av bolagiseringen av Postverket,
undanröjs de nuvarande konkurrenssnedvridningarna
gentemot företag med liknande verksamhet som nu
konkurrerar med Postverket och vars tjänster
omfattas av skatteplikten. Skatteplikten och den
därav följande avdragsrätten för ingående
mervärdesskatt underlättar också det blivande
Posten AB:s möjligheter att effektivisera sin
verksamhet genom extern upphandling.
Ett införande av mervärdesskatt även för befordran
av brevförsändelser kommer för dem av Posten AB:s
kunder som inte kan dra av ingående mervärdesskatt
att innebära en kostnadsökning. Postverket har
tidigare meddelat att man avser att erbjuda privat-
personer rabatter under en övergångsperiod för att
mildra effekterna av ett införande av mervärdes-
skatt. En sådan rabatt skulle inte på något av-
görande sätt påverka Posten AB:s intäkter eftersom
privatpersonernas bidrag till Posten Brevs intäkter
endast är ca 12 %. För andra kundgrupper som saknar
möjlighet att dra av ingående mervärdesskatt finns
redan möjlighet till särskilda rabatter vid större
sändningar. Ideella föreningar har även möjlighet
att skicka brev mellan 21 och 100 gram till
rabatterat pris. Även det faktum att konkurrens nu
råder om brevbefordran har för föreningar med stora
sändningar inneburit kostnadsbesparingar.
Emellertid är situationen en annan för mindre
föreningar som inte har möjlighet att sluta avtal
med postbefordringsföretag om rabatterade priser.
Regeringen avser därför att uppdra åt Posten AB att
även fortsättningsvis tillhandahålla ett förenings-
porto för ideella föreningar som mildrar effekterna
av att befordran av brev m.m. blir
mervärdesskattepliktig. Enligt vad regeringen
erfarit avser Postverket att före den 1 februari
1994 tillkännage ett nytt föreningsporto för
ideella föreningar.
10.2 Avgifter för brevbefordran
Skälen för regeringens förslag: I enlighet med
regeringens proposition 1990/91:87 om
näringspolitik för tillväxt delegerades beslutande-
rätten rörande taxan för normalbrev (brev) fr.o.m.
den 1 januari 1992 till Postverket. Delegeringen
kombinerades dock med ett prismål som innebär att
avgiften för brev upp till 500 gram får höjas med
högst 80 % av den genomsnittliga förändringen av
faktorprisindex för lastbilstransporter, E84:6011,
under treårsperioden 1991*1993. Postverkets revi-
sorer skall i samband med granskning av Postverkets
årsbokslut följa upp prismålet.
På en fungerande marknad med konkurrens behövs
inte prisregleringar. Marknaden för brevbefordran
är sedan den 1 januari 1993 helt avreglerad.
Marknaden kännetecknas dock ännu inte av någon
fungerande konkurrens. Posten AB är och kommer med
stor sannolikhet under överskådlig framtid att vara
det dominerande företaget på brevbefordringsmarkna-
den.
I syfte att skydda de konsumenter som inte har
något alternativ till Posten AB:s brevbefordran
från allt för kraftiga prishöjningar är ett pristak
för dessa kunder nödvändigt. Ett pristak minskar
även risken för korssubventioner från icke
konkurrensutsatta tjänster till konkurrensutsatta
tjänster.
Pristaket skall riktas mot den del av marknaden
som saknar konkurrens. Företagen får i ökad ut-
sträckning alternativ till Posten AB:s brevbeford-
ran, främst i form av telefax och elektroniska
överföringar men även i form av nya
brevdistributörer. Privatpersoner saknar dock i
stor utsträckning alternativ till Posten AB:s
brevbefordran inom överskådlig framtid. Regeringen
föreslår därför att nuvarande prismål för befordran
av brev ersätts med ett pristak för enbart
privatpersoners avgifter för inrikes befordran av
brevförsändelse. Kravet på att enstaka försändelse
skall befordras till enhetligt och rimligt pris kan
därigenom ligga fast.
Pristaket innebär att avgiften för privatpersoners
inrikes befordran av brevförsändelse inte får
överstiga en viss nivå. Inom ramen för taket avgörs
priserna av Posten AB.
Med hänsyn till marknadssituationen på brevmarkna-
den anser regeringen att ett pristak under de
närmaste åren endast bör avse Posten AB:s priser.
Regeringen bör bemyndigas att i avtal med Posten AB
få reglera höjningen av avgiften för brevbefordran.
Regeringen utesluter dock inte att bestämmelser om
pristak i framtiden kan komma att införas generellt
för varje företag som tillhandahåller brevtjänster
(se även specialmotiveringen till 1 § postlagen).
Tillsynsmyndigheten bör få till uppgift att
övervaka prisutvecklingen.
Inför årsskiftet 1996/97 bör tillsynsmyndigheten
ges i uppdrag att analysera effekterna av pristaket
och lämna förslag om eventuell framtida
prisreglering. Utgångspunkten även härvid bör vara
att endast inte konkurrensutsatta delar av
brevmarknaden skall omfattas av ett pristak.
Tillsynsmyndigheten skall även följa utvecklingen
för övriga enstaka försändelser för att senare
bedöma om det finns skäl till ytterligare
regleringar för samtliga enstaka försändelser dvs.
inklusive företagspost.Riksdagen skall årligen
informeras om prisutvecklingen och om pristaket.
Pristakets utformning
Det föreslagna pristaket är avsett att utformas så
att avgiften för privatpersoners befordran av
brevförsändelse upp till 500 gram får höjas årsvis
(från och med 1994) med högst den beräknade
genomsnittliga förändringen av NPI under en
treårsperiod. Treårsperioden omfattar höjningsåret
och de två föregående åren.
Avgiften för privatpersoners inrikes brevbefordran
viktas med utgångspunkt från de olika viktgrupperna
upp till 500 gram. Avgiften i respektive viktgrupp
beräknas utifrån en sammanvägd taxa som till 90 %
består av rabatterade frimärken för privatpersoner
och till 10 % av den ordinarie taxan för enstaka
försändelser.
Eftersom prismålet baseras på en prognos kan
smärre avvikelser förekomma för ett enskilt år. De
får beaktas vid prisjusteringar ett följande år.
Konstruktionen av pristaket bygger på att Posten
AB under lätt tillgängliga former erbjuder
privatpersoner rabatterade frimärken.
10.3 Totalförsvarets behov av postbefordran
Postverket är i dag ansvarig myndighet för
funktionen Postbefordran inom totalförsvaret.
Enligt 42 § förordningen (1988:79) med instruktion
för Postverket skall verket, utöver vad som framgår
av beredskapsförordningen (1993:242), samråda med
Överbefälhavaren i ärenden om verkets uppgifter
under höjd beredskap och andra ärenden som har
betydelse för landets försvar. Riksdagen har
nyligen preciserat mål för funktionen (jfr prop.
1991/92:102 s. 273 ff., bet. 1991/92:FöU12 s. 124,
rskr. 1991/92:337).
Regeringen förordar att tillsynsmyndigheten
övertar funktionsansvaret för funktionen
Postbefordran. I uppgiften ingår att utarbeta
underlag för statsmakternas beslut om målen för
funktionen under krig. Vidare skall den
funktionsansvariga myndigheten bl.a. samordna
beredskapsförberedelser samt planera och budgetera
dessa, samordna och genomföra krigsplanläggning
samt svara för att personal utbildas. Ansvaret bör
också omfatta postbefordringsföretagens bered-
skapsplanläggning och personalkontroll.
Merkostnaderna för särskilda beredskapsåtgärder
för postbefordringen bör emellertid finansieras
över statsbudgeten. Ett postbefordringsföretag bör
således kompenseras av staten om det vidtar
åtgärder som har sin grund i beredskaps- och
försvarsaspekter och som går utöver vad andra
verksamheter av betydelse för totalförsvaret blir
ålagda. Omfattningen av dessa åtgärder bör tills
vidare hållas på nuvarande nivå.
Postverkets nuvarande kostnader för totalförsvars-
åtgärder uppgår till ca 24 miljoner kr per år.
Postverket står i dag själv för dessa kostnader
utan särskild kompensation. Regeringen anser att
tillsynsmyndigheten bör disponera motsvarande
belopp för upphandling av nödvändiga tjänster och
utrustning från de postbefordringsföretag som är av
intresse i beredskapssammanhang. Regeringen åter-
kommer till anslagsfrågorna i det följande.
10.4 Särskilt om uppgiften att företräda Sverige i
det internationella samarbetet på postområdet
De grundläggande bestämmelserna om traktaträtten
finns i 10 kap. regeringsformen (RF). Huvudregeln
är att en överenskommelse med annan stat eller
mellanfolklig organisation ingås av regeringen (1
§). I vissa fall måste emellertid riksdagen
godkänna en för Sverige bindande överenskommelse (2
§).
Regeringen har utnyttjat delegationsmöjligheten
enligt 10 kap 3 § RF inom postområdet på så sätt
att Postverket har fått i uppdrag att ingå
internationella överenskommelser. Postverket har
därvid inte fått något generellt bemyndigande utan
erhållit fullmakt för varje enskilt avtals-
tillfälle.
Vad gäller postverksamhet skiljer man numera
mellan operatörsfunktioner och
regulatörsfunktioner. Med operatörer avses sådana
företag eller myndigheter som ombesörjer den
praktiska postverksamheten medan regulatörer är de
myndigheter som bl.a. uppställer regler för
postverksamheten. Att företräda och binda Sverige
som stat i det internationella postsamarbetet torde
i allmänhet vara en regulatörsfunktion. I vissa
fall avser emellertid de överenskommelser som ingås
helt eller delvis operatörsuppgifter.
Skälen för regeringens förslag: När det gäller de
uppgifter i det internationella samarbetet som har
karaktären av myndighetsutövning är det naturligt
att tillsynsmyndigheten vid en bolagisering av
Postverket träder i Postverkets ställe. Detta
innebär att huvudansvaret för de ingångna över-
enskommelserna inom ramen för Världspostföreningen
(UPU) flyttas till tillsynsmyndigheten i den
utsträckning det rör sig om regulatörsuppgifter.
Hit hör bl.a. överenskommelser som avser de grund-
läggande principerna för den internationella post-
trafiken.
Enligt UPU:s regler är Sverige emellertid även
efter en bolagisering av Postverket förpliktat att
ha ett nationellt postbefordringsföretag för det
internationella postsamarbetet. För att ett
postbefordringsföretag skall få delta i det
internationella samarbetet krävs enligt postlagen
att företaget har en verksamhet och organisation
som garanterar att det på ett godtagbart sätt kan
utföra internationell postbefordran och därvid
tillämpa världspostfördragens bestämmelser samt att
regeringen har godkänt företaget för sådant
deltagande. För närvarande är det blivande statliga
postbolaget, Posten AB, det enda möjliga valet. Det
bör alltså ankomma på Posten AB att företräda
Sverige i frågor som avser affärsmässig och
operativ verksamhet på postområdet, t.ex. taxor och
system för avräkning och tekniska standarder. Detta
åstadkoms genom att det statliga postbolaget
formellt godkänns som nationell operatör inom UPU--
samarbetet. I samband med godkännandet förbinder
sig Posten AB att följa de internationella överens-
kommelser som Sverige har ingått. Härigenom blir
åtagandena enligt de internationella överenskom-
melserna också gällande inom landet.
10.5 Postnummersystemet
Utredningens förslag: Stämmer överens med rege-
ringens (se betänkandet s. 154).
Remissinstanserna: Postverket framhåller att post-
nummersystemet är en förutsättning för Postverkets
möjlighet att tillhandahålla en rikstäckande post-
service med tillfredsställande kvalitet och till
rimliga kostnader. Det är därför nödvändigt att
Postverket även fortsättningsvis får sköta systemet
och ha en exklusiv rätt att vidmakthålla och ändra
i detta. Postverket accepterar dock av hänsyn till
andra intressenter en ökad informationsskyldighet
innan förändringar i systemet genomförs.
CityMail accepterar utredningens förslag under
förutsättning att man får till stånd effektiva och
verkningsfulla uppdateringsrutiner hos Postverket.
Enligt Konkurrensverket kan det från konkurrens-
synpunkt riktas principiell kritik mot att låta det
statliga postbolaget svara för postnummersystemet
eftersom systemet har betydelse för andra
postbefordringsföretags möjligheter att agera på
marknaden. Verket anser trots detta att det i
nuläget inte finns tillräckligt starka skäl för att
lägga ansvaret för postnummersystemet hos
tillsynsmyndigheten. Om det emellertid framdeles
visar sig att väsentliga problem från
konkurrenssynpunkt uppkommer bör frågan övervägas
på nytt.
Flera remissinstanser framhåller att
postnummersystemet har betydelse även för annan
verksamhet än postverksamhet och anser därför att
detta bör skiljas från Postverket vid bolagi-
seringen och * åtminstone tills vidare * läggas på
tillsynsmyndigheten.
Skälen för regeringens förslag: Det befintliga
postnummersystemet har utvecklats av Postverket för
att effektivisera det nationella sorterings- och
transportsystemet. Postnumren gör det möjligt för
Postverket att åstadkomma rationell och effektiv
postdistribution till lägsta möjliga kostnad. När
det nu gäller att bestämma formerna för
postnummerhanteringen väger Postverkets * men även
andra postbefordringsföretags * behov av postnumren
som sorteringsinstrument tungt. Enligt regeringens
mening tillgodoses postbefordringsföretagens
intressen bäst genom att det statliga postbolaget
övertar förvaltandet av postnummersystemet. Bolaget
måste dock ha skyldighet att informera
tillsynsmyndigheten innan viktigare ändringar
genomförs liksom att offentliggöra beslutade
ändringar i god tid innan de genomförs. Härigenom
tillgodoses även andra intressenters behov av tid
för införande av nya uppgifter i sina
adressregister och andra register.
Att regeringen nu förordar denna lösning har också
en ekonomisk aspekt. Postnummersystemet är förenat
med stora produktionskostnader, datorbearbetningar,
utgivningen av postnummerkataloger m.m. Det är
bl.a. av kostnadsskäl mindre lämpligt att i nuläget
lägga över hela hanteringen på tillsynsmyndigheten,
inte minst som detta enligt vissa instanser skulle
vara en tillfällig lösning. Innan det kan bli
aktuellt att skilja postnummersystemet från
Postverket måste de ekonomiska konsekvenserna av
detta ordentligt kartläggas. Det är samtidigt en
opraktisk ordning om alla som på något sätt
använder postnumren i sin verksamhet och därmed kan
ha synpunkter på postnummerindelningen * det må
vara postbefordringsföretag, kommuner, för-
säkringsbolag eller andra * skall kunna initiera
förändringar i systemet. Eftersom ett stort antal
instanser skulle ha möjlighet att yttra sig över
varandras ändringsförslag, eventuellt med möjlighet
att överklaga fastställda ändringar, kommer en
sådan ordning att kräva en stor administration som
ofrånkomligen blir mycket tungrodd.
De remissinstanser som förordar att postnummer-
systemet läggs över på en myndighet beaktar inte
syftet med postnummersystemet, nämligen att vara
ett sorteringsinstrument för rationell
posthantering. Det bör också noteras att
Postverkets konkurrent på brevbefordringsområdet,
CityMail, med utgångspunkt från sin egen distribu-
tionsverksamhet anser det väsentliga vara att man
får till stånd effektiva och verkningsfulla upp-
dateringsrutiner hos Postverket. Även
Konkurrensverket accepterar att Postverket behåller
ansvaret för postnumren. Från de synpunkter som
finns att beakta i postsammanhang liksom av
kostnadsskäl framstår det således som mest
ändamålsenligt att ansvaret för postnummersystemet
vid bolagiseringen av Postverket får övertas av det
statliga postbolaget. Av hänsyn till övriga
postbefordringsföretag och externa intressenter bör
dock Posten AB vara skyldigt att informera
tillsynsmyndigheten innan viktigare ändringar
beträffande postnumren vidtas och offentliggöra
dessa i god tid innan ändringarna genomförs.
11 Anslagsfrågor för budgetåret 1993/94
Sjätte huvudtiteln
I 2.Telestyrelsen: Upphandling av särskilda
samhällsåtaganden
Anslaget är i statsbudgeten för innevarande
budgetår uppfört med 224 miljoner kr
I förslaget till postlag ges regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer ett bemyndigande
att föreskriva om skyldighet att betala avgift för
tillsynsmyndighetens verksamhet enligt den lagen.
Regeringen har för avsikt att utse Telestyrelsen
som tillsynsmyndighet enligt denna lag. Detta
föranleder att Telestyrelsen bör byta namn fr.o.m.
den 1 februari 1994 till Post- och Telestyrelsen.
I princip all myndighetsverksamhet enligt nämnda
lag skall enligt regeringens förslag finansieras
med avgifter. Detta avser främst hanteringen av
obeställbara försändelser, tillsyn och
föreskrivande verksamhet. Även verksamhet som
består av marknadsövervakning får anses förekomma i
avgiftsbetalarnas intresse. Regeringen anser vidare
att deltagandet i nationellt och internationellt
samarbete med harmonisering av regler bör
finansieras med avgifter.
Regeringen anser emellertid att myndighetsupp-
gifter som kommer att utföras av Post- och
Telestyrelsen och som medför kostnader för upp-
handling hänförlig till samhällsåtaganden samt
totalförsvarets behov av postbefordran bör
finansieras över statsbudgeten.
På årsbasis uppgår ersättningarna för sådana
kostnader till:
Totalförsvarets behov av postbefordran24 000 000
kr
Befordran av blindskrift 27 000 000 kr
Handikappservice i samband med postservice20 000
000 kr
Totalt 71 000 000 kr
Den ersättning som kan beräknas för innevarande
budgetår, dvs. perioden februari*juni 1994, uppgår
till 29,6 miljoner kr. Detta belopp behöver anvisas
på tilläggsbudget.
Postlagen föreslås träda i kraft den 1 februari
1994. För perioden 1 februari*30 juni 1994 föreslås
Post- och Telestyrelsens förvaltningskostnader, som
föranleds av regeringens förslag enligt denna
proposition, täckas inom ramen för Telestyrelsens
anslag för budgetåret 1993/94.
Regeringen avser att återkomma om förslag om
anslagstilldelning för Post- och Telestyrelsen
avseende budgetåret 1994/95.
12 Specialmotivering
12.1 Förslaget till postlag
Grundläggande postservice
1 §
I paragrafen anges vilken grundläggande postservice
som skall finnas i landet. Ansvaret för att denna
service kommer att finnas ligger hos staten. Det
åligger sålunda staten att se till att det finns
ett eller flera företag som tillsammans åstadkommer
en rikstäckande postservice.
I praktiken kommer den grundläggande postservicen
* åtminstone under den närmaste framtiden * att
tillhandahållas genom Posten AB. Genom att på olika
sätt utöva sitt ägarinflytande i bolaget kan staten
se till att de uppställda målen för postservicen
uppfylls.
Den grundläggande postservice som det talas om i
paragrafen motsvarar de väsentligaste av de mål som
statsmakterna har ställt upp för Postverket (se
vidare redogörelsen i avsnitt 6.2). De andra mer
detaljbetonade målen skall även de gälla
fortsättningsvis men regleras i stället i avtal
mellan staten och Posten AB. Postservice skall
således liksom i dag i normalfallet tillhandahållas
fem dagar i veckan osv.
Även om postlagen endast reglerar postverksamhet
har regeringen funnit det lämpligt att i anslutning
till målen om en rikstäckande postservice fastslå
att det också skall finnas en rikstäckande
kassaservice dvs. att det skall erbjudas en
möjlighet för alla privatpersoner, företag,
myndigheter och andra organisationer i landet att
göra inbetalningar eller kvittera ut kontanter.
Kassaservice och postservice har ett historiskt och
praktiskt samband som motiverar att målet också för
kassaservicen tas in i postlagen.
I paragrafen fastslås principen om enhetsporto
inom landet beträffande brev, paket från
privatpersoner och kassaservicen. Enhetspris kan
innebära såväl under- som överprissättning på olika
geografiska marknader. Sådana förfaranden kan
därför medföra konkurrensbegränsningar. Enligt
prop. 1992/93:56 Ny konkurrenslagstiftning (s. 70)
går det dock inte att med konkurrenslagen (1993:20)
angripa konkurrensbegränsande avtal eller
förfaranden vilka inte ger uttryck för den fria
partsviljan, utan är en direkt och avsedd effekt av
lagstiftning eller en ofrånkomlig följd av denna.
Systemet med enhetsporto gäller bara styckevis
befordran av brev och paket (befordran av enstaka
försändelser). Är det fråga om befordran av större
mängd post som lämnas in från exempelvis ett
företag vid ett och samma tillfälle, är
prissättningen fri. I enlighet härmed får
postbefordringsföretaget i en sådan situation ge
rabatter från annars gällande enhetsporto.
I fråga om brev sägs dessutom att
befordringspriserna skall vara rimliga, dvs. en
privatperson skall utan vidare ha råd att utnyttja
brevtjänsterna (jfr. den lokution som används av
EG-kommissionen i Green Paper on the Development of
the Single Market for Postal Services, "affordable
price").
Vad som i lagen avses med brev och paket framgår
av 3 §.
Självfallet har staten möjlighet att träffa avtal
med exempelvis Posten AB om också annan service än
som anges i förevarande paragraf. Det torde bl.a.
finnas anledning att ingå avtal om grundläggande
postservice på detaljnivå liksom om vissa särskilda
samhällsåtaganden motsvarande dem som för
närvarande utförs av Postverket (se vidare avsnitt
6.2).
2 §
Regeringens uppgift enligt denna paragraf är i
första hand att kontrollera att de grundläggande
kraven i 1 § är uppfyllda. Inte minst den snabba
utvecklingen på kommunikationsområdet kan
emellertid medföra att även andra krav behöver
ställas upp. Regeringen kan ta initiativ till att
nya avtal träffas med postbefordringsföretag eller
att lagstiftningen ändras, så att den anpassas till
nya samhällsbehov.
Regeringen kan också överlåta denna uppgift på en
myndighet. På Lagrådets inrådan har paragrafen
utformats så att det finns utrymme för regeringen
att dela upp uppgiften på olika myndigheter. När
det gäller postservicen är det naturligt att valet
faller på tillsynsmyndigheten på postområdet. När
det däremot gäller kassaservicen har regeringen
möjlighet att i stället överlåta uppgiften till
Finansinspektionen.
Definitioner
3 §
I första stycket anges vad som i lagen avses med
postverksamhet. Det skall vara frågan om
regelbunden befordran mot avgift av brev eller av
brev och paket. På Lagrådets förslag har
definitionen av postverksamhet förtydligats så att
det klart framgår att brevbefordran alltid ingår i
sådan verksamhet. Befordran enbart av paket skall
således inte utgöra postverksamhet.
I postbefordran ingår traditionellt uppsamling,
sortering, transport (ny sortering) och utdelning
av postförsändelser. Det är i första hand
utdelningen * distributionen * och hur denna är
utformad som avgör om det är fråga om
postbefordran. Numera är det inte ovanligt att
exempelvis större företag sköter sortering och
inleverering av postförsändelser till Postverkets
terminaler, vilket innebär att några led i
Postverkets arbete i den traditionella postbeford-
ringen hoppas över. Detta hindrar inte att det är
fråga om postbefordran. Likaså finns det i dag
hybridtjänster, som innebär t.ex. att ett
meddelande överförs elektroniskt till en
postterminal nära utdelningsorten, där meddelandet
skrivs ut och kuverteras för att sedan fysiskt
delas ut till mottagaren. Även här är det fråga om
postbefordran, sedan meddelandet väl har
kuverterats.
Postverksamhet är enligt första stycket endast
sådan verksamhet där befordringen sker med en viss
regelbundenhet. Härmed menas att befordringen är i
något avseende tidtabellsbunden eller följer ett
fastlagt utdelningsschema. Utdelning efter detta
fastlagda mönster skall i princip ske oberoende av
hur många försändelser det råkar finnas vid varje
särskilt tillfälle. Normalt är det fråga om
förmedling av stora volymer.
Kravet på regelbundenhet i distributionen är
avsett att skilja postverksamhet från
beställningsdistribution, dvs. sådan verksamhet som
sköts av bud-, express- och kurirföretag. Inom det
slaget av verksamhet är det mest fråga om
förmedling av enstaka försändelser vid tider som
bestäms från fall till fall. Befordringspriserna är
normalt avsevärt högre än vad som är fallet vid
postbefordran.
Det är i första hand det företag som avsändaren av
ett brev eller paket anlitar för befordringen som
skall anses bedriva postverksamhet. Mellan
avsändaren och företaget har därvid träffats ett
avtal om befordran, även om det inte är ett
individuellt avtal. Om ett postbefordringsföretag
väljer att anlita en entreprenör för att ombesörja
en del eller delar av befordringen blir även
entreprenören skyldig att följa lagens regler om
hur t.ex. brevbefordringsverksamhet skall bedrivas.
Brev och paket som hanteras i postverksamhet *
dvs. befordras mot avgift i regelbunden
befordringsverksamhet * betecknas enligt andra
stycket postförsändelser.
I tredje stycket finns en definition av vilka
försändelser som är att anse som brev. Liksom när
det gäller paket skall det till en början vara
fråga om en adresserad försändelse. Att detta
rekvisit förts in hänger samman med de skäl som
helt allmänt motiverar en reglering av
postverksamhet, nämligen intresset av att skydda
avsändares och mottagares personliga integritet och
att garantera tillförlitliga befordrings-
möjligheter. Dessa intressen gör sig i princip bara
gällande när det är fråga om försändelser som är
avsedda för en speciell mottagare.
I enlighet med det anförda faller alla
oadresserade försändelser * det kan vara fråga om
reklam, samhällsinformation och annat * utanför
begreppen brev och paket. Befordran av oadresserade
försändelser utgör därmed inte postverksamhet.
För att en postförsändelse skall anses som ett
brev i postlagens mening gäller också att
försändelsen skall vara innesluten i ett kuvert
eller annat omslag. Lagrådet har påpekat att ordet
tillsluten ger intrycket av att det krävs att
försändelsen skall vara igenklistrad och därför är
missvisande. Eftersom brev också kan vara
försändelser som har lagts i ett öppet kuvert,
plastomslag, banderoll eller liknande, bör i
stället anges att de skall vara inneslutna i kuvert
eller annat omslag.
Vissa öppna försändelser, nämligen vykort,
brevkort o.d., kan emellertid liksom brev innehålla
förtroliga eller personliga meddelanden och är
därmed förtjänta av ett motsvarande skydd. Med
hänsyn härtill har i tredje stycket tagits in en
bestämmelse om att vykort, brevkort och liknande
försändelser jämställs med brev vid tillämpning av
lagen. Härunder faller exempelvis även
postanvisningar m.m. Även sådana meddelanden är
personliga och således skyddsvärda. Öppna
försändelser i övrigt, dvs. sådana som inte
innehåller personliga meddelanden räknas inte som
brev. Om exempelvis tidningar, tidskrifter eller
reklam befordras utan någon form av kuvert eller
annat omslag utgör försändelserna inte brev i
lagens mening. Ett företag som uteslutande sysslar
med distribution av adresserad men okuverterad
reklam skall därmed inte anses bedriva postverk-
samhet.
Utmärkande för brev är vidare att de får ha en
vikt av högst 2 kg. Viktgränsen ansluter till vad
som i dag gäller inom den internationella
postverksamheten. Den innebär emellertid en
avvikelse från Postverkets nuvarande regler, enligt
vilka normalt endast försändelser som väger högst 1
kg är att anse som brev.
Enligt fjärde stycket avses med paket sådana
adresserade postförsändelser som väger mer än 2 men
högst 20 kg. Viktgränsen har valts för att få en
avgränsning mot sådan verksamhet som normalt utförs
av godstransport- och speditionsföretag m.m.
Även försändelser som väger mindre än 2 kg kan
befordras som paket om postkunden väljer detta
befordringssätt. Några praktiska gränsdrag-
ningsproblem gentemot brevbefordraren skall detta
inte behöva medföra med hänsyn till att befordran
av paket sker enligt ett individuellt ingånget
avtal.
Anmälan
4 §
I postlagen föreskrivs en skyldighet för den som
vill ägna sig åt postverksamhet att anmäla detta
hos den myndighet som regeringen bestämmer -
tillsynsmyndigheten - innan verksamheten startas.
Paragrafen har fått sin lydelse som en följd av
Lagrådets förslag till ändringar i 2 § och 3 §
första stycket. Om anmälningsskyldigheten inte
fullgörs kan tillsynsmyndigheten förelägga
postbefordringsföretaget att vidta rättelse,
eventuellt förenat med vite. Genom anmäl-
ningsförfarande har tillsynsmyndigheten givits
förutsättningar att kontrollera efterlevnaden av de
olika bestämmelser som tar sikte på brevbefordran.
Befordran av brev
5 §
I paragrafen föreskrivs att postverksamhet i
allmänhet skall bedrivas under förhållanden som
tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och,
såvitt avser befordran av brev, så att skyddet för
avsändarnas och mottagarnas personliga integritet
upprätthålls. Vad som avses härmed anges i
specialmotiveringen till 15 §. Det åligger nämligen
tillsynsmyndigheten att utöva tillsyn över att
befordran av brev bedrivs under sådana förhållanden
som anges i paragrafen. Även om paketbefordran inte
skall stå under tillsyn, har kravet på
tillförlitlighet ändå ansetts böra ställas på detta
inslag i postverksamheten.
6 §
Paragrafen innehåller en bestämmelse om
postbefordringsföretags ansvar när ett brev har
gått förlorat, skadats eller blivit försenat.
Bestämmelsen anknyter till vad som för närvarande
gäller enligt Postverkets kungörelse (1966:120)
angående Postverkets ansvarighet för försändelser
och medel. Principen i första stycket är att ett
postbefordringsföretag inte är skyldigt att utge
någon ersättning. Skälen för detta har redovisats i
avsnitt 6.7.
Det står emellertid varje postbefordringsföretag
fritt att avtala med sina kunder om att ersättning
skall utgå när ett brev har kommit bort, skadats
eller försenats. Det får förutsättas att det kommer
att finnas sådana avtal beträffande vissa typer av
brev, som representerar någon form av värde.
7 §
Paragrafen innehåller ett bemyndigande angående
frågan huruvida brev skall vara försedda med
individuella portobetaltbeteckningar eller på annat
sätt utvisa vem som är distributör. Denna fråga har
diskuterats utförligt i avsnitt 6.6.
Obeställbara brev
8 §
Paragrafen motsvarar i stort sett 1 § i lagen
(1990:291) om obeställbara postförsändelser, vilken
lag föreslås bli upphävd.
I motsats till den angivna lagen, som omfattar
alla slags postförsändelser, gäller postlagens
regler om obeställbara försändelser i princip bara
brev. Angående skälen för detta hänvisas till
avsnitt 6.3.
Vad som avses med brev framgår av 3 § i postlagen.
Utanför begreppet faller inte bara paket, dvs.
postförsändelser med en vikt mellan 2 och 20 kg,
utan också postförsändelser som har en lägre vikt
men som inte är inneslutna i något omslag, t.ex.
tidningar, tidskrifter och reklammaterial som
befordras utan att vara inlagda i kuvert eller
något annat omslag.
Enligt 3 § tredje stycket jämställs emellertid
vykort, brevkort och liknande försändelser med brev
vid tillämpning av lagen. De omfattas därmed av den
nu behandlade paragrafen.
Punkten 1 i förevarande paragraf omfattar
exempelvis fall då mottagaren är otydligt angiven
eller då adressen inte stämmer. Om adressen är
felaktig torde dock brevet i många fall kunna
eftersändas till rätt adress. Brevet är då inte att
anse som obeställbart. På motsvarande sätt torde
brev med ofullständig adress ofta kunna delas ut
till avsedd mottagare.
Förutsättningarna för att ett brev skall falla
under punkten 2 är dels att det är ofrankerat eller
otillräckligt frankerat, dels att adressaten inte
löser ut det. Som har framhållits i avsnitt 6.5
står det varje postbefordringsföretag fritt att
bestämma att brev skall delas ut lösenfritt trots
att de är ofrankerade eller otillräckligt
frankerade. I den mån detta sker är punkt 2 inte
tillämplig.
9 §
Ett brev som av någon anledning som angetts i 8 §
inte kan befordras till mottagaren skall i första
hand returneras till avsändaren, om en sådan finns
angiven på kuvertet eller omslaget. Det åligger
postbefordringsföretaget att ombesörja att
returnering äger rum. Om ett obeställbart brev inte
kan återställas till avsändaren, skall det sändas
till tillsynsmyndigheten för vidare behandling
enligt 10*13 §§.
Kravet på att brev om möjligt skall återställas
till avsändaren gäller även sådana försändelser som
enligt 3 § tredje stycket skall jämställas med
brev, dvs. vykort, brevkort o.d. Om det inte går,
behöver sådana försändelser dock inte sändas till
tillsynsmyndigheten. Postbefordringsföretaget får i
stället fritt bestämma hur försändelserna skall
behandlas, men måste självfallet tänka på skyddet
för avsändarens och mottagarens integritet.
Paragrafen har fått sin lydelse som en följd av
den ändring i 3 § tredje stycket som föreslagits av
Lagrådet.
10 §
Paragrafen, som fått sin lydelse som en följd av
Lagrådets förslag till ändring i 3 § tredje
stycket, anger vem som får öppna ett obeställbart
brev och när öppnande får ske. Villkoren för
öppnande överensstämmer med vad som föreskrivs i 3
§ i 1990 års lag.
Det är tillsynsmyndigheten som har ansvaret för
öppnande av obeställbara brev. Som har anmärkts i
avsnitt 6.13 kan det vara lämpligt att öppnandet
rent faktiskt sköts av den enhet inom Postverket
som för närvarande hanterar obeställbara
försändelser. Enheten får då underställas
tillsynsmyndigheten.
11 §
Undersökningen av ett öppnat brev skall begränsas
till vad som behövs för att brevet skall kunna
återställas till avsändaren eller, i de fall som
avses i 8 § 1, delas ut till adressaten. Innebörden
är att brev som öppnats inte skall läsas utan
endast ögnas igenom. Undersökningen skall avslutas
så snart de sökta uppgifterna erhållits. Regeln
överensstämmer med vad som för närvarande
föreskrivs i 1990 års lag om obeställbara postför-
sändelser.
12 §
Obeställbara brev skall, om detta blir möjligt, i
första hand återställas till avsändaren eller, i
fall som anges i 8 § 1, skickas till adressaten.
Förevarande paragraf behandlar fall då ett öppnat
brev även efter undersökning inte kan återställas
till avsändaren eller befordras till adressaten och
sålunda fortfarande är obeställbart. Ett sådant
brev skall förvaras hos tillsynsmyndigheten under
lämplig tid. Förvaringstidens längd liksom hur
utlämnande av obeställbara försändelser skall ske
bestäms av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten
bör på lämpligt sätt informera om verksamheten så
att avsändare vars brev inte nått sin mottagare kan
få reda på var de kan eftersöka sådana brev.
Brevinnehåll som är utsatt för försämring får
omedelbart förstöras. Detsamma gäller innehåll som
kan antas sakna värde, som exempelvis trycksaker
och reklamblad. Även i denna del överensstämmer
förevarande paragraf huvudsakligen med vad som sägs
i 1990 års lag.
I och med att det i förevarande paragraf bara
talas om "öppnade" brev faller vykort, brevkort och
andra försändelser som inte är inneslutna i kuvert
eller något annat omslag utanför.
13 §
Paragrafen, som motsvarar 7 § i 1990 års lag,
innehåller bestämmelser om hur tillsynsmyndigheten
skall förfara med öppnade brev som inte har kunnat
lämnas ut före förvaringstidens utgång.
Regeln är att breven tillfaller staten. Skriftliga
meddelanden som finns i breven skall då omedelbart
förstöras genom tillsynsmyndighetens försorg. Med
skriftliga meddelanden avses i princip meddelanden
mellan avsändare och adressat. Dessa kan
naturligtvis vara tecknade på andra skriftliga
meddelanden som då också skall förstöras.
Det är inte ovanligt att öppnade brev innehåller
föremål som har ekonomiskt värde. I så fall gäller
att pengar skall tas om hand av tillsynsmyndigheten
och att andra värdeföremål skall säljas för statens
räkning, om försäljningen kan beräknas ge ett
överskott och inte kan antas medföra en kränkning
av någons personliga integritet. Det som sålunda
tillfaller staten bör få disponeras av
tillsynsmyndigheten för att bekosta dess verksamhet
med obeställbara försändelser. Egendom som inte
säljs och som inte utgörs av pengar skall
förstöras.
Befordran av paket
14 §
Paragrafen handlar om postbefordringsföretags
ansvar gentemot sina kunder när det är fråga om
inrikes paketbefordran. På den punkten hänvisas
till 5 och 27*42 §§ lagen (1974:610) om inrikes
vägtransport. I 2 § denna lag sägs att lagen inte
skall tillämpas på postbefordran men att det av 14
§ postlagen följer att de bestämmelser som sagts
ovan skall tillämpas i fråga om postbefodrings-
företags ansvar gentemot den som anlitat företaget
för befordran av paket inom landet. Dessa
bestämmelser om fraktförares ansvarighet m.m.
tillämpas i fråga om postbefordringsföretagets
ansvar gentemot sina kunder, oavsett vilket
transportmedel som kommit till användning.
Tillsyn
15 §
Som har framhållits i avsnitt 6.3 skall
tillsynsmyndighetens verksamhet i första hand
inrikta sig på sådan postverksamhet som avser
brevbefordran. Vad som avses med brev framgår av
3 §.
Enligt första stycket i förevarande paragraf skall
tillsynsmyndigheten övervaka att brevbefordran sker
i överensstämmelse med vissa centrala bestämmelser
för brevbefordringsföretag. Tillsynen omfattar
kontroll av att anmälningsskyldigheten enligt 4 §
fullgjorts och att brevbefordran sker under
förhållanden som tillgodoser rimliga krav på
tillförlitlighet enligt 5 § och så att skyddet för
avsändares och mottagares personliga integritet
upprätthålls. Brev som anförtros åt ett
postbefordringsföretag skall hanteras på ett så
tillförlitligt sätt som rimligen kan krävas av
företaget. Med det menas exempelvis att breven inte
får exponeras för obehöriga eller eljest lämnas
obevakade, eller oskyddade på ett sätt som innebär
risker från integritetsaspekten. Vidare bör
hanteringen ske under sådana former att breven
undgår att skadas genom yttre påverkan eller av
väder och vind etc. Skyddet för postkundernas
integritet upprätthålls exempelvis genom
iakttagande av tystnadsplikt.
Vidare omfattar tillsynen kontroll av att reglerna
i 9 och 10 §§ om obeställbara brev följs. Dessa
regler ålägger brevbefordringsföretagen att till
tillsynsmyndigheten inleverera obeställbara brev
som är inneslutna i kuvert aller annat omslag.
Öppning och undersökning av brev får endast ske hos
tillsynsmyndigheten.
I andra stycket uppdras åt tillsynsmyndigheten att
också utöva tillsyn över efterlevnaden av de
föreskrifter som har meddelats med stöd av
postlagen. Sådana föreskrifter kan meddelas med
stöd av 7, 18 och 26 §§.
16 §
I paragrafen ges tillsynsmyndigheten vissa
befogenheter som är nödvändiga för att en effektiv
tillsyn skall kunna utövas. Det är här bara fråga
om tillsyn över sådan postverksamhet som avser
brevbefordran. Uppgifter torde i många fall kunna
hämtas in formlöst vid kontakter mellan myndigheten
och företagen. Enligt 17 § finns möjlighet för
myndigheten att begära uppgifter efter
föreläggande, som får förenas med vite. I sista
hand, eller i brådskande fall, kan myndigheten få
verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut
som avser åtgärderna för tillsynen enligt
paragrafens första och andra stycken.
Lagrådets synpunkter har beaktats vid den slutliga
utformningen av paragrafen.
17 §
Paragrafen anger vilka sanktioner som får användas
av tillsynsmyndigheten. Hithörande frågor har
diskuterats i den allmänna motiveringen, avsnitt
6.12.
Tillsynsmyndigheten får själv bestämma när ett
föreläggande skall förenas med vite. Det torde ofta
vara naturligt att, innan ett vitesföreläggande
tillgrips, försöka få till stånd en frivillig
rättelse från postbefordringsföretagets sida. I
fråga om vitesföreläggande gäller lagen (1985:206)
om viten. Samma lag är också tillämplig när det
blir aktuellt att döma ut ett vite.
Avgifter
18 §
Paragrafen ger möjlighet för regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten
att införa ett avgiftssystem för bekostande av
tillsynsmyndighetens verksamhet.
I enlighet med vad som har anförts i den allmänna
motiveringen (avsnitt 6.13) finns det skäl att
införa avgifter för att täcka kostnaderna dels för
den egentliga tillsynen över brevbefordran, dels
för tillsynsmyndighetens hantering av obeställbara
brevförsändelser. Avgifterna kommer således endast
att beröra brevbefordran.
Paragrafen har fått sin lydelse som en följd av
Lagrådets förslag till ändring i 3 § första
stycket.
Tystnadsplikt m.m.
19 §
Paragrafen handlar om tystnadsplikt för den som är
eller har varit anställd i enskilt företag som
sysslar med brevbefordran eller som har en liknande
anknytning till ett sådant företag. Paragrafens
bestämmelser överensstämmer i stor utsträckning med
vad som för närvarande föreskrivs beträffande
Postverkets personal i 9 kap 8 § första och tredje
styckena sekretesslagen. Till skillnad mot
sekretesslagens bestämmelser gäller emellertid
tystnadsplikten endast för uppgift som rör
särskilda brevförsändelser eller annan uppgift som
rör enskilds förbindelse med verksamheten såvitt
gäller befordran av brev. Någon motsvarande
tystnadsplikt i fråga om paket har inte förts in i
postlaglagen. Det har i stället överlämnats åt
parterna att, i den mån det är påkallat, träffa
avtal om tystnadsplikt på paketbefordringsområdet.
Det föreskrivs också sekretess för uppgift som
hänför sig till att kvarhållande och beslag enligt
förordnande med stöd av 27 kap. 9 § RB vidtagits. I
detta fall gäller sekretessen även i förhållande
till avsändaren och mottagaren, något som annars
inte är fallet.
20 §
Paragrafen innehåller begränsningar i det
sekretesskydd som finns i 19 §. I första punkten
stadgas att ett brevbefordringsföretag under vissa
närmare angivna förutsättningar är skyldigt att
lämna ut uppgift om enskilds adress, telefonnummer
och arbetsplats på begäran av en myndighet som har
behov av uppgiften för delgivning. Enligt andra
punkten har brottsutredande myndigheter rätt att på
begäran få ut uppgift som rör misstanke om brott om
det för brottet inte är föreskrivet lindrigare
straff än fängelse i två år. Bestämmelsen motsvarar
vad som enligt 14 kap. 2 § sekretesslagen gäller
för postförsändelser i allmän verksamhet med den
skillnaden att det i postlagen är den myndighet som
begär att få ut uppgiften som har att pröva om
förutsättningarna för att lämna ut uppgifterna är
för handen. Det anses nämligen inte riktigt att en
sådan myndighetsutövande funktion åläggs varje
enskilt brevbefordringsföretag.
På förslag av Lagrådet har räckvidden för
uppgiftsskyldigheten enligt såväl första som andra
punkten anpassats till vad som enligt 14 kap. 2 §
sekretesslagen (1980:100) i dag gäller i
motsvarande situation inom Postverket.
21 §
I första stycket slås fast att postlagens
bestämmelser om tystnadsplikt inte gäller i det
allmännas verksamhet. Här gäller i stället
bestämmelserna i sekretesslagen.
Först och främst är det tillsynsmyndighetens
hantering av obeställbara försändelser som kommer
att omfattas av 9 kap. 8 § sekretesslagen och andra
bestämmelser i sekretesslagen. Men det kan också
tänkas att en myndighet i framtiden kommer att
utöver sin vanliga verksamhet distribuera egna och
andra myndigheters post. Om en myndighet ägnar sig
åt postverksamhet i någon form kommer
sekretesslagens bestämmelser att bli tillämpliga på
postförsändelser i den verksamheten.
Paragrafens andra stycke klargör förhållandet
mellan datalagens (1973:289) bestämmelser om
tystnadsplikt för personuppgifter i personregister
och bestämmelsen om tystnadsplikt i 19 § första och
tredje styckena postlagen. Bestämmelsen är
motiverad av den specialreglering som ges i
postlagen om tystnadsplikt och den i 20 § reglerade
skyldigheten för enskilda att lämna ut uppgifter i
vissa situationer.
22 §
De bestämmelser om ansvar för brott mot
tystnadsplikt som det hänvisas till finns i
20 kap. 3 § brottsbalken.
Internationell postverksamhet
23 §
Paragrafen innehåller vissa bestämmelser som rör
internationell postverksamhet. I enlighet med vad
som föreslagits av Lagrådet redogörs i paragrafen
för de huvudsakliga krav som måste ställas på det
postbefordringsföretag som skall delta i det
internationella postsamarbetet inom ramen för
världspostfördragen. Dels krävs att företaget har
en sådan verksamhet och organisation som garanterar
att företaget på ett godtagbart sätt kan utföra den
internationella befordringen i enlighet med
fördragens innehåll. Dels skall regeringen ha
godkänt företaget för uppgiften. Det enda företaget
som i dag och under överskådlig tid kan komma i
fråga för denna uppgift är Posten AB.
24 §
I paragrafen anges vilka frimärken som får användas
i sådan internationell posttrafik som äger rum inom
ramen för världspostfördragen. Det får såsom
föreskrivs i Världspostkonventionen bara vara fråga
om frimärken som har portovärdet angivet i arabiska
siffror och beteckningen Sverige. Sådana frimärken
får endast ges ut av det företag som enligt 23 §
har godkänts för deltagande i det internationella
postsamarbetet * i praktiken Posten AB.
I fråga om övriga portobeteckningar gäller att
frankostämplar måste stå under kontroll av det
nationella postbefordringsföretag som nyss sagts
och portobetaltbeteckningar måste vara
datumstämplade av det företaget. I lagen uttrycks
det så att övriga portobeteckningar i gräns-
överskridande postbefordran inom ramen för
världspostfördragen skall vara stämplade av, eller
med tillstånd av, ett företag som enligt 23 § får
delta i det internationella postsamarbetet.
I sådan internationell posttrafik som sker utanför
världspostfördragens ram får vilka frimärken som
helst användas. Detsamma gäller den inrikes
posttrafiken.
Överklagande
25 §
Valet av länsrätten som överklagandeinstans är i
linje med vad som föreslagits av
domstolsutredningen i betänkandet SOU 1991:106.
De beslut av tillsynsmyndigheten som kan
överklagas är bl.a. beslut om föreläggande enligt
17 § och beslut om påförande av avgift enligt 18 §.
Postverksamhet i krig m.m.
26 §
Paragrafen har i princip fått sin nuvarande
utformning efter förebild av motsvarande
bestämmelse i telelagen (prop. 1992/93:200). Första
stycket är avsett att möjliggöra för regeringen att
enligt 13 kap. 6 § regeringsformen under krig och
vissa därmed likartade förhållanden meddela
föreskrifter som annars skulle meddelas i lag.
Andra stycket ger regeringen eller, om regeringen
bestämmer, tillsynsmyndigheten möjlighet att även i
fredstid utfärda föreskrifter som behövs för
totalförsvaret.
Övergångsbestämmelserna
Avsikten är att Postverkets bolagisering skall vara
genomförd den 1 februari 1994. Samma dag har valts
för ikraftträdandet av postlagen.
Såsom har påpekats av Lagrådet finns det anledning
att införa en särskild övergångsbestämmelse som ger
postbefordringsföretag som redan före
ikraftträdandet bedriver postverksamhet visst
rådrum att uppfylla kravet på anmälan enligt 4 §.
Anmälan från dessa företag skall ha kommit in till
tillsynsmyndigheten före den 1 mars 1994.
De bestämmelser som för närvarande finns i lagen
(1990:291) om obeställbara postförsändelser såvitt
gäller brev ersätts av 8*13 §§ i postlagen. Enligt
en övergångsbestämmelse gäller reglerna i postlagen
även beträffande sådana postförsändelser som har
blivit obeställbara enligt 1990 års lag och som
fortfarande är obeställbara vid postlagens
ikraftträdande, dvs. då inte har hunnit skickas
till avsändaren eller mottagaren eller blivit
avhämtade e.d. Det är att märka att övergångsbe-
stämmelsen är tillämplig även på paket, som till
skillnad från postlagens regler om obeställbara
försändelser omfattas av 1990 års lag, men inte på
obeställbara inbetalningar.
12.2 Förslaget till lag om ändring i
sekretesslagen
Genom en ändring i 9 kap. 8 § första stycket införs
absolut sekretess för uppgift hos tillsynsmyn-
digheten på postområdet som angår särskild
postförsändelse. Detta hänger framför allt samman
med att tillsynsmyndigheten övertar ansvaret för
hanteringen av obeställbara brevförsändelser.
Sekretessen gäller dels försändelsens innehåll,
dels avsändarens och mottagarens identitet.
Sekretessen skall dock inte gälla i förhållande
till avsändaren och mottagaren, om inte sekretess
följer av någon annan bestämmelse.
Likaledes gäller sekretess för uppgifter som angår
postförsändelser enligt första stycket hos
myndighet som, vid sidan av sin ordinarie
verksamhet, befordrar egen och andra myndigheters
post.
Sekretessen enligt 9 kap. 8 § första stycket
kommer i första hand att gälla brev. Det är i
princip bara den typen av postförsändelse som
omfattas av postlagens regler om obeställbara
försändelser. Det kan dock inte uteslutas att
tillsynsmyndigheten även kommer att ta befattning
med paket. Exempelvis skall enligt övergångsbestäm-
melserna till postlagen obeställbara paket som vid
lagens ikraftträdande fortfarande är obeställbara
behandlas enligt de nya reglerna. Sekretess-
bestämmelsen gäller därför för uppgifter som angår
såväl brev som paket.
I 9 kap. 8 § första stycket tredje meningen
stadgas för närvarande om sekretess inom Postverket
för uppgift om enskilds förbindelse med post-
girorörelsen och bank. Denna bestämmelse måste utgå
i och med att Postverket bolagiseras. Behovet av
sekretesskydd för enskildas förhållanden till det
statliga postbolagets postgiro- och bankverksamhet
är tillgodosett genom annan lagstiftning, nämligen
genom bankrörelselagen (1987:617) och lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag.
Även tredje styckets sista mening måste ändras.
Här sägs för närvarande att sekretess gäller hos
Postverket för uppgift om enskilds adress om det
kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra
fara för att någon utsätts för övergrepp eller
annat allvarligt men. Denna sekretess skall i
stället anges gälla hos myndighet som bedriver
postverksamhet.
När det gäller det internationella samarbetet kan
det finnas anledning att sekretessbelägga uppgifter
som angår Sveriges förbindelser med annan stat,
mellanfolklig organisation, myndighet m.m. Enligt 2
kap. 1 § andra stycket sekretesslagen gäller
sekretess hos myndighet för uppgifter av det
angivna slaget, om det kan antas att det stör
Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat
sätt skadar landet om uppgiften röjs. Behovet av
sekretesskydd hos tillsynsmyndigheten på detta
område är därmed tillgodosett.
Postverkets funktionsansvar för totalförsvarets
behov av postbefordran kommer att föras över till
tillsynsmyndigheten. När det gäller totalförsvars-
området finns erforderligt sekretesskydd i 2 kap. 2
§ sekretesslagen. Där stadgas att sekretess gäller
för uppgift som angår verksamhet för att försvara
landet eller planläggning eller annan förberedelse
av sådan verksamhet eller som i övrigt rör total-
försvaret, om det kan antas att det skadar landets
försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets
säkerhet om uppgiften röjs.
Som framgår av den allmänna motiveringen är
avsikten att Posten AB skall handha en del
uppgifter som innefattar myndighetsutövning.
Tryckfrihetsförordningens regler om allmänna
handlingars offentlighet bör vara tillämpliga på
dessa delar av postbolagets verksamhet. Vari
myndighetsutövningen består beskrivs i avsnitten om
Postverkets medverkan vid val * poströstning
(avsnitt 6.8.1), särskild postdelgivning (avsnitt
6.8.2), tullkontroll m.m. (avsnitt 6.9), utlämnande
av körkort (avsnitt 6.8.3) samt i avsnittet om
handläggning av flyttningsanmälningar (avsnitt
6.8.4). Offentlighetsprincipens utvidgning
föranleder ett tillägg till bilagan till sekretess-
lagen av de verksamheter som nämnts ovan, varvid de
två sistnämnda har beskrivits i enlighet med
Lagrådets förslag.
12.3 Förslaget till lag om ändring i
luftfartslagen
Ändringen i 9 kap. 2 § är föranledd av Postverkets
bolagisering.
12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om
straff för varusmuggling
Ändringarna stämmer överens med vad varusmugg-
lingsutredningen föreslagit i betänkandet SOU
1991:84 och innebär att postpersonal inte längre
åläggs att medverka i kontrollen av varusmugg-
lingslagens efterlevnad samt att verkställa beslag
på grund av misstanke om brott. Som framgår av den
allmänna motiveringen har ändringarna dock inte
någon större praktisk betydelse, eftersom
postpersonal även fortsättningsvis kommer att med-
verka enligt tullagens bestämmelser vid
tullkontrollen av varor som förs in i landet som
postförsändelser.
12.5 Förslaget till lag om ändring i delgivnings-
lagen
Till ett postbefordringsföretag skall enligt
regeringens förslag kunna uppdras att medverka vid
särskild postdelgivning på samma sätt som i dag
Postverket gör. En ändring av 3 § andra stycket och
24 § andra stycket delgivningslagen föreslås
därför. I praktiken torde det endast vara aktuellt
att anlita det statliga postbolaget, Posten AB, för
uppgiften. Utvecklingen kan dock gå därhän att även
annan kan anlitas för uppgiften.
Ändringar har också gjorts i 3 § första och tredje
styckena, i 3 a § första stycket, i 17 § andra och
tredje styckena samt i 19 § tredje stycket, där
uttrycket "med posten" förekommer. Se därom närmare
avsnitt 6.15.
12.6 Förslaget till lag om ändring i vallagen
Ändringarna i vallagen innebär att Posten AB
övertar uppdraget att vara röstmottagare vid
poströstning, medan Riksskatteverket skall vara
central valmyndighet för poströstningen. Därmed är
Riksskatteverket central valmyndighet för samtliga
riksdagsval, och val i hela riket till kommun- och
landstingsfullmäktige. I lagen har även gjorts en
språklig anpassning till den nya kommunallagen
(1991:900).
12.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om
kyrkofullmäktigval, m.m.
Ändringarna innebär, liksom när det gäller
vallagen, att Posten AB övertar Postverkets
uppgifter i samband med poströstning. Central
valmyndighet för poströstningen är dock
Riksskatteverket.
12.8 Förslaget till lag om ändring i datalagen
Enligt 27 § andra stycket har regeringen möjlighet
att föreskriva att uppgifter om adresser hämtas
till SPAR från Postverket. Bestämmelsen bör
upphävas i samband med Postverkets bolagisering.
12.9 Förslaget till lag om ändring i lagen om
kriminalvård i anstalt
Bestämmelsen i 25 § andra stycket, som innebär att
brev från en intagen till Postverket får granskas,
behövs inte efter Postverkets bolagisering.
12.10 Förslaget till lag om ändring i lagen om
inrikes vägtransport
Enligt 2 § första stycket undantas postbefordran
från lagens tillämpningsområde. En bestämmelse
införs som anger att lagens ansvarighetsregler
oavsett detta enligt 14 § postlagen skall tillämpas
i avtalsförhållandet mellan ett
postbefordringsföretag och den som har anlitat
företaget för befordran av paket inom landet.
När det gäller förhållandet mellan
postbefordringsföretagen och deras kunder finns
bestämmelser i 6 § förslaget till postlag såvitt
gäller ansvarighet för brev. I fråga om inrikes
paketbefordran gäller enligt 14 § att
postbefordringsföretags ansvar gentemot den som
anlitat företaget för befordran regleras av vissa
bestämmelser i vägtransportlagen, nämligen 5 och
27*42 §§. Vägtransportlagens bestämmelser blir
således tillämpliga i fråga om paketbefordran
oavsett vilket befordringssätt som i praktiken
används av postbefordringsföretaget.
12.11 Förslaget till lag om ändring i lagen om be-
handlingen av häktade och anhållna m.fl.
I 9 § har gjorts en ändring motsvarande den i 25 §
lagen om kriminalvård i anstalt.
12.12 Förslaget till lag om ändring i
körkortslagen
I 32 § har ett nytt andra stycke införts där det
föreskrivs att regeringen får överlämna till ett
postbefordringsföretag att medverka vid utlämnande
av körkort. Bl.a. skall ett sådant företag utföra
identitetsprövning i samband med att ett körkort
lämnas ut. I praktiken torde det för närvarande
endast vara Posten AB som kan komma i fråga för
uppdraget. Bestämmelsen erfordras eftersom
uppgiften har bedömts i viss mån innefatta myndig-
hetsutövning hos postbefordringsföretaget.
12.13 Förslaget till lag om ändring i folkomröst-
ningslagen
Ändringarna innebär att Posten AB övertar
Postverkets nuvarande uppgifter. Central
valmyndighet för poströstningen är dock Riksskatte-
verket.
12.14 Förslaget till lag om ändring i
fastighetstaxeringslagen
Ändringen hänger samman med Postverkets
bolagisering, varigenom det nya statliga
postbolaget blir ett bland flera enskilda
postbefordringsföretag. Olika skatteregler bör
därmed inte gälla för Posten AB och andra
postbefordringsföretag.
12.15 Förslaget till lag om ändring i tullagen
Ändringarna motiveras av att det anses angeläget
att det statliga postbolaget, Posten AB, även
framdeles åläggs att medverka i tullkontrollen av
postförsändelser. Vidare bör systemet med
direktförtullning behållas för Posten AB.
Ändringarna gäller både tullkontroll enligt 73 §
och tullskyldighet enligt 80 §.
12.16 Förslaget till lag om ändring i
folkbokföringslagen
Ändringen i 25 § innebär att anmälan om flyttning
kan göras till en skattemyndighet, en allmän
försäkringskassa eller till ett postbefordrings-
företag som regeringen bestämmer.
12.17 Förslaget till lag om ändring i
bankrörelselagen
När Postgirot ombildas till bankaktiebolag blir
bestämmelsen i 1 kap. 2 § tredje stycket om rätt
för Postverket att för sin postgirorörelse hålla
konton för allmänheten överflödig. Bestämmelsen har
därför tagits bort.
12.18 Förslaget till lag om ändring i lagen om
Sveriges riksbank
I 22 b § andra stycket har, med anledning av
Postverkets bolagisering, uttrycket "Postverket"
ersatts med "Posten Aktiebolag".
12.19 Förslaget till lag om ändring i lagen om
valuta- och kreditreglering
Uttrycket "eller Postverket" i 2 kap. 2 och 3 §§
avser Postgirot. Postgirot kommer att omfattas av
begreppet kreditinstitut efter ombildningen till
bankaktiebolag och uttrycket "eller Postverket" har
därför tagits bort.
I 2 kap. 6 § finns en möjlighet att vid
förordnande om valutareglering medge Riksbanken
eller posttjänstemän som Riksbanken bestämmer att
öppna och granska de brev och andra försändelser
till och från utlandet som finns inom Postverket. I
samband med Postverkets bolagisering föreslås att
bestämmelsen ändras så att Riksbanken i samråd med
tillsynsmyndigheten på postområdet får utse den
person som får rätt att öppna och granska
försändelser. Vidare bör bestämmelsen gälla
försändelser som finns hos alla
postbefordringsföretag.
12.20*12.25 Förslaget till lag om ändring i
uppbördslagen m.fl. lagar
I 52 § fjärde stycket har, med anledning av
Postverkets bolagisering, uttrycket "en
postanstalt" ersatts med "Posten Aktiebolag". När
Postgirot ombildas till bankaktiebolag blir vidare
uttrycket "giroinstitut" överflödigt. Uttrycket har
därför tagits bort.
Motsvarande ändringar har gjorts i följande lagar,
nämligen lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt, lagen (1968:430) om mervärdeskatt, kupo-
ngskattelagen (1970:624), fordonsskattelagen
(1988:327) och lagen (1990:676) om skatt på ränta
på skogskontomedel m.m.
Bilaga 1
Postlagsutredningens sammanfattning av betänkandet
(SOU 1993:9) Postlag
Under senare år har det skett väsentliga
förändringar på postområdet. Den tekniska
utvecklingen har förbättrat förutsättningarna för
en snabb och effektiv postservice. Samtidigt har
nya kommunikationsmedel tillkommit som utgör
viktiga alternativ till den traditionella
postverksamheten. Hit hör bl.a. telefaxtekniken och
de ökade möjligheterna till datakommunikation.
Även om andra kommunikationsmedel än
postverksamhet har fått stor betydelse, står det
klart att de inte kan ersätta postservicen.
Privatpersoner likaväl som myndigheter och företag
har behov av att brev och paket blir befordrade på
ett effektivt och tillförlitligt sätt. Postverksam-
heten utgör ett nödvändigt kommunikationsmedel inte
bara inom landet utan också internationellt. Vikten
av en väl fungerande postverksamhet har
understrukits bl.a. inom EG-kommissionen.
Det anses allmänt att en fri konkurrens är av
värde för att postservicen skall bli så effektiv
som möjligt. På paketbefordringens område har också
konkurrensen sedan länge varit fri, i Sverige
liksom i många andra länder. Däremot har
brevbefordringen, både här och på andra håll, varit
föremål för ett statligt monopol. Postverkets
ensamrätt på brevområdet upphörde emellertid vid
årsskiftet 1992/93.
Som ett led i arbetet med att få till stånd en
mera effektiv postservice och att göra den statliga
postverksamheten bättre rustad att möta konkur-
rensen från andra distributionsföretag har
statsmakterna beslutat att Postverket skall
ombildas till aktiebolag. Avsikten är att
ombildningen skall vara genomförd den 1 januari
1994.
Konkurrensen på postområdet är emellertid inte
problemfri. Vissa delar av dagens postverksamhet,
framför allt distributionen av brev till mottagare
i glesbygd, är inte lönsam från strikt
affärsmässiga synpunkter. Statsmakterna har
emellertid gett Postverket olika regionala och
sociala uppdrag, som bl.a. innebär att en
rikstäckande postservice skall upprätthållas. Med
en fri och utvidgad konkurrens finns det en risk
för att den icke lönsamma postservicen försämras.
Det är naturligt att nya postoperatörer försöker
koncentrera sig på den del av postverksamheten som
ger störst vinster, framför allt brev- och
paketutdelning i de större städerna. Detta kan
försvåra situationen för det eller de företag som
vill ägna sig åt en rikstäckande postservice.
Den nya situation som uppstår på postområdet i och
med att konkurrensen släpps fri och Postverket
bolagiseras har gjort det nödvändigt att se över
gällande bestämmelser beträffande postverksamhet.
Översynen har anförtrotts postlagsutredningen, som
lägger fram resultatet av sitt arbete i detta
betänkande.
Utredningen föreslår att vissa centrala regler på
postområdet samlas i en särskild postlag. Därutöver
föreslås ändringar i olika befintliga lagar.
Den föreslagna postlagen inleds med en bestämmelse
om att det i landet skall finnas en rikstäckande
postservice som innebär att brev och paket kan nå
alla oavsett adressort. Alla skall kunna få brev
befordrade till ett enhetligt och rimligt pris, och
privatpersoner skall också ha möjlighet att få
paket befordrade till enhetligt pris.
Ansvaret för att den angivna servicen kommer att
finnas ligger på staten. Det åligger sålunda staten
att se till att det finns ett eller flera företag
som tillsammans åstadkommer en rikstäckande
postservice.
I praktiken torde den grundläggande postservicen -
åtminstone under den närmaste framtiden - komma att
handhas av det nybildade statliga postbolaget.
Genom att på olika sätt utöva sitt ägarinflytande i
bolaget kan staten se till att de uppställda målen
för postservicen uppfylls.
Huvuddelen av den föreslagna postlagens
bestämmelser gäller befordran av brev. Den typen av
postförsändelser innehåller ofta personliga eller
förtroliga meddelanden, och det är viktigt att
avsändare och mottagare kan lita på att innehållet
inte röjs. Det är också angeläget att
brevbefordringen sker på ett tillförlitligt sätt.
Utredningen diskuterar i betänkandet om det bör
ställas upp ett krav på tillstånd för den som vill
syssla med brevbefordringsverksamhet. Tanken på ett
tillståndssystem avvisas emellertid. Däremot
föreslår utredningen att brevbefordran skall stå
under tillsyn av en statlig myndighet. Tillsynen
bör enligt utredningen anförtros åt den nyligen
inrättade Telestyrelsen, som har liknande uppgifter
på teleområdet.
Den föreslagna postlagen innehåller en rad olika
regler om hanteringen av obeställbara brev. Hit hör
bl.a. brev som är felaktigt adresserade och därför
inte kan delas ut till mottagaren, liksom brev som
är ofrankerade eller otillräckligt frankerade och
som inte löses ut. De föreslagna reglerna, som i
stor utsträckning motsvarar den nuvarande lagen
(1990:291) om obeställbara postförsändelser,
innebär att obeställbara brev om möjligt skall
återställas till avsändaren. Om inte detta kan ske,
får brevet öppnas av tillsynsmyndigheten. Öppnandet
kan göra det möjligt att skicka brevet till
adressaten eller avsändaren. I annat fall skall
brevet förvaras en viss tid hos tillsynsmyndigheten
och tillfaller därefter staten.
Utredningen föreslår också vissa bestämmelser om
postbefordringsföretags ansvar, när ett brev eller
paket har kommit bort, skadats eller försenats.
Beträffande brev är företagen inte tvingade att ta
på sig något ansvar, utan de får fritt träffa avtal
med sina kunder om vad som skall gälla. Även på
paketområdet skall det enligt utredningen i princip
råda avtalsfrihet, men vissa skyddsregler som finns
i den allmänna vägtransportlagstiftningen måste
iakttas.
Varje postbefordringsföretag har enligt
utredningsförslaget rätt att ge ut frimärken. I
sådan internationell posttrafik som sker inom ramen
för Världspostkonventionen får emellertid bara
användas frimärken som har getts ut av företag som
har utsetts att representera Sverige i det interna-
tionella postsamarbetet, dvs. i praktiken det
statliga postbolaget.
Utöver vad som nu har angetts innehåller
postlagsförslaget också regler om bl.a.
tystnadsplikt för den som genom sin anknytning till
postverksamhet har tagit befattning med brev som
har befordrats i verksamheten.
Som tidigare nämnts föreslår utredningen ändringar
i en rad befintliga lagar. Ändringarna rör bl.a.
reglerna om poströstning vid allmänna val. Det
föreslås att röstning liksom hittills skall kunna
ske på postkontor och att Postverkets roll som
röstmottagare skall övertas av det statliga
postbolaget. Även på andra områden, bl.a. inom
tullagstiftningen, förordar utredningen att vissa
av de uppgifter som i dag åvilar Postverket skall
flyttas över på postbolaget.
Den utvidgade konkurrensen på postområdet och
Postverkets bolagisering gör det nödvändigt att
även ändra reglerna om skydd för posthemlighet i
brottsbalken. Förslag till sådana ändringar har
emellertid redan lagts fram av andra utredningar.
Postlagsutredningens förslag skall enligt
betänkandet träda i kraft den 1 januari 1994.
Bilaga 2
Betänkandets lagförslag1 Förslag till
Postlag
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser om postverksamhet
1 § I landet skall det finnas en rikstäckande
postservice som innebär att brev och paket kan nå
alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet
för alla att få brev befordrade till enhetligt och
rimligt pris. Privatpersoner skall också ha
möjlighet att få paket befordrade till enhetligt
pris.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer (tillsynsmyndigheten) skall fortlöpande
följa utvecklingen på postområdet och bevaka att
postservicen motsvarar samhällets behov.
3 § Med postverksamhet avses i lagen regelbunden
befordran mot avgift av brev och paket med en
högsta vikt av 20 kg.
Brev och paket som hanteras i postverksamhet utgör
postförsändelser.
Med brev avses adresserade tillslutna
postförsändelser med en högsta vikt av 2 kg.
Vykort, brevkort och liknande försändelser jäm-
ställs med brev vid tillämpning av lagen.
Med paket avses adresserade postförsändelser med
en vikt av mer än 2 men högst 20 kg.
Befordran av brev
4 § Postverksamhet som avser befordran av brev
skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser
rimliga krav på tillförlitlighet och så att skyddet
för avsändares och mottagares personliga integritet
upprätthålls.
Obeställbara brev
5 § Ett brev är obeställbart, om
1. det inte kan delas ut till adressaten,
2. det är ofrankerat eller otillräckligt frankerat
och adressaten inte löser ut det, eller
3. det har återsänts från en utländsk
postförvaltning till det postbefordringsföretag som
befordrade brevet från landet.
6 § Ett obeställbart brev skall om möjligt
återställas till avsändaren. Kan återställande inte
ske, skall brevet sändas till tillsynsmyndigheten.
Detta gäller dock inte beträffande vykort, brevkort
och liknande försändelser.
7 § Ett obeställbart brev får öppnas endast av
tillsynsmyndigheten. Öppnande får ske, om kuvertet
eller motsvarande saknar sådana uppgifter om
avsändaren att brevet kan återställas till denne.
8 § Ett öppnat brev får inte undersökas närmare än
som behövs för att det skall kunna återställas till
avsändaren eller, beträffande brev som avses i 5 §
1, delas ut till adressaten.
9 § Öppnade brev som fortfarande är obeställbara
skall förvaras hos tillsynsmyndigheten.
Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten.
Innehåll som är utsatt för försämring eller som
består av trycksaker, reklamblad eller liknande som
kan antas sakna värde får omedelbart förstöras.
10 §Ett öppnat brev som inte har kunnat lämnas ut
tillfaller staten vid förvaringstidens utgång.
Skriftliga meddelanden skall då omedelbart
förstöras. Annat innehåll än pengar skall säljas,
om det lämpligen kan ske och en försäljning inte
kan antas medföra kränkning av någons personliga
integritet. I annat fall skall innehållet för-
störas.
11 §Ett belopp som betalats in till ett
postbefordringsföretag för befordran och som
företaget varken kan förmedla till mottagaren eller
återställa till inbetalaren tillfaller staten två
år efter det att inbetalningen gjordes.
Ansvarighet för brev och paket
12 §Förlust av brev, skada på brev eller försening
av brev ger inte rätt till ersättning från den som
befordrat brevet, om inte annat har avtalats mellan
honom och avsändaren.
I fråga om postbefordringsföretags ansvar gentemot
den som har anlitat företaget för befordran av
paket gäller 5 och 27*42 §§ lagen (1974:610) om
inrikes vägtransport i tillämpliga delar.
Tillsyn
13 §Tillsyn över att befordran av brev sker i
överensstämmelse med 4 § utövas av
tillsynsmyndigheten.
Tillsynsmyndigheten skall också utöva tillsyn över
efterlevnaden av de föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.
14 §Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få
de upplysningar och handlingar som behövs för
tillsynen från den som bedriver postverksamhet som
avser brevbefordran.
Tillsynsmyndigheten har också rätt till tillträde
till områden, lokaler och andra utrymmen där
verksamhet som står under tillsyn bedrivs.
15 §Tillsynsmyndigheten får meddela de
förelägganden som behövs för efterlevnaden av 4 §
eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen.
Förelägganden får förenas med vite.
Postverksamhet under kriser och i krig
16 §Regeringen eller, om regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om
befordran av postförsändelser under kriser och
krig.
Internationell postverksamhet
17 §Regeringen eller, om regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får meddela de föreskrifter som
behövs med hänsyn till Sveriges åtaganden enligt
internationella konventioner på postområdet.
Regeringen eller, om regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får meddela de föreskrifter som
behövs i fråga om erkännande av företag som
bedriver postverksamhet för deltagande i det
internationella postsamarbetet.
Frimärken m.m.
18 §I gränsöverskridande postbefordran som sker
inom ramen för världspostkonventionen får användas
endast frimärken som har getts ut av den som enligt
17 § andra stycket har erkänts för deltagande i det
internationella postsamarbetet.
19 §Regeringen eller, om regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får föreskriva i vad mån och på
vilket sätt postförsändelser skall utvisa vem som
har befordrat dem.
Avgifter
20 §Regeringen eller, om regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får föreskriva om skyldighet
för den som bedriver postverksamhet som avser
befordran av brev att betala avgift för finan-
sieringen av tillsynsmyndighetens verksamhet enligt
denna lag.
Avgift påförs av tillsynsmyndigheten.
Överklagande
21 §Beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag
får överklagas hos länsrätten.
Tystnadsplikt
22 §Den som till följd av sin anställning eller
motsvarande anknytning till postverksamhet har
tagit befattning med brev som befordrats i
verksamheten får inte obehörigen röja vad han
därigenom har fått veta. Tystnadsplikten gäller
såväl brevets innehåll som avsändarens och
mottagarens identitet. Den gäller dock inte i
förhållande till avsändaren och mottagaren.
Tystnadsplikt gäller även för uppgift som angår
kvarhållande och beslag enligt 27 kap.
rättegångsbalken.
För uppgift om enskilds adress gäller
tystnadsplikt endast om det kan antas att röjande
av uppgiften skulle medföra fara för att någon
utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men.
23 §Om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt
som föreskrivs i denna lag finns bestämmelser i
brottsbalken.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då
lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser
skall upphöra att gälla.
2. Bestämmelserna i 5*11 §§ skall tillämpas även
på försändelser som har varit obeställbara enligt
lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser
och som fortfarande är obeställbara vid ikraft-
trädandet av denna lag.
2 Förslag till
Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 §
tryckfrihetsförordningen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
4 §
För tryckt skrifts För tryckt skrifts
försändande genom försändande genom allmän
postverket eller annan trafikanstalt skola ej på
allmän trafikanstalt grund av skriftens inne-
skola ej på grund av håll gälla särskilda in-
skriftens innehåll gälla skränkningar eller
särskilda inskränkningar villkor. Vad nu sagts
eller villkor. Vad nu skall dock ej avse
sagts skall dock ej avse försändande, som innebär
försändande, som innebär överträdelse av vad i 3 §
överträdelse av vad i är stadgat.
3 § är stadgat.
Allmän trafikanstalt, som mottagit tryckt skrift
för befordran, skall ej anses som skriftens
utspridare.
Denna lag träder i kraft den
3 Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 § sekretesslagen
(1980:100) och bilagan till denna lag skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
8 §
Sekretess gäller inom Sekretess gäller inom
postverket för uppgift den myndighet som har att
som angår särskild utöva tillsyn över
postförsändelse. Om postverksamhet för
sekretess inte följer av uppgift som angår
annan bestämmelse, får särskild postförsändelse.
dock sådan uppgift Om sekretess inte följer
lämnas till den som är av annan bestämmelse, får
försändelsens avsändare dock sådan uppgift lämnas
eller mottagare. Se- till den som är försän-
kretess gäller inom delsens avsändare eller
postverket även för upp- mottagare.
gift om enskilds
förbindelse med post-
girorörelsen eller bank.
Sekretess gäller inom televerket för uppgift som
angår särskilt telefonsamtal eller annat
telemeddelande. Om sekretess inte följer av annan
bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till den
som har tagit del i telefonsamtalet eller annars är
telemeddelandets avsändare eller mottagare eller
som innehar apparat som använts för telemed-
delandet.
Sekretess gäller hos Sekretess gäller hos
postverket, televerket televerket och annan
och annan myndighet som myndighet som handhar
handhar allmän allmän samfärdsel för
samfärdsel för uppgift uppgift som angår
som angår enskilds för- enskilds förbindelse med
bindelse med samfärdselverksamheten
samfärdselverksamheten och som inte avses i
och som inte avses i första eller andra
första eller andra stycket, om det inte står
stycket, om det inte klart att uppgiften kan
står klart att uppgiften röjas utan att den
kan röjas utan att den enskilde lider skada
enskilde lider skada eller men.
eller men. Sekretessen
hos postverket för upp-
gift om enskilds adress
gäller dock endast, om
det kan antas att
röjande av uppgiften
skulle medföra fara för
att någon utsätts för
övergrepp eller annat
allvarligt men.
Sekretess gäller för uppgift vid särskild
sambandstjänst inom totalförsvaret, om uppgiften
avser telemeddelande som utomstående utväxlar på
allmänt telenät.
Sekretess gäller i ärenden som avser TV-avgifter
för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden, om det kan antas att den enskilde
eller någon honom närstående lider skada eller men
om uppgiften röjs.
I fråga om uppgift i I fråga om uppgift i
allmän handling gäller allmän handling gäller
sekretessen enligt sekretessen enligt tredje
första stycket tredje och femte styckena i
meningen samt tredje och högst tjugo år.
femte styckena i högst
tjugo år.
Föreslagen lydelse
Bilaga
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad
som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt
att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något
av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna
hör till där angiven verksamhet hos organet.
Verksamheten anges i förekommande fall med
hänvisning till numret i Svensk författningssamling
(SFS) på den författning med stöd av vilken
verksamheten har uppdragits åt organet.
Organ Verksamhet
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
Notarius publicus all verksamhet som
notarius publicus (SFS
1981:1363)
Posten AB
Medverkan vid val (SFS
1972:620 och 1972:704),
folkomröstning (SFS
1979:369), särskild
postdelgivning (SFS
1970:428), tullkontroll
(SFS 1987:1065),
medverkan i verksamhet
som gäller totalförsvaret
(SFS 1951:51 och
Regleringsföreningarna 1986:294) samt identi-
Föreningen för tetsprövning i samband
mejeriprodukter, med undertecknande av
ekonomisk förening, körkortsunderlag (SFS
Svensk kötthandel, före- 1977:477)
ning u.p.a., Sveriges
oljeväxtintressenter, statligt stöd i
förening u.p.a., Sve- marknadsreglerande syfte
riges pota- (SFS 1967:340)
tisintressenter, ekono-
misk förening, Svensk
sockerhandel, ekonomisk
förening, Svensk spann-
målshandel, ekonomisk
förening, och Svensk
ägghandel, förening
u.p.a.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
4 Förslag till
Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 § luftfartslagen
(1957:297) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
2 §
Vid transport av post Vid transport av post
ansvarar fraktföraren ansvarar fraktföraren
uteslutande mot post- uteslutande mot post-
förvaltningen. Ansvaret befordringsföretaget. An-
regleras inte av svaret regleras inte av
bestämmelserna i detta bestämmelserna i detta
kapitel utan av de sär- kapitel utan av de sär-
skilda regler som gäller skilda regler som gäller
mellan fraktföraren och mellan fraktföraren och
postförvaltningen. postbefordringsföretaget.
Bestämmelserna i 3*8 §§ gäller inte i fråga om
transporter som utförs under osedvanliga
förhållanden och som inte utgör normal luftfarts-
verksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling
Härigenom föreskrivs att 14 och 15 §§ lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §
Tulltjänsteman, Tulltjänsteman,
tjänsteman vid tjänsteman vid
kustbevakningen, kustbevakningen, tjänste-
tjänsteman vid lots- och man vid lots- och
fyrstaten, fyrstaten och tjänsteman
posttjänsteman och vid statens järnvägar
tjänsteman vid statens åligger att i den mån
järnvägar åligger att i honom anbefalld tjänst-
den mån honom anbefalld göring därtill föranleder
tjänstgöring därtill noggrant övervaka, att
föranleder noggrant brott, som avses i denna
övervaka, att brott, som lag, icke äger rum.
avses i denna lag, icke
äger rum. Vid sådan
tillsyn äge, utan hinder
av vad eljest är stad-
gat, posttjänsteman
föranstalta om
undersökning av
postpaket, som inlämnats
för befordran till
utrikes ort eller
ankommer till riket.
Tulltjänsteman och tjänsteman vid kustbevakningen
äge enahanda rätt som enligt rättegångsbalken
tillkommer polisman att gripa den som misstänkes
för brott, som avses i denna lag, samt att till
förhör medtaga den som är tillstädes å plats, där
sådant brott förövats.
15 §
Tulltjänsteman, Tulltjänsteman,
tjänsteman vid tjänsteman vid
kustbevakningen, kustbevakningen, tjänste-
tjänsteman vid lots- och man vid lots- och
fyrstaten ävensom polis- fyrstaten ävensom polis-
man må taga egendom, som man må taga egendom, som
kan antagas vara enligt kan antagas vara enligt
denna lag förverkad, i denna lag förverkad, i
beslag. I samband med beslag. I samband med
tillsyn enligt 14 § tillsyn enligt 14 §
första stycket för upp- första stycket för upp-
dagande av varusmuggling dagande av varusmuggling
må ock posttjänsteman må ock tjänsteman vid
och tjänsteman vid statens järnvägar
statens järnvägar verkställa beslag som
verkställa beslag som nyss sagts.
nyss sagts. Tulltjän- Tulltjänsteman och tjän-
steman och tjänsteman steman vid
vid kustbevakningen äge kustbevakningen äge i
i övrigt i fråga om övrigt i fråga om brott,
brott, som avses i denna som avses i denna lag,
lag, den rätt att taga den rätt att taga egendom
egendom i beslag, som i beslag, som enligt
enligt rättegångsbalken rättegångsbalken tillkom-
tillkommer polisman. mer polisman.
Verkställes beslag av annan än
undersökningsledaren eller åklagaren och har denne
ej beslutat beslaget, skall anmälan skyndsamt göras
hos honom, och skall han därvid omedelbart pröva,
om beslaget skall bestå.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
6 Förslag till
Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)
Härigenom föreskrivs att 3, 3 a, 19 och 24 §§
delgivningslagen (1970:428) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Myndighet ombesörjer Myndighet ombesörjer
delgivning genom att delgivning genom att
sända handlingen med sända handlingen med post
posten eller överlämna eller överlämna den med
den med bud eller på bud eller på annat sätt
annat sätt till den till den sökte, varvid
sökte, varvid som bevis som bevis att denne har
att denne har mottagit mottagit försändelsen
försändelsen begäres begäres delgivningskvitto
delgivningskvitto eller eller mottagningsbevis
mottagningsbevis (ordinär delgivning).
(ordinär delgivning). Ordinär delgivning kan
Ordinär delgivning kan också ske genom förenklad
också ske genom delgivning enligt 3 a §.
förenklad delgivning Om det finns anledning
enligt 3 a §. antaga att delgivnings-
Om det finns anledning kvitto eller mottagnings-
antaga att bevis ej kommer att
delgivningskvitto eller lämnas eller ej kommer
mottagningsbevis ej kom- att erhållas i tid, får
mer att lämnas eller ej myndighet som regeringen
kommer att erhållas i bestämmer ombesörja att
tid, får myndighet som handlingen överlämnas
regeringen bestämmer till den sökte i särskild
ombesörja att handlingen ordning genom det
överlämnas till den statliga postbolaget
sökte i särskild ordning (särskild postdelgiv-
genom postverkets ning).
försorg (särskild När det är lämpligt,
postdelgivning). får en myndighet delge
kallelser, meddelanden
När det är lämpligt, och andra handlingar, som
får en myndighet delge inte är omfattande eller
kallelser, meddelanden annars av svårtill-
och andra handlingar, gängligt innehåll, genom
som inte är omfattande att innehållet läses upp
eller annars av vid telefonsamtal med den
svårtillgängligt sökte och handlingen där-
innehåll, genom att efter sänds till denne
innehållet läses upp vid med post (telefondelgiv-
telefonsamtal med den ning). Sådan delgivning
sökte och handlingen får inte avse stämnings-
därefter sänds till ansökningar eller andra
denne med posten handlingar, varigenom mål
(telefondelgivning). eller ärenden
Sådan delgivning får anhängiggörs.
inte avse stämnings-
ansökningar eller andra
handlingar, varigenom
mål eller ärenden
anhängiggörs.
Kan delgivning inte ske enligt första*tredje
styckena, får delgivning ske genom stämningsman
eller annan, vars intyg enligt 24 § första stycket
utgör fullt bevis om delgivning
(stämningsmannadelgivning).
I fall som avses i 15 och 16 §§ får delgivning ske
genom kungörelse (kungörelsedelgivning).
3 a §
Om det inte är Om det inte är olämpligt
olämpligt med hänsyn med hänsyn till
till omständigheterna, omständigheterna, får
får ordinär delgivning ordinär delgivning med
med den som är part den som är part eller som
eller som har liknande har liknande ställning i
ställning i ett mål ett mål eller ärende ske
eller ärende ske genom genom att myndigheten
att myndigheten sänder sänder handlingen med
handlingen med posten post till den sökte under
till den sökte under hans senast kända adress
hans senast kända adress och minst en dag senare
och minst en dag senare skickar ett meddelande om
skickar ett meddelande att handlingen har sänts
om att handlingen har (förenklad delgivning).
sänts (förenklad delgiv-
ning).
Förenklad delgivning får inte avse
stämningsansökningar eller andra handlingar
varigenom mål eller ärenden anhängiggörs och får
användas bara om den sökte har delgivits upplysning
om att förenklad delgivning kan komma att användas
i målet eller ärendet. Delgivning av sådan
upplysning med den som inlett målet eller ärendet
behöver dock inte ske, om upplysningen lämnas i
nära anslutning till att dennes ansökan kommit in
till myndigheten.
19 §
Delgivning har skett Delgivning har skett
genom att den som söks genom att den som söks
för delgivning själv har för delgivning själv har
mottagit handlingen, mottagit handlingen,
oavsett på vilket sätt oavsett på vilket sätt
den kommit honom till den kommit honom till
handa. Har den sökte handa. Har den sökte
kvitterat postförsän- kvitterat postförsändelse
delse som hämtats av som hämtats av bud, skall
bud, skall den anses ha den anses ha kommit honom
kommit honom till handa till handa samma dag som
samma dag som den den avhämtats på
avhämtats på posten. postkontor.
Förekommer vid särskild postdelgivning eller
stämningsmannadelgivning att den som sökes för
delgivning vägrar att taga emot handlingen, anses
delgivning ändå ha skett.
Delgivning skall anses Delgivning skall anses
ha skett enligt 6 § ha skett enligt 6 § andra
andra stycket genom att stycket genom att
handlingen är till- handlingen är tillgänglig
gänglig och meddelandet och meddelandet del-
delgivits, givits,
enligt 3 a § när två enligt 3 a § när två
veckor förflutit från veckor förflutit från det
det att meddelandet att meddelandet skickades
skickades med posten och med post och det inte med
det inte med hänsyn till hänsyn till omständig-
omständigheterna heterna framstår som
framstår som osannolikt osannolikt att handlingen
att handlingen före före tvåveckorstidens
tvåveckorstidens utgång utgång kommit fram till
kommit fram till den den söktes senast kända
söktes senast kända adress,
adress, enligt 3 § tredje
enligt 3 § tredje stycket, 12 eller 13 §
stycket, 12 eller 13 § genom att det blivit
genom att det blivit fullgjort som föreskrivs
fullgjort som föreskrivs där,
där, enligt 15 § andra
enligt 15 § andra stycket sista punkten
stycket sista punkten genom att handlingen
genom att handlingen lämnats i den söktes
lämnats i den söktes hemvist eller fästs på
hemvist eller fästs på dörren till hans bostad,
dörren till hans bostad, enligt 17 § på tionde
enligt 17 § på tionde dagen efter beslutet om
dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning
kungörelsedelgivning under förutsättning att
under förutsättning att det blivit fullgjort som
det blivit fullgjort som föreskrives i paragrafens
föreskrives i paragra- första stycke.
fens första stycke.
24 §
Som fullt bevis att delgivning har skett på sätt
som anges i intyget gäller intyg som i tjänsten
utfärdas av stämningsman, tjänsteman vid svensk
utlandsmyndighet, åklagare, polisman, kronofogde,
exekutiv tjänsteman vid kronofogdemyndighet samt
tjänsteman vid någon av följande inrättningar,
nämligen
1. kriminalvårdsanstalt,
2. häkte,
3. hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga och i 22 §
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall,
4. sådan enhet som avses i 6 § första stycket
andra meningen lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård och i 5 § lagen (1991:1137)
om rättspsykiatrisk undersökning,
om delgivningen avser den som är intagen där.
Samma vitsord tillkommer intyg av notarius publicus
och intyg av nämndeman i tingsrätt vid delgivning
för tingsrättens räkning.
Vid särskild Vid särskild post-
postdelgivning har intyg delgivning har intyg av
av tjänsteman vid anställd vid det statliga
postverket sådant postbolaget sådant
vitsord som anges i vitsord som anges i
första stycket. första stycket.
Intyg att delgivning skett på utrikes ort skall
gälla som fullt bevis att delgivning skett på sätt
som anges i intyget, om intygsgivarens behörighet
styrkes av tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet.
Intyg om delgivning på utrikes ort gäller som fullt
bevis även utan sådant bestyrkande som nyss nämnts,
om detta följer av överenskommelse med främmande
stat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
7 Förslag till
Lag om ändring i vallagen (1972:620)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 §, 8 kap. 1 och
9 §§, 10 kap. 2, 3 och 10 §§, 11 kap. 5 § samt
13 kap. 7, 8 och 11 §§ vallagen (1972:620) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
10 §
Centrala valmyndigheten Centrala valmyndigheten
upprättar för varje slag upprättar för varje slag
av val och för varje av val och för varje
riksdagsvalkrets, lands- riksdagsvalkrets,
tingskommun och kommun landstingskommun och
listor över de kommun listor över de
kandidater som partierna kandidater som partierna
anmält. Listorna skall anmält. Listorna skall
sändas till postverket. sändas till det statliga
Skall röstning äga rum postbolaget. Skall
hos utlandsmyndighet röstning äga rum hos
eller på fartyg, skall utlandsmyndighet eller på
listorna om möjligt fartyg, skall listorna om
sändas även till myndig- möjligt sändas även till
heten och fartygets myndigheten och fartygets
befälhavare. Listorna befälhavare. Listorna för
för varje varje riksdagsvalkrets,
riksdagsvalkrets, landstingskommun och
landstingskommun och kommun skall så snart som
kommun skall så snart möjligt tillställas
som möjligt tillställas länsstyrelsen.
länsstyrelsen.
8 kap.
1 §
Röstning sker på val- Röstning sker på val-
dagen i vallokalen för dagen i vallokalen för
det valdistrikt där det valdistrikt där
väljaren är upptagen i väljaren är upptagen i
röstlängd. röstlängd.
Röstberättigad, som på Röstberättigad, som på
grund av vistelse utom grund av vistelse utom
riket eller på annan ort riket eller på annan ort
inom riket eller av inom riket eller av annat
annat skäl finner sig skäl finner sig vara för-
vara förhindrad att hindrad att rösta på
rösta på valdagen i valdagen i vallokalen för
vallokalen för det val- det valdistrikt där han
distrikt där han är upp- är upptagen i röstlängd,
tagen i röstlängd, får får rösta på det statliga
rösta på postkontor inom postbolagets postkontor
riket, hos svensk ut- inom riket, hos svensk
landsmyndighet eller på utlandsmyndighet eller på
svenskt fartyg i utrikes svenskt fartyg i utrikes
fart. fart.
Om flera val äger rum samtidigt, skall väljare som
röstar på postkontor, hos utlandsmyndighet eller på
fartyg vid ett och samma tillfälle utöva sin
rösträtt i samtliga val han vill deltaga i.
9 §
Valkuvert tillställs valnämnder och röstmottagare.
Fönsterkuvert som avses i 5 § tillställs
röstmottagare.
Valkuvert får lämnas ut endast i samband med
röstning. Inner- och ytterkuvert för val-
sedelsförsändelse skall i god tid före valet finnas
tillgängliga
1. hos valnämnden och hos de personer åt vilka
nämnden har uppdragit att gå väljarna till handa i
sådant hänseende,
2. på postkontor samt 2. på postkontor samt
hos lantbrevbärare som hos de av det statliga
tar emot valsedels- postbolagets lantbrev-
försändelser, bärare som tar emot
valsedelsförsändelser,
3. hos utlandsmyndigheter och på fartyg där röst-
ning skall äga rum.
Inner- och ytterkuvert för valsedelsförsändelse
skall dessutom på begäran kostnadsfritt
tillhandahållas parti som vid något av de två
senaste riksdagsvalen har fått mer än en procent av
rösterna i hela landet.
10 kap.
2 §
Röstning på postkontor Röstning på postkontor
äger rum under tid då äger rum under tid då
postkontoret är öppet postkontoret är öppet för
för allmänheten. På allmänheten. På förslag
förslag av postverket av det statliga post-
får centrala valmyndig- bolaget får centrala
heten begränsa den tid valmyndigheten begränsa
då röstning får ske på den tid då röstning får
postkontor före val- ske på postkontor före
dagen. Röstning skall valdagen. Röstning skall
dock alltid kunna äga dock alltid kunna äga rum
rum under minst en timme under minst en timme
varje dag då varje dag då postkontoret
postkontoret är öppet är öppet för allmänheten.
för allmänheten. På På valdagen skall
valdagen skall postkontor vara öppet för
postkontor vara öppet röstmottagning minst en
för röstmottagning minst timme före klockan 11 och
en timme före klockan 11 minst en timme efter
och minst en timme efter klockan 15. Vid sådana
klockan 15. Vid sådana val av landstings-
val av ledamöter och kom-
landstingsledamöter och munfullmäktige som ej om-
kommunfullmäktige som ej fattar hela riket får
omfattar hela riket får dock centrala
dock centrala valmyndigheten bestämma
valmyndigheten bestämma att röstmottagning ej
att röstmottagning ej skall anordnas på
skall anordnas på valdagen.
valdagen. Finns det särskilda
Finns det särskilda skäl, får centrala
skäl, får centrala valmyndigheten på förslag
valmyndigheten på av det statliga postbola-
förslag av postverket get bestämma att
bestämma att röst- röstmottagning skall
mottagning skall anord- anordnas endast på vissa
nas endast på vissa postkontor. Vid val till
postkontor. Vid val till riksdagen och vid sådana
riksdagen och vid sådana val av lands-
val av landstingsleda- tingsledamöter eller kom-
möter eller kommun- munfullmäktige som omfat-
fullmäktige som omfattar tar hela riket skall
hela riket skall röstning dock alltid
röstning dock alltid kunna äga rum på minst
kunna äga rum på minst ett postkontor i varje
ett postkontor i varje kommun.
kommun. Inrättas med anledning
Inrättas med anledning av valet postkontor vid
av valet postkontor vid sjukhus, ålderdomshem,
sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårdsanstalt
kriminalvårdsanstalt el- eller liknande
ler liknande vårdinrätt- vårdinrättning eller
ning eller vårdanstalt, vårdanstalt, äger
äger röstning där rum på röstning där rum på tid
tid som postverket be- som det statliga
stämmer efter samråd med postbolaget bestämmer
valnämnden och med vård- efter samråd med val-
inrättningens eller nämnden och med
vårdanstaltens ledning, vårdinrättningens eller
dock tidigast sjunde vårdanstaltens ledning,
dagen före valdagen. dock tidigast sjunde
Postverket skall samråda dagen före valdagen. Det
med valnämnden och med statliga postbolaget
vårdinrättningens eller skall samråda med val-
vårdanstaltens ledning nämnden och med
om hur röstningen skall vårdinrättningens eller
genomföras. På begäran vårdanstaltens ledning om
av postverket skall hur röstningen skall ge-
valnämnden utse nomföras. På begäran av
erforderligt antal det statliga postbolaget
personer att biträda skall valnämnden utse
röstmottagare på erforderligt antal
postkontoret. personer att biträda
Inrättas med anledning röstmottagare på postkon-
av valet annat toret.
postkontor, skall Inrättas med anledning
postkontoret vara öppet av valet annat
för röstmottagning på postkontor, skall
valdagen, under tid som postkontoret vara öppet
postverket bestämmer för röstmottagning på
efter samråd med valdagen, under tid som
valnämnden i den kommun det statliga postbolaget
där postkontoret bestämmer efter samråd
inrättas. Röstning skall med valnämnden i den
dock alltid kunna äga kommun där postkontoret
rum under minst en timme inrättas. Röstning skall
före klockan 11 och dock alltid kunna äga rum
minst en timme efter under minst en timme före
klockan 15. klockan 11 och minst en
timme efter klockan 15.
3 §
Röstmottagare på Röstmottagare på
postkontor är den som postkontor är den som det
postverket utser. statliga postbolaget
utser.
10 §
Röstmottagare skall Röstmottagare skall
sända mottagna sända mottagna
fönsterkuvert och den i fönsterkuvert och den i
8 § omnämnda 8 § omnämnda
förteckningen till cen- förteckningen till cen-
trala valmyndigheten. trala valmyndigheten.
Sändes kuvert med Sändes kuvert med post,
posten, skall försän- skall försändelsen
delsen anordnas som anordnas som värdepost.
värdepost.
11 kap.
5 §
Väljare som betjänas av Väljare som betjänas av
lantbrevbärare får lämna lantbrevbärare får lämna
valsedel genom denne, om valsedel genom denne, om
röstning äger rum vid röstning äger rum vid det
det postkontor till postkontor till vilket
vilket lantbrevbäraren lantbrevbäraren är knu-
är knuten. Vid val som ten. Vid val som ej
ej omfattar hela riket omfattar hela riket får
får dock centrala val- dock centrala val-
myndigheten på förslag myndigheten på förslag av
av postverket begränsa det statliga postbolaget
antalet linjer vid vilka begränsa antalet linjer
valsedel får lämnas vid vilka valsedel får
genom lantbrevbärare. lämnas genom lantbrevbä-
rare.
Valsedelsförsändelse som avses i första stycket
anordnas på följande sätt. Väljaren lägger för
varje val själv in sin valsedel i ett innerkuvert.
I närvaro av ett vittne lägger han sedan in
iordningställda innerkuvert i ett ytterkuvert för
valsedelsförsändelse och tillsluter detta. Därefter
tecknar väljaren på ytterkuvertet försäkran på
heder och samvete att han förfarit på detta sätt.
Vittnet intygar skriftligen att väljaren
egenhändigt undertecknat försäkran. Vittne skall ha
fyllt 18 år. Väljarens make eller barn eller makens
barn får ej vara vittne, ej heller lantbrevbäraren.
Väljaren lämnar själv valsedelsförsändelsen och
sitt röstkort till lantbrevbäraren. Väljare som ej
är känd för lantbrevbäraren skall legitimera sig.
Gör han ej det, får han icke lämna försändelsen.
Lantbrevbäraren intygar på ytterkuvertet att han
mottagit försändelsen av väljaren.
13 kap.
7 §
Protokollet underskrives av ordföranden och två av
de närvarande valförrättarna. Därmed är
förrättningen avslutad.
Omedelbart därefter Omedelbart därefter
sänds röstlängd, sänds röstlängd,
protokoll och de protokoll och de
särskilda kuvert och särskilda kuvert och
omslag som avses i 3, 5 omslag som avses i 3, 5
och 6 §§ till och 6 §§ till valnämnden.
valnämnden. Sker Sker insändandet med
insändandet med posten, post, skall försändelsen
skall försändelsen anordnas som värdepost.
anordnas som värdepost.
8 §
Det åligger valnämnden att se till att samtliga
handlingar som avses i 7 § kommit in till nämnden
och att, om så ej är fallet, infordra det som
fattas.
Valnämnden behåller Valnämnden behåller
röstlängderna och röstlängderna och
vidarebefordrar omgående vidarebefordrar omgående
övrigt material till övrigt material till
länsstyrelsen. Sker länsstyrelsen. Sker
översändandet med posten översändandet med post
skall försändelsen skall försändelsen
anordnas som värdepost. anordnas som värdepost.
11 §
Över förrättning som Över förrättning som
avses i 9 § föres avses i 9 § föres
protokoll enligt for- protokoll enligt formulär
mulär som fastställes av som fastställes av cen-
centrala valmyndigheten. trala valmyndigheten. När
När förrättningen förrättningen slutförts,
slutförts, sänder sänder valnämnden
valnämnden omgående omgående röstlängder,
röstlängder, protokoll protokoll samt iordning-
samt iordningställda ställda kuvert och omslag
kuvert och omslag till till länsstyrelsen. Sker
länsstyrelsen. Sker översändandet med post
översändandet med posten skall försändelsen anord-
skall försändelsen nas som värdepost.
anordnas som värdepost.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofull-
mäktigval, m.m.
Härigenom föreskrivs att 17, 30, 31, 36, 42 och
42 a §§ lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,
m.m., skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 §
Röstning sker på Röstning sker på
valdagen i vallokalen valdagen i vallokalen för
för det valdistrikt där det valdistrikt där
väljaren är upptagen i väljaren är upptagen i
röstlängd. röstlängd.
Röstberättigad, som på Röstberättigad, som på
grund av vistelse utom grund av vistelse utom
riket eller på annan ort riket eller på annan ort
inom riket, eller av inom riket, eller av
annat skäl finner sig annat skäl finner sig
vara förhindrad att vara förhindrad att rösta
rösta på valdagen i på valdagen i vallokalen
vallokalen för det för det valdistrikt där
valdistrikt där han är han är upptagen i
upptagen i röstlängd, röstlängd, får rösta på
får rösta på postkontor det statliga postbolagets
inom riket. postkontor inom riket.
Om val av kyrkofullmäktige för församling och för
kyrklig samfällighet äger rum samtidigt, skall
väljare som röstar på postkontor vid ett och samma
tillfälle utöva sin rösträtt i de val som han vill
deltaga i.
30 §
Röstning får ske på varje postkontor inom riket,
vid val i hela landet från och med den tjugofjärde
dagen och vid annat val från och med den tionde
dagen före valdagen till och med torsdagen före
valdagen, om inte annat följer av andra eller
tredje stycket.
Röstning på postkontor Röstning på postkontor
äger rum under tid då äger rum under tid då
postkontoret är öppet postkontoret är öppet för
för allmänheten. På allmänheten. På förslag
förslag av postverket av det statliga postbola-
får centrala valmyndig- get får centrala
heten begränsa den tid valmyndigheten begränsa
då röstning får ske på den tid då röstning får
postkontor. Röstning ske på postkontor.
skall dock alltid kunna Röstning skall dock
äga rum under minst en alltid kunna äga rum
timme varje dag då under minst en timme
postkontoret är öppet varje dag då postkontoret
för allmänheten. är öppet för allmänheten.
Finns det särskilda Finns det särskilda
skäl, får centrala skäl, får centrala
valmyndigheten på valmyndigheten på förslag
förslag av postverket av det statliga postbo-
bestämma att röst- laget bestämma att
mottagning skall anord- röstmottagning skall
nas endast på vissa anordnas endast på vissa
postkontor. Vid val som postkontor. Vid val som
omfattar hela riket omfattar hela riket skall
skall röstning dock röstning dock alltid
alltid kunna äga rum på kunna äga rum på minst
minst ett postkontor i ett postkontor i varje
varje kommun. kommun.
Inrättas med anledning
Inrättas med anledning av valet postkontor vid
av valet postkontor vid sjukhus, ålderdomshem,
sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårdsanstalt
kriminalvårdsanstalt eller liknande
eller liknande vårdinrättning eller
vårdinrättning eller vårdanstalt, äger
vårdanstalt, äger röstning där rum på tid
röstning där rum på tid som det statliga
som postverket bestämmer postbolaget bestämmer
efter samråd med efter samråd med val-
valnämnden och med nämnden och med vårdin-
vårdinrättningens eller rättningens eller
vårdanstaltens ledning, vårdanstaltens ledning,
dock tidigast sjunde dock tidigast sjunde
dagen före valdagen. dagen före valdagen. Det
Postverket skall samråda statliga postbolaget
med valnämnden och med skall samråda med val-
vårdinrättningens eller nämnden och med
vårdanstaltens ledning vårdinrättningens eller
om hur röstningen skall vårdanstaltens ledning om
genomföras. På begäran hur röstningen skall
av postverket skall val- genomföras. På begäran av
nämnden utse det statliga postbolaget
erforderligt antal skall valnämnden utse
personer att biträda erforderligt antal
röstmottagare på personer att biträda
postkontoret. röstmottagare på post-
kontoret.
31 §
Röstmottagare på Röstmottagare på
postkontor är den som postkontor är den som det
postverket utser. statliga postbolaget
utser.
36 §
Väljare som är gift får lämna valsedel genom sin
make. Väljare, som på grund av sjukdom,
rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa sig i
vallokalen för det valdistrikt där han är upptagen
i röstlängd, får lämna valsedel genom bud. Bud får
den vara som är väljarens barn, barnbarn, fader,
moder eller syskon eller hans vårdare och som fyllt
18 år.
Väljare som betjänas av Väljare som betjänas av
lantbrevbärare får lämna det statliga postbolagets
valsedelsförsändelse lantbrevbärare får lämna
genom denne, om röstning valsedelsförsändelse
äger rum vid det post- genom denne, om röstning
kontor till vilket äger rum vid det postkon-
lantbrevbäraren är tor till vilket lantbrev-
knuten. Vid val som ej bäraren är knuten. Vid
omfattar hela riket får val som ej omfattar hela
dock centrala val- riket får dock centrala
myndigheten på förslag valmyndigheten på förslag
av postverket begränsa av postverket begränsa
antalet linjer vid vilka antalet linjer vid vilka
valsedel får lämnas valsedel får lämnas genom
genom lantbrevbärare. lantbrevbärare.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
42 §
Omedelbart efter det Omedelbart efter det att
att den preliminära den preliminära
rösträkningen i val- rösträkningen i val-
lokalen har avslutats lokalen har avslutats
sänds röstlängd, sänds röstlängd,
protokoll och de protokoll och de
särskilda kuvert och särskilda kuvert och
omslag som avses i omslag som avses i
13 kap. 6 § vallagen 13 kap. 6 § vallagen
(1972:620) till valnämn- (1972:620) till valnämn-
den. Sker insändandet den. Sker insändandet med
med posten, skall post, skall försändelsen
försändelsen anordnas anordnas som värdepost.
som värdepost.
42 a §
Det åligger valnämnden att se till att samtliga
handlingar som avses i 42 § kommer in till nämnden
och att, om så ej är fallet, infordra det som
fattas.
Valnämnden Valnämnden
vidarebefordrar omgående vidarebefordrar omgående
röstlängder och övrigt röstlängder och övrigt
material till material till länsstyrel-
länsstyrelsen. Sker sen. Sker översändandet
översändandet med med post, skall
posten, skall försändelsen anordnas som
försändelsen anordnas värdepost.
som värdepost.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
9 Förslag till
Lag om ändring i datalagen (1973:289)
Härigenom föreskrivs att 27 § datalagen (1973:289)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §
Uppgifterna i SPAR hämtas från de statliga
personregister som används för folkbokföring,
inkomsttaxering och fastighetstaxering. Till dessa
uppgifter får fogas anteckning om att en enskild
person inte önskar adresserad direktreklam.
Regeringen får
föreskriva att uppgifter
om adresser hämtas från
Postverket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt
Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25 §
Brev mellan intagen och svensk myndighet,
internationellt organ som har av Sverige erkänd
behörighet att ta emot klagomål från enskilda eller
advokat skall vidarebefordras utan granskning.
Anges brev vara avsänt från svensk myndighet,
sådant internationellt organ eller advokat och kan
skäligen misstänkas att uppgiften är oriktig, får
dock brevet granskas, om förhållandet icke kan
klarläggas på annat sätt.
I fråga om brev till
postverket tillämpas 26
§ i stället för första
stycket ovan.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
11 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes
vägtransport
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:610) om
inrikes vägtransport skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Lagen skall ej Lagen skall ej tillämpas
tillämpas på post- på begravningstransporter
befordran, begravnings- eller befordran av
transporter eller flyttsaker.
befordran av flyttsaker.
Lagen skall inte heller tillämpas på sådan
befordran på väg som är underkastad fördraget d.9
maj 1980 om internationell järnvägstrafik eller som
en järnväg i annat fall utför inom Sverige till
fullgörande av avtal om befordran av gods på järn-
väg.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
12 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande
att meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:88) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,
transporter och kommunikationer skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Regeringen bemyndigas Regeringen bemyndigas
att meddela föreskrifter att meddela föreskrifter
som avses i 8 kap. 3 som avses i 8 kap. 3
eller 5 § regerings- eller 5 § regerings-
formen, om formen, om föreskrifterna
föreskrifterna gäller gäller
1. befordran i 1. befordran i
spårbunden trafik som är spårbunden trafik som är
avsedd för allmänheten, avsedd för allmänheten,
2. sådan befordran i 2. sådan befordran i
vägtrafik som ombesörjes vägtrafik som ombesörjes
av järnvägsföretag till av järnvägsföretag till
komplettering av eller komplettering av eller
som ersättning för järn- som ersättning för järn-
vägsbefordran som avses vägsbefordran som avses
under 1, under 1,
4. postbefordran eller 4. telekommunikationer,
telekommunikationer,
5. rätt att driva 5. rätt att driva
sjöfart inom Sveriges sjöfart inom Sveriges
sjöterritorium med sjöterritorium med
utländskt fartyg, utländskt fartyg,
6. trafikregler, 6. trafikregler,
sjövägmärken eller sjövägmärken eller
säkerhetsanordningar för säkerhetsanordningar för
sjötrafiken inom sjötrafiken inom Sveriges
Sveriges sjöterritorium sjöterritorium eller för
eller för sjötrafiken sjötrafiken med svenska
med svenska fartyg, sjö- fartyg, sjöflygplan och
flygplan och svävare svävare utanför Sveriges
utanför Sveriges sjöterritorium,
sjöterritorium, 7. skeppsmätning,
7. skeppsmätning, 8. trafik på väg eller i
8. trafik på väg eller terräng,
i terräng, 9. fordons beskaffenhet
9. fordons beskaffenhet och utrustning,
och utrustning, 10. registrering eller
10. registrering eller annan kontroll av fordon,
annan kontroll av 11. skyldighet för
fordon, kommunerna att
11. skyldighet för tillhandahålla
kommunerna att föreskrifter och andra
tillhandahålla uppgifter som rör
föreskrifter och andra förhållandena i trafiken,
uppgifter som rör 12. riksfärdtjänst,
förhållandena i 13. tillstånd att bruka
trafiken, svävare,
12. riksfärdtjänst, 14. kör- och vilotider
13. tillstånd att bruka vid vägtransporter samt
svävare, förbud mot vissa typer av
14. kör- och vilotider beräkningar av lön till
vid vägtransporter samt förare vid sådana trans-
förbud mot vissa typer porter.
av beräkningar av lön
till förare vid sådana
transporter.
Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om
avgifter för granskning eller kontroll enligt
bestämmelse som avses i första stycket 9, 10 eller
13. Regeringen bemyndigas också att besluta
föreskrifter om avgifter för farledsverksamheten
samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för
tillstånd enligt första stycket 5.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
13 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen
av häktade och anhållna m.fl.
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §
Brev från häktad till Brev från häktad till
svensk myndighet, svensk myndighet,
internationellt organ internationellt organ som
som har av Sverige har av Sverige erkänd be-
erkänd behörighet att ta hörighet att ta emot
emot klagomål från klagomål från enskilda
enskilda eller hans of- eller hans offentlige
fentlige försvarare försvarare skall vidare-
skall vidarebefordras befordras utan föregående
utan föregående granskning.
granskning. I fråga om
brev till postverket
tillämpas dock andra
stycket.
Utöver vad som gäller enligt första stycket får
häktad avsända eller mottaga brev, om det kan ske
utan fara från säkerhetssynpunkt och, i fråga om
den som är häktad på grund av misstanke om brott,
utan fara för att bevis undanröjes eller utredning
om brott eljest försvåras.
Vägras häktad avsända eller mottaga brev utan
föregående granskning av dess innehåll, skall
brevet kvarhållas men får ej öppnas utan den
häktades medgivande.
Vad i denna paragraf är föreskrivet om brev gäller
även annan skriftlig handling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
14 Förslag till
Lag om ändring i körkortslagen (1977:477)
Härigenom föreskrivs att 32 § körkortslagen
(1977:477) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter i de
avseenden som anges i denna lag och föreskrifter om
undantag från lagen. Detsamma gäller föreskrifter
om förarutbildning och om sådan registrering som
behövs för tillämpningen av lagen. Regeringen får
även meddela föreskrifter om utländska körkorts
giltighet i landet.
Regeringen får överlämna
till det statliga
postbolaget att utföra
identitetsprövning i sam-
band med undertecknande
av körkortsunderlag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får i enskilda fall medge undantag från
denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
15 Förslag till
Lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369)
Härigenom föreskrivs att 10 § folkomröstningslagen
(1979:369) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §
Röstning sker på dagen Röstning sker på dagen
för folkomröstningen i för folkomröstningen i
omröstningslokalen för omröstningslokalen för
det omröstningsdistrikt det omröstningsdistrikt
där den röstande är där den röstande är
upptagen i röstlängd. upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på Röstberättigad, som på
grund av vistelse utom grund av vistelse utom
riket eller på annan ort riket eller på annan ort
inom riket eller av inom riket eller av annat
annat skäl finner sig skäl finner sig vara för-
vara förhindrad att hindrad att rösta på tid
rösta på tid och plats och plats som nu sagts,
som nu sagts, får rösta får rösta på det statliga
på postanstalt inom postbolagets postkontor
riket, hos svensk inom riket, hos svensk
utlandsmyndighet eller utlandsmyndighet eller på
på svenskt fartyg i svenskt fartyg i utrikes
utrikes fart. fart.
Om flera omröstningar
Om flera omröstningar äger rum samtidigt, skall
äger rum samtidigt, den som röstar på
skall den som röstar på postkontor, hos ut-
postanstalt, hos ut- landsmyndighet eller på
landsmyndighet eller på fartyg vid ett och samma
fartyg vid ett och samma tillfälle utöva sin
tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga
rösträtt i samtliga omröstningar som han vill
omröstningar som han deltaga i. Om omröstning
vill deltaga i. Om äger rum i samband med
omröstning äger rum i val till riksdagen, skall
samband med val till röstande som nu har
riksdagen, skall angivits, som önskar
röstande som nu har delta både i omröstningen
angivits, som önskar och i valet, avge sin
delta både i omröst- röst i folkomröstningen
ningen och i valet, avge samtidigt som han röstar
sin röst i folkom- i valet.
röstningen samtidigt som I fråga om röstningen
han röstar i valet. och om den vidare
I fråga om röstningen behandlingen av röster
och om den vidare som har avgivits på post-
behandlingen av röster kontor, hos
som har avgivits på utlandsmyndighet eller på
postanstalt, hos fartyg tillämpas i övrigt
utlandsmyndighet eller bestämmelserna om ordi-
på fartyg tillämpas i narie val till riksdagen
övrigt bestämmelserna om i 8*12 kap. vallagen
ordinarie val till (1972:620). Om
riksdagen i 8*12 kap. folkomröstningen äger rum
vallagen (1972:620). Om i samband med extra val
folkomröstningen äger till riksdagen eller om
rum i samband med extra den inte omfattar hela
val till riksdagen eller riket, tillämpas i
om den inte omfattar stället bestämmelserna om
hela riket, tillämpas i extra val i 8*12 kap.
stället bestämmelserna vallagen.
om extra val i 8*12 kap.
vallagen.
I lokal där röstning äger rum skall finnas
tillgängliga ett exemplar av denna lag, av särskild
lag för den ifrågavarande folkomröstningen, om
sådan har beslutats, och av vallagen. Såvitt gäller
folkomröstning i grundlagsfråga skall därjämte
finnas tillgänglig texten till det förslag som
avses med omröstningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
16 Förslag till
Lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §
järnvägstrafiklagen (1985:192) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Denna lag tillämpas på järnvägstrafik på bana inom
Sverige eller på svensk tågfärja. Vad som
föreskrivs om järnväg i 1 kap., 2 kap. 1*4 §§ och
5 kap. tillämpas också på tunnelbana och spårväg.
Av 2 kap. 3 § och 3 kap. 1 § följer att vissa be-
stämmelser i lagen kan tillämpas även på befordran
med annat transportmedel än som anges i första
stycket. I fall som avses i 2 kap. 3 § kan därvid
bestämmelser i lagen tillämpas på befordran även
utom Sverige. Enligt 3 kap. 1 § och 4 kap. 1 §
skall lagen i vissa fall inte tillämpas på
befordran av gods eller inskrivet resgods i trafik
med utlandet.
Lagen tillämpas inte
på postbefordran med
järnväg.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
17 Förslag till
Lag om ändring i tullagen (1987:1065)
Härigenom förskrivs att 73 och 80 §§ tullagen
(1987:1065) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
73 §
Polisen och kustbevakningen är skyldiga att
medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag.
Vad som sägs i 63*70 §§ om tullmyndighet och
tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också
polismyndighet och kustbevakningen samt polisman
och tjänsteman vid kustbevakningen.
Även järnvägsföretag Även
och postverket är postbefordringsföretag
skyldiga att medverka i som regeringen bestämmer
kontrollverksamheten och järnvägsföretag är
enligt denna lag i fråga skyldiga att medverka i
om varor som befordras kontrollverksamheten
på järnväg eller med enligt denna lag i fråga
post. I fråga om sådan om varor som befordras
medverkan gäller inte med post eller på järn-
63*70 §§. väg. I fråga om sådan
medverkan gäller inte
63*70 §§.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om
medverkan som avses i första och andra styckena.
80 §
I fråga om varor som I fråga om varor som
inkommer till inkommer till tullområdet
tullområdet i postför- i postförsändelser är
sändelser är postverket postbefordringsföretag
tullskyldigt, om varorna som regeringen bestämmer
inte anmäls till tullskyldigt, om varorna
förtullning eller annan inte anmäls till förtull-
tullklarering av någon ning eller annan
annan. tullklarering av någon
annan.
Har försändelsen kommit adressaten till handa,
skall dock vad som föreskrivs i 19*23 §§ om
omtulltaxering och eftertulltaxering gälla honom,
även om han inte lämnat oriktig uppgift eller
underlåtit att lämna uppgift till ledning för
tulltaxeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
Bilaga 3
Förteckning över remissinstanser m.fl. som yttrat
sig över Postlagsutredningens förslagEfter remiss
har yttranden inkommit från Svea Hovrätt,
Kammarrätten i Göteborg, Domstolsverket,
Riksåklagaren, Överbefälhavaren, Överstyrelsen för
civil beredskap, Postverket, Telestyrelsen,
Vägverket, Statskontoret, Statens person- och
adressregisternämnd (SPAR-nämnden),
Generaltullstyrelsen, Finansinspektionen,
Riksrevisionsverket, Riksskatteverket,
Glesbygdsmyndigheten, Konkurrensverket, Konsument-
verket, Aviseringsutredningen, Vallagsutredningen,
CityMail AB, Svenska kommunförbundet,
Pensionärernas Riksförbund, Handikappförbundens
Centralkommitté, Synskadades Riksförbund, LO, SACO,
TCO, SWEDMA, Svenska Tidningsutgivareföreningen,
Fackpressen, VECTU, Svenska Postorderföreningen,
Sveriges Filatelistförbund.
Yttrande har dessutom kommit in från Länsstyrelsen
i Gotlands län.
Bilaga 4
Sammanfattning av Finansdepartementets promemoria
med utkast till lagrådsremiss om ändringar i den
finansiella lagstiftningen med anledning av
Postgirots bolagisering, promemorians lagförslag
samt förteckning över remissinstanserna
Sammanfattning av promemoria med utkast till
lagrådsremiss om ändringar i den finansiella
lagstiftningen Regeringen har för avsikt att
föreslå riksdagen att Postverket ombildas till
aktiebolag. I promemorian föreslås vissa
lagändringar inom det finansiella området som
aktualiseras i samband med ombildningen av
Postverket till aktiebolag.
Enligt förslaget skall Postgirot ombildas till
bankaktiebolag, vilket innebär att det nya
postgirobolaget skall ansöka om regeringens
tillstånd (oktroj) att driva bankrörelse. Bolaget
kommer då att omfattas av bl.a. bestämmelserna i
bankrörelselagen om kapitaltäckning, enhandsengage-
mang och krav på säkerhet för lämnade krediter. Den
ursprungliga huvudinriktningen på
betalningsförmedling skall dock behållas och
utvecklas inom det nya bankaktiebolaget och de
begränsningar i postgiroverksamhetens inriktning
och omfattning som skall gälla bör, enligt
förslaget, skrivas in i bolagsordningen.
Affärsområdet Bank och Kassa svarar för
Postverkets kassanät. Vid sidan av postverksamheten
bedriver Bank och Kassa viss finansieringsverksam-
het, framför allt kreditförmedling åt Nordbanken.
När Postverket ombildas till aktiebolag blir
finansieringsverksamheten tillståndspliktig. I
promemorian föreslås att Bank och Kassa ombildas
till kreditmarknadsbolag. För att möjliggöra för
Bank och Kassa att fortsätta att bedriva såväl
postverksamhet som finansieringsverksamhet i ett
och samma bolag föreslås vidare att lagen om
kreditmarknadsbolag ändras så att regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen
får möjlighet att tillåta att ett
kreditmarknadsbolag bedriver postverksamhet. På
samma sätt som när det gäller Postgirot bör de
begränsningar av Bank och Kassas verksamhet som
skall gälla skrivas in i bolagsordningen.
Promemorians lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1613) om ändring i
bankrörelselagen (1987:617)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 §
bankrörelselagen (1987:617) i paragrafens lydelse
enligt lagen (1992:1613) om ändring i bankrörelse-
lagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse[1] Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §
Med bankrörelse avses i denna lag verksamhet i
vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan
räkning som bank allmänt använder.
Bankrörelse får, efter tillstånd (oktroj) av
regeringen, drivas av bankaktiebolag, sparbanker
och centrala föreningsbanker. Vidare får
bankrörelse drivas av utländska bankföretag under
de förutsättningar som anges i 4 och 5 §§.
Utan hinder av andra
stycket får postverket
för sin postgirorörelse
hålla konton för
allmänheten.
**FOOTNOTES**
[1]Lydelse enligt SFS 1992:1613.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1610) om
kreditmarknadsbolag
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 och 4 §§ lagen
(1992:1610) om kreditmarknadsbolag skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap
1 §
Ett kreditmarknadsbolag Ett kreditmarknadsbolag
får endast driva får, med det undantag som
finansieringsverksamhet anges i 4 § andra
och verksamhet som har stycket, endast driva
ett naturligt samband finansieringsverksamhet
därmed. och verksamhet som har
ett naturligt samband
därmed.
Kreditmarknadsbolaget får, med iakttagande av vad
som föreskrivs i detta kapitel, i sin verksamhet
bland annat
1. låna upp medel, bland annat genom att ge ut
obligationer och andra jämförbara fordringsrätter,
dock ej ta emot inlåning på räkning från allmän-
heten,
2. lämna och förmedla kredit, bland annat i form
av konsumentkredit, kredit mot panträtt i fast
egendom och i fordringar,
3. medverka vid finansiering, bland annat genom
att förvärva fordringar och upplåta lös egendom
till nyttjande (leasing),
4. förmedla betalningar,
5. tillhandahålla betalningsmedel,
6. ikläda sig garantiförbindelser och göra
liknande åtaganden,
7. lämna ekonomisk rådgivning,
8. förvara värdepapper,
9. vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder,
10. medverka vid försäljning av
försäkringstjänster,
11. tillhandahålla inkassotjänster,
12. tillhandahålla värdefackstjänster,
13. driva valutahandel under de förutsättningar
som föreskrivs i lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank, samt
14. lämna kreditupplysning under de
förutsättningar som föreskrivs i kreditup-
plysningslagen (1973:1173).
4 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter
om vilken verksamhet ett kreditmarknadsbolag får
bedriva och vad dess bolagsordning skall innehålla.
Om det finns särskilda
skäl får regeringen
eller, efter regeringens
bemyndigande,
Finansinspektionen
tillåta att ett
kreditmarknadsbolag
bedriver sådan postverk-
samhet som avses i 3 §
postlagen (1993:0000).
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig
över Finansdepartementets promemoria
Efter remiss har yttranden över en promemoria med
utkast till lagrådsremiss om ändringar i den
finansiella lagstiftningen med anledning av
Postverkets bolagisering avgetts av Sveriges riks-
bank, Postverket, Finansinspektionen,
Riksrevisionsverket, Konkurrensverket, Svenska
Bankföreningen och Sveriges Bankkunders
Riksförbund. Vidare har Svenska Bankmannaförbundet
yttrat sig över förslaget att ombilda Postgirot
till bankaktiebolag.
Bilaga 5
Lagrådsremissens lagförslag1 Förslag till
Postlag
Härigenom föreskrivs följande.
Grundläggande postservice
1 § I landet skall det finnas en rikstäckande
postservice som innebär att brev och paket kan nå
alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet
för alla att få brev befordrade till enhetliga och
rimliga priser. Privatpersoner skall också ha
möjlighet att få paket befordrade till enhetliga
priser.
Därutöver skall det finnas en rikstäckande
kassaservice som innebär att alla har möjlighet att
verkställa och ta emot betalningar till enhetliga
priser.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer (tillsynsmyndigheten) skall fortlöpande
följa utvecklingen på postområdet och bevaka att
postservicen motsvarar samhällets behov.
Definitioner
3 § Med postverksamhet avses i lagen regelbunden
befordran mot avgift av brev och paket.
Brev och paket som hanteras i postverksamhet utgör
postförsändelser.
Med brev avses adresserade, tillslutna
postförsändelser som väger högst 2 kg. Vykort,
brevkort och liknande försändelser jämställs med
brev vid tillämpning av lagen.
Med paket avses adresserade postförsändelser som
väger mer än 2 men högst 20 kg.
Befordran av brev
4 § Postverksamhet som avser befordran av brev får
bedrivas först efter anmälan hos
tillsynsmyndigheten.
5 § Postverksamhet som avser befordran av brev
skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser
rimliga krav på tillförlitlighet och så att skyddet
för avsändarnas och mottagarnas personliga integri-
tet upprätthålls.
6 § Förlust av brev, skada på brev eller försening
av brev ger rätt till ersättning från
postbefordringsföretaget endast om det har avtalats
mellan företaget och avsändaren.
7 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får föreskriva i vilken
utsträckning och på vilket sätt brevförsändelser
skall utvisa vem som har befordrat dem.
Obeställbara brev
8 § Ett brev är obeställbart om
1. det inte kan delas ut till mottagaren,
2. det är ofrankerat eller otillräckligt frankerat
och mottagaren inte löser ut det,
3. det har återsänts från en postförvaltning eller
ett befordringsföretag i utlandet till det
postbefordringsföretag som befordrade brevet från
landet.
9 § Ett obeställbart brev skall om möjligt
återställas till avsändaren. Om avsändarens adress
inte är känd, skall brevet sändas till tillsynsmyn-
digheten. Detta gäller dock inte vykort, brevkort
och liknande försändelser som inte är tillslutna.
10 §Ett obeställbart brev får öppnas endast av
tillsynsmyndigheten och endast om kuvertet eller
motsvarande saknar sådana uppgifter om avsändaren
att brevet kan återställas till denne.
11 §Ett öppnat brev får inte undersökas närmare än
som behövs för att det skall kunna återställas till
avsändaren eller, när det gäller brev som avses i 8
§ 1, delas ut till mottagaren.
12 §Öppnade brev som fortfarande är obeställbara
skall förvaras hos tillsynsmyndigheten.
Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten.
Innehåll som är utsatt för försämring eller som
består av trycksaker, reklamblad eller liknande som
kan antas sakna värde får omedelbart förstöras.
13 §Ett öppnat brev som inte har kunnat lämnas ut
tillfaller staten vid förvaringstidens utgång.
Skriftliga meddelanden skall då omedelbart
förstöras. Annat innehåll än pengar skall säljas,
om det lämpligen kan ske och en försäljning inte
kan antas medföra att någons personliga integritet
kränks. I annat fall skall egendomen förstöras.
Befordran av paket
14 §I fråga om postbefordringsföretags ansvar
gentemot den som har anlitat företaget för
befordran av paket inom landet gäller 5 och
27*42 §§ lagen (1974:610) om inrikes vägtransport.
Tillsyn
15 §Tillsyn över att befordran av brev sker i
överensstämmelse med 4, 5, 9 och 10 §§ utövas av
tillsynsmyndigheten.
Tillsynsmyndigheten skall också ha tillsyn över
att de föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen följs.
Tillsynen skall utövas så att den inte vållar
större kostnad eller olägenhet än som är
nödvändigt.
16 §Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få
de upplysningar och handlingar som behövs för
tillsynen från den som bedriver postverksamhet som
avser befordran av brev.
Tillsynsmyndigheten har också rätt att få
tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen,
dock inte bostäder, där verksamhet som står under
tillsyn bedrivs.
Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet
hos kronofogdemyndigheten av beslut som avser
åtgärder för tillsynen enligt första och andra
stycket.
17 §Tillsynsmyndigheten får meddela de
förelägganden som behövs för efterlevnaden av 4, 5,
9 och 10 §§ eller av föreskrifter som har meddelats
med stöd av lagen.
Förelägganden får förenas med vite.
Avgifter
18 §Regeringen eller, om regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får föreskriva om skyldighet
för den som bedriver postverksamhet som avser
befordran av brev att betala avgift för
tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.
Tystnadsplikt m.m.
19 §Den som i postverksamhet har fått del av eller
tillgång till någon av följande uppgifter får inte
obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon
därigenom har fått veta,
1. uppgift som rör särskild brevförsändelse som
befordras inom verksamheten,
2. annan uppgift som rör en enskild persons
förbindelse med verksamheten i den mån den inte rör
särskild paketförsändelse, eller
3. uppgift som hänför sig till åtgärd att
kvarhålla eller beslagta försändelser enligt 27
kap. 9 § rättegångsbalken.
Tystnadsplikten enligt första stycket 1 och 2
gäller inte i förhållande till avsändaren och
mottagaren av brevförsändelsen.
För uppgift om en enskild persons adress gäller
tystnadsplikt endast om det kan antas att ett
röjande av adressen skulle medföra fara för att
någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt
men.
20 §Den som bedriver postverksamhet och därvid har
fått del av eller tillgång till uppgift som avses i
19 § första stycket skall på begäran lämna1.
uppgift om enskild till en myndighet som i ett
särskilt fall behöver en sådan uppgift för
delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om
myndigheten kan anta att den som söks för
delgivning håller sig undan eller att det annars
finns synnerliga skäl,
2. uppgift som rör särskild brevförsändelse och
som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet,
polismyndighet eller någon annan myndighet som
skall ingripa mot brottet, om det för brottet inte
är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två
år.
21 §I det allmännas verksamhet skall, i stället för
19*20 §§, bestämmelserna i sekretesslagen
(1980:100) tillämpas.
22 §Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot
tystnadsplikt enligt denna lag finns i
brottsbalken.
Internationell postverksamhet
23 §Endast ett postbefordringsföretag som vid
internationell postbefordran tillämpar
världspostfördragens bestämmelser för sådan
befordran och som godkänts av regeringen, eller om
regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får
delta i det internationella postsamarbetet inom
ramen för världspostfördragen.
Regeringen eller, om regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får meddela närmare
föreskrifter om kraven för godkännande.
24 §I gränsöverskridande postbefordran som sker
inom ramen för världspostfördragen får endast
användas frimärken som har portovärdet angivet i
arabiska siffror och beteckningen Sverige. Sådana
frimärken får endast ges ut av det
postbefordringsföretag som enligt 23 § får delta i
det internationella postsamarbetet. Övriga
portobeteckningar skall i gränsöverskridande
postbefordran inom ramen för världspostfördragen
vara stämplade av ett sådant företag.
Överklagande
25 §Beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag
eller enligt föreskrifter som regeringen har
meddelat med stöd av lagen får överklagas hos
länsrätten.
Postverksamhet i krig m.m.
26 §Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder
det sådana utomordentliga förhållanden som är
föranledda av att det är krig utanför Sveriges
gränser eller av att Sverige har varit i krig eller
krigsfara, får regeringen meddela de föreskrifter
om postverksamhet som behövs med hänsyn till
landets försvar eller säkerhet i övrigt.
Regeringen eller, om regeringen bestämmer det,
tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om den
fredstida planeringen för totalförsvarets behov av
postkommunikationer under sådana förhållanden som
anges i första stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994,
då lagen (1990:291) om obeställbara
postförsändelser skall upphöra att gälla.
2. Bestämmelserna i 8*13 §§ skall tillämpas även
på postförsändelser som har varit obeställbara
enligt lagen (1990:291) om obeställbara
postförsändelser och som fortfarande är
obeställbara vid ikraftträdandet av denna lag.
2 Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 §, 16 kap. 1 §
samt bilagan till sekretesslagen (1980:100)[1]
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
8 §[2]
Sekretess gäller inom Sekretess gäller hos
postverket för uppgift tillsynsmyndigheten på
som angår särskild postområdet och hos
postförsändelse. Om myndighet som bedriver
sekretess inte följer av postverksamhet för
annan bestämmelse, får uppgift som angår
dock sådan uppgift särskild postförsändelse.
lämnas till den som är Om sekretess inte följer
försändelsens avsändare av annan bestämmelse, får
eller mottagare. Se- dock sådan uppgift lämnas
kretess gäller inom till den som är försänd-
postverket även för upp- elsens avsändare eller
gift om enskilds mottagare.
förbindelse med post-
girorörelsen eller bank.
Sekretess gäller hos myndighet som driver
televerksamhet för uppgift som angår särskilt
telefonsamtal eller annat telemeddelande. Om sekre-
tess inte följer av annan bestämmelse, får dock
sådan uppgift lämnas till den som har tagit del i
telefonsamtalet eller annars är telemeddelandets
avsändare eller mottagare eller som innehar apparat
som använts för telemeddelandet.
Sekretess gäller hos Sekretess gäller hos
postverket och annan myndighet som handhar
myndighet som handhar allmän samfärdsel för
allmän samfärdsel för uppgift som angår
uppgift som angår enskilds förbindelse med
enskilds förbindelse med samfärdselverksamheten
samfärdselverksamheten och som inte avses i
och som inte avses i första eller andra
första eller andra stycket, om det inte står
stycket, om det inte klart att uppgiften kan
står klart att uppgiften röjas utan att den
kan röjas utan att den enskilde lider skada
enskilde lider skada eller men. Sekretessen
eller men. Sekretessen hos myndighet som
hos postverket för upp- bedriver postverksamhet
gift om enskilds adress för uppgift om enskilds
gäller dock endast, om adress gäller dock
det kan antas att endast, om det kan antas
röjande av uppgiften att röjande av uppgiften
skulle medföra fara för skulle medföra fara för
att någon utsätts för att någon utsätts för
övergrepp eller annat övergrepp eller annat
allvarligt men. allvarligt men.
Sekretess gäller för uppgift vid särskild
sambandstjänst inom totalförsvaret, om uppgiften
avser telemeddelande som utomstående utväxlar på
telenät.
Sekretess gäller i ärenden som avser TV-avgifter
för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden, om det kan antas att den enskilde
eller någon honom närstående lider skada eller men
om uppgiften röjs.
I fråga om uppgift i I fråga om uppgift i
allmän handling gäller allmän handling gäller
sekretessen enligt sekretessen enligt tredje
första stycket tredje och femte styckena i
meningen samt tredje och högst tjugo år.
femte styckena i högst
tjugo år.
**FOOTNOTES**
[1]Lagen omtryckt 1992:1474.
[2]Senaste lydelse 1993:607.
Nuvarande lydelse
16 kap
1 §[3]
Att friheten enligt 1 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och
offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad
framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 §
1*8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och
av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första
stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i
vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första
stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3
yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är
de där tystnadsplikten följer av
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
9. 25 § första stycket såvitt avser uppgift om
telelagen (1993:597) innehållet i ett
telemeddelande eller
annan uppgift som angår
ett särskilt sådant
26 § telelagen meddelande
(1993:597)
såvitt avser uppgift om
kvarhållande av
försändelse på beford-
ringsföretag eller om
hemlig teleavlyssning och
hemlig teleövervakning på
grund av beslut av
domstol,
undersökningsledare eller
åklagare
**FOOTNOTES**
[3]Senaste lydelse 1993:608.
Föreslagen lydelse
16 kap
1 §[3]
Att friheten enligt 1 kap. 1 §
tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och
offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad
framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 §
1*8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och
av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första
stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall
av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i
vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första
stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt
5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3
yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är
de där tystnadsplikten följer av
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
9. 25 § första stycket såvitt avser uppgift om
telelagen (1993:597) innehållet i ett
telemeddelande eller
annan uppgift som angår
ett särskilt sådant
26 § telelagen meddelande
(1993:597)
såvitt avser uppgift om
kvarhållande av
försändelse på beford-
ringsföretag eller om
hemlig teleavlyssning och
hemlig teleövervakning på
grund av beslut av
domstol,
undersökningsledare eller
åklagare
10. 19 § första stycket 1
och 3 postlagen (1993:000)
**FOOTNOTES**
[3]Senaste lydelse 1993:608.
Nuvarande lydelse
Bilaga[4]
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad
som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt
att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något
av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna
hör till där angiven verksamhet hos organet.
Verksamheten anges i förekommande fall med
hänvisning till numret i Svensk författningssamling
(SFS) på den författning med stöd av vilken
verksamheten har uppdragits åt organet.
Organ Verksamhet
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
Notarius publicus all verksamhet som
Notarius publicus (SFS
1981:1363)
Regleringsföreningen
Svensk Fisk, ekonomisk statligt stöd i
förening. marknadsreglerande syfte
(SFS 1974:226)
**FOOTNOTES**
[4]Senaste lydelse 1993:337.
Föreslagen lydelse
Bilaga[4]
I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad
som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt
att ta del av handlingar hos myndighet i
tillämpliga delar gälla också handlingar hos något
av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna
hör till där angiven verksamhet hos organet.
Verksamheten anges i förekommande fall med
hänvisning till numret i Svensk författningssamling
(SFS) på den
författning med stöd av vilken verksamheten har
uppdragits åt organet.
Organ Verksamhet
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
Notarius publicus all verksamhet som
Notarius publicus (SFS
1981:1363)
Posten AB
medverkan vid val (SFS
1972:620 och 1972:704),
folkomröstning (SFS
1979:369), särskild
postdelgivning (SFS
1970:428), tullkontroll
(SFS 1987:1065),
mottagande av
flyttningsanmälningar
(SFS 1991:481) samt
identitetsprövning i sam-
band med utlämnande av
körkort (SFS 1977:477)
Regleringsföreningen statligt stöd i
Svensk Fisk, ekonomisk marknadsreglerande syfte
förening. (SFS 1974:226)
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[4]Senaste lydelse 1993:337.
3 Förslag till
Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 § luftfartslagen
(1957:297) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
2 §[1]
Vid transport av post Vid transport av post
ansvarar fraktföraren ansvarar fraktföraren
uteslutande mot post- uteslutande mot post-
förvaltningen. Ansvaret befordringsföretaget. An-
regleras inte av svaret regleras inte av
bestämmelserna i detta bestämmelserna i detta
kapitel utan av de sär- kapitel.
skilda regler som gäller
mellan fraktföraren och
postförvaltningen.
Bestämmelserna i 3*8 §§ gäller inte i fråga om
transporter som utförs under osedvanliga
förhållanden och som inte utgör normal
luftfartsverksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1986:619.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling
Härigenom föreskrivs att 14 och 15 §§ lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
14 §[1]
Tulltjänsteman, Tulltjänsteman,
tjänsteman vid tjänsteman vid
kustbevakningen, kustbevakningen, tjänste-
tjänsteman vid lots- och man vid lots- och
fyrstaten, fyrstaten och tjänsteman
posttjänsteman och vid statens järnvägar
tjänsteman vid statens åligger att i den mån
järnvägar åligger att i honom anbefalld tjänst-
den mån honom anbefalld göring därtill föranleder
tjänstgöring därtill noggrant övervaka, att
föranleder noggrant brott, som avses i denna
övervaka, att brott, som lag, icke äger rum.
avses i denna lag, icke
äger rum. Vid sådan
tillsyn äge, utan hinder
av vad eljest är
stadgat, posttjänsteman
föranstalta om
undersökning av
postpaket, som inlämnats
för befordran till
utrikes ort eller
ankommer till riket.
Tulltjänsteman och tjänsteman vid kustbevakningen
äge enahanda rätt som enligt rättegångsbalken
tillkommer polisman att gripa den som misstänkes
för brott, som avses i denna lag, samt att till
förhör medtaga den som är tillstädes å plats, där
sådant brott förövats.
15 §[2]
Tulltjänsteman, Tulltjänsteman,
tjänsteman vid tjänsteman vid
kustbevakningen, kustbevakningen, tjänste-
tjänsteman vid lots- och man vid lots- och
fyrstaten ävensom polis- fyrstaten ävensom polis-
man må taga egendom, som man må taga egendom, som
kan antagas vara enligt kan antagas vara enligt
denna lag förverkad, i denna lag förverkad, i
beslag. I samband med beslag. I samband med
tillsyn enligt 14 § tillsyn enligt 14 §
första stycket för upp- första stycket för
dagande av varusmuggling uppdagande av
må ock posttjänsteman varusmuggling må ock
och tjänsteman vid tjänsteman vid statens
statens järnvägar järnvägar verkställa
verkställa beslag som beslag som nyss sagts.
nyss sagts. Tulltjän- Tulltjänsteman och tjän-
steman och tjänsteman steman vid
vid kustbevakningen äge kustbevakningen äge i
i övrigt i fråga om övrigt i fråga om brott,
brott, som avses i denna som avses i denna lag,
lag, den rätt att taga den rätt att taga egendom
egendom i beslag, som i beslag, som enligt
enligt rättegångsbalken rättegångsbalken tillkom-
tillkommer polisman. mer polisman.
Verkställes beslag av annan än
undersökningsledaren eller åklagaren och har denne
ej beslutat beslaget, skall anmälan skyndsamt göras
hos honom, och skall han därvid omedelbart pröva,
om beslaget skall bestå.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1988:431.
[2]Senaste lydelse 1988:431.
5 Förslag till
Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)
Härigenom föreskrivs att 3, 3 a, 17, 19 och 24 §§
delgivningslagen (1970:428) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §[1]
Myndighet ombesörjer Myndighet ombesörjer
delgivning genom att delgivning genom att
sända handlingen med sända handlingen med post
posten eller överlämna eller överlämna den med
den med bud eller på bud eller på annat sätt
annat sätt till den till den sökte, varvid
sökte, varvid som bevis som bevis att denne har
att denne har mottagit mottagit försändelsen
försändelsen begäres begäres delgivningskvitto
delgivningskvitto eller eller mottagningsbevis
mottagningsbevis (ordinär delgivning).
(ordinär delgivning). Ordinär delgivning kan
Ordinär delgivning kan också ske genom förenklad
också ske genom delgivning enligt 3 a §.
förenklad delgivning Om det finns anledning
enligt 3 a §. antaga att delgivnings-
Om det finns anledning kvitto eller mottag-
antaga att ningsbevis ej kommer att
delgivningskvitto eller lämnas eller ej kommer
mottagningsbevis ej kom- att erhållas i tid, får
mer att lämnas eller ej myndighet som regeringen
kommer att erhållas i bestämmer ombesörja att
tid, får myndighet som handlingen överlämnas
regeringen bestämmer till den sökte i särskild
ombesörja att handlingen ordning genom post-
överlämnas till den befordringsföretag som
sökte i särskild ordning regeringen bestämmer
genom postverkets (särskild postdelgiv-
försorg (särskild ning).
postdelgivning). När det är lämpligt,
får en myndighet delge
kallelser, meddelanden
När det är lämpligt, och andra handlingar, som
får en myndighet delge inte är omfattande eller
kallelser, meddelanden annars av
och andra handlingar, svårtillgängligt
som inte är omfattande innehåll, genom att
eller annars av innehållet läses upp vid
svårtillgängligt telefonsamtal med den
innehåll, genom att sökte och handlingen
innehållet läses upp vid därefter sänds till denne
telefonsamtal med den med post
sökte och handlingen (telefondelgivning).
därefter sänds till Sådan delgivning får inte
denne med posten avse stämningsansökningar
(telefondelgivning). eller andra handlingar,
Sådan delgivning får varigenom mål eller
inte avse stämnings- ärenden anhängiggörs.
ansökningar eller andra
handlingar, varigenom
mål eller ärenden
anhängiggörs.
Kan delgivning inte ske enligt första*tredje
styckena, får delgivning ske genom stämningsman
eller annan, vars intyg enligt 24 § första stycket
utgör fullt bevis om delgivning
(stämningsmannadelgivning).
I fall som avses i 15 och 16 §§ får delgivning
ske genom kungörelse (kungörelsedelgivning).
3 a §[2]
Om det inte är Om det inte är olämp-
olämpligt med hänsyn ligt med hänsyn till
till omständigheterna, omständigheterna, får
får ordinär delgivning ordinär delgivning med
med den som är part den som är part eller som
eller som har liknande har liknande ställning i
ställning i ett mål ett mål eller ärende ske
eller ärende ske genom genom att myndigheten
att myndigheten sänder sänder handlingen med
handlingen med posten post till den sökte under
till den sökte under hans senast kända adress
hans senast kända adress och minst en dag senare
och minst en dag senare skickar ett meddelande om
skickar ett meddelande att handlingen har sänts
om att handlingen har (förenklad delgivning).
sänts (förenklad delgiv-
ning).
Förenklad delgivning får inte avse
stämningsansökningar eller andra handlingar
varigenom mål eller ärenden anhängiggörs och får
användas bara om den sökte har delgivits upplysning
om att förenklad delgivning kan komma att användas
i målet eller ärendet. Delgivning av sådan
upplysning med den som inlett målet eller ärendet
behöver dock inte ske, om upplysningen lämnas i
nära anslutning till att dennes ansökan kommit in
till myndigheten.
17 §[3]
Kungörelsedelgivning sker genom att handlingen
hålles tillgänglig viss tid hos myndigheten eller
på plats, som myndigheten bestämmer, och genom att
meddelande härom och om handlingens huvudsakliga
innehåll införes i Post- och Inrikes Tidningar och
ortstidning eller endera av dessa inom tio dagar
från beslut om kungörelsedelgivning. Är införande i
tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet
i stället anslås i myndighetens lokal inom samma
tid. Detta förfarande får också användas, om
kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt rum och
därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller
ärende. Vid delgivning i fall som avses i 16 §
första stycket andra punkten med de personer som
hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastighet
skall dessutom meddelandet anslås inom fastigheten
på lämpligt sätt inom tio dagar från beslutet om
kungörelsedelgivning.
I fall som avses i 16 I fall som avses i 16 §
§ första och andra första och andra stycket
stycket sändes dessutom sändes dessutom
meddelande med posten meddelande med post till
till någon eller några någon eller några av de
av de personer som sökes personer som sökes för
för delgivning under delgivning under deras
deras vanliga adresser vanliga adresser för att
för att vara till- vara tillgängligt för
gängligt för alla dem alla dem som avses med
som avses med delgivningen. Ingår
delgivningen. Ingår statlig myndighet eller
statlig myndighet eller kommun bland dem som
kommun bland dem som avses med delgivningen,
avses med delgivningen, skall sådant meddelande
skall sådant meddelande alltid sändas till
alltid sändas till myndigheten eller kom-
myndigheten eller kom- munen. Gäller
munen. Gäller delgivningen i fall som
delgivningen i fall som avses i 16 § första
avses i 16 § första stycket andra punkten de
stycket andra punkten de personer som hyr eller
personer som hyr eller annars innehar lägenhet i
annars innehar lägenhet samma fastighet, skall i
i samma fastighet, skall stället handlingen eller
i stället handlingen meddelande enligt 6 §
eller meddelande enligt andra stycket sändas med
6 § andra stycket sändas post till envar av dem,
med posten till envar av om ej också detta
dem, om ej också detta förfarande skulle medföra
förfarande skulle med- större kostnad och besvär
föra större kostnad och än som är försvarligt med
besvär än som är hänsyn till ändamålet med
försvarligt med hänsyn delgivningen.
till ändamålet med
delgivningen.
Har i fall som avses i Har i fall som avses i
16 § tredje stycket den 16 § tredje stycket den
juridiska personen en juridiska personen en
registrerad postadress, registrerad postadress,
sänds dessutom sänds dessutom meddelande
meddelande med posten med post till den
till den juridiska juridiska personen under
personen under denna denna adress.
adress.
19 §[4]
Delgivning har skett Delgivning har skett
genom att den som söks genom att den som söks
för delgivning själv har för delgivning själv har
mottagit handlingen, mottagit handlingen,
oavsett på vilket sätt oavsett på vilket sätt
den kommit honom till den kommit honom till
handa. Har den sökte handa. Har den sökte
kvitterat postförsän- kvitterat postförsändelse
delse som hämtats av som hämtats av bud, skall
bud, skall den anses ha den anses ha kommit honom
kommit honom till handa till handa samma dag som
samma dag som den den avhämtats av budet.
avhämtats på posten.
Förekommer vid särskild postdelgivning eller
stämningsmannadelgivning att den som sökes för
delgivning vägrar att taga emot handlingen, anses
delgivning ändå ha skett.
Delgivning skall anses Delgivning skall anses
ha skett ha skett
enligt 6 § andra enligt 6 § andra styck-
stycket genom att et genom att handlingen
handlingen är till- är tillgänglig och
gänglig och meddelandet meddelandet delgivits,
delgivits, enligt 3 a § när två
enligt 3 a § när två veckor förflutit från det
veckor förflutit från att meddelandet skickades
det att meddelandet med post och det inte med
skickades med posten och hänsyn till omständig-
det inte med hänsyn till heterna framstår som
omständigheterna osannolikt att handlingen
framstår som osannolikt före tvåveckorstidens
att handlingen före utgång kommit fram till
tvåveckorstidens utgång den söktes senast kända
kommit fram till den adress,
söktes senast kända enligt 3 § tredje
adress, stycket, 12 eller 13 §
enligt 3 § tredje genom att det blivit
stycket, 12 eller 13 § fullgjort som föreskrivs
genom att det blivit där,
fullgjort som föreskrivs enligt 15 § andra
där, stycket sista punkten
enligt 15 § andra genom att handlingen
stycket sista punkten lämnats i den söktes
genom att handlingen hemvist eller fästs på
lämnats i den söktes dörren till hans bostad,
hemvist eller fästs på enligt 17 § på tionde
dörren till hans bostad, dagen efter beslutet om
enligt 17 § på tionde kungörelsedelgivning
dagen efter beslutet om under förutsättning att
kungörelsedelgivning det blivit fullgjort som
under förutsättning att föreskrives i paragrafens
det blivit fullgjort som första stycke.
föreskrives i paragra-
fens första stycke.
24 §[5]
Som fullt bevis att delgivning har skett på sätt
som anges i intyget gäller intyg som i tjänsten
utfärdas av stämningsman, tjänsteman vid svensk
utlandsmyndighet, åklagare, polisman, kronofogde,
exekutiv tjänsteman vid kronofogdemyndighet samt
tjänsteman vid någon av följande inrättningar,
nämligen
1. kriminalvårdsanstalt,
2. häkte,
3. hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga och i 22 §
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa
fall,
4. sådan enhet som avses i 6 § första stycket
andra meningen lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård och i 5 § lagen (1991:1137)
om rättspsykiatrisk undersökning,
om delgivningen avser den som är intagen där.
Samma vitsord tillkommer intyg av notarius publicus
och intyg av nämndeman i tingsrätt vid delgivning
för tingsrättens räkning.
Vid särskild Vid särskild
postdelgivning har intyg postdelgivning har intyg
av tjänsteman vid av befattningshavare vid
postverket sådant postbefordringsföretag
vitsord som anges i som avses i 3 § andra
första stycket. stycket sådant vitsord
som anges i första
stycket.
Intyg att delgivning skett på utrikes ort skall
gälla som fullt bevis att delgivning skett på sätt
som anges i intyget, om intygsgivarens behörighet
styrkes av tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet.
Intyg om delgivning på utrikes ort gäller som fullt
bevis även utan sådant bestyrkande som nyss nämnts,
om detta följer av överenskommelse med främmande
stat.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1990:1410.
[2]Senaste lydelse 1992:1065.
[3]Senaste lydelse 1992:1250.
[4]Senaste lydelse 1992:1065.
[5]Senaste lydelse 1991:1143.
6 Förslag till
Lag om ändring i vallagen (1972:620)
Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 §, 8 kap. 1 och
9 §§, 10 kap. 1, 2, 3 och 10 §§, 11 kap. 5 § samt
13 kap. 7, 8 och 11 §§ vallagen (1972:620)[1] skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 kap.
10 §[2]
Centrala valmyndigheten Centrala valmyndigheten
upprättar för varje slag upprättar för varje slag
av val och för varje av val och för varje
riksdagsvalkrets, lands- riksdagsvalkrets,
tingskommun och kommun landstingskommun och
listor över de kommun listor över de
kandidater som partierna kandidater som partierna
anmält. Listorna skall anmält. Listorna skall
sändas till postverket. sändas till Posten AB.
Skall röstning äga rum Skall röstning äga rum
hos utlandsmyndighet hos utlandsmyndighet
eller på fartyg, skall eller på fartyg, skall
listorna om möjligt listorna om möjligt
sändas även till myndig- sändas även till
heten och fartygets myndigheten och fartygets
befälhavare. Listorna befälhavare. Listorna för
för varje varje riksdagsvalkrets,
riksdagsvalkrets, landstingskommun och
landstingskommun och kommun skall så snart som
kommun skall så snart möjligt tillställas läns-
som möjligt tillställas styrelsen.
länsstyrelsen.
8 kap.
1 §[3]
Röstning sker på val- Röstning sker på val-
dagen i vallokalen för dagen i vallokalen för
det valdistrikt där det valdistrikt där
väljaren är upptagen i väljaren är upptagen i
röstlängd. röstlängd.
Röstberättigad, som på Röstberättigad, som på
grund av vistelse utom grund av vistelse utom
riket eller på annan ort riket eller på annan ort
inom riket eller av inom riket eller av annat
annat skäl finner sig skäl finner sig vara för-
vara förhindrad att hindrad att rösta på
rösta på valdagen i valdagen i vallokalen för
vallokalen för det val- det valdistrikt där han
distrikt där han är upp- är upptagen i röstlängd,
tagen i röstlängd, får får rösta på Posten AB:s
rösta på postkontor inom postkontor inom riket,
riket, hos svensk ut- hos svensk ut-
landsmyndighet eller på landsmyndighet eller på
svenskt fartyg i utrikes svenskt fartyg i utrikes
fart. fart.
Om flera val äger rum samtidigt, skall väljare som
röstar på postkontor, hos utlandsmyndighet eller på
fartyg vid ett och samma tillfälle utöva sin
rösträtt i samtliga val han vill deltaga i.
9 §[4]
Valkuvert tillställs valnämnder och röstmottagare.
Fönsterkuvert som avses i 5 § tillställs
röstmottagare.
Valkuvert får lämnas ut endast i samband med
röstning. Inner- och ytterkuvert för val-
sedelsförsändelse skall i god tid före valet finnas
tillgängliga
1. hos valnämnden och hos de personer åt vilka
nämnden har uppdragit att gå väljarna till handa i
sådant hänseende,
2. på postkontor samt 2. på postkontor samt
hos lantbrevbärare som hos de av Posten AB:s
tar emot valsedels- lantbrevbärare som tar
försändelser, emot
valsedelsförsändelser,
3. hos utlandsmyndigheter och på fartyg där röst-
ning skall äga rum.
Inner- och ytterkuvert för valsedelsförsändelse
skall dessutom på begäran kostnadsfritt
tillhandahållas parti som vid något av de två
senaste riksdagsvalen har fått mer än en procent av
rösterna i hela landet.
10 kap.
1 §[5]
När val skall
förrättas, bestämmer
centrala valmyndigheten
efter samråd med Posten
AB på vilka postkontor
röstning skall genom-
föras. Vid val till
riksdagen och vid sådana
val av landstingsleda-
möter eller
Vid ordinarie val till kommunfullmäktige som om-
riksdagen och val i hela fattar hela riket skall
riket av landstings- röstning alltid kunna äga
ledamöter och rum på minst ett
kommunfullmäktige får postkontor i varje
röstning ske på varje kommun.
postkontor inom riket På de postkontor där
från och med den röstning genomförs skall
tjugofjärde dagen före man vid ordinarie val
valdagen till och med till riksdagen och val i
valdagen. Vid andra val hela riket av
får röstning på post- landstingsledamöter och
kontor ske från och med kommunfullmäktige kunna
den tionde dagen före rösta från och med den
valdagen till och med tjugofjärde dagen före
valdagen. valdagen till och med
Att röstning på valdagen. Vid andra val
postkontor kan begränsas skall man på dessa
i vissa fall framgår av postkontor kunna rösta
2 §. från och med den tionde
dagen före valdagen till
och med valdagen.
2 §[6]
Röstning på postkontor Röstning på postkontor
äger rum under tid då äger rum under tid då
postkontoret är öppet postkontoret är öppet för
för allmänheten. På allmänheten. På förslag
förslag av postverket av Posten AB får centrala
får centrala valmyndig- valmyndigheten begränsa
heten begränsa den tid den tid då röstning får
då röstning får ske på ske på postkontor före
postkontor före val- valdagen. Röstning skall
dagen. Röstning skall dock alltid kunna äga rum
dock alltid kunna äga under minst en timme
rum under minst en timme varje dag då postkontoret
varje dag då är öppet för allmänheten.
postkontoret är öppet På valdagen skall
för allmänheten. På postkontor vara öppet för
valdagen skall röstmottagning minst en
postkontor vara öppet timme före klockan 11 och
för röstmottagning minst minst en timme efter
en timme före klockan 11 klockan 15. Vid sådana
och minst en timme efter val av
klockan 15. Vid sådana landstingsledamöter och
val av kommunfullmäktige som ej
landstingsledamöter och omfattar hela riket får
kommunfullmäktige som ej dock centrala
omfattar hela riket får valmyndigheten bestämma
dock centrala att röstmottagning ej
valmyndigheten bestämma skall anordnas på
att röstmottagning ej valdagen.
skall anordnas på
valdagen.
Finns det särskilda
skäl, får centrala
valmyndigheten på
förslag av postverket
bestämma att röst-
mottagning skall anord-
nas endast på vissa
postkontor. Vid val till
riksdagen och vid sådana
val av Inrättas med anledning
landstingsledamöter av valet postkontor vid
eller kommunfullmäktige sjukhus, ålderdomshem,
som omfattar hela riket kriminalvårdsanstalt
skall röstning dock all- eller liknande
tid kunna äga rum på vårdinrättning eller
minst ett postkontor i vårdanstalt, äger
varje kommun. röstning där rum på tid
Inrättas med anledning som Posten AB bestämmer
av valet postkontor vid efter samråd med
sjukhus, ålderdomshem, valnämnden och med
kriminalvårdsanstalt vårdinrättningens eller
eller liknande vårdanstaltens ledning,
vårdinrättning eller dock tidigast sjunde
vårdanstalt, äger dagen före valdagen.
röstning där rum på tid Posten AB skall samråda
som postverket bestämmer med valnämnden och med
efter samråd med vårdinrättningens eller
valnämnden och med vårdanstaltens ledning om
vårdinrättningens eller hur röstningen skall ge-
vårdanstaltens ledning, nomföras. På begäran av
dock tidigast sjunde Posten AB skall valnämn-
dagen före valdagen. den utse erforderligt an-
Postverket skall samråda tal personer att biträda
med valnämnden och med röstmottagare på postkon-
vårdinrättningens eller toret.
vårdanstaltens ledning Inrättas med anledning
om hur röstningen skall av valet annat
genomföras. På begäran postkontor, skall
av postverket skall postkontoret vara öppet
valnämnden utse för röstmottagning på
erforderligt antal valdagen, under tid som
personer att biträda Posten AB bestämmer efter
röstmottagare på post- samråd med valnämnden i
kontoret. den kommun där
Inrättas med anledning postkontoret inrättas.
av valet annat Röstning skall dock all-
postkontor, skall tid kunna äga rum under
postkontoret vara öppet minst en timme före
för röstmottagning på klockan 11 och minst en
valdagen, under tid som timme efter klockan 15.
postverket bestämmer
efter samråd med
valnämnden i den kommun
där postkontoret
inrättas. Röstning skall
dock alltid kunna äga
rum under minst en timme
före klockan 11 och
minst en timme efter
klockan 15.
3 §[7]
Röstmottagare på Röstmottagare på
postkontor är den som postkontor är den som
postverket utser. Posten AB utser.
10 §[8]
Röstmottagare skall Röstmottagare skall
sända mottagna sända mottagna
fönsterkuvert och den i fönsterkuvert och den i
8 § omnämnda 8 § omnämnda
förteckningen till cen- förteckningen till cen-
trala valmyndigheten. trala valmyndigheten.
Sändes kuvert med Sändes kuvert med post,
posten, skall försän- skall försändelsen
delsen anordnas som anordnas som värdepost.
värdepost.
11 kap.
5 §[9]
Väljare som betjänas av Väljare som betjänas av
lantbrevbärare får lämna lantbrevbärare får lämna
valsedel genom denne, om valsedel genom denne, om
röstning äger rum vid röstning äger rum vid det
det postkontor till postkontor till vilket
vilket lantbrevbäraren lantbrevbäraren är knu-
är knuten. Vid val som ten. Vid val som ej
ej omfattar hela riket omfattar hela riket får
får dock centrala val- dock centrala val-
myndigheten på förslag myndigheten på förslag av
av postverket begränsa Posten AB begränsa
antalet linjer vid vilka antalet linjer vid vilka
valsedel får lämnas valsedel får lämnas genom
genom lantbrevbärare. lantbrevbärare.
Valsedelsförsändelse som avses i första stycket
anordnas på följande sätt. Väljaren lägger för
varje val själv in sin valsedel i ett innerkuvert.
I närvaro av ett vittne lägger han sedan in
iordningställda innerkuvert i ett ytterkuvert för
valsedelsförsändelse och tillsluter detta. Därefter
tecknar väljaren på ytterkuvertet försäkran på
heder och samvete att han förfarit på detta sätt.
Vittnet intygar skriftligen att väljaren
egenhändigt undertecknat försäkran. Vittne skall ha
fyllt 18 år. Väljarens make eller barn eller makens
barn får ej vara vittne, ej heller lantbrevbäraren.
Väljaren lämnar själv valsedelsförsändelsen och
sitt röstkort till lantbrevbäraren. Väljare som ej
är känd för lantbrevbäraren skall legitimera sig.
Gör han ej det, får han icke lämna försändelsen.
Lantbrevbäraren intygar på ytterkuvertet att han
mottagit försändelsen av väljaren.
13 kap.
7 §[10]
Protokollet underskrives av ordföranden och två av
de närvarande valförrättarna. Därmed är
förrättningen avslutad.
Omedelbart därefter Omedelbart därefter
sänds röstlängd, sänds röstlängd,
protokoll och de protokoll och de
särskilda kuvert och särskilda kuvert och
omslag som avses i 3, 5 omslag som avses i 3, 5
och 6 §§ till och 6 §§ till valnämnden.
valnämnden. Sker Sker insändandet med
insändandet med posten, post, skall försändelsen
skall försändelsen anordnas som värdepost.
anordnas som värdepost.
8 §
Det åligger valnämnden att se till att samtliga
handlingar som avses i 7 § kommit in till nämnden
och att, om så ej är fallet, infordra det som
fattas.
Valnämnden behåller Valnämnden behåller
röstlängderna och röstlängderna och
vidarebefordrar omgående vidarebefordrar omgående
övrigt material till övrigt material till
länsstyrelsen. Sker länsstyrelsen. Sker
översändandet med posten översändandet med post
skall försändelsen skall försändelsen
anordnas som värdepost. anordnas som värdepost.
11 §
Över förrättning som Över förrättning som
avses i 9 § föres avses i 9 § föres
protokoll enligt for- protokoll enligt formulär
mulär som fastställes av som fastställes av cen-
centrala valmyndigheten. trala valmyndigheten. När
När förrättningen förrättningen slutförts,
slutförts, sänder sänder valnämnden
valnämnden omgående omgående röstlängder,
röstlängder, protokoll protokoll samt iordning-
samt iordningställda ställda kuvert och omslag
kuvert och omslag till till länsstyrelsen. Sker
länsstyrelsen. Sker översändandet med post
översändandet med posten skall försändelsen anord-
skall försändelsen nas som värdepost.
anordnas som värdepost.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Lagen omtryckt 1991:95.
[2]Senaste lydelse 1991:1654.
[3]Senaste lydelse 1987:1334.
[4]Senaste lydelse 1988:161.
[5]Senaste lydelse 1988:161.
[6]Senaste lydelse 1987:1334.
[7]Senaste lydelse 1987:1334.
[8]Senaste lydelse 1987:1334.
[9]Senaste lydelse 1987:1334.
[10]Senaste lydelse 1982:411.
7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofull-
mäktigval, m.m.
Härigenom föreskrivs att 30, 31, 36, 42 och
42 a §§ lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval,
m.m., skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
30 §[1]
När val skall förrättas
bestämmer centrala
valmyndigheten efter
samråd med Posten AB på
vilka postkontor röstning
skall genomföras. Vid val
som omfattar hela riket
skall röstning alltid
Röstning får ske på kunna äga rum på minst
varje postkontor inom ett postkontor i varje
riket, vid val i hela kommun.
landet från och med den På de postkontor där
tjugofjärde dagen och röstning genomförs skall
vid annat val från och man, vid val i hela
med den tionde dagen landet, kunna rösta från
före valdagen till och och med den tjugofjärde
med torsdagen före dagen. Vid annat val
valdagen, om inte annat skall man på dessa
följer av andra eller postkontor kunna rösta
tredje stycket. från och med den tionde
dagen före valdagen till
och med torsdagen före
valdagen.
Röstning på postkontor Röstning på postkontor
äger rum under tid då äger rum under tid då
postkontoret är öppet postkontoret är öppet för
för allmänheten. På allmänheten. På förslag
förslag av postverket av Posten AB får centrala
får centrala valmyndig- valmyndigheten begränsa
heten begränsa den tid den tid då röstning får
då röstning får ske på ske på postkontor.
postkontor. Röstning Röstning skall dock
skall dock alltid kunna alltid kunna äga rum
äga rum under minst en under minst en timme
timme varje dag då varje dag då postkontoret
postkontoret är öppet är öppet för allmänheten.
för allmänheten.
Finns det särskilda
skäl, får centrala
valmyndigheten på
förslag av postverket
bestämma att röst-
mottagning skall anord-
nas endast på vissa
postkontor. Vid val som Inrättas med anledning
omfattar hela riket av valet postkontor vid
skall röstning dock sjukhus, ålderdomshem,
alltid kunna äga rum på kriminalvårdsanstalt
minst ett postkontor i eller liknande
varje kommun. vårdinrättning eller
Inrättas med anledning vårdanstalt, äger
av valet postkontor vid röstning där rum på tid
sjukhus, ålderdomshem, som Posten AB bestämmer
kriminalvårdsanstalt efter samråd med
eller liknande valnämnden och med
vårdinrättning eller vårdinrättningens eller
vårdanstalt, äger vårdanstaltens ledning,
röstning där rum på tid dock tidigast sjunde
som postverket bestämmer dagen före valdagen.
efter samråd med Posten AB skall samråda
valnämnden och med med valnämnden och med
vårdinrättningens eller vårdinrättningens eller
vårdanstaltens ledning, vårdanstaltens ledning om
dock tidigast sjunde hur röstningen skall
dagen före valdagen. genomföras. På begäran av
Postverket skall samråda Posten AB skall val-
med valnämnden och med nämnden utse erforderligt
vårdinrättningens eller antal personer att
vårdanstaltens ledning biträda röstmottagare på
om hur röstningen skall postkontoret.
genomföras. På begäran
av postverket skall val-
nämnden utse
erforderligt antal
personer att biträda
röstmottagare på
postkontoret.
31 §[2]
Röstmottagare på Röstmottagare på
postkontor är den som postkontor är den som
postverket utser. Posten AB utser.
36 §[3]
Väljare som är gift får lämna valsedel genom sin
make. Väljare, som på grund av sjukdom,
rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa sig i
vallokalen för det valdistrikt där han är upptagen
i röstlängd, får lämna valsedel genom bud. Bud får
den vara som är väljarens barn, barnbarn, fader,
moder eller syskon eller hans vårdare och som fyllt
18 år.
Väljare som betjänas av Väljare som betjänas av
lantbrevbärare får lämna Posten AB:s lantbrevbä-
valsedelsförsändelse rare får lämna valsedels-
genom denne, om röstning försändelse genom denne,
äger rum vid det post- om röstning äger rum vid
kontor till vilket det postkontor till
lantbrevbäraren är vilket lantbrevbäraren är
knuten. Vid val som ej knuten. Vid val som ej
omfattar hela riket får omfattar hela riket får
dock centrala val- dock centrala valmyndig-
myndigheten på förslag heten på förslag av
av postverket begränsa Posten AB begränsa
antalet linjer vid vilka antalet linjer vid vilka
valsedel får lämnas valsedel får lämnas genom
genom lantbrevbärare. lantbrevbärare.
42 §[4]
Omedelbart efter det Omedelbart efter det att
att den preliminära den preliminära
rösträkningen i val- rösträkningen i val-
lokalen har avslutats lokalen har avslutats
sänds röstlängd, sänds röstlängd,
protokoll och de protokoll och de
särskilda kuvert och särskilda kuvert och
omslag som avses i omslag som avses i
13 kap. 6 § vallagen 13 kap. 6 § vallagen
(1972:620) till valnämn- (1972:620) till valnämn-
den. Sker insändandet den. Sker insändandet med
med posten, skall post, skall försändelsen
försändelsen anordnas anordnas som värdepost.
som värdepost.
42 a §[5]
Det åligger valnämnden att se till att samtliga
handlingar som avses i 42 § kommer in till nämnden
och att, om så ej är fallet, infordra det som
fattas.
Valnämnden Valnämnden
vidarebefordrar omgående vidarebefordrar omgående
röstlängder och övrigt röstlängder och övrigt
material till material till länsstyrel-
länsstyrelsen. Sker sen. Sker översändandet
översändandet med med post, skall
posten, skall försändelsen anordnas som
försändelsen anordnas värdepost.
som värdepost.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1988:162.
[2]Senaste lydelse 1987:1335.
[3]Senaste lydelse 1987:1335.
[4]Senaste lydelse 1981:526.
[5]Senaste lydelse 1985:204.
8 Förslag till
Lag om ändring i datalagen (1973:289)
Härigenom föreskrivs att 27 § datalagen
(1973:289)[1] skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §
Uppgifterna i SPAR hämtas från de statliga
personregister som används för folkbokföring,
inkomsttaxering och fastighetstaxering. Till dessa
uppgifter får fogas anteckning om att en enskild
person inte önskar adresserad direktreklam.
Regeringen får
föreskriva att uppgifter
om adresser hämtas från
Postverket.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Lagen omtryckt 1992:446.
9 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt
Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25 §[1]
Brev mellan intagen och svensk myndighet,
internationellt organ som har av Sverige erkänd
behörighet att ta emot klagomål från enskilda eller
advokat skall vidarebefordras utan granskning.
Anges brev vara avsänt från svensk myndighet,
sådant internationellt organ eller advokat och kan
skäligen misstänkas att uppgiften är oriktig, får
dock brevet granskas, om förhållandet icke kan
klarläggas på annat sätt.
I fråga om brev till
postverket tillämpas 26
§ i stället för första
stycket ovan.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1991:1133.
10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes
vägtransport
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:610) om
inrikes vägtransport skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §[1]
Lagen skall ej Lagen skall ej tillämpas
tillämpas på post- på postbefordran,
befordran, begravnings- begravningstransporter
transporter eller eller befordran av
befordran av flyttsaker. flyttsaker. Lagens
ansvarighetsregler skall
dock enligt 14 §
postlagen (1993:000)
tillämpas på avtals-
förhållandet mellan ett
postbefordringsföretag
och den som har anlitat
företaget för befordran
av paket.
Lagen skall inte heller tillämpas på sådan
befordran på väg som är underkastad fördraget d.9
maj 1980 om internationell järnvägstrafik eller som
en järnväg i annat fall utför inom Sverige till
fullgörande av avtal om befordran av gods på järn-
väg.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1985:198.
11 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen
av häktade och anhållna m.fl.
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 §[1]
Brev från häktad till Brev från häktad till
svensk myndighet, svensk myndighet,
internationellt organ internationellt organ som
som har av Sverige har av Sverige erkänd be-
erkänd behörighet att ta hörighet att ta emot
emot klagomål från klagomål från enskilda
enskilda eller hans of- eller hans offentlige
fentlige försvarare försvarare skall vidare-
skall vidarebefordras befordras utan föregående
utan föregående granskning.
granskning. I fråga om
brev till postverket
tillämpas dock andra
stycket.
Utöver vad som gäller enligt första stycket får
häktad avsända eller mottaga brev, om det kan ske
utan fara från säkerhetssynpunkt och, i fråga om
den som är häktad på grund av misstanke om brott,
utan fara för att bevis undanröjes eller utredning
om brott eljest försvåras.
Vägras häktad avsända eller mottaga brev utan
föregående granskning av dess innehåll, skall
brevet kvarhållas men får ej öppnas utan den
häktades medgivande.
Vad i denna paragraf är föreskrivet om brev
gäller även annan skriftlig handling.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1991:1135.
12 Förslag till
Lag om ändring i körkortslagen (1977:477)
Härigenom föreskrivs att 32 § körkortslagen
(1977:477)[1] skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter i de
avseenden som anges i denna lag och föreskrifter om
undantag från lagen. Detsamma gäller föreskrifter
om förarutbildning och om sådan registrering som
behövs för tillämpningen av lagen. Regeringen får
även meddela föreskrifter om utländska körkorts
giltighet i landet.
Regeringen får överlämna
till
postbefordringsföretag
att utföra identi-
tetsprövning i samband
med utlämnande av
körkort.
Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får i enskilda fall medge undantag från
denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Lagen omtryckt 1980:977.
13 Förslag till
Lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369)
Härigenom föreskrivs att 10 § folkomröstningslagen
(1979:369) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 §[1]
Röstning sker på dagen Röstning sker på dagen
för folkomröstningen i för folkomröstningen i
omröstningslokalen för omröstningslokalen för
det omröstningsdistrikt det omröstningsdistrikt
där den röstande är där den röstande är
upptagen i röstlängd. upptagen i röstlängd.
Röstberättigad, som på Röstberättigad, som på
grund av vistelse utom grund av vistelse utom
riket eller på annan ort riket eller på annan ort
inom riket eller av inom riket eller av annat
annat skäl finner sig skäl finner sig vara för-
vara förhindrad att hindrad att rösta på tid
rösta på tid och plats och plats som nu sagts,
som nu sagts, får rösta får rösta på Posten AB:s
på postanstalt inom postkontor inom riket,
riket, hos svensk hos svensk utlands-
utlandsmyndighet eller myndighet eller på
på svenskt fartyg i svenskt fartyg i utrikes
utrikes fart. fart.
Om flera omröstningar
Om flera omröstningar äger rum samtidigt, skall
äger rum samtidigt, den som röstar på
skall den som röstar på postkontor, hos ut-
postanstalt, hos ut- landsmyndighet eller på
landsmyndighet eller på fartyg vid ett och samma
fartyg vid ett och samma tillfälle utöva sin
tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga
rösträtt i samtliga omröstningar som han vill
omröstningar som han deltaga i. Om omröstning
vill deltaga i. Om äger rum i samband med
omröstning äger rum i val till riksdagen, skall
samband med val till röstande som nu har an-
riksdagen, skall givits, som önskar delta
röstande som nu har an- både i omröstningen och i
givits, som önskar delta valet, avge sin röst i
både i omröstningen och folkomröstningen sam-
i valet, avge sin röst i tidigt som han röstar i
folkomröstningen sam- valet.
tidigt som han röstar i I fråga om röstningen
valet. och om den vidare
I fråga om röstningen behandlingen av röster
och om den vidare som har avgivits på post-
behandlingen av röster kontor, hos utlands-
som har avgivits på myndighet eller på fartyg
postanstalt, hos tillämpas i övrigt
utlandsmyndighet eller bestämmelserna om ordi-
på fartyg tillämpas i narie val till riksdagen
övrigt bestämmelserna om i 8*12 kap. vallagen
ordinarie val till (1972:620). Om folk-
riksdagen i 8*12 kap. omröstningen äger rum i
vallagen (1972:620). Om samband med extra val
folkomröstningen äger till riksdagen eller om
rum i samband med extra den inte omfattar hela
val till riksdagen eller riket, tillämpas i
om den inte omfattar stället bestämmelserna om
hela riket, tillämpas i extra val i 8*12 kap.
stället bestämmelserna vallagen.
om extra val i 8*12 kap.
vallagen.
I lokal där röstning äger rum skall finnas
tillgängliga ett exemplar av denna lag, av särskild
lag för den ifrågavarande folkomröstningen, om
sådan har beslutats, och av vallagen. Såvitt gäller
folkomröstning i grundlagsfråga skall därjämte
finnas tillgänglig texten till det förslag som
avses med omröstningen.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1982:148.
14 Förslag till
Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 §
fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
2 kap.
2 §[1]
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som
anges i det följande.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
Specialbyggnad Med specialbyggnad
avses
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
Kommunika- Garage, hangar,
tions- lokstall, terminal,
byggnad stationsbyggnad, expedi-
tionsbyggnad, vänthall,
godsmagasin,
reparationsverkstad och
liknande, om byggnaden
används för allmänna
kommunikationsändamål.
Byggnad som används i
Postverkets, Statens
järnvägars, Luftfarts-
verkets, Banverkets,
Svensk Rundradio Aktie-
bolags, Sveriges Radio
Aktiebolags, Sveriges
Television Aktiebolags
och Sveriges
Utbildningsradio
Aktiebolags verksamhet.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1993:606.
Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §[1]
Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som
anges i det följande.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
Specialbyggnad Med specialbyggnad
avses
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
Kommunika- Garage, hangar,
tions- lokstall, terminal,
byggnad stationsbyggnad, expedi-
tionsbyggnad, vänthall,
godsmagasin,
reparationsverkstad och
liknande, om byggnaden
används för allmänna
kommunikationsändamål.
Byggnad som används i
Statens järnvägars,
Luftfartsverkets, Ban-
verkets, Svensk
Rundradio Aktiebolags,
Sveriges Radio Aktie-
bolags, Sveriges
Television Aktiebolags
och Sveriges Utbild-
ningsradio Aktiebolags
verksamhet.
* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
* * * * * * * * * *
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[1]Senaste lydelse 1993:606.
15 Förslag till
Lag om ändring i tullagen (1987:1065)
Härigenom förskrivs att 73 och 80 §§ tullagen
(1987:1065) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
73 §[2]
Polisen och kustbevakningen är skyldiga att
medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag.
Vad som sägs i 63*70 §§ om tullmyndighet och
tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också
polismyndighet och kustbevakningen samt polisman
och tjänsteman vid kustbevakningen.
Även järnvägsföretag Även Posten AB och
och postverket är järnvägsföretag är skyl-
skyldiga att medverka i diga att medverka i
kontrollverksamheten kontrollverksamheten
enligt denna lag i fråga enligt denna lag i fråga
om varor som befordras om varor som befordras
på järnväg eller med med post eller på
post. I fråga om sådan järnväg. I fråga om sådan
medverkan gäller inte medverkan gäller inte
63*70 §§. 63*70 §§.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om
medverkan som avses i första och andra styckena.
80 §[3]
I fråga om varor som I fråga om varor som
inkommer till inkommer till tullområdet
tullområdet i postför- i postförsändelser är
sändelser är postverket postbefordringsföretag
tullskyldigt, om varorna som regeringen bestämmer
inte anmäls till tullskyldigt, om varorna
förtullning eller annan inte anmäls till förtull-
tullklarering av någon ning eller annan
annan. tullklarering av någon
annan.
Har försändelsen kommit adressaten till handa,
skall dock vad som föreskrivs i 19*23 §§ om
omtulltaxering och eftertulltaxering gälla honom,
även om han inte lämnat oriktig uppgift eller
underlåtit att lämna uppgift till ledning för
tulltaxeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
**FOOTNOTES**
[2]Senaste lydelse 1988:430.
[3]Senaste lydelse 1991:157.
16 Förslag till
Lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481)
Härigenom föreskrivs att 25 § folkbokföringslagen
(1991:481) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
25 §
Den som flyttat skall Den som flyttat skall
inom en vecka anmäla inom en vecka anmäla
flyttningen till en flyttningen till en
skattemyndighet, en skattemyndighet, en
allmän försäkringskassa allmän försäkringskassa
eller ett postkontor. eller postbefordrings-
företag som regeringen
bestämmer.
Den som ändrar postadress utan att flyttning
skett skall göra anmälan enligt första stycket om
postadressen skall gälla för minst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994.
Bilaga 6
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-10-04
Närvarande: justitierådet Per Jermsten,
justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet
Sigvard Holstad.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 2
september 1993, varvid statsrådet Odell varit
föredragande, har regeringen för Lagrådets yttrande
överlämnat förslag till
1. postlag,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
3. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),
4. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling,
5. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428),
6. lag om ändring i vallagen (1972:620),
7. lag om ändring i lagen (1972:704) om
kyrkofullmäktigval, m.m.,
8. lag om ändring i datalagen (1973:289),
9. lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt,
10. lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes
vägtransport,
11. lag om ändring i lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl.,
12. lag om ändring i körkortslagen (1977:477),
13. lag om ändring i folkomröstningslagen
(1979:369)
14. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152),
15. lag om ändring i tullagen (1987:1065),
16. lag om ändring i folkbokföringslagen
(1991:481).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av
kammarrättsassessorn Birgitta von Euler Müller.
Förslagen föranleder följande yttrande av
Lagrådet:
Förslag till postlag
2 §
Paragrafen innehåller en bestämmelse om att
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten) skall fortlöpande följa
utvecklingen på postområdet och bevaka att
postservicen motsvarar samhällets behov.
Vad som är "postservice" framgår av 1 § första
stycket. Enligt samma paragrafs andra stycke ingår
emellertid också vad där beskrivs som "en
rikstäckande kassaservice" i det som enligt
rubriken till 1 och 2 §§ utgör "grundläggande
postservice".
Av motiven i remissen framgår bl.a. att avsikten
är att tillsynen över den del av ett
postbefordringsföretags verksamhet som gäller
kassaservice inte avses ankomma på samma
tillsynsmyndighet som det i övrigt är fråga om i
förslaget utan är tänkt att handhas av
Finansinspektionen.
Mot bakgrund av nämnda förhållanden förordar
Lagrådet att förevarande paragraf ges följande
lydelse:
"Regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer skall fortlöpande följa utvecklingen på
postområdet och bevaka att postservicen och
kassaservicen motsvarar samhällets behov."
3 §
I paragrafen har tagits in definitioner av vissa
begrepp som återfinns i lagen.
Vad som avses med begreppet "postverksamhet" anges
i första stycket. Det skall vara fråga om
regelbunden befordran mot avgift av brev och paket.
Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts att
avsikten varit att i begreppet postverksamhet
alltid skall ingå befordran av brev. Befordran
enbart av paket skall således inte utgöra
postverksamhet. För att detta skall framgå
tydligare bör ordalydelsen ändras. Paragrafens
första stycke kan då ges följande avfattning:
"Med postverksamhet avses i lagen regelbunden
befordran mot avgift av brev eller av brev och
paket".
Begreppet brev definieras i tredje stycket. Där
sägs i första meningen att med brev avses
adresserade, tillslutna postförsändelser som väger
högst 2 kg. Att försändelsen skall vara tillsluten
ger intryck av att det krävs att försändelsen skall
vara igenklistrad. Av specialmotiveringen till
bestämmelsen framgår emellertid att med tillsluten
försändelse avses också fall då försändelsen finns
i ett öppet kuvert, plastomslag, banderoll eller
liknande. Uttrycket tillslutna är således
missvisande och bör bytas ut. Första meningen i
paragrafens tredje stycke kan förslagsvis ges
följande lydelse:
"Med brev avses adresserade postförsändelser som är
inneslutna i kuvert eller annat omslag och som
väger högst
2 kg."
4 §
Paragrafen innehåller en föreskrift om att
"postverksamhet som avser befordran av brev" får
bedrivas först efter anmälan hos tillsynsmyndig-
heten.
Under förutsättning att första stycket i 3 §
ändras på sätt Lagrådet nyss föreslagit, så att det
klart framgår att befordran av brev alltid ingår i
"postverksamhet", kan förevarande bestämmelse anges
avse all sådan verksamhet. Även Lagrådets förslag
under 2 § bör lämpligen föranleda en ändring i den
här föreslagna lagtexten. Paragrafen kan då ges
lydelsen:
"Postverksamhet får bedrivas först efter anmälan
hos den myndighet som regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten)."
Lagrådet återkommer med ytterligare synpunkter
beträffande förevarande paragraf i anslutning till
de föreslagna bestämmelserna om ikraftträdandet.
5 §
Paragrafen föreskriver att postverksamhet som avser
befordran av brev skall bedrivas under förhållanden
som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet
och så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas
personliga integritet upprätthålls. Om
postverksamheten definieras på det sätt som Lag-
rådet nyss föreslagit bör tillförlitlighetskravet
omfatta all postverksamhet. Paragrafen kan då ges
följande lydelse:
"Postverksamhet skall bedrivas under förhållanden
som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet
och, såvitt avser befordran av brev, så att skyddet
för avsändarnas och mottagarnas personliga
integritet upprätthålls."
Med hänsyn till de ändringar Lagrådet förordat i
denna och föregående paragraf synes rubriken före 4
§ lämpligen böra ändras till "Befordran av
postförsändelser".
9 §
Lagrådets förslag till lydelse av 3 § tredje
stycket första meningen bör föranleda att 9 § sista
meningen ändras. Lagrådet föreslår att meningen får
följande lydelse:
"Detta gäller dock inte vykort, brevkort och
liknande försändelser som inte är inneslutna i
kuvert eller annat omslag."
10 §
Paragrafen anger vem som får öppna ett obeställbart
brev och när öppnandet får ske. Med obeställbart
brev avses här sådant brev som enligt 9 § skall
sändas till tillsynsmyndigheten, om adressaten inte
är känd, dvs. ett brev som är inneslutet i kuvert
eller annat omslag. Detta förhållande bör komma
till ett klarare uttryck i lagtexten. Bestämmelsens
ordalydelse bör även ändras i visst formellt
hänseende. Om Lagrådets förslag till definition av
brev i 3 § tredje stycket första meningen godtas
kan paragrafen ges följande lydelse:
"Ett obeställbart brev som är inneslutet i kuvert
eller annat omslag får öppnas endast av
tillsynsmyndigheten och endast om omslaget saknar
sådana uppgifter om avsändaren som möjliggör att
brevet kan återställas till denne".
14 §
Enligt denna paragraf gäller 5 och 27-42 §§ lagen
(1974:610) om inrikes vägtransport i fråga om
transportföretags ansvar gentemot den som har
anlitat företaget för befordran av paket inom
landet. Av uttalanden i remissen framgår att det är
avsett att de angivna bestämmelserna skall gälla i
tillämpliga delar oavsett vilket transportmedel som
faktiskt anlitats av postbefordringsföretaget.
Enligt lagrådets mening bör denna avsikt komma till
uttryck i lagtexten. Detta kan ske genom att 14 §
ges förslagvis följande lydelse:
"I fråga om postbefordringsföretags ansvar gentemot
den som har anlitat företaget för befordran av
paket inom landet tillämpas 5 och 27-42 §§ lagen
(1974:610) om inrikes vägtransport, oavsett vilket
transportmedel som kommit till användning."
15 §
Denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om
tillsynen. I tredje stycket anges att tillsynen
skall utövas så att den inte vållar större kostnad
eller olägenhet än som är nödvändigt.
Det har vid föredragningen inför Lagrådet upplysts
att förebilder till detta stycke finns i 15 § andra
stycket datalagen (1973:289) och 15 § andra stycket
kreditupplysningslagen (1973:1173).
Enligt Lagrådets mening kan det likväl
ifrågasättas om det finns något egentligt behov av
den sålunda föreslagna bestämmelsen. Dess budskap
framstår nämligen som ett självklart krav och har
för övrigt ansetts kunna undvaras i en rad andra
författningar i vilka det finns bestämmelser om
tillsyn och om skyldighet att utge avgift för
tillsynen, t.ex. i lagen (1988:606) om finansbolag
och i lagen (1988:868) om brandfarliga och
explosiva varor.
16 §
Paragrafens första stycke ger tillsynsmyndigheten
en rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för tillsynen från den som
bedriver postverksamhet som avser befordran av
brev. Enligt Lagrådets mening kan det ifrågasättas
om det i lagtexten behöver anges från vem upplys-
ningar får inhämtas. Det torde vara en självklarhet
att med en bestämmelse som den förevarande avses en
rätt för tillsynsmyndigheten att inhämta
upplysningar m.m. från den som bedriver verksamhet
som omfattas av tillsynen. Motsvarande reglering i
annan lagstiftning brukar inte heller normalt
innehålla någon sådan precisering, se t.ex. 31 §
telelagen (1993:597) och 26 § livsmedelslagen
(1971:511). Lagrådet föreslår att orden "från den
som bedriver postverksamhet som avser befordran av
brev" utgår ur förevarande paragrafs första stycke.
18 §
I paragrafen regleras frågan om avgifter för
tillsynsmyndighetens verksamhet enligt postlagen.
Om Lagrådets förslag till ändring av 3 § första
stycket godtas bör orden "som avser befordran av
brev" utgå.
20 §
I 20 § föreskrivs viss uppgiftsskyldighet för den
som bedriver postverksamhet och därvid har fått del
av eller tillgång till uppgift som avses i 19 §.
Punkt 1 i förevarande paragraf avser skyldighet att
lämna uppgift om enskild till en myndighet som i
ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för
delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Av
den allmänna motiveringen framgår att syftet med
bestämmelsen varit att åstadkomma en reglering som
till sin räckvidd i huvudsak överensstämmer med
föreskriften i 14 kap. 2 § tredje stycket första
meningen sekretesslagen.
Lagrådet har i huvudsak ingen erinran mot den
föreslagna bestämmelsen men förordar att
uppgiftsskyldigheten uttryckligen begränsas till
uppgift om enskilds adress, telefonnummer och
arbetsplats. Därigenom uppnås en närmare över-
ensstämmelse med föreskriften i sekretesslagen.
Vidare bör en mindre redaktionell jämkning göras.
20 § punkt 2 avser skyldighet att lämna uppgift
som rör särskild brevförsändelse och som rör
misstanke om brott till åklagarmyndighet,
polismyndighet eller någon annan myndighet som har
att ingripa mot brottet. Här har föreskrifterna i
14 kap. 2 § fjärde och femte styckena
sekretesslagen utgjort en utgångspunkt för
regleringen.
Lagrådet godtar i huvudsak förslaget även i denna
del men avstyrker att begränsning görs till uppgift
som rör särskild brevförsändelse. Någon motsvarande
begränsning i möjligheterna för berörda myndigheter
att få del av uppgifter följer inte av de nämnda
bestämmelserna i sekretesslagen.
I enlighet med det anförda föreslår Lagrådet att
20 § ges följande lydelse:
"Den som bedriver postverksamhet och därvid har
fått del av eller tillgång till uppgift som avses i
19 § första stycket skall på begäran lämna1.
uppgift om enskilds adress, telefonummer eller
arbetsplats till en myndighet som i ett särskilt
fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt
delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner
att det kan antas att den som söks för delgivning
håller sig undan eller att det annars finns
synnerliga skäl,
2. uppgift som rör misstanke om brott till
åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan
myndighet som skall ingripa mot brottet, om det för
brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i två år."
23 §
I paragrafen ges bestämmelser om de förutsättningar
som skall gälla för att ett postbefordringsföretag
skall få delta i det internationella samarbetet på
postområdet. Enligt den terminologi som används i
motiven är det därvid fråga endast om
"operatörsfunktionerna", dvs. den praktiska
postverksamheten, eftersom de s.k.
"regulatörsuppgifterna", som har karaktären av
myndighetsutövning, avses ankomma på
tillsynsmyndigheten.
I det föreslagna första stycket anges att endast
sådant postbefordringsföretag som vid
internationell postbefordran "tillämpar"
världspostfördragens bestämmelser för sådan
befordran och som godkänts av regeringen, eller om
regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får
delta i det internationella postsamarbetet. I andra
stycket föreskrivs att regeringen, eller om
regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får
meddela närmare föreskrifter om kraven för
godkännande.
Den sålunda föreslagna regleringen, främst då
andra stycket, ger intryck av att det här kan vara
fråga om något så när frekventa avgöranden.
Lagrådet betvivlar detta. Enligt vad som upplysts
vid föredragningen inför Lagrådet synes det
visserligen inte i berörda internationella
överenskommelser finnas något direkt förbud mot att
fler än ett postbefordringsföretag från samma land
deltar i samarbetet. Såväl fördragsbestämmelserna
bakom de i nästföljande paragraf intagna reglerna
om frimärken som rent praktiska hänsyn talar dock
för att utrymmet för en sådan ordning i vart fall
är starkt begränsat. Det kan under alla
förhållanden förutsättas att kraven på ett i
samarbetet deltagande befordringsföretag, såvitt
gäller bl.a. verksamhetens omfattning samt
företagets organisation och allmänna lämplighet,
måste ställas mycket högt. Mot denna bakgrund är
det ovisst om det här i landet under överskådlig
tid kommer att finnas något annat postbeford-
ringsföretag än Posten Aktiebolag som kan komma
ifråga för ett godkännande enligt det föreslagna
första stycket.
Det anförda bör enligt Lagrådets mening lämpligen
leda till att det i förevarande paragraf direkt
anges att det är Posten Aktiebolag som deltar i det
internationella postsamarbetet inom ramen för
världspostfördragen.
För den händelse det ändå anses finnas behov av en
möjlighet att godkänna ytterligare något
postbefordringsföretag för internationellt
samarbete torde det sagda i vart fall böra medföra
vissa andra ändringar i den föreslagna paragrafen.
Det bör i sådant fall ankomma endast på regeringen
att fatta beslut i saken. I bestämmelsen om
godkännande bör vidare anges de huvudsakliga krav
efter vilka prövningen skall ske, vilket i sin tur
leder till att det föreslagna andra stycket kan
undvaras. Paragrafen kan i så fall ges följande av-
fattning:
"För att ett postbefordringsföretag skall få delta
i det internationella postsamarbetet inom ramen för
världspostfördragen krävs att företaget har en
verksamhet och organisation som garanterar att det
på ett godtagbart sätt kan utföra internationell
postbefordran och därvid tillämpa fördragens
bestämmelser samt att regeringen godkänt företaget
för sådant deltagande."
Ikraftträdandebestämmelserna
Lagen föreslås träda i kraft den 1 februari 1994.
Av 4 § i förslaget följer, som tidigare nämnts, att
postverksamhet (som avser befordran av brev) får
bedrivas först efter anmälan hos
tillsynsmyndigheten. För att postbefordringsföretag
som redan före ikraftträdandet bedriver postverk-
samhet skall få rådrum att uppfylla detta villkor
bör det bland förevarande bestämmelser, lämpligen i
en andra punkt, anges att beträffande sådant
företag föreskriften i 4 § träder i kraft vid en
annan angiven, något senare tidpunkt.
Förslag till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
Bilagan
Enligt 1 kap 8 § sekretesslagen skall vad som
föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att
ta del av handlingar hos myndigheter i tillämpliga
delar gälla också handlingar hos de organ som nämns
i bilagan till lagen. De i bilagan angivna organen
skall vid tillämpningen av lagen jämställas med
myndighet. I remissen föreslås att vissa delar av
det statliga postbolagets verksamhet skall tas upp
i bilagan. Förslaget omfattar bl.a. "mottagande av
flyttningsanmälningar (SFS 1991:481) samt
identitetsprövning i samband med utlämnande av
körkort (SFS 1977:477)"
Enligt lagrådets mening har beskrivningarna av
verksamheten såvitt gäller flyttningsanmälningar
och körkort gjorts alltför snäva. Lagrådet förordar
att det i bilagan i dessa delar i stället anges
"handläggning av flyttningsanmälningar (SFS
1993:000) samt medverkan vid utlämnande av körkort
(SFS 1993:000)".
Förslag till lag om ändring i körkortslagen
(1977:477)
32 §
Enligt förslaget skall i denna paragraf införas ett
nytt andra stycke där det föreskrivs att regeringen
får överlämna till ett postbefordringsföretag, att
utföra identitetsprövning i samband med utlämnande
av körkort.
Lagrådet har i anslutning till förslaget till lag
om ändring i sekretsslagen förordat att den där
föreslagna avgränsningen i bilagan till
"identitetsprövning i samband med utlämnande av
körkort" byts ut mot den mindre snäva beskrivnigen
"medverkan vid utlämnande av körkort". Lagrådet
förordar att en motsvarande ändring görs i före-
varande lagförslag.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
KommunikationsdepartementetUtdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 14 oktober 1993
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och
statsråden Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund,
Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik,
Wibble, Björck, Könberg, Lundgren, Unckel, Ask
Föredragande: statsrådet Svensson
Regeringen beslutar proposition 1993/94:38 Postlag
och en förändrad verksamhetsform för Postverket,
m.m.
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser Celexnummer
som inför, för
ändrar, upp- bakomliggande
häver eller EG-regler
upprepar ett
normgiv-
ningsbemyn-
digande
Postlagen 7, 18, 26 §§
(1993:000)
Datalagen 27 §
(1973:289)