Post 7089 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1993/94:100 ·
Förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 100
Prop.
1993/94:100
Bilaga 8
Bilaga 8 till budgetpropositionen 1994
Finansdepartementet
(sjunde huvudtiteln)
Huvudsakligt innehåll
De förslag som läggs fram inom Finansdepartementets verksamhetsområde kan
sammanfattas på följande sätt.
De riktlinjer för verksamheten inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
och den inriktning vad gäller utvecklingen i ett längre perspektiv som bestämts
på grundval av i 1993 års budgetproposition föreslås gälla även för budgetåret
1994/95.
Skatteförvaltningen föreslås få visst resurstillskott på grund av ändringarna i
företagsbeskattningen och arbetet med skattereduktion för reparationsutgifter
för bostadshus. Kronofogdemyndigheterna föreslås få visst resurstillskott på
grund av bl.a. ökade porto- och förrättningskostnader samt för att i övrigt möta
den allt större mål- och ärendetillströmningen. En satsning på utbyggnad av
skattemyndigheternas kontrollverksamhet föreslås i enlighet med vad som avisera-
des i 1993 års kompletteringsproposition.
Riksgäldskontorets verksamhet präglas av en fortsatt hög upplåningsverksamhet
vilket för med sig att utgifterna för statsskuldens förvaltning befinner sig på
en fortsatt hög nivå i jämförelse med de senaste åren.
I enlighet med riksdagens principbeslut om en ändrad ansvarsfördelning för den
statliga statistiken föreslås en överföring av medel för sektorsstatistik från
Statistiska centralbyråns anslag till ett 20-tal myndigheter.
Arbetsgivarverket omvandlas fr.o.m. den 1 juli 1994 till en avgiftsfinansierad
myndighet med ett arbetsgivarkollegium som beslutande organ. Kollegiets
ledamöter, i huvudsak myndighetschefer, utses av regeringen.
Inom området Bostadsväsendet har de automatiska utgiftsökningarna avstannat.
Utgifterna beräknas nu sjunka för i stort sett alla utgiftsändamål inom detta
område. För att klara anpassningen av utgifterna på huvudtiteln till förväntade
inkomster föreslås att stödet för gemensamt underhåll m.m. av i första hand
flerbostadshus, det s.k. RBF-stödet, sänks med en femtedel fr.o.m. den 1 juli
1994.
Den 1 maj 1993 inrättades Bankstödsnämnden för att hantera det statliga stödet
till banker och vissa kreditinstitut. Bankstödsnämnden föreslås ett ramanslag
för nämndens förvaltningskostnader.
Regeringen avser att i vårens kompletteringsproposition återkomma med en
bedömning av och förslag beträffande det finansiella utrymmet för kommunsektorn.
Även förslag om hur kommande ekonomiska regleringar skall behandlas kommer att
tas upp i kompletteringspropositionen.
Vid utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner skall fr.o.m. år 1995
förskottet minskas motsvarande det belopp som avser lindring i skattskyldigheten
för dem som inte tillhör Svenska kyrkan.
Förändringarna inom Finansdepartementets verksamhetsområde för budgetåret
1994/95 i förhållande till motsvarande utgiftsändamål på statsbudgeten för
budgetåret 1993/94 framgår av följande sammanställning.
Anvisat en- Förslag Förändring
ligt regle- 1994/95 mkr
ringsbrev mkr
1993/94 mkr
A. Skatteförvaltningen
och exekutionsväsen-
det 5 665,5 5 967,9 302,4
B. Statlig lokalförsörj-
ning och fastighets-
förvaltning 203,5 179,1 -24,4
C. Riksgäldskontoret och
kostnader för stats-
skuldens förvaltning 593,2 657,2 64,0
D. Vissa centrala myndig-
heter m.m. 2 390,8 1 963,1 -427,7
E. Statliga arbetsgivar-
frågor 3 164,7 2 705,1 -459,6
F. Bostadsväsendet 34 836,3 26 605,1 -8 231,21
G. Bankstödsfrågor 14,0 14,0
H. Bidrag och ersätt-
ningar till kommu-
nerna 48 103,0 45 528,0 -2 575,0
I. Övriga ändamål 1 103,2 984,6 -118,6
Totalt för Finansdeparte-
mentet 96 060,2 84 604,1 11 456,1
1 Minskningen beror främst på att utgifterna på anslagen Räntebidrag m.m. och
Investeringsbidrag för bostadsbyggande beräknas sjunka.
1
1 Effektivisering och utveckling av den offentliga
förvaltningen
1.1 Utgångspunkter
Regeringens strategi för förnyelse av den offentliga sektorn och frågor som rör
förhållandet mellan stat och kommun redovisas i bilaga 1.
Omprövningen och förnyelsen av den offentliga sektorns olika system och
institutioner är ett led i den politik som redan angavs i vår första
regeringsförklaring och som sedan stegvis utvecklas och genomförs. Den
offentliga sektorns förnyelse är således en viktig del i den förnyelse av
Sverige som regeringens samlade politik är ett uttryck för.
Offentlig verksamhet måste vara effektiv och väl fungerande för att motivera de
skatteuttag som finansierar den. Det innebär bl.a. att avskaffa de regleringar
som inte är nödvändiga samt att se till att utformning av de regleringar som
måste finnas kvar är sådana att de inte försvårar stabilitet, effektivitet och
tillväxt i ekonomin. Särskild omsorg måste ägnas de incitament som finns
inbyggda i systemen. Staten och kommunerna måste ägna större intresse åt att
ompröva befintliga regleringar. Målsättningarna med statens och kommunernas
styrning behöver i många fall preciseras.
Några huvudfrågor i det omfattande förändringsarbete som regeringen redovisar i
bilaga 1 är sammanfattningsvis
- att fortlöpande ompröva statliga åtaganden
- att utveckla mål- och resultatstyrningen
- att utveckla den finansiella styrningen och höja den ekonomiadministrativa
kompetensen
- att utveckla samverkan och tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun
- att renodla verksamhetsformerna för offentlig produktion
- att fullfölja bolagisering och privatisering av offentlig verksamhet som kan
bedrivas i konkurrens på marknaden
- att utveckla och förändra statsförvaltningens struktur och arbetsformer inför
ett ökat europeiskt samarbete
- att öka medborgarnas valfrihet och möjligheter till inflytande och insyn i
offentlig verksamhet.
Viktiga inslag i förnyelsearbetet inom Finansdepartementets verksamhetsområde
är decentralisering, delegering och regelförenkling liksom åtgärder som
stimulerar till ett effektivt resursutnyttjande. En ökad grad av
efterfrågestyrning av offentlig verksamhet eftersträvas.
Inom personalpolitiken har inriktningen varit en delegering och en verk-
samhetsanpassning. Någon enhetlig regeringsstyrd personalpolitik finns därför
inte längre. Personalpolitiken bör fortlöpande anpassas efter myndigheternas
skilda verksamheter och förutsättningar. Som en följd härav ombildas den
statliga arbetsgivarorganisationen och får en från regeringen mer fristående
ställning.
Chefsförsörjningen blir därför ett strategiskt instrument för regeringen i dess
ansvar att styra, utveckla och effektivisera den statliga förvaltningen. Om de
statliga myndigheterna skall kunna medverka till samhällsekonomisk tillväxt
krävs myndighetschefer med utvecklad förmåga till ledarskap.
Lagen om offentlig anställning har setts över. Särregleringar för offent-
liganställda tas i stor utsträckning bort.
Den ändrade ansvarsfördelningen för den statliga statistiken syftar till att
öka incitamenten för omprövning av statistikproduktionens omfattning och
innehåll. Genom en decentralisering av ansvaret för den statliga statistiken
till berörda sektorsmyndigheter samtidigt som de får ta de kostnadsmässiga
konsekvenserna som beställare kan en bättre avvägning mellan statistik och andra
åtgärder inom området uppnås. SCB:s verksamhet kommer som en följd av
förändringarna att koncentreras på grundläggande och sektorsövergripande
statistik och statistiktjänster.
Genom EES-avtalet kommer svenska leverantörer att få möjlighet att konkurrera
inom hela EES-området. Nämnden för offentlig upphandling har inrättats för att
verka för att offentlig upphandling sker affärsmässigt och effektivt.
Den centrala monopolstyrningen av statens lokalhållning har avskaffats.
Besluten om lokalförsörjning har decentraliserats till myndigheterna. Om-
bildningen av Byggnadsstyrelsen har inneburit en tydligare åtskillnad mellan
brukande och ägande. Det fortsatta arbetet med att effektivisera den statliga
fastighetsförvaltningen bör bl.a. inriktas på ett aktivt statligt ägande av
fastighetskoncernerna. En privatisering av bl.a. Vasakronan kan komma att
övervägas.
Informationsförsörjningen i den offentliga förvaltningen effektiviseras genom
en öppen elektronisk infrastruktur.
Åtgärder kommer att vidtas för att förbättra uppföljningen av organisations-
och strukturförändringar vad gäller bl.a. kostnads-, personal- och pro-
duktivitetsutveckling.
1.2 Strukturförändringarna inom statsförvaltningen
1.2.1 Statsförvaltningens förändring under de senaste åren
De senaste årens förändringar i styrningen av statsförvaltningen och i de
finansiella förutsättningarna för myndigheterna har redovisats i 1992 och 1993
års budgetpropositioner (prop. 1992/92:199 bil. 1 s. 40-57 och prop. 1992/93
bil. 1 s. 85-137). Mål- och resultatstyrningen utvecklas och en delegering av
ansvar, befogenheter och resurser till myndigheterna fortsätter.
Ett omfattande arbete genomförs för att renodla verksamhetsformerna i staten.
Staten skall endast i undantagsfall, när det finns särskilda skäl därtill, äga
verksamheter med kommersiella intressen.
Statliga särlösningar skall undvikas. Regelverken för den statliga verksamheten
skall vara tydligare. En utökad delegering av finansiella befogenheter till
myndigheterna innebär att verifieringen av myndigheternas resultatinformation
ökar i vikt. Därför har revisionen förstärkts under de senare åren. Åtgärder
vidtas för att höja kvaliteten på myndigheternas redovisning. Samtliga
myndigheter har getts förutsättningar att tillämpa en ny redovisningsmodell
inför budgetåret 1993/94.
Även ifråga om organisations- och strukturförändringar pågår ett omfattande
arbete.
Statskontoret har på regeringens uppdrag gjort en uppföljning av viktigare
organisations- och strukturförändringar inom statsförvaltningen. En utgångspunkt
för arbetet har varit det program för omställning och minskning av den statliga
administrationen som presenterades i 1991 års kompletteringsproposition, det
s.k. Administrationsprogrammet.
Av Statskontorets redovisning framgår att strukturförändringarna i staten är en
kontinuerlig utvecklingsprocess. Omvandlingstrycket inom statsförvaltningen
försvagades enligt Statskontorets bedömning efter den första
besparingspropositionen år 1980, när ekonomin så småningom vände och började
förbättras. Från regeringen inriktades förändringsarbetet på att stärka den
politiska styrningen av myndigheterna och att övergå från detaljstyrning till
decentraliserad mål- och resultatstyrning av förvaltningen. Inom de ramar som
anges av lagstiftning och ekonomiska förutsättningar är det myndigheternas
ansvar att besluta om på vilket sätt man löser sina uppgifter.
Som en följd av ett ökat kommunalt ansvar och minskad statlig reglering av
t.ex. skola och socialtjänst har de tidigare stora sektorstyrande myndigheterna
förvandlats till mindre staber med huvudsakligen uppföljnings- och
utvecklingsansvar. Samma mönster syns på högskoleområdet. Den regionala statliga
förvaltningen har förändrats genom avveckling av sektorsvis organiserade
länsnämnder och samordning inom länsstyrelserna.
I ett andra förändringsskede har enligt Statskontoret inriktningen varit att
marknadsorientera efterfrågestyrd verksamhet och använda konkurrens för att
effektivisera näringsverksamhet i offentlig regi. Syftet är att renodla den
statliga verksamheten vars "hårda kärna" är myndighetsutövning. Det är också en
statlig uppgift att svara för produktion av kollektiva nyttigheter, där en
marknadslösning inte har bedömts fungera, t.ex. framställningen av statistisk
basinformation eller annan information som behövs för det politiska
beslutsfattandet.
Den största strukturella förändringen under de senaste åren är bolagiseringen
av flertalet affärsverk, som innebär den snabbaste och mest omfattande
minskningen av den svenska statsförvaltningen någonsin. I samma riktning verkar
ökad upphandling av tjänster som tidigare utförts i offentlig regi och
förändrade verksamhetsformer.
Vissa myndigheter har helt avvecklats eller ombildats medan andra blivit
föremål för kraftiga neddragningar i samband med att den statliga verksamheten
förändrats. Samtidigt har vissa nya myndigheter inrättats.
Sammantaget visas en bild av betydande organisations- och strukturförändringar.
Det är fråga om att på olika nivåer renodla den statliga verksamheten och
förverkliga riktlinjerna om decentraliserad resultatstyrning, vilket i korthet
innebär:
- att bestämma vilka uppgifter staten skall sköta genom sina myndigheter och
- att precisera vilka resultat som skall uppnås.
1.2.2 Programmet för omställning och minskning av den
statliga
administrationen
Riksdagen beslutade hösten 1990 om ett omfattande åtgärdsprogram för att
stabilisera den svenska ekonomin och begränsa tillväxten i de offentliga
utgifterna ("Krispaket 1", reg.skr 1990/91:50). Motivet var att bryta den
inflationsdrivande pris- och lönekostnadsutvecklingen i den svenska ekonomin. I
programmet ingick att åstadkomma en omställning av den statliga administrationen
från utgiftsexpansion till resultatorientering. Målet var att minska kostnaderna
för den statliga administrationen med 10 % utan att verksamheternas resultat
försämrades. En påtaglig ökning av produktiviteten i myndigheternas verksamhet
förväntades således.
Regeringen lade i kompletteringspropositionen 1991 fram ett mera detaljerat
förslag med åtgärder inom samtliga departementsområden (prop. 1990/91:150, del
II, bet. 1990/91:FiU37, rskr. 1990/91:390). Detta åtgärdspaket kom att kallas
Administrationsprogrammet. Det skulle genomföras successivt under budgetåren
1991/92 - 1993/94. Regeringen beräknade att den årliga nettobesparingen på
statsbudgeten skulle bli ca 2 miljarder kronor efter treårsperiodens slut.
Sammantaget visar de olika departementens åtgärdsförslag såsom de redovisades i
kompletteringspropositionen på en högre besparing, ca 2,7 miljarder kronor.
För att undvika negativa effekter för medborgarna togs särskild hänsyn "till
behovet av att upprätthålla den direkta fältverksamhet som staten bedriver"
(prop. 1990/91:150, Del II s. 2). Affärsverken och annan konkurrensutsatt
verksamhet som drivs enligt affärsmässiga principer omfattades inte heller av
programmet.
Finansutskottet (bet. 1990/91:FiU37) framhöll att viktigare än besparings-
beloppets storlek var programmets strukturella och långsiktiga karaktär och dess
roll som ett väsentligt inslag i den ekonomiska politiken. Utskottet underströk
att riksdagen borde ges möjlighet till en kontinuerlig och samlad uppföljning av
programmet. En sådan uppföljning borde innehålla en närmare precisering av de
besparingseffekter som kommer att uppnås.
Regeringen har mot bl.a. denna bakgrund uppdragit åt Statskontoret att göra en
uppföljning av viktigare organisations- och strukturförändringar inom
statsförvaltningen under de senaste tio åren. I uppdraget ingick att särskilt
analysera Administrationsprogrammet.
Av Statskontorets uppföljning framgår att regeringens sparmål om 2 miljarder
kronor i huvudsak uppnås. Redovisade besparingar uppgår enligt Statskontorets
redovisning till ca 1,8 miljarder kronor. Ytterligare ca 300 miljoner kronor
beräknas kunna sparas med något års försening.
Statskontoret pekar på att det finns osäkerheter i det underlag som har legat
till grund för uppföljningen. Hit hör exempelvis omställningskostnader till
följd av Administrationsprogrammet.
Statskontoret har även analyserat Administrationsprogrammet som ett led i den
förnyelse och omställning av statsförvaltningen som har pågått sedan början av
1980-talet. Sammanfattningsvis kan Administrationsprogrammet karaktäriseras på
följande sätt:
Figur Typ av åtgärder i Administrationsprogrammet
A Strukturförändring (sammanslagning, ombildning, nedläggning eller
inrättande av myndighet)
B Administrativ rationalisering, ej specificerad
C Ansvars- och uppgiftsomfördelning inom myndighet (resultatstyrning,
delegering, etc.)
D Administrativ rationalisering, specificerad (inkl effekter av regel-
förenkling)
E Omprövning av statligt åtagande
F Ansvars- och uppgiftsomfördelning mellan myndigheter
G Marknadsinriktade lösningar
H Utnyttjande av informationsteknik (IT)
I Renodling av uppgifter och verksamhetsformer
J Internationalisering
Administrationsprogrammet skulle genomföras huvudsakligen genom strukturella
förändringar vid sidan av den produktivitetsförbättring som sker fortlöpande ge-
nom myndigheternas egen försorg.
Statskontorets uppföljning visar att ca 2/3 av de föreslagna åtgärderna är av
strukturell karaktär. Dessa åtgärder avser sammanslagning och nedläggning av
myndigheter, omprövning av statliga åtaganden, marknadslösningar, renodling av
uppgifter och verksamhetsformer samt konsekvenser av en ökad
internationalisering. Ca 1/3 av åtgärderna har karaktären av fortlöpande
effektivisering. Analysen visar också att så mycket som 1/5 av åtgärderna inte
har närmare specificerats utan närmast kan karaktäriseras som allmänna
förväntningar på en ökad produktivitet.
Statskontoret finner det för tidigt att dra några slutsatser om vilken typ av
åtgärder eller kombination av åtgärder som varit mest framgångsrika. Först under
nästa budgetår går det att mäta om produktiviteten, som meningen var, påverkats
i positiv riktning. Konsekvenserna för de anställda har endast i undantagsfall
uppmärksammats. Brister i redovisning och återrapportering gör också att
slutsatserna av uppföljningen blir något osäkra.
Regeringen finner det särskilt angeläget att förbättra uppföljningen av
produktivitetsutvecklingen inom statsförvaltningen. I den uppgiften ingår att
bedöma vilka kostnader som är förenade med organisationsförändringar, bl.a.
kostnader för att avveckla personal och lokaler. Det finns en risk för att
sådana kostnader underskattas, särskilt i ett läge där arbetskraftsöverskott
råder. En annan risk är att det uppstår övervältringseffekter som kan vara svåra
att förutse när beslutet om förändring fattas. Erfarenheterna från genomförandet
av Administrationsprogrammet bör vara ett värdefullt underlag inför fortsatta
strukturförändringar inom den offentliga sektorn.
1.2.3 Bedömningar av personalkonsekvenserna vid
strukturförändringar
Allmänt
I regeringens anmälan till årets kompletteringsproposition (prop. 1992/93:150
Bilaga I:6) redogjordes för de bedömningar som gjorts inom regeringskansliet
beträffande de personalkonsekvenser som blir en följd av pågående
strukturförändringar inom statsförvaltningen. Bedömningarna avsåg våren 1993 och
de närmaste tre budgetåren. Bedömningarna var mycket grova på grund av många
osäkra faktorer, bl.a. pågående organisationsutredningar.
I 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 Bilaga I:5) redogjordes
för det statliga trygghetssystemets mål och huvuddragen i det statliga
trygghetsavtalet som disponeras av de centrala parterna. De centrala parterna
har i RALS 1993-95 avsatt ytterligare medel för trygghetsåtgärder. För
närvarande uppgår den procentuella avsättningen till 0,5 % av myndigheternas
lönesumma. Denna avsättning är fr.o.m. den 1 april 1995 0,7 %.
Inom regeringskansliet har nu en uppföljning av de personalkonsekvenser som
redovisades i vårens kompletteringsproposition gjorts. Vidare har en bedömning
gjorts av de personalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i årets
budgetproposition och de andra propositioner som förelagts riksdagen under
hösten/vintern. Hänsyn har också tagits till nya myndigheter och
arbetstillfällen för att få en heltäckande bild. Det bör understrykas att det
finns en betydande osäkerhet i bedömningarna.
Staten hade ca 312 000 anställda den 1 september 1993. Under budgetåren 1994/95
- 1996/97 beräknas överslagsmässigt cirka 12 900 statsanställda komma att avgå
med ålderspension. Detta antal kan komma att öka bl.a. till följd av att
arbetstagare kan avgå tidigare med pension eller pensionsersättning motsvarande
pension enligt övergångsbestämmelser i pensionsavtalet och bestämmelser i
trygghetsavtalet.
Enligt de beräkningar som redovisas i det följande riskerar cirka 10 000
personer att bli övertaliga under våren 1994 och de tre närmaste budgetåren. Hur
många av dem som verkligen blir arbetslösa går för närvarande inte att närmare
bedöma. Ansvaret för att genomföra strukturförändringar vilar på myndigheterna
och deras ledningar. Enligt det statliga trygghetssystemet har arbetsgivaren ett
betydande ansvar. Det förutsätts att arbetsgivaren arbetar effektivt med trygg-
hetsåtgärderna och därvid använder trygghetssystemets möjligheter och resurser
så att arbetslöshet så långt som möjligt undviks.
Trygghetsstiftelsen
Trygghetsstiftelsen är den organisation som enligt det statliga trygghetsavtalet
bistår dem som är övertaliga (försäkringskasseområdet omfattas inte av avtalet)
och som ansvarar för användningen av de medel som har avsatts. Enligt vad
regeringen inhämtat från Trygghetsstiftelsen hade, per den 11 oktober 1993,
drygt 31 000 personer registrerats som uppsagda sedan starten i april 1990.
Antalet uppsagda under tiden den 1 juli 1992 -den 11 oktober 1993 uppgick till
17 702.
Enligt uppgifter från Trygghetsstiftelsen uppgår stiftelsens kapital för
närvarande till ca 585 000 000 kronor. Av dessa är ungefär hälften redan
beslutade trygghetsåtgärder.
Sammanfattning
- Antalet statsanställda har minskat med cirka 48 000 under perioden den 1
september 1992 - den 1 september 1993.
- Sedan Trygghetsstiftelsen påbörjade sin verksamhet i april 1990 och fram till
den 11 oktober 1993 har drygt 31 000 personer registrerats som uppsagda. Av
dessa har 17 702 sagts upp under tiden den 1 juli 1992 - den 11 oktober 1993.
- I inledningen till detta avsnitt redogjordes för regeringskansliets bedömning
att cirka 10 000 personer riskerar att bli övertaliga under våren 1994 och de
tre närmaste budgetåren. (I motsvarande bedömning som redovisades i 1993 års
kompletteringsproposition angavs att mellan 23 000 och 24 000 personer
riskerade att bli övertaliga under våren 1993 och de tre närmaste
budgetåren).
- Samtliga departementsområden berörs mer eller mindre av uppsägningar. Av ca
10 000 personer hör mellan 2 000 och 3 000 hemma inom
Kommunikationsdepartementets område, cirka 2 600 inom Försvarsdepartementets
område, cirka 2 200 inom Kulturdepartementets område och ca 800 inom
Finansdepartementets område.
- Kriminalvården (inom anstalts- och häktesorganisationen) väntas ha ett
rekryteringsbehov under budgetåret 1994/95 av ca 400 personer och under
budgetåret 1995/96 av ca 250 personer.
- Den 1 juli 1993 inrättades en ny myndighet, Statens institutionsstyrelse, som
svarar för planering, ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen och
LVM-hemmen. Den 1 april 1994 beräknas staten överta huvudmannaskapet för
institutionerna från kommuner och landsting. I och med detta övergår bortåt
3 000 anställda till statlig anställning.
- Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping övergår till
stiftelseform. Samtlig personal kommer att erbjudas tjänster i de nya
organisationerna. Det rör sig om ca 2 380 personer som skall övergå till
anställning hos enskild huvudman.
- Statens institut för handikappade föreslås att få ökade medel för
konsulenttjänster. Medlen beräknas täcka kostnader för ca 16 tjänster.
Specialskolorna föreslås få utöka sin administrativa personal med två nya
tjänster.
- Lotterinämnden föreslås omvandlas till en Lotteriinspektion. En sådan
förändring kan beräknas kräva ytterligare 5-10 årsarbetskrafter.
I avsnitt 2 redovisas de departementsvisa bedömningarna av personal-
konsekvenserna.
1.2.4 Rapporter från avvecklare
Vid nedläggning av en myndighet utser regeringen normalt en avvecklingskommitté
eller förordnar en särskild avvecklingschef. Avvecklingsorganisationens arbete
styrs bl.a. genom särskilda direktiv. Ett bra avvecklingsarbete förutsätter en
väl fungerande dialog mellan departementen och avvecklaren. Denna dialog måste
fortgå under hela avvecklingsprocessen.
De rapporter som avvecklare har lämnat in till regeringen är sinsemellan mycket
olika. Detta torde framförallt bero på att varje avveckling i sig är unik. Det
finns emellertid vissa gemensamma erfarenheter som kommer fram i flera av
rapporterna. Flera av avvecklarna har pekat på chefernas ansvar vid en
strukturförändring.
Genom att medvetet stimulera personalrörlighet kan en chef förbereda sina
medarbetare inför kommande förändringar. Äldre arbetstagare som innehaft samma
anställning under lång tid har haft svårt att hävda sig på arbetsmarknaden.
Dessutom byter inte gärna statsanställda arbetsmarknadssektor.
Flera av avvecklarna konstaterar att det finns en mycket stor brist på
beredskap hos statligt anställda att bli uppsagda. Även myndigheterna har haft
svårt att hantera neddragningssituationen eftersom de saknar erfarenhet av den
typen av arbetsuppgifter.
Regeringens avsikt är att vidta åtgärder så att erfarenheterna från
hittillsvarande avvecklingar tas tillvara på ett konstruktivt sätt inför
framtida organisationsförändringar. Vi återkommer till denna fråga under avsnitt
1.3.1 Åtgärder för en förbättrad uppföljning och styrning av
organisationsförändringar.
1.2.5 Förnyelseprojekt på myndigheterna
Statens förnyelsefonds verksamhet baseras på avtal mellan parterna på det
statliga avtalsområdet. Parterna har hittills avsatt 350 miljoner kronor.
Syftet är att stimulera och stödja verksamhetsutveckling och effektivisering
vid statliga myndigheter genom att stödja myndigheternas förändringsinitiativ.
Arbetsorganisatorisk förnyelse dominerar i de projekt som hittills fått bidrag.
Cirka 280 miljoner kronor har fördelats till drygt 350 myndigheter.
Fonden tar också själv initiativ till utvecklings- och försöksverksamhet inom
utvecklingsområden som är av strategisk betydelse för statsförvaltningen.
Internationaliseringen, myndigheters förändringskompetens, jämställdhet samt
resultatstyrning är de områden fonden prioriterar för närvarande. Här initierar
fonden sådana utvecklingsinsatser som enskilda myndigheter inte själva kan
förväntas genomföra och som kommersiella intressen inte tillhandahåller i former
som är lämpliga för statsförvaltningen. Allt utvecklingsarbete bedrivs i
samverkan med myndigheter och bygger på deras behov och prioriteringar.
Olika program som kan ge anställda förändringskunskap som stödjer pågående
omorganisationer och andra förändringar är under utveckling. "Förnyelseforum"
vänder sig till dem som medverkar i förändringsarbete på alla nivåer inom
myndigheterna. Med åtta seminarier per år är det ett reguljärt inslag i
kunskaps- och erfarenhetsförmedlingen.
Fonden driver flera program som skall förbättra förmågan hos olika
nyckelgrupper vid myndigheterna att leda förändringsarbete. "Förändrarakademien"
är ett längre kompetensutvecklingsprogram som genomfördes första gången 1993.
Fondens 35 "förnyelsenätverk" samlar idag närmare 500 anställda till
utvecklingssamarbete mellan myndigheter. Program som kan ge breda grupper av
anställda förändringskunskap på ett sätt, som direkt stöder pågående
omorganisationer och andra större förändringar, är under utveckling.
"Förnyelseforum" är med åtta seminarier per år ett reguljärt inslag i fondens
kunskaps- och erfarenhetsförmedling.
Förnyelsefondens verksamhet visar vikten av att personalen ges möjlighet att
delta i det utvecklingsarbete som pågår inom myndigheterna.
2
1.3 Inriktning av det fortsatta arbetet
1.3.1 Åtgärder för en förbättrad uppföljning och styrning av
organisationsförändringar
I samband med riksdagsbehandlingen av det treåriga Administrationsprogrammet
uttalade finansutskottet bl.a. att riksdagen bör ges en möjlighet till en
kontinuerlig och samlad uppföljning av programmet. Riksdagen har tidigare vid
några tillfällen informerats om personalkonsekvenserna. Däremot har en samlad
uppföljning på det sätt som nu görs inte tidigare skett.
Riksdagens revisorer har granskat omstruktureringar i statsförvaltningen åren
1991-1992 (1992/93:RR3) och har därvid funnit betydande brister i såväl
förberedelserna som genomförandet av förändringarna. Revisorerna anser bl.a. att
det finns generella brister i regeringskansliets hantering av
förvaltningspolitiska frågor. Riksdagen har gett tillkänna att regeringen bör
lämna en redogörelse för de åtgärder som vidtagits för att förbättra bristerna
(bet. 1992/93:FiU17, rskr. 1992/93:268).
Riksrevisionsverket (RRV) har från sin granskning av myndigheter, som är eller
har varit föremål för olika typer av omstrukturering, dvs. avveckling,
neddragning, sammanslagning eller bolagisering, funnit att myndigheternas
hantering av omställningsfrågor varierar avsevärt. RRV har också bl.a. i en
rapport till regeringen gjort en analys av tre genomförda bolagiseringar med
olika förutsättningar.
Olika omvärldsförändringar samt behoven av att höja effektiviteten i stats-
förvaltningen leder ofta till omprövningar av verksamheters organisation,
dimensionering, finansiering samt verksamhetsform. Nedläggningar av verksamheter
kan också bli följden. Omstruktureringar ställer krav på analyskapacitet och
organisationskunnande. Departementen har ansvaret för att förbereda och planera
omstruktureringar inom sitt ansvarsområde. Statskontoret skall i sin nya roll
som stabsorgan åt regeringen bl.a. kunna bistå med sektorsövergripande analyser
för omprövning och effektivisering av statliga åtaganden. Även
Riksrevisionsverket är ett viktigt stöd för departementen när det gäller att
genom granskning ta fram beslutsunderlag inför organisationsförändringar. Som
stöd för dem som arbetar med organisations- och strukturfrågor inom regerings-
kansliet har ett handläggningscirkulär utarbetats inom Statsrådsberedningen och
Finansdepartementet. Cirkuläret anger bl.a. de allmänna riktlinjerna för
nedläggning av en myndighet, bildande av bolag och finansiering av
nedläggningar. Mot bakgrund av de erfarenheter som nu finns av olika slags
organisationsförändringar och RRV:s iakttagelser och förslag kommer bl.a. rikt-
linjerna för användning av statliga medel i samband med ombildning och
avveckling av statlig verksamhet att ses över.
Med hänsyn till de krav som i fortsättningen bör ställas på de statliga
myndigheternas resultatredovisning anser Statskontoret att det är stort behov av
att förbättra redovisning och information om organisations- och struk-
turförändringar. Det rör sig dels om kvalitet, relevans och jämförbarhet i olika
sammanställningar av data, dels om kontinuitet i arbetet med att ta fram den
information som behövs.
Regeringen har för avsikt att ge Statskontoret ytterligare uppdrag angående
organisationsförändringarna i staten. Syftet är att förbättra infor-
mationsunderlaget och därmed förutsättningarna för att fortsatta struktur-
förändringar skall ge snabba genomslag utan störande negativa verksamhets-
effekter. Det långsiktiga syftet är att bidra till kontinuerligt förbättrad
produktivitet i statens verksamhet. Statskontorets insatser bör bl.a. avse att:
- medverka i systematisk uppföljning av organisations- och strukturförändringar
- ställa samman erfarenheterna av arbetet med att genomföra omställningar och
nedskärningar av den statliga förvaltningen
- pröva i vilka former som kunskaper om statsförvaltningens utveckling mer
kontinuerligt bör samlas in och spridas samt
- medverka till systematiska produktivitetsjämförelser i statlig verksamhet.
Systematisk uppföljning
Underlaget för regeringens och riksdagens uppföljning av organisations-och
strukturförändringar behöver förbättras vad gäller bl.a. kostnads-, personal-
och produktivitetsutveckling.
Underlag för beslut om viktigare organisations- och strukturförändringar bör
vara utformat så att resultatet av åtgärderna kan följas upp. I beslut om sådana
organisations- och strukturförändringar bör också ställning tas till hur och när
en uppföljning skall ske.
Erfarenheter av omställningar
En sammanställning bör göras av erfarenheterna från de större omställningar som
har genomförts inom statsförvaltningen för att analysera bl.a. omställnings-
kostnader, i vad mån myndigheterna utnyttjar sina utökade beslutsbefogenheter
för att effektivisera sin verksamhet och hur produktiviteten påverkas av
förändringarna. Ett annat syfte med en sådan studie bör vara att utveckla
uppföljning och redovisning gentemot riksdagen av organisations- och
strukturförändringar.
3
Löpande information om statsförvaltningens utveckling
Statskontoret och SCB har från tid till annan publicerat skrifter som haft till
syfte att översiktligt belysa nuläge och utveckling i statlig och övrig
offentlig verksamhet. Det bör prövas om det finns ett mer kontinuerligt behov av
sådan information. Statskontoret avses få beställaransvar för statistik om den
offentliga sektorn och bör i anslutning härtill lämna förslag om hur en
kvalitativt god men ändå översiktlig periodisk information om
statsförvaltningens organisation, produktivitet, m.m. kan tas fram och i vilka
former den bör presenteras.
Systematiska produktivitetsjämförelser
I och med att de nationella regelsystemen blir alltmer likartade i Europa ökar
förutsättningarna väsentligt att jämföra produktiviteten hos likartade
verksamheter och marknader i olika länder. I detta perspektiv är det angeläget
att det i Sverige bedrivs metodutveckling som gör det möjligt att göra sådana
jämförelser och att insamlingen av underlag får fasta former och kontinuitet.
Möjligheter till mera systematiska produktivitetsjämförelser bör undersökas. En
i fastare former organiserad verksamhet bör ha till syfte att:
- initiera metodutveckling inom Sverige
- följa produktivitetsutvecklingen i Sverige och utomlands och verka för ett
utbyte av erfarenheter samt
- utarbeta nyckeltal och annat underlag som belyser produktivitetsutvecklingen.
1.3.2 Effektivare ledningsformer för statliga myndigheter
Nuvarande ledningsformer för de statliga förvaltningsmyndigheterna går tillbaka
på riksdagens verksledningsbeslut 1987. Beslutet innebar i viss utsträckning en
kompromiss mellan enrådighetsverk och verkstyrelse som högsta ledningsorgan.
Verkscheferna är i dag ansvariga inför regeringen för verksamheten, men har vid
sin sida en lekmannastyrelse med vissa begränsade beslutsbefogenheter. I
huvudsak har styrelserna en rådgivnings- och insynsfunktion.
Utvecklingen - framför allt präglad av införande av mål- och resultatstyrning
och myndigheternas ökade ansvar och handlingsutrymme vad gäller resursanvändning
och produktionssätt - har medfört att ansvarsförhållandet gentemot regeringen
med nuvarande delade ansvar mellan myndighetschef och styrelse har upplevts som
oklar.
I februari 1992 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att
tillkalla en kommitté med uppdrag att se över förvaltningsmyndigheternas
ledningsformer m.m. (dir. 1992:10). Kommittén har i juni 1993 lagt fram sitt
betänkande Effektivare ledning i statliga myndigheter (SOU 1993:58). Betänkandet
har därefter remissbehandlats.
Regeringen avser att under våren återkomma till riksdagen med en proposition.
1.3.3 Statlig personalpolitik och chefsförsörjning
Den personalpolitiska utvecklingen
Utvecklingen av den statliga personalpolitiken har styrts av det förnyelse-
program för den offentliga sektorn som inleddes under mitten av 1980-talet.
Underlaget för förnyelsearbetet finns främst i regeringens skrivelse
(1984/85:202) om den offentliga sektorns förnyelse, den personalpolitiska
propositionen (1984/85:219) och verksledningspropositionen (prop. 1986/87:99).
Riksdagen och regeringen har mot bakgrund av dessa propositioner fattat beslut
om inriktningen och utvecklingen av den statliga personalpolitiken.
Statsförvaltningen har under de senaste tio åren varit föremål för stora och
genomgripande förändringar. Förnyelse- och utvecklingsarbetet har också varit
kopplat till krympande ekonomiska resurser med åtföljande krav på
rationaliseringar och besparingar. Trots de påfrestningar som övergången till
nya system, nedskärningar, sammanslagningar eller nedläggningar av verksamheter
medfört för myndigheterna har förnyelsearbetet fortskridit och
statsförvaltningen kunnat moderniseras och anpassas till nyare tiders krav.
Statsmakternas förnyelsesträvanden för statsförvaltningen har präglats av
insikten om att central detaljstyrning inte längre har förutsättningar att
fungera effektivt i ett samhälle som präglas av mångfald, rörlighet, förändring
och internationalisering. I stället har mål- och resultatstyrning av
statsförvaltningen införts - ett styrsystem med ökad frihet och ökat resul-
tatansvar för myndigheternas del.
I denna process har personalpolitiken setts som ett viktigt instrument för
myndigheternas möjligheter att uppnå goda resultat. Den personalpolitiska
propositionen år 1985 framhöll vikten av att decentralisera och anpassa
personalpolitiken i olika statliga verksamheter till de skilda miljöer som de
verkar i. Avsikten var inte att i alla detaljer utforma en enda personalpolitik
gemensam för hela statsförvaltningen.
Utvecklingen har också gått i riktning mot ökad flexibilitet och variation i
utformningen av personalpolitiken. En omfattande delegering av det
arbetsgivarpolitiska och personalpolitiska ansvaret har skett. Myndigheterna har
fått ett i stort sett totalt ansvar för verksamheten och alla dess kostnader.
Vad gäller lönepolitiken har huvudprincipen varit att verksamhetsintresset skall
vara styrande i löneförhandlingarna. De enskilda myndigheterna har fått ett
sådant inflytande över lönebildningen m.m. att personalpolitiken har kunnat
anpassas till deras egna förutsättningar och behov. Myndigheterna bestämmer
numera själva sin arbetsorganisation och vilken personalstyrka och kompetens de
skall ha för att på bästa sätt lösa sina uppgifter utifrån de mål och ekonomiska
ramar som statsmakterna har satt upp. Myndigheternas arbetsgivarroll har
förstärkts betydligt. Det är stor skillnad mellan att vara en statlig
arbetsgivare i dag jämfört med för tio år sedan.
Parallellt med denna utveckling har en betydande avreglering skett. Regeringens
politik har varit att så långt möjligt - med hänsyn till statsförvaltningens
särskilda ställning - harmonisera statstjänstemännens personalpolitiska villkor
med de regler som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. De föreslagna
förenklingarna i lagen om offentlig anställning (LOA) som vi tidigare berört är
ett uttryck för detta.
En tydligare gränsdragning har skett mellan statsmakternas ansvar och
myndigheternas ansvar. Regeringens uppgift är att stå för en övergripande och
sammanhållen strategi och och att styra genom tydliga mål och en effektiv
resultatuppföljning. Utvecklingen har lett till att någon enhetlig
regeringsstyrd statlig personalpolitik inte finns. Det har inte heller varit
regeringens avsikt att åstadkomma någon sådan, vilket ligger i linje med vad som
sades i den personalpolitiska propositionen.
Myndigheterna har å sin sida ansvar för att uppfylla sina produktionsmål under
utövande av de betydande arbetsgivarpolitiska- och personalpolitiska
befogenheter som regeringen har delegerat till dem.
Myndigheternas personalpolitik styrs huvudsakligen av de kollektivavtal som
Statens arbetsgivarverk (SAV) sluter på regeringens vägnar. SAV svarar också för
utveckling och samordning av den gemensamma statliga arbetsgivarpolitiken. Den
ombildning av SAV till en avgiftsfinansierad uppdragsmyndighet som riksdagen har
godkänt innebär bl.a att dess verksamhet mer direkt kommer att styras av
myndigheterna själva utifrån deras behov och servicekrav. Myndigheterna får
härigenom det fulla ansvaret för den gemensamma arbetsgivarpolitiken och kan ut-
veckla olika delar av personalpolitiken såsom allmänna villkor, arbetsmiljö,
trygghets- och pensionsfrågor.
Regeringen har i fråga om delegering av arbetsgivarpolitiskt och personal-
politiskt ansvar gått så långt man rimligen kan gå. Den successiva övergången
till resultatstyrning har först nu fullbordats så att i princip alla myndigheter
ingår i det nya systemet. Detta innebär dock inte att omställningen är slutförd
eller att allt fungerar helt tillfredsställande. En hel del arbete återstår
innan systemet i praktiken funnit sina former och fungerar så som det är avsett
med en konstruktiv måldialog och professionell resultatuppföljning.
Regeringen följer noga utvecklingen och utvärderar kontinuerligt bl.a. med
hjälp av sina stabsmyndigheter resultaten av de förändringar som har genomförts
i statsförvaltningen. Först efter ytterligare ett par års erfarenheter bör dock
en mer samlad och slutlig utvärdering göras av hur de nya styrformerna och hur
den arbetsgivarpolitiska och personalpolitiska delegeringen till myndigheterna
har fungerat.
4
Chefsförsörjningen
I verksledningspropositionen (1986/87:99) redovisades principiella ut-
gångspunkter för inriktningen av chefsförsörjningen. Med chefsförsörjning avses
de åtgärder som vidtas för att förse statsförvaltningen med lämplig
chefskompetens. Dit hör åtgärder för rekrytering, rörlighet, omplacering samt
utbildning och utveckling. Det s.k. verksledningsbeslutet 1987 innebar bl.a. att
regeringens ansvar för att tillsätta chefstjänster borde koncentreras till
myndigheternas högsta ledning. Regeringen skulle driva en aktivare
utnämningspolitik och tydliggöra verksledningarnas och chefernas
verksamhetsansvar.
Efter verksledningsbeslutet har tillsättningsansvaret för mer än 1000 tjänster
delegerats till myndigheterna. Regeringen tillsätter numera endast
myndighetscheferna och vissa tjänster på nivån närmast under.
I arbetet med att förnya och effektivisera den statliga sektorn har myndig-
hetscheferna en nyckelposition. Hur de lyckas i sitt ledarskap är av avgörande
betydelse för hur riksdagens och regeringens strategiska mål uppfylls.
Utvecklingen under senare år har lett till att ett mycket stort ansvar lagts på
myndighetschefen. Det har också medfört att höga krav på god chefskompetens
måste ställas och att rekryteringen och chefsutvecklingen på denna nivå måste
ägnas mycket stor omsorg från regeringens sida.
Chefsförsörjningen bör således mer än någonsin vara ett strategiskt instrument
för regeringen i dess ansvar att styra, utveckla och effektivisera den statliga
förvaltningen. Om de statliga myndigheterna effektivt skall kunna medverka till
statsmakternas målsättning med samhällsekonomisk tillväxt krävs det
myndighetschefer med en utvecklad förmåga till ledarskap. De skall kunna
precisera produktionsmål och formulera resultatkrav, driva förändringsarbete och
engagera och entusiasmera sina medarbetare.
Inom ramen för regeringens chefsförsörjningsansvar driver Finansdepartementet
ett omfattande chefsutvecklingsprogram med bl.a. introduktionsseminarier för
nyutnämnda verkschefer, uppföljande utvecklingssamtal samt seminarier kring
aktuella frågor. Mer erfarna chefer erbjuds att ingå i särskilda
utvecklingsgrupper där chefsrollen diskuteras. Varje departement svarar inom
sitt verksamhetsområde för beredningen av chefstjänster som regeringen
tillsätter. Finansdepartementet utvecklar tillsammans med särskilda
kontaktpersoner i övriga departement gemensamma policyfrågor. Arbetet med pro-
fessionell rekrytering och chefsutveckling kommer att instensifieras.
1.3.4 Arbetsgivarverkets framtida ställning och styrning
Riksdagen har godkänt att Statens arbetsgivarverk ombildas till en avgifts-
finansierad myndighet fr.o.m. den 1 juli 1994 enligt de förslag som lades fram i
1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 8 s. 85-93).
Ombildningen innebär att den statliga arbetsgivarorganisationen får en från
regeringen mer fristående ställning. Avgifterna skall enligt förslaget
fastställas av ett årsmöte bestående av representanter för de arbetsgivare som
myndigheten företräder. Årsmötet skall även välja styrelse för myndigheten.
Syftet är att skapa en statlig arbetsgivarorganisation som på likartade villkor
kan samverka med andra arbetsgivarorganisationer och ta ansvar för en
lönebildning som främjar samhällsekonomisk balans och ökad konkurrenskraft.
Regeringen har den 18 november 1993 till riksdagen överlämnat en proposition
(1993/94:77) om ombildningen av arbetsgivarorganisationen på det statliga
området med lagförslag som i huvudsak innebär att riksdagens tidigare beslut om
arbetsgivarorganisationen fullföljs.
Regeringen föreslår att myndighetens beslutande organ skall utgöras av ett
arbetsgivarkollegium. Kollegiets ledamöter utses av regeringen och bör i
huvudsak utgöras av myndighetschefer som representerar de myndigheter som
uppdragsmyndigheten skall betjäna. Arbetsgivarkollegiet skall närmare fastställa
myndighetens interna organisation, fastställa de avgifter som skall betalas till
myndigheten samt utse styrelse för myndigheten.
1.3.5 Utveckling av arbetsrätten inom staten
Lagen om offentlig anställning har setts över. I prop. 1993/94:65 redovisas
regeringens ställningstaganden.
Staten har i materiellt hänseende tidigare varit föregångare inom det
personalpolitiska området, bl.a. i fråga om anställningstrygghet och rätt till
tjänstepension. Numera är anställningstrygghet och förmåner i princip likvärdiga
över hela arbetsmarknaden.
Med hänsyn till statsförvaltningens särart är det emellertid nödvändigt att i
vissa fall finna andra lösningar i t.ex. personalpolitiska frågor än som gäller
för arbetsmarknaden i övrigt. Men det är inte längre sakligt motiverat att
behålla alla de särlösningar som efterhand har utvecklats. I vissa fall har
dessa särregleringar bidragit till att skapa behov av kraftigt dimensionerade
personaladministrativa funktioner hos de statliga myndigheterna.
Regeringens allmänna strävan är att ta bort all onödig reglering. En
utgångspunkt är därför att så långt det är lämpligt begränsa den särskilda
författningsreglering som gäller genom LOA och anslutande författningar, främst
anställningsförordningen (1965:601, omtryckt 1990:98, ändrad senast 1992:35).
Regelsystemet anses ge litet utrymmet för verksamhetsanpassning och ge en svag
motivation för myndigheternas ledningar att mera aktivt utöva sin roll som
arbetsgivare. Regelsystemets komplexitet medför också tillämpningssvårigheter.
Förekomsten av dubbla regelsystem på arbetsmarknaden kan ibland göra det svårt
att överblicka vilka regler som gäller.
Utgångspunkterna för en offentligrättslig reglering bör främst vara förbehållen
förhållanden eller omständigheter som är en följd av att statliga myndigheter
utövar verksamheter som ingår som grundelement i statens relation till
medborgarna. Det är fråga om arbetsuppgifter inom sådana skatte- och
avgiftsfinansierade verksamheter som typiskt sett hör hemma i den offentliga
sektorn. Det är också inom sådana verksamheter som riksdagen och regeringen har
intresse av att reglera förhållanden för att garantera effektivitet och
rättssäkerhet. Det kan vara arbetsuppgifter som är förenade med maktutövning
gentemot allmänheten, t.ex. den polisiära verksamheten.
Syftet med en särskild reglering för statsanställda bör alltså inte primärt
vara att reglera förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Syftet bör
istället vara att genom den nya regleringen tillgodose de allmänintressen som
gör sig gällande vid utövandet av statlig verksamhet.
1.3.6 Den statliga företagshälsovården
Finansieringssystemet för Stiftelsen Statshälsan ändrades den 1 januari 1993
(prop. 1991:100 bil. 8, bet. 1991/92:AU9, rskr. 1991/92:134). Myndigheterna
svarar i fortsättningen för finansieringen av företagshälsovården inom ramen för
tilldelade medel. Med utgången av budgetåret 1993/94 försvinner därför anslaget
till Statshälsan från statsbudgeten. Syftet med det nya finansieringssystemet är
att få ett effektivare resursutnyttjande genom att producent- och
beställarrelationerna görs tydliga. Fr.o.m. den 1 juli 1994 har en statlig
myndighet rätt att välja en annan företagshälsovårdsorganisation än Statshälsan.
Genom en omorganisation den 1 juli 1993 har av affärsmässiga skäl den
verksamhet som Statshälsan tidigare bedrev överförts till ett bolag, AB
Previa-rikshälsan, som ägs av Stiftelsen Statshälsan. Stiftelsen kommer i
fortsättningen, förutom att utöva ägandet av bolaget, att i huvudsak fungera som
ett forum för stiftarna samt för sådan partsgemensam verksamhet som tidigare
ombesörjdes av Statens arbetsmiljönämnd vilken avvecklades den 1 juli 1993.
1.3.7 En öppen elektronisk infrastruktur för
informationsförsörjning
I sin samlade redovisning av omprövningen och förnyelsen av offentlig sektor
(bilaga 1) har regeringen pekat på den offentliga sektorns roll i utvecklingen
av en elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning. Infrastrukturen
skall främja näringslivets konkurrenskraft och därmed ekonomisk tillväxt, lägga
grunden för fortsatta rationaliseringar i den offentliga sektorn med bibehållen
samhällsservice och öka medborgarnas information, kunskap och delaktighet i sam-
hällsutvecklingen. För företagen kan en effektiv infrastruktur innebära radikalt
minskade avstånd till marknader, nya sätt att göra affärer samt en enklare
dialog med statliga myndigheter, för medborgarna en större närhet till
kunskapskällor, samhällsservice och arbetstillfällen, för myndigheter möj-
ligheter till självbetjäningstjänster, enklare och snabbare handläggning av
ärenden samt nya organisations- och arbetsformer.
Behoven av en öppen elektronisk infrastruktur accentueras när den svenska
förvaltningen går in i det intensiva informationsutbyte som krävs med EU och
andra länders förvaltningar inom ramen för europasamarbetet.
Statskontoret har på regeringens uppdrag gjort en kartläggning av EU:s arbete
med informationsteknologifrågor och analyserat konsekvenserna för den svenska
statsförvaltningen.
Den inre marknaden kräver effektiva informationsflöden. Informations-och
kommunikationsteknologin är därför ett viktigt instrument i det fortsatta
integrationsarbetet.
Informationssystemen inom EU kommer att baseras på en gemensam infrastruktur
för data- och teleanvändning. Därigenom tillförsäkras önskvärd samordning och en
praktisk samverkan mellan medlemsländernas förvaltningar och de gemensamma
organen. I denna framväxande infrastruktur ingår flera viktiga delar såsom
standarder, upphandlingsregler, säkerhet och integritet, gemensamma regler för
datakommunikationsnäten samt utvecklingsprogram för att bygga upp
informationssystem.
EU drar tillsammans med medlemsländerna upp riktlinjer, utvecklar regler och
modeller och tar fram prototyper av dessa informationssystem. Länderna
införlivar dessa med olika grader av obligatorium. Betydande investeringar kan
behövas för att anpassa egna nationella informationssystem till systemen inom
EU. En väl fungerande nationell infrastruktur för informationsförsörjning
underlättar anpassningen.
Inom EU genomförs omfattande utvecklingsinsatser på detta område inom tredje
ramprogrammets delprogram European Nervous System for Administrations (ENS),
genom olika sektorinriktade program och projekt för bl.a. tull, moms, statistik,
arbetsförmedling och pensionsutbetalning. Förslag till riktlinjer och
utvecklingsprogram som rör informationsutbytet mellan förvaltningar behandlas
för närvarande i EU-rådet.
Riktlinjer
Informationsförsörjningen i den svenska förvaltningen måste, bl.a. mot denna
bakgrund, de närmaste åren kännetecknas av
- en öppen elektronisk infrastruktur som en gemensam grund vid uppbyggnaden av
förvaltningens informationssystem
- effektiva informationssystem som skapar möjligheter till strukturförändringar
i förvaltningen samtidigt som angelägna samhällsbehov kan tillgodoses bättre
- sektorsövergripande översyner av myndigheternas informationsbehandling och
användning av information
- nya former för insamling och spridning av information, som förenklar arbetet,
inte bara för myndigheterna, utan främst för uppgiftslämnare och
informationsmottagare, dvs. företag och medborgare m.fl.
- beaktande av de krav som ställs på myndigheternas informationsbehandling i
det europeiska förvaltningssamarbetet; under en uppbyggnadstid behövs
information och råd till myndigheterna för att underlätta en kostnadseffektiv
anpassning av informationssystemen
- ett samtidigt beaktande av de höga kraven på säkerhet och skydd för den
personliga integriteten.
1.3.8 Effektivare statistikstyrning
Hösten 1992 tog riksdagen ett principbeslut (bet. 1992/93:FiU7, rskr.
1992/93:122) om en ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken.
Förändringarna skulle genomföras först sedan en precisering av förslaget och
dess konsekvenser redovisats för riksdagen.
Beslutet om en ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken är ett led
i pågående förändringar av regeringens styrning av statsförvaltningen. När
myndigheternas arbete i allt högre grad inriktas på uppföljning och utvärdering
av vad som sker inom olika sektorer ställs höga krav på statistiken. EES-avtalet
och den europeiska integrationen betyder också nya och ökande krav på
statistiken.
Ett huvudsyfte med reformeringen är att öka incitamenten för omprövning av
statistikproduktionens omfattning och innehåll. Genom att decentralisera
beställar- och kostnadsansvaret för den statliga statistiken till berörda
sektorsmyndigheter skall en bättre avvägning mellan statistik och andra åtgärder
inom området uppnås.
Regeringen föreslår att förändringen nu genomförs genom att ett 20-tal
myndigheter ges ansvar för innehåll och finansiering av den officiella
statistiken inom sina respektive områden. Detta bör resultera i en bättre
behovsanpassning av statistiken och ett ökat kostnadsmedvetande. Det är
angeläget att myndigheterna också beaktar möjligheterna att minska
uppgiftslämnarnas arbete.
Statistiska centralbyråns (SCB) verksamhet kommer som en följd av
förändringarna att koncentreras på grundläggande och sektorsövergripande
statistik och statistiktjänster. SCBs verksamhet inriktas i högre grad på
samordning och bevakning av Sveriges officiella statistik, medverkan i det
internationella statistiksamarbetet och metodutveckling. Regeringen anser att
det bör finnas betydande möjligheter att utveckla det statistiska systemet i en
informationsmiljö med allt fler nationella och internationella aktörer.
1.3.9 Offentlig upphandling i konkurrens
Genom EES-avtalet och den nya lagen om offentlig upphandling öppnar sig en
större marknad för både svenska leverantörer och svenska upphandlare. För
leverantörerna gäller det att dra nytta av att utländska upphandlare inom EES
måste uppsöka internationell konkurrens och inte får diskriminera leverantörer
från andra EES-länder. Detta bör innebära fördelar för den svenska marknaden.
Svenska upphandlare å sin sida åläggs att gå ut på denna marknad med sina
upphandlingar och söka upp konkurrensen. Därmed torde möjligheter för
besparingar öppnas.
Nämnden för offentlig upphandling, som inrättades den 15 mars 1993, har till
uppgift att verka för att offentlig upphandling sker affärsmässigt, effektivt
och i enlighet med nationella regler samt att de nationella reglerna
överensstämmer med EES-avtalet och GATT-överenskommelsen om statlig upphandling
(GATT-ÖS).
1.3.10 Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning
Med utgångspunkt i den strategi för den statliga förmögenhetsförvaltning som
riksdagen ställde sig bakom genom propositionen Inriktningen av den ekonomiska
politiken (prop. 1991/92:38) har riksdagen efter förslag i ett flertal propo-
sitioner förändrat förutsättningarna för den statliga lokalförsörjningen och
fastighetsförvaltningen. Ett av målen är att bryta den centrala
monopolstyrningen av statens lokalhållning och föra ut besluten till den
enskilda myndigheten. Förutsättningarna för ett effektivare resursutnyttjande
ökar när myndigheterna har det fulla ansvaret för sin lokalförsörjning. Ett
annat mål är att effektivisera det statliga ägandet av fastigheter genom att
tydliggöra befintliga förmögenhetsvärden och bolagisera de kommersiella delarna
av Byggnadsstyrelsen fastighetsinnehav.
Ombildningen har inneburit en renodling av rollerna inom staten. Av
Byggnadsstyrelsen och delar av Fortifikationsförvaltningen har det bildats fyra
nya organisationer:
- Statens lokalförsörjningsverk med uppgift att stödja regeringskansliet och
myndigheterna i lokalfrågor,
- Statens fastighetsverk med uppgift att förvalta de fastigheter som av olika
skäl måste ägas av staten,
- Statliga Akademiska Hus-koncernen, som äger merparten av de f.d. statliga
fastigheterna inom universitets- och högskoleområdet,
- Vasakronankoncernen som äger övriga f.d. statlig fastigheter inom t.ex.
rättsväsendet och statlig förvaltning.
De fastighetsägande och förvaltande bolagen skall konkurrera med övriga
fastighetsägare på marknaden om de lokaler som den enskilda myndigheten
efterfrågar. Statens fastighetsverks huvudsakliga uppgift är att förvalta och
bevara merparten av den statliga egendom som har unika natur-, kultur-och
miljövärden, t.ex. slott, fjällområden m.m. samt förvalta statens
utrikesfastigheter och vissa specifika centrala förvaltningsbyggnader.
Statens lokalförsörjningsverks uppgift är att stödja myndigheterna och
regeringskansliet så att statens lokalanskaffning och lokalanvändning sker på
bästa sätt.
Det fortsatta arbetet med att effektivisera den statliga fastighetsför-
valtningen bör inriktas på:
- ett aktivt statligt ägande av aktiebolagen inklusive förberedelser för en
eventuell framtida privatisering av hela eller delar av verksamheten i
fastighetskoncernen Vasakronan,
- förvaltningen av de fastigheter som blir kvar i statens ägo skall så långt
möjligt samordnas för att minska antalet fastighetsförvaltande myndigheter,
- framtagande av nyckeltal som beskriver både ekonomiska och andra värden i
förvaltningen för att kunna jämföra olika myndigheters förvaltning med
varandra eller med icke statliga förvaltare samt för att kunna följa
verksamheten över tiden.
Genom ett aktivt ägande och en effektiv förvaltning skapas resurser för att
bevara de unika värden som finns i dagens fastighetsinnehav.
2 Departementens redovisningar av
personalkonsekvenserna
Regeringskansliets uppföljning av de personalkonsekvenser som redovisades i
vårens kompletteringsproposition samt de bedömningar som respektive departement
gjort av de personalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i årets
budgetproposition och de andra propositioner som förelagts riksdagen under
hösten/vintern redovisas härmed. Som tidigare understrukits är bedömningarna
även i år preliminära eftersom det finns många osäkra faktorer.
Inom Justitiedepartementets område har 194 personer sagts upp under perioden
den 1 juli 1992 - den 11 oktober 1993. Uppsägningarna har skett inom
kriminalvården, inom polisen och vid tingsrätterna.
Riksdagen har med anledning av regeringens proposition 1992/93:50 om åtgärder
för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat att sammanlagt 500 miljoner
kronor skall sparas inom Justitiedepartementets område under en treårsperiod
fram till och med budgetåret 1995/96. Besparingen kommer att tas ut inom
polisen.
Länsstyrelserna ansvarar för att rationaliseringarna inom polisväsendet
genomförs. I enlighet med regeringens beslut har länsstyrelserna utarbetat en
plan för rationaliseringarna. Rikspolisstyrelsen har i anslagsframställningen
redovisat läget i rationaliseringsarbetet. Rikspolisstyrelsens bedömning är att
polisen i det korta perspektivet, budgetåret 1993/94, bör kunna klara
besparingsbetinget genom lokala sparåtgärder av skiftande karaktär såsom
vakanthållning av tjänster och minskat övertidsuttag. Inför det fortsatta
rationaliseringsarbetet anger regeringen att sparmålet skall nås utan att den
operativa nivån inom polisväsendet sänks (se bilaga 3, B Polisväsendet, avsnitt
4). En följd av de förbättringar i fråga om organisation, arbetssätt och
teknikstöd som genomförs bör vara att det blir möjligt att bedriva en bättre
polisverksamhet än i dag med annan fördelning mellan personal av olika
kategorier och resurser för teknikstöd. Det finns därför inte skäl att motsätta
sig att, exempelvis genom naturlig avgång, antalet polismän i ett län minskas,
förutsatt att polisen kan behålla sin operativa kapacitet och utvecklas på det
sätt som krävs för att kunna förverkliga de kriminalpolitiska målen. För de län
som inte inom den uppställda tiden kan få ut en full effekt av
rationaliseringarna öppnas en möjlighet att efter särskild prövning hos
Rikspolisstyrelsen övergångsvis få ett stöd i form av anslagskredit.
Åklagarutredningens betänkande Ett reformerat åklagarväsende (SOU 1992:61) har
remissbehandlats och bereds nu vidare inom Justitiedepartementet.
Åklagarutredningen hade till uppgift att se över åklagarväsendets
arbetsuppgifter, arbetssätt och organisation. Eventuella personalkonsekvenser
kan för närvarande inte bedömas.
Domstolsutredningen, med uppgift att överväga domstolarnas uppgifter och
arbetssätt har redovisat sitt betänkande Domstolarna inför 2000-talet (SOU
1991:106). Betänkandet är remissbehandlat och bereds för närvarande inom
Justitiedepartementet. En lagrådsremiss har nyligen beslutats med bl.a. förslag
till ändrad instansordning i körkortsmål, studiestödsmål och kriminalvårdsmål.
Utredningens förslag som även i övrigt i huvudsak kommer att genomföras vad
gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna får såvitt nu kan överblickas
betydande personalkonsekvenser endast för berörda domstolar. Under tiden juli
1992 - februari 1993 har nio personer vid tingsrätterna blivit uppsagda.
Kriminalvården har av regering och riksdag ålagts ett femårigt rationa-
liseringsuppdrag för vilket budgetåret 1994/95 är det fjärde året. Rationa-
liseringskravet uppgår till totalt 150 miljoner kronor. Omkring 225 personer har
fram till oktober 1993 fått lämna organisationen och under budgetåret 1994/95
bedöms ytterligare ca 75 personer få lämna organisationen till följd av
rationaliseringsarbetet.
Beläggningen inom både anstalts- och häktesorganisationen har ökat kraftigt
under de senaste två åren och antas öka ytterligare på grund av bl.a. ändrade
regler om villkorlig frigivning och grovt rattfylleri samt en ökning av antalet
långtidsdömda. Till följd härav väntas kriminalvården ha ett rekryteringsbehov
under budgetåret 1994/95 av ca 400 personer och under budgetåret 1995/96 av ca
250 personer.
Inom Utrikesdepartementets område har under perioden den 1 juli 1992 - den 11
oktober 1993 drygt 100 personer inom utrikesförvaltningen sagts upp.
Dessa uppsägningar är främst resultatet av det sparbeting som ålades
utrikesförvaltningen för budgetåret 1993/94. Genom att tio utlandsmyndigheter
lades ned, ett tjugotal tjänster vid andra utlandsmyndigheter drogs in samt att
departementets organisation minskades blev 40 lokalanställda vid svenska
utlandsmyndigheter samt 70 tjänstemän stationerade i Stockholm och i utlandet
uppsagda. Av de sistnämnda 70 tjänstemännen, varav flertalet var assistenter,
har tre återanställts i departementet på högre tjänster. För närvarande förutses
inga ytterligare uppsägningar av tjänstemän.
En utredning har genomförts om den handelspolitiska förvaltningen i ett
EU-perspektiv, bl.a. i vad avser Kommerskollegiets roll och uppgifter samt
relationen mellan Utrikesdepartementets handelsavdelning och kollegiet.
Utredningen har också lämnat förslag om Utrikesdepartementets handelsavdelnings
organisation i ett medlemsperspektiv. Vidare har en utredning i syfte att
renodla Kommerskollegium som handelspolitisk myndighet slutförts under hösten
1993. Förslag kommer att redovisas i en proposition under våren 1994. Det är
dessförinnan inte möjligt att bedöma konsekvenserna för personalen.
När det gäller rationalisering av biståndsadministrationen har en särskild
utredare tillkallats med uppdrag att lämna förslag till effektivisering av
biståndsförvaltningen. Huruvida utredningen kan få konsekvenser för personalen,
är för tidigt att nu uttala sig om.
I betänkandet av kommittén rörande styrnings- och samarbetsformer i biståndet
(SOU 1993:1) presenterades ett förslag om integration av de allmänna
avdelningarna och biståndskontoren vid biståndsambassaderna. Denna integration
genomförs nu successivt. Utredningen beräknade att en sådan integration, som i
första hand leder till indragning av tjänster samt även till vissa andra
rationaliseringar, fullt genomförd skulle ge besparingar på upp till 20 miljoner
kronor. Det är ännu inte möjligt att bedöma om denna beräkning är realistisk.
Inom Försvarsdepartementets område har under perioden den 1 juli 1992 - den 11
oktober 1993 ca 1 900 civilanställda inom försvarsmakten sagts upp.
Under samma tidsperiod har, genom särskilda avgångsstimulerande åtgärder, ca 1
500 yrkesofficerare, anställda med fullmakt, förbundit sig att lämna eller redan
lämnat sina anställningar. Samtidigt har under perioden ca 750 nya
yrkesofficerare anställts, varför den totala minskningen av antalet
yrkesofficerare är ca 750.
Det hittills bedrivna avvecklingsarbetet inom totalförsvarets militära del
ligger i linje med vad regeringen angav i 1992 års försvarsbeslut (prop.
1991/92:102, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337). Regeringen anmälde därvid
att försvarsmaktens behov av anställd personal till följd av föreslagna
strukturförändringar minskar under försvarsbeslutsperioden med ca 1 500
yrkesofficerare och med ca 4 500 civilanställda.
Den 1 juli 1994 avvecklas Försvarets civilförvaltning, Fortifikations-
förvaltningen och Försvarets sjukvårdsstyrelse. Beträffande Försvarets
civilförvaltning överförs en stor del av uppgifterna till Riksrevisionsverket,
Försvarets materielverk, Värnpliktsverket, Kammarkollegiet och den nya
myndigheten Försvarsmakten. Det motsvarar ett hundratal av civilförvaltningens
140 anställda. Av Fortifikationsförvaltningens personal beräknas 125-135
personer få anställning i det nya Fortifikationsverket. Drygt 230 personer har
sagts upp från sin anställning. Den övervägande delen av personalen vid
Försvarets sjukvårdsstyrelse erbjuds anställning vid Försvarsmakten. Ett tiotal
personer beräknas bli övertaliga.
Inom den civila delen av totalförsvaret pågår för närvarande en översyn av
myndighets- och ledningsstrukturen. Som en del av denna översyn beräknas 8
tjänster kunna dras in vid Civilbefälhavarna under budgetåret 1994/95.
Inom Socialdepartementets område görs följande bedömningar. Beslutade och
föreslagna reformer på socialförsäkringsområdet bedöms innebära en minskning av
personalbehovet inom socialförsäkringsadministrationen, och då särskilt hos
försäkringskassorna, motsvarande ca 250 årsarbetare. Samtidigt kommer aviserade
reformer, t.ex. införande av ett vårdnadsbidrag, att kräva viss
personalförstärkning. Såväl under innevarande som nästa budgetår kommer
sannolikt varsel om uppsägningar att behöva läggas.
Den pågående utvecklingen av ett förbättrat lokalt ADB-stöd väntas medföra att
försäkringskassornas behov av personal fr.o.m. budgetåret 1995/96 minskar med ca
400 årsarbetare.
Förnyelse- och förändringsarbetet inom såväl förmånssystemen som för-
säkringskassorna fortsätter. Vidare pågår en beredning för en ny ordning för
sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna (dir. 1993:44 och 1993:119).
Resursförändringarna till följd härav kan inte bedömas nu.
I enlighet med riksdagens beslut har Statens smittskyddsinstitut inrättats den
1 juli 1993 och Statens bakteriologiska laboratorium är under avveckling.
Den 1 juli 1993 inrättades en ny myndighet, Statens institutionsstyrelse, som
svarar för planering, ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen och
LVM-hemmen. Den centrala delen av myndigheten kommer att bestå av ca 40
anställda. När huvudmannaskapet för instititionerna övertas från kommuner och
landsting, vilket planeras till den 1 april 1994, övergår bortåt 3 000 anställda
från kommunal/landstingskommunal till statlig anställning.
Inrättandet av Barnombudsmannen den 1 juli 1993 med samtidig omvandling av
Barnmiljörådet har inneburit en mindre personalökning.
Regeringen avser att i februari 1994 lägga fram en proposition om
jämställdhetspolitiken. Förslagen kan innebära viss personalökning hos
Jämställdhetsombudsmannen.
Vidare avser regeringen att under våren 1994 förelägga riksdagen en proposition
med förslag om att inrätta en handikappombudsman. Inriktningen är att Statens
handikappråd skall ombildas till den nya myndigheten Handikappombudsmannen.
Antalet arbetstillfällen beräknas inte påverkas i nämnvärd utsträckning av denna
förändring.
Inom Kommunikationsdepartementets område har 7 300 personer sagts upp under
perioden den 1 juli 1992 - oktober 1993. Huvuddelen av uppsägningarna har skett
vid affärsverken inräknat uppsägningarna vid dåvarande Televerket som numera har
ombildats till Telia AB.
Personalförändringar under den kommande treårsperioden fram t.o.m. budgetåret
1996/97, är svåra att bedöma med hänsyn till pågående generella arbete med
strukturförändringar och rationaliseringar inom Kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde. Berörda myndigheter, affärsverk och bolag har själva
genomfört översiktliga bedömningar som pekar mot att i storleksordningen 2 000 -
3 000 sysselsatta riskerar uppsägning t.o.m. budgetåret 1996/97. Med tanke på de
insatser som sker för att klara neddragningar genom naturlig avgång, utbildning
m.m. är dock omfattningen av övertaligheten svårbedömd.
Inom Finansdepartementets område har 988 personer sagts upp under perioden den
1 juli 1992 - den 11 oktober 1993. Uppsägningarna har i huvudsak skett inom
skatteförvaltningen, Byggnadsstyrelsen, Tullverket, Riksskatteverket och
länsbostadsnämnderna.
Tullverket har för perioden 1991/92 - 1995/96 ett besparingsbeting på ca 300
miljoner kronor för tulldatasystemets finansiering. Innevarande budgetår uppgår
anslagsminskningen till 31 miljoner kronor, vilket motsvarar 124
årsarbetskrafter. För budgetåret 1994/95 är besparingsbetinget 23,2 miljoner
kronor och för budgetåret 1995/96 är besparingsbetinget 17,9 miljoner kronor.
Anslagsminskningarna för de två kommande budgetåren motsvarar totalt ca 150
årsarbetskrafter. Antal anställda som löper risk för uppsägning bedöms
innevarande budgetår uppgå till fyra personer, budgetåret 1994/95 56 personer
och budgetåret 1995/96 29 personer. Ovan har ingen hänsyn tagits till effekter
till följd av ett svenskt EU-medlemskap. Anledningen till det är att Tullverkets
framtida roll i ett medlemsperspektiv och därtill hörande resursbehov inte ännu
är fastlagt.
Vad gäller Boverket och länsbostadsnämnderna har inga ytterligare beslut
fattats sedan 1993 års kompletteringsproposition. Personalkonsekvenserna som
redovisades där är således fortfarande giltiga. Under innevarande budgetår har
statsmakterna anvisat länsstyrelserna resurser motsvarande 210 årsarbetskrafter
för uppgiften att sköta den regionala administrationen av statens stöd för
bostadsfinansiering fr.o.m. den 1 januari 1994. Länsstyrelserna har rekryterat
ca 200 personer för uppgiften från länsbostadsnämnderna, som läggs ned vid
utgången av år 1993.
Beträffande Statens bostadskreditnämnd (BKN) är osäkerheten fortfarande stor
när det gäller verksamhetens framtida omfattning, och därmed dess behov av
personal. Uppskattningsvis väntas bemanningen vid BKN att uppgå till högst 18
heltidstjänster vid utgången av budgetåret 1994/95.
Ombildningen av Byggnadsstyrelsen påbörjades den 1 januari 1993. Uppgifterna
och fastighetsbeståndet har successivt överförts till Lokalförsörjningsverket,
Fastighetsverket och två fastighetskoncerner.
Byggnadsstyrelsen upphörde som myndighet den 30 september 1993. Totalt har 600
personer sagts upp fro.m. den 1 oktober 1993.
Statens fastighetsverk, som inrättades den 1 januari 1993, har under året
organiserat och byggt upp sin verksamhet. Fastighetsverket har för närvarande
160 personer anställda. Fastighetsverket är en fastighetsförvaltande myndighet
som delvis har hyresintäkter. Ett formellt anslag på 1 000 kronor är anvisat på
statsbudgeten.
Statens lokalförsörjningsverk som inrättades den 1 januari 1993 har under året
inlett verksamheten och bygger successivt upp organisationen. Verket avser att
anställa ca 50 personer. Myndigheten har ett ramanslag om 56 miljoner kronor.
Anslaget kommer att minskas, men den planerade bemanningen kvarstår.
SCB minskade antalet anställda under budgetåret 1992/93 med 130 personer (varav
16 med tidsbegränsade anställningar). Personalminskningen berodde i huvudsak på
pensionering. Externrekryteringen under 1992/93 var endast tre personer.
SCB har under det senaste året vidtagit en rad åtgärder för att dels pressa
kostnadsläget, dels klara en ändrad ansvarsfördelning för den statliga
statistiken. De förändringar som föreslås i årets budgetproposition förväntas
därför på kort sikt få begränsade konsekvenser för personalen. Inga större
förändringar i statistikproduktionens omfattning förväntas under budgetåret. På
längre kan dock SCB få räkna med en ökad konkurrens.
Riksskatteverket (RSV) räknar med en total minskning av personalen inom
skatteförvaltningen med ca 520 anställda under innevarande budgetår. Detta är
något färre än vad som angavs i 1993 års kompletteringsproposition.
För budgetåret 1994/95 beräknas, under förutsättning att regeringens
budgetförslag följs, en minskning av personalen i vissa kategorier inom
skatteförvaltningen med 275-300 årsarbetskrafter. För budgetåret 1995/96 är
motsvarande siffra strax under 400 årsarbetskrafter. Detta är dock bruttosiffror
för berörda kategorier och antalet uppsägningar kommer att bli något lägre på
grund av pensionsavgångar. Vid förbättrad konjunktur kan ökad rörlighet också ge
en minskning av uppsägningarna. RSV gör dock den bedömningen att huvuddelen av
personalminskningen ändå måste ske genom uppsägning.
Med anledning av ändrad inriktning och minskning av verksamheten vid
Statskontoret har antalet anställda minskats med 109 under år 1993. Av dessa har
59 personer sagts upp.
Bankstödsnämnden inrättades den 1 maj 1993. Organisationen omfattar för
närvarande tio anställda tjänstemän och därutöver fyra personer på konsultbasis,
varav tre på deltid. Det råder osäkerhet om nämndens fortsatta verksamhet och de
krav som kan komma att ställas på organisationen. För det fall att nämnden blir
ägare till banker och avvecklingsbolag kan det bli aktuellt att organisationen
utökas.
Statens arbetgivarverk (SAV) skall enligt regeringens förslag fr.o.m. den 1
juli 1994 ombildas till en avgiftsfinansierad myndighet. Myndigheterna kommer
att dimensionera och finansiera SAV efter ombildningen. Vilka konsekvenser detta
kan medföra för personalen vid SAV är mot denna bakgrund svårt att förutsäga.
Inom Utbildningsdepartementets område har 100 personer sagts upp under perioden
den 1 juli 1992 - den 11 oktober 1993.
Chalmers tekniska högskolas och Högskolan i Jönköpings övergång till
stiftelseform innebär att samtlig personal, ca 2 380 personer, erbjuds tjänster
i de nya organisationerna. Dessa övergår därmed till anställning hos enskild
huvudman.
Sametinget invigdes den 26 augusti 1993. Sametinget har beslutat att
Sametingets kansli skall vara beläget i Kiruna. Kansliet beräknas ge sju
arbetstillfällen.
Verket för högskoleservice (VHS) kommer under budgetåret 1993/94 att behöva
minska personalstyrkan i och med att VHS blir uppdragsfinansierat vad gäller
central antagning. Antagningen läggs ut på universiteten och högskolorna.
Budgetåret 1994/95 föreslås Statens institut för handikappade att få ökade
medel för konsulenttjänster bl.a. för elever med flerhandikapp i särskolan.
Medlen beräknas täcka kostnaderna för ca 16 tjänster. Vidare föreslås en
utökning av den administrativa personalen med två nya tjänster.
Centrala studiemedelsnämnden (CSN) hade under budgetåret 1993/94 en tillfällig
förstärkning av sin personal för handläggning av ärenden om bl.a. vuxen-
studiestöd för arbetslösa. Behovet av resurser under budgetåret 1994/95 kommer
att prövas i samband med kompletteringspropositionen 1994.
En utredning har undersökt möjligheter att överföra vårdhögskolorna till
statligt huvudmannaskap (SOU 1992:129). Förslaget innebär en mångfald i
huvudmannaskap. Sammanfattningsvis kan förändringar tidigast träda i kraft den 1
juli 1995.
En proposition som syftar till en effektivare vuxenutbildning är aviserad till
våren 1994.
Inom Jordbruksdepartementets område har ca 370 personer sagts upp under
perioden den 1 juli 1992 - den 11 oktober 1993.
Riksdagen beslutade i maj 1993 om en ny skogspolitik som träder i kraft den 1
januari 1994. Den bedömning av personalkonsekvenserna som gjordes under våren
1993 som underlag till kompletteringspropositionen 1993 överensstämmer i stort
med de personalkonsekvenser som har uppstått.
Enligt vad Skogsstyrelsen uppger har sammanlagt 369 personer (320
årsarbetskrafter) under 1993 sagts upp eller gått i pension i den allmänna
verksamheten inom Skogsstyrelsen samt skogsvårdsstyrelserna.
Frö- och plantverksamheten har under året påverkats av lågkonjunkturen och de
minskade avverkningarna vilket har lett till avsättningssvårigheter för skogsfrö
och skogsplantor. Som en följd därav har enligt Skogsstyrelsen under 1993
sammanlagt 150 plantskolearbetare sagts upp eller gått i pension. De tjänstemän
som för närvarande arbetar inom skogsvårdsorganisationens frö- och
plantverksamhet kommer i samband med att verksamheten överförs till bolag
antingen att erbjudas anställning i bolaget eller sägas upp. Totalt berörs ca 50
personer.
Sveriges lantbruksuniversitet sade upp eller inledde uppsägningsförfarande för
sammanlagt ca 100 personer under budgetåret 1992/93. För ca 40 av dessa tjänster
kan arbetsbristen direkt kopplas till 1992/93 års besparingskrav om 30 miljoner
kronor.
Statens utsädeskontroll (SUK) har för närvarande en personalstyrka på 73
personer. Till följd av att man har lagt ner en avdelning i Skara och avser att
flytta verksamheten till Svalöv räknar SUK med att personalstyrkan t.o.m.
1994/95 kommer att minska till 41 personer. Därefter bör personalstyrkan vara
relativt konstant under resten av budgetperioden.
När det gäller Jordbruksverkets framtida personalbehov, till följd av
ett EG-medlemskap, bör en bedömning göras i samband med de förslag som
regeringen senare kommer att lämna till riksdagen angående förändringar i
statsförvaltningen.
Inom Arbetsmarknadsdepartementets område har 2 169 personer sagts upp under
perioden den 1 juli 1992 - den 11 oktober 1993. Uppsägningarna har skett vid
Arbetsmarknadsverket (AMV) och inom AMU-gruppen (2 130).
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) bör kunna minska sina lönekostnader med minst
1,9 % eller 2,5 miljoner kronor i och med att allt fler uppgifter har delegerats
till länsarbetsnämnderna. Denna minskning motsvarar ca 10 tjänster på AMS
centrala del.
Arbetslivsfonden (den centrala och de regionala) som i november 1993 hade 116
fasta tjänster kommer att avvecklas successivt fram till den 1 juli 1995.
Avvecklingen har inletts genom att fem vakanta tjänster ej återbesatts. Under
1994, främst under första halvåret, kommer fonden att avveckla de
projektanställningar som gjorts med anledning av regeringens och riksdagens
uppdrag att öka bidragsgivningen till de mindre företagen. Vidare förbereds
uppsägningar så att ytterligare drygt tjugotalet befattningshavare slutar senast
vid utgången av 1994. Resterande personal sägs upp för att sluta senast den 30
juni 1995.
Inom Kulturdepartementets område har 62 personer sagts upp under perioden den 1
juli 1992 - den 11 oktober 1993.
Förra budgetåret sökte närmare 81 000 personer asyl i Sverige, varav huvuddelen
kom från f.d. Jugoslavien. Tillströmningen av asylsökande sjönk dramatiskt efter
regeringens beslut om visering för medborgare från Bosnien-Hercegovina i slutet
av juni 1993. De flesta av de bosnier som då befann sig i Sverige kommer, enligt
vägledande beslut från regeringen, att få uppehållstillstånd. Invandrarverket
räknar med att dessa asylärenden kommer att vara avslutade våren 1994.
Såvitt nu kan överblickas, kommer Invandrarverkets ärendemängder därefter att
ligga på en mer "normal" nivå.
Mängden asylsökande, som kom under i första hand budgetåret 1992/93, har krävt
extraordinära insatser från Invandrarverkets sida för att skaffa fram mat och
husrum. Förläggningssystemet har tillfälligt byggts ut i en omfattning som
aldrig tidigare förekommit. Vid ingången av budgetåret 1993/94 fanns 90 000
asylsökande och flyktingar på verkets förläggningar. Mot slutet av september
månad 1993 fanns det fortfarande 82 000 personer på förläggningarna.
En förutsättning för att förläggningarna skall kunna avvecklas i takt med att
Invandrarverket och Utlänningsnämnden beslutar i asylärendena, är att de
personer som skall få stanna i Sverige har en kommunplats att flytta ut till och
att de som inte får stanna i Sverige snabbt lämnar förläggningarna och reser ut
ur riket.
I första hand kommunutplaceringarna utgör för närvarande en "flaskhals" och gör
att förläggningsavvecklingarna inte kan komma till stånd i den takt som vore
önskvärd och ekonomiskt motiverad. Vid utgången av budgetåret 1993/94 bedöms
förläggningarna fortfarande omfatta närmare 54 000 platser, varav dock omkring
18 000 under avveckling. Kan den fortsatta förläggningsavvecklingen ske
någorlunda såsom planerats för budgetåret 1994/95, skulle verket i slutet av
juni månad 1995 ha 10 000 platser i drift och ungefär lika många under
avveckling.
Mot denna bakgrund, och med hänsyn tagen till den omorganisation
Invandrarverket genomförde hösten 1993, kan personalsituationen på verket komma
att utvecklas på det sätt som skisseras nedan. Osäkerheten i bedömningarna är
dock mycket stor, eftersom det i grunden handlar om att antaganden i en lång
händelsekedja måste uppfyllas och att verksamheten nu är mycket omfattande och
förutsätts kunna minskas radikalt. Förslag som nyligen förelagts riksdagen
(prop. 1993/94:94) om mottagande av asylsökande m.m. kan komma att påverka
personalsituationen på två sätt. Dels genom att fler förläggningar drivs på
entreprenad av andra än Invandrarverket, dels av att fler asylsökande kan komma
att bo ute i kommunerna under den tid deras asylansökan prövas. Dessa bedöm-
ningar har inte vägts in i nedanstående personalredovisning.
_______________________________________________________________________
Antal anställda
________________________________________
1993 1994 1995
______________________________
1 juli1 jan1 juli1 jan1 juli
_______________________________________________________________________
SIV:s förläggningar 3 7253 3402 0901 4751 420
SIV:s övriga verksamhet1 5001 2501 1001 0901 075
Summa 5 2254 5903 1902 5652 495
_______________________________________________________________________
Utlänningsnämnden, som är överprövningsinstans i bl.a. asylprövningsärenden,
påverkas lika mycket som Invandrarverket av mängden asylansökningar. Eftersom
nämnden är överprövningsinstans, ligger det dock en tidsförskjutning i dess
arbetsbelastning i förhållande till Invandrarverkets utredningar och
grundbeslut.
Utifrån de antaganden - och med den osäkerhet - som ligger till grund för
Invandrarverkets arbetsvolymer skulle personalutvecklingen hos nämnden kunna bli
följande:
_______________________________________________________________________
Antal anställda
________________________________________
1993 1994 1995
______________________________
1 juli1 jan1 juli1 jan1 juli
_______________________________________________________________________
Utlänningsnämnden 175 175 165 140 120
_______________________________________________________________________
Arbetet inom den parlamentariska kommitté som har till uppgift att göra en
översyn av invandrar-, invandrings- och flyktingpolitiken pågår. Översynen skall
vara avslutad den 1 mars 1995.
Den parlamentariska utredning som har till uppgift att se över kulturpolitiken
skall redovisa sina slutsatser i december 1994. I uppdraget ingår bl.a. att se
över kultursektorns myndighetsstruktur.
Förslag om en ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området avses lämnas
inom kort. Myndighetsuppgifterna på området handläggs för närvarande av
Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för
lokalradiotillstånd. Det kan ännu inte bedömas om den nya
myndighetsorganisationen kan innebära några personalkonsekvenser.
Inom Näringsdepartementets område har de personalkonsekvenser som aviserades i
prop. 1992/93:150 blivit något mindre än vad som bedömdes. På grund av minskat
förvaltningsanslag för NUTEK bedömdes att ca 30 tjänster berörs under
treårsperioden 1993/94 - 1995/96. En reviderad bedömning ger att i stället ca 20
personer berörs. För Sveriges geologiska undersökning, som utöver det generella
rationaliseringskravet fått en minskning av förvaltningsanslaget, beräknades att
15 tjänster berörs. Utfallet har visat att istället inga tjänster berörs.
Besparingarna har lagts ut på annat än lönekostnader.
Den aviserade avvecklingen av Statens institut för byggnadsforskning (SIB)
fr.o.m. den 30 juni 1993, har genom riksdagsbeslut framflyttats till den 1
januari 1994. Eventuella effekter för personalen är för närvarande
svårförutsägbara.
Inom Civildepartementets område har under tiden den 1 juli 1992 - den 11
oktober 1993 ca 450 personer sagts upp inom länsstyrelserna. Av dessa har 175
personer varit anställda inom länsstyrelsernas lokalvårdsorganisation.
Under innevarande budgetår har statsmakterna anvisat länsstyrelserna resurser
motsvarande 210 årsarbetskrafter för uppgiften att sköta den regionala
administrationen av statens stöd för bostadsfinansiering fr.o.m. den 1 januari
1994. Länsstyrelserna har rekryterat ca 200 personer för uppgiften från
länsbostadsnämnderna.
För budgetåret 1994/95 förutses inga större personalförändringar totalt sett
för länsstyrelserna.
Regionberedningen (C 1992:06) som utreder den regionala nivåns uppbyggnad och
indelning har den 18 november 1993 lämnat ett delbetänkade (SOU 1993:97)
Västsverige och Skåne - regioner i förändring till regeringen. Förslaget
remissbehandlas för närvarande. Därefter kommer regeringen att ta ställning till
förslaget. Eventuella personalkonsekvenser kan för närvarande inte förutsägas.
Konsumentverkets och Allmänna reklamationsnämndens uppgifter och
myndighetsstruktur är föremål för översyn. Ett betänkande kommer att läggas fram
inom kort och regeringen avser att under första halvåret 1994 återkomma med en
proposition om den statliga konsumentpolitiken. Effekterna kan inte nu
överblickas men eventuella personalpolitiska konsekvenser för myndigheterna kan
bli aktuella tidigast den 1 januari 1995.
Regeringen planerar att under våren 1994 lämna en proposition till riksdagen
med förslag om en ny lotterilag. I propositionen kommer också att föreslås att
Lotterinämnden omvandlas till en Lotteriinspektion. Den nya myndighetens
tillståndsfunktioner kommer enligt förslaget att utökas och inspektionen
föreslås också utöva central tillsyn över samtliga spel i riket. En sådan
förändring kan beräknas kräva ytterligare resurser i storleksordningen 5-10
årsarbetskrafter.
Inom Miljö- och naturresursdepartementets område har under perioden den 1 juli
1992 - den 11 oktober 1993 171 personer vid Lantmäteriverket sagts upp. Verkets
medverkan i fastighetsdatareformen avslutas den 31 juli 1995. Detta kan innebära
att ca 30 personer sägs upp under budgetåret 1994/95.
I den pågående översynen av organisationen för lantmäteri-, fastighetsdata- och
inskrivningsverksamhet m.m. (SOU 1993:99) har utredaren i en mycket preliminär
beräkning bedömt att ca 300 personer vid berörda myndigheter ej kan beredas
plats i en ny organisation.
Miljöskyddskommitténs huvudbetänkande med förslag till miljöbalk (SOU 1993:27)
överlämnades i mars 1993. Förslaget innebär att ett stort antal miljölagar skall
samordnas i ett lagkomplex, vilket påverkar myndighetsuppgifterna inom många
områden - jord- och skogsbruk, trafik, hälsoskydd etc. Allmänna bedömningar av
myndigheternas ansvarsområden och uppgifter finns i förslaget. Detta följs nu
upp med en utredning om vissa förändringar av myndighetsorganisationen inom
miljöområdet. Miljöorganisationsutredningen (M 1993:04) har i uppgift att se
över ansvarsfördelningen mellan centrala myndigheter, arbetet med generella
föreskrifter, tillsyn inom det område som balken täcker och vissa frågor som rör
tillståndsprövning m.m. Förslagen förväntas leda till besparingar och
rationaliseringsvinster. Utredningen skall redovisa sina förslag i september
1994. Effekterna av resultatet av utredningsförslagen kan inte förväntas förrän
efter år 1995.
3 Reglers kvalitet, språkvård och
samhällsinformation
3.1 Reglers kvalitet
Program för en god regelkvalitet
I förra årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 8 s. 23, bet.
1993/94:KU5, rskr. 1993/94:14) redovisade regeringen ett program för en god
regelkvalitet. Det består av de olika hjälpmedel som under åren har tagits fram
för att hjälpa regelskrivarna att skriva bättre regler.
Programmet består av en checklista för regelgivare, där det ställs ett antal
nyttiga frågor till den som står inför uppgiften att skriva regler. Där ställs
också krav på att analysera regelförslagens konsekvenser med hänsyn till
ekonomiska och andra effekter, krav på att hålla en god ordning på reglerna
genom att dataregistrera dem efter ett enhetligt mönster och krav på att
reglerna följs upp och utvärderas. I programmet ingår vidare handböcker och
promemorior m.m. för att vägleda regelskrivarna och beslutsfattarna.
Svenska arbetsgivareföreningen tar i en skrivelse den 18 oktober 1993 till
Statsrådsberedningen upp behovet av att komplettera checklistan med avseende på
i första hand EES-avtalet men också på ett eventuellt medlemskap i EU. Det
överensstämmer väl med uppgiften för den översyn av checklistan som nu är i gång
i ett samarbete mellan Statsrådsberedningen och Justitie- och
Finansdepartementen.
Förutom det mera långsiktiga arbetet för att höja regelkvaliteten, som
programmet är uttryck för, bedriver regeringen ett omfattande arbete med att
ompröva reglers styreffekter. En sammanfattande redogörelse för det lämnas i
bilaga 1. Arbetet avser bl.a. att genom olika åtgärder höja rättssäkerheten och
effektiviteten och stärka konkurrensen i hela samhället. Ett särskilt
betydelsefullt projekt i detta sammanhang är Delegationen för genomförandet av
ett regeringens avregleringsprogram för 1993/94, m.m. (N 1993:07), se bilaga 13.
Regelarbetets cirkel
Regelarbetet omfattar i huvudsak följande arbetsmoment som kan ses som en
cirkelrörelse:
- förberedande analysarbete,
- anpassning till utländska regler,
- utformning (disposition och språk m.m.),
- beslut,
- kungörande,
- registrering,
- uppföljning med förnyat analysarbete för att se om regeländringar är
motiverade.
Uppföljning och förnyad analys är den naturliga avslutningen på regelarbetets
cirkel och en lika viktig del i regelarbetet som att besluta en regel. Det är
först genom en aktiv uppföljning och utvärdering man kan säkerställa att den
goda regelkvaliteten nås.
Arbetsgivareföreningen har i sin nyssnämnda skrivelse också tagit upp frågan om
en checklista även för regeluppföljning. En sådan checklista kan enligt vår
uppfattning underlätta och därmed bidra till att intensifiera
regeluppföljningen. I uppgiften att se över checklistan för regelgivare ingår
därför att utarbeta en checklista också för regeluppföljning.
Internationellt arbete för en god regelkvalitet
OECD:s Public Management Committee (PUMA) arbetar med reglers kvalitet i en
särskild aktivitet kallad Regulatory review and reform work. Den koncentreras nu
på den övernationella regelgivningens betydelse för den nationella
regelgivningen och utvärdering av metoder för införlivandet av dessa regler i
medlemsländernas egna regelsystem. En särskild studie i projektet avser en
undersökning och redovisning av alternativ till regler som styrmedel.
I de andra nordiska länderna bedrivs ett aktivt regelarbete i stora drag efter
samma linjer som i Sverige och i bl.a. Benelux-länderna, Storbritannien,
Tyskland och Österrike pågår sedan länge ett kvalitetshöjande arbete som också
det bygger på användningen av checklistor. I USA har Clinton-administrationen
den 29 september 1993 avgett en deklaration om ett intensifierat
avregleringsprogram som innehåller både en organisatorisk och en arbetsmässig
modell för hur den amerikanska administrationen skall arbeta med regelfrågor.
EU har startat ett projekt i syfte att avreglera och förenkla sina regler.
3.2 Språkvård
I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 8 s. 25) behandlades
språkvårdsarbetets betydelse för myndigheternas verksamhet. Promemorian Visst
går det att förändra myndighetsspråket (Ds 1993:61) har nu kommit ut. Den är ett
resultat av språkvårdsprojektet och har distribuerats till mer än 2 000
myndigheter och andra instanser. Promemorian bör vara en värdefull tillgång i
språkvårdsarbetet.
Regeringen har den 9 december 1993 beslutat att tillsätta en arbetsgrupp med
uppgift att främja språkvårdsarbetet hos myndigheterna. I gruppens uppgift ingår
också att överväga vilka bidrag Svenska språknämnden och andra språkvårdande
verksamheter kan lämna. Genom initiativ från gruppen och myndigheterna själva
bör olika projekt kunna sättas i gång för att förbättra skrivandet och för att
samordna arbetet vid revidering eller nyproduktion av texter. En ökad språklig
kompetens hos de anställda kommer att gagna inte bara dem själva utan också i
hög grad verksamheten och medborgarna.
3.3 Samhällsinformation
I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 8 s. 27) redovisade
regeringen sin syn på behoven av samhällsinformation. Därvid underströk vi
myndigheternas informationsansvar och att de resurser som de disponerar också är
avsedda för att täcka behoven av information.
Samhällsguiden ges för närvarande ut av Riksdagens förvaltningskontor enligt
ett avtal med Finansdepartementet. En ny utgåva, den sjunde i ordningen,
beräknas komma ut i början av 1994. Därmed blir senare års omfattande
regeländringar tillgängliga i bokform för en bred allmänhet.
Det är självfallet av stor betydelse att guiden innehåller beskrivningar av
aktuella regler. I en tid av stora förändringar förutsätts det att boken
revideras med täta mellanrum, vilket nu är möjligt genom en löpande uppdatering
av bokens text i riksdagens datasystem Rixlex. Mer än 100 myndigheter och
företag m.fl. har hittills anslutit sig till systemet, bland dem ett 20-tal
bibliotek.
5
A. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
A 1. Riksskatteverket
1992/93 Utgift401 890 725
1993/94 Anslag349 143 000
1994/95 Förslag356 296 000
A 2. Skattemyndigheterna
1992/93 Utgift4 140 251 848
1993/94 Anslag4 211 532 000
1994/9 Förslag4 345 149 000
A 3. Kronofogdemyndigheterna
1992/93 Utgift712 678 580
1993/94 Anslag1 104 786 000
1994/95 Förslag1 168 844 000
Förrättningskostnader m.m.
Nytt anslag Förslag97 648 000
Riksskatteverket
Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala ledningen av skatteförvaltningen
och exekutionsväsendet. RSV har också uppgifter som central förvaltningsmyndig-
het för frågor om allmänna val.
Skatteförvaltningen
Inom skatteförvaltningen finns på regional nivå 24 skattemyndigheter med
sammanlagt 131 lokala skattekontor.
Det övergripande målet för beskattningsverksamheten är att skatt skall tas ut i
den omfattning, med den fördelning och i den tid och ordning som åsyftas med
gällande skatteförfattningar.
Folkbokföringen skall för olika samhällsfunktioner tillhandahålla fullständig
och korrekt basinformation med god tillgänglighet.
RSV har i sin enkla anslagsframställning inte föreslagit några ändringar vad
gäller verksamhetens mål och inriktning. I anslagsframställningen har verket
emellertid belyst de svårigheter och det ökade resursbehov som är förenade med
de många och delvis stora förändringar i skattesystemet som beslutats eller
föreslagits. De från resurssynpunkt viktigaste förändringarna är den fortsatta
reformeringen av företagsbeskattningen och införandet av en skattereduktion för
reparationsutgifter på bostadshus. RSV pekar också på de tillämpningsproblem som
är en följd av ytterligare differentiering av skattesatserna på
mervärdesskattens område och den allt mer komplicerade energibeskattningen.
Exekutionsväsendet
Inom exekutionsväsendet finns på regional nivå 24 kronofogdemyndigheter med
verksamhet på sammanlagt ca 100 orter.
Kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter är att på
uppdrag av borgenärer och andra sökande reglera rättsanspråk som inte kan
regleras på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall handläggas snabbt
och med hög kvalitet.
Kronofogdemyndigheterna skall även i övrigt genom information och liknande
förebyggande åtgärder verka för att betalningsförpliktelser och andra
förpliktelser som kan komma att bli föremål för verkställighet fullgörs
frivilligt i rätt tid och ordning.
RSV har i anslagsframställningen inte föreslagit några ändringar vad gäller
verksamhetens mål och inriktning. I anslagsframställningen har verket framhållit
att effekterna av den rådande lågkonjunkturen i hög grad präglar
exekutionsväsendet. Enligt RSV är det svårt att bedöma den framtida ekonomiska
utvecklingen, liksom hur gäldenärernas beteende kommer att påverkas av det nya
avgiftssystem som införts fr.o.m. år 1993. RSV gör bedömningen att den stora
arbetsbelastningen på kronofogdemyndigheterna kommer att bestå ännu några år
även om det sker en omsvängning i konjunkturen.
I anslagsframställningen sägs vidare att RSV, som ett steg i den
effektivisering som bedrivs, avser att per den 1 juli 1994 införa s.k. ordnad
samverkan mellan två eller flera kronofogdemyndigheter inom ramen för nuvarande
myndighetsstruktur. Med detta avses att flera myndigheter tillsammans utgör ett
samverkansområde, där en av myndigheterna är samordningsmyndighet. Hos denna
myndighet skall finnas en för området gemensam enhet för administration.
Samarbetet skall också avse vissa operativa funktioner av mindre omfattning.
I en skrivelse til Justititedepatementet har RSV hemställt att tillsynsområdena
för tillsynsmyndigheterna i konkurs ändras så att de överensstämmer med den
tänkta indelningen i samverkansområden.
Slutligen pekar RSV på de svårigheter med kompetensförsörjningen som kan
uppkomma i framtiden till följd av personalens höga medelålder, om man inte får
tillräckliga möjligheter till rekrytering medan förutsättningarna för detta är
goda på grund av lågkonjunkturen.
36
RSV:s resultatredovisning
RSV har i särskild ordning redovisat resultatet av skatteförvaltningens och
exekutionsväsendets verksamhet år 1992.
I den sammanfattande resultatbedömningen anför RSV i fråga om
skatteförvaltningen att man under 1992 har prioriterat det fortsatta arbetet med
skattereformen och genomförandet av skattemyndigheternas nya organisation och
arbetsformer. Verksamhetsåret 1992 har således, liksom 1991, varit ett
inkörningsår, då det har gjorts stora investeringar i form av utbildning m.m.
Detta har enligt RSV tvingat fram lägre ambitionsnivåer i den offensiva
verksamheten såsom granskning och revision. Den planerade utbyggnaden av
revisionsverksamheten har inletts, men trots att den totala tid som lagts ned på
revision ökade under 1992 fortsatte antalet avslutade revisioner att minska.
Även andelen ändrade inkomstdeklarationer sjönk, medan däremot antalet
ändringsbeslut inom mervärdesskatte- och arbetsgivarområdena ökade.
På grund av skattereformen är produktivitetsutvecklingen svårbedömd, eftersom
centrala prestationsmått inte är jämförbara med tidigare år. Antar man att pres-
tationsvolymen är oförändrad måste man dock enligt RSV konstatera att den totala
produktiviteten har sjunkit på grund av främst ökade kostnader för ADB och
lokaler, medan arbetsproduktiviteten har utvecklats i positiv riktning.
Vad gäller exekutionsväsendet konstaterar RSV i den sammanfattande
resultatbedömningen att mål- och ärendetillströmningen till kronofog-
demyndigheterna har ökat kraftigt. Trots detta har de flesta kronofog-
demyndigheter uppnått de verksamhetsmål i form av handläggningstider som
regeringen och RSV ställt upp. De förebyggande åtgärderna i form av bl.a.
information till gymnasieelever har nått flertalet i målgruppen.
Produktivitetsutvecklingen har, sägs det vidare, varit positiv, vilket till
stor del beror på rationaliseringar och effektivitetshöjande åtgärder, bl.a. med
hjälp av relativt stora investeringar i ADB-utrustning. Trycket av en växande
mål- och ärendetillströmning har enligt RSV också mötts av goda insatser från
personalens sida.
RSV har också redovisat utfallet av en riksomfattande serviceundersökning av
allmänhetens inställning till skatteförvaltningen och kronofogdemyndigheterna
som under 1992 har utförts av ett utomstående konsultföretag på uppdrag av
verket. Sådana undersökningar har tidigare gjorts 1986 i fråga om
skatteförvaltningen och 1989 i fråga om såväl skatteförvaltningen som
kronofogdemyndigheterna. Utfallet visar en mera positiv inställning till
skattemyndigheterna än tidigare och en markant förbättring från 1989 vad gäller
inställningen till skattesystemet. Andelen personer som svarat att de var nöjda
med kronofogdemyndigheterna var 49 procent av den som haft kontakt med dessa
myndigheter, vilket är dubbelt så stor andel som 1989.
37
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det finns inte skäl att förändra de övergripande mål för verksamheten inom
skatteförvaltningen och exekutionsväsendet som har bestämts för treårsperioden
1993/94 - 1995/96.
Resurser
Riksskatteverket
Ramanslag 1994/95: 356 miljoner kronor
Planeringsram
1994/95 1995/96
356 296 000 kr 338 296 000 kr
Skattemyndigheterna
Ramanslag 1994/95: 4 345 miljoner kronor
Planeringsram
1994/95 1995/96
4 345 149 000 kr 4 256 149 000 kr
Kronofogdemyndigheterna
Ramanslag 1994/95: 1 168 miljoner kronor
Planeringsram:
Regeringen gör liksom vid den fördjupade prövningen bedömningen att det inte
finns förutsättningar för att fastställa någon flerårig planeringsram för
kronofogdemyndigheterna.
Förättningskostnader m.m.
Förslagsanslag 1994/95: 97 648 000 kronor
Resultatbedömning
Regeringen gör inte någon annan bedömning av verksamhetens resultat än den som
RSV redovisat.
Den lägre produktiviteten inom skatteförvaltningen, jämfört med föregående år
måste ses mot bakgrund av bl.a. de redovisade investeringarna i form av
kompetenshöjande åtgärder. Regeringen utgår från att dessa på sikt ger utdelning
i form av höjd produktivitet och kvalitet i verksamheten. Den fortsatta
nedgången av antalet avslutade revisioner får antas åtminstone till en del
förklaras av att revisionsverksamheten vid de lokala skattekontoren under året
har haft ett inte obetydligt inslag av inskolning av personal med liten tidigare
erfarenhet av revision.
Vad gäller kronofogdemyndigheterna ser regeringen med tillfredsställelse på att
uppsatta mål i fråga om handläggningstider i så stor utsträckning har uppnåtts
trots ökande mål- och ärendetillströmning. Det är svårt att bedöma till hur stor
del detta har skett endast till priset av försämrad kvalitet. En sänkning av am-
bitionsnivån inom vissa delområden får antas ha varit ofrånkomlig.
Slutsatser
Allmänt
Regeringen anser att de riktlinjer för verksamheten och den inriktning vad
gäller utvecklingen i ett längre perspektiv som bestämts på grundval av 1993 års
budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95.
Pris- och löneomräkningen uppgår till 9,5 miljoner kronor under anslaget till
Riksskatteverket, 96,5 miljoner kronor under anslaget till Skattemyndigheterna
och totalt 29,8 miljoner kronor under anslaget till Kronofogdemyndigheterna och
det nya anslaget Förrättningskostnader m.m.
På anslaget till Kronofogdemyndigheterna, som inte omfattas av någon flerårig
planeringsram, har avdrag för produktivitetsförbättring gjorts med 11,2 miljoner
kronor.
Under anslagen till skattemyndigheterna och Kronofogdemyndigheterna har
beräknats inkomster i form av ersättning från Allmänna pensionsfonden. För
innevarande budgetår uppgår denna ersättning till 209,1 resp. 2,1 miljoner
kronor.
Ändringar i skattesystemet
Vad gäller skattemyndigheternas verksamhet har riksdagen nyligen beslutat om
stora förändringar i företagsbeskattningen. Förändringarna innebär från
administrativ synpunkt såväl vissa förenklingar på bolagsområdet som ett ökat
arbete med främst beskattningen av enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag. Totalt sett innebär förändringarna ett merarbete som inte ryms
inom givna resursramar. Regeringen föreslår för detta ändamål en
resursförstärkning budgetåret 1994/95 på 33 miljoner kronor, varav 4 miljoner
kronor på anslaget till Riksskatteverket och 29 miljoner kronor på anslaget till
Skattemyndigheterna. Arbetet med ärenden om skattereduktion för
reparationsutgifter på bostadshus bör, som regeringen anfört i 1993 års
kompletteringsproposition, föranleda ett tillfälligt resurstillskott. Detta
gäller även innevarande budgetår och frågan har därför också tagits upp i
regeringens förslag till tilläggsbudget för budgetåret 1993/94. För budgetåret
1994/95 beräknar regeringen behovet av extra resurser till totalt 12 miljoner
kronor, varav 2 miljoner kronor på anslaget till Riksskatteverket och 10
miljoner kronor på anslaget till Skattemyndigheterna. Ett antal tillkommande
arbetsuppgifter av mindre omfattning, bl.a. på grund av reglerna om upp-
skovsavdrag vid avyttring av bostad, bör däremot kunna klaras genom
omprioritering inom tidigare beslutade resursramar.
Arbetsbelastningen vid kronofogdemyndigheterna m.m.
Utvecklingen av arbetsbelastningen vid landets kronofogdemyndigheter i framtiden
är som framgår av RSV:s redovisning i den enkla anslagsframställningen svår att
bedöma. Regeringen instämmer emellertid i RSV:s antagande att arbetsbelastningen
kommer att vara fortsatt mycket stor under den närmaste tiden, och detta även om
konjunktur och sysselsättning utvecklas positivt. För att göra det möjligt att
under dessa förhållanden upprätthålla en godtagbar kvalitet i verksamheten och
inom rimlig tid avverka de mål- och ärendebalanser som har uppkommit inom vissa
delområden är det enligt regeringens mening nödvändigt med en tillfällig resurs-
förstärkning. För detta ändamål har för budgetåret 1994/95 beräknats 25 miljoner
kronor. Beloppet är avsett att täcka även de ökade portokostnaderna i
indrivningsverksamheten till följd av större måltillströmning. I övrigt bör
medlen i första hand användas för att komma till rätta med balanserna på
fastighetsförsäljningsområdet samt för att återställa och förbättra kvaliteten i
arbetet med indrivning av skatter och avgifter. Detta bör bl.a. ske genom en
förstärkning av specialindrivningsenheterna.
Vidare bör de resurser som har tilldelats kronofogdemyndigheterna för
portokostnader i den summariska processen, och som visat sig klart
otillräckliga, nu räknas upp på motsvarande sätt som föreslagits i fråga om
tilläggsbudget för budgetåret 1993/94. Medel för förrättningskostnader m.m., som
genom ändrade budgeterings- och redovisningsprinciper blivit lättare att avläsa
men som samtidigt är svåra att påverka, åtminstone på kort sikt, bör anvisas på
ett för detta ändamål särskilt inrättat förslagsanslag. Även här bör det
tillkommande resursbehovet beräknas på samma sätt som i regeringens förslag till
tilläggsbudget för budgetåret 1993/94.
Regeringen har i flera sammanhang understrukit vikten av att inom
exekutionsväsendet ta till vara de möjligheter som finns att minska
resursåtgången för administrativa stödfunktioner genom samarbete mellan
myndigheter och ser därför med tillfredsställelse på att ett samarbete som
omfattar bl.a. dessa funktioner nu kommer till stånd. Vad gäller
tillsynsmyndigheterna i konkurs är flera förslag till förändringar under
beredning inom regeringskansliet, bl.a. förslag från Domstolsutredningen (SOU
1991:106) och från RSV. Därutöver pågår för närvarande en granskning inom ramen
för RRV:s förvaltningsrevision. Medan detta arbete pågår bör den nuvarande
indelningen i tillsynsområden fortsätta att gälla, med undantag för ett par
smärre justeringar som kan bli aktuella på grund av gränsdragningen mellan de
tidigare nämnda samverkansområdena.
Regeringen har nyligen i en lagrådsremiss lagt fram ett förslag till
skuldsaneringslag. Lagen är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1994. Huvuddelen
av arbetet med utredning m.m. i ärenden om skuldsanering avses skötas av
kronofogdemyndigheterna. För detta ändamål har under anslaget till
Kronofogdemyndigheterna beräknats 36 miljoner kronor.
Effektivare skattekontroll m.m.
I 1993 års kompletteringsproposition aviserade regeringen en satsning på
successiv utbyggnad under de närmaste åren av skattemyndigheternas
kontrollverksamhet m.m. RSV har anslagsframställningen redovisat hur och i
vilken takt utbyggnaden enligt verkets mening bör ske, för att resurserna skall
kunna tas till vara på bästa sätt. Enligt RSV:s mening är det lämpligt att drygt
150 miljoner kronor under budgetåret 1994/95 anvisas för detta ändamål.
Regeringen gör inte någon i grunden annan bedömning än RSV vad gäller
utbyggnaden. I sitt förslag till tilläggsbudget för budgetåret 1993/94 har
regeringen föreslagit att medel för den första etappen anvisas med 45 miljoner
kronor. I förslaget till tilläggsbudget redovisas också hur insatserna enligt
regeringens mening bör fördelas mellan olika delområden.
Regeringen anser det vara lämpligt att även den fortsatta utbyggnaden 1994/95
sker i något långsammare takt än vad RSV föreslagit. Med regeringens förslag får
man ytterligare någon tid på sig att vinna erfarenheter inför det avslutande
steget i rekryteringen av nya medarbetare på främst revisionsområdet. Detta bör
inte hindra att den utökade kontrollverksamheten bedrivs med full resursinsats,
dvs. ca 200 miljoner kronor, fr.o.m. 1995/96.
Med utgångspunkt i bl.a. vad som nu har sagts föreslår regeringen att 100
miljoner kronor anvisas budgetåret 1994/95 för effektivare skattekontroll m.m.
En mindre del av resurserna, 1,5 miljoner kronor, bör disponeras av RSV för
utveckling och samordning m.m. I 1993 års kompletteringsproposition sägs också
att det, för att kronofogdemyndigheterna skall kunna ägna tillräcklig kraft åt
indrivningen av belopp som debiteras som ett resultat av den utbyggda
skattekontrollen, kommer att föreslås viss förstärkning hos dessa myndigheter.
Det är svårt att på nuvarande stadium bedöma i vilken utsträckning den utbyggda
skattekontrollen kommer att leda till ökat antal indrivningsfall. Det förefaller
dock sannolikt att i vart fall åtgärderna mot EKO- och skattebrott kommer att
medföra behov av ökade insatser vid specialindrivningsenheterna i de största
städerna. För budgetåret 1994/95 föreslår regeringen att 1,5 miljoner kronor får
disponeras för detta ändamål.
De 97 miljoner kronor som regeringen sålunda föreslår skall få disponeras av
skattemyndigheterna bör fördelas på de olika delområden som omfattas av
utbyggnaden på i huvudsak det sätt som RSV föreslagit, med beaktande av vad
regeringen anfört i förslaget till tilläggsbudget för budgetåret 1993/94. Det
innebär att 20 miljoner kronor bör avsättas för kontroll på mervärdesskatteområ-
det, 12 - 13 miljoner kronor för åtgärder särskilt riktade mot EKO- och
skattebrott och motsvarande belopp för löntagarkontroll, samt drygt 50 miljoner
kronor för utbyggd revisionsverksamhet och annan företagskontroll.
I 1993 års kompletteringsproposition understryker regeringen vikten av att
insatserna inom ramen för den utbyggda skattekontrollen följs upp noga och att
de längre fram kan göras till föremål för en samlad utvärdering. Eftersom
satsningen ingår som en del i det s.k. saneringsprogrammet måste uppföljningen i
än högre grad än vad som annars gäller inriktas på de statsfinansiella
effekterna. Det är alltså främst det beloppsmässiga utfallet av kontroll- och
indrivningsåtgärderna som är av intresse. Som antytts i
kompletteringspropositionen krävs det särskilda åtgärder från i första hand
RSV:s sida för att en tillfredsställande uppföljning skall bli möjlig.
Regeringen avser att inom kort ge RSV i uppdrag att under våren utreda och till
regeringen redovisa hur styrning, samordning och uppföljning av insatserna skall
ske samt efter vilka kriterier verket avser att fördela medlen mellan länen.
Regeringens förslag vad gäller utbyggnadstakten föranleder att den uppskattning
av utfallet av den utökade kontrollverksamheten som redovisats i RSV:s
anslagsframställning justeras ned på motsvarande sätt.
Riksdagen har nyligen i ett tillkännagivande anfört att regeringen i
budgetpropositionen skall redovisa vilka åtgärder som bör vidtas för att
skyndsamt förstärka och förbättra samordningen av skattemyndigheternas och
polis- och åklagarmyndigheternas insatser (bet. 1993/94:FiU1, rskr.
1993/94:100). Regeringen avser att i 1994 års kompletteringsproposition redovisa
vad som har gjorts och vad som därutöver bör göras för att förbättra
samordningen av insatserna.
38
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Riksskatteverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 356
296 000 kr,
2. till Skattemyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4
345 149 000 kr,
3. till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
1 168 844 000 kr,
4. till Förrättningskostnader m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 97 648 000 kr.
39
B. Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning
Riksdagen har antagit de förslag som regeringen lagt fram i proposition
1991/92:44 om riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och
ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m. (bet. 1991/92:FiU8, rskr. 1991/92:107)
samt i proposition 1992/93:37 om ny organisation för förvaltning av statens
fastigheter och lokaler m.m. (bet. 1992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123). Riksdagens
beslut innebar bl.a. att regeringen bemyndigades att bilda två nya
fastighetskoncerner, en för förvaltning av universitet- och högskolefastigheter
och en för kommersiella fastigheter. Den 22 december 1992 bildades Statliga
Akademiska Hus Aktiebolag och Vasakronan Holding Aktiebolag.
Den 1 januari 1993 inrättades en fastighetsförvaltande myndighet, Statens
fastighetsverk, och en stabs- och servicemyndighet, Statens lokalförsörj-
ningsverk.
Enligt beslut av regeringen upphörde Byggnadsstyrelsen som myndighet den 1
oktober 1993. Avvecklingen av Byggnadsstyrelsen hanteras inom ramen för
regeringens direktiv till utredningen för Byggnadsstyrelsens avveckling (Dir.
1993:105).
Den 30 september 1993 tecknades avtal dels mellan staten och Statliga
Akademiska Hus Aktiebolag med dotterbolag, dels mellan staten och Vasakronan
Holding Aktiebolag med dotterbolag. Avtalen innebar en överlåtelse av vissa
fastighetsbestånd till de båda koncernerna som tidigare förvaltats av
Byggnadsstyrelsen. I fastighetskoncernen Statliga Akademiska Hus Aktiebolag
ingår förutom moderbolaget sju dotterbolag som samtliga äger och förvaltar
fastigheter. Fastighetskoncernen Vasakronan Holding Aktiebolag består av
moderbolag, ett dotterbolag samt ett antal bolag under detta. Holdingbolaget har
inga fastigheter.
Regeringen har - i enlighet med de principer som angavs i prop. 1991/92:44. s.
17 - bemyndigat Riksgäldskontoret att övergångsvis lämna lån inom en angiven
ram på vissa villkor till bolagen under tiden den 1 oktober 1993 - den 31
december 1999. Låneramarna avser att täcka samtliga lån som Byggnadsstyrelsen
hade den 30 september 1993 samt det initiala kapitalbehov som uppstår i samband
med att bolagen startar sin verksamhet. Vid en förändring av bolagens ägar-
struktur skall då kvarstående lån hos Riksgäldskontoret återbetalas inom sex
månader. Regeringen har vidare beslutat att Riksgäldskontoret skall ta ut en
årlig kreditriskavgift med 0,7 % av lånebeloppen.
40
B 1. Statens lokalförsörjningsverk
1992/93 Utgift 4 649 993[1]
1993/94 Anslag 56 419 000
1994/95 Förslag34 048 000
Statens lokalförsörjningsverk inrättades den 1 januari 1993 och har som
huvuduppgift att vara en efterfrågestyrd stabs- och servicemyndighet.
Myndigheten skall bl.a. lämna råd och stöd till regeringen och de statliga
myndigheterna ifråga om lokalförsörjning.
Verksamhetsmålet för stabsfunktionen är att på uppdrag från regeringen
tillhandahålla ett objektivt och professionellt stöd på lokalförsörjnings-
området. Verksamhetsmålet för servicefunktionen är att tillhandahålla statliga
förvaltningsmyndigheter de tjänster de efterfrågar på lokalförsörjningsområdet.
I 1993 års budgetproposition angavs att det inte var möjligt att för budgetåret
1993/94 bedöma har stor servicefunktionen behövde vara i framtiden, eftersom
denna funktion föreslogs bli efterfrågestyrd och finansierad med avgifter.
Statens lokalförsörjningsverk har i sin anslagsframställning hemställt om ett
ramanslag om 56 miljonor kronor.
Ombildningen av Byggnadsstyrelsen är nu genomförd och Statens
lokalförsörjningsverk har successivt byggt upp sin verksamhet utifrån de krav
som ställts i statsmakternas beslut. Verket bedöms ha anställt merparten av sin
personal, före utgången av budgetåret 1993/94. Anslaget budgeterades därför
utifrån utgifterna i Byggnadsstyrelsen för motsvarande verksamhet. Regeringen
bedömer att ett ramanslag om 34 miljoner kronor är en lämplig resursnivå för
budgetåret 1994/95. Regeringens förslag innebär en väsentlig minskning av
anslaget och därigenom en besparing med drygt 22 miljoner kronor.
Statens lokalförsörjningsverk har fått regeringens uppdrag att följa och
utvärdera effekterna av de nya riktlinjerna för myndigheternas lokalförsörjning,
dvs. att de lokalbrukande myndigheternas ansvar och befogenheter vidgas och att
myndigheterna själva får besluta om sin lokalförsörjning.
Uppdraget skall slutrapporteras den 1 oktober 1996 med delrapporter varje år
fram till dess.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens lokalförsörjningsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag
på 34 048 000 kr.
**Fotnot**
[1]Avser tiden 1 januari - 30 juni 1993
41
B 2. Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m.
1992/93 Utgift 53 928 590
1993/94 Anslag 95 000 000
1994/95 Förslag 95 000 000
Byggnadsstyrelsen har tidigare svarat för kostnader för tomma lokaler, för vissa
övergångsvisa lokalkostnader i samband med myndigheters flyttningar samt för
vissa avtal mellan staten och andra huvudmän, t.ex. i fråga om
undervisningssjukhusen. I samband med Byggnadsstyrelsens ombildning har ansvaret
för att bevaka statens intressen i dessa frågor överförts på Statens
lokalförsörjningsverk. Statens lokalförsörjningsverk disponerar detta anslag för
täckning av merkostnader i avvaktan på att tomma lokaler kan avvecklas, att
befintliga hyreskontrakt löper ut etc.
Genom de nya principerna för budgetering av myndigheternas ramanslag har
statsmakterna givit myndigheterna incitament att effektivisera res-
ursanvändningen för den samlade verksamheten inkl. kostnader för lokaler. Under
tidigare år har det funnits en motsvarande ordning även för myndigheter som
ansvisats medel för lokalkostnader under förslagsanslag, som inneburit att de
efter samråd med Byggnadsstyrelsen kunnat lämna förslag till regeringen om att
få tillgodoräkna sig resurser för reella lokalbesparingar. I 1993 års budgetpro-
position (1992/93:100 bil. 1, s. 100) angavs att de myndigheter som disponerar
förslagsanslag övergångsvis, efter prövning av Statens lokalförsörjningsverk,
borde kunna ges möjlighet att tillgodoräkna sig frigjorda resurser till följd av
lokalbesparingar under den treårsperiod upplåtelsehandlingen gäller för de
lokaler som överförts till de nya fastighetskoncernerna. Denna möjlighet bör
bibehållas under budgetåret 1994/95.
Statens lokalförsörjningsverk skall redovisa vilka utgifter som skall belasta
anslaget B 2. Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. till Finans-
departementet varje halvår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 95 000 000 kr.
42
B 3. Statens fastighetsverk
1992/93 Utgift -
1993/94 Anslag 1 000
1994/95 Förslag 1 000
Statens fastighetsverk har till uppgift att förvalta merparten av statens fasta
egendom och på ett sätt som innebär god resurshushållning och hög ekonomisk
effektivitet. Verksamhetsmålen för fastighetsförvaltningen skall vara att
långsiktigt ta till vara, vårda och utveckla byggnadernas och markområdenas
värde samt att ge verkets hyresgäster bra och konkurrenskraftiga lokaler. Däri
ingår att vårda och utveckla de natur- och kulturvärden av nationell betydelse
som verket givits ansvar för.
Verksamheten i Statens fastighetsverk finansieras genom att vissa fastigheter
ger överskott i form av hyresintäkter. Det fastighetsbestånd som Statens
fastighetsverk förvaltar består av fastigheter som ger intäkter i form av hyror
s.k. överskottsfastigheter och fastigheter som inte ger någon avkastning, s.k.
underskottsfastigheter till de senare hör befästningar, monument och de kungliga
slotten där hyresintäkter inte täcker de löpande normala drifts- och under-
hållskostnaderna. Statens fastighetsverk skall vid förvaltningen av sitt fas-
tighetsbestånd på lång sikt åstadkomma bästa möjliga ekonomiska utbyte och
prestera ett från företagsekonomisk synpunkt rimligt årsresultat för de
fastigheter som ger normala hyresintäkter.
Statens fastighetsverk har under år 1993 byggt upp sin verksamhet och anställt
personal, totalt ca 160 personer.
Fastigheter inom riket
Fastighetsbeståndet inom riket består av regeringsbyggnaderna samt fastigheter
som bedöms tillhöra det nationella arvet såsom de kungliga slotten och vissa
andra slott, monument, museer, nationalteatrarna residens, kulturfastigheter,
befästningar, m.fl. Statens fastighetsverk förvaltar ca 960 000 m2 (exkl.
befästningar). Övergångsvis skall Statens fastig-hetsverk också förvalta visst
fastighetsbestånd som senare avses överlåtas till fastighetskoncernen Statliga
Akademiska hus AB.
Regeringen har beslutat att Statens fastighetsverk fr.o.m. den 1 januari 1994
skall överta förvaltningen av domänfonden i samband med att Domänverket upphör
som affärsdrivande verk. Det innebär att verket förvaltar ett antal fastigheter
och markområden väster om odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län,
renbeteslanden i Jämtland, Härjedalen, markområden i norra Dalarna och de s.k.
kronoholmarna. Vidare förvaltar verket vissa älvsträckor vid de skyddade
norrlandsälvarna som tidigare förvaltats av Statens vattenfallsverk. Totalt
uppgår den förvaltade marken till ca 6 miljoner hektar varav 1 miljon hektar är
skogsmark. Marken är av olika beskaffenhet, naturreservat, andra marker med
stort naturvärde, t.ex. domänreservat, produktiv skogs- och jordbruksmark eller
impediment, dvs. icke odlingsbar mark. Statens fastighetsverk räknar inte med
att ha någon egen driftsorganisation för skötsel av skog och jordbruk utan avser
att arrendera ut den av verket förvaltade marken på marknadsmässiga villkor
eller lägga skötseln på entreprenad. I samband med bolagiseringen av Domänverket
träffades ett avtal mellan staten och Domän AB som bl.a. innebär att bolaget
under en fyraårsperiod, räknat fr.o.m. den 1 juli 1992, skall sköta den faktiska
förvaltningen av de markområden som fortsättningsvis skall vara i statlig ägo.
De produktiva delarna skall ge bästa möjliga avkastning. Fastighetsverket
övertar också de 30-tal egendomar som Domänverket tidigare förvaltat men som bör
bibehållas av staten av kulturvårdande skäl. Egendomarna har urskilts med stöd
av de riktlinjer riksdagen meddelade vid sitt ställningstagande till regeringens
proposition om Domänverkets bolagisering (prop. 1991/92:134, bet. 1991/92:NU33,
rskr.
1991/92:351). Fastighetsverket har vidare övertagit förvaltningen av de s.k.
rikets fästningar, som numera saknar betydelse för försvarsmakten. Dessa
fästningar representerar betydande kulturhistoriska värden. Genom att
kulturegendomar som tidigare förvaltas av Byggnadsstyrelsen, Domänverket och
Fortifikationsförvaltningen på detta sätt har förts samman under Statens
fastighetsverk har denna myndighet fått ett samlat ansvar för kulturvärden av
nationell betydelse som tidigare har saknats för statsförvaltningens del.
Fastigheter utom riket
Statens fastighetsverk har ansvaret för anskaffning och förvaltning av de
statsägda objekt som Utrikesdepartementet (UD) m.fl. nyttjar. Bygg-nadsstyrelsen
och UD har träffat upplåtelseavtal för samtliga statsägda fastigheter som UD
använder, vilket utgör ca 95 % av det totala statsägda beståendet utom riket.
Avtalen har förts över till Statens fastighetsverk den 1 oktober 1993. Statens
fastighetsverk har dessutom träffat treåriga avtal som omfattar dels uppdrag
avseende förvaltning av det inhyrda totala beståndet om ca 150 000 m2, dels
uppdrag avseende inredning av kanslilokaler och chefsbostädernas representa-
tionsutrymmen. Dessutom har verket tecknat ett avtal avseende de
förvaltningstjänster som UD utför för verket inom det statsägda beståndet.
Totalt uppgår således det av verket förvaltade fastighetsbeståndet utom riket
till ca 300 000 m2.
Övrig fastighetsförvaltning
Regeringen redogjorde inledningsvis för, att det i samband med ombildningen av
Byggnadsstyrelsen till nya organisationer, har träffats ett ramavtal mellan
staten och Statliga Akademiska Hus Aktiebolag där parterna kom överens om att
ett antal fastigheter, fastighetsdelar och byggnader, vilka avses överlåtas från
staten till Statliga Akademiska Hus Aktiebolag, av olika skäl inte kunnat
överlåtas genom angivet ramavtal. Statens fastighetsverk och Statliga Akademiska
Hus Aktiebolag har tecknat ett förvaltningsavtal som innebär att bolaget skall
handha löpande fastighetsförvaltning och byggadministration beträffande de s.k.
väntelägesfastigheterna under en utredningstid, dock längst till den 30 juni
1996. Den förvaltade arean för dessa fastigheter uppgår till ca 970 000 m2.
I Tilläggsbudget I för budgetåret 1993/94 redogör regeringen för ändrat
huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård
(prop. 1992/93:61, bet. 1992/93:SoU10, rskr. 1992/93:106). Regeringen föreslår
att staten får ett samlat huvudmannaskap för de särskilda ungdomshemmen och
LVM-hemmen. En ny statlig myndighet föreslås inrättas, Statens
Institutionsstyrelse. Vid övergången från statligt till kommunalt huvudmannaskap
år 1983 övertog kommuner och landsting de dåvarande anläggningarna i princip
utan kostnad. Regeringen föreslår i Tilläggsbudget I att Statens fastighetsverk
för statens räkning övergångsvis skall förvalta det fastighetsbestånd som idag
förvaltas av kommuner och landsting i samband med att den nya myndigheten,
Statens Institutionsstyrelse, inrättas. Regerignen bör även ha möjlighet att om
det bedöms lämpligt, bl.a. för att fullt ut skapa konkurrensneutrala villkor,
överlåta det av Statens fastighetsverk förvärvade fastighetsbeståndet till ett
statligt ägt aktiebolag.
Enligt arkivlagen (1990:782) skall en statlig myndighets arkiv, sedan
myndigheten upphört överlämnas till annan arkivmyndighet. Vid ombildningen av
Byggnadsstyrelsen var det därför inte möjligt att föra över delar av
Byggnadsstyrelsens arkiv till de nybildade fastighetskoncernerna utan
Riksarkivet och Statens fastighetsverk har övertagit arkivet. Det bör ankomma på
Statens fastighetsverk att bestrida kostnaderna för arkivet. Kostnaderna för
Byggnadsstyrelsens arkiv kommer därför att belasta Statens fastighetsverks
resultat fr.o.m. budgetåret 1994/95.
Investeringar m.m.
Enligt 1993 års budgetproposition avsåg regeringen att årligen redovisa en
rullande treårig investeringsplan för Statens fastighetsverk på liknande sätt
som för Byggnadsstyrelsen. Investeringsverksamheten berör huvudsaklingen
fastigheter för utrikes verksamhet och kulturfastigheter exkl. de kungliga
slotten och rikets fästningar. Dessutom kommer investeringar att behöva göras i
de s.k. väntelägesfastigheterna som Statens fastighetsverk förvaltar och som
Statliga Akademiska Hus Aktiebolag sköter förvaltningen av och byggadmini-
strationen för.
Regeringen beslutade att Statens fastighetsverk per den 1 oktober 1993 skulle
Byggnadsstyrelsen överta de lån som Byggnadsstyrelsen hade i Riksgäldskontoret
den 30 september 1993 samt att lösa de av Bygg-nadsstyrelsens upptagna
investeringslånen som inte har ersatts med lån i Riksgäldskontoret till
Vasakronan Holding Aktiebolag eller till Statliga Akademiska Hus Aktiebolag.
För budgetåret 1993/94 har Statens fastighetsverk tagit över lån från
Byggnadsstyrelsen i Riksgäldskontoret på 5 400 000 000 kronor och fått
regeringens bemyndigande om att ta upp lån om 500 000 000 kronor. Totalt uppgick
låneramen för investeringar till 5 900 000 000 kronor för budgetåret 1993/94.
Investeringsbehovet för Statens fastighetsverks ordinarie verksamhet under
treårsperioden 1994/95 till 1996/97 beräknas till ca 600 000 000 kronor per år
samt för de s.k. väntelägesfastigheterna under budgetåret 1994/95 till 500 000
000 kronor.
Ramen för upplåning i Riksgäldskontoret bör sättas något högre än det i
dagsläget beräknade medelsbehovet, eftersom det erfarenhetsmässigt kan inträffa
förändringar i de olika byggnadsprojekten. Regeringen föreslår därför att
Statens fastighetsverks ram för upplåning fastställs till
7 000 000 000 kronor för budgetåret 1994/95.
Det bör ankomma på regeringen att vid oförutsedda händelser eller större
förändringar kunna justera ramen i erforderlig omfattning.
Treårsplanen är rullande. Inom ramen för treårsplanen bör följande byggprojekt
över 50 miljoner kronor kunna påbörjas under perioden 1994/95 - 1996/97.
Dep.Byggnadsprojekt Kostnad
(milj.kr)
Fö Karlskrona
Nybyggnad för marinmuseum 60
Ku Skepps- o Kastellholmarna
Moderna museet 305
Inom Försvarsdepartementets område föreslås ett nytt marinmuseeum i Karlskrona.
Länsarbetsnämnderna m.fl. myndigheter har bidragit med 30 miljoner kronor till
nybyggnaden av marinmuseet. I budgetpropositionen 1992/93:100, bil 8. föreslogs
en kostnadsram om 350 miljoner kronor för nybyggnad för Moderna museet.
Kostnadsramen för Moderna museet bedöms nu att ha minskat till 305 miljoner
kronor. Regeringen avser att inom kort inom den ram på 800 miljoner kronor som
anvisades för tidigareläggning av vissa investeringar m.m. besluta om nybyggnad
för Moderna museet.
Statens fastighetsverk har föreslagit att följande projekt skall genomföras
inom kostnadsramar om 20 - 50 miljoner kronor i prisläge den 1 januari 1993.
Kansli- och chefsbostad för svenska ambassaden i Riga och Prag, svenska
ambassaden i Vilnius, upprustning av Artillerigården/armémuseum. Ombyggnad och
upprustning av regeringskansliets lokaler i kv. Lejonet, Vinstocken, Johannes
större och Loen. Renovering och upprustning av Nordiska museet, upprustning av
kajer och ny bro till Skeppsholmen (Skepps- och Kastellholmarna). Det ankommer
på regeringen att ta ställning till om dessa projekt skall genomföras. Statens
fastighetsverk har i sin anslagsframställning redogjort för ytterligare ett
antal mindre projekt som verket anser angelägna att vidta åtgärder för i form av
ombyggnad och upprustning m.m. Statens fastighetsverk har bemyndigande att fatta
beslut om projekt under 10 miljoner kronor.
Regeringen har genom beslut den 28 oktober 1993 uppdragit åt Statens
fastighetsverk att föra över fastigheten Kungl. Trädgården 3, med adress Västra
Trädgårdsgatan 4, i Stockholms kommun, till riksdagen, (Riksdagens
förvaltningskontor). Fastigheten har marknadsvärderats till 110 000 000 kronor
och skall i enlighet med regeringsbeslut den 9 september 1993 bokföras till
detta värde i Statens fastighetsverks balansräkning. Överföringen sker till
riksdagen utan ersättning till Statens fastighetsverk. Regeringen föreslår
därför att Statens fastighetsverks verkskapital skrivs ner med motsvarande
belopp, 110 000 000 kronor. Överföringen och nedskrivningen innebär att det
överskott som Statens fastighetsverk har till sitt förfogande för att ta
tillvara, vårda och utveckla verkets fastigheter minskar till motsvarande nivå.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner den nya treårsplanen för Investeringar m.m. för Statens
fastighetsverk i enlighet med vad regeringen förordat,
2. godkänner den låneram för Investeringar m.m. vad avser de s.k.
väntelägesfastigheterna i enlighet med vad regeringen förordat,
3. bemyndigar regeringen att besluta om att Statens fastighetsverk får ta upp
lån i Riksgäldskontoret för Investeringar m.m. i enlighet med vad regeringen
förordat,
4. bemyndigar regeringen att besluta om nedskrivning av Statens fastighetsverks
verkskapital på 110 000 000 kr,
5. till Statens fastighetsverk för budgetåret 1994/95 anvisa ett anslag på 1
000 kr.
B 4. Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar
1993/94 Anslag 50 000 000
1994/95 Förslag50 000 000
I budgetpropositionen 1992/93 bil. 8. redogjorde regeringen för Statens
fastighetsverks förvaltning av de kungliga slotten och rikets fästningar m.m.
där omfattande restaureringsarbeten kommer att ske under den närmaste
tioårsperioden. Regeringen föreslog riksdagen att en kostnadsram om 630 miljoner
kronor fördes upp i investeringsplanen. Riksdagen godkände regeringens förslag
om restaurerings- och investeringsplaner för de kungliga slotten och rikets
fästningar. Kostnaderna för dessa arbeten skall enligt riksdagens beslut
anslagsfinansieras. Statens fastighetsverk har under budgetåret 1993/94
tilldelats ett nytt reservationsanslag som benämnts Restaureringsarbeten vid de
kungliga slotten och rikets fästningar. På anslaget har anvisats 50 000 000
kronor. Fastigheterna är inte hyressatta vilket innebär att Statens
fastighetsverk inte kommer att erhålla några intäkter för dessa fastigheter.
Regeringen anser att finansieringen av dessa restaureringsarbeten och invester-
ingar i de kungliga slotten samt rikets fästningar bör som tidigare
anslagsfinansieras och beräknar behovet till 50 000 000 kronor för budgetåret
1994/95.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar anvisar
ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.
B 5. Byggnadsstyrelsen; Avvecklingskostnader
1993/94 Anslag 1 000
1994/95 Förslag 1 000
Från anslaget bekostas personal, lokal- och övriga förvaltningskostnader för
uppsagd personal vid f.d. Byggnadsstyrelsen. Vissa kategorier av personalen har
en längre uppsägningstid än vad innevarande budgetår sträcker sig, varför
avvecklingen inte kan slutföras under denna tidsperiod.
Regeringen föreslår därför att anslaget tas upp med oförändrat belopp för
budgetåret 1994/95 eftersom de kostnader som har samband med avvecklingen
kvarstår även under nästa budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Byggnadsstyrelsen; Avvecklingskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
43
C. Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens
förvaltning
Övergripande mål
Regeringen har den 18 juni 1992 beslutat att de övergripande mål och verksam-
hetsmål som gäller för perioden 1991/92 - 1993/94 utsträcks till att omfatta
även budgetåret 1994/95. Regeringen anser att det inte finns skäl att nu ändra
dessa mål.
Resurser:
Anslag
C1 Riksgäldskontoret:
Förvaltningskostnader ramanslag71 149
000 kr.
C2 Riksgäldskontoret:
Kostnader för upplåning och låneförvalt-
ning förslagsanslag586 030 000 kr.
C3 Riksgäldskontoret:
Garantiverksamhet förslagsanslag1 000
kr.
C4 Riksgäldskontoret:
In- och utlåningsverksamhet
obetecknat anslag1 000 kr.
Riksgäldskontorets huvuduppgift är att handha
statens upplåning och förvaltningen av statsskulden. Riksgäldskontoret har
vidare bl.a. till uppgift att ge krediter till och mottaga inlåning från
statliga myndigheter och affärsverk samt att sköta viss garantigivning. Kontoret
skall också verka för en god kassahållning i staten.
Riksgäldskontoret har till regeringen inkommit med en förenklad anslags-
framställan för budgetåret 1994/95 och årsredovisning avseende budgetåret
1992/93.
Huvuddelen av kostnaderna för statens skuld är ränteutgifter och andra
finansiella utgifter. Dessa redovisas på anslaget Räntor på statsskulden, m.m.
under sextonde huvudtiteln. Övriga utgifter för statsskulden redovisas under
anslagen Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader och Riksgäldskontoret: Kostna-
der för upplåning och låneförvaltning under sjunde huvudtiteln. Vid analys av de
totala utgifterna för statsskulden bör dessa komponenter betraktas i ett
sammanhang. Regeringen redovisar därför i de tre följande avsnitten
upplåningsverksamheten och de totala kostnaderna för statsskulden samt berörda
anslag. I de efterföljande avsnitten redovisas garantiverksamheten respektive
in- och utlåningsverksamheten med därtill hörande anslagsfrågor.
Upplåningsverksamheten och kostnaderna för statens skuld
Målet för Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet är att, inom ramen för de krav
som penningpolitiken ställer, minimera kostnaderna för upp- låningen.
Statsskulden och dess fördelning
Statsskulden och dess fördelning har sedan 1989 utvecklats enligt följande:
Statsskuldens fördelning på olika låneinstrument per den 30 juni resp. år
1989 1990 1991 1992 1993 1993
Procentuell andel mdkr
Statsobligationslån41 41 39 40 43 415
Statsskuldväxlar 13 15 21 32 24 234
Kontokredit 1 3 1 -1 -17 -169
Summa penning- och
obligationsmarknaden55596171 50 480
Premieobligationslån1088 7 6 52
Sparobligationslån/
Riksgäldskonto5 4 3 2 1 14
Allemansspar 10 9 9 9 7 67
Summa hushålls-
marknaden 25 21 20 18 13 133
Inlåning 2 6 8 3 1 8
Lån i utländsk valuta1814128 35 340
Total statsskuld,
miljarder kronor590582627711 961 961
Av tabellen framgår att statsskulden uppgick till 961 miljarder kronor i slutet
av budgetåret 1992/93, vilket är en ökning med 35% under budgetåret. Ökningen av
statsskulden beror främst på det ökade budgetunderskottet men också på att utlå-
ningen från Riksgäldskontoret har fått en allt större omfattning.
Valutaskulden ökade under budgetåret med 283 miljarder kronor
medan kronskulden minskade med 33 miljarder kronor. Ökningen av valutaupp-
låningen är en följd av Riksbankens begäran om extraordinär valutaupp-
låning under valutakrisen hösten 1992. Riksdagens beslut i december 1992 om att
avskaffa valutalånenormen möjliggjorde att den upplånade valutan successivt
kunde användas för finansiering av statens lånebehov.
Den stora behållningen på kontokrediten är till en del en följd
av Riksbankens begäran om extraordinär valutaupplåning. Den upplånade valutan
växlades till kronor och placerades som inlåning i Riksbanken.
Starka skäl har talat för att förlänga den genomsnittliga
löptiden på kronskulden. Ett ökat lånebehov medför automatiskt en förlängning av
löptiden genom att de nya lånen, med lång återstående löptid, utgör en allt
större del av den totala stocken. För att parera den automatiska
löptidsförlängningen och därigenom följa de gränser för löptiden som Riks-
gäldskontorets styrelse beslutat, har upplåning på penning- och
obligationsmarknaden under de senaste åren främst skett via statsskuldväxlar.
Den korta upplåningen har medfört stora refinansieringsbehov vilket varit mindre
lämpligt då nettoupplåningsbehovet är stort. Riksgäldskontorets styrelse
beslutade därför i januari att förlänga den genomsnittliga räntebindningstiden i
kronskulden från 2,5 år vid utgången av 1992 till 3,4 år vid utgången av juni
1993.
Upplåningen från hushållsmarknaden ökade med 2,4 miljarder kronor
till 132,9 miljarder kronor under budgetåret. Hushållsupplåningen som andel av
statsskulden sjönk dock till 13%.
Utgifter för statsskulden
Utgifterna för statsskulden under budgetåren 1989/90-1992/93 framgår av följande
sammanställning.
Utgifter för statsskulden budgetåren 1989/90-1992/93
Mdr kr 89/90 90/91 91/92 92/93
Räntor på statsskulden m.m.,
brutto 65,27 63,34 63,65 79,26
Kostnader för upplåning
och låneförvaltning0,52 0,53 0,49 0,68
Riksgäldskontorets
förvaltningskostnader0,050,06 0,06 0,07
Summa utgifter65,8563,9364,2180,01
Utgifter i relation till
statsskuldens storlek,
procent 11,14 10,51 9,50 10,22
- Utgifter i procent av genomsnittet av statsskuldens storlek under budgetåret
- Räntor på statsskulden m.m. före avdrag av inkomsträntor från utlåningsverk-
samheten
Flera extraordinära händelser har under budgetåret påverkat belastningen på
anslaget Räntor på statsskulden m.m.
- Riksgäldskontoret har under budgetåret erhållit stora
inkomster i form av överkurser och upplupna räntor vid emissioner av nya
trancher av obligationslån. Överkurser uppkommer då marknadsräntan understiger
kupongräntan på den emitterade obligationen. De erhållna inkomsterna, som uppgår
till 6,0 miljarder kronor netto, motsvaras av förhållandevis högre ränteutgifter
i framtiden.
- Riksgäldskontoret erhöll en valutakursgaranti av Riksbanken
på del av upplåningen i valuta. När det stod klart att den av Riksbanken
rekvirerade valutaupplåningen skulle kunna användas till finansiering av statens
lånebehov, erhöll Riksgäldskontoret betalning för uppkomna valutakursförluster
oavsett om dessa var realiserade eller ej. Detta innebar att belastningen på
anslaget minskade med 7 miljarder kronor. Utgifterna kommer dock att öka i
motsvarande mån när valutalånen förfaller och förlusterna därmed realiseras.
Statsskuldens kostnader och Riksgäldskontorets bokslut
Riksgäldskontoret har för första gången presenterat en resultaträkning och en
balansräkning och därmed tillämpat en kostnads- och intäktsbaserad redovisning.
Riksgäldskontorets totala nettoutgifter skiljer sig kraftigt från de totala
nettokostnaderna. De totala utgifterna uppgår enligt anslagsredovisningen till
ca 74 miljarder kronor netto, medan kostnaderna netto enligt resultaträkningen
uppgår till 147 miljarder kronor. Skillnaden består främst i att orealiserade
valutaförluster redovisas som en kostnad för verksamheten men inte som en
utgift. Vidare har kontoret i årets redovisning inbalanserat stora belopp av
upplupna räntor och avgifter samt orealiserade kursdifferenser.
Riksgäldskontorets balansräkning ser i sammanfattning ut enligt
följande. En kort förklaring följer nedan.
Miljoner kronor1992-06-301993-06-30
Omsättningstillgångar
Avräkning med statsverket657 699823 809
Kortfristiga lånefordringar24 66648 303
Upplupna intäkter11 11 444
Övrigt 501 361
Anläggningstillgångar
Långfristiga lånefordringar33 47056 600
Övrigt 20 22
Totala tillgångar716 367940 539
Kortfristiga skulder
Upplupna kostnader och
förutbetalda intäkter0 51 118
Övrigt 1 735 1 634
Långfristiga låneskulder
Långfristiga låneskulder3 584
Statsskulden
Lån i svenska kronor653 776621 264
Lån i utländsk valuta57 207339 857
Verkskapital
Övrigt 40 404
Årets kapitalförändring25-73 738
Totala skulder716 367 940 539
Ansvarsförbindelser
Grundfondsförbindelser och
kreditgarantier50 490 47 494
Skuld- och
garantiförbindelser4 645 4 882
Skillnaden mellan årets avräkning med statsverket och förra
årets avräkning med statsverket består huvudsakligen av det kassamässiga
utfallet på statens checkräkning. Enklare uttryckt visar det skillnaden mellan
alla statens inbetalningar och utbetalningar under året. Avräkningen består
därutöver av en periodiseringsdifferens mellan utgifter som belastat
statsbudgeten och betalningar från statens checkräkning.
De kortfristiga lånefordringarna är fordringar som uppstår i
kontorets utlåningverksamhet till myndigheterna.
Upplupna intäkter består främst av upplupna ränteintäkter i
kreditgivningen och skuldskötselåtgärder vid upplåning i utländsk valuta. An-
ledningen till varför dessa har ökat så kraftigt är att kontoret i förra årets
bokslut ej redovisade detta slag av upplupna intäkter.
De långfristiga lånefordringarna är fordringar som uppkommer i
kontorets utlåningverksamhet till myndigheterna.
Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter består främst av
upplupna räntekostnader i samband med upplåning och skuldskötselåtgärder.
Anledningen till varför posten har ökat så kraftigt från föregående budgetår är
att kontoret i förra årets bokslut ej redovisade upplupna kostnader.
Årets kapitalförändring består främst av en periodiserings-
differens mellan redovisade kostnader och finansiering från statsbudgeten, dvs.
den ovan refererade skillnaden mellan kostnader och utgifter.
Resultat statsskuldsförvaltning
Styrningen av statsskulden sker med hjälp av två så kallade riktmärkes-
portföljer, en för skulden i svenska kronor och en för skulden i utländsk
valuta. Genom att jämföra kostnaderna för den faktiska upplåningen med de
beräknade kostnaderna för en riktmärkesportfölj kan förvaltningen av
statsskulden utvärderas utifrån de övergripande riktlinjerna (jämför prop.
1991/92:100, bil. 8, s. 48). Under budgetåret genomfördes vid två tillfällen
tekniska förändringar av riktmärkesportföljen för kronskulden. Förändringarna
genomfördes för att en mer korrekt kostnadsjämförelse skulle kunna göras mellan
den faktiska skulden och riktmärkesportföljen. Den tidigare nämnda förlängningen
av kronskuldens löptid motsvaras av ett beslut om förlängd löptid i
riktmärkesportföljen. För valutaskulden beslutades om en förändring av
valutafördelningen i riktmärkesportföljen med anledning av att kronan inte
längre är knuten till ECU. Förändringen innebär att förutom ECU-valutorna numera
även amerikanska dollar och yen ingår i riktmärkesportföljen.
Det resultatmål som regeringen angett för verksamheten under perioden 1 juli
1991-30 juni 1995 är att kostnaderna för den faktiska skulden skall
understiga kostnaderna för riktmärkesportföljerna.
Den faktiska statsskuldens kostnader och en riktmärkesportföljs
kostnader under budgetåren 1990/91-1992/93
Procentuell kostnad90/91 91/92 92/93
Upplåning i svenska kronor
Penning- och obligationsmarknad15,8811,1115,86
Hushållsmarknad 12,38 9,71 12,73
Total upplåning i svenska kronor
netto 14,96 10,76 15,17
Riktmärkesportföljen i
svenska kronor 16,01 10,64 16,10
Upplåning i utländsk valuta
Lån i utländsk valuta10,72 9,24 22,00
Riktmärkesportföljen i
utländsk valuta 11,66 9,89 25,20
Total besparing, miljarder kronor6,09-0,31512,25
- Totala kostnader inkl. orealiserade kursdifferenser i förhållande till
genomsnittlig marknadsvärderad skuld.
- Vid upplåning på hushållsmarknaden adderas till de totala kostnaderna det
skattebortfall som uppkommer genom att vissa låneinstruments avkastning
beskattas enligt särskilda regler.
Tabellen visar att upplåningen på samtliga marknader har skett till en lägre
kostnad än motsvarande upplåning i riktmärkesportföljerna. Riksgäldskontorets
totala kostnader för statsskulden understeg dem för riktmärkesportföljerna med
12,2 miljarder kronor under budgetåret 1992/93. Upplåningen i utländsk valuta
har för första gången på flera år skett till högre kostnad än upplåningen på den
inhemska marknaden. Detta beror främst på den kraftiga deprecieringen av kronan
som ger upphov till valutakursförluster.
Till följd av Riksbankens rekvisitioner av valuta och
statsskuldväxlar har kontorets kostnader ökat med 18,7 miljarder kronor netto.
De totala kostnaderna uppgick till 27 miljarder kronor vilka till största delen
består av valutakursförluster. Som ovan nämndes, erhöll kontoret stora
ränteintäkter på den behållning i Riksbanken som blev resultatet av
rekvisitionerna. Dessa uppgick till 8,6 miljarder kronor. I Riksgäldskontorets
resultatredovisning exkluderas dessa extraordinära kostnader och intäkter.
Resultat penning- och obligationsmarknaden
Kostnaden för upplåningen på penning- och obligationsmarknaden understeg
kostnaden för riktmärkesportföljen med 4,8 miljarder kronor. Besparingen har
uppkommit genom att kronskulden netto under budgetårets första hälft hade en
kortare räntebindningstid än riktmärket samt en betydligt större andel
kortfristig och långfristig upplåning än riktmärket, medan den senare hade
tyngdpunkten i den medelfristiga upplåningen. Den medelfristiga upplåningen
drabbades under den första delen av budgetåret av höga kostnader på grund av
ränteutvecklingen, vilket förde med sig höga kostnader i riktmärket.
En viktig del av arbetet med att minimera kostnaderna för statsskulden är de
marknadsvårdande insatser i syfte att öka likviditeten (omsättningsbarheten) i
statslånen som Riksgäldskontoret genomför. Med en ökad likviditet blir
marknadens avkastningskrav lägre vilket innebär minskade upplåningskostnader för
Riksgäldskontoret. Exempel på sådana likviditetshöjande åtgärder är användandet
av det s.k. benchmarksystemet, vilket innebär att emissioner av obligationer
koncentreras till ett fåtal stora lån. Benchmarklånen utgör ca 80% av
obligationsskulden. Politiken med benchmarklån har varit framgångsrik och har
bidragit till att göra den svenska statspappersmarknaden till en av världens
mest likvida. Ett annat exempel på marknadsvårdande åtgärder är att öka
informationen om kommande emissioner. Riksgäldskontoret redovisar varje månad de
planerade lånevolymerna för den innevarande och kommande månaden. De exakta
lånevillkoren för emissionerna publiceras för statsskuldväxlarna tre dagar i
förväg och för statsobligationerna tre veckor i förväg. Förutsägbarheten i
kontorets agerande undanröjer onödig osäkerhet och underlättar för placerarna
att deltaga i emissionerna.
I januari i år introducerade kontoret ett 16-årigt
obligationslån, vilket är det längsta svenska fastförräntade statsobligationslån
som emitterats sedan mitten av 1960-talet. Obligationsmarknaden i Sverige är
traditionellt inriktad på relativt korta löptider. För att ge lånet en god
likviditet från början, utan att skapa ett överutbud på marknaden, erbjöds
Riksbanken att förvärva stora volymer i form av återköpsavtal. Riksbanken erbjöd
i sin tur marknaden en omfattande repofacilitet i lånet som därmed fick en
mycket god likviditet och kunde klassas som benchmarklån. Lånet fick ett gott
mottagande av marknaden.
Resultat hushållsmarknaden
Resultatet för hushållsupplåningen uppgick till 2,3 miljarder kronor. Huvuddelen
av resultatet kommer från Allemansspar. För Allemansspar utläses resultatet
genom att jämföra räntekostnaden för instrumentet med räntekostnaden för
Riksgäldskontorets kortfristiga upplåning i Riksbanken, den s.k. kontokrediten.
Under räntechocken hösten 1992 ökade marginalen mellan räntan på kontokrediten
(vilken är den s.k. dagslåneräntan) och räntan på Allemansspar, vilket ledde
till stora besparingar.
Villkoren för hushållsupplåningen sätts på sådant sätt att
räntan (efter skatt) understiger den på penning- och obligationsmarknaden för
motsvarande löptid, samtidigt som räntan skall vara konkurrenskraftig mot övrig
privatmarknadsupplåning.
Upplåning i utländsk valuta
En redogörelse för statens valutaupplåning återfinns i finansplanen.
Riksgäldskontoret har från att under tre år kontinuerligt ha återbetalat
valutaskulden blivit en mycket stor låntagare på de internationella
kapitalmarknaderna. Under budgetåret ökade valutaskulden med 283 miljarder
kronor. En sådan kraftig förändring av inriktningen på arbetet ställer
naturligtvis mycket stora krav på organisationen. I årsredovisningen redogör
Riksgäldskontoret för sin upplåningsstrategi som har varit att nå ett stort
antal av de internationella bankerna och placerarna, skapa likvida benchmarklån
på vissa centrala marknader, noggrant välja starka ledarbanker samt att med
vissa innovationer i lånens struktur skapa uppmärksamhet kring upplåningen.
Riksgäldskontoret lyckades genom denna strategi att under mycket kort tid låna
upp stora volymer till gynnsamma villkor. Vissa lån ansågs banbrytande i sin
klass.
Kostnaden för den faktiska skulden i valuta understeg
kostnaden för riktmärkesportföljen med drygt 5 miljarder kronor. Den lägre
kostnaden i den faktiska portföljen är huvudsakligen en följd av de
räntepositioner kontoret tagit under budgetåret. Räntepositionerna innebar en
besparing på 4 miljarder kronor, varav 3 miljarder kan hänföras till
räntepositioner i FRF, ITL och ESP. Besparingen som kan härledas till kontorets
valutapositioner, uppgående till 1 miljard kronor, uppkom genom att den faktiska
skulden innehöll en betydligt lägre dollarandel än riktmärkesportföljen. Kronan
har under det gångna budgetåret deprecierats mycket kraftigt mot dollarn.
Kassahållning
Riksgäldskontoret skall spela en aktiv roll i effektiviseringsarbetet av den
statliga kassahållningen. Kontoret har tillsammans med RRV under budgetåret
1992/93 lämnat förslag på räntebesparande åtgärder för statsverket som om de
helt genomförs kommer att ge årliga besparingar på netto ca 3 miljarder kronor.
Kontoret följer vidare dagligen de större in- och utbetalningarna över
statsverkets checkräkning och noterar eventuella felaktigheter eller
förseningar. När en sådan händelse inträffar utreder Riksgäldskontoret orsakerna
och kräver räntekompensation om så är nödvändigt. Under budgetåret 1992/93 har
statskassan tillförts räntekompensation till ett värde av ca 4,6 miljoner
kronor.
RRVs revisionsberättelse innehåller inga invändningar. En granskning av verk-
samheten vid avdelningen för utlandsmarknad har genomförts av en av RRV anlitad
konsult. Resultatet av granskningen visar på en väl fungerande verksamhet.
Regeringens överväganden
Riksgäldskontorets resultat för budgetåret 1992/93 är positivt i den bemärkelsen
att kostnaden för den faktiska skulden understiger den för
riktmärkesportföljerna med 12,2 miljarder kronor. Besparingen gentemot
riktmärkesportföljen utgör 1,2 procent, mätt som andel av statsskulden.
Resultatet bör dock tolkas med viss försiktighet då resultatet vad gäller
penning- och obligationsupplåningen främst uppkommit på grund av strukturella
skillnader mellan riktmärket i kronor och den faktiska skulden i kronor. Under
budgetåret 1991/92 medförde dessa effekter å andra sidan betydande merkostnader
gentemot riktmärket. Det är bra att dessa strukturella skillnader nu är
åtgärdade.
Målet att kostnaden för den faktiska skulden skall
understiga den för riktmärkesportföljerna skall utvärderas för en period av
flera år.
Regeringen ser fortsatt positivt på de marknadsvårdande insatser kontoret
genomför i syfte att öka likviditeten på penning- och obligationsmarknaden.
Dessa insatser är betydelsefulla i arbetet med att minimera kostnaderna för
statsskulden.
Kontorets goda resultat vad avser att på kort tid ta upp
stora volymer av utländsk valuta till gynnsamma villkor, visar på betydelsen av
att ha klara och väldefinierade strategier. Kontoret hade i detta fall
formulerat en klar strategi över hur man med begränsade personella resurser
skulle klara av en mycket stor förändring av verksamhetens inriktning på kort
tid.
Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende Riksgäldskontoret. Regeringen anser det vara
tillfredsställande att verksamheten på avdelningen för utlandsmarknad anses
skötas på ett professionellt sätt.
Riksgäldskontoret har inlämnat en årsredovisning till regeringen. Årsredovis-
ningen uppfyller de krav som ställs i förordningen (1993:134) om myndigheters
årsredovisningar och anslagsframställningar. Årsredovisningen innehåller ett
rikligt material av relevans för regeringens bedömning av verksamheten.
C 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader
1992/93 Utgift70 968 000
1993/94 Anslag 70 041 000
1994/95 Förslag 71 149 000
Anslaget belastas med Riksgäldskontorets lönekostnader, systemutvecklings-
kostnader och andra förvaltningskostnader. Lönekostnader och andra
förvaltningskostnader som uppkommer i garantiverksamheten och in- och
utlåningsverksamheten har förts bort från anslaget fr.o.m. budgetåret 1991/92.
Riksgäldskontoret fick ökade arbetsuppgifter under budgetåret 1992/93 på grund
av den kraftigt ökande valutaupplåningen. Behovet av personalförstärkningar
löstes genom omprioritering av resurser.
Regeringen har lämnat ett uppdrag till kontoret som innebär att kontoret
successivt skall ersätta nuvarande lån och placeringar på kontokrediten i
Riksbanken, med lån och placeringar på marknaden. Detta uppdrag innebär ökade
arbetsuppgifter för kontoret. Kontoret bedömer att personalstyrkan kommer att
behöva utökas med fyra tjänster vilket innebär ökade kostnader med ca 1,1
miljoner kronor.
Under budgetåret 1992/93 utnyttjades inte kontorets låneram för nyupplåning i
Riksgäldskontoret. För budgetåret 1993/94 uppgår låneramen för investeringar i
anläggningstillgångar till 5 166 000 kronor och kontoret beräknar utnyttja
låneramen upp till 3 329 000 kronor.
Anslagssparandet uppgår vid slutet av budgetåret 1992/93 till 8,5 miljoner
kronor, vilket motsvarar 11% av tilldelade medel.
Riksgäldskontoret yrkar i sin anslagsframställning att till förvaltnings-
kostnaderna anslå en ökning realt med 1 180 000 kronor.
Regeringens överväganden
Regeringen kan ej gå kontoret tillmötes vad gäller hemställan om ökade reala
resurser, utan föreslår oförändrade reala resurser.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar
ett ramanslag på 71 149 000 kr.
C 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och
låneförvaltning
1992/93 Utgift684 533 000
1993/94 Anslag 523 180 000
1994/95 Förslag 586 030 000
Anslaget avser andra kostnader för upplåning och låneförvaltning än finansiella
utgifter och Riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader. Anslaget belastas
huvudsakligen med kostnader för inköp av externa tjänster för upplåning och
låneförvaltning.
Kostnaderna för upplåning och låneförvaltning har utvecklats på följande vis
under budgetåren 1989/90-1992/93.
44
Kostnader för upplåning och låneförvaltning budgetåren 1989/90-1992/93
Miljoner kronor89/9090/9191/9292/93
Upplåning i svenska kronor488480459390
Upplåning i utländsk valuta315233294
Totalt 519 532 492 684
Utvecklingen av kostnaderna under anslaget är mycket starkt
beroende av hur upplåningsaktiviteten förändrar sig. De ökade kostnaderna under
budgetåret 1992/93 beror på den kraftigt ökade valutaupplåningen.
Provisionskostnaderna vid valutaupplåning är betydligt högre än vid upplåning på
penning- och obligationsmarknaden. Anslaget överskreds under budgetåret 1992/93
på grund av den ökade valutaupplåningen med 129 miljoner kronor. Anslaget kommer
av samma skäl att överskridas även under budgetåret 1993/94. RRV:s prognos över
budgetutvecklingen visar på ett överskridande på ca 120 miljoner kronor.
Riksgäldskontorets anslagsframställan bygger på antagandena i 1993 års komp-
letteringsproposition vad gäller statens lånebehov, dvs. att perioden kommer att
karaktäriseras av hög upplåningsaktivitet.
Regeringen har beslutat att valutaupplåningen under kalenderåret 1994 skall
uppgå till 20-30 miljarder kronor netto. Hur detta påverkar belastningen på
anslaget beror på vilka marknader Riksgäldskontoret väljer att emittera sina
lån. Provisionskostnaderna för valutaupplåningen varierar från 0,05% till 1,5%
av upplåningsvolymen.
Riksgäldskontoret hemställer att det till Riksgäldskontoret: Kostnader för upp-
låning och låneförvaltning anslås 586 030 000 kronor.
Regeringens övervägande
Det förslag till anslagsbelopp som lämnats av Riksgäldskontoret anser regeringen
vara välavvägt i relation till målet att minimera kostnaderna för statsskulden.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksgäldskontoret:Kostnader för upplåning och låne-
förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 586 030 000
kr.
C 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet
1991/92 Utgift -
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
Under detta anslag redovisas delar av den statliga garantiverksamheten. Anslaget
får användas för att täcka eventuella förluster dels till följd av statliga
garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg, dels till följd av
statliga garantier som inte belastar annat anslag på statsbudgeten.
Lönekostnader och andra förvaltningskostnader som uppkommer i verksamheten
belastar anslaget. Influtna avgifter och återvunna medel skall användas till att
bestrida verksamhetens kostnader. Eventuella överskott, netto, redovisas på
inkomsttiteln Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garantiverksamhet. För
budgetåret 1992/93 uppkom ett överskott i verksamheten.
Regeringen föreslår i prop. 1993/94:105 att anslaget innevarande budgetår får
användas även för att täcka ev. kreditförluster i RGK:s utlåningsverksamhet, och
att avgifter för kreditrisker i den verksamheten skall avräknas anslaget. Detta
bör gälla även framgent.
Riksgäldskontoret har till uppgift att utfärda och förvalta en betydande andel
av samtliga statliga garantier. Målet för denna verksamhet är, sett över en
längre tidsperiod, att kostnaderna för verksamheten skall täckas av dess
intäkter. Kontoret skall vidare samordna samt meddela föreskrifter och allmänna
råd för andra myndigheters verksamhet med statliga garantier och statliga lån
till näringslivet. Kontoret skall även följa kostnaderna för och omfattningen av
dessa verksamheter. Målet för denna verksamhet skall vara att bidra till att
andra myndigheters garantigivning och låneverksamhet bedrivs på ett effektivt
sätt.
Riksgäldskontorets garantiåtagande har under budgetåret minskat med 3
miljarder kronor. Per den 30 juni 1993 uppgick åtagandet till 47,5 mil-
jarder kronor. Riksgäldskontorets nettointäkt från garantiverksamheten under
budgetåret 1992/93 uppgick till 0,16 miljarder kronor.
Riksgäldskontorets garantiverksamhet budgetåren 1990/91-1992/93
Miljoner kronor 90/91 91/92 92/93
-Inkomster/IntäkterInkomsterIntäkterIntäkter
Garantiavgifter 148 144 166
Uppskrivning infriade
garantier - 96 4
Övriga inkomster/intäkter4 1 8
Summa 152 241 178
-Utgifter/KostnaderUtgifterKostnaderKostnader
Avsätting för framtida
förlustrisker - 90 -
Nedskrivning av fordran- - 10
Löner och övr. förvalt.kostn.6 5 6
Övriga utgifter/kostnader4 2 -
Summa 8 10 16
-Netto 142 144 162
Riksgäldskontorets arbete med garantier har under
budgetåret inriktats på att aktivt minimera eventuella förluster i samband med
garantigivningen genom att t.ex. noga pröva och i vissa fall initiera frågor om
amorteringsanstånd, säkerhetsförändringar m.m. Förberedelsearbete har vidare
lagts ned på två stora garantiprojekt; Öresundsbron samt Ringen och Yttre
tvärleden i Stockholmsområdet.
Kontoret har i samband med överlämnandet av sin
anslagsframställan på uppdrag av regeringen lämnat förslag till hur
kapitalförsörjningsförordningen bör tillämpas på kontorets garantiverksamhet.
Kontoret har i sin utredning kommit fram till att en resultatinriktad
redovisningsmodell med räntebärande konto bör införas för kontorets
garantiverksamhet. Modellen går, i korthet, ut på att en reserv byggs upp av
inbetalda garantiavgifter. De reserverade medlen placeras på kontorets
räntekonto med kredit. Infrianden av garantier finansieras ur reserven på
räntekontot. Om de reserverade medlen inte räcker för infriandet får kontoret
lånefinansiera det som erfordras för att åtagandet skall kunna fullgöras.
Riksgäldskontoret hemställer i sin anslagsframställan att regeringen prövar
förslaget.
Kontoret har vidare i samband med överlämnandet av sin
årsredovisning slutredovisat regeringsuppdraget vad gäller att redovisa en
översikt av den statliga garantigivningen och statliga lån till näringslivet.
Riksgäldskontorets slutsatser visar i korthet att kartläggningen inte givit de
resultat som åsyftats, då svaren på de enkäter som skickats ut till de olika
garantigivande myndigheterna har varit ofullständiga. Det har dock framkommit
att myndigheternas tillämpningar av stödförordningarna inte i alla delar är
tillfredsställande ur kostnads- och resultatsynpunkt. Myndigheterna kan ännu
inte redovisa statens kostnader för garantiverksamheten på grund av otill-
räckliga redovisningssystem och -principer. Detta för med sig att det inte ännu
finns något underlag till en mer långtgående differentiering av garantiavgifter.
Regeringens överväganden
Riksgäldskontorets resultat av garantiverksamheten är i år återigen positivt.
Resultatet skall dock utvärderas för en period av flera år.
Det förslag som Riksgäldskontoret för fram vad avser hur
kapitalförsörjningsförordningen bör tillämpas på kontorets garantiverksamhet bör
beredas ytterligare. Av denna orsak kommer förslaget ej att tillämpas under
budgetåret 1994/95.
Den översikt som Riksgäldskontoret inlämnat vad gäller
statens garantigivning och statliga lån till näringslivet belyser många
intressanta frågeställningar. Översikten kommer att beredas ytterligare inom
regeringskansliet.
I likhet med föregående år bör anslaget i statsbudgeten
föras upp med ett belopp om 1 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
C 4. Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet
1991/92 Utgift -
1992/93 Anslag 1 000
1993/94 Förslag 1 000
Under detta anslag redovisas den inlåning och utlåning Riksgäldskontoret
bedriver. På anslaget redovisas avgifter för in- och utlåningen samt
Riksgäldskontorets kostnader för personal m.m. Ränteinkomster från utlåningen
och ränteutgifter redovisas på anslaget Räntor på statsskulden, m.m. under
sextonde huvudtiteln. På här aktuellt anslag redovisas också avgifter för god-
kännande av handlingar för andra statliga myndigheters låneavtal och därtill
anslutande finansiella avtal samt garantiåtagande på utländska marknader.
Riksgäldskontoret bedriver in- och utlåningsverksamhet i uppdragsform. Målet
för denna verksamhet är att ge andra statliga myndigheter lån och
placeringsmöjligheter till så goda villkor som möjligt utan att myndigheternas
verksamheter subventioneras. Verksamhetens kostnader skall täckas av dess
intäkter.
Under innevarande budgetår kommer verksamheten expandera betydligt. Den främsta
orsaken till detta är räntebeläggningen på statliga medelsflöden och att
huvuddelen av de statliga myndigheterna kommer att finansiera sina investeringar
med lån i Riksgäldskontoret. För att möta den ökade arbetsbelastningen som detta
kommer att innebära har verksamheten tillförts två personer.
I sin årsredovisning redogör Riksgäldskontoret för att utlåningen uppgick vid
slutet av budgetåret 1992/93 till 101 miljarder kronor, vilket är en ökning med
75% jämfört med samma tidpunkt förra året. Ökningen härrör främst från utlåning
till Arbetsmarknadsfonden, Lönegarantifonden, Exportkreditnämnden,
Bankstödsnämnden och Centrala studiestödsnämnden.
Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhet budgetåren 1990/91-1992/93
Miljoner kronor90/9191/9292/93
Avgifter 10,6 27,1 40,6
Adm.kostnader2,3 2,3 5,6
Netto 8,3 24,8 35,0
Resultatet för budgetåret 1992/93 uppgick till 35 miljoner kronor.
Låneavgifterna har under året sänkts med 40% för rörliga krediter och 50% för
vissa investeringslån. För vissa låneformer har kontoret infört ett tak för
högsta avgift. Trots detta har verksamhetens resultat förbättrats med drygt 40%.
Kontoret förklarar detta med att endast avgifterna på nya lån har kunnat
justerats på grund av det nuvarande redovisningssystemet. Med det nya systemet
för in- och utlåningsverksamheten som tagits i drift under december 1993 kommer
en översyn att kunna göras av samtliga avgifter.
Riksgäldskontoret har i samband med sin årsredovisning på uppdrag
av regeringen inlämnat förslag till resultatmått för in- och utlåningsverksam-
heten. Förslaget innebär att kontoret skall börja använda vissa pro-
duktivitetsmått och andra mått som mäter om kunderna, d.v.s. myndigheterna, är
nöjda.
Kontoret har vidare i sin anslagsframställan hemställt att
regeringen beslutar att kapitalförsörjningsförordningen skall tillämpas på
kontorets in- och utlåningsverksamhet.
Riksgäldskontoret hemställer att det till in- och
utlåningsverksamheten anvisas ett obetecknat anslag om 1 000 kr.
Regeringens överväganden
Kravet på full kostnadstäckning av verksamheten har uppnåtts med
för stor marginal. Det är angeläget att avgifterna sänks så långt det är möjligt
utan att kravet på full kostnadstäckning hotas.
De förslag som kontoret ger i sin utredning avseende resultatmått
för in- och utlåningsverksamheten anser regeringen vara lämpliga för att mäta
effektiviteten i verksamheten. Kontoret bör använda dessa. Arbetet med att
utveckla resultatanalysen bör pågå kontinuerligt.
Kontoret bör tillämpa räntekontomodellen på in- och
utlåningsverksamheten i enlighet med kapitalförsörjningsförordningens 8 .
Regeringen avser dock att avvakta med att ge kontoret möjlighet att balansera
resultat i enlighet med 10 kapitalförsörjningsförordningen tills dess att
överskottet från verksamheten har nedbringats ytterligare.
I likhet med föregående år bör anslaget i statsbudgeten föras upp
med ett belopp om 1 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet för budgetåret
1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
45
D. Vissa centrala myndigheter m.m.
D1. Tullverket
1992/93 Utgift1 176 479 000
1993/94 Anslag1 231 191 000
1994/95 Förslag1 223 406 000
Generaltullstyrelsen
Tullverkets uppgifter är att sköta uppbörden av tullar, andra skatter och
avgifter som tas ut vid införsel av varor samt att samla in och bearbeta
uppgifter för utrikeshandelsstatistiken. Till huvuduppgifterna hör också att
övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmelserna
om införsel och utförsel av varor efterlevs.
Som särskilt angelägna uppgifter har i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94
angetts att inom tullkontroll ge högsta proiritet åt bekämpning av
narkotikasmuggling, att genomföra datoriseringen av tullverksamheten på ett
effektivt och rationellt sätt enligt planerna, att verka för att de som enligt
134 tullagen (1987:1065) godkänts att som ombud av deklarationer snarast
övergår till att lämna deklarationerna i elektronisk form, samt att ge
möjligheter till ökade klarerings- och kontrollinsatser för närings-
livets och samhällets behov av nya flyg- och färjelinjer m.m.
Tullverket omfattar Generaltullstyrelsen samt regionala och lokala
tullmyndigheter. Generaltullstyrelsen är chefsmyndighet inom tullverket.
Tullverkets verksamhet styrs i praktiken till stor del av trafiken dvs flödet
av gods och trafikanter över gränserna. Verksamheten är mycket personalintensiv.
EES-avtalet kommer inte att ha några mer omfattande konsekvenser för tullverket.
Däremot påverkas Tullverkets framtida roll i mycket stor utsträckning av om och
när Sverige blir medlem i EU. Ett omfattande arbete bedrivs bl.a inom Tullverket
för att klargöra effekterna av en EU-anslutning. Ett annat förhållande som
starkt påverkar verkets uppgifter är utvecklingen i Östeuropa.
I bokslutet för budgetåret 1992/93 redovisar Tullverket ett överskott på 43 828
tkr. I enlighet med regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 har 30 000 tkr från
överskottet 1992/93 förts över i form av ett anslags-
sparande för disposition budgetåret 1993/94.
I maj 1993 togs den tredje etappen inom Tulldatasystemet i drift. Arbetet med
den sista etappen, efterkontrollsystemet har påbörjats.
I den förenklade anslagsframställningen har Generaltullstyrelsen för budgetåret
1994/95 utöver baskraven begärt särskilda resurser för arbetet med förberedelser
inför ett svenskt EU-medlemskap (7 mkr) och för tulldatasystemet beroende på att
avgifterna till Telia AB för mottagningsfunktionen och det interna nätet ökar
samt för ökat tekniskt underhåll av systemet (4,9 mkr).
46
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål:
De övergripande målen för den verksamhet som Tullverket ansvarar för skall för
budgetåret 1994/95 vara
- att effektivt fastställa och uppbära tullar, andra skatter och avgifter som
tas ut vid införsel så att en riktig uppbörd kan säkerställas,
- att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken så att ett
underlag av god kvalitet kan inges,
- att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att
bestämmelser om in- och utförsel av varor efterlevs, varvid bekämpningen av
narkotikasmuggling ges högsta prioritet.
Resurser:
Ramanslag 1994/951 223 406 000 kr
Övrigt:
I avvaktan på att bilden beträffande Tullverkets roll vid ett svenskt
EU-medlemskap klarnar bör Tullverket endast prövas i ett ett-års perspektiv.
Resultatbedömning
Inom Tullverket sker ett fortsatt arbete med att utveckla resultatmål för
styrning och uppföljning av verksamheten. I budgetpropositionen 1993 redovisas
den nya modell som införts i Tullverket för att leda och styra verksamheten. I
korthet kan modellen beskrivas som en kedja av verksamhetsöverenskommelser.
Dessa går från verkschef till regionchef och vidare ut i organisationen. Syftet
med dessa överenskommelser är att man skall vara överens om vad som är möjligt
att åstadkomma med de resurser som tilldelas. En viktig del av
verksamhetsöverenskommelserna är att se till att samtliga anställda blir
delaktiga i den interna budgetprocessen. Överenskommelserna skall bl.a.
innehålla prestationsmål som ligger i linje med de övergripande mål som har
angivits av statsmakterna. I de verksamhetsöverenskommelser som slöts för
budgetåret 1992/93 var målen i huvudsak av kvantitativ natur och identiska för
samtliga regioner. I 1993/94 års överenskommelser finns ett ökat inslag av
kvalitativa mål och dessutom har en utveckling skett från likformiga
målformuleringar till mer regionalt anpassade mål. Det är av stor vikt att detta
arbete fortsätter och att systemet ytterligare förbättras genom en vidareutveck-
ling av sådana resultatmått som gör det möjligt att mäta effekterna av insatta
resurser.
När det gäller tulldatasystemet, vilket är i full drift sedan maj 1993, är det
av vikt att få en stor anslutning av företag som lämnar sina meddelanden
elektroniskt. En sådan utveckling är väsentlig för att Tullverket skall kunna
realisera de effektivitetsvinster som tulldatasystemet beräknas ge. Tullverket
har också kunnat peka på framgångar härvidlag.
I den förenklade anslagsframställningen har Generaltullstyrelsen för budgetåret
1994/95 utöver baskraven begärt särskilda resurser för arbetet med förberedelser
inför ett svenskt EU-medlemskap (7 mkr) och för tulldatasystemet (4,9 mkr).
EU-förberedelserna kommer att ta stora resurser under det kommande budgetåret
och regeringen har därför engångsvis räknat med 3,5 miljoner kronor för
EU-förberedelser. I övrigt har regeringen inte funnit det möjligt att nu bevilja
de ytterligare medel som begärts. Det får ankomma på Generaltullstyrelsen att
finansiera detta inom sin totalram. Tullverket har under femårsperioden 1991/92
till 1995/96 ett besparingsbeting på drygt 300 miljoner kronor för tulldatasys-
temets finansiering. Vid beräkning av anslaget har regeringen tagit hänsyn till
ovan nämnda besparingsbeting.
Tullverkets anslagsframställan och bokslut ger inte någon anledning att ompröva
inriktningen av verksamheten och regeringen anser att denna i stort bedrivs med
en sådan inriktning att de verksamhetsmål som hitintills funnits uppsatta har
kunnat uppnås.
Slutsatser
Mot bakgrund av att Tullverkets roll vid ett framtida svenskt EU-medlemskap inte
är avgjord drar regeringen slutsatsen att det inte nu är möjligt att besluta om
annat än en ett-årig budgetram. De övergripande målen för den verksamhet som
Tullverket ansvarar för skall för budgetåret 1994/95 vara samma som gäller för
budgetåret 1993/94.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Tullverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
1 223 406 000 kr.
47
D 2. Konjunkturinstitutet
1992/93 Utgift25 986 388
1993/94 Anslag24 464 000
1994/95 Förslag28 017 000
Konjunkturinstitutet (KI) är enligt sin instruktion ett vetenskapligt
forsknings- och utredningsorgan. KI:s uppgift är att följa och analysera den
ekonomiska utvecklingen inom och utom landet, att utarbeta prognoser för den
svenska ekonomin och att bedriva forskning i anslutning därtill. Institutet
skall också aktivt bidra till att förbättra den ekonomiska statistiken.
Konjunkturinstitutet
KI har till regeringen inkommit med en fördjupad anslagsframställan (FAF) för
budgetåren 1994/95-1996/97 och en årsredovisning (ÅR) avseende 1992/93. KI har i
anslagsframställan och årsredovisning redovisat verksamheten i en anslags- och
en avgiftsfinansierad del. Den anslagsfinansierade delen omfattar de tre
områdena analyser och prognoser, forskning och metodutveckling samt särskilda
utredningar. Målen för dessa verksamheter beskrevs i 1991 års budgetproposition.
Resultatredovisningen i ÅR (liksom RRV:s revisionsberättelse) visar att många
av målen upnåtts. Inom analys- och prognosverksamheten har ett viktigt inslag
varit att mer effektivt kunna utnyttja de ekonometriska analysmodellerna KOSMOS
och FIMO. Genom att ökade resurser satts in för analys av lönebildningen har
flerårsprognoser för löneutvecklingen möjliggjorts. Barometerundersökningarna
utökades redan 1990 till att även omfatta handel och annan tjänsteproduktion och
förberedelser för återkommande studier av tjänstesektorn har pågått under
budgetåret 1992/93 i enlighet med ett uppdrag i regleringsbrevet. Analyserna av
tjänstesektorn i konjunkturrapporterna kommer successivt att utökas från och med
hösten 1993. KI kommer att under budgetåret 1994/95 få ta över beställaransvaret
för investeringsprognoserna från SCB. I enlighet med det principbeslut riksdagen
fattat om ansvar för den statliga statistiken (bet. 1992/93 FiU:7, rskr.
1992/93:122) har därmed 2 940 000 kr beräknats under anslaget D 2.
Konjunkturinstitutet, i stället för under sjunde huvudtitelns anslag D 8.
Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser. Forsknings-
verksamheten har under de senaste åren till stor del gällt utbyggnad av in-
stitutets modellpark omfattande bl a modeller för konjunkturprognoser, finan-
siella modeller, modeller för politiksimulering, långsiktiga modeller m.m. inom
ramen för tillämpad forskning. Under budgetåret 1992/93 har tillkommit modeller
som bygger på tidsserieanalys. Forskningen vid institutet har bedrivits i
samarbete med Ekonomiska Rådet och har varit koncentrerad på det stora forsk-
ningsprogram rörande konjunkturprognoser som pågått de senaste tre åren och som
resulterat i ett stort antal forskningsrapporter och s.k. "working papers".
Därtill kan nämnas att KI bedriver ett arbete med miljöjusterade
nationalräkenskaper. Institutet fick under budgetåret 1991/92 ett
regeringsuppdrag om att tillsammans med SCB utveckla miljöräkenskaper.Inom
området särskilda utredningar har i enlighet med regeringbrevet 1992/93 rap-
porter beträffande dels deflationsprocessens effekter på svensk ekonomi, dels om
det statsfinansiella läget samt en första delrapport om ekonomins ränte-
känslighet avlämnats. Vidare har en rapport om deprecieringens effekter på
konsumentpriserna framlagts. Under året har kostnadsredovisningen hos KI succes-
sivt byggts ut vilket möjliggjort redovisning av enskilda produktområden och
prestationer.
I den fördjupade anslagsframställan har KI inkommit med ett äskande för två nya
tjänster som skulle innebära en höjning av anslaget 1994/95 med 900 000 kr från
nivån budgetåret 1993/94.
Anslagssparandet under det andra året med ramanslag uppgår till 341 404 kr,
vilket är något mindre än det ingående anslagssparandet. De avgiftsbelagda verk-
samheterna exkl. regeringsuppdrag visar liksom föregående år varken under- eller
överskott.
Riksrevisionsverkets (RRV) revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gällt för treårsperioden 1991/92-
1993/94 bör ligga fast.
Resurser:
Ramanslag 1994/9528 017 000 kr
Planeringsram:
1994/95 1995/96 1996/97
28 017 tkr28 017 tkr28 017 tkr
Resultatbedömning
KI:s fördjupade anslagsframställning och årsredovisning indikerar, enligt
regeringens mening, att verksamheten bedrivits med en sådan inriktning att de
uppsatta målen kan nås. Den löpande verksamheten har förbättrats med bl a en
utsträckt prognoshorisont och tillkomsten av tjänstebarometern. Vidare bör den
integrering av modellanvändningen i analys- och prognosverksamheten som
initierats fortsätta. KI:s fördjupade anslagsframställan och årsredovisning
kompletterar varandra på ett utmärkt sätt och utgör en god grund för bedömning
av institutets prestationer och effektivitet.
Regeringen anser sig inte i nuvarande kärva budgetläge kunna bistå KI:s äskande
om två nya tjänster.
Regeringen noterar också att RRV inte haft invändningar mot revisions-
berättelsen och att de anser att en betydande förbättring vad gäller
årsredovisningen kommit till stånd.
Fördjupad prövning
De resultat som KI redovisat för de tre olika verksamhetsområdena inom anslags-
verksamheten visar att målen i stora drag har uppnåtts. Konjunkturinstitutet
bör emellertid ta ett större ansvar för att på ett tidigt stadium identifiera
och analysera nya processer i ekonomin. Det skall betraktas som en integrerad
del av institutets löpande verksamhet att snabbt fånga upp och analysera olika
förändringar. Regeringen gör i övrigt bedömningen, utifrån informationen i FAF
och ÅR, att verksamheten bedrivits på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt.
Slutsatser
Av den fördjupade prövning regeringen gjort av verksamheten dras följande slut-
satser. Övergripande mål för KI:s verksamhet fastslogs i 1991 års
budgetproposition och innebär bl a att det åligger institutet att följa och
analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet, att utarbeta
prognoser för den svenska ekonomin och bedriva forskning i anslutning härtill.
Dessa mål bör gälla även för budgetåren 1994/95-1996/97. En omprioritering av
den löpande verksamheten bör ske så att ökad vikt läggs vid nya ekonomiska
processer och förlopp.
Regeringen anser också att myndighetens rationaliseringsarbete varit
framgångsrikt och att verksamheten kan bedrivas på ett ändamålsenligt sätt med
de resurser som föreslås för budgetåren 1994/95-1996/97. Regeringen noterar att
institutet förstärkt sin ekonomi-administrativa kompetens vilket lett till en
markant förbättring av informationsinnehållet i FAF och ÅR.
Mot denna bakgrund är målet för KI som ansvarig myndighet för ovan angivna
verksamheter att under de kommande tre åren genomföra de mål som regeringen
formulerat och i övrigt genomföra de förändringar som konstaterats i den
fördjupade prövningen.
Planeringsramen för perioden 1994/95-1996/97 har mot denna bakgrund fastställt
till 84 051 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Kon-
junkturinstitutets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen för-
ordat i avsnittet Slutsatser,
2. till Konjunkturinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 28
017 000 kr.
D 3. Finansinspektionen
1992/93 Utgift88 275 000
1993/94 Anslag91 108 000
1994/95 Förslag98 147 000
Finansinspektionen bildades den 1 juli 1991 genom en sammanslagning av
Bankinspektionen och Försäkringsinspektionen och är enligt sin instruktion
(1992:102) central förvaltningsmyndighet för tillsynen över finansiella
marknader, kreditinstitut och det enskilda försäkringsväsendet.
De övergripande målen för Finansinspektionen är att bidra till att skapa
stabilitet och säkerhet i det finansiella systemet, att upprätthålla förtroende
för och effektivitet hos de finansiella instituten och marknaderna samt att ge
ett gott konsumentskydd.
Inspektionen bedriver sin verksamhet uppdelad i fyra avdelningar,
kreditinstitutsavdelningen, finansmarknadsavdelningen, försäkringsavdelningen
och administrativa avdelningen. Finansinspektionen fullgör även kanslifunktionen
åt Bokföringsnämnden (BFN).
Innevarande budgetår har Finansinspektionen anvisats ett ramanslag som skall
täcka kostnaderna för inspektionens verksamhet. Tillsynsavgifter tas ut av de
institut som står under inspektionens tillsyn. Avgifterna är obligatoriska och
beräknas med utgångspunkt från inspektionens ramanslag. Avgiftsinkomsterna tas
upp på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttitel och skall överensstämma med
storleken på ramanslaget. För inspektionen tillämpas således s.k. bruttoredovis-
ning över statsbudgeten.
Finansinspektionen tillhör de myndigheter som ingår i budgetcykel tre. Detta
innebär att inspektionen skall lämna sin första årsredovisning till regeringen
den 1 oktober 1994. Enligt Finansinspektionens regleringsbrev för budgetåret
1993/94 skall verksamhetens resultat i fortsättningen redovisas avdelningsvis.
Avdelningarna utgör således inspektionens olika verksamhetsgrenar.
48
Ekonomiskt resultat m.m.
Tabellen nedan utgör ett sammandrag av Finansinspektionens resultat- och
balansräkning.
Balansräkning, miljoner kr
Tillgångar 1992/93 1991/92
Omsättningstillgångar13 896,249 089,6
Anläggningstillgångar2 049,8 815,1
Summa 5 946,0 49 904,7
Skulder och Kapital1992/93 1991/92
Kortfristiga skulder5 443,9 13 521,2
Långfristiga skulder1 506,5 0,0
Verkskapital -1 004,4 36 383,5
Summa 5 946,0 49 904,7
Resultaträkning, miljoner kr
1992/93 1991/92
Intäkter från anslag2-6 713,8 0,0
Övriga intäkter397 421,3 107 868,5
Verksamhetens kostnader395 648,1102 301,4
Avskrivningar 1 004,4 271,7
Finansiellt netto4 940,6 2 887,4
Verksamhetsresultat-1 004,4 8 182,8
Årets kapitalförändring4-1 004,48 182,8
Notförteckning
1. OmsättningstillgångarFr o m 1992/93 finansieras Finansinspektionens
verksamhet genom anslag. Behållningen på räntekonto i
Riksgäldskontoret 1992-06-30 (48 424 661:60) har under
1992/93 inlevererats till inkomsttitel.
2. Intäkter från anslag 1991/92 finansierades inte verksamheten via anslag (se
not 1). Negativa tal innebär att uttagna avgifter över-
stiger kostnaderna för tillsynen.
3. Intäkter och kostnaderI resultaträkningen ingår intäkter och kostnader med
lika stora belopp som är hänförliga till
Bokföringsnämnden. För 1991/92 3 287 581 kr och för
1992/93 3 821 665 kr. Övriga intäkter är avgifter för
tillsyn m.m.
4. Årets kapitalförändringSkillnaderna mellan budgetåren kan hänföras till
ändrad finansieringsform.
Den ianspråktagna krediten uppgår till ca 470 000 kr, vilket utgör 0,5 % av det
tilldelade ramanslaget.
Finansinspektionen disponerar en låneram på ca 9,1 miljoner kronor i Riksgälds-
kontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse över Finansinspektionens årsbokslut
innehåller inte någon erinran.
Anslagsframställning m.m.
Finansinspektionen har för budgetåret 1994/95 lämnat en förenklad
anslagsframställning till regeringen. I denna anförs att inspektionen inte
längre bör ha ansvaret för information om olika sparformers egenskaper och
avkastning samt därutöver bl.a. följande.
EES-avtalet och en fortsatt EG-anpassning kommer i stor utsträckning att
dominera arbetet. Arbetet med auktorisationer och normgivning för
försäkringsbolag och kreditmarknadsbolag kommer att bli omfattande. En viktig
förändring i tillsynsarbetet är att hemlandstillsyn införs. Detta innebär att
ett kreditinstituts hemlands myndigheter skall ha huvudansvaret för övervakning
även av kreditinstitutets filialer etablerade i andra medlemsländer.
Vidare tillkommer en ny auktorisationsprövning av de värdepappersinstitut som
skall bedriva pensionssparrörelse samt ett omfattande arbete med prövning av
tillstånd till sammanläggning och delning av värdepappersfonder. Inspektionens
arbete väntas även påverkas av de beslut som riksdagen kan fatta på grund av
förslag från Betaltjänstutredningen (dir. 1992:60, 1992:95 och 1993:56).
Finansinspektionen utövar tillsyn över försäkringsmäklare. Antalet registrerade
försäkringsmäklare har på senare tid ökat kraftigt. Arbetet med att utöva denna
tillsyn kommer därför sannolikt att öka.
Mot bakgrund av nya och förändrade uppgifter bör det rationaliseringskrav på
närmare 2,3 miljoner kronor som tidigare beslutats inte genomföras. Dessutom bör
det för budgetåret 1995/96 beslutade resurstillskottet på 1,6 miljoner kronor
tidigareläggas och tillföras inspektionen budgetåret 1994/95. På längre sikt är
en kraftig resursförstärkning nödvändig.
Inspektionen har efter det att anslagsframställningen överlämnats dessutom
yrkat 1 miljon kronor för särskild resursförstärkning.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resultatbedömning
Som tidigare framgått lämnar Finansinspektionen sin årsredovisning, med
tillhörande resultatredovisning, till regeringen först hösten 1994. Av detta
skäl avstår regeringen från att göra en resultatbedömning av inspektionens
verksamhet under budgetåret 1992/93.
Regeringen konstaterar vidare att Riksrevisionsverket i revisionsberättelsen
uppgivit att inspektionens årsbokslut enligt deras bedömning är rättvisande.
Slutsatser
I huvudsak bör den inriktning och de riktlinjer som lades fast i 1993 års
budgetproposition gälla även för budgetåret 1994/95.
På kreditinstitutsavdelningens område bör verksamheten i första hand inriktas
på att vidareutveckla effektiva metoder för finansiell analys och operativ
tillsyn. Det är även angeläget att samarbetet med de olika tillsynsmyndigheterna
inom EES-området utvecklas.
Inom försäkringsområdet bör verksamheten inriktas på att övervaka
försäkringsbolagens soliditet och att utveckla effektiva metoder för denna
övervakning. Dessutom innebär EES-avtalet att en omfattande reformering av
inspektionens regelverk är nödvändig och att nya arbetsformer måste utvecklas,
särskilt med inriktning på internationell samverkan.
Verksamheten inom värdepappersområdet bör, efter en period som har präglats av
en onormalt stor arbetsbelastning beträffande tillståndsgivning och utformande
av föreskrifter, nu i högre grad kunna inriktas på att utveckla den aktiva
tillsynen inom området och samarbetet med tillsynsmyndigheter i andra länder.
Enligt regeringens bedömning kommer verksamheten inom tillsynsområdet att
ställa väsentligt ändrade och högre krav på Finansinspektionen under budgetåret
1994/95. Det är därför särskilt angeläget att arbetet med kompetensutvecklingen
fortsätter. För att möta de ökade kraven finner regeringen att - förutom de 3,2
miljoner kronor som i 1993 års budgetproposition har tillförts anslaget för
nyrekrytering av personal - det beslutade tillskottet för budgetåret 1995/96 på
1,6 miljoner kronor bör tidigareläggas och tillföras inspektionen den 1 juli
1994. Därutöver bör inspektionen erhålla medel för förstärkning av den juridiska
kompetensen. Resurstillskottet för budgetåret 1994/95 blir därigenom 5,8
miljoner kronor. Sammantaget utgör detta ett betydande tillskott, som möjliggör
att nödvändiga rekryteringar kan genomföras i syfte att förbättra kompetensen
inom myndigheten.
Om inspektionen har ytterligare behov av förstärkningar måste detta åstadkommas
genom effektiviseringar och rationaliseringar i den befintliga organisationen.
Det är angeläget att inspektionen prövar sådana möjligheter att förbättra
verksamheten. Enligt regeringens mening finns det således inte anledning att
frångå det i 1993 års budgetproposition uppställda rationaliseringskravet om
sammanlagt ca 4,6 miljoner kronor för budgetåren 1994/95 och 1995/96.
Det är för närvarande svårt att få en klar bild över Finansinspektionens
framtida arbetsuppgifter. Flera utredningar pågår inom inspektionens
verksamhetsområde, bl.a. bankkriskommittén (dir. 1992:105). Denna kommitté skall
bl.a. belysa senare års utveckling på kreditmarknaden mot bakgrund av tillsynens
och regelverkens utformning samt - om kommittén finner det lämpligt - föreslå
nya riktlinjer för tillsynens innehåll och inriktning.
Ett förändringsarbete har initierats vid inspektionen i syfte att anpassa
organisationen till nya krav på verksamheten. Detta förändringsarbete syftar
till att utveckla tillsynsarbetet och stärka normgivningsarbetet.
Samtidigt pågår inom Finansdepartementet ett arbete med att överväga
inriktningen av inspektionens verksamhet inför budgetåret 1994/95.
Regeringen förutsätter vidare att inspektionen fortsätter arbetet med att
vidareutveckla resultatinformationen till regeringen i form av mål, mätmetoder
och resultatmått.
Frågan om inspektionens framtida ansvar för information avseende olika
sparformers egenskaper och avkastning är under beredning i regeringskansliet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Finansinspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
98 147 000 kr.
49
D 4. Riksrevisionsverket
1992/93 Utgift167 322 075
1993/94 Anslag163 135 000
1994/95 Förslag173 743 000
Riksrevisionsverket (RRV) är central förvaltningsmyndighet med ansvar för frågor
om statlig redovisning och revision.
De övergripande målen för verket är att verka för effektivitet i statsverk-
samheten och en ändamålsenlig ekonomiadministration i statsförvaltningen.
Revisionsverksamheten skall bedrivas oberoende, även i förhållande till den
normerande verksamheten vid verket.
Inkomster hos RRV beräknas till 229 900 000 kronor för nästa budgetår
(innevarande budgetår 205 000 000 kronor).
Riksrevisionsverket
RRV har i sin årsredovisning (ÅR) i de delar som avser resultatredovisningen
redovisat verksamheten i verksamhetsområdena Redovisningsrevision,
Förvaltningsrevision och Ekonomi. Strukturen överensstämmer med den som
redovisades i den fördjupade anslagsframställningen inför den treåriga
budgetperioden 1991/92 - 1993/94. För vardera av dessa tre verksamhetsområden
formulerades målen i 1992 års budgetproposition.
RRV har under budgetåret 1992/93 genom 39 förvaltningsrevisionella projekt och
157 remissvar verkat för ökad effektivitet. Den årliga uppföljningen visar att
2/3 av granskningarna har lett till direkt påvisbara förändringar redan inom tre
år.
Tidplanerna för de genomgripande förändringarna av myndigheternas redovisning
och ny ekonomi- och resultatstyrning har kunnat hållas. Löpande uppgifter för
statens ekonomiadministration, såsom ekonomisk information, avgifter,
ekonomiförvaltning och formerna för statens budgetprocess har genomförts i
huvudsak enligt plan.
Genom bildande av det särskilda redovisningsrådet medverkar numera utomstående
expertis i normeringen av god redovisningssed inom staten.
Utbildning rörande ny redovisning, nya finansieringsformer, utvecklad
resultatstyrning, nya betalningsrutiner m.m. har ökat. Redovisningsrevisionen
ger löpande råd under revisionsarbetet. Det direkta stödet till myndigheter och
regeringskansliet har ökat.
Verkets produktion har genomförts med en i stort god utveckling av
produktiviteten. Styckkostnaderna har ökat för verksamhet där nya krav ställts
och kvalitetskraven på insatserna har ökat. Verkets "overhead" har totalt sett
ökat med ca 5 % i fast pris, men som en relativ andel av den totala omslutningen
(som ökat med 7 %) eller antalet anställda (som ökat med 11 %) har den minskat.
Under budgetåret 1993/94 kommer RRV att utveckla metoder för att mäta
produktiviteten inom de olika verksamhetsgrenarna. Arbetet med kvalitetsfrågorna
inom redovisningsrevisionen har blivit fördröjt.
Anslagssparandet under budgetåret uppgår till 4 111 000 kronor, vilket gör att
ingående anslagssparande från budgetåret 1991/92 om 3 704 000 kr har ökats till
ett utgående anslagssparande om 7 815 000 kronor. Huvuddelen av anslagssparandet
har reserverats för omkostnader i samband med flyttning till nya lokaler. RRV:s
omslutning under budgetåret 1992/93 uppgick till ca 327 600 000 kronor. Ökningen
jämförd med 1991/92 är därmed 15 %. Verksamheten finansieras till 51 % med
anslag och 49 % med avgifter. Andelen avgiftsfinansierad verksamhet har ökat med
6 %.
RRV har i samband med bokslutet för budgetåret 1992/93 aktiverat an-
läggningstillgångar (ADB-utrustning, kopiatorer m.m.) som anskaffades under
budgetåret. Totalt uppgick värdet på de anläggningstillgångar som RRV disponerar
till 5 554 000 kronor (6 943 000 kronor budgetåret 1991/92).
I bokslutet för 1991/92 valde RRV att inte låta resultaträkningen påverkas av
invärderade anläggningstillgångar. De totala avskrivningarna avseende
invärderade anläggningstillgångar utgjorde 2 304 000 kronor budgetåret 1991/92 -
att jämföra med avskrivningskostnader om 5 036 000 kronor för budgetåret
1992/93.
Information i RRV:s förenklade anslagsframställning är begränsad till vad som
behövs för beräkning av anslagsbeloppet 1994/95.
Ändrade förhållanden för RRV gäller dels övertagandet av systemverksamheten vid
Försvarets civilförvaltning (FCF) fr.o.m. den 1 januari 1994, dels flyttningen
till nya lokaler i augusti 1994.
Dessa förändringar medför främst en högre omslutning på den avgiftsfinansierade
verksamheten, en ökad låneram för investeringar och en ökad kreditram på
räntekonto.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1992/93 - 1994/95 bör ligga
fast. Regeringen har den 10 juni 1993 beslutat att de övergripande mål och
verksamhetsmål som gällt för perioden 1992/93 - 1994/95 utsträcks till att
omfatta även budgetåret 1995/96.
Resurser:
Ramanslag 1994/95 173 743 000 kronor
50
Resultatbedömning
RRV:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att
de uppsatta målen kan nås.
Enligt 1993 års budgetproposition skulle kvaliteten på redovisningsrevisionens
arbete också bedömas från klienterna/uppdragsgivarnas sida fr.o.m. budgetåret
1992/93. Arbetet med en sådan extern kvalitetsbedömning har emellertid blivit
försenat.Regeringen kan dock konstatera att RRV:s ambition är att de interna
metoderna för resultatmätning skall vidareutvecklas under budgetåret 1993/94.I
årsredovisningen för budgetåret 1993/94 skall uppföljning av kvalitetsmål
grundas på kvalitetsbedömning av utomstående, interna metoder för
kvalittetssäkring och en årlig verksgemensam uppföljning hos verkets avnämare.
RRV har gjort stora utbildnings- och stödinsatser för att genomföra resultat-
och ekonomistyrning i statlig verksamhet. Budgetprocessen och resultatstyrningen
utvecklas år från år och är nu etablerad.Först successivt sker emellertid en
övergång till en tyngdpunkt på resultatstyrning av myndigheterna. Det är t.ex.
först nästa år som samtliga myndigheter skall avlämna årsredovisning. Införande
av en rad tekniker och nytt regelverk för finansiell styrning från 1 juli 1993
har gått över förväntan med tanke på den mängd förändringar som infördes vid
denna tidpunkt. Utvecklingen av ekonomistyrningen vid myndigheterna kräver
fortsatta särskilda insatser i form av bl.a. utbildning och rådgivning.
RRV:s ekonomiska resultat visar att verket på ett fullgott sätt har använt
resurserna enligt de förutsättningar som angavs för budgetåret 1992/93.
Regeringen kan också konstatera att Regeringskansliets revisionskontor, som har
granskat RRV:s årsredovisning inte har haft några invändningar.
Slutsatser
Verksamhetsinriktning och finansiering
Sammantaget innebär regeringens bedömning att de riktlinjer som formulerades i
1993 års budgetproposition och som riksdagen har beslutat om bör gälla även för
budgetåret 1994/95.
Revisionens granskning av resultatinformationen i årsredovisningarna är en
nödvändig förutsättning för regeringens resultatstyrning.
Regeringen bedömer att RRV är på god väg att finna formen för den nya utvidgade
granskningen. Antalet årsredovisningar som skall granskas ökar nu med mer än 100
%. Det är viktigt att arbetet kan fullföljas med god kvalitet och med stöd till
myndigheterna. Regeringen bedömer därför att särskilda medel behöver tillföras
under det kommande budgetåret. Högst 3 000 000 kronor har mot den bakgrunden
beräknats under anslaget D5. Utvecklingsarbete för att finansiera de ytterligare
insatser som behövs. Regeringen vill dock i sammanhanget erinra om sitt tidigare
ställningstagande i 1993 års budgetproposition att när arbetet med granskningar-
na av årsredovisningarna har funnit sin form och myndigheternas kompetens har
ökat är det regeringens avsikt att göra en förnyad analys av RRV:s resursbehov.
Den 1 januari 1994 överfördes Försvarets civilförvaltnings (FCF) ekonomi- och
personaladministrativa system i allt väsentligt till RRV. Vid beräkningen av
ramanslaget för budgetåret 1994/95 har 2 000 000 kronor överförts från
försvarsramen till RRV för viss verksamhet avseende central kassahållning,
avstämning av postgirokonton, beredskap samt utveckling av modeller, metoder och
normer för ekonomisk redovisning.
I enlighet med det principbeslut riksdagen fattat om ansvar för den statliga
statistiken (bet.1992/93 FiU:7, rskr.122) har 210 000 kronor beräknats under
anslaget för statistik om taxeringsutfall i stället för under sjunde
huvudtitelns anslag D. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och
prognoser. Regeringens överväganden avseende ansvarsfördelningen mellan
Statistiska centralbyrån och andra myndigheter återfinns i bilaga 8 anslaget D
7. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser.
En besparing på 1 700 000 kronor har beräknats.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksrevisionsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 173
743 000 kronor.
D 5. Utvecklingsarbete
1992/93 Utgift28 906 416Reservation52 128 304
1993/94 Anslag37 656 000
1994/95 Förslag32 570 000
I anslaget har bl.a. beräknats kostnader för utvecklingsarbete avseende
styrning, budgetering och redovisning av statens inkomster, utgifter, tillgångar
och skulder. Vidare ingår medel för chefsutveckling inom statsförvaltningen,
viss kompetensutveckling i regeringskansliet samt för insatser för att utveckla
en öppen elektronisk infrastruktur för statsförvaltningens
informationsförsörjning.
Reservationen kommer att dras in.
Regeringen föreslår att riksdagen
till Utvecklingsarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag
på 32 570 000 kr.
51
D 6. Uppdrag till Statskontoret
1993/94 Anslag 55 000 000
1994/95 Förslag58 308 000
Anslagets ändamål är att finansiera stabsuppgifter och uppdrag som regeringen
m.fl. ger Statskontoret.
I sin anslagsframställning har Statskontoret föreslagit en oförändrad totalram
för anslaget under förutsättning att nya permanenta uppdrag som kan komma att
överföras till Statskontoret finansiseras i särskild ordning.
Av anslaget bör 22 248 kronor disponeras av Statskontoret för stabsuppgifter
och 36 060 000 kronor av Finansdepartementet för finansiering av uppdrag till
Statskontoret.
I enlighet med det principbeslut riksdagen fattat om ansvar för den statliga
statistiken (bet. 1992/93 FiU:7, rskr. 1992/93:122) har under anslaget 1 965 000
kronor beräknats för att bekosta statistik om offentlig sektor i stället för
under anslag Statistiska Centralbyrån: Statistik, register och prognoser.
Regeringens överväganden avseende ansvarsfördelningen mellan Statistiska
Centralbyrån och andra myndigheter återfinns under anslaget Statistiska
centalbyrån: Statistik, register och prognoser.
Statskontoret har i särskilda skrivelser redovisat dels de beräknade
totalkostnaderna för omställning och avveckling till följd av Statskontorets
minskade verksamhetsomfattning och dels behovet av ytterligare medel för om-
ställnings- och avvecklingsåtgärder.
Omställningskostnaderna för Statskontoret beräknas uppgå till totalt
54 miljoner kronor. I huvudsak kommer dessa att uppstå under innevarande
budgetår. Statskontoret disponerade t.o.m. budgetåret 1992/93 ett ramanslag som
vid budgetårets utgång uppvisade ett anslagssparande på 42 395 458 kronor. Dessa
medel kan dock inte disponeras för detta ändamål då anslaget numera förts bort
från budgeten. Regeringen föreslår därför att riksdagen medger att omställnings-
och avvecklingskostnaderna för Statskontoret om högst 54 miljoner kronor får
redovisas som merutgift på anslaget för Uppdrag till Statskontoret.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Uppdrag till Statskontoret för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag
på 58 308 000 kronor,
2. bemyndigar regeringen att medge merutgift om högst 44 000 000 kronor
budgetåret 1993/94 och högst 10 000 000 kronor budgetåret 1994/95.
52
D 7. Statskontoret:Uppdragsverksamhet
1993/94 Anslag 1 000
1994/95 Förslag 1 000
Statskontorets uppgift är att på regeringens uppdrag biträda med underlag för
omprövning, effektivisering och styrning av statlig och statligt finansierad
verksamhet samt att i övrigt på uppdrag biträda departement, kommittéer och
arbetsgrupper inom regeringskansliet.
Statskontoret har i sin årsredovisning för budgetåret 1992/93 i de delar som
avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena
regeringsuppdrag, egenitierade studier och anskaffning och förvaltning av
ADB-utrustning.
Ett övergripande mål för verksamheten är att på ett effektivt och kompetent
sätt utföra de utredningar och ge det stöd som regeringen, departement,
kommittéer och arbetsgrupper inom regeringskansliet beställer. Som
verksamhetsmål för 1992/93 har angetts att verksamhetens huvudinriktning skulle
vara att på uppdrag stödja regeringen i arbetet med att tillämpa mål- och
resultatstyrning för olika verksamhetsområden. Uppdragen till Statskontoret
skulle i första hand avse biträde inom områdena
- målformulering, resultatstyrning och resultatmätning
- underlag för strukturförändringar och förändringar i verksamhetsformer
- anskaffning och användning av informationsteknologi.
Resultatredovisningen visar på en fortsatt hög uppdragsbeläggning. Trots stora
personalavgångar och allt snävare tidsramar har Statskontoret i huvudsak
genomfört och avrapporterat sina uppdrag i enlighet med regeringens direktiv.
Som stöd till regeringens mål- och resultatstyrning har Statskontoret utvecklat
metoder för verksamhetsanpassad styrning och resultatmätning. Metoder för
effektanalyser som underlag för omprövning av offentlig verksamhet har prövats i
olika fallstudier. En utvärdering av Statskontorets samordnande upphandlingar
inom informationsteknologiområdet visar på avsevärda direkta och indirekta
besparingar i statsförvaltningens användning av informationsteknologi.
Av den ekonomiska redovisningen framgår att verksamhetens omslutning har gått
ned och att 1992/93 års anslag (ramanslag 87 805 278 kronor) inte utnyttjats
fullt ut. Orsaken är att en omställning och minskning av verksamheten inletts
under budgetåret. Antalet anställda har därvid minskat med 32 personer.
Statskontoret redovisar ett anslagssparande 1992/93 på 18,7 miljoner kronor,
vilket motsvarar 15 % av anvisade anslag och övriga inkomster.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
I sin enkla anslagsframställning konstaterar Statskontoret att efterfrågan på
Statskontorets tjänster är fortsatt hög. Statskontoret föreslår en oförändrad
totalram för anslaget D 6. Uppdrag till Statskontoret. En förutsättning är dock
att nya permanenta uppdrag som kan komma att överföras på Statskontoret
finansieras i särskild ordning. Det nya Statskontorets möjligheter att fullgöra
beslutade stabsuppgifter och samtidigt kunna upprätthålla en nödvändig balans
mellan olika uppdragstyper skulle annars allvarligt rubbas.
Under förutsättning att finansieringen kan lösas har Statskontoret bl.a.
förklarat sig berett att överta beställaransvaret för viss statistik om den
offentliga sektorn. I en rapport till regeringen med anledning av en kart-
läggning av informationsteknologifrågor inom EG har Statskontoret vidare
föreslagit att verkets nuvarande uppgifter på IT-området vidgas till att omfatta
ytterligare programsamarbete och en förmedlingsroll på IT-området mellan EG och
statsförvaltningen. Kostnaderna för insatserna bedöms för budgetåret 1994/95
uppgå till 4 miljoner kronor och bör finansieras i särskild ordning.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
De övergripande mål för verksamheten som angavs inför budgetåret 1992/93 bör
fortfarande ligga fast. Statskontoret skall ge regeringen stöd i arbetet med att
ompröva, effektivisera och styra statlig och statligt finansierad verksamhet.
Resurser:
Anslag 1 000
Medel som Statskontoret disponerar
på anslaget D 6. för stabsuppgifter22 248 000
Beräknade intäkter för uppdrags-
verksamhet från anslaget D 6.36 060 000
Övriga beräknade intäkter7 500 000
Resultatbedömning
Statskontorets årsredovisning visar att verksamheten under budgetåret 1992/93
bedrivits i enlighet med de riktlinjer som regeringen angivit och att
Statskontoret på ett tillfredsställande sätt genomfört sina uppdrag.
Statskontorets ekonomiska resultat visar att Statskontoret genom den under
budgetåret inledda omställningen och minskningen av verksamheten redovisar ett
stort anslagssparande.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende Statskontoret.
Slutsatser
Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer för Statskontorets verksamhet
och finansiering som lagts fast i 1992 och 1993 års budgetpropositioner bör
gälla även för budgetåret 1994/95.
En huvuduppgift för Statskontoret är att ge stöd åt regeringens arbete med
omprövning och förnyelse av offentlig sektor. Regeringen och regeringskansliet
kommer i olika former att ge Statskontoret uppdrag som i första hand är
inriktade på följande huvudfrågor i förändringsarbetet:
- att ompröva statlig och statligt finansiserad verksamhet
- att utveckla och verksamhetsanpassa mål- och resultatstyrningen
- att renodla verksamhetsformerna för offentlig produktion
- att utveckla samverkan och tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat och
kommun
- att fullfölja bolagisering och privatisering av statlig verksamhet som kan
bedrivas i konkurrens på marknaden samt främja en ökad användning av
anbudskonkurrens i statlig verksamhet
- att utveckla och förändra statsförvaltningens struktur och arbetsformer inför
ett ökat europeiskt förvaltningssamarbete
- att utveckla en öppen elektronisk infrastruktur för effektiv informa-
tionsförsörjning inom statsförvaltningen och i det europeiska förvaltnings-
samarbetet
Som tidigare anförts avser regeringen att ge Statskontoret ytterligare uppdrag
avseende organisations- och strukturförändringar i den statliga förvaltningen.
Regeringen avser vidare att ge Statskontoret i uppdrag att under budgetåret
1994/95 medverka i utvecklingen av en infrastruktur för infor-
mationsförsörjningen inom statsförvaltningen och i det europeiska förvalt-
ningssamarbetet. Insatserna föreslås finansieras över det under Finans-
departements huvudtitel uppförda anslaget D 5. Utvecklingsarbete.
Några grundstenar för de fortsatta infrastrukturella insatserna för statens
informationsförsörjning läggs bl.a. genom arbetet i delegationen (Dir. C
1991:03) för statliga myndigheters telekommunikationer (STATTEL-delegationen).
Delegationen - som enligt sina direktiv skall ha avslutat sitt arbete före
utgången av år 1994 - har i skrivelse till regeringen den 6 oktober 1993
hemställt om att få fortsätta sitt arbete till utgången av år 1995. Som skäl för
en förlängning anför delegationen att den planerade upphandlingen av en
telefonitjänst för statsförvaltningen kräver ett omfattande arbete med att ta
fram kravspecifikationer och att marknadsförutsättningarna för en upphandling i
konkurrens bedöms föreligga först under 1995.
Regeringen finner det angeläget att utnyttja och understödja en begynnande
konkurrens på telemarknaden genom upphandlingen av en för statliga myndigheter
gemensam telefonitjänst. Medel har därför beräknats för en fortsatt verksamhet
under hela budgetåret 1994/95. Statskontoret skall inom ramen för sin
uppdragsverksamhet ge fortsatt stöd till STATTEL-delegationen. Därutöver har för
andra kostnader än löner, bl.a. konsultinsatser, preliminärt beräknats 3,5
miljoner kronor på det under Finansdepartements huvudtitel uppförda anslaget D
5. Utvecklingsarbete. Regeringen avser att ta initiativ till en uppföljning av
resultatet av de åtgärder som hittills vidtagits och en bedömning av
möjligheterna att realisera de besparingsmål som angetts i regeringens direktiv
till delegationen. Regeringen kommer därefter att ta ställning till inriktningen
av och formerna för det fortsatta arbetet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statskontoret: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett
anslag på 1 000 kr.
D 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och
prognoser
1992/93 Utgift 442 844 212
1993/94 Anslag 418 421 000
1994/95 Förslag 342 634 000
Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för den statliga
statistikproduktionen och ansvarar för huvuddelen av denna. SCB producerar även
statistik på uppdrag under anslaget D 9. Statistiska centralbyrån:
Uppdragsverksamhet.
Verksamheten bedrivs i Stockholm och Örebro samt vid regionala kontor i Luleå,
Göteborg och Malmö. SCB har dessutom en riksomfattande intervjuarkår.
SCB har till uppgift att ansvara för statistikproduktion och internationell
statistisk rapportering som inte åligger någon annan myndighet samt samordna
statistik och utarbeta statistiska nomenklaturer och klassifikationer. SCB skall
verka för att den statliga statistiken är objektiv och görs allmänt tillgänglig
samt på olika vägar underlätta uppgiftslämnandet och se till att lämnade
uppgifter på ett effektivt sätt skyddas genom anonymitet och sekretess.
53
Statistiska centralbyrån
SCB ingår bland de myndigheter som först för budgetåret 1993/94 skall avlämna en
årsredovisning enligt den nya förordningen för budgetprocessen. SCB har
emellertid redan för budgetåret 1992/93 avlämnat en årsredovisning i linje med
kraven i den nya förordningen. Någon formell granskning av avlämnad resul-
tatredovisning har emellertid inte utförts av Riksrevisionsverket (RRV).
SCB har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen
redovisat verksamheten indelat i delprogram som ansluter till departementens
ansvarsområden. Strukturen överensstämmer i huvudsak med den som lämnats i den
fördjupade anslagsframställningen för perioden 1990/91-1992/93.
Verksamheten har i stort sett följt planerna. Tidsmässiga eftersläpningar i
statistikproduktionen har minskat och anslagssparandet har ökat med 5 miljoner
kronor. Det ackumulerade anslagssparandet uppgår till 35 miljoner kronor, vilket
utgör 8 % av det tilldelade ramanslaget.
SCB framhåller att arbetet med kostnadsbesparingsprogrammet har börjat ge
effekter i form av sänkt kostnadsnivå och förbättrad produktivitet. Satsningarna
på att förbättra kvaliten har inneburit förbättringar i statistikens relevans,
noggrannhet och tillgänglighet.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
SCB lämnade förra året en fördjupad anslagsframställning för perioden
1993/94-1995/96. I regeringens budgetbehandling prövades dock SCB endast i ett
ettårsperspektiv i avvaktan på förslag från den kommitté (dir. 1993:9) som
arbetar med att anpassa den statliga statistiken till de principer för
ansvarsfördelning mellan SCB och andra myndigheter som riksdagen godkänt
(bet.1992/93:FiU7, rskr. 1992/93:122). Huvudförslaget i SCB:s treårsplan låg
dock till grund för beräkning av anslaget för budgetåret 1993/94 (prop.1992/93-
:182, bet.1992/93:FiU22, rskr. 1992/93:304).
I sin enkla anslagsframställning har SCB utgått från att den allmänna
inriktningen i huvudförslaget skall gälla även under budgetåret 1994/95 i
avvaktan på regeringens och riksdagens ställningstagande till
Genomförandekommitténs förslag. SCB anmäler även vissa förslag till ny statistik
samt ett ökat medelsbehov för hantering av dödsorsaksbevis, ett behov som är en
oförutsedd konsekvens av den ändrade folkbokföringen.
Genomförandekommittén
Genomförandekommitténs förslag och bedömningar avseende ändringar i
ansvarsfördelningen för den statliga statistiken har presenterats i två
delrapporter och en slutrapport (SOU 1994:1) Ändrad ansvarsfördelning för den
statliga statistiken. Kommittén har gått igenom all nuvarande anslagsfinansierad
statistik vid SCB och lämnar ett detaljerat förslag på vilken statistik som
skall styras direkt av sektorsmyndigheter resp. av SCB. Kommitténs bedömningar
bygger på en genomgång av vad som bör klassificeras som officiell statistik och
vilka krav som skall ställas på de myndigheter som får ansvar för den officiella
statistiken. Särskild vikt har lagts vid önskemålet att så mycket som möjligt
hålla ihop beställaransvaret för ett samhällsområde.
Kommittén föreslår att sammanlagt ca 90 miljoner kronor läggs ut på sektorsmyn-
digheter. Tidigare har redan statistik på drygt 50 miljoner kronor lagts ut för
jordbruks- och skolstatistik. Därmed beräknas hälften av SCB:s omsättning bli
anslagsfinansierad.
Kommittén lämnar också förslag beträffande SCB:s informationsansvar för
officiell statistik, omfattning och inriktning av de anslagsfinansierade
databaserna m.m.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande målet för den verksamhet som SCB ansvarar för överensstämmer
med de mål som hittills gällt och skall vara
-att verka för att den statliga statistiken håller en god kvalitet, är objektiv
och görs allmänt tillgänglig med beaktande av att uppgiftslämnandet underlättas
och att lämnade uppgifter skyddas genom anonymitet och sekretess,
-att ansvara för statistikproduktion och internationell rapportering som inte
åligger annan myndighet.
Resurser: Ramanslag 1994/95342 634 000 kronor
Övrigt: Medelsberäkningarna bygger på SCB:s budgetförslag. Därutöver har 975
000 kronor beräknats för merarbetet i dödsorsaksregistret. Anslaget har minskats
med 80 078 000 kronor med hänsyn till ändrad ansvarsfördelning.
Mot bakgrund av att verksamheten skall anpassas till nya förhållanden prövas
verksamheten endast för ett år.
Resultatbedömning
Regeringen ser positivt på att verksamheten genomförts enligt planerna samtidigt
som kostnaderna kunnat hållas nere och statistikens kvalitet förbättrats.
Regeringen delar också SCB:s uppfattning att kvalitetsfrågorna även framdeles
måste ges hög prioritet.
Ändrad ansvarsfördelning
Den nya ansvarsfördelningen för statlig statistik skall ses som ett led i
pågående förändringar av regeringens styrning av statsförvaltningen, men också
som en följd av en förändrad informationsmiljö. Delegering av ansvar och
befogenheter till myndigheterna, ökade krav på resultat och uppföljning samt ett
ökat internationellt samarbete påverkar informationsbehoven. Statistiken måste
bli mer aktuell, specificerad och verksamhetsanpassad samt mer tillgänglig för
fler aktörer än tidigare. Användarna bör i större utsträckning än tidigare kunna
påverka statistikens omfattning, inriktning och dess kostnader.
Regeringen anser att Genomförandekommitténs förslag till ansvarsfördelning
mellan SCB och sektorsmyndigheterna är väl avvägt. Det kommer att leda till en
bättre anpassning av statistikens innehåll, ett ökat kostnadsmedvetande och
bättre utnyttjande av offentliga medel. Eftersom effektiviteten i statis-
tikproduktionen i sista hand avgörs av statistikens användning är det viktigt
att användarna har den statistiska kompetens som krävs för uppgiften. Regeringen
bedömer att förslaget kommer att resultera i att myndigheterna stärker sitt
statistiska kunnande.
I likhet med Genomförandekommittén anser regeringen att det finns stora
fördelar att genomföra förändringarna skyndsamt. Frågan har utretts under lång
tid och berörda parter är väl förtrogna med förslagen. Ett snabbt genomförande
kommer dessutom att underlätta en anpassning av myndigheternas organisationer
till de nya förutsättningarna. Praktiska problem får lösas efter hand. De
erfarenheter som finns om beställaransvar för statistiken på skol- och
jordbruksområdet bör också kunna ge viss vägledning.
Genomförandekommitténs kontakter med de föreslagna sektorsansvariga
myndigheterna tyder på att förändringarna på kort sikt kommer att bli marginella
både vad gäller statistikens innehåll och SCB:s medverkan. Eftersom SCB dessutom
vidtagit en rad åtgärder för att klara en ändrad ansvarsfördelning bedömer
regeringen att konsekvenserna för SCB:s personal i första hand kommer att
medföra krav på förändrat arbetssätt. På längre sikt kan det bli större
förändringar dels genom prövningen av vilken statistik som ska tas fram, dels
genom att SCB kan få ökad konkurrens.
Frågan om de rättsliga aspekterna kring insamlade statistiska grunddata och
upprättade register utreds för närvarande i en särskild utredning
Integritetsskyddsutredningen (dir. 1992:110). Utredningen framhåller i ett
delbetänkande (SOU 1993:83) att det från integritetsskyddssynpunkt inte finns
något principiellt hinder mot att genomföra en ändrad ansvarsfördelning.
Åtskilliga remissinstanser anser att utredningens förslag kan få konsekvenser
för statistikens tillgänglighet. Regeringen bedömer dock att de problem som
tagits upp till stor del kommer att kunna lösas inom ramen för SCB:s
databasservice. Vidare kommer Integritetsskyddsutredningen i sitt fortsatta
arbete att också beakta tillgänglighetsaspekten. Utredningen lämnar sitt
slutbetänkande inom kort.
Regeringen ansluter sig i stort till Genomförandekommitténs förslag om vilka
sektorsmyndigheter som skall få ett sektorsansvar för officiell statistik (se
tabell 1 nedan). På följande områden har regeringen en avvikande mening:
- Ansvaret för publikationen Välfärdsbulletinen bör ligga kvar på SCB, och
innehållet anpassas till de krav på spridning och offentliggörande som den
officiella statistiken ställer. Välfärdbulletinen spänner över flera
sektorsområden och har sin tyngdpunkt i undersökningarna om
levnadsförhållanden. Eftersom SCB i det nu lagda förslaget får ansvar för
huvudparten av den statistik som berörs bör också medel för publicering vara
kvar.
- Ansvaret för statistik inom området Boende och Byggande bör inte delas upp
mellan Boverket och SCB på det sätt som Genomförandekommittén föreslår. Med
hänsyn till att en stor del av statistikproduktionen inom området bl.a.
används för att framställa vissa indexserier för byggsektorn och eftersom
ansvaret för dessa indexserier även fortsättningsvis skall ligga på SCB bör
frågan om vem som framdeles bör ansvara för hela statistiken övervägas
ytterligare. I avvaktan härpå bör ansvaret för statistiken inom området Boende
och Byggande tills vidare ligga kvar på SCB.
- Ansvaret för statistiken över arbetsskador och arbetsmiljö delas inte upp
mellan Arbetarskyddsstyrelsen och Arbetsmiljöinstitutet utan hålls samman av
Arbetarskyddsstyrelsen.
- Delegationen för prognos- och utvecklingsverksamhet (DPU) föreslås få ansvaret
för transportstatistiken. Frågan har diskuterats i Genomförandekommittén, men
någon utläggning föreslogs inte eftersom DPU:s verksamhet inte bedömdes ha den
stabilitet som krävdes. Regeringen anser dock att verksamheten har en lång-
siktig karaktär. Av 1993 års forskningsproposition framgår också att statistik
rörande transporter och prognoser skall ingå i DPU:s verksamhetsområde.
Regeringen kommer att vidta ytterligare åtgärder för att ge verksamheten den
stabilitet som krävs.
Regeringen anser vidare i likhet med Genomförandekommittén och
Integritetsskyddsutredningen att ett beställaransvar för officiell statistik är
ett myndighetsansvar av sådan karaktär att det bör regleras i respektive
myndighets instruktion.
Förslaget till ändrad ansvarsfördelning får sammantaget sett inga budget-
effekter på statsbudgeten vad avser kostnader för statistikproduktionen.
Utgångspunkten är att de sektorsmyndigheter som får ansvar för statistik också
tilldelas de resurser som är avsedda för statistiken. Dessa resurser omfattar
såväl statistikproduktion som produktspecifikt utvecklingsarbete och andel av
gemensamma kostnader, inklusive andel av SCB:s centrala metod- och
informationskostnader.
Tabell 1 Beräkning av anslag för statistik till sektorsmyndigheter
och departement
_______________________________________________________________________
Huvud- Anslags- Statistik- Belopp
titel beteckning område tkr
_______________________________________________________________________
I C 1.Regeringskansliet m.m.
KulturdepartementetMassmedier 210
Miljö- och naturresurs-Samlingspublikation1 338
departementet
II G 5.Brottsförebyggande rådetKriminal och rättsv.5 949
IV F 1.Överstyrelsen för civilVaror 1 058
beredskap
V F 3.Socialstyrelsen Socialtjänst, hälsa,15 333
sjukvård, dödsorsaker
F 11.BarnombudsmannenBarns levnadsförh.210
VI F 5.Delegationen för Transporter 9 291
prognos- och utred-
ningsverksamhet
VII D 2.KonjunkturinstitutetInvest. prognoser2 940
D 4.RiksrevisionsverketTaxeringsutfall210
D 6.Statskontoret Offentlig sektor1 965
E 1.Statens arbetsgivarverkStatliga löner1 700
VIII C 50.Verket för högskoleserviceHögskola8 399
A 1.Skolverket1 Lärarprognoser,2 357
publicering av
skolstatistik
F 3.UtbildningsdepartementetUtbildn.stst.årsbok419
IX D 1.Fiskeriverket Fiske 3 828
C 2.Skogstyrelsen Skog 1 104
H 3.Livsmedelsekonomiska
samarbetsnämnden1Publicering 100
X B 1.ArbetarskyddsstyrelsenArbetsskador och5 294
arbetsmiljö
XI B 1.Statens kulturrådKultur m.m. 1 451
D 1.Statens invandrarverkInvandring575
XII B 2.Närings- och utvecklings-Internationella
verket (NUTEK) företag, energi,12 071
info.teknologi
XIV A 2.Statens naturvårdsverk2Miljövård2 466
A 9.KemikalieinspektionenKemikalier1 810
Totalt 80 078
_______________________________________________________________________
1Utöver belopp för tidigare utlagd statistik.
2Utöver särskilt anslag för miljöstatistik på XIV ht.
SCB:s framtida uppgifter
Som en följd av en ändrad ansvarsfördelning kommer SCB:s verksamhet att
koncentreras på samhällets grundläggande statistiktjänster. SCB skall således
ansvara för att ta fram statistik och tillhandahålla databaser för centrala och
sektorövergripande statistikbehov. Verket ges en starkare roll inom ramen för
samordning och bevakning av Sveriges officiella statistik (SOS) och får även en
central roll i det internationella statistiksamarbetet och när det gäller
grundläggande metodutveckling för officiell statistik. Med denna inriktning
bedömer regeringen att statistiken ges bättre förutsättningar att fungera i en
informationsmiljö med allt fler aktörer både nationellt och internationellt.
54
SCB:s verksamhet omfattar tre huvuduppgifter:
- ansvar för centrala förvaltningsuppgifter avseende officiell statistik
- ansvar för produktion av viss officiell statistik
- mot avgift producera statistik och tjänstgöra som konsult i statistiska
frågor.
Därutöver föreslås SCB få ansvar för vissa uppgifter som inte ryms inom dessa
områden, men som ändå bör ligga på verket. Det gäller bl.a. viss analys- och
prognosverksamhet inom områdena befolkning, arbetsmarknad och utbildning. I
likhet med Genomförandekommittén anser regeringen att det är en fördel att det
finns en samlad resurs på detta område.
Vidare bör SCB även i fortsättningen föra det allmänna Företags- och
Arbetsställeregistret (CFAR).
Med en mer decentraliserad statistikmodell blir SCB:s centrala förvaltnings-
uppgifter viktigare. Till dessa uppgifter bör följande funktioner knytas:
- Samordning och bevakning av Sveriges officiella statistik (SOS). Verksamheten
regleras i statistikförordningen (SFS 1992:1668). SCB skall ha ett samlat
ansvar för hela SOS-systemet och ansvarar för att ta fram föreskrifter inom
området.
- Information och statistikservice omfattande biblioteksservice, arkiv och
upplysningstjänst.
- Nationell statistiksamordning. Arbetet inriktas på standarder och
nomenklaturer som griper över flera områden. Områdesspecifika sam-
ordningsfrågor ansvarar ansvariga statistikmyndigheter för.
- Internationellt statistiksamarbete. SCB:s arbete inriktas på samordning av
olika statistikansvarigas medverkan i detta samarbete. En viktig uppgift är
att underlätta kontakten mellan statistikansvariga i Sverige och
internationella organ. Den rutinmässiga rapporteringen till internationella
organisationer är t.ex. mycket omfattande och förväntas öka kraftigt. Av
kostnadsskäl och ur kvalitetssynpunkt bör eftersträvas att detta i
normalfallet sköts av SCB.
- Grundläggande metodutveckling. Arbetet inriktas på generella metodinsatser
riktade till det officiella statistiska systemet.
- Ansvar för vissa centrala databaser (anslagsfinansierad databasservice). Det
är viktigt att de data som tagits fram inom ramen för den officiella
statistiken kan göras tillgängliga för återanvändning och vidarebearbetning
med ett fullgott integritetsskydd. Därmed minskar kostnaderna både för
användarna av statistiken och för uppgiftslämnarna. Regeringen delar
Genomförandekommittens bedömning att för att statistiken skall vara
lättillgänglig bör SCB:s databasservice omfatta såväl statistikdatabaser som
centrala objektdatabaser och analysinstrument för modellbaserade kalkyler.
Vidare bör vissa internationella data och central utländsk statistik ingå.
Med den nya ordningen kommer statistikbehoven i större utsträckning att
tillgodoses direkt av berörd sektorsmyndighet. Många användare har emellertid
primärt intresse av att samtidigt kunna komma åt uppgifter från flera olika
områden samt att kunna relatera de egna uppgifterna till andra material. Vid
uppbyggnad av SCB:s centrala anslagsfinansierade databaser och databasservice
bör dessa behov beaktas.
Kostnaderna för SCB:s verksamhet bygger på huvudalternativet i treårsplanen och
är bara till viss del anpassade till de nya förutsättningar som en ändrad
ansvarsfördelning innebär. Inom ramen för anslaget kan därför vissa
omprioriteringar behöva genomföras.
Tabell 2 Beräkning av anslag till SCB
_______________________________________________________________________
Uppgift Funktion/Statistikområde Belopp
tkr
_______________________________________________________________________
Statistik- Arbetsmarknad 70 752
produktion Befolkning m.m. 13 935
via anslag Bostäder och byggande 23 450
Handel med varor och tjänster7 908
Inkomster och inkomstfördelning17 976
Levnadsförhållanden 17 898
Medborgarinflytande 12 357
Miljövård och naturresurshushållning8 300
Nationalräkenskaper 11 467
Näringsverksamhet (och centr.ekon.stat)44 379
Offentlig ekonomi 3 792
Priser och konsumtion 26 016
Utbildning och forskning 3 480
FörvaltningSamordning och bevakning av SOS5 861
statlig Information och statistikservice17 086
statistik Nationell statistiksamordning5 558
Internationellt statistiskt samarbete3 537
Grundläggande metodutveckling7 827
Databasservice 8 287
Övrigt Analyser och prognoser 17 627
Befolkning och regioner m.m.3 940
Centralt företags- och arbets-
ställeregister (CFAR) 6 102
Totalt 337 5341
_______________________________________________________________________
1Dessutom tillkommer 5,1 miljoner kronor avsatta till regeringens disposition.
Slutsatser
Mot bakgrund av den prövning som gjorts av verksamheten i anslutning till SCB:s
anslagsframställning samt Genomförandekommitténs förslag om ändrad
ansvarsfördelning för den statliga statistiken drar regeringen följande
slutsatser.
De övergripande målen ligger fast och verksamheten anpassas till den nya
ansvarsfördelningen. Det innebär att förvaltningsuppgifterna kan behöva omprövas
i förhållande till den treårsplan som lagts. De statistikområden som SCB
ansvarar för skall däremot i huvudsak följa den inriktning som formulerats av
SCB i berörda statistikprogram och enligt den nivå som huvudförslaget anger.
Mot bakgrund av de förändringar som en ny ansvarsfördelning innebär föreslås
ingen treårsram.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 342 634 000 kronor
D 9. Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet
1992/93 Utgift -
1993/94 Anslag 1 000
1994/95 Förslag 1 000
På uppdrag av en myndighet skall SCB inom sitt ansvarsområde och i mån av
resurser
- utföra statistiska undersökningar samt intervju- och enkätundersökningar,
- utföra manuell och maskinell statistisk databehandling,
- bedriva statistisk konsultationsverksamhet.
SCB får också åta sig sådana uppdrag från andra uppdragsgivare och bedriva
tjänsteexport.
Statistiska centralbyrån
SCB har i sin årsredovisning för budgetåret 1992/93 redovisat verksamheten i
verksamhetsområdena Anslagsverksamhet och Uppdragsverksamhet.
Uppdragsverksamheten svarade för 25 % av SCB:s hela omsättning och intäkterna
uppgick till 176 miljoner kronor. SCB redovisar en kraftig resultatförbättring
under budgetåret 1992/93. Riskkapitalet uppgår nu till 30 miljoner kronor eller
ca 17 % av omsättningen.
Överskottet är ett resultat av de åtgärder som satts in för att förbättra
kostnadsläget och som resulterat i en taxesänkning fr.o.m. budgetåret 1993/94.
SCB har i en särskild skrivelse lämnat ett förslag till regeringen om att få
fortsatt dispositionsrätt till hela överskottet trots att det för närvarande
överskrider 10 %. Skälen är i huvudsak den stora omställning som den ändrade
ansvarsfördelningen innebär och de marknadsföringsåtgärder som verket bedömer
nödvändiga riktade mot framför allt beställarmyndigheterna. SCB räknar med att
verkets uppdragsverksamhet kommer att öka kraftigt och att överskottet därmed
inte kommer att överstiga 10 %.
Föredragandens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
SCB skall genom sin uppdragsverksamhet öka statistikens och de statistiska
datalagrens tillgänglighet och användning. Verksamheten skall bedrivas på ett
kostnadseffektivt sätt.
Resurser
SCB skall ha ett formellt 1000-kronorsanslag för uppdragsverksamheten.
Verksamheten skall finansieras till fullo av beställaren enligt principen om
full kostnadstäckning som ekonomiskt mål.
Resultatbedömning
SCB:s årsredovisning visar på ett tillfredställande sätt att de åtgärder verket
vidtagit för att förbättra lönsamheten i den uppdragsfinansierade verksamheten
varit framgångsrika och bl.a. kommit statistikanvändarna till godo genom
taxesänkningar. Regeringen noterar dock att SCB inte lyckats klara kraven på att
öka omsättningen med 10 % under budgetåret 1992/93, men att kraven för hela
treårssperioden uppfyllts.
Slutsatser
Med den ändrade ansvarsfördelningen för statlig statistik förväntas upp-
dragsverksamheten öka kraftigt. SCB bör därför se över och anpassa sina rutiner
till de nya kraven. Regeringen kommer först efter att SCB inlämnat ytterligare
underlag att ta ställning till hur det ackumulerade överskottet bör disponeras.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95
anvisar ett anslag på 1 000 kronor.
55
D 10. Nämnden för offentlig upphandling
1992/93 Utgift 1 492 914
1993/94 Anslag 6 051 000
1994/95 Förslag 6 317 000
Nämnden för offentlig upphandling (NOU) har till uppgift att utöva tillsyn över
den offentliga upphandlingen enligt lagen om offentlig upphandling (1992:1558,
ändr. 1993:924).
Nämnden för offentlig upphandling
Nämnden inrättades den 15 mars 1993. Verksamhetsindelning med precisering av
dess prestationer gjordes således inte förrän i regleringsbrevet för budgetåret
1993/94. Det är därför inte möjligt att för budgetåret 1992/93 fördela
kostnaderna på dessa prestationer.
Nämnden har sedan inrättandet kontinuerligt och i stor omfattning lämnat
information i frågor om offentlig upphandling till kommuner, statliga
myndigheter, utredare, konsulter m.fl. Nämnden har vidare bl.a. biträtt flera
departement i upphandlingsfrågor och deltagit i en stor mängd konferenser om den
nya upphandlingslagen.
Under våren 1993 påbörjades uppbyggnaden av NOU:s kansli, som beräknas komma
att uppgå till 6-8 tjänstemän.
Av de anslagna medlen för nämndens insatser på upphandlingsområdet fr.o.m. 1
januari 1993, 3 241 000 kronor, har totalt 1 493 000 kronor tagits i anspråk.
Merparten av nämndens initialkostnader har dock inte hunnit belasta budgetåret
1992/93.
Nämnden behöver även reservera medel för flyttning till nya lokaler.
Anslagssparandet uppgår till 1 748 000 kronor.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande målet för den verksamhet som Nämnden för offentlig upphandling
ansvarar för skall för budgetåren 1994/95 - 1996/97 vara att verka för att
offentlig upphandling sker affärsmässigt, effektivt och i enlighet med
nationella regler samt att de nationella reglerna överensstämmer med EES-avtalet
och GATT-överenskommelsen om statlig upphandling (GATT-ÖS).
Resurser
Ramanslag 1994/95 6 317 000 kr
Resultatbedömning
Eftersom NOU nyligen har inrättats saknades mål för verksamheten för budgetåret
1992/93. Det är därför inte möjligt att göra någon resultatbedömning. Fr.o.m.
budgetåret 1993/94 har verksamheten delats in i fyra områden, nämligen,
information och rådgivning, tillsyn, utveckling samt regeringsstöd.
56
Slutsatser
När NOU inrättades (prop. 1992/93:88 bet. 1992/93:FiU24, rskr. 1992/93:347)
förutsatte regeringen att nämnden administrativt skulle knytas till
Riksrevisionsverket (RRV). RRV kommer att flytta till nya lokaler i augusti
1994. I anslutning härtill har det visat sig mer ändamålsenligt för nämnden att
upphandla administrativt stöd hos Statskontoret. När Statskontoret flyttar till
nya lokaler på Riddarholmen kommer därför nämnden att flytta in i samma lokaler
som Statskontoret. Regeringen delar NOU:s bedömning bl.a. mot bakgrund av att
Statskontoret har en betydelsefull kompetens vad gäller upphandling och
IT-frågor. Den geografiska närheten till Kommerskollegium och de båda kommunför-
bunden bör vidare kunna underlätta samverkan i upphandlingsfrågorna.
Regeringen biträder NOU:s förslag till anslagsberäkning. Anslagssparandet bör
bl. a. användas för att finansiera flyttningen till nya lokaler.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Nämnden för offentlig upphandling för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 6 317 000 kr.
57
E Statliga arbetsgivarfrågor
E 1. Statens arbetsgivarverk
1992/93 Utgift50 977 230
1993/94 Anslag47 848 000
1994/95 Förslag1 000
Statens arbetsgivarverk (SAV) är enligt sin instruktion (1989:517, ändrad senast
1992:776) central förvaltningsmyndighet för dels förhandlingar i och samordning
av frågor som rör reglering av förhållandet mellan offentliga arbetsgivare och
deras arbetstagare, när det gäller anställnings- och arbetsvillkor som
fastställs under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer, dels arbetsgivarpolitiken och arbetsmarknadsfrågor inom
statsförvaltningen.
SAV skall också inom sitt verksamhetsområde följa upp och utvärdera effekterna
av kollektivavtal som verket har slutit.
Det övergripande målet för SAV:s verksamhet skall vara att utveckla och
samordna den statliga arbetsgivarpolitiken.
Statens arbetsgivarverk
Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 bör SAV i samråd med
Riksrevisionsverket (RRV) förbereda ombildningen av SAV till uppdragsmyndighet i
enlighet med vad som sägs under anslaget F1. i 1993 års budgetproposition (prop.
1992/93:100 bil. 8, bet. 1992/93:AU10, rskr. 1992/93:205). SAV har den 12
november 1993 till regeringen lämnat en första redovisning av
förberedelsearbetet för ombildningen.
SAV har mot denna bakgrund för budgetåret 1994/95 lämnat en enkel
anslagsframställning. SAV har i sin årsredovisning under resultatredovisningen
redovisat följande verksamhetsgrenar
- delegations- och kontaktverksamhet,
- information,
- lönepolitik och lönesystem,
- samhällsekonomi, utredning och statistik,
- förnyelse; struktur-, kompetens- och ledningsfrågor,
- arbetsmiljö-, medbestämmande och jämställdhet och
- EG, internationella frågor och forskningsfrågor.
I SAV:s treårsplan för perioden 1991/92-1993/94 fanns ett antal mål angivna för
olika verksamhetsområden. Lönepolitiken har varit ett av SAV:s mest prioriterade
områden. Efter lönerevisionen 1992 har SAV genomfört en enkät om det
lönepolitiska läget på myndigheterna. Enkätresultaten visar att närmare hälften
av myndigheterna idag har utarbetat ett skriftligt policydokument för sin
lönepolitik. Myndigheterna redovisar en bättre förmåga att differentiera
lönerna. SAV konstaterar sammanfattningsvis att den lönepolitiska medvetenheten
hos myndigheterna och det arbetsgivarpolitiska kunnandet ökat de senaste åren.
SAV har använt sig av IMU-testologens Servicebarometer för att få en
uppfattning om avnämarnas syn på kvaliteten av SAV:s service. Av undersökningen
framgår att myndigheterna ansåg att SAV:s service var bättre under 1992 än under
1991. Samtidigt har kostnaderna kunna minskas för verksamheten.
Arbetet med att ta fram mätmetoder och resultatmått har fortsatt under året.
För att få underlag dels till dessa, dels till ekonomiska data om
slutprestationer m.m. införde SAV fr.o.m. den 1 juli 1993 en tidredovisning och
en kontoplan indelad i slutprestationer.Enligt SAV:s bedömning är det ekonomiska
resultatet i verksamheten tillfredsställande. Omkostnaderna har totalt kunnat
minskas under året trots att tillgänglighet och service ökat. Sammanlagt har
åtgärderna för att minska utgifterna och öka intäkterna medfört att SAV:s
överskott även för 1992/93 är stort och uppgår till 12 817 000 kr. Tillsammans
med tidigare års överskott, uppgår det ackumulerade överskottet till
26 891 000 kr. SAV hemställer att det ackumulerade överskottet på anslaget som
beräknas finnas kvar vid budgetåret 1993/94 års utgång, enligt SAV:s budget 21
389 000 kr, överförs till den nya arbetsgivarorganisationen. Överskottet skall i
första hand finansiera kostnader i samband med ombildningen, i andra hand
reserveras för reinvesteringar, utvecklingsprojekt och särskilda åtgärder i
samband med förhandlingar.
SAV hemställer vidare att 66 498 000 kr, dvs. nuvarande anslag på
47 848 000 kr samt 19 990 000 kr i beräknade inkomster från affärsverken och
vissa icke statliga institutioner, överförs till myndigheter och andra
organisationer som det ombildade SAV skall företräda, för att bekosta deras
avgifter till arbetsgivarorganisationen.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar. RRV påpekar dock att
det kvarstår utvecklingsbehov i flera viktiga avseenden, men konstaterar
samtidigt att dessa utvecklingsbehov i väsentliga delar täcks in av eller kan
kopplas till det pågående utvecklingsarbetet inom SAV. Enligt RRV:s mening är
det angeläget att detta arbete fortskrider och att de områden som RRV angett,
såsom att följa upp kostnadsutvecklingen och produktivitetsutvecklingen över
tiden, ges prioritet.
58
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
För den kommande treårsperioden skall som övergripande mål för SAV:s verksamhet
gälla att utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken.
Resurser:
SAV skall vara en avgiftsfinansierad myndighet och ha ett 1 000-kronorsanslag.
Övrigt:
Följande nya anslag förs upp.
Ett ramanslag på 3 830 000 kr ställs till regeringens disposition för vissa
stabsuppgifter.
Det ackumulerade överskottet på anslaget E1. som finns kvar vid budgetårets 1-
993/94 utgång, enligt SAV:s budget 21 300 000 kr, överförs till ett reser-
vationsanslag för omställningskostnader
i samband med ombildningen av SAV. Anslaget skall disponeras av regeringen.
Resultatbedömning
SAV:s resultatredovisning avseende budgetåret 1992/93 innebär en förändring i
positiv riktning jämfört med föregående år.
Målformuleringarna är dock genomgående allmänt hållna och behöver utvecklas
ytterligare. I första hand behöver de förtydligas för att förbättra
möjligheterna till uppföljning. Slutprestationer finns angivna för respektive
verksamhetsgren. Redovisningen i denna del bedöms ge en god bild av SAV:s
verksamhet. Producerad volym anges genomgående. Jämförelser av slut-
prestationernas volym över tiden redovisas i begränsad utsträckning. Det finns
vissa brister i underlaget som gör att det inte är möjligt att fullt ut bilda
sig en uppfattning om kostnaderna per slutprestation under det nu aktuella
budgetåret, inte heller för att bedöma produktiviteten och hur den utvecklats
över tiden.
Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende SAV. Regeringen instämmer dock i RRV:s påpekande
att det är angeläget att det utvecklingsarbete, bl.a. avseende möjlighter till
uppföjning av konstnads- och produktivitetsutveckling över tiden, som påbörjats
på SAV fortskrider.
Slutsatser
Ombildningen av SAV till uppdragsmyndighet innebär ingen förändring av det
övergripande målet för SAV:s verksamhet, som föreslås oförändrat budgetåret
1994/95.
Regeringen har i prop. 1993/94:77 föreslagit att SAV ombildas till en
uppdragsmyndighet med en något modifierad organisation i förhållande till den
som presenterades i 1993 års budgetproposition. Regeringen har i prop.
1993/94:77 föreslagit att uppdragsmyndighetens beslutande organ i stället för
ett årsmöte skall utgöras av ett arbetsgivarkollegium. Kollegiets ledamöter
skall utses av regeringen. Kollegiet skall bl.a. fastställa de avgifter som
skall betalas till uppdragsmyndigheten. Det blir således myndigheterna som
kommer att dimensionera och finansiera SAV efter ombildningen.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att SAV:s ramanslag fördelas på
myndighetsanslagen i proportion till respektive myndighets andel av den totala
lönesumman i staten per den 30 september 1993. Affärsverken och vissa icke
statliga organisationer undantas därför att de tidigare har debiterats avgift
direkt av SAV. Myndigheter, vars förvaltningskostnader finansieras till minst 75
% av avgiftsinkomster som de får disponera, undantas också. Dessa myndigheter
bör istället ompröva nivån på sina avgifter. (Metoden för hur detta bör
genomföras finns närmare beskriven i finansplanen under avsnittet särskilda
frågor).
Regeringen finner det för närvarande svårt att ta ställning till vilka
omställningsåtgärder vid ombildningen av SAV som kommer att kräva speciella
insatser. Ombildningen av SAV är i flera avseenden unik. Regeringen föreslår
därför att det överskott som SAV beräknar finns kvar på anslaget E1. vid
budgetåret 1993/94 års utgång förs upp som ett reservationsanslag till
regeringens disposition för omställningskostnader i samband med ombildningen av
SAV.
SAV kommer liksom hittills att följa och bevaka utvecklingen på det statliga
arbetsgivarpolitiska området. För uppgifter i anslutning till detta föreslår
regeringen att ett ramanslag, beräknat till 3 830 000 kr av SAV:s ramanslag,
ställs till regeringens disposition. Anslaget är avsett för sådana
stabsuppgifter som regeringen kan komma att efterfråga hos SAV och som normalt
inte ingår i SAV:s arbete.
Regeringen har tidigare under anslaget D8. bl.a. föreslagit att
1 700 000 kr skall tillföras SAV i samband med att förhandlingsstatistiken för
den statliga sektorn överförs från Statistiska centralbyrån till SAV. Dessa
medel har tillförts SAV:s ramanslag. De överförda medlen avses endast täcka de
särskilda statistikbehov som i dag tas fram i samband med förhandlingsarbetet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens arbetsgivarverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000
kr.
E 2. Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter
Nytt anslag (ramanslag)3 830 000
Med hänvisning till vad som sägs under anslaget E1. anser regeringen att ett
särskilt anslag bör föras upp i statsbudgeten för ändamålet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter anvisar ett
ramanslag på 3 830 000 kr.
E 3. Till regeringens disposition för omställningskostnader
Nytt anslag (reservationsanslag) 21 300 000 kr
Med hänvisning till vad som sägs under anslaget E1. anser regeringen att ett
särskilt anslag bör föras upp i statsbudgeten för ändamålet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Till regeringens disposition för omställningskostnader anvisar ett
reservationsanslag på 21 300 000 kr.
59
E4. Statens löne- och pensionsverk
1992/93 Utgift -
1993/94 Anslag 1 000
1994/95 Förslag 1 000
Statens löne- och pensionsverk (SPV) är central förvaltningsmyndighet för frågor
som rör pensions- och grupplivadministration samt produktion av
personaladministrativa systemtjänster.
Det övergripande målet för SPV är att verka för att verksamheten bedrivs på ett
kostnadseffektivt sätt med beaktande av kravet att utbetalning av löner och
pensioner m.fl. förmåner skall vara korrekta. SPV:s verksamhet är helt
avgiftsfinansierad.
Statens löne- och pensionsverk
SPV har lämnat en fullständig årsredovisning för budgetåret 1992/93. I
redovisningen har verksamheten indelats i verksamhetsgrenarna Pension och Lön-
personaladministrativ verksamhet (Lön/PA). Pensionsverksamheten är i sin tur
indelad i resultatområdena Statlig pensionsförvaltning och Övrig
pensionsförvaltning. Strukturen överensstämmer med den som redovisades i den
fördjupade anslagsframställningen.
* För verksamhetsgrenen Pension anges följande uppgifter och mål.
- SPV skall tillhandahålla pensionsutbetalning enligt statliga villkor.
- SPV kan dessutom åta sig uppdrag att administrera pensioner enligt andra
pensionsvillkor. Sådana åtaganden sker under förutsättning att en korrekt
uppdelning i resultatområden görs.
- Verksamheten skall ha en omfattning och volym som ger hög effektivitet.
* Lön/PA- veksamheten skall
- tillhandahålla produkter som medverkar till en rationell PA-hantering hos
kunderna och som tillgodoser även små och medelstora kunders behov, samt
- utveckla/förbättra ADB-system för att tillgodose kundernas efterfrågan på
bl.a. lokal bearbetning.
SPV:s omsättning för budgetåret 1992/93 var 199 miljoner, en ökning med ca 6 %
jämfört med budgetåret 1991/92. Ökningen kan helt hänföras till det nya
resultatområdet Övrig pensionsförvaltning. Avgifterna för den statliga
pensionsförvaltningen har varit oförändrade sedan budgetåret 1991/92. SPV
konstaterar att det ekonomiska resultatet trots detta varit gynnsamt. För
budgetåret 1992/93 redovisas ett totalt överskott på 37 340 000 kronor, varav 15
914 000 kronor hänförs till pensionsverksamhet och 21 426 000 kronor till
Lön/PA-verksamhet. Överskottet inom Lön/PA-verksamheten beror i huvudsak på att
de medel som avsatts för utvecklingsverksamhet inte förbrukats under budgetåret
och att SPV erhållit en ersättning på grund av förseningen i utvecklingsarbetet.
Resurserna kommer att tas i anspråk under innevarande budgetår. SPV avser att
återföra överskotten i övrigt till kunderna genom att investera i effektivare
system och processer.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.
Vissa uppgifter om SPV:s resultat m.m. framgår av följande tabell. (Belopp i
tusen kr).
Balansräkning
Tillgångar 1992/931991/92 Skulder och Kapital1992/93
1991/92
Omsättningstillgångar1 062 8881
472 854 Kortfristiga skulder1 001 0831
Anläggningstillgångar4 5843 037 446 841
Verkskapital 66 390 29 050
Summa 1 067 4731 475 891
Summa 1 067 4731 475 891
Resultaträkning1992/931991/92 Finansieringsanalys1992/93
1991/92
Intäkter 186 654183 351
Verksamhetens kostnader161 552 Internt tillförda medel186 654
165 373 183 351
Finansiellt netto12 2384 847 Övrigt tillförda medel12 2384
847
Verksamhetsresultat37 34022
825 Summa tillförda medel198 892188
198
Extraordinära kostnader -6 030
Investeringar 2 942 3 037
Semmesterskuld - 6 030
Ökning av rörelsekap.35 79216
Årets kapitalförändring37 34016 795
795 Övrigt använda medel160 158162
336
Summa använda medel198 892188
198
SPV anger i sin enkla anslagsframställning att Pensions- och gruppliv-
verksamheten i stort följer den uppläggning som verket angav i den fördjupade
anslagsframställningen för budgetåren 1993/94-1995/96.
Inom området Löne- och personaladministrativ verksamhet har arbetet med att
utveckla ett nytt lokalt lönesystem för staten inte kunnat genomföras som
planerat. Projektet ("PA-90") har försenats med ungefär ett år, vilket enligt
SPV:s bedömning innebär att kostnadsbilden för de tre närmaste åren påverkas.
Förutom att redovisade kostnader för projektet senareläggs ett år, medför
förseningen extra kostnader för att förvalta de befintliga systemen. SPV utgår
från att tillgängliga medel skall vara tillräckliga för att genomföra projektet
trots de ändrade förutsättningarna.
60
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resultatbedömning
SPV:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att
de uppsatta målen kan nås.
Inom veksamhetsgrenen Pension har ett nytt resultatområde, Pen-
sionsförvaltning/Försäkring[2], byggts upp under budgetåret. Målet är att ge SPV
ökade volymer för att bättre utnyttja befintliga resurser och därmed sänka
kostnaderna för verksamheten totalt. Redovisningen av dessa samband är
knapphändig. Antalet anställda inom SPV har ökat med totalt 15 personer eller ca
5 %, sedan föregående budgetår, främst till följd av uppbyggnaden av det nya
resultatområdet. Samtidigt har de totala försäljningsintäkterna legat på i
stort sett samma nivå mellan åren 1991/92 och 1992/93. De av SPV redovisade
försäljningsintäkterna per årsarbetare, vilket kan ses som ett mått på
effektivitet, har därmed minskat något för hela verksamheten. Avgifterna för den
statliga pensionsverksamheten har varit oförändrade sedan budgetåret 1991/92.
SPV:s omsättning ökade under budgetåret tack vare verksamheten inom
resultatområdet Pensionsförvaltning/Försäkring. I den av SPV redovisade om-
sättningsökningen på 6 % ingår ränteintäkter. Omsättningsökningen exklusive
ränteintäkter uppgick till ca 2%. Större krav på redovisning av vilka effekter
uppdrag från icke-statliga uppdragsgivare får för SPV:s kärnverksamhet kan
ställas då uppbyggnadsskedet av det nya resultatområdet avslutats.
SPV har regeringens uppdrag att utveckla ett nytt lokalt löne- personal-
administrativt system för staten. Uppdraget har inte kunnat genomföras som
planerat. Leverantören av systemet har inte kunnat fullgöra det avtal som
ingåtts. Utvecklingsarbetet har startat i ny form med beräknade förseningar på
cirka ett år som följd.
SPV redovisar ett totalt överskott på ca 37 miljoner kronor för verksamheten
under budgetåret. Av detta kan ca 21 miljoner hänföras till Lön/PA-verksamheten
och förklaras av att de medel som avsatts för utvecklingsverksamhet inte
förbrukats under budgetåret. SPV har också erhållit ersättning från den tidigare
sammarbetspartnern på grund av försening av utvecklingsarbetet. Dessa resurser
kommer enligt SPV att tas i anspråk under innevarande budgetår 1993/94 för det
fortsatta arbetet med att utveckla ett nytt lönesystem. Överskottet inom
verksamhetsgrenen Pensioner utgörs till stor del av ränteintäkter, vilket bl. a.
kan förklaras av att likviditeten varit hög under en period med extremt högt
ränteläge under budgetåret. Ränteintäkterna uppgår till ca 10 miljoner av de
totala överskottet inom verksamhetsgrenen på ca 16 miljoner.
Slutsatser
De riktlinjer för SPV:s verksamhet som redovisades i den fördjupade prövningen i
1993 års budgetproposition bör ligga fast. Som övergripande mål gäller att
verksamheten skall bedrivas på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av
kravet att utbetalning av löner och pensioner m. fl. förmåner skall vara
korrekta. SPV skall administrera statens pensioner och tillhandahålla löne- och
personaladministrativa system anpassade efter de behov som den statliga
verksamheten ställer.
Förvaltningen av statliga pensioner utgör ett krympande affärsområde på grund
av nedskärningar, bolagiseringar, nedläggningar av statliga myndigheter m.m. Mot
denna bakgrund har regeringen ansett att SPV bör få åta sig uppdrag från andra
arbetsgivare än statliga myndigheter under förutsättning att det är fråga om
uppgifter som ligger nära SPV:s huvuduppgifter. Syftet med dessa uppdrag skall
vara att uppnå stordriftsfördelar som gör det möjligt att sänka kostnaderna för
den statliga pensionsförvaltningen. Uppdrag från icke-statliga uppdragsgivare
skall redovisas separat under egna resultatområden som skall bära sina egna
kostnader. Regeringen kommer noga att följa utvecklingen av resultatområdet
Pensionsförvaltning/Försäkring och denna verksamhets effekter på kostnaderna för
den statliga pensionsförvaltningen.
Det planerade utvecklingsarbetet av ett nytt lokalt lönesystem (PA90-projektet)
har försenats men startat i ny form. Enligt SPV:s bedömning kan arbetet
genomföras inom ramen för tillgängliga medel med cirka ett års försening.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens löne- och pensionsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag
på 1 000 kr.
E 5. Vissa avtalsstyrda anslag
1993/94 Anslag14 501 000
1994/95 Förslag132 501 000
Anslaget har fyra anslagsposter, Avgångsbidrag på grund av vilande rätt, Viss
förslagsverksamhet m.m., Administration av statens personskadeförsäkring m.m.
och Utvecklingsrådet.
Avgångsbidrag på grund av vilande rätt
Till avtalet om trygghetsfrågor den 10 november 1989 slöts den 30 mars 1990 ett
avtal om vissa övergångsregler till trygghetsavtalet. Övergångsavtalet reglerar
bl.a. en arbetstagares vilande rätt till avgångsbidrag enligt tidigare avtal om
avgångsförmåner den 23 mars 1987. Enligt avtalet har en arbetstagare, som senast
den 31 mars 1990 övergick till annan icke-statlig anställning, rätt till
avgångsbidrag enligt det tidigare avtalet om han inom fem år sägs upp på grund
av arbetsbrist och blir arbetslös.
Medlen disponeras av Statens arbetsgivarverk (SAV) för utbetalning efter beslut
av Statens trygghetsnämnd.
Regeringens överväganden
I likhet med föregående budgetår har jag beräknat medelsbehovet till 500 000 kr
för budgetåret 1994/95.
Viss förslagsverksamhet m.m.
Från anslagsposten betalas ersättningar i förslagsverksamheten i den
utsträckning som Statsförvaltningens centrala förslagsnämnd beslutar om sådana
ersättningar. Statens arbetsgivarverk (SAV) och de statsanställdas
huvudorganistioner har den 29 april 1981 slutit avtal om förslagsverksamhet hos
statliga myndigheter.
Verksamheten regleras i förordningen (1981:606) om förslags- och
trivselverksamheten vid statliga myndigheter (ändrad senast 1987:1223).
Nämndens uppgifter och organisation m.m. framgår av förordningen (1988:1103)
med instruktion för nämnden.
Statsförvaltningens centrala förslagsnämnd
Nämnden beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1994/95 till 1 100 000 kr.
Regeringens överväganden
Senast i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 8, bet.
1992/93:AU10, rskr. 1992/93:205) aviserades ett nytt avtal om ändring av
reglerna för förslagsverksamheten. Inriktningen bör enligt regeringens
uppfattning vara att beslut i och finansiering av förslagsärenden i sin helhet
skall ligga på myndighetsnivå.
I avvaktan på att avtal sluts om nya regler har jag endast beräknat ett
formellt belopp på 1 000 kr för budgetåret 1994/95.
Administration av statens personskadeförsäkring m.m.
Statens trygghetsnämnd prövar bl.a. ärenden, som gäller den statliga
personskadeförsäkringen. Anslaget täcker kostnader för
Arbetsmarknadsförsäkringars (AMF-trygghetsförsäkring) medverkan i
administrationen av statens personskadeförsäkring m.m. AMF:s medverkan är
reglerad i ett av regeringen godkänt avtal den 11 december 1987 mellan dåvarande
Statens förhandlingsnämnd och AMF.
Statens arbetsgivarverk (SAV) har fr.o.m. 1993 p.g.a. de pågående
förändringarna inom arbetsskadeområdet sagt upp avtalet om samarbete angående
administration av personskadeärenden. Detta innebär att avtalet upphör att gälla
vid utgången av 1995.
Kostnaderna fastställs för kalenderår eftersom AMF har helårsredovisning. För
år 1993 fastställdes kostnaderna i en överenskommelse mellan SAV och AMF till 14
500 000 kr exkl. mervärdesskatt. Förhandlingarna för år 1994 är ännu inte
slutförda.
Regeringens överväganden
Regeringen finner det angeläget att SAV, inför slutande av nytt samarbetsavtal,
gör en noggrann kartläggning av vad marknaden har att erbjuda.
I avvaktan på förhandlingsresultatet för år 1994 har jag beräknat kostnaderna
utifrån innevarande års överenskommelse till 14 500 000 kr.
Utvecklingsråd
Statens arbetsgivarverk (SAV) och de statsanställdas huvudorganisationer har i
protokoll den 26 oktober 1992 fört vid förhandlingar angående 1992 års löner
m.m. överenskommit om att ett partsgemensamt utvecklingsråd inrättas fr.o.m. den
1 juli 1993.
Parterna har i ramavtalen den 18 augusti 1993 om löner m.m. 1993-1995 för
statstjänstemän m.fl. (RALS 1993-95), bilaga 11, överenskommit om bl.a.
följande.
Utvecklingsrådet skall, i enlighet med de riktlinjer som parterna närmare skall
utarbeta, besluta om och finansiera särskilda utvecklingsinsatser m.m. inom
arbetsområdena kompetensutveckling, förändring och förnyelse, produktivitets-,
effektivitets- och kvalitetsutveckling, jämställdhet, statistik m.m. som
parterna enas om samt annat utvecklingsarbete som parterna avtalar om.
Parterna har i avtalet överenskommit om att till Utvecklingsrådet dels avsätta
de 87 500 000 kr som återstår att fördela enligt avtal den 25 maj 1993 avseende
det s.k. femte kvartalet, dels tillföra de ca 30 000 000 kr som återstår av de
s.k. ALVA-medlen, som finns upptagna på reservationsanslaget G 8. Bidrag till
centralt utvecklingsarbete avseende metoder och system för att jämföra arbeten
av lika värde.
Parterna är ense om att fondera utvecklingsrådets medel. Parterna har för
avsikt att nyttja Försäkringsföreningen för det statliga området (FSO) för
administration och kapitalförvaltning.
Regeringens överväganden
Här ovan angivna förhandlingsprotokoll och avtal har godkänts av regeringen.
Riksdagens finansutskott har på riksdagens vägnar godkänt RALS 1993-95.
Regeringen har, mot bakgrund av vad som sagts ovan, beräknat kostnaden för
Utvecklingsrådet till 117 500 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Vissa avtalsstyrda anslag för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 132 501 000 kr.
E6. Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m
1992/93 Utgift718 081 479
1993/94 Anslag100 000 000
1994/95 Förslag103 000 000
Under anslaget har beräknats medel för
-kostnadsökningar under löpande budgetår för de myndigheter som även under
budgetåret 1994/95 kommer att ha reservationsanslag eller förslagsanslag,
-bidrag till centralt utvecklingsarbete avseende metoder och system för att
jämföra arbeten av lika värde, s.k. ALVA-projektmedel, som avsatts i Ramavtal om
löner m.m. 1989-1990 för statstjänstemän m. fl. (RALS 1989-90),
-särskilda åtgärder inom kulturområdet avsatta i RALS 1993-95, och
-täckande av kostnader för vissa personliga tjänster och vissa
fullmaktstjänster.
Medelsförbrukningen beräknas till 103 000 000 kronor under detta anslag.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m för budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 103 000 000 kr.
E7. Tjänstepensioner för skolledare och lärare
1993/94 Anslag2 444 492 000
1994/95 Förslag2 444 492 000
I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår skall medlen på detta
anslag tillföras inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsavgifter, netto på
statsbudgetens inkomstsida. Statens kostnader för tjänstepensionsförmåner till
bland andra skolledare och lärare belastar nämnda inkomsttitel. I kostnaderna
ingår, i enlighet med en överenskommelse mellan regeringen å ena sidan samt
Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet å andra sidan, kostnader för
bland andra skolledare och lärare för vilka arbetsgivaransvaret fr.o.m. den 1
januari 1991 övergått från staten till kommuner och landsting. Arbete pågår med
att förbereda en ny överenskommelse avsedd att gälla fr.o.m. den 1 juli 1995. I
avvaktan på denna bör anslaget uppföras med samma belopp som uppförts för
innevarande budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Tjänstepensioner för skolledare och lärare för budgetåret 1994/95 anvisar
ett förslagsanslag på 2 444 492 000 kr.
**Fotnot**
[2]I SPV:s årsredovisning och anslagsframställan benämns resul-
tatområdet Övrig pensionsförvaltning.
61
F. Bostadsväsendet
Allmänt
Som regeringen redan framhållit flera gånger måste bostadspolitiken inordnas i
de allmänna målsättningar som gäller för den ekonomiska politiken. Även bostads-
politiken skall medverka till att hålla inflationen på en låg nivå och minska
statens utgifter så att det skapas förutsättningar för ett markant lägre
ränteläge. Endast på detta sätt är det möjligt att mera varaktigt uppnå målet
för bostadspolitiken, dvs. att alla skall ha möjlighet till en bra bostad till
rimligt pris. En politik med denna inriktning kommer efter hand att ge hushållen
ökade möjligheter att själva bära de verkliga kostnaderna för boendet. Med
sådana förhållanden kan också målet att var och en skall ha inflytande över sin
egen bostadssituation uppnås.
På statsmakterna ligger ett övergripande ansvar att främja god hushållning,
vilket på detta område innebär att bostadsbyggande och fastighetsägande ges
sådana villkor att producenter och ägare stimuleras att hålla sina kostnader
låga. Det skapas genom de regler som finns på dessa marknader.
Mot denna bakgrund inleddes under hösten 1991 ett omfattande förändrings- och
förenklingsarbete på det bostadspolitiska området. Vad gäller de bostads-
politiska stödsystemen för finansiering av bostadsbyggandet har bl.a. följande
ändringar genomförts.
Redan den 1 januari 1992 slopades en rad av de tidigare kraven för statligt
stöd vid ny- och ombyggnad. Samtidigt avskaffades den statligt reglerade
bostadslånegivningen och ersattes av ett system med statliga kreditgarantier för
lån på kreditmarknaden.
Den 1 januari 1993 infördes en ny ordning för statliga räntesubventioner för
ny- och ombyggnad av bostäder. Den nya ordningen innebär bl.a. stora
förenklingar i sättet att beräkna räntesubventionerna. Den innebär också att
fastighetsägarna under bidragstiden får del av eventuella räntesänkningar.
Räntesubventionerna minskas successivt efter fastställda regler, både i det
enskilda bidragsärendet och för varje ny årgång som byggs. Utformningen av
systemet ligger i linje med den allmänna ekonomiska politikens inriktning som
syftar till att skapa bl.a. en varaktigt låg inflation och låg räntenivå. Efter
år 1995 görs en avstämning inför den fortsatta avvecklingen av räntesubventio-
nerna.
Det bostadspolitiska förändrings- och förenklingsarbetet i övrigt inom
Finansdepartementets område har varit inriktat på att avreglera den statliga
styrningen av det kommunala ansvaret för bostadsförsörjningen. Utgångspunkten
var därvid att staten kan ha förtroende för att kommunerna självmant vidtar de
åtgärder som behövs för att kommuninnevånarna skall få godtagbara bostäder i
kommunen.
Detta har resulterat i att bostadsförsörjningslagen och lagen om kommunal
bostadsanvisningsrätt har upphävts. Det innebär att varje kommun liksom hittills
svarar för bostadsförsörjningen men bestämmer själv på vilket sätt
bostadsförsörjningsplanering och information om bostadsmarknaden skall ske. Det
innebär vidare att kravet att en kommun skall anordna avgiftsfri bostadsförmed-
ling slopats, liksom möjligheten för regeringen att förordna om kommunal
bostadsförmedling. En kommun får själv besluta om den skall bedriva kommunal
bostadsförmedling och om avgifter skall tas ut för förmedlingens tjänster.
En omfattande omprövning pågår av statens utgifter för att komma tillrätta med
de strukturella problemen när det gäller statens finanser. Även statens utgifter
för räntebidrag berörs. Riksdagen har fattat beslut om att räntebidragen skall
reduceras med 3 miljarder kronor med början fr.o.m. den 1 januari 1994.
Reduceringen görs genom en höjning av de garanterade räntenivåerna för de
årgångar av bostäder som subventioneras enligt regler som gällde fram till
utgången av 1992, med tyngdpunkt på det äldre beståndet. Utgifterna för
räntebidrag minskas med 0,5 miljarder kronor netto 1994, med 1 miljard kronor
netto 1995 och med 1,5 miljarder kronor netto 1996.
Samtidigt kommer nu en rad åtgärder att sättas in för att stabilisera
bostadskreditmarknaden. Riksdagen har godkänt regeringens förslag att slopa alla
krav på viss lånefinansiering för rätt till räntebidrag enligt äldre regler. På
så sätt ges ägare av bostadshus som byggts eller byggts om med statligt stöd
under senare år möjlighet att omförhandla villkoren på gamla dyra lån eller byta
ut dem mot andra med bättre villkor utan risk för att förlora räntebidrag.
Vidare införs en särskild statlig avgiftsbelagd kreditgaranti för lån på den
allmänna kreditmarknaden som tas upp för att omfördela en del av ränteutgifterna
för sådana hus i tiden. För att underlätta finansieringen av bostadsbyggandet de
närmaste åren öppnas dessutom nu temporärt en möjlighet att utöka den statliga
kreditgarantin för ny- och ombyggnad av bostäder. Ändringen innebär att det till
bostadsprojekt som påbörjas 1994 eller 1995 generellt får lämnas kreditgaranti
med 40 % av garantiunderlaget. Även pågående projekt som ännu inte fått någon
slutlig finansiering omfattas av ändringen.
Regeringen har också nyligen tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att följa
bostadsförsörjningen för hushåll som kan ha svårigheter att göra sig gällande på
bostadsmarknaden. I arbetsgruppen ingår företrädare för Finansdepartementet,
Socialdepartementet, Socialstyrelsen, Boverket, kommunerna och fastighetsägarna.
Statens stöd för bostadsfinansiering
Statens stöd för bostadsfinansiering består dels av statliga räntesubventioner
(bidrag) för ny- och ombyggnad av bostäder, dels av kreditgarantier för lån.
Dessutom lämnas räntebidrag för vissa underhålls- och förbättringsåtgärder i
hyres- och bostadsrättshus, det s.k. RBF-stödet, och ett särskilt
ombyggnadsbidrag för äldrebostäder. Utöver dessa stödformer kan ägare av
bostadshus för närvarande få en skattereduktion för arbetskostnader i samband
med vissa reparations- och underhållsåtgärder.
Det kvarstår också ett antal äldre stödformer, som är under avveckling, men för
vilka utbetalningar kommer att krävas ytterligare någon tid. I första hand
gäller det investeringsbidrag och tilläggslån.
Det nya bidragssystemet
Enligt det nya bidragssystem som infördes den 1 januari 1993 får den som byggt
eller byggt om bostäder för permanent bruk under viss tid efter färdigställandet
ett årligt bidrag. Det ställs inga krav på särskild lånefinansiering utan
bidraget bestäms schablonmässigt på grundval av en beräknad räntekostnad för
investeringen. Till grund för beräkningen ligger ett bidragsunderlag vars
storlek bestäms genom två schablonbelopp, ett på 13 000 kr/kvm för ytor upp till
35 kvm per lägenhet och ett på 6 000 kr/kvm för ytor därutöver upp till 120 kvm
per lägenhet. För byggande av vissa servicebostäder gäller särskilda
bestämmelser. Vid ombyggnad bestäms bidragsunderlaget med ledning av ombyggnads-
kostnaden. Det får dock inte bestämmas till ett högre belopp än det som
motsvarar 80 % av nybyggnadsschablonen, minskad med värdet av byggnaden före
ombyggnaden.
Det årliga bidraget lämnas med ett belopp som motsvarar en viss andel av ett
för året beräknat räntebelopp. Räntebeloppet utgörs av bidragsunderlaget
multiplicerat med den s.k. subventionsräntesatsen, som motsvarar marknadsräntan
på bostadsobligationer. Bidragsandelen är differentierad både vad gäller
upplåtelseformer och år då projektet påbörjas. Andelen är högst för projekt som
påbörjas 1993. För sådana projekt lämnas bidrag under första året av
bidragstiden med 57 % av den beräknade räntekostnaden, om projektet avser ett
hyres- och bostadsrättshus och med 42 2/3 %, om projektet avser ett egnahem. För
projekt som påbörjas senare sänks bidragsandelen för det första året av bidrags-
tiden med 5 respektive 6 2/3 procentenheter för varje nytt år. Under bidrags-
tiden sänks också bidragsandelen inför varje nytt bidragsår. Den årliga
sänkningen görs med 4 procentenheter för hyres- och bostadsrättshus och med 5
1/3 procentenhet för egnahem.
Sedan den 11 januari 1993 lämnas bidrag för ombyggnad endast i fråga om
ombyggnader av hyres- och bostadsrättshus.
Räntebidrag enligt äldre bestämmelser
Statligt räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder enligt de regler som
gällde fram till utgången av 1992 lämnas till den del av en beräknad
räntekostnad för projektet som överstiger en s.k. garanterad ränta. Till grund
för ränteberäkningarna ligger ett i varje ärende fastställt bidragsunderlag som
skall motsvara en skälig produktionskostnad för det aktuella huset eller dess
ombyggnad. Den beräknade räntekostnaden för investeringen bestäms schablon-
mässigt genom att bidragsunderlaget multipliceras med den s.k. subventions-
räntan. Den garanterade räntan beräknas genom att bidragsunderlaget
multipliceras med en av riksdagen på förhand fastställd räntesats - den
garanterade räntesatsen. Denna räntesats höjs årligen med ett visst antal också
på förhand bestämda procentenheter. Denna s.k. upptrappning av den garanterade
räntan medför att räntebidraget uttryckt som en andel av den beräknade
räntekostnaden minskar över tiden. I absoluta tal kan räntebidraget dock öka om
räntorna på bostadsobligationer stiger. Omvänt minskar räntebidraget i absoluta
tal om obligationsräntorna sjunker. Bidragstidens längd bestäms alltså i detta
system i huvudsak av hur subventionsräntan utvecklar sig i förhållande till den
garanterade räntan. Systemet innehåller dock också en längsta bidragstid om 25
år. Dessutom gäller sedan 1993 att räntebidragsgivningen upphör när den
garanterade räntan första gången uppgår till eller överstiger den beräknade
räntekostnaden i bidragsärendet.
Statligt räntebidrag enligt äldre regler lämnas för projekt som har påbörjats
före utgången av 1992. Dessutom kan bidrag enligt de äldre reglerna lämnas för
nybyggnadsprojekt som påbörjas under tiden den 1 januari - den 30 juni 1993 och
för ombyggnadsprojekt som påbörjas under tiden den 1 januari - den 31 december
1993. Förutsättningen härför är i princip att ansökan om bidrag har lämnats in
före utgången av 1992.
Som framgått av det föregående har riksdagen nyligen beslutat att slopa alla
krav på viss lånefinansiering för att få rätt till räntebidrag enligt äldre
bestämmelser. Beslutet berör i första hand räntebidrag enligt ny- och
ombyggnadslåneförordningarna för bostäder och motsvarande äldre bestämmelser.
Det innebär att varje bidrag för tid fr.o.m. 1994 beräknas helt schablonmässigt
med utgångspunkt från de lånebelopp, amorteringsplaner, räntebindningstider och
räntesatser som gäller i ärendet vid utgången av 1993.
Kreditgarantier för lån
Sedan de statliga bostadslånen upphörde den 1 januari 1992 sker hela lån-
givningen på kreditmarknaden. Staten lämnar emellertid mot avgift långivaren en
kreditgaranti som fr.o.m. 1993 omfattar 30 % av lånen inom det fastställda
bidragsunderlaget. Lånedelen med kreditgaranti placeras i direkt anslutning till
underliggande lån (bottenlån). Summan av underliggande lån och lån med
kreditgaranti kan högst uppgå till pantvärdet. Beviljat statligt räntebidrag är
en förutsättning för att få kreditgaranti.
Kreditgarantin håller långivaren skadeslös om fastigheten måste säljas med
förlust. Låntagaren blir i sådana fall återbetalningsskyldig till Statens
bostadskreditnämnd (BKN). BKN kan helt eller delvis efterskänka sin fordran om
låntagaren saknar utmätningsbara tillgångar och nämnden bedömer att låntagaren
även framdeles kommer att vara ur stånd att betala fordringen.
Fr.o.m. 1993 kan kreditgarantin successivt höjas under garantitiden upp till
totalt 40 % av garantiunderlaget. I områden med svag värdeutveckling på
fastigheter finns samtidigt möjlighet att redan i utgångsläget öka
garantibeloppet till 40 %. Denna möjlighet att redan från början utöka
garantibeloppet kommer fr.o.m. den 1 januari 1994 att tillfälligt vidgas till
att avse alla ny- och ombyggnader som påbörjas under åren 1993-1995.
Den 1 januari 1994 införs vidare en särskild statlig kreditgaranti för sådana
lån på kreditmarknaden som tas upp för att tillfälligt begränsa ränteutgifter på
utestående fastighetslån. Kreditgarantin får motsvara högst 10 % av underlaget
för det statliga stödet och en förutsättning är att lånet lämnas som ett led i
en ekonomisk rekonstruktion för att undvika obestånd hos ägare av bostadshus.
Garantigivningen får omfatta hus som uppförts eller byggts om med stöd av
bostadslån, om projektet färdigställts under något av åren 1985-1991, eller med
stöd av lån med statlig kreditgaranti enligt de garantiregler som gällde under
1992.
Statens utgifter för räntesubventioner till bostadsbyggandet
Räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder enligt äldre regler svarar för
huvuddelen av statens utgifter för räntesubventioner till bostadsbyggandet. För
närvarande utgör 97 % av statens årliga utgifter för räntebidrag utgifter för
räntebidrag enligt äldre bestämmelser.
Tabell 1. Utvecklingen av statens utgifter för räntebidrag m.m. budgetåren
1985/86-1993/94
BudgetårRäntebidrag m.m. enligt statsbudgeten
(miljarder kr)
1985/86 (utfall)11,0
1986/87 (utfall)14,5
1987/88 (utfall)13,3
1988/89 (utfall)15,2
1989/90 (utfall)20,5
1990/91 (utfall)23,1
1991/92 (utfall)29,1
1992/93 (utfall)33,8
1993/94 (prognos)30,9
De totala räntebidragen för ny- och ombyggnad av bostäder
budgetåret 1992/93 fördelar sig med 87 % på hyres- och bostadsrättshus och 13 %
på egnahem. Av räntebidragen till hyres- och bostadsrättshus avser 72 % nybygg-
nad och 28 % ombyggnad. Motsvarande fördelning mellan ny- och ombyggnad är för
egnahemmen 89 % till nybyggnad och 11 % till ombyggnad. Huvuddelen av de
räntebidrag som nu betalas ut går till hus byggda eller ombyggda under de
senaste fem åren.
62
Tabell 2. Räntebidragens fördelning på årgångar m.m., hyres- och bostadsrättshus
Färdig-Antal Produktionskostn.2Ombyggnadskostnad2Subventions-3Räntebidrag3
ställandelägenheter1Nybyggnad fler-Omfattande ombygg-ränta (vägd)1993
år Ny- och om- bostadshus kr/m2nad flerbostadshus1993 för ny-(beräknat)
byggnad lägenhetsyta kr/lägenhetoch ombygg-Helår mkr
nad
1980 27 968 4 060 164 400 11,9250
1981 32 035 4 740 202 200 11,6340
1982 39 767 5 040 224 000 11,6600
1983 43 243 5 630 244 600 11,9 720
1984 39 246 6 160 262 100 12,3 930
1985 45 312 6 460 280 200 11,91 000
1986 46 497 6 990 304 000 11,61 100
1987 51 713 7 940 336 700 10,71 140
1988 60 112 9 100 347 800 10,11 740
1989 65 335 9 830 410 400 13,83 950
1990 69 065 11 330 380 000 13,54 690
1991 71 087 11 910 455 000 11,54 090
1992 73 599 11 310 225 000 9,73 380
1993 57 600411 130 208 000 7,42 140
1Källa SCB, bostadsbyggnadsstatistik och moderniseringsstatistik för fler-
bostadshus
2Källa SCB, låneobjektstatistik och Boverket, byggkostnader
3Källa Boverket, aviseringar (1980-1991)
41:a - 3:e kvartalet
Statens utgifter för räntebidrag enligt de tidigare reglerna beror väsentligen
på tre faktorer vilket framgår av tabell 2, nämligen antalet bostäder som byggs
eller byggs om, till vilken kostnad det sker och subventionsräntans nivå.
Utvecklingen av statens utgifter för bostadssubventioner är hänförlig till
grundläggande brister i det gamla subventionssystemet. Följaktligen har systemet
för statliga bostadssubventioner nu lagts om. Med de nya reglerna för statens
stöd för ny- och ombyggnad av bostäder, som gäller för bostadsbyggande efter
1992, undanröjs många av det gamla systemets brister. Förutom en betydande
förenkling innebär de nya reglerna en stark press nedåt på pro-
duktionskostnaderna och större ansvar för fastighetsägarna. Genom de nya
reglerna skapas bättre förutsättningar för boendekostnader som de boende kan
acceptera i framtiden, även med minskade bidrag.
Med hänsyn till det statsfinansiella läget har det emellertid varit nödvändigt
att även vidta åtgärder beträffande det gamla systemet för att begränsa de
utgiftsökningar som annars hade blivit en följd av detta system. De vidtagna
åtgärderna börjar nu ge resultat inte bara i form av lägre utgiftsökningar.
Statens årliga utgifter för räntebidrag beräknas minska under kommande år. Dels
slår de beslutade utgiftsbegränsningarna igenom successivt. Dels får de
sjunkande räntorna effekt i takt med att subventionsräntorna i bidragsärendena
anpassas till den nya lägre räntenivån som nu har etablerats. Även det
förhållandet att antalet färdigställda nya bostäder går ner och att påbörjandet
för närvarande är lågt bidrar till att statens utgifter för räntebidrag minskar.
De utgiftsbegränsande åtgärder som har genomförts eller beslutats för de
närmaste åren innebär relativt utgångsläget att utgiftsnivån sänks med i
storleksordningen 10-15 %. Därtill kommer utgiftssänkningar på grund av lägre
marknadsräntor. Om dagens marknadsräntor består kommer utgiftsnivån i relativa
termer att sänkas med ytterligare 40 %. Samtidigt bör understrykas att ut-
giftsnivån i absoluta tal i hög grad är beroende av bostadsbyggandets omfattning
i framtiden. En ekonomisk uppgång inom något eller några år som resulterar i en
ökad efterfrågan på bostäder - och därmed ett ökat bostadsbyggande - medför att
de årliga utgifterna för räntesubventioner i absoluta tal kommer, om inte att
öka, så dock att minska i en långsammare takt än den som beräknas med
utgångspunkt från bostadsbyggandets nuvarande omfattning.
Det bör i detta sammanhang noteras att samtidigt som besparingar av de
generella räntebidragen hittills genomförts med 3,4 miljarder kronor har
kostnaderna för bostadsbidragen ökat med ca 1,5 miljarder kronor och för de
kommunala bostadstilläggen med ca 2 miljarder kronor. Detta innebär att de sämst
ställda hushållen har kompenserats för ökade boendekostnader.
Godkännande av allmännyttiga bostadsföretag och godkännandets återkallelse vid
fondemission
Det förändrings- och förenklingsarbete som genomförts inom det bostadspolitiska
området har bl.a. inneburit att den särställning i låne- och sub-
ventionshänseende som de allmännyttiga bostadsföretagen tidigare åtnjutit nu i
princip är avskaffad. När det gäller redan beviljat stöd enligt äldre regler har
dock den gamla ordningen bibehållits. Det innebär bl.a. att de gamla reglerna om
återkallelse av godkännande som allmännyttigt bostadsföretag och dess
konsekvenser för låne- och subventionsvillkoren enligt äldre regler fortfarande
gäller. Återkallas godkännandet skall lånenivå och subventioner anpassas till
den som skulle ha gällt om husen hade ägts av ett privat företag.
En situation som kan medföra att godkännandet som allmännyttigt företag
återkallas är att ett företag inte uppfyller kravet på att verksamheten bedrivs
utan enskilt vinstsyfte. För att verksamheten i ett allmännyttigt bostadsaktie-
bolag inte skall anses ske i vinstsyfte får bolaget enligt myndigheternas
hittillsvarande praxis i princip inte göra aktieutdelning och inte heller
fondemission enligt aktiebolagslagen.
Det sistnämnda har föranlett Bostadsutskottet (bet. 1991/92:BoU16) att anföra
att det inte finns skäl att begränsa de allmännyttiga bostadsföretagens
möjligheter att genomföra fondemissioner på det sätt som hittillsvarande praxis
kommit att innebära. Enligt utskottet borde det övervägas om och i så fall hur
reglerna behöver ändras eller förtydligas för att fondemissioner, när
förutsättningar härför föreligger, skall kunna genomföras också i de
allmännyttiga bostadsföretagen. Vad utskottet anfört har riksdagen gett
regeringen tillkänna (rskr. 1991/92:203).
Regeringen delar Bostadsutskottets uppfattning att ett allmännyttigt
bostadsföretag i aktiebolagsform skall kunna utnyttja aktiebolagslagens regler
om fondemission utan att en sådan åtgärd i sig skall äventyra företagets i
administrativ ordning fastställda status som allmännyttigt bostadsföretag.
Kravet på att verksamheten bedrivs utan enskilt vinstsyfte bör således inte
tolkas så att en åtgärd varigenom aktiekapitalet höjs till följd av att an-
läggningstillgångarna i företaget stigit i värde eller till följd av att ett
överskott i verksamheten från ett år förs i ny räkning, skall anses utgöra
otillåten vinstutdelning. Förbudet mot vinstutdelning bör bara avse ett beslut
av företaget att av ett års överskott som aktieutdelning till ägarna dela ut ett
sammanlagt belopp som överstiger normal årsränta på av ägarna direkt tillskjutet
kapital, dvs. på det s.k. grundkapital som ett allmännyttigt bostadsföretag är
skyldigt att ha. Detta skall utgöra en procent av fastighetskapitalet och skall
ha tillförts företagen i form av kapitaltillskott utan återbetalningsskyldighet.
Det ankommer på regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att
vidta de åtgärder som behövs för att förtydliga reglernas innebörd i nu berört
avseende.
Bidragsadministrationen
Inom ramen för förändrings- och förenklingsarbetet på det bostadspolitiska
området har också ett antal förändringar genomförts beträffande administrationen
av statens stöd för bostadsfinansiering.
Länsbostadsnämnderna har hittills svarat för den regionala administrationen av
den statliga bostadsfinansieringen. Verksamheten har omfattat såväl låne- som
bidragsverksamhet. De förändringar av statens stöd för bostadsfinansiering som
beslutades i första hand hösten 1991 innebar att nämndernas befattning med lån
och låneförvaltning i princip upphörde i och med utgången av år 1991.
Låneförvaltningen togs successivt över av Statens Bostadsfinan-
sieringsaktiebolag, SBAB. Övertagandet var helt genomfört den 1 juli 1993. De
förenklingar som den nya ordningen för statliga räntesubventioner för ny- och
ombyggnad av bostäder inneburit har lett till att behovet av personal för
bidragsadministrationen minskat betydligt.
Länsbostadsnämnderna läggs ner vid årsskiftet 1993/94 och uppgiften att sköta
den regionala administrationen av statens stöd för bostadsfinansiering tas över
av länsstyrelserna fr.o.m. den 1 januari 1994. Från samma tidpunkt tillförs
länsstyrelserna resurser motsvarande 210 årsarbetskrafter. Vidare får varje
länsstyrelse en funktion som länsexpert för bostadsfinansieringsfrågor.
I samband med att länsbostadsnämnderna upphör överförs vissa uppgifter
beträffande ett antal äldre låne- och bidragsformer till Boverket. Det gäller
bl.a. prövningen av frågor om ränte- och amorteringsfria tilläggslån för
ombyggnad och förbättringslån. Boverket övertar också läns-bostadsnämndernas
funktion som första besvärsinstans vid prövningen av ärenden om bostadsbidrag
enligt äldre lagstiftning.
Boverket övertar också ärenden om s.k. 33 -ersättning till kommuner enligt
1962 års bostadslånekungörelse (1962:537) och motsvarande äldre bestämmelser.
Överföringen av den sistnämnda uppgiften till Boverket beslutades av regeringen
den 7 oktober 1993.
Omläggningen av statens stöd till bostadsfinansieringen har också medfört
förändringar för kommunerna. Kommunernas uppgifter att förmedla ansökningar om
lån och bidrag för bostadsfinansieringsändamål har upphört. I sammanhanget kan
vidare nämnas att bostadsbidragens administration den 1 januari 1994 förs över
från kommunerna till de allmänna försäkringskassorna. En avveckling pågår därför
av de kommunala s.k. förmedlingsorganen.
F 1. Boverket: Förvaltningskostnader
1992/93 Utgift 149 795 381
1993/94 Anslag 142 916 000
1994/95 Försla 138 879 000
Boverket är enligt sin instruktion (1988:590) central förvaltningsmyndighet för
frågor om byggd miljö och hushållning med naturresurser, fysisk planering,
byggande samt boende. Verket svarar även för den centrala administrationen av
statligt bostadsstöd i form av bidrag för finansiering av bostäder. Boverket är
lokaliserat i Karlskrona.
Våren 1993 fattade riksdagen beslut (prop. 1992/93:172, bet. 1992/93:-
BoU20, rskr. 1992/93:301) om mål, verksamhetsinriktning och ekonomiska resurser
för Boverket avseende treårsperioden 1993/94-1995/96. Som övergripande mål för
Boverket gäller enligt beslutet att verka för enhetlighet och effektivitet i
tillämpningen av regler och stödsystem inom verksamhetsområdena Byggd miljö och
hushållning med naturresurser, Fysisk planering, Byggande samt Boende. Boverket
skall också arbeta för
- att den fysiska planeringen främjar en god hushållning med naturresurser och
en god bebyggelsemiljö, och
- ett effektivt, säkert och hälsosamt byggande.
Boverkets verksamhet skall inriktas på myndighetsutövning, inklusive sådan
tillsyn och uppsikt som direkt följer av lag eller förordning. I denna
myndighetsutövning ingår också att analysera olika ekonomiska och andra
konsekvenser av befintliga samt föreslagna nationella och internationella regler
och stödsystem.
Statliga stödformer som under innevarande budgetår ligger inom Boverkets
verksamhetsområden finansieras med anslag under Social-, Finans-, Arbetsmark-
nads-, Kultur-, Närings- och Civildepartementens huvudtitlar. Anslagen till
täckande av förvaltningskostnader vid Boverket och Länsbostadsnämnderna hör i
sin helhet till Finansdepartementets område.
Av följande sammanställning framgår de aktuella anslagen och anslags-beloppen
för innevarande budgetår. Anslagen för bostadsbidrag och kul-turstöd vid
ombyggnad m.m. disponeras även av Riksförsäkringsverket respektive
Riksantikvarieämbetet.
Socialdepartementet, femte huvudtiteln
B 2. Bostadsbidrag 8 560 000 000
E 3. Bostadsanpassningsbidrag m.m. 133 700 000
8 693 700 000
Finansdepartementet, sjunde huvudtiteln
G 1. Boverket: Förvaltningskostnader 142 916 000
G 2. Boverket: Uppdragsverksamhet 1 000
G 3. Länsbostadsnämnderna 82 618 000
G 4. Räntebidrag m.m. 31 315 000 000
G 5. Investeringsbidrag för bostadsbyggande 3 100 000 000
G 6. Tilläggslån för vissa reparations- och
ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus175 000 000
G 7. Vissa lån till bostadsbyggande 1 000 000
34 816 535 000
Arbetsmarknadsdepartementet, tionde huvudtiteln
B 2. Bidrag till allmänna samlingslokaler 50 000 000
Kulturdepartementet, elfte huvudtiteln
B 4. Stöd till icke-statliga kulturlokaler 25 000 000
B 20. Bidrag till konstnärlig utsmyckning 20 000 000
B 30. Kulturstöd vid ombyggnad m.m. 120 000 000
165 000 000
Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln
E 7. Insatser för ny energiteknik 12 000 000
G 13. Bidrag för åtgärder mot radon i bostäder 20 000 000
32 000 000
Civildepartementet, trettonde huvudtiteln
F 3. Bidrag till allmänna samlingslokaler 85 000 000
Ränteinkomster från äldre anslagsfinansierade lån för bostadsändamål och
återbetalningar av sådana lån som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under
inkomsttitlar, beräknas av Boverket till ca 7,9 miljarder kronor för budgetåret
1994/95 (innevarande budgetår ca 8 miljarder kronor). Avgiftsinkomster som
Boverket disponerar beräknar verket till 11,8 miljoner kronor för budgetåret
1994/95 (innevarande budgetår 24,1 miljoner kronor).
Anslagssparandet uppgår till ca 5 miljoner kronor, vilket utgör 3,5 % av det
tilldelade ramanslaget.
Boverket disponerar en låneram på 6,1 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för
investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
RRV:s revisionsberättelse över Boverkets årsredovisning innehåller inte någon
invändning.
63
Boverket
Boverket har lämnat en förenklad anslagsframställning till regeringen för
budgetåret 1994/95.
Boverket begär medel för budgetåret 1994/95 enligt den planeringsram som
fastställts för perioden 1993/94-1995/96.
Boverket förutsätter att Stadsmiljörådets kansli och de s.k. Stockholms-
garanterna inte längre skall finansieras över anslaget. Med Stockholmsgaranter
avses personal som under vissa förutsättningar får utöva sin tjänst i Stockholm.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Resultatbedömning
Eftersom verksamheten omprövades och gavs en delvis ny inriktning in-för
budgetåret 1993/94 avstår regeringen från att nu göra en resultatbedömning på
grundval av verkets årsredovisning avseende budgetåret 1992/93.
Slutsatser
Sammantaget innebär regeringens bedömning att de riktlinjer som lades fast i
proposition 1992/93:172 om anslag till Boverket och den regionala
administrationen av statens stöd för bostadsfinansiering, m.m. bör gälla också
för budgetåret 1994/95.
Inom verksamhetsområdet Byggd miljö, hushållning med naturresurser och fysisk
planering bör verksamheten fortsätta med den inriktning och omfattning som
angavs i den nyss nämnda propositionen. Verket bör där-vid bl.a. ytterligare
utveckla sitt engagemang på det internationella området, framför allt med
inriktning på samarbetet runt Östersjön och med EU. Genomförandet av riksdagens
beslut om investeringar i trafik-ens infrastruktur m.m. och regeringens beslut
med anledning därav ställer stora krav på samhällsplaneringen och därmed också
på Boverket. Därut-över vill regeringen erinra om det utvecklingsarbete som
behövs med an-ledning av förordningen (1993:191) om tillämpning av lagen
(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
Aktiviteterna inom verksamhetsområdet Byggande har under senare tid dominerats
av översynen av Nybyggnadsreglerna. Dessa ersätts den 1 januari 1994 av
Boverkets Bygg- och Konstruktionsregler, BBR och BKR. Eftersom de nya reglerna i
större utsträckning än tidigare är formulerade som funktionskrav, krävs
omfattande utbildnings- och in-formationsinsatser från verkets sida för att
underlätta reglernas tilllämpning. Översynsarbetet har också tydliggjort behovet
av att vissa frågeställningar utreds ytterligare.
Enligt regleringsbrevet för innevarande budgetår skall Boverket priori-tera
uppgiften att genomföra EG:s byggproduktdirektiv i Sverige. EES-avtalets
ikraftträdande medför därvid att myndighetsutövningen kommer att omfattas av
verkställighetsföreskrifter till byggproduktlagen (1992:1535). Enligt
byggproduktförordningen (1993:1051) skall Boverket dessutom utöva tillsyn över
att byggproduktlagen och de föreskrifter som meddelas med stöd av denna lag
följs.
Regeringen gav den 17 juni 1993 Boverket i uppdrag att i sina föreskrifter
skapa förutsättningar för öppna system för provning och kontroll inom sitt
ansvarsområde. Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att nuvarande
system snarast öppnas för konkurrens. Boverket skall därför prioritera detta
arbete.
Ett led i såväl EES-anpassningen som införandet av öppna system är den
förordning om hissar och vissa andra motordrivna anordningar som regeringen
beslöt den 16 december 1993. Denna medför ökat föreskrifts-ansvar för Boverket
liksom ansvar för att följa dessa frågor inom EES.
Inom verksamhetsområdet Boende har Boverket bl.a. som mål att arbeta för en
effektiv administration av bostadsstöden. Regeringen noterar att verket trots
mycket korta förvarningstider på ett framgångsrikt sätt lyckats lösa sina
uppgifter i samband med omläggning av de statliga stöd-en för bostadsbyggandet.
Däremot är handläggningstiderna vid verket för framför allt räntebidragsärenden
fortfarande oacceptabelt långa. Den främsta orsaken är enligt Boverket en
kraftigt ökad ärendetillströmning. Regeringen har tidigare som mål angett att
verket förväntas minska hand-läggningstiderna till i genomsnitt under tre
månader per ärende. Detta mål ligger fast. Regeringen förutsätter att målet nås
inom den nuvarande resursramen. Vid denna bedömning har beaktats den plan för
hur hand-läggningstiderna skall kunna minska till i genomsnitt tre månader som
verket utarbetat under hösten 1993 på uppdrag av regeringen.
Arbetet med framtagande av statistik, utredningar och prognoser m.m. skall
framgent begränsas till sådant underlag som är nödvändigt för att bedöma och
beräkna statens utgifter på de sakanslag som Boverket dispo-nerar samt annat
underlag som regeringen begär, t.ex. för bedömningar av bostadsbyggandets
omfattning. När det gäller övrig utrednings- och utvärderingsverksamhet skall
denna inriktas enligt vad som följer av Boverkets instruktion. Boverket bör
vidare sträva efter att öka andelen avgiftsfinansierade projekt. För dessa bör
målet vara full kostnadstäckning.
Inom Miljö- och naturresursdepartementet har en utredning gjorts om
Stadsmiljörådets framtida ställning och finansiering. Utredningen förordar en
fortsatt anknytning till Boverket. Skälet är att verksamheten bedöms som
angelägen men att det inte nu har varit möjligt att få till stånd en extern
finansiering av verksamheten. Även regeringen anser att Stadsmiljörådet bör
finnas kvar. I det statsfinansiella läge som råder är det dock inte möjligt att
som Boverket har förutsatt i sin anslagsframställning anvisa extra anslagsmedel
till kostnaderna för denna verksamhet. Rege-ringen kan därför inte biträda
Boverkets förslag i denna fråga. Medlen för rådets verksamhet måste således i
avvaktan på extern finansiering tas inom den av riksdagen tidigare beslutade
planeringsramen för Boverket. Regeringen gör dessutom bedömningen att det - om
inriktningen av verksamheten koncentreras på debatt, rådgivning och information
- bör vara möjligt att uppnå vissa besparingar i verksamheten. Ansträngningarna
att åstadkomma en extern finansiering bör fortsätta.
Riksdagen beslutade våren 1988 (prop. 1987/88:115, bet.
1987/88:BoU:16, rskr. 1987/88:273) att den personal som skötte förvaltningen av
lån och bidrag på Bostadsstyrelsen, och som tog tjänst för motsvarande verksam-
het i det nya Plan- och bostadsverket, borde garanteras fortsatt sysselsättning
i Stockholmsområdet när verksamheten avvecklades i Stockholm. Med utgångspunkt
från detta riksdagsbeslut beslutade regeringen hösten 1988 att de arbetstagare
som berördes, skulle få utöva sin tjänst i Plan- och bostadsverket med fortsatt
stationering i Stockholm, om de inte hade fått någon ny anställning i samband
med att låneförvaltningen övertogs av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag,
SBAB och verksamheten med bidragsförvaltning förlades till Karlskrona. Detta
skulle gälla intill dess arbetstagarna antingen fått någon annan anställning
eller erbjudits anställning i Stockholmsområdet som i allt väsentligt låg i
linje med tjänsten i Plan- och bostadsverket.
Som framgått av det föregående förutsätter Boverket att de s.k. Stock--
holmsgaranterna inte längre skall finansieras över anslaget. Det har från
Boverkets sida gjorts icke obetydliga ansträngningar för att försöka finna annan
anställning åt dessa. Regeringen gör bedömningen att de anställ-ningsavtal som
har ingåtts med stöd av garantin inte kan sägas upp, t.ex. genom enbart en
hänvisning till att annan likvärdig anställning har erbju-dits. Regeringen vill
dock samtidigt understryka att Stockholmsgaranterna, bortsett från
stationeringsorten, har samma anställningsvillkor som övrig personal vid
Boverket. Detta innebär att Stockholmsgaranterna om-fattas av samma regler och
villkor som all annan personal vid verket i samband med eventuella framtida
beslut om personalminskningar, etc. Det ankommer således på Boverket att med
utgångspunkt från de uppgifter och ekonomiska ramar som regeringen har tilldelat
verket pröva om Stockholmsgaranterna, liksom övrig personal, kan beredas
fortsatt anställning vid verket. Någon finansiering av Stockholmsgaranterna
utanför det anslag som följer av planeringsramen kan därför inte medges.
Regeringen förutsätter att Boverket fortsätter arbetet med att vidareutveckla
resultatinformationen till regeringen i form av mål, mätmetoder, resultatmått,
etc.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Boverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 138 879 000 kr.
F 2. Boverket: Uppdragsverksamhet
1992/93 Utgift -
1993/94 Anslag 1 000
1994/95 Förslag 1 000
Boverket bedriver s.k. tjänsteexport inom en särskild organisatorisk enhet,
benämnd Swedeplan. Verksamheten bedrivs som uppdrag, främst inom området fysisk
planering, men även inom miljövård. Verksamheten är helt självfinansierad genom
avgifter.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Boverket: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett
obetecknat anslag på 1 000 kr.
F 3. Räntebidrag m.m.
1992/93 Utgift33 826 474 000
1993/94 Anslag31 315 000 000
1994/95 Förslag25 600 000 000
Anslaget disponeras för utgifter för statliga räntesubventioner för ny-och
ombyggnad av bostäder och för vissa underhålls- och förbättringsåtgärder i
hyres- och bostadsrättshus. Anslaget disponeras vidare för särskilt om-
byggnadsbidrag i fråga om äldrebostäder och för s.k. 33 -ersättning till
kommuner. Anslaget disponeras dessutom för utgifter som återstår av statliga
åtaganden enligt ett antal stödsystem som är under avveckling.
Bestämmelser om räntesubventioner för ny- och ombyggnad av bostäder finns
såvitt gäller nya projekt i förordningen (1992:986) om statlig bostads-
byggnadssubvention. För pågående eller redan genomförda projekt finns
bestämmelser i dels förordningen (1991:1933) om statliga räntebidrag för ny- och
ombyggnad av bostäder, dels den numera upphävda nybyggnadslåneförordningen för
bostäder (1986:692), respektive ombyggnadslåneförordningen för bostäder
(1986:693), dels ock i bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) och
motsvarande äldre bestämmelser.
Bestämmelser om räntesubventioner för underhålls- och förbättringsåtgärder i
hyres- och bostadsrättshus, det s.k. RBF-stödet, finns i förordningen (1983:974)
om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus.
Bestämmelser om ombyggnadsbidrag för äldrebostäder finns i förordningen
(1993:166) om särskilt ombyggnadsbidrag för äldrebostäder. För bidragsgivningen
gäller en beslutsram. Ramen har nyligen av riksdagen höjts med 100 miljoner
kronor genom att ta i anspråk medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder (bet.
1993/94:AU5, rskr. 1993/94:102). Bidrag får efter höjningen lämnas med
sammanlagt 220 miljoner kronor.
Bestämmelser om 33 -ersättning till kommuner och om avlösen av statens
ersättningsskyldighet finns i bostadslånekungörelsen (1962:537) och motsvarande
äldre lånebestämmelser respektive förordningen (1984:337) om ändrade be-
stämmelser om statens skyldighet att betala ersättning till kommuner enligt 33
bostadslånekungörelsen (1962:537) m.m.
Bestämmelser om äldre stödformer som är under avveckling finns i ett antal
upphävda förordningar. Det gäller räntebidrag enligt förordningen (1977:332) om
statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m.m. (upphävd
1980:334), förordningen (1982:644) om lån för byggnadstekniska åtgärder i
bostadshus (upphävd 1991:1929), förordningen (1983:40) om räntebidrag för under-
hållslån i vissa fall (upphävd 1992:1050), förordningen (1984:614) om lån för
förvärv av vissa bostadshus som har förköpts enligt förköpslagen (upphävd
1992:411) samt förordningen (1987:258) om stöd till flerbarnsfamiljer för köp av
egnahem (upphävd 1991:410). Det gäller vidare bidrag enligt förordningen
(1982:1285) om statsbidrag till hyresrabatter i bostadshus (upphävd 1992:413),
förordningen (1986:1399) om bidrag vid nybyggnad av vissa bostäder (upphävd
1992:414), förordningen (1985:352) om lån m.m. för gatukostnadsersättning i
vissa fall (upphävd 1990:648) och förordningen (1986:1398) om bidrag till
bostadskostnader efter ombyggnad (upphävd 1992:415).
Boverket
Boverket har i sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 redovisat
beräkningar av utgiftsbehovet för räntebidrag för ny- och ombyggnad de närmaste
åren. Verkets beräkningar innebär sammanfattningsvis att statens utgifter för i
första hand räntebidrag enligt de regler som gällde fram till utgången av 1992
förväntas komma att minska avsevärt de närmaste åren. För budgetåret 1994/95
beräknar verket numera, efter viss revidering av uppgifterna i
anslagsframställningen, utgifterna under anslaget till sammanlagt 26 240
miljoner kronor. Av beloppet avser 25 400 miljoner kronor räntebidrag för ny-
och ombyggnad av bostäder, 675 miljoner kronor räntestöd för underhåll och
förbättring av hyres- och bostadsrättshus, 65 miljoner kronor ombyggnadsbidrag
till äldrebostäder och 100 miljoner kronor övriga ränte- och bidragsstöd.
Regeringens överväganden
Sänkt bidragsandel i räntestödet för reparation och underhåll
Det statsfinansiella läget har framtvingat ett omfattande program för sanering
av statens utgifter i syfte att komma tillrätta med de strukturella problemen i
statens finanser. Programmet förutsätter en årlig omprövning av statens utgifter
för olika ändamål med utgångspunkt från utgiftsramar som bestämts med hänsyn
till förväntade inkomster. Inom ramen för denna omprövning behöver utgifterna
för räntesubventioner till bostäder minskas med 100 miljoner kronor för helt år
inför budgetåret 1994/95, utöver de minskningar som följer av redan fattade
beslut (prop. 1993/94:8, bet. 1993/94:BoU3, rskr. 1993/94:40). Regeringen
bedömer att den ytterligare utgiftsbegränsningen bör tas ut inom det s.k.
RBF-stödet.
Reglerna för RBF-stödet innebär i korthet att ett årligt bidrag lämnas med
viss andel av den beräknade räntekostnaden för vissa underhålls-, reparations-
och energisparåtgärder i hus med bostäder som upplåts med hyres- eller
bostadsrätt. Bidragstiden är 10 eller 20 år beroende på hur lång tid åtgärderna
kan nyttiggöras. Bidragsandelen är för närvarande 25 %. För att uppnå den
förutsatta utgiftsminskningen om 100 miljoner kronor bör bidragsandelen sänkas
fem procentenheter. Regeringen förordar att bidragsandelen sänks från 25 till 20
%. Den lägre bidragsandelen bör gälla generellt för alla bidrag som avser tiden
efter den 1 juli 1994. Det innebär att ändringen påverkar räntebidragets storlek
både för återstående utbetalningar av redan beviljat räntestöd och för de
ytterligare bidrag som beviljas avseende åren 1993 och 1994. Förslagets effekter
på boendekostnaderna i hyres- och bostadsrättshus kommer att variera och är
därför svåra att närmare beskriva. Tillgängliga uppgifter från ett antal ärenden
om stödets storlek i relation till antalet bostäder ger dock vid handen att
kostnadseffekten blir begränsad, i många fall mycket begränsad. I sammanhanget
kan också påpekas att för reparationer och underhåll som genomförs 1993 och 1994
kan fastighetsägaren samtidigt utnyttja RBF-stödet och skattereduktionen för
utgifter för byggnadsarbete på bostadshus.
Anslagsberäkning
Utgifterna under räntebidragsanslaget budgetåret 1992/93 blev ca 1,5 miljarder
kronor högre än vad Boverket och RRV redovisat i sina prognoser. Skillnaden
beror huvudsakligen på att ett betydligt större antal projekt färdigställdes och
fick sin första utbetalning av räntebidrag under 1992/93 än det antal som
prognosmodellerna utgick från skulle färdigställas. Orsaken till detta är i
första hand att byggtiden, dvs. tiden från påbörjande till färdigställande,
blivit kortare. Det gäller särskilt för ombyggnader av flerbostadshus. Tiden är
också kortare från det att ett byggprojekt färdigställs till dess att den första
ränteutbetalningen görs bl.a. beroende på en övergång till kvartalsvis
utbetalning för projekt som färdigställs 1992 och senare.
För budgetåret 1993/94 är prognosen att utgifterna under anslaget kommer att
bli 30 900 miljoner kronor.
Som vi tidigare framhållit beräknas nu statens årliga utgifter för räntebidrag
minska under kommande år beroende på dels att tidigare beslutade
utgiftsbegränsningar slår igenom successivt, dels att de sjunkande räntorna får
effekt och dels att det årliga antalet färdigställda nya bostäder minskar.
Statens utgifter för räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostadshus under
budgetåret 1994/95 beräknas till 24 870 miljoner kronor. I beräkningarna har
regeringen utgått från Boverkets aviseringsstatistik beträffande räntebidrag för
budgetåret 1992/93 och lagt till räntebidrag för tillkommande projekt 1993/94
och 1994/95. De volymantaganden i fråga om nytillkommande projekt som därvid
gjorts bygger på Boverkets statistik över påbörjade ny- och ombyggnader.
Bidragsunderlaget för räntebidrag för nybyggnad kan med dessa antaganden
beräknas uppgå till ca 380 miljarder kronor budgetåret 1994/95 och för ombyggnad
till ca 140 miljarder kronor. Beräkningarna baseras vidare på en antagen ränte-
nivå för år 1994 på 7,25 % och för år 1995 på 7,0 %. I beräkningarna har även
hänsyn tagits till den av riksdagen beslutade reduceringen av räntebidragen med
3 miljarder kronor åren 1994-1996. Med utgångspunkt från antagna räntenivåer och
de garanterade räntor som kommer att gälla beräknar regeringen att räntebidrag
för nybyggnad kommer att ges till ca 640 000 lägenheter och räntebidrag för
ombyggnad till ca 630 000 lägenheter under budgetåret 1994/95.
Statens utgifter för räntestöd för förbättring av bostadshus under budgetåret
1994/95 beräknas till 600 miljoner kronor. Beräkningarna har även här utgått
från Boverkets aviseringsstatistik för budgetåret 1992/93. Därtill har lagts
räntebidrag för nytillkommande ärenden under budgetåren 1993/94 och 1994/95. I
beräkningarna har vidare beaktats regeringens förslag i det föregående att sänka
bidragsandelen från 25 till 20 %.
Statens utgifter för ombyggnadsbidrag för äldrebostäder beräknar regeringen i
likhet med Boverket till 65 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. I
sammanhanget kan nämnas att Boverket i sin anslagsframställning anmält att ca 15
miljoner kronor kommer att behövas för utbetalningar under budgetåret 1993/94.
Regeringen har därför medgett att Boverket får disponera räntebidragsanslaget
för detta ändamål redan under innevarande budgetår.
Statens utgifter för övriga stödformer som belastar anslaget beräknar
regeringen till 100 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen förordar i fråga om räntestöd för reparation och
underhåll av hyres- och bostadsrättshus,
2. till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på
25 600 000 000 kr.
F 4. Investeringsbidrag för bostadsbyggande
1992/93 Utgift 5 665 734 647
1993/94 Anslag 3 100 000 000
1994/95 Förslag 800 000 000
Anslaget disponeras för utgifter för investeringsbidrag för bostadsbyggande.
Bestämmelser om investeringsbidrag finns i två numera upphävda förordningar,
nämligen förordningen (1991:1923) om statligt investeringsbidrag för ny- och om-
byggnad av bostäder (upphävd 1992:991) och förordningen (1990:1369) med samma
namn (upphävd 1991:1923) samt i förordningen (1992:992) om ändrade bestämmelser
för investeringsbidrag enligt förordningen (1990:1369) om statligt investerings-
bidrag för ny- och ombyggnad av bostäder. Genom beslut den 25 november 1993
ändrade regeringen förordningen (1991:1923). Beslutet innebär att
bidragsgivningen enligt de regler som gäller från 1992 inte längre kan innefatta
bidrag till arbeten som debiterats reducerad mervärdesskatt. Bidragsgivningen
avsåg ursprungligen (prop. 1990/91:34) att i princip kompensera bostadsbyggandet
för de ökade kostnader som följer av att mervärdesskatten för byggnads- och
anläggningsarbeten sedan den 1 januari 1991 tas ut utan reduktion.
Enligt Boverket uppgick det totala utbetalade bidragsbeloppet under budgetåret
1992/93 till 5 665 miljoner kronor.
För budgetåren 1993/94 och 1994/95 beräknar Boverket utgifterna för in-
vesteringsbidrag till 3 100 respektive 800 miljoner kronor.
Regeringen biträder Boverkets förslag till anslagsberäkning för budgetåret
1994/95.
64
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 800 000 000 kr.
F 5. Tilläggslån för vissa reparations- och
ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus
1992/93 Utgift 170 463 000
1993/94 Anslag 175 000 000
1994/95 Förslag 50 000 000
Anslaget disponeras för tilläggslån för vissa reparations- och ombygg-
nadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus. Bestämmelser om långivningen finns i
förordningen (1983:1021) om tilläggslån för ombyggnad av bostadshus.
Tilläggslånet är ett ränte- och amorteringsfritt lån för vilket ränte- och
amorteringsfriheten omprövas vart femte år under lånetiden. Vid omprövningen
avskrivs under perioden upplupen amortering. Lånetiden är sammanlagt högst
20 år. Lån eller delar av lån som vid utgången av lånetiden alltjämt är ränte-
och amorteringsfria efterges.
Tilläggslångivningen är under avveckling. Efter utgången av juni 1992 beviljas
nya tilläggslån endast om åtgärderna ingår i ett ombyggnadsprojekt som pågick
den 1 juli 1992 och om projektet beviljats tilläggslån ur den ram för beslut om
tilläggslån som riksdagen medgett för budgetåret 1991/92. Med hänsyn till det
begränsade antalet projekt som kan komma i fråga för tilläggslån under den tid
stödformen avvecklas får lån under budgetåret 1993/94 lämnas utan
rambegränsning.
Boverket
Boverket har samlat in information från dem som sökt tilläggslån under
budgetåret 1992/93. Uppgifterna tyder på att de flesta projekt som uppfyller
villkoren för tilläggslån är avslutade. Boverket gör dock bedömningen att lån på
sammanlagt 24 miljoner kronor ytterligare kan komma att beviljas innan
långivningen är helt avslutad.
Behovet av medel för utbetalning av beviljade tilläggslån beräknas av Boverket
till 50 miljoner kronor under budgetåret 1994/95.
Regeringens överväganden
De ombyggnadsprojekt som kan komma ifråga för tilläggslån under den tid som
stödformen avvecklas är avgränsad genom de regler som nyss beskrivits. Under
budgetåret 1993/94 får enligt riksdagens beslut långiv-ningen ske utan
rambegränsning. Någon låneram behövs inte heller i fortsättningen.
Regeringen biträder Boverkets förslag till anslagsberäkning för budgetåret
1994/95.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres-och
bostadsrättshus för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000
kr.
F 6. Vissa lån till bostadsbyggande
1992/93 Utgift 2 881 343
1993/94 Anslag 1 000 000
1994/95 Förslag 1 000 000
Från anslaget betalas återstående räntebärande förbättringslån enligt
förbättringslåneförordningen (1980:261). Förbättringslån kunde beviljas fram
till utgången av juni 1987. Genom beslut den 7 oktober 1993 upphävde regeringen
förbättringslåneförordningen (1993:1111).
Vidare betalas från anslaget s.k. förvärvstillägg. Sådana tillägg lämnas i
vissa situationer när bostadslånet skall utvidgas i samband med förvärv.
Anslaget har dessutom belastats med återbetalning av felaktiga extra amor-
teringar m.m.
Enligt Boverket utbetalades under budgetåret 1992/93 inga förbättringslån.
Utbetalningarna på anslaget för budgetåret hänför sig till anslagsfinansierade
lån enligt andra förordningar.
Boverket har genom en enkät till länsbostadsnämnderna konstaterat att det inte
återstår några ytterligare förbättringslån att betala ut.
När det gäller kommande utbetalningar enligt andra förordningar gör Boverket
bedömningen att anslagsbehovet för budgetåret 1994/95 uppgår till 1 miljon
kronor.
Regeringen biträder Boverkets förslag tilll anslagsberäkning för budgetåret
1994/95.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Vissa lån för bostadsbyggande för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 1 000 000 kr.
F 7. Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader
1992/93 Utgift -
1993/94 Anslag15 789 000
1994/95 Förslag13 198 000
Statens bostadskreditnämnd (BKN) bildades den 1 januari 1992 och har enligt sin
instruktion (1991:1274) till uppgift att
-bevaka att kreditförsörjningen vid ny- och ombyggnad av bostäder sker i
erforderlig omfattning och att ta de initiativ som krävs i detta syfte,
-lämna kreditgarantier till kreditinstituten enligt förordningen (1991:1924) om
statliga kreditgarantier för bostäder samt att fullgöra övriga uppgifter som
anges i förordningen,
-förvalta och redovisa lämnade garantier.
BKN är lokaliserat i Karlskrona.
Som övergripande mål för BKN:s verksamhet angavs i förra årets
bud-getproposition (prop. 1992/93:100 bil. 8) att BKN skall arbeta för en
effektiv och fungerande garantigivning för finansiering av bostadsbygg-ande.
Kreditgarantigivningen skall i princip finansieras genom avgifter för utfärdade
garantier. Avgifterna skall, sett över en längre tidsperiod, täcka såväl
förluster inom garantisystemet som administrationskostnader.
BKN bedömer att inkomster från avgifter för kreditgarantier kommer att uppgå
till ca 130 miljoner kronor innevarande budgetår och ca 150 miljoner kronor
budgetåret 1994/95.
BKN har fått dispens av regeringen från kravet att lämna resultatredovisning i
sin årsredovisning. Skälet är att BKN nyligen bildats och fortfarande befinner
sig i ett uppbyggnadsskede. Det har därför inte bedömts vara möjligt för BKN att
lämna en fullständig resultatinformation.
Det ekonomiska resultatet av verksamheten under budgetåret 1992/93 uppgick till
27,9 miljoner kronor före bokslutsdispositioner. Budgetåret 1991/92 uppgick
resultatet till 1,8 miljoner kronor. Till och med utgång-en av budgetåret
1992/93 har BKN lämnat 15 323 garantier med ett garanterat belopp på 13 030
miljoner kronor.
BKN disponerar en låneram på 4 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för
investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte någon invändning.
Statens bostadskreditnämnd
BKN har lämnat en förenklad anslagsframställning till regeringen för budgetåret
1994/95.
BKN bedömer att det kommer att ske en tyngdpunktsförskjutning av verksamheten,
från nya garantier till ersättningsärenden. Antalet nya garantier bedöms
successivt minska. Den största osäkerhetsfaktorn när det gäller den framtida
bemanningen är därför utvecklingen av antalet ersättningsärenden och den
genomsnittliga handläggningstiden av dessa. Vid utgången av budgetåret 1994/95
förväntas bemanningen uppgå till högst 18 heltidstjänster.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Övergripande mål
Det övergripande mål för verksamheten som angavs inför budgetåret 1993/94 bör
ligga fast även under 1994/95.
BKN skall arbeta för en effektivt fungerande garantigivning för finansiering av
bostadsbyggande.
Resurser:
Ramanslag 1994/95 13 198 000 kr
Resultatbedömning
BKN:s årsredovisning innehåller, som tidigare framgått, ingen resultatre-
dovisning. Regeringen noterar dock med tillfredsställelse att BKN under
budgetåret har utvecklat ett uppföljnings- och informationssystem för
garantiverksamheten samt att ett s.k. kreditmarknadsråd har konstituerats.
Den ekonomiska rapporteringen som har upprättats förefaller tillfredsställande.
Regeringen konstaterar vidare att RRV inte har haft några invändningar i
revisionsberättelsen för BKN.
Slutsatser
De riktlinjer beträffande inriktningen på verksamheten som lades fast i 1993 års
budgetproposition bör i huvudsak gälla även för budgetåret 1994/95.
Det råder dock som framgått fortfarande osäkerhet om verksamhetens framtida
omfattning och resursbehov. Dessutom tillkommer den nyligen beslutade
kreditgarantin för omfördelningslån (prop. 1993/94:76, bet. 1993/94:BoU6, rskr.
1993/94:115). Sådana kreditgarantier kommer att utfärdas efter i huvudsak samma
ordning som kreditgarantier för ny- och ombyggnad av bostäder. Långivaren köper
garantin genom en enkel regi-strering i BKN:s datorsystem, BKN-systemet. Enligt
gällande bestäm-melser skall kreditinstituten själva pröva om förutsättningarna
för kreditgaranti är uppfyllda. Först om kreditinstitutet begär ersättning ur
garantin prövar BKN om institutet uppfyllt villkoren för garantins giltighet och
således är berättigat till ersättning. BKN biträder också med viss för-
handsprövning i nya garantiärenden.
Mot denna bakgrund förefaller det inte ändamålsenligt att nu tilldela BKN en
flerårsram beträffande förvaltningskostnaderna. Regeringen vill i detta
sammanhang dessutom erinra om att BKN är en liten myndighet med en verksamhet
som är relativt enkel att överblicka. Av detta skäl an-ser regeringen att det
inte är motiverat med någon fördjupad prövning av BKN inom den närmaste tiden,
under förutsättning att situationen inte radikalt förändras. Regeringen bör
kunna få tillräcklig information ur BKN:s årsredovisningar,
anslagsframställningar m.m.
Det förutsätts vidare att BKN vidareutvecklar sin resultatinformation till
regeringen med bl.a. resultatmått och mätmetoder.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 13 198 000 kr.
F 8. Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet
1992/93 Utgift -
1993/94 Anslag 1 000
1994/95 Förslag 1 000
Riksdagen beslutade våren 1993 (prop. 1992/93:100, bil. 8, bet. 1992/-
93:BoU20, rskr. 1992/93:301) att BKN:s förvaltningskostnader i fortsättningen
skulle finansieras via ett ramanslag och att ett förslagsanslag för utbetalning
av ersättning för skador skulle föras upp på stats-budgeten med ett formellt
belopp om 1 000 kronor.
Anslaget får således användas för att täcka eventuella förluster till följd av
statliga kreditgarantier till långivare.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
65
F 9. Bonusränta för ungdomsbosparande
1992/93 Utgift 1 113 000
1993/94 Anslag 4 000 000
1994/95 Förslag2 000 000
Under år 1988 beslutade statsmakterna att ett speciellt ungdomsbosparande skulle
inrättas (prop. 1987/88:150 bil. 3, bet. 1987/88:FiU 21, 1987/88 rskr. 395).
Lagen (1988:846) om ungdomsbosparande trädde i kraft i december 1988. Lagen
innebär att ungdomar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett sparande i vissa banker
eller sparkassor som kan fortgå till och med det år spararen fyller 28 år.
Riksgäldskontoret fastställer en minimiränta. När kontoinnehavaren har sparat
under tre år och det sparade kapitalet uppgår till minst 5 000 kronor, blir
kontoinnehavaren berättigad till en årlig bonusränta på 3 % från det att
sparandet började. Bonusräntan bekostas av staten. Bonusräntan betalas ut då
kontoinnehavaren begär det eller när lån erhålles. När bonusräntan betalas ut
upphör kontots anslutning till ungdomsbosparandet.
Behovet av anslagsmedel är svårt att bedöma eftersom bonusränta utbetalas först
då kontot avslutas. Den faktiska ökningstakten i sparandet och uttag av
bonusränta har inte motsvarat den ökningstakt som kontoret tidigare räknat med.
Riksgäldskontoret har därför beräknat behovet till 1 500 000 kronor under
budgetåret 1994/95. Regeringen anser att detta belopp förefaller något lågt i
förhållande till de uppgifter som Riksgäldskontoret presenterat. Regeringen
föreslår ett belopp uppgående till 2 000 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 2 000 000 kr.
F 10. Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån
1992/93 Utgift -
1993/93 Anslag 1 000
1994/95 Förslag 1 000
Enligt förordningen (1973:499) om bostadsanskaffningslån med statlig garanti
till statstjänstemän m.fl. har under vissa förutsättningar lån med statlig
garanti kunnat medges för förvärv av bostadsrätt eller för kontantinsats vid
villaköp. Lån har medgivits den som i samband med ändring av tjänstgöringsort
har fått eller kunnat få anstånd med omstationering. Högsta lånebelopp har varit
30 000 kr och längsta amorteringstid 10 år.
Från anslaget betalas de kostnader som kan uppkomma till följd av att den
statliga garantin behöver tas i anspråk. Anslaget disponeras av Kammarkollegiet.
Regeringens överväganden
I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15, bet. 1990/91:AU18,
rskr. 1990/91:167) aviserades en avveckling av den statliga garantin för
bostadsanskaffningslån. De successivt minskade uttnyttjandet visar att
kreditgarantin numera inte i någon högre grad gör det lättare att lösa
bostadsfrågan på den nya tjänstgöringsorten. Regeringen har därför upphävt för-
ordningen om bostadsanskaffningslån. Fr.o.m. den 1 januari 1992 beviljas inga
nya lån. Förordningen gäller dock för lån som har beviljats dessförinnan.
Med hänsyn härtill bör anslaget för nästa budgetår föras upp med endast ett
formellt belopp på 1000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
66
G. Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det
finansiella systemet
Övergripande mål
Det övergripande målet för bankstödet är att trygga stabiliteten i betal-
ningssystemet och säkra kreditförsörjningen. Målet skall uppnås genom att
statligt stöd lämnas när det är nödvändigt för att banker och andra kreditins-
titut skall kunna infria samtliga sina förpliktelser i rätt tid.
Resurser:
Följande medel föreslås under anslagen
G 1.Bankstödsnämnden: Förvaltningskostnader
Ramanslag 14 031 000 kr
G 2.Åtgärder för att stärka det finansiella systemet
Förslagsanslag 1 000 kr
Riksdagen beslutade den 18 december 1992 om åtgärder för att stärka det
finansiella systemet (prop.1992/93:135, bet. 1992/93:NU16, rskr. 1992/93:155).
Riksdagens beslut innebär att staten garanterar att banker och vissa andra
kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. Statens garanti
innebär ett åtagande att lämna stöd till fortsatt verksamhet i livskraftiga
institut, varvid stödet skall förenas med krav på åtgärder från institutens
sida, eller att lämna stöd till rekonstruktion eller avveckling i ordnade former
av institut som inte förväntas uppnå lönsamhet på lång sikt.
Bankstödsnämnden inrättades den 1 maj 1993 för att hantera stödet. Nämnden
övertog vid sin tillkomst den verksamhet som tidigare bedrivits i
Finansdepartementet.
Bankstödsnämnden har inkommit med årsredovisning för budgetåret 1992/93 och
anslagsframställan för budgetåret 1994/95. Redovisningen för budgetåret 1992/93
omfattar tiden den 1 maj - 30 juni 1993. Bankstödsnämnden har medgivits undantag
från att upprätta resultatredovisning enligt förordningen om myndigheters
årsredovisning och anslagsframställning.
Kostnaden för bankstödet redovisas på anslagen Bankstödsnämnden och Åtgärder
för att stärka det finansiella systemet. För att ge en heltäckande bild av
bankstödet och dess kostnader, redovisas först stödets utformning, omfattning,
statsbudgetkonsekvenser och kostnader och därefter berörda anslag.
Vilka som omfattas av stödet samt stödets former och villkor
Statligt stöd kan lämnas till banker med svensk oktroj och till vissa
kreditinstitut med statlig anknytning. Stöd utges främst i form av lån,
garantier och kapitaltillskott. Stödåtgärderna skall utformas på ett
affärsmässigt sätt så att statens långsiktiga kostnader för stödet minimeras.
Kostnaderna för stödet skall, i möjligaste mån, återvinnas till staten. Staten
skall inte eftersträva att bli ägare till banker eller andra kreditinstitut.
Stödsystemet skall kvarstå så länge det behövs och skall avvecklas när så kan
ske utan att fordringsägarnas intressen riskeras. En avveckling kan bara
genomföras efter ett nytt beslut av riksdagen.
Bankstödsnämndens mål och uppgifter
Bankstödsnämndens övergripande mål är att, när det behövs, genom stödåtgärder
till banker och vissa andra kreditinstitut verka för att stabiliteten i
betalningssystemet garanteras och kreditförsörjningen tryggas. Vid utformningen
av stödet skall Bankstödsnämnden väga in övergripande faktorer såsom
effektivitet, konkurrens och mångfald.
Bankstödsnämndens uppgift är att sköta stödfrågor inom ramen för de av
riksdagen angivna riktlinjerna. Nämnden skall analysera den finansiella
situationen i de enskilda institut som ansöker om stöd och utforma förslag till
villkor om stödet samt besluta om stöd. Avtal och beslut som är av principiell
betydelse eller i övrigt av större vikt skall nämnden överlämna till regeringen
för godkännande. Sedan stödavtal har träffats skall Bankstödsnämnden löpande
kontrollera utvecklingen i de institut som erhållit stöd och försäkra sig om att
de uppfyller de krav som är förbundna med stödet. Nämnden skall vidare
kontrollera att återbetalning sker enligt de villkor som avtalats. I de fall
staten genom stödet blivit ägare till ett institut förvaltas statens tillgångar
av nämnden.
Bankstödsnämndens inriktning av verksamheten
Bankstödsnämndens arbete har främst inriktats mot att analysera den finansiella
situationen i de stödsökande instituten och utforma förslag till villkor om
stöd. En omfattande värderingsprocess inleddes för att bedöma de stödsökande
bankernas framtida intjäningsförmåga och värdet på deras tillgångar. I sin
årsredovisning redogör Bankstödsnämnden för hur dess analys av bankerna delats
in i tre arbetsområden:
- Finansiell analys
- Interna kontrollsystem
- Strategi och effektivitet
Den finansiella analysen är till för att definiera kapitalbristen i
balansräkningen och för att göra det möjligt att beräkna hur balansräkningen
utvecklas över tiden givet olika antaganden om ränta, utlåningstillväxt,
inflation m.m. Den finansiella analysen utgör grunden för Bankstödsnämndens
uppfattning om behovet och utformningen av eventuellt stöd. Goda och dåliga
tillgångar har värderats var för sig. Den mest arbetskrävande analysen har varit
den av bankernas krediter. Denna värdering har dock genomförts av bankerna
själva efter riktlinjer av nämnden. Kreditvärderingarna har sedan kontrollerats
genom ett omfattande stickprovsförfarande.
Utöver den finansiella analysen har Bankstödsnämnden bildat sig en
uppfattning om hur bankerna har hanterat olika typer av risker och hur de
interna kontrollsystemen har fungerat. Resultat och slutsatser har diskuterats
med bankerna och olika projekt har påbörjats för att säkerställa att bankerna
håller en godtagbar standard vad gäller att kontrollera, mäta och förebygga
risker som följer av en normal bankverksamhet.
Vid analysen av strategi och effektivitet har Bankstödsnämnden gått igenom de
stödsökande bankernas organisation i syfte att identifiera de åtgärder som
bankerna kan vidta för att minska behovet av stöd genom att minska kostnaderna
och öka intjäningsförmågan. Exempel på områden som analyseras är organisationens
inriktning och kompetens, effektivitet och prissättning i kreditprocessen samt
struktur och produktivitet i kontorsnätet.
Sammantaget har, enligt Bankstödsnämnden, kunskap inom dessa tre områden
givit en god bild av vilka problem de stödsökande bankerna har och hur dessa
problem bäst löses.
För att möjliggöra denna omfattande analys av de stödsökande bankerna har
Bankstödsnämnden anlitat ett antal externa konsulter.
Bankstödsnämndens ägarroll
När Bankstödsnämnden startade sin verksamhet överfördes aktierna i Gota Bank,
Nordbanken och Securum till Bankstödsnämnden. Dessa aktier hade tidigare
förvaltats av andra myndigheter. Från Riksgäldskontoret fördes till nämnden lån
och garantier som givits till stödsökande banker. Bankstödsnämnden skall
förvalta statens aktier och andra finansiella instrument som ges ut av de nämnda
instituten. Bankstödsnämnden skall vidare på statens vägnar företräda aktierna
och får därvid utöva den företrädesrätt som tillkommer staten att delta i
emissioner. Nämnden får inte utan regeringens samtycke sälja eller på annat sätt
förfoga över aktierna och andra finansiella instrument som ges ut av instituten.
Bankstödsnämnden skall utföra sitt uppdrag i nära samarbete med
Finansdepartementet och hålla departementsledningen fortlöpande informerad om
arbetet.
Statens stödinsatser hittills
Genom riksdagens beslut med anledning av prop. 1992/93:135 bemyndigades
regeringen att göra betydande åtaganden för statens räkning. Det ansågs därför
angeläget att riksdagen fortlöpande hölls informerad om vilka åtgärder som
genomförs. För att fullgöra sin informationsskyldighet har regeringen lämnat
skrivelser dels i maj 1993 (skr. 1992/93:251), dels i september 1993 (skr.
1993/94:61). Regeringen gör i det följande en kort rekapitulering av
händelseutvecklingen i respektive stödsökande bank. Regeringen avser att under
februari 1994 i en skrivelse återkomma med en utförligare redogörelse om de
åtgärder som vidtagits för att stärka det finansiella systemet.
Sparbanken Sverige
På grund av omfattande kreditförluster i Första Sparbanken, som numera ingår i
Sparbanken Sverige, gavs en statlig garanti på 3,8 miljarder kronor för ett lån
avsett att trygga en rekonstruktion av banken. Garantin omvandlades i mars 1992
till ett statligt lån till den stiftelse som äger Första Sparbanken.
Staten har vidare gått i borgen för ett lån från Trygg Hansa SPP till
Sparbanksstiftelsen Första och de tio sparbanksstiftelser som står bakom den
tidigare Sparbanksgruppen på sammanlagt 3,5 miljarder kronor jämte
räntekostnader på högst 0,7 miljarder kronor. Den 29 juni 1993 infriade staten
genom Bankstödsnämnden en del av sitt åtagande genom att betala ränta med 0,4
miljarder kronor.
I februari 1993 inkom en ansökan om statligt stöd från Sparbanken Sverige. Den
19 november 1993 meddelade Sparbanken Sverige att ansökan om stöd återkallades.
Nordbanken
Hösten 1991 tvingades staten som huvudägare till Nordbanken att skjuta till 4,2
miljarder kronor via en nyemission. Regeringen bedömde våren 1992 att det trots
nyemissionen var nödvändigt med en rekonstruktion av banken. Riksdagen
bemyndigade regeringen att vidta åtgärder inom en ram på 20 miljarder kronor.
För att underlätta rekonstruktionen förvärvade staten alla utestående aktier för
totalt 2 miljarder kronor. Den finansiella rekonstruktionen av Nordbanken
påbörjades under hösten 1992 varvid Nordbanken tillfördes 10 miljarder kronor i
form av aktieägartillskott.
Bankens nödlidande engagemang fördes därefter över till Securum AB, och dess
dotterbolag. Den 1 januari 1993 förvärvade staten samtliga aktier i Securum för
1 miljard kronor av Nordbanken. Securum har övertagit tillgångar från Nordbanken
motsvarande brutto ca 67 miljarder kronor. Nordbanken hade i sitt bokslut
reserverat 17 miljarder kronor för dessa tillgångar. Köpeskillingen för
tillgångarna sattes till 50 miljarder kronor. Köpet finansierades genom att
staten utfärdade två garantier (garantiåtagande 1 och 2), uppgående till
sammanlagt 23 miljarder kronor, som omedelbart infriades. Vidare lämnade
Nordbanken ett lån till Securum på 27 miljarder kronor, varav 10 miljarder
kronor är garanterade av staten.
Gota Bank
I slutet av december 1992 tog staten över samtliga aktier i Gota Bank. I början
av 1993 beslutade regeringen att utfärda en förlusttäckningsgaranti på 10
miljarder kronor till banken.
Bankstödsnämnden beslutade den 25 augusti 1993 att utöka garantin med 5
miljarder kronor. Statens garanti till Gota Bank är konstruerad på så sätt att
den ännu inte har medfört några utbetalningar.
Den 8 september 1993 beslutade Bankstödsnämnden att dela Gota Bank och att
huvuddelen av Gota Banks problemengagemang, till ett värde av högst 43 miljarder
kronor, skulle överföras till ett förvaltningsbolag, Retriva AB.
Bankstödsnämnden beslutade den 9 december 1993 att överlåta Gota Bank till
Nordbanken på de villkor som skulle komma att fastställas av nämnden. Regeringen
godkände nämndens beslut den 10 december 1993.
Den 20 december 1993 beslutade Bankstödsnämnden om rekonstruktion av Gota
Bank och om finansiering av Retrivakoncernen. Beslutet innebär i korthet att,
vad avser Gota Bank, de av staten utställda garantierna till banken återkallas
och att den brist som uppkommer i bankens balansräkning, bl.a. på grund av de
nedskrivningar som genomförs på de tillgångar som överförs till Retriva, täcks
av staten genom kapitaltillskott. Den sammanlagda bristen i balansräkningen
beräknas till 20 miljarder kronor. Vad avser Retriva-koncernen tillskjuter
staten koncernen ett eget kapital uppgående till 3,8 miljarder kronor, vilket
lånefinansieras. Vidare garanterar staten ett förlagslån uppgående till 3,5
miljarder kronor. Koncernen får en total balansomslutning på 13 miljarder
kronor. Staten förvärvar alla aktier i Retriva för 5 miljoner kronor.
Tidpunkten för överlåtelsen av Gota Bank till Nordbanken har beslutats till
den 30 december 1993. Då staten äger både Nordbanken och Gota Bank har Bank-
stödsnämnden beslutat att det bör ankomma på Nordbanken att, sedan staten gjort
de kapitaltillskott som krävs för att fylla bristen i Gota Banks balansräkning,
kapitalisera Gota Bank. Överlåtelserna av aktierna i Gota Bank till Nordbanken
kan då ske genom ett aktieägartillskott utan ersättning. Bankstödsnämnden
garanterar dock gentemot Gota Bank att bankens aktiekapital om drygt 240
miljoner kronor är intakt per den 31 december 1993 i samband med att aktierna i
Gota Bank tillskjuts Nordbanken. Garantin begränsas till 3 miljarder kronor.
Det totala åtagandet för Gota Bank/Retriva uppgår, i enlighet med Bankstöds-
nämndens beslut, till 30,3 miljarder kronor, varav 23,8 miljarder kronor kommer
att betalas ut och 20 miljarder kronor kommer att belasta statsbudgeten
omedelbart.
Regeringen godkände nämndens beslut den 22 december 1993.
67
Skandinaviska Enskilda Banken
I december 1992 anmälde S-E Banken att banken sannolikt skulle vara i behov av
statligt stöd. Den 23 februari 1993 lämnade banken in en formell ansökan om
statligt stöd. Efter överläggningar mellan S-E Banken och Bankstödsnämnden
meddelade banken att dess kapitalbas skulle stärkas genom en nyemission. Ansökan
om statligt stöd återtogs i augusti 1993.
Föreningsbanken
Föreningsbanken anmälde vid årsskiftet 1992/93 att banken var i behov av
statligt stöd. Den 22 oktober 1993 beslutade Bankstödsnämnden att ingå ett avtal
om statligt stöd till Föreningsbanken. Avtalet innebär bl.a. följande. Banken
skall emittera konvertibla skuldebrev om sammanlagt 2,5 miljarder kronor till
staten. Skuldebreven skall löpa t.o.m. den 30 juni 1997. Som betalning för
skuldebreven utfärdar staten en revers på samma belopp och löptid till banken.
Sammanfattning av stödinsatser
I tabellen nedan görs en sammanfattning av de ovan beskrivna statliga
stödåtgärderna. Kolumnen Utbetalt visar i vilken utsträckning stödet har
påverkat statens lånebehov. Kolumnen Belastat statsbudgeten visar i vilken
utsträckning stödet belastat statsbudgeten. Principerna för i vilken utsträck-
ning stödet har lånefinansierats lades fast i propositionen om åtgärder för att
stärka det finansiella systemet prop. 1992/93:135 s. 38: Stöd som ges i form av
lån och kapitaltillskott bör finansieras genom lån i Riksgäldskontoret på
marknadsmässiga villkor och tas upp i den nyinrättade myndighetens redovisning.
Lånefinansiering bör ske i en utsträckning som korresponderar med det värde som
tillgångarna tas upp i myndighetens redovisning.
Det statliga bankstödet
Belastat
Miljoner kronorTotalt åtagandeUtbetaltstatsbudgeten
Sparbanken
lån 3 800 3 800 0
borgen 4 200 400 400
Totalt 8 000 4 200 400
Nordbanken
aktieteckning 4 191 4 191 4 191
aktieköp 2 055 2 055 2 055
kapitaltillskott10 000 10 000 10 000
Totalt 16 246 16 246 16 246
Securum
garanti 1 9 850 9 850 9 850
garanti 2 14 150 13 150 13 150
aktieköp 1 000 1 000 0
borgen 10 000 0 0
Totalt 35 000 24 000 23 000
Gota Bank
kapitaltillskott120 000 20 000 20 000
garanti1 3 000 0 0
Totalt 23 000 20 000 20 000
Retriva
kapitaltillskott13 8003 800 0
borgen1 3 500 0 0
Totalt 7 300 3 800 0
Föreningsbanken
Konvertibelt skuldebrev12 5000 0
Totalt 2 500 0 0
TOTALT BANKSTÖD92 04668 24659 646
1Beslutat efter den 30 juni 1993.
Bankstödets statsbudgetkonsekvenser
Belastningen på statsbudgeten för bankstödet har t.o.m budgetåret 1992/93
uppgått till knappt 40 miljarder kronor. Dessa utgifter har redovisats mot ett
antal olika anslag enligt tabellen nedan.
Totala utgifter på statsbudgeten budgetåren 1991/92-1992/93
Miljoner kronor1991/921992/93
Sjunde huvudtitelns anslag:
A1 Finansdepartementet 0,4
A3 Utredningar m.m. 5 0,4
E11 Förvaltningskostnader 3
G7 Teckning av aktier i NB4 200
I8 Vissa räntekostnader m.m. 12 110
I9 Åtgärder för att stärka
det finansiella systemet 23 518
Totalt 4 205 35 631
I samband med att riksdagen godkände regeringens proposition om åtgärder för att
stärka det finansiella systemet, upprättades ett speciellt anslag för belastning
av utgifter för detta ändamål; Åtgärder för att stärka det finansiella systemet.
I detta sammanhang upprättades även ett anslag för Bankstödsnämndens
förvaltningskostnader.
Ekonomisk redovisning av bankstödet
En fullständig redovisning av bankstödets ekonomiska effekter för staten kräver
dels att hänsyn tas till vissa kostnader som ännu inte gett upphov till några
utgifter för staten, dels att hänsyn tas till tillgångar respektive åtaganden
som bankstödet har medfört för staten.
De totala kostnaderna för bankstödet har t.o.m.
budgetåret 1992/93 uppgått till drygt 56 miljarder kronor. Skillnaden mellan
kostnaderna för bankstödet på drygt 56 miljarder kronor och de utgifter som
belastat statsbudgeten på knappt 40 miljarder kronor består främst i kostnader
som kan härledas till garantiåtagandet gentemot Gota Bank. En annan väsentlig
post består i upplupna räntekostnader. I nedanstående tabell åskådliggörs
bankstödet t.o.m. budgetåret 1992/93 enligt en kostnadsmässig ansats.
Ekonomiska konsekvenser av bankstödet budgetåren 1991/92 och 1992/93
Miljoner kronor 1991/92 1992/93
Aktieköp Nordbanken 4 191 2 055
Kapitaltillskott
- Nordbanken 10 000
- Securum garanti 1 9 850
- Securum garanti 2 13 150
Gota banks ianspråktagande
av garanti 13 020
Infriade garantier 400
Räntekostnader 3 900
Förvaltningskostnader 4
Konsultkostnader 5 100
Totala kostnader 4 196 52 479
Garantiavgifter 100
Driftskostnadsintäkter 80
Totala intäkter 180
Redovisade nettokostnader 4 196 52 299
Invärderat kapital avseende
aktier i Nordbanken 12 900
Regressfordran på Sparbanksstiftelserna
för infriad garanti 400
Delsumma 13 300
Bankstödet totalt, netto4 19638 999
Garantiåtagandena till Securum uppgående till totalt 23 miljarder
kronor har placerats under rubriken Kapitaltillskott eftersom dessa från början
var avsedda att infrias.
Infriandet av del av garantiåtagande 2 till Securum, uppgående
till 13,15 miljarder kronor, lånefinansierades ursprungligen i Riksgäldskonto-
ret. Vid fastställandet av Bankstödsnämndens bokslut har statens aktier i
Securum upptagits till ett värde av 1 miljard kronor. Detta motsvarar statens
anskaffningskostnad för aktierna. Då det angivna kapitaltillskottet på 13,15
miljarder kronor inte ansetts kunna öka det bokförda värdet av aktierna i
Securum, har kostnaden för tillskottet belastat nämndens resultat. Lånet till
Riksgäldskontoret har därför återbetalats genom belastning av anslaget Åtgärder
för att stärka det finansiella systemet.
Av de 15 miljarder kronor som staten utfäste i garanti till Gota
Bank hade banken per den 30 juni 1993 i sitt resultat utnyttjat 13,02 miljarder
kronor för reserveringar av befarade kreditförluster. Bankstödsnämnden har i
sitt resultat upptagit motsvarande summa som kostnad. Några utbetalningar med
avseende på garantin skedde inte under budgetåret 1992/93 vilket gör att
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 inte har påverkats av dessa kostnader.
68
I samband med lånet på 3,5 miljarder kronor till Sparbanksstiftelserna lämnade
staten ett borgensåtagande uppgående till 4,2 miljarder kronor. Posten Infriade
garantier avser del av detta borgensåtagande.
Posten Räntekostnader består av räntekostnader och kursförluster
på lån upptagna av Bankstödsnämnden i Riksgäldskontoret. Räntekostnaderna härrör
dels från finansiering av lån till Sparbanksstiftelserna, dels för finansiering
av kapitaltillskott till Securum. Kursförlusten uppkom vid förtida lösen av det
senare nämnda lånet.
Bankstödsnämnden har även tagit upp intäker från bankstödet
uppgående till totalt 180 miljoner kronor. Dessa består av dels inkomna
garantiavgifter, dels beräknade intäkter för kostnadsersättningar.
I anslutning till de redovisade kostnaderna och intäkterna bör
även värdet av tillgångar som i Bankstödsnämndens bokslut inte lånefinansieras
beaktas. Dessa utgörs av aktier i Nordbanken, som har åsatts ett värde
motsvarande bankens redovisade eget kapital per den 30 juni 1993, och
regressfordran på sparbanksstiftelserna avseende infriad garanti.
De på detta sätt beräknade totala nettokostnaderna för bankstödet
budgetåren 1991/92 och 1992/93 uppgår således till drygt 43 miljarder kronor. Om
hänsyn tages till beslutet i december 1993 vad avser rekonstruktionen av Gota
Bank och kapitaliseringen av Retriva-koncernen kommer de totala kostnaderna för
Gota Bank att uppgå till 20 miljarder kronor. Detta innebär att de totala
kostnaderna, netto, för bankstödet kan komma att stanna vid ungefär den nivå som
då nås, dvs. drygt 50 miljarder kronor. Försäljningen av Nordbanken/Gota Bank
och, på lång sikt, avvecklingen av Securum och Retriva kan leda till högre
intäkter än vad aktierna i dessa bolag tagits upp till i nämndens bokslut vilket
ger en möjlighet till att de totala kostnaderna, netto, för bankstödet blir
något lägre än den nyss nämnda nivån.
Bankstödsnämndens balansräkning såg per den 30 juni 1993 i
sammandrag ut enligt nedan.
Bankstödsnämndens balansräkning 1993-06-30 i miljoner kronor, sammandrag
Tillgångar
Omsättningstillgångar
Aktier i Nordbanken 12 900
Aktier i Gota Bank 0
Fordran Sparbanksstiftelserna400
Anläggningstillgångar
Aktier i Securum 1 000
Lån till Sparbanksstiftelserna3 800
Skulder och Eget kapital
Långfristiga skulder
Skuld till Riksgäldskontoret4 800
Balanserat kapital
Invärderat kapital avseende
aktier i Nordbanken 12 900
Regressfordran Sparbanksstiftelserna400
Ansvarsförbindelser
Utestående ej infriade garantier2 980
Borgensåtagande 13 800
Innehavet av aktier i Nordbanken och Gota Bank betraktas som omsättningstill-
gångar eftersom dessa avses att avyttras. Nordbanken har, som nämnts, värderats
till ett värde motsvarande bankens redovisade egna kapital den 30 juni 1993.
Gota Bank har upptagits till ett värde av 1 krona.
Fordran på Sparbanksstiftelserna avser den infriade
garantin.
Bankstödsnämndens skuld till Riksgäldskontoret
består av dels ett lån uppgående till 3,8 miljarder kronor som använts för
finansiering av lånet till Sparbanksstiftelserna, dels ett lån uppgående till 1
miljard kronor som använts till finansiering av köp av aktier i Securum.
Ansvarsförbindelserna avser utestående, ej infriade
och utnyttjade garantier till Gota Bank (1,98 miljarder kronor) och Securum (1
miljard kronor). Borgensåtagandet avser borgen för Securums lån i Nordbanken (10
miljarder kronor) och borgen för lån som Sparbanksstiftelserna upptagit (3,8
miljarder kronor).
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse över
Bankstödsnämndens årsredovisning innehåller inga invändningar.
Regeringens överväganden
Under hösten 1992 hotades stabiliteten i det finansiella systemet och det rådde
stor osäkerhet på den svenska finansmarknaden. Bankernas möjlighet att sköta sin
lånefinansiering och riskkapitalförsörjning hotades. Riksdagen beslutade att ge
regeringen ett långtgående bemyndigande att besluta om stödåtgärder till banker
och vissa andra kreditinstitut.
Sedan dess har situationen förbättrats. Bankernas
upplåning såväl inom som utom landet har normaliserats. Bankernas resultat har
förbättrats. Riskkapitalmarknadens tilltro till bankerna är sådan att
kapitalförsörjning genom nyemissioner har möjliggjorts. Att situationen nu ser
ljusare ut är en kombination av olika faktorer där den statliga garantin får
anses vara en faktor som har haft avsedd effekt. Den fallande räntan är
naturligtvis en annan mycket betydelsefull faktor i sammanhanget.
Regeringen har inget att erinra mot det sätt på
vilket Bankstödsnämnden har hanterat de ansökningar som inkommit om statligt
stöd.
Den mycket grundliga genomgång som genom bl.a.
Bankstödsnämndens försorg har genomförts av en stor del av det svenska
banksystemet, bör innebära att bankerna ifråga nu står väsentligt bättre rustade
inför framtiden.
Det synes vara för tidigt att bedöma om bankstödet
har hanterats så att statens kostnader för stödet har minimerats. Målet är att
kostnaderna för bankstödet i möjligaste mån skall återvinnas.
Hur Bankstödsnämndens verksamhet kommer att
utvecklas är svårt att bedöma. Om den allmänekonomiska situationen inte åter
försämras och därmed leder till ökade förluster i banksystemet, bör
Bankstödsnämndens arbete under budgetåret 1994/95 främst kunna inriktas på
förvaltning av de tillgångar som Bankstödsnämnden förvaltar för statens räkning.
Slutsatser
Regeringen anser att syftet med det statliga stödet till banker och andra
kreditinstitut, nämligen att trygga stabiliteten i betalningssystemet och säkra
kreditförsörjningen, får anses vara uppfyllt. Regeringen föreslår därför inte
någon ändring av de övergripande målen och riktlinjerna för Bankstödsnämndens
verksamhet.
G 1. Bankstödsnämnden
1992/93 Utgift 2 709 000
1993/94 Anslag 1 000
1994/95 Förslag 14 031 000
Anslaget får användas för löne- och andra förvaltningskostnader som uppkommer
vid beredning av ansökan om stöd och hantering av beviljat stöd. Anslaget får
inte användas för utgifter för konsulter som anlitas för att skapa underlag för
beslut om stöd och hantering av beviljat stöd.
Bankstödsnämndens verksamhet skall finansieras med avgifter. Avgifterna skall
bestämmas i enlighet med 7 förordningen (1993:890) om statligt stöd till
banker och andra kreditinstitut. Inkomster i form av avgifter skall föras mot
inkomsttitel 2552 - Övriga offentligrättsliga avgifter.
Bankstödsnämnden har i sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 anfört
bl.a. följande. Den nuvarande organisationen omfattar tio anställda tjänstemän
och därutöver fyra personer på konsultbasis, varav tre på deltid. Organisationen
har successivt utvecklats i takt med ställda krav men kan inte sägas fullt
återspegla de krav en uppföljning av hittills utfört arbete ställer. För att så
långt som möjligt gardera den osäkerhet som föreligger har budgetmässigt
beaktats ytterligare två personer varvid en utgångspunkt varit den situation
nämnden får som ägare till banker och avvecklingsbolag. Mot bakgrund av det
anförda har Bankstödsnämnden i sin anslagsframställning budgeterat en reserv på
2 995 000 kronor. Bankstödsnämnden har i
sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 hemställt att nämnden anvisas
dels ett ramanslag på 17 miljoner kronor dels en låneram i Riksgäldskontoret på
2 miljoner kronor för investering i anläggningstillgångar.
Regeringens övervägande
Med hänsyn till osäkerheten avseende omfattningen och inriktningen av
Bankstödsnämndens fortsatta verksamhet är det svårt att beräkna nämndens
förvaltningskostnader. Regeringen kan emellertid inte tillmötesgå Bankstöds-
nämndens hemställan om ett ramanslag på 17 miljoner kronor. Anslaget bör minskas
med det av Bankstödsnämnden uppförda reservbeloppet på 2 995 000 kronor. Om
utvecklingen av Bankstödsnämndens verksamhet blir sådan att nämnden är i behov
av ytterligare resurser kommer regeringen att då pröva ett sådant krav.
Om det i framtiden visar sig att antalet institut, vars ansökan om stöd bereds
av Bankstödsnämnden eller som beviljats stöd, är mycket litet kan det bli
aktuellt att ändra förutsättningarna för finansieringen av Bankstödsnämndens
verksamhet vad gäller uttag av avgifter för nämndens förvaltningskostnader. Är
det endast ett eller ett fåtal stödsökande institut kan det anses oskäligt att
kräva att detta/dessa institut skall finansiera hela Bankstödsnämndens
verksamhet. Olika lösningar kan tänkas. En möjlighet är att avgift i stället
uttas från samtliga banker och kreditinstitut som omfattas av det statliga
stödet. Vilken lösning som slutligen skall väljas är i dagsläget svårt att ange.
Därför föreslås att regeringen får riksdagens bemyndigande att vid behov meddela
nya föreskrifter vad gäller uttag av avgifter för finansiering av
Bankstödsnämndens verksamhet.
69
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. till Bankstödsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14
031 000 kr,
2. bemyndigar regeringen att vid behov meddela nya föreskrifter för uttag av
avgifter för finansiering av Bankstödsnämndens verksamhet.
G 2. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet
1992/93 Utgift23 518 000 000
1993/94 Anslag 1 000
1994/95 Förslag 1 000
Anslaget skall användas för att täcka utgifter för åtgärder som avser att stärka
det finansiella systemet och som uppkommer vid infriandet av utställda
garantier, betalningar av ränta på lån i Riksgäldskontoret som tagits för att
finansiera stöd samt återbetalning av lån i Riksgäldskontoret när lån eller
tillgång skrivs ned eller tillgångar säljs till ett lägre pris än dess bokförda
värde. Anslaget får även användas för utgifter för konsulter som anlitas för att
skapa underlag för beslut om stöd och hantering av beviljat stöd.
Löpande inkomster som skall redovisas under anslaget är influtna
garantiavgifter, räntebetalningar på lån som staten lämnat, aktieutdelningar,
återbetalningar av stöd som erhållits med anledning av garantier, ersättningar
till staten för att lån har löpt med ränta som understiger marknadsräntan,
återvinningar av förluster på lån som skrivits ned samt vinster när tillgångar
sålts till ett högre pris än vad de förvärvats till. Vidare skall inkomster från
ersättning för konsultinsatser redovisas under anslaget. Eventuellt överskott av
verksamheten skall föras till inkomsttiteln 2125 Inlevererat överskott av
åtgärder för att stärka det finansiella systemet.
I sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 har Bankstödsnämnden uppgett
bl.a. följande. Det är behäftat med stor osäkerhet att uppskatta
anslagsbelastningen för anslaget Åtgärder för att stärka det finansiella
systemet. Omfattningen av åtgärder beror bl.a. på konjunkturutvecklingen och
prisutvecklingen på fastighetsmarknaden. En uppskattning av anslagsbelastningen
för ett enskilt budgetår är vidare omöjlig att beräkna på grund av att skilda
stödformer får olika konsekvenser beroende av när i tiden belastningen på
anslaget kommer.
Bankstödsnämnden har hemställt att det för budgetåret 1994/95 anvisas ett
förslagsanslag om 1 000 kronor till Åtgärder för att stärka det finansiella
systemet.
70
Regeringens övervägande
Hur budgetbelastningen av det statliga stödet utvecklas i framtiden är
fortfarande svårt att förutsäga. Det kan inte anses vara meningsfullt att nu
budgetera ett visst belopp. Det får därför för budgetåret 1994/95 anses lämpligt
att anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
71
H. Bidrag och ersättningar till kommunerna
Som regeringen tidigare i dag har redogjort för har den kommunala sektorn, som
helhet och i jämförelse med andra sektorer i samhället, acceptabla ekonomiska
förhållanden. Förhållandena kan dock variera kraftigt mellan enskilda kommuner
och landsting. Det finns inte förutsättningar att sanera de offentliga
finanserna enbart genom reduktion av statens konsumtion eller statens trans-
fereringar till hushåll och företag. Tilldelningen av ekonomiska resurser till
kommuner och landsting måste därför utvecklas mycket restriktivt. Ett stort
ansvar vilar på statsmakterna vad gäller att ange stabila finansiella ramar.
Handlingsutrymmet för kommuner och landsting kommer till stor del att bestämmas
av möjligheterna att omfördela resurser samt att effektivisera och öka avgifts-
finansieringen.
Regeringen avser att i vårens kompletteringsproposition återkomma med en
bedömning av och förslag beträffande det finansiella utrymmet för kommunsektorn
i samband med att regeringen redovisar sitt förslag till inriktning av den
ekonomiska politiken på medellång sikt.
Statligt utjämningsbidrag till kommuner
Bestämmelser om statligt utjämningsbidrag till kommunerna finns i lagen
(1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och förordningarna
(1992:1591) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och (1992:678) om
skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt
utjämningsbidrag.
Ett viktigt syfte med utjämningsbidraget är att skapa mer likvärdiga
ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna. Bidraget är ett komplement till
kommunernas skatteinkomster och är inte kopplat till den verksamhet som den
enskilda kommunen bedriver. Utjämningsbidraget består av tre delar:
-ett bidrag för utjämning av kommunernas skatteinkomster upp till engenerell
garantinivå, uttryckt i procent av en uppräknad medel-skattekraft för
bidragsåret,
-tillägg till respektive avdrag från bidraget på grund av opåverkbaraskillnader
i strukturella förhållanden samt
- tillägg för befolkningsminskning.
Särskilda övergångsregler gäller för utjämningsbidraget åren 1993 och 1994.
Övergångsreglerna innebär att ingen kommun år 1993, till följd av det nya
statsbidragssystemet jämfört med ett referensbidrag som fastställts av
regeringen i december 1992, skall få eller mista bidrag överstigande 1,5 % av
kommunens beräknade sammantagna inkomster av kommunalskattemedel år 1993 och
referensbidraget. För år 1994 får skillnaden mellan utjämningsbidraget för år
1994 och ett referensbidrag som fastställts av regeringen i december 1993, uppgå
till högst 1,5 % av summan av de beräknade skatteinkomsterna år 1994 och
referensbidraget. De huvudsakliga motiven för övergångsreglerna är dels att
undvika alltför stora förändringar i enskilda kommuners bidrag, dels att
åstadkomma en successiv infasning av det nya bidragssystemet.
Såväl utjämningen av strukturellt betingade kostnadsskillnader som utjämningen
av skatteinkomster har nyligen varit föremål för utredning som redovisats i
betänkandet Kostnadsutjämning mellan kommunerna (SOU 1993:53) respektive i
rapporten Kommunal inkomstutjämning - alternativa modeller (Ds 1993:68).
Utredningarna har remissbehandlats. Vidare pågår en utredning om
utjämningssystemet för landstingen (Fi 1993:14, dir 1993:63). För att kunna
samordna förändringarna i utjämningen för kommuner och landsting och för att
ytterligare överväga och utreda presenterade förslag har en parlamentarisk
beredning tillkallats (dir 1993:137). Beredningen skall föreslå hur stats-
bidrags- och utjämningssystemen för kommuner och landsting bör vara utformade
fr.o.m. år 1996.
Regeringen avser att återkomma i kompletteringspropositionen med förslag om
hur bidragsfördelningen mellan kommunerna bör ske år 1995.
Skatteutjämningsbidrag till landsting
Bestämmelser om skatteutjämningsbidrag till landsting finns i lagen (1992:671)
om skatteutjämningsbidrag till landsting och förordningarna (1992:677) om
skatteutjämningsbidrag till landsting och (1992:678) om skattesatser vid
beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag.
Skatteutjämningsbidrag ges till landsting i syfte att utjämna skattekraft och
garantera medborgarna likvärdig service oavsett i vilket landsting man bor.
Varje landstings garanterade skattekraft anges i procent av medelskattekraften
och omfattar följande delar:
-grundgaranti,
-tillägg eller avdrag för åldersstrukturens inverkan på landstingets
kostnader för sjukvård,
-tillägg för befolkningsminskning.
Skatteutjämningsbidraget för landsting och landstingsfria kommuner är för
närvarande föremål för översyn av en särskild utredare. Den tidigare nämnda
parlamentariska beredningen skall därefter föreslå hur systemen för landsting
och kommuner skall vägas samman.
Finansiering av skatteutjämningsbidrag
Skatteutjämningsbidragen till landstingen följer automatiskt skatteunderlagets
förändringar, eftersom bidragen är knutna till medelskattekraften.
Tidigare år har den prognostiserade ökningen av bidraget i huvudsak
finansierats av landstingen själva. För år 1994 görs detta genom att skattemed-
len minskas med ett visst belopp per invånare. Bidragsökningen mellan år 1993
och år 1994 beräknades i 1993 års kompletteringsproposition till 175 miljoner
kronor. Det nu kända utfallet för år 1994 innebär i stället en minskning med 260
miljoner kronor. Differensen uppgår således till 435 miljoner kronor. Mellan
åren 1994 och 1995 beräknas bidraget bli oförändrat.
H 1. Statligt utjämningsbidrag till kommuner
1992/93 Utgift20 192 062 000
1993/94 Anslag39 041 000 000
1994/95 Förslag37 954 000 000
Anslaget disponeras för utgifter för statligt utjämningsbidrag till kommunerna
enligt lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner. Ytterligare
föreskrifter för bidragsgivningen finns i förordningarna (1992:1591) om statligt
utjämningsbidrag till kommuner och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av
skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag.
Riksrevisionsverkets budgetprognos nr 2/3 för budgetåret 1993/94 visar på en
utgiftsutveckling som överstiger det belopp med vilket anslaget förts upp i
statsbudgeten för budgetåret 1993/94. Det prognostiserade utfallet är 39 050
miljoner kronor, vilket skulle innebära att anslaget överskrids med 0,02 %,
eller 9 miljoner kronor. För att underlätta övergången från det tidigare
statsbidragssystemet till det nya utjämningssystemet infördes övergångsregler.
Kostnaderna för övergångsreglerna år 1993 bedömdes uppgå till ca 320 miljoner
kronor. Utfallet blir 18 miljoner kronor högre än beräknat. Halva kostnaden,
dvs. 9 miljoner kronor, belastar budgetåret 1993/94.
Regeringens överväganden
Utjämningsbidraget till kommuner fastställs för ett kalenderår i sänder.
I 1993 års kompletteringsproposition angavs den totala bidragsramen för år 1994
till 37 954 miljoner kronor inkl. kostnader för
övergångsregler, varav hälften faller på budgetåret 1993/94 och hälften på
1994/95.
Regeringen kommer senare att under avsnittet Övriga frågor inom
Finansdepartementets område redovisa de kommande ekonomiska regleringar år 1994
och år 1995 mellan staten och kommunsektorn som nu kan överblickas.
Regeringen avser att återkomma i kompletteringspropositionen med förslag om hur
kommande ekonomiska regleringar skall behandlas. Därför beräknas inte nu några
förändringar av medel på anslaget.
För år 1995 beräknar regeringen preliminärt kostnaderna för bidrag från detta
anslag till 37 954 miljoner kronor. Hälften av beloppen kalenderåren 1994
respektive 1995, sammanlagt 37 954 miljoner kronor, betalas ut under budgetåret
1994/95.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 37 954 000 000 kr.
H 2. Skatteutjämningsbidrag till landsting
1992/93 Utgift 3 692 187 000
1993/94 Anslag 7 922 000 000
1994/95 Förslag 7 574 000 000
Anslaget disponeras för utgifter för skatteutjämningsbidrag till landstingen och
de landstingfria kommunerna enligt lagen (1992:671) om skatteutjämningsbidrag
till landsting och förordningarna (1992:677) om skatteutjämningsbidrag till
landsting och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag
och statligt utjämningsbidrag.
Riksrevisionsverkets budgetprognos 2/3 för budgetåret 1993/94 visar på en
utgiftsutveckling som understiger det belopp med vilket anslaget förts upp i
statsbudgeten för budgetåret 1993/94. Det prognostiserade utfallet är 7 713
miljoner kronor, vilket skulle innebära att anslaget underskrids med 2,6 %,
eller 209 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Bidraget antas bli oförändrat år 1995 jämfört med år 1994.
Medelsbehovet under budgetåret 1994/95 avser bidrag som utbetalas under andra
halvåret 1994 och första halvåret 1995. Bidraget under år 1994 uppgår
preliminärt till 7 574 miljoner kronor. Hälften av
beloppen för kalenderåren 1994 respektive 1995, sammanlagt 7 574 miljoner
kronor, betalas ut under budgetåret 1994/95.
Regeringen avser att återkomma i kompletteringspropositionen med en ny
bedömning och den ekonomiska regleringen mellan staten och landstingen som bör
göras för såväl år 1994 som år 1995.
72
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 7 574 000 000 kr.
73
I. Övriga ändamål
I 1. Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon
1992/93 Utgift19 186 670
1993/94 Anslag 6 000 000
1994/95 Förslag2 000 000
Enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon,
som enligt SFS 1988:358 upphört att gälla vid utgången av september 1988 men
alltjämt tillämpas övergångsvis i vissa fall, betalas bidrag till sådana
handikappade motorfordonsägare som har ett gällande beslut om befrielse från
fordonsskatt. Bidragen motsvarar skattekostnaderna för viss mängd bensin som för
ägare av bil uppgår till 700 liter och för ägare av motorcykel till 250 liter
för helt år. Bidragen betalas i efterskott för budgetår.
Ärenden om bidrag handläggs fr.o.m. den 1 juli 1993 av Skattemyndigheten i
Kopparbergs län.
En ny form av bilstöd för handikappade som börjat tillämpas den 1 oktober 1988
medför att utbetalningarna på detta anslag minskar successivt. Förbrukningen på
anslaget budgetåret 1992/93 var visserligen nästan dubbelt så stor som
budgeterat belopp. Det hänger emellertid bl.a. samman med att bidragsbelopp för
budgetåret 1991/92 delvis har belastat anslaget för budgetåret 1992/93.
Regeringen finner därför inte skäl att nu ändra tidigare gjorda antaganden om
den framtida förbrukningen på anslaget. För budgetåret 1994/95 beräknar
regeringen kostnaderna för bidrag enligt detta anslag till 2 000 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 2 000 000 kr,
I 2. Exportkreditbidrag
1992/93 Utgift1 199 000
1993/94 Anslag 1 000
1994/95 Förslag 1 000
Från detta anslag bekostas exportkreditbidrag enligt lagen (1978:401) om
exportkreditstöd.
En förutsättning för att exportkreditstöd skall komma i fråga är bl. a. att
exportkreditavtalet ingåtts före utgången av år 1981. Ansökan om stöd görs i
första hand hos Exportkreditnämnden. Nämnden prövar om de allmänna
förutsättningarna för stöd föreligger. Stödet kan ges i form av antingen ett
avdrag vid inkomsttaxeringen eller ett skattefritt bidrag. Bidrag ges bara om
avdraget inte kan utnyttjas skattemässigt. Ansökan om utbetalning av bidrag
skall göras hos Riksskatteverket senast en månad efter det att exportföretagets
taxeringar för beskattningsåret har vunnit laga kraft.
Någon tillförlitlig beräkning av kostnaderna för denna bidragsform kan inte
göras. Ett av skälen till detta är att yrkandena om bidrag är beroende av
taxeringsutfallet. Med hänsyn till osäkerheten om vilket medelsbehov som kan bli
aktuellt föreslår regeringen att anslaget förs upp med ett formellt belopp på 1
000 kr också i statsbudgeten för budgetåret 1994/95.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Exportkreditbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1
000 kr.
I 3. Kostnader för vissa nämnder m.m.
1992/93 Utgift 2 757 033
1993/94 Anslag 3 187 000
1994/95 Förslag3 112 000
Från anslaget betalas kostnader - i regel arvoden till ledamöter och ersättare
m.m. - för Statstjänstenämnden (såvitt avser statsverket), Statens
tjänstebostadsnämnd, Statens trygghetsnämnd, Skiljenämnden i vissa
trygghetsfrågor, Skiljenämnden för arbetsmiljöfrågor, Statens ansvarsnämnd,
Offentliga sektorns särskilda nämnd, Statsförvaltningens centrala förslagsnämnd,
Offentliga arbetsgivares samarbetsnämnd (såvitt avser statsverket), Statens
tjänstepensions- och grupplivnämnd, Nämnden för vissa pensionsfrågor, Statens
utlandslönenämnd, Ekonomiska rådet, Statens krigsförsäkringsnämnd, Statens
krigsskadenämnd och Prövningsnämnden för bankstödsfrågor. Från anslaget betalas
även Sveriges bidrag till Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet.
Under innevarande budgetår har två nämnder upphört, nämligen Statens
chefslönenämnd och Nämnden för lokalanställda. Prövningsnämnden för
bankstödsfrågor har tillförts detta anslag. Regeringen föreslår att anslaget
förs upp med 3 112 000 kr.
74
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kostnader för vissa nämnder m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 3 112 000 kr.
I 4. Bokföringsnämnden
1992/93 Utgift 3 822 000
1993/94 Anslag 4 297 000
1994/95 Förslag4 446 000
Bokföringsnämnden har till uppgift att främja utvecklingen av god
redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning.
Nämnden består av en ordförande och tio andra ledamöter. Nämndens
kanslifunktion fullgörs av Finansinspektionen.
Bokföringsnämnden
Bokföringsnämndens (BFN) kanslifunktion fullgörs av Finansinspek-tionen.
Det finns ett stort behov av normgivning på redovisningsområdet. Särskilt under
perioder med ekonomiska svårigheter för företagen är det viktigt att dessa har
en välordnad bokföring som underlag för beslut.
BFN har ett särskilt ansvar för att utveckla redovisningsstandarden hos de små
företagen. Nämnden har lagt ned betydande resurser på att utarbeta en
bokföringshandledning för nyblivna företagare. En första upplaga trycktes i juni
1993.
I frågor avseende löpande bokföring, ADB och arkivering har nämnden initierat
projekt för att utarbeta rekommendationer avseende löpande bokföring med
ADB-hjälpmedel, elektroniskt överfört räkenskapsmaterial och telefax samt nya
lagringsmedia. Som ett resultat av dessa projekt har nämnden under våren 1993
publicerat ett uttalande om användning av optiska lagringsmedier medan övriga
projekt kommer att vara avslutade tidigast under våren 1994. I anslutning till
rekommendationerna på ADB-området avser nämnden att utarbeta en broschyr med råd
till små företag som använder datorhjälpmedel vid bokföringen. Ett annat
angeläget område där det finns ett stort behov av vägledning är enskilda
näringsidkares löpande bokföring och bokslut, särskilt med inriktning på
gränsdragningen mellan företagarens näringsverksamhet och privatekonomi.
Liknande behov finns beträffande handelsbolagens bokföring samt generellt för de
mindre företagen. En annan fråga av större format där det finns behov av
rekommendationer är bokföring i samband med olika samarbetsformer, exempelvis
vid kommisionärsförhållanden.
BFN:s verksamhet som remissorgan kan inte planeras långsiktigt men det kan
förväntas att det behövs betydande insatser för denna verksamhet.
Den verksamhet som planeras kommer enligt nämndens bedömning att medföra
ungefär samma personalbehov som för budgetåret 1993/94.
Regeringens överväganden
En kommitté med uppgift att göra en översyn av redovisningslagstiftningen
tillkallades under år 1991 (dir. 1991:71). Kommittén skall bl.a. överväga vilka
principer som bör gälla för sådan kompletterande normgivning som sker genom
rekommendationer av olika expertorgan på redovisningsområdet. Genom
tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) har kommittén fått i uppdrag att också utreda
frågan om Bokföringsnämndens ställning. Den övergripande inriktningen av BFN:s
verksamhet i avvaktan på kommitténs ställningstagande bör vara oförändrad.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår riksdagen
att till Bokföringsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisa ett förslagsanslag på
4 446 000 kr.
I 5. Stöd till idrotten
1992/93 Utgift512 173 0001 Reservation 11 945
1993/94 Anslag 511 173 000
1994/95 Förslag 512 173 000
1 Varav 1 miljon kronor över Tilläggsbudget I (prop. 1992/93:105,
bet. 1992/93:KrU9 , rskr. 1992/93:193).
Anslaget används för bidrag till Sveriges riksidrottsförbund (RF) för den
verksamhet som bedrivs av förbundet och till förbundet anslutna organisationer.
Från anslaget lämnas också bidrag till vissa utanför RF stående organisationer
och till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna. För anslagets
användning gäller i huvudsak de av 1970 års riksdag beslutade riktlinjerna för
organisationsstöd till idrotten (prop. 1970:79, bet. 1970:SU122, rskr. 1970:291,
prop. 1992/93:100 bil. 8, bet. 1992/93:KrU14, rskr. 1992/93:254). Från anslaget
lämnas vidare bidrag till riksanläggningar för den samlade idrottsrörelsens
behov samt bidrag till mindre föreningsanläggningar för idrott och friluftsliv.
Därutöver lämnas bidrag till lokal ungdomsverksamhet på idrottens område (prop.
1989/90:100 bil. 13, s. 80, bet. 1989/90:KrU15, rskr. 1989/90:161) och bidrag
till RF som stöd för den forskning och utveckling m.m. som bedrivs av förbundet.
75
Sveriges riksidrottsförbund (RF) m fl
Svensk idrottsrörelse engagerar ca 2 500 000 medlemmar i 22 000
idrottsföreningar och 18 000 korpklubbar. Framför allt är idrotten en
ungdomsrörelse. Bland högstadieungdom är cirka 60 % av pojkarna och 40 % av
flickorna med i en eller flera idrottsföreningar. Tillsammans bedrivs verksamhet
som förutom det idrottsliga utvecklar hundratusentals ungdomar i samarbete,
ledarskap och demokratiska spelregler.
RF avser att prioritera arbetet med att stärka idrottens trovärdighet,
förbättra idrottens framtida finansiering och stärka idrottens internationella
agerande.
Trovärdighet skall stärkas genom fortsatta satsningar på ökat jämställd-
hetsarbete och ungdomars inflytande i beslutande församlingar samt insatser för
en god etik såväl inom den idrottsliga- som den ekonomiska verksamheten. RF
pekar på att idrottsrörelsen aktivt bidrar till en god friskvård.
Under punkten, den framtida finansieringen för idrotten, pekar RF på att de
genomfört undersökningar som visar på att ett försämrat stöd till idrotten från
det allmänna försvårar föreningarnas möjligheter att bedriva idrottsverksamhet.
Detta förhållande har till en del motverkats genom en förbättring på
lotterimarknaden genom BingoLotto. RF menar att idrottsrörelsens intäkter från
lotteriverksamhet måste förbättras samtidigt som bidraget från staten till RF,
liksom i stor utsträckning till de olika specialidrottsförbunden (SF), ej
försämras. Vid riksidrottsmötet (RIM) år 1993 beslutade idrottsrörelsen att
bestämt ta avstånd från de förslag som innebär att statens stöd till olika
folkrörelser skulle reduceras i samma takt som egna intäkter från exempelvis
lotterier ökar. RIM påpekar det viktiga i att det egna engagemanget för att
skapa ekonomiska resurser stimuleras - inte motverkas.
Idrottens viktigaste resurskälla är det ideella arbetet. RF pekar på att
samhället får tiofalt igen för varje satsad krona, genom det ideella arbete som
100 000-tals idrottsledare utför i verksamhet för barn och ungdom. Stödet till
de lokala idrottsföreningarnas barn- och ungdomsverksamhet är särskilt viktigt i
dag då föreningslivet har det svårare än tidigare att rekrytera ungdomar till
idrotten.
Idrottsrörelsen har flera gemensamma uppgifter. Vid RIM år 1993 beslutades att
tillsätta utredningar som inför nästa RIM år 1995 skall utarbeta program på
flera områden. Däribland kan nämnas en översyn av dels idrottens organisation
och dels idrottens bidragsformer och penning-strömmar.
RF pekar vidare på vikten av att samla landets resurser för idrotts-forskning
och deltar i styrelsen för och bidrar till det av regeringen inrättade Centrum
för idrottsforskning. Under året har riksidrottsstyrelsen anslagit 5 miljoner
kronor för detta ändamål. Tillsammans med Sveriges Olympiska Kommitté bedrivs
projekt till stöd för svensk elitidrotts utveckling inom ramen för Centrum för
Prestationsutveckling.
Vikten av ett kraftfullt anti-dopningsarbete betonas. RF redovisar att dess
dopningskommission under förra verksamhetsåret tog 2 300 tester, ungefär lika
fördelade mellan träning och tävling. Resultatet blev att 56 personer avstängdes
för dopning. Då mängden dopningspreparat i landet är mycket stort visar detta
att den stora marknaden för dopningspreparat finns utanför den organiserade
idrottsrörelsen. Inrättandet av en dopningsjour med stöd från
Folkhälsoinstitutet har förbättrat möjligheterna att angripa det ökade
dopningsproblemet i samhället.
För de 63 specialidrottsförbunden inriktas den planerade verksamheten främst på
att stärka idrottens tävlingsverksamhet och friskvårdsarbete med basen i det
ideella ledarskapet. Friskvårdsarbetet genom bredd- och motionsverksamhet har
fått en allt mer framträdande roll i special-idrottsförbundens verksamhet. Hela
idrottsrörelsen är aktiv i kampen för ett sunt levnadssätt mot droger, alkohol,
tobak och narkotika som bryter ned det vilket fysisk träning bygger upp.
Samarbetet med Cancerfonden för att organisera och genomföra "Riksmarschen" 1993
är ett exempel på idrottsrörelsens intresse för friskvårdsarbete.
RF begär medel, att användas över en flerårsperiod, för att utveckla
riksanläggningen Bosön som den svenska idrottsrörelsens centralanläggning för
träning, tävling, utbildning och utveckling.
Under en följd av år har verksamheten vid riksanläggningen Vålådalen gett ett
otillfredsställande resultat. Under året försattes Vålådalsstiftelsen i konkurs.
En av stiftarna, Svenska Turistföreningen, driver nu verksam-heten vidare i egen
regi. Riksidrottsförbundets engagemang i Vålådalen är nu avslutat och
anläggningen avförd som riksanläggning.
För uppförande, tillbyggnad eller upprustning av ett antal mindre idrotts-
anläggningar som ägs av idrottsförening lämnas bidrag av RF.
RF:s anslagsframställan uppgår sammanlagt till 782 miljoner kronor och
innefattar nuvarande stödform från AB Tipstjänst. Framställan omfattar i
huvudsak tre utgiftsområden. RF begär 430 miljoner kronor för stöd till gemensam
verksamhet och idrottens organisationer, 100 miljoner kronor för stöd till
utveckling av Bosön som den svenska idrottsrörelsens centralanläggning samt 252
miljoner kronor för stöd till lokala organisationer.
Idrottens jämställdhetsarbete
Riksidrottsmötet 1989 antog ett program med konkreta mål för jämställd-
hetsarbetet som avses att uppnås fram till 1995. Dessa mål är:
* inom rådgivande och beslutande organ på alla nivåer skall kvinnor
och män vara representerade med minst 40 % år 1995
* valberedningar på alla nivåer vilka väljs från och med 1989 skall
bestå av lika antal kvinnor och män
* andelen kvinnliga och manliga tränare skall senast 1995 motsvara
könsfördelningen bland de aktiva inom respektive idrott
* andelen kvinnlig personal på högre befattning, typ konsulent,
generalsekreterare och liknande skall uppgå till minst 30 % år 1995
Under tiden sedan programmet antogs har kvinnorepresentationen i
specialidrottsförbundens styrelser ökat från 11 till 21 %. I de förbund där
speciella satsningar har gjorts med RF:s stöd har utvecklingen gått ännu
snabbare och i dessa SF är 27 % av styrelseledamöterna kvinnor. Resultatet av en
enkätundersökning visar på att 33 % av idrottens föreningsledare är kvinnor.
RF har på uppdrag av regeringen redovisat att avseende budgetåret 1992/93
genomfördes inom idrottsföreningarna 7 235 948 bidragsberät-tigade lokala
ungdomsaktiviteter med 55 312 409 deltagartillfällen. Av dessa utgjorde 40 %
deltagartillfällen för flickor och 60 % för pojkar. Denna fördelning motsvarar
den könsmässiga fördelningen av medlemmarna i aktuell ålder.
I den rapport som antogs av RIM år 1993 framgår att RF avser att följa upp det
statliga lokala aktivitetsstödets fördelning mellan idrott som utövas av flickor
respektive pojkar för att därefter ge förslag till åtgärder. Vidare kommer man
att årligen sammanställa uppgifter utifrån jämställdhetsplanens delmål och att
använda dessa uppgifter vid fördelningen av det statliga bidraget till SF. I
rapporten pekar man på att det fram till år 1995 är särskilt viktigt att
fokusera insatser på områdena forskning, utbildning och nätverk/idrottspolitiskt
arbete.
Idrottens internationella agerande
Idrottens internationella agerande är ett område idrottsrörelsen anser även
fortsättningsvis bör prioriteras. I det nya Europa med sina öppna gränser finns
en mängd frågor där RF anser att man tillsammans med SF måste införskaffa
kompetens och ges resurser att förmedla denna nöd-vändiga kunskap inom
idrottsrörelsen. Grunden för arbetet är att verka för ett samlat idrotts-Europa
där idrotten utvecklas på sina egna villkor och på demokratiska grunder. Svensk
idrott vill utifrån en bred nordisk samverkan tillsammans med olika europeiska
idrottsorganisationer slå vakt om den europeiska idrottens ställning.
Som ett led i målsättningen att stödja demokratiseringsprocessen vill den
svenska idrottsrörelsen fortsätta sitt arbete främst i Lettland och övriga
Baltikum men också i andra länder i Central- och Östeuropa. Samarbete av denna
typ bedrivs redan i dag av RF i Tanzania och föreslås att utvecklas också i
projekt till andra länder i Södra Afrika.
SF vill vidare utveckla idrottens internationella engagemang och verka för en
ökad representation i olika internationella organ, vilket även aktivt kan bidra
till att öka förutsättningarna att få stora internationella idrottsarrangemang
till Sverige.
Stöd till utanför RF stående organisationers idrottsverksamhet
De sex utanförstående organisationerna; Friluftsfrämjandet, Sveriges Sportfiske-
och fiskevårdsförbund, Svenska Livräddningssällskapet-Simfrämjandet, Svenska
Pistolskytteförbundet, Svenska Båtunionen och Cykelfrämjandet, har tillsammans
äskat drygt 22 miljoner kronor. Detta för bidrag till respektive organisations
verksamhet och som stöd för bidrag till lokal ungdomsverksamhet på idrottens
område. Anslags-framställan har inlämnats till RF som sammanställt och
vidarebefordrat dem utan prioritering till regeringen för ställningstagande.
RF har vidarebefordrat förslag från Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) som
äskande av statligt stöd för studenternas motionsverksamhet vid landets
studentkårer vid universitet och högskolor. SFS pekar på att de för sin del
föredrar att anslaget beräknas som ett anslag per student. För kommande budgetår
uppgår detta äskande till 20 miljoner kronor.
Sammanfattning
Sammantaget uppgår idrottens samlade anslagsframställan till ett belopp om drygt
824 miljoner kronor. Detta innebär ett ökat anslag, inberäknat stödet från AB
Tipstjänst, med drygt 258 miljoner kronor.
Regeringens överväganden
Inledning
Idrottsrörelsen är vårt lands största ideella folkrörelse och aktiverar fler
ungdomar än någon annan föreningsverksamhet. Idrottsrörelsens förmåga att
engagera medborgare i idrottsaktiviteter, social verksamhet och i demokratiska
beslutsprocesser spelar en viktig roll i utvecklingen av det svenska samhället.
Idrottsrörelsens frihet och oberoende utgör en väsentlig del för dess funktion
som en ideell och demokratisk folkrörelse vilken i sin verksamhet bidrar till
att engagera befolkningen i aktiviteter som bidrar till en god friskvård och
stimulerande fritidsverksamhet. De centrala organisationerna byggd på
medlemmarnas frivilliga medlemskap spelar en viktig roll för att utveckla detta.
Regeringens förslag till bidrag under detta anslag skall ses som ett stöd till
denna verksamhet.
För att stärka idrottsrörelsens frihet och oberoende är det viktigt att stärka
dess möjligheter till egenfinansiering. De ideella organisationernas andel av
spelmarknaden har under flera år sjunkit, även om ett positivt trendbrott har
inträffat på senare tid. Nettointäkterna efter olika skatter och kostnader har
inte utvecklats på ett önskvärt sätt. Lotteriutredningens slutbetänkande Vinna
eller Försvinna (SOU 1992:130), dess delrapport Kasino-spelverksamhet i
folkrörelsernas tjänst (SOU 1992:33) och rapporten Regelverk för Kasinospel av
internationellt slag i Sverige (Ds 1992:118) har samtliga remissbehandlats och
regeringen avser att i vår återkomma till riksdagen i en särskild
lotteriproposition med förslag som förbättrar de ideella organisationernas
möjlighet till ökad egenfinansiering genom lotterier. I det sammanhanget kommer
också förslag om AB Tipstjänst och dess stöd till idrotten att särskilt
redovisas.
Regeringen har strävat efter att ompröva skatter och avgifter, vilka försvårar
idrottsrörelsens verksamhet, som en väg att stärka idrottsrörelsen och dess
ekonomi. Slopandet av mervärdesskatt på tillhandahållande av idrottsanläggningar
och förändringen i kommunalskatte-lagen för att höja gränsen för skattepliktig
tävlingsvinst är exempel på genomförda reformer vilka innebär förbättringar för
idrottsrörelsen. På detta sätt åtnjuter idrottsföreningar vissa lättnader i
skattehänseende. Samma effekt har även sänkt mervärdesskatt på hotelltjänster
och personresor inneburit. Den sänkning till 12 % som genomfördes den 1 juli
innebär att idrottens kostnader, utifrån idrottsrörelsens egna antaganden, kan
beräknas minska med ca 80 miljoner kronor per år.
Det finns alltjämt skatter och avgifter som upplevs som byråkratiska, krångliga
och minskar utbytet av aktiviteter syftande till att stärka idrottsrörelsens
ekonomi, ett exempel är spelskatten på Bingo.
Anslagets fördelning
Den roll som RF har i fördelningen av statens stöd till idrotten förutsätter att
nödvändiga prioriteringar redovisas. RF har i årets anslagsframställan fäst
större uppmärksamhet än tidigare på denna uppgift.
RF har i anslagsframställan pekat på sina ambitioner. Däribland stödet till det
lokala föreningslivets ungdomsaktiviteter och till specialidrottsförbunden och
distriktsidrottsförbunden. Vidare pekar man på stödet till studieverksamheten i
idrottens eget studieförbund - SISU och RF:s ambitioner vad gäller idrottens
internationella agerande. Regeringen noterar med tillfredsställelse idrottens
ambitioner inom dessa områden.
Idrotten har stor betydelse i rehabiliteringen av handikappade liksom vid
integrering av handikappade i de ickehandikappades värld. Arbetet med att
integrera invandrare sker naturligt inom idrotten och tjänar som förebild i det
svenska samhället. Regeringen vill betona vikten av att ungdomar rekryteras till
idrottens beslutande församlingar. Idrottens utveckling och möjlighet att
rekrytera ledare bygger på att idrotten ger utrymme i olika positioner för
ledare som är representativa för sina medlemmar.
RF har redovisat såväl uppnådda resultat som fortsatta insatser vad gäller
arbetet för en jämställd idrott. Regeringen anser att detta arbete är av
särskild vikt. Insatserna bör vara av sådan omfattning att idrottens egna mål i
det gällande Jämställdhetsprogrammet som skall utvärderas vid RIM år 1995 kan
uppnås.
Regeringen noterar att RF har minskat sina administrationskostnader och att RIM
nu beslutat att gå vidare med att se över idrottsrörelsens organisation i syfte
att frigöra nya resurser genom lägre kostnader och högre effektivitet.
Elitidrotten är en liten men betydelsefull del av det totala idrottsutbudet.
Den bidrar i betydande omfattning till medborgarnas positiva upplevelser och
känsla av samhörighet på olika nivåer. Genom medias bevakning når elitidrotten
också ut till alla människor. Idrottens etiska hållning och avståndstagande från
dopning och det idrottsanknutna våldet är viktig inte minst då elitidrottare
utgör förebilder för många barn och ungdomar. Det är en fråga för RF och dess
specialidrottsförbund att med stöd av anslaget och i samarbete med Sveriges
Olympiska Kommitté sörja för att erforderligt stöd till elitidrotten ges. RF bör
vid fördelningen av anslaget prioritera specialidrottsförbundens verksamhet.
Det är av stort värde att de lokala föreningarna ges möjlighet att uppföra
anläggningar av olika slag. För att stimulera till och möjliggöra detta finns
under detta anslag stödet till s.k. mindre anläggningar. Det bör ankomma på RF
att fördela medlen på ett för idrotten lämpligt sätt.
Forsknings- och utvecklingsarbetet är av stor betydelse för att idrotten skall
kunna fortsätta att utvecklas på ett positivt sätt. Det gäller såväl från
folkhälsosynpunkt som från rent idrottslig synpunkt. Regeringen ser förstärkta
insatser på idrottsutbildningens område och en mera långsiktig kun-
skapsuppbyggnad inom idrottsforskningen som betydelsefulla förut-sättningar för
utvecklingen av svensk idrott. RF:s beslut att av årets anslag fördela
5 miljoner kronor till verksamheten inom Centrum för idrottsforskning finner
regeringen vara en angelägen prioritering även framgent.
Lagen mot dopning är nu i kraft. Idrottsrörelsen gör stora ansträngningar för
att motverka användningen av dopningsmedel och andra droger inom idrotten.
Dopningen är i dag främst ett problem utanför den organiserade idrottsrörelsen.
Idrottsrörelsens kunskaper och erfarenheter utgör en viktig del i arbetet med
att bekämpa den ökade spridningen av dopningsmedel. Regeringen delar RF:s
strävan att även fortsättningsvis prioritera idrottens arbete på detta område.
RF äskar medel för att kunna utveckla riksanläggningen Bosön till en komplett
anläggning för svensk och internationell idrott. Regeringen är positiv till RF:s
planer för Bosön men finner att det över detta anslag i första hand ankommer på
RF att inom den ram som ges prioritera att förverkliga denna vision. Med
bakgrund i den till regeringen redovisade utvecklingen avseende riksanläggningen
Vålådalen instämmer regeringen i förslaget att nu avföra anläggningen Vålådalen
som riksanläggning.
Regeringen har beräknat ett oförändrat anslag för de sex utanförstående or-
ganisationerna samt till studentkårernas motionsverksamhet för studenter vid
universitet och högskolor.
Det finns för närvarande angelägna insatser som bör göras på främst
internationell nivå på idrottens område utöver det som faller inom
idrottsorganisationernas ram att fatta beslut om. Med bakgrund i detta har
regeringen beräknat 1 000 000 kronor till stöd för internationaliseringsarbete
m.m. Dessa medel bör disponeras av regeringen.
Sammanfattningsvis föreslås anslaget uppgå till totalt ca 512 mkr.
Övriga huvudtitlar
Regeringen vill slutligen ge en samlad redovisning av hela det statliga stödet
till idrotten. Sammanlagt kan de statliga anslagen till idrotten beräknas uppgå
till väsentligt mer än 1 000 miljoner kronor. Utöver det stöd som redovisas
under detta anslag har idrotten erhållit medel under följande huvudtitlar.
Under tredje huvudtiteln har anvisats medel för idrottsrörelsens
internationella deltagande, t.ex. i samarbetet inom idrottens område i Norden
och i Europarådet samt för vissa biståndsinriktade insatser och
demokratiutvecklande verksamhet i främst Lettland.
Under fjärde huvudtiteln har anvisats medel för de idrottsplutoner som finns
upprättade vid förband i olika delar av landet. Här ingår värnpliktskostnader
för den del av utbildningstiden som ägnas åt idrottsverksamhet. Därtill kommer
bidrag till Sveriges Militäridrotts- och Mångkampsförbund och Svenska
Sportskytteförbundet samt medel till Försvarets civila idrottsförbund och
Svenska Pistolskytteförbundet.
Under femte huvudtiteln har utgått vissa projektmedel för idrottsrörelsens
deltagande i samhällsarbetet mot droger och missbruk.
Under åttonde huvudtiteln har anvisats medel för professurer med anknytning
till idrott samt för forskning och verksamheten vid Centrum för idrottsforskning
och Idrottshögskolan i Stockholm m.m. Inom ramen för statens stöd till
folkbildningsrådet har idrottens studieförbund SISU, folkhögskolorna i Lillsved
och Bosön samt Hästsportens folkhögskola i Kolbäck erhållit medel.
Av medel som anvisats under tionde huvudtiteln till lönebidrag för
arbetshandikappade ingår bidrag till lönebidragsanställda som huvudsakligen är
verksamma i idrottsföreningar. Statens bidrag har beräknats till mer än 800
miljoner kronor för detta ändamål. I nuvarande arbetsmarknadsläge anslås
ytterligare medel för andra former av sysselsättningsfrämjande åtgärder där
idrottsföreningar deltar.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis föreslås anslaget Stöd till idrotten uppgå till ca
512 miljoner kr. Det bör ankomma på regeringen att efter förslag från RF besluta
om närmare fördelning av anslaget. Till detta kommer att regeringen i vår
återkommer till riksdagen med förslag till formerna för stöd till idrotten från
AB Tipstjänst.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Stöd till idrotten för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag
på 512 173 000 kronor.
76
I 6. Höjning av grundkapitalet i Nordiska
investeringsbanken
1992/93 Utgift27 355 754
1993/94 Anslag31 000 000
1994/95 Förslag41 868 000
Riksdagen godkände i enlighet med regeringens förslag, genom beslut den 9 april
1992 (prop. 1991/92:100 bil. 8, bet. 1991/1992:FiU12, rskr. 1991/92:198) att
svenska staten åtar sig betalningsansvaret för Sveriges andel, uppgående till
300 miljoner särskilda dragningsrätter (SDR) av en mellan medlemsländerna
överenskommen höjning av Nordiska investeringsbankens grundkapital (en SDR
motsvarade 11,70 svenska kronor den 3 december 1993). Beslutet innebär att 11,25
miljoner SDR skall ställas till bankens förfogande inom överenskomna
tidsfrister. Riksdagen beslöt samtidigt att anvisa ett förslagsanslag på 31
miljoner kr avseende 1993 års inbetalning. Vidare beslöt riksdagen den 28 april
1993 (prop 1992/93:100 bil. 8, bet. 1992/93:FiU21, rskr. 1992/93:303), att
anvisa ett förslagsanslag på 31 miljoner kr för 1994 års inbetalning.
Medlemsländernas överenskommelse om höjning av Nordiska investeringsbankens
grundkapital innebär att medlemsländerna förutom inbetalningarna 1993 och 1994
även skall göra en tredje inbetalning 1995.
Enligt beslut av Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) den 14 maj 1992
övergick Nordiska investeringsbanken den 1 mars 1993 till ECU som
räkenskapsvaluta. Inbetalningarna från medlemsländerna i samband med
grundkapitalförhöjningen skall enligt beslutet ske i ECU. 1995 års inbetalning
uppgår till 4 423 474 ECU (en ECU motsvarade 9,45 svenska kronor den 3 december
1993).
Regeringens överväganden
Årets inbetalning är en konsekvens av riksdagens beslut den 9 april 1992. Vi
föreslår därför att svenska staten, i enlighet med medlemsländernas
överenskommelse om höjning av Nordiska investeringsbankens grundkapital, ställer
medel till förfogande genom ett förslagsanslag om 41 868 000 kr för att
finansiera den svenska inbetalningen för år 1995.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 41 868 000 kr.
I 7. Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social
utjämning
1993/94 Anslag540 000 000
1994/95 Förslag410 000 000
Inom ramen för EES-avtalet skall Sverige tillsammans med andra EFTA-länder
inrätta en fond för ekonomisk och social utjämning inom EES-området (EFTA
Financial Mechanism). Fonden skall under en femårsperiod användas för
projektfinansiering i Portugal, Grekland och vissa regioner i Spanien samt på
Irland. Vid projektvalet skall prioritet ges åt verksamhet inriktad på miljö,
transporter och utbildning.
Sedan det stod klart att Schweiz inte skulle bli part i EES omförhandlades
EES-avtalet varvid det överenskoms att de övriga EFTA-länderna skulle bära cirka
två tredjedelar av den framräknade schweiziska andelen av kostnaderna. Ett
tilläggsprotokoll till EES-avtalet med den innebörden undertecknades den 17 mars
1993.
EFTA-länderna och den Europeiska investeringsbanken, som skall administrera
fonden, ingick ursprungligen ett samarbetsavtal den 30 juni 1992. Avtalet
reviderades i form av ett tilläggsprotokoll den 18 juni 1993. Samarbetsavtalet
träder i kraft den 1 januari 1994,i samband med att EES-avtalet träder ikraft.
En särskild kommitté inom EFTA (EFTA Financial Mechanism Committee) skall
besluta om finansieringen i enskilda låneärenden, utifrån förslag från den
Europeiska investeringsbanken. EG-kommissionen skall även höras i alla ärenden.
Fonden uppgår efter omförhandlingarna till 1 500 miljoner ecu för utlåning på
subventionerade villkor (2 procentenheters räntesubvention) samt 500 miljoner
ecu i direkta bidrag.
Beräkningar av EFTA-ländernas samlade inbetalningar till fonden grundas på
antaganden om räntesats, årlig utlåningsvolym och utbetalningstakt. De
sammanlagda inbetalningarna under femårsperioden har tidigare beräknats till ca
565 miljoner ecu. Det första årets inbetalning skall enligt samarbetsavtalet
uppgå till 110 miljoner ecu.
Fördelningen mellan EFTA-länderna fastställs årligen utifrån ländernas relativa
BNP-storlek. Enligt en preliminär fördelningsnyckel skall Sverige bidra med
knappt 37 % under 1994. Detta innebär ett budgetåtagande under 1993/94 på ca 380
miljoner kr. I statsbudgeten för innevarande år finns uppfört ett förslagsanslag
på 540 miljoner kr, beräknat på ett ikraftträdande av fonden per 1 juli 1993
(prop. 1992/93:100 bil. 8 och prop. 1992/93:225). För budgetåret 1994/95 bör en
beredskap för ökade utgifter föreligga varför en viss uppräkning av 1993/94 års
beräknade inbetalning är påkallad.
77
Föredragandens överväganden
Åtagandet följer av EES-avtalet. De svenska inbetalningarna till fonden bestäms
dels av storleken på det samlade årliga bidraget från EFTA-länderna, dels av den
relativa fördelningen mellan EFTA-länderna. Dessutom påverkas de av kursen på
kronan gentemot ecun. Jag föreslår att ett förslagsanslag på 410 miljoner kr tas
upp på budgeten för budgetåret 1994/95 för att finansiera Sveriges andra
inbetalning till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning för budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 410 000 000 kr.
I 8. Samarbete avseende informationstjänster inom ramen
för EES-avtalet
1993/94 Anslag 7 500 000
1994/95 Förslag11 000 000
Anslagets ändamål är att finansiera de bidrag till EU:s budget som skall lämnas
via EFTA under budgetåret 1994/95 för programsamarbete inom området
informationstjänster. Sverige och svenska intressenter ges härigenom möjligheter
att delta i samarbete avseende säkerheten i informationssystem (INFOSEC),
elektroniska informationstjänster (IMPACTII) samt i ett informationsprogram för
främjande av innovationer och teknikspridning (SPRINT).
Förslag till riktlinjer och nytt gemenskapsprogram för att understödja
införandet av transeuropeiska data- och telekommunikationsnät för infor-
mationsutbyte mellan förvaltningarna inom EG- och EES-länderna (TNA och IDA) be-
handlas för närvarande i ministerrådet. Ett ställningstagande från svensk sida
till ett antagande av riktlinjerna och till medverkan i programmet kommer att
ske inom ramen för EES-samarbetet först när ett rådsbeslut föreligger. För
1994/95 har under anslaget medel beräknats för ett eventuellt svenskt
deltagande.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Samarbete avseende informationstjänster inom ramen för EES-avtalet för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 11 000 000 kronor.
78
Övriga frågor inom Finansdepartementets område
1 Kommande ekonomiska regleringar år 1994 och år 1995
mellan staten och kommunsektorn
I 1992 års kompletteringsproposition föreslogs att en s.k. kommunal
finansieringsprincip fortsättningsvis bör tillämpas i förhållandet mellan staten
och kommunsektorn. Riksdagen har biträtt denna princip (bet. 1991/92:FiU29,
rskr. 1991/92:345).
Finansieringsprincipen innebär att kommuner och landsting inte bör åläggas nya
uppgifter utan att samtidigt få möjlighet att finansiera dessa med annat än
höjda skatter. Om statsmakterna fattar beslut som gör att den kommunala
verksamheten kan bedrivas billigare bör statsmakterna på motsvarande sätt minska
de statliga bidragen. På liknande sätt har hänsyn också tagits till statliga
åtgärder som inte direkt tar sikte på, men som ändå får direkta ekonomiska
effekter för kommunsektorn.
I det följande redovisas av riksdagen beslutade förändringar som bör föranleda
ekonomiska regleringar år 1994 och år 1995 mellan staten och kommunsektorn.
Förslag till sådana regleringar kommer att lämnas i samband med 1994 års
kompletteringsproposition.
Regleringen till följd av förstatligandet av bostadsbidrag fr.o.m. år 1994
innefattar en permanent återföring från kommunerna till staten (prop.
1992/93:174, bet. 1992/93:BoU21, rskr. 1992/93:365). På grund av ökade kostnader
för bostadsbidragen under år 1993 bör en korrigering av regleringen mellan
staten och kommunerna göras.
Riksdagen har godkänt att den statliga delen av finansieringen av
gymnasiereformen inleds budgetåret 1993/94 (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet.
1991/92:UbU10, rskr. 1991/92:190). Riksdagsbeslutet innebar att bidraget skall
höjas under en treårsperiod.
Riksdagen har beslutat om valfrihet i skolan (prop. 1992/93:230, bet. UbU17,
rskr. 1992/93:406). Det offentliga stödet till fristående gymnasieskolor, med
utbildningar som kan anses motsvara gymnasieskolans utbildning på nationella
program eller specialutformade program, skall lämnas av hemkommunen.
Riksdagen har fattat beslut (prop. 1993/94:4, bet. 1993/94:SoU10, rskr.
1993/94:58) om familjerådgivning. I dag är familjerådgivningen frivillig och
bedrivs till största delen i landstingens regi. Från den 1 januari 1995 skall
kommunerna vara skyldiga att sörja för att de som önskar får tillgång till
familjerådgivning. Denna skyldighet förs in i socialtjänstlagen. Lagstiftningen
innebär ökade kostnader för kommunerna och minskade kostnader för landstingen.
Utöver dessa av riksdagen fattade beslut föreslår regeringen i denna
proposition ytterligare förändringar som kan föranleda ekonomiska regleringar.
De ovan aviserade ekonomiska regleringarna mellan staten och kommunsektorn
avser verksamhetsförändringar. I det följande aviseras av riksdagen beslutade
förändringar som påverkar skatteunderlaget för den kommunala sektorn åren 1994
och 1995.
Den fortsatta reformeringen av företagsbeskattningen fr.o.m. den 1 januari 1994
innebär bl.a. ändrade regler för beskattning av enskilda näringsidkare (prop.
1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, rskr.
1993/94:108). Dessa medför ett minskat skatteunderlag för den kommunala sektorn.
Avdraget för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa i utlandet (prop.
1993/94:90, bet. 1993/93:SkU10, rskr. 1993/94:104) skall bli närmare anpassat
till vad som gäller för motsvarande avdrag vid inrikes förrättning. Förändringen
träder i kraft den 1 januari 1994 och innebär en sänkning av avdragen, vilket
ökar kommunsektorns skatteunderlag.
En ny allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (prop.
1993/94:80, bet. 1993/94:Au6, rskr. 1993/94:101) avses att finansieras bl.a.
genom en egenavgift som skall vara avdragsgill vid taxeringen. Den nya
försäkringen träder i kraft fr.o.m. den 1 juli 1994 och innebär sammantaget ett
minskat kommunalt skatteunderlag.
Fr.o.m. inkomståret 1994 skall en sänkning av grundavdraget ske (prop.
1992/93:50, bet. 1992:93:FiU1, rskr. 1992/93:134). Sänkningen leder till en
ökning av det kommunala skatteunderlaget och skulle redan år 1994 ha reglerats
genom att 4 142 miljoner kronor förts till staten från kommunsektorn. I prop.
1992/93:150 föreslog regeringen att staten tillfälligt skulle avstå från denna
reglering för de kommuner och landsting som år 1994 bibehåller eller sänker sin
skattesats i jämförelse med år 1993. För år 1995 bör dock en ekonomisk reglering
genomföras.
Riksdagen har tidigare beslutat (prop. 1992/93:123, bet. 1992/93:FiU2, rskr.
1992/93:119) om vissa ekonomiska regleringar år 1993 mellan staten och
kommunsektorn. Ändringar i skattesystemet, sjukförsäkringen och pensionssystemet
medför att den ekonomiska regleringen mellan staten och de kyrkliga kommunerna
bör ökas år 1995. Detta beror på den tvååriga eftersläpningen i
utbetalningssystemet av skattemedel för de kyrkliga kommunerna.
2 Utbetalning av skattemedel till kyrkliga
kommuner
Regeringens förslag: Vid utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner skall
fr.o.m. år 1995 förskottet minskas motsvarande det belopp som avser lindring i
skattskyldigheten för dem som inte tillhör Svenska kyrkan.
Skälen för regeringens förslag: Den som inte är medlem i Svenska kyrkan betalar
endast den del av församlingsskatten som är avsedd att täcka kostnaderna för
kyrkans begravningsverksamhet. Denna andel utgör 25 % av den kyrkliga
utdebiteringen.
Enligt nuvarande regler för utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner
erhåller dock de kyrkliga kommunerna ett förskott av skattemedel, som beräknas
utan att skattemedlen minskas med hänsyn till dem som inte är medlemmar.
Minskningen görs i stället i slutavräkningen två år senare. Andelen
skatteunderlag som avser icke medlemmar utgjorde vid den senaste taxeringen ca
12 % av det totala skatteunderlaget. Andelen har ökat genom åren.
Regeringens förslag innebär att minskningen av skattemedel avseende icke
medlemmar fr.o.m. år 1995 görs redan i förskottet. För de kyrkliga kommunerna
medför detta övergångseffekter på så sätt att under åren 1995 och 1996 görs vid
utbetalningen av skattemedel avdrag dels i förskottet i enlighet med det nu
framlagda förslaget, dels i slutavräkningen avseende inkomståren 1993 och 1994
enligt nu gällande lagstiftning. Det uppstår således en dubbeleffekt under två
övergångsår. För vardera året beräknas skattemedlen av detta skäl minska med ca
700-800 miljoner kronor.
De kyrkliga kommunerna hade vid 1992 års bokslut ett sammanlagt rörelsekapital
på över 5 miljarder kronor. Rörelsekapitalet kan förväntas öka ytterligare under
åren 1993 och 1994, bl.a. på grund av att skattesänkningar med anledning av
överföringen av folkbokföringen till skattemyndigheterna endast har gjorts i
begränsad utsträckning. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att
ändringen av utbetalningsreglerna kan genomföras utan att skatteuttaget ökar.
Regeringen är medveten om att de ekonomiska förutsättningarna och andelen icke
medlemmar varierar mellan de kyrkliga kommunerna, men eventuella problem i
anledning av ändringen bör kunna klaras utan alltför besvärande konsekvenser.
Vid överläggningar med Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund har framförts önskemål om att även de kyrkliga
kommunerna skall omfattas av det nya utbetalningssystem för skattemedel som
gäller för kommuner och landsting fr.o.m. år 1993. Regeringen tar inte nu upp
denna fråga eftersom konsekvenserna av en sådan ändring, bl.a. vad avser det
kyrkliga utjämningssystemet, nu inte kan överblickas. Frågan kräver således
ytterligare analys innan några överväganden kan göras.
Upprättat lagförslag
Inom Finansdepartementet har upprättats förslag till lag om ändring i lagen
(1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m. Lagförslaget finns i bilaga 8.1
Förslaget är av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats.
79
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
80
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering
av skatt, m.m.
Härigenom föreskrivs att 4a lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4a 1
Församling är berättigad att under visst år av staten uppbära församlingsskatt
med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor
och skatteören i församlingen enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2
taxeringslagen (1990:324) vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering,
beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret. Har
skattskyldig enligt lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för
den som inte tillhör Svenska kyrkan åtnjutit lindring i skattskyldigheten till
församlingen, skall belopp, som församlingen annars skulle ha varit berättigad
att uppbära av staten, nedsättas i motsvarande mån.
Har enligt 19 kap. 7 kyrkolagen (1992:300) någon annan skattesats slutligt
fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbetalningen
läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten
fastställdes.
Församling är berättigad Församling är berättigad
att under ett visst år att under ett visst år av
av staten såsom förskott staten såsom förskott
uppbära ett belopp som uppbära ett belopp som
motsvarar produkten av motsvarar produkten av
den skattesats som har den skattesats som har
beslutats för året och beslutats för året och det
det antal skattekronor antal skattekronor och
och skatteören, som skatteören, som enligt
enligt skattemyndig- skattemyndighetens
hetens beslut enligt 4 beslut enligt 4 kap. 2
kap. 2 taxeringslagen taxeringslagen rörande
rörande det föregående det föregående årets
årets taxering till kom- taxering till kommunal
munal inkomstskatt har inkomstskatt har påförts
påförts de skattskyldiga.de skattskyldiga.
Det nu nämnda beloppet Förskottet skall nedsättas
ingår i församlingens i motsvarande mån som
fordran hos staten vid skattskyldiga i för-
ingången av året efter samlingen åtnjutit
det år, då beslutet lindring i
fattades. Förskottet skattskyldigheten enligt
avräknas mot den lagen om viss lindring i
församlingsskatt, som skattskyldigheten för den
församlingen har rätt attsom inte tillhör Svenska
uppbära av staten på kyrkan. Det återstående
grundval av taxeringen beloppet ingår i försam-
under året efter det, då lingens fordran hos
förskottet enligt staten vid
bestämmelserna i ingången av året efter det
nästföljande stycke år, då beslutet fattades.
utanordnas. Förskottet avräknas mot
den församlingsskatt, som
församlingen har rätt att
uppbära av staten på
grundval av taxeringen
under året efter det, då
förskottet enligt
bestämmelserna i nästfölj-
ande stycke utanordnas.
Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos staten enligt
denna paragraf skall skattemyndigheten under samma år utanordna till
församlingen med en tolftedel den 18 i varje kalendermånad. Är församlingens
fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och
februari, skall vid dessa tillfällen utbetalas samma belopp som har utbetalats i
december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får
skattemyndigheten dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om
något av de belopp som utbetalades i månaderna januari och februari inte
motsvarar en tolftedel av församlingens fordran, skall den jämkning som
föranleds härav ske i fråga om det belopp, som utbetalas i mars månad.
Vad som har sagts om församling tillämpas på motsvarande sätt i fråga om
kyrklig samfällighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Senaste lydelse 1992:341.
178
Register
Sid.
1 Huvudsakligt innehåll
3 1 Effektivisering och utveckling av den
offentliga förvaltningen
3 1.1 Utgångspunkter
4 1.2 Strukturförändringarna inom statsförvaltningen
4 1.2.1 Statsförvaltningens förändring under de
senaste åren
6 1.2.2 Programmet för omställning och minskning av
den statliga administrationen
8 1.2.3 Bedömningar av personalkonsekvenser
vid strukturförändringar
10 1.2.4Rapporter från avvecklare
11 1.2.5Förnyelseprojekt på myndigheterna
12 1.3 Inriktning av det fortsatta arbetet
12 1.3.1Åtgärder för en förbättrad uppföljning och
styrning av organisationsförändringar
14 1.3.2Effektivare ledningsformer för statliga myndigheter
15 1.3.3Statlig personalpolitik och chefsförsörjning
17 1.3.4Arbetsgivarverkets framtida ställning och styrning
18 1.3.5Utveckling av arbetsrätten inom staten
19 1.3.6Den statliga företagshälsovården
19 1.3.7En öppen elektronisk infrastruktur för
informationsförsörjning
21 1.3.8Effektivare statistikstyrning
21 1.3.9Offentlig upphandling i konkurrens
22 1.3.10 Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning
23 2 Departementens redovisningar avpersonalkonsekvenserna
33 3 Reglers kvalitet, språkvård och samhällsinformation
33 3.1 Regelreformering
35 3.2 Språkvård
35 3.3 Samhällsinformation
36 A Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet
36 1 Riksskatteverket 356 296 000
36 2 Skattemyndigheterna4 345 149 000
36 3 Kronofogdemyndigheterna1 168 844 000
36 4 Förrättningskostnader m.m.97 648 000
Summa 5 967 937 000
180
45 B Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning
46 1 Statens lokalförsörjningsverk34 048 000
47 2 Täckning av merkostnader för
lokalkostnader m.m. 95 000 000
48 3 Statens fastighetsverk 1 000
52 4 Restaureringsarbeten vid de
kungliga slotten och rikets fästningar50 000 000
53 5 Byggnadsstyrelsen; Avvecklingskostnader1 000
Summa 179 050 000
54 C Riksgäldskontoret och kostnader för
statsskuldens förvaltning
Riksgäldskontoret:
63 1 Förvaltningskostnader71 149 000
64 2 Kostnader för upplåning och
låneförvaltning 586 030 000
66 3 Garantiverksamhet 1 000
68 4 In- och utlåningsverksamhet1 000
Summa 657 181 000
71 D Vissa centrala myndigheter m.m.
71 1 Tullverket 1 223 406 000
74 2 Konjunkturinstitutet 28 017 000
77 3 Finansinspektionen 98 147 000
82 4 Riksrevisionsverket 173 743 000
85 5 Utvecklingsarbete 32 570 000
86 6 Uppdrag till Statskontoret58 308 000
87 7 Statskontoret; Uppdragsverksamhet1 000
Statistiska centralbyrån;
90 8 Statistik, register och prognoser342 634 000
98 9 Uppdragsverksamhet 1 000
10010 Nämnden för offentlig upphandling6 317 000
Summa 1 963 144 000
102E Statliga arbetsgivarfrågor
1021 Statens arbetsgivarverk 1 000
1062 Till regeringens disposition för vissa
stabsuppgifter 3 830 000
1063 Till regeringens disposition för
omställningskostnader 21 300 000
1074 Statens löne- och pensionsverk1 000
1115 Vissa avtalsstyrda anslag132 501 000
1136 Täckning av merkostnader för
löner och pensioner m.m.103 000 000
1147 Tjänstepensioner för skolledare
och lärare 2 444 492 000
Summa 2 705 125 000
115F Bostadsväsendet
1231 Boverket; Förvaltningskostnader138 879 000
1282 Boverket; Uppdragsverksamhet1 000
1283 Räntebidrag m.m. 25 600 000 000
1324 Investeringsbidrag för bostadsbyggande800 000 000
1335 Tilläggslån för vissa reparations-
och ombyggnadsåtgärder i hyres- och
bostadsrättshus 50 000 000
1346 Vissa lån till bostadsbyggande1 000 000
Statens bostadskreditnämnd:
1357 Förvaltningskostnader13 198 000
1378 Garantiverksamhet 1 000
1389 Bonusränta för ungdomssparande2 000 000
13810 Statlig kreditgaranti för bostads-
anskaffningslån 1 000
Summa 26 605 080 000
140G Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka
det finansiella systemet
1511 Bankstödsnämnden 14 031 000
1532 Åtgärder för att stärka det
finansiella systemet 1 000
Summa 14 032 000
155H Bidrag och ersättningar till kommunerna
1571 Statligt utjämningsbidrag till kommuner37 954 000 000
1582 Skatteutjämningsbidrag till landsting7 574 000 000
Summa 45 528 000 000
181
160I Övriga ändamål
1601 Bidrag till vissa handikappade
ägare av motorfordon 2 000 000
1602 Exportkreditbidrag 1 000
1613 Kostnader för vissa nämnder m.m.3 112 000
1624 Bokföringsnämnden 4 446 000
1635 Stöd till idrotten 512 173 000
1716 Höjning av grundkapitalet i
Nordiska investeringsbanken41 868 000
1727 Bidrag till EFTA:s fond för
ekonomisk och social utjämning410 000 000
1738 Samarbete avseende informationstjänster
inom ramen för EES-avtalet11 000 000
Summa 984 600 000
Totalt för Finansdepartementet84 604 149 000
174 Övriga frågor inom Finansdepartementets
område
1741 Kommande ekonomiska regleringar år 1994
och år 1995 mellan staten och kommunsektorn
1752 Utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner
178Bilaga 8.1 Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.
182