Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringskansliets rättsdatabaser innehåller lagar, förordningar, kommittédirektiv och kommittéregistret.

Testa betasidan för Regeringskansliets rättsdatabaser

Söker du efter lagar och förordningar? Testa gärna betasidan för den nya webbplatsen för Regeringskansliets rättsdatabaser.

Klicka här för att komma dit

 
Post 7080 av 7186 träffar
Propositionsnummer · 1993/94:100 ·
Förslag till statsbudget för budgetåret 1994/95
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 100
Prop. 1993/94:100 Bil. 6 Bilaga 6 till budgetpropositionen 1994 Socialdepartementet (femte huvudtiteln) Inledning Välfärdspolitiken Välfärdspolitiken syftar till att värna medborgarnas ekonomiska trygghet vid vård och fostran av barn, vid sjukdom och handikapp, vid arbetslöshet och på ålderdomen samt att erbjuda sociala tjänster och hälso- och sjukvård av god kvalitet anpassade till människornas skilda behov. Staten ansvarar för det ekonomiska trygghetssystemet som omfattar socialförsäkringarna och anslutande bidragssystem. Inom vård och omsorg ansvarar i huvudsak kommuner och landsting för den konkreta utformningen och utvecklingen av verksamheterna, medan statens roll är mer övergripande och inriktad på nationella mål, tillsyn m.m. En stor del av de sociala välfärdsfrågorna ligger inom Socialdepartementets ansvarsområde. De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och kommunernas utgifter för hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg samt andra sociala insatser beräknas budgetåret 1994/95 uppgå till ca 475 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 31 % av BNP. Staten och socialförsäkringarna står för ca 300 miljarder kronor av de totala utgifterna. Förutsättningar för förnyelse och utveckling av välfärdspolitiken Grunderna för den generella välfärdspolitiken ligger fast. De ekonomiska trygghetssystemen skall också i framtiden vara universella. Stöd och insatser kan grundas på antingen inkomstbortfallsprincipen eller vara helt eller delvis oberoende av inkomst. Vård, omsorg och service skall erbjudas på lika villkor och med rättvis fördelning. Den svenska välfärdspolitiken kräver en stark ekonomisk bas. Det stora underskottet i de offentliga finanserna medför att nära en femtedel av utgifterna måste finansieras med upplåning. Räntekostnaderna för statsskulden riskerar att successivt tränga undan angelägna utgifter för t.ex. vård, omsorg och utbildning om inte de offentliga finanserna saneras. För att långsiktigt trygga välfärden måste därför obalanserna i ekonomin undanröjas. Regeringen har sedan den tillträdde vidtagit en rad åtgärder med syfte att få ned underskottet i de offentliga finanserna. I stort sett samtliga offentliga transfereringssystem är under översyn eller har redan förändrats. Inriktningen är bl.a. att införa ett större inslag av egenavgifter och självrisker i systemen. Detta arbete kommer att drivas vidare inom ramen för det av riksdagen antagna saneringsprogrammet på 81 miljarder kronor för åren 1994-1998. I det förnyelsearbete som måste till är det särskilt viktigt att värna om svaga och utsatta grupper. Sådana inkomstöverföringar som har störst betydelse för inkomstsvaga grupper har i huvudsak undantagits från besparingar, t.ex. bostadsbidragen. Dessutom har ett antal riktade åtgärder för att stödja utsatta grupper genomförts. Som exempel kan nämnas ökat kommunalt bostadstillägg (KBT) och höjda pensionstillskott. Den långsiktiga inriktningen i regeringens välfärdspolitik är vidare att ställa den enskilde i centrum och att öka hans valfrihet och inflytande. Alternativ och komplement till den offentliga tjänstesektorn måste därför kunna erbjudas. Denna konkurrenssituation skapar förutsättningar för såväl effektiviseringar som kvalitetsförbättringar. Det omfattande förnyelsearbete som pågår inom kommuner och landsting exemplifierar hur förändrade verksamhetsformer och en ökad konkurrens ger en ökad produktivitet och ett bättre resursutnyttjande. Regeringen följer noga förnyelsearbetet och kommer på olika sätt att bevaka att alla får vård och service av god kvalitet. Förnyelsen av välfärdspolitiken har stor betydelse också för jämställdheten mellan kvinnor och män. De övergripande målen för jämställdhetspolitiken innebär att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Tillgång till förvärvsarbete samt föräldraförsäkring och barnomsorg, som ger båda föräldrarna möjlighet att kombinera förvärvsarbete och föräldraskap, har betytt mycket för Sveriges internationellt sett långt komna jämställdhetsarbete. Utgiftsutvecklingen Statens och socialförsäkringens utgifter redovisas på femte huvudtiteln och på inkomstitel (1221 Sjukförsäkring netto) samt i särskilda fonder utanför statsbudgeten vad gäller ATP, delpension och arbetskadeförsäkringen. Nedanstående diagram visar den samlade utgiftsutvecklingen för budgetåren 1988/89 - 1994/95. En närmare redovisning av socialförsäkringens utgifter m.m. lämnas i underbilaga 6.7. 3 Utgiftsutvecklingen för de ekonomiska trygghetssystemen styrs till stor del av inflations- och löneutvecklingen. Härutöver utgör befolkningsutvecklingen den mest betydande utgiftspåverkande faktorn. Fondernas andel av de totala utgifterna har successivt ökat under den redovisade perioden. Främst är det utgifterna för ATP-pensioner som ökar. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 bryts den uppåtgående trenden för utgifterna på statsbudgeten och utgifterna planar därefter ut. Minskningen mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 är främst en konsekvens av att de specialdestinerade bidragen till kommunerna ersatts av ett generellt statsbidrag under sjunde huvudtiteln. Budgetförslaget Inom ramen för saneringsprogrammet föreslås olika besparingsåtgärder inom läkemedels- och tandvårdsområdena. Dessa åtgärder i kombination med sänkta försäljningsmarginaler för Apoteksbolaget beräknas minska sjukförsäkringens utgifter med drygt 1 miljard kronor per helår. Förslag läggs om förändringar i flerbarntilläggssystemet som innebär att bidragsbeloppen till de största familjerna sänks. Förslaget beräknas minska utgifterna med 55 miljoner kronor per år. Utgifterna inom handikappområdet ökar med ca 1,6 miljarder kronor till följd av tidigare beslutade åtgärder bl.a. rätten till assistansersättning. Regeringen har för avsikt att under våren 1994 förelägga riksdagen propositioner med förslag om införande av ett vårdnadsbidrag, förslag om förstatligande av KBT, förslag om bostadsbidragsregler för år 1995, förslag vad gäller jämställdhetspolitiken samt förslag vad gäller föräldraförsäkringen. De budgetmässiga konsekvenserna av dessa förslag kommer att behandlas i nämnda propositioner. 4 Sammanfattning av budgetförslaget Sammantaget innebär förslagen att anslagen under femte huvudtiteln ökar med 1 574,9 miljoner kronor (+ 1,2 %) enligt följande sammanställning. Anvisat Förslag Föränd- enligt regl,brev 1994/95 ring 1993/94 A. Familjer och barn 33 031,8 31 546,4 - 1 485,42 B. Ekonomisk trygghet 81 456,5 83 455,3 1 998,8 vid sjukdom, handi- kapp och ålderdom C. Hälso- och sjukvård 1 819,5 1 391,8 - 427,7 D. Omsorg om äldre och 3 368,2 4 715,9 1 347,7 handikappade E. Socialt 519,6 519,6 behandlingsarbete, alkohol- och narko- tikapolitik F. Myndigheter under 6 021,8 6 163,3 141,5 Socialdepartementet G. Jämställdhetsfrågor 17,1 17,1 Totalt 126 234,51 127 809,4 1 574,9 1 Exkl. anslag till Socialdepartementet som fr.o.m. budgetåret 1994/95 tas upp under första huvudtiteln. 2 Minskningen beror i huvudsak på att budgeterade utgifter för bostadsbidrag budgetåret 1993/94 avser ett och ett halvt års utgifter. 5 A. Familjer och barn Mål och inriktning för familjepolitiken Svensk familjepolitik är i allt väsentligt inriktad på att ge barn goda uppväxtvillkor genom generella insatser som värnar om barnfamiljernas ekonomiska trygghet och stöd i olika former vid barnens vård och fostran. I den regeringsförklaring som avgavs år 1991 aviserades en förnyelse av familjepolitiken med syfte att främja såväl valfrihet som jämställdhet mellan kvinnor och män. Familjepolitiken skall underlätta för föräldrarna att själva välja den vård och fostran av barnen som passar dem och barnen bäst. Om varje barnfamilj får möjlighet att lösa barnomsorgen på det sätt den själv önskar skapas större trygghet för såväl barn som föräldrar. Det innebär att det måste finnas barnomsorg av god kvalitet utanför hemmet och bättre ekonomiska möjligheter för dem som önskar vara hemma när barnen är små. Den som väljer att förvärvsarbeta skall ha ekonomiskt utbyte av detta. För att säkerställa tillgången på barnomsorg utanför hemmet i kommunal eller enskild regi har riksdagen nyligen beslutat i enlighet med regeringens förslag om en utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet. För att vidga och säkerställa valfriheten anges i lagen att kommunerna är skyldiga att se till att det finns barnomsorg från det att barnet fyllt ett år för de familjer som så önskar. Kvalitetskrav för barnomsorgen har lagts fast. I lagen regleras också att kommunerna är skyldiga att betala bidrag till enskilda daghem och fritidshem. Det innebär att föräldrarna själva kan avgöra vilken barnomsorg de vill utnyttja. För att också ge de föräldrar som väljer att stanna hemma bättre ekonomiska möjligheter avser regeringen under våren 1994 att förelägga riksdagen ett förslag om att den 1 juli 1994 införa ett vårdnadsbidrag för barn som fyllt ett men inte tre år. För dem som vill avstå från förvärvsarbete eller som vill lösa barnomsorgen på privat väg öppnar vårdnadsbidraget nya möjligheter. En del av förskolebarnen har i dag förvärvsarbetande föräldrar som löser sin barnomsorg utan offentliga subventioner, t.ex. genom att arbeta i skift eller att ta hjälp av någon anhörig. Det är önskvärt att även dessa familjer får ett visst stöd från det allmänna. Vårdnadsbidraget ökar också möjligheterna för dem som vill stanna hemma en längre tid. Inkomstförlusterna blir också mindre för dem som önskar gå ned i arbetstid. I samband med att förslaget om vårdnadsbidrag läggs fram kommer regeringen att föreslå att rätten till tjänstledighet för vård av barn förlängs från i dag 18 månader till tre år. Familjepolitiken skall möjliggöra för barn och föräldrar att få tid tillsammans, så att trygga och nära relationer kan skapas i familjen. Föräldraförsäkringens flexibilitet ger föräldrarna stora möjligheter att välja i vilken omfattning resp. förälder skall vara tillsammans med barnen. Genom att t.ex. välja att ta ut halv eller fjärdedels föräldrapenning kan föräldraledigheten utsträckas till att gälla i två eller fyra år. Många föräldrar väljer dessa lösningar för att därigenom få möjlighet till mer tid tillsammans med barnen. Den nyss nämnda förlängningen av rätten till tjänstledighet har också detta syfte. Särskilt viktig är föräldraförsäkringen för pappornas möjligheter att vara tillsammans med sina barn. En tidig och nära kontakt mellan pappa och barn är positiv för såväl barnet som pappan. Föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utnyttjas emellertid alltjämt i huvudsak av mammorna. En övervägande del av papporna avstår helt från att ta ut föräldrapenning. Regeringen har därför aviserat åtgärder i syfte att uppmuntra pappornas uttag av föräldrapenning. Ekonomiskt familjestöd För att underlätta för barnfamiljerna har samhället byggt upp ett stödsystem som syftar till att ge en ekonomisk grundtrygghet under den period de har en stor försörjningsbörda. Familjer med barn är i allmänhet unga och har ofta låga inkomster samtidigt som de har höga levnadsomkostnader. Genom det ekonomiska familjestödet omfördelas resurser över livscykeln. Särskilt viktigt är det ekonomiska familjestödet i tider med stor arbetslöshet. En strävan är att så långt möjligt minimera stödsystemens marginaleffekter då dessa kan dämpa förvärvsbenägenheten. Vidare bör stödsystemen vara så konstruerade att de skall vara lätta att överblicka, enkla att administrera och svåra att missbruka. Det ekonomiska familjestödet och den utbyggda barnomsorgen gör det möjligt för båda föräldrarna att förena vården av barn med förvärvsarbete. Bl.a. detta har lett till att Sverige har ett av Västeuropas högsta födelsetal och den högsta kvinnliga förvärvsfrekvensen. Målen Målen för det ekonomiska stödet är - att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn, - att ge människor ekonomiska förutsättningar att skaffa barn när de så önskar, - att stödet inom tillgängliga ekonomiska ramar skall ges till alla på lika villkor, - att lämna särskilt stöd till familjer i utsatta situationer, t.ex. vid stor försörjningsbörda, vid låga inkomster och höga bostadskostnader eller när en förälder är ensam vårdnadshavare. Stödformerna Samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna utgörs främst av allmänna barnbidrag inkl. flerbarnstillägg, bostadsbidrag, ersättning från föräldraförsäkringen, bidragsförskott, barnpensioner samt vårdbidrag för handikappade barn. Vidare finns ett särskilt stöd motsvarande bidragsförskott till ensamstående adoptivföräldrar och ett bidrag till kostnader för att adoptera barn från utlandet. Utvecklingen och effektiviteten i de familjepolitiska bidragssystemen Följande sammanställning visar utvecklingen av samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna under perioden 1980 - 1994 (miljoner kronor). Utveckling av de ekonomiska familjestöden åren 1980 - 1994. Miljoner kr. År Barn- Bostads-Föräldra- Vård- Bidrags-Barn- Summa Fast pris bidrag bidrag försäkringbidrag förskott pen- 1980 års sion nivå 1980 4 995 2 210 3 593 300 815 425 12 338 12 338 1985 8 289 2 865 6 144 427 1 518 574 19 817 13 238 1990 12 296 3 140 15 728 725 2 138 698 34 725 16 545 1993 * 17 040 6 550 19 000 1 260 2 925 840 46 615 20 259 1994 * 17 265 6 640 19 405 1 370 3 116 876 48 672 20 513 * Beräknat enligt nu beslutade regler. För år 1994 beräknas totalt 48,7 miljarder kronor lämnas i familjeekonomiskt stöd. Om man till detta belopp lägger studiehjälpen kan samhällets direkta stöd till barnfamiljerna år 1994 beräknas till ca 51 miljarder kronor. De allmänna barnbidragen Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla familjer med barn ett grund- läggande ekonomiskt stöd. Utvecklingen av kostnaderna för de allmänna barnbidragen är beroende av bidragsbeloppens storlek, bidragssystemets konstruktion, antalet barn i bidragsberättigad ålder och antalet familjer som har fler än två barn och som uppbär flerbarnstillägg. Antalet familjer som får flerbarnstillägg har ökat med ca 24 000 mellan åren 1990 och 1993. Detta är sannolikt en följd av de senaste årens höga födelsetal. Antalet födda barn var som högst år 1990 med ca 125 000 barn. Senast tillgängliga prognos visar på 118 700 födda barn under år 1993 vilket är 2 000 barn färre än vad som antas i Statistiska centralbyråns befolk- ningsprognos från hösten 1991. De minskande barnkullarna bör medföra att antalet flerbarnsfamiljer inte fortsätter att öka. Enligt prognosen beräknas antalet barn under 16 år att öka med ca 124 200 mellan åren 1993 och 1999. Detta beror främst på en antagen positiv netto- immigration och att antalet barn som passerar 16-årsgränsen är lägre än antalet födda barn. Med dessa antaganden och nuvarande barnbidragsregler skulle kostna- derna för allmänna barnbidrag - utan hänsyn tagen till flerbarnstilläggen - bli ca 1 120 miljoner kronor högre år 1999 jämfört med år 1993. Inom de ramar som den ekonomiska situationen medger fyller barnbidragen väl målet att, utan att skapa marginaleffekter, bidra till utjämningen av de ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med och familjer utan barn. Barnbidragssystemet är lätt att överblicka samt enkelt och billigt att administrera. Bostadsbidrag Bostadsbidragens uppgift är att ge ekonomiskt svaga barnfamiljer möjligheter att hålla sig med goda och rymliga bostäder. Bostadsbidragen är utformade så att de består dels av en del som är beroende av antalet barn i familjen, som kan ses som ett behovsprövat barnbidrag, dels av en del som beror av bostadskostnadens storlek. Bostadsbidrag lämnas också till ungdomar, studerande och andra hushåll utan barn. Hushåll med bostadsbidrag under maj månad, åren 1991 - 1993 (1000-tal) 1991 1992 1993 Hushåll med barn - makar/samboende 132 137 159 - ensamstående 152 169 187 Hushåll utan barn - ungdomar 29 40 61 - andra 14 21 34 Samtliga 327 367 441 I maj 1993 lämnades bostadsbidrag till knappt 346 000 barnfamiljer och drygt 95 000 hushåll utan barn. Som framgår av ovanstående tabell har antalet bidrags- tagare ökat kraftigt under senare år. Den relativt sett största ökningen gäller hushåll utan barn. Ökningen beror dels på att bostadsbidragen till hushåll med barn till följd av skatteomläggningen byggdes ut och fr.o.m. bidragsåret 1991 lämnas inom väsentligt vidgade bostadskostnadsgränser, dels på den allmänna situationen på arbetsmarknaden med en fortgående ökning av arbetslösheten. En annan förklaring till att fler hushåll utan barn får bostadsbidrag är att dessa bidrag är förhållandevis nya och att allmänhetens kännedom om dem successivt blivit större, dvs. ansökningsbenägenheten har ökat. 7 Boverket har under åren 1991 - 1993 följt upp och utvärderat bostadsbidragens effekter. Utvärderingarna visar att bostadsbidragen till barnfamiljer har stor fördelningspolitisk precision samt att effekterna av denna stödform till stora delar överensstämmer med de uttalade syftena med stödet. I maj 1993 fick de ca 20 % av hushållen som hade de lägsta inkomsterna ca 30 % av de totala bidragen. Hälften av bidragen gick till de ca 35 % av hushållen som hade de lägsta inkoms- terna. Föräldraförsäkring Föräldraförsäkringen syftar till att ge föräldrarna ekonomisk trygghet i samband med ledighet för vård av barn. Genom föräldraförsäkringen har föräldrar rätt till ersättning för inkomstbortfall och genom föräldraledighetslagen rätt till ledighet för att vårda barnet. Ersättning utges i form av föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Föräldrapenning svarar för ca 87 % av alla ersatta dagar. Utvecklingen av kostnaderna för föräldraförsäkringen är beroende av antalet födda barn och av den genomsnittliga lönen. Födelsetalet beräknas ha minskat fr.o.m. år 1991. Bland annat beroende på att antalet födda barn minskar relativt långsamt beräknas antalet ersatta dagar inte minska i någon större utsträckning före år 1995. Föräldraförsäkringen medger en hög grad av flexibilitet i utnyttjandet samtidigt som den från administrativ synpunkt är resurskrävande. Sedan den 1 juli 1992 gäller att utbyte av föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning inte får ske utom då det barn för vilket tillfällig föräldrapenning söks vårdas på sjukhus. Vidare får föräldrapenning bytas mot sjukpenning endast om föräldern på grund av sjukdom är ur stånd att vårda barnet. Dessa regeländringar minskar användandet av den tillfälliga föräldrapenningen och medför att föräldraledigheten tas ut mer sammanhängande. Antalet ersatta föräldrapenningdagar uppgick år 1992 till ca 58 miljoner dagar. Av samtliga personer som någon gång det året tog ut föräldrapenning var 26,9 % män, som tog ut i genomsnitt 42,5 dagar vardera. 8 Fäder har rätt till tillfällig föräldrapenning under tio dagar per barn i sam- band med barns födelse eller adoption. Dessa ersättningsdagar kan inte över- låtas. Under åren 1986-1992 har andelen fäder som utnyttjat sådana s.k. pappa- dagar uppgått till mellan 82 - 86 %. Under år 1992 tog de fäder som utnyttjat pappadagar i genomsnitt ut 9,3 dagar. Pappornas andel av uttagna dagar med föräldrapenning är mycket låg. År 1992 skedde en mindre ökning av pappornas andel av ersatta dagar med föräldrapenning. Pappornas andel var då 9,1 % jämfört med 8,1 % året innan. År 1990 var pappornas andel 7,4 %. För att främja kontakten mellan pappor och barn är det angeläget att pappornas uttag av i synnerhet föräldrapenning ökar. Det krävs såväl insat- ser på kort sikt som långsiktiga insatser för att främja en sådan utveckling. Medel för särskilda informationsinsatser i detta syfte har avsatts och bör avsättas även fortsättningsvis. Regeringen avser att återkomma med förslag vad avser informationsinsatser i jämställdhetspropositionen under våren 1994. På kort sikt är det angeläget att försäkringskassorna även fortsättningvis informerar blivande pappor om föräldraförsäkringens möjligheter. Bidragsförskott Genom bidragsförskotten ger samhället ett ekonomiskt grundskydd för barn vars föräldrar lever åtskilda. Kostnaderna för bidragsförskott beror i huvudsak på basbeloppets utveckling, antalet berörda barn, underhållsbidragens storlek och återbetalningen av förskotterade bidragsförskott. De senaste åren har antalet barn för vilka bidragsförskott lämnas, ökat. För budgetåret 1994/95 beräknas antalet berörda barn bli ca 29 000 fler (10 %) än vad som antogs i föregående års budget. Omkring 29 % av den totala kostnaden för bidragsförskott finansieras genom inbetalningar från de underhållsskyldiga. Återbetalningsbenägenheten (andelen inbetalda underhållsbidrag i förhållande till krävda bidrag) har under budgetåret 1992/93 minskat med 10 procentenheter till ca 80 %. Internationella adoptioner I samband med adoption av barn från utlandet lämnas, under vissa förutsättning- ar, bidrag. Verksamheten med internationella adoptioner har förändrats under senare år. Det totala antalet förmedlade barn per år har sjunkit kraftigt under 1980-talet. Nedgången har nu bromsats upp. Andelen barn som inte förmedlats genom auktorise- rad adoptionsorganisation, s k enskilda adoptioner, har ökat under de senaste åren. Under år 1992 förmedlades ca 24 % av antalet adopterade barn genom enskilda kontakter. Motsvarande andel år 1988 var ca 14 %. Antalet förmedlade adoptivbarn och förmedlingssättet under perioden 1988 - 1992 framgår av följande sammanställning. Antalet förmedlade adoptivbarn och förmedlingssättet åren 1988 - 1992 1988 1989 1990 1991 1992 Totalt förmedlade 1 074 883 965 1 113 1 115 adoptivbarn - Förmedlad genom 920 701 680 786 847 aukt. organisation - Förmedlad utan 154 182 285 327 268 aukt. organisation Andel barn förmed- 14 21 30 29 24 lade utan aukt. organisation (%) Barnpension Barnpension utges till barn under 18 år vars far eller mor eller vars båda för- äldrar har avlidit. Åldersgränsen för barnpension från såväl folkpensioneringen som ATP är 18 år. För barn som går i grundskola eller gymnasium eller mot- svarande kan barnpensionen förlängas längst t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Antalet barnpensioner har sjunkit under ett flertal år. Antalet ökade dock tillfälligt år 1990 då ett antal barn över 18 år fick rätt till barnpension. I december 1993 utbetalades 30 500 barnpensioner från folkpensioneringen och 30 100 från ATP. 9 Vårdbidrag för funktionshindrade barn Föräldrar med ett sjukt eller funktionshindrat barn som behöver tillsyn och vård i hemmet kan få vårdbidrag. Vårdbidrag kan utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Hel förmån utges med belopp motsvarande 2,5 basbelopp. De partiella vårdbidragen utges proportionellt i förhållande till hel förmån. Den 1 juli 1992 infördes nivån tre fjärdedels vårdbidrag. Denna regeländring har ännu inte fått fullt genomslag. Antalet tre fjärdedels vårdbidrag beräknas öka under några år. Detta medför att antalet halva vårdbidrag minskar. För när- varande är annars tendensen att antalet vårdbidrag totalt ökar något. Uttryckt i antal hela vårdbidrag uppgick dessa till 11 950 budgetåret 1992/93 och 13 100 budgetåret 1993/94. För budgetåret 1994/95 beräknas antalet bli 13 350. Till dessa tal skall läggas retroaktiva bidragsutbetalningar och ferievårdbidrag. Vidtagna och planerade förändringar Allmänna barnbidrag Åren 1988 och 1989 överfördes medel från bostadsbidragssystemet till flerbarns- tilläggssystemet för att därigenom undvika orimligt höga marginaleffekter. I samband med skattereformen återfördes dessa medel. Avsikten var att återgå till de tidigare gällande reglerna för flerbarnstillägg. Förändringen genomfördes dock inte fullt ut. Regeringen anser det nu rimligt att återgå till de regler som gällde före år 1988. Bostadsbidrag Riksdagen har beslutat (prop. 1992/93:174, bet. 1992/93:BoU21, rskr. 1992/93:365) att bostadsbidragens administration fr.o.m. år 1994 skall föras över till de allmänna försäkringskassorna och att staten skulle överta hela kostnadsansvaret för bostadsbidragen. Vidare har beslutats en höjning av den generella åldersgränsen för barn i fråga om bostadsbidrag till barnfamiljer från 17 till 18 år. Beslutet innebar också att prövningen av bostadsbidrag i allt väsentligt skall ske mot en beräknad aktuell inkomst i ett s.k. rullande system utan att nya ansökningar behöver göras varje år. De regelförändringar som vidtagits innebär att bostadsbidragssystemets fördel- ningsprofil förstärkts; bidrag lämnas i större utsträckning än tidigare till dem som har låga inkomster i förhållande till sin försörjningsbörda. Vidare har stödet till de hushåll som har höga kostnader för sitt boende ökat. Regeringen avser att fortsättningsvis noggrant följa utvecklingen inom såväl arbetsmarknaden som bostadsmarknaden och ta de initiativ till förändringar i regelsystemet som denna utveckling kan föranleda. Regeringen avser därför att under våren 1994 återkomma till riksdagen med förslag om vilka regler som skall tillämpas för bidragsgivningen fr.o.m. år 1995. Riksdagen har vidare gjort ett tillkännagivande (bet. 1992/93:BoU21, rskr. 1992/93:365) om att regeringen bör förelägga riksdagen ett förslag om en vid- gning av kretsen bostadsbidragsberättigade, så att den även kommer att omfatta personer av samma kön utan beaktande av samlevnadsform. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan under våren 1994. Föräldraförsäkring Från och med den 1 januari 1994 gäller vissa förändringar i föräldraförsäkringen. Föräldrar till barn under 16 år som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) kan då få rätt till tio kontaktdagar per barn och år. Föräldrar till sjuka eller funktions- hindrade barn kommer också att i vissa situationer, t.ex. vid besök på en insti- tution för medverkan i behandling av ett sjukt eller funktionshindrat barn, kunna få tillfällig föräldrapenning även om barnet inte är närvarande. Vidare kommer förälder till barn som fyllt 16 år men inte 21 år (i vissa fall 23 år) och som omfattas av LSS att få tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete för vård av sjukt barn (prop. 1992/93:159, bet. 1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321). Riksdagen har nyligen beslutat om en utvidgad lagreglering på barnomsorgsom- rådet (prop. 1993/94:11, bet. 1993/94:SoU11, rskr. 1993/94:117). I den proposition som låg till grund för beslutet aviserades dels ett förslag om vård- nadsbidrag för barn mellan ett och tre år, dels att de 90 dagarna i föräldraför- säkringen som ersätts med garantibelopp, de s.k. garantidagarna, skall avvecklas. Arbetsgruppen för vårdnadsbidrag har i rapporten Vårdnadsbidrag m.m. (Ds 1993:70) redovisat förslag till den tekniska utformningen och konsekvenserna av att införa ett vårdnadsbidrag fr.o.m. den 1 juli 1994. Arbetsgruppens förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet med sikte på att en proposition skall föreläggas riksdagen för beslut under våren 1994. Flexibiliteten hos föräldraförsäkringen har medfört att systemet i vissa fall kommit att överutnyttjas. En arbetsgrupp inom Socialdepartementet har därför fått i uppdrag att göra en översyn av vissa frågor inom föräldraförsäkringen. I uppdraget ingår bl.a. att belysa olika situationer där en förälders uttag av föräldrapenning mer styrs av önskemålet att ge familjen en inkomstförstärkning än av att ta del i vården av barnet. Enligt direktiven skall arbetsgruppen bedöma omfattningen av dessa former för uttag av föräldrapenning och lämna förslag till sådana ändringar som motverkar att föräldraförsäkringen utnyttjas på sätt som nämnts. Förslagen skall redovisas i januari 1994. I arbetsgruppens uppdrag ingår därutöver att bedöma behovet av och, där så bedöms lämpligt, utforma förslag till vissa förbättringar när det gäller den tillfälliga föräldrapenningen, bl.a. frågan om rätt för i första hand ensamförälder att överlåta dagar med tillfällig föräldrapenning till annan vuxen person som inte är att likställa med förälder. Som tidigare redovisats är fädernas andel av uttagna föräldrapenningdagar mycket låg. Den nyss nämnda arbetsgruppen har i en delrapport Alternativa metoder att öka pappors uttag av föräldrapenning (Ds 1993:87) redovisat två metoder att öka fädernas uttag av föräldrapenning. Den ena metoden innebär en begränsning av möjligheter för en förälder att överlåta föräldrapenning till förmån för den andra föräldern. I rapporten föreslås att de föräldrapenningdagar som inte skall få överlåtas skall uppgå till 30 och att i den mån en förälder inte utnyttjar dessa dagar det totala antalet föräldrapenningdagar skall minskas i motsvarande mån. Enligt den andra metoden införs differentierade ersätt- ningsnivåer i föräldrapenningsystemet på så sätt att ersättningsnivån blir lägre än 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten i det fall en förälder inte utnyttjar sina föräldrapenningdagar utan överlåter dagar till den andra föräldern. Rapporten bereds för närvarande inom regeringskansliet. Bidragsförskott Den ekonomiska regleringen mellan särlevande föräldrar med barn och stödet till ensamföräldrar har varit föremål för ett långvarigt utredningsarbete. Som redovisades i föregående budgetproposition är dock inte förslagen i departe- mentspromemorian Ensamförälderstöd (Ds 1992:53) möjliga att lägga till grund för lagstiftning. Remissinstanserna har pekat på andra vägar för reformering av underhållsbidrag och bidragsförskott med bibehållande av huvuddragen av dagens system men där vissa förändringar vidtas för att modernisera det och för att ta bort problem i de båda systemen som har konstaterats. Mot denna bakgrund har regeringen gett en särskild utredare (S 1993:09) i uppgift att se över de båda systemen för att bl.a. pröva om försäkringskassorna kan ges en större roll vid fastställelser och jämkningar av underhållsbidrag. Uppdraget skall redovisas under hösten 1994. Adoptionslagstiftningsutredningen Genom beslut den 27 maj 1992 utfärdade regeringen direktiv till en särskild utredare (S 1992:08) att se över verksamheten med internationella adoptioner och föreslå de förändringar som han finner påkallade. Utredningsarbetet initierades bl.a. mot bakgrund av arbetet inom Konferensen för internationell privaträtt i Haag med att utarbeta en konvention som skall reglera hanteringen av internationella adoptioner. Arbetet i Haag har sedermera resulterat i en konven- tion den 10 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vad avser internationell adoption. Av direktiven framgår att utredaren bl.a. skall pröva den roll som Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) har i adoptionsverksamheten. Inriktningen skall vara att, med bibehållande av den enskildes möjlighet att adoptera utan medverkan av auktoriserad adoptionsorganisation, stärka NIA:s roll när det gäller att upprätthålla en verksamhet på hög etisk nivå till barnens bästa. Utredaren skall vidare redovisa olika möjligheter att minska kostnaderna för internationella adoptioner utan att adoptionsorganisationernas arbetsmöjligheter begränsas samt undersöka hur de små adoptionsorganisationerna kan stödjas. Även frågan om hur olika hjälporganisationer och andra ideella sam- manslutningar kan medverka i samband med internationella adoptioner skall prövas. Utredaren beräknas redovisa resultatet av sitt arbete under våren 1994. Vårdnadsbidrag Regeringen har tidigare föreslagit riksdagen att ett vårdnadsbidrag skall införas från den 1 juli 1994. Förslaget innebär att vårdnadsbidraget skall vara skattepliktig inkomst och uppgå till 2 000 kronor i månaden för varje barn som har fyllt ett men inte tre år. Rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader vid inkomstbeskattningen skall föreligga upp till i vart fall vårdnadsbidragets belopp. De 90 dagarna i föräldraförsäkringen som berättigar till ersättning med garantibelopp skall avvecklas och rätten till ledighet för vård av barn förlängs från 18 månader till tre år. En arbetsgrupp tillsattes i juni 1993 med uppgift att belysa olika ad- ministrativa aspekter av bidraget samt att utarbeta förslag till lagteknisk reglering av detta. Arbetsgruppen har redovisat sina förslag i rapporten Vårdnadsbidrag m.m. (Ds 1993:70). Synpunkter på arbetsgruppens förslag har inhämtats från ett antal orga- nisationer och myndigheter vid utfrågningar som Socialdepartementet genomfört. Regeringen avser att förelägga riksdagen en proposition under våren 1994 med förslag om att införa ett vårdnadsbidrag. Barnomsorg Målen för barnomsorgen är - att genom pedagogisk gruppverksamhet ge barn stöd och stimulans för sin emotionella, sociala och intellektuella utveckling och bidra till goda uppväxtvillkor, - att ge barn med behov av särskilt stöd i sin utveckling den omsorg som deras speciella behov kräver, - att underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete och studier med vård och ansvar för barn, - att göra det möjligt för föräldrarna att i ökad utsträckning själva välja mellan olika alternativ och därigenom öka deras inflytande över den omsorg barnen får, - att utforma stödet och regleringen så att verksamheten bedrivs ekonomiskt effektivt. Under de senaste åren har tre viktiga steg tagits för att nå dessa mål. 10 Det första steget var riksdagens principbeslut år 1985 (prop. 1984/85:209, bet. 1985/86:SoU5, rskr. 1985/86:27) om att alla barn över ett och ett halvt års ålder fram till skolstarten skall få delta i en organiserad förskoleverksamhet. Barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar erbjuds plats i kommunala eller alternativa (föräldrakooperativ m.m.) daghem eller i familjedaghem. Barn i familjedaghem eller vars föräldrar är hemarbetande erbjuds möjlighet att delta i verksamhet i öppen förskola eller få plats i deltidsgrupp. I propositionen som låg till grund för riksdagens beslut underströks också att målet inte innebar att kommunerna befriades från sitt ansvar att erbjuda barnomsorg till barn under 18 månader. Skolbarnsomsorgen berördes inte i principbeslutet. Ett andra viktigt steg genomfördes år 1992 i den s.k. valfrihetspropositionen (prop.1991/92:65, bet. 1991/92:SoU12, rskr. 1991/92:85) där tidigare hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av olika former av barnomsorg togs bort. Detta ökade familjens valfrihet och möjligheter att lösa barnomsorgen på det sätt familjen själv önskar. Ett tredje och avgörande steg har genomförts under hösten 1993 då riksdagen antog regeringens proposition (1993/94:11, bet. 1993/94 1993/95:SoU11, rskr. 1993/94:117) Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet. I propositionen läggs fast övergripande mål för barnomsorg utanför hemmet. Kommunernas skyldighet att tillhandahålla barnomsorg för barn i åldrarna 1 år till och med 12 år skärps genom förslag till ändringar i socialtjänstlagen (1980:620). Beslutet innebär en utvidgning av de förslag som fördes fram i 1985 års beslut genom att ålders- gränsen för rätt till barnomsorg sänks från 18 till 12 månaders ålder. Även skolbarnsomsorgen blir en kommunal skyldighet. Vidare blir kommunerna skyldiga att ge bidrag till enskilda förskolor och fritidshem med ett belopp per barn som inte oskäligt avviker från kommunens nettokostnad per barn i den egna verksamheten. Vid tillståndsgivning som gäller enskilda förskolor och fritidshem får avseende endast fästas vid sökandens lämplighet och ändamålsenligheten av lokalerna. Bestämmelser införs i socialtjänstlagen som preciserar barnomsorgens uppgift samt de kvalitetskrav som gäller för verksamheten. Förskoleverksamhetens uppgift är att genom pedagogisk verksamhet erbjuda barn fostran och omvårdnad. Skolbarnsomsorgens uppgift är att komplettera skolan samt erbjuda barn stöd i deras utveckling och en meningsfull fritid. Förskole- verksamhetens och skolbarnsomsorgens verksamhet omfattar omvårdnad, fostran och utvecklande stimulans i gruppens form. Att inte särskilja pedagogiken och omsorgen utan i stället se dessa som integrerade delar i verksamheten är utmärkande för barnomsorgen såväl i Sverige som i övriga nordiska länder. Barnomsorgens organisation, dess kvantitet och kvalitet, innebär att den kan fylla flera behov i det moderna välfärdssamhället. Den möjliggör för föräldrar, mödrar som fäder, att förena föräldraskap och förvärvsarbete. Den erbjuder barnen trygga och stimulerande uppväxtvillkor. För barn med behov av särskilt stöd, t.ex. barn med funktionshinder och barn med psykosociala problem, tar barnomsorgen ett särskilt ansvar. Personalen i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg är den viktigaste kvalitetsfaktorn för verksamheten. Personalen skall ha sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Barngruppen i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall vara lämpligt sammansatt. Att barngruppen är lämpligt sammansatt avser både gruppens storlek och ålders- och könssammansättning. Barngruppen får givetvis inte vara för stor i förhållande till personalstyrkan om kraven på pedagogiskt innehåll skall kunna upprätthållas. Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen skall vidare bedrivas i ändamålsenliga lokaler. Lokalernas storlek och utformning samt miljö och material skall vara beskaffade så att uppgiften att genom pedagogisk verksamhet erbjuda barn fostran och omvårdnad understöds och kan genomföras. Ett omfattande förändrings- och besparingsarbete inom barnomsorgen pågår för närvarande i de flesta kommuner. Socialstyrelsen har därför fått regeringens uppdrag att, tillsammans med Barnombudsmannen, Statens kulturråd, Statens ung- domsråd och Skolverket, följa hur situationen utvecklas för barn och ungdomar. I uppdraget beskrivs några prioriterade områden, däribland barnomsorgen. En första rapport Barns villkor i förändringstider (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1993:2) som avser situationen år 1992 visar att besparingarna på de flesta håll gått att genomföra utan allvarliga försämringar av kvaliteten. Utvecklingen under år 1993 bedöms i rapporten som mer allvarlig. Uppdraget kommer att slutredovisas senast den 1 mars 1994. Barnomsorgens utveckling Barnomsorg utanför hemmet bedrivs i form av kommunala och enskilda daghem, familjedaghem, deltidsgrupp, öppen förskola, fritidshem och öppen fritidsverksamhet för skolbarn. Under senare tid har det också skett en snabb utveckling mot en integration av skolbarnsomsorgen i skolan. Sammanställningen nedan visar utvecklingen av det totala antalet barn i dag- hem, familjedaghem, fritidshem och deltidsgrupp från år 1980 till år 1992. Uppgifter om antalet barn som får del av verksamheten i öppna förskolor och i öppen verksamhet för skolbarn finns inte tillgängliga eftersom barn som besöker dessa verksamheter inte behöver vara inskrivna. 11 Antal barn i olika barnomsorgsformer 1980 - 1992 År Daghem FamiljedaghemFritids-SummaDeltids- 0-6 år 7-12 år hem grupp 1980 129 100 90 200 35 300 48 800 303 400 104 700 1985 184 400 113 500 48 900 73 700 420 500 78 000 1990 256 300 110 400 45 500 119 700 531 900 63 100 1991 283 400 105 000 40 400 116 500 545 300 65 500 1992 306 900 99 900 34 900 135 800 577 500 60 800 Förändring 85-92 (%) 58 -12 -29 84 37 -22 Källa: Statistiska meddelanden Av ovanstående sammanställning framgår att det har skett en kraftig utbyggnad under åren efter det att principbeslutet fattades år 1985. Detta gäller inte enbart barnomsorgen för förskolebarn utan ännu mer för skolbarnen trots att dessa inte omfattades av principbeslutet. Andelen barn i familjedaghem och deltidsgrupp har samtidigt minskat under perioden. Minskningen i den senare gruppen hänger samman med att ca 20 000 fler barn får sin skolförberedande verksamhet i daghem år 1992 jämfört med år 1985. Följande uppgifter har hämtats ur Barnomsorgsundersökningen år 1993 som förutom att ge information om barnomsorgsformer också ger en bild av hur föräldrar förvärvsarbetar, utnyttjar föräldraledighet m.m. Tillsynsformer för förskolebarnen i januari 1993 Tillsynsform Antal barn % Antal hus- % håll Kommunala daghem 288 400 37 211 700 38 Privata daghem 26 300 3 18 300 3 Familjedaghem 97 600 12 72 600 13 Mor dagmamma 17 200 2 12 200 2 Privat tillsyn 19 500 2 14 900 2 Hemma föräldraledig 191 300 24 118 600 22 Hemma ej 119 800 15 82 300 15 föräldraledig Annat 26 400 3 13 900 3 Summa 786 700 100 550 300 100 Att barnen får tillsyn uteslutande i hemmet innebär inte självklart att vårdnadshavaren/modern inte förvärvsarbetar. Ca 14 % (65 000) av de barn vars vårdnadshavare förvärvsarbetade fick trots detta tillsyn i hemmet. Många - främst kvinnor - arbetar enbart under kvällar/helger eller föräldrarna "saxar" sina arbetstider så att en av föräldrarna alltid kan vara hemma. För ytterligare information om barnomsorgens omfattning m.m. år 1993 hänvisas till prop. 1993/94:11 Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet, m.m. (sid. 14-22). Invandrar- och flyktingbarn i barnomsorgen Den ökade flyktingströmmen under de senaste åren har inneburit en kraftig ökning av antalet barn från andra länder i barnomsorgen. Närmare 12 % av barnen i barnomsorgen har ett annat hemspråk än svenska. Till barnomsorgens uppgifter hör att lägga grunden för aktiv tvåspråkighet och dubbel kulturell identitet samt att bidra till en gynnsam integrering av invandrar- och flyktingbarnen i det svenska samhället. Barnomsorgen skall aktivt bidra till att barnen får insikter om betydelsen av solidaritet mellan människor. Barnomsorgspersonal som arbetar med invandrar- och flyktingbarn måste få erforderliga kunskaper och adekvat stöd och handledning i detta arbete. För att möjliggöra detta har under en treårsperiod 5 miljoner kronor per år, dvs. sammanlagt 15 miljoner kronor, ur Allmänna arvsfonden ställts till Socialdepartementets förfogande. Ett femtontal projekt har hittills påbörjats med dessa medel, med olika inriktning och spridning över landet. Andra åtgärder för barns miljö och uppväxtvillkor Familjerådgivning Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1993/94:4, bet. 1993/94:SoU10, rskr. 1993/94:58) om nya regler för familjerådgivning. I enlighet med beslutet har regeringen uppdragit åt Socialstyrelsen att bistå kommunerna i arbetet med att bygga upp den nya familjerådgivningen. Barnombudsmannen Barnombudsmannen (BO) inrättades som myndighet den 1 juli 1993 genom en omorganisation av Barnmiljörådet. Enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman utses ombudsmannen av regeringen för en bestämd tid. BO:s uppgift är att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall därvid särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter. BO skall ägna särskild uppmärksamhet åt frågor som rör utsatta barn och ungdomar. BO skall enligt sin förordning (SFS 1993:719) endast den 1 oktober varje år lämna en berättelse till regeringen om sin verksamhet under tiden den 1 juli närmast föregående år - den 30 juni innevarande år. Konventionen om barnets rättigheter FN:s konvention om barnets rättigheter är ett av de viktigaste instrument som tillkommit under senare år för att värna om barns och ungdomars levnadsvillkor. De stater som ratificerat konventionen har åtagit sig att se till att barnets bästa alltid kommer i främsta rummet när åtgärder vidtas som berör barn. I enlighet med sina åtaganden enligt konventionen har regeringen lämnat en rapport till FN om Sveriges efterlevnad av konventionen. Rapporten har behandlats i januari 1993 vid ett möte mellan FN:s kommitté för barnets rättigheter och representanter för den svenska regeringen. Kommittén har därefter avgett ett yttrande med anledning av rapporten. Kommittén noterar med tillfredställelse att Sverige snabbt ratificerade konventionen och att den svenska rapporten var den första som kom in till FN. Kommittén lyfter fram såsom positivt att den svenska regeringen har en aktiv hållning till konventionen, bl.a. när det gäller att informera om konventionen och att söka nya vägar för att ytterligare förbättra barnens situation i Sverige. Den svenska lagstiftningen och de principer som gäller vid tillämpningen av våra lagar anses allmänt återspegla konventionens bestämmelser. De anmärkningar som kommittén framför mot Sverige innebär inte att Sverige anses bryta mot konventionen. Däremot rekommenderar kommittén att vissa åtgärder vidtas för att ytterligare förbättra barnens situation. Kommittén rekommenderar att regeringen överväger att inrätta en över- vakningsmekanism när det gäller tillämpningen av konventionen. Genom inrättandet av en Barnombudsman med särskilda uppgifter i förhållande till barnkonventionen har regeringen gett uttryck för den vikt den lägger vid konventionen. Den treåriga satsning med medel från Allmänna arvsfonden vars syfte varit att med hjälp av frivilligorganisationerna sprida kunskap om konventionen har utvärderats på uppdrag av Socialdepartementet i rapporten Som ringar på vattnet - om frivilligorganisationernas information om FN:s barnkonvention. Rapporten beskriver, diskuterar och värderar frivilligorganisationernas informationsarbete om barnkonventionen. Enligt de intervjuundersökningar som SIFO gjort i an- slutning till utvärderingen kände 58 % av de tillfrågade till barnkonventionen men endast 25 % av dessa kunde ange något om vad konventionen handlade om. I ett samarbetsprojekt mellan Socialdepartementet, Barnombudsmannen, Rädda Barnen och Tidningen i Skolan har en skoltidningstävling utlysts, vilken vänder sig till samtliga elever i grundskolan. Syftet är att aktivera barnen och ung- domarna själva i frågor som rör deras rättigheter och intressen i enlighet med konventionen. 12 FN:s familjeår 1994 Regeringen har tillkallat en särskild beredningsgrupp (S 1992:06) med representanter från flera departement, som har till uppdrag att förbereda den svenska insatsen för att genomföra Förenta Nationernas internationella familjeår 1994. Utgångspunkten för Sveriges engagemang är att de svenska insatserna skall ses som ett inslag i en fortgående och långsiktig verksamhet inom ramen för svensk familjepolitik. I beredningsarbetet har ett antal angelägna områden föreslagits som utgångspunkter för kunskapsinventering, initiativ och informationsinsatser under familjeåret. Dessa teman är delvis sammanfallande men skall främst ange inriktningen på de aktiviteter som skall genomföras i Sverige. Några exempel på aktuella områden är familjer med osäkra arbetsvillkor, splittrade familjer, ungdomar som söker vuxenroller, barn och familjer som lever i mångkulturella miljöer samt familjer där föräldrarna av olika skäl sviktar i föräldrarollen. Avsikten är att dessa teman för de svenska insatserna under familjeåret 1994 skall konkretiseras genom olika aktiviteter, såväl inom vårt land som i internationella sammanhang. Regeringen har beslutat att ställa 10 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden till kommitténs förfogande för att inom ramen för den svenska familjepolitiken och dess långsiktiga satsningar ge ökad uppmärksamhet åt initiativ som främjar mångfald och valfrihet. Detta föreslås ske genom uppmuntran och stöd till verksamheter som vill pröva nya arbetsformer i syfte att skapa ökad livskvalitet och effektivare skyddsnät kring barn och ungdom. A 1. Allmänna barnbidrag 1992/93 Utgift 16 835 703 380 1993/94 Anslag 17 000 000 000 1994/95 Förslag 17 300 000 000 Allmänt barnbidrag lämnas till dess barnet fyller 16 år. För elever i grundskolan eller i viss annan utbildning som fyllt 16 år lämnas förlängt barnbidrag. Bidraget lämnas med samma belopp per månad som det allmänna barnbidraget. Bestämmelserna om barnbidrag och flerbarnstillägg finns i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. Bestämmelser om förlängt barnbidrag finns i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag. Det allmänna barnbidraget lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med 9 000 kronor per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas flerbarnstillägg med belopp som per år räknat motsvarar ett halvt barnbidrag för det tredje barnet, ett helt barnbidrag för det fjärde barnet och ett och ett halvt barnbidrag för det femte barnet och varje ytterligare barn. Även 16-19-åringar som studerar i gymnasieskolan eller vissa motsvarande utbildningar medräknas vid bedömning av rätt till flerbarnstillägg. Barnbidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse. Motsvarande gäller när rätten till barnbidrag inträder av annat skäl än födelse. Bidraget lämnas t.o.m. kvartalet då barnet fyller 16 år. Förlängt barnbidrag lämnas med samma belopp som det allmänna barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det då barnet har fyllt 16 år. Kostnaderna täcks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen av barnbidraget handhas av Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Under det senaste året har antalet familjer som är berättigade till fler- barnstillägg blivit fler än vad som tidigare beräknats. Detta innebär att anslagsbelastningen under innevarande budgetår blir högre än förväntat. Mellan åren 1990 och 1993 ökade antalet familjer med flerbarnstillägg med 24 000 (15 %). Ökningen hänger samman med de senaste årens höga födelsetal. Antalet födda barn var som högst år 1990 med ca 125 000 födda barn. Senast tillgängliga uppgifter visar på 118 700 födda under år 1993. En annan förklaring till att antalet flerbarnsfamiljer har ökat är att antalet gymnasiestuderande ungdomar har ökat något. Barn i gymnasieskolan som uppbär studiebidrag medräknas vid bedömningen av rätten till flerbarnstillägg. Arbets- lösa ungdomar som hade gått tvååriga gymnasielinjer erbjöds under år 1992 ett tredje års gymnasieutbildning i ca 70 kommuner. Under detta år uppskattas ca 12 000 ungdomar ha valt studier framför att gå arbetslösa. Enligt Socialdepartemen- tets bedömning är det inte troligt att ökningen av antalet flerbarnsfamiljer fortsätter, bl.a. med tanke på de nedåtgående födelsetalen. Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till 17 495 miljoner kronor. Beräkningarna utgår från barnbidragsnivån 9 000 kr per år och barn samt att antalet barnbidragsberättigade barn blir ca 1 755 000 vid utgången av 1994. Antalet familjer med flerbarnstillägg beräknas till lägst 192 000. Antalet mottagare av förlängt barnbidrag beräknas till 34 000. Regeringens överväganden Ändrade regler för flerbarnstilläggen Regeringens förslag: Flerbarnstillägg skall fr.o.m. den 1 juli 1994 lämnas med ett belopp som motsvarar ett halvt barnbidrag för det tredje barnet och ett helt barnbidrag för det fjärde barnet och varje ytterligare barn. Skälen för regeringens förslag: Fram till år 1988 lämnades flerbarnstillägg med ett halvt extra barnbidrag till familjer med tre barn och ett helt extra bidrag för därpå följande barn. För att undvika orimligt höga marginaleffekter i samband med att reglerna för bostadsbidrag ändrades år 1988, överfördes en del av bostadsbidraget för de största familjerna till flerbarnstilläggssystemet. År 1989 överfördes ytterligare medel så att det för det fjärde barnet lämnades 1,9, för det femte barnet 2,4 och för därpå följande barn 1,6 extra barnbidrag i flerbarnstillägg. I samband med skattereformen återfördes dessa medel till bostadsbidragssystemet och avsikten var att samtidigt återgå till det ur- sprungliga systemet för flerbarnstillägg. Sänkningen genomfördes dock inte fullt ut; det femte och därpå följande barn fick ett och ett halvt extra barnbidrag i stället för som tidigare ett extra bidrag. Regeringen anser det nu rimligt att återgå till de regler som gällde före år 1988. Förslaget innebär ett minskat anslagsbehov på ca 55 miljoner kronor per helt år. Förslaget föranleder en ändring i 2 a  lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.1. Nedanstående sammanställning visar de nuvarande och de föreslagna bidragsbeloppen per familj samt antalet berörda familjer (mars 1993). Antal Antal Nuvarande Föreslaget Förändring barn familjer bidr./fam. bidr./fam. bidr./fam. 1 445 500 9 000 9 000 0 2 378 300 18 000 18 000 0 3 150 500 31 500 31 500 0 4 32 400 49 500 49 500 0 5 6 500 72 000 67 500 -4 500 6 1 670 94 500 85 500 -9 000 7 470 117 000 103 500 -13 500 8 130 139 500 121 500 -18 000 9 50 162 000 139 500 -22 500 10+ 30 184 500 157 500 -27 000 Regeringen biträder Riksförsäkringsverkets förslag till anslagsberäkning utom vad avser den antagna fortsatta ökningen av antalet familjer som är berättigade till flerbarnstillägg. Med hänvisning till vad som sagts ovan om nedgången i antalet födda barn beräknas att antalet flerbarnsfamiljer kommer att ligga kvar på en oförändrad nivå. Med hänsyn tagen även till förslaget om ändrade regler för flerbarnstillägg bör anslaget för budgetåret 1994/95 uppgå till 17 300 miljoner kronor. 13 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, 2.till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 17 300 000 000 kronor. A 2. Bostadsbidrag Anslaget disponeras för bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan barn. Bestämmelser om bostadsbidrag finns i lagen (1993:737) om bostadsbidrag, bostadsbidragsförordningen (1993:739) och förordningen (1993:982) om bostadsbidragsregister. Från och med år 1994 handläggs bidragen på lokal nivå av de allmänna försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket är central förvaltningsmyndighet. Bostadsbidrag till barnfamiljer består dels av ett särskilt bidrag för hemmavarande barn, dels av ett belopp som beror av bostadskostnadens storlek och antalet barn. Bostadsbidraget till barnfamiljer är inkomstprövat och reduceras med 20 procent av den del av den bidragsgrundande inkomsten, som överstiger ett visst belopp per år. Från och med år 1994 sker inkomstprövningen av bidragen mot en beräknad aktuell inkomst. Bostadsbidrag till hushåll utan barn lämnas dels till ungdomar mellan 18 och 29 år, dels till andra hushåll utan barn. Bidraget är beroende av bostadskostnadens storlek. Även detta bidrag inkomstprövas fr.o.m. bidragsåret 1994 mot en beräknad aktuell inkomst. Regeringens överväganden För bostadsbidrag under budgetåret 1993/94 har anslagsbehovet beräknats uppgå till ca 8 560 miljoner kronor (jfr prop. 1992/93:174, s. 52). I beräkningen av anslagsbehovet för innevarande budgetår har, till följd av att staten fr.o.m. den 1 januari 1994 övertar hela kostnadsansvaret för bostadsbidragen, beaktats såväl de totala kostnaderna för bostadsbidrag under år 1993, som kostnaderna för försäkringskassornas utgifter för bostadsbidrag under första halvåret 1994. Som framgår av vad som tidigare redovisats kommer regeringen att under våren återkomma till riksdagen med förslag om vilka regler som skall tillämpas för bidragsåret 1995. Regeringen avser att i det sammanhanget återkomma med en beräkning av medelsbehovet under detta anslag för budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår dock, i avvaktan på en särskild proposition, att anslaget förs upp med 6 570 miljoner kr. Beloppet beräknas utgöra medelsbehovet under budgetåret 1994/95 om 1994 års regelsystem behålls oförändrat under motsvarande period. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Bostadsbidrag för budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 6 570 000 000 kr. A 3. Bidrag till föräldraförsäkringen Från anslaget bekostas statsbidrag till kostnaderna för föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Bestämmelserna om föräldraförsäkringsförmåner återfinns i 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Rätten till havandeskapspenning regleras i 3 kap. 9  samma lag. Föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoptivbarns ankomst utbetalas under 450 dagar. För 360 av de 450 ersättningsdagarna betalas föräldrapenning med belopp motsvarande 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten till den av föräldrarna som stannar hemma och vårdar barnet, dock lägst 60 kronor per dag, det s.k. garantibeloppet. Under resterande 90 dagar utges endast garantibeloppet. Föräldrapenning får tas ut längst till dess barnet fyllt åtta år eller har avslutat det första skolåret. En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under 12 år har i vissa situationer rätt till tillfällig föräldrapenning under högst 120 dagar per barn och år. I vissa fall när barnet i samband med sjukdom har ett särskilt behov av tillsyn eller vård kan tillfällig föräldrapenning utges även om barnet är mellan 12 och 16 år. Under de första 14 dagarna som tillfällig föräldrapenning betalas ut under ett år utgör ersättningen 80 % och därefter 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Tillfällig föräldrapenning kan lämnas vid sjukdom hos barnet eller dess ordinarie vårdare samt när en förälder behöver följa med barnet till barnavårdscentral m.m. Härutöver har fadern rätt till tillfällig föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoption. Antalet sådana dagar är tio för varje nyfött eller adopterat barn. Inom den tillfälliga föräldrapenningen har föräldrarna dessutom möjlighet att disponera två särskilda dagar (kontaktdagar) för varje barn fr.o.m. det kalenderår barnet fyller fyra år och t.o.m. det år barnet fyller 12 år. Dagarna är bl.a. avsedda för besök i och kontakt med barnets vardagliga miljö, t.ex. barnomsorg och skola. Blivande mödrar, som under graviditetens senare del på grund av arbetets art inte kan fortsätta sitt vanliga arbete och inte kan omplaceras, har rätt till havandeskapspenning. Denna utges tidigast fr.o.m. den 60:e dagen före den beräknade förlossningen och längst t.o.m. den 11:e dagen före denna tidpunkt, dvs. under högst 50 dagar. Havandeskapspenning utges för de första tre dagarna med 65 % av den sjukpenninggrundande inkomsten och därefter med 80 %. Har kvinnan blivit avstängd från sitt arbete därför att arbetsmiljön kan medföra risk för fosterskador utges ersättning redan fr.o.m. dagen för avstängningen. Regeringens överväganden Som redovisats i det föregående bereds inom regeringskansliet olika förslag till ändringar inom föräldraförsäkringen, bl.a. slopande av garantidagarna och vissa förbättringar inom den tillfälliga föräldrapenningen. Regeringen har för avsikt att förslagen skall föreläggas riksdagen under våren 1994. Regeringen föreslår därför att anslaget, i avvaktan på en proposition i ämnet, förs upp med ett oförändrat belopp om 2 759,5 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Bidrag till föräldra- försäkringen för budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 2 759 500 000 kr. A 4. Bidragsförskott 1992/93 Utgift 3 178 545 698 1993/94 Anslag 3 110 000 000 1994/95 Förslag 3 187 000 000 Bidragsförskotten har två funktioner. Den första är att garantera det underhåll som den andre föräldern är ålagd att betala. Den andra funktionen är att ge ett minimistöd till särlevande föräldrars barn. Sammantaget innebär bidragsförskottet ett kraftigt stöd till ensamlevande föräldrars ekonomi. Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bidragsförskott kan också lämnas när föräldrarna har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott lämnas emellertid också för barn som studerar i åldern 18-20 år. Bidragsförskott lämnas vanligen med 40 % av basbeloppet. Bestämmelser om bidragsförskott finns i lagen (1964:143) om bidragsförskott samt i lagen (1984:1095) om förlängt bi- dragsförskott för studerande. Antalet bidragsberättigade barn beräknas för budgetåret 1993/94 vara 21 000 fler än vad som antogs vid föregående budgetarbete. Med samma antaganden om genomsnittlig bidragsnivå, m.m. innebär detta en merkostnad på anslaget under innevarande budgetår med ca 200 miljoner kronor. Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp på 36 000 kronor kostnaderna för bidragsförskott under budgetåret 1994/95 till 3 235 miljoner kronor. 14 Antalet barn för vilka bidragsförskott lämnas har för budgetåret 1994/95 beräknats till 323 000. Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna under detta anslag till 3 187 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 187 000 000 kr. A 5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn 1992/93 Utgift 8 146 817 1993/94 Anslag 8 530 000 1994/95 Förslag 8 500 000 Ett särskilt bidrag lämnas till sådana barn som är adopterade av endast en person. Reglerna för bidraget motsvarar i huvudsak dem som gäller för bidragsförskott. Bidraget lämnas således i normalfallet med 40 % av basbeloppet per år för barn under 18 år och för barn som studerar i åldern 18-20 år. Bestämmelser om bidraget finns i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn. Riksförsäkringsverket Antalet bidragsberättigade barn beräknas till 600 under budgetåret 1994/95. Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp på 36 000 kronor kostnaderna för bidraget till 8,6 miljoner kronor. Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna under detta anslag till 8,5 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 8 500 000 kronor. 15 A 6. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner 1992/93 Utgift 28 518 419 1993/94 Anslag 28 800 000 1994/95 Förslag 26 400 000 Anslaget disponeras för utgifter för statsbidrag till kostnader för interna- tionella adoptioner. Bidragsbestämmelserna finns i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn. Bestämmelserna innebär i korthet att sådant bidrag lämnas för varje barn med hälften av genomsnittskostnaden för en adoption från barnets ursprungsland, dock högst 24 000 kr. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) fastställer den genomsnittskostnad för olika ursprungsländer som skall ligga till grund för beräkning av bidraget. Bidraget administreras av Riksförsäkringsverket (RFV) och försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar utgifterna för budgetåret 1994/95 till 26,3 miljoner kronor. Regeringens överväganden Under år 1991 adopterades 1 113 barn. År 1992 adopterades 1 115 barn. För år 1993 räknar NIA med att ca 1 100 barn skall komma till Sverige. Med ledning av detta och med ett antagande att samtliga barn får maximalt bidrag beräknas behovet av medel för bidrag till kostnader för internationella adoptioner under budgetåret 1994/95 till 26,4 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 26 400 000 kr. A 7. Barnpensioner 1992/93 Utgift 279 602 660 1993/94 Anslag 280 000 000 1994/95 Förslag 290 000 000 Från detta anslag bekostas barnpension från folkpensioneringen. Barnpension utges till barn under 18 år vars far eller mor eller vars båda föräldrar har avlidit. För barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande kan barnpension dock utges t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Nivån för barnpension är högst 40 och lägst 25 % av basbeloppet. Denna nivå gäller för pension efter vardera föräldern om båda föräldrarna avlidit. I beräkningarna skall ett belopp användas som utgörs av basbeloppet minskat med 2 %. Barnpension från tilläggspensioneringen, som är knuten till den avlidne förälderns inkomst, finansieras direkt genom ATP-avgiften och utgiften redovisas inte över statsbudgeten. Utgifterna för barnpension i form av ATP beräknas 1994/95 uppgå till 605 miljoner kronor. Riksförsäkringsverket Antalet barnpensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1994 uppgå till 30 000. Barnpensionens medelbelopp beräknas vid samma tidpunkt uppgå till 26,5 % av basbeloppet minskat med 2 %. Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp om 36 000 kronor kostnaderna för barnpension från folkpensioneringen under budgetåret 1994/95 till 293 miljoner kronor. Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna under detta anslag till 290 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Barnpensioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 290 000 000 kronor. A 8. Vårdbidrag för handikappade barn 1992/93 Utgift 1 192 379 082 1993/94 Anslag 1 285 000 000 1994/95 Förslag 1 405 000 000 Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder som vårdar barn under 16 år som behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom eller handikapp. Vårdbidrag utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Hel förmån är 2,5 basbelopp. De partiella förmånerna utges med en proportionell andel av hel förmån. Vid beräkning av rätt till vårdbidrag beaktas även merkost- nader på grund av barnets sjukdom eller handikapp. Ersättning kan då utges på fyra nivåer, nämligen 18, 36, 53 eller 69 % av basbeloppet, beroende på merkostnadernas storlek. Ersättningen för merkostnader kan betalas utöver det annars gällande maximibeloppet för helt vårdbidrag, om vård- och tillsynsbehovet för ett barn uppfyller kravet för rätt till helt vårdbidrag. Vårdbidrag beskattas som inkomst av tjänst. Om en viss del av vårdbidraget utges som ersättning för merkostnaden är dock denna del skattefri. För barn som vårdas på institution kan s.k. ferievårdbidrag lämnas när barnet vistas i för- äldrahemmet. Bestämmelser om vårdbidrag finns i 9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den 1 januari 1994 träder lagen (1993:389) om assistansersättning i kraft. Den statliga assistansersättningen avser att täcka kostnaderna som en funktionshindrad person har för personlig assistans. Assistansersättning kan i vissa fall utges till personer under 16 år. På sikt bedöms mellan 200 till 300 barn, som i dag uppbär vårdbidrag, i stället beviljas assistansersättning. Riksförsäkringsverket Antalet hela vårdbidrag beräknas öka något från 8 200 till 8 500 mellan budgetåren 1993/94 och 1994/95. Tre fjärdedels vårdbidrag infördes den 1 juli 1992 och har ännu inte fått fullt genomslag i antalet förmåner. Tre fjärdedels vårdbidrag beräknas därför öka förhållandevis kraftigt från 900 till 1 400 från innevarande till nästkommande budgetår. Den nya tre fjärdedelsnivån får även till effekt att antalet halva vårdbidrag minskar från 6 100 till 5 700 under nämnda tidsperiod. En fjärdedels vårdbidrag beräknas öka svagt från 4 100 till 4 500 under budgetåren 1993/94 och 1994/95. Omräknat i hela vårdbidrag innebär detta sammantaget att antalet vårdbidrag ökar från 12 950 budgetåret 1993/94 till 13 525 budgetåret 1994/95. Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp om 36 000 kronor kostnaderna för vårdbidrag under budgetåret 1994/95 till 1 440 miljoner kronor. Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar, basbeloppets utveckling samt effekterna av införandet av assistansersättning beräknat kostnaden under anslaget till 1 405 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1994/95 anvisar ett för- slagsanslag på 1 405 000 000 kronor. 16 B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom Mål och inriktning Socialförsäkringen utgör en central del i välfärdssystemet genom att säkra människornas behov av ekonomisk trygghet vid ålderdom, sjukdom och handikapp. Den som är gammal eller som drabbas av ohälsa eller handikapp skall inte behöva leva på en mycket lägre standard än vad de yrkesverksamma gör. Efter sitt tillträde genomför regeringen en omfattande genomgång och omprövning av de stora transfereringssystemen. Inriktningen av regeringens politik är att socialförsäkringssystemen skall vara robusta och ekonomiskt stabila. Det är angeläget att successivt åstadkomma en ökad försäkringsmässighet vad gäller inkomstbortfallsersättningarna. Den utveckling som inleddes med införandet av den allmänna sjukförsäkringsavgiften bör fortsätta. Därmed synliggörs sambandet mellan kostnader och förmåner inom socialförsäkringen. Genom att betalningsansvaret i ökad utsträckning hänförs till den enskilde blir systemet mer begripligt. Det finns även skäl att överväga en ökad renodling av finansieringsprinciperna så att ersättningar som syftar till standardtrygghet avgiftsfinansieras medan fördelningspolitiskt motiverade inslag finansieras av allmänna skattemedel. En annan huvudlinje för regeringens politik är att arbetslinjen inom socialförsäkringen fullföljs samtidigt som förutsättningarna för samarbete och gemensamt ekonomiskt ansvarstagande bland olika berörda förstärks. Sedan år 1992 är det arbetsgivarna som svarar för sjukersättning i form av sjuklön vid korta sjukfall. Samtidigt infördes möjlighet för långtidssjukskrivna att som led i en rehabilitering erhålla en ersättning som är högre än sjukpenningen. Försäkringskassorna har fått såväl medel för yrkesinriktad rehabilitering som den särskilda ersättningen för förbättrad rehabiliteringskapacitet hos sjukvårdshuvudmännen. Lokala försök med finansiell samordning mellan sjukförsäkringen och sjukvården har inletts. Vidare avses förslag föreläggas riksdagen med syfte att även socialtjänsten skall kunna involveras i en försöksverksamhet med finansiell samverkan tillsammans med försäkringskassa och sjukvårdshuvudman. Utgiftsutvecklingen inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna uppvisade en drastisk ökning under senare delen av 1980-talet, något som bl.a. förorsakades av att systemen inte innehöll starka motiv för rehabilitering vare sig för arbetstagare eller arbetsgivare. De senaste årens samhällsekonomiska läge med minskad produktion och ökad arbetslöshet har inneburit att lönesumman och därmed såväl inkomstskatter som socialavgiftsintäkter har minskat. De åtgärder som vidtagits i form av sänkta kompensationsnivåer inom sjukförsäkringen och för olika vårdförmåner liksom införandet av ett striktare arbetsskadebegrepp och slopandet av arbetsskadesjukpenningen innebär dock att flera brister i systemen rättats till och att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarnas tidigare uppvisande underskott har vänt i ett överskott. Vidare har regeringen föreslagit ett antal åtgärder rörande pensionsförmånerna tillsammans med kompenserande åtgärder för de ekonomiskt svagaste pensionärerna. Det ekonomiska läget för det allmänna pen- sionssystemet är dock allvarsamt, inte minst på lite längre sikt. De samlade utgifterna för pensionsförmånerna inklusive KBT motsvarar år 1993 ca 30 % av det aktuella avgiftsunderlaget för socialavgifter, en ökning från 24 % år 1990. Samtidigt finansieras en växande andel av ATP-utgifterna med avkastning från AP-fonden. Det är en fråga av största vikt att pensionssystemet reformeras, både för att skapa en stabilitet i systemet och därmed en tryggare pensionering för den enskilde och för att komma tillrätta med de samhällsekonomiska problemen. Den parlamentariskt sammansatta Pensionsarbetsgruppen (S 1991:14) kommer inom kort att redovisa ett förslag till ett reformerat och mer försäkringsmässigt system för de allmänna pensionerna. Den valda inriktningen innebär bl.a. att pensionssystemets följsamhet gentemot variationer i den ekonomiska tillväxten kommer att stärkas betydligt samtidigt som en övergång till pensioner baserade på en livsinkomstprincip ökar flexibiliteten och påverkbarheten för den enskilde. Försäkring vid sjukdom och handikapp Målen för det ekonomiska stödet Målen för de olika förmåner som ingår i systemet för försäkring vid sjukdom och handikapp är - att utgöra ett skydd mot inkomstbortfall för den som drabbas av sjukdom och/eller handikapp, - att behov av rehabilitering tillgodoses så att den som drabbas av nedsatt arbetsförmåga ges möjlighet att helt eller delvis återgå till förvärvsarbete och ett aktivt liv, - att ge de försäkrade tillgång till olika sjukvårdsförmåner, inkl. läkemedel och tandvård, till rimlig kostnad. Ersättning vid sjukdom och handikapp utges dels som sjukpenning vid tillfällig nedsättning av arbetsförmågan, dels som sjukbidrag eller förtidspension om nedsättningen bedöms bli bestående för avsevärd tid eller kan anses varaktig. Sjukpenningen är relaterad till den försäkrades aktuella förvärvsinkomst upp till ett tak på 7,5 basbelopp. Förtidspensionen och sjukbidraget består dels av det grundskydd som utgörs av folkpension och i förekommande fall pensionstillskott och KBT, dels av den inkomstrelaterade tilläggspensionen (ATP) upp till basbeloppstaket. Från sjukförsäkringen lämnas vidare ersättning för kostnader i samband med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp, sjukhusvård samt sjukresor. Den försäkrade svarar i regel för en begränsad del av kostnaden i form av en patientavgift. För försäkrade med stora kostnader för öppen sjukvård och läkemedel finns ett högkostnadsskydd. Vid vissa sjukdomar har den försäkrade rätt till kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar. Inom ramen för sjukförsäkringen lämnas också ersättning för tandvård för alla försäkrade fr.o.m. 20 års ålder. Barn och ungdom under 20 år har enligt tandvårdslagen rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens försorg. Utveckling i nuvarande system Sjukförsäkring De totala sjukförsäkringsutgifterna för budgetåret 1994/95 beräknas till ca 35 000 miljoner kronor. Utgifternas fördelning på olika förmåner inom sjukförsäkringen framgår av följande diagram. Sjukfrånvaron har minskat påtagligt de senaste åren. Enligt tillgänglig statistik från Riksförsäkringsverket (RFV) har sjukpenningdelen i det s.k. ohälsotalet minskat från 14,9 dagar år 1991 till 13,2 dagar år 1992, dvs. 1,7 dagar. Under första halvåret 1993 har sjukpenningdelen fortsatt att minska. Från år 1991 till år 1992 har samtidigt antalet avslutade sjukpenningfall på minst 15 dagars längd samt pågående sjukfall om minst tre månader minskat i antal. Detta hänger samman med att allt fler personer beviljas rehabiliteringsersättning och att antalet beslut om förtidspension ökat. Enligt RFV har det inte varit möjligt att ta fram någon säkerställd minskning av sjukfrånvaron under de första 14 dagarna (sjuklöneperioden) på grund av brister i det statistiska underlaget. Det finns dock anledning anta att en betydande minskning av sjukfrånvaron har skett under sjuklöneperioden. För att kunna följa utvecklingen av den korta sjukfrånvaron är det viktigt att det statistiska underlaget förbättras. Det genomsnittliga antalet dagar med rehabiliteringspenning per sjukpenning- försäkrad var 0,6 dagar under år 1992 och beräknas öka till 0,85 dagar år 1993 och till 1 dag år 1994. Sjukförsäkringens kostnader för flertalet sjukvårdsförmåner ökade påtagligt fram till början av 1990-talet. För att motverka denna utveckling har det under de två senaste åren varit nödvändigt inte bara att anpassa avgiftsnivåerna på de olika förmånsområdena till den allmänna kostnadsutvecklingen utan också att vidta olika ändringar i förmånsreglerna och i ersättningssystemen. Detta gäller främst i fråga om tandvård och läkemedel. Försäkringens utgifter för läkemedelsförmånen har fortsatt att öka under år 1993, dock inte i samma takt som tidigare. Orsakerna till den fortsatta utgiftsökningen är i huvudsak tre. För det första gäller sedan den 1 mars 1993 samma förmånsregler som i öppenvård för boende på sjukhem och andra vårdinrättningar vilka kommunerna övertagit från landstingen. Den andra orsaken är prisökningar till följd av den flytande kronkursen i kombination med den allt snabbare introduktionen av nyare och allt dyrare läkemedel. För det tredje gäller att volymen avgiftsbefriade läkemedelsinköp inom ramen för högkostnadsskyddet har stigit markant till följd av den stora ökningen av antalet frikort. Denna ökning är i sin tur en följd av de successivt allt högre egenavgifterna inom framför allt den öppna hälso- och sjukvården. Den samlade kostnadsutvecklingen för de olika sjukförsäkringsförmånerna framgår av följande sammanställning (mkr). År Sjuk-pen-Öppen Tand-vårdLäke-medelÖvrigRehab. Summa- Summa fast ning sjukvård sjuk-vård löpande pris 1980 pris års prisnivå 1980 12 635 3 739 2 174 2 326 1 721 - 22 595 22 595 1985 17 925 5 388 3 369 3 830 3 337 - 33 849 22 611 1987 23 111 7 823 2 905 4 763 706 - 39 308 23 465 1990 34 983 9 494 3 750 6 862 987 77 57 296 27 299 1991 31 873 9 821 4 210 7 774 1 300 459 55 437 24 541 1992 18 981 9 474 3 994 8 764 - 1 665 42 878 18 721 1993 18 200 4 853 3 644 9 153 - 2 230 38 080 16 202 1994 18 000 1 526 3 457 9 593 - 2 778 35 354 14 900 Uppgifterna för år 1993 och 1994 är beräknade. Föreslagna besparingar är inkluderade fr.o.m. 1 juli 1994. Förtidspensionering och faktisk pensionsålder I 7 och 13 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) föreskrivs att rätt till förtidspension tillkommer en försäkrad mellan 16 och 64 år om arbetsförmågan på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och om nedsättningen kan anses varaktig. Bedöms nedsättningen inte som varaktig men dock bestående för avsevärd tid, har den försäkrade rätt till sjukbidrag som utges på samma nivå som förtidspension. Förtidspension/sjukbidrag utges från folkpensioneringen respektive den allmänna tilläggspensioneringen. Grundmotivet för förtidspensionssystemet är att den som fått sin arbetsförmåga allvarligt och varaktigt nedsatt skall ha en rimlig försörjning utan att vara beroende av vare sig behovsprövade socialbidrag eller familjemedlemmars inkomster. Gruppen förtidspensionärer består av många olika kategorier, alltifrån personer som redan från födseln är allvarligt handikappade till sådana som i slutet av sin förvärvsaktiva tid tvingas lämna arbetsmarknaden till följd av nedsatt arbetsförmåga. Nedan visas hur antalet förtidspensionärer/sjukbidragstagare har utvecklats mellan år 1952 och 1993. Det finns en stigande trend vad avser antalet förtidspensionärer sedan mitten av 1960-talet. Fram till dess var antalet förtidspensionärer förhållandevis konstant omkring 150 000 personer. Under andra hälften av 1960-talet började antalet att stiga. Mellan år 1970 och 1976 steg antalet mycket kraftigt. År 1976 var antalet förtidspensionärer 297 000. Sänkningen av pensionsåldern från 67 till 65 år den 1 juli 1976 innebar en tillfällig sänkning av antalet förtidspensionärer. Den stigande trenden bröts dock inte och under år 1980 passerade antalet förtidspensionärer 1976 års nivå och uppgick i januari 1981 till 303 000. Under resten av 1980-talet steg antalet förtidspensionärer med mellan 5 000 och 9 000 per år. Antalet nybeviljade förtidspensioner minskade dock mellan åren 1988 och 1991. 33 Under år 1992 inträffade en mycket kraftig ökning av nybeviljandefrekvensen. Totalt nybeviljades 58 400 personer förtidspension/sjukbidrag, vilket är det högsta antal som registrerats under ett år. I december 1992 hade 383 000 personer förtidspension/sjukbidrag jämfört med 367 000 ett år tidigare. Under 1993 har denna utveckling fortsatt. I december år 1993 uppbar drygt 400 000 personer förtidspension/sjukbidrag. RFV gör bedömningen att antalet förtidspensionärer kommer att fortsätta öka kraftigt under ytterligare några år. Samtidigt minskar antalet långa sjukfall kraftigt. Det finns flera tänkbara orsaker till den kraftiga ökningen under senare tid inom förtidspensioneringen. Den svenska arbetsmarknaden har på några år genomgått en successiv omvandling. Ett stort antal arbetstillfällen har försvunnit och många arbetsuppgifter som till stor del kunde skötas trots reducerad arbetsförmåga finns inte längre kvar. En del av dem som hade sådana arbeten kan ha beviljats förtidspension. Det finns också ett samband mellan arbetslöshet och ohälsa som framöver kan komma att förstärka den stigande trenden inom förtidspensioneringen. Försäkringskassans arbete med rehabilitering för att minska de långa sjukfallen torde ha lett till en tillfällig uppgång av förtidspensioneringen genom att fler förtidspensionerats i fall där rehabilitering inte bedömts vara meningsfull. Slutligen kan det ha förekommit fall där arbetslöshet i sig är den faktiska orsaken till förtidspensionering trots att förtidspensionering av rena arbetsmarknadsskäl inte längre beviljas. Antalet förtidspensionärer fortsätter att öka samtidigt som den genomsnittliga pensionsåldern, definierad som den ålder vid vilken en person i genomsnitt beviljas delpension, ålderspension eller förtidspension, faller. År 1992 var den 59,0 år. År 1985 låg motsvarande genomsnittsålder på 60,7 år, dvs. på sju år en sänkning med ca ett och ett halvt år. Måttet genomsnittlig pensionsålder belyser utvecklingen under längre tidsperioder men är till sin konstruktion inte tillräckligt exakt för rättvisande jämförelser mellan två år. För att ge bättre underlag för årsvisa jämförelser har Socialdepartementet tillsammans med RFV tagit fram en serie mått som tillsammans speglar utvecklingen på kort sikt och ger underlag för bedömning bl.a. av konsekvenser av förändringar i regelsystemen. - Andel som börjar uppbära pension vid 65 år, dvs. hur många inom den åldersklass som fyller 65 år som inte uppburit pension före 65 år. År 1985 var denna andel 57 %. År 1992 hade den sjunkit till 49 %. - Andel av en åldersklass som har pension, dvs. hur stor andel av t.ex. 60-åringarna ett visst år som hade pension jämfört med dem som var 60 år ett annat år. Måttet visar en ökning av andelen för 50-, 55-, 60- och 64-åringar under senare år. - Förtidspensionärer i förhållande till förvärvsaktiva, dvs. antalet förtidspensionärer relaterade till antalet personer mellan 16 och 64 år. Denna andel var i mitten av 1960-talet ca 3 % och har sedan successivt stigit. Den är år 1992 drygt 7 %. 34 - Återstående pensionsåtaganden, dvs. hur många utbetalningsmånader med förtidspension som totalt återstår för de personer som vid ett visst tillfälle uppbär förtidspension. Alternativt kan detta uttryckas som en summa av återstående pension att betala ut för dessa förtidspensionärer. Det återstående antalet utbetalningsmånader har mellan 1987 och 1992 ökat med ca 18 % medan pensionsåtagandet mätt i fast penningvärde under samma tidsperiod ökat med ca 28 %. Sammantaget visar dessa fyra mått och den genomsnittliga pensionsåldern en entydig tendens som hänger samman med det ökande antalet förtidspensioner. Arbetsskadeförsäkringen Antalet arbetsskadeärenden har ökat under i stort sett hela 1980-talet. År 1985 uppgick antalet inkomna ärenden som skulle prövas hos försäkringskassorna till drygt 64 000. År 1989 var antalet som högst eller 118 600. Antalet ärenden för prövning av försäkringskassan har minskat och år 1992 uppgick antalet till 82 000. Andelen godkända arbetsskador har tidigare ökat mycket kraftigt, framför allt vad gäller arbetssjukdomarna. Under år 1989 uppgick andelen godkända arbetsskador till 86 % av avgjorda ärenden. År 1992 var andelen drygt 72 %. Antalet livräntor fortsätter att öka. I december 1987 var antalet livränteta- gare 18 500 och i december 1992 hade antalet ökat till 84 000. Trots förändrade regler torde antalet livräntor komma att öka i ytterligare 10 - 15 år. År 1980 uppgick utgifterna för arbetsskadeförsäkringen till 1 115 miljoner kronor. Utgiftsutvecklingen från år 1988 illustreras av följande tabell. Arbetsskadeförsäkringens utgifter åren 1988 - 1995 miljoner kronor År Sjuk-pen-Livränta Ers. enl. Summa ning äldre lag 1988 4 640 1 185 1 068 6 839 1989 5 393 1 820 1 103 8 316 1990 6 149 2 540 1 150 9 839 1991 6 744 3 312 1 239 11 295 1992 6 569 3 812 1 233 11 614 1993 prel 5 000 4 500 1 200 11 300 1994 prognos 2 000 5 000 1 200 8 200 1995 prognos 400 5 500 1 100 7 000 Arbetsskadeförsäkringens utgifter har ökat kraftigt under 1980-talet. De senaste årens regeländringar kommer dock att reducera utgifterna för framför allt arbetsskadesjukpenning. Arbetsskadefondens medelsbehållning uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid utgången av år 1992 var det ackumulerade underskottet drygt 26 000 miljoner kronor. Efter höjningen av arbetsskadeavgiften till 1,38 % fr.o.m. den 1 januari 1993 och med beaktande av tillskottet från Delpensionsfonden (8 300 miljoner kronor under budgetåret 1992/93) kan underskottet vid 1993 års utgång beräknas till 21 900 miljoner kronor. Vid oförändrat avgiftsuttag kan underskottet i Arbetsskadefonden beräknas till 12 500 miljoner kronor år 1999. Vidtagna och planerade åtgärder Nya regler för sjukersättning Från och med den 1 april 1993 har en karensdag och ändrade kompensationsnivåer införts i sjukförsäkringen. För att skydda hälsosvaga grupper med ofta återkommande sjukfall infördes ett allmänt högriskskydd så att antalet karensdagar när det gäller sjuklön respektive sjukpenning var för sig begränsas till tio under en tolvmånadersperiod. Det särskilda högriskskyddet för försäkrade med omfattande sjukfrånvaro på grund av en medicinskt väl dokumenterad sjukdom finns kvar sedan tidigare. Vid samma tidpunkt infördes en särskild återinsjuknanderegel med innebörd att en ny sjukperiod som börjar inom fem dagar sedan en tidigare sjukperiod upphört skall betraktas som en fortsättning på den tidigare sjukperioden. Från och med den 1 juli 1993 är kompensationsnivån efter ett års sjukskrivning 70 %. Den som genomgår medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering kan ansöka om att få sjukpenning med 80 % i stället för 70 %. Riksförsäkringsverket har fått i uppdrag att noga följa upp och snarast utvärdera denna regelförändring. I nedanstående diagram ges en översiktlig beskrivning av nuvarande regler inom sjukpenningförsäkringen. Även om sjukfrånvaron minskat under senare år finns det anledning att i vissa avseenden se över nuvarande regler inom sjukpenningförsäkringen, inte minst mot bakgrund av den oroväckande utvecklingen inom förtidspensioneringen. De sjukskrivningsperioder som föregår ett beslut om förtidspension är viktiga i detta sammanhang. En lämplig åtgärd kan vara att förbättra det medicinska underlaget i samband med sjukskrivningar, bl.a. genom att i de fall det bedöms lämpligt inhämta en medbedömning av annan läkare. Det finns därvid anledning att närmare studera de regler om medbedömning som har införts i Norge år 1992. Riksdagen har i ett betänkande (bet. 1993/94:SfU2, rskr. 1993/94:11) till- kännagivit att regeringen skyndsamt bör kartlägga i vilken omfattning det förekommer fusk med förmåner och bidrag av social karaktär. De områden som därvid kan bli aktuella att kartlägga är sjukbidrag och förtidspension samt de långa sjukskrivningsperioder som ofta föregår sådana beslut. Rehabilitering Rehabiliteringspenningen har fr.o.m. den 1 april 1993 ändrats från 100 % till 95 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Genom den allmänna socialförsäkringen bedriver RFV och försäkringskassorna ett aktivt arbete för att förebygga sjukdom och skada och ge sjuka och handikappade möjlighet att åter kunna arbeta. För budgetåret 1992/93 har regeringen som resultatkrav angivit att det s.k. ohälsotalet - beräknat som antalet dagar per individ med dagersättning eller förtidspension/sjukbidrag på grund av ohälsa - skall sänkas med en dag. Utvecklingen av ohälsotalet under 1992 har dock inte motsvarat dessa förväntningar. Delvis beror detta på den mycket kraftiga ökningen av ohälsotalet bland försäkrade över 60 år. Det rådande arbetsmarknadsläget har försvårat rehabiliteringsarbetet och därmed återgången till arbetslivet. Det finns även uppgifter som tyder på att insatserna från RFV, försäkringskassorna och arbetsgivarna inte varit tillräckliga och därmed inte gett den effekt som avsågs med rehabilite- ringsreformen från den 1 januari 1992. Även samarbetet mellan de medverkande i rehabiliteringsarbetet har påverkats negativt av lågkonjunkturen. RFV arbetar under hösten 1993 med ett brett upplagt åtgärdsprogram för att effektivisera och förbättra rehabiliteringsinsatserna. Åtgärderna kommer att avse insatser inom försäkringskassorna men också insatser inriktade på övriga medverkande i rehabiliteringsarbetet och samverkan med dessa. En redovisning av åtgärdsprogrammet kommer att lämnas i verkets fördjupade anslagsframställning våren 1994. Enligt regeringens bedömning är det viktigt att insatserna för rehabilite- ringsarbetet fortsätter och att de ansvariga utvecklar och förbättrar rehabiliteringsarbetet. Det är därvid viktigt att ta tillvara de erfarenheter som finns inom rehabiliteringsområdet och på olika sätt verka för att dessa erfarenheter omsätts i det praktiska utvecklingsarbetet. 35 För att främja rehabiliteringsinsatser har försäkringskassorna möjlighet att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. RFV beräknar kostnaderna för åren 1993 och 1994 till 650 respektive 700 miljoner kronor. Vidare finns medel avsatta till anpassning av sjukvårdshuvudmännens resurser och verksamhet för medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser. En uppföljningsrapport som tagits fram av Landstingsförbundet och RFV visar att väsentliga förbättringar i tillgänglighet och rehabiliterings- och behandlingskapacitet snabbt har uppnåtts med stöd av dessa medel. Det framhålls också att många av 1991 års projekt uppnått eller överträffat målsättningen med denna särskilda ersättning, nämligen att minska utbetalningarna från socialförsäkringen med ett belopp som minst motsvarande storleken på den särskilda ersättningen till sjukvårdshuvudmannen. Avslutningsvis framhålls att denna särskilda ersättning på sikt torde kunna ge större effekter beroende på att viktiga "investeringar" redan är gjorda t.ex. i form av olika inlärnings- kostnader och upparbetade kontaktvägar. Lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård Den 1 januari 1993 startade med regeringens medgivande lokala försök med finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård och socialförsäkring. Syftet med försöksverksamheten är att skapa incitament inom systemen för socialförsäkring respektive hälso- och sjukvård för att de gemensamma resurserna skall utnyttjas på bästa sätt så att medborgarna får bättre vård samtidigt som samhällets totala kostnader minskar. Försöksverksamheter får bedrivas under åren 1993-1995 inom fem lokala områden. Sjukvårdshuvudmannen ges, utöver ansvaret för hälso- och sjukvård, ett delansvar för utgifter för sjukpenning och rehabiliteringsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF). Även medel som är avsedda för yrkesinriktade rehabiliteringstjänster kan ingå. Sjukvårdshuvudmannen och försäkringskassan får tillsammans möjlighet att använda dessa medel för sådana satsningar inom hälso- och sjukvården som bedöms leda till kortare sjukskrivningsperioder. I regeringens proposition 1991/92:105 (bet. 1991/92:SfU17, rskr. 1991/92:347) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård aktualiseras bl.a. förutsättningar för en utvidgad samverkan, i vilken också kommunens socialtjänst skulle kunna ingå. Det pågår därför ett arbete inom Socialdepartementet att ta fram ett förslag till lag om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan de ovan nämnda tre samhällssektorerna. Regeringen avser att våren 1994 överlämna en proposition till riksdagen. 36 Åtgärder för att höja den genomsnittliga pensionsåldern I kompletteringspropositionen år 1993 (prop. 1992/93:150, bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447) aviserade regeringen i samband med saneringsprogrammet för den offentliga sektorns finanser att den genomsnittliga pensionsåldern bör höjas med ett år. Riksdagen har också uttalat att åtgärder för att höja den genomsnittliga pensionsåldern bör vidtas (bet. 1992/93:SfU15, rskr. 1992/93:417). Åtgärder som på kort sikt hejdar ökningen av antalet nybeviljade förtidspensioner och på längre sikt minskar antalet förtidspensionärer kommer också att leda till att den genomsnittliga pensionsåldern stiger. Det är nödvändigt att den nuvarande trenden inom förtidspensioneringen bryts både av kostnadsskäl och för att inte permanent utestänga människor från arbetsmarknaden. Därmed skulle stora samhällsekonomiska vinster uppnås samtidigt som förtidspensioneringens uppgift att ge ekonomiskt skydd vid en allvarlig och varaktig nedsättning av arbetsförmågan renodlas. Den nuvarande utvecklingen kan undergräva förtidspensionssystemets legitimitet, vilket bl.a. har kommit till uttryck i den debatt om fusk inom förtidspensioneringen som förts under hösten 1993. Regeringen avser med hänsyn till detta att återkomma till riksdagen med förslag för att bromsa utvecklingen inom förtidspensioneringen. Åtgärderna kommer inte enbart att inriktas på förtidspensioneringen eftersom förtidspension är slutresultatet i en lång händelsekedja. Åtgärder bör också vidtas för att förbättra det medicinska underlaget i rehabiliteringsarbetet bl.a. genom att i ökad omfattning inhämta bedömningar från fler än en läkare. Även förändringar vad gäller krav på en medicinsk orsak till nedsättningen av arbetsförmågan samt ett bättre system för en mer aktiv uppföljning av beviljad ersättning vid nedsatt arbetsförmåga bör prövas. Ett beredningsarbete med denna inriktning har inletts inom regeringskansliet. Förändrade regler för SGI Regeringen har i prop. 1993/94:59 Vissa sjukförsäkringsfrågor bl.a. föreslagit att sjukpenning skall beräknas på en sjukpenninggrundande inkomst (SGI) i vilken värdet av skattepliktiga anställningsförmåner i vissa fall inte skall medräknas. Vidare föreslås att skyldigheten att anmäla ändrade inkomstförhållanden knyts till ett ersättningsärende. I propositionen pekar regeringen på det komplicerade regelsystem som SGI innebär och föreslår därför att vissa frågor bereds ytterligare för att tas upp i ett senare sammanhang. Nya regler för närståendepenning Regeringen anser att såväl humanitära som ekonomiska hänsyn talar för en utökning av möjligheten för närstående att bistå en allvarlig sjuk. Regeringen föreslår därför att antalet dagar med närståendepenning ökas från 30 dagar till 60 dagar per allvarligt sjuk anhörig, från och med den 1 juli 1994. Mot bakgrund av att det enbart är ett fåtal som tar del av denna förmån beräknas kostnaderna för reformen till ca 4-5 miljoner kronor. När lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård infördes beräknades den årliga kostnaden till 30 miljoner kronor. Arbetsskadeförsäkringen Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egenföretagare och ger ersättning för inkomstbortfall till den som ådrar sig en skada i sitt arbete. Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) omfattar skador enligt ett generellt arbetsskadebegrepp. Som arbetsskada anses skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Även olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleds av och står i nära samband med arbetet. För skada som framkallats av smitta gäller särskilda regler. Om en försäkrad varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet gällde före den 1 januari 1993 att skada som han ådragit sig skulle anses vara orsakad av den skadliga inverkan om inte betydligt starkare skäl talade mot det. Sedan den 1 januari 1993 gäller beträffande annan skadlig inverkan i arbetet än olycksfall att kravet på skadlighet hos en arbetsmiljöfaktor som förutsättning för rätt till ersättning enligt LAF höjts från sannolikhet till hög grad av sannolikhet. Samtidigt har kravet på orsakssamband mellan skadlig inverkan i arbetet och den försäkrades skada skärpts så att samband skall anses föreligga om övervägande skäl talar för det. För skador som inträffat före den 1 januari 1993 och som anmälts till försäkringskassan senast den 30 juni 1993 tillämpas dock alltjämt äldre lag (prop. 1992/93:30, bet. 1992/93:SfU8, rskr. 1992/93:142). Arbetsskadeförsäkringen var tidigare samordnad med den allmänna sjukförsäkringen på så sätt att ersättning utgavs från sjukförsäkringen under de första 180 dagarna (90 dagar före den 1 januari 1992) efter det att skadan visade sig, den s.k. samordningstiden. Från arbetsskadeförsäkringen utgavs efter samordningstidens slut ersättning för sjukvårdskostnader inkl. resor och andra till skadan hänförliga kostnader liksom arbetsskadesjukpenning. Sedan den 1 juli 1993 gäller att rätten till arbetsskadesjukpenning har slopats för den som är sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vidare utges från samma tidpunkt inte längre ersättning från arbetsskadeförsäkringen för andra kostnader än för sjukvård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel (prop. 1992/93:178, bet. 1992/93:SfU17, rskr.1992/93:335). För den som ådragit sig en arbetsskada föreligger således numera i regel endast rätt till arbetsskadelivränta, dvs. ersättning vid bestående nedsättning av arbetsförmågan. Sådan livränta kan också utges till efterlevande. Arbetsskadeförsäkringen tar sikte på den faktiska nedsättningen i den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete. Ersättning för arbetsskada i form av livränta skall i princip utgöra skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade kan antas ha haft om han inte hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas få. Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till samma inkomstak som gäller för ATP, dvs. 7,5 gånger basbeloppet, vilket för år 1994 motsvarar 264 000 kronor. Genom att reglerna om sjukersättning i sjuklönelagen respektive i den allmänna försäkringen tillämpas även vid arbetsskada kommer bestämmelserna om karensdag att gälla den som är sjukskriven till följd av en arbetsskada. Detta har påtalats för Internationella arbetsorganisationen (ILO), som bedömt att detta förhållande inte är förenligt med ILO:s konvention nr 121 om förmåner vid yrkesskada. Sverige har rekommenderats att ändra lagstiftningen i fråga och senast den 15 oktober 1994 redovisa vidtagna eller planerade åtgärder. Som framgår av det följande (under anslaget F 2.) föreslår regeringen att arbetsskadeavgiftens bidrag till arbetsskadeförsäkringens förvaltningskostnader skall ändras. Förslaget innebär att bestämmelsen om en viss förvaltningskost- nadsandel slopas och att regeringen för varje år skall besluta om belopp som motsvarar de faktiska förvaltningskostnaderna. En ny modell för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna Regeringen har den 15 april 1993 beslutat om direktiv (Dir. 1993:44) till en beredning med uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för lagfästa ersättningar vid sjukdom och arbetsskada innebärande bl.a. att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur statsbudgeten. Enligt direktiven skall en sådan ny försäkringsordning vara generell med en ersättning som skall ligga på en nivå som ger en rimlig ekonomisk kompensation. Beredningen skall bl.a. överväga om det är ändamålsenligt med skilda försäkringar vid sjukdom och arbetsskada eller om de kan integreras. Beredningens arbete skall vara avslutat vid utgången av december 1994. Sjukvårdsförmåner, inkl. ersättningar till sjukvårdshuvudmännen För att motverka kostnadsökningarna för sjukförsäkringen har dels av- giftsnivåerna på de olika förmånsområdena anpassats till den allmänna kostnadsutvecklingen i samhället, dels ändringar i förmånsreglerna vidtagits. Bland annat har betydande avgiftshöjningar och regelförändringar skett inom områdena läkemedel och tandvård. De åtgärder som vidtagits för att motverka den otillfredsställande utgiftsutvecklingen för flertalet sjukvårdsförmåner synes ha haft avsedd effekt med undantag för dem som avsett läkemedelsförmånen. Vidare eftersträvas ett effektivare utnyttjande av tillgängliga ekonomiska resurser. Inom flera områden har därför bedrivits ett förändrings- och utvecklingsarbete. Samtliga s.k. vårdgivartaxor har varit eller är föremål för översyn och utredning. Utredningsförslag avseende läkarvårds- och tandvårdstaxorna har remissbehandlats och propositioner baserade på dessa förslag har förelagts riksdagen. RFV företar för närvarande en översyn av den s.k. behandlingstaxan för sjukgymnasterna med syfte att harmonisera konstruktionen av denna med den nya läkarvårdstaxan. De nya läkarvårds- och behandlingstaxorna avses träda i kraft den 1 juli 1994. En annan åtgärd av stor betydelse för utgiftsutvecklingen är de beslutade ändringarna i statsbidragssystemet för landstingen i syfte att skapa nettoströmmar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen varvid bl.a. den s.k. skatteutjämningsavgiften successivt skall slopas. Dessa ändringar påverkar kraftigt det fr.o.m. år 1985 gällande systemet för ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. För år 1994 har en utgiftsram på ca 2 700 miljoner kronor fastställts för detta ändamål. Som en konsekvens av ändringarna i bidragssystemet har regeringen i prop. 1993/94:75 förelagt riksdagen förslag om att det finansiella ansvaret för ersättningarna till de privatpraktiserande läkarna och sjukgymnasterna skall föras över till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1994. Riksdagen har nyligen beslutat i enlighet med vad socialutskottet föreslagit (1993/94:SoU14, rskr. 1993/94:118). I nämnda proposition lämnas också en redovisning över hur nämnda utgiftsram efter överläggningar mellan företrädare för staten och sjukvårdshuvudmännen fördelas på olika insatser under år 1994. Enligt den överenskommelse som träffats mellan parterna kommer bl.a. den tidigare övervägande delen av denna ersättning, vilken utgjorts av en allmän sjukvårdsersättning, att ha reducerats till 700 miljoner kronor. Patientavgifter i öppen och och sluten vård Den 1 januari 1991 avskaffades systemet med statligt reglerade patientavgifter inom den öppna offentliga och den till försäkringssystemet anslutna öppna privata hälso- och sjukvården. Det huvudsakliga motivet för denna åtgärd var att möjliggöra för sjukvårdshuvudmännen att lokalt bättre kunna anpassa avgiftssystemen till de hälso- och sjukvårdspolitiska målen. Många sjukvårdshuvudmän har utnyttjat denna möjlighet till en mer aktiv avgiftspolitik för att effektivisera resursanvändningen genom en bättre styrning av t.ex. vårdkonsumtionen. Detta har främst tagit sig uttryck i att avgifterna differentierats mellan olika typer av mottagningar. Under i första hand år 1991 ledde denna förändring också till att flertalet sjukvårdshuvudmän höjde sina avgiftsnivåer avsevärt. Avgiften för ett läkarvårdsbesök inom primärvården och vid sjukhusansluten öppen vård (länssjukvård) var under år 1993 i allmänhet 100 kronor respektive 125-150 kronor. För annan sjukvårdande behandling än läkarvård var besöksavgiften i regel 60-80 kronor. Landstingsförbundet har i sin nyligen publicerade skrift Från sjukrona till avreglering bl.a. beskrivit hur patientavgifterna i den öppna hälso- och sjukvården har utvecklats under det senaste kvartsseklet. Det framhålls att hittillsvarande erfarenheter i landstingen av avgiftsdifferentiering inte är entydiga. Styrningseffekterna har inte varit lika uttalade överallt. Det finns exempel på att avgiftsstyrning varit verkningslös eller lett till ett motsatt resultat än det avsedda. Som exempel härpå redovisas att trots förhöjd avgiftsnivå i länssjukvården har inträffat att besöksfrekvensen ökat där samtidigt som den minskat i primärvården. Vidare konstateras i skriften att allmänhetens efterfrågebeteende av sjukvårdstjänster inte tycks vara lätt att påverka. Höjda avgifter kan ge tillfälliga effekter men sedan återgår efterfrågan till det gamla mönstret. Närheten och tillgängligheten till vård har stor betydelse oavsett skillnader i patientavgifterna. Vid sluten vård av ålders- och förtidspensionärer med hel pension innebär den nuvarande ordningen att avgift tas ut genom försäkringskassans och Riksförsäkringsverkets försorg genom avdrag på utgående pensionsbelopp. Under år 1993 uppgick avgiften per dag räknat till en tredjedel av utgående pensioner från den allmänna försäkringen före skatt, dock högst 75 kronor. Individuell nedsättning av avgiften kan ske i särskilda fall med hänsyn till pensionärens ekonomiska förhållanden och behov av medel för att betala egen bostad eller för särskilda rehabiliteringsinsatser. För försäkrade som uppbär sjuklön, sjukpenning, föräldrapenning, rehabiliteringpenning eller smittbärarersättning gäller fr.o.m. den 1 januari 1992 att debitering och uppbörd av sjukhusvårdsavgift handhas av sjukvårds- huvudmännen. Varje sjukvårdshuvudman beslutar om regler för nedsättning av avgiftens storlek. Den högsta avgift som fick tas ut under år 1993 var 80 kronor per vårddag. Denna administrativa förändring medförde under år 1992 att det på flera håll i landet uppstod skillnader vid uttag av avgifter mellan pensionärer och övriga försäkrade med jämförbara inkomster. En möjlig väg för att eliminera dessa skillnader vore att företa en motsvarande överföring av administrationen av sjukhusvårdsavgifterna för ålders- och förtidspensionärer till sjukvårdshuvudmännen. Frågan behandlades också vid överläggningarna mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen om ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1993. Parterna konstaterade emellertid att det förväntade genomförandet av Ädelavgiftsutredningens förslag innebar stora ändringar beträffande pensionärernas avgifter och kostnader för sjukvård och särskilt boende. Mot den bakgrunden bedömdes det inte vara lämpligt att under år 1993 fullfölja systemförändringen. Parterna fann dock att det snarast krävdes vissa åtgärder för att minimera skillnaderna i avgiftsuttag mellan de båda avgiftssystemen. De enades därför om att sjukvårdshuvudmännens avgiftsuttag i princip skulle anpassas till vad som gäller för pensionärer. En sådan harmonisering av avgiftssystemen förutsatte även vissa ändringar i de lagfästa avgiftsreglerna för pensionärer. Dessa ändringar genomfördes den 1 januari 1993 efter beslut av riksdagen. Frågan om ett överförande av administrationen av ålders- och förtids- pensionärernas avgifter vid sluten vård behandlades på nytt i överläggningarna under hösten 1993 mellan parterna om ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för år 1994. Parterna gjorde därvid den bedömningen att frågan behöver utredas och övervägas ytterligare, bl.a. vad gäller möjligheterna att utforma ett för landstingen bättre anpassat avgiftssystem än det nuvarande för berörda pensionärsgrupper. Läkemedel och högkostnadsskydd Läkemedelsförmånen omfattar prisnedsatta och vissa kostnadsfria läkemedel, kostnadsfria förbrukningsartiklar vid vissa sjukdomar samt prisnedsatta läkemedel vid vissa sjukdomar för barn under 16 år. Sedan den 1 juli 1992 gäller att patienten vid köp av prisnedsatta läkemedel betalar den faktiska kostnaden, dock högst 120 kronor med tillägg för 10 kronor för varje ytterligare inköpt förskrivet läkemedel vid samma inköpstillfälle. Den 1 januari 1993 infördes dessutom särbestämmelser för de läkemedel som har en likvärdig motsvarighet i form av ett eller flera s.k. generiska läkemedel på den svenska marknaden. För dessa läkemedel bestäms ett särskilt pris som ligger till grund för prisnedsättningen med utgångspunkt i priset för det billigaste synonympreparatet. Till läkemedelsförmånen räknas också det högkostnadsskydd som finns för personer med stort behov av sjukvård och läkemedel. Det omfattar inköp av läkar- och tandläkarordinerade prisnedsatta läkemedel samt öppen sjukvård. Skyddet innebär att kostnadsbefrielse uppnås och ett frikort utfärdas när de sammanlagda utgifterna för läkemedel och öppenvård under en 12-månadersperiod uppgått till ett visst belopp. Detta belopp är fr.o.m. den 1 januari 1993 1 600 kronor. Sjukvårdshuvudmännen har rätt att besluta om en lägre nivå på högkostnadsskyddet än den av riksdagen beslutade. Under år 1993 tillämpade dock samtliga huvudmän detta belopp. Av tidigare redovisning framgår orsakerna till den fortsatta kostnadsökningen för läkemedelsförmåner. Även om delar av utgiftsökningen under år 1993 kan vara motiverade har regeringen gjort den bedömningen att ytterligare åtgärder krävs för att motverka utgiftsutvecklingen på läkemedelsområdet samtidigt som det är angeläget att under de kommande åren på olika sätt sträva mot en ännu mer rationell användning av läkemedel än vad vi har i dag. Mot den bakgrunden anser regeringen att det är angeläget att fr.o.m. den 1 januari 1995 ytterligare något öka patientens egenandel vid läkemedelsinköp. Vidare har regeringen för avsikt att under år 1994 företa en översyn och reformering av högkostnadsskyddet som skall vara genomförd till den 1 januari 1995. Det innebär att en proposition härom bör föreläggas riksdagen under våren 1994. Den 1 juli 1993 sänkte Apoteksbolaget AB sina marginaler på försäljningen av receptbelagda läkemedel med ca två procentenheter och fr.o.m. den 1 januari 1994 sker en sänkning av dessa med ytterligare två procentenheter. Denna åtgärd, som leder till minskade intäkter för Apoteksbolaget, innebär att såväl sjukförsäkring som konsumenter får minskade kostnader för läkemedel. För konsumenternas vidkommande mildrar åtgärden i viss mån effekterna av den föreslagna höjningen av egenavgifterna för läkemedel. Dessa åtgärder skall tillsammans minska sjukförsäkringens utgifter med sammanlagt ca 785 miljoner kronor per år och med 520 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Den 1 januari 1994 träder husläkarreformen i kraft. Detta förväntas bl.a. leda till att nivån på patientavgiften för besök hos privatpraktiserande och offentligt anställda specialistläkare i allmänhet blir högre än hos husläkare. De som inriktar sina läkarbesök på förstnämnda specialister skulle till följd härav snabbare kunna uppnå egenkostnadstaket i högkostnadsskyddet och erhålla frikort. En ändring behöver därför företas i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. för att i största möjliga utsträckning motverka detta. Då frågan behöver beredas ytterligare avser vi att återkomma med förslag i samband med de övriga överväganden rörande högkostnadsskyddet som regeringen avser att förelägga riksdagen under våren 1994. Det av Merkostnadskommittén (S 1990:4) i slutet av år 1992 avlämnade betänkandet Merkostnader vid sjukdom och handikapp (SOU 1992:129) behandlar bl.a. systemet med läkemedelsförmåner. Utredningen pekar på olika alternativa lösningar i fråga om förmånerna med kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar. Betänkandet har remissbehandlats och ärendet bereds för närvarande inom Socialdepartementet med inriktning på att en proposition senare skall kunna föreläggas riksdagen. Tandvård I sjukförsäkringen ingår även ersättning för tandvård, den s.k. tandvårds- försäkringen. Den omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 års ålder. Barn och ungdomar under 20 års ålder har rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens försorg. De vuxnas kostnader för tandvård ersätts sedan den 1 juli 1992 med 30 % upp till 3 000 kr, med 50 % mellan 3 000 och 7 000 kr samt med 75 % för kostnader däröver. Dessutom ersätts hälften av kostnaderna för ädla metaller som ingår i tandtekniskt arbete. I föregående års budgetproposition redovisades att det inom Socialdepar- tementet hösten 1992 hade påbörjats en översyn av ersättningssystemet för vuxentandvård i syfte att bl.a. minska det allmännas kostnader och uppnå ett bättre resursutnyttjande. Översynsarbetet avslutades under sommaren 1993 med två rapporter, en huvudrapport Premietandvård - en effektivare tandvårdsförsäkring (Ds 1993:18) och en kompletterande rapport Premietandvård del 2 - Specialisttandvård, Särskilda patientgrupper, Uppföljning och utvärdering, Högkostnadsskydd. Huvudrapporten har remissbehandlats och den kompletterande rapporten har utsänts till närmast berörda myndigheter och organisationer för ev. synpunkter. Ärendet har därefter beretts inom regeringskansliet och en propositionen om ändrat ersättningssystem för vuxentandvård kommer inom kort att föreläggas riks- dagen. I propositionen läggs fram riktlinjer för ett nytt ersättningssystem för vuxentandvård. I propositionen föreslås att ersättningen för tandvård skall kunna lämnas enligt två parallella ersättningssystem, dels ett system med s.k. premietandvård, dels ett system med åtgärdsbaserad taxa. Gemensamt för de båda systemen finns ett särskilt högkostnadsskydd. Det nya ersättningssystemet kan träda i kraft tidigast den 1 juli 1994. Det nya ersättningssystemet, som enligt förslaget avses träda i kraft tidigast den 1 juli 1994, skall utformas så att försäkringsutgifterna för budgetåret 1994/95 kan reduceras med 600 miljoner kr i förhållande till innevarande budgetår. I fjolårets budgetproposition lämnades en närmare redovisning av de försöksverksamheter med alternativa ersättningssystem som bedrivs inom folktandvården i Kristianstads och Göteborgs och Bohus läns landsting samt i Göteborgs kommun. I enlighet med riksdagens godkännande av riktlinjerna för försöksverksamheten har regeringen i särskild förordning om dessa försöksverksamheter angivit att dessa skall få pågå under en tid av längst tre år räknat från och med den 1 oktober 1991, dvs. till utgången av september 1994. Föreskriften om en treårig försöksperiod innebär bl.a. att försöksklinikerna i Göteborg och Tanumshede skulle behöva upphöra med att försäkra nya patienter efter den 1 oktober 1993, vilket innebär att antalet personer som omfattas av hela försöksperioden skulle bli alltför begränsat. De hittillsvarande erfarenheterna och resultaten från den kontinuerliga utvärderingen av försöksverksamheterna har varit positiva för både patienter och vårdgivare. Vi har därför ansett att projekten måste ges bästa möjliga förutsättningar för en tillförlitlig utvärdering och har därför föreslagit riksdagen att försöksperioden utsträcks längst till utgången av år 1995 (prop. 1993/94:75). Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag (bet. 1993/94:SoU14, rskr. 1993/94:118). Försäkring vid ålderdom m.m. Målen för det ekonomiska stödet Målen för de olika förmåner som ingår i systemet för ålderspensionering skall för de icke längre förvärvsaktiva - ge en ekonomisk trygghet som baseras på tidigare förvärvsinkomster upp till det s.k. basbeloppstaket, - säkerställa en god ekonomisk levnadsnivå för de pensionärer som har haft låga inkomster under sin förvärvsaktiva tid, - kompensera föräldrar som på grund av vård av sjukt eller handikappat barn gått miste om förvärvsinkomster. Det offentliga pensionssystemet är en central del av den allmänna försäkringen och därmed av välfärdspolitiken. Det skall ge ekonomisk trygghet till personer som till följd av ålderdom eller makes eller makas frånfälle går miste om inkomster av förvärvsarbete. För flertalet pensionärer består pensionen dels av folkpension som utges i princip med samma belopp för alla, dels ATP som beror på pensionärens föregående förvärvsinkomster upp till taket på 7,5 basbelopp. Försäkringen omfattar vidare ett antal tilläggsförmåner (pensionstillskott, kommunalt bostadstillägg, hustrutillägg och barntillägg) för försäkrade med låga pensioner samt det särskilda pensionstillägget för föräldrar som vårdat sjukt eller handikappat barn. Tillsammans med folkpensionen utgör tilläggsförmånerna en garanterad grundnivå inom det allmänna pensionssystemet. Pensionssystemet har stor betydelse för andra funktioner i samhällsekonomin såsom sparande, kapitalbildning och arbetskraftsutbud. Därmed påverkar de inte bara de offentliga finanserna utan även den ekonomiska tillväxten och på så sätt välfärden både för nuvarande och framtida generationer. Utveckling i nuvarande system Ålderspension Folkpensionen utges för ogift pensionär med ett belopp som motsvarar 96 % av det vid årets ingång gällande basbeloppet minskat med 2 %. För full ATP krävs 30 år med pensionsgrundande inkomst. Inkomster mellan 1 och 7,5 basbelopp är pensionsgrundande. ATP ger en ålderspension med 60 % av den årliga inkomsten beräknad som ett genomsnitt av de 15 bästa intjänandeåren. Den som har låg eller ingen ATP har förutom folkpension rätt till pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas mot utbetald ATP. En försäkrad kan göra förtida uttag av sin ålderspension fr.o.m. den månad denne fyller 60 år eller uppskjuta uttaget till dess denne fyller 70 år. Vid förtida uttag minskas pensionen med 0,5 % för varje månad före 65-årsmånaden som pensionen tas ut och vid uppskjutet uttag ökas den på samma sätt med 0,7 % per månad. Såväl ökningen som minskningen blir livsvarig för pensionären. Antalet ålderspensionärer har, med anledning av den ökande livslängden, stigit något under senare år. Därav följer att även utgifterna stiger. Främst är det ATP-utgifterna som stiger i och med att en allt större andel av ålderspensionärerna tjänat in rätt till ATP. Eftersom pensionstillskottet betalas ut till den som har låg eller ingen ATP har de ökade ATP-utgifterna medfört att antalet utbetalda pensionstillskott minskar. Kostnaderna för ATP beräknas under år 1993 till 102 miljarder kronor medan inbetalda ATP-avgifter under år 1993 beräknas till 82 miljarder kronor. Det beräknade underskottet på 20 miljarder kronor finansieras med avkastning från AP-fonden. Skillnaden mellan avgifter och utgifter beräknas med anledning av bl.a. låg tillväxt och ökande medelbelopp för nytillkommande ATP-pensionärer fortsätta öka under de närmaste åren. Några år in på 2000-talet kommer den demografiska utvecklingen att öka utgifterna väsentligt. För att klara ATP-utgifterna på sikt behöver därför finansieringen av ATP-systemet förstärkas. Förutsatt en real tillväxt på 2,5 %, en inflation på 3,5 % samt om ATP-avgifterna inte skulle höjas, uppskattas utgifterna för ATP komma att överstiga summan av avgiftsintäkter och fondavkastning någon gång efter år 2005, varefter det skulle bli nödvändigt att ta fondtillgångarna i anspråk för löpande pensionsutbetalningar. Delpension Förvärvsarbetande i åldern 60-64 år har möjlighet att minska sin arbetsinsats genom att övergå till deltidsarbete i kombination med delpension. Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen. För att delpension skall kunna utges krävs bl.a. att den försäkrade har haft pensionsgrundande inkomst under sammanlagt minst tio år fr.o.m. 45 års ålder och att han under de senaste tolv månaderna före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat under minst fyra månader. För anställda gäller att arbetstiden måste minskas med minst fem timmar i veckan och efter minskningen uppgå till minst 17 timmar i veckan. Egna företagare måste minska sin arbetstid med i genomsnitt minst hälften och därefter arbeta i genomsnitt minst 17 timmar i veckan. Kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen är 65 % av inkomstbortfallet. Inkomsten beräknas med utgångspunkt i pensionspoängen för de sista fem åren före arbetstidsminskningen. Inkomsten beräknas därefter som ett genomsnitt av inkomsterna för de tre bästa åren. Delpensionsförsäkringen finansieras genom en socialavgift som sedan den 1 juli 1992 uppgår till 0,20 % av avgiftsunderlaget från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiftsintäkterna förs till en särskild fond. Under första halvåret 1993 överfördes 8,3 miljarder av fondens behållning till arbetsskadefonden. Den 1 januari 1994 beräknas Delpensionsfonden uppgå till 5,8 miljarder kronor. Regeringen föreslog våren 1992 (prop. 1991/92:149, bet. 1991/92:SfU8, rskr. 1991/92:232) att delpensionen skulle avskaffas. Förslaget avvisades dock av riksdagen. I föregående års budgetproposition (prop. 1992/93:100 Bilaga 6, bet. 1992/93:SfU12, rskr. 1992/93:176) återkom regeringen med ett förslag om vissa inskränkningar i rätten till delpension. Även detta förslag avslogs av riksdagen. I december 1991 uppbar 36 900 personer delpension. Ett år senare uppbar 48 000 personer delpension och i december 1993 var motsvarande siffra 48 800. Kommunala bostadstillägg Kommunalt bostadstillägg (KBT) är en inkomstprövad förmån som kan lämnas till den som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension, änkepension, omställningspension, särskild efterlevandepension eller hustrutillägg. Det kommunala bostadstillägget betalas ut enligt grunder som kommunen bestämmer. Tilläggen varierar därför storleksmässigt mellan kommunerna. KBT måste dock minst lämnas med de belopp som uppfyller kriterierna för statsbidrag. Inkomstprövningen är däremot lika för hela landet. Enligt förordningen (1979:830) om statsbidrag till KBT måste en kommun fr.o.m. den 1 mars 1993 betala KBT med minst 85 % av bostadskostnaden mellan 150 kronor och 3 000 kronor per månad. Statsbidrag lämnas med 70 % av kostnaderna inom detta intervall men inte för KBT som täcker mer än 95 % av bostadskostnaden. Särskilt kommunalt bostadstillägg (SKBT) betalas till de pensionärer som på grund av låga inkomster och höga bostadskostnader inte når upp till Socialstyrelsens norm för socialbidrag. Förändringarna den 1 mars 1993 har medfört att det maximala KBT som kan betalas ut har höjts betydligt i de flesta kommuner, vilket innebär att de totala KBT-kostnaderna har ökat. Statsbidragen till KBT har ökat i ännu större utsträckning, vilket dock beror på att statsbidrag sedan den 1 mars 1993 betalas ut med 70 % av kostnaderna inom statsbidragsgränserna medan statsbidraget före den 1 januari 1993 utgjorde 25 % av kostnaderna. Under januari och februari år 1993 ersattes 100 % av kostnaderna med statsbidrag. De höjda KBT-gränserna har också inneburit att fler pensionärer har beviljats KBT. Tillströmningen av nya KBT-pensionärer har fortsatt under hela år 1993 och ökningen uppgår mot slutet av år 1993 till 3 000 - 4 000 pensionärer per månad. Till en del förklaras ökningen med att avgiftssättningen för de särskilda boendeformerna förändrades den 1 mars 1993 och att drygt 20 000 pensionärer i dessa boendeformer hittills blivit berättigade till KBT. Under det närmaste halvåret väntas ytterligare ca 10 000 pensionärer i särskilda boendeformer beviljas KBT. Utvecklingen av KBT-kostnaderna och antalet KBT-tagare framgår av nedanstående tabell. År Antal i Totalkostnad Därav stats- bidrag december 1988 567 800 5 330 000 1 202 700 1989 551 400 5 545 700 1 203 600 1990 548 200 6 163 600 1 368 400 1991 558 700 7 702 300 1 613 900 1992 549 000 8 137 100 1 590 100 1993 591 600 ca 9 700 ca 6 630 000 000 Den 1 januari 1994 höjs det maximala bostadstillägget i flertalet kommuner. Samtidigt förändras ersättningsreglerna för statsbidrag så att statsbidrag betalas för högst 90 % av bostadskostnaden mot tidigare 95 %. Detta, i kombination med ett höjt basbelopp och därmed höjda inkomster, innebär att antalet KBT-tagare förväntas minska med ca 20 000 i början av år 1994 för att därefter sakta öka. Med de förbättrade KBT-reglerna minskar antalet pensionärer med särskilt kommunalt bostadstillägg (SKBT). I slutet av år 1993 hade 20 000 pensionärer SKBT medan antalet SKBT-tagare strax före KBT-förändringarna den 1 mars var 42 000. Med de nya reglerna för KBT från den 1 januari 1994 kommer antalet SKBT-tagare minska ytterligare. Kostnaderna för SKBT beräknas för år 1993 uppgå till ca 90 miljoner kronor. Vidtagna och planerade åtgärder Höjd allmän pensionsålder Som en del i överenskommelsen mellan regeringen och socialdemokraterna den 20 september 1992 föreslog regeringen i prop. 1992/93:155 att den allmänna pensionsåldern successivt skulle höjas till 66 år. Höjningen skulle ske med ett kvartal i taget med början den 1 januari 1994 och vara fullt genomförd den 1 januari 1997. Riksdagen avslog dock förslaget (bet. 1992/93:SfU15, rskr. 1992/93:417). Samtidigt uttalade riksdagen att en höjning av pensionsåldern var principiellt riktig men att den inte borde genomföras utan att situationen på arbetsmarknaden beaktades. Frågan om höjd pensionsålder har hänskjutits till Pensionsarbetsgruppen (S 1991:14) för fortsatt beredning i samband med arbetsgruppens överväganden om flexibel pensionsålder (Dir. 1993:108). Särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn Vid förtida uttag av ålderspension minskas även tilläggsförmånerna till pensionen livsvarigt. Detta gäller också tilläggsförmånen särskilt pensionstillägg oavsett om det förtida uttaget av ålderspension skett före den 1 januari 1991 då tillägget infördes. Regeringen har i prop. 1993/94:37 föreslagit att fr.o.m. den 1 januari 1994 skall minskning av särskilt pensionstillägg endast göras i den mån sådana förmåner tagits ut före den månad under vilken föräldern fyller 65 år. Ändringen skall tillämpas på pensionstillägg som avser tid efter ikraftträdandet. Riksdagen har biträtt förslaget (bet. 1993/94:SfU8, rskr. 1993/94:38). Folkpensionens storlek för gift pensionär då maken uppbär pension Från och med den 1 januari 1992 kan halv förtidspension uppbäras samtidigt med halvt förtida uttag av ålderspension. Den 1 juni 1992 infördes vidare möjlighet att göra förtida respektive uppskjutet uttag av en fjärdedels ålderspension och den 1 juli 1993 även av tre fjärdedels ålderspension, också detta i kombination med partiell förtidspension. Folkpensionen för den som är gift utgör 78,5 % av basbeloppet om maken har ålderspension eller hel förtidspension. Har maken tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förtidspension är folkpensionen respektive 82,9, 87,25 och 91,6 % av basbeloppet. I prop. 1993/94:37 har regeringen föreslagit en anpassning av nivåerna fr.o.m. den 1 januari 1994 för den som är gift och vars make uppbär partiell ålderspension i form av förtida uttag, antingen enbart eller i kombination med förtidspension, till de nivåer som gäller för gift pensionär vars make uppbär enbart förtidspension. Riksdagen har biträtt föreslaget (bet. 1993/94:SfU8, rskr. 1993/94:38). Förändringar i bostadsstödet till pensionärer Regeringen har för avsikt att i en proposition våren 1994 föreslå att de kommunala bostadstilläggen för pensionärer förstatligas från den 1 januari 1995. För att övergången till ett statligt system inte skall innebära stora om- ställningar för många pensionärer fordras att de kommunala reglerna inte avviker för mycket från varandra. De förbättringar i de kommunala bostadstilläggen som trädde i kraft den 1 mars 1993 har medfört att KBT-reglerna nu är betydligt mer lika över landet. De förändringar som träder i kraft den 1 januari 1994 (prop. 1993/94:5, bet. 1993/94:SfU3, rskr. 1993/94:36) kommer att förstärka denna tendens ytterligare, vilket skapar förutsättningar för ett enhetligt system för det stora flertalet pensionärer den 1 januari 1995. Ålderspensionärernas ekonomiska standard Med anledning av bl.a. de senaste årens ekonomiska förändringar och hur dessa har påverkat pensionärernas ekonomi har regeringen uttalat att en bred kartläggning av ålderspensionärernas levnadsvillkor bör göras. En rapport (Ds 1993:93) De äldres ekonomiska standard år 1993 publicerades i december 1993. Syftet med den undersökning som redovisas i denna rapport var att beskriva ålderspensionärernas ekonomiska situation år 1993 samt hur den har förändrats under senare år. Undersökningen visar bl.a. att ålderspensionärerna som grupp höjt sin ekonomiska standard under de senaste åren. Detta beror främst på att andelen pensionärer med ATP ökar. För enskilda pensionärer som har varit ålderspensionärer under de senaste åren har standardökningen i allmänhet varit mer begränsad. Undersökningen visar också att de pensionärer som har lägst allmän pension inte är liktydigt med att de också har lägst uppmätt ekonomisk standard. Pensionsarbetsgruppen Ett allmänt pensionssystem måste präglas av stabilitet och trovärdighet. Det nuvarande pensionssystemet har svagheter som på sikt kan hota dess uppgift att ge ekonomisk trygghet på ålderdomen eller vid varaktigt förlorad arbetsförmåga. Bristande följsamhet till den samhällsekonomiska utvecklingen gör systemet instabilt i finansieringshänseende. Detta kan illustreras av att kostnaderna för de allmänna pensionerna uttryckt som en andel av de socialavgiftsinkomster som finansierar dem under de tre senaste åren stigit från 24,5 % till 30 %. Stigande genomsnittliga ATP-pensioner och den demografiska utvecklingen kommer på sikt att utsätta systemet för kostnadsmässiga påfrestningar. I det nuvarande pensionssystemet är det direkta sambandet mellan den enskildes avgifter och motsvarande förmåner svagt, något som bidrar till ett högt skattetryck. Genom att påverka det långsiktiga sparandet negativt hämmar systemet den långsiktiga tillväxt som är en förutsättning för trygga pensioner i framtiden. En genomgripande reformering av pensionssystemet är därför nödvändig. Regeringen tillsatte i december 1991 en parlamentarisk arbetsgrupp (S 1991:14) med uppdrag att utarbeta ett förslag till ett nytt system för den allmänna pensioneringen. Arbetsgruppen redovisade i augusti 1992 i promemorian Ett reformerat pensionssystem - Bakgrund, principer och skiss (Ds 1992:89) en beskrivning av hur ett nytt pensionssystem skulle kunna utformas. Enligt promemorian bör den allmänna pensioneringen i framtiden konstrueras så att pensionsförmånen baseras på den samlade livsinkomsten, dvs. summan av de pensionsavgifter som inbetalats under hela den yrkesverksamma tiden. Pensionssystemets följsamhet visavi den samhällsekonomiska utvecklingen skall förbättras. För att tillförsäkra dem som inte haft inkomster eller haft låga inkomster skall i det nya systemet finnas en garantipension som utges dels till förtidspensionärer, dels till dem som har rätt till ålderspension. Det skall finnas särskilda regler om pensionsrätt för vård av barn m.m. Promemorian tar sikte på morgondagens pensionärer och förutsätter en lång övergångperiod. Arbetsgruppen beräknas inom kort avlämna ett slutbetänkande. B 1. Bidrag till sjukpenning och rehabilitering 1992/93 Utgift 5 824 990 4241 1993/94 Anslag 5 353 000 0001 1994/95 Förslag 3 268 000 000 1) Tidigare anslaget Bidrag till sjukförsäkringen Från anslaget utges statsbidrag till försäkringskassornas utgifter för sjukpenning och rehabilitering inklusive de utgifter som kan uppkomma med anledning av vissa bestämmelser i sjuklönesystemet (s.k. sjuklönegaranti, särskilt högkostnadsskydd). Statsbidrag lämnas med 15 % medan resterande finansieras genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare samt fr.o.m. den 1 januari 1993 genom inkomster från den allmänna sjukförsäkringsavgiften. De grundläggande bestämmelserna finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön, lagen (1981:691) om socialavgifter samt lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift. Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket (RFV) har i sin anslagsframställning redovisat anslagsbehovet för sjukpenning och rehabilitering uppdelat på olika utgiftsslag. Verkets bedömning återfinns under de olika anslagsposter som anges under regeringens överväganden. Regeringens överväganden Redovisningen av anslaget är uppdelat på två anslagsposter - sjukpenning, inklusive frivillig sjukpenning - rehabilitering Sjukpenning För sjukpenningförsäkringen gäller fr.o.m. den 1 april 1993 att första dagen är karensdag och att kompensationsgraden är 65 % för de därpå följande två dagarna med sjukpenning i varje period och 80 % för tid därefter t.o.m. den 365:e dagen. Fr.o.m. den 1 juli utgör ersättningen efter den 365:e dagen 70 %. Den som genomgår medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering kan efter ansökan beviljas 80 % i stället för 70 %. För arbetstagare som har rätt till sjuklön från sin arbetsgivare under de första fjorton dagarna av varje sjukdomsfall gäller fr.o.m. den 1 april 1993 att första dagen är karensdag. Sjuklönen skall därefter vara 75 % för de därpå följande två dagarna med sjuklön och därefter 90 % av inkomstbortfallet för de återstående dagarna av sjuklöneperioden. Antalet karensdagar är begränsat till högst tio under en tolvmånadersperiod. För den som insjuknar på nytt inom fem kalenderdagar räknas den nya sjukperioden som en fortsättning på den tidigare vad avser karensdag, ersättningsnivåer och sjukperiodens eller sjuklöneperiodens längd. När det gäller såväl sjukpenning som sjuklön finns speciella regler om sjukersättningen för personer med en medicinskt väl dokumenterad sjukdom. Regeringen har i prop. 1992/93:59 föreslagit att skattepliktiga förmåner som kvarstår under en sjukperiod inte skall ge rätt till sjukpenning samt att skyldigheten att anmäla ändrade inkomstförhållanden upphör. Ändringarna föreslås gälla fr.o.m. den 1 juli 1994. Regeringens beräkning av utgifterna under denna anslagspost grundas i huvudsak på RFV:s antaganden samt med beaktande av den förväntade löneutvecklingen. Med utgångspunkt i ovanstående beräknar regeringen bruttoutgifterna för sjukpenning till 18 545 miljoner kronor, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på 2 782 miljoner kronor. Rehabilitering Rehabiliteringsersättning kan betalas ut under tid som försäkrad deltar i yrkesinriktad rehabiliteringsåtgärd. Rehabiliteringsersättning kan utges dels som rehabiliteringspenning, dels som särskilt bidrag. Fr.o.m. den 1 april 1993 ändrades kompensationsnivån för rehabiliteringspenningen från 100 % till 95 %. Enligt statistik från RFV var kostnaden för rehabiliteringspenning 1 058 miljoner kronor år 1992. För åren 1993-1995 beräknas kostnaden till 1 320, 1 610 resp. 2 030 miljoner kronor. Det särskilda bidraget skall täcka andra kostnader än inkomstförlust som uppstår i samband med rehabilitering. Under år 1993 resp. år 1994 beräknas dessa kostnader uppgå till 100 resp. 110 miljoner kronor. För bidrag till arbetshjälpmedel beräknar RFV kostnaderna för år 1993 och 1994 till 100 resp. 105 miljoner kronor. I dessa belopp bör inkluderas 5 miljoner kronor för utveckling av avancerade arbetshjälpmedel. Kostnaderna för resor till och från arbetsplatsen i stället för sjukpenning uppgick till 9,6 miljoner kronor år 1992. För åren 1993-1995 beräknas kostnaderna till 12, 14 resp. 16 miljoner kronor. Inom ramen för överenskommelsen som träffats mellan staten och sjukvårdshuvudmännen för år 1994 avsattes 510 miljoner kronor från ersättningsbeloppet till sjukvårdshuvudmännens resurser och verksamhet för medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser. Regeringen delar RFV:s bedömning att av de medel som anslås för bidrag till arbetshjälpmedel bör 5 miljoner kronor avsättas för utveckling av avancerade arbetshjälpmedel. Vidare bör 700 miljoner kronor avsättas till köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. Med dessa förutsättningar beräknar regeringen bruttoutgifterna för rehabilitering till 3 243 miljoner kronor, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på 486 miljoner kronor. Anslagsberäkning Med hänvisning till vad som anförts under de två anslagsposterna beräknar vi de totala utgifterna för sjukpenning och rehabilitering till 21 788 miljoner kronor för nästa budgetår. Detta motsvarar ett bidrag på 3 268 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 268 000 000 kronor. B 2. Bidrag till sjukvårdsförmåner m.m. 1994/95 Nytt anslag (förslag) 2 046 000 0001 1) Tidigare del i anslaget Bidrag till sjukförsäkringen Från anslaget utges statsbidrag till försäkringskassornas utgifter för sjukvårdsförmåner m.m. Statsbidrag lämnas med 15 % medan resterande finansieras genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare samt fr.o.m. den 1 januari 1993 genom inkomster från den allmänna sjukförsäkringsavgiften. Riksförsäkringsverket RFV har i sin anslagsframställning redovisat anslagsbehovet för sjukförsäkringen uppdelat på olika utgiftsslag. Verkets bedömning återfinns under de olika anslagsposter som anges under regeringens överväganden. Regeringens överväganden Redovisningen av anslaget är uppdelat på tre anslagsposter - ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. - läkemedelsförmånen - tandvård Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. Anslagsposten omfattar ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för sjukresor, ersättning till Handikappinstitutet, ersättning för sjukhusvård enligt konventioner m.m., viss bakteriologisk provtagning samt vissa undersökningar enligt smittskyddslagen (1988:1472). Den särskilda ersättningen på 510 miljoner kronor år 1994 för rehabiliterings- och behandlingsinsatser redovisas under anslaget Bidrag till sjukpenning och rehabilitering. Fr.o.m. den 1 januari 1993 har betydande ändringar skett i statens bidragssystem för landstingen. Regeringen har hösten 1993 i prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. ingående redovisat vad detta medfört i fråga om systemet med ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för åren 1993 och 1994. Av redovisningen framgår att den av riksdagen fastställda utgiftsramen för ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för år 1994 på 2 703 miljoner kronor bl.a. har föranlett regeringen att föreslå att det direkta finansieringsansvaret för och administrationen av ersättningarna till försäkringskasseanslutna läkare och sjukgymnaster förs över till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1994. Nämnda utgiftsram har fördelats på samma särskilda ändamål som tidigare år, dock med vissa beloppsändringar i förhållande till år 1993 samtidigt som en betydande reduktion företagits av den allmänna sjukvårdsersättningen. Riksdagen har nyligen beslutat i enlighet med vad socialutskottet föreslagit (bet. 1993/94:SoU14, rskr. 1993/94:118). Fr.o.m. den 1 juli 1994 avses vissa tekniska förändringar genomföras i fråga om vad som skall redovisas under denna anslagspost i bl.a. förenklande syfte. Dessa förväntas innebära att samtliga särskilda ersättningar som utges enligt överenskommelsen med sjukvårdshuvumännen med undantag för ersättningen för sjukresor, den särskilda ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser samt ersättningen till Handikappinstitutet, ersättning för sjukhusvård enligt konventioner m.m., viss bakteriologisk provtagning samt vissa undersökningar enligt smittskyddslagen i stället redovisas under anslaget C 1. Bidrag till hälso- och sjukvård. Den särskilda ersättningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser redovisas som nyss nämnts under anslaget B 1. och anslagsposten Rehabilitering. Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen med förslag om erforderliga konsekvensändringar i AFL. Vid beräkningarna av denna anslagspost har vi i likhet med RFV utgått från att den fastställda utgiftsramen för ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för år 1994 preliminärt skall gälla även för år 1995. I övrigt har vi beräknat reduktionen av beloppet till följd av avdragen för pensionärer vid sjukhusvård till 480 miljoner kronor samt beaktat effekterna av de nyss nämnda anslagtekniska förändringarna. Med utgångspunkt från detta beräknar vi bruttoutgifterna under denna anslagspost till 986 miljoner kronor. Detta motsvarar ett anslagsbelopp på 148 miljoner kronor. Läkemedelsförmånen Regeringens förslag: Den 1 januari 1995 höjs egenavgiften för inköp av prisnedsatta förskrivna läkemedel. Avgiften höjs till högst 125 kronor och till 25 kronor för varje ytterligare samtidigt inköpt läkemedel. Betydande förändringar i läkemedelsförmånen genomfördes under budgetåret 1992/93. Den 1 juli 1992 ändrades avgiftsreglerna för prisnedsättning på så sätt att en avgift tas ut för varje läkemedel vid ett och samma inköpstillfälle. För det första inköpta förskrivna läkemedlet betalar patienten för närvarande högst 120 kronor och för varje ytterligare samtidigt inköpt förskrivet läkemedel 10 kronor. Vid den tidpunkten undantogs dessutom vissa receptfria läkemedel från reglerna om prisnedsättning såvida de inte behövs för kontinuerlig behandling av långvarig sjukdom. Den 1 januari 1993 infördes särregler för prisnedsättning för läkemedel som har generiska motsvarigheter. I princip innebär dessa att för varje läkemedel som har en likvärdig generisk motsvarighet på marknaden finns ett särskilt pris som skall ligga till grund för prisnedsättningen. Utgångspunkten för beräkningen av prisnedsättningen är priset på det billigaste synonympreparatet. Vid samma tidpunkt höjdes taket för högkostnadsskyddet till 1 600 kronor. Trots de vidtagna åtgärderna har konstaterats att det sker en fortsatt ökning av försäkringens kostnader för läkemedelsförmånen, bl.a. beroende på effekterna av Ädelreformen, prishöjningar och introduktionen av nya och allt dyrare läkemedel. Vidare har kostnaderna för avgiftsbefriade läkemedelsinköp inom ramen för högkostnadsskyddet stigit betydligt som en följd av den stora ökningen av antalet frikort. Denna ökning är en följd av de successivt allt högre egenavgifterna främst inom den öppna hälso- och sjukvården. 37 För att motverka den otillfredsställande kostnadsutvecklingen anser vi att det är motiverat att öka konsumenternas andel ytterligare något vid inköp av prisnedsatta läkemedel. Vi förordar att detta sker genom att avgiften för det första förskrivna läkemedlet höjs från 120 till 125 kronor och att avgiften på 10 kronor för varje ytterligare samtidigt inköpt förskrivet läkemedel höjs till 25 kronor. Dessa avgiftshöjningar, som föreslås träda i kraft den 1 januari 1995, föranleder ändring i 3  lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Vidare behöver en följdändring företas i denna paragraf eftersom sedan den 1 mars 1993 gäller att boende på sjukhem och andra vårdinrättningar, vilka kommunerna övertagit från landstingen, omfattas av bestämmelserna om öppen vård. Vi har vid beräkningen av denna anslagspost utgått från RFV:s bedömning av utgiftsutvecklingen för år 1993 men också beaktat en viss prisutveckling på läkemedelsområdet. Vidare har vi tagit hänsyn till de redan sänkta försäljningsmarginalerna samt utgått från de beräknade effekterna av de föreslagna besparingsåtgärderna inom läkemedelsförmånen, inkl. högkostnadsskyddet, fr.o.m. den 1 januari 1995. Med dessa förutsättningar beräknar vi bruttoutgiften för denna anslagspost till 9 584 miljoner kronor, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på 1 438 miljoner kronor. Tandvård Hösten 1992 påbörjades inom Socialdepartementet en översyn av den s.k. tandvårdsförsäkringen vilken avslutades under sommaren 1993. Översynens rapporter har remissbehandlats och en proposition kommer inom kort att föreläggas riksdagen. I propositionen läggs fram riktlinjer för ett nytt ersättningssystem för vuxentandvård vilket avses träda i kraft tidigast den 1 juli 1994. Det nya systemet skall utformas så att de årliga försäkringsutgifterna reduceras med 600 milj. kronor. Vi har beräknat denna anslagspost med utgångspunkt i de faktiska försäkringsutgifterna för år 1992 samt beaktat såväl en viss pris- och volymutveckling som beräknade besparingseffekter med anledning av de ändringar i ersättningsnivåerna som genomfördes den 1 juli 1992. Det beräknade utgiftsbeloppet har reducerats med den avsedda besparingen på 600 miljoner kronor. Med utgångspunkt från detta beräknar vi bruttoutgiften för denna anslagspost till 3 068 miljoner kronor. Detta motsvarar ett anslagsbelopp på 460 miljoner kronor. Anslagsberäkning Med hänvisning till vad som anförts under de tre anslagsposterna beräknar vi de totala utgifterna för sjukvårdsförmåner m.m. till 13 638 miljoner kronor för nästa budgetår. Detta motsvarar ett bidrag på 2 046 miljoner kronor. 38 Ett förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader har upprättats inom Socialdepartementet och bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.2. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. 2.till Bidrag till sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 046 000 000 kronor B 3. Bidrag till ersättning vid närståendevård 1992/93 Utgift 1 992 215 1993/94 Anslag 3 425 000 1994/95 Förslag 3 420 000 Den 1 juli 1989 infördes lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård (NVL). Lagen innebar vid ikraftträdandet att en närstående som vårdar en svårt sjuk person i hemmet har rätt till ersättning från sjukförsäkringen och ledighet från sin anställning under högst 30 hela arbetsdagar. När reformen genomfördes beräknades den årliga kostnaden till 30 miljoner kronor. Närståendepenning kan fr.o.m 1 juli 1992 beviljas oberoende av var den sjuke får sin vård, dvs. även på sjukvårdsinrättningar av olika slag. Närståendepenning utges med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten och kan tas ut i form av hel, halv eller fjärdedels ersättning. Kostnaderna för ersättning till närståendevård finansieras enligt samma principer som gäller för sjukförsäkringen, dvs. till 15 % med statsbidrag. Resterande del finansieras genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare samt fr.o.m. den 1 januari 1993 genom inkomster från den allmänna sjukförsäkringsavgiften. Från och med den 1 juni 1993 kan närståendepenning även utges för högst 240 dagar vid vård av en person som blivit HIV-smittad vid användning av blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården. Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket har gjort en uppföljning av regelförändringarna inom närståendepenningen (RFV Anser 1993:3). Förändringarna innebär att vården fr.o.m. den 1 juli 1992 även kan ges på olika typer av sjukvårdsinrättningar. Tidigare var kravet att den skulle ges i hemmet. RFV konstaterar i sin uppföljning att i drygt hälften av de närståendepenningärenden som anmälts under perioden den 1 juli - 30 november 1992 har vården bedrivits på sjukhus. Genomsnittligt antal dagar med närståendepenning har ökat. Under mätperioden år 1991 var genomsnittet 7,6 dagar och under år 1992 var genomsnittet 11,6 dagar. Statistik från RFV visar att under år 1992 betalades närståendepenning ut i totalt 2 307 ärenden. I ca 45 % av dessa ärenden togs mindre än 6 dagar i anspråk och i ca 6,6 % av ärendena förbrukades alla 30 dagarna. Närståendepenning Utveckling i belopp och ersatta dagar, (exkl HIV-smittade) Budgetår Belopp därav Antal Genomsn brutto stats- ersatta ersättn (mkr) bidrag dagar per dag (mkr) (kr) 1989/90 11,0 1,65 26 375 417 1990/91 9,9 1,49 22 624 439 1991/92 7,7 1,16 18 978 405 1992/93 13,3 1,99 31 669 419 1993/94 prognos 17,1 2,56 38 400 432 1994/95 prognos1 18,4 2,76 40 000 448 Källa: RFV anslagsframställning 1993/94 och 1994/95 1 prognos 1994/95 bygger på oförändrade regler. Antalet personer som blivit HIV-smittade vid användning av blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården uppgår för närvarande till högst 100 personer. Den maximala kostnaden för närståendepenning för dessa personer blir ca 10 miljoner kronor och statsbidragskostnaden därmed 1,5 miljoner kronor om alla dagar utnyttjas. RFV har inte gjort något särskilt tillägg för denna grupp vid anslagsberäkningen med hänvisning till att underlag saknas för bedömning av om och hur denna grupp kommer att förbruka de 10 miljoner kronorna över tiden. För budgetåret 1994/95 beräknar RFV totalkostnaden till 18,4 miljoner kronor och anslagsbehovet till 2,76 miljoner kronor. Regeringens överväganden Utökning av antalet dagar med närståendepenning Regeringens förslag: Antalet dagar som berättigar till närståendepenning ökas från nuvarande 30 dagar till 60 dagar för en allvarligt sjuk anhörig. Skälen för regeringens förslag: Närståendepenning har funnits sedan 1 juli 1989 och utvärderingarna tyder på att reformen inte fått det genomslag som förväntats. Detta kan tolkas som om behovet är begränsat, men det kan också vara ett resultat av bristande information. Både humanitära och ekonomiska hänsyn talar för en förbättring av möjligheten för de närstående att bistå en allvarligt sjuk person. I regeringens proposition Äldreomsorgen inför 90-talet (prop. 1987/88:176, bet. 1988/89:SoU6, rskr. 1988/89:55) angavs att för de närstående som vill göra en insats och vårda sjuka och handikappade i hemmet bör hindren i största möjliga utsträckning undanröjas. Regeringen föreslår att antalet dagar med närståendepenning ökas till 60 för varje svårt sjuk anhörig fr.o.m den 1 juli 1994. Reformkostnaden beräknas till ca 4-5 miljoner kronor. Regeringen beräknar den totala utgiften under budgetåret 1994/95 till 22 800 000 kronor. Regeringen föreslår att 6  lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård ändras så att möjlighet ges till 60 dagar med ersättning. För övrigt föreslås reglerna vara oförändrade. Ett förslag till lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård har upprättats inom Socialdepartementet och bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.3. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård 2.till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 420 000 kronor. B 4. Förtidspensioner 1992/93 Utgift 14 006 739 907 1993/94 Anslag 14 315 000 000 1994/95 Förslag 15 450 000 000 Från anslaget bekostas förtidspension från folkpensioneringen, pensions- tillskott till förtidspension, barntillägg till förtidspension och hustru- tillägg till förtidspension samt kostnader för rehabiliteringsundersökningar vid Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås. Förtidspension utges till den som av medicinska skäl fått sin arbetsförmåga varaktigt nedsatt till följd av sjukdom med minst en fjärdedel. Fr.o.m. den 1 juli 1993 utges förtidspension som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Hel förtidspension utges med 96 % av ett belopp som motsvarar basbeloppet reducerat med 2 % för en ogift pensionstagare. För en gift pensionstagare vars make har hel ålders- eller förtidspension utges hel förtidspension med 78,5 % av ett belopp som motsvarar basbeloppet reducerat med 2 %. Den som har låg eller ingen ATP får dessutom pensionstillskott. Maximalt pensionstillskott motsvarar 105,5 % av det med 2 % reducerade basbeloppet. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP-pension. Bestämmelserna om förtidspension finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1969:205) om pensionstillskott samt lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Riksförsäkringsverket Antalet förtidspensioner har de senaste åren ökat med 6 000 till 8 000 per år. År 1992 ökade dock antalet med 16 000 och under första halvåret 1993 med 7 000 vilket är nära 3 000 fler än under första halvåret 1992. Även när det gäller nybeviljade förtidspensioner har det skett en kraftig ökning. Mellan år 1991 och 1992 ökade antalet nybeviljade förtidspensioner från 49 600 till 58 400. Under första halvåret 1993 har denna utveckling fortsatt med 33 400 jämfört med 28 200 under samma period år 1992. Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för förtidspensioneringen till 15 510 miljoner kronor. Regeringens överväganden Mot bakgrund av Riksförsäkringsverket beräkningar och med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet beräknar regeringen kostnaderna under anslaget till 15 450 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 15 450 000 000 kronor. B 5. Ålderspensioner 1992/93 Utgift 52 155 599 679 1993/94 Anslag 52 185 000 000 1994/95 Förslag 53 210 000 000 Från detta anslag bekostas folkpension som utges i form av ålderspension, pensionstillskott till ålderspension, hustrutillägg och barntillägg till ålderspension. Ålderspension utges för närvarande från 65 års ålder. Den enskilde har dock möjlighet att mellan 60 och 70 års ålder själv bestämma tidpunkten för sin pensionering. Vid uttag av ålderspension före 65 års ålder reduceras pensionen livsvarigt och vid uppskjutet uttag efter 65 års ålder sker i stället en höjning. Det är även möjligt att ta ut en fjärdedels eller en halv eller tre fjärdedels ålderspension mellan 60 och 70 års ålder. Enligt de från den 1 januari 1993 gällande reglerna om rätt till folkpension utges folkpension på grundval av antingen bosättning eller arbete i Sverige. 39 Ålderspension för en ensamstående pensionär som väljer att ta ut full pension är för år räknat 96 % av basbeloppet och för två makar sammanlagt 157 % av basbeloppet. För den som inte har ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Pensionstillskottet utges med som högst 55,5 % av basbeloppet för ensam ålderspensionär och med som högst 111 % av basbeloppet för makar gemensamt. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP-pension. I beräkningar skall i samtliga fall ett belopp användas som är basbeloppet minskat med 2 %. Bestämmelser om folkpensionsförmånerna finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring samt i lagen (1969:205) om pensionstillskott. Riksförsäkringsverket Vid beräkningen av folkpensionskostnaderna för budgetåret 1994/95 har Riksförsäkringsverket utgått från ett uppskattat antal utbetalda pensioner och utbetalt medelbelopp i december 1994. Verket uppskattar antalet ålderspensionärer till 1 574 700. Med utgångspunkt från detta antal och ett antaget basbelopp på 36 000 kronor beräknar Riksförsäkringsverket anslagsbehovet för här aktuella pensionsförmåner till 53 880 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna under detta anslag till 53 210 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Ålderspensioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 53 210 000 000 kronor. B 6. Efterlevandepensioner till vuxna 1992/93 Utgift 1 677 961 727 1993/94 Anslag 1 720 000 000 1994/95 Förslag 1 650 000 000 Från detta anslag bekostas folkpensionsförmånerna omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension samt pensionstillskott till dessa förmåner. Pension till vuxna efterlevande kan utges i form av omställningspension och särskild efterlevandepension till såväl män som kvinnor förutsatt de inte fyllt 65 år. Omställningspensionen utges under ett år efter dödsfallet men kan betalas ut under längre tid till den som har vårdnaden om barn under 12 år. Särskild efterlevandepension kan betalas ut till den som vid omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension. De nya pensionsreglerna för efterlevande som trädde i kraft den 1 januari 1990 är försedda med omfattande övergångsregler. Omställningspension och särskild efterlevandepension från folkpensioneringen utges för år räknat med 96 % av basbeloppet. I beräkningarna skall ett belopp användas som är minskat med 2 %. För den som inte har någon ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP-pension. Bestämmelserna om efterlevandepension finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott. Riksförsäkringsverket Antalet änkepensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1994 uppgå till 52 900 och antalet omställningspensioner vid samma tidpunkt till 4 600. Antalet särskilda efterlevandepensioner beräknas till högst några tiotal. Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för efterlevandepensioner till vuxna från folkpensioneringen under budgetåret 1994/95 till 1 670 miljoner kronor utgående från ett antaget basbelopp på 36 000 kronor. Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna under detta anslag till 1 650 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 650 000 000 kronor. B 7. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension Från detta anslag finansieras statsbidrag till kommunernas kostnader för kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT) och särskilda kommunala bostadstillägg till folkpension (SKBT). Enligt de nya regler för statsbidrag som trädde i kraft den 1 mars 1993 skall en kommun utge KBT med lägst 85 % av bostadskostnad mellan 150 och 3 000 kronor per månad. Kommunen erhåller statsbidrag med 70 % av sina kostnader inom nämnda intervall. Statsbidrag utbetalas dock inte för bostadstillägg som täcker mer än 95 % av bostadskostnaden. Bestämmelserna om KBT finns i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension och i förordningen (1979:830) om statsbidrag till kommunalt bostadstillägg till folkpension. Bestämmelserna om SKBT finns i lagen (1991:162) om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension och i förordningen (1991:228) om statsbidrag till särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension. De nya reglerna innebär att skillnaderna mellan kommunernas regler nu är mindre samt att många pensionärer fått förbättrat KBT. Därmed har också de totala kostnaderna för KBT ökat. Syftet med förändringarna var bland annat att förbereda för ett förstatligande av KBT den 1 januari 1995. Som ett andra steg mot ett förstatligande höjs den övre bostadskostnadsgränsen i statsbidragsförordningen från 3 000 kronor till 3 500 kronor den 1 januari 1994. Denna höjning finansieras helt genom att statsbidrag från den 1 januari 1994 endast betalas för bostadstillägg som täcker högst 90 % av bostadskostnaden. Dessa nya regler samt höjt basbelopp kommer initialt att medföra att KBT-kost- naderna sjunker. Ett förstatligande med nya regler den 1 januari 1995 innebär att statens utgifter för KBT stiger eftersom kommunerna med dagens regler betalar 30 % av de obligatoriska kostnaderna. Samtidigt dras dock motsvarande medel in från kommunerna varför förstatligandet inte kommer att påverka statens nettokostnad för KBT. Regeringen avser under våren 1994 föreslå riksdagen nya regler för bostadstillägg till pensionärer och hur detta skall finansieras. Förslaget avses utformas så att statens nettokostnader blir oförändrade. SKBT skall täcka den del av bostadskostnaden som inte betalas i form av KBT, för de pensionärer som på grund av låga inkomster och höga bostadskostnader inte når upp till Socialstyrelsens norm för socialbidrag. Från den 1 mars 1993 lämnas statsbidrag med 100 % av kostnaderna för SKBT. Statens kostnader för SKBT, som ingår i kostnaderna för KBT, uppgick under budgetåret 1992/93 till 97 miljoner kronor. Med de nya högre gränser för KBT som har införts minskar kostnaderna för SKBT. I avvaktan på beredningen av regeringens förslag till ett förstatligande av KBT från den 1 januari 1995 och hur detta skall finansieras föreslår regeringen att anslaget förs upp med oförändrat belopp. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition, till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 6 700 000 000 kronor. B 8. Handikappersättningar 1992/93 Utgift 892 993 293 1993/94 Anslag 933 000 000 1994/95 Förslag 915 000 000 Från anslaget bekostas handikappersättning dels som tilläggsförmån till folkpension, dels som självständig ersättning. Handikappersättning utges till en person över 16 år som fått sin funktionsförmåga nedsatt innan han fyllt 65 år och därför behöver mer tidskrävande hjälp av annan och/eller har merkostnader på grund av sitt handikapp. Ersättning för merkostnader i form av handikappersättning kan utges på nivåerna 69 %, 53 % eller 36 % av basbeloppet. Riksförsäkringsverket Kostnaderna för handikappersättningar beräknas av Riksförsäkringsverket uppgå till 973 miljoner kronor utifrån ett antaget basbelopp om 36 000 kronor. Regeringens överväganden Antalet handikappersättningar har de senaste åren stigit med omkring 1 000 om året. Införandet av assistansersättning från och med den 1 januari 1994 beräknas leda till att kostnaderna för handikappersättningar minskar med omkring 18 000 000 kronor budgetåret 1994/95 jämfört med anslaget budgetåret 1993/94. Det sammanlagda antalet ersättningar beräknas sjunka från 52 500 i december 1993 till 50 600 i december 1994. Med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar, basbeloppets utveckling samt införandet av assistansersättning beräknas kostnaderna budgetåret 1994/95 under detta anslag till 915 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Handikappersättningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 915 000 000 kronor. B 9. Särskilt pensionstillägg 1992/93 Utgift 10 044 101 1993/94 Anslag 12 000 000 1994/95 Förslag 12 000 000 Från anslaget bekostas särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn. Särskilt pensionstillägg, som infördes 1992, utges till ålderspensionär som under minst sex år vårdat sjukt eller handikappat barn och därvid avstått från förvärvsarbete och således inte intjänat någon pensionspoäng under dessa år. För sex tillgodoräknade vårdår är årsnivån för det särskilda pensionstillägget 5 % av basbeloppet. För varje vårdår därutöver ökas beloppet med fem procentenheter. Maximalt belopp är 50 % av basbeloppet. Från och med den 1 januari 1994 kommer minskning av särskilt pensionstillägg att endast göras i den mån föräldern tagit ut förmånen före den månad under vilken föräldern fyller 65 år. Ändringen tillämpas på pensionstillägg som avser tid efter ikraftträdandet. I december 1991 hade 467 ålderspensionärer särskilt pensionstillägg. I december 1992 var antalet 829. I december 1993 beräknas ca 960 personer uppbära särskilt pensionstillägg. Bestämmelserna om särskilt pensionstillägg finns i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn. Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar utifrån ett antaget basbelopp om 36 000 kronor kostnaderna för särskilt pensionstillägg under budgetåret 1994/95 till 12 miljoner kronor. Regeringens överväganden Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkning, basbeloppets utveckling samt regelförändringar från den 1 januari 1994 beräknas utgifterna under detta anslag till 12 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslags- anslag på 12 000 000 kronor. B 10. Vissa yrkesskadeersättningar m.m. 1992/93 Utgift 3 528 383 1993/94 Anslag 3 900 000 1994/95 Förslag 3 300 000 Från anslaget bekostas tillägg på vissa äldre livräntor. Från anslaget bekostas vidare ersättning som enligt särskilda författningar utges för skadefall yppade före den 1 juli 1977 bl.a. vid tjänstgöring i civilförsvaret eller vid brandsläckning samt yrkesskadeersättningar åt fångar m.fl. För motsvarande skadefall inträffade efter juni 1977 belastas anslaget i första hand med ersättningar som utges enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP). Från och med den 1 juli 1993 gäller att rätten till arbetsskadesjukpenning har avskaffats. Samtidigt slopades sjukpenningen enligt LSP med undantag av den särskilda sjukpenningen enligt 13  LSP. Riksförsäkringsverket För budgetåret 1994/95 beräknas medelsbehovet för äldre skadefall till knappt 1,3 miljoner kronor, varav knappt 0,3 miljoner kronor för kvarstående uppräkningskostnader för vissa livräntor från arbetsskade- resp. fiskarförsäkringsfonden. För nyare skadefall beräknas medelsbehovet till ca 2 miljoner kronor till följd av att sjukpenning enligt LSP avskaffats. Riksförsäkringsverket föreslår att anslaget förs upp med 3,3 miljoner kronor. Regeringens överväganden Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna under anslaget till 3,3 miljoner kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 300 000 kronor. B 11. Ersättning till Posten AB m.m. 1993/94 Anslag 231 163 0001 1994/95 Förslag 197 539 000 1) Medel har tidigare anvisats under anslagen Riksförsäkringsverket och Allmänna försäkringskassor Från anslaget betalas ersättning till Posten, respektive portokostnader för utbetalning av sjukförsäkringsförmåner, pensioner, allmänna barnbidrag, m.fl. förmåner, porto- och distributionskostnader vid utsändning av information till allmänheten, för utlösen av svarsförsändelser med infordrade meddelanden samt för tryckning av vissa blanketter. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket (RFV) och efter beslut av RFV även av försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket RFV räknar med viss volymökning och beräknar medelsbehovet till 249,5 miljoner kronor. Regeringens överväganden RFV och försäkringskassorna betalar ut försäkringsförmåner dels genom kontoinsättning hos bank eller postgiro, dels genom anvisningar via Posten. Utbetalningssättet är reglerat i ett antal förordningar knutna till de olika förmånsslagen. Andelen utbetalningar genom anvisning har minskat successivt och utgör för närvarande 20-25 %. RFV har i en till Socialdepartementet inkommen skrivelse föreslagit generell användning av kontoinsättning med viss möjlighet till annat utbetalningssätt. Detta skulle på sikt innebära en årlig besparing om ca 80 miljoner kronor. 40 För att minska kostnaderna vid utbetalning av förmåner bör i enlighet med RFV:s förslag kontoinsättning vara det huvudsakliga utbetalningssättet. Möjligheten till utbetalning på annat sätt bör dock finnas kvar, särskilt övergångsvis. Övergången till en generell kontoinsättning bör ske mjukt så att de försäkrade får sina ersättningar utan störningar. Även efter övergångsskedet bör RFV och försäkringskassorna ha möjlighet att då särskilda skäl föreligger besluta om utbetalning på annat sätt än via konto, dvs. främst med anvisning. Särskilda skäl kan t.ex. vara att betalningsmottagaren inte kunnat erhålla konto. Regeringen avser att ändra berörda förordningar i enlighet med det anförda. För budgetåret 1994/95 kan den ökade kontoinsättningen beräknas innebära en besparing om 60 miljoner kronor. Kostnaderna för budgetåret 1994/95 beräknas mot denna bakgrund till 218 401 000 kronor. För viss del av beloppet skall ersättning utgå från Allmänna pensionsfonden. Ersättningen beräknas till 20 862 000 kronor. Beträffande kostnader för genomförande av kontoinsättningsreformen avser regeringen att återkomma i tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1993/94. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Ersättning till Posten AB m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 197 539 000 kronor. 41 C. Hälso- och sjukvård Mål och inriktning Till hälso- och sjukvårdens uppgifter hör att förebygga ohälsa och återfall i tidigare sjukdom, att efter utredning och diagnos behandla och bota sjukdom samt att genom habilitering/rehabilitering, omvårdnad och smärtlindring lindra effekterna av sjukdom och stödja dem som drabbas av sjukdom. Det övergripande målet för hälso- och sjukvården i Sverige är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Motsvarande mål gäller för tandvården, dvs. en god tandhälsa och en tandvård på lika villkor för hela befolkningen. Dessa mål omfattar alla, oavsett ålder och kön, sociala förhållanden, inkomst eller bostadsort. Sverige har också anslutit sig till de mål som Världshälsoorganisationen (WHO) angivit för hälsoutvecklingen i programmet Hälsa för alla år 2000. En uppdatering av hälsomålen gjordes under åren 1990 och 1991 där hänsyn bl.a. togs till utvecklingen inom Europaregionen och till förändringar i kunskapsläget. Hälsomålen följs upp genom olika s.k. indikatorer. Avsikten är att en samlad uppföljning för Europaregionen skall kunna presenteras hösten 1994. Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och Arbetarskyddsstyrelsen arbetar för närvarande med att ta fram underlagsmaterial till denna uppföljning. Flera faktorer, såsom uppväxtförhållanden, social miljö, arbetsmiljö, fysisk miljö och ärftliga faktorer påverkar den enskildes hälsa. Fortfarande finns det skillnader i sjuklighet och dödlighet mellan könen, mellan sociala grupper och mellan regioner. Socialstyrelsen kommer våren 1994 att presentera en Folkhälsorapport där utvecklingen under de senaste åren analyseras. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt kvinnors, invandrares och arbetslösas hälsa. En betydelsefull förbättring av folkhälsan totalt sett kan uppnås om de mest utsatta gruppernas hälsa förbättras. Detta är en angelägen uppgift i det fortsatta folkhälsoarbetet och kräver samverkan mellan olika sektorer. Hälso- och sjukvården är inne i ett intensivt skede av förändring och förnyelse. Denna utveckling är angelägen av många skäl. Ett viktigt inslag är enligt regeringens mening en ökad kontinuitet i relationerna mellan patient och personal inom hälso- och sjukvården. Husläkarreformen, som skall träda i kraft den 1 januari 1994, är ett betydelsefullt steg i denna riktning. Andra inslag i denna förnyelse är ökad valfrihet för den enskilde, när han eller hon söker vård, men också för personalen vad gäller drift- och arbetsformer, bl.a. för att ett effektivare resursutnyttjande skall kunna uppnås. Nya mer flexibla verksamhetsformer och olika alternativ till den offentligt producerade hälso- och sjukvården bör prövas. Styrning, ledning och organisation inom den offentliga verksamheten behöver därvid successivt ses över och revideras. Initiativ till att förnya den offentliga sektorn bör uppmuntras. Ett ökat inslag av olika former av privata vårdgivare kan skapa en konkurrenssituation som stimulerar utvecklingsarbetet. Regeringen stödjer denna utveckling genom att undanröja etableringshinder och skapa förutsättningar för konkurrensneutralitet mellan olika vårdproducenter. Husläkarreformen är ett första steg i denna utveckling som senare har följts av förslag till nya anslutnings- och ersättningsregler från det offentliga till privatpraktiserande läkare respektive sjukgymnaster. Regeringen har för avsikt att under våren lämna förslag till riksdagen vad gäller tillsynen över den privata hälso- och sjukvården m.m. mot bakgrund av den översyn som gjorts av bestämmelserna i den s.k. enskilda vårdhemstadgan. En utveckling sker också inom detta område genom de upphandlingssystem och den öppning för ökad konkurrens i vården som olika sjukvårdshuvudmän har genomfört eller planerar att införa. Europaintegrationen kan också medföra en positiv utveckling inom hälso- och sjukvården genom förstärkt samverkan över gränserna. Förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården måste ske inom en resursram som är förenlig med en samhällsekonomi i balans. Under 1970-talet ökade landstingens verksamhetsvolym med mellan 4 och 5 % per år. Under 1980-talets första hälft dämpades ökningstakten till i genomsnitt 2,5% per år medan den under den andra hälften av detta decennium låg på drygt 1% per år. Volymtillväxten för 1991 var obetydlig och uppgifter för 1992 visar på en volymminskning om 1,2 %. Konsumtionsvolymen beräknas år 1993 minska med 2% och år 1994 med ytterligare 2,5%. Först mot slutet av 1990-talet förväntas en påtaglig förbättring av den ekonomiska situationen, främst på grund av att den förutsatta tillväxten i ekonomin bör öka landstingens skatteunderlag och därmed skatteinkomster. Landstingsförbundet räknar med att landstingens skatteintäkter för år 1994 kommer att svara för cirka 80 % av finansieringen av hälso- och sjukvården, statsbidragen inkl. ersättningar från sjukförsäkringen för cirka 10 % och övriga inkomster, bl.a. patientavgifter, för resterande 10 %. I regeringens proposition 1993/94:75 om arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. redovisas den överenskommelse som träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen m.m. för år 1994. Dessa ersättningar har minskat högst avsevärt under de senaste åren bl.a. till följd av ambitionen att skapa nettoströmmar mellan staten och landstingen varvid den s.k. skatteutjämningsavgiften avskaffats. Regeringen har vidare i juni 1993 bemyndigat chefen för Finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå ett reviderat system för utjämningsbidrag till landsting och landstingsfria kommuner (dir. 1993:63). Utredningsarbetet skall bedrivas så att det nya bidragssystemet skall kunna träda i kraft senast år 1996 och i vissa delar redan år 1995. Statsbidragens betydelse som finansieringskälla för hälso- och sjukvården har successivt minskat under senare år. Nya vägar kan behöva sökas för statsmakternas möjligheter att följa utvecklingen av hälso- och sjukvården ur ett riksperspektiv och verka för att de övergripande målen uppnås. Utvecklingen av och effektiviteten hos nuvarande hälso- och sjukvårdssystem Internationell samverkan inom hälso- och sjukvårdsområdet Under de senaste 40 åren har den förväntade livslängden ökat mer än under hela mänsklighetens historia. År 1950 var den förväntade livslängden i utvecklingsländerna 40 år. År 1990 hade den ökat till 63 år. År 1950 dog i utvecklingsländerna 28 av 100 barn före sin femte födelsedag. Fyrtio år senare hade detta antal minskat till 10. Smittkoppor, som år 1950 dödade mer än 5 miljoner människor årligen, har utrotats helt. Vaccinering har minskat förekomsten av mässling och polio högst väsentligt. Dessa framsteg innebär inte bara en ökad välfärd för befolkningen utan bidrar också till att minska de ekonomiska påfrestningarna i samhället, till lägre kostnader för hälso- och sjukvård och till minskad sjukfrånvaro såväl på arbetsplatserna som i skolan. De framgångar inom hälso- och sjukvården som har uppnåtts är delvis effekter av ökade inkomster och höjd utbildningsnivå, delvis resultatet av en bättre och mer utbyggd hälso- och sjukvård. Trots dessa framsteg kvarstår betydande hälsoproblem inte minst i utvecklingsländerna. Barnadödligheten är nästan tio gånger högre än i de industrialiserade länderna vilket innebär att nästan 11 miljoner barn årligen dör av sjukdomar som skulle kunna förhindras eller botas. Mödradödligheten är nästan trettio gånger högre än i västvärlden. Stora differenser finns i både barnadödlighet och exempelvis hjärt- och kärlsjukdom mellan och inom utvecklingsländerna, främst beroende på betydande sociala klyftor. Det finns också nya hot mot hälsan. Antalet dödsfall i acquired immune defiency syndrome (aids) förväntas uppgå till mer än 1,8 miljoner årligen i utvecklingsländerna vid sekelskiftet. Den ökade resistensen hos malariamyggan innebär att antalet dödsfall i malaria ånyo kan komma att öka kraftigt. Det omfattande tobaksbruket i utvecklingsländerna kommer att medföra allt fler tobaksrelaterade sjukdomar och dödsfall. Samarbetet med WHO är den mest omfattande delen av Socialdepartementets internationella verksamhet. Genom stora extra bidrag över biståndsbudgeten stöder Sverige program som är av särskild vikt för utvecklingsländerna, t.ex. det globala aidsprogrammet. Det internationella samarbetet vad gäller hiv/aids är viktigt också för Sverige. Sverige stöder också aktivt WHO Europas arbete med att förverkliga en europeisk handlingsplan på alkoholområdet. Inom WHO:s europaregion prioriteras för närvarande insatser i Central- och Östeuropa. Världsbankens utvecklingsrapport 1993 handlar om investeringar för en bättre hälsa. I rapporten föreslås att hälsopolitiken utformas så att den skapar möjligheter för hushåll att förbättra hälsan och för regeringar att effektivisera medelsanvändningen. Hälsopolitiken bör stödja mångfald och konkurrens. I rapporten konstateras att viktiga medel för att förbättra hälsoläget är att stimulera sådan ekonomisk tillväxt som gynnar de fattigaste, att öka satsningar på utbildning - inte minst för flickor - och att ge kvinnorna en starkare ställning i samhället genom ökad ekonomisk och politisk makt. I syfte att effektivisera medelsanvändningen bör förebyggande hälsovård och bassjukvård prioriteras på bekostnad av högspecialiserad vård. En ökad effektivitet kan också nås genom att decentralisera ansvar och befogenheter och genom att vissa tjänster läggs ut på entreprenad. Det alltmer intensifierade europeiska samarbetet, bl.a. genom EES-avtalet, har för Sveriges del inneburit att samarbetet och kontakterna med EG ökat också inom hälso- och sjukvårdsområdet. Detta gäller framför allt läkemedelsfrågorna där den svenska lagstiftningen nu är förenlig med den som gäller inom Europeiska gemenskapen. Detsamma gäller medicin-tekniska produkter där ny lagstiftning trädde i kraft den 1 juli 1993. Andra områden där Sverige har ett nära samarbete med EG är frågor som har anknytning till hälso- och sjukvårdspersonalens rörlighet, t.ex. behörighetsfrågor. Utvecklingen inom folkhälsoområdet, inte minst vad gäller regelverket kring tobaksbruk, följs också med stort intresse. Sverige deltar vidare aktivt i EG:s cancerprogram. Ett flertal svenska universitet och högskolor deltar i EG:s forskningsprogram inom det medicinska området. En nordisk överenskommelse om gemensam arbetsmarknad för viss hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärer har undertecknats av de nordiska länderna. Överenskommelsen innebär en anpassning till EES-avtalet av 1981 års överenskommelse om godkännande av vissa yrkesgrupper för verksamhet inom hälso- och sjukvården och veterinärväsendet. Genom den nya överenskommelsen kommer särskilda regler för den fria rörligheten inom Norden att bevaras för 18 yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården vid sidan av EES-avtalet. Som bl.a. framkommit i EG-konsekvensutredningarna står den offentliga sektorn inför stora omställningar oavsett EES-avtal eller framtida EU-medlemskap. En särskild rapport i form av en bilaga pekar på att ett närmande till Europa kan komma att få konsekvenser också på det socialpolitiska området. Effekterna av integrationen för hälso- och sjukvården och socialt arbete bör löpande följas upp och utvärderas. Det internationella samarbete sker också inom Nordiska ministerrådet, Europarådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Flertalet industrialiserade länder står inför likartade problem inom hälso- och sjukvårdsområdet, med en stagnerande ekonomi och en åldrande befolkning. Detta har särskilt uppmärksammats av OECD inom ramen för det arbete som görs beträffande reformeringen av hälso- och sjukvårdssystemen i medlemsländerna. 73 Sverige har även bilaterala samarbetsavtal inom hälso- och sjukvårdsområdet med Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern. Hälso- och sjukvårdens ekonomi och styrning Den svenska hälso- och sjukvården är i ett internationellt perspektiv av hög klass och har stora personella och ekonomiska resurser till sitt förfogande. Utvecklingen av kostnaderna för hälso- och sjukvården har under de senaste 25 åren varit likartad i större delen av den industrialiserade världen. I slutet av 1970-talet bromsades den tidigare kraftiga volymökningen upp främst till följd av ökad konkurrens med andra samhällssektorer. Efter år 1980 har de reala kostnaderna för hälso- och sjukvården, i de flesta länder, ökat med i stort sett samma takt som BNP. Vid jämförelse med andra länder bör man ha i åtanke att Sverige har den högsta andelen äldre i befolkningen och att kostnaderna för långtidsvård ingår t.o.m. år 1991. Som exempel kan nämnas att om USA hade haft samma ålderstruktur som Sverige år 1991 skulle kostnaderna i USA ha varit ännu högre och motsvarat ytterligare 1,5 % av BNP. Motsvarande andel för Tyskland och Storbritannien är 0,6%. Men det finns även andra skillnader och osäkerhetsfaktorer i underlaget, som gör att jämförelsen inte blir helt rättvisande och bör ske med stor försiktighet. I de flesta OECD-länder betalas vården antingen genom skattefinansierade sjukvårdssystem, såsom i Sverige och övriga nordiska länder samt Storbritannien, eller också via ett försäkringssystem där förmånstagaren har rätt till behandling enligt vissa regler. Detta är fallet i t.ex. Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Båda systemen har sina för- och nackdelar. I de flesta länder har därför resp. system modifierats och lånat drag av varandra. I Sverige pågår för närvarande ett förändringsarbete med ambitionen att dra nytta av de positiva elementen i marknadens sätt att fungera utan att avkall görs på verksamhetens kvalitativa nivå och det övergripande målet för hälso- och sjukvården, dvs. en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. De s.k. Dala-, Bohus- och Stockholmsmodellerna är exempel på detta. Utvecklingen syftar även till att fördela landstingens totala ekonomiska resurser för hälso- och sjukvård från central nivå till primärvårdsdistrikt eller nämnder. Ambitionen är att anslagen skall fördelas i relation till befolk- ningsunderlaget med viss justering för skillnader i befolkningssammansättningen. Där dessa principer har prövats har det dock i flera fall visat sig att variationerna i förhållande till den traditionella produktionsbaserade resurstilldelningen blivit så stora att det skapat problem vid genomförandet. Resursfördelningen har därför ofta baserats på en kompromiss mellan traditionell fördelning, tilldelning enligt befolkningsbaserade principer och förhandlingar mellan berörda parter. Utvecklingsarbetet har hittills av naturliga skäl i huvudsak utgått från den uppgifts- och ansvarsfördelning som nu finns mellan kommuner, landsting och staten. Sedan den 1 januari 1992 finns det möjligheter att pröva en annan fördelning enligt lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården. Ett villkor för försöksverksamheten är att kommuner och landsting är överens. I sex kommuner, Ale, Aneby, Helsingborg, Håbo, Katrineholm och Sigtuna, pågår för närvarande en sådan försöksverksamhet. Socialstyrelsen har i december 1993 lämnat en första utvärderingsrapport om för- söken (Försök med kommunal primärvård 1992-1996. Årsrapport 1992. Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1993:9). Vidare har, som närmare redogjorts för i inledningen till avsnittet B, lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård inletts den 1 januari 1993 i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:105, bet. 1991/92:SfU 17, rskr. 1991/92:347). Försöksverksamheten bedrivs inom vissa områden i fem län, nämligen Gotlands, Gävleborgs, Malmöhus, Södermanlands och Västmanlands län. Målen för försöksverksamheten är att utnyttja resurserna inom hälso- och sjukvård och socialförsäkring på ett mer effektivt sätt samt att minska de samhällsekonomiska kostnaderna för socialförsäkringen genom att det s.k. ohälsotalet skall kunna minskas. Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har i uppdrag att gemensamt följa upp och utvärdera dessa försök. Regeringen planerar vidare att under våren 1994 förelägga riksdagen en proposition med förslag som möjliggör lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, socialtjänst samt hälso- och sjukvård. 74 Utvecklingen inom läkemedelsområdet I Sverige finns omkring 3 000 olika läkemedel (farmacevtiska specialiteter), vilka är godkända av Läkemedelsverket och säljs via apotek. Jämfört med andra industriländer är detta ett lågt antal. I Storbritannien finns t.ex. 18 000 och i Tyskland cirka 70 000 olika farmacevtiska specialiteter. Försäkringens kostnader för läkemedel har ökat kraftigt sedan mitten av 1980-talet - i medeltal omkring 10 % per år. Kostnadsökningen är en följd av såväl pris- och volymökningar som övergång till dyrare preparat. Övergången till nya och dyrare preparat sker i dag i snabb takt. Kostnadsökningen har varit mest markant inom den öppna vården. Omkring 80 % av alla receptförskrivna läkemedel används i öppen vård. Kostnaderna för läkemedelsförmånerna har under de senaste åren ökat med mellan 12-15 % och utgör numera cirka 16 % av de samlade öppenvårdskostnaderna. I ett europeiskt perspektiv intar Sverige i fråga om läkemedelspriser och läkemedelskostnader en medelposition. På kort sikt förväntas kost- nadsutvecklingen avta genom ändrade avgifter och en ökande användning av billigare generiska preparat. Ytterligare insatser kommer dock att krävas under kommande år för att åstadkomma en rationell användning av läkemedel. Läkemedelskommittérna i landstingen och de förskrivande läkarna har ett stort ansvar genom att i rekommendationer och vid val av läkemedel medverka till att kostnaderna för läkemedel inte blir onödigt höga. Den 1 januari 1993 infördes särskilda regler för prisnedsättning av de läkemedel, som har generiska motsvarigheter, i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:151, bet. 1991/92:SfU13, rskr. 1991/92:341). Detta är ett led i strävandena att minska kostnaderna på läkemedelsområdet. För varje läkemedel till vilket det finns en likvärdig motsvarighet i form av ett eller flera generiska läkemedel fastställer Riksförsäkringsverket ett högsta rabattgrundande pris (referenspris), som skall ligga till grund för prissättning med utgångspunkt i det billigaste preparatet. Väljer förskrivaren att - i samråd med patienten - förskriva originalpreparatet eller ett annat dyrare synonympreparat får patienten själv betala mellanskillnaden. Detta blir dock i praktiken inte så vanligt, eftersom de flesta tillverkare av originalpreparat, som omfattas av prisnedsättningsreglerna i systemet, har valt att sänka sina priser till refe- renspriset. En väl fungerande läkemedelskontroll är ett viktigt led i arbetet med att förbättra läkemedelsanvändningen. Den nya läkemedelslagen (1992:859) trädde ikraft den 1 juli 1993. Inom ramen för det europeiska integrationsarbetet är det angeläget att verka för en stark position för den svenska läkemedelskontrollen mot bakgrund av verksamhetens betydelse för såväl hälso- och sjukvården som samhällsekonomin. Ett förslag om vissa ändringar i läkemedelslagen har nyligen förelagts riksdagen (prop. 1993/94:92). Regeringen har tillsatt en utredning i syfte att lämna förslag om den framtida läkemedelsförsörjningen och Apoteksbolagets roll. Utredningen har nyligen avlämnat ett delbetänkande, Läkemedel och kompetens (SOU 1993:106), som nu remissbehandlas. Parallellt med utredningsarbetet och remissbehandlingen bereds vissa finansiella frågor avseende Apoteksbolaget inom regeringskansliet. Mot bakgrund av att Apoteksbolaget under de senaste verksamhetsåren genererat en betydande vinst förutsätts bolagstämman 1994 besluta om en utdelning från bolaget om 750 miljoner kronor. Apoteksbolagets marginaler har dessutom sänkts med i genomsnitt 4 procentenheter år 1993 vilket beräknas medföra en årlig kostnadsminskning om cirka 255 miljoner kronor inom sjukförsäkringen. En av regeringen tillsatt arbetsgrupp med uppgift att överväga och lämna förslag till hur ett centrum för läkemedelsepidemiologi och utveckling av läkemedelsterapier kan bildas lämnade i september 1992 en rapport (Ds 1992:104) Nätverk för läkemedelsepidemiologi - NEPI. Rapporten har beretts inom rege- ringskansliet. Avsikten är att Apoteksbolaget AB och Apotekarsocieteten tillsammans skall bilda en stiftelse för detta ändamål. Som en följd av detta kommer Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god läkemedelsförsörjning att upplösas. Stiftelsen bildades i anslutning till att en ny organisation av läkemedelsförsörjningen beslutades (prop. 1970:74, SU 98 och 2LU:37, rskr. 223 och 234). Villkoren för stiftelsen återfinns i ett avtal mellan staten och Apotekarsocieteten som samtidigt godkändes av riksdagen. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att fatta nödvändiga beslut med anledning av stiftelsens upplösning. Uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens resultat och kvalitet Förändringar av hälso- och sjukvårdens organisation och styrning, bl.a. med ett ökat antal privata vårdgivare, ställer nya krav på uppföljning av kostnader och kvalitet samt vårdens resultat. Utvecklingen av system för insamling och redovisning av adekvat information måste påskyndas. För att att bedöma produktivitetsutvecklingen inom hälso- och sjukvården behövs tillgång till jämförbara data över volym- och kostnadsutveckling. Sådana data saknas i allmänhet. Produktivitetsdelegationen uppmärksammade dessa frågor i sitt slutbetänkande Drivkrafter för produktivitet och välstånd (SOU 1991:82). Enligt delegationen fanns det dock mycket som tydde på att produktivitetsutvecklingen hade försämrats inom sjukvården som helhet sedan 1960-talet. De studier produktivitetsdelegationen grundade sin analys på var styckkostnadsstudier snarare än produktivitetsundersökningar, som blivit juste- rade för kvalitetsförändringar. Delegationen menade dock att kvaliteten inom sjukvården tycktes ha förbättrats på flera områden. Samtidigt konstaterade den att en sådan kvalitetsförbättring måste vara betydande för att ett kvalitetsjusterat produktivitetsmått skulle kunna uppvisa oförändrad eller stigande produktivitet under den aktuella perioden. Det redovisade materialet visade också på en stor spridning mellan olika sjukhus vad gäller produktivitetsutvecklingen. Delegationens slutsats blev att det bör finnas en betydande potential för att öka produktiviteten inom denna liksom inom många andra sektorer. De nämnda studierna gjordes under 1980-talet. Sedan dess har sjuk- vårdshuvudmännens ekonomiska situation försämrats. Det allt snävare utrymmet för offentlig finansiering har bidragit till att ett omfattande effektiviseringsarbete har påbörjats. Denna utveckling understryker behovet av att utveckla relevanta kvalitets- och effektmått som kan ge underlag för jämförelser. Utan sådana mått finns det risk för att det sker en alltför stark fokusering på ekonomi och kvantitet. Detta kan få till följd att vissa angelägna vårdbehov kanske inte tillgodoses medan andra, kanske mindre angelägna åtgärder ur såväl ett folkhälsoperspektiv som patienternas vårdperspektiv, ges alltför stort utrymme. Socialstyrelsens aktiva uppföljning visar att både säkerheten och kvaliteten inom vissa verksamheter behöver förbättras. Dessutom används inte resurserna optimalt. Således kan det t.ex. finnas onödigt stor akutverksamhet inom flera landsting. Vem/vilka som får vård och vilka resultat som faktiskt uppnås med olika alternativa metoder och system måste redovisas som grund för beslut om resursfördelning, prioriteringar och ekonomiska styrsystem. I samband med överenskommelserna om vissa ersättningar till sjuk- vårdshuvudmännen från sjukförsäkringen m.m. - de s.k. Dagmar-överenskommelserna - har behovet av förbättrad uppföljning och utvärdering framhållits liksom behovet av ett bättre informationssystem inom hälso- och sjukvården. Flera insatser har också gjorts inom dessa områden. Bl.a. bör inrättandet av det epidemiologiska centrumet vid Socialstyrelsen ses som led i arbetet med att förbättra informationsförsörjningen. Men ytterligare insatser och en fortsatt nära samverkan mellan staten och landstingen behövs. De statistikuppgifter och de redovisningssystem, som för närvarande finns tillgängliga, är inte tillräckliga och inte utformade på ett sådant sätt att en återkommande samlad uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens utveckling mot angivna mål skall kunna göras. Som ett led i detta arbete har Socialstyrelsen fått i uppdrag att i samarbete med Landstingsförbundet, SCB och Spri utveckla en regelbunden rapportering till regering och riksdag om förhållandena i hälso- och sjukvården. Ett förslag till uppläggning och innehåll kommer att redovisas i januari 1994. Inom Socialstyrelsen pågår ett arbete med att utveckla öppenvårdsstatistiken. Arbetet sker i nära samarbete med Landstingsförbundet och Svenska Läkaresällskapet och har stor betydelse för det uppföljnings- och utvärderingsarbete som åligger Socialstyrelsen bl.a. med anledning av husläkarreformen, Ädel-reformen och försöksverksamheten med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården. Avtalet mellan staten och Landstingsförbundet om Spris verksamhet betonar vidare att "huvuddelen av Spris verksamhet skall ligga inom området metoder och hjälpmedel för att förbättra kvalitet, effektivitet och produktivitet i vården". Utvecklingsarbete pågår bl.a. i syfte att utveckla en infrastruktur för sjukvårdens informationsförsörjning. Inom den slutna vården har data om färdigbehandlade patienter utvecklats och samlats in av Landstingsförbundet. Från och med år 1991 inhämtar och redovisar förbundet också uppgifter om väntetider till de åtgärder som omfattas av den centrala vårdgarantin. I de senaste Dagmar-överenskommelserna har avsatts 20 miljoner kronor för år 1993 resp. 21 miljoner kronor för år 1994 för åtgärder som syftar till att förbättra informationsförsörjningen inom hälso- och sjukvården. Medlen avser utvecklingsarbete för att bättre kunna beskriva och mäta prestationer i hälso- och sjukvården, kvalitetsuppföljning och ett medicinskt förvarningssystem för att förbättra framförhållningen innan nya medicinska metoder tas i bruk. Arbetet med att utveckla metoder och instrument för kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården kommer att ha hög prioritet under de närmaste åren. Den s.k. Nationella samrådsgruppen för kvalitet i hälso- och sjukvården har en central och samordnande funktion i detta sammanhang. Gruppen är ett gemensamt och fristående samarbetsorgan för Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Spri och Svenska Läkaresällskapet. Dess uppgift är att ta till vara svenska och utländska erfarenheter och verka för att enhetliga mått och metoder utvecklas. Samråds- gruppen stimulerar och stödjer såväl nationellt som lokalt kvalitetssäk- ringsarbete, förmedlar kunskap och verkar för att undervisning i kvali- tetssäkring skall ingå i olika vårdutbildningar. Socialstyrelsen har i en föreskrift (SOSFS 1993:9) fastlagt att all legiti- merad personal skall bedriva ett systematiskt, fortlöpande och dokumenterat kvalitetssäkringsarbete. I föreskriften ges anvisningar om vad som bör ingå i kvalitetssäkringsarbetet. Vidare poängteras ledningens ansvar. Nationella register om vårdkonsumtion m.m. saknar ofta uppgifter om vårdens kvalitet och behandlingsresultat. Av denna anledning bör de försök som den medicinska professionen driver att utveckla särskilda nationella kvalitetsregister stödjas. Erfarenheterna från arbetet med att utveckla informationsförsörjning och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården visar att uppföljning och utvärdering ger starka incitament för såväl kunskaps- som verksamhetsutveckling när arbetet bedrivs med respekt för professionens roll och verksamhetens starkt decentraliserade karaktär. Frågor som avser informationsförsörjning och kvalitetssäkring har också uppmärksammats särskilt i samband med den förestående husläkarreformen. Ett uttryck för detta är att en inte oväsentlig del av det statliga stimulansbidraget i samband med reformens genomförande används för att stimulera utvecklingen inom dessa områden. Svensk förening för allmänmedicin (SFAM) har en betydelsefull roll i detta sammanhang och bedriver ett aktivt arbete, som även inkluderar internationella kontakter. Den civila hälso- och sjukvården i krig Huvuddelen av det totala sjukvårdsbehovet i krig skall ombesörjas av den civila hälso- och sjukvården. Målsättningen är att varje skadad eller sjuk under kriser och krig skall ges en medicinskt acceptabel behandling och vård. Ambitionen är att hålla de medicinska behandlingsresultaten på fredstida nivå för det stora flertalet patienter, trots att den allmänna vårdstandarden inte kan vara densamma som i fred. Socialstyrelsen, som funktionsansvarig myndighet, redovisar att de mål för den civila hälso- och sjukvården i krig, som lagts fast genom 1992 års försvarsbeslut, kommer att nås under den senare delen av 1990-talet. Pågående utredningar Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering Regeringen har vintern 1992 tillkallat en parlamentarisk kommitté (HSU 2000, S 1992:04) med uppdrag att dels analysera hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och sjukvården bör finansieras och organiseras på den övergripande samhällsnivån. Kommitténs överväganden skall enligt direktiven (dir. 1992:30) grundas på en analys och värdering av i första hand tre olika finansierings- och organi- sationsmodeller - en reformerad landstingsmodell, en modell där hälso- och sjukvårdens samtliga resurser läggs hos primärvården samt en modell där resurserna samlas hos en eller flera försäkringsgivare. En fristående expertgrupp har i rapporten Hälso- och sjukvården i framtiden - Tre modeller (SOU 1993:38) utvecklat och analyserat de angivna modellerna. Den reformerade landstingsmodellen grundar sig på nuvarande hälso- och sjukvårdssystem. Det demokratiska inflytandet över hälso- och sjukvården utövas i första hand på regional nivå. Expertgruppen redovisar två olika alternativ för att finansiera verksamheten i en sådan modell. Det första är en renodlad regional finansiering via landstingsskatten. I det andra alternativet finansierar staten hälso- och sjukvården genom en befolkningsbaserad ersättning till sjukvårdshuvudmännen. Expertgruppen konstaterar att den reformerade landstingsmodellen gör det möjligt att anpassa hälso- och sjukvården till lokala förutsättningar och att den är öppen för variationer. Men expertgruppen menar också att det är viktigt med tydliga regler för hur sjukvårdstjänster skall produceras då denna modell uppvisar klara begränsningar när det gäller att utveckla marknadslika arrangemang. Den primärvårdsstyrda modellen för hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation bygger på att sjukvårdsresurserna för en definierad befolkning koordineras via primärvården. Expertgruppen har valt att utveckla en modell där kommunerna svarar för hela finansieringen av sjukvården. Den enskilde väljer en husläkare som tillsammans med patienten avgör vilken vård han har behov av - hos husläkaren själv eller hos andra vårdgivare. Expertgruppen konstaterar att om husläkarna skulle disponera samtliga resurser för hälso- och sjukvård skulle detta innebära ett avsevärt risktagande och ställa stora krav på administrativ och ekonomisk kompetens hos husläkarna. I denna modell ändras också ägar- och styrformer för sjukhusen vilket kräver en genomtänkt strategi för huvudmannaansvar och ägande. Vad gäller den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen har expertgruppen valt att som huvudalternativ utveckla en modell där sjukvårdsförsäkringen administreras av försäkringsgivare med monopol inom sex geografiska regioner. Det politiska inflytandet sker emellertid på nationell nivå där riksdagen beslutar om vilka rättigheter försäkringen skall omfatta. Riksdagen fastställer vidare en övergripande budget för hälso- och sjukvården. Avsikten är att finansieringen skall ske solidariskt oberoende av risk. I likhet med den primärvårdsstyrda vården medför den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen förändringar av ägar- och styrformer för sjukhusen. Expertgruppen har haft till uppgift att värdera de olika modellerna efter de kriterier som anges i direktiven men inte att ta ställning för eller emot de enskilda modellerna. Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU 2000) har genomfört en stor mängd seminarier och konferenser med utgångspunkt från expertgruppens rapport för att inhämta synpunkter inför kommitténs slutgiltiga ställningstagande. Arbetet skall slutredovisas under våren 1994. Prioriteringar inom hälso- och sjukvården Socialutskottet anordnade våren 1991 i samråd med statens medicinsk-etiska råd en offentlig riksdagsutfrågning om prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Socialutskottet ansåg att det fanns skäl att mer ingående överväga frågor om prioriteringar inom vården. Mot denna bakgrund har regeringen våren 1992 tillsatt en parlamentarisk utredning (Utredningen om prioriteringar inom hälso- och sjukvården, S 1992:02) med uppgift att bl.a. överväga hälso- och sjukvårdens roll i det moderna välfärdssamhället och lämna förslag till vilka etiska principer som bör ligga till grund för prioriteringar inom hälso- och sjukvården (dir. 1992:8). Utredningen överlämnade i november 1993 delbetänkandet Vårdens svåra val (SOU 1993:93) som för närvarande är föremål för en bred remissbehandling i utredningens regi. Utredningen konstaterar att människovärdesprincipen skall ligga till grund för alla prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Enligt denna princip har den enskilda människan ett unikt värde och alla människor har samma värde. Människovärdet påverkas inte av personliga egenskaper eller funktion i samhället. Människovärdesprincipen bör enligt utredningen kompletteras med behovs- eller solidaritetsprincipen. Denna innebär att resurserna bör satsas på de områden, de verksamheter och de individer där be- hoven är störst. Sjukvården skall därför särskilt beakta behoven hos de svagaste, hos dem som inte är medvetna om sitt människovärde eller kan göra sin röst hörd, t.ex. barn, åldersdementa och gravt psykiskt störda. Effektivitetsprincipen bör vara ytterligare grund för prioritering enligt utredningen. Vid val av olika verksamhetsområden eller åtgärder bör man satsa på det som är mest kostnadseffektivt, om allt i övrigt är lika. Utredningen finner dock att ofullständigt underlag beträffande nyttan av olika åtgärder begränsar möjligheterna att tillämpa effektivitetsprincipen. En satsning på tillämpad klinisk forskning och utvärdering skulle kunna öka kostnadseffektiviteten i vården. Accepteras dessa tre principer innebär detta enligt utredningen också att andra möjliga prioriteringsgrunder avvisas, exempelvis efterfrågeprincipen. Utredningen skall ha slutredovisat sitt arbete vid utgången av år 1994. Läkemedelsförsörjningen En särskild utredningsman (Läkemedelsförsörjningsutredningen LFU 92, S 1992:07) har fått regeringens uppdrag att göra en översyn av den svenska läkemedels- försörjningen, särskilt med avseende på Apoteksbolagets framtida roll och verksamhetsinriktning. I uppdraget (dir. 1992:53) ingår att föreslå riktlinjer för såväl parti- som detaljhandel med läkemedel och tillhörande in- formationsfrågor, att föreslå nödvändiga förändringar i gällande avtal mellan staten och Apoteksbolaget AB samt att pröva frågan om Apoteksbolagets ägandestruktur. Utredningen har nyligen överlämnat delbetänkandet Läkemedel och kompetens (SOU 1993:106) till regeringen. Utredningen föreslår att läkemedel i framtiden delas in i tre klasser: en som endast utlämnas mot recept (receptläkemedel), en som kräver att farmacevtiskt utbildad personal finns tillgänglig för frågor vid försäljning (handköpsläkemedel) och en tredje klass där den information som finns i och på läkemedlets förpackning bedöms som tillräcklig (allmänna läkemedel). Staten har idag enligt lagen (1970:205) om detaljhandel med läkemedel ensamrätt till sådan detaljhandel. Utredningen föreslår att denna ensamrätt bibehålls och att regeringen efter ansökan kan lämna tillstånd för försäljning av receptläkemedel (apotek), handköpsläkemedel (egenvårdsapotek) och fria läkemedel (annat försäljningsställe). Försäljningsrätten skulle därvid kopplas till den kompetens som erfordras, inte till ett visst företag. Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling. Utredningen kommer att lämna förslag i övriga delar under våren 1994. Ersättning vid behandlingsskada Regeringen har tillkallat en särskild utredare (Patientförsäkringsutredningen, S 1992:11) med uppdrag att lämna förslag om hur reglerna för ersättning vid behandlingsskada inom hälso- och sjukvården skall vara utformade i framtiden (dir. 1992:101). Bakgrunden är att förändringarna av vårdformerna samt EES-avtalet och ett medlemsskap i EU gör att ett frivilligt försäkringssystem, av det slag som den nuvarande patientförsäkringen representerar, inte längre kan upprätthållas. Utredarens arbete kommer att redovisas under våren 1994. Intygsutredningen Intygsutredningen (S 1993:04) har i uppdrag (dir. 1993:36) att se över bestäm- melserna för hälso- och sjukvårdspersonal när det gäller att i tjänsten utfärda intyg och utlåtanden samt föreslå de förändringar som kan behövas för att dessa uppgifter skall kunna fullgöras på bästa sätt. Det är väsentligt att bestämmelserna blir utformade och tillämpade på ett sådant sätt att rimliga krav på sakkunskap, objektivitet och rättsäkerhet uppfylls. Reglerna måste också anpassas till de nya förhållanden som följer av utvecklingen i samhället och Sveriges anslutning till EU. Utredningsuppdraget skall vara slutfört före den 1 juli 1994. Författningsreglering av personregister inom hälso- och sjukvårdens område Regeringen tillsatte hösten 1993 en kommitté (S 1993:12) med uppdrag (dir. 1993:111) att utreda och lägga förslag till författningsreglering av person- register inom hälso- och sjukvårdens område. Kommittén, som kan redovisa sitt uppdrag i etapper, skall ha slutfört sitt arbete senast den 1 juli 1995. Vidtagna och planerade åtgärder Folkhälsoarbetet Befolkningens hälsa har successivt blivit bättre i takt med att den allmänna levnadsstandarden har höjts. Hälsoläget i Sverige har förbättrats genom bättre hygien och kost, förbättrade livsvillkor och arbetsmiljöer, allmän skolgång, bättre boende samt medicinska insatser och är bättre än i de flesta andra jämförbara länder. Medellivslängden är bland de högsta och spädbarnsdödligheten bland de lägsta i världen. Den medicinska och tekniska utvecklingen bidrar till att allt fler patienter i alla åldrar kan behandlas och rehabiliteras. Skillnaderna i hälsa mellan olika grupper är dock fortfarande stora. Det finns betydande skillnader mellan olika sociala grupper liksom mellan infödda svenskar och invandrare. Det finns även tendenser till att vissa hälsoproblem ökar. Detta gäller t.ex. sjukdomar i rörelseorganen och allergier samt insjuknande i vissa cancerformer. Utvecklingen av olika riskfaktorer för ohälsa fordrar också uppmärksamhet. Den i dagsläget höga arbetslösheten bland ungdomar är ett stort problem. Det har också visat sig att andelen kvinnliga rökare särskilt i vissa åldersgrupper har ökat under de senaste åren. För att bryta denna utveckling krävs att de primärpreventiva insatserna, dvs. arbetet med att förhindra att skada uppkommer eller sjukdom bryter ut, intensifieras. De hälsofrämjande åtgärderna syftar inte i första hand till att undvika framtida sjukvårdskostnader utan till att minska sjukligheten och att öka välbefinnandet. En viktig åtgärd i arbetet mot en förbättrad folkhälsa är den tobakslag (1993:581) som trädde ikraft den 1 juli 1993. Tobakslagen innehåller regler om vissa miljöer där rökning inte skall få äga rum eller där vissa utrymmen skall hållas fria från tobaksrök. Bland de miljöer som tas upp finns lokaler för barnomsorg, skolverksamhet och annan verksamhet för barn och ungdom, färdmedel i inrikes kollektivtrafik, lokaler för hälso- och sjukvård, lokaler avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrättningar med särskild service eller vård. Även lokaler för hotell- och restaurangverksamhet samt lokaler där allmänna sam- mankomster anordnas eller andra lokaler dit allmänheten har tillträde omfattas av regleringen. Det finns också bestämmelser för hur rökning på arbetsplatser skall hanteras. Bestämmelserna om marknadsföring i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror flyttades i huvudsak oförändrade över till tobakslagen. Regeringen har nyligen på begäran av riksdagen lagt fram en proposition (1993/94:98) om vissa ändringar i tobakslagen. I propositionen föreslås en skärpning av bestämmelserna avseende rökning i lokaler där allmänna samman- komster anordnas eller andra lokaler dit allmänheten har tillträde. Rökförbud föreslås nu införas i dessa lokaler. På skolgårdar och utomhusmiljöer i anslutning till förskolor eller fritidshem föreslås också att rökning skall förbjudas. I propositionen föreslås också att arbetsgivaren skall vara skyldig att se till att ingen arbetstagare mot sin vilja utsätts för tobaksrök. Även marknadsföringen av tobaksvaror regleras på liknande sätt som gäller för alkoholvaror. Frågan om eventuell reglering av förtäckt reklam för tobaksvaror är av komplicerad natur och kräver ytterligare överväganden. Den behandlas därför inte i denna proposition. Den nya tobakslagen och de ändringar regeringen föreslagit förväntas ge effekter på befolkningens rökvanor, särskilt vad gäller nyrekryteringen av unga rökare. Under början av år 1994 förväntas alkoholpolitiska kommissionen (S 1991:17) lägga fram förslag till framtida insatser för att minska alkoholens skadeverk- ningar. Särskilda preventiva åtgärder i barns miljöer är angelägna för att hejda allergiutvecklingen. Lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel trädde ikraft den 1 juli 1992. De i lagen angivna medlen får inte annat än för medicinskt eller vetenskapligt ändamål föras in i landet, överlåtas, framställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning eller innehas. Genom Folkhälsoinstitutet följer regeringen dopningsproblematiken i olika avseenden. Institutet har bl.a. tagit initiativ till en samarbetsgrupp för informationsutbyte mellan företrädare för polisen, tullen, skolan, värnpliktiga och Riksidrottsförbundet. Institutet har också medverkat i en informationskampanj på flera ställen i landet och tagit fram och förmedlat skriftlig information om vad dopning är och riskerna med denna. I syfte att göra en samlad översyn av omfattningen och följderna av missbruket med dopningsmedel avser regeringen att under våren tillkalla en särskild utredning med parlamentarisk medverkan. I regeringens proposition (1992/93:160) om husläkare m.m. har vikten av att husläkare och övrig personal i primärvården arbetar med förebyggande insatser särskilt betonats. Insatser är också nödvändiga för att bekämpa spridningen av det virus, humant immunbrist virus (hiv), som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome - förvärvad immunbrist). Den internationella smittspridningen i kombination med ett omfattande resande över landets gränser och pågående invandring från områden, där smittan förekommer i särskilt stor omfattning, innebär risk för fortsatt smittspridning, som måste mötas med kraftfulla åtgärder. Insatser inom områden utanför hälso- och sjukvården har också stor betydelse när det gäller folkhälsan, t.ex. en bibehållen restriktiv alkohol- och narko- tikapolitik, förbättringar av arbetsmiljön och skolmiljön, bekämpande av luft- och vattenföroreningar, bättre kontroll av livsmedelshanteringen och åtgärder som skapar en bättre trafikmiljö m.m. Genom tillkomsten av Folkhälsoinstitutet den 1 juli 1992 har förutsättningarna för ett aktivt folkhälsoarbete på central nivå förbättrats. Institutet arbetar med en vetenskapligt förankrad verksamhet och en tvärsektoriell inriktning för att förstärka det befolkningsinriktade hälsofrämjande arbetet. Även inrättandet av ett centrum för epidemiologi och social analys vid Socialstyrelsen förväntas få stor betydelse för det fortsatta folkhälsoarbetet. Centrumets huvuduppgift är att på nationell nivå följa och analysera orsaker till ohälsa och förekomst av sjukdomar. Socialstyrelsen kommer under våren 1994 att presentera en Folkhälsorapport där den senaste utvecklingen analyseras. Socialstyrelsen presenterar under våren 1994 även en lägesrapport om folkhälsoarbetets utveckling och de samhällsmedicinska funktionernas roll inom landstingens verksamhet. Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen under innevarande riksmöte med en bedömning av befolkningens hälsoläge m.m. och de förslag till åtgärder som kan bli aktuella. Vårdorganisation och vårdsstruktur - husläkarreformen Primärvården utgör basen i den svenska hälso- och sjukvården. Den utgår från en helhetssyn på människan och skall omfatta en bred verksamhet, från prevention till diagnostik, behandling och rehabilitering. Primärvården skall finnas nära befolkningen och vara lättillgänglig för alla. Primärvårdens insatser måste samordnas och förstärkas. Samverkan såväl inom organisationen som utåt mot övrig hälso- och sjukvård och kommunernas ansvarsområden, är därför av stor vikt. Allt detta kräver en stor flexibilitet hos vårdorganisationen. Det är viktigt att vården utformas efter de lokala behov och förutsättningar som råder i respektive sjukvårdsområde. Kvaliteten i verksamheten måste också vara hög. Inom primärvården bör husläkarens kunskap och verksamhet präglas av helhetssyn på den enskilde och hans livssituation. För att läkaren skall kunna ha denna helhetssyn krävs kontinuitet i relationerna mellan läkare och patient och samspel med andra service- och vårdgivare. Den tidigare besvärande bristen på allmänläkare började bli mindre påtaglig mot slutet av 1980-talet. Men ännu vid denna tidpunkt var närmare en tredjedel av tjänsterna vakanta eller uppehölls tillfälligt av vikarier. De regionala variationerna var dock stora. Antalet allmänläkarbesök per invånare ökade med 10% under perioden 1985-1991, från i genomsnitt 975 till 1 070 besök per 1 000 invånare. Antalet inrättade befattningar som allmänläkare uppgick år 1992 till 3 350 vilket innebar en ökning med cirka 5% jämfört med föregående år. Mellan åren 1986 och 1992 minskade antalet invånare per inrättad allmänläkarbefattning från 3 160 till 2 550. Den medvetna satsningen på öppna vårdformer innebär också att besök hos andra vårdgivare än läkare eftersträvas. Statistiken är ofullständig men uppskattningsvis gjordes cirka 21 miljoner besök hos distriktssköterska, sjuksköterska och undersköterska under år 1991. I syfte att ytterligare stärka och stimulera den öppna vården föreslog regeringen i propositionen om husläkare m.m. att en husläkarreform skulle genomföras i Sverige fr.o.m. den 1 januari 1994 för att vara fullt genomförd vid utgången av år 1995. Riksdagen beslutade i huvudsak enligt regeringens förslag (prop. 1992/93:160, bet. 1992/93:SoU22, rskr. 1992/93:355). Husläkareformen innebär att alla invånare i Sverige får möjlighet att själva välja husläkare. Husläkaren har ett tydligt och preciserat ansvar för dem som valt honom eller henne till sin husläkare. Vissa grundkrav har därför fastställts nationellt för att en verksamhet skall vara att betrakta som husläkarverksamhet. De uppgifter som husläkaren alltid skall svara för är mottagningsverksamhet, jour, hembesök, råd och förebyggande insatser till enskilda samt samverkan med andra service- och vårdgivare. Husläkaren skall dessutom medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och utvärderas samt rapportera om lokala hälsoproblem. Utöver detta reglerade grundåtagande kan sjukvårdshuvudmännen besluta om att husläkaråtagandet även kan innefatta övriga läkarinsatser i primärvården. De som uppfyller kompetenskravet för husläkare och är beredda att arbeta enligt det åtagande som sjukvårdshuvudmannen har fastställt har rätt att fritt etablera sig som privatpraktiserande husläkare. Huvuddelen av ersättningen för husläkarverksamheten utgörs av en fast ersättning per individ, ansluten till husläkaren. Resterande del av ersättningen för en husläkares grundåtagande är i princip prestationsrelaterad och utgörs av besöksersättningar samt ersättning enligt en särskild taxa för vissa åtgärder. 75 Som stöd för reformens genomförande tillskjuter staten sammanlagt 585 miljoner kronor under en treårsperiod. En parlamentarisk kommitté, den s.k. Husläkardelegationen (S 1993:10), har tillsatts av regeringen för att under en treårsperiod följa utvecklingen och effekterna av husläkarreformen (dir. 1993:76). Delegationen skall därvid upp- märksamma regering och riksdag på eventuella behov av förändring. Den medicinska utvecklingen gör att allt fler behandlingar kan ges i öppenvård. Ett exempel på detta är den snabba utvecklingen av dagkirurgi. En enkät inom ramen för DAGMAR 50 visar att av totalt 213 500 operationer under 1990 har knappt hälften eller cirka 100 000 utförts i dagkirurgi. Enligt uppgift hade vart tredje sjukhus i början av 1993 en särskild enhet för dagkirurgi. Regeringen har i propositionen 1993/94:75 om arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. lagt fram förslag om lag om privatpraktiserande läkares respektive sjukgymnasters rätt till ersättning från ett av landstingen finansierat offentligt ersättningssystem. Lagen är inte tillämplig på husläkare eller på läkare i privat verksamhet som träffat avtal med landstinget om att ge vård. Läkarvårdsersättning lämnas enligt förslagen för vård som ges av en läkare i privat verksamhet med specialistkompetens. Vissa specialiteter omfattas dock inte av rätten till ersättning. Läkaren, som inte får vara anställd av landstinget, skall arbeta heltid för att få ersättning. Sjukgymnastikersättning lämnas till legitimerad sjukgymnast som efter legitimation fullgjort minst två års tjänstgöring i offentligt finansierad vård, varav minst sex månader i den slutna vården. De ersättningsmodeller för läkare och sjukgymnaster som skall gälla för den nya ordningen skall preciseras i av regeringen fastställda nationella taxor med grundnivåer som dock får överskridas av landstinget. De nya taxorna avses träda ikraft den 1 juli 1994. Det pågår alltså en förändring av vårdstrukturen som innebär att gränserna mellan den öppna och den slutna vården blir mindre tydliga och där den medicinska utvecklingen spelar stor roll. Detta innebär att tidigare vårdstrukturer måste omprövas och förändras. Under 1980-talet skedde stora förändringar inom den slutna sjukvården. Det totala antalet vårdplatser reducerades med över 15 000 platser. Den största förändringen gjordes inom den psykiatriska vården. Gamla och stora institutioner lades ned och antalet inneliggande patienter reducerades med nästan hälften. Avsikten var att de psykiskt störda i större utsträckning skulle erbjudas service och vård i öppna vårdformer. Den s.k. sektoriseringen av psykiatrin skulle vara ett stöd i en sådan utveckling. Inom långtidssjukvården ökade antalet vårdplatser totalt sett, men inte i relation till andelen äldre i befolkningen. Förändringarna var minst märkbara inom den somatiska korttidsvården, där antalet vårdplatser per 1 000 invånare minskade med 0,8. 76 Samtidigt som antalet vårdplatser reducerades, minskade också medelvårdtiderna för all sjukvård. Inom den internmedicinska korttidsvården liksom vid kirurgisk vård beräknas minskningen ha uppgått till närmare 24 %. Denna utveckling var möjlig bl.a. genom utvecklingen inom långtidssjukvården/geriatriken och genom en utvecklad samverkan med öppenvårdsresurserna och kommunernas sociala hemtjänst. Trots minskningen av antalet vårdplatser inom den somatiska korttidsvården kunde, till följd av de minskade medelvårdtiderna, antalet intagningar per 1 000 invånare öka från 155 till 164 under 1980-talet. Inom långtidssjukvården ökade antalet intagningar i än större omfattning - från 67 till 106 per 1 000 invånare. Hur resurserna inom vården kan utnyttjas beror således till stor del på vilka metoder för behandling och operativa ingrepp som tillämpas och hur effektiva de är. Ny kunskap tillkommer ständigt. Men såväl minskningen av medelvårdtiderna som ökningarna av antalet intagningar uppvisade under 1980-talet ganska stora skillnader mellan sjukvårdshuvudmännen. Detta berodde sannolikt till viss del på skilda sjukvårdsstrukturer och på olikheter vad gällde tillgången till eftervård. Men det berodde säkert i hög grad också på i vilken mån man på olika sjukhus kunde tillägna sig ny medicinsk teknologi och nya behandlingsmetoder. Den verksamhet som Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) ansvarar för är viktig i detta sammanhang. Verksamheten har nu bedrivits framgångsrikt under en sexårsperiod. Uppföljningen av de projekt, som har genomförts, har också i flera fall visat att projekten bidragit till be- sparingar. Förhållandevis många patienter som har bedömts vara färdigbehandlade har tidigare, i brist på andra mer passande vårdformer eller otillräckligt stöd och hjälp i hemmet, varit hänvisade till att stanna kvar inom den somatiska akutvården och inom den geriatriska vården. Landstingsförbundet har genomfört kartläggningar beträffande dessa patienter - kartläggningar som tilldragit sig stort intresse i samband med det betalningsansvar som kommunerna till följd av Ädel-reformen har för medicinskt färdigbehandlade patienter inom dessa vårdformer fr.o.m. den 1 januari 1992. På regeringens uppdrag följer och utvärderar Socialstyrelsen Ädelreformen. Styrelsen har i oktober 1993 lämnat årsrapporten för 1993 (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1993:8). I rapporten konstateras att det allmänna om- dömet om Ädelreformen är positivt och att genomförandet av reformen har varit betydligt mindre problematiskt än befarats. När det gäller den av kommunerna övertagna sjukhemsverksamheten finns liksom tidigare stora skillnader i kvalitet och innehåll mellan olika sjukhem. Detta innebär att vissa sjukhem erbjuder en undermålig boendestandard samt bristande medicinsk vård. För att utveckla och säkra kvaliteten i de mer hälso- och sjukvårdsinriktade delarna av Ädelreformen och i samspelet mellan de sociala och medicinska insatserna har regeringen nyligen föreslagit riksdagen att anslå ett särskilt stimulansbidrag om 50 miljoner kronor. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag (prop. 1993/94:75, bet. 1993/94:SoU14). För att den enskilde skall kunna få sina vårdbehov tillgodosedda är det av stor vikt att en hög kompetens bibehålls inom den operativa och rehabiliterande verksamheten. Men det krävs också fungerande vårdkedjor och att insatserna inom såväl den öppna och slutna vården som socialtjänsten integreras och samverkar. Ett stort problem inom den slutna vården under 1980-talet och början på 1990-talet var de långa köerna till vissa operationer. Många människor drabbades av orimligt långa väntetider till t.ex. höftledsoperationer och operationer mot grå starr och mot kranskärlsförträngning. För att komma till rätta med detta problem träffade företrädare för staten och Landstingsförbundet år 1991 en överenskommelse om statligt bidrag för införande av en vårdgaranti fr.o.m. år 1992 (prop. 1990/91:150 bil. I:3, bet. 1990/91:SoU25, rskr. 1990/91:384). Enligt överenskommelsen skall den patient som omfattas av vårdgarantin bli behandlad inom tre månader från det att patienten har satts upp på en vårdplaneringslista. Om patienten inte kan behandlas inom denna tid på den egna kliniken skall patienten erbjudas vård vid en annan klinik inom sjukvårdsom- rådet, hos en annan sjukvårdshuvudman eller hos en privat vårdgivare. Genom ett tillfälligt statligt bidrag på 500 miljoner kronor till sjukvårdshuvudmännen under år 1992 underlättades genomförandet. Vårdgarantin har därefter, utan statliga resurstillskott, förlängts att gälla även för åren 1993 och 1994 enligt överenskommelser mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen. Vårdgarantin i kombination med ändrade former för hur klinikerna får ersättning för sitt arbete har radikalt förbättrat situationen. För närvarande finns knappast några köer till angelägna operationer utöver den tid som behövs för att effektivt kunna planera vården. Även den förbättrade situationen vad gäller färdigbehandlade patienter som tidigare i alltför stor utsträckning legat kvar inom den somatiska akutsjukvården och den geriatriska vården torde ha haft betydelse för denna utveckling. Socialstyrelsen har i Socialstyrelsen följer upp och utvärderar (1993:11) redovisat en uppföljning av 1992 års nationella vårdgaranti. Uppföljningen har skett tillsammans med Landstingsförbundet. I rapporten konstateras att vårdgarantin i kombination med andra produktivitetshöjande åtgärder har lett till ökad tillgänglighet genom kortare köer och väntetider. När vårdgarantin utformades fanns det en förhoppning om att den skulle medverka till en utjämning av de skillnader i vårdutnyttjande som finns över landet. Av det material som analyserats inom ramen för uppföljningen framgår att variationerna fortfarande är omfattande och att de möjligheter som vårdgarantin erbjuder för remittering av patienter endast har utnyttjats i begränsad omfattning. Patienternas benägenhet att utnyttja möjligheten att byta sjukhus och därmed slippa en lång väntan har sannolikt minskat då väntetiderna har blivit allt kortare i stort sett vid alla sjukhus Genom två nya paragrafer (1993:391) i hälso- och sjukvårdslagen, 3a och 18a , har sjukvårdshuvudmännen ålagts en skyldighet att erbjuda invånarna habilitering, rehabilitering och hjälpmedel. För att påskynda utvecklingen inom habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten och inom hjälpmedelsförsörjningen har särskilda statliga stimulansbidrag inom områdena införts. Avsikten är att sammanlagt 1,8 miljarder kronor skall utges i stimulansbidrag inom nämnda verksamheter under åren 1994-1997. Hälso- och sjukvårdspersonals åligganden och disciplinpåföljd inom hälso- och sjukvårdens område Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen förslag vad gäller hälso- och sjukvårdspersonalens särskilda åligganden och disciplinpåföljd inom hälso- och sjukvårdens område. Förslaget kommer att innebära att systemet för att ingripa mot försummelser som begåtts av enskilda yrkesutövare inom hälso- och sjukvården så långt som möjligt anpassas till vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Området för disciplinansvaret begränsas till åtgärder som är av särskild betydelse för patientsäkerheten. Underlag för regeringens förslag är bl.a. Tillsynsutredningens betänkande Tillsynen över hälso- och sjukvården (SOU 1991:63) som har remissbehandlats. Psykiatri De psykiskt störda utgör en utsatt grupp människor som har svårt att själv hävda sina intressen. Det är angeläget att deras livssituation kan förbättras och att de ges möjligheter till gemenskap och delaktighet i samhällslivet. Den s.k. sektoriserade psykiatrin är uttryck för en strävan att organisera den psykiatriska vården så att dessa mål uppnås. Dessa intentioner har dock inte helt kunnat genomföras. Psykiatriutredningen hade i uppdrag att överväga och föreslå åtgärder om ansvarsfördelning och organisation av stöd och vård till psykiskt störda personer. Utredningens slutbetänkande Välfärd och valfrihet - service, stöd och vård för psykiskt störda (SOU 1992:73) överlämnades till regeringen den 1 september 1992. I detta föreslås bl.a. att kommunerna skall ges ett betalningsansvar för psykiskt långtidssjukas boende. Den ekonomiska regleringen föreslås ske genom skatteväxling mellan landstingen och kommunerna. Enligt förslaget bör kommunerna också få huvudansvaret för att initiera, planera och samordna de sociala insatser som långvarigt psykiskt störda behöver. I betänkandet lämnas även förslag till lagstiftningsåtgärder som syftar till att ge långvarigt och allvarligt psykiskt störda med omfattande funktionshinder ett starkare stöd. Ett större antal psykiskt störda personer skulle enligt förslaget kunna omfattas av den särskilda lagstiftning om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) än enligt det förslag som presenterats av 1989 års handikapputredning och som sedermera lett till lagstiftning. Psykiatriutred- ningen har också föreslagit åtgärder för att effektivisera rehabiliteringen av psykiskt störda och minska deras behov av olika former av kontantbidrag. Utredningens slutbetänkande har remissbehandlats och en sammanställning av remissinstansernas synpunkter har publicerats i departementspromemorian Sammanställning av remissyttranden över Psykiatriutredningens slutbetänkande (Ds 1993:88). Regeringen avser att under våren 1994 förelägga riksdagen en psykiatriproposition. Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller nya bestämmelser om psykiatrisk tvångsvård. Två nya vårdlagar, lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV), har ersatt lagen om sluten psykiatrisk vård (LSPV) från år 1966. I förarbetena till den nya lagstiftningen angavs bl.a. att reformens konsekvenser måste följas uppmärksamt. Vidare framhölls att det borde vara lämpligt att redan i anslutning till genomförandet ta upp frågan om formerna för att utvärdera den nya lagstiftningen. Regeringen uppdrog den 15 april 1992 åt Socialstyrelsen att utvärdera tillämpningen av den nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. I uppdraget ingår att särskilt analysera bl.a. användningen av tvångsåtgärder i samband med psykiatrisk tvångsvård, skyddet för samhället samt tidsbegränsningen av vården. Socialstyrelsen har nyligen redovisat detta uppdrag till regeringen. Anorexi och bulimi I augusti 1993 överlämnade Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen till regeringen rapporten Ett liv av vikt - regeringsuppdrag om anorexi och bulimi. I rapporten framhålls bl.a. att förebyggande insatser bör ges hög prioritet. Kunskaper om ätstörningar behöver komma in i grundutbildningar och fortbildningsinsatser för de yrkesgrupper som kommer i kontakt med problemet. Vidare behövs kompletterande informationsmaterial om ätstörningar och angränsande frågor till olika målgrupper. Enligt rapporten kommer Folkhälsoinstitutet att arbeta vidare med dessa uppgifter för att sprida kunskap och erfarenheter om ätstörningar och hur man kan arbeta för att förebygga dem. Det framgår vidare att det inte är möjligt att med hjälp av tillgängliga data bedöma om behandlingsresurserna är tillräckliga men att den uppbyggnad som genomförts och planeras bör ge förbättrade vårdmöjligheter. Det kan enligt Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsens rapport t.o.m. finnas risk för överetablering om ytterligare slutenvårdsutbyggnad sker. Totalt satsar hälso- och sjukvården mer än 200 miljoner kronor per år på ätstörningar. Socialstyrelsen avser att följa utvecklingen när det gäller behandling av ätstörningar samt vårdens tillgänglighet och kvalitet. I rapporten framhålls att forskning om ätstörningar är angelägen för att öka kunskaperna om förekomst, orsaker, behandlingsmetoder samt effekten av förebyggande insatser. Som ett led i kunskapsutvecklingen anordnade Medicinska Forskningsrådet och Spri i april 1993 en s.k. konsensuskonferens om anorexi. Regeringen kommer även fortsättningsvis att följa utvecklingen när det gäller anorexi och bulimi. Transplantationer m.m. Det finns en rad förfaranden som av skilda skäl kan göras med en avlidens kropp. Det kan gälla ingrepp för transplantation av vävnad eller organ för att kunna behandla någon för sjukdom eller kroppsskada eller att ta vävnad för något annat medicinskt ändamål än transplantation. Det kan också gälla ingrepp vid klinisk eller rättsmedicinsk obduktion som görs för att fastställa dödsorsaken. Det kan vidare gälla anatomisk dissektion, balsamering eller provoperation. Transplantationsutredningen har haft i uppdrag att bl.a. göra en översyn av transplantationslagen (1975:190) och då särskilt samtyckesreglerna vid organdonation. Uppdraget har också omfattat en översyn av samtyckesreglerna vid obduktion och översyn av en rad andra åtgärder som kan vidtas med avlidnas kroppar. I uppdraget har också ingått att överväga regler för användning av vävnad från aborterade foster. Utredningens förslag har remissbehandlats och regeringen avser att förelägga riksdagen en proposition med förslag om transplantationslagstiftning m.m. under våren 1994. Behörighet m.m. Socialutskottet har i betänkandet 1992/93:SoU1 Vissa behörighetsfrågor m.m. ansett att en samlad översyn under parlamentarisk medverkan bör göras beträffande legitimation eller andra behörighetsföreskrifter för ytterligare yrkesgrupper, men också framhållit att regeringen nu bör ta ställning till frågan om naprapater skall kunna legitimeras (rskr. 1992/93:13). 77 Regeringen avser att inom kort tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att göra en samlad översyn av principerna för legitimation och behörighet och lämna förslag bl.a. i legitimationsfrågan. Regeringen kommer vidare att i en proposition under våren 1994 lägga fram förslag i fråga om legitimation för naprapater. Tandvården Tandhälsans utveckling Forskningen har under de senaste decennierna inneburit stora framsteg när det gäller kunskap om orsakerna till karies och tandlossning. WHO konstaterar att det nu är möjligt att behålla en god tandhälsa långt upp i åren. Egenvård och en hälsosam livsstil betonas. Tandhälsan bland barn och ungdomar i industiländerna har förbättrats dramatiskt. En utvärdering av de epidemiologiska studier som presenterats fram till år 1993 visar generellt att tandhälsan bland barn och ungdomar upp till 19 års ålder, trots en redan god tandhälsa, fortsätter att utvecklas i positiv riktning. Även bland de vuxna kan en fortsatt förbättring av tandhälsan konstateras långt upp i åldrarna. I högre åldersgrupper ökar således antalet kvarvarande tänder i en sådan utsträckning att t.ex. behovet av omfattande rekonstruktioner för att ersätta förlorade tänder i framtiden kommer att minska. Så gott som alla barn har en regelbunden kontakt med tandvården genom den organiserade barn- och ungdomstandvården. Även vuxna har i dag en mycket hög besöksfrekvens. Det finns dock både bland barn och vuxna vissa grupper av in- divider, t.ex. invandrare och personer med långvarig sjukdom och funktions- hinder, där det föreligger ett stort eller mycket stort tandvårdsbehov. Om vinsterna av en förbättrad tandhälsa till fullo skall komma patienterna till godo krävs ett nytt ersättningssystem inom vuxentandvården som skapar incitament att bevara tandhälsan. Frågan om ett nytt ersättningssystem har behandlats under littera B. Avvecklingen av amalgam Socialstyrelsen har till regeringen avlämnat rapporten Möjligheter att avveckla amalgam som tandfyllningsmaterial (Ds 1992:95). Rapporten har remissbehandlats. Regering bereder denna fråga vidare med inriktningen att kunna presentera förslag under våren 1994. 78 AT-tjänstgöringen för tandläkare - Nuvarande studieordning för tandläkare Nuvarande studieordning för tandläkare infördes år 1979. Den omfattar 4 1/2 års grundutbildning (teori och praktik) samt 1 års allmäntjänstgöring. Allmäntjänstgöringen skall förläggas till en klinik i folktandvården som Socialstyrelsen har godkänt. Den avslutas med ett kunskapsprov anordnat av universitetsmyndigheterna. Efter avslutad utbildning erhåller tandläkaren legitimation som ger oinskränkt rätt att utöva yrket. - Kraven inom EG De särskilda direktiv om ömsesidigt erkännande av kompetensbevis och om harmonisering av lagstiftningen som ingår i EES-rätten rör bl.a. tandläkare. De direktiv som berör tandläkarutbildningen uppställer som minimikrav för grundutbildningen att den omfattar minst 5 års studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning vid universitet eller högskola samt att den innehåller vissa angivna ämnen. Utbildningen skall leda fram till oinskränkt rätt att utöva yrket. - Skrivelser Landstingsförbundet har i olika skrivelser påtalat behovet av en översyn av AT-perioden i tandläkarutbildningen. Landstingen har i ökande utsträckning svårigheter att placera AT-tandläkarna då patientunderlaget inte räcker till för att sysselsätta en AT-tandläkare förutom redan anställda tandläkare. Landstingen kan tvingas entlediga tandläkare för att bereda plats för en AT-tandläkare. Vid de kliniker som utbildar AT-tandläkare kan inte kontinuitet uppnås i patientkontakten. Patienterna föredrar i nuvarande situation med gott om tandläkare att gå till en konkurrerande tandläkare där kontinuiteten kan upprätthållas. Till detta kommer svårigheterna att motivera handledarna att ta emot AT-tandläkare som efter sin AT-period löper stor risk att bli arbetslösa. AT-perioden kan enligt förbundet inte längre genomföras enligt de intentioner som finns och platser till alla tandläkare omedelbart efter examen kan inte längre garanteras av landstingen. Regeringens överväganden En radikalt förbättrad tandhälsa och ett minskat behov av reparativa och rekonstruktiva åtgärder innebär ett i framtiden successivt minskat behov av tandläkare. Den ändrade tandhälsosituationen innebär att tandvårdsorganisationen måste förändras. Allt fler patienter bör kunna få sina vårdbehov tillgodosedda av andra medlemmar av tandvårdsteamet än tandläkare. Behovet av tandläkare minskar kraftigt samtidigt som kraven på tandläkarens kompetens ökar. En för stor tillgång på tandläkare kan i detta perspektiv motverka en effektisering av tandvårdsorganisationen. I rapporten Premietandvård - en effektivare tandvårdsförsäkring (Ds 1993:18) redovisas förslag, som om de genomförs, innebär tydliga incitament att överföra olika arbetsuppgifter till andra personalgrupper än tandläkare för att erhålla vad som benämns lägsta effektiva omhändertagandenivå. Arbetslösheten för tandläkare ökar f.n. påtagligt. Av Landstingsförbundets rapport "Personalsituationen inom folktandvården med utblick mot år 2000" framgår att inom folktandvården planeras nedskärningar i antalet inom samtliga personalgrupper utom tandhygienister. Underhandsuppgifter tyder på att det finns ett stort antal privatpraktiserande tandläkare i behov av ytterligare patienter för att fylla upp sin arbetsdag. Alla omständigheter som redovisats talar för att möjligheterna att placera tandläkare för allmäntjänstgöring kommer att minska drastiskt under de närmaste åren. Enligt uppgift har redan inför hösten 1994 ett antal huvudmän anmält att de inte kommer att kunna ta emot sin andel av AT-platserna. Det förefaller inte heller troligt att tandläkare i någon större utsträckning skulle kunna erhålla praktiktjänstgöring i andra länder, även om ett sådant alternativ skulle skapas. Till våren 1995 kommer dessutom ett antal studerande vid tandläkarhögskolan i Malmö, där utbildningen återupptagits, att behöva placeras. Detta skulle inne- bära att många studerande inte kan avsluta sin utbildning fram till en legitimation inom rimlig tid vilket medför att de inte heller kan söka arbete i något annat EES-land. Grundutbildningen bör därför förlängas till fem år och berättiga till legitimation. Detta uppfyller EG-direktivens krav på tandläkarut- bildningen. Så länge AT-tjänstgöringen finns kvar bör den kunna fullgöras även inom privattandvården. Socialstyrelsen bör utarbeta närmare förutsättningar för denna tjänstgöring. Om den särskilda AT-tjänstgöringen avskaffas måste kraven på innehållet i grundutbildningen skärpas. Den kliniska färdighet som tandläkaren i nuvarande utbildningssystem får inom ramen för allmäntjänstgöringen måste i fortsättningen i viss utsträckning ingå i grundutbildningen. Genom ett nära samarbete med kliniker i folktandvården och privattandvården kan goda förutsättningar skapas för att en praktiskt klinisk träning som är anpassad till tandläkarens yrkesverksamhet efter utbildningen kan integreras i grundutbildningen. Tandläkarutbildningen måste också förändras för att möta de nya krav, som en förändrad tandhälsosituation ställer och med den kunskapsnivå som i dag uppnåtts om orsakerna till olika tandsjukdomar. Den förändrade ekonomiska situationen i riket medför att kraven på effektivitet i verksamheten ökar och därmed även på den enskilde tandläkarens kunskaper om metoder för utvärdering av den egna och klinikens verksamhet. Det bör utformas mål för tandläkarexamen som är möjliga att följa upp och utvärdera. En kvalitetssäkring bör ske av utbildningen. Ett närmare samarbete bör ske med avnämarna, dvs. folktandvården och privattandvården, om utformningen av utbildningen. Inskolningen i arbetslivet får som i andra yrken ske på arbetsplatsen. Vi förutsätter att tandläkaren får en systematisk inträning under handledning. Vi tror att det kommer att öka möjligheterna för nyutexaminerade tandläkare att få anställning inom folktandvården eller privattandvården om avsikten är att tandläkaren skall stanna kvar på arbetsplatsen och inte enbart tillbringa ett AT-år där. Genom tandvårdsförsäkringen finansierar staten en väsentlig del av de samlade tandvårdskostnaderna. Det är mot denna bakgrund rimligt att ställa vissa krav på de vårdgivare som skall anslutas till försäkringen. Ett sådant krav är att det vid varje klinik där tandläkaruppgifter utförs bör finnas minst en tandläkare med erfarenhet av praktisk klinisk verksamhet. För att få en anslutning till tandvårdsförsäkringen med rätt att arbeta som ensam tandläkare vid en mottagning bör tandläkaren således kunna dokumentera att han/hon har fått en kvalitativt tillfredsställande praktisk klinisk yrkesträning under handledning i underordnad ställning under ett år. Närmare förutsättningar för innehållet i och formerna för denna yrkesträning bör utarbetas av Riksförsäkringsverket och Social- styrelsen. Frågan bör behandlas under det fortsatta beredningsarbetet med den proposition som vi avser att förelägga riksdagen under våren 1994 med de lagförslag som krävs för ett förändrat ersättningssystem för vuxentandvården. Förslag till behövliga ändringar i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. samt övergångsbestämmelser kommer också att presenteras under våren 1994. Regeringen kommer under utbildningshuvudtiteln att redovisa synpunkter på bl.a. dimensioneringen av tandläkarutbildningen. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.bemyndigar regeringen att fatta nödvändiga beslut med anledning av vad som anförs i avsnittet Utvecklingen inom läkemedelsområdet om att Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god läkemedelsförsörjning upplöses, 2.godkänner det som regeringen i anslutning till avsnittet Tandvård förordar om förutsättningarna för en tandläkare att få legitimation. C 1. Bidrag till hälso- och sjukvård 1993/94 Anslag 1 211 332 000 1994/95 Förslag 779 350 000 Från detta anslag betalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i enlighet med en överenskommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för år 1994. Vidare betalas från anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster som uppkommit på grund av myndighets ingripande för att förhindra spridning av smittsam sjukdom. Bestämmelserna om detta finns bl.a. i förordningen (1956:296) om ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom och lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen (1989:301) för läkemedel m.m. vid behandling för en samhällsfarlig sjukdom betalas också ut från detta anslag, liksom även kostnader för patientförsäkring och vissa skadeersättningar. Bidrag enligt avtal till vissa pensionskostnader på närmare 86 miljoner kronor årligen som utgått från anslaget har slutbetalts under budgetåret 1993/94. Riksförsäkringsverket Enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare handläggs ärenden om sådan ersättning av försäkringskassorna. Ersättningar till smittbärare har under budgetåret 1992/93 betalats ut med inte fullt 3,9 miljoner kronor. De smittsamma sjukdomar som föranlett ersättning är främst salmonella och shigella. Riksförsäkringsverket uppskattar medelsbehovet för ändamålet för budgetåret 1994/95 till 4 450 000 kronor. Regeringens överväganden Betydande förändringar i statsbidragssystemet fr.o.m. år 1993 i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345; prop. 1992/93:150 bil. 4, bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447) har lett till att rundgången av medel mellan stat och landsting begränsats. Ramen för de medel som fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen såsom bidrag till hälso- och sjukvården har därigenom minskat. Regeringen har i proposition 1993/94:75 lagt fram förslag om arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. I propositionen lämnas bl.a. en redovisning av en överenskommelse som har träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen m.m. Av denna framgår bl.a. att den allmänna sjukvårdsersättningen avses bli omvandlad fr.o.m. den 1 juli 1994 till ett statsbidrag till hälso- och sjukvård, som emellertid fortfarande utges enligt samma fördelningsmodell. Såsom närmare redogörs för i prop. 1993/94:75 skall vid fördelningen av den för år 1994 fastställda ramen, som i enlighet med riksdagens beslut omfattar 2 703 miljoner kronor, sammanlagt 772 miljoner kronor avses för de ändamål som framgår av följande sammanställning. 79 Vissa statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen för år 1994 Ändamål Totalbelopp milj.kr Bidrag till hälso- och sjukvård 700,0 Särskild ersättning för psykoterapeutisk 39,5 verksamhet Särskild ersättning för informationsförsörjning och 21,0 produktkontroll Särskild ersättning till Centrum för epidemiologi 5,0 och social analys Särskild ersättning för handledning av 0,5 kiropraktorer Särskild ersättning för vissa patientöverföringar 0,25 Särskild ersättning för rikssjukvård för 5,75 HIV-smittade Summa 772,0 Med utgångspunkt i överenskommelsen beräknar regeringen anslagsbehovet under förevarande anslag för budgetåret 1994/95 till 772 miljoner kronor till de ändamål, som har angivits i tabellen. Riksförsäkringsverket har uppskattat medelsbehovet för ersättning till smittbärare för budgetåret 1994/95 till 4 450 000 kronor. Från detta anslag betalas också ut ersättningar enligt förordningen (1956:296) om ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom. Vidare kan kostnader enligt smittskyddsförordningen (1989:301) för läkemedel m.m. vid behandling för en samhällsfarlig sjukdom ersättas från detta anslag. Regeringen beräknar det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1994/95 för ersättning till smittbärare m.m. till 6 miljoner kronor. För kostnader för patientförsäkring och ersättningar för vissa skador enligt Socialdepartementets beslut beräknas oförändrat 1 350 000 kronor. Sverige medverkar i EG:s program mot cancer. Medel till detta har tidigare beräknats under detta anslag. Fr.o.m. budgetåret 1994/95 beräknas emellertid medel till ändamålet under det för regeringskansliet gemensamma anslaget under första huvudtiteln. Det sammanlagda medelsbehovet under detta anslag beräknas till 779 350 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 779 350 000 kronor. 80 C 2. Insatser mot aids 1992/93 Utgift 192 389 991Reservation9 424 361 1993/94 Anslag 185 220 000 1994/95 Förslag 185 220 000 Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att bekämpa spridningen av det virus, humant immunbrist virus (hiv), som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome - förvärvad immunbrist). Aids utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan. Infektion av hiv hänförs enligt smittskyddslagen (1988:1472) till de anmälningspliktiga sjukdomar som är samhällsfarliga. Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av hiv/aids har antagits av riksdagen på grundval av prop. 1987/88:79 om åtgärder mot aids (bet. 1987/88:SoU10, rskr. 1987/88:165). Handlingsprogrammet innefattar information till allmänheten och särskilda grupper med s.k. riskbeteende. Det omfattar vidare stöd till förebyggande insatser inom narkomanvård och kriminalvård, psykosocial stödverksamhet samt stöd till samhällsvetenskapligt orienterad och medicinsk forskning. Bidrag till nämnda forskning lämnas dock inte från detta anslag utan dels från anslaget G 18. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, dels från det under utbildningsdepartementets verksamhetsområde upptagna anslaget till Medicinska forskningsrådet. Från förevarande anslag lämnas också ett extra bidrag, som utgår främst till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men även till andra huvudmän. Genom bidraget, som har avsetts att utgå under en övergångstid, ges stöd till det preventiva arbetet inom de landsting och kommuner där det är särskilt viktigt att åtgärder vidtas mot hiv-smittan. Sverige deltar även i det internationella arbetet med att bekämpa aids. Den del av medlen som avser information och stöd till psykosocialt arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras av Folkhälsoinstitutet. Institutet ansvarar också för fördelningen av det extra bidraget i form av stöd till kommuner och landsting. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd för aidsfrågor, som har en rådgivande funktion. Socialstyrelsen disponerar medel från anslaget för att utveckla en offensiv narkomanvård. Folkhälsoinstitutet Folkhälsoinstitutet framhåller att det utökade samarbetet i Europa kan komma att ställa nya krav på det svenska hiv-förebyggande arbetet och på formerna för samarbetet med andra europeiska länder. Den svenska aids-policyn ses över inom Folkhälsoinstitutet bl.a. mot bakgrund av ett eventuellt medlemskap i EU samt EES-avtalets innebörd för det svenska hiv-förebyggande arbetet. 81 Beträffande stödet till frivilligorganisationer har Folkhälsoinstitutet intentionen att övergå från årliga bidrag till samarbetsavtal, som löper över 2-3 år. Folkhälsoinstitutet utgår från att det hiv-preventiva arbetet skall pågå under budgetåret 1994/95 i ungefär samma omfattning som hittills i landet. Det behövs därvid centralt initierade insatser från institutet. Huvuddelen av den operativt förebyggande verksamheten bedrivs dock inom landsting och kommuner samt genom olika organisationer. Institutets program som gäller hiv/aids har till huvudsaklig inriktning att förmedla kunskap, att motverka spridning av hiv/aids och att motarbeta diskriminering av hiv-smittade. Under budgetåret 1994/95 bör insatserna enligt Folkhälsoinstitutets mening inriktas mot målgrupperna ungdomar, invandrare och flyktingar, män som har sexuella kontakter med andra män samt hiv-positiva och deras närstående. Dessutom kommer målgruppen kvinnor att uppmärksammas mot bakgrund av institutets särskilda kvinnosatsning. Härutöver bör bl.a. genomföras massmediala aktiviteter, som riktar sig till allmänheten. Institutet betonar också vikten av att effekten av de preventiva åtgärderna följs upp och utvärderas genom olika studier. Socialstyrelsen Socialstyrelsen har den övergripande tillsynen över smittskyddsarbetet och följer fortlöpande utvecklingen av infektionssjukdomarna, främst de samhällsfarliga, såsom bl.a. hiv-infektionens spridning, samt behovet av testning, rådgivning, diagnostik, medicinsk vård och behandling, omvårdnad och psykologiskt stöd inom speciellt hiv/aidsområdet. Hiv-arbetet är emellertid en integrerad del i övriga smittskyddsfrågor. En viktig funktion i smittskyddsarbetet och smittskyddsläkarorganisationens verksamhet är samordning och utvärdering. Styrelsen avser att använda 2 miljoner kronor av tillgängliga medel för att stödja detta arbete genom utveckling av kvalitetssäkerhetsmodeller, främst avseende kunskapsförmedling i det regionala smittskyddsarbetet. Socialstyrelsen föreslår att styrelsen får disponera oförändrat 23,5 miljoner kronor från anslaget under budgetåret 1994/95 för en utveckling av narko- manvården. Regeringens överväganden WHO räknar med att antalet smittade av hiv-infektion kommer att öka från ca 14,8 miljoner i dag till minst 40 miljoner år 2000. Vid årsskiftet 1992/93 hade aids drabbat ca 2,5 miljoner människor i världen. År 2000 uppskattas antalet dittills inträffade aids-fall i världen till totalt 10 miljoner. Även om det i Sverige fanns 3 515 anmälda fall av hiv-smitta och hittills 860 anmälda aids-fall i juli 1993, vilket i det globala perspektivet är relativt sett få fall, är hiv-epidemin inte under kontroll. Den omfattande internationella smitt- spridningen i kombination med ökat resande över landets gränser och pågående invandring till Sverige innebär en risk för fortsatt smittspridning i Sverige. Man får räkna med att hiv kommer att finnas kvar i vårt samhälle under mycket lång tid, kanske under flera generationer. Detta måste vara utgångspunkten för det förebyggande arbetet. Folkhälsoinstitutet, till vilket knutits ett rådgivande råd för aidsfrågor, har den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att begränsa spridningen av hiv/aids. Regeringen finner att fortsatta insatser mot hiv-smittan är nödvändiga. Insatserna måste inriktas på att motverka smittspridningen på både lång och kort sikt och därvid främst bygga på de lokala aktiviteterna. Även om insatserna mot hiv/aids alltmer har integrerats som en del av de ordinarie samhällsorganens reguljära verksamhet finns det fortfarande ett starkt behov av att från centralt håll initiera förebyggande insatser. Samverkan mellan myndigheter, kommuner, landsting och frivilligorganisationer bör därvid utvecklas vidare. Många intresseorganisationer gör betydelsefulla insatser. Stödet till organisationernas arbete bör fortsätta under budgetåret 1994/95. Spridningen av hiv bland injektionsmissbrukare har mötts med en kraftfull förstärkning av insatserna inom narkomanvården. Samtidigt är hiv-situationen bland narkotikamissbrukare i Sverige förhållandevis gynnsam vid en internationell jämförelse. Den 30 juni 1993 förelåg totalt 648 anmälningar om hiv-smitta bland narkotikamissbrukare i Sverige. Antalet nyanmälda smittade har minskat och uppgår nu till i genomsnitt två till tre per månad. Antalet aids-diagnoser ökar däremot. T.o.m. den 30 juni 1993 har sammanlagt 70 anmälningar om aids bland narkotikamissbrukare gjorts. Fortsatt stöd bör utgå till en offensiv narkomanvård. Centrala initiativ behövs för att utveckla den långsiktiga vården av tunga narkotikamissbrukare. De insatser inom narkomanvården som bekostas från detta anslag skall därvid ha till huvudsakligt syfte att begränsa spridningen av hiv/aids. Målet är att nå samtliga missbrukare för provtagning, avgiftning, vård och behandling. Regeringen beräknar ett oförändrat anslag till insatser mot aids för budgetåret 1994/95 eller 185 220 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 185 220 000 kronor. 82 C 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.i krig 1992/93 Utgift 180 544 0931 1993/94 Anslag 164 300 000 1994/95 Förslag 167 916 000 1 Anslagen Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig och Driftkostnader för beredskapslagring m.m. Från anslaget bekostas utgifter för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig. Funktionen omfattar förutom den civila hälso- och sjukvården även socialtjänsten samt miljö- och hälsoskyddet i krig. Anslaget ingår i den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del. De övergripande målen för funktionen har lagts fast genom 1992 års försvarsbeslut (prop.1991/92:102, bet.1991/92:FöU12, skr.1991/92:337). Socialstyrelsen är funktionsansvarig myndighet. Socialstyrelsen Inriktningen i verksamheten följer 1992 års försvarsbeslut. Funktionens långsiktiga planering redovisas av Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) i programplanen för det civila försvaret 1994/95 - 1998/99. De beredskapsåtgärder som planeras under budgetåret 1994/95 syftar till att i första hand verka vid strategiskt överfall och angrepp efter politisk förvarning. För att hälso- och sjukvården skall fungera vid ett strategiskt överfall krävs främst satsningar på funktionssäkerhet, kompetenshöjande åtgärder, ledningsförmåga samt sambands- och kommunikationsmöjligheter. Medelsbehovet för budgetåret 1994/95 ligger inom den av regeringen anvisade ekonomiska planeringsramen för det civila totalförsvaret, som fördelats av ÖCB. För budgetåret 1994/95 begärs 164 miljoner kronor och därutöver vissa bemyndiganden. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som enligt 1992 års försvarsbeslut gäller för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig. Resurser: Ramanslag 1994/95 167,9 mkr Resultatbedömning Socialstyrelsen har i en särskild återrapportering enligt regleringsbrev redo- visat vidtagna och planerade åtgärder avseende funktionen hälso- och sjukvård, miljö- och hälsoskydd samt socialtjänst. Av redovisningen framgår bl.a. att planerna för beredskapslagringen har justerats med hänsyn till ändrade planeringsförutsättningar enligt 1992 års försvarsbeslut. Upphandling enligt gällande lagringsmål avseende läkemedel, inklusive infusionsvätskor, och sjukvårdsmateriel kommer att vara genomförd budgetåret 1994/95. Socialstyrelsen har vidare gett planeringsinriktningar till civilbefälhavarna avseende den civila hälso- och sjukvården i krig. Inriktningen som bl.a. omfattar krav på regional operations- och vårdkapacitet har tagits fram i samråd med Överbefäl- havaren och respektive civilbefälhavare. I samverkan med de senare skall den nya planeringsinriktningens inverkan på hälso- och sjukvårdens krigsorganisation följas upp så att erforderlig omfördelning kan göras av främst beredskapslagrad s.k. varaktig sjukvårdsutrustning. I fråga om personalförsörjningen har försvarsmaktens behov av civil hälso- och sjukvårdspersonal till stor del tillgodosetts. Omfördelning av hälso- och sjukvårdspersonal mellan civilområden kommer att göras när sjukvårdshuvudmännens analyser av den nya planeringsinriktningen är klar våren 1994. Arbete har vidare inletts att i det s.k. Integer-registret inkludera primärkommunernas hälso- och sjukvårdspersonal. Styrelsen har utarbetat allmänna råd vad gäller skyddet mot biologiska stridsmedel för det civila försvaret. Projektet "Vårdprinciper i krig" är under slutförande. Hittills har elva av femton rapporter getts ut. Rapporterna skall ligga till grund för styrelsens allmänna råd i denna fråga. Inom ramen för Socialstyrelsens huvudprogram Aktiv uppföljning har vissa specialfrågor studerats i vissa län, bl.a. socialtjänstens roll i katastrofplaneringen samt hur den s.k. Ädelreformen har beaktats i beredskapsplaneringen. Projektet "Socialtjänst i katastrof, kris och krig", som slutförs under budgetåret 1993/94, skall utgöra underlag för allmänna råd till kommunernas beredskapsplanering och utbildning härför. Socialstyrelsens redovisning visar att verksamheten för funktionen har förbättrats och bedrivs med en sådan inriktning att de verksamhetsmål som hittills funnits uppsatta kan nås senast vid försvars- eller program- planeperiodens slut. Regeringen anser det av väsentlig vikt att arbetet med att förbättra möjligheterna att bedöma förmågan hos totalförvarets civila del under kriser och i krig prioriteras även i den fortsatta planeringen. Hit hör också att utveckla informationssystem för styrning av tillgången av sjukvårdsförnödenheter samt att i detta sammanhang ta fram beslutsunderlag för ransonering eller reglering avseende den civila hälso- och sjukvården i krig. Regeringen biträder i huvudsak socialstyrelsens förslag till anslagsberäkning för nästa budgetår. 83 Slutsatser Inriktningen av den civila hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt hälsoskyddet i krig har t.o.m. budgetåret 1996/97 lagts fast i 1992 års försvarspolitiska beslut (prop. 1991/92:102, kapitel 5, bet.1991/92:FöU12, skr.1991/92:337). De riktlinjer som därvid lades fast bör gälla även för budgetåret 1994/95. Ramanslaget har beräknats efter följande budget. Budget 1993/94 1994/95 1.Investeringar i beredskapslager m.m. 85 400 000 85 000 000 2 Utbildning m.m. 20 000 000 20 400 000 3.Drift och underhåll av beredskapslager m.m. 35 300 000 38 300 000 4.Ersättning till sjukvårds- huvudmännen m.m. 23 600 000 24 216 000 Summa 164 300 000 167 916 000 Sammantaget beräknas anslaget till 167,9 miljoner kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 167 916 000 kronor. C 4. Bidrag till Spri 1992/93 Utgift 40 656 702 1993/94 Anslag 26 300 000 1994/95 Förslag 26 900 000 Från anslaget utgår statens bidrag till Spri. Spri är hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut. Huvudmän för institutet är staten och Landstingsförbundet. Staten svarar för hälften av finansieringen av Spri. Staten och Landstingsförbundet har den 18 juni 1992 träffat ett avtal om Spri för perioden 1993 - 1995. Det nya avtalet innebär en tydligare markering av att tyngdpunkten i Spris verksamhet skall ligga i ett långsiktigt och kvalificerat utvecklingsarbete. Spri skall främst arbeta med frågor som rör kvalitet, effektivitet och produktivitet samt informationssystem och datorisering inom vården. En utvärdering av Spris verksamhet skall vara avslutad senast den 1 september 1994. Ägarna skall enligt överenskommelsen om finansiering dels tillskjuta vissa medel i basfinansiering, dels medel för uppdrag till Spri. Medel för uppdrag till Spri kommer att beräknas under anslagen F 3. Socialstyrelsen och F 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik. Regeringens överväganden Enligt överenskommelsen om finansieringen av Spri skall staten i basfinansiering för åren 1994 och 1995 tillskjuta 26,6 resp. 27,2 miljoner kronor. Anslaget för budgetåret 1994/95 bör således beräknas till 26 900 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Spri för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 26 900 000 kronor. C 5. Bidrag till WHO 1993/94 Anslag 29 800 000 1994/95 Förslag 29 800 000 Från detta anslag bekostas Sveriges bidrag till världshälsoorganisationens (WHO) verksamhet. Regeringens överväganden Samarbetet med WHO utgör en mycket viktig del av den internationella verksamheten inom hälso- och sjukvården. Som en grundläggande förpliktelse skall Sverige betala visst bidrag till WHO:s verksamhet. Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 för Sveriges bidrag till WHO till 29 800 000 kronor. Detta belopp kan emellertid komma att förändras till följd av ändringar i WHO:s budget och valutakurser. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 29 800 000 kronor. C 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar 1992/93 Utgift 3 963 000 1993/94 Anslag 2 591 000 1994/95 Förslag 2 591 000 Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbi- verkningar. Bidraget lämnas till driften av de operativa delarna av verksamheten vid världshälsoorganisationens enhet för läkemedelsbiverkningar (WHO Drug Monitoring Centre) som genom ett avtal mellan WHO och regeringen år 1978 fördes över till Sverige. Verksamheten bedrivs av stiftelsen WHO Collaborating Centre for International Drug Monitoring. Styrelsen för stiftelsen Under perioden juli 1992 - juni 1993 ingavs och bearbetades 170 280 biverknings- rapporter vilket är den högsta siffra som hittills har noterats. Databasen innehöll vid budgetårsskiftet 1,2 miljoner fallrapporter. Styrelsen konstaterar att WHO-programmet fortsatt att utvecklas och utvidgas och att WHO-centret genom olika åtgärder svarar upp mot den ökande efterfrågan av service. Den medvetna satsning som gjorts för att göra WHO-centret, dess verksamhet och kompetens känd både nationellt och internationellt har medfört att centret fått en etablerad position och betydande möjligheter till inflytande över utvecklingen inom biverkningsområdet. Styrelsen anser att nödvändig expansion av verksamheten kan finansieras genom fortsatt intäktsökning från de kommersiella aktiviteterna förutsatt fortsatt bidrag från WHO med USD 5 000 och oförändrat anslag från statsbudgeten. Regeringens bedömning Regeringen gör bedömningen att ett fortsatt bidrag till WHO-enheten skall utgå med oförändrat belopp för budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 591 000 kr. C 7. Bidrag till husläkarsystem 1993/94 Anslag 200 000 000 1994/95 Förslag 200 000 000 Från detta anslag utbetalas det särskilda statsbidrag för vissa insatser i samband med att ett husläkarsystem enligt vissa nationella grundprinciper införs i hela landet med början den 1 januari 1994 (prop. 1992/93:160, bet. 1992/93:SoU22, rskr. 1992/93:355). Större delen av det särskilda statsbidraget lämnas i form av ett stimu- lansbidrag till sjukvårdshuvudmännen för vissa kostnader som dessa får i samband med husläkarsystemets införande. Det gäller bl.a. kostnader för information till och förteckning av befolkningen samt fortbildning (handledd tjänstgöring inom olika kliniker) av andra specialister än specialister i allmänmedicin för att de förstnämnda skall uppnå kompetens som husläkare. Andra extrakostnader i samband med att reformen genomförs kan uppstå i form av t.ex. vissa lokalkostnader, temporära produktionsbortfall eller dubbelkapacitet. En överenskommelse har träffats mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen om hur detta stimulansbidrag skall fördelas mellan huvudmännen. Från anslaget betalas också ut medel för den teoretiska utbildning, främst s.k. specialistkompetenskurser, som kan komma i fråga för att andra specialister än specialister i allmänmedicin skall kunna komplettera sina kunskaper för att uppnå husläkarkompetens. För närvarande saknas i stort sett relevant information om prestationer, effekter och kostnader inom primärvården. Det är också svårt att få fram uppgifter om vårdkonsumtion i olika åldrar och i skilda delar av landet. Det är nödvändigt att denna brist på information undanröjs. Därför är det angeläget att det pågående arbetet med att utveckla system för kvalitetssäkring och verksamhetsredovisning intensifieras. En inte oväsentlig del av det särskilda statsbidraget används också till att stimulera och utveckla informations- försörjning och kvalitetssäkring inom primärvården och anknyta detta till husläkarsystemets införande. Vidare betalas från anslaget kostnader för Husläkardelegationens arbete. Samtidigt med frågan om att införa ett husläkarsystem behandlades även frågan om förskrivningsrätt för distriktssköterskor. Från anslaget betalas också ut det statliga stimulansbidrag som lämnas för att anordna viss utbildning för distriktssköterskor. Den utbildning som avses gäller den kompletterande utbildning i läkemedelslära som är nödvändig för att distriktssköterskor skall få möjlighet att förskriva vissa läkemedel. Regeringens överväganden Att införa ett husläkarsystem är en omfattande och viktig hälso- och sjukvårdsreform. Skyldigheten att erbjuda landets invånare en husläkare, liksom finansieringen av denna, åvilar sjukvårdshuvudmännen. Staten bör dock ha ett kostnadsansvar för vissa utbildningsinsatser. Staten har också stort intresse av att kunna bedriva en aktiv tillsyn, följa verksamhetens utveckling och bedöma dessa effekter. För att underlätta såväl genomförandet av husläkarreformen som att säkerställa att verksamheten får en hög och jämn kvalitet i hela landet bör staten bidra med vissa tidsbegränsade statliga stimulansåtgärder för de ändamål som vi tidigare redovisat. Vi föreslår att medel till dessa utgifter för budgetåret 1994/95 beräknas till 200 miljoner kronor. 84 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till husläkarsystem för budgetåret 1994/95 anvisar ett reser- vationsanslag på 200 000 000 kronor. 85 D. Omsorg om äldre och personer med funktionshinder Mål och inriktning för äldreomsorgen Målen för äldreomsorgen är * att människor på äldre dagar skall kunna känna sig trygga och veta att de får den omsorg de behöver. * att äldre själva skall få bestämma över sin livssituation och få behålla sin integritet och valfrihet även när vårdbehoven blir omfattande. Dessa övergripande mål skall vara vägledande både för planeringen av äldreom- sorgen och i det dagliga omsorgs- och vårdarbetet. Insatser för äldre med stora omsorgs- och vårdbehov måste fortsätta utvecklas liksom kvalitet och innehåll i verksamheten. Insatser från anhöriga, närstående och den frivilliga sektorn har en mycket stor betydelse för den samlade omsorgen om äldre och människor med funktionshinder. Stödet till denna informella omsorgssektor måste utvecklas. Under 1980-talet har hemtjänsten utvecklats kraftigt vad avser mängden arbets- timmar. År 1982 uppgick antalet hemtjänsttimmar till ca 50 miljoner och år 1992 hade antalet ökat till drygt 100 miljoner timmar. Antalet personer som får hemtjänst har minskat och ålderssammansättningen hos dem som får hjälp har för- ändrats. Mellan åren 1982 och 1992 minskade antalet hjälptagare från ca 350 000 till drygt 270 000 varav knappt 12 % är under 65 år. I mitten av 1970-talet hade en fjärdedel av ålderspensionärerna hemtjänst och motsvarande andel år 1992 var ca 16 %. År 1982 utgjorde gruppen 80-åringar och äldre 37 % av samtliga vårdtagare och år 1992 uppgick 80-åringarnas andel till 55 %. Under den senaste tioårsperioden har det skett en omfördelning av hjälpinsatser mot de allra äldsta och mot dem som har omfattande vårdbehov. En stor andel, 40 % av samtliga hjälptagare, får relativt liten hjälpinsats. Denna grupp har minskat något under senare år och andelen äldre med omfattande insatser har ökat. De äldsta, över 80 år, utgör en växande andel bland dem som får omfattande insatser. Hemtjänstinsatser på mer än 120 timmar per månad går till en relativt liten andel av vårdtagarna, ca 4 %, vilket dock innebär att merparten av de totala insatserna fördelas på den mindre andel av dem som behöver omfattande hjälp. Ett ytterligare mått på ökade insatser och vårdtyngd är antalet som får hjälp kvällar och nätter. I november 1988 fick knappt 13 % av samtliga hjälptagare sådan hjälp mot drygt 20 % 1992. Den andel av befolkningen som får hemtjänst skiftar avsevärt mellan kommunerna. I åldersgruppen 65-79 år finns det kommunvariationer mellan 4,6 och 23,8 % avseende andelen som har insatser från hemtjänsten. För åldersgruppen över 80 år skiljer andelen mellan 25,9 och 64,1 %. År 1991 fanns ca 120 000 platser/bostäder i särskilda boendeformer inklusive de från landstingen övertagna sjukhemsplatserna. Antalet platser ökade totalt fram till mitten på 1980-talet och minskade därefter fram till början på 1990-talet. Under åren 1991 och 1992 tillkom genom de statliga stimulansbidragen 7 900 platser i särskilda boendeformer varav 5 700 i gruppbostäder för personer med åldersdemens. Enligt Socialstyrelsens rapport, Särskilda boendeformer för äldre och funktionshindrade, planerar kommunerna under åren 1992-1995 genom ombyggnad och nybyggnad att tillskapa 21 000 platser/lägenheter i särskilda boendeformer av vilka ca 15 000 utgör en faktisk nettoökning. Färdtjänsten är ett komplement till de allmänna kommunikationerna och har stor betydelse för äldre och handikappade som har svårigheter att förflytta sig. Färdtjänsten är den service inom socialtjänsten som omfattar flest personer och nästan en fjärdedel av alla över 65 år hade färdtjänsttillstånd år 1992. Totalt hade 436 000 personer tillstånd detta år varav 16 % är under 65 år. Antalet personer med färdtjänsttillstånd har minskat under de senaste tre åren liksom antalet färdtjänstresor. Servicelinjer har byggts ut snabbt under senare år och utgör ett viktigt komplement till färdtjänsten och den övriga kollektivtrafiken. 32 % av resorna gjordes av personer med färdtjänsttillstånd. År 1992 fanns det 125 servicelinjer i 47 av landets kommuner och av dessa var 30 nytillkomna under år 1991. Vidtagna och planerade åtgärder för äldreomsorgen Den s.k. Ädel-reformen genomfördes den 1 januari 1992. Genom reformen gavs kommunerna en i socialtjänstlagen (1980:620) fastlagd skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för de äldre som behöver det. Kommunerna blev också skyldiga att inrätta bostäder med särskild service för personer med funktionshinder. Det samlade ansvaret innebar att kommunerna fr.o.m. år 1992 övertog ansvaret för drygt 500 enheter för långtidssjukvård med sammanlagt 31 000 vårdplatser liksom ett betalningsansvar för ytterligare 3 400 platser för somatisk långtidssjukvård. Ett särskilt betalningsansvar infördes också för medicinskt färdigbehandlade patienter inom somatisk korttidssjukvård och geriatrisk vård. Kommunerna övertog också ansvaret för dagverksamheter, sjukvårdsinsatser i särskilda boendeformer för service och vård samt gavs en befogenhet att svara för hemsjukvården i ordinärt boende. Under åren 1991-1995 avses ett statligt stimulansbidrag om 2 miljarder kronor utgå med syfte att tillskapa gruppbostäder för bl.a. personer med åldersdemens. Ytterligare 1 miljard kronor avses utgå under åren 1992-1996 för utveckling av miljön på sjukhemmen och för att bygga nya äldrebostäder. Regeringen uppdrog hösten 1991 åt Socialstyrelsen att under en femårsperiod kontinuerligt följa och utvärdera Ädel-reformen med hänsyn till innehåll, kvalitet, kostnader och genomförande. I oktober 1993 överlämnade Socialstyrelsen rapporten Utvärdering av Ädel-reformen - Årsrapport 1993:8. Regeringen har i propositionen 1993/94:121 Kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård m.m. lämnat en redovisning av Ädel-reformens första ett och ett halvt år. Sammanfattningsvis framgår av Socialstyrelsens rapport att det allmänna omdömet om reformen är positivt och att genomförandet varit betydligt mindre problemfyllt än befarat. Förväntningarna på reformen har i många avseenden infriats även om ännu många delar återstår att utveckla. Hösten 1991 fick Socialstyrelsen vidare i uppdrag att i samarbete med Boverket följa upp och beskriva utvecklingen avseende särskilda boendeformer för äldre och handikappade. Inom ramen för detta uppdrag skall Socialstyrelsen årligen avrapportera hur de särskilda stimulansbidragen utnyttjas och hur fördelningen sker mellan olika särskilda boendeformer och målgrupper. En mer utförlig redogörelse för uppdraget och dess resultat lämnades i den tidigare nämnda propositionen om Kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård m.m. Betalningsansvarskommittén (S 1991:16) överlämnade i juni 1993 slutbetänkandet Ett år med betalningsansvar (SOU 1993:49). På grundval av kommitténs betänkande har regeringen i proposition 1993/94:121 föreslagit vissa förändringar i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Enligt riksdagens beslut (prop. 1992/93:129, bet. 1992/93:SoU12, rskr. 1992/93:132) får kommunerna fr.o.m. den 1 mars 1993 ta ut avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende. Avgifterna skall vara skäliga och får inte överstiga kommunens självkostnad. De skall vidare bestämmas så att den enskilde får kvar tillräckliga medel för sina personliga behov. Regeringen uppdrog i april 1993 åt Socialstyrelsen att noga följa utvecklingen och utformningen av kommunernas avgiftssystem inom äldre- och handikappomsorgen. Socialstyrelsen redovisade i juni 1993 en delrapport och avlämnade i början på december 1993 en slutrapport av uppdraget. Socialstyrelsen har i sitt arbete funnit tecken som tyder på att utvecklingen på vissa områden inte följer den som regering och riksdag förutsatte vid besluten om de nya reglerna. Bl.a. är den kommunala variationen stor avseende avgiftsuttag, ett fåtal kommuner har fastställt ett särskilt avgiftstak och knappt hälften har utarbetat regler för individuell jämkning av avgifterna. I propositionen om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen framhölls betydelsen av att kommunerna tar hänsyn till samboendes ekonomiska situation i de fall den ena maken flyttar till en särskild boendeform. Socialstyrelsens material tyder på att kommunerna tillämpar olika beräkningsgrunder och har olika praxis för makar med delat boende. Enligt Socialstyrelsen kan det finnas skäl att överväga vissa justeringar i framförallt tillämpningen av reformen i syfte att bättre ansluta till den ursprungliga avsikten. Regeringen avser att ta initiativ till en överläggning med Svenska kommunförbundet för att, mot bakgrund av Socialstyrelsens rapport, diskutera tillämpningen av avgiftsreglerna. Med anledning av det Europeiska Äldreåret 1993 tillsatte regeringen hösten 1992 en särskild kommitté med uppgift att följa och samordna aktiviteter under året med särskild betoning på temat Solidaritet mellan generationerna. Kommittén har nyligen avlämnat delbetänkandet Borta bra men hemma bäst? Fakta om äldre i Europa (SOU 1993:111). 112 Mål och inriktning för handikappolitiken Utgångspunkten för handikappolitiken är uppfattningen om alla människors lika värde och lika rätt. Innebörden av detta är att personer med funktionshinder skall beredas möjligheter att som andra vara med i samhällsgemenskapen och delta i olika aktiviteter. Strävan är att personer med funktionshinder - precis som andra medborgare - skall ges möjligheter att få en god utbildnig, ha ett förvärvsarbete, ha ett tryggt och värdigt boende, delta i olika fritids- och kulturaktiviteter osv. Målet för handikappolitiken är att uppnå full delaktighet och jämlikhet. Ansvaret för att detta mål kan infrias åvilar hela samhället, men ytterst staten, kommunerna och landstingen. Under senare årtionden har betydande förbättringar åstadkommits i stödet till personer med funktionshinder. Dessa förbättringar har uppnåtts genom en kombination av en generell välfärdspolitik, särskilt inriktade handikappolitiska insatser och åtgärder för att förbättra tillgängligheten i samhället. I ett internationellt perspektiv kan också konstateras att de svenska insatserna inom handikappområdet är väl utbyggda och att de håller en hög kvalitet. Även i framtiden kommer dessa tre element - en generell välfärdspolitik, särskilt inriktade handikappinsatser och åtgärder för att uppnå ökad tillgänglighet - att utgöra grundstenarna i handikappolitiken. Handikapporganisationernas aktiva medverkan har varit en viktig förutsättning för de förbättringar som åstadkommits. Organisationernas arbete har påverkat både synen på handikapp och utformningen av de olika stödsystemen inom området. Det är viktigt att handikapporganisationerna ges rimliga ekonomiska villkor att bedriva sitt arbete såväl på central nivå som lokalt och regionalt. Trots de reformer som genomförts inom handikappområdet under de senaste decennierna är personer med funktionshinder alltjämt eftersatta i viktiga avseenden. Det gäller i hög grad för kvinnor med funktionshinder. Att förbättra livsvillkoren för personer med funktionshinder måste därför betraktas som en av de allra viktigaste uppgifterna inom välfärdspolitiken. Regeringen har mot den bakgrunden i årets regeringsförklaring lagt fast att 1994 års handikappreform skall följas upp med ytterligare reformförslag. Vidtagna och planerade åtgärder inom handikappområdet Stegvisa handikappreformer Regeringens insatser för att bygga ut och förbättra stödet till personer med funktionshinder har gjorts och kommer även fortsättningsvis att göras i olika steg. På förslag av regeringen beslutade riksdagen under år 1992 om viktiga förbättringar av det ekonomiska stödet till föräldrar med funktionshindrade barn. Förbättringarna avsåg dels en höjning av vårdbidraget till handikappade barn, dels förmånligare regler för det särskilda pensionstillägget till folkpension vid långvarig vård av ett sjukt eller handikappat barn. Som redan nämnts, spelar handikapporganisationerna en viktig roll i det handikappolitiska reformarbetet. Med anledning av förslagen i 1992 års budgetproposition beslutade riksdagen om ett kraftigt utökat statligt stöd till handikapporganisationerna för budgetåret 1992/93. Statsbidraget höjdes då från ca 100 miljoner kronor till 130 miljoner kronor. Av statsfinansiella skäl har ytterligare höjningar inte varit möjliga. 1994 års handikappreform Med anledning av förslagen i regeringens proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade beslutade riksdagen i maj 1993 om förbättrade stöd- och serviceinsatser för personer med funktionshinder (bet. 1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321). Propositionen baseras främst på Handikapputredningens betänkande Handikapp - Välfärd - Rättvisa (SOU 1991:46). Det förbättrade stödet inom ramen för handikappreformen börjar genomgående att gälla den 1 januari 1994. Riksdagens beslut innebär bl.a. att en särskild rättighetslag för personer med funktionshinder har införts, lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Genom lagen ges bl.a. personer med utvecklingsstörning och personer med stora och varaktiga funktionshinder rätt till stöd- och serviceinsatser av olika slag. I samband med att LSS träder i kraft upphör lagen (1985:568) om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen) och lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl. (elevhemslagen) att gälla. Den nuvarande verksamheten med omsorger om utvecklingsstörda m.fl. enligt omsorgslagen skall, med undantag för insatsen rådgivning och annat personligt stöd, successivt föras över från landstingen till kommunerna. Överföringen skall vara slutförd senast den 31 december 1995. För personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig har en ny statlig ersättning införts, s.k. assistansersättning. Assistansersättningen är avsedd att täcka kostnader för personlig assistans och skall lämnas till personer som har behov av personlig assistans under mer än 20 timmar per vecka. Frågor om statlig assistansersättning administreras av de allmänna försäkringskassorna. Rätten till assistansersättning regleras i lagen (1993:389) om assistansersättning. Genom ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, har vidare sjukvårdshuvudmännen ålagts en skyldighet att erbjuda invånarna habilitering, rehabilitering och hjälpmedel. För att påskynda utvecklingen inom habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten samt inom hjälpmedelsförsörjningen har särskilda statliga stimulansbidrag inom områdena införts. Avsikten är att sammanlagt 1,8 miljarder kronor skall utges i stimulansbidrag till nämnda verksamheter under åren 1994 - 1997. Riksdagens beslut innebär också att stödet till små och mindre kända handikappgrupper byggs ut och samordnas. Inriktningen är att tillskapa ett flexibelt och dynamiskt system av olika kunskapscentrer, nätverk och resurspersoner på riks- och regionnivå som skall svara för att personer som ingår i dessa grupper får tillgång till kvalificerade specialistresurser. Socialstyrelsen har ålagts ett ansvar för särskilda informations- och uppföljningsinsatser inom området. I detta ansvar ligger bl.a. att bygga upp och administrera en särskild kunskapsbank med inriktning på små och mindre kända handikappgrupper. Genom ett tillägg i socialtjänstlagen (1980:620) har vidare kommunernas ansvar inom handikappområdet förtydligats. Lagändringen innebär att kommunerna fått en uttalad skyldighet att göra sig väl förtrogna med levnadsförhållandena för personer med funktionshinder och i den uppsökande verksamheten upplysa om socialtjänstens verksamhet inom handikappområdet. Kommunerna har vidare fått en skyldighet att planera sina insatser för personer med funktionshinder. Inom ramen för handikappreformen har landstingen genom ett tillägg i HSL fått en skyldighet att erbjuda döva m.fl. grupper tolktjänst för vardagstolkning. För att underlätta utbyggnaden av tolktjänsten har riksdagen beslutat om ett särskilt statsbidrag till verksamheten. Riksdagen har därutöver beslutat om utökade anslag till utbildningen för teckentolkar och tolklärare. Slutligen innebär 1994 års handikappreform även förbättringar i stödet till föräldrar med funktionshindrade barn. Bl.a. har föräldrar med funktionshindrade barn under 16 år som omfattas av LSS fått en rätt till tio kontaktdagar per år. Dessutom har föräldrar till barn som fyllt 16 år men inte 21 år och som omfattas av LSS fått rätt till tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från att förvärvsarbeta för att vårda barnet på grund av sjukdom hos barnet. I vissa fall kan föräldrapenning utges till dess barnet fyller 23 år. Som framhölls i propositionen om stöd och service till vissa funktionshindrade är det av stor betydelse att handikappreformen noga följs upp och utvärderas. Mot den bakgrunden uppdrog regeringen åt Socialstyrelsen i maj 1993 att följa upp och utvärdera de olika delarna av reformen. Genom beslut i september 1993 har regeringen uppdragit åt Socialstyrelsen att göra en särskild kostnadsuppföljning avseende handikappreformen. Den sammanlagda reformkostnaden för de nu nämnda förändringarna beräknades i prop. 1992/93:159 till 1,6 miljarder kronor. I årets budgetproposition har medelsbehoven med anledning av handikappreformen för första gången beräknats för helår. Handikapputredningens slutbetänkande Handikapputredningen har i sitt slutbetänkande Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) lagt fram ett stort antal förslag som syftar till att öka tillgängligheten inom olika samhällsområden för personer med funktionshinder. Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning över remissvaren har publicerats i en särskild departementsstencil (Ds 1993:95). Handikapputredningens slutbetänkande har i vissa delar redan utgjort underlag för bedömningar och förslag från regeringen. I propositionen 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg framhöll regeringen vikten av att forsknings- och utvecklingsarbetet om funktionshindrades villkor ytterligare stärks. I enlighet med vad Handikapputredningen framhöll pekades i forskningspropositionen särskilt på några områden som bör bli föremål för förstärkt forsknings- och utvecklingsarbete; habilitering för barn och ungdomar med komplicerade funktionshinder, studier om omfattningen av olika funktionshinder samt studier om samhällsekonomi och arbetslivets tillgänglighet. Ett ytterligare område som nämndes gäller forskning om sociala och miljömässiga faktorer och processer som leder till att funktionshinder blir handikapp. Handikapputredningen konstaterade i sitt arbete att det finns påtagliga brister i stora delar av beståndet i offentliga lokaler. I proposition 1992/93:150 Reviderad finansplan m.m. lämnade regeringen förslag om åtgärder för att stimulera till ökade s.k. ROT-insatser (reparation, ombyggnad och tillbyggnad). Med hänvisning till den bristande tillgängligheten uttalade regeringen i nämnda proposition att satsningen på reparationer, ombyggnader och tillbyggnader borde ge förutsättningar att åstadkomma en förbättrad tillgänglighet i skolor, daghem, ålderdomshem etc. Regeringen framhöll i propositionen att ROT-projekt som leder till ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder bör ges särskild uppmärksamhet vid prövningen av olika projektansökningar. Vidare har Arbetsmiljöfonden nyligen beslutat att inrätta ett särskilt program för analys- och utvecklingsinsatser inom området integrering av funktionshindrade personer i arbetslivet. I sammanhanget bör också påpekas att regeringen i propositionen om stöd och service till vissa funktionshindrade, i enlighet med vad Handikapputredningen föreslog i slutbetänkandet, lagt fram förslag om en utvidgad rätt till tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn. Som redan nämnts har en rätt införts för föräldrar till barn som fyllt 21 år (i vissa fall 23 år) och som omfattas av LSS, att få tillfällig föräldrapenning då föräldern avstår från förvärvsarbete för att vårda barnet på grund av sjukdom hos barnet. Slutbetänkandet i övriga delar bereds för närvarande vidare inom regeringskansliet. Vissa större frågeområden är föremål för ytterligare utredning i av regeringen särskilt tillkallade kommittéer eller bereds vidare i annan särskild ordning. I PBL-utredningen (M 1992:03) ingår således bl.a. frågan om tillgängligheten för funktionshindrade personer. Av kommittédirektiven framgår att utredningen skall göra en analys av vilka effekter de nuvarande bestämmelserna i plan-och bygglagen (1987:10) har fått i fråga om tillgängligheten för personer med funktionshinder. Utredningen skall i sina överväganden i tillgänglighetsfrågan ta del av de förslag som lagts fram i Handikapputredningens slutbetänkande. Ett betänkande av PBL-utredningen i bl.a. dessa delar beräknas avlämnas under våren 1994. 113 Regeringen har under hösten vidare beslutat om kommittédirektiv till en utredning om samordning av offentligt betalda resor (K 1993:06), den s.k. Samreseutredningen. Utredningens uppgift är att lägga fram förslag för att åstadkomma en bättre samordning i fråga om resor med kommunal färdtjänst och riksfärdtjänst, sjukresor samt resor med kollektiva färdmedel. Med utgångspunkt i vad Handikapputredningen förslog i sitt slutbetänkande skall Samreseutredningen bl.a. pröva möjligheterna att lagstifta om ett enhetligt huvudmannaskap för kommunal färdtjänst, riksfärdtjänst, sjukresor och kollektivtrafik. Ett väsentligt motiv för en förbättrad samordning är att öka tillgängligheten i kollektiva färdmedel för personer med funktionshinder. Utredningsarbetet skall vara slutfört vid årsskiftet 1994/95. I betänkandet Ett samhälle för alla föreslogs vidare att en samlad översyn och utvärdering borde göras när det gäller avgifter för olika handikappinsatser. Enligt Handikapputredningen borde utvärderingen omfatta avgifter för service, omvårdnad, vård, tekniska hjälpmedel, resor och läkemedelsförmåner samt statliga merkostnadsersättningar. Mot bakgrund av förslaget har regeringen nyligen beslutat om kommittédirektiv till en utredning om avgifter inom handikappområdet. Utredningsarbetet skall främst inriktas på avgifter som ges inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården samt insatser som regleras i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Utredningen har bl.a. i uppgift att analysera hur avgifterna inom nämnda områden har förändrats under senare år. Utredningen skall också pröva om det finns behov av att utveckla särskilda högkostnadsskydd när det gäller stöd, service och vård för personer med funktionshinder. Utredningsarbetet skall vara avslutat vid årsskiftet 1994/95. I sammanhanget bör också nämnas att regeringen under hösten 1993 uppdrog åt Statskontoret att utreda förutsättningarna för en fond för handikappstöd inom telekommunikationsområdet. Bakgrunden till uppdraget var ett förslag av Handikapputredningen om att inrätta en särskild telefond för att säkra att telekommunikationsområdet blir tillgängligt för funktionshindrade personer. Uppdraget har nyligen redovisats för regeringen och beredning i frågan pågår. På basis av Handikapputredningens slutbetänkande föreslår regeringen i årets budgetproposition handikappolitiska reformer inom rekreations-, kultur-, utbildnings- och arbetsmarknadsområdet samt inom trafikområdet. Inom Socialdepartementets verksamhetsområde föreslås ett utökat och vidgat ekonomiskt stöd till de rekreationsanläggningar som drivs av de centrala handikapporganisationerna. Stödet utges under anslaget D 5. Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder. Inom Kulturdepartementets ansvarsområde föreslås ökat stöd till en större produktion av videogram på teckenspråk för döva samt till ökad utgivning av nyhetstidningen 8 SIDOR och av lättlästa böcker (LL-böcker) för personer med utvecklingsstörning. Ytterligare kulturinsatser görs också för synskadade. Dessutom avsätts särskilda medel för att afatiker och dyslektiker skall kunna ta del av utgivningen av radio- och kassetttidningar. I Utbildningsdepartementets budgetbilaga läggs förslag fram om ett utökat stöd till produktion av läromedel för funktionshindrade barn samt till försöksverksamhet med stöd till utgivning av läromedel för elever med läs- och skrivsvårigheter. I ett särskilt avsnitt i Kommunikationsdepartementets budgetbilaga behandlas frågan om funktionshindrade personers resemöjligheter. Bl.a. lämnas förslag om vissa smärre justeringar i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik. På grundval av Handikapputredningens förslag anges vidare vissa riktlinjer för det fortsatta föreskriftsarbetet i fråga om handikappanpassad kollektivtrafik. I Arbetsmarknadsdepartementets budgetbilaga lämnas förslag som syftar till att öka arbetsmöjligheterna för personer med funktionshinder och motverka utslagning av arbetshandikappade från arbetslivet. Handikapputredningens förslag att förbättra näringshjälpen till funktionshindrade, som vill börja verksamhet som egna företagare, tillstyrks av regeringen. Ökade möjligheter att starta egen verksamhet bedöms förbättra arbetsmöjligheterna för många funktionshindrade, bl.a. invandrare och flyktingar med funktionshinder. Vidare föreslås att målgruppen för skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) vidgas till att omfatta även personer som är berättigade till insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade samt personer med psykiskt betingade funk- tionshinder. Insatserna förutsätts anknyta till de offentliga huvudmännens övriga sociala insatser. I Handikapputredningens slutbetänkande föreslogs bl.a. att en funktion som Handikappombudsman skall inrättas för att säkra funktionshindrades delaktighet och jämlikhet i samhället. Frågan om inrättande av en sådan funktion bereds för närvarande inom regeringskansliet. Regeringen planerar att återkomma till riksdagen med proposition i ämnet under våren 1994. Övrigt förändringsarbete inom handikappområdet Även inom andra delar av handikappområdet pågår för närvarande översyns- och utredningsarbete, som syftar till att utveckla samhällsstödet till personer med funktionshinder. Regeringen beslutade i mars 1993 om kommittédirektiv (dir. 1993:35) till en utredning om bilstödet till handikappade. En särskild utredare har tillkallats för att göra en utvärdering och översyn av bilstödet. I uppdraget ingår bl.a. att se över bilstödets konstruktion och överväga om det finns anledning att ändra denna i något avseende. Utredaren skall bl.a. pröva om enbart anpassningsbidrag skall kunna utges i framtiden i de fall förutsättningarna för bilstöd inte är uppfyllda fullt ut. En ytterligare fråga som skall behandlas av utredningen gäller bilstödet för familjer med funktionshindrade barn. Utredningen beräknas kunna avlämna betänkande under våren 1994. Det är viktigt att förhållandena för kvinnor med funktionshinder uppmärksammas och vägs in i det handikappolitiska förändringsarbetet. Kunskapen om dessa kvinnors situation bör förbättras. Särskilt statistikbehovet behöver ses över. Regeringen avser att senare ta initiativ i frågan. Regeringen kommer vidare att under våren 1994 anvisa särskilda medel ur Allmänna arvsfonden för utvecklingsprojekt i syfte att förbättra förhållandena för kvinnor med funktionshinder. Handikappidrotten är en viktig del av den svenska idrottsrörelsen. Många svenska handikappidrottare har vunnit stora framgångar i t.ex. Handikappolympiader och världsmästerskap. Regeringen har för åren 1992 - 1994 beslutat om särskilda medel ur Allmänna arvsfonden för utvecklingsinsatser inom handikappidrotten. Internationellt handikapparbete Sverige spelar en aktiv roll i det internationella handikapparbetet. Den svenska regeringen tog under år 1989 ett initiativ att inom FN inleda ett arbete för att få till stånd internationella regler om funktionshindrade personers rätt till full delaktighet och jämlikhet (s.k. standard rules). Arbetet med reglerna har bedrivits i en internationell arbetsgrupp med representanter från drygt 50 länder. Generalförsamlingens tredje utskott har under hösten 1993 beslutat förelägga församlingen ett förslag till internationella regler. Den pågående Europa-integrationen öppnar möjligheter för Sverige att delta i EG:s handikapprogram. Bl.a. pågår förhandlingar för närvarande om förutsättningarna för ett svenskt deltagande i handikapprogrammet Helios II. I slutet av år 1992 fick Handikappinstitutet EG-kommissionens uppdrag att utföra en europeisk studie om handikapphjälpmedel och annan teknik för personer med funktionshinder. Projektet, som fått benämningen HEART, skall pågå under 18 månader och finansieras med särskilda medel anslagna av EG-kommissionen. HEART-projektet avser att kartlägga och analysera situationen i olika europeiska länder när det gäller standardisering och provning av hjälpmedel, industriellt samarbete, försörjningssystem, juridiska och ekonomiska faktorer i hjälpmedels- sammanhang, utbildning och nya teknikområden. Syftet är att få till stånd ett utökat samarbete inom de aktuella områdena. Övrigt Mot bakgrund av ett regeringsuppdrag överlämnade Statens handikappråd den 17 februari 1993 till regeringen resultatet av en kartläggning och undersökning angående verksamheten i de kommunala handikappråden och länshandikappråden. I rapporten konstateras att frågor om tillgänglighet i den yttre och inre miljön, i boendet samt i fritids- och kulturverksamheten dominerar verksamheten i handikappråden. Råden har vidare betydelse när det gäller uppföljning och utvärdering av lokala handikappolitiska program, som i ökande omfattning växer fram i kommunerna. I rapporten framhålls vidare att själva förekomsten av handi- kappråd på olika nivåer har bidragit till att göra handikappfrågorna mer synliga och legitima än vad de annars skulle vara. 114 Enligt riksdagens beslut (prop. 1993/94:38, bet. 1993/94:Tu11, rskr. 1993/94:119) får Posten AB fr.o.m. mars 1994, efter upphandling av Post- och Telestyrelsen, statlig ersättning för kostnad som är förenad med blindskrifts- försändelser som skickas portofritt mellan synskadade. Enligt regeringens bedömning bör statsbidraget för befordran av blind- skriftsförsändelser samordnas med det nya statsbidraget för befordran av blindskrift mellan synskadade. Det nuvarande anslaget för Ersättning till Postverket för befordran av blindskriftsförsändelser bör därför upphöra och medlen föras över till anslaget Post- och Telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden under sjätte huvudtiteln Kommunikations- departementet. D 1. Stimulansbidrag inom äldreomsorgen 1992/93 Utgift 1 277 095 939Reservation754 400 061 1993/94 Anslag 1 100 000 000 1994/95 Förslag 900 000 000 Under anslaget utbetalas bidrag till anordnande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer med 500 000 kronor per gruppboendeenhet. Bidraget utges enligt regler i förordningen (1991:1280) om tillfälligt statsbidrag till anordnande av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer. Vidare utbetalas från detta anslag bidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. med 50 000 kronor per tillkommande enkelrum. Detta bidrag utges enligt regler i förordningen (1991:1281) om tillfälligt statsbidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. Från anslaget utbetalas också bidrag till kommunerna för kostnader för medicinskt färdigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård. Socialstyrelsen Under år 1992 beviljades stimulansbidrag med en total summa av 495 750 000 kronor enligt följande fördelning: Bidrag: Summa: Gruppbostäder 373 950 000 kronor Ombyggnad av sjukhem: a) till nya enkelrum 15 800 000 kronor b) till nya äldrebostäder 106 000 000 kronor De inkomna ansökningarna fördelar sig på boende för följande målgrupper; personer med åldersdemens (36 %), övriga äldre långtidssjuka (31 %), psykiskt långtidssjuka (3 %), fysiskt handikappade (3 %) och utvecklingsstörda (27 %). Socialstyrelsen noterar i utvärderingsrapporten Tillfälliga statsbidrag till särskilda boendeformer (Ädel-utvärderingen 93:3) bl.a. att gemensamma ytor i gruppboendeenheterna tenderar att minska vilket kan få till följd att verksamheten hämmas i brist på utrymme. Socialstyrelsen föreslår att viss del av stimulansbidragen bör reserveras för gruppboende och andra alternativa boendeformer för psykiskt långtidssjuka. Regeringens överväganden Regeringen har i det föregående redovisat vissa resultat från Socialstyrelsens rapport Tillfälliga statsbidrag till särskilda boendeformer (Ädel-utvärderingen 93:3). Som framgått har utvecklingen av gruppboende för personer med åldersdemens och i övrigt alternativa boendeformer för äldre varit anmärkningsvärd och positiv. De särskilda stimulansbidragen har dock i mindre utsträckning utnyttjats för att utveckla nya boendeformer för personer med olika slag av funktionshinder. De har inte heller tagits i anspråk i den utsträckning som förväntades för att förbättra miljön på sjukhemmen genom bl.a. tillskapande av fler enkelrum. Behovet av alternativa boendeformer för personer med psykiska funktionshinder är stort. Psykiatriutredningen har i betänkandet Välfärd och valfrihet (SOU 1992:73) lämnat förslag till åtgärder för att åstadkomma ett bättre stöd till psykiskt störda personer. Bl.a. föreslås åtgärder för att öka tillgången till alternativa boendeformer för gruppen. Betänkandet bereds för närvarande inom regeringskansliet. Regeringen avser att under våren återkomma till riksdagen med förslag när det gäller stödet till psykiskt störda och i det sammanhanget även behandla frågor om alternativa boendeformer. Statsbidraget för viss ombyggnad av sjukhem utgår inom en total ram på 1 miljard kronor fr.o.m. budgetåret 1992/93 t.o.m. budgetåret 1996/97. Statsbidraget till byggande av gruppbostäder utgår inom en total ram på 2 miljarder kronor fr.o.m. budgetåret 1991/92 t.o.m. budgetåret 1995/96. Intresset har visat sig vara mycket stort att med stimulansbidragens hjälp utveckla nya särskilda boendeformer och hittills har merparten av utbetalade medel använts till dessa ändamål. Ett av syftena med Ädel-reformen var att ge ekonomiska och organisatoriska förutsättningar att förverkliga målen om valfrihet, trygghet och integritet i vård och omsorg. Utvecklingen av gruppboendet och den omfattande utbyggnaden av nya äldrebostäder har bidragit till att dessa mål kan uppfyllas. Många sjukhem har fortfarande en tydlig institutionsprägel och en majoritet av vårdplatserna finns i flerbäddsrum. Sjukhemmens framtida roll inom kommunernas samlade utbud av äldreomsorg kommer att avgöra på vilket sätt verksamheterna förändras med avseende på vårdinnehåll och fysisk miljö. Inom överskådlig tid kommer sannolikt en stor andel av kommunernas vårdresurser att vara bundna i sjukhemsbyggnader. Många fastigheter är tekniskt svåra att bygga om och mycket omfattande ombyggnadsåtgärder är inte heller ekonomiskt försvarbara. Trots dessa begränsningar är det viktigt att miljöförbättrande åtgärder kommer till stånd liksom insatser för att utveckla verksamhetens kvalitet och innehåll. 115 För att åstadkomma en mer flexibel användning av de medel under anslaget som avser bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m. föreslås att dessa anslagstekniskt och tidsmässigt samordnas inom en total ram på 600 miljoner kronor per år. Medlen redovisas på ett reservationsanslag och får utnyttjas t.o.m. budgetåret 1995/96. Regeringen återkommer i regleringsbrev och förordning med de åtgärder som en sådan förändring för med sig. Statsbidraget för medicinskt färdigbehandlade avses totalt utgå med 1,5 miljarder kronor under tre budgetår med början 1992/93. För år 1994/95 utbetalas bidraget för sista gången med 300 miljoner kronor. Bidraget utbetalas kalenderårsvis i efterskott och administreras av Socialstyrelsen. Sammantaget uppgår medelsbehovet till stimulansbidrag inom äldreomsorgen för nästa budgetår till 900 miljoner kronor. Med den samordning av bidragen som regeringen föreslår avser 600 miljoner kronor statsbidrag till byggande av gruppbostäder och till viss ombyggnad av sjukhem m.m. samt 300 miljoner kronor bidrag till kostnader för medicinskt färdigbehandlade. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.godkänner den föreslagna samordningen av bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m. 2.till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 900 000 000 kronor. D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet 1993/94 Anslag 332 500 000 1994/95 Förslag 672 500 000 Under anslaget utges statsbidrag till viss verksamhet inom handikappområdet enligt följande: 1. Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser avseende stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering, statsbidrag till rådgivning och annat stöd samt statsbidrag till tolktjänst. 2. Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet. 3. Stimulansbidrag till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörjningen. Statsbidragen tillkom genom riksdagens beslut med anledning av propositionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade. Stimulansbidragen till habilitering/rehabilitering och till hjälpmedelsförsörjningen är tillfälliga och avses utgå under åren 1994 - 1997. Statsbidraget under punkt 1 fördelas av Socialstyrelsen till landstingen och de landstingsfria kommunerna på grundval av antalet invånare i resp. landstingsområde eller landstingsfri kommun den 31 december året innan bidragsåret. Stimulansbidragen under punkterna 2 och 3 fördelas av Socialstyrelsen resp. Handikappinstitutet efter ansökan av den som bedriver verksamheten i fråga. Stimulansbidragen till habilitering och rehabilitering under punkterna 1 och 2 utges enligt regler i förordningen (1993:1284) om tillfälligt statsbidrag till utvecklingsinsatser inom habilitering och rehabilitering. Regeringens överväganden Regeringen beräknar att 672 500 000 kronor bör anvisas till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1994/95. I enlighet med de riktlinjer som lades fast i propositionen om stöd och service till vissa funktionshindrade bör medlen fördelas enligt följande: 1. Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser 522,5 mkr varav * stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering 300,0 mkr * statsbidrag till rådgivning och stöd 200,0 mkr * statsbidrag till tolktjänst 22,5 mkr 2. Stimulansbidrag till specifika 125,0 mkr utvecklingsinsatser inom habilterings- och rehabiliteringsområdet 3. Stimulansbidrag till utvecklings- 25,0 mkr insatser inom hjälpmedelsförsörjningen Totalt 672,5 mkr Socialstyrelsen bör få disponera en viss del av medlen till stimulansbidraget till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabi- literingsområdet för kostnader för fördelning och uppföljning av bidragen till habilitering och rehabilitering. Handikappinstitutet bör få disponera en viss del av medlen till stimulansbidraget till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörjningen för kostnader för fördelning och uppföljning av bidraget. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 672 500 000 kronor. 116 D 3. Bostadsanpassningsbidrag m.m. 1992/93 Utgift 288 171 124 1993/94 Anslag 133 700 000 1994/95 Förslag 4 900 000 Från anslaget betalas statens kostnader för statskommunalt bostadsanpass- ningsbidrag, återställning av handikappanpassade bostäder och kostnader i samband med omhändertagande och förvaltning av vissa lyftanordningar m.m. för handikappade. Genom riksdagens beslut (prop. 1992/93:58, bet. 1992/93:BoU4, rskr. 1992/93:98) har kommunerna genom en särskild reglering fått en skyldighet att svara för bostadsanpassningsverksamheten. Bestämmelserna om bostadsanpassningsbidrag finns i lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m., som trädde i kraft den 1 januari 1993. Lagen har ersatt förordningen (1987:1050) om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag och förordningen (1985:489) om statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m. Under anslaget utbetalas övergångsvis bidrag som beviljats före den 1 januari 1993. Boverket När det gäller ärenden där kommunen eller länsbostadsnämnden beslutat om bidrag före den 1 januari 1993 gäller den tidigare förordningen om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag. Boverket gör uppskattningen att kommunerna före den 1 januari 1993 beviljat bidrag i 269 ärenden som på grund av överklaganden ännu ej utbetalats och därför kommer att belasta nästa budgetår. Boverket beräknar för budgetåret 1994/95 detta medelsbehov till ca 4 900 000 kronor. Regeringens överväganden Mot bakgrund av den nya lagen om bostadsanpassningsbidrag m.m. har regeringen uppdragit åt Boverket att följa upp och beskriva utvecklingen avseende bostadsanpassningsbidrag. Uppdraget skall redovisas för regeringen den 1 september 1994. Med hänsyn till gällande rutiner för utbetalande av statsbidragen i fråga om de ärenden som har beviljats före den 1 januari 1993 samt med hänsyn till kostnaderna för eventuella kvarliggande överklagningsärenden bör medel till bostadsanpassningsbidrag m.m. anvisas för ytterligare ett budgetår. Anslagsbehovet beräknas för budgetåret 1994/95 till 4 900 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bostadsanpassningsbidrag m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 4 900 000 kronor. D 4. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. 1993/94 Anslag 143 580 000 1994/95 Förslag 146 000 000 Från anslaget utgår särskilda statsbidrag till verksamheten med vårdartjänst åt studerande med rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet, högskolor och annan eftergymnasial utbildning samt till omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. Statsbidragen administreras av Nämnden för vårdartjänst, NV, och bestämmelser om statsbidragen finns i förordningen (1988:1126) med instruktion för Nämnden för vårdartjänst. Nämnden för vårdartjänst Nämnden har inkommit med enkel anslagsframställning för budgetåret 1994/95. Statsbidrag till vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor, universitet och högskolor NV ersätter genom statsbidrag lönekostnaderna för vårdartjänst fullt ut för deltagare i folkhögskolekurser och för de studenter vid högskolor och universitet som studerar i annan kommun än i hemortskommunen. De som bedriver studier på hemorten kan få vårdartjänst utöver den kommunala hemtjänsten beroende på hur stort behovet av assistans är i studiesituationen. Vårdartjänstpersonalen anställs i allmänhet av och knyts organisatoriskt till den som anordnar utbildningen eller till kommunen på utbildningsorten. Det övergripande målet för vårdartjänstverksamheten är att ge den enskilde rörelsehindrade ett sådant stöd att han eller hon kan vistas på studieorten och genomföra studier vid folkhögskola, universitet och högskola samt övriga eftergymnasiala studier. Under budgetåret 1992/93 erhöll drygt 1 700 studerande vårdartjänst. I sin enkla anslagsframställning för NV inte fram några frågor beträffande verksamhetsinriktningen som avviker från de övergripande verksamhetsmål som lades fast för vårdartjänsten i den fördjupade prövningen för perioden 1993/94 - 1995/96. Enligt direktiv i regleringsbrev för budgetåret 1993/94 skall NV öka insatserna för att få en bättre kontroll av kostnaderna för vårdartjänsten, samt utarbeta ett uppföljningssystem för vårdartjänsten för att få fram instrument för kvantitets- och kvalitetsmätning. NV tänker fortsätta detta arbete under 1994/95. Antalet personer med behov av vårdartjänst har visat en stadig ökning och NV uppskattar att antalet kommer att fortsätta att öka även under budgetåret 1994/95. Nämnden beräknar anslagsbehovet för vårdartjänst till sammanlagt 95 300 000 kronor för budgetåret 1994/95. 117 Statsbidrag till omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade Genom riksdagens beslut år 1990 blev riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar en reguljär verksamhet inom gymnasieskolan. Svårt rörelsehindrade ungdomar som fullgjort sin skolplikt har sedan den 1 januari 1991 en lagstadgad rätt till s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning. Ett särskilt statsbidrag utgår till de omvårdnadsinsatser (boende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering) som behövs i anslutning till utbildningen. Nämnden för vårdartjänst administrerar detta bidrag. Verksamheten bedrivs i dag i gymnasieskolan i Stockholms, Göteborgs, Umeås och Kristianstads kommuner och med respektive Stockholms läns landsting, Stiftelsen Bräcke Diakonigård, Umeå kommun samt Kristianstads kommun som huvudmän för omvårdnadsverksamheten. Verksamheten regleras genom avtal och årliga överenskommelser mellan staten och de olika huvudmännen. De övergripande målen för verksamheten skall vara att göra det möjligt för ungdomar som tagits in i gymnasieskola med rh-anpassad utbildning att genomföra studierna. Under läsåret 1993/94 omfattar verksamheten 100 utbildnings-/habiliteringsplatser varav 65 elevhemsplatser. I sin enkla anslagsframställning för NV inte fram några frågor beträffande verksamhetsinriktningen som avviker från de övergripande verksamhetsmål som lades fast för omvårdnadsinsatserna i anslutning till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever i den fördjupade prövningen för perioden 1993/94 - 1995/96. Enligt direktiv i regleringsbrev för budgetåret 1993/94 skall NV öka insatserna för att närmare följa och utveckla omvårdnadsinsatserna i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. I uppdraget ligger att utarbeta ett uppföljningssystem för omvårdnadsverksamheten för att få fram instrument för kvantitets- och kvalitetsmätning. NV har för avsikt att fortsätta dessa insatser under budgetåret 1994/95. I linje med vad som angetts i den fördjupade anslagsframställningen för perioden 1993/94 - 1995/96 anger NV i den enkla framställningen behov av en fortsatt utbyggnad av riksgymnasieverksamheten om en efterfrågan i nivå med de senaste årens skall kunna tillgodoses bl.a. till följd av att alla utbildningar i gymnasieskolan blivit treåriga. Enligt NV:s anslagsframställning behövs ytterligare 20 utbildningsplatser (varav 17 i elevhem) fr.o.m. hösten 1994. Detta medför ett ökat medelsbehov på 14 800 000 kronor. Det totala antalet utbildningsplatser beräknas av NV för budgetåret 1994/95 till 120 (varav 82 elevhemsplatser). NV beräknar kostnaderna för boende i elevhem, övriga sociala omvårdnadskostnader samt habilitering i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade till sammanlagt 65 500 000 kronor budgetåret 1994/95. 118 Regeringens överväganden Regeringens bedömning är att de resultat som nämnden redovisar i sin enkla anslagsframställning för de två verksamhetsområdena är tillfredsställande och att något skäl till att förändra de övergripande mål som lades fast för treårsperioden 1993/94 - 1995/96 i den fördjupade anslagsframställningen inte finns för tillfället. Vad beträffar vårdartjänsten bör NV fortsätta att utveckla olika stöd i och omkring studiesituationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den enskilde. Dessutom är det viktigt att NV fortsätter arbetet med att se över rutinerna för vårdartjänst för att uppnå bättre kostnadskontroll. Regeringen beräknar medelsbehovet för vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor, universitet och andra högskolor för budgetåret 1994/95 till totalt 95 300 000 kronor. Regeringen uppdrog i regleringsbrev för budgetåret 1992/93 åt NV att bedöma och analysera om den sammanslagning av vårdartjänstanslaget och bidraget till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen som gjorts fr.o.m. den 1 juli 1991 bidragit till ett rationellare utnyttjande av resurserna inom området. NV skriver i en rapport till regeringen i juni 1993 att det är svårt att avläsa kostnadseffekterna av sammanslagningen efter så kort tid, men att sammanslagningen förbättrat förutsättningarna att utveckla studiesituationen för rörelsehindrade. NV konstaterar också att kostnaderna för vårdartjänsten under budgetåret 1992/93 inte ökat i samma utsträckning som tidigare år och att detta kan vara en direkt vinst av sammanslagningen av bidrag. Det är viktigt att NV fullföljer analysen av eventuella rationaliseringsvinster till följd av sammanslagningen av anslagen under budgetåret 1994/95. När det gäller verksamheten med omvårdnadsinsatser i anslutning till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever bör NV även fortsättningsvis sträva efter att omvårdnads- och utbildningsinsatserna skall samverka i syfte att ge eleven kunskaper, förbereda för ett vuxenliv och möjliggöra en vidareutveckling. Regeringen uppdrog i november 1992 åt NV att i samråd med Statens institut för handikappfrågor i skolan, SIH, utreda behovet av ytterligare utbildnings- och omvårdnadsplatser för svårt rörelsehindrade ungdomar. NV har genom en rapport den 4 februari 1993 redovisat uppdraget för regeringen. I rapporten beskrivs den faktiska och förväntade efterfrågan av riksgymnasieplatser. Vidare redovisas de ekonomiska, organisatoriska och praktiska förutsättningarna för en utbyggd riksgymnasieverksamhet. Sedan rapporten avlämnades till regeringen har riksgymnasieverksamhet även påbörjats i Kristianstad. Det är enligt regeringens uppfattning viktigt att planeringsarbetet fortgår och att det utvecklas metoder för att bedöma det framtida behovet av riksgymnasieplatser. I avvaktan på förnyad överenskommelse mellan staten och huvudmännen beräknar regeringen medelsbehovet för särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade till 50 700 000 kronor för budgetåret 1994/95. 119 I dag saknas bra uppföljnings- och redovisningssystem för att kunna mäta effektivitet, kvantitet och kvalitet i verksamheterna. Det är därför viktigt att arbetet med det uppdrag att utarbeta och förbättra uppföljningssystem för omvårdnadsverksamheten och för vårdartjänsten som givits NV i regleringsbrev för budgetåret 1993/94 vidareutvecklas under budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 146 000 000 kr. D 5. Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder 1992/93 Utgift 55 904 331 1993/94 Anslag 60 023 000 1994/95 Förslag 70 124 000 Bidraget är avsett för att öka organisationernas möjligheter att själva driva vissa verksamheter som är av stor betydelse för personer med funktionshinder. Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda erhåller bidrag till tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund för sin teckenspråksavdelning. Under anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuséet, vissa rekreationsanläggningar som drivs av handikapporganisationerna, Föreningen rekryteringsgruppen samt till Neurologiskt handikappades riksförbund. Synskadades riksförbund (SRF) 1. Kostnaderna för depåverksamheten beräknas av SRF till 9 470 000 kronor. 2. Medelsbehovet för verksamheten med ledarhundar anges av SRF till 30 310 000 kronor. SRF:s åtaganden innefattar bl.a. inköp och tilldelning av ledarhundar. Dessutom har SRF ett ansvar för utbildning och träning av blivande ledarhundsförare samt ett uppföljningsansvar. SRF räknar med att det finns ett ackumulerat behov av ledarhundar eftersom det varit svårt att få fram tillräckligt antal hundar under en följd av år. Behovet uppskattas till ca 70 hundar per år under tre år. 3. Under anslagsposten utges bidrag till SRF för viss övrig verksamhet. Medlen avser ersättningstidningar för synskadade, individinriktad verksamhet för synskadade med ytterligare funktionshinder, stöd för synskadades sysselsättning, stöd till punktskriftsprojektet samt lästjänst via telefax. SRF har för budgetåret 1994/95 också ansökt om statsbidrag till stöd för synskadades behov av ledsagning och information i samband med rekreations- och fritidsverksamhet (2 710 000 kronor). Kostnaderna för verksamheten under anslagsposten beräknas av SRF till totalt 22 742 000 kronor. Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) 4. Kostnaderna för tidningen Nuet, som utges av FSDB, täcks av statsbidraget. FSDB pekar på behovet av en fortsatt utgivning av tidningar för dövblinda och nyhetsförmedling för dövblinda genom databas. Medelsbehovet för budgetåret 1994/95 anges av FSDB till 5 685 000 kronor. Sveriges dövas riksförbund (SDR) 5. SDR konstaterar att bidraget till teckenspråksavdelningen har stor betydelse för dövas tvåspråkighet. Kostnaderna för budgetåret 1994/95 beräknas till 3 630 600 kronor. Stiftelsen rikstolktjänst 6. Från och med budgetåret 1993/94 överlämnades det administrativa ansvaret för rikstolktjänsten från Handikappinstitutet till en nybildad stiftelse - Stiftelsen rikstolktjänst. Stiftelsen består av Sveriges dövas riksförbund, Föreningen Sveriges dövblinda och Hörselskadades riksförbund. Stiftelsen förfogar över anslaget till rikstolktjänst och beslutar om hur rikstolktjänsten skall bedrivas. Stiftelsen beräknar kostnaderna för rikstolktjänsten till 5 500 000 kronor för det kommande budgetåret. Naturhistoriska riksmuséet 7. Palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuséet mäter och rapporterar förekomsten av pollen i luften. Rapporteringen sker regelbundet till radio, text-TV, dagstidningar och allergiföreningar. Muséet vill förbättra rapporteringen och servicen till allmänheten och beräknar de sammanlagda kostnaderna för verksamheten till 696 000 kronor. Bidrag till rekreationsanläggningar 8. De handikappades riksförbund ansöker om 9 000 000 kronor för budgetåret 1994/95 till sina rekreationsanläggningar Dellenborg, Tranåsbaden, Årevidden samt stiftelsen Sommarsol. Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar ansöker om 8 200 000 kronor för Mättinge. Synskadades riksförbund äskar sammanlagt 3 075 000 kronor för sina anläggningar, varav för Almåsa 2 400 000 kronor, Hornstrand 300 000 kronor och Solhaga 375 000 kronor. Dessutom redovisar organisationerna omfattande om- och nybyggnadsbehov vid anläggningarna. En utredning om rekreationsanläggningarna har nyligen gjorts av Statens handikappråd. Föreningen rekryteringsgruppen (RG) 9. RG bedriver tränings- och rehabiliteringsverksamhet med särskild inriktning på nyskadade. Under budgetåret 1994/95 kommer föreningen att satsa på fler introduktionsläger för att kunna erbjuda nyskadade möjlighet att delta så snart som möjligt efter sjukhusrehabiliteringen. Ett särskilt introduktionsläger kommer också att anordnas för funktionshindrade kvinnor. Medelsbehovet för kommande budgetår anges till 4 060 000 kronor. Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR) 10. NHR driver en permanent hjälpmedelsutställning vid NHR-Center i Stockholm. Utställningen har stor betydelse för personer med funktionshinder som där kan få orientering och information om hjälpmedel. För budgetåret 1994/95 hemställs om ett bidrag på 1 300 000 kronor. Regeringens överväganden Sammanfattning Utgifter Beräknad ändring 1993/94 1994/95 1. SRF hantverk för depåverksamheten9 019 000 + 271 000 2. SRF för ledarhundar 16 776 000 + 474 000 3. SRF för viss övrig verksamhet11 084 000 + 330 000 4. FSDB för tidningsutgivning 5 210 000 + 475 000 5. SDR för teckenspråksavdelning 2 405 000 + 65 000 6. Bidrag till rikstolktjänsten 5 100 000 + 150 000 7. Palynologiska laboratoriet 656 000 + 19 000 8. Bidrag till rekreationsanläggningar6 778 000+8 222 000 9. Bidrag till rekryteringsgruppen2 195 000 + 65 000 10.NHR för NHR-Center 1 100 000 + 30 000 Summa 60 323 000 1 +10 101 000 1 varav 300 000 kronor i engångsanvisning till rikstolktjänsten Synskadades riksförbund (SRF) Depåverksamheten bedrivs av SRF i bolagsform. Staten ger årliga bidrag till löner och omkostnader. Med syfte att stärka depåverksamhetens ekonomi har staten för innevarande budgetår tillfört verksamheten särskilda reformmedel. SRF har också gjort vissa strukturella förändringar i verksamheten för att förbättra den ekonomiska situationen. Mot den bakgrunden gör regeringen bedömningen att verksamheten nu skall kunna bedrivas inom de givna ekonomiska ramarna. Med hänsyn till detta bör depåverksamheten anvisas ett sammanlagt belopp om 9 290 000 kronor. Den ledarhundsverksamhet som SRF bedriver är av stor betydelse för många synskadade. Under flera år har verksamheten visat överskott bl.a. därför att det varit svårt att få fram ledarhundar. SRF menar emellertid att tillgången på ledarhundar kan förbättras genom bl.a. import av hundar och begär därför ett väsentligt utökat statsbidrag. Med hänsyn till den osäkerhet som råder i fråga om tillgången på ledarhundar är regeringen dock inte beredd att nu föreslå ytterligare reformmedel. Regeringen förordar att 17 250 000 kronor anvisas för ändamålet. SRF erhåller under denna anslagspost även statsbidrag till viss övrig verksamhet som till sin utformning utgör väsentliga komplement till samhällets insatser på området. Regeringen föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet. Av statsfinansiella skäl är regeringen dock inte beredd att föreslå statligt stöd till de nya verksamheter som SRF begär medel för. Sammanlagt bör 11 414 000 kronor anvisas för detta ändamål. Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB) FSDB bedriver nyhetsförmedling för dövblinda genom utgivning av tidningen Nuet och elektronisk nyhetsinformation via Tele-nuet. Denna verksamhet är av avgöran- de betydelse för dövblindas möjligheter att ta del av nyheter och annan informa- tion. Dövblinda är svårt eftersatta i informationssammanhang. Regeringen anser det därför angeläget att det sker en fortsatt kvantitativ och kvalitativ ut- veckling av nyhetsförmedlingen och beräknar 5 685 000 kronor för detta för budgetåret 1994/95. Sveriges dövas riksförbund (SDR) SDR bedriver vid sin teckenspråksavdelning olika verksamheter för att utveckla teckenspråket. Regeringen har i olika sammanhang och senast i propositionen 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade pekat på betydelsen av att döva får tillgång till ett väl fungerande teckenspråk för sin kommunikation och delaktighet i samhället. Regeringen föreslår ett fortsatt stöd till SDR:s teckenspråksavdelning. För kommande budgetår bör teckenspråksavdelningen anvisas 2 470 000 kronor. Stiftelsen rikstolktjänst Medlen till rikstolktjänst fördelas av Stiftelsen rikstolktjänst och avser bidrag till tolktjänst som förtroendevalda i handikapporganisationerna behöver för att kunna utföra uppdrag på olika platser i landet. Stiftelsen bildades år 1993 och består av Sveriges dövas riksförbund, Föreningen Sveriges dövblinda och Hörselskadades riksförbund. Stiftelsen pekar i sin anslagsframställning bl.a. på handikapporganisationernas ökade engagemang i Europasamarbetet vilket kommer att medföra ökade tolkkostnader. Stiftelsen begär 300 000 kronor för budgetåret 1994/95 för denna verksamhet. För budgetåret 1993/94 anvisade regeringen särskilda reformmedel samt 300 000 kronor som grundbidrag till stiftelsen. Enligt regeringens bedömning bör verksamheten kunna stabiliseras med detta tillskott. Dessutom har rikstolktjänsten uppvisat ett överskott de senaste budgetåren. Med hänsyn till dessa omständigheter föreslår regeringen att Stiftelsen rikstolktjänst anvisas 4 950 000 kronor för budgetåret 1994/95. Naturhistoriska riksmuséet Regeringen beräknar ett anslag på 675 000 kronor till Naturhistoriska riksmuséets palynologiska laboratorium för det kommande budgetåret. Ett utökat statsbidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar Sedan länge driver vissa handikapporganisationer egna rekreationsanläggningar av rikskaraktär. Syftet med anläggningarna är att erbjuda personer med omfattande funktionshinder möjligheter till semester och rekreation i en tillgänglig miljö och med särskild personal och service. Organisationerna har här tagit ett betydande ansvar för sina medlemmar. Det är också bakgrunden till att staten under flera år stött anläggningarna via statsbidrag. Statsbidrag utgår för närvarande under denna anslagspost till sex anläggningar. Det är Mättinge, som drivs av Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, Dellenborg, Tranåsbaden, Årevidden samt Stiftelsen Sommarsol, som drivs av De handikappades riksförbund samt Stiftelsen Almåsa, som drivs av Synskadades riksförbund. För budgetåret 1993/94 uppgår statsbidraget till sammanlagt 6 778 000 kronor. Handikapputredningen behandlade frågan om funktionshindrade personers möjligheter till fritid och rekreation i sitt slutbetänkande Ett samhälle för alla (SOU 1992:52). Utredningen konstaterade att personer med funktionshinder och deras anhöriga oftast är utestängda från vanliga hotell och rekreationsanläggningar eftersom dessa inte är tillgängliga. Handikapp- organisationernas rekreationsanläggningar utgör därför den enda möjligheten till semestervistelse, rekreation och avkoppling. Utredningen ansåg att de befintliga anläggningarna måste få finnas också i fortsättningen och föreslog ett utökat statligt stöd till anläggningar för rekreation och semester. Frågan om statligt stöd till handikapporganisationernas rekreationsanlägg- ningar har också tagits upp i andra sammanhang bl.a. i motioner till riksdagen och vid olika uppvaktningar hos regeringen. Mot denna bakgrund uppdrog regeringen under våren 1993 åt Statens handikappråd att göra en utredning om handikapporganisationernas rekreationsanläggningar. I uppdraget ingick bl.a. att göra en bedömning av behovet av sådana anläggningar. Därutöver skulle rådet göra en bedömning och en analys av den nuvarande ekonomiska situationen för de nu statsbidragsberättigade anläggningarna och av de framtida ekonomiska förutsättningarna. Statens handikappråd har i en rapport, som överlämnades till Socialdepartementet den 1 november 1993, redovisat sina bedömningar och förslag. Statens handikappråd föreslår att ett utökat statligt stöd införs för driften av anläggningarna och att behovet av nyinvesteringar tillgodoses. Rådet upp- skattar stödbehovet för driften till 6,5 - 10 miljoner kronor per år och investeringsbehovet till sammanlagt ca 40 miljoner kronor. Rådet påpekar att om- fattande rationaliseringar och personalinskränkningar skett på anläggningarna vilket betydligt förbättrat de ekonomiska resultaten. Rådet bedömer emellertid att huvudmännen inte kan gå längre i saneringsarbetet utan att verksamheten äventyras. En ny anläggning - Aktivitetscentret Valjeviken i Sölvesborg, som drivs av Neurologiskt handikappades riksförbund - föreslås få statsbidrag som rekreationsanläggning. Personer med funktionshinder har självklart samma behov av rekreation, avkopp- ling och återhämtning som alla andra. I vissa fall kan behovet till och med vara större eftersom livssituationen i övrigt när det gäller hälsa, välbefinnande och livskvalitet ofta är svårare för funktionshindrade än för personer utan funk- tionshinder. Det gäller i hög grad kvinnor med funktionshinder. Möjligheten till en god fritid och rekreation är beroende av bl.a. tillgängliga anläggningar och miljöer. De flesta hotell och anläggningar kan inte erbjuda den tillgänglighet och den personliga service som den enskilde behöver. För många personer med omfattande funktionshinder och deras familjer är därför handikapporgani- sationernas rekreationsanläggningar deras enda egentliga möjlighet att få mijöombyte. Det gäller i synnerhet personer med omfattande funktionshinder. Det är enligt regeringens uppfattning angeläget att särskilt anpassade fritids- och rekreationsanläggningar med hela landet som upptagningsområde finns som komplement till annat utbud på marknaden. Som framgått har rekreationsanläggningarna dock betydande ekonomiska bekymmer trots att omfattande rationaliseringar och personalinskränkningar gjorts för att klara driften. En anledning till detta menar rådet är de stora merkostnader som uppkommer i en verksamhet med höga krav på tillgänglighet och service. Kostnaderna för investeringar, personal och drift blir betydligt högre än för anläggningar där målgruppen inte domineras av personer med funktionshinder. I syfte att säkerställa möjligheten för barn, ungdomar och vuxna med omfattande funktionshinder och deras anhöriga att få tillgång till särskilt anpassade rekreations- och fritidsanläggningar föreslår regeringen att det nuvarande statsbidraget till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar utökas och utvecklas. Bidraget bör som nu kunna utgå till driften av anläggningarna men också till underhåll och investeringar. För närvarande satsas omfattande resurser på beredskapsarbeten och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att nedbringa den höga arbetslösheten. Dessa åtgärder används bl.a. för insatser inom byggsektorn. När det gäller övriga investeringar vid rekreationsanläggningarna bör handikapporganisationerna därför pröva möjligheterna att via länsarbetsnämnderna få del av arbetsmarknadspolitiska åtgärdsmedel. Regeringen anser att statsbidraget bör kunna utgå till rekreationsanläggningar som är inriktade på fritidsaktiviteter och semesterverksamhet, som drivs av de centrala handikapporganisationerna. Miljön och verksamheten vid anläggningarna skall vara tillgänglig för personer med omfattande funktionshinder och särskild personal för service, ledsagning och fritidsverksamhet etc. skall finnas. Personer med funktionshinder och deras anhöriga samt ledsagare skall ha företräde till anläggningarna. Regeringen vill i sammanhanget framhålla vikten av att handikapporganisationerna även framdeles vidtar effektiviseringsåtgärder vid anläggningarna för att reducera behovet av statligt stöd. Det bör ankomma på Socialstyrelsen att administrera bidraget. Socialstyrelsen bör årligen lämna förslag till regeringen om hur statsbidraget skall fördelas, medan regeringen bör besluta i frågan. Regeringen avser att lägga fast de närmare riktlinjerna för statsbidraget i en förordning. För budgetåret 1994/95 bör 15 miljoner kronor anvisas till statsbidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar. Föreningen rekryteringsgruppen (RG) Föreningen rekryteringsgruppen, RG, kan genom sina tränings- och rehabiliteringsläger erbjuda nyskadade ökade möjligheter till ett aktivt och självständigt liv. Regeringen föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet. Sammanlagt bör 2 260 000 kronor anvisas till RG. Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR) NHR bedriver en permanent hjälpmedelsutställning i Stockholm. Utställningen är mycket uppskattad och välbesökt. Regeringen anser att NHR-Center bör stödjas också i fortsättningen och föreslår att 1 130 000 kronor anvisas för ändamålet budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 70 124 000 kronor. D 6. Bidrag till handikapporganisationer 1992/93 Utgift 129 248 000 1993/94 Anslag 129 248 000 1994/95 Förslag 129 248 000 Handikapporganisationerna får bidrag till sin verksamhet från anslaget. Rege- ringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppen mellan organisationerna efter förslag av Statens handikappråd. Följande 37 organisationer har fått bidrag under innevarande budgetår: Afasiförbundet i Sverige, Bröstcancerföreningarnas riksorganisation, De handikappades riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan, Förbundet blödarsjuka i Sverige, Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter, Föreningen för de neurosedynskadade, Föreningen Sveriges dövblinda, Hjärnkraft - Riksföreningen för rehabilitering av skallskadade, Hjärt- och lungsjukas riksförbund, Hörselskadades riksförbund, ILCO - Svenskt förbund för stomiopererade, Svenska Laryngförbundet, Neurologiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet för blodsjuka, Riksförbundet för dementas rättigheter, Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn, Riksförbundet för mag- och tarmsjuka, Riksförbundet för njursjuka, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ung- domar, Riksförbundet för social och mental hälsa, Riksförbundet för trafik- och polioskadade, Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna, Riksförbundet av intresseföreningar för schizofreni, Riksförbundet mot astma-allergi, Riksförbundet mot reumatism, Riksförbundet cystisk fibros, Riksföreningen Autism, STROKE - Riksförbundet mot hjärnans kärlsjukdomar, Svenska celiakiförbundet, Svenska diabetesförbundet, Svenska epilepsiförbundet, Svenska psoriasisförbundet, Sveriges dövas riksförbund, Sveriges stamnings- föreningars riksförbund, Synskadades riksförbund och Tandvårdsskadeförbundet. Regeringens överväganden Handikapporganisationernas verksamhet har haft avgörande betydelse för dagens handikappolitik. De första handikapporganisationerna, som bildades för mer än 100 år sedan, hade till uppgift att ge hjälp och stöd till sina medlemmar. Verksamheten var bl.a. inriktad på att underlätta för medlemmarna att få sysselsättning och att garantera en någorlunda dräglig försörjning vid sjukdom och arbetslöshet. Organisationerna bedriver i dag central, regional och lokal intressepolitisk verksamhet, anlitas som remissinstanser och är företrädda i olika utredningar. Organisationerna har också en stor informations- och upplysningsverksamhet om vad det innebär att leva med ett funktionshinder. Organisationerna har under senare år ökat sitt engagemang och sin medverkan i det internationella handikapparbetet. Som exempel kan nämnas arbetet inom FN med internationella regler med inriktning på full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionshinder, där Sverige spelar en stor roll. På motsvarande sätt medverkar handikapprörelsen i Europasamarbetet. Handikappförbundens samarbetsorgan har i en särskild skrivelse till regeringen den 24 maj 1993 begärt medel till handikapprörelsens EG-bevakning i Bryssel. Det finns behov av att utveckla långsiktiga principer för fördelningen av statsbidraget till handikapporganisationerna. Inom Statens handikappråd pågår ett sådant arbete. En första rapport lämnades till regeringen i maj 1993. Statsbidraget till organisationerna höjdes kraftigt för budgetåret 1992/93. Av statsfinansiella skäl skedde ingen höjning för innevarande budgetår. Med hänsyn till det fortsatta besvärliga ekonomiska läget är regeringen inte nu beredd att föreslå någon höjning av statsbidraget för budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår oförändrat statsbidrag med 129 248 000 kronor för budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 129 248 000 kronor. D 7. Bidrag till pensionärsorganisationer 1992/93 Utgift 2 446 000 1993/94 Anslag 2 446 000 1994/95 Förslag 2 446 000 Under anslaget utges statsbidrag till pensionärsorganisationerna. Under inne- varande budgetår utges statsbidrag till Pensionärernas riksorganisation, Sveriges pensionärsförbund och Riksförbundet pensionärsgemenskap. Regeringens överväganden Pensionärsorganisationerna gör en betydelsefull insats och har en viktig roll att följa utvecklingen av samhällets insatser för service och vård. Både när det gäller den fortsatta uppföljningen av Ädel-reformen men också i fråga om utveckling av frivilliginsatser, kan pensionärsorganisationerna bidra med värdefulla kunskaper. Statsbidraget till pensionärsorganisationerna utbetalas för närvarande av Socialdepartementet. Regeringen avser att lägga fast riktlinjer för fördelning av bidraget i en förordning. I samband med detta bör ansvaret att fördela statsbidraget läggas på Socialstyrelsen. För nästa budgetår bör statsbidraget till pensionärsorganisationerna uppgå till 2 446 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till pensionärsorganisationerna för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 446 000 kronor. D 8. Ersättning för texttelefoner 1992/93 Utgift 77 186 611 1993/94 Anslag 67 700 000 1994/95 Förslag 72 700 000 Från anslaget ersätts landstingen för inköp av texttelefoner till döva, svårt hörselskadade, dövblinda och talskadade samt för anhörigtelefoner. Ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen kvartalsvis i efterskott. Verksamheten regleras i förordningen (1992:621) om bidrag till texttelefoner. Från anslaget ersätts även Telia AB för förmedlingstjänst för samtal mellan texttelefoner och vanliga telefoner. Ersättningen till Telia AB utbetalas budgetårsvis i efterskott och innefattar ränta på nedlagt kapital. Socialstyrelsen Socialstyrelsen uppskattar att 600 texttelefoner och 1 000 anhörigtele- foner kommer att ordineras under budgetåret 1994/95. Styrelsen räknar därvid med ett tiotal ordinationer av texttelefoner för dövblinda under 1994/95. Inom förmedlingsverksamheten beräknas en oförändrad samtalsvolym jämfört med 1993/94. I regleringsbrev för budgetåret 1993/94 har Socialstyrelsen fått i uppdrag att utreda och föreslå former för en prestationsanpassad ersättning för förmedling av texttelefonsamtal med syfte att öka kostnadskontrollen över förmedlingsverk- samheten. Dessa insatser bör fortsätta under budgetåret 1994/95 och konkreta förhandlingar med Telia AB bör upptas för att bestämma den framtida utformningen av ersättningen för förmedlingsverksamheten. Det sammanlagda medelsbehovet uppgår enligt Socialstyrelsen till 72 700 000 kronor för budgetåret 1994/95. Regeringens överväganden Den 1 juli 1992 genomfördes en reform inom texttelefonverksamheten som innebär att statsbidrag till texttelefon under vissa förhållanden kan lämnas till an- höriga till döva m.fl. Statsbidraget till texttelefon till anhörig uppgår till högst 6 000 kronor. Avsikten med denna reform är att ge möjlighet till direktkontakt mellan den texttelefonberättigade och hans eller hennes anhöriga utan att förmedlingscentralen anlitas, men också att minska belastningen på förmedlingstjänsten. Införandet av bidraget till anhörigtelefoner har inneburit att de tidigare kraftiga årliga ökningarna i förmedlingsverksamhetens omfattning nu stagnerat. Omfattningen av förmedlingsverksamheten förväntas bli oförändrad under budgetåret 1994/95 jämfört med 1993/94. Riksrevisionsverket, RRV, har efter granskning av Socialstyrelsens beräkningar föreslagit att ersättningen för texttelefoner bör tas upp med 72 700 000 kronor. I likhet med RRV beräknar regeringen medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till 72 700 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 72 700 000 kronor. D 9. Bilstöd till handikappade 1992/93 Utgift 184 245 368 1993/94 Anslag 206 000 000 1994/95 Förslag 191 000 000 Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar med handi- kappade barn till anskaffning och anpassning av motorfordon m.m. Bilstödet kan lämnas till fem olika grupper och omfattar grundbidrag, anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Stödet administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade. Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet under budgetåret 1994/95 till 191 000 000 kronor. Regeringens överväganden Bilstödet till handikappade är en viktig stödform för många förflyttningshandi- kappade. När bilstödsreformen trädde i kraft den 1 oktober 1988 innebar detta dels att kretsen för rätt till bilstöd utvidgades, dels att själva bidragen inom stödet höjdes. Som redan framhållits är bilstödet för närvarande föremål för utredning (Dir. 1993:35). En särskild utredare har tillkallats för att göra en utvärdering och översyn av bilstödet. I uppdraget ingår bl.a. att se över bilstödets konst- ruktion och överväga om det finns anledning att ändra detta i något avseende. Den särskilda utredaren skall bl.a. pröva om enbart anpassningsbidrag i framtiden skall kunna utges i de fall förutsättningarna för bilstöd inte är uppfyllda fullt ut. Utredaren skall också behandla frågan om bilstöd till föräldrar med funktionshindrade barn. Ett betänkande av kommittén beräknas avlämnas under våren 1994. I enlighet med vad Riksförsäkringsverket föreslagit beräknar regeringen medelsbehovet för bilstöd till handikappade under budgetåret 1994/95 till 191 000 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1994/95 anvisar ett för- slagsanslag på 191 000 000 kronor. 120 D 10. Kostnader för statlig assistansersättning 1993/94 Anslag 1 200 000 000 1994/95 Förslag 2 527 000 000 Från detta anslag betalas assistansersättning till personer som har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket. De allmänna för- säkringskassorna administrerar och beslutar om ersättningen. Frågor om assistansersättning regleras i lagen (1993:389) om assistansersättning och i förordningen (1993:1091) om assistansersättning. Rätten till assistansersättning gäller svårt funktionshindrade som bedöms ha behov av insatsen, som inte har fyllt 65 år och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig. Riksförsäkringsverket Riksförsäkringsverket anger medelsbehovet under budgetåret 1994/95 till 2 400 000 000 kronor. Regeringens överväganden Rätten till statlig assistansersättning gäller fr.o.m. den 1 januari 1994. Er- sättningen syftar till att tillförsäkra personer med stora funktionshinder och omfattande stödbehov valfrihet och självbestämmande. Den enskilde kan själv med hjälp av assistansersättningen anställa och vara arbetsgivare för den personlige assistenten eller mot ersättning anlita kommunen, ett kooperativ eller annat organ som arbetsgivare för assistenten. Avsikten är att assistansersättningen skall användas till assistentens eller assistenternas lönekostnader, administration m.m. eller till de avgifter som kommunen eller någon annan som svarar för assistenten debiterar den enskilde. Regeringen fastställer assistansersättningen varje år. För år 1994 har assis- tansersättningen fastställts till högst 176 kronor per timme. Som framhölls i propositionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade är det väsentligt att både Socialstyrelsen och Riks- försäkringsverket noga följer utvecklingen av assistansreformen. Med beaktande av den för år 1994 fastställda assistansersättningen per timme beräknar regeringen kostnaderna för statlig assistansersättning för budgetåret 1994/95 till 2 527 000 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 527 000 000 kronor. 121 D 11. Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola Nytt anslag (förslag)1 000 Regeringens överväganden Riksdagen beslutade i december 1991 (prop. 1991/92:7, bet. 1991/92:SoU9, rskr. 1991/92:82) att Statens hundskola skulle upphöra som myndighet och ombildas till ett aktiebolag. Verksamheten i det nybildade aktiebolaget Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola startade den 1 juli 1992. Sollefteå kommun ingår som delägare i bolaget med en ägarandel motsvarande 30 % av aktiekapitalet och staten har resterande 70 %. Riksdagen beslutade i december 1993 enligt förslagen i regeringens proposition 1993/94:36 Medelstillskott till Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola att anvisa ett förslagsanslag om 2 miljoner kronor för innevarande budgetår (bet. 1993/94:SoU12, rskr. 1993/94:60). Medelstillskottet avses täcka statens andel av det kapitalunderskott som bedöms uppstå under första halvåret 1994. I nämnda proposition påpekades vidare att det finns signaler om en ökad etablering av leverantörer av ledarhundar. Mot den bakgrunden borde enligt propositionen frågan om statens engagemang i producentledet kunna tas upp till förnyad diskussion. Enligt vad som framhölls kan en sådan diskussion innebära att statens ägarandel överlåts till annan part. Det konstaterades också att det pågående analysarbetet inte heller utesluter möjligheten av att bolaget kan komma att avvecklas. I socialutskottets betänkande 1993/94:SoU12 uttalades att det är angeläget att de samlade resurserna för utbildning av tjänstehundar, ledarhundar och sökhundar utnyttjas så effektivt som möjligt. Enligt vad utskottet framhöll bör en översyn av hur behovet av ledarhundar, tjänstehundar och sökhundar i framtiden lämpligen bör tillgodoses komma till stånd. Utskottet uttalade att det utgår från att en sådan översyn sker under parlamentarisk medverkan. Det nu föreslagna 1 000-kronorsanslaget avses täcka sådana om- struktureringskostnader som inte kan regleras under innevarande budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kronor. 122 E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikafrågor Mål och inriktning Samhällets ansvar för de mest utsatta grupperna kommer till uttryck genom många olika former av stödåtgärder som riktar sig till barn, ungdomar och familjer. Biståndet skall utformas så att det stärker den enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv. Ingen som råkar i svårigheter ska behöva oroa sig för att bli lämnad utan hjälp. Det offentligas ansvar härvidlag är otvetydigt. Formerna för hur stödet ges behöver dock breddas. Nytänkande och ökad mångfald bör känneteckna åtgärderna även inom individ- och familjeomsorgen. Enskilda alternativ och initiativ bör uppmuntras. Sverige har anslutit sig till WHO:s europeiska handlingsprogram för att minska alkoholens skadeverkningar. Programmet rekommenderar länderna att utveckla en allsidig alkoholpolitik med åtgärder inriktade såväl på hela befolkningen som på speciella riskgrupper. Det övergripande målet att minska den totala alkoholkonsumtionen i Sverige ligger fast. Därutöver krävs det dock, enligt regeringens mening, särskilda insatser för att påverka riskkonsumenternas alkoholvanor. Narkotikan är ett globalt problem som påverkar många delar av samhället. Den svenska narkotikapolitiken syftar ytterst till att skapa ett samhälle fritt från narkotika, dvs ett samhälle där narkotika aldrig tillåts bli en normal företeelse. Denna restriktiva grundsyn genomsyrar de insatser mot narkotika som görs inom i stort sett alla samhällssektorer. Regeringen avser att på olika sätt stimulera förnyelsearbete inom individ- och familjeomsorgen. Det krävs en ökad satsning på alternativ både inom och utom den offentliga sektorn. En ändring i socialtjänstlagen från den 1 januari 1993 öppnar möjligheter för kommunerna att sluta avtal med någon utanför kommunen att utföra uppgifter inom socialtjänsten. Detta gäller dock inte myndighetsutövning. Kommunernas ökade frihet att avgöra hur olika uppgifter skall lösas bör kunna leda till ökad effektivitet och en mer uttalad förändringsvilja. Behovet av med- vetna satsningar på metodutveckling bör ses mot denna bakgrund och mot bakgrund av att resursåtgången måste hållas nere. Medel för att stimulera metodutveckling och annat förnyelsearbete inom individ- och familjeomsorgen disponeras av Socialstyrelsen, Statens institutionsstyrelse och länsstyrelserna. Medel för förebyggande insatser inom alkohol- och narkotikaområdet disponeras framför allt av Folkhälsoinstitutet. Regeringen föreslår att medel för dessa ändamål avsätts även för budgetåret 1994/95. Ideell verksamhet präglas ofta av engagemang, nytänkande och flexibilitet. Inte sällan är det ideella organisationer som riktar uppmärksamheten mot eftersatta grupper eller problemområden, där behoven av nya typer av insatser är stora. Det ideella arbetet bör uppmuntras och ges ökat spelrum. Medel för initiativ inom detta område beräknas under det för regeringskansliet gemensamma anslaget under första huvudtiteln. Även under anslaget Bidrag till organisationer beräknas särskilda medel för detta ändamål. En särskild utredare har haft i uppdrag att utarbeta ett förslag till framtida principer för statens bidrag till folkrörelser och ideella organisationer. I utredningens betänkande Organisationernas bidrag (SoU 1993:71) föreslås bl.a. en tydligare rollfördelning mellan stat och kommun. Förslagen är föremål för beredning inom regeringskansliet. Vidtagna och planerade åtgärder Socialtjänstkommittén (S 1991:07) har nyligen i rapporten Frivilligt socialt arbete (SOU 1993:82) redovisat en kartläggning av socialt arbete som bedrivs av ideella organisationer i Sverige. Kommittén kommer i slutbetänkandet, som skall avlämnas under år 1994, att behandla det frivilliga sociala arbetet och socialtjänstens samverkan med ideella organisationer. Socialtjänstkommittén har även i uppgift att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen. Översynen innefattar bl.a. en utvärdering av social- tjänstlagens tillämpning och syftar till att tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Vidare skall kommittén se över vissa frågor rörande socionomutbildningen liksom frågor rörande tillsyn, uppföljning och utvärdering inom socialtjänsten. Mål- och resultatstyrning av den kommunala verksamheten ställer krav på att såväl statens som kommunernas och landstingens uppföljnings- och utvärderingsinstrument förbättras. Kunskap behövs för att utvärdera effekter av olika behandlingsmetoder och för att bedöma kvaliteten i det sociala arbetet. Inom individ- och familjeomsorgen saknas i stor utsträckning uppgifter om insatser och deras effekter både på det individuella planet och på en mer övergripande nivå. Mot denna bakgrund är det angeläget att det i framtiden blir möjligt för kommunerna att på ADB-medium registera sådan information som bl.a ger underlag för en analys av orsaker till och effekter av sociala insatser. Regeringen har därför uppdragit åt socialtjänstkommittén att utreda och lägga fram förslag om författningsreglering av personregister inom socialtjänstens verksamhetsområde. Kommitténs arbete skall vara avslutat senast den 30 juni 1994. Ett annat problemområde som regeringen har uppmärksammat är prostitution. Prostitution är inte bara skadlig för många av de inblandade utan strider även mot strävandena efter jämställdhet mellan kvinnor och män. Den utgör ofta ett led i brottslig verksamhet och förstärker eller skapar social utslagning. Prostitutionen har sammantaget sådana negativa verkningar i samhället att den bör bekämpas med kraft. Regeringen har därför den 11 mars 1993 beslutat tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av samhällets åtgärder mot prostitution. Utredaren skall kartlägga prostitutionens omfattning i Sverige och särskilt belysa de olika problem som är förknippade med prostitutionen. Frågan om en kriminalisering av prostitutionen är en lämplig metod för att motverka prostitutionen och dess konsekvenser skall förutsättningslöst undersökas. Utredarens arbete skall vara slutfört senast vid utgången av år 1994. Tillsynen Regeringen slår fast att ansvaret att garantera den sociala tryggheten för de mest utsatta grupperna ytterst åvilar det allmänna. Detta sker i form av offentlig finansiering av huvuddelen av socialtjänstens verksamhet, men också genom en aktiv tillsyn över de verksamheter som bedrivs. När nya verksamhetsformer växer fram, även inom den privata sektorn, får tillsynen större betydelse. Tillsynen omfattar också olika institutioner inom socialtjänsten samt enskilda vårdhem. I socialtjänstkommitténs uppgifter ingår att överväga hur tillsynen av socialtjänstens och de privata vårdgivarnas verksamhet skall utformas. Länsstyrelsen som är socialtjänstens regionala tillsynsmyndighet har en viktig roll att fylla. En utvecklingsgrupp inom regeringskansliet har i uppdrag att i dialog med länsstyrelserna utveckla deras arbete, bl.a. innehållet i den regionala tillsynen och uppföljningen av socialtjänstens verksamhet. För att frigöra resurser på länsstyrelserna och ge utrymme för ökat arbete med tillsynen har regeringen föreslagit riksdagen (prop. 1993/94:97) att socialnämnderna skall ges det fulla ansvaret för utredning av och ansökan om vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Länsstyrelserna bör i samråd med Svenska kommunförbundets länsförbund övergångsvis genomföra vissa utbildningsinsatser för socialtjänstens personal som i fortsättningen skall förbereda sig inför förhandlingar i domstol och sköta processföring i LVM-ärendena. Regeringen har också för avsikt att under våren 1994 föreslå riksdagen att tillståndsprövningen enligt lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) överförs från länsstyrelserna till kommunerna. Hushållens ekonomi Det finns flera uppgifter som visar att hushållen har fått det allt svårare att klara sin ekonomi under nuvarande lågkonjunktur. Det kan avläsas bl.a. i att socialbidragsbehovet ökar och att vräkningar på grund av hyresskulder blir allt vanligare. År 1991 steg antalet vräkningarna till över 6 000, vilket var tusen fler än året innan. Under år 1992 låg antalet kvar på ungefär samma nivå. De uppgifter som nu finns tillgängliga pekar mot att över 7 000 vräkningar kommer att verkställas under år 1993. För att öka kunskaperna om vad som händer med människor som vräks från sina hem har regeringen, tillsammans med Konsumentverket, beviljat medel till ett forskningsprojekt vid Institutet för Social Forskning vid Stockholms Universitet. I rapporten Vräkt i laga ordning har Konsumentverket i september 1993 redovisat resultaten av undersökningen. Rapporten pekar på behov av åtgärder för att minska antalet vräkningar och för att stödja människor som riskerar att förlora sin bostad. Bland förslagen nämns att socialtjänstens ekonomiska rådgivningsverksamhet till hushållen bör utvidgas och att kvinnornas och barnens situation bör uppmärksammas eftersom de far särskilt illa i samband med vräkning. En ändring i hyreslagstiftningen som trädde i kraft den 1 juli 1993 innebär förbättringar för hyresgästerna, bl.a. så tillvida att förverkandefristen förlängs från tidigare två vardagar till en vecka. Återvinningsfristen utsträcks från tolv vardagar till tre veckor. Lagändringen innebär också att socialnämndernas möjligheter att förhindra vräkningar förbättras genom att nämnden kan åta sig betalningsansvar. Socialstyrelsen bör följa utvecklingen. Regeringen har den 28 oktober 1993 beslutat att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att följa utvecklingen när det gäller bostadsförsörjningen för de hushåll där kommunen har ett särskilt ansvar enligt socialtjänstlagen och för andra hushåll som av ekonomiska och andra skäl kan ha svårt att själva ta sig in på bostadsmarknaden. Arbetsgruppen skall fortlöpande bedöma om bostadsförsörjningen för de berörda hushållen fungerar tillfredsställande eller om några åtgärder måste vidtas. De vräkningshotade hushållens situation bör uppmärksammas särskilt. Förutom från Socialdepartementet och Finansdepartementet kommer det i arbetsgruppen att finnas företrädare för de statliga myndigheter som har ansvar inom det aktuella området samt representanter för kommunerna och fastighetsägare. Regeringen anser att socialtjänsten har en mycket viktig roll när det gäller att stödja och hjälpa människor som av olika skäl riskerar att vräkas. Socialnämndens uppgift är dels att förebygga att någon förlorar sin bostad, dels att biträda vederbörande om vräkning skulle ske. I de fall där avhysning innebär att någon blir utan bostad skall samhället på olika sätt bistå den enskilde att försöka lösa det uppkomna problemet. Många kommuner tillhandahåller budgetrådgivning för att hjälpa hushåll som riskerar att få, eller redan har, svårigheter att klara sin ekonomi. Den kommunala budget- och skuldrådgivningen är av stor betydelse, särskilt med tanke på att ett skuldsaneringsinstitut kommer att inrättas. Regeringen avser inom kort i en särskild proposition till riksdagen föreslå att det införs ett skuldsaneringsinstitut vars syfte blir att hjälpa svårt skuldsatta privatpersoner. Skuldsaneringsförfarandet kommer att regleras i en särskild lag. I ett första steg skall kommunen bistå den enskilde med ekonomisk rådgivning och i förekommande fall hjälpa till med ansökan om skuldsanering. I ett andra steg fastställs frivillig skuldsanering av kronofogdemyndigheten. Först om en frivillig överenskommelse inte kommer till stånd kan i ett tredje steg tingsrätten besluta om tvingande skuldsanering. Införandet av en skuldsaneringslag kommer att medföra att nya rutiner måste tillskapas hos flera olika myndigheter. Regeringen avser att ge Konsumentverket i uppdrag att i samarbete med Riksskatteverket, Domstolsverket och Socialstyrelsen planera och genomföra vissa informations- och utbildningsinsatser med anledning av skuldsaneringslagens ikraftträdande. Socialbidrag Såväl antalet socialbidragstagare som kostnaderna för socialbidrag fortsätter att öka. De preliminära uppgifterna för de tre första kvartalen för år 1993 pekar på en fortsatt ökning av kostnaderna, vilket delvis beror på att bidragstiderna tenderar att bli längre. Vi har idag begränsade möjligheter att relativt snabbt införskaffa aktuella uppgifter om socialbidragsutvecklingen med avseende på bidragshushållens sammansättning, orsakerna till socialbidragsbehovet etc. För att råda bot på denna brist utvecklar nu Socialstyrelsen i samarbete med Svenska kommunförbundet och Statistiska Centralbyrån ett uppföljningssystem där man via en kommunpanel kommer att samla in nödvändiga uppgifter och analysera dessa. Antal socialbidragstagare, kostnader m.m. År Antal Medel- Utgivet milj.kr bidrags- bidr.tid (löp.pris) (1980-års tagare (mån) pris) 1980 343 329 3,7 942 942 1985 535 557 4,2 3 345 2 175 1990 516 825 4,1 4 720 2 274 1991 537 653 4,2 5 642 2 483 1992 589 371 4,4 7 012 3 019 Den svåra ekonomiska kris som vi idag befinner oss i, och vars kännetecken bl.a. är en hög arbetslöshet, är sannolikt den främsta orsaken till att social- bidragsberoendet ökar i många kommuner. En stor del av nytillkommande social- bidragstagare utgörs av grupper som har svag förankring på arbetsmarknaden. Regeringens förslag till allmän arbetslöshetsförsäkring omfattar flera grupper som idag står utanför nuvarande A-kassa. Många av dem som idag beviljas social- bidrag, därför att de inte är med i någon A-kassa, kommer att omfattas av den obligatoriska försäkringen som enligt planerna träder ikraft den 1 juli 1994. Socialtjänstkommittén, som bl.a. har i uppdrag att överväga möjligheterna att åstadkomma större enhetlighet mellan kommunernas socialbidragsnormer har i del- betänkandet (SOU 1993:30) Rätten till bistånd inom socialtjänsten, lämnat för- slag till en precisering av lagregleringen av rätten till bistånd i den del som avser den enskildes försörjning. En miniminorm föreslås införas. Betänkandet har remissbehandlats och bereds vidare inom regeringskansliet. Barn och ungdom Barns och ungdomars situation avspeglar i hög grad ett samhälles värderingar. I Sverige anser vi att alla barn har rätt att få en god start i livet. Därför måste barnperspektivet prägla arbetet på alla de samhällsområden där barns och ungdomars intressen berörs. Vår syn på barns rättigheter och behov stämmer väl överens med den grundläggande synen i FN:s konvention om barnets rättigheter. FN:s kommitté för barnets rättigheter har vid sin granskning av barnkonventio- nens tillämpning i Sverige pekat på att de besparingar som görs i kommunerna bör göras utifrån principen om barnets bästa. Samhället har ett särskilt ansvar för att hjälpa utsatta barn och deras familjer och att vid behov ingripa till barns skydd. Föräldrars arbetslöshet och osäkerhet inför framtiden påverkar barnen. Det är således viktigt att följa upp hur barns och ungdomars hälsa påverkas när hela familjens förutsättningar ändras. Detta gäller särskilt mot bakgrund av att det under den senaste tiden framkommit en del oroande uppgifter från barn-och ungdomspsykiatriska mottagningar om att den psykiska hälsan försämrats hos barn och ungdomar i familjer som drabbats av arbetslöshet. Ökade krav kan därför komma att ställas på individ- och familjeomsorgen om konjunkturen inte vänder uppåt. Det är bekymmersamt att ungdomarnas inträde på arbets- och bostadsmarknaderna har försvårats under senare år. Av den totala sysselsättningsminskningen under rådande lågkonjunktur står ungdomsgruppen för hälften. Bland 18-24 åringar är andelen socialbidragstagare 12 procent jämfört med 6,7 procent för hela befolkningen. Under det senaste året har den totala försäljningen av alkohol minskat. Ett undantag är dock försäljningen av starköl på restaurang. Av erfarenhet vet vi att det nästan uteslutande är yngre människor som står för denna ökade konsumtion. Målmedvetna förebyggande insatser riktade till ungdomar lönar sig. Det framgår av utvecklingen på narkotikaområdet. Enligt CAN:s skolundersökningar är svenska ungdomars benägenhet att pröva narkotika fortsatt låg. För att vi även i framtiden skall kunna upprätthålla en avvisande hållning till droger behövs det fortlöpande åtgärder riktade särskilt till ungdomar. Motsvarande insatser behövs inom alkoholområdet. Folkhälsoinstitutet kommer under våren 1994 att inleda en bred kampanj mot drogmissbruk. Ungdomar blir den främsta målgruppen. Det sociala arbetet med barn och familj karaktäriseras idag både av positiva exempel på förbättringar men tyvärr också av brister och neddragningar. Det är därför viktigt att öka satsningen på såväl metodutveckling som alternativ både inom och utom den offentliga sektorn. Mot bakgrund av den ovan beskrivna utvecklingen har regeringen vidtagit en rad olika åtgärder som direkt rör utsatta barn och ungdomar. 143 Särskild vikt har lagts vid att utveckla skyddet och förbättra situationen för utsatta barn och ungdomar, dvs barn som riskerar att fara illa på olika sätt. Inte minst har det varit viktigt att utveckla ett varierat utbud av stödinsat- ser. Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att följa utvecklingen i lan- dets kommuner och se hur kommunernas omställnings- och förnyelsearbete påverkar situationen för barnen. Socialstyrelsen bör också följa utvecklingen av individ- och familjeomsorgens förebyggande arbete som riktar sig till barn och ungdom. Alkoholmissbrukets ekonomiska, sociala och psykologiska följder för missbruka- rens familj kartläggs och analyseras av Alkoholpolitiska kommissionen (S 1991:17) med målsättningen att bedöma vilka insatser som behöver göras för att möta de anhörigas, särskilt barnens, behov av stöd. Familjehemsvården har sedan mycket lång tid varit den mest använda vårdformen för barn och unga i behov av samhällets omhändertagande. Socialtjänsten har sedan länge utsatts för kritik för brister i familjehemsvården. Även riksdagen har behandlat frågan. Med anledning av de förslag som framförts av riksdagens revisorer rörande familjehemsvården har riksdagen (bet. 1992/93:SoU4, rskr. 1992/93:16) givit regeringen till känna att åtgärder behövs för att utveckla denna vårdform, bl.a. genom utbildning, stöd och handledning till familjehemsföräldrarna. Regeringen har med anledning härav i mars 1993 uppdragit åt Socialstyrelsen att utveckla och stärka familjehemsvården. Enligt uppdraget skall Socialstyrelsen i regionala konferenser för be- slutfattare m.fl. inom kommunal socialtjänst föra fram och diskutera den kritik som anförs i olika utredningar och ge kommunerna ett underlag att åtgärda de brister som finns idag och påskynda en utveckling av familjehemsvården i landet. Socialstyrelsen har vidare fått i uppdrag att sammanställa ett utbild- ningsmaterial utifrån sin samlade kunskap om nationellt och internationellt utbildningsarbete och forskning. Materialet skall användas i utbildning som gäller familjehem. Styrelsen skall vidare sammanställa kunskap och överväga behovet av allmänna råd i frågor om vårdnadsöverflyttning. Styrelsen skall också följa utvecklingen av familjevården för invandrarbarn och bedöma om särskilda åtgärder behövs för denna grupp barn. Vidare skall styrelsen utarbeta kvali- tetsmått för utvärdering av familjehemsvården och verka för att länsstyrelsernas utvärderingar kan sammanställas för hela landet. Revisorerna föreslår att kommunernas och landstingens ansvarsfördelning blir klart och tydligt definierad samt att villkoren för att erhålla tillstånd att driva enskilda hem för vård eller boende (HVB) klargörs. Dessa frågor ryms inom direktiven för Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50) vars arbete skall vara slutfört senast den 30 juni 1994. Ett flertal undersökningar har visat på en rad problem inom ungdomsvården. I undersökningarna har särskilt lyfts fram att samarbetet mellan olika myndigheter är dåligt utvecklat. De mest utsatta ungdomarnas behov av individualisering, kontinuitet och långsiktighet i behandlingen har inte kunnat tillgodoses på ett tillfredställande sätt. Mot bakgrund av att staten under våren 1994 tar över huvudmannaskapet för tvångsinstitutionerna inom ungdomsvården finns det ett ökat behov av incitament för att utveckla kommunernas öppenvårdsinsatser för bl.a. utsatta ungdomar. Regeringen anser därför att det specialdestinerade statsbidraget till missbrukar- och ungdomsvården tills vidare bör behållas. Regeringen har avsatt totalt 30 miljoner kronor under tre år ur Allmänna arvsfonden till samordning av insatser för utsatta ungdomar. En arbetsgrupp med deltagare från Socialdepartementet och Civildepartementet skall särskilt beakta och lyfta fram nya metoder och lösningar i arbetet med utsatta ungdomar. Ett annat angeläget område som särskilt bör uppmärksammas är eftervården. Statens institutionsstyrelse skall i nära samarbete med kommuner och landsting utveckla nya former för utslussning av ungdomar från särskilda ungdomshem, bl.a genom att stödja lokalt utvecklingsarbete. Socialstyrelsen skall i samverkan med Folkhälsoinstitutet följa och doku- mentera hur långvarig arbetslöshet påverkar ungdomars sociala anpassning och hälsotillstånd. Dessutom skall regeringens utredning om ungdomars levnadsvillkor och framtidsutsikter (C 92:07), Generationsutredningen, bland annat belysa ungdomars möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Alkoholpolitik och vård Konsumtionsutvecklingen Den svenska alkoholpolitiken har bl.a. syftat till att åstadkomma en övergång från starkare till svagare alkoholdrycker. Denna politik har till stor del varit framgångsrik. Spritdryckernas andel av totalkonsumtionen har sedan 1970-talet minskat med över 20 procent medan vin- och ölförsäljningens andel ökat med drygt 10 procent vardera. 144 Den totala registrerade alkoholkonsumtionen (se diagram ovan) har varit ganska stabil under de senaste åren. Restaurangernas andel av den alkohol som säljs har dock ökat från 8,5 till 13,5 procent mellan åren 1985 och 1992. Det som bidragit mest till den ökningen är starkölet. Ungefär 40 procent av starkölskonsumtionen sker idag på restauranger. Den framtida alkoholpolitiken Den europeiska integrationsprocessen med EG-förhandlingar och EES-avtal innebär att det ekonomiska, sociala och kulturella utbytet kommer att öka mellan Sverige och länder som av tradition för en mindre restriktiv alkoholpolitik. Bl.a. mot den bakgrunden har den av regeringen tillkallade Alkoholpolitiska kommissionen (S 1991:17) som främsta uppgift att formulera en mer effektiv strategi för att minska den totala alkoholkonsumtionen och därmed begränsa alkoholens skadeverkningar. Kommissionen skall därvid bl.a. komma med förslag till hur det opinionsbildande och attitydpåverkande arbetet inom alkoholområdet kan för- stärkas. I kommissionens uppdrag ingår också att göra en översyn av vården av alkoholmissbrukare och bedöma behoven av förändringar av vårdformer och vårdinnehåll. De kvinnliga missbrukarnas vårdbehov skall därvid uppmärksammas särskilt. Kommissionen kommer inom kort att presentera sina förslag till regeringen. Med tanke på den integrationsprocess som pågår med övriga Europa behövs framöver en kraftfull mobilisering på alkoholområdet för att ytterligare begränsa den totala alkoholkonsumtionen, tränga tillbaka missbruket och motverka alkhoholskadorna. På nationell nivå behövs kraftfulla informationsinsatser för att öka kunskapen om alkoholens skadeverkningar. Förstärkta utbildningsinsatser till olika yrkeskategorier inom t.ex. primärvård, socialtjänst och restauranghantering blir också angeläget. På lokal och regional nivå bör kommuner och landsting bl.a. uppmuntras att ta fram alkoholpolitiska handlingsprogram. Det gäller här inte minst att intensifiera arbetet med tidig upptäckt och utveckling av enkla behandlingsåtgärder. Dessutom behövs förstärkta insatser när det gäller olika riskgrupper och risksituationer. Barn och ungdom bör uppmärksammas särskilt, liksom gravida kvinnor. Frågan hur missbrukares barn och anhöriga kan få ett förstärkt stöd är vidare av stor betydelse. Alkohol och trafik är exempel på ett annat område där det behövs intensifierade insatser. När den Alkoholpolitiska kommissionen överlämnat sitt slutbetänkande avser regeringen att återkomma med förslag till ett alkoholpolitiskt program för att bättre kunna förebygga alkoholskador. Alkoholpolitiska kommissionen har i sitt delbetänkande Serveringsbestämmelser (SOU 1993:50) föreslagit att kommunerna skall överta länsstyrelsernas hantering av serveringstillstånd till restauranger samt att vissa andra ändringar görs i lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) i syfte att minska krångel och detaljreglering och skapa tydligare regler och skärpta krav där det behövs. Den s.k. LHD/LVM-utredningen har också avlämnat ett betänkande Kommunernas roll på alkoholområdet och inom missbrukarvården (SOU 1993:31) där utredaren föreslår att länsstyrelsernas LHD-hantering skall kommunaliseras. Regeringen avser att under våren presentera en proposition med anledning av dessa båda betänkanden. En av Folkhälsoinstitutets uppgifter inom alkohol- och drogområdet är att ta fram och tillhandahålla basfakta och informationsmaterial. Institutet skall vidare stimulera, utveckla och stödja lokala drogförebyggande verksamheter som bedrivs av organisationer och myndigheter. Andra viktiga uppgifter är att initiera forskning och samla annan kunskap för att få fram underlag för samhällets fortsatta insatser inom det alkohol- och drogpolitiska området. Att utveckla nya och effektiva metoder för det förebyggande arbetet är också en central uppgift för institutet. Med anledning av den pågående europeiska integrationsprocessen kommer Folkhälsoinstitutets uppgifter när det gäller att få fram underlag för samhällets fortsatta insatser inom det alkohol- och drogpolitiska området att bli allt viktigare. Information och attitydpåverkan är här viktiga instrument för att försöka förändra det svenska dryckesmönstret och begränsa alkoholskadorna. Stöd till organisationslivet Folkrörelsernas drogförebyggande insatser utgör viktiga komplement till det arbete som myndigheterna bedriver. Deras insatser blir allt betydelsefullare sett utifrån de förändringar som sker i samhället i riktning mot en ökad mångfald för att bättre kunna möta individuella behov. De enskilda organisationerna bör därför utforma sina insatser utifrån den egna organisationens särart så att mångfalden i det drogförebyggande arbetet värnas. Därigenom kan större trovärdighet och bättre effekt av insatserna uppnås. Statsbidrag kommer även fortsättningsvis att utgå till organisationer, dels i form av centralt organisationsstöd, dels som projektmedel till drogförebyggande verksamheter. Nykterhetsrörelsen och vissa andra organisationer får organisationsstöd för sin centrala verksamhet. Under anslaget F 4. Folkhälsoinstitutet beräknas organisationsstöd till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. liksom medel som skall fördelas av Folkhälsoinstitutet till kommuner, landsting, organisationer och andra som genomför lokala drogförebyggande projekt. Bidrag till länkorganisationer och andra organisationer som arbetar med att stödja och hjälpa f.d. missbrukare utgår, dels i form av centralt organisations- stöd, dels i form av bidrag till lokala stöd- eller rehabiliteringsinsatser i organisationernas regi. Bidraget redovisas under anslaget E 2. Bidrag till organisationer. 145 Vård av missbrukare Institutionerna för vuxna missbrukare befinner sig i ett skede av stora föränd- ringar. Detta framgår av en rapport från Socialstyrelsen, Missbrukarvård till rätt pris (1993:7). Institutionsvården har byggts ut kraftigt under 1980-talet. Antalet platser ökade från ca 5 600 år 1982 till över 8 000 år 1991. Utbyggnaden har samtidigt inneburit en ökad privatisering av vården eftersom det uteslutande är privat drivna platser som tillkommit. År 1992 kan dock ett trendbrott iakttas. Ökningen av antalet platser har upphört och platsantalet har minskat med ca 300 mellan åren 1990 och 1992. Institutionsvårdens förutsättningar har under de senaste åren delvis för- ändrats genom att kommunernas ekonomiska situation försämrats allt mer. Kostnaden för den institutionella missbrukarvården för vuxna kan beräknas till runt två miljarder kronor per år. När kommunerna måste spara, är det naturligt att man i kommunerna överväger mindre kostsamma öppna alternativ till den institutionella vården. Kostnaderna för institutionsvård för missbrukare i landets kommuner varierar dock kraftigt. Det är här viktigt att kommunerna aktivt arbetar med att öka kostnadseffektiviteten vid upphandling av vård. Antalet anmälningar enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) har minskat i landet som helhet under år 1992 jämfört med år 1991. Detta framgår av en rapport från länsstyrelsen i Gävleborgs län, LVM - anmäl- ningar, omhändertagna. Stora skillnader förekommer dock länsvis. Vissa län, framför allt storstadslänen, uppvisar en klar minskning medan andra haft en extrem ökning under samma tid. Enligt rapporten beror minskningen av anmälningarna troligtvis på att kommunerna i stället erbjuder vård i öppna former. Totalt i landet har samtidigt andelen omedelbara omhändertaganden ökat. En tänkbar orsak är att öppenvårdsinsatser erbjuds i större utsträckning än tidigare och tycks tillämpas även i fall där missbruket trots hjälpinsatser inte upphör. Missbrukarna kan få vänta för länge på adekvat vård och till slut kan en situation uppstå då ett omedelbart omhändertagande är nödvändigt. LHD/LVM-utredningen har i sitt betänkande (SOU 1993:31) föreslagit att ansökningsförfarandet enligt LVM förs över från länsstyrelserna till kommunerna. Betänkandet har remissbehandlats och en stor majoritet av remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag. Med anledning av förslaget har regeringen där- för den 25 november 1993 beslutat överlämna en proposition (prop. 1993/94:97) till riksdagen med förslag om att kommunerna tar över länsstyrelsernas hantering av LVM-ärendena. Förändringen föreslås träda ikraft den 1 juli 1994. Tvångsvården måste ses som den allra yttersta länken i en rad av olika sam- hällsinsatser för personer med missbruksproblem. Det är oklart i vad mån kommu- nernas öppenvårdsinsatser kan möta behoven hos de mest utsatta missbrukar- grupperna. Om de kommunala insatserna är otillräckliga finns det en risk för att allt fler utvecklar så allvarliga problem att till sist endast tvångsvård återstår. 146 Det är viktigt att det råder balans mellan å ena sidan den tunga institu- tionsvården och å andra sidan de kommunala insatserna. Det specialdestinerade statsbidraget till missbrukarvården bör därför tillsvidare behållas och inriktas mot att stödja utvecklingen av kommunernas öppenvårdsinsatser. Medlen för stats- bidraget redovisas under anslaget E 1. Narkotikapolitik och vård Utvecklingen i Sverige Enligt en nyligen genomförd kartläggning av det tunga narkotikamissbrukets omfattning i Sverige finns det uppskattningsvis mellan 14 000 och 19 000 personer, som regelbundet missbrukar narkotika. Detta är en ökning jämfört med vad som framkom i den förra kartläggningen som gjordes år 1979. Då beräknades antalet tunga missbrukare till mellan 10 000 och 14 000. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, som genomfört båda undersökningarna menar att nyrekryteringen till gruppen tunga missbrukare huvud- sakligen inträffade i slutet av 1970-talet och i början av 1980-talet. Andelen unga personer med ett tungt missbruk har minskat påtagligt sedan år 1979. Då var 37 procent under 25 år. Idag är motsvarande andel 10 procent. Missbrukarna har blivit äldre och de har missbrukat under en lång period. 43 procent av de tunga missbrukarna är över 35 år. Närmare hälften har missbrukat i tio år eller mer. Uppgifterna om ett minskat drogmissbruk bland ungdomar stöds av de regelbundna undersökningar som görs av drogvanor bland skolungdom i årskurs 9. Andelen ungdomar som någon gång prövat narkotika låg under hela 1980-talet på ca 4 pro- cent. I början av 1970-talet var motsvarande andel ca 14 procent. I en särredovisning från undersökningen av narkotikamissbrukets omfattning har CAN visat att denna positiva trend dock inte tycks gälla invandrarungdomar. Sam- tidigt som nyrekryteringen av unga missbrukare till tungt missbruk har minskat avsevärt sedan första hälften av 1980-talet tycks nyrekryteringen av andra generationens invandrarungdomar ligga på en hög nivå, åtminstone i storstäderna. Siffrorna är små och bör tolkas med en viss försiktighet, men de tyder på att invandrarungdomar under 25 år är överrepresenterade. Vuxna utomnordiska invand- rare är däremot underrepresenterade. Cannabis är det vanligaste narkotiska preparatet i Sverige. Injektionsmiss- bruket domineras av centralstimulantia. Kokainmissbruket har fortfarande en mycket liten utbredning i landet. Det finns vissa tecken på att droger som inte injiceras, såsom ecstasy och amfetamin används i ökad omfattning i vissa ungdomskretsar. Ett annat oroande tecken är en viss ökning av det s.k. rökheroi- net. Blandmissbruk är idag snarare regel än undantag och i CAN:s undersökning rapporteras att 77 procent av missbrukarna har missbrukat två eller flera narko- tiska preparat. Detta gäller det tunga missbruket där ca 90 procent består av injektionsmissbruk men där samtidigt missbruk av cannabis eller alkohol är van- lig. Utvecklingen utomlands Tillgången på narkotika i världen är mycket stor. Produktionen av illegal narko- tika ökar, samtidigt som den illegala handeln med narkotika blir alltmer väl- organiserad och svårare att bekämpa. De politiska och ekonomiska förändringarna i Öst- och Centraleuropa har ökat riskerna för att narkotika skall spridas såväl inom regionen som till andra länder. Många människor oroar sig för att slopandet av de inre gränskontrollerna inom EU skall leda till en ökad tillgång på narkotika. För att uppväga borttagandet av systematiska gränskontroller för varor och personer kommer ett flertal s.k. kompensatoriska åtgärder att vidtas i syfte att upprätthålla en tillräcklig kontrollnivå på införselsidan. Med Maastricht-fördragets ikraftträdande ökar möjligheterna till en effektiv och samordnad politik på narkotikaområdet. Inom den Europeiska unionen är narkotikabekämpningen ett prioriterat område. I Europa finns en del grupper som propagerar för en liberalisering av narkotikakontrollen. Somliga förespråkar till och med en legalisering av i första hand cannabis. Det är dock inte fråga om en politik som är förankrad på regeringsnivå i något europeiskt land. Inte heller inom Europeiska unionen finns det gehör för en sådan politik. Tvärtom tar EU som organisation absolut avstånd från kraven på legalisering. Åtgärder Syftet med den svenska narkotikapolitiken är att på alla nivåer och områden markera ett avståndstagande från narkotikan som företeelse. Vi har i Sverige sedan lång tid tillbaka lagt fast vår narkotikapolitik och vi har valt att möta narkotikahotet med offensiva insatser från kommuner, myndigheter och organisationer. Genom en konsekvent politik inriktad på att minska tillgången på narkotika och samtidigt dämpa efterfrågan har vi lyckats hålla det experimentella bruket av narkotika och nyrekryteringar till tungt narkotikamissbruk på en internationellt sett låg nivå. Det finns därför inte några skäl att ändra på grunderna för denna politik. Stora insatser bör göras även i framtiden för att upprätthålla och förstärka den negativa inställning till narkotika som finns i Sverige. Folkhälsoinstitutet svarar för samordning och utveckling av de förebyggande insatserna när det gäller alkohol och narkotika. Som nämnts planerar institutet en stor kampanj för att motverka drogmissbruk bland ungdomar. Mot bakgrund av uppgifterna om att andra generationens invandrarungdomar är överrepresenterade bland missbrukande ungdomar bör deras situation uppmärksammas särskilt. Åtgärder mot s.k. penningtvätt är av strategisk betydelse vid bekämpningen av organiserad narkotikabrottslighet. En lag, som bygger på EG:s regler på området, har nyligen trätt i kraft. 147 Av strategisk betydelse är också åtgärder för att kontrollera att kemiska äm- nen, som har viktiga legala användningsområden, inte kommer på avvägar och an- vänds vid illegal framställning av narkotika. Genom ett tillägg i narkotikakon- trollagen har sådana kontrollmekanismer införts. I syfte att än tydligare markera att narkotikamissbruk inte accepteras i vårt samhälle har straffskalan vid ringa narkotikabrott skärpts. Fängelse har förts in i straffskalan för eget bruk av narkotika. Detta innebär att det blir möjligt att ta urinprov för att kontrollera misstänkt narkotikabruk och att den som an- vänt narkotika kan dömas till en påföljd som innefattar behandling av missbruket. Sedan mitten av 1980-talet har betydande medel satsats på en offensiv narkomanvård. En aktiv och offensiv narkomanvård har av riksdagen betraktats som en förutsättning för att förebygga spridningen av HIV bland intravenösa missbrukare. Målet är att nå samtliga missbrukare för provtagning, avgiftning, vård och behandling. Enligt utvärderingar av verksamheten som har gjorts av både Riks- revisionsverket och Socialstyrelsen har dessa insatser varit framgångsrika och vi har idag en internationellt sett mycket låg andel nysmittade injektionsmissbrukare. Huvudparten av injektionsmissbrukarna beräknas ha genomgått provtagning. Av det totala antalet aids-sjuka i Sverige utgör injek- tionsmissbrukarna ca 7 procent. I Europa är medeltalet ca 34 procent. Fortfarande diagnostiseras nya fall av HIV-smitta bland narkotikamissbrukare. Det rör sig om 2 á 3 fall per månad. Det HIV-förebyggande arbetet bland narkotikamissbrukare måste därför fortsätta. Regeringen har gett Socialstyrelsen nya direktiv när det gäller det fortsatta arbetet. Ett huvudmoment utgör en fortsatt satsning på kompetensutveckling inom framför allt den öppna vården. Det gäller metoder för motivationsarbete, behand- lingsplanering och omhändertagande av de mest utsatta grupperna såsom psykiskt störda och HIV-smittade missbrukare. Olika försöksverksamheter kommer att initieras för att utveckla nya stöd- och omhändertagandeformer som är mindre ingripande än institutionsvård. En fortsatt utveckling av samverkan mellan socialtjänsten och kriminalvården är nödvändig för att ytterligare förbättra vården när det gäller narkotikamiss- brukare som är dömda till någon form av kriminalvårdspåföljd. Regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har i uppdrag att verka för en förbättrad samordning av samhällets insatser mot narkotikan. Detta gäller såväl på nationell som internationell nivå. Den illegala narkotikahanteringen är ett globalt problem. Sverige deltar mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotika inom FN och Europarådet. Sverige hör till de länder som ger de största frivilliga bidragen till FN:s arbete mot narkotika. Sverige har under år 1993 avslutat sitt medlemskap i FN:s narkotikakommission. Sverige kommer dock att kvarstanna i kommissionen som observatör. Sverige är medlem i Europarådets samarbetsgrupp i narkotikafrågor, den s.k. Pompidougruppen. Vi har där bidragit med ekonomiskt stöd till Central- och Östeuropa för att möjliggöra deltagande därifrån i Pompidougruppens olika verk- samheter. Ett av de viktigaste arbetsområdena inom Pompidougruppen är det epi- demiologiska. Bland annat har en metod för undersökning av skolelevers drogvanor utvecklats. Metodens praktiska användbarhet kommer att prövas under våren 1995, då skolundersökningar kommer att genomföras samtidigt i ett stort antal europeiska länder. Detta sker efter initiativ av CAN, som också kommer att samordna arbetet. Sverige deltar i ett västeuropeiskt forskningssamarbete inom vars ram man samordnar nationella forskningsprojekt rörande utvärdering av aktioner mot drog- missbruk. Universitet i Stockholm har av regeringen fått i uppdrag att svara för den svenska samordningen. Regeringen har för avsikt att ytterligare stärka Sveriges roll i det inter- nationella samarbetet. Detta samarbete är utomordentligt betydelsefullt, inte minst mot bakgrund av den pågående europeiska integrationen och de genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa. E 1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård 1992/93 Utgift 990 701 031 1993/94 Anslag 480 000 000 1994/95 Förslag 480 000 000 Sedan kommunaliseringen av tvångsvårdens institutioner år 1983 har statsbidrag utgått dels till kommunerna enligt en schablon för att fritt disponeras till missbrukarvård och ungdomsvård, dels till institutionerna i form av platsbidrag. Vid ett antal tillfällen har beslutats om vissa justeringar av dessa principer i syfte att påverka utvecklingen av vårdstrukturen eller vårdresurserna. Riksdagen har i enlighet med regeringens proposition (1992/93:61) om ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård be- slutat att ge staten ett samlat huvudmannaskap för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. En ny statlig myndighet, Statens institutionsstyrelse, har in- rättats den 1 juli 1993. Institutionsstyrelsen blir huvudman för institutio- nerna. Förhandlingar om övertagande av de institutioner som berörs av huvudmannaskapsförändringen pågår och övertagandet beräknas kunna ske den 1 april 1994. Av det tidigare statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård på 950 miljoner kronor överfördes budgetåret 1993/94 totalt 470 miljoner kronor till Statens institutionsstyrelse. För budgetåret 1994/95 föreslås att Statens insti- tutionsstyrelse disponerar drygt 20 miljoner för den centrala myndigheten och 450 miljoner för driften av institutionerna samt uppföljning, utvärdering, verksamhetsutveckling och personalutbildning. Statens bidrag till vård inom missbruks- och ungdomsområdet bör ses som en helhet med övergripande syfte att garantera att resurserna på såväl institu- tionssidan som inom öppenvården överensstämmer med behov och efterfrågan. Det finns ett starkt intresse att det råder balans mellan den tunga institutionsvården å ena sidan och tidigt förebyggande insatser, öppenvård eller andra frivilliga insatser å andra sidan. Den tunga missbrukarvården och ungdomsvården påverkas av vilka tidiga insatser som kommunerna gör. Regeringen beslutade den 7 oktober 1993 om fördelning av statsbidraget till kommunernas missbrukarvård och ungdomsvård. Totalt 430 miljoner kronor fördelades mellan kommunerna enligt de kriterier som gällde under budgetåret 1992/93. Särskilda utvecklingsmedel om 50 miljoner kronor ställdes till länsstyrelsernas förfogande för att stimulera framväxten av adekvata öppenvårdsinsatser i sådana kommuner som har särskilda utvecklingsbehov. Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att inom ramen för en beredningsgrupp med representanter från länsstyrelserna, Statens institutionsstyrelse och Svenska kommunförbundet planera och styra den allmänna inriktningen av utvecklingsarbetet, samt uppföljning och utvärdering av de verksamheter som kommer till stånd. Regeringens överväganden Som tidigare beskrivits finns behov av att utveckla alternativ till institu- tionsvård genom förebyggande insatser och öppenvård. Den tendens till minskning av antalet institutionsplaceringar som idag kan skönjas ställer krav på att vårdbehoven kan tillgodoses med adekvat öppenvård, bl.a. olika typer av mellanvårdsformer som fyller ut det glapp som finns mellan institutionerna och socialbyråernas traditionella vård- och stödinsatser. Statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård bör under budgetår 1994/95 behållas som riktat statsbidrag till kommunernas missbruks- och ungdomsarbete, varvid särskilda utvecklingsmedel bör avsättas för att stimulera kommunerna att utveckla öppenvårdsinsatser. Länsstyrelserna som är tillsynsmyndighet över kom- munernas arbete inom socialtjänsten har god kännedom om kommunernas missbrukar- vård och ungdomsvård och om vilka brister eller behov av särskilda medel som föreligger. Utvecklingsmedlen bör därför disponeras av länsstyrelserna. Socialstyrelsen bör i samarbete med berörda intressenter lägga stor vikt vid uppföljning och utvärdering av de verksamheter som kommer till stånd, samt fånga upp och sprida kännedom om goda exempel inom missbruks- och ungdomsområdet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 480 000 000 kronor. E 2. Bidrag till organisationer 1992/93 Utgift 29 930 267 1993/94 Anslag 31 630 000 1994/95 Förslag 31 630 000 Socialstyrelsen Socialstyrelsen har under innevarande budgetår påbörjat en utvärdering av de större organisationerna som erhåller bidrag ur anslaget F 2. Utvärderingen avser verksamheternas inriktning och ekonomi samt vilka effekter de har inom sina respektive områden. Resultatet av utvärderingen avses läggas till grund för den fortsatta bidragsgivningen. Socialstyrelsen hemställer att 31 630 000 kronor anvisas för budgetåret 1994/95. Regeringens överväganden Idella organisationer gör viktiga insatser inom det sociala området. Det gäller såväl inom missbruksområdet som inom barn- och ungdomsområdet. Bidrag bör utgå till organisationer och stiftelser som arbetar med stödjande insatser till f.d. missbrukare inom såväl alkohol- som narkotikaområdet. Medlen bör disponeras av Socialstyrelsen och fördelas med hänsyn taget till den uppföljning och utvärdering som genomförs. Den del av anslaget som avses att gå till lokala länkorganisationer skall utbetalas till länsstyrelserna som har att besluta om fördelningen av dessa lokala bidrag. Organisationer som inriktar sitt arbete på utsatta barn och familjer, t.ex. Barnens rätt i samhället (BRIS), Hassela solidaritet och familjehemmens organisationer, bör även erhålla bidrag ur anslaget. Stöd bör också kunna utgå till kvinnojourernas riksorganisation och till ut- vecklingsarbete som kvinnojourerna bedriver lokalt samt till invandrarorgani- sationer som stödjer misshandlade kvinnor. Medel för det lokala utvecklings- arbetet bör fördelas av riksorganisationen i enlighet med riktlinjer som Socialstyrelsen meddelar. 148 Sammanfattning Anslagspost Förslag 1994/95 Bidrag till sam- 23 343 000 anslutningar av f.d. alkoholmiss- brukare m.fl. Bidrag till or- 3 207 000 ganisationer som arbetar för utsatta barn och deras fa- miljer Bidrag till 5 080 000 kvinnojourernas riksorganisa- tion m.m. Summa 31 630 000 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 31 630 000 kronor. E 3. Bidrag till centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning 1992/93 Utgift 7 964 000 1993/94 Anslag 7 964 000 1994/95 Förslag 7 964 000 Anslaget avser bidrag till verksamheten vid Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN). CAN är ett folkrörelseförankrat informationsorgan som har till uppgift att be- driva och främja saklig upplysning om verkningar av alkohol- och narkotikamiss- bruk liksom om vägar och medel att förekomma och bekämpa alkoholskador och mot- verka icke-medicinskt bruk av narkotika. CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om droger till organisationer, myn- digheter, massmedia m.fl. En annan huvuduppgift för CAN är att utgöra ett serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras arbete med droginforma- tion. För CAN:s verksamhet har regeringen för budgetåret 1994/95 beräknat ett bidrag på totalt 7 964 000 kronor. 149 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 7 964 000 kronor. 150 F. Myndigheter under Socialdepartementet Socialdepartementets ansvarsområde innefattar verksamheter och förmånssystem som skall bidra till medborgarnas trygghet och välfärd. De stora transfereringssystemen, som hanteras främst av socialförsäkrings- administrationen, skall dels kompensera för inkomstbortfall på grund av ohälsa eller ålder, dels ge inkomstutfyllnad i övrigt under livets normala skeenden. Denna verksamhet, som i stor utsträckning är regelstyrd och inriktad på ärendehandläggning, får allt starkare beröringspunkter med de delar av trygghetssystemen som skall förebygga och behandla ohälsan och dess uppkomst och orsaker, nämligen hälso- och sjukvården, hälsoskyddet samt socialtjänsten. Inom sistnämnda områden har staten inte det direkta verksamhetsansvaret utom i fråga om de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen, och dess huvuduppgift är här framför allt inriktad på tillsyn, kunskapsuppbyggnad och kvalitetssäkring. För att fullgöra statens uppgifter finns under Socialdepartementet myndigheter på central, regional och lokal nivå. Vid flertalet av myndigheterna är verksamheten i varierande omfattning regelstyrd i den meningen att uppgifter härleds ur någon författning (resp. förordning med instruktion undantagen). Dessa uppgifter kan beskrivas i termer av ärendehandläggning, viss vårdverksamhet, utbetalning av statsbidrag eller annat ekonomiskt stöd, tillsyn samt rätt att utfärda föreskrifter. Vid sidan av den regelstyrda verksamheten finns vanligen inslag av samordningskaraktär och kunskapsförmedling. Ett fåtal myndigheter saknar regelstyrd verksamhet. För Statens institut för psykosocial miljömedicin och Socialvetenskapliga forskningsrådet är forskningsfrågorna helt dominerande, medan Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik har en utpräglad utvärderingsfunktion. Den totala personalstyrkan vid Socialdepartementets myndigheter uppgår nu till drygt 17 500 anställda. När huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen övertas av staten tillkommer bortåt 3 000 personer. Regeringen har i finansplanen redogjort för huvudfrågorna i förändringsarbetet inom den offentliga verksamheten. Under de senaste åren har, i linje med ambitionen att systematiskt ompröva statlig och statligt finansierad verksamhet, personalminskningar åstadkommits genom effektiviseringar och omstruktureringar, främst inom socialförsäkringsadministrationen, Socialstyrelsen och på Rättsmedi- cinalverkets område. Det treåriga programmet för omställning och förnyelse av den statliga administrationen som riksdagen godkände vid behandlingen av propositionen 1990/91:150 gällde just dessa tre områden. Som exempel på åtgärder, som rör samverkan och ansvarsfördelning mellan stat och kommun, kan nämnas övertagandet av de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen samt försöksverksamheten med finansiell samordning mellan försäkringskassor, landsting och kommuner. En utgångspunkt för omstruktureringen av Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) var att renodla verksamhetsformen för den offentliga produktionen. Vaccinproduktionen har därvid bolagiserats, och det nyinrättade Smittskyddsinstitutet har övertagit ansvaret inom smittskyddsområdet. Det västeuropeiska integrationsarbetet kommer att ställa stora krav på statsförvaltningen i fråga om t.ex. nationell och internationell koordinering, styrning samt kompetensutveckling. Beroende på inriktningen och omfattningen av enskilda myndigheters internationella engagemang kan förändrade organisationsstrukturer behöva övervägas och samverkansformerna behöva vidareutvecklas. I och med EES-avtalets ikraftträdande blir exempelvis EG:s omfattande reglering på socialförsäkringsområdet gällande i full utsträckning för Sverige, vilket påverkar verksamheten inom Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. De nyligen av EG antagna reglerna om gemensamma godkännanden av läkemedel kommer att kräva medverkan från Läkemedelsverket i expertgrupper inom EG. Socialstyrelsens tillsynsenhet i Stockholm får nya uppgifter inom området ömsesidigt erkännande av behörighetsbevis för olika personalgrupper inom hälso- och sjukvården. Medel för avvecklingskostnader vid vissa myndigheter till följd av det treåriga besparingsprogrammet har fr.o.m. budgetåret 1992/93 beräknats under anslaget Avvecklingskostnader i syfte att på ett ställe kunna avläsa besparingseffekterna och personalkonsekvenserna. Genom att programmet nu har slutförts utom såvitt avser socialförsäkringsadministrationen saknas redovisningsmässig anledning för ett särskilt anslag. Av det skälet avförs nu anslaget från statsbudgeten, och medel för återstående avvecklingskostnader beräknas under anslaget Allmänna försäkringskassor. Som ett led i strävan att öka den statliga statistikens relevans, att öka kostnadsmedvetandet och uppnå en större flexibilitet i statistikproduktionen har den s.k. Genomförandekommittén för ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken föreslagit att beställaransvar och medel för en del av den statliga statistiken flyttas från Statistiska centralbyråns anslag till ett antal myndigheter. Bakgrunden till detta beskrivs utförligt i Finansdepartementets bilaga. Av myndigheterna under Socialdepartementet berörs Socialstyrelsen av denna omläggning när det gäller övertagande av beställaransvar för officiell statlig statistik. Dessutom tillförs Barnombudsmannen vissa medel för framtagande av icke officiell statistik. Myndigheterna befinner sig i olika faser av budgetcykeln. Ingen myndighet har inför budgetåret 1994/95 varit föremål för en fördjupad prövning. Årsredovisningar har lämnats av Riksförsäkringsverket, Läkemedelsverket, Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, Nämnden för internationella adoptionsfrågor samt för Statens bakteriologiska laboratorium. Riksrevisionsverket har inte framfört några anmärkningar mot redovisningarna. Regeringens närmare bedömningar av myndigheternas verksamhet redovisas under resp. anslag. I finansplanen redovisas tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1994/95 till följd av bl.a. ny ordning för avsättningar till Trygghetsstiftelsen enligt RALS 1993-95 och att finansieringsformen för Statens arbetsgivarverk förändras. Vid beräkning av anslagen har hänsyn tagits till detta. 162 F 1. Riksförsäkringsverket 1992/93 Utgift 507 064 046 * 1993/94 Anslag 600 451 000 1994/95 Förslag 603 174 000 * T.o.m. 1992/93 lämnades ersättning från försäkringskassorna för viss ADB-drift. Riksförsäkringsverket (RFV) är central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och anslutande bidragssystem, dvs. sjukförsäkring inkl. föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring, folkpensionering, tilläggspensionering, delpensionsförsäkring, arbetsskadeförsäkring, allmänna barnbidrag, bidragsförskott, bilstöd till handikappade, ersättning för vård av närstående, ärenden som rör utbetalning av utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning samt dagpenning och familjebidrag till värnpliktiga och - fr.o.m. den 1 januari 1994 - assistansersättning för personer med svåra funktionshinder samt bostadsbidrag. De övergripande målen för RFV är att tillsammans med försäkringskassorna genom den allmänna socialförsäkringen och anslutande bidragssystem ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom att dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barnfamiljer och äldre, dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka och handikappade möjlighet att återgå i arbete. Riksförsäkringsverket I regleringsbrev för socialförsäkringsadministrationen för budgetåret 1992/93 angavs följande resultatkrav - försäkringsutbetalningarna på grund av sjukdom och förtidspensionering, uttryckt i det s.k. ohälsotalet, borde sänkas med en dag jämfört med 1991/92 års nivå - sjukfall som varat 30 dagar eller längre borde bli både kortare och färre jämfört med 1991/92 års nivå - antalet nybeviljade förtidspensioner borde minska jämfört med 1991/92 - den genomsnittliga handläggningstiden för beslut om arbetsskador borde understiga ett år. Vad beträffar ohälsotalet blev enligt RFV resultatet sammantaget en ökning med 0,3 dagar. Härvid står sjukpenningdelen för en minskning med 1,2 dagar under det att förtidspensioner och rehabiliteringspenning ökat. Förtidspensionsdelen är enligt RFV svårpåverkad och kan i princip endast minskas på längre sikt genom bl.a. aktivt rehabiliteringsarbete. Rehabiliteringsverksamheten kan ha försvårats av den ökade arbetslösheten och av att konkurrensen mellan de arbetssökande ökat. Antalet sjukfall som varat 30 dagar eller längre har enligt RFV fortsatt att minska under år 1992. 163 Den genomsnittliga handläggningstiden för beslut i arbetsskadeärenden var vid utgången av år 1992 beträffande olycksfallsskador ca 9,5 månader och för arbetssjukdomar ca 11 månader. Beträffande administrationen framhåller RFV att budgetåret 1992/93 i stor utsträckning präglats av etableringen av nya arbetssätt och organisationsformer i linje med verksamhetsidén. Av stor vikt för RFV:s och försäkringskassornas verksamhet är ADB-stödet. Arbete med modernisering av ADB-systemen har pågått under flera år med inriktning bl.a. på att åstadkomma ett mer flexibelt handläggarstöd. Införande av lokalt ADB-stöd för i första hand sjukförsäkringsärenden har påbörjats. Samtidigt pågår en modernisering av pensionssystemen. Avsikten är att handläggarstödet i de nya pensionsssystemen skall finnas lokalt. RFV har lämnat en årsredovisning för budgetåret 1992/93. I resultat- redovisningen har uppdelning skett på verksamhetsgrenar enligt följande - barnbidrag, bidragsförskott m.m. - föräldraförsäkring - sjukpenningförsäkring - rehabilitering - arbetsskadeersättning - förtidspension/sjukbidrag - sjukvårdsersättning - försäkring vid ålderdom - annan utbetalning Av denna resultatredovisning framgår utvecklingen för de olika verk- samhetsgrenarna med avseende på kostnader, intäkter och volym. De senaste budgetåren har arbete bedrivits för att ta fram och utveckla nyckeltal för olika verksamheter med syfte att skapa underlag för bedömning av produktivitet och kvalitet. Utvecklingen av resultatredovisningssystemen avses fortsätta under kommande budgetår. I årsredovisningen ingår en redovisning av administrationskostnader per verksamhetsgren och i vissa fall per ärendeslag. Under de senaste fyra budgetåren har administrationskostnaderna utgjort omkring två procent av försäkringskostnaderna. I sin enkla anslagsframställning beräknar RFV att verket genom rationalisering kan klara en neddragning av resurserna med 5,9 miljoner kronor. För driften av ADB-systemen behövs för helårseffekt i anslutning till det utbyggda lokala ADB-stödet viss medelsförstärkning. Vidare föreslår RFV övergång till avgiftsfinansiering såvitt avser hand- läggningen av den s.k. frivilliga pensionsförsäkringen och av verkets fondförvaltning. 164 Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål och verksamhetsmål som gäller för perioden 1991/92 - 1993/94 och som enligt regeringens beslut den 18 juni 1992 utsträckts till att omfatta även budgetåret 1994/95 ligger fast. Resurser: Ramanslag 1994/95 603,1 mkr Beräknade avgiftsinkomster 39,5 mkr Planeringsram: 1994/95 642,6 mkr Resultatbedömning RFV bedriver en omfattande uppföljnings- och utvärderingsverksamhet som löpande följer socialförsäkringens utveckling avseende såväl utgifterna som effekterna för individen och samhället. RFV:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande riktlinjer och med inriktning att nå de uppsatta målen. Dock har ohälsotalet som anger antalet sjukpenning- och förtidspensionsdagar i genomsnitt per försäkrad och år inte minskat jämfört med föregående budgetår. Den satsning som har gjorts i samverkan med arbetsgivarna och sjukvården har inte lett till någon minskning av ohälsotalet. Bl.a. har enligt RFV den ökade arbetslösheten inneburit ett hinder för framgångsrik rehabilitering. Vidare har antalet förtidspensionärer fortsatt att öka. I huvudsak är det långa sjukfall som övergått i pensionsfall. Inom RFV pågår för närvarande ett arbete i syfte att begränsa sjukfrånvaron och förtidspensioneringen. Regeringen finner att RFV lämnat en i stora drag tillfredsställande redovisning av verksamheten. Arbetet med att redovisa och jämföra administrationskostnaderna för olika delar av försäkrings- och bidragssystemen befinner sig dock i ett utvecklingsskede och det underliggande materialet är av skiftande kvalitet. Inför nästa årsredovisning bör RFV fortsätta utvecklingsarbetet bl.a. i syfte att göra det möjligt att särredovisa volym- och produktivitetseffekter. Vidare bör inte bara styckkostnader utan även kvalitets- och effektmått redovisas. Den revisionsberättelse som RRV avgivit avseende RFV och försäkringskassorna innehåller inga invändningar. I en revisionsrapport konstaterar RRV att resultatredovisningen i stort är tillfredsställande. Kommande resultatredovisningar bör dock i betydligt högre utsträckning redovisa de resultat som organisationen presterat. Sambandet mellan försäkringskassornas och den gemensamma resultatredovisningen måste klargöras. Vidare bör resultatet av RFV:s egen verksamhet framgå. Slutsatser De riktlinjer som lades fast i 1991 års kompletteringsproposition och i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. Under våren 1993 meddelade regeringen RFV och försäkringskassorna direktiv att till våren 1994 i en fördjupad anslagsframställning analysera verksamheten med avseende på verksamhetsmål, administrationens roll och ansvar m.m. Den bedömning regeringen nu gör av RFV:s årsredovisning innebär att dessa direktiv bör vara oförändrade. Anslagsberäkning Regeringen har vid beräkning av resurser till RFV för budgetåret 1994/95 utgått från den i budgetpropositionen 1992 för RFV angivna planeringsramen med ett rationaliseringskrav motsvarande 7,8 miljoner kronor. ADB-stödet är av central betydelse för en väl fungerande försäkrings- administration. Arbete med modernisering av ADB-systemen pågår sedan flera år tillbaka. För innevarande budgetår har medel beräknats för investering i ett förbättrat lokalt datorstöd. Vidare trädde den 1 juli 1993 lagen (1993:747) om sjukförsäkringsregister hos de allmänna försäkringskassorna i kraft. I lagen regleras inrättandet av lokala sjukförsäkringsregister. Beträffande de centrala registren på socialförsäkringsområdet har utredningen om socialförsäkringsregisterlag (S 1990:05) lämnat förslag till lagreglering i sitt slutbetänkande Socialförsäkringsregister (SOU 1993:11). Betänkandet har remissbehandlats och regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett lagförslag. Som anfördes i förra årets budgetproposition väntas det förbättrade ADB-stödet innebära betydande kostnadsminskningar inte bara administrativt utan även avseende försäkringsutgifterna och samhällsekonomiskt i vidare bemärkelse. Såvitt avser administrationskostnaderna beräknas fr.o.m. budgetåret 1995/96 besparingar motsvarande drygt 400 årsarbetare inom socialförsäkringsadministrationen. För budgetåret 1994/95 har under anslaget beräknats 16,5 miljoner kronor för helårseffekt såvitt avser kapital- och driftkostnader i anslutning till ADB-investeringen. RFV förfogar för närvarande för verkets och försäkringskassornas investeringsbehov för ADB-utrustning och övriga anläggningstillgångar över en låneram i Riksgäldskontoret som uppgår till 595,1 miljoner kronor. För budgetåret 1994/95 bör RFV:s låneram uppgå till 600 miljoner kronor. 165 Avgiftsinkomster Viss del av RFV:s verksamhet finansieras via ersättningar som lämnas från Allmänna pensionsfonden och de affärsdrivande verken. Dessa inkomster kan beräknas till 34 420 000 resp. 5 050 000 kronor. Ytterligare avgiftsinkomster för RFV:s verksamhet finner regeringen för närvarande inte skäl att föreslå. Det är dock av vikt att kostnaderna för RFV:s handläggning av den frivilliga pensionsförsäkringen och fondförvaltningen särredovisas i årsredovisningen. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 603 174 000 kronor. F 2. Allmänna försäkringskassor 1992/93 Utgift1 671 103 551 1993/94 Anslag 4 105 412 000 1994/95 Förslag 4 177 642 000 1) Ökningen mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beror i huvudsak på förändrade redovisningsprinciper för socialförsäkringsadministrationens kostnader och innebar ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt. De allmänna försäkringskassorna har till uppgift att handlägga enskilda ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemen på regional och lokal nivå. Bestämmelserna om allmänna försäkringskassor finns i lagen (1992:381) om allmän försäkring. Varje försäkringskassa leds av en styrelse. Ordförande och vice ordförande utses av regeringen. Övriga ledamöter utses av landstinget eller i vissa fall av kommunen. Det finns också 167 socialförsäkringsnämnder som har att fatta beslut i vissa socialförsäkringsärenden. De övergripande målen för verksamheten är att genom den allmänna socialförsäkringen ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom att dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barnfamiljer och äldre, dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka och handikappade möjlighet att återgå i arbete. Försäkringskassornas verksamhet finansieras med socialavgifter och statsbidrag samt vissa ersättningar från Allmänna pensionsfonden och arbetsskadeförsäkringen. Riksförsäkringsverket RFV har lämnat en årsredovisning avseende budgetåret 1992/93 som omfattar hela socialförsäkringsverksamheten. En redogörelse för denna i dess helhet har lämnats under anslaget F 1. Riksförsäkringsverket. 166 Det finns 25 allmänna försäkringskassor i landet. Vidare finns det 370 lokalkontor och 20 mindre serviceenheter. Vid försäkringskassorna arbetar ca 15 500 personer - ca 2 900 på centralkontoren och ca 12 600 på lokalkontoren. Av de anställda är 82 % kvinnor. Under föregående budgetår blev 506 personer uppsagda varav 215 med pensionsersättning. Av årsredovisningen framgår vidare att insatser för kompetensutveckling genomförts motsvarande en total kostnad av 273,5 miljoner kronor. RFV har sedan budgetåret 1984/85 anvisats särskilda medel som skall användas till projektverksamhet hos försäkringskassorna. De särskilda medlen skall användas för projekt som inte ryms inom försäkringskassornas ordinarie verksamhet. Projekten syftar till en effektivare verksamhet av försäkrings- och bidragshandläggningen och en förbättrad service gentemot allmänheten. Under de senaste budgetåren har 10 miljoner kronor per budgetår anslagits. Under budgetåret 1992/93 beviljades medel främst inom områdena rehabilitering, resultatanalys och administration. RFV har som ett led i arbetet med att förbättra resultatstyrningen av organisationen tagit fram ett antal jämförelsekostnader som mäter kostnaden för administrationen inom olika verksamheter. I dessa ingår samtliga kostnader för försäkringskassornas verksamhet. Som framgår av tabellen varierar kostnaderna mellan de olika verksamhetsgrenarna. Administrationskostnad för vissa ärendegrupper budgetåret 1992/93 Ärendegrupp Genomsnitt- lig kostnad (kr) Barnbidrag, per barn 25 Föräldrapenning, per 645 anmälning Sjukpenning, per 533 sjukanmälning Arbetsskadeersättning, per 4 669 beslut Ålderspension, per 80 ålderspensionär Utbildningsbidrag, per 809 beslut KAS, per anmälning 264 RFV har i en enkel anslagsframställning lämnat förslag som innebär ett ökat resursbehov för försäkringskassorna med 8,1 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår. Detta motiveras bl.a av ökade kostnader för investeringslån (behandlas under anslaget F 1. Riksförsäkringsverket) och av ökade pensionskostnader. Fler personer än tidigare beräknas pensioneras i förtid, vilket ökar kassornas utbetalningar av tjänstepensioner. Försäkringskassornas verksamhet påverkas av det rådande arbetsmarknadsläget. Antalet utbetalningar avseende arbetsmarknadspolitiska åtgärder har ökat kraftigt. Överflyttning av resurser till rehabiliteringsarbetet har inte alltid gjorts i den omfattning som varit planerad bl.a. beroende på att många försäkringskassor har ansett sig behöva disponera resurser för minskning av arbetsskadebalanserna och hantering av utbetalning av utbildningsbidragen. Under innevarande budgetår skall kassorna erhålla ersättning för det ökade antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning, införandet av ungdomspraktik m.m. enligt principer som överenskommits mellan Arbetsmarknadsverket och RFV. Försäkringskassornas verksamhet finansieras som tidigare nämnts med socialavgifter, statsbidrag samt vissa ersättningar från Allmänna pensionsfonden och arbetsskadeförsäkringen. RFV föreslår i anslagsframställningen förändrade finansieringsprinciper för försäkringskassorna. RFV anser att försäkringsadministrationen bör finansieras på samma sätt som försäkringsförmånerna. RFV anser att för de försäkringar som finansieras med en socialavgift skall även administrationen finansieras med avgifter i likhet med vad som gäller för ATP. Vad gäller de förmåner som främst finanseras via anslag på statsbudgeten bör administrationen helt finansieras med statsbidrag. Samtidigt bör Allmänna sjukförsäkringsfonden aktiveras så att den löpande avräkningen av försäkringsutgifterna och avgiftsinkomsterna mot fonden kan återinföras. RFV:s förslag skulle medföra att sjuk- och föräldraförsäkringarna, arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen skulle täcka kostnaderna för sin egen administration. Från arbetsskadeavgiften förs för närvarande en tjugondel av avgiftsinkomsterna över till försäkringens administration. RFV föreslår vidare i anslagsframställan att ersättningarna från försvaret för administration av dagpenning och familjebidrag till värnpliktiga anvisas under anslaget. Regeringens överväganden Övergripande mål De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94 skall ligga fast och skall enligt regeringsbeslut den 18 juni 1992 även omfatta budgetåret 1994/95. Resurser: Ramanslag 1994/95 4 177,6 mkr Beräknade avgiftsinkomster 595,1 mkr Planeringsram: 1994/95 4 772,7 mkr Resultatbedömning Angående hittills uppnådda resultat beträffande de i regleringsbrevet angivna resultatmålen hänvisas till vad som anförts under anslaget F 1. Riksförsäkringsverket. Årsredovisningen för socialförsäkringsadministrationen visar, enligt regeringens uppfattning, att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen bör kunna nås. Slutsatser De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94 skall enligt regeringens uppfattning ligga fast och med hänvisning till regeringsbeslut den 18 juni 1992 även omfatta budgetåret 1994/95. Regeringen har tidigare i år beslutat om direktiv till fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1995/96-1997/98 avseende Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. De framtagna jämförelsekostnaderna för administrationen visar hur resurser fördelas på olika verksamhetsområden. Av RFV:s redovisning framgår att skillnaderna är stora mellan olika verksamheter och olika kassor. Därför är det viktigt att arbetet med att utveckla jämförelsetal fortsätter och att skillnaderna mellan kassorna på sikt minskar. Det är också viktigt att avsedda resursinsatser för rehabilitering genomförs över hela landet. Projektverksamheten som bedrivs vid kassorna är angelägen. Projekten vittnar om bättre arbetssätt, ökat engagemang och delaktighet bland de anställda. Det är viktigt att resultaten från dessa projekt sprids. Regeringen avser att i samband med behandlingen av den fördjupade anslagsframställningen pröva projektverksamhetens framtida utveckling. Beträffande principer för finansiering av försäkringskassorna anser regeringen att arbetet med att förbättra och förtydliga dessa bör fortsätta. Arbetsskadeförsäkringen bör belastas med de faktiska administrations- kostnaderna och regeln om överföring av en tjugondel av avgiftsinkomsterna slopas. Regeringen föreslår därför att detta anges i lagen (1981:691) om socialavgifter 4 kap. 6  samt att motsvarande ändring görs i 7 kap. 2  lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. I enlighet med riksdagens beslut om socialförsäkringsadministrationens verksamhet för budgetåret 1993/94 (prop.1992/93:100 bil. 6, bet. 1992/93:SfU14, rskr. 1992/93:286) redovisas i samband med övergång till ramanslag 100 % av medlen till försäkringkassornas förvaltningskostnader under anslaget med undantag för vissa ersättningar. Den förändrade redovisningsprincipen innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt. I anslutning till ändrad redovisning såvitt avser medel för försäkringskassornas förvaltningskostnader bör ändring göras av bestämmelserna om statsbidrag i 19 kap. 2  lagen (1962:381) om allmän försäkring. 167 Förslag till ändringar av ovanstående lagar har upprättats inom Social- departementet och bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.4, 6.5 och 6.6. Anslagsberäkning Regeringen har i sin beräkning av resurser till försäkringskassorna för budgetåret 1994/95 utgått från en mindre justering av den planeringsram som angavs i 1993 års budgetproposition. Med hänsyn till konsekvenser av olika beslutade regelförändringar och beslut om tillkommande uppgifter samt ett effektivitets- och produktivitetskrav på 1 %, föreslår regeringen att sammanlagt 72 230 000 kronor tillförs ramanslaget. Med beaktande av att detta baseras på en justerad summa för pris- och löneförändringar, minskas resurstilldelningen realt sett till försäkringskassorna. Regeringen beräknar vidare 10 miljoner kronor för särskild projektverksamhet även nästa budgetår. Som tidigare nämnts utgår anslaget Avvecklingskostnader ur statsbudgeten. Medel för täckande av kostnader för uppsagd personal beräknas i stället under detta anslag. Administrationen av utbildningsbidragen m.m. vid arbetsmarknadsutbildning ses för närvarande över. Det är regeringens avsikt att presentera eventuella förslag till förändringar i kompletteringspropositionen våren 1994. Regeringen avser inte att föreslå förändring av rutinerna beträffande ersättning från försvaret. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.antar förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 19 kap. 2 , 2.antar förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, 4 kap. 6 , 3.antar förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskade- försäkring 7 kap. 2 , 4.till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 177 642 000 kronor. F 3. Socialstyrelsen 1992/93 Utgift 213 931 925 1993/94 Anslag 317 817 000 1994/95 Förslag 347 353 000 Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, stöd och service till vissa funktionshindrade samt frågor som rör alkohol, tobak och andra missbruksmedel, såvitt det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet att handlägga sådana ärenden. Inom dessa områden skall Socialstyrelsen bedriva tillsyn, följa upp och utvärdera verksamheter samt utveckla och förmedla kunskap. Detta skall ske gentemot de övergripande mål som fastställs av regering och riksdag samt gentemot de verksamhetsmål som fastställs av regeringen och Socialstyrelsen. De övergripande målen är att verka för en god hälsa och social välfärd samt vård och omsorg av hög kvalitet på lika villkor för hela befolk- ningen. De verksamhetsmål som formuleras av regeringen anges i regleringsbrev för verksamheten. Socialstyrelsens närmare arbetsuppgifter och organisation regleras i förordningen (1988:1236) med instruktion för Socialstyrelsen. Socialstyrelsen Socialstyrelsen har i sin enkla anslagsframställning för budgetåret 1994/95 redovisat resultat från verksamheten under budgetåret 1992/93 med betoning på påbörjade och genomförda förändringar. Socialstyrelsen har under nämnda budgetår ytterligare koncentrerat insatserna mot huvuduppgifterna tillsyn, uppföljning, utvärdering samt kunskapsförmedling inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Detta har skett bland annat genom att verksamheten delats in i s.k. huvudprogramområden vilka inriktas mot de olika huvuduppgifterna. Inom den medicinska tillsynen har ärendetillströmningen fortsatt att öka. Antalet ärenden uppgår för närvarande till ca 4 000 per år, vilket är en ökning med drygt 30 procent sedan 1988. En särskilt kraftig ökning kan märkas av antalet s.k. Lex-Maria ärenden. Under de sista åren på 1980-talet inrapporterades 3-400 sådana ärenden årligen. År 1992 hade dessa ärenden ökat till ca 1 100. För att möta detta ökade tillsynsbehov har Socialstyrelsen, efter beslut i riksdagen, etablerat ytterligare en regional tillsynsenhet - den sjätte i ordningen (prop. 1992/93:100, bil. 6, bet. 1992/93:SoU15, rskr. 1992/93:273). Enheten - som har förlagts till Göteborg - började sin verksamhet i oktober 1993. Socialstyrelsen har också ökat insatserna inom den tematiskt inriktade tillsynen där ett flertal sektorer och delsektorer inom hälso- och sjukvården granskats. Socialstyrelsen har utvecklat verksamheten inom den sociala tillsynen. Bland annat har olika typer av samverkansprojekt med länsstyrelserna genomförts. Socialstyrelsen har ökat intensiteten i tillsyns- och uppföljningsinsatserna inom den länsvisa s.k. aktiva uppföljningen samtidigt som metodiken har förbättrats. Under budgetåret 1992/93 har aktiv uppföljning genomförts i fyra olika län - Värmlands, Kopparbergs, Västmanlands och Örebro län. 168 Under budgetåret 1992/93 har en fortsatt utbyggnad skett av Centrum för epidemiologi och social analys (EPC). Verksamheten vid Centrum för utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS) beräknas vara fullt utbyggd senast vid utgången av innevarande budgetår. Kommittén för genomförande av ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken (dir. Fi 1993:05) har i en delrapport som redovisats den 28 oktober 1993 föreslagit att Socialstyrelsen från SCB skall överta beställaransvaret för den statliga statistiken på såväl hälso- och sjukvårds- som socialtjänstområdet. Socialstyrelsen hemställer i anslagsframställningen om att det medelsbehov som därmed uppstår skall tillgodoses. Socialstyrelsen tar vidare i anslagsframställningen upp frågan om en eventuell avgiftsbeläggning av de s.k. SK-kurser som ges inom ramen för verksamheten med specialistutbildning av läkare. Bakgrunden är de kostnadsökningar i verksamheten som Socialstyrelsen förutspår i FAF-rapporten inför innevarande resultatperiod. Under sommaren 1993 har Socialstyrelsen - på regeringens uppdrag - analyserat dessa kostnader ytterligare. I den redovisning som med anledning härav lämnats till regeringen i september 1993 föreslår Socialstyrelsen att regeringen ger styrelsen bemyndigande att ta ut en kursavgift om kostnaderna för verksamheten överstiger nuvarande ekonomiska ram. Socialstyrelsen hemställer om att medel tillförs Socialstyrelsen med 5 000 000 kr för verksamheten vid Centrum för epidemiologi och social analys (EPC) enligt förordning om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen m.m. enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Socialstyrelsen hemställer om att 3 200 000 kronor anvisas för verksamheten inom Rättsliga rådet samt denna budgeteras under ett separat förslagsanslag. Socialstyrelsen hemställer om att 4 200 000 kronor får tas i anspråk under budgetåret 1994/95 i form av merutgift under ramanslaget Socialstyrelsen för kostnader i samband med fördelning och uppföljning av vissa statsbidrag inom handikappområdet. Socialstyrelsen hemställer slutligen att under ramanslaget Socialstyrelsen anvisas ett belopp uppgående till 314 817 000 kronor efter avdrag för de medel som budgeteras för verksamheten vid Rättsliga rådet. 169 Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Socialstyrelsens övergripande mål för budgetåret 1994/95 skall vara att verka för en god hälsa och en social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolkningen. Socialstyrelsens huvuduppgifter skall vara att bedriva kvalificerad tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför allt områdena hälso- och sjukvård, socialtjänst och folkhälsa. Av regeringen formulerade verksamhetsmål för myndigheten anges i regleringsbrev för verksamheten. Resurser: Ramanslag 1994/95 347,4 mkr Bidrag till EPC 5,0 mkr Planeringsram: 1994/95 1995/96 352,4 mkr 352,4 mkr Resultatbedömning Socialstyrelsen har inför budgetåret 1994/95 inte föreslagit någon förändring av de riktlinjer för verksamhetens inriktning samt de övergripande mål och huvuduppgifter för verksamheten som riksdagen fattat beslut om för resultatperioden 1993/94 - 1995/96 (prop. 1992/93:100, bil. 6, bet. 1992/93:SoU15, rskr. 1992/93:273, prop. 1992/93:159, bet. 1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321, prop. 1991/92:102, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337). Regeringen bedömer att de resultat som Socialstyrelsen presterat under budgetåret 1992/93 och som delvis redovisas i den förenklade anslagsfram- ställningen ligger i linje med av riksdagen fattade beslut om verksamhetens inriktning och innehåll. Regeringen bedömer att Socialstyrelsen under nämnda budgetår lyckats väl i sitt arbete med att ytterligare koncentrera och renodla styrelsens arbetsuppgifter mot de huvuduppgifter för verksamheten som riksdagen fattat beslut om. Regeringen vill särskilt peka på de mycket positiva resultat som uppvisats från verksamheten med regionalt baserad tillsyn inom hälso- och sjukvården. Också satsningen på länsvisa aktiva uppföljningar av förhållanden inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten liksom uppföljningsarbetet i fråga om Ädelreformen har slagit väl ut. Socialstyrelsen utökar nu omfattningen av denna verksamhet samtidigt som metodiken utvecklas ytterligare. Genom utbyggnaden av Centrum för epidemiologi och social analys (EPC) och det nyligen påbörjade arbetet inom Centrum för utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS) tillförs myndigheten central kompetens och kunnande inom viktiga områden som kan förmedlas till huvudmän och andra aktörer inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Positiva erfarenheter finns också att redovisa från Socialsty- relsens icke-operativt inriktade verksamhet där bl.a. administrativa rutiner förbättrats och kostnaderna därmed kunnat nedbringas. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att de bästa förutsättningarna för en utveckling av Socialstyrelsens verksamhet under budgetåret 1994/95 skapas genom att nuvarande riktlinjer för verksamhetens inriktning och innehåll bibehålls. Regeringen vill dock påpeka att det inom ramen för denna verksamhetsinriktning kan behöva göras prioriteringar mellan olika typer av insatser. Vi har i regleringsbrev för budgetåret 1993/94 angett ett antal områden och delområden inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten där vi bedömer att det finns behov av utökade insatser under innevarande resultatperiod. Regeringen gör också bedömningen att Socialstyrelsen bör fortsätta det påbörjade arbetet med att utarbeta metoder för att bättre kunna belysa myndighetens resursförbrukning och - där så är relevant - myndighetens produktivitet. Att sådan redovisning finns tillgänglig är av central betydelse då regering och riksdag skall bedöma behovet av resurser i samband med beslut om arbetsuppgifter för Socialstyrelsen. En utförlig resursredovisning ger också regering och riksdag möjlighet att bedöma verksamhetsmässiga konsekvenser av genomförda prioriteringar inom myndigheten. Socialstyrelsen genomför för närvarande ett utvecklingsarbete i syfte att åstadkomma mått och mätmetoder som bättre belyser effekterna av den bedrivna verksamheten - ett arbete som hittills uppvisat goda resultat. Effektmåtten bör utformas med utgångspunkt från de övergripande mål, de verksamhetsmål och huvuduppgifter som gäller för verksamheten och som fastställs såväl av regering och riksdag som av Socialstyrelsen. Målsättningen med arbetet bör vara att samtliga Socialstyrelsens verksamhetsområden och delverksamheter inom dessa omfattas av en målbeskrivning. Regeringen bedömer att Socialstyrelsens uppdelning av verksamheten i s.k. huvudprogramområden bör ge förutsättningar för ett positivt resultat av detta arbete. Slutsatser Som tidigare nämnts anser regeringen att de riktlinjer för verksamheten som lades fast i 1993 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. Inom ramen för dessa föreslår vi att följande förändringar av verksamheten skall genomföras under budgetåret 1994/95. I regeringens proposition Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. föreslår vi principer för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av den vård som bedrivs av läkare och sjukgymnaster med anslutning till sjukvårdshuvudmännens ersättningssystem som kommer att innebära en utökning av Socialstyrelsens arbetsuppgifter (prop. 1993/94:75). Förslaget innebär att privatläkare som erhåller ersättning från landstinget skall lämna en årlig verksamhetsredovisning dels till sin sjukvårdshuvudman, dels till Socialstyrelsen. På grundval av denna redovisning skall sjukvårdshuvudmannen göra en ekonomisk uppföljning av verk- samheten medan Socialstyrelsen avses få huvudansvaret för uppföljningen av verksamhetens medicinska kvalitet. De bedömningar som Socialstyrelsen och de olika sjukvårdshuvudmännen gör skall därefter vägas samman. En uppföljning föreslås också ske på nationell nivå på basis av enhetliga avidentifierade uppgifter. För att få fram metoder för detta föreslås att ett utvecklingsarbete inleds med företrädare för Socialstyrelsen, Spri, sjukvårdshuvudmännen och berörda yrkesgrupper. På regeringens förslag kommer - med början den 1 januari 1994 - ett husläkarsystem enligt vissa nationella grundprinciper att successivt börja införas (prop. 1992/93:160, bet. 1992/93:SoU22, rskr. 1992/93:355). Att följa upp och bedöma effekterna av husläkarreformen kommer att utgöra centrala inslag i Socialstyrelsens framtida arbete med tillsyn och kvalitetssäkring. Detta gäller såväl reformens inverkan på primärvården som på hälso- och sjukvården i stort, inklusive dess ekonomiska konsekvenser och effekterna för den enskilde. Socialstyrelsen disponerar också och betalar ut de särskilda stimulansbidrag som införts under en begränsad tid för att underlätta reformens genomförande. Socialstyrelsen ansvarar vidare för genomförandet av ett antal s.k. specialistkompetenskurser till läkare som behöver kompletterande utbildning för att erhålla husläkarkompetens. För tillkommande tillsyns-, uppföljnings- och utvärderingsinsatser i samband med reformverksamheten inom den öppna vården har regeringen beräknat 3 miljoner kronor under ramanslaget. Som vi tidigare redogjort för under littera D. Omsorg om äldre och handikappade, anslaget D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet utges bl.a. stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering. Socialstyrelsen har i uppdrag att fördela och följa upp stimulansbidraget inom habiliterings- och rehabiliteringsområdet. Regeringen bedömer att Socialstyrelsen bör få disponera en viss del av detta bidrag för sådana insatser. I FAF-rapporten för innevarande resultatperiod anmälde Socialstyrelsen att kostnaderna för SK-kurser inom ramen för verksamheten med specialistutbildning av läkare skulle komma att kraftigt öka fr.o.m. innevarande budgetår. Skälet angavs bland annat vara att kursgivarna i den nya uppdragsorganisationen inom universitet och högskolor, av vilka Socialstyrelsen upphandlar SK-kurserna, aviserat kraftiga höjningar av de administrativa tilläggen i kurspaketen. Mot denna bakgrund har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att redovisa en närmare analys av kostnaderna för SK-kurserna under innevarande resultatperiod samt ge förslag till finansiering av dessa. Socialstyrelsen har avrapporterat uppdraget i september 1993. Den analys som styrelsen redovisar ger vid handen att kostnadsökningarna sannolikt kommer att bli väsentligt lägre än vad styrelsen förutspådde i FAF-rapporten. Socialstyrelsen gör bedömningen att en kursvolym som svarar mot behoven bör kunna upprätthållas under innevarande budgetår utan att ytterligare finansiering behöver tillskjutas. För budgetåren 1994/95 och 1995/96 bedömer dock styrelsen finansieringen som mera osäker. Socialstyrelsen hemställer därför om att verket av regeringen ges bemyndigande att införa en kursavgift om kostnaderna överstiger den ekonomiska ramen för verksamheten. Regeringen är medveten om att kostnaderna för den verksamhet det här är frågan om inte alldeles enkelt kan beräknas, vilket hänger samman med att effekterna av de ändrade finansieringsprinciperna för uppdragsutbildning på universitet och högskolor i dag inte kan bedömas fullt ut. Regeringen anser dock att det är för tidigt att nu ta ställning till finansieringen av eventuella framtida kostnadsökningar på detta område. Om kostnaderna för verksamheten stiger utöver befintlig ekonomisk ram kommer regeringen att uppdra åt Socialstyrelsen att inkomma med förslag till åtgärder i denna fråga. I enlighet med riksdagens principbeslut om ansvaret för den statliga statistiken (prop. 1992/93:101, bet. 1992/93FiU:7, rskr. 1992/93:122) har 15 333 000 kronor beräknats under ramanslaget för statistik om socialtjänst, hälsa, sjukvård och dödsorsaker. Medlen har överförts från sjunde huvudtitelns anslag D 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser. Regeringens överväganden avseende ansvarsfördelningen mellan Statistiska centralbyrån och andra myndigheter återfinns i bilaga 8, anslaget D 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser. För Socialstyrelsen innebär förslaget att man tillförs medel och får ett odelat beställaransvar för såväl socialtjänststatistiken som hälso- och sjukvårdsstatistiken. Till beställaransvaret bör även höra ett långtgående samordningsansvar i linje med vad som skisserades i det förslag till informationsstruktur för socialtjänsten som - på regeringens uppdrag - utarbetades av Socialstyrelsen i samråd med bl.a. SCB, Statskontoret, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet och som avrapporterades i februari 1993. I Socialstyrelsens ramanslag har för innevarande budgetår 3 miljoner kronor budgeterats för den verksamhet som bedrivs inom Rättsliga rådet. Under budgetåret 1994/95 beräknar Socialstyrelsen att kostnaderna för denna verksamhet kommer att uppgå till 3,2 miljoner kronor. Rättsliga rådets verksamhet är i allt väsentligt författningsstyrd, varför Socialstyrelsen endast i begränsad utsträckning kan påverka kostnaderna. En ökning av kostnaderna medför därför att Socialstyrelsen måste genomföra omprioriteringar inom ramanslaget för att finansiera kostnadsökningen. I syfte att komma tillrätta med detta problem har regeringen övervägt möjligheterna att lyfta Rättsliga rådet ur ramanslaget och budgetera detta under eget anslag. Vi har dock bedömt att verksamheten inte är av tillräckligt stor omfattning för att en sådan åtgärd skall vara motiverad. Vi föreslår därför att Rättsliga rådet även för budgetåret 1994/95 budgeteras inom ramanslaget. Regeringen har för detta ändamål beräknat 3,2 miljoner kronor under ramanslaget. Efter överläggningar mellan representanter för staten och sjukvårdshuvudmännen har en överenskommelse träffats om att 5 miljoner kronor skall avsättas som delfinansiering av verksamheten vid Centrum för epidemiologi och social analys (EPC) (prop. 1993/94:75). Regeringen har beräknat 11 miljoner kronor under anslaget för uppföljning och utvärdering av handikappreformen samt vissa uppföljnings- och informationsinsatser för små och mindre kända handikappgrupper. Innevarande budgetår disponerar Socialstyrelsen 5,5 miljoner kronor för dessa verksamheter (prop. 1992/93:159, bet. 1992/93SoU:19, rskr. 1992/93/321). Regeringen anser att Socialstyrelsens anslagskredit bör höjas från 3 % till 5 % av ramanslagets storlek. Regeringen beräknar att Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 bör få disponera en låneram på 14 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 347 353 000 kronor. F 4. Folkhälsoinstitutet 1992/93 Utgift 89 616 730 1993/94 Anslag 136 364 000 1994/95 Förslag 160 039 000 Folkhälsoinstitutet (FHI) är ett nationellt organ med uppgift att förebygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Institutets verksamhet syftar till att för alla skapa likvärdiga förutsättningar för god hälsa. Särskild vikt skall fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Verksamheten skall vara vetenskapligt förankrad. De övergripande målen för institutet är att vara ett stöd för lokalt och regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting, företag, organisationer och utbildningsväsende m.fl. och att på nationell nivå främja samarbete mellan olika organ för att påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan. Institutet skall också verka för att samhällets samlade resurser för sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbete utnyttjas effektivare. FHI:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1992:850) med instruktion för Folkhälsoinstitutet. 170 Folkhälsoinstitutet FHI startade sin verksamhet den 1 juli 1992. Institutet har för budgetåret 1994/95 lämnat en enkel anslagsframställning. Utgångspunkten i anslagsframställningen är ett resurstillskott på 20 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 i överensstämmelse med riksdagens beslut (prop. 1990/91:175, bet. 1990/91:SoU23, rskr. 1990/91:326). FHI:s verksamhet bedrivs inom följande nio program: 1. Alkohol och narkotika (vilket också inbegriper frågor beträffande dopning och anabola steroider). 2. Barns och ungdomars hälsa. 3. Kvinnors hälsa. 4. Sex och samlevnad, STD och oönskade graviditeter. 5. HIV/aids. 6. Skador. 7. Allergi. 8. Mat och motion. 9. Tobak. Institutet har redovisat att dess verksamhet påverkas av olika yttre faktorer, varav tre är av särskild vikt: - Förändringsarbetet i kommuner och landsting innebär att bl.a. att olika typer av köp-sälj modeller inom hälso- och sjukvården prövas. - Närmandet till den Europeiska gemenskapen påverkar utvecklingen inom folkhälsoområdet. - Vissa utredningar, bl.a. utredningen om hälso- och sjukvårdens finansiering (HSU 2000), prioriteringsutredningen samt de förslag som den alkoholpolitiska kommissionen kommer att lämna till regeringen, kan också medföra förändringar i förutsättningarna för Folkhälsoinstitutets verksamhet. Institutet avser att noga följa utvecklingen för att kunna driva på de förebyggande insatserna för en bättre folkhälsa. FHI framhåller att det internationella samarbetet framför allt sker med Världshälsoorganisationen (WHO) men att institutet också kan komma att föreslå olika bilaterala insatser i Central- och Östeuropa i syfte att förebygga ohälsa också i Sverige. Institutet planerar en nordisk konferens vad gäller folkhälsan i de nordiska länderna. Vidare har institutet framhållit att man avser att genomföra ett antal olika satsningar under budgetåret 1994/95. De viktigaste är: - Särskild satsning på Kvinnors hälsa med 10 miljoner kronor. - En sexualvaneundersökning. - Utarbetande av särskilda rapporter angående psykisk ohälsa. - Insatser mot arbetslöshetens effekter på folkhälsan. - Särskilda insatser för information m.m. kring allergi bl.a. inför Allergiåret 1995. FHI redovisar vidare att institutet under det kommande verksamhetsåret 1994/95 avser att vidareutveckla det tvärsektoriella arbetet, där etableringen av programmen för Kvinnors samt Barns och Ungdomars hälsa kommer att bidra till särskilda målgruppsinriktade tvärsektoriella satsningar, samt att institutet avser att upprätta avtal med de organisationer som erhåller stöd i någon form, vilket leder till att generella organisationsstöd upphör. Genom särskilda samarbetsavtal har samarbetscentra etablerats vid Skaraborgsinstitutet och Folkhälsa i Sundsvall. Vid dessa centra bedrivs lokalt folkhälsoarbete i bred samverkan med olika lokala aktörer men med viktiga uppgifter i det nationella folkhälsoarbetet. Under innevarande och kommande verksamhetsår kommer denna arbetsmodell att vidareutvecklas. Inom Alkohol och Narkotikaprogrammet bedrivs ett nära samarbete med CAN, som utvecklats till ett samarbetscentrum särskilt när det gäller att följa utvecklingen av drogkonsumtionen och att vara ett informations- och dokumentationscentrum. Vidare håller samarbetsavtal på att utvecklas inom fler programområden för att skapa förutsättningar för ett målinriktat och effektivt folkhälsoarbete. Den vetenskapliga anknytningen av FHI vidareutvecklas. De samarbetsavtal som upprättats med universiteten i Lund respektive Umeå fortlöper och planeras ge viktig ny kunskap av betydelse för det praktiska folkhälsoarbetet. Formerna för projektstöd kommer att vidareutvecklas inte minst på basis av erfarenheterna av 1993/94 års bedömningar. För närvarande ges projektstöd bl.a. till folkhälsovetenskapligt forsknings- och utvecklingsarbete. 171 Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål: Det övergripande målet för FHI skall för budgetåret 1994/95 vara att främja likvärdiga förutsättningar för en god hälsa för hela befolkningen genom att på nationell nivå och med vetenskaplig förankring bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektorsövergripande karaktär. För att öka jämlikheten skall särskild vikt fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Resurser: Ramanslag 1994/95 160,0 mkr Övrigt: Regeringen föreslår att FHI, i enlighet med av riksdagen fastlagda riktlinjer (prop. 1990/91:175, bet. 1990/91:SoU23, rskr. 1990/91:326), medges ökad medelstilldelning om 20 miljoner kr. Regeringen anser att det är mycket viktigt att FHI fortsätter att utveckla programmet Barns och Ungdomars hälsa. Regeringen anser att det i princip är bra med avtal med de organisationer som stöds av FHI, men att det också kan vara nödvändigt med ett visst obundet stöd. Resultatbedömning och slutsatser FHI har under sitt första verksamhetsår fortlöpande byggt upp sina olika program och verksamhetsområden. Programmen har hunnit olika långt i sin utveckling och etablering. Programmen bidrar i stor utsträckning till att det tvärsektoriella arbetet inom institutet utvecklas. Bl.a. ingår frågor kring barns och ungdomars hälsa i alla program. Etableringen av programmen Kvinnors hälsa samt Barns och Ungdomars hälsa är strategiska för folkhälsoarbetet. Regeringen anser att det för folkhälsoarbetet är mycket viktigt att FHI fortsätter att utveckla dessa program. Vad avser programmet kring Barns och Ungdomars hälsa bör särskilt den psykiska ohälsan uppmärksammas. I ett förebyggande hälsoperspektiv är det vidare av strategisk betydelse att stärka föräldraskapet och barnens sociala nätverk i övrigt, främst för barn med föräldrar i utsatta situationer. Mot bakgrund av den nya tobakslagen är det särskilt angeläget att FHI aktivt verkar för att bekämpa tobaksbruket. Det är vidare av stor betydelse att institutet uppmärksammar de ökande allergierna särskilt bland barn och ungdomar. FHI:s anslagsframställning utgår från de beslut som riksdagen tidigare har fattat om inriktning och medelstilldelning. Enligt de av riksdagen fastlagda riktlinjerna skall den samlade satsningen på det förebyggande folkhälsoarbetet omfatta ett ökat statligt stöd om 20 miljoner kronor under vardera budgetåren 1993/94 och 1994/95. Regeringen föreslår att institutet medges en sådan ökad medelstilldelning om 20 miljoner kronor. Regeringen anser att det övergripande målet för FHI för budgetåret 1994/95 skall vara att främja likvärdiga förutsättningar för en god hälsa för hela befolkningen genom att på nationell nivå och med vetenskaplig förankring bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av sektorsövergripande karaktär. För att öka jämlikheten skall särskild vikt fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna. Till detta kan den särskilda satsningen på Kvinnors hälsa som institutet avser att genomföra komma att bidra starkt positivt. Regeringen anser vidare att det i princip är bra med avtal med de organisationer som stöds av FHI, i enlighet med vad institutet föreslår i sin anslagsframställan för budgetåret 1994/95. Det kan dock vara nödvändigt att ett visst obundet stöd behålls för att bibehålla organisationernas folkrörelsekaraktär och oberoende. I det fall organisationen endast skulle få projektmedel enligt avtal kunde lätt ett entreprenadförhållande uppstå. Det är viktigt att FHI genomför systematiska uppföljningar och genomgångar av organisationsstödet. För att underlätta uppföljningarna skall de utgående organisationsstöden vara förknippade med krav på redovisning med uppföljning och utvärdering. Regeringen finner det också angeläget att FHI fortsätter arbetet med att utveckla målbeskrivningar för sin verksamhet. FHI bör för budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på 4 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 160 039 000 kronor. F 5. Smittskyddsinstitutet 1993/94 Anslag 80 561 000 1994/95 Förslag 82 764 000 Smittskyddsinstitutet (SMI) har till uppgift att bevaka det epidemiologiska läget i fråga om smittsamma sjukdomar bland människor och aktivt medverka till att skyddet mot sådana sjukdomar upprätthålls och förstärks. SMI skall särskilt informera om det epidemiologiska läget beträffande smittsamma sjukdomar bland människor, lämna förslag om åtgärder, som kan hindra spridningen av sjukdomarna, och aktivt medverka till att diagnostiken av de epidemiska sjukdomarna blir tillförlitlig och snabb. SMI skall bedriva forskning, metodutveckling och utbildning inom smittskyddsområdet samt som centralt expertorgan stå till för- fogande att mot avgift utföra diagnostik av unik natur. SMI:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1993:110) med instruktion för Smittskyddsinstitutet. Smittskyddsinstitutet Enligt SMI:s enkla anslagsframställning fanns 138 fasta tjänster vid SMI:s start den 1 juli 1993. Vidare finns ett 50-tal projektanställda forskare vid SMI, för vilka projektkostnaden täcks av externa anslag. SMI får bedriva uppdragsverksamhet inom speciell diagnostik och reagenstillverkning och motta forskningsuppdrag i den mån den övriga verksamheten medger det. Inkomsterna från avgifterna för uppdragsverksamheten, som SMI beräknar uppgå till ca 6 miljoner kronor för budgetåret 1994/95, och externa forskningsmedel får disponeras av SMI. SMI föreslår att samma ramanslag, som ställts till förfogande för budgetåret 1993/94, också beräknas för budgetåret 1994/95. Från medlen till Karolinska institutet (KI) bör enligt SMI härutöver föras 5 miljoner kronor till SMI:s ramanslag för löneförmåner m.m. till tre professurer, avseende smittskydd med inriktning mot särskilt klinisk immunologi, särskilt klinisk parasitologi respektive särskilt klinisk virologi, vilka tidigare inrättats vid KI med placering vid Statens bakteriologiska laboratorium. Dessa professurer skall i fortsättningen vara placerade vid SMI. 172 Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Institutets övergripande mål skall vara att bevaka det epidemiologiska läget i fråga om smittsamma sjukdomar bland människor och att främja skyddet mot sådana sjukdomar. Resurser: Ramanslag 1994/95 82,8 mkr Övrigt: SMI skall lämna förslag om en uppdelning av verksamheten i olika grenar, om vilka resultat SMI bör försöka uppnå och om hur resultaten bör följas upp och mätas. Resultatbedömning Med hänsyn till att SMI börjat sin verksamhet den 1 juli 1993 anser regeringen att någon bedömning av resultatet av SMI:s verksamhet inte kan göras. SMI skall emellertid på grundval av erfarenheterna under budgetåret 1993/94 senast den 15 mars 1994 komma in till regeringen med förslag om dels hur verksamheten kan behöva delas upp i olika grenar, dels vilka resultat institutet bör i första hand försöka uppnå, dels hur dessa resultat bör följas upp och mätas. SMI:s förslag bör kunna läggas till grund för regeringens krav på SMI på prestationer och effekter under den följande planeringsperioden. Förslagen bör också innebära förslag om SMI:s interna arbete vad gäller uppföljningssystem, redovisning och samarbetet med andra myndigheter. Slutsatser Regeringen utgår vid medelsberäkningen från den medelsram för SMI:s verksamhet som anvisats för budgetåret 1993/94. Socialutskottet uttalade under våren 1993 i sitt betänkande 1992/93:SoU28 Smittskyddsinstitutet m.m. bl.a. att utskottet förutsatte att regeringen i nästa budgetarbete skulle överväga att föra över medel till SMI under femte huvudtiteln för de tre professurer i smittskydd, som inrättats vid KI den 1 juli 1990 och vars innehavare numera är placerade vid SMI. Medel för professurerna finns i dag beräknade under anslag som disponeras av KI. 173 Bakgrunden till uttalandet var bl.a. att regeringen i propositionen 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg erinrat om dessa tre professurer i smittskydd i samband med ett förslag om att ytterligare tre professurer skulle inrättas i smittskydd och kombineras med tjänster vid SMI. Regeringen uttalade i det sammanhanget att de bästa förutsättningarna för att finna former för hur samarbetet mellan KI och SMI borde byggas upp fanns lokalt och i en dialog mellan myndigheterna. Avsikten var att innehavarna av dessa professurer tillika skulle ha ledande befattningar vid SMI och att långsiktiga avtal om professurerna skall träffas mellan SMI och KI. Medel för de tre nya tjänsterna beräknades senare under anslaget till SMI. Frågan om en överföring av medel för de tre förutvarande professurerna från KI till SMI har prövats i budgetarbetet. Dessa professurer är inrättade som ordinarie tjänster. För kostnaderna för sådana tjänster bör KI ha egna medel till sitt förfogande, varför någon överföring av medel enligt regeringens upp- fattning inte nu är aktuell. Regeringen anser att det övergripande mål som lades fast i 1993 års kompletteringsproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. SMI bör för budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på 20 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 82 764 000 kronor. F 6. Läkemedelsverket 1992/93 Utgift 1 000 1993/94 Anslag 1 000 1994/95 Förslag 1 000 Läkemedelsverket är en central myndighet vars övergripande mål är att svara för tillsyn och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära produkter m.m. Verket, som inrättades den 1 juli 1990, har ca 185 anställda. Läkemedelsverkets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1990:434) med instruktion för Läkemedelsverket. Samtliga kostnader för läkemedelskontrollen m.m. skall täckas med avgifter. 174 Läkemedelsverket Läkemedelsverket har i sin årsredovisning i de delar som avser resul- tatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena 1. Godkännande av läkemedel, 2. Kontrollen efter godkännande och information om läkemedel m.m. samt 3. Kontroll av läkemedelsnära produkter m.m. Det övergripande målet för Program 1. Godkännande av läkemedel är att tillse att säkra och effektiva läkemedel av god kvalitet når den enskilde och hälso- och sjukvården genom att pröva inkomna ansökningar om godkännande av läkemedel, varvid högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde skall ges prioritet. Läkemedelsverket pekar på att gällande nya kemiska substanser har under budgetåret 309 ärenden kommit in att jämföra med prognostiserade 240 ärenden. Totalt slutbehandlades 322 ärenden att jämföra med målet 265 ärenden. De uppsatta kraven för handläggningstider har i stort kunnat hållas och Läkemedelsverket pekar på att medianhandläggningstiden för nya kemiska substanser nu är kortast i Europa. Det övergripande målet för Program 2. Kontrollen efter godkännande och information om läkemedel m.m. är att tillse att endast effektiva och säkra läkemedel av god kvalitet finns på marknaden. Detta sker genom att tillse att uppställda krav och mål efterlevs inom läkemedelsförsörjningens samtliga led, att värdera nya rön av betydelse för de godkända läkemedlens ändamålsenlighet samt att föra ut och följa upp information om rationell läkemedelsanvändning. Läkemedelsverket pekar på att det samlade resultatet inom programmet innebär att de väsentliga målen för 1992/93 har uppnåtts. Inom vissa delar av programmet har högre produktion åstadkommits än vad som angavs i målen. Samtidigt har vissa aktiviteter fått senareläggas. Det övergripande målet för Program 3. Kontroll av läkemedelsnära produkter m.m. är att främja säkerheten och kvaliteten för de produktgrupper programmet omfattar och att förhindra att narkotiska läkemedel, sprutor och kanyler för legalt bruk och tekniska alkoholprodukter hanteras olagligt eller missbrukas. Läkemedelsverket visar på att samtliga kontrollområden inom programmet i stort sett har uppfyllt de uppställda produktionsmålen. När det gäller kontrollen av teknisk sprit pekar Läkemedelsverket dock på att verket inte till fullo lyckats leva upp till den uppställda målsättningen, eftersom ett flertal fall av olaglig försäljning av teknisk sprit har uppdagats under året. Läkemedelsverket har i årsredovisningen redovisat följande överskott och reservationer: Efter budgetåret 1991/92 var resultatet 15 miljoner kronor, vilka har reserverats för resultatutjämning. Budgetåret 1992/93 har brutto genererats 16 miljoner kronor, varav 8 miljoner kronor reserverats för produkter i arbete, dvs balanserade ärenden inkomna under budgetåret 1992/93, men där arbetet utförs under budgetåret 1993/94. Årets resultat är enligt dispositionen 8,9 miljoner kronor, ränta 6,7 miljoner kronor, administrativa intäkter 1,5 miljoner kronor och särskild uppdragsverksamhet 0,2 miljoner kronor. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar vid granskning av årsbokslutet utan anser att detta är rättvisande. Riksrevisionsverket har dock inte granskat den i årsredovisningen ingående resultatredovisningen men avser att senare granska denna och avge synpunkter till Läkemedelsverket. Balansräkning Tillgångar1993-06-301992-06-30 Skulder och 1993-06-301992-06-30 verkskapital Omsätt-ningstill-gångar56 38657 943Kortfristiga23 640 36 590 skulder Anlägg-ningstill-gångar13 59011 918Långfristiga1 811 1 943 skulder Verks- 44 525 31 331 kapital Summa 69 976 69 864 Summa 69 976 69 864 Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål och verksamhetsmål som gäller för treårsperioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast. Resurser: Verksamheten finansieras helt av avgifter. Planeringsram: 1994/95 1995/96 115,8 mkr 116,9 mkr Övrigt: Regeringen avser att senare besluta om avgiftsnivån. Resultatbedömning Läkemedelsverkets årsredovisning och den enkla anslagsframställningen visar att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att de uppsatta målen kan uppnås. Verkets ekonomiska resultat visar att myndigheten väl har klarat att rationa- lisera sin verksamhet enligt de förutsättningar som gavs för budgetåret 1992/93. På grund av bl.a. en större ärendetillströmning än förväntat och på det höga ränteläget under hösten 1992 har inkomsterna varit större än vad som kunnat för- utsägas. Läkemedelsverket har därför genererat ett överskott som ackumulerat uppgår till ca 16 miljoner kronor. Regeringen gör bedömningen att avgiftsnivån för budgetåret 1994/95 skall hållas oförändrad eller sänkas. Regeringen avser att besluta i frågan under våren 1994. Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. Läkemedelsverkets verksamhet har varit framgångsrik och bör kunna bedrivas i nuvarande omfattning och med de resurser som har beräknats för budgetåret 1994/95. Läkemedelsverket bör under budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på 13 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. F 7. Rättsmedicinalverket 1992/93 Utgift 162 788 350 1993/94 Anslag 159 346 000 1994/95 Förslag 162 105 000 Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för rättspsykiat- risk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsserologisk verksamhet i den ut- sträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon annan statlig myndighet. RMV skall särskilt svara för rättspsykiatriska undersökningar i brottmål och läkarintyg som avses i 7  lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m., rättsmedicinska obduktioner och andra rättsmedicinska undersök- ningar samt rättsmedicinsk medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrel- se, allmän åklagare eller polismyndighet. Vidare skall RMV utföra rättskemiska och rättsserologiska undersökningar samt lämna information inom sitt ansvarsområde till andra myndigheter och enskilda. Ytterligare uppgifter för verket är att bedriva internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde samt svara för utvecklingsarbete och stöd åt viss forskning av betydelse för verksamheten. RMV skall som expertmyndighet bidra till en hög rättssäkerhet samt till samhällets brottsförebyggande arbete. RMV:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1991:944) med instruktion för Rättsmedicinalverket. Rättsmedicinalverket RMV har i sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 samt i sin verksamhetsredovisning för budgetåret 1992/93 redovisat att de riktlinjer som RMV fastställt i verksamhetsplanen för budgetåret 1992/93 i allt väsentligt har kunnat följas och att de konkreta målen i planen i hög grad kunnat infrias. De rättspsykiatriska undersökningsenheterna har under budgetåret 1992/93 genomfört 552 rättspsykiatriska undersökningar. Detta är en ökning med 10 % jämfört med föregående budgetår. Av det totala antalet rättspsykiatriska undersökningar avsåg 447 undersökningar häktade personer och 105 undersökningar avsåg icke häktade personer. De rättspsykiatriska undersökningsenheterna och de av RMV kontrakterade undersökningsläkarna har under budgetåret avlämnat 2 033  7-intyg. Av det totala antalet  7-intyg var 1 420 enkla och 613 utvidgade intyg. Antalet  7-intyg, som utfärdas inom den rättspsykiatriska organisa- tionen, har under budgetåret 1992/93 ökat med 91 %. Den huvudsakliga orsaken till denna ökning är att RMV sedan den 1 juli 1992 särskilt svarar för läkarintyg som avses i 7  lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m. Detta innebär bl.a. att samtliga intyg som utfärdas i landet administreras av RMV. I den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten har väntetider och undersökningstider som anges i lagen om rättspsykiatrisk vård underskridits. Vidare har andelen undersökningar där anstånd begärts hållits under den nivå som anges i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 (10 %). Under budgetåret 1992/93 utfördes totalt 5 680 rättsmedicinska obduktioner vilket är en minskning med 2 % jämfört med föregående budgetår. RMV har under budgetåret prioriterat stödet till domstolar, polis- och åklagarmyndigheter genom att använda resurser som frigjordes när de enkla dödsfallsundersökningarna upphörde. Dessutom har undersökningar av levande personer, medverkan i brottsplatsundersökningar samt informationsinsatser ökat i omfattning. Ärendehandläggningen inom den rättsmedicinska verksamheten har effektiviserats och fyra av totalt sex rättsmedicinska avdelningar uppfyller regeringens resultatkrav på högst fyra veckors handläggningstid för okomplicerade ärenden. Ett nordiskt kvalitetssäkringsarbete har genomförts och resultatet har redovisats i en särskild rapport. Planeringen för att genomföra regeringens beslut att avveckla rättsmedicinska avdelningen i Uppsala är långt framskriden, och genomförandet beräknas kunna ske den 1 mars 1994. 175 Under budgetåret 1992/93 har RMV:s rättskemiska avdelning handlagt 4 617 obduktionsärenden. Omfattningen av dessa ärenden har i stort sett varit oförändrad de senaste fem budgetåren. Antalet rattfylleriärenden har minskat under budgetåret liksom undersökningar som syftar till att påvisa eventuell läkemedels- och eller narkotikapåverkan i samband med bilkörning. Vidare har uppdragsverksamheten till kriminalvården ökat. Regeringens resultatkrav som avser den rättskemiska verksamheten budgetåret 1992/93 innebär att handläggningstiderna för okomplicerade ärenden inom den rättskemiska verksamheten skall reduceras till högst en arbetsvecka från provets ankomst. Handläggningstiderna för prov från de rättsmedicinska avdelningarna har förkortats så att ca 70 % av dessa besvaras inom fem arbetsdagar. Rättskemiska avdelningen har under budgetåret varit engagerad i det gemensamma nordiska kvalitetssäkringsarbete som nämnts tidigare. Rättsserologiska avdelningen har under budgetåret 1992/93 besvarat 1 986 bas- och 323 utvidgade ärenden. Basärendena minskade med 13 % och de utvidgade ärendena ökade med 26 % jämfört med budgetåret 1991/92. Den genomsnittliga tiden från ärendets registrering till dess expediering har från juni 1992 till juni 1993 minskat med 20 %. Det finns dock vissa begränsningar i RMV:s möjligheter att påverka handläggningstiden. Den tid som det tar för parterna att inkomma med blodprov ingår nämligen i den totala handläggningstiden. RMV hade i juni 1993 ett ackumulerat ekonomiskt överskott på 5 680 000 kronor på grund av att produktiviteten i den rättsserologiska verksamheten hade ökat. Enligt regeringens beslut den 10 juni 1993 skall det balanserade överskottet användas i den rättsserologiska verksamheten för åtgärder som bidrar till att sänka avgifterna. RMV beslutade bl.a. mot denna bakgrund att sänka avgiften för faderskapsundersökningarna med ca 10 % fr.o.m. den 1 oktober 1993. Regeringens resultatkrav som avser den rättsserologiska verksamheten budgetåret 1992/93 innebär att handläggningstiderna bör reduceras till högst fem veckor från den tidpunkt då senast infordrat blodprov inkommit. RMV har under budgetåret 1992/93 inte nått resultatkravet men beräknar nå detta innan innevarande budgetår är slut. RMV anger att en verksamhetsplan för budgetåret 1994/95 kommer att bifogas den fördjupade anslagsframställningen som skall lämnas till regeringen senast den 1 april 1994. I anslagsframställningen för budgetåret 1994/95 föreslår RMV - att prövningen av den rättspsykiatriska undersökningsorganisationens framtida struktur och dimensionering genomförs i nästa års budgetberedning, - att regeringen prövar om RMV:s verksamhet med rattfylleriundersökningar bör vara uppdragsfinansierad. Vidare hemställer RMV om - att verket tilldelas ett ramanslag på 158 500 000 kronor budgetåret 1994/95, 176 - att RMV får disponera en låneram hos Riksgäldskontoret på 7 000 000 kronor under budgetåret 1994/95 för investeringar i anläggningstillgångar, - att anslagskrediten höjs från 3 % till 5 % av ramanslaget. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål För budgetåret 1994/95 skall följande övergripande mål gälla för RMV, nämligen att den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall leverera beslutsunderlag av hög kvalitet till rättsväsendet. Underlaget skall lämnas inom lagstadgad tid. Vidare skall de rättsmedicinska, rättskemiska och rättsserologiska undersökningsverksamheterna medverka till att goda förutsättningar för rättssäkerhet och effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV skall - som ett led i samhällets brottsförebyggande verksamhet - prioritera arbetet med att informera om de erfarenheter som vunnits inom de rättsmedicinska, rättskemiska och rättspsykiatriska verksamheterna. Resurser: Ramanslag 1994/95 162,1 mkr Intäkter 1994/95 37,0 mkr Planeringsram: 1994/95 199,1mkr Resultatbedömning RMV har i sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 samt i sin verksamhetsredovisning för budgetåret 1992/93 redovisat att de riktlinjer som RMV fastställt i verksamhetsplanen för budgetåret 1992/93 i allt väsentligt har kunnat följas och att de konkreta målen i planen i hög grad har kunnat infrias. Regeringen gör samma bedömning som RMV beträffande måluppfyllelsen i verksamheten. Vidare anser vi att de strategiska delarna i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 också bör ange inriktningen av verkets verksamhet under budgetåret 1994/95. Inriktningen av RMV:s verksamhet regleras i förordningen (1991:944) med instruktion för RMV. Målen och verksamhetens inriktning framgår också av de propositioner som låg till grund för besluten om myndigheten och dess verksamhet, nämligen propositionerna 1990/91:93 om rättsmedicinsk verksamhet och 1990/91:120 om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten. Under år 1994 kommer regeringen att genomföra en fördjupad prövning av RMV:s verksamhetsinriktning och resursbehov avseende budgetåren 1995/96-1997/98. I detta sammanhang skall en översyn av verksamhetens inriktning och utveckling genomföras. Vår fördjupade prövning kommer att utgå från de mål som statsmakterna lade fast när verket bildades. Beslutet om den framtida inriktningen fattas bl.a. utifrån en analys av om dessa mål har uppfyllts. Regeringen kan konstatera att resultatstyrningen av RMV:s verksamhet har utvecklats under budgetåret 1992/93. I årets verksamhetsredovisning lämnas nämligen en återrapportering av utfallet i verksamheten i förhållande till de resultatkrav som regeringen lade fast i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93. Genom denna återrapportering har dialogen mellan regering och myndighet förbättrats. Vi ser positivt på denna utveckling. För att vidareutveckla resultatstyrningen och därmed förbättra budgetdialogen ytterligare anser regeringen att information om kostnader för olika slutprestationer inom verket bör tas fram. Enligt de uppgifter som vi har fått från RMV kommer denna information att kunna lämnas i den fördjupade anslagsframställningen. Vi vill inom ramen för resultatbedömningen särskilt nämna arbetet med att avveckla rättsmedicinska avdelningen i Uppsala. Enligt RMV:s anslagsframställning är planeringen för att genomföra regeringens beslut långt framskriden. I regeringens beslut den 29 april 1993 föreskrivs att rätts- medicinska avdelningen i Uppsala skall vara avvecklad före den 1 april 1994. Slutsatser - Rättspsykiatrins organisation och dimensionering Av proposition 1990/91:120 om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten m.m. framgår bl.a. att den framtida inriktningen när det gäller utvecklingen av den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten bör vara att undersök- ningsverksamheten så långt det är möjligt läggs ut på entreprenad. I propositionen anges vidare att de rättspsykiatriska stationerna i Linköping och Umeå kan avvecklas till följd av avtalen med Östergötlands och Västerbottens läns landsting. Rättspsykiatriska kliniken i Lund bör - enligt propositionen - avvecklas under budgetåret 1991/92 i samband med att avtalet med Malmö kommun träder i kraft. En avveckling av rättspsykiatriska kliniken i Uppsala borde enligt propositionen kunna ske under budgetåret 1992/93. De rättspsykiatriska stationerna i Linköping och Umeå samt den rätts- psykiatriska kliniken i Lund har efter särskilda beslut av regeringen under år 1991 avvecklats och ersatts av s.k. entreprenadavtal med Malmö kommun, Östergötlands läns landsting och Västerbottens läns landsting. I förra årets budgetproposition framhöll regeringen att överväganden om eventuell avveckling av statliga undersökningsenheter samt framtida omfattning och inriktning av entreprenadverksamheten bör ske i ett sammanhang. Vår avsikt var att återkomma till riksdagen i denna fråga när ytterligare erfarenheter vunnits och ett mer tillförlitligt beslutsunderlag fanns att tillgå. Regeringen beslutade den 17 juni 1993 om myndighetsspecifika direktiv för Rättsmedicinalverkets fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1995/96-1997/98. RMV har genom dessa direktiv fått i uppdrag att bl.a. utvärdera och jämföra kvalitet och produktivitet i de rättspsykiatriska undersökningar och  7-utredningar som lämnas av rättspsykiatriska avdelningar och entreprenörer. Verket skall också analysera eventuella skillnader i kvalitet och produktivitet mellan statliga enheter och entreprenörer samt mellan samtliga enheter som utför rättspsykiatriska undersökningar och  7-utredningar. I direktiven föreskrivs också att behovet av rättspsykiatriska undersökningar och  7-utredningar under planeringsperioden skall bedömas. Regeringen anser mot denna bakgrund att beslut om rättspsykiatrins framtida organisation och dimensionering bör ske i den för- djupade prövningen av RMV:s verksamhet som skall genomföras under år 1994. - Intäktsfinansiering av RMV:s verksamhet RMV framhåller att det finns viss ledig kapacitet på de rättspsykiatriska vårdavdelningarna. Detta medger enligt verkets mening att vårdansvaret kan utökas förutsatt att avtal kan träffas med andra huvudmän inom kriminalvården och hälso- och sjukvården. En ökad uppdragsfinansiering betyder enligt RMV att bemanningen måste anpassas till en större beläggning och att vissa personalkompletteringar m.m. är nödvändiga. Regeringen anser att det är angeläget att RMV - på detta sätt - analyserar hur tillgängliga resurser kan utnyttjas effektivt. Det kan dock finnas vissa problem förknippade med att utnyttja ledig kapacitet inom den rättspsykiatriska verksamheten till att utföra bl.a. vårduppgifter som andra huvudmän har ansvaret för. Inom det rättspsykiatriska området skall RMV enligt sin instruktion svara för bl.a. rättspsykiatriska undersökningar i brottmål samt utfärda sådana läkarintyg som avses i  7 lagen om särskild personutredning i brottmål m.m. Det är enligt vår bedömning viktigt att myndighetens verksamhet inte blir alltför splittrad utan inriktas mot den primära uppgiften inom det rättspsykiatriska om- rådet, nämligen undersökningsverksamheten. En ökad uppdragsfinansiering betyder enligt RMV att bemanningen måste anpassas till en högre beläggning och att vissa personalkompletteringar m.m. är nödvändiga. Detta innebär således att den personal som för närvarande finns hos verket inte är tillräcklig utan att ytterligare personal skulle behöva tillföras. RMV:s huvuduppgift är enligt verkets instruktion att ge myndigheter inom i huvudsak rättsväsendet underlag och information av hög kvalitet och tillförlitlighet. Det är av bl.a. rättssäkerhetsskäl väsentligt att underlaget i form av rättspsykiatriska undersökningar och  7-undersökningar m.m. är tillförlitligt. Det får inte finnas risk för att t.ex. en domstol av besparingsskäl avstår från att besluta om rättspsykiatrisk undersökning. Rättssäkerheten får således inte påverkas negativt av ekonomiska överväganden. Vi vill dock framhålla att uppdrags- eller intäktsfinansiering av verksamhet kan medföra en mängd positiva effekter. Vid uppdrags- eller intäktsfinansiering får den myndighet som beslutar om en åtgärd också betala denna. Ett sådant förfarande kan ofta förbättra kostnadsmedvetandet och leda till effektivare resursutnyttjande. Mot bakgrund av vad vi har anfört är det angeläget att pröva förutsättningarna för intäktsfinansiering inom RMV:s verksamhetsområde. Det bör därvid läggas fast vilka möjligheter och begränsningar som finns när det gäller verkets verksamhet och denna finansieringsform. I bedömningen bör särskild hänsyn tas till kravet att rättssäkerheten skall upprätthållas. Regeringen har för avsikt att återkomma till denna fråga i den fördjupade prövningen av RMV:s verksamhet. RMV har i sin beräkning av anslaget för budgetåret 1994/95 förutsatt att omfattningen av den intäktsfinansierade verksamheten skall kunna öka. Detta skulle enligt verkets mening medföra att de fasta kostnaderna per producerad enhet kan minska vilket i sin tur innebär att anslaget kan minska med ca två miljoner kronor. Vi är med hänsyn till vad som har anförts om en kommande prövning av förutsättningarna för intäktsfinansiering inom RMV inte beredda att göra denna anslagsjustering. I samband med den fördjupade prövningen av RMV:s verksamhet bör regeringen även pröva om verkets nuvarande bemyndigande att bedriva intäkts- eller uppdragsfinansierad verksamhet är ändamålsenligt. För närvarande gäller att RMV enligt sin instruktion får utföra uppdrag inom sitt ansvarsområde i den mån verksamheten i övrigt medger det. Uppdragen skall utföras mot ersättning som motsvarar kostnaden för sådan verksamhet. - Organisation och finansiering av viss rättskemisk verksamhet I regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 gav regeringen RMV i uppdrag att utreda hur verksamheten med rattfylleriundersökningar bör vara organiserad i framtiden. Vidare angavs att utredningsarbetet borde bedrivas i samarbete med Rikspolisstyrelsen. RMV överlämnade rapporten Rattfylleriundersökningar - framtida organisation m.m. (RMV rapport 1993:1) till regeringen i april 1993. I rapporten redovisas utgångspunkter för eventuella överväganden i syfte att göra rättskemiska avdelningens verksamhet med rattfylleriundersökningar uppdragsfinansierad. Detta förutsätter enligt rapporten att de medel som RMV anvisats för denna verksamhet förs över till polisväsendet. RMV föreslår att regeringen prövar om RMV:s verksamhet med rattfylleriundersökningar bör vara uppdragsfinansierad. Regeringen har tidigare redovisat att det föreligger ett behov av att pröva förutsättningarna att bedriva intäktsfinansierad verksamhet inom RMV:s verksamhetsområden. Vi är därför inte beredda att redan nu fatta beslut om att utöka användningen av denna finansieringsform utan avser att återkomma till denna fråga i den fördjupade prövningen. Regeringen anser att RMV:s anslagskredit bör höjas från 3 % till 5 % av ram- anslagets storlek. Rättsmedicinalverket bör under budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på 12,5 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggnings- tillgångar för förvaltningsändamål. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 162 105 000 kr. F 8. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd 1992/93 Utgift 13 705 749 1993/94 Anslag 14 366 000 1994/95 Förslag 15 680 000 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift att pröva frågor om disciplinansvar och om behörighet för hälso- och sjukvårdspersonal m.m. enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). HSAN skall aktivt verka för att patientens säkerhet i hälso- och sjukvården samt tandvården stärks och därigenom medverka till att sektorsmålet om en god hälso- och sjukvård samt en god tandvård för hela befolkningen uppnås. HSAN skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjuk- vårdspersonalen har utövat sitt yrke, och genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av lagen samt av förordningen (1988:1240) med instruktion för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd I sin enkla anslagsframställning menar HSAN att nämndens verksamhet fortsätter att effektiviseras. Antalet avgjorda ärenden har ökat, balansen har minskat, handläggningstiden har förkortats och kostnaden per ärende har sjunkit. Sålunda har den genomsnittliga handläggningstiden minskat till inte fullt åtta månader i juni 1993. Antalet anmälningar ökar emellertid. Utvecklingen beträffande dels inkommande och avgjorda ärenden, dels kostnaderna per ärende i fast pris framgår av följande tabell. 177 Ärendeutvecklingen m.m. vid HSAN 1988/89 - 1992/93 88/89 89/90 90/91 91/92 92/93 Antal an- 1 228 1 292 1 504 1 600 1 933 mäl-ningar Antal 1 171 1 514 1 567 1 813 1 962 av-gjorda ären-den Antal 1 811 1 589 1 532 1 374 1 338 balans-erade ärenden vid budget-årets utgång Kostnad (kr) 9 003 7 858 8 773 8 393 7 805 per ärende i fast pris juli 1993 HSAN konstaterar emellertid att antalet inkommande ärenden starkt ökar även i förhållande till de prognoser över förväntad utveckling som lämnades i nämndens fördjupade anslagsframställning för budgetåren 1993/94 - 1995/96. Nämndens beslut efterfrågas i större utsträckning än tidigare i och med det ökade kvalitetssäkringsarbetet. HSAN räknar med att antalet anmälningar till nämnden fortsätter att stiga kraftigt och att det under budgetåret 1994/95 skall komma in ca 2 700 anmälningar, dvs. en ökning med ca 770 anmälningar i förhållande till budgetåret 1992/93. Kostnaden per ärende var vid utgången av budgetåret 1992/93 ca 7 800 kronor. HSAN anser emellertid att denna styckkostnad bör kunna pressas ned till ca 7 000 kronor. Därigenom skulle merkostnaden för det ökade antalet ärenden under budgetåret 1994/95 enligt nämnden bli ca 490 000 kr. För att det hittills framgångsrika arbetet med att nedbringa ärendebalansen och förkorta handläggningstiderna skall kunna fortsättas erfordras därför enligt HSAN ytterligare medel utöver planeringsramen för budgetåret 1994/95. Nämnden föreslår mot denna bakgrund att ramanslaget för nämnden höjs till drygt 15 miljoner kronor. 178 Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94 - 1995/96. Resurser: Ramanslag 1994/95 15,7 mkr Planeringsram: 1994/95 1995/96 15,7 mkr 15,7 mkr Övrigt: HSAN skall nedbringa den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid av högst sex månader senast under budgetåret 1995/96. Resultatbedömning Regeringen delar HSAN:s bedömning av resultatet av verksamheten. Slutsatser Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. HSAN skall vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning av anmälda fall och bör kunna senast under budgetåret 1995/96 nedbringa den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid som understiger sex månader. Pågående insatser för en intensivare handläggning av nämndens ärenden bör vidmakthållas. HSAN har pekat på att antalet anmälningar till nämnden ökat från 1 228 under budgetåret 1988/89 till 1 933 under budgetåret 1992/93. Nämnden anser sig ha anledning att tro att det under budgetåret 1994/95 skall komma in ca 2 700 anmälningar, dvs. en ökning med ca 770 anmälningar i förhållande till budgetåret 1992/93. Regeringen godtar denna bedömning. Kostnaden per ärende var vid utgången av budgetåret 1992/93 ca 7 800 kronor. HSAN anser emellertid att denna styckkostnad bör kunna pressas ned till ca 7 000 kronor. Därigenom skulle merkostnaden för det ökade antalet ärenden enligt nämnden kunna begränsas till ca 490 000 kr. Regeringen har inte någon invändning mot denna bedömning. Regeringen finner emellertid att det är mycket viktigt att ärendehand- läggningen vid HSAN effektiviseras ytterligare. Regeringen är därför beredd att räkna upp medelsnivån fr.o.m. budgetåret 1994/95 med ca 1 miljon kronor för att möjliggöra för HSAN att tillföra verksamheten ökad kompetens och att säkra att handläggningstiderna skall kunna fortsätta att förkortas trots det ökade antalet ärenden. HSAN bör för budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på 1,2 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för för- valtningsändamål. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 680 000 kronor. F 9. Statens institut för psykosocial miljömedicin 1992/93 Utgift 6 019 514 1993/94 Anslag 6 901 000 1994/95 Förslag 7 474 000 Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) har till uppgift att utveckla, värdera och förmedla kunskaper om psykosociala risksituationer, riskgrupper och riskreaktioner. Verksamheten omfattar målinriktad forskning samt utbildning, dokumentation och information. Institutets arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1242) med instruktion för statens institut för psykosocial miljömedicin. Statens institut för psykosocial miljömedicin IPM föreslår i sin enkla anslagsframställning bl.a. att det vid institutet skall inrättas en enhet för suicidforskning och prevention, utöver de nuvarande fyra enheterna Arbetsmiljö och hälsa, Vårdmiljö och hälsa, Social miljö och hälsa samt Invandrarmiljö och hälsa. Institutet föreslår att detta skall ske genom att Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och prevention integreras i IPM. Institutet föreslår följande verksamhet vid enheten för suicidforskning och prevention: - Uppbyggnad av epidemiologisk databank - Vetenskaplig forskning - Undervisning - Nationellt och internationellt samarbete 179 Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål: IPM:s forskning skall inriktas på att vara praktisk tillämpbar inom social-, hälsovårds- och arbetslivsområdena. Teoribildning och metoder för vetenskaplig forskning inom dessa verksamhetsområden skall utvecklas. För att åstadkomma ett effektivt utnyttjande av de samlade resurserna för psykosocial miljömedicinsk forskning skall institutet samverka med andra myndigheter, institutioner och organisationer inom de områden som institutets verksamhet omfattar. I samband med den pågående omstruktureringen av den offentliga sektorn skall IPM medverka i utbildning och bidra med sådan information som kan minska de psykosociala påfrestningarna för de grupper som berörs. Resurser: Ramanslag 1994/95 7,5 mkr Planeringsram: 1994/95 1995/96 7,5 mkr 7,5 mkr Resultatbedömning och slutsatser Regeringen anser att verksamheten vid IPM har en hög samhällsrelevans, inte minst mot bakgrund av arbetslöshetssituationen. IPM är en myndighet vars verksamhet till största delen är forskning vilken omfattar flera sektorer. I Sverige registreras varje år ca 1 500 självmord och 500 s.k. osäkra självmord samt ca 20 000 självmordsförsök. Självmordsdödligheten är hög men har visat en svag trend till minskning de senaste decennierna. Det nu aktuella läget bl.a. på arbetsmarknaden kan medföra att minskningen avstannar. Socialutskottet har i sitt betänkande (1992/93:SoU25) till forskningspropositionen uttalat att en anknytning av Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och prevention till IPM skulle vara utvecklande och tillföra institutet värdefull kompetens. Regeringen anser mot bakgrund av detta att det finns skäl till att genom avtal knyta Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och prevention till IPM:s verksamhet som en femte enhet. Verksamheten bör bedrivas i nära samarbete med Folkhälsoinstitutet. Regeringen beräknar denna kostnad till för budgetåret 1994/95 500 000 kronor och för budgetåret 1995/96 ytterligare 350 000 kronor. IPM bör för budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på 200 000 kr i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 474 000 kronor. F 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik 1992/93 Utgift 10 985 593 1993/94 Anslag 13 659 000 1994/95 Förslag 15 566 000 Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) har till uppgift att för hela landet utvärdera tillämpade och nya medicinska metoder ur medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv. SBU skall därmed medverka till att givna resurser inom hälso- och sjukvården utnyttjas rationellt för att sjukvårdshuvudmännen skall kunna få ut bästa och mesta möjliga hälso- och sjuk- vård inom givna ekonomiska ramer med hänsyn till aktuell vetenskaplig kunskap och beprövad praxis. SBU:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1992:851) med instruktion för Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik SBU startade sin verksamhet den 1 juli 1992 och har lämnat en årsredovisning för sitt första verksamhetsår som självständig myndighet. Denna har av naturliga skäl vissa begränsningar. Till dessa hör att resultatmodell och mätbara verksamhetsmål inte fanns klara när verksamheten etablerades. Arbetet med att utveckla en sådan modell och verksamhetsmål har inletts. En annan orsak är att verksamheten till övervägande del är projektbunden. Projekten löper under flera år, varför kostnaderna för slutprestationer måste ackumuleras för motsvarande tidperiod för att en totalkostnad för en given prestation skall kunna redovisas. Det reella projektarbetet följs av en kunskapsspridningsfas. Först ytterligare någon tid därefter kan en slutlig bedömning ske av vilka effekter SBU:s verksamhet har fått vad gäller praktisk tillämpning och samhällsekonomiska konsekvenser. Årsredovisningen för SBU:s första verksamhetsår ger dock en god bild av pågående och avslutade projekt, publicerade rapporter och andra informationsinsatser. Det arbete som pågår för att utveckla resultatmodeller, mätbara verksamhetsmål och den ekonomiska redovisningen innebär att utveck- lingsmöjligheterna bedöms som goda. I kommande årsredovisningar bör därför resp. projekt (prestation) kunna bedömas i relation till kostnader och på sikt även göra effektbedömningar möjliga. SBU har i sin anslagsframställning begärt ökade resurser dels för direkta och indirekta projektkostnader inkl. förstärkning av kansliets utredarresurser och medicinkompetens, dels för att utveckla informationsspridningen och intensifiera det internationella samarbetet. SBU arbetar för att på vetenskaplig grund ge underlag för att välja sådan metodik inom vården som gagnar patienten, för att utmönstra ineffektiva och föråldrade metoder och för att påskynda införandet och användningen av effektiva medicinska åtgärder. De epidemiologiska och ekonomiska analyserna i projekten kräver stora insatser och har en avgörande betydelse för att bedöma kostnadseffektiviteten i vården. För att nå målen för SBU:s verksamhet är det av största vikt att informationen om beredningens verksamhet och resultatet av denna sprids och kommer till praktisk användning. Därför är det angeläget att utveckla effektiviteten i informations- och kunskapsspridningen och komplettera de nuvarande insatserna inom detta område som främst sker genom trycksaker med andra metoder. SBU äskar också resurser för ett ökat internationellt samarbete. Ett sådant öppnar bl.a. möjligheter att samfinansiera projekt och medverka i projekt inom ramen för det arbete som bedrivs genom internationella organisationer och hos beredningens motsvarigheter i andra länder. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det övergripande målet för Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik skall för budgetåret 1994/95 vara att verka för ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik. Beredningens arbete skall vara inriktat på utvärdering i vid mening och belysa de samlade medicinska, ekonomiska, sociala och etiska konsekvenserna av såväl etablerade som nya metoder. Resurser: Ramanslag 1994/95 15,6 mkr 180 Resultatbedömning Innan SBU blev en egen myndighet utvärderade en utredning den verksamhet som bedrivits i annan organisatorisk form (SOU 1991:6). Utredningen fann bl.a. att utvärdering av medicinsk metodik är en verksamhet med betydande utvecklings- potential och bör betraktas som ett strategiskt styrmedel för den svenska sjukvården. En förutsättning för detta är den egna uppföljningen och utvärdering av resultaten. Effekterna av SBU:s verksamhet utvärderas också genom särskilda studier fr.o.m. innevarande budgetår. SBU prioriterar projekt med omfattande konsekvenser för enskilda personers hälsa och livsvillkor och som genom kvalitetsförbättringar också har stora besparingspotentialer ur samhällsekonomisk synpunkt. Rutiner och praxis har också förändrats inom flera av de områden där SBU lämnat rekommendationer baserade på vetenskapliga kunskapssynteser. Enbart inom området Preoperativa rutiner är de årliga direkta kostnadsbesparingarna nu mer än 50 miljoner kronor. Behandling av ont i ryggen är ett annat exempel där SBU:s insatser har lett till såväl förändringar i sjukskrivningsrutiner som ett bättre omhändertagande av patienter. De möjliga samhällsekonomiska besparingarna inom detta område beräknas kunna uppgå till omkring 4 miljarder kronor. Exempel på andra områden med stora förväntade samhällsekonomiska effekter - minst 100 resp. 40 miljoner kronor, är behandling av slaganfall och gastroskopi. Genom pågående uppföljningar och utvärderingar kommer så småningom det faktiska utfallet inom dessa områden att kunna redovisas. Slutsatser Regeringen anser att de riktlinjer och övergripande mål för SBU:s verksamhet som lades fast i 1993 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. Det är angeläget att det pågående arbetet med att utveckla resultatmodeller, mätbara verksamhetsmål och den ekonomiska redovisningen för SBU:s verksamhet ger underlag för att bedömma såväl effektiviteten i som effekten av verksamheten. Regeringen beräknar ett ramanslag på 15 566 000 kronor till SBU:s verksamhet. Detta innebär att SBU får en resursförstärkning med 1,5 miljoner kronor för att intensifiera arbetet med utvärderingsprojekt, effektivisera informations- och kunskapsspridningen och öka det internationella samarbetet. Inom föreslaget ramanslag har regeringen, på motsvarande sätt som för innevarande budgetår, beräknat 1 miljon kronor för uppdrag till Spri. SBU bör för budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på 400 000 kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltnings- ändamål. 181 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 566 000 kronor. F 11. Barnombudsmannen 1992/93 Utgift 5 322 8851 1993/94 Anslag 6 497 000 1994/95 Förslag 7 708 000 1 Barnmiljörådet Barnombudsmannen (BO) är central förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Instruktion för BO framgår av en särskild förordning (1993:710). Det övergripande målet för BO är enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall därvid särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter. Barnombudsmannen BO inrättades som myndighet den 1 juli 1993 genom en omorganisation av Barnmiljörådet. Barnmiljörådet har lämnat en resultatredovisning av sin verksamhet för budgetåret 1992/93. Riksrevisionsverket (RRV) har granskat årsbokslutet för Barnmiljörådet avseende räkenskapsåret 1992/93. Enligt RRV:s bedömning är årsbokslutet rättvisande. Med anledning av den pågående organisationsförändringen inom myndighetens verksamhet har inte någon flerårig planeringsram fastställts för myndigheten. I sin enkla anslagsframställning anger BO att myndighetens verksamhet under innevarande budgetår kommer att utvecklas och utformas mer i detalj och organisationen att anpassas till de nya uppgifter som myndigheten har. BO kan dock redan förutse att stora krav kommer att ställas på myndigheten från barns och ungdomars sida, från organisationer och myndigheter. BO framhåller att de resurser som ställts till BO:s förfogande är förhållandevis begränsade för de omfattande uppgifter som förestår. BO har redovisat en indelning av verksamheten i följande ansvarsområden: - juridiska frågor - opinionsbildning, information - barnsäkerhet och samhällsplanering - barns uppväxtvillkor och lekmiljö - ungdomars uppväxtvillkor och fritid - psykosociala frågor - administration och ledning. BO föreslår för budgetåret 1994/95 ett oförändrat ettårigt ramanslag som pris- och löneomräknas samt en anslagskredit på ramanslaget till ett belopp motsvarande fem procent av anslagsbeloppets storlek. BO föreslår vidare en räntekontokredit beräknad enligt samma grunder som under budgetåret 1993/94, dvs. 10 procent av anslagsbeloppets storlek samt att BO får disponera en låneram på 300 000 kr i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Därutöver föreslås för budgetåret 1994/95 att 350 000 kr för en handläggare i ungdomsfrågor överförs till BO:s budget. Vidare föreslås att 300 000 kr anvisas för information riktad till barn och ungdomar om barn- konventionen och barns rättigheter i övrigt samt att 160 000 kr anvisas för medel motsvarande en halvtidstjänst för handläggning av psykosociala frågor. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål BO har enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman till uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. BO skall därvid särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter. Resurser: Ramanslag 1994/95 7,7 mkr Slutsatser BO:s anslagsframställning, som har gjorts efter endast två månaders verksamhet, visar att myndigheten kräver resurser utöver den tidigare planen för att kunna fylla sin uppgift och svara upp mot de förväntningar som finns på en Barnombudsman. Det gäller främst två områden, informationsområdet och det psykosociala området. Dessutom bör de särskilda medel för att stärka ungdoms- kompetensen inom myndigheten som fick disponeras för budgetåret 1992/93 varaktigt överföras till BO:s budget. Regeringen har vidare i enlighet med det principbeslut riksdagen fattat om ansvar för den statliga statistiken (bet. 1992/93:FiU7, rskr. 1992/93:122) beräknat 210 000 kr under anslaget för sammanställning av statistisk information (icke officiell statistik) om barns levnadsförhållanden i stället för under sjunde huvudtitelns anslag Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser. Regeringens överväganden avseende ansvarsfördelningen mellan Statistiska centralbyrån och andra myndigheter återfinns i bilaga 8, D 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser. BO bör under budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på 300 000 kr i Riks- gäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Regeringen avser med hänsyn till organisationsförändringarna att ge BO dispens till den 15 september 1994 när det gäller att inkomma med en fördjupad anslags- framställning för budgetåren 1995/96-1997/98. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 708 000 kronor. F 12. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 1992/93 Utgift 5 973 760 1993/94 Anslag 5 974 000 1994/95 Förslag 6 113 000 Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är central förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroll i frågor rörande internationella adoptioner. Instruktion för NIA framgår av en särskild förordning (1988:1128). Nämnden ansvarar för frågor enligt förordningen (1976:834) om prövning av utländskt beslut om adoption samt frågor om auktorisation av organisationer enligt lagen (1979:552) om internationell adoptionshjälp. NIA beslutar också om fördelning av statsbidrag till sådana organisationer samt fastställer årligen genomsnittskostnader att ligga till grund för beräkning av bidrag vid adoption av utländska barn. Socialnämnderna skall enligt socialtjänstlagen (1980:620) inhämta yttrande från NIA om det avsedda förmedlingssättet är tillförlitligt, när det är fråga om adoption av ett utländskt barn utan medverkan av auktoriserad organisation. Det övergripande målet för NIA är att underlätta adoption i Sverige av utländska barn. Nämnden skall därvid sträva efter att adoptioner sker till barnets bästa och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland och i Sverige. Som framgår av vad som tidigare anförts har regeringen i maj 1992 tillkallat en särskild utredare för att göra en översyn av verksamheten med internationella adoptioner. Inom ramen för denna översyn skall NIA:s roll i adoptionsverksam- heten prövas. Översynen har initierats av NIA bl.a. mot bakgrund av det nu avslutade arbetet inom Konferensen för internationell privaträtt i Haag med att utarbeta en konvention med regler för hanteringen av internationella adoptioner. Utredaren beräknas redovisa resultatet av sitt arbete under våren 1994. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor NIA har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena 1. Auktorisation och tillsyn, 2. Förmedlingssätt vid enskild adoption, 3. Prövning av utländskt adoptionsbeslut, 4. Adoptionskostnadernas utveckling, 5. Den internationella utvecklingen inom adoptionsområdet samt 6. Informations- och utbildningsverksamhet. Strukturen överensstämmer med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen. För de sex verksamhetsområdena har följande mål lagts fast: Verksamhetsområde 1-3: NIA skall genom auktorisation och tillsyn av adoptionsorganisationer och yttrande över förmedlingssättets tillförlitlighet upprätthålla och stödja verksamheten med internationella adoptioner på hög etisk nivå. Verksamhetsområde 4: NIA skall verka för att kostnaderna för adoptionerna hålls nere. Verksamhetsområde 5: NIA skall fortsätta att ge ökad tyngd åt arbetet med att följa den internationella utvecklingen på sitt område i syfte att upprätthålla och öka kunskaperna om adoptioner av utländska barn. Verksamhetsområde 6: NIA skall fortsätta med den ökade informationen till berörda samhällsorgan om regler för och innehåll i adoptionsverksamheten. Resultatredovisningen indikerar att målen för verksamhetsområdena har uppnåtts eller är på väg att nås. I fråga om verksamhetsområde 4. Adoptionskostnadernas utveckling påpekar NIA att särskilda instrument behöver utvecklas i syfte att nå målet att hålla kostnaderna för adoptionerna nere. Beträffande verksamhetsområde 6. Informations- och utbildningsverksamhet anger NIA att nämnden är ålagd att senast den 1 oktober 1994 till regeringen redovisa en utvärdering av arbetet när det gäller information och utbildning. För budgetåret 1992/93 har NIA tilldelats en anslagskredit på högst 130 000 kronor. I sin anslagsredovisning för detta budgetår uppger nämnden att 18 281 kronor av denna kredit har tagits i anspråk. NIA har av Riksrevisionsverket (RRV) fått dispens från att följa bok- föringsförordningen i dess nya lydelse (1991:1026) för budgetåret 1992/93. Den revisionsberättelse som RRV lämnat avser därför en granskning av årsbokslut upprättat efter den tidigare ordningen. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar. I sin enkla anslagsframställning anger NIA att det för närvarande inte finns skäl att ändra inriktningen av nämndens verksamhet i förhållande till de beslut som fattats i samband med behandlingen av NIA:s fördjupade anslagsframställning. NIA föreslår för budgetåret 1994/95 oförändrat ramanslag som pris- och löneomräknas. Nämnden påtalar dock att den konvention om skydd för barn och samarbete vad avser internationella adoptioner, som antogs av Konferensen för internationell privaträtt i Haag i maj 1993, kan få betydelse för nämndens verksamhet framgent. NIA föreslår vidare en anslagskredit på ramanslaget till ett belopp motsvarande fem procent av anslagsbeloppets storlek. NIA föreslår också en räntekontokredit beräknad enligt samma grunder som under budgetåret 1993/94, dvs. 10 procent av anslagsbeloppets storlek. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det övergripande målet som gäller för treårsperioden 1992/93 - 1994/95 skall ligga fast och skall enligt regeringsbeslut den 10 juni 1993 omfatta även budgetåret 1995/96. Resurser: Ramanslag 1994/95 6,1 mkr Planeringsram: 1994/95 1995/96 6,1 mkr 6,1 mkr Resultatbedömning NIA:s resultatredovisning visar att verksamheten bedrivs med sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. De resultat som nämnden redovisar för sin verksamhet är tillfredsställande. Resultaten visar genomgående god produktivi- tet. Fullständigt underlag för en bedömning av verksamhetens effektivitet saknas dock. För den typ av arbete som NIA bedriver är det också vanskligt att för samtliga verksamhetsgrenar göra en sådan värdering i kvalitativa eller kvantita- tiva termer. I avvaktan på resultatet av den översyn av NIA:s verksamhet som för närvarande pågår inom ramen för Adoptionslagstiftningsutredningen anser regeringen att den nuvarande inriktningen på nämndens verksamhet bör ligga fast. Den ekonomiska rapportering som upprättats är tillfredsställande. Vi konstaterar att Riksrevisionsverket (RRV) inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende NIA, och vi avstår från att kommentera det ekonomiska resultatet ytterligare, då de redovisningsprinciper som ligger till grund för årsbokslutet innebär att en fullständig bild av det ekonomiska resultatet inte kan erhållas för budgetåret 1992/93. Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. Medelsbehovet under budgetåret 1994/95 för NIA:s verksamhet och för bidrag till auktoriserade adoptionsorganisationer för internationell adoptionshjälp beräknas till 6 113 000 kr, varav 1 583 000 kr avser bidrag till de aukto- riserade organisationerna. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 113 000 kr. F 13. Nämnden för vårdartjänst 1992/93 Utgift 119 284 4341 1993/94 Anslag 8 798 000 1994/95 Förslag 8 856 000 1 Inkl. statsbidragen till vårdartjänst och omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium som fr.o.m. budgetåret 1993/94 redovisas under anslaget Statsbidrag till vårdartjänst m.m. Nämnden för vårdartjänst (NV) är en central myndighet med uppgift att administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till verksamheten med särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. Dessutom disponerar nämnden vissa medel under åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen. Nämnden bistår med kansliresurser den särskilda nämnd, Rh-nämnden, som skall avgöra frågor om intagning till spe- ciellt anpassad gymnasial utbildning. Inom NV:s anslagsram ingår också medel till informations- och utvecklingsarbete. NV:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1126) med instruktion för Nämnden för vårdar- tjänst. NV:s övergripande mål är att förbättra förutsättningarna för utbildning och studier för unga och vuxna med funktionshinder samt att administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen. Verksamhetsmålen för vårdartjänst och omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade redovisas under anslaget D 4. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. 182 Nämnden för vårdartjänst I sin enkla anslagsframställning för NV inte fram några frågor beträffande verksamhetsinriktningen som avviker från de övergripande verksamhetsmål som lades fast för vårdartjänst, omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade samt vissa stödåtgärder inom folkbildningen i den fördjupade prövningen för perioden 1993/94 - 1995/96. I övrigt avser NV att fortsätta arbetet med att utveckla system för uppföljning och redovisning som påbörjats under budgetåret 1993/94 och som syftar till att förbättra möjligheterna att relatera prestationer och kostnader till varandra och att åstadkomma bättre kostnadskontroll. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller för treårsperioden 1993/94 - 1995/96. Resurser: Ramanslag 1994/95 8,9 mkr Planeringsram: 1994/95 1995/96 8,9 mkr 8,9 mkr Övrigt: NV bör vidareutveckla sina uppföljnings- och redovisningssystem för att uppnå bättre kostnadskontroll samt skapa bättre förutsättningar för mätning av effektivitet, kvantitet och kvalitet i verksamheterna. Resultatbedömning Regeringen anser att det av redovisningen i den enkla anslagsframställningen framgår att NV:s verksamhet bedrivs med sådan inriktning och på ett sådant sätt att det övergripande målet med verksamheten uppnåtts. 183 Slutsatser Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. NV bör under budgetåret 1994/95 få disponera en låneram i Riksgäldskontoret på 200 000 kronor för investeringar i anläggningstillgångar för för- valtningsändamål. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 8 856 000 kronor. F 14. Statens handikappråd Statens handikappråd (SHR) är central förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka och samordna frågor inom handikappområdet. Rådet bereder också ärenden om statsbidrag till handikapporganisationerna. Rådets organisation regleras i förordningen (1988:1094) med instruktion för Statens handikappråd. De övergripande målen för Statens handikappråd är att verka för förbättrade levnadsförhållanden för människor med funktionshinder och därvid inrikta sig på handikappfrågor som berör flera områden. Regeringens överväganden Frågan om inrättande av en Handikappombudsman hänger nära samman med rådets verksamhet. Som redan nämnts bereds för närvarande inom regeringskansliet frågan om inrättande av en Handikappombudsman. Bakgrunden är Handikapputredningen för- slag i dess slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla. Regeringen pla- nerar att återkomma till riksdagen med proposition i ämnet under våren 1994. I avvaktan på detta föreslår regeringen att anslaget till Statens handikappråd förs upp med oförändrat belopp budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Statens handikappråd för budgetåret 1994/95 beräknar ett ramanslag på 5 829 000 kronor. 184 F 15-16. Statens institutionsstyrelse Statens institutionsstyrelse, som startade sin verksamhet den 1 juli 1993, skall fullt utbyggd svara för planering, ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen och av vissa institutioner för vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). En central principöverenskommelse har träffats mellan Statens institu- tionsstyrelse och huvudmännens centrala organisationer om villkoren för kommunernas och landstingens överlämnande av de institutioner som berörs av huvudmannaskapsförändring. Regeringen har godkänt denna överenskommelse och lokala förhandlingar pågår. Ett samlat övertagande av institutionerna planeras till den 1 april 1994. Institutionsstyrelsens närmare arbetsuppgifter och organisation regleras i förordningen (1993:877) med instruktion för Statens institutionsstyrelse. Statens institutionsstyrelse Statens institutionsstyrelse har i sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 redovisat att det råder stor osäkerhet om såväl den framtida verksamhetens omfattning som dess driftskostnader och behov av investeringar intill dess de lokala avtalen har slutits. I regleringsbrev för budgetåret 1993/94 har Statens institutionsstyrelse fått i uppdrag att senast den 30 april 1994 lämna förslag till verksamhetsmål formulerade som effekt- eller prestationsmål för styrelsens verksamhet under perioden 1994/95 - 1996/97. Samtidigt skall styrelsen utveckla och redovisa ett förslag till uppföljningssystem för myndighetens verksamhet och kostnader. 185 Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Statens institutionsstyrelse skall svara för att alla som behöver vård vid ett särskilt ungdomshem eller ett LVM-hem skall kunna beredas vård av god kvalitet. Statens institutionsstyrelse skall vidare i samarbete med kommuner och landsting verka för ett vårdutbud som, med beaktande av närhetsprincipen, är differentierat utifrån individuella vårdbehov. Resurser: Central förvaltning Ramanslag 1994/95 20,6 mkr Vårdverksamhet Ramanslag 1994/95 450,0 mkr Resultatbedömning och slutsatser Med hänsyn till att ett övertagande av vårdverksamheten ännu inte skett kan någon resultatbedömning inte göras. Institutionsstyrelsen har getts i uppdrag att senast den 30 april 1994 lämna förslag till effekt- eller prestationsmål för verksamheten. Mål för vårdverksamheten kommer att ges i samband med det formella övertagandet av institutionerna. De övergripande målen skall vara oförändrade. Regeringen föreslår att Statens institutionsstyrelse i fortsättningen disponerar två ramanslag, ett för den centrala delen och ett för vård- verksamheten vid institutionerna. Skälet till detta är att driften av in- stitutionerna delvis skall finansieras med vårdavgifter som betalas av de kommuner som utnyttjar platserna. Statens institutionsstyrelse disponerar avgiftsinkomsterna och fastställer årligen vårdavgiftens storlek enligt av riksdagen godkända riktlinjer. Det är därför önskvärt att den centrala förvalt- ningen och vårdverksamheten skiljs åt anslagsmässigt. Styrelsen kommer att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. F 15. Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning Nytt anslag (förslag)20 572 000 Den centrala myndighetens viktigaste uppgifter kommer att vara planering, ledning och drift av institutionernas verksamhet. Ett ekonomistyrnings- och lönesystem som tillgodoser kraven på redovisning och uppföljning kommer att tas i drift under 1994. Statens institutionsstyrelse bör för budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på 7 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. F 16. Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet 1993/94 Anslag 470 000 0001) 1994/95 Förslag 450 000 000 1) Anslaget Statens institutionsstyrelse 420 000 000 kronor har beräknats för driften vid institutionerna. 30 000 000 kronor har beräknats för uppföljning, utvärdering, verksamhets- utveckling och personalutbildning inom myndigheten. Verksamheter av de slag som Statens institutionsstyrelse enligt riksdagens beslut skall överta från landsting och kommuner är utsatta för ständiga krav på förändring och anpassning. Behov och efterfrågan kan delvis vara mycket svåra att förutse, varför en hög grad av flexibilitet i organisationen är nödvändig. Myndigheten har därför behov av en anslagskredit motsvarande 9 procent av anslagsbeloppet. Statens institutionsstyrelse behöver ta upp lån för investeringar i an- läggningstillgångar för förvaltningsändamål vid institutionerna. Regeringen avser att besluta om låneramens storlek när förhandlingarna mellan de nuvarande huvudmännen och institutionsstyrelsen slutförts. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.till Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 20 572 000 kr, 2.till Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 450 000 000 kr, 3.bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 medge Statens institutionsstyrelse en anslagskredit på 9 procent av anslaget till vård- verksamhet. F 17-18. Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) Socialvetenskapliga forskningsrådet är en forskningsfinansierande myndighet. Rådets uppgift och övergripande mål är att stödja betydelsefull grundforskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap, socialpolitik och folkhälso- vetenskap samt att informera om kunskapsläge och aktuell forskning. 186 Socialvetenskapliga forskningsrådet I sin enkla anslagsframställning föreslår rådet inga förändringar i förhållande till vad som våren 1993 beslutades med anledning av den fördjupade prövningen, förslag till verksamhetsinriktning m.m. och som redovisades i forskningspropositionen (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:SoU25, rskr. 1992/93:394). Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det finns inga skäl att förändra det övergripande målet som gäller för tre- årsperioden 1993/94 - 1995/96. Resurser: Förvaltning ramanslag 1994/95 5,7 mkr Forskningsmedel reservationsanslag 1994/95 86,8 mkr Planeringsram: 1994/95 1995/96 Förvaltning 5,7 mkr 5,7 mkr Forskningsmedel 86,8 mkr 86,7 mkr Slutsatser Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års forsknings- proposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. Därutöver bör Socialvetenskapliga forskningsrådet åläggas att från forskningsmedlen betala Sveriges programavgift till EG 1994/95 för programområdet "Targeted socio-economic research" inom det planerade 4:e ramprogrammet för forskning som troligen kommer att beslutas av EG under våren 1994. Enligt preliminära beräkningar kan programavgiften komma att uppgå till ca 1,8 miljoner kronor för första halvåret 1995. I vad mån betalning av programavgiften även i fortsättningen bör ske från SFR:s anslag eller fördelas på fler myndigheter bör prövas i budgetarbetet nästa höst när det finns mer information om forskningsinriktningen inom programområdet. 187 F 17. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning 1993/94 Anslag 5 445 000 1994/95 Förslag 5 651 000 Under detta anslag redovisas de medel som Socialvetenskapliga forskningsrådet disponerar för förvaltningsuppgifter. Tidigare har förvaltningsmedlen redovisats under samma anslag som forskningsmedlen men redovisas fr.o.m. budgetåret 1993/94 under ett eget anslag. SFR bör för budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på 600 000 kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. F 18. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel 1992/93 Utgift 85 766 9531Reservation3 895 295 1993/94 Anslag 84 354 000 1994/95 Förslag 86 772 000 1 Anslaget Socialvetenskapliga forskningsrådet Under detta anslag redovisas de forskningsmedel som Socialvetenskapliga forskningsrådet disponerar. Tidigare har även förvaltningsmedlen redovisats under detta anslag men redovisas fr.o.m. budgetåret 1993/94 under ett eget anslag. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1.till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 651 000 kronor, 2.till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 86 772 000 kronor. F 19. Avveckling av Statens bakteriologiska laboratorium 1993/94 Anslag 1 000 1994/95 Förslag 1 000 Riksdagen har med anledning av regeringens proposition 1992/93:46 om ett nationellt smittskyddsinstitut m.m. bl.a. godkänt att Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) avvecklas i enlighet med vad som anförts i propositionen. SBL hade ansvaret för denna avveckling fram till den 1 juli 1993. Därefter utför en särskild organisation för avvecklingen av verksamheten vid SBL - SBL AV - enligt meddelade direktiv (Dir. 1993:75) det arbete som behövs för en slutlig avveckling av verksamheten vid SBL. SBL-AV har i oktober 1993 överlämnat årsredovisning 1992/1993 för SBL. I enlighet med regeringens medgivande har emellertid inte någon resultatredovisning lämnats. SBL-AV skall också ha hand om lokaler, som disponerats av SBL och som inte kan lämnas förrän efter en övergångstid. SBL-AV skall vidare bl.a. se till att slutlig arkivläggning genomförs. Arkivfrågorna regleras i samverkan med Riksarkivet. Regeringens överväganden Föredragande statsrådet uttalade i propositionen med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. att kostnaderna för av- vecklingsorganisationen inte lät sig vid den tidpunkten närmare beräknas. Han föreslog därför att förevarande förslagsanslag skulle tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kronor. Han framhöll emellertid att regeringen borde när så blev möjligt lämna riksdagen en närmare uppgift om vilken anslagsbelastning under anslaget som kunde bli aktuell under budgetåret 1993/94. Regeringen uppskattar nu kostnaderna under budgetåret 1993/94 för avvecklingsorganisationen till ca 55 miljoner kronor enligt följande. Löner till uppsagd personal, som har tjänster med förordnanden som omfattar tid efter det att SBL har upphört, beräknas uppgå till ca 37,9 miljoner kronor. Löner till staben hos SBL-AV beräknas kosta ca 2,1 miljoner kronor. Avvecklingen av SBL:s djurhus föranleder bl.a. lönekostnader som beräknas uppgå till ca 1,8 miljoner kronor. Härtill kommer omkostnader och vissa kostnader för utbildning på sammanlagt ca 7 miljoner kronor. SBL-AV har hand om lokaler, som disponerats av SBL, samt lokaler för eget behov. Kostnaderna beräknas uppgå till ca 12,1 miljoner kronor. I detta belopp ingår även kostnader för avtal med Telia och Previa m.fl. Inkomster från huvudsakligen djurhusverksamheten beräknas bli ca 6,7 miljoner kronor. Kostnaderna för avvecklingsorganisationen under budgetåret 1994/95 kan preliminärt uppskattas till 2,3 miljoner kronor. Enligt regeringens mening kan emellertid anslagsbelastningen för nämnda budgetår inte nu närmare beräknas. Regeringen föreslår därför att anslaget tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kronor även för budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Avveckling av Statens bakteriologiska laboratorium för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kronor. 188 G. Jämställdhetsfrågor I juni 1988 antog riksdagen propositionen (prop.1987/88:105, bet. 1987/88:AU17, rskr. 1987/88:364) om jämställdhetspolitiken inför 90-talet. Propositionen inne- höll en femårig handlingsplan för jämställdhetsarbetet med tonvikt på kvinnors roll i ekonomin, jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden, i utbildningen och i familjen samt kvinnors inflytande i samhället. I propositionen betonades att föreslagna åtgärder inte skulle ses som tillräckliga för att nå uppsatta mål utan att planen behövde kompletteras med ytterligare åtgärder. I juni 1991 antog riksdagen propositionen (prop. 1990/91:113, bet. 1990/91:AU17, rskr. 1990/91:288) om en ny jämställdhetslag, m.m. Bland annat behandlades åtgärder inom området kvinnor och ekonomi samt åtgärder för att motverka våld mot kvinnor. Den nya jämställdhetslagen trädde i kraft den 1 januari 1992. Regeringen gör nu en samlad bedömning av den femåriga handlingsplanen för jäm- ställdhetsarbetet och avser att under våren 1994 återkomma till riksdagen med en proposition om jämställdhetspolitiken. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades i juni 1991 en särskild utredare med uppgift att utreda arten av och orsakerna till löneskillnader mellan kvinnor och män samt olika möjligheter att komma tillrätta med förekommande lönediskriminering av kvinnor på arbets- marknaden (Löneskillnadsutredningen). Utredningen lämnade sitt slutbetänkande (SOU 1993:7) i februari 1993. I detta föreslås bl.a. vissa ändringar i jäm- ställdhetslagen. Betänkandet har remissbehandlats. Förslagen kommer att behand- las i propositionen om jämställdhetspolitiken. Mot bakgrund av detta görs inte nu någon redogörelse för jämställdhetspolitikens fortsatta inriktning. G 1. Jämställdhetsombudsmannen m.m. För innevarande budgetår har ett ramanslag på 6 544 000 kr anvisats för Jämställdhetsombudsmannen m.m. I avvaktan på att beredningen av de frågor som hänger samman med Löneskillnadsutredningens förslag slutförs föreslår regeringen att anslaget förs upp med oförändrat belopp. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1994/95 beräknar ett ramanslag på 6 544 000 kr. 218 G 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder För innevarande budgetår har ett reservationsanslag på 10 556 000 kr anvisats för särskilda jämställdhetsåtgärder. I avvaktan på att beredningen av de frågor som hänger samman med den samlade bedömningen av den femåriga handlingsplanen för jämställdhetspolitiken samt Löneskillnadsutredningens förslag slutförs föreslår regeringen att anslaget förs upp med oförändrat belopp. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Särskilda jämställd- hetsåtgärder för budgetåret 1994/95 beräknar ett reservationsanslag på 10 556 000 kr. 219 Bilaga 6.1 - 6.6 Lagförslag 220 Förslag till Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag Härigenom föreskrivs att 2 a  lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 a 2 Flerbarnstillägg utgår Flerbarnstillägg lämnas om någon uppbär allmänt om någon uppbär allmänt barnbidrag för tre eller barnbidrag för tre eller flera barn. Vid tillämp- flera barn. Vid ning av denna paragraf tillämpning av denna beaktas inte barn som paragraf beaktas inte avses i 4  tredje barn som avses i 4  stycket eller 7 . tredje stycket eller 7 . Flerbarnstilägg lämnas Flerbarnstillägg lämnas med belopp som mot- med belopp som motsvarar svarar 1. ett halvt 1. ett halvt barnbidrag för det tredje barnbidrag för det barnet, tredje barnet, 2. ett helt barnbidrag 2. ett helt för det fjärde barnet och barnbidrag för det fjärdevarje ytterligare barn. barnet, 3. etthundrafemtio procent av ett helt barnbidrag för det femte barnet och varje ytterligare barn. Vid beräkningen av flerbarnstillägget skall de barn för vilka någon uppbär allmänt barnbidrag räknas samman med de barn för vilka någon annan uppbär allmänt barnbidrag om dessa barnbidragsmottagare stadigvarande sammanbor och är eller har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt. Den som önskar uppbära flerbarnstillägg med stöd av tredje stycket skall anmäla detta till den allmänna försäkringskassan. Om inte annat föreskrivs skall bestämmelserna om allmänt barnbidrag i denna lag eller i andra lagar eller författningar tillämpas på flerbarnstillägg. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 1 Lagen omtryckt 1973:449. 2 Senaste lydelse 1990:491. 223 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. Härigenom föreskrivs att 3  lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 1 I andra fall än som I andra fall än som avses i 2 och 2 a  avses i 2  skall det skall det fastställda fastställda priset för priset för samtidigt på samtidigt på grund av grund av sjukdom sjukdom förskrivna och förskrivna och inköpta inköpta läkemedel sättas läkemedel sättas ned med ned med hela det belopp hela det belopp som som överstiger 125 kronor överstiger 120 kronor förför ett läkemedel och med ett läkemedel och med hela det belopp som hela det belopp som överstiger 25 kronor för överstiger 10 kronor för varje ytterligare varje ytterligare läke- läkemedel. Nedsättningen medel. Nedsättningen med med hela det belopp som hela det belopp som överstiger 125 kronor överstiger 120 kronor skall göras på det skall göras på det läke- läkemedel som har högst medel som har högst pris. Nedsättning skall pris. Nedsättning skall göras endast till den del göras endast till den det sammanlagda priset del det sammanlagda för läkemedlen överstiger priset för läkemedlen 125 kronor med tillägg av överstiger 120 kronor 25 kronor för varje med tillägg för 10 kronorläkemedel utöver det för varje läkemedel utöverförsta. Om en förskrivning det första. Om en är avsedd att expedieras förskrivning är avsedd mer än en gång, gäller att expedieras mer än en nedsättningen köpesumman gång, gäller nedsättningenvid varje avsett expedi- köpesumman vid varje tionstillfälle. Vid avsett expeditionstill- beräkning av fälle. Vid beräkning av prisnedsättningen beaktas prisnedsättningen inte den avgift som kan beaktas inte den avgift ha uttagits för som kan ha uttagits för expedition av expedition av telefonförskrivna telefonförskrivna läkemedel. läkemedel. Bestämmelserna i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i annat fall än som avses i 2  andra stycket förskrivs till havande eller ammande kvinna eller till barn. Med det fastställda priset enligt första stycket avses ett pris som har fastställts av Riksförsäkringsverket. Om ett pris inte har fastställts på ett läkemedel i denna ordning omfattas läkemedlet inte av prisnedsättning. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter 1. om vilka receptfria läkemedel som omfattas av prisnedsättningen, och 2. om undantag från prisnedsättningen för ett visst receptbelagt läkemedel eller en viss grupp av sådana läkemedel. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 1 Senaste lydelse 1992:1694. 224 Förslag till Lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård Härigenom föreskrivs att 6  lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 1 Ersättning utges för Ersättning utges för högst 240 dagar samman- högst 240 dagar samman- lagt för vård av person lagt för vård av person som avses i 4  första som avses i 4  första stycket andra och stycket andra och tredje tredje meningarna och meningarna och för högst för högst 30 dagar 60 dagar sammanlagt för sammanlagt för varje varje annan person som annan person som vårdas. vårdas. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 1 Senaste lydelse 1993:333. 225 Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring Härigenom föreskrivs att 19 kap. 2  lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 kap. 2 2 Sjukförsäkringen Sjukförsäkringen och de finansieras, förutom allmänna försäkrings- genom avgifter som kassornas förvaltning av avses i 1 , av denna finansieras, för- statsmedel. utom genom avgifter som avses i 1 , av stats- medel. Statsbidrag lämnas med Statsbidrag lämnas med femton procent av kost- femton procent av kost- naderna för sjukförsäk- naderna för sjukförsäk- ringsförmåner, inberäknatringsförmåner, inberäknat försäkringens kostnader försäkringens kostnader enligt lagen (1974:525) enligt lagen (1974:525) om ersättning för viss om ersättning för viss födelsekontrollerande födelsekontrollerande verksamhet m.m., lagen verksamhet m.m., lagen (1988:1465) om ersätt- (1988:1465) om ersättning ning och ledighet för och ledighet för närstå- närståendevård och lagen endevård och lagen (1991:1047) om sjuklön, (1991:1047) om sjuklön. samt för förvaltning. Statsbidrag lämnas också för förvaltning enligt första stycket. Statsbidrag lämnas vidare med femton procent av kostnaderna för den allmänna försäkringen för förmåner enligt lagen (1981:49) om begränsning av läkemedels- kostnader, m.m. samt för centrala studiestödsnämnden med anledning av att sådana studielån som belöper på en studerandes sjukperiod enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 1 Lagen omtryckt 1982:120. 2 Senaste lydelse 1991:1048. 226 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6  lagen (1981:691) om socialavgifter1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 kap.6  Av influtna Arbetsskadeavgifter arbetsskadeavgifter förs förs till en fond, be- en tjugondel till nämnd Arbetsskadefonden staten som bidrag till med vars tillgångar kost- kostnaderna för försäk- naderna för ersättningar ringens förvaltning. enligt lagen (1976:380) Återstoden förs till en om arbetsskadeförsäkring fond, benämnd arbets- och motsvarande äldre be- skadefonden med vars stämmelser samt förvalt- tillgångar kostnaderna ningskostnader skall för ersättningar enligt täckas. Fonden förvaltas lagen (1976:380) om enligt grunder som riks- arbetsskadeförsäkring ochdagen fastställer sär- motsvarande äldre skilt. bestämmelser skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen fastställer särskilt. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 1 Lagen omtryckt 1989:633. 227 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2  lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 kap.2 Avgiften till arbetsskadeförsäkringen skall utgå efter en procentsats som skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel täcker 1. ersättningar enligt denna lag samt ersättningar på grund av obligatorisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar och lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, 2. kostnader som föranleds av lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m., lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m.m., lagen (1967:919) om värdesäkring yrkesskadelivräntor m.m. och lagen (1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m.m., 3. förvaltningskostnader, 4. behövlig fondbildning. Med Med förvaltningskostnader förvaltningskostnader enligt första stycket 3 enligt första stycket 3 avses omkostnader för avses omkostnader för Riksförsäkringsverkets Riksförsäkringsverkets och och de allmänna de allmänna försäkrings- försäkringskassornas kassornas verksamhet verksamhet beträffande beträffande arbetsskade- arbetsskadeförsäkringen. försäkringen. Den del av avgifterna som skall anses svara mot förvaltningskostnader Beslut om procentsats fastställs genom särskildför ett visst år skall lag. fattas senast under året Beslut om procentsats dessförinnan. och förvaltningskost- nadsandel för ett visst Riksförsäkringsverket år skall fattas senast skall vart femte år föreslå under året dessförinnan. procentsats för de sju Riksförsäkringsverket följande åren, i den mån skall vart femte år beslut inte redan har föreslå procentsats och fattats. förvalt- ningskostnadsandel för de sju följande åren, i den mån beslut ej redan fattats. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 1 Lagen omtryckt 1993:357. 228 Bilaga 6.7 Socialförsäkringens kostnader och finansiering 229 Socialförsäkringens kostnader och finansiering I denna del redovisas kostnader och finansiering av de socialförsäkringar och vissa andra förmåner som tillhör Socialdepartementets ansvarsområde. 1. Inledning Riksdagens revisorer har i en rapport (1988/89:16) Statistiken över socialavgifter framhållit angelägenheten av att riksdagen får en samlad redovis- ning av socialförsäkringssektorn. Finansutskottet (bet. 1988/89:FiU23, rskr. 1988/89:169) tillstyrkte revisorernas förslag och en med anledning därav väckt motion om att en översikt bör redovisas i statsbudgeten. Inledningsvis redovisas ett antal rapporter och andra ställningstaganden som presenterats under året eller på annat sätt är aktuella. Ekonomikommissionens betänkande Ekonomikommissionen framhöll i sitt betänkande Nya villkor för ekonomisk politik (SOU 1993:16) att reformeringen av socialförsäkringarna måste fortsätta. Därvid underströks att socialförsäkringarna inte allvarligt får skada samhällsekonomin genom felaktiga incitament eller stora underskott. Detta förutsätter bl.a. att systemen innehåller betydande självrisker. Vidare betonade kommissionen att systemen måste vara robusta mot politiska ingripanden från tid till annan, exempelvis i samband med stabilise- ringspolitiska eller fördelningspolitiska överväganden. Därför bör socialförsäk- ringarna flyttas ut från statsbudgeten, antingen till särskilda fonder eller konkurrerande försäkringsbolag med valfrihet för den enskilde. Förmånssystemen bör vara enhetliga i de olika försäkringarna. De transfe- reringar som inte är försäkringar bör flyttas ut ur socialförsäkringssektorn. Riksförsäkringsverkets rapport En ny socialförsäkring Som ett led i sitt arbete uppdrog Ekonomikommissionen bl.a. åt Riksför- säkringsverket (RFV) att lämna ett underlag för dess överväganden angående socialförsäkringssystemet. I sin rapport underströk RFV att en ny social- försäkring bör renodlas och vara autonom. Det skall finnas en tydlig koppling mellan vad som betalas in och vad som betalas ut. Systemet måste vara stabilt. Alla skall kunna lita på att de avgifter som betalats in verkligen ger de för- måner som utlovats. Försäkringarna får inte utgöra ett medel i den ekonomiska budgetpolitiken. Förmånerna bör delas upp i en del som utgör försäkringar och som betalas via avgifter och en annan del som utgör övriga förmåner och som betalas via allmänna skattemedel. 231 Ett nytt försäkringssystem bör grupperas under fyra huvudrubriker. - Sjuk- och handikappförsäkring - Arbetsskadeförsäkring - Åldersförsäkring - Arbetslöshetsförsäkring Enligt RFV:s förslag skall varje försäkringen ges en finansiell ram som blir beroende av de ekonomiska resurserna i samhället. Statsmakterna avses besluta om normalnivån på utgående förmåner. Följande förmåner bör enligt RFV ej avgiftsfinansieras utan finansieras över statsbudgeten: barnbidrag, bidragsförskott, föräldraförsäkring (exkl. vård av sjukt barn), havandeskapspenning, närståendepenning, smittbärarpenning, kontaktdagar, ersättning till fader i samband med barns födelse, vårdbidrag, handikappersättning, ersättning till sjukvårdshuvudman, KBT, delpension och hustrutillägg. En omläggning föreslås finansieras genom att både den enskilde och arbetsgivaren betalar en avgift på lönedelar under ett tak på 7,5 basbelopp. Arbetsgivaren tänks dessutom betala en avgift på hela lönesumman. Denna särskilda löneskatt avses att minska omfördelningen inom företagen baserade på avgifter mellan lägre och högre löner. Arbetsgivaren skall i RFV:s förslag utöver detta också betala hela avgiften till arbetsskadeförsäkringen. Till detta kommer arbetslöshetsförsäkringen som enligt RFV bör finansieras via avgifter som den enskilde, arbetsgivaren och staten betalar. RFV anser att arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän. Ersättningsnivåerna bör vara samordnade med sjukpenningen. Sjuk- och arbetsskadeberedningen Regeringen har, i enlighet med överenskommelsen med socialdemokraterna hösten 1992, tillsatt en beredning för en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna, (dir 1993:44 och 1993:119). Beredningen har antagit namnet Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Enligt direktiven skall i den nya ordningen försäkringen liksom hittills vara generell och de grundläggande villkoren skall garanteras i lag. Utgifterna för försäkringen skall i framtiden inte ingå i statsbudgeten och i den nya ordningen skall underskott inte kunna uppkomma. Beredningen har till uppgift att göra en allsidig belysning av olika för- säkringslösningar. De olika alternativ som skall övervägas är: - Överföring av försäkringarna till arbetsmarknadens parter för att därmed skapa förutsättningar för att kostnaderna för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen beaktas inom ramen för lönebildningen, - Utveckling av nuvarande försäkringssystem, - Ett system där sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna tecknas som obligatoriska försäkringar hos konkurrerande försäkringsgivare. Beredningen skall också överväga om förtidspensioneringen och den tillfälliga föräldrapenningen skall ingå i den nya ordningen. 232 Riksförsäkringsverkets förslag till förändrad finansiering av försäkringarnas administration Försäkringskassornas verksamhet finansieras i dag med socialavgifter, statsbidrag samt vissa ersättningar. Därtill kommer att administrationskost- naderna för ATP finansieras inom ramen för denna. Från arbetsskadeavgiften förs en tjugondel av avgiftsinkomsterna över till försäkringens administration. RFV har i sin anslagsframställning inför budgetåret 1994/95 föreslagit förändrade finansieringsprinciper för försäkringskassorna. RFV anser att försäkringsadministrationen bör finansieras på samma sätt som försäkringsför- månerna och att för de försäkringar som finansieras med en socialavgift skall även administrationen finansieras med avgifter. För de förmåner som främst finansieras via anslag på statsbudgeten skall administrationen helt finansieras med statsbidrag. RFV anser att den allmänna sjukförsäkringsfonden bör aktiveras och att en löpande avräkning av försäkringsutgifterna och avgiftsinkomsterna görs mot fonden. RFV:s förslag skulle medföra att sjuk- och föräldraförsäk- ringen, arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen helt skulle få bära kostnaderna för sin egen administration. I denna proposition har förslagits att regeln om att en tjugondel av avgifts- inkomsterna från arbetsskadeavgiften skall tillföras förvaltningen slopas. Regeringen föreslår att den faktiska utgiften för arbetsskadeförsäkringens administration tillförs förvaltningen. Pensionsarbetsgruppens promemoria Ett reformerat pensionssystem Pensionsarbetsgruppen som tillsattes under slutet av 1991 har till uppgift att mot bakgrund av pensionsberedningens betänkande (SOU 1990:76) Allmän pension och däröver inkomna remissyttranden utarbeta förslag till ett reformerat system för den allmänna pensioneringen. Som utgångspunkt för arbetet anges i direktiven att beslut rörande pensionssystemet skall vara långsiktiga och präglas av stabilitet samt att förändringarna skall bidra till ett starkare samband mellan avgifter och förmåner. En annan viktig utgångspunkt inför reformarbetet anges vara behovet av ett högre långsiktigt sparande och ett ökat arbetsutbud, i syfte att få till stånd den ökade ekonomiska tillväxt som är nödvändig bl.a. för finan- siering av pensionsutbetalningarna. Pensionsarbetsgruppen har i en promemoria, (Ds 1992:89) Ett reformerat pensionssystem, redovisat ett antal preliminära ställningstaganden. Pensionsarbetsgruppen anger beträffande grundläggande principer att de framtida pensionerna i högre grad bör relateras till inkomsterna under den yrkesverksamma perioden. Systemet skall även i framtiden ges en generell utformning och vara obligatoriskt. Pensionsåldern bör vara flexibel. Pensionssystemet bör även i framtiden innehålla ett antal fördelningsmässiga inslag. Desa skall ta hänsyn till bl.a. dem som är sjuka/handikappade eller av annat skäl t.ex. på grund av obetalt vårdarbete, inte kan arbeta under vissa perioder. Avgifter till det inkomstrelaterade pensionssystemet bör enligt arbetsgruppens promemoria betalas upp till ett tak. För inkomster över taket ges inget pensionsskydd inom det allmänna systemet, utan detta får lösas genom kollektivavtalsreglerade tjänstepensioneringarna och privata, frivilliga pensionsförsäkringar. De fördelningspolitiska inslagen i pensionssystemet skall i princip finansieras via allmänna skattemedel. 2. Socialförsäkringsutgifterna som andel av samhällsekonomin Socialförsäkringarnas och vissa bidragssystems andel av BNP har i löpande priser stigit från ca 17,6 % år 1980 till drygt 21 % år 1993. I denna andel inberäknas alla de förmåner som administreras av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. I följande tabell redovisas socialförsäkringssektorns utbetalningar från år 1980 till år 1993. I tabellen ingår också utgifterna för ett antal arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt kostnader för administrationen. Däremot ingår ej utgifterna för dagpenning inom arbetslöshetsersättningen efter- som denna ej administreras av försäkringskassorna. Tabell 1 Socialförsäkringsutgifterna som andel relaterat till BNP (%). 1980 1985 1988 1989 1990 1991 1992 1993 (prog) Socialförsäkr. 17,6 18,0 19,1 19,2 19,4 20,2 20,8 21,50 inkl adm, totalt * ekonomiskt stöd2,00 2,04 2,19 2,20 2,44 2,77 3,10 3,40 till barnfam. varav, barnbidrag0,950,96 0,93 0,86 0,92 1,15 1,16 1,19 * ersättning 6,53 6,71 7,48 7,61 7,48 7,30 6,50 6,50 vid sjukdom och handikapp varav, sjukpenning2,392,072,80 2,77 2,61 2,23 1,32 1,26 * ersättning vid ålderdom 7,98 8,37 8,57 8,61 8,63 9,10 9,70 10,10 varav, folkpension4,153,853,56 3,48 3,40 3,49 3,60 3,60 varav, ATP 2,34 3,33 3,81 3,95 4,05 4,33 4,70 5,00 * annan utbetalning 0,59 0,48 0,47 0,43 0,42 0,58 1,10 1,10 varav KAS, utbildn.bidrag 0,29 0,48 0,90 1,00 * administration0,48 0,39 0,38 0,38 0,41 0,41 0,43 0,42 Källa: RFV 233 3. Socialavgifter Socialavgifterna utgörs av arbetsgivar- och egenavgifter. Arbetsgivaravgift tas ut på hela lönesumman. Undantag görs för bl.a inkomster under 1 000 kr/år och för personer som fyllt 65 år. Om nedsättning av socialavgift som ett regionalpolitiskt stöd finns särskilda bestämmelser. Regeringen har under hösten 1993 föreslagit (prop. 1993/94:66) vissa sänkningar av arbetsgivaravgifterna under inkomståret 1994 som ett led i arbetsmarknadspolitiken. En allmän sjukförsäkringsavgift (individavgift) infördes den 1 januari 1993 och uppgår till 0,95 % på förvärvsinkomster upp till 7,5 basbelopp. Regeringen har också föreslagit införande av en ny egenavgift som syftar till att finansiera ersätt- ning från arbetslöshetsförsäkringen och kontant arbetsmarknadsstöd (prop. 1993/94:80). Riksdagen har biträtt regeringens förslag (bet. 1993/94:AU6, rskr. 1993/94:101). Beslutet innebär att en avgift skall tas ut med 1 % på förvärvsinkomster under 1994 och 2 % under 1995. Under år 1991 uppgick arbetsgivaravgifterna till 37,29 % och under 1992 till 34,29 %. Under år 1993 uppgick arbetsgivaravgifterna till 31,0 %. För dem som sysselsätter sjömän uttas dessutom en speciell pensionsavgift på 1,2 %. Ar- betsgivaravgifterna år 1994 uppgår till 31,36 % som en följd av att sjukförsäkringsavgiften höjs i enlighet med tidigare beslut i samband med införandet av karensdag (prop. 1992/93:31, bet. 1992/93:SfU9, rskr. 1993/94:56) samt som en konsekvens av den fortsatta reformeringen av företagsbeskattningen (prop 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, rskr. 1993/94:108 och 109). Egenavgift betalas av den försäkrade för dem som har s.k. F-skattesedel, dvs. oftast egenföretagare. Egenavgiften för egenföretagare uppgår för år 1994 till 29,75 % av avgiftsunderlaget. Avgiften beräknas i regel på den vid taxeringen fastställda nettoinkomsten av aktiv näringsverksamhet. Särskild löneskatt betalas för arbetstagare och även av egenföretagare för dem som vid årets ingång är 65 år eller äldre. Avgiften är inte destinerad till den allmänna försäkringen utan är avsedd att motsvara skattedelen av socialavgifterna på inkomster som inte är förmånsgrundande. I följande tabell redovisas olika socialavgifter m.m. vad gäller, nivå och inkomster. De nytillkomna egenavgifterna inom sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen redovisas ej i tabellen. Inkomsterna av den allmänna sjukförsäkringsavgiften beräknas uppgå till 3 988 miljoner kronor för inkomståret 1993. 234 Tabell 2 Socialavgifter och motsvarande inkomst Inkomst- Avgift Avgiftsnivå BruttoinkomstBruttoinkomst titel 1994 (mkr) (mkr) 1993/94 1992/93 prognos Prel. utfall Arbetsgivare Egenföre- 1211 1221 tagare 1231 1241 1251 01 1251 02 1251 04 1251 05 1251 07 1251 08 1281 1291 Folkpensionsavgift 5,86 6,03 42 676 36 176 Sjukförsäkringsavgift 8,43 9,12 50 541 53 192 Barnomsorgsavgift5 0 0 8 533 387 Utbildningsavgift5 0 0 1 106 2 Arbetsmarknadsavgift 2,12 0 13 0552 12 161 Arbetsskadeavgift4 1,38 1,40 6 9843 8 012 Lönegarantiavgift 0,20 0 1 228 1 245 Arbetarskyddsavgift 0,17 0 1 745 1 087 Delpensionsavgift 0,20 0,20 1 495 1 312 ATP-avgift 13,0 13,0 82 248 82 274 Summa1 31,36 29,75 209 611 195 848 Allm. - - 174 0 löneavgift5 17,89 17,89 6 275 8 458 Särskild löneskatt Källa: RRV 1 Avgifterna från egenföretagarna utgör ca 3,5 % av de totala avgiftsinkomster- na. 2 Utöver detta överfördes 4 038 (mkr) från konto i Riksgäldskontoret. 3 Utöver detta tillfördes inkomsttiteln 3 065 (mkr) från Arbetsskadefonden, vilket var en återbetalning av fondens skuld som möjliggjorts genom överföring från Delpensionsfonden. 4 Inkl. bidraget på 5 % som överförs till förvaltningen. 5 Avgiften upphörde den 1/1 1993. 235 4. Översikt I följande tabell framgår socialförsäkringsförmånernas samt övriga trygghetssystems finansiering för budgetåren 1993/94 (anvisat) och 1994/95 (för- slag). Tabell 3 Finansieringen av socialförsäkringsförmåner budgetåren 1993/94 och 1994/95 (mkr) Verksamhet 1993/94 1994/95 Totalt Statsb. Soc.avg Övrigt Totalt (anvisat respektive(förslag) beräknat) Statsb. Soc.avg Övrigt Ekonomiskt stöd till barn- familjer Barnbidrag17 000 17 000 0 0 17 300 17 300 0 0 Bostadsbidrag8 560108 560 0 0 6 57014 6 570 0 0 Föräldraförsäk-18 3902 759 15 631 0 18 39014 ring 2 759 15 631 0 Bidragsförskott4 6153 110 0 1 4 716 50512 3 187 0 1 52912 Bidrag vissa 8,5 8,5 0 0 8,5 adop- tioner Bidrag 8,5 0 0 för kost- nader 28,8 28,8 0 0 26,4 interna- tionella adop- tioner Barnpensioner855 133 585 1373 903 2 26,4 0 0 142 614 1473 Vårdbidrag 1 285 1285 0 0 1 405 1 405 0 0 Ersättning vid sjukdom och handikapp Sjukpenningförsäk-18 6502 79515 855 0 18 545 ring 2 782 15 763 0 Rehabilitering2 560 384 2 176 0 3 243 486 2 757 0 Ersättning sjukvårds- 2 564 385 2 179 0 986 huvudmän Läkemedelsförmåner8 1201 218 6 902 4 9 584 148 838 0 1 438 8 146 4 Tandvård 3 805 571 3 234 5 3 068 460 2 608 5 Närståendepenning22,4 3,4 19 0 22,8 3,4 19,4 0 Förtidspensioner236 2907 01524 045 5 2303 39 552 7 570 26 198 5 7843 Handikappers.933 933 0 0 915 915 0 0 Arbetsskadeförsäkring9 91016462157 612 1 8 03416 8367 45015 7 584 0 Bilstöd 206 206 0 0 191 191 0 0 Assistansersättning1 2001 200 0 8 2 527 2 527 0 8 Verksamhet 1993/94 1994/95 Totalt Statsb. Soc.avg Övrigt Totalt (anvisat respektive(förslag) beräknat) Statsb. Soc.avg Övrigt Ersättning vid ålderdom: Ålderspension2125 40925 570 82 412 17 131 730 4273 26 073 86 812 18 8453 Efterlev.pension vuxna 2 11 458 843 8 297 2 3183 12 072 Delpension2 4731 0 1 312 1 1619 2 3951 808 8 763 2 5013 0 1 313 1 0829 Särskilt 12 12 0 0 12 pensionstillägg 12 0 0 KBT 10 100 6 700 0 3 4006 10 10014 (inkl. SKBT) 6 700 0 3 4006 Administration RFV 639 600 34 5 11 642 603 34 511 Försäkringskassorna4 7164 105 611 13 4 773 4 178 595 13 Porto 260 231 29 0 218 198 21 0 1 Prognos utgifter för delpensionsförsäkringen 2 Inklusive ATP, prognos 3 Avkastning från AP-fonden 4 20 % tillkommer som de försäkrade betalar. 5 De försäkrade betalar ca 4,2 miljarder kr för sin tandvård 6 Kommunernas utgift för KBT 7 Underskott i fonden som löpande täcks av statsbudgeten 8 Kommunerna betalar assistansersättning om behovet understiget 20 tim/v. 9 Kapital och avkastning från delpensionsfonden. 10 Budgeterat belopp på 8 560 avser 1,5 år. 11 Ersättning till RFV från affärsverk 12 Inbetalningar av de underhållsskyldiga 13 Avgiftsinkomster, kommuner m.m. 14 Prel. i avvaktan på särskild proposition. 15 Utbetalningar staten LAF, YFL och LSP. 16 Exkl. bidraget till förvaltningen. 5. Sjuk- och föräldraförsäkringarna Sjukförsäkringen finansieras genom socialavgifter, inkomster från den allmänna sjukförsäkringsavgiften och allmänna skattemedel via anslag på statsbudgeten. Avgiftsintäkterna används för att täcka försäkringarnas utgifter för sjuk- penning, rehabilitering, ersättning till sjukvårdshuvudmännen och kostnader för tandvård och läkemedel, föräldraförsäkring samt ersättning till närståendevård. Sjukförsäkringsavgiftens storlek skall enligt 19 kap 2 AFL vara sådan att avgiftsinkomsterna täcker 85 % av försäkringens utgifter. Avgiften till försäkringen är för år 1993 8,27 % för arbetsgivare och 9,12 för egenföretagare. 1994 höjs avgiften till 8,43 % för arbetsgivare. Utvecklingen för sjuk- och föräldraförsäkringarna 1992/93 - 1993/94 vad gäller utgifter och inkomster redovisas i följande tabell. Tabell 4 Sjuk- och föräldraförsäkringen (mkr) Budgetår 1992/93 1993/94 1994/95 utfall prognos förslag Utgifter5 Sjukförsäkring 38 833 36 910 35 426 varav - sjukpenning1 17 199 18 499 18 545 - rehabilitering 1 907 2 098 3 243 - ersättning till sjuk- vårdshuvudmän 7 002 3 304 9862 - läkemedel 8 990 9 309 9 584 - tandvård 3 735 3 700 3 068 Föräldraförsäkring 19 035 19 757 18 3903 Närståendepenning 13 18 23 Summa 57 881 56 685 53 839 Inkomster Statsbidrag 8 682 8 503 8 076 varav - sjukförsäkring 5 825 5 536 5 3144 - föräldraförsäkring 2 855 2 964 2 7593 - närståendevård 2 3 3 Socialavgifter 50 541 53 192 55 411 Allmän sjukförsäkrings- 0 0 3 988 avgift6 59 223 61 695 67 475 Summa 1 Inkl. frivillig sjukpenningförsäkring 2 Den särskilda ersättningen på 510 miljoner kr för rehabiliterings- och behandlingsinsatser redovisas under rubriken rehabilitering 3 Prelimärt belopp 4 Fr.o.m. bå 1994/95 är anslaget uppdelat i två anslag, B1 och B2. 5 Kostnaderna för administrationen redovisas i tabell 3. 6 Avgiften infördes den 1/1 1993 och omförs två år efter inkomståret till inkomsttiteln. 6. Arbetsskadeförsäkringen Arbetsskadeförsäkringen (LAF) trädde i kraft den 1 juli 1977 och ersatte därvid den tidigare yrkesskadeförsäkringen (YFL). Många livräntor och annan ersättning utges fortfarande enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Ersättning för arbetsskada utges också enligt lagen om statligt pensionsskadeskydd (LSP) för skador vid militärtjänstgöring m.m.. Reglerna för ersättning från arbetsskadeförsäkringen har förändrats betydligt under de senaste åren. Den 1 januari 1992 förlängdes arbetsskadeförsäkringens samordningstid med sjukförsäkringen från 90 till 180 dagar. Den 1 juli 1993 upphörde i huvudsak rätten till arbetsskadesjukpenning. Den 1 januari 1993 infördes skärpta bestämmelser vad gäller kravet på skadlighet vid bedömning av arbetsskada. De förmåner som numera utges från arbetsskadeförsäkringen är egenlivräntor, efterlevandelivräntor, begravningshjälp, sjukpenning i vissa fall, sjukhusvård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel. Arbetsskadeförsäkringen skall finansieras genom en socialavgift och avkastning från arbetsskadefonden. Fonden uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid ingången av år 1993 var underskottet drygt 20 miljarder kronor. Fr.o.m. 1995 beräknas utgifterna vara mindre än inkomsterna. Avgiften till arbetsskadeförsäkringen höjdes den 1 juli 1992 från 0,9 % till 1,2 % och den 1 januari 1993 till 1,38 %. Dessutom tillfördes arbetsskadefonden 8,3 miljarder kronor under första halvåret 1993 från delpensionsfonden. Statens ersättningar till arbetsskadade och avsättningar till LSP finansieras till 100 % över statsbudgeten. Tabell 5 Arbetsskadeförsäkringen (mkr) Verksamhet 1992/93 1993/94 1994/95 utfall prognos prognos Utgifter Arbetsskadefonden, -sjukpenning/vård 6 542 3 500 1 192 LAF 4 115 4 767 5 248 - livräntor LAF - ers. enl. äldre 1 215 1 181 1 144 lagstiftning - administration 349 400 3881 (1/20 schablon) 12 221 9 848 7 972 Summa Inkomster: - socialavgifter, - inkl.adm. 6 984 8 012 8 438 - överföring från delpensionsfond 8 300 0 0 Summa 15 284 8 012 8 438 Över/underskott + 3 063 - 1 836 + 466 Fondens storlek vid budgetårets ingång -24 000 - 21 000 - 23 000 Utbetalningar staten för LAF, YFL2 401 390 380 Utbetalningar staten för LSP m.m. 74 72 70 1 Fr.o.m budgetåret 1994/95 föreslås att faktisk kostnad för administrationen belastar fonden. 2 Statens ersättningar till arbetsskadade finansieras över statsbudgeten. 236 7. Pensioner Folkpensioner Folkpensionerna finansieras dels genom en socialavgift, dels via allmänna skattemedel över statsbudgeten. Arbetsgivaravgiften uppgår f.n till 5,66 % och för egenföretagare till 5,83 %. Denna höjs till 5,86 resp. 6,03 den 1 januari 1994. Inom folkpensionen finns ett antal särskilda förmåner som i sin helhet finansieras via statsbidrag. Dessa är särskilt pensionstillägg, handikappersättning, vårdbidrag, hustrutillägg, barntillägg m.m. Tabell 6 Folkpensioner (mkr) Budgetår 1992/93 1993/94 1994/95 utfall prognos förslag Utgifter Folkpension - ålderspension 1 52 155 52 470 53 210 - förtidspension 14 006 14 816 15 450 -efterlevandepension till 1 678 1 650 1 650 vuxna 2 280 283 290 - barnpension 68 119 69 249 70 600 Summa Inkomster - socialavgift 42 676 36 176 37 343 - statsbidrag 25 443 33 073 33 257 Summa 68 119 69 249 70 600 Särskilda förmåner, som helt skattefinansieras - särskilt 10 12 12 pensionstillägg 893 931 915 - handikappers. 1 192 1 332 1 405 - vårdbidrag KBT 8 896 10 100 10 100 Totalt varav: 4 151 6 700 6 7003 statsbidrag 4 745 3 400 3 400 kommuner 1 Inkl. pensionstillskott, barntillägg och hustrutillägg m.m. 2 Änkepension, omställningspension och särskild efterlevandepension 3 Förstatligande under 1995, prel. belopp Allmän tilläggspension, ATP Den allmänna tilläggspensionen (ATP) finansieras dels genom en avgift som f.n utgör 13 % av avgiftsunderlaget, dels genom avkastning från allmänna pensionsfonden (AP-fonden). AP-fonden uppgick till 499 miljarder kronor den 1 januari 1993. AP-fondens förvaltning är uppdelad i fem delfonder. 1-3:e AP-fonden placerar främst sina medel i obligationer. 4:e och 5:e AP-fonden placerar sina medel främst i aktier. 237 Tabell 7 Allmän tilläggspension, ATP (mkr) ÅR 1993 1994 1995 prognos prognos prognos Utgifter ATP 102 238 110 501 117 971 varav - ålderspension 70 880 76 080 80 960 - förtidspension 20 850 23 120 25 019 - efterlevandepension 9 446 10 108 10 735 vuxna1 560 595 630 - barnpension 502 598 627 - administration Inkomster 138 065 138 756 139 305 varav - socialavgifter 82 456 85 358 89 383 - ränteinkomster 55 609 53 398 49 922 Under/överskott + 35 827 + 28 255 + 21 334 AP-fondens storlek vid årets 499 176 527 431 548 765 ingång 1 Änkepension, omställningspension och särskild efterlevandepension Delpension Delpensionsförsäkringen finansieras till 100 % genom en socialavgift som för närvarande uppgår till 0,2 % av avgiftsunderlaget. Delpensionsfondens behållning den 1 januari 1993 uppgick till ca 14 miljarder kronor. Riksdagen beslutade under våren 1992 att en viss del av behållningen skulle användas till att finansiera underskottet i arbetsskadeförsäkringen. Därför har 8,3 miljarder kronor överförts dit. Tabell 8 Delpension (mkr) Budgetår 1992/93 1993/94 1994/95 utfall prognos prognos Utgifter 10 748 2 473 2 395 varav - försäkringsutgifter 2 448 2 473 2 395 - överföring till 8 300 - - Arbetsskadefond Inkomster 3 150 2 243 1 701 varav - socialavgifter 1 495 1 312 1 313 - ränteinkomster 1 655 931 388 Under/överskott - 7 598 - 230 - 694 Delpensionsfon dens storlek vid årets 14 036 6 208 5 514 ingång 238 Bilaga 6.8 Allmänna arvsfonden 239 Allmänna arvsfonden Allmänna arvsfondens ändamål är att främja vård och fostran av barn och ungdomar samt omsorg om handikappade. Fonden förvaltas av Kammarkollegiets fondbyrå som en särskild fond, skild från statskapitalet. För budgetåret 1992/93 var det utdelningsbara beloppet ca 166 miljoner kronor. Medlen fördelas genom beslut av regeringen och Barn- och ungdomsdelegationen i första hand till föreningar och organisationer som bedriver utvecklingsverksamhet rörande barn, ungdomar och personer med funktionshinder Socialdepartementet ansvarar för handläggningen av ansökningar som rör barn under 7 år, ungdomar som har sociala problem och personer med funktionshinder i alla åldrar. För ansökningar som rör fostran av ungdom i åldrarna 7-25 år disponerar Civil- departementet och Barn- och ungdomsdelegationen 25 % av det utdelningsbara beloppet. Budgetåret 1992/93 innebar det 41,5 miljoner kronor. Under budgetåret 1992/93 har regeringen efter förslag av socialministern beviljat stöd till 274 projekt med ett sammanlagt belopp av ca 134 miljoner kronor. Detta belopp inkluderar medel som återbetalats eller återförts till fonden. Stödet till omsorg om vuxna funktionshindrade har uppgått till 96,4 miljoner kronor medan stöd till projekt som särskilt riktar sig till barn och ungdomar (med och utan funktionshinder) utgått med sammanlagt 37,7 miljoner kronor. Huvuddelen av stödet till personer med funktionshinder har under budgetåret 1992/93 omfattat försöks- och utvecklingsarbete. Projekt för ökat självbestämmande och oberoende har omfattat ca 9 miljoner kronor. Här ingår exempelvis flera projekt med syfte att utveckla bra personlig assistans samt försök med kooperativ verksamhet för personer med psykiska störningar. För området datateknik och handikapp har stöd beviljats med ca 18 miljoner kronor. Bland annat pågår försök med användning av datateknik för kommunikation, datorstöd i hemmet och särskilda "datatek" som gör det möjligt för barn och ungdomar med omfattande funktionshinder att kommunicera, reagera och agera men också leka med hjälp av dator. Handikappinstitutet har en samordnande funktion och fördelar också en del av dessa medel då vissa projekt berör flera olika handikapporganisationer. Projekt som rör kultur/fritid och handikapp omfattar ca 14 miljoner kronor. Av dessa har 5 miljoner kronor avsatts för insatser inom området handikappidrott. Information, utbildning och ökade kunskaper om olika handikapp till allmänhet och olika personalgrupper är viktiga medel för att ändra attityder i samhället och därmed förbättra villkoren för personer med funktionshinder. Handikapporganisationerna har därför beviljats stöd till projekt med denna inriktning med sammanlagt ca 23 miljoner kronor. Till projekt inom området allmänt utvecklings- och försöksarbete har ca 42 miljoner kronor utgått. Här återfinns ett stort antal projekt, bland annat med syfte att förbättra samhällsstödet till funktionshindrade, att utveckla handikapporganisationernas möjligheter att påverka medlemmarnas levnadsförhållanden samt att pröva nya metoder för utbildning eller rehabilitering. Stöd till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar samt viss kansliutrustning har beviljats med sammanlagt ca 9 miljoner kronor. Stödet till utvecklingsprojekt som rör barn och ungdomar utan funktionshinder har uppgått till ca 19 miljoner kronor. Bland dessa projekt kan särskilt nämnas försöksverksamhet med föreningars medverkan inom barnomsorgen i det mångkulturella samhället samt utvecklingsarbete av t.ex. Rädda barnen och BRIS för barn som far illa. Regeringen kommer i februari att lämna riksdagen en fylligare redovisning för fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret 1992/93 Proposition om Allmänna arvsfonden Regeringen beslutade den 24 januari 1991 att tillkalla en särskild utredare (dir. 1991:3) med uppdrag att se över Allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse samt vissa frågor rörande dess tillämpning och beslutanderätten vid utdelning av stöd ur fonden. Den 4 december 1992 överlämnades till statsrådet och chefen för Socialdepartementet ett betänkande av 1991 års arvsfondsutredning (SOU 1992:120). Betänkandet har remissbehandlats. En proposition om Allmänna arvsfonden kommer inom kort att överlämnas till riksdagen. I denna föreslås bl.a. att en ny lag om Allmänna arvsfonden från den 1 juli 1994 skall ersätta den nuvarande lagen från 1928. 245 Rättsdatablad 246 Rättsdatablad FörfattningsrubrikBestämmelser som inför, ändrar, upp- häver eller upp- repar ett normgiv- ningsbemyn- digande Lag om ändring 3  i lagen (1981:49) om begränsning av läke- medelskostnader, m.m. 249 Register 250 Register Kronor Sid 3 Inledning 7 A. Familjer och barn 23 1.Allmänna barnbidrag, förslagsanslag17 300 000 000 26 2.Bostadsbidrag, förslagsanslag*6 570 000 000 27 3.Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag* 2 759 500 000 28 4.Bidragsförskott, förslagsanslag3 187 000 000 29 5.Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag 8 500 000 30 6.Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, förslagsanslag 26 400 000 30 7.Barnpensioner, förslagsanslag290 000 000 31 8.Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag 1 405 000 000 31 546 400 000 33 B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom 56 1.Bidrag till sjukpenning och rehabilite- ring, förslagsanslag 3 268 000 000 58 2.Bidrag till sjukvårdsförmåner m.m., förslagsanslag 2 046 000 000 62 3.Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag 3 420 000 64 4.Förtidspensioner, förslagsanslag15 450 000 000 65 5.Ålderspensioner, förslagsanslag53 210 000 000 66 6.Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag 1 650 000 000 67 7.Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension, förslagsanslag*6 700 000 000 68 8.Handikappersättningar, förslagsanslag915 000 000 69 9.Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag12 000 000 70 10.Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag 3 300 000 71 11.Ersättning till Posten AB m.m., förslagsanslag 197 539 000 83 445 259 000 * Beräknat belopp 253 73 C. Hälso- och sjukvård 99 1.Bidrag till hälso- och sjukvård, förslagsanslag 779 350 000 102 2.Insatser mot aids, reservationsanslag185 220 000 105 3.Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig, ramanslag 167 916 000 107 4.Bidrag till Spri, förslagsanslag26 900 000 108 5.Bidrag till WHO, förslagsanslag29 800 000 108 6.Bidrag till WHO-enheten för rapporte- ring av läkemedelsbiverkningar 2 591 000 109 7.Bidrag till husläkarsystem m.m., reservationsanslag 200 000 000 1 391 777 000 112 D. Omsorg om äldre och handikappade 122 1.Stimulansbidrag inom äldreomsorgen, reservationsanslag 900 000 000 124 2.Vissa statsbidrag inom handikappområdet, reservationsanslag 672 500 000 126 3.Bostadsanpassningsbidrag m.m., förslagsanslag 4 900 000 127 4.Statsbidrag till vårdartjänst m.m., förslagsanslag 146 000 000 130 5.Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder, reservationsanslag70 124 000 136 6.Bidrag till handikapporganisationer129 248 000 138 7.Bidrag till pensionärsorganisationer2 446 000 138 8.Ersättning för texttelefoner, förslagsanslag72 700 000 140 9.Bilstöd till handikappade, förslagsanslag191 000 000 141 10.Kostnader för statlig assistansersättning, förslagsanslag 2 527 000 000 142 11.Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola, förslagsanslag 1 000 4 715 919 000 143 E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik 157 1.Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård, reservationsanslag 480 000 000 159 2.Bidrag till organisationer, reservationsanslag31 630 000 160 3.Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning 7 964 000 519 594 000 254 162 F. Myndigheter under Socialdepartementet 164 1.Riksförsäkringsverket, ramanslag603 174 000 168 2.Allmänna försäkringskassor, ramanslag4 177 642 000 172 3.Socialstyrelsen, ramanslag 347 353 000 179 4.Folkhälsoinstitutet, ramanslag160 039 000 183 5.Smittskyddsinstitutet, ramanslag82 764 000 186 6.Läkemedelsverket 1 000 189 7.Rättsmedicinalverket, ramanslag162 105 000 196 8.Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag 15 680 000 199 9.Statens institut för psykosocial miljö- medicin, ramanslag 7 474 000 201 10.Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik, ramanslag 15 566 000 204 11.Barnombudsmannen, ramanslag 7 708 000 206 12.Statens nämnd för internationella adop- tionsfrågor, ramanslag 6 113 000 209 13.Nämnden för vårdartjänst, ramanslag8 856 000 211 14.Statens handikappråd, ramanslag*5 829 000 213 15.Statens institutionsstyrelse: Central förvalt- ning, ramanslag 20 572 000 214 16.Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet, ramanslag 450 000 000 216 17.Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning, ramanslag 5 651 000 216 18 Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, reservationsanslag86 772 000 216 19.Avveckling av Statens bakteriologiska laboratorium 1 000 6 163 300 000 218 G. Jämställdhetsfrågor 218 1.Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag* 6 544 000 219 2.Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag* 10 556 000 17 100 000 Totalt för socialdepartementet127 809 349 000 Underbilagor 223 6.1 - 6.6Lagförslag 231 6.7 Socialförsäkringens kostnader och finansiering 245 6.8 Allmänna arvsfonden 249 Rättsdatablad * Beräknat belopp 255