Regeringskansliets rättsdatabaser

Regeringens proposition 1993/94:38 Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m. Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Stockholm den 14 oktober 1993 Carl Bildt Alf Svensson (Kommunikationsdepartementet) Propositionens huvudsakliga innehållI propositionen läggs fram förslag till en postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket. I sistnämnda hänseende föreslås att regeringen ges bemyndigande att ombilda Postverket till aktiebolag * Posten Aktiebolag (Posten AB). I propositionen lämnas också vissa andra förslag till lagändringar som sammanhänger med införandet av en postlag och bolagiseringen av Postverket. Förslaget till postlag har till syfte att i lag fastställa grunden för den omfattning av post- och kassaservice som skall tillhandahållas allmänheten. Postlagen skall vidare ge staten förutsättningar att på en öppen marknad för postverksamhet följa upp verksamheten så att de politiska målen för post- och kassaservicen kan uppfyllas. I lagen föreslås vidare vissa centrala bestämmelser för postverksamhet som motiveras av skyddet för den personliga integriteten, bl.a. regler om hanteringen av obeställbara brev, tystnadsplikt och ansvarighet vid postbefordran. I anslutning till förslaget till postlag föreslås ändringar i sekretesslagen som främst hänger samman med att en myndighet föreslås överta hanteringen av obeställbara brev. Ändringar i exempelvis val- och tullagstiftningen gör det möjligt att överlämna vissa uppgifter som innefattar myndighetsutövning till ett postbefordringsföretag. Posten AB avses bl.a. medverka vid röstning på postkontor och vid tullkontroll. I propositionen redovisas hur bolagiseringen av Postverket är avsedd att genomföras. Postverkets verksamhet med tillgångar och skulder överförs till Posten AB i princip i utbyte mot aktier i Posten AB. Staten kommer att inneha samtliga aktier i Posten AB. En redogörelse lämnas för skilda överväganden inför bolagiseringen avseende konstitutionella aspekter, såsom styrning och kontroll av det nya bolaget. Information lämnas även om det blivande Posten AB:s organisation samt om målsättning och inriktning för verksamheten inom koncernen. Huvudinriktningen för verksamheten skall enligt förslaget oförändrat vara att erbjuda post- och kassaservice åt företag, organisationer och privatpersoner på den svenska marknaden. I anslutning till förslaget om förändring av Post- verkets verksamhetsform föreslås att regeringen träffar avtal med Posten AB om begränsningar av bolagets rätt att höja privatpersoners avgifter för brevbefordran. Regeringen föreslår också åtgärder för att mildra effekterna för ideella föreningar till följd av att befordran av brev blir mervärdes- skattepliktig. Vidare lämnas förslag om hur särskilda samhällsåtaganden inom postverksamheten, såsom totalförsvarets behov av postbefordran, handikappades behov av grundläggande post- och kassaservice samt befordran av blindskriftsför- sändelser skall genomföras och finansieras. Innehållsförteckning 1 Förslag till riksdagsbeslut................... 9 2 Lagtext...................................... 11 2.1 Förslag till Postlag.................... 11 2.2 Förslag till Lag om ändring i sekretess- lagen (1980:100)........................ 16 2.3 Förslag till Lag om ändring i luftfarts- lagen (1957:297)........................ 22 2.4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling............. 23 2.5 Förslag till Lag om ändring i delgivnings- lagen (1970:428)........................ 25 2.6 Förslag till Lag om ändring i vallagen (1972:620).............................. 30 2.7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.............. 36 2.8 Förslag till Lag om ändring i datalagen (1973:289).............................. 39 2.9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt............... 40 2.10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport................. 41 2.11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl............................................ 42 2.12 Förslag till Lag om ändring i körkorts- lagen (1977:477)........................ 43 2.13 Förslag till Lag om ändring i folkomröstnings- lagen (1979:369)........................ 44 2.14 Förslag till Lag om ändring i fastighetstaxerings- lagen (1979:1152)....................... 46 2.15 Förslag till Lag om ändring i tullagen (1987:1065)............................. 48 2.16 Förslag till Lag om ändring i folkbokförings- lagen (1991:481)........................ 49 2.17 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1613) om ändring i bankrörelselagen (1987:617) 50 2.18 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1619) om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank........................................ 52 2.19 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering.......... 54 2.20 Förslag till Lag om ändring i uppbörds- lagen (1953:272)........................ 56 2.21 Förslag till Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.............. 57 2.22 Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt........................ 59 2.23 Förslag till Lag om ändring i kupongskatte- lagen (1970:624)........................ 61 2.24 Förslag till Lag om ändring i fordonsskatte- lagen (1988:327)........................ 62 2.25 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. 63 3 Ärendet och dess beredning................... 64 3.1 Översynen av postverksamheten........... 64 3.2 Lagrådet................................ 66 4 Styrningen av postverksamheten m.m. i landet. 66 4.1 Nuvarande mål för post- och kassaservicen 66 4.2 Anpassningen av styrningen avseende post- och kassaservicen i landet.................. 68 5 Nuvarande ordning............................ 70 6 Allmän motivering............................ 72 6.1 Behovet av lagreglering på postområdet.. 72 6.2 Grundläggande postservice............... 73 6.3 Bedrivande av postverksamhet............ 77 6.4 Integritetsskyddet i postbefordran...... 80 6.4.1Nuvarande ordning m.m.............. 80 6.4.2Integritetsfrågans behandling i det internationella samarbetet......... 84 6.4.3En ny reglering av integritetsskyddet på postområdet..................... 85 6.5 Obeställbara försändelser............... 90 6.6 Frimärken, portobetaltbeteckningar m.m.. 93 6.6.1Frimärken ......................... 93 6.6.2Portobetaltbeteckningar............ 95 6.7 Ansvarighet vid postbefordran........... 98 6.8 Postverkets medverkan vid val, delgivning m.m.............................................101 6.8.1Medverkan vid val (poströstning)...101 6.8.2Särskild postdelgivning............103 6.8.3Medverkan vid utlämnande av körkort105 6.8.4Handläggning av flyttningsanmälningar 106 6.9 Postverkets medverkan vid tullkontroll m.m. 106 6.10 Föreskrifter om postverksamhet i krig m.m. 110 6.11 Internationellt samarbete på postområdet111 6.12 Tillsynsverksamheten....................112 6.13 Finansiering av tillsynsmyndighetens verksamhet......................................115 6.14 Överklagande............................116 6.15 Ikraftträdande m.m......................117 7 Utvecklingen och konkurrenssituationen inom Postverkets marknader....................................118 7.1 Brevbefordran...........................119 7.2 Paket (Lättgods)........................121 7.3 Betalningsförmedling....................122 7.4 Utrikes brev- och paketbefordran........123 7.5 Postkontoren............................124 8 En förändrad verksamhetsform för Postverket..125 8.1 Överföring av Postverkets verksamhet till ett statligt ägt aktiebolag.................125 8.1.1Överföringen av Postverkets verksamhet m.m. till aktiebolag...............126 8.1.2Statsmakternas styrning, kontroll samt insyn i ett statligt ägt aktiebolag128 8.2 Den nya Postkoncernen...................129 8.2.1Mål och huvudinriktning för Posten AB 131 8.2.2Postgirot..........................132 8.2.3Statens betalningssystem och fortsatt huvudmannaskap för statens koncernkonto- system CassaNova...................136 8.2.4Bank och Kassa.....................138 9 Samhällsåtaganden på postområdet.............141 9.1 Distribution av tidningar och tidskrifter 141 9.2 Befordran av blindskriftsförsändelser...142 9.3 Handikappservice........................142 10 Särskilda frågor.............................142 10.1 Mervärdesskatt på befordran av brev.....142 10.2 Avgifter för brevbefordran..............143 10.3 Totalförsvarets behov av postbefordran..145 10.4 Särskilt om uppgiften att företräda Sverige i det internationella samarbetet på postområdet 146 10.5 Postnummersystemet......................147 11 Anslagsfrågor för budgetåret 1993/94.........148 12 Specialmotivering............................149 12.1 Förslaget till postlag..................149 12.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen..................................161 12.3 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen..................................162 12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om straff för varusmuggling.......................162 12.5 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen................................162 12.6 Förslaget till lag om ändring i vallagen163 12.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om kyrko- fullmäktigval, m.m......................163 12.8 Förslaget till lag om ändring i datalagen 163 12.9 Förslaget till lag om ändring i lagen om kriminalvård i anstalt..................163 12.10Förslaget till lag om ändring i lagen om inrikes vägtransport............................163 12.11Förslaget till lag om ändring i lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. 164 12.12Förslaget till lag om ändring i körkortslagen...................................164 12.13Förslaget till lag om ändring i folkomröst- ningslagen......................................164 12.14Förslaget till lag om ändring i fastighets- taxeringslagen..........................164 12.15Förslaget till lag om ändring i tullagen164 12.16Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen.............................165 12.17Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen................................165 12.18Förslaget till lag om ändring i lagen om Sveriges riksbank.......................165 12.19Förslaget till lag om ändring i lagen om valuta- och kreditreglering.....................165 12.20* 12.25Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen m.fl. lagar.............................165 Bilaga 1Postlagsutredningens sammanfattning av betänkandet (SOU 1993:9) Postlag........166 Bilaga 2Betänkandets lagförslag.................169 Bilaga 3Förteckning över remissinstanser m.fl. som yttrat sig över Postlagsutredningens förslag...202 Bilaga 4Sammanfattning av Finansdepartementets promemoria med utkast till lagrådsremiss om ändringar i den finansiella lagstiftningen med anledning av Postgirots bolagisering, promemorians lagförslag samt förteckning över remissinstanserna.203 Bilaga 5Lagrådsremissens lagförslag.............207 Bilaga 6Lagrådets yttrande......................246 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde....253 Rättsdatablad...................................254 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till a) postlag, b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), c) lag om ändring i luftfartslagen (1957:297), d) lag om ändring i lagen (1960:418) om straff- för varusmuggling, e) lag om ändring i delgivningslagen (1970:428), f) lag om ändring i vallagen (1972:620), g) lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrko- fullmäktigval, m.m., h) lag om ändring i datalagen (1973:289), i) lag om ändring i lagen (1974:203) om krimi- nalvård i anstalt, j) lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport, k) lag om ändring i lagen (1976:371) om behand- lingen av häktade och anhållna m.fl., l) lag om ändring i körkortslagen (1977:477), m) lag om ändring i folkomröstningslagen (19- 79:369), n) lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), o) lag om ändring i tullagen (1987:1065), p) lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:- 481), q) lag om ändring i lagen (1992:1613) om ändring i bankrörelselagen (1987:617), r) lag om ändring i lagen (1992:1619) om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, s) lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering, t) lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), u) lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, v) lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt, x) lag om ändring i lagen kupongskattelagen (1970:624), y) lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327), z) lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m., 2. godkänner att Postverket ombildas till ett av staten helägt aktiebolag den 1 februari 1994 (avsnitt 8.1), 3. bemyndigar regeringen att genomföra bolagsbildningen och överföra Postverkets verksamhet med tillgångar och skulder till Posten AB (avsnitt 8.1.1), 4. bemyndigar regeringen att träffa avtal med Posten AB om att upprätthålla post- och kassaservice i hela landet (avsnitt 8.1.1), 5. godkänner vad regeringen förordar om inriktningen och begränsningen av Postgirots verksamhet i det nybildade bankaktiebolaget (avsnitt 8.2.2), 6. godkänner vad regeringen föreslår om äganderätten till statens koncernkontosystem CassaNova (avsnitt 8.2.3), 7. godkänner vad regeringen förordar om inriktningen och begränsningen av verksamheten i det nybildade kreditmarknadsbolaget (avsnitt 8.2.4), 8. godkänner vad regeringen föreslår om finansie- ringen av befordran av blindskriftsförsändelser och handikappservice (avsnitt 9), 9. godkänner vad regeringen anför om mervärdesskatt på befordran av brev (avsnitt 10.1), 10. bemyndigar regeringen att i avtal med Posten AB sätta gränser för bolagets eventuella höjning av avgiften för privatpersoners inrikes befordran av brevförsändelse (avsnitt 10.2), 11. godkänner vad regeringen föreslår om Postverkets uppgifter inom totalförsvaret och finansieringen av totalförsvarets behov av postbefordran (avsnitt 10.3), 12. godkänner vad regeringen föreslår om uppgiften att företräda Sverige i det internationella samarbetet på postområdet (avsnitt 10.4), 13. bemyndigar regeringen att träffa avtal med Posten AB om postnummersystemet (avsnitt 10.5), 14. till Telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsan- slag på 29 600 000 kr (avsnitt 11). 2 Lagtext Regeringen har följande förslag till lagtext. 2.1 Förslag till Postlag Härigenom föreskrivs följande. Grundläggande postservice 1 § I landet skall det finnas en rikstäckande postservice som innebär att brev och paket kan nå alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet för alla att få brev befordrade till enhetliga och rimliga priser. Privatpersoner skall också ha möjlighet att få paket befordrade till enhetliga priser. Därutöver skall det finnas en rikstäckande kassaservice som innebär att alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser. 2 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall fortlöpande följa utvecklingen på postområdet och bevaka att postservicen och kassaservicen motsvarar samhällets behov. Definitioner 3 § Med postverksamhet avses i lagen regelbunden befordran mot avgift av brev eller av brev och paket. Brev och paket som hanteras i postverksamhet utgör postförsändelser. Med brev avses adresserade postförsändelser som är inneslutna i kuvert eller annat omslag och som väger högst 2 kg. Vykort, brevkort och liknande försändelser jämställs med brev vid tillämpning av lagen. Med paket avses adresserade postförsändelser som väger mer än 2 men högst 20 kg. Befordran av postförsändelser 4 § Postverksamhet får bedrivas först efter anmälan hos den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten). 5 § Postverksamhet skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och, när det gäller befordran av brev, så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätthålls. 6 § Förlust av brev, skada på brev eller försening av brev ger rätt till ersättning från postbefordringsföretaget endast om det har avtalats mellan företaget och avsändaren. 7 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får föreskriva om och i vilken utsträckning brevförsändelser skall utvisa vem som har befordrat dem. Obeställbara brev 8 § Ett brev anses som obeställbart om 1. det inte kan delas ut till mottagaren, 2. det är ofrankerat eller otillräckligt frankerat och mottagaren inte löser ut det, 3. det har återsänts från en postförvaltning eller ett befordringsföretag i utlandet till det postbefordringsföretag som befordrade brevet från Sverige. 9 § Ett obeställbart brev skall om möjligt återställas till avsändaren. Om avsändarens adress inte är känd, skall brevet sändas till tillsynsmyn- digheten. Detta gäller dock inte vykort, brevkort och liknande försändelser som inte är inneslutna i kuvert eller annat omslag. 10 §Ett obeställbart brev som är inneslutet i kuvert eller annat omslag får öppnas endast av tillsynsmyndigheten och endast om omslaget saknar sådana uppgifter om avsändaren som möjliggör att brevet kan återställas till denne. 11 §Ett öppnat brev får inte undersökas närmare än som behövs för att det skall kunna återställas till avsändaren eller, när det gäller brev som avses i 8 § 1, delas ut till mottagaren. 12 §Öppnade brev som fortfarande är obeställbara skall förvaras hos tillsynsmyndigheten. Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten. Innehåll som är utsatt för försämring eller som består av trycksaker, reklamblad eller liknande som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras. 13 §Ett öppnat brev som inte har kunnat lämnas ut tillfaller staten vid förvaringstidens utgång. Skriftliga meddelanden skall då omedelbart förstöras. Annat innehåll än pengar skall säljas, om det lämpligen kan ske och en försäljning inte kan antas medföra att någons personliga integritet kränks. I annat fall skall egendomen förstöras. Befordran av paket 14 §I fråga om postbefordringsföretags ansvar gentemot den som har anlitat företaget för befordran av paket inom landet tillämpas 5 och 27*42 §§ lagen (1974:610) om inrikes vägtransport, oavsett vilket transportmedel som kommit till användning. Tillsyn 15 §Tillsyn över att befordran av brev sker i överensstämmelse med 4, 5, 9 och 10 §§ utövas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten skall också ha tillsyn över att de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs. 16 §Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten har också rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som står under tillsyn bedrivs. Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt första och andra styckena. 17 §Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för efterlevnaden av 4, 5, 9 och 10 §§ eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Sådant föreläggande får förenas med vite. Avgifter 18 §Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får föreskriva om skyldighet för den som bedriver postverksamhet att betala avgift för tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag. Tystnadsplikt m.m. 19 §Den som i postverksamhet har fått del av eller tillgång till någon av följande uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon därigenom har fått veta, 1. uppgift som rör särskild brevförsändelse som befordras inom verksamheten, 2. annan uppgift som rör en enskild persons förbindelse med verksamheten när det gäller befordran av brev, eller 3. uppgift som hänför sig till åtgärd att kvarhålla eller beslagta försändelser enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken. Tystnadsplikten enligt första stycket 1 och 2 gäller inte i förhållande till avsändaren och mottagaren av brevförsändelsen. För uppgift om en enskild persons adress gäller tystnadsplikt endast om det kan antas att ett röjande av adressen skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. 20 §Den som bedriver postverksamhet och därvid har fått del av eller tillgång till uppgift som avses i 19 § första stycket skall på begäran lämna1. uppgift om enskilds adress, telefonnummer eller arbetsplats till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl, 2. uppgift som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. 21 §I det allmännas verksamhet skall, i stället för 19*20 §§, bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100) tillämpas. För annan personuppgift som ingår i personregister i postverksamhet än som avses i 19 § första och tredje styckena gäller bestämmelserna i datalagen (1973:289). 22 §Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt enligt denna lag finns i brottsbalken. Internationell postverksamhet 23 §För att ett postbefordringsföretag skall få delta i det internationella postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen krävs att företaget har en verksamhet och organisation som garanterar att det på ett godtagbart sätt kan utföra internationell postbefordran och därvid tillämpa fördragens bestämmelser samt att regeringen godkänt företaget för sådant deltagande. 24 §I gränsöverskridande postbefordran som sker inom ramen för världspostfördragen får endast användas frimärken som har portovärdet angivet i arabiska siffror och beteckningen Sverige. Sådana frimärken får endast ges ut av ett postbefordringsföretag som enligt 23 § får delta i det internationella postsamarbetet. Övriga portobeteckningar skall i gränsöverskridande postbefordran inom ramen för världspostfördragen vara stämplade av, eller med tillstånd av, ett sådant företag. Överklagande 25 §Beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får överklagas hos länsrätten. Postverksamhet i krig m.m. 26 §Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen meddela de föreskrifter om postverksamhet som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt. Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om planering och andra åtgärder som behövs i fredstid för att tillgodose totalförsvarets behov av postkommunikationer under sådana förhållanden som anges i första stycket. 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994, då lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser skall upphöra att gälla. 2. Beträffande postbefordringsföretag som redan före ikraftträdandet av denna lag bedriver postverksamhet träder föreskriften i 4 § om anmälan i kraft den 1 mars 1994. 3. Bestämmelserna i 8*13 §§ skall tillämpas även på postförsändelser som har varit obeställbara enligt lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser och som fortfarande är obeställbara vid ikraftträdandet av denna lag. 2.2 Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 §, 16 kap. 1 § samt bilagan till sekretesslagen (1980:100)[1] skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 8 §[2] Sekretess gäller inom Sekretess gäller hos Postverket för uppgift tillsynsmyndigheten på som angår särskild postområdet och hos postförsändelse. Om myndighet som bedriver sekretess inte följer av postverksamhet för annan bestämmelse, får uppgift som angår dock sådan uppgift särskild postförsändelse. lämnas till den som är Om sekretess inte följer försändelsens avsändare av annan bestämmelse, får eller mottagare. Se- dock sådan uppgift lämnas kretess gäller inom till den som är försänd- postverket även för upp- elsens avsändare eller gift om enskilds mottagare. förbindelse med post- girorörelsen eller bank. Sekretess gäller hos myndighet som driver televerksamhet för uppgift som angår särskilt telefonsamtal eller annat telemeddelande. Om sekre- tess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till den som har tagit del i telefonsamtalet eller annars är telemeddelandets avsändare eller mottagare eller som innehar apparat som har använts för telemeddelandet. Sekretess gäller hos Sekretess gäller hos Postverket och annan myndighet som handhar myndighet som handhar allmän samfärdsel för allmän samfärdsel för uppgift som angår uppgift som angår enskilds förbindelse med enskilds förbindelse med samfärdselverksamheten samfärdselverksamheten och som inte avses i och som inte avses i första eller andra första eller andra stycket, om det inte står stycket, om det inte klart att uppgiften kan står klart att uppgiften röjas utan att den kan röjas utan att den enskilde lider skada enskilde lider skada eller men. Sekretessen eller men. Sekretessen hos myndighet som hos Postverket för upp- bedriver postverksamhet gift om enskilds adress för uppgift om enskilds gäller dock endast, om adress gäller dock det kan antas att endast, om det kan antas röjande av uppgiften att röjande av uppgiften skulle medföra fara för skulle medföra fara för att någon utsätts för att någon utsätts för övergrepp eller annat övergrepp eller annat allvarligt men. allvarligt men. Sekretess gäller för uppgift vid särskild sambandstjänst inom totalförsvaret, om uppgiften avser telemeddelande som utomstående utväxlar på telenät. Sekretess gäller i ärenden som avser TV-avgifter för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. I fråga om uppgift i I fråga om uppgift i allmän handling gäller allmän handling gäller sekretessen enligt sekretessen enligt tredje första stycket tredje och femte styckena i meningen samt tredje och högst tjugo år. femte styckena i högst tjugo år. **FOOTNOTES** [1]Lagen omtryckt 1992:1474. [2]Senaste lydelse 1993:607. Nuvarande lydelse 16 kap 1 §[3] Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1*8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * 9. 25 § första stycket såvitt avser uppgift om telelagen (1993:597) innehållet i ett telemeddelande eller annan uppgift som angår ett särskilt sådant 26 § telelagen meddelande (1993:597) såvitt avser uppgift om kvarhållande av försändelse på beford- ringsföretag eller om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare **FOOTNOTES** [3]Senaste lydelse 1993:608. Föreslagen lydelse 16 kap 1 §[3] Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1*8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * 9. 25 § första stycket såvitt avser uppgift om telelagen (1993:597) innehållet i ett telemeddelande eller annan uppgift som angår ett särskilt sådant 26 § telelagen meddelande (1993:597) såvitt avser uppgift om kvarhållande av försändelse på beford- ringsföretag eller om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare 10. 19 § första stycket 1 och 3 postlagen (1993:000) **FOOTNOTES** [3]Senaste lydelse 1993:608. Lydelse enligt prop. 1993/94:31 Bilaga[4] I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet. Organ Verksamhet * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Notarius publicus all verksamhet som Notarius publicus (SFS 1981:1363) Regleringsföreningen Svensk fisk, ekonomisk statligt stöd i förening marknadsreglerande syfte (SFS 1974:226) * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * **FOOTNOTES** [4]Senaste lydelse 1993:337. Föreslagen lydelse Bilaga[4] I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet. Organ Verksamhet * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Notarius publicus all verksamhet som Notarius publicus (SFS 1981:1363) Posten Aktiebolag medverkan vid val (SFS 1993:000 och 1993:000), folkomröstning (SFS 1993:000), särskild postdelgivning (SFS 1993:000), tullkontroll (SFS 1993:000), utläm- nande av körkort (SFS 1993:000) samt handläggning av flytt- ningsanmälningar (SFS 1993:000) Regleringsföreningen statligt stöd i Svensk fisk, ekonomisk marknadsreglerande syfte förening (SFS 1974:226) * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [4]Senaste lydelse 1993:337. 2.3 Förslag till Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297) Härigenom föreskrivs att 9 kap.2 § luftfartslagen (1957:297) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 2 §[1] Vid transport av post Vid transport av post ansvarar fraktföraren ansvarar fraktföraren uteslutande mot post- uteslutande mot post- förvaltningen. Ansvaret befordringsföretaget. An- regleras inte av svaret regleras inte av bestämmelserna i detta bestämmelserna i detta kapitel utan av de sär- kapitel. skilda regler som gäller mellan fraktföraren och postförvaltningen. Bestämmelserna i 3*8 §§ gäller inte i fråga om transporter som utförs under osedvanliga förhållanden och som inte utgör normal luftfartsverksamhet. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1986:619. 2.4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling Härigenom föreskrivs att 14 och 15 §§ lagen (1960:418) om straff för varusmuggling skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 §[1] Tulltjänsteman, Tulltjänsteman, tjänsteman vid tjänsteman vid kustbevakningen, kustbevakningen, tjänste- tjänsteman vid lots- och man vid lots- och fyrstaten, fyrstaten och tjänsteman posttjänsteman och vid statens järnvägar tjänsteman vid statens åligger att i den mån järnvägar åligger att i honom anbefalld tjänst- den mån honom anbefalld göring därtill föranleder tjänstgöring därtill noggrant övervaka, att föranleder noggrant brott, som avses i denna övervaka, att brott, som lag, icke äger rum. avses i denna lag, icke äger rum. Vid sådan tillsyn äge, utan hinder av vad eljest är stadgat, posttjänsteman föranstalta om undersökning av postpaket, som inlämnats för befordran till utrikes ort eller ankommer till riket. Tulltjänsteman och tjänsteman vid kustbevakningen äge enahanda rätt som enligt rättegångsbalken tillkommer polisman att gripa den som misstänkes för brott, som avses i denna lag, samt att till förhör medtaga den som är tillstädes å plats, där sådant brott förövats. 15 §[2] Tulltjänsteman, Tulltjänsteman, tjänsteman vid tjänsteman vid kustbevakningen, kustbevakningen, tjänste- tjänsteman vid lots- och man vid lots- och fyrstaten ävensom polis- fyrstaten ävensom polis- man må taga egendom, som man må taga egendom, som kan antagas vara enligt kan antagas vara enligt denna lag förverkad, i denna lag förverkad, i beslag. I samband med beslag. I samband med tillsyn enligt 14 § tillsyn enligt 14 § första stycket för upp- första stycket för dagande av varusmuggling uppdagande av må ock posttjänsteman varusmuggling må ock och tjänsteman vid tjänsteman vid statens statens järnvägar järnvägar verkställa verkställa beslag som beslag som nyss sagts. nyss sagts. Tulltjän- Tulltjänsteman och tjän- steman och tjänsteman steman vid vid kustbevakningen äge kustbevakningen äge i i övrigt i fråga om övrigt i fråga om brott, brott, som avses i denna som avses i denna lag, lag, den rätt att taga den rätt att taga egendom egendom i beslag, som i beslag, som enligt enligt rättegångsbalken rättegångsbalken tillkom- tillkommer polisman. mer polisman. Verkställes beslag av annan än undersökningsledaren eller åklagaren och har denne ej beslutat beslaget, skall anmälan skyndsamt göras hos honom och han skall därvid omedelbart pröva, om beslaget skall bestå. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1988:431. [2]Senaste lydelse 1988:431. 2.5 Förslag till Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) Härigenom föreskrivs att 3, 3 a, 17, 19 och 24 §§ delgivningslagen (1970:428) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §[1] Myndighet ombesörjer Myndighet ombesörjer delgivning genom att delgivning genom att sända handlingen med sända handlingen med post posten eller överlämna eller överlämna den med den med bud eller på bud eller på annat sätt annat sätt till den till den sökte, varvid sökte, varvid som bevis som bevis att denne har att denne har mottagit mottagit försändelsen försändelsen begäres begäres delgivningskvitto delgivningskvitto eller eller mottagningsbevis mottagningsbevis (ordinär delgivning). (ordinär delgivning). Ordinär delgivning kan Ordinär delgivning kan också ske genom förenklad också ske genom delgivning enligt 3 a §. förenklad delgivning Om det finns anledning enligt 3 a §. antaga att delgivnings- Om det finns anledning kvitto eller mottag- antaga att ningsbevis ej kommer att delgivningskvitto eller lämnas eller ej kommer mottagningsbevis ej kom- att erhållas i tid, får mer att lämnas eller ej myndighet som regeringen kommer att erhållas i bestämmer ombesörja att tid, får myndighet som handlingen överlämnas regeringen bestämmer till den sökte i särskild ombesörja att handlingen ordning genom post- överlämnas till den befordringsföretag som sökte i särskild ordning regeringen bestämmer genom postverkets (särskild postdelgiv- försorg (särskild ning). postdelgivning). När det är lämpligt, får en myndighet delge kallelser, meddelanden När det är lämpligt, och andra handlingar, som får en myndighet delge inte är omfattande eller kallelser, meddelanden annars av och andra handlingar, svårtillgängligt som inte är omfattande innehåll, genom att eller annars av innehållet läses upp vid svårtillgängligt telefonsamtal med den innehåll, genom att sökte och handlingen innehållet läses upp vid därefter sänds till denne telefonsamtal med den med post sökte och handlingen (telefondelgivning). därefter sänds till Sådan delgivning får inte denne med posten avse stämningsansökningar (telefondelgivning). eller andra handlingar, Sådan delgivning får varigenom mål eller inte avse stämnings- ärenden anhängiggörs. ansökningar eller andra handlingar, varigenom mål eller ärenden anhängiggörs. Kan delgivning inte ske enligt första*tredje styckena, får delgivning ske genom stämningsman eller annan, vars intyg enligt 24 § första stycket utgör fullt bevis om delgivning (stämningsmannadelgivning). I fall som avses i 15 och 16 §§ får delgivning ske genom kungörelse (kungörelsedelgivning). 3 a §[2] Om det inte är Om det inte är olämp- olämpligt med hänsyn ligt med hänsyn till till omständigheterna, omständigheterna, får får ordinär delgivning ordinär delgivning med med den som är part den som är part eller som eller som har liknande har liknande ställning i ställning i ett mål ett mål eller ärende ske eller ärende ske genom genom att myndigheten att myndigheten sänder sänder handlingen med handlingen med posten post till den sökte under till den sökte under hans senast kända adress hans senast kända adress och minst en dag senare och minst en dag senare skickar ett meddelande om skickar ett meddelande att handlingen har sänts om att handlingen har (förenklad delgivning). sänts (förenklad delgiv- ning). Förenklad delgivning får inte avse stämningsansökningar eller andra handlingar varigenom mål eller ärenden anhängiggörs och får användas bara om den sökte har delgivits upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas i målet eller ärendet. Delgivning av sådan upplysning med den som inlett målet eller ärendet behöver dock inte ske, om upplysningen lämnas i nära anslutning till att dennes ansökan kommit in till myndigheten. Lydelse enligt prop. 1993/94:19Föreslagen lydelse 17 §[3] Kungörelsedelgivning sker genom att handlingen hålls tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestämmer, och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll införs i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av dessa inom tio dagar från beslutet om kungörelsedelgivning. Om det finns särskild anledning att anta att införande i tidning är meningslöst, får meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Detta förfarande får också användas, om kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt rum och därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid delgivning i fall som avses i 16 § första stycket andra meningen med de personer som hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastighet skall dessutom meddelandet anslås inom fastigheten på lämpligt sätt inom tio dagar från beslutet om kungörelsedelgivning. I fall som avses i 16 I fall som avses i 16 § § första och andra första och andra stycket stycket sänds dessutom sänds dessutom meddelande meddelande med posten med post till någon eller till någon eller några några av de personer som av de personer som söks söks för delgivning under för delgivning under deras vanliga adresser deras vanliga adresser för att vara tillgängligt för att vara till- för alla dem som avses gängligt för alla dem med delgivningen. Ingår som avses med statlig myndighet eller delgivningen. Ingår kommun bland dem som statlig myndighet eller avses med delgivningen, kommun bland dem som skall sådant meddelande avses med delgivningen, alltid sändas till skall sådant meddelande myndigheten eller kom- alltid sändas till munen. Gäller myndigheten eller kom- delgivningen i fall som munen. Gäller avses i 16 § första delgivningen i fall som stycket andra meningen de avses i 16 § första personer som hyr eller stycket andra meningen annars innehar lägenhet i de personer som hyr samma fastighet, skall i eller annars innehar stället handlingen eller lägenhet i samma meddelande enligt 6 § fastighet, skall i andra stycket sändas med stället handlingen eller post till var och en av meddelande enligt 6 § dem, om inte också detta andra stycket sändas med förfarande skulle medföra posten till var och en större kostnad och besvär av dem, om inte också än som är försvarligt med detta förfarande skulle hänsyn till ändamålet med medföra större kostnad delgivningen. och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med delgivningen. Har i fall som avses i Har i fall som avses i 16 § tredje stycket den 16 § tredje stycket den juridiska personen en juridiska personen en registrerad postadress, registrerad postadress, sänds dessutom sänds dessutom meddelande meddelande med posten med post till den till den juridiska juridiska personen under personen under denna denna adress. adress. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 §[4] Delgivning har skett Delgivning har skett genom att den som söks genom att den som söks för delgivning själv har för delgivning själv har mottagit handlingen, mottagit handlingen, oavsett på vilket sätt oavsett på vilket sätt den kommit honom till den kommit honom till handa. Har den sökte handa. Har den sökte kvitterat postförsän- kvitterat postförsändelse delse som hämtats av som hämtats av bud, skall bud, skall den anses ha den anses ha kommit honom kommit honom till handa till handa samma dag som samma dag som den den avhämtats av budet. avhämtats på posten. Förekommer vid särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgivning att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen, anses delgivning ändå ha skett. Delgivning skall anses Delgivning skall anses ha skett ha skett enligt 6 § andra enligt 6 § andra styck- stycket genom att et genom att handlingen handlingen är till- är tillgänglig och gänglig och meddelandet meddelandet delgivits, delgivits, enligt 3 a § när två enligt 3 a § när två veckor förflutit från det veckor förflutit från att meddelandet skickades det att meddelandet med post och det inte med skickades med posten och hänsyn till omständig- det inte med hänsyn till heterna framstår som omständigheterna osannolikt att handlingen framstår som osannolikt före tvåveckorstidens att handlingen före utgång kommit fram till tvåveckorstidens utgång den söktes senast kända kommit fram till den adress, söktes senast kända enligt 3 § tredje adress, stycket, 12 eller 13 § enligt 3 § tredje genom att det blivit stycket, 12 eller 13 § fullgjort som föreskrivs genom att det blivit där, fullgjort som föreskrivs enligt 15 § andra där, stycket sista punkten enligt 15 § andra genom att handlingen stycket sista punkten lämnats i den söktes genom att handlingen hemvist eller fästs på lämnats i den söktes dörren till hans bostad, hemvist eller fästs på enligt 17 § på tionde dörren till hans bostad, dagen efter beslutet om enligt 17 § på tionde kungörelsedelgivning dagen efter beslutet om under förutsättning att kungörelsedelgivning det blivit fullgjort som under förutsättning att föreskrives i paragrafens det blivit fullgjort som första stycke. föreskrives i paragra- fens första stycke. 24 §[5] Som fullt bevis att delgivning har skett på sätt som anges i intyget gäller intyg som i tjänsten utfärdas av stämningsman, tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman, kronofogde, exekutiv tjänsteman vid kronofogdemyndighet samt tjänsteman vid någon av följande inrättningar, nämligen 1. kriminalvårdsanstalt, 2. häkte, 3. hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, 4. sådan enhet som avses i 6 § första stycket andra meningen lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård och i 5 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning, om delgivningen avser den som är intagen där. Samma vitsord tillkommer intyg av notarius publicus och intyg av nämndeman i tingsrätt vid delgivning för tingsrättens räkning. Vid särskild Vid särskild postdelgivning har intyg postdelgivning har intyg av tjänsteman vid av befattningshavare vid postverket sådant postbefordringsföretag vitsord som anges i som avses i 3 § andra första stycket. stycket sådant vitsord som anges i första stycket. Intyg att delgivning skett på utrikes ort skall gälla som fullt bevis att delgivning skett på sätt som anges i intyget, om intygsgivarens behörighet styrkes av tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet. Intyg om delgivning på utrikes ort gäller som fullt bevis även utan sådant bestyrkande som nyss nämnts, om detta följer av överenskommelse med främmande stat. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1990:1410. [2]Senaste lydelse 1992:1065. [3]Senaste lydelse 1992:1250. [4]Senaste lydelse 1992:1065. [5]Senaste lydelse 1991:1143. 2.6 Förslag till Lag om ändring i vallagen (1972:620) Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 §, 8 kap. 1 och 9 §§, 10 kap. 1, 2, 3 och 10 §§, 11 kap. 5 § samt 13 kap. 7, 8 och 11 §§ vallagen (1972:620)[1] skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 10 §[2] Centrala valmyndigheten Centrala valmyndigheten upprättar för varje slag upprättar för varje slag av val och för varje av val och för varje riksdagsvalkrets, riksdagsvalkrets, landsting och kommun landsting och kommun listor över de kandi- listor över de kandidater dater som partierna an- som partierna anmält. mält. Listorna skall Listorna skall sändas sändas till postverket. till Posten Aktiebolag. Skall röstning äga rum Skall röstning äga rum hos utlandsmyndighet hos utlandsmyndighet eller på fartyg, skall eller på fartyg, skall listorna om möjligt listorna om möjligt sändas även till myndig- sändas även till heten och fartygets myndigheten och fartygets befälhavare. Listorna befälhavare. Listorna för för varje riksdags- varje riksdagsvalkrets, valkrets, landsting och landsting och kommun kommun skall så snart skall så snart som som möjligt tillställas möjligt tillställas läns- länsstyrelsen. styrelsen. 8 kap. 1 § Röstning sker på val- Röstning sker på val- dagen i vallokalen för dagen i vallokalen för det valdistrikt där det valdistrikt där väljaren är upptagen i väljaren är upptagen i röstlängd. röstlängd. Röstberättigad, som på Röstberättigad, som på grund av vistelse utom grund av vistelse utom riket eller på annan ort riket eller på annan ort inom riket eller av inom riket eller av annat annat skäl finner sig skäl finner sig vara för- vara förhindrad att hindrad att rösta på rösta på valdagen i valdagen i vallokalen för vallokalen för det val- det valdistrikt där han distrikt där han är upp- är upptagen i röstlängd, tagen i röstlängd, får får rösta på Posten rösta på postkontor inom Aktiebolags postkontor riket, hos svensk ut- inom riket, hos svensk landsmyndighet eller på utlandsmyndighet eller på svenskt fartyg i utrikes svenskt fartyg i utrikes fart. fart. Om flera val äger rum samtidigt, skall väljare som röstar på postkontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg vid ett och samma tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga val som han vill deltaga i. Lydelse enligt prop. 1993/94:21Föreslagen lydelse 9 § Valkuvert tillställs valnämnder och röstmottagare. Fönsterkuvert som avses i 5 § tillställs röstmottagare. Valkuvert och ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall i god tid före valet finnas tillgängliga 1. hos valnämnden och hos de personer åt vilka nämnden har uppdragit att gå väljarna till handa i sådant hänseende, 2. på postkontor samt 2. på Posten hos lantbrevbärare som Aktiebolags postkontor tar emot valsedels- samt hos de av dess lant- försändelser, brevbärare som tar emot valsedelsförsändelser, 3. hos utlandsmyndigheter och på fartyg där röst- ning skall äga rum. Valkuvert och ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall dessutom på begäran kostnadsfritt tillhandahållas parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna i hela landet. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 kap. 1 § När val skall förrättas, bestämmer centrala valmyndigheten efter samråd med Posten Aktiebolag på vilka postkontor röstning skall genomföras. Vid val till riksdagen och vid sådana val till kommun- eller landstingsfullmäktige som Vid ordinarie val till omfattar hela riket skall riksdagen och val i hela röstning alltid kunna äga riket av landstings- rum på minst ett post- ledamöter och kommun- kontor i varje kommun. fullmäktige får röstning På de postkontor där ske på varje postkontor röstning genomförs skall inom riket från och med man vid ordinarie val den tjugofjärde dagen till riksdagen och val i före valdagen till och hela riket till kommun- med valdagen. Vid andra och landstingsfullmäktige val får röstning på kunna rösta från och med postkontor ske från och den tjugofjärde dagen med den tionde dagen före valdagen till och före valdagen till och med valdagen. Vid andra med valdagen. val skall man på dessa Att röstning på postkontor kunna rösta postkontor kan begränsas från och med den tionde i vissa fall framgår av dagen före valdagen till 2 §. och med valdagen. 2 § Röstning på postkontor Röstning på postkontor äger rum under tid då äger rum under tid då postkontoret är öppet postkontoret är öppet för för allmänheten. På allmänheten. På förslag förslag av postverket av Posten Aktiebolag får får centrala valmyndig- centrala valmyndigheten heten begränsa den tid begränsa den tid då röst- då röstning får ske på ning får ske på postkontor före val- postkontor före valdagen. dagen. Röstning skall Röstning skall dock dock alltid kunna äga alltid kunna äga rum rum under minst en timme under minst en timme varje dag då varje dag då postkontoret postkontoret är öppet är öppet för allmänheten. för allmänheten. På På valdagen skall valdagen skall postkontor vara öppet för postkontor vara öppet röstmottagning minst en för röstmottagning minst timme före klockan 11 och en timme före klockan 11 minst en timme efter och minst en timme efter klockan 15. Vid sådana klockan 15. Vid sådana val till kommun- och val av landstingsfullmäktige som landstingsledamöter och ej omfattar hela riket kommunfullmäktige som ej får dock centrala val- omfattar hela riket får myndigheten bestämma att dock centrala val- röstmottagning ej skall myndigheten bestämma att anordnas på valdagen. röstmottagning ej skall anordnas på valdagen. Finns det särskilda skäl, får centrala valmyndigheten på förslag av postverket bestämma att röst- mottagning skall anord- nas endast på vissa postkontor. Vid val till riksdagen och vid sådana val av Inrättas med anledning landstingsledamöter av valet postkontor vid eller kommunfullmäktige sjukhus, ålderdomshem, som omfattar hela riket kriminalvårdsanstalt skall röstning dock all- eller liknande tid kunna äga rum på vårdinrättning eller minst ett postkontor i vårdanstalt, äger varje kommun. röstning där rum på tid Inrättas med anledning som Posten Aktiebolag av valet postkontor vid bestämmer efter samråd sjukhus, ålderdomshem, med valnämnden och med kriminalvårdsanstalt vårdinrättningens eller eller liknande vårdanstaltens ledning, vårdinrättning eller dock tidigast sjunde vårdanstalt, äger dagen före valdagen. röstning där rum på tid Posten Aktiebolag skall som postverket bestämmer samråda med valnämnden efter samråd med och med vårdinrättningens valnämnden och med eller vårdanstaltens vårdinrättningens eller ledning om hur röstningen vårdanstaltens ledning, skall genomföras. På dock tidigast sjunde begäran av Posten dagen före valdagen. Aktiebolag skall valnämn- Postverket skall samråda den utse erforderligt an- med valnämnden och med tal personer att biträda vårdinrättningens eller röstmottagare på postkon- vårdanstaltens ledning toret. om hur röstningen skall Inrättas med anledning genomföras. På begäran av valet annat av postverket skall postkontor, skall valnämnden utse postkontoret vara öppet erforderligt antal för röstmottagning på personer att biträda valdagen, under tid som röstmottagare på post- Posten Aktiebolag be- kontoret. stämmer efter samråd med valnämnden i den kommun Inrättas med anledning där postkontoret in- av valet annat rättas. Röstning skall postkontor, skall dock alltid kunna äga rum postkontoret vara öppet under minst en timme före för röstmottagning på klockan 11 och minst en valdagen, under tid som timme efter klockan 15. postverket bestämmer efter samråd med valnämnden i den kommun där postkontoret inrättas. Röstning skall dock alltid kunna äga rum under minst en timme före klockan 11 och minst en timme efter klockan 15. 3 § Röstmottagare på Röstmottagare på postkontor är den som postkontor är den som postverket utser. Posten Aktiebolag utser. 10 § Röstmottagare skall Röstmottagare skall sända mottagna sända mottagna fönsterkuvert och den i fönsterkuvert och den i 8 § omnämnda 8 § omnämnda förteckningen till cen- förteckningen till cen- trala valmyndigheten. trala valmyndigheten. Sändes kuvert med Sändes kuvert med post, posten, skall försän- skall försändelsen delsen anordnas som anordnas som värdepost. värdepost. Lydelse enligt prop. 1993/94:21Föreslagen lydelse 11 kap. 5 § Väljare som betjänas av Väljare som betjänas av lantbrevbärare får lämna lantbrevbärare får lämna valsedel genom denne, om valsedel genom denne, om röstning äger rum vid röstning äger rum vid det det postkontor till postkontor till vilket vilket lantbrevbäraren lantbrevbäraren är knu- är knuten. Vid val som ten. Vid val som ej ej omfattar hela riket omfattar hela riket får får dock centrala val- dock centrala val- myndigheten på förslag myndigheten på förslag av av Postverket begränsa Posten Aktiebolag be- antalet linjer vid vilka gränsa antalet linjer vid valsedel får lämnas vilka valsedel får lämnas genom lantbrevbärare. genom lantbrevbärare. Valsedelsförsändelse som avses i första stycket anordnas på följande sätt. Väljaren lägger för varje val själv in sin valsedel i ett valkuvert. I närvaro av ett vittne lägger han sedan in de valkuvert han ställt i ordning i ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse och tillsluter detta. Därefter tecknar väljaren på ytterkuvertet en försäkran på heder och samvete att han gjort på detta sätt. Vittnet intygar skriftligen att väljaren själv undertecknat försäkran. Vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller barn eller makens barn får inte vara vittne, och inte heller väljarens sambo eller sambos barn. Inte heller lantbrevbäraren får vara vittne. Väljaren lämnar själv valsedelsförsändelsen och sitt röstkort till lantbrevbäraren. Väljare som ej är känd för lantbrevbäraren skall legitimera sig. Gör han ej det, får han icke lämna försändelsen. Lantbrevbäraren intygar på ytterkuvertet att han mottagit försändelsen av väljaren. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 13 kap. 7 § Protokollet underskrives av ordföranden och två av de närvarande valförrättarna. Därmed är förrättningen avslutad. Omedelbart därefter Omedelbart därefter sänds röstlängd, sänds röstlängd, protokoll och de protokoll och de särskilda kuvert och särskilda kuvert och omslag som avses i 3, 5 omslag som avses i 3, 5 och 6 §§ till och 6 §§ till valnämnden. valnämnden. Sker Sker insändandet med insändandet med posten, post, skall försändelsen skall försändelsen anordnas som värdepost. anordnas som värdepost. 8 § Det åligger valnämnden att se till att samtliga handlingar som avses i 7 § kommit in till nämnden och att, om så ej är fallet, infordra det som fattas. Valnämnden behåller Valnämnden behåller röstlängderna och röstlängderna och vidarebefordrar omgående vidarebefordrar omgående övrigt material till övrigt material till länsstyrelsen. Sker länsstyrelsen. Sker översändandet med posten översändandet med post skall försändelsen skall försändelsen anordnas som värdepost. anordnas som värdepost. 11 § Över förrättning som Över förrättning som avses i 9 § föres avses i 9 § föres protokoll enligt for- protokoll enligt formulär mulär som fastställes av som fastställes av cen- centrala valmyndigheten. trala valmyndigheten. När När förrättningen förrättningen slutförts, slutförts, sänder sänder valnämnden valnämnden omgående omgående röstlängder, röstlängder, protokoll protokoll samt iordning- samt iordningställda ställda kuvert och omslag kuvert och omslag till till länsstyrelsen. Sker länsstyrelsen. Sker översändandet med post översändandet med posten skall försändelsen anord- skall försändelsen nas som värdepost. anordnas som värdepost. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Lagen omtryckt 1991:95. [2]Senaste lydelse 1991:1654. 2.7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofull- mäktigval, m.m. Härigenom föreskrivs att 30, 31, 36, 42 och 42 a §§ lagen (1972:704)[1] om kyrkofullmäktigval, m.m., skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 30 § När val skall förrättas bestämmer centrala valmyndigheten efter sam- råd med Posten Aktiebolag på vilka postkontor röstning skall genom- föras. Vid val som omfattar hela riket skall Röstning får ske på röstning alltid kunna äga varje postkontor inom rum på minst ett post- riket, vid val i hela kontor i varje kommun. landet från och med den På de postkontor där tjugofjärde dagen och röstning genomförs skall vid annat val från och man, vid val i hela med den tionde dagen landet, kunna rösta från före valdagen till och och med den tjugofjärde med torsdagen före dagen före valdagen till valdagen, om inte annat och med torsdagen före följer av andra eller valdagen. Vid annat val tredje stycket. skall man på dessa postkontor kunna rösta från och med den tionde dagen före valdagen till och med torsdagen före valdagen. Röstning på postkontor Röstning på postkontor äger rum under tid då äger rum under tid då postkontor är öppet för postkontor är öppet för allmänheten. På förslag allmänheten. På förslag av postverket får cen- av Posten Aktiebolag får trala valmyndigheten centrala valmyndigheten begränsa den tid då begränsa den tid då röstning får ske på röstning får ske på postkontor. Röstning postkontor. Röstning skall dock alltid kunna skall dock alltid kunna äga rum under minst en äga rum under minst en timme varje dag då timme varje dag då postkontoret är öppet postkontoret är öppet för för allmänheten. allmänheten. Finns det särskilda skäl, får centrala valmyndigheten på förslag av postverket bestämma att röst- mottagning skall anord- nas endast på vissa postkontor. Vid val som omfattar hela riket Inrättas med anledning skall röstning dock av valet postkontor vid alltid kunna äga rum på sjukhus, ålderdomshem, minst ett postkontor i kriminalvårdsanstalt varje kommun. eller liknande Inrättas med anledning vårdinrättning eller vår- av valet postkontor vid danstalt, äger röstning sjukhus, ålderdomshem, där rum på tid som Posten kriminalvårdsanstalt Aktiebolag bestämmer eller liknande efter samråd med vårdinrättning eller valnämnden och med vårdanstalt, äger vårdinrättningens eller röstning där rum på tid vårdanstaltens ledning, som postverket bestämmer dock tidigast sjunde efter samråd med dagen före valdagen. valnämnden och med vård- Posten Aktiebolag skall inrättningens eller samråda med valnämnden vårdanstaltens ledning, och med vårdinrättningens dock tidigast sjunde eller vårdanstaltens dagen före valdagen. ledning om hur röstningen Postverket skall samråda skall genomföras. På med valnämnden och med begäran av Posten vårdinrättningens eller Aktiebolag skall val- vårdanstaltens ledning nämnden utse erforderligt om hur röstningen skall antal personer att genomföras. På begäran biträda röstmottagare på av postverket skall val- postkontoret. nämnden utse erforderligt antal personer att biträda röstmottagare på postkontoret. 31 § Röstmottagare på Röstmottagare på postkontor är den som postkontor är den som postverket utser. Posten Aktiebolag utser. 36 § Väljare som är gift får lämna valsedel genom sin make. Väljare, som på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa sig i vallokalen för det valdistrikt där han är upptagen i röstlängd, får lämna valsedel genom bud. Bud får den vara som är väljarens barn, barnbarn, fader, moder eller syskon eller hans vårdare och som fyllt 18 år. Väljare som betjänas av Väljare som betjänas av lantbrevbärare får lämna Posten Aktiebolags lant- valsedelsförsändelse brevbärare får lämna genom denne, om röstning valsedelsförsändelse äger rum vid det post- genom denne, om röstning kontor till vilket äger rum vid det postkon- lantbrevbäraren är tor till vilket lantbrev- knuten. Vid val som ej bäraren är knuten. Vid omfattar hela riket får val som ej omfattar hela dock centrala val- riket får dock centrala myndigheten på förslag valmyndigheten på förslag av postverket begränsa av Posten Aktiebolag antalet linjer vid vilka begränsa antalet linjer valsedel får lämnas vid vilka valsedel får genom lantbrevbärare. lämnas genom lantbrevbärare. 42 § Omedelbart efter det Omedelbart efter det att att den preliminära den preliminära rösträkningen i val- rösträkningen i val- lokalen har avslutats lokalen har avslutats sänds röstlängd, sänds röstlängd, protokoll och de protokoll och de särskilda kuvert och särskilda kuvert och omslag som avses i omslag som avses i 13 kap. 6 § vallagen 13 kap. 6 § vallagen (1972:620) till valnämn- (1972:620) till valnämn- den. Sker insändandet den. Sker insändandet med med posten, skall post, skall försändelsen försändelsen anordnas anordnas som värdepost. som värdepost. 42 a § Det åligger valnämnden att se till att samtliga handlingar som avses i 42 § kommer in till nämnden och att, om så ej är fallet, infordra det som fattas. Valnämnden Valnämnden vidarebefordrar omgående vidarebefordrar omgående röstlängder och övrigt röstlängder och övrigt material till material till länsstyrel- länsstyrelsen. Sker sen. Sker översändandet översändandet med med post, skall posten, skall försändelsen anordnas som försändelsen anordnas värdepost. som värdepost. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Lagen omtryckt 1991:96. 2.8 Förslag till Lag om ändring i datalagen (1973:289) Härigenom föreskrivs att 27 § datalagen (1973:289)[1] skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 § Uppgifterna i SPAR hämtas från de statliga personregister som används för folkbokföring, inkomsttaxering och fastighetstaxering. Till dessa uppgifter får fogas anteckning om att en enskild person inte önskar adresserad direktreklam. Regeringen får föreskriva att uppgifter om adresser hämtas från Postverket. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Lagen omtryckt 1992:446. 2.9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 §[1] Brev mellan intagen och svensk myndighet, internationellt organ som har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda eller advokat skall vidarebefordras utan granskning. Anges brev vara avsänt från svensk myndighet, sådant internationellt organ eller advokat och kan skäligen misstänkas att uppgiften är oriktig, får dock brevet granskas, om förhållandet icke kan klarläggas på annat sätt. I fråga om brev till postverket tillämpas 26 § i stället för första stycket ovan. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1991:1133. 2.10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §[1] Lagen skall ej Lagen skall ej tillämpas tillämpas på post- på postbefordran, befordran, begravnings- begravningstransporter transporter eller eller befordran av befordran av flyttsaker. flyttsaker. Av 14 § postlagen (1993:000) följer dock att 5 och 27*42 §§ skall tillämpas i fråga om postbeford- ringsföretags ansvar gentemot den som har anlitat företaget för be- fordran av paket inom landet. Lagen skall inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som är underkastad fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik eller som en järnväg i annat fall utför inom Sverige till fullgörande av avtal om befordran av gods på järn- väg. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1985:198. 2.11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 §[1] Brev från häktad till Brev från häktad till svensk myndighet, svensk myndighet, internationellt organ internationellt organ som som har av Sverige har av Sverige erkänd be- erkänd behörighet att ta hörighet att ta emot emot klagomål från klagomål från enskilda enskilda eller hans of- eller hans offentlige fentlige försvarare försvarare skall vidare- skall vidarebefordras befordras utan föregående utan föregående granskning. granskning. I fråga om brev från häktad till postverket tillämpas dock andra stycket. Utöver vad som gäller enligt första stycket får häktad avsända eller mottaga brev, om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, i fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, utan fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras. Vägras häktad avsända eller mottaga brev utan föregående granskning av dess innehåll, skall brevet kvarhållas men får ej öppnas utan den häktades medgivande. Vad i denna paragraf är föreskrivet om brev gäller även annan skriftlig handling. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1991:1135. 2.12 Förslag till Lag om ändring i körkortslagen (1977:477) Härigenom föreskrivs att 32 § körkortslagen (1977:477)[1] skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 32 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag och föreskrifter om undantag från lagen. Detsamma gäller föreskrifter om förarutbildning och om sådan registrering som behövs för tillämpningen av lagen. Regeringen får även meddela föreskrifter om utländska körkorts giltighet i landet. Regeringen får överlämna till postbefordringsföretag att medverka vid utläm- nande av körkort. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall medge undantag från denna lag. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Lagen omtryckt 1980:977. 2.13 Förslag till Lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369) Härigenom föreskrivs att 10 § folkomröstningslagen (1979:369) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 §[1] Röstning sker på dagen Röstning sker på dagen för folkomröstningen i för folkomröstningen i omröstningslokalen för omröstningslokalen för det omröstningsdistrikt det omröstningsdistrikt där den röstande är där den röstande är upptagen i röstlängd. upptagen i röstlängd. Röstberättigad, som på Röstberättigad, som på grund av vistelse utom grund av vistelse utom riket eller på annan ort riket eller på annan ort inom riket eller av inom riket eller av annat annat skäl finner sig skäl finner sig vara för- vara förhindrad att hindrad att rösta på tid rösta på tid och plats och plats som nu sagts, som nu sagts, får rösta får rösta på Posten på postanstalt inom Aktiebolags postkontor riket, hos svensk inom riket, hos svensk utlandsmyndighet eller utlandsmyndighet eller på på svenskt fartyg i svenskt fartyg i utrikes utrikes fart. fart. Om flera omröstningar Om flera omröstningar äger rum samtidigt, skall äger rum samtidigt, den som röstar på skall den som röstar på postkontor, hos ut- postanstalt, hos ut- landsmyndighet eller på landsmyndighet eller på fartyg vid ett och samma fartyg vid ett och samma tillfälle utöva sin tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga rösträtt i samtliga omröstningar som han vill omröstningar som han deltaga i. Om omröstning vill deltaga i. Om äger rum i samband med omröstning äger rum i val till riksdagen, skall samband med val till röstande som nu har an- riksdagen, skall givits, som önskar delta röstande som nu har an- både i omröstningen och i givits, som önskar delta valet, avge sin röst i både i omröstningen och folkomröstningen sam- i valet, avge sin röst i tidigt som han röstar i folkomröstningen sam- valet. tidigt som han röstar i I fråga om röstningen valet. och om den vidare I fråga om röstningen behandlingen av röster och om den vidare som har avgivits på post- behandlingen av röster kontor, hos utlands- som har avgivits på myndighet eller på fartyg postanstalt, hos tillämpas i övrigt utlandsmyndighet eller bestämmelserna om ordi- på fartyg tillämpas i narie val till riksdagen övrigt bestämmelserna om i 8*12 kap. vallagen ordinarie val till (1972:620). Om folk- riksdagen i 8*12 kap. omröstning äger rum i vallagen (1972:620). Om samband med extra val folkomröstning äger rum till riksdagen eller om i samband med extra val den inte omfattar hela till riksdagen eller om riket, tillämpas i den inte omfattar hela stället bestämmelserna om riket, tillämpas i extra val i 8*12 kap. stället bestämmelserna vallagen. om extra val i 8*12 kap. vallagen. I lokal där röstning äger rum skall finnas tillgängliga ett exemplar av denna lag, av särskild lag för den ifrågavarande folkomröstningen, om sådan har beslutats, och av vallagen. Såvitt gäller folkomröstning i grundlagsfråga skall därjämte finnas tillgänglig texten till det förslag som avses med omröstningen. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1982:148. 2.14 Förslag till Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse 2 kap. 2 §[1] Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande. * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Specialbyggnad Med specialbyggnad avses * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Kommunika- Garage, hangar, tions- lokstall, terminal, byggnad stationsbyggnad, expedi- tionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, reparationsverkstad och liknande, om byggnaden används för allmänna kommunikationsändamål. Byggnad som används i Postverkets, Statens järnvägars, Luftfarts- verkets, Banverkets, Svensk Rundradio Aktie- bolags, Sveriges Radio Aktiebolags, Sveriges Television Aktiebolags och Sveriges Utbildningsradio Aktiebolags verksamhet. * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1993:606. Föreslagen lydelse 2 kap. 2 §[1] Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande. * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Specialbyggnad Med specialbyggnad avses * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Kommunika- Garage, hangar, tions- lokstall, terminal, byggnad stationsbyggnad, expedi- tionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, reparationsverkstad och liknande, om byggnaden används för allmänna kommunikationsändamål. Byggnad som används i Statens järnvägars, Luftfartsverkets, Ban- verkets, Svensk Rundradio Aktiebolags, Sveriges Radio Aktie- bolags, Sveriges Television Aktiebolags och Sveriges Utbild- ningsradio Aktiebolags verksamhet. * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1993:606. 2.15 Förslag till Lag om ändring i tullagen (1987:1065) Härigenom förskrivs att 73 och 80 §§ tullagen (1987:1065) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 73 §[1] Polisen och kustbevakningen är skyldiga att medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 63*70 §§ om tullmyndighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också polismyndighet och kustbevakningen samt polisman och tjänsteman vid kustbevakningen. Även järnvägsföretag Även Posten Aktiebolag och postverket är och järnvägsföretag är skyldiga att medverka i skyldiga att medverka i kontrollverksamheten kontrollverksamheten enligt denna lag i fråga enligt denna lag i fråga om varor som befordras om varor som befordras på järnväg eller med med post eller på post. I fråga om sådan järnväg. I fråga om sådan medverkan gäller inte medverkan gäller inte 63*70 §§. 63*70 §§. Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses i första och andra styckena. 80 §[2] I fråga om varor som I fråga om varor som inkommer till inkommer till tullområdet tullområdet i postför- i postförsändelser är sändelser är postverket postbefordringsföretag tullskyldigt, om varorna som regeringen bestämmer inte anmäls till tullskyldigt, om varorna förtullning eller annan inte anmäls till förtull- tullklarering av någon ning eller annan annan. tullklarering av någon annan. Har försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock vad som föreskrivs i 19*23 §§ om omtulltaxering och eftertulltaxering gälla honom, även om han inte lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna uppgift till ledning för tulltaxeringen. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1988:430. [2]Senaste lydelse 1991:157. 2.16 Förslag till Lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481) Härigenom föreskrivs att 25 § folkbokföringslagen (1991:481) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 § Den som flyttat skall Den som flyttat skall inom en vecka anmäla inom en vecka anmäla flyttningen till en flyttningen till en skattemyndighet, en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa allmän försäkringskassa eller ett postkontor. eller ett postbe- fordringsföretag som regeringen bestämmer. Den som ändrar postadress utan att flyttning skett skall göra anmälan enligt första stycket om postadressen skall gälla för minst sex månader. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. 2.17 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1613) om ändring i bankrörelselagen (1987:617) Härigenom föreskrivs dels att 1 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617) i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:1613) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1992:1613) om ändring i bankrörelselagen (1987:617) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § Med bankrörelse avses i denna lag verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som bank allmänt använder. Bankrörelse får, efter tillstånd (oktroj) av regeringen, drivas av bankaktiebolag, sparbanker och centrala föreningsbanker. Vidare får bankrörelse drivas av utländska bankföretag under de förutsättningar som anges i 4 och 5 §§. Utan hinder av andra stycket får postverket för sin postgirorörelse hålla konton för all- mänheten. Ikraftträdandebestämmelsen 1. Denna lag träder i 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen kraft den 1 februari 1994 bestämmer. såvitt avser 1 kap. 2 § tredje stycket och i övrigt den dag regeringen bestämmer. 2. I fråga om banker som beviljats oktroj före lagens ikraftträdande gäller vid tillämpning av 2 kap. 9 § andra stycket och 7 kap. 16 § första stycket 6 a) att kapitalbasen för ett bankaktiebolag inte får understiga ett belopp som vid tidpunkten för ikraftträdandet motsvarar fem miljoner ecu, b) att kapitalbasen för en sparbank inte får understiga ett belopp som vid tidpunkten för ikraftträdandet motsvarar en miljon ecu, c) att kapitalbasen för en föreningsbank jämte anslutna lokala föreningsbanker inte får understiga ett belopp som vid tidpunkten för ikraftträdandet motsvarar fem miljoner ecu. 3. En sparbank som beviljats oktroj före lagens ikraftträdande får, under de förutsättningar som anges i denna punkt, fortsätta att driva bankrörelse, även om sparbankens kapitalbas vid ikraftträdandet uppgår till lägre belopp än motsvarande en miljon ecu. I sådant fall gäller vid tillämpning av 2 kap. 9 § andra stycket och 7 kap. 16 § första stycket 6 att sparbankens kapitalbas inte efter lagens ikraftträdande får understiga det högsta belopp som kapitalbasen uppnått efter den 2 maj 1992. När kapitalbasen uppnått ett belopp som vid tidpunkten för ikraftträdandet motsvarat en miljon ecu gäller bestämmelserna i punkt 2. 2.18 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1619) om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank Härigenom föreskrivs dels att 22 b § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:1619) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1992:1619) om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 b § Valutahandel får, med de undantag som anges i femte stycket, bedrivas endast med stöd av tillstånd av Riksbanken. Något tillstånd behövs dock inte för köp och försäljning av resevaluta. Tillstånd till Tillstånd till valutahandel med valutahandel med allmänheten allmänheten (valutahandelstillstånd) (valutahandelstillstånd) kan medges kan medges kreditinstitut kreditinstitut och och Posten Aktiebolag. Postverket. Vid prövningen skall sökandens kompetens och soliditet samt allmänna lämplighet beaktas. Ett valutahandelstillstånd kan begränsas till viss valutahandel. Tillståndet kan förenas med villkor om 1. begränsningar av sökandens innehav av tillgångar och skulder i utländsk valuta samt, när det gäller fordringar och skulder mot utländska rättssubjekt, i svenska kronor, och 2. den rapportering som Riksbanken finner nödvändig. Tillstånd enligt denna paragraf krävs inte för 1. ett utländskt bankföretag som driver verksamhet med stöd av 1 kap. 5 § bankrörelselagen (1987:617), om det i hemlandet meddelade tillståndet att driva bankrörelse omfattar rätt att bedriva valutahandel, 2. ett utländskt kreditinstitut som driver verksamhet med stöd av 2 kap. 9 § lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag, om det i hemlandet meddelade tillståndet att driva finansieringsverksamhet omfattar rätt att driva valutahandel, 3. ett utländskt företag som driver verksamhet med stöd av 2 kap. 10 § lagen om kreditmarknadsbolag, om valutahandel är tillåten enligt företagets stadgar eller bolagsordning och det eller de utländska kreditinstitut som äger företaget eller dess moderföretag skulle ha rätt enligt 1 eller 2 att driva sådan verksamhet. Riksbanken får för sådana företag som avses i femte stycket föreskriva villkor och rapporteringsskyldighet som avses i fjärde stycket. Den som har rätt att bedriva valutahandel med allmänheten kallas auktoriserad valutahandlare. Ikraftträdandebestämmelsen Denna lag träder i Denna lag träder i kraft kraft den dag regeringen den 1 februari 1994 bestämmer. såvitt avser 22 b § andra stycket första meningen och i övrigt den dag regeringen bestämmer. 2.19 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2, 3 och 6 §§ lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 2 § Om regeringen har förordnat om valutareglering, får regeringen förordna att Riksbanken för ett tillstånd till valutatransaktion får 1. ta ut en avgift som skall tillfalla Riksbanken, eller 2. bestämma att ett visst belopp under en viss tid skall vara insatt på konto i Riksbanken. Om regeringen har Om regeringen har förordnat om förordnat om valutareglering, får valutareglering, får regeringen förordna att regeringen förordna att den som innehar ut- den som innehar utländska ländska betalningsmedel, betalningsmedel, tillgodohavanden på tillgodohavanden på konton i utländskt konton i utländskt myntslag eller utländska myntslag eller utländska fondpapper skall erbjuda fondpapper skall erbjuda Riksbanken att mot Riksbanken att mot betalning i svenska betalning i svenska kronor lösa in kronor tillgångarna. Riksbanken lösa in tillgångarna. får, helt eller delvis, Riksbanken får, helt överlåta nämnda eller delvis, överlåta befogenhet till ett nämnda befogenhet till kreditinstitut eller ett kreditinstitut. Postverket. 3 § Riksbanken får Riksbanken får bemyndiga bemyndiga ett ett kreditinstitut att kreditinstitut eller meddela tillstånd enligt Postverket att meddela detta kapitel. Anser sig tillstånd enligt detta kreditinstitutet inte kapitel. Anser sig kunna bifalla en ansökan, kreditinstitutet eller skall denna överlämnas Postverket inte kunna till Riksbanken. bifalla en ansökan, skall denna överlämnas till Riksbanken. 6 § Om regeringen har Om regeringen har förordnat om förordnat om valutareglering enligt 1 valutareglering enligt 1 kap. 1 § första meningen kap. 1 § första meningen eller andra meningen 1 eller andra meningen 1 eller 2, får regeringen eller 2, får regeringen förordna att Riksbanken förordna att Riksbanken, eller posttjänstemän som eller den som Riksbanken Riksbanken bestämmer har i samråd med rätt att öppna och tillsynsmyndigheten på granska de brev och postområdet bestämmer, andra försändelser till har rätt att öppna och eller från utlandet som granska de brev och andra finns inom Postverket. försändelser till eller från utlandet som finns hos postbefordrings- företag. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. 2.20 Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) Härigenom föreskrivs att 52 § uppbördslagen (1953:272) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 52 §[1] Skatt, som har innehållits genom skatteavdrag, skall betalas in senast den 18 i den uppbördsmånad, som infaller närmast efter utgången av den månad, då skatteavdraget gjordes genom insättning på särskilt konto hos den skattemyndighet som avses i 2 a § andra stycket. Inbetalning från landsting och kommun skall dock, såvitt gäller preliminär A-skatt, ske genom avräkning mot fordran enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Sådan preliminär eller kvarstående skatt, som inte har innehållits genom skatteavdrag samt tillkommande skatt skall betalas genom insättning på särskilt konto hos den skattemyndighet till vilken skatten skall betalas enligt skattsedel. Om den som har innehållit skatt eller skattskyldig inte vet till vilken skattemyndighet inbetalning skall göras, skall skatten sättas in på ett särskilt konto hos skattemyndigheten i det län där den som har innehållit skatten respektive den skattskyldige är bosatt. Skatten anses betald Skatten anses betald den den dag när dag när inbetalningskort inbetalningskort eller eller gireringshandlingar gireringshandlingar kom kom in till Posten in till en postanstalt Aktiebolag eller, om eller, om staten har staten har ingått avtal ingått avtal om om förmedling av förmedling av skattein- skatteinbetalningen med betalningen med en bank en bank, till banken. eller ett giroinstitut, till banken eller giro- institutet. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1993:770. 2.21 Förslag till Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt[1] skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 53 §[2] I fall där underrätt fastställt skatt, skall rätten till den skattemyndighet, som enligt 52 § 1 mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet, snarast översända till rätten ingiven bouppteckning eller annan handling, som sägs i 51 § andra stycket, eller bouppteckning, som tillhandahållits rätten jämlikt tredje stycket sistnämnda paragraf. Därjämte åligger det rätten att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, tillställa skatte- myndigheten de uppgifter, som fordras för uppbörd av skatten. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, när överrätt fastställt skatt till högre belopp än förut beräknats eller skattskyldig vitsordat anmärkning som framställts av den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten. Inbetalning enligt 52 § Inbetalning enligt 52 § 1 mom. tredje stycket 1 mom. tredje stycket skall ske till särskilt skall ske till särskilt konto hos konto hos skattemyndigheten. skattemyndigheten. Skatten skall anses vara Skatten skall anses vara betald den dag, då betald den dag, då inbetalningskort eller inbetalningskort eller gireringshandlingar gireringshandlingar kommit in till en kommit in till Posten postanstalt eller, om Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal staten har ingått avtal om förmedling av om förmedling av skatte- skatteinbetalningen med inbetalningen med en en bank eller ett bank, till banken. giroinstitut, till banken eller giroinstitutet. Om skatt inte betalas inom föreskriven tid, skall skattemyndigheten, om inte annat följer av 6 § sista stycket, förordna om uttagande av felande belopp i den ordning, som enligt uppbördslagen (1953:272) gäller för indrivning av restförd skatt. Därvid tas dröjsmålsavgift ut enligt 58 § 2*5 mom. lagen. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och som ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne förrän skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt. Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av inbetald skatt. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. [2]Senaste lydelse 1993:895. 2.22 Förslag till Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt Härigenom föreskrivs föreskrivs att 22 och 44 §§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt[1] skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 22 §[2] I annat fall än som avses i 21 § skall en särskild deklaration lämnas för varje verksamhet för vilken särskild registrering skall ske. Deklaration lämnas för varje redovisningsperiod så länge registreringen kvarstår. Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Redovisningsperioder är januari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti, september och oktober samt november och december. Kan det antas att ingående skatt för viss skattskyldig regelmässigt kommer att överstiga utgående skatt med minst 1 000 kronor varje månad kan skattemyndigheten besluta att redovisningsperiod tills vidare skall vara en kalendermånad. För sådan skattskyldig som registrerats trots att den skattepliktiga omsättningen inte överstiger 200 000 kronor kan skattemyndigheten besluta att redovisningsperioden skall vara helt beskattningsår. Deklaration skall Deklaration skall lämnas lämnas till till skattemyndigheten i skattemyndigheten i det det län, där den län, där den skattskyldige skattskyldige registrerats, senast den registrerats, senast den 5 i andra månaden efter 5 i andra månaden efter utgången av den utgången av den redovisningsperiod som redovisningsperiod som deklarationen avser, om deklarationen avser, om ej annat följer av anvis- ej annat följer av ningarna. Sker anvisningarna. Sker inbetalning av skatt inbetalning av skatt enligt 42 § andra stycket enligt 42 § andra i behörig ordning, anses stycket i behörig deklarationen ha lämnats ordning, anses till skattemyndigheten deklarationen ha lämnats den dag inbetalningskort till skattemyndigheten eller gireringshandlingar den dag inbetalningskort kommit in till Posten eller gire- Aktiebolag eller, om ringshandlingar kommit staten har ingått avtal in till en postanstalt om förmedling av skatte- eller, om staten har inbetalningen med en ingått avtal om bank, till banken. förmedling av skatte- inbetalningen med en bank eller ett giroinstitut, till banken eller giroinstitutet. Deklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Efter föreläggande skall deklaration lämnas även av den som inte enligt första stycket är deklara- tionsskyldig. Bestämmelserna i 4 kap. 2 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller i tillämpliga delar i fråga om deklaration för mervärdeskatt. 44 §[3] Inbetalning av skatt Inbetalning av skatt anses ha skett den dag anses ha skett den dag inbetalningskort eller inbetalningskort eller gireringshandlingar gireringshandlingar kommit in till en kommit in till Posten postanstalt eller, om Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal staten har ingått avtal om förmedling av om förmedling av skatteinbetalningen med skatteinbetalningen med en bank eller ett en bank, till banken. giroinstitut, till banken eller giroinstitutet. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Lagen omtryckt 1990:576. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885. [2]Senaste lydelse 1993:772. [3]Senaste lydelse 1993:772. 2.23 Förslag till Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) Härigenom föreskrivs föreskrivs att 19 § kupongskattelagen (1970:624)[1] skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 §[2] Kupongskatt betalas Kupongskatt betalas genom insättning på genom insättning på särskilt konto. In- särskilt konto. In- betalning anses ha skett betalning anses ha skett den dag inbetalningskort den dag inbetalningskort eller girerings- eller gireringshandlingar handlingar kommit in kommit in till Posten till en postanstalt Aktiebolag eller, om eller, om staten har staten har ingått avtal ingått avtal om om förmedling av skatte- förmedling av skatte- inbetalningen med en inbetalningen med en bank, till banken. bank eller ett giroinstitut, till banken eller giro- institutet. Om kupongskatt inte betalas inom den tid som anges i 8 eller 15 § eller i den ordning som anges i första stycket, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2*5 mom. uppbördslagen (1953:272). Beskattningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjs- målsavgift, om det finns särskilda skäl. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996. [2]Senaste lydelse 1993:773. 2.24 Förslag till Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) Härigenom föreskrivs föreskrivs att 58 § fordonsskattelagen (1988:327)[1] skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 58 §[2] Skatten betalas genom insättning på särskilt konto. Inbetalning anses ha Inbetalning anses ha skett den dag skett den dag inbetalningskort eller inbetalningskort eller gireringshandlingar gireringshandlingar kommit in till ett kommit in till Posten postkontor eller, om Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal staten har ingått avtal om förmedling av om förmedling av skatteinbetalningen med skatteinbetalningen med en bank eller ett en bank, till banken. giroinstitut, till banken eller giroinstitutet. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1440. [2]Senaste lydelse 1993:775. 2.25 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. Härigenom föreskrivs föreskrivs att 8 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 §[3] Banken skall betala Banken skall betala skatten till skatten till Skattemyndigheten i Skattemyndigheten i Kopparbergs län inom den Kopparbergs län inom den tid som anges i 6 §. tid som anges i 6 §. Betalning skall göras Betalning skall göras genom insättning på genom insättning på särskilt konto. In- särskilt konto. In- betalning anses ha skett betalning anses ha skett den dag inbetalningskort den dag inbetalningskort eller girerings- eller gireringshandlingar handlingar kommit in kommit in till Posten till en postanstalt Aktiebolag eller, om eller, om staten har staten har ingått avtal ingått avtal om om förmedling av skatte- förmedling av skatte- inbetalningen med en inbetalningen med en bank, till banken. bank eller ett giroinstitut, till banken eller giro- institutet. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [3]Senaste lydelse 1993:776. 3 Ärendet och dess beredning3.1 Översynen av postverksamheten Postverksamheten i landet har under de senaste åren varit föremål för en omfattande översyn. Behovet av att se över förutsättningarna och formerna för Postverkets verksamhet redovisades av den tidigare regeringen i prop. 1990/91:87 om Näringspolitik för tillväxt. Det fanns flera skäl till att en översyn var påkallad. Riksdagens revisorer pekade år 1989 i rapporten "Postverkskoncernens verksamhet" på ett antal brister i regeringens styrning och uppföljning av Postverkets verksamhet. Revisorerna pekade också på att Postverkets offentligrättsliga ställning innebär vissa begränsningar i handlingsfriheten jämfört med privata konkurrenter. Förändrade marknadsförutsättningar hade orsakat en strukturkris i postkontorsnätet. Regleringen av Postverkets ensamrätt till brevbefordran var i behov av en översyn mot bakgrund av den snabba för- ändringen av marknaden för brev, framväxten av alternativa kommunikationsmetoder samt diskussionerna inom EG om liberalisering av postverksamheten. Riksdagen delade regeringens syn på behovet av en översyn av Postverkets verksamhetsförutsättningar. Riksdagen menade att det fanns skäl som talade för att Postverket ombildas till aktiebolag men att förutsättningarna för och konsekvenserna av en bolagisering av Postverket måste klarläggas inom ramen för ett regelverk som lämnar utrymme för samhällspolitiska åtaganden (bet. 1990/91:TU29, rskr. 1990/91:377). Den tidigare regeringen framhöll i 1990 års finansplan (prop. 1990/91: 100 bil.1) att det statliga betalningssystemet, med vissa förbehåll, i princip bör vara utformat så att det skapas valfrihet för allmänhet och myndigheter att välja betalningsförmedlare. Mot bakgrund av detta var det angeläget att utreda vilka effekterna skulle bli på Postverkets ekonomi om Postgirots kvarvarande ensamrätt till statliga betalningar avskaffades. I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7) återkom regeringen till riksdagen med en redovisning av en till stora delar slutförd översyn av förutsättningarna och formerna för Postverkets verksamhet. Slutsatsen av utredningsarbetet var att fri konkurrens är av värde för att postverksamhet skall bedrivas så effektivt som möjligt. Regeringen framförde mot bakgrund av detta att ökad konkurrens var önskvärd även såvitt avser brevbefordran och att Postverkets ensamrätt till brevbefordran därför borde avskaffas. Vidare angav regeringen att Postverket borde ombildas till aktiebolag för att ges samma förutsättningar att verka som sina konkurrenter. Regeringen framförde emellertid att dessa åtgärder inte kunde genomföras förrän det fanns en lagstiftning varigenom staten bl.a. kan försäkra sig om att den regionala och sociala postservicen fungerar i hela landet. Vidare före- slogs att Postgirots kvarvarande ensamrätt till statliga betalningar skulle avskaffas. Detta kunde inte ske med omedelbar verkan då statens strategi för det framtida betalningssystemet måste utvecklas ytterligare. Riksdagen ställde sig bakom regeringens överväganden (bet. 1991/92:TU18, rskr. 1991/92:276). Vad beträffar Postgirots förmedling av de statliga betalningarna hade riksdagen inget att invända mot att regeringen avvecklade Post- girots ensamrätt till statliga betalningar. Riksdagen framförde emellertid att förekomsten av två konkurrerande betalningssystem, Postgirot resp. bankerna och Bankgirot, har bidragit till att det svenska betalningssystemet är mycket effektivt med internationella mått mätt. Riksdagen ansåg det därför angeläget att denna konkurrens främjar utvecklingen av det svenska betalningssystemet även i framtiden. Postgirots konkurrensförutsättningar ansågs därför vara av stor betydelse. En avreglering av Postgirots kvarvarande ensamrätt till statliga betalningar borde därför göras på ett sätt som säkerställer en fortsatt fungerande konkurrens mellan de båda betalningssystemen (bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Postgirots konkurrensförutsättningar har varit föremål för utredning som redovisats i 1993 års budgetproposi- tion (prop. 1992/93:100 bil.7). Denna utredning påvisade att Postgirot klarar att den kvarvarande ensamrätten till de statliga betalningarna avskaffas. Mot bakgrund av detta kommer förord- ningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot att upphävas senast i samband med att Postverket ombildas till aktiebolag. Postgirot kommer samtidigt att ges begränsat utvidgade verksamhetsförutsättningar i form av fri räntesättning och begränsad kreditgivning till stöd för betalningsförmedlingen. I mars år 1992 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppgift att utarbeta förslag till den lagstiftning och den ändrade reglering i övrigt som behövs vid en ändrad konkurrenssituation på post- området * Postlagsutredningen (K 1992:38). Utredningen har i betänkandet (SOU 1993:9) Postlag lämnat förslag till ny postlag och vissa andra lag- ändringar m.m. Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1 och utredningens lagförslag i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanfattning av remissyttrandena finns tillgänglig hos Kommunikationsdepartementet (dnr K93/300/RS). Inom Finansdepartementet har utarbetats en promemoria med utkast till lagrådsremiss om ändringar i den finansiella lagstiftningen med anledning av Postverkets bolagisering. Promemorian har remissbehandlats. En sammanfattning av promemorian, promemorians lagförslag och en för- teckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanfattning av remissyttrandena finns tillgänglig hos Finansdepartementet (dnr 3252/93). Regeringen återkom till riksdagen i november år 1992 med förslag om att Postverkets ensamrätt till brevbefordran skulle avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:132, bet. 1992/93:TU11, rskr. 1992/93:152) vilket godtogs av riksdagen. Riksdagen anförde i samband härmed att en riks- täckande postservice med god kvalitet och till rimliga priser utgör en väsentlig del av ett lands infrastruktur. Det ansågs därför nödvändigt att skapa villkor som möjliggör för Postverket att uppfylla statsmakternas krav beträffande kvalitet och service. Riksdagen framhöll betydelsen av att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om postlag och bolagisering av Postverket. Regeringen återkom i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. 1992/93:TU27, rskr. 1992/93:311). Regeringen angav då att ett förslag till postlag och ändrad verksamhetsform för Postverket skulle komma att presenteras för riksdagen i sådan tid att bolagsbildningen och postlagen skulle kunna träda i kraft senast den 1 januari 1994. Ett antal utredningar och analyser har gjorts som underlag för en bolagsbildning i enlighet med riksdagens riktlinjer. Här bör nämnas att regeringen i maj år 1992 tillsatte en särskild expertgrupp inom regeringskansliet med uppgift att närmare utreda de konstitutionella aspekterna vid en ändrad verksamhetsform för Televerket, Postverket och Statens järnvägar. Resultatet av gruppens arbete redovisas i promemorian Bolagi- sering av affärsverk, konstitutionella aspekter (Ds 1992:101). Här bör även nämnas den analys av Postverkets konkurrensförutsättningar som genomfördes inom Kommunikationsdepartementet. Detta arbete finns redovisat i promemorian Postens konkurrensförutsättningar (Ds 1991:44) som remissbehandlades under hösten år 1991. Fördjupade analyser av Postgirots konkurrensförutsättningar och Postverkets samarbete med andra banker har även gjorts inom regeringskansliet. Det nya bolagets övergripande struktur och inrikt- ning, erforderliga avtal mellan staten och bolaget m.m. har behandlats i arbetsgrupper med företrädare för regeringskansliet och Postverket. Bolagiseringen av Postverket innefattar en rad tekniska frågor. Det gäller t.ex. val av förvärvsmetod, värdering av tillgångar och skulder samt utformning av avtal. Arbete har i denna del utförts inom Kommunikationsdepartementet med stöd av externa experter inom områdena för redovisning och affärsjuridik. I det följande presenteras nu förslag till ny reglering av postverksamhet m.m. i landet närmare. Vidare föreslås att Postverkets verksamhet överförs till ett av staten helägt aktiebolag, Posten AB. 3.2 Lagrådet Regeringen beslutade den 2 september 1993 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6. Regeringen har i propositionens lagförslag följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Vi återkommer till Lagrådets synpunkter i specialmotiveringen till postlagen. Övriga lagförslag är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats över dessa lagförslag (lagförslag 2.17*2.25). 4 Styrningen av postverksamheten m.m. i landet 4.1 Nuvarande mål för post- och kassaservicen Riksdagen har slagit fast att en väl fungerande post- och kassaservice skall finnas tillgänglig för alla oavsett adressort. Denna post- och kassaser- vice skall omfatta distribution av brev, paket och betalningar och tillhandahållas alla vardagar. Upp- draget att tillhandahålla denna service har getts till Postverket. Uppdraget preciserades senast i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU18, rskr. 1991/92:276) och inne- bär följande: * Service och kvalitet. En god grundläggande postservice skall ges till såväl stora som små kunder i hela landet. Kundernas efterfrågan bör vara styrande för Postverkets insatser. Föränd- ringar av servicens utformning i glesbygd bör ske varsamt. * Daglig service. Postverket skall tillhandahålla daglig postservice till alla hushåll, företag och organisationer. I normalfallet skall dessa ha tillgång till postutdelning och betalningsservice fem dagar i veckan. * Rikstäckande service. Postverkets service skall vara rikstäckande. Brev, paket och betalningar skall kunna nå alla oavsett adressort. * Brevbefordran. Postverket skall tillhandahålla brevbefordran med hög tillförlitlighet enligt kundernas efterfrågan. Enstaka försändelse skall befordras till enhetligt och rimligt pris. * Paketbefordran. Postverket skall tillhandahålla paketbefordran till ett enhetligt pris för enstaka försändelser från privatpersoner. * Betalnings- och kassaservice. Postverket skall tillhandahålla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice. På orter där alternativ till Postverkets betalnings- och kassaservice saknas skall staten upphandla betalnings- och kassaservice. Det överlåts på Postverket att finna det billigaste och mest effektiva sättet att upprätthålla betalnings- och kassaservicen. Brevbefordran i Postverkets regi har tidigare skyd- dats av en författningsreglerad ensamrätt. Paketbe- fordran har alltid varit öppen för fri konkurrens. Förmedlingen av statliga betalningar har reglerats genom myndigheternas skyldighet att använda Riks- banken eller Postgirot. I den hittillsvarande ordningen har således sam- hällets behov av post- och kassaservice uppnåtts genom att riksdagen beslutat om riktlinjer för Postverkets post- och kassaservice. Samtidigt har Postverkets brev- och postgiroverksamhet skyddats med regleringar. I dag sker förändringar på postområdet snabbt. Allt fler alternativ till de tjänster som Postverket tillhandahåller framkommer. Det krävs av företagen på postmarknaden att de är flexibla och kundanpassade för att möta de ökande och alltmer differentierade kraven från postkunderna. Samtidigt är det ett samhällsintresse att hela landet tillförsäkras en tillfredsställande post- och kassaservice. Ansvaret för detta vilar hos riksdag och regering. Den nya modell som nu föreslås betonar detta ansvar och skiljer tydligare mellan den post- och kassaservice som beställs och utförandet av densamma. 4.2 Anpassningen av styrningen avseende post- och kassaservicen i landet Under senare år har det skett väsentliga föränd- ringar på postområdet. Den tekniska utvecklingen har förbättrat förutsättningarna för en snabb och effektiv post- och kassaservice. Samtidigt har nya kommunikationsmedel tillkommit som utgör viktiga alternativ till den traditionella postverksamheten (se även kapitel 7 nedan). Även om dessa andra kommunikationsmedel har fått stor betydelse, står det klart att de endast är komplement till postverksamhet och alltså inte kan ersätta post- och kassaservicen. Privatpersoner likaväl som myn- digheter och företag kommer under överskådlig tid att ha behov av att brev, paket och betalningar blir befordrade på ett effektivt och tillförlitligt sätt. I den nya situationen med fri konkurrens på postområdet samtidigt som samhällets behov av postkommunikationer måste tillgodoses, är det angeläget att statens ansvar för post- och kassaservice fortsatt kan upprätthållas. Staten är beställare av posttjänster och ställer som sådan krav på postverksamhetens omfattning. Staten är även ägare av den postverksamhet som bedrivs inom Postverket och har som sådan till uppgift att ställa ekonomiska krav på att verksamheten bedrivs effektivt. Staten är samtidigt regulatör med uppgift att övervaka postverksamheten och utfärda riktlinjer för formerna för servicens inriktning. De nuvarande övergripande målen för den grundläggande post- och kassaservicen bör enligt regeringen ligga fast och anges i lag. Det bör slås fast att det skall finnas en rikstäckande postser- vice som innebär att brev och paket kan nå alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet för alla att få brev befordrade till enhetliga och rimliga priser. Privatpersoner skall också ha möjlighet att få paket befordrade till enhetliga priser. Det skall vidare finnas en rikstäckande kassaservice som innebär att alla kan verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser. I normalfallet skall alla ha tillgång till post- och kassaservicen fem dagar i veckan. I dag saknar ca 1.800 fasta hushåll daglig post- och kassaservi- ce. Denna ringa andel av antalet hushåll som inte har daglig post- och kassaservice bör inte öka. Ansvaret för att en grundläggande post- och kassa- service finns vilar på staten. Postlagen gör det möjligt för staten att uppdra åt flera olika före- tag att medverka till att en grundläggande post- och kassaservice finns. Regeringen har emellertid inledningsvis för avsikt att genom avtal med Posten AB säkerställa en fortsatt väl fungerande grund- läggande post- och kassaservice enligt ovan i hela landet. Postservice (brev- och paketbefordran) Som angivits ovan är det angeläget att en daglig och rikstäckande brev- och paketbefordran även framgent tillhandahålls och att enstaka brev- och paketförsändelser befordras till enhetliga och rimliga priser. I och med att Postverkets ensamrätt till brevbe- fordran har avvecklats, har flera företag möjlighet att etablera sig på ett verksamhetsområde där Pos- tverket tidigare varit ensam. I denna nya marknads- situation behövs lagreglering och tillsyn. Det är nödvändigt med bestämmelser om tystnadsplikt m.m. för att skydda den personliga integriteten hos dem som anlitar befordringsföretag, i synnerhet för brevbefordran. Staten måste också ha ett instrument för att se till att det grundläggande behovet av postservice kan tillgodoses överallt i landet och inte bara där den är lönsam. En reglering tjänar också syftet att ge företagen vissa spelregler för sin verksamhet. Postverket bedömer att Posten AB bör kunna upprätthålla en daglig och rikstäckande postservice utan särskild ersättning. Det är emellertid svårt att bedöma hur konkurrensen mellan brevbefordrings- företag kan komma att utvecklas. Förändras konkurrenssituationen kan det innebära att Posten AB:s förmåga att tillhandahålla den dagliga och rikstäckande postservicen utan särskild ersättning försvåras. Om det visar sig nödvändigt kan därför det system med anmälningsskyldighet som nu föreslås, framöver komma att ändras till ett till- ståndssystem. Möjlighet ges då att ålägga post- befordringsföretag vissa uppdrag eller avgifts- belägga postverksamhet som ett medel att uppnå de politiska mål som ställs upp för postverksamheten. Alla postbefordringsföretag kan med ett sådant system solidariskt vara med och bidra till att den rikstäckande postservice som anses angelägen ur statsmakternas synvinkel upprätthålls. På en fungerande marknad med konkurrens behövs inte prisregleringar. Marknaden för brevbefordran är fr.o.m. den 1 januari 1993 öppen för alla. Marknaden kännetecknas dock ännu inte av en fungerande konkurrens. Posten AB kommer med stor sannolikhet under överskådlig framtid att vara det dominerande företaget på brevbefordringsmarknaden. I syfte att värna om enhetsportoprincipen samt skydda de kunder som inte har alternativ till den brevbefordran som Postverket i dag tillhandahåller från kraftiga prishöjningar är en fortsatt priskontroll nödvändig. Det är framför allt privat- personer som saknar alternativ. Ett pristak för privatpersoners avgift för inrikes befordran av brev kommer därför att införas. Detta kommer att regleras i avtal mellan staten och Posten AB. Kravet från statsmakternas sida på att enstaka brevförsändelse skall befordras till enhetligt och rimligt pris kan då infrias. Kassaservice Det skall finnas en rikstäckande kassaservice som innebär att alla kan verkställa och ta emot be- talningar till enhetliga priser. Kassaservice ingår i finansiell verksamhet av det slag som bedrivs av banker m.fl. Postverket tillhandahåller en rikstäckande kassaservice via postkontorsnätet och lantbrevbä- ringen. Detta gör det möjligt för privatpersoner, företag och organisationer i hela landet att verkställa och ta emot betalningar samt att få tillgång till kontanta medel. Denna kassaservice har ett naturligt samband med övrig postdistribution utan att för den skull utgöra postverksamhet. Målen för den rikstäckande distributionsservicen av brev, paket och betal- ningar bör emellertid hållas samlade. Det har inte varit aktuellt att med ett tillståndssystem finansiera rikstäckande kassaservice. Det har av naturliga skäl inte heller varit aktuellt att ålägga andra postbefordringsföretag, som endast är verksamma med brev- och paketbefordran, att vara med och finan- siera kassaservicen. Enligt den nuvarande ordningen ersätter staten Postverket för den rikstäckande kassaservicen till den del alternativ saknas och det inte är kommersiellt motiverat att bedriva verksamheten. Regeringen avser att i avtal uppdra åt Posten AB att tillhandahålla en rikstäckande kassaservice mot ersättning enligt nuvarande ordning. De delar av Posten AB som är verksamma med kassa- service kommer i och med ombildningen till aktie- bolag att omfattas av den befintliga regleringen på det finansiella området. Postgirots verksamhet föreslås komma att omfattas av bankrörelselagen (1987:617). Övrig betalningsförmedling som bedrivs i postkontorsnätet föreslås komma att omfattas av lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag. Dessa verksamheter kommer liksom andra finansiella institutioner att stå under tillsyn av Finans- inspektionen när det gäller formerna för verksam- heten, banksekretess osv. 5 Nuvarande ordning Postverksamhet är reglerad i förhållandevis liten utsträckning. Någon lagstiftning som reglerar utövande av själva postverksamheten finns inte. Det finns i stället regler som generellt styr Postverkets verksamhet. Postverket är underkastat det allmänna regelsystemet för offentligrättslig verksamhet. Hit räknas såväl grundlagsbestämmelser som annan offentligrättslig reglering. Även civil- och näringsrättsliga bestämmelser har betydelse för Postverkets uppträdande i affärsrelationer. Det finns också offentligrättsliga regler som specifikt styr Postverket. Dessutom finns det regler som Postverket har bestämt skall gälla i den egna verk- samheten, bl.a. avtalsvillkor i verkets affärsverksamhet. Postverket har enligt förordningen (1988:79) med instruktion för Postverket till huvuduppgift att driva poströrelse vari det ingår att befordra och distribuera brev och paket samt förmedla betalningar. Postverket får dessutom driva annan verksamhet som det har särskilda förutsättningar för. I instruktionen finns regler om Postverkets inre organisation, ansvars- och uppgiftsfördelning mellan Postverkets styrelse och generaldirektören, redovisning och medelsförvaltning, revision m.m. Postverket skall enligt instruktionen varje år före den 1 september till regeringen lämna förslag till treårsplan med anslagsredovisning och anslagsframställning. Detta förslag behandlas av regeringen i budgetpropositionen, vari föreslås mål och inriktning för Postverkets verksamhet liksom anslag för perioden. Riksdagens beslut om treårsplaner och anslag delges Postverket genom beslut av regeringen, "Regleringsbrev för postväsendet". I lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kom- munikationer har riksdagen bemyndigat regeringen att meddela föreskrifter om bl.a. postbefordran. Dessutom har riksdagen i lagen medgett subdelega- tion till förvaltningsmyndighet för postbefordran. Lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser ger regler för Postverkets behandling av obeställbara brev- och paketförsändelser. Postverkets kungörelse (1966:120) angående Postverkets ansvarighet för försändelser och medel innehåller de grundläggande reglerna om Postverkets ansvarighet. Kungörelsen har beslutats av Postverket och publicering har skett i Svensk författningssamling. Bestämmelserna avser endast ansvaret i den inrikes rörelsen. För Postverkets ansvarighet i postutväxlingen med utlandet och i den utrikes betalningsförmedlingen gäller vad som överenskommits i internationella avtal och som tillämpas av Postverket som kundvillkor. Postverkets uppgifter inom totalförsvaret regleras huvudsakligen genom beredskapsförordningen (1993:242) och kungörelsen (1951:51) om postbe- handling under höjd beredskap. Enligt bankrörelselagen (1987:617) avses med bankrörelse verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som bank allmänt använder. Bankrörelse får förutom av Sveriges riksbank endast bedrivas av bankaktiebolag, sparbanker och centrala föreningsbanker, som har fått regeringens tillstånd (oktroj) därtill. Postverket får, enligt ett undantag i lagen, för sin postgirorörelse hålla konton för allmänheten trots att verket saknar oktroj. Förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot kommer att upphävas i samband med att Postverket ombildas till aktiebolag. I 9 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100) finns bestämmelser om sekretess för uppgift som angår särskild postförsändelse hos Postverket. Enligt 4 kap. 8 § brottsbalken skall den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande som ett postbefordringsföretag förmedlar som postförsändelse dömas för brytande av posthemlighet. I 4 kap. 9 § föreskrivs straffansvar för den som i andra fall än de som nämns i 8 § olovligen bryter brev. I 27 kap. rättegångsbalken finns bestämmelser om beslag m.m. av brev och andra försändelser. De bestämmelser som här redovisats är de mest centrala för Postverkets verksamhet. Det finns därutöver ytterligare ett antal författningar där någon del av Postverkets verksamhet regleras eller där Postverket nämns. Bl.a. finns i vallagen (1972:620) bestämmelser om Postverkets medverkan vid allmänna val, i delgivningslagen (1970:428) bestämmelser om särskild postdelgivning samt i tullagen (1987:1065) bestämmelser om Postverkets medverkan i Tullverkets kontrollverksamhet och om Postverkets tullskyldighet i vissa fall. 6 Allmän motivering 6.1 Behovet av lagreglering på postområdet Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens (se betänkandet s. 123). Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar förslaget utan erinran. Många är i likhet med Postverket positiva till förslaget. Kammarrätten i Göteborg uttrycker tveksamhet till att översynen av vissa problemområden på postområdet, såsom sekretess, obeställbara för- sändelser m.m., bör mynna ut i en ny lag av den typ som föreslås. Skälen för regeringens förslag: Mot bakgrund av Postverkets tidigare monopolställning när det gäller brevbefordran och med den möjlighet till styrning av verksamheten från statsmakterna som detta inneburit har det tidigare inte förelegat något behov av en postlagstiftning. I den nya situationen med möjlighet för flera företag att etablera sig på postmarknaden har behovet av en reglering på postområdet accentuerats. Det är exempelvis angeläget att skapa bestämmelser om tystnadsplikt som syftar till att skydda den personliga integriteten hos dem som anlitar befordringsföretag i synnerhet för brevbefordran. Av 8 kap. regeringsformen följer att sådana föreskrifter i vissa fall skall meddelas genom lag. Vissa delar av dagens postverksamhet, framför allt distributionen av brev till mottagare i glesbygd, är inte lönsam från affärsmässiga synpunkter. Postverket har emellertid vissa samhällsåtaganden, som bl.a. innebär att en rikstäckande postservice skall upprätthållas. Det är en samhällsangelägenhet att denna service skall finnas kvar även framgent. Med en fri och utvidgad konkurrens finns det en risk för att den icke lönsamma postservicen försämras om inget görs för att förhindra det. Det är naturligt att nya postbefordringsföretag försöker koncentrera sig på den del av postverk- samheten som ger störst vinster, framför allt företagspost i de större städerna. Detta kan försvåra situationen för det eller de företag som vill eller måste ägna sig åt en rikstäckande post- service. Det är därför av avgörande betydelse att staten skaffar sig ett instrument för att se till att vissa grundläggande behov av postkommunikationer kan tillgodoses överallt i landet och inte bara där den är lönsam. En reglering tjänar också syftet att ge postbefordringsföretagen vissa spelregler för sin verksamhet. Postverkets huvuduppgifter och de servicemål för dessa som riksdagen har ställt upp för Postverket omfattar inte bara postverksamhet i inskränkt mening, dvs. befordran av brev och paket, utan också betalnings- och kassaservice. Denna service har behandlats i finansplanen i 1993 års budgetpro- position (prop.1992/93:100 bil.1 s.134). Det sägs där att Postgirot driver en verksamhet som i flera avseenden liknar den som bedrivs av banker, vilka verkar i enlighet med bankrörelselagens regler. Enligt finansplanen bör postgiroverksamheten i fortsättningen regleras av en särskild lag. Regeringen har senare kommit fram till att Postgirot bör inlemmas under den reglering som gäller för banker i allmänhet. Övrig betalningsförmedling m.m. kommer att omfattas av regleringen rörande kreditmarknadsbolag. De finansiella tjänster som utförs av Postverket kommer således att regleras i särskild ordning. Med hänsyn härtill anser regeringen att den nya postlagen inte bör omfatta betalningsförmedling utan endast sådan verksamhet som i allmänhet ligger i begreppet postverksamhet, dvs. främst befordran av brev men även av paket. Beträffande servicemålet att det skall finnas en rikstäckande kassaservice förhåller sig saken däremot något annorlunda, vilket framgår av nästa avsnitt. 6.2 Grundläggande postservice Utredningens förslag: Förslaget upptar inte en rikstäckande kassaservice som ett mål i anslutning till den grundläggande postservicen. I övriga delar stämmer utredningens förslag huvudsakligen överens med regeringens (se betänkandet s. 128). Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna delar bedömningen att målen för den grundläggande postservicen i landet bör slås fast i postlagen. Några anser att ytterligare servicemål skall tas med. Postverket och en del andra instanser anser att även målen för Postverkets betalnings- och kassaservice kan behöva säkerställas * i postlagen eller i annat sammanhang. Kammarrätten i Göteborg menar dock att de samhällspolitiska målen för den postverksamhet som skall bedrivas i landet liksom hittills kan fastställas av riksdagen och regeringen utan att lagfästas. Konkurrensverket godtar ett system med enhetsporto inom det avgränsade marknadssegment som föreslås, men framhåller vikten av att fri prissättning råder för annan befordran än styckevis sådan. Varje postbefordringsföretag bör i en sådan situation få ge rabatter på sina normala priser. Skälen för regeringens förslag: Som tidigare nämnts sker för närvarande stora förändringar på postkommunikationsområdet både vad gäller sättet för kommunikation och förutsättningarna för olika postbefordringsföretag att verka på marknaden. Mot denna bakgrund är det svårt att närmare förutsäga utvecklingen annat än på kort sikt. Klart är att effektiva postkommunikationer spelar en stor roll såväl för samhällsfunktioner av skilda slag som för privatpersoner i hela landet. Det kan således konstateras att det är ett nationellt samhälleligt intresse att det finns goda postkommunikationer. Postkommunikationer har tidigt varit ett intresse för staten. Med hänsyn till den stora betydelsen av postkommunikationer har inriktningen av politiken på området lagts fast av riksdagen. Nu gällande former för statsmakternas styrning av Postverkets verksamhet beslutades i huvudsak år 1985 (prop. 1984/85:100 bil.8, bet. 1984/85:TU11, rskr. 1984/85:203). Vissa kompletteringar har emellertid gjorts senare. Styrningen sker genom att riksdagen fastställer servicemål, kvalitetsmål och ekonomiska mål på grundval av rullande treårsplaner som upprättas av Postverket. De fastställda målen har senast preciserats i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7 s. 160, bet. 1991/92:TU18, rskr. 1991/92:276) på det sätt som redogjorts för i avsnitt 4.1. Postverket har på postbefordringsområdet även vissa samhällsåtaganden, dvs. uppgifter som inte är affärsmässigt motiverade men angelägna ur ett samhällsperspektiv. Till dessa brukar räknas framför allt följande uppgifter. * Befordran av blindskrift. Postverket ersätts för kostnaderna för befordran av alla slags blindskriftsförsändelser genom ett anslag över statsbudgeten. Ersättningen har dock kommit att begränsas till försändelser som skickas till eller från vissa institutioner. Ersättning för de försändelser som skickas portofritt mellan synskadade har inte utgått. Dessa kostnader bärs av Postverket. * Beredskapsplanering. Postverket skall svara för beredskapsplanering som en del av totalförsvarsplaneringen. Detta gäller bl.a. postbefordran, fältposttjänst under kriser eller i krig. * Handikappservice. Det är angeläget att tillgängligheten till postservice är god även för äldre och handikappade. Postverket tillämpar därför riktlinjerna för glesbygdsservicen generöst för sådana hushåll. I Postlagsutredningens direktiv angavs vissa skäl tala för att ett nytt regelsystem borde innefatta krav på tillstånd för den som skall bedriva postverksamhet efter samma modell som använts på telekommunikationsområdet. Man skulle i så fall i lagen ange de allmänna förutsättningarna för tillstånd. En tillstånds- och tillsynsmyndighet skulle sedan kunna ges bemyndigande att ställa upp de närmare villkoren för tillståndet och utöva tillsyn över att de uppställda reglerna och villkoren följs. Enligt vad som vidare angavs i direktiven skulle villkoren kunna gälla skyldighet för tillståndshavare att upprätthålla vissa prisstrukturer och att delta i kostnaderna för olika samhällsuppdrag (t.ex. postbefordran för totalförsvaret och befordran av blind- skriftsförsändelser). Vidare skulle tillstånd att bedriva postverksamhet kunna förenas med en skyldighet för tillståndshavaren att tillhandahålla postservice till alla på likartade villkor, även där det inte är lönsamt. Den i direktiven skisserade lösningen med styrning via ett tillståndssystem förutsätter i princip att det finns en marknad med flera företag som är villiga att i konkurrens bedriva postverksamhet och som samtidigt har resurser att åta sig vissa angelägna samhällsuppdrag. Det kan emellertid på goda grunder ifrågasättas om detta blir fallet. Även på en helt avreglerad postmarknad finns det till följd av brevmarknadens stordriftsfördelar anledning att tro att endast ett mycket litet antal nya brevbefordringsföretag kommer att finnas. Dessa kan förväntas uppträda i storstadsregionerna och de torde företrädesvis komma att ägna sig åt företagspost. Det bolagiserade Postverket * Posten AB * kommer med all säkerhet att under överskådlig framtid inta en dominerande ställning när det gäller brevbefordran. Konkurrens till postbolagets brevbefordringsverksamhet uppkommer sannolikt även efter avregleringen främst genom telefax och andra tekniska kommunikationsalternativ. I fråga om statsmakternas möjligheter att upprätthålla en fortsatt god postservice i landet innebär en bolagisering av Postverket inte någon större förändring. Staten kan styra verksamheten i det bolagiserade Postverket dels genom den lagstiftning som nu föreslås, dels också genom att utöva sitt ägarinflytande på olika sätt. En grundläggande god postservice kan exempelvis garanteras genom bestämmelser i bolagsordningen eller genom avtal. Utredningen har dragit slutsatsen att det vid en bolagisering av Postverket och en ökande konkurrens på postområdet inte behövs något system med tillståndsplikt för att gällande sociala och regionala mål på postområdet skall kunna upprätthållas. Regeringen gör i dag samma bedömning som utredningen. I framtiden kan dock frågan komma att omprövas om utvecklingen på postmarknaden ger anledning till det. Vi anser det emellertid vara av värde att i lag slå fast vissa grundläggande servicemål. De nu gällande målen för postkommunikationen i landet är enligt regeringens mening giltiga även i den nya situation som uppkommer efter avregle- ringen. Med hänsyn till att det i framtiden inte kommer att bli fråga om styrning av ett statligt affärsverk, bör det i den föreslagna regleringen till ledning för den framtida styrningen av marknaden ges en syftesbestämning i huvudsaklig överensstämmelse med de övergripande målen för postkommunikation som gäller i dag. Det skall finnas en rikstäckande postservice som innebär att brev och paket kan nå alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet för alla att få brev be- fordrade till enhetliga och rimliga priser. Privatpersoner skall ha möjlighet att få paket befordrade till enhetliga priser. Det skall också finnas en rikstäckande kassaservice som innebär att alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser. De mer detaljbe- tonade målen hör däremot inte hemma i en lag. Så inte heller de samhällsåtaganden som Postverket har i dag. Dessa frågor bör i stället lösas genom att staten som ägare fastställer policy och strategier för Posten AB, främst genom avtal med bolaget. Som framgår av den tidigare redogörelsen omfattar de mål som riksdagen senast har ställt upp för Postverket inte bara postverksamhet i vanlig mening, dvs. befordran av brev och paket, utan också betalnings- och kassaservice. Sådan verksamhet är av finansiellt slag liknande den verksamhet som bedrivs av banker m.fl. Därför kommer Postgirot att bli bank med begränsade bankrättigheter. Dess verksamhet kommer att omfattas av den lagstiftning som gäller för banker. Viss verksamhet som i dag bedrivs inom affärsområdet Bank och kassa kommer att bli tillståndspliktig enligt lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag. De finansiella verksamheterna kommer att stå under tillsyn av Finansinspektionen. Detta talar i och för sig emot att det i postlagen skall anges som ett mål i anslutning till dem som gäller för postservicen i landet att det skall finnas en rikstäckande kassaservice. Regeringen anser ändå att det kan vara motiverat att ange detta servicemål i postlagen. Postverket tillhanda- håller en rikstäckande kassaservice via postkontorsnätet och lantbrevbäringen. Detta gör det möjligt för privatpersoner, företag, myndigheter och organisationer i hela landet att verkställa och ta emot betalningar samt att få tillgång till kontanta medel. Denna kassaservice har därför ett visst samband med övrig postdistribution utan att för den skull utgöra postverksamhet. Det är en fördel, anser regeringen, att målen för den rikstäckande distribu- tionsservicen hålls samlade. Detta görs naturligast i en postlag. Vi vill dock klart understryka att kassaservicen inte skall anses utgöra postverksamhet och således inte heller skall stå under tillsyn av den myndighet som skall ha tillsyn över brevbefordran. Regeringen bör själv eller genom en myndighet fortlöpande följa utvecklingen på postområdet och bevaka att post- och kassaservicen motsvarar samhällets behov. Därigenom ges regeringen möjlighet att kontrollera att de grundläggande krav på servicen som samhället ställer är uppfyllda. Den snabba utvecklingen på kommunikationsområdet kan också medföra att förändrade eller nya krav behöver ställas upp. 6.3 Bedrivande av postverksamhet Utredningens förslag: Innehåller inte någon bestämmelse om anmälningsskyldighet för den som vill bedriva postverksamhet som avser brevbefordran. I övrigt stämmer utredningens förslag huvudsakligen överens med regeringens (se betänkandet s. 131). Remissinstanserna: Postverket och Konkurrensverket instämmer i utredningens förslag som innebär att det är tillräckligt att brevbefordringsföretag står under tillsyn. Flertalet remissinstanser anser däremot att det bör införas ett tillståndskrav eller ett enklare anmälningsförfarande för den som vill ägna sig åt brevbefordran. Svea hovrätt föreslår att ett tillståndskrav införs för att man skall kunna förebygga oseriös verksamhet. Härigenom skulle nya postbefordrings- företag också få reda på vilka krav som kommer att ställas på verksamheten m.m., och tillsynsmyndigheten få ramar för verksamheten. Även RÅ anser att ett tillstånds- eller anmälningsförfarande bör införas. Värdet i ett tillståndssystem ligger enligt RÅ i att oseriös verksamhet på ett smidigt sätt kan förebyggas. Telestyrelsen vill att en anmälningsskyldighet skall omfatta alla som bedriver postverksamhet, eftersom det skulle ge tillsynsmyndigheten en bättre överblick över marknaden och bidra till förebyggande av oseriös verksamhet. Dessutom skulle det möjliggöra en fördelning av samhällsuppdrag mellan olika företag. Statskontoret påpekar att en anmälningsskyldighet kan behövas för att möjliggöra en fördelning av kostnaderna för tillsynsmyndighetens verksamhet mellan brevbefordringsföretagen. Även Kammarrätten i Göteborg, TCO, SACO, Svenska Kommunförbundet, Handikappförbundens Centralkommitté och Synskadades Riksförbund förordar ett tillstånds- eller anmälningsförfarande. Skälen för regeringens förslag: Hanteringen av brev har under lång tid varit ett statligt monopol. Bestämmelser härom har senast funnits i kungörelsen (1947:175) angående postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m. Kungörelsen upphävdes fr.o.m. den 1 januari 1993. Det råder alltså numera en fri konkurrens på brevbefordringsområdet. Detsamma har länge varit fallet i fråga om befordran av paket. En väl fungerande postservice är av stor samhällelig betydelse. Detta gäller trots att den traditionella postbefordringen i ökad omfattning har kommit att ersättas av alternativa kommuni- kationsmedel inom framför allt teleområdet. I fråga om såväl brev som paket har avsändare och mottagare ett befogat krav på att befordringen sker på ett effektivt och tillförlitligt sätt. Det är också viktigt att avsändare och mottagare kan lita på att innehållet i postförsändelser inte röjs. Detta gäller framför allt innehållet i brev, som generellt måste anses ha en förtrolig och personlig karaktär. Angelägenheten av att postverksamhet bedrivs på ett effektivt och tillförlitligt sätt, samtidigt som integritetsskyddsintressena tillgodoses, talar för att verksamheten underkastas vissa regler. Som tidigare nämnts finns det för närvarande inte någon särskild lagstiftning som styr utövandet av postverksamhet. Detta hänger samman med att postverksamhet till allra största delen har bedrivits av Postverket. I dag har vi således en helt ny situation. Det förhållandet att Postverket är endast en av flera postdistributörer och i en nära framtid kan förväntas bli ombildat till aktiebolag gör det befogat att överväga en lagreglering av hur postverksamhet skall bedrivas. Det är emellertid viktigt att de lagbestämmelser som införs inte görs så detaljerade att de inverkar negativt på en ändamålsenlig konkurrens. Här som på andra områden gäller att onödig byråkrati bör motverkas och att det inte bör införas andra lagregler än sådana som är klart motiverade.En särskild fråga som uppstår i detta sammanhang är om det bör ställas krav på tillstånd för den som vill bedriva postverksamhet. Ett tillståndskrav kan, allmänt sett, motiveras av att samhället behöver försäkra sig om ett visst yrkeskunnande eller om vilja och förmåga hos den som vill driva den aktuella verksamheten att fullgöra skyldigheterna mot det allmänna. Det kan * som är fallet exempelvis i fråga om yrkestrafik * finnas skäl att genom ett tillståndskrav söka få garantier för att gällande säkerhetskrav kommer att uppfyllas. Dessa skäl gör sig i viss utsträckning gällande också på postområdet. Här är vikten av att skyddet för brevhemligheten och övriga integritetsintressen iakttas särskilt framträdande. Dessa intressen skyddas i stor utsträckning redan i dag av bestämmelser i bl.a. sekretesslagen och brottsbalken. Om bestämmelserna byggs ut, så att de omfattar alla som i sin verksamhet befordrar förtroliga försändelser, bör detta ge goda garantier för att skyddet för den personliga integriteten upprätthålls. Skyddet torde knappast vara beroende av att ett tillståndssystem införs. Ett annat tänkbart skäl för ett tillståndssystem, som också berörs i Postlagsutredningens direktiv, är att den tillståndsprövande myndigheten skulle kunna förena ett tillstånd med vissa villkor, t.ex. en skyldighet för tillståndshavaren att tillgodose olika sociala och regionala intressen på postområdet. Som tidigare angetts anser regeringen detta inte vara något bärande skäl att för närvarande införa ett krav på tillstånd, eftersom det inte kan förväntas uppstå särskilt många postbefordringsföretag som är beredda att åta sig en mera omfattande postservice. Det ringa antalet förväntade brevbefordringsföretag talar tvärtom mot att införa ett tillståndssystem. Postverket * eller Posten AB * torde även i framtiden komma att inta en dominerande ställning. Det framstår inte som meningsfullt att underkasta detta företag en tillståndsprövning. Det är självfallet viktigt att kunna förebygga uppkomsten av oseriös verksamhet liksom att i efterhand kunna ingripa mot konstaterade missförhållanden. Detta torde enligt regeringens mening kunna uppnås även utan ett krav på tillstånd, nämligen genom att låta postverksamheten i landet stå under tillsyn av en statlig myndighet. Tillsynsmyndigheten kan ges möjlighet att ingripa om någon bedriver postverksamhet på ett sätt som inte är godtagbart. Man kan på det sättet åstadkomma en ordning som är i stort sett likvärdig med ett tillståndssystem. Postlagsutredningen har med hänsyn till vad som sagts tidigare föreslagit att man avstår från att införa ett tillståndskrav på postområdet och i stället nöjer sig med en tillsynsverksamhet. Regeringen delar utredningens bedömning i dessa avseenden, men anser däremot i likhet med flertalet remissinstanser att tillsynsmyndigheten behöver ha ett instrument för att få reda på vilka företag som verkar på marknaden. Av detta skäl föreslår regeringen att företag som bedriver postverksamhet skall vara skyldiga att anmäla sig till tillsynsmyndigheten innan de sätter i gång verksamheten. I samband med att anmälan registreras kan företaget informeras om vilka krav samhället ställer enligt postlagen och enligt de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Frågan är då vilket slag av verksamhet som bör ställas under tillsyn. I den av regeringen föreslagna postlagen ställs vissa krav på postverk- samhet som innefattar befordran av brev eftersom brev allmänt sett anses vara särskilt skyddsvärda från integritetssynpunkt. Enligt förslaget skall den som i postverksamhet fått del av uppgifter som angår särskild brevförsändelse åläggas tystnadsplikt. Vidare skall brev i verksamheten som är obeställbara enligt förslaget lämnas till tillsynsmyndigheten för vidare hantering där. Klart är således att brevbefordran skall stå under tillsyn av en tillsynsmyndighet. Frågan är om även paketbefordran bör ställas under tillsyn. Till förmån för att ställa paketbefordringen under tillsyn talar bl.a. det allmänna intresset av att paket befordras på ett tillförlitligt sätt. Vidare kan paket * om än i långt mindre utsträckning än brev * innehålla meddelanden av personlig och förtrolig karaktär. Det finns alltså i viss mån integritetsskyddsintressen som gör sig gällande också på paketområdet. Det kan i sammanhanget nämnas att den nuvarande lagstiftningen om obeställbara postförsändelser omfattar både brev och paket. Det finns emellertid flera skäl som talar mot att paketbefordringen ställs under tillsyn. Paketmarknaden har hittills varit praktiskt taget oreglerad. Det är en allmän uppfattning att paketbefordringen hittills har fungerat tillfredsställande och att den även i framtiden bör lämnas oreglerad så långt som möjligt. Det finns inte heller anledning att i detta avseende särbehandla sådan paketbefordran som sker inom ramen för postverksamhet från annan paketbefordran. Övervägande skäl talar därför mot att ställa paketbefordringen under tillsyn. Regeringen föreslår således att tillsynen får omfatta endast sådan postverksamhet som avser brevbefordran. (Tillsynsverksamheten beskrivs närmare under avsnitt 6.12.) Vilken innebörd begreppen postverksamhet och brev bör ha i den nya lagen utvecklas närmare i specialmotiveringen. Postlagen bör innehålla en allmänt hållen bestämmelse om att all postverksamhet skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet. Denna bestämmelse gäller således såväl brev som paket. Eftersom brevbefordran skall stå under tillsyn av till- synsmyndigheten innebär bestämmelsen när det gäller brev även en viss hållpunkt för tillsynen. Ett rimligt krav på tillförlitlighet kan exempelvis vara att postbefordringsföretaget har sådan kontroll över de postförsändelser som anförtrotts företaget för befordran att riskerna i möjligaste mån elimineras för att obehöriga får tillgång till dem eller att de blir förstörda under hanteringen eller av yttre påverkan. Såvitt gäller brevbefordran sägs vidare att postverksamhet skall bedrivas så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätthålls. Att se till att denna bestämmelse efterlevs är likaledes en uppgift för tillsynsmyndigheten. Beträffande integritetsskyddet hänvisas bl.a. till bestämmelserna om tystnadsplikt i postverksamhet och om obeställbara försändelser. 6.4 Integritetsskyddet i postbefordran 6.4.1 Nuvarande ordning m.m. Regeringsformen Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare skyddad gentemot det allmänna mot bl.a. undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Enligt motiven (prop.1975/76:209 s.147 f) omfattar skyddet för förtrolig kommunikation meddelanden som sänds med post eller på annat sätt som brev, telegram, bandinspelning osv. Fotografering av skriftliga handlingar är exempel på sådana upptagningar som avses i bestämmelsen. Också genomlysning av brev så att de kan läsas räknas som upptagning. Skyddet för förtrolig kommunikation kan enligt 2 kap. 12 § regeringsformen begränsas genom lag. Begränsning får enligt paragrafens andra stycke göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. Begränsning kan t.ex. ske med hänsyn till beivrandet av brott. Brottsbalken I 4 kap. 8 § brottsbalken sägs att den som olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller telemeddelande, döms för brytande av post- eller telehemlighet till böter eller fängelse i högst två år. Paragrafen fick sin nuvarande lydelse genom en lagändring (1993:601) den 1 juli 1993 i samband med tillkomsten av telelagen (1993:597). Ändringen berörde dock även postområdet. Numera ges postförsändelser ett skydd i brottsbalken oavsett om de befordras i enskild eller allmän verksamhet. En förutsättning för att gärningen är straffbar är att gärningen utförs olovligen. Gärningen är lovlig under vissa förutsättningar, t.ex. genom samtycke från den som äger förfoga över meddelandet. Den är också i vissa fall lovlig även utan samtycke. Utanför det straffbara området faller t.ex. beslag av brev som sker i enlighet med reglerna i 27 kap. rättegångsbalken eller annan tvångsmedelslagstiftning. Uttrycket "bereder sig tillgång till" innefattar inte krav på att gärningsmannen tar del av meddelandets innehåll. Det räcker om han tillgriper handlingen. Gärningsbeskrivningen omfattar således både sådana fall då ett brev eller annat meddelande definitivt avhändes adressaten och fall då gärningsmannen tar del av meddelandet och därefter vidarebefordrar det.Enligt 4 kap. 9 § brottsbalken kan en person dömas för intrång i förvar om han, utan att 8 § är tillämplig, olovligen bryter brev eller telegram eller annars bereder sig tillgång till något som förvaras förseglat eller under lås eller eljest tillslutet. Påföljden är även här böter eller fängelse i högst två år. I 20 kap. 3 § brottsbalken anges att den som röjer uppgift, som han är skyldig att hemlighålla enligt lag eller annan författning eller enligt förordnande eller förbehåll som har meddelats med stöd av lag eller annan författning, eller som olovligen utnyttjar sådan hemlighet, döms * om gärningen inte eljest är särskilt belagd med straff * för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år. Vid gärning som begås av oaktsamhet är påföljden böter. I ringa fall av oaktsamhet döms inte till ansvar. Datastraffrättsutredningen lämnade i december 1992 betänkandet (SOU 1992:110) Information och den nya informationsteknologin * straff- och processrättsliga frågor m.m. I betänkandet föreslås bl.a. att 4 kap. 8, 9 och 9 a §§ brottsbalken skall ersättas av en ny 8 §. Enligt första stycket i den nya paragrafen skall den som olovligen tar del av, tillgriper eller upptar handling som förvaras inlåst eller annars tillslutet eller som är under befordran genom ett befordringsföretag dömas för informationsintrång till böter eller fängelse i högst två år. Samtidigt föreslås att bestämmelsen om straff för dataintrång i 21 § datalagen upphävs. Med termen befordringsföretag avses enligt Datastraffrättsutredningen ett företag med en verksamhet vars ändamål är yrkesmässig förmedling av information som andra lämnat för distribution. Ändamålet skall framgå av t.ex. stadgar och andra dokument, där verksamhetens inriktning anges. Verksamheten skall ha en sådan omfattning och inriktning att det inte i realiteten väsentligen är fråga om distribution inom t.ex. ett större företag eller en myndighet. Datastraffrättsutredningens betänkande har remissbehandlats och är under övervägande inom regeringskansliet. Sekretesslagen Enligt 9 kap. 8 § första stycket sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess inom Postverket för uppgift som angår särskild postförsändelse. Om sekretess inte följer av någon annan bestämmelse får dock sådan uppgift lämnas till den som är försändelsens avsändare eller mottagare. Sekretess gäller inom Postverket även för uppgift om enskilds förbindelse med postgirorörelsen eller bank. I 9 kap. 8 § tredje stycket regleras sekretessen i övrigt inom allmän samfärdsel. Sekretess gäller hos Postverket och annan myndighet som handhar allmän samfärdsel för uppgift som angår enskilds förbindelse med samfärdselverksamheten och som inte regleras tidigare i paragrafen, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. Sekretessen hos Postverket för uppgift om enskilds adress gäller dock endast om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. I 14 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om begränsningar i sekretessen och om förbehåll. Enligt 14 kap. 2 § tredje stycket hindrar sekretessen inte att en uppgift om en enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats lämnas till en myndighet, om uppgiften behövs där för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Enligt 14 kap. 2 § fjärde stycket hindrar sekretessen inte heller att uppgift som rör misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas leda till annan påföljd än böter. Beträffande uppgifter som omfattas av sekretess enligt 9 kap. 8 § första stycket gäller vad som nyss sagts endast såvitt avser misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år (14 kap. 2 § femte stycket). Datalagen Enligt 11 § datalagen (1973:289) får en personuppgift som ingår i personregister inte lämnas ut, om det finns anledning anta att uppgiften skall användas för automatisk databehandling i strid med lagen. Vidare sägs i bestämmelsen att sekretesslagen i stället skall tillämpas i det allmännas verksamhet. Med personuppgift avses i datalagen upplysning som avser enskild person. För att fråga skall vara om ett personregister skall en personuppgift kunna hänföras till den som avses med uppgiften. En adressuppgift i ett register är ett exempel på en uppgift som kan hänföras till en viss person. Någon skyldighet för enskilda rättssubjekt som håller personregister att lämna ut uppgifter ur registret finns inte. Däremot skall en prövning enligt 11 § göras, om den som håller ett register avser att lämna ut en personuppgift. Någon möjlighet att överklaga ett sådant beslut finns inte. I 13 § datalagen finns en bestämmelse om tystnadsplikt för registeransvarig och annan i enskild verksamhet som tagit befattning med personregister eller med uppgifter som samlats in för att ingå i sådant register. Rättegångsbalken I 27 kap. rättegångsbalken finns bestämmelser om bl.a. beslag och hemlig telefonavlyssning, vilka innebär en inskränkning i integritetsskyddet. Regleringen har genom en lagändring (1993:602) i samband med tillkomsten av telelagen (1993:597) den 1 juli 1993 gjorts tillämplig på försändelser hos alla post- eller telebefordringsföretag. Datastraffrättsutredningen har i betänkandet SOU 1992:110 föreslagit än mer långtgående ändringar i samma riktning. I 3 § anges att brev, telegram eller annan försändelse, som finns hos ett post- eller telebefordringsföretag, får tas i beslag endast om det för brottet är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver och försändelsen hade kunnat tas i beslag hos mottagaren. I 4 § regleras befogenheten att göra beslag i olika fall. Föremål som påträffas får, utöver i fall då någon med laga rätt använder tvångsmedel, tas i beslag efter beslut av undersökningsledaren eller åklagaren. Vid fara i dröjsmål får även utan sådant beslut åtgärden vidtas av polisman, om det inte är fråga om en försändelse som finns hos ett post- eller telebefordringsföretag. I 9 § anges att, om en försändelse som kan tas i beslag kan förväntas komma in till ett befordringsföretag, rätten får förordna att den skall hållas kvar när den kommer in till befordringsföretaget till dess frågan om beslag har avgjorts. I 12 § finns regler om hur öppnande av beslagtaget brev eller annan tillsluten handling och undersökning av bl.a. beslagtagna post- och telegrafförsändelser får ske. Annan lagstiftning Genom lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser regleras Postverkets rätt att i vissa situationer öppna brev som är obeställbara dvs. inte kan delas ut till adressaten eller återställas till avsändaren samt sådana som är ofrankerade eller otillräckligt frankerade. En närmare redogörelse för lagens bestämmelser finns i avsnitt 6.5. Lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt och lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. innehåller vissa begränsningar i rätten för de i lagarna angivna personerna att ta emot och skicka bl.a. brev. Brev får dock sändas till bl.a. svenska myndigheter utan någon kontroll. Från denna regel undantas brev till Postverket. Skälet till att Postverket undantas är att det har ansetts önskvärt att postanvisningar o.d. som skickas till Postgirot skall kunna kontrolleras. Lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll innehåller i 20 § bl.a. bestämmelser om att polismyndighet i vissa fall kan få tillstånd att närmare undersöka, öppna eller granska post- eller telegrafförsändelser, brev, andra slutna handlingar eller paket som har ställts till eller avsänts från utlänning och som påträffas vid husrannsakan, kroppsvisitation eller kroppsbesiktning eller som finns hos ett befordringsföretag. I samma paragraf sägs att rätten kan förordna att en försändelse, som avses i tillståndet och som ankommer till ett befordringsföretag, skall hållas kvar till dess den har undersökts närmare, öppnats eller granskats. Lagrummet har genom en den 1 juli 1993 genomförd lagändring (1993:612) gjorts tillämpligt på postförsändelser hos varje postbefordringsföretag. 6.4.2 Integritetsfrågans behandling i det internationella samarbetet Frågan om integritetsskydd är och har varit central i flera olika internationella sammanhang, bl.a. inom FN, Europarådet och EG. I FN:s universella förklaring om de mänskliga rättigheterna anges att envar är skyddad mot godtyckliga ingripanden i fråga om bl.a. korre- spondens. Alla har rätt att utan ingripanden söka, motta och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel utan hänsyn till gränser (artikel 12 och 19). En motsvarande reglering finns i 1966 års FN-konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (artikel 14 och 19) samt i den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (artikel 8 och 10). EG-kommissionen har den 15 oktober 1992 lagt fram ett förslag till direktiv om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. 6.4.3 En ny reglering av integritetsskyddet på postområdet Tystnadsplikt i enskild postverksamhet Utredningens förslag: I huvudlinjerna stämmer förslaget överens med regeringens, dock att kretsen av personer som omfattas av tystnadsplikten enligt utredningens förslag begränsats till dem som till följd av anställning eller liknande anknytning till postverksamhet tagit befattning med brev som befordrats i verksamheten. Utredningens förslag innehåller inte heller någon bestämmelse om tystnadspliktens företräde framför meddelarfriheten eller begränsningar i densamma för delgivnings- och brottsutredningsändamål (se betänkandet s. 144). Remissinstanserna: Riksåklagaren, överåklagaren i Stockholm och Kammarrätten i Göteborg menar att bestämmelsen har fått en alltför snäv utformning. På ett postkontor kan det finnas flera personer som kan ha kännedom om att viss post kvarhålles utan att dessa personer "tagit befattning med" brevet. Personkretsen som omfattas av bestämmelsen om tystnadsplikt bör därför utvidgas så att den omfattar alla som deltar i eller har deltagit i verksamheten och därvid har fått kännedom om uppgiften. Kammarrätten i Göteborg har framfört synpunkter på att utredningens förslag bör kompletteras i vissa avseenden. Skälen för regeringens förslag: I dag gäller sekretess enligt sekretesslagen för uppgifter hos Postverket och andra myndigheter som handhar allmän samfärdsel. När det är fråga om uppgifter som angår särskilda postförsändelser pekas Postverket ut som det organ hos vilket sekretess gäller. Sekretess gäller vidare hos Postverket för uppgifter beträffande enskilds förbindelse med postgirorörelsen eller bank. I postverksamhet som utförs av privaträttsliga subjekt finns i dag inte något skydd för den enskilde motsvarande det som gäller i Postverkets verksamhet. Det råder allmän enighet om att innehållet i meddelanden som befordras som brev liksom andra uppgifter som rör breven har ett från integritetssynpunkt högt skyddsvärde oavsett vilket företag som hanterar försändelsen. Utgångspunkten är därvid att uppgifter som finns hos enskilda företag som bedriver postverksamhet i princip inte är offentliga, men att å andra sidan sådana uppgifter också kan lämnas ut om inte annat föreskrivs i lag. En ny reglering måste därför bygga på bestämmelser om tystnadsplikt i stället för på bestämmelser om inskränkningar i offentlighetsprincipen. Förslaget avser att så långt som möjligt tillgodose samma skyddsintressen som den nuvarande regleringen i sekretesslagen med de begränsningar i sekretessen som föreskrivs i främst 14 kap. 2 § sekretesslagen för vissa ändamål. En väsentlig skillnad mellan den föreslagna bestämmelsen i postlagen och den aktuella bestämmelsen i sekretesslagen är att postlagens bestämmelse endast tar sikte på meddelanden som befordras som brev eller med brev jämställda försändelser (vad som avses med brev framgår av 3 § postlagen och specialmotiveringen till detta lagrum). Förvisso kan även paket innehålla meddelanden, men det har ansetts olämpligt att i detta avseende särbehandla sådana paket som be- fordras inom ramen för postverksamhet från annan paketbefordran (se närmare därom avsnitt 6.3). Beträffande utformningen av lagbestämmelsen ansluter sig regeringen till den uppfattning som framförts av Riksåklagaren m.fl., dvs. att det inte finns anledning att begränsa tystnadsplikten till dem i verksamheten som tagit befattning med ett brev. Tystnadsplikten bör gälla för alla dem som till följd av sin anställning eller motsvarande anknytning till postverksamhet deltagit i verksamheten och därigenom fått tillgång till brev som befordras i verksamheten. Såväl innehållet i breven som de kommunicerande parternas identitet bör omfattas av tystnadsplikten. Den bör dock inte gälla i förhållande till brevens avsändare eller mottagare. Tystnadsplikten begränsas av ett obehörighetsrekvisit. Om tystnadsplikten efterges av den enskilde eller om det av föreskrifter följer att uppgifter skall lämnas ut, skall en sådan gärning således inte anses brottslig. Tystnadsplikt, motsvarande den som i dag gäller för Postverket enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen, bör gälla i enskild postverksamhet för uppgifter som hänför sig till att kvarhållande och beslag enligt förordnande med stöd av 27 kap. 9 § rättegångsbalken vidtagits. Sekretessen gäller såväl det förhållandet att tvångsmedel förekommit som de uppgifter som angår det särskilda ärendet. I detta fall skall sekretessen även gälla i förhållande till avsändaren och mottagaren. Liksom enligt 9 kap. 8 § sekretesslagen bör tystnadsplikt gälla i fråga om uppgifter beträffande enskildas adresser om det kan antas att röjande av uppgifterna skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. Är så inte fallet kan adressuppgifter lämnas ut enligt postlagen. Såsom Kammarrätten i Göteborg har påpekat behöver bestämmelsen om tystnadsplikt i den version som föreslagits av utredningen kompletteras när det gäller såväl en bestämmelse om tystnadspliktens företräde framför meddelarfriheten som när det gäller myndigheters behov i vissa fall av att få uppgifter för delgivningsändamål och brottsutredning. Ändringar i de angivna hänseendena medför även att tystnadsplikten i enskild postverksamhet i allt väsentligt motsvarar den nuvarande postsekretessen. Postsekretessen enligt 9 kap. 8 § första stycket sekretesslagen har enligt 16 kap. 1 § samma lag företräde framför principen om meddelarfrihet. Regeringen anser att även den i postlagen föreslagna tystnadsplikten i enskild postverksamhet för uppgift som rör särskild brevförsändelse liksom för uppgift som hänför sig till att åtgärd enligt 27 kap. 9 § RB företagits på motsvarande sätt bör undantas från meddelarfriheten. Detta föranleder ett tillägg i 16 kap. 1 § sekretesslagen. I fråga om myndigheters behov av vissa uppgifter om enskild för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428) samt i fråga om brottsutredande myndigheters behov av uppgifter som rör misstanke om brott och som omfattas av tystnadsplikten införs i postlagen bestämmelser som i huvudsak motsvarar de nuvarande bestämmelserna i sekretesslagen. Prövningen av om en uppgift skall lämnas ut skall dock i samtliga fall göras av den begärande myndigheten. Utlämnandet sker då under myndighetsansvar och kan bli föremål för kontroll av det allmänna. Det är enligt regeringens mening inte lämpligt att genom lag överlämna denna uppgift som innefattar myndighetsutövning och som berör intresset för enskildas personliga integritet i förhållande till det allmännas intresse att utreda och beivra brott, till enskilda postbefordringsföretag. Regeringen anser därför att prövningen av om skyddade uppgifter skall utlämnas alltid bör göras av den myndighet som begär sådana uppgifter. I samband med att Postverket bolagiseras bör de bestämmelser i 9 kap. 8 § sekretesslagen som tar sikte på verket mönstras ut. Regleringen i 27 kap. rättegångsbalken om kvarhållande och beslag är redan i dag utformad så att effektiva tvångsmedel skall kunna tillgripas oavsett om det gäller försändelser hos enskilda eller allmänna postbefordringsföretag. De tidigare angivna undantagen i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt och lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. angående brev till Postverket bör slopas i och med att Postverket upphör att vara myndighet. Då kommer respektive lags bestämmelser om begränsningar i rätten att ta emot och skicka brev att gälla för brev till och från postbefordringsföretag. Insyn i Posten AB:s verksamhet till den del den innefattar myndighetsutövning mot enskilda Skälen för regeringens förslag: I och med att Postverket bolagiseras blir tryckfrihetsförord- ningens regler om allmänna handlingars offentlighet inte längre tillämpliga på verksamheten. Allmänheten kommer alltså inte att, mot Posten AB:s vilja, kunna få tillgång till handlingar beträf- fande sådan verksamhet som innefattar myndighetsutövning mot enskilda som det statliga postbolaget föreslås få hand om även efter bolagiseringen. På förslag av regeringen (prop. 1986/87:151) beslutades en utvidgning av offentlighetsprincipens tillämpning utanför myndighetsområdet till att även omfatta enskilda organ som handhar myn- dighetsutövning mot enskilda. En ny regel infördes i 1 kap. 8 § sekretesslagen med den innebörden att vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet också skulle gälla handlingar hos de organ som upptas i en bilaga till lagen, i den mån handlingarna hör till den verksamhet som nämns där. De i bilagan angivna organen skall jämställas med myndigheter vid tillämpningen av sekretesslagen. Som skäl för ändringen anförs i propositionen att handlingsoffentligheten har till huvudsyfte att utgöra en garanti för rättssäkerhet och för effek- tivitet i förvaltningen. Vidare sägs att intresset av insyn i offentlig verksamhet gör sig gällande med likartad styrka oavsett den yttre form som valts för verksamheten. När det gäller Postverkets uppgift som röstmottagare vid allmänna val (se avsnitt 6.8.1) gör sig allmänhetens intresse av insyn särskilt starkt gällande. Även när det gäller särskild postdelgivning (se avsnitt 6.8.2), tullmedverkan (se avsnitt 6.9), medverkan vid utlämnande av körkort (se avsnitt 6.8.3) och handläggning av flyttningsanmälningar (se avsnitt 6.8.4) kan det finnas intresse av insyn. Det finns därför enligt regeringens mening skäl att göra handlingsoffentligheten tillämplig hos det statliga postbolaget för dessa delar av bolagets verksamhet. Detta sker genom att man i bilagan till sekretesslagen räknar upp den verksamhet hos postbolaget som skall omfattas av denna. I den mån det finns behov av att begränsa insynen i något avseende sker det genom de regler i sekretesslagen som i dag skyddar motsvarande uppgifter i Post- verkets verksamhet. Sekretess i det allmännas verksamhet Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens när det gäller sekretess för uppgift som angår särskild postförsändelse hos den myndighet som har att utöva tillsyn över postverksamhet. Ändringen motiveras av att det är tillsynsmyndigheten som i samband med Postverkets bolagisering föreslås överta hanteringen av obeställbara brevförsändelser (se betänkandet s. 144). Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg har påpekat att det inte torde vara uteslutet att postverksamhet även i framtiden kan komma att åtminstone delvis bedrivas i offentligrättsliga former. I övrigt lämnas förslaget utan erinran. Skälen för regeringens förslag: Det finns anledning att överväga om det behövs ett särskilt sekretesskydd i tillsynsmyndighetens verksamhet och om detta i så fall kräver ändring i sekretesslagen. Myndigheten kommer att fungera som tillsynsmyndighet över brevbefordran. Härvid kommer myndigheten att få tillgång till allehanda uppgifter inom postbefordringsföretagen. I bl.a. statlig tillsynsverksamhet med avseende på produktion, handel, transportverksamhet eller näringslivet i övrigt gäller enligt 8 kap. 6 § sekretess i den utsträckning regeringen före- skriver. Paragrafen ger i sig inte upphov till sekretess utan den förutsätter att regeringen före- skriver om sekretess. Regeringen har med stöd av paragrafen meddelat föreskrifter om sekretess i sekretessförordningen. Avsikten är att tillsynsmyndigheten på postområdet skall omfattas av denna sekretess. Tillsynsmyndigheten kommer att få direkt kontakt med postförsändelser även utanför själva tillsynsarbetet, exempelvis i samband med hante- ringen av obeställbara brevförsändelser. Vid denna hantering blir det ofta aktuellt att öppna tillslutna brevförsändelser. Denna hantering, som är mycket känslig från integritetssynpunkt, torde inte kunna omfattas av den sekretess som följer av 8 kap. 6 § sekretesslagen och sekretess- förordningen. Enligt nuvarande regler i sekretesslagen gäller absolut sekretess inom Postverket för uppgift som angår särskild postförsändelse. Samma skydd bör gälla för sådan uppgift hos tillsynsmyndigheten. En ändring i 9 kap. 8 § första stycket sekretesslagen är därför nödvändig. När det gäller det internationella samarbetet kan det uppstå situationer, exempelvis vid konventionsförhandlingar, när det finns anledning att sekretessbelägga en uppgift som angår Sveriges förbindelser med annan stat, mellanfolklig organisation, myndighet m.m. Enligt 2 kap. 1 § 2 st sekretesslagen gäller sekretess hos myndighet för de nämnda uppgifterna, om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs. Behovet av sekretesskydd är således tillgodosett på detta område. När det gäller tillsynsmyndighetens funktionsansvar för totalförsvarets behov av postbefordran finns erforderligt sekretesskydd i 2 kap. 2 § sekretesslagen. Där stadgas att sekretess gäller för uppgift som angår verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. I en framtid med konkurrens på postområdet kan det mycket väl förekomma att även myndigheter i viss utsträckning kommer att bedriva postverksamhet vid sidan av den egentliga verksamheten. Ändringen i 9 kap. 8 § första stycket sekretesslagen bör därför, såsom påpekats av Kammarrätten i Göteborg, göras så att absolut sekretess kommer att gälla för uppgift som angår särskild postförsändelse även hos annan myndighet, i den mån där bedrivs postverksamhet. Tredje stycket ändras så att sekretessen hos sådan myndighet för uppgift om enskilds adress gäller endast om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för fara eller allvarligt men. 6.5 Obeställbara försändelser Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens (se betänkandet s. 148). Remissinstanserna har inte framfört några invändningar mot utredningens förslag i denna del. Skälen för regeringens förslag: Öppnandet av obeställbara försändelser hos Postverket regleras i lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser. En postförsändelse är enligt lagen obeställbar om den inte kan delas ut till adressaten, om den är ofrankerad eller otillräckligt frankerad och adressaten inte löser ut den eller om den har återsänts till Postverket av en utländsk postför- valtning. En försändelse som är obeställbar skall i första hand returneras till avsändaren. Om en tillsluten försändelse som är obeställbar saknar uppgift om avsändare får den öppnas av Postverket. En öppnad försändelse får inte undersökas närmare än vad som behövs för att den skall kunna återsändas till avsändaren eller i förekommande fall delas ut till adressaten. Tillslutna försän- delser skall öppnas vid en särskild enhet hos Postverket. Öppnade försändelser som fortfarande är obeställbara skall förvaras hos Postverket. Förvaringstidens längd bestäms av verket. Innehåll som är utsatt för försämring eller består av trycksaker, reklamblad eller liknande som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras. En öppnad försändelse som inte har kunnat lämnas ut tillfaller staten efter förvaringstidens utgång. Skriftliga meddelanden skall då omedelbart förstöras. Annan egendom än pengar och frimärken skall säljas, om det lämpligen kan ske och en försäljning inte kan antas medföra kränkning av någons personliga integritet. I annat fall skall egendomen förstöras. I lagen finns även en bestämmelse som handlar om postanvisningsbelopp som betalats in till Postverket och som Postverket varken kan förmedla till mottagaren eller återställa till inbetalaren. Dessa tillfaller staten två år efter det att inbetalningen gjordes. Det förhållandet att Postverkets ensamrätt till brevbefordran upphört och att Postverket står inför en bolagisering gör det nödvändigt att se över lagen om obeställbara postförsändelser. Det skulle kunna övervägas att gå över till ett system som innebär att alla obeställbara försändelser förstörs oöppnade. På det sättet undviker man att innehållet i försändelserna röjs. Öppnande av obeställbara försändelser, som förekommit sedan år 1872, är emellertid ett helt accepterat förfarande. En attitydundersökning som Postverket lät ett oberoende konsultföretag genomföra hösten 1988 ger stöd för denna uppfattning. Regeringen förordar därför att en ordning som tillåter öppnande av obeställbara försändelser behålls. En situation där obeställbara försändelser kan uppkomma i flera postbefordringsföretags verksamhet aktualiserar emellertid frågan vem eller vilka som skall tillåtas att öppna dessa försändel- ser. Vidare uppstår frågan vilka slag av försändelser som skall omfattas av en reglering. Den nuvarande lagen om obeställbara postförsände- lser omfattar såväl brev som paket. Att paket omfattas av lagen är motiverat av att de * liksom brev * kan ha ett integritetskänsligt innehåll. Det är emellertid bara sådana paket som befordras av Postverket som omfattas av lagen. Paket som befordras av andra företag faller utanför, trots att även dessa paket kan ha ett innehåll som motiverar särskilda regler om öppnande. Det finns inte anledning att efter Postverkets bolagisering särbehandla sådana paket som befordras av Posten AB och andra postbefordringsföretag, så att endast paket i dessa företags verksamhet omfattas av reglerna om obeställbara försändelser. En sådan lösning skulle nämligen medföra kännbart ökade kostnader i pakethanteringen för dessa företag i jämförelse med andra företag som distribuerar paket. Det bör också beaktas att * till skillnad från vad som gäller för brev * det i allmänhet inte erbjuder så stora svårigheter att spåra avsändaren till ett paket. Den som skickar ett paket måste normalt skriva en följesedel e.d. där avsändaren finns angiven. Med hänsyn till det anförda föreslår regeringen att reglerna om obeställbara postförsändelser i fortsättningen begränsas till att gälla brev. När det sedan gäller frågan om vem som skall ha rätt att öppna obeställbara brev kan man i och för sig tänka sig en ordning som innebär att varje postbefordringsföretag får öppna de brev som befordrats i företaget och som visar sig vara obeställbara. Även om förutsättningarna för öppnande anges i lag, inger emellertid det angivna systemet vissa betänkligheter från integritetssynpunkt. I en situation där flera brev- befordringsföretag kan tänkas uppträda är det en bättre ordning att låta öppnandet av obeställbara brevförsändelser hanteras av tillsynsmyndigheten. Det får överlåtas åt myndigheten att bestämma den närmare organisationen för öppnande av obeställbara brevförsändelser, varvid den nu uppbyggda enheten i Kiruna naturligtvis bör utnyttjas. En särskild fråga i detta sammanhang är hur otillräckligt frankerade respektive obetalda brevförsändelser skall behandlas. I den nu gällande lagen om obeställbara postförsändelser behandlas ofrankerade och otillräckligt frankerade försändelser som adressaten inte löser ut som obeställbara. Ett förfarande där sådana försändelser skickas till en särskild enhet inom tillsynsmyndigheten för att där öppnas och eventuellt återställas till avsändaren är självfallet förenat med kostnader (se därom avsnitt 6.13). Alternativet är att dela ut försändelsen trots att den är ofrankerad eller otillräckligt frankerad och trots att mottagaren vägrar betala en lösenavgift. Enligt regeringens mening bör det överlåtas åt varje postbefordringsföretag att besluta huruvida ofrankerade eller otillräckligt frankerade försändelser skall delas ut utan lösen eller ej. Om emellertid företaget väljer ett system som innebär krav på lösen och mottagaren vägrar att lösa ut försändelserna, bör dessa liksom i dag anses som obeställbara. Vad beträffar frågan hur öppnade brev skall behandlas anser regeringen att samma principer bör gälla som i dag, vilket framgår närmare av specialmotiveringen. Regeringen föreslår att de nu förordade bestämmelserna om obeställbara postförsändelser överförs till postlagen samtidigt som den hit- tillsvarande lagen i detta ämne upphävs. Det finns däremot enligt regeringens mening inte något behov av att behålla bestämmelsen om de obeställbara postanvisningsbeloppen. Någon motsvarighet till den bestämmelsen föreslås därför inte. I stället kommer vanliga preskriptionsregler att gälla för sådana inbetalningar. 6.6 Frimärken, portobetaltbeteckningar m.m. 6.6.1 Frimärken Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens när det gäller frimärken i det internationella postutbytet, men innehåller inget skydd för portovärdet i kombination med beteckningen Sverige. Vidare saknas föreskrift om användandet av övriga portobeteckningar i postutbytet mellan olika länder (se betänkandet s. 161). Remissinstanserna: Postverket anser att det från verkets egen utgångspunkt inte finns anledning att ställa särskilda krav på rätten till frimärksut- givning eftersom frimärkning är en dyr form av betalning som sannolikt inte kommer att utnyttjas av något annat företag på postmarknaden. Spekula- tion i filatelistiska intressen, som skulle kunna skada Sveriges anseende i postsammanhang, kan vara en orsak till att staten ändå bör förbehålla sig rätten till frimärksutgivning. Sveriges Filatelist- förbund avstyrker att andra än det offentliga organet skall få möjlighet att ge ut frimärken på grund av risken att frimärken kan komma att ges ut för andra syften än för postbefordran. Bakgrunden till regeringens förslag: I Sverige finns inga föreskrifter som reglerar rätten att ge ut frimärken. Det faktum att Postverket har haft ensamrätt till brevbefordran har inneburit att någon reglering av frimärksutgivning inte har varit nödvändig. Däremot finns i Världspostkonventionen bestämmelser om utgivning av frimärken. I konventionens art.10 punkt 1 sägs att frimärken som anger betalning av porto får ges ut endast av postförvaltningar ("Postage stamps for denoting payment of postage shall be issued by postal administrations only"). Begränsningen gäller endast den utrikes posttrafiken. Frimärken får enligt art. 30 inte användas i den internationella trafiken om de inte är gällande i avsändarlandet. I dag är frimärkning endast ett av flera sätt att visa att avgiften för befordran betalts. Ett alternativ till frimärkning för postkunder med något större postmängd är att använda en frankostämplingsmaskin. Kunden hyr eller köper en sådan maskin och gör en förskottsinbetalning av brevbefordringsavgifter till Postverket. Kunden stämplar därefter sina försändelser med stämpelavtryck motsvarande gällande porto till dess att det inbetalade beloppet enligt maskinens räkneverk har förbrukats. Kunder med stor mängd avgående brevförsändelser kan efter avtal med Postverket få rätt att förse sina försändelser med den tryckta beteckningen "Porto betalt" eller motsvarande uttryck på franska eller engelska i stället för att försändelserna förses med frimärke eller frankostämpel. Sådana försändelser måste lämnas till ett postkontor eller postterminal tillsammans med en följesedel som bl.a. anger antalet försändelser. Avgiften för befordran av försändelser med portobetaltbeteckning betalas i efterskott mot faktura. Den post som befordras av CityMail betalas mot faktura i efterskott. I Världspostkonventionens art. 30 anges vilka sätt att markera att porto betalts som får användas i den internationella brevutväxlingen. Förutom frimärken får portomärken från maskiner som satts upp av postförvaltningar användas. Frankostämplar godtas om dessa står under kontroll av avsändarlandets postförvaltning. När det gäller påtryckta portobetaltbeteckningar skall en beteckning "Taxe perçue", "Port payé", "Postage paid", eller liknande uttryck som anger att portot är betalt, finnas i försändelsens övre högra hörn. Den påtryckta beteckningen skall datumstämplas av ursprungslandets postförvaltning. I Världspostkonventionens detaljerade regler (Detailed regulations) art. 195 punkt 1 finns föreskrifter om frimärkens och andra portobeteck- ningars utseende. Bl.a. sägs att på portobeteckningar skall anges utgivarlandets namn samt portovärdet med arabiska siffror. Skälen för regeringens förslag: I dag används frimärken huvudsakligen av privatpersoner och mindre företag och organisationer. Porto för brev från större företag betalas nästan uteslutande på annat sätt, dvs. genom frankostämplingsmaskin eller mot faktura vid inlämning av breven. Det är naturligt att den konkurrens till Postverket beträffande brevbefordran som finns i dag inriktar sig på den mest lönsamma delen av brevmarknaden, dvs. brev från företag med stora postmängder till företag och privatpersoner i storstad. Vad som nu har sagts innebär att konkurrenterna till Postverket/Posten AB framför allt torde komma att syssla med brevbefordran som betalas på annat sätt än genom frimärken. Mot denna bakgrund finns det anledning att utgå från att frimärksutgivning inte kommer att vara av något intresse för andra postbefordringsföretag än Posten AB. Att det skulle förekomma en spekulation i filatelistiska intressen genom frimärksutgivning i någon större utsträckning håller regeringen inte för troligt. Det kan naturligtvis inte helt uteslutas att även ett konkurrerande postbefordringsföretag kan ha ett intresse av att ge ut frimärken, men regeringen anser trots detta att det inte finns anledning att förbehålla staten rätten till frimärksutgivning eller ställa upp något krav på tillstånd för den som vill ge ut frimärken. Vi anser det inte heller nödvändigt att lagstifta om hur frimärken skall se ut etc. Därvid förutsätts att de post- befordringsföretag som ger ut frimärken ser till att frimärkena utformas så, att det inte finns någon risk för sammanblandning. Det behövs emellertid en lagregel beträffande användningen av frimärken och andra portobeteckningar i den gränsöverskridande posttrafiken som sker inom ramen för världspostfördragen. Här måste till följd av Sveriges anslutning till Världspostföreningen gälla att det endast får användas sådana frimärken som har portovärdet angivet i arabiska siffror och beteckningen Sverige. Sådana frimärken får endast ges ut av det postbefordringsföretag som av regeringen godkänts för deltagande i det internationella postsamarbetet. Ett sådant företag får anses motsvara vad som i världspostfördragen benämns "postal administration". I fråga om frankostämplad post godkänns denna om den står under kontroll av ett sådant företag som nyss nämnts och post försedd med de internationella portobetaltbeteckningarna måste vara datumstämplad av ett sådant företag. 6.6.2 Portobetaltbeteckningar Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens (se betänkandet s. 162). Remissinstanserna: CityMail anser att frågan om portobeteckningar för post med förtryckta beteckningar (ex.vis kontoutdrag, kataloger, DR-brev, tidskrifter) måste ges en generell lösning som är acceptabel för alla parter. Ett krav på individuella portobetaltbeteckningar på sådan post skulle medföra en synnerligen allvarlig konkurrensbegränsning. Datorproducerad post framställs under rent industriella former i printrar, kuverterare eller tryckerier med hög produktionshastighet och där långa serier ger låg styckkostnad. Postdistributören kan där inte ses som en enskild aktör, utan man måste anlägga ett systemsynsätt. Postdistributören är endast en av många underleverantörer som avsändarna använder för att kunna kommunicera med sina kunder eller medlemmar. Individuella portobetaltbeteckningar medför ett orationellt produktionsflöde och de ökade kostnaderna förtar effekterna av de sänkta portokostnaderna. * Portobeteckningar i sin egenskap av "kvitto" bör finnas på all post som betalas i efterskott, exempelvis i form av förtryckta sådana beteckningar, men det är av hänsyn till det anförda inte önskvärt att beteckningarna är individuella för varje postbefordringsföretag. I stället bör avsändarna kunna använda samma beteckningar oavsett vilket postbefordringsföretag man utnyttjar. Samtidigt skall det finnas ett uttalat krav på samtliga postbefordringsföretag att inte distribuera några försändelser som saknar giltig portobeteckning. Postmarknadens aktörer bildar alltså en gemensam yttre gräns som garanterar att endast porto- beteckningsförsedda försändelser "kommer in i systemet". CityMail anser inte att mottagarna skulle ha ett intresse av att kontakta postdistributören för att kunna reklamera eller göra förfrågningar om enskilda försändelser. Den naturliga och önskvärda kommunikationsvägen är mellan dem som har en kundrelation, dvs. avsändare/mottagare och avsändare/postbefordringsföretag. Mellan postbefordringsföretag och mottagare råder endast ett serviceförhållande. Det är därmed inte oväsentligt för invånarna inom ett område att känna till vilka postbefordringsföretag som finns inom området. Det kan ha betydelse exempelvis för fastighetsägare i samband med omläggning av portkoder, evakueringsflyttningar etc. Enligt Konkurrensverket är det inte nödvändigt att införa någon form av bestämmelser som tvingar postbefordringsföretagen att använda sig av individuella portobetaltbeteckningar. Vad gäller Postverkets invändning att det finns risk för att försändelser läggs i brevlådor med någon form av portobetaltmarkering men utan att någon avgift är betald, har denna risk alltid funnits och kan inte anses ha ökat i och med avregleringen. Det kan antas att dessa försändelser upptäcks av Postverkets anställda eftersom enbart frimärksfrankerade försändelser skall läggas i brevlådor. Att konkurrenter skulle försöka utnyttja ett sådant förfarande förefaller osannolikt eftersom de hanterar förhållandevis stora utskick. Upptäckt skulle dessutom leda till svår prestigeförlust för konkurrenterna. * Inte heller gör adressatens behov av att kunna reklamera en försändelse att det är nödvändigt att ålägga postbefordringsföretagen att använda individuella portobetaltbeteckningar eftersom adressaten alltid kan vända sig till avsändaren och den vägen få information om vem som har distribuerat försändelsen. Konkurrensverket vill å andra sidan inte heller förorda den av CityMail framförda uppfattningen att det är nödvändigt att införa krav på en gemensam portobetaltbeteckning. Allmänt vill dock verket framhålla vikten av att etableringshinder för nya företag på en marknad så långt det är möjligt elimineras. Principiellt sett bör det vara upp till varje avsändare och distributör att själva utforma villkoren för hur försändelserna skall distribueras. Det bör i sammanhanget nämnas att det inte i någon annan del av den totala transportsek- torn finns några lagreglerade krav på att det på varje vara som distribueras skall framgå vem som är distributör. Det finns enligt verket inte heller några bärande skäl för att ha dylika regleringar inom postsektorn. Konsumentverket framhåller att det genom en markering på försändelsen, t.ex. i form av individuella portobetaltbeteckningar, stämplar eller liknande, bör framgå vem som har befordrat posten. Det är nödvändigt att konsumenterna kan identifiera postdistributören så att de t.ex. kan eftersända post eller reklamera försändelser. En bestämmelse om detta bör tas in postlagen. Svenska Kommunförbundet framhåller att det borde vara en självklarhet att man skall kunna identi- fiera vem som har utfört eller åtagit sig att utföra en betald posttjänst. Swedma anser att eventuella nackdelar som kan uppstå om man avstår från kravet på individuella portobetaltbeteckningar uppvägs av de fördelar som konkurrensneutralitet på marknaden ger. Skälen för regeringens förslag: Det finns skäl som talar för att varje postbefordringsföretag skall ha sin egen portobetaltbeteckning vilket gör det möjligt att snabbt konstatera vem som har befordrat eller fått betalt för att befordra en försändelse. Den som väntar eller har tagit emot ett brev kan vilja reklamera på grund av att brevet inte har kommit fram eller blivit försenat. Det kan också inträffa att innehållet har blivit skadat. I de angivna situationerna ligger det i och för sig ofta närmast till hands för adressaten att vända sig till den som har sänt eller skulle ha sänt brevet. Adressaten torde också normalt kunna få besked från avsändaren om vilket postbefordringsföretag som denne har anlitat. Adressaten kan dock vilja ta kontakt direkt med företaget. För ett postbefordringsföretag är det viktigt att, när en befordran reklameras, utan svårighet kunna konstatera om det är det egna företaget som har åtagit sig befordringen. Ett motsvarande intresse får anses föreligga när det är aktuellt att eftersända brev. För närvarande används frimärken och frankostämplingsmaskiner bara beträffande brev som befordras av Postverket. Det har alltså här inte funnits några identifieringsproblem. Det får förutsättas att, om i framtiden andra företag än Posten AB skulle vilja utnyttja frimärken eller frankostämplar, dessa beteckningar utan svårighet kan utformas så, att de klart visar vem som är distributör. Läget är ett annat när det gäller brev som betalas mot faktura i efterskott. Beträffande sådan brevbefordran råder för närvarande konkurrens mellan Postverket och CityMail. Kuverten har emellertid i en del fall varit märkta på samma sätt, oavsett vem som har befordrat dem. Detta har vållat problem, bl.a. i eftersändningssammanhang. Enligt Postverkets bestämmelser om eftersändning kan den som fått ett feladresserat brev stryka den felaktiga adressen och skriva dit den aktuella. Sådana försändelser kan därefter läggas på en brevlåda, varefter Postverket vidarebefordrar dem utan ytterligare avgift. Det förekommer att försän- delser som delats ut av CityMail har åsatts ny adress av mottagaren och lagts i en av Postverkets brevlådor. I den mån Postverket har upptäckt att det har varit fråga om CityMails försändelser har man tagit betalt av CityMail för sitt arbete med att dela ut försändelsen. I en del fall har det emellertid inte funnits någon skillnad i utseende mellan de försändelser som har förmedlats av Postverket och de som har förmedlats av CityMail. Postverket har då fått sköta eftersändningen utan ersättning. Det får förutsättas vara tekniskt möjligt att, även när det gäller brev som betalas mot faktura, åstadkomma ett system som gör att man beträffande varje försändelse kan utläsa vem som är distributör. Kuverten torde kunna förses med en särskiljande beteckning före eller i samband med att adressen trycks på eller i ett senare skede. Klart är å andra sidan att det kan uppstå vissa extra kostnader och olägenheter för de postkunder som tvingas använda kuvert med olika distributörsbeteckningar. I en del fall torde visserligen kostnaderna kunna uppvägas av de fördelar det innebär att anlita mer än ett postbefordringsföretag. Regeringen kan se det berättigade i CityMails påstående att en del företag, hellre än att använda kuvert med skilda beteckningar, väljer att anlita endast ett distributionsföretag och då i princip den som står för den rikstäckande postservicen. Ett krav på individuella portobetaltbeteckningar kan på det sättet hämma konkurrensen på postområdet. Problemet med ersättning till det rikstäckande postbefordringsföretaget för eftersändning av brev kan lösas så att CityMail och motsvarande distributionsföretag betalar en schablonmässigt bestämd summa för en viss tidsperiod. Även andra praktiska problem som kan uppstå i en situation då man inte har individuella distributörsbeteckningar bör kunna lösas genom förhandlingar mellan de olika postbefordringsföretagen. Regeringen anser att man bör avstå från att i postlagen föra in ett krav på att en försändelse skall utvisa vem som har befordrat den. En sådan upplysningsskyldighet av ordningskaraktär kan dock visa sig bli nödvändig för att skapa ordning och reda. Det bör därför överlämnas åt regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att, om det bedöms erforderligt, meddela föreskrifter i frågan. En regel av detta innehåll bör föras in i lagen. 6.7 Ansvarighet vid postbefordran Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens (se betänkandet s. 169). Remissinstanserna: Utredningens förslag godtas av Postverket, Telestyrelsen och Konsumentverket. Postverket anser dock att det bör komma till klart uttryck att bestämmelserna gäller vid inrikes postbefordran. Kammarrätten i Göteborg menar att frågan om postbefordringsföretagets ansvarighet i förhållande till avsändaren/kunden är av privaträttslig natur som det knappast finns anledning att reglera i en postlag. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran. Skälen för regeringens förslag: I Postverkets kungörelse (1966:120) angående Postverkets ansvarighet för försändelser och medel, vanligen kallad ansvarighetskungörelsen, regleras Postverkets ansvarighet i den inrikes postbefordringen. För utrikes postbefordran gäller vad som överenskommits i internationella avtal. Enligt ansvarighetskungörelsen är Postverket ansvarigt för assurerade och rekommenderade försändelser och oassurerade paket. Postverket ansvarar däremot inte för vanliga brev, dvs. brev som inte har varit assurerade eller rekommenderade. Berättigad till ersättning är i allmänhet av- sändaren. När en försändelse har tagits emot av adressaten eller när avsändaren av en förkommen försändelse inte kan påträffas, är adressaten berättigad till ersättning. I kungörelsen anges de högsta ersättningsbelopp som kan utgå då en försändelse som omfattas av kungörelsen har gått förlorad, blivit skadad eller helt eller delvis förkommit. Såvitt gäller värdeförsändelser är ersättningsbeloppet beroende av ingånget avtal. Det finns även i vissa fall möjlighet att få ersättning vid försening. Tele- och postkundsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1990:100) Avtalsvillkor eller föreskrifter föreslagit att kungörelsen upphävs och ersätts med avtalsvillkor. Inom Postverket utarbetas för närvarande en katalog över Postverkets kundvillkor, vari bl.a. bestämmelser om Postverkets ansvarighet är tänkta att ingå. Avsikten är att ansvarighetskungörelsen skall upphävas när katalogen färdigställts, men det måste ske senast när Postverket bolagiseras. Posten AB:s ansvar i fall då brev eller paket har skadats, kommit bort eller försenats kommer således att regleras genom avtal. Andra företag kan på motsvarande sätt vilja utforma avtalsvillkor som skall vara tillämpliga gentemot kunderna i den egna verksamheten. Det kan emellertid tänkas att sådana avtalsvillkor kommer att saknas hos ett visst postbefordringsföretag eller att villkoren är starkt ofördelaktiga för kunden. Det finns bl.a. med hänsyn härtill anledning att i postlagen ta in vissa regler om postbefordringsföretags ansvarighet i förhållande till avsändaren/kunden. När det gäller vanliga brev är Postverket i dag inte skyldigt att ge ut ersättning till sina kunder för förlust eller skada. Skälet till detta är bl.a. att det inte sluts några individuella avtal om befordran av vanliga brev. Det är i efterhand mycket svårt för en kund att visa att han eller hon verkligen har postat ett visst brev. Till detta kommer att portot för brevbefordran är förhållandevis lågt. Det är enligt Postverket inte meningen att värdeföremål skall befordras i vanliga brev. Om det sker, får kunden stå risken för en eventuell skada eller förlust. Om kunden vill ha ett ekonomiskt skydd har han eller hon möjlighet att skicka försändelsen som värdeförsändelse, dvs. ESS-brev REK eller ESS-brev Värde. Gemensamt för dessa båda försändelsetyper är att de skall lämnas i postkassa och att avsändaren får kvitto på att försändelsen lämnats. Om försändelsen förkommer eller skadas får avsändaren normalt ersättning. Regeringen anser att postlagens ansvarighetsregler i fråga om brev bör knyta an till vad som för närvarande gäller beträffande Postverkets ansvar. Principen bör vara att postbefordringsföretag inte har något ansvar, såvida inte avtal om ansvarighet har träffats mellan företaget och kunden. Det får förutsättas att det i stor utsträckning kommer att gälla standardavtal som innebär att ersättning utgår vid vissa typer av brevförsändelser, motsvarande dem för vilka Postverket i dag betalar ersättning. När det gäller paketmarknaden har Postverket strävat efter att närma sig de regler som i allmänhet gäller inom transportbranschen. Enligt Postverket är det angeläget att villkoren för likartade tjänster inte skiljer sig alltför mycket från varandra. Ansvarighetskungörelsens be- stämmelser om ersättning skiljer sig emellertid från de regler som tillämpas av branschen i övrigt. Vid frakt av lättgods tillämpas inom transportbranschen ofta ett partsförhandlat nordiskt standardavtal, NSAB 85. I de fall ett fraktavtal inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till NSAB 85 och inte heller innehåller några egna regler om exempelvis fraktförarens ansvarighet träder transportlagstiftning, exempelvis vägtransportlagen, in. Detsamma gäller i princip om ett ingånget fraktavtal ger ett sämre skydd för kunden än vad som anges i lagstiftningen. Lagen (1974:610) om inrikes vägtransport är tillämplig på avtal om godsbefordran med fordon på väg inom landet om avtalet avser befordran mot vederlag. Lagen innehåller bl.a. regler om fraktförarens ansvarighet samt regler om reklamation och preskription. Enligt 2 § undantas bl.a. postbefordran från lagens tillämpningsområde. Lagens bestämmelser får enligt 5 § inte åsidosättas genom avtal till nackdel för avsändaren eller mottagaren, om inte godsets eller befordringens ovanliga art eller andra särskilda omständigheter gör det skäligt. I 27*42 §§ behandlas fraktförarens ansvarighet, frågor om ersättning, jämkningsgrunder m.m. Vid lagens tillkomst övervägdes huruvida vissa godsslag helt skulle undantas från lagens tillämpningsområde. Detta avvisades dock med motiveringen att det var svårt att knyta rättsregler till godsets art. Däremot ansågs det att lagen inte skulle göras tillämplig på vissa befordringsslag, för vilka det antingen fanns ett väl fungerande regelsystem eller krävdes avsevärt annorlunda regler med hänsyn till transportens speciella karaktär. Det var mot denna bakgrund som undantaget för bl.a. postbefordran tillkom. Att postbefordran undantogs överensstämde dessutom med vad som gällde enligt konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR). Enligt regeringens åsikt finns det inte anledning att, när det gäller paket, ha speciella ansvarighetsregler beträffande sådana paket som befordras som postförsändelser. Postbefordringsföretagen bör i princip fritt kunna träffa avtal med sina kunder om vad som skall gälla när ett paket går förlorat, försenas eller skadas. Frågan är emellertid vad som bör gälla, om något avtal inte har träffats. Här skulle man i och för sig kunna hänvisa till allmänna transporträttsliga regler om fraktförares ansvar. Problem skulle sannolikt lätt kunna uppstå vid s.k. blandade transporter. Därtill kommer att det finns behov av skydd för postkunden även utanför själva transporten, nämligen under den tid en paket- försändelse finns på postterminal, postkontor och liknande. Ett bra sätt att åstadkomma ett sådant skydd anser regeringen vara att göra vägtrans- portlagens bestämmelser om ansvarighet m.m., som är tvingande till transportkundens fördel, tillämpliga på all inrikes postbefordran av paket oavsett vilket transportmedel som kommit till användning. Detta åstadkoms genom en hänvisning till vissa bestämmelser i vägtransportlagen. Även när avtal har träffats, blir dessa bestämmelser i vägtransportlagen normalt tillämpliga i den mån de är mer fördelaktiga för avsändaren eller mottagaren av ett paket än det ingångna avtalet. 6.8 Postverkets medverkan vid val, delgivning m.m. 6.8.1 Medverkan vid val (poströstning) Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens, dock att utredningen inte tagit ställning till frågan om vilken myndighet som skulle vara central valmyndighet för poströstningen (se betänkandet s. 175). Remissinstanserna: De flesta av de remissinstanser som har berört frågan om poströstning lämnar förslaget utan erinran. Riksskatteverket anser dock att det vore ett smidigare förfarande om verket skulle ha såväl det centrala myndighetsansvaret som det totala ekonomiska ansvaret. Vallagsutredningen anser att det i dag får anses vara den mest ända- målsenliga lösningen att Postverkets nuvarande uppgifter med röstmottagning överförs till Posten AB. På längre sikt kan man ifrågasätta om inte röstmottagning bör kunna ske också hos ett annat eller flera andra företag. Bakgrunden till regeringens förslag: Röstning på postkontor regleras i vallagen (1972:620), i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m., samt i folkomröstningslagen (1979:369). Enligt 10 kap. 1 § vallagen får vid ordinarie val till riksdagen och val i hela riket till kommun- eller landstingsfullmäktige röstning ske på varje postkontor inom riket fr.o.m. den 24:e dagen före valdagen t.o.m valdagen. Vid andra val får röstning ske fr.o.m. den 10:e dagen före valdagen t.o.m. valdagen. Enligt 30 § lagen om kyrkofullmäktigval, m.m., får röstning vid val till kyrkofullmäktige och av direktvalda kyrkoråd ske på varje postkontor, vid val i hela riket fr.o.m. den 24:e dagen före valdagen och vid annat val fr.o.m. den 10:e dagen före valdagen t.o.m. torsdagen före valdagen. Reglerna om poströstning i vallagen och i lagen om kyrkofullmäktigval, m.m., är vad gäller poströstning i stora stycken likalydande. I folkom- röstningslagen hänvisas beträffande omröstning på postkontor till bestämmelserna i 8*10 kap. vallagen. I det följande redovisas förfarandet vid poströstning enligt vallagen. Röstning på permanent postkontor (poströstning) skall normalt kunna ske under de tider kontoret är öppet för allmänheten. På förslag av Postverket får emellertid den centrala valmyndigheten begränsa den tid då poströstning får ske. Under tiden före valdagen skall poströstning alltid kunna ske under minst en timme varje dag då postkontoret är öppet för allmänheten. Riksskatteverket får även, om särskilda skäl föreligger, på förslag av Postverket bestämma att röstmottagning skall anordnas endast på vissa postkontor. Röstning skall emellertid alltid kunna ske på minst ett postkontor i varje kommun. Postverket ansvarar enligt reglerna i 10 kap. vallagen för poströstningens genomförande och anses därmed ha funktionen av central valmyndighet för själva poströstningen. Postverket svarar också för att röstmottagare på varje postkontor utses och ger inför varje val, i samråd med Riksskatteverket, ut detaljerade anvisningar till postkontoren om hur poströstningen skall genomföras. Postverket har också möjlighet att ordna röstning på vissa vårdanstalter och vårdinrättningar såsom sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårdsanstalter eller liknande, s.k. institutionsröstning, genom att i samråd med valnämnden och vårdinrättningarna inrätta särskilt postkontor på anstalten eller inrättningen. Sådana tillfälliga postkontor får inrättas tidigast sju dagar före valdagen och inrättas normalt söndagen före valdagen. Institutionsröstning kan anordnas även vid kyrkoval men förekommer i praktiken inte. Röstning på postkontor kan enligt vallagen ske inte bara före valdagen utan även under viss kortare tid på själva valdagen (vanligen mellan kl 10*11 samt 15*16). I samråd med valnämnden kan Postverket också inrätta tillfälliga postkontor för röstmottagning på valdagen. Detta sker företrädesvis i glesbygdsområden. Vallagsutredningen (Ju 1991:02) genomför för närvarande en översyn av vallagstiftningen från bl.a. teknisk och administrativ synpunkt. Ut- redningen har i oktober 1992 lämnat delbetänkandet (SOU 1992:108) VAL Organisation Teknik Ekonomi. I betänkandet behandlas frågan om den framtida regionala valorganisationen. Vidare övervägs ändringar som syftar till att sänka kostnaderna för valförfarandet. I detta sammanhang föreslår utredningen bl.a. att röstning på postkontor på valdagen skall tas bort. Vallagsutredningen föreslår också att det vid 1994 års val skall genomföras försök där vissa kommuner tar över ansvaret för den s.k. institutionsröstningen. Den förändring som pågår när det gäller Postverkets verksamhet och som avser inrättande av s.k. entreprenadpostkontor i affärer av olika slag, leder till att postala uppgifter kan komma att hanteras av personer som inte är anställda av Postverket. Enligt vallagen utser i dag Postverket röstmottagare. Bestämmelsen i dess nuvarande lydelse ger dock utrymme för Postverket att utse annan än postfunktionär till röstmottagare. Skälen för regeringens förslag: Vid en bolagisering av Postverket bör det centrala myndighetsansvaret för poströstningen övertas av någon annan myndighet. Det får anses mest ändamålsenligt att lägga denna uppgift på Riksskatteverket, som enligt förordningen (1985:953) om central valmyndighet är central valmyndighet såväl enligt 1 kap. 2 § vallagen som enligt 2 § lagen om kyrkofullmäktigval, m.m. Härigenom kommer Riksskatteverket att vara central valmyndighet för alla former av röstning. En ändring som otvetydigt klargör detta förs lämpligen in i 10 kap. 1 § vallagen samt i 30 § lagen om kyrkofullmäktigval, m.m. Poströstning kommer vid nästa val att äga rum på de postkontor som disponeras av Posten AB. Det finns inte anledning att ändra på den nuvarande principen när det gäller utseende av röstmottagare. Efter Postverkets bolagisering bör denna uppgift således skötas av Posten AB eller det dotterbolag till Posten AB som kommer att rymma post- kontorsverksamheten. En ändring med denna innebörd bör genomföras redan nu med hänsyn till det förestående riksdagsvalet 1994. Med anledning av den översyn av bl.a. frågor som rör poströstning, institutionsröstning m.m. som för närvarande görs av Vallagsutredningen, finns det inte nu anledning att införa en bestämmelse om möjlighet till röstning genom något annat postbefordringsföretag än Posten AB. Denna fråga kan inte få sin lösning förrän tidigast efter 1994 års val. Vid 1994 års riksdagsval föreslås nämligen i prop. 1993/94:21 att viss försöksverksamhet skall genomföras angående bl.a. institutionsröstningen, "ambulerande" röstmottagning och inrättande av flera röstmottagningsställen i ett och samma valdistrikt. Enligt 11 kap. 6 § regeringsformen måste överlämnande till ett bolag av en förvaltningsuppgift som innebär myndighetsutövning ske med stöd av lag. I enlighet med det anförda föreslår regeringen att det i vallagen, lagen om kyrkofullmäktigval, m.m., och folkomröstningslagen förs in bestämmelser om att poströstning får ske på Posten AB:s postkontor och att röstmottagare utses av bolaget. 6.8.2 Särskild postdelgivning Utredningens förslag: Stämmer huvudsakligen överens med regeringens. Dock lämnas med utredningens förslag möjlighet endast för det statliga postbolaget att medverka vid den särskilda postdelgivningen (se betänkandet s. 178). Remissinstanserna godtar utredningens förslag. Statskontoret anser dock att uppgiften att medverka vid särskild postdelgivning i framtiden bör kunna anförtros även annat postbefordringsföretag som väljer att arbeta rikstäckande eller inom stora, väl avgränsade delar av riket. Bakgrunden till regeringens förslag: Delgivning av handlingar ombesörjes normalt genom att handlingen översänds med post på vanligt sätt (ordinär delgivning). Den sökte skall då själv lämna ett kvitto på att delgivning skett. Här bortses från den numera vanligen förekommande förenklade delgivningen. En brevförsändelse, som innehåller en handling som skall delges på ordinärt sätt, skiljer sig inte från andra försändelser som Postverket hanterar. Särskild postdelgivning är ett delgivningsförfarande som enligt 3 § delgivningslagen (1970:428) kan komma i fråga om det finns anledning att anta att delgivningskvitto inte kommer att lämnas eller inte kommer att lämnas i tid. Särskild postdelgivning används företrädesvis när det gäller personer som erfarenhetsmässigt är svårdelgivna och som kan förväntas vara anträffbara dagtid. Oftast är det företagare som söks på sitt driftställe och personer på landsbygden. Vissa myndigheter som regeringen bestämmer får då ombesörja att handlingen överlämnas till den sökte i särskild ordning genom Postverkets försorg. Vilka dessa myndigheter är framgår av bilaga (1990:1265) till delgivningsförordningen (1979:101). Postverket skall tillställa dessa myndigheter en förteckning över de postkontor där särskild postdelgivning kan verkställas. I 5 § delgivningsförordningen anges vad en myndighet har att iaktta när den avser att delge en handling genom särskild postdelgivning. Handlingen lämnas till postbefordran som vanligt brev. På kuvertet är fäst en blankett för delgivningskvitto. Av 17 § delgivningsförordningen framgår att formulär till delgivningskvitto enligt delgivnings- lagen fastställs av Domstolsverket efter samråd med Rikspolisstyrelsen och Postverket. Särskild postdelgivning utförs om möjligt i samband med ordinarie postutdelning. Delgivningsförsändelsen får inte läggas ner i postlåda eller brevinkast. Den får inte heller sorteras upp i box, sändas med postväska eller aviseras. Träffas inte adressaten eller annan person som är behörig att ta emot försändelsen under den ordinarie postutdelningsturen men kan det tänkas att han är anträffbar t.ex. på kvällen, utförs delgivningen * under förutsättning att den söktes bostadsadress ligger inom visst avstånd från postkontoret * genom särskilt bud. Som särskilt bud får endast postfunktionär anlitas. Sedan särskilt bud en gång har anlitats görs inte fler försök att lämna ut försändelsen utan denna återställs till myndigheten. Har försändelsen kunnat lämnas ut, skickas delgivningskvittot tillbaka till myndigheten med anteckning om hur delgivning skett. Om adressaten vägrat att kvittera försändelsen, anses enligt 19 § delgivningslagen delgivning ändå ha skett om försändelsen lämnas kvar hos adressaten. Enligt 14 § delgivningsförordningen finns särskilda bestämmelser om ersättning till Postverket för särskild postdelgivning. Skälen för regeringens förslag: Den särskilda postdelgivningen är en uppgift för Postverket som innefattar viss myndighetsutövning. I första hand innebär uppgiften dock att Postverkets brevbefordrings- och utbärningstjänster tas i anspråk. Uppgiften har därför ett direkt samband med Postverkets löpande affärsverksamhet. Postverket får också ersättning för utfört delgivningsarbete enligt särskilda bestämmelser. Det skall även i fortsättningen finnas möjlighet för vissa myndigheter att använda sig av den särskilda postdelgivningen. Enligt regeringens uppfattning är det naturligt att uppgiften i dag anförtros åt Posten AB * eller det eller de dotterbolag till Posten AB där verksamheten kommer att bedrivas * såsom det enda rikstäckande postbefordringsföretaget. Emellertid anser regeringen i likhet med Statskontoret att det redan nu bör införas en möjlighet att anlita även annat postbefordringsföretag för uppdraget. Som tidigare nämnts skall överlämnande av förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning till bolag enligt 11 kap. 6 § regeringsformen ske med stöd av lag. I 3 § delgivningslagen (1970:428) införs en bestämmelse som ger möjlighet till särskild postdelgivning genom postbefordringsföretag som regeringen bestämmer. 6.8.3 Medverkan vid utlämnande av körkort Utredningens förslag: Lämnar inte möjlighet för annan än det statliga postbolaget att medverka vid ifrågavarande identitetsprövning. Denna har angetts ske vid underteckandet av körkortsunderlaget. I övrigt stämmer utredningens förslag överens med regeringens (se betänkandet s. 179). Remissinstanserna: De remissinstanser som har berört denna fråga godtar utredningens förslag, men påpekar att identitetsprövningen inte längre sker i samband med undertecknandet av körkortsunderlaget. Vägverket föreslår att det bör vara möjligt att överlämna sådan identitetsprövning även till andra som kan komma att bedriva postverksamhet än det statliga postbolaget. Skälen för regeringens förslag: Med stöd av 97 § körkortsförordningen (1977:722) beslutar Vägverket efter samråd med Postverket och Rikspolisstyrelsen om föreskrifter beträffande identitetsprövning i samband med undertecknande av körkortsunderlag. Vissa manuella rutiner för framställning av körkort har numera rationaliserats genom s.k. bildfångstteknik, vilket medfört att identitets- prövning numera sker dels vid förarprovet, dels vid utlämnandet av körkortet. Lagstiftningen bör anpassas härefter. Postverket får, för sin medverkan vid identitetsprövningen, ersättning enligt särskilt avtal mellan Postverket och Vägverket. Efter Postverkets bolagisering bör det i första hand ankomma på Posten AB eller det dotterbolag till Posten AB där verksamheten kommer att bedrivas, att medverka vid utlämnande av körkort. Eftersom uppgiften i viss mån får sägas innefatta myndighetsutövning, måste bolaget ges ett lagstöd för sin medverkan. Såsom Vägverket påpekat kan i framtiden identitetsprövningen behöva överlämnas även till andra postbefordringsföretag. En möjlighet för regeringen att överlämna denna uppgift även till andra postbefordringsföretag bör införas redan nu. I 32 § körkortslagen (1977:477) bör därför tas in en bestämmelse om att regeringen får överlämna till postbefordringsföretag att medverka vid utlämnande av körkort. 6.8.4 Handläggning av flyttningsanmälningar Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande bestämmelse kan en anmälan om flyttning lämnas bl.a. på ett postkontor. Postkontoret skall sedan enligt 1 § folkbokföringsförordningen (1991:749) genast vidarebefordra anmälan till en skattemyndighet. Behandlingen av flyttningsan- mälningar innefattar i någon mån en myndighets- funktion som, om den läggs på ett bolag, måste ske med stöd av lag. Regeringen anser att det är angeläget att flyttningsanmälningar även i framtiden kan lämnas på postkontor. Att så kan ske har nämligen betydelse när det gäller folkbokföringsregistrets aktualitet. Såsom påpekats av en remissinstans, Riksskatteverket, bör regleringen om mottagande av flyttningsanmälningar ändras i samband med Postverkets bolagisering. Det bör också vara möjligt att överlämna åt andra postbefordringsföretag än Posten AB att ta emot sådana anmälningar. I folkbokföringslagen bör därför tas in en bestämmelse enligt vilken flyttning kan anmälas till bland andra ett postbefordringsföretag som regeringen bestämmer. 6.9 Postverkets medverkan vid tullkontroll m.m. Utredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens (se betänkandet s. 185). Remissinstanserna: Postverket och Telestyrelsen tillstyrker utredningens förslag. Generaltullstyrelsen framhåller att en postförsändelse från utlandet inte utlämnats till adressatens fria förfogande i tullhänseende förrän den avhämtats av denne på ett adresspostkontor. Så länge bör även Postverkets skyldighet att medverka i kontrollverksamheten kvarstå. I ett EG-perspektiv uppkommer frågan om ett postbefordringsföretag som saknar myndighetsstatus kan tillåtas medverka i tullkontrollen av tredjelandsförsändelser. Ett tungt vägande skäl för att tullskyldigheten inte bör utsträckas till andra än Posten AB är det förhållandet att Postverket nu är anslutet till tulldatasystemet, vilket är en ordning som är väl fungerande och rationell och som inte bör rubbas. Utredningens förslag lämnas av övriga remissinstanser utan erinran. Bakgrunden till regeringens förslag: Postverkets medverkan vid tullkontroll Enligt 63 § första stycket 1 tullagen (1987:1065) får tullmyndigheten * för kontroll av att anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt lagen eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen fullgjorts riktigt och fullständigt * undersöka bl.a. "lådor och andra utrymmen" där varor kan förvaras vid införsel till eller utförsel från tullområdet. Enligt förarbetena till lagrummet är det citerade uttrycket avsett att omfatta även paket, brev och andra postförsändelser. I fråga om meddelanden i brev eller andra försändelser föreligger inte någon anmälnings- eller uppgiftsskyldighet till tullmyndigheten, men det kan förekomma att varor som rätteligen skulle ha anmälts till tullen skickas i brev liksom i försändelser av andra slag. Det kan vara fråga om tull- och skattepliktiga varor men också om införselförbjudna varor eller varor som får införas endast under vissa förutsättningar. Ett tungt vägande skäl för Tullverkets rätt att undersöka brev och andra liknande postförsändelser är den hos verket prioriterade uppgiften att bekämpa narkotikabrottsligheten. För att tullmyndigheterna skall kunna upprätthålla kontroll över varor som förs in eller ut ur landet anses de därför behöva ha vissa kontrollbefogenheter även när det gäller brev och liknande försändelser. Kontrollen får inte göras mer långtgående än vad som är erforderligt för att uppnå syftet med den. Postförsändelser tullklareras vid särskilda tullanstalter som kallas posttullanstalter. Dessa finns i Stockholm, Göteborg, Malmö, Trelleborg, Umeå, Haparanda, Östersund och för Kirunas del i Narvik. Posttullanstalterna är samtidigt utväxlingspostkontor för den utrikes posttrafiken. Vid dessa posttullanstalter, där såväl tull- som posttjänstemän arbetar, sker Postverkets medverkan vid tullkontroll. Enligt 73 § andra stycket tullagen är Postverket skyldigt att medverka i tullkontrollen av varor som befordras med post. Postverket får inte självständigt öppna postförsändelser för tullkontroll. Detta medges endast tullmyndigheten. I praktiken innebär Postverkets medverkan vanligen inte mer än att en posttjänsteman efter de anvisningar tullen har meddelat överlämnar försändelserna till tullen för kontroll. Enligt föreskrifter i tullförordningen (75 § jämförd med 48 § första stycket tullagen) har en tjänsteman vid Postverket på motsvarande sätt som en tulltjänsteman en allmän befogenhet att ta hand om oförtullad vara för tillfällig förvaring så snart det behövs för tullkontrollen. I fall där en posttjänsteman verkställt ett sådant omhändertagande åligger det honom att omgående sända varan till Tullverket. Tips från allmänheten eller gjorda beslag kan ge mer eller mindre starka indikationer på att t.ex. narkotika förekommer * eller kommer att finnas * i ett visst flöde av försändelser. På grund av den stora mängd försändelser som passerar genom posttullanstalterna är det förenat med stora svårigheter att vid denna kontroll hitta samtliga försändelser som härrör från en viss avsändare eller som är adresserade till en viss mottagare * något som tullen ibland har intresse av. Det är däremot tämligen enkelt att fånga upp en sådan försändelse när den kommer till mottagarens lokala adresspostkontor. Kvarhållande av enstaka försän- delser (postspärr) har länge tillämpats. Postverket har dock under senare tid ansett formella hinder föreligga för ett adresspostkontor att underrätta tullmyndigheten när post från utlandet ankommer till en av tullen namngiven person. Postverkets uppfattning är att tullkontrollen av varor som kommer in till landet som postförsändelser är avsedd att ske vid gränser, flygplatser, hamnar etc. Postförsändelser skall därför kontrolleras vid de särskilda posttullanstalterna. Generaltull- styrelsen däremot menar att postförsändelser står under tullkontroll tills Postverket har lämnat ut försändelsen till adressaten och anser därför att Postverket är skyldigt att lämna tullen biträde i tullproceduren även på de lokala adresspostkontoren. Postverkets medverkan vid kontroll enligt varu- smugglingslagen Enligt 14 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling åligger det bl.a. posttjänstemän att, i den mån anbefalld tjänstgöring föranleder det, noggrant övervaka att brott inte begås mot lagen. Vid sådan tillsyn får posttjänstemän föranstalta om undersökning av paket som inlämnats för befordran till utrikes ort eller ankommer till riket. Någon rätt att undersöka brevförsändelser föreligger dock inte med stöd av den bestämmelsen. Enligt 15 § första stycket varusmugglingslagen har posttjänstemän även rätt att, inom ramen för tillsynsskyldigheten enligt 14 § första stycket varusmugglingslagen, beslagta egendom som kan antas vara förverkad enligt lagen. 1986 års Varusmugglingsutredning har lagt fram förslag till ny lagstiftning på området i betänkandet SOU 1991:84. Enligt betänkandet skall den nya lagen på området inte innehålla någon motsvarighet till de angivna bestämmelserna i 14 och 15 §§ varusmugglingslagen. Varu- smugglingsutredningens betänkande har remissbehandlats. Varken Postverket eller Generaltullstyrelsen har i sina remissvar framfört några invändningar mot att postpersonalens medverkan vid tullkontrollen enligt varusmugglingslagen föreslagits upphöra. Det är i dag oklart om en ny smugglingslag- stiftning kommer att införas för närvarande. Detta hänger bl.a. samman med Sveriges eventuella inträde i EG. Om Sverige kommer att ingå i en tullunion med gemensam tullagstiftning förändras förutsättningarna för smugglingslagstiftningen. Postverkets tullskyldighet Sedan den 1 januari 1992 är Postverket enligt 80 § tullagen tullskyldigt för sådana försändelser som Postverket förmedlar, om försändelsen inte anmäls till förtullning av någon annan. De försändelser som därvid kan komma i fråga är försändelser från företag till företag. Dessa försändelser föranleder * till skillnad från dem som förs in av privatpersoner * inga svåra värderingsfrågor, eftersom värderingen alltid sker på grundval av en bifogad faktura. Det är ett avsevärt antal försändelser som skall gås igenom för att det skall kunna bedömas om tullplikt föreligger. Systemet med direktför- tullning genom Postverkets försorg har därför bedömts som en praktisk nödvändighet. Exempelvis måste Postverket bara på brevsidan gå igenom 8 miljoner försändelser årligen. Genomgången leder till att ca 70 000 av dessa förtullas. Postverket har inför det nya systemet med tulldatorisering byggt upp ett eget datasystem för tullklarering. För de försändelser som förtullas tar Postverket ut en avgift. Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till Postverkets bolagisering finns det till en början anledning att se över bestämmelsen i 73 § andra stycket tullagen om skyldighet för Postverket att medverka i tullkontrollen. Det skulle i och för sig vara tänkbart att Tullverket övertog allt ansvar för kontrollen av postförsändelserna. En sådan lösning skulle vara mer förenlig med den oberoende ställning som ett framtida statligt postbolag skall ha. Emellertid skulle en sådan ordning få negativa konsekvenser för genomströmningstiden vid posttullanstalterna. Antalet postförsändelser som passerar posttullanstalterna är mycket stort, och det finns risk för allvarliga förseningar, om postpersonal inte längre skulle medverka vid tullkontrollen. Regeringen föreslår därför att Posten AB, med stöd av en bestämmelse i tullagen, åläggs en skyldighet att medverka i tullkontrollen av försändelser som kommer in i landet som postför- sändelser. Inför ett medlemskap i EG kommer förändringar i tullens arbete att kräva viss formalisering. Det torde dock inte medföra något hinder att vissa uppgifter såsom de här aktuella genom nationell lagstiftning läggs på bolag. Skyldigheten enligt 73 § tullagen för Posten AB att medverka i tullkontrollen kvarstår så länge postförsändelsen finns hos något av Posten AB:s postkontor. Detta innebär att Posten AB:s medverkan kan ske senast när postförsändelsen finns på mottagarens adresspostkontor. När det sedan gäller varusmugglingslagen har, som tidigare nämnts, 1986 års Varusmugglingsutredning föreslagit en ny lag på området som inte innehåller några bestämmelser om medverkan av postpersonal. Eftersom någon ny varusmugglingslag inte är att vänta under den närmaste framtiden anser regeringen att 14 och 15 §§ i den nu gällande varu- smugglingslagen bör ändras på så sätt att posttjänstemäns medverkan enligt paragraferna tas bort. Det torde vara tillräckligt med den nyss förordade skyldigheten för postpersonal vid det statliga postbolaget att medverka vid tullkontroll enligt tullagen. När det gäller frågan om tullskyldighet vill regeringen framhålla att det i hög grad är önskvärt att det nuvarande systemet med direktförtullning genom Postverkets försorg får fortsätta att tillämpas även efter en bolagisering av Postverket. 80 § tullagen bör därför i enlighet med 8 kap. 9 § regeringsformen ändras så att detta blir möjligt. I paragrafen bör föreskrivas att det postbeford- ringsföretag som regeringen bestämmer är tullskyldigt för försändelser som företaget förmedlar, om försändelsen inte anmäls till tullklarering av någon annan. 6.10 Föreskrifter om postverksamhet i krig m.m. Utredningens förslag: Motsvarar huvudsakligen regeringens förslag. I utredningens förslag görs dock ingen distinktion mellan föreskriftsrätten under krigsförhållanden och den under fredstida förhållanden (se betänkandet s. 193). Remissinstanserna: Överbefälhavaren framhåller att det är angeläget att tillsynsmyndigheten ges sådana befogenheter i postlagen att totalförsvarets behov av postbefordran, betalningsförmedling och penningförsörjning kan tillgodoses under krigsfara och krig på ett likartat sätt som sker i dag. Överstyrelsen för civil beredskap framhåller bl.a. att utredningens förslag bör anpassas till motsva- rande bestämmelse på teleområdet. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran. Skälen för regeringens förslag: I 1991 års försvarsproposition (prop. 1991/92:102) har regeringen fastställt följande mål för post- befordran under kriser och krig. Samhällets behov av postkommunikationer skall kunna tillgodoses även under kriser och i krig. Organisationen skall kunna anpassa verksamheten till förändrade förutsättningar. Vissa totalförsvarsviktiga försändelser och betalningar skall kunna ges särskild prioritet. En särskild sorteringsorga- nisation för fältpostadresserad post skall kunna skapas. I propositionen sägs vidare att totalförsvarets behov av att alla kan nå alla liksom behovet av att säkerställa betalningsförmedlingen bl.a. genom Postgirot i stor utsträckning bygger på Postverkets resurser. I Postverkets funktionsansvar ingår att planera verksamheten och vidta sådana åtgärder att samhällets oundgängliga behov av postala tjänster kan tillgodoses även under kriser och i krig. Detta innebär att det åligger Postverket att i såväl fred som krig för totalförsvaret säkerställa postal drift och i nödvändig omfattning upprätthålla driften vid sina anläggningar. Vidare skall Postverket arbeta för att omställningen från fredsförhållanden till beredskaps- och krigstillstånd skall kunna genomföras snabbt och att uppgifterna i största möjliga utsträckning skall kunna lösas även under omställningstiden. Planeringen av den postala verksamheten som föranletts av kundernas krav på säker och tillgänglig postbefordran i fredstid utgör enligt propositionen grunden till den uthållighet som behövs för att motsvara kraven under kriser och i krig. Flexibiliteten i den planerade verksamheten är god. Kraven på postbefordran, betal- ningsförmedling och penningförsörjning är högt ställda. Därför måste, trots hittills gjorda beredskapsinsatser, fortsatta och konsekventa åtgärder vidtas för att säkerställa de för totalförsvaret särskilt angelägna tjänsterna. Regeringen måste liksom i dag kunna meddela föreskrifter i dessa avseenden i situationer då det råder krig, krigsfara eller därmed likartade för- hållanden. Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten skall också kunna meddela föreskrifter om planering och andra åtgärder som behövs i fredstid för att tillgodose totalförsvarets behov av postkommunikationer. Bestämmelser om detta bör införas i postlagen. Att funktionsansvaret för totalförsvarets behov av postbefordran överförs till tillsynsmyndigheten redovisas i avsnitt 10.3. 6.11 Internationellt samarbete på postområdet Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens (se betänkandet s. 196). Remissinstanserna: Tillstyrker utredningens förslag. Skälen för regeringens förslag: Sverige är anslutet till Världspostföreningen (UPU). Som medlemsland har Sverige ingått de fördrag som är knutna till föreningen. Dessa fördrag benämns tillsammans världspostfördragen. Det finns till att börja med tre obligatoriska fördrag, nämligen Världspostföreningens konstitution, Allmänna reglementet till konstitutionen samt Världspostkon- ventionen. Därutöver har Sverige undertecknat avtal om postpaket, postanvisningar, postgirorörelsen och postförskottsrörelsen. Avtalen inom Världspostföreningen är mellanstatliga avtal som för Sveriges del skrivs under av befullmäktigade ombud för regeringen och i efterhand underställs regeringen för godkännande. Det finns slutligen också expeditionsreglementen som är avtal på postverksnivå. Någon generell fullmakt enligt 10 kap. 3 § RF har regeringen inte utfärdat för Postverket. I stället har regeringen lämnat Postverket fullmakt för varje enskilt avtalstillfälle. När de internationella reglerna ändras ser Postverket över sina villkor för internationell postbefordran och genomför nödvändiga ändringar. De frågor som inte är uttryckligen reglerade i de internationella överenskommelserna regleras enligt grundregeln av nationell lagstiftning. När det gäller de uppgifter i det internationella samarbetet som har karaktären av myndighetsutövning är det naturligt att tillsynsmyndigheten vid en bolagisering av Postverket träder i Postverkets ställe. Detta innebär att huvudansvaret för de ingångna världspostfördragen som är knutna till världspostföreningen flyttas till tillsynsmyn- digheten, när det är fråga om överenskommelser med innehåll som huvudsakligen avser regulatörsuppgifter. Hit hör bl.a. överenskommelser som avser de grundläggande principerna för den internationella posttrafiken (se vidare avsnitt 10.4). För att kunna fullgöra sina åtaganden enligt världspostfördragen måste Sverige även efter en bolagisering av Postverket ha ett postbefordrings- företag som deltar i det internationella postsamarbetet. Frågan om vem som skall utses för denna uppgift bör stå under kontroll av staten. Lagrådet har ifrågasatt om det här i landet under överskådlig tid kommer att finnas något annat företag än Posten AB som kan uppfylla de mycket höga krav som måste ställas på ett i samarbetet deltagande företag både vad gäller verksamhetens omfattning och företagets organisation och allmänna lämplighet. Detta, menar Lagrådet, bör lämpligen leda till att det i postlagen direkt anges att det är Posten AB som deltar i det internationella postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen. Om det ändå anses att det finns behov av en möjlighet att godkänna ytterligare något postbefordringsföretag för internationellt samarbete, bör det ankomma endast på regeringen att fatta beslut i saken. Vidare anser Lagrådet att de huvudsakliga krav efter vilka prövningen skall ske bör framgå av lagen, vilket även leder till att föreskrifter på området kan undvaras. Regeringen delar i och för sig Lagrådets bedömning att det för närvarande endast finns ett företag, nämligen det statliga postbolaget, som kan komma i fråga för uppgiften att delta i det internationella samarbetet. Vi anser dock med hänvisning till den pågående utvecklingen att lagen bör utformas så att det finns möjlighet för regeringen att godkänna ytterligare företag. Såsom Lagrådet förordat bör endast regeringen kunna godkänna ett postbefordringsföretag för deltagande i det inter- nationella postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen. För en sådan uppgift skall enligt lagen krävas att företaget har en verksamhet och organisation som garanterar att det på ett godtagbart sätt kan utföra internationell postbefordran och därvid tillämpa fördragens bestämmelser. 6.12 Tillsynsverksamheten Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens (se betänkandet s. 198). Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Statsanställdas Förbund delar utredningens uppfattning att Telestyrelsen bör bli till- synsmyndighet även på postområdet. Dels finns det naturliga beröringspunkter mellan tele- och postkommunikationsområdena, dels kan kostnaderna för tillsynsverksamheten hållas nere genom en gemensam administration. Postverket anser att tillsynsmyndigheten måste ges sådana ramar för tillsynsverksamheten att den inte medför onödiga kostnader. Det bör inte vara tillsynsmyndighetens uppgift att beakta önskemålet om fri konkurrens och att ingripa mot konkurrens- begränsande åtgärder. Dessa uppgifter åligger det i stället Konkurrensverket att utföra. Några remissinstanser såsom Svea hovrätt, Telestyrelsen och RRV anser att de tillsynsuppgifter som skall åläggas tillsynsmyndigheten behöver preciseras ytterligare. I annat fall kan omfattningen av tillsynsverksam- heten med ambitionsnivån variera inom mycket vida ramar. Kammarrätten i Göteborg påpekar att tillsynsmyndigheten bör kunna få verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut som rör åtgärder för tillsynen. CityMail, som delar utredningens uppfattning att de flesta infrastruktur- eller systemfrågor inte bör detaljregleras i lag utan lösas i förhandlingar mellan Postverket och övriga postbefordringsföretag, anser det däremot nödvändigt att det finns en tillsynsmyndighet med uttryckligt ansvar för att sådana frågor ges konkurrensneutrala lösningar. Telestyrelsen anser att det bör införas en möjlighet att ingripa med sanktioner som i graverande fall innebär förbud mot brevbefordran. Även RÅ anser att det i en fri konkurrens kan uppstå behov av att ingripa med ett verksamhetsförbud för att förhindra oseriös verksamhet. Skälen för regeringens förslag: Sedan den 1 juli 1992 finns en särskild myndighet, Telestyrelsen, som har hand om tillstånd och tillsyn m.m. på telekommunikationsområdet. Eftersom tillsynen på postområdet torde kräva förhållandevis begränsade resurser - uppskattningsvis ca fem personer utöver de tretton personer som är stationerade vid Postverkets enhet i Kiruna för hantering av obeställbara försändelser - anser regeringen att det saknas anledning att tillskapa en särskild tillsynsmyndighet för detta område. Med hänsyn till detta och eftersom posttillsynen har vissa beröringspunkter med den verksamhet som utövas av Telestyrelsen enligt telelagen, delar regeringen bedömningen att styrelsen blir tillsynsmyndighet även på postområdet. En av tillsynsmyndighetens uppgifter blir att fortlöpande följa utvecklingen på hela postområdet och bevaka att den grundläggande postservicen motsvarar samhällets behov (se avsnitt 6.2). Detta är dock ingen tillsynsverksamhet i vanlig mening. Den egentliga tillsynen skall vara begränsad till sådan postverksamhet som avser brevbefordran (se avsnitt 6.3). Tillsynsmyndigheten bör här i första hand kontrollera att postbefordringsföretagen uppfyller postlagens krav på att brevbefordran bedrivs under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och så att skyddet för avsändares och mottagares personliga integritet upprätthålls. Tillsynen skall även omfatta kontroll av fullgjord anmälningsskyldighet och att brevbefordringsföretagen iakttar bestämmelserna i 9 och 10 §§ som handlar om obeställbara försändelser. Att tillsynsmyndigheten har ett särskilt ansvar för behandlingen av obeställbara brevförsändelser redovisas i avsnitt 6.5. Det är viktigt för postkunden att de brev han anförtror åt ett postbefordringsföretag hanteras på ett så tillförlitligt sätt som rimligen kan krävas av företaget. Härmed avses exempelvis att breven inte bör exponeras för obehöriga eller eljest lämnas obevakade eller oskyddade på ett sätt som innebär risker från integritetsaspekten. Vidare bör hanteringen ske under sådana former att breven undgår att skadas genom yttre påverkan såsom av väder och vind. Det finns också vissa frågor som hänger samman med den praktiska posthanteringen som tillsynsmyndigheten har anledning att uppmärksamma mot bakgrund av statens strävan efter att det skall råda konkurrensneutralitet på marknaden. Det gäller delvis frågor där regeringen vill avvakta den praktiska utvecklingen något innan slutlig ställning tas. Hit hör bl.a. frågor om postboxar och eftersändning m.m. I det sammanhanget skall tillsynsmyndigheten huvudsakligen övervaka att för alla parter acceptabla lösningar kan uppnås förhandlingsvägen mellan företagen på marknaden. Visar sig detta omöjligt kan myndigheten uppmärksamma Konkurrensverket på situationer som leder till konkurrensbegränsning. Tillsynsmyndigheten kan naturligtvis också behöva vända sig till regeringen om frågan bör lösas lagstiftningsvägen. Det är viktigt inte bara att brevbefordran sker på ett tillförlitligt sätt utan också att verksamheten är effektiv och kan erbjuda rimliga priser. För att så skall bli fallet är det angeläget att konkurrensen är så fri som möjligt. Tillsynsmyndigheten bör beakta också detta önskemål och ingripa om det visar sig att några konkurrensbegränsande åtgärder vidtas på marknaden genom att underrätta Konkurrensverket om förhållandet. Som ett led i tillsynsarbetet bör tillsynsmyndigheten kunna göra inspektioner hos brevbefordringsföretagen, såväl på eget initiativ som efter anmälan utifrån. Tillsynsmyndigheten bör få de formella befogenheter som behövs för att tillsynen skall kunna bedrivas effektivt. Brevbefordringsföretagen bör vara skyldiga att låta tillsynsmyndigheten få tillträde till de områden, lokaler och andra utrymmen där verksamheten bedrivs. De bör också vara skyldiga att bistå med de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten bör ges rätt att få verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen. Å andra sidan är det viktigt att tillsynen bedrivs på ett sådant sätt att den inte medför onödiga kostnader för tillsynsmyndigheten och inte vållar postbefordringsföretagen större olägenhet än som är nödvändigt. För att tillsynen skall bli verkningsfull måste tillsynsmyndigheten ha möjlighet att ingripa med någon form av sanktioner. Åtgärder kan framför allt behöva vidtas om brevbefordran bedrivs på ett sätt som åsidosätter integritetsskyddsintressena. Tillsynsmyndigheten bör i sådana fall kunna ingripa med förelägganden för att kunna få till stånd rättelse av felaktiga beteenden. För att öka styrkan bakom föreläggandena bör dessa kunna förenas med vite. Utsättande av vite bör kunna användas såväl vid konstaterad obenägenhet att rätta sig efter ett tidigare föreläggande som redan vid ett första föreläggande om det finns anledning att anta att det behövs för att uppnå rättelse inom angiven tid. Utredningen har övervägt att, utöver förelägganden, införa en möjlighet för tillsynsmyndigheten att förbjuda en brevdistributör som grovt åsidosätter sina åligganden att fortsätta med sin verksamhet. Man skulle på det sättet få en motsvarighet till möjligheten att, inom ramen för ett tillståndssystem, återkalla ett givet tillstånd. Ett förbud att bedriva en viss verksamhet är emellertid enligt utredningen en så pass ingripande åtgärd att sanktionen inte bör införas utan mycket starka skäl. Detta gäller även om förbudet görs tidsbegränsat. Det bör i sammanhanget beaktas att näringsförbud enligt lagen (1986:436) om näringsförbud endast kan beslutas av domstol och att institutet även i övrigt är kringgärdat med olika rättssäkerhetsgarantier. Utredningen har också framhållit att det kan ifrågasättas om behovet av en förbudsmöjlighet på postområdet är så stort. Redan innan ett förbud skulle bli aktuellt torde ett misskötsamt postbefordringsföretag i allmänhet ha fått så mycket oförmånlig publicitet * bl.a. till följd av åtgärder från tillsynsmyndighetens sida * att det får svårt att få några kunder. Företaget kan därmed inte åstadkomma så stor skada. Regeringen delar utredningens bedömning att någon förbudsmöjlighet för närvarande inte bör införas. Ett kraftfullt verkande vite bör vara ett tillräckligt effektivt medel för att få till stånd rättelse. Här skall också framhållas att om det felande postbefordringsföretagets beteende är av det slag som kan falla in under 4 kap. 8 § brottsbalken, tillsynsmyndigheten bör överväga om saken skall polisanmälas. 6.13 Finansiering av tillsynsmyndighetens verksamhet Utredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens (se betänkandet s. 201). Remissinstanserna: Stöder utredningens förslag beträffande finansieringen av tillsynsverksamheten. Svea hovrätt och Konsumentverket har däremot framfört att det är olämpligt att relatera avgiften som varje brevbefordringsföretag har att betala för hanteringen av obeställbara försändelser till det antal försändelser han skickat in. Avgiften bör i stället beräknas exempelvis i proportion till företagens omsättning eller till den den totala distributionsvolymen. Det föreslagna systemet beträffande obeställbara försändelser ställer nämligen höga krav på de olika postföretagen och kan bli kostsam för dessa. Under sådana förutsättningar finns det en uppenbar risk för att företagen inte sänder in obeställbara försändelser till tillsynsmyndigheten. Skälen för regeringens förslag: Postverksamhet som avser befordran av brev skall som tidigare sagts ställas under tillsyn. Vid sidan av tillsynsverk- samheten bör tillsynsmyndigheten åläggas även vissa andra myndighetsuppgifter på postområdet, bl.a. hanteringen av obeställbara brevförsändelser. Det är naturligt att den tillsynsverksamhet som kommer att åligga tillsynsmyndigheten enligt postlagen skall finansieras genom avgiftsuttag från dem som berörs av verksamheten och för vilka den får anses vara till nytta. Avgifterna för tillsynsverksamheten bör således beräknas på grundval av postbefordringsföretagens brevbefordran. Regeringen har i det tidigare föreslagit att hanteringen av obeställbara brevförsändelser skall skötas av tillsynsmyndigheten. Vi anser att verksamheten av praktiska och ekonomiska skäl bör ligga kvar i Kiruna, där Postverket för närvarande har sin enhet för hantering av obeställbara postförsändelser. Det är regeringens uppfattning att de postbefordringsföretag i vilkas verksamhet obeställbara brevförsändelser uppkommer bör svara för tillsynsmyndighetens kostnader för hanteringen av sådana försändelser. Företagen bör således betala en avgift vars storlek sätts i proportion till det antal försändelser som det är fråga om. Skälet för detta är att postbefordringsföretagen på så sätt uppmuntras att själva försöka utröna den rätta adressen där detta är möjligt. Om avgiften inte bestäms efter antalet obeställbara försändelser som uppkommer i den egna verksamheten finns risken att brevförsändelser slentrianmässigt bedöms böra sändas till tillsynsmyndigheten. Regeringen föreslår att det i postlagen öppnas en möjlighet för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att införa ett avgiftssystem. 6.14 Överklagande Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens (se betänkandet s. 204). Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg anser att överklagande bör kunna ske inte bara av beslut enligt lagen utan även av beslut enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av lagen. Svea hovrätt ifrågasätter lämpligheten i att överklagande kan ske även av föreskrifter som beslutats av tillsynsmyndigheten med stöd av bestämmelser i postlagen. I övrigt har inte framförts några erinringar mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Beslut som kan komma i fråga för överklagande enligt postlagen är exempelvis beslut om påförande av avgifter samt beslut om förelägganden inom ramen för anmälnings- skyldigheten och tillsynen. Regeringen delar utredningens uppfattning att tillsynsmyndighetens beslut i särskilda fall enligt postlagen skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Inte bara beslut enligt lagen utan även enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen bör kunna överklagas. Antalet mål förväntas bli mycket lågt, med hänsyn främst till det begränsade antalet postbefordringsföretag och kommer sannolikt inte att påverka resursbehovet hos domstolarna. Enligt den nu gällande instansordningen överklagas beslut av förvaltningsmyndighet till kammarrätten. Domstolsutredningen har emellertid i sitt betänkande "Domstolarna inför 2000-talet" (SOU 1991:106), som för närvarande bereds inom regeringskansliet, föreslagit att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i den första domstolsin- stansen och att överrätterna skall befrias från uppgiften att som första domstol överpröva beslut av förvaltningsmyndigheterna. Regeringen har ställt sig bakom principen i årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 24 f). Redan nu läggs den första domstolsprövningen i nytillkomna målgrupper i länsrätt i stället för i kammarrätt. Regeringen finner denna princip lämplig även i detta fall och anser att de nu aktuella besluten bör prövas av länsrätt som första domstolsinstans. Den 1 juli 1993 infördes i 14 § första stycket punkt 6 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar en generell bestämmelse enligt vilken länsrätt prövar mål som enligt bestämmelse i annan lag skall prövas av länsrätt (SFS 1993:759). Den nu föreslagna ändringen ligger i linje med Domstolsutredningens förslag. Vem som får överklaga tillsynsmyndighetens beslut framgår av 22 § förvaltningslagen (1986:223), där det föreskrivs att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Hur vid besvärskretsen blir får avgöras med utgångspunkt i de allmänna principer som har utvecklats i praxis härför. Det kan påpekas att i vissa mål flera intressenter kan ha rätt att överklaga. Beträffande överklagande av domstolsbeslut finns i 33 § förvalt- ningsprocesslagen en mot 22 § förvaltningslagen svarande bestämmelse. 6.15 Ikraftträdande m.m. De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft samtidigt som Postverket övergår till att drivas som aktiebolag. Detta planeras ske den 1 februari 1994. Samtidigt skall lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser upphöra att gälla. Såsom påpekats av Lagrådet finns det anledning att införa en övergångsbestämmelse som ger sådana postbefordringsföretag som vid lagens ikraftträdande redan bedriver postverksamhet visst rådrum att uppfylla kravet på anmälan. En övergångsbestämmelse behövs även för de brev- och paketförsändelser som varit obeställbara enligt den gamla lagen och som fortfarande är obeställbara då lagen upphör att gälla. Däremot saknas anledning att låta övergångsbestämmelserna gälla obeställbara postanvisningsbelopp. Postlagsutredningen har föreslagit att det generella bemyndigandet för regeringen att meddela föreskrifter om postbefordran som framgår av lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer skall tas bort och ersättas av bemyndiganden i särskilda fall enligt postlagen. Regeringen anser en sådan lösning visserligen vara principiellt riktig, men anser ändå att det generella bemyndigandet bör finnas kvar ytterligare en tid, innan det helt klart kan sägas vilka bemyndiganden som behövs i en förändrad situation på postområdet. En särskild fråga gäller den stora mängd författningar där uttrycket "med posten" används för att beteckna att något kan eller skall skickas som brev utan krav på delgivning. Efter avregleringen och Postverkets bolagisering kan uttrycket felaktigt ge intryck av att det bara finns ett möjligt postbefordringsföretag och att försändelsen måste befordras genom "Posten AB". Ett lämpligare uttryck i sammanhanget är därför att ange att det skickas "med post". Vidare förekommer i ett antal författningar det föråldrade uttrycket "postanstalt" som beteckning på "postkontor" eller i vissa fall "post- befordringsföretag". En fullständig revision för att skapa enhetlighet skulle kräva att ett mycket stort antal författningar * utöver de som nu föreslås bli ändrade * gås igenom och ändras. Det praktiska värdet av en sådan fullständig genomgång skulle vara begränsat. Regeringen förordar därför i stället att uttrycken byts ut efter hand som det är aktuellt att av andra skäl ändra i de författningar som innehåller dessa uttryck. I den mån uttrycken förekommer i de lagar som nu föreslås bli ändrade, exempelvis delgivningslagen, byts de ut mot ovan förordad nomenklatur. I framtiden bör således, allt eftersom det av andra anledningar blir aktuellt att ändra i författningar där "postanstalt" eller "med posten" förekommer, dessa uttryck samtidigt ändras till "postkontor" alternativt "postbefordringsföretag" respektive "med post". 7 Utvecklingen och konkurrenssituationen inom Postverkets marknader Postverket verkar i dag inom ett antal marknader med den gemensamma nämnaren distribution. Postverkets olika verksamheter är i varierande grad utsatta för tydlig konkurrens. Distributionen av adresserade brev har till övervägande del fram till den 1 januari 1993 varit förbehållen Postverket. Mot bakgrund av detta finns i dag endast ett fåtal konkurrenter till Postverket om befordran av adresserade brev. Emellertid finns i dag ett antal alternativ till den fysiska brevbefordringen. På övriga marknader där Postverket verkar finns redan i dag ett flertal alternativ till de tjänster Postverket erbjuder och Postverkets marknadsandelar är där också betydligt mindre. En kort översikt över Postverkets marknadsandelar på olika delmarknader ges i följande tabell. Marknad Postens Andel av Viktiga marknads- Postens konkurrenter andel, % intäkt, % Skriftliga företags-90 29 Telia, CityMail meddelanden Skriftlig marknads-55 11 Svensk Direkt Reklam kommunikation Privat skriftlig95 6 * kommunikation Inrikes företags-55 6 Bilspedition, ASG, paketprodukter Bussgods Övriga inrikes 85 6 Bilspedition lättgodsprodukter Budmarknad 20 1 Adena/Picko's, Taxi Utrikes lättgods-10 1 Bilspedition, ASG, produkter DHL, UPS Betalnings- 50 29 Bankgirot, banker förmedling Bankservice 11 7 Banker I det följande beskrivs de olika marknader där Postverket verkar samt den förväntade marknadsutvecklingen och konkurrenssituationen inom dessa. 7.1 Brevbefordran Postverkets affärsområde brev (Posten Brev) förmedlar individuella och massproducerade meddelanden samt tidningar och tidskrifter. Kommu- nikationen kan vara rent fysisk, fysisk-elektronisk eller enbart elektronisk. Posten Brev förmedlar även varor med en vikt upp till ett kg. Posten Brev förmedlar ca 4,2 miljarder adresserade brevförsändelser per år. De sammanlagda rörelseintäkterna i affärsområdet uppgick år 1992 till 14,9 miljarder kr. De externa intäkterna uppgick till ca 11,2 miljarder kr eller knappt 50 % av Postverkets totala intäkter. Av intäkterna kommer knappt 90 % från företag och organisationer medan resterande drygt 10 % kommer från privat- personer. Affärsområdets viktigaste kunder är ett antal större postintensiva företag. Under 1900-talet har antalet brevförsändelser (exkl. tidningar och gruppreklam) visat en årlig tillväxt med i genomsnitt ca 3% per år. Vissa år har volymerna minskat något i förhållande till föregående år medan de andra år ökat mera. Perioden från 1970 fram till i dag karaktäriseras av en stabil om än avtagande ökningstakt. Den minskning i volym beroende på konkurrens från elektronisk överföring av meddelanden som förut- spåddes i olika studier på 70-talet har först nu blivit märkbar i viss utsträckning. Jämförande studier av telemarknadens utveckling visar att någon mer omfattande överströmning från brevkommu- nikation till telekommunikation ännu inte kan spåras. Bakom utvecklingen på brevmarknaden ligger ett antal faktorer som kan hänföras till den allmänna samhällsutvecklingen. Här kan t.ex. noteras en årlig befolkningsökning och framför allt hushållsökning. Under senare hälften av 1900-talet har vidare stora strukturella förändringar påverkat ma- rknadsförutsättningarna för brevbefordran. Sådana förändringar är t.ex. socialförsäkringssystemen, datorisering och centralisering av lönesystem m.m. På senare år är centraliseringen av pensionsutbetalningar, bilregister, kontroll- besiktning av bilar, värdepappersystemet, avreglering av bank- och finansmarknaderna andra exempel på förändringar som påverkar brevvolymerna såväl positivt som negativt. En förväntad ändrad näringslivsstruktur med en alltmer accentuerad övergång från varu- till tjänsteproduktion kommer att påverka kommu- nikationsbehovet positivt. Förändringar (branschglidning) inom bank- och försäkringssek- torerna samt intresseorganisationernas sannolikt ökande betydelse likaså. Parti- och detaljhandeln kommer sannolikt att i ökad omfattning använda betal- och kreditkort, vilket i sin tur kommer att påverka kommunikationsbehovet i positiv riktning. Den pågående teknologiska förändringen med ökad användning av tele- och datorkommunikation leder till minskad brevkommunikation. Telekommunikationen visar en snabbare tillväxt än brevkommunikation under de senare decennierna. Framför allt har utvecklingen den senaste femårsperioden varit mycket expansiv inom områdena telefax och mobil- telefoni. Postens bedömning är att vart tredje fax ersätter ett brev. Vad särskilt gäller användning av telefax har denna under senare år genomgått en närmast explosiv utveckling. Det kan förutses att telefaxtekniken kommer att utvecklas och förfinas. Telefaxsänd- ningar förekommer i dag företrädesvis mellan före- tag. Det är alltså i första hand brevvolymen mellan företag som kan komma att minska till följd av telefaxsändningar. Datorkommunikation är en annan konkurrent till brevet. Denna typ av kommunikation kan ske i olika former. Det kan vara fråga om kommunikation från dator till dator, från dator till databas m.m. Till viss del utgör dessa former av kommunikation substitut till brev. Kommunikation från dator till databas (t.ex. videotex) konkurrerar dock i större utsträckning med olika teletjänster, som t.ex. 071-nummer, och med text-TV. Andra former av elektroniska överföringar av med- delanden påverkar också till viss del brevvolymer- na. Olika former av hybridtjänster (en kombination av elektronisk överföring, utskrift och kuvertering samt traditionell brevutdelning, s.k. ePOST) förväntas öka under de kommande åren, dock utan att öka den totala brevvolymen. ePOST lämpar sig bäst för stora sändningar brev till många mottagare, i huvudsak konsumtionsräkningar till hushåll. Annons- och direktreklam samt reklam i andra medier (radio och TV), liksom olika typer av spel i dessa medier, påverkar och kommer att påverka brevvolymerna positivt. Den samlade effekten av de olika faktorer som på- verkar marknadssituationen för adresserade brevför- sändelser är svår att beräkna. Någon mera märkbar tillväxt av traditionell brevdistribution förväntas dock inte. Tendensen under de senaste åren, och som accentuerats, är en övergång från normalbrev (övernattbefordrade brev till fullpris) till brev med längre distributionstid till rabatterat pris. En överströmning från traditionell brevbefordran till hybridtjänster verkar också trolig. Denna överströmning kommer emellertid inte att påverka den totala volymen utan snarare vissa led i befordringen såsom insamling, sortering och transport av adresserade brevförsändelser som således minskar. Avvecklingen av brevmonopolet har gett möjligheter för andra företag än Postverket att distribuera brevförsändelser. Sedan våren 1991 distribuerar företaget CityMail AB brevförsändelser i Stockholm. Man kan förvänta sig att fler brevbefordringsföretag utöver CityMail kommer att etablera sig. Hur dessa presumtiva konkurrenter ser ut eller vilka deras affärskoncept kommer att vara är i dag inte möjligt att förutse. En ökad konkurrens inom brevbefordringen kommer naturligt- vis att minska Posten Brevs brevvolymer. En minskning med 2 % av Posten Brevs försändelsevolym noterades år 1992. Mellan åren 1986 och 1991 ökade emellertid volymen med upp till ca 4 % per år, men med en successivt avtagande ökningstakt. Den minskade brevvolymen år 1992 kan delvis förklaras med den nya konkurrenssituationen som uppstått. Ytterligare en faktor av betydelse i detta sammanhang är att nedgången i tiden sammanfaller med det svåra konjunkturläge som råder, även om inget säkert samband kan konstateras mellan brevvolym och konjunktur. Det går i dag inte att säkert bedöma om ett reellt trendbrott skett när det gäller ökningen av Posten Brevs brev- volymer. 7.2 Paket (Lättgods) Postverket är genom sitt affärsområde lättgods (Posten Lättgods) verksamt inom den marknad som omfattar distribution av försändelser med en vikt upp till 35 kg (lättgods). Posten Lättgods erbjuder även transport av tyngre gods om detta efterfrågas av kunderna. Posten Lättgods omsätter ca 2,6 miljarder kr. Fram till år 1984 distribuerade Postverket endast sådana paket som distribueras genom postkontorsnätet och lantbrevbäringen. År 1984 utökades verksamheten till att även omfatta distribution av s.k. företagspaket, dvs. paket som skickas från "dörr till dörr" och inte befordras via postkontorsnätet. Posten Lättgods erbjuder i dag företagskunder standardiserade och rikstäckande transporttjänster för försändelser upp till en vikt av 35 kg per kolli och 100 kg per sändning. Privatpersoner har möjlighet att skicka enstaka paket inom Sverige till enhetliga priser. I dag distribueras drygt hälften av paketförsändelserna från dörr till dörr, medan den andra hälften (motsvarande huvuddelen av ekonomi- och postpaket) distribueras genom postkontorsnätet. En tjänst som vänder sig till privatpersoner är det s.k. Sverigepaketet som inkluderar emballage och frakt upp till 20 kg till valfri ort i Sverige. För närvarande kostar Sverigepaketet 48 kr. Av Posten Lättgods totala intäkter svarar intäkter från privatpersoner endast för ca 2 %. Privatpersoner är därutöver mottagare av paket från främst postorderbranschen. Posten Lättgods befordrar totalt ca 50 miljoner paket per år. Privatpersoner skickar årligen endast cirka en miljon paket. Affärsområdet Lättgods konkurrenter är både svenska och utländska företag. Samtliga företag av betydelse inom branschen har förstärkt sina distributionssystem i Sverige. Detta gäller även de internationella transportföretagen. På lättgodsmarknaden finns i dag tre svenska huvudkonkurrenter: Posten Lättgods, ASG och Bilspedition. Inom paketmarknaden, dvs. gods upp till 35 kg, är Posten Lättgods det dominerande företaget medan man har en mycket liten andel av det tyngre godset. Lättgodstransporter har under ett flertal år varit den snabbast växande delen av den svenska godstransportmarknaden. Denna uppgång bröts under år 1992 på grund av den svaga konjunkturen. Lättgodsmarknaden, likväl som transportbranschen i övrigt, kännetecknas av hård konkurrens. Branschen har sedan länge präglats av otillfredsställande lönsamhet. Under de senaste åren har detta accentuerats ytterligare. Transportbranschen är beroende av den ekonomiska utvecklingen. Tillväxt i ekonomin medför oftast ökningar i volymer. Posten Lättgods är endast verksam på den svenska marknaden. Den inhemska efterfrågan bedöms vara fortsatt svag. De internationella pakettjänsterna utförs inom Posten Utrikes. 7.3 Betalningsförmedling En av Postverkets delmarknader är betalningsförmedling. Postgirorörelsen startade år 1925 och tillkom för att underlätta betal- ningsrörelsen och främja sådana betalningsmetoder som är ägnade att minska användandet av kontanta medel. I dag ser Postgirot som sin affärsidé att över hela landet och internationellt erbjuda girotjänster i eget kontosystem och därtill hörande finansiella tjänster för företag, organisationer, föreningar och privatpersoner. Under år 1992 uppgick de totala intäkterna i Postgirot till ca 5,3 miljarder kr. 430 miljoner betalningar förmed- lades via Postgirot, varav 125 miljoner (29 %) var kontantbetalningar i postkassorna. Postgirot har haft ett ökat antal förmedlade betalningar under en rad år. Ökningen är emellertid måttlig. Konkurrensen om betalningar mellan Postgirot å ena sidan och bankerna/Bankgirot å den andra är hård. Detta trots att Postgirot i praktiken haft ensamrätt till statens betalningar i och med förordningen (1974: 591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot. Undantag från denna skyldighet har emellertid medgetts vissa myndigheter. Det stora flertalet av statens utbetalningar till allmänheten sker därför redan i dag med annan betalningsförmedlare än Postgirot. Konkurrensen kommer att hårdna ytterligare till följd av att konkurrens kommer att tillåtas även vad gäller statens alla in- och utbetalningar. I en marknadssituation med fri konkurrens om alla statliga betalningar blir Postgirot ett bland flera betalningsinstitut. Postgirot föreslås därför få begränsat utvidgade verksamhetsförutsättningar som stöd för betalningsförmedlingen. Den fortsatta utvecklingen torde gå mot ett ökat användande av direktöverföringar mellan konton, bl.a. så kallade autogirolösningar, för att minska hanteringskostnaderna i betalningsförmedlingen. 7.4 Utrikes brev- och paketbefordran Postverkets affärsområde utrikes (Posten Utrikes) etablerades som eget affärsområde år 1989. Under år 1992 uppgick intäkterna till ca 1,5 miljarder kr. Posten Utrikes ansvarar för försäljning och distribution av brev och paket med destination utanför Sveriges gränser liksom för tullhantering och distribution av all ankommande brev- och paketpost. Posten Utrikes förfogar över egna sorteringsterminaler i Sverige men köper vissa försäljnings-, transport- och utdelningstjänster av Posten Brev, Posten Lättgods och Posten Bank och Kassa. Utomlands utförs transporterna av utländska flygbolag, speditörer samt inte minst andra länders postverk. Posten Utrikes verkar på en marknad med hård konkurrens. Konkurrenter är både internationella kurir- och expressföretag samt svenska företag som ASG och Bilspedition. En alltmer utbredd remailingverksamhet hotar den lönsamma brevexporten. Detta innebär att konkurrenterna kommersiellt kan utnyttja brister i det internationella avräkningssystemet mellan postverken. Lönsamheten inom den internationella transportmarknaden är generellt mycket låg. Företagsförvärv och allianser gör att konkurrens- situationen ändras kontinuerligt. På grund av den överetablering som skett bl.a. inom EG kan man räkna med stora strukturrationaliseringar och att endast några få aktörer kommer att överleva på både expressmarknaden och inom den traditionella spedi- tionsverksamheten. Omstruktureringen av den internationella frakt- och kurirmarknaden väntas fortsätta i en snabbare takt än som sker för närvarande. Postverkets kurirverksamhet har integrerats med expressföretaget TNT i ett med fyra andra postverk gemensamt ägt bolag, GD Express World Wide, där svenska Postverket äger 7,5 % och postverken gemensamt 50 %. Detta samarbete öppnar möjligheterna att utveckla Posten Utrikes paketutbud för tidsgaranterade produkter och expressprodukter. 7.5 Postkontoren Postkontorsnätets verksamhet är samlad i affärsområdet bank och kassa (Posten Bank och Kassa). Postkontoren förmedlar Postverkets samlade sortiment till privatpersoner och mindre företag samt erbjuder banktjänster för privatpersoner. Intäkterna uppgick till ca 5,9 miljarder kr år 1992. Posten Bank och Kassas huvudsakliga uppdragsgivare är Posten Brev (29 % av intäkterna), Postgirot (34 %), Posten Lättgods (8 %), Posten Utrikes (2 %) och Nordbanken (24 %). Under år 1992 sjönk antalet transaktioner i post- kontorsnätet med 7 %. Året dessförinnan var minskningen lika stor. Under de senaste tio åren har antalet transaktioner i kassorna minskat med en tredjedel. Bakgrunden till minskningen av manuella kassatjänster är den ökade automationen med bl.a. direktöverföring mellan konton. Posten Bank och Kassa genomför mot bakgrund av denna utveckling en omfattande rationalisering och effektivisering av verksamheten som beskrivits i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7). Enligt åtgärdsprogrammet, som benämns Nät 92, kommer antalet serviceställen att bestå, men i många fall drivas i annan skepnad, exempelvis som s.k. närpostkontor med begränsad service såsom paketutlämning eller på entreprenad av butiker. Transaktionsutvecklingen i kontorsnätet förväntas fortsätta att gå tillbaka till följd av konkurrenssituationen inom affärsområdena Posten Brev, Posten Lättgods, Postgirot och Posten Utrikes, i kombination med ökat utnyttjande av elektronisk kommunikation och automatiserade betal- ningar. Alternativ till de banktjänster som utförs på postkontoren växer successivt fram, exempelvis möjlighet att utföra överföringar av pengar mellan konton på telefon. Mot bakgrund av detta bedöms även behovet av traditionella banktjänster komma att minska. 8 En förändrad verksamhetsform för Postverket 8.1 Överföring av Postverkets verksamhet till ett statligt ägt aktiebolag Skälen för regeringens förslag: I dag driver Postverket statlig affärsverksamhet i särskild form, den s.k. affärsverksformen, som tillskapades genom 1911 års budgetreform. Detta innebär bl.a. att verkets ekonomiska omslutning inte redovisas över statsbudgeten. Verket är emellertid en integrerad del av den statliga verksamheten och fungerar som förvaltare av statlig egendom. Enligt regeringsformens bestämmelser får statens medel inte användas på annat sätt än riksdagen har bestämt och statens medel står till regeringens förfogande. Som en följd av detta skall investeringar och finansieringen av dessa även inom affärsverken ytterst beslutas av riksdagen. För affärsverken gäller vidare särskilda bestämmelser om förvärv och försäljning av fast egendom samt om förvärv, försäljning och bildande av bolag. Regeringen har i det tidigare redogjort för ut- vecklingen på postmarknaden. Sammanfattningsvis är det faktorer som den tekniska utvecklingen, efterfrågeförändringar och liberalisering som i samverkan har inneburit en förändrad marknadssitua- tion. Genom teknisk utveckling och efterfrågeförändringar har antalet företag liksom utbudet av nya tjänster ökat, vilket har lett till en alltmer diversifierad marknad. Med nya postbefordringsföretag på marknaden följer större valfrihet för användarna. Den successivt förändrade marknadssituationen ställer krav på en utveckling av Postverkets verksamhetsform. Erfarenheten visar att de begräns- ningar som finns i affärsverksformen i fråga om t.ex. förvärv och försäljning av fast egendom, försäkringar och upplåning medför komplikationer. Affärsverksformen begränsar vidare möjligheterna till ändamålsenliga former för samarbete och samägande i konsortier och allianser. Genom att bilda aktiebolag inom ramen för Postverkskoncernen har man hittills kunnat lösa en del praktiska problem. Denna blandform av affärsverk och aktiebolag är emellertid olycklig och har visat sig svår att styra. En enhetlig associationsform är både bättre och mer flexibel. En förnyelse och utveckling av Postverkets verksamhetsform är således påkallad, dels av den nya marknadssitua- tionen inom postservice och betalningsförmedling, dels av behovet av en ändamålsenlig och effektiv styrning av verksamheten. Aktiebolagsformen är en lämplig associationsform för konkurrensutsatt verksamhet. Postverkets konkurrenter på samtliga delmarknader bedriver som regel sin verksamhet i aktiebolagsform. Det är enligt regeringens mening angeläget att Postverket nu ges samma verksamhetsform som andra företag på postbefordrings- och betalnings- marknaden, dvs. aktiebolagsformen. Det nya bolaget kommer att vara helägt av staten. 8.1.1 Överföringen av Postverkets verksamhet m.m. till aktiebolag I enlighet med det föreslagna bemyndigandet blir det en uppgift för regeringen att genomföra bolagiseringen av Postverket och därvid bl.a. fastställa kapitalstruktur samt aktiekapitalets storlek i det nya aktiebolaget. Regeringen vill här informera om hur bolagiseringen är avsedd att genomföras. Postverket har de senaste 15 åren genomfört fyra stora omorganisationer. Den nu gällande genomfördes den 1 januari 1992. De successiva organisationsändringarna har skett för att öka Postverkets marknadsorientering och kundorientering. Organisationsutvecklingen är således en kontinuerlig process. Den nu gällande organisationen kommer i sina huvuddrag att gälla även i samband med bolagiseringen. Detta innebär precis som i dag en organisation med fem affärsområden, Posten Brev, Posten Lättgods, Posten Utrikes, Posten Bank och Kassa samt Postgirot. För att underlätta en successiv bolagisering av de olika verksamheterna har Postverket redan registrerat sex bolag, ett för vart och ett av moderbolaget och de fem affärsområdena. I syfte att renodla moderbolaget så långt som möjligt inrättas också ett holdingbolag, Posten Service AB, i samband med Postverkets bolagisering. Till holdingbolaget förs verksamheter som är koncerngemensamma: i nuläget Postfastigheter, Postens Inköpscentral, Posten Systemservice, HK-Service, Certus AB och SwedPost AB. Bolagiseringen av Postverket sker genom att staten i ett första steg överlåter Postverkets verksamhet, tillgångar och skulder till Posten AB, varvid köpeskillingen erläggs genom att Posten AB utfärdar en skuldförbindelse på beloppet. Därefter följer en nyemission i Posten AB. Staten skall erlägga likvid för de nyemitterade aktierna genom kvittning mot den fordran staten har på Posten AB genom den ovan nämnda skuldförbindelsen. I ett andra steg överlåts verksamheten i affärsområdena m.fl. till dotterbolag den 1 februari 1994. Affärsområdena Posten Bank och Kassa, Postgirot och Posten Service AB kommer att ombildas till dotterbolag den 1 februari 1994. Affärsområdena Posten Brev, Posten Lättgods och Posten Utrikes kommer inledningsvis att driva sina verksamheter som affärsområden inom moderbolaget Posten AB. Senast vid utgången av år 1994 kommer åtminstone brev- och paketverksamheten inom Posten AB att drivas i dotterbolag. Detta kommer att regleras i det särskilda avtal som staten kommer att sluta med Posten AB. Under affärsområdesbolagen och Posten Service AB kommer nu befintliga dotter- bolag att inordnas. Posten AB:s kapitalstruktur har betydelse för bolagets utvecklingsmöjligheter. Kapitalstrukturen bör ge en tillräcklig bas för bolagets verksamhet. Den nya Postkoncernens balansräkning består till huvuddelen av inlåning i Postgirorörelsen. Post- girorörelsen bör vid soliditetsberäkningar betraktas som en bank. Det går mot bakgrund av detta inte att jämföra Postkoncernens soliditet med svenska industri- och transportföretag. Affärsområdesbolagen utom Postgirot kommer alla att ha en soliditet om minst 15 % vid tidpunkten för ombildande till aktiebolag. Postgirots soliditet kommer att uppgå till ca 5 %. Vid en sammanvägning av rimliga soliditetsnivåer i respektive affärsområde bör soliditeten på koncernnivå vara ca 15 % på sikt. Vid tidpunkten för bolagiseringen kommer Postkoncernens soliditet att uppgå till ca 11 %. Posten AB föreslås överta Postverkets alla pensionsförpliktelser. Den ingående balansen i Postkoncernen beräknas uppgå till ca 50 miljarder kr, varav det egna kapitalet beräknas uppgå till ca 6 miljarder kr. Avsikten är att överlåtelsen av Postverkets verksamhet, tillgångar och skulder skall regleras i ett avtal mellan staten och Posten AB. Detta överlåtelseavtal skall bl.a. reglera vilka tillgångar och skulder samt rättigheter och åtaganden som överförs. Mot bakgrund av den dominerande ställning som Postverket i dag har inom postverksamheten är det regeringens uppfattning att Posten AB bör kunna upprätthålla rikstäckande postservice till enhet- liga avgifter för enstaka försändelser utan sär- skild ersättning. Detta skall regleras i avtal mellan staten och Posten AB. Kravet på rikstäckande service finns också med i bolagsordningen för Posten AB. Avsikten är att det särskilda avtalet mellan staten och Posten AB även skall omfatta andra förhållanden som inte regleras i överlåtelseavtalet. Hit hör frågan om pristak för avgifter för brevbefordran (avsnitt 10.2) och vissa frågor som rör informationsplikt vid ändringar i postnummer (avsnitt 10.5). Överlåtelseavtalet och det särskilda avtalet avses tecknas före bolagiseringen av Postverket den 1 februari 1994. Det särskilda avtalet föreslås löpa t.o.m. den 31 december 1996. 8.1.2 Statsmakternas styrning, kontroll samt insyn i ett statligt ägt aktiebolag Ombildningen av Postverket från affärsverk till aktiebolag innebär förändringar i första hand när det gäller statsmakternas styrning, kontroll och insyn. Ombildningen av Postverket till aktiebolag förutsätter styrning i andra former än de som används för ett affärsverk. Förutom genom lagstiftning kan styrningen av ett bolag ske genom bestämmelser i bolagsordningen, genom röstning på bolagsstämman och genom den av stämman valda styrelsen. Ett bolags verksamhet kan också begränsas eller ges viss inriktning genom avtal. Inom statsförvaltningen utövas kontroll av flera organ, t.ex. av Riksdagens revisorer, Riksdagens ombudsmän (JO), Justitiekanslern (JK) och Riksrevi- sionsverket (RRV). När Postverket bolagiseras upphör kontrollen av JO och JK. Kontroll utövas fortsättningsvis av de av bolagsstämman valda revisorerna. Riksdagens revisorer kan emellertid även fortsättningsvis utöva kontroll. Vidare gäller för de statliga aktiebolag som finns införda i förordningen (1993:958) om Riksrevisionsverkets granskning av statliga aktiebolag och stiftelser, att RRV på eget eller regeringens uppdrag kan utföra granskning utöver den sedvanliga gransk- ningen som årligen skall utföras enligt aktiebolagslagen. Tillsynsmyndigheten kommer med tillämpning av bestämmelserna i förslaget till postlag i egenskap av tillsynsmyndighet avseende brevbefordran att kunna utöva viss kontroll över bolaget. Eftersom staten kommer att äga samtliga aktier i Posten AB kommer redovisning av verksamheten att lämnas till riksdagen genom de årliga redo- görelserna för de statliga företagen. Avsikten är vidare att en av Riksrevisionsverkets auktoriserade revisorer skall utses som en av revisorerna i Posten AB och dess dotterbolag. Enligt regeringens mening bör Posten AB så långt det är möjligt verka under samma förutsättningar som vanliga aktiebolag. Det blir därmed en uppgift för Posten AB:s styrelse att utforma mål och strategier för verksamheten. Regeringen vill i detta sammanhang också informera om arkivfrågornas behandling i anslutning till att Postverket ombildas till aktiebolag. Enligt arkiv- lagen (1990:782) skall en myndighet, som upphör, inom tre månader överlämna sitt arkiv till en arkivmyndighet, om inte verksamheten överförs till en annan myndighet. När verksamhet som tidigare bedrivits i en statlig myndighet överförts till ett aktiebolag kan arkivmyndigheten enligt vad regeringen inhämtat låna ut de delar av arkivet som det nya bolaget behöver ha tillgång till. Det ankommer på Riksarkivet att utforma föreskrifter och villkor för lån och deposition hos bolag av handlingar. Tillgången för allmänheten till de allmänna handlingar som härrör från tiden före bolagiseringen och som inte omfattas av sekretess enligt bestämmelser i sekretesslagen (1980:100) säkerställs genom att ansvaret för dessa handlingar förs över till Riksarkivet. Enligt vad regeringen inhämtat pågår ett samråd mellan Postverket och Riksarkivet avseende arkivfrågor inför bolagise- ringen av Postverket. Härutöver bör nämnas en fråga som rör de fastigheter som Postverket förvaltar för statens räkning. Det femtontal fastigheter som representerar framträdande kulturvärden kommer att ges skydd som byggnadsminnen innan de överlåts till det nya bolaget. Postverket har som statlig myndighet tillhandahållit statistikuppgifter beträffande postverksamheten i landet. Även efter verkets ombildning till aktiebolag kvarstår behovet från samhällets sida av statistik över detta område. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att närmare precisera kraven på postbefordringsföretagen så att samhällets behov kan tillgodoses. Från kulturpolitisk synpunkt finns det också skäl att notera den påverkan som Postverket genom sina adresseringskrav kan utöva på valet av ortnamn i landet. Staten kan emellertid via sin ägarroll eller på annat sätt garantera att Posten AB inte utövar detta inflytande på ett sätt som strider mot god ortnamnssed. 8.2 Den nya Postkoncernen Som framgår av beskrivningen under 8.1.1 är avsikten att det skall bildas en koncern med Posten AB som moderbolag och affärsområden som helägda dotterbolag. Därutöver kommer det att finnas ytterligare bolag inom ramen för koncernen, bl.a. de redan i dag existerande Falcon Aviation AB, Tidningstjänst AB m.fl. I moderbolaget skall ingå koncernstaber samt finansförvaltning för koncernen. Finansförvaltningen kommer dock, i enlighet med vad som anförts i 1993 års finansplan (prop. 1992/93:100 bil. 1, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189), inte att omfatta Postgirots medels- förvaltning. Verksamheten i affärsområdet Brev skall vara meddelandehantering. Posten Brev skall också svara för den rikstäckande brevbefordran. Under Posten Brev finns ett antal bolag som stödjer verksamheten. Verksamheten i affärsområdet Lättgods skall omfatta Postverkets paket- och lättgodsdistribution. Även här finns ett antal bolag som stödjer verksamheten. Verksamheten i affärsområdet Bank och Kassa skall omfatta dels postverksamhet, dvs. förmedling av brev och paket, dels förmedling av finansiella tjänster såsom postgirobetalningar, insättning och uttag från bankkonto, förmedling av lån m.m. Verksamheten i Postgirot Bank AB skall omfatta den verksamhet som i dag bedrivs i affärsområdet Postgirot. Verksamheten i affärsområdet Utrikes skall omfatta distribution av internationella brev-, lättgods- och expressförsändelser. I affärsområdet skall också ingå delägarskap i Global Delivery Express Worldwide som förmedlar expressgods över hela världen. [Organisationsbild monteras in här av TRYCKERIET!] 8.2.1 Mål och huvudinriktning för Posten AB Postverket har som affärsverk bedrivit sin verksam- het med såväl hög servicenivå som god lönsamhet. En successivt ökad kund- och affärsinriktning gör att Postverket har goda förutsättningar att klara en mera marknadsmässig organisation på en avreglerad marknad. Av detta följer att de förändringar som nu föreslås på postområdet innebär en precisering och renodling av statsmakternas politiska ansvar för post- och kassaservicen respektive ansvaret för att skapa spelregler som möjliggör och stimulerar konkurrens inom postområdet. Detta skapar förutsättningar för att renodla statens roll som ägare av Posten AB i förhållande till de intressen som statsmakterna i övrigt har att bevaka inom postområdet. Utgångspunkten för staten som ägare är att erhålla avkastning på det egna kapitalet. Det primära ekonomiska målet för verksamheten i Posten AB är därmed att ge en räntabilitet på eget kapital och utdelning till ägaren. Det är även viktigt att företagets effektivitet och finansiella styrka utvecklas gynnsamt. Ekonomiska nyckeltal för att följa upp detta är bl.a. räntabilitet på sysselsatt kapital och soliditet. Under de senaste åren har marknaden för de tjänster Postverket erbjuder utvecklats mot ökad konkurrens. För att möta denna konkurrens har Postverket utvecklats mot en ökad grad av affärsmässighet och effektivitet. Konkurrens på traditionell brevbefordran i kombination med den snabba och dynamiska utvecklingen på den elektro- niska marknaden samt konkurrensen på paket- och betalningsmarknaden kommer att innebära fortsatt skärpta konkurrensförhållanden. Det är mot denna bakgrund nödvändigt att effektiviteten förbättras ytterligare och att Postverket ges möjlighet att tekniskt möta den ökande konkurrensen från den elektroniska sektorn. Det kan konstateras att Postens resultat efter finansiella poster under perioden 1994*1996 enligt Postverkets affärsplan bedöms inledningsvis uppgå till 600 miljoner kr för att i slutet av perioden uppgå till ca 1 miljard kr per år. Ur ett långsiktigt ägarperspektiv måste emellertid samti- digt konstateras, att denna resultatnivå behöver förbättras för att ägaren skall uppnå en tillfredställande ekonomisk avkastning på den för- mögenhetsmassa, som Postverket har att förvalta. Målsättningen från ägarens sida bör vara att Posten AB på längre sikt skall kunna arbeta med helt affärsmässiga villkor och förutsättningar och därvid också uppvisa en marknadsmässig avkastning jämförbar med större svenska välskötta företag i motsvarande branscher. Detta bör kunna uppnås genom en fortsatt rationalisering av verksamheten och en anpassning av såväl tjänsteutbud som priser. Huvudinriktning för Posten AB bör, liksom i dag för Postverket, vara att erbjuda rikstäckande post- och kassaservice. Bolaget bör direkt eller genom dotter- eller intressebolag bedriva denna verksam- het. Annan verksamhet än kärnverksamheten kan be- drivas endast under förutsättning att denna kompletterar huvudinriktningen och att den bidrar till att stärka koncernens lönsamhet. Ytterligare en förutsättning är att detta sker under ett rimligt risktagande. Med ett rimligt risktagande avses att denna verksamhet inte får bedrivas på bekostnad av kärnverksamheten. 8.2.2 Postgirot Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Svenska Bankföreningen har tillstyrkt förslaget. Svenska Bankmannaförbundet, som inkommit med yttrande över förslaget att ombilda Postgirot till bankaktiebolag, har avstyrkt förslaget. Postverket föreslår att något förbehåll om regeringens medgivande till ändringar inte tas in i bolagsordningen. Konkurrensverket anser det angeläget från konkurrenssynpunkt att begränsningarna i verksamheten inte görs alltför långtgående och detaljerade. Svenska Bankföreningen har förståelse för att postgiroverksamhetens bolagisering medför behov av att föra in Postgirot under ett regelsystem som syftar till att garantera stabilitet och säkerhet i verksamheten. Enligt föreningen bör Postgirot dock ej ges status som bank. I stället bör en särskild lag om post- giroaktiebolagets verksamhet utfärdas. Den lösningen förordas även av Svenska Bankmannaförbundet. Skälen för regeringens förslag: Bankrörelse definieras i bankrörelselagen som verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som bank allmänt använder. Eftersom Postverkets girokonton har flera likheter med bankernas inlåningskonton infördes i bankrörelselagen ett undantag i 1 kap. 2 § tredje stycket enligt vilket Postverket för sin postgirorörelse får hålla konton för allmänheten. Av betydelse i denna fråga är att departementschefen i förarbetena (prop. 1986/87:100 bil. 1) anförde bl.a. följande. För att vidmakthålla konkurrenskraften är det väsentligt att den statliga bankverksamheten koncentreras i en bank, PKbanken. Det förslag som i det följande kommer att läggas fram angående Postverkets förvaltning av likvida medel m.m. får således inte leda till att en bankverksamhet utvecklas inom Postverket. Postgirots ställning att endast vara ett betalningsförmedlande institut måste behållas. Målsättningen att genom samarbete kunna erbjuda ökad service åt kunderna måste också stå kvar. De skäl som tidigare fanns för att förhindra att en bankverksamhet utvecklades inom Postverket är forfarande till viss del giltiga och den ursprungliga inriktningen på betalningsförmedling bör därför behållas och utvecklas. När Postverket bolagiseras övergår verksamheten från myndighetsform till aktiebolagsform. Detta medför viktiga förändringar. Affärsverken är myndigheter och därmed endast företrädare för staten. Ett affärsverk äger inga tillgångar utan förvaltar dem endast för statens räkning, och det är staten som svarar för de skyldigheter som uppkommer i verksamheten. Ett aktiebolag däremot är en självständig juridisk person skild från statsförvaltningen. Det är bolaget som har tillgångar och skulder, och det finns t.ex. inte något rättsligt hinder mot att ett statligt ägt aktiebolag försätts i konkurs. Bolagiseringen medför därför behov av att Postgirots verksamhet förs in under ett regelsystem som syftar till att garantera stabilitet och säkerhet i verksamheten. Postgirot står i dag inte under Finansinspektionens tillsyn. De likheter som finns mellan Postgirots verksamhet och den verksamhet som bedrivs av institut som står under inspektionens tillsyn motiverar emellertid att även Postgirot ställs under sådan tillsyn. Detta gäller särskilt vid en ombildning av Postgirot till aktiebolag, när en tillsyn inte endast avser hur verksamheten bedrivs utan även är motiverad bl.a. för att bedöma bolagets kapitalstyrka och relationerna till moderbolaget och systerbolagen. I frågan om det närmare valet av verksamhetsform för Postgirot gör regeringen följande bedömning. Riksdagen och regeringen kan styra den statliga affärsverksamheten genom lagar och andra föreskrifter. Föreskrifter skall dock vara generella till sin utformning, och möjligheter till styrning av ett visst statligt bolag genom normgivning får anses begränsad. Det framstår därför inte som lämpligt att införa en särskild lagstiftning för Postgirot AB. Med hänsyn till att Postgirots verksamhet företer påtagliga likheter med bankverksamhet föreslår regeringen i stället att Postgirot ombildas till bankaktiebolag. Detta innebär att det nya bolaget skall ansöka om regeringens tillstånd (oktroj) att driva bankrörelse. Bolaget kommer då att omfattas av bl.a. bestämmelserna i bankrörelselagen om kapitaltäckning, enhandsengagemang och krav på säkerhet för lämnade krediter. Finansinspektionen har anfört att en lagändring kan behövas för att tillstånd skall kunna ges moderbolaget Posten AB att äga Postgirot Bank AB. Enligt 3 § första stycket andra meningen lagen (1992:1631) om lämplighetsprövning av större ägare i bankaktiebolag skall ett förvärv som innebär att ett icke-finansiellt företag blir moderföretag till en bank tillåtas bara om det finns synnerliga skäl. I förarbeten till bestämmelsen diskuterades riskerna för ett obehörigt utnyttjande av en bank, som ingår i en koncern med icke-finansiella företag. En bank kan bl.a. få svårigheter att hävda sin oberoende ställning gentemot andra koncernföretag. Vidare kan överföringar och transaktioner mellan koncernbolagen vara svåra att kontrollera. Några skyddsregler som kan förhindra att en bank tar skada om dess moderbolag kommer på obestånd finns inte och även en bank med god kapitaltäckning kan därför drabbas av stora svårigheter om ägarens vilja eller förmåga att finansiellt stödja banken ifrågasätts. Mot bakgrund av bl.a. dessa risker föreslog föredraganden att det skulle krävas synnerliga skäl för att tillåta ett icke-finansiellt företag att förvärva mer än 50 % av aktierna i ett bankaktiebolag. Den situationen att en bank i ett akut läge behöver tillföras externt kapital kan, enligt förarbetena, tjäna som ett exempel på en situation där synnerliga skäl föreligger. Postverket har sedan länge bedrivit postgirorörelse. Den bolagisering som nu genomförs innebär i princip inte någon avgörande skillnad i arten av verksamheten. Det förhållandet att funktionerna bolagiseras bör därför inte innebära olägenheter av de slag som anges i förarbetena och som nu redovisats. Med hänsyn härtill, och då den i förarbetena beskrivna situationen endast är ett exempel, saknas skäl att nu föreslå någon ändring i bestämmelsen. Riksdagen har bemyndigat regeringen att besluta om avveckling av Postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Riksdagen har vidare beslutat att ett utvecklat statligt betalningssystem skall införas (prop. 1992/93:100 bil. 1, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189). Riksdagen har vidare anfört bl.a. följande (bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). En avveckling av Postgirots särställning i det statliga betalningssystemet måste ske på ett sådant sätt att konkurrens skapas som främjar effektiviteten i betalningssystemet. För detta krävs en konkurrens på lika villkor. * När Postgirots särställning i det statliga betalningssystemet upphör kommer privatpersoner, företag och myndigheter att fritt kunna välja betalningsförmedlare vid betalningar till och från staten. För att detta val skall kunna ske på rationella grunder måste de båda systemen ha samma möjligheter att kunna erbjuda tjänster. Som utskottet tidigare redovisat innebär detta att man måste överväga att ge Postgirot möjligheter att kunna erbjuda 360-dagarskrediter och ge ränta på innestående medel även till privatpersoner. Det är också önskvärt, som utskottet tidigare uttalat, att avtal kan träffas mellan Postgirot och affärsbankerna om att ge Postgirot rätt att verkställa betalningar genom debiteringar på banklönekonton. * Regeringen bör återkomma till riksdagen och redovisa hur dessa frågor utvecklas och vid behov lämna förslag som bidrar till att upprätthålla konkurrens i betalningsförmedlingen och främja effektiviteten. I samband med att Postgirot ombildas till bankaktiebolag avser regeringen att avskaffa Postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna genom att förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot upphävs. Frågan om Postgirot Bank AB kommer att kunna förmedla betalningar till och från banksystemet genom debiteringar och krediteringar av andra bankers konton är ännu inte löst. Regeringen anser dock att de utvidgade verksamhetsförutsättningar som föreslås nedan uppfyller riksdagens krav på att de båda betalningssystemen skall ha möjlighet att kunna erbjuda tjänster. Regeringen har i beslut den 18 februari 1993 uppdragit åt Riksrevisionsverket att lämna förslag till utformningen av regler som skall ersätta förordningen om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot. De nya reglerna skall tillvarata de krav som statsmakterna ställer på det statliga betalningssystemet (prop. 1992/93:100 bil.1, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189). Riksrevisionsverket har den 29 april 1993 lämnat ett förslag till en ny förordning om statliga betalningar. Regeringen vill vidare betona att möjligheten att fritt välja betalningsförmedlare är kopplad till att det finns affärsmässiga avtal med olika betalningsförmedlare. Utgångspunkt för detta är de krav som statsmakterna ställer på det statliga betalningssystemet. Huvudinriktningen för Postgirot Bank AB:s verksamhet bör vara att bedriva en effektiv betalningsförmedling av väsentligen den typ som Postgirot bedriver i dag. Genom avvecklingen av Postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna kommer Postgirot emellertid att verka under allt hårdare konkurrens på betalningsmarknaden. I syfte att uppnå konkurrens på jämbördiga villkor mellan Postgirot och bankerna/bankgirot och därmed främja effektiviteten föreslår regeringen att Postgirots verksamhetsförutsättningar utvidgas i samband med ombildningen till bankaktiebolag. För närvarande får Postgirot besluta om ränta på postgirokonton som innehas av juridiska personer. Postgirot får vidare ge kredit till juridiska personer i högst 30 dagar i samband med betalningsförmedling. En enskild kredit får inte överstiga femtio miljoner kr och det sammanlagda beloppet av krediterna får inte överstiga fyra miljarder kr. Regeringen föreslår att verksamhetsförutsättningarna utvidgas så att Postgirot Bank AB dels får ge ränta även på fysiska personers postgirokonton, dels får ge kredit i högst 360 dagar till både fysiska och juridiska personer i samband med betalningsförmedling. Det sammanlagda beloppet av krediterna bör begränsas till att genomsnittligt över en rullande tolvmånadersperiod inte överstiga fyra miljarder kr i det penningvärde som gäller vid ingången av år 1994. Även en begränsning av den räntebärande inlåningsvolymen för både juridiska och fysiska personer bör ske. Denna bör begränsas till att genomsnittligt över en rullande tolvmånadersperiod inte överstiga totalt 23 miljarder kr i det penningvärde som gäller vid ingången av år 1994. Vidare bör gälla att kontovillkoren inte får utformas på ett sådant sätt att en sparkontorörelse utvecklas inom Postgirot Bank AB. Inte heller skall traditionell kredit- givning för finansiering av företagens investeringar och rörelse eller hushållens bostäder och kapitalvaror ske i Postgirot Bank AB. Det nya bankaktiebolaget bör vidare få rätt att tillhandahålla betalningsmedel i form av t.ex. checkar och kontokort samt att driva valutahandel. En utvärdering av de nu föreslagna befogenheterna för Postgirot Bank AB bör ske senast före utgången av år 1995. Det bör då bl.a. beaktas hur begränsningarna i Postgirot Bank AB:s befogenheter och avregleringen av de statliga betalningarna påverkat bankaktiebolagets ekonomi. Postverket har anfört att rätten att lämna och ta emot koncernbidrag kommer att vara av stor betydelse i den bolagiserade postkoncernen och att några andra villkor för koncernbidrag än de som föranleds av bestämmelserna om kapitaltäckning och vinstutdelning inte bör gälla. Ingår en bank i en koncern får, enligt 1 kap. 11 § bankrörelselagen, koncernbidrag ges endast efter medgivande av Finansinspektionen. Det finns inte någon anledning att göra avsteg från denna bestämmelse i fråga om Postgirot Bank AB. Riksrevisionsverket har i sitt yttrande ansett att begreppet betalningsförmedling bör definieras mot bakgrund av att viss oklarhet kan råda om vilken verksamhet som omfattas. Vidare har verket anmärkt att ett kassakrav på Postgirot Bank AB behöver fastläggas. Slutligen har från verkets sida framhållits att det krävs ett klarläggande vad avser den statliga garantin och kreditmöjligheterna i Riksbanken. Betalningsförmedling är en av de verksamhetsgrenar en bank får bedriva enligt 2 kap. 2 § bankrörelselagen. Som ovan anförts bör Postgirot Bank AB bedriva betalningsförmedling av väsentligen den typ som Postgirot bedriver i dag. I 2 kap. 12 § bankrörelselagen finns en allmän föreskrift enligt vilken bankaktiebolag, sparbanker och centrala föreningsbanker skall ha en med hänsyn till rörelsens art och omfattning tillräcklig betalningsberedskap. Postgirot Bank AB kommer att omfattas av nämnda bestämmelse. Något behov av att nu särskilt reglera storleken på de medel Postgirot Bank AB skall ha i beredskap för att kunna möta variationer i kassaflödet kan inte anses föreligga. Enligt 3 § lagen (1993:765) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut kan stöd lämnas till bl.a. banker med svensk oktroj. Postgirot Bank AB kommer därför att omfattas av bestämmelserna i nämnda lag. Enligt bestämmelserna i lagen om Sveriges riksbank får Riksbanken bevilja kredit till bl.a. bankaktiebolag. Något förtydligande beträffande Postgirot Bank AB:s kreditmöjligheter i Riksbanken behövs därför inte. I bolagsordningen för Postgirot Bank AB bör verksamhetens inriktning och omfattning begränsas i enlighet med vad som ovan anförts. Vidare bör i bolagsordningen föreskrivas att denna i vissa väsentliga delar inte får ändras utan regeringens godkännande. Regeringen bör inte, utan att först höra riksdagen, godkänna sådana ändringar i bolagsordningen som medför att Postgirot Bank AB:s verksamhetsförutsättningar ändras. När Postgirot ombildas till bankaktiebolag blir regeln i 1 kap. 2 § tredje stycket bankrörelselagen om rätt för Postverket att för sin postgirorörelse hålla konton för allmänheten överflödig. Regeln bör därför slopas. 8.2.3 Statens betalningssystem och fortsatt huvudmannaskap för statens koncernkontosystem CassaNova Skälen för regeringens förslag: Det statliga betalningssystemet består för närvarande av statsverkets checkräkning (SCR) i Riksbanken samt statens koncernkontosystem CassaNova i Postgirot. CassaNova bygger på Postgirots koncernkontosystem, men har anpassats efter statens särskilda behov av redovisning och information. Riksrevisionsverket (RRV) företräder och kontrollerar SCR med anslutna postgirokonton samt betalningssystemet i övrigt. Huvuddelen av de statliga betalningarna förmedlas i dag via Postgirot och Riksbanken. CassaNova har utvecklats av Postgirot i samarbete med RRV. Det finns för närvarande inga andra koncernkontosystem som fullt ut kan tillgodose statens krav på betal- ningsavräkning, redovisning och information för att möjliggöra en samlad rapportering och analys. RRV har dock i uppdrag att utreda hur statens betalningssystem bör utformas i ett längre perspektiv med målsättning att möjliggöra val av ett eller flera koncernkontosystem inom det statliga betalningssystemet. RRV har på regeringens uppdrag utrett och lämnat förslag till huvudmannaskapet för CassaNova i samband med en bolagisering av Postgirot. RRV föreslår i sin rapport att Postgirot som bolag bör få äganderätt över systemet CassaNova men att staten får full bestämmanderätt i frågor som är av central betydelse för statens betalningssystem. Staten skall enligt RRV, ha möjlighet att ställa krav på Postgirot för att säkerställa CassaNovas nuvarande och kommande funktion. RRV anser att förslaget motsvarar den uppgift som RRV har i dag beträffande statens betalningssystem, dvs. att företräda och kontrollera statens betalningssystem. Skälet till att Postgirot bör få äganderätten till CassaNova är enligt RRV att CassaNova som system är en oskiljaktig del av Postgirots bokföringssystem och därmed en integrerad del av Postgirot. Systemet kan vidare inte lyftas ut från CassaNova utan att motsvarande resurser skapas inom staten. Att förlägga driften av systemet hos någon annan än Postgirot är enligt RRV en praktisk omöjlighet i dag. Det är dessutom betydelsefullt för systemets fortlevnad och utveckling att Postgirot tar ansvar för systemet CassaNova. RRV:s förslag bör följas. Regeringen föreslår därför att statens koncernkontosystem CassaNova skall ägas och tekniskt förvaltas av Postgirot som bolag. Regeringens förslag innebär att Postgirot skall äga de dataprogram som sammantaget utgör systemet CassaNova samt svara för systemets drift. Staten genom RRV skall ha full insyn och beslutanderätt i frågor som rör CassaNova som del av statens betalningssystem. Någon särskild ersättning skall inte utgå till Postgirot för att förvalta CassaNova. Den information som hanteras inom CassaNova som del av statens betalningssystem skall vara förbehållen staten genom RRV. Denna lösning garanterar ett ändamålsenligt betalningssystem för staten och främjar konkurrensen när de statliga betalningarna avregleras. Det nu sagda bör regleras i det överlåtelseavtal som kommer att tecknas mellan staten och Posten AB. 8.2.4 Bank och Kassa Promemorians förslag: I promemorian föreslogs att affärsområdet Bank och Kassa skulle ombildas till ett kreditmarknadsbolag. För att göra det möjligt för Bank och Kassa att fortsätta att bedriva såväl postverksamhet som finansieringsverksamhet i ett och samma bolag föreslogs att lagen om kreditmarknadsbolag skulle ändras så att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får möjlighet att tillåta att ett kreditmarknadsbolag bedriver postverksamhet. Remissinstanserna: Sveriges riksbank, Postverket, Finansinspektionen och Svenska Bankföreningen har avstyrkt förslaget. Sveriges riksbank anser det inte lämpligt att utan närmare överväganden utvidga de aktiviteter som regleras av den finansiella lagstiftningen utan föreslår i stället att den tillståndspliktiga finansieringsverksamheten bedrivs av ett särskilt kreditmarknadsbolag eller av det bankaktiebolag som har hand om Postgirots verksamhet. Postverket anför att den föreslagna lösningen inte medger all den verksamhet som förekommer i kontorsnätet. Verket föreslår därför att lagen om kreditmarknadsbolag ändras så att också annan verksamhet än postverksamhet kan förenas med finansieringsverksamhet. Om regeringen skulle anse att ytterligare dispensmöjlighet är oförenlig med lagen förordar verket att Bank och Kassa ombildas till ett aktiebolag och att finansieringsverksamheten förs över till ett särskilt kreditmarknadsbolag. Den senare lösningen förordas även av Finansinspektionen. Inspektionen anför att det från tillsynssynpunkt vore att föredra om kreditmarknadsbolaget blev ett dotterbolag till Postgirot Bank AB. I den mån det är fråga om banktjänster anser inspektionen att tillstånd skulle kunna ges enligt bestämmelsen i 2 kap. 3 a § bankrörelselagen efter en utvidgning av denna bestämmelse. Svenska Bankföreningen anser att den finansiella verksamhet som bedrivs inom Bank och Kassa i första hand bör regleras inom ramen för en särskild lag om postgirorörelsen m.m. Det är dock, enligt föreningen, tänkbart att skapa ett särskilt kreditmarknadsbolag för den finansiella verksamheten. Riksrevisionsverket har ifrågasatt förslaget. Även Konkurrensverket har ifrågasatt förslaget men i och för sig inte funnit skäl att motsätta sig detta från renodlad konkurrenssynpunkt. Sveriges Bankkunders Riksförbund har tillstyrkt förslaget. Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen om kreditmarknadsbolag får finansieringsverksamhet, med vissa undantag, endast drivas efter tillstånd. Av 3 kap. 1 § första stycket framgår att kreditmarknadsbolag endast får driva finansieringsverksamhet och verksamhet som har ett naturligt samband därmed. De skall således inrikta verksamheten på finansieringsverksamhet. Till denna verksamhet kan emellertid kopplas andra finansiella tjänster och andra aktiviteter, t.ex. vissa serviceverksamheter, som är förenliga med finansiell verksamhet. I 3 kap. 1 § andra stycket finns en exemplifierande uppräkning av olika typer av verksamhet som ett kreditmarknadsbolag typiskt får ägna sig åt. Kreditmarknadsbolagen får däremot inte blanda sin verksamhet med verksamheter som ligger utanför det finansiella området. Postens affärsområde Bank och Kassa bedriver viss finansieringsverksamhet vid sidan av postverksamheten, framför allt kreditförmedling åt Nordbanken. Övrig verksamhet består huvudsakligen av betalningsförmedling åt Postgirot och bankerna samt brev- och pakettjänster. För betalningsförmedling krävs inte något tillstånd enligt lagen om kreditmarknadsbolag. Betalningsförmedling är dock enligt lagen en verksamhetsgren som ett kreditmarknadsbolag typiskt får ägna sig åt. Det är också tänkbart att verksamheten inom det finansiella området kommer att utvecklas exempelvis genom distribution av ytterligare finansiella tjänster. Med hänsyn härtill bör finansieringsverksamheten och den verksamhet som har ett naturligt samband med den verksamheten bedrivas i ett kreditmarknadsbolag. I promemorian har föreslagits att Bank och Kassa skall få fortsatt möjlighet att bedriva såväl postverksamhet som finansieringsverksamhet i ett och samma bolag efter ombildningen till aktiebolag genom att ett undantag införs i lagen om kreditmarknadsbolag. Flertalet av remissinstanserna har avstyrkt förslaget. Därvid har bl.a. anförts att en blandad verksamhet kan komma att försvåra tillämpningen av lagstiftningen och tillsynen över bolaget. Regeringen delar den uppfattning som framförts av remissinstanserna beträffande nackdelarna med den föreslagna lösningen. I stället föreslås att affärsområdet Bank och Kassa ombildas till ett aktiebolag, som huvudsakligen skall bedriva postverksamhet. Den finansieringsverksamhet som nu bedrivs i Bank och Kassa bör överföras till ett nybildat kreditmarknadsbolag, Posten Kredit AB. De verksamheter som det nya bolaget skall få bedriva är att förmedla krediter, betalningar och andra finansiella tjänster. På samma sätt som när det gäller Postgirot Bank AB bör de begränsningar av verksamheten som skall gälla i kreditmarknadsbolaget skrivas in i bolagsordningen. Vidare bör i bolagsordningen föreskrivas att denna i vissa väsentliga delar inte får ändras utan regeringens godkännande. Inte heller i fråga om detta bolag bör regeringen, utan att först höra riksdagen, godkänna ändringar i bolagsordningen som medför att bolagets verksamhetsförutsättningar ändras. Med denna lösning krävs ingen ändring i lagen om kreditmarknadsbolag. I detta sammanhang har Finansinspektionen tagit upp en fråga om banktjänster. Inspektionen har därvid bl.a. anfört följande. Före den 1 januari 1993 var den situationen att en bank lät sin verksamhet bedrivas av annan än bankens egen personal och i andra lokaler än bankens egna inte reglerad i lag. I syfte att göra det möjligt att tillhandahålla vissa banktjänster i butiker på mindre orter infördes en bestämmelse i 2 kap. 3 a § bankrörelselagen enligt vilken Finansinspektionen får tillåta en bank att låta verksamheten bedrivas av annan än bankens egen personal och i andra lokaler än bankens egna om det finns särskilda skäl. Uttalandena i förarbetena till det aktuella lagrummet omfattar inte den situationen att en bank låter sin verksamhet bedrivas på postkontoren över hela landet. Tillstånd torde nu krävas för detta arrangemang i och med att Postverket bolagiseras. En lagändring som tar sikte på banktjänster utförda på postkontor bör därför genomföras dessförinnan. Enligt 2 kap. 3 a § bankrörelselagen får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen tillåta att en banks verksamhet bedrivs av annan än bankens egen personal och i andra än bankens egna lokaler. I förarbetena (prop. 1992/93:89 s. 170 ff.) anförde föredraganden inledningsvis att det redan fanns ett visst utrymme enligt den gällande lagstiftningen för att bankverksamhet skulle få drivas utanför bankens egna lokaler eller av andra än bankens anställda. Han hänvisade därvid till att statsmakterna verkat för avtalen om samarbete mellan Posten och Nordbanken. För att göra det möjligt för en bank att även träffa avtal med en butik på en mindre ort om att det i butikslokalen skall tillhandahållas vissa enklare banktjänster föreslogs att en ny paragraf skulle införas i bankrörelselagen. Av förarbetena framgår inte att avsikten varit att inskränka eller reglera den verksamhet som bankerna enligt redan träffade avtal tillhandahåller på postkontoren. En bolagisering av Postverket medför inte någon ändring i detta avseende och skäl att nu ändra bestämmelsen föreligger därför inte. Samarbetet med banker Postverket slöt år 1991 samarbetsavtal med Nordbanken och Sparbanken. Avtalet med Nordbanken avser förmedling av bankens tjänster på samtliga postkontor. Avtalet med Sparbanken avser kontorssamverkan och transaktionstjänster. Riksdagen har beslutat om inriktningen av Post- verkets samarbete med andra banker (prop. 1992/93:100 bil.7, bet. 1992/93:TU27, rskr. 1992/93:311). Mot bakgrund av detta har Postverket och Nordbanken slutit ett nytt långsiktigt samarbetsavtal. Avtalet innehåller ingen exklusivitetsklausul. Avtalet möjliggör ömsesidig uppsägning. Uppsägningstiden är fem år. 9 Samhällsåtaganden på postområdet Skälen för regeringens förslag: Postverket har ett antal särskilda samhällsåtaganden. Dessa uppdrag har Postverket hittills huvudsakligen finansierat med egna medel. Att Postverket fått bära dessa kostnader beror på att statsmakterna i många fall funnit det enklare att ålägga Postverket att tillhandahålla dessa tjänster än att finansiera dessa uppdrag direkt över statsbudgeten. Postverkets samhällsåtaganden är befordran av blindskriftsförsändelser och handikappservice i samband med postservicen. Mot bakgrund av den förestående ombildningen av Postverket till aktiebolag bör Posten AB ersättas för kostnaderna för samhällsåtagandena. Regeringen kommer i det följande att redogöra för hur nämnda samhällsåtaganden inom postbefordringen bör lösas sedan Postverket ombildats till aktiebolag, liksom för frågan om distribution av tidningar och tidskrifter. 9.1 Distribution av tidningar och tidskrifter Befordran och utdelning av dagstidningar samt vecko- och facktidskrifter har inte omfattats av någon ensamrätt för Postverket. Samtidigt som kon- kurrens tillåtits vid befordran av tidningar och tidskrifter, har regeringen fram till den 1 juli 1992 fastställt prisnivån. Under lång tid utgick statlig ersättning till Postverket för det underskott i tidnings- och tidskriftsdistributionen som därvid uppkom. År 1991 beräknades underskottet i tidnings- och tidskriftsdistributionen i en utredning som genomfördes inom Kommunikationsdepartementet till 395 miljoner kronor. Sedan dess har ca hälften av detta underskott kunnat kompenseras genom rationalisering och avgiftshöjning. Postverket har för avsikt att gradvis på några års sikt avveckla underskottet. Detta kommer att ske genom i huvudsak rationaliseringar men till viss del även genom avgiftshöjningar. Enligt vad regeringen erfarit avser Posten AB att under denna anpassning visa hänsyn till dessa kunders ekonomiska situation. 9.2 Befordran av blindskriftsförsändelser Sedan år 1967 ersätts Postverket för kostnaderna för befordran av alla slags blindskriftsförsändelser genom ett anslag över statsbudgeten. Ersättningen har dock kommit att begränsas till försändelser som skickas till eller från vissa institutioner. Ersättning för de försändelser som skickas portofritt mellan synskadade har inte utgått. Kostnaden för denna service beräknas till 27 miljoner kr per år. Regeringen anser att Posten AB bör få ersättning för kostnaden som är förenad med denna service för synskadade. Ersättning för förmedling av blindskrifter till eller från vissa institutioner finansieras för närvarande med anslag över Socialdepartementets huvudtitel. 9.3 Handikappservice Det anses angeläget att tillgängligheten till post- och kassaservice är god även för äldre och handikappade. Postverket tillämpar därför riktlinjerna för glesbygdsservicen generöst för sådana hushåll. Hög ålder eller sjukdom kan motivera att lantbrevbäraren gör avstickare till enstaka ensligt belägna hushåll. Postverkets kostnad för denna merservice har beräknats till 20 miljoner kr. Regeringen anser det angeläget att denna merser- vice även fortsättningsvis kan erbjudas äldre och handikappade i glesbygden. Regeringen föreslår därför att Posten AB ersätts för kostnaden för att bibehålla denna service. 10 Särskilda frågor 10.1 Mervärdesskatt på befordran av brev Skälen för regeringens förslag: Postverkets övergång från myndighet till bolag medför att det nuvarande undantaget från skatteplikt till mer- värdesskatt för verkets befordran av brev m.m. (8 § punkt 7 lagen (1968:430) om mervärdeskatt) inte längre är tillämpligt. Undantaget avser sådana tjänster endast när de tillhandahålls av Postverket. Posten AB:s motsvarande tjänster kommer således att omfattas av skatteplikten till mervärdesskatt. Enligt EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv (77/388/EEC) är tjänster avseende brevbefordran m.m. undantagna från skatteplikt till mervärdes- skatt när de tillhandahålls av offentliga postförvaltningar ("public postal services"). Bolagiseringen av Postverket innebär att det är tveksamt om verksamheten längre kan omfattas av skattefriheten. Genom den mervärdesskattebeläggning som således blir följden av bolagiseringen av Postverket, undanröjs de nuvarande konkurrenssnedvridningarna gentemot företag med liknande verksamhet som nu konkurrerar med Postverket och vars tjänster omfattas av skatteplikten. Skatteplikten och den därav följande avdragsrätten för ingående mervärdesskatt underlättar också det blivande Posten AB:s möjligheter att effektivisera sin verksamhet genom extern upphandling. Ett införande av mervärdesskatt även för befordran av brevförsändelser kommer för dem av Posten AB:s kunder som inte kan dra av ingående mervärdesskatt att innebära en kostnadsökning. Postverket har tidigare meddelat att man avser att erbjuda privat- personer rabatter under en övergångsperiod för att mildra effekterna av ett införande av mervärdes- skatt. En sådan rabatt skulle inte på något av- görande sätt påverka Posten AB:s intäkter eftersom privatpersonernas bidrag till Posten Brevs intäkter endast är ca 12 %. För andra kundgrupper som saknar möjlighet att dra av ingående mervärdesskatt finns redan möjlighet till särskilda rabatter vid större sändningar. Ideella föreningar har även möjlighet att skicka brev mellan 21 och 100 gram till rabatterat pris. Även det faktum att konkurrens nu råder om brevbefordran har för föreningar med stora sändningar inneburit kostnadsbesparingar. Emellertid är situationen en annan för mindre föreningar som inte har möjlighet att sluta avtal med postbefordringsföretag om rabatterade priser. Regeringen avser därför att uppdra åt Posten AB att även fortsättningsvis tillhandahålla ett förenings- porto för ideella föreningar som mildrar effekterna av att befordran av brev m.m. blir mervärdesskattepliktig. Enligt vad regeringen erfarit avser Postverket att före den 1 februari 1994 tillkännage ett nytt föreningsporto för ideella föreningar. 10.2 Avgifter för brevbefordran Skälen för regeringens förslag: I enlighet med regeringens proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt delegerades beslutande- rätten rörande taxan för normalbrev (brev) fr.o.m. den 1 januari 1992 till Postverket. Delegeringen kombinerades dock med ett prismål som innebär att avgiften för brev upp till 500 gram får höjas med högst 80 % av den genomsnittliga förändringen av faktorprisindex för lastbilstransporter, E84:6011, under treårsperioden 1991*1993. Postverkets revi- sorer skall i samband med granskning av Postverkets årsbokslut följa upp prismålet. På en fungerande marknad med konkurrens behövs inte prisregleringar. Marknaden för brevbefordran är sedan den 1 januari 1993 helt avreglerad. Marknaden kännetecknas dock ännu inte av någon fungerande konkurrens. Posten AB är och kommer med stor sannolikhet under överskådlig framtid att vara det dominerande företaget på brevbefordringsmarkna- den. I syfte att skydda de konsumenter som inte har något alternativ till Posten AB:s brevbefordran från allt för kraftiga prishöjningar är ett pristak för dessa kunder nödvändigt. Ett pristak minskar även risken för korssubventioner från icke konkurrensutsatta tjänster till konkurrensutsatta tjänster. Pristaket skall riktas mot den del av marknaden som saknar konkurrens. Företagen får i ökad ut- sträckning alternativ till Posten AB:s brevbeford- ran, främst i form av telefax och elektroniska överföringar men även i form av nya brevdistributörer. Privatpersoner saknar dock i stor utsträckning alternativ till Posten AB:s brevbefordran inom överskådlig framtid. Regeringen föreslår därför att nuvarande prismål för befordran av brev ersätts med ett pristak för enbart privatpersoners avgifter för inrikes befordran av brevförsändelse. Kravet på att enstaka försändelse skall befordras till enhetligt och rimligt pris kan därigenom ligga fast. Pristaket innebär att avgiften för privatpersoners inrikes befordran av brevförsändelse inte får överstiga en viss nivå. Inom ramen för taket avgörs priserna av Posten AB. Med hänsyn till marknadssituationen på brevmarkna- den anser regeringen att ett pristak under de närmaste åren endast bör avse Posten AB:s priser. Regeringen bör bemyndigas att i avtal med Posten AB få reglera höjningen av avgiften för brevbefordran. Regeringen utesluter dock inte att bestämmelser om pristak i framtiden kan komma att införas generellt för varje företag som tillhandahåller brevtjänster (se även specialmotiveringen till 1 § postlagen). Tillsynsmyndigheten bör få till uppgift att övervaka prisutvecklingen. Inför årsskiftet 1996/97 bör tillsynsmyndigheten ges i uppdrag att analysera effekterna av pristaket och lämna förslag om eventuell framtida prisreglering. Utgångspunkten även härvid bör vara att endast inte konkurrensutsatta delar av brevmarknaden skall omfattas av ett pristak. Tillsynsmyndigheten skall även följa utvecklingen för övriga enstaka försändelser för att senare bedöma om det finns skäl till ytterligare regleringar för samtliga enstaka försändelser dvs. inklusive företagspost.Riksdagen skall årligen informeras om prisutvecklingen och om pristaket. Pristakets utformning Det föreslagna pristaket är avsett att utformas så att avgiften för privatpersoners befordran av brevförsändelse upp till 500 gram får höjas årsvis (från och med 1994) med högst den beräknade genomsnittliga förändringen av NPI under en treårsperiod. Treårsperioden omfattar höjningsåret och de två föregående åren. Avgiften för privatpersoners inrikes brevbefordran viktas med utgångspunkt från de olika viktgrupperna upp till 500 gram. Avgiften i respektive viktgrupp beräknas utifrån en sammanvägd taxa som till 90 % består av rabatterade frimärken för privatpersoner och till 10 % av den ordinarie taxan för enstaka försändelser. Eftersom prismålet baseras på en prognos kan smärre avvikelser förekomma för ett enskilt år. De får beaktas vid prisjusteringar ett följande år. Konstruktionen av pristaket bygger på att Posten AB under lätt tillgängliga former erbjuder privatpersoner rabatterade frimärken. 10.3 Totalförsvarets behov av postbefordran Postverket är i dag ansvarig myndighet för funktionen Postbefordran inom totalförsvaret. Enligt 42 § förordningen (1988:79) med instruktion för Postverket skall verket, utöver vad som framgår av beredskapsförordningen (1993:242), samråda med Överbefälhavaren i ärenden om verkets uppgifter under höjd beredskap och andra ärenden som har betydelse för landets försvar. Riksdagen har nyligen preciserat mål för funktionen (jfr prop. 1991/92:102 s. 273 ff., bet. 1991/92:FöU12 s. 124, rskr. 1991/92:337). Regeringen förordar att tillsynsmyndigheten övertar funktionsansvaret för funktionen Postbefordran. I uppgiften ingår att utarbeta underlag för statsmakternas beslut om målen för funktionen under krig. Vidare skall den funktionsansvariga myndigheten bl.a. samordna beredskapsförberedelser samt planera och budgetera dessa, samordna och genomföra krigsplanläggning samt svara för att personal utbildas. Ansvaret bör också omfatta postbefordringsföretagens bered- skapsplanläggning och personalkontroll. Merkostnaderna för särskilda beredskapsåtgärder för postbefordringen bör emellertid finansieras över statsbudgeten. Ett postbefordringsföretag bör således kompenseras av staten om det vidtar åtgärder som har sin grund i beredskaps- och försvarsaspekter och som går utöver vad andra verksamheter av betydelse för totalförsvaret blir ålagda. Omfattningen av dessa åtgärder bör tills vidare hållas på nuvarande nivå. Postverkets nuvarande kostnader för totalförsvars- åtgärder uppgår till ca 24 miljoner kr per år. Postverket står i dag själv för dessa kostnader utan särskild kompensation. Regeringen anser att tillsynsmyndigheten bör disponera motsvarande belopp för upphandling av nödvändiga tjänster och utrustning från de postbefordringsföretag som är av intresse i beredskapssammanhang. Regeringen åter- kommer till anslagsfrågorna i det följande. 10.4 Särskilt om uppgiften att företräda Sverige i det internationella samarbetet på postområdet De grundläggande bestämmelserna om traktaträtten finns i 10 kap. regeringsformen (RF). Huvudregeln är att en överenskommelse med annan stat eller mellanfolklig organisation ingås av regeringen (1 §). I vissa fall måste emellertid riksdagen godkänna en för Sverige bindande överenskommelse (2 §). Regeringen har utnyttjat delegationsmöjligheten enligt 10 kap 3 § RF inom postområdet på så sätt att Postverket har fått i uppdrag att ingå internationella överenskommelser. Postverket har därvid inte fått något generellt bemyndigande utan erhållit fullmakt för varje enskilt avtals- tillfälle. Vad gäller postverksamhet skiljer man numera mellan operatörsfunktioner och regulatörsfunktioner. Med operatörer avses sådana företag eller myndigheter som ombesörjer den praktiska postverksamheten medan regulatörer är de myndigheter som bl.a. uppställer regler för postverksamheten. Att företräda och binda Sverige som stat i det internationella postsamarbetet torde i allmänhet vara en regulatörsfunktion. I vissa fall avser emellertid de överenskommelser som ingås helt eller delvis operatörsuppgifter. Skälen för regeringens förslag: När det gäller de uppgifter i det internationella samarbetet som har karaktären av myndighetsutövning är det naturligt att tillsynsmyndigheten vid en bolagisering av Postverket träder i Postverkets ställe. Detta innebär att huvudansvaret för de ingångna över- enskommelserna inom ramen för Världspostföreningen (UPU) flyttas till tillsynsmyndigheten i den utsträckning det rör sig om regulatörsuppgifter. Hit hör bl.a. överenskommelser som avser de grund- läggande principerna för den internationella post- trafiken. Enligt UPU:s regler är Sverige emellertid även efter en bolagisering av Postverket förpliktat att ha ett nationellt postbefordringsföretag för det internationella postsamarbetet. För att ett postbefordringsföretag skall få delta i det internationella samarbetet krävs enligt postlagen att företaget har en verksamhet och organisation som garanterar att det på ett godtagbart sätt kan utföra internationell postbefordran och därvid tillämpa världspostfördragens bestämmelser samt att regeringen har godkänt företaget för sådant deltagande. För närvarande är det blivande statliga postbolaget, Posten AB, det enda möjliga valet. Det bör alltså ankomma på Posten AB att företräda Sverige i frågor som avser affärsmässig och operativ verksamhet på postområdet, t.ex. taxor och system för avräkning och tekniska standarder. Detta åstadkoms genom att det statliga postbolaget formellt godkänns som nationell operatör inom UPU-- samarbetet. I samband med godkännandet förbinder sig Posten AB att följa de internationella överens- kommelser som Sverige har ingått. Härigenom blir åtagandena enligt de internationella överenskom- melserna också gällande inom landet. 10.5 Postnummersystemet Utredningens förslag: Stämmer överens med rege- ringens (se betänkandet s. 154). Remissinstanserna: Postverket framhåller att post- nummersystemet är en förutsättning för Postverkets möjlighet att tillhandahålla en rikstäckande post- service med tillfredsställande kvalitet och till rimliga kostnader. Det är därför nödvändigt att Postverket även fortsättningsvis får sköta systemet och ha en exklusiv rätt att vidmakthålla och ändra i detta. Postverket accepterar dock av hänsyn till andra intressenter en ökad informationsskyldighet innan förändringar i systemet genomförs. CityMail accepterar utredningens förslag under förutsättning att man får till stånd effektiva och verkningsfulla uppdateringsrutiner hos Postverket. Enligt Konkurrensverket kan det från konkurrens- synpunkt riktas principiell kritik mot att låta det statliga postbolaget svara för postnummersystemet eftersom systemet har betydelse för andra postbefordringsföretags möjligheter att agera på marknaden. Verket anser trots detta att det i nuläget inte finns tillräckligt starka skäl för att lägga ansvaret för postnummersystemet hos tillsynsmyndigheten. Om det emellertid framdeles visar sig att väsentliga problem från konkurrenssynpunkt uppkommer bör frågan övervägas på nytt. Flera remissinstanser framhåller att postnummersystemet har betydelse även för annan verksamhet än postverksamhet och anser därför att detta bör skiljas från Postverket vid bolagi- seringen och * åtminstone tills vidare * läggas på tillsynsmyndigheten. Skälen för regeringens förslag: Det befintliga postnummersystemet har utvecklats av Postverket för att effektivisera det nationella sorterings- och transportsystemet. Postnumren gör det möjligt för Postverket att åstadkomma rationell och effektiv postdistribution till lägsta möjliga kostnad. När det nu gäller att bestämma formerna för postnummerhanteringen väger Postverkets * men även andra postbefordringsföretags * behov av postnumren som sorteringsinstrument tungt. Enligt regeringens mening tillgodoses postbefordringsföretagens intressen bäst genom att det statliga postbolaget övertar förvaltandet av postnummersystemet. Bolaget måste dock ha skyldighet att informera tillsynsmyndigheten innan viktigare ändringar genomförs liksom att offentliggöra beslutade ändringar i god tid innan de genomförs. Härigenom tillgodoses även andra intressenters behov av tid för införande av nya uppgifter i sina adressregister och andra register. Att regeringen nu förordar denna lösning har också en ekonomisk aspekt. Postnummersystemet är förenat med stora produktionskostnader, datorbearbetningar, utgivningen av postnummerkataloger m.m. Det är bl.a. av kostnadsskäl mindre lämpligt att i nuläget lägga över hela hanteringen på tillsynsmyndigheten, inte minst som detta enligt vissa instanser skulle vara en tillfällig lösning. Innan det kan bli aktuellt att skilja postnummersystemet från Postverket måste de ekonomiska konsekvenserna av detta ordentligt kartläggas. Det är samtidigt en opraktisk ordning om alla som på något sätt använder postnumren i sin verksamhet och därmed kan ha synpunkter på postnummerindelningen * det må vara postbefordringsföretag, kommuner, för- säkringsbolag eller andra * skall kunna initiera förändringar i systemet. Eftersom ett stort antal instanser skulle ha möjlighet att yttra sig över varandras ändringsförslag, eventuellt med möjlighet att överklaga fastställda ändringar, kommer en sådan ordning att kräva en stor administration som ofrånkomligen blir mycket tungrodd. De remissinstanser som förordar att postnummer- systemet läggs över på en myndighet beaktar inte syftet med postnummersystemet, nämligen att vara ett sorteringsinstrument för rationell posthantering. Det bör också noteras att Postverkets konkurrent på brevbefordringsområdet, CityMail, med utgångspunkt från sin egen distribu- tionsverksamhet anser det väsentliga vara att man får till stånd effektiva och verkningsfulla upp- dateringsrutiner hos Postverket. Även Konkurrensverket accepterar att Postverket behåller ansvaret för postnumren. Från de synpunkter som finns att beakta i postsammanhang liksom av kostnadsskäl framstår det således som mest ändamålsenligt att ansvaret för postnummersystemet vid bolagiseringen av Postverket får övertas av det statliga postbolaget. Av hänsyn till övriga postbefordringsföretag och externa intressenter bör dock Posten AB vara skyldigt att informera tillsynsmyndigheten innan viktigare ändringar beträffande postnumren vidtas och offentliggöra dessa i god tid innan ändringarna genomförs. 11 Anslagsfrågor för budgetåret 1993/94 Sjätte huvudtiteln I 2.Telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhällsåtaganden Anslaget är i statsbudgeten för innevarande budgetår uppfört med 224 miljoner kr I förslaget till postlag ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ett bemyndigande att föreskriva om skyldighet att betala avgift för tillsynsmyndighetens verksamhet enligt den lagen. Regeringen har för avsikt att utse Telestyrelsen som tillsynsmyndighet enligt denna lag. Detta föranleder att Telestyrelsen bör byta namn fr.o.m. den 1 februari 1994 till Post- och Telestyrelsen. I princip all myndighetsverksamhet enligt nämnda lag skall enligt regeringens förslag finansieras med avgifter. Detta avser främst hanteringen av obeställbara försändelser, tillsyn och föreskrivande verksamhet. Även verksamhet som består av marknadsövervakning får anses förekomma i avgiftsbetalarnas intresse. Regeringen anser vidare att deltagandet i nationellt och internationellt samarbete med harmonisering av regler bör finansieras med avgifter. Regeringen anser emellertid att myndighetsupp- gifter som kommer att utföras av Post- och Telestyrelsen och som medför kostnader för upp- handling hänförlig till samhällsåtaganden samt totalförsvarets behov av postbefordran bör finansieras över statsbudgeten. På årsbasis uppgår ersättningarna för sådana kostnader till: Totalförsvarets behov av postbefordran24 000 000 kr Befordran av blindskrift 27 000 000 kr Handikappservice i samband med postservice20 000 000 kr Totalt 71 000 000 kr Den ersättning som kan beräknas för innevarande budgetår, dvs. perioden februari*juni 1994, uppgår till 29,6 miljoner kr. Detta belopp behöver anvisas på tilläggsbudget. Postlagen föreslås träda i kraft den 1 februari 1994. För perioden 1 februari*30 juni 1994 föreslås Post- och Telestyrelsens förvaltningskostnader, som föranleds av regeringens förslag enligt denna proposition, täckas inom ramen för Telestyrelsens anslag för budgetåret 1993/94. Regeringen avser att återkomma om förslag om anslagstilldelning för Post- och Telestyrelsen avseende budgetåret 1994/95. 12 Specialmotivering 12.1 Förslaget till postlag Grundläggande postservice 1 § I paragrafen anges vilken grundläggande postservice som skall finnas i landet. Ansvaret för att denna service kommer att finnas ligger hos staten. Det åligger sålunda staten att se till att det finns ett eller flera företag som tillsammans åstadkommer en rikstäckande postservice. I praktiken kommer den grundläggande postservicen * åtminstone under den närmaste framtiden * att tillhandahållas genom Posten AB. Genom att på olika sätt utöva sitt ägarinflytande i bolaget kan staten se till att de uppställda målen för postservicen uppfylls. Den grundläggande postservice som det talas om i paragrafen motsvarar de väsentligaste av de mål som statsmakterna har ställt upp för Postverket (se vidare redogörelsen i avsnitt 6.2). De andra mer detaljbetonade målen skall även de gälla fortsättningsvis men regleras i stället i avtal mellan staten och Posten AB. Postservice skall således liksom i dag i normalfallet tillhandahållas fem dagar i veckan osv. Även om postlagen endast reglerar postverksamhet har regeringen funnit det lämpligt att i anslutning till målen om en rikstäckande postservice fastslå att det också skall finnas en rikstäckande kassaservice dvs. att det skall erbjudas en möjlighet för alla privatpersoner, företag, myndigheter och andra organisationer i landet att göra inbetalningar eller kvittera ut kontanter. Kassaservice och postservice har ett historiskt och praktiskt samband som motiverar att målet också för kassaservicen tas in i postlagen. I paragrafen fastslås principen om enhetsporto inom landet beträffande brev, paket från privatpersoner och kassaservicen. Enhetspris kan innebära såväl under- som överprissättning på olika geografiska marknader. Sådana förfaranden kan därför medföra konkurrensbegränsningar. Enligt prop. 1992/93:56 Ny konkurrenslagstiftning (s. 70) går det dock inte att med konkurrenslagen (1993:20) angripa konkurrensbegränsande avtal eller förfaranden vilka inte ger uttryck för den fria partsviljan, utan är en direkt och avsedd effekt av lagstiftning eller en ofrånkomlig följd av denna. Systemet med enhetsporto gäller bara styckevis befordran av brev och paket (befordran av enstaka försändelser). Är det fråga om befordran av större mängd post som lämnas in från exempelvis ett företag vid ett och samma tillfälle, är prissättningen fri. I enlighet härmed får postbefordringsföretaget i en sådan situation ge rabatter från annars gällande enhetsporto. I fråga om brev sägs dessutom att befordringspriserna skall vara rimliga, dvs. en privatperson skall utan vidare ha råd att utnyttja brevtjänsterna (jfr. den lokution som används av EG-kommissionen i Green Paper on the Development of the Single Market for Postal Services, "affordable price"). Vad som i lagen avses med brev och paket framgår av 3 §. Självfallet har staten möjlighet att träffa avtal med exempelvis Posten AB om också annan service än som anges i förevarande paragraf. Det torde bl.a. finnas anledning att ingå avtal om grundläggande postservice på detaljnivå liksom om vissa särskilda samhällsåtaganden motsvarande dem som för närvarande utförs av Postverket (se vidare avsnitt 6.2). 2 § Regeringens uppgift enligt denna paragraf är i första hand att kontrollera att de grundläggande kraven i 1 § är uppfyllda. Inte minst den snabba utvecklingen på kommunikationsområdet kan emellertid medföra att även andra krav behöver ställas upp. Regeringen kan ta initiativ till att nya avtal träffas med postbefordringsföretag eller att lagstiftningen ändras, så att den anpassas till nya samhällsbehov. Regeringen kan också överlåta denna uppgift på en myndighet. På Lagrådets inrådan har paragrafen utformats så att det finns utrymme för regeringen att dela upp uppgiften på olika myndigheter. När det gäller postservicen är det naturligt att valet faller på tillsynsmyndigheten på postområdet. När det däremot gäller kassaservicen har regeringen möjlighet att i stället överlåta uppgiften till Finansinspektionen. Definitioner 3 § I första stycket anges vad som i lagen avses med postverksamhet. Det skall vara frågan om regelbunden befordran mot avgift av brev eller av brev och paket. På Lagrådets förslag har definitionen av postverksamhet förtydligats så att det klart framgår att brevbefordran alltid ingår i sådan verksamhet. Befordran enbart av paket skall således inte utgöra postverksamhet. I postbefordran ingår traditionellt uppsamling, sortering, transport (ny sortering) och utdelning av postförsändelser. Det är i första hand utdelningen * distributionen * och hur denna är utformad som avgör om det är fråga om postbefordran. Numera är det inte ovanligt att exempelvis större företag sköter sortering och inleverering av postförsändelser till Postverkets terminaler, vilket innebär att några led i Postverkets arbete i den traditionella postbeford- ringen hoppas över. Detta hindrar inte att det är fråga om postbefordran. Likaså finns det i dag hybridtjänster, som innebär t.ex. att ett meddelande överförs elektroniskt till en postterminal nära utdelningsorten, där meddelandet skrivs ut och kuverteras för att sedan fysiskt delas ut till mottagaren. Även här är det fråga om postbefordran, sedan meddelandet väl har kuverterats. Postverksamhet är enligt första stycket endast sådan verksamhet där befordringen sker med en viss regelbundenhet. Härmed menas att befordringen är i något avseende tidtabellsbunden eller följer ett fastlagt utdelningsschema. Utdelning efter detta fastlagda mönster skall i princip ske oberoende av hur många försändelser det råkar finnas vid varje särskilt tillfälle. Normalt är det fråga om förmedling av stora volymer. Kravet på regelbundenhet i distributionen är avsett att skilja postverksamhet från beställningsdistribution, dvs. sådan verksamhet som sköts av bud-, express- och kurirföretag. Inom det slaget av verksamhet är det mest fråga om förmedling av enstaka försändelser vid tider som bestäms från fall till fall. Befordringspriserna är normalt avsevärt högre än vad som är fallet vid postbefordran. Det är i första hand det företag som avsändaren av ett brev eller paket anlitar för befordringen som skall anses bedriva postverksamhet. Mellan avsändaren och företaget har därvid träffats ett avtal om befordran, även om det inte är ett individuellt avtal. Om ett postbefordringsföretag väljer att anlita en entreprenör för att ombesörja en del eller delar av befordringen blir även entreprenören skyldig att följa lagens regler om hur t.ex. brevbefordringsverksamhet skall bedrivas. Brev och paket som hanteras i postverksamhet * dvs. befordras mot avgift i regelbunden befordringsverksamhet * betecknas enligt andra stycket postförsändelser. I tredje stycket finns en definition av vilka försändelser som är att anse som brev. Liksom när det gäller paket skall det till en början vara fråga om en adresserad försändelse. Att detta rekvisit förts in hänger samman med de skäl som helt allmänt motiverar en reglering av postverksamhet, nämligen intresset av att skydda avsändares och mottagares personliga integritet och att garantera tillförlitliga befordrings- möjligheter. Dessa intressen gör sig i princip bara gällande när det är fråga om försändelser som är avsedda för en speciell mottagare. I enlighet med det anförda faller alla oadresserade försändelser * det kan vara fråga om reklam, samhällsinformation och annat * utanför begreppen brev och paket. Befordran av oadresserade försändelser utgör därmed inte postverksamhet. För att en postförsändelse skall anses som ett brev i postlagens mening gäller också att försändelsen skall vara innesluten i ett kuvert eller annat omslag. Lagrådet har påpekat att ordet tillsluten ger intrycket av att det krävs att försändelsen skall vara igenklistrad och därför är missvisande. Eftersom brev också kan vara försändelser som har lagts i ett öppet kuvert, plastomslag, banderoll eller liknande, bör i stället anges att de skall vara inneslutna i kuvert eller annat omslag. Vissa öppna försändelser, nämligen vykort, brevkort o.d., kan emellertid liksom brev innehålla förtroliga eller personliga meddelanden och är därmed förtjänta av ett motsvarande skydd. Med hänsyn härtill har i tredje stycket tagits in en bestämmelse om att vykort, brevkort och liknande försändelser jämställs med brev vid tillämpning av lagen. Härunder faller exempelvis även postanvisningar m.m. Även sådana meddelanden är personliga och således skyddsvärda. Öppna försändelser i övrigt, dvs. sådana som inte innehåller personliga meddelanden räknas inte som brev. Om exempelvis tidningar, tidskrifter eller reklam befordras utan någon form av kuvert eller annat omslag utgör försändelserna inte brev i lagens mening. Ett företag som uteslutande sysslar med distribution av adresserad men okuverterad reklam skall därmed inte anses bedriva postverk- samhet. Utmärkande för brev är vidare att de får ha en vikt av högst 2 kg. Viktgränsen ansluter till vad som i dag gäller inom den internationella postverksamheten. Den innebär emellertid en avvikelse från Postverkets nuvarande regler, enligt vilka normalt endast försändelser som väger högst 1 kg är att anse som brev. Enligt fjärde stycket avses med paket sådana adresserade postförsändelser som väger mer än 2 men högst 20 kg. Viktgränsen har valts för att få en avgränsning mot sådan verksamhet som normalt utförs av godstransport- och speditionsföretag m.m. Även försändelser som väger mindre än 2 kg kan befordras som paket om postkunden väljer detta befordringssätt. Några praktiska gränsdrag- ningsproblem gentemot brevbefordraren skall detta inte behöva medföra med hänsyn till att befordran av paket sker enligt ett individuellt ingånget avtal. Anmälan 4 § I postlagen föreskrivs en skyldighet för den som vill ägna sig åt postverksamhet att anmäla detta hos den myndighet som regeringen bestämmer - tillsynsmyndigheten - innan verksamheten startas. Paragrafen har fått sin lydelse som en följd av Lagrådets förslag till ändringar i 2 § och 3 § första stycket. Om anmälningsskyldigheten inte fullgörs kan tillsynsmyndigheten förelägga postbefordringsföretaget att vidta rättelse, eventuellt förenat med vite. Genom anmäl- ningsförfarande har tillsynsmyndigheten givits förutsättningar att kontrollera efterlevnaden av de olika bestämmelser som tar sikte på brevbefordran. Befordran av brev 5 § I paragrafen föreskrivs att postverksamhet i allmänhet skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och, såvitt avser befordran av brev, så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätthålls. Vad som avses härmed anges i specialmotiveringen till 15 §. Det åligger nämligen tillsynsmyndigheten att utöva tillsyn över att befordran av brev bedrivs under sådana förhållanden som anges i paragrafen. Även om paketbefordran inte skall stå under tillsyn, har kravet på tillförlitlighet ändå ansetts böra ställas på detta inslag i postverksamheten. 6 § Paragrafen innehåller en bestämmelse om postbefordringsföretags ansvar när ett brev har gått förlorat, skadats eller blivit försenat. Bestämmelsen anknyter till vad som för närvarande gäller enligt Postverkets kungörelse (1966:120) angående Postverkets ansvarighet för försändelser och medel. Principen i första stycket är att ett postbefordringsföretag inte är skyldigt att utge någon ersättning. Skälen för detta har redovisats i avsnitt 6.7. Det står emellertid varje postbefordringsföretag fritt att avtala med sina kunder om att ersättning skall utgå när ett brev har kommit bort, skadats eller försenats. Det får förutsättas att det kommer att finnas sådana avtal beträffande vissa typer av brev, som representerar någon form av värde. 7 § Paragrafen innehåller ett bemyndigande angående frågan huruvida brev skall vara försedda med individuella portobetaltbeteckningar eller på annat sätt utvisa vem som är distributör. Denna fråga har diskuterats utförligt i avsnitt 6.6. Obeställbara brev 8 § Paragrafen motsvarar i stort sett 1 § i lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser, vilken lag föreslås bli upphävd. I motsats till den angivna lagen, som omfattar alla slags postförsändelser, gäller postlagens regler om obeställbara försändelser i princip bara brev. Angående skälen för detta hänvisas till avsnitt 6.3. Vad som avses med brev framgår av 3 § i postlagen. Utanför begreppet faller inte bara paket, dvs. postförsändelser med en vikt mellan 2 och 20 kg, utan också postförsändelser som har en lägre vikt men som inte är inneslutna i något omslag, t.ex. tidningar, tidskrifter och reklammaterial som befordras utan att vara inlagda i kuvert eller något annat omslag. Enligt 3 § tredje stycket jämställs emellertid vykort, brevkort och liknande försändelser med brev vid tillämpning av lagen. De omfattas därmed av den nu behandlade paragrafen. Punkten 1 i förevarande paragraf omfattar exempelvis fall då mottagaren är otydligt angiven eller då adressen inte stämmer. Om adressen är felaktig torde dock brevet i många fall kunna eftersändas till rätt adress. Brevet är då inte att anse som obeställbart. På motsvarande sätt torde brev med ofullständig adress ofta kunna delas ut till avsedd mottagare. Förutsättningarna för att ett brev skall falla under punkten 2 är dels att det är ofrankerat eller otillräckligt frankerat, dels att adressaten inte löser ut det. Som har framhållits i avsnitt 6.5 står det varje postbefordringsföretag fritt att bestämma att brev skall delas ut lösenfritt trots att de är ofrankerade eller otillräckligt frankerade. I den mån detta sker är punkt 2 inte tillämplig. 9 § Ett brev som av någon anledning som angetts i 8 § inte kan befordras till mottagaren skall i första hand returneras till avsändaren, om en sådan finns angiven på kuvertet eller omslaget. Det åligger postbefordringsföretaget att ombesörja att returnering äger rum. Om ett obeställbart brev inte kan återställas till avsändaren, skall det sändas till tillsynsmyndigheten för vidare behandling enligt 10*13 §§. Kravet på att brev om möjligt skall återställas till avsändaren gäller även sådana försändelser som enligt 3 § tredje stycket skall jämställas med brev, dvs. vykort, brevkort o.d. Om det inte går, behöver sådana försändelser dock inte sändas till tillsynsmyndigheten. Postbefordringsföretaget får i stället fritt bestämma hur försändelserna skall behandlas, men måste självfallet tänka på skyddet för avsändarens och mottagarens integritet. Paragrafen har fått sin lydelse som en följd av den ändring i 3 § tredje stycket som föreslagits av Lagrådet. 10 § Paragrafen, som fått sin lydelse som en följd av Lagrådets förslag till ändring i 3 § tredje stycket, anger vem som får öppna ett obeställbart brev och när öppnande får ske. Villkoren för öppnande överensstämmer med vad som föreskrivs i 3 § i 1990 års lag. Det är tillsynsmyndigheten som har ansvaret för öppnande av obeställbara brev. Som har anmärkts i avsnitt 6.13 kan det vara lämpligt att öppnandet rent faktiskt sköts av den enhet inom Postverket som för närvarande hanterar obeställbara försändelser. Enheten får då underställas tillsynsmyndigheten. 11 § Undersökningen av ett öppnat brev skall begränsas till vad som behövs för att brevet skall kunna återställas till avsändaren eller, i de fall som avses i 8 § 1, delas ut till adressaten. Innebörden är att brev som öppnats inte skall läsas utan endast ögnas igenom. Undersökningen skall avslutas så snart de sökta uppgifterna erhållits. Regeln överensstämmer med vad som för närvarande föreskrivs i 1990 års lag om obeställbara postför- sändelser. 12 § Obeställbara brev skall, om detta blir möjligt, i första hand återställas till avsändaren eller, i fall som anges i 8 § 1, skickas till adressaten. Förevarande paragraf behandlar fall då ett öppnat brev även efter undersökning inte kan återställas till avsändaren eller befordras till adressaten och sålunda fortfarande är obeställbart. Ett sådant brev skall förvaras hos tillsynsmyndigheten under lämplig tid. Förvaringstidens längd liksom hur utlämnande av obeställbara försändelser skall ske bestäms av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten bör på lämpligt sätt informera om verksamheten så att avsändare vars brev inte nått sin mottagare kan få reda på var de kan eftersöka sådana brev. Brevinnehåll som är utsatt för försämring får omedelbart förstöras. Detsamma gäller innehåll som kan antas sakna värde, som exempelvis trycksaker och reklamblad. Även i denna del överensstämmer förevarande paragraf huvudsakligen med vad som sägs i 1990 års lag. I och med att det i förevarande paragraf bara talas om "öppnade" brev faller vykort, brevkort och andra försändelser som inte är inneslutna i kuvert eller något annat omslag utanför. 13 § Paragrafen, som motsvarar 7 § i 1990 års lag, innehåller bestämmelser om hur tillsynsmyndigheten skall förfara med öppnade brev som inte har kunnat lämnas ut före förvaringstidens utgång. Regeln är att breven tillfaller staten. Skriftliga meddelanden som finns i breven skall då omedelbart förstöras genom tillsynsmyndighetens försorg. Med skriftliga meddelanden avses i princip meddelanden mellan avsändare och adressat. Dessa kan naturligtvis vara tecknade på andra skriftliga meddelanden som då också skall förstöras. Det är inte ovanligt att öppnade brev innehåller föremål som har ekonomiskt värde. I så fall gäller att pengar skall tas om hand av tillsynsmyndigheten och att andra värdeföremål skall säljas för statens räkning, om försäljningen kan beräknas ge ett överskott och inte kan antas medföra en kränkning av någons personliga integritet. Det som sålunda tillfaller staten bör få disponeras av tillsynsmyndigheten för att bekosta dess verksamhet med obeställbara försändelser. Egendom som inte säljs och som inte utgörs av pengar skall förstöras. Befordran av paket 14 § Paragrafen handlar om postbefordringsföretags ansvar gentemot sina kunder när det är fråga om inrikes paketbefordran. På den punkten hänvisas till 5 och 27*42 §§ lagen (1974:610) om inrikes vägtransport. I 2 § denna lag sägs att lagen inte skall tillämpas på postbefordran men att det av 14 § postlagen följer att de bestämmelser som sagts ovan skall tillämpas i fråga om postbefodrings- företags ansvar gentemot den som anlitat företaget för befordran av paket inom landet. Dessa bestämmelser om fraktförares ansvarighet m.m. tillämpas i fråga om postbefordringsföretagets ansvar gentemot sina kunder, oavsett vilket transportmedel som kommit till användning. Tillsyn 15 § Som har framhållits i avsnitt 6.3 skall tillsynsmyndighetens verksamhet i första hand inrikta sig på sådan postverksamhet som avser brevbefordran. Vad som avses med brev framgår av 3 §. Enligt första stycket i förevarande paragraf skall tillsynsmyndigheten övervaka att brevbefordran sker i överensstämmelse med vissa centrala bestämmelser för brevbefordringsföretag. Tillsynen omfattar kontroll av att anmälningsskyldigheten enligt 4 § fullgjorts och att brevbefordran sker under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet enligt 5 § och så att skyddet för avsändares och mottagares personliga integritet upprätthålls. Brev som anförtros åt ett postbefordringsföretag skall hanteras på ett så tillförlitligt sätt som rimligen kan krävas av företaget. Med det menas exempelvis att breven inte får exponeras för obehöriga eller eljest lämnas obevakade, eller oskyddade på ett sätt som innebär risker från integritetsaspekten. Vidare bör hanteringen ske under sådana former att breven undgår att skadas genom yttre påverkan eller av väder och vind etc. Skyddet för postkundernas integritet upprätthålls exempelvis genom iakttagande av tystnadsplikt. Vidare omfattar tillsynen kontroll av att reglerna i 9 och 10 §§ om obeställbara brev följs. Dessa regler ålägger brevbefordringsföretagen att till tillsynsmyndigheten inleverera obeställbara brev som är inneslutna i kuvert aller annat omslag. Öppning och undersökning av brev får endast ske hos tillsynsmyndigheten. I andra stycket uppdras åt tillsynsmyndigheten att också utöva tillsyn över efterlevnaden av de föreskrifter som har meddelats med stöd av postlagen. Sådana föreskrifter kan meddelas med stöd av 7, 18 och 26 §§. 16 § I paragrafen ges tillsynsmyndigheten vissa befogenheter som är nödvändiga för att en effektiv tillsyn skall kunna utövas. Det är här bara fråga om tillsyn över sådan postverksamhet som avser brevbefordran. Uppgifter torde i många fall kunna hämtas in formlöst vid kontakter mellan myndigheten och företagen. Enligt 17 § finns möjlighet för myndigheten att begära uppgifter efter föreläggande, som får förenas med vite. I sista hand, eller i brådskande fall, kan myndigheten få verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärderna för tillsynen enligt paragrafens första och andra stycken. Lagrådets synpunkter har beaktats vid den slutliga utformningen av paragrafen. 17 § Paragrafen anger vilka sanktioner som får användas av tillsynsmyndigheten. Hithörande frågor har diskuterats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.12. Tillsynsmyndigheten får själv bestämma när ett föreläggande skall förenas med vite. Det torde ofta vara naturligt att, innan ett vitesföreläggande tillgrips, försöka få till stånd en frivillig rättelse från postbefordringsföretagets sida. I fråga om vitesföreläggande gäller lagen (1985:206) om viten. Samma lag är också tillämplig när det blir aktuellt att döma ut ett vite. Avgifter 18 § Paragrafen ger möjlighet för regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten att införa ett avgiftssystem för bekostande av tillsynsmyndighetens verksamhet. I enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.13) finns det skäl att införa avgifter för att täcka kostnaderna dels för den egentliga tillsynen över brevbefordran, dels för tillsynsmyndighetens hantering av obeställbara brevförsändelser. Avgifterna kommer således endast att beröra brevbefordran. Paragrafen har fått sin lydelse som en följd av Lagrådets förslag till ändring i 3 § första stycket. Tystnadsplikt m.m. 19 § Paragrafen handlar om tystnadsplikt för den som är eller har varit anställd i enskilt företag som sysslar med brevbefordran eller som har en liknande anknytning till ett sådant företag. Paragrafens bestämmelser överensstämmer i stor utsträckning med vad som för närvarande föreskrivs beträffande Postverkets personal i 9 kap 8 § första och tredje styckena sekretesslagen. Till skillnad mot sekretesslagens bestämmelser gäller emellertid tystnadsplikten endast för uppgift som rör särskilda brevförsändelser eller annan uppgift som rör enskilds förbindelse med verksamheten såvitt gäller befordran av brev. Någon motsvarande tystnadsplikt i fråga om paket har inte förts in i postlaglagen. Det har i stället överlämnats åt parterna att, i den mån det är påkallat, träffa avtal om tystnadsplikt på paketbefordringsområdet. Det föreskrivs också sekretess för uppgift som hänför sig till att kvarhållande och beslag enligt förordnande med stöd av 27 kap. 9 § RB vidtagits. I detta fall gäller sekretessen även i förhållande till avsändaren och mottagaren, något som annars inte är fallet. 20 § Paragrafen innehåller begränsningar i det sekretesskydd som finns i 19 §. I första punkten stadgas att ett brevbefordringsföretag under vissa närmare angivna förutsättningar är skyldigt att lämna ut uppgift om enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats på begäran av en myndighet som har behov av uppgiften för delgivning. Enligt andra punkten har brottsutredande myndigheter rätt att på begäran få ut uppgift som rör misstanke om brott om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Bestämmelsen motsvarar vad som enligt 14 kap. 2 § sekretesslagen gäller för postförsändelser i allmän verksamhet med den skillnaden att det i postlagen är den myndighet som begär att få ut uppgiften som har att pröva om förutsättningarna för att lämna ut uppgifterna är för handen. Det anses nämligen inte riktigt att en sådan myndighetsutövande funktion åläggs varje enskilt brevbefordringsföretag. På förslag av Lagrådet har räckvidden för uppgiftsskyldigheten enligt såväl första som andra punkten anpassats till vad som enligt 14 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100) i dag gäller i motsvarande situation inom Postverket. 21 § I första stycket slås fast att postlagens bestämmelser om tystnadsplikt inte gäller i det allmännas verksamhet. Här gäller i stället bestämmelserna i sekretesslagen. Först och främst är det tillsynsmyndighetens hantering av obeställbara försändelser som kommer att omfattas av 9 kap. 8 § sekretesslagen och andra bestämmelser i sekretesslagen. Men det kan också tänkas att en myndighet i framtiden kommer att utöver sin vanliga verksamhet distribuera egna och andra myndigheters post. Om en myndighet ägnar sig åt postverksamhet i någon form kommer sekretesslagens bestämmelser att bli tillämpliga på postförsändelser i den verksamheten. Paragrafens andra stycke klargör förhållandet mellan datalagens (1973:289) bestämmelser om tystnadsplikt för personuppgifter i personregister och bestämmelsen om tystnadsplikt i 19 § första och tredje styckena postlagen. Bestämmelsen är motiverad av den specialreglering som ges i postlagen om tystnadsplikt och den i 20 § reglerade skyldigheten för enskilda att lämna ut uppgifter i vissa situationer. 22 § De bestämmelser om ansvar för brott mot tystnadsplikt som det hänvisas till finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. Internationell postverksamhet 23 § Paragrafen innehåller vissa bestämmelser som rör internationell postverksamhet. I enlighet med vad som föreslagits av Lagrådet redogörs i paragrafen för de huvudsakliga krav som måste ställas på det postbefordringsföretag som skall delta i det internationella postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen. Dels krävs att företaget har en sådan verksamhet och organisation som garanterar att företaget på ett godtagbart sätt kan utföra den internationella befordringen i enlighet med fördragens innehåll. Dels skall regeringen ha godkänt företaget för uppgiften. Det enda företaget som i dag och under överskådlig tid kan komma i fråga för denna uppgift är Posten AB. 24 § I paragrafen anges vilka frimärken som får användas i sådan internationell posttrafik som äger rum inom ramen för världspostfördragen. Det får såsom föreskrivs i Världspostkonventionen bara vara fråga om frimärken som har portovärdet angivet i arabiska siffror och beteckningen Sverige. Sådana frimärken får endast ges ut av det företag som enligt 23 § har godkänts för deltagande i det internationella postsamarbetet * i praktiken Posten AB. I fråga om övriga portobeteckningar gäller att frankostämplar måste stå under kontroll av det nationella postbefordringsföretag som nyss sagts och portobetaltbeteckningar måste vara datumstämplade av det företaget. I lagen uttrycks det så att övriga portobeteckningar i gräns- överskridande postbefordran inom ramen för världspostfördragen skall vara stämplade av, eller med tillstånd av, ett företag som enligt 23 § får delta i det internationella postsamarbetet. I sådan internationell posttrafik som sker utanför världspostfördragens ram får vilka frimärken som helst användas. Detsamma gäller den inrikes posttrafiken. Överklagande 25 § Valet av länsrätten som överklagandeinstans är i linje med vad som föreslagits av domstolsutredningen i betänkandet SOU 1991:106. De beslut av tillsynsmyndigheten som kan överklagas är bl.a. beslut om föreläggande enligt 17 § och beslut om påförande av avgift enligt 18 §. Postverksamhet i krig m.m. 26 § Paragrafen har i princip fått sin nuvarande utformning efter förebild av motsvarande bestämmelse i telelagen (prop. 1992/93:200). Första stycket är avsett att möjliggöra för regeringen att enligt 13 kap. 6 § regeringsformen under krig och vissa därmed likartade förhållanden meddela föreskrifter som annars skulle meddelas i lag. Andra stycket ger regeringen eller, om regeringen bestämmer, tillsynsmyndigheten möjlighet att även i fredstid utfärda föreskrifter som behövs för totalförsvaret. Övergångsbestämmelserna Avsikten är att Postverkets bolagisering skall vara genomförd den 1 februari 1994. Samma dag har valts för ikraftträdandet av postlagen. Såsom har påpekats av Lagrådet finns det anledning att införa en särskild övergångsbestämmelse som ger postbefordringsföretag som redan före ikraftträdandet bedriver postverksamhet visst rådrum att uppfylla kravet på anmälan enligt 4 §. Anmälan från dessa företag skall ha kommit in till tillsynsmyndigheten före den 1 mars 1994. De bestämmelser som för närvarande finns i lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser såvitt gäller brev ersätts av 8*13 §§ i postlagen. Enligt en övergångsbestämmelse gäller reglerna i postlagen även beträffande sådana postförsändelser som har blivit obeställbara enligt 1990 års lag och som fortfarande är obeställbara vid postlagens ikraftträdande, dvs. då inte har hunnit skickas till avsändaren eller mottagaren eller blivit avhämtade e.d. Det är att märka att övergångsbe- stämmelsen är tillämplig även på paket, som till skillnad från postlagens regler om obeställbara försändelser omfattas av 1990 års lag, men inte på obeställbara inbetalningar. 12.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen Genom en ändring i 9 kap. 8 § första stycket införs absolut sekretess för uppgift hos tillsynsmyn- digheten på postområdet som angår särskild postförsändelse. Detta hänger framför allt samman med att tillsynsmyndigheten övertar ansvaret för hanteringen av obeställbara brevförsändelser. Sekretessen gäller dels försändelsens innehåll, dels avsändarens och mottagarens identitet. Sekretessen skall dock inte gälla i förhållande till avsändaren och mottagaren, om inte sekretess följer av någon annan bestämmelse. Likaledes gäller sekretess för uppgifter som angår postförsändelser enligt första stycket hos myndighet som, vid sidan av sin ordinarie verksamhet, befordrar egen och andra myndigheters post. Sekretessen enligt 9 kap. 8 § första stycket kommer i första hand att gälla brev. Det är i princip bara den typen av postförsändelse som omfattas av postlagens regler om obeställbara försändelser. Det kan dock inte uteslutas att tillsynsmyndigheten även kommer att ta befattning med paket. Exempelvis skall enligt övergångsbestäm- melserna till postlagen obeställbara paket som vid lagens ikraftträdande fortfarande är obeställbara behandlas enligt de nya reglerna. Sekretess- bestämmelsen gäller därför för uppgifter som angår såväl brev som paket. I 9 kap. 8 § första stycket tredje meningen stadgas för närvarande om sekretess inom Postverket för uppgift om enskilds förbindelse med post- girorörelsen och bank. Denna bestämmelse måste utgå i och med att Postverket bolagiseras. Behovet av sekretesskydd för enskildas förhållanden till det statliga postbolagets postgiro- och bankverksamhet är tillgodosett genom annan lagstiftning, nämligen genom bankrörelselagen (1987:617) och lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag. Även tredje styckets sista mening måste ändras. Här sägs för närvarande att sekretess gäller hos Postverket för uppgift om enskilds adress om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. Denna sekretess skall i stället anges gälla hos myndighet som bedriver postverksamhet. När det gäller det internationella samarbetet kan det finnas anledning att sekretessbelägga uppgifter som angår Sveriges förbindelser med annan stat, mellanfolklig organisation, myndighet m.m. Enligt 2 kap. 1 § andra stycket sekretesslagen gäller sekretess hos myndighet för uppgifter av det angivna slaget, om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs. Behovet av sekretesskydd hos tillsynsmyndigheten på detta område är därmed tillgodosett. Postverkets funktionsansvar för totalförsvarets behov av postbefordran kommer att föras över till tillsynsmyndigheten. När det gäller totalförsvars- området finns erforderligt sekretesskydd i 2 kap. 2 § sekretesslagen. Där stadgas att sekretess gäller för uppgift som angår verksamhet för att försvara landet eller planläggning eller annan förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör total- försvaret, om det kan antas att det skadar landets försvar eller på annat sätt vållar fara för rikets säkerhet om uppgiften röjs. Som framgår av den allmänna motiveringen är avsikten att Posten AB skall handha en del uppgifter som innefattar myndighetsutövning. Tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars offentlighet bör vara tillämpliga på dessa delar av postbolagets verksamhet. Vari myndighetsutövningen består beskrivs i avsnitten om Postverkets medverkan vid val * poströstning (avsnitt 6.8.1), särskild postdelgivning (avsnitt 6.8.2), tullkontroll m.m. (avsnitt 6.9), utlämnande av körkort (avsnitt 6.8.3) samt i avsnittet om handläggning av flyttningsanmälningar (avsnitt 6.8.4). Offentlighetsprincipens utvidgning föranleder ett tillägg till bilagan till sekretess- lagen av de verksamheter som nämnts ovan, varvid de två sistnämnda har beskrivits i enlighet med Lagrådets förslag. 12.3 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen Ändringen i 9 kap. 2 § är föranledd av Postverkets bolagisering. 12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om straff för varusmuggling Ändringarna stämmer överens med vad varusmugg- lingsutredningen föreslagit i betänkandet SOU 1991:84 och innebär att postpersonal inte längre åläggs att medverka i kontrollen av varusmugg- lingslagens efterlevnad samt att verkställa beslag på grund av misstanke om brott. Som framgår av den allmänna motiveringen har ändringarna dock inte någon större praktisk betydelse, eftersom postpersonal även fortsättningsvis kommer att med- verka enligt tullagens bestämmelser vid tullkontrollen av varor som förs in i landet som postförsändelser. 12.5 Förslaget till lag om ändring i delgivnings- lagen Till ett postbefordringsföretag skall enligt regeringens förslag kunna uppdras att medverka vid särskild postdelgivning på samma sätt som i dag Postverket gör. En ändring av 3 § andra stycket och 24 § andra stycket delgivningslagen föreslås därför. I praktiken torde det endast vara aktuellt att anlita det statliga postbolaget, Posten AB, för uppgiften. Utvecklingen kan dock gå därhän att även annan kan anlitas för uppgiften. Ändringar har också gjorts i 3 § första och tredje styckena, i 3 a § första stycket, i 17 § andra och tredje styckena samt i 19 § tredje stycket, där uttrycket "med posten" förekommer. Se därom närmare avsnitt 6.15. 12.6 Förslaget till lag om ändring i vallagen Ändringarna i vallagen innebär att Posten AB övertar uppdraget att vara röstmottagare vid poströstning, medan Riksskatteverket skall vara central valmyndighet för poströstningen. Därmed är Riksskatteverket central valmyndighet för samtliga riksdagsval, och val i hela riket till kommun- och landstingsfullmäktige. I lagen har även gjorts en språklig anpassning till den nya kommunallagen (1991:900). 12.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om kyrkofullmäktigval, m.m. Ändringarna innebär, liksom när det gäller vallagen, att Posten AB övertar Postverkets uppgifter i samband med poströstning. Central valmyndighet för poströstningen är dock Riksskatteverket. 12.8 Förslaget till lag om ändring i datalagen Enligt 27 § andra stycket har regeringen möjlighet att föreskriva att uppgifter om adresser hämtas till SPAR från Postverket. Bestämmelsen bör upphävas i samband med Postverkets bolagisering. 12.9 Förslaget till lag om ändring i lagen om kriminalvård i anstalt Bestämmelsen i 25 § andra stycket, som innebär att brev från en intagen till Postverket får granskas, behövs inte efter Postverkets bolagisering. 12.10 Förslaget till lag om ändring i lagen om inrikes vägtransport Enligt 2 § första stycket undantas postbefordran från lagens tillämpningsområde. En bestämmelse införs som anger att lagens ansvarighetsregler oavsett detta enligt 14 § postlagen skall tillämpas i avtalsförhållandet mellan ett postbefordringsföretag och den som har anlitat företaget för befordran av paket inom landet. När det gäller förhållandet mellan postbefordringsföretagen och deras kunder finns bestämmelser i 6 § förslaget till postlag såvitt gäller ansvarighet för brev. I fråga om inrikes paketbefordran gäller enligt 14 § att postbefordringsföretags ansvar gentemot den som anlitat företaget för befordran regleras av vissa bestämmelser i vägtransportlagen, nämligen 5 och 27*42 §§. Vägtransportlagens bestämmelser blir således tillämpliga i fråga om paketbefordran oavsett vilket befordringssätt som i praktiken används av postbefordringsföretaget. 12.11 Förslaget till lag om ändring i lagen om be- handlingen av häktade och anhållna m.fl. I 9 § har gjorts en ändring motsvarande den i 25 § lagen om kriminalvård i anstalt. 12.12 Förslaget till lag om ändring i körkortslagen I 32 § har ett nytt andra stycke införts där det föreskrivs att regeringen får överlämna till ett postbefordringsföretag att medverka vid utlämnande av körkort. Bl.a. skall ett sådant företag utföra identitetsprövning i samband med att ett körkort lämnas ut. I praktiken torde det för närvarande endast vara Posten AB som kan komma i fråga för uppdraget. Bestämmelsen erfordras eftersom uppgiften har bedömts i viss mån innefatta myndig- hetsutövning hos postbefordringsföretaget. 12.13 Förslaget till lag om ändring i folkomröst- ningslagen Ändringarna innebär att Posten AB övertar Postverkets nuvarande uppgifter. Central valmyndighet för poströstningen är dock Riksskatte- verket. 12.14 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen Ändringen hänger samman med Postverkets bolagisering, varigenom det nya statliga postbolaget blir ett bland flera enskilda postbefordringsföretag. Olika skatteregler bör därmed inte gälla för Posten AB och andra postbefordringsföretag. 12.15 Förslaget till lag om ändring i tullagen Ändringarna motiveras av att det anses angeläget att det statliga postbolaget, Posten AB, även framdeles åläggs att medverka i tullkontrollen av postförsändelser. Vidare bör systemet med direktförtullning behållas för Posten AB. Ändringarna gäller både tullkontroll enligt 73 § och tullskyldighet enligt 80 §. 12.16 Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen Ändringen i 25 § innebär att anmälan om flyttning kan göras till en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa eller till ett postbefordrings- företag som regeringen bestämmer. 12.17 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen När Postgirot ombildas till bankaktiebolag blir bestämmelsen i 1 kap. 2 § tredje stycket om rätt för Postverket att för sin postgirorörelse hålla konton för allmänheten överflödig. Bestämmelsen har därför tagits bort. 12.18 Förslaget till lag om ändring i lagen om Sveriges riksbank I 22 b § andra stycket har, med anledning av Postverkets bolagisering, uttrycket "Postverket" ersatts med "Posten Aktiebolag". 12.19 Förslaget till lag om ändring i lagen om valuta- och kreditreglering Uttrycket "eller Postverket" i 2 kap. 2 och 3 §§ avser Postgirot. Postgirot kommer att omfattas av begreppet kreditinstitut efter ombildningen till bankaktiebolag och uttrycket "eller Postverket" har därför tagits bort. I 2 kap. 6 § finns en möjlighet att vid förordnande om valutareglering medge Riksbanken eller posttjänstemän som Riksbanken bestämmer att öppna och granska de brev och andra försändelser till och från utlandet som finns inom Postverket. I samband med Postverkets bolagisering föreslås att bestämmelsen ändras så att Riksbanken i samråd med tillsynsmyndigheten på postområdet får utse den person som får rätt att öppna och granska försändelser. Vidare bör bestämmelsen gälla försändelser som finns hos alla postbefordringsföretag. 12.20*12.25 Förslaget till lag om ändring i uppbördslagen m.fl. lagar I 52 § fjärde stycket har, med anledning av Postverkets bolagisering, uttrycket "en postanstalt" ersatts med "Posten Aktiebolag". När Postgirot ombildas till bankaktiebolag blir vidare uttrycket "giroinstitut" överflödigt. Uttrycket har därför tagits bort. Motsvarande ändringar har gjorts i följande lagar, nämligen lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1968:430) om mervärdeskatt, kupo- ngskattelagen (1970:624), fordonsskattelagen (1988:327) och lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. Bilaga 1 Postlagsutredningens sammanfattning av betänkandet (SOU 1993:9) Postlag Under senare år har det skett väsentliga förändringar på postområdet. Den tekniska utvecklingen har förbättrat förutsättningarna för en snabb och effektiv postservice. Samtidigt har nya kommunikationsmedel tillkommit som utgör viktiga alternativ till den traditionella postverksamheten. Hit hör bl.a. telefaxtekniken och de ökade möjligheterna till datakommunikation. Även om andra kommunikationsmedel än postverksamhet har fått stor betydelse, står det klart att de inte kan ersätta postservicen. Privatpersoner likaväl som myndigheter och företag har behov av att brev och paket blir befordrade på ett effektivt och tillförlitligt sätt. Postverksam- heten utgör ett nödvändigt kommunikationsmedel inte bara inom landet utan också internationellt. Vikten av en väl fungerande postverksamhet har understrukits bl.a. inom EG-kommissionen. Det anses allmänt att en fri konkurrens är av värde för att postservicen skall bli så effektiv som möjligt. På paketbefordringens område har också konkurrensen sedan länge varit fri, i Sverige liksom i många andra länder. Däremot har brevbefordringen, både här och på andra håll, varit föremål för ett statligt monopol. Postverkets ensamrätt på brevområdet upphörde emellertid vid årsskiftet 1992/93. Som ett led i arbetet med att få till stånd en mera effektiv postservice och att göra den statliga postverksamheten bättre rustad att möta konkur- rensen från andra distributionsföretag har statsmakterna beslutat att Postverket skall ombildas till aktiebolag. Avsikten är att ombildningen skall vara genomförd den 1 januari 1994. Konkurrensen på postområdet är emellertid inte problemfri. Vissa delar av dagens postverksamhet, framför allt distributionen av brev till mottagare i glesbygd, är inte lönsam från strikt affärsmässiga synpunkter. Statsmakterna har emellertid gett Postverket olika regionala och sociala uppdrag, som bl.a. innebär att en rikstäckande postservice skall upprätthållas. Med en fri och utvidgad konkurrens finns det en risk för att den icke lönsamma postservicen försämras. Det är naturligt att nya postoperatörer försöker koncentrera sig på den del av postverksamheten som ger störst vinster, framför allt brev- och paketutdelning i de större städerna. Detta kan försvåra situationen för det eller de företag som vill ägna sig åt en rikstäckande postservice. Den nya situation som uppstår på postområdet i och med att konkurrensen släpps fri och Postverket bolagiseras har gjort det nödvändigt att se över gällande bestämmelser beträffande postverksamhet. Översynen har anförtrotts postlagsutredningen, som lägger fram resultatet av sitt arbete i detta betänkande. Utredningen föreslår att vissa centrala regler på postområdet samlas i en särskild postlag. Därutöver föreslås ändringar i olika befintliga lagar. Den föreslagna postlagen inleds med en bestämmelse om att det i landet skall finnas en rikstäckande postservice som innebär att brev och paket kan nå alla oavsett adressort. Alla skall kunna få brev befordrade till ett enhetligt och rimligt pris, och privatpersoner skall också ha möjlighet att få paket befordrade till enhetligt pris. Ansvaret för att den angivna servicen kommer att finnas ligger på staten. Det åligger sålunda staten att se till att det finns ett eller flera företag som tillsammans åstadkommer en rikstäckande postservice. I praktiken torde den grundläggande postservicen - åtminstone under den närmaste framtiden - komma att handhas av det nybildade statliga postbolaget. Genom att på olika sätt utöva sitt ägarinflytande i bolaget kan staten se till att de uppställda målen för postservicen uppfylls. Huvuddelen av den föreslagna postlagens bestämmelser gäller befordran av brev. Den typen av postförsändelser innehåller ofta personliga eller förtroliga meddelanden, och det är viktigt att avsändare och mottagare kan lita på att innehållet inte röjs. Det är också angeläget att brevbefordringen sker på ett tillförlitligt sätt. Utredningen diskuterar i betänkandet om det bör ställas upp ett krav på tillstånd för den som vill syssla med brevbefordringsverksamhet. Tanken på ett tillståndssystem avvisas emellertid. Däremot föreslår utredningen att brevbefordran skall stå under tillsyn av en statlig myndighet. Tillsynen bör enligt utredningen anförtros åt den nyligen inrättade Telestyrelsen, som har liknande uppgifter på teleområdet. Den föreslagna postlagen innehåller en rad olika regler om hanteringen av obeställbara brev. Hit hör bl.a. brev som är felaktigt adresserade och därför inte kan delas ut till mottagaren, liksom brev som är ofrankerade eller otillräckligt frankerade och som inte löses ut. De föreslagna reglerna, som i stor utsträckning motsvarar den nuvarande lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser, innebär att obeställbara brev om möjligt skall återställas till avsändaren. Om inte detta kan ske, får brevet öppnas av tillsynsmyndigheten. Öppnandet kan göra det möjligt att skicka brevet till adressaten eller avsändaren. I annat fall skall brevet förvaras en viss tid hos tillsynsmyndigheten och tillfaller därefter staten. Utredningen föreslår också vissa bestämmelser om postbefordringsföretags ansvar, när ett brev eller paket har kommit bort, skadats eller försenats. Beträffande brev är företagen inte tvingade att ta på sig något ansvar, utan de får fritt träffa avtal med sina kunder om vad som skall gälla. Även på paketområdet skall det enligt utredningen i princip råda avtalsfrihet, men vissa skyddsregler som finns i den allmänna vägtransportlagstiftningen måste iakttas. Varje postbefordringsföretag har enligt utredningsförslaget rätt att ge ut frimärken. I sådan internationell posttrafik som sker inom ramen för Världspostkonventionen får emellertid bara användas frimärken som har getts ut av företag som har utsetts att representera Sverige i det interna- tionella postsamarbetet, dvs. i praktiken det statliga postbolaget. Utöver vad som nu har angetts innehåller postlagsförslaget också regler om bl.a. tystnadsplikt för den som genom sin anknytning till postverksamhet har tagit befattning med brev som har befordrats i verksamheten. Som tidigare nämnts föreslår utredningen ändringar i en rad befintliga lagar. Ändringarna rör bl.a. reglerna om poströstning vid allmänna val. Det föreslås att röstning liksom hittills skall kunna ske på postkontor och att Postverkets roll som röstmottagare skall övertas av det statliga postbolaget. Även på andra områden, bl.a. inom tullagstiftningen, förordar utredningen att vissa av de uppgifter som i dag åvilar Postverket skall flyttas över på postbolaget. Den utvidgade konkurrensen på postområdet och Postverkets bolagisering gör det nödvändigt att även ändra reglerna om skydd för posthemlighet i brottsbalken. Förslag till sådana ändringar har emellertid redan lagts fram av andra utredningar. Postlagsutredningens förslag skall enligt betänkandet träda i kraft den 1 januari 1994. Bilaga 2 Betänkandets lagförslag1 Förslag till Postlag Härigenom föreskrivs följande. Inledande bestämmelser om postverksamhet 1 § I landet skall det finnas en rikstäckande postservice som innebär att brev och paket kan nå alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet för alla att få brev befordrade till enhetligt och rimligt pris. Privatpersoner skall också ha möjlighet att få paket befordrade till enhetligt pris. 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten) skall fortlöpande följa utvecklingen på postområdet och bevaka att postservicen motsvarar samhällets behov. 3 § Med postverksamhet avses i lagen regelbunden befordran mot avgift av brev och paket med en högsta vikt av 20 kg. Brev och paket som hanteras i postverksamhet utgör postförsändelser. Med brev avses adresserade tillslutna postförsändelser med en högsta vikt av 2 kg. Vykort, brevkort och liknande försändelser jäm- ställs med brev vid tillämpning av lagen. Med paket avses adresserade postförsändelser med en vikt av mer än 2 men högst 20 kg. Befordran av brev 4 § Postverksamhet som avser befordran av brev skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och så att skyddet för avsändares och mottagares personliga integritet upprätthålls. Obeställbara brev 5 § Ett brev är obeställbart, om 1. det inte kan delas ut till adressaten, 2. det är ofrankerat eller otillräckligt frankerat och adressaten inte löser ut det, eller 3. det har återsänts från en utländsk postförvaltning till det postbefordringsföretag som befordrade brevet från landet. 6 § Ett obeställbart brev skall om möjligt återställas till avsändaren. Kan återställande inte ske, skall brevet sändas till tillsynsmyndigheten. Detta gäller dock inte beträffande vykort, brevkort och liknande försändelser. 7 § Ett obeställbart brev får öppnas endast av tillsynsmyndigheten. Öppnande får ske, om kuvertet eller motsvarande saknar sådana uppgifter om avsändaren att brevet kan återställas till denne. 8 § Ett öppnat brev får inte undersökas närmare än som behövs för att det skall kunna återställas till avsändaren eller, beträffande brev som avses i 5 § 1, delas ut till adressaten. 9 § Öppnade brev som fortfarande är obeställbara skall förvaras hos tillsynsmyndigheten. Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten. Innehåll som är utsatt för försämring eller som består av trycksaker, reklamblad eller liknande som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras. 10 §Ett öppnat brev som inte har kunnat lämnas ut tillfaller staten vid förvaringstidens utgång. Skriftliga meddelanden skall då omedelbart förstöras. Annat innehåll än pengar skall säljas, om det lämpligen kan ske och en försäljning inte kan antas medföra kränkning av någons personliga integritet. I annat fall skall innehållet för- störas. 11 §Ett belopp som betalats in till ett postbefordringsföretag för befordran och som företaget varken kan förmedla till mottagaren eller återställa till inbetalaren tillfaller staten två år efter det att inbetalningen gjordes. Ansvarighet för brev och paket 12 §Förlust av brev, skada på brev eller försening av brev ger inte rätt till ersättning från den som befordrat brevet, om inte annat har avtalats mellan honom och avsändaren. I fråga om postbefordringsföretags ansvar gentemot den som har anlitat företaget för befordran av paket gäller 5 och 27*42 §§ lagen (1974:610) om inrikes vägtransport i tillämpliga delar. Tillsyn 13 §Tillsyn över att befordran av brev sker i överensstämmelse med 4 § utövas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten skall också utöva tillsyn över efterlevnaden av de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. 14 §Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen från den som bedriver postverksamhet som avser brevbefordran. Tillsynsmyndigheten har också rätt till tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där verksamhet som står under tillsyn bedrivs. 15 §Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för efterlevnaden av 4 § eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Förelägganden får förenas med vite. Postverksamhet under kriser och i krig 16 §Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om befordran av postförsändelser under kriser och krig. Internationell postverksamhet 17 §Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får meddela de föreskrifter som behövs med hänsyn till Sveriges åtaganden enligt internationella konventioner på postområdet. Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får meddela de föreskrifter som behövs i fråga om erkännande av företag som bedriver postverksamhet för deltagande i det internationella postsamarbetet. Frimärken m.m. 18 §I gränsöverskridande postbefordran som sker inom ramen för världspostkonventionen får användas endast frimärken som har getts ut av den som enligt 17 § andra stycket har erkänts för deltagande i det internationella postsamarbetet. 19 §Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får föreskriva i vad mån och på vilket sätt postförsändelser skall utvisa vem som har befordrat dem. Avgifter 20 §Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får föreskriva om skyldighet för den som bedriver postverksamhet som avser befordran av brev att betala avgift för finan- sieringen av tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag. Avgift påförs av tillsynsmyndigheten. Överklagande 21 §Beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag får överklagas hos länsrätten. Tystnadsplikt 22 §Den som till följd av sin anställning eller motsvarande anknytning till postverksamhet har tagit befattning med brev som befordrats i verksamheten får inte obehörigen röja vad han därigenom har fått veta. Tystnadsplikten gäller såväl brevets innehåll som avsändarens och mottagarens identitet. Den gäller dock inte i förhållande till avsändaren och mottagaren. Tystnadsplikt gäller även för uppgift som angår kvarhållande och beslag enligt 27 kap. rättegångsbalken. För uppgift om enskilds adress gäller tystnadsplikt endast om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. 23 §Om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt som föreskrivs i denna lag finns bestämmelser i brottsbalken. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994, då lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser skall upphöra att gälla. 2. Bestämmelserna i 5*11 §§ skall tillämpas även på försändelser som har varit obeställbara enligt lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser och som fortfarande är obeställbara vid ikraft- trädandet av denna lag. 2 Förslag till Lag om ändring i tryckfrihetsförordningen Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 kap. 4 § För tryckt skrifts För tryckt skrifts försändande genom försändande genom allmän postverket eller annan trafikanstalt skola ej på allmän trafikanstalt grund av skriftens inne- skola ej på grund av håll gälla särskilda in- skriftens innehåll gälla skränkningar eller särskilda inskränkningar villkor. Vad nu sagts eller villkor. Vad nu skall dock ej avse sagts skall dock ej avse försändande, som innebär försändande, som innebär överträdelse av vad i 3 § överträdelse av vad i är stadgat. 3 § är stadgat. Allmän trafikanstalt, som mottagit tryckt skrift för befordran, skall ej anses som skriftens utspridare. Denna lag träder i kraft den 3 Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 § sekretesslagen (1980:100) och bilagan till denna lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 8 § Sekretess gäller inom Sekretess gäller inom postverket för uppgift den myndighet som har att som angår särskild utöva tillsyn över postförsändelse. Om postverksamhet för sekretess inte följer av uppgift som angår annan bestämmelse, får särskild postförsändelse. dock sådan uppgift Om sekretess inte följer lämnas till den som är av annan bestämmelse, får försändelsens avsändare dock sådan uppgift lämnas eller mottagare. Se- till den som är försän- kretess gäller inom delsens avsändare eller postverket även för upp- mottagare. gift om enskilds förbindelse med post- girorörelsen eller bank. Sekretess gäller inom televerket för uppgift som angår särskilt telefonsamtal eller annat telemeddelande. Om sekretess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till den som har tagit del i telefonsamtalet eller annars är telemeddelandets avsändare eller mottagare eller som innehar apparat som använts för telemed- delandet. Sekretess gäller hos Sekretess gäller hos postverket, televerket televerket och annan och annan myndighet som myndighet som handhar handhar allmän allmän samfärdsel för samfärdsel för uppgift uppgift som angår som angår enskilds för- enskilds förbindelse med bindelse med samfärdselverksamheten samfärdselverksamheten och som inte avses i och som inte avses i första eller andra första eller andra stycket, om det inte står stycket, om det inte klart att uppgiften kan står klart att uppgiften röjas utan att den kan röjas utan att den enskilde lider skada enskilde lider skada eller men. eller men. Sekretessen hos postverket för upp- gift om enskilds adress gäller dock endast, om det kan antas att röjande av uppgiften skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. Sekretess gäller för uppgift vid särskild sambandstjänst inom totalförsvaret, om uppgiften avser telemeddelande som utomstående utväxlar på allmänt telenät. Sekretess gäller i ärenden som avser TV-avgifter för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. I fråga om uppgift i I fråga om uppgift i allmän handling gäller allmän handling gäller sekretessen enligt sekretessen enligt tredje första stycket tredje och femte styckena i meningen samt tredje och högst tjugo år. femte styckena i högst tjugo år. Föreslagen lydelse Bilaga I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet. Organ Verksamhet * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Notarius publicus all verksamhet som notarius publicus (SFS 1981:1363) Posten AB Medverkan vid val (SFS 1972:620 och 1972:704), folkomröstning (SFS 1979:369), särskild postdelgivning (SFS 1970:428), tullkontroll (SFS 1987:1065), medverkan i verksamhet som gäller totalförsvaret (SFS 1951:51 och Regleringsföreningarna 1986:294) samt identi- Föreningen för tetsprövning i samband mejeriprodukter, med undertecknande av ekonomisk förening, körkortsunderlag (SFS Svensk kötthandel, före- 1977:477) ning u.p.a., Sveriges oljeväxtintressenter, statligt stöd i förening u.p.a., Sve- marknadsreglerande syfte riges pota- (SFS 1967:340) tisintressenter, ekono- misk förening, Svensk sockerhandel, ekonomisk förening, Svensk spann- målshandel, ekonomisk förening, och Svensk ägghandel, förening u.p.a. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 4 Förslag till Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 § luftfartslagen (1957:297) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 2 § Vid transport av post Vid transport av post ansvarar fraktföraren ansvarar fraktföraren uteslutande mot post- uteslutande mot post- förvaltningen. Ansvaret befordringsföretaget. An- regleras inte av svaret regleras inte av bestämmelserna i detta bestämmelserna i detta kapitel utan av de sär- kapitel utan av de sär- skilda regler som gäller skilda regler som gäller mellan fraktföraren och mellan fraktföraren och postförvaltningen. postbefordringsföretaget. Bestämmelserna i 3*8 §§ gäller inte i fråga om transporter som utförs under osedvanliga förhållanden och som inte utgör normal luftfarts- verksamhet. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling Härigenom föreskrivs att 14 och 15 §§ lagen (1960:418) om straff för varusmuggling skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 § Tulltjänsteman, Tulltjänsteman, tjänsteman vid tjänsteman vid kustbevakningen, kustbevakningen, tjänste- tjänsteman vid lots- och man vid lots- och fyrstaten, fyrstaten och tjänsteman posttjänsteman och vid statens järnvägar tjänsteman vid statens åligger att i den mån järnvägar åligger att i honom anbefalld tjänst- den mån honom anbefalld göring därtill föranleder tjänstgöring därtill noggrant övervaka, att föranleder noggrant brott, som avses i denna övervaka, att brott, som lag, icke äger rum. avses i denna lag, icke äger rum. Vid sådan tillsyn äge, utan hinder av vad eljest är stad- gat, posttjänsteman föranstalta om undersökning av postpaket, som inlämnats för befordran till utrikes ort eller ankommer till riket. Tulltjänsteman och tjänsteman vid kustbevakningen äge enahanda rätt som enligt rättegångsbalken tillkommer polisman att gripa den som misstänkes för brott, som avses i denna lag, samt att till förhör medtaga den som är tillstädes å plats, där sådant brott förövats. 15 § Tulltjänsteman, Tulltjänsteman, tjänsteman vid tjänsteman vid kustbevakningen, kustbevakningen, tjänste- tjänsteman vid lots- och man vid lots- och fyrstaten ävensom polis- fyrstaten ävensom polis- man må taga egendom, som man må taga egendom, som kan antagas vara enligt kan antagas vara enligt denna lag förverkad, i denna lag förverkad, i beslag. I samband med beslag. I samband med tillsyn enligt 14 § tillsyn enligt 14 § första stycket för upp- första stycket för upp- dagande av varusmuggling dagande av varusmuggling må ock posttjänsteman må ock tjänsteman vid och tjänsteman vid statens järnvägar statens järnvägar verkställa beslag som verkställa beslag som nyss sagts. nyss sagts. Tulltjän- Tulltjänsteman och tjän- steman och tjänsteman steman vid vid kustbevakningen äge kustbevakningen äge i i övrigt i fråga om övrigt i fråga om brott, brott, som avses i denna som avses i denna lag, lag, den rätt att taga den rätt att taga egendom egendom i beslag, som i beslag, som enligt enligt rättegångsbalken rättegångsbalken tillkom- tillkommer polisman. mer polisman. Verkställes beslag av annan än undersökningsledaren eller åklagaren och har denne ej beslutat beslaget, skall anmälan skyndsamt göras hos honom, och skall han därvid omedelbart pröva, om beslaget skall bestå. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 6 Förslag till Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) Härigenom föreskrivs att 3, 3 a, 19 och 24 §§ delgivningslagen (1970:428) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 § Myndighet ombesörjer Myndighet ombesörjer delgivning genom att delgivning genom att sända handlingen med sända handlingen med post posten eller överlämna eller överlämna den med den med bud eller på bud eller på annat sätt annat sätt till den till den sökte, varvid sökte, varvid som bevis som bevis att denne har att denne har mottagit mottagit försändelsen försändelsen begäres begäres delgivningskvitto delgivningskvitto eller eller mottagningsbevis mottagningsbevis (ordinär delgivning). (ordinär delgivning). Ordinär delgivning kan Ordinär delgivning kan också ske genom förenklad också ske genom delgivning enligt 3 a §. förenklad delgivning Om det finns anledning enligt 3 a §. antaga att delgivnings- Om det finns anledning kvitto eller mottagnings- antaga att bevis ej kommer att delgivningskvitto eller lämnas eller ej kommer mottagningsbevis ej kom- att erhållas i tid, får mer att lämnas eller ej myndighet som regeringen kommer att erhållas i bestämmer ombesörja att tid, får myndighet som handlingen överlämnas regeringen bestämmer till den sökte i särskild ombesörja att handlingen ordning genom det överlämnas till den statliga postbolaget sökte i särskild ordning (särskild postdelgiv- genom postverkets ning). försorg (särskild När det är lämpligt, postdelgivning). får en myndighet delge kallelser, meddelanden När det är lämpligt, och andra handlingar, som får en myndighet delge inte är omfattande eller kallelser, meddelanden annars av svårtill- och andra handlingar, gängligt innehåll, genom som inte är omfattande att innehållet läses upp eller annars av vid telefonsamtal med den svårtillgängligt sökte och handlingen där- innehåll, genom att efter sänds till denne innehållet läses upp vid med post (telefondelgiv- telefonsamtal med den ning). Sådan delgivning sökte och handlingen får inte avse stämnings- därefter sänds till ansökningar eller andra denne med posten handlingar, varigenom mål (telefondelgivning). eller ärenden Sådan delgivning får anhängiggörs. inte avse stämnings- ansökningar eller andra handlingar, varigenom mål eller ärenden anhängiggörs. Kan delgivning inte ske enligt första*tredje styckena, får delgivning ske genom stämningsman eller annan, vars intyg enligt 24 § första stycket utgör fullt bevis om delgivning (stämningsmannadelgivning). I fall som avses i 15 och 16 §§ får delgivning ske genom kungörelse (kungörelsedelgivning). 3 a § Om det inte är Om det inte är olämpligt olämpligt med hänsyn med hänsyn till till omständigheterna, omständigheterna, får får ordinär delgivning ordinär delgivning med med den som är part den som är part eller som eller som har liknande har liknande ställning i ställning i ett mål ett mål eller ärende ske eller ärende ske genom genom att myndigheten att myndigheten sänder sänder handlingen med handlingen med posten post till den sökte under till den sökte under hans senast kända adress hans senast kända adress och minst en dag senare och minst en dag senare skickar ett meddelande om skickar ett meddelande att handlingen har sänts om att handlingen har (förenklad delgivning). sänts (förenklad delgiv- ning). Förenklad delgivning får inte avse stämningsansökningar eller andra handlingar varigenom mål eller ärenden anhängiggörs och får användas bara om den sökte har delgivits upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas i målet eller ärendet. Delgivning av sådan upplysning med den som inlett målet eller ärendet behöver dock inte ske, om upplysningen lämnas i nära anslutning till att dennes ansökan kommit in till myndigheten. 19 § Delgivning har skett Delgivning har skett genom att den som söks genom att den som söks för delgivning själv har för delgivning själv har mottagit handlingen, mottagit handlingen, oavsett på vilket sätt oavsett på vilket sätt den kommit honom till den kommit honom till handa. Har den sökte handa. Har den sökte kvitterat postförsän- kvitterat postförsändelse delse som hämtats av som hämtats av bud, skall bud, skall den anses ha den anses ha kommit honom kommit honom till handa till handa samma dag som samma dag som den den avhämtats på avhämtats på posten. postkontor. Förekommer vid särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgivning att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen, anses delgivning ändå ha skett. Delgivning skall anses Delgivning skall anses ha skett enligt 6 § ha skett enligt 6 § andra andra stycket genom att stycket genom att handlingen är till- handlingen är tillgänglig gänglig och meddelandet och meddelandet del- delgivits, givits, enligt 3 a § när två enligt 3 a § när två veckor förflutit från veckor förflutit från det det att meddelandet att meddelandet skickades skickades med posten och med post och det inte med det inte med hänsyn till hänsyn till omständig- omständigheterna heterna framstår som framstår som osannolikt osannolikt att handlingen att handlingen före före tvåveckorstidens tvåveckorstidens utgång utgång kommit fram till kommit fram till den den söktes senast kända söktes senast kända adress, adress, enligt 3 § tredje enligt 3 § tredje stycket, 12 eller 13 § stycket, 12 eller 13 § genom att det blivit genom att det blivit fullgjort som föreskrivs fullgjort som föreskrivs där, där, enligt 15 § andra enligt 15 § andra stycket sista punkten stycket sista punkten genom att handlingen genom att handlingen lämnats i den söktes lämnats i den söktes hemvist eller fästs på hemvist eller fästs på dörren till hans bostad, dörren till hans bostad, enligt 17 § på tionde enligt 17 § på tionde dagen efter beslutet om dagen efter beslutet om kungörelsedelgivning kungörelsedelgivning under förutsättning att under förutsättning att det blivit fullgjort som det blivit fullgjort som föreskrives i paragrafens föreskrives i paragra- första stycke. fens första stycke. 24 § Som fullt bevis att delgivning har skett på sätt som anges i intyget gäller intyg som i tjänsten utfärdas av stämningsman, tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman, kronofogde, exekutiv tjänsteman vid kronofogdemyndighet samt tjänsteman vid någon av följande inrättningar, nämligen 1. kriminalvårdsanstalt, 2. häkte, 3. hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, 4. sådan enhet som avses i 6 § första stycket andra meningen lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård och i 5 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning, om delgivningen avser den som är intagen där. Samma vitsord tillkommer intyg av notarius publicus och intyg av nämndeman i tingsrätt vid delgivning för tingsrättens räkning. Vid särskild Vid särskild post- postdelgivning har intyg delgivning har intyg av av tjänsteman vid anställd vid det statliga postverket sådant postbolaget sådant vitsord som anges i vitsord som anges i första stycket. första stycket. Intyg att delgivning skett på utrikes ort skall gälla som fullt bevis att delgivning skett på sätt som anges i intyget, om intygsgivarens behörighet styrkes av tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet. Intyg om delgivning på utrikes ort gäller som fullt bevis även utan sådant bestyrkande som nyss nämnts, om detta följer av överenskommelse med främmande stat. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 7 Förslag till Lag om ändring i vallagen (1972:620) Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 §, 8 kap. 1 och 9 §§, 10 kap. 2, 3 och 10 §§, 11 kap. 5 § samt 13 kap. 7, 8 och 11 §§ vallagen (1972:620) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 10 § Centrala valmyndigheten Centrala valmyndigheten upprättar för varje slag upprättar för varje slag av val och för varje av val och för varje riksdagsvalkrets, lands- riksdagsvalkrets, tingskommun och kommun landstingskommun och listor över de kommun listor över de kandidater som partierna kandidater som partierna anmält. Listorna skall anmält. Listorna skall sändas till postverket. sändas till det statliga Skall röstning äga rum postbolaget. Skall hos utlandsmyndighet röstning äga rum hos eller på fartyg, skall utlandsmyndighet eller på listorna om möjligt fartyg, skall listorna om sändas även till myndig- möjligt sändas även till heten och fartygets myndigheten och fartygets befälhavare. Listorna befälhavare. Listorna för för varje varje riksdagsvalkrets, riksdagsvalkrets, landstingskommun och landstingskommun och kommun skall så snart som kommun skall så snart möjligt tillställas som möjligt tillställas länsstyrelsen. länsstyrelsen. 8 kap. 1 § Röstning sker på val- Röstning sker på val- dagen i vallokalen för dagen i vallokalen för det valdistrikt där det valdistrikt där väljaren är upptagen i väljaren är upptagen i röstlängd. röstlängd. Röstberättigad, som på Röstberättigad, som på grund av vistelse utom grund av vistelse utom riket eller på annan ort riket eller på annan ort inom riket eller av inom riket eller av annat annat skäl finner sig skäl finner sig vara för- vara förhindrad att hindrad att rösta på rösta på valdagen i valdagen i vallokalen för vallokalen för det val- det valdistrikt där han distrikt där han är upp- är upptagen i röstlängd, tagen i röstlängd, får får rösta på det statliga rösta på postkontor inom postbolagets postkontor riket, hos svensk ut- inom riket, hos svensk landsmyndighet eller på utlandsmyndighet eller på svenskt fartyg i utrikes svenskt fartyg i utrikes fart. fart. Om flera val äger rum samtidigt, skall väljare som röstar på postkontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg vid ett och samma tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga val han vill deltaga i. 9 § Valkuvert tillställs valnämnder och röstmottagare. Fönsterkuvert som avses i 5 § tillställs röstmottagare. Valkuvert får lämnas ut endast i samband med röstning. Inner- och ytterkuvert för val- sedelsförsändelse skall i god tid före valet finnas tillgängliga 1. hos valnämnden och hos de personer åt vilka nämnden har uppdragit att gå väljarna till handa i sådant hänseende, 2. på postkontor samt 2. på postkontor samt hos lantbrevbärare som hos de av det statliga tar emot valsedels- postbolagets lantbrev- försändelser, bärare som tar emot valsedelsförsändelser, 3. hos utlandsmyndigheter och på fartyg där röst- ning skall äga rum. Inner- och ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall dessutom på begäran kostnadsfritt tillhandahållas parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna i hela landet. 10 kap. 2 § Röstning på postkontor Röstning på postkontor äger rum under tid då äger rum under tid då postkontoret är öppet postkontoret är öppet för för allmänheten. På allmänheten. På förslag förslag av postverket av det statliga post- får centrala valmyndig- bolaget får centrala heten begränsa den tid valmyndigheten begränsa då röstning får ske på den tid då röstning får postkontor före val- ske på postkontor före dagen. Röstning skall valdagen. Röstning skall dock alltid kunna äga dock alltid kunna äga rum rum under minst en timme under minst en timme varje dag då varje dag då postkontoret postkontoret är öppet är öppet för allmänheten. för allmänheten. På På valdagen skall valdagen skall postkontor vara öppet för postkontor vara öppet röstmottagning minst en för röstmottagning minst timme före klockan 11 och en timme före klockan 11 minst en timme efter och minst en timme efter klockan 15. Vid sådana klockan 15. Vid sådana val av landstings- val av ledamöter och kom- landstingsledamöter och munfullmäktige som ej om- kommunfullmäktige som ej fattar hela riket får omfattar hela riket får dock centrala dock centrala valmyndigheten bestämma valmyndigheten bestämma att röstmottagning ej att röstmottagning ej skall anordnas på skall anordnas på valdagen. valdagen. Finns det särskilda Finns det särskilda skäl, får centrala skäl, får centrala valmyndigheten på förslag valmyndigheten på av det statliga postbola- förslag av postverket get bestämma att bestämma att röst- röstmottagning skall mottagning skall anord- anordnas endast på vissa nas endast på vissa postkontor. Vid val till postkontor. Vid val till riksdagen och vid sådana riksdagen och vid sådana val av lands- val av landstingsleda- tingsledamöter eller kom- möter eller kommun- munfullmäktige som omfat- fullmäktige som omfattar tar hela riket skall hela riket skall röstning dock alltid röstning dock alltid kunna äga rum på minst kunna äga rum på minst ett postkontor i varje ett postkontor i varje kommun. kommun. Inrättas med anledning Inrättas med anledning av valet postkontor vid av valet postkontor vid sjukhus, ålderdomshem, sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårdsanstalt kriminalvårdsanstalt el- eller liknande ler liknande vårdinrätt- vårdinrättning eller ning eller vårdanstalt, vårdanstalt, äger äger röstning där rum på röstning där rum på tid tid som postverket be- som det statliga stämmer efter samråd med postbolaget bestämmer valnämnden och med vård- efter samråd med val- inrättningens eller nämnden och med vårdanstaltens ledning, vårdinrättningens eller dock tidigast sjunde vårdanstaltens ledning, dagen före valdagen. dock tidigast sjunde Postverket skall samråda dagen före valdagen. Det med valnämnden och med statliga postbolaget vårdinrättningens eller skall samråda med val- vårdanstaltens ledning nämnden och med om hur röstningen skall vårdinrättningens eller genomföras. På begäran vårdanstaltens ledning om av postverket skall hur röstningen skall ge- valnämnden utse nomföras. På begäran av erforderligt antal det statliga postbolaget personer att biträda skall valnämnden utse röstmottagare på erforderligt antal postkontoret. personer att biträda Inrättas med anledning röstmottagare på postkon- av valet annat toret. postkontor, skall Inrättas med anledning postkontoret vara öppet av valet annat för röstmottagning på postkontor, skall valdagen, under tid som postkontoret vara öppet postverket bestämmer för röstmottagning på efter samråd med valdagen, under tid som valnämnden i den kommun det statliga postbolaget där postkontoret bestämmer efter samråd inrättas. Röstning skall med valnämnden i den dock alltid kunna äga kommun där postkontoret rum under minst en timme inrättas. Röstning skall före klockan 11 och dock alltid kunna äga rum minst en timme efter under minst en timme före klockan 15. klockan 11 och minst en timme efter klockan 15. 3 § Röstmottagare på Röstmottagare på postkontor är den som postkontor är den som det postverket utser. statliga postbolaget utser. 10 § Röstmottagare skall Röstmottagare skall sända mottagna sända mottagna fönsterkuvert och den i fönsterkuvert och den i 8 § omnämnda 8 § omnämnda förteckningen till cen- förteckningen till cen- trala valmyndigheten. trala valmyndigheten. Sändes kuvert med Sändes kuvert med post, posten, skall försän- skall försändelsen delsen anordnas som anordnas som värdepost. värdepost. 11 kap. 5 § Väljare som betjänas av Väljare som betjänas av lantbrevbärare får lämna lantbrevbärare får lämna valsedel genom denne, om valsedel genom denne, om röstning äger rum vid röstning äger rum vid det det postkontor till postkontor till vilket vilket lantbrevbäraren lantbrevbäraren är knu- är knuten. Vid val som ten. Vid val som ej ej omfattar hela riket omfattar hela riket får får dock centrala val- dock centrala val- myndigheten på förslag myndigheten på förslag av av postverket begränsa det statliga postbolaget antalet linjer vid vilka begränsa antalet linjer valsedel får lämnas vid vilka valsedel får genom lantbrevbärare. lämnas genom lantbrevbä- rare. Valsedelsförsändelse som avses i första stycket anordnas på följande sätt. Väljaren lägger för varje val själv in sin valsedel i ett innerkuvert. I närvaro av ett vittne lägger han sedan in iordningställda innerkuvert i ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse och tillsluter detta. Därefter tecknar väljaren på ytterkuvertet försäkran på heder och samvete att han förfarit på detta sätt. Vittnet intygar skriftligen att väljaren egenhändigt undertecknat försäkran. Vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller barn eller makens barn får ej vara vittne, ej heller lantbrevbäraren. Väljaren lämnar själv valsedelsförsändelsen och sitt röstkort till lantbrevbäraren. Väljare som ej är känd för lantbrevbäraren skall legitimera sig. Gör han ej det, får han icke lämna försändelsen. Lantbrevbäraren intygar på ytterkuvertet att han mottagit försändelsen av väljaren. 13 kap. 7 § Protokollet underskrives av ordföranden och två av de närvarande valförrättarna. Därmed är förrättningen avslutad. Omedelbart därefter Omedelbart därefter sänds röstlängd, sänds röstlängd, protokoll och de protokoll och de särskilda kuvert och särskilda kuvert och omslag som avses i 3, 5 omslag som avses i 3, 5 och 6 §§ till och 6 §§ till valnämnden. valnämnden. Sker Sker insändandet med insändandet med posten, post, skall försändelsen skall försändelsen anordnas som värdepost. anordnas som värdepost. 8 § Det åligger valnämnden att se till att samtliga handlingar som avses i 7 § kommit in till nämnden och att, om så ej är fallet, infordra det som fattas. Valnämnden behåller Valnämnden behåller röstlängderna och röstlängderna och vidarebefordrar omgående vidarebefordrar omgående övrigt material till övrigt material till länsstyrelsen. Sker länsstyrelsen. Sker översändandet med posten översändandet med post skall försändelsen skall försändelsen anordnas som värdepost. anordnas som värdepost. 11 § Över förrättning som Över förrättning som avses i 9 § föres avses i 9 § föres protokoll enligt for- protokoll enligt formulär mulär som fastställes av som fastställes av cen- centrala valmyndigheten. trala valmyndigheten. När När förrättningen förrättningen slutförts, slutförts, sänder sänder valnämnden valnämnden omgående omgående röstlängder, röstlängder, protokoll protokoll samt iordning- samt iordningställda ställda kuvert och omslag kuvert och omslag till till länsstyrelsen. Sker länsstyrelsen. Sker översändandet med post översändandet med posten skall försändelsen anord- skall försändelsen nas som värdepost. anordnas som värdepost. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 8 Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofull- mäktigval, m.m. Härigenom föreskrivs att 17, 30, 31, 36, 42 och 42 a §§ lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m., skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 17 § Röstning sker på Röstning sker på valdagen i vallokalen valdagen i vallokalen för för det valdistrikt där det valdistrikt där väljaren är upptagen i väljaren är upptagen i röstlängd. röstlängd. Röstberättigad, som på Röstberättigad, som på grund av vistelse utom grund av vistelse utom riket eller på annan ort riket eller på annan ort inom riket, eller av inom riket, eller av annat skäl finner sig annat skäl finner sig vara förhindrad att vara förhindrad att rösta rösta på valdagen i på valdagen i vallokalen vallokalen för det för det valdistrikt där valdistrikt där han är han är upptagen i upptagen i röstlängd, röstlängd, får rösta på får rösta på postkontor det statliga postbolagets inom riket. postkontor inom riket. Om val av kyrkofullmäktige för församling och för kyrklig samfällighet äger rum samtidigt, skall väljare som röstar på postkontor vid ett och samma tillfälle utöva sin rösträtt i de val som han vill deltaga i. 30 § Röstning får ske på varje postkontor inom riket, vid val i hela landet från och med den tjugofjärde dagen och vid annat val från och med den tionde dagen före valdagen till och med torsdagen före valdagen, om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Röstning på postkontor Röstning på postkontor äger rum under tid då äger rum under tid då postkontoret är öppet postkontoret är öppet för för allmänheten. På allmänheten. På förslag förslag av postverket av det statliga postbola- får centrala valmyndig- get får centrala heten begränsa den tid valmyndigheten begränsa då röstning får ske på den tid då röstning får postkontor. Röstning ske på postkontor. skall dock alltid kunna Röstning skall dock äga rum under minst en alltid kunna äga rum timme varje dag då under minst en timme postkontoret är öppet varje dag då postkontoret för allmänheten. är öppet för allmänheten. Finns det särskilda Finns det särskilda skäl, får centrala skäl, får centrala valmyndigheten på valmyndigheten på förslag förslag av postverket av det statliga postbo- bestämma att röst- laget bestämma att mottagning skall anord- röstmottagning skall nas endast på vissa anordnas endast på vissa postkontor. Vid val som postkontor. Vid val som omfattar hela riket omfattar hela riket skall skall röstning dock röstning dock alltid alltid kunna äga rum på kunna äga rum på minst minst ett postkontor i ett postkontor i varje varje kommun. kommun. Inrättas med anledning Inrättas med anledning av valet postkontor vid av valet postkontor vid sjukhus, ålderdomshem, sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårdsanstalt kriminalvårdsanstalt eller liknande eller liknande vårdinrättning eller vårdinrättning eller vårdanstalt, äger vårdanstalt, äger röstning där rum på tid röstning där rum på tid som det statliga som postverket bestämmer postbolaget bestämmer efter samråd med efter samråd med val- valnämnden och med nämnden och med vårdin- vårdinrättningens eller rättningens eller vårdanstaltens ledning, vårdanstaltens ledning, dock tidigast sjunde dock tidigast sjunde dagen före valdagen. dagen före valdagen. Det Postverket skall samråda statliga postbolaget med valnämnden och med skall samråda med val- vårdinrättningens eller nämnden och med vårdanstaltens ledning vårdinrättningens eller om hur röstningen skall vårdanstaltens ledning om genomföras. På begäran hur röstningen skall av postverket skall val- genomföras. På begäran av nämnden utse det statliga postbolaget erforderligt antal skall valnämnden utse personer att biträda erforderligt antal röstmottagare på personer att biträda postkontoret. röstmottagare på post- kontoret. 31 § Röstmottagare på Röstmottagare på postkontor är den som postkontor är den som det postverket utser. statliga postbolaget utser. 36 § Väljare som är gift får lämna valsedel genom sin make. Väljare, som på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa sig i vallokalen för det valdistrikt där han är upptagen i röstlängd, får lämna valsedel genom bud. Bud får den vara som är väljarens barn, barnbarn, fader, moder eller syskon eller hans vårdare och som fyllt 18 år. Väljare som betjänas av Väljare som betjänas av lantbrevbärare får lämna det statliga postbolagets valsedelsförsändelse lantbrevbärare får lämna genom denne, om röstning valsedelsförsändelse äger rum vid det post- genom denne, om röstning kontor till vilket äger rum vid det postkon- lantbrevbäraren är tor till vilket lantbrev- knuten. Vid val som ej bäraren är knuten. Vid omfattar hela riket får val som ej omfattar hela dock centrala val- riket får dock centrala myndigheten på förslag valmyndigheten på förslag av postverket begränsa av postverket begränsa antalet linjer vid vilka antalet linjer vid vilka valsedel får lämnas valsedel får lämnas genom genom lantbrevbärare. lantbrevbärare. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 42 § Omedelbart efter det Omedelbart efter det att att den preliminära den preliminära rösträkningen i val- rösträkningen i val- lokalen har avslutats lokalen har avslutats sänds röstlängd, sänds röstlängd, protokoll och de protokoll och de särskilda kuvert och särskilda kuvert och omslag som avses i omslag som avses i 13 kap. 6 § vallagen 13 kap. 6 § vallagen (1972:620) till valnämn- (1972:620) till valnämn- den. Sker insändandet den. Sker insändandet med med posten, skall post, skall försändelsen försändelsen anordnas anordnas som värdepost. som värdepost. 42 a § Det åligger valnämnden att se till att samtliga handlingar som avses i 42 § kommer in till nämnden och att, om så ej är fallet, infordra det som fattas. Valnämnden Valnämnden vidarebefordrar omgående vidarebefordrar omgående röstlängder och övrigt röstlängder och övrigt material till material till länsstyrel- länsstyrelsen. Sker sen. Sker översändandet översändandet med med post, skall posten, skall försändelsen anordnas som försändelsen anordnas värdepost. som värdepost. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 9 Förslag till Lag om ändring i datalagen (1973:289) Härigenom föreskrivs att 27 § datalagen (1973:289) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 § Uppgifterna i SPAR hämtas från de statliga personregister som används för folkbokföring, inkomsttaxering och fastighetstaxering. Till dessa uppgifter får fogas anteckning om att en enskild person inte önskar adresserad direktreklam. Regeringen får föreskriva att uppgifter om adresser hämtas från Postverket. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 § Brev mellan intagen och svensk myndighet, internationellt organ som har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda eller advokat skall vidarebefordras utan granskning. Anges brev vara avsänt från svensk myndighet, sådant internationellt organ eller advokat och kan skäligen misstänkas att uppgiften är oriktig, får dock brevet granskas, om förhållandet icke kan klarläggas på annat sätt. I fråga om brev till postverket tillämpas 26 § i stället för första stycket ovan. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 § Lagen skall ej Lagen skall ej tillämpas tillämpas på post- på begravningstransporter befordran, begravnings- eller befordran av transporter eller flyttsaker. befordran av flyttsaker. Lagen skall inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som är underkastad fördraget d.9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik eller som en järnväg i annat fall utför inom Sverige till fullgörande av avtal om befordran av gods på järn- väg. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 12 Förslag till Lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 § Regeringen bemyndigas Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter att meddela föreskrifter som avses i 8 kap. 3 som avses i 8 kap. 3 eller 5 § regerings- eller 5 § regerings- formen, om formen, om föreskrifterna föreskrifterna gäller gäller 1. befordran i 1. befordran i spårbunden trafik som är spårbunden trafik som är avsedd för allmänheten, avsedd för allmänheten, 2. sådan befordran i 2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes vägtrafik som ombesörjes av järnvägsföretag till av järnvägsföretag till komplettering av eller komplettering av eller som ersättning för järn- som ersättning för järn- vägsbefordran som avses vägsbefordran som avses under 1, under 1, 4. postbefordran eller 4. telekommunikationer, telekommunikationer, 5. rätt att driva 5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med sjöterritorium med utländskt fartyg, utländskt fartyg, 6. trafikregler, 6. trafikregler, sjövägmärken eller sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för säkerhetsanordningar för sjötrafiken inom sjötrafiken inom Sveriges Sveriges sjöterritorium sjöterritorium eller för eller för sjötrafiken sjötrafiken med svenska med svenska fartyg, sjö- fartyg, sjöflygplan och flygplan och svävare svävare utanför Sveriges utanför Sveriges sjöterritorium, sjöterritorium, 7. skeppsmätning, 7. skeppsmätning, 8. trafik på väg eller i 8. trafik på väg eller terräng, i terräng, 9. fordons beskaffenhet 9. fordons beskaffenhet och utrustning, och utrustning, 10. registrering eller 10. registrering eller annan kontroll av fordon, annan kontroll av 11. skyldighet för fordon, kommunerna att 11. skyldighet för tillhandahålla kommunerna att föreskrifter och andra tillhandahålla uppgifter som rör föreskrifter och andra förhållandena i trafiken, uppgifter som rör 12. riksfärdtjänst, förhållandena i 13. tillstånd att bruka trafiken, svävare, 12. riksfärdtjänst, 14. kör- och vilotider 13. tillstånd att bruka vid vägtransporter samt svävare, förbud mot vissa typer av 14. kör- och vilotider beräkningar av lön till vid vägtransporter samt förare vid sådana trans- förbud mot vissa typer porter. av beräkningar av lön till förare vid sådana transporter. Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första stycket 9, 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att besluta föreskrifter om avgifter för farledsverksamheten samt om avgifter för skeppsmätning och avgifter för tillstånd enligt första stycket 5. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 13 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 § Brev från häktad till Brev från häktad till svensk myndighet, svensk myndighet, internationellt organ internationellt organ som som har av Sverige har av Sverige erkänd be- erkänd behörighet att ta hörighet att ta emot emot klagomål från klagomål från enskilda enskilda eller hans of- eller hans offentlige fentlige försvarare försvarare skall vidare- skall vidarebefordras befordras utan föregående utan föregående granskning. granskning. I fråga om brev till postverket tillämpas dock andra stycket. Utöver vad som gäller enligt första stycket får häktad avsända eller mottaga brev, om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, i fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, utan fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras. Vägras häktad avsända eller mottaga brev utan föregående granskning av dess innehåll, skall brevet kvarhållas men får ej öppnas utan den häktades medgivande. Vad i denna paragraf är föreskrivet om brev gäller även annan skriftlig handling. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 14 Förslag till Lag om ändring i körkortslagen (1977:477) Härigenom föreskrivs att 32 § körkortslagen (1977:477) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 32 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag och föreskrifter om undantag från lagen. Detsamma gäller föreskrifter om förarutbildning och om sådan registrering som behövs för tillämpningen av lagen. Regeringen får även meddela föreskrifter om utländska körkorts giltighet i landet. Regeringen får överlämna till det statliga postbolaget att utföra identitetsprövning i sam- band med undertecknande av körkortsunderlag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall medge undantag från denna lag. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 15 Förslag till Lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369) Härigenom föreskrivs att 10 § folkomröstningslagen (1979:369) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 § Röstning sker på dagen Röstning sker på dagen för folkomröstningen i för folkomröstningen i omröstningslokalen för omröstningslokalen för det omröstningsdistrikt det omröstningsdistrikt där den röstande är där den röstande är upptagen i röstlängd. upptagen i röstlängd. Röstberättigad, som på Röstberättigad, som på grund av vistelse utom grund av vistelse utom riket eller på annan ort riket eller på annan ort inom riket eller av inom riket eller av annat annat skäl finner sig skäl finner sig vara för- vara förhindrad att hindrad att rösta på tid rösta på tid och plats och plats som nu sagts, som nu sagts, får rösta får rösta på det statliga på postanstalt inom postbolagets postkontor riket, hos svensk inom riket, hos svensk utlandsmyndighet eller utlandsmyndighet eller på på svenskt fartyg i svenskt fartyg i utrikes utrikes fart. fart. Om flera omröstningar Om flera omröstningar äger rum samtidigt, skall äger rum samtidigt, den som röstar på skall den som röstar på postkontor, hos ut- postanstalt, hos ut- landsmyndighet eller på landsmyndighet eller på fartyg vid ett och samma fartyg vid ett och samma tillfälle utöva sin tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga rösträtt i samtliga omröstningar som han vill omröstningar som han deltaga i. Om omröstning vill deltaga i. Om äger rum i samband med omröstning äger rum i val till riksdagen, skall samband med val till röstande som nu har riksdagen, skall angivits, som önskar röstande som nu har delta både i omröstningen angivits, som önskar och i valet, avge sin delta både i omröst- röst i folkomröstningen ningen och i valet, avge samtidigt som han röstar sin röst i folkom- i valet. röstningen samtidigt som I fråga om röstningen han röstar i valet. och om den vidare I fråga om röstningen behandlingen av röster och om den vidare som har avgivits på post- behandlingen av röster kontor, hos som har avgivits på utlandsmyndighet eller på postanstalt, hos fartyg tillämpas i övrigt utlandsmyndighet eller bestämmelserna om ordi- på fartyg tillämpas i narie val till riksdagen övrigt bestämmelserna om i 8*12 kap. vallagen ordinarie val till (1972:620). Om riksdagen i 8*12 kap. folkomröstningen äger rum vallagen (1972:620). Om i samband med extra val folkomröstningen äger till riksdagen eller om rum i samband med extra den inte omfattar hela val till riksdagen eller riket, tillämpas i om den inte omfattar stället bestämmelserna om hela riket, tillämpas i extra val i 8*12 kap. stället bestämmelserna vallagen. om extra val i 8*12 kap. vallagen. I lokal där röstning äger rum skall finnas tillgängliga ett exemplar av denna lag, av särskild lag för den ifrågavarande folkomröstningen, om sådan har beslutats, och av vallagen. Såvitt gäller folkomröstning i grundlagsfråga skall därjämte finnas tillgänglig texten till det förslag som avses med omröstningen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 16 Förslag till Lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1985:192) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § järnvägstrafiklagen (1985:192) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 § Denna lag tillämpas på järnvägstrafik på bana inom Sverige eller på svensk tågfärja. Vad som föreskrivs om järnväg i 1 kap., 2 kap. 1*4 §§ och 5 kap. tillämpas också på tunnelbana och spårväg. Av 2 kap. 3 § och 3 kap. 1 § följer att vissa be- stämmelser i lagen kan tillämpas även på befordran med annat transportmedel än som anges i första stycket. I fall som avses i 2 kap. 3 § kan därvid bestämmelser i lagen tillämpas på befordran även utom Sverige. Enligt 3 kap. 1 § och 4 kap. 1 § skall lagen i vissa fall inte tillämpas på befordran av gods eller inskrivet resgods i trafik med utlandet. Lagen tillämpas inte på postbefordran med järnväg. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. 17 Förslag till Lag om ändring i tullagen (1987:1065) Härigenom förskrivs att 73 och 80 §§ tullagen (1987:1065) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 73 § Polisen och kustbevakningen är skyldiga att medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 63*70 §§ om tullmyndighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också polismyndighet och kustbevakningen samt polisman och tjänsteman vid kustbevakningen. Även järnvägsföretag Även och postverket är postbefordringsföretag skyldiga att medverka i som regeringen bestämmer kontrollverksamheten och järnvägsföretag är enligt denna lag i fråga skyldiga att medverka i om varor som befordras kontrollverksamheten på järnväg eller med enligt denna lag i fråga post. I fråga om sådan om varor som befordras medverkan gäller inte med post eller på järn- 63*70 §§. väg. I fråga om sådan medverkan gäller inte 63*70 §§. Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses i första och andra styckena. 80 § I fråga om varor som I fråga om varor som inkommer till inkommer till tullområdet tullområdet i postför- i postförsändelser är sändelser är postverket postbefordringsföretag tullskyldigt, om varorna som regeringen bestämmer inte anmäls till tullskyldigt, om varorna förtullning eller annan inte anmäls till förtull- tullklarering av någon ning eller annan annan. tullklarering av någon annan. Har försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock vad som föreskrivs i 19*23 §§ om omtulltaxering och eftertulltaxering gälla honom, även om han inte lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna uppgift till ledning för tulltaxeringen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser m.fl. som yttrat sig över Postlagsutredningens förslagEfter remiss har yttranden inkommit från Svea Hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Domstolsverket, Riksåklagaren, Överbefälhavaren, Överstyrelsen för civil beredskap, Postverket, Telestyrelsen, Vägverket, Statskontoret, Statens person- och adressregisternämnd (SPAR-nämnden), Generaltullstyrelsen, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Glesbygdsmyndigheten, Konkurrensverket, Konsument- verket, Aviseringsutredningen, Vallagsutredningen, CityMail AB, Svenska kommunförbundet, Pensionärernas Riksförbund, Handikappförbundens Centralkommitté, Synskadades Riksförbund, LO, SACO, TCO, SWEDMA, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Fackpressen, VECTU, Svenska Postorderföreningen, Sveriges Filatelistförbund. Yttrande har dessutom kommit in från Länsstyrelsen i Gotlands län. Bilaga 4 Sammanfattning av Finansdepartementets promemoria med utkast till lagrådsremiss om ändringar i den finansiella lagstiftningen med anledning av Postgirots bolagisering, promemorians lagförslag samt förteckning över remissinstanserna Sammanfattning av promemoria med utkast till lagrådsremiss om ändringar i den finansiella lagstiftningen Regeringen har för avsikt att föreslå riksdagen att Postverket ombildas till aktiebolag. I promemorian föreslås vissa lagändringar inom det finansiella området som aktualiseras i samband med ombildningen av Postverket till aktiebolag. Enligt förslaget skall Postgirot ombildas till bankaktiebolag, vilket innebär att det nya postgirobolaget skall ansöka om regeringens tillstånd (oktroj) att driva bankrörelse. Bolaget kommer då att omfattas av bl.a. bestämmelserna i bankrörelselagen om kapitaltäckning, enhandsengage- mang och krav på säkerhet för lämnade krediter. Den ursprungliga huvudinriktningen på betalningsförmedling skall dock behållas och utvecklas inom det nya bankaktiebolaget och de begränsningar i postgiroverksamhetens inriktning och omfattning som skall gälla bör, enligt förslaget, skrivas in i bolagsordningen. Affärsområdet Bank och Kassa svarar för Postverkets kassanät. Vid sidan av postverksamheten bedriver Bank och Kassa viss finansieringsverksam- het, framför allt kreditförmedling åt Nordbanken. När Postverket ombildas till aktiebolag blir finansieringsverksamheten tillståndspliktig. I promemorian föreslås att Bank och Kassa ombildas till kreditmarknadsbolag. För att möjliggöra för Bank och Kassa att fortsätta att bedriva såväl postverksamhet som finansieringsverksamhet i ett och samma bolag föreslås vidare att lagen om kreditmarknadsbolag ändras så att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får möjlighet att tillåta att ett kreditmarknadsbolag bedriver postverksamhet. På samma sätt som när det gäller Postgirot bör de begränsningar av Bank och Kassas verksamhet som skall gälla skrivas in i bolagsordningen. Promemorians lagförslag 1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1613) om ändring i bankrörelselagen (1987:617) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617) i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:1613) om ändring i bankrörelse- lagen skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse[1] Föreslagen lydelse 1 kap. 2 § Med bankrörelse avses i denna lag verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som bank allmänt använder. Bankrörelse får, efter tillstånd (oktroj) av regeringen, drivas av bankaktiebolag, sparbanker och centrala föreningsbanker. Vidare får bankrörelse drivas av utländska bankföretag under de förutsättningar som anges i 4 och 5 §§. Utan hinder av andra stycket får postverket för sin postgirorörelse hålla konton för allmänheten. **FOOTNOTES** [1]Lydelse enligt SFS 1992:1613. 2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag Härigenom föreskrivs att 3 kap. 1 och 4 §§ lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 kap 1 § Ett kreditmarknadsbolag Ett kreditmarknadsbolag får endast driva får, med det undantag som finansieringsverksamhet anges i 4 § andra och verksamhet som har stycket, endast driva ett naturligt samband finansieringsverksamhet därmed. och verksamhet som har ett naturligt samband därmed. Kreditmarknadsbolaget får, med iakttagande av vad som föreskrivs i detta kapitel, i sin verksamhet bland annat 1. låna upp medel, bland annat genom att ge ut obligationer och andra jämförbara fordringsrätter, dock ej ta emot inlåning på räkning från allmän- heten, 2. lämna och förmedla kredit, bland annat i form av konsumentkredit, kredit mot panträtt i fast egendom och i fordringar, 3. medverka vid finansiering, bland annat genom att förvärva fordringar och upplåta lös egendom till nyttjande (leasing), 4. förmedla betalningar, 5. tillhandahålla betalningsmedel, 6. ikläda sig garantiförbindelser och göra liknande åtaganden, 7. lämna ekonomisk rådgivning, 8. förvara värdepapper, 9. vara förvaringsinstitut för värdepappersfonder, 10. medverka vid försäljning av försäkringstjänster, 11. tillhandahålla inkassotjänster, 12. tillhandahålla värdefackstjänster, 13. driva valutahandel under de förutsättningar som föreskrivs i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, samt 14. lämna kreditupplysning under de förutsättningar som föreskrivs i kreditup- plysningslagen (1973:1173). 4 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen får meddela närmare föreskrifter om vilken verksamhet ett kreditmarknadsbolag får bedriva och vad dess bolagsordning skall innehålla. Om det finns särskilda skäl får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Finansinspektionen tillåta att ett kreditmarknadsbolag bedriver sådan postverk- samhet som avses i 3 § postlagen (1993:0000). Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över Finansdepartementets promemoria Efter remiss har yttranden över en promemoria med utkast till lagrådsremiss om ändringar i den finansiella lagstiftningen med anledning av Postverkets bolagisering avgetts av Sveriges riks- bank, Postverket, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Konkurrensverket, Svenska Bankföreningen och Sveriges Bankkunders Riksförbund. Vidare har Svenska Bankmannaförbundet yttrat sig över förslaget att ombilda Postgirot till bankaktiebolag. Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag1 Förslag till Postlag Härigenom föreskrivs följande. Grundläggande postservice 1 § I landet skall det finnas en rikstäckande postservice som innebär att brev och paket kan nå alla oavsett adressort. Det skall finnas möjlighet för alla att få brev befordrade till enhetliga och rimliga priser. Privatpersoner skall också ha möjlighet att få paket befordrade till enhetliga priser. Därutöver skall det finnas en rikstäckande kassaservice som innebär att alla har möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser. 2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten) skall fortlöpande följa utvecklingen på postområdet och bevaka att postservicen motsvarar samhällets behov. Definitioner 3 § Med postverksamhet avses i lagen regelbunden befordran mot avgift av brev och paket. Brev och paket som hanteras i postverksamhet utgör postförsändelser. Med brev avses adresserade, tillslutna postförsändelser som väger högst 2 kg. Vykort, brevkort och liknande försändelser jämställs med brev vid tillämpning av lagen. Med paket avses adresserade postförsändelser som väger mer än 2 men högst 20 kg. Befordran av brev 4 § Postverksamhet som avser befordran av brev får bedrivas först efter anmälan hos tillsynsmyndigheten. 5 § Postverksamhet som avser befordran av brev skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integri- tet upprätthålls. 6 § Förlust av brev, skada på brev eller försening av brev ger rätt till ersättning från postbefordringsföretaget endast om det har avtalats mellan företaget och avsändaren. 7 § Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får föreskriva i vilken utsträckning och på vilket sätt brevförsändelser skall utvisa vem som har befordrat dem. Obeställbara brev 8 § Ett brev är obeställbart om 1. det inte kan delas ut till mottagaren, 2. det är ofrankerat eller otillräckligt frankerat och mottagaren inte löser ut det, 3. det har återsänts från en postförvaltning eller ett befordringsföretag i utlandet till det postbefordringsföretag som befordrade brevet från landet. 9 § Ett obeställbart brev skall om möjligt återställas till avsändaren. Om avsändarens adress inte är känd, skall brevet sändas till tillsynsmyn- digheten. Detta gäller dock inte vykort, brevkort och liknande försändelser som inte är tillslutna. 10 §Ett obeställbart brev får öppnas endast av tillsynsmyndigheten och endast om kuvertet eller motsvarande saknar sådana uppgifter om avsändaren att brevet kan återställas till denne. 11 §Ett öppnat brev får inte undersökas närmare än som behövs för att det skall kunna återställas till avsändaren eller, när det gäller brev som avses i 8 § 1, delas ut till mottagaren. 12 §Öppnade brev som fortfarande är obeställbara skall förvaras hos tillsynsmyndigheten. Förvaringstidens längd bestäms av myndigheten. Innehåll som är utsatt för försämring eller som består av trycksaker, reklamblad eller liknande som kan antas sakna värde får omedelbart förstöras. 13 §Ett öppnat brev som inte har kunnat lämnas ut tillfaller staten vid förvaringstidens utgång. Skriftliga meddelanden skall då omedelbart förstöras. Annat innehåll än pengar skall säljas, om det lämpligen kan ske och en försäljning inte kan antas medföra att någons personliga integritet kränks. I annat fall skall egendomen förstöras. Befordran av paket 14 §I fråga om postbefordringsföretags ansvar gentemot den som har anlitat företaget för befordran av paket inom landet gäller 5 och 27*42 §§ lagen (1974:610) om inrikes vägtransport. Tillsyn 15 §Tillsyn över att befordran av brev sker i överensstämmelse med 4, 5, 9 och 10 §§ utövas av tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten skall också ha tillsyn över att de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen följs. Tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet än som är nödvändigt. 16 §Tillsynsmyndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen från den som bedriver postverksamhet som avser befordran av brev. Tillsynsmyndigheten har också rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där verksamhet som står under tillsyn bedrivs. Tillsynsmyndigheten har rätt att få verkställighet hos kronofogdemyndigheten av beslut som avser åtgärder för tillsynen enligt första och andra stycket. 17 §Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för efterlevnaden av 4, 5, 9 och 10 §§ eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Förelägganden får förenas med vite. Avgifter 18 §Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får föreskriva om skyldighet för den som bedriver postverksamhet som avser befordran av brev att betala avgift för tillsynsmyndighetens verksamhet enligt denna lag. Tystnadsplikt m.m. 19 §Den som i postverksamhet har fått del av eller tillgång till någon av följande uppgifter får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon därigenom har fått veta, 1. uppgift som rör särskild brevförsändelse som befordras inom verksamheten, 2. annan uppgift som rör en enskild persons förbindelse med verksamheten i den mån den inte rör särskild paketförsändelse, eller 3. uppgift som hänför sig till åtgärd att kvarhålla eller beslagta försändelser enligt 27 kap. 9 § rättegångsbalken. Tystnadsplikten enligt första stycket 1 och 2 gäller inte i förhållande till avsändaren och mottagaren av brevförsändelsen. För uppgift om en enskild persons adress gäller tystnadsplikt endast om det kan antas att ett röjande av adressen skulle medföra fara för att någon utsätts för övergrepp eller annat allvarligt men. 20 §Den som bedriver postverksamhet och därvid har fått del av eller tillgång till uppgift som avses i 19 § första stycket skall på begäran lämna1. uppgift om enskild till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten kan anta att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl, 2. uppgift som rör särskild brevförsändelse och som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. 21 §I det allmännas verksamhet skall, i stället för 19*20 §§, bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100) tillämpas. 22 §Bestämmelser om ansvar för den som bryter mot tystnadsplikt enligt denna lag finns i brottsbalken. Internationell postverksamhet 23 §Endast ett postbefordringsföretag som vid internationell postbefordran tillämpar världspostfördragens bestämmelser för sådan befordran och som godkänts av regeringen, eller om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får delta i det internationella postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen. Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om kraven för godkännande. 24 §I gränsöverskridande postbefordran som sker inom ramen för världspostfördragen får endast användas frimärken som har portovärdet angivet i arabiska siffror och beteckningen Sverige. Sådana frimärken får endast ges ut av det postbefordringsföretag som enligt 23 § får delta i det internationella postsamarbetet. Övriga portobeteckningar skall i gränsöverskridande postbefordran inom ramen för världspostfördragen vara stämplade av ett sådant företag. Överklagande 25 §Beslut av tillsynsmyndigheten enligt denna lag eller enligt föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av lagen får överklagas hos länsrätten. Postverksamhet i krig m.m. 26 §Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen meddela de föreskrifter om postverksamhet som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt. Regeringen eller, om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om den fredstida planeringen för totalförsvarets behov av postkommunikationer under sådana förhållanden som anges i första stycket. 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994, då lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser skall upphöra att gälla. 2. Bestämmelserna i 8*13 §§ skall tillämpas även på postförsändelser som har varit obeställbara enligt lagen (1990:291) om obeställbara postförsändelser och som fortfarande är obeställbara vid ikraftträdandet av denna lag. 2 Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 8 §, 16 kap. 1 § samt bilagan till sekretesslagen (1980:100)[1] skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 8 §[2] Sekretess gäller inom Sekretess gäller hos postverket för uppgift tillsynsmyndigheten på som angår särskild postområdet och hos postförsändelse. Om myndighet som bedriver sekretess inte följer av postverksamhet för annan bestämmelse, får uppgift som angår dock sådan uppgift särskild postförsändelse. lämnas till den som är Om sekretess inte följer försändelsens avsändare av annan bestämmelse, får eller mottagare. Se- dock sådan uppgift lämnas kretess gäller inom till den som är försänd- postverket även för upp- elsens avsändare eller gift om enskilds mottagare. förbindelse med post- girorörelsen eller bank. Sekretess gäller hos myndighet som driver televerksamhet för uppgift som angår särskilt telefonsamtal eller annat telemeddelande. Om sekre- tess inte följer av annan bestämmelse, får dock sådan uppgift lämnas till den som har tagit del i telefonsamtalet eller annars är telemeddelandets avsändare eller mottagare eller som innehar apparat som använts för telemeddelandet. Sekretess gäller hos Sekretess gäller hos postverket och annan myndighet som handhar myndighet som handhar allmän samfärdsel för allmän samfärdsel för uppgift som angår uppgift som angår enskilds förbindelse med enskilds förbindelse med samfärdselverksamheten samfärdselverksamheten och som inte avses i och som inte avses i första eller andra första eller andra stycket, om det inte står stycket, om det inte klart att uppgiften kan står klart att uppgiften röjas utan att den kan röjas utan att den enskilde lider skada enskilde lider skada eller men. Sekretessen eller men. Sekretessen hos myndighet som hos postverket för upp- bedriver postverksamhet gift om enskilds adress för uppgift om enskilds gäller dock endast, om adress gäller dock det kan antas att endast, om det kan antas röjande av uppgiften att röjande av uppgiften skulle medföra fara för skulle medföra fara för att någon utsätts för att någon utsätts för övergrepp eller annat övergrepp eller annat allvarligt men. allvarligt men. Sekretess gäller för uppgift vid särskild sambandstjänst inom totalförsvaret, om uppgiften avser telemeddelande som utomstående utväxlar på telenät. Sekretess gäller i ärenden som avser TV-avgifter för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. I fråga om uppgift i I fråga om uppgift i allmän handling gäller allmän handling gäller sekretessen enligt sekretessen enligt tredje första stycket tredje och femte styckena i meningen samt tredje och högst tjugo år. femte styckena i högst tjugo år. **FOOTNOTES** [1]Lagen omtryckt 1992:1474. [2]Senaste lydelse 1993:607. Nuvarande lydelse 16 kap 1 §[3] Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1*8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * 9. 25 § första stycket såvitt avser uppgift om telelagen (1993:597) innehållet i ett telemeddelande eller annan uppgift som angår ett särskilt sådant 26 § telelagen meddelande (1993:597) såvitt avser uppgift om kvarhållande av försändelse på beford- ringsföretag eller om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare **FOOTNOTES** [3]Senaste lydelse 1993:608. Föreslagen lydelse 16 kap 1 §[3] Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1*8 samt 5 § 1 och 3 tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3 § första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2 tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 § första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * 9. 25 § första stycket såvitt avser uppgift om telelagen (1993:597) innehållet i ett telemeddelande eller annan uppgift som angår ett särskilt sådant 26 § telelagen meddelande (1993:597) såvitt avser uppgift om kvarhållande av försändelse på beford- ringsföretag eller om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning på grund av beslut av domstol, undersökningsledare eller åklagare 10. 19 § första stycket 1 och 3 postlagen (1993:000) **FOOTNOTES** [3]Senaste lydelse 1993:608. Nuvarande lydelse Bilaga[4] I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet. Organ Verksamhet * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Notarius publicus all verksamhet som Notarius publicus (SFS 1981:1363) Regleringsföreningen Svensk Fisk, ekonomisk statligt stöd i förening. marknadsreglerande syfte (SFS 1974:226) **FOOTNOTES** [4]Senaste lydelse 1993:337. Föreslagen lydelse Bilaga[4] I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet. Organ Verksamhet * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Notarius publicus all verksamhet som Notarius publicus (SFS 1981:1363) Posten AB medverkan vid val (SFS 1972:620 och 1972:704), folkomröstning (SFS 1979:369), särskild postdelgivning (SFS 1970:428), tullkontroll (SFS 1987:1065), mottagande av flyttningsanmälningar (SFS 1991:481) samt identitetsprövning i sam- band med utlämnande av körkort (SFS 1977:477) Regleringsföreningen statligt stöd i Svensk Fisk, ekonomisk marknadsreglerande syfte förening. (SFS 1974:226) Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [4]Senaste lydelse 1993:337. 3 Förslag till Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297) Härigenom föreskrivs att 9 kap. 2 § luftfartslagen (1957:297) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 kap. 2 §[1] Vid transport av post Vid transport av post ansvarar fraktföraren ansvarar fraktföraren uteslutande mot post- uteslutande mot post- förvaltningen. Ansvaret befordringsföretaget. An- regleras inte av svaret regleras inte av bestämmelserna i detta bestämmelserna i detta kapitel utan av de sär- kapitel. skilda regler som gäller mellan fraktföraren och postförvaltningen. Bestämmelserna i 3*8 §§ gäller inte i fråga om transporter som utförs under osedvanliga förhållanden och som inte utgör normal luftfartsverksamhet. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1986:619. 4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling Härigenom föreskrivs att 14 och 15 §§ lagen (1960:418) om straff för varusmuggling skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 14 §[1] Tulltjänsteman, Tulltjänsteman, tjänsteman vid tjänsteman vid kustbevakningen, kustbevakningen, tjänste- tjänsteman vid lots- och man vid lots- och fyrstaten, fyrstaten och tjänsteman posttjänsteman och vid statens järnvägar tjänsteman vid statens åligger att i den mån järnvägar åligger att i honom anbefalld tjänst- den mån honom anbefalld göring därtill föranleder tjänstgöring därtill noggrant övervaka, att föranleder noggrant brott, som avses i denna övervaka, att brott, som lag, icke äger rum. avses i denna lag, icke äger rum. Vid sådan tillsyn äge, utan hinder av vad eljest är stadgat, posttjänsteman föranstalta om undersökning av postpaket, som inlämnats för befordran till utrikes ort eller ankommer till riket. Tulltjänsteman och tjänsteman vid kustbevakningen äge enahanda rätt som enligt rättegångsbalken tillkommer polisman att gripa den som misstänkes för brott, som avses i denna lag, samt att till förhör medtaga den som är tillstädes å plats, där sådant brott förövats. 15 §[2] Tulltjänsteman, Tulltjänsteman, tjänsteman vid tjänsteman vid kustbevakningen, kustbevakningen, tjänste- tjänsteman vid lots- och man vid lots- och fyrstaten ävensom polis- fyrstaten ävensom polis- man må taga egendom, som man må taga egendom, som kan antagas vara enligt kan antagas vara enligt denna lag förverkad, i denna lag förverkad, i beslag. I samband med beslag. I samband med tillsyn enligt 14 § tillsyn enligt 14 § första stycket för upp- första stycket för dagande av varusmuggling uppdagande av må ock posttjänsteman varusmuggling må ock och tjänsteman vid tjänsteman vid statens statens järnvägar järnvägar verkställa verkställa beslag som beslag som nyss sagts. nyss sagts. Tulltjän- Tulltjänsteman och tjän- steman och tjänsteman steman vid vid kustbevakningen äge kustbevakningen äge i i övrigt i fråga om övrigt i fråga om brott, brott, som avses i denna som avses i denna lag, lag, den rätt att taga den rätt att taga egendom egendom i beslag, som i beslag, som enligt enligt rättegångsbalken rättegångsbalken tillkom- tillkommer polisman. mer polisman. Verkställes beslag av annan än undersökningsledaren eller åklagaren och har denne ej beslutat beslaget, skall anmälan skyndsamt göras hos honom, och skall han därvid omedelbart pröva, om beslaget skall bestå. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1988:431. [2]Senaste lydelse 1988:431. 5 Förslag till Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) Härigenom föreskrivs att 3, 3 a, 17, 19 och 24 §§ delgivningslagen (1970:428) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §[1] Myndighet ombesörjer Myndighet ombesörjer delgivning genom att delgivning genom att sända handlingen med sända handlingen med post posten eller överlämna eller överlämna den med den med bud eller på bud eller på annat sätt annat sätt till den till den sökte, varvid sökte, varvid som bevis som bevis att denne har att denne har mottagit mottagit försändelsen försändelsen begäres begäres delgivningskvitto delgivningskvitto eller eller mottagningsbevis mottagningsbevis (ordinär delgivning). (ordinär delgivning). Ordinär delgivning kan Ordinär delgivning kan också ske genom förenklad också ske genom delgivning enligt 3 a §. förenklad delgivning Om det finns anledning enligt 3 a §. antaga att delgivnings- Om det finns anledning kvitto eller mottag- antaga att ningsbevis ej kommer att delgivningskvitto eller lämnas eller ej kommer mottagningsbevis ej kom- att erhållas i tid, får mer att lämnas eller ej myndighet som regeringen kommer att erhållas i bestämmer ombesörja att tid, får myndighet som handlingen överlämnas regeringen bestämmer till den sökte i särskild ombesörja att handlingen ordning genom post- överlämnas till den befordringsföretag som sökte i särskild ordning regeringen bestämmer genom postverkets (särskild postdelgiv- försorg (särskild ning). postdelgivning). När det är lämpligt, får en myndighet delge kallelser, meddelanden När det är lämpligt, och andra handlingar, som får en myndighet delge inte är omfattande eller kallelser, meddelanden annars av och andra handlingar, svårtillgängligt som inte är omfattande innehåll, genom att eller annars av innehållet läses upp vid svårtillgängligt telefonsamtal med den innehåll, genom att sökte och handlingen innehållet läses upp vid därefter sänds till denne telefonsamtal med den med post sökte och handlingen (telefondelgivning). därefter sänds till Sådan delgivning får inte denne med posten avse stämningsansökningar (telefondelgivning). eller andra handlingar, Sådan delgivning får varigenom mål eller inte avse stämnings- ärenden anhängiggörs. ansökningar eller andra handlingar, varigenom mål eller ärenden anhängiggörs. Kan delgivning inte ske enligt första*tredje styckena, får delgivning ske genom stämningsman eller annan, vars intyg enligt 24 § första stycket utgör fullt bevis om delgivning (stämningsmannadelgivning). I fall som avses i 15 och 16 §§ får delgivning ske genom kungörelse (kungörelsedelgivning). 3 a §[2] Om det inte är Om det inte är olämp- olämpligt med hänsyn ligt med hänsyn till till omständigheterna, omständigheterna, får får ordinär delgivning ordinär delgivning med med den som är part den som är part eller som eller som har liknande har liknande ställning i ställning i ett mål ett mål eller ärende ske eller ärende ske genom genom att myndigheten att myndigheten sänder sänder handlingen med handlingen med posten post till den sökte under till den sökte under hans senast kända adress hans senast kända adress och minst en dag senare och minst en dag senare skickar ett meddelande om skickar ett meddelande att handlingen har sänts om att handlingen har (förenklad delgivning). sänts (förenklad delgiv- ning). Förenklad delgivning får inte avse stämningsansökningar eller andra handlingar varigenom mål eller ärenden anhängiggörs och får användas bara om den sökte har delgivits upplysning om att förenklad delgivning kan komma att användas i målet eller ärendet. Delgivning av sådan upplysning med den som inlett målet eller ärendet behöver dock inte ske, om upplysningen lämnas i nära anslutning till att dennes ansökan kommit in till myndigheten. 17 §[3] Kungörelsedelgivning sker genom att handlingen hålles tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på plats, som myndigheten bestämmer, och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll införes i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning eller endera av dessa inom tio dagar från beslut om kungörelsedelgivning. Är införande i tidning uppenbarligen meningslöst, får meddelandet i stället anslås i myndighetens lokal inom samma tid. Detta förfarande får också användas, om kungörelsedelgivning enligt 15 § ägt rum och därefter ny delgivning skall ske i samma mål eller ärende. Vid delgivning i fall som avses i 16 § första stycket andra punkten med de personer som hyr eller annars innehar lägenhet i samma fastighet skall dessutom meddelandet anslås inom fastigheten på lämpligt sätt inom tio dagar från beslutet om kungörelsedelgivning. I fall som avses i 16 I fall som avses i 16 § § första och andra första och andra stycket stycket sändes dessutom sändes dessutom meddelande med posten meddelande med post till till någon eller några någon eller några av de av de personer som sökes personer som sökes för för delgivning under delgivning under deras deras vanliga adresser vanliga adresser för att för att vara till- vara tillgängligt för gängligt för alla dem alla dem som avses med som avses med delgivningen. Ingår delgivningen. Ingår statlig myndighet eller statlig myndighet eller kommun bland dem som kommun bland dem som avses med delgivningen, avses med delgivningen, skall sådant meddelande skall sådant meddelande alltid sändas till alltid sändas till myndigheten eller kom- myndigheten eller kom- munen. Gäller munen. Gäller delgivningen i fall som delgivningen i fall som avses i 16 § första avses i 16 § första stycket andra punkten de stycket andra punkten de personer som hyr eller personer som hyr eller annars innehar lägenhet i annars innehar lägenhet samma fastighet, skall i i samma fastighet, skall stället handlingen eller i stället handlingen meddelande enligt 6 § eller meddelande enligt andra stycket sändas med 6 § andra stycket sändas post till envar av dem, med posten till envar av om ej också detta dem, om ej också detta förfarande skulle medföra förfarande skulle med- större kostnad och besvär föra större kostnad och än som är försvarligt med besvär än som är hänsyn till ändamålet med försvarligt med hänsyn delgivningen. till ändamålet med delgivningen. Har i fall som avses i Har i fall som avses i 16 § tredje stycket den 16 § tredje stycket den juridiska personen en juridiska personen en registrerad postadress, registrerad postadress, sänds dessutom sänds dessutom meddelande meddelande med posten med post till den till den juridiska juridiska personen under personen under denna denna adress. adress. 19 §[4] Delgivning har skett Delgivning har skett genom att den som söks genom att den som söks för delgivning själv har för delgivning själv har mottagit handlingen, mottagit handlingen, oavsett på vilket sätt oavsett på vilket sätt den kommit honom till den kommit honom till handa. Har den sökte handa. Har den sökte kvitterat postförsän- kvitterat postförsändelse delse som hämtats av som hämtats av bud, skall bud, skall den anses ha den anses ha kommit honom kommit honom till handa till handa samma dag som samma dag som den den avhämtats av budet. avhämtats på posten. Förekommer vid särskild postdelgivning eller stämningsmannadelgivning att den som sökes för delgivning vägrar att taga emot handlingen, anses delgivning ändå ha skett. Delgivning skall anses Delgivning skall anses ha skett ha skett enligt 6 § andra enligt 6 § andra styck- stycket genom att et genom att handlingen handlingen är till- är tillgänglig och gänglig och meddelandet meddelandet delgivits, delgivits, enligt 3 a § när två enligt 3 a § när två veckor förflutit från det veckor förflutit från att meddelandet skickades det att meddelandet med post och det inte med skickades med posten och hänsyn till omständig- det inte med hänsyn till heterna framstår som omständigheterna osannolikt att handlingen framstår som osannolikt före tvåveckorstidens att handlingen före utgång kommit fram till tvåveckorstidens utgång den söktes senast kända kommit fram till den adress, söktes senast kända enligt 3 § tredje adress, stycket, 12 eller 13 § enligt 3 § tredje genom att det blivit stycket, 12 eller 13 § fullgjort som föreskrivs genom att det blivit där, fullgjort som föreskrivs enligt 15 § andra där, stycket sista punkten enligt 15 § andra genom att handlingen stycket sista punkten lämnats i den söktes genom att handlingen hemvist eller fästs på lämnats i den söktes dörren till hans bostad, hemvist eller fästs på enligt 17 § på tionde dörren till hans bostad, dagen efter beslutet om enligt 17 § på tionde kungörelsedelgivning dagen efter beslutet om under förutsättning att kungörelsedelgivning det blivit fullgjort som under förutsättning att föreskrives i paragrafens det blivit fullgjort som första stycke. föreskrives i paragra- fens första stycke. 24 §[5] Som fullt bevis att delgivning har skett på sätt som anges i intyget gäller intyg som i tjänsten utfärdas av stämningsman, tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet, åklagare, polisman, kronofogde, exekutiv tjänsteman vid kronofogdemyndighet samt tjänsteman vid någon av följande inrättningar, nämligen 1. kriminalvårdsanstalt, 2. häkte, 3. hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och i 22 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, 4. sådan enhet som avses i 6 § första stycket andra meningen lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård och i 5 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning, om delgivningen avser den som är intagen där. Samma vitsord tillkommer intyg av notarius publicus och intyg av nämndeman i tingsrätt vid delgivning för tingsrättens räkning. Vid särskild Vid särskild postdelgivning har intyg postdelgivning har intyg av tjänsteman vid av befattningshavare vid postverket sådant postbefordringsföretag vitsord som anges i som avses i 3 § andra första stycket. stycket sådant vitsord som anges i första stycket. Intyg att delgivning skett på utrikes ort skall gälla som fullt bevis att delgivning skett på sätt som anges i intyget, om intygsgivarens behörighet styrkes av tjänsteman vid svensk utlandsmyndighet. Intyg om delgivning på utrikes ort gäller som fullt bevis även utan sådant bestyrkande som nyss nämnts, om detta följer av överenskommelse med främmande stat. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1990:1410. [2]Senaste lydelse 1992:1065. [3]Senaste lydelse 1992:1250. [4]Senaste lydelse 1992:1065. [5]Senaste lydelse 1991:1143. 6 Förslag till Lag om ändring i vallagen (1972:620) Härigenom föreskrivs att 5 kap. 10 §, 8 kap. 1 och 9 §§, 10 kap. 1, 2, 3 och 10 §§, 11 kap. 5 § samt 13 kap. 7, 8 och 11 §§ vallagen (1972:620)[1] skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 kap. 10 §[2] Centrala valmyndigheten Centrala valmyndigheten upprättar för varje slag upprättar för varje slag av val och för varje av val och för varje riksdagsvalkrets, lands- riksdagsvalkrets, tingskommun och kommun landstingskommun och listor över de kommun listor över de kandidater som partierna kandidater som partierna anmält. Listorna skall anmält. Listorna skall sändas till postverket. sändas till Posten AB. Skall röstning äga rum Skall röstning äga rum hos utlandsmyndighet hos utlandsmyndighet eller på fartyg, skall eller på fartyg, skall listorna om möjligt listorna om möjligt sändas även till myndig- sändas även till heten och fartygets myndigheten och fartygets befälhavare. Listorna befälhavare. Listorna för för varje varje riksdagsvalkrets, riksdagsvalkrets, landstingskommun och landstingskommun och kommun skall så snart som kommun skall så snart möjligt tillställas läns- som möjligt tillställas styrelsen. länsstyrelsen. 8 kap. 1 §[3] Röstning sker på val- Röstning sker på val- dagen i vallokalen för dagen i vallokalen för det valdistrikt där det valdistrikt där väljaren är upptagen i väljaren är upptagen i röstlängd. röstlängd. Röstberättigad, som på Röstberättigad, som på grund av vistelse utom grund av vistelse utom riket eller på annan ort riket eller på annan ort inom riket eller av inom riket eller av annat annat skäl finner sig skäl finner sig vara för- vara förhindrad att hindrad att rösta på rösta på valdagen i valdagen i vallokalen för vallokalen för det val- det valdistrikt där han distrikt där han är upp- är upptagen i röstlängd, tagen i röstlängd, får får rösta på Posten AB:s rösta på postkontor inom postkontor inom riket, riket, hos svensk ut- hos svensk ut- landsmyndighet eller på landsmyndighet eller på svenskt fartyg i utrikes svenskt fartyg i utrikes fart. fart. Om flera val äger rum samtidigt, skall väljare som röstar på postkontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg vid ett och samma tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga val han vill deltaga i. 9 §[4] Valkuvert tillställs valnämnder och röstmottagare. Fönsterkuvert som avses i 5 § tillställs röstmottagare. Valkuvert får lämnas ut endast i samband med röstning. Inner- och ytterkuvert för val- sedelsförsändelse skall i god tid före valet finnas tillgängliga 1. hos valnämnden och hos de personer åt vilka nämnden har uppdragit att gå väljarna till handa i sådant hänseende, 2. på postkontor samt 2. på postkontor samt hos lantbrevbärare som hos de av Posten AB:s tar emot valsedels- lantbrevbärare som tar försändelser, emot valsedelsförsändelser, 3. hos utlandsmyndigheter och på fartyg där röst- ning skall äga rum. Inner- och ytterkuvert för valsedelsförsändelse skall dessutom på begäran kostnadsfritt tillhandahållas parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna i hela landet. 10 kap. 1 §[5] När val skall förrättas, bestämmer centrala valmyndigheten efter samråd med Posten AB på vilka postkontor röstning skall genom- föras. Vid val till riksdagen och vid sådana val av landstingsleda- möter eller Vid ordinarie val till kommunfullmäktige som om- riksdagen och val i hela fattar hela riket skall riket av landstings- röstning alltid kunna äga ledamöter och rum på minst ett kommunfullmäktige får postkontor i varje röstning ske på varje kommun. postkontor inom riket På de postkontor där från och med den röstning genomförs skall tjugofjärde dagen före man vid ordinarie val valdagen till och med till riksdagen och val i valdagen. Vid andra val hela riket av får röstning på post- landstingsledamöter och kontor ske från och med kommunfullmäktige kunna den tionde dagen före rösta från och med den valdagen till och med tjugofjärde dagen före valdagen. valdagen till och med Att röstning på valdagen. Vid andra val postkontor kan begränsas skall man på dessa i vissa fall framgår av postkontor kunna rösta 2 §. från och med den tionde dagen före valdagen till och med valdagen. 2 §[6] Röstning på postkontor Röstning på postkontor äger rum under tid då äger rum under tid då postkontoret är öppet postkontoret är öppet för för allmänheten. På allmänheten. På förslag förslag av postverket av Posten AB får centrala får centrala valmyndig- valmyndigheten begränsa heten begränsa den tid den tid då röstning får då röstning får ske på ske på postkontor före postkontor före val- valdagen. Röstning skall dagen. Röstning skall dock alltid kunna äga rum dock alltid kunna äga under minst en timme rum under minst en timme varje dag då postkontoret varje dag då är öppet för allmänheten. postkontoret är öppet På valdagen skall för allmänheten. På postkontor vara öppet för valdagen skall röstmottagning minst en postkontor vara öppet timme före klockan 11 och för röstmottagning minst minst en timme efter en timme före klockan 11 klockan 15. Vid sådana och minst en timme efter val av klockan 15. Vid sådana landstingsledamöter och val av kommunfullmäktige som ej landstingsledamöter och omfattar hela riket får kommunfullmäktige som ej dock centrala omfattar hela riket får valmyndigheten bestämma dock centrala att röstmottagning ej valmyndigheten bestämma skall anordnas på att röstmottagning ej valdagen. skall anordnas på valdagen. Finns det särskilda skäl, får centrala valmyndigheten på förslag av postverket bestämma att röst- mottagning skall anord- nas endast på vissa postkontor. Vid val till riksdagen och vid sådana val av Inrättas med anledning landstingsledamöter av valet postkontor vid eller kommunfullmäktige sjukhus, ålderdomshem, som omfattar hela riket kriminalvårdsanstalt skall röstning dock all- eller liknande tid kunna äga rum på vårdinrättning eller minst ett postkontor i vårdanstalt, äger varje kommun. röstning där rum på tid Inrättas med anledning som Posten AB bestämmer av valet postkontor vid efter samråd med sjukhus, ålderdomshem, valnämnden och med kriminalvårdsanstalt vårdinrättningens eller eller liknande vårdanstaltens ledning, vårdinrättning eller dock tidigast sjunde vårdanstalt, äger dagen före valdagen. röstning där rum på tid Posten AB skall samråda som postverket bestämmer med valnämnden och med efter samråd med vårdinrättningens eller valnämnden och med vårdanstaltens ledning om vårdinrättningens eller hur röstningen skall ge- vårdanstaltens ledning, nomföras. På begäran av dock tidigast sjunde Posten AB skall valnämn- dagen före valdagen. den utse erforderligt an- Postverket skall samråda tal personer att biträda med valnämnden och med röstmottagare på postkon- vårdinrättningens eller toret. vårdanstaltens ledning Inrättas med anledning om hur röstningen skall av valet annat genomföras. På begäran postkontor, skall av postverket skall postkontoret vara öppet valnämnden utse för röstmottagning på erforderligt antal valdagen, under tid som personer att biträda Posten AB bestämmer efter röstmottagare på post- samråd med valnämnden i kontoret. den kommun där Inrättas med anledning postkontoret inrättas. av valet annat Röstning skall dock all- postkontor, skall tid kunna äga rum under postkontoret vara öppet minst en timme före för röstmottagning på klockan 11 och minst en valdagen, under tid som timme efter klockan 15. postverket bestämmer efter samråd med valnämnden i den kommun där postkontoret inrättas. Röstning skall dock alltid kunna äga rum under minst en timme före klockan 11 och minst en timme efter klockan 15. 3 §[7] Röstmottagare på Röstmottagare på postkontor är den som postkontor är den som postverket utser. Posten AB utser. 10 §[8] Röstmottagare skall Röstmottagare skall sända mottagna sända mottagna fönsterkuvert och den i fönsterkuvert och den i 8 § omnämnda 8 § omnämnda förteckningen till cen- förteckningen till cen- trala valmyndigheten. trala valmyndigheten. Sändes kuvert med Sändes kuvert med post, posten, skall försän- skall försändelsen delsen anordnas som anordnas som värdepost. värdepost. 11 kap. 5 §[9] Väljare som betjänas av Väljare som betjänas av lantbrevbärare får lämna lantbrevbärare får lämna valsedel genom denne, om valsedel genom denne, om röstning äger rum vid röstning äger rum vid det det postkontor till postkontor till vilket vilket lantbrevbäraren lantbrevbäraren är knu- är knuten. Vid val som ten. Vid val som ej ej omfattar hela riket omfattar hela riket får får dock centrala val- dock centrala val- myndigheten på förslag myndigheten på förslag av av postverket begränsa Posten AB begränsa antalet linjer vid vilka antalet linjer vid vilka valsedel får lämnas valsedel får lämnas genom genom lantbrevbärare. lantbrevbärare. Valsedelsförsändelse som avses i första stycket anordnas på följande sätt. Väljaren lägger för varje val själv in sin valsedel i ett innerkuvert. I närvaro av ett vittne lägger han sedan in iordningställda innerkuvert i ett ytterkuvert för valsedelsförsändelse och tillsluter detta. Därefter tecknar väljaren på ytterkuvertet försäkran på heder och samvete att han förfarit på detta sätt. Vittnet intygar skriftligen att väljaren egenhändigt undertecknat försäkran. Vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller barn eller makens barn får ej vara vittne, ej heller lantbrevbäraren. Väljaren lämnar själv valsedelsförsändelsen och sitt röstkort till lantbrevbäraren. Väljare som ej är känd för lantbrevbäraren skall legitimera sig. Gör han ej det, får han icke lämna försändelsen. Lantbrevbäraren intygar på ytterkuvertet att han mottagit försändelsen av väljaren. 13 kap. 7 §[10] Protokollet underskrives av ordföranden och två av de närvarande valförrättarna. Därmed är förrättningen avslutad. Omedelbart därefter Omedelbart därefter sänds röstlängd, sänds röstlängd, protokoll och de protokoll och de särskilda kuvert och särskilda kuvert och omslag som avses i 3, 5 omslag som avses i 3, 5 och 6 §§ till och 6 §§ till valnämnden. valnämnden. Sker Sker insändandet med insändandet med posten, post, skall försändelsen skall försändelsen anordnas som värdepost. anordnas som värdepost. 8 § Det åligger valnämnden att se till att samtliga handlingar som avses i 7 § kommit in till nämnden och att, om så ej är fallet, infordra det som fattas. Valnämnden behåller Valnämnden behåller röstlängderna och röstlängderna och vidarebefordrar omgående vidarebefordrar omgående övrigt material till övrigt material till länsstyrelsen. Sker länsstyrelsen. Sker översändandet med posten översändandet med post skall försändelsen skall försändelsen anordnas som värdepost. anordnas som värdepost. 11 § Över förrättning som Över förrättning som avses i 9 § föres avses i 9 § föres protokoll enligt for- protokoll enligt formulär mulär som fastställes av som fastställes av cen- centrala valmyndigheten. trala valmyndigheten. När När förrättningen förrättningen slutförts, slutförts, sänder sänder valnämnden valnämnden omgående omgående röstlängder, röstlängder, protokoll protokoll samt iordning- samt iordningställda ställda kuvert och omslag kuvert och omslag till till länsstyrelsen. Sker länsstyrelsen. Sker översändandet med post översändandet med posten skall försändelsen anord- skall försändelsen nas som värdepost. anordnas som värdepost. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Lagen omtryckt 1991:95. [2]Senaste lydelse 1991:1654. [3]Senaste lydelse 1987:1334. [4]Senaste lydelse 1988:161. [5]Senaste lydelse 1988:161. [6]Senaste lydelse 1987:1334. [7]Senaste lydelse 1987:1334. [8]Senaste lydelse 1987:1334. [9]Senaste lydelse 1987:1334. [10]Senaste lydelse 1982:411. 7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofull- mäktigval, m.m. Härigenom föreskrivs att 30, 31, 36, 42 och 42 a §§ lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m., skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 30 §[1] När val skall förrättas bestämmer centrala valmyndigheten efter samråd med Posten AB på vilka postkontor röstning skall genomföras. Vid val som omfattar hela riket skall röstning alltid Röstning får ske på kunna äga rum på minst varje postkontor inom ett postkontor i varje riket, vid val i hela kommun. landet från och med den På de postkontor där tjugofjärde dagen och röstning genomförs skall vid annat val från och man, vid val i hela med den tionde dagen landet, kunna rösta från före valdagen till och och med den tjugofjärde med torsdagen före dagen. Vid annat val valdagen, om inte annat skall man på dessa följer av andra eller postkontor kunna rösta tredje stycket. från och med den tionde dagen före valdagen till och med torsdagen före valdagen. Röstning på postkontor Röstning på postkontor äger rum under tid då äger rum under tid då postkontoret är öppet postkontoret är öppet för för allmänheten. På allmänheten. På förslag förslag av postverket av Posten AB får centrala får centrala valmyndig- valmyndigheten begränsa heten begränsa den tid den tid då röstning får då röstning får ske på ske på postkontor. postkontor. Röstning Röstning skall dock skall dock alltid kunna alltid kunna äga rum äga rum under minst en under minst en timme timme varje dag då varje dag då postkontoret postkontoret är öppet är öppet för allmänheten. för allmänheten. Finns det särskilda skäl, får centrala valmyndigheten på förslag av postverket bestämma att röst- mottagning skall anord- nas endast på vissa postkontor. Vid val som Inrättas med anledning omfattar hela riket av valet postkontor vid skall röstning dock sjukhus, ålderdomshem, alltid kunna äga rum på kriminalvårdsanstalt minst ett postkontor i eller liknande varje kommun. vårdinrättning eller Inrättas med anledning vårdanstalt, äger av valet postkontor vid röstning där rum på tid sjukhus, ålderdomshem, som Posten AB bestämmer kriminalvårdsanstalt efter samråd med eller liknande valnämnden och med vårdinrättning eller vårdinrättningens eller vårdanstalt, äger vårdanstaltens ledning, röstning där rum på tid dock tidigast sjunde som postverket bestämmer dagen före valdagen. efter samråd med Posten AB skall samråda valnämnden och med med valnämnden och med vårdinrättningens eller vårdinrättningens eller vårdanstaltens ledning, vårdanstaltens ledning om dock tidigast sjunde hur röstningen skall dagen före valdagen. genomföras. På begäran av Postverket skall samråda Posten AB skall val- med valnämnden och med nämnden utse erforderligt vårdinrättningens eller antal personer att vårdanstaltens ledning biträda röstmottagare på om hur röstningen skall postkontoret. genomföras. På begäran av postverket skall val- nämnden utse erforderligt antal personer att biträda röstmottagare på postkontoret. 31 §[2] Röstmottagare på Röstmottagare på postkontor är den som postkontor är den som postverket utser. Posten AB utser. 36 §[3] Väljare som är gift får lämna valsedel genom sin make. Väljare, som på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder ej kan inställa sig i vallokalen för det valdistrikt där han är upptagen i röstlängd, får lämna valsedel genom bud. Bud får den vara som är väljarens barn, barnbarn, fader, moder eller syskon eller hans vårdare och som fyllt 18 år. Väljare som betjänas av Väljare som betjänas av lantbrevbärare får lämna Posten AB:s lantbrevbä- valsedelsförsändelse rare får lämna valsedels- genom denne, om röstning försändelse genom denne, äger rum vid det post- om röstning äger rum vid kontor till vilket det postkontor till lantbrevbäraren är vilket lantbrevbäraren är knuten. Vid val som ej knuten. Vid val som ej omfattar hela riket får omfattar hela riket får dock centrala val- dock centrala valmyndig- myndigheten på förslag heten på förslag av av postverket begränsa Posten AB begränsa antalet linjer vid vilka antalet linjer vid vilka valsedel får lämnas valsedel får lämnas genom genom lantbrevbärare. lantbrevbärare. 42 §[4] Omedelbart efter det Omedelbart efter det att att den preliminära den preliminära rösträkningen i val- rösträkningen i val- lokalen har avslutats lokalen har avslutats sänds röstlängd, sänds röstlängd, protokoll och de protokoll och de särskilda kuvert och särskilda kuvert och omslag som avses i omslag som avses i 13 kap. 6 § vallagen 13 kap. 6 § vallagen (1972:620) till valnämn- (1972:620) till valnämn- den. Sker insändandet den. Sker insändandet med med posten, skall post, skall försändelsen försändelsen anordnas anordnas som värdepost. som värdepost. 42 a §[5] Det åligger valnämnden att se till att samtliga handlingar som avses i 42 § kommer in till nämnden och att, om så ej är fallet, infordra det som fattas. Valnämnden Valnämnden vidarebefordrar omgående vidarebefordrar omgående röstlängder och övrigt röstlängder och övrigt material till material till länsstyrel- länsstyrelsen. Sker sen. Sker översändandet översändandet med med post, skall posten, skall försändelsen anordnas som försändelsen anordnas värdepost. som värdepost. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1988:162. [2]Senaste lydelse 1987:1335. [3]Senaste lydelse 1987:1335. [4]Senaste lydelse 1981:526. [5]Senaste lydelse 1985:204. 8 Förslag till Lag om ändring i datalagen (1973:289) Härigenom föreskrivs att 27 § datalagen (1973:289)[1] skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 27 § Uppgifterna i SPAR hämtas från de statliga personregister som används för folkbokföring, inkomsttaxering och fastighetstaxering. Till dessa uppgifter får fogas anteckning om att en enskild person inte önskar adresserad direktreklam. Regeringen får föreskriva att uppgifter om adresser hämtas från Postverket. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Lagen omtryckt 1992:446. 9 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt Härigenom föreskrivs att 25 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 §[1] Brev mellan intagen och svensk myndighet, internationellt organ som har av Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda eller advokat skall vidarebefordras utan granskning. Anges brev vara avsänt från svensk myndighet, sådant internationellt organ eller advokat och kan skäligen misstänkas att uppgiften är oriktig, får dock brevet granskas, om förhållandet icke kan klarläggas på annat sätt. I fråga om brev till postverket tillämpas 26 § i stället för första stycket ovan. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1991:1133. 10 Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §[1] Lagen skall ej Lagen skall ej tillämpas tillämpas på post- på postbefordran, befordran, begravnings- begravningstransporter transporter eller eller befordran av befordran av flyttsaker. flyttsaker. Lagens ansvarighetsregler skall dock enligt 14 § postlagen (1993:000) tillämpas på avtals- förhållandet mellan ett postbefordringsföretag och den som har anlitat företaget för befordran av paket. Lagen skall inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som är underkastad fördraget d.9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik eller som en järnväg i annat fall utför inom Sverige till fullgörande av avtal om befordran av gods på järn- väg. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1985:198. 11 Förslag till Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 §[1] Brev från häktad till Brev från häktad till svensk myndighet, svensk myndighet, internationellt organ internationellt organ som som har av Sverige har av Sverige erkänd be- erkänd behörighet att ta hörighet att ta emot emot klagomål från klagomål från enskilda enskilda eller hans of- eller hans offentlige fentlige försvarare försvarare skall vidare- skall vidarebefordras befordras utan föregående utan föregående granskning. granskning. I fråga om brev till postverket tillämpas dock andra stycket. Utöver vad som gäller enligt första stycket får häktad avsända eller mottaga brev, om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, i fråga om den som är häktad på grund av misstanke om brott, utan fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott eljest försvåras. Vägras häktad avsända eller mottaga brev utan föregående granskning av dess innehåll, skall brevet kvarhållas men får ej öppnas utan den häktades medgivande. Vad i denna paragraf är föreskrivet om brev gäller även annan skriftlig handling. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1991:1135. 12 Förslag till Lag om ändring i körkortslagen (1977:477) Härigenom föreskrivs att 32 § körkortslagen (1977:477)[1] skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 32 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag och föreskrifter om undantag från lagen. Detsamma gäller föreskrifter om förarutbildning och om sådan registrering som behövs för tillämpningen av lagen. Regeringen får även meddela föreskrifter om utländska körkorts giltighet i landet. Regeringen får överlämna till postbefordringsföretag att utföra identi- tetsprövning i samband med utlämnande av körkort. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall medge undantag från denna lag. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Lagen omtryckt 1980:977. 13 Förslag till Lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369) Härigenom föreskrivs att 10 § folkomröstningslagen (1979:369) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 §[1] Röstning sker på dagen Röstning sker på dagen för folkomröstningen i för folkomröstningen i omröstningslokalen för omröstningslokalen för det omröstningsdistrikt det omröstningsdistrikt där den röstande är där den röstande är upptagen i röstlängd. upptagen i röstlängd. Röstberättigad, som på Röstberättigad, som på grund av vistelse utom grund av vistelse utom riket eller på annan ort riket eller på annan ort inom riket eller av inom riket eller av annat annat skäl finner sig skäl finner sig vara för- vara förhindrad att hindrad att rösta på tid rösta på tid och plats och plats som nu sagts, som nu sagts, får rösta får rösta på Posten AB:s på postanstalt inom postkontor inom riket, riket, hos svensk hos svensk utlands- utlandsmyndighet eller myndighet eller på på svenskt fartyg i svenskt fartyg i utrikes utrikes fart. fart. Om flera omröstningar Om flera omröstningar äger rum samtidigt, skall äger rum samtidigt, den som röstar på skall den som röstar på postkontor, hos ut- postanstalt, hos ut- landsmyndighet eller på landsmyndighet eller på fartyg vid ett och samma fartyg vid ett och samma tillfälle utöva sin tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga rösträtt i samtliga omröstningar som han vill omröstningar som han deltaga i. Om omröstning vill deltaga i. Om äger rum i samband med omröstning äger rum i val till riksdagen, skall samband med val till röstande som nu har an- riksdagen, skall givits, som önskar delta röstande som nu har an- både i omröstningen och i givits, som önskar delta valet, avge sin röst i både i omröstningen och folkomröstningen sam- i valet, avge sin röst i tidigt som han röstar i folkomröstningen sam- valet. tidigt som han röstar i I fråga om röstningen valet. och om den vidare I fråga om röstningen behandlingen av röster och om den vidare som har avgivits på post- behandlingen av röster kontor, hos utlands- som har avgivits på myndighet eller på fartyg postanstalt, hos tillämpas i övrigt utlandsmyndighet eller bestämmelserna om ordi- på fartyg tillämpas i narie val till riksdagen övrigt bestämmelserna om i 8*12 kap. vallagen ordinarie val till (1972:620). Om folk- riksdagen i 8*12 kap. omröstningen äger rum i vallagen (1972:620). Om samband med extra val folkomröstningen äger till riksdagen eller om rum i samband med extra den inte omfattar hela val till riksdagen eller riket, tillämpas i om den inte omfattar stället bestämmelserna om hela riket, tillämpas i extra val i 8*12 kap. stället bestämmelserna vallagen. om extra val i 8*12 kap. vallagen. I lokal där röstning äger rum skall finnas tillgängliga ett exemplar av denna lag, av särskild lag för den ifrågavarande folkomröstningen, om sådan har beslutats, och av vallagen. Såvitt gäller folkomröstning i grundlagsfråga skall därjämte finnas tillgänglig texten till det förslag som avses med omröstningen. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1982:148. 14 Förslag till Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse 2 kap. 2 §[1] Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande. * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Specialbyggnad Med specialbyggnad avses * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Kommunika- Garage, hangar, tions- lokstall, terminal, byggnad stationsbyggnad, expedi- tionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, reparationsverkstad och liknande, om byggnaden används för allmänna kommunikationsändamål. Byggnad som används i Postverkets, Statens järnvägars, Luftfarts- verkets, Banverkets, Svensk Rundradio Aktie- bolags, Sveriges Radio Aktiebolags, Sveriges Television Aktiebolags och Sveriges Utbildningsradio Aktiebolags verksamhet. * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1993:606. Föreslagen lydelse 2 kap. 2 §[1] Byggnader skall indelas i de byggnadstyper som anges i det följande. * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Specialbyggnad Med specialbyggnad avses * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Kommunika- Garage, hangar, tions- lokstall, terminal, byggnad stationsbyggnad, expedi- tionsbyggnad, vänthall, godsmagasin, reparationsverkstad och liknande, om byggnaden används för allmänna kommunikationsändamål. Byggnad som används i Statens järnvägars, Luftfartsverkets, Ban- verkets, Svensk Rundradio Aktiebolags, Sveriges Radio Aktie- bolags, Sveriges Television Aktiebolags och Sveriges Utbild- ningsradio Aktiebolags verksamhet. * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [1]Senaste lydelse 1993:606. 15 Förslag till Lag om ändring i tullagen (1987:1065) Härigenom förskrivs att 73 och 80 §§ tullagen (1987:1065) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 73 §[2] Polisen och kustbevakningen är skyldiga att medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 63*70 §§ om tullmyndighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också polismyndighet och kustbevakningen samt polisman och tjänsteman vid kustbevakningen. Även järnvägsföretag Även Posten AB och och postverket är järnvägsföretag är skyl- skyldiga att medverka i diga att medverka i kontrollverksamheten kontrollverksamheten enligt denna lag i fråga enligt denna lag i fråga om varor som befordras om varor som befordras på järnväg eller med med post eller på post. I fråga om sådan järnväg. I fråga om sådan medverkan gäller inte medverkan gäller inte 63*70 §§. 63*70 §§. Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses i första och andra styckena. 80 §[3] I fråga om varor som I fråga om varor som inkommer till inkommer till tullområdet tullområdet i postför- i postförsändelser är sändelser är postverket postbefordringsföretag tullskyldigt, om varorna som regeringen bestämmer inte anmäls till tullskyldigt, om varorna förtullning eller annan inte anmäls till förtull- tullklarering av någon ning eller annan annan. tullklarering av någon annan. Har försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock vad som föreskrivs i 19*23 §§ om omtulltaxering och eftertulltaxering gälla honom, även om han inte lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna uppgift till ledning för tulltaxeringen. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. **FOOTNOTES** [2]Senaste lydelse 1988:430. [3]Senaste lydelse 1991:157. 16 Förslag till Lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481) Härigenom föreskrivs att 25 § folkbokföringslagen (1991:481) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 § Den som flyttat skall Den som flyttat skall inom en vecka anmäla inom en vecka anmäla flyttningen till en flyttningen till en skattemyndighet, en skattemyndighet, en allmän försäkringskassa allmän försäkringskassa eller ett postkontor. eller postbefordrings- företag som regeringen bestämmer. Den som ändrar postadress utan att flyttning skett skall göra anmälan enligt första stycket om postadressen skall gälla för minst sex månader. Denna lag träder i kraft den 1 februari 1994. Bilaga 6 Lagrådets yttrande Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-10-04 Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad. Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 2 september 1993, varvid statsrådet Odell varit föredragande, har regeringen för Lagrådets yttrande överlämnat förslag till 1. postlag, 2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100), 3. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297), 4. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, 5. lag om ändring i delgivningslagen (1970:428), 6. lag om ändring i vallagen (1972:620), 7. lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m., 8. lag om ändring i datalagen (1973:289), 9. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, 10. lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport, 11. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl., 12. lag om ändring i körkortslagen (1977:477), 13. lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369) 14. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), 15. lag om ändring i tullagen (1987:1065), 16. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481). Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Birgitta von Euler Müller. Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet: Förslag till postlag 2 § Paragrafen innehåller en bestämmelse om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten) skall fortlöpande följa utvecklingen på postområdet och bevaka att postservicen motsvarar samhällets behov. Vad som är "postservice" framgår av 1 § första stycket. Enligt samma paragrafs andra stycke ingår emellertid också vad där beskrivs som "en rikstäckande kassaservice" i det som enligt rubriken till 1 och 2 §§ utgör "grundläggande postservice". Av motiven i remissen framgår bl.a. att avsikten är att tillsynen över den del av ett postbefordringsföretags verksamhet som gäller kassaservice inte avses ankomma på samma tillsynsmyndighet som det i övrigt är fråga om i förslaget utan är tänkt att handhas av Finansinspektionen. Mot bakgrund av nämnda förhållanden förordar Lagrådet att förevarande paragraf ges följande lydelse: "Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skall fortlöpande följa utvecklingen på postområdet och bevaka att postservicen och kassaservicen motsvarar samhällets behov." 3 § I paragrafen har tagits in definitioner av vissa begrepp som återfinns i lagen. Vad som avses med begreppet "postverksamhet" anges i första stycket. Det skall vara fråga om regelbunden befordran mot avgift av brev och paket. Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts att avsikten varit att i begreppet postverksamhet alltid skall ingå befordran av brev. Befordran enbart av paket skall således inte utgöra postverksamhet. För att detta skall framgå tydligare bör ordalydelsen ändras. Paragrafens första stycke kan då ges följande avfattning: "Med postverksamhet avses i lagen regelbunden befordran mot avgift av brev eller av brev och paket". Begreppet brev definieras i tredje stycket. Där sägs i första meningen att med brev avses adresserade, tillslutna postförsändelser som väger högst 2 kg. Att försändelsen skall vara tillsluten ger intryck av att det krävs att försändelsen skall vara igenklistrad. Av specialmotiveringen till bestämmelsen framgår emellertid att med tillsluten försändelse avses också fall då försändelsen finns i ett öppet kuvert, plastomslag, banderoll eller liknande. Uttrycket tillslutna är således missvisande och bör bytas ut. Första meningen i paragrafens tredje stycke kan förslagsvis ges följande lydelse: "Med brev avses adresserade postförsändelser som är inneslutna i kuvert eller annat omslag och som väger högst 2 kg." 4 § Paragrafen innehåller en föreskrift om att "postverksamhet som avser befordran av brev" får bedrivas först efter anmälan hos tillsynsmyndig- heten. Under förutsättning att första stycket i 3 § ändras på sätt Lagrådet nyss föreslagit, så att det klart framgår att befordran av brev alltid ingår i "postverksamhet", kan förevarande bestämmelse anges avse all sådan verksamhet. Även Lagrådets förslag under 2 § bör lämpligen föranleda en ändring i den här föreslagna lagtexten. Paragrafen kan då ges lydelsen: "Postverksamhet får bedrivas först efter anmälan hos den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten)." Lagrådet återkommer med ytterligare synpunkter beträffande förevarande paragraf i anslutning till de föreslagna bestämmelserna om ikraftträdandet. 5 § Paragrafen föreskriver att postverksamhet som avser befordran av brev skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätthålls. Om postverksamheten definieras på det sätt som Lag- rådet nyss föreslagit bör tillförlitlighetskravet omfatta all postverksamhet. Paragrafen kan då ges följande lydelse: "Postverksamhet skall bedrivas under förhållanden som tillgodoser rimliga krav på tillförlitlighet och, såvitt avser befordran av brev, så att skyddet för avsändarnas och mottagarnas personliga integritet upprätthålls." Med hänsyn till de ändringar Lagrådet förordat i denna och föregående paragraf synes rubriken före 4 § lämpligen böra ändras till "Befordran av postförsändelser". 9 § Lagrådets förslag till lydelse av 3 § tredje stycket första meningen bör föranleda att 9 § sista meningen ändras. Lagrådet föreslår att meningen får följande lydelse: "Detta gäller dock inte vykort, brevkort och liknande försändelser som inte är inneslutna i kuvert eller annat omslag." 10 § Paragrafen anger vem som får öppna ett obeställbart brev och när öppnandet får ske. Med obeställbart brev avses här sådant brev som enligt 9 § skall sändas till tillsynsmyndigheten, om adressaten inte är känd, dvs. ett brev som är inneslutet i kuvert eller annat omslag. Detta förhållande bör komma till ett klarare uttryck i lagtexten. Bestämmelsens ordalydelse bör även ändras i visst formellt hänseende. Om Lagrådets förslag till definition av brev i 3 § tredje stycket första meningen godtas kan paragrafen ges följande lydelse: "Ett obeställbart brev som är inneslutet i kuvert eller annat omslag får öppnas endast av tillsynsmyndigheten och endast om omslaget saknar sådana uppgifter om avsändaren som möjliggör att brevet kan återställas till denne". 14 § Enligt denna paragraf gäller 5 och 27-42 §§ lagen (1974:610) om inrikes vägtransport i fråga om transportföretags ansvar gentemot den som har anlitat företaget för befordran av paket inom landet. Av uttalanden i remissen framgår att det är avsett att de angivna bestämmelserna skall gälla i tillämpliga delar oavsett vilket transportmedel som faktiskt anlitats av postbefordringsföretaget. Enligt lagrådets mening bör denna avsikt komma till uttryck i lagtexten. Detta kan ske genom att 14 § ges förslagvis följande lydelse: "I fråga om postbefordringsföretags ansvar gentemot den som har anlitat företaget för befordran av paket inom landet tillämpas 5 och 27-42 §§ lagen (1974:610) om inrikes vägtransport, oavsett vilket transportmedel som kommit till användning." 15 § Denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om tillsynen. I tredje stycket anges att tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet än som är nödvändigt. Det har vid föredragningen inför Lagrådet upplysts att förebilder till detta stycke finns i 15 § andra stycket datalagen (1973:289) och 15 § andra stycket kreditupplysningslagen (1973:1173). Enligt Lagrådets mening kan det likväl ifrågasättas om det finns något egentligt behov av den sålunda föreslagna bestämmelsen. Dess budskap framstår nämligen som ett självklart krav och har för övrigt ansetts kunna undvaras i en rad andra författningar i vilka det finns bestämmelser om tillsyn och om skyldighet att utge avgift för tillsynen, t.ex. i lagen (1988:606) om finansbolag och i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor. 16 § Paragrafens första stycke ger tillsynsmyndigheten en rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen från den som bedriver postverksamhet som avser befordran av brev. Enligt Lagrådets mening kan det ifrågasättas om det i lagtexten behöver anges från vem upplys- ningar får inhämtas. Det torde vara en självklarhet att med en bestämmelse som den förevarande avses en rätt för tillsynsmyndigheten att inhämta upplysningar m.m. från den som bedriver verksamhet som omfattas av tillsynen. Motsvarande reglering i annan lagstiftning brukar inte heller normalt innehålla någon sådan precisering, se t.ex. 31 § telelagen (1993:597) och 26 § livsmedelslagen (1971:511). Lagrådet föreslår att orden "från den som bedriver postverksamhet som avser befordran av brev" utgår ur förevarande paragrafs första stycke. 18 § I paragrafen regleras frågan om avgifter för tillsynsmyndighetens verksamhet enligt postlagen. Om Lagrådets förslag till ändring av 3 § första stycket godtas bör orden "som avser befordran av brev" utgå. 20 § I 20 § föreskrivs viss uppgiftsskyldighet för den som bedriver postverksamhet och därvid har fått del av eller tillgång till uppgift som avses i 19 §. Punkt 1 i förevarande paragraf avser skyldighet att lämna uppgift om enskild till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428). Av den allmänna motiveringen framgår att syftet med bestämmelsen varit att åstadkomma en reglering som till sin räckvidd i huvudsak överensstämmer med föreskriften i 14 kap. 2 § tredje stycket första meningen sekretesslagen. Lagrådet har i huvudsak ingen erinran mot den föreslagna bestämmelsen men förordar att uppgiftsskyldigheten uttryckligen begränsas till uppgift om enskilds adress, telefonnummer och arbetsplats. Därigenom uppnås en närmare över- ensstämmelse med föreskriften i sekretesslagen. Vidare bör en mindre redaktionell jämkning göras. 20 § punkt 2 avser skyldighet att lämna uppgift som rör särskild brevförsändelse och som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som har att ingripa mot brottet. Här har föreskrifterna i 14 kap. 2 § fjärde och femte styckena sekretesslagen utgjort en utgångspunkt för regleringen. Lagrådet godtar i huvudsak förslaget även i denna del men avstyrker att begränsning görs till uppgift som rör särskild brevförsändelse. Någon motsvarande begränsning i möjligheterna för berörda myndigheter att få del av uppgifter följer inte av de nämnda bestämmelserna i sekretesslagen. I enlighet med det anförda föreslår Lagrådet att 20 § ges följande lydelse: "Den som bedriver postverksamhet och därvid har fått del av eller tillgång till uppgift som avses i 19 § första stycket skall på begäran lämna1. uppgift om enskilds adress, telefonummer eller arbetsplats till en myndighet som i ett särskilt fall behöver en sådan uppgift för delgivning enligt delgivningslagen (1970:428), om myndigheten finner att det kan antas att den som söks för delgivning håller sig undan eller att det annars finns synnerliga skäl, 2. uppgift som rör misstanke om brott till åklagarmyndighet, polismyndighet eller någon annan myndighet som skall ingripa mot brottet, om det för brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år." 23 § I paragrafen ges bestämmelser om de förutsättningar som skall gälla för att ett postbefordringsföretag skall få delta i det internationella samarbetet på postområdet. Enligt den terminologi som används i motiven är det därvid fråga endast om "operatörsfunktionerna", dvs. den praktiska postverksamheten, eftersom de s.k. "regulatörsuppgifterna", som har karaktären av myndighetsutövning, avses ankomma på tillsynsmyndigheten. I det föreslagna första stycket anges att endast sådant postbefordringsföretag som vid internationell postbefordran "tillämpar" världspostfördragens bestämmelser för sådan befordran och som godkänts av regeringen, eller om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får delta i det internationella postsamarbetet. I andra stycket föreskrivs att regeringen, eller om regeringen bestämmer det, tillsynsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om kraven för godkännande. Den sålunda föreslagna regleringen, främst då andra stycket, ger intryck av att det här kan vara fråga om något så när frekventa avgöranden. Lagrådet betvivlar detta. Enligt vad som upplysts vid föredragningen inför Lagrådet synes det visserligen inte i berörda internationella överenskommelser finnas något direkt förbud mot att fler än ett postbefordringsföretag från samma land deltar i samarbetet. Såväl fördragsbestämmelserna bakom de i nästföljande paragraf intagna reglerna om frimärken som rent praktiska hänsyn talar dock för att utrymmet för en sådan ordning i vart fall är starkt begränsat. Det kan under alla förhållanden förutsättas att kraven på ett i samarbetet deltagande befordringsföretag, såvitt gäller bl.a. verksamhetens omfattning samt företagets organisation och allmänna lämplighet, måste ställas mycket högt. Mot denna bakgrund är det ovisst om det här i landet under överskådlig tid kommer att finnas något annat postbeford- ringsföretag än Posten Aktiebolag som kan komma ifråga för ett godkännande enligt det föreslagna första stycket. Det anförda bör enligt Lagrådets mening lämpligen leda till att det i förevarande paragraf direkt anges att det är Posten Aktiebolag som deltar i det internationella postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen. För den händelse det ändå anses finnas behov av en möjlighet att godkänna ytterligare något postbefordringsföretag för internationellt samarbete torde det sagda i vart fall böra medföra vissa andra ändringar i den föreslagna paragrafen. Det bör i sådant fall ankomma endast på regeringen att fatta beslut i saken. I bestämmelsen om godkännande bör vidare anges de huvudsakliga krav efter vilka prövningen skall ske, vilket i sin tur leder till att det föreslagna andra stycket kan undvaras. Paragrafen kan i så fall ges följande av- fattning: "För att ett postbefordringsföretag skall få delta i det internationella postsamarbetet inom ramen för världspostfördragen krävs att företaget har en verksamhet och organisation som garanterar att det på ett godtagbart sätt kan utföra internationell postbefordran och därvid tillämpa fördragens bestämmelser samt att regeringen godkänt företaget för sådant deltagande." Ikraftträdandebestämmelserna Lagen föreslås träda i kraft den 1 februari 1994. Av 4 § i förslaget följer, som tidigare nämnts, att postverksamhet (som avser befordran av brev) får bedrivas först efter anmälan hos tillsynsmyndigheten. För att postbefordringsföretag som redan före ikraftträdandet bedriver postverk- samhet skall få rådrum att uppfylla detta villkor bör det bland förevarande bestämmelser, lämpligen i en andra punkt, anges att beträffande sådant företag föreskriften i 4 § träder i kraft vid en annan angiven, något senare tidpunkt. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) Bilagan Enligt 1 kap 8 § sekretesslagen skall vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndigheter i tillämpliga delar gälla också handlingar hos de organ som nämns i bilagan till lagen. De i bilagan angivna organen skall vid tillämpningen av lagen jämställas med myndighet. I remissen föreslås att vissa delar av det statliga postbolagets verksamhet skall tas upp i bilagan. Förslaget omfattar bl.a. "mottagande av flyttningsanmälningar (SFS 1991:481) samt identitetsprövning i samband med utlämnande av körkort (SFS 1977:477)" Enligt lagrådets mening har beskrivningarna av verksamheten såvitt gäller flyttningsanmälningar och körkort gjorts alltför snäva. Lagrådet förordar att det i bilagan i dessa delar i stället anges "handläggning av flyttningsanmälningar (SFS 1993:000) samt medverkan vid utlämnande av körkort (SFS 1993:000)". Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1977:477) 32 § Enligt förslaget skall i denna paragraf införas ett nytt andra stycke där det föreskrivs att regeringen får överlämna till ett postbefordringsföretag, att utföra identitetsprövning i samband med utlämnande av körkort. Lagrådet har i anslutning till förslaget till lag om ändring i sekretsslagen förordat att den där föreslagna avgränsningen i bilagan till "identitetsprövning i samband med utlämnande av körkort" byts ut mot den mindre snäva beskrivnigen "medverkan vid utlämnande av körkort". Lagrådet förordar att en motsvarande ändring görs i före- varande lagförslag. Övriga lagförslag Lagrådet lämnar förslagen utan erinran. KommunikationsdepartementetUtdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 oktober 1993 Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Lundgren, Unckel, Ask Föredragande: statsrådet Svensson Regeringen beslutar proposition 1993/94:38 Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m. Rättsdatablad Författningsrubrik Bestämmelser Celexnummer som inför, för ändrar, upp- bakomliggande häver eller EG-regler upprepar ett normgiv- ningsbemyn- digande Postlagen 7, 18, 26 §§ (1993:000) Datalagen 27 § (1973:289)