Post 7113 av 7159 träffar
Propositionsnummer ·
1993/94:50 ·
Fortsatt reformering av företagsbeskattningen
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 50
Regeringens proposition
1993/94:50
Fortsatt reformering av
företagsbeskattningen
Regeringen överlämnar denna proposition
till riksdagen.
Stockholm den 28 oktober 1993
Carl Bildt
Bo Lundgren
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås betydande
förändringar i beskattningen av
ägarkapital i det svenska näringslivet.
Beskattningen av aktieutdelning föreslås
slopad och reavinstbeskattningen halverad
i förhållande till vad som gäller nu.
Samtidigt avskaffas bolagens rätt till
utdelningsavdrag, Annell-avdraget. Syftet
med dessa förslag är att jämställa eget
kapital med lånekapital som finans-
ieringskälla för investeringar i
bolagssektorn.
Lättnaderna i utdelnings- och
reavinstbeskattningen föreslås gälla för
svenska aktier, andelar i svenska
ekonomiska föreningar och värdepappers-
fonder samt för optioner och terminer som
har sådana värdepapper som underliggande
egendom.
Som en följd av dessa förändringar görs
även vissa ändringar i beskattningen av
investmentbolag och värdepappersfonder.
Ändringarna syftar till att anpassa
reglerna för dessa s.k. mellanhänder till
förslagen om ny ägarbeskattning.
Allemansfondernas skatteprivilegium blir
obehövligt och föreslås avskaffas. För
pensionssparande medges ytterligare
skattelättnader som en anpassning till
förslaget om lindrad beskattning av
direktägda aktier.
I fråga om aktiebolagens beskattning
sänks skattesatsen samtidigt som
skattebasen breddas. Bolagsskattesatsen
sänks från 30 % till 28 %. Möjligheten
att göra avsättning till surv slopas.
Principen för avveckling av gjorda
survavsättningar är att hälften av
avsättningarna får upplösas utan
beskattningseffekter medan återstoden
återförs till beskattning under en
femårsperiod med början vid 1995 års
taxering. Vissa begränsningar gäller för
de fall då avsättningen till surv är
större vid 1994 års taxering än vid 1993
års taxering.
En ny allmän reserveringsmöjlighet som
kallas periodiseringsfonder införs.
Avdrag medges för avsättning till fond
med högst 25 % av års-inkomsten. Fonden
skall återföras till beskattning senast
femte beskatt-ningsåret efter det
beskattningsår då avsättningen gjordes.
Någon inbetal-ningsskyldighet på
räntelöst konto eller annat liknande
villkor för avdragsrätten uppställs inte.
Med hänsyn till den möjlighet till
förlustutjämning bakåt i tiden som
periodiseringsfonderna medför föreslås
inte några särskilda regler för
förlustutjämning bakåt.
Enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag får skatteregler som är
likvärdiga med reglerna för enmans-
aktiebolag. En huvudpunkt i förslaget är
att avkastningen på det kapital som
investeras i verksamheten beskattas i
inkomstslaget kapital och inte i
näringsverksamhet (positiv
räntefördelning). En annan är att
företagarna, med motsvarande beskatt-ning
som i ett enmansaktiebolag, skall kunna
återinvestera vinstmedel i verksamheten
(ökning av expansionsmedel). Även
enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag föreslås få rätt att göra
avdrag för avsättning till
periodiseringsfonder.
Underskott i nystartad aktiv
näringsverksamhet skall få kvittas mot
tjänsteinkomster. Syftet är att stimulera
nyföretagande.
För enskilda näringsidkare och delägare
i handelsbolag föreslås att avskattningen
av uppskovsbeloppet * återföring av obe-
skattade reserver från 1990 års
skattereform * görs frivillig även vid
1994 års taxering. Det innebär att
skyldigheten att avskatta
uppskovsbeloppen uppkommer först i det
nya systemet.
Nya spärregler för förlustutjämning
framåt i tiden införs.
Definitionen av utländskt bolag ändras.
Den s.k. Luxemburgregeln avskaffas.
De särskilda regler som gäller för
skadeförsäkringsföretags survavsättningar
vid 1992 och 1993 års taxeringar förlängs
till att gälla även vid 1994 års
taxeringar.
Debiterad preliminär F-skatt och
särskild A-skatt skall betalas med lika
stora belopp varje uppbördsmånad under
uppbördsåret.
Utgiftsränta som betalts under
beskattningsåret och som belöper på tid
längst t.o.m. den 31 januari året efter
beskattningsåret skall i fortsättningen
vara avdragsgill vid taxeringen för
beskattningsåret. Vidare görs några
justeringar beträffande kontrolluppgifts-
skyldigheten.
Äldre regler för räntekompensation
återinförs. Avdrag för sådana utgifter
medges det beskattningsår då den ränta
kompensationen avser förfaller till
betalning.
Avdragsrätt för avgifter till Svenska
Filminstitutet införs för avgifter och
bidrag som lämnas enligt det nya film-
och videoavtalet från år 1992. Vidare
ändras reglerna för medel som betalas ut
från Filminstitutet.
För Stiftelsen Sveriges Nationaldag
föreslås inskränkt skattskyldighet.
Företrädaransvaret vid bristande
betalning av mervärdeskatt utvidgas till
att också omfatta belopp som på grund av
felaktiga uppgifter från företrädaren
återbetalas till den skattskyldige och
som senare återkrävs av
skattemyndigheten.
Vissa förslag gäller ändringar i
bestämmelserna om utmätning, fördelning
av influtet belopp och hantering av
småbelopp samt ändringar i bestämmelserna
om forum vid verkställighet enligt
utsökningsbalken.
De varaktiga budgeteffekterna för
förslagen uppgår till -1,2 mdkr vad
gäller enskilda näringsidkare, till +1,4
mdkr vad gäller juridiska personer och
till -3,7 mdkr vad gäller lättnader i
dubbelbeskattningen. Förslaget om
månatlig uppbörd av F-skatt beräknas ge
en varaktig inkomstförstärkning med 0,2
mdkr. Sammantaget medför de föreslagna
åt-gärderna ett varaktigt inkomstbortfall
på 3,3 mdkr. Detta finansieras med 1,7
mdkr inom ramen för statsbudgeten. Till
resterande del finansieras förslagen
genom dels en höjning av
folkpensionsavgiften, den särskilda
löneskatten för vissa förvärvsinkomster
och den särskilda löneskatten på pen-
sionskostnader med 0,2 procentenheter
vilket ger intäkter på ungefär 1,2 mdkr,
dels genom att utrikes tjänsteresor
jämställs med inrikes resor vad gäller
avdrag för ökade levnadskostnader.
Huvuddelen av förslagen föreslås träda
kraft den 1 januari 1994 och tillämpas
första gången vid 1995 års taxering.
1
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 11
2 Lagtext 13
2.1 Förslag till lag om räntefördelning
vid beskattning 13
2.2 Förslag till lag om expansionsmedel
18
2.3 Förslag till lag om periodiserings-
fonder 22
2.4 Förslag till lag om avdrag för
underskott av
näringsverksamhet 24
2.5 Förslag till lag om återföring av
skatteutjämnings-
reserv 28
2.6 Förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen
(1928:370) 31
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:938)
om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370) 49
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen
(1947:576) om
statlig inkomstskatt 53
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:939) om
ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt 82
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen
(1951:763) om
statlig inkomstskatt på ackumulerad
inkomst 93
2.11 Förslag till lag om ändring i
uppbördslagen (1953:272) 96
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1661) om
ändring i uppbördslagen (1953:272)
101
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:000) om
ändring i lagen (1993:941) om
ändring i uppbördslagen
(1953:272) 104
2.14 Förslag till lag om ändring i
skogskontolagen
(1954:142) 105
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän
försäkring 108
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen
(1963:173) om
avdrag för avgifter till Stiftelsen
Svenska Film-
institutet, m.m. 110
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen
(1968:430) om
mervärdeskatt 112
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen
(1970:599) om avdrag
vid inkomsttaxeringen för avgifter
till
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag
114
2.19 Förslag till lag om ändring i
kupongskattelagen
(1970:624) 115
2.20 Förslag till lag om ändring i
skattebrottslagen
(1971:69) 117
2.21 Förslag till lag om ändring i
bokföringslagen (1976:125) 119
2.22 Förslag till lag om ändring i lagen
(1979:611) om
upphovsmannakonto 121
2.23 Förslag till lag om ändring i lagen
(1981:691) om
socialavgifter 123
2.24 Förslag till lag om ändring i
utsökningsbalken 125
2.25 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:893) om
ändring i utsökningsbalken 127
2.26 Förslag till lag om ändring i lagen
(1984:1052) om
statlig fastighetsskatt 128
2.27 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:943) om
ändring i lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk
skatt 129
2.28 Förslag till lag om ändring i
taxeringslagen (1990:324) 131
2.29 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:944) om
ändring i taxeringslagen (1990:324)
133
2.30 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter 134
2.31 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:945) om
ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter 142
2.32 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:654) om
skatteutjämningsreserv 145
2.33 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:655) om
återföring av obeskattade reserver
146
2.34 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster 148
2.35 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:947) om
ändring i lagen (1990:661) om av-
kastningsskatt på
pensionsmedel 150
2.36 Förslag till lag om ändring i lagen
(1990:663) om
ersättningsfonder 152
2.37 Förslag till lag om ändring i lagen
(1991:687) om
särskild löneskatt på
pensionskostnader 156
2.38 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:949) om
ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt
på pensionskostnader 157
2.39 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1485) om
beräkning av statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomst
vid 1994 och 1995 års taxeringar 158
2.40 Förslag till lag om ändring i lagen
(1992:1643) om
särskilda regler för beskattning av
inkomst från
handelsbolag i vissa fall 159
2.41 Förslag till lag om ändring i lagen
(1993:765) om
statligt stöd till banker och andra
kreditinstitut 161
2.42 Förslag till lag om upphävande av
lagen (1967:94) om
avdrag vid inkomsttaxeringen för
viss aktieutdelning 162
2.43 Förslag till lag om upphävande av
lagen (1969:630) om
skattefrihet för utdelning på aktie
i Svensk
interkontinental lufttrafik
aktiebolag (SILA) 163
2.44 Förslag till lag om upphävande av
lagen (1988:847) om
skattelättnader för allemanssparande
164
3 Ärendet och dess beredning 165
3.1 Utredningar m.m. 165
3.2 Lagrådet 167
4 Allmänna synpunkter 168
BESKATTNING AV BOLAGSINKOMST 175
5 Lättnader i den ekonomiska
dubbelbeskattningen 175
5.1 Beskattningen av utdelad
bolagsinkomst 175
5.2 Beskattningen av kvarhållen
bolagsinkomst 182
5.3 Särskilda frågor 185
5.3.1Finansiella instrument som
omfattas av lättnaderna 185
5.3.2Ekonomiska föreningar 190
5.3.3Investmentbolag och värde-
pappersfonder 191
5.3.4Fåmansföretag 195
5.3.5Utskiftning m.m. 197
5.3.6Avdrag vid konkurs 199
5.3.7Aktiebolag med fastighets-
innehav 201
5.4 Allemanssparande 204
5.5 Avkastningsskatt på
pensionssparande 205
6 Bolagsskattesatsen sänks, surven
avskaffas och
periodiseringsfonder införs 207
BESKATTNING AV ENSKILDA NÄRINGSIDKARE OCH
HANDELSBOLAG 219
7 Enskilda näringsidkare och
handelsbolag, m.m. 219
7.1 Enskilda näringsidkare 219
7.1.1Förvärvskällor m.m. 220
7.1.2Kapitalavkastning m.m. 226
7.1.3Expansionsmedel 234
7.1.4Exempel på skatteberäkning för
enskild närings-
idkare 239
7.2 Handelsbolag 241
7.2.1Delägarbeskattning eller
beskattning hos bolaget 241
7.2.2Förvärvskällor 242
7.2.3Kapitalavkastning 244
7.2.4Expansionsmedel 245
7.2.5Den skattemässiga inkomst-
fördelningen 247
7.2.6Vissa frågor avseende passiva
kommanditdelägare 249
7.3 Kvittning av underskott av aktiv
näringsverksamhet mot
inkomst av tjänst 250
7.4 Beskattning av uppskovsbeloppet 253
7.5 Dödsbon 254
ÖVRIGA FRÅGOR 255
8 Spärregler för förlustutjämning 255
8.1 Utgångspunkterna 255
8.2 Begränsningar efter
ägarförändringar 261
8.2.1Spärrsituationerna 261
8.2.2Begränsningarna 265
8.3 Övriga spärregler 268
9 Ändringen av definitionen av
utländskt bolag 272
10 Statslåneränta 275
11 Förskottsränta 276
12 Räntekompensation 278
13 Avdrag för avgifter till Stiftelsen
Svenska
Filminstitutet, m.m. 280
14 Inskränkt skattskyldighet för
Stiftelsen Sveriges
Nationaldag 285
15 Höjd folkpensionsavgift m.m. 286
16 Månatlig uppbörd av preliminär
F-skatt m.m. 287
17 Företrädares betalningsansvar för
mervärdeskatt i
vissa fall 291
18 Vissa verkställighetsfrågor 293
18.1 Utmätning, fördelning av influtet
belopp och hantering
av småbelopp 293
18.2 Forumfrågor 295
18.3 Ikraftträdande 297
BUDGETEFFEKTER 298
19 Budgeteffekter 298
19.1 Lättnader i den ekonomiska
dubbelbeskattningen 298
19.1.1 Slopad skatt på
utdelningsinkomster 298
19.1.2 Reducerad skatt på
reavinster 299
19.1.3 Avveckling av
Annell-avdraget 300
19.1.4 Avskattning av
windfall gains 300
19.2 Beskattning av bolagsinkomster
19.2.1 Sänkt
bolagsskattesats och avskaffad surv 301
19.2.2 Avveckling av surv
och sänkt skatt på
kvarvarande uppskovsbelopp 301
19.2.3 Periodiseringsfonder
302
19.3 Beskattning av enskilda
näringsidkare och handelsbolag 303
19.3.1 Räntefördelning,
expansionsmedel och
periodiseringsfonder 303
19.3.2 Avveckling av surv
305
19.4 Kvittning av underskott av aktiv
näringsverksamhet mot
inkomst av tjänst 305
19.5 Månatlig uppbörd av preliminär
F-skatt 306
19.6 Återföring av kvarvarande
uppskovsbelopp för enskilda
näringsidkare 306
19.7 Sammanfattning för reformförslagen
306
19.8 Reformens finansiering 307
19.9 Effekter för skatteförvaltningen308
FÖRFATTNINGSKOMMENTARER 309
20 Författningskommentarer 309
20.1 Lagen om räntefördelning vid
beskattning 309
20.2 Lagen om expansionsmedel 315
20.3 Lagen om periodiseringsfonder 321
20.4 Lagen om avdrag för underskott av
näringsverksamhet 323
20.5 Lagen om återföring av skatteutjäm-
ningsreserv 329
20.6 Kommunalskattelagen (1928:370) 333
20.7 Lagen (1993:938) om ändring i
kommunalskattelagen
(1928:370) 340
20.8 Lagen (10947:576) om statlig
inkomstskatt 340
20.9 Lagen (1993:939) om ändring i lagen
(1947:576) om
statlig inkomstskatt 354
20.10Lagen om ändring i lagen (1951:763)
om statlig
inkomstskatt på ackumulerad inkomst
356
20.11Uppbördslagen (1953:272) 356
20.12Lagen (1992:1661) om ändring i
uppbördslagen
(1953:272) 358
20.13Lagen (1993:000) om ändring i lagen
(1993:941) om
ändring i uppbördslagen (1953:272)
358
20.14Skogskontolagen (1954:142) 358
20.15Lagen (1962:381) om allmän
försäkring 359
20.16Lagen (1963:173) om avdrag för
avgifter till Stiftelsen Svenska
Filminstitutet, m.m. 359
20.17Lagen (1968:430) om mervärdeskatt360
20.18Lagen (1970:599) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för
avgifter till Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag 360
20.19Kupongskattelagen (1970:624) 360
20.20Skattebrottslagen (1971:69) 361
20.21Bokföringslagen (1976:125) 361
20.22Lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto 361
20.23Lagen (1981:691) om socialavgifter
362
20.24Utsökningsbalken 362
20.25Lagen (1993:893) om ändring i
utsökningsbalken 363
20.26Lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt 364
20.27Lagen (1993:943) om ändring i lagen
(1986:468) om
avräkning av utländsk skatt 364
20.28Taxeringslagen (1990:324) 364
20.29Lagen (1993:944) om ändring i
taxeringslagen (1990:324) 365
20.30Lagen (1990:325) om självdeklaration
och
kontrolluppgifter 365
20.31Lagen (1993:945) om ändring i lagen
(1990:325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter 367
20.32Lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv 368
20.33Lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver 368
20.34Lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa
förvärsinkomster 368
20.35Lagen (1993:947) om ändring i lagen
(1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel368
20.36Lagen (1990:663) om
ersättningsfonder 369
20.37Lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på
pensionskostnader 370
20.38Lagen (1993:949) om ändring i lagen
(1991:687) om
särskild löneskatt på
pensionskostnader 370
20.39Lagen (1992:1485) om beräkning av
statlig inkomstskatt
på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995
års taxeringar 370
20.40Lagen (1992:1643) om särskilda
regler för beskattning
av inkomst från handelsbolag i vissa
fall 370
20.41Lagen (1993:765) om statligt stöd
till banker och andra
kreditinstitut 370
20.42Lagen om upphävande av lagen
(1967:94) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss
aktieutdelning 371
20.43Lagen om upphävande av lagen
(1969:630) om viss
skattefrihet för utdelning på aktie
i Svensk inter-
kontinental lufttrafik aktiebolag
(SILA) 371
20.44Lagen om upphävande av lagen
(1988:847) om
skattelättnader för allemanssparande
371
Bilagor:
Bilaga 1Remissinstanser 372
Bilaga 2Lagrådsremissens lagförslag 375
Bilaga 3Lagrådets yttrande 426
Bilaga 3:1Lagen om räntefördelning vid
beskattning av fysiska
personer och svenska dödsbon 436
Bilaga 3:2Lagen om expansionsmedel 442
Bilaga 3:3Lagen om avdrag för underskott
av näringsverksamhet 447
Bilaga 3:4Lagen om periodiseringsfonder
452
Bilaga 3:5Lagen om återföring av
skatteutjämningsreserv 454
Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde 456
den 28 oktober 1993
Förkortningar
ABL Aktiebolagslagen (1975:1385)
AFL Lagen (1962:381) om allmän
försäkring
BAL Bankaktiebolagslagen (1987:618)
BFL Bokföringslagen (1976:125)
EFL Lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar
FAL Lagen (1960:63) om förlustavdrag
FRL Försäkringsrörelselagen (1982:713)
HBL Lagen (1980:1102) om handelsbolag
och enkla bolag
KL Kommunalskattelagen (1928:370)
LSK Lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och
kontrolluppgifter
RFV Riksförsäkringsverket
RINK Utredningen (Fi 1987:07) om
reformerad
inkomstbeskattning
RRV Riksrevisionsverket
RSV Riksskatteverket
SAL Lagen (1981:691) om socialavgifter
SIL Lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt
SLF Lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa
förvärvsinkomster
Surv Skatteutjämningsreserv
UBL Uppbördslagen (1953:272)
URF Utredningen (Fi 1985:06) om
reformerad
företagsbeskattning
2
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till
* lag om räntefördelning vid
beskattning,
* lag om expansionsmedel,
* lag om periodiseringsfonder,
* lag om avdrag för underskott av
näringsverksamhet,
* lag om återföring av
skatteutjämningsreserv,
* lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370),
* lag om ändring i lagen (1993:938) om
ändring i kommunal-skattelagen
(1928:370),
* lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt,
* lag om ändring i lagen (1993:939) om
ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,
* lag om ändring i lagen (1951:763) om
statlig inkomstskatt på ackumulerad
inkomst,
* lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),
* lag om ändring i lagen (1992:1661) om
ändring i uppbördslagen (1953:272),
* lag om ändring i lagen (1993:000) om
ändring i lagen (1993:941) om ändring
i uppbördslagen (1953:272),
* lag om ändring i skogskontolagen
(1954:142),
* lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring,
* lag om ändring i lagen (1963:173) om
avdrag för avgifter till Stiftelsen
Svenska Filminstitutet, m.m.,
* lag om ändring i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt,
* lag om ändring i lagen (1970:599) om
avdrag vid inkomsttaxeringen för
avgifter till Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag,
* lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624),
* lag om ändring i skattebrottslagen
(1971:69),
* lag om ändring i bokföringslagen
(1976:125),
* lag om ändring i lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto,
* lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,
* lag om ändring i utsökningsbalken,
* lag om ändring i lagen (1993:893) om
ändring i utsökningsbalken,
* lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt,
* lag om ändring i lagen (1993:943) om
ändring i lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt,
* lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324),
* lag om ändring i lagen (1993:944) om
ändring i taxeringslagen (1990:324),
* lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter,
* lag om ändring i lagen (1993:945) om
ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter,
* lag om ändring i lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv,
* lag om ändring i lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver,
* lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
* lag om ändring i lagen (1993:947) om
ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel,
* lag om ändring i lagen (1990:663) om
ersättningsfonder,
* lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på
pensionskostnader,
* lag om ändring i lagen (1993:949) om
ändring i lagen (1991:687)
om särskild löneskatt på pension-
skostnader,
* lag om ändring i lagen (1992:1485) om
beräkning av statliginkomstskatt på
förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års
taxeringar,
* lag om ändring i lagen (1992:1643) om
särskilda regler för beskattning av
inkomst från handelsbolag i vissa
fall,
* lag om ändring i lagen (1993:765) om
statligt stöd till banker och andra
kreditinstitut,
* lag om upphävande av lagen (1967:94)
om avdrag vid inkomsttaxeringen för
viss aktieutdelning,
* lag om upphävande av lagen (1969:630)
om skattefrihet för utdelning på
aktie i Svensk interkontinental
lufttrafik aktiebolag (SILA),
* lag om upphävande av lagen (1988:847)
om skattelättnader för
allemanssparande.
3
2 Lagtext
2.1 Förslag till
Lag om räntefördelning vid beskattning
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Vid beräkning av inkomst för fysisk
person och svenskt dödsbo av
näringsverksamhet enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och av
näringsverksamhet och kapital enligt
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
sker räntefördelning enligt denna lag.
Verksamhet som bedrivs av utländsk
juridisk person omfattas inte av lagen.
Fördelningsunderlag
2 § I fråga om näringsverksamhet som
bedrivs av fysisk person eller dödsbo
utgörs fördelningsunderlaget vid
räntefördelning av skillnaden mellan
tillgångar och skulder i verksamheten vid
utgången av närmast föregående
beskattningsår med beaktande av 8 - 12
och 18 - 20 §§.
I fråga om näringsverksamhet som bedrivs
av handelsbolag utgörs
fördelningsunderlaget av delägarens
justerade ingångsvärde för andelen i
bolaget enligt 28 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt vid utgången av
närmast föregående beskattningsår med
beaktande av 17 - 20 §§. För andel i
handelsbolag som är omsättningstillgång
utgörs fördelningsunderlaget av andelens
skattemässiga värde med samma
juster-ingar.
Fördelningsbelopp
3 § Ett positivt fördelningsbelopp utgörs
av statslåneräntan vid utgången av
november året före beskattningsåret ökad
med en procentenhet multiplicerad med ett
positivt fördelningsunderlag.
Ett negativt fördelningsbelopp utgörs av
denna räntesats multiplicerad med ett
negativt fördelningsunderlag.
Räntefördelning
4 § Positiv räntefördelning innebär att
avdrag medges för ett positivt
fördelningsbelopp vid beräkning av
inkomst av näringsverksamhet och att
samma belopp tas upp som intäkt vid
beräkning av inkomst av kapital.
Med negativ räntefördelning avses att
ett negativt fördelningsbelopp tas upp
som intäkt vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet och att avdrag medges
med samma belopp vid beräkning av inkomst
av kapital.
5 § Positiv räntefördelning medges endast
i den mån det justerade resultatet enligt
7 § är positivt. Positivt
fördelningsbelopp som inte kan utnyttjas
förs vidare till det följande be-
skattningsåret (sparat fördelnings-
belopp). Uppkommer ett negativt
fördelningsbelopp skall det sparade för-
delningsbeloppet kvittas mot detta.
6 § Räntefördelning sker inte om
fördelningsunderlaget avviker från noll
med högst 50 000 kronor. Skall för den
skattskyldige beräknas mer än ett
fördelningsunderlag gäller vad som sagts
nu summan av fördelningsunderlagen.
Justerat resultat
7 § Vid beräkning av det justerade
resultatet justeras inkomsten eller
underskottet enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt före räntefördelning
enligt följande.
Som tillkommande poster räknas avdrag
för egenavgifter enligt punkt 19 av
anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370), avdrag
för avsättning till periodiseringsfond
enligt 3 § lagen (1993:000) om
periodiseringsfonder, avdrag på grund av
ökning av expansionsmedel enligt 2 §
lagen (1993:000) om expansionsmedel samt
uppskov enligt skogskontolagen (1954:142)
och lagen (1979:611) om upphovsmanna-kon-
to.
Som avgående poster räknas sjukpenning
och liknande ersättningar, återfört
avdrag för egenavgifter som avses i
punkterna 11 och 13 av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen, avdrag för
avsättning till periodiseringsfond som
återförts till beskattning enligt 4 §
lagen om periodiseringsfonder, intäkt på
grund av minskning av expansionsmedel
enligt 2 § lagen om expansionsmedel,
avdrag för avsättning till
skatteutjämningsreserv som återförs till
beskattning enligt lagen (1993:000) om
återföring av skatteutjämningsreserv samt
belopp som tagits upp som intäkt enligt
skogskontolagen och lagen om upphovsman-
nakonto.
Beräkning av fördelningsunderlaget, m.m.
Fysiska personer och dödsbon
8 § Som skuld räknas även en
skuldreservering i den mån avdrag för
reserveringen medges vid
inkomsttaxeringen. Detsamma gäller belopp
som avsatts till ersättningsfond eller
periodiseringsfond.
9 § Som tillgång räknas inte egendom som
avses i 27 § 1 mom., 29 § 1 mom., 30 §
1 mom. och 31 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt såvida inte vederlag
eller realisationsvinst vid avyttring av
egendomen utgör intäkt av
näringsverksamhet. Andel i ekonomisk
förening räknas inte som tillgång om
sådan utdelning som inte är skattepliktig
enligt punkt 2 a av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen (1928:370)
mottagits på andelen under närmast
föregående beskattningsår. Andel i
handelsbolag skall aldrig räknas som
tillgång.
10 § Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt,
egenavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter, särskild löneskatt enligt
2 § lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
avkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, särskild löneskatt enligt
3 § lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader, statlig
fastighetsskatt, mervärdeskatt i fall som
avses i 21 § lagen (1968:430) om mervär-
deskatt, annuitet på avdikningslån,
avgift enligt lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift, avgift enligt
lagen (1993:000) om allmän avgift för
finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet samt skattetillägg och
förseningsavgift enligt taxeringslagen
(1990:324) räknas inte som tillgång eller
skuld.
11 § Har makar tillsammans deltagit i
verksamheten delas fördelningsunderlaget
upp mellan makarna på grundval av deras
andelar av kapitalet i verksamheten.
12 § Det belopp som följer av 2 § första
stycket och 8 - 11 §§ ökas med underskott
av näringsverksamhet närmast föregående
beskattningsår i den mån avdrag för
underskottet inte har medgetts enligt
46 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller 3 § 13 mom., 25 §
11 mom. eller 26 § 9 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt samt
minskas med 72 procent av expansionsmedel
enligt lagen (1993:000) om expan-
sionsmedel vid utgången av närmast
föregående beskattningsår och med
kapitaltillskott under närmast föregående
beskattningsår.
13 § Vid värderingen av tillgångarna
skall
1. fastighet som utgör
omsättningstillgång tas upp till värdet
enligt räkenskaperna minskat med sådana
värdeminskningsavdrag och liknande avdrag
som inte har gjorts i räkenskaperna,
2. andra lagertillgångar än som avses i
punkt 1 samt kundfordringar tas upp till
de värden som gäller vid
inkomsttaxeringen,
3. inventarier och andra tillgångar för
vilka avdrag medges enligt punkterna 12 -
14 av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370) tas upp
till skattemässiga restvärden,
4. annan fastighet än som avses i punkt
1 tas upp till anskaffningsvärdet för
mark, byggnad och markanläggning minskat
med medgivna värde-minskningsavdrag och
liknande avdrag,
5. sådana finansiella instrument som
avses i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt tas upp till
anskaffningsvärden beräknade enligt
genomsnittsmetoden om det inte är fråga
om sådana tillgångar som avses i punkt 2,
6. fordringar i utländsk valuta tas upp
till de värden som gäller vid
inkomsttaxeringen,
7. medel på skogskonto, skogsskadekonto
och upphovsmannakonto tas upp till halva
beloppet,
8. andra tillgångar än sådana som avses
i punkterna 1 - 7 tas upp till
anskaffningsvärdet minskat med medgivna
värdeminskningsavdrag och liknande
avdrag.
14 § Vid tillämpning av 13 § 4 får
fastighet som förvärvats före utgången av
år 1990 i stället anses förvärvad den 1
januari 1993. Anskaffningsvärdet vid
denna tidpunkt skall anses motsvara viss
del av det för år 1993 gällande
taxeringsvärdet minskat med vid 1982 -
1993 års taxeringar medgivna värde-
minskningsavdrag och liknande avdrag om
avdragen för år räknat uppgått till
sammanlagt minst 10 procent av nämnda
värde. Med del av taxeringsvärde avses i
fråga om
1. småhusenheter 54 procent av
taxeringsvärdet,
2. hyreshusenheter 48 procent av
taxeringsvärdet,
3. industrienheter 64 procent av
taxeringsvärdet,
4. lantbruksenheter 39 procent av
taxeringsvärdet till den del detta inte
utgör bostadsbyggnadsvärde eller
tomtmarksvärde för sådan privatbo-
stadsfastighet som avses i 5 §
kommunalskattelagen (1928:370).
15 § Värdet enligt 14 § skall i skälig
mån jämkas om marknadsvärdet på
byggnader, mark och markanläggningar vid
beskattningsårets ingång inte överstiger
75 procent av detta värde. Jämförelsen
skall avse marknadsvärdet på den egendom
som anses förvärvad den 1 januari 1993.
16 § Vid tillämpning av 13 och 14 §§
avses med värdeminskningsavdrag också
belopp varmed ersättningsfond och
liknande fonder tagits i anspråk.
Delägare i handelsbolag
17 § I fråga om näringsverksamhet som
bedrivs av handelsbolag minskas
delägarens justerade ingångsvärde eller,
för andel som utgör omsättningstillgång,
andelens skattemässiga värde med
kapitaltillskott under närmast föregående
beskattningsår och med lån avseende det
aktuella beskattningsåret från bolaget
till delägaren eller sådan delägaren
närstående person som avses i punkt 14
sista stycket av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (1928:370) om inte
marknadsmässig ränta utgått på lånet.
Gemensamma bestämmelser
18 § Är vid 1995 års taxering eller, om
den skattskyldige på grund av förlängt
räkenskapsår inte skall taxeras för
inkomst av näringsverksamheten detta år,
vid 1996 års taxering,
fördelningsunderlaget * beräknat utan
sådan jämkning som avses i 19 § *
negativt, skall fördelningsunderlaget
ökas med motsvarande belopp
(övergångsposten).
I fråga om delägare i handelsbolag skall
övergångsposten reduceras i den mån
delägarens nettouttag från bolaget (uttag
över tillskott) under beskattningsår som
taxerats åren 1991 - 1994 överstigit
såväl hans skattepliktiga nettoinkomst
från bolaget (skattepliktiga inkomster
utöver avdragsgilla underskott) som hans
andel av bolagets resultat.
Övergår näringsverksamheten eller, i
fråga om handelsbolag, andelen till en
fysisk person eller ett dödsbo på annat
sätt än genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång, övertas övergångsposten
av förvärvaren.
19 § Omfattar beskattningsåret längre
eller kortare tid än tolv månader jämkas
fördelningsunderlaget med hänsyn härtill.
20 § Vid beräkning av fördelningsunderlag
läggs för varje år kvarstående sparade
fördelningsbelopp till
fördelningsunderlaget.
21 § Fysisk person är skattskyldig för
sådan inkomst av kapital som avses i 4 §
även för tid under vilken han inte varit
bosatt här i landet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering. 9 § andra meningen
tillämpas dock första gången vid 1996 års
taxering.
I fråga om enskild näringsidkare och
dödsbo skall vid beräkning av fördel-
ningsunderlaget
underlaget minskas med avsättningar till
skatteutjämningsreserv enligt lagen
(1990:654) om skatteutjämningsreserv och
med uppskovsbelopp enligt lagen
(1990:655) om återföring av obeskattade
reserver, samt
som skuld räknas avsättningar som gjorts
enligt lagen (1979:610) om allmän in-
vesteringsreserv, lagen (1954:40) om
särskild fartygsfond, lagen (1967:96) om
särskild nyanskaffningsfond, lagen
(1967:752) om avdrag vid in-
komsttaxeringen för avsättning till fond
för återanskaffning av fastighet och
lagen (1981:296) om eldsvådefonder
Vid beräkning av fördelningsunderlaget
tas medel på uppfinnarkonto upp till
halva beloppet.
Som avgående post enligt 7 § räknas
också belopp som tas upp till beskattning
enligt lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver.
13
2.2 Förslag till
Lag om expansionsmedel
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § Vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet för fysisk person och
svenskt dödsbo enligt kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt tas på sätt
föreskrivs i denna lag hänsyn till en
post expansionsmedel i
självdeklarationen. Verksamhet som
bedrivs av utländsk juridisk person
omfattas inte av lagen.
2 § Avdrag medges med ett belopp som
motsvarar en ökning av expansionsmedel.
En minskning av expansionsmedel tas upp
som intäkt.
3 § En särskild skatt,
expansionsmedelsskatt, betalas till
staten med 28 procent av en ökning av
expansionsmedel.
I 27 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272)
föreskrivs att den skatt-skyldige vid
debitering av slutlig skatt gottskrivs
ett belopp som mot-svarar 28 procent av
en minskning av expansionsmedel.
4 § Är en skattskyldig som bedriver
näringsverksamhet delägare i ett
handelsbolag, tas expansionsmedel för
näringsverksamheten och för andelen i
bolaget upp i skilda poster. Motsvarande
gäller om någon är delägare i flera
handelsbolag. Vad som föreskrivs om
expansionsmedel gäller varje post för
sig.
För andel i handelsbolag som innehas av
ett annat handelsbolag får det inte
finnas någon post.
5 § Bedriver fysisk person som inte är
bosatt här i landet näringsverksamhet som
hänför sig till fastighet eller fast
driftställe här och upphör
näringsverksamhetens anknytning till
fastigheten respektive det fasta
driftstället skall expansionsmedel anses
ha minskat till noll kronor. Detsamma
gäller utomlands bosatt delägare i
handelsbolag i fall som angetts nu.
Beloppsbegränsningar
6 § Expansionsmedel får ökas med högst
ett positivt belopp som motsvarar
inkomsten eller underskottet av
förvärvskällan enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt före ökning av
expansionsmedel med följande justeringar.
Som tillkommande poster räknas avdrag
för egenavgifter enligt punkt 19 av
anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370) samt upp-
14
skov enligt skogskontolagen (1954:142)
och lagen (1979:611) om
upp-hovsmannakonto.
Som avgående poster räknas sjukpenning
och liknande ersättningar, återfört
avdrag för egenavgifter som avses i
punkterna 11 och 13 av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen samt belopp som
tagits upp som intäkt enligt
skogskontolagen och lagen om
upphovsmannakonto.
7 § I fråga om näringsverksamhet som
bedrivs av fysisk person eller dödsbo får
expansionsmedel inte tas upp till så
stort belopp att 72 procent av
expansionsmedlen överstiger ett
takbelopp. Detta beräknas med hänsyn till
förhållandena vid utgången av
beskattningsåret enligt de grunder som
anges i 2, 8 - 10 och 18 §§ lagen
(1993:000) om räntefördelning vid
beskattning. 9 § andra meningen nämnda
lag tillämpas dock inte. Det erhållna
värdet ökas med underskott för beskatt-
ningsåret, i den mån avdrag för
underskottet inte har medgetts enligt
46 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller 3 § 13 mom., 25 §
11 mom. eller 26 § 9 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, och
minskas med kapitaltillskott under be-
skattningsåret.
Har makar tillsammans deltagit i
näringsverksamhet, fördelas takbeloppet
mellan makarna i förhållande till deras
andelar av kapitalet i verksamheten.
8 § I fråga om näringsverksamhet som
bedrivs av handelsbolag får expansionsme-
del inte tas upp till den del delägarens
justerade ingångsvärde enligt 28 § lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt för
andelen i bolaget är negativt. Utgör
andel i handelsbolag omsättningstillgång
gäller vad som sagts nu i stället
andelens skattemässiga värde.
Vid tillämpning av första stycket
minskas det justerade ingångsvärdet
respektive det skattemässiga värdet med
kapitaltillskott under beskattningsåret.
Detsamma gäller lån från bolaget till
delägaren eller sådan delägaren
närstående person som avses i punkt 14
sista stycket av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (l928:370), om inte
mark-nadsmässig ränta utgått på lånet.
Det justerade ingångsvärdet respektive
det skattemässiga värdet justeras vidare
enligt 18 § lagen om räntefördelning vid
beskattning.
Överlåtelse och upphörande av
näringsverksamhet, m.m.
9 § Upphör den skattskyldige att bedriva
näringsverksamhet eller avyttras andel i
handelsbolag skall expansionsmedel anses
ha minskat till noll kronor, om inte
annat följer av 10 - 14 §§.
Överlåtelse av näringsverksamhet
10 § Innebär gåva eller bodelning att
samtliga realtillgångar i en
näringsverksamhet som bedrivs av fysisk
person eller dödsbo övergår till en
fysisk person som är bosatt här i landet
och har parterna skriftligen avtalat att
expansionsmedel skall övertas av
förvärvaren, tillämpas inte 9 §. Detsamma
gäller vid arv och testamente, om
mottagaren skriftligen förklarat att han
övertar expansionsmedel.
I fall som avses i första stycket får
expansionsmedel inte övertas i den mån de
överstiger värdet av realtillgångarna i
verksamheten beräknat enligt de grunder
som anges i 13 § 1 - 4 och 8 lagen
(1993:000) om räntefördelning vid
beskattning. Övertagande får avse högst
ett belopp motsvarande värdet av
realtillgångarna i verksamheten vid
utgången av det tredje beskattningsåret
före beskattningsåret ökat med en
tredjedel.
Förvärvaren skall vid taxeringen för det
närmast föregående beskatt-ningsåret
anses ha haft expansionsmedel som uppgår
till det överförda beloppet eller, om
förvärvaren då hade expansionsmedel, det
upptagna beloppet ökat med det överförda
beloppet.
11 §. En fysisk person eller ett dödsbo
som bedriver näringsverksamhet kan i
samband med en överlåtelse av samtliga
realtillgångar i verksamheten till ett
handelsbolag, i vilket personen eller
dödsboet innehade eller genom
överlåtelsen kommit att inneha en andel,
lämna en skriftlig förklaring av innebörd
att han för över expansionsmedel för
näringsverksamhet till expansionsmedel
för andelen i bolaget. I sådant fall
tillämpas inte 9 §.
Förklaring som avses i första stycket
har den verkan att delägaren vid
taxeringen för närmast föregående
beskattningsår skall anses ha haft
expansionsmedel för andelen som uppgår
till det överförda beloppet eller, om
delägaren då hade expansionsmedel för
andelen, det upptagna beloppet ökat med
det överförda beloppet.
12 §. En fysisk person eller ett dödsbo
som bedriver näringsverksamhet kan i
samband med en överlåtelse av samtliga
realtillgångar i verksamheten till ett
aktiebolag, i vilket personen eller
dödsboet ägde eller genom överlåtelsen
kommit att äga aktier, lämna en skriftlig
förklaring av innebörd att han önskar att
expansionsmedlen skall ersättas av
beskattat kapital i bolaget. Har personen
eller dödsboet skjutit till kapital till
bolaget motsvarande 72 procent av
expansionsmedlen, tillämpas inte 9 §.
I den mån expansionsmedel inte minskas
på grund av första stycket, tas inte
hänsyn till tillskott som avses i samma
stycke vid beräkning av anskaffningsvärde
för aktierna.
Överlåtelse av andel i handelsbolag, m.m.
13 § Innebär gåva eller bodelning att en
andel i ett handelsbolag övergår till en
fysisk person som är bosatt här i landet
och har parterna skriftligen avtalat att
expansionsmedel skall övertas av
förvärvaren, tillämpas inte 9 §. Detsamma
gäller vid arv och testamente, om
mottagaren skriftligen förklarat att han
övertar expansionsmedel.
I fall som avses i första stycket får
expansionsmedel inte övertas i den mån
expansionsmedlen överstiger ett belopp
som motsvarar det justerade ingångsvärdet
enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Övertagande får avse högst
ett belopp som motsvarar det justerade
ingångsvärdet vid utgången av det tredje
beskattningsåret före beskattningsåret
ökat med en tredjedel. Förvärvaren skall
vid taxeringen för närmast föregående
beskattningsår anses ha haft
expansionsmedel för andelen som uppgår
till samma belopp som de expansionsmedel
avseende andelen som överlåtaren eller
dödsboet då hade.
14 § En delägare i ett handelsbolag, som
tilldelats realtillgångar i samband med
skifte vid upplösning av bolaget kan, om
skiftet inte föranleder uttagsbeskattning
enligt punkt 1 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370), lämna en
skriftlig förklaring av innebörd att han
för över expansionsmedel för andelen i
bolaget till expansionsmedel för närings-
verksamhet. I sådant fall tillämpas inte
9 §.
Förklaring som avses i första stycket
har den verkan att delägaren vid
taxeringen för närmast föregående
beskattningsår skall anses ha haft
expansionsmedel för näringsverksamhet som
uppgår till det överförda beloppet eller,
om delägaren då hade expansionsmedel för
näringsverksamhet, det upptagna beloppet
ökat med det överförda beloppet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
Vid tillämpning av 7 § skall fördel-
ningsunderlaget enligt 2 § första stycket
lagen (1993:000) om räntefördelning vid
beskattning minskas med avsättningar till
skatteutjämningsreserv enligt lagen
(1990:654) om skatteutjämningsreserv och
med uppskovsbelopp enligt lagen om
återföring av obeskattade reserver. Som
skuld räknas avsättningar som gjorts
enligt lagen (1979:610) om allmän
investeringsreserv, lagen (1954:40) om
särskild fartygsfond, lagen (1967:96) om
särskild nyanskaffningsfond, lagen
(1967:752) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för avsättning till
fond för återanskaffning av fastighet och
lagen (1981:296) om eldsvådefonder.
Vid beräkning av takbeloppet tas medel
på uppfinnarkonto enligt lagen (1979:611)
om uppfinnarkonto upp till halva
beloppet.
15
2.3 Förslag till
Lag om periodiseringsfonder
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet enligt kommunal-skatte-
lagen (1928:370) och lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt får avdrag göras
enligt denna lag för belopp som avsatts
till periodiseringsfond.
Schablonbeskattat bostadsföretag som
anges i 2 § 7 mom. samt investmentföretag
och värdepappersfond som anges i 2 § 10
mom. lagen om statlig inkomstskatt får
dock inte göra sådant avdrag.
2 § Avsättning till periodiseringsfond
för ett beskattningsår bildar en särskild
fond.
Juridisk person som enligt
bokföringslagen (1976:125) är skyldig att
upprätta årsbokslut skall göra
avsättningen till periodiseringsfond i
räkenskaperna. Vad som sagts nu gäller
dock ej dödsbo.
I fråga om handelsbolag görs avsättning
till periodiseringsfond hos delägarna.
3 § För juridisk person får avdrag
för avsättning till periodiseringsfond
uppgå till högst 25 procent av inkomsten
för beskattningsåret före avdraget. Vad
som sagts nu gäller dock ej dödsbo.
I fråga om fysisk person och dödsbo får
avdraget uppgå till högst 25 procent av
ett positivt belopp som motsvarar
inkomsten eller underskottet av
förvärvskällan enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt före avdrag för
avsättning till periodiseringsfond med
följande justeringar.
Som tillkommande poster räknas avdrag
för egenavgifter enligt punkt 19 av
anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370), avdrag på
grund av ökning av expansionsmedel enligt
2 § lagen (1993:000) om expansionsmedel
samt uppskov med beskattning enligt
skogskontolagen (1954:142) och lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto.
Som avgående poster räknas sjukpenning
och liknande ersättningar, återfört
avdrag för egenavgifter enligt punkterna
11 och 13 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen, intäkt på grund av
minskning av expansionsmedel enligt 2 §
lagen om expansionsmedel samt belopp som
tagits upp som intäkt enligt
skogskontolagen och lagen om upp-
hovsmannakonto.
4 § Avdrag för avsättning till
periodiseringsfond återförs till beskatt-
ning senast femte beskattningsåret efter
det beskattningsår då avsättningen
gjordes.
5 § Avdrag för avsättning till
periodiseringsfond återförs omedelbart
till beskattning om
1. den skattskyldige eller, i fråga om
handelsbolag, detta har upphört att
bedriva näringsverksamhet,
2. delägare i handelsbolag har avyttrat
sin andel i bolaget,
3. företag har upplösts genom fusion och
fonden inte har övertagits enligt 7 §,
4. beslut har fattats om att företag som
innehar fond skall träda i likvidation
eller
5. beslut har meddelats om att den
skattskyldige skall försättas i konkurs.
6 § Överför en fysisk person sin
näringsverksamhet eller driften av denna
till ett aktiebolag eller överförs
näringsverksamheten i ett handelsbolag
till ett aktiebolag och föranleder inte
överföringen uttagsbeskattning enligt
punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen (1928:370)
anses den fysiska personen eller
bolagsmannen och aktiebolaget som en
skattskyldig.
7 § Vid fusion som avses i 2 § 4 mom.
första stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt och vid ombildning
enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619)
eller 11 kap. 8 a § föreningsbankslagen
(1987:620) och vid övertagande enligt 10
kap. 8 a § föreningsbankslagen anses
överlåtande och övertagande företag som
ett företag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
Underlaget för beräkning av avdrag för
avsättning till periodiserings-fond
enligt 3 § skall minskas med belopp som
tagits upp till beskattning enligt lagen
(1990:655) om återföring av obeskattade
reserver.
16
2.4 Förslag till
Lag om avdrag för underskott av
näringsverksamhet
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Uppkommer underskott i en
förvärvskälla vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
medges avdrag för underskottet i
förvärvskällan närmast följande
beskattningsår, om ej annat följer av
denna lag.
Allmänna begränsningar i avdragsrätten
2 § Har avdrag medgetts enligt 46 § 1
mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller
enligt 3 § 13 mom. andra stycket, 25 § 11
mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, medges inte
avdrag enligt denna lag för motsvarande
belopp.
Bestämmelser om rätt till avdrag när en
förvärvskälla upphör finns i 3 § 13 mom.
första stycket lagen om statlig
inkomstskatt.
Begränsningar efter ägarförändringar
Definitioner
3 § Med företag avses aktiebolag,
ekonomisk förening, bankaktiebolag,
sparbank, försäkringsbolag eller
utländskt bolag.
Med förlustföretag avses ett företag med
underskott beskattningsåret närmast före
det beskattningsår företaget omfattats av
en sådan ägarförändring som anges i 4
eller 5 §. Ett utländskt bolag skall inte
anses utgöra ett förlustföretag.
Med annat rättssubjekt avses fysisk
person, dödsbo, stiftelse, ideell
förening eller annan utländsk juridisk
person än utländskt bolag. Med annat
rättssubjekt avses även handelsbolag i
vilket subjekt av de slag som anges i
föregående mening är delägare. Närstående
räknas som en person. Med närstående
avses föräldrar, far- och morföräldrar,
make, avkomling, avkomlings make, syskon,
syskons make och avkomling. Med avkomling
avses även styvbarn och fosterbarn. Med
närstående avses även dödsbon och
handelsbolag i vilka någon sådan person
som anges i fjärde och femte meningarna
är delägare.
Med gammalt underskott avses underskott
som kvarstår från beskattningsåret
närmast före det beskattningsår då ett
förlustföretag omfattats av en sådan
ägarförändring som anges i 4 eller 5 §
eller utgjort överlåtande eller
övertagande företag i sådan fusion som
anges i 12 § första stycket.
Ägarförändringar
4 § Ett förlustföretag skall anses ha
omfattats av en ägarförändring om
ett företag (den nya ägaren) fått bestäm-
mande inflytande över förlustföretaget.
En ägarförändring skall även anses ha
skett om ett förlustföretag eller ett
moderföretag till ett sådant företag fått
bestämmande inflytande över ett annat
företag (det nya dotterföretaget).
Vid tillämpning av första och andra
styckena skall ett företag anses ha ett
bestämmande inflytande över ett annat
företag om det senare företaget är
dotterföretag till det förra företaget
enligt 1 kap. 2 § aktiebolagslagen
(1975:1385), 1 kap. 4 § lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar, 1 kap. 3 §
bankaktiebolagslagen (1987:618), 1 kap. 2
§ sparbankslagen (1987:619), 1 kap. 8 §
föreningsbankslagen (1987:620) eller 1
kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713).
5 § Ett förlustföretag skall * i annat
fall än som anges i 4 § första stycket *
anses ha omfattats av en ägarförändring
om
1. ett annat rättssubjekt (den nya
ägaren) fått bestämmande inflytande över
förlustföretaget eller
2. * i annat fall än som anges i 1 * ett
annat rättssubjekts förvärv av aktier
eller andelar i förlustföretaget medför
att under en period som omfattar fem
beskattningsår för företaget, förvärvaren
förvärvat aktier eller andelar med minst
fem procent av samtliga röster i
företaget och tillsammans med andra, som
utgör annat rättssubjekt och som under
perioden förvärvat aktier eller andelar i
företaget (de nya ägarna) med för var och
en minst fem procent av samtliga röster i
företaget, sammantaget förvärvat aktier
eller andelar med mer än hälften av
samtliga röster i företaget.
Ett annat rättssubjekt skall vid
tillämpning av första stycket 1 anses ha
bestämmande inflytande över ett företag
om företaget skulle ha varit
dotterföretag till rättssubjektet om
detta hade varit ett aktiebolag.
6 § Vid tillämpning av 5 § första stycket
2 gäller följande.
Hänsyn skall inte tas till aktieförvärv
genom emission med lika rätt för
aktieägarna. Med förvärv av aktie eller
andel jämställs avtal om rätt att
förvärva aktier eller andelar i ett
företag eller att besluta i företagets
angelägenheter.
Som förvärv som gjorts av ett annat
rättssubjekt räknas även förvärv som
gjorts av
1. ett företag i vilket rättssubjektet *
direkt eller genom förmedling av ett
annat företag över vilket rättssubjektet
har ett sådant bestämmande inflytande som
anges i 5 § andra stycket * innehar
aktier eller andelar med minst fem
procent av röstetalet eller
2. ett företag över vilket ett sådant
företag som avses vid 1 har ett sådant
bestämmande inflytande som anges i 4 §
tredje stycket.
Begränsningar
7 § Har ett förlustföretag omfattats av
en sådan ägarförändring som anges i 4
§ första stycket eller 5 § första stycket
medges avdrag endast till den del gammalt
underskott inte överstiger 200 procent av
den nya ägarens eller de nya ägarnas
kostnad för att erhålla det bestämmande
inflytandet över förlustföretaget.
Kostnaden minskas med kapitaltillskott
som förlustföretaget erhållit under en
period omfattande den del av det
beskattningsår då ägarförändringen skedde
som föregick ägarförändringen och de två
närmast föregående beskattningsåren. Vad
som sagts nu gäller även kapitaltillskott
som tillfallit annat företag som såväl
före som efter ägarförändringen ingick i
samma koncern som förlustföretaget.
I fall som anges i 4 § första stycket
gäller inte första stycket denna paragraf
om förlustföretaget redan före
ägarförändringen ingick i samma koncern
som den nya ägaren.
Regeringen kan efter ansökan medge
undantag från första stycket om det finns
anledning att anta att ägarförändringen
har väsentlig betydelse från
samhällsekonomisk synpunkt och att
ägarförändringen inte skulle genomföras
om undantag inte medgavs.
Första-fjärde styckena gäller i
tillämpliga delar även om ett förlust-
företag utgjort överlåtande företag i en
sådan fusion som anges i 12 kap. 1 och 3
§§ lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar, 11 kap. 1 och 2 §§
bankaktiebolagslagen (1987:618) eller 7
kap. 1 och 2 §§ sparbankslagen
(1987:619). Med vederlag avses i detta
fall fusionsvederlag. Med ny ägare avses
det övertagande företaget.
8 § Har ett förlustföretag, som omfattats
av en sådan ägarförändring, som anges i 4
§, under beskattningsåret mottagit sådant
koncernbidrag som enligt 2 § 3 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt utgör
avdragsgill omkostnad för givaren och
skattepliktig intäkt för mottagaren,
medges avdrag för gammalt underskott
endast till den del företagets inkomst
utan sådant avdrag överstiger kon-
cernbidraget.
Begränsningen av rätten att dra av
gammalt underskott gäller inte
koncernbidrag som erhållits från ett
företag som ingick i samma koncern som
förlustföretaget redan före ägarföränd-
ringen. Vad som sagts nu gäller dock inte
om ett företag som omfattats av
ägarförändringen gått upp i företaget
genom fusion. Det gäller inte heller i
den mån koncernbidraget motsvaras av
koncernbidrag från företag som inte
ingick i samma koncern som förlustföreta-
get före ägarförändringen.
Begränsningen gäller det beskattningsår
då ägarförändringen skedde och de fem
därpå följande beskattningsåren och avser
de delar av det gamla underskottet som
inte fallit bort enligt 7 §.
9 § Till den del avdrag för underskott
inte medgetts visst beskattningsår på
grund av 8 § skall underskottet anses ha
uppkommit under detta beskattningsår men
ändå anses utgöra gammalt underskott.
Har ett företag medgetts avdrag för
underskott, skall avdraget i första hand
anses avse annan del av underskottet än
gammalt underskott. Härvid beaktas ett
avdrag för underskott endast till den del
avdraget medfört att en inkomst blivit
lägre än vad den annars skulle ha varit.
Begränsningar vid konkurs och ackord
10 § Är en skattskyldig försatt i
konkurs, medges inte avdrag för under-
skott.
Har avdrag vägrats enligt första stycket
och läggs konkursen ned på grund av att
borgenärerna har erhållit full betalning,
får den skattskyldige avdrag för
underskott för vilket avdrag inte
medgetts.
11 § Har en skattskyldig eller ett
handelsbolag som han är delägare i under
beskattningsåret erhållit ackord utan
konkurs, medges inte avdrag för
underskott till den del underskottet
motsvarar skulder som fallit bort genom
ackordet.
Övriga bestämmelser
12 § I fråga om sådan fusion som anges i
2 § 4 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen
(1987:619) eller enligt 11 kap.
föreningsbankslagen (1987:620) och vid
övertagande enligt 10 kap. 8 a §
föreningsbankslagen skall vid tillämpning
av denna lag det överlåtande och det
övertagande företaget anses som ett och
samma företag.
Det övertagande företaget har dock rätt
till avdrag för gammalt underskott först
vid taxeringen för det sjätte
beskattningsåret efter det beskattningsår
då fusionen skedde.
I fråga om fusion mellan ekonomiska
föreningar gäller första stycket endast
om båda föreningarna är att anse som
kooperativa enligt 2 § 8 mom. lagen om
statlig inkomstskatt.
13 § Avdrag medges inte för underskott
som uppkommer vid överlåtelse till
staten, kommun eller landstingskommun
eller till ett av dem helt eller till
övervägande del direkt eller indirekt
innehaft bolag i fall som avses i 2 § 5
mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering om annat inte följer av
andra eller tredje stycket.
Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande
i fråga om ägarförändringar, fusioner,
ombildningar och övertaganden som skett
före lagens ikraftträdande och för
skattskyldiga som försatts i konkurs före
ikraftträdandet.
Bestämmelserna om ackord i 11 §
tillämpas första gången vid 1994 års
taxering om den skattskyldige eller, i
fråga om handelsbolag, detta erhållit
ackord efter den 8 november 1993.
17
2.5 Förslag till
Lag om återföring av skatteutjämnings-
reserv
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Har avdrag gjorts för avsättning till
skatteutjämningsreserv vid 1994 års
taxering och överstiger avdraget inte
motsvarande avdrag vid närmast föregående
taxering återförs hälften av avdraget
till beskattning
vid 1995 års taxering med minst en
femtedel,
vid 1995-1996 års taxeringar med minst
två femtedelar,
vid 1995-1997 års taxeringar med minst
tre femtedelar,
vid 1995-1998 års taxeringar med minst
fyra femtedelar, och
vid 1995-1999 års taxeringar eller, om
taxering inte sker år 1999,vid 1995-2000
års taxeringar med hela beloppet.
2 § Om avdraget för avsättning till
skatteutjämningsreserv vid 1994 års
taxering överstiger avdraget vid närmast
föregående taxering återförs den
överskjutande delen till beskattning vid
1995 års taxering eller, om taxering inte
sker år 1995, vid 1996 års taxering.
Hälften av återstående del av avdraget
återförs till beskattning i den ordning
som anges i 1 §.
3 § Om taxering inte sker år 1994
återförs hälften av avdraget för
avsättning till skatteutjämningsreserv
vid närmast föregående taxering till
beskattning i den ordning som anges i 1
§.
4 § Överstiger det sammanlagda belopp som
skall återföras till beskattning i den
ordning som anges i 1 § inte 4 000 kronor
återförs i stället hela beloppet vid 1995
års taxering eller, om taxering inte sker
år 1995, vid 1996 års taxering.
5 § Om taxering inte sker ett visst år
läggs vid taxeringen det följande året
till det belopp som då tas upp till
beskattning ett belopp motsvarande
statslåneräntan vid utgången av november
året före taxeringsåret multiplicerad med
det belopp som lägst skulle ha tagits upp
till beskattning det förstnämnda året.
6 § Har avdrag för avsättning till
skatteutjämningsreserv vid taxeringen
närmast före 1994 års taxering medgetts
på grundval av ett yrkande om avdrag som
framställts efter den 30 september 1993,
skall vid tillämpning av 1-3 §§ avdraget
anses uppgå till ett belopp som motsvarar
vad avdraget skulle ha varit om yrkandet
inte framställts, såvida avdraget för
avsättning till skatteutjämningsreserv
därigenom blir mindre.
Vid tillämpning av 1 - 3 §§ skall
bortses från ett yrkande om att
värdeminskningsavdrag skall göras med ett
lägre belopp, att lager eller pågående
arbeten skall värderas till ett högre
belopp eller att uppskovsbelopp enligt
lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver skall tas upp till
ett högre belopp om yrkandet framställts
efter nämnda tidpunkt.
7 § Föreligger ett underskott i
verksamheten vid taxeringen närmast före
1994 års taxering, skall avdraget för
avsättning till skatteutjämningsreserv
vid taxeringen anses uppgå till ett
belopp som motsvarar avdraget minskat med
underskottet.
8 § Vid tillämpning av 1 § skall, för
företag som avses i 1 och 2 §§ lagen
(1992:702) om inkomstskatteregler med
anledning av vissa om-struktureringar
inom den finansiella sektorn, m.m., 50 %
av de avsätt-ningar som avses i 2 §
första stycket den lagen, anses utgöra
avdrag för avsättning till skat-
teutjämningsreserv vid närmast föregående
taxering.
9 § Vid tillämpning av föreskrifterna i
28 § lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt om justerat ingångsvärde på
andel i handelsbolag skall ett belopp
motsvarande den del av avdraget som inte
skall återföras till beskattning enligt
denna lag ändå anses utgöra skattepliktig
intäkt i bolaget.
10 § Uppgår avsättningen till
skatteutjämningsreserv enligt räkenska-
perna för det beskattningsår som
taxeringen avser till ett lägre belopp än
det avdrag som ännu ej återförts till
beskattning enligt 1 § multiplicerat med
två, tas ett belopp som svarar mot
hälften av skillnaden mellan de jämförda
beloppen upp som skattepliktig intäkt.
11 § Återstående del av belopp som avses
i 1-6 §§ återförs omedelbart till
beskattning om
1. den skattskyldige eller, i fråga om
handelsbolag, detta har upphört att
bedriva näringsverksamhet,
2. företaget har upplösts genom fusion
och 13 § inte är tillämplig,
3. beslut har fattats om att företaget
skall träda i likvidation eller
4. beslut har meddelats om att den
skattskyldige skall försättas i konkurs.
Vid tillämpning av första stycket gäller
även bestämmelserna i 10 §. I sådana fall
anses avsättningen till
skatteutjämningsreserv uppgå till noll
kronor.
12 § Överför en fysisk person sin
näringsverksamhet eller driften av denna
till ett aktiebolag, eller överförs
näringsverksamheten i ett handelsbolag
till ett aktiebolag och föranleder
överföringen inte uttagsbeskattning
enligt punkt 1 fjärde stycket av
anvisningarna till 22 § kommunalskat-
telagen (1928:370) anses den fysiska
personen eller bolagsmannen och
aktiebolaget som en skattskyldig.
13 § Vid fusion som avses i 2 § 4 mom.
första stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, vid ombildning
enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619)
eller 11 kap. föreningsbankslagen
(1987:620) och vid övertagande enligt 10
kap. 8 a § föreningsbankslagen anses
överlåtande och övertagande företag som
ett företag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 varvid lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv skall upphöra att
gälla. Den upphävda lagen skall dock
alltjämt tillämpas vid 1992-1994 års
taxeringar utom såvitt gäller punkt 6 av
övergångsbestämmelserna till den upphävda
lagen.
18
2.6 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)
Härigenom föreskrivs i fråga om
kommunalskattelagen (1928:370)1
dels att 26 §, 33 § 3 mom., 44 §, punkt
16 av anvisningarna till 22 §,
anvisningarna till 26 och 44 §§, punkt 4
av anvisningarna till 53 § samt punkterna
12 och 13 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1990:650) om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370) skall upphöra att
gälla,
dels att 3, 18 och 25 §§, 48 § 2 mom.,
53 § 3 mom., punkterna 1 och 2 av
anvisningarna till 22 §, punkterna 9, 19
och 33 av anvisningarna till 23 §, punkt
2 av anvisningarna till 24 §, punkt 9 av
anvisningarna till 32 § samt punkt 10 av
anvisningarna till 53 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya
bestämmelser, 6 §, 46 § 1 mom., samt 1 a
och 2 a av anvisningarna till 22 §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §2
Med taxeringsår förstås i denna lag det
kalenderår, under vilket taxeringsbeslut
rörande årlig taxering enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen (1990:324) skall meddelas,
och med beskattningsår det kalenderår,
som närmast föregått taxeringsåret,
eller, där räkenskapsår inte sammanfaller
med kalenderår (brutet räkenskapsår), det
räkenskapsår, som gått ut närmast före
taxeringsåret.
För andra För skattskyldiga
skattskyldiga än som är bokfö-
sådana som skall ringsskyldiga
föra räkenskaper en- enligt 1 §
ligt bokföringslagen
jordbruksbokföringslagen(1976:125) räknas
(1979:141) räknas brutet räkenskapsår
brutet räkenskapsår som beskattningsår
som beskattningsår för näringsverk-
för viss samhet under förut-
förvärvskälla under sättning att
förutsättning att föreskrifterna i
inkomsten av 12 § nämnda lag
förvärvskällan iakttagits.
beräknas enligt Inkomst hos ett
bokföringsmässiga handelsbolag tas
grunder i enlighet upp vid den
med bestämmelserna i taxering då han-
24 §. Som ytter- delsbolaget skulle
ligare förutsättning ha taxerats om det
gäller hade varit
a) i fråga om skattskyldigt.
skattskyldig, som
enligt 1 §
bokföringslagen
(1976:125) är
bokföringsskyldig,
att föreskrifterna i
12 § nämnda lag
iakttagits; och
b) i fråga om
skattskyldig, som
inte avses i a), att
räkenskapsåret
omfattar tid som
enligt 12 § andra
stycket
bokföringslagen
medgetts för annan
av den skattskyldige
bedriven verksamhet.
Har skattskyldig,
som avses i andra
stycket b), påbörjat
eller upphört med
verksamheten eller
lagt om
räkenskapsåret,
skall räkenskapsåret
utgöra beskatt-
ningsår utan hinder
av att det omfattar
annan tid än tolv
månader.
Räkenskapsår som
utsträcks att
omfatta längre tid
än aderton månader
skall dock inte i
något fall räknas
som beskattningsår.
Inte heller skall
räkenskapsår som
lagts om till annan
tid än kalenderår
räknas som
beskattningsår i
annat fall än då
omläggningen har
skett för att få
samma räkenskapsår
för förvärvskällan i
fråga som för annan
av den skattskyldige
bedriven verksamhet
för vilken brutet
räkenskapsår godtas
som beskattningsår.
6 §3
Vid beskattning
skall med stats-
låneräntan vid en
viss tidpunkt
förstås den
statslåneränta som
Riksgäldskontoret
fastställt för den
period under vilken
tidpunkten
infaller.
18 §4
För inkomst av För inkomst av
näringsverksamhet näringsverksamhet
skall inkomsten av skall inkomsten av
varje förvärvskälla varje
beräknas för sig. för-värvskälla
Vid bedömningen av beräknas för sig.
om verksamheter som All inkomst av
den skattskyldige näringsverksamhet
bedriver utgör en som bedrivs av en
eller flera fysisk person, ett
förvärvskällor görs dödsbo eller ett
skillnad mellan handelsbolag hän-
aktiv och passiv förs till en och
näringsverksamhet. samma förvärvskälla
Verksamheter som om inte annat
utgör aktiv följer av fjärde
näringsverksamhet stycket.
bildar tillsammans I fråga om hand-
en förvärvskälla. elsbolag som in-
Har en verksamhet nehar andel i ett
tidigare utgjort annat handelsbolag
passiv hänförs inkomst av
näringsverksamhet näringsverksamhet
och uppkom som bedrivs av
underskott det sista bolagen till en och
beskattningsår då samma förvärvs-
verksamheten källa. För
utgjorde sådan kommanditdelägare
näringsverksamhet medges därvid avdr-
utgör dock ag för underskott i
verksamheten en bolaget i den mån
särskild förvärvs- avdraget och avdrag
källa så länge den som medgetts vid
alltjämt visar tidigare års
underskott. Aktiv taxeringar inte
litterär, konstnär- överstiger ett
lig eller därmed belopp som svarar
jämförlig verksamhet mot vad delägaren
bildar en särskild satt in i bolaget
förvärvskälla om den eller, om det
skattskyldige begär belopp som
det. delägaren åtagit
Varje verksamhet sig sätta in är
som utgör passiv högre, detta senare
näringsverksamhet belopp. För sådana
bildar en särskild delägare i handels-
förvärvskälla. bolag som i
Verksamheter som förhållande till
har naturlig övriga delägare i
anknytning till bolaget förbehållit
varandra betraktas sig ett begränsat
som en enda ansvar för bolagets
verksamhet. En verk- förbindelser medges
samhet utgör aktiv avdrag med
näringsverksamhet om sammanlagt högst
den skattskyldige i ett belopp som
inte oväsentlig svarar mot det han
omfattning arbetat i ansvarar för. För
verksamheten. Annan överskjutande
verksamhet utgör underskott medges
passiv avdrag vid beräk-
näringsverksamhet. ningen av inkomsten
Självständig från bolaget
näringsverksamhet i närmast följande
utlandet hänförs beskattningsår.
Självständig
alltid till passiv näringsverksamhet i
näringsverksamhet. utlandet hänförs
För delägare i ett alltid till en sär-
handelsbolag hänförs skild
inkomst från bolaget förvärvskälla.
och annan inkomst
till skilda
förvärvskällor.
Inkomsten från
bolaget hänförs *
även om det är fråga
om aktiv
näringsverksamhet *
till flera
förvärvskällor om
verksamheterna i
bolaget saknar
naturlig anknytning
till varandra.
25 §5
Vad som återstår av Vad som återstår
intäkterna av en av intäkterna av
förvärvskälla inom en förvärvskälla
inkomstslaget inom inkomstslaget
näringsverksamhet näringsverksamhet
sedan avdrag gjorts sedan avdrag gjorts
enligt 23 §, hänsyn enligt 23 §, hänsyn
tagits till in- och tagits till in- och
utgående balans utgående balans
enligt 24 § och enligt 24 § och
avdrag gjorts enligt avdrag gjorts
26 § utgör inkomsten enligt lagen
av förvärvskällan. (1993:000) om
Beträffande makar avdrag för under-
finns särskilda skott av närings-
bestämmelser i verksamhet utgör
anvisningarna till inkomsten av
52 §. förvärvskällan. Be-
träffande makar
finns särskilda
bestämmelser i
anvisningarna till
52 §.
46 §
1 mom. Underskott
av förvärvskälla
som utgör aktiv nä-
ringsverksamhet
enligt 11 kap. 3 §
lagen (1962:381) om
allmän försäkring
får * efter yrkande
av den skatt-
skyldige och med de
begränsningar som
anges i
andra-fjärde
styckena * dras av
från den skatt-
skyldiges inkomst.
Avdrag får göras
för underskott
avseende det
beskattningsår då
den skattskyldige
började bedriva
förvärvskällan
(startåret) och de
fyra närmast
följande
beskattningsåren.
Om förvärvskällan
övergått till den
skattskyldige från
någon sådan
närstående som
avses i punkt 14 av
anvisningarna till
32 § får avdrag
göras endast om den
närstående hade
varit berättigad
till avdrag om han
fortsatt att driva
verksamheten.
Avdrag medges inte
1. skattskyldig
som någon gång
under de fem
beskattningsår som
närmast föregått
startåret direkt
eller indirekt
bedrivit likartad
verksamhet,
2. för underskott
som belöper på
kommanditdelägare
eller sådan
delägare i
handelsbolag som i
förhållande till
övriga delägare i
bolaget förbehållit
sig ett begränsat
ansvar för bolagets
förbindelser i
vidare mån än som
anges i 18 § tredje
stycket,
3. i den mån
avdrag för under-
skottet medgetts
enligt 3 § 13 mom.,
25 § 11 mom. eller
26 § 9 mom. lagen
(1947:576) om stat-
lig inkomstskatt.
(33 § 3 mom.)
Avdrag får göras I fråga om
för underskott av förvärvskälla som
förvärvskälla som är uteslutande eller
hänförlig till aktiv så gott som ute-
näringsverksamhet slutande avser
avseende litterär, litterär, konst-
konstnärlig eller närlig eller därmed
därmed jämförlig jämförlig
verksamhet i den mån verksamhet får
underskottet * sedan avdrag göras även
därifrån avräknats efter den i andra
vad som i före- stycket angivna
kommande fall tiden. Härvid
dragits av vid gäller följande.
tillämpning av 25 § Avdrag får med
11 mom. lagen iakttagande av
(1947:576) om föreskrifterna i
statlig inkomstskatt tredje stycket 2
eller 26 § 9 mom. och 3 göras i den
nämnda lag * mån underskottet
överstiger avdrag överstiger avdrag
för underskott från för underskott från
närmast föregående närmast föregående
beskattningsår. beskattningsår. Ett
Ett villkor för villkor för avdrag
avdrag är dock att är dock att den
den skattskyldige skattskyldige under
under den period som den period som
omfattas av omfattas av be-
beskattningsåret och skattningsåret och
de tre närmast de tre närmast
föregående beskatt- föregående beskatt-
ningsåren redovisat ningsåren redovisat
intäkter från intäkter från
verksamheten av verksamheten av
någon betydenhet. någon betydenhet.
Härvid beaktas även Härvid beaktas även
intäkter som intäkter som
hänförts till hänförts till
inkomstslaget inkomstslaget
tjänst. tjänst.
48 §
2 mom.6 Skattskyldig fysisk person, som
varit bosatt här i riket under hela
beskattningsåret, har rätt till kommunalt
grundavdrag enligt följande.
Grundavdraget uppgår till 0,25 basbelopp
för taxerad inkomst som inte överstiger
1,86 basbelopp. För taxerad inkomst som
överstiger 1,86 men inte 3,04 basbelopp
uppgår grundavdraget till 0,25 basbelopp
ökat med 25 procent av det belopp varmed
den taxerade inkomsten överstiger 1,86
men inte 2,89 basbelopp. För taxerad
inkomst som överstiger 3,04 basbelopp
uppgår grundavdraget till det belopp som
enligt föregående mening utgår vid en
taxerad inkomst på 3,04 basbelopp minskat
med 10 procent av det belopp varmed den
taxerade inkomsten överstiger 3,04
basbelopp, dock lägst till 0,25
basbelopp.
Har skattskyldig under beskattningsåret
uppburit lön eller annan gottgörelse som
utgör skattepliktig inkomst enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt skall
grundavdraget minskas med en tolftedel
för varje period om trettio dagar för
vilken den skattskyldige uppburit
beskattningsbar inkomst enligt nämnda lag
samt enligt 1 § 2 mom. lagen
skattepliktig dagpenning.
Med basbelopp avses basbeloppet enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring för
året före taxeringsåret.
Grundavdraget får Grundavdraget får
inte överstiga den inte överstiga den
skattskyldiges skattskyldiges
inkomst av aktiv inkomst av
näringsverksamhet näringsverksamhet
och tjänst minskad som utgör aktiv
med avdrag som avses näringsverksamhet
i 46 §. I inkomst av enligt 11 kap. 3 §
tjänst inräknas lagen om allmän
därvid inte intäkt försäkring och
som avses i 32 § 1 tjänst minskad med
mom. första stycket avdrag som avses i
h och i. Som avdrag 46 §. I inkomst av
enligt 46 § räknas tjänst inräknas
därvid inte avdrag därvid inte intäkt
som på grund av dis- som avses i 32 § 1
pens enligt punkt 6 mom. första stycket
tredje stycket av h och i. Som avdrag
anvisningarna till enligt 46 § räknas
46 § grundas på därvid inte avdrag
inkomst av passiv som på grund av
näringsverksamhet dispens enligt
eller intäkt som punkt 6 tredje
avses i 32 § 1 stycket av
mom. första stycket anvisningarna till
h. 46 § grundas på
inkomst av passiv
näringsverksamhet
eller intäkt som
avses i 32 § 1 mom.
första stycket h.
Grundavdraget avrundas nedåt till helt
hundratal kronor.
53 §
3 mom.7 Avlider skattskyldig, skall för
det beskattningsår, då dödsfallet
inträffade, dödsboet efter honom taxeras
såväl för inkomst, vilken den avlidne
haft, som för inkomst, vilken ingått till
dödsboet efter dödsfallet, och skall
därvid för dödsboet tillämpas vad som
enligt bestämmelserna i denna lag skolat
gälla för den avlidne.
För senare beskattningsår än det, då
dödsfallet inträffade, tillämpas vad som
sägs om dödsbo endast om den avlidne vid
sitt frånfälle var bosatt här i riket; i
annat fall anses dödsbo som sådan här i
riket icke hemmahörande juridisk person
som inte skall taxeras till kommunal in-
komstskatt.
Från och med det Ingår i dödsbo
taxeringsår som sådan egendom som
följer närmast efter vid dödsfallet var
det fjärde privatbostad som
kalenderåret efter avses i 5 §, skall
det kalenderår, då reglerna om
dödsfallet privatbostad
inträffade, tillämpas till och
tillämpas dock med det taxeringsår
bestämmelserna om som följer närmast
handelsbolag på efter det tredje
dödsbo efter den som kalenderåret efter
vid sitt frånfälle det kalenderår då
var bosatt här i dödsfallet in-
riket, om för träffade om
dödsboet skulle ha egendomen
beräknats högre till fortfarande
statlig inkomstskatt uppfyller
taxerad inkomst än förutsättningarna
10 000 kronor eller för att kunna
större skattepliktig räknas som
förmögenhet än privatbostad.
100 000 kronor.
Bestämmelserna om
handelsbolag i
punkterna 1 och 2 av
anvisningarna till
22 § och punkt 1 av
anvisningarna till
23 § tillämpas dock
inte. Ingår i dödsbo
sådan egendom som
vid dödsfallet var
privatbostad, som
avses i 5 §, skall
reglerna om
privatbostad
tillämpas intill
utgången av nyss
angiven tid om
egendomen
fortfarande upp-
fyller
förutsättningarna
för att kunna räknas
som privatbostad.
Dödsbo på vilket
bestämmelserna om
handelsbolag varit
tillämpliga något
beskattningsår anses
därefter som sådant
bolag i
beskattnings-
hänseende, oavsett
storleken av boets
inkomst eller förmö-
genhet. Be-
stämmelserna i detta
stycke tillämpas
icke på fideikom-
missbo.
Om särskilda skäl
föreligger får
dödsbo, som enligt
föregående stycke
skall behandlas
såsom handelsbolag i
beskattningshänseende,
taxeras enligt
bestämmelserna i
andra stycket.
Anvisningar
till 22 §
1.8 Till intäkt av näringsverksamhet
hänförs samtliga intäkter i pengar eller
varor, som har influtit i verksamheten.
Detta innebär, att intäkten skall vara av
sådan beskaffenhet, att den normalt är
att räkna med och ingår som ett led i
verksamheten. Hit räknas inflytande
betalning för varor, som den
skattskyldige handlar med eller
tillverkar. Det sagda gäller även då
näringsidkaren vid överlåtelse av
verksamheten låter befintliga varor ingå
i överlåtelsen. Denna överlåtelse utgör
då så att säga den sista affärshändelsen
i verksamheten.
Till intäkt av näringsverksamhet hänförs
också vad som inflyter vid avyttring av
maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier eller av tillgångar
som är likställda med dessa vid beräkning
av värdeminskningsavdrag. Även ersättning
som i fall som avses i 2 § andra och
tredje styckena lagen (1990:663) om
ersättningsfonder uppbärs av en fysisk
person eller ett dödsbo utgör intäkt av
näringsverksamhet om den skattskyldige
begär det.
Till intäkt av näringsverksamhet hänförs
vidare vinst vid icke yrkesmässig
avyttring (realisationsvinst) av andel i
sådan ekonomisk förening som avses i 2 §
8 mom. lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt såvida innehavet av andelen
betingats av sådan verksamhet. I fråga om
handelsbolag hänförs till intäkt av
näringsverksamhet också realisationsvinst
vid avyttring av andra tillgångar som
avses i 27 § 1 mom., av tillgångar som
avses i 28 §, 29 § 1 mom., 30 § 1 mom.
och 31 § samt av förpliktelser som avses
i 3 § 1 mom. nämnda lag.
Har en tillgång Har en tillgång
tagits ut ur en tagits ut ur en
förvärvskälla sker förvärvskälla sker
beskattning som om beskattning som om
tillgången i stället tillgången i
hade avyttrats för stället hade avytt-
ett vederlag rats för ett
motsvarande vederlag
marknadsvärdet motsvarande
(uttagsbeskattning). marknadsvärdet
Vad nu sagts gäller (uttagsbeskatt-
dock endast om ning). Vad nu sagts
vederlag eller vinst gäller dock endast
vid en avyttring om vederlag eller
skulle ha tagits upp vinst vid en
som intäkt av avyttring skulle ha
näringsverksamhet tagits upp som
och särskilda skäl intäkt av
mot uttagsbe- näringsverksamhet
skattning inte och särskilda skäl
föreligger. Uttag av mot uttagsbe-
bränsle från skattning inte
fastighet som är föreligger. Uttag
taxerad som av bränsle från
lantbruksenhet för fastighet som är
uppvärmning av den taxerad som
skattskyldiges lantbruksenhet för
privatbostad på uppvärmning av den
denna beskattas ej. skattskyldiges
Uttag av andra privatbostad på
aktier än sådana som denna beskattas ej.
utgör
omsättningstillgångar
enligt punkt 4 av
anvisningarna till
21 § beskattas inte
heller om aktierna
delats eller
skiftats ut enligt 3
§ 7 mom. fjärde
stycket eller 3 §
8 mom. tredje
stycket lagen om
statlig
inkomstskatt.
Uttagsbeskattning sker också vid uttag i
mer än ringa omfattning av tjänst. Värdet
av bilförmån beräknas enligt
bestämmelserna i punkterna 2 och 4 av
anvisningarna till 42 §.
utgör intäkt av
näringsverksamhet
om innehavet av
andelen betingas av
sådan verksamhet.
[3 § 7 mom. fjärde
stycket lagen
(1947:576) om
statlig inkomst-
skatt]
Annan utdelning
från svenskt
aktiebolag än som
avses i 1 mom.
tredje stycket är
skattefri om den har
uppburits i
förhållande till
innehavda aktier och
utgår i form av
aktier i ett annat
svenskt aktiebolag.
Som förutsättningar
gäller följande. Det
utdelande bolaget
skall ha aktier in-
registrerade vid en
svensk börs. När
utdelning lämnas
skall bolaget *
direkt eller
indirekt * ha inne-
haft samtliga aktier
i det andra bolaget
sedan ingången av
närmast föregående
beskattningsår eller
sedan det andra
bolaget började
bedriva verksamhet
av något slag.
Samtliga aktier i
det andra bolaget
skall delas ut. Den
verksamhet som där-
efter bedrivs eller
skall bedrivas i
vartdera bolaget
skall vara av be-
tydande omfattning i
förhållande till den
verksamhet som
bedrevs i det
utdelande bolaget.
Utgör de utdelade
aktierna lager hos
mottagaren av utdel-
ningen skall denne
som intäkt ta upp
värdet av aktierna.
Värdet skall
bestämmas enligt
punkt 2 första och
sjunde styckena av
anvisningarna till
24 § kom-
munalskattelagen
(1928:370).
(3 § 8 mom. tredje
stycket lagen
om statlig
inkomstskatt)
Som utdelning skall
inte anses större
belopp än som
motsvarar vad
medlemmen erhåller i
annat än aktier i
ett svenskt ak-
tiebolag. Som
förutsättningar
gäller följande. Den
utskiftande
föreningen får inte
vara sådant
företag som avses
i 3 § 12 mom.
nionde stycket.
Föreningen skall äga
samtliga aktier i
bolaget och samtliga
aktier skall skiftas
ut. Värdet av den
egendom som skiftas
ut i annan form än
aktier får inte
överstiga fem
procent av det
nominella värdet på
aktierna. Utgör de
utskiftade aktierna
lager hos mottagaren
skall denne som
intäkt ta upp värdet
av aktierna.Värdet
skall bestämmas
enligt punkt 2
första och sjunde
styckena av
anvisningarna till
24 § kommunal-
skattelagen
(1928:370).
2.9 Ränta på
banktillgodohavanden
som hör till
näringsverksamhet
och på
kundfordringar utgör
intäkt av
näringsverksamhet.
Detsamma gäller
beträffande ränta
och utdelning på
omsättningstillgångar
samt utdelning som
uppburits från
aktiebolag eller
ekonomiska
föreningar i
förhållande till
gjorda inköp
(rabatt) eller
försäljningar
(pristillägg). Ränta
och utdelning på
sådan andel i
ekonomisk förening
som avses i 2 § 8
mom. lagen
(1947:576) om
statlig inkomstskatt
1 a. Vid
tillämpning av punkt
1 fjärde stycket
skall uttag av andra
aktier än sådana som
utgör omsätt-
ningstillgångar
enligt punkt 4 av
anvisningarna till
21 § inte beskattas
om det är fråga om
sådan utdelning från
svenskt aktiebolag
som avses i andra
stycket eller
utskiftning i
samband med
upplösning av svensk
ekonomisk förening
som avses i tredje
stycket.
Utdelning skall
lämnas i form av
aktier i ett annat
svenskt aktiebolag.
Det utdelande aktie-
bolaget skall ha
aktier inregistrera-
de vid en svensk
börs. Bolaget får
inte vara sådant
företag som avses i
2 § 10 mom. lagen
(1947:576) om
statlig in-
komstskatt. När ut-
delning lämnas skall
bolaget * direkt
eller indirekt * ha
innehaft samtliga
aktier i det andra
bolaget sedan
ingången av närmast
föregående
beskattningsår eller
sedan det andra
bolaget började
bedriva verksamhet
av något slag.
Samtliga aktier i
det andra bolaget
skall delas ut. Den
verksamhet som där-
efter bedrivs eller
skall bedrivas i
vartdera bolaget
skall vara av
betydande omfattning
i förhållande till
den verksamhet som
bedrevs i det
utdelande bolaget.
Den utskiftande
föreningen får inte
vara sådant företag
som avses i 3 § 12
mom. nionde stycket
lagen om statlig
inkomstskatt. Värdet
av den egendom som
skiftas ut i annan
form än aktier i ett
svenskt aktiebolag
får inte överstiga
fem procent av det
nominella värdet på
aktierna. Föreningen
skall äga samtliga
aktier i bolaget och
samtliga aktier
skall skiftas ut.
Utgör aktier som
utdelas eller
utskiftas enligt
andra eller tredje
stycket lager hos
mottagaren skall
denne som intäkt ta
upp värdet av
aktierna. Värdet
skall bestämmas
enligt punkt 2
första och sjunde
styckena av
anvisningarna till
24 §.
2. Ränta på
banktillgodohavanden
som hör till
näringsverksamhet
och på
kundfordringar utgör
intäkt av
näringsverksamhet.
Detsamma gäller
beträffande ränta
och utdelning på
omsättningstillgångar
samt utdelning som
uppburits från
aktiebolag eller
ekonomiska
föreningar i
förhållande till
gjorda inköp
(rabatt) eller
försäljningar
(pristillägg).
Som intäkt av näringsverksamhet räknas i
fråga om handelsbolag all ränta och
utdelning samt lotterivinst som inte är
frikallad från beskattning enligt 19 §.
Med utdelning avses
även sådana
utbetalningar som
anges i 3 § 1 2 a. Från skat-
mom. tredje stycket teplikt undantas
lagen om statlig dels * i fall som
inkomstskatt. avses i 1*3 nedan *
utdelning och * i
fall som avses i 4
nedan * ränta, dels
hälften av realisa-
tionsvinsten på
1. aktier i
svenskt aktiebolag
och
företrädesrätter
att delta i
emission av sådana
aktier,
2. andelar i
svensk ekonomisk
förening,
3. andelar i
svensk värdepap-
persfond,
4. fordringar på
grund av vinst-
andelslån
(vinstandelsbevis)
som givits ut av
ett svenskt företag
i de fall företaget
helt saknar
avdragsrätt enligt
2 § 9 mom. lagen
(1947:576) om
statlig
inkomstskatt,
5. terminer och
optioner som ute-
slutande avser
endera tillgångar
angivna i 1-4 eller
kursindex hän-
förligt till aktier
i svenska aktiebo-
lag.
Undantaget från
skatteplikt gäller
dock inte för:
a) Utdelning på
lagertillgång.
b) Utdelning som
det utdelande före-
taget har rätt till
avdrag för enligt 2
§ 8 mom. första
stycket eller 11
mom. andra stycket
lagen om statlig
inkomstskatt.
c) Vinst vid
avyttring av andra
aktier eller
tillgångar som
avses i första
stycket än sådana
som givits ut av
ett aktiebolag vars
aktier är noterade
vid svensk börs
eller ett företag
som ingår i en
koncern med ett
moderbolag vars
aktier är föremål
för en sådan
notering, om
tillgångarna givits
ut av ett företag
som innehar fas-
tighet taxerad som
hyreshusenhet.
Undantaget från
skatteplikt gäller
inte den del av
vinsten som svarar
mot värdet av
fastighetsinnehavet
i förhållande till
värdet av samtliga
tillgångar i
företaget. Med
innehav av
fastighet jämställs
att en fastighet
innehas av ett
företag i
intressegemenskap
som omfattas av
avyttringen. In-
tressegemenskap
anses råda mellan
företag som står
under i huvudsak
gemensam ledning.
Med värdet av
fastighetsinnehavet
avses det högsta av
taxeringsvärdet och
det bokförda värdet
på av företaget
innehavd fastighet.
d) Vinst vid
avyttring av andel
i sådan
bostadsförening
respektive aktie i
sådant
bostadsaktiebolag
som avses i 2 § 7
mom. lagen om
statlig
inkomstskatt.
e) Vinst för
fysisk person och
dödsbo vid
avyttring av andel
i ekonomisk
förening,
f) Utdelning,
ränta och vinst på
tillgångar som
innehas av handels-
bolag.
Bestämmelsen i
första stycket 3
att hälften av
realisationsvinsten
på andelar i svensk
värdepappesfond
skall undantas från
skatteplikt gäller
endast om
fondförmögenheten
inte annat än
tillfälligtvis un-
derstigit 90
procent av summan
av
a. tillgångar för
vilka skatteplikten
är begränsad enligt
bestämmelserna i
denna anvis-
ningspunkt och
b. andelar i
utländsk juridisk
person eller andra
utländska finan-
siella instrument
motsvarande dem som
avses i första
stycket 1, 2 och 5.
Om innehavet av
tillgångar som
avses i tredje
stycket a och b
inte annat än
tillfälligtvis
understigit 60
procent av
fondförmögenheten,
undantas 30 procent
av realisa-
tionsvinsten på
andelarna från
skatteplikt.
Bestämmelsen i
första stycket 3
att utdelning från
svensk värdepap-
persfond undantas
från skatteplikt
gäller för
* den del av
utdelningen som
svarar mot
skattefri utdelning
som har mottagits
av fonden under det
beskattningsår för
vilket utdelningen
bestämts,
* hälften av den
del av utdelningen
som svarar mot
fondens
realisationsvinster
under det be-
skattningsår för
vilket utdelningen
bestämts på
tillgångar för vilka
hälften av vinsten
är undantagen från
skatteplikt enligt
denna an-
visningspunkt samt
* 30 procent av den
del av utdelningen
som svarar mot fon-
dens
realisationsvinster
under det be-
skattningsår för
vilket utdelningen
bestämts på
tillgångar för vilka
30 procent av
vinsten är undanta-
gen från skatteplikt
enligt denna anvis-
ningspunkt.
Vid bedömningen av
skatteplikten enligt
föregående stycke
för utdelning från
svenska värde-
pappersfonder skall
utdelningen anses
svara mot fondens
inkomster i följande
ordning:
1. Skattefri
utdelning.
2. Intäkt enligt
2 § 10 mom. åttonde
stycket lagen om
statlig
inkomstskatt.
3. Skattepliktig
utdelning och ränta
samt
realisationsvinst på
andra tillgångar än
som avses i tredje
stycket a och b.
4.
Realisationsvinst på
tillgångar för vilka
skatteplikten
undantas med 30
procent enligt denna
anvisningspunkt.
5.
Realisationsvinst på
andra tillgångar än
som avses i 3 och 4.
till 23 §
9.10 Avdrag på grund av avyttring av
skog på fastighet som är taxerad som
lantbruksenhet (skogsavdrag) medges
enligt bestämmelserna i denna anvis-
ningspunkt. Bedömningen av rätten till
avdrag sker med utgångspunkt i skogens
anskaffningsvärde och gällande
ingångsvärde. Med anskaffningsvärde avses
det värde som belöper på skog och skogs-
mark vid förvärv av fastighet som är
taxerad som lantbruksenhet. Med gällande
ingångsvärde avses anskaffningsvärdet
minskat med avdrag som har medgetts
enligt denna anvisningspunkt. I punkt 10
föreskrivs hur anskaffningsvärdet och det
gällande ingångsvärdet beräknas. Med av-
dragsgrundande skogsintäkt avses ett
belopp som motsvarar summan av be-
skattningsårets hela intäkt på grund av
upplåtelse av avverkningsrätt och 60
procent av beskattningsårets intäkt på
grund av avyttrade skogsprodukter eller
på grund av att den skattskyldige har
tillgodogjort sig skogsprodukter för eget
bruk eller i annan förvärvskälla. Fysisk
person får under innehavstiden avdrag med
högst 50 procent av anskaffningsvärdet.
Vid taxeringen för visst beskattningsår
medges avdrag med högst halva den
avdragsgrundande skogsintäkten.
Har fysisk person förvärvat fastigheten
genom köp, byte eller därmed jämförligt
fång eller genom fastighetsreglering
eller klyvning och visar han genom intyg
från länsstyrelse eller på annat sätt att
förvärvet utgör ett led i jordbrukets
eller skogsbrukets yttre rationalisering
(rationaliseringsförvärv), medges avdrag
med högst hela den avdragsgrundande
skogsintäkten. Sådant avdrag medges
endast vid taxeringen för det be-
skattningsår under vilket fastigheten har
förvärvats och för de därpå följande fem
beskattningsåren. Vid fastighetsreglering
och klyvning räknas som förvärvstidpunkt
den tidpunkt för tillträde som gäller
enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988) eller, om den skattskyldige
har yrkat det och fastighetsbildning
sökts, den tidpunkt för tillträde som
gäller enligt skriftligt avtal. Det
sammanlagda avdragsbeloppet enligt detta
stycke får inte överstiga 50 procent av
det anskaffningsvärde som belöper på
rationaliseringsförvärvet.
19
Dödsbo får, såvitt gäller fastighet som
vid dödsfallet ägdes av den avlidne,
avdrag enligt de bestämmelser som skulle
ha gällt för den avlidne.
Har fastigheten förvärvats av juridisk
person medges avdrag under innehavstiden
med högst 25 procent av
anskaffningsvärdet. Vid taxeringen för
visst beskattningsår medges avdrag med
högst halva den avdragsgrundande skog-
sintäkten. Vad som sägs i detta stycke
gäller dock inte dödsbo i sådant fall som
avses i det föregående stycket.
I fråga om I fråga om
handelsbolag och handelsbolag beräk-
dödsbo, för vilket nas avdraget för
reglerna om bolaget.
handelsbolag skall
tillämpas, beräknas
avdraget för bolaget
respektive boet.
Rätt till avdrag föreligger inte såvitt
gäller intäkt som den skattskyldige tar
upp till beskattning efter det att all
skogsmark, som ingår i förvärvskällan,
har förvärvats av ny ägare.
Avdrag medges vid taxeringen endast med
helt hundratal kronor och inte med lägre
belopp än 15 000 kronor. Bedrivs
skogsbruk i form av enkelt bolag eller
under samäganderätt får dock, såvida ett
för hela den gemensamt bedrivna
verksamheten beräknat avdrag hade uppgått
till minst 15 000 kronor, avdraget för
varje delägare uppgå till lägst 3 000
kronor.
19.11 Avdrag 19. Avdrag medges
medges för påförda för påförda
egenavgifter enligt egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om lagen (1981:691) om
socialavgifter i den socialavgifter i
mån avgifterna den mån avgifterna
hänför sig till nä- hänför sig till nä-
ringsverksamheten. ringsverksamhet.
Fysisk person får dessutom avdrag för
belopp som har avsatts för att täcka på
beskattningsåret belöpande egenavgifter
avseende näringsverksamhet här i riket.
Den som enligt bokföringslagen (1976:125)
eller jordbruksbokföringslagen (1979:141)
är skyldig att upprätta
årsbokslut skall ha satt av ett mot
avdraget svarande belopp i räkenskaperna
för beskattningsåret. Medgivet avdrag
skall återföras till beskattning
nästföljande beskattningsår.
Avdrag enligt andra stycket beräknas på
ett underlag som motsvarar den
skattskyldiges inkomst av förvärvskällan,
beräknad enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, före avdraget,
minskad med
1) sjukpenning eller annan ersättning
som avses i punkt 11 av anvisningarna
till 22 §,
2) intäkt som är att hänföra till
inkomst av anställning enligt 11 kap. 2 §
första stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
och
3) intäkt som
omfattas av över-
enskommelse enligt 3
kap. 2 § andra
stycket lagen om
allmän försäkring.
Avdrag enligt andra stycket får uppgå
till högst 23 procent av underlaget,
beräknat enligt tredje stycket. I fråga
om sådana inkomster som avses i 2 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå
till högst 15 procent.
Vad som har sagts Vad som har sagts
i första * fjärde i första * fjärde
styckena gäller styckena gäller
också för en fysisk också för en fysisk
person, som är person, som är
delägare i ett han- delägare i ett han-
delsbolag, under delsbolag, under
förutsättning att förutsättning att
bolaget har haft bolaget har haft
inkomst av inkomst av
näringsverksamhet näringsverksamhet
här i riket. Avdrag här i riket. Avdrag
enligt enligt
första och andra första och andra
styckena skall styckena skall
därvid göras av därvid göras av
delägaren. Vad som delägaren.
nu har sagts gäller
också i fråga om en
delägare i ett
dödsbo, för vilket
reglerna om han-
delsbolag skall
tillämpas.
Beskattas enligt tredje stycket av
anvisningarna till 52 § en medhjälpande
make för del av inkomst av en verksamhet,
som bedrivs av den andra maken, skall
avdrag enligt första och andra styckena
göras särskilt för envar av makarna.
Skattskyldig som har gjort avdrag
enligt andra stycket skall vid
självdeklarationen foga uppgifter om
avdragets beräkning. Uppgifterna skall
lämnas på blankett enligt fastställt
formulär.
33.12 Avdrag 33. Avdrag medges
medges för förlust för förlust vid
vid icke yrkesmässig icke yrkesmässig
avyttring avyttring (realisa-
(realisationsförlust) tionsförlust) av
av tillgång eller tillgång eller för-
förpliktelse i fråga pliktelse i fråga
om vilken, om om vilken, om
realisationsvinst i realisationsvinst i
stället hade stället hade
uppkommit, vinsten uppkommit, vinsten
skulle ha utgjort skulle ha utgjort
intäkt av intäkt av
näringsverksamhet. näringsverksamhet.
Vid Om viss del av
inkomstberäkningen i vinst skulle ha
ett handelsbolag tagits upp som
begränsas avdraget skattepliktig
för intäkt enligt punkt
realisationsförlust 2 a av
på sätt anges i 3 § anvisningarna till
2 mom. tredje 22 § får endast
stycket lagen motsvarande del av
(1947:576) om förlusten räknas
statlig inkomstskatt som omkostnad. Vid
såvida inte inkomstberäkningen
innehavet av i ett handelsbolag
tillgången eller begränsas avdraget
förpliktelsen för realisa-
betingas av tionsförlust på
näringsverksamhet sätt anges i 3 § 2
som bedrivs av den mom. tredje stycket
skattskyldige eller lagen (1947:576) om
annan som med hänsyn statlig
till äganderättsför- inkomstskatt såvida
hållanden eller inte innehavet av
organisatoriska för- tillgången eller
hållanden kan anses förpliktelsen
stå den skatt- betingas av
skyldige nära. näringsverksamhet
som bedrivs av den
skattskyldige eller
annan som med
hänsyn till ägande-
rättsförhållanden
eller or-
ganisatoriska för-
hållanden kan anses
stå den skatt-
skyldige nära.
till 24 §
2.13 Tillgångar avsedda för omsättning
eller förbrukning (lager) får inte tas
upp till lägre värde än det lägsta av
anskaffningsvärdet och verkliga värdet.
Begreppen anskaffningsvärde och verkligt
värde har den innebörd som anges i 13 §
andra stycket och 14 § andra stycket
bokföringslagen (1976:125).
Vid bestämmande av lagrets
anskaffningsvärde skall de
lagertillgångar, som ligger kvar i den
skattskyldiges lager vid
beskattningsårets utgång, anses som de av
honom senast anskaffade eller
tillverkade.
Utan hinder av vad som sägs i första
stycket får annat varulager än lager av
fastigheter och liknande tillgångar och
lager av aktier, obligationer,
lånefordringar och liknande tillgångar
tas upp till lägst 97 procent av det
samlade anskaffningsvärdet.
Djur i jordbruk och renskötsel skall
alltid anses som lager. Sådant lager får
inte tas upp till lägre belopp än
85 procent av den genomsnittliga
produktionskostnaden för djur av det slag
och den ålderssammansättning som det är
fråga om. Djuren behöver dock inte i
något fall tas upp till ett högre belopp
än som motsvarar djurens sammanlagda
allmänna saluvärde. Regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer
fastställer för varje taxeringsår
föreskrifter för beräkning av
produktionskostnaden. Har denna kostnad
inte fastställts, t.ex. i fråga om
särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret
tas upp lägst till 85 procent av det
lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna
saluvärdet.
Nedskrivning av värdet på rättigheter
till leverans av lagertillgångar enligt
ej fullgjorda köpekontrakt
(kontraktsnedskrivning) får godkännas
endast i den mån det visas, att
inköpspriset för tillgångar av samma slag
på balansdagen understiger det
kontraherade priset. Beträffande värdet
på rättigheter till leverans av maskiner
och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier enligt ej fullgjorda
köpekontrakt kan avskrivning
(kontraktsavskrivning) godkännas endast i
den mån den skattskyldige visar, att
inköpspriset för tillgångar av samma slag
på balansdagen understiger det
kontraherade priset.
Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av
skattskyldig, som driver bank-eller annan
penningrörelse eller försäkringsrörelse,
eller av annan skattskyldig, för vilken
aktien utgör omsättningstillgång, och är
det inte uppenbart att den skattskyldige
därigenom erhåller tillgång av verkligt
och särskilt värde för honom med hänsyn
till hans näringsverksamhet, får sådan
nedgång i aktiens värde som beror på
utdelning till den skattskyldige av
medel, vilka fanns hos det utdelande
bolaget vid förvärvet och inte motsvarar
tillskjutet belopp, inte föranleda att
aktien vid inkomstberäkningen för den
skattskyldige tas upp till lägre belopp
än som motsvarar hans anskaffningskostnad
för aktien. Har denna, innan sådan utdel-
ning skett, tagits upp till lägre belopp
än den skattskyldiges anskaff-
ningskostnad, får aktien vid utgången av
det beskattningsår, under vilket
utdelningen äger rum, inte tas upp till
lägre belopp än aktiens värde i
beskattningshänseende vid ingången av
samma år med tillägg av ett belopp, som
motsvarar skillnaden mellan den
skattskyldiges anskaffningskostnad för
aktien och nämnda värde, dock högst av
det utdelade beloppet. Sker utdelning
utan att det värde för aktien, som ligger
till grund för beräkningen av den
skattskyldiges inkomst, påverkas och
medför detta att den skattskyldige efter
överlåtelse av aktien eller upplösning av
bolaget redovisar förlust, skall därifrån
avräknas det belopp som motsvarar
utdelningen. Utdelning som avses i detta
stycke anses i första hand gälla andra
medel än sådana som motsvarar tillskjutet
belopp. Vad som sägs om aktie i detta
stycke gäller även beträffande andel i
ekonomisk förening. Med tillskjutet
belopp avses därvid inbetald insats.
I fråga om aktier I fråga om aktier
som utgör lager som utgör lager
gäller vidare gäller vidare
följande. Har aktier följande. Har
erhållits genom aktier erhållits
sådan utdelning som genom sådan
avses i 3 § 7 mom. utdelning som avses
fjärde stycket lagen i punkt 1 a av
(1947:576) om anvisningarna till
statlig inkomstskatt 22 § skall som an-
skall som anskaff- skaffningsvärde för
ningsvärde för dessa dessa aktier anses
aktier anses så stor så stor del av
del av anskaffningsvärdet
anskaffningsvärdet för aktierna i det
för aktierna i det utdelande bolaget
utdelande bolaget som svarar mot
som svarar mot förändringen i
förändringen i marknadsvärdet på
marknadsvärdet på dessa aktier till
dessa aktier till följd av ut-
följd av delningen. Anskaff-
utdelningen. An- ningsvärdet för
skaffningsvärdet för aktierna i det
aktierna i det utdelande bolaget
utdelande bolaget skall minskas i
skall minskas i motsvarande mån.
motsvarande mån. För För sådan mottagare
sådan mottagare som som inte äger
avses i 3 § 7 mom. aktier i det
femte stycket lagen utdelande bolaget
om statlig skall, om vederlag
inkomstskatt skall, erlagts för rätten
om vederlag erlagts till utdelning,
för rätten till vederlaget anses
utdelning, som anskaffnings-
vederlaget anses som värde. I annat fall
anskaffningsvärde. I skall de utdelade
annat fall skall de aktierna anses
utdelade aktierna anskaffade utan
anses anskaffade kostnad. Har aktier
utan kostnad. Har erhållits genom
aktier erhållits sådan utskiftning
genom sådan som i punkt 1 a av
utskiftning som anvisningarna till
avses i 3 § 8 mom. 22 § skall som
tredje stycket anskaffningsvärde
nämnda lag skall som för dessa aktier
anskaffningsvärde anses anskaff-
för dessa aktier ningsvärdet för
anses andelarna i den
anskaffningsvärdet förening som
för andelarna i den skiftat ut aktier-
förening som skiftat na.
ut aktierna.
till 32 §
9.14 Har delägare i 9. Har delägare i
vanligt han- vanligt han-
delsbolag, delsbolag,
kommanditbolag, kommanditbolag,
enkelt bolag eller enkelt bolag eller
rederi åtnjutit rederi haft inkomst
inkomst från bolaget från bolaget eller
eller rederiet i rederiet i form av
form av avlöning, avlöning, hänföres
hänföres sådan in- sådan inkomst till
komst till intäkt intäkt icke av
icke av tjänst utan tjänst utan av det
av den inkomstslag
förvärvskälla, varur bolagets eller
bolagets eller rederiets inkomst
rederiets inkomst avser.
härflutit.
till 53 §
10.15 Delägare i vanligt handelsbolag,
kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi
beskattas för den del av bolagets eller
rederiets vinst, som å honom belöper,
huru denna än må hava av bolaget eller
rederiet använts, och oberoende av vad
han må hava lyftat av bolagets eller
rederiets under beskattningsåret eller
tidigare förvärvade vinst.
Vad som föreskrivs Vad som föreskrivs
i första stycket i första stycket
gäller också gäller också
beträffande här i beträffande här i
riket bosatt eller riket bosatt eller
hemmahörande hemmahörande
delägare i fråga om delägare i fråga om
den på delägaren den på delägaren
belöpande delen av belöpande delen av
vinsten i annan vinsten i annan
utländsk juridisk utländsk juridisk
person än sådan som person än sådan som
enligt 2 § 12 mom. enligt 16 § 2 mom.
eller 16 § 2 mom. andra eller tredje
andra stycket lagen styckena lagen
(1947:576) om (1947:576) om
statlig inkomstskatt statlig
skall betraktas som inkomstskatt skall
svensk ekonomisk betraktas som
förening eller utländskt bolag
utländskt bolag
a) om delägaren beskattas i den stat där
den utländska juridiska personen är
hemmahörande för den del av den utländska
juridiska personens vinst som belöper på
delägaren, eller
b) om vid utgången av året närmast före
taxeringsåret dels minst tio procent av
den utländska juridiska personens kapital
eller röstetal för dess samtliga andelar
innehas antingen av delägaren själv eller
av en krets av personer i vilken
delägaren ingår och vilken består av en
fysisk eller juridisk person
(moderföretaget), av * om moderföretaget
är en fysisk person * sådana närstående
som avses i punkt 14 trettonde stycket av
anvisningarna till 32 § samt av juridiska
personer som direkt eller genom
förmedling av annan juridisk person
innehas av denna person och de
närstående, dels minst hälften av den
utländska juridiska personens kapital
eller röstetal för dess samtliga andelar
innehas eller kontrolleras, direkt eller
genom förmedling av juridisk person, av
här i riket bosatta eller hemmahörande
personer.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
Inkomst hos ett handelsbolag som med
tillämpning av äldre rätt skulle ha
tagits upp vid 1995 års eller, om den
skattskyldige då inte taxeras, vid 1996
års taxering skall tas upp i enlighet med
äldre rätt om de nya bestämmelserna
föranleder att inkomsten annars inte tas
upp vid ifrågavarande taxeringar.
Vid tillämpningen av de nya
föreskrifterna i punkt 2 a av
anvisningarna till 22 § skall hänsyn inte
tas till sammansättningen av
värdepappersfonds förmögenhet före den 1
januari 1994. Under tiden från och med
den 1 januari till och med den 30 juni
1994 skall i stället för förmögen-
hetsnivån 90 procent i anvisningspunktens
tredje stycke en gräns på 75 procent
tillämpas.
Vid tillämpningen av de nya
föreskrifterna i punkt 2 a femte och
sjätte styckena av anvisningarna till 22
§ skall, i fråga om utdelning som lämnas
under år 1994, anses att fonden mottagit
de vidareutdelade inkomsterna efter
ikraftträdandet.
1Senaste lydelse av
26 § 1991:2006
33 § 3 mom. 1993/94:45.
punkt 16 av anvisningarna till 22 §
1990:1421
anvisningarna till 26 § 1990:650
punkt 4 av anvisningarna till 53 §
1991:180
punkterna 12 och 13 av
övergångsbestämmelserna till 1990:650,
1992:1343.
2 Senaste lydelse 1990:650.
3 Senaste lydelse av förutvarande 6 §
1972:169.
4 Senaste lydelse 1990:650.
5 Senaste lydelse 1990:650.
6 Senaste lydelse 1992:1484.
7 Senaste lydelse 1991:180.
8 Senaste lydelse 1992:1343.
9 Senaste lydelse 1990:1421.
10Senaste lydelse 1990:1487.
11Senaste lydelse 1992:1343.
12Senaste lydelse 1991:1832.
13Senaste lydelse 1992:1343.
14Senaste lydelse 1940:876.
15Senaste lydelse 1990.1421.
20
2.7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:938) om
ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 6 av
anvisningarna till 46 § kom-
munalskattelagen (1928:370) i sin lydelse
enligt lagen (1993:938) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
till 46 §
6. Avdrag för avgift för
pensionsförsäkring medges endast om
försäkringen ägs av den skattskyldige.
Avdraget får, tillsammans med avdrag för
sådan inbetalning på pensionssparkonto
som avses i punkt 7, inte överstiga
summan av
1. den 1. den
skattskyldiges skattskyldiges
inkomst av aktiv inkomst av
näringsverksamhet näringsverksamhet
före avdrag enligt som utgör aktiv
punkt 21 av näringsverksamhet
anvisningarna till enligt 11 kap. 3 §
23 §, före avdrag lagen (1962:381) om
för särskild allmän försäkring
löneskatt på pen- före avdrag enligt
sionskostnader punkt 21 av
enligt punkt 23 av anvisningarna till
anvisningarna till 23 §, före avdrag
23 § på sådan pen- för särskild
sionsförsäkring som löneskatt på
avses i denna anvis- pensionskostnader
ningspunkt och på enligt punkt 23 av
sådan inbetalning på anvisningarna till
pensionssparkonto 23 § på sådan
som avses i punkt 7 pensionsförsäkring
och före avdrag för som avses i denna
avsättning för anvisningspunkt och
egenavgifter enligt på sådan inbetal-
lagen (1981:691) om ning på pensions-
socialavgifter, sparkonto som avses
i punkt 7 och före
avdrag för
avsättning för
egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om
socialavgifter,
2. inkomst av tjänst, med bortseende
från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i och
3. inkomst ombord enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt samt enligt
1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig
dagpenning för antingen beskattningsåret
eller året närmast dessförinnan
och beräknas med och beräknas med
hänsyn till hänsyn till stor-
storleken av sådan leken av sådan
inkomst. Avdraget inkomst. Avdraget
får uppgå till högst får uppgå till
ett belopp högst ett belopp
motsvarande det motsvarande det
basbelopp som enligt basbelopp som en-
lagen (1962:381) om ligt lagen om
allmän försäkring allmän försäkring
bestämts för året bestämts för året
närmast före närmast före
taxeringsåret och taxeringsåret och
dessutom i fråga om dessutom i fråga om
a. inkomst av aktiv näringsverksamhet
till sammanlagt högst 25 procent av
inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av
anvisningarna till 23 §, före avdrag för
särskild löneskatt på pensionskostnader
enligt punkt 23 av anvisningarna till 23
§ på sådan pensionsförsäkring som avses i
denna anvisningspunkt och på sådan
inbetalning på pensionssparkonto som
avses i punkt 7 och före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt lagen
om socialavgifter till den del den inte
överstiger tjugo gånger nämnda basbelopp
samt högst 20 procent av den del av nyss
nämnda inkomst som överstiger tjugo men
inte fyrtio gånger nämnda basbelopp,
b. inkomst av anställning om den
skattskyldige helt saknar pensionsrätt i
anställning och inte är anställd i ett
aktiebolag eller en ekonomisk förening
vari han har sådant bestämmande
inflytande som avses i punkt 20 e femte
stycket av anvisningarna till 23 § till
sammanlagt högst 35 procent av inkomsten
till den del den inte överstiger tjugo
gånger nämnda basbelopp samt högst 25
procent av den del av inkomsten som
överstiger tjugo men inte trettio gånger
nämnda basbelopp eller
c. annan inkomst av tjänst, med
bortseende från sådan intäkt som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och i, och
inkomst ombord enligt lagen om
sjömansskatt samt enligt 1 § 2 mom.
nämnda lag skattepliktig dagpenning till
högst 10 procent av den del av inkomsten
som överstiger tio men inte tjugo gånger
samma basbelopp. * Avdrag enligt detta
stycke beräknas i sin helhet antingen på
inkomst som skall tas upp till beskatt-
ning under beskattningsåret eller på
inkomst året närmast dessförinnan. Om den
skattskyldige har inkomst av aktiv
näringsverksamhet från mer än en
förvärvskälla får avdrag beräknat enligt
detta stycke inte överstiga det avdrag
som kunnat göras om inkomsten varit
hänförlig till en och samma
förvärvskälla. Har den skattskyldige
inkomster som kan grunda rätt till avdrag
enligt detta stycke både i inkomstslaget
näringsverksamhet och som allmänt avdrag
skall den del av avdraget som beräknas på
ett basbelopp fördelas efter respektive
avdragsgrundande inkomsts andel av de
sammanlagda avdragsgrundande inkomsterna.
Om särskilda skäl Om särskilda skäl
föreligger får föreligger får
skattemyndigheten skattemyndigheten
efter ansökan efter ansökan
besluta att avdrag besluta att avdrag
för avgift för för avgift för
pensionsförsäkring pensionsförsäkring
respektive in- respektive inbetal-
betalning på ning på
pensionssparkonto pensionssparkonto
får medges med högre får medges med
belopp än som följer högre belopp än som
av bestämmelserna i följer av
föregående stycke. bestämmelserna i
Därvid skall dock föregående stycke.
följande gälla. För Därvid skall dock
skattskyldig, som följande gälla. För
redovisar inkomst skattskyldig, som
som är att anse som redovisar inkomst
inkomst endast av som är att anse som
tjänst med bort- inkomst endast av
seende från sådan tjänst med bort-
intäkt som avses i seende från sådan
32 § 1 mom. första intäkt som avses i
stycket h och i men 32 § 1 mom. första
som i huvudsak stycket h och i men
saknar pensionsrätt som i huvudsak
i anställning, får saknar pensionsrätt
avdrag medges högst i anställning, får
med belopp, beräknat avdrag medges högst
som för skattskyldig med belopp,
som avses i andra beräknat som för
stycket b. Har sådan skattskyldig som
skattskyldig avses i andra
erhållit särskild stycket b. Har
ersättning i samband sådan skattskyldig
med att anställning erhållit särskild
upphört och har han ersättning i sam-
ej skaffat sig ett band med att
betryggande pen- anställning upphört
sionsskydd, får dock och har han ej
avdrag medges med skaffat sig ett be-
högre belopp. Avdrag tryggande pen-
som avses i de två sionsskydd, får
närmast föregående dock avdrag medges
meningarna får dock med högre belopp.
inte beräknas för Avdrag som avses i
inkomst som härrör de två närmast
från föregående
meningarna får dock
inte be-räknas för
inkomst som härrör
från
aktiebolag eller aktiebolag eller
ekonomisk förening ekonomisk förening
vari den skattskyl- vari den skattskyl-
dige har sådant dige har sådant
bestämmande in- bestämmande in-
flytande som avses i flytande som avses
punkt 20 e femte i punkt 20 e femte
stycket av stycket av
anvisningarna till anvisningarna till
23 §. Har 23 §. Har
skattskyldig, som * skattskyldig, som *
själv eller genom själv eller genom
förmedling av förmedling av
juridisk person * juridisk person *
bedrivit närings- bedrivit närings-
verksamhet, upphört verksamhet, upphört
med driften i med driften i
förvärvskällan och förvärvskällan och
har han under har han under
verksamhetstiden ej verksamhetstiden ej
skaffat sig ett skaffat sig ett
betryggande betryggande pen-
pensionsskydd, får sionsskydd, får
avdrag beräknas även avdrag beräknas
på inkomst av kapi- även på inkomst av
tal som är hänförlig kapital som är
till försäljning av hänförlig till
förvärvskällan före försäljning av
avdraget, på inkomst förvärvskällan före
av passiv avdraget, på
näringsverksamhet inkomst av passiv
före avdraget samt näringsverksamhet
på sådan intäkt av enligt lagen
tjänst som avses i (1990:659) om
32 § 1 mom. första särskild löneskatt
stycket h. Avdraget på vissa förvärvs-
får i detta fall inkomster före
beräknas med beak- avdraget samt på
tande av det antal sådan intäkt av
år den skattskyldige tjänst som avses i
drivit näringsverk- 32 § 1 mom. första
samheten, dock högst stycket h. Avdraget
för tio år. Hänsyn får i detta fall
skall vid bedöm- beräknas med
ningen av avdragets beaktande av det
storlek tas till den antal år den
skattskyldiges skattskyldige
övriga pensionsskydd drivit näringsverk-
och andra samheten, dock
möjligheter till högst för tio år.
avdrag för avgift Hänsyn skall vid
och inbetalning som bedömningen av
avses i 46 § 2 mom. avdragets storlek
första stycket 6 och tas till den
7. Avdraget får dock skattskyldiges
inte överstiga ett övriga pensions-
belopp som för varje skydd och andra
år som driften möjligheter till
pågått motsvarar tio avdrag för avgift
gånger det basbelopp och inbetalning som
som enligt lagen om avses i 46 § 2 mom.
allmän försäkring första stycket 6
bestämts för det år och 7. Avdraget får
driften i dock inte överstiga
förvärvskällan ett belopp som för
upphört och ej varje år som
heller summan av de driften pågått
belopp som under motsvarar tio
beskattningsåret gånger det
redovisats som basbelopp som
nettointäkt av enligt lagen om
förvärvskällan i allmän försäkring
förekommande fall bestämts för det år
före avdraget, före driften i för-
avdrag för särskild värvskällan upphört
löneskatt på och ej heller sum-
pensionskostnader man av de belopp
enligt punkt 23 av som under beskatt-
anvisningarna till ningsåret
23 § på sådan pen- redovisats som in-
sionsförsäkring som komst av
avses i denna anvis- förvärvskällan i
ningspunkt och på förekommande fall
sådan inbetalning på före avdraget, före
pensionssparkonto avdrag för särskild
som avses i punkt 7 löneskatt på
och före avdrag för pensionskostnader
avsättning för enligt punkt 23 av
egenavgifter enligt anvisningarna till
lagen om social- 23 § på sådan
avgifter och sådan pensionsförsäkring
inkomst av kapital som avses i denna
som är att hänföra anvisningspunkt och
till vinst med på sådan
anledning av inbetalning på pen-
överlåtelse av sionssparkonto som
förvärvskällan. Har avses i punkt 7 och
skattemyndigheten före avdrag för
enligt punkt 1 avsättning för
tredje stycket av egenavgifter enligt
anvisningarna till lagen om so-
31 § medgivit att cialavgifter och
dödsbo tar pen- sådan inkomst av
sionsförsäkring, kapital som är att
anger skattemyn- hänföra till vinst
digheten det högsta med anledning av
belopp varmed avdrag överlåtelse av
för avgift för förvärvskällan. Har
försäkringen får skattemyndigheten
medges. Härvid enligt punkt 1
iakttas i tredje stycket av
tillämpliga delar anvisningarna till
bestämmelserna i 31 § medgivit att
detta stycke om dödsbo tar pen-
avdrag för skatt- sionsförsäkring,
skyldig som upphört anger skattemyn-
med driften i en digheten det högsta
förvärvskälla. Skat- belopp varmed
temyndighetens avdrag för avgift
beslut i fråga som för försäkringen
avses i detta stycke får medges. Härvid
får överklagas hos iakttas i
Riksskatteverket. tillämpliga delar
Riksskatteverkets bestämmelserna i
beslut får inte detta stycke om
överklagas. avdrag för skatt-
skyldig som upphört
med driften i en
förvärvskälla.
Skattemyndighetens
beslut i fråga som
avses i detta
stycke får över-
klagas hos
Riksskatteverket.
Riksskatteverkets
beslut får inte
överklagas.
Har skattskyldig erlagt avgift eller
gjort inbetalning som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 6 och 7 men har avdrag för
avgiften eller inbetalningen helt eller
delvis inte kunnat utnyttjas enligt
bestämmelserna i andra stycket, medges
avdrag för ej utnyttjat belopp vid
taxering för det påföljande
beskattningsåret. Sådant avdrag medges
dock inte med belopp som tillsammans med
erlagd avgift och gjord inbetalning
sistnämnda år överstiger vad som anges i
andra stycket.
Oavsett föreskrifterna i de föregående
styckena medges avdrag för avgift eller
inbetalning som avses i 46 § 2 mom.
första stycket 6 och 7 inte med högre
belopp än skillnaden mellan sammanlagda
beloppet av inkomster från olika
förvärvskällor och övriga avdrag enligt
46 §. Avdrag, som på grund av vad nu
sagts inte kunnat utnyttjas vid
taxeringen för det beskattningsår då
avgiften betalades eller inbetalningen
skedde, får utnyttjas senast vid
taxeringen för sjätte beskattningsåret
efter betalningsåret. Inte heller i
sistnämnda fall får avdraget överstiga
vad som återstår sedan övriga avdrag
enligt 46 § gjorts.
Om avdrag medges enligt tredje stycket
sjätte meningen på grund av att aktier
eller andelar i fåmansföretag avyttrats
skall avdraget i första hand göras som
allmänt avdrag. Avdraget begränsas till
ett belopp motsvarande det lägsta av den
del av vinsten vid avyttringen som tas
upp som intäkt av tjänst och inkomsten av
tjänst före avdraget. Till den del
avdraget inte kan utnyttjas som allmänt
avdrag får avdrag göras i inkomstslaget
kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
I det fall avdrag medges på grund av att
andelar i fåmansägt handelsbolag
avyttrats skall avdrag göras i
inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom.
sjätte stycket lagen om statlig
inkomstskatt.
21
2.8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt1
dels att 2 § 12, 15 och 16 mom. skall
upphöra att gälla,
dels att 2 § 1, 4, 8, 10 och 14 mom.,
3 § 4, 6 - 10, 12 och 13 mom., 10 §, 16 §
2 mom., 22 §, 24 § 2 och 4 mom., 27 § 2,
4 och 5 mom., 28 § samt 29 § 2 mom. skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
1 mom.2 Be- 1 mom. Be-
stämmelserna i 3-5, stämmelserna i 3-6,
18-27, 31-34, 41-44, 18-25, 27, 31-34,
65 och 66 §§ kom- 41-43, 65 och 66 §§
munalskattelagen kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas (1928:370)
också vid taxeringen tillämpas också vid
till statlig taxeringen till
inkomstskatt i den statlig
mån inte annat inkomstskatt i den
följer av denna lag. mån inte annat
följer av denna
lag.
I den mån bestämmelserna i
kommunalskattelagen eller i denna lag
meddelade, med stadganden i
kommunalskattelagen likartade bestämmel-
ser är tillämpliga vid taxeringen till
statlig inkomstskatt, skall även
anvisningarna till kommunalskattelagen i
motsvarande delar tillämpas.
För juridiska personer utom dödsbon
gäller bestämmelserna i fjärde - åttonde
styckena.
Beskattningsåret Beskattningsåret
utgörs av det utgörs av det
räkenskapsår som räkenskapsår som
slutat närmast före slutat närmast före
taxeringsåret. I taxeringsåret. I
fråga om verksamhet fråga om verksamhet
på vilken på vilken
bokföringslagen bokföringslagen
(1976:125) inte är (1976:125) inte är
tillämplig gäller tillämplig skall
dock följande. beskattningsåret
Beskattningsåret får avse kalenderår.
avse * utom kalen-
derår * räkenskapsår
som omfattar tiden
den 1 maj-den 30
april, den 1
juli-den 30 juni,
den 1 september-den
31 augusti eller tid
som enligt 12 §
andra stycket bok-
föringslagen
medgetts för annan
av den skattskyldige
bedriven verksamhet.
Har skattskyldig på-
börjat eller upphört
med verksamheten
eller lagt om
räkenskapsåret,
skall räkenskapsåret
utgöra beskatt-
ningsår utan hinder
av att det omfattar
annan tid än tolv
månader.
Räkenskapsår som ut-
sträcks att omfatta
längre tid än All inkomst
aderton månader hänförs till samma
skall dock inte i förvärvskälla. För
något fall räknas kommanditdelägare
som beskattningsår. medges avdrag för
Inte heller skall underskott i
räkenskapsår som bolaget i den mån
lagts om till annan avdraget och avdrag
tid än kalenderår som medgetts vid
räknas som tidigare års
beskattningsår i taxeringar inte
annat fall än då överstiger ett
omläggningen har belopp som svarar
skett för att få mot vad delägaren
samma räkenskapsår satt in i bolaget
för förvärvskällan i eller, om det
fråga som för annan belopp som
av den skattskyldige delägaren åtagit
bedriven verksamhet sig sätta in är
för vilken brutet högre, detta senare
räkenskapsår godtas belopp. För sådana
som beskattningsår. delägare i
All inkomst hänförs handelsbolag som i
till samma förhållande till
förvärvskälla. övriga delägare i
bolaget förbehållit
sig ett begränsat
ansvar för bolagets
förbindelser medges
avdrag med
sammanlagt högst
ett belopp
motsvarande det han
ansvarar för. För
överskjutande un-
derskott medges av-
drag vid beräkning
av inkomsten från
bolaget närmast
följande beskatt-
ningsår.
Till intäkt av näringsverksamhet räknas
* utöver vad som följer av första och
andra styckena * löpande
kapitalavkastning, vinst (realisations-
vinst) vid icke yrkesmässig avyttring av
tillgångar och sådana förpliktelser som
avses i 3 § 1 mom. samt lotterivinst som
inte är frikallad från beskattning enligt
19 § kommunalskattelagen.
Ränteutgift och * Ränteutgift och *
med den begränsning med den begränsning
som anges i 14 mom. som anges i punkt
* förlust 33 av anvisningarna
(realisationsförlust) till 23 § kom-
vid icke yrkesmässig munalskattelagen
avyttring av och i 14 mom. *
tillgångar och förlust
förpliktelser räknas
(realisationsförlust)
som omkostnad i vid icke
näringsverksamhet yrkesmässig
även när detta inte avyttring av
följer av första och tillgångar och
andra styckena. förpliktelser
Avdrag medges inte räknas som om-
för utgifter för kostnad i
inköp av lottsedlar näringsverksamhet
eller för andra även när detta inte
liknande insatser i följer av första
lotteri. och andra styckena.
Avdrag medges inte
för utgifter för
inköp av lottsedlar
eller för andra
liknande insatser i
lotteri.
Vid beräkning av realisationsvinst eller
realisationsförlust tillämpas * utöver
vad som följer av första stycket * 25 §
1-9 mom. och 11 mom.
22
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
samt 26 § 1-8 och 10 mom. Vid tillämpning
av 25 § 11 mom. eller 26 § 10 mom. skall
dock gälla att 90 procent av en förlust
är avdragsgill.
4 mom.3 Bestämmelserna i andra-åttonde
styckena nedan gäller i fråga om fusioner
enligt
1. 14 kap. 8 § aktiebolagslagen
(1975:1385),
2. 12 kap. 1, 3 och 8 §§ lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar,
3. 11 kap. 1, 2 och 9 §§
bankaktiebolagslagen (1987:618),
4. 7 kap. 1, 2 och 8 §§ sparbankslagen
(1987:619),
5. 10 kap. 1, 2 och 9 §§
föreningsbankslagen (1987:620).
Har lager, fordringar och liknande
tillgångar hos det övertagande företaget
tagits upp till högre värde än det värde
som i beskattningsavseende gäller för det
överlåtande företaget, skall det
övertagande företaget ta upp
mellanskillnaden som intäkt.
Har byggnad, markanläggning, maskin
eller annat inventarium, patenträtt,
hyresrätt eller tillgång av goodwills
natur övertagits skall vid beräkning av
värdeminskningsavdrag och av vad som
återstår oavskrivet av tillgångens
anskaffningsvärde anses som om
överlåtande och övertagande företag
utgjort en skattskyldig.
Har inventarier eller andra tillgångar
som får skrivas av enligt reglerna för
räkenskapsenlig avskrivning övertagits
och har dessa tillgångar i räkenskaperna
tagits upp till högre värde än vad som
följer av tredje stycket, har det
övertagande företaget rätt att även efter
fusionen tillämpa räkenskapsenlig
avskrivning. Som förutsättning gäller att
mellanskillnaden tas upp som intäkt under
det beskattningsår då fusionen genomförs
eller med en tredjedel för nämnda
beskattningsår och vart och ett av de två
närmast följande åren.
Har skog övertagits skall beträffande
skogens anskaffningsvärde och gällande
ingångsvärde anses som om överlåtande och
övertagande företag utgjort en
skattskyldig.
Har betalningsansvaret för framtida
utgifter övertagits och har det
överlåtande företaget medgetts avdrag för
utgifterna skall ett belopp som motsvarar
avdraget tas upp som intäkt hos det
övertagande företaget. Avdragsrätten för
det övertagande företaget prövas med
utgångspunkt i de förhållanden som gäller
vid utgången av beskattningsåret.
Fusionen skall inte leda till någon
skattepliktig realisationsvinst eller
avdragsgill realisationsförlust för något
av de deltagande företagen. Avyttras
tillgångar som övertagits vid fusionen
skall vid bedömandet av frågan om
skattepliktig realisationsvinst eller
avdragsgill realisationsförlust uppkommit
anses som om överlåtande och övertagande
företag utgjort en skattskyldig. Vad nu
sagts gäller också då ett
försäkringsföretags hela
försäkringsbestånd övertagits av ett
annat försäkringsföretag.
Det övertagande Det övertagande
företaget har samma företaget har samma
rätt till avdrag för rätt till avdrag
underskott som avses för underskott som
i 26 § kommunal- avses i 14 mom. som
skattelagen det överlåtande
(1928:370) och i företaget skulle ha
14 mom. som det haft om fusionen
överlåtande inte ägt rum. Om
företaget skulle ha moderbolaget var
haft om fusionen ett fåmansföretag
inte ägt rum. Om enligt punkt 14 av
moderbolaget var ett anvisningarna till
fåmansföretag enligt 32 §
punkt 14 av kommunalskattelagen
anvisningarna till (1928:370) nämnda
32 § nämnda lag vid lag vid utgången av
utgången av be- beskattningsåret
skattningsåret eller eller dotterbolaget
dotterbolaget var var ett sådant
ett sådant företag företag vid
vid ingången av det ingången av det
närmast föregående närmast föregående
beskattningsåret beskattningsåret
krävs dock att krävs dock att
moderbolaget ägde moderbolaget ägde
mer än nio tiondelar mer än nio
av aktierna i tiondelar av
dotterbolaget vid aktierna i
den sistnämnda dotterbolaget vid
tidpunkten. Vid den sistnämnda
fusion mellan tidpunkten. Vid
ekonomiska fusion mellan
föreningar krävs att ekonomiska före-
båda föreningarna är ningar krävs att
att anse som båda föreningarna
kooperativa enligt är att anse som
8 mom. kooperativa enligt
8 mom.
Bestämmelserna i sjunde stycket första
och andra meningarna gäller också då en
juridisk person icke yrkesmässigt
överlåter egendom eller rättighet som
avses i 25-31 §§ till en annan juridisk
person såvida överlåtelsen sker med
förlust och företagen är moderföretag och
dotterföretag eller står under i huvudsak
gemensam ledning. Vidare gäller i nu
avsedda fall bestämmelserna om
värdeminskningsavdrag m.m. i tredje och
femte styckena.
Bestämmelserna i sjunde stycket första
och andra meningarna gäller vidare *
utöver vad som anges i nionde stycket *
om aktie i aktiebolag eller andel i
handelsbolag, ekonomisk förening eller
utländsk juridisk person överlåts till
ett svenskt företag inom samma koncern
såvida moderföretaget i koncernen är ett
aktiebolag, en ekonomisk förening, en
sparbank eller ett ömsesidigt
skadeförsäkringsföretag och den överlåtna
aktien eller andelen innehas som ett led
i koncernens verksamhet. Sker
överlåtelsen till ett utländskt företag,
kan regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer medge befrielse från
beskattning för vinst.
I samband med sådan fusion som avses i
första stycket skall uttagsbeskattning
enligt punkt 1 fjärde stycket av
anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen inte ske.
Har en tillgång Har annan
delats ut till ett utdelning än som
företag som är avses i punkt 1 a
frikallat från av anvisningarna
skattskyldighet för till 22 §
utdelningen enligt kommunalskattelagen
7 § 8 mom. tillämpas lämnats utan att
bestämmelserna i det utdelande före-
andra, tredje och taget uttags-
femte styckena samt beskattats enligt
sjunde stycket punkt 1 fjärde
första och andra stycket av anvis-
meningarna om det ningarna till 22 §
utdelande företaget kom-
inte uttagsbeskattas munalskattelagen,
enligt punkt 1 tillämpas be-
fjärde stycket av stämmelserna i
anvisningarna till andra, tredje och
22 § femte styckena samt
kommunalskattelagen. sjunde stycket
första och andra
meningarna om det
mottagande
företaget inte be-
skattas för utdel-
ningen.
8 mom.4 Har en kooperativ förening av
vinsten av sin kooperativa verksamhet
lämnat rabatt eller pristillägg i
förhållande till gjorda köp eller
försäljningar, medges avdrag för denna
utdelning.
En kooperativ
förening har också
rätt till avdrag för
utdelning som lämnas
i förhållande till
inbetalda insatser
enligt lagen
(1987:667) om
ekonomiska
föreningar. I fråga
om andra insatser än
förlagsinsatser
medges emellertid
inte avdrag till den
del det utdelade
beloppet tillfaller
någon som enligt 7 §
8 mom. inte är
skattskyldig för
utdelningen. Avser
denna del av
utdelningen högst 10
procent av
utdelningen på annat
än förlagsinsatser
är dock utdelningen
i sin helhet
avdragsgill.
Är en ekonomisk
förening direkt
eller indirekt
centralorganisation
för kooperativa
föreningar, har
centralorganisationen
* även om den inte
är kooperativ enligt
tionde-tolfte
styckena nedan *
rätt till avdrag för
utdelning på
förlagsinsatser. Är
föreningen ett
förvaltningsföretag
enligt 7 § 8 mom.
andra stycket skall
det avdragsgilla
beloppet minskas med
den del av
utdelningen som
föranlett fri-
kallelse från
skattskyldighet
enligt nämnda
stycke.
Avdrag för utdelning skall avse det
räkenskapsår som utdelningen hänför sig
till.
Avdrag medges endast om föreningen visar
att förutsättningar för avdrag
föreligger. Yrkande om avdrag skall göras
på särskild blankett enligt formulär som
Riksskatteverket fastställer.
Sparbank får göra avdrag för bidrag till
Sparbankernas säkerhetskassa.
Sparbankernas säkerhetskassa får göra
avdrag för utdelning till sparbankerna.
Sveriges allmänna hypoteksbank får göra
avdrag för belopp, som avsatts till
reservfond, i den mån avsättningen är
nödvändig för att uppbringa fonden till
ett belopp motsvarande två procent av
skulderna. Landshypoteksförening får göra
avdrag för belopp, som avsatts till
reservfond, i den mån avsättningen är
nödvändig för att uppbringa fonden till
ett belopp motsvarande två och en halv
procent av föreningens skulder.
Har reservfond som Har reservfond som
avses i åttonde avses i sjätte
stycket satts ned stycket satts ned
skall * om avdrag skall * om avdrag
för fondavsättningen för
har medgetts * ett fondavsättningen
belopp mot-svarande har medgetts * ett
det nedsatta belopp motsvarande
beloppet tas upp som det ned-
intäkt. satta beloppet tas
upp som intäkt.
En ekonomisk förening är i
beskattningshänseende att anse såsom
kooperativ, om den är öppen och i sina
angelägenheter tillämpar lika rösträtt.
För att en förening skall anses vara
öppen fordras inte bara att den enligt
sina stadgar är berättigad att när som
helst anta nya medlemmar, utan också att
den faktiskt visar sig villig att anta
till medlem var och en, som är bosatt
inom föreningens verksamhetsområde eller
tillhör dess angivna verksamhetskrets,
förbinder sig att följa föreningens
stadgar och beslut och som därjämte
skäligen kan antas komma att som medlem
bidra till förverkligandet av föreningens
i stadgarna angivna syfte. Den
omständigheten, att styrelsen eller annat
föreningsorgan äger rätt att pröva
inträdesansökningarna och avvisa sådana
sökande, som inte besitter nu nämnda
kvalifikationer för medlemskap, betar
inte föreningen dess egenskap av öppen. I
det fall att en förening säljer till
utomstående kan den som regel inte utan
att förlora sin öppna karaktär vägra att
motta som medlem någon som kan visa, att
han brukar köpa förnödenheter genom
föreningen. Anser föreningens styrelse
emellertid, att vederbörande köpare på
grund av rent personliga förhållanden
inte kan beviljas medlemskap * i en stor
förening, som säljer till utomstående, är
det omöjligt att i varje fall inskränka
försäljningen till personer, som skulle
vara önskvärda som medlemmar * så bör
föreningen för att anses såsom öppen ha
skyldighet att i ekonomiskt hänseende
jämställa honom med medlem, det vill säga
ge honom samma återbäring på köpta varor
som medlem erhåller.
Kooperativa föreningars
centralorganisationer är att anse såsom
öppna, även om inträde beviljas blott
sådana lokala föreningar, som fyller av
centralorganisationen uppställda krav på
stadgar, skötsel och ekonomisk soliditet,
och även om endast ett enda företag inom
varje område antas såsom medlem. Vad
angår kravet på lika rösträtt så berövas
en centralorganisation inte dess
kooperativa karaktär, om rösträtten bland
dess förstahandsmedlemmar, föreningarna,
utövas efter föreningarnas medlemsantal.
10 mom.5 Vid inkomstberäkningen för ett
investmentföretag gäller, utöver vad som
följer av övriga bestämmelser i denna
lag,
1. att hänsyn inte 1. att hänsyn inte
tas till vinst eller tas till vinst
förlust vid eller förlust vid
avyttring av aktier avyttring av aktier
och andra och andra
värdepapper som värdepapper för
avses i 27 § 1 mom., vilka hälften av
realisationsvinsten
enligt 3 § 1 mom.
2. att som intäkt tredje stycket är
tas upp 2 procent undantagen från
för år räknat av skatteplikt,
värdet vid ingången 2. att som intäkt
av beskattningsåret tas upp 1 procent
av egendom som avses för år räknat av
i 27 § 1 mom., värdet vid ingången
3. att avdrag får av beskattningsåret
göras för annan av egendom som
utdelning än som avses i 1,
avses i 3 § 7 mom. 3. att hänsyn inte
fjärde stycket som tas till vinst
företaget har eller förlust vid
beslutat för avyttring av an-
beskattningsåret, delar i utländsk
dock inte med så juridisk person
stort belopp att det eller andra
föranleder under- utländska
skott. finansiella
Förlust som instrument
uppkommit genom att motsvarande dem som
aktie förlorat sitt avses i 3 § 1 mom.
värde till följd av tredje stycket 1, 2
att bolaget upplösts och 5.
genom likvi-dation Har företaget för
eller genom fusion beskattningsåret
enligt 14 kap. 1 beslutat utdelning
eller 2 § aktie- som överstiger ett
bolagslagen gränsbelopp tas 40
(1975:1385) eller 11 procent av det
kap. 1 eller 2 § överskjutande be-
bankaktiebolagslagen loppet upp som
(1987:618) är, utan intäkt. Understiger
hinder av vad som beslutad utdelning
sägs i första för beskatt-
stycket 1, av- ningsåret gräns-
dragsgill till den beloppet får
del förlusten svarar skillnaden läggas
mot utdelning från till det för påföl-
bolaget av annat jande
slag än som avses i beskattningsår
3 § 7 mom. fjärde beräknade gräns-
stycket under be- beloppet. Gräns-
skattningsåret och beloppet utgörs av
närmast föregående summan av mottagen
beskattningsår. utdelning som är
undantagen från
skatteplikt samt 72
procent av det
belopp som har
beräknats enligt
första stycket, om
detta belopp är
positivt.
Med beslutad
utdelning jämställs
utbetalning i
samband med
upplösning av
företaget eller ut-
betalning av
fusionsvederlag
till den del
utbetalningen
överstiger
tillskjutet
kapital. I fråga om
aktiebolag
jämställs med
beslutad utdelning
också utbetalning i
samband med
nedsättning av ak-
tiekapitalet eller
reservfonden.
Som intäkt tas i
ett in-
vestmentföretag upp
2 procent för år
räknat av värdet
vid ingången av
beskattningsåret av
egendom som avses i
första stycket 3.
Avdrag medges inte
mot denna intäkt.
Detta hindrar inte
att avdrag för
underskott som
uppkommit vid
inkomstberäkningen
enligt första och
andra styckena
medges närmast
följande
beskattningsår
enligt lagen
(1993:000) om
avdrag för
underskott i
näringsverksamhet.
Med Med
investmentföretag investmentföretag
avses ett svenskt avses ett svenskt
aktiebolag eller en aktiebolag eller en
svensk ekonomisk svensk ekonomisk
förening som förening som ute-
uteslutande eller så slutande eller så
gott som uteslutande gott som ute-
förvaltar slutande förvaltar
värdepapper eller värdepapper eller
likartad lös egendom likartad lös
och vars uppgift egendom och vars
väsentligen är att uppgift väsentligen
genom ett välför- är att genom ett
delat välfördelat
värdepappersinnehav värdepappersinnehav
erbjuda aktie- eller erbjuda aktie-
andelsägare riskför- eller andelsägare
delning och vari ett riskfördelning och
stort antal fysiska vari ett stort
personer äger aktier antal fysiska
eller andelar. personer äger
aktier eller
andelar. Ett
företag som inte
längre uppfyller
dessa krav skall
som intäkt ta upp
ett belopp som
svarar mot 30
procent av det hög-
sta av värdena av
tillgångar som
avses i första
stycket 1 och 3 vid
ingången av
beskattningsåret
eller något av de
fem föregående be-
skattningsåren,
dock tidigast vid
ingången av år
1991. Som intäkt
får i stället tas
upp 40 procent av
summan av de rea-
lisationsvinster
och realisations-
förluster som före-
taget haft från och
med ingången av år
1991 på tillgångar
som avses i första
stycket 1 och 3,
sedan avdrag gjorts
för sådan intäkt
som tagits upp
enligt andra
stycket första
meningen.
Vad som Vad som
föreskrivits för in- föreskrivits i
vestmentföretag första stycket för
gäller också för investmentföretag
värdepappersfonder. gäller också för
För värde- värdepappersfonder.
pappersfonder utgör För värdepappers-
intäkten enligt fonder utgör
första stycket 2 intäkten enligt
dock 1,5 procent. första stycket 2
dock 0,75 procent.
En
värdepappersfond
får göra avdrag för
utdelning som
fonden har beslutat
för
beskattningsåret
till den del denna
utdelning över-
stiger mottagen
skattefri ut-
delning, dock inte
med så stort belopp
att det föranleder
underskott.
Som intäkt tas i
en värdepappersfond
upp 2 procent för
år räknat av värdet
vid ingången av
beskattningsåret av
egendom som avses
första stycket 3.
Mot denna intäkt
medges endast
avdrag enligt före-
gående stycke.
Detta hindrar inte
att avdrag för
underskott som upp-
kommit vid
inkomstberäkningen
enligt första,
sjätte och sjunde
styckena medges
närmast följande
beskattningsår
enligt lagen om
avdrag för under-
skott i närings-
verksamhet.
14 mom.6 I fråga om 14 mom. I fråga
juridiska personer om juridiska
utom dödsbon medges personer utom
avdrag för förlust dödsbon medges
vid avyttring av avdrag för förlust
tillgång som avses i vid avyttring av
27 § 1 mom. endast tillgång som avses
mot vinst vid av- i 27 § 1 mom.
yttring av sådan endast mot vinst
tillgång. Uppkommer vid avyttring av
underskott behandlas sådan tillgång.
det vid taxeringen Uppkommer under-
för det närmast skott behandlas det
följande beskatt- vid taxeringen för
ningsåret som det närmast
förlust vid följande beskatt-
avyttring av ningsåret som
tillgång som avses i förlust vid
första meningen. avyttring av
Förlust som tillgång som avses
uppkommit genom att i första meningen.
aktie förlorat sitt
värde till följd av
att bolaget upplösts
genom likvidation
eller genom fusion
enligt 14 kap. 1
eller 2 § ak-
tiebolagslagen
(1975:1385) eller 11
kap. 1 eller 2 §
bankaktiebolagslagen
(1987:618) är, utan
hinder av vad nu
sagts, avdragsgill
till den del Begränsningen i
förlusten svarar mot första stycket
utdelning från gäller inte om
bolaget av annat innehavet av den
slag än som avses i avyttrade
3 § 7 mom. fjärde tillgången
stycket under betingats av
beskattningsåret och verksamhet som
närmast föregående bedrivs av den
beskattningsår. skattskyldige eller
Begränsningen i av företag som med
första stycket hänsyn till
gäller inte om äganderättsförhål-
innehavet av den landen eller
avyttrade tillgången organisatoriska
betingats av förhållanden kan
verksamhet som anses stå den
bedrivs av den skattskyldige nära.
skattskyldige eller Den gäller inte
av företag som med heller om ett
hänsyn till företag avyttrat
äganderättsförhål- aktie eller andel
landen eller or- och det sammanlagda
ganisatoriska för- röstetalet vid
hållanden kan anses
avyttringstillfället
stå den skatt- för företagets
skyldige nära. Den innehav motsvarat
gäller inte heller en fjärdedel eller
om ett sådant mer av röstetalet
företag som avses i för samtliga aktier
7 § 8 mom. tredje eller andelar i det
stycket avyttrat andra företaget.
aktie eller andel
med röstetal som
anges i det nämnda
stycket vid a.
3 §
4 mom.7 Avdrag som för ränta får göras
vid återbetalning av statligt räntebidrag
för bostadsändamål.
Vid räntefördelning
enligt punkt 16 av
anvisningarna till
22 § kom-
munalskattelagen
(1928:370) får
avdrag göras som för Med ränteutgift
ränta med samma jämställs även
belopp som skall tas tomträttsavgäld och
upp som intäkt i vederlag vid
näringsverksamhet återbetalning av
enligt lån i förtid. Mot-
anvisningspunkten. svarande gäller för
Med ränteutgift sådan ränteförmån
jämställs även som enligt punkt 10
tomträttsavgäld och av anvisningarna
vederlag vid till 32 § kommunal-
återbetalning av lån skattelagen
i förtid. Mot- (1928:370) skall
svarande gäller för anses som betald
sådan ränteförmån ränta.
som enligt punkt 10
av anvisningarna
till 32 § nyss
nämnda lag skall
anses som betald
ränta.
6 mom.8 Beträffande 6 mom. Beträffande
ränta som har ränta som har
erlagts i förskott erlagts i förskott
gäller att avdrag gäller att avdrag
inte medges för den inte medges för den
del av räntan som del av räntan som
belöper på tid efter belöper på tid
beskattningsårets efter den 31
utgång. För ränta januari året efter
som enligt denna beskattningsåret.
bestämmelse inte För ränta som
fått dras av enligt denna
omedelbart medges bestämmelse inte
avdrag med lika fått dras av
stora belopp för år omedelbart medges
räknat under avdrag med lika
återstoden av den stora belopp för år
tid som räknat under
förskottsbetalningen återstoden av den
har avsett. tid som
förskottsbetalningen
har avsett.
Räntekompensation Räntekompensation
för upplupen men som en förvärvare
inte förfallen ränta av ett skuldebrev
som utgår vid lämnar överlåtaren
överlåtelse av för upplupen men
fordran, behandlas inte förfallen
inte som ränteintäkt ränta behandlas som
eller ränteutgift ränteintäkt
utan medräknas i respektive ränte-
vederlaget utgift. Avdrag för
respektive lämnad ränte-
anskaffningsvärdet kompensation får
för fordringen vid göras det be-
beräkning av skattningsår då
realisationsvinst. räntan enligt
skuldebrevet för-
faller till
betalning. Likaså
är vid förvärv av
enbart rätten till
avkastning på
skuldebrevet sådan
räntekompensation
avdragsgill det
beskattningsår då
räntan förfaller
till betalning. Har
förvärvaren i sin
tur, innan räntan
förfallit till
betalning, avyttrat
skuldebrevet till-
sammans med rätten
till ränta eller
avyttrat rätten
till räntan är dock
utgiven
räntekompensation
avdragsgill redan
det beskattningsår
under vilket det
avtalade vederlaget
skall tas upp till
beskattning. Be-
stämmelserna i
detta stycke
tillämpas på
motsvarande sätt på
räntekompensation
vid förvärv av
andel i sådan
värdepappersfond
som avses i 27 § 6
mom.
7 mom.9 Utdelning från aktiebolag eller
ekonomisk förening, som utgår i
förhållande till inköp eller
försäljningar eller efter därmed
jämförlig grund, är skattefri, när
utdelningen endast innebär en minskning i
levnadskostnader.
Har skattskyldig på grund av sitt
innehav av aktier i svenskt aktiebolag
eller andelar i svensk ekonomisk förening
erhållit företrädesrätt till teckning av
sådant av företaget upptaget
vinstandelslån som avses i 2 § 9 mom.
skall, om han utnyttjar företrädesrätten,
det värde som genom företrädesrätten kan
anses ha tillförts honom inte anses
utgöra intäkt av kapital.
Annan utdelning Annan utdelning
från sådan från sådan
bostadsförening bostadsförening
eller sådant bo- eller sådant bo-
stadsaktiebolag som stadsaktiebolag som
avses i 2 § 7 mom. avses i 2 § 7 mom.
än i form av bostad än i form av bostad
eller annan förmån eller annan förmån
av fastighet räknas av fastighet räknas
såsom intäkt av såsom intäkt av
kapital för med- kapital för med-
lemmen eller lemmen eller
delägaren, även om delägaren, om den
den inte utgått i inte utgått i
förhållande till förhållande till
innehavda andelar innehavda andelar
eller aktier, om och eller aktier, om
i den mån och i den mån
utdelningen översti- utdelningen
ger sådana på överstiger sådana
beskattningsåret på beskattningsåret
belöpande avgifter belöpande avgifter
och andra in- och andra inbetal-
betalningar till ningar till
föreningen eller bo- föreningen eller
laget, som inte bolaget, som inte
enligt bestämmel- enligt bestämmel-
serna i 3 mom. femte serna i 3 mom.
stycket är att anse femte stycket är
som kapital- att anse som
tillskott. kapitaltillskott.
Annan utdelning Har ett aktiebolag
från svenskt satt ned ak-
aktiebolag än som tiekapitalet eller
avses i 1 mom. reservfonden genom
tredje stycket är minskning av
skattefri om den har aktiernas nominella
uppburits i belopp anses
förhållande till återbetalning till
innehavda aktier och aktieägare i
utgår i form av samband därmed som
aktier i ett annat utdelning.
svenskt aktiebolag.
Som förutsättningar
gäller följande. Det
utdelande bolaget
skall ha aktier in-
registrerade vid en
svensk börs. När
utdelning lämnas
skall bolaget *
direkt eller
indirekt * ha
innehaft samtliga
aktier i det andra
bolaget sedan
ingången av närmast
föregående
beskattningsår eller
sedan det andra
bolaget började
bedriva verksamhet
av något slag.
Samtliga aktier i
det andra bolaget
skall delas ut. Den
verksamhet som
därefter bedrivs
eller skall bedrivas
i vartdera bolaget
skall vara av
betydande omfattning
i förhållande till
den verksamhet som
bedrevs i det
utdelande bolaget.
Utgör de utdelade
aktierna lager hos
mottagaren av
utdelningen skall
denne som intäkt ta
upp värdet av
aktierna. Värdet
skall bestämmas
enligt punkt 2
första och sjunde
styckena av
anvisningarna till
24 § kommunal-
skattelagen
(1928:370).
Utdelning enligt
fjärde stycket är
skattefri även för
mottagare som inte
äger aktierna i det
utdelande bolaget.
8 mom.10 Till utdelning räknas vad som i
samband med ideell förenings upplösning,
medlems avgång ur föreningen e.d.
utskiftas till medlem utöver inbetald
insats.
Såsom utdelning
från svensk
ekonomisk förening
anses * med de
begränsningar som
anges i tredje-femte
styckena * jämväl
vad som vid
föreningens upplös-
ning utskiftas till
medlem.
Som utdelning skall
inte anses större
belopp än som
motsvarar vad
medlemmen erhåller i
annat än aktier i
ett svenskt
aktiebolag. Som
förutsättningar
gäller följande. Den
utskiftande
föreningen får inte
vara sådant företag
som avses i 3 §
12 mom. nionde
stycket. Föreningen Vid fusion, som
skall äga samtliga avses i 2 § 4 mom.
aktier i bolaget och första stycket 2,
samtliga aktier skall som utdelning
skall skiftas ut. anses ett belopp
Värdet av den som motsvarar vad
egendom som skiftas medlemmen erhåller
ut i annan form än i annat än andelar
aktier får inte i den övertagande
överstiga fem föreningen. Som in-
procent av det betald insats i den
nominella värdet på övertagande
aktierna. Utgör de föreningen skall
utskiftade aktierna anses inbetald
lager hos mottagaren insats i den
skall denne som överlåtande
intäkt ta upp värdet föreningen.
av aktierna. Värdet
skall bestämmas
enligt punkt 2
första och sjunde
styckena av
anvisningarna till
24 § kommu-
nalskattelagen
(1928:370).
Vid fusion, som
avses i 2 § 4 mom.
första stycket,
skall som utdelning
inte anses större
belopp än som
motsvarar vad
medlemmen erhåller i
annat än andelar i
den övertagande
föreningen. Som in-
betald insats i den
övertagande
föreningen skall
anses inbetald
insats i den
överlåtande
föreningen.
I andra fall än som
avses i tredje och
fjärde styckena
skall som utdelning
anses vad som
utskiftas till
medlem utöver
inbetald insats.
9 mom.11 9 mom. Beträffande
Beträffande avkast- skattepliktig
ning av svenska utdelning på aktier
aktier är huvud- och andelar är
regeln att densamma huvudregeln att
tas upp som intäkt densamma tas upp
för den som var som intäkt för den
ägare av kupongen som var ägare av
eller av annan kupongen eller av
anledning hade rätt annan anledning
till utdelningen, hade rätt till
när denna blev utdelningen, när
tillgänglig för denna blev
lyftning. tillgänglig för
lyftning.
För den, som genom För den, som genom
köp, byte eller köp, byte eller
därmed jämförligt därmed jämförligt
avtal förvärvat rätt avtal förvärvat
till utdelning på rätt till
svensk aktie eller skattepliktig
på andel i svensk utdelning skall som
värdepappersfond intäkt tas upp en-
eller ekonomisk för- dast det belopp,
ening eller i varmed utdelningen
utländskt bolag eller, om
eller utländsk förvärvaren i sin
värdepappersfond, tur överlåtit
skall såsom intäkt rätten till utdel-
upptagas endast det ning, den därvid
belopp, varmed erhållna valutan
utdelningen eller, överstigit det vid
om förvärvaren i sin förvärvet utgivna
tur överlåtit rätten vederlaget för
till utdelning, den rätten till
därvid erhållna utdelning.
valutan överstigit
det vid förvärvet
utgivna vederlaget
för rätten till
utdelning.
Uppkommer i sådant fall fråga om avdrag
för vederlag som utgivits för förvärv av
rätt till utdelning vid mer än ett
utdelningstillfälle, skall vederlaget
anses belöpa på de olika
utdelningsposterna enligt fördelning på
dessa med hänsyn till periodens längd och
under iakttagande att, i den mån på viss
utdelningspost belöpande vederlag ej
kunnat utnyttjas såsom avdrag från denna,
det återstående beloppet får avräknas på
närmast följande utdelningspost eller
utdelningsposter. Avser förvärvet rätt
till utdelning under obestämd tid, bör om
ej särskilda skäl föranleder till annat,
vederlaget avräknas under en period av
tio år.
Vad som gäller
utdelning på svensk
aktie skall äga
motsvarande
tillämpning
beträffande
utdelning på andel i
svensk
värdepappersfond
eller ekonomisk
förening, aktie
eller annan andel i
utländskt bolag
eller utländsk
värdepappersfond.
10 mom.12 Vad som 10 mom. Vad som
gäller om annan gäller om utdelning
utdelning från från utländskt
utländskt bolag än bolag skall även
som avses i 3 § 1 tillämpas på
mom. tredje stycket utdelning från
skall även tillämpas annan utländsk
på utdelning från juridisk person.
annan utländsk Sådan utdelning
juridisk person. skall dock inte
Sådan utdelning beskattas i den mån
skall dock inte delägare i utländsk
beskattas i den mån juridisk person
delägare i utländsk enligt punkt 10
juridisk person andra stycket av
enligt punkt 10 anvisningarna till
andra stycket av 53 § kommunal-
anvisningarna till skattelagen
53 § kommunal- (1928:370) har
skattelagen beskattats för den
(1928:370) har del av den utländ-
beskattats för den ska personens vinst
del av den utländska som belöper på
personens vinst som delägaren.
belöper på Utdelning från
delägaren. Utdelning dödsbo efter
från dödsbo efter person, som vid
person, som vid sitt sitt frånfälle inte
frånfälle inte varit varit bosatt eller
bosatt eller stadigvarande
stadigvarande vistats här i
vistats här i riket, riket, till i
till i Sverige Sverige bosatt
bosatt delägare av delägare av
inkomst, som inkomst, som
förvärvats under den förvärvats under
tid delägarna suttit den tid delägarna
i oskift bo * men suttit i oskift bo
givetvis ej * men givetvis ej
utskiftning av den utskiftning av den
avlidnes efter- avlidnes efter-
lämnade tillgångar * lämnade tillgångar
skall här i riket * skall här i riket
bli föremål för bli föremål för
beskattning. Från beskattning. Från
denna föreskrift denna föreskrift
meddelas likväl ett meddelas likväl ett
undantag i 7 § 9 undantag i 7 § 9
mom. mom.
I samband med utdelning på andel i bolag
i utländsk stat tillgodoföres i vissa
fall utdelningsmottagaren särskilt belopp
(skattetillgodohavande) som betalas ut
genom den utländska statens försorg inom
ramen för ett system för nedsättning av
skatt på utdelad bolagsvinst. Exempel på
sådant skattetillgodohavande är "avoir
fiscal" i Frankrike och "tax credit" i
Storbritannien. Vad som gäller om
utdelning från utländskt bolag skall
tillämpas även på skattetillgodohavande.
Sådant skattetillgodohavande hänförs
till samma beskattningsår som den
utdelning på vilken
skattetillgodohavandet är grundat.
12 mom.13 12 mom. Överstiger
Överstiger utdel- utdelningen på
ningen på aktier i aktier i ett
ett fåmansföretag så fåmansföretag så
stor procent av den stor procent av den
skattskyldiges an- skattskyl-diges
skaffningskostnad anskaffningskostnad
för aktierna och för aktierna och
lämnade ovillkorliga lämnade ovillkor-
kapitaltillskott som liga
svarar mot kapitaltillskott
statslåneräntan vid som svarar mot
utgången av november statslåneräntan vid
året före beskatt- utgången av
ningsåret med november året före
tillägg av fem beskattningsåret
procentenheter, med tillägg av fem
skall överskjutande procentenheter,
belopp tas upp som skall överskjutande
intäkt av tjänst. belopp tas upp som
Har aktierna intäkt av tjänst.
förvärvats på annat Har aktierna
sätt än genom köp, förvärvats på annat
byte eller därmed sätt än genom köp,
jämförligt fång, byte eller därmed
skall jämförligt fång,
anskaffningskostnaden skall
beräknas med
anskaffningskostnaden
tillämpning av 24 § beräknas med
1 mom. tredje tillämpning av 24 §
stycket. 1 mom. tredje
stycket. Som ut-
delning behandlas
vinst som uppkommit
vid nedsättning av
aktiekapitalet
eller reservfonden
i bolaget.
Understiger utdelningen visst år det
högsta belopp som på grund av första
stycket får tas upp som intäkt av
kapital, ökas det belopp som senare år
får tas upp som intäkt av kapital i
motsvarande mån (sparad utdelning) för
den som ägde aktierna vid
utdelningstillfället eller, om utdelning
inte förekommit, för den som äger
aktierna vid beskattningsårets utgång.
Belopp som svarar mot kvarstående sparad
utdelning läggs för varje år till
anskaffningskostnaden vid beräkning
enligt första stycket.
Uppkommer Uppkommer
realisationsvinst realisationsvinst
vid avyttring av vid avyttring av
aktier i ett aktier i ett
fåmansföretag skall fåmansföretag skall
hälften av den del 70 procent av den
av vinsten som del av vinsten som
överstiger överstiger
kvarstående sparad kvarstående sparad
utdelning tas upp utdelning tas upp
som intäkt av som intäkt av
tjänst. Uppkommer tjänst.
realisationsförlust
genom att aktierna
förlorat sitt värde
till följd av att
företaget upplösts
genom likvidation
eller genom fusion
enligt 14 kap. 1
eller 2 §
aktiebolagslagen
(1975:1385) skall
vid tillämpning av
första stycket det
överskjutande
beloppet minskas med
förlusten.
Bestämmelserna i första-tredje styckena
gäller även för utdelning och avyttring
under tio beskattningsår efter det år då
ett företag upphört att vara
fåmansföretag i fråga om utdelning eller
realisationsvinst på aktier som den
skattskyldige eller någon honom
närstående ägde när företaget upphörde
att vara fåmansföretag eller har
förvärvat med stöd av sådana aktier. I
fråga om aktier som förvärvats före år
1990 gäller vid tillämpningen av
första-tredje styckena följande.
1. Som anskaffningskostnad får tas upp
värdet på aktierna vid utgången av år
1990 beräknat enligt punkt 5 av
anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt i
dess då gällande lydelse. Därvid gäller
dock att värden som enligt punkt 5
första-fjärde styckena tagits upp till 75
eller 30 procent skall multipliceras med
1,4 respektive 3,5. Har femte stycket av
nämnda anvisningspunkt tillämpats skall
a) värdet multipliceras med 5 om någon
del av underlaget vid värderingen satts
ned till 20 procent,
b) i andra fall än a värdet
multipliceras med 3,5 om någon del av
underlaget vid värderingen satts ned till
30 procent,
c) i andra fall än a och b värdet
multipliceras med 1,4 om någon del av
underlaget vid värderingen tagits upp
till 75 procent.
2. Anskaffningskostnaden får * om den
inte beräknas enligt bestämmelserna i 1 *
räknas upp med hänsyn till förändringarna
i det allmänna prisläget från och med
förvärvsåret, dock tidigast från och med
år 1970, till år 1990. Motsvarande gäller
för ovillkorliga kapitaltillskott som
gjorts före år 1990.
Bestämmelserna i första-tredje styckena
tillämpas endast om den skattskyldige
eller någon honom närstående varit
verksam i företaget i betydande
omfattning under beskattningsåret eller
något av de tio beskattningsår som
närmast föregått beskattningsåret. Be-
stämmelserna gäller dock även om den
skattskyldige eller den honom närstående
under någon del av denna tidsperiod varit
verksam i ett annat fåmansföretag, som
bedriver samma eller likartad verksamhet,
under förutsättning att denna verksamhet
inte påbörjades senare än under det
tionde beskattningsåret efter det år då
verksamheten i det först avsedda
företaget upphörde.
Om den skattskyldige visar att
utomstående i betydande omfattning äger
del i företaget och har rätt till
utdelning, skall bestämmelserna i
första-tredje styckena inte tillämpas, om
inte särskilda skäl föreligger. Härvid
beaktas även förhållandena under de tio
beskattningsår som närmast föregått
beskattningsåret. Med utomstående avses
sådana personer på vilka bestämmelserna i
första-tredje styckena till följd av
femte stycket inte skall tillämpas. I
fråga om realisationsvinst gäller
dessutom att som intäkt av tjänst skall
högst tas upp ett sammanlagt belopp som
för den skattskyldige och honom
närstående under samma tidsperiod uppgår
till 100 basbelopp för avyttringsåret
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Om den skattskyldiges make eller *
såvitt gäller skattskyldig under 18 år *
förälder är eller under någon del av den
senaste tioårsperioden har varit verksam
i företaget i betydande omfattning och om
den skattskyldiges beskattningsbara
förvärvsinkomst, med bortseende från det
belopp som enligt bestämmelserna i
första-tredje styckena skall tas upp som
intäkt av tjänst, understiger makens
eller förälderns beskattningsbara
förvärvsinkomst, skall vid beräkning
enligt 10 § av skatt på tjänsteintäkten
den skattskyldiges beskattningsbara
förvärvsinkomst, innan tjänsteintäkten
beaktas, anses motsvara makens eller
förälderns beskattningsbara
förvärvsinkomst.
Med verksamhet eller innehav av aktier i
ett fåmansföretag likställs verksamhet
eller aktieinnehav i ett annat företag
inom samma koncern.
Vad som förstås med fåmansföretag och
närstående framgår av punkt 14 av
anvisningarna till 32 § kom-
munalskattelagen (1928:370). Vid
bedömningen av om ett fåtal personer äger
aktierna i ett fåmansföretag skall dock
sådana delägare anses som en person, som
själva eller genom någon närstående är
eller under något av de tio
beskattningsår som närmast föregått
beskattningsåret har varit verksamma i
företaget i betydande omfattning.
Vad som i detta Vad som i detta
moment sägs om moment sägs om
aktier i ett aktier i ett
fåmansföretag gäller fåmansföretag
också andelar i ett gäller också
sådant företag. Med andelar i ett
aktier och andelar sådant företag. Med
likställs andra aktier och andelar
sådana av företaget likställs andra
utgivna finansiella sådana av företaget
instrument som avses utgivna finansiella
i 27 § 1 mom. Vid instrument som
tillämpningen av avses i 27 § 1 mom.
bestämmelserna i Vid tillämpningen
första-tredje av bestämmelserna i
styckena på första-tredje
sistnämnda styckena på
finansiella sistnämnda
instrument skall finansiella
dock tillägget till instrument skall
statslåneräntan dock tillägget till
begränsas till en statslåneräntan
procentenhet och begränsas till en
värdering enligt procentenhet och
fjärde stycket 1 värdering enligt
eller uppräkning fjärde stycket 1
enligt fjärde eller uppräkning
stycket 2 inte enligt fjärde
medges. stycket 2 inte
medges. Vid
tillämpningen av
bestämmelserna i
första och andra
styckena på aktier
eller andelar skall
vid 1995 års
taxering värdering
enligt fjärde
stycket 1 inte
medges. Detsamma
gäller vid
tillämpningen av
bestämmelserna i
tredje stycket, om
avyttring skett
till närstående.
13 mom.14 Avslutas 13 mom. Upphör en
verksamheten i en enskild
förvärvskälla inom näringsidkare eller
inkomstslaget ett dödsbo att
näringsverksamhet bedriva annan
och uppkommer näringsverksamhet
underskott i än självständig
förvärvskällan vid näringsverksamhet i
taxeringen för det utlandet och finns
år då verksamheten det då underskott
upphör, får avdrag för vilket avdrag
för underskottet ske inte medges enligt
enligt vad som andra stycket eller
gäller för 46 § 1 mom. kom-
realisationsförlust munalskattelagen
vid närmast följande (1928:370) får
taxering eller, om avdrag för under-
den skattskyldige skottet ske enligt
yrkar det, denna och vad som gäller för
de två närmast realisationsförlust
därefter följande vid närmast
taxeringarna. Rätt följande taxering
till avdrag eller, om den
föreligger inte i skattskyldige yrkar
den mån underskottet det, denna och de
beror på att två närmast där-
tillgångar eller efter följande
tjänster tagits ut taxeringarna. Rätt
ur förvärvskällan till avdrag före-
utan att ligger inte i den
uttagsbeskattning mån underskottet
skett. beror på att
tillgångar eller
tjänster tagits ut
ur förvärvskällan
utan att uttagsbe-
skattning skett.
Rätt till avdrag
för underskott
föreligger inte i
fråga om självstän-
dig
näringsverksamhet i
utlandet eller när
den skattskyldiges
verksamhet i ett
handelsbolag upphör
genom att andelen
överlåts.
Delägare i sådant Delägare i sådant
andelshus som avses andelshus som avses
i punkt 5 av i punkt 5 av
anvisningarna till anvisningarna till
23 § 23 §
kommunalskattelagen kommunalskattelagen
(1928:370) har efter har efter yrkande
yrkande rätt till rätt till avdrag
avdrag såsom för såsom för
realisationsförlust realisationsförlust
för underskott av för underskott av
förvärvskälla i näringsverksamhet i
vilken fastigheten vilken fastigheten
ingår i den mån ingår i den mån
underskottet belöper underskottet belö-
på sådan bo- per på sådan bo-
stadslägenhet som stadslägenhet som
skulle ha utgjort skulle ha utgjort
privatbostad för privatbostad för
honom om han honom om han
innehaft den med innehaft den med
bostadsrätt. bostadsrätt och i
den mån avdrag för
underskottet inte
Avdrag enligt medgetts enligt 46
tredje stycket med- § 1 mom.
ges inte i den mån
kommunalskattelagen.
avdrag har medgetts
enligt 25 § 11 mom.
eller 26 § 9 mom.
eller enligt 33 §
3 mom.
kommunalskattelagen. Bestämmelserna i
Bestämmelserna i 10 och 11 §§ lagen
anvisningarna till (1993:000) om
26 § avdrag för
kommunalskattelagen underskott av
tillämpas också i näringsverksamhet
fall som avses i tillämpas också i
första och tredje fall som avses i
styckena. första och andra
styckena.
10 § 15
För fysiska För fysiska
personer och dödsbon personer beräknas
beräknas statlig statlig
inkomstskatt enligt inkomstskatt enligt
följande. följande.
Skatt på förvärvsinkomst utgör 100
kronor samt 20 procent av den del av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger en skiktgräns på 170 000
kronor vid 1992 års taxering. Vid
följande taxeringar uppgår skiktgränsen
till skiktgränsen för föregående
taxeringsår multiplicerad med det
jämförelsetal, uttryckt i procent, som
anger förhållandet mellan det allmänna
prisläget i oktober andra året före
taxeringsåret och prisläget i oktober
tredje året före taxeringsåret med
tillägg av två procentenheter.
Skiktgränsen fastställs av regeringen
före utgången av andra året före
taxeringsåret och avrundas nedåt till
helt hundratal kronor.
Skatt på kapitalinkomst utgör 25 procent
av inkomsten av kapital enligt 3 § 14
mom.
För dödsbon
beräknas skatten
enligt andra och
tredje styckena med
följande undantag.
Från och med
beskattningsåret
efter det
kalenderår
dödsfallet
inträffade tas det
i andra stycket
angivna beloppet
100 kronor ut bara
om den
beskattningsbara
förvärvsinkom-sten
överstiger ett
belopp som mot-
svarar grundavdrag
enligt 48 § 2 mom.
kommunalskattelagen
(1928:370). Från
och med det fjärde
beskattningsåret
efter det
kalenderår
dödsfallet
inträffade utgör
skatten på
förvärvsinkomst 20
procent av den
beskattningsbara
förvärvsinkomsten.
Om den be-
skattningsbara
förvärvsinkomsten
överstiger ett
belopp motsvarande
grundavdrag enligt
48 § 2 mom.
kommunalskattelagen
tas dessutom 100
kronor ut.
16 §
2 mom.16 Med utländsk juridisk person
avses i denna lag association, som enligt
lagstiftningen i den stat där den är
hemmahörande kan förvärva rättigheter,
ikläda sig skyldigheter och föra talan
inför domstolar och andra myndigheter och
över vilkens förmögenhetsmassa de
enskilda delägarna inte fritt kan
förfoga.
Med utländskt bolag Med utländskt
avses i denna lag bolag avses i denna
utländsk juridisk lag utländsk
person som juridisk person som
a) enligt ett avtal i den stat där den
för undvikande av är hemmahörande är
dubbelbeskattning föremål för
som Sverige ingått beskattning som är
är en person på likartad den som
vilken avtalets svenska aktiebolag
regler om är underkastade.
begränsning av
beskattningsrätten
tillämpas och som
enligt avtalet har
hemvist i annan
avtalsslutande stat,
eller
b) i den stat där
den är hemmahörande
är föremål för
beskattning Såsom utländskt
bolag avses i denna
som är likartad den lag också alltid
som svenska utländsk juridisk
aktiebolag är person hemmahörande
underkastade. i någon av följande
stater, med vilka
Sverige har ingått
avtal för
undvikande av
dubbelbeskattning,
om den utländska
juridiska personen
är en person på
vilken avtalets
regler om
begränsning av
beskattningsrätten
tillämpas och
enligt avtalet har
hemvist i denna
stat: Amerikas
Förenta Stater,
Argentina,
Bangladesh,
Barbados, Belgien,
Botswana, Bra-
silien, Bulgarien,
Canada, Cypern,
Danmark, Egypten,
Estland, Filippi-
nerna, Finland,
Frankrike, Gre-
kland, Indien,
Indonesien, Irland,
Island, Israel,
Italien, Jamaica,
Japan, Kenya,
Folkrepubliken
Kina, Republiken
Korea, Lettland,
Litauen, Luxemburg,
Malta, Marocko,
Mauritius, Mexico,
Namibia,
Nederländerna,
Norge, Nya Zeeland,
Pakistan, Peru,
Polen, Rumänien,
Ryssland, Schweiz,
Singapore,
Slovakiska
Republiken,
Spanien, Sri Lanka,
Storbritannien och
Nordirland,
Sydafrika, Tan-
zania, Tjeckiska
Republiken, Trini-
dad och Tobago,
Tunisien, Turkiet,
Tyskland, Ukraina,
Ungern, Venezuela,
Vitryssland,
Zambia, Zimbabwe
och Österrike samt
övriga f.d.
delrepubliker i
Sovjetunionen.
Med utländskt bolag likställs, där ej
annat uttryckligen stadgas, främmande
stat samt utländsk menighet liksom dödsbo
efter person, som vid sitt frånfälle inte
var bosatt eller stadigvarande vistades
här i riket.
22 §17
Skall, på grund av Skall, på grund av
överenskommelse överenskommelse
eller beslut som eller beslut som
avses i 20 eller 21 avses i 20 eller 21
§, intäkt, som är §, intäkt, som är
skattepliktig enligt skattepliktig
denna lag, inte enligt denna lag,
beskattas här i inte beskattas här
riket, medges inte i riket, medges
heller avdrag för inte heller avdrag
kostnader som är för kostnader som
hänförliga till är hänförliga till
intäkten. Detta intäkten. Detta
gäller dock inte i gäller dock inte i
fråga om utdelning fråga om utdelning
från utländskt från utländskt
företag till bolag till svenskt
svenskt före företag
tag i fall då utdel- i fall som avses i
ningen skulle ha 7 § 8 mom. a.
varit undantagen
från beskattning om
båda företagen varit
svenska.
24 §
2 mom.18 Med 2 mom. Med
avyttring av egendom avyttring av egen-
avses försäljning, dom avses
byte eller därmed försäljning, byte
jämförlig eller därmed
överlåtelse av jämförlig
egendom. Med överlåtelse av
avyttring jämställs egendom. Med
det fallet att ett avyttring jämställs
finansiellt det fallet att ett
instrument finansiellt
definitivt förlorar instrument
sitt värde genom att definitivt förlorar
det bolag eller den sitt värde genom
ekonomiska förening att det bolag eller
som givit ut den ekonomiska
instrumentet förening som givit
upplöses genom kon- ut instrumentet
kurs eller upplöses genom lik-
likvidation eller vidation eller
genom fusion enligt genom fusion enligt
14 kap. 1 eller 2 § 14 kap. 1 eller 2 §
aktiebolagslagen aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 11 (1975:1385) eller
kap. 1 eller 2 § 11 kap. 1 eller 2 §
bankaktiebolagslagen bank-
(1987:618). Med aktiebolagslagen
avyttring jämställs (1987:618). Avytt-
också att tiden för ring anses också
utnyttjande av en föreligga om ett
option löpt ut utan finansiellt instru-
att optionen har ment som givits ut
utnyttjats. Med av ett svenskt
avyttring avses aktiebolag eller en
däremot inte svensk ekonomisk
utlåning av egendom förening förlorar
för blankning. sitt värde genom
Avyttring anses inte att det företag som
heller föreligga när givit ut
en andel definitivt instrumentet
förlorar sitt värde försätts i konkurs.
i fall som avses i 3 Med avyttring
§ 8 mom. tredje jämställs också att
stycket. tiden för ut-
nyttjande av en
option löpt ut utan
att optionen har
utnyttjats. Med
avyttring avses
däremot inte
utlåning av egendom
för blankning.
Avyttring anses
inte heller
föreligga när en
andel definitivt
förlorar sitt värde
i fall som avses i
punkt 1 a av
anvisningarna till
22 §
kommunalskattelagen
(1928:370).
En delägare i ett handelsbolag skall
anses ha avyttrat sin andel i bolaget om
andelen inlöses eller bolaget upplöses.
Har andelen övergått till någon annan på
annat sätt än genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång och är det
justerade ingångsvärdet enligt 28 §
negativt, skall beskattning ske som om
andelen avyttrats.
Inlöses andel i Inlöses andel i
värdepappersfond värdepappersfond
eller utskiftas eller utskiftas
fondens behållna fondens behållna
tillgångar till tillgångar till
fondandelsägare i fondandelsägare i
samband med att samband med att
fonden upplöses, fonden upplöses,
skall avyttring av skall avyttring av
andelen anses ha andelen anses ha
skett mot vederlag skett mot vederlag
motsvarande vad motsvarande vad
fondandelsägaren fondandelsägaren
uppbär vid inlösen uppbär vid inlösen
eller utskiftning. eller utskiftning.
Detsamma gäller om
medlem avgår ur en
ekonomisk förening.
Utnyttjas ett finansiellt instrument,
som avser teckningsrätt, delrätt,
företrädesrätt till teckning av
vinstandelslån, köpoption, termin,
optionsrätt, konvertibelt skuldebrev
eller konvertibelt vinstandelsbevis, för
förvärv av aktier eller annan egendom,
anses detta inte som en avyttring av det
utnyttjade instrumentet.
Anskaffningsvärdet för den förvärvade
egendomen är summan av anskaffningsvärdet
för instrumentet och annat vederlag.
4 mom.19 Skattskyldighet för vinst
respektive avdragsrätt för förlust vid
avyttring av egendom inträder det
beskattningsår då egendomen avyttras.
Vinst och förlust beräknas därvid på
grundval av alla intäkter och kostnader
som är hänförliga till avyttringen.
Avdrag för realisationsförlust medges
endast om förlusten är definitiv.
Är intäktens storlek beroende av viss
framtida händelse och kan till följd
härav intäktens totala belopp inte
fastställas vid den taxering som är i
fråga, skall tillkommande belopp
beskattas vid taxeringen för det eller de
år då detta belopps storlek blir känd.
Därvid skall beskattningen ske på
grundval av förhållandena vid avyttringen
och med tillämpning av de
beskattningsregler som gällde vid
taxeringen för avyttringsåret.
Skattskyldighet för vinst respektive
avdragsrätt för förlust i samband med
utfärdande av en köp- eller säljoption
med en löptid på högst ett år inträder
för det beskattningsår då utfärdaren
frigörs från sina åtaganden. Om
utfärdaren på grund av optionen säljer
den underliggande egendomen skall han öka
försäljningspriset med den tidigare
uppburna ersättningen (premien) vid
beräkning av vinst. Om utfärdaren på
grund av optionen köper egendom, dras
premien av från anskaffningsvärdet för
egendomen, om denna avyttras senast under
det beskattningsår då premien skall tas
upp till beskattning. I fråga om option
med längre löptid än ett år, inträder
skattskyldighet för det beskattningsår då
optionen utfärdas. Det som nyss sagts om
behandlingen av premien gäller även
beträffande optioner med den längre
löptiden, om försäljning på grund av
optionen respektive avyttring av egendom
som köpts på grund av optionen sker samma
år som optionen utfärdats. Med option
avses ett finansiellt instrument som ger
innehavaren rätt att köpa eller sälja
aktier, obligationer eller annan egendom
till ett visst pris eller en rätt att
erhålla betalning, vars storlek beror på
värdet av egendomen, aktieindex eller
liknande.
Skattskyldighet för vinst respektive
avdragsrätt för förlust på grund av en
termin inträder för det beskattningsår då
fullgörandet enligt terminsavtalet skall
ske. Med termin avses ett finansiellt
instrument i form av ett avtal om köp av
aktier, obligationer eller annan egendom
vid en viss framtida tidpunkt och till
ett bestämt pris eller en rätt att
erhålla betalning, vars storlek beror på
värdet av egendomen, aktieindex eller
liknande.
I fråga om avyttring som avsett lånad
aktie (blankningsaffär) inträder, om inte
den skattskyldige vid tidpunkten för
avyttringen äger aktie av samma slag och
sort, skattskyldighet för det
beskattningsår då en motsvarande aktie
förvärvats och återställts till
långivaren, dock senast året efter det
beskattningsår då avyttring av den lånade
aktien skedde.
Har ett
finansiellt
instrument ansetts
avyttrat genom att
det bolag eller den
ekonomiska förening
som givit ut
instrumentet
försatts i konkurs
gäller följande.
1. Har ackord
träffats eller har
utdelning i
konkursen erhållits
skall ersättningen
tas upp som
realisationsvinst,
dock högst med ett
belopp som svarar
mot medgivet avdrag
för realisations-
förlust i samband
med att företaget
försattes i kon-
kurs. Medgavs av-
drag för viss del
av realisations-
förlusten skall
endast motsvarande
del av ersättningen
tas upp som
realisationsvinst.
2. Har ett beslut
om konkurs upphävts
eller har konkursen
lagts ned skall som
realisationsvinst
tas upp ett belopp
som svarar mot med-
givet avdrag för
realisationsförlust
i samband med att
företaget försattes
i konkurs. Detsamma
gäller om en kon-
kurs avslutas med
överskott. An-
skaffningsvärdet
anses därefter
uppgå till det
enligt genom-
snittsmetoden
beräknade värdet
vid den tidpunkt då
avyttring ansågs ha
skett.
Skatteplikt
föreligger inte för
realisationsvinst
som uppkommit vid
nedsättning av
aktiekapitalet
eller reservfonden
i svenskt ak-
tiebolag eller vid
likvidation av ett
sådant aktiebolag
eller en svensk
ekonomisk förening.
Detta gäller under
förutsättning att
det inte i fråga om
företag som avses i
3 § 12 mom. nionde
stycket. Undantag
från skatteplikt
gäller inte när
aktie eller andel
utgör tillgång i
näringsverksamhet
som bedrivs av
fysisk person eller
dödsbo eller av ett
handelsbolag. Har
förlust uppkommit
vid likvidation av
ett svenskt
aktiebolag eller en
svensk ekonomisk
förening medges
avdrag för
realisationsförlust.
27 §
2 mom.20 Som an- 2 mom. Som an-
skaffningsvärde skaffningsvärde
anses det genom- anses det genom-
snittliga snittliga an-
anskaffningsvärdet skaffningsvärdet
för samtliga för samtliga finan-
finansiella siella instrument
instrument av samma av samma slag och
slag och sort som sort som det av-
det avyttrade, yttrade, beräknat
beräknat på grundval på grundval av
av faktiska faktiska an-
anskaffningsutgifter skaffningsutgifter
och med hänsyn till och med hänsyn till
inträffade föränd- inträffade föränd-
ringar beträffande ringar beträffande
innehavet innehavet (genom-
(genomsnitts- snittsmetoden). Har
metoden). Har aktier aktier erhållits
erhållits genom genom sådan
sådan utdelning som utdelning som avses
avses i 3 § 7 mom. i punkt 1 a av
fjärde stycket skall anvisningarna till
som 22 §
anskaffningsvärde kommunalskattelagen
för dessa aktier (1928:370) skall
anses så stor del av som an-
det genomsnittliga skaffningsvärde för
anskaffningsvärdet dessa aktier anses
för aktierna i det så stor del av det
utdelande bolaget genomsnittliga an-
som svarar mot skaffningsvärdet
förändringen i för aktierna i det
marknadsvärdet på utdelande bolaget
dessa aktier till som svarar mot
följd av utdel- förändringen i
ningen. Det genom- marknadsvärdet på
snittliga an- dessa aktier till
skaffningsvärdet för följd av utdel-
i aktierna det ut- ningen. Det genom-
delande bolaget snittliga an-
skall minskas i skaffningsvärdet
motsvarande mån. För för aktierna i det
sådan mottagare som utdelande bolaget
avses i 3 § 7 mom. skall minskas i
femte stycket skall, motsvarande mån.
om vederlag erlagts För sådan mottagare
för rätten till som inte äger
utdelning, aktier i det
vederlaget anses som utdelande bolaget
anskaffningsvärde. I skall, om vederlag
annat fall skall de erlagts för rätten
utdelade aktierna till utdelning,
anses anskaffade vederlaget anses
utan kostnad. Har som an-
aktier erhållits skaffningsvärde. I
genom sådan annat fall skall de
utskiftning som utdelade aktierna
avses i 3 § 8 mom. anses anskaffade
tredje stycket skall utan kostnad. Har
som an- aktier erhållits
skaffningsvärde för genom sådan
dessa aktier anses utskiftning som
anskaffningsvärdet avses i punkt 1 a
för andelarna i den av anvisningarna
förening som skiftat till 22 § kommunal-
ut aktierna. skattelagen skall
som an-
skaffningsvärde för
dessa aktier anses
anskaffningsvärdet
för andelarna i den
förening som
skiftat ut aktier-
na.
Är finansiella instrument som avses i 1
mom. föremål för notering på inländsk
eller utländsk börs eller annan
kontinuerlig notering av marknadsmässig
omsättning, som är allmänt tillgänglig
(marknadsnoterade), får utom såvitt avser
optioner och terminer anskaffningsvärdet
bestämmas till 20 procent av vad den
skattskyldige erhåller vid avyttringen
efter avdrag för kostnad för avyttringen.
Delbevis eller teckningsrättsbevis, som
grundas på aktieinnehav i ett bolag,
anses anskaffat utan kostnad.
4 mom.21 Har en här 4 mom. Har en här
i riket bosatt eller i riket bosatt
hemmahörande person eller hemmahörande
avyttrat aktier till person avyttrat
ett svenskt ak- aktier till ett
tiebolag eller ett svenskt aktiebolag
motsvarande eller ett
utländskt bolag och motsvarande
utgörs vederlaget utländskt bolag och
för de avyttrade utgörs vederlaget
aktierna av för de avyttrade
nyemitterade aktier aktierna av
i det köpande nyemitterade aktier
bolaget och i det köpande
eventuellt pengar bolaget och
motsvarande högst eventuellt pengar
tio procent av de motsvarande högst
nyemitterade tio procent av de
aktiernas nominella nyemitterade
värde skall som aktiernas nominella
skattepliktig reali- värde skall som
sationsvinst räknas skattepliktig
den del av realisationsvinst
vederlaget som räknas den del av
utgörs av pengar. vederlaget som
Vad nu sagts utgörs av pengar,
tillämpas också vid eller om det är
avyttring av andelar fråga om sådana
i ekonomisk aktier för vilka
förening. De hälften av realisa-
mottagna aktierna tionsvinsten är
skall anses för- undantagen från
värvade till det an- skatteplikt enligt
skaffningsvärde som 3 § 1 mom. hälften
gällde för de av den del av
avyttrade aktierna vederlaget som
eller andelarna. utgörs av pengar.
Vad nu sagts
tillämpas också vid
avyttring av
andelar i ekonomisk
förening. De
mottagna aktierna
skall anses för-
värvade till det
anskaffningsvärde
som gällde för de
avyttrade aktierna
eller andelarna. I
fråga om aktier
eller andelar som
avses i 3 § 1 mom.
fjärde stycket b
skall som
skattepliktig
realisationsvinst
räknas den del av
vinsten som inte
omfattas av un-
dantaget från
skatte-plikt. I
detta fall skall de
mottagna aktierna
anses förvärvade
till det an-
skaffningsvärde som
gällde för de
avyttrade aktierna
eller andelarna med
tillägg för
skattepliktig
realisationsvinst.
Bestämmelserna i första stycket gäller
inte person som har avflyttat från riket
men som till följd av reglerna om
väsentlig anknytning hit ändå anses
bosatt här.
Vid avyttring av aktier eller andelar i
företag som avses i 3 § 12 mom. nionde
stycket, tillämpas första stycket endast
om skattemyndigheten lämnar medgivande
till detta. Sådant medgivande får lämnas
om inte någon del av vinsten skulle ha
tagits upp som intäkt av tjänst. Skatte-
myndighetens beslut får överklagas hos
Riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.
Flyttar en skattskyldig utomlands och
har han tidigare avyttrat aktier eller
andelar till ett utländskt bolag varvid
bestämmelserna i första eller tredje
stycket tillämpats, skall skatteplikt
anses uppkomma när utflyttningen sker i
fråga om den del av realisationsvinsten
som tidigare inte tagits upp till
beskattning.
5 mom.22 5 mom. Förlust på
Realisationsförlust marknadsnoterad
vid avyttring av tillgång som avses
marknadsnoterad i 1 mom. får dras
tillgång som avses i av från realisa-
1 mom. får dras av tionsvinst på
från marknadsnoterad
realisationsvinst på sådan tillgång. Om
marknadsnoterad viss del av vinst
sådan tillgång utan skulle ha tagits
den begränsning av upp som skatteplik-
avdragsrätten som tig vinst får
framgår av 3 § endast motsvarande
2 mom. tredje del av förlusten
stycket. dras av. Av förlust
Detta gäller dock i som inte dragits av
fråga om andel i mot vinst på
värdepappersfond marknadsnoterad
endast om värdet av egendom eller av
fondens innehav av förlust på egendom
aktier inte annat än som inte är
tillfälligtvis marknadsnoterad får
understigit tre * 70 procent dras
fjärdedelar av fond- av om 100 procent
förmögenheten. av vinst på sådan
Realisationsförlust egendom är
som uppkommit genom skattepliktig,
att aktie förlorat * 49 procent dras
sitt värde till av om 70 procent av
följd av att bolaget vinst på sådan
upplösts genom egendom är
likvidation eller skattepliktig,
genom fusion enligt * 35 procent dras
14 kap. 1 eller 2 § av om 50 procent av
aktiebolagslagen vinst på sådan
(1975:1385) eller 11 egendom är
kap. 1 eller 2 § skattepliktig.
bankaktiebolagslagen
(1987:618) är av-
dragsgill utan den
begränsning av
avdragsrätten som
framgår av 3 §
2 mom. tredje
stycket till den del
förlusten svarar mot
utdelning från
bolaget av annat
slag än som avses i
3 § 7 mom. fjärde
stycket under
beskattningsåret och
närmast föregående
beskattningsår.
Vid tillämpningen
av första stycket
avses med
marknadsnoterad
tillgång även en
tillgång som var
marknadsnoterad när
det aktiebolag som
givit ut den
försattes i konkurs.
Tillgången anses som
marknadsnoterad till
och med den tidpunkt
när konkursen eller
en därpå följande
likvidation
avslutas.
28 §23
Vid beräkning av Vid beräkning av
realisationsvinst på realisationsvinst
grund av avyttring på grund av
av andel i avyttring av andel
handelsbolag skall i handelsbolag
ingångsvärdet för skall ingångsvärdet
andelen ökas med för andelen ökas
tillskott till med tillskott till
bolaget och minskas bolaget och minskas
med uttag från med uttag från
bolaget. bolaget.
Ingångsvärdet skall Ingångsvärdet skall
vidare ökas med de vidare ökas med de
på delägaren på delägaren
belöpande belöpande
skattepliktiga in- skattepliktiga in-
komsterna och komsterna och
minskas med de på minskas med de på
delägaren belöpande delägaren belöpande
avdragsgilla avdragsgilla
underskotten. Blir underskotten. Blir
det justerade det justerade
ingångsvärdet ingångsvärdet
negativt, skall om- negativt, skall om-
kostnadsbeloppet kostnadsbeloppet
anses vara noll. anses vara noll.
Vederlaget vid Vederlaget vid
avyttringen skall i avyttringen skall i
detta fall ökas med detta fall ökas med
ett belopp som ett belopp som
motsvarar det motsvarar det
negativa justerade negativa justerade
ingångsvärdet. ingångsvärdet. För
andel i han-
delsbolag som
innehas av ett
annat handelsbolag
skall ingångsvärdet
justeras som om
ägarbolaget var
skattskyldigt i den
skattskyldiges
ställe. För andel i
ägarbolaget
justeras
ingångsvärdet med
hänsyn till summan
av inkomster och
underskott i bola-
gen. Blir nettot
negativt skall
ingångsvärdet mins-
kas endast i den
mån på andelen
belöpande
underskott är
avdragsgillt.
I fråga om andel som förvärvats före
utgången av det räkenskapsår för
handelsbolaget som avslutats närmast före
den 1 mars 1988 beräknas först det
justerade ingångsvärdet vid utgången av
nämnda räkenskapsår (bokslutsdagen).
Denna beräkning görs med utgångspunkt i
andelens ingångsvärde och den ökning
eller minskning i delägarens kapital-
behållning i bolaget som har inträffat
fram till bokslutsdagen. Blir saldot
negativt, anses det justerade
ingångsvärdet på bokslutsdagen vara noll.
Det justerade ingångsvärdet på
bokslutsdagen läggs sedan till grund för
justeringar enligt första stycket.
Vid bestämmande av kapitalbehållningen
på bokslutsdagen skall lager, pågående
arbeten samt fordrings- och skuldposter
tas upp till de värden som gäller vid
inkomsttaxeringen. Sker den skattemässiga
inkomstberäkningen inte enligt
bokföringsmässiga grunder, bortses från
förutbetalda kostnader och intäkter samt
upplupna intäkter och kostnader.
Har handelsbolaget före utgången av år
1989 avyttrat egendom på vilken 35 § 2-4
mom. kommunalskattelagen (1928:370) i
dess lydelse före den 1 juli 1990 är
tillämpliga skall, om egendomen
anskaffats före den 19 augusti 1988,
ingångsvärdet för andelen justeras på
grundval av det bokföringsmässiga
resultatet av avyttringen även om detta
inte följer av andra stycket. Från
resultatet skall dras ett belopp som
svarar mot den avskrivning eller
nedskrivning av egendomen som gjorts i
räkenskaperna efter bokslutsdagen. Sker
beskattning med anledning av avyttringen
senare än vid 1990 års taxering, skall
ingångsvärdet dock justeras på grundval
av det skattemässiga utfallet av
avyttringen.
Om den skattskyldige yrkar det, skall
vinstberäkningen grundas enbart på
bestämmelserna i första stycket.
Har andel i ett handelsbolag förvärvats
på annat sätt än genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång och har den
tidigare ägaren beskattats enligt 24 §
2 mom. tredje stycket, skall det
justerade ingångsvärdet för andelen anses
vara noll.
Vid tillämpning av
första stycket
skall bortses från
positiv och negativ
räntefördelning
enligt lagen
(1993:000) om
räntefördelning vid
beskattning. Ett
negativt fördel-
ningsbelopp skall
dock minska
ingångsvärdet i den
mån ränteför-
delningen minskat
ett underskott av
näringsverksamheten.
Ingångsvärdet
skall ökas med 28
procent av en
ökning av
expansionsmedel
enligt lagen
(1993:000) och
minskas med med 28
procent av en
minskning.
Ingångsvärdet skall
ökas med 72 procent
av en minskning av
expansionsmedel som
inte tas upp som
intäkt enligt 14 §
lagen om expan-
sionsmedel. Vid
överföring av
expansionsmedel
enligt 11 § nämnda
lag skall
ingångsvärdet
minskas med 72
procent av det
överförda beloppet.
29 §
2 mom.24 Är 2 mom.
tillgång som avses i Realisationsvinst
1 mom. och realisations-
marknadsnoterad be- förlust på annan
handlas rea- marknadsnoterad
lisationsvinst och tillgång som avses
realisationsförlust i 1 mom. än
som ränteintäkt premieobligationer
respektive ränte- behandlas som
utgift. Detta gäller ränteintäkt respek-
dock inte tive ränteutgift.
premieobligationer. Av förlust på
premieobligationer
eller på tillgångar
som inte är
marknadsnoterade
får 70 procent dras
av.
1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering om inte annat
följer av punkterna 2-11.
2. Äldre föreskrifter i 2 § 1 mom.
fjärde stycket gäller fortfarande i fråga
om beskattningsår som påbörjats före
ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrifter i 2 § 1 mom. femte
stycket gäller fortfarande i fråga om
beskattningsår som påbörjats före
ikraftträdandet. Vid tilllämpning av de
nya föreskrifterna beaktas inte
underskott som dragits av vid
beskattningsår som påbörjats före den 1
januari 1989.
4. Äldre föreskrifter i 2 § 8 mom.
tillämpas fortfarande på utdelning som
förfallit till betalning före
ikraftträdandet.
5. För företag med beskattningsår som
har påbörjats före den 1 januari 1994
tillämpas äldre föreskrifter i 2 § 10
mom. första stycket 2 och fjärde stycket
för den del av beskattningsåret som avser
tiden före ikraftträdandet.
6. I enlighet med punkt 3 av
övergångsbestämmelserna till lagen
(1991:1833) om ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt25 skall för
taxeringsåret 1995 de nya föreskrifterna
i 3 § 1 mom. om skatteplikt för vinst
respektive avdragsrätt för förlust på
svenska aktier e.d. tillämpas på fem
sjättedelar av vinsten respektive
förlusten.
7. Har sådan utbetalning som avses i 3 §
1 mom. tredje stycket i den lydelse
föreskriften hade intill den 1 januari
1994 tagits upp till beskattning vid 1994
års taxering tillämpas äldre föreskrifter
i 2 § 14 mom. första stycket och 27 §
5 mom. tredje stycket. Har
realisationsförlust uppkommit vid 1994
års taxering och är förlusten hänförlig
till inlösen av aktie vid nedsättning av
aktiekapitalet eller reservfonden i ett
aktiebolag skall belopp som skiftas ut
till aktieägaren under år 1994 eller
senare tas upp som realisationsvinst med
ett belopp som svarar mot medgivet avdrag
för realisationsförlust. Medgavs avdrag
för viss del av realisationsförlusten
skall endast motsvarande del av det
utskiftade beloppet tas upp som
realisationsvinst.
8. Har förvärvare av skuldebrev eller
andel i värdepappersfond som avses i 27 §
6 mom., efter utgången av år 1990 men
före utgången av år 1993, lämnat
överlåtaren kompensation för upplupen men
inte förfallen avkastning, tillämpas 3 §
6 mom. i dess äldre lydelse.
9. Föreskrifterna i 16 § 2 mom. tredje
stycket tillämpas såvitt avser Namibia
och Venezuela från och med den 1 januari
året efter det att respektive
dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige
och dessa två stater träder i kraft.
10. Har ett bolag eller en ekonomisk
förening försatts i konkurs men har
företaget inte upplösts före utgången av
december 1993 anses aktie eller annat
finansiellt instrument som företaget har
givit ut ha avyttrats den 1 januari 1994.
11. I 9 § lagen (1993:000) om återföring
av skatteutjämningsreserv finns särskilda
bestämmelser om ingångsvärde för andel i
handelsbolag enligt 28 §.
1 Senaste lydelse av
lagens rubrik 1974:770
2 § 12 mom. 1990:651
2 § 15 mom. 1990:651
2 § 16 mom. 1993:670.
2 Lydelse enligt prop. 1993/94:45.
3 Senaste lydelse 1992:703.
4 Senaste lydelse 1992:703.
5 Senaste lydelse 1991:412.
6 Senaste lydelse 1991:412.
7 Senaste lydelse 1991:1833.
8 Senaste lydelse 1990:651.
9 Senaste lydelse 1992:1092.
10 Senaste lydelse 1992:1344.
11 Senaste lydelse 1990:1422.
12 Senaste lydelse 1990:1422.
13 Senaste lydelse 1991:1833.
14 Senaste lydelse 1991:2007.
15 Senaste lydelse 1991:1833.
16 Senaste lydelse 1989:1040.
17 Senaste lydelse 1986:466.
18 Senaste lydelse 1992:1344.
19 Senaste lydelse 1990:1422.
20 Senaste lydelse 1992:1344.
21 Senaste lydelse 1992:1344.
22 Senaste lydelse 1992:577.
23 Senaste lydelse 1990:651.
24 Senaste lydelse 1990:651.
25 Senaste lydelse 1992:1486.
23
2.9 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:939) om
ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1947:576) om statlig inkomst-skatt att 2
§ 3 mom., 3 § 1 och 2 mom., 7 § 4 och 8
mom. och 10 a § i paragrafernas lydelse
enligt lagen (1993:939) om ändring i
nämnda lag samt ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till
ändringslagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
3 mom. Äger svenskt aktiebolag, svensk
ekonomisk förening, svensk sparbank eller
svenskt ömsesidigt
skadeförsäkringsföretag (moderföretag)
mer än nio tiondelar av aktierna eller
andelarna i ett eller flera svenska
aktiebolag eller svenska ekonomiska
föreningar (helägda dotterföretag), skall
koncernbidrag som moderföretaget lämnar
till helägt dotterföretag eller som
sådant företag lämnar till moderföretaget
eller till annat helägt dotterföretag hos
moderföretaget anses som avdragsgill
omkostnad för givaren och skattepliktig
intäkt för mottagaren, även om bidraget
inte för givaren utgör omkostnad för
intäkternas förvärvande eller
bibehållande. Som förutsättning för detta
gäller
a) att varken a) att varken
givare eller mot- givare eller mot-
tagare är tagare är
bostadsföretag bostadsföretag
enligt 7 mom., enligt 7 mom. eller
investmentföretag investmentföretag
enligt 10 mom. eller enligt 10 mom.,
förvaltningsföretag
enligt 7 § 8 mom.
andra stycket,
b) att såväl givare som mottagare
redovisar bidraget till samma års
taxering öppet i självdeklaration eller
därvid fogad bilaga,
c) att dotterföretag som lämnar eller
mottar bidrag har varit helägt under hela
beskattningsåret för både givare och
mottagare eller sedan dotterföretaget
började bedriva verksamhet av något slag,
d) att, om bidrag d) att, om bidrag
lämnas från lämnas från
dotterföretag till dotterföretag till
moderföretag, moderföretag,
moderföretaget aktierna eller
skulle vara andelarna i
frikallat från dotterföretaget
skattskyldighet för inte utgör lager-
utdelning som under tillgångar hos
beskattningsåret moderföretaget samt
hade uppburits från
dotterföretaget samt e) att, om bidrag
e) att, om bidrag lämnas från
lämnas från dotterföretag till
dotterföretag till annat dotterföretag
annat dotterföretag, och om aktierna i
moderföretaget är det givande
investmentföretag dotterföretaget
eller förvaltnings- utgör lagertill-
företag som avses i gångar hos
a eller moder- moderföretaget
företaget i annat skall även aktierna
fall skulle vara i det mottagande
antingen frikallat dotterföretaget
från skattskyldighet utgöra lager-
för utdelning som tillgångar hos
under beskatt- moderföretaget.
nings-året hade
uppburits från det
givande
dotterföretaget
eller skattskyldigt
för utdelning som
under beskatt-
ningsåret hade
uppburits från det
mottagande
dotterföretaget.
Lämnar svenskt moderföretag
koncernbidrag till svenskt aktiebolag som
inte är sådant helägt dotterbolag som
avses i första stycket, skall bidraget
ändå anses som avdragsgill omkostnad för
moderföretaget och skattepliktig intäkt
för mottagaren, om de förutsättningar som
anges i första stycket a och b är
uppfyllda och om ägarförhållandena under
hela beskattningsåret för både givare och
mottagare eller sedan mottagaren började
bedriva verksamhet av något slag har
varit sådana att mottagaren genom
fusioner mellan moderföretag och
dotterbolag har kunnat bringas att uppgå
i moderföretaget. Därvid skall fusion
anses kunna äga rum när moderföretag äger
mer än nio tiondelar av aktierna i
dotterbolag men inte i annat fall.
Även i andra fall skall koncernbidrag
som svenskt företag lämnar till annat
svenskt företag anses som avdragsgill
omkostnad för givaren och skattepliktig
intäkt för mottagaren under förutsättning
att bidraget med avdragsrätt för givaren
enligt första och andra styckena hade
kunnat lämnas till annat företag än
mottagaren och att bidraget därefter,
direkt eller genom förmedling av
ytterligare företag, hade kunnat
vidarebefordras till mottagaren på sådant
sätt att varje förmedlande företag skulle
ha haft rätt till avdrag enligt första
och andra styckena för vidarebefordrat
belopp.
Vid tillämpning av
detta moment skall
sådana utländska
juridiska personer
som avses i 2 §
12 mom. inte anses
som svenska
ekonomiska
föreningar.
Avdrag för koncernbidrag får åtnjutas
endast av den som visar att
förutsättningar för sådant avdrag
föreligger.
Lämnas bidrag från svenskt företag till
annat svenskt företag, med vilket givaren
är i intressegemenskap, för verksamhet av
väsentlig betydelse från
samhällsekonomisk synpunkt och redovisas
bidraget öppet, kan regeringen medge att
bidraget skall anses som avdragsgill
omkostnad för givaren och skattepliktig
intäkt för mottagaren även om en eller
flera av de förutsättningar som anges i
första-tredje styckena inte är uppfyllda.
3 §
1 mom.1 Till intäkt av kapital räknas
löpande avkastning, vinster och annan
intäkt som härrör från egendom, i den mån
intäkten inte är att hänföra till
näringsverksamhet. Till intäkt av kapital
hör bland annat
ränta på banktillgodohavanden,
obligationer och andra fordringar,
utdelning på aktier och andelar,
vinst (realisationsvinst) vid icke
yrkesmässig avyttring av tillgångar och
åtaganden enligt avtal om optioner och
terminer samt andra därmed jämförliga
förpliktelser,
ersättning vid upplåtelse av
privatbostad,
lotterivinst som inte är frikallad från
beskattning enligt 19 § kom-
munalskattelagen (1928:370),
statligt räntebidrag för bostadsändamål.
Till realisationsvinst hänförs även
valutakursvinst på fordringar och skulder
i utländsk valuta.
Med utdelning avses
även utbetalning
till aktieägare
enligt 12 kap. 1 §
aktiebolagslagen
(1975:1385) och 9
kap. 1 § bank-
aktiebolagslagen
(1987:618) vid
nedsättning av
aktiekapitalet eller
reservfonden eller
vid bolagets
likvidation. Till
utdelning hänförs
vidare utbetalning
av fusionsvederlag
till aktieägare
enligt 14 kap. 6 §
aktiebolagslagen och
11 kap. 7 §
bankaktiebolagslagen.
Som utdelning anses
även utbetalning
från utländskt bolag
om utbetalningen är
jämförlig med sådan
utbetalning från
svenskt bolag som
avses i första eller
andra meningen.
Att utdelning och
vinst vid för-
säljning av aktier i
vissa fall skall
hänföras till Från skatteplikt
inkomst av tjänst undantas dels * i
framgår av 12 mom. fall som avses i
1-3 nedan *
utdelning och * i
fall som avses i 4
nedan * ränta, dels
hälften av
realisationsvinsten
på
1. aktier i
svenskt aktiebolag
och
företrädesrätter
att delta i
emission av sådana
aktier,
2. andelar i
svensk ekonomisk
förening,
3. andelar i
svensk värde-
pappersfond,
4. fordringar på
grund av vinst-
andelslån
(vinstandelsbevis)
som givits ut av
ett svenskt företag
i de fall företaget
helt saknar
avdragsrätt enligt
2 § 9 mom.,
5. terminer och
optioner som
uteslutande avser
endera tillgångar
angivna i 1-4 eller
kursindex hän-
förligt till aktier
i svenska aktie-
bolag.
Undantaget från
skatteplikt gäller
dock inte för:
a) Utdelning som
det utdelande
företaget har rätt
till avdrag för
enligt 2 § 11 mom.
andra stycket.
b) Vinst vid
avyttring av andra
aktier eller
tillgångar som
avses i tredje
stycket än sådana
som givits ut av
ett aktiebolag vars
aktier är noterade
vid svensk börs
eller ett företag
som ingår i en kon-
cern med ett moder-
bolag vars aktier
är föremål för en
sådan notering, om
tillgångarna givits
ut av ett företag
som innehar fas-
tighet taxerad som
hyreshusenhet.
Undantaget från
skatteplikt gäller
inte den del av
vinsten som svarar
mot värdet av fas-
tighetsinnehavet i
förhållande till
värdet av samtliga
tillgångar i
företaget. Med
innehav av
fastighet jämställs
att en fastighet
innehas av ett
företag i in-
tressegemenskap som
omfattas av
avyttringen. In-
tressegemenskap
anses råda mellan
företag som står
under i huvudsak
gemensam ledning.
Med värdet av fas-
tighetsinnehavet
avses det högsta av
taxeringsvärdet och
det bokförda värdet
på av företaget
innehavd fastighet.
c) Vinst vid
avyttring av
andelar i sådan
bostadsförening
respektive aktier i
sådant
bostadsaktiebolag
som avses i 2 § 7
mom.
Undantaget i
tredje stycket
innebär inte någon
inskränkning i be-
stämmelserna i 12
mom. att utdelning
och vinst vid
avyttring av aktier
i vissa fall skall
hänföras till
inkomst av tjänst.
Bestämmelsen i
tredje stycket 3
att hälften av
realisationsvinsten
på andelar i svensk
värdepappersfond
skall undantas från
skatteplikt gäller
endast om
fondförmögenheten
inte annat än
tillfälligtvis
understigit 90
procent av summan
av
a. tillgångar för
vilka skatteplikten
är begränsad enligt
bestämmelserna i
detta moment ochb.
andelar i
utländsk juridisk
person eller andra
utländska finan-
siella instrument
motsvarande dem som
avses i tredje
stycket 1, 2 och 5.
Om innehavet av
tillgångar som
avses i sjätte
stycket a och b
inte annat än
tillfälligtvis
understigit 60
procent av fondför-
mögenheten,
undantas 30 procent
av realisa-
tionsvinsten på
andelarna från
skatteplikt.
Bestämmelsen i
tredje stycket 3
att utdelning från
svensk värde-
pappersfond
undantas från
skatteplikt gäller
för
* den del av
utdelningen som
svarar mot
skattefri utdelning
som har mottagits
av fonden under det
beskattningsår för
vilket utdelningen
bestämts,
* hälften av den
del av utdelningen
som svarar mot fon-
dens realisations-
vinster under det
beskattningsår för
vilket utdelningen
bestämts på
tillgångar för
vilka hälften av
vinsten är
undantagen från
skatteplikt enligt
detta moment samt
* 30 procent av
den del av utdel-
ningen som svarar
mot fondens
realisationsvinster
under det beskatt-
ningsår för vilket
utdelningen be-
stämts på
tillgångar för
vilka 30 procent av
vinsten är un-
dantagen från
skatteplikt enligt
detta moment.
Vid bedömningen av
skatteplikten
enligt föregående
stycke för utdel-
ning från svenska
värdepappersfonder
skall utdelningen
anses svara mot
fondens inkomster i
följande ordning:
1. Skattefri
utdelning.
2. Intäkt enligt 2
§ 10 mom. åttonde
stycket.
3. Skattepliktig
utdelning och ränta
samt
realisationsvinst
på andra tillgångar
än som avses i
sjätte stycket a
och b.
4.
Realisationsvinst
på tillgångar för
vilka skatteplikten
undantas med 30
procent enligt
detta moment.
5.
Realisationsvinst
på andra tillgångar
än som avses i 3
och 4.
Gäller i fråga om en tillgång att vinst
vid en avyttring skall tas upp som intäkt
av kapital och inträffar i samma ägares
hand en händelse som medför att
vederlaget eller vinst vid en avyttring i
stället skall tas upp som intäkt av
näringsverksamhet (karaktärsbyte) sker
beskattning som om tillgången hade
avyttrats för ett vederlag motsvarande
marknadsvärde (avskattning). Tillgången
anses härefter ha anskaffats vid
karaktärsbytet för marknadsvärdet. På den
skattskyldiges yrkande sker dock inte
avskattning. I sådant fall behåller
tillgången sitt anskaffningsvärde.
Av lagen (1993:000) om uppskovsavdrag
vid byte av bostad framgår att ett belopp
helt eller delvis motsvarande ett
medgivet uppskovsavdrag jämte särskilt
tillägg i vissa fall skall tas upp som
intäkt av kapital.
Till intäkt av kapital räknas inte
utdelning, vinst eller annan avkastning
på tillgångar som är hänförliga till
pensionssparkonto som avses i 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande. Bestämmelser om
beskattning av tillgångar hänförliga till
ett sådant konto finns i lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel.
2 mom.2 Från intäkt av kapital får
avdrag göras för omkostnader för
intäkternas förvärvande samt, såvitt
gäller fysisk person som har varit bosatt
i Sverige under beskattningsåret och
svenskt dödsbo, för ränteutgift och
förlust (realisationsförlust) vid icke
yrkesmässig avyttring av tillgångar och
sådana förpliktelser som anges i 1 mom.,
i den mån inte annat anges i 31 § femte
stycket, allt under förutsättning att
avdrag inte skall göras från intäkt av
näringsverksamhet. Avdrag för
realisationsförlust får dock göras av
annan fysisk person om skattskyldighet
skulle ha förelegat för realisationsvinst
på den avyttrade egendomen.
Till realisationsförlust hänförs även
valutakursförlust på fordringar och
skulder i utländsk valuta.
Avdrag för Särskilda
realisationsförlust bestämmelser om
medges med avdrag för
70 procent av realisationsförlust
förlusten, i den mån finns i 25 § 11
inte annat anges i mom, 26 § 10 mom.,
25 § 11 mom., 26 § 27 § 5 och 6 mom.
10 mom, 27 § 5 och eller 29 § 2 mom.
6 mom. eller 29 § Avdrag för realisa-
2 mom. tionsförlust på
egendom som avses i
28, 30 och 31 §§
medges med
70 procent av för-
lusten.
Förvaltningskostnader får dras av endast
till den del de överstiger 1 000 kronor
under beskattningsåret.
Avdrag medges inte för utgifter för
inköp av lottsedlar eller för andra
liknande insatser i lotteri.
Från intäkt av kapital får avdrag också
göras för avgift för pensionsförsäkring i
den omfattning som anges i punkt 6 tredje
och sjätte styckena av anvisningarna till
46 § kommunalskattelagen (1928:370) och
för avdrag i motsvarande omfattning för
inbetalning på pensionssparkonto enligt
punkt 7 av nämnda anvisningar.
Av lagen (1993:000) om uppskovsavdrag
vid byte av bostad framgår att
uppskovsavdrag får göras i vissa fall.
Avdrag enligt detta moment får inte
göras för omkostnader och förluster
avseende tillgångar hänförliga till ett
pensionssparkonto.
7 §
4 mom. Akademier, allmänna
undervisningsverk, sådana sammanslut-
ningar av studerande vid rikets
universitet och högskolor i vilka de
studerande enligt gällande stadgar är
skyldiga att vara medlemmar,
samarbetsorgan för sådana
sammanslutningar med ändamål att fullgöra
uppgifter som enligt nämnda stadgar
ankommer på sammanslutningarna,
sjömanshus, företagareförening som
erhåller statsbidrag, regional
utvecklingsfond som avses i förordningen
(1978:504) om överförande av vissa
uppgifter från företagareförening till
regional utvecklingsfond,
regleringsförening som avses i lagen
(1967:340) om prisreglering på
jordbrukets område och i lagen (1974:226)
om prisreglering på fiskets område,
allmänna försäkringskassor, erkända
arbetslöshetskassor, personalstiftelser
som avses i lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m. med ändamål
uteslutande att lämna understöd vid
arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall,
stiftelser som bildats enligt avtal
mellan organisationer av arbetsgivare och
arbetstagare med ändamål att utge
avgångsersättning till friställd
arbetstagare eller främja åtgärder till
förmån för arbetstagare som blivit
uppsagd eller löper risk att bli uppsagd
till följd av driftsinskränkning,
företagsnedläggelse eller rationalisering
av företags verksamhet eller med ändamål
att utge permitteringslöneersättning,
bolag eller annan juridisk person som
avses i lagen (1984:1009) om
beslutanderätt för bolag eller annan
juridisk person med uppgift att lämna
permitteringslöneersättning, sådana
ömsesidiga försäkringsbolag som avses i
lagen om yrkesskadeförsäkring,
Allmänna Allmänna
sjukförsäkringsfonden,
sjukförsäkringsfonden,
Alva och Gunnar Alva och Gunnar
Myrdals stiftelse, Myrdals stiftelse,
Apotekarsocietetens Apotekarsocietetens
stiftelse för stiftelse för
främjande av främjande av
farmacins utveckling farmacins
m.m., Bokbranschens utveckling m.m.,
Finan- Bokbranschens
sieringsinstitut Finan-
Aktiebolag, Bryg- sieringsinstitut
geristiftelsen, Dag Aktiebolag, Bryg-
Hammarskjölds geristiftelsen, Dag
minnesfond, Fonden Hammarskjölds
för industriellt minnesfond, Fonden
utvecklingsarbete, för industriellt
Fonden för utvecklingsarbete,
industriellt Fonden för
samarbete med u-län- industriellt
der, Fonden för samarbete med
svenskt-norskt u-länder, Fonden
industriellt för svenskt-norskt
samarbete, han- industriellt
delsprocedurrådet, samarbete, han-
Jernkontoret och SIS delsprocedurrådet,
- Jernkontoret och
Standardiseringskommis-SIS -
sionen i Sverige, så
Standardiseringskommis-
länge kontorets sionen i Sverige,
respektive så länge kontorets
kommissionens respektive
vinstmedel används kommissionens
till allmänt nyttiga vinstmedel används
ändamål och till allmänt
utdelning inte nyttiga ändamål och
lämnas till delägare utdelning inte
eller medlemmar, lämnas till
Nobelstiftelsen, delägare eller
Norrlandsfonden, medlemmar,
Olof Palmes Nobelstiftelsen,
minnesfond för Norrlandsfonden,
internationell Olof Palmes
förståelse och minnesfond för
gemensam säkerhet, internationell
Stiftelsen förståelse och
Industricentra, gemensam säkerhet,
Stiftelsen Stiftelsen
industriellt utveck- Industricentra,
lingscentrum i övre Stiftelsen
Norrland, Stiftelsen industriellt
Institutet för utvecklingscentrum
Företagsutveckling, i övre Norrland,
Stiftelsen Stiftelsen
Landstingens fond Institutet för
för Företagsutveckling,
teknikupphandling Stiftelsen
och Landstingens fond
produktutveckling, för
Stiftelsen för teknikupphandling
produktutvecklingscentrumoch
i Göteborg, produktutveckling,
Stiftelsen Produk- Stiftelsen för
tionstekniskt
produktutvecklingscentrum
centrum i Borås för i Göteborg,
tekoindustrin * Stiftelsen Produk-
PROTEKO, Stiftelsen tionstekniskt
Produktutvecklingscentrumcentrum i Borås
för
i Östergötland, tekoindustrin *
Stiftelsen Småföre- PROTEKO, Stiftelsen
tagsfonden,
Produktutvecklingscentrum
Stiftelsen för sam- i Östergötland,
verkan mellan Lunds Stiftelsen Småföre-
universitet och tagsfonden,
näringslivet * SUN, Stiftelsen för sam-
Stiftelsen Sveriges verkan mellan Lunds
teknisk-vetenskapliga universitet och
attachéverksamhet, näringslivet * SUN,
Stiftelsen UV-huset, Stiftelsen Sveriges
Stiftelsen ÖV-huset, Nationaldag,
Svenska Stiftelsen Sveriges
bibelsällskapets teknisk-veten-
bibelfond, Svenska skapliga
kyrkans stiftelse attachéverksamhet,
för rikskyrklig Stiftelsen
verksamhet, Svenska UV-huset,
Penninglotteriet Stiftelsen
Aktiebolag, Svenska ÖV-huset, Svenska
skeppshypotekskassan, bibelsällskapets
Svenska bibelfond, Svenska
UNICEF-kommittén, kyrkans stiftelse
Sveriges exportråd, för rikskyrklig
Sveriges turistråd, verksamhet, Svenska
TCO:s Penninglotteriet
internationella Aktiebolag, Svenska
stipendiefond till
skeppshypotekskassan,
statsminister Olof Svenska
Palmes minne, UNICEF-kommittén,
Aktiebolaget Sveriges exportråd,
Tipstjänst och Sveriges turistråd,
Aktiebolaget Trav TCO:s
och Galopp internationella
stipendiefond till
statsminister Olof
Palmes minne,
Aktiebolaget Tips-
tjänst och
Aktiebolaget Trav
och Galopp
frikallas från skattskyldighet för all
annan inkomst än inkomst av
näringsverksamhet som hänför sig till
innehav av fastighet.
Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte
styckena har motsvarande tillämpning i
fråga om stiftelse som avses i detta
moment.
8 mom. Mottagare av förvärvet fanns hos
utdelning från det utdelande
svenskt aktiebolag företaget och som
och svensk ekonomisk inte motsvarar
förening är fri- tillskjutet belopp
kallade från eller inbetald
skattskyldighet i insats. Utdelning
den omfattning som anses i första hand
anges nedan. Med ut- gälla andra medel
delning förstås än sådana som mot-
sådan utdelning som svarar tillskjutet
har uppburits i belopp eller in-
förhållande till betald insats.
innehavda aktier
eller andelar eller
som har uppburits
efter annan grund
men inte är
avdragsgill för det
utdelande företaget
enligt 2 § 8 mom.
första stycket. Be-
stämmelserna i
tredje stycket nedan
gäller inte sådan
utdelning på
förlagsinsatser, som
är avdragsgill för
det utdelande
företaget.
Svenskt aktiebolag
eller svensk
ekonomisk förening
som förvaltar
värdepapper eller
likartad lös egendom
och därutöver inte *
direkt eller
indirekt * bedriver
någon eller endast
obetydlig verksamhet
(förvaltningsföretag),
är frikallat från
skattskyldighet för
utdelning i den mån
sammanlagda beloppet
av utdelningen
motsvaras av annan
utdelning än som
avses i 3 § 7 mom.
fjärde stycket som
företaget har
beslutat för samma
beskattningsår. Som
förvaltningsföretag
anses inte in-
vestmentföretag som
avses i 2 § 10 mom.
Svenskt aktiebolag
eller svensk
ekonomisk förening
är med undantag av
investmentföretag
och för-
valtningsföretag,
frikallat från
skattskyldighet för
utdelning på
näringsbetingade
aktier eller an-
delar. Detsamma
gäller svensk
sparbank och svenskt
ömsesidigt
skadeförsäkringsföretag.
Med näringsbetingad
aktie eller andel
avses aktie eller
andel som inte utgör
omsättningstillgång
i företagets
verksamhet under
förutsättning att
a) det sammanlagda
röstetalet för
företagets aktier
eller andelar i det
utdelande företaget
vid beskatt-
ningsårets utgång
motsvarade en
fjärdedel eller mer
av röstetalet för
samtliga aktier
eller andelar i det
utdelande företaget,
eller
b) det görs
sannolikt att
innehavet av aktien
eller andelen
betingas av
verksamhet som be-
drivs av företaget
eller av företag som
med hänsyn till
äganderätts-
förhållanden eller
organisatoriska
förhållanden kan
anses stå det nära.
Skattefrihet enligt
tredje stycket
föreligger dock inte
för utdelning på
aktie eller andel i
förvaltningsföretag
eller
investmentföretag,
om detta äger mer än
enstaka aktier eller
andelar på vilka
utdelning skulle ha
varit skattepliktig
om aktierna eller
andelarna hade ägts
direkt av det
företag som äger
aktien eller andelen
i förvaltnings-
företaget eller
investmentföretaget.
Förvärvar företag
aktie eller andel i
annat företag och är
det inte uppenbart
att det företag som
gör förvärvet
därigenom erhåller
tillgång av verkligt
och särskilt värde
med hänsyn till
ägarföretagets
verksamhet,
föreligger inte
skattefrihet enligt
detta moment för
utdelning på aktien
eller andelen av
sådana medel som vid
8 mom.
Svenskt företag är Svenskt
frikallat från aktiebolag, svensk
skattskyldighet för ekonomisk förening,
utdelning på aktie svensk sparbank
eller andel i eller svenskt
utländskt bolag ömsesidigt
under förutsättning skadeför-
säkringsföretag är
frikallat från
skattskyldighet för
utdelning på aktie
eller andel i
a) att utdelningen utländskt bolag som
skulle ha varit inte utgör
skattefri enligt vad omsättningstillgång
som ovan i detta i företagets
moment sagts för det verksamhet under
fall det utdelande förutsättning att
bolaget hade varit a) det sammanlagda
svenskt och röstetalet för
företagets aktier
eller andelar i det
utdelande bolaget
vid beskatt-
ningsårets utgång
motsvarade en
fjärdedel eller mer
av röstetalet för
samtliga aktier
b) att den eller andelar i det
inkomstbeskattning utdelande bolaget,
som det utländska eller
bolaget är un- det görs sannolikt
derkastat är att innehavet av
jämförlig med den aktien eller
inkomstbeskattning andelen betingas av
som skulle ha skett verksamhet som
enligt denna lag, om bedrivs av före-
inkomsten hade taget eller av
förvärvats av företag som med
svenskt företag. hänsyn till
äganderättsförhållanden
eller
organisatoriska
förhållanden kan
anses stå det nära,
och
b) den
inkomstbeskattning
som det utländska
bolaget är under-
kastat är jämförlig
med den inkomst-
beskattning som
skulle ha skett
enligt denna lag,
om inkomsten hade
förvärvats av
svenskt företag.
10 a §
För andra För andra
skattskyldiga än skattskyldiga än
fysiska personer, fysiska personer,
dödsbon och värde- dödsbon och värde-
pappersfonder, utgör pappersfonder,
statlig inkomstskatt utgör statlig in-
30 procent av den komstskatt 28
beskattningsbara procent av den be-
inkomsten. För skattningsbara
värdepappersfonder inkomsten. För
utgör statlig värdepappersfonder
inkomstskatt 25 utgör statlig
procent av den inkomstskatt 25
beskattningsbara procent av den
inkomsten. beskattningsbara
inkomsten.
Denna lag träder i 1. Denna lag
kraft den 1 januari träder i kraft den
1994 och tillämpas 1 januari 1994 och
första gången vid tillämpas första
1995 års taxering. gången vid 1995 års
Äldre bestämmelser taxering om inte
tillämpas dock för annat följer av
beskattningsår som punkterna 2-4.
har påbörjats före 2. Äldre
ikraftträdandet. bestämmelser
tillämpas i fråga
om livförsäkrings-
företag för
beskattningsår som
har påbörjats före
ikraftträdandet.
3. Vid
tillämpningen av de
nya föreskrifterna
i 3 § 1 mom. om
andelar i svenska
värdepappersfonder
skall hänsyn inte
tas till
sammansättningen av
fondens förmögenhet
före den 1 januari
1994. Under tiden
från och med den
1 januari till och
med den 30 juni
1994 skall i
stället för
förmögenhetsnivån
90 procent i
momentets sjätte
stycke tillämpas en
gräns på
75 procent.
4. Vid
tillämpningen av de
nya föreskrifterna
i 3 § 1 mom. åtton-
de och nionde
styckena skall, i
fråga om utdelning
som lämnas under år
1994, anses att
fonden mottagit de
vidareutdelade in-
komsterna efter
ikraftträdandet.
1Lydelse enligt prop. 1993/94:45.
2Lydelse enligt prop. 1993/94:45.
24
2.10 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1951:763) om
statlig
inkomstskatt på ackumulerad inkomst
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§
lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt
på ackumulerad inkomst1 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Har fysisk person Har fysisk person
eller dödsbo under eller dödsbo som
visst beskattningsår beskattas enligt 10
haft inkomst av tjä- § andra och tredje
nst eller sådan in- styckena lagen
komst av (1947:576) om
näringsverksamhet statlig
som avses i 3 §, och inkomstskatt under
hänför sig inkomsten visst
till minst två beskattningsår haft
beskattingsår inkomst av tjänst
ackumulerad inkomst, eller sådan inkomst
skall under de för- av
utsättningar som näringsverksamhet
anges i denna lag, som avses i 3 §,
statlig inkomstskatt och hänför sig
på denna inkomst inkomsten till
beräknas enligt föl- minst två
jande. beskattningsår
ackumulerad
inkomst, skall
under de
förutsättningar som
anges i denna lag,
statlig
inkomstskatt på
denna inkomst
beräknas enligt
följande.
Inkomsten antas ha åtnjutits med lika
belopp under de år, dock högst tio, till
vilka den hänför sig. Skatten på ettvart
av dessa belopp utgörs av den skatt som
skulle ha utgått för beloppet om det
lagts till den genomsnittliga
beskattningsbara förvärvsinkomsten för
taxeringsåret och så många av de närmast
föregående taxeringsåren som är i fråga,
efter justering med ett belopp
motsvarande skiktgränsens förändring
mellan
1. taxeringsåret och närmast föregående
taxeringsår om den ackumu-lerade
inkomsten hänför sig till tre eller fyra
beskattningsår,
2. taxeringsåret och andra taxeringsåret
före taxeringsåret om den ackumulerade
inkomsten hänför sig till fem eller sex
beskattningsår,
3. taxeringsåret och tredje
taxeringsåret före taxeringsåret om den
ackumulerade inkomsten hänför sig till
sju eller åtta beskattningsår eller
4. taxeringsåret och fjärde
taxeringsåret före taxeringsåret om den
ackumulerade inkomsten hänför sig till
nio eller tio beskattningsår.
Hänför sig inte hela den ackumulerade
inkomsten till tid före taxeringsåret,
skall * på sätt följer av punkt 2 av
anvisningarna * hänsyn tas härtill vid
bedömningen i vad mån justering för
skiktgränsens förändring skall göras.
Vid genomsnittsberäkningen bortses från
den ackumulerade inkomsten. Skatten
beräknas enligt den skatteskala som
gäller för det taxeringsår då den
ackumulerade inkomsten tas upp till
beskattning.
Kan tillförlitlig utredning inte
förebringas om det antal år, vartill
ackumulerad inkomst hänför sig, skall
skatteberäkningen ske, om inte särskilda
omständigheter föranleder annat, som om
inkomsten hänfört sig till tre år.
Föreligger förutsättningar för såväl
skatteberäkning enligt denna lag som
nedsättning av skatt enligt lagen
(1970:172) om begränsning av skatt i
vissa fall tillämpas den av lagarna som
leder till lägst skatt.
(Se vidare anvisningarna.)
3 §3
I fråga om inkomst av näringsverksamhet
skall lagens bestämmelser gälla endast
följande intäkter, nämligen:
1. intäkt genom vetenskaplig, litterär,
konstnärlig eller därmed jämförlig
verksamhet;
2. intäkt vid överlåtelse av hyresrätt
samt av varumärke, firmanamn och andra
liknande rättigheter av goodwills natur;
3. intäkt * i samband med att en
näringsfastighet avyttras eller övergår
till privatbostadsfastighet * avseende
återförda avdrag för värdeminskning m.m.
och utgifter för värdehöjande
reparationer och underhåll enligt
bestämmelserna i punkt 5 första stycket
av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370);
4. intäkt * i samband med att en
bostadsrätt eller en aktie eller andel
som avses i 26 § 1 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, i fall då den
därtill hörande lägenheten inte är
privatbostad, avyttras eller övergår till
privatbostad * avseende återförda avdrag
för utgifter för värdehöjande
reparationer och underhåll enligt
bestämmelserna i punkt 5 andra stycket av
anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen;
5. intäkt i form av engångsersättning
vid upplåtelse eller upphörande av
nyttjanderätt eller servitutsrätt och vid
överlåtelse av nyttjanderätt, intäkt i
form av ersättning som utgår vid
avräkning enligt 9 kap. 23 § jordabalken
samt intäkt för fastighetsägare avseende
värde av förbättring som
nyttjanderättshavare bekostat;
6. intäkt i form av
försäkringsersättning, skadestånd eller
dylikt för inkomstbortfall eller
ersättning för att egendom tagits i
anspråk genom expropriation eller under
sådana förhållanden att tvångsförsäljning
måste anses föreligga;
7. intäkt i form av
försäkringsersättning eller annan
ersättning för skada på byggnader eller
markanläggningar, som har förstörts eller
skadats genom brand eller annan
olyckshändelse;
8. intäkt i form av skadestånd eller
annan ersättning avseende inkomstbortfall
till följd av skador och intrång på
fastighet, som föranletts av industriell
eller därmed jämförlig verksamhet;
9. intäkt genom ersättning för skada på
växande skog på grund av brand eller
annan därmed jämförlig anledning som är
oberoende av den skattskyldiges
åtgöranden samt intäkt genom avyttring av
skog och skogsprodukter, om avverkningen
framtvingats av brand, stormfällning,
torka, insektsskador eller liknande eller
av vattenuppdämning eller framdragande av
kraftledning;
10. intäkt i form av engångsersättning
vid avyttring av patenträtt eller
liknande rättighet samt vid avyttring
eller avlösning av rätt till royalty,
allt under förutsättning att avyttringen
eller avlösningen skett i samband med
överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande
av näringsverksamhet;
11. intäkt vid avyttring, i samband med
överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande
av näringsverksamhet, av maskiner och
andra för stadigvarande bruk i
verksamheten avsedda inventarier;
12. intäkt vid 12. intäkt vid
avyttring av djur i avyttring av djur i
jordbruk och jordbruk och
renskötsel i samband renskötsel i
med upphörande av samband med
djurskötsel samt; upphörande av
13. intäkt som har djurskötsel;
uppkommit genom att
ersättningsfond har 13. intäkt som har
åter-förts till uppkommit genom att
beskattning på grund ersättningsfond har
av att åter-förts till
näringsverksamheten beskattning på
har överlåtits eller grund av att
nedlagts, dock att näringsverksamheten
särskilt tillägg på har överlåtits
det återförda be- eller nedlagts,
loppet inte skall dock att särskilt
anses utgöra sådan tillägg på det
inkomst. återförda beloppet
inte skall anses
utgöra sådan
inkomst ;
14. intäkt som
grundas på 5 och
9 §§ lagen
(1993:000) om
expansionsmedel
samt;
15. intäkt som
grundas på 5 § 1
lagen (1993:000) om
periodise-
ringsfonder.
Vad i denna lag sägs om överlåtelse,
upplåtelse eller nedläggande av
näringsverksamhet skall gälla även
beträffande en av flera verksamheter i en
förvärvskälla.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
1Senaste lydelse av lagens rubrik
1990:1431.
2Senaste lydelse 1990:1431.
3Senaste lydelse 1990:1431.
93
2.11 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom föreskrivs att 2 § 3 mom., 26
§, 27 § 2 mom., 32, 36 och 36 a §§, 69 §
2 mom. samt anvisningarna till 40 § upp-
bördslagen (1953:272)1 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
3 mom. Kvarstående 3 mom. Kvarstående
skatt och skatt och
tillkommande skatt tillkommande skatt
samt obetald del av samt obetald del av
sådan skatt anses sådan skatt anses
belöpa i första hand belöpa i första
på annuitet som hand på annuitet
avses i 1 § och i som avses i 1 § och
andra hand på i andra hand på
skattetillägg eller skattetillägg eller
förseningsavgift förseningsavgift
enligt taxerings- enligt taxerings-
lagen. lagen eller förse-
ningsavgift enligt
fas-
tighetstaxeringslagen
(1979:1152).
26 §2
Preliminär F-skatt och särskild A-skatt
skall debiteras i en post. Skattebeloppet
avrundas till det närmast lägre hela
krontal, som utan att öretal uppkommer är
jämnt delbart med antalet uppbördsmånader
under vilka skatten skall betalas.
Preliminär F-skatt Preliminär
och särskild A-skatt F-skatt och
skall betalas med särskild A-skatt
lika stora belopp skall betalas med
senast den 18 i lika stora belopp
uppbördsmånaderna senast den 18 i
mars, maj, juli, varje uppbördsmånad
september, november under uppbördsåret
och januari under eller, vid debi-
uppbördsåret eller, tering under in-
vid debitering under komståret, i var
inkomståret, i var och en av de
och en av de nyss uppbördsmånader som
nämnda upp- återstår efter
bördsmånaderna som utgången av den
återstår efter månad då skatten
utgången av den debiteras.
månad då skatten
debiteras.
Preliminär F-skatt som inte uppgår till
2 000 kronor för uppbördsåret påförs
inte.
27 §
2 mom.3 Vid debitering av slutlig skatt
skall skattskyldig gottskrivas:
1. debiterad preliminär F-skatt och
debiterad särskild A-skatt;
2. sådan preliminär A-skatt, som den
skattskyldiges arbetsgivare ålagts att
betala enligt 75 §;
3. annan än under 1 och 2 avsedd
preliminär skatt, som har betalats av den
skattskyldige i den mån skatten inte har
använts för betalning av innehållen
preliminär skatt enligt bestämmelserna i
52 a § första stycket;
4. överskjutande 4. överskjutande
ingående mer- ingående mer-
värdeskatt i den mån värdeskatt i den
skatten inte mån skatten inte
betalats ut enligt betalats ut enligt
45 § 2 mom. andra 45 § 2 mom. andra
stycket; samt stycket;
5. skatt som 5. skatt som
överförts från stat överförts från stat
med vilken Sverige med vilken Sverige
ingått över- ingått över-
enskommelse om enskommelse om
uppbörd och uppbörd och
överföring av skatt. överföring av
skatt; samt
6. ett belopp
motsvarande 28 pro-
cent av en
minskning av expan-
sionsmedel enligt
lagen (1993:000) om
expansionsmedel.
Vid debitering av slutlig skatt skall
skattskyldig också gottskrivas särskild
inkomstskatt som betalats enligt lagen
(1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta samt enligt lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl. för tid
under beskattningsåret då den
skattskyldige varit bosatt i Sverige
eller stadigvarande vistats här.
Vid gottskrivning av preliminär A-skatt
som innehållits av den skattskyldiges
arbetsgivare skall sådan allmän
sjukförsäkringsavgift och allmän avgift
för finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet som arbetsgivaren redovisat
i kontrolluppgift gottskrivas som sådan
avgift.
32 §4
På tillkommande skatt skall skattskyldig
betala ränta (respitränta). Räntebelopp
som understiger femtio kronor påförs
inte. Ränta beräknas för visst kalenderår
efter en räntesats som motsvarar 75
procent av den statslåneränta som gällde
vid utgången av november närmast
föregående kalenderår. Vid beräkning av
ränta för tid som infaller efter utgången
av det år då skatten debiteras tillämpas
dock den räntesats som gäller för debite-
ringsåret. Räntesatsen bestäms till
procenttal med högst en decimal.
Vid beräkning av respitränta gäller,
att i den att i den
tillkommande skatten tillkommande
inte inräknas skatten inte
skattetillägg eller inräknas
förseningsavgift skattetillägg eller
enligt taxerings- för-seningsavgift
lagen och inte enligt taxerings-
heller kvarskatte- lagen (1990:324)
avgift och eller
respitränta; förseningsavgift
enligt fas-
tighetstaxeringslagen
(1979:1152) och
inte heller kvar-
skatteavgift och
respitränta;
att ränta tas ut från och med den 19
april året näst efter taxeringsåret, dock
att ränta på ö-skatteränta,
restitutionsränta och skatt, som
återbetalts enligt 68 § 2 mom. och ingår
i tillkommande skatt, skall tas ut från
utgången av den månad, då beloppet
utbetalts; samt
att ränta tas ut till och med den dag då
skatten förfaller till betalning.
Ändras debitering av tillkommande skatt
sker ny beräkning av ränta.
Bestämmelserna i denna lag om
tillkommande skatt skall tillämpas på
respitränta.
94
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
36 §5
En F-skattesedel En F-skattesedel
skall översändas skall översändas
till den till den
skattskyldige senast skattskyldige
den 25 februari senast den 25
under inkomståret. januari under
inkomståret.
En F-skattesedel, som grundar sig på
preliminär taxering verkställd under
inkomståret, och skattsedel på
tillkommande skatt skall översändas till
den skattskyldige så snart det kan ske.
36 a §6
Ett besked om Ett besked om
debitering av debitering av
särskild A-skatt särskild A-skatt
skall översändas skall översändas
till den skat- till den
tskyldige senast den skattskyldige
25 februari under senast den 25
inkomståret. januari under
inkomståret.
Ett besked om debitering av särskild
A-skatt som grundar sig på preliminär
taxering verkställd under inkomståret,
skall översändas till den skattskyldige
så snart det kan ske.
69 §
2 mom.7 På skatt, avgift och ränta, som
återbetalas enligt 68 § 2 mom., och vid
utbetalning av skatt eller ränta, som har
innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra
stycket, utgår ränta (restitutionsränta).
Restitutionsränta beräknas för visst
kalenderår efter en räntesats som
motsvarar 75 procent av den stats-
låneränta som gällde vid utgången av
november närmast föregående kalenderår.
För tid som infaller efter utgången av
det år då beslut om återbetalning fattas
tillämpas dock den räntesats som gäller
för det året. Räntesatsen bestäms till
procenttal med högst en decimal.
Räntebelopp som understiger femtio kronor
betalas inte ut.
Vid beräkning av restitutionsränta
gäller i övrigt,
att ränta utgår på att ränta utgår
belopp, som senast på belopp, som
under taxeringsåret senast under
har betalts som taxeringsåret har
preliminär skatt, betalts som
och på belopp, som preliminär skatt,
avses i 27 § 2 mom. och på belopp som
första stycket 4 avses i 27 § 2 mom.
eller 5 eller i första stycket 4, 5
andra stycket samma eller 6 eller i
mom., från utgången andra stycket samma
av taxeringsåret och mom., från utgången
på annat belopp från av taxeringsåret
utgången av den och på annat belopp
månad, då det har från utgången av
betalts; den månad, då det
har betalts;
att, om skatt har betalts före den
uppbördsmånad, då skatten har förfallit
till betalning, skatten anses som betald
under nämnda uppbördsmånad;
att, om skatten har betalts i flera
poster och restitutionen avser endast
viss del av det sammanlagda
skattebeloppet, det för mycket betalda
beloppet avräknas mot det eller de belopp
som sist har betalts; samt
att ränta utgår till och med den månad,
då beloppet återbetalas.
Har beslut som föranlett
restitutionsränta ändrats på sådant sätt
att ränta inte skulle ha utgått eller
utgått med lägre belopp, om
ändringsbeslutet hade beaktats vid
ränteberäkningen, är den skattskyldige
skyldig att återbetala vad han sålunda
har uppburit för mycket. Bestämmelserna i
denna lag om tillkommande skatt skall
också tillämpas på restitutionsränta.
Om restitutionsränta i särskilda fall
föreskrivs i 75 a § fjärde stycket.
Anvisningar
till 40 §8
I 40 § 2 mom. andra stycket angivet
skatteavdrag skall inte verkställas, då
det är uppenbart för arbetsgivaren att
anställningen hos honom är att anse såsom
bisyssla. Är så inte fallet, får avdrag
underlåtas endast om arbetstagaren med
intyg från skattemyndighet styrker att
fråga är om bisyssla.
Skatteavdrag skall Skatteavdrag
inte göras på lön, skall inte göras på
som utbetalas senast lön, som utbetalas
den sista februari senast den sista
under inkomståret, januari under
om arbetstagaren inkomståret, om
företer skattsedel arbetstagaren
eller F-skattebevis företer
utvisande att han F-skattesedel eller
för nästföregående F-skattebevis för
inkomstår varit nästföregående
påförd preliminär inkomstår. Vad sist
F-skatt. Vad sist sagts gäller dock
sagts gäller dock inte nyanställd ar-
inte nyanställd betstagare, som kan
arbetstagare, som antas ha sin
kan antas ha sin väsentliga utkomst
väsentliga utkomst av anställningen.
av anställningen.
Det åligger arbetsgivaren, att senast
en vecka innan i 40 § 2 mom. andra
stycket angivet avdrag för kvarstående
skatt första gången görs, genom skriftlig
eller muntlig hänvändelse till
arbetstagaren uppmana denne att överlämna
skattsedel på slutlig skatt eller
vederbörlig del av sådan skattsedel eller
på föreskrivet sätt visa att skatteavdrag
för kvarstående skatt inte skall göras.
Därvid skall arbetsgivaren tillika erinra
arbetstagaren om det skatteavdrag, som
annars kommer att göras.
Arbetsgivarens val av skattetabell för
beräkning av förhöjt avdrag enligt 40 § 1
mom. andra stycket bör godtas, om skälig
anledning får anses ha förelegat att
tillämpa skattetabellen i fråga.
Har genom skatteavdrag enligt 40 § 1
mom. andra stycket eller 2 mom. andra
stycket innehållits större belopp än vad
som skall inbetalas vid närmast följande
uppbördstillfälle enligt skattsedel,
F-skattebevis eller av skattemyndighet
utfärdat intyg, som arbetstagaren
företett efter det avdraget gjorts, eller
erhållet besked om skatteavdrag, skall
arbetsgivaren, om inte särskilda hinder
föreligger, mot kvitto tillhandahålla ar-
betstagaren vad som sålunda innehållits
för mycket.
Vad i 40 § sägs om skyldighet att visa
upp skattsedel för arbetsgivare och om
påföljd för underlåtenhet att fullgöra
sådan skyldighet gäller inte vid
utbetalning av folkpension eller
tilläggspension från allmän
försäkringskassa eller
Riksförsäkringsverket eller annars i den
mån regeringen så förordnar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången i fråga
om preliminär skatt för 1994 och slutlig
skatt på grund av 1995 års taxering. Den
del av den preliminära F-skatten och den
särskilda A-skatten som avser
uppbördsmånaden februari 1994 skall dock
betalas senast den 18 mars samma år.
1Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:771.
2Senaste lydelse 1992:680.
3Lydelse enligt prop. 1993/94:80.
4Senaste lydelse 1992:624.
5Senaste lydelse 1992:680.
6Senaste lydelse 1992:680.
7Senaste lydelse 1992:624.
8Senaste lydelse 1992:680.
95
2.12 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1661) om
ändring i
uppbördslagen (1953:272)
Härigenom föreskrivs att 27 § 3 mom.,
68 § 6 mom. och 69 § 1 mom. uppbördslagen
(1953:272) i momentens lydelse enligt
lagen (1992:1661) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
27 §
3 mom. Överstiger 3 mom. Överstiger
skattskyldigs skattskyldigs
slutliga skatt, slutliga skatt,
efter avdrag för efter avdrag för
överskjutande överskjutande
ingående mervärde- ingående mervärde-
skatt, den skatt, den preli-
preliminära skatt minära skatt som
som han har betalat han har betalat
senast den 18 feb- senast den 18 feb-
ruari året efter in- ruari året efter
komståret och vad inkomståret och vad
som skall got- som skall
tskrivas honom gottskrivas honom
enligt 2 mom. första enligt 2 mom.
stycket 1, 2 eller 5 första stycket 1,
eller andra stycket 2, 5 eller 6 eller
samma moment, skall andra stycket samma
den skattskyldige moment, skall den
betala en avgift skattskyldige
(kvarskatteavgift) betala en avgift
på det överskjutande (kvarskatteavgift)
beloppet. Kvarskat- på det
teavgift tas ut med överskjutande
en procentsats beloppet. Kvarskat-
motsvarande 20 teavgift tas ut med
procent av den en procentsats
statslåneränta som motsvarande 20
gällde vid utgången procent av den
av november statslåneränta som
inkomståret på det gällde vid utgången
överskjutande belop- av november in-
pet till den del det komståret på det
har täckts av preli- överskjutande
minär skatt som har beloppet till den
betalats senast den del det har täckts
3 maj året efter in- av preliminär skatt
komståret och med en som har betalats
procentsats motsva- senast den 3 maj
rande 125 procent av året efter in-
statslåneräntan på komståret och med
resterande del. På en procentsats mot-
kvarstående skatt, svarande 125
som uppkommer vid procent av
debitering av statslåneräntan på
slutlig skatt senast resterande del. På
den 31 augusti året kvarstående skatt,
efter inkomståret som uppkommer vid
och som betalas debitering av
senast den 18 sep- slutlig skatt
tember samma år, tas senast den 31
kvarskatteavgift ut augusti året efter
med en procentsats inkomståret och som
motsvarande 60 pro- betalas senast den
cent av 18 september samma
statslåneräntan. år, tas kvar-
Pro-centsatserna be- skatteavgift ut med
stäms till tal med en procentsats mot-
högst en decimal. Om svarande 60 procent
särskild beräkning i av statslåneräntan.
vissa fall före- Procentsatserna
skrivs i 4 mom. bestäms till tal
med högst en deci-
mal. Om särskild
beräkning i vissa
fall föreskrivs i
4 mom.
Avgift, i Avgift, i
förekommande fall förekommande fall
efter avdrag för efter avdrag för
ö-skatteränta, ö-skatteränta,
påförs inte om påförs inte om
beloppet understiger beloppet
50 kronor. Vid understiger 50
beräkningen av kronor. Vid
avgiften gäller att beräkningen av
i den slutliga avgiften gäller att
skatten inte i den slutliga
inräknas skatten inte
skattetillägg eller inräknas
förseningsavgift skattetillägg eller
enligt taxeringsla- förseningsavgift
gen (1990:324) och enligt taxeringsla-
att avgift inte gen (1990:324)
skall beräknas på eller förseningsav-
överskjutande belopp gift enligt
till den del det
fastighetstaxeringslagen
uppgår till högst (1979:1152) och att
20 000 kronor och avgift inte skall
har betalats senast beräknas på
den 3 maj året efter överskjutande
inkomståret. belopp till den del
det uppgår till
högst 20 000 kronor
och har betalats
senast den 3 maj
året efter in-
komståret.
Ändras debitering eller gottskrivning
enligt 27 § 2 mom. eller debiteras
tillkommande skatt, görs ny beräkning av
kvarskatteavgift. Avgiften bestäms därvid
till belopp som skulle ha utgått, om
beräkningen gjorts vid den årliga debite-
ringen av motsvarande slutliga skatt.
Bestämmelserna i denna lag om
kvarstående skatt och tillkommande skatt
skall tillämpas på kvarskatteavgift om
inte annat anges.
68 §
6 mom. Fordran på skatt eller ränta, som
skall återbetalas enligt denna lag, må ej
överlåtas särskilt, innan beloppet kan
lyftas.
Utan hinder av vad som sägs i första
stycket får där avsedd fordran utmätas.
Fordran på överskjutande skatt, som avses
i 1 mom. första stycket, och ränta på
sådan fordran får dock utmätas först i
samband med att kronofogdemyndighet vid
den årliga debiteringen av slutlig skatt
bereds tillfälle att ta sådana fordringar
i anspråk enligt lagen (1985:146) om
avräkning vid återbetalning av skatter
och avgifter. I enskilt mål får
fordringar av sistnämnda slag inte
utmätas efter ansökan som gjorts senare
än den 30 juni under taxeringsåret.
Bestämmelserna i 5 kap. 1-3 §§
utsökningsbalken tillämpas inte vid
utmätning av fordran som avses i första
stycket.
Utmätning i
enskilt mål må icke
ske utan att
åtgärden kan
beräknas inbringa
sökanden något
utöver vad som
fordras för att
täcka kostnaderna
för utmätningen.
69 §
1 mom. Om 1 mom. Om
preliminär skatt, preliminär skatt,
som har inbetalats som har inbetalats
eller som, utan att eller som, utan att
så har skett, skall så har skett, skall
gottskrivas gottskrivas skatt-
skattskyldig på skyldig på grund av
grund av att arbets- att arbetsgivaren
givaren gjort gjort skatteavdrag,
skatteavdrag, och och skatt som skall
skatt som skall gottskrivas enligt
gottskrivas enligt 27 § 2 mom. första
27 § 2 mom. första stycket 4, 5 eller
stycket 4 eller 5 6 eller andra
eller andra stycket stycket samma
samma moment, moment, överstiger
överstiger den den slutliga
slutliga skatten skatten skall ränta
skall ränta (ö-skatteränta)
(ö-skatteränta) beräknas på det
beräknas på det överskjutande
överskjutande beloppet.
beloppet.
Vid Vid
ränteberäkningen ränteberäkningen
gäller att i den gäller att i den
slutliga skatten slutliga skatten
inte inräknas inte inräknas
skattetillägg eller skattetillägg eller
förseningsavgift förseningsavgift
enligt enligt
taxeringslagen taxeringslagen
(1990:324) och att i (1990:324) eller
den preliminära förseningsavgift
skatten inte enligt fas-
inräknas sådan
tighetstaxeringslagen
preliminär skatt som (1979:1152) och att
avses i 27 § 2 mom. i den preliminära
3 och som har skatten inte
betalats efter den 3 inräknas sådan
maj året efter preliminär skatt
inkomståret. som avses i 27 § 2
mom. 3 och som har
betalats efter den
3 maj året efter
inkomståret.
Vid debitering av slutlig skatt senast
den 31 augusti taxeringsåret, beräknas
ränta på den del av överskjutande belopp
som inte överstiger 20 000 kronor enligt
en räntesats, som motsvarar 35 procent av
den statslåneränta som gällde vid
utgången av november inkomståret och på
belopp därutöver enligt en räntesats som
motsvarar 25 procent av statslåneräntan.
Ränta utgår inte på överskjutande belopp
till den del det motsvaras av preliminär
skatt som inbetalas efter den 18 februari
året efter inkomståret. I övriga fall
beräknas ränta på den del av överskju-
tande belopp som inte överstiger 20 000
kronor enligt en räntesats som motsvarar
60 procent av statslåneräntan och på
belopp däröver enligt en räntesats som
motsvarar 45 procent av statslåneräntan.
Har preliminär skatt, som avses i 27 § 2
mom. 3, betalats efter den 18 februari
året efter inkomståret men senast den 3
maj samma år, beräknas räntan enligt en
räntesats som motsvarar 30 procent av
statslåneräntan. Räntesatserna bestäms
till procenttal med högst en decimal.
Ränta, i förekommande fall efter avdrag
för kvarskatteavgift, betalas inte ut om
beloppet understiger 50 kronor.
Ändras debitering eller gottskrivning
enligt 27 § 2 mom. eller debiteras
tillkommande skatt, görs ny beräkning av
ränta. Räntan bestäms därvid till belopp
som skulle ha utgått, om beräkningen
gjorts vid den årliga debiteringen av
motsvarande slutliga skatt.
Bestämmelserna i denna lag om
tillkommande skatt skall tillämpas på
ö-skatteränta.
96
2.13 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:000) om
ändring i lagen
(1993:941) om ändring i uppbördslagen
(1953:272)
Härigenom föreskrivs att 1 §
uppbördslagen (1953:272)1 i paragrafens
lydelse enligt lagen (1993:941) om
ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Med skatt avses i denna lag, om inte
annat anges:
1. kommunal inkomstskatt,
2. statlig inkomstskatt,
3. statlig förmögenhetsskatt,
4. statlig fastighetsskatt,
5. skogsvårdsavgift,
6. egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter,
7. avkastningsskatt i fall som avses i
2 § första stycket 1-5 lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel,
8. särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
9. skattetillägg och förseningsavgift
enligt taxeringslagen (1990:324) samt
förseningsavgift enligt
fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
10. mervärdeskatt i fall som avses i 21
§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
11. annuitet på avdikningslån,
12. avgift enligt lagen (1992:1745) om
allmän sjukförsäkringsavgift,
13. avgift enligt 13. avgift enligt
lagen (1993: 000) lagen (1993: 000)
om allmän avgift för om allmän avgift
finansiering av för finansiering av
kontantförmåner vid kontantförmåner vid
arbetslöshet. arbetslöshet,
14. skatt enligt
lagen (1993:000) om
expansionsmedel.
Att vad som sägs i denna lag om
egenavgifter enligt lagen om
socialavgifter även tillämpas i fråga om
skatt enligt 2 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster följer av 3 §
sistnämnda lag.
1Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:771.
2Lydelse enligt prop. 1993/94:80.
97
2.14 Förslag till
Lag om ändring i skogskontolagen
(1954:142)
Härigenom föreskrivs att 1, 2, 3 och 9
§§ skogskontolagen1 (1954:142) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Vid taxering till Vid taxering till
kommunal och statlig kommunal och
inkomstskatt kan statlig
fysisk per-son och inkomstskatt kan
dödsbo som avses i fysisk per-son och
10 § 1 mom. lagen dödsbo på de
(1947:576) om villkor och i den
stat-lig omfattning som
inkomstskatt, på de anges i denna lag,
villkor och i den få uppskov med
omfattning som anges beskattning av
i denna lag, få intäkt av
uppskov med näringsverksamhet
beskattning av avseende skogsbruk
intäkt av för medel som sätts
näringsverksamhet in på ett särskilt
avseende skogsbruk bankkonto
för medel som sätts (skogskonto eller
in på ett särskilt skogsskadekonto).
bankkonto Uppskov medges inte
(skogskonto eller delägare i
skogsskadekonto). handelsbolag för
Uppskov medges inte inkomst av bolagets
delägare i verksamhet.
handelsbolag eller i
dödsbo, för vilket
reglerna om han-
delsbolag skall
tillämpas, för
inkomst av bo-lagets
eller dödsboets
verksamhet.
Uppskov för insättning på skogs-
skadekonto medges endast om storm-
fällning, brand, insektsangrepp eller
liknande händelse har medfört att mer än
en tredjedel av förvärvskällans skog bör
avverkas tidigare än vad som annars
skulle ha varit fallet och om den
skattskyldige med intyg från skogs-
vårdsstyrelsen i länet eller på annat
sätt visar att den huvudsakliga delen av
beskattningsårets skogsintäkter hänför
sig till avverkning som nu har sagts.
Uppskov för Uppskov för
insättning på skogs- insättning på
skadekonto medges skogsskadekonto
inte om den medges inte om den
skattskyldige för skattskyldige för
det beskattningsår det beskattningsår
och den som uppskovet avser
förvärvskälla som också yrkar uppskov
uppskovet avser för insättning på
också yrkar upp-skov skogskonto.
för insättning på
skogskonto.
Har uppskov för insättning på
skogsskadekonto vägrats på grund av att
de i andra stycket angivna villkoren inte
varit uppfyllda får den skatt-skyldige
framställa yrkande om uppskov för
insättning på skogskonto. Sådan
framställning skall ha kommit in till
skattemyndigheten inom sex månader från
det att beslut meddelades om att rätt
till uppskov för in-sättning på
skogsskadekonto inte föreligger, om inte
längre tid följer av bestämmelserna i
taxeringslagen (1990:324).
Med bank avses i denna lag Riksbanken,
affärsbank, sparbank samt föreningsbank.
En skattskyldig får En skattskyldig
för ett visst får för ett visst
beskattningsår och beskattningsår göra
en viss förvärvs- insättning på
källa göra endast ett
insättning på endast skogskonto eller
ett skogskonto eller skogsskadekonto.
skogsskadekonto. Har Har den
den skattskyldige i skattskyldige i
strid mot denna strid mot denna
bestämmelse gjort bestämmelse gjort
insättning på insättning på
skogskonto eller skogskonto eller
skogsskadekonto i skogsskadekonto i
mer än en bank mer än en bank
medges uppskov medges uppskov
endast för insätt- endast för insätt-
ning på det först ning på det först
öppnade kontot. öppnade kontot.
2 §3
Beträffande viss Uppskovet får för
förvärvskälla får ett och samma
uppskovet för ett beskattningsår, om
och samma be- annat ej följer av
skattningsår, om andra och tredje
annat ej följer av styckena, avse
andra och tredje högst ett belopp
styckena, avse högst motsvarande summan
ett belopp av
motsvarande summan
av
a) sextio procent av den på
beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för skog, som har avyttrats genom
upplåtelse av avverkningsrätt,
b) fyrtio procent av den på
beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter samt
c) fyrtio procent av saluvärdet av
skogsprodukter, som under be-
skattningsåret har tagits ut för
förädling i annan förvärvskälla inom
inkomstslaget näringsverksamhet.
Medför stormfällning, brand,
insektsangrepp eller liknande händelse
att en betydande del av förvärvskällans
skog bör avverkas tidigare än vad som
annars skulle ha varit fallet, får
skattskyldig, om och i den mån han med
intyg från skogsvårdsstyrelsen i länet
eller på annat sätt visar att intäkt
hänför sig till avverkning som nu har
sagts, uppskov med högst ett belopp
motsvarande summan av
a) åttio procent av den på
beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för skog, som har avyttrats genom
upplåtelse av avverkningsrätt,
b) femtio procent av den på
beskattningsåret belöpande köpeskillingen
för avyttrade skogsprodukter samt
c) femtio procent av saluvärdet av
skogsprodukter, som under
be-skattningsåret har tagits ut för
förädling i annan förvärvskälla inom
inkomstslaget näringsverksamhet.
Uppskov med belopp som anges i andra
stycket medges också i fråga om sådan
ersättning för skog eller skogsprodukter
som avses i 25 § 2 mom. tredje stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Vid tillämpningen av första*tredje
styckena avses med köpeskilling även
försäkringsersättning för skog och
skogsprodukter.
Uppskov medges inte med så stort belopp
att underskott uppkommer vid beräkning av
inkomst av förvärvskällan enligt kom-
munalskattelagen.
Har i förvärvskällan redovisats
utdelning från samfällighet, som avses i
6 § 1 mom. första stycket b lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
medges uppskov för den del av utdelningen
som härrör från intäkt av skogsbruk i
samfälligheten under det beskattningsår
som utdelningen hänför sig till på samma
sätt som om denna del utgjort intäkt av
skogsbruk, som den skattskyldige drivit
själv.
98
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Uppskov för visst Uppskov för visst
beskattningsår och beskattningsår
viss förvärvskälla medges i fråga om
medges i fråga om skogskonto inte med
skogskonto inte med belopp som
belopp som understiger 5 000
understiger 5 000 kronor och i fråga
kronor och i fråga om skogsskadekonto
om skogsskadekonto inte med belopp som
inte med belopp som understiger 50 000
understiger 50 000 kronor.
kronor. Uppskovs-beloppet
Uppskovs-beloppet avrundas nedåt till
avrundas nedåt till helt hundratal
helt hundratal kronor.
kronor.
9 §4
Övergår skattskyldigs fastighet till
annan på annat sätt än genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång eller genom
gåva skall, såvida fastigheten utgör den
väsentliga delen av förvärvskälla för
vilken insättning på skogskonto eller
skogsskadekonto har gjorts, innestående
medel genast tas upp som intäkt av
näringsverksamhet.
Har dödsbo
innestående medel
skall beskattning
äga rum för det
beskattningsår då
reglerna om han-
delsbolag tillämpas
första gången på
dödsboet.
Har avtal träffats om överlåtelse eller
pantsättning av medel på skogskonto eller
skogsskadekonto, skall medlen genast tas
upp som intäkt av näringsverksamhet. Be-
skattning skall inte ske av den
anledningen att den skattskyldige efter
framställning från skogsvårdsstyrelse har
förbundit sig att inte utan styrelsens
tillstånd förfoga över medlen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
1Lagen omtryckt 1982:325.
2Senaste lydelse 1990:677.
3Senaste lydelse 1990:677.
4Senaste lydelse 1990:677.
99
2.15 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
3 §2
Med inkomst av annat förvärvsarbete avses
a) inkomst av aktiv a) inkomst av
näringsverksamhet näringsverksamhet
här i riket; här i landet i
vilken den
försäkrade arbetat
i icke oväsentlig
omfattning (aktiv
näringsverksamhet);
b) tillfälliga förvärvsinkomster av
självständigt bedriven verksamhet;
c) ersättning för arbete för någon
annans räkning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner;
d) sjukpenning och
rehabiliteringspenning enligt denna lag
samt sjukpenning enligt lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring eller motsva-
rande ersättning som utgår enligt annan
författning eller på grund av regeringens
förordnande, i den mån ersättningen
träder i stället för inkomst som ovan
nämnts samt
e) ersättning som utgör skattepliktig
inkomst av tjänst enligt kommunal-
skattelagen (1928:370) och som, utan att
anställningsförhållande förelegat,
utbetalats av fysisk person bosatt
utomlands eller utländsk juridisk person;
allt i den mån inkomsten inte enligt 2 §
är att hänföra till inkomst av
anställning.
Har inkomst som Bedömningen i
avses i första första stycket a)
stycket a) eller b) görs för sig för
inte uppgått till varje förvärvskälla
1 000 kronor för år, enligt
tas den inte i kommunalskattelagen
beräkning. Ej heller (1928: 370). Har
tas sådan ersättning inkomst som avses i
som avses i första första stycket a)
stycket c) i eller b) inte
beräkning, om uppgått till 1 000
ersättningen från kronor för år, tas
den, för vilken den inte i beräk-
arbetet utförts, ning. Ej heller tas
under året inte sådan ersättning
uppgått till 1 000 som avses i första
kronor. Intäkt som stycket c) i beräk-
avses i 32 § 1 mom. ning, om ersätt-
första stycket h och ningen från den,
i kommunalskatte- för vilken arbetet
lagen (1928:370) el- utförts, under året
ler sådan ersättning inte uppgått till
enligt gruppsjukför- 1 000 kronor.
säkring eller Intäkt som avses i
trygghetsförsäkring 32 § 1 mom. första
vid arbetsskada som stycket h och i
enligt 2 § första nämnda lag eller
stycket lagen sådan ersättning
(1990:659) om enligt grupp-
särskild löneskatt sjukförsäkring
på vissa för- eller trygghetsför-
värvsinkomster utgör säkring vid
underlag för nämnda arbetsskada som
skatt räknas inte enligt 2 § första
som inkomst av annat stycket lagen
förvärvsarbete. (1990:659) om
särskild löneskatt
på vissa
förvärvsinkomster
utgör underlag för
nämnda skatt räknas
inte som inkomst av
annat förvärvs-
arbete.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i fråga om pensionsgrundande
inkomst som avser tid före
ikraftträdandet.
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1991:1040.
100
2.16 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963:173) om
avdrag för avgifter till Stiftelsen
Svenska Filminstitutet, m.m.
Härigenom föreskrivs att 1 - 3 §§ lagen
(1963:173) om avdrag för avgifter till
Stiftelsen Svenska Filminstitutet, m.m.1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Vid beräkning av Vid beräkning av
nettointäkt av inkomst av
rörelse enligt näringsverksamhet
kommunalskattelagen enligt kommu-
(1928:370) och lagen nalskattelagen
(1947:576) om (1928:370) och
statlig inkomstskatt lagen (1947:576) om
medges avdrag för statlig in-
sådana avgifter till komstskatt medges
stiftelsen Svenska avdrag för sådana
Filminstitutet, som avgifter och bidrag
avses i ett den 2 till Stiftelsen
mars 1982 träffat Svenska Film-
avtal med de institutet, som
ändringar och avses i ett den 3
tillägg som följer september 1992
av ett den 22 träffat avtal
december 1988 slutet mellan staten samt
avtal mellan staten Sveriges Biograf-
samt Sveriges ägareförbund,
biografägareförbund, Folkets Husföre-
Folkets husföre- ningarnas Riks-
ningarnas organisation, Riks-
riksorganisation, föreningen Våra
Föreningen Våra Gårdar, Sveriges
gårdar, Sveriges Filmuthyrare-
filmuthyrareförening förening u. p. a.,
u. p. a., Föreningen Föreningen Sveriges
Sveriges filmprodu- Filmproducenter,
center och fören- Sveriges Video-
ingen IFPI-VIDEO. distributörers
Förening (VHF),
VideoHandelns
Samarbets-
organisation (VHS),
VIDSAM-Videouthyrarnas
Samarbetsorgani-
sation (VIDSAM),
Sveriges Television
AB och Nordisk
Television AB.
2 §3
Stiftelsen är inte Stiftelsen är
skyldig att erlägga inte skyldig att
skatt för inkomst erlägga skatt för
eller förmögenhet i inkomst eller
vidare mån än vad förmögenhet i
avser inkomstskatt vidare mån än vad
för inkomst av avser inkomstskatt
fastighet. för inkomst av nä-
ringsverksamhet som
hänför sig till
innehav av
fastighet.
3 §
Medel, vilka I fråga om
utbetalas från den i
inkomstbeskattningen
1 § nämnda stif- av stöd som lämnas
telsen, skola hos av stiftelsen till
mottagaren upptagas en näringsidkare
som skattepliktig för näringsverk-
intäkt för det samheten tillämpas
beskattningsår, då bestämmelserna om
medlen kommit honom näringsbidrag och
till godo, dock att annat stöd i punkt
bidrag och stipendi- 9 av anvisningarna
er till utbildning till 22 §
eller forskning inom kommunalskattelagen
filmens område samt (1928:370).
till
folkbildningsor-
ganisationer eller
organisationer med
huvudsaklig uppgift
att studera filmens
konstnärliga och
sociala betydelse
eller organisationer
med uteslutande
syfte att tillgodose
behovet av
filmförevisningar,
lämpade för barn,
icke skola utgöra
skattepliktig
intäkt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1994
års taxering. Bestämmelsen i 3 §
tillämpas på medel som betalas ut från
stiftelsen efter ikraftträdandet.
1Senaste lydelse av lagens rubrik
1982:444.
2Senaste lydelse 1989:251.
3Senaste lydelse 1984:1069.
101
2.17 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt
Härigenom föreskrivs att 48 a § lagen
(1968:430) om mervärdeskatt1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
48 a §2
Har någon, i Har någon, i
egenskap av före- egenskap av före-
trädare för trädare för
skattskyldig som är skattskyldig som är
juridisk person, juridisk person,
uppsåtligen eller av uppsåtligen eller
grov oaktsamhet av grov oaktsamhet
underlåtit att underlåtit att
betala in skatt i betala in skatt i
den tid och ordning den tid och ordning
som anges i 22, 22 a som anges i 22, 22
och 42 §§, är han a och 42 §§, är han
tillsammans med den tillsammans med den
skattskyldige skattskyldige
betalningsskyldig betalningsskyldig
för skattebeloppet, för skattebeloppet,
ränta och dröjs- ränta och dröjs-
målsavgift enligt 47 målsavgift enligt
§. Betalnings- 47 §. Om företrä-
skyldigheten får daren uppsåtligen
jämkas eller efter- eller av grov oakt-
ges om det samhet lämnat
föreligger särskilda uppgifter som
skäl. föranlett att den
skattskyldige till-
godoförts
överskjutande
ingående skatt
enligt 49 § med för
stort belopp, är
han tillsammans med
den skattskyldige
skyldig att betala
tillbaka beloppet
samt därpå belö-
pande
skattetillägg,
ränta och
dröjsmålsavgift.
Betalningsskyldighet
som följer av
första stycket får
jämkas eller
efterges om det
föreligger
särskilda skäl.
Talan om att ålägga betalningsskyldighet
skall föras vid allmän domstol. Talan får
inte väckas sedan den skattskyldiges
betalningsskyldighet för skattebeloppet
har bortfallit enligt lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar m.m. Hos
den som har blivit ålagd
betalningsskyldighet får indrivning ske i
samma ordning som gäller för skatt.
Den som fullgjort betalningsskyldighet
för skattebelopp, ränta eller
dröjsmålsavgift enligt första stycket får
söka beloppet åter av den skattskyldige.
Bestämmelsen i 4 § Bestämmelsen i 4 §
preskriptionslagen preskriptionslagen
(1981:130) gäller i (1981:130) gäller i
fråga om regress- fråga om regress-
fordran enligt fordran enligt
tredje stycket. fjärde stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994.
1 Lagen omtryckt 1990:576.
Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:885.
2 Senaste lydelse 1992:627.
102
2.18 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1970:599) om
avdrag vid
inkomsttaxeringen för avgifter till
Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag
Härigenom föreskrivs att lagen
(1970:599) om avdrag vid inkomst-
taxeringen för avgifter till
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Avgifter som Avgifter som
aktiebolag erlägger aktiebolag erlägger
till till Värdepappers-
Värdepapperscentralen centralen VPC
VPC Aktiebolag för Aktiebolag för
uppgifter enligt 3 uppgifter enligt 3
kap. 8 § tredje kap. 8 § tredje
stycket aktiebo- stycket aktiebo-
-lagslagen lagslagen
(1975:1385), 3 kap. (1975:1385), 3 kap.
8 § tredje stycket 8 § tredje stycket
försäkringsrörelse- försäkringsrörelse-
lagen (1982:713) lagen (1982:713)
eller 3 kap. 8 § eller 3 kap. 8 §
tredje stycket bank- tredje stycket
aktiebolagslagen
bankaktiebolagslagen
(1987:618) eller (1987:618) eller
enligt särskilt enligt särskilt
uppdrag utgör uppdrag utgör
avdragsgill kostnad avdragsgill kostnad
vid beräkning enligt vid beräkning av
lagen (1947:576) om inkomst av
statlig inkomstskatt näringsverksamhet
av nettointäkt av enligt lagen
den förvärvskälla (1947:576) om
som utgör det ut- statlig
betalande bolagets inkomstskatt.
huvudsakliga
verksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
1 Senaste lydelse 1987:635.
103
2.19 Förslag till
Lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)
Härigenom föreskrivs att 1 och 4 §§
kupongskattelagen (1970:624)1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Kupongskatt Kupongskatt
erlägges enligt erläggs enligt
denna lag till denna lag till
staten för utdelning staten för
av annat slag än som utdelning av annat
avses i 3 § 7 mom. slag än som avses i
fjärde stycket lagen punkt 1 a andra
(1947:576) om stycket av
statlig inkomstskatt anvisningarna till
på aktie i svenskt 22 § kom-
aktiebolag. munalskattelagen
(1928:370) på aktie
i svenskt ak-
tiebolag.
Vad i denna lag sägs om aktie i svenskt
aktiebolag gäller även andel i svensk
värdepappersfond.
4 §3
Skattskyldighet föreligger för
utdelningsberättigad, om denne är fysisk
person, som ej är bosatt eller
stadigvarande vistas här i riket, dödsbo
efter sådan person eller utländsk
juridisk person, och utdelningen ej är
hänförlig till inkomst av
näringsverksamhet som bedrivits från fast
driftställe här i riket. Skattskyldighet
föreligger dock inte för utdelnings-
berättigad utländsk juridisk person för
den del av utdelningen som enligt punkt
10 andra stycket av anvisningarna till
53 § kommunalskattelagen (1928:370) har
beskattats hos delägaren.
För handelsbolag, För handelsbolag,
kommanditbolag, kommanditbolag och
rederi och dödsbo, rederi föreligger
på vilket enligt skattskyldighet för
53 § 3 mom. tredje den del av utdel-
stycket ningen som ej är
kommunalskattelagen hänförlig till
skall tillämpas inkomst av
bestämmelserna om näringsverksamhet
handelsbolag, som bedrivits från
föreligger fast driftställe
skattskyldighet för här i riket och som
den del av belöper på delägare
utdelningen som ej som ej är bosatt
är hänförlig till eller stadigvarande
inkomst av vistas här.
näringsverksamhet
som bedrivits från
fast driftställe här
i riket och som
belöper på delägare
som ej är bosatt
eller stadigvarande
vistas här.
Skattskyldighet föreligger slutligen för
utdelningsberättigad, som innehar aktie
under sådana förhållanden, att annan
därigenom obehörigen beredes förmån vid
taxering till inkomstskatt eller vinner
befrielse från kupongskatt.
Skattskyldighet föreligger icke för
person, som avses i 17 § eller 18 §
1 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:996.
2 Senaste lydelse 1991:414.
3 Senaste lydelse 1991:349.
104
2.20 Förslag till
Lag om ändring i skattebrottslagen
(1971:69)
Härigenom föreskrivs att 1 §
skattebrottslagen (1971:69) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
Denna lag gäller i fråga om skatt
eller avgift enligt
1. lagen 1. lagen
(1908:128) om (1908:128) om
bevillningsavgifter bevillningsavgifter
för särskilda förmå- för särskilda
ner och rättigheter, förmåner och rätti-
lagen (1927:321) om gheter, lagen
skatt vid (1927:321) om skatt
utskiftning av vid utskiftning av
aktiebolags aktiebolags
tillgångar, kommu- tillgångar, kommu-
nalskattelagen nalskattelagen
(1928:370), lagen (1928:370), lagen
(1933:395) om (1933:395) om
ersättningsskatt, ersättningsskatt,
lagen (1941:416) om lagen (1941:416) om
arvsskatt och arvsskatt och
gåvoskatt, lagen gåvoskatt, lagen
(1946:324) om skogs- (1946:324) om
vårdsavgift, lagen skogsvårdsavgift,
(1947:576) om lagen (1947:576) om
statlig statlig
inkomstskatt, lagen inkomstskatt, lagen
(1947:577) om (1947:577) om
statlig förmögen- statlig förmögen-
hetsskatt, lagen hetsskatt, lagen
(1958:295) om (1958:295) om
sjömansskatt, lagen sjömansskatt, lagen
(1983:219) om (1983:219) om
tillfällig vinstska- tillfällig
tt, lagen vinstskatt, lagen
(1983:1086) om (1983:1086) om
vinstdelningsskatt, vinstdelningsskatt,
lagen (1984:1052) om lagen (1984:1052)
statlig fas- om statlig fas-
tighetsskatt, tighetsskatt, lagen
lagen (1986:1225) om (1986:1225) om
tillfällig förmögen- tillfällig för-
hetsskatt för liv- mögenhetsskatt för
försäkringsbolag, livförsäkrings-
understödsföreningar bolag, understöds-
och pensionsstiftel- föreningar och
ser, lagen pensionsstiftelser,
(1989:346) om lagen (1989:346) om
särskild vinstskatt, särskild vinst-
lagen (1989:471) om skatt, lagen
investeringsskatt (1989:471) om in-
för vissa bygg- vesteringsskatt för
nadsarbeten, lagen vissa byggnadsar-
(1990:661) om beten, lagen
avkastningsskatt på (1990:661) om
pensionsmedel, lagen avkastningsskatt på
(1991:586) om pensionsmedel,
särskild inkomst- lagen (1991:586) om
skatt för utomlands särskild inkomst-
bosatta, lagen skatt för utomlands
(1991:591) om bosatta, lagen
särskild inkomst- (1991:591) om sär-
skatt för utomlands skild inkomstskatt
bosatta artister för utomlands
m.fl., lagen bosatta artister
(1991:687) om sär- m.fl., lagen
skild löneskatt på (1991:687) om sär-
pensionskostnader, skild löneskatt på
pensionskostnader,
lagen (1993:000) om
expansionsmedel,
2. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262) om
allmän energiskatt, lagen (1961:372) om
bensinskatt, lagen (1961:394) om
tobaksskatt, stämpelskattelagen
(1964:308), lagen (1968:430) om
mervärdeskatt, lagen (1972:266) om skatt
på annonser och reklam, lagen (1972:820)
om skatt på spel, lagen (1973:37) om
avgift på vissa dryckesförpackningar,
väg-trafikskattelagen (1973:601), lagen
(1973:1216) om särskild skatt för
oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1976:338) om
vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke
är registrerade i riket, lagen (1977:306)
om dryckesskatt, lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon, lagen
(1978:144) om skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kassettband,
lagen (1982:1200) om skatt på videoband-
spelare, lagen (1982:1201) om skatt på
viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053)
om skatt på omsättning av vissa
värdepapper, lagen (1983:1104) om
särskild skatt för elektrisk kraft från
kärnkraftverk, lagen (1984:351) om
totalisatorskatt, lagen (1984:355) om
skatt på vissa dryckesförpackningar,
lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:405)
om stämpelskatt på aktier, lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel,
lagen (1984:410) om avgift på
bekämpningsmedel, lagen (1984:852) om
lagerskatt på viss bensin,
fordonsskattelagen (1988:327), lagen
(1988:328) om fordonsskatt på utländska
fordon, lagen (1988:1567) om miljöskatt
på inrikes flygtrafik,
lagen (1990:582) om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, lagen
(1990:613) om miljöavgift på utsläpp av
kväveoxider vid energiproduktion, lagen
(1990:662) om skatt på vissa
premiebetalningar, lagen (1990:1087) om
lagerskatt på vissa oljeprodukter, lagen
(1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m., lagen
(1991:1482) om lotteriskatt, lagen
(1991:1483) om skatt på vinstsparande
m.m., lagen (1992:1479) om lagerskatt på
viss bensin, lagen (1992:1438) om diesel-
oljeskatt och användning av vissa
oljeprodukter, lagen (1992:1439) om
lagerskatt på dieselolja,
3. lagen (1981:691) om socialavgifter,
lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift och lagen
(1993:000) om allmän avgift för
finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet.
Lagen gäller även preliminär skatt,
kvarstående skatt och tillkommande skatt
som avses i uppbördslagen (1953:272).
Lagen tillämpas inte om skatten eller
avgiften fastställs eller uppbärs i den
ordning som gäller för tull och inte
heller beträffande dröjsmålsavgift,
skattetillägg eller liknande avgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994.
1Lydelse enligt prop. 1993/94:80.
105
2.21 Förslag till
Lag om ändring i bokföringslagen
(1976:125)
Härigenom föreskrivs att 12 §
bokföringslagen (1976:125) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §1
Räkenskapsåret skall omfatta tolv
månader. För enskild näringsidkare,
dödsbo, handelsbolag där fysisk person
eller dödsbo skall beskattas för bolagets
inkomst och sådan
samfällighetsförvaltande juridisk person
som avses i 53 § 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370) skall
kalenderåret utgöra räkenskapsår. Annan
bokföringsskyldig får tillämpa annat
räkenskapsår än kalenderår (brutet
räkenskapsår). Brutet räkenskapsår skall
omfatta tiden den 1 maj-den 30 april, den
1 juli-den 30 juni eller den 1
september-den 31 augusti.
Om det med hänsyn till det allmännas
ekonomiska intresse eller andra
omständigheter finns synnerliga skäl, kan
regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer medge att annan period av tolv
hela månader än som följer av första
stycket skall utgöra räkenskapsår.
När bokföringsskyldighet inträder eller
räkenskapsåret lägges om, får
räkenskapsåret avse kortare tid än tolv
månader eller utsträckas att omfatta
högst aderton månader. Avkortning av
räkenskapsåret får också göras om
bokföringsskyldigheten upphör.
Tillämpas brutet räkenskapsår, får
omläggning av räkenskapsåret ske till
kalenderår. I annat fall får omläggning
av räkenskapsåret ej ske med mindre
tillstånd därtill ges av
skattemyndigheten.
Den som är Den som är
bokföringsskyldig i bokföringsskyldig i
fråga om flera fråga om flera
rörelser skall an- rörelser skall an-
vända samma vända samma
räkenskapsår för räkenskapsår för
dessa. Föreligger dessa. För att få
synnerliga skäl, kan samma räkenskapsår
regeringen eller för flera rörelser
myndighet som får omläggning av
regeringen bestämmer räkenskapsår ske
medge att olika utan särskilt
räkenskapsår får tillstånd.
användas. För att få
samma räkenskapsår
för flera rörelser
får omläggning av
räkenskapsår ske Femte stycket äger
utan särskilt till- motsvarande
stånd. tillämpning på
Femte stycket äger räkenskapsår inom
motsvarande koncern. Föreligger
tillämpning på synnerliga skäl,
räkenskapsår inom kan regeringen
koncern. eller myndighet som
regeringen
bestämmer medge att
olika räkenskapsår
får användas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994.
1 Senaste lydelse 1990:665.
106
2.22 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto
Härigenom föreskrivs att 1, 3, och 5 §§
lagen (1979:611) om upphovsmannakonto
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
Vid taxering till statlig och kommunal
inkomstskatt kan fysisk person, på de
villkor och i den omfattning som anges i
denna lag, få uppskov med beskattning av
sådan intäkt av näringsverksamhet som
tillkommit honom i egenskap av upphovsman
enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk
(upphovsmannaintäkt). Uppskov medges inte
om den skattskyldige har avlidit under
beskattningsåret.
Delägare i Delägare i
handelsbolag eller i handelsbolag har
dödsbo, för vilket inte rätt till
reglerna om uppskov för
handelsbolag skall bolagets inkomst.
tillämpas, har inte
rätt till uppskov
för bolagets eller
dödsboets inkomst.
3 §
Som förutsättning för uppskov gäller
a) att den skattskyldige vid utgången av
det beskattningsår som inbetalningen
avser är bosatt här i riket och
b) att den b) att den
skattskyldiges sam- skattskyldiges upp-
manlagda hovsmannaintäkter
upphovsmannaintäkter under beskatt-
under ningsåret med minst
beskattningsåret av femtio procent
en eller flera överstiger hans
förvärvskällor med upphovsmanna-
minst femtio procent intäkter under
överstiger hans något av de två
sammanlagda närmast föregående
upphovsmannaintäkter beskattningsåren.
under något av de
två närmast
föregående beskatt-
ningsåren.
5 §
Skattskyldig har Skattskyldig har
för ett och samma för ett och samma
beskattningsår rätt beskattningsår rätt
till uppskov endast till uppskov endast
i fråga om en för inbetalning på
förvärvskälla och upphovsmannakonto i
för inbetalning på en bank. Har den
upphovsmannakonto i skattskyldige för
en bank. Har den visst beskattnings-
skattskyldige för år gjort
visst beskattningsår inbetalning till
gjort inbetalning mer än en bank,
till mer än en bank, föreligger rätt
föreligger rätt till till uppskov endast
uppskov endast för för inbetalning
inbetalning till den till den först
först anlitade anlitade banken.
banken.
107
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
1 Senaste lydelse 1990:679.
108
2.23 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § samt
3 kap. 1 och 6 §§ lagen (1981:691) om
socialavgifter1 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
1 §2
En arbetsgivare En arbetsgivare
skall på det av- skall på det av-
giftsunderlag som giftsunderlag som
anges i 3 - 5 §§ för anges i 3 - 5 §§
varje år betala för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift
1. sjukförsäkringsavgift
med 8,43 procent, med 8,43 procent,
2. folkpensionsavgift
2. folkpensionsavgift
med 5,66 procent, med 5,86 procent,
3. tilläggspensionsavgift
3. tilläggspensionsavgift
efter den efter den
procentsats som procentsats som
anges i särskild anges i särskild
lag, lag,
4. delpensionsavgift
4. delpensionsavgift
med 0,20 procent, med 0,20 procent,
5.
5. arbetsskadeavgift arbetsskadeavgift
med 1,38 procent, med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift
6. arbetsmarknadsavgift
med 2,12 procent, med 2,12 procent,
7. arbetarskyddsavgift
7. arbetarskyddsavgift
med 0,17 procent, med 0,17 procent,
8. lönegarantiavgift
8. lönegarantiavgift
med 0,20 procent. med 0,20 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 §
andra stycket skall dock beträffande
ersättning som avses i 11 kap. 2 § första
stycket m och femte stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring betala
endast tilläggspensionsavgift.
Staten betalar inte arbetsskadeavgift.
3 kap.
1 §3
En försäkrad som En försäkrad som
avses i 1 kap. 2 § avses i 1 kap. 2 §
skall på det av- skall på det av-
giftsunderlag som giftsunderlag som
anges i 3 - 5 §§ för anges i 3 - 5 §§
varje år betala för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift
1. sjukförsäkringsavgift
med 9,12 procent, med 9,12 procent,
2. folkpensionsavgift
2. folkpensionsavgift
med 5,83 procent, med 6,03 procent,
3. tilläggspensionsavgift
3. tilläggspensionsavgift
efter den efter den
procentsats som procentsats som
anges i särskild anges i särskild
lag, lag,
4. delpensionsavgift
4. delpensionsavgift
med 0,20 procent med 0,20 procent
samt samt
5. arbetsskadeavgift
5. arbetsskadeavgift
med 1,40 procent. med 1,40 procent.
6 §4
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket
får varje år från får varje år från
vederbörlig vederbörlig
inkomsttitel i inkomsttitel i
statsbudgeten statsbudgeten
tillgodoföra sig ett tillgodoföra sig
belopp som motsvarar ett belopp som
summan av de under motsvarar summan av
nästföregående år de under
debiterade nästföregående år
egenavgifterna min- debiterade
skad med summan av egenavgifterna
de avgifter som minskad med summan
under samma år av de avgifter som
avkortats eller res- under samma år
tituerats. satts ned eller
restituerats.
Riksförsäkringsverket
Riksförsäkringsverket
får under respektive får under
uppbördsår enligt respektive
uppbördslagen uppbördsår enligt
(1953:272) som uppbördslagen
förskott på belopp (1953:272) som
enligt första förskott på belopp
stycket tillgodoföra enligt första
sig 11 procent av stycket till-
den preliminära godoföra sig 11
F-skatt som procent av den
debiterats intill preliminära skatt
den 25 februari som debiterats
samma år. Förskottet fysiska personer
tillgodoförs med en före den 1 februari
sjättedel under var samma år.
och en av Förskottet till-
uppbördsmånaderna godoförs med en
mars, maj, juli, tolftedel under var
september, november och en av
och januari. Riks- uppbördsmånaderna.
skatteverket skall Riksskatteverket
varje år senast den skall varje år
15 mars lämna senast den 15
Riksförsäkringsverket februari lämna
uppgift om summan av Riksförsäkringsver-
den före den 25 feb- ket uppgift om sum-
ruari samma år man av den före den
debiterade preli- 1 februari samma år
minära F-skatten. debiterade
preliminära skatten
för fysiska
personer.
Om Riksförsäkringsverket under ett
uppbördsår tillgodoförts förskott som
överstiger beloppet enligt första stycket
skall skillnaden regleras genom avräkning
på belopp som närmast därefter skall
tillgodoföras enligt första eller andra
stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1994.
2. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om avgifter som avser
tid före ikraftträdandet.
3. Omfattar ett beskattningsår tid
såväl före som efter utgången av år 1993
skall * om den avgiftsskyldige inte visar
annat * så stor del av beskattningsårets
inkomst anses hänförlig till tiden före
utgången av år 1993 som svarar mot
förhållandet mellan den del av
beskattningsåret som infaller före
utgången av år 1993 och hela
beskattningsåret.
4. Den nya bestämmelsen i 3 kap. 6 §
tillämpas första gången i fråga om
uppbördsåret 1994/95. Den del av
förskottet som avser uppbördsmånaden
februari 1994 skall dock
Riksförsäkringsverket tillgodoföra sig
under uppbördsmånaden mars samma år.
1Lagen omtryckt 1989:633.
2Senaste lydelse 1992:1707.
3Senaste lydelse 1992:1572.
4Senaste lydelse 1992:1178.
109
2.24 Förslag till
Lag om ändring i utsökningsbalken
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 §,
4 kap. 3 §, 13 kap. 6 och 20 a §§, 15
kap. 24 a § och 17 kap. 7 §
utsökningsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
4 §
Har ansökan gjorts Har ansökan gjorts
hos en krono- hos en krono-
fogdemyndighet som fogdemyndighet som
ej är behörig, skall inte är behörig,
målet genast skall målet genast
överlämnas till den överlämnas till en
kronofogdemyndighet kronofogdemyndighet
som enligt vad som enligt vad
handlingarna visar handlingarna visar
är behörig. Ansökan är behörig. Ansökan
anses gjord, när anses gjord, när
ansökningshandlingen den kom in till den
kom in till den första myndigheten
förra myndigheten eller, i fråga om
eller, i fråga om muntlig ansökan,
muntlig ansökan, när när sådan ansökan
sådan ansökan gjordes där.
gjordes där. Även om den
Har ansökan gjorts myndighet där
hos en behörig ansökan gjorts är
kronofogdemyndighet behörig, får målet
och är även annan överlämnas till en
kronofogdemyndighet annan behörig
behörig, får målet
kronofogdemyndighet,
överlämnas till den om det främjar
myndigheten, om målets hand-
målet ej utan läggning. Ett mål
avsevärd olägenhet får överlämnas även
kan handläggas vid efter det att
den förra utmätning har
myndigheten eller verkställts eller
överlämnande annars andra åtgärder för
uppenbart främjar verkställighet har
målets handläggning. vidtagits.
4 kap.
3 §
Utmätning skall
ske endast om det
belopp som kan
beräknas flyta in,
efter avdrag för
kostnader som
uppkommer efter
utmätningen, ger
ett överskott som
gör åtgärden
försvarlig.
Av utmätningsbar egendom bör i första
hand tagas i anspråk sådan tillgång som
kan användas till fordringens betalning
med minsta kostnad, förlust eller annan
olägenhet för gäldenären, om ej annat
följer av 4-6 §§.
13 kap.
6 §
Fordran som skall beaktas upptas med det
belopp till vilket den uppgår på
fördelningsdagen. Som fördelningsdag
anses härvid den dag till vilken
fördelningssammanträde är utsatt, även om
hinder möter att då verkställa
fördelningen. När sammanträde ej hålls,
anses den dag då kronofogdemyndighetens
beslut meddelas som fördelningsdag.
Vid fördelning
räknas som fordran
i ett mål även
sådan förrättnings-
kostnad som avser
endast det målet.
Begär borgenär betalning för fordran som
ej har anmälts i tid, skall utdelning
utgå av överskott, om sådant uppkommer.
20 a §1
Skall influtna
medel fördelas mel-
lan flera mål och
understiger det
belopp som skall
betalas ut i något
av dessa 100 kro-
nor, skall belop-
Kronofogdemyndighetenpet, om särskilda
är inte skyldig att skäl inte föran-
betala ut belopp som leder något annat,
understiger tio i stället fördelas
kronor. Om beloppet mellan övriga mål
inte betalas ut, där fordringen inte
tillfaller det fått full täckning.
staten.
Kronofogdemyndigheten
är inte skyldig att
betala ut belopp
som understiger 25
kronor. Om beloppet
inte betalas ut,
tillfaller det
staten.
15 kap.
24 a §2
Kronofogdemyndigheten
Kronofogdemyndigheten
är inte skyldig att är inte skyldig att
betala ut belopp som betala ut belopp
understiger tio som understiger 25
kronor. Om beloppet kronor. Om beloppet
inte betalas ut, inte betalas ut,
tillfaller det tillfaller det
staten. staten.
17 kap.
7 §3
Förrättningskostnader i mål om utmätning
tas ut ur köpeskillingen för såld
egendom, behållen avkastning och andra
tillgängliga medel. De får vid behov
genast utsökas hos gäldenären.
Förrättningskostnader
som är gemensamma
för flera mål har
företräde framför
kostnader som
endast avser ett
mål.
Förrättningskostnad för handräckning
enligt 8 kap. 18 § får genast utsökas hos
den mot vilken åtgärden har vidtagits.
Förrättningskostnad i mål om införsel
får genast tas ut genom införsel hos
gäldenären.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994.
1Senaste lydelse 1983:924.
2Senaste lydelse 1983:924.
3Senaste lydelse 1992:636.
110
2.25 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:893) om
ändring i
utsökningsbalken
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 8 §
utsökningsbalken i paragrafens lydelse
enligt lagen (1993:893) om ändring i
nämnda balk skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
8 §
Frågor om utmätning Frågor om
prövas av utmätning prövas av
kronofogdemyndigheten
kronofogdemyndigheten
i det län där i det län där
gäldenären har sitt gäldenären har sitt
hemvist. hemvist, där
egendom som tillhör
gäldenären finns
eller där
Frågor om utmätning verkställighet
av egendom som inte annars lämpligen
finns i det län där kan ske.
gäldenären har sitt Frågor om
hemvist får prövas utmätning av lön
även av eller annan förmån
kronofogdemyn- som avses i 7 kap.
digheten i det län prövas, om
där egendomen finns gäldenären inte har
eller, i fråga om hemvist här i
ett fartyg eller landet, av krono-
luftfartyg, dit det fogdemyndigheten i
väntas. Frågor om det län där ar-
utmätning av ett betsgivaren eller
fartyg får prövas någon annan som ger
även av kronofogde- ut förmånen finns.
myndigheten i det
län där fartyget har
sin hemort. Frågor
om utmätning av en
fordran eller en
annan rättighet får
prövas också av kro-
nofogdemyndigheten i
det län där
sekundogäldenären
eller någon annan
förpliktad finns,
även om fordran
eller rättigheten
skall anses finnas i
ett annat län.
Frågor om utmätning
av lön eller annan
förmån som avses i
7 kap. prövas, om
gäldenären inte har
hemvist här i
landet, av
kronofogdemyndig-
heten i det län där
arbetsgivaren eller
någon annan som ger
ut förmånen finns.
Har utmätning sökts hos
kronofogdemyndighet som ej är behörig
enligt första eller andra stycket, får
myndigheten likväl i brådskande fall
vidtaga åtgärd som avses i 6 kap. 12 §
innan målet enligt 2 kap. 4 § första
stycket överlämnas till
kronofogdemyndighet som är behörig.
111
2.26 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Skattskyldig till fastighetsskatt är
ägaren till fastigheten eller den som
enligt 1 kap. 5 §
fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
skall anses som ägare.
I fråga om I fråga om
handelsbolag och handelsbolag åvilar
dödsbon som vid skattskyldigheten
inkomsttaxeringen dock delägarna.
behandlas som
handelsbolag åvilar
skattskyldigheten
dock delägarna.
Såvitt gäller sådan privatbostad som
avses i 1 § andra stycket föreligger
skattskyldighet endast för tid under
vilken ägaren varit bosatt i Sverige.
I det fall inkomst av eller
förmögenhetstillgång som består av sådan
privatbostad som avses i 1 § andra
stycket är undantagen från beskattning i
Sverige på grund av
dubbelbeskattningsavtal, skall statlig
fastighetsskatt avseende sådan
privatbostad inte tas ut.
Fastighetsskatt beräknas för
beskattningsår. Omfattar beskattningsåret
kortare eller längre tid än tolv månader
eller har fastigheten förvärvats eller
avyttrats under beskattningsåret, skall
underlaget för fastighetsskatten jämkas
med hänsyn härtill.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
1 Senaste lydelse 1990:1383.
112
2.27 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:943) om
ändring i lagen
(1986:468) om avräkning av utländsk skatt
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1986:468) om avräkning av utländsk skatt
att 1 § i paragrafens lydelse enligt
lagen (1993:943) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Om fysisk person, under tid då han varit
bosatt här i riket, eller inländsk
juridisk person har haft intäkt
a) som medtagits vid taxering enligt
kommunalskattelagen (1928:370) eller
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
b) för vilken han beskattats i utländsk
stat och
c) som enligt skattelagstiftningen i den
utländska staten anses härröra därifrån,
har han - med den inskränkning som
följer av 2 § - genom avräkning av den
del av den utländska skatten som belöper
på intäkten rätt att erhålla nedsättning
av statlig inkomstskatt och kommunal
inkomstskatt i enlighet med vad som
framgår av 4-13 §§.
Motsvarande gäller i tillämpliga delar i
fall då fysisk person enligt lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt
har att erlägga fastighetsskatt för en i
utlandet belägen privatbostad.
Kan ett svenskt Kan ett svenskt
företag vid prövning företag vid
enligt 7 § 8 mom. prövning enligt 7 §
sjätte stycket lagen 8 mom. lagen om
om statlig inkomst- statlig in-
skatt inte visa att komstskatt inte
den inkomstbe- visa att den
skattning som det inkomstbeskattning
utländska bolaget är som det utländska
underkastat är bolaget är
jämförlig med den underkastat är
inkomstbeskattning jämförlig med den
som skulle ha skett inkomstbeskattning
enligt lagen om som skulle ha skett
statlig inkomstskatt enligt lagen om
om inkomsten hade statlig
förvärvats av inkomstskatt om
svenskt företag, och inkomsten hade
skall mottagen förvärvats av
utdelning därför svenskt företag,
beskattas i Sverige, och skall mottagen
men är övriga utdelning därför
förutsättningar för beskattas i Sve-
att erhålla skat- rige, men är övriga
tefrihet för utdel- förutsättningar för
ningen i nämnda att erhålla
moment uppfyllda har skattefrihet för
företaget, utöver utdelningen i
den avräkning som nämnda moment
medges enligt första uppfyllda har
stycket och enligt företaget, utöver
dubbelbeskattnings- den avräkning som
avtal, genom medges enligt
avräkning rätt att första stycket och
erhålla nedsättning enligt
av statlig
dubbelbeskattningsav-
inkomstskatt med ett tal, genom
belopp motsvarande avräkning rätt att
tio procent av denna erhålla nedsättning
utdelnings av statlig
bruttobelopp. Vid inkomstskatt med
ett belopp
motsvarande tio
sådan avräkning procent av denna
gäller i tillämpliga utdelnings brut-
delar vad som tobelopp. Vid sådan
föreskrivs i avräkning gäl-
4-13 §§.
ler i tillämpliga
delar vad som
föreskrivs i
4-13 §§.
113
2.28 Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324)
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 13 § och
5 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
13 §
Omprövar skattemyndigheten självmant
ett taxeringsbeslut, får om-
prövningsbeslut som är till den
skattskyldiges fördel meddelas före
utgången av det femte året efter
taxeringsåret.
Ett sådant omprövningsbeslut får
meddelas även efter utgången av det femte
året efter taxeringsåret, om det
föranleds av
1. skattemyndighets taxeringsbeslut
eller allmän förvaltningsdomstols beslut
i mål om taxering avseende annat
taxeringsår eller annan skattskyldig,
2. allmän förvaltningsdomstols beslut
om tillägg till eller ändring i
fastighetstaxering,
3. 3.
skattemyndighets skattemyndighets
beslut om åtgärd beslut om
enligt 28 kap. 12 § fastighetstaxering
fas- enligt fastighets-
tighetstaxeringslagen taxeringslagen
(1979:1152) eller om (1979:1152),
rättelse enligt 20
kap. 23 § eller 28
kap. 10 § samma lag,
4. beslut av Riksskatteverket,
kammarrätt eller Regeringsrätten angående
sjömansskatt,
5. beslut om utländsk skatt eller om
obligatoriska avgifter som avses i 46 § 2
mom. första stycket 3 kommunalskattelagen
(1928:370).
Även om tiden för omprövning enligt
första stycket har gått ut får
skattemyndigheten till den skattskyldiges
fördel självmant ompröva ett beslut om
skattetillägg så länge beslutet i den
taxeringsfråga som föranlett
skattetillägget inte har vunnit laga
kraft.
5 kap.
1 §1
Har en skattskyldig i självdeklaration
eller annat skriftligt meddelande, som
han under förfarandet avgett till ledning
för taxeringen, lämnat uppgift som
befinns oriktig, skall en särskild avgift
(skattetillägg) påföras honom. Detsamma
gäller om den skattskyldige har lämnat en
sådan uppgift i mål om taxering och
uppgiften inte har godtagits efter
prövning i sak.
Skattetillägg Skattetillägg
enligt första enligt första
stycket tas ut med stycket tas ut med
tjugo procent av den tjugo procent av
mervärdeskatt och den mervärdeskatt
med fyrtio procent och med fyrtio pro-
av sådan skatt som cent av sådan skatt
avses i 1 kap. 1 § som avses i 1 kap.
första stycket 1 - 1 § första stycket
4, 6 och 7 som, om 1 - 4, 6, 7 och 10
den oriktiga upp- som, om den
giften hade god- oriktiga uppgiften
tagits, inte skulle hade godtagits,
ha påförts den inte skulle ha
skattskyldige eller påförts den
hans make eller, i skattskyldige eller
fråga om förmögen- hans make eller, i
hetsskatt, någon fråga om förmögen-
annan person som hetsskatt, någon
samtaxeras med annan person som
honom, eller, vad samtaxeras med ho-
gäller nom, eller, vad
mervärdeskatt, gäller mervärde-
felaktigt skulle ha skatt, felaktigt
tillgodoräknats skulle ha tillgodo-
honom. Skulle den räknats honom.
oriktiga uppgiften, Skulle den oriktiga
om den hade uppgiften, om den
godtagits, ha med- hade godtagits, ha
fört sådant under- medfört sådant
skott i underskott i
förvärvskälla i in- förvärvskälla i in-
komstslaget komstslaget nä-
näringsverksamhet ringsverksamhet
eller tjänst som eller tjänst som
inte utnyttjas taxe- inte utnyttjas
ringsåret, skall taxeringsåret,
skattetillägg i skall skattetillägg
stället beräknas på i stället beräknas
ett underlag som på ett underlag som
utgör en fjärdedel utgör en fjärdedel
av den minskning av av den minskning av
underskottet som underskottet som
rättelsen av den rättelsen av den
oriktiga uppgiften oriktiga uppgiften
medfört. medfört.
Avgiftsberäkning enligt andra stycket
sker efter tjugo procent eller, vad
gäller mervärdeskatt, tio procent av
underlaget när
1. den oriktiga uppgiften har rättats
eller hade kunnat rättas med ledning av
kontrollmaterial som normalt är
tillgängligt för skattemyndigheten och
som varit tillgängligt för myndigheten
före utgången av november taxeringsåret,
2. den oriktiga uppgiften avser
periodisering eller därmed jämställd
fråga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
1Senaste lydelse 1991:1902.
114
2.29 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:944) om
ändring i
taxeringslagen (1990:324)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 §
taxeringslagen (1990:324) i paragrafens
lydelse enligt lagen (1993:944) om
ändring i nämnda lag skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §1
Denna lag gäller vid fastställelse av
underlaget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt
1. kommunalskattelagen (1928:370),
2. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,
3. lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt,
4. lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,
5. lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift,
6. lagen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel i fall som avses i 2 §
första stycket 1-5 nämnda lag,
7. lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader,8. lagen
(1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift,
9. lagen (1993:000) 9. lagen
om allmän avgift för (1993:000) om
finansiering av kon- allmän avgift för
tantförmåner vid finansiering av
arbetslöshet. kontantförmåner vid
arbetslöshet,
10. lagen (1993:000)
om expansionsmedel.
Lagen gäller även vid handläggning av
ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om
inte annat följer av 5 kap.
Lagen innehåller bestämmelser som skall
gälla vid handläggning av mål om taxering
och särskilda avgifter i allmän
förvaltningsdomstol.
Att bestämmelserna i denna lag gäller
även i fråga om förfarandet för
fastställelse av mervärdeskatt i vissa
fall framgår av 21 § lagen (1968:430) om
mervärdeskatt.
1Lydelse enligt prop. 1993/94:80.
115
2.30 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10, 14,
18, 19 och 25 §§ samt 3 kap. 22, 25 a,
28, 31 och 60 §§ lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
10 §1
En självdeklaration skall innehålla
uppgifter om
1. den skattskyldiges namn, personnummer
eller organisationsnummer, postadress och
hemortskommun, beträffande utlänning
nationalitet, beträffande utländsk
juridisk person det land, där styrelsen
haft sitt säte, samt beträffande
skattskyldig som bara under någon del av
beskattningsåret varit bosatt i Sverige,
uppgift om den tid som han haft bostad
här,
2. de intäkter och avdrag som är att
hänföra till varje inkomstslag,
3. de allmänna avdrag som den
skattskyldige yrkar få vid taxeringen,
4. den skattskyldiges tillgångar och
skulder vid slutet av beskattningsåret,
om den beskattningsbara förmögenheten
uppgår till skattepliktigt belopp, dock
endast om och i den mån han är
skattskyldig för förmögenhet.
En självdeklaration En
skall dessutom självdeklaration
innehålla de skall dessutom
uppgifter som för innehålla de
särskilda fall uppgifter som för
föreskrivs i särskilda fall
16-24 §§ eller som föreskrivs i
behövs för beräkning 16-24 §§ eller som
av pensionsgrundande behövs för
inkomst enligt lagen beräkning av
(1962:381) om allmän pensionsgrundande
försäkring, fastig- inkomst enligt
hetsskatt enligt lagen (1962:381) om
lagen (1984:1052) om allmän försäkring,
statlig fastighetsskatt
fastighetsskatt, av- enligt lagen
kastningsskatt (1984:1052) om
enligt lagen statlig
(1990:661) om av- fastighetsskatt,
kastningsskatt på avkastningsskatt
pensionsmedel eller enligt lagen
särskild löneskatt (1990:661) om av-
enligt lagen kastningsskatt på
(1991:687) om pensionsmedel,
särskild löneskatt särskild löneskatt
på pen- enligt lagen
sionskostnader. (1991:687) om
särskild löneskatt
på pen-
sionskostnader
eller expan-
sionsmedelsskatt
enligt lagen
(1993:000) om
expansionsmedel.
Om en skattskyldig skall taxeras för
barns eller någon annans förmögenhet,
skall uppgift lämnas även om sådan
förmögenhet.
14 §2
I I
självdeklarationen självdeklarationen
behöver uppgift inte behöver uppgift
lämnas om ersättning inte lämnas om
som, enligt ersättning som,
bestämmelserna i 3 enligt
kap. 5 § första bestämmelserna i 3
stycket 4, först kap. 5 § första
efter föreläggande stycket 3, först
av skattemyndigheten efter föreläggande
behöver tas upp i av
kontrolluppgift. skattemyndigheten
behöver tas upp i
kontrolluppgift.
Om den skattskyldige yrkar avdrag för
ökade levnadskostnader enligt punkt 3 av
anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall han
lämna de uppgifter som behövs om
ersättning som uppburits för att täcka
kostnaderna.
18 §
Har en Har en
överenskommelse överenskommelse
enligt 3 kap. 2 § enligt 3 kap. 2 a §
andra stycket lagen lagen (1962:381) om
(1962:381) om allmän allmän försäkring
försäkring träffats träffats om att en
om att en viss viss ersättning
ersättning skall från arbetsgivare
anses som inkomst av som är bosatt
anställning, skall utomlands eller är
den som uppbär utländsk juridisk
ersättningen ange person skall hän-
detta i sin föras till inkomst
självdeklaration. av annat för-
Detsamma skall gälla värvsarbete, skall
om ersättning från den som uppbär
arbetsgivare som är ersättningen ange
bosatt utomlands detta i sin själv-
eller är utländsk deklaration.
juridisk person
enligt överens-
kommelse som avses i
3 kap. 2 a § nämnda
lag skall hänföras
till inkomst av
annat
förvärvsarbete.
19 §3
Den som har inkomst av näringsverksamhet
skall, om inte annat framgår av 25 §, i
sin självdeklaration för varje
förvärvskälla från bokföringen lämna
uppgifter om varje slag av
1. intäkter, kostnader,
bokslutsdispositioner, skatter och
skattemässiga avsättningar,
2. tillgångar, skulder, obeskattade
reserver och eget kapital.
Uppgifter skall vidare lämnas om
1. arten och omfattningen av
verksamheten,
2. hur värdesättningen på lager samt
fordringar skett,
3. hur det bokföringsmässiga
vinstresultatet justerats för att
överensstämma med de för den
skattemässiga inkomstberäkningen stadgade
grunderna,
4. hur avdrag för värdeminskning
beräknats,
5. vad den skattskyldige satt in i form
av pengar i näringsverksamheten eller
tagit ut ur näringsverksamheten i varor,
pengar eller annat eller på annat sätt
använt för att betala levnadskostnader
eller för andra utgifter, som inte är
hänförliga till omkostnader i
verksamheten, samt om andra förmåner som
den skattskyldige fått av verksamheten,
6. ändrade redovisningsprinciper samt
7. under året anskaffade och försålda
anläggningstillgångar.
Fysisk person och
dödsbo skall lämna
uppgift om
fördelningsunderlag
enligt 2 § lagen
(1993:000) om
räntefördelning vid
beskattning vid
utgången av närmast
föregående
beskattningsår samt
motsvarande belopp
vid be-
skattningsårets
utgång.
Har makar tillsammans deltagit i
näringsverksamhet behöver uppgifter som
avses i första och andra styckena endast
lämnas av en av makarna. Var och en av
makarna skall dock lämna uppgifter om
arten och omfattningen av sitt arbete i
verksamheten samt de övriga uppgifter som
behövs för tillämpningen av anvisningarna
till 52 § kommunalskattelagen.
Om det finns särskilda skäl, får
skattemyndigheten på ansökan av den
deklarationsskyldige medge att de
uppgifter som avses i första stycket 1
lämnas i sammansatta poster. Ett sådant
medgivande får omfatta en tid av högst
tre år åt gången. En ansökan skall ha
kommit in till skattemyndigheten före
ingången av taxeringsåret.
Uppgifter som avses i första och andra
styckena skall lämnas på blankett enligt
fastställt formulär eller, efter särskilt
medgivande av Riksskatteverket eller
myndighet som Riksskatteverket bestämmer,
på annat lämpligt sätt.
25 §4
Handelsbolag och Handelsbolag och
rederi för rederi för
registreringspliktigt
registreringspliktigt
fartyg skall varje fartyg skall varje
år till ledning för år till ledning för
delägares taxering delägares taxering
lämna uppgifter som lämna uppgifter som
avses i 19 § samt avses i 19 § första
för varje delägare och andra styckena
uppgifter om hans samt för varje
andel av bolagets delägare uppgifter
eller rederiets om hans andel av
inkomst av varje bolagets eller
förvärvskälla och rederiets inkomst
värdet av hans andel av varje förvärvs-
eller lott i bolaget källa och värdet av
eller rederiet. hans andel eller
Uppgift skall också lott i bolaget
lämnas om delägares eller rederiet.
andel av skatte- Uppgift skall också
underlag enligt 2 § lämnas om delägares
lagen (1984:1052) om andel av skatte-
statlig fastighets- underlag enligt 2 §
skatt, 3 § lagen lagen (1984:1052)
(1990:661) om av- om statlig fas-
kastningsskatt på tighetsskatt, 3 §
pensionsmedel och lagen (1990:661) om
2 § lagen (1991:687) avkastningsskatt på
om särskild pensionsmedel och
löneskatt på pen- 2 § lagen
sionskostnader. (1991:687) om sär-
skild löneskatt på
pensionskostnader.
Uppgifterna skall lämnas enligt
bestämmelserna för allmän självdekla-
ration och på det sätt som anges i 28 och
29 §§.
Bestämmelserna i
första och andra
styckena gäller i
tillämpliga delar
även sådant dödsbo
som vid inkomst- och
förmögenhetstaxering
skall anses som
handelsbolag.
Bestämmelserna i 32 § om anstånd gäller
i tillämpliga delar för upp-
giftsskyldighet enligt denna paragraf.
134
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
22 §5
Kontrolluppgift om inkomstränta och
fordran skall lämnas av
1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,
2. den som yrkesmässigt bedrivit
inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt
ombesörjt att pengar blivit räntebärande,
3. den som gett ut skuldförbindelse för
den allmänna marknaden,
4. förening som från medlemmar mottagit
pengar för förräntning,
5. Riksgäldskontoret i fråga om statens
sparobligationer,
6. valutahandlare och
värdepappersinstitut hos vilka utländskt
fondpapper eller rättighet eller
skyldighet som anknyter till sådant
fondpapper förvaras i depå eller
kontoförs.
Kontrolluppgift Kontrolluppgift
skall lämnas för den skall lämnas för
som gottskrivits den som
ränta eller till gottskrivits ränta
vilken ränta eller till vilken
betalats ut ränta betalats ut
(borgenär) och den (borgenär) och den
som har varit an- som har varit
tecknad som antecknad som
innehavare av innehavare av
utländskt ränte- utländskt ränte-
bärande fondpapper bärande fondpapper
eller rättighet eller rättighet
eller skyldighet som eller skyldighet
anknyter till sådant som anknyter till
fondpapper oavsett sådant fondpapper
om ränta utgått. oavsett om ränta
Kontrolluppgiften utgått.
skall ta upp den Kontrolluppgiften
ränta som den up- skall ta upp den
pgiftsskyldige ränta som den
sammanlagt uppgiftsskyldige
gottskrivit eller sammanlagt
betalat ut till gottskrivit eller
borgenären, dennes betalat ut till
sammanlagda fordran borgenären, dennes
på den up- sammanlagda fordran
pgiftsskyldige vid på den
årets utgång och uppgiftsskyldige
avdragen preliminär vid årets utgång
skatt. I fall som och avdragen
avses i första preliminär skatt. I
stycket 6 skall fall som avses i
uppgift lämnas om första stycket 6
ränta som utbetalats skall uppgift
eller gottskrivits lämnas om ränta som
samt om innehavet i utbetalats eller
depån eller den gottskrivits samt
kontoförda om innehavet i
fordringen vid årets depån eller den
utgång. kontoförda
fordringen vid
årets utgång.
Kontrolluppgift
skall vidare lämnas
för upplupen men
inte förfallen
avkastning
(räntekompensation)
vid avyttring av
fordran eller andel
i sådan värde-
pappersfond som
avses i 27 § 6 mom.
lagen (1947:576) om
statlig inkomst-
skatt.
Innehas ett konto av mer än en person
skall ränta och fordran fördelas lika
mellan innehavarna, om inte annat
förhållande är känt för den upp-
giftsskyldige. I fråga om konto för
vilket samtliga innehavare inte redovisas
enligt bestämmelserna i 57 § andra
stycket skall dock den totala räntan och
fordran redovisas utan fördelning.
Avser en utbetalning också annat än
ränta och kan den uppgiftsskyldige inte
ange hur stor del därav som utgör ränta,
skall i stället för ränta det sammanlagt
utbetalda beloppet redovisas.
25 a §6
Kontrolluppgift om utgiftsränta skall
lämnas av1. den som yrkesmässigt bedrivit
utlåning eller kreditgivning eller den
som i annan yrkesmässig verksamhet
bedrivit utlåning eller kreditgivning
via konto eller i annan form,
2. förening som till medlemmar lånat ut
pengar mot ränta, eller
3. arbetsgivare eller uppdragsgivare som
till arbetstagare eller uppdragstagare
lånat ut pengar mot ränta.
Kontrolluppgift Kontrolluppgift
skall lämnas för skall lämnas för
fysisk person och fysisk person och
dödsbo. Kon- dödsbo. Kon-
trolluppgiften skall trolluppgiften
ta upp betald ränta. skall ta upp den
I fall som avses i ränta som
första stycket 3 gäldenären betalt
skall även eventuell till den
ränteförmån anges. uppgiftsskyldige. I
fall som avses i
första stycket 3
skall även even-
tu-ell ränteförmån
anges.
Avser den ränta som Avser den ränta
betalts till någon som betalts till
del ränta som någon del ränta som
erlagts i förskott, erlagts i förskott,
skall av skall av
kontrolluppgiften kontrolluppgiften
framgå hur stor del framgå hur stor del
av räntan som av räntan som
belöper på belöper på tid till
beskattningsåret. och med den 31
januari året efter
beskattningsåret,
dock endast om
förskottsräntan
till någon del
belöper på tid
efter denna
tidpunkt.
Kontrolluppgift
skall vidare lämnas
för upplupen men
inte förfallen
avkastning
(räntekompensation)
vid förvärv av
fordran eller andel
i sådan
värdepappersfond
som avses i 27 § 6
mom. lagen
(1947:576) om
statlig inkomst-
skatt. Dock skall
kontrolluppgift
inte lämnas i det
fall den avkastning
kompensationen av-
ser förfaller till
betalning ett sena-
re år än det år
förvärvet skett.
Är fler än en person betalningsansvarig
för skuld skall utgiftsräntan fördelas
lika mellan gäldenärerna, om inte annat
förhållande är känt för den
uppgiftsskyldige. I fråga om skuld för
vilken samtliga gäldenärer inte redovisas
enligt bestämmelserna i 57 § andra
stycket skall dock den totala räntan
redovisas utan fördelning.
28 §7
Särskild uppgift om utdelning eller
ränta skall lämnas av
1. den som har fått utdelning på aktier
i svenskt aktiebolag, som inte är avs-
tämningsbolag enligt 3 kap. 8 §
aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 8 §
försäkringsrörelselagen (1982:713) eller
3 kap. 8 § bankaktiebolagslagen (1987:-
618), samt
2. den som i Sverige har fått
a) utdelning på a) utdelning från
andelar i svensk utländsk juridisk
ekonomisk förening, person, om
eller, om utdelningen inte
utdelningen inte har har betalts ut
betalts ut genom genom Värdepappers-
Värdep- centralen VPC
apperscentralen VPC Aktiebolag eller
Aktiebolag eller gäller fall som
gäller fall som avses i 27 § första
avses i 27 § första stycket 5, eller
stycket 5, från
utländsk juridisk
person, eller
b) ränta som har erlagts mot att kupong
eller kvitto lämnats och inte har betalts
ut genom Värdepapperscentralen VPC
Aktiebolag eller gäller fall som avses i
22 § första stycket 6, på obligation,
förlagsbevis eller någon annan för den
allmänna rörelsen avsedd förskrivning.
Särskild uppgift skall lämnas när
utdelningen eller räntan tas emot. Lyfts
beloppet för någon annans räkning, och
överlämnas inte därvid en av denne
avgiven särskild uppgift, skall en sådan
i stället lämnas av den som lyfter
beloppet. Därvid skall uppges namn och
hemvist på den för vars räkning beloppet
lyfts. Om någon får utdelning eller ränta
mot kupong, som han har förvärvat utan
det värdepapper kupongen tillhör, skall
också namn och hemvist uppges på den från
vilken kupongen har förvärvats.
Särskild uppgift avfattas på blankett
enligt fastställt formulär och lämnas
till den som betalar ut utdelningen eller
räntan. Denne skall se till att uppgift
lämnas innan betalning sker.
31 §
I den omfattning I den omfattning
och på det sätt och på det sätt
Riksskatteverket Riksskatteverket
bestämmer skall, bestämmer skall,
utöver vad som utöver vad som
framgår av 28 och framgår av 28 och
29 §§, svenskt bolag 29 §§, utgivare av
eller svensk obligationer,
ekonomisk förening förlagsbevis eller
lämna kon- andra för den
trolluppgift rörande allmänna rörelsen
utbetald utdelning. avsedda för-
Detsamma gäller skrivningar lämna
utgivare av oblig- kontrolluppgift
ationer, rörande utbetald
förlagsbevis eller ränta.
andra för den
allmänna rörelsen
avsedda förskrivni-
ngar i fråga om
utbetald ränta.
60 §8
Vid en Vid en
kontrolluppgift som kontrolluppgift som
lämnas enligt 4, 13, lämnas enligt 4,
14, 22 eller 27 § 13, 14, 22 eller 27
skall fogas särskild § skall fogas sär-
uppgift (sammandrag skild uppgift (sam-
av mandrag av
kontrolluppgifter). kontrolluppgifter).
I sådant sammandrag I sådant sammandrag
skall anges namn, skall anges namn,
postadress och postadress och
personnummer eller personnummer eller
organisationsnummer organisationsnummer
för den up- för den up-
pgiftsskyldige, pgiftsskyldige,
antalet lämnade antalet lämnade
kontrolluppgifter kontrolluppgifter
samt det sammanlagda samt det samman-
beloppet av de lagda beloppet av
skatteavdrag som har de skatteavdrag som
verkställts för har verkställts för
preliminär A-skatt preliminär A-skatt
under året före under året före
taxeringsåret. Om taxeringsåret. Om
den uppgiftsskyldige den uppgifts-
har tilldelats sär- skyldige har
skilt redovisnings- tilldelats särskilt
nummer enligt 53 § redovisningsnummer
1 mom. uppbördslagen enligt 53 § 1 mom.
(1953:272), skall uppbördslagen (19-
detta, i annat sam- 53:272), skall
mandrag än sådant detta, i annat sam-
som avser mandrag än sådant
kontrolluppgift om som avser
ränta, utdelning kontrolluppgift om
eller betalning till ränta, utdelning
eller från utlandet, eller betalning
anges i stället för till eller från
personnummer eller utlandet, anges i
organisationsnummer. stället för person-
Om den nummer eller
uppgiftsskyldige har
organisationsnummer.
gjort avdrag för en Om den
arbetstagares uppgiftsskyldige
kostnader enligt 2 har gjort avdrag
kap. 4 § första för en
stycket 6 lagen arbetstagares
(1981:691) om kostnader enligt 2
socialavgifter, kap. 4 § första
skall denna kostnad stycket 6 lagen
också anges i sam- (1981:691) om
mandraget. I samman- socialavgifter,
draget skall också skall denna kostnad
anges det sam- också anges i sam-
manlagda beloppet av mandraget.
semestermedel som
har betalts in till
en semesterkassa och
som den
uppgiftsskyldige
inte skall redovisa
i någon
kontrolluppgift samt
det sammanlagda
skatteunderlag för
särskild löneskatt
som har redovisats
enligt lagen
(1984:668) om
uppbörd av
socialavgifter från
arbetsgivare.
Redovisning av konto som avses i 57 §
andra stycket tredje meningen skall
lämnas i särskild uppgiftshandling för
varje konto.
Vid en
kontrolluppgift som
lämnas enligt 17 a,
25 a, 26 a, 32 a,
44 eller 45 § skall
fogas sammandrag,
som skall uppta
namn, postadress
och personnummer
eller or-
ganisationsnummer
för den upp-
giftsskyldige samt
antalet lämnade
kontrolluppgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1994
års taxering såvitt avser 2 kap. 14 och
18 §§ samt 3 kap. 60 § första stycket och
i övrigt vid 1995 års taxering. De nya
bestämmelserna i 3 kap. 22 § och 25 a §
fjärde stycket tillämpas dock första
gången vid 1996 års taxering.
1 Senaste lydelse 1992:1659.
2 Senaste lydelse 1990:1136.
3 Senaste lydelse 1990:1136.
4 Senaste lydelse 1992:1185.
5 Senaste lydelse 1992:1496.
6 Senaste lydelse 1992:1659.
7 Senaste lydelse 1990:1136.
8 Senaste lydelse 1991:1903.
135
2.31 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:945) om
ändring i lagen
(1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 23, 27
och 32 a §§ lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter i
paragrafernas lydelse enligt lagen
(1993:945) om ändring i nämnda lag skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
23 §
Uppgiftsskyldighet enligt 22 §
föreligger inte
1. då borgenären är bank,
hypoteksinstitut, försäkringsföretag,
aktiebolag eller förening eller stiftelse
som tilldelats organisationsnummer,
2. för ränta som i fråga om
Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag inte
avser bolagets verksamhet beträffande
skuldförbindelser för den allmänna
marknaden och som i fråga om övriga
uppgiftsskyldiga inte hänför sig till
sådan verksamhet som avses i 22 § första
stycket,
3. för ränta som 3. för ränta på
inte utgör skat- vinstandelslån som
tepliktig inkomst inte utgör skat-
enligt lagen tepliktig inkomst
(1988:847) om enligt punkt 2 a
skattelättnader för första stycket 4 av
allemanssparande, anvisningarna till
22 § kommunal-
skattelagen
(1928:370) eller 3
§ 1 mom. tredje
stycket 4 lagen
(1947:576) om
statlig
inkomstskatt,
4. för ränta och fordran på konto, för
vilket inte finns person- eller
organisationsnummer och som öppnats före
den 1 januari 1985, om räntan för
kontohavaren uppgår till mindre än 100
kronor eller * om kontot innehas av mer
än en person * ränta för var och en av
kontohavarna understiger 100 kronor,
5. för ränta och fordran på konto om
borgenärens sammanlagda ränta på ett
eller flera konton uppgår till mindre än
100 kronor varvid ränta som enligt andra
bestämmelser i detta stycke är undantagen
från upp-giftsskyldighet inte skall
medräknas,
6. för ränta och fordran på särskilt
konto i bank enligt skogskontolagen
(1954:142), lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto, lagen (1982:2) om upp-
finnarkonto eller lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande.
27 §
Kontrolluppgift om utdelning och innehav
skall lämnas av
1. den som utbetalt utdelning på aktie i
svenskt aktiebolag som är
avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 §
aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap.
136
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 § försäkringsrörelselagen (1982:713)
eller 3 kap. 8 § bankaktiebolags-lagen
(1987:618),
2. förvaringsinstitut som avses i 1 §
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder
och som utbetalt utdelning på andel i
svensk värdepappersfond,
3. fondbolag som avses i 1 § lagen om
värdepappersfonder och som förvaltar
svensk värdepappersfond,
4. den som utbetalt utdelning från
utländsk juridisk person, om utdelningen
utbetalats genom Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolags försorg,
5. valutahandlare och värdepapp-
ersinstitut hos vilka utländskt fond-
papper eller rättighet eller skyldighet
som anknyter till sådant fondpapper
förvaras i depå eller kontoförs.
Kontrolluppgift skall lämnas för
a) fysisk eller a) fysisk eller
juridisk person som juridisk person
är berättigad att som, i fall som
lyfta utdelning för avses i första
egen del vid utdel- stycket 3 om
ningstillfället och utdelningen inte är
skattefri enligt
punkt 2 a av an-
visningarna till 22
§ kommunal-
skattelagen
(1928:370) eller 3
§ 1 mom. lagen
(1947:576) om
statlig
inkomstskatt samt i
fall som avses i
första stycket 4
och 5, är berät-
tigad att lyfta ut-
delning för egen
del vid
utdelningstillfället
och
b) fysisk person som hos den
uppgiftsskyldige varit antecknad som
innehavare av aktie eller andel i
värdepappersfond eller utländsk juridisk
person eller utländsk aktie eller annat
utländskt värdepapper.
Kontrolluppgift Kontrolluppgift
enligt andra stycket enligt andra
a skall ta upp stycket a skall ta
utbetald utdelning upp utbetald
och avdragen utdelning till den
preliminär skatt del den är
samt i förekommande skattepliktig och
fall uppgift om avdragen preliminär
utdelningen avser skatt. Kontrol-
sådan utbetalning luppgift enligt
som avses i punkt 2 andra stycket b
tredje stycket av skall ta upp inne-
anvisningarna till havet vid årets
22 § utgång.
kommunalskattelagen
(1928: 370) eller 3
§ 1 mom. tredje
stycket lagen
(1947:576) om
statlig
inkomstskatt. Uppgiftsskyldighet
Kontrolluppgift enligt denna
enligt andra stycket paragraf föreligger
b skall ta upp inte för tillgångar
innehavet vid årets på
utgång. pensionssparkonto
Uppgiftsskyldighet eller för utdelning
enligt denna på sådana
paragraf föreligger tillgångar.
inte för tillgångar
på pensionssparkonto
eller för utdelning
på sådana tillgångar
eller för utdelning
som inte utgör
skattepliktig
inkomst enligt lagen
(1988:847) om
skattelättnader för
allemanssparande.
32 a §
Kontrolluppgift om realisationsvinst
eller realisationsförlust vid avyttring
av andel i allemansfond skall lämnas av
fondbolag som avses i 1 § lagen
(1990:1114) om värdepappersfonder.
Kontrolluppgift Kontrolluppgift
skall lämnas för dem skall lämnas för
som har avyttrat dem som har
andel i allemansfond avyttrat andel i
som inte är tillgång allemansfond som
på inte är tillgång på
pensionssparkonto. pensionssparkonto.
Kontrolluppgiften Kontrolluppgiften
skall ta upp skall ta upp
realisationsvinst realisationsvinst
eller realisations- eller
förlust till den del realisationsförlust
den är skattepliktig till den del den är
respektive skattepliktig
avdragsgill enligt respektive avdrags-
lagen (1988:847) om gill.
skattelättnader för
allemanssparande.
137
2.32 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv
Härigenom föreskrivs att punkt 8 av
övergångsbestämmelserna till lagen
(1990:654) om skatteutjämningsreserv
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
81. Vid beräkning 8. Vid beräkning
av kapitalunderlaget av kapitalun-
för derlaget för
skadeförsäkrings- skadeförsäkrings-
företag skall vid företag skall vid
1992 och 1993 års 1992, 1993 och 1994
taxeringar års taxeringar
säkerhetsreserv säkerhetsreserv
räknas som skuld räknas som skuld
endast till den del endast till den del
reserven överstiger reserven överstiger
70 procent av säker- 70 procent av
hetsreserven i säkerhetsreserven i
bokslut till ledning bokslut till
för 1991 års ledning för 1991
taxering. års taxering.
Denna lag träder i kraft den 31 december
1993.
1Senaste lydelse 1992:1345.
138
2.33 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:655) om
återföring av
obeskattade reserver
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen
(1990:655) om återföring av obeskattade
reserver skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
Beskattning av uppskovsbeloppet skall
fördelas så att
minst 25 procent av beloppet tas upp vid
1992 års taxering,
sammanlagt minst 50 procent av beloppet
tas upp vid 1992 och 1993 års taxeringar,
sammanlagt minst 75 procent av beloppet
tas upp vid 1992*1994 års taxeringar,
hela beloppet tas upp vid 1992*1995 års
taxeringar eller, om taxering inte sker
år 1995, vid 1992*1996 års taxeringar.
En fysisk person En fysisk person
behöver vid 1992 och behöver vid
1993 års taxeringar 1992-1994 års
inte ta upp någon taxeringar inte ta
del av uppskovsbe- upp någon del av
loppet. Vid uppskovsbeloppet.
1992-1994 års tax- Ett handelsbolag
eringar tas behöver vid 1992
sammanlagt minst 50 års taxering inte
procent av beloppet ta upp mer än 25
upp. Ett han- procent, vid 1992
delsbolag behöver och 1993 års
vid 1992 års taxeringar inte mer
taxering inte ta upp än sammanlagt 50
mer än 25 procent procent och vid
och vid 1992 och 1992-1994 års
1993 års taxeringar taxeringar inte mer
inte mer än samman- än sammanlagt 75
lagt 50 procent av procent av
uppskovsbeloppet uppskovsbeloppet
multiplicerat med multiplicerat med
den andel av den andel av
bolagets inkomst som bolagets inkomst
belöper på andra som belöper på
delägare än fysiska andra delägare än
personer. Vid fysiska personer.
1992-1994 års Vid 1995 och 1996
taxeringar tas upp års taxeringar
dels sammanlagt gäller bestämmel-
minst 50 procent av serna i första
uppskovsbeloppet stycket.
multiplicerat med
den andel av
bolagets inkomst som
belöper på delägare
som är fysiska
personer, dels sam-
manlagt minst 75
procent av
uppskovsbeloppet
multiplicerat med
den andel av
bolagets inkomst som
belöper på andra
delägare än fysiska
personer. Vid 1995
och 1996 års taxer-
ingar gäller be-
stämmelserna i förs-
ta stycket.
Taxeras inte företaget ett visst år
skall vid taxeringen det följande året
till det uppskovsbelopp som då återförs
läggas ett tillägg om tio procent av det
uppskovsbelopp som lägst skulle ha tagits
upp till beskattning vid taxeringen det
förstnämnda året.
Har den Har den
förvärvskälla eller, förvärvskälla
i fråga om eller, i fråga om
handelsbolag, den handelsbolag, den
verksamhet, till verksamhet, till
vilken de vilken de
obeskattade obeskattade reser-
reserverna hänför verna hänför sig
sig upphört, skall upphört, skall
återstående del av återstående del av
uppskovsbeloppet uppskovsbeloppet
omedelbart tas upp omedelbart tas upp
till beskattning. till beskattning.
Detta gäller inte om Detta gäller inte
en fysisk person om en fysisk person
överför sin närings- överför sin
verksamhet eller näringsverksamhet
driften av denna eller driften av
till ett aktiebolag denna till ett
om intressegemenskap aktiebolag om
råder mellan företa- intressegemenskap
gen. Återstående del råder mellan
av uppskovsbeloppet företagen.
skall i sådana fall Återstående del av
tas upp till uppskovsbeloppet
beskattning hos skall i sådana fall
aktiebolaget enligt tas upp till
bestämmelserna i beskattning hos
denna lag. Vad nu aktiebolaget enligt
sagts gäller även i bestämmelserna i
de fall verksamhet i denna lag. Vad nu
handelsbolag eller sagts gäller även i
driften av denna de fall verksamhet
överförs till ett i handelsbolag
aktiebolag om eller driften av
intressegemenskap denna överförs till
råder mellan ett aktiebolag om
företagen. Med åter- intressegemenskap
stående del av råder mellan
uppskovsbeloppet företagen. Med
avses i dessa fall återstående del av
så stor andel av uppskovsbeloppet
beloppet som avses i dessa fall
motsvarar den andel så stor andel av
av bolagets inkomst beloppet som
som belöper på motsvarar den andel
delägare som är av bolagets inkomst
fysiska personer. som belöper på
Vid tillämpning av delägare som är
detta stycke anses fysiska personer.
intressegemenskap Vid tillämpning av
råda mellan företag detta stycke anses
som står under i intressegemenskap
huvudsak gemensam råda mellan företag
ledning. som står under i
huvudsak gemensam
ledning.
I fråga om dödsbon
gäller att
återstående del av
uppskovsbeloppet
omedelbart skall tas
upp till beskattning
det beskattningsår
då reglerna om
handelsbolag tilläm-
pas första gången.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas i fråga om 5 § andra
stycket första gången vid 1994 och i
övrigt vid 1995 års taxering.
1 Senaste lydelse 1993:115.
139
2.34 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§
lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster1 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §2
Särskild löneskatt Särskild löneskatt
skall för varje år skall för varje år
betalas till staten betalas till staten
med 17,69 procent på med 17,89 procent
på
1. lön eller annan ersättning till
arbetstagare som vid årets ingång är 65
år eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt
kollektivavtalsgrundad avgångsbidrags-
försäkring som tecknas av arbetsgivare
till förmån för arbetstagare,
3. avgångsersättning som annorledes än
på grund av kollektivavtalsgrundad
avgångsbidragsförsäkring utbetalas av
staten, kommun eller kommunalförbund som
arbetsgivare eller av Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund, Kommunernas
pensionsanstalt eller Sjukvårdens och
socialvårdens planerings- och
rationaliseringsinstitut, under
förutsättning att arbetsgivaren tillämpar
kommunalt pensionsavtal eller av annan
arbetsgivare, under förutsättning att
arbetsgivaren tillämpar kommunalt
pensionsavtal och att borgen tecknats i
enlighet med vad som
anges i punkt 20 e första stycket b av
anvisningarna till 23 § kommunal-
skattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som omfattas av
s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt
gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens huvud-
organisationer till den del ersättningen
utgör komplement till förtidspension
eller till sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund av
ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del
ersättningen utgår i form av engångsbe-
lopp som inte utgör kompensation för
mistad inkomst.
Skattskyldig är den som utgett sådan
ersättning som avses i första stycket.
Vid bestämmande av skatteunderlaget
tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3 * 5
§§ lagen (1981:691) om socialavgifter med
undantag av 4 § första
stycket 2 och 13.
2 §3
En enskild person En enskild person
eller ett döds-bo eller ett döds-bo
skall för varje år skall för varje år
till staten betala till staten betala
särskild löneskatt särskild löneskatt
med 17,69 procent på med 17,89 procent
inkomst av passiv på inkomst enligt
näringsverksamhet kommunalskattelagen
här i riket samt, om (1928:370) av annan
den skattskyldige näringsverksamhet
före årets början här i landet än
fyllt 65 år eller sådan aktiv
inte fyllt 65 år men näringsverksamhet
under hela året som avses i 11 kap.
uppburit hel 3 § första stycket
ålderspension eller lagen (1962:381) om
avlidit under året, allmän försäkring
på inkomst som avses (passiv näringsver-
i 3 kap. 4 § andra ksamhet) samt, om
stycket lagen den skattskyldige
(1981:691) om före årets början
socialavgifter samt fyllt 65 år eller
vidare på ersättning inte fyllt 65 år
som utgår enligt men under hela året
sådan avtalsgrupp- uppburit hel
sjukförsäkring som ålderspension eller
avses i punkt 12 av avlidit under året,
anvisningarna till på inkomst som
22 § kommunal- avses i 3 kap. 4 §
skattelagen (1928:3- andra stycket lagen
70) eller enligt (1981:691) om so-
sådan trygghetsför- cialavgifter samt
säkring som avses i vidare på ersätt-
nämnda anvis- ning som utgår
ningspunkt till den enligt sådan
del ersättningen avtalsgruppsjuk-
utgår i form av försäkring som
engångsbelopp som avses i punkt 12 av
inte utgör anvisningarna till
kompensation för 22 § kommunal-
mistad inkomst. skattelagen eller
Skatt beräknas inte enligt sådan trygg-
på sådana inkomster hetsförsäkring som
för vilka den avses i nämnda
skattskyldige skall anvisningspunkt
betala egenavgifter till den del
enligt 3 kap. 4 § ersättningen utgår
lagen om i form av
socialavgifter. engångsbelopp som
inte utgör
kompensation för
mistad inkomst.
Skatt beräknas inte
på sådana inkomster
för vilka den
skattskyldige skall
betala egenavgifter
enligt 3 kap. 4 §
lagen om
socialavgifter.
Bedömningen om
näringsverksamhet
är aktiv eller
passiv görs för en
förvärvskälla
enligt
kommunalskat-
telagen.
Vid beräkning av skatteunderlaget gäller
i tillämpliga delar bestämmelserna i 3
kap. 5 § lagen om socialavgifter.
Skatt betalas inte då skatteunderlaget
understiger 1 000 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas på inkomst som tas upp
till beskattning vid 1995 års taxering
eller senare.
Omfattar beskattningsåret tid såväl
före som efter utgången av år 1993, skall
* om den skattskyldige inte visar annat *
så stor del av beskattningsårets inkomst
anses hänförlig till tiden före utgången
av år 1993 som svarar mot förhållandet
mellan den del av beskattningsåret som
infaller före utgången av år 1993 och
hela beskattningsåret.
1Senaste lydelse av lagens rubrik
1991:688.
2Senaste lydelse 1992:1491.
3Senaste lydelse 1992:1491.
140
2.35 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:947) om
ändring i lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel
Härigenom föreskrivs att 2 och 7 §§
lagen (1990:661) om avkastnings-skatt på
pensionsmedel i paragrafernas lydelse
enligt lagen (1993:947) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse samt
att det i övergångsbestämmelserna skall
införas en ny punkt, 3, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Skattskyldiga till avkastningsskatt är
1. svenska livförsäkringsföretag,
2. utländska livförsäkringsföretag som
bedriver försäkringsrörelse här i riket,
3. understödsföreningar som bedriver
till livförsäkring hänförlig verk-samhet,
4. pensionsstiftelse enligt lagen
(1967:531) om tryggande av
pensions-utfästelse m. m.,
5. arbetsgivare som i sin balansräkning
redovisar skuld under rubriken Avsatt
till pensioner enligt 5 § lagen om
tryggande av pensionsutfästelse m. m.,
6. i Sverige bosatt innehavare av
pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 § lagen
(1993:931) om individuellt
pensionssparande.
I fråga om I fråga om
handelsbolag och handelsbolag är
dödsbon som vid in- dock delägarna
komsttaxeringen skattskyldiga.
behandlas som
handelsbolag är dock
delägarna
skattskyldiga.
7 §
Värdepapper, som är Värdepapper, som
noterat vid en är noterat vid en
svensk eller svensk eller ut-
utländsk börs eller ländsk börs eller
noterat vid en noterat vid en
auktoriserad mark- auktoriserad mark-
nadsplats eller som nadsplats eller som
annars är föremål annars är föremål
för regelbunden för regelbunden
handel vid någon handel vid någon
annan reglerad annan reglerad
marknad som är öppen marknad som är
för allmänheten, tas öppen för
upp till det note- allmänheten, tas
rade värdet. upp till det
noterade värdet.
Värde- papper för
vilket
skatteplikten är
begränsad enligt 3
§ 1 mom. lagen
(1947:576) om
statlig in-
komstskatt tas dock
upp till
1. 65 procent av
det noterade värdet
om tillgången ingår
i kapitalunderlag
som är hänförligt
till
annan försäkring än
pensionsförsäkring,
och
2. 80 procent av
det noterade värdet
i övriga fall.
Nedsättningen av
värdet enligt förs-
ta stycket 1 och 2
med 35 respektive
20 procent skall i
fråga om andelar i
svenska värdepap-
persfonder
reduceras i samma
utsträckning som
skatteplikt gäller
för utdelningen på
andelen året före
beskattningsåret
enligt 3 § 1 mom.
lagen om statlig
inkomstskatt.
Finns i ett bolag skilda aktieslag av
vilka ett eller flera är börsnoterade
eller föremål för sådan notering som
avses i första stycket, skall de aktier i
bolaget som inte är noterade tas upp till
samma värde som de noterade aktierna. Är
flera aktieslag noterade, skall de inte
noterade aktierna tas upp till samma
värde som de noterade aktier som har den
lägsta kursen.
Om det vid värdering enligt de
föregående styckena finns synnerliga skäl
anta att det noterade värdet inte
motsvarar vad som skulle kunna påräknas
vid en försäljning under normala
förhållanden, får i stället det beräknade
priset vid en sådan försäljning läggas
till grund för värderingen.
Aktie eller andel i dotterbolag, som
direkt eller indirekt har till ändamål
att äga fastigheter (fastighetsbolag)
skall värderas med ledning av
marknadsvärdena på fastigheterna.
3. De nya
bestämmelserna i 7
§ andra stycket
tillämpas första
gången för
beskattningsår som
påbörjas efter
utgången av år
1994.
141
2.36 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:663) om
ersättningsfonder
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1990:663) om ersättningsfonder
dels att 6 § skall upphöra att gälla,
dels att 1, 3, 9 och 10 §§ skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet enligt kommunal-
skattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt får
avdrag göras enligt denna lag för belopp
som har avsatts till
1. ersättningsfond för inventarier,
2. ersättningsfond för byggnader och
markanläggningar,
3. ersättningsfond för mark och
4. ersättningsfond för djurlager i
jordbruk och renskötsel.
I fråga om I fråga om
handelsbolag beräk- handelsbolag beräk-
nas avdraget för nas avdraget för
bolaget. Avdrag med- bolaget.
ges inte i fråga om
dödsbon som
behandlas som
handelsbolag.
Vad gäller ersättningsfond för
inventarier, ersättningsfond för bygg-
nader och markanläggningar samt
ersättningsfond för djurlager i jordbruk
och renskötsel skall den som enligt
bokföringslagen (1976:125) eller
jordbruksbokföringslagen (1979:141) är
skyldig att upprätta årsbokslut ha satt
av ett mot avdraget svarande belopp i
räkenskaperna för beskattningsåret.
Med inventarier, byggnader,
markanläggningar och djurlager i jordbruk
och renskötsel förstås vid tillämpning av
denna lag tillgångar som vid
inkomsttaxeringen behandlas enligt de
bestämmelser som gäller för maskiner och
andra inventarier, byggnader,
markanläggningar respektive djurlager i
jordbruk och renskötsel. Som inventarier
anses inte tillgångar som avses i
punkterna 16 och 17 av anvisningarna till
23 § kommunalskattelagen.
3 §
Avdrag enligt 2 § Avdrag enligt 2 §
får för viss får inte överstiga
förvärvskälla inte den skattepliktiga
överstiga den ersättningen. Har
skattepliktiga den skattskyldige
ersättningen. Har med anledning av
den skattskyldige skadan eller avytt-
med anledning av ringen fått avdrag
skadan eller för värdeminskning
avyttringen fått på inventarier,
avdrag för byggnader eller
värdeminskning på markanläggningar
inventarier, med större belopp
byggnader eller än han annars
markanläggningar med skulle ha varit
större belopp än han berättigad till,
annars skulle ha skall avdraget för
varit berättigad avsättning till
till, skall avdraget ersättningsfond för
för avsättning till inventarier eller
ersättningsfond för för avsättning till
inventarier eller ersättningsfond för
för avsättning till byggnader och
ersättningsfond för markanläggningar
byggnader och reduceras i
markanläggningar re- motsvarande mån.
duceras i Avser ersättningen
motsvarande mån. Av- en avyttrad
ser ersättningen en fastighet får
avyttrad fastighet avdraget för
får avdraget för avsättning till
avsättning till ersättningsfond
ersättningsfond inte inte överstiga den
överstiga den skattepliktiga
skattepliktiga vinsten med
vinsten med an- anledning av
ledning av avyttringen samt
avyttringen samt det det belopp som
belopp som tagits tagits upp som
upp som intäkt av intäkt av närings-
näringsverksamhet verksamhet enligt
enligt be- bestämmelserna i
stämmelserna i punkt punkt 5 första och
5 första och tredje*sjätte
tredje*sjätte styckena av
styckena av anvis- anvisningarna till
ningarna till 22 § 22 §
kommunalskattelagen kommunalskattelagen
(1928:370). (1928:370).
Avdrag för avsättning till
ersättningsfond för djurlager i jordbruk
och renskötsel får inte överstiga ett
belopp som motsvarar minskningen av
lagerreserven under beskattningsåret. Har
lagret stigit i pris under be-
skattningsåret får lagerreserven vid
beskattningsårets ingång beräknas på
grundval av den procentsats med vilken
lagret vid denna tidpunkt faktiskt
nedskrivits och det återanskaffningsvärde
samma lager skulle ha haft vid
beskattningsårets utgång.
9 §1
Ersättningsfond skall återföras till
beskattning om
1. fonden har tagits i anspråk i strid
med 4*6 §§,
2. hela eller den 2. hela eller den
huvudsakliga delen huvudsakliga delen
av den förvärvskälla av förvärvskällan
där avsättningen under beskatt-
till fonden har ningsåret har
gjorts under överlåtits eller
beskattningsåret har verksamheten har
överlåtits eller upphört och fonden
verksamheten har inte har övertagits
upphört och fonden enligt sjätte
inte har övertagits stycket,
enligt sjätte
stycket,
3. företaget har upplösts genom fusion
och fonden inte har övertagits enligt
sjätte stycket,
4. beslut har fattats om att det företag
som innehar fonden skall träda i
likvidation,
5. beslut har meddelats om att den
skattskyldige skall försättas i konkurs,
eller
6. fonden inte har tagits i anspråk
senast under det beskattningsår för
vilket taxering sker under tredje
taxeringsåret efter det då avdrag för
avsättningen har medgetts.
Vad som sägs i första stycket 2 gäller
inte om avsättningen grundas på avyttring
som avses i 2 § andra stycket 1*3.
Med överlåtelse som Med överlåtelse
avses i första som avses i första
stycket 2 likställs stycket 2 likställs
att hela eller en att förvärvskällan
del av den helt eller delvis
förvärvskälla där tillfallit en ny
avsättningen har ägare genom
gjorts tillfallit en bodelning eller arv
ny ägare genom eller genom förord-
bodelning eller arv nande i testamente.
eller genom Skattemyndigheten
förordnande i testa- får dock, om det
mente. finns särskilda
Skattemyndigheten skäl, medge att
får dock, om det fonden i stället
finns särskilda för att återföras
skäl, medge att till beskattning
fonden i stället för övertas av den nya
att återföras till ägaren. Därvid
beskattning övertas skall bestämmel-
av förvärvskällans serna i 11 § tredje
nye ägare. I be- stycket tillämpas.
slutet skall anges i
vilken förvärvskälla
hos den nye ägaren
fonden skall anses
avsatt. Vidare skall
bestämmelserna i
11 § tredje stycket
tillämpas.
Återföring till Har fysisk person
beskattning skall fått avdrag för
göras i den avsättning till
förvärvskälla där ersättningsfond för
avsättningen har byggnader och
gjorts. Har fysisk markanläggningar i
person fått avdrag fall som avses i
för avsättning till 2 § andra och
ersättningsfond för tredje styckena
byggnader och skall återföring
markanläggningar i till beskattning
fall som avses i 2 § göras till den del
andra och tredje fonden motsvarar
styckena skall belopp som tagits
återföring till upp som intäkt av
beskattning göras i näringsverksamhet
den förvärvskälla enligt
där avsättningen har bestämmelserna i
gjorts till den del punkt 5 första och
fonden motsvarar tredje*sjätte
belopp som tagits styckena av
upp som intäkt av anvisningarna till
näringsverksamhet 22 § kommunal-
enligt skattelagen
bestämmelserna i (1928:370). Fonden
punkt 5 första och i övrigt skall
tredje*sjätte återföras till
styckena av beskattning i
anvisningarna till inkomstslaget
22 § kommunal- kapital. Ersätt-
skattelagen ningsfond för mark
(1928:370). Fonden i skall återföras
övrigt skall till beskattning i
återföras till inkomstslaget
beskattning i kapital.
inkomstslaget
kapital. Ersätt-
ningsfond för mark
skall återföras till
beskattning i in-
komstslaget kapital.
Skattemyndigheten kan, om det finns
särskilda skäl, medge att fond som skall
återföras enligt första stycket 6 får
behållas under viss tid, dock längst till
och med det beskattningsår för vilket
taxering sker under sjätte taxeringsåret
efter det då avdrag för avsättningen har
medgetts.
Vid sådan fusion som avses i 2 § 4 mom.
första stycket lagen (1947: 576) om
statlig inkomstskatt får ersättningsfond
övertas. Har en ekonomisk förening
skiftat ut aktier enligt 3 § 8 mom.
tredje stycket nämnda lag får
ersättningsfond i föreningen övertas av
det aktiebolag vars aktier skiftats ut.
Har fonden övertagits skall anses som om
det övertagande företaget har gjort
avsättningen under det beskattningsår då
avsättningen gjorts hos det överlåtande
företaget.
10 §
Har en Har en
ersättningsfond ersättningsfond
återförts till återförts till
beskattning enligt beskattning enligt
9 § skall som 9 § skall som
skattepliktig intäkt skattepliktig
i den förvärvskälla intäkt i det in-
där återföringen komstslag där
görs tas upp ett återföringen görs
särskilt tillägg som tas upp ett
svarar mot särskilt tillägg
30 procent av det som svarar mot
återförda beloppet. 30 procent av det
återförda beloppet.
Om det finns synnerliga skäl skall
tillägg inte påföras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
1 Senaste lydelse 1992:1347.
142
2.37 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på
pensionskostnader
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
Den som utfäst en Den som utfäst en
tjänstepension skall tjänstepension
till staten betala skall till staten
särskild löneskatt betala särskild
med 17,69 procent på löneskatt med 17,89
kostnaden för procent på
pensionsutfästelsen, kostnaden för
beräknad enligt 2 §.
pensionsutfästelsen,
I fråga om beräknad enligt
handelsbolag och 2 §.
dödsbon som vid I fråga om
inkomsttaxeringen handelsbolag är
behandlas som dock delägarna
handelsbolag är dock skattskyldiga.
delägarna
skattskyldiga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering. Äldre bestämmelser
tillämpas dock för beskattningsår som har
påbörjats före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1992:1493.
143
2.38 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:949) om
ändring i
lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader
Härigenom föreskrivs att 3 § lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader i paragrafens lydelse
enligt lagen (1993:949) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
En enskild person En enskild person
eller ett dödsbo som eller ett dödsbo
medges avdrag för som medges avdrag
avgift för pen- för avgift för
sionsförsäkring pensionsförsäkring
enligt punkt 21 av enligt punkt 21 av
anvisningarna till anvisningarna till
23 § kom- 23 § kommunalskat-
munalskattelagen telagen (1928:370)
(1928:370) skall för skall för det
det beskattningsåret beskattningsåret
till staten betala till staten betala
särskild löneskatt särskild löneskatt
med 17,69 procent på med 17,89 procent
avgiften. Detsamma på avgiften.
gäller för enskild Detsamma gäller för
person som medges enskild person som
avdrag för inbetal- medges avdrag för
ning på pen- inbetalning på pen-
sionssparkonto sionssparkonto
enligt nämnda enligt nämnda
anvisningspunkt. anvisningspunkt.
144
2.39 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1485) om
beräkning av statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års
taxeringar
Härigenom föreskrivs att lagen
(1992:1485) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994
och 1995 års taxeringar skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I stället för vad I stället för vad
som anges i 10 § som anges i 10 §
lagen (1947:576) om lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt statlig in-
angående beräkning komstskatt angående
av statlig in- beräkning av
komstskatt på statlig in-
förvärvsinkomst komstskatt på
skall vid 1994 och förvärvsinkomst
1995 års taxeringar skall vid 1994 års
statlig inkomstskatt taxering statlig
för fysiska personer inkomstskatt för
och dödsbon beräknas fysiska personer
enligt följande. och dödsbon och vid
1995 års taxering
för fysiska perso-
ner och såvitt
gäller dödsbon till
och med det tredje
beskattningsåret
efter det
kalenderår
dödsfallet
inträffade statlig
inkomstskatt
beräknas enligt
följande.
Skatt på förvärvsinkomst utgör 100
kronor samt 20 procent av den del av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger en skiktgräns som vid 1994 års
taxering uppgår till 186 600 kronor
multiplicerad med det jämförelsetal,
uttryckt i procent, som anger
förhållandet mellan det allmänna
prisläget i oktober 1992 och prisläget i
oktober 1991. Vid 1995 års taxering
uppgår skiktgränsen till skiktgränsen vid
1994 års taxering multiplicerad med det
jämförelsetal uttryckt i procent, som
anger förhållandet mellan det allmänna
prisläget i oktober 1993 och prisläget i
oktober 1992. Skiktgränsen avrundas nedåt
till helt hundratal kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994.
145
2.40 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1643) om
särskilda regler för beskattning av
inkomst från handelsbolag i vissa fall
Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§
lagen (1992:1643) om särskilda regler för
beskattning av inkomst från handelsbolag
i vissa fall skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Vid tillämpning av kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt gäller denna lag om
en andel i ett handelsbolag genom köp,
byte eller på därmed jämförligt sätt har
överlåtits från en fysisk person eller
ett dödsbo till annan än fysisk person
bosatt i Sverige eller svenskt dödsbo.
Vid inlösen av en andel från en fysisk
person eller ett dödsbo gäller lagen om
någon av delägarna i handelsbolaget inte
är fysisk person bosatt i Sverige eller
svenskt dödsbo.
Lagen gäller om Lagen gäller om
överlåtaren varit verksamheten i
verksam i handelsbolaget för
handelsbolaget i en överlåtaren avsett
förvärvskälla aktiv
avseende aktiv nä- näringsverksamhet
ringsverksamhet under det
under det räken- räkenskapsår då
skapsår då överlåtelsen
överlåtelsen skedde. skedde. Lagen
Lagen gäller också gäller också om
om någon närstående någon närstående
till överlåtaren till överlåtaren
varit delägare i varit delägare i
handelsbolaget och handelsbolaget och
verksam i detta i en verksamheten för
förvärvskälla denne avsett aktiv
avseende aktiv näringsverksamhet
näringsverksamhet eller varit
eller varit anställd anställd hos
hos handelsbolaget handelsbolaget
under räkenskapsåret under räkenskaps-
eller om överlåtaren året eller om
eller någon när- överlåtaren eller
stående på någon närstående på
motsvarande sätt motsvarande sätt
bedrivit verksamhet bedrivit verksamhet
i handelsbolaget i handelsbolaget
genom en juridisk genom en juridisk
person. Vid person. Vid
tillämpning av tillämpning av
första och andra första och andra
meningarna skall i meningarna skall i
fall som avses i 2 § fall som avses i 2
första stycket andra § första stycket
meningen som andra meningen som
överlåtare anses överlåtare anses
även tidigare även tidigare
innehavare av innehavare av ande-
andelen under samma len under samma
räkenskapsår. Frågan räkenskapsår. Frå-
om en förvärvskälla gan huruvida aktiv
skall anses avse eller passiv
aktiv eller passiv näringsverksamhet
näringsverksamhet skall anses
bedöms med hänsyn föreligga bedöms
till förhållandena med hänsyn till
under den del av förhållandena under
räkenskapsåret som den del av
föregått räkenskapsåret som
överlåtelsen. föregått
överlåtelsen.
146
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
Överlåtaren får * i Överlåtaren får *
stället för vad som i stället för vad
anges i 2 § * ta upp som anges i 2 § *
inkomst från ta upp inkomst från
handelsbolaget av handelsbolaget som
förvärvskälla belöper på antingen
avseende aktiv nä- tiden före
ringsverksamhet som överlåtelsen eller
belöper på antingen tiden före till-
tiden före trädesdagen.
överlåtelsen eller
tiden före
tillträdesdagen. I
fall som avses i 1 §
andra stycket andra
meningen skall * om
överlåtaren väljer
att beskattas enligt
föreliggande
paragraf * även in-
komst av sådan
förvärvskälla av-
seende passiv
näringsverksamhet i
vilken den
närstående varit
verksam eller
anställd tas upp.
Första stycket gäller inte om
överlåtaren eller någon närstående till
honom * direkt eller indirekt * varit
verksam i handelsbolaget efter den
sluttidpunkt för inkomstberäkningen som
överlåtaren valt enligt första stycket
första meningen.
Till grund för inkomstberäkningen enligt
första stycket skall ligga ett särskilt
bokslut. Bokslutet skall ha upprättats
som om handelsbolagets beskattningsår
avslutats vid den tidpunkt som
överlåtaren valt enligt första stycket
första meningen. Bokslutet och sådana
uppgifter till ledning för taxering som
avses i 2 kap. 19 § lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter
skall ha godkänts skriftligen av
förvärvaren.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
147
2.41 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:765) om
statligt stöd till banker och andra
kreditinstitut
Härigenom föreskrivs att det i lagen
(1993:765) om statligt stöd till banker
och andra kreditinstitut skall införas en
ny paragraf, 27 §, och närmast före 27 §
en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Övrig bestämmelse
27 §
Äger staten direkt
samtliga aktier
eller andelar i en
bank eller ett
annat företag, som
kan erhålla stöd
enligt 3 §, skall
företaget * om
aktie eller andel
överlåts * inte ha
rätt till avdrag
enligt lagen
(1993:000) om
avdrag för under-
skott av
näringsverksamhet
till den del
underskottet
uppkommit före det
beskattningsår då
överlåtelsen
skedde.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering. Lagen gäller endast företag
i vilket aktie eller andel överlåtits
efter ikraftträdandet.
148
2.42 Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1967:94) om
avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning
Härigenom föreskrivs att lagen (1967:94)
om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss
aktieutdelning skall upphöra att gälla
vid utgången av år 1993. Den upphävda
lagen skall dock fortfarande tillämpas på
utdelning som förfallit till betalning
före denna tidpunkt.
149
2.43 Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1969:630) om
viss skattefrihet
för utdelning på aktie i Svensk
interkontinental lufttrafik
aktiebolag (SILA)
Härigenom föreskrivs att lagen
(1969:630) om viss skattefrihet för
utdelning på aktie i Svensk
interkontinental lufttrafik aktiebolag
(SILA) skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1993.
Den upphävda lagen skall dock
fortfarande tillämpas vid 1995 och
tidigare års taxeringar.
150
2.44 Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1988:847) om
skattelättnader
för allemanssparande
Härigenom föreskrivs att lagen
(1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande skall upphöra att gälla
vid utgången av år 1993.
Den upphävda lagen skall dock
fortfarande tillämpas vid 1994 och
tidigare års taxeringar. Bestämmelserna
om sparpremie i den upphävda 2 § tredje
stycket skall tillämpas vid 1995 och
senare års taxeringar. Bonusränta enligt
11 § lagen (1988:846) om
ungdomsbosparande som tillgodoräknats
spararen före utgången av år 1991 utgör
alltjämt inte skattepliktig inkomst.
151
3 Ärendet och dess beredning
3.1 Utredningar m.m.
Skattereformen genomfördes i tre steg
genom beslut under hösten 1989 samt under
våren och hösten 1990. Det system för
beskattning av företag som gällde före
skattereformen karaktäriserades av en hög
formell skattesats och * beroende på
olika reserveringsmöjligheter * en smal
skattebas. Skattereformen innebar att ett
i grunden förändrat skattesystem kom att
tillämpas fr.o.m. 1992 års taxering.
Utmärkande för förändringarna på
företagsskatteområdet var att de olika
reserveringsmöjligheterna ersattes av en
mer begränsad och enhetlig reser-
veringsmöjlighet, skatteutjämnings-
reserven (surv). Samtidigt sänktes
bolagsskattesatsen till 30 %.
Systemet hade emellertid inte fått sin
slutgiltiga utformning. I den proposition
som den socialdemokratiska regeringen
lämnade till riksdagen hösten 1990
konstaterade föredraganden, statsrådet
Åsbrink, att ytterligare överväganden och
utredningsinsatser behövdes innan
ställning kunde tas till vissa
återstående frågor på
inkomstskatteområdet (prop. 1990/91:54 s.
158 f.). Det gällde bl.a. beskattningen
av enskilda näringsidkare och fysiska
personer som är delägare i handelsbolag.
Ett gammalt önskemål att få mer aktie-
bolagslika skatteregler för enskild
näringsverksamhet och verksamhet som
bedrivs genom handelsbolag hade inte
kunnat uppfyllas. Även förslaget från
Utredningen om reformerad företagsbe-
skattning, URF, om periodiseringsfonder
och nuvärdesavskrivning läm-nades öppet
(SOU 1989:34). En översyn av spärreglerna
för förlustutjämning återstod också.
I fråga om beskattningen av enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag
redovisas ett förslag i betänkandet
Neutral Företagsbeskattning (SOU
1991:100, särskild utredare Klas
Herrlin). Betänkandet har
remissbehandlats.
Bl.a. mot bakgrund av de synpunkter som
framfördes vid remissbehandlingen fann
regeringen att den fortsatta beredningen
av förslaget borde ske i ett större
sammanhang. Regeringen gav därför Klas
Herrlin ett nytt uppdrag att som särskild
utredare överväga vissa andra frågor
beträffande företagsbeskattningen.
Utredningsuppdraget kom att omfatta *
utöver de kvarstående frågorna från
skattereformen * frågan om att avskaffa
surven och att i stället sänka
bolagsskattesatsen och införa särskilda
regler om förlustutjämning bakåt i tiden.
En fråga som också kom att ingå i
uppdraget gällde den ekonomiska
dubbelbeskattningen av aktiebolagens
vinster.
Resultatet av utredningen utom vad avser
den ekonomiska dubbelbeskattningen redo-
visas i betänkandet Fortsatt reformering
av företagsbeskattningen, Del 1 (SOU
1992:67). Betänkandet har
remissbehandlats.
Övervägandena och förslagen i fråga om
den ekonomiska dubbelbeskattningen av
bolagsinkomster redovisas i betänkandet
Fortsatt reformering av
företagsbeskattningen, Del 2 (SOU
1993:29).
Betänkandet remitterades i anslutning
till att en inom Finansdepartementet
upprättad promemoria remitterades.
Promemorian Beskattning av enskild
näringsverksamhet, m.m. Ändringar i
bolagsbeskattningen (Ds 1993:28)
innehåller ett sammanhållet förslag som
grundas på förslagen i betänkandena
Neutral företagsbeskattning och Fortsatt
reformering av företagsbeskattningen, Del
1.
I propositionen (avsnitten 4 - 8 och 16
- 17) används fortsättningsvis
benämningen "utredningen" vid
redovisningen av förslagen och över-
vägandena i betänkandet SOU 1993:29 medan
"promemorian" hänför sig till
departementspromemorian Ds 1993:28.
Sammanställningar över remissyttrandena
finns tillgängliga i lagstiftningsärendet
(dnr 2674-2675/93). En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 1.
En följdfråga med anledning av förslagen
om enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag gäller skyldigheten att
avskatta uppskovsbelopp vid 1994 års
taxering.
I det följande behandlas nu anmärkta
frågor. Propositionen innehåller vissa
ytterligare frågor. En sådan fråga är
förslaget om månatlig uppbörd av F-skatt.
Inom Finansdepartementet har upprättats
en promemoria avseende månatlig uppbörd
av preliminär F-skatt och särskild
A-skatt (uppbördspromemorian).
Promemorian har remitterats.
Remissyttrandena finns tillgängliga i
lagstiftningsärendet (dnr 3468/92). En
förteckning över remissinstanserna finns
i bilaga 1.
En annan fråga härrör från den översyn
av utsökningsbalken som RSV genomfört på
regeringens uppdrag. I sin slutrapport
föreslår verket bl.a. ett nytt system för
löneexekution (RSV Rapport 1992:1).
Förslagen är omfattande och beredningen
inom regeringskansliet är inte avslutad.
Förslag i vissa delar bör dock läggas
fram redan nu. En sammanställning av
remissyttrandena finns tillgänglig i
lagstiftningsärendet (Justitiedeparte-
mentet dnr 1673/92). En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 1.
Ytterligare en fråga gäller avdrag för
avgifter till Stiftelsen Svenska
Filminstitutet, m.m. En promemoria
upprättad inom Finansdepartmentet har
remissbehandlats. En sammanställning av
remissyttrandena finns tillgänglig i
lagstiftningsärendet (dnr 3127/93).
Remissinstanserna redo-visas i bilaga 1.
Vidare behandlas frågor om ändring av
definitionen av utländskt bolag,
reservering för
skadeförsäkringsföretagen, inskränkt
skattskyldighet för Stiftelsen Sveriges
Nationaldag, statslåneränta,
förskottsränta och räntekompensation samt
en utvidgning av företrädaransvaret vid
bristande betalning av mervärdeskatt.
Dessa förslag har beretts inom Finans-
departementet. Samråd har skett med
Riksskatteverket. I fråga om förslaget om
utländskt bolag har samråd även skett med
Industriförbundet och beträffande
förslaget om förskottsränta med
Bankföreningen.
165
3.2 Lagrådet
Regeringen beslutade den 30 september
1993 att inhämta Lagrådets yttrande över
de lagförslag som finns i bilaga 2.
Av de inte remitterade förslagen är
flertalet av den beskaffenheten att
Lagrådets yttrande skulle sakna
betydelse. Vissa andra lagförslag är
sådana att Lagrådets yttrande normalt bör
inhämtas. Det gäller lagförslag som rör
den fortsatta reformeringen av
företagsbeskattningen.
Förslagen om en reformerad
företagsbeskattning * som materiellt och
systematiskt utgör en sammanhållen helhet
* är ett synnerligen viktigt inslag i den
del av regeringens ekonomiska politik som
riksdagen bör ta ställning till i höst
(jfr prop. 1993/94:25). En
lagrådsgranskning i nu berörda delar
skulle fördröja avlämnadet av
propositionen så att det inte vore
möjligt att åstadkomma en avslutad
riksdagsbehandling under hösten. Det
innebär att Lagrådets hörande skulle
fördröja lagstiftningsfrågornas
behandling så att avsevärt men skulle
uppkomma. Tilläggas kan att de förslag
som är att se som de mest centrala *
däribland alla förslag till nya lagar *
remitterats till Lagrådet. Med hänsyn
till det anförda bör yttrande från
Lagrådet i ifrågavarande delar inte
inhämtas.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 3.
Lagrådet föreslår att de remitterade nya
lagarna arbetas om i redaktionellt
hänseende och att vissa andra ändringar
av i huvudsak formell natur bör göras.
Regeringen har i propositionen i allt
väsentligt följt Lagrådets förslag. I
vissa avseenden har förslagen bearbetats
vidare efter det att lagrådsremissen
beslutades. Lagrådets synpunkter
behandlas i avsnitt 4, 5.2, 6, 8 och i
författningskommentaren till de berörda
lagarna.
166
4 Allmänna synpunkter
En av de mest angelägna uppgifterna för
regeringen är att återskapa en
tillfredsställande tillväxtkraft i
Sveriges ekonomi. Endast därigenom skapas
förutsättningar för nya arbetstillfällen,
minskad arbetslöshet, sanering av
statsfinanserna och bibehållen och
utvecklad välfärd. Det är därvid
oundgängligen nödvändigt att skapa
gynnsamma förutsättningar för
produktionen i Sverige. Särskilda
ansträngningar måste göras för att
förbättra de små och medelstora
företagens situation.
Regeringen har sedan tillträdet i
oktober 1991 lagt fram flera förslag som
syftar till att minska skatternas
skadliga effekter på produktion och
nyföretagande. Arbetet påbörjades
omedelbart efter regeringens tillträde
hösten 1991 då bl.a. förmögenhetsskatten
på arbetande kapital i företagen togs
bort (jfr prop. 1991/92:60). Vid sidan om
de successiva ändringar som hittills
gjorts under mandatperioden har den
långsiktiga inriktningen av arbetet i
fråga om inkomstbeskattningen varit att
uppnå vissa viktiga strukturella
förändringar främst för att få ett
neutralare system för
företagsbeskattning.
Den högst prioriterade frågan har gällt
beskattningen av enskilda näringsidkare
och fysiska personer som är delägare i
handelsbolag. Utgångspunkten har varit
att 1990 års skattereform bör
kompletteras så att enskilda
näringsidkare och handelsbolag kan arbeta
på samma skattemässiga villkor som
aktiebolag.
Avkastningen på riskfritt sparande i
bank eller obligationer beskattas för
närvarande efter en skattesats på 30 %.
Om en enskild näringsidkare eller
delägare i handelsbolag placerar sitt
kapital i det egna företaget beskattas
avkastningen enligt dagens regler ofta
efter en skattesats som överstiger 60 %.
Regeringens mål har varit att ta bort
denna överbeskattning. Skatten bör vara
densamma oavsett om kapital sparas i
företag eller i riskfritt sparande.
Dessutom bör lägre beskattade inkomster
kunna användas för att expandera
verksamheten. Därmed ökar möjligheterna
att kunna skapa nya arbetstillfällen
avsevärt. Bättre soliditet och större
möjligheter till egenfinansiering bidrar
dessutom till att det bör bli lättare att
komplettera den egna insatsen med lånat
kapital.
Det långsiktiga arbetet på
företagsskatteområdet har omfattat även
bolagsbeskattningen. Vid skattereformen
gjordes en genomgripande omläggning av
bolagsbeskattningen. Omläggningen anslöt
till en fortgående internationell
utveckling som innebar att skattebasen
breddades samtidigt som skattesatsen
sänktes. Den nya bolagsbeskattningen
framstår som konkurrenskraftig vid en
internationell jämförelse. Trots detta
har regeringen sett det som nödvändigt
att pröva ändamålsenligheten av vissa
lösningar i det nuvarande systemet.
Genom skattereformen infördes en ny
allmän reserveringsmöjlighet, skat-
teutjämningsreserv (surv), samtidigt som
ett antal äldre reserveringsmöjligheter
avskaffades. Regeringens uppfattning var
tidigt att det fanns anledning att
närmare överväga att fullfölja tankarna
bakom skattereformen genom en
ytterligare sänkning av
bolagsskattesatsen och bredd-
167
ning av skattebasen. Ett skäl var att
allmänna reserveringar är internationellt
avvikande.
Vidare finns en koppling till den
önskvärda förändringen av beskattningen
för enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag. En ofrånkomlig effekt av
aktiebolagslika regler för dessa
företagare är nämligen att systemet
kompliceras. Erfarenheterna från flera
utredningars arbete liksom av
lagstiftning i våra grannländer visar
detta. Ett avskaffande av surven skulle
innebära att ett komplicerande inslag i
företagsbeskattningen försvann. Även
denna fråga borde belysas. Slutligen har
vissa frågor från skattereformen inte
kunnat slutbehandlas, t.ex. frågan om
periodiseringsfonder och
nuvärdesavskrivning.
En annan fråga som efter hand fått allt
större aktualitet gäller den ekonomiska
dubbelbeskattningen av utdelad och
kvarhållen aktiebolagsinkomst. Den svåra
ekonomiska situation som råder i Sverige
till följd av främst åttiotalets
ekonomiska politik accentuerar det i sig
angelägna att i skattehänseende likställa
beskattningen av eget och lånat kapital
som finansieringskälla för investeringar
i bolagssektorn. De små och medelstora
företagens svårigheter att skaffa
riskkapital är dokumenterad. Soliditeten
är i många företag oroande låg. Dessutom
tenderar svenskt aktieägande att trängas
undan till följd av den i förhållande
till vår omvärld höga ägarbeskattningen i
Sverige.
För att ge ett underlag för ett
ställningstagande i nu berörda frågor har
ett omfattande utredningsarbete
genomförts. Det har av tidsskäl inte
varit möjligt att låta remissinstanserna
ta ställning till ett enda sammanhållet
förslag. Förslagen om beskattningen av
enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag har samordnats med förslagen
om ändringar i bolagsbeskattningen i
departementspromemorian Ds 1993:28. För-
slaget om lättnader i dubbelbeskattningen
har redovisats separat i betänkandet SOU
1993:29.
Huvuddragen i förslagen kan sammanfattas
enligt följande.
I promemorian föreslås att
överbeskattningen av enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag
tas bort genom att avkastningen på det
kapital som investerats i
näringsverksamheten beskattas i
inkomstslaget kapital och inte i
näringsverksamhet (positiv
räntefördelning). Det sker genom att ett
belopp motsvarande en schablonmässigt
beräknad avkast-ning dras av i
näringsverksamheten. Ett belopp
motsvarande avdraget tas upp som intäkt i
kapital. Vidare föreslås att företagarna
med motsvarande beskattning som i ett
enmansaktiebolag skall kunna
återinvestera vinst-medel i sin
verksamhet (ökning av expansionsmedel).
I fråga om bolagsbeskattningen föreslås
att skattesatsen sänks till 25 %
samtidigt som surven avskaffas. Som
ersättning för survens förlustutjäm-
ningsfunktion föreslås ett generellt
system för förlustutjämning bakåt i
tiden.
Ett system för periodiseringsfonder
(avsättning med högst 30 % av års-
inkomsten som får behållas under högst
sex år) föreslås med syfte att möjliggöra
att resultatet mellan olika
beskattningsår utjämnas även i vinst-
situationer och för att ge en
investeringsstimulans. Förslaget innebär
ingen reserveringsmöjlighet eftersom
fondavsättningen inte skall medföra rätt
till avdrag. I stället gottskrivs den
skattskyldige ett belopp motsvarande
skatten på avsättningen när den upplöses.
För att främja riskkapitalförsörjning
och nyföretagande föreslås en möjlighet
att kvitta underskott av aktiv
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst.
Utredningen föreslår att lättnader i den
ekonomiska dubbelbeskattningen skall ske
genom åtgärder på ägarsidan. Mottagen
utdelning på aktier i svenska aktiebolag
tas enligt förslaget upp till beskattning
med halva beloppet. Detsamma gäller i
fråga om aktievinster. Den nuvarande
lättnaden på bolagsnivån,
Annell-avdraget, föreslås avskaffad.
Flertalet remissinstanser är positiva
till en förändring av företagsbeskatt-
ningen med den inriktning som förslagen
har. I fråga om beskattningen av enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag
tillstyrks förslagen i sina huvuddrag av
nästan samtliga remissinstanser.
Beträffande synen på beskattningen av
bolagsinkomster (bolagsskatt och
beskattningen av utdelningsinkomster och
aktievinster hos aktieägarna) dominerar
två uppfattningar. En grupp
remissinstanser tillstyrker förslagen i
princip. Företrädarna för den andra
linjen, bl.a. flertalet
näringslivsorganisationer, har samlats
kring ett alternativt förslag som innebär
längre gående lättnader i
dubbelbeskattningen än de remitterade
förslagen.
Enligt det alternativa förslaget tas
utdelningsbeskattningen bort helt i
stället för att halveras. En andra
avvikelse gäller den begränsning av re-
serveringsmöjligheter som det remitterade
förslaget innebär. Näringslivs-
företrädarna anser att en generell
reserveringsmöjlighet inte kan undvaras
ens med en så låg bolagsskattesats som 25
%. Man föreslår därför i första hand att
periodiseringsfonder med avdragsrätt vid
avsättningstillfället (30 %, återföring
efter sex år) införs i stället för surven
och att fondavsättningarna inte
räntebeläggs. Systemet bör enligt
förslaget också kompletteras med en
lönebaserad reserv med inriktning på de
mindre företagen. Vidare föreslås att
bolagsskattesatsen inte sänks till 25 %
utan ligger kvar på 30 % som ett bidrag
till en finansiering av de tillkommande
lättnaderna.
Förslagen i promemorian och i
betänkandet har inte undgått kritik. LO
och TCO intar ståndpunkten att några
ändringar i skattereformen inte bör
vidtas innan de nya reglerna tillämpats
en längre tid. En annan kritisk synpunkt
av övergripande slag är att vissa
förslag, särskilt förslagen för enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag
om räntefördelning och expansionsmedel,
inte uppfyller rimliga krav på att vara
enkla, begripliga och hanterliga.
Regeringens sammanfattande bedömning av
remissutfallet är att det ger ett starkt
stöd för att radikalt förbättra de små
och medelstora företagens
skattesituation. Med hänsyn till dagens
ekonomiska förhållanden är det syn-
nerligen angeläget att åtgärder kan
vidtas omgående. En sådan stimulans åt
näringslivet kommer verksamt att bidra
till att de små och medelstora företagen
kan växa, vilket direkt bör ge effekter
på sysselsättningen. Det skulle också ge
en stabil grund för framtida tillväxt och
välfärd.
Regeringen delar uppfattningen att
skatterna i möjligaste mån bör vara
neutrala. Den ekonomiska
dubbelbeskattningen av utdelade
bolagsinkomster bör därför avvecklas.
Från vissa ekonomiska utgångspunkter kan
skäl anföras för att lindra beskattningen
på bolagsnivån. Bl.a. internationella
hänsynstaganden medför emellertid att
lättnaden bör göras på ägarnivån.
Värdet av att avskaffa beskattningen på
utdelade inkomster i ett steg kan inte
överskattas. En sådan åtgärd ger låga
avkastningskrav för nyemitterat kapital.
Den bidrar till ökade investeringar.
Soliditeten förbättras vilket stärker
företagens motståndskraft.
Ett motsvarande synsätt gör sig gällande
även i fråga om beskattningen av
aktievinster. Med hänsyn till risken för
skattearbitrage och att aktievinster
normalt inte i sin helhet är att hänföra
till inom bolagen beskattade och där
kvarhållna inkomster bör emellertid
hälften av en aktievinst tas upp till
beskattning.
I fråga om bolagsbeskattningen finns en
allmän uppslutning kring förslaget att
avskaffa surven. För en sådan åtgärd kan
flera argument åberopas, bl.a. att den
effektiva skattesatsen bör ligga så nära
den formella skattesatsen som möjligt.
Vidare medför surven stora
tillämpningsproblem, särskilt för
koncerner och för handelsbolag.
Näringslivets tillstyrkan villkoras dock
av att en mer begränsad
reserveringsmöjlighet baserad på
årsinkomsten införs i stället.
Regeringens bedömning är att
skattesatsen bör sänkas samtidigt som
företagens reserveringsutrymme begränsas.
Det bör ske genom att surven avskaffas
och periodiseringsfonder med en
avsättningsmöjlighet om 25 % av
årsinkomsten utan räntebeläggning av
fondavsättningarna införs. Av förslaget
att lindra dubbelbeskattningen på
ägarnivå följer att Annell-avdraget tas
bort. Mot bakgrund av vad som nu anförts
och med hänsyn till bl.a. den slutliga
avvägningen av de samlade förslagen i
propositionen anser regeringen att
bolagsskattesatsen bör sänkas till 28 %.
Utgångspunkten för förslagen om enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag
är att en skattskyldig skall kunna räkna
med i princip samma skattemässiga
behandling oavsett om han driver sin
verksamhet genom ett aktiebolag eller ett
handelsbolag eller som enskilt bedriven
verksamhet. Ett genomförande av dessa
förslag leder till att den nuvarande
skattemässiga diskrimineringen av
verksamhet som drivs utanför
aktiebolagssfären upphör. Expansion av
verksamheten kan i fortsättningen
finansieras med vinstmedel som beskattas
med 28 % mot dagens regler som oftast ger
en skatteeffekt på över 60 %.
Marginalskatten på avkastning av eget
kapital sänks från nu nämnda skattesats
till skattesatsen för övriga
kapitalinkomster, för närvarande 30 %.
I sitt yttrande konstaterar Lagrådet
inledningsvis att de remitterade
förslagen tillgodoser syftet att
förbättra skattesituationen för främst de
små och medelstora företagen men att
regleringen i vissa stycken * främst de
nya reglerna för enskilda näringsidkare
och delägare i handelsbolag * blivit
mycket komplicerad vilket kan förväntas
leda till problem vid tillämpningen.
Lagrådet anser att det hade varit
värdefullt att ytterligare ansträngningar
gjorts för att förenkla systemet, om inte
annat genom att slå av på ambitionen att
för de enskilda näringsidkarna och
handelsbolagen uppnå helt neutrala regler
i förhållande till aktiebolagsreglerna.
Lagrådet tangerar här en fråga som vissa
remissinstanser pekat på, nämligen att
ersätta räntefördelning och
expansionsmedel med en möjlighet att
bygga upp obeskattade reserver för att
lindra beskattningen. Syftet med de
föreslagna reglerna är att de skall
komplettera 1990 års skattereform. En
omfattande allmän reserveringsmöjlighet
skulle i stället innebära ett avsteg från
reformen och ge negativa
samhällsekonomiska effekter. Enskilda
näringsidkare skulle på nytt få
möjligheter att använda skattekrediter
för privat konsumtion. Det skulle
innebära att gränsen mellan inkomstlaget
tjänst och inkomstslaget
näringsverksamhet skulle förändras på ett
oacceptabelt sätt. Detta alternativ är
därför inte aktuellt.
Om Lagrådets påpekande i stället
uppfattas som en uppfordran till
förenkling inom ramen för ett system som
utgår från aktiebolagslika regler kan
följande noteras. Under beredningsarbetet
har avsteg gjorts från aktiebolagsnormen
i förenklande syfte. Det gäller både
sådana justeringar som är till de
skattskyldigas nackdel och sådana som är
till deras fördel. Som exempel kan nämnas
begränsningen i möjligheten att utjämna
resultat mellan olika handelsbolag eller
mellan ett handelsbolag och enskild
näringsverksamhet (jfr avsnitt 7.2.2)
eller att beskattningen av minskning av
expansionsmedel skall göras i
inkomstslaget näringsverksamhet och inte
i tjänst (jfr avsnitt 7.1.3). Det är
regeringens bedömning att det inte är
lämpligt att göra ytterligare avsteg
innan erfarenheter finns från den
praktiska tillämpningen.
Enligt regeringens uppfattning kan den
föreliggande situationen sammanfattas på
följande sätt. Ett allvarligt
missförhållande på företagsbeskattningens
område är den överbeskattning som sker av
fysiska personer som bedriver enskild
näringsverksamhet eller näringsverksamhet
genom ett handelsbolag. Att avskaffa
överbeskattningen kommer att medföra
betydande samhällsekonomiska vinster. Mot
det skall ställas de olägenheter som kan
uppkomma vid den praktiska tillämpningen
av det föreslagna systemet. Regeringen är
inte beredd att minska ambitionen att så
långt möjligt åstadkomma neutralitet
mellan beskattningen av eget kapital i
företaget och kapitalplaceringar utanför
företaget. Det är också viktigt att
enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag skall kunna expandera med
lågbeskattade medel på samma sätt som
gäller för aktiebolag. De
samhällsekonomiska mål som uppställs *
bl.a. att ge bättre förutsättningar för
nya arbetstillfällen * måste prioriteras
högre än de i sig viktiga
förenklingsaspekter som Lagrådet betonar.
En bedömning av hur stora svårigheter
som den föreslagna lagstiftningen kan
förväntas leda till är svår att göra.
Lagrådet förutser att den detaljreglering
som förekommer i bl.a. lagarna om
räntefördelning och expansionsmedel
kommer att vålla problem. Mot det kan
anföras att en lagstiftningsteknik med få
och allmänt hållna bestämmelser är pro-
blematisk på grund av att svar alltför
sällan ges på olika frågor innan
utfyllnad skett via praxis. En sådan
ordning framstår som särskilt olämplig
när det gäller lagstiftning som riktas
mot en mycket stor grupp av
skattskyldiga. Flertalet mindre
näringsidkare har relativt enkla
förhållanden. Detta talar för att
tillämpningen i normalfallen bör kunna
bli förhållandevis okomplicerad när väl
systemet satt sig.
Den ytterligare bearbetning som gjorts
av de remitterade förslagen sedan
lagrådsremissen innebär att vissa brister
undanröjts. Den praktiska tillämpningen
av ett nytt system bör följas upp noga.
Som Lagrådet pekar på pågår ett
utredningsarbete som syftar till att
bl.a. göra en systematisk översyn av
inkomstskatteförfattningarna (dir.
1991:39). Resultatet av det arbetet bör
medföra att regelsystemen förenklas
ytterligare.
Det är självfallet angeläget att RSV och
skatteförvaltningen i övrigt vidtar de
åtgärder i fråga om information,
utbildning, blankettutformning m.m. som
behövs för att så långt som möjligt
underlätta hanteringen både för de
skattskyldiga och inom
skatteförvaltningen.
En konsekvens av att det i fråga om
inkomstbeskattningen införs aktie-
bolagslika regler för enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag
är att företagarna också i den dagliga
verksamheten måste göra en tydligare
åtskillnad mellan företaget och
privatekonomin än vad som många gånger
sker i dag. Ansvaret för att ett ändrat
synsätt snabbt skall slå igenom kommer i
första hand att vila på
skatteförvaltningen och redovisnings-
byråerna. Den nyordning som måste
inskärpas är sammanfattningsvis att uttag
ur näringsverksamheten får konsekvenser
vid den löpande beskattningen. Uttagen
måste därför i fortsättningen planeras
noga.
Sammanfattningsvis innebär det anförda
enligt regeringens uppfattning att
förslagen om räntefördelning och
expansionsmedel av samhällsekonomiska
skäl bör genomföras utan vidare dröjsmål.
Övriga förslag som rör enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag
har i stort sett blivit väl mottagna av
remissinstanserna. Förslagen bör därför *
med vissa undantag * läggas till grund
för lagstiftning.
Förslaget att införa en möjlighet att
kvitta underskott av aktiv närings-
verksamhet mot inkomst av tjänst framstår
som särskilt viktigt när det gäller att
stimulera nyföretagandet. För närvarande
remissbehandlas ett förslag om ett
särskilt riskkapitalavdrag. Förslaget
innebär i stora drag att avdrag medges
vid förvärv av nyemitterade aktier i
onoterade industriföretag.
Internationella erfarenheter visar att
denna form av riskkapitalsatsning för
småföretag varit positiv. Ett
ställningstagande till ett förslag som
också beaktar remissinstansernas
synpunkter och genomförda reformer på
skatteområdet bör kunna ske senare detta
år.
De varaktiga budgeteffekterna för
förslagen uppgår till -1,2 mdkr vad
gäller enskilda näringsidkare, till
1,4 mdkr vad gäller juridiska personer
och till -3,7 mdkr vad gäller lättnader i
dubbelbeskattningen. Förslaget om
månatlig uppbörd av F-skatt beräknas ge
en varaktig inkomstförstärkning med 0,2
mdkr. Sammantaget medför de föreslagna
åtgärderna ett varaktigt inkomstbortfall
på 3,3 mdkr. Detta finansieras med 1,7
mdkr inom ramen för statsbudgeten.
Resterande del finansieras genom dels en
höjning av folkpensionsavgiften * och
särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster och på pensionskostnader *
med 0,2 procentenheter vilket ger
intäkter på ungefär 1,2 mdkr, dels genom
att reglerna om avdrag
168
för ökade levnadskostnader vid utrikes
tjänsteresor anpassas till reglerna för
inrikes tjänsteresor (jfr prop.
1993/94:90).
Det finns ett antal frågor med nära
anknytning till dem som tas upp i
propositionen som inte får en slutlig
behandling här. I flertalet fall är det
frågor som aktualiserats i remissvaren
men som är av så komplicerad natur att
det inte är lämpligt att de föreläggs
riksdagen utan sedvanlig beredning. Det
finns därför skäl att efter det att
riksdagen tagit ställning till
regeringens förslag ta initiativ till att
frågorna utreds. De frågor som åsyftas
finns närmare redovisade i anslutning
till behandlingen av närliggande frågor.
169
BESKATTNING AV
BOLAGSINKOMST
5 Lättnader i den ekonomiska
dubbelbeskattningen
5.1 Beskattningen av utdelad
bolagsinkomst
Utredningens förslag: Mottagen utdelning
på aktier i svenska aktiebolag tas upp
till beskattning med halva beloppet.
Annell-avdraget avskaffas.
Remissinstanserna: Med ett par undantag
är remissinstanserna positiva till en
reform. Flertalet remissinstanser
tillstyrker att lättnader i dubbelbe-
skattningen sker genom åtgärder på
ägarnivån. NUTEK, Riksgäldskontoret och
Samhällsvetenskapliga fakulteten vid
Uppsala universitet anser att lättnader
bör sättas in på bolagsnivån. En del
remissinstanser med anknytning till
näringslivet förordar att mottagen
utdelning helt undantas från beskattning.
Skogsstyrelsen föreslår att utdel-
ningsinkomster beskattas efter 20 %.
Näringslivets Skattedelegation anser att
Annell-avdraget bör finnas kvar i någon
form om inte utdelningsinkomster helt
undantas från beskattning. Juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet anser
att en lättnad i beskattningen av
utdelningsinkomster bör omfatta även
aktier i utländska aktiebolag. LO och TCO
har uppfattningen att nuvarande system
inte bör ändras och avstyrker därför en
reform.
Skälen för regeringens förslag: En
allmän utgångspunkt för beskattningen är
att skatterna i möjligaste mån bör vara
neutrala om inte en annan lösning visats
vara bättre. I önskemålet om neutralitet
ligger såvitt nu är aktuellt att
beskattningen inte skall påverka
företagens val av finansiering med
nyemission eller lån. Neutraliteten bör
även omfatta kvarhållna inkomster. Den
aspekten behandlas i avsnitt 5.2.
Av önskemålet om neutralitet följer att
utdelade bolagsinkomster och räntor bör
behandlas likvärdigt i skattehänseende om
inte särskilda skäl talar mot det. Rege-
ringen tar i det följande först upp
frågan om hur ett neutralt system bör
vara utformat. Därefter behandlas frågan
om ett sådant system bör införas.
Slutligen tas vissa frågor med
internationell anknytning upp.
Utformningen av ett neutralt system
Olika hänsynstaganden medför att
behandlingen av lånat kapital måste vara
styrande vid utformningen av ett neutralt
system. Såväl i andra länder som i
Sverige enkelbeskattas avkastning på
sådant kapital genom att bolaget får
avdrag för utgiftsräntor och långivare
som är fysisk person beskattas för in-
komsträntor som intäkt av kapital.
Skattesatsen för detta inkomstslag är för
närvarande 30 %. Fr.o.m. 1996 års
taxering sänks den till 25 %.
Det gällande systemet för beskattning av
bolagsinkomster innebär att utdelade
inkomster i princip är föremål för
dubbelbeskattning. Första ledet utgörs av
bolagsskatten. Skattesatsen är 30 %.
Enligt förslagen i avsnitt 6 sänks den
till 28 %. Andra ledet utgörs av skatten
hos aktieägarna på utdelningsinkomster.
Beskattningen sker i inkomstslaget
kapital för fysiska personer.
Dubbelbeskattningen av utdelad inkomst
begränsas genom det s.k. Annell-avdraget.
Föreskrifterna om detta finns i lagen
(1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för viss aktieutdelning. Avdraget avser
utdelningar på nyemitterat kapital. De
årliga avdragen får uppgå till högst 10 %
av emitterat belopp under högst 20 år
efter emissionen. Sammanlagt får avdragen
inte överstiga det emitterade beloppet.
Avdrag förutsätter i princip att
mottagaren är skattskyldig för utdel-
ningsinkomsten.
Skatteuttaget på utdelad inkomst bestäms
av den sammanlagda effekten av
bolagsskatten och skatten på mottagen
utdelning hos ägarna (den resulterande
skattesatsen). Av utredningens
undersökningar följer att den
resulterande skattesats som ger samma
effektiva beskattning som den som lånat
kapital utsätts för (den neutrala
resulterande skattesatsen) varierar med
inflationen och riskersättningen till
lånat kapital. Vid rimliga antaganden om
storleken av inflationen och
riskersättningen till lånat kapital
ligger den neutrala resulterande
skattesatsen något över kapital-
skattesatsen.
Regeringen drar slutsatsen att den
resulterande skattesatsen i ett neutralt
system bör överensstämma med eller något
överstiga kapitalskattesatsen. Den
resulterande skattesatsen i det gällande
systemet är högre, ca 40 % (vid
jämförelsen uttrycks värdet av
Annell-avdraget som ett årligt evigt
avdrag).
Ett neutralt system kan erhållas
antingen genom att inkomsten hos bolaget
undantas från beskattning eller genom att
skatt inte utgår på mottagen utdelning.
Den förra lösningen innebär i princip att
Annell-avdraget utvidgas genom att de
kvantitativa begränsningarna tas bort.
Den senare lösningen kan bestå i att
mottagen utdelning undantas från be-
skattning. En annan möjlighet är att
mottagare av utdelning får räkna av
bolagsskatten från skatten på
utdelningen.
I andra länder undanröjs eller lindras
dubbelbeskattningen med endast enstaka
undantag genom åtgärder på ägarnivån. Det
talar för att neutralitet bör åstadkommas
genom någon sådan åtgärd. Utredningens
analys visar att Annell-avdraget är
problematiskt i ett internationellt
sammanhang. Bl.a. kan svenskt
beskattningsunderlag i vissa fall över-
föras till andra länder. Vidare ges
möjlighet till vissa former av skatte-
undandragande. Det synes inte möjligt att
konstruera ett utdelningsavdrag som inte
är behäftat med svagheter av detta slag.
En allmän invändning mot ett
utdelningsavdrag är att det av andra
stater inte utan rätt kan uppfattas som
en åtgärd som innefattar otillbörlig
skattekonkurrens i syfte att förmå
utländska investerare att investera i
Sverige.
Ett motiv för en lättnad i
dubbelbeskattningen på bolagsnivån i
stället för på ägarnivån som ibland förs
fram är att lösningen skulle göra det
möjligt att begränsa lättnaden till
nyemitterat kapital och därigenom minska
den statsfinansiella kostnaden. En sådan
begränsning är av tekniska skäl inte
möjlig vid åtgärder på ägarnivån. En
betydande andel av nu utgående
utdelningar omfattas emellertid redan av
en lättnad, nämligen Annell-avdraget. Vid
en utökad lättnad på bolagsnivån skulle
det inte vara aktuellt att avveckla
rätten till Annell-avdrag i fråga om
redan emitterat kapital. Den
statsfinansiella vinsten av att begränsa
åtgärder till nyemitterat kapital är
därför mindre än vad den skulle vara om
obegränsad dubbelbeskattning rådde i
utgångsläget.
Sammantaget delar regeringen
utredningens uppfattning att neutralitet
bör åstadkommas genom åtgärder på
ägarnivån.
En vanlig lösning i många av de länder
med vilka Sverige har ett betydelsefullt
ekonomiskt utbyte är att dubbelbe-
skattningen undanröjs eller lindras genom
att aktieägarna får räkna av
bolagsskatten från skatten på mottagen
utdelning. Vid beräkning av den senare
skatten läggs därvid bolagsskatten till
utdelningen.
Syftet med valet av skatteavräkning i
stället för den alternativa metoden * hel
eller delvis skattefrihet för mottagen
utdelning * torde i huvudsak ha varit att
upprätthålla en progressiv beskattning
hos aktieägarna.
I ett skattesystem som det svenska som
saknar progressiva inslag i beskattningen
av kapitalinkomster har ett avräknings-
system och ett system med skattefrihet
för mottagen utdelning samma effekter i
väsentliga hänseenden. Ett avräknings-
system är till sin karaktär komplicerat
och svårtillgängligt. Regeringen anser
med hänsyn härtill att den av utredningen
anvisade lösningen med skattefrihet för
mottagen utdelning är att föredra.
Ett neutralt system bör införas
Nyss redovisades uppfattningen att den
lämpligaste lösningen för ett neutralt
system är att utdelad bolagsinkomst
beskattas endast på bolagsnivån. En
övergång till ett sådant system innebär
att Annell-avdraget avskaffas och att
skattefrihet för utdelningsinkomster
införs. Regeringen tar nu upp frågan om
en sådan övergång bör ske. Med
utgångspunkt i utredningens överväganden
gör regeringen följande bedömning.
Vid en analys av tänkbara effekter av
ett avskaffande av dubbelbeskattningen av
utdelad bolagsinkomst är det instruktivt
att utgå från en hypotetisk svensk
situation med neutral beskattning.
Beskattningen av utdelad bolagsinkomst
antas ske på bolagsnivån. Vi tänker oss
så att utdelad bolagsinkomst belastas
med en merskatt på ägarnivån. Initialt
170
sjunker då avkastningen efter skatter på
aktier. Ett incitament uppkommer att
sälja aktier och i stället köpa
obligationer.
Effekten på sikt får antas bero av
graden av svenska aktiers rörlighet
mellan placerare som är skattskyldiga för
utdelningsinkomst i Sverige * vilka
träffas av den tänkta merskatten * och
andra placerare. Till den senare
kategorin hör utländska placerare och
vissa svenska placerare, t.ex. livför-
säkringsföretag och pensionsstiftelser. I
syfte att underlätta framställningen
benämns kategorierna i det följande
svenskar resp. utlänningar. Två extrem-
fall diskuteras, obegränsad rörlighet och
orörlighet.
Vid obegränsad rörlighet kommer de
svenska aktievärdena på sikt inte att
påverkas. I stället kommer det svenska
ägandet av svenska aktier att övergå på
utlänningar. Vid orörlighet absorberas
inte det ökade utbudet från svenskar av
utlänningar. Värdet av svenska aktier
sjunker därför. Obligationsräntan får
antas vara internationellt bestämd och
påverkas således inte av den ökade
efterfrågan på obligationer i någondera
fallet.
De nämnda extremfallen leder således
till två olika nya situationer. I den ena
(obegränsad rörlighet) är av-
kastningskravet för nyemitterat kapital
oförändrat men aktier i svenska företag
ägs endast av utlänningar. I den andra
(orörlighet) är avkastningskravet för
nyemitterat kapital förhöjt medan
aktierna oförändrat ägs av svenskar.
Aktier i svenska stora börsnoterade
företag omsätts inte bara på den svenska
aktiebörsen utan även på börser i andra
länder. På den svenska börsen agerar inte
bara svenskar utan även utlänningar.
Börsföretag har legala och praktiska
möjligheter att anskaffa eget kapital
genom nyemission utomlands. För små och
medelstora företag är situationen en
annan. Omsättningen av aktier i sådana
företag sker i huvudsak endast inom
Sverige mellan subjekt som är
skattskyldiga för utdelningsinkom-ster.
Några nämnvärda möjligheter i praktiken
att anskaffa eget kapital från utlän-
ningar föreligger inte.
Detta innebär att aktier i börsföretag
befinner sig på den del av skalan där
extremfallet är obegränsad rörlighet. Den
närmare graden av lättrörlighet kan inte
anges. Aktier i små och medelstora
företag befinner sig på den andra delen
av skalan, sannolikt ganska nära
extremläget orörlighet.
Om den tidigare analysen kompletteras
med hänsyn till vad som nu anförts om
olika rörlighet mellan börsaktier och
aktier i små och medelstora företag blir
bilden följande.
När i utgångsläget med neutral
beskattning utdelad bolagsinkomst
belastas med en merskatt sjunker initialt
avkastningen efter skatter på båda
kategorierna av aktier. I fråga om
börsaktier sker en överströmning av
ägandet till utlänningar. I den mån det
ökade utbudet från svenskar inte
absorberas av utländsk efterfrågan kommer
även aktievärdena att sjunka.
Det bästa placeringsalternativet för de
ursprungliga innehavarna av såväl
börsaktier som aktier i små och medel-
stora företag är obligationer. Placerare
kan dock ha preferenser för ett visst
innehav av aktier i sina portföljer. Det
ökade utbudet av aktier i små och
medelstora företag torde sammantaget
endast i begränsad omfattning fångas upp
av ökad efterfrågan på sådana aktier.
Värdet av aktier i små och medelstora
företag får därför antas sjunka. En
konsekvens av sjunkande aktievärden är
stigande avkastningskrav för investe-
ringar som finansieras genom nyemission.
Som en följd av merbeskattningen
uppkommer på sikt en situation som i
huvudsak karaktäriseras av att ägandet av
börsföretag förskjutits till utlänningar
och av att avkastningskravet för
investeringar i små och medelstora
företag som finansieras med nyemission är
högre än i utgångsläget. Det får antas
att utgångsläget återtas vid ett
borttagande av merbeskattningen av
utdelad bolagsinkomst.
I den nuvarande svenska situationen
merbeskattas utdelad bolagsinkomst i
förhållande till räntor. Analysen tyder
på att avkastningskravet för nyemitterat
kapital i små och medelstora företag som
en konsekvens av detta är högre än vad
det skulle vara i frånvaro av denna
merbeskattning. I fråga om stora företag
kan en tendens till ökat utlandsägande
noteras. Andelen utländska ägare till
svenska börsaktier ökade från 8 % år 1983
till 18 % i början av år 1993. Denna
utveckling har fortsatt. Till viss del
kan det utländska ägandet bero på den
svenska merbeskattningen av utdelade
bolagsinkomster.
I det sagda ligger att det är svårt att
dra några slutsatser rörande storleken av
effekterna. Riktningen är emellertid
entydig. Merbeskattningen av utdelade
bolagsinkomster påverkar
avkastningskravet för investeringar som
finansieras med nyemitterat kapital i
höjande riktning. Effekten är mest marke-
rad för små och medelstora företag. I
fråga om stora företag sker en
förskjutning av ägandet till utlandet.
Det är av strategiskt intresse för
utvecklingen av Sveriges ekonomi att
inslag som höjer avkastningskraven för
investeringar som finansieras med
nyemitterat kapital och som därmed hämmar
investeringarna och sänker soliditeten
tas bort. Det är också angeläget att
ägandet av svenska företag inte av
skatteskäl förskjuts till utlandet.
Inledningsvis anfördes att önskemålet om
neutralitet i beskattningen medför att
utdelade bolagsinkomster och räntor bör
behandlas likvärdigt om inte särskilda
skäl talar mot det. Såvitt framkommit
föreligger inga sådana skäl. Tvärtom
visar analysen att det gällande systemet
bör ändras så att neutralitet uppkommer.
Regeringens principiella uppfattning är
således att dubbelbeskattningen av
utdelade bolagsinkomster bör undanröjas.
Enligt vad som anförts i det föregående
bör det ske genom att utdelningsinkomster
undantas från beskattning. Utredningen
har samma principiella inställning men
anser ändå att man åtminstone för
närvarande bör begränsa sig till att
lindra dubbelbeskattningen på så sätt att
endast hälften av en utdelningsinkomst
behöver tas upp till beskattning.
Utredningens ställningstagande har sin
grund i uppfattningen att halva beloppet
av en aktievinst bör tas upp till
beskattning. Enligt utredningen bör
utdelningsinkomster inte beskattas
lindrigare är aktievinster. Utredningen
befarar att företagen i annat fall skulle
sträva efter att i största möjliga
utsträckning dela ut sina inkomster och
tillgodose sitt kapitalbehov genom
nyemission. Denna utstötningseffekt
skulle även medföra bl.a. ett incitament
för överlåtelse av inkråmet i bolag med
efterföljande utskiftning av likviden i
stället för överlåtelse av aktierna i
bolaget.
Enligt regeringens uppfattning är sådana
farhågor överdrivna. Visserligen kan en
viss utstötningseffekt antas uppkomma om
hälften av en aktievinst skall tas upp
till beskattning * vilket regeringen
föreslår (avsnitt 5.2) * samtidigt som
utdelningsinkomster är undantagna från
beskattning. Denna effekt motverkas
emellertid avsevärt av två förhållanden.
För det första är bolagsskatten på kvar-
hållen inkomst något lägre än på utdelad
inkomst på grund av möjligheten till
avsättning till periodiseringsfond. För
det andra är den effektiva skattesatsen i
ägarledet för kvarhållen inkomst lägre än
12,5 % till följd av att beskattning sker
först vid realisationstillfället (den
s.k. deferraleffekten). Den begränsade
utstötningseffekten får i ett
effektivitetsperspektiv anses vara ett
mindre problem än den inlåsningseffekt
som skulle uppkomma vid formell symmetri
i ägarledet.
Sammantaget anser regeringen att de
fördelar som är förenade med att
utdelningsinkomster helt undantas från
beskattning kan antas vara så betydande
att risken för olägenheter av det slag
som utredningen befarar bör tas.
Utvecklingen bör emellertid följas med
stor uppmärksamhet. Skulle det visa sig
att olägenheter uppkommer får motverkande
åtgärder övervägas.
Vissa internationella frågor
I fråga om investeringar i utlandet
brukar man skilja mellan portfölj-
investeringar och direktinvesteringar. En
portföljinvestering föreligger när en
fysisk person äger aktier i ett utländskt
börsföretag eller när ett svenskt
aktiebolag innehar en aktiepost som inte
ger ett ägarinflytande i ett utländskt
företag. Med direktinvestering avses en
investering av ett svenskt aktiebolag i
ett utländskt dotterbolag eller in-
tressebolag.
Vad först gäller portföljinvesteringar
talar önskemålet om neutralitet med
avseende på placeringar i svenska och
utländska aktier för att skattefriheten
bör omfatta även utdelning på utländska
aktier. En första förutsättning för en
sådan lösning bör dock vara att med
svensk bolagsskatt jämförlig skatt utgått
i utlandet. Ett sådant krav uppställs i
gällande rätt för att utdelning från ett
utländskt dotterbolag till ett svenskt
moderbolag skall vara skattefri. Det kan
vara förenat med betydande svårighet att
utreda om kravet är uppfyllt, t.ex. i
sådana fall då utdelningen lämnats av ett
bolag som tillhör en koncern med
verksamhet i många länder. Med hänsyn
härtill är det olämpligt att uppställa
ett krav av det aktuella slaget för
utdelning som tas emot av fysiska per-
soner.
Ett annat krav som bör uppställas är att
utdelning från ett svenskt bolag till en
person hemmahörande i en främmande stat,
erhåller sådana lättnader i
dubbelbeskattningen som i den främmande
staten medges beträffande utdelning från
där hemmahörande bolag.
Andra länder som infört lättnader i
dubbelbeskattningen har oftast valt att
medge gottgörelse för erlagd bolagsskatt
genom avräkning. Sådan gottgörelse ges
enligt dessa länders lagstiftningar
endast för bolagsskatt som erlagts i den
egna staten. Utdelning som en aktieägare
uppbär direkt från utlandet beskattas
därför utan gottgörelse. I det fall
utdelningen erhålls av ett moderbolag
från dotterbolag i utlandet utgår en
kompletteringsskatt vid vidareutdelning.
Endast genom dubbelbeskattningsavtal har
vissa av länderna medgivit lättnader i
beskattningen av från utlandet mottagen
utdelning resp. för utdelning till
utlandet.
Undantag från beskattning i Sverige av
utdelningar på utländska aktier bör
därför endast göras i dubbelbe-
skattningsavtal om en med svensk
bolagsskatt jämförlig skatt utgår i den
främmande staten och under förutsättning
att den staten medger lättnader i
dubbelbeskattningen beträffande utdelning
från svenska bolag. Utdelning på
utländska portföljaktier bör således vara
skattepliktig. Detta överensstämmer med
internationell praxis.
En särskild fråga är vilken effekt som
förslaget om slopad utdelningsbeskattning
får på svenska aktiebolags portfölj-
investeringar utomlands. I många av de nu
gällande svenska
dubbelbeskattningsavtalen har
skattskyldigheten för en från utlandet
erhållen utdelning knutits till vad som
skulle ha gällt om utdelningen i stället
hade erhållits från ett svenskt bolag.
Det nu föreslagna systemet innebär att
utdelning mellan svenska aktiebolag blir
skattefri. Genom den särskilda
bestämmelsen i dubbelbeskattningsavtalen
skulle därför utdelning på svenska
aktiebolags utländska portfölj-
investeringar också bli skattefri. En
sådan ordning strider mot den nyss nämnda
slutsatsen att beskattning bör ske av
sådana utdelningar. Frågan övervägs
emellertid för närvarande i
Företagsskatteutredningens fortsatta
arbete. Ett delbetänkande med förslag
till lösning av bl.a. det nu aktuella
problemet kan förväntas i december i år.
Regeringen har för avsikt att genom en
skrivelse till riksdagen före årsskiftet
avisera en kommande lagstiftning i denna
fråga på grundval av
Företagsskatteutredningens förslag. Det
blir därigenom möjligt att remissbehandla
och slutbereda förslaget under våren 1994
samtidigt som reglerna kan ges verkan
fr.o.m. den 1 januari 1994, då övriga
ändringar i företags- och
kapitalbeskattningen sätts i kraft.
Vid direktinvesteringar i utlandet är
som nyss framgått utdelning som tas emot
av det svenska moderbolaget i allmänhet
skattefri. Mottagen utdelning som
vidareutdelas bör vara skattefri hos
mottagaren trots att svensk bolagsskatt
inte utgått. Den motsatta lösningen kan
nämligen befaras allvarligt minska
Sveriges lämplighet som bas för inter-
nationellt verksamma koncerner.
Kupongskatten
Genom att utdelning på svenska aktier
till här hemmahörande ägare inte
beskattas uppnås enkelbeskattning av bo-
lagsinkomst, dvs. inkomsten beskattas
endast i bolaget. Utdelning till i
utlandet hemmahörande aktieägare
beskattas regelmässigt i hemlandet, som
medger avräkning för den erlagda
kupongskatten. Ett slopande av
kupongskatten skulle därför i allmänhet
inte leda till enkelbeskattning i dessa
fall utan endast till svenskt
skattebortfall och motsvarande ökat
skatteuttag i den skattskyldiges hemland.
Med hänsyn till detta bör undantag från
kupongskatteskyldigheten endast göras i
dubbelbeskattningsavtal så att ömsesidiga
lättnader i utdelningsbeskattningen kan
åstadkommas. Något förslag om ändring av
kupongskattelagen med anledning av den
ändrade aktiebeskattningen läggs således
inte fram. Däremot föreslås några
ändringar i kupongskattelagen till följd
av ändringar i andra delar av
skattesystemet. Dessa ändringar behandlas
i författningskommentaren.
5.2 Beskattningen av kvarhållen
bolagsinkomst
Utredningens förslag: Överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: Nästan alla
remissinstanser som är positiva till att
den ekonomiska dubbelbeskattningen
lindras (jfr avsnitt 5.1) tillstyrker
utredningens förslag. I yttrandet från
Näringslivets Skattedelegation föreslås
att den s.k. JIK-metoden tillämpas på
aktier i icke noterade företag.
Skogsstyrelsen anser att aktievinster bör
beskattas efter 20 %. Grossistförbundet
Svensk Handel anser att aktievinster bör
vara helt skattefria.
Skälen för regeringens förslag: Den
ekonomiskt riktiga konsekvensen av
förslaget om att utdelade bolagsinkomster
undantas från beskattning hos aktieägarna
(avsnitt 5.1) är att kvarhållna inkomster
behandlas på motsvarande sätt. Med en
sådan lösning föreligger nämligen
skattemässig neutralitet med avseende på
finansiering genom nyemission och kvar-
hållen inkomst.
Utredningen har presenterat en modell
för en sådan lösning, JIK-metoden
(Justering av Ingångsvärdet med
Kvarhållen inkomst). Modellen baseras på
det system för enkelbeskattning av
kvarhållen inkomst som nyligen införts i
Norge (RISK-metoden). JIK-metoden går ut
på att ingångsvärdet för en aktie
justeras årligen för den kvarhållna
inkomst i bolaget som belöper på aktien.
Kvarhållen inkomst beräknas som
beskattningsbar inkomst minskad med skatt
och utdelning. Kvarhållen inkomst kan
vara både positiv och negativ.
Enligt regeringens uppfattning kan det
för närvarande inte vara aktuellt att
införa metoden för aktier i noterade
företag. JIK-metodens utformning för
aktier i onoterade företag utreds för
närvarande av Företagsskatteutredningen.
Regeringen har erfarit att utredningen
avser att lämna ett förslag i frågan
under innevarande år. Vi avser att
återkomma till riksdagen med en skrivelse
i sådan tid att JIK-metoden kan gälla
från ingången av år 1994, om den av
utredningen framlagda lösningen framstår
som lämplig.
Ett tänkbart alternativ till JIK-metoden
kunde vara att helt undanta aktievinster
från beskattning. Ett skattemässigt spann
på 25 procentenheter mellan aktievinster
och räntor skulle emellertid som utred-
ningen visar kunna öppna vissa möjlig-
heter till skatteundandragande genom att
ränteinkomster omvandlas till
aktievinster. Vidare skulle det kunna bli
alltför förmånligt att avyttra aktiebolag
med tillgångar som stigit i värde.
En lämplig avvägning erhålls enligt
regeringens uppfattning om
aktievinstbeskattningen i överensstäm-
melse med utredningens förslag lindras på
så sätt att endast hälften av en
aktievinst tas upp till beskattning. Det
innebär att den faktiska skattesatsen för
vinster som tas upp som intäkt av kapital
blir 12,5 %. För aktievinster hos
aktiebolag blir den faktiska skattesatsen
14 % mot bakgrund av förslaget om att
sänka bolagsskattesatsen till 28 %
(avsnitt 6).
I detta sammanhang kan det vara lämpligt
att ta upp Lagrådets synpunkter i den del
de avser kapitalbeskattningen i
allmänhet. Lagrådet påpekar i sitt
yttrande att slopandet av
utdelningsbeskattningen och halveringen
av reavinstbeskattningen av aktier
innebär att man i framtiden får flera
olika beskattningsnivåer inom
inkomstslaget kapital. Dessutom framhålls
i yttrandet att spännvidden ökar mellan
kapitalbeskattningen och beskattningen av
inkomst av tjänst och näringsverksamhet.
Lagrådet befarar att dessa förhållanden
kommer att leda till oönskad skatteplane-
ring och försök att kringgå reglerna om
inte gränserna mellan de olika in-
komstformerna är klara.
Regeringen vill med anledning av
Lagrådets synpunkter anföra följande.
Dagens regler för beskattning av
utdelning och kvarhållen vinst medför
bristande neutralitet i jämförelse med
beskattningen av räntor. Den
överbeskattning av eget kapital i
förhållande till främmande kapital som nu
gäller försvagar företagens soliditet och
och leder till sämre
riskkapitalförsörjning. Därmed försämras
förutsättningarna för expansion, särskilt
för de mindre och medelstora ak-
tiebolagen. Regeringens förslag leder
till att neutralitet i stort sett uppnås,
vilket kommer att ge betydande samhälls-
ekonomiska vinster.
Det är i och för sig riktigt att flera
beskattningsnivåer uppkommer om man
utesluter den beskattning som sker i
bolaget och endast ser till inkomstslaget
kapital. Om man enbart tar hänsyn till
den del av beskattningen som sker hos
ägaren kommer vidare en större
skattemässig skillnad att finnas mellan
olika slag av inkomster i framtiden än
vad som gäller för närvarande. Dessa
problem påpekades även av utredningen.
Ett av dessa problem är risken för att
kapitalinkomster som skall beskattas i
sin helhet omvandlas till lägre
beskattade inkomster. Det är särskilt
risken för omvandling av räntor till
reavinster som är aktuell i detta
hänseende. Vi vill emellertid påpeka att
utredningen visade att det inte är
möjligt att på ett lönsamt sätt omvandla
normalbeskattad ränteinkomst till
lågbeskattad reavinst (SOU 1993:29 s.
89). Regeringens för-
171
slag om en reavinstbeskattning på 12,5 %
medför således ingen risk i detta hän-
seende.
Vidare bör framhållas att avgränsningen
av de finansiella instrument som åtnjuter
lägre beskattning från övriga instrument
görs på ett mycket tydligt sätt i punkt 2
a av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370), KL och 3
§ 1 mom. lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt, SIL (jfr avsnitt 5.3.1).
Åtskillnaden mellan de båda grupperna är
vidare sådan att instrument med både en
aktiedel och en räntedel inte omfattas av
lättnadsreglerna. Risken bör därför vara
liten för att nya finansiella instrument
skapas som kan utnyttjas för trans-
formering av inkomster över denna gräns.
Utvecklingen på detta område måste dock
följas uppmärksamt.
När det gäller den skattemässiga
skillnaden mellan kapitalinkomster och
inkomster av tjänst är det främst
fåmansföretagen som kommer i
blickpunkten. På det området finns
emellertid särskilda bestämmelser som är
avsedda att förhindra omvandling av
arbetsinkomster till kapitalinkomster i 3
§ 12 mom. SIL. Som framgår av det
följande (avsnitt 5.3.4) är det av flera
skäl motiverat att se över dessa
bestämmelser. I det sammanhanget är det
lämpligt att också frågan om
möjligheterna till omvandling av högre
beskattad arbetsinkomst till lägre
beskattad kapitalinkomst tas upp till
prövning. Inriktningen på arbetet i den
delen bör vara att de särskilda
bestämmelserna alltjämt skall utgöra ett
effektivt hinder mot inkomstomvandling.
Ytterligare ett problem som bör nämnas
här är möjligheterna till avdrag för
förluster som inte motsvaras av tidigare
beskattade vinster, t.ex. därför att
säljaren av värdepapper inte beskattas
för reavinst. Ett exempel på
frågeställningen är de förluster som
köpare av ett aktiebolag med beskattade
vinstmedel kan få om de säljer aktierna
sedan skattefri utdelning skett.
Denna och likartade frågor om förluster
övervägs för närvarande inom
Företagsskatteutredningen, som väntas
komma med ett delbetänkande i sådan tid
att lagstiftning även i denna fråga kan
gälla fr.o.m. år 1994 (jfr vad som sagts
i avsnitt 5.1 om vissa internationella
frågor).
Regeringens sammanfattande bedömning är
att det föreslagna systemet är
motståndskraftigt mot vissa vanligt
förekommande former av skatteplanering.
Samtidigt kommer en översyn att ske på de
övriga områden som i detta sammanhang är
särskilt betydelsefulla. De redan
vidtagna och planerade åtgärderna är
enligt vår mening tillräckligt långt-
gående för att göra systemet acceptabelt
också ur den nu diskuterade synvinkeln.
Som tidigare framhållits bör emellertid
utvecklingen följas med stor upp-
märksamhet och motverkande åtgärder
övervägas om olägenheter skulle uppkomma.
Vissa av de nu nämnda problemen skulle
lösas med en JIK-metod. Även ur denna
synvinkel är det således angeläget med en
prövning om metoden kan införas med
verkan redan från det kommande
årsskiftet.
Förslagen om avvecklad ut-
delningsbeskattning och en i förhållande
till nuläget halverad aktievinst-
beskattning behöver kompletteras och
preciseras i olika avseenden. Förslagen
får också återverkningar på beskattningen
av ekonomiska föreningar och deras
medlemmar. Dessa frågor behandlas i
avsnitt 5.3. Vidare bör förändringar
göras beträffande sparande i
allemansfond, se avsnitt 5.4. Slutligen
är det påkallat att justera beskattningen
av avkastningen på pensionsmedel. Den
frågan tas upp i avsnitt 5.5.
5.3 Särskilda frågor
5.3.1 Finansiella instrument som
omfattas av lättnaderna
Utredningens förslag:
Utredningsförslaget motsvarar i huvudsak
regeringens förslag men i
regeringsförslaget preciseras och
utvidgas i viss mån den grupp av
tillgångar som omfattas av lättnaderna. I
utredningens förslag behandlas dock
andelar i svenska värdepappersfonder på
samma sätt som aktier e.d.
Remissinstanserna: Riksgäldskontoret
understryker vikten av att konvertibla
skuldebrev och andra finansiella
instrument med ränteinslag inte ges en
skattelättnad som inte också omfattar
skuldebrev på obligationsmarknaden.
Bankföreningen anser däremot att s.k.
hybridinstrument med både risk- och
lånedel bör få del av lättnaderna.
Riksgäldskontoret, Finansbolagens
förening och Bankföreningen pekar på att
s.k. blandade värdepappersfonder, som
innehåller räntebärande värdepapper,
missgynnas. Bl.a. Försäkringsförbundet
vänder sig mot att lagertillgångar
generellt undantas från de föreslagna
lättnaderna. Förbundet anser att endast
lageraktier i företag som bedriver handel
med värdepapper bör uteslutas från den
grupp av instrument som får en gynnad
ställning.
Skälen för regeringens förslag: För att
eliminera den ekonomiska
dubbelbeskattningen bör som tidigare
föreslagits utdelning på svenska aktier
vara skattefri. Dessutom bör reavinst på
sådana tillgångar endast tas upp till
beskattning med hälften eller med andra
ord beskattas med en faktisk skattesats
på 12,5 % (14 % inom bolagssektorn).
Ägarkapital i ekonomiska föreningar bör
behandlas på samma sätt. En med aktier
likvärdig behandling föreslås därför för
andelar i ekonomiska föreningar. Detta
bör gälla även för förlagsinsatser i
ekonomiska föreningar eftersom
avkastningen på sådant kapital beskattas
som utdelning.
En viktig fråga är hur gränsdragningen i
övrigt skall göras mellan tillgångar som
skall omfattas av skattefrihet för
löpande avkastning och reducerad
skatteplikt för vinst samt sådana som
inte skall omfattas. Frågan ställs på sin
spets beträffande räntebärande
värdepapper vars värdeförändring till
viss del beror på ändrade aktiekurser.
En utgångspunkt för gränsdragningen är
att endast avkastning på ägarkapital
skall jämställas skattemässigt med
avkastning på lånat kapital. En annan
utgångspunkt bör vara att gränsdragningen
måste göras tydlig för att undvika
tvister och andra praktiska
komplikationer. Vidare bör reglerna
utformas så att oönskade ekonomiska
snedvridningar i största möjliga mån
undviks.
Vissa värdepapper med inslag av såväl
delägarrätt som fordringsrätt förekommer
i relativt rikt mått på
värdepappersmarknaden, t.ex. konvertibla
skuldebrev. Andra former av
hybridinstrument har tillkommit på senare
tid, t.ex. aktieindexobligationer. Den
del av värdet på hybridinstrumentet som
är aktierelaterat kan självfallet
variera. Om alla hybridinstrument eller
alla sådana instrument med ett visst
minsta aktieinslag skulle bli föremål för
den reducerade skatteplikten är det risk
för allvarliga störningar på
obligationsmarknaden. I så fall skulle de
hybridinstrument som får en lägre
beskattning på grund av att de återfinns
på "rätta sidan" närmast gränsen mot
värdepapper med oreducerad beskattning
gynnas starkt på bekostnad av de senare.
En lösning vore att proportionera
beskattningen efter de olika hybridernas
inslag av aktie resp. obligation. Sådana
proportioneringsregler måste emellertid i
praktiken göras starkt schabloniserade.
Trots detta skulle reglerna bli mycket
svåra att hantera för såväl placerare som
skatteförvaltning. Slutsatsen måste
därför bli att en lösning efter dessa
riktlinjer inte är godtagbar.
Med de angivna utgångspunkterna blir vår
slutsats i stället att bestämmelserna
måste vara restriktiva och så långt som
möjligt endast ge skattelättnad för
aktier och andra rena delägarrätter utan
inslag av fordringsrätt, som emitterats
av svenska företag. Genom en sådan
lösning undviks omotiverade lättnader för
lånat kapital samtidigt som åtgärderna
inriktas direkt mot ägarkapitalet.
Skattereglerna blir dessutom begripliga
och praktiskt hanterbara.
De värdepapper som bör omfattas av de
föreslagna reglerna är därför - utöver
svenska aktier och andelar i svenska
ekonomiska föreningar - delrätter,
teckningsrätter, vissa vinstandelsrätter
samt optioner och terminer med nu nämnda
värdepapper som underliggande egendom. De
vinstandelsrätter som bör jämställas med
aktier är sådana för vilka det
emitterande företaget inte till någon del
medges avdrag för den utbetalade räntan.
I dessa fall bestäms räntan helt med
utgångspunkt i det låntagande företagets
resultat. Räntan bör därför i detta
sammanhang anses jämställd med utdelning
på samma sätt som gäller för utdelning på
förlagsinsatser i ekonomiska föreningar.
Mot denna bakgrund är det logiskt att
också reavinst på vinstandelslån
behandlas på motsvarande sätt. De vinst-
andelslån för vilka avdragsrätt för
utbetalad ränta inte föreligger anges i
2 § 9 mom. SIL.
Det bör i detta sammanhang påpekas att i
fråga om skuldebrev förenade med
optionsrätt sker reavinstbeskattningen av
optionsrätten enligt aktiereglerna och av
skuldebrevet enligt reglerna för
fordringsrätter.
Ett särskilt avgränsningsproblem
uppkommer i fråga om behandlingen av
indirekt ägande av värdepapper genom
värdepappersfonder och investmentföretag.
Dessa företag kan inneha såväl svenska
aktier e.d. som andra finansiella
instrument.
Bortsett från allemansfonder finns det i
dag två huvudtyper av värdepappersfonder.
En grupp av fonder placerar på
riskkapitalmarknaden och en annan
placerar i räntebärande värdepapper. Det
finns även kombinationer av dessa typer
av fonder med ett mer varierat
värdepappersinnehav. I lagen (1990:1114)
om värdepappersfonder görs inte någon
skillnad mellan inhemska och utländska
fondpapper.
De gällande placeringsreglerna för
allemansfonder innebär att en sådan fonds
medel till minst 75 % skall vara
placerade i svenska aktier och andra
svenska aktierelaterade instrument som
exempelvis konvertibla skuldebrev [lagen
(1983:890) om allemanssparande].
Allemansfonder får således placera i
räntebärande värdepapper upp till 25 % av
fondförmögenheten.
En lösning på avgränsningsproblemen för
fonder vore att inskränka skattelättnaden
för andelsägaren till att avse andelar i
fonder som endast investerar i svenska
aktier. En renodlad sådan lösning skulle
emellertid sannolikt leda till att fonder
med blandad förmögenhet får svårt att
hävda sig på marknaden och kanske slås
ut.
En sätt att lösa problemet med blandad
fondförmögenhet är att dra gränsen för
skattelättnaden på fondnivå i stället för
på ägarnivå. En sådan lösning skulle
innebära att fonden inte får möjlighet
att eliminera beskattningen genom
utdelningsavdrag. Detta för dock med sig
vissa problem av teknisk natur. Bl.a.
uppkommer en kedjebeskattningseffekt för
pensionskapital som placerats i
fondandelar. En relativt komplicerad
reglering krävs för att häva denna
effekt. Det är också angeläget att
behålla de svenska värdepappersfondernas
konkurrensförmåga gentemot placeringar i
utlandsbaserade fonder. Övervägande skäl
talar därför för att gränsdragningen för
skattelättnaden bör ske på ägarnivå med
en särreglering för fonder av blandad
förmögenhetskaraktär. Innehav av svenska
och utländska aktier kan dock
likabehandlas på ägarnivå genom att
fonderna påförs en schablonintäkt som
uppgår till 2 % av marknadsvärdet av
utländska aktier i fonden.
Schablonintäkten skall huvudsakligen
balansera den lägre reavinstbeskattning
som föreslås på andelsägarnivå i
förhållande till reavinstbeskattningen
på direktägda utländska aktier. Denna
intäkt bör därför göras effektiv genom
att kostnadsavdrag inte får ske mot
intäkten.
Utdelningar på andelar i
värdepappersfonder av annat slag än rena
räntefonder beskattas efter relationerna
mellan de skilda slagen av fondinkomster
under det år för vilket utdelningen
bestäms. En vidareutdelad utdelning på
svenska aktier är inte skattepliktig. En
vidareutdelad reavinst på svenska och
utländska aktier beskattas med 12,5 %.
Övriga vidareutdelade fondinkomster
beskattas i princip fullt ut med 25 %.
Den skattepliktiga utdelningen redovisas
på kontrolluppgift och preliminär skatt
dras i enlighet med kontrolluppgiften.
En andel i en svensk fond vars
förmögenhet till minst 90 % utgörs av
svenska och utländska aktier e.d. bör
behandlas som en svensk aktie i reavinst-
hänseende. Endast halva vinsten är
skattepliktig. För en motsvarande fond
med en minsta andel svenska och utländska
aktier på 60 % bör reavinsten på andelar
beskattas med (40 % x 25 % + 60 % x
12,5 % =)17,5 %. I andra fondfall än de
nu angivna bör utdelning och reavinst på
andelarna beskattas fullt ut med 25 %.
För att möjliggöra en "mjuk" övergång
till det nya systemet för beskattning av
fondandelar föreslås en särskild
övergångsregel i fråga om kraven på fond-
förmögenhetens sammansättning. Kravet på
90 % aktier bör därför under första
halvåret 1994 sättas ned till 75 %.
Den föreslagna ordningen för fonder är
mindre lämplig för investmentföretag.
Utdelning från investmentföretag lämpar
sig inte för en skattemässig uppdelning
beroende på vad slags inkomster i
företaget som vidareutdelas. Vidare kan
en skiktad reavinstbeskattning på
grundval av sammansättningen av
företagets tillgångar knappast
upprätthållas i praktiken. Likheten
mellan investmentbolag och vanliga
aktiebolag är också större än den mellan
värdepappersfonder och vanliga ak-
tiebolag. Värdepappersfonder är dessutom
i vissa avseenden ett mer närliggande
alternativ till hushållens direkta
sparande än investmentbolag. Aktier i in-
vestmentbolag bör därför behandlas som
övriga aktier. I förhållande till
värdepappersfonderna betyder det för
investmentföretagens del att den
skattemässiga skillnaden mellan olika
slags värdepapper kommer att ligga på
företagsnivå. Den närmare regleringen för
beskattning av värdepappersfonder och in-
vestmentbolag redovisas i avsnitt 5.3.3.
Från principen att aktier och andelar i
svenska företag blir föremål för
skattelättnader bör tre undantag göras.
Det första undantaget syftar till att
motverka att den sänkta skatten på
aktievinster utnyttjas för att kringå
beskattningen av reavinster på
fastigheter. I frånvaro av särskilda
regler skulle det bli förmånligt att äga
fastigheter i bolag och tillgodogöra sig
värdestegring på fastigheterna genom
försäljning av aktierna i stället för
genom en fastighetsförsäljning. En
särskild regel föreslås därför för aktier
eller andelar i företag som äger
fastigheter som taxeras som hyreshusenhet
i avsnitt 5.3.7.
Utredningen föreslår att aktier och
andelar som är lagertillgångar inte bör
omfattas av lättnaderna i
dubbelbeskattningen. Det framstår enligt
utredningen som olämpligt om avdrag för
vissa kostnader kan medges samtidigt som
endast hälften av en vinst skulle
beskattas. Vid remissbehandlingen har den
föreslagna gränsdragningen ifrågasatts.
Bankföreningen framhåller att en strävan
bör vara att ta bort de särskilda
beskattningseffekterna för lageraktier.
Föreningen utgår från att frågan tas upp
i Företagsskatteutredningens fortsatta
arbete.
Regeringen delar uppfattningen att en
utveckling mot en likabehandling av
lageraktier och övriga aktier vore
önskvärd av flera skäl. Frågan är
emellertid komplicerad och bör därför
utredas närmare. Fram till dess att ett
underlag för vidare ställningstaganden
tagits fram bör undantag göras för aktier
och andra finansiella instrument som
utgör lager.
En vinst vid försäljning av en andel i
en äkta bostadsrättsförening eller
bostadsförening resp. aktie i ett äkta
bostadsaktiebolag bör inte omfattas av de
nu aktuella skattelättnaderna. För dessa
vinster gäller i stället de särskilda
vinstreglerna för bostadsrätter i 26 §
SIL.
Ett system med skattefrihet för
utdelning och en halverad reavinst-
beskattning föranleder vissa frågor
beträffande bl.a. handelsbolag. Vid in-
komstberäkningen i ett handelsbolag
hänförs enligt gällande regler
utdelningsinkomster och reavinster på
aktier och andra värdepapper generellt
till inkomstslaget näringsverksamhet
(punkterna 1 och 2 av anvisningarna till
22 § KL). Härigenom tillgodoses kravet
att beskattningen inte bör bli lindrigare
än vad som skulle följa av bestämmelserna
om fåmansägda aktiebolag med uppdelning
av beskattningen i kapital och tjänst
(3 § 12 mom. SIL).
Med skattefrihet för utdelning och
halverad reavinstbeskattning i
handelsbolag skulle det öppnas möjlighet
att uppbära förvärvsinkomst som endast
beskattas med 28 %. Detta är givetvis
inte acceptabelt. En reglering med
bestämmelserna om fåmansägda aktiebolag
som förebild skulle inte innebära en
gångbar lösning på problemet. Det skulle
nämligen förutsätta att inte bara, som i
dag, bolagets inkomst fördelas och
beskattas hos delägarna utan också att
olika poster som ligger till grund för
inkomstberäkningen fördelas på delägarna
(jfr prop. 1989/90:110 s. 593 ff.).
Svårigheter skulle också uppkomma vid
ägarskiften i handelsbolaget. Lättnaderna
bör därför inte gälla för handelsbolag
och detta oavsett om det bland delägarna
finns enbart juridiska personer, enbart
fysiska personer eller om delägarkretsen
är blandad.
Förslaget om skattefrihet för utdelning
resp. begränsad skatteplikt för reavinst
på svenska delägarrätter har tagits in i
punkt 2 a av anvisningarna till 22 § KL
och 3 § 1 mom. SIL.
172
5.3.2 Ekonomiska föreningar
Utredningens förslag: Några särskilda
förslag i dessa delar framfördes inte.
Skälen för regeringens förslag: Andelar
i ekonomiska föreningar tillhör de
tillgångar som omfattas av förslaget om
skattefrihet för löpande avkastning och
reducerad skatteplikt för vinst. En
konsekvens av detta förslag är att vissa
ändringar bör genomföras beträffande
beskattningen av föreningen eftersom en
förutsättning för att lindra
dubbelbeskattningen är att beskattningen
på företagsnivå är effektiv.
I det nuvarande systemet dubbelbeskattas
i princip vinster i ekonomiska
föreningar. Denna princip har dock
luckrats upp i fråga om ekonomiska
föreningar som i beskattningshänseende
anses som kooperativa. En förening anses
som kooperativ om den är öppen och i sina
angelägenheter tillämpar lika rösträtt (2
§ 8 mom. tionde stycket SIL).
Har en kooperativ förening av vinsten på
sin kooperativa verksamhet lämnat rabatt
eller pristillägg i förhållande till
gjorda köp eller försäljningar har
föreningen rätt till avdrag för sådan
utdelning. Kooperativ utdelning som utgör
en besparing av levnadskostnaderna är
skattefri för medlemmen. I övriga fall
utgör utdelningen skattepliktig intäkt av
näringsverksamhet.
En kooperativ förening har också rätt
till avdrag för insatsutdelning, dvs.
vinstutdelning i förhållande till
medlemsinsatsernas storlek. För den
medlem vars andel är betingad av den
verksamhet som bedrivs skall sådan
utdelning tas upp som intäkt av
näringsverksamhet. I annat fall skall
utdelningen tas upp som intäkt av
kapital. Rätt till avdrag gäller även för
utdelning på förlagsinsatser. Det är här
fråga om särskilda kapitalinsatser som
räknas till föreningens bundna egna
kapital men som intar en mellanställning
mellan medlemskapital och lånat kapital.
Avkastning på förlagsinsatser behandlas
hos mottagaren som skattepliktig
utdelning i inkomstslaget
näringsverksamhet eller kapital.
I konsekvens med förslaget att
insatsutdelning och utdelning på
förlagsinsatser skall vara skattefri hos
medlemmen bör rätten till avdrag i
föreningen slopas för sådan utdelning.
Det finns däremot inte någon anledning
att ändra principerna för sådan utdelning
som avser pristillägg och rabatter
eftersom det i detta fall endast är fråga
om en justering av avräkningspriset
mellan föreningen och medlemmen. I denna
del föreslås således inte någon ändring.
Det slopade avdraget för vinstutdelning
resp. utdelning på förlagsinsatser
föranleder ändring i 2 § 8 mom. SIL.
173
5.3.3 Investmentföretag och värdepap-
persfonder
Utredningens förslag: Som en konsekvens
av det allmänna förslaget om en sänkning
av beskattningen av reavinst föreslås en
sänkning av schablonintäkten till 1 % för
investmentföretag och till 0,75 % för
värdepappersfonder.
Remissinstanserna: Några särskilda
erinringar framförs inte.
Skälen för regeringens förslag: Som
tidigare har redovisats (avsnitt 5.3.1)
har olika lösningar valts för
skattelättnaderna för utdelning och
reavinster vid indirekt ägande av
värdepapper. För investmentföretag läggs
skillnaden i den skattemässiga
behandlingen av olika värdepapper på
företagsnivå och för värdepappersfonder
på andelsägarnivå. Aktier i ett
investmentföretag kommer alltså att
behandlas som övriga aktier.
Investmentföretag utgör tillsammans med
värdepappersfonder två olika slag av
mellanhänder. I 1990 års skattereform
utformades reglerna för beskattning av
dessa mellanhänder med utgångspunkt från
följande krav (prop. 1989/90:110, s.
564).
* Neutralitet mellan direkt och indirekt
ägande kräver att beskattningen hos
mellanhanden i princip tas bort.
* Skattereglerna bör utformas så att det
inte blir förmånligare med indirekt än
med direkt ägande.
* Olika mellanhänder bör beskattas på
ett och samma sätt.
* Beskattningen av mellanhänder bör
möjliggöra omplaceringar av
aktieinnehavet.
Investmentföretag och värdepappersfonder
är i dag i princip skattebefriade för
utdelningsinkomster. Tekniskt har
reglerna utformats så att mottagna
utdelningar är skattepliktiga medan
avdrag medges för lämnad utdelning. För
att möjliggöra omplaceringar är
reavinster på aktier skattefria. För att
likställa direkt och indirekt ägande
kräver dock denna skattefrihet åtgärder
för att undvika s.k. sparbösseeffekter
som uppkommer genom att omsättning av en
aktieportfölj kan ske skattefritt till
skillnad från vad som gäller för en
direktägd aktieportfölj. Detta sker genom
schablonbeskattning av aktieinnehavet. En
skattepliktig schablonintäkt tas ut på
ett underlag som utgörs av aktiernas
marknadsvärde vid beskattningsårets
ingång. För investmentföretag uppgår
schablonintäkten till 2 % och för
värdepappersfonder till 1,5 % av
underlaget. Skillnaden i schablonintäkt
motiveras av att investmentföretag till
skillnad från värdepappersfonder har
möjlighet att vid belåning kvitta
schablonintäkten mot ränteutgifter.
De utgångspunkter som var avgörande för
ställningstagandet i 1990 års
skattereform är fortfarande aktuella. Det
är här fråga om att tillämpa dessa
villkor i en miljö med skattefrihet för
utdelningsinkomster och en halvering av
beskattningen av reavinster. Förslaget
att för värdepappersfonder lägga
gränsdragningen för skattelättnaderna på
andelsägarnivå och i fråga om
investmentföretag på bolagsnivå innebär
emellertid att beskattningen av
investmentföretag resp. värdepappersfon-
der måste utformas på olika sätt. Det är
därför inte möjligt att helt upprätthålla
de ovan nämnda principerna.
Investmentföretag
För investmentföretag bör utgångspunkten
vara att dessa företag skall omfattas av
den generella skattefriheten för mottagna
utdelningsinkomster på svenska aktier.
För utdelning på utländska aktier kan
avdragsrätten för lämnad utdelning inte
bestå eftersom detta skulle leda till
total skattefrihet för sådan utdelning.
Det innebär således att rätten till
avdrag för lämnad utdelning helt bör
slopas. I likhet med nuvarande regler bör
reavinster på svenska aktier vara
skattefria. Som ovan nämnts gynnar
emellertid en skattefrihet för reavinster
indirekt ägande i förhållande till direkt
ägande genom en sparbösseeffekt. På samma
sätt som i gällande regler krävs därför
en kompenserande åtgärd i form av en
schablonbeskattning av aktieinnehavet.
Med hänsyn till att endast hälften av en
reavinst är skattepliktig i ägarledet bör
schablonintäkten bestämmas till 1 %.
Nuvarande regler innebär att
investmentföretagen är befriade från
skatt även för reavinster på utländska
aktier. Med hänsyn till att dessa vinster
inte omfattas av förslaget om
skattelättnader föreslogs i lagråds-
remissen att denna skattefrihet skulle
slopas. En merbeskattning skulle
emellertid uppkomma om reavinster vid
avyttring av utländska aktier först
beskattas fullt ut i företaget och
därefter * om vinsterna behålls i
företaget * hos aktieägaren när aktien
avyttras. För att undvika en sådan mer-
beskattning föreslogs att beskattningen i
företaget skulle reduceras till 60 %.
Detta skulle i kombination med
reavinstbeskattningen hos aktieägaren ge
ungefär samma resultat som vid ett
direktägande.
De skäl som motiverar en möjlighet att
omplacera svenska aktier utan
reavinstbeskattning gäller givetvis även
utländska aktier. Det finns därför
argument som talar för att skattefriheten
för reavinster på utländska aktier bör
behållas. I likhet med vad som gäller för
svenska aktier måste givetvis denna
skattefrihet kompenseras genom en
schablonbeskattning. Eftersom reavinster
på utländska aktier inte omfattas av den
generella skattelättnaden är denna
möjlighet till omplacering mera värd i
förhållande till omplacering av svenska
aktier. En högre schablonintäkt bör
alltså tas ut på värdet av utländska
aktier. Det är emellertid inte enbart
möjligheten till skattefri omplacering
som denna schablonintäkt skall ersätta.
Reavinster på aktier i investmentbolag
omfattas av den föreslagna
skattelättnaden som innebär en halvering
av beskattningen på aktieägarnivå. Denna
skillnad i reavinstbeskattning i
förhållande till direkt ägande av
utländska aktier bör också den balanseras
av schablonintäkten. Under förutsättning
att schablonintäkten beskattas effektivt
i investmentföretaget är en intäkt på 2 %
av marknadsvärdet på aktierna till-
räckligt kompenserande. Regeringen
föreslår att beskattningen utformas på
det nu angivna sättet.
En skattefrihet för reavinster får dock
inte medföra att företaget kan dela ut
sådana vinster utan att det uppkommer
några skatteeffekter. Dessa vinster
skulle i så fall förbli obeskattade även
i ägarledet vilket skulle skapa en
oacceptabel obalans till det direkta
ägandets nackdel. Utdelning av
obeskattade reavinster måste därför
föranleda avskattning i bolaget.
Den tekniska lösning som här föreslås
för denna avskattning utgår från att de
intäkter som har beskattats fullt ut i
företaget skall kunna delas ut utan
skattekonsekvenser. Denna möjlighet till
utdelning fastställs med utgångspunkt
från ett beräknat gränsbelopp.
Gränsbeloppet utgörs av skattepliktiga
intäkter i företaget med avdrag för
kostnader och årets beräknade skatt med
tillägg för mottagna skattefria utdel-
ningsinkomster. Om beslutad utdelning
överstiger detta gränsbelopp bör 40 % av
det överskjutande beloppet tas upp till
beskattning i bolaget. Understiger
beslutad utdelning gränsbeloppet får
resterande utdelningsutrymme sparas till
nästa år.
Regler behövs också för det fallet att
ett investmentföretag inte längre
uppfyller kravet för att vara ett sådant
företag. Den bestämmelse som skall
förhindra att obeskattade reavinster kan
delas ut utan beskattning blir då inte
längre tillämplig. För att inte
komplicera systemet föreslås en metod som
innebär att de obeskattade reavinster som
finns i företaget uppskattas
schablonmässigt med utgångspunkt från
marknadsvärdet på aktieportföljen.
Schablonintäkten bestäms med hänsyn till
vissa antaganden om avkastning och
omsättningshastighet på aktieportföljen.
Den genomsnittliga innehavstiden antas
vara 12 år. Vidare antas reavinster ha
ackumulerats i bolaget under 10 år. Med
beaktande av att hälften av en reavinst
på aktier är skattepliktig kan
schablonintäkten bestämmas till 30 %.
Denna intäkt beskattas i företaget med
den föreslagna skattesatsen på 28 % (jfr
avsnitt 6). För företag som haft
obeskattade reavinster uppgående till ett
lägre belopp finns möjlighet att beräkna
intäkten på grundval av summan av
faktiska reavinster och reaförluster.
Förslagen föranleder ändringar i 2 § 10
mom. SIL.
I fråga om investmentföretagen bör
ytterligare två frågor behandlas. Den
första gäller beskattningen vid 1994 års
taxering. För vissa företag kan beslut om
utdelning för år 1993 tas på bolagsstämma
under år 1994. När aktieägarna får
utdelningsinkomsten har enligt det här
lämnade förslaget bestämmelsen om
skattefrihet för utdelning trätt i kraft.
De bestämmelser som skall förhindra att
bolaget utan skatteeffekter delar ut
obeskattade reavinster tillämpas
emellertid första gången vid 1995 års
taxering. För dessa situationer krävs en
bestämmelse som förhindrar att
obeskattade medel delas ut med
skattefrihet för mottagaren. Den andra
frågan rör behovet av en övergångs-
reglering i den del som gäller
beskattningen av överskjutande utdelning.
Förslaget innebär att sådan beskattning
kommer att ske utan hänsyn till att
bolaget kan ha redan beskattade
vinstmedel inklusive beskattade
reavinster från tiden före 1990 års
skattereform då skattefriheten för
reavinster infördes. Sådana vinstmedel
bör inte beskattas ytterligare en gång.
De nu redovisade frågorna har inte
kunnat beaktas i det förslag till
lagstiftning som nu läggs fram. Frågorna
kommer att beredas vidare med sikte på
att ett förslag till lösning skall
presenteras före utgången av detta år och
kunna tillämpas fr.o.m. ingången av år
1994.
Värdepappersfonder
För värdepappersfonder läggs lindringen i
dubbelbeskattningen på ägarnivå. Det
innebär att beskattningen på fondnivå bör
kunna elimineras. En skattefrihet för
fonden bör på samma sätt som i dag
utformas som ett utdelningsavdrag vilket
i princip förutsätter att skattepliktig
avkastning vidareutdelas. Den allmänna
skattefriheten för utdelning på svenska
aktier bör dock gälla även för
värdepappersfonder. Vidare bör den
nuvarande möjligheten till omplacering av
aktieinnehavet kvarstå.
Som en konsekvens av halveringen av
beskattningen av reavinster bör den
schablonintäkt som skall tas ut på värdet
av svenska aktier sänkas till 0,75 %.
Möjligheten till skattefri omplacering
omfattar även utländska aktier. I
lagrådsremissen föreslogs att en
schablonintäkt på 1,5 % skulle tas ut på
värdet av utländska aktier. Skillnaden i
reavinstbeskattning mellan svenska och
utländska aktier beaktades genom att det
vid beskattningen av fondandelsägaren
togs hänsyn till vilka inkomster som
ingick i utdelningen från fonden. På
samma sätt som för investmentföretag är
det emellertid möjligt att kompensera för
skillnaden i reavinstbeskattning genom
att ta ut en schablonintäkt på 2 % på
värdet av utländska aktier. Under
förutsättning att denna schabloninäkt
beskattas effektivt kan vidareutdelade
reavinster på svenska och utländska
aktier behandlas på samma sätt hos
fondandelsägaren. En effektiv beskattning
behöver dock inte ske i fonden. Det bör
vara möjligt att genom utdelningsavdrag
eliminera beskattningen i fonden även i
denna del och i stället föra över
beskattningen av schablonintäkten på
fondandelsägaren. Regeringen förordar att
förslaget om beskattning av fonden
utformas på detta sätt.
Förslagen föranleder ändringar i 2 § 10
mom. SIL.
174
5.3.4 Fåmansföretag
Utredningens förslag: Kvoteringen av
vinst vid avyttring av aktier ändras så
att 75 % skall tas upp som intäkt av
tjänst och resterande som intäkt av
kapital. Utrymmet för
kapitalinkomstbeskattning höjs med 3
procentenheter till statslåneräntan +
8 %. Närståendebegreppet justeras genom
att syskon undantas. Den bestämmelse som
begränsar det belopp som vid en avyttring
skall tas upp som intäkt av tjänst höjs
från 100 till 200 basbelopp. Lön som
tagits ut under de senaste tio åren får
avräknas från beloppet.
Remissinstanserna: Näringslivets
skattedelegation m.fl. avstyrker en
höjning av den kvot som reglerar hur stor
del av en reavinst som skall tas upp som
intäkt av tjänst. Delegationen anser att
i stället för en höjning av tillägget
till statslåneräntan med 3 procentenheter
vid beräkning av det kapitalbeskattade
utrymmet bör utrymmet räknas upp med 10 %
av summan av de anställdas löner och
socialavgifter. Delegationen anser vidare
att vissa andra tekniska ändringar bör
vidtas. Bl.a. föreslås att reglerna
överhuvudtaget inte skall vara
tillämpliga om företaget har ett visst
antal anställda per aktiv delägare och
delägaren har tagit ut en viss lägsta
lön.
Skälen för regeringens förslag:
Utredningens förslag om en höjning av den
del av en reavinst som skall tas upp som
intäkt av tjänst från 50 till 75 % bygger
på samma norm som i 1990 års
skattereform, nämligen att en aktievinst
i fåmansföretag sammanlagt skall
beskattas efter ca 40 %. Denna
utgångspunkt har bl.a. Näringslivets
skattedelegation framfört invändningar
mot.
Inte heller utredningens förslag om att
höja utrymmet för kapital-
inkomstbeskattning med 3 procentenheter
till statslåneräntan + 8 % tillstyrks av
skattedelegationen. I stället för
delegationen fram ett förslag om att det
vid beräkning av det kapitalbeskattade
utrymmet skall tas hänsyn till viss del
av de anställdas löner etc.
En lönesummeanknuten beräkning av det
kapitalbeskattade utrymmet framstår som
ett intressant alternativ. Det är
emellertid inte lämpligt att göra en
sådan ändring i systemet utan att ytter-
ligare beredning sker. Innan ställning
kan tas till detta förslag måste således
effekterna av det närmare analyseras.
Detta gäller också frågan om vilket
skatteuttag som bör gälla för aktier i
fåmansföretag i ett system med
skattefrihet för utdelningsinkomster.
Slutligen är det befogat att överväga
närståendebegreppet ytterligare.
Det är alltså av flera skäl motiverat
att närmare analysera effekterna av de
förslag till ändringar av beskattningen
av inkomster från fåmansföretag som har
framförts av utredningen och vid remiss-
behandlingen. Ett sådant arbete bör
påbörjas i anslutning till att riksdagen
tagit ställning till de förslag om
reformering av företagsbeskattningen som
nu förs fram. Syftet bör vara att * med
beaktande av att reglerna skall utgöra
ett effektivt hinder mot att omvandla
arbetsinkomster * så långt möjligt lindra
effekterna av särskilda spärregler.
Regeringen avser att återkomma med
förslag till riksdagen våren 1994. I det
sammanhanget bör också frågan om
tillämpligheten av bestämmelserna i
3 § 12 mom. SIL vid avyttring av andel i
handelsbolag och därmed anknutna frågor
övervägas.
En följd av att beskattningen av
reavinster på aktier föreslås bli
halverad är att kvoteringen i fråga om
reavinst på aktier i fåmansföretag bör
ändras. En sådan ändring bör innebära att
70 % av en reavinst tas upp som intäkt av
tjänst och 30 % som intäkt av kapital.
Skatteuttaget kommer då att ligga kvar på
nuvarande nivå, vilket är lämpligt i
avvaktan på resultatet av den översyn av
regelverket som skall genomföras.
Vid beräkning av det kapitalbeskattade
utrymmet för utdelning resp. reavinst
gäller särskilda regler om aktierna har
anskaffats före år 1990. An-
skaffningskostnaden för aktierna får
räknas upp med beaktande av den allmänna
prisutvecklingen fram till år 1990. En
alternativ uppräkningsmetod infördes
fr.o.m. 1992 års taxering. Den innebär
att anskaffningskostnaden bestäms med
utgångspunkt i värdet på aktierna vid
utgången av år 1990 enligt de regler som
gällde för förmögenhetsvärderingen vid
denna tidpunkt.
Alternativet att beräkna det
kapitalbeskattade utrymmet med utgångs-
punkt i förmögenhetsvärdet på aktierna
infördes i en miljö där utdelnings-
inkomster beskattades med en skattesats
på 30 %. I ett system med skattefrihet
för utdelning är det lämpligt att
överväga alternativregeln på nytt. Även
detta är en fråga som bör ingå i det
nämnda översynsarbetet. Innan en analys
har kunnat genomföras bör möjligheterna
att tillämpa värderingsmetoden inskränkas
vid utdelningsbeskattningen. Begräns-
ningen bör även gälla vid beräkning av
reavinst om aktierna avyttras till
närstående.
Förslagen om en ändrad kvotering av
reavinsten och begränsning i fråga om
beräkningen av anskaffningskostnaden tas
in i 3 § 12 mom. SIL.
175
5.3.5 Utskiftning m.m.
Utredningens förslag: Några särskilda
förslag i dessa delar framfördes inte.
Skälen för regeringens förslag: Ett
aktiebolag kan lämna vederlagsfri
utbetalning till aktieägare dels som
utdelning, dels som utskiftning i samband
med nedsättning av aktiekapitalet och
reservfonden eller vid likvidation av
bolaget. Skatterättsligt hänförs
vederlagsfria utbetalningar till
aktieägarna numera till utdelning.
Utskiftning från ett företag kan endast
avse i företaget beskattade medel. Vid
utskiftning av annat än kontanta medel
kommer det utskiftande bolaget att
uttagsbeskattas. Det blir alltså fråga om
en beskattning som om tillgångarna hade
sålts till marknadspris.
När beskattning av tillgångar redan har
skett i bolagssektorn har normen om en
effektiv ettledsbeskattning i
bolagssektorn uppfyllts. Det finns därför
allmänt sett inte något skäl att också
beskatta mottagaren av ett utskiftat
belopp. Utskiftning från en ekonomisk
förening bör i princip behandlas på samma
sätt.
Utskiftning från aktiebolag resp.
ekonomiska föreningar behandlas i dag i
allt väsentligt skattemässigt materiellt
lika. Däremot har olika lagtekniska
lösningar valts.
I fråga om aktiebolag behandlas samtliga
utbetalningar från ett bolag till dess
aktieägare som utdelning. Hänsyn till
tillskjuten kapitalinsats tas först om
bolaget upphör att existera till följd av
likvidation. Aktien anses då avyttrad
utan vederlag och aktieägaren får avdrag
med ett belopp motsvarande aktiernas
anskaffningspris.
Utskiftning från ekonomiska föreningar
behandlas också som utdelning men här tas
hänsyn till tillskjuten kapitalinsats
genom att endast den del av utskiftat
belopp som överstiger insatsen behandlas
som utdelning.
I ett system med en i princip generell
skattebefrielse för utdelning är det
mindre lämpligt att behandla utskiftning
från aktiebolag som utdelning och att
anse aktien avyttrad utan vederlag. En
bättre lösning är att behandla
likvidation e.d. helt inom reavinst-
systemet. Det innebär att aktien anses
avyttrad mot ett vederlag som motsvaras
av utskiftat belopp. Uppkommer en vinst
bör denna undantas från skatteplikt om
utdelning på aktien skulle ha varit
skattefri. Ett undantag bör gälla vid
likvidation av fåmansföretag. Det är
också lämpligt att i så stor utsträckning
som möjligt samordna behandlingen av
utskiftning från aktiebolag resp.
ekonomiska föreningar. Det innebär att
utskiftning från en ekonomisk förening
inte längre behandlas som utdelning utan
som reavinst.
Förslaget innebär att bestämmelsen i 3 §
1 mom. SIL att utskiftning från ett
aktiebolag skall behandlas som utdelning
slopas. Vidare slopas de bestämmelser i 3
§ 8 mom. SIL som innebär att utskiftning
från en ekonomisk förening skall be-
handlas som utdelning. Bestämmelsen om
skatteplikt för vinst vid likvidation av
ett svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening tas in i 24 § 4 mom.
SIL. I denna paragraf behandlas även
vinst vid nedsättning av aktiekapitalet
eller reservfonden. En särskild
bestämmelse om nedsättning av ak-
tiekapitalet eller reservfonden som skett
genom minskning av aktiernas nominella
belopp finns i 3 § 7 mom. SIL.
En fråga som aktualiseras bl.a. i
samband med utskiftning är behandling av
förlust som uppkommit vid likvidation.
Förslaget innebär att avdrag för sådan
förlust medges enligt allmänna regler.
Förlusten kan helt eller delvis bero på
att tillgångar har delats ut till
aktieägaren. Är det fråga om utdelning
från svenska aktiebolag är sådan
utdelning i allmänhet skattefri.
Företagsskatteutredningen behandlar som
tidigare redovisats (avsnitt 5.1) en
fråga om utdelning från utländska bolag.
Även frågan om förlust vid likvidation
e.d. kommer att tas upp av utredningen.
Omstrukturering av företag
Ett allmänt önskemål är att
skattereglerna inte skall motverka
omstruktureringar av företag. Detta
önskemål har föranlett att särskilda
regler införts för att underlätta
samhällsekonomiskt önskvärda omstrukture-
ringar.
I 3 § 7 mom. SIL finns bestämmelser som
innebär att ett aktiebolag under vissa
förutsättningar kan dela upp verksamheten
på mindre enheter utan att det uppkommer
några omedelbara inkomstskattekonse-
kvenser. Bestämmelserna tar sikte på det
fallet att ett moderbolag till sina
aktieägare delar ut aktierna i ett
dotterbolag. Denna utdelning är under
vissa förutsättningar skattefri för
mottagaren. Till regleringen hör
särskilda bestämmelser som innebär dels
att utdelning på lageraktier är
176
skattefri för mottagaren, dels att
utdelning av aktier inte skall föranleda
uttagsbeskattning hos det utdelande före-
taget.
Förslaget att utdelning från svenska
aktiebolag skall vara skattefri gäller
oavsett i vilken form utdelning lämnas.
Det finns därför inte något behov av den
särskilda regleringen för utdelning av
aktier i ett dotterbolag. Regeringen
föreslår därför att den slopas.
För ekonomiska föreningar finns en
särskild bestämmelse i 3 § 8 mom. SIL som
reglerar ombildning till aktiebolag.
Utgångspunkten är här att föreningen
bildar ett aktiebolag och sedan skiftar
ut aktierna i detta till sina
andelsägare. Denna utskiftning är
skattefri för andelsägaren. Även till
denna bestämmelse hör en särskild
reglering om lageraktier resp. uttagsbe-
skattning. Eftersom vinst som uppkommer
vid upplösning av en svensk ekonomisk
förening i det föreslagna systemet är
skattefri saknas behov av den särskilda
lagstiftningen. Även denna kan alltså
upphävas.
De särskilda bestämmelserna om utdelning
på lageraktier resp. undantag från
uttagsbeskattning knyter an till
huvudregleringen i 3 § 7 mom. resp. 3 §
8 mom. SIL. I lagrådsremissen föreslogs
att även dessa bestämmelser skulle
slopas. Eftersom Företagsskatteutred-
ningen i tilläggsdirektiv (dir. 1993:54)
har fått i uppdrag att göra en översyn av
reglerna om beskattning vid
omstruktureringar ansågs det lämpligt att
i det sammanhanget se över behovet av
dessa bestämmelser. Det innebär
emellertid att omstruktureringar som
genomförs enligt något av de nu beskrivna
alternativen i vissa skulle kunna medföra
skattekonsekvenser. För att inte lägga
hinder i vägen för sådana omstrukture-
ringar förslås därför att till dess
Företagsskatteutredningen kan ta
ställning till frågan och lagstiftning
kan ske, bestämmelserna till den del de
avser uttagsbeskattning resp. utdelning
på lageraktier i princip behålls i
oförändrat skick. När det gäller den
reglering som har som utgångspunkt att
ett moderbolag till sina aktieägare delar
ut aktier i ett aktiebolag föreslås dock
den ändringen att det utdelande bolaget
inte får vara ett investmentföretag.
Förslagen medför ändringar i 3 § 7 mom.
och 8 mom. SIL samt i punkt 1 av
anvisningarna till 22 § och punkt 2 av
anvisningarna till 24 § KL. Den nya
regleringen avseende uttagsbeskattning
och lageraktier tas in i en ny
anvisningspunkt, 1 a till 22 § KL.
5.3.6 Avdrag vid konkurs
Utredningens förslag: Något förslag i
denna del lämnades inte.
Skälen för regeringens förslag:
Realisationsprincipen innebär att
beskattning sker först när tillgångar
avyttras. Före 1990 års skattereform
ansågs därför att rätt till avdrag inte
förelåg för en förlust på aktier som
uppkommit till följd av att aktierna
blivit värdelösa på grund av en konkurs.
Någon avyttring ansågs inte ha skett i
ett sådant fall. Detta resulterade i att
sådana aktier såldes för en symbolisk
köpeskilling i syfte att erhålla en
avdragsgill förlust.
Genom 1990 års skattereform infördes en
bestämmelse som innebär att aktier e.d.
skall anses avyttrade när det bolag som
har ställt ut instrumentet upplösts genom
konkurs eller en efterföljande
likvidation (24 § 2 mom. första stycket
SIL).
Ett annat problem som uppmärksammats
hänger samman med möjligheten att kvitta
en förlust vid avyttring av
marknadsnoterade aktier mot reavinster på
andra marknadsnoterade aktier. Viss tid
efter det att ett bolag har försatts i
konkurs avför Stockholms fondbörs regel-
mässigt aktierna i bolaget från notering.
Det fick tidigare till följd att förlust
vid avyttring inte längre kunde kvittas
mot vinst vid avyttring av marknads-
noterade aktier. Förlusten blev föremål
för den generella avdragsbegränsningen
för reaförluster till 70 %. Reglerna om
kvittningsrätt i 27 § 5 mom. SIL har
numera ändrats (prop. 1991/92:166). Det
innebär att reaförluster på aktier i
företag som har försatts i konkurs är
fullt avdragsgilla i samma utsträckning
som förluster på marknadsnoterade aktier
om aktien var marknadsnoterad när bolaget
försattes i konkurs.
Reglerna om avyttring i samband med
konkurs innebär alltså att en avyttring
anses föreligga först i och med att
bolaget har upplösts. Det betyder att
avdragsrätten inträder först när
konkursen har avslutats eller bolaget har
upplösts genom likvidation. Ett särskilt
problem med aktier i bolag som har
försatts i konkurs är att en konkurs-
utredning i vissa fall kan pågå under
lång tid. Det förhållandet har föranlett
en konstlad handel med aktier och andra
finansiella instrument i bolag som har
försatts i konkurs. Syftet är att
tidigarelägga rätten till avdrag för
förlust. För att undvika detta föreslår
vi att sådana finansiella instrument
skall anses avyttrade redan när det
företag som ställt ut dem försätts i
konkurs. En sådan ordning medför att
avdrag kommer att medges för en förlust
när den i praktiken inträffar, dvs. vid
konkursutbrottet.
Den föreslagna lösningen kräver en
särskild bestämmelse för de undantagsfall
när konkursen avslutas med överskott.
Företaget skall i sådant fall träda i
likvidation. Om aktieägaren erhåller
utdelning i samband med likvidationen
skall det tidigare gjorda avdraget i
princip återföras till beskattning. Även
om konkursen skulle läggas ned skall
avdraget för reaförlust återföras till
beskattning. Anskaffningsvärdet för det
finansiella instrumentet bör sedan anses
vara detsamma som gällde vid kon-
kursutbrottet.
En bestämmelse att försättande i konkurs
skall jämställas med avyttring bör tas in
i 24 § 2 mom. SIL. I 24 § 4 mom. SIL bör
tas in bestämmelser som reglerar bl.a.
den situationen att konkursen avslutas
med överskott eller att konkursen läggs
ned.
177
5.3.7 Aktiebolag med fastighetsinnehav
Utredningens förslag:
Fastighetsbeskattningsutredningen bör ges
i uppdrag att utreda möjligheterna att
införa en särskild löpande skatt för
fastighetsbolag i syfte att motverka de
fördelar som uppnås genom att äga
fastigheter i bolag. Problemet med
förmånligare skatteregler för indirekta
fastighetsöverlåtelser anses dock inte
större än att lättnaderna i
aktievinstbeskattningen bör kunna
genomföras utan att resultatet av
Fastighetsbeskattningsutredningens arbete
avvaktas.
Remissinstanserna: RSV och FAR anser att
problemet måste lösas innan
aktievinstbeskattningen sänks. Juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet och
Byggentreprenörerna delar utredningens
bedömning att aktievinstbeskattningen kan
sänkas nu och eventuella motverkande
regler införas senare. Sveriges
Fastighetsägareförbund kan inte acceptera
en ny objektskatt. Övriga remissinstanser
har inte kommenterat frågan.
Skälen för regeringens förslag: En
fysisk person beskattas för reavinst vid
avyttring av fastighet i inkomstslaget
kapital. Det gäller såväl försäljning av
privatbostadsfastighet som
näringsfastighet. Vissa skillnader gäller
emellertid vid beräkning av den
skattepliktiga reavinsten. Vid försälj-
ning av näringsfastighet återförs
medgivna värdeminskningsavdrag e.d. till
beskattning i inkomstslaget näringsverk-
samhet. Skattesatsen i inkomstslaget
kapital är 30 % t.o.m. 1995 års taxering
och 25 % fr.o.m. 1996 års taxering.
Ägs fastigheten av ett aktiebolag
beskattas vinsten som intäkt av
näringsverksamhet. Skattesatsen är 28 %
fr.o.m. 1995 års taxering enligt det
förslag som regeringen redovisar i
avsnitt 6. Ägs fastigheten indirekt av
ett bolag och avyttras i stället aktierna
i fastighetsbolaget sker beskattningen
enligt aktievinstreglerna. Den faktiska
skattesatsen blir enligt vad regeringen
ovan föreslagit 12,5 % fr.o.m. 1995 års
taxering genom att endast halva
aktievinsten tas upp till beskattning.
Lättnaden i aktievinstbeskattningen
medför att det blir förmånligt att sälja
fastigheter indirekt och tillgodogöra sig
inflationsvinst och annan fastighetsvinst
genom avyttring av aktierna i det bolag
som äger fastigheten. Enskilda
fastighetsägare skulle inför en
försäljning kunna överföra fastigheter
till ett aktiebolag för att få del av den
lägre beskattningen.
I prop. 1993/94:45 har regeringen
föreslagit att vid avyttring av
privatbostadsfastighet skall endast halva
vinsten tas upp till beskattning. Det
innebär att den faktiska skattesatsen i
dessa fall motsvarar hälften av gällande
kapitalskattesats. Den gynnsammare be-
skattning som kan erhållas genom att
fastigheter överförs till ett bolag
varefter aktierna säljs gäller således
näringsfastigheter. Även inom
bolagssektorn är det möjligt med ett
motsvarande förfarande. Genom att
överföra en fastighet till ett annat
bolag och sälja aktierna i stället för
fastigheten skulle vinsten beskattas
efter 14 % i stället för 28 %.
En sådan bristande neutralitet med
avseende på beskattningen av
fastighetsvinster bör enligt utredningen
inte godtas. I betänkandet anges som en
tänkbar lösning att aktievinster
beskattas med en effektiv skattesats på
25 % om bolaget innehar fastigheter. En
sådan regel måste dock, enligt
utredningen, kompletteras med regler om
att vissa fastighetsinnehav inte medför
tillämpning av regeln, t.ex. ett
industriföretags innehav av en fabriks-
fastighet eller fastigheter med ett
begränsat värde i förhållande till det
samlade värdet av tillgångarna i
företaget. Utredningen framhåller också
att en strikt regel skulle kunna medföra
omstruktureringar av befintliga
fastighetsinnehav som är svåra att
förutse.
Utredningen anser i stället att det bör
undersökas om inte den förmån som
förslaget om sänkt skattesats för
aktievinster medför i fråga om
fastigheter som innehas av aktiebolag kan
motverkas genom en särskild löpande skatt
på sådana fastigheter. Utredningen nämner
två möjligheter * en skatt grundad på
förändringar i taxeringsvärdet eller en
särskild fastighetsskatt på fastigheter
som innehas av bolag. Utredningen
föreslår att
Fastighetsbeskattningsutredningens
uppdrag (dir. 1992:111) utvidgas till att
även avse frågan om en sådan skatt. Mot
bakgrund av bl.a. värdefallet för
fastigheter under senare tid kan dock
lättnaderna i dubbelbeskattningen enligt
utredningens uppfattning genomföras utan
att resultatet av Fastighets-
beskattningsutredningens arbete avvaktas.
Många länder har lägre
reavinstbeskattning på aktier än på
fastigheter. En metod som går ut på att
undanta fastighetsbolag från
reavinstreglerna för aktier tillämpas i
bl.a. Frankrike. Där beskattas
aktievinster avseende fastighetsbolag i
likhet med reavinster avseende direktägda
fastigheter progressivt tillsammans med
förvärvsinkomster.
En stoppregel som riktades mot
fastigheter i aktiebolag fanns tidigare i
KL. Bestämmelsen infördes år 1967 (35 §
3 mom. sjunde stycket KL). Regleringen
föranleddes av att evig reavinst-
beskattning infördes på fastigheter
samtidigt som aktievinstbeskattningen
enbart gällde för aktier som innehafts
kortare tid än fem år. Avsikten var att
hindra att en skattskyldig fick
skattelättnader genom att först avyttra
en fastighet till ett eget bolag och
därefter överlåta aktierna i detta i
stället för själva fastigheten. Hade så
skett skulle reavinsten beräknas enligt
stoppregeln som om försäljningen avsett
en mot aktierna svarande del av
fastigheten. Bestämmelsen förutsatte för
sin tillämpning att fastigheten utgjorde
bolagets väsentliga tillgång.
Departementschefen uttalade att regeln
med denna utformning inte var tillämplig
om företaget drev rörelse av inte alltför
obetydlig omfattning (prop. 1967:153 s.
143).
Enligt regeringens uppfattning är det
inte acceptabelt att fastighetsvinster
systematiskt kan förvandlas till lågt
beskattade aktievinster. Därför bör en
regel med syfte att motverka omvandling
av fastighetsvinster till aktievinster
införas samtidigt som den ekonomiska
dubbelbeskattningen lindras. Även detta
problem skulle lösas om JIK-metoden
infördes. I avvaktan på en prövning av
metodens lämplighet måste emellertid en
alternativ lösning väljas.
En särskild fastighetsskatt under
innehavstiden framstår inte som en
lämplig utväg. Det alternativet bör
således inte komma i fråga. En annan
möjlighet är att införa en regel som
innebär att beskattningen vid avyttring
av aktier i ett fastighetsbolag beskattas
enligt reavinstreglerna för fastigheter.
Sådana lösningar förekommer som nämnts
utomlands och ingick också i det svenska
skattesystemet före 1990 års
skattereform. Det kan dock inte undvikas
att regler med den inriktningen blir
komplicerade. Med hänsyn till nuvarande
skattesatser torde det heller inte vara
nödvändigt att använda sig av en så kom-
plicerad lösning. Det är tillräckligt att
beskattningen i de nu avsedda fallen
ligger på ungefär samma nivå som bolags-
och kapitalskattesatserna.
En ny spärregel skulle kunna konstrueras
så att aktievinster vid försäljning av
aktier i fastighetsbolag undantas från
lättnadsregeln och görs fullt skatte-
pliktiga. Frågan blir då vilka företag
som skall fångas upp av bestämmelsen och
om det skall göras skillnad mellan olika
slag av fastigheter.
En utgångspunkt bör vara att spärren
skall riktas endast mot fastigheter som
primärt innehas i kapitalplaceringssyfte,
dvs. fastighetsförvaltning. Däremot bör
industrifastigheter och olika slag av
specialfastigheter inte träffas av
spärregeln. En annan utgångspunkt bör
vara att börsnoterade företag undantas.
Det torde inte vara praktiskt möjligt att
hantera beskattningsfrågan för aktier som
omsätts marknadsmässigt samtidigt som
behovet av motverkande åtgärder i de
fallen måste anses vara mindre
framträdande. I övrigt talar
tillämpningsskäl för en strikt regel. Det
bör inte spela någon roll om fastigheten
överförts till bolaget i samband med
försäljningen av fastigheten eller sedan
länge har innehafts av detta.
Slutsatsen i lagrådsremissen var att
endast aktier som inte är börsnoterade
skulle omfattas av bestämmelsen och detta
endast i de fall hyresfastigheter utgör
en väsentlig tillgång i företaget.
Förslaget innebar att spärren skulle
utlösas om innehavet av hyresfastigheter
mätt som bokfört värde eller
taxeringsvärde översteg 40 %.
För att spärren inte skall kunna
kringgås genom att andra tillgångar lyfts
in i bolaget så att fastighetsvärdet
kommer att understiga den uppställda
gränsen har förslaget ändrats i
förhållande till lagrådsremissen.
Förslaget innebär nu att skattelättnaden
inte gäller den del av reavinsten som
schablonmässigt kan anses utgöra
ersättning för fastighetsinnehavet. Denna
del bör anses motsvara så stor del som
värdet av fastighetsinnehavet utgör av
samtliga tillgångar i företaget. Det
bokförda värdet av bolagets hyres-
fastigheter * eller det sammanlagda
taxeringsvärdet om detta är
högre * jämförs med det bokförda värdet
av bolagets samtliga tillgångar vid
försäljningstillfället. Motsvarande
fördelning görs av reavinsten.
178
En annan ändring i förhållande till
lagrådsremissen är att hänsyn även skall
tas till fastigheter som innehas av
företag i intressegemenskap. I dessa fall
skall bedömningen av tillgångarnas sam-
mansättning avse hela den överlåtna
koncernen.
Förslaget är fortfarande begränsat till
avyttringar av aktier i företag som inte
är börsnoterade. Den bestämmelse som tar
sikte på företag i intressegemenskap bör
inte vara tillämplig när moderbolaget är
ett börsnoterat bolag.
Förslagen bör tas in i punkt 2 a andra
stycket c av anvisningarna till 22 § KL
resp. 3 § 1 mom. fjärde stycket b SIL.
5.4 Allemanssparande
Utredningens förslag överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser
som yttrat sig i saken tillstyrker
förslaget.
Skälen för regeringens förslag:
Skattelättnaderna för inlåning på
allemanssparkonto och i
ungdomsbosparandet slopades hösten 1992
med verkan fr.o.m. år 1993 (prop.
1992/93:50, bet. 1992/93:FiU1 och
1992/93:SkU18, SFS 1992:1488). Dessa
sparformer beskattas således numera med
den allmänna skattesatsen för kapital-
inkomster. Beskattningen av
försäljningsvinster och utdelning på
andelar i allemansfonder ändrades dock
inte och denna avkastning beskattas
därför alltjämt med ett skatteuttag på
20 %. Regeringen aviserade dock förra
hösten att ett slopande av förmåns-
behandlingen av fondsparandet skulle
kunna komma under prövning i framtiden
(prop. 1992/93:50 bil. 5 s. 3).
Ett bibehållande av den relativa förmån
som allemansfondsparandet åtnjuter i
förhållande till beskattningen av
reavinster på aktier och övrigt
fondsparande skulle leda till en faktisk
skattesats på 10 %. En skillnad i
skattesats på endast 2,5 % skulle alltså
uppkomma gentemot reavinster på aktier.
Denna obetydliga skillnad kan inte
motivera bibehållna särregler på
skattesidan för allemansfondssparandet.
Regeringen delar således den uppfattning
i frågan som utredningen och
remissinstanserna intagit.
Lagen (1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande bör därför upphävas
fr.o.m. kommande årsskifte. Förmånerna
för viss äldre bonusränta på
ungdomsbosparandet och för sparpremier
enligt reglerna om premiegrundande
allemanssparande bör kvarstå.
När särreglerna på skatteområdet upphör
faller det egentliga skälet för de
särskilda spar- och placeringsregler som
finns i lagen (1983:890) om
allemanssparande. Det finns emellertid
ett behov av en genomgång av dessa regler
bl.a. utifrån placeringsreglernas
inverkan på värdepappersmarknaden.
Avvecklingen av spar- och placerings-
reglerna bör därför föregås av en
översyn. Denna bör ske skyndsamt.
Regeringen avser att snarast möjligt
återkomma i frågan.
5.5 Avkastningsskatt på pensionssparande
Utredningens förslag: Utredningen anser
att förslaget om halverad utdelnings- och
reavinstbeskattning inte bör föranleda
någon nedsättning av avkastningsskatten
på pensionssparandet.
Remissinstanserna: Juridiska fakulteten
vid Uppsala universitet delar
utredningens mening att det inte finns
tillräckliga skäl att behålla nuvarande
relationer mellan avkastningsskattenivån
och nivån för inkomstbeskattningen.
Bankföreningen, Försäkringsförbundet och
S-E-Banken Försäkring har motsatt sig
utredningens ställningstagande och
understrukit vikten av att den relativa
fördelen för det långsiktigt bundna
pensionssparandet behålls. Bankföreningen
m.fl. har också framhållit att
kapitalförsäkringar missgynnas av
förslaget. Försäkringsförbundet begär
härutöver en skattesänkning till följd av
den sänkta bolagsskattesatsen.
Skälen för regeringens förslag:
Riksdagen antog våren 1993 ett förslag om
ett nytt individuellt pensionssparande
som också föranledde förändringar i
avkastningsskatten på pensionsmedel
(prop. 1992/93:187, bet. 1992/93:SkU31,
SFS 1993:947). Enligt de nya reglerna
beskattas all avkastning på olika former
av pensionssparande med avkastningsskatt.
Denna skatt beräknas på en schablon-
mässigt bestämd avkastning genom att pen-
sionskapitalet vid årets ingång
multipliceras med den genomsnittliga
statslåneräntan under kalenderåret före
beskattningsåret. Avkastningen beskattas
med en skattesats på 9 % om kapitalet hör
till pensionsförsäkring. För kapital som
är hänförligt till kapitalförsäkring sker
beskattningen på samma sätt men efter en
skattesats på 20 %. Den senare nivån
gäller även för vissa andra
personförsäkringar, t.ex. sjuk-och
olycksfallsförsäkringar.
Beträffande de sist nämnda slagen av
försäkringar föreslås dock i en den 22
oktober 1993 överlämnad lagrådsremiss om
vissa skattefrågor rörande livförsäkring
att beskattningen i princip skall ske med
vanlig inkomstskatt.
Skattesatserna 9 resp. 20 % på den
schablonmässigt bestämda avkastningen
motsvarar de tidigare skattesatserna 10
resp. 25 % på ett skatteunderlag som
beräknas med stöd av
inkomstskattereglerna.
Utredningen har ansett att det inte är
motiverat att behålla den relativa
skatteförmånen för pensionssparandet
bl.a. mot bakgrund av att aktier utgör
endast 20 % av det totala värdet av pen-
sionskapitalet.
Regeringen gör följande bedömning.
Riksdagen har efter förslag från
regeringen nyligen beslutat om ett
långsiktigt bundet pensionssparande med
skattesubvention. Det principiella
ställningstagande för en skattesubvention
som ligger i riksdagens beslut talar för
att en relativ förmån behålls i fråga om
avkastningsskatten på pensionssparande.
Med hänsyn även till förhållandena för
dem som tidigare bundit sitt kapital för
lång tid är det inte lämpligt att mer
genomgripande ändra relationerna mellan
bundna och obundna sparformer. Behovet av
följdåtgärder är särskilt stort på
fondförsäkringsområdet (unit
linked-försäkring).
Fondförsäkringskapitalet är nämligen i
stor utsträckning placerat i aktier e.d.
För kapitalförsäkring med koppling till
fondförsäkring blir en bibehållen nivå på
avkastningsskatten direkt oförmånlig i
förhållande till den nya faktiska
inkomstskattesatsen 12,5 % på
aktievinster. Det kan också hävdas att
skillnaden i skattesats på
pensionskapital och på aktievinster
innebär en för låg grad av skattesub-
ventionering för pensionssparandet.
För sparande i pensionsförsäkring resp.
på pensionssparkonto bör värderingen
göras så att en betydande relativ
skattefördel kvarstår. Lättnaden bör
sättas in vid värderingen av de aktier
som ingår i underlaget för av-
kastningsskatten. Endast aktier i svenska
aktiebolag och andra tillgångar som
föreslås få en begränsad
inkomstskatteplikt bör bli föremål för
lättnader vid värderingen. Detta bör dock
inte gälla andelar i värdepappersfonder
vars förmögenhet helt eller delvis består
av utländska aktier och räntebärande
värdepapper. I sådana fall bör värde-
ringen anpassas till skatteplikten på
lämnad utdelning.
En lämplig nivå uppnås om aktier e.d.
som är hänförliga till pensionsförsäkring
eller de nya pensionssparkontona tas upp
till 80 % av det noterade värdet.
För kapitalförsäkring bör motsvarande
andel vara 65 %. Genom denna justering
ligger beskattningen av kapital
hänförligt till kapitalförsäkring kvar på
en nivå som motsvarar den vanliga nivån
för kapitalinkomstskatt.Det finns
anledning att noga följa utvecklingen på
pensionssparområdet med hänsyn bl.a. till
de nu föreslagna beskattningsnivåerna.
Skulle utvecklingen visa sig bli negativ
för sparandet får övervägas om en ytter-
ligare nedsättning av
beskattningsunderlaget bör göras.
179
6 Bolagsskattesatsen sänks,-
periodiseringsfonder
införs och surven avskaffas
Promemorians förslag: Avviker från
regeringens förslag dels om nivån för
bolagsskattesatsen (25 %), dels vad
gäller syftet med periodiseringsfonderna
(ingen allmän reserv endast
resultatutjämningsmöjlighet), dels genom
att generella regler för förlustutjämning
bakåt i tiden föreslås.
Juridiska personer föreslås vid beräkning
av inkomst av näringsverksamhet få göra
avsättning till periodiseringsfond med 30
% av årsvinsten. Avdrag medges inte för
avsättningen. När fonden upplöses tas
beloppet upp till beskattning samtidigt
som 25 % av upplöst belopp gottskrivs den
skattskyldige vid debitering av slutlig
skatt. Obligatorisk återföring till
beskattning av fonden i dess helhet sker
senast vid taxeringen för det sjätte
beskattningsåret efter det år då
avsättningen gjordes.
Något förslag till hur survavsättningar
skall återföras till beskattning läggs
inte fram.
Remissinstanserna: Flertalet företrädare
för näringslivet ställer sig bakom ett
förslag från Näringslivets
Skattedelegation som innebär att
bolagskattesatsen 30 % behålls och att
surven ersätts av en mer begränsad
reserveringsmöjlighet som baseras på
årsinkomsten (periodiseringsfond).
Befintliga survavsättningar bör enligt
förslaget i viss omfattning föras över
till eget kapital utan beskattning.
Av övriga remissinstanser tillstyrker
flertalet förslagen i promemorian om att
sänka inkomstskattesatsen till 25 % och
avveckla surven. Däremot avstyrks
förslaget om periodiseringsfonder.
Sammanfattningsvis framhåller kritikerna
mot förslaget * bl.a. RSV, BFN, Juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet och
Redovisningsrådet * att fonderna strider
mot centrala principer i skattesystemet,
att de är internationellt avvikande och
att de ytterligare skulle försvåra
begripligheten av svenska företags
bokslut. Från flera håll påpekas att det
är såväl praktiskt som systematiskt
olämpligt med ett kompletterande system
för förlustutjämning bakåt
(periodisieringsfonder) vid sidan av det
generella system för förlustutjämning
bakåt som föreslås i promemorian.
Skälen för regeringens förslag:
Bolagsbeskattningens huvuddrag
Vid 1990 års skattereform ersattes en rad
reserveringsmöjligheter
(resultatutjämningsfond,
lagernedskrivning,
investeringsfondsavsättningar,
fartygsfonder m.fl.) av en ny generell
reserveringsmöjlighet * skat-
teutjämningsreserv (surv). Juridiska
personer får göra avdrag för avsättning
till surv med högst 30 % av
kapitalunderlaget eller 15 % av
löneunderlaget. Den som är skyldig att
upprätta årsbokslut skall ha satt av ett
mot avdraget svarande belopp i
räkenskaperna för beskattningsåret.
Kapitalunderlaget utgörs i princip av
skillanden mellan tillgångar och skulder
vid beskattningsårets utgång. Därvid
skall hänsyn tas till den på årets vinst
belöpande inkomstskatten på så sätt att
vinsten minskas med 30 %. För fysiska
personer gäller att avdraget får uppgå
till högst 30 % av kapitalunderlaget vid
beskattningsårets ingång och 20 % av in-
komstunderlaget eller 15 % av
löneunderlaget. Vid 1994 års taxering får
avdraget uppgå till högst 25 % av
inkomstunderlaget. För alla skattskyldiga
gäller att avdraget skall återföras till
beskattning närmast följande
beskattningsår. Vidare skall den som är
skyldig att upprätta årsbokslut ha satt
av ett mot avdraget svarande belopp i
räkenskaperna för beskattningsåret. Genom
att utnyttja möjligheten till survavdrag
reduceras skattebelastningen från 30 till
cirka 25 %.
I fråga om bolagsbeskattningen finns nu
en allmän uppslutning kring förslaget att
avskaffa surven. För en sådan åtgärd kan
flera argument åberopas, bl.a. att den
effektiva skattesatsen bör ligga så nära
den formella skattesatsen som möjligt.
Vidare medför surven stora tillämp-
ningsproblem, särskilt för aktiebolag som
ingår i koncern och för handelsbolag.
Näringslivets företrädare tillstyrker
förslaget. Flertalet av dem anser dock
att en mer begränsad reser-
veringsmöjlighet baserad på årsinkomsten
bör införas i stället samt att
bolagsskattesatsen 30 % behålls.
Förslaget grundas bl.a. på att det hos
företagen * i vart fall i dagens
situation * finns ett önskemål om en viss
reserveringsmöjlighet även till priset av
en högre skattesats. Vidare framhålls att
en ökad beskattning på bolagsnivån skulle
bidra till finansieringen av förslaget om
lindrad dubbelbeskattning.
Regeringens övergripande bedömning är
att skattesatsen bör sänkas samtidigt som
företagens reserveringsutrymme bör
begränsas. Som ett led i en sådan
förändring bör * av skäl som
redovisats ovan * surven
180
avvecklas. Det leder till frågan om ett
system med periodiseringsfonder bör
införas.
För en sådan åtgärd talar bl.a. den
omständigheten att företagens
finansiering av investeringar med eget
kapital även framgent bör underlättas
(jfr nuvarande surv och Annell-avdrag).
Periodiseringsfonder enligt modellen i
promemorian skapar förutsättningar för en
omfördelning över tiden av företagens
utrymme för skattemässiga avskrivningar.
Den föreslagna modellen har emellertid
inte fått stöd vid remissbehandlingen.
Med hänsyn härtill och till den betydelse
som man från näringslivshåll tillmäter en
allmän reserveringsmöjlighet anser
regeringen att periodiseringsfonder med
rätt till avdrag vid
avsättningstillfället bör införas.
Därigenom kan vissa
likviditetsförstärkande inslag i
skattesystemet bevaras. Något krav på
räntebeläggning för utnyttjande av en
sådan reservering bör inte uppställas.
Vid dimensioneringen av systemet bör även
hänsyn tas till hur förlustutjämning
bakåt lämpligen hanteras.
I dagens system tillgodoses
möjligheterna till förlustutjämning bakåt
genom surven. Förslagen i promemorian
innebär att survens förlustutjäm-
ningsfunktion ersätts av särskilda regler
för förlustutjämning bakåt med en
förlustutjämningsperiod på tre år. Valet
av en treårsperiod betingas i första hand
av en avvägning mellan önskemål om en så
effektiv förlustutjämning som möjligt (en
lång tidsperiod) och risken för
tillämpningsproblem (kort tidsperiod).
Även förslaget i promemorian om
periodiseringsfonder innebär möjligheter
till förlustutjämning bakåt.
Vid remissbehandlingen har framförts
bl.a. att det av systematiska skäl är
olämpligt att införa två
regeluppsättningar som båda ger möjlighet
till förlustutjämning bakåt.
Regeringen delar den principiella
uppfattningen att man bör undvika att ha
två skilda system för förlustutjämning
bakåt. Med hänsyn till förslaget om
periodiseringsfonder bör särskilda regler
för sådan förlustutjämning inte införas.
I stället bör systemet med avdrag för
avsättning till periodiseringsfonder
utformas så att det ger en möjlighet till
förlustutjämning bakåt som är likartad
med den som surven ger.
En utgångspunkt kan vara att avdrag
medges för avsättning till periodise-
ringsfond med högst 25 % av årsinkomsten
och att en fondavsättning skall återföras
till beskattning senast efter fem år.
Tidsperioden fem år motsvarar en normal
konjunkturcykel. I survsystemet baseras
avsättningen på det beskattade egna
kapitalet, bl.a. på den beskattade
årsinkomsten. Det innebär att
avsättningen till surv kan uppgå till
maximalt 23 % av den obeskattade
inkomsten. Det anförda talar för att det
nu skisserade periodiseringsfondssystemet
* i vilket som nämnts avsättningen
grundas på den obeskattade inkomsten *
bör vara likvärdigt med survsystemet ur
förlustutjämningssynpunkt.
Enligt regeringens mening bör ett
avdragsutrymme om 25 % av årsinkomsten
med en återföringsskyldighet på fem år
innebära ett lämpligt avvägt
reserveringsutrymme.
En särskild fråga är om ett system med
periodiseringsfonder bör kompletteras med
en möjlighet till nuvärdesavskrivning.
URF föreslog ett system med både
periodiseringsfonder och
nuvärdesavskrivning. Frågan har därefter
övervägts vidare i olika sammanhang. I
promemorian föreslås att ett system för
periodiseringsfonder skulle införas.
Något förslag om nuvärdesavskrivning
lades däremot inte fram. Ställningstagan-
det grundades på att positiva effekter av
periodiseringsfonder ansågs uppkomma även
i förening med vanliga avskrivningsregler
samt hänsyn till den kritik som riktats
mot systemet för nuvärdesavskrivning.
Remissinstanserna intar i princip samma
ståndpunkter som när förslag om
periodiseringsfonder och
nuvärdesavskrivning behandlats tidigare.
Från näringslivshåll framhålls behovet av
nuvärdesavskrivning som ett komplement
till periodiseringsfonder för att
ytterligare stimulera risktagande och
investeringsvilja. Många andra
remissinstanser instämmer dock i
promemorians bedömning att
nuvärdesavskrivning inte bör införas.
Regeringen föreslår nu att
periodiseringsfonder införs. Något
förslag om nuvärdesavskrivning läggs
däremot inte fram nu. Med hänsyn till de
gynnsamma likviditetseffekter som en
möjlighet till nuvärdesavskrivning
innebär för företagen är det emellertid
angeläget att * trots de invändningar som
riktas mot förslaget * frågan bereds
ytterligare.
Förslagen så långt kan sammanfattas
enligt följande. Surven avvecklas och
periodiseringsfonder med en
avsättningsmöjlighet om 25 % av
årsinkomsten införs. Någon
räntebeläggning av avsättningen sker
inte. Av förslaget att lindra
dubbelbeskattningen på ägarnivå följer
vidare att Annell-avdraget tas bort.
Den nya bolagsskattesatsen bör avvägas
mot bakgrund av vad som nu redovisats och
med hänsyn till de samlade förslagen i
propositionen. Enligt regeringens
uppfattning bör bolagsskattesatsen sänkas
till 28 %.
Periodiseringsfondssystemets närmare
utformning
En första fråga är vilka företag som bör
omfattas av ett system med
periodiseringsfonder. I promemorian
föreslås att enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag som är fysiska
personer inte bör kunna göra avsättning
till periodiseringsfonder. Skälet till
denna begränsning kan sökas i att
promemorians förslag till
periodiseringsfonder främst ger möjlighet
till resultatutjämning mellan olika
beskattningsår. Systemet innebär således
ingen möjlighet till allmän reservering.
Vidare anses att kravet på
förlustutjämning bakåt tillgodoses på ett
rimligt sätt genom förslaget om
expansionsmedel (varken särskilda regler
för förlustutjämning bakåt eller
periodiseringsfonder föreslås). Nästan
samtliga remissinstanser delar den
bedömningen. I det förslag till
beskattning av fysiska personer *
enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag * som nu läggs fram (avsnitt
7) * och som i sina huvuddrag
överensstämmer med förslagen i
promemorian * tillgodoses kravet på
förlustutjämning bakåt av möjligheten att
göra avsättning till expansionsmedel.
Avdragsgilla periodiseringsfonder även
för fysiska personer fyller därför
typiskt sett enbart ett reser-
veringsbehov. Ett ytterligare sådant
inslag gör naturligtvis systemet mer
svåröverskådligt.
Önskemålen om att enskilda näringsidkare
och delägare i handelsbolag skall få
aktiebolagslika regler talar för att
systemet skall gälla även för fysiska
personer. Systemen för periodise-
ringsfonder och expansionsmedel griper
inte in i varandra på det sätt som gäller
för förlustutjämning bakåt och
periodiseringsfonder. Tillämpningsproblem
av det slag som skulle uppkomma vid två
sådana parallella system för bolagen bör
därför inte uppkomma om
periodiseringsfonder införs för fysiska
personer. Regeringen anser mot bakgrund
av det anförda att även enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag
bör ha rätt att få avdrag för avsättning
till periodiseringsfond.
I fråga om vilka juridiska personer som
bör omfattas av systemet gjordes ingen
begränsning vare sig i
Företagsskatteutredningens förslag eller
i promemorian. Med hänsyn till de
särskilda skattereglerna för
schablonbeskattade bostadsföretag,
investmentföretag och värdepappersfonder
bör dessa dock undantas från lagens
tillämpningsområde.
En avsättning till periodiseringsfond
bör för bl.a. aktiebolagen ha karaktären
av en bokslutsdisposition i företagets
räkenskaper. Det bör därför vara ett
villkor för avdrag att avsättning till
periodiseringsfond görs i räkenskaperna.
Enligt vad som föreslås i avsnitt 7
kommer inkomsten för en fysisk person som
driver näringsverksamhet i en enskilt
bedriven firma eller ett handelsbolag att
bli föremål för räntefördelning.
Räntefördelning innebär att den del av
inkomsten från verksamheten som är att
hänföra till kapitalavkastning räknas av
från inkomsten och i stället beskattas i
inkomstslaget kapital. Underlaget för
avsättning till periodiseringsfond bör
inte avse den del av inkomsten som är att
hänföra till kapitalinkomst. Det innebär
att underlaget för avsättning till
periodiseringsfond för fysiska personer
bör vara inkomsten efter räntefördelning.
I författningskommentaren redovisas
närmare hur underlaget bör beräknas.
För delägare i handelsbolag görs
räntefördelningen på delägarnivå. Någon
skyldighet att göra avsättning till
periodiseringsfond i handelsbolagets
räkenskaper aktualiseras därför inte,
vilket är en avvikelse från vad som varit
vanligt i liknande lagstiftningar
tidigare.
Det anförda leder alltså till att
avsättning till periodiseringsfond för
inkomst från handelsbolag alltid bör
göras på delägarnivå. Om delägaren är ett
aktiebolag görs avsättningen i
aktiebolagets räkenskaper. En fysisk
person bör göra avsättningen i
deklarationen. Även enskilda näringsid-
kare bör göra avsättningen i
deklarationen.
För fysiska personers inkomstberäkning
behövs särskilda "turordningsregler" (jfr
författningskommentaren till 7 §
räntefördelningslagen, avsnitt 20.1).
Bestämmelsen om hur underlaget för avdrag
för avsättning till periodiseringsfond
bör beräknas bör därför utformas olika
för juridiska och fysiska personer.
Underlaget kommer dock i princip att
beräknas på samma sätt.
Bl.a. bör underlaget ökas med det
återförda beloppet när en fond upplöses.
Belopp som återförs till beskattning
enligt lagen om återföring av obeskattade
reserver * uppskovsbelopp * bör däremot
inte ingå i avsättningsbasen.
Varje avsättning bör bilda en särskild
fond. Detta gör det enkelt att hålla reda
på när obligatorisk återföring skall ske.
En skattskyldig kan således ha högst fem
fonder vid en viss tidpunkt.
Efter förebild av
Företagsskatteutredningens modell till
periodiseringsfonder bör en
fondavsättning disponeras och avdraget
återföras till beskattning efter den
skattskyldiges bestämmande.
Om ett års fond inte återförts i sin
helhet till beskattning senast femte året
efter det beskattningsår avdraget gjordes
bör återstående del automatiskt
återföras. Effekterna av en sådan
återföring bör blir desamma som om
återföringen gjorts frivilligt. Lagrådet
har i sitt yttrande tagit upp frågan om
behovet av särskilda regler när
verksamheten upphör och vid fusion.
Regeringen delar uppfattningen att en
sådan reglering bör göras. Motsvarande
regler i lagen (1990:663) om
ersättningsfonder bör tas som förebild.
En periodiseringsfond bör omedelbart
återföras till beskattning om
verksamheten upphör, vid annan fusion än
sådan där fond får övertas och vid
konkurs. En närmare redogörelse lämnas i
författningskommentaren. Om en fysisk
person som bedriver näringsverksamhet
upphör med verksamheten och
periodiseringsfonder på grund därav
återförs till beskattning bör inkomsten
av återföringen få räknas som ackumulerad
inkomst.
Periodiseringsfond bör normalt få
övertas vid sådan fusion som är
skattemässigt gynnad även i andra
sammanhang. Periodiseringsfond bör också
få övertas om en fysisk person eller ett
handelsbolag överför näringsverksamheten
till ett aktiebolag och någon
uttagsbeskattning inte sker. Personen
resp. handelsbolaget och aktiebolaget bör
betraktas som ett och samma företag. De
villkor som gällde för periodiseringsfon-
den hos den fysiska personen kommer
därmed att gälla även för aktiebolaget.
Det är naturligt att överväga spärregler
för att motverka att företag med
periodiseringsfonder går i handel. Ett
företag med underskott kan exempelvis
tänkas vilja förvärva ett företag med
periodiseringsfonder i syfte att kvitta
underskottet mot koncernbidrag från det
förvärvade företaget. Koncernbidragen
skulle därigenom kunna neutralisera
återföringen av periodiseringsfonderna.
Koncernbidragsspärren i de föreslagna
spärreglerna mot förlustutjämning hindrar
emellertid att ett förlustföretags gamla
underskott kvittas mot koncernbidrag från
en nytt koncernbolag under en femårig
spärrtid (avsnitt 8.2). Någon särskild
spärregel för förlustbolagsfallen synes
därför inte behövas i lagstiftningen om
periodiseringsfonder.
Spärreglerna mot förlustutjämning
hindrar inte att kvittning kan ske mot
underskott som uppkommer efter
ägarförändringen. Ett företag som
förväntar ett underskott under
beskattningsår 2 kan således förvärva ett
företag med periodiseringsfond under
beskattningsår 1 för att under
beskattningsår 2 kvitta underskottet mot
en upplösning av fonden. En spärr mot
sådana förfaranden skulle kunna utformas
så att efter ägarskiften avdrag vägras
för koncernbidrag som motsvaras av
upplöst periodiseringsfond under en
period på t.ex. fem beskattningsår. Med
hän-
181
syn till att de skattemässiga vinsterna
med det angivna förfarandet är begränsade
framstår en sådan spärr som obehövlig.
Bestämmelserna om periodiseringsfond bör
tas in i en ny lag.
Avvecklingen av surven
Olika synsätt kan läggas på frågan hur
befintliga survavsättningar skall
behandlas. Det gäller i normalfallet
avsättningarna vid 1994 års taxering. Ett
upphävande av survlagen innebär utan
särskilda regler att survavdraget skall
återföras i sin helhet vid 1995 års
taxering. En sådan ordning kan ge
olämpliga effekter i många fall.
En motsvarande fråga fanns att ta
ställning till vid övergången till det
nuvarande systemet i 1990 års
skattereform. Den diskussion som fördes
först i URF och sedan under den fortsatta
beredningen av lagstiftningsärendet visar
att skäl kan anföras för olika lösningar.
Ett synsätt är att företagen aldrig
återför sina obeskattade reserver annat
än i förlustsituationer. De obeskattade
reserverna bör därför få föras över till
eget kapital utan beskattning. Den
motsatta argumentationslinjen mynnar ut i
att reserverna bör beskattas efter samma
skattesats som gällde då avdraget
gjordes.
I promemorian diskuteras olika
alternativ utifrån ett förslag om en
tioårig återföringsperiod (jfr förslaget
om återföring av survavsättningar i
betänkandet SOU 1992:67). Enligt ett
alternativ ges företagen möjlighet att
skjuta på avskattningen mot att den
skattekredit som ett sådant uppskov
innebär räntebeläggs. En annan möjlighet
som nämns är att företagen får föra över
en del av surven (kvotdel eller visst
belopp) till eget kapital utan
skattekonsekvenser. Ytterligare ett
alternativ som framförs är att dämpa
survavskattningens negativa effekter
genom att tillåta företagen att bygga upp
en ny reservering.
Enligt regeringens uppfattning bör
effekterna av en avveckling av
survlagstiftningen mildras. Det avgörande
skälet till att återföringsreglerna
principiellt sett bör vara generösa är
att survavdrag har gjorts mot bakgrund av
att avdraget inte skall behöva skattas av
annat än i förlustsituationer. För
skattskyldiga som befinner sig i en sådan
situation leder en avveckling som innebär
att avdraget skall återföras till
beskattning omedelbart eller inom en
begränsad tid till en omotiverad skat-
teskärpning.
Det är vidare angeläget att företagandet
i rådande ekonomiska läge inte utsätts
för ytterligare avtappning av kapital.
Ett krav på full avskattning av
survavsättningarna kan, även om avskatt-
ningen sprids över en längre period,
förstärka företagens problem. Å andra
sidan bör av förenklingsskäl den
avskattning som aktualiseras göras under
en så kort tidsperiod som möjligt. De
budgetmässiga förutsättningarna som
gäller för det samlade förslag som nu
läggs fram innebär en annan restriktion.
Från näringslivets sida hänvisas till en
modell för återföring som går ut på att
koppla återföringen till det av
Näringslivets Skattedelegation föreslagna
systemet för periodiseringsfonder. Enligt
modellen skall * utan att förslaget
preciseras närmare * en retroaktiv fiktiv
beräkning göras av
periodiseringsfondsutrymmet för de
senaste åren. Avsikten är att den surv
som skall återföras till beskattning förs
över till periodiseringsfonder så långt
utrymmet medger. Vid 1995 års taxering
återförs den "först avsatta"
periodiseringsfonden osv. tills hela
surven återförts. Återstående surv,
utöver vad som beräknas rymmas inom
periodiseringsfondssystemets ramar,
upplöses utan beskattning.
Utgångspunkten för det redovisade
förslaget är att man kan beräkna hur stor
avsättning till periodiseringsfond ett
företag skulle kunna ha gjort vid de
närmast föregående taxeringarna om
periodiseringsfonderna funnits då. Hur
det enskilda företaget skulle ha handlat
i en sådan tänkt situation är
naturligtvis inte möjligt att ha någon
närmare uppfattning om med tanke på bl.a.
alternativa reserveringsmöjligheter. Det
är inte heller tänkbart att
skattemyndigheterna vid 1995 års taxering
skall kunna besluta om de "fiktiva"
periodiseringsfondernas storlek för
samtliga företag med surv om inte grova
schabloner används.
Av det anförda följer att utfallet av
den föreslagna modellen * dvs. hur stor
del som återförs till beskattning via
periodiseringsfonder resp. upplöses utan
beskattning * beror på vilka antaganden
som görs vid beräkningen av de "fiktiva"
periodiseringsfonderna. Det är uppenbart
att den nu redovisade
avskattningsmodellen är förenad med
betydande komplikationer. Det finns
därför enligt regeringens mening
anledning att välja en enklare modell för
avskattningen.
Regeringen anser att en rimlig avvägning
uppnås om ett belopp motsvarande i
storleksordningen hälften av de
sammanlagda survarna får upplösas utan
beskattningskonsekvenser. Den andra
hälften av survarna skall återföras till
beskattning. En utgångspunkt för den
närmare regleringen av avskattningen kan
lämpligen vara lagen om återföring av
obeskattade reserver, vilket föreslagits
i betänkandet SOU 1992:67.
Återföringsperioden bör begränsas till
fem år.
Förslaget för avveckling av surven skall
avse avdrag som gjorts för avsättning i
bokslut till ledning för 1994 års
taxering. Nästan samtliga företag har
möjlighet att göra survavsättning vid
1994 års taxering med kännedom om att
survlagstiftningen skall avvecklas. Mot
bakgrund av vad som anförts ovan om
grunden för generösa avskattningsregler
saknas motiv för att låta den del av en
survavsättning i bokslutet till ledning
för 1994 års taxering som överstiger
avsättningen vid närmast föregående
taxering omfattas av generösa
avskattningsregler. Härtill kommer att om
ingen begränsning görs i nu berört
hänseende skulle företagen ges incitament
att vid 1994 års taxering vidta särskilda
åtgärder för att göra så stora
survavsättningar som möjligt, eftersom
surven under en femårsperiod till hälften
får återföras utan beskattning och till
hälften utan räntebeläggning.
Exempelvis skulle kvarvarande
uppskovsbelopp enligt lagen om återföring
av obeskattade reserver kunna återföras
till beskattning tidigare än vad lagen
föreskriver och periodiseringsmöjligheter
utnyttjas så långt det är möjligt. Vidare
skulle det vara fördelaktigt att inför
bokslutet vidta
182
andra åtgärder för att öka
kapitalunderlaget. Sammanfattningsvis
skulle en omfattande skatteplanering
kunna förväntas.
Ett sätt att motverka beteenden av nämnt
slag är att knyta de generösa
återföringsreglerna till survavsättningen
vid taxeringen närmast före 1994 års
taxering, dvs. normalt 1993 års taxering.
I de fall surven vid 1994 års taxering är
större än vid 1993 års taxering kan ett
belopp motsvarande ökningen av
survavsättningen mellan 1993 och 1994 års
taxering i sin helhet återföras till
beskattning vid 1995 års taxering och
hälftendelningen avse resterande belopp,
dvs. surven vid 1993 års taxering.
Ett exempel kan illustrera. AB A har
gjort avdrag för avsättning till surv med
1 200 i bokslutet till ledning för 1994
års taxering. Vid 1993 års taxering
uppgick avdraget till 1 000. De belopp
som får upplösas resp. avskattas på fem
år uppgår till 500 vardera (1 000/2).
Survökningen på 200 samt 100 (1/5 av 1
000/2) återförs till beskattning vid 1995
års taxering. Vinsten ökas därmed med 300
vilket i sin tur innebär att
periodiseringsfondsavsättningen får öka
med 75. Detta innebär att de 300 i
realiteten endast träffas av en
bolagsskatt på 25,43 %, vilket motsvarar
nuvärdet av den skatt som betalas i ett
system med periodiseringsfonder (efter en
diskonteringsränta på 7,5 %).
Förslaget om återföring av surv var i
lagrådsremissen utformat enligt nämnda
modell. Lagrådet anser att regleringen
kan få mycket slumpartade effekter och
ifrågasätter om den uppfyller rimliga
krav på en likformig beskattning.
Lagrådet pekar på att förekomsten av
survavsättning vid 1993 års taxering kan
bero på tillfälligheter och att vissa
företag inte gjort negativ survavsättning
t.ex. därför att verksamheten gått med
förlust.
I flertalet fall känner ett företag vid
1994 års taxering till förslaget om de
förmånliga reglerna för survåterföring. I
frånvaro av någon särskild spärregel har
företagen därför som redovisats anledning
att göra större survavsättning vid denna
taxering än vad som annars hade varit
motiverat. Ett företag kan t.ex.
realisera värdestegringsvinster för att
öka survavdraget.
Regeringens bedömning är att en
spärregel är nödvändig. Lagrådet synes
inte ifrågasätta denna bedömning. Den
spärregel som föreslagits är såvitt
framkommit under beredningen av ärendet
den mest ändamålsenliga. Lagrådet har
inte pekat på någon alternativ lösning.
Någon formell olikbehandling av skilda
företag sker inte enligt förslaget.
Lagrådets farhågor för att den föreslagna
spärregeln inte skulle uppfylla rimliga
krav på en likformig beskattning synes
överdrivna. Visserligen behandlas
företagen olika beroende på vilka
dispositioner de gjort vid 1993 års
taxering och att de då inte kände till
förslaget om förmånlig survåterföring.
Det är emellertid en åsyftad effekt. Om
hinder skulle föreligga mot en spärregel
med denna innebörd skulle förslaget om
förmånliga regler för survåterföringen
inte vara genomförbart. Regeringens
uppfattning är att något sådant hinder
inte föreligger.
Lagrådet pekar på en speciell situation.
Det gäller två företag, Stadshypotek AB,
och Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB.
Stadshypotek AB har bildats efter en
sammanslagning av Stadshypotekskassan och
stadshypoteksföreningarna. De senare
företagen hade liksom SBAB avdragsrätt
för avsättning till reservfond och
säkerhetsfond. I skattereformen gjordes
ingen ändring av dessa företags
reserveringsregler. Å andra sidan
infördes ingen rätt till surv.
I samband med bildandet av Stadshypotek
AB beslutades att rätt till avdrag för
avsättning till reservfond och
säkerhetsfond skulle upphöra (prop.
1991/92:119, bet.1991/92:NU32, SFS
1992:702). Samtidigt avskaffades
avdragsrätten för SBAB. De obeskattade
reserverna * som uppgår till betydande
belopp * skall återföras till
beskattning. Återföringsperioden anknyter
till vad som gäller för vanliga företag i
fråga om återföring av uppskovsbelopp.
Det innebär att återföring görs * för
Stadshypotekkassans och
stadshypoteksföreningarnas del hos
Stadshypotek AB * med minst 75 % av
beloppet vid 1994 års taxering och
återstående del vid 1995 års taxering.
Samtidigt infördes en rätt för företagen
att göra survavdrag.
En utgångspunkt för utformningen av
reglerna för återföring av reservfond och
säkerhetsfond var att effekterna skulle
kunna begränsas genom survavdrag. Det är
mot den bakgrunden rimligt att även
Stadshypotek AB och SBAB ges möjlighet
att avveckla surven enligt lättnadsreg-
lerna för den förtida survåterföringen
trots att de inte kunnat göra survavdrag
vid 1993 års taxering. Enligt regeringens
uppfattning är en lämplig avvägning att
för dessa företag ett belopp motsvarande
50 % av de reserv- och säkerhetsfonder
som företagen skall återföra med början
vid 1994 års taxering anses utgöra avdrag
för avsättning till skat-
teutjämningsreserv vid närmast föregående
taxering. Förslaget bör utformas i
enlighet härmed.
En situation som uppmärksammats i olika
sammanhang gäller återföring av
obeskattade reserver vid övergången till
dagens system för enskilda näringsidkare
och delägare i handelsbolag som är
fysiska personer. Återföringen av
obeskattade reserver (uppskovsbeloppet)
görs enligt huvudregeln vid 1992-1995 års
taxeringar med i princip en fjärdedel av
beloppet per taxering. För de nämnda
kategorierna skattskyldiga infördes en
bestämmelse som innebar att det
uppskovsbelopp som skulle återföras vid
1992 års taxering i stället kunde tas upp
vid 1993 års taxering. Därefter har en
likartad justering gjorts avseende 1993
års taxering. Nu föreslås att en
återföring av uppskovsbeloppet skall vara
frivillig även vid 1994 års taxering
(avsnitt 7.4).
Det har framkommit att många enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag
har valt att skjuta upp återföringen av
uppskovsbeloppet. Det har medfört att de
inte har haft anledning att göra
survavdrag eller att survavdraget i vart
fall är mindre än vad det skulle ha varit
om uppskovsbeloppet återförts till
beskattning. Genom att följa den av
lagstiftaren anvisade vägen att skjuta
upp återföringen kommer, hävdas det, de
skattskyldiga att sammantaget få en
större skattekostnad än vad som skulle ha
blivit fallet om uppskovsbelopp återförts
före 1994 års taxering och grundat
survavdrag på vilka de särskilda
avvecklingsreglerna kunde ha tillämpats.
En analys visar emellertid att den som
valt att skjuta upp återföringen av
uppskovsbeloppet inte kommer i en sämre
situation än den som valt att återföra
uppskovsbelopp och gjort survavdrag som
grundats på det återförda beloppet.
Med hänvisning till vad som anförts
anser regeringen att lagrådsremissens
modell för återföring av surv * med vissa
justeringar * bör läggas till grund för
lagstiftning.
Modellen innebär bl.a. att om ett
företag inte taxeras vid 1994 års
taxering skall surven vid närmast
föregående taxering återföras enligt de
särskilda reglerna utan någon jämförelse
med tidigare taxering.
Ett nytt yrkande om högre survavsättning
inom taxerings- eller omprövningsperioden
bör inte få medföra att syftet med att
knyta återföringsreglerna till surven vid
närmast föregående taxering kringgås.
Därför krävs en kompletterande regel om
att skattemyndigheten skall bortse från
ett avdrag som grundats på ett sådant
yrkande och i stället låta de förmånliga
återföringsreglerna grundas på den surv
som skulle ha medgetts om det nya
yrkandet inte hade framställts, dvs.
vanligtvis yrkandet i självdeklarationen.
Denna kompletterande föreskrift bör gälla
i fråga om yrkanden som framställs efter
utgången av september 1993. Tillämpning
av föreskriften underlättas genom att
skattemyndigheterna redan i samband med
årets taxering registrerar de uppgifter
och tillskapar de granskningssignaler som
behövs för återföringen.
Om survavdraget vid 1993 års taxering
medfört underskott av verksamheten vid
den taxeringen bör även motsvarande del
av underskottet återföras till
beskattning omedelbart vid 1995 års
taxering. Med hänsyn härtill bör man
bortse även från vissa yrkanden som
framställs efter utgången av september
1993 i syfte att minska ett underskott.
Om det belopp som skall återföras till
beskattning successivt under en
femårsperiod inte överstiger 4 000 kr.
bör beloppet istället återföras på en
gång.
För delägare i handelsbolag behövs en
kompletterande regel om hur den
skattefria delen av survupplösningen
skall påverka det justerade
ingångsvärdet.
Den del av avsättningen till surv som
får överföras till fritt eget kapital bör
överföras successivt med högst en
femtedel per år under en femårsperiod,
dvs. i samma takt med vilken den
skattepliktiga hälften av survavdraget
måste återföras. En snabbare återföring
bör motverkas genom en föreskrift om att
ett särskilt tillägg i form av en
skattepliktig intäkt tas ut i sådant
fall.
De föreslagna reglerna behandlas
utförligare i författningskommentaren,
avsnitt 20.5.
Föreskrifterna om avvecklingen av
survlagen bör tas in i en särskild lag.
183
Skadeförsäkringsföretag
En fråga vid övergången till det nya
företagsskattesystemet som inte fått en
slutlig lösning gäller
skadeförsäkringsföretagens reser-
veringsmöjligheter och avskattning av
obeskattade reserver (se prop. 1991/92:60
s. 94 ff.).
Svårigheterna har sin grund i främst
skattefördelar vid byte av företagsform
från ömsesidigt bolag till
försäkringsaktiebolag. Särskilt de
ömsesidiga bolagen har ansett sig
missgynnas i jämförelse med till
försäkringsaktiebolag ombildade
ömsesidiga bolag. Vid en ombildning kan
underlaget för survavsättning * det egna
kapitalet * och utrymmet för avsättning
till säkerhetsreserv ökas. De
skattemässiga effekterna av
utdelningskrav på aktiebolag motverkas av
möjligheten till Annell-avdrag.
I avvaktan på att ett förslag till
permanent lösning skulle kunna läggas
fram infördes särskilda bestämmelser för
1992 års taxering (prop. 1991/92:60,
bet.1991/92:SkU 10, SFS 1991:1845).
Enligt dessa räknas säkerhetsreserven som
skuld vid beräkning av survunderlaget
endast till den del reserven överstiger
70 % av säkerhetsreserven i bokslutet
till ledning för 1991 års taxering (punkt
8 av övergångsbestämmelserna till
survlagen). Genom lagstiftning hösten
1992 förlängdes de särskilda reglerna att
gälla även vid 1993 års taxering (prop.
1992/93:131, bet. 1992/93:SkU15, SFS
1992:1345). Bestämmelserna innebär att
någon avskattning av obeskattade reserver
inte aktualiseras vid 1992 eller 1993 års
taxeringar.
De förändringar av de generella reglerna
som nu föreslås kommer att medföra att de
skattemässiga incitament till ombildning
till aktiebolag som finns i dagens system
i allt väsentligt kommer att försvinna.
Förslagen innebär bl.a. att såväl rätten
till survavdrag som Annell-avdrag slopas.
Periodiseringsfonden, den
reserveringsmöjlighet som föreslås
ersätta surven, baseras på årsresultatet
i stället för det egna kapitalet.
En ombildning kommer även i
fortsättningen att kunna öka utrymmet för
avsättning till säkerhetsreserv. Å andra
sidan föranleder en ombildning
beskattning för återbäring av de
försäkringstagare som är näringsidkare.
Dessutom innebär aktieägarnas
utdelningskrav i praktiken en begränsning
av att utnyttja den vidgade
reserveringsmöjligheten.
Av det anförda framgår att särskilda
åtgärder i fråga om skadeförsäk-
ringsföretagens beskattning inte kommer
att behövas när det föreslagna systemet
är genomfört. Vid 1994 års taxering bör
samma regler gälla som vid 1992 och 1993
års taxeringar.
184
Beskattning av enskilda näringsidkare
och handelsbolag
7 Enskilda näringsidkare och
handelsbolag, m.m.
7.1 Enskilda näringsidkare
Näringsverksamhet kan bedrivas direkt av
näringsidkaren under enskild firma eller
genom förmedling av juridisk person.
Valet av verksamhetsform har
civilrättsliga och skatterättsliga
konsekvenser. De skattemässiga
skillnaderna mellan verksamhetsformerna
har kommit att accentueras genom 1990 års
skattereform.
De skattemässiga skillnaderna mellan
enskilt bedriven näringsverksamhet och
verksamhet som bedrivs genom aktiebolag
kan i korthet beskrivas på följande sätt.
Förvärvskälleindelning
Genom att enskild näringsverksamhet delas
in i förvärvskällor begränsas möjligheten
att kvitta överskott och underskott av
olika verksamheter mot varandra. I ett
aktiebolag utgör all verksamhet en och
samma förvärvskälla.
Kapitalavkastning
Avkastning på kapital som en aktieägare
lånat ut till bolaget enkelbeskattas som
kapitalinkomst. Avkastning på eget
kapital i ett aktiebolag som delas ut
beskattas för närvarande enligt regler
som innebär att beskattningen blir ett
mellanting mellan enkel- och
dubbelbeskattning men föreslås
enkelbeskattas i fortsättningen (avsnitt
5). I fråga om enskild näringsverksamhet
dubbelbeskattas all avkastning på det
kapital som är hänförligt till
verksamheten.
Expansion med enkelbeskattning
I ett aktiebolag enkelbeskattas inkomst
som återinvesteras i verksamheten. Någon
möjlighet för en enskild näringsidkare
att finansiera expansion av verksamheten
med enkelbeskattade medel finns inte.
219
7.1.1 Förvärvskällor m.m.
Promemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens bortsett från förslaget om
fortsatt särbehandling av självständig
näringsverksamhet i utlandet.
Remissinstanserna: Förslaget att slopa
förvärvskälleindelningen för enskilda
näringsidkare tillstyrks som en betydande
förbättring eller förenkling av så gott
som samtliga remissinstanser.
Skogsstyrelsen befarar dock att förslaget
bibehåller nuvarande alltför passiva
skogsbruk och avstyrker därför förslaget.
Åtskilliga remissinstanser påtalar att
negativa konsekvenser i enskilda fall kan
uppkomma genom att indelningen i aktiv
och passiv näringsverksamhet skall avse
all näringsverksamhet som den
skattskyldige själv bedriver. Fördelarna
anses dock över lag överväga nackdelarna.
LRF/Skogsägarna understryker att den
praktiska tillämpningen bör följas.
Jordbruksverket förordar att inkomst
motsvarande arbetsinsats i en passiv
näringsverksamhet frivilligt skall grunda
sociala förmåner och medföra avgifter.
Två remissinstanser berör förslaget att
slopa särbehandlingen av självständig
näringsverksamhet utomlands. RFV anser
att ett genomförande i den delen bör
avvakta en närmare utredning av
konsekvenserna avseende
socialförsäkringskonventioner, dubbelbe-
skattningsavtal och EES-avtal. Även RSV
efterlyser en sådan analys och påtalar
att i frånvaro av särskilda åtgärder blir
avgifter och sociala förmåner för
utlandsinkomster beroende av vilken metod
för undvikande av dubbelbeskattning som
dubbelbeskattningsavtalet i fråga
föreskriver. RSV understryker även att
kontrollproblemen fortlöpande måste
bevakas.
Flera remissinstanser är negativa till
att kapitalplaceringar i aktier och andra
värdepapper inte skall kunna hänföras
till den enskilda näringsverksamheten vid
beskattningen.
Skälen för regeringens förslag: Genom
att enskild näringsverksamhethet delas in
i förvärvskällor begränsas möjligheten
att kvitta överskott och underskott från
olika verksamheter mot varandra.
Indelningen av inkomster i olika
förvärvskällor härstammar från KL:s
tillkomst. Det ansågs inte möjligt att ge
en kort och uttömmande definition på vad
som utgjorde skattepliktig inkomst. Man
valde i stället att föreskriva att en
inkomst var skattepliktig om den
härflutit ur någon viss angiven källa.
Syftet med förvärvskälleindelningen har
varit att skapa en formell ram för
sortering av de intäkter och kostnader
som hör ihop, vilket har haft betydelse
bl.a. för uppdelningen mellan
inkomstslagen.
Enligt de regler som gällde före
skattereformen beräknades inkomsten inom
de olika inkomstslagen särskilt för varje
förvärvskälla. I fråga om rörelse
utgjorde varje verksamhet som var att
anse som självständig rörelse en
förvärvskälla. Om rörelse bedrevs
huvudsakligen med den enskildes egen
arbetskraft ansågs i allmänhet en
förvärvskälla föreligga. Var
verksamheterna till arten helt olika och
utan något egentligt inre sammanhang
ansågs i regel skilda förvärvskällor
föreligga.
Från och med 1988 års taxering blev
förvärvskälleindelningen betydelselös för
den kommunala taxeringen.
Förvärvskälleindelningen hade däremot
betydelse vid taxeringen till statlig
inkomstskatt genom att underskott i en
förvärvskälla inte fick räknas av från
överskott i en annan förvärvskälla vid
beräkningen av underlag för
tilläggsbelopp. Vidare fick vid beräkning
av socialavgifter utjämning av underskott
eller överskott mellan olika
förvärvskällor inte ske.
Genom 1990 års skattereform gavs
förvärvskälleindelningen ett nytt
innehåll. Enligt 18 § KL gäller följande
i fråga om enskilda näringsidkare. Skilda
aktiva näringsverksamheter bildar en
gemensam förvärvskälla. Varje passiv
verksamhet bildar en egen förvärvskälla.
Verksamheter som har naturlig anknytning
till varandra betraktas som en enda
verksamhet. En verksamhet utgör aktiv
näringsverksamhet om näringsidkaren i
icke oväsentlig omfattning arbetat i
verksamheten. Annan verksamhet utgör
passiv näringsverksamhet. Självständig
näringsverksamhet i utlandet hänförs
alltid till passiv näringsverksamhet.
I prop. 1989/90:110 (s. 646) anfördes
följande beträffande gränsdragningen
mellan aktiv och passiv verksamhet.
Kravet på aktivitet innebär i
normalfallet att den skattskyldige skall
ha ägnat sysslorna i verksamheten minst
en tredjedel av den tid som går åt för en
vanlig anställning på heltid. Detta krav
får i vissa fall jämkas med hänsyn till
omständigheterna. En person som vid sidan
av en anställning driver näringsverk-
samhet som i huvudsak baseras på hans
egen arbetskraft får således regelmässigt
anses uppfylla aktivitetskravet. Detta
gäller däremot inte beträffande
verksamhet med en betydande
balansomslutning. I fråga om t.ex.
förvaltning av egna fastigheter bör
således arbetsinsatsen motsvara minst en
tredjedel av arbetstiden i en
heltidsanställning för att verksamheten
skall vara att hänföra till aktiv
näringsverksamhet.
I fråga om aktiebolag förekommer ingen
indelning i förvärvskällor. Reaförluster
på kapitalplaceringsaktier m.m. får dock
inte kvittas mot andra inkomster utan
endast mot vinster på sådan egendom (2 §
14 mom. SIL).
Tidigare har indelningen i
förvärvskällor haft betydelse bl.a. för
beskattningsorten och för vissa juridiska
personers skattskyldighet. Vad gäller
inkomstbeskattningen är skälet för
förvärvskälleindelningen numera att
underskott av en passiv verksamhet, t.ex.
passiv fastighetsförvaltning,
220
inte skall kunna kvittas mot inkomst av
en annan verksamhet, t.ex. kon-
sultverksamhet.
En näringsidkare som i dag vill kvitta i
skattehänseende mellan olika verksamheter
kan normalt göra detta genom att förlägga
verksamheterna till ett aktiebolag. Denna
olikhet mellan den som driver olika
verksamheter som enskild näringsidkare
och den som driver verksamheter i form av
aktiebolag framstår som en diskriminering
av enskilt bedriven näringsverksamhet och
bör undanröjas. Detta kan ske genom att
indelningen i förvärvskällor avskaffas.
Klassificeringen i aktiv och passiv
näringsverksamhet har betydelse * utom
för indelningen i förvärvskällor * även i
fråga om sociala förmåner och
egenavgifter. Rätt till tilläggspension
grundas på, såvitt nu är aktuellt,
inkomst av annat förvärvsarbete än
anställning. Med inkomst av sådant annat
förvärvsarbete avses enligt 11 kap. 3 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring
(AFL), såvitt nu är av intresse, inkomst
av aktiv näringsverksamhet här i riket.
Grunden för beräkning av
tilläggspensionsavgift och därmed
likställda avgifter utgörs av inkomst
enligt 11 kap. 3 § AFL.
Den sjukpenninggrundande inkomsten
utgörs bl.a. av den årliga inkomst som en
försäkrad kan antas komma att få tills
vidare för eget arbete på annan grund än
som arbetstagare. Inkomsten får inte
beräknas högre än som motsvarar skälig
avlöning för liknande arbete för annans
räkning.
Beräkningen av egenavgifter baseras på
taxeringen till statlig inkomstskatt.
Detta gäller för såväl
tilläggspensionsavgift och därmed
likställda egenavgifter som
sjukförsäkringsavgift och därmed
likställda avgifter.
En enskild näringsidkare betalar
särskild löneskatt enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster (SLF) på inkomst av
passiv näringsverksamhet här i riket. Har
han fyllt 65 år betalar han särskild
löneskatt även på bl.a. inkomst som avses
i 11 kap. 3 § AFL.
Indelningen i aktiv och passiv
näringsverksamhet har således betydelse i
socialförsäkringshänseende och bör därför
behållas. Om den nuvarande indelningen i
förvärvskällor avskaffas kommer
indelningen att hänföra sig till hela
näringsverksamheten. Vid bestämmandet om
verksamheten skall hänföras till aktiv
eller passiv bör de uttalanden i prop.
1989/90:110 som redovisats i det
föregående kunna vara vägledande även i
framtiden.
Förslaget om slopad
förvärvskälleindelning och om att
indelningen i aktiv och passiv verksamhet
bör avse hela verksamheten har fått
remissinstansernas stöd. Förslaget bör
därför genomföras med viss justering som
redovisas i det följande.
Några remissinstanser vill införa
möjligheter för den skattskyldige att
välja om en tidigare passiv
näringsverksamhet skall kunna behålla sin
status trots att verksamheten enligt
allmänna regler är att bedöma som aktiv
på grund av en * kanske tillfällig *
förändring av verksamheten. Andra
remissinstanser har framhållit de
negativa konsekvenserna av att en
näringsidkare som driver en
näringsverksamhet som normalt anses som
aktiv under något enstaka år på grund av
t.ex. konjunkturskäl inte uppfyller
aktivitetskravet och blir betraktad som
passiv.
När det gäller bedömningen av om en
verksamhet skall klassificeras som aktiv
eller passiv torde en tillfällig ändring
av aktivitetsgraden under något
beskattningsår inte medföra att
verksamheten anses ändra karaktär. Det
bör därför inte komma i fråga att ändra
regelsystemet på det sätt som
ifrågavarande remissinstanser angett.
Det förhållandet att indelningen i aktiv
och passiv näringsverksamhet omfattar den
skattskyldiges alla aktiviteter som är
att hänföra till näringsverksamhet får
konsekvens för den pensionsgrundande
inkomsten på så sätt att inkomst eller
underskott av en passiv delverksamhet som
enligt gällande rätt utgör en egen
förvärvskälla kommer att påverka in-
komsten av en aktiv näringsverksamhet. En
liknande effekt uppkommer i av-
giftshänseende.
Det är ofrånkomligt att en sådan
genomgripande förändring som nu föreslås
kan leda till konsekvenser som i enskilda
fall innebär en ökad skatte- och
avgiftsbelastning. De redovisade
effekterna motverkas emellertid av det
förslag om positiv och negativ
räntefördelning som behandlas i avsnitt
7.1.2. Förslaget om positiv
räntefördelning innebär att den del av
inkomsten av en näringsverksamhet som
motsvarar statslåneräntan plus en
procentenhet multiplicerad med ett på
visst sätt bestämt kapitalunderlag inte
beskattas i inkomstslaget
näringsverksamhet utan i inkomstslaget
kapital. Genom räntefördelningen kommer
därmed avkastningen på passiva
verksamheter att endast i begränsad
omfattning öka den pensionsgrundande
inkomsten och därmed underlaget för
egenavgifterna. En motsvarande effekt vid
negativ räntefördelning medför att
underskott av passiv verksamhet som beror
på att lånen överstiger de skattemässiga
värdena på tillgångarna endast i
begränsad omfattning minskar de nämnda
posterna. Några mer påtagliga olägenheter
i socialförsäkringshänseende bör således
inte uppkomma. Till bilden hör att den
skattskyldige många gånger kan förlägga
en viss delverksamhet till ett
handelsbolag. Med regeringens förslag att
enskilt bedriven näringsverksamhet och
näringsverksamhet i handelsbolag inte
skall beräknas gemensamt (avsnitt 7.2.2)
separeras verksamheterna med verkan i
såväl socialförsäkringshänseende som
skattehänseende.
Promemorieförslaget innebär i likhet med
det bakomliggande betänkandet (SOU
1991:100) att särbehandlingen av
näringsverksamhet i utlandet skall
upphöra. Först vid remissbehandlingen av
promemorieförslaget har invändningar
framförts. Inom ramen för den fortsatta
beredningen av lagstiftningsärendet har
det inte varit möjligt att utreda och
analysera konsekvenserna av förslaget
tillräckligt ingående. Som RSV påtalat i
sitt remissyttrande uppkommer särskilda
problem i fråga om avgifter och sociala
förmåner för utlandsinkomster. Utfallet
blir beroende av vilken metod för
undvikande av dubbelbeskattning som
dubbelbeskattningsavtalet i fråga
föreskriver. Gällande
dubbelbeskattningsavtal har inte ut-
formats med hänsyn till sociala avgifter
eller förmåner. Utan särskilda regler
skulle ett genomförande av förslaget
kunna innebära slumpartade effekter i
fråga om avgifter och förmåner.
Regeringen anser därför att förslaget att
slopa särbehandlingen av utlandsinkomster
bör övervägas ytterligare. I avvaktan
härpå bör nuvarande särbehandling
behållas.
I avsnitt 7.2.2 behandlas avskaffandet
av indelningen i förvärvskällor för
handelsbolagen. En slutsats är att det
blir möjligt att kvitta överskott mot
underskott från olika verksamheter inom
bolaget. Däremot bör någon resul-
tatutjämning inte få göras mellan ett
handelsbolag och en enskilt bedriven
näringsverksamhet eller mellan flera
handelsbolag som innehas av en fysisk
person. Mot den bakgrunden finns ett
behov av att ha en särskild term för att
beskriva den enhet inom vilken
näringsinkomst kan utjämnas. Förslaget i
promemorian innebär dels att begreppet
förvärvskälla avskaffas, dels att för
vissa situationer i inkomstslaget
näringsverksamhet termen beräkningsenhet
införs. Begreppet förvärvskälla används
återkommande såväl i KL och SIL som i ett
antal andra skatteförfattningar. Den
vanligaste användningen är med anknytning
till inkomstslaget näringsverksamhet men
begreppet förvärvskälla förekommer även i
inkomstslagen tjänst och kapital.
En följd av promemorians förslag är att
ändringar måste göras i ett stort antal
författningar. I inkomstslaget
näringsverksamhet byts begreppet
förvärvskälla ut mot beräkningsenhet
eller mot verksamhet. Särskilt då
begreppet förvärvskälla används utanför
inkomstslaget näringsverksamhet görs
ingen saklig ändring jämfört med vad som
gäller i dag. Det är då endast fråga om
att byta ut ordet förvärvskälla mot ordet
verksamhet.
RSV har i sitt remissvar förordat att
den nuvarande termen förvärvskälla i
stället behålls. Härigenom undgår man att
göra ett stort antal ingrepp i
skatteförfattningarna. Regeringen
ansluter sig därför till den av RSV
förordade ordningen.
Förslaget föranleder ändringar i bl.a.
18 § KL, 2 § 1 mom. SIL, 11 kap. 3 § AFL
och 2 § SLF. Härutöver föreslås några
ändringar av formell eller närmast
formell natur som anknyter till begreppet
förvärvskälla.
Kapitalplaceringar i aktier och andra
värdepapper hänförs inte till
näringsverksamhet. Avkastning och
reavinst beskattas som inkomst av
kapital. Placerar en enskild
näringsidkare överskottsmedel i
värdepapper utgör detta skattemässigt ett
uttag från verksamheten. I promemorian
övervägs möjligheten att ge enskilda
näringsidkare rätt att hänföra en
placering i värdepapper till
näringsverksamheten. Konsekvensen av att
näringsidkaren väljer att göra detta
skulle vara att värdet av placeringen
ingår i underlaget för räntefördelning
samt i takbeloppet för expansionsmedel
(avsnitt 7.1.2 resp. 7.1.3). Avkastning
och reavinst skulle beskattas som intäkt
av näringsverksamhet. Vidare skulle
rätten att kvitta förlust vid avyttring
av aktier o.d. mot annan inkomst behöva
begränsas på samma sätt som gäller för
aktiebolagen.
Regeringens förslag om slopad
dubbelbeskattning innebär helt nya
förutsättningar. Slopandet av
dubbelbeskattningen föranleder att de nu
redovisade konsekvenserna av att aktier
etc. skulle anses hänförliga till
näringsverksamheten inte får samma
giltighet. Det kan t.ex. inte anses
motiverat att tillgångar skall få ingå
i underlaget för räntefördelningen
221
samt i takbeloppet för expansionsmedel om
avkastningen inte beskattas.
Några särskilda regler bör därför inte
införas.
Några remissinstanser bl.a.
Jordbruksverket anser att enskilda
näringsidkare i likhet med
enmansaktiebolagen skall kunna få
tillämpa reglerna om näringsbetingade
aktier. Verket framhåller att jordbrukets
omställning kan motivera kompletterande
verksamhet i aktiebolagsform med hänsyn
till såväl större risktagande som behov
av samverkan mellan flera jordbrukare.
I promemorian avvisas en sådan möjlighet
med hänvisning till att behovet av
åtgärden inte står i rimlig proportion
till svårigheterna att inom ramen för det
föreslagna systemet åstadkomma en korrekt
beskattning.
Genom förslaget om slopad
dubbelbeskattning elimineras de
svårigheter som uttryckligen påtalats i
promemorian. Slopandet av dubbelbeskatt-
ningen föranleder emellertid nya frågor.
En är huruvida näringsbetingade aktier
skall få ingå i underlaget för
räntefördelning och i takbeloppet för
expansionsmedel om avkastningen inte
beskattas. En möjlig lösning kan vara att
aktierna får ingå i underlaget resp.
takbeloppet men att å andra sidan
avkastningen beskattas * helt eller
delvis * i näringsverksamheten. En annan
fråga gäller hur bestämmelserna om
näringsbetingade aktier skall samordnas
med de särskilda fåmansföretagsreglerna i
3 § 12 mom. SIL. Som framgått (avsnitt
5.3.4) skall de bestämmelserna bli
föremål för fortsatta överväganden. Innan
resultatet av dessa föreligger bör ett
system med näringsbetingade aktier inte
införas.
222
7.1.2 Kapitalavkastning, m.m.
Promemorians förslag: Överensstämmer i
allt väsentligt med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Förslaget får ett
övervägande positivt mottagande. De
flesta remissinstanserna är positiva till
förslaget om positiv räntefördelning. RSV
motsätter sig inte att en uppdelning av
inkomst av näringsverksamhet i form av
räntefördelning införs trots
administrativa kostnader. Verket anför
bl.a. att beloppsgränsen av
förenklingsskäl bör höjas från 50 000 kr
till 100 000 kr. Vissa remissinstanser
däribland Näringslivets skattedelegation,
LRF/Skogsägarna samt Svenska Revisor-
samfundet SRS föreslår en justering av
räntesatsen till statslåneräntan plus fem
procentenheter. Bibehållandet av den
negativa räntefördelningen får ett mer
blandat mottagande. RSV anser att 44 § KL
bör behållas även om negativ
räntefördelning införs. Bland
näringslivsföreträdarna är flertalet
negativa till förslaget. Det godtas av
LRF/Skogsägarna samt Fastighets-
ägarförbundet. Näringslivets
skattedelegation avstyrker. Delegationen
anför bl.a. att bokföringen skall ske med
iakttagande av god redovisningssed.
Utgångspunkten bör vara att endast
skulder och räntor som tillhör
näringsverksamheten redovisas där.
Reglerna om negativ räntefördelning är
därför onödiga.
Skälen för regeringens förslag:
Förslaget i promemorian om positiv
räntefördelning skall ses mot bakgrund av
att den rättsliga miljön för förslaget
var det gällande systemet med
dubbelbeskattning av utdelade
bolagsinkomster. En ägare till ett
enmansaktiebolag kan undgå dubbel-
beskattningen genom att låna in kapital i
bolaget i stället för att skjuta
till aktiekapital. Inställningen i
promemorian var att en enskild närings-
223
idkare inte bör behandlas sämre i
skattehänseende än en ägare till ett
enmansaktiebolag som lånar in kapital i
bolaget.
I propositionen föreslås att
dubbelbeskattningen av utdelad bolags-
inkomst avskaffas genom att
utdelningsinkomster undantas från
beskattning (avsnitt 5.1). Detta innebär
att kapitalavkastning i enmansaktiebolag
enkelbeskattas oberoende av om kapitalet
skjutits till som eget kapital eller om
det lånats in i bolaget.
En konsekvens av detta är att det nu
framstår som än mer angeläget att
avkastning på kapital som investeras i
enskild näringsverksamhet inte utsätts
för den merbeskattning i förhållande till
beskattning av räntor som en beskattning
i inkomstslaget näringsverksamhet
innebär. Promemorieförslaget bör därför i
princip genomföras. Huvuddragen i
räntefördelningen är följande.
Vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet medges avdrag för en
schablonmässigt beräknad avkastning på
ett underlag som i princip utgörs av det
egna kapitalet i verksamheten. Ett belopp
motsvarande avdraget tas upp som intäkt
av kapital. Denna metod för klyvning av
inkomsten i en del som avser avkastning
på eget kapital och en del som avser
arbetsersättning benämns positiv
räntefördelning.
Ett omvänt förfarande aktualiseras om
det finns ett kapitalunderskott i
näringsverksamheten. Det innebär att
räntor som är hänförliga till ett
kapitalunderskott dras av i inkomstslaget
kapital och inte i näringsverksamhet
(negativ räntefördelning).
Ett exempel illustrerar. Kapitalet i en
näringsverksamhet är 100 och inkomsten
före räntefördelning 15. Om räntesatsen
för fördelning sätts till 10 % får avdrag
i verksamheten göras med 10. Samma belopp
beskattas i inkomstslaget kapital. Den
skattepliktiga inkomsten av verksamheten
blir 5. Antas kapitalet i stället vara
minus 100 och inkomsten före
räntefördelning vara minus 5 tas 10 upp
som intäkt i verksamheten. Vid beräkning
av inkomst av kapital får avdrag göras
med samma belopp. Den skattepliktiga
inkomsten av näringsverksamhet blir 5
även i detta fall.
Förslaget medför att inkomst av enskild
näringsverksamhet i princip beräknas som
om kapitalet i verksamheten utgjort noll
kronor oberoende av det faktiska kapital
som redovisas.
Räntefördelning förutsätter att en
beräkning görs av kapitalet i den
enskilda näringsverksamheten, dvs. att
tillgångar och skulder bestäms.
Beräkningen av underlaget har framstått
som ett hinder för klyvning när frågan
övervägts tidigare. Efter skattereformen
har emellertid förutsättningarna ändrats.
De då införda reglerna om K-survunderlag
medför att ett kapitalunderlag som är
lämpligt att utgå från redan används i
många fall. I gällande rätt (punkt 16 av
anvisningarna till 22 § KL och 3 § 4 mom.
SIL) finns också regler om negativ
räntefördelning. Dessa regler bygger på
förvärvskällans kapitalunderlag enligt 4
och 6 §§ lagen om skatteutjämningsreserv.
Tillämpningen av reglerna, som infördes
efter förslag i prop. 1989/90:110 s. 582
ff, har skjutits upp två gånger (prop.
224
1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, SFS
1991:1832 och prop. 1992/93:131,
bet. 1992/93:SkU15, SFS 1992:1343) i
avvaktan på nya beskattningsregler för
enskilda näringsidkare och handelsbolag.
När tillämpningen aktualiseras av de
bestämmelser som nu föreslås * vid 1995
års taxering * har survlagstiftningen
tillämpats vid tre taxeringar. Det kan
därför förväntas att övergången till ett
system med räntefördelning bör kunna ske
utan större komplikationer. Skattemyn-
digheterna och många skattskyldiga har
således en viss erfarenhet av att beräkna
kapitalunderlag från survsystemet.
Positiv räntefördelning är
sammanfattningsvis en metod som ger
möjlighet för enskilda näringsidkare att
få avkastning på kapital beskattad på ett
sätt som är likvärdigt med vad som gäller
för ägare till enmansaktiebolag. Reglerna
om beräkning av underlaget för
räntefördelning utgår från vad som gäller
för enskilda näringsidkare vid beräkning
av kapitalunderlaget i survlagstiftni-
ngen. Det innebär att igångsättnings-
problemen bör bli begränsade.
Från principiella utgångspunkter ter det
sig naturligt att ett system för
räntefördelning görs symmetriskt, dvs.
att modellen innehåller både positiv och
negativ räntefördelning. Vid
remissbehandlingen av förslagen har
negativ räntefördelning ifrågasatts
främst av företrädare för näringslivet.
Fördelningen av skulder mellan olika
förvärvskällor hade ursprungligen
betydelse främst för fördelningen av
beskattningsunderlaget mellan olika
kommuner. Betydelsen för de skattskyldiga
var tämligen begränsad.
I det gällande skattesystemet har
skuldfördelningen följande konsekvenser.
Avdrag för ränta på en skuld som anses
hänförlig till privatsfären görs i
inkomstslaget kapital, vilket får till
effekt att skatten minskas med 30 %,
fr.o.m. inkomståret 1995 25 %, av räntan.
Anses skulden hänförlig till
näringsverksamhet görs avdraget i
inkomstslaget näringsverksamhet. Den
samlade effekten av avdraget blir då en
minskning av egenavgifter och
inkomstskatt med upp till ca 63 % av
räntan. En skuld som anses hänförlig till
näringsverksamhet minskar
kapitalunderlaget enligt survlagen eller
ökar underlaget för (negativ)
räntefördelning.
De skillnader som råder mellan
beskattningen av näringsverksamhet och
kapital i det nya systemet ställer stora
krav på att en enskild näringsidkare inte
kan dra av räntor hänförliga till privata
lån i näringsverksamheten.
I 44 § KL finns regler om fördelning av
lånat kapital på olika förvärvskällor.
Reglerna utgår från en huvudregel om att
fördelningen av det lånade kapitalet i
första hand skall ske på grundval av
utredning. Reglerna blir aktuella i det
fallet det inte går att utreda hur det
lånade kapitalet fördelar sig. De
föreskriver att i den situationen
fördelning skall ske på grundval av
värdet av tillgångarna i de olika
förvärvskällorna.
I fråga om lös egendom skall härvid
normalt det bokförda värdet användas. Om
tillgångarna i en förvärvskälla tagits
upp "orimligt" lågt eller högt i
jämförelse med tillgångarna i en annan
förvärvskälla skall tillgångarnas värde
beräknas till saluvärdet eller
anskaffningsvärdet om det är lägre.
Beträffande fast egendom skall
taxeringsvärdet användas.
För skattskyldig som inte haft ordnad
bokföring skall fördelningen "i regel"
ske på grundval av saluvärdena i de olika
förvärvskällorna.
Om tillgångarna i en förvärvskälla är i
stort sett de samma år från år och
storleken av tillgångarna i en annan
förvärvskälla växlar "är man ofta
berättigad antaga" att skulderna i den
förra förvärvskällan är desamma över
åren.
Vid tillämpning av huvudregeln torde
tidsaspekten ha stor betydelse. Köper en
näringsidkare först en segelbåt i samband
med att han tar upp ett lån och senare en
maskin i samband med att han tar ut
besparingar från banken torde lånet vara
att anse som hänförligt till
privatsfären. Förfar han på motsatt sätt
torde lånet vara att anse som hänförligt
till näringsverksamheten.
Av exemplet framgår att huvudregeln kan
verka på ett godtyckligt sätt och att den
ger stort utrymme för skatteanpassning.
Förslaget om negativ räntefördelning
innebär att detta problem löses.
Alternativet är att fortsätta att
tillämpa 44 § KL.
Mot sistnämnda lösning talar till att
börja med att det skulle bli komplicerat
och resurskrävande att kontrollera
systemet. I själva verket är 44 § KL
emellertid behäftad med sådana svagheter
att en långsiktig lösning som baseras på
paragrafen aldrig kan bli
tillfredsställande (jfr prop. 1989/90:110
s. 582 ff).
Vad som nu anförts kan sammanfattas
enligt följande. Utgångspunkten för den
skattskyldiges inkomstberäkning av
näringsverksamheten är hans redovisning.
God redovisningssed innebär att enskilda
näringsidkare i bokföringen skall göra
noggrann åtskillnad mellan
näringsverksamheten och privatekonomin.
På grundval härav beräknas bl.a.
kapitalunderlaget för räntefördelningen
m.m.
Även om fördelning av skulder i
flertalet fall görs i enlighet med god
redovisningssed råder enighet om att det
finns ett behov av att kunna korrigera
fördelningen vid inkomstberäkningen. En
del remissinstanser anser att en
tillräcklig kontroll kan uppnås med
tillämpning av 44 § KL.
Negativ räntefördelning framstår som
rättvisare och enklare än det alternativ
som finns. Positiva och negativa
kapitalunderlag behandlas i princip
symmetriskt. Förslaget innebär inte någon
ändring i det nuvarande sambandet mellan
redovisning och beskattning. Det framstår
inte som sannolikt att reglerna om
räntefördelning leder till att enskilda
näringsidkares syn på värdet av en
tillförlitlig redovisning påverkas.
Motsatsen är snarare fallet eftersom
reglerna inte medför skattemässiga
incitament som kan påverka redovisningen.
Negativ räntefördelning beslutades i
skattereformen men har därefter skjutits
upp i avvaktan på det nu behandlade
lagförslaget (jfr prop. 1991/92:60 och
1992/93:131). De uppskjutna reglerna
innehåller särskilda övergångsregler för
skattskyldiga med negativt eget kapital.
Reglerna innebär i korthet följande. För
att de skattskyldiga skulle få skälig tid
för att stärka det egna kapitalet får en
näringsidkare t.o.m. 1999 års taxering
bortse från det negativa egna kapital som
fanns vid övergången till det nya
systemet * normalt den 1 januari 1991.
Med negativt eget kapital avses negativa
värden som överstiger 50 000 kr. Enligt
reglerna kommer t.o.m. beskattningsåret
1998 endast "nya" kapitalunderskott att
träffas av räntefördelning. Det belopp
som övergångsvis undantas från
räntefördelning benämns
"övergångsposten". Övergångsposten
behandlas t.o.m. taxeringsåret 1999 som
en tilläggspost vid beräkning av
survunderlaget. När systemet väl är igång
påverkas fördelningsunderlaget inte av
ett underskott i verksamheten eftersom
underskott skall läggas till
kapitalunderlaget.
Många remissinstansers motstånd mot
negativ räntefördelning, såsom förslaget
var utformat i betänkandet Neutral
företagsbeskattning (SOU 1991:100), synes
bero på att ett negativt kapitalunderlag
vid övergången till det nya systemet kan
utgöras av gamla underskott och inte av
för stora uttag. Dessa bör inte påverka
kapitalunderlaget. Det är emellertid inte
möjligt att i efterhand klarlägga hur
stor del av ett negativt underlag som
motsvaras av en driftförlust. Kritik kan
riktas mot förslaget och även mot
nuvarande regler om räntefördelning för
att detta inte i tillräcklig omfattning
beaktats. En lämplig åtgärd synes vara
att, som föreslagits i promemorian och
fått ett positivt bemötande, vid
beräkningen av kapitalunderlaget bortse
från ett belopp motsvarande förslagets
negativa kapitalunderlag vid övergången
till det nya systemet. Beloppet bör
lämpligen benämnas övergångspost.
Tidpunkten för nollställning av negativa
kapitalunderlag bör vara årsskiftet
1993/1994 (fördelningsunderlaget för
räntefördelning vid utgången av året före
beskattningsåret, beskattningsåret är
1994).
Med hänsyn till det anförda föreslås att
såväl positiv som negativ räntefördelning
införs. Underlaget för beräkning av
räntefördelning bör benämnas
fördelningsunderlaget.
Förslaget föranleder dels att punkt 16
av anvisningarna till 22 § KL upphävs
dels ändringar i 2 § 1 mom. och 3 §
4 mom. SIL, i punkt 3 i
övergångsbestämmelserna till lagen
(1992:1343) om ändring i KL och i punkt
6 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1992:1345) om ändring i survlagen, dels
att en ny lag, (räntefördelningslagen),
införs. Förslaget föranleder också att
44 § KL och punkt 12 och 13 i
övergångsbestämmelserna till lagen
(1990:650) om ändring i KL upphör att
gälla.
Fördelningsunderlaget
Förebilden för fördelningsunderlaget
utgörs som framgår ovan av kapital-
underlaget enligt survlagen.
Fördelningsunderlaget bör utgöra
skillnaden vid utgången av närmast
föregående beskattningsår mellan
tillgångar och skulder i näringsverk-
samheten med följande justeringar.
Som skuld räknas även en
skuldreservering i den mån avdrag för
reserveringen medges vid
inkomsttaxeringen och belopp som har
avsatts till ersättningsfond eller
periodiseringsfond.
Tillgångar som avses i 27 § och
29 * 31 §§ SIL räknas inte som tillgång
såvida inte vederlag eller reavinst vid
avyttring utgör intäkt av
225
näringsverksamhet. Näringsbetingad andel
i ekonomisk förening på vilken mottagits
skattefri utdelning enligt punkt 2 a av
anvisningarna till 22 § KL räknas inte
som tillgång.
Skatter som debiteras som preliminär
F-skatt räknas inte som tillgång eller
skuld.
Kapital som skjutits till vid
påbörjandet av en verksamhet bör inte an-
ses tillskjutet under beskattningsåret
och bör således ingå i fördelnings-
underlaget.
Tillgångarna bör i princip tas upp till
de värden som gäller vid beskattningen.
En utförligare redogörelse för förslaget
i denna del finns i
författningskommenataren till 13 § i den
föreslagna lagen, se avsnitt 20.1.
I survlagen föreskrivs att i fråga om
värdering av fastigheter som inte utgör
omsättningstillgång får endast 70 % av
värdet (anskaffningsvärdet för mark,
byggnad och markanläggning minskat med
medgivna värdeminskningsavdrag och
liknande avdrag) räknas in i
kapitalunderlaget. Regeln infördes för
att motverka att den totala
skattebelastningen blev för låg när
näringsfastigheter beskattades i kapital.
Begränsningsregeln leder till besvärande
likviditetseffekter under löpande
fastighetsinnehav. I det system som nu
föreslås skulle betydligt fler
skattskyldiga komma att påverkas av
begränsningsregeln än vad som är fallet i
dagens system. Det innebär att de
negativa effekterna av en
begränsningsregel skulle förstärkas. I
rådande ekonomiska läge måste en sådan
situation undvikas. Med hänsyn till det
anförda bör begränsningsregeln tas bort.
Den alternativa värderingsmöjlighet som
finns för äldre fastigheter tar sikte på
fastigheter som förvärvats före ingången
av år 1991. Dessa fastigheter får under
vissa förutsättningar tas upp till viss
del av taxeringsvärdet minskat med vissa
värdeminskningsavdrag m.m. Främst av
hänsyn till det begränsade utrymme som
finns för skattesänkningar bör inte
avskaffandet av 70 %-regeln slå igenom
fullt ut vid tillämpningen av
alternativregeln. Effekten av slopandet
bör lämpligen begränsas till hälften. Av
praktiska skäl bör de taxeringsvärden som
gäller år 1993 vara utgångspunkt för
tillämpningen av alternativregeln.
Som framgår av avsnitt 7.1.3 föreslås
att regler införs som gör det möjligt för
en enskild näringsidkare att finansiera
en expansion av verksamheten med
lågbeskattade vinstmedel. I deklarationen
skall finnas en post benämnd
expansionsmedel. Den del av det egna
kapitalet som svarar mot expansionsmedel
har endast beskattats i ett led (efter 28
% skatt) och är således inte
fullbeskattad. Expansionsmedel minus ett
belopp motsvarande den skatt som utgått
bör därför räknas av vid fastställande av
fördelningsunderlaget.
Underskott av näringsverksamhet förs
vidare i verksamheten och kan kvittas mot
överskott ett senare beskattningsår.
Underskott av litterär, konstnärlig och
därmed jämförlig verksamhet får dock i
vissa fall dras av från intäkt av tjänst.
Vidare får underskott av
näringsverksamhet dras av från reavinst
vid avyttring av fastighet eller
bostadsrätt och liknande som ingått i
förvärvskällan. Anledning saknas att låta
underskott för vilket avdrag inte
medgetts inverka på räntefördelningen.
Ett belopp motsvarande sådant underskott
bör således läggas till kapitalunderlaget
vid fastställande av
fördelningsunderlaget.
Från teoretisk synpunkt borde
räntefördelningen grundas på fördel-
ningsunderlaget dag för dag. Av praktiska
skäl är man hänvisad till att grunda
fördelningen på förhållandena vid ett
årsskifte. En fördelning som grundas på
förhållandena vid utgången av
beskattningsåret är beräkningstekniskt
problematisk. Vid räntefördelning tas
nämligen hänsyn till ökning av
expansionsmedel samtidigt som ränteförd-
elningen har betydelse för denna post.
Fördelningen bör därför grundas på
förhållandena vid utgången av närmast
föregående beskattningsår.
Det är viktigt att fördelningsunderlaget
inte kan manipuleras genom att kapital
tillskjuts till näringsverksamheten inför
ett årsskifte och tas ut efter
årsskiftet. Det kan undvikas genom att
kapital som skjutits till under närmast
föregående beskattningsår inte får räknas
in i fördelningsunderlaget.
Näringslivets skattedelegation menar att
risken för missbruk överskattas.
Delegationen pekar på * om det ändå anses
önskvärt att förhindra missbruk * att
endast kapitaltillskott som görs under
viss tid, t.ex. sista månaden det
aktuella beskattningsåret, bör reducera
fördelningsunderlaget. LRF/Skogsägarna
delar uppfattningen att någon särskild
regel inte behövs för att förhindra
missbruk. Förbunden hänvisar till att med
tillskjutet kapital endast kan avses
kapital som tillskjutits för stadigvaran-
de användning i näringsverksamheten. Ett
tillskott som görs ena dagen och som
återtas nästa kan inte anses som
tillskjutet kapital.
Det är här fråga om en avvägning mellan
vad som är önskvärt från de
skattskyldigas synpunkt och möjligheterna
till kontrollmässig hantering m.m. Enligt
regeringens uppfattning är det angeläget
att vid övergången till det nya systemet
undvika möjligheter till missbruk så
långt som möjligt. De alternativa förslag
till lösningar som förts fram ger inte
tillräckliga garantier i det avseendet.
Innan erfarenheter från det nya systemet
föreligger bör det därför inte komma i
fråga att tillåta att kapital som
skjutits till under närmast föregående
beskattningsår får räknas in i
fördelningsunderlaget.
När det gäller makar som tillsammans har
deltagit i näringsverksamhet bör
fördelningsunderlaget delas upp mellan
makarna på grundval av deras andelar av
kapitalet i verksamheten. Förslaget har i
stort sett lämnats utan erinran av
remissinstanserna. RSV har framhållit att
problem skulle kunna uppkomma vid
fördelningen. Skälet härtill anges vara
att det är mycket sällsynt att enskilda
näringsidkare har mer än ett
kapitalkonto. En remissinstans hävdar att
makar som gemensamt deltagit i enskild
näringsverksamhet ofta inte torde känna
till sina resp. andelar av det i verksam-
heten nedlagda kapitalet.
När det gäller fördelningen av
kapitalunderlaget bör vanliga bevisvär-
deringsregler gälla. I de fall en säker
fördelning inte kan göras får man med
tillgängliga uppgifter om anskaffningen
av de i verksamheten ingående
tillgångarna söka göra en så rättvisande
fördelning som möjligt. Denna fördelning
skiljer sig principiellt sett inte från
den fördelning som skulle göras vid
förmögenhetstaxeringen under den tid då
s.k. arbetande kapital i enskild
näringsverksamhet var
förmögenhetsskattepliktigt eller den
fördelning som måste göras i samband med
dödsfall och gåvor då lättnadsreglerna i
23 § F och 43 § lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt skall tillämpas.
Såvitt är känt har fördelningsfrågan inte
lett till komplikationer i de
sammanhangen. Några större problem torde
därför inte vara förenade med
bestämningen av makarnas resp.
kapitalunderlag.
Bestämmelserna om fördelningsunderlag
bör tas in i 2, 8 * 12 och 17 * 20 §§
räntefördelningslagen.
Räntesatsen
Positiv räntefördelning syftar till att
avkastning på eget kapital som
investerats i näringsverksamhet skall
beskattas som intäkt av kapital.
Härigenom skall skattemässig neutralitet
uppnås i förhållande till beskattningen
av avkastning på kapital som en ägare
till ett enmansaktiebolag tillskjutit
till bolaget. Utrymmet för
kapitalinkomstbehandling av eget kapital
i enmansaktiebolag beräknas efter en
räntesats som motsvarar statslåneräntan
plus fem procentenheter. För att syftet
med positiv räntefördelning skall kunna
uppnås fullt ut bör därför i princip
utrymmet för kapitalinkomstbehandling
bestämmas på samma sätt. Dock bör en
justering ske beroende på att den
föreslagna bolagsskattesatsen och skatte-
satsen för inkomst av kapital inte
överensstämmer.
I rådande statsfinansiella läge har det
emellertid inte bedömts vara möjligt att
sätta räntesatsen så högt som
statslåneräntan plus fem procentenheter.
En något för låg fördelningsränta
kompenseras dock till viss del om
utrymmet för kapitalinkomstbehandling ej
justeras med hänsyn till skillnaden
mellan bolagsskattesatsen och
skattesatsen för inkomst av kapital.
Med hänsyn till det anförda föreslår
regeringen att utrymmet för kapi-
talinkomstbehandling baseras på en
räntesats som motsvarar statslåneräntan
plus en procentenhet. Anledning att
avvika från denna räntesats vid negativ
räntefördelning föreligger inte.
Gränsbelopp
Några remissinstanser har förordat att
gränsbeloppet bör ligga på 100 000 kr.
Regeringen anser, i överensstämmelse med
förslaget i promemorian, att en lämplig
nivå ligger vid ett fördelningsunderlag
av plus/minus
50 000 kr. Om räntesatsen för positiv
räntefördelning är 8 % motsvarar detta en
fördelning av 4 000 kr och en
skatteeffekt på som mest ca 1 200 kr.
Över- resp. understiger
fördelningsunderlaget gränsbeloppet bör
fördelningen grundas på hela underlaget.
226
Sparat utrymme för positiv
räntefördelning
Promemorians förslag innebär följande. Om
utrymmet för positiv räntefördelning
överstiger inkomsten före fördelning
sparas det överskjutande beloppet.
Föreligger senare ett negativt
fördelningsbelopp skall kvittning ske mot
detta. När utrymmet för positiv
räntefördelning beräknas skall acku-
mulerade sparade belopp läggas till
fördelningsunderlaget.
I likhet med promemorieförslaget är
reglerna om expansionsmedel justerade i
förhållande till det tidigare
utredningsbetänkandet så att en
minskning av posten expansionsmedel
beskattas som inkomst av näringsverk-
samhet på vanligt sätt. Det innebär att
motivet för att ha full valfrihet i fråga
om att kunna spara utrymme för
räntefördelning försvagats väsentligt.
Med hänsyn härtill och till bl.a.
förenklingsskäl bör utrymme inte få
sparas i de fall årets inkomster räcker
till för att utnyttja utrymmet.
7.1.3 Expansionsmedel
Promemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet
remissinstanser tillstyrker förslaget. Av
dessa remissinstanser har några
synpunkter på enskildheter. Några
remissinstanser förordar att
expansionsmedel skall få tillföras
aktiekapitalet vid en ombildning av den
enskilda näringsverksamheten till
aktiebolag.
Några remissinstanser, däribland RSV,
avstyrker förslaget. Verket anför som
främsta skäl härför att den föreslagna
lagen komplicerar skatteadministrationen.
RSV anför vidare att om regler om
expansionsmedel införs, bör ett enklare
takbelopp väljas.
Skälen för regeringens förslag:
Förutsättningarna för att en verksamhet
skall kunna expandera är olika beroende
på om verksamheten bedrivs genom ett
enmansaktiebolag eller om den bedrivs som
enskild näringsverksamhet. En inkomst som
uppkommit i ett enmansaktiebolag kan
omedelbart tas ut av ägaren i form av lön
eller utdelning. Den kan också fonderas i
bolaget. En inkomst som har fonderats kan
senare tas ut genom utdelning,
utskiftning eller lön. Beskattningen av
inkomsten blir olika beroende på hur den
behandlas i civilrättsligt hänseende.
Tas inkomsten ut som lön utgår i ett
första led arbetsgivaravgifter hos
bolaget. I ett andra led beskattas
resterande belopp som förvärvsinkomst hos
ägaren.
På en inkomst som tas ut som utdelning
utgår i ett första led statlig
inkomstskatt hos bolaget. I avsnitt 6
föreslås att skattesatsen bestäms till 28
% fr.o.m. taxeringsåret 1995. I ett andra
led beskattas det utdelade beloppet hos
ägaren enligt reglerna i 3 § 12 mom. SIL.
Utdelning som uppgår till högst ett
belopp som motsvarar
anskaffningskostnaden för aktierna
multiplicerad med en viss räntesats
beskattas inte enligt förslagen i
propositionen (avsnitt 5.1). Räntesatsen
utgörs av statslåneräntan vid utgången av
november året före beskattningsåret med
tillägg av fem procentenheter.
Överskjutande utdelning beskattas som
förvärvsinkomst (inkomst av tjänst).
Även på en inkomst som fonderas utgår i
ett första led statlig inkomstskatt hos
bolaget. Med hänsyn till att inkomst som
fonderas grundar rätt till avsättning
till surv kan skatten begränsas till 23,1
% av inkomsten. I avsnitt 6 föreslås att
möjligheten till survavsättning tas bort.
I frånvaro av någon ny
reserveringsmöjlighet skulle skatt
således utgå efter 28 %. Med beaktande av
avdrag för avsättning till
periodiseringsfond kan den effektiva
skattesatsen sjunka till 25,43 % vid en
diskonteringsränta på 7,5 %.
Om inkomsten fonderas i bolaget skjuts
således den eventuella beskattningen hos
ägaren upp tills utdelning sker. Detta
innebär att verksamheten kan expandera
med finansiering av vinstmedel som
beskattats efter endast 25,43 %.
På en inkomst som uppkommit i enskild
näringsverksamhet utgår egenavgifter i
ett första beskattningsled. I ett andra
led beskattas den resterande delen av
inkomsten som förvärvsinkomst. Någon
möjlighet för en enskild näringsidkare
att finansiera en expansion av
verksamheten med lågbeskattade vinstmedel
finns inte.
Av neutralitetsskäl bör även den som
driver sin verksamhet som enskild
näringsidkare ges möjlighet att expandera
verksamheten med enkelbeskattat kapital.
Regeringen föreslår följande. Vid
beskattning av enskild näringsverksamhet
medges avdrag för en post i deklarationen
som kallas expansionsmedel. Syftet med
deklarationsposten är att en ökning av
expansionsmedel från närmast föregående
taxering skall medföra en beskattning som
motsvarar beskattningen hos ett enmansak-
tiebolag när vinstmedel fonderas. Skatt
tas ut genom en särskild statlig skatt.
Därigenom undviks att den taxerade
förvärvsinkomsten enligt KL resp. SIL
skiljer sig. Skatten på en ökning av
expansionsmedel benämns
expansionsmedelsskatt. Skattesatsen skall
vara densamma som skattesatsen för
juridiska personer. Av detta och
förslagen i avsnitt 6 följer att den
uppgår till 28 %. En
227
minskning av expansionsmedel tas upp som
intäkt av näringsverksamhet. Härvid
återbetalas expansionsmedelsskatten.
En ökning av expansionsmedel bör inte få
medföra underskott. Ökning får därför ske
med högst ett belopp som motsvarar
inkomsten av näringsverksamhet enligt SIL
efter vissa justeringar. En utförligare
redogörelse för dessa bestämmelser finns
i författningskommentaren till 6 §
expansionsmedelslagen (avsnitt 20.2).
Vidare bör det högsta tillåtna
expansionsmedelsbeloppet kopplas till det
egna kapitalet i näringsverksamheten på
ett sådant sätt att ett belopp
motsvarande expansionsmedel inte är
tillgängligt för näringsidkarens privata
ändamål. Detta syfte kan uppnås genom att
expansionsmedel inte får tas upp till mer
än ett visst belopp (takbeloppet).
Takbeloppet beräknas på grundval av det
egna kapitalet. Det överensstämmer i
stora drag med fördelningsunderlaget
enligt räntefördelningslagen men beräknas
med hänsyn till förhållandena vid
utgången av beskattningsåret. Expan-
sionsmedel får således inte ökas så att
takbeloppet överskrids. Om
expansionsmedlen kommer att överstiga
takbeloppet på grund av en minskning av
takbeloppet skall expansionsmedlen
minskas med det överskjutande beloppet.
I avsnitt 4 behandlar regeringen från
allmänna utgångspunkter den kritik för
komplexitet som förslaget om
beskattningen av enskilda näringsidkare
och delägare i handelsbolag har fått.
Eftersom en hel del av kritiken har sin
grund i den tekniska utformningen av
förslaget om expansionsmedel med dess
koppling till räntefördelningen finns det
anledning att diskutera frågan närmare
utifrån den ovan gjorda redovisningen av
grunddragen i en sådan modell. I den här
frågan tar framställningen även sikte på
handelsbolagen.
Svårigheterna med räntefördelning och
expansionsmedel hänför sig främst till
hur underlagen bestäms
(fördelningsunderlag resp. takbelopp).
Beträffande enskilda näringsidkare är det
till stora delar fråga om att använda sig
av en teknik som förekommer i survlagen i
dag (jfr avsnitt 7.1.2). För en delägare
i ett handelsbolag beräknas
fördelningsunderlag och takbelopp på
grundval av andelens justerade
ingångsvärde (jfr avsnitt 7.2.3).
Reglerna är samordnade så att man i
princip behöver redovisa endast ett
underlag vid varje taxering. Takbeloppet
för expansionsmedel vid en viss taxering
kan nämligen läggas till grund för
fördelningsunderlaget vid
räntefördelningen vid den närmast
följande taxeringen.
Posten expansionsmedel medför vissa
särskilda komplikationer. Det beror på
att den inkomst som motsvaras av en
ökning av expansionsmedel i ett första
skede endast beskattas delvis, med en
skattesats motsvarande
bolagsskattesatsen. Den fulla skatten tas
ut först vid en minskning av
expansionsmedlen. Det föreslagna systemet
förutsätter att särskild hänsyn tas till
den omständigheten i olika avseenden. Vid
bestämmandet av underlaget för
räntefördelning får t.ex. endast den del
av en expansionsmedelsökning som
motsvarar den skatt som belöper på
ökningen ingå i underlaget, eftersom
expansionsmedlen inte är att anse som
fullbeskattat kapital.
Enligt regeringens uppfattning är det
inte lämpligt att av förenklingshänsyn
helt bortse från ökning av
expansionsmedel vid räntefördelningen.
Det skulle leda till ett mindre
fördelningsunderlag och därmed en ökad
skattebelastning jämfört med förslaget.
För delägare i handelsbolag skulle det
justerade ingångvärdet bli för lågt,
vilket skulle få konsekvenser även vid
reavinstbeskattningen.
Det finns två sätt att tekniskt hantera
expansionsmedlen. I betänkandet SOU
1991:100 föreslås att hänsyn till
expansionsmedel tas när avdraget
beräknas. Det innebär att den uppdelning
av expansionsmedel som består av dels ett
belopp motsvarande den skatt som belöper
på ökningen, dels resterande belopp görs
genom att avdraget beräknas som ett
belopp motsvarande ökningen av
expansionsmedel inkl. den på ökningen
belöpande skatten. En följd av att
uppdelningen görs på "avdragsnivå" är att
hänsynstagande till expansionsmedel vid
beräkning av underlag kan göras utan
uppdelning.
Förslaget i promemorian att medge avdrag
för enbart ökningen av expansionsmedel
och i stället göra uppdelningen i ett
senare skede gjordes för att tillmötesgå
remisskritiken mot förslaget i SOU
1991:100. En jämförelse av de nu
diskuterade teknikerna * det i
promemorian och det i SOU 1991:100 *
visar att de ger ekonomiskt likvärdiga
resultat. Förslaget i promemorian har
uppfattats som mindre besvärligt. Med
hänsyn härtill bör det väljas. Regeringen
förutsätter att de svårigheter som även
promemorieförslaget är behäftat med kan
underlättas genom information och krav på
tydliga redovisningar i deklarationen.
Som tidigare nämnts bör en minskning av
expansionsmedel tas upp som intäkt av
näringsverksamhet och grunda egenavgifter
eller särskild löneskatt på
förvärvsinkomst och sociala förmåner. För
att inte en överbeskattning skall
uppkomma bör som också redan nämnts
expansionsmedelsskatten på ökningen av
expansionsmedlen få avräknas mot den
skatt som skall utgå på en minskning av
expansionsmedlen. Detta kan åstadkommas
genom att den skattskyldige gottskrivs
den erlagda expansionsmedelsskatten vid
beräkning av skatt och avgifter på en
minskning av expansionsmedlen. När
expansionsmedlen minskar bör den
skattskyldige alltså gottskrivas
expansionsmedelsskatten på minskningen.
Ett exempel illustrerar hur systemet med
expansionsmedel kan fungera
(expansionsmedel = EM, näringsverksamhet
= NV).
År 1
Inkomst av NV före EM 400
Ökning av EM 100
Inkomst av NV efter EM 300
Expansionsmedelsskatt 28
228
År 2
Inkomst av NV före EM 460
Ökning av EM 180
Inkomst av NV efter EM 280
Expansionsmedelsskatt 50
År 3
Underskott av NV före EM 280
Minskning av EM 280
Inkomst av NV efter EM 0
Återbetalad expansionsmedelsskatt 78
Minskningen av EM år 3 innebär att
tidigare betald skatt på 78 återbetalas.
Ytterligare ett exempel kan illustrera.
När expansionsmedlen ökas med 100 erläggs
expansionsmedelsskatt med 28.
Expansionsmedlen uppgår således till 100.
Vid en minskning av expansionsmedlen
skall detta belopp ligga till grund för
egenavgifter och inkomstskatt.
Egenavgifter beräknade på bruttobeloppet
100 uppgår till 23. Efter avgiftsuttaget
återstår 77. Om den skattskyldige
befinner sig i marginalskatteskiktet 51 %
blir inkomstskatten 39. Egenavgifter och
inkomstskatt uppgår alltså sammanlagt
till 62 %. Från detta avräknas den
erlagda näringsskatten på ökningen av
expansionsmedel med 28. På minskningen av
expansionsmedel erlägger den
skattskyldige ca 34 % i statlig och
kommunal inkomstskatt och egenavgifter.
Om en näringsidkare upphör med sin
verksamhet tas befintliga expansionsmedel
i princip upp till beskattning som intäkt
av näringsverksamhet. Inkomsten bör vara
egenavgiftsgrundande och medföra sociala
förmåner.
Vid gåva, bodelning, arv och testamente
av samtliga realtillgångar i verksamheten
bör expansionsmedel få övertas av
förvärvaren för att inlåsningseffekter
skall undvikas. Vid gåva och bodelning
bör krävas att parterna skriftligen
avtalat att expansionsmedel skall övertas
av förvärvaren. Vid arv och testamente
bör mottagaren skriftligen ha förklarat
att han övertar expansionsmedlen. Som
förutsättning bör vidare gälla att motta-
garen är en fysisk person som är bosatt
här i riket.
Möjligheten att överföra expansionsmedel
kan i vissa fall ge utrymme för att
omfördela skattepliktiga
förvärvsinkomster mellan närstående med
olika skatte- och avgiftsbelastning. En
begränsning bör därför införas.
Begränsningen innebär att en skattskyldig
inte får överföra expansionsmedel till
ett belopp som överstiger värdet av
realtillgångarna i verksamheten. För att
motverka att tillgångar läggs in i
verksamheten i samband med överlåtelsen
bör en komplettering göras som innebär
att expansionsmedel dock inte får
överföras till ett belopp som överstiger
värdet av realtillgångarna i verksamheten
vid utgången av tredje året före
beskattningsåret ökat med en tredjedel.
Vid byte av företagsform bör beskattning
av expansionsmedel kunna skjutas upp. Se
vidare om detta i författningskommentaren
(avsnitt 20.2).
Vid avyttring av näringsverksamhet bör
expansionsmedel inte få övertas. Om
intäkt av näringsverksamhet har sin grund
i minskning av expansionsmedel till följd
av att näringsverksamheten har upphört
bör den få räknas som ackumulerad inkomst
om expansionsmedlen hänför sig till minst
två beskattningsår.
Förslagen om expansionsmedel bör tas in
i en ny särskild lag (ex-
pansionsmedelslagen). Förslagen
föranleder ändringar i 1 § och 27 §
2 mom. UBL, 1 kap. 1 § taxeringslagen
(1990:324), 3 § lagen (1951:763) om
beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst.
7.1.4 Exempel på skatteberäkning för
enskild näringsidkare
En enskild näringsidkare antas stå inför
att upprätta bokslut till ledning för
taxeringen år 7. Vid beräkningen av
slutliga skatter och avgifter avseende
beskattningsåret 6 skall hänsyn tas till
bl. a. räntefördelning och möjlighet till
avsättning till periodiseringsfond och
ökning av expansionsmedel.
Till grund för räntefördelningen ligger
förhållandena vid utgången av närmast
föregående beskattningsår, dvs
beskattningsår 5. Det årets utgående
balansräkning antas ha följande utseende:
UB 5
Tillgångar 2 000 000 Skulder 1 000 000
Periodiseringsfond
1 60 000
Periodiseringsfond
2 60 000
Periodiseringsfond
3 80 000
Periodiseringsfond
4 60 000
Periodiseringsfond
5 40 000
Eget kapital700 000
Det egna kapitalet är godtyckligt valt.
En post expansionsmedel antas uppgå till
400 000 kr.
Uttag av kapitalbeskattad inkomst
För beskattningsåret (år 6) antas det
justerade resultatet uppgå till
600 000 kr. Den skattskyldige förutsätts
inte ha något sparat fördelningsbelopp.
Fördelningsunderlaget är 412 000 kr (=
eget kapital minskat med 72 % av
expansionsmedel). Statslåneräntan vid
november månads utgång föregående
beskattningsår antas uppgå till 7,5 %.
Detta ger en räntesats vid positiv
räntefördelning på 8,5 % (statslåneräntan
plus en procentenhet). Det positiva
fördelningsbeloppet uppgår därmed till
(0,085*412 000 =) 35 020 kr., vilket
efter kapitalbeskattning med 25 % ger ett
bidrag till konsumtion på
((1-0,25)*35 020 =) 26 265 kr. Det
justerade resultatet efter
räntefördelning är (600 000-35 020 =)
564 980 kr.
Periodiseringsfond
Beträffande beskattningsåren 1-5 antas
den skattskyldige ha gjort avdrag för
avsättning till periodiseringsfond.
Avdraget som är hänförligt till
periodiseringsfond 1 skall återföras till
beskattning vid den nu aktuella
taxeringen (tax. år 7). Det återförda
beloppet, 60 000 kr., ökar det justerade
resultatet efter räntefördelning till
(564 980 + 60 000 =) 624 980 kr.
Avdrag för beskattningsårets avsättning
till periodiseringsfond får uppgå till
högst 25 % av nämnda underlag, dvs.
(0,25 * 624 980 =) 156 245 kr. Den
skattskyldiga väljer att begränsa
avdraget (och avsättningen) till
150 000 kr.
Ökning av expansionsmedel
Det justerade resultatet efter
räntefördelning samt återföring och
avdrag avseende periodiseringsfond är
(624 980 - 150 000 =) 474 980 kr. Den
skattskyldige antas vilja göra en så stor
ökning av expansionsmedel att han efter
att ha betalat skatt på
förvärvsinkomsten, kapitalinkomsten och
egenavgifter, samt betalat
expansionsmedelskatt, har kvar ett belopp
på 180 000 kr.
Den skattskyldiges kalkyl kan
sammanfattas enligt följande
uppställning:
Justerat resultat 600 000
Uttag som kapitalinkomst -35 020 35 020
Kapitalinkomstskatt - 8 775
Resultat efter räntefördelning564 980
Återföring av periodiseringsfond60 000
Underlag för avsättning till
periodiseringsfond 624 980
Avsättning till periodiseringsfond-
150 000
Justerat resultat före ökning av
expansionsmedel 474 980
Ökning av expansionsmedel- 80 850
Resterande resultat 394 130
Egenavgifter och inkomstskatt-217 757
Disponibel inkomst före
expansionsmedelskatt 176 373
Expansionsmedelskatt (0,28 * 80 850 =)-
22 638
Disponibel inkomst 153 735 +26 265
------------
= 180 000
Utgående balans enligt bokslutet år 6
blir (näringsskatt eliminerad):
UB 6
Tillgångar 2 230 850 Skulder 1 000 000
Periodiseringsfond
2 60 000
Periodiseringsfond
3 80 000
Periodiseringsfond
4 60 000
Periodiseringsfond
5 40 000
Periodiseringsfond
6 150 000
Eget kapital840 850
7.2 Handelsbolag
7.2.1 Delägarbeskattning eller
beskattning hos bolaget
Promemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget om fortsatt
delägarbeskattning tillstyrks eller
lämnas utan erinran av nästan alla
remissinstanser. Kammarrätten och RSV
anser dock att skattesubjektsalternativet
skulle innebära en betydande förenkling.
Skälen för regeringens förslag: Ett
handelsbolag föreligger om två eller
flera har avtalat att gemensamt utöva
näringsverksamhet i bolag. Ett
kommanditbolag är ett handelsbolag i
vilket en eller flera delägare * kom-
manditdelägare * förbehållit sig att inte
svara för bolagets förbindelser med mer
än han satt in eller åtagit sig att sätta
in i bolaget.
Ett handelsbolag är inte ett
skattesubjekt. I stället beskattas
inkomsten hos delägarna. För delägare som
är fysisk person bildar verksamheten i
bolaget en särskild förvärvskälla.
Aktiebolag har endast en förvärvskälla.
Inkomst eller underskott från ett
handelsbolag ingår således i denna och
kan utjämnas mot aktiebolagets resultat i
övrigt.
Fr.o.m. den 1 januari 1995 gäller att
ett handelsbolag uppkommer först genom
registrering i handelsregistret och att
näringsverksamhet kan utövas även i ett
enkelt bolag (prop. 1992/93:137, bet.
1992/93:LU43, SFS 1993:760). Den nu
gällande gränsdragningen mellan
handelsbolag och enkla bolag innebär att
endast sådan näringsverksamhet som medför
skyldighet att föra räkenskaper enligt
jordbruksbokföringslagen får utövas i
enkelt bolag. Det kan knappast vara
aktuellt att begränsa möjligheten till
resultatutjämning i fråga om verksamhet i
enkelt bolag. Det kan här påpekas att
regeringen i propositionen föreslår att
underskott i en nystartad verksamhet
skall få kvittas mot inkomst av tjänst
(avsnitt 7.3). Med handelsbolaget som
skattesubjekt skulle således det enkla
bolaget * som civilrättsligt är mindre
utvecklat än handelsbolaget *
skattemässigt gynnas i förhållande till
handelsbolaget. Detta kan inte vara
lämpligt.
Ytterligare en fråga skall tas upp i
detta sammanhang. Det gäller frågan om
enmanshandelsbolag. Från skattemässig
synpunkt har frågan om enmanshandelsbolag
intresse om möjligheten att utanför
sektorn av aktiebolag m.fl. juridiska
personer erhålla en behandling vid
beskattningen som är likvärdig med den
för aktiebolag och aktieägare begränsas
till handelsbolag och delägare i
handelsbolag. Genom regeringens förslag
öppnas möjlighet för enskilda
näringsidkare till sådan
skattebehandling. Mot bakgrund av de
förslag till nya regler för beskattning
av enskilda näringsidkare och
handelsbolag som regeringen nu föreslår
och det anförda skälet mot handelsbolag
som skattesubjekt saknas anledning att
överväga införande av enmanshandelsbolag.
Ett ytterligare skäl för att inte göra
handelsbolag till skattesubjekt är att
delägarbeskattning är den vanliga metoden
i andra länder. Det exempel som brukar
ges på något land där handelsbolagen är
skattesubjekt är Finland. I samband med
"totalskattereformen" år 1989 infördes en
s.k. halveringsregel för den finska
motsvarigheten till handelsbolag. Den
innebar att endast hälften av bolagets
inkomst i fortsättningen skulle beskattas
hos bolaget. Den andra hälften skulle
delägarbeskattas. Fr.o.m. den 1 januari i
år beskattas bolagsinkomsten i sin helhet
hos delägarna.
Mot bakgrund av det anförda föreslår
regeringen att delägarbeskattningen
behålls.
7.2.2 Förvärvskällor
Promemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag med den skillnaden
att promemorieförslaget saknar uttrycklig
reglering för inkomstberäkningen hos ett
handelsbolag som i sin tur är delägare i
ett handelsbolag. Promemorieförslaget
innebär att särregleringen av
självständig näringsverksamhet i utlandet
upphör.
Remissinstanserna: Förslaget att slopa
förvärvskälleindelningen för skilda
verksamheter inom ett och samma
handelsbolag bemöts undantagslöst
positivt. Förslaget att inte * av
förenklingsskäl * tillåta gemensam
inkomstberäkning för en skattskyldigs
verksamheter i skilda handelsbolag eller
mellan enskilt bedriven näringsverksamhet
och handelsbolagsinkomst bemöts negativt
av flera remissinstanser. FAR godtar inte
argumenten. Näringslivets
skattedelegation anser att man får
acceptera en viss komplexitet.
LRF/Skogsägarna anser att den
presenterade modellen visserligen är
komplicerad men att den går att förenkla.
Om en lösning inte hinns med i
lagstiftningsärendet bör frågan bli
föremål för fortsatt utredning snarast.
Skälen för regeringens förslag: För en
fysisk person som är delägare i ett
handelsbolag utgör hans andel av
inkomsten i bolaget * bortsett från
reavinster på fastigheter och
bostadsrätter * inkomst av näringsverk-
samhet. Detta gäller även om inkomsten är
hänförlig till utdelning eller vinst på
kapitalplaceringsaktier. I fråga om en
delägare som är fysisk person gäller
vidare att näringsverksamhet i ett hand-
elsbolag delas in i förvärvskällor enligt
de regler som gäller för enskild
näringsverksamhet med den skillnaden att
även aktiva verksamheter bildar skilda
förvärvskällor om verksamheterna saknar
naturlig anknytning till varandra.
Inkomst från ett handelsbolag och inkomst
av enskild näringsverksamhet som bedrivs
av delägaren eller inkomst från ett annat
handelsbolag hänförs till skilda
förvärvskällor även om verksamheterna har
naturlig anknytning till varandra.
I likhet med vad som föreslagits i fråga
om enskilda näringsidkare bör även i
fråga om delägare i handelsbolag som är
fysisk person indelningen i
förvärvskällor avskaffas såvitt gäller
verksamheter inom ett bolag. För
handelsbolagen bör emellertid inkomst
beräknas för varje bolag. Bedömningen om
en verksamhet skall anses som aktiv eller
passiv görs på delägarnivå bolag för
bolag.
Neutralitetsskäl talar för att även
enskilda näringsidkare bör kunna delta i
verksamhet som bedrivs genom handelsbolag
med rätt att vid beskattningen utjämna
förlust i handelsbolaget mot vinst i den
egna verksamheten och tvärtom.
Motsvarande möjlighet till kvittning bör
finnas för en delägare som innehar
andelar i flera handelsbolag utan att
själv vara näringsidkare.
Det har emellertid visat sig uppkomma
betydande tekniska svårigheter när det
gällt att omsätta ett förslag om
kvittningsregler i lagtext. Problemen
beror på samspelet mellan skattepliktig
inkomst, egenavgifter/särskild löneskatt,
andelens justerade ingångsvärde i
reavinstbeskattningen och
förlustutjämning framåt. Den reglering
som krävs för att införa en rätt till
kvittning av handelsbolagsinkomster
skulle såvitt hittills framkommit
komplicera systemet på ett inte
acceptabelt sätt. Det gäller särskilt när
de nya regelsystemen avseende
räntefördelning och expansionsmedel
samtidigt införs. Frågan bör övervägas
ytterligare.
När det gäller inkomstberäkningen för
ett handelsbolag bör, i enlighet med
promemorieförslaget, inkomst av ett
handelsbolag tas upp till beskattning vid
den taxering då handelsbolaget skulle ha
taxerats om det hade varit skattesubjekt.
I jämförelse med vad som enligt
uppfattningen i promemorian är gällande
rätt innebär förslaget en ändring endast
i de fall delägaren och handelsbolaget
har skilda räkenskapsår. I fråga om
fysiska personer kan detta vara fallet
endast i rena undantagsfall. Såväl
fysiska personer som handelsbolag som har
en fysisk person i delägarkretsen skall
nämligen ha kalenderår som räkenskapsår.
Avvikelse härifrån kräver dispens enligt
12 § BFL.
Förslagen föranleder ändringar i 3 och
18 §§ KL.
7.2.3 Kapitalavkastning
Promemorians förslag: Överensstämmer i
huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser
som har yttrat sig är positiva eller har
inga erinringar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Skälet
för att införa räntefördelning för
enskild näringsverksamhet, nämligen att
likställa sådan verksamhet med verksamhet
i enmansaktiebolag, gäller även i fråga
om handelsbolag.
Räntefördelningen bör omfatta delägare i
handelsbolag som är fysisk person eller
svenskt dödsbo.
Fördelningsunderlaget bör utgöras av det
i andelen nedlagda kapitalet eller
närmare bestämt det justerade
ingångsvärdet enligt 28 § SIL vid
utgången av närmast föregående
beskattningsår. För att vissa möjligheter
till kringgående skall hindras bör det
justerade ingångsvärdet minskas med
kapitaltillskott under beskattningsåret
närmast före det aktuella
beskattningsåret och med lån från bolaget
till delägaren eller person som är
närstående till delägaren på vilket inte
utgår marknadsmässig ränta. Ingångsvärdet
bör minskas fullt ut även om lånet löpt
under endast en begränsad del av
beskattningsåret.
Räntesatsen bör vara densamma som för
enskilda näringsidkare, dvs.
statslåneräntan vid utgången av november
året före beskattningsåret plus en
procentenhet.
Vid beräkning av reavinst på grund av
avyttring av andel i handelsbolag skall
enligt 28 § SIL ingångsvärdet för andelen
ökas med tillskott till bolaget och
minskas med uttag från bolaget.
Ingångsvärdet skall vidare ökas med på
delägaren belöpande skattepliktiga in-
komster och minskas med på delägaren
avdragsgilla underskott. Positiv
räntefördelning innebär att ett belopp
får dras av vid beräkning av inkomsten i
bolaget och att motsvarande belopp tas
upp som intäkt av kapital. Beloppet är
därmed fullbeskattat och skall kunna tas
ut utan att ingångsvärdet sänks (se 28 §
SIL och kommentaren till denna).
Tidpunkten för nollställning av negativa
kapitalunderlag bör vara årsskiftet
1993/1994 (fördelningsunderlaget för
räntefördelning vid utgången av året före
beskattningsåret, beskattningsåret är
1994). I fråga om handelsbolag utgörs
kapitalunderlaget av andelens justerade
ingångsvärde. Vid beräkning av
kapitalunderlaget bör * i likhet med vad
som gäller enligt gällande regler *
hänsyn tas till nettouttag som överstiger
bl.a. skattepliktig nettoinkomst under de
beskattningsår som taxeras 1991 * 1994.
Reglerna bör införas i
räntefördelningslagen.
7.2.4 Expansionsmedel
Promemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: Ett mindre antal
remissinstanser har yttrat sig. Av dessa
är flertalet positiva till förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Även när
det gäller expansionsmedel gör sig samma
skäl gällande för handelsbolagen som för
de enskilda näringsidkarna. Det är alltså
fråga om att likställa beskattningen av
handelsbolag med beskattningen av
enmansaktiebolag.
Förändringar av expansionsmedel får
motsvarande effekt för en delägare i ett
handelsbolag som för en enskild
näringsidkare med utgångspunkt i
delägarens andel av bolagets inkomst. En
ökning av expansionsmedel medför således
att delägaren får dra av ökningen från
sin andel av inkomsten vid taxeringen
till kommunal och statlig inkomstskatt.
Den särskilda expansionsmedelsskatten på
beloppet utgår efter 28 %. Underlaget för
sociala förmåner och egenavgifter minskar
med beloppet.
För en enskild näringsidkare får
expansionsmedel ökas med högst ett belopp
motsvarande inkomsten av verksamheten
efter vissa justeringar. För en delägare
i ett handelsbolag bör samma begränsning
knytas till hans andel av bolagets
inkomst efter motsvarande justeringar.
Justeringarna kommenteras i
författningskommentaren (avsnitt 20.2).
En minskning av expansionsmedel bör av
samma skäl som anförts i fråga om
enskilda näringsidkare tas upp som intäkt
av näringsverksamhet och utgöra grund för
egenavgifter hos delägaren. Den statliga
expansionsmedelsskatt som betalas på
ökningen av expansionsmedel skall därvid
gottskrivas den skattskyldige vid
beräkningen av slutlig skatt.
Expansionsmedel får för en enskild
näringsidkare uppgå till högst kapi-
talunderlaget enligt lagen om
räntefördelning justerat på visst sätt,
det s.k. takbeloppet. I fråga om delägare
i handelsbolag bör motsvarande villkor
vara att expansionsmedel inte får tas upp
till den del att det justerade
ingångsvärdetär negativt. Det justerade
ingångsvärdet bör vid jämförelsen minskas
med kapitaltillskott under
beskattningsåret och med lån från bolaget
till delägaren eller delägaren närstående
person på vilket inte utgår
marknadsmässig ränta.
Vid beräkning av det justerade
ingångsvärde som används i reavinsthän-
seende skall enligt 28 § SIL
ingångsvärdet för andelen ökas med till-
skott till bolaget och minskas med uttag
från bolaget. Ingångsvärdet skall vidare
ökas med de på delägaren belöpande
skattepliktiga inkomsterna och minskas
med de på delägaren belöpande
avdragsgilla underskotten. Avdrag för en
ökning av expansionsmedel medges även vid
taxeringen till statlig inkomstskatt. Det
innebär att det justerade ingångsvärdet
inte påverkas av en ökning av
expansionsmedel. Med hänsyn till att
expansionsmedelsskatt utgått bör
emellertid ett belopp motsvarande skatten
öka ingångsvärdet. Vid en minskning av
expansionsmedel gäller det omvända.
En konsekvens av att minskningen skall
tas upp i näringsverksamhet och kunna
kvittas mot underskott är att det inte
bör vara möjligt att föra över
expansionsmedel till förvärvaren vid
avyttring av en handelsbolagsandel.
Om en skattskyldig upphör att vara
delägare i handelsbolag bör expan-
sionsmedel beskattas i likhet med vad som
gäller när en enskild näringsidkare
upphör med verksamheten, dvs. befintliga
expansionsmedel tas i princip upp till
beskattning som intäkt av näringsverksa-
mhet.
Expansionsmedel bör få övertas av
förvärvaren vid gåva av andelen till en
fysisk person och vid arv och testamente.
Vidare bör beskattningen av
expansionsmedel kunna skjutas upp vid
byte av företagsform. Se vidare om detta
i författningskommentaren (avsnitt 17.2).
I likhet med vad som föreslås
beträffande enskilda näringsidkare bör i
fråga om delägare i handelsbolag intäkt
på grund av minskning av expansionsmedel
då förutsättningar inte längre föreligger
för expansionsmedel kunna räknas som
ackumulerad inkomst.
Förslagen om expansionsmedel bör tas in
i en särskild lag om expansionsmedel.
Förslaget föranleder ändringar i 3 §
lagen (1951:763) om beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst.
229
7.2.5 Den skattemässiga
inkomstfördelningen
Promemorians förslag: Kommanditdelägare
och vanliga delägare i handelsbolag som i
förhållande till övriga delägare
begränsat sitt ansvar för bolagets
förbindelser får avdrag för underskott i
bolaget först då andelen avyttras.
Remissinstanserna: Förslaget att
kommanditdelägare inte skall få avdrag
förrän andelen avyttras får ett blandat
mottagande. Bl.a. RSV och Hovrätten
tillstyrker. Näringslivsföreträdarna är
liksom FAR över lag uttalat negativa.
Näringslivets skattedelegation m.fl.
framhåller att om möjligheten till
löpande kvittning anses behöva begränsas
är det rimligt att kvittningsrätt i vart
fall skall gälla för ett belopp
motsvarande insatt kapital.
Tjänsteförbundet anser att konsekvenserna
av förslaget inte belysts tillräckligt.
Skälen för regeringens förslag: I 53 § 2
mom. KL anges att inkomst hos
handelsbolag hänförs till delägarnas
inkomst med belopp som motsvarar deras
andelar av bolagets inkomst. En delägare
beskattas för sin andel av bolagets
inkomst oavsett om han tagit ut
vinstmedlen från bolaget eller inte
(punkt 10 av anvisningarna till 53 § KL).
I princip är alltså den civilrättsliga
inkomstfördelningen avgörande även skat-
temässigt.
Civilrättsligt gäller avtalsfrihet för
vinst- och förlustfördelningen mellan
delägarna. I lagen (1980:1102) om
handelsbolag och enkla bolag (HBL) finns
dispositiva regler för vinst- och
förlustfördelningen. Enligt dessa har en
bolagsman i ett vanligt handelsbolag för
varje räkenskapsår rätt till dels ränta
(diskontot plus två procentenheter) på
den behållna insatsen vid räkenskapsårets
början, dels skäligt arvode för sin
förvaltning av bolaget. Vad som återstår
utgör räkenskapsårets resultat. Detta
resultat (positivt eller negativt)
fördelas lika mellan bolagsmännen, dvs.
efter huvudtalet.
För en kommanditdelägare gäller inte
dessa regler. Finns inget avtal och kan
bolagsmännen inte komma överens får
domstol avgöra frågan efter vilken grund
en kommanditdelägare skall ta del i vinst
och förlust efter skälighet.
Enligt HBL:s terminologi är alltså
bolagets resultat vad som återstår sedan
bolagsmännen tillgodoräknats ränta och
arvode. Ett överskott kan efter det att
vissa av delägarna tillgodoförts ränta
och arvode förvandlas till en förlust som
kan utgöra avdragsgillt underskott för
andra delägare (RÅ 1968 Fi 945).
Vid taxeringen godtas normalt den
inkomstfördelning som delägarna har
gjort. Allmänt gäller dock att
fördelningen kan frångås vid beskatt-
ningen om fördelningen innebär en
obehörig överföring av inkomst mellan
delägarna (se RÅ 1988 not 291).
Regeringsrätten har i åtskilliga fall
underkänt inkomstfördelningen i
familjeägda handelsbolag.
En kommanditdelägares ansvar gentemot
tredje man är begränsat till insatsen
eller till vad han utfäst sig att sätta
in i bolaget. Detta har dock inte ansetts
hindra att kommanditdelägaren får avdrag
med större belopp (RÅ 1979 1:85). Frågan
aktualiseras för fysiska personer och
dödsbon genom förslaget om kvittningsrätt
för underskott av nystartad närings-
verksamhet (avsnitt 7.3).
I punkt 13 av anvisningarna till 32 § KL
finns särskilda regler för
inkomstfördelningen i fåmansägda
handelsbolag. Reglerna, som gäller in-
komstfördelningen mellan makar och mellan
föräldrar och barn, innebär i huvudsak
följande. Är ena maken företagsledare och
den andra medhjälpande beskattas den
medhjälpande maken * oavsett om denne är
delägare eller anställd * för
marknadsmässig ersättning för utfört
arbete och företagsledaren för eventuellt
överskjutande belopp. Ersättning för
arbete till en företagsledares eller
makes barn under 16 år beskattas hos
företagsledaren. Detsamma gäller
ersättning till barn över 16 år till den
del ersättningen överstiger
marknadsmässig ersättning. Make eller
barn * oavsett ålder * som är delägare
beskattas själva för skälig ersättning
för sina kapitalinsatser i bolaget medan
eventuell överskjutande ersättning
beskattas hos företagsledaren. RSV har
utfärdat rekommendationer (RSV Dt 1993:2)
enligt vilka skälig ränta på
kapitalinsatsen i allmänhet kan bestämmas
utifrån statslåneräntan vid utgången av
november året före beskattningsåret ökad
med fem procentenheter.
Nuvarande regler innebär alltså att
delägarnas inkomst- och förlustfördelning
* i såväl familjeägda som andra
handelsbolag * kan frångås skattemässigt
om fördelningen innebär en obehörig
överföring av inkomst eller underskott
mellan delägarna. Någon särskild
reglering i detta hänseende behövs därför
inte.
För bl.a. aktiebolag som är
kommanditdelägare krävs däremot en sär-
skild reglering. En kommanditdelägare
intar på grund av det begränsade ansvaret
en ställning som är näraliggande en
aktieägares. Enligt promemorian talar
därför neutralitetsskäl för att
kommanditdelägare inte bör få avdrag för
underskott i bolaget förrän andelen
avyttras. I promemorian uppnås detta
resultat genom förslaget att bolagsin-
komsten för kommanditdelägaren skall
utgöra en särskild förvärvskälla eller
med promemorians terminologi en särskild
beräkningsenhet.
Vid remissbehandlingen har företrädare
för näringslivet invänt mot denna del av
förslaget och anfört bl.a. att förslaget
torde leda till att kommanditbolagens
värde som samarbetsform urholkas
kraftigt. Enligt regeringens uppfattning
skulle det vara en icke önskad
konsekvens. Å andra sidan framstår en
begränsning som angelägen ur fiskal
synpunkt. En alternativ lösning som
Näringslivets skattedelegation pekar på
skulle vara att begränsa avdragsrätten
beloppsmässigt till insatsen. Enligt
regeringens mening är en sådan åtgärd
tillräcklig för att förhindra renodlat
skattemässiga kommanditbolagsetableringar
utan att för den skull omöjliggöra
samverkan i seriös näringsverksamhet.
Regeringen föreslår därför att
avdragsrätten för kommanditdelägare
begränsas till vad del-ägaren satt in
eller åtagit sig att sätta in i bolaget.
För att motverka kringgående bör en
motsvarande regel gälla även vanliga
delägare i handelsbolag som förbehållit
sig ett begränsat ansvar för bolagets
förbindelser i förhållande till övriga
delägare.
Förslaget föranleder ändring i 18 § KL
och i 2 § 1 mom. SIL.
7.2.6 Vissa frågor avseende passiva
kommanditdelägare
Promemorians förslag: Räntesatsen för
positiv räntefördelning för passiva
kommanditdelägare bestäms till
statslåneräntan minskad med fem
procentenheter. Inkomst som belöper på en
passiv kommanditdelägare och som inte
räntefördelas dubbelbeskattas med
skattesatsen 25 % i första ledet och
25 %, t.o.m. 1995 års taxering 30 %, i
andra ledet. Skatten i första ledet tas
ut i form av förhöjd särskild löneskatt
och i andra ledet som inkomst av kapital.
Med passiva kommanditdelägare jämställs
vanliga delägare i handelsbolag som
förbehållit sig ett begränsat ansvar för
bolagets förbindelser i förhållande till
övriga delägare.
Remissinstanserna: Förslagen får ett
blandat mottagande. RSV avstyrker att
särregler införs. Näringslivets
skattedelegation accepterar förslagen
även om det systematiskt kan förefalla
egendomligt att näringsverksamhet
beskattas i inkomstslaget kapital.
Kammarrätten och FAR anser reglerna
komplicerade.
Skälen för regeringens förslag: En
kommanditdelägare för vilken verksamheten
i bolaget utgör passiv näringsverksamhet
(passiv kommanditdelägare) intar enligt
promemorian en ställning i ekonomiskt
hänseende som är näraliggande en
kapitalplacerande aktieägares. För att
inte kommanditbolag skall gynnas i
förhållande till aktiebolag föreslås i
promemorian särskilda regler för
kommanditbolagen i två hänseenden.
Räntesatsen för positiv räntefördelning
bör enligt promemorian begränsas till
statslåneräntan vid utgången av november
året före beskattningsåret minus fem
procentenheter. Den andra särlösningen
gäller inkomst i ett kommanditbolag som
belöper på en passiv kommanditdelägare i
den mån inkomsten inte räntefördelas.
Inkomsten bör dubbelbeskattas med
skattesatsen 25 % i första ledet och 25 %
(30 % t.o.m. 1995 års taxering) i andra
ledet. Detta resultat erhålls genom att i
första ledet särskild löneskatt utgår
efter 25 % och i andra ledet inkomsten
efter avdrag för löneskatten tas upp som
intäkt av kapital. En konsekvens av
lösningen är att en minskning av
expansionsmedel bör tas upp som intäkt av
kapital i stället för som intäkt av
näringsverksamhet.
Remissinstanserna har invänt att de
föreslagna reglerna är komplicerade och
bryter systematiken i skattesystemet. Som
RSV framhåller innebär särbehandlingen av
passiva kommanditdelägare många gånger en
förmånligare skattebehandling än av
passiva enskilda näringsidkare eller
passiva delägare i vanliga handelsbolag
vilket i sin tur kan leda till skattean-
passning. Genom regeringens förslag att
slopa beskattningen av aktieutdelning hos
mottagaren kommer de föreslagna generella
reglerna för beskattning av enskilda
näringsidkare och handelsbolag inte att
gynna passiva kommanditdelägare i
jämförelse med aktieägare. Några
särskilda regler för passiva
kommanditdelägare behövs därför inte.
7.3 Kvittning av underskott av aktiv
näringsverksamhet
mot inkomst av tjänst
Promemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag med den skillnaden
att promemorian helt exkluderade
kommanditdelägare m.fl. från
kvittningsmöjligheten.
Remissinstanserna: Flertalet
remissinstanser är positiva till att en
kvittningsmöjlighet införs. Åtskilliga
förordar mer långtgående kvittningsrätt.
Näringslivets skattedelegation beklagar
att kvittning inte tillåts mot
kapitalinkomst. FAR ifrågasätter
begränsningen för kommanditdelägare.
Bl.a. LRF/Skogsägarna och
Fastighetsägareförbundet vill ha en
generell inte tidsbegränsad möjlighet
till kvittning. Även Advokatsamfundet som
tidigare motsatt sig införande av en
kvittningsmöjlighet tillstyrker numer en
generell ej tidsbegränsad kvittning. LRF
och Yrkesfiskarna är kritiska mot
närståendebegränsningen. Utan den under-
lättas generationsskiften. Några
remissinstanser är uttalat negativa till
en kvittningsrätt. RSV påtalar
gränsdragnings- och tolkningsproblem.
Skogsstyrelsen anser att motiven för att
tillåta kvittning inte är tillräckligt
starka. Vidare kan i vissa fall en
kvittningsrätt snarare motverka än främja
de syften som skall uppnås genom
förslaget. Juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet framhåller att
förslaget innebär introduktion av ett
näringsstöd och att det därför vore
bättre och klarare att på ansökan ge
bidrag till de berättigade. LO framhåller
att promemorieförslaget är ännu sämre än
utredningsförslaget (SOU 1992:67) på
grund av att fastighetsspärren slopats.
Skälen för regeringens förslag: En
kvittningsmöjlighet skulle underlätta
nyföretagande och ge positiva effekter på
företagande och risktagande hos enskilda
näringsidkare. Inte minst i det rådande
ekonomiska läget är åtgärder som ger
sådana effekter särskilt angelägna. En
kvittningsrätt bör därför införas.
Syftet är alltså att en
kvittningsmöjlighet skall fungera som en
starthjälp för verksamheter som kan
tänkas utvecklas till livskraftiga
företag men inte att utgöra ett generellt
alternativ till huvudregeln om kvittning
framåt i verksamheten.
Promemorians modell för kvittning har
fått ett i huvudsak positivt bemötande
vid remissbehandlingen och bör kunna
läggas till grund för lagstiftning. Att
utvidga kvittningsmodellen till att
omfatta även underskott av passiv
näringsverksamhet skulle avsevärt vidga
möjligheten till skatteplanering och bör
inte komma i fråga. Kvittningsmöjligheten
bör vidare föreligga endast mot
förvärvsinkomst.
Med hänsyn till syftet med kvittningen *
att underlätta nyföretagande * är en
tidsbegränsning påkallad. I likhet med
promemorieförslaget bör kvittning kunna
tillåtas under de fem första
verksamhetsåren. Kvittning bör inte få
ske om den skattskyldige tidigare *
direkt eller indirekt * bedrivit likartad
verksamhet. Av tillämpningsskäl bör
begränsningen avse endast de senaste fem
åren. Promemorieförslaget innebär att
kontinuitet skall gälla om verksamheten
övertagits från make eller annan
närstående person. Kravet på kontinuitet
innebär att kvittning inte blir möjlig
vid s.k. generationsskiften. T.ex.
innebär begränsningen i kvittningsrätten
att om ett barn övertar förälderns
rörelse föreligger inte kvittningsrätt,
vilket det hade gjort om rörelsen hade
ägts av annan, icke närstående person.
Enligt regeringens uppfattning har de
skäl som anförs för att begränsa
kvittningsrätten inte samma giltighet i
fråga om generationsskiften. Att det är
fråga om ett generationsskifte bör inte
hindra att verksamheten anses nystartad.
Det är önskvärt att rätten till kvittning
kan omfatta även dessa fall. En sådan
ändring av förslaget är tekniskt
komplicerad och kan medföra även icke
önskvärda effekter. Frågan bör beredas på
sedvanligt sätt. Regeringen avser därför
att återkomma till riksdagen med ett
förslag i frågan med sikte på att
förslaget skall kunna gälla fr.o.m. 1995
års taxering. Intill dess bör kontinuitet
krävas i enlighet med förslaget i
promemorian.
Genom förslaget om ändrad
förvärvskälleindelning (avsnitt 7.1.1)
kommer en ny verksamhet som en redan
etablerad näringsidkare påbörjar att ingå
som en del i den redan tidigare
etablerade förvärvskällan. Den nya
verksamheten föranleder alltså i sig
ingen kvittningsmöjlighet mot tjänst.
Samma gäller för en delägare i
handelsbolag om bolaget utvidgar
befintlig verksamhet med ny verksamhet.
För att komma i fråga för kvittning mot
tjänst måste den nya verksamheten i båda
fallen förläggas till ett separat
handelsbolag i vilket han äger del.
Utredningen som föregick
promemorieförslaget har inte ansett det
påkallat att samhället generellt lämnar
starthjälp till nytillkommande jord-och
skogsbrukare i form av en rätt till
kvittning av underskott mot tjäns-
teinkomster. En möjlighet till kvittning
avseende underskott av jord- och
skogsbruk antas i betydande utsträckning
komma verksamheter till godo där
underskottet i större eller mindre
utsträckning har sin grund i lev-
nadskostnader (t.ex. fritidsjordbruk och
s.k. hästgårdar). Ett stöd till sådana
verksamheter kan enligt utredningen
vidare verka höjande på priserna för
jordbruksfastigheter och försvåra
yrkesmässiga etableringar. Även
underskott av hyres- eller kontors-
fastighet bör enligt utredningen undantas
från kvittningsmöjligheten.
Enligt utredningen bör kvittning därför
inte få ske om mer än hälften av
kapitalet i verksamheten är hänförligt
till fastighet med undantag för fastighet
eller fastighetsdel med tillhörande mark
som vid fastighetstaxeringen är att
hänföra till bl.a. industribyggnad.
Förslaget har i den delen utsatts för
avsevärd kritik.
Det ligger * som framhållits av
jordbruksverket * i samhällets intresse
att nyetablering underlättas inom
jordbruket även nu när jordbruket är
föremål för anpassning och omställning.
Riskerna för att privata levnadskostnader
skall föranleda underskottsavdrag kan
bedömas som små med hänsyn till
aktivitetskravet och då
bostadsbyggnaderna på jordbruk numer
beskattas som andra privatbostäder. Med
hänsyn härtill bör den prishöjande effekt
av en kvittningsmöjlighet som utredningen
befarar vara liten eller ingen.
Tillräckliga skäl kan således inte anses
föreligga för att exkludera jord-och
skogsbruk från kvittningsmöjligheten.
Inte heller verksamheter som omfattar
andra kommersiella fastigheter bör
undantas. Det är viktigt att ha klart för
sig att huvudregeln om kvittning framåt i
verksamheten medför kvittning även mot
socialavgifter vilket kvittning mot
inkomst av tjänst inte gör. Det kan
därför i många fall bli svårt för en
skattskyldig att ta ställning till vilken
kvittningsform han bör välja. Den rätt
till omprövning under fem år som tillåts
enligt den nya taxeringslagen begränsar
dock detta problem. Vidare innebär
förslaget inget hinder mot att ett
underskott som består av underskott som
ackumulerats under flera år kvittas mot
tjänsteinkomst.
I avsnitt 7.2.5 föreslås att
avdragsrätten för kommanditdelägare skall
begränsas till ett belopp som motsvarar
vad delägaren skjutit till eller åtagit
sig att skjuta till. För delägare i
handelsbolag som förbehållit sig ett
begränsat ansvar för bolagets
förbindelser i förhållande till övriga
delägare begränsas avdragsrätten till det
belopp han ansvarar för. I konsekvens med
det förslaget bör kvittningsrätten
begränsas på samma sätt för sådana
delägare.
Rätten till avdrag för underskott av
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst
bör tekniskt sett utformas som ett
allmänt avdrag. Av denna konstruktion
följer att kvittning kan ske mot såväl
tjänsteinkomst som inkomst av
näringsverksamhet som hänförs till en
annan förvärvskälla (jfr förslaget till
18 § KL). Vidare följer att uttaget av
egenavgifter resp.
230
särskild löneskatt på
handelsbolagsinkomster inte begränsas.
Härigenom föreligger en likabehandling
med löntagarfallen.
Den föreslagna kvittningsmöjligheten är
typiskt sett förmånligare för de
skattskyldiga än de gällande reglerna för
litterär, konstnärlig eller därmed
jämförlig verksamhet. Bl.a. med hänsyn
härtill bör de föreslagna reglerna gälla
även för skattskyldiga som bedriver sådan
verksamhet under de fem första
verksamhetsåren. För senare
beskattningsår bör de nuvarande reglerna
alltjämt gälla. En förutsättning * som
hänger samman med förslaget att avskaffa
indelningen i förvärvskällor * bör vara
att näringsverksamheten uteslutande eller
så gott som uteslutande avser litterära,
konstnärliga eller därmed jämförliga
verksamheter.
Möjligheten till avdrag i efterhand för
utgifter före verksamhetens påbörjande
(punkt 26 av anvisningarna till 23 § KL)
påverkas inte av förslagen.
7.4 Beskattningen av uppskovsbeloppet
Skälen för regeringens förslag: En
ytterligare fråga beträffande enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag
är av övergångskaraktär och gäller
avskattningen av det gamla
skattesystemets obeskattade reserver,
dvs. lagerreserv och
resultatutjämningsfond.
Gällande regler för fysiska personer
innebär att uppskovsbeloppet * skillnaden
mellan de obeskattade reserverna och
survavsättningen vid 1992 års
taxering * skall intäktsföras med hälften
var vid 1994 och 1995 års taxeringar. Vid
1992 - 1993 års taxeringar är
intäktsföring av uppskovsbeloppet
frivillig. Motsvarande gäller för den del
av uppskovsbeloppet i ett handelsbolag
som hänförs till andel som ägs av fysisk
person.
I en skrivelse (dnr 3879/93) hemställer
Företagarna med flera närings-
livsföreträdare att uppskovsbeloppet helt
undantas från beskattning. I andra hand
begär man att intäktsföringen blir
frivillig vid 1994 års taxering och att
beskattningen skjuts upp och fördelas med
hälften var på 1995 och 1996 års
taxeringar.
De förslag till ändrade skatteregler för
enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag som regeringen lägger fram i
lagrådsremissen kommer att tillämpas
fr.o.m. inkomståret 1994, dvs. 1995 års
taxering. Enligt regeringens uppfattning
motiverar detta ett anstånd med beskatt-
ningen. En lämplig avvägning är att
skjuta på avskattningen ett år.
Regeringen föreslår därför att
avskattningen görs frivillig även vid
1994 års taxering. Hela uppskovsbeloppet
kommer då i normalfallet att intäktsföras
vid 1995 år taxering.
Förslaget föranleder en ändring i 5 §
lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver.
7.5 Dödsbon
Promemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks
av remissinstanserna.
Skälen för regeringens förslag: Dödsbon
beskattas med något undantag enligt samma
regler som fysiska personer. Detta gäller
fullt ut i fråga om dödsåret och de tre
därpå följande beskattningsåren. För
senare beskattningsår tillämpas
bestämmelserna om handelsbolag om för
dödsboet skulle ha beräknats högre till
statlig inkomstskatt taxerad inkomst än
10 000 kr eller större skattepliktig
förmögenhet än 100 000 kr. Om särskilda
skäl föreligger kan undantag härifrån
medges.
Förslagen om räntefördelning och
expansionsmedel är inte lämpliga för
handelsbolagsbeskattade dödsbon. Det är
därför önskvärt att avskaffa denna
kategori skattskyldiga. Det vore dessutom
en förenkling.
Reglerna om handelsbolagsbeskattning av
dödsbon, som tillkom år 1966, motiverades
av att det tidigare * främst på grund av
progressionen i skatteskalorna för
inkomst- och förmögenhetsbeskattningen *
kunde vara skattemässigt lönsamt att
behålla dödsbon oskiftade.
Progressionen i inkomstbeskattningen är
nu * efter skattereformen år 1990 *
begränsad till att den statliga
inkomstskatten på förvärvsinkomst tas ut
endast på den del av den beskattningsbara
förvärvsinkomsten som överstiger en
skiktgräns (186 600 kr vid 1993 års
taxering). Lagen om statlig
förmögenhetsskatt upphörde att gälla vid
utgången av år 1991 och tillämpas sista
gången vid 1995 års taxering.
Med hänsyn till de nya förutsättningarna
kan handelsbolagsbeskattningen av äldre
dödsbon ersättas av en regel om att den
statliga inkomstskatten på
förvärvsinkomst hos sådana dödsbon tas ut
på hela den beskattningsbara
förvärvsinkomsten. Med beaktande av bl.a.
förslagen om positiv räntefördelning, som
innebär att normal kapitalavkastning
beskattas som intäkt av kapital, kan
förslaget inte anses medföra en oskälig
beskattning. Förslagen föranleder dels
ändringar i 53 § 3 mom. KL, 10 § SIL, 1 §
SAIL och 2 § lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel, dels
att punkt 4 av anvisningarna till 53 § KL
upphör att gälla.
231
ÖVRIGA FRÅGOR
8 Spärregler för förlustutjämning
8.1 Utgångspunkterna
Promemorians förslag: Förslaget i
promemorian var en bearbetning av de
förslag som redovisades av 1992 års
företagsskatteutredning i betänkandet
(SOU 1992:67) Fortsatt reformering av
företagsbeskattningen, del 1.
Promemorians förslag om en
kapitaltillskottsspärr genom-förs inte. I
övrigt överensstämmer regeringens förslag
i huvudsak med promemorians förslag utom
så vitt gäller förslaget om undantag från
beloppsspärren.
Remissinstanserna: I remissvaren över
betänkandeförslaget instämde flertalet
remissinstanser i principen att ett
system för förlustutjämning bör vara
neutralt med avseende på
ägarförändringar. De delade bedömningen
att spärregler inte kan undvaras på grund
av de negativa samhällsekonomiska
konsekvenser som kan följa på en alltför
omfattande handel med förlustbolag. I
remissvaren över promemorieförslaget
uppehåller sig remissinstanserna inte så
mycket vid de principiella frågorna eller
de nuvarande spärreglernas brister.
Kammarrätten delar dock bedömningen att
ett behov föreligger av nya spärregler
som effektivt förhindrar att
ägarförändringar sker med huvudsakligt
motiv att tillgodogöra sig underskott.
Fastighetsägareförbundet finner det
lovvärt att slopa de nuvarande
särreglerna för fåmansföretag och införa
generella spärregler för
förlustutjämning. Bankföreningen
ifrågasätter om spärregler för förlustut-
jämning framåt över huvud taget behövs.
FAR anser att spärregler bara bör gälla
för det fall verksamheten upphör eller
ändras efter en ägarförändring.
Ett genomgående tema i så gott som
samtliga remissvar är att de föreslagna
spärreglerna är för komplicerade och
svåra att tillämpa. RSV anser dock att de
förenklingsvinster som uppnås genom att
surven avskaffas är så stora att de
uppväger de tillämpningsproblem som det
nya systemet med förlustutjämning medför.
Förslaget om en koncernbidragsspärr
tillstyrks allmänt. Från näringslivets
sida framförs att den bör förses med en
dispensmöjlighet. Den i promemorian
föreslagna beloppsmässiga spärregeln
tillstyrks av bl.a. RSV och KF medan
Näringslivets Skattedelegation säger sig
inte kunna inse behovet av en sådan
spärr. Så gott som samtliga näringslivs-
organisationer är negativa till
kapitaltillskottsspärren.
Bakgrunden till regeringens förslag:
Gällande rätt innehåller dels särskilda
spärregler för fåmansföretag
(fåabreglerna), dels en regel för
aktiebolag som inte är fåmansföretag
(skalbolagsregeln). Vidare finns det ett
par regler av mer begränsad räckvidd
vilka berörs i avsnitt 8.3 nedan.I URF
fanns en ambition att ersätta de
nuvarande spärreglerna med generella
regler. URF:s uppgift omfattade även att
beakta en utredning från riksdagens
revisorer med förslag om en begränsning
av statliga bolags rätt till
förlustavdrag (Förslag 1987/88:17).
Bakgrunden var en granskning från
statsfinansiell synpunkt av verkningarna
av statligt stöd för förlusttäckning till
statliga bolag.
Arbetet i URF inriktades på reglerna för
fåmansbolag och skalbolagsregeln. Man
diskuterade olika möjligheter, bl.a. en
spärregel som knöt an till
årslönekostnaden vid ägarskiftet, men kom
på grund av tidsbrist inte fram till ett
konkret förslag. Vid skattereformen
behölls de dåvarande spärreglerna med
endast de justeringar som föranleddes av
att tekniken för förlustutjämning
förändrades. Med anledning av att lagen
(1960:63) om förlustavdrag (FAL)
upphävdes flyttades de nämnda
spärreglerna till SIL.
Fåabreglerna gäller * såvitt avser
aktiebolag * för bolag som utgör
fåmansföretag antingen vid utgången av
beskattningsåret (utgångsdagen) eller vid
ingången av det närmast föregående
beskattningsåret (ingångsdagen). De är
tillämpliga i två fall.
Det ena fallet föreligger när aktier med
mer än hälften av röstetalet i bolaget på
utgångsdagen ägs av en person som på
ingångsdagen inte ägde aktier med så stor
andel i röstetalet. Situationen kan t.ex.
vara den att en person, som på
ingångsdagen ägde 50 av 100 aktier med
lika rösträtt, under beskattningsåret
(eller det närmast föregående
beskattningsåret) har förvärvat
ytterligare en aktie.
Det andra fallet föreligger när aktier
med mer än hälften av röstetalet i
bolaget på utgångsdagen ägs av två eller
flera personer som inte ägde dessa aktier
på ingångsdagen. Detta fall avser
situationen att aktier med mer än hälften
av röstetalet har bytt ägare.
Med ägande av aktier jämställs innehav
genom förmedling av juridisk person.
Skalbolagsregeln är tillämplig om aktier
i ett bolag förvärvas av ett företag *
direkt eller genom förmedling av
dotterföretag * i sådan omfattning att
förvärvaren erhåller mer än hälften av
röstetalet i bolaget. En ytterligare
förutsättning för att regeln skall vara
tillämplig är att det inte är uppenbart
att förvärvaren genom förvärvet får en
tillgång av verkligt och särskilt värde
med hänsyn till sin rörelse eller
kapitalförvaltning.
Konsekvensen av att fåabreglerna eller
skalbolagsregeln är tillämpliga är att
bolaget förlorar rätten till avdrag för
underskott från föregående
beskattningsår.
Såväl fåabreglerna som skalbolagsregeln
strider mot utgångspunkten att systemet
för förlustutjämning bör vara neutralt
med avseende på ägarförändringar.
Fåabreglerna gör det på grund av att
konsekvensen av att reglerna är
tillämpliga * att avdraget för underskott
går helt förlorat * är alltför
långtgående. Skalbolagsregeln är i
praktiken tillämplig endast om
tillgångsmassan i bolaget består av
finansiella tillgångar. Är regeln
tillämplig gäller detsamma som för
fåabreglerna. I den mån regeln inte är
tillämplig ger systemet för
förlustutjämning olämpliga incitament
till ägarskiften.
Fåabreglerna kan även kritiseras från
utgångspunkten att den genom
skattereformen införda tekniken med
"rullning" framåt i förvärvskällan av
underskott har skapat vissa möjligheter
till kringgående av reglerna.
Skälen för regeringens förslag: Några
remissinstanser anser att bolag med gamla
underskott bör få säljas utan att rätten
till förlustavdrag påverkas. Huruvida
förlustbolaget har andra tillgångar eller
driver någon verksamhet bör sakna
betydelse. Företagssektorn ses som en
helhet i vilken beskattningsunderlaget
utgörs av företagens sammanlagda vinster
minskade med företagens sammanlagda
förluster.
Det redovisade synsättet har
förespråkare inom den ekonomiska
litteraturen. Dessa idéer har dock inte
genomförts i praktiken. Alla skattesystem
som tillåter förlustutjämning har
spärregler som begränsar avdragsrätten i
händelse av en ägarförändring. Spärrarna
kan utlösas av en förändring av ägandet i
ett bolag, en förändring av verksamheten
eller en kombination av sådana föränd-
ringar. Spärreglerna är i allmänhet
generella på så sätt att de omfattar
såväl bolag med ett litet antal ägare som
andra bolag.
Utan spärregler kommer möjligheten att
utnyttja ett annat bolags förluster att
få stor betydelse för ägarförändringar.
En sådan utveckling är inte önskvärd. Med
hänsyn härtill och till vad som gäller i
andra länder bör spärregler finnas även i
svensk rätt.
Som framgår av redogörelsen över
gällande rätt är det angeläget att
reformera nuvarande spärregler. Ett
förslag till nya spärregler bör vila på
principen att systemet för
förlustutjämning skall vara neutralt med
avseende på ägarförändringar. Detta
synsätt läggs till grund för en
diskussion av möjliga spärregler.
Diskussionen utgår från fallet att ett
förlustbolag, F, övergår från att vara
dotterbolag till ett aktiebolag, S, till
att vara dotterbolag till ett annat
aktiebolag, K.
Den skillnad i potentiell möjlighet för
F att erhålla koncernbidrag som
ägarskiftet medför bör inte påverka F:s
faktiska möjlighet till förlustutjämning.
Ett beaktande fullt ut av denna princip
skulle innebära att möjligheten för F att
kvitta underskottet mot koncernbidrag
från K begränsades till att avse
kvittning mot endast sådana koncernbidrag
som F kan antas ha fått från S vid
oförändrade ägarförhållanden. Det är
emellertid uppenbart att en sådan regel
inte skulle gå att tillämpa i praktiken.
Man får i stället tänka sig en schablon
som så nära som möjligt ansluter till en
teoretiskt korrekt lösning.
Den möjlighet som synes föreligga är att
schablonmässigt anta att S under
spärrperioden skulle ha helt saknat
möjlighet att lämna koncernbidrag till F.
Antagandet leder till att underskottet i
F inte till någon del bör få kvittas mot
koncernbidrag från K under spärrperioden.
Å andra sidan skulle inga restriktioner
uppställas för tid efter utgången av
spärrperioden.
Genom koncernbidrag kan inkomst direkt
föras över från ett bolag till ett annat.
Inkomster kan även föras över indirekt, i
form av avkastning på överfört kapital.
Om t.ex. ett moderbolag vid ingången av
ett räkenskapsår skjuter till 1 000 till
ett dotterbolag medför det * med en
räntesats på 10 % i båda bolagen * att
bolagens inkomster under räken-skapsåret
(och senare räkenskapsår så länge
kapitaltillskottet kvarstår) blir 100
lägre resp. högre än vad som eljest
skulle ha varit fallet.
Motsvarigheten i fråga om
kapitaltillskott till det schablonmässiga
antagandet för koncernbidrag är ett
antagande om att den gamle ägaren inte
skulle ha gjort något kapitaltillskott
under spärrperioden. Detta leder till att
underskottet i F inte bör få kvittas mot,
för varje beskattningsår under
spärrperioden, en schablonmässigt
beräknad marknadsmässig avkastning på
ackumulerade kapitaltillskott från den
nye ägaren.
Begreppet marknadsränta är oprecist
eftersom riskinnehållet i olika
placeringar varierar. I utredningen och
promemorian föreslås att samma räntesats
skall tillämpas som för konvertibla
skuldebrev och vinstandelsbevis enligt
reglerna i 3 § 12 mom. sista stycket SIL,
dvs. statslåneräntan ökad med en
procentenhet.
Effekten av en kapitaltillskottsspärr
kan belysas genom följande exempel. Antag
att ett bolag överväger att göra en
finansiell placering på 1 000 (företaget
kan t.ex. ha 1 000 i kassan efter
avyttring av någon tillgång eller ompröva
en redan föreliggande finansiell
placering) med en årlig avkastning på
100. Om företaget förvärvar ett annat
bolag med ett underskott på 500 och gör
placeringen genom detta bolag blir
effekten i frånvaro av en spärr avseende
kapitaltillskott att avkastningen på
placeringen ekonomiskt sett inte träffas
av skatt under fem år. Mot detta skall
vägas vad köparen måste betala för
underskottet. Tas hänsyn till
transaktionskostnader, alternativränta på
köpeskillingen och inflation reduceras
värdet av den femåriga skattefriheten
väsentligt. Är kalkylräntan i det
tillskottsgivande bolaget högre än i det
mottagande bolaget, t.ex. på grund av att
det förra bolaget lånar upp medlen mot
högre ränta än vad medlen avkastar hos
det senare bolaget, försämras utbytet av
transaktionen ytterligare och kan i vissa
fall bli negativt.
Många länder har regler som spärrar
rätten till förlustavdrag när bolagets
verksamhet förändras eller när en ägar-
och verksamhetsförändring inträder
samtidigt. Utifrån neutralitetsnormen
finns dock inte skäl att tillmäta en
omläggning av verksamheten någon
betydelse. Det vore nämligen godtyckligt
att anta att verksamheten skulle ha
bedrivits i oförändrad form vid
oförändrade ägarförhållanden. Snarare bör
man utgå från att varje ägare försöker
förränta kapitalet på bästa möjliga sätt.
Slutsatsen blir att det ur
neutralitetssynpunkt saknas anledning att
begränsa F:s rätt till underskottsavdrag
på grund av en ändring av verksamheten i
F efter ägarskiftet. Denna slutsats stöds
av att
232
den motsatta lösningen skulle skapa ett
incitament för upprätthållande av
stagnerande verksamheter, vilket är
olämpligt från ekonomisk synpunkt.
En spärrperiod reducerar det
skattemässiga värdet av avdrag för
underskott. Lönsamheten av att förvärva
ett företag med underskott beror på till
vilken ränta förvärvet kan finansieras
och hur snart avdraget kan utnyttjas. Om
avdrag för underskott kan kvittas mot ett
koncernbidrag genast efter en spärrtid på
exempelvis fem år blir vid 28 %
skattesats nuvärdet av avdraget 0,20 i
stället för 0,28 vid en lånefinansiering
till 7 % nettoränta eller 0,17 vid viktad
finansiering enligt URF:s nuvärdestal,
dvs. 4,9 % på lån resp. 15 % på eget
kapital; i genomsnitt 11 %.
En konsekvens av det anförda är att det
även med långa spärrtider kan vara
lönsamt att förvärva ett företag med en i
förhållande till substansen i företaget
stor andel underskott * i typfallet ett
skalbolag. Ett sådant fall karaktäriseras
av att företaget självt skulle sakna
möjlighet att utnyttja sina underskott.
Neutralitetsnormen talar för att
särskilda restriktioner införs för dessa
fall.
Om köpeskillingen inte vida överstiger
värdet av underskottsavdragen kan man
anta att bolagsförvärvet huvudsakligen är
betingat av en vilja att överta
underskottsavdragen. Är exempelvis ett
gammalt underskott på 100 efter fem år
värt 20 kan köparen antas få betala cirka
10 för underskottet (10 och inte 20
därför att säljaren vill ha betalt för
underskotten). Betalar köparen inte mer
än 10 för aktierna i förlustbolaget kan
man utgå från att det är fråga om en ren
skalbolagsaffär. Är köpeskillingen högre
finns även substans i bolaget. Ju högre
köpeskilling i förhållande till värdet av
underskottet desto mer substans och
mindre behov av en spärregel.
Sammanfattningsvis kan konstateras att
såväl fåabreglerna som skalbolagsregeln
strider mot principen att systemet för
förlustutjämning bör vara neutralt med
avseende på ägarförändringar. Härtill
kommer att man om möjligt bör undvika
särregler för fåmansföretag. Slutsatsen
är att fåabreglerna och skalbolagsregeln
bör avskaffas och ersättas av generella
spärregler som baseras på den nämnda
principen.
Neutralitetsnormen talar för att
förlustutjämningssystemet bör förses med
såväl en koncernbidragsspärr och en
kapitaltillskottsspärr som en
beloppsspärr. Spärrarna är tänkta att
samverka så att först tillämpas
beloppsspärren. Till den del ett
underskott kvarstår kan kon-
cernbidragsspärren och
kapitaltillskottsspärren aktualiseras.
Förslaget om en beloppspärr tillkom i
promemorian. Utan en sådan regel skulle
behov föreligga att förlänga den femåriga
spärrperioden för koncernbidrags- och
kapitaltillskottsspärrarna. Vidare bör en
beloppspärr effektivt motverka handel med
skalbolag. En beloppsspärr bör därför
införas. Starka skäl kan även anföras för
en koncernbidragsspärr. En sådan regel
förhindrar att ett underskott kan
utnyttjas i nära anslutning till en
ägarförändring. Även en
koncernbidragsspärr bör därför införas.
I fråga om kapitaltillskottsspärren gör
sig inte lika starka skäl gällande.
Möjligheten att kvitta underskott mot
avkastning på grund av kapitaltillskott
är typiskt sett betydligt mer begränsad
än om koncernbidrag kan användas.
Dessutom finns det fog att förmoda att en
inkomstöverföring i form av en
felprissättning kan angripas utan en
särskild kapitaltillskottsspärr. En sådan
dold inkomstöverföring torde underkännas
enligt gällande rätt. Det givande bolaget
(i regel vinstbolagets) inkomst skall
ökas med ett belopp motsvarande
skillnaden mellan underpriset och
marknadspriset samtidigt som det
mottagande bolagets (i regel förlustbo-
lagets) inkomst skall minskas med
motsvarande belopp. Om de inblandade
bolagen kvittningsvis gör gällande att
transaktionen i stället skall behandlas
som ett koncernbidrag kan * om
förutsättningarna i övrigt är uppfyllda *
koncernbidragsspärren givetvis tillämpas.
Mot bakgrund av det anförda anser
regeringen att en kapitaltillskottspärr
inte bör införas. Utvecklingen bör dock
följas noga. Det torde ligga inom ramen
för Företagsskatteutredningens fortsatta
arbete att göra en sådan uppföljning.
Vid omstruktureringar inom näringslivet
kan det tänkas förekomma att ett
livskraftigt bolag förvärvar ett
stagnerande bolag med förluster och
därefter gör investeringar i detta. För
de fall ett sådant förfarande framstår
som motiverat av andra skäl än skatteskäl
föreslogs i promemorian att undantag
skulle kunna göras från
kapitaltillskottsspärren genom ett
dispensförfarande. Enligt flertalet
näringslivsorganisationer bör även
koncernbidragsspärren och beloppsspärren
förses med en dispensmöjlighet så att
inte sådana företagsförvärv som
tillkommer i strukturrationalise-
ringssyfte försvåras.
Syftet med de nämnda spärreglerna är att
systemet för förlustutjämning skall vara
neutralt med avseende på
ägarförändringar. Häri ligger att en
ägarförändring som inte är motiverad av
affärmässiga skäl inte bör genomföras. En
undantagsbestämmelse av det slag som
näringslivets företrädare föreslår skulle
kunna urholka systemet och leda till
skattebetingade förändringar av
ägarförhållandena. Vad nu anförts gäller
generellt. Med hänsyn till
beloppsspärrens mer långtgående effekter
kan det dock inte helt uteslutas att en
möjlig tillämpning av regeln skulle kunna
få effekter som inte är önskvärda från
allmän synpunkt. En undantagsregel bör
därför införas. Undantag bör medges
endast om det kan antas att den aktuella
ägarförändringen har väsentlig betydelse
från samhällsekonomisk synpunkt och att
ägarförändringen inte skulle genomföras
om undantag inte medgavs. Undantagsregeln
bör tillämpas synnerligen restriktivt.
Dispensprövningen bör ligga hos
regeringen.
233
8.2 Begränsningar efter ägarförändringar
8.2.1 Spärrsituationerna
Promemorians förslag: I promemorian
redovisas ytterligare fyra
spärrsituationer i vilka vinstbolag är
inblandade. Dessa spärrsituationer var
avsedda att tillämpas vid
förlustutjämning bakåt.
Remissinstanserna: Synpunkterna som
framförs är huvudsakligen av lagteknisk
art.
Skälen för regeringens förslag: I det
följande inventeras först de situationer
då spärregler aktualiseras. Därefter
lämnas förslag till sådana regler.
Framställningen är principiellt hållen.
Innebörden i detalj av förslagen framgår
av förslaget till lag om avdrag för
underskott av näringsverksamhet, till
vilken vissa paragrafhänvisningar görs,
och av författningskommentaren.
För att framställningen skall förenklas
inriktas den på aktiebolag som ytterst
ägs av fysiska personer. Vad som sägs om
aktiebolag gäller även ekonomisk
förening, bankaktiebolag, sparbank,
försäkringsbolag och utländskt bolag. I
lagtexten går dessa subjekt under den
gemensamma beteckningen företag. Vad som
nedan sägs om fysisk person gäller även
dödsbo, stiftelse, ideell förening, annan
utländsk juridisk person än utländskt
bolag och handelsbolag i vilket ett
subjekt av de nämnda slagen är delägare.
I lagtexten benämns dessa subjekt
gemensamt annat rättssubjekt. Med
förlustbolag avses ett aktiebolag med
underskott som kvarstår från det
beskattningsår som föregick
ägarförändringen. I lagtexten används
beteckningen förlustföretag.
I promemorian föreslogs att begreppet
annat rättssubjekt skulle utvidgas till
att omfatta även stat, kommun och
landsting så att kapitaltillskottsspärren
skulle gälla för alla företag oavsett
ägarkategori. Med hänsyn till att
kapitaltillskottsspärren inte skall
införas behövs ingen sådan utvidgning.
I de tre första spärrsituationerna,
S1-S3, kommer ett förlustbolag under ett
nytt bestämmande inflytande. I det fjärde
fallet, S4, är det ett förlustbolag eller
dess moderbolag som får ett bestämmande
inflytande över ett annat aktiebolag. Ett
företag bör anses ha ett bestämmande
inflytande över ett annat företag om det
senare företaget är dotterföretag till
det förra. Frågan om en fysisk person har
bestämmande inflytande över ett företag
bör bedömas utifrån vad som hade gällt om
personen hade varit ett aktiebolag.
Relationen "bestämmande inflytande över"
kan innefatta flera led. Om t.ex. A har
bestämmande inflytande över B som har
bestämmande inflytande över C, så har A
bestämmande inflytande över C.
De fyra spärrsituationerna är följande.
S1. Ett aktiebolag (det nya moderbolaget)
får bestämmande inflytande över ett
förlustbolag (4 § första stycket).
Det nya
moderbolaget
Förlustbolaget
Denna spärrsituation motsvarar det
typfall som tidigare fick åskådliggöra
den teoretiska utgångspunkten.
Ett aktiebolag bör anses ha ett
bestämmande inflytande över ett annat
företag om det senare företaget är
dotterbolag till det förra. Ett kon-
cernförhållande föreligger då. Den
närmare innebörden av begreppet koncern
regleras i den civilrättsliga
lagstiftningen. Enligt 1 kap. 2 § första
stycket ABL föreligger en koncern om ett
aktiebolag äger mer än hälften av
röstetalet av samtliga aktier och andelar
i en svensk eller utländsk juridisk
person. Enligt andra stycket gäller detta
också om ett aktiebolag i annat fall på
grund av aktie- eller andelsinnehav eller
avtal ensamt har ett bestämmande
inflytande över en juridisk person och en
betydande andel i resultatet av dess
verksamhet. Motsvarande bestämmelser
finns exempelvis i lagen om ekonomiska
föreningar.
S2. En fysisk person får * i annat fall
än som avses i S1 * bestämmande
inflytande över ett förlustbolag (5 §
punkt 1).
Fysisk person
Förlustbolaget
Närstående fysiska personer, dödsbon och
handelsbolag räknas som ett subjekt.
Förvärvar exempelvis två makar, deras
barn och ett av familjen ägt handelsbolag
tillsammans över hälften av rösterna i
förlustbolaget är således spärrsitua-
tionen tillämplig.
Förhållandet mellan S1 och S2 är sådant
att om exempelvis en fysisk person har
bestämmande inflytande över ett
aktiebolag som får ett bestämmande
inflytande över ett förlustbolag så
föreligger S1 men inte S2. Om personens
aktiebolag endast förvärvar 40 % av
rösterna och personen och/eller hans
närstående drygt 10 % av rösterna är
däremot S2 tillämplig.
S3. En grupp fysiska personer får * i
annat fall än som avses i S1 *
bestämmande inflytande över ett
förlustbolag (5 § punkt 2).
Flera fysiska
personer
Förlustbolaget
En begränsad grupp fysiska personer kan *
utan att vara närstående * samverka i en
uppgörelse om att exempelvis utnyttja ett
förlustavdrag på visst sätt.
S3 syftar till att samma konsekvenser
som inträffar när en fysisk person (eller
flera om de är närstående) får det
bestämmande inflytandet över ett
förlustbolag eller ett vinstbolag skall
inträffa när en grupp fysiska personer
som är av så begränsad omfattning att
personerna har möjlighet att samverka får
ett sådant inflytande.
Detta syfte kan i rimlig grad anses
uppfyllt om S3 grundas på att fysiska
personer under en period som omfattar fem
beskattningsår för det aktuella bolaget
dels var och en förvärvat aktier i
bolaget med minst 5 % av röstetalet, dels
sammanlagt förvärvat aktier med mer än
hälften av röstetalet.
Med denna utformning kommer S3 i
huvudsak att omfatta endast aktiebolag
som är eller övergår till att bli fåmans-
företag. Principiellt sett är dock S3
fristående från begreppet fåmansföretag.
Förhållandet mellan S1 och S3 är sådant
att om flera fysiska personer har ett
bestämmande inflytande över ett
aktiebolag som får ett bestämmande
inflytande över ett förlustbolag så
föreligger S1 men inte S3.
Identifiering av aktieägarna vid
tillämpning av S3
S3 torde bli lätt att tillämpa för
aktiebolag som är eller övergår till att
bli fåmansföretag. Enligt 2 kap. 16 § LSK
är nämligen fåmansföretag skyldiga att i
självdeklarationen lämna uppgift om
delägares eller närstående personers namn
m.m.
För övriga företag föreligger ingen
motsvarande skyldighet. Styrelsen i ett
aktiebolag är dock skyldigt att föra en
aktiebok. I fråga om avstämningsbolag
förs aktieboken av VPC. I sådana bolag
kan en auktoriserad förvaltare (svensk
förvaltare) införas i aktieboken i
stället för ägare till aktier som
omfattas av förvaltningsuppdrag. Är
aktier i avstämningsbolag föremål för
handel vid utländsk fondbörs kan, efter
särskilt tillstånd, i stället för
aktieägare som är bosatt utomlands
införas den som fått i uppdrag att i
utlandet förvalta hans aktier (utländsk
förvaltare).
Aktiebok eller utskrift av aktiebok
skall hållas tillgänglig för envar.
Utskriften får inte vara äldre än sex
månader. När det gäller avstämningsbolag
får utskriften inte innehålla uppgift om
aktieägare som har högst 500 aktier i
bolaget. Vid bolagsstämma skall utskrift
av hela aktieboken avseende förhållandena
tio dagar före stämman hållas tillgänglig
för aktieägarna. På begäran av VPC skall
en svensk förvaltare lämna uppgift till
VPC om de aktieägare vars aktier han
förvaltar. Avstämningsbolag har rätt att
hos VPC få tillgång till de uppgifter som
lämnats beträffande bolagets aktieägare.
Hos VPC skall för varje avstämningsbolag
finnas en sammanställning över aktieägare
med mer än 500 aktier i bolaget som
förvaltas av svensk förvaltare. Någon
skyldighet för utländsk förvaltare att
lämna uppgift om de aktieägare vars
aktier han förvaltar föreligger inte med
undantag för fysiska personer som är
bosatta i Sverige (3 kap. 27 a § LSK).
Sammanfattningsvis syns det möjligt att
identifiera samtliga aktieägare vid en
viss tidpunkt utom ägare till sådana
aktier som förvaltas av utländsk
förvaltare. Sådana ägaruppgifter kan även
vara kända för bolaget på annat sätt. Av
praktiska skäl bör dock skyldigheten att
i självdeklarationen lämna uppgift om
aktieägare inte utvidgas till att avse
andra bolag än fåmansbolag. Inte desto
mindre bör S3 i princip omfatta alla
företag. Det bör inte förorsaka ett
aktiebolag några större svårigheter att
efter begäran av skattemyndigheten ta
fram behövliga uppgifter.
Undantag för vissa emissioner
I lagrådsremissen föreslås att hänsyn
inte skall tas till aktieförvärv genom
emission med lika rätt för aktieägarna.
En sådan emission förändrar i princip
inte ägarförhållandena i bolaget.
Aktieförvärv av detta slag bör därför
inte medföra att spärreglerna för
ägarförändringar blir tillämpliga.
Lagrådet har föreslagit att undantaget
utvidgas till att gälla även aktieförvärv
genom emission i vilken vissa aktieägare
har företrädesrätt till teckning enligt
föreskrift i bolagsordningen.
Enligt 3 kap. 1 § ABL gäller följande.
Alla aktier i bolaget skall ha lika rätt
i bolaget om inte annat följer av
paragrafen. I bolagsordningen kan anges
olikheter mellan aktieslagen avseende
rätten till andel i bolagets tillgångar
eller vinst. I sådant fall skall även
anges den företrädesrätt som tillkommer
aktieägarna vid ökning av aktiekapitalet
genom bl.a. nyemission. I ett bolag med
stam- och preferensaktier kan en
föreskrift exempelvis innebära att
innehavare av preferensaktierna inte har
företrädesrätt vid nyemission. Enligt
Lagrådet synes det riktigast att bortse
från aktier som har tecknats i enlighet
med en bolagsordnings-bestämmelse av nu
angivet slag när frågan om en ägarför-
ändring har ägt rum prövas.
Det är i allmänhet enkelt att ändra
bolagsordningen i ett aktiebolag med en
eller ett fåtal ägare. Ett genomförande
av Lagrådets förslag skulle med hänsyn
härtill öppna möjligheter till
kringgående av spärreglerna. Förslaget
bör därför inte genomföras.
S4. Ett förlustbolag eller moderbolag
till ett sådant bolag får bestämmande
inflytande över ett annat aktiebolag *
det nya dotterbolaget (4 § andra
stycket).
Förlustbolaget
Det nya
dotterbolaget
Förlustbolagets
moderbolag
Förlustbolaget Det nya
dotterbolaget
I denna spärrsituation är
ägarförhållandena omkastade jämfört med
S1. I S4 är det förlustbolaget (eller
dess moderbolag) som förvärvar ett annat
bolag.
En spärrsituation inträder således efter
en viss förändring av det bestämmande
inflytandet (ägarförändring). I följande
avsnitt föreslås spärregler för de olika
spärrsituationerna.
8.2.2 Begränsningarna
Promemorians förslag: I promemorian
föreslogs även en kapitaltillskottsspärr
för S1-3 resp. en utdel-
nings-/utskiftningsspärr för S4.
Remissinstanserna: RSV tillstyrker att
beloppsspärren införs på de i promemorian
angivna grunderna. Regeln framstår som
enkel både att förstå och tillämpa.
Näringslivets Skattedelegation kan inte
inse behovet av en sådan spärr. Om den
införs måste den förses med en dis-
pensmöjlighet. Juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet anser valet av
beloppsgräns godtyckligt. Så gott som
samtliga remissinstanser godtar förslaget
om en koncernbidragsspärr. Flera
näringslivsorganisationer villkorar dock
sina godkännanden med att spärrarna bör
förses med dispensregler. Flertalet
remissinstanser anser att
kapitaltillskottsspärren är alltför
komplicerad och ifrågasätter om dess
efterlevnad är möjlig att kontrollera.
Även behovet av en sådan spärr
ifrågasätts.
Skälen för regeringens förslag:
Spärregler för S1
S1 motsvarar det typfall som bildade
utgångspunkt för diskussionen i avsnitt
8.1. I enlighet med den nämnda
diskussionen finns det skäl för såväl en
beloppsspärr som en spärr mot kon-
cernbidrag. Någon särskild spärr mot
kapitaltillskott bör dock, som framgått
av vad som tidigare anförts, inte
införas.
Beloppsspärr för S1
Principerna bakom en beloppsspärr har
behandlats i avsnitt 8.1. Kan vederlaget
för aktierna till stor del antas
hänförligt till det gamla underskottet
skall underskottet begränsas. Enligt
promemorian erhålls en rimlig begränsning
om den nya ägaren får ta över gammalt
underskott motsvarande högst två gånger
köpeskillingen för aktierna. Betalar han
100 får han överta underskott på 200.
Till den del det gamla underskottet är
större faller det bort. Beloppsspärren
bygger på sambandet mellan
underskottsavdragens skattemässiga värde
och köpeskillingen för aktierna. Vid 28 %
skattesats kan - vid rimliga antaganden
om finansieringssätt och nettoränta -
underskottet värderas till mellan 0,28
och 0,17 beroende på när de kan
utnyttjas. Kan de gamla underskotten
utnyttjas redan följande år kan det
värderas till minst 0,25. Kan
underskotten utnyttjas först efter sex år
gäller det lägre värdet. Valet av
beloppsgräns måste således bygga på en
rimlighetsbedömning.
Beloppsspärren bör inte kunna kringås
genom att förlustbolaget förvärvas
indirekt. Om förvärvet avser ett
moderbolag till förlustföretaget bör
beräkning grundas på kostnaden för
förvärvet av moderföretaget.
För att inte beloppsspärren skall kunna
kringås genom kapitaltillskott i nära
anslutning till ägarförändringen bör man,
enligt promemorieförslaget, bortse från
sådana tillskott. Köpeskillingen bör
därför reduceras med ett belopp
motsvarande de kapitaltillskott som skett
mellan dagen för ägarförändringen och
ingången av andra beskattningsåret före
ägarförändringen. Detta gäller även
kapitaltillskott till andra företag som
såväl före som efter ägarförändringen
ingick i samma koncern som
förlustföretaget.
Koncernbidragsspärr för S1
Bestämmelser om koncernbidrag finns i 2 §
3 mom. SIL. Enligt dessa bestämmelser kan
* såvitt nu är aktuellt * ett
koncernbidrag som lämnas från ett
moderbolag till ett dotterbolag eller
från ett dotterbolag till ett annat
dotterbolag vara avdragsgillt för givaren
och skattepliktigt för mottagaren (ha
verkan vid beskattningen). ("Dotterbolag"
används här i den aktiebolagsrättsliga
meningen, i vilken t.ex. ett
"dotterdotterbolag" till ett
"mormorsbolag" * i motsats till vad som
är fallet enligt terminologin i 2 § 3
mom. SIL * utgör dotterbolag till detta.)
En av förutsättningarna för att ett
koncernbidrag skall ha verkan vid
beskattningen är att ägandet i varje led
mellan det aktuella dotterbolaget (de
aktuella dotterbolagen) och moderbolaget
avsett mer än 90 % av aktierna. En annan
förutsättning är att detta krav på ägande
av dotterbolaget (dotterbolagen) varit
uppfyllt under hela beskattningsåret för
både givare och mottagare.
På grund av den sistnämnda
förutsättningen kan inte koncernbidrag
ges till förlustbolaget med verkan vid
beskattningen under det beskattningsår då
ägarförändringen skedde. Någon
koncernbidragsspärr för detta
beskattningsår behövs därför inte.
För senare beskattningsår bör under en
spärrtid avdrag för underskott som
kvarstår från beskattningsåret närmast
före det beskattningsår då
ägarförändringen skedde (gammalt
underskott) medges endast i den mån
bolagets inkomst (före avdrag för gammalt
underskott) överstiger erhållet
koncernbidrag. I den mån avdrag för
underskott inte medges på grund av denna
regel bör avdraget få göras det närmast
följande beskattningsåret (i den mån
regeln inte är tillämplig även då).
Spärrtiden kan lämpligen sträcka sig
t.o.m. det femte beskattningsåret efter
det beskattningsår då ägarförändringen
skedde. Efter utgången av spärrtiden
föreligger inget hinder mot att kvitta
erhållet koncernbidrag mot gammalt
underskott.
Det är inte ovanligt att bolagsförvärv
omfattar hela koncerner. Spärren skall
omfatta endast koncernbidrag som direkt
eller indirekt erhållits från det nya
moderbolaget och dess koncernbolag före
ägarförändringen. För det fall en koncern
med moderbolaget A och dotterbolagen B
och C tar över en annan koncern med
moderbolaget D och dotterbolagen E och F,
varav F är ett förlustföretag, gäller
koncernbidragsspärren således inte
koncernbidrag från D och E till F. Har
koncernbidraget "slussats" från
234
A, B eller C via D eller E till
förlustföretaget F är spärren däremot
tillämplig.
Spärregler för S2 och S3
En fysisk person * eller någon annan av
de andra rättssubjekt som S2 och S3 avser
* har inte någon möjlighet att ge
koncernbidrag. En koncernbidragsspärr är
därför inte aktuell här. Behovet av en
beloppsspärr är detsamma som i S1. Den
kan utformas på samma sätt som för S1.
Spärregler för S4
Ett förlustbolag (eller dess moderbolag)
kan förvärva aktierna i ett bolag som har
tillgångar med betydande övervärden. Den
vinst som uppkommer vid en avyttring av
tillgångarna kan kvittas mot underskottet
i förlustbolaget genom att det nya
dotterbolaget lämnar koncernbidrag till
förlustbolaget. En koncernbidragsspärr
behövs därför. Denna kan utformas på
samma sätt som koncernbidragsspärren för
S1.
8.3 Övriga spärregler
Promemorians förslag: Förslaget om en
särskild avdragsbegränsning i
bankstödslagen är nytt, i övrigt
överensstämmer regeringens förslag i
stort sett med promemorians.
Remissinstanserna: Bankstödsnämnden har
aktualiserat frågan om en särskild
avdragsbegränsning i fråga om statligt
ägda banker m.fl. Näringslivets
Skattedelegation anser att en
dispensregel bör införas också i
fusionsreglerna.
235
Skälen för regeringens förslag:
Fusion
En fusion enligt 14 kap. 8 § ABL innebär
att ett helägt dotterbolag (det
överlåtande bolaget) går upp i
moderbolaget (det övertagande bolaget).
Vid sådan fusion har enligt 2 § 4 mom.
åttonde stycket SIL det övertagande
företaget samma rätt till avdrag för
underskott som det överlåtande företaget
skulle ha haft om fusionen inte ägt rum.
Om det övertagande företaget var ett
fåmansföretag vid utgången av beskatt-
ningsåret eller det överlåtande företaget
ett sådant företag vid ingången av det
närmast föregående beskattningsåret krävs
dock att det övertagande företaget ägde
mer än 90 % av aktierna i det överlåtande
företaget vid den sistnämnda tidpunkten.
Reglerna gäller även vid motsvarande
fusioner enligt vissa andra
associationsrättsliga lagar. I dessa fall
omfattas även fusioner genom absorption
och kombination. Vid fusion mellan
ekonomiska föreningar krävs att båda
föreningarna är att anse som kooperativa
enligt 2 § 8 mom. SIL.
Den nuvarande principen kan sägas vara
att en fusion inte skall påverka
möjligheten till förlustutjämning. Denna
princip bör gälla även i fortsättningen.
Helt kan den dock inte upprätthållas.
Den förlustutjämning som
koncernbidragsspärren riktar sig mot sker
nämligen implicit efter en fusion på
grund av att då endast ett resultat och
en förmögenhetsmassa föreligger. Förelåg
för något av de deltagande företagen en
begränsning i rätten att utnyttja ett
gammalt underskott måste därför rätten
att utnyttja det underskottet skjutas upp
till dess spärren skulle ha släppt vid
oförändrade förhållanden. Annars skulle
koncernbidragsspärren kunna kringgås
genom fusion.
Beloppsspärren bör tillämpas vid
absorption och kombination.
Anledning att frångå kravet vid fusion
mellan ekonomiska föreningar att båda
föreningarna skall vara kooperativa
föreligger inte.
Konkurs och ackord
I punkt 1 av anvisningarna till 26 § KL
finns en spärregel som innebär att en
skattskyldig som försätts i konkurs
förlorar rätten till förlustavdrag för
underskott som uppkommit under konkursen
eller tidigare. Om konkursen läggs ner på
grund av att borgenärerna fått full
betalning har dock gäldenären rätt till
avdrag för dessa underskott. Bestämmelsen
motiverades med att sannolikheten är stor
för att förlusten helt eller delvis bärs
av annan än konkursgäldenärerna (prop.
1960:30 s 90).
Enligt punkt 2 av anvisningarna till 26
§ KL är rätten till underskott begränsad
i de fall den skattskyldige erhållit
ackord utan konkurs. Avdrag medges inte
för underskott i förvärvskälla till
vilken skuld som omfattas av ackordet
hänför sig.
Spärreglerna vid konkurs och ackord bör
gälla även i fortsättningen.I
lagrådsremissen föreslogs att
konkursspärren skulle utvidgas till att
gälla även bolagsmän i handelsbolag som
inte personligen försatts i konkurs. En
sådan utvidgning framstår som alltför
långtgående särskilt för aktiebolag som
har egna underskott. En bolagsman är
ansvariga för handelsbolagets
förpliktelser. Avdragsrätten för bolags-
mannens del av handelsbolagets underskott
bör därför begränsas endast om bolagsman-
nen själv försätts i konkurs.
Den nuvarande regeln avseende ackord är
onödigt långtgående. Enligt regeln
bortfaller rätten till avdrag för
underskott i en förvärvskälla helt och
hållet om skattskyldig erhåller ett
ackord. I ett skattesystem där all
näringsverksamhet som bedrivs av en
skattskyldig beräknas gemensamt i en
förvärvskälla utsträcks denna begränsning
till att gälla underskott i en
skattskyldigs alla verksamheter.
Särredovisade inkomster från handelsbolag
faller dock alltjämt utanför den enskilda
näringsverksamheten. Regeln verkar
hämmande på ackordsuppgörelser. Det kan
vidare vara svårt att skilja mellan ett
ackord och nedskrivning av enstaka
fordringar. Ackordsspärren bör därför
begränsas till att gälla endast
avdragsbegränsning för ett belopp motsva-
rande de skulder som fallit bort genom
ackordet. Vid bedömningen av om en
ackordsöverenskommelse träffats av den
innebörd att en skuld fallit bort skall
självfallet de faktiska förhållandena
vara avgörande.
Lex Kockum
En speciell spärregel * den s.k. Lex
Kockum * finns i 2 § 5 mom. SIL. Regeln
gäller om ett aktiebolag eller en ekono-
misk förening helt eller till huvudsaklig
del överlåtit sin verksamhet eller sina
tillgångar till bl.a. staten eller
kommun. Underskott som uppkommit före
eller i samband med överlåtelsen får
enligt spärren inte avräknas mot inkomst
som tillfallit företaget efter
överlåtelsen. Bestämmelsen syftar till
att ett företag inte skall ha rätt till
avdrag för underskott som motsvaras av
skulder som övertagits av staten m.fl.
Denna spärregel bör behållas.
Statsägda banker m.fl.
Bankstödsnämnden har aktualiserat behovet
av en särskild spärregel för banker och
andra företag, vars samtliga aktier ägts
av staten.
Vid försäljning av ett av staten helägt
företag skulle en bestämmelse som
förhindrar att företaget efter en
överlåtelse gör avdrag för underskott som
uppkommit före statens försäljning vara
fördelaktigt, dels därför att
försäljningspriset knappast torde fullt
ut kompensera staten för skat-
tebortfallet, dels därför att
köpeskillingen blir enklare att beräkna,
vilket också positivt påverkar avtalets
transparens.
Till detta kommer att en bestämmelse av
detta slag skulle skapa flexiblare
möjligheter för bankstödsnämnden att
lämna ekonomiskt stöd till och/eller
rekonstruera av staten ägda företag utan
att vid bestämmande av formen för stödet
eller vid företagets försäljning vara
tvingad att ta hänsyn till företagets
möjlighet till framtida förlustavdrag.
Regeln bör endast avse av staten helägda
företag. En avdragsbegränsning där staten
enbart äger en del av företaget skulle
nämligen innebära att värdet av andra
ägares tillgångar i företaget också
minskar. Bl.a. rättssäkerhetsskäl talar
emot att en sådan regel införs. Den
föreslagna regeln bör därför begränsas
till de fall då staten ensam äger
företaget.
Bestämmelsen kan lämpligen fogas till
lagen (1993:765) om statligt stöd till
banker och andra kreditinstitut.
236
9 Ändringen av definitionen av
utländskt bolag
Skälen för regeringens förslag: Med
verkan fr.o.m. den 1 januari 1990
infördes dels definitioner av begreppen
utländsk juridisk person resp. utländskt
bolag dels regler för i vilka fall en här
hemmahörande delägare i en utländsk
juridisk person skall beskattas för den
del av den utländska juridiska personens
vinst som belöper på delägaren. Lagstift-
ningen tillkom för att klargöra vem eller
vilka som är skattskyldiga i fall då en
utländsk association uppbär inkomst för
vilken skattskyldighet föreligger i
Sverige. Vidare för att klargöra när en
här hemmahörande delägare i en utländsk
juridisk person skall beskattas för sin
andel av vinsten i en utländsk juridisk
person, dvs. om han skall beskattas
löpande eller när vinsten delas ut.
Genom lagstiftningen fastslogs med andra
ord i vilka fall en löpandebeskattning
skulle ske av här bosatt delägare i
utländsk juridisk person och i vilka fall
en sådan delägare i stället skulle anses
äga del i en utländsk person jämförlig
med svenskt aktiebolag (utländskt bolag).
Ett problem beträffande reglerna om
utländska juridiska personer är att
löpandebeskattning inte kan ske när den
utländska juridiska personen omfattas av
ett dubbelbeskattningsavtals
förmånsregler. Anledningen till detta var
att det vid reglernas tillkomst inte var
klarlagt huruvida en sådan
löpandebeskattning kunde anses vara i
strid med åtagandena i avtalen. Numera är
en stor majoritet av OECD:s medlemsländer
av den uppfattningen att en sådan
beskattning inte kan anses vara i strid
med avtalen (se p. 22 och 23 i
kommentaren till artikel 1 i OECD:s
modellavtal, 1992). Flera av dessa länder
har också regler liknande de svenska men
utan den angivna begränsningen. I
definitionen av utländskt bolag i 16 § 2
mom. SIL bör därför denna begränsning
utgå. Härigenom blir endast den
beskattning som den utländska juridiska
personen är underkastad i den stat där
den är hemmahörande avgörande för
bedömningen om personen är ett utländskt
bolag.
När Sverige har ingått ett
dubbelbeskattningsavtal med en annan stat
har en prövning gjorts av den
skattemässiga behandlingen av juridiska
personer som enligt avtalets definition
har hemvist där. Om det då befunnits att
den skattemässiga behandlingen av en viss
juridisk person är sådan att Sverige inte
är berett att tillämpa avtalets regler om
begränsning av beskattningsrätten
beträffande detta slags person, har detta
angetts i avtalet (jfr t.ex. art. 28 i
avtalet med Luxemburg, SFS 1984:174).
Omfattas däremot en utländsk juridisk
person av ett dubbelbeskattningsavtals
regler om begränsning av beskat-
tningsrätten innebär detta att en sådan
prövning redan gjorts och att den
utländska juridiska personen i princip
bör accepteras som ett utländskt bolag.
Mot denna bakgrund har ett nytt tredje
stycke lagts till vari de stater
uppräknas med vilka Sverige har ingått
dubbelbeskattningsavtal och i vilka där
hemmahörande juridiska personer alltid
skall anses utgöra utländska bolag när de
omfattas av avtalets regler om
begränsning av beskattningsrätten och har
hemvist i denna andra stat. I de fall en
stat i sin interna lagstiftning inför
regler som medger s.k. offshoreverksamhet
efter det att Sverige har ingått dubbel-
beskattningsavtal med denna stat är
situationen givetvis en annan. Någon
prövning av eller godkännande av denna
lagstiftning har då inte skett. De stater
som på detta sätt efter avtalets ik-
raftträdande har infört sådan
lagstiftning återfinns därför inte bland
de uppräknade staterna i tredje stycket.
Med offshoreverksamhet menas en verksa-
mhet som typiskt sett inte bedrivs av
bolag som bedriver näringsverksamhet i
egentlig mening i en stat, utan av bolag
vars inkomster uteslutande härrör från
verksamhet utanför denna stat. Sådana
bolag är formellt upprättade enligt en
stats lagstiftning men registreras i
allmänhet i speciella register och deras
verksamhet begränsas av särskilda regler.
Oftast får endast personer hemmahörande i
utlandet vara delägare i sådant bolag.
Bolagen får normalt inte bedriva
verksamhet på den interna marknaden i den
stat där de är upprättade. Avsikten är
att bolagen endast skall bedriva sin
verksamhet och konkurrera på marknader
utanför staten i fråga. Skatt utgår i
form av en fast årlig avgift eller med en
mycket låg skattesats ofta på en
schablonmässig bas.
Slopande av Luxemburgregeln
Luxemburgregeln tillkom efter förslag
från bolagsskatteberedningen 1933 (prop.
1933:171). För att vara tillämplig krävs
en rad rekvisit och i praktiken har
regeln endast varit föremål för
Regeringsrättens prövning vid ett
tillfälle, då den befanns inte vara
tillämplig. Regeln är mycket svår att
effektuera. Den kräver samarbete med
skattemyndigheter i andra länder, som
förutsätts bidra till att ett svenskt
beskattningsunderlag kan fastställas för
en i den egna staten hemmahörande
juridisk person. Med verkan fr.o.m. den 1
januari 1990 infördes regler om löpande
beskattning enligt reglerna för hand-
elsbolag av delägare i utländsk juridisk
person som inte uppfyller definitionen på
utländskt bolag (andra stycket i punkt 10
av anvisningarna till 53 § KL).
Luxemburgregeln har utgjort ett
komplement till dessa regler. Efter den
föreslagna ändringen av definitionen på
utländskt bolag fyller Luxemburgregeln
inte längre denna funktion. Förslaget
medför även en följdändring i punkt 10 av
anvisningarna till 53 § KL.
237
10 Statslåneränta
Skälen för regeringens förslag: Vid
beskattningen används statslåneräntan
bl.a. vid beräkning av schablonintäkt på
valutakursreserv, ränteförmånliga lån
till anställda och till företagsledare i
fåmansföretag samt vid uppdelning av
inkomster från fåmansföretag mellan in-
komstslagen tjänst och kapital.
Bestämmelserna har vållat tolkningspro-
blem och medfört att statslåneräntan vid
en viss tidpunkt getts olika innebörd i
olika sammanhang.
Bl.a. mot bakgrund av ett uttalande i
prop. 1989/90:110, s. 663 har man vid
beskattningen gjort den tolkningen att
som statslåneräntan vid en viss tidpunkt
skall förstås den statslåneränta som
fastställts närmast efter den tidpunkten.
Vid användning av statslåneräntan för
andra ändamål är det däremot vedertaget
att anse att statslåneräntan vid en viss
tidpunkt är den ränta som fastställts
närmast dessförinnan.
Det finns anledning att i det här
sammanhanget nämna något om statslåne-
räntans konstruktion. Statslåneräntan
fastställs en gång i veckan av
Riksgäldskontoret (jfr 1 § första stycket
6 förordningen (1989:248) med instruktion
för Riksgäldskontoret). Statslåneräntan
motsvarar säljräntan på statens tioåriga
obligationslån. Säljräntan på
obligationslånen avläses varje bankdag.
Räntenoteringarna fr.o.m. fredag t.o.m.
torsdag sammanvägs till en
genomsnittsränta som fastställs på
torsdagen av riksgäldsdirektören.
Riksgäldskontoret publicerar denna
genomsnittsränta som statslåneräntan på-
följande fredag kl. 09.00. Den
fastställda statslåneräntan gäller sedan
fr.o.m. fredagen då publicering sker
t.o.m. torsdagen veckan därpå.
Det förhållandet att statslåneräntan vid
en viss tidpunkt fått olika innebörd i
olika sammanhang är ägnat att vålla
missförstånd hos såväl skattemyndigheter
som skattskyldiga. Det bör därför införas
en bestämmelse i KL om att man även vid
beskattningen skall anse att
statslåneräntan vid en viss tidpunkt är
den ränta som fastställts närmast
dessförinnan. Den nya bestämmelsen bör
tillämpas fr.o.m. den 1 januari 1994.
Genom de hänvisningar till KL:s begrepp
som finns i annan skatte- och uppbörds-
lagstiftning kommer begreppet
statslåneränta att ges en och samma
betydelse inom skatteområdet.
238
11 Förskottsränta
Skälen för regeringens förslag: Den 1
januari 1993 infördes en rad lagändringar
avseende ett i väsentliga avseenden
förenklat deklarationsförfarande (jfr
prop. 1992/93:86). Förfarandet, som skall
tillämpas fr.o.m. 1995 års taxering,
innebär att en förtryckt dek-
larationsblankett sänds ut till de
skattskyldiga före den 15 april under
taxeringsåret. Är de förtryckta
uppgifterna oriktiga eller ofullständiga
i något avseende skall den skattskyldige
lämna kompletterande uppgifter. I annat
fall skall blanketten endast undertecknas
och sändas tillbaka till
skattemyndigheten.
Det nya deklarationsförfarandet bygger
på en utökad skyldighet att lämna
kontrolluppgifter. Bl.a. skall
kontrolluppgift lämnas i fråga om ut-
giftsräntor. För att underlätta
genomförandet av det förenklade deklara-
tionsförfarandet har en strikt
kontantprincip införts i inkomstslaget
kapital och för allmänna avdrag.
Förskottsränta skall dock även
fortsättningsvis undantas från
kontantprincipen, såtillvida att avdrag
inte medges för den del av räntan som
belöper på tid efter beskattningsårets
utgång. Av kontrolluppgiften skall framgå
hur stor del av en betald ränta som
belöper på beskattningsåret om räntan
delvis avser förskottsränta (3 kap. 25 a
§ LSK).
Bankorganisationerna har motsatt sig
kravet på en så långtgående sär-
redovisning av förskottsränta i en
kontrolluppgift och har i en skrivelse
till Skatteutskottet föreslagit att
kontrolluppgift inte skall lämnas för
ränta som betalts i förskott utöver vad
som aviserats enligt gällande räntebetal-
ningsvillkor. Skatteutskottet har i
anledning av detta uttalat att utskottet
förutsätter att regeringen skyndsamt ser
över frågan och återkommer till riksdagen
med förslag om det kan anses motiverat
att ändra på de angivna reglerna (bet.
1992/93:SkU11 s.34).
Nuvarande regler innebär att den
skattskyldige får kontrolluppgift om dels
ränta som är avdragsgill det aktuella
året, dels betald förskottsränta vilken
är avdragsgill först senare år. Många
skattebetalare har lån med ränteperioder
som löper några dagar in på det nya året.
Detta är särskilt vanligt beträffande lån
kopplade till räntebidrag, där
räntebidraget betalas ut under
beskattningsåret, men räntan förfaller
till betalning först efter årsskiftet.
Det kan därför falla sig naturligt för
låntagarna att betala räntan redan i
december. Till den del räntan belöper på
tid efter årsskiftet utgör den
förskottsränta och skall således
redovisas särskilt. För den skattskyldige
kan det te sig förvirrande och
inkonsekvent att en del av den betalda
räntan inte är avdragsgill för
beskattningsåret, trots att den har
betalts före årsskiftet. Då det i de
flesta fall även är fråga om små belopp
kan förfarandet även framstå som onödigt
byråkratiskt.
Det uppstår också olägenheter
beträffande själva deklarationsförfaran-
det. Den del av räntan som belöper på
beskattningsåret kan förtryckas i den
förenklade deklarationsblankett som
skickas ut till den skattskyldige. Någon
förtryckning av det belopp som betalts i
förskott kan dock inte ske, eftersom
skattemyndigheten inte med säkerhet vet
om förskottsräntan endast avser ett enda
eller flera beskattningsår. De
skattskyldiga kommer därför att tvingas
lämna tilläggsuppgifter i kommande
deklarationer för att få avdrag för den
betalda förskottsräntan. Slutligen medför
ordningen även merarbete för
uppgiftslämnarna med därtill hörande
kostnader för systemomläggningar.
En ordning där kontrolluppgiften
innefattar aviserad ränta som betalts i
förskott är inte heller godtagbar.
Kontrolluppgiften skulle då omfatta ett
större belopp än vad som faktiskt är
avdragsgillt för den skattskyldige. Det
ankommer därmed på den skattskyldige att
genom tilläggsuppgift själv rätta
uppgiften i sin självdeklaration. Om han
inte gör detta tillgodoförs han avdraget
ett år för tidigt. Räntan kommer inte att
omfattas av nästa års kontrolluppgift.
En möjlig lösning är att ändra de
materiella reglerna så att avdrag får
göras betalningsåret för hela räntan även
om räntan delvis belöper på tid efter
beskattningsårets utgång. Detta innebär
visserligen ett undantag från vad som
gäller för förskottsräntor i övrigt, men
överensstämmer med den nyligen införda
strikta kontantprincipen beträffande
inkomst av kapital. För att undvika
kringgående bör detta dock endast
tillämpas på den del av betald
förskottsränta som belöper på tid t.o.m.
den 31 januari året efter
beskattningsåret. Detta skulle medföra
att en betydande majoritet av betalda
förskottsräntor kan fångas in, eftersom
de flesta fall som nämnts torde avse
skattskyldiga som strax före årsskiftet
betalt räntor med en förfallodag under de
första dagarna i januari. Resterande
andel förskottsräntor får anses
försumbar. Vid kontakter med
bankorganisationerna har dessa förklarat
sig kunna godta en sådan lösning.
Regeringen föreslår därför att avdrag
medges för förskottsränta som betalts
under beskattningsåret till den del den
belöper på tid längst t.o.m. den 31
januari året efter beskattningsåret. Av
kontrolluppgift om utgiftsränta som
betalts i förskott skall särskilt framgå
hur stor del av räntan som är avdragsgill
det aktuella året, om räntan till någon
del belöper på tid efter den 31 januari
året efter beskattningsåret. Regeringen
föreslår att 3 § 6 mom. första stycket
SIL och 3 kap. 25 a § LSK ändras i över-
ensstämmelse härmed. De nya
bestämmelserna föreslås tillämpas fr.o.m.
1995 års taxering.
239
12 Räntekompensation
Skälen för regeringens förslag: Vid ett
aktieköp omfattar förvärvet normalt även
utdelning som inte förfallit till betal-
ning. Vid köp av obligationer och andra
skuldebrev har i stället gällt som huvud-
regel att köparen utöver köpeskillingen
för själva skuldebrevet skall betala
räntekompensation för den vid
förvärvstillfället upplupna räntan.
Med verkan fr.o.m den 9 november 1987
infördes regler om räntekompensation som
motsvarar de som nu föreslås bli
återinförda (prop. 1987/88:62, bet.
1987/88:SkU15). Reglerna innebar ett
avsteg från den annars gällande
kontantprincipen och skulle förhindra ett
uppskjutande av beskattningen.
Bestämmelserna fick inte någon negativ
inverkan på obligationsmarknadens
funktionssätt.
Genom 1990 års skattereform infördes nya
regler (prop. 1989/90:110 s. 462 f.).
Reglerna gäller endast för inkomstslaget
kapital och innebär att
räntekompensationen behandlas som en del
av anskaffningsvärdet för skuldebrevet.
Kompensationen får således dras av först
i samband med en senare avyttring av
skuldebrevet. Den mottagna
räntekompensationen behandlas som en del
av försäljningsintäkten. Förändringen
motiverades med att den förde med sig
enklare regler och gav en viss
statsfinansiell intäkt.
Efter några års tillämpning av de nya
reglerna för räntekompensation står det
klart att bestämmelserna har fått flera
negativa konsekvenser.
En privatperson som köper en obligation
kort före ränteutbetalningstillfället
betalar en räntekompensation som
motsvarar större delen av
ränteutbetalningen (kupongutbetalningen).
När kupongräntan sedan betalas ut görs
ett avdrag för preliminär skatt. Som
nämnts får räntekompensationen först dras
av när köparen i sin tur avyttrar
obligationen. Dessa förhållanden ställer
krav på en tidsmässig planering av
inköpen och leder således till
skattebetingade transaktioner.
De negativa effekterna för
obligationshandeln blir särskilt markanta
om skuldebrevet är onoterat till följd av
den avdragsbegränsning för reaförluster
som gäller för sådana skuldebrev.
På marknaden har utvecklats
förfaringssätt som gör det möjligt att
vid obligationshandeln "gå runt" de
aktuella skattereglerna. De nuvarande
reglerna om avdrag för räntekompensation
kan dessutom ha bidragit till den nu
omfattande handeln med
underkursskuldebrev utan årlig kupong,
s.k. nollkupongare. Av dessa skäl är inte
en återgång till de räntekom-
pensationsregler som gällde före
skattereformen förenad med något bortfall
av skatteintäkter.
Starka skäl, främst vikten av att
privatobligationsmarknaden fungerar
effektivt, talar således för ett
återinförande av äldre regler. Reglerna
bör även gälla för kompensation för
kommande utdelning på andel i räntefond.
De aktuella avdragsreglerna blir i dessa
fall tillämpliga endast under
förutsättning att den upplupna
utdelningen på andelarna i räntefond
särnoteras.
Regeringen föreslår därför sådana
ändringar i 3 § 6 mom. SIL. Dessutom
krävs en övergångsregel för
räntekompensation betald under åren 1991
* 1993. Slutligen bör en anpassning ske
av reglerna för kontrolluppgiftslämnan-
det.
240
13 Avdrag för avgifter till Stiftelsen
Svenska
Filminstitutet m.m.
Promemorians förslag: Överensstämmer med
regeringens förslag med det undantaget
att promemorian inte innehöll några
förslag om avdragsrätt för TV-företagens
bidrag.
Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks
eller lämnas utan erinrnan. Sveriges
Biografägareförbund, Föreningen Sveriges
Filmproducenter, Sveriges Television AB
och Nordisk Television AB förordar att
avdragsrätten skall omfatta även
TV-företagen.
Skälen för regeringens förslag:
Filminstitutet
Stiftelsen Svenska Filminstitutet har
sedan sin tillkomst i början av
1960-talet haft en central roll i svensk
filmpolitik. Institutets verksamhet
syftar till att främja värdefull svensk
filmproduktion och bevarandet av filmer
och material av film- och
kulturhistoriskt intresse samt att verka
för internationellt samarbete i dessa
avseenden.
Filminstitutet bildades genom ett avtal
år 1963 mellan staten och organisationer
inom filmbranschen. Avtalet ersattes av
ett nytt avtal år 1982.
Sedan den 1 januari i år gäller 1992 års
film- och videoavtal. Avtalet har
träffats den 3 september 1992 mellan å
ena sidan staten och å andra sidan
organisationer inom filmbranschen och
videobranschen (Sveriges Biograf-
ägareförbund, Folkets Husföreningarnas
Riksorganisation, Riksföreningen Våra
Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.
p. a., Föreningen Sveriges
Filmproducenter, Sveriges
Videodistributörers Förening (SVF),
VideoHandelns Samarbetsorganisation (VHS)
och VIDSAM-Video-uthyrarnas
Samarbetsorganisation (VIDSAM)) samt
TV-företag (Sveriges Televison AB och
Nordisk Television AB). Avtalet finns
intaget som bilaga 3 till
prop. 1992/93:10 Film- och videoavtalet
och statens stöd till filmkulturell
verksamhet. Riksdagen har beslutat i
enlighet med förslagen i propositionen
(bet. 1992/93:KrU7, rskr. 1992/93:60).
Enligt avtalet betalar biografägare och
uthyrare av videogram avgifter till
Filminstitutet baserat på
biljettintäkterna resp. antalet filmer
som hyrs ut. Även den som utger videogram
för försäljning betalar avgifter. Avgif-
terna har beräknats uppgå till
100 miljoner kronor om året. Sveriges Te-
levision AB och Nordisk Television AB
skall lämna bidrag till Filminstitutet
motsvarande 15 miljoner kronor resp. 5
miljoner kronor per år. Därutöver
garanterar TV-företagen att använda vissa
belopp för samproduktion m.m. Staten
bidrar med 61,5 miljoner kronor. Vidare
har staten anslagit 66,1 miljoner kronor
för finansieringen av Filminstitutets
filmkulturella verksamhet (arkiv,
publikationer, spridning av värdefull
film m.m.).
En förutsättning för de tidigare
avtalens ingående har varit att avdrag
medges för avgifter som betalas till
Filminstitutet av berörda företag inom
film- och videobranschen. Denna och vissa
andra skattefrågor med anledning av
Filminstitutets verksamhet regleras i
lagen (1963:173) om avdrag för avgifter
till stiftelsen Svenska Filminstitutet,
m.m. (prop. 1963:101, bet. 1963:BeU35).
Lagen har endast genomgått smärre juste-
ringar sedan tillkomsten (bl.a. SFS
1982:444 och 1989:251). I 1 § anges att
avdrag för avgifter till Filminstitutet
medges vid taxeringen till kommunal och
statlig inkomstskatt. Av lagen följer
vidare att Filminstitutet är befriat från
skyldighet att betala skatt för inkomst
eller förmögenhet i vidare mån än vad
avser inkomstskatt för inkomst av
fastighet (2 §). Lagen innehåller också
bestämmelser om beskattningen av den som
får medel från stiftelsen (3 §).
Avdragsrätten enligt lagens nuvarande
lydelse förutsätter att avgifterna har
betalats enligt 1982 års film- och
videoavtal (eller 1988 års tilläggs-
avtal). 1992 års avtal är villkorat av
att motsvarande skall gälla för avgifter
enligt det avtalet. Frågan om
TV-företagens avdragsrätt för bidragen
till Filminstitutet regleras inte i
avtalet. I det följande tas upp
skattemässiga ändringar med anledning av
det nya avtalet.
1992 års film- och videoavtal avser
finansieringen av den del av Stiftelsen
Svenska Filminstitutets verksamhet som i
första hand gäller stödet av svensk
filmproduktion. Finansieringen av den
filmkulturella delen av verksamheten
omfattas inte längre av avtalet och
behandlas därför inte vidare här. Den
filmkulturella verksamheten finansieras i
sin helhet av staten.
Parterna i det nya avtalet har utgått
från att Filminstitutets fortsatta
verksamhet skall * i likhet med vad som
gällde tidigare * finansieras med dels
avgifter (från biografägare, 6-9 §§ i
avtalet, och videogramuthyrare, 10-13 §§
i avtalet), dels bidrag (från
TV-företagen, 14 § i avtalet, och från
staten, 15 § i avtalet). Parterna har
förutsatt att biograf-och videoavgifterna
skall vara avdragsgilla vid
inkomsttaxeringen (36 § andra och tredje
styckena i avtalet). Organisation inom
filmbranschen får således säga upp
avtalet om rätten att göra avdrag för
biografavgiften be-
241
gränsas eller avskaffas och motsvarande
gäller för videobranschens del i fråga om
videoavgiften.
Avdrag för avgifter och bidrag till
Filminstitutet
1992 års film- och videoavtal är uppbyggt
på i stort sett samma sätt som tidigare
avtal. De avgifter som betalas in till
Filminstitutet är avsedda att användas
för att bl.a. främja svensk
filmproduktion. De biograf- och video-
avgifter som betalas enligt det nya
avtalet bör * i likhet med de äldre
avgifterna * vara avdragsgilla.
Genom det nya avtalet skall Sveriges
Television AB och Nordisk Television AB
bidra med sammanlagt 20 miljoner kronor
om året till Filminstitutet. Frågan om
avdragsrätten för TV-företagens kom
aldrig att diskuteras i förhandlingarna
inför det nya avtalet. Enligt regeringens
uppfattning bör TV-företagen ha
motsvarande möjlighet till avdragsrätt
som biografägare och videogramuthyrare.
Författningstekniskt föranleder
förslaget att hänvisningen i 1 § till
tidigare avtal ersätts med en hänvisning
till det nya avtalet.
Näringsbidrag
Enligt 3 § skall medel som betalas ut
från stiftelsen hos mottagaren tas upp
som skattepliktig intäkt för det
beskattningsår då medlen kommit honom
till godo. Skatteplikt föreligger dock
inte för bidrag och stipendier till
utbildning eller forskning inom filmens
område samt till folkbildnings-
organisationer eller filmstudios.
I allt väsentligt avser de medel som
betalas ut av Filminstitutet stöd till
svensk filmproduktion (produktionsstöd).
Produktionsstöd utgår i form av
förhandsstöd och efterhandsstöd.
Förhandsstöd är en ny form av
produktionsstöd. Enligt avtalet skall
75 % av det tillgängliga
produktionsstödet avsättas till
förhandsstöd. Förhandsstödet är i princip
återbetalningspliktigt. Återbetalning
kommer i fråga först när en film haft
över 110 000 biografbesökare. Flertalet
svenska filmer kommer inte upp i mer än
mellan 5 000 och 100 000 besökare.
Efterhandsstöd utgår med ett visst
belopp till filmer som haft 30 000 be-
sökare. Stödet ökar sedan successivt i
proportion till antalet besökare för att
maximeras vid 110 000 besökare. Har
förhandsstöd utgått kan efterhandsstöd
komma i fråga endast om filmen därigenom
kan få ett högre stödbelopp.
Efterhandsstöd är inte
återbetalningspliktigt.
Enligt huvudregeln i 3 § skall alltså
medel som utbetalas av Filminstitutet i
sin helhet tas upp som skattepliktig
intäkt för det beskattningsår då det
kommit mottagaren tillgodo. En sådan
bestämmelse kan väntas leda till ej
önskvärda effekter vid mottagandet av
förhandsstöd. Även i fråga om den
skattemässiga behandlingen av
efterhandsstöd kan nuvarande bestämmelser
ge slumpartade effekter. Det finns därför
skäl att överväga en anknytning till det
generella system som gäller vid
beskattningen av stöd till en
näringsidkare för näringsverksamheten.
Det gäller främst stöd som lämnas av
staten. Bestämmelserna omfattar även
bidrag som lämnas från bl.a. sådana
subjekt som avses i 7 § 4 mom. SIL, dvs.
subjekt med samma skattesituation som
Filminstitutet. Dessa bestämmelser
reglerar uttryckligen hur användningen av
mottaget stöd påverkar beskattningen, vad
som gäller vid eventuella återbetalningar
samt ger taxeringstekniska anvisningar.
Skattereglerna är utformade bl.a. mot
bakgrund av vad som gäller vid
redovisningen av olika stöd.
Ifrågavarande bestämmelser om
beskattningen av statliga stöd m.m. be-
slutades år 1983. Bestämmelserna finns
numera i punkt 9 av anvisningarna till 22
§ KL. De kan i korthet beskrivas enligt
följande.
Bestämmelserna avser stöd utan
återbetalningsskyldighet till en närings-
idkare för näringsverksamheten
(näringsbidrag). Med näringsbidrag avses
också stöd som är förenat med
återbetalningsskyldighet men där återbe-
talning kan komma i fråga endast om
mottagaren gör något som klart strider
mot vad som förutsattes när stödet
beviljades.
Näringsbidrag är i princip * direkt
eller indirekt * skattepliktigt.
Näringsbidrag som avser utgifter som inte
är avdragsgilla vare sig direkt eller
genom värdeminskningsavdrag är
skattefritt. Är utgiften för vilken
bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen
för tidigare beskattningsår än det då
bidraget skall tas upp som intäkt får
avdrag i stället göras för utgiften vid
taxeringen för det år då bidraget tas upp
som intäkt.
Återbetalas ett näringsbidrag som
intäktsförts medges avdrag för det
återbetalade beloppet. Återbetalning av
bidrag som är indirekt skattepliktigt
dras av genom en indirekt metod. Om ett
näringsbidrag utgått i förskott, dvs. det
skall användas för ett visst ändamål
först senare beskattningsår kan bidraget
skattemässigt få föras över till det
eller de år då bidraget används.
Efterges återbetalningsskyldighet för
stöd (stöd med återbetalningsskyldighet
är som framgått inte näringsbidrag enligt
KL:s terminologi) gäller bestämmelserna
om näringsbidrag på motsvarande sätt för
den eftergivna delen.
Mot bakgrund av det anförda bör stöd som
Filminstitutet lämnar till en
näringsidkare för näringsverksamheten
anses som näringsbidrag eller stöd med
villkorlig återbetalningsskyldighet som
inte utgör näringsbidrag. Sådana stöd bör
beskattas som näringsbidrag m.m. enligt
bestämmelserna i punkt 9 av anvisningarna
till 22 § KL. 3 § (i den särskilda lagen)
bör ändras i enlighet härmed.
Stipendier m.m.
I 3 § finns ett undantag från huvudregeln
att medel som utges av Filminstitutet är
skattepliktigt. Undantaget innebär att
bidrag och stipendier från stiftelsen
till utbildning eller forskning inom
filmens område samt till
folkbildningsorganisationer eller
filmstudios inte är skattepliktiga.
Det kan ifrågasättas om inte generella
regler för beskattning av stipendier m.m.
kan fylla det syfte som avses med
nuvarande bestämmelser. Bestämmelserna
tar i princip sikte på beskattningen av
fysiska personer. Kommuner, ideella
föreningar m.fl. som mottar bidrag av nu
avsett slag omfattas inte av
bestämmelserna eftersom de enligt SIL
inte är skattskyldiga för sådan
verksamhet som bedrivs inom ramen för
ifrågavarande bidrag. Enligt 19 § KL
räknas inte till skattepliktig inkomst
stipendier för mottagarens utbildning.
Stipendium som är avsett för andra
ändamål och som inte utgår periodiskt och
inte utgör ersättning för arbete som har
utförts eller skall utföras för
utgivarens räkning är inte heller skatte-
pliktigt. Bestämmelsen har fått sin
nuvarande lydelse genom lagstiftning
hösten 1992 (prop. 1992/93:127,
bet. 1992/93:SkU14, SFS 1992:1597). En
beskrivning över skattefrågor kring
stipendier finns i betänkandet
Beskattning av stipendier (SOU 1990:47).
Nuvarande bestämmelser om skattefrihet
för vissa bidrag och stipendier får mot
bakgrund av vad som anförts anses
obehövliga. 3 § bör därför även justeras
så att dessa bestämmelser slopas. Den
föreslagna ändringen kan i något fall
innebära att beskattning kan komma i
fråga som för näringsbidrag enligt
förslaget till 3 §.
Övriga frågor
Filminstitutets skattemässiga ställning
har utformats efter förebild av de
begränsat skattskyldiga subjekt som
numera finns intagna i 7 § 4 mom. SIL,
t.ex. akademier och allmänna
undervisningsverk (se prop. 1963:101
s. 21 f.). Det innebär att Filminstitutet
är skattskyldigt endast för inkomst av
fastighet (2 §). Det nya film- och
videoavtalet motiverar inte någon
förändring i skattesituationen för
Filminstitutet. På grund av den
förändring av indelningen i för-
värvskällor som gjordes i skattereformen
bör en redaktionell anpassning av 2 § ske
så att skattskyldigheten för inkomst
avser inkomst av näringsverksamhet som
hänför sig till innehav av fastighet.
De nya bestämmelserna bör tillämpas
första gången vid 1994 års taxering.
Bestämmelserna i 3 § bör tillämpas på
medel som betalas ut efter utgången av år
1993.
242
14 Inskränkt skattskyldighet för
Stiftelsen Sveriges Nationaldag
Skälen för regeringens beslut:
Stiftelser är i likhet med andra juri-
diska personer i regel oinskränkt
skattskyldiga till statlig inkomstskatt.
Stiftelser är i allmänhet också skyldiga
att betala förmögenhetsskatt. Sistnämnda
skatt slopas dock generellt fr.o.m. år
1995.
Vissa stiftelser och andra juridiska
personer har ansetts bedriva en så
höggradigt allmännyttig verksamhet att
deras skattskyldighet har inskränkts
genom att subjektet uttryckligen namnges
i lagtexten (7 § 4 mom. SIL, den s.k.
katalogen). Enligt 6 § 1 mom. den upp-
hävda lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt * som tillämpas
övergångsvis t.o.m. nästa år * är sådana
rättssubjekt också befriade från
förmögenhetsskatt. Skattereglerna för
stiftelser är föremål för översyn av
Stiftelse- och föreningsskattekommittén
(Fi 1988:03) som väntas slutföra sitt
arbete under våren 1994. I
utredningsdirektiven har uttalats att det
bör undersökas om katalogen kan förkortas
och på sikt tas bort (dir. 1988:6).
Statsmakterna har därefter avstått från
att ta in nya subjekt i katalogen.
Stiftelsen Sveriges Nationaldag har som
ändamål att främja respekten och
intresset för nationaldagen och svenska
flaggan. Riksdagens talman är ordförande
i stiftelsen och landets landshövdingar
är huvudmän för stiftelsen.
Stiftelsens intäkter kommer
huvudsakligen från försäljning av flagg-
märken och flaggnålar. Till det kommer
ett visst statsbidrag.
Enligt regeringens mening är stiftelsens
ändamål och verksamhet så höggradigt
allmännyttig och utgör en så central
nationell angelägenhet att dess medel
inte bör beskattas. I detta speciella
fall är det därför motiverat med ett
undantag från den under senare år
tillämpade principen att ytterligare
subjekt inte bör tas in i den s.k.
katalogen.
285
15 Höjd folkpensionsavgift m.m.
Skälen för regeringens förslag: Den
föreslagna reformeringen av
företagsbeskattningen bör till viss del
finansieras med höjda socialavgifter (jfr
avsnitt 4). Höjningen bör avse
folkpensionsavgiften. Som en följd härav
bör även den särskilda löneskatten på
vissa förvärvsinkomster och den särskilda
löneskatten på pensionskostnader höjas i
motsvarande mån. Med hänsyn till
finansieringsbehovet bör
folkpensionsavgiften och de särskilda
löneskatterna höjas med 0,2
procentenheter.
Folkpensionsavgiften utgör en av de
arbetsgivaravgifter och egenavgifter som
regleras i lagen (1981:691) om
socialavgifter, SAL. Som ar-
betsgivaravgift skall arbetsgivare betala
folkpensionsavgift enligt 2 kap. 1 § SAL
med 5,66 % på avgiftsunderlaget. Som
egenavgift skall en försäkrad betala
folkpensionsavgift enligt 3 kap. 1 § SAL
med 5,83 % på avgiftsunderlaget.
Höjningen innebär att folkpensionsav-
giften höjs till 5,86 % resp. 6,03 %.
Särskild löneskatt skall, enligt 1 och
2 §§ lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
betalas med 17,69 % på skatteunderlaget.
Enligt 1 och 3 §§ lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader
betalas särskild löneskatt med 17,69 % av
kostnad för pensionsutfästelse, avgift
för pensionsförsäkring eller inbetalning
på pensionssparkonto. Med hänsyn till att
folkpensionsavgiften i sin helhet har
karaktären av skatt bör de särskilda
löneskatterna höjas i motsvarande mån
till 17,89 %.
286
16 Månatlig uppbörd av preliminär
F-skatt m.m.
Uppbördspromemorians förslag:
Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: RSV tillstyrker
förslaget. FAR tillstyrker också
förslaget med motiveringen att det ger
administrativa vinster i form av ett
enhetligt uppbördssystem. Föreningen
noterar att frågan om en samordning med
uppbörden av källskatt och
arbetsgivaravgifter kommer att behandlas
senare. Företagarnas Riksorganisation,
LRF och Sveriges Industriförbund
avstyrker förslaget. De skäl som anförts
för en månatlig uppbörd är enligt
förbundet inte tillräckligt bärkraftiga.
Enligt förbundets mening har
betalningarna av B-skatt varannan månad
inte inneburit någon påfrestning för
betalningssystemet eller medfört
likviditetsproblem för arbetsgivarna.
Förbundet anför vidare att den
preliminära skattedebiteringen inte
ansluter till intjänandet under året utan
i stället till en uppräkning av för
tidigare år betald skatt. Förbundet anser
därför att inte heller motivet att skatt
skall ansluta till intjänandet gör sig
starkt gällande. Förbundet hävdar
dessutom att det för skattebetalaren är
administrativt enklare att betala
varannan månad i stället för varje månad
och att en månatlig uppbörd inte heller
för skattemyndigheterna framstår som en
administrativ förenkling. Inbetalning
varje månad förefaller förbundet inte
innebära någon skillnad i
kontrollhänseende. Avslutningsvis fram-
håller förbundet att förslaget inte bör
genomföras med hänsyn till det rådande
ekonomiska klimatet. Företagarnas
Riksorganisation instämmer i Sveriges
Industriförbunds remissvar. Såvitt LRF
kunnat finna torde en månads förkortad
kredittid för halva uppbördsbeloppet
innebära en räntekostnad på i
storleksordningen ca 300 mkr.
Ränteförlusten utgör emellertid enligt
LRF endast en av flera ekonomiska
effekter om förslaget genomförs. Enskilda
som bedriver jord- eller skogsbruk har
genom skattereformen fråntagits
möjligheten att redovisa intäkter och
kostnader per det räkenskapsår som är
mest rättvisande för verksamheten. För de
allra flesta inflyter inkomsterna
säsongvis och således på ett sätt som
redan i dag markant avviker från
uppbördssystemets skatteinbetalningar.
Förslaget accentuerar denna åtskillnad
och medför därför förutom räntekostnaden
en ytterligare likviditetsförsämring för
jord- och skogsbrukare. De negativa
ekonomiska effekterna och andra
olägenheter som den föreslagna ordningen
skulle innnebära för lantbrukarna talar
enligt LRF:s mening för att
preliminärskatteinbetalningen i stället
samordnas i tiden med mervär-
deskatteredovisningen, dvs. alltjämt i
princip tvåmånadersredovisning. Sveriges
Campingvärdars Riksförbund, som på eget
initiativ yttrat sig över förslaget,
påpekar att det dåvarande
uppbördssystemet för B-skatt innebar
stora likviditetspåfrestningar vid
uppbördstillfällena mars och april för
dem som drev säsongsöppna campingplatser.
Många av nämnda campingföretag tvingades
att temporärt låna upp erforderligt
belopp för att kunna betala sin prelimi-
nära skatt vid dessa uppbördstillfällen.
Det nu aktuella förslaget förstärker
detta problem.
Skälen för regeringens förslag: Fram
till år 1985 var redovisnings-och
betalningsperioden för både källskatt och
arbetsgivaravgifter två månader.
Källskatten skulle redovisas och betalas
månader med udda ordningsnummer och
arbetsgivaravgifterna månader med jämna.
När den samordnade uppbörden av källskatt
och arbetsgivaravgifter infördes (prop.
1983/84:167, bet. 1983/84:SfU28, rskr.
1983/84:369, SFS 1984:668 och 669)
förkortades redovisnings- och
betalningsperioden till en månad. Det
framhölls att för att fördelarna av en
samordning skulle kunna tas till vara
fullt ut borde redovisning och
inbetalning av källskatt och
arbetsgivaravgifter avse samma period. En
samordning med bibehållande av
tvåmånadersperioder för redovisning och
inbetalning av såväl skatter som
arbetsgivaravgifter skulle ha inneburit
en utglesning av uppbördstillfällena från
varje till varannan månad och därmed
medfört påfrestningar på
betalningssystemet och risk för
likviditetsproblem hos arbetsgivarna. Det
ansågs vidare vara viktigt att
redovisning och betalning av källskatt
och avgifter anslöt så nära som möjligt
till den månad då löner och ersättningar
betalades ut. En sådan anknytning ansågs
också väsentlig såväl med hänsyn till
kreditmarknaden som från statlig kassa-
hållningssynpunkt. Den nya ordningen
gällde dock inte inbetalning av
preliminär B-skatt, kvarstående skatt
eller tillkommande skatt (prop.
1983/84:167 s. 50).
Reglerna om redovisning och betalning av
kvarstående skatt har numera, för att
förenkla skatteuppbörden, ändrats så att
sista dag för redovisning och inbetalning
har förlagts till ett enda tillfälle, den
18 april året efter taxeringsåret (prop.
1985/86:150 (bil 1), bet. 1985/86:SkU50,
rskr. 1985/86:360, SFS 1986:474). Den nya
ordningen tillämpades första gången i
fråga om kvarstående skatt som grundades
på 1986 års taxering.
Även reglerna om inbetalning av
tillkommande skatt har ändrats för att
förenkla uppbörden och göra
uppbördsreglerna mer enhetliga. Sådan
skatt skall fr.o.m. den 1 januari 1991
också betalas vid endast ett uppbörds-
tillfälle, tidigast den 18 maj året efter
taxeringsåret (prop. 1989/90:74, bet.
1989/90:SkU32, rskr. 1989/90:217, SFS
1990:329).
De skäl som anförts för en månatlig
uppbörd av källskatt och ar-
betsgivaravgifter gäller också, om än
inte med samma styrka, för en månatlig
uppbörd av preliminär F-skatt och
särskild A-skatt.
Vårt källskattesystem grundas på
principen att den skattskyldige under
uppbördsåret skall betala en preliminär
skatt som så nära som möjligt kan antas
motsvara den slutliga skatten.
När det gäller beräkningen av preliminär
A-skatt kan principen att den preliminära
skatten skall motsvara den slutliga
skatten tillämpas fullt ut eftersom
A-skatten betalas genom skatteavdrag som
står i en viss relation till utbetald
lön. När det gäller preliminär F-skatt
och särskild A-skatt måste skatten * om
inte preliminär taxering sker * i stället
beräknas efter en schablon. Den använda
schablonen syftar emellertid också till
att den preliminära skatten skall
motsvara den slutliga skatten. Av
rättvise-och likformighetsskäl bör
reglerna för inbetalning av preliminär
A-skatt och debiterad preliminär skatt så
långt möjligt stämma överens. Källskatt
och arbetsgivaravgifter betalas
månatligen. Den preliminära F-skatten och
den särskilda A-skatten bör därför också
betalas varje månad.
En skattskyldigs inkomster kan vara
ojämnt fördelade under inkomståret. Vissa
uppbär inkomsterna mot slutet av året och
andra i början. Nuvarande regler om
betalning * med inbetalningstillfällena
jämt fördelade under uppbördsåret * kan,
som LRF och Sveriges Campingvärdars
Riksförbund har påpekat, medföra
likviditetsproblem för den först nämnda
gruppen. Dessa problem blir dock inte
nämnvärt större vid en månatlig uppbörd
än vid en uppbörd varannan månad och får
behandlas i ett annat sammanhang. Vi vill
endast nämna att uppbördslagen är föremål
för en allmän översyn av en särskild
utredningsman (dir. 1993:22).
Den 1 april 1993 började ett i stora
delar nytt system för uppbörd av
källskatt och arbetsgivaravgifter att
tillämpas fullt ut (prop. 1991/92:112,
bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/92:292,
SFS 1992:680). Inom det nya systemet har
preliminärskattesedlarna getts en vidare
funktion än i det gamla systemet genom
att även skyldigheten att betala
socialavgifter har knutits an till
skattsedlarna. Den som har tilldelats en
F-skattesedel skall t.ex. själv betala
socialavgifterna i form av egenavgifter.
Detta gäller även om den skattskyldige
har tjänsteinkomster. Med hänsyn till den
stora betydelse som en F-skattesedel har
getts inom det nya uppbördssystemet har
det ansetts nödvändigt med regler som ger
skattemyndigheten möjlighet att återkalla
en F-skattesedel om den missbrukas. En
F-skattesedel får sålunda återkallas
bl.a. om den skattskyldige inte betalar
sin preliminära F-skatt inom föreskriven
tid.
Från administrativ synpunkt skulle det
vara till fördel för såväl skatte-
myndigheter som de skattskyldiga om den
preliminära F-skatten och den särskilda
A-skatten kunde betalas vid samma
tillfällen och på samma sätt som
innehållen skatt och arbetsgivaravgifter,
dvs. varje uppbördsmånad till
skattemyndighetens särskilda konto med
hjälp av en och samma uppbörds-
deklaration. Samtidigt skulle man få ett
mer enhetligt uppbördssystem.
När det gäller kontrollfrågan är det
viktigt att en F-skattesedelsinnehavare
inte ges möjlighet att samla på sig stora
skatte- och avgiftsskulder, t.ex.
F-skatteskulder, innan skattemyndigheten
kan gripa in. Med hänsyn härtill är en
månatlig F-skatteuppbörd att föredra.
I prop. 1991/92:112 om F-skattebevis,
m.m. föreslog visserligen regeringen, som
också Industriförbundet påpekat i sitt
remissvar, att F-skatten skulle betalas
vid endast sex uppbördstillfällen, dvs.
varannan månad. Grunden för detta förslag
var att regeringen ansåg att de skatt-
skyldigas likviditet inte borde försämras
i det då rådande ekonomiska klimatet.
Genom det förslag på
företagsbeskattningens område som rege-
ringen nu lägger fram skapas emellertid
enligt vår mening utrymme för en månatlig
uppbörd av F-skatten och den särskilda
A-skatten.
Med hänsyn till vad som anförts föreslår
regeringen att den preliminära F-skatten
fr.o.m. uppbördsåret 1994/95 skall
betalas in månatligen. Detsamma bör gälla
den särskilda A-skatten. Vi har inhämtat
från RSV att en samordning med uppbörden
av innehållen skatt och arbetsgivaravgif-
ter inte kan ske förrän tidigast
uppbördsåret 1995/96. Vi lägger därför
inte nu fram något förslag i den delen.
De nya reglerna bör träda i kraft den 1
januari 1994. För att ge
skatteförvaltningen möjlighet att genom-
föra nödvändiga ändringar i ADB-stödet
för uppbörden bör uppbörden av den del av
den preliminära F-skatten och särskilda
A-skatten som avser uppbördsmånaden
februari 1994 flyttas fram till
uppbördsmånaden mars samma år. Vårt
förslag föranleder ändringar dels i 26,
36 och 36 a §§ uppbördslagen (1953:272)
samt i anvisningarna till 40 § samma lag,
dels i 3 kap. 6 § lagen (1981:691) om
socialavgifter.
287
17 Företrädares betalningsskyldighet
för
mervärdeskatt i vissa fall
Skälen för regeringens förslag: Enligt
48 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt
(ML) är en företrädare för en skatt-
skyldig juridisk person tillsammans med
denne betalningsskyldig om företrädaren
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
underlåtit att betala in mervärdeskatt i
rätt tid och ordning. Bestämmelsen har
tolkats så att företrädaransvaret skulle
gälla vid underlåtenhet att inbetala
skatt men inte då det är fråga om
underlåtenhet att inbetala belopp som
tidigare, på grund av felaktiga uppgifter
som lämnats av företrädaren, återbetalats
eller på annat sätt tillgodoförts den
skattskyldige enligt 49 § ML, och som
till följd av ett senare
beskattningsbeslut återkrävs av
skattemyndigheten.
Skattemyndigheterna återbetalar i mycket
stor omfattning belopp som avser
överskjutande ingående mervärdeskatt
enligt 49 § ML. I vissa fall sker sådana
återbetalningar med ledning av uppgifter
i deklaration eller andra handlingar som
i efterhand visar sig vara felaktiga. Det
är inte ovanligt att den skattskyldige i
sådana fall är på obestånd eller försatt
i konkurs när skattemyndigheten kräver
tillbaka det felaktigt utbetalade
beloppet. I många fall förekommer det
dessutom att företrädare för den
skattskyldige tillgodogjort sig medel ur
bolaget. Detta är inte tillfreds-
ställande. Det bör därför införas en
möjlighet att fastställa betalnings-
skyldighet också för en företrädare som
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
lämnat uppgifter som föranlett att den
skattskyldige tillgodoförts överskjutande
ingående skatt enligt 49 § ML med för
stort belopp.
Av 49 § framgår när återbetalning skall
ske till den skattskyldige. Om den
avdragsgilla ingående skatten överstiger
den utgående skatten återbetalas enligt
första stycket det överskjutande beloppet
i den mån kvittning inte skett enligt 17
§ nionde stycket. I sistnämnda
bestämmelse anges att om en skattskyldig
redovisar olika verksamheter var för sig
får överskjutande ingående skatt i en
verksamhet kvittas mot utgående skatt i
en annan verksamhet. Om den skattskyldige
står i skuld för mervärdeskatt och vissa
andra skatter och avgifter har han vidare
enligt 49 § fjärde stycket bara rätt att
återfå vad som överstiger skulden och de
räntor och avgifter som belöper på denna.
Rätten till återbetalning begränsas också
av vad som är föreskrivet i lagen
(1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter. Företrädarens
betalningsansvar enligt förslaget bör
omfatta inte bara belopp som faktiskt
återbetalats till den skattskyldige utan
även belopp som kvittats eller avräknats
enligt vad som nu sagts.
Det subjektiva rekvisitet * uppsåtet
eller den grova oaktsamheten * bör i
dessa fall knyta an till lämnandet av den
felaktiga uppgiften och inte till
underlåtenheten att betala tillbaka
beloppet till myndigheten.
Förslaget föranleder ändringar i 48 a §
ML.
288
18 Vissa verkställighetsfrågor
18.1 Utmätning, fördelning av influtet
belopp och
hantering av småbelopp
RSV:s förslag: Överensstämmer i princip
med regeringens.
Remissinstanserna: Remissvaren är till
övervägande del positiva.
Skälen för regeringens förslag: En
grundläggande princip i UB är att ut-
mätning skall ske samtidigt i alla mål
mot samma gäldenär som är aktuella hos
kronofogdemyndigheten. Om pengarna som
flyter in inte räcker till full betalning
av alla fordringar för vilka utmätning
skett, skall en fördelning göras.
Influtna medel fördelas först på
förrättningskostnaderna i målen. Därefter
fördelas återstoden proportionellt efter
fordringsbeloppens storlek. Enligt
gällande rätt skall utmätning inte ske om
inte alla förrättningskostnader i alla
inneliggande mål mot samma gäldenär kan
beräknas bli betalda och därutöver
borgenären kan beräknas få åtminstone
någon betalning för själva fordringen i
målet. Denna princip lades fast i
propositionen med förslag till UB (prop.
1980/81:8, s. 361). En annan ordning
sades endast komma att medföra
olägenheter för gäldenären utan
motsvarande nytta för borgenären,
frånsett ansvaret för redan uppkommen
kostnad.
Det beskrivna systemet leder till att
utmätning ofta inte kan ske, just därför
att kostnaderna inte kan beräknas bli
täckta.
Enligt förordningen (1992:1094) om
avgifter vid kronofogdemyndigheterna tas
i utsökningsmål ersättning ut för
förrättningskostnaderna i form av
grundavgift, värderingsavgift,
försäljningsavgift och särskild avgift. I
enskilda mål, utom i mål om införsel för
underhållsbidrag och i några andra fall,
svarar sökanden gentemot staten för
förrättningskostnaderna. Ansvar för
grundavgiften uppkommer när ansökan om
verkställighet görs. Värderingsavgift och
försäljningsavgift tas ut i vissa fall
när exekutiv försäljning skall ske.
Särskild avgift tas ut i vissa fall när
någon annan särskild kostnad för staten
uppkommer i målet. Kronofogdemyndigheten
får begära att sökanden förskotterar
förrättningskostnaderna. Kostnaderna
skall om möjligt tas ut av gäldenären i
målet. Om försäljning sker av egendom som
utmätts till förmån för flera mål blir
som regel alla kostnader utom
grundavgifterna gemensamma för alla
målen.
Frågan är då i vilken mån man bör ställa
krav på att förrättningskostnaderna blir
betalda för att en utmätning skall få
göras. En utmätning bör naturligtvis inte
genomföras om inte ens kostnaderna för en
fortsatt hantering av egendomen efter
själva utmätningen * transport,
försäljning etc. * kommer att täckas av
försäljningsintäkterna. Däremot är det
enligt vår mening inte självklart att man
som nu bör underlåta utmätning bara
därför att inte alla
förrättningskostnader i målet eller målen
skulle bli täckta. Sökandens ansvar
såvitt gäller grundavgiften har alltid
redan uppkommit när frågan om utmätning
blir aktuell. Så kan vara fallet även med
en särskild avgift. Som nämnts får
sökanden i ett enskilt mål ofta stå för
förrättningskostnaderna om de inte kan
tas ut av gäldenären i det aktuella
målet. Mot denna bakgrund anser vi att
det knappast finns principiella skäl att
se annorlunda på förrättningskostnaderna
än på övriga delar av vad som yrkas i ett
utsökningsmål.
Med dagens grundavgifter på 500 resp. 1
000 kr i varje mål innebär nuvarande
regler att det belopp som beräknas
inflyta måste vara ganska stort för att
utmätning skall kunna ske. Nackdelarna
med dessa regler har blivit ännu
tydligare sedan grundavgifter införts
även i allmänna mål från och med år 1993.
En gäldenär kan med nuvarande regler
fredas mot utmätning i stor utsträckning
därför att grundavgifterna sammantagna
uppgår till ett inte obetydligt belopp.
Särskilt stötande är det förhållandet att
en gäldenär på detta sätt får lättare att
undgå utmätning ju fler mål han har
dragit på sig.
Dagens system får alltså klart
otillfredsställande konsekvenser. Det
uppfattas i vida kretsar som orättvist
och som ett omotiverat avsteg från tanken
att alla skall göra rätt för sig.
RSV har i rapporten diskuterat olika
möjligheter att komma till rätta med det
beskrivna problemet och har funnit att
det bara finns en tänkbar lösning. RSV:s
förslag går ut på att utmätning skall
göras om denna, efter avdrag för
kostnader som tillkommer efter
utmätningen, kan beräknas ge ett
överskott som gör åtgärden försvarlig.
Remissinstanserna har i allmänhet ställt
sig bakom detta förslag.
Vi anser att RSV:s förslag bör följas.
Den föreslagna regeln blir flexibel och
möjliggör för kronofogdemyndigheten att
ta hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet, t.ex. skuldbilden,
utmätningens karaktär och alternativa
handlingsvägar. Regelns närmare innebörd
blir denna. I princip kan utmätning ske
så snart någonting utöver de efter
utmätningen uppkommande kostnaderna kan
beräknas bli betalt. Däremot behöver var-
ken de redan uppkomna kostnaderna eller
resten av fordringsbeloppen beräknas bli
fullt betalda. Avgörande är i stället att
så mycket därav blir betalt att
utmätningen framstår som försvarlig.
Därvid bör hänsyn tas både till
myndighetens arbetsinsats och till
olägenheterna för gäldenären. Utmätning
av överskjutande skatt är en billig
åtgärd som inte orsakar någon
värdeförstöring. Sådan utmätning bör
därför alltid göras oavsett vilka belopp
det gäller. Det kan förhålla sig
annorlunda med utmätningar av egendom som
kräver större arbetsinsatser i form av
transport, förvaring, värdering,
annonsering etc. eller som innebär ett
stort ingrepp ur gäldenärens synvinkel.
När pengar flutit in efter utmätning som
gjorts till förmån för flera mål bör,
liksom enligt gällande ordning, de
kostnader som är gemensamma för flera mål
betalas först. Därefter bör, såsom RSV
har föreslagit, fördelning ske mellan
målen proportionellt efter
fordringsbeloppet inklusive övriga i
respektive mål uppkomna
förrättningskostnader, t.ex. grundav-
giften. Inom varje mål bör, precis som
enligt dagens ordning, i första hand
förrättningskostnaderna betalas.
Utbetalning av mycket små belopp medför
som regel kostnader för både
kronofogdemyndigheten och mottagande
borgenär som inte står i proportion till
värdet av det som utbetalas. I dag gäller
att kronofogdemyndigheten inte är skyldig
att betala ut belopp under 10 kr och att
sådana belopp om de inte betalas ut skall
tillfalla staten. RSV har föreslagit att
beloppsgränsen höjs till 25 kr. I de fall
flera mål finns och det belopp som skulle
utbetalas i något av dem skulle
understiga 100 kr, bör beloppet enligt
RSV:s förslag i stället fördelas mellan
andra mål där fordringen inte blivit
fullbetald, om inte särskilda skäl
föranleder något annat. För denna
situation finns en förebild i 11 kap. 13
a § konkurslagen (1987:672).
Förslagen har inte mött någon kritik
under remissbehandlingen. Vi anser att
förslagen bör genomföras.
18.2 Forumfrågor
RSV:s förslag: Överensstämmer i princip
med regeringens.
Remissinstanserna: De som har uttalat
sig är positiva till förslagen.
Skälen för regeringens förslag: I UB
finns på flera ställen regler om vilken
kronofogdemyndighet som är behörig att
handlägga olika sorters mål. Gemensamt
för alla typer av mål är att
kronofogdemyndigheten i det län där
gäldenären eller svaranden har sitt
hemvist alltid är behörig. Det finns
också vissa alternativa kompetensregler.
Bl.a. får frågor om utmätning av viss
egendom prövas av myndigheten i det län
där egendomen finns. Vissa specialregler
finns om utmätning av fartyg, luftfartyg
och fordringar m.m. Såvitt gäller fast
egendom föreskrivs att begäran om
försäljning bara får göras hos
myndigheten i det län där fastigheten
finns. Verkställighet av förpliktelser
som inte avser betalningsskyldighet får
prövas av myndigheten i det län där
verkställigheten skall eller kan ske.
Enligt vad RSV har anfört kan det finnas
stora fördelar med att samordna
verkställigheten av mål mot olika
gäldenärer och handlägga dem vid en och
samma myndighet. I mål om utmätning
saknas med dagens regler möjligheter till
gemensam handläggning, om gäldenären
varken är bosatt eller har utmätningsbar
egendom i det län, där målen bör sam-
ordnas. Exempel på mål som kan behöva
samordnas är mål där det finns
solidariskt betalningsansvar eller annan
påtaglig intressegemenskap. Viktigast är
dock samordningen för den s.k. specialin-
drivningen, dvs. indrivning som ofta
riktar sig mot ett stort antal bolag och
bolagsföreträdare på olika håll i landet.
Mycket rationellt skulle det vara att i
en s.k. skalbolagshärva kunna handlägga
mål mot alla bolag i en och samma kedja
vid en enda kronofogdemyndighet. RSV har
mot denna bakgrund framhållit att det är
angeläget att ett mål alltid kan
handläggas där verkställigheten med
fördel kan äga rum. Remissinstanserna har
inte haft något att invända mot de
föreslagna ändringarna.
Vi delar uppfattningen att forumreglerna
bör ha som främsta syfte just att styra
handläggningen till den myndighet som är
lämpligast från verkställighetssynpunkt.
Samma regler bör därför gälla för
utmätningsmålen som för t.ex. mål om
kvarstad. Vårt förslag är alltså att
frågor om utmätning skall få prövas hos
kronofogdemyndigheten i det län där
gäldenären har sitt hemvist, där han har
egendom eller där verkställighet annars
lämpligen kan ske.
UB:s regler om kronofogdemyndigheternas
behörighet kompletteras av regler om att
mål i vissa fall får överflyttas från en
myndighet till en annan. Om ansökan har
gjorts vid en myndighet och även en annan
myndighet är behörig, får målet
överlämnas till den myndigheten om målet
inte utan avsevärd olägenhet kan
handläggas vid den förra myndigheten
eller överlämnande annars uppenbart
främjar målets handläggning. RSV har
föreslagit att förutsättningarna för
överlämnande mjukas upp något, så att
detta kan ske så snart målets
handläggning främjas därigenom.
För närvarande är det inte möjligt att
överlämna ett mål till en annan
kronofogdemyndighet efter det att en
utmätning har gjorts, bortsett från i det
fallet att viss egendom har utmätts av
flera kronofogdemyndigheter. Enligt RSV
är det angeläget att ett mål kan
överlämnas från en kronofogdemyndighet
till en annan även efter det att
utmätning skett.
RSV:s förslag vad gäller överlämnande av
mål har inte mött några invändningar
under remissbehandlingen. För vår del
anser vi att den föreslagna uppmjukningen
av den allmänna överlämnanderegeln är
ändamålsenlig och bör kunna godtas.
Frågan om överlämnande av ett mål efter
det att utmätning har skett är något mer
komplicerad. Ett sådant överlämnande kan
nämligen i händelse av överklagande
medföra att en utmätning överklagas till
en viss domstol och att beslut i samma
utsökningsmål senare överklagas till en
annan domstol. Emellertid kan det bara
bli fråga om ett fåtal sådana fall.
Dessutom kan det redan i dagens system
uppkomma liknande situationer då
kronofogdemyndighetens åtgärder i ett mål
överklagas vid flera tillfällen. Då kan
nämligen en domstol vid flera olika
tillfällen få pröva överklagande av
beslut som fattats i samma utsökningsmål.
Den omständigheten att sådan prövning i
framtiden skulle kunna få göras vid olika
domstolar innebär därför enligt vår
mening inte någon principiell skillnad
och inte något hinder mot den föreslagna
lösningen. Vi bedömer också att denna
lösning är viktig för att möjligheterna
till samordning av utsökningsmål skall
kunna tas till vara fullt ut. Ett mål bör
därför få överlämnas till en annan
kronofogdemyndighet även efter det att
utmätning * eller någon annan
verkställighetsåtgärd, t.ex. kvarstad *
har vidtagits.
RSV har i sin översyn också föreslagit
att löneexekutiva mål där gäldenären
saknar hemvist i Sverige skall
koncentreras till Kronofogdemyndigheten i
Stockholms län. Vi gör bedömningen att
den frågan bör prövas i anslutning till
de omfattande ändringar i reglerna om
exekution i lön som RSV har föreslagit i
sin rapport.
18.3 Ikraftträdande
De i detta kapitel föreslagna ändringarna
kräver endast mindre ADB-förberedelser
och annat förberedande arbete. Därför bör
ändringarna kunna träda i kraft redan den
1 januari 1994. De nya reglerna bör gälla
i alla mål hos kronofogdemyndigheterna,
alltså även i de mål som är anhängiga vid
ikraftträdandet. Några
övergångsbestämmelser bedömer vi därför
inte som nödvändiga.
289
BUDGETEFFEKTER
19 Budgeteffekter
Bedömningarna av budgeteffekterna utgör i
tillämpliga delar en uppdatering i
förhållande till dels betänkandet Neutral
företagsbeskattning (SOU 1991:100), dels
betänkandena Fortsatt reformering av
företagsbeskattningen, del 1 (SOU
1992:67) och Fortsatt reformering av
företagsbeskattningen, del 2: Den
ekonomiska dubbelbeskattningen (SOU
1993:29).Vid uppdateringen har hänsyn
bl. a. tagits till ny information vad
gäller den ekonomiska utvecklingen och
också avseende utfallet av 1992 års
taxering. Vid olika ränteberäkningar
tillämpas genomgående en räntesats på
7,5 %.
19.1 Lättnader i den ekonomiska
dubbelbeskattningen
Bedömningarna baseras i huvudsak på
analyser i betänkandet Fortsatt
reformering av företagsbeskattningen, del
2: Den ekonomiska dubbelbeskattningen
(SOU 1993:29). Eftersom uppgifter
avseende 1992 års taxering numera är
tillgängliga, har bedömningen av sänkt
reavinstbeskattning för hushåll delvis
baserats på dessa.
Vad gäller utdelningsinkomster för
hushåll, och till en del vad gäller
bolagens utdelningsinkomster, finns ny
statistik tillgänglig.
19.1.1 Slopad skatt på ut-
delningsinkomster
För att avgöra skattebortfallets storlek
fordras en bedömning av de
utdelningsinkomster som i dag är
skattepliktiga och som tillfaller hushåll
och juridiska personer (i det senare
fallet avseende kapitalplaceringsaktier).
Enligt aktuella nationalräkenskaper
uppgick för år 1991 hushållens
utdelningsinkomster till 7,5 mdkr och för
år 1992 till 6,9 mdkr. Med en
framskrivning motsvarande den som gjordes
i betänkandet, men utan beaktande av den
kraftiga reduktion i direktavkastning som
uppkom våren 1993, kan hushållens
utdelningar bedömas uppgå till 7,3 mdkr
för år 1994, till 7,8 mdkr för år 1995
och till 8,3 mdkr för år 1996. Detta
innebär att kostnaden för ett slopande av
skatten på utdelningar vad gäller
hushållen uppgår till 2,1 mdkr.
290
Bolagens mottagna utdelningar uppgår
till 4,2 mdkr.[1] En framskrivning
resulterar i utdelningar år 1994 på
4,5 mdkr, år 1995 på 4,8 mdkr och år 1996
på 5,1 mdkr. Kostnaden för ett slopande
av utdelningsbeskattningen vad gäller
bolagen uppgår därmed till 1,3 mdkr.
Sammantaget uppgår kostnaderna för
slopande av skatten på ut-
delningsinkomster till 3,4 mdkr.
Ett delvis bibehållande av
pensionssparandets relativt förmånliga
skattebehandling innebär en viss
justering av avkastningsskatten på
pensionssparandet (se avsnitt 5.5).
Den föreslagna justeringen innebär att
gynnade aktier i P-försäkringar tas upp
till 80 % av marknadsvärdet och att
gynnade aktier i K-försäkringar tas upp
till 65 % av marknadsvärdet. Detta ger
ett skattebortfall på 0,3 mdkr.
19.1.2 Reducerad skatt på reavinster
Hushållens andel av börsaktievärdet
uppgick år 1991 till 14,3 %. Med ett
börsvärde i början av augusti 1993 på ca
700 mdkr, och med beaktande av
omsättningshastighet m. m. kan de
realisationsvinster på börsaktier som
hushållen varje år tar upp till
beskattning uppskattas till 6,51 mdkr.
Basen för onoterade aktier uppskattas
till 3,84 mdkr.
HINK-undersökningen avseende hushållens
inkomster år 1991 innehåller uppgifter
som föranleder en justering av denna
uppskattning. Det kan noteras att
undersökningen avser inkomståret efter
börsens kraftiga nedgång hösten 1990 med
200 mdkr. De förluster denna framkallade
borde därmed vara realiserade till
betydande del inkomståret innan. Enligt
undersökningen uppgår hushållens samlade
aktievinster till 6,60 mdkr. Den samlade
basen för beräkning av hushållens
realisationsvinster på aktier och andelar
uppskattas därför till 8,52 mdkr, något
som ger ett skattebortfall vid halvering
av realisationsvinstbeskattningen på
1,07 mdkr.
Bolagens andel av börsaktievärdet
uppgick år 1991 till 19,8 %, vilket ger
en aktievinstbas avseende bolagens
börsaktier på 5,83 mdkr. Bolagens innehav
av onoterade aktier uppgick 1991 till
255,8 mdkr. Aktievinstbasen avseende
bolagens icke-noterade aktier uppgick
därmed till 4,91 mdkr. Detta innebär att
kostnaden för halverandet av reavinst-
skatten hos bolagen kan beräknas uppgå
till 1,18 mdkr.
Per 1993-01-01 uppgick värdet på
allemansfonderna till 47,2 mdkr. Detta
ger en skattebas på 2,61 mdkr. En
sänkning av reavinsten på fondandelar
från 20 % till 12,5 % innebär ett
skattebortfall på 0,26 mdkr.
Sammantaget uppgår därmed den
statsfinansiella kostnaden såvitt avser
en halvering av aktievinstbeskattningen
till 2,51 mdkr.
För investmentföretag och aktiefonder
innebär förslaget en reduktion av påförd
schablonintäkt vad gäller gynnade
instrument. Reduktionen be-räknas ge ett
skattebortfall på 0,2 mdkr. Med beaktande
av att reavinster för ägare av aktier i
investmentbolag och andelar i värde-
pappersfonder (för fonder med minst 90 %
aktier) får tas upp till 50 %, utgör den
höjda schablonintäkten på inte gynnade
instrument på bolags-/fondnivån en
inkomstneutral åtgärd.
19.1.3 Avveckling av Annell-avdraget
De utdelningar från aktiebolag som
uppfyller de kvalitativa förut-
sättningarna för Annell-avdrag med
avseende på givaren och mottagaren kan
för år 1991 beräknas till 17,9 mdkr. För
varje tidpunkt kan bestämmas hur stor
andel av dessa utdelningar som uppfyller
de kvantitativa villkoren för avdrag
(Annell-avdragsbasen). Vid 1995 års
taxering har Annell-systemet ännu inte
nått full verkan. (Systemet i dess
nuvarande form introducerades 1979.)
Detta innebär att Annell-avdragsbasen
växer över tiden.
Om Annell-lagen upphävs fr. o. m. 1994
ger detta en skatteskärpning som på kort
sikt består i den förlorade
skattelättnaden på Annell-avdragsbasen.
Vid 1995 års taxering kan
Annell-avdragsbasen i frånvaro av
ändringar uppskattas till 7,6 mdkr,
vilket ger en skatteskärpning för bolagen
på 2,1 mdkr för inkomståret 1994. För
inkomståren 1995 och 1996 uppgår basen
till 9,3 respektive 11,3 mdkr och
skärpningen till 2,6 respektive 3,2 mdkr.
Grunderna för beräkningarna redovisas i
appendix till bilaga 2 i betänkandet SOU
1993:29.
19.1.4 Avskattning av windfall gains
Den totala skattelättnaden på
bolagskapital av nu aktuella förslag
uppgår till 2,0 mdkr. Eftersom dessa inte
finansieras inom bolagssektorn kan s.k.
windfall gains uppkomma genom att
aktiekurserna stiger. Därigenom ökar
underlaget för den framtida
aktievinstbeskattningen.
Underlaget för aktievinstskatt antas
växa med 11 % per år (totalavkastning på
14 % med avdrag för direktavkastning på
3 %). Diskonteringsräntan antas vara
14 %. Nuvärdet av framtida skattebortfall
uppskattas till 17,3 mdkr. Detta är
maximala windfall gains, som kan
reduceras genom ökat utbud av aktier från
utlandet och från skattefria subjekt i
Sverige. Om man schablonmässigt antar att
hälften av maximala windfall gains
uppkommer och att dessa vinster
realiseras med lika delar över en
tioårsperiod, erhålls en årlig breddning
av underlaget för aktievinstskatten på
0,9 mdkr. Detta ger en
inkomstförstärkning på 0,1 mdkr.
19.2 Beskattning av bolagsinkomster
19.2.1 Sänkt bolagsskattesats och
avskaffad surv
I SOU 1992:67 behandlades utförligt den
sänkning av bolagsskattesatsen som är
möjlig vid ett slopande av rätten till
survavsättningar. Diskussionen avsåg den
intäktsneutrala skattesatsen i ett
fortvarighetstillstånd, dvs. utan
beaktande av skatteeffekter genom
återföring av tidigare gjorda
survavsättningar. Denna intäktsneutrala
skattesats visar sig vara beroende av
räntabiliteten på eget kapital
övergångsåret på så sätt att en låg
räntabilitet ger en högre skattesats och
vice versa.
Med användandet av denna metodik kan den
intäktsneutrala skattesatsen antas ligga
mellan 24,8 % och 25,1 %. Den förra
uppgiften avser ett mer långsiktigt
tidsperspektiv där räntabiliteten
överensstämmer med genomsnittet för
1980-1990 medan den senare avser
förväntad räntabilitet i ett kortare
tidsperspektiv (1994).
Enligt aktuella bedömningar från RRV
beräknas inkomstskatten för juridiska
personer exkl. skatt på återförda
uppskovsbelopp uppgå till 19,6 mdkr för
inkomståret 1994. Vid en bolagsskattesats
på 28 % innebär detta en
inkomstförstärkning för det offentliga.
För de olika antagandena om in-
täktsneutrala skattesatser vid ett
avskaffande av surv ger detta nya
skattebaser enligt tabell 19.1.
Tabell 19.1: Nya skattebaser och
budgeteffekter vid alternativa
intäktsneutrala skattesatser 1994 och på
lång sikt. Ny skattesats 28 %. mdkr.
Intäktsneutral
skattesats
24,8 % 25,1 %
Ny skattebas 79,0 78,2
Budgeteffekt 2,6 2,3
Den varaktiga budgeteffekten (vid en
räntabilitetsnivå motsvarande
genomsnittet för åren 1980-1990) uppgår
alltså till ca + 2,6 mdkr, medan den
kortsiktiga effekten (vid en räntabilitet
på 13,3 % 1994) innebär en
inkomstförstärkning på 2,3 mdkr.
19.2.2 Avveckling av surv och
sänkt skatt på kvarvarande
uppskovsbelopp
I detta avsnitt redovisas
budgetförstärkningen när hälften av de
vid 1992 års bokslut gjorda
survavsättningarna återförs i lika delar
under 5 år med början vid 1995 års
taxering.
Baserat på uppgifter från 1992 års
taxering kan juridiska personers surv i
1992 års bokslut beräknas uppgå till
53 mdkr. Vid den beskrivna
återföringsmodellen kommer skatteuttaget
att höjas temporärt med 1,1 mdkr per år.
Därvid har beaktats möjligheten att
avsätta 25 % av återförd surv till
periodiseringsfond. Den varaktiga
budgetförstärkningen * räntan på nuvärdet
av denna ström av skattebetalningar *
uppgår till 0,4 mdkr.
En sänkning av bolagsskattesatsen med
2 procentenheter innebär att skatten
sänks på kvarvarande uppskovsbelopp, i
realiteten endast på den del av
ursprungligt fastställt belopp som i
normalfallet skall återföras vid 1995 års
taxering. Baserat på aktuella bedömningar
av RRV kan det kvarvarande
uppskovsbeloppet beräknas till 14,3 mdkr.
Skattebortfallet blir därmed 0,3 mdkr.
Detta är den kortsiktiga lik-
viditetseffekten medan den varaktiga
effekten, räntan på detta belopp, uppgår
till ca 22 mkr.
19.2.3 Periodiseringsfonder
Förslaget till avdragsgilla
periodiseringsfonder innebär att maximalt
25 % av årsvinsten får avsättas till
fond. Gjorda fondavsättningar skall
återföras till beskattning efter en
period av 5 år.
Den finansiella bedömningen av det
föreslagna systemet är förknippad med en
betydande osäkerhet som framför allt
gäller i vilken utsträckning systemet
kommer att utnyttjas av företagen.
Följande utgångspunkter har gällt för
bedömningen.
I URF (SOU 1989:34) redovisades resultat
från vissa simuleringar som visade att
ett system med surv under perioden
1980-1986 skulle ha utnyttjats till 70-80
%. Att utnyttjandegraden understiger 100
% beror i första hand på att företagen
för att kunna betala utdelningar tvingas
redovisa en viss del av vinsten till
beskattning. Den del av vinsten som
därmed ej kan avsättas till surv är
beroende av räntabiliteten; vid låg
räntabilitet utnyttjas
reserveringsmöjligheter i mer begränsad
omfattning än vid hög räntabilitet. I den
tidigare bedömningen av kostnaden för
sänkt skattesats och slopad surv
förutsattes räntabiliteten ligga i nivå
med genomsnittet för 1980-talet, vilket
gav en intäktsneutral skattesats på
24,8 %. Vid denna skattesats kan
utnyttjandegraden för ett system med surv
beräknas uppgå till ca 75 %.
Såvitt gäller utnyttjandegraden av det
föreslagna systemet med
periodiseringsfonder finns anledning tro
att utnyttjandegraden kommer att avvika
något från vad som gällt för systemet för
surv. Först kan emellertid konstateras
att systemet med periodiseringsfonder
uppvisar stora likheter med survsystemet
som i sig talar för en likartad ut-
nyttjandegrad. Exempelvis innebär båda
systemen att företagen ges en räntefri
skattekredit, där dock kreditperioden är
kortare i systemet med periodise-
ringsfonder. Men vissa korrigeringar är
dock motiverade.
För det första kan noteras att den
maximala avsättningen till periodi-
seringsfond, mätt som andel av obeskattad
vinst, är något högre än i survsystemet.
Maximal avsättning uppgår till 25 %, ej
till ca 23 % som i survsystemet. Vid
given lönsamhet tenderar detta att
reducera utnyttjandegraden. Reduktionen
kan beräknas uppgå till 6,5
procentenheter.
Å andra sidan kan utnyttjandegraden i
systemet med periodiseringsfonder
förväntas ligga något högre i den nu
aktuella miljön med en skattesats på 28
%. Detta är en lägre skattesats än vid
gällande regler, vilket innebär att den
tröskelvinst företagen tvingas redovisa
för att kunna lämna utdelning är lägre än
vid gällande regler. Detta motiverar en
uppjustering av utnyttjandegraden med 3
procentenheter.
Sammantaget ger de båda korrigeringarna
en beräknad utnyttjandegrad av systemet
med periodiseringsfonder på ca 71,5 %,
alltså något lägre än vid gällande regler
och med surv.
Vid den antagna utnyttjandegraden och
med vissa kompletterande antaganden om
beskattningen av återförda
fondavsättningar (se SOU 1992:67) kan den
varaktiga kostnaden för systemet beräknas
uppgå till 1,6 mdkr. Denna kostnad * som
består av räntan på summa nuvärde-
beräknade skatteeffekter av systemet * är
lägre än systemets kostnader på kort sikt
under uppbyggnadsfasen. För inkomståret
1994 kan denna kostnad beräknas uppgå
till 3,9 mdkr. Uppgifterna avser
juridiska personer. Systemets kostnader
för enskilda näringsidkare redovisas i
annat sammanhang (se avsnitt 19.3.1)
19.3 Beskattning av enskilda
näringsidkare och handelsbolag
Bedömningen för enskilda näringsidkare
koncentreras till de mest betydelsefulla
inslagen i de nya reglerna, möjligheten
till positiv räntefördelning, avsättning
till periodiseringsfond och ökning av
expansionsmedel. Övriga förändringar
antas inte ge några beaktansvärda
budgeteffekter.
19.3.1 Räntefördelning, expansionsmedel
och periodiseringsfonder
I förhållande till redovisningen i SOU
1991:100 väljs här en annan uppläggning i
det att kostnaderna för positiv
räntefördelning, avsättning till
periodiseringsfond och ökning av
expansionsmedel bedöms i ett sammanhang.
Utgångspunkten är därvid att
näringsidkarna gör uttag från
verksamheten för privata ändamål i samma
omfattning efter regelförändringen som
före. Möjligheten till uttag som
enkelbeskattad kapitalinkomst minskar
skattekostnaden för uttag och skapar
utrymme för avsättning till
periodiseringsfond och ökning av
expansionsmedel, där de avsatta beloppen
bestäms residuellt i beräkningsmodellen.
Beräkningarna görs på aggregerat material
och följaktligen har inte förhållanden
och olika slag av restriktioner för
enskilda företagare kunnat beaktas.
Bedömningen av gäller enskilda
näringsidkares utnyttjande av periodi-
seringsfonder, blir i första hand
beroende på vad man tror om de enskildas
behov av att upprätthålla en viss inkomst
av näringsverksamhet och därmed erlagda
egenavgifter så att tillräckliga förmåner
erhålls. Redan med räntefördelning
sjunker de inbetalda egenavgifterna.
Räntefördelningen är obligatorisk, och
innebär en reduktion av förmånerna med
1,4 mdkr. I förhållande till
förmånsnivåerna vid gällande regler är
detta en reducering med 25 %. Mot denna
bakgrund framstår det som mindre
sannolikt att utnyttjandet av
periodiseringsfondssystemet (med
beaktande av restriktionen om oförändrad
disponibel inkomst ligger
utnyttjandegraden på 52 %) medför en
ytterligare sänkning av förmånsnivån.
För inkomståret 1994 kan enskilda
näringsidkares inkomst av närings-
verksamhet före egenavgift och surv
beräknas uppgå till ca 30 mdkr. Det
sammanlagda uttaget av egenavgifter och
inkomstskatter vid oförändrade regler kan
beräknas uppgå till 12,6 mdkr. Disponibel
inkomst för privat bruk uppgår till
16,2 mdkr.
För gruppen företagare kan den
genomsnittliga marginalskatten beräknas
till 30 %, och den genomsnittliga
inkomstskatten för förvärvsinkomster vid
gällande regler beräknas till 27 %.
Beloppet som beskattas som
förvärvsinkomst när möjlighet för
räntefördelning och ökning av
expansionsmedel föreligger är mindre, och
därmed sjunker genomsnittsskatten till
26,0 %.
Baserat på uppgifter från 1992 års
taxering kan underlaget för positiv
räntefördelning uppskattas till ca
60,8 mdkr. Möjligheten till positiv
räntefördelning innebär att
näringsidkarna kan ta ut 5,2 mdkr som
inkomst av kapital vid en statslåneränta
på 7,5 %. På detta betalas 1,6 mdkr i
kapitalinkomstskatt 1994 eftersom
kapitalskattesatsen fort-farande uppgår
till 30 %, och beloppet efter skatt för
privat bruk uppgår till 3,6 mdkr.
Efter uttag som kapitalinkomst återstår
24,8 mdkr före avsättning till
periodiseringsfond, före ökning av
expansionsmedel och före beskattning som
inkomst av näringsverksamhet.
Med restriktionen att uttagen för privat
bruk efter skatt skall vara oförändrade
definieras ett krav på uttag som inkomst
av näringsverksamhet som efter skatter
och avgifter skall ge 12,6 mdkr
(16,2-3,6). På denna inkomst utgår
skatter och avgifter på sammanlagt
9,5 mdkr. Detta ger ett utrymme för
avsättning till periodiseringsfond eller
ökning av expansionsmedel på 2,7 mdkr
(24,8-12,6-9,5).
Vid de föreslagna reglerna uppgår det
sammanlagda skatte- och avgiftsuttaget
till 11,1 mdkr (1,6+9,5). I relation till
uttaget vid gällande regler på 12,6 mdkr
ger detta ett inkomstbortfall för den
konsoliderade offentliga sektorn på
1,5 mdkr, när hänsynt tas till reducerade
förmåner. Vid denna beräkning som avser
den kortsiktiga effekten har använts en
statslåneränta på 7,5 % (och en
kapitalskattesats på 30 %). För beräk-
ningar på lång sikt bör samma ränta
användas. Detta ger en varaktig effekt på
1,2 mdkr när hänsyn tas till att
periodiseringsfonder måste återföras till
beskattning efter 5 år.
**FOOTNOTES**
[1] Utdelning på kapitalplaceringsaktier
i icke-finansiella bolag 1991 var
3 498 mkr. (Företagen 1991, SCB, 1993).
För affärsverken var utdelningen på
kapitalplaceringsaktier år 1991 på 19
mkr. (ibid). Kapitalplaceringsaktier i
bankerna uppskattas till 79 mkr. år 1991
(Bankerna 1991, SCB, 1992). Fond-
kommissions-bolagens utdelningar
uppskattas till 23 mkr. år 1991 (Kapital-
marknaden del II, kv 4 1991, SCB, 1992).
Skadeförsäkringsbolagens utdelningar på
kapitalplaceringsaktier uppskattas till
49 mkr. (Försäkringsbolagen under 1991,
SCB, 1993).
291
19.3.2 Avveckling av surv
Baserat på uppgifter från utfallet av
1992 års taxering kan enskilda
näringsidkares avsättningar till surv
beräknas uppgå till ca 11,2 mdkr. Vid de
föreslagna återföringsreglerna och med
ett antagande att återförda
survavsättningar delvis avsätts till
periodiseringsfonder och i övrigt
beskattas som expansionsmedel kan den
varaktiga budgetförstärkningen beräknas
till 0,1 mdkr. Skatteuttaget under
återföringsperioden ökar med 0,2 mdkr per
år.
19.4 Kvittning av underskott av aktiv
näringsverksamhet mot inkomst av
tjänst
Enligt förslaget medges kvittning av
underskott av aktiv näringsverksamhet mot
inkomst av tjänst med i olika avseenden
väsentliga begränsningar.
Enligt uppgift från senast tillgängliga
taxeringsstatistiska undersökning från
RRV, avseende inkomståret 1990, uppgick
summa underskott i de gamla inkomstslagen
jordbruksfastighet, annan fastighet och
rörelse-, till sammanlagt 10,5 mdkr. Med
hänsyn till de olika begränsningsreglerna
och grundad i de överväganden som gjordes
i SOU 1992:67 torde de kvittningsbara
underskotten inte komma att överstiga
1,8 mdkr.
Vid en bedömning av de varaktiga
skatteeffekterna bör beaktas dels den
genomsnittliga marginalskatten i
inkomstslaget tjänst, dels den genom-
snittliga totala marginalskatten på
inkomst av näringsverksamhet. Den senare
faktorn är betydelsefull, eftersom
näringsidkaren i frånvaro av kvittning
mot inkomst av tjänst skulle ha kunnat
spara underskottet för kvittning mot
framtida överskott i förvärvskällan (mot
egenavgifter och inkomstskatt).
Vid en genomsnittlig marginalskatt på
31,04 % och med antagande att 70 % av de
aktiva näringsidkarna enbart betalar
kommunalskatt blir den genomsnittliga
marginalskatten i inkomstskatten 37 %.
Den genomsnittliga marginalskatten på
inkomst av näringsverksamhet * inklusive
skattedelen av egenavgifterna * kan
beräknas uppgå till 46,1 %.[2]
I frånvaro av kvittning mot
tjänsteinkomster kan näringsidkarna
kvitta underskottet mot framtida inkomst
av näringsverksamhet. Nettobud-
geteffektens storlek vid kvittning av
inkomst mot tjänst beror på hur lång tid
som förflyter till dess att den
alternativa kvittningen kan ske.
Bedömningen blir osäker. Om den
genomsnittliga tiden antas vara 5 år blir
nettobortfallet, mätt i nuvärde, vid ett
underskott på 1,8 mdkr 5 % av
underskottet[3], dvs. 88 mkr. Antas i
stället den genomsnittliga tiden vara 3
år föreligger approximativt inget
bortfall.
Effekten på kort sikt blir betydligt
större genom att den kompenserade bas-
breddningen genom bortfall av kvittning
mot framtida överskott slår igenom först
med viss tidsfördröjning. Den kortsiktiga
effekten utgörs av minskad skatt på
tjänsteinkomster, vilken vid ett
underskott på 1,8 mdkr utgör 0,7 mdkr.
Sammanfattningsvis kan det varaktiga
inkomstbortfallet på grund av utökad
kvittningsrätt beräknas uppgå till högst
0,1 mdkr per år. Effekten på kort sikt
blir 0,7 mdkr.
19.5 Månatlig uppbörd av preliminär
F-skatt
Uppbörden av debiterad preliminär F-skatt
avseende kalenderåren 1991 och 1992
uppgick till 43 resp. 38 mdkr. Med
utgångspunkt från dessa inbetalningar kan
en månatlig uppbörd av F-skatt uppskattas
ge en årlig räntevinst för det allmänna
på ca 0,2 mdkr. För de skattskyldiga
medför den föreslagna ordningen en
ränteförlust av motsvarande storlek. En
månatlig uppbörd ger dessutom en
budgetmässig engångseffekt för budgetåret
1993/94 med en förstärkning på 3,4 mdkr.
19.6 Återföring av kvarvarande
uppskovsbelopp för enskilda närings-
idkare
Enligt förslaget skjuts återföringen av
uppskovsbelopp för enskilda näringsidkare
och handelsbolag upp till 1995 års
taxering. Denna senare-läggning av
avskattningen beräknas ge en starkt
begränsad varaktig effekt för den
konsoliderade offentliga sektorn.
Effekten på kort sikt för budgetåret
1993/94 beräknas uppgå till - 0,7 mdkr.
19.7 Sammanfattning för reformförslagen
I tabell 19.2 sammanfattas gjorda
bedömningar av budgeteffekterna, där
redovisningen avser de varaktiga
effekterna och effekterna på kort sikt
för den konsoliderade offentliga sektorn.
Det kan noteras att de föreslagna
reglerna för enskilda näringsidkare
genom förslagen om positiv
**FOOTNOTES**
[2] Följande antaganden görs. För
personer som betalar enbart kommunalskatt
utgörs skattedelen av egenavgifter av den
särskilda löneskatten (17,69 %) vilket
vid en kommunalskatt på 31,04 % ger en
marginalskatt på 40,5 %. För personer som
betalar statlig inkomstskatt med 20 %
vars inkomster efter avgifter understiger
7,5 basbelopp är skattedelen av
egenavgifterna densamma som för den
tidigare gruppen, vilket ger en
marginalskatt på 57,7 %. För personer med
inkomster överstigande 7,5 basbelopp
utgör egenavgifterna i sin helhet skatt
vilket ger en total marginalskatt på
62,6 %. Vid sammanvägningen av marginal-
skatterna antas personer med inkomster
över 7,5 basbelopp utgöra 10 % av hela
gruppen, medan personer med statlig in-
komstskatt med inkomster under 7,5 basbe-
lopp utgör 20 % av hela gruppen.
[3] Med ett underskott på U gäller att
skattebortfallet ges av
(0,37-0,461/1,075T)*U, där T är tiden
fram till dess att kvittning mot
överskott i näringsverksamhet kan ske.
292
räntefördelning och ökning av expan-
sionsmedel medför en omfördelning av
skatteuttaget från kommuner och
socialförsäkringssektor till staten.
Tabell 19.2: Finansiella effekter för
konsoliderad offentlig sektor av olika
åtgärder. mdkr.
VaraktigKort
sikt
effekt (helår)
Enskilda näringsidkare
1.Positiv räntefördelning,
periodiseringsfond och ökning
av expansionsmedel - 1,2 - 1,3
2.Kvittning mot inkomst av tjänst- 0,1-
0,7
3.Återföring av SURV 0,1 0,3
4.Uppskjuten återföring av
uppskovsbelopp 0,0 - 0,7
Summa enskilda näringsidkare- 1,2- 2,4
Juridiska personer
1.Slopad SURV/sänkt skattesats 2,62,3
2.Sänkt skatt på kvarvarande
uppskovsbelopp 0,0 - 0,3
3.Periodiseringsfonder - 1,6 - 3,9
4.Återföring av SURV 0,4 1,1
Summa juridiska personer 1,4 - 0,8
Lättnad i dubbelbeskattningen
1.Slopad skatt på utdelning- 3,4- 3,4
2.Halverad reavinstskatt
inkl. allemansfonder - 2,5 - 2,5
3.Slopat Annellavdrag 2,6 2,6
4.Justerad schablonintäkt- 0,2 - 0,2
5.Reducerad avkastningsskatt- 0,3- 0,3
6.Avskattning av Windfall gains0,10,1
Summa lättnader i dubbelbeskattningen-
3,7 - 3,7
Månadsuppbörd F-skatt 0,2 3,4
Summa - 3,3 - 3,5
19.8 Reformens finansiering
Sammantaget medför reformförslagen ett
varaktigt inkomstbortfall för den kon-
soliderade offentliga sektorn på
3,3 mdkr. Av detta har utrymme redan
reserverats inom ramen för innevarande
års statsbudget motsvarande 1,7 mdkr.
I rådande statsfinansiella läge är det
utomordentligt angeläget att resterande
del finansieras på ett ansvarsfullt sätt.
Detta sker genom en höjning av
folkpensionsavgiften för arbetsgivare och
egenföretagare samt de särskilda
löneskatterna med 0,2 procentenheter och
som en följd av att avdrag för ökade
levnadskostnader vid utrikes tjänsteresor
jämställs med reglerna för inrikes resor.
Förslaget om en höjning av
folkpensionsavgiften och de särskilda
löneskatterna med 0,2 procentenheter
bygger på följande avvägning.
En finansiering med höjda avgifter har i
sig nackdelar, då den bidrar till att,
visserligen marginellt, höja företagens
arbetskraftskostnader.
Åtgärden får dock ses i ljuset av vad
som hänt i den svenska ekonomin under det
senaste året.
Sveriges konkurrenskraft har stärkts
mycket kraftigt de senaste åren. Det har
skett genom att arbetsgivaravgifterna
sänkts med sammanlagt
4,64 procentenheter, genom kraftiga
produktivitetsförbättringar och genom
kronans depreciering. Med hänsyn till
dels behovet av full finansiering i det
ansträngda statsfinansiella läget, dels
de positiva effekter som förslagen i
övrigt kommer att få för företagande och
tillväxt kan en finansiering som delvis
sker genom en mycket begränsad höjning av
avgifterna accepteras. När utrymme för
ytterligare skattesänkningar föreligger
kan denna del av finansieringen omprövas.
Såvitt gäller avdraget för ökade
levnadskostnader vid utrikes tjänsteresor
fullföljs de förändringar som aviserades
i samband med skattereformen. Avdraget
kommer, i likhet med vad som gäller för
inrikes tjänsteresor, att avse ökningen
av levnadskostnaderna vid resan. Med
tanke på de särskilda problem som kan
uppstå i fråga om att hålla nere
kostnaderna vid utrikes resor blir
reglerna mer generösa. Förändringen kan
beräknas ge ökade skatte- och
avgiftsintäkter på 400-500 mkr (jfr prop.
1993/94:90).
19.9 Effekter för skatteförvaltningen
RSV har i sitt remissyttrande redovisat
en bedömning av kostnaderna för att
administrera det nya regelverket. Enligt
RSV medför främst bestämmelserna om
räntefördelning men även vissa andra
delar av förslaget ett betydande
merarbete vad gäller enskilda
näringsidkare och delägare i
handelsbolag. På bolagens område gör RSV
bedömningen att förslaget totalt sett
inte medför något ökat resursbehov.
En alternativ bedömning av de
resursmässiga konsekvenserna avviker
något från RSV:s egna bedömning. Det
merarbete som utan tvivel uppkommer vad
gäller beskattningen av enskilda
näringsidkare och delägare i handelsbolag
kompenseras enligt den alternativa
bedömningen delvis av förenklingar på
bolagsområdet. Frågan om de resursmässiga
konsekvenserna av förslaget avses att
behandlas i 1994 års budgetproposition.
Vissa kostnader för genomförandet
uppkommer också under innevarande
budgetår.
293
20 Författningskommentar
20.1 Lagen om räntefördelning vid
beskattning
1 §
Av paragrafen framgår att räntefördelning
skall ske för fysisk person och svenskt
dödsbo. Någon valfrihet föreligger alltså
inte.
Lagen gäller även för utomlands bosatta
personer som bedriver näringsverksamhet
för vilken föreligger skattskyldighet här
i riket. Av 21 § framgår att fysisk
person som inte är bosatt här i landet
ändå är skattskyldig för inkomst av
kapital på grund av räntefördelning
enligt 4 §. Dödsbo efter person som vid
sitt frånfälle inte var bosatta eller
stadigvarande vistades här i riket
omfattas inte av lagen. Sådant dödsbo
likställs enligt 16 § 2 mom. SIL med
utländskt bolag.
Verksamhet som bedrivs av utländsk
juridisk person omfattas inte av lagen.
Anledningen härtill är att bestämmelserna
om justerat ingångsvärde enligt 28 § SIL
inte är tillämpliga på dessa (jfr RÅ 1992
ref 94).
Fördelningsunderlag
2 §
I paragrafens första stycke anges hur
fördelningsunderlaget skall beräknas. För
enskild näringsidkare och dödsbo utgörs
fördelningsunderlaget av skillnaden
mellan tillgångar och skulder i
verksamheten med vissa justeringar
(8 - 12 och 18 - 20 §§). Beräkningen av
fördelningsunderlaget skall avse
förhållandena vid utgången av
beskattningsåret före det aktuella
beskattningsåret.
I andra stycket anges hur fördelnin-
gsunderlaget för verksamhet som bedrivs i
handelsbolag skall beräknas. Utgångspunk-
ten är delägarens justerade ingångsvärde
för andelen i bolaget enligt 28 § SIL.
Lagrådet har föreslagit att ett
förtydligande skall göras så att det
framgår att det är det justerade
ingångsvärdet sedan hänsyn tagits till
den ökning eller minskning av
ingångsvärdet som följer av lagrådets
förslag till 21 § räntefördelningslagen
och 15 § expansionsmedelslagen vid
utgången av närmast föregående
beskattningsår som avses. Hänsyn har
tagits till Lagrådets förslag.
Regleringen har emellertid gjorts i 28 §
SIL. Om andelen i handelsbolaget utgör
omsättningstillgång är det i stället
andelens skattemässiga värde vid utgången
av närmast föregående beskattningsår som
är utgångspunkt för beräkningen. Vissa
justeringar skall göras av det justerade
ingångsvärdet resp. det skattemässiga
värdet (17 - 20 §§).
309
Fördelningsbelopp
3 §
I paragrafen definieras positivt resp.
negativt fördelningsbelopp. Ett positivt
fördelningsbelopp utgörs av
statslåneräntan vid utgången av november
året före beskattningsåret ökad med en
procentenhet multiplicerad med ett
positivt fördelningsunderlag. Ett
negativt fördelningsbelopp utgörs av
statslåneräntan ökad med en procentenhet
multiplicerad med ett negativt
fördelningsunderlag.
Räntefördelning
4 §
I paragrafen definieras positiv resp.
negativ räntefördelning. Med positiv
räntefördelning menas att vid beräkning
av inkomst av näringsverksamhet medges
avdrag för ett positivt fördelningsbelopp
och att samma belopp tas upp som intäkt
av kapital. Vid negativ räntefördelning
medges avdrag i kapital och samma belopp
tas upp som intäkt i näringsverksamhet.
5 §
Ett positivt fördelningsbelopp får sparas
endast i den mån det justerade
resultatet, dvs. inkomsten enligt SIL med
vissa justeringar är lägre än
fördelningsbeloppet. Det justerade
resultatet definieras i 7 §. Sparade
fördelningsbelopp är knutna till den
förvärvskälla i vilken sparandet har
skett. Ett sparat fördelningsbelopp läggs
till ett positivt fördelningsbelopp
följande beskattningsår. Uppkommer ett
negativt fördelningsbelopp skall det
sparade fördelningsbeloppet kvittas mot
detta. Av bestämmelsen följer att positiv
räntefördelning inte får medföra
underskott.
6 §
Av paragrafen framgår att någon
räntefördelning inte skall ske om
fördelningsbeloppet understiger en viss
nivå. Om fördelningunderlaget avviker
från noll med 50 000 kr skall
räntefördelning inte ske. Om
fördelningsunderlaget överstiger + 50 000
kr eller understiger -50 000 kr skall
räntefördelning beräknas på hela
beloppet.
Justerat resultat
7 §
I paragrafen regleras grunderna för
beräkning av det justerade resultatet.
Utgångspunkten är inkomsten eller
underskottet enligt SIL. Vid beräkning av
resultatet enligt SIL tas hänsyn till
olika författningar som kompletterar SIL.
Detta resultat justeras i olika
hänseenden i paragrafen. En justering
görs också enligt sista stycket i
övergångsbestämmelserna.
Beräkning av fördelningsunderlaget, m.m.
Fysiska personer och dödsbon
8 §
Som skuld räknas * utöver låneskulder
m.m. * sådana reserveringar för vilka
avdrag har medgetts vid inkomsttaxe-
ringen. Det kan vara fråga om t.ex.
avdragsgilla pensions- eller
garantiavsättningar. Belopp som har
avsatts till ersättningsfond eller
periodiseringsfond räknas som skuld.
9 §
Av paragrafen framgår att aktier, andelar
m.m. räknas in i fördelningsunderlaget om
vederlag eller reavinst vid avyttring av
egendomen utgör intäkt av
näringsverksamhet. Andel i ekonomisk
förening ingår i fördelningsunderlaget
endast om sådan utdelning som inte är
skattepliktig enligt 2 a av anvisningarna
till 22 § KL inte mottagits på andelen
under närmast föregående beskattningsår.
Har inte skattefri utdelning erhållits
ingår alltså andelen i
fördelningsunderlaget. Andel i
handelsbolag skall dock aldrig räknas som
tillgång.
10 §
Bestämmelsen innebär att man inte tar
hänsyn till på näringsverksamheten
belöpande fordran eller skuld avseende
skatt och avgifter som anges i 1 § första
stycket 1 - 4 och 6 - 13 UBL.
11 §
Av paragrafen framgår att om makar
tillsammans har deltagit i verksamheten
skall fördelningsunderlaget delas upp
mellan dem på grundval av deras andelar
av kapitalet i verksamheten. Om makarna
inte har två kapitalkonton i verksamheten
bör en uppdelning ändå kunna ske (se
avsnitt 7.1.2).
12 §
Av paragrafen framgår att det belopp som
följer av 2 § första stycket och
8 - 11 §§ skall ökas med underskott av
näringsverksamheten närmast föregående
beskattningsår om avdrag för underskottet
inte har medgetts enligt vissa angivna
bestämmelser. Fördelningsunderlaget skall
utgöras av fullbeskattat kapital, vilket
medför att 72 % av expansionsmedlen skall
undantas. För att hindra vissa
kringåendemöjligheter skall
kapitaltillskott som gjorts närmast
föregående beskattningsår också
undantas.-
13 §
I paragrafen regleras värderingen av
tillgångar som ingår i fördelningsun-
derlaget. En tillgång tas som huvudregel,
punkt 8, upp till anskaffningsvärdet
minskat med medgivna
värdeminskningsavdrag och liknande
avdrag.
I punkt 1 finns en särskild regel för
omsättningsfastigheter. Regeln behövs
eftersom avdrag för värdeminskning medges
för sådana fastigheter trots att de utgör
lager.
Enligt punkt 2 skall lager och
kundfordringar tas upp till de värden som
gäller vid inkomsttaxeringen.
Inventarier m.m. inklusive mark- och
byggnadsinventarier tas enligt punkt 3
upp till skattemässiga restvärden.
Anläggningsfastigheter skall enligt
punkt 4 tas upp till anskaffningsvärdet
för mark, byggnad och markanläggning
reducerat med medgivna
värdeminskningsavdrag på byggnad och
markanläggning och liknande avdrag. Med
värdeminskningsavdrag jämställs
avskrivning mot ersättningsfond och
liknande fonder. Det sistnämnda framgår
av 16 §.
Av punkt 5 framgår att sådana
finansiella instrument som avses i 27 §
1 mom. SIL tas upp till
anskaffningsvärdet enligt genomsnit-
tsmetoden om tillgångarna inte utgör
omsättningstillgångar. Det gäller i
praktiken endast näringsbetingade andelar
i ekonomisk förening.
Av punkt 6 framgår att fordringar i
utländsk valuta skall tas upp till de
värden som gäller vid inkomsttaxeringen,
dvs. värdet enligt god redovisningssed.
En avsättning till valutakursreserv skall
således räknas av eftersom den utgör en
del av värderingen.
I punkt 7 anges att behållning på
skogskonto, skogsskadekonto och
upphovsmannakonto tas upp med 50 % av
behållningen på kontot.
14 §
Vid äldre fastighetsinnehav är
anskaffningsvärdet lågt och det kan också
vara svårt att fastställa det
skattemässiga restvärdet. För anlägg-
ningsfastigheter som förvärvats före år
1991 får därför anskaffningsvärdet som
ett alternativ till huvudregeln beräknas
till viss del av taxeringsvärdet för år
1993. Bestämmelsen som är av
övergångskaraktär innebär att som
anskaffningsvärde för anläggningsfastig-
heter får användas viss del av det för år
1993 gällande taxeringsvärdet. Vid
användning av taxeringsvärdealternativet
skall värdeminskningsavdrag och liknande
avdrag som medgetts vid 1982 - 1993 års
taxeringar reducera taxeringsvärdet om
avdragen för år räknat uppgått till minst
10 % av denna del av taxeringsvärdet. Med
värdeminskningsavdrag likställs även i
detta fall avskrivningar som görs mot
ersättningsfonder.
15 §
Enligt paragrafen skall jämkning göras om
marknadsvärdet på byggnader, mark och
markanläggningar inte överstiger 75 % av
värdet enligt alternativregeln efter
värdeminskningsavdrag m.m. Jämkning kan
bli aktuell om en inte oväsentlig del av
taxeringsvärdet är att hänföra till
inventarier. Bestämmelsen kan också
användas i andra fall t.ex. om
fastighetens värde minskat till följd av
brand eller andra orsaker. Marknadsvärdet
vid beskattningsårets ingång på
fastighetens byggnader, mark och
markanläggning skall jämföras med 75 % av
värdet beräknat enligt alternativregeln.
Det är marknadsvärdet på de delar av
fastigheten som fanns den 1 januari 1993
och som finns kvar vid den tidpunkt då
jämförelsen görs som skall utgöra
utgångspunkt för jämkningen.
16 §
Av paragrafen följer att med
värdeminskningsavdrag avses även belopp
varmed ersättningsfond eller liknande
fonder tagits i anspråk. Med liknande
fonder avses avsättningar som gjorts
enligt lagen (1979:610) om allmän
investeringsreserv, lagen (1954:40) om
särskild fartygsfond, lagen (1967:96) om
särskild nyanskaffningsfond, lagen
(1967:752) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för avsättning till
fond för återanskaffning av fastighet och
lagen (1981:296) om eldsvådefonder. Vid
värdering enligt 13 § 1 och 4 och 14 §
skall alltså anskaffningsvärdet minskas
med den del av utgiften som täckts av det
ianspråktagna beloppet.
Delägare i handelsbolag
17 §
Av 2 § andra stycket framgår att för
näringsverksamhet som bedrivs av
handelsbolag utgör delägarens justerade
ingångsvärde för andelen utgångspunkt vid
bestämmande av fördelningsunderlaget och
att i fråga om andel i handelsbolag som
utgör omsättningstillgång utgör det
skattemässiga värdet utgångspunkt. Av
förevarande paragraf framgår att värdet
skall minskas med kapitaltillskott året
före beskattningsåret och med lån
avseende det aktuella beskattningsåret
från bolaget till delägaren eller
närstående om inte marknadsmässig ränta
utgått på lånet. Med lån avses här
sedvanliga lån och inte löpande uttag som
räknas av mot delägarens resultatandel
för räkenskapsåret.
310
Gemensamma bestämmelser
18 §
Av paragrafens första stycke framgår att
om en skattskyldig har ett negativt
fördelningsunderlag första gången de nya
bestämmelserna tillämpas skall underlaget
anses vara noll kr. Gamla negativa
underlag läggs alltså till
fördelningsunderlaget. En förändring i
förhållande till lagrådsremissen är att
det belopp som läggs till benämns
övergångsposten. Ett exempel kan
illustrera. Den skattskyldige har ett
negativt fördelningsunderlag på 1 000 vid
1995 års taxering. Övergångsposten uppgår
alltså till 1 000. Detta år sker varken
positiv eller negativ räntefördelning.
Har fördelningsunderlaget året därpå
stigit till minus 500 skall positiv
räntefördelning ske på grundval av ett
positivt fördelningsunderlag om 500.
Med hänsyn till de möjligheter som finns
i fråga om delägare i handelsbolag att
genom uttag framkalla ett negativt
underlag för räntefördelning inför
övergången har i andra stycket införts en
regel för det fall att uttagen under
beskattningsår som taxerats 1991 - 1994
överstigit såväl den skattemässiga
nettoinkomsten från bolaget som hans
andel av bolagets civilrättsliga
resultat.
Enligt tredje stycket, som är nytt i
förhållande till lagrådsremissen, övergår
övergångsposten till en ny näringsidkare
eller, i fråga om andel i handelsbolag,
ny delägare om näringsverksamheten eller
andelen övertas av en fysisk person eller
ett dödsbo genom ett icke-oneröst fång.
19 §
Enligt paragrafen skall
fördelningsunderlaget jämkas om beskatt-
ningsåret omfattar längre eller kortare
tid än tolv månader. Bestämmelsen blir
aktuell när en näringsverksamhet påbörjas
eller avslutas och vid omläggning av
räkenskapsår. Om fördelningsunderlaget
uppgår till 3 milj. kr och
beskattningsåret omfattar fyra månader
jämkas underlaget till 1 milj. kr. (4/12
x 3). På motsvarande sätt jämkas ett
underlag på 3 milj. kr då
beskattningsåret omfattar arton månader
till 4,5 milj. kr (18/12 x 3).
Bestämmelsen skall tillämpas även om i
annat fall en delägare i ett handelsbolag
taxeras för inkomst hos bolaget avseende
annan tidsperiod än tolv månader. Detta
inträffar när en andel i ett handelsbolag
överlåts under bolagets löpande
beskattningsår och överlåtaren och
förvärvaren fördelar det skattemässiga
resultatet mellan sig.
20 §
Av 4 § framgår att positiva
fördelningsbelopp får sparas i den mån
det justerade resultatet understiger
fördelningsbeloppet. Av förevarande
paragraf framgår att kvarstående sparade
fördelningsbelopp skall läggas till
fördelningsunderlaget enligt 2 §.
21 §
Enligt 6 § SIL är fysisk person som inte
är bosatt här i landet inte skattskyldig
för inkomst av kapital. Av förevarande
paragraf framgår att fysisk person som
inte är bosatt här dock är skattskyldig
för inkomst av kapital på grund av
räntefördelning. Avdragsrätt i
inkomstslaget kapital föreligger givetvis
vid negativ räntefördelning.
Övergångsbestämmelser
Lagen träder i kraft den 1 januari 1994
och tillämpas första gången vid 1995 års
taxering. Bestämmelsen huruvida andel i
ekonomisk förening ingår i
fördelningsunderlaget enligt 9 §
tillämpas första gången vid 1996 års
taxering eftersom bestämmelserna om
skattefrihet på utdelning på sådan andel
träder i kraft den 1 januari 1994. Första
gången det kan bli aktuellt att tillämpa
regeln blir vid det fördelningsunderlag
som bestäms vid utgången av 1994, dvs.
avseende 1996 års taxering.
Enligt andra stycket
övergångsbestämmelsen skall i fråga om
enskild näringsidkare och dödsbo
fördelningsunderlaget minskas med gjorda
survavsättningar och uppskovsbelopp. Som
skuld skall även räknas avsättningar som
gjorts till allmän investeringsreserv
o.d.
Behållningen på uppfinnarkonto får till
hälften räknas som tillgång vid beräkning
av fördelningsunderlaget.
Av sista stycket framgår att ytterligare
justering kan göras av det justerade
resultatet enligt 7 §. Som tillkommande
post räknas även belopp som tas upp till
beskattning enligt lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver.
20.2 Lagen om expansionsmedel
Inledande bestämmelser
1 §
Möjligheten för enskilda näringsidkare
och handelsbolag till expansion genom
finansiering med lågbeskattade vinstmedel
på villkor som är likvärdiga med dem för
aktiebolag baseras på en post i
deklarationen betecknad expansionsmedel.
Beskattningen styrs av förändringar av
denna post.
Av paragrafen framgår att för fysiska
personer och svenska dödsbon som bedriver
näringsverksamhet tas hänsyn till en post
expansionsmedel vid beräkning av inkomst
av näringsverksamhet enligt KL och SIL.
Även utomlands bosatta personer får ta
upp expansionsmedel om personen i princip
är skattskyldig här i riket för inkomst
från den bedrivna verksamheten (inkomst
behöver inte ha uppkommit det aktuella
beskattningsåret). Här i riket bosatta
personer och svenska dödsbon får ta upp
expansionsmedel även i fråga om
näringsverksamhet som bedrivs utomlands
om i princip skattskyldighet här
föreligger för inkomsten. Verksamhet som
bedrivs av utländsk juridisk person
omfattas dock inte av lagen. Anledningen
härtill är att dessa inte har något
justerat ingångsvärde.
2 §
Enligt paragrafen medges avdrag med ett
belopp motsvarande en ökning av
expansionsmedel vid beräkning av inkomst
av näringsverksamhet enligt KL och SIL.
Ett exempel illusterar. Inkomsten av en
enskild näringsverksamhet före avdrag för
ökning av expansionsmedel är 100. Expan-
sionsmedel ökas med 100. Efter avdrag med
100 utgör inkomsten av näringsverk-
samheten enligt KL och SIL noll.
En minskning av expansionsmedel skall
tas upp som intäkt av näringsverksamhet.
Bestämmelsen beskrivs i allmänna
motiveringen, se avsnitt 7.1.3.
3 §
I första stycket anges att en särskild
statlig skatt (expansionsmedelsskatt)
skall erläggas med 28 % av en ökning av
expansionsmedlen.
Av andra stycket jämfört med den
föreslagna lydelsen av 27 § 2 mom. UBL
framgår att den skattskyldige skall
gottskrivas ett belopp motsvarande 28 %
av en minskning av expansionsmedel vid
debiteringen av slutlig skatt. Av den
bestämmelsen följer att om erlagd
preliminär skatt överstiger den slutliga
skatten skall återbetalning ske till den
skattskyldige.
Ett exempel illustrerar. År 1 uppgår
inkomst av näringsverksamhet före
hänsynstagande till expansionsmedel till
100. Avdrag för en ökning av
expansionsmedel görs med 100. På ökningen
erläggs expansionsmedelsskatt med 28. År
2 går verksamheten med underskott 100.
Näringsidkaren minskar expansionsmedel
med 100, varefter inkomsten av närings-
verksamhet blir 0. Inkomstskatt eller
egenavgifter utgår alltså inte år 2.
Näringsidkaren återfår i stället de 28
som erlagts i expansionsmedelsskatt.
4 §
Av den norm som lagen grundas på * de
regler som gäller för enmansaktiebolag
och ägare till sådana bolag * följer att
möjligheten till expansion med
förstaledsbeskattade vinstmedel skall
bedömas för varje förvärvskälla för sig.
Regler i detta avseende har tagits in i
första stycket.
Ett handelsbolag i vilket en fysisk
person innehar en andel kan inneha en
andel i ett annat handelsbolag. Av andra
stycket följer att expansionsmedel får
tas upp endast för andelen i det
överordnade bolaget.
5 §
Av paragrafen följer att om, för en
fysisk person eller delägare i
handelsbolag som är bosatt utomlands,
anknytningen till en fastighet eller ett
fast driftställe här upphör skall
expansionsmedel anses ha minskat till
noll kr. Minskningen skall tas upp som
intäkt av näringsverksamhet.
Beloppsbegränsningar
6 §
I paragrafen ges grunderna för beräkning
av inkomstunderlaget. Underlaget skiljer
sig från det justerade resultatet enligt
7 § räntefördelningslagen genom att
avdrag för avsättning till
periodiseringsfond inte räknas som
tillkommande post och att avdrag för
periodiseringsfond som återförs till
beskattning, intäkt på grund av minskning
av expansionsmedel, avdrag för avsättning
till surv som återförs till beskattning
enligt survåterföringslagen inte räknas
som avgående poster. Belopp som tas upp
till beskattning enligt lagen om
återföring av obeskattade reserver,
vilket räknas som avgående post enligt
sista stycket av övergångsbestämmelserna
till räntefördelningslagen räknas inte
som avgående post.
7 §
I paragrafen anges hur stort avdraget för
expansionsmedel maximalt får vara,
takbeloppet, för den som bedriver
verksamheten som enskild näringsidkare.
Skälet till begränsningen är att ett
belopp motsvarande
expansionsmedelsbeloppet inte skall vara
tillgängligt för näringsidkarens privata
ändamål. Begränsningen innebär att 72 %
av expansionsmedlen (72 % eftersom
skatten på expansionsmedel är 28 %) inte
får överskrida fördelningsunderlaget
enligt de grunder som, med ett undantag,
anges i 2, 8 - 10 och 18 §§
räntefördelningslagen ökat med underskott
under beskattningsåret i den mån avdrag
för underskott inte har medgetts enligt
46 § 1 mom. KL eller 3 § 13 mom., 25 §
11 mom. eller 26 § 9 mom. SIL och minskat
med kapitaltillskott under
beskattningsåret. Undantaget avser
näringsbetingad andel i ekonomisk
förening som i vissa fall inte skall ingå
i fördelningsunderlaget enligt 9 §
räntefördelningslagen. Sådan andel skall
alltid ingå i takbeloppet för
expansionsmedel.
8 §
I paragrafen anges hur stort avdraget för
expansionsmedel maximalt får vara,
takbeloppet, för den som bedriver
verksamheten i form av handelsbolag. För
en delägare i handelsbolag får inte
expansionsmedel tas upp med så stort
belopp att det justerade ingångsvärdet,
eller, om andelen utgör
omsättningstillgång, andelens
skattemässiga värde är negativt.
Restriktionen gäller inte bara vid ökning
av expansionsmedel utan även vid
oförändrade eller minskade
expansionsmedel. Det justerade ingångs-
värdet eller det skattemässiga värdet
skall därvid minskas med kapitaltillskott
under beskattningsåret och med lån från
bolaget till delägaren eller någon honom
närstående om inte marknadsmässig ränta
utgått på lånet. Justering skall vidare
ske för övergångsposten enligt 18 §
räntefördelningslagen, dvs. för negativt
fördelningsunderlag första gången lagen
tillämpas och med beaktande av om
nettouttag från bolaget under vissa
taxeringsår överstigit såväl
skattepliktig nettoinkomst som delägarens
andel av bolagets resulatat.
Överlåtelse och upphörande av
näringsverksamhet, m.m.
9 §
Beskattning för inkomst av
näringsverksamhet skall i princip ske av
expansionsmedel när den skattskyldige
upphör att bedriva näringsverksamhet
eller andel i handelsbolag avyttras. En
föreskrift av den angivna innebörden har
tagits in i paragrafen. I denna erinras
vidare om att undantagsregler finns i
10 - 14 §§.
Överlåtelse av näringsverksamhet
10 §
I paragrafen regleras i fråga om enskilda
näringsidkare situationer när
andraledsbeskattning inte skall ske.
I första stycket regleras gåva,
bodelning, arv och testamente avseende
samtliga realtillgångar i verksamheten.
På grund av att i dessa fall kontinuitet
föreligger vid inkomstbeskattningen är
det möjligt att låta förvärvaren överta
expansionsmedel. Innebörden av
övertagande är att andraledsbeskattningen
inte utlöses genom överlåtelsen och att
de överlåtna expansionsmedlen anses
utgöra ingående expansionsmedel hos
förvärvaren.
I syfte att minska vissa icke önskvärda
möjligheter till skatteanpassning finns i
andra stycket en begränsning i rätten att
överföra expansionsmedel. Begränsningen
innebär att i den mån expansionsmedel
uppgår till ett högre värde än vad som
motsvarar värdet av realtillgångarna i
verksamheten vid utgången av tredje året
före beskattningsåret ökat med en
tredjedel får expansionsmedlen inte
överföras. Tillgångarna skall värderas
enligt reglerna i 13 § 1 - 4 och 8
räntefördelningslagen.
Av tredje stycket framgår att
förvärvaren vid taxeringen för det
närmast föregående beskattningsåret skall
anses ha haft expansionsmedel uppgående
till det överförda beloppet. Om
förvärvaren då hade expansionsmedel skall
han anses ha haft expansionsmedel
uppgående till det upptagna beloppet ökat
med det överförda beloppet.
11 §
I paragrafen behandlas det fallet att
samtliga realtillgångar i en enskild
näringsverksamhet förs över till ett
handelsbolag i vilket den skattskyldige
innehar eller genom överlåtelsen kommer
att inneha en andel. I ett sådant fall
bör andraledsbeskattningen underlåtas om
expansionsmedel för näringsverksamhet
förs över till expansionsmedel för
andelen i handelsbolaget och det
justerade ingångsvärdet för andelen
minskas * i förekommande fall till ett
negativt belopp * med 72 % av det
överförda beloppet. En skriftlig
förklaring krävs med innebörden att den
skattskyldige för över expansionsmedlen i
näringsverksamheten till expansionsmedel
för andel i handelsbolag.
Följande exempel illustrerar. En
näringsidkare har år 1 inkomster på 100.
Expansionsmedel ökas med 100 vilket
medför en beskattning på 28.
Näringsidkaren betalar skatten med
privata medel. De 100 investeras i en
maskin. År 2 görs ett tillskott till ett
handelsbolag med maskinen för ett
avräkningsvärde av 100 med överföring av
expansionsmedel för näringsverksamheten
till expansionsmedel för andelen i
bolaget. Ingångsvärdet minskas med 72 på
grund av 28 § åttonde stycket. Vidare
avyttras andelen i bolaget för 100 utan
överföring av expansionsmedel till
förvärvaren. Genom avyttringen anses
expansionsmedel ha minskat till 0. Detta
medför en skattepliktig inkomst på 100
som höjer det justerade ingångsvärdet med
samma belopp (28 § första stycket SIL).
Ingångsvärdet minskar med 72 och med 28
på grund av föreskrifterna i 28 § åttonde
stycket tredje resp. första meningarna
SIL. Någon reavinst uppkommer inte.
Totalt medför förloppet att 100 beskattas
som inkomst av näringsverksamhet. Ett
belopp motsvarande den erlagda
expansionsmedelsskatten på 28 gottskrivs
vid debiteringen av slutlig skatt. Detta
resultat överensstämmer med resultatet om
inkomsten ursprungligen hade uppkommit i
bolaget.
12 §
Paragrafen reglerar det fallet att
samtliga realtillgångar i en
näringsverksamhet förs över till ett
aktiebolag i vilket den skattskyldige
äger eller genom överlåtelsen kommer att
äga aktier. I ett sådant fall bör
andraledsbeskattningen underlåtas om
expansionsmedlen omvandlas till
enkelbeskattat kapital i bolaget.
Förutsättningarna för att så skall ske är
att den skattskyldige i samband med
överföringen gör ett tillskott med det
aktuella beloppet och att tillskottet
inte höjer anskaffningsvärdet för
aktierna. Stycket har utformats i
enlighet härmed.
Ett exempel illustrerar. En
näringsidkare har år 1 inkomster på 100.
Expansionsmedel ökas med 100 vilket
medför en beskattning på 28. Kvarvarande
72 investeras i en maskin. År 2 görs ett
tillskott till ett aktiebolag med
maskinen för ett avräkningsvärde av 72
varvid näringsidkaren förklarar att han
önskar att expansionsmedlen skall
ersättas av beskattat kapital i bolaget.
Vidare avyttras näringsidkarens aktier i
bolaget för 72. Reavinsten blir härvid 72
eftersom anskaffningsvärdet inte påverkas
av tillskottet. Resultatet överensstämmer
med resultatet om inkomsten ursprungligen
hade uppkommit i bolaget.
Med realtillgångar avses andra
tillgångar i näringsverksamhet än
kontanter, banktillgodohavanden och
liknande tillgångar.
Överlåtelse av andel i handelsbolag, m.m.
13 §
I paragrafen regleras i fråga om delägare
i handelsbolag situationer när
andraledsbeskattning inte skall ske.
Paragrafen avser överlåtelse av en hel
andel i handelsbolag. I likhet med vad
som gäller vid överlåtelse av enskild
näringsverksamhet omfattar reglerna gåva,
bodelning, arv och testamente. En
spärregel av motsvarande slag som den som
finns i 10 § andra stycket finns även i
fråga om handelsbolag.
14 §
I paragrafen behandlas det fallet att en
delägare i ett handelsbolag genom skifte
vid upplösning av bolaget erhållit
realtillgångar och skriftligen förklarat
att han för över expansionsmedel. En
förutsättning för överföringen är att
skiftet inte föranleder
uttagsbeskattning.
Ett exempel illustrerar. Såvitt belöper
på den skattskyldige har ett handelsbolag
år 1 haft en inkomst på 100. Den
skattskyldige har ökat expansionsmedel
med 100 och expansionsmedelsskatt på 28
har betalts. Ingångsvärdet har inte
förändrats genom detta (jfr kommentaren
till 28 § åttonde stycket andra meningen
SIL). Kvarvarande 72 investeras i en
maskin. År 2 upplöses bolaget varvid den
skattskyldige erhåller maskinen (som
alltjämt är värd 72) genom skifte. Den
skattskyldige förklarar att han för över
expansionsmedlen till expansionsmedel för
näringsverksamhet. Av 28 § åttonde
stycket andra meningen SIL följer att det
justerade ingångsvärdet för andelen ökas
med 72. Upplösning av bolaget medför
därför inte någon reavinst eller
reaförlust. Sammantaget befinner sig den
skattskyldige efter upplösningen i samma
situation som om inkomsten på 100 och
maskininvesteringen ursprungligen varit
hänförliga till enskild
näringsverksamhet.
Ombildning av handelsbolag till
aktiebolag utan beskattning för minskning
av expansionsmedel kan ske i två led
genom att först handelsbolaget upplöses
med tillämpning av 14 § och därefter
tillgångarna överlåts till aktiebolaget
med tillämpning av 12 §.
Övergångsbestämmelser
Lagen träder i kraft den 1 januari 1994
och tillämpas första gången vid 1995 års
taxering.
Av andra stycket framgår att i fråga om
enskild näringsidkare och dödsbo skall
vid beräkning av takbeloppet minskning
ske med gjorda survavsättningar och
uppskovsbelopp. Som skuld skall även
räknas avsättningar som gjorts till
allmän investeringsreserv o.d.
I tredje stycket anges att behållningen
på uppfinnarkonto får till hälften räknas
som tillgång vid beräknng av takbeloppet.
20.3 Lagen om periodiseringsfonder
1 §
I denna paragraf anges att skattskyldiga
vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet får göra avdrag för
avsättning till periodiseringsfond.
Undantag görs dock för schablonbeskattade
bostadsföretag, investmentföretag och
värdepappersfonder.
2 §
I första stycket anges att varje års
avsättning skall bilda en egen fond.
Av andra stycket framgår att juridiska
personer * utom dödsbon * som är skyldiga
att upprätta årsbokslut skall ha gjort
avsättningen till periodiseringsfond i
räkenskaperna. Övriga skattskyldiga skall
göra avsättningen i deklarationen.
I tredje stycket anges att för
handelsbolagens del skall avsättning och
avdrag göras av delägaren. Detta innebär
att avdraget beräknas på hans del av
bolagsinkomsten på sätt som närmare anges
i 3 § andra stycket.
3 §
I paragrafens första stycke anges
beträffande juridiska personer * utom
dödsbon * att avdrag för avsättning till
periodiseringsfond inte får överstiga 25
% av beskattningsårets inkomst före
avdrag för avsättningen. I denna inkomst
ingår bl.a. avdrag för survavsättningar
som återförts till beskattning enligt den
föreslagna lagen om återföring av
skatteutjämningsreserv. I
övergångsbestämmelserna anges att
återfört uppskovsbelopp enligt lagen
(1990:655) om återföring av obeskattade
reserver inte ingår i underlaget för
avsättning till periodiseringsfond.
I andra - fjärde styckena regleras
grunderna för beräkning av in-
komstunderlaget för fysiska personer och
dödsbon. Underlaget skiljer sig från det
justerade resultatet enligt 7 §
räntefördelningslagen genom att avdrag
för positiv räntefördelning inte räknas
som tillkommande post och att intäkt på
grund av negativ räntefördelning samt
återfört avdrag för avsättning till surv
enligt survåterföringslagen och
periodiseringsfond inte räknas som
avgående poster.
311
4 §
I 4 och 5 §§ föreskrivs när avdrag för
avsättning till periodiseringsfond
tvångsvis skall återföras till
beskattning.
Om avdrag för avsättning till
periodiseringsfond inte återförts till
beskattning tidigare skall återföring ske
vid taxeringen för det femte
beskattningsåret efter det beskattningsår
då avdraget gjordes. Beskattningen sker
på samma sätt som vid frivillig
upplösning av fonden.
5 §
Paragrafen är ny i förhållande till
lagrådsremissen. På Lagrådets inrådan
innehåller paragrafen regler för när
periodiseringsfond omedelbart skall
återföras till beskattning. Till en
början anges att avdrag för avsättning
till periodiseringsfond skall återföras
till beskattning när en skattskyldig
eller ett handelsbolag inte längre
bedriver någon näringsverksamhet. När ett
handelsbolag har upphört med sin
verksamhet skall alltså delägare som fått
avdrag för avsättning till
periodiseringsfond återföra detta avdrag
till beskattning.
Den omständigheten att en skattskyldig
upphör att bedriva närings- verksamhet
får även anses innefatta sådana fall då
ett näringsdrivande dödsbo skiftas.
Återföringen skall i sådant fall ske det
sista året dödsboet redovisar inkomst av
näringsverksamhet.
Periodiseringsfond skall också återföras
till beskattning när delägare i
handelsbolag säljer sin andel. Av 24 § 2
mom. andra stycket SIL följer att med
försäljning av andel i handelsbolag
jämställs inlösen av sådan andel eller
att handelsbolaget upplöses.
Ett exempel illustrerar beskattningen
vid försäljning av andel i handelsbolag.
Det justerade ingångsvärdet på en andel i
ett handelsbolag antas vara 0. Närmast
följande beskattningsår är den på andelen
belöpande inkomsten 100. Delägaren gör
avdrag för en avsättning till perio-
diseringsfond på 25. Den skattepliktiga
inkomsten blir då 75, som läggs till det
justerade ingångsvärdet. Skatten på de 75
antas finansieras på annat sätt än genom
uttag från bolaget. Delägaren säljer
därefter sin andel för 100. Försäljningen
medför att de 25 som satts av till perio-
diseringsfond återförs till beskattning.
Därmed ökas det justerade ingångsvärdet
till 100 och någon reavinst uppkommer
således inte.
Försäljning av andel i dödsbo medför
inte att avdrag för avsättning till
periodiseringsfond återförs till
beskattning eftersom dödsboet är ett eget
skattesubjekt.
Andra i paragrafen angivna situationer
när periodiseringsfond omedelbart skall
tas upp till beskattning är vid
företagsupplösning genom sådan fusion som
inte omfattas av 2 § 4 mom. första
stycket SIL, när beslut fattats om
likvidation av ett företag och när beslut
meddelats om att skattskyldig skall
försättas i konkurs.
312
6 §
I denna paragraf finns regler för hur
periodiseringsfonder behandlas i
skattehänseende när en fysisk person
överför sin näringsverksamhet eller
driften av denna till ett aktiebolag
eller när näringsverksamheten i ett
handelsbolag överförs till ett
aktiebolag. I enlighet med vad Lagrådet
förordat har bestämmelsen utformats så
att avgörande för om periodiseringsfond
omedelbart skall återföras till
beskattning är huruvida uttagsbeskattning
skall ske. Om möjlighet föreligger att
föra över tillgångar till skattemässiga
restvärden till aktiebolaget utan att
uttagsbeskattning kommer i fråga får
aktiebolaget överta periodiseringsfond
från den fysiska personen på samma
villkor som gällde för denne. Detta
innebär att den övertagna
periodiseringsfonden behandlas på samma
sätt som om avsättningen redan från
början gjorts av aktiebolaget. Samma sak
gäller när verksamheten i ett
handelsbolag överförs till ett
aktiebolag.
7 §
Enligt denna paragraf anses vid fusion
enligt 2 § 4 mom. första stycket SIL och
andra särskilt angivna sammanslagningar
det överlåtande och det övertagande
företaget som ett företag. Detta innebär
att periodiseringsfond överförs till det
övertagande företaget på samma villkor
som gällde i det överlåtande företaget,
dvs. den övertagna fonden behandlas som
om den redan från början satts av i det
övertagande företaget.
Övergångsbestämmelser
Lagen tillämpas endast på avsättningar
som gjorts under beskattningsår som
taxeras år 1995 eller senare. Eftersom
obeskattade reserver som återförs till
beskattning inte skall kunna rullas
vidare i form av periodiseringsfonder får
i underlaget för beräkning av avdrag för
periodiseringsfond inte ingå återfört
uppskovsbelopp.
20.4 Lagen om avdrag för underskott av
näringsverksamhet
1 §
I den inledande bestämmelsen fastslås att
om underskott uppkommer vid beräkning av
inkomst av näringsverksamhet enligt KL
och SIL medges avdrag för underskottet i
förvärvskällan närmast följande beskattn-
ingsår
Bestämmelsen ersätter nuvarande 26 §
första stycket KL.
313
Allmänna begränsningar i avdragsrätten
2 §
Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 26
§ andra och tredje styckena KL. Av första
stycket framgår att avdrag inte medges
till den del avdrag i stället har
medgetts enligt något av fyra angivna
lagrum i KL eller SIL. Hänvisningen till
KL avser bestämmelserna om rätt till
avdrag för underskott av litterär,
konstnärlig eller därmed jämförlig
verksamhet från inkomst av tjänst, som
flyttas från 33 § 3 mom. till 46 § 1
mom., samt de föreslagna reglerna om
kvittning av underskott av aktiv närings-
verksamhet mot inkomst av tjänst. De tre
hänvisningarna till SIL avser avdrag för
underskott av s.k. andelshus samt
kvittning av underskott mot reavinst vid
försäljning av näringsfastighet resp.
vissa bostadsrätter.
I andra stycket hänvisas beträffande
underskott som finns när en enskild
näringsidkare eller ett dödsbo upphör att
bedriva näringsverksamhet till 3 § 13
mom. första stycket SIL. Enligt dessa
bestämmelser räknas underskott vid
förvärvskällans upphörande som
realisationsförlust.
Begränsningar efter ägarförändringar
Definitioner
3 §
I lagrummet definieras fyra begrepp *
företag, förlustföretag, annat
rättssubjekt och gammalt underskott *
vilka används i de följande
bestämmelserna.
I första stycket definieras begreppet
företag. Därmed avses aktiebolag, ekono-
misk förening, bankaktiebolag, sparbank,
försäkringsbolag eller utländskt bolag.
I andra stycket definieras begreppet
förlustföretag. Därmed avses ett företag
(enligt den föregående definitionen) med
underskott beskattningsåret närmast före
det beskattningsår företaget omfattas av
en sådan ägarförändring som avses i 4
eller 5 §.
Med annat rättssubjekt, som definieras i
tredje stycket, avses fysisk person,
dödsbo, stiftelse, ideell förening eller
annan utländsk juridisk person än
utländskt bolag.
Vad som avses med utländsk juridisk
person resp. utländskt bolag framgår av
16 § 2 mom. SIL.
I anslutning till definitionen av annat
rättssubjekt görs en bestämning av
närståendekretsen. Definitionen skiljer
sig från den som ges i punkt 14 av
anvisningarna till 32 § KL på så sätt att
även handelsbolag i vilka någon person i
närståendekretsen är delägare anses som
närstående.
Med gammalt underskott, som definieras i
fjärde stycket, avses underskott som
kvarstår från beskattningsåret närmast
före det beskattningsår då ett
förlustföretag omfattas av en sådan
ägarförändring som avses i 4 eller 5 §
eller utgjort överlåtande eller
övertagande företag i en sådan fusion som
avses i 12 §.
Ägarförändringar
4 §
I första stycket definieras ett fall av
ägarförändring. En ägarförändring anses
ha skett om ett företag (den nya ägaren)
fått bestämmande inflytande över ett
förlustföretag. Situationen motsvarar den
i avsnitt 8.2.1 angivna spärrsituationen
S1.
Av andra stycket framgår att en
ägarförändring också skall anses ha skett
om om ett förlustföretaget eller ett
moderföretag till detta har fått
bestämmande inflytande över ett annat
företag (det nya dotterföretaget).
Situationen motsvarar den i avsnitt 8.2.1
angivna spärrsituationen S4.
I tredje stycket definieras begreppet
bestämmande inflytande genom en
hänvisning till de koncerndefinitioner
som finns i de associationsrättsliga
lagar som gäller för resp. företagsform.
5 §
I första stycket definieras ytterligare
två fall där ett förlustföretag genomgått
en ägarförändring. I punkt 1 har ett
annat rättssubjekt (jfr definitionen i 3
§) fått bestämmande inflytande över
förlustföretaget. I punkt 2 har flera
sådana rättssubjekt under en femårsperiod
gemensamt erhållit ett bestämmande
inflytande över förlustföretaget. Dessa
båda fall av ägarförändringar motsvarar
de i avsnitt 8.2.1 angivna spärrsituatio-
nerna S2 resp. S3. Förhållandet mellan de
olika ägarförändringarna är sådant att
punkterna 1 och 2 i denna paragraf inte
gäller om 4 § första stycket är
tillämplig och punkt 2 inte gäller om
punkt 1 är tillämplig.
I andra stycket anges vad som skall
förstås med bestämmande inflytande.
6 §
I lagrummet ges vissa kompletterande
bestämmelser till 5 § första stycket 2.
Vid emission med lika rätt för
aktieägarna förändras i princip inte
ägarförhållandena i bolaget. Ett undantag
avseende aktieförvärv genom sådan
emission har därför gjorts i andra
stycket. Bestämmelsen har i denna del, av
skäl som anförs i avsnitt 8.2.1, getts en
annan utformning än Lagrådet föreslagit.
Av stycket framgår också att avtal om
rätt att förvärva aktie eller andel i ett
företag eller avtal om rätt att besluta i
företagets angelägenheter skall
jämställas med förvärv av aktie eller
andel.
Av sista stycket framgår att även
förvärv som gjorts av ett annat
rättssubjekt genom företag över vilka
rättssubjektet direkt eller indirekt har
ett bestämmande inflytande skall anses
som förvärv som gjorts av rättssubjektet.
Begränsningar
7 §
I första stycket finns beloppsspärren.
Spärren innebär att avdrag för gammalt
underskott endast medges till den del det
gamla underskottet inte överstiger 200 %
av kostnaden för att erhålla det
bestämmande inflytandet över
förlustföretaget. Överskjutande del av
det gamla underskottet faller bort.
Spärren gäller sådana ägarförändringar
som anges i 4 § första stycket och 5 §
första stycket. I lagrådsremissen
omfattade bestämmelsen inte uttryckligen
indirekta förvärv av förlustföretag. I
stället talades om vederlaget för
aktierna eller andelarna med syftning på
aktierna eller andelarna i
förlustföretaget.
Om förvärvet avser ett moderföretag till
förlustföretaget skall beräkningen
således grundas på kostnaden för
förvärvet avseende moderföretaget. Det är
således kostnaden för förvärvet av den
koncern i vilket förlustföretaget (eller
förlustföretagen) ingår som är
utgångspunkt för beräkningen. Ingår flera
förlustföretag i förvärvet proportioneras
underskottsbegränsningen efter resp.
förlustföretags andel av koncernens
sammanlagda underskott. Ett exempel
illustrerar det sagda. Anta att AB A
förvärvar AB B med dotterbolagen C och D.
Vederlaget uppgår till 1 mkr. I
dotterbolagen finns gamla underskott om 3
mkr., fördelat med 0,9 mkr. på C resp.
2,1 mkr. på D. Genom spärren begränsas
underskotten. AB C:s andel av
underskotten uppgår efter begränsningen
till (0,9/3 * 200% =) 0,6 mkr. och AB D:s
underskott uppgår till (2,1/3 * 200% =)
1,4 mkr.
Vid beräkning av kostnaden för att
erhålla det bestämmande inflytandet bör
den sammanlagda anskaffningskostnaden
beaktas. Om exempelvis den nya ägaren
uppnått ett bestämmande inflytande genom
att utöka sitt aktieinnehav från 10 till
51 % av rösterna bör även an-
skaffningskostnaden för det ursprungliga
innehavet tas med vid beräkningen.
Av andra stycket framgår att kostnaden
skall minskas med kapitaltillskott som
förlustföretaget erhållit under en period
som omfattar den del av det beskatt-
ningsår då ägarförändringen skedde som
föregick ägarförändringen och de två
närmast föregående beskattningsåren. Det
sagda gäller också kapitaltillskott som
tillfallit annat företag som såväl före
som efter ägarförändringen ingick i samma
koncern som förlustföretaget.
Av tredje stycket framgår att spärren
inte är tillämplig vid ägarförändringar
inom en koncern.
I fjärde stycket ges en dispensregel.
Av sista stycket, som är tillagt efter
lagrådsremissen, framgår att
bestämmelserna i föregående stycken i
tillämpliga delar gäller även om ett
förlustföretag utgjort överlåtande
företag i vissa fusioner. De angivna
fusionsfallen motsvarar de som anges i 12
§ med undantag för sådana fusioner där
ett dotterbolag går upp i sitt
moderbolag.
8 §
I lagrummet finns koncernbidragsspärren.
Av första stycket framgår att spärren
slår till om ett förlustföretag, som
genomgått en sådan ägarförändring som
avses i 4 §, mottagit koncernbidrag
enligt 2 § 3 mom. SIL. Spärren innebär
att förlustbolagets gamla underskott får
kvittas mot förlustföretagets inkomst
endast till den del underskotten
motsvarar förlustföretagets inkomst utan
koncernbidraget.
I andra stycket anges att begränsningen
inte gäller koncernbidrag som erhållits
från ett företag som tillhörde samma
koncern som förlustföretaget före
ägarförändringen. Detta undantag gäller
dock inte om ett företag som omfattas av
ägarförändringen gått upp i företaget
genom fusion. Anta exempelvis att
förlustbolaget A:s dotterföretag B i sin
tur förvärvar samtliga aktier i C
varefter B och C fusioneras. Efter en
sådan fusion blir spärren tillämplig på
koncernbidrag från B till A. Undantaget
gäller heller inte koncernbidrag som
"slussas" från ett nytt koncernbolag till
förlustföretaget via exempelvis dess
gamla moderbolag.
Av tredje stycket framgår att
koncernbidragsspärren endast tillämpas
det beskattningsår då ägarförändringen
skedde och de därpå följande fem
beskattningsåren. Av stycket framgår
också att spärren gäller även om
beloppsspärren varit tillämplig och avser
då sådant gammalt underskott som inte
fallit bort till följd av beloppsspärren.
9 §
Bestämmelsen i första stycket innebär att
den del av ett gammalt underskott som
till följd av koncernbidragsspärren inte
är avdragsgill skall anses ha uppkommit
det beskattningsår då avdrag vägras och
således rullas framåt vid sidan av
eventuellt nya underskott. Karaktären av
gammalt underskott påverkas inte av denna
mekanism.
I andra stycket finns en
turordningsregel. Om förlustföretaget
redovisar underskott även det
beskattningsår då ägarförändringen skedde
och/eller de därpå följande
beskattningsåren är dessa "nya
underskott" givetvis avdragsgilla utan
begränsningar. Det gäller därför att
under spärrtiden skilja mellan gammalt
underskott som är spärrat genom kon-
cernbidragsspärren och nytt ospärrat
underskott. Medgivna avdrag skall i
första hand anses avse nya underskott.
Begränsningar vid konkurs och ackord
10 §
Paragrafen motsvarar nuvarande punkt 1 av
anvisningarna till 26 § KL.
11 §
Paragrafen motsvarar nuvarande punkt 2 av
anvisningarna till 26 § KL. En ändring
har skett som medför att rätten till
avdrag begränsas endast såvitt avser
sådan del av underskottet som motsvarar
de genom ackordet bortfallna skulderna.
Övriga bestämmelser
12 §
Första och sista styckena har sin
motsvarighet i nuvarande 2 § 4 mom.
åttonde stycket SIL. Huvudregeln vid
sådana fusioner där exempelvis helägda
dotterföretag går upp i sina moderföretag
är således alltjämt att det övertagande
företaget har samma rätt till
underskottsavdrag som det överlåtande
företaget skulle ha haft om fusionen inte
ägt rum. Bestämmelsens utformning skiljer
sig från förslaget i lagrådsremissen på
så sätt att även ombildningar och
övertaganden enligt föreningsbankslagen
omfattas.
En tidsmässig begränsning i rätten till
avdrag för gammalt underskott finns i
andra stycket. Där föreskrivs att det
övertagande företaget har rätt till
avdrag först vid taxeringen för det
sjätte beskattningsåret efter det
beskattningsår fusionen ägde rum. Av
definitionen av gammalt underskott i 3 §
framgår att begränsningen gäller gammalt
underskott hos såväl det överlåtande som
det övertagande företaget. Av 7 § framgår
att beloppsspärren är tillämplig vid
vissa fusioner.
13 §
I bestämmelsen hänvisas till Lex Kockum.
Eftersom den spärregeln gäller såväl
avräkning inom ett beskattningsår som
avdrag för underskott ett senare
beskattningsår sker i denna lag endast en
hänvisning till 2 § 5 mom. SIL.
Övergångsbestämmelser
Lagen träder i kraft den 1 januari 1994
och tillämpas första gången vid 1995 års
taxering. De nya spärreglerna skall inte
tillämpas i fråga om ägarförändringar,
fusioner, ombildningar och övertaganden
som skett före lagens ikraftträdande och
inte heller i fråga om skattskyldiga som
försatts i konkurs före ikraftträdandet.
De nya bestämmelserna om ackord i 11 §
tillämpas redan vid 1994 års taxering i
fråga om ackord som erhållits efter den 8
november 1993.
314
20.5 Lag om återföring av
skatteutjämningsreserv
I lagen behandlas hur och i vilken
omfattning avdrag för avsättning till
skatteutjämningsreserv (surv) skall
återföras till beskattning. Av
övergångsbestämmelsen som föreskriver att
lagen (1990:654) om avsättning till
skatteutjämningsreserv (survlagen)
upphävs, framgår att den lagen * sånär
som på ett angivet undantag * skall
tillämpas vid 1992-1994 års taxeringar.
1 §
Bestämmelsen handlar om hur
skatteutjämningsreserven skall upplösas
om surven vid 1994 års taxering inte
överstiger surven vid närmast föregående
taxering. Ett belopp motsvarande halva
avdraget för avsättning till skat-
teutjämningsreserv vid 1994 års taxering
skall återföras till beskattning under en
femårsperiod med början vid 1995 års
taxering. Med närmast föregående taxering
avses normalt 1993 års taxering. Har ett
företag åsatts flera taxeringar år 1993,
vilket kan ske vid omläggning av räken-
skapsår, avses med närmast föregående
taxering den taxering som avser senare
delen av beskattningsåret. Av paragrafen
framgår mot-satsvis att den andra hälften
av avdraget inte behöver återföras till
beskattning (se vidare 10 §).
2 §
Är avdraget för avsättning till surv vid
1994 års taxering högre än surven vid
närmast föregående taxering skall ett
belopp motsvarande survökningen återföras
till beskattning vid 1995 års taxering.
Om taxering inte sker år 1995 skall
återföringen i stället ske vid 1996 års
taxering. Hälften av återstående del av
surven återförs till beskattning på sätt
anges i 1 §.
3 §
Om den skattskyldige inte taxeras år 1994
skall hälften av avdraget återföras till
beskattning på sätt anges i 1 §. Någon
koppling till närmast föregående taxering
görs inte. Det innebär att hänsyn inte
behöver tas till om surven ökat jämfört
med den taxering som i sin tur föregått
denna taxering.
4 §
Av bestämmelsen framgår att surven i
vissa fall skall återföras redan vid 1995
års taxering. Bestämmelsen gäller om den
hälft av avdraget som skall återföras
successivt i den ordning som anges i 1 §
inte överstiger 4 000 kr.
315
5 §
I bestämmelsen ges kompletterande regler
för det fall den skattskyldige inte
taxeras ett visst år. Om ett företag som
exempelvis har att återföra ett belopp om
50 000 kr. med minst en femtedel per år
(enligt 1 §) inte taxeras vid 1995 års
taxering skall vid återföringen den
närmast följande taxeringen återföringen
ökas med 10 000 kr. multiplicerat med
statslåneräntan vid utgången av november
månad året före taxeringsåret. Detta
innebär att det belopp som skulle ha
erlagts i skatt om taxering skett år 1995
beläggs med ränta för den fördröjning som
överhoppet av ett taxeringsår inneburit.
Om statslåneräntan är 7,5 % skall
återföring således ske med [(10 000 +
750) + 10 000=] 20 750 kr.
6 §
Av första stycket framgår att man vid
tillämpning av 1-3 §§ skall bortse från
yrkande om högre avdrag för avsättning
till skatteutjämningsreserv vid
taxeringen närmast före 1994 års taxering
om yrkandet framställts efter den 30
september 1993. Även om ett sådant
yrkande bifalles i sak skall återföringen
av surven grundas på förhållandena före
den 1 oktober, dvs. i regel de uppgifter
som lämnats i självdeklarationen (se
vidare kommentaren till 7 §).
Detsamma gäller enligt andra stycket i
fråga om yrkanden om lägre
värdeminskningsavdrag, högre värdering av
lager eller pågående arbeten eller
återföring av uppskovsbelopp med högre
belopp. Sådana yrkanden innebär att
inkomsten av verksamheten ökas. Denna
regel sammanhänger med bestämmelsen i 7 §
om att avdrag för avsättning till
skatteutjämningsreserv vid taxeringen
närmast före 1994 års taxering * om
underskott föreligger vid denna taxering
* skall anses uppgå till ett belopp som
motsvarar avdraget minskat med
underskottet.
7 §
Föreligger ett underskott vid taxeringen
närmast före 1994 års taxering skall
surven minskas med underskottet.
Ett exempel illustrerar innebörden av 6
och 7 §§ och hur de kan samverka. Anta
att ett företag har 1 miljon kr. i surv
både vid 1994 års taxering och 1993 års
taxering. Yrkandet om survavsättning vid
1993 års taxering antas ursprungligen ha
varit 800 000 kr. Höjningen till 1 miljon
kr. antas ha gjorts på grundval av ett
yrkande som framställts efter den 30
september 1993. Det innebär med
tillämpning av 6 § att surven vid 1993
års taxering skall anses vara 800 000 kr.
Anta vidare att företaget vid 1993 års
taxering redovisat ett underskott på
300 000 kr. Surven vid närmast föregående
taxering skall anses uppgå till (800 000
- 300 000 =) 500 000 kr. Skillnaden
mellan surven vid 1994 års taxering och
surven vid närmast föregående taxering,
(1 000 000 - 500 000 =) 500 000 kr.,
skall återföras vid 1995 års taxering.
Det belopp som skall återföras i den
ordning som anges i 1 § uppgår härefter
till 250 000 kr. (hälften av 500 000 kr.)
och återförs under högst fem år med minst
50 000 kr. per år. Vid 1995 års taxering
skall således sammanlagt minst 550 000
kr. återföras till beskattning.
Återföringsbeloppen i exemplet ändras
inte om yrkandet efter den 30 september i
stället avser exempelvis återföring av
uppskovsbelopp med ytterligare 300 000
kr. Av 6 § andra stycket följer att
underskottet ändå skall anses uppgå till
300 000 kr.
8 §
Stadgandet innehåller en undantagsregel
för Statens Bostadsfinan-
sieringsaktiebolag, SBAB och Stadshypotek
AB. Förhållandena för dessa företag är
speciella (jfr avsnitt 6).
Undantagsregeln innebär att dessa företag
får räkna 50 % av de reserv- och
säkerhetsfonder som skall återföras till
beskattning enligt 2 § första stycket
lagen (1992:702) om inkomstskatteregler
med anledning av vissa omstruktureringar
inom den finansiella sektorn, m.m., som
avdrag för avsättning till skat-
teutjämningsreserv vid närmast föregående
taxering. Om surven vid 1994 års taxering
är högre än 50 % av reserv- och
säkerhetsfonderna skall således survök-
ningen återföras direkt och resterande
del surven, motsvarande 50 % av nämnda
reserver, till hälften återföras till
beskattning enligt 1 §.
9 §
Vid tillämpning av reglerna om justerat
ingångsvärde för andel i handelsbolag
skall ett belopp motsvarande den del av
avdraget som inte skall återföras till
beskattning enligt denna lag anses utgöra
skattepliktig intäkt i bolaget. Delägaren
får således öka sitt omkostnadsbelopp med
den skattefria delen av survupplösningen.
I annat fall skulle den värdeökning av
andelarna som blir följden av skattefria
återföringen träffas av
reavinstbeskattning när andelarna
avyttras.
10 §
Av paragrafen framgår att ett särskilt
tillägg i form av en skattepliktig intäkt
tas ut om den avsättning till
skatteutjämningsreserv som gjorts i
bokslut till ledning för 1994 års
taxering * eller, om företaget inte
taxerats då, avsättning i bokslut till
ledning för 1993 års taxering * löses upp
i snabbare takt än survavdraget återförs
till beskattning. En jämförelse skall
alltså göras vid varje taxering under
perioden mellan den avsättning till
skatteutjämningsreserv som redovisas i
bokslutet för det räkenskapsår som
taxeringen avser och det avdrag som skall
återföras till beskattning vid de
följande taxeringarna efter det att
avdraget multiplicerats med två. Om
skatteutjämningsreserven är mindre än
jämförelsebeloppet tas ett tillägg ut som
uppgår till hälften av skillnaden mellan
beloppen.
Ett exempel illustrerar. Anta att den
hälft av avdraget som skall återföras
till beskattning successivt under en
femårsperiod uppgår till 500 000 kr. Vid
1995 års taxering återförs 100 000 kr.
Survavsättningen måste därefter uppgå
till minst (400 000 x 2=) 800 000 kr. för
att inte särskild beskattning skall ske.
Det innebär att endast 100 000 kr. kan
överföras till fritt eget kapital utan
beskattning. Uppgår surven i stället till
700 000 kr. skall till de 100 000 kr. som
återförs enligt 1 § läggas en intäkt som
svarar mot hälften av skillnaden mellan
survavsättningen på 700 000 och mini-
mibeloppet på 800 000, dvs. 50 000 kr.
Uppgår surven till 400 000 kr. skall
(hälften av 800 000 - 400 000 =) 200 000
kr. tas upp till beskattning jämte det
återförda avdraget på 100 000 kr. Skatte-
plikten för resterande 400 000 kr. som
upplöses vid de följande taxeringarna
påverkas inte av dessa tillägg.
Varieras exemplet så att företaget
upplöser hela survavsättningen vid 1995
års taxering skall * om 100 000 kr. av
avdraget återföras till beskattning
enligt 1 § * en intäkt på (hälften av
800 000-0=) 400 000 kr. beskattas.
Återstående del av avdraget (högst 400
000 kr.) återförs med minst 100 000 kr.
per år.
Tilläggas kan att det står den
skattskyldige fritt att återföra hälften
av avdraget enligt 1 § i en snabbare takt
utan att det medför några skattepliktiga
tillägg. Det är endast om den icke
skattepliktiga hälften återförs i en
förhållandevis snabbare takt som
skattepliktigt tillägg påförs.
11 §
Enligt denna paragraf skall återstående
del av surven, som skall avskattas enligt
1-6 §§, omedelbart återföras till
beskattning i fyra särskilt angivna
situationer, nämligen när en skattskyldig
eller ett handelsbolag har upphört att
bedriva näringsverksamhet, vid
företagsupplösning genom sådan fusion som
inte omfattas av 2 § 4 mom. första
stycket SIL, när beslut fattats om att
företaget skall träda i likvidation och
när beslut meddelats om att skattskyldig
skall försättas i konkurs.
Punkt 1 * en skattskyldig upphör att
bedriva näringsverksamhet * får anses
även innefatta sådana fall då ett
näringsdrivande dödsbo skiftats.
Återföringen skall i sådant fall ske det
sista året dödsboet redovisar inkomst av
näringsverksamhet.
Av andra stycket framgår att reglerna i
10 § även gäller de återföringsfall som
anges i första stycket. Om exempelvis en
skattskyldig upphör att bedriva närings-
verksamhet eller företaget träder i
likvidation skall hela skat-
teutjämningsreserven anses upplöst och
reglerna om tilläggsbeskattning
tillämpas.
12 §
Vid sådana ombildningar av enskild
näringsverksamhet eller näringsverksamhet
i handelsbolag till aktiebolag, som inte
föranleder uttagsbeskattning, fullföljs
survåterföringen i aktiebolaget.
Bestämmelsen är formulerad så att den ger
möjlighet för ägaren av en
jordbruksfastighet att behålla själva
fastigheten i egen ägo medan övriga
tillgångar och skulder förs över till den
juridiska personen.
13 §
Vid sådana fusioner där exempelvis
helägda dotterföretag går upp i sina
moderföretag skall övertagande och
överlåtande företag anses som ett och
samma företag.
Övergångsbestämmelser
I övergångsbestämmelserna anges att
survlagen skall upphöra att gälla den 1
januari 1994 samtidigt som lagen om
återföring av skatteutjämningsreserv
träder i kraft. Den upphävda lagen skall
dock alltjämt tillämpas i fråga om
1992-1994 års taxeringar utom såvitt
gäller bestämmelsen om övergångspost i
punkt 6 av övergångsbestämmelserna.
20.6 Kommunalskattelagen (1928:370)
3 §
Lagtexten har förenklats bl.a. genom att
nuvarande andra stycket b och nuvarande
tredje stycket tagits bort. Icke
bokföringsskyldiga enligt BFL kommer i
fortsättningen undantagslöst att ha
kalenderår som beskattningsår. Det har
inte ansetts motiverat att behålla den
nuvarande möjligheten för icke bok-
föringsskyldiga att vid påbörjande eller
upphörande av verksamheten förlänga
beskattningsåret (nuvarande tredje
stycket). Dispensbestämmelsen i 12 §
andra stycket BFL gäller endast för
bokföringsskyldiga. Den nya lydelsen
öppnar således inte någon möjlighet till
brutet räkenskapsår genom dispens för
icke bokföringsskyldiga.
Enligt det nya tredje stycket avgörs
frågan om rätt beskattningsår för en
delägares inkomst av handelsbolag med
utgångspunkt i vad som gällt om
handelsbolaget självt hade varit
skattesubjekt (avsnitt 7.2.2). Han-
delsbolagsinkomsten hänförs till det
beskattningsår som taxeras det år
handelsbolaget skulle ha taxerats om det
varit skattesubjekt. Det har inte ansetts
behövligt att reglera frågan till vilket
beskattningsår handelsbolagsinkomsten
skall hänföras då delägaren skall taxeras
för två beskattningsår vid samma
taxering. I avsaknad av reglering torde
den skattskyldige ha valrätt.
6 §
I paragrafen, som är ny, klargörs vad som
vid beskattningen skall avses med
statslåneräntan en viss tidpunkt. I de
skatteförfattningar där anknytning finns
exempelvis till statslåneräntan vid
utgången av november är det alltså den
ränta som fastställts för den tidsperiod
under vilken den 30 november infaller.
316
18 §
All annan inkomst av näringsverksamhet än
självständig näringsverksamhet i utlandet
som bedrivs av en fysisk person, ett
dödsbo eller ett handelsbolag hänförs
till en och samma förvärvskälla. Det
innebär att den tidigare indelningen
mellan å ena sidan aktivt bedrivna
näringsverksamheter som utgör en
förvärvskälla och passivt bedrivna
näringsverksamheter som var och en utgör
en förvärvskälla inte längre gäller.
Av andra stycket följer att inkomst av
näringsverksamhet som bedrivs av ett
handelsbolag och annan inkomst av
näringsverksamhet alltid hänförs till
skilda förvärvskällor.
När det gäller handelsbolag som innehar
andel i ett annat handelsbolag hänförs
enligt tredje stycket inkomst av
näringsverksamhet som bedrivs av bolagen
till en och samma förvärvskälla. Därvid
gäller en särskild begränsning för kom-
manditdelägare och sådana delägare i
handelsbolag som i förhållande till
övriga delägare förbehållit sig ett
begränsat ansvar för bolagets för-
bindelser. Begränsningen har omarbetats
redaktionellt i förhållande till lagråds-
remissen.
I fråga om kommanditdelägare utgår
avdragsbegränsningen från delägarens
ansvar mot tredje man. Med den utgångs-
punkten begränsas avdragsrätten normalt
till det utfästa beloppet även om den
faktiska insatsen är lägre. Skulle den
faktiska insatsen överstiga den utfästa,
vilket kan vara fallet om belopp som
avses i 2 kap. 9 § HBL lagts till hans
insats, ingår beloppet i bolagets egendom
varmed bolaget svarar mot borgenärerna.
Avdragsrätten begränsas då till den
faktiska insatsen.
För delägare i handelsbolag som i
förhållande till övriga delägare för-
behållit sig ett begränsat ansvar utgår
avdragsbegränsningen från en
obligationsrättslig inskränkning (externa
ansvaret är oinskränkt). Om bolagsmännen
sins emellan avtalat att en av delägarna
inte skall behöva stå för mer än ett
visst belopp så utgör beloppet
"avdragsramen". Skulle delägaren med de
andras samtycke öka sin insats så blir
det närmast en tolkningsfråga huruvida
detta även skall innefatta en ändring av
hans obligationsrättsliga ansvar och
alltså höja "avdragsramen".
Överskjutande underskott rullas sedan
för att avräknas mot framtida inkomster i
det bolaget. Systemet innebär alltså en
särskild fålla för andelar som omfattas
av avdragsbegränsningen.
Enligt fjärde stycket hänförs
självständig näringsverksamhet i utlandet
till en särskild förvärvskälla.
Självständighetskravet får i likhet med
som nu gäller anses uppfyllt om
verksamheten utomlands saknar anknytning
till en verksamhet här i landet. En
förändring i jämförelse med gällande rätt
är att skilda verksamheter utomlands i
fortsättningen hänförs till en och samma
förvärvskälla.
25 §
Ändringen är en följd av att
bestämmelserna om avdrag för underskott
hänförts till en särskild lag.
46 § 1 mom.
Momentet, som tidigare innehöll
bestämmelser om kvittning mellan för-
värvskällor, upphävdes i samband med
skattereformen. Nu återinförs en
begränsad kvittningsrätt för inkomst av
aktiv näringsverksamhet mot inkomst av
tjänst. Bestämmelserna härom, som
motiveras i avsnitt 7.3, ges i första *
tredje styckena.
Bestämmelserna i fjärde stycket
motsvarar i stort nuvarande 33 § 3 mom.
48 § 2 mom.
Ändringen föranleds av att aktiv
näringsverksamhet i fortsättningen
definieras i 11 kap. 3 § AFL.
53 § 3 mom.
Ändringarna innebär att äldre dödsbon
inte längre skall beskattas som
handelsbolag.
Anvisningar
till 22 §
punkt 1
Sista meningen i fjärde stycket slopas.
Förutsättningarna för att underlåta
uttagsbeskattning i angivna fall har
tagits in i den nya anvisningspunkten 1
a.
punkt 1 a
Bestämmelsen reglerar förutsättningarna
för att underlåta uttagsbeskattning i
vissa fall. Det är fråga om uttag av
aktier som skall delas ut av ett svenskt
aktiebolag eller skiftas ut av en svensk
ekonomisk förening i samband med att
föreningen upplöses.
I andra stycket behandlas den
situationen att ett moderbolag till sina
aktieägare delar ut aktierna i ett
dotterbolag. Den nuvarande bestämmelsen
(jfr sista meningen i fjärde stycket i
punkt 1) knyter an till ett bestämt
förfarande som anges i 3 § 7 mom. och som
medger skattefrihet för utdelningen (jfr
prop. 1990/90:167). Denna bestämmelse har
nu slopats till följd av förslaget om
generell skattebefrielse för utdelning
från ett svenskt aktiebolag.
Förutsättningarna för att underlåta
uttagsbeskattning har därför flyttats
över till denna anvisningspunkt. Det
tillägget har gjorts att det utdelande
företaget inte får vara ett sådan företag
som avses i 2 § 10 mom., dvs. ett
investmentföretag.
I tredje stycket anges förutsättningarna
för ombildning av en ekonomisk förening
till ett aktiebolag. De nuvarande
reglerna finns i 3 § 8 mom. SIL (jfr
prop. 1992/93:131).
I fjärde stycket finns bestämmelser för
den situationen att de utdelade eller
utskiftade aktierna utgör lager hos
mottagaren. Även dessa bestämmelser har
flyttats över från 3 § 7 resp. 8 mom.
punkt 2
Sista meningen i första stycket slopas
eftersom avkastning på andel i svensk
ekonomisk förening är skattefri (jfr
punkt 2 a av anvisningarna till 22 § KL).
Tredje stycket slopas som en följd av
att utskiftning från ett aktiebolag
numera huvudsakligen hanteras inom
reavinstsystemet.
punkt 2 a
Anvisningspunkten är ny och anger i en
uppräkning vilka finansiella instrument
som är föremål för skattelättnader för
att undanröja den ekonomiska
dubbelbeskattningen. Utdelning på sådana
tillgångar som avses i uppräkningen är
skattefri och en reavinst tas endast upp
till hälften. I ett fall likställs ränta
med utdelning (se kommentaren till första
stycket punkt 4). I fem punkter i första
stycket räknas de gynnade tillgångarna
upp. Därefter görs i andra stycket sex
inskränkningar i denna uppräkning.
Första punkten i första stycket tar upp
aktier i ett svenskt aktiebolag och
företrädesrätter att delta i en emission
av sådana aktier. Med aktier avses för
kupongbolag såväl aktiebrev som
interimsbevis. I fråga om
avstämningsbolag avses även de
tillfälliga aktierättigheter som
förvärvas på grund av aktieteckning och
som benämns interimsaktier eller
teckningsaktier. De företrädesrätter som
punkten tar sikte på är delrätter och
teckningsrätter. Värdet av s.k.
inköpsrätter anses som utdelning när de
utnyttjas eller avyttras av aktieägaren.
En utdelningskupong som är skild från
aktiebrevet betraktas som ett skuldebrev
och inte som ett bevis om delaktighet i
bolaget. Även en utdelning på sådan
avskild kupong blir fri från skatt
eftersom utdelningen även efter det att
kupongen avskiljts är hänförlig till
aktien (jfr kommentaren till 3 § 9 mom.
SIL).
Andra punkten gäller andelar i svenska
ekonomiska föreningar. Regeln gäller för
såväl insatsandelar som förlagsandelar.
Ett undantag görs senare i andra stycket
d) för andelar i bostadsrättsföreningar
och övriga s.k. äkta bostadsföretag som
avses i 2 § 7 mom. SIL. Ett särskilt
undantag görs också i andra stycket e)
för vinst på andelar som ägs av enskilda
näringsidkare och dödsbon. Det kan
anmärkas att en samfällighetsför-ening
inte är en ekonomisk förening.
Tredje punkten gäller andelar i svensk
värdepappersfond. I tredje t.o.m. sjätte
styckena preciseras omfattningen av
inskränkningarna i skatteplikten och de
närmare kraven för dessa inskränkningar.
Vinstandelsbevis i fjärde punkten
omfattas endast av lättnaderna i de fall
då det låntagande företaget saknar all
avdragsrätt för den lämnade räntan på
lånet. Regeln har kommenterats i avsnitt
5.3.1.
I femte punkten räknas ett antal
derivatinstrument upp vars underliggande
egendom eller index uteslutande avser
svenska aktier e.d. Med terminer avses
också s.k. financial futures. Dessa
instrument skiljer sig från ett
terminskontrakt genom att det sker en
daglig resultatavräkning av vinst och
förlust. Med lokutionen "uteslutande
avser" anges att värdeförändringar på
derivatinstrumentet helt skall vara
hänförliga till tillgångar enligt
punkterna 1-4. Vid denna bedömning skall
också undantagen i andra stycket beaktas.
Derivatinstrument som avser tillgångar
som tas upp i andra stycket omfattas
således inte av den begränsade
skatteplikten. I andra stycket görs
inskränkningar i uppräkningen i första
stycket.
I a-punkten anges att utdelning på
lagertillgångar inte är undantagen från
skatteplikt (jfr avsnitt 5.3.1).
I b-punkten sägs att utdelning är
skattepliktig i den mån avdragsrätt
föreligger enligt 2 § 8 mom. första
stycket SIL för företaget som lämnar
utdelningen. Detsamma gäller för
gottgörelse från sambruksförening i den
mån den utgör avdragsgill utdelning
enligt 2 § 11 mom. andra stycket SIL.
Sambruksföreningar regleras i lagen
(1975:417) om sambruksföreningar.
Punkten tar främst sikte på rabatter och
pristillägg till näringsidkare (2 § 8
mom. första stycket SIL jämfört med punkt
2 av anvisningarna till 22 § KL).
Rabatter och pristillägg som inte ges
till näringsidkare utan till hushållen är
skattefria.
En spärr mot ett kringgående av reglerna
för reavinstbeskattning av fastigheter
har tagits in i punkt c (jfr avsnitt
5.3.7). Bestämmelsen blir tillämplig vid
försäljning av aktier i ett företag som
äger fastighet som taxeras som
hyreshusenhet. I dessa fall skall en så
stor del av vinsten beskattas fullt ut
som värdet av fastigheten utgör av
samtliga tillgångar i företaget.
Resterande del av vinsten beskattas
enbart till hälften. Jämförelsen görs med
utgångspunkt från det högsta av
taxeringsvärdet resp. det bokförda värdet
på fastigheten vid
försäljningstillfället. Bestämmelsen är
tillämplig även när fastigheten innehas
av ett annat företag som är i
intressegemenskap med det företag i
vilket aktierna säljs, under
förutsättning att avyttringen omfattar
även det förstnämnda företaget. När
avyttringen omfattar flera företag skall
jämförelsen av fastighetens värde i
förhållande till övriga tillgångar göras
med utgångspunkt från värdet av samtliga
tillgångar i den företagsgrupp som
omfattas av avyttringen. Ett undantag
från spärren görs för aktier som är
noterade vid svensk börs och för aktier
eller andelar i ett företag som ingår i
en koncern där moderbolaget är
börsnoterat i Sverige. Med börsnoterade
aktier avses såväl A- som OTC- och
O-listeaktier [jfr lagen (1992:543) om
börs- och clearingverksamhet].
D-punkten gör en inskränkning i
lättnadsreglerna för vinst på andel i
bostadsrättsförening och bostadsförening
samt aktie i bostadsaktiebolag. Särskilda
regler gäller vid försäljning av andelar
resp. aktier i sådana s.k. äkta
bostadsföretag (se 26 § SIL).
I e-punkten anges att vinster för
enskilda näringsidkare och dödsbon vid
avyttring av andel i ekonomisk förening
inte undantas från skatteplikt.
Undantaget gäller för reavinster som är
hänförliga till näringsverksamhet (se
punkt 1 av anvisningarna till
föreliggande paragraf). I praktiken kan
reavinstbeskattning av andel i en
ekonomisk förening aktualiseras endast
vid likvidation av föreningen och då
endast undantagsvis. Bestämmelsen behövs
likväl för att upprätthålla en
beskattning av förvärvsinkomst som inte
är lindrigare än vad som följer av 3 § 12
mom. SIL.
Slutligen görs i punkt f ett undantag
från skattelättnaderna för egendom som
innehas av handelsbolag. Motiven för
undantaget som gäller för alla slags
delägare i handelsbolag finns i avsnitt
5.3.1.
I tredje stycket finns regler med krav
på viss sammansättning av
värdepappersfonds förmögenhet för att
skatteplikten för vinst och utdelning på
andelarna skall inskränkas. Bestämmelsen
har utformats efter mönster från de nu
upphävda bestämmelserna om
förmögenhetssammansättning för aktiefond
i 27 § 5 mom. SIL. Den mest omfattande
skattelättnaden, halverad skatteplikt för
vinst, ges för andelar i fond vars
förmögenhet till minst 90 % placerats i
svenska eller utländska aktier e.d.
Stycket innehåller också bestämmelser om
begränsad skatteplikt för reavinst på
andel i fond vars förmögenhet till minst
60 % utgörs av svenska eller utländska
aktier e.d (blandad fond). Reavinst på
sistnämnda andel beskattas med en faktisk
skattesats på 17,5 %. En reaförlust är
avdragsgill i motsvarande mån.
För båda dessa fondslag gäller enligt
femte och sjätte styckena att
utdelningsbeskattningen är beroende av
vilken typ av fondinkomst den anses
härröra från. Den skall i första hand
anses härröra från för fonden skattefri
utdelning och är i denna del skattefri
även för andelsägaren. I andra hand
belöper utdelningen på den schablonintäkt
som fonden påförs enligt 2 § 10 mom.
åttonde stycket SIL. Denna del av
utdelningen beskattas med 25 %. Därefter
anses utdelningen härröra från utdelning
och ränta som är skattepliktig för fonden
samt från reavinster på räntebärande
värdepapper och andelar i räntefonder som
också är skattepliktiga i fonden. Även
denna del av utdelningen beskattas med
25 %. Utdelningen belöper därefter på
andelar i blandad fond och beskattas i
denna del med 17,5 %. Nästa fondinkomst
som utdelningen skall avräknas mot är
reavinster på svenska och utländska
aktier m.m. och på andra andelar i
värdepappersfonder än andelar i
räntefonder eller blandade fonder.
Sistnämnda del av utdelningen beskattas
med 12,5 %. Utdelningsbelopp som därefter
kvarstår att avräkna är fullt
skattepliktiga. Det sist sagda framgår
vid en jämförelse mellan femte och sjätte
styckena.
De fondinkomster som andelsägarens
utdelning avräknas mot utgörs av de
faktiska nettointäkterna för resp. slag
av inkomst. Det innebär bl.a. att
reaförluster dragits av från reavinster
av samma slag.
Utdelningen avräknas mot fondens
inkomster under det beskattningsår för
vilket utdelningen beslutats, dvs.
fondinkomsterna året innan utdelningen
betalas ut.
Det kan anmärkas att en fond i fråga om
placeringar är bunden av de av
Finansinspektionen fastställda
fondbestämmelserna. Det torde inte vara
möjligt att erhålla tillstånd till
ändringar i dessa fondbestämmelser så att
fonden helt ändrar karaktär. Kontinuitet
kommer därmed att gälla i fråga om
placeringsinriktning.
till 23 §
punkt 9
Ändringen är en följd av att
handelsbolagsbeskattningen av äldre
dödsbon slopas.
punkt 19
Ändringen i första stycket är
redaktionell.
Punkt 3 i tredje stycket utmönstras på
grund av att möjligheten att att träffa
överenskommelse om s.k.
likställighetsavtal redan tidigare har
slopats (jfr prop. 1991/92:112).
Ändringen i fjärde stycket beror på att
handelsbolagsbeskattningen av äldre
dödsbon slopas.
punkt 33
Ett tillägg har gjorts om rätt till
avdrag för endast del av förlust.
Tillägget korresponderar med reglerna i
punkt 2 a av anvisningarna till 22 § om
begränsad skatteplikt för reavinster i
vissa fall.
till 24 §
punkt 2
Ändringarna i sjunde stycket är en
konsekvens av att förutsättningarna för
utdelning resp. utskiftning i dessa fall
har flyttats till punkt 1 a av
anvisningarna till 22 § KL.
till 32 §
punkt 9
Ändringarna är en följd av den ändrade
indelningen i förvärvskällor.
till 53 §
punkt 10
Änringen är en följd av att
Luxemburgregeln avskaffas.
Övergångsbestämmelser
Av första stycket följer bl.a. att
övergångspost inte skall fastställas vid
1994 års taxering.
Andra stycket föranleds av de nya
föreskrifterna i 3 § 1 mom. om rätt
beskattningsår för handelsbolagsinkomst.
Tredje stycket innebär att
förmögenhetsförhållandena för
värdepappersfonder före ikraftträdandet
inte påverkar andelsbeskattningen efter
denna tidpunkt. Under en övergångsperiod
första halvåret 1994 får bestämmelserna
om reducerad skatteplikt för reavinst i
fråga om andel i svensk värdepappersfond
som har minst 90 % av förmögenheten
placerad i svenska och utländska aktier
m.m. tillämpas om denna förmögenhetsandel
uppgår till minst 75 %.
Fjärde stycket anger att de nya
bestämmelserna om skatteplikt för
utdelning på andel i värdepappersfond
tillämpas vid taxeringsåret 1995 som om
fonden uppburit de vidareutdelade
inkomsterna samma år utdelningen sker.
Därigenom undviks att utdelningar blir
fullt skattepliktiga under år 1994 för
andra fonder än räntefonder.
20.7 Lagen om ändring i lagen (1993:938)
om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)
Anvisningar
till 46 §
punkt 6
Ändringarna är en följd av att begreppet
aktiv näringsverksamhet numera definieras
i AFL.
20.8 Lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt
2 § 1 mom.
I första stycket har hänvisningen till 26
och 44 §§ KL som föreslås upphävda tagits
bort. En hänvisning till 6 § har lagts
till.
Av förenklingsskäl har den gällande
regleringen i fjärde stycket för icke
bokföringsskyldiga juridiska personer *
huvudsakligen stiftelser och föreningar
som inte är näringsidkare i den mening
som avses i BFL * ersatts av ett krav att
beskattningsåret skall avse kalenderår.
Det har inte ansetts motiverat att
behålla den nuvarande möjligheten för
skattskyldiga som inte är
bokföringsskyldiga enligt BFL att vid
påbörjande eller upphörande av
verksamheten förlänga beskattningsåret
(jfr även punkt 11 av
övergångsbestämmelserna).
För aktiebolag och andra skattskyldiga
juridiska personer än dödsbon beräknas
enligt gällande regler all inkomst
gemensamt. Det innebär att utjämning av
resultatet mellan skilda verksamheter kan
ske fullt ut och även om verksamheterna
bedrivs genom handelsbolag. Detta skall
vara huvudregeln även fortsättningsvis.
Ett undantag föreslås i fråga om inkomst
som belöper på kommanditdelägare och
andra delägare i handelsbolag som i
förhållande till övriga delägare
förbehållit sig ett begränsat ansvar för
bolagets förbindelser (avsnitt 7.2.5).
Bestämmelserna som finns i femte stycket
har omarbetats redaktionellt i
förhållande till lagrådsremissen.
I fråga om kommanditdelägare utgår
avdragsbegränsningen från delägarens
ansvar mot tredje man. Med den
utgångspunkten begränsas avdragsrätten
normalt till det utfästa beloppet även om
den faktiska insatsen är lägre. Skulle
den faktiska insatsen överstiga den
utfästa, vilket kan vara fallet om belopp
som avses i 2 kap. 9 § HBL lagts till
hans insats, ingår beloppet i bolagets
egendom varmed bolaget svarar mot
borgenärerna. Avdragsrätten begränsas då
till den faktiska insatsen.
För delägare i handelsbolag som i
förhållande till övriga delägare
förbehållit sig ett begränsat ansvar
utgår avdragsbegränsningen från den
obligationsrättsliga inskränkningen
(externa ansvaret är oinskränkt). Om
bolagsmännen sins emellan avtalat att en
av delägarna inte skall behöva stå för
mer än ett visst belopp så utgör beloppet
"avdragsramen". Skulle delägaren med de
andras samtycke öka sin insats så blir
det närmast en tolkningsfråga huruvida
detta även skall innefatta en ändring av
hans obligationsrättsliga ansvar och
alltså höja avdragsramen.
Överskjutande belopp, dvs. underskott
som till följd av avdragsbegränsningen
inte får dras av mot delägarens, t.ex.
ett aktiebolags, övriga inkomster rullas
framåt för att avräknas mot på delägaren
belöpande framtida inkomster i
handelsbolaget. Systemet innebär alltså
en särskild fålla för underskott avseende
andelar som omfattas av begränsningen. I
den mån ett underskott till följd av
avdragsbegränsningen inte får dras av mot
andra inkomster påverkas inte det
justerade ingångsvärdet på andelen.
Enligt bestämmelserna i 28 § påverkas
detta endast av underskott som är
avdragsgilla. Underskott som endast
rullas framåt i förvärvskällan eller i
detta fall inom fållan är inte
avdragsgilla i den mening som avses i
28 § (se prop. 1989/90:110, s.725).
Sjunde stycket reglerar rätten till
avdrag för bl.a. reaförlust. Hänvisningen
till punkt 33 av anvisningarna till 23 §
KL innebär att avdrag för reaförlust
endast medges med 50 % om en motsvarande
vinst skulle ha tagits upp till hälften.
2 § 4 mom.
Ändringen i åttonde stycket föranleds av
att underskott fortsättningsvis regleras
i lagen om avdrag för underskott i
näringsverksamhet.
Bestämmelsen om kontinuitet vid
beskattningen i tolfte stycket gäller i
dag om det utdelande företaget inte
uttagsbeskattas och det mottagande
företaget är frikallat från
skattskyldighet enligt 7 § 8 mom.
Eftersom denna bestämmelse som en följd
av det allmänna förslaget om skattefrihet
har slopats gäller kontinuitet alltid om
det mottagande företaget inte beskattas
för utdelning. Ett undantag gäller dock i
fråga om sådan utdelning som avses i
punkt 1 a av anvisningarna till 22 § KL,
dvs. när ett moderbolag till sina
aktieägare delar ut aktierna i ett
dotterbolag. I dessa fall gäller en
särskild regel om fördelning av
anskaffningsvärdet på aktierna i det
utdelande bolaget (27 § 2 mom.).
317
2 § 8 mom.
Bestämmelserna i nuvarande andra och
tredje styckena om rätt till avdrag i
föreningen för lämnad utdelning slopas
som en konsekvens av förslaget att
medlemmarna inte skall beskattas för
sådan utdelning.
Ändringen i det nuvarande nionde stycket
är redaktionell.
2 § 10 mom.
Av första stycket framgår att allmänna
regler gäller för inkomstberäkningen i
ett investmentföretag. Vinst och förlust
på sådana instrument som omfattas av den
föreslagna skattelättnaden * halverad
reavinst * skall inte beaktas. Med hänsyn
till att reavinstbeskattningen har sänkts
har den schablonintäkt som skall tas upp
enligt första stycket 2 sänkts till 1 %.
Denna schablonintäkt tas ut på svenska
aktier e.d. Att allmänna regler gäller
för inkomstberäkningen innebär bl.a. att
den generella bestämmelsen om
skattefrihet för utdelning på svenska
aktier gäller även för investmentföretag.
Som en konsekvens av detta slopas rätten
till avdrag för utdelning i första
stycket 3.
I den nya lydelsen av första stycket 3
anges att vinst och förlust på andelar i
utländska juridiska personer och vissa
andra utländska finansiella instrument
inte skall beaktas vid
inkomstberäkningen. Genom hänvisningen
till 3 § 1 mom. tredje stycket 1, 2 och 5
träffar bestämmelsen finansiella
instrument som givits ut av utländska
juridiska personer och som motsvarar de
svenska instrument som räknas upp i
nämnda punkter. Det innebär att be-
stämmelserna omfattar utländska aktier,
emissionsrätter till sådana aktier,
andelar i utländska ekonomiska föreningar
samt optioner och terminer som
uteslutande avser sådana delägarrätter.
Utländska fordringsrätter omfattas
således inte.
Det nuvarande andra stycket slopas
beroende på att utskiftning vid
likvidation och fusion enligt förslaget
skall tas om hand helt inom reavinstsys-
temet.
I andra stycket finns en bestämmelse som
skall förhindra att skattefria reavinster
delas ut. Den innebär att det skall
fastställas ett gränsbelopp som utgörs av
mottagna skattefria utdelningsinkomster
med tillägg för inkomster som har
beskattats i bolaget. Överstiger beslutad
utdelning detta belopp presumeras att det
överskjutande beloppet utgörs av i
företaget obeskattade reavinster som
skall skattas av vid utdelning.
Understiger beslutad utdelning
gränsbeloppet får skillnaden sparas och
läggas till det gränsbelopp som beräknas
för nästkommande år. I gränsbeloppet
inräknas mottagna skattefria
utdelningsinkomster. Förutom utdelning på
svenska aktier e.d. kan utdelning på
utländska aktier ingå om utdelningen är
frikallad från beskattning enligt 7 § 8
mom. eller genom dubbelbeskattningsavtal.
Vidare inräknas 72 % av den skatteplik-
tiga vinst som har beräknats enligt
första stycket, dvs. vinsten i företaget
exklusive reavinster och reaförluster på
tillgångar som utgörs av svenska och
utländska aktier och liknande tillgångar
men inklusive den schablonintäkt som tas
ut på värdet av svenska aktier. Har ett
underskott framkommit vid denna beräkning
tas beloppet inte med vid beräkningen av
gränsbeloppet. Det innebär att ett
gränsbelopp aldrig kan vara negativt.
Överstiger beslutad utdelning gränsbe-
loppet skall 40 % av beloppet tas upp som
intäkt i företaget. Redovisar företaget
underskott får intäkten kvittas mot detta
underskott.
Av tredje stycket framgår att
utskiftning från företaget jämställs med
beslutad utdelning. Det innebär att
reglerna om överskjutande utdelning blir
tillämpliga även på utskiftning i samband
med nedsättning av aktiekapitalet eller
när företaget upplöses genom likvidation.
Vid likvidation skall hänsyn tas till
tillskjutet kapital vilket i normalfallet
avser aktiekapital som skjutits till vid
bolagets bildande och vid eventuell
nyemission. Till tillskjutet kapital bör
även hänföras den del av reservfonden som
utgörs av eventuell överkurs i samband
med nyemission.
Enligt fjärde stycket skall en
schablonintäkt på 2 % tas ut på innehav
av utländska aktier och vissa andra
utländska finansiella instrument. Denna
schablonintäkt skall beskattas effektivt.
Ett eventuellt underskott får alltså inte
kvittas mot intäkten. Det hindrar
emellertid inte att underskottet får
föras över till det närmast följande
beskattningsåret.
Definitionen av ett investmentföretag
har flyttats till femte stycket.
Tillägget innehåller bestämmelser som
blir tillämpliga om ett företag övergår
till sådan verksamhet att det inte längre
uppfyller definitionen på ett sådant
företag. De obeskattade reavinster
företaget haft skall då skattas av. Denna
avskattning sker schablonmässigt genom
att en intäkt påförs motsvarande 30 % av
värdet av innehavet av svenska och
utländska aktier e.d. Värdet bestäms vid
ingången av det beskattningsår under
vilket företaget övergår till annan
verksamhet. Är motsvarande värde högre
under något av de fem föregående beskatt-
ningsåren beräknas intäkten på detta
högre värde. Med hänsyn till att
skattefriheten för reavinster infördes i
samband med 1990 års skattereform går
emellertid jämförelsen aldrig längre
tillbaka än till år 1991. Möjlighet finns
för företaget att beräkna intäkten vid en
avskattning med utgångspunkt från de
verkliga reavinster och reaförluster
företaget haft. Från summan av vinster
och förluster får avdrag göras för intäkt
som kan ha påförts p.g.a. att företaget
lämnat överskjutande utdelning. Av det
resterande beloppet skall 40 % tas upp
som intäkt.
I sjätte stycket finns regler för
värdepappersfonder. Vid in-
komstberäkningen gäller vad som
föreskrivits för investmentföretag i
första stycket. Det innebär att hänsyn
inte skall tas till reavinster och
reaförluster på svenska och utländska
aktier e.d. En skillnad i förhållande
till investmentföretagen är den
schablonintäkt på 0,75 % som tas ut på
värdet av svenska aktier.
En värdepappersfond medges enligt sjunde
stycket avdrag för beslutad utdelning för
beskattningsåret till den del denna
utdelning överstiger mottagna skattefria
utdelningsinkomster. Ett sådant avdrag
får inte innebära att underskott
uppkommer.
I åttonde stycket finns bestämmelser om
den schablonintäkt som skall tas ut på
värdet av utländska aktier och vissa
andra utländska finansiella instrument.
Mot denna intäkt får inte annat avdrag
göras än utdelningsavdrag. Ett
kvarstående underskott får emellertid
föras över till det närmast följande
beskattningsåret.
2 § 14 mom.
Sista meningen i första stycket
innehåller en möjlighet till kvittning av
förlust som har uppkommit genom att
aktier förlorat sitt värde till följd av
att bolaget upplösts genom likvidation
eller fusion. Kvittning är möjlig mot
utdelning från bolaget. Enligt förslaget
skall likvidation och fusion enbart
hanteras inom reavinstsystemet.
Bestämmelsen om kvittning slopas därför.
I andra stycket har skett en
redaktionell ändring. De nuvarande be-
stämmelserna i 7 § 8 mom. tredje stycket
föreslås slopade och därför har
bestämmelsen i nuvarande tredje stycket a
överförts till detta moment.
3 § 4 mom.
Andra stycket har slopats som en
konsekvens av att reglerna om
räntefördelning har tagits in i en
särskild lag. Ändringen i tredje stycket
är redaktionell.
3 § 6 mom.
I första stycket har införts bestämmelser
att förskottsränta som har betalats under
beskattningsåret skall vara avdragsgill
även till den del den avser tid efter
beskattningsåret utgång, dock längst
t.o.m. den 31 januari året efter
beskattningsåret.
Ändringen i andra stycket innebär att
räntekompensation i fortsättningen skall
behandlas som ränta. Det innebär att
avdrag för kompensation för upplupen men
inte förfallen avkastning vid förvärv av
obligationer och andra skuldebrev samt
andelar i s.k. räntefonder medges när den
avkastning kompensationen avser förfaller
till betalning. Har vidareöverlåtelse
skett av skuldebrevet eller
räntefondsandelen tillsammans med rätten
till ränta och har denna
vidareöverlåtelse skett innan räntan har
förfallit till betalning medges dock
avdrag under det beskattningsår när
vederlaget för överlåtelsen skall tas upp
till beskattning. Bestämmelsen innebär
således en avvikelse från den
kontantbestämmelse som gäller enligt 5
mom.
3 § 7 mom.
Ändringen i tredje stycket är en följd av
förslaget att utdelning på aktier skall
undantas från skatteplikt. I stycket
regleras numera i vilka fall skatteplikt
föreligger för utdelning som inte utgår i
förhållande till innehavda aktier.
I nuvarande fjärde och femte styckena
finns en bestämmelse om skattefrihet för
utdelning i vissa fall. Den gäller när
ett moderbolag till sina aktieägare delar
ut aktier i ett dotterbolag. Förslaget om
skattefrihet för utdelning innebär att
denna bestämmelse kan slopas. Här finns
också bestämmelser som tillämpas när de
utdelade aktierna utgör lager hos
mottagaren av utdelningen. I denna del
flyttas bestämmelsen till punkt 1 a av
anvisningarna till 22 § KL.
Återbetalning till aktieägaren i samband
med nedsättning av aktiekapitalet eller
reservfonden som skett genom minskning av
aktiernas nominella belopp skall enligt
det nya fjärde stycket behandlas som
utdelning. Det innebär att sådan
återbetalning är skattefri om utdelning
på aktien är skattefri. Vid nedsättning
av aktiekapitalet eller reservfonden som
sker genom inlösen av aktier anses i dag
att aktierna har avyttrats. Förslaget om
en ny reglering för utskiftning innebär
emellertid att den återbetalning som sker
till aktieägaren inte längre skall anses
som utdelning. Inlösen av aktier
behandlas alltså i sin helhet inom
reavinstsystemet.
3 § 8 mom.
Momentet behandlar i nuvarande
andra*femte styckena utskiftning från en
svensk ekonomisk förening. I andra
stycket anges att utskiftning i samband
med föreningens upplösning skall
behandlas som utdelning. Denna
utskiftning behandlas på samma sätt som
föreslås i fråga om utskiftning vid
upplösning av ett aktiebolag inom
reavinstsystemet. Bestämmelsen slopas
därför. Att en andel i en ekonomisk
förening anses ha avyttrats vid
likvidation framgår redan av nuvarande 24
§ 2 mom.
I nuvarande tredje stycket behandlas
ombildning av en ekonomisk förening till
aktiebolag. För att sådan ombildning
skall kunna ske utan omedelbara
skattekonsekvenser behandlas sådan
utskiftning inte som utdelning. Med
hänsyn till den nya regleringen för
utskiftning är bestämmelsen inte längre
erforderlig (jfr 24 § 4 mom. sjunde
stycket). Den del av bestämmelsen som
behandlar den situationen att utskiftade
aktier utgör lager hos mottagaren har
flyttats till punkt 1 a av anvisningarna
till 22 § KL.
I det nya andra stycket (nuvarande
fjärde stycket) har skett en redaktionell
ändring.
3 § 9 mom.
Momentets första och andra stycke har
ändrats till följd av det allmänna
förslaget om skattefrihet för utdelning.
Bestämmelserna har gjorts generella med
följd att nuvarande sista stycket
slopats. Någon materiell ändring är inte
avsedd. Lagrådet har pekat på den ak-
tiebolagsrättsliga principen om en akties
odelbarhet som kommer till uttryck i det
s.k. splittringsförbudet och principens
betydelse för det remitterade förslaget
om reavinstbeskattning i vissa fall av
ersättning vid överlåtelse av
utdelningskupong. Lagrådet framhåller att
en aktie inte torde kunna splittras på
det sätt som antagits i det remitterade
förslaget, nämligen att
utdelningskuponger avskiljs innan ett
förslag till vinstutdelning lagts fram
eller antagits. Det har också
understrukits att det i fråga om aktier i
avstämningsbolag inte är möjligt att göra
några som helst avvikelser från
splittringsförbudet. Lagrådet har vidare
anfört att dess uttalanden om innebörden
av odelbarhetsprincipen i allt väsentligt
torde äga tillämpning på andel i
ekonomisk förening resp.
värdepappersfond.
Mot bakgrund av vad Lagrådet anfört
finns inte tillräckliga skäl att behålla
en särbestämmelse om reavinstbeskattning
av kupongöverlåtelse. Det sagda innebär
också att tillämpningsområdet för tredje
stycket i momentet i huvudsak torde
inskränka sig till överlåtelse av
räntekuponger (jfr hänvisningen i 3 § 5
mom.). I likhet med vad Lagrådet påpekat
bör framhållas att en aktieägare i
stället för att överlåta framtida ännu
inte beslutad utdelning självfallet kan
utfästa sig att till annan betala sådana
utdelningsbelopp. Det blir då en
obligationsrättslig förpliktelse och inte
en verklig splittring av aktierätten.
Denna överlåtelse beskattas enligt
vanliga regler beroende av utfästelsens
innebörd.
3 § 10 mom.
I första stycket har gjorts en
redaktionell ändring som en konsekvens av
slopandet av bestämmelsen i 3 § 1 mom.
tredje stycket att utskiftning från ett
aktiebolag skall behandlas som utdelning.
3 § 12 mom.
Från den allmänna bestämmelsen om
skattefrihet för utdelning resp. halverad
beskattning av reavinst undantas enligt 3
§ 1 mom. femte stycket utdelning från
fåmansföretag eller vinst vid avyttring
av aktier i ett sådant företag. De be-
stämmelser som blir aktuella i dessa fall
finns i detta moment.
I första stycket finns den bestämmelse
som reglerar i vilka fall viss del av en
utdelningsinkomst skall tas upp som
intäkt av tjänst. För den del av ett
utdelningsbelopp som tas upp som intäkt
av kapital gäller den allmänna
bestämmelsen om skattefrihet. Utbetalning
i samband med nedsättning av
aktiekapitalet eller reservfonden som
skett genom minskning av aktiernas
nominella belopp skall enligt 7 mom.
behandlas som utdelning och omfattas
därmed av bestämmelserna i detta stycke.
Tillägget i sista meningen att vinst vid
nedsättning av aktiekapitalet eller
reservfonden skall behandlas som
utdelning i fråga om fåmansföretag gäller
den situationen att nedsättning sker
genom inlösen av aktier.
I tredje stycket har kvoten för
fördelning av reavinst ändrats. Av den
beräknade reavinsten med eventuellt
avdrag för sparat utdelningsutrymme skall
70 % tas upp som intäkt av tjänst.
Resterande belopp (30 %) tas upp som
intäkt av kapital. För sådana aktier som
enligt 1 mom. omfattas av den föreslagna
skattelättnaden skall denna del av
reavinsten tas upp till hälften. Som
intäkt av kapital skall också tas upp den
del av reavinsten som undantas beroende
på sparat utrymme för utdelning. Även
detta belopp kan omfattas av den allmänna
regeln att endast häften skall tas upp
till beskattning.
En annan ändring i tredje stycket är att
de bestämmelser som hänger samman med den
nuvarande regleringen för beskattning av
utskiftade belopp slopas eftersom
utskiftning i samband med likvidation
numera i sin helhet regleras inom
reavinstsystemet.
Tillägget i tionde stycket begränsar
möjligheten att vid 1995 års taxering
beräkna det kapitalbeskattade utrymmet
vid utdelning enligt den alternativa
värderingsmetoden i fjärde stycket 1. Det
innebär också att denna metod inte får
användas vid beräkning av det sparade
utrymmet. Det vid 1994 års taxering
beräknade sparade utrymmet kan alltså
inte användas om den alternativa
värderingsregeln har använts. Begräns-
ningen gäller även vid beräkning av
reavinst på aktier och andelar om
avyttring skett till närstående.
3 § 13 mom.
Bestämmelserna i nuvarande första och
andra styckena har arbetats om. Att
kvoterat slutavdrag inte medges i fråga
om självständig näringsverksamhet i
utlandet (nuvarande andra stycket)
framgår fortsättningsvis av första
stycket. Nuvarande möjlighet till
kvoterat slutavdrag i fråga om verksamhet
i handelsbolag slopas. Detta är en
konsekvens av att indelningen i
förvärvskällor i princip avskaffas för
verksamheter inom ett och samma
handelsbolag. I fortsättningen kan
delägaren endast tillgodogöra sig avdrag
för ackumulerade underskott under
innehavstiden som reaförlust. Nuvarande
andra stycket blir obehövligt och
upphävs.
Övriga ändringar i momentet föranleds
främst av det nya allmänna avdraget
(kvittningen) i 46 § 1 mom. KL eller av
den nya underskotts-lagen.
10 §
Ändringarna hänger samman med den ändrade
dödsbobeskattningen. Det nya fjärde
stycket har * frånsett några
redaktionella ändringar * utformats
enligt Lagrådets förslag. Av stycket
framgår att bestämmelserna i andra och
tredje styckena om beräkning av skatten
för fysiska personer skall gälla också
för dödsbon med vissa undantag. Från och
med beskattningsåret efter det kalenderår
då dödsfallet inträffade tas det fasta
beloppet om 100 kr bara ut om den
beskattningsbara förvärvsinkomsten
överstiger ett belopp som motsvarar
grundavdrag enligt 48 § 2 mom. KL, trots
att grundavdrag inte medges för dödsbon
för beskattningsår efter det år då
dödsfallet inträfffade. Från och med det
fjärde beskattningsåret efter det
kalenderår då dödsfallet inträffade utgör
skatten på förvärvsinkomst 20 % av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten.
Dessutom skall det fasta beloppet om 100
kr tas ut om förvärvsinkomsten överstiger
det nyss angivna gränsbeloppet.
318
16 § 2 mom.
I momentet * som är nytt i förhållande
till lagrådsremissen * slopas andra
stycket a. Det innebär att enligt
huvudregeln är det avgörande för om det
är fråga om ett utländskt bolag enbart
den beskattning som den utländska
juridiska personen är underkastad i den
stat där den är hemmahörande. Enligt ett
nytt tredje stycke anses en utländsk
juridisk person dock utgöra ett utländskt
bolag när den juridiska personen omfattas
av ett dubbelbeskattningsavtals regler om
begränsning av beskattningsrätten som
Sverige har ingått med någon av de
uppräknade staterna samt den juridiska
personen har hemvist i denna stat.
22 §
Som en konsekvens av det allmänna
förslaget om skattefrihet för utdelning
från svenska företag har
förutsättningarna för avdrag i stället
knutits till den nya lydelsen av 7 § 8
mom. a. En redaktionell ändring har också
gjorts eftersom skattefrihet enligt den
bestämmelsen endast kan komma i fråga
avseende utdelning från utländskt bolag.
24 § 2 mom.
Ändringen i första stycket innebär att
avyttring av ett finansiellt instrument
anses föreligga redan när det företag som
har givit ut instrumentet har försatts i
konkurs under förutsättning att företaget
är ett svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening. Ändringen i sista
meningen beror på att regler som avser
upplösning av en ekonomisk förening i
samband med ombildning till aktiebolag
numera finns i punkt 1 a av anvisningarna
till 22 § KL. Någon ändring har inte
skett i fråga om avyttring i samband med
likvidation och fusion. Bestämmelsen i
3 § 1 mom. tredje stycket att
utbetalning till aktieägaren i samband
med likvidation, fusion e.d. skall
behandlas som utdelning har emellertid
slopats. Det innebär att avyttring vid
likvidation resp. fusion enligt förslaget
helt kommer att regleras inom
reavinstsystemet. Vid avyttring motsvaras
vederlaget av det utskiftade beloppet.
Tillägget i fjärde stycket innebär att
reglerna för inlösen av andel i
värdepappersfond även gäller när en
medlem avgår ur en ekonomisk förening.
24 § 4 mom.
I det nya sjätte stycket finns regler som
kan bli tillämpliga sedan avdrag för
reaförlust har medgetts när företaget
försattes i konkurs. I sjätte stycket 1
behandlas den situationen att ackord
träffas eller att utdelning erhålls i en
konkurs. Det avdrag som tidigare gjorts
för reaförlust skall då elimineras och
det sker genom att den ersättning som
erhållits tas upp som reavinst. Medgavs
ett kvoterat avdrag för reaförlusten
skall motsvarande kvotering göras
beträffande den ersättning som skall tas
upp som reavinst. Om avdrag medgavs för
70 % av förlusten skall således 70 % av
erhållen ersättning tas upp.
Sjätte stycket 2 tillämpas i de
undantagsfall ett beslut om konkurs
upphävs. Det tillämpas även om en konkurs
har lagts ned på grund av ackord i fråga
om sådana tillgångar som inte omfattats
av ackordet, dvs. i princip aktierna i
ett bolag. Det tidigare erhållna avdraget
skall då i sin helhet återföras till
beskattning. Därefter skall aktien eller
andelen anses ha det anskaffningsvärde
beräknat enligt genomsnittsmetoden det
hade vid tidpunkten för konkursen.
Motsvarande gäller om konkursen avslutats
med överskott. Det innebär att det
tidigare avdraget för reaförlust
elimineras och att aktien därefter anses
avyttrad i samband med att företaget
upplöses genom likvidation. Då gäller
allmänna regler för beräkning av
reavinst.
Har nedsättning av aktiekapitalet eller
reservfonden skett genom inlösen av
aktier anses en avyttring ha skett. Vinst
som uppkommit vid inlösen undantas enligt
sjunde stycket från skatteplikt. Det
gäller även reavinst vid likvidation av
svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk
förening. Det får dock inte i något av
fallen vara fråga om ett fåmansföretag.
Undantag från skatteplikt gäller inte
heller näringsbetingade andelar i
näringsverksamhet som bedrivs av fysisk
person eller dödsbo eller aktie eller
andel som innehas av handelsbolag. I
dessa fall skall reavinsten tas upp som
intäkt i näringsverksamheten. Har
reaförlust uppkommit vid likvidation av
svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk
förening medges avdrag enligt allmänna
regler.
27 § 2 mom.
De särskilda bestämmelser i 3 § 7 mom.
som tar sikte på att ett moderbolag till
sina aktieägare delar ut aktierna i ett
dotterbolag har slopats i den del de
avser skattefrihet för utdelningen. Vissa
bestämmelser om undantag från uttagsbe-
skattning m.m. vid sådan utdelning
regleras nu i punkt 1 a av anvisningarna
till 22 § KL. Som en konsekvens av detta
har första stycket ändrats.
27 § 4 mom.
I första stycket ändras skatteplikten för
kontantersättning i samband med byte av
svenska aktier och andelar till hälften
av utgiven kontantersättning. Ändringen
är en följd av förslaget att hälften av
reavinsten är skattepliktig vid avyttring
av svenska aktier. Tillägget i de två
sista meningarna avser byte av aktier
eller andelar i företag som innehar
fastighet taxerad som hyreshusenhet. Den
del av vinsten som kan anses belöpa på
denna fastighet skall tas upp som
skattepliktig reavinst. För återstående
del medges uppskov med beskattningen. Som
anskaffningsvärde för de avyttrade
andelarna anses anskaffningsvärdet för de
avyttrade andelarna med tillägg för den
del av reavinsten som beskattats i
samband med bytet.
27 § 5 mom.
I nuvarande första stycket finns de
bestämmelser som innebär att vinst på
marknadsnoterade aktier e.d. får kvittas
fullt ut mot förlust på sådana marknads-
noterade instrument. Bestämmelserna har
formulerats om och reglerar nu rätt till
avdrag för förlust vid samtliga fall av
avyttring av tillgångar som avses i 27 §
1 mom. Om det är fråga om ett sådant
finansiellt instrument på vilket en vinst
skulle ha tagits upp till hälften resp.
70 % är endast hälften resp. 70 % av en
förlust avdragsgill. I det fall det är
fråga om en förlust på icke
marknadsnoterade aktier är endast (70 %
av 50 %) 35 % eller (70 % av 70 %) 49 %
av förlusten avdragsgill.
Bestämmelsen i det nuvarande andra
stycket om begränsning i rätten till full
kvittning i fråga om andel i marknads-
noterad värdepappersfond slopas (jfr
kommentaren till punkt 2 a av
anvisningarna till 22 § KL).
Reglerna i tredje stycket slopas som en
konsekvens av att den ändrade regleringen
för beskattning av utskiftade medel.
Vidare slopas fjärde stycket till följd
av att avdrag för förlust medges redan
när ett bolag försätts i konkurs.
28 §
I paragrafen, som behandlar det justerade
ingångsvärdet vid reavinstbeskattningen
av handelsbolagsandelar, görs några
kompletteringar.
Till följd av att någon uppdelning på
skilda förvärvskällor inte skall göras av
bolagsinkomsterna då ett handelsbolag
innehar en andel i ett annat handelsbolag
(se 18 § KL) görs ett tillägg i första
stycket. De nya föreskrifterna torde
motsvara vad som i praktiken redan
tillämpas i motsvarande situation då
andelen i ägarbolaget ägs av t.ex. ett
aktiebolag. Bestämmelserna om det
justerade ingångsvärdet (jiv) kan
åskådliggöras av ett exempel.
Ingående jiv 0
"eget" resultatandel i HBnetto jiv
HB 3+220 +220
HB 2-200 +220 +20 +20
HB 1-100 +20 -80 beror på
ägarkategori
Om andelen i HB 1 ägs av ett aktiebolag
bör hela underskottet minska
ingångsvärdet. Resonemanget förutsätter
att avdragsbegränsningen i 2 § 1 mom.
femte stycket inte är tillämplig. Ägs
andelen i stället av en fysisk person bör
ingångsvärdet minskas i den utsträckning
underskottet är avdragsgillt, dvs. till
den del avdrag yrkas och medges enligt
46 § 1 mom. KL.
Det justerade ingångsvärdet har hitills
haft betydelse endast vid beräkning av
reavinst på grund av avyttring av andel i
handelsbolag. För delägare som är fysiska
personer eller dödsbon kommer det
justerade ingångsvärdet i fortsättningen
att få betydelse även vid den löpande
beskattningen. Fördelningsunderlaget för
räntefördelning och takbeloppet för
expansionsmedel beräknas i fråga om
verksamhet som bedrivs av handelsbolag
med utgångspunkt i det justerade
ingångsvärdet (2 § lagen om ränteförde-
lning resp. 8 § expansionsmedelslagen).
Vid beräkning av justerat ingångsvärde
skall enligt gällande bestämmelser i
första stycket det ursprungliga
ingångsvärdet bl.a. ökas med de på
delägaren belöpande skattepliktiga
inkomsterna och minskas med de på honom
belöpande avdragsgilla underskotten. Med
inkomst eller underskott torde i princip
avses det skattemässiga resultatet vid
taxeringen till statlig inkomstskatt. Det
innebär att hänsyn skall tas inte endast
till inkomstberäkningsregler i SIL utan
även till sådana regler i andra lagar,
t.ex. lagen (1990:663) om
ersättningsfonder.
Räntefördelning får således i frånvaro
av särskilda regler genomslag på det
justerade ingångsvärdet såvitt gäller
ökning eller minskning av inkomsten av
näringsverksamhet. Detta gäller däremot
inte motsvarande åtgärder i inkomstslaget
kapital. Det synes nämligen oegentligt
att uppfatta en intäkt av kapital som
grundas på positiv räntefördelning som en
på delägaren belöpande skattepliktig
inkomst från bolaget. I fråga om negativ
räntefördelning står det klart att ett
avdrag i inkomstslaget kapital på grund
av räntefördelning inte utgör ett på
delägaren belöpande underskott i bolaget.
Detta gäller oberoende av om det
föreligger överskott eller underskott i
bolaget.
Räntefördelning påverkar således i
frånvaro av särskilda regler det
justerade ingångsvärdet. Detta medför
emellertid ett materiellt felaktigt
resultat. En faktisk inkomst i ett
handelsbolag som motsvaras av positiv
räntefördelning är fullbeskattad och
skall kunna tas ut utan ytterligare
beskattning. Detta tillgodoses genom det
nya sjunde stycket.
Bestämmelserna innebär att man * med ett
undantag * skall bortse från
räntefördelning. Ingångsvärdet påverkas
alltså med inkomsten före
räntefördelning. Den tekniska lösningen i
propositionen innebär en förenkling i
förhållande till lagrådsremissen.
Undantaget från huvudregeln att man
skall bortse från räntefördelning gäller
negativ räntefördelning i en
underskottssituation.
Ett exempel kan belysa. På delägaren
belöpande underskott från bolaget före
räntefördelning antas uppgå till 70 och
ett negativt fördelningsbelopp till 105.
Negativ räntefördelning innebär att det
negativa fördelningsbeloppet tas upp som
skattepliktig intäkt av näringsverksamhet
och att avdrag medges med samma belopp i
inkomstslaget kapital. Den negativa
räntefördelningen innebär alltså i
realiteten att ett underskott kan bli
avdragsgillt. I den utsträckning detta
blir fallet skall underskottet minska
ingångsvärdet. Undantagsregeln innebär
att det justerade ingångsvärdet minskas
med det negativa fördelningsbeloppet, i
exemplet 105, till den del det motsvaras
av ett underskott före räntefördelning, i
exemplet 70. Ingångsvärdet minskas alltså
med 70.
I det nya åttonde stycket har särskilda
regler rörande expansionsmedel tagits in.
Bestämmelserna i första meningen innebär
att uttag kan göras
319
för att erlägga expansionsmedelsskatt
utan någon nettominskning av
ingångsvärdet.
Anta att på delägaren belöpande inkomst
* efter räntefördelning * är 100.
Delägaren ökar expansionsmedel med hela
beloppet. Den skattepliktiga inkomsten
blir 0. Uttag, som minskar ingångsvärdet,
görs med 28 för att erlägga
expansionsmedelsskatt. Till följd av
föreskriften att ingångsvärdet skall ökas
med 28 % av en expansionsmedelsökning
uppkommer ingen nettoförändring av
ingångsvärdet i exemplet. Vid en
minskning av expansionsmedel med 100 ökas
ingångsvärdet med 72 (100 - 28).
Sammantaget har ingångsvärdet ökat med
den ursprungliga inkomsten på 100 och
minskat med uttaget på 28.
I andra och tredje meningarna i åttonde
stycket finns särskilda regler för
ingångsvärdet vid de två
ombildningssituationer som avses i 14 §
resp. 11 § expansionsmedelslagen. Se
kommentaren till de bestämmelserna.
29 § 2 mom.
Ändringen i momentet innebär att rätt
till avdrag för reaförlust för sådana
tillgångar som avses i 29 § 1 mom. nu i
sin helhet regleras i detta moment. Någon
materiell ändring av kvittningsrätten har
inte skett.
Övergångsbestämmelser
punkt 1
De nya reglerna träder i kraft den 1
januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering. Det innebär att
för företag med räkenskapsår som har
påbörjats före ikraftträdandet gäller
äldre bestämmelser om skattskyldighet för
utdelning som varit tillgänglig för
lyftning före utgången av år 1993 resp.
för beskattning av reavinst när avyttring
skett före denna tidpunkt. I punkterna
2-11 finns särskilda övergångsbestämmel-
ser.
punkt 2
Punkten som är ny i förhållande till
lagrådsremissen innebär att övergång till
kalenderår inte behöver ske redan in-
nevarande beskattningsår. Kortas eller
förlängs inte innevarande beskattningsår
kommer övergången alltid att ske genom
avkortning av det följande
beskattningsåret.
punkt 3
De nya bestämmelserna blir tillämpliga på
beskattningsår * inkl. räkenskapsår för
handelsbolag i fall som avses i 3 §
tredje stycket KL * som börjar den
1 januari 1994 och senare. Underskott
före ikraftträdandet beaktas av bl.a.
praktiska skäl inte fullt ut vid
bestämmande av avdragsramen.
320
punkt 4
Har en ekonomisk förening fattat beslut
om utdelning före ikraftträdandet och har
denna utdelning förfallit till betalning
före utgången av år 1993 gäller äldre
bestämmelser i fråga om föreningens rätt
till avdrag för utdelningen.
punkt 5
För investmentföretag och
värdepappersfonder har bestämmelserna om
den schablonintäkt som skall tas ut på
värdet av aktieinnehavet ändrats. För
företag som har påbörjat räkenskapsåret
före ikraftträdandet gäller emellertid
äldre bestämmelser om schablonintäkt för
den del av räkenskapsåret som löper fram
till den 1 januari 1994.
punkt 6
Kapitalskattesatsen är t.o.m. 1995 års
taxering 30 %. För reavinst på aktier
e.d. gäller en särskild reglering som
innebär att 5/6 av en reavinst är
skattepliktig resp. att avdrag för
reaförlust beräknas på 5/6 av förlusten.
Vid 1995 års taxering gäller fortfarande
begränsningen till 5/6. Det innebär att
sedan denna kvotering skett skall
återstående del av vinsten i förekommande
fall tas upp till hälften eller såvitt
gäller andelar i vissa värdepappersfonder
till 70 %.
punkt 7
Har utskiftat belopp tagits upp till
beskattning vid 1994 års taxering får
reaförlust vid bolagets upplösning
kvittas enligt äldre bestämmelser i 2 §
14 mom. första stycket och 27 § 5 mom.,
dvs. förlusten får kvittas fullt ut mot
mottaget utskiftat belopp som erhållits
under föregående beskattningsår. Har en
aktie ansetts avyttrad beroende på att
aktiebolaget satt ned sitt aktiekapital
eller reservfond genom inlösen av aktie
och har reaförlust redovisats vid 1994
års taxering skall återbetalning till
aktieägaren under år 1994 eller senare
tas upp som reavinst. Skatteplikten är
emellertid begränsad till ett belopp som
svarar mot medgivet avdrag för
reaförlust.
punkt 8
De nya reglerna om beskattning av
räntekompensation tillämpas inte om
räntekompensation lämnats under åren
1991-1993. Den föreslagna ordningen
innebär inte någon inskränkning i äldre
övergångsbestämmelser avseende tidigare
ändringar i reglerna om
räntekompensation.
punkt 9
I fråga om Namibia och Venezuela
tillämpas de nya föreskrifterna i 16 § 2
mom. tredje stycket först fr.o.m. den 1
januari året efter det att
dubbelbeskattningsavtalet med respektive
land trätt i kraft.
punkt 10
Förslaget att aktie e.d. skall anses ha
avyttrats när ett bolag försätts i
konkurs föreslås träda i kraft den 1
januari 1994. Har ett bolag före
ikraftträdandet försatts i konkurs men
inte upplösts vid den tidpunkten anses
aktie e.d. ha avyttrats den 1 januari
1994.
punkt 11
I punkten har tagits in en hänvisning
till en bestämmelse i lagen om återföring
av skatteutjämningsreserv. Den
bestämmelsen gäller ingångsvärdet för
andel i handelsbolag enligt 28 §.
20.9 Lagen (1993:939) om ändring i lagen
(1947:576) om
statlig inkomstskatt
2 § 3 mom.
I första stycket har villkoren i d och e
ändrats som en konsekvens av förslaget
att utdelning på svenska aktier och
andelar skall vara skattefri. Förslaget i
lagrådsremissen innebar att koncernbidrag
inte fick lämnas mellan systerbolag om
aktierna i något av bolagen utgjorde
lagertillgångar hos moderbolaget. En
tillräcklig restriktion är emellertid att
begränsa möjligheten att lämna
koncernbidrag för bolag vars aktier utgör
lagertillgångar hos moderbolaget.
Villkoret i e har utformats så att om
aktierna i det givande dotterföretaget
utgör lagertillgångar hos moderföretaget
skall detsamma gälla för det mottagande
dotterföretaget för att koncernbidrag
skall kunna lämnas.
Det nuvarande fjärde stycket slopas som
en konsekvens av att 2 § 12 mom. har
upphävts.
3 § 1 mom.
Bestämmelserna i det nuvarande tredje
stycket har slopats beroende på att
utskiftning från aktiebolag numera tas om
hand inom reavinstsystemet.
I de nya tredje*fjärde styckena anges
förutsättningarna för skattelättnader för
att lindra den ekonomiska
dubbelbeskattningen. Jfr kommentaren till
punkt 2 a av anvisningarna till 22 § KL.
Till femte stycket har flyttats den
nuvarande bestämmelsen i fjärde stycket.
Den erinrar om att det för beskattning av
utdelning från resp. avttring av aktier i
ett fåmansföretag finns särskilda regler
i 12 mom.
I sjätte*nionde styckena finns
bestämmelser som reglerar beskattningen
av andelar i värdepappersfonder. Jfr
kommentaren till punkt 2 a av
anvisningarna till 22 § KL.
3 § 2 mom.
I andra stycket har skett en redaktionell
ändring. Orsaken är att rätt till avdrag
för reaförluster för vissa tillgångar
numera uttryckligen regleras i 25 § 11
mom., 26 § 10 mom., 27 § 5 och 6 mom.
samt 29 § 2 mom.
321
7 § 4 mom.
Stiftelsen Sveriges Nationaldag har
tagits in i den s.k. katalogen i fjärde
stycket.
7 § 8 mom.
Första - femte styckena har slopats som
en konsekvens av den allmänna regeln om
skattefrihet för utdelningsinkomster.
I den nya första stycket har de
nuvarande förutsättningarna för
skattefrihet i tredje stycket a och b
tagits in.
10 a §
Bolagsskattesatsen sänks från 30 till 28
%.
Övergångsbestämmelser
punkt 1
De nya reglerna träder i kraft den 1
januari 1994 och tillämpas första gången
vid 1995 års taxering.
punkt 2
Den tidigare beslutade övergångs-
bestämmelsen för livförsäkringsföretag
kvarstår oförändrad.
punkt 3
Förmögenhetsförhållandena för
värdepappersfonder före ikraftträdandet
skall inte påverka andelsbeskattningen
efter denna tidpunkt. Under en
övergångsperiod får bestämmelserna om
reducerad skatteplikt för reavinst i
fråga om andel i svensk värdepappersfond
som skall ha minst 90 % av förmögenheten
placerad i svenska och utländska aktier
e.d. tillämpas om denna förmögenhetsandel
uppgår till minst 75 %.
punkt 4
De nya bestämmelserna om skatteplikt för
utdelning på andel i värdepappersfond
tillämpas vid 1995 års taxering som om
fonden uppburit de vidareutdelade
inkomsterna samma år utdelningen sker.
Därigenom undviks att utdelningar från
värdepappersfonder blir fullt
skattepliktiga under år 1994 för andra
fonder än räntefonder.
322
20.10 Lagen (1951:763) om statlig
inkomstskatt på
ackumulerad inkomst
1 §
Ändringen är en konsekvens av att
handelsbolagsbeskattningen av äldre
dödsbon avskaffas.
3 §
En minskning av expansionsmedel skall tas
upp som intäkt av näringsverksamhet. En
sådan intäkt av detta slag som beror på
att verksamheten har upphört bör få
räknas som ackumulerad inkomst om
expansionsmedlen hänför sig till minst
två år. Detsamma gäller i fråga om fysisk
person eller delägare i handelsbolag som
är bosatt utomlands om anknytning till
fastighet eller fast driftställe här i
landet har upphört och expansionsmedel
enligt 5 § expansionsmedelslagen skall
anses vara noll kr. En bestämmelse om
detta har införts i en ny punkt 14.
Av en ny punkt 15 framgår att intäkt av
näringsverksamhet som härrör från
återföring av periodiseringsfonder på
grund av bl.a. att näringsverksamheten
upphört, andel i handelsbolag avyttrats
eller konkurs bör få räknas som
ackumulerad inkomst om de återförda
avdragen för avsättningar hänför sig till
minst två år.
20.11 Uppbördslagen (1953:272)
2 § 3 mom.
Ändringen är en konsekvens av att
reglerna om förseningsavgift har
föreslagits bli intagna i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152), se
prop. 1993/94:1.
26 §
Av bestämmelsen i andra stycket framgår
att såväl preliminär F-skatt som särskild
A-skatt skall betalas med lika stora
belopp varje uppbördsmånad under
uppbördsåret, dvs. under tiden fr.o.m.
februari månad ett år t.o.m. januari
månad det följande året. Har skatten
debiterats under uppbördsåret skall den
betalas med lika stora belopp senast den
18 i var och en av de månader som
återstår av uppbördsåret efter den månad
under vilken skatten debiterades.
27 § 2 mom.
I momentet har en ny punkt, 6, införts.
Av punkt 6 jämförd med 3 § lagen om
expansionsmedel framgår att den
skattskyldige skall gottskrivas ett
belopp motsvarande 28 % av en minskning
av expansionsmedel vid debitering av
slutlig skatt.
32 §
Se kommentaren till 2 § 3 mom.
36 §
Med en månatlig uppbörd av preliminär
F-skatt blir februari den första
uppbördsmånaden under uppbördsåret. Den
preliminära F-skatt som debiterats inför
detta uppbördstillfälle skall alltså
betalas senast den 18 i månaden. För att
göra en sådan ordning möjlig föreskrivs i
första stycket att en F-skattesedel skall
översändas till den skattskyldige senast
den 25 januari under inkomståret.
36 a §
Med en månatlig uppbörd av särskild
A-skatt blir februari den första
uppbördsmånaden under uppbördsåret. Den
särskilda A-skatt som debiterats inför
detta uppbördstillfälle skall alltså
betalas senast den 18 i månaden. För att
göra en sådan ordning möjlig föreskrivs i
första stycket att ett besked om
debitering av särskild A-skatt skall
översändas till den skattskyldige senast
den 25 januari under inkomståret.
69 § 2 mom.
I andra stycket görs en följdändring till
ändringen i 27 § 2 mom.
Anvisningar
till 40 §
Enligt den nuvarande lydelsen får
F-skattesedeln effekt t.o.m. februari
året efter det inkomstår för vilket den
är utfärdad. Det innebär att skatteavdrag
som skall redovisas vid det första
uppbördstillfället under uppbördsåret,
dvs. senast den 18 mars, får underlåtas
på grund av en F-skattesedel som
utfärdats för närmast föregående
inkomstår. En motsvarande ordning avses
gälla även med en månatlig uppbörd av
F-skatt. Då kommer emellertid det första
uppbördstillfället att bli senast den 18
februari. Förevarande bestämmelse har
därför ändrats så att F-skattesedeln ges
effekt endast under januari året efter
det inkomstår för vilket skattsedeln
utfärdats. Bestämmelsen korresponderar
med 36 § UBL där det föreskrivs att en
F-skattesedel skall översändas till den
skattskyldige senast den 25 januari under
inkomståret.
323
20.12 Lagen (1992:1661) om ändring i
uppbördslagen (1953:272)
27 § 3 mom.
I första stycket görs en följdändring
till ändringen i 27 § 2 mom. UBL.
Ändringen i andra stycket är en
konsekvens av att reglerna om försening-
savgift föreslagits bli intagna i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152), se
prop. 1993/94:1.
68 § 6 mom.
Den föreslagna ändringen innebär att
sista stycket upphävs. Därigenom tas
kravet bort att en utmätning skall
inbringa något utöver vad som fordras för
att täcka kostnaderna.
69 § 1 mom.
I första stycket görs en följdändring
till ändringen i 27 § 2 mom. UBL.
Ändringen i andra stycket är en
konsekvens av att reglerna om försening-
savgift föreslagits bli intagna i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152), se
prop. 1993/94:1.
20.13 Lagen (1993:000) om ändring i lagen
(1993:941) om ändring i uppbördslagen
(1953:272)
1 §
I lagrummet har en ny punkt, 14, införts.
Av denna framgår att uppbördslagens
bestämmelser skall gälla även skatt
enligt lagen om expansionsmedel.
20.14 Skogskontolagen (1954:142)
1 §
Ändringen i första stycket är en följd av
att handelsbolagsbeskattningen av äldre
dödsbon tagits bort.
De justeringar som gjorts i tredje och
sjätte styckena är en anpassning till den
ändrade förvärvskälleindelningen.
324
2 §
Ändringen i första stycket är en
anpassning till den ändrade
förvärvskälleindelningen.
3 §
Justeringen är en anpassning till den
ändrade förvärvskälleindelningen.
9 §
Ändringen är en följd av att
handelsbolagsbeskattningen av äldre
dödsbon tagits bort.
20.15 Lagen (1962:381) om allmän
försäkring
11 kap. 3 §
Vad som är aktiv resp. passiv
näringsverksamhet regleras enligt
gällande regler i 18 § KL. I
fortsättningen definieras aktiv
näringsverksamhet i AFL och passiv
näringsverksamhet i 2 § första stycket
SLF.
I paragrafens första stycke har
definitionen av aktiv näringsverksamhet
tagits in. Enligt andra stycket skall
bedömningen göras för varje förvärvskälla
för sig. Gränsdragningen mellan aktiv och
passiv näringsverksamhet samt vad som är
att hänföra till en resp. skilda
förvärvskällor har kommenterats i
allmänmotiveringen (avsnitt 7.1.1 och
7.2.2).
Enligt definitionen kan självständig
näringsverksamhet utomlands aldrig utgöra
aktiv näringsverksamhet. Detta innebär
t.ex. att ett underskott av självständig
näringsverksamhet utomlands aldrig kan
föranleda avdrag enligt 46 § 1 mom. KL.
20.16 Lagen (1963:173) om avdrag för
avgifter till Stiftelsen Svenska
Filminstitutet, m.m.
1 §
Ändringarna är en följd av det nya film-
och videoavtalet. I bestämmelsen anges
parterna i det nya avtalet. Som tidigare
medges avdrag för biograf- och
videoavgifter till Filminstitutet. Som en
följd av att två TV-företag är parter i
avtalet föreskrivs att avdrag medges även
för dessa företags avtalsenliga bidrag
till Filminstitutet.
325
2 §
Ändringen är en följd av att
inkomstslagen ändrats genom skatterefor-
men.
3 §
Bestämmelsen innebär att stöd som
Filminstitutet ger till näringsidkare för
näringsverksamheten anses vara
näringsbidrag eller annat stöd som
beskattas enligt punkt 9 av anvisningarna
till 22 § KL.
Den nuvarande regleringen om
skattefrihet för vissa bidrag slopas.
20.17 Lagen (1963:430) om mervärdeskatt
48 a §
Den föreslagna ändringen har kommenterats
i kapitel 17.
20.18 Lagen (1970:599) om avdrag vid in-
komsttaxeringen
för avgifter till Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag
Den justering som har gjorts är en
anpassning till redan tidigare beslutade
ändringar av förvärvskälleindelningen
(jfr prop. 1989/90:110, s 543 f).
20.19 Kupongskattelagen (1970:624)
I 2 § finns bestämmelser som innebär att
kupongskatt även tas ut på utbetalningar
i form av utskiftning. För aktieägare som
är skattskyldiga i Sverige föreslås att
utskiftning i samband med likvidation och
fusion helt skall behandlas inom
reavinstsystemet. En motsvarande ändring
i fråga om uttag av kupongskatt är inte
möjlig eftersom det förutsätter att den
som skall innehålla skatten - VPC eller
det utbetalande bolaget - har kännedom om
den vinst som har uppkommit. Regleringen
kvarstår därför oförändrad. Det
restitutionsförfarande som finns i 27 §
ger på samma sätt som i dag en möjlighet
till reduktion av underlaget för
kupongskatt.
1 §
Ändringen i första stycket är en
konsekvens av att de regler, som innebär
att ett moderbolag till sina aktieägare
kan dela ut aktierna i ett dotterbolag
utan skattekonsekvenser, har flyttats
till punkt 1 a av anvisningarna till 22 §
KL.
326
4 §
Ändringen i andra stycket är en
konsekvens av att handelsbolagsbeskatt-
ningen för dödsbon slopas.
20.20 Skattebrottslagen (1971:69)
Ändringen föranleds av den nya
expansionsmedelsskatten.
20.21 Bokföringslagen (1976:125)
12 §
Enligt den nuvarande lydelsen av femte
stycket gäller följande. Den som är
bokföringsskyldig i fråga om flera
rörelser skall använda samma räkenskapsår
för dessa. Föreligger synnerliga skäl kan
regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer medge att olika räkenskapsår
får användas. Enligt den nuvarande
lydelsen av sjätte stycket har detta mot-
svarande tillämpning på räkenskapsår inom
en koncern.
Genom skattereformen 1990 avskaffades
indelningen i förvärvskällor för
aktiebolag m.fl. juridiska personer. Med
undantag för självständig
näringsverksamhet i utlandet kommer all
näringsverksamhet som en fysisk person
bedriver att hänföras till en och samma
förvärvskälla. Den bokföringsskyldige bör
inte få kunna tillämpa olika räkenskapsår
för skilda delar av sin verksamhet. Den
nämnda möjligheten till dispens bör
därför begränsas till att avse olika
företag inom en koncern. En ändring av
denna innebörd har gjorts i femte och
sjätte styckena.
20.22 Lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto
1 §
Ändringen i 1 § andra stycket är en följd
av att handelsbolagsbeskattningen av
äldre dödsbon slopats.
3 och 5 §§
Justeringarna i 3 och 5 §§ har gjorts
till följd av den ändrade förvärvskäl-
leindelningen.
327
20.23 Lagen (1981:691) om socialavgifter
2 kap.
1 §
Folkpensionsavgiften höjs med 0,2
procentenheter.
3 kap.
1 §
Folkpensionsavgiften höjs med 0,2
procentenheter.
6 §
Ändringen i första stycket föranleds av
att föreskrifterna om avkortning
utmönstrats ur uppbördslagstiftningen
(prop. 1992/93:198, bet. 1992/93:
SkU27, rskr. 1992/93:448, SFS 1993:891
m.fl.).
I andra stycket har med hänsyn till den
månatliga uppbörden antalet
tillgodoföringstillfällen ändrats från
sex till tolv. Bestämmelserna har också
utvidgats till att avse all debiterad
preliminär skatt, dvs. inte bara
preliminär F-skatt utan också särskild
A-skatt. Vidare har de tidsangivelser som
finns i stycket justerats med hänsyn till
att första uppbördsmånaden blir februari
i stället för mars. Slutligen anges i
förtydligande syfte att bestämmelserna
endast gäller preliminär skatt som
debiterats fysiska personer.
20.24 Utsökningsbalken
2 kap. 4 §
I första stycket har endast språkliga
ändringar gjorts.
I andra stycket har förutsättningarna
för överlämnande av mål mellan behöriga
kronofogdemyndigheter mjukats upp. För
sådant överlämnande krävs
fortsättningsvis endast att målets
handläggning främjas därigenom. Vidare
görs den ändringen att ett mål får
överlämnas även efter det att utmätning,
eller någon annan verkställighetsåtgärd,
t.ex. kvarstad, har företagits.
4 kap. 3 §
Paragrafen har fått ett nytt första
stycke som anger de nya förutsättningarna
för att utmätning skall ske. Det finns
inte längre något krav på att alla
förrättningskostnader som uppkommer hos
kronofogdemyndigheten skall bli betalda
för att utmätning skall få göras. I
stället skall myndigheten göra en
prövning av om resultatet, efter avdrag
för kostnader som kan uppkomma efter
själva utmätningen, kan beräknas bli ett
överskott som gör åtgärden försvarlig.
Detta innebär t.ex. att utmätning kan
komma att ske även om bara en del av
grundavgiften * eller grundavgifterna *
blir betald.
13 kap. 6 §
Paragrafen har fått ett nytt andra
stycke. Här framgår att sådana
förrättningskostnader som bara avser ett
mål skall räknas med i det målets fordran
när man gör den proportionella
fördelningen. Av det föreslagna nya andra
stycket i 17 kap. 7 § framgår att de
gemensamma kostnaderna skall tas ut innan
den fördelningen görs.
20 a §
Paragrafen behandlar utbetalning av
småbelopp.
Ett nytt första stycke behandlar det
fallet att det finns flera mål och det
belopp som skall utbetalas i något av dem
understiger 100 kr. Då skall detta belopp
i stället fördelas mellan andra mål, dvs.
mål som enligt den första fördelningen
skulle få minst 100 kr. men inte
därigenom bli fullbetalda. Denna regel
skall tillämpas om inte särskilda skäl
föranleder något annat. En förebild till
denna lösning finns i 11 kap. 13 a §
konkurslagen (1987:672).
Enligt andra stycket är
kronofogdemyndigheten inte skyldig att
betala ut belopp som understiger 25 kr.
Om beloppet inte betalas ut tillfaller
det staten. Den gräns som gällt hittills
är 10 kr.
15 kap. 24 a §
Ändringen har samma innebörd som
ändringen i 13 kap. 20 a § andra stycket.
17 kap. 7 §
I ett nytt andra stycke anges att
gemensamma förrättningskostnader har
företräde framför kostnader som bara
avser ett mål och alltså skall tas ut
innan proportionering och fördelning sker
(jfr 13 kap. 6 §).
20.25 Lagen om ändring i lagen
(1993:893) om ändring i
utsökningsbalken
4 kap. 8 §
Paragrafen har ändrats senast genom SFS
1993:893 (prop. 1992/93:198 om indrivning
av statliga fordringar m.m.), som träder
i kraft den 1 januari 1994.
Ändringarna i första stycket innebär en
utvidgning av den behörighet som
kronofogdemyndigheten har att pröva mål
om utmätning. När det gäller behörigheten
på grund av gäldenärens hemvist innebär
förslaget inga ändringar. Däremot
utvidgas den behörighet som grundas på
att gäldenären har egendom inom länet;
här behöver det nämligen inte längre vara
fråga om just den egendom som är föremål
för själva utmätningen. Härutöver
föreskrivs nu behörighet för myndigheten
i det län där verkställighet annars
lämpligen kan ske. Regeln skall
tillgodose behoven av att samordna
handläggningen av mål mot olika
gäldenärer vid en och samma myndighet.
Till följd av de utvidgningar av
behörigheten som gjorts i första stycket
har specialreglerna för behandling av
fartyg m.m. i andra stycket kunnat tas
bort.
20.26 Lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt
2 §
Ändringen beror på de nya reglerna för
beskattning av äldre dödsbon (avsnitt
7.5).
20.27 Lagen (1986:468) om avräkning av
utländsk skatt
1 §
Ändringen i tredje stycket är
redaktionell.
20.28 Taxeringslagen (1990:324)
4 kap. 13 §
Andra stycket 3 har justerats med
anledning av förslagen i prop. 1993/94:1
om organisationen vid
fastighetstaxeringen. Förslagen innebär
att fastighetstaxeringsförfarandet i allt
väsentligt utformas i enlighet med för-
farandet vid inkomsttaxeringen, bl.a.
införs ett omprövningsförfarande efter
mönster från taxeringslagen. Justeringen
innebär att följdändring i att beslut
enligt taxeringslagen får företas även
efter utgången av fem-årsperioden när det
föranleds av att skattemyndigheten genom
beslut om omprövning eller
taxeringsåtgärder ändrat ett
fastighetstaxeringsbeslut.
5 kap. 1 §
Ändringen i andra stycket föranleds av
att skattetillägg skall kunna påföras vid
oriktig uppgift beträffande underlag för
skatt enligt lagen om expansionsmedel.
328
20.29 Lagen om ändring i lagen
(1993:944) om ändring i taxeringslagen
(1990:324)
1 kap. 1 §
Ändringen i första stycket föranleds av
att taxeringslagen skall gälla också vid
fastställelse av underlaget för skatt
enligt lagen om expansionsmedel.
20.30 Lagen (1990:325) om
självdeklaration och
kontrolluppgifter
2 kap. 10 §
Ändringen i andra stycket anger att en
självdeklaration skall innehålla också de
uppgifter som behövs för beräkning av
skatt enligt lagen om expansionsmedel.
14 §
I första stycket skall hänvisningen till
3 kap. 5 § första stycket 4 rätteligen
vara 3 kap. 5 § första stycket 3.
18 §
Paragrafen innehöll i sin tidigare
lydelse bestämmelser om upplysningsplikt
beträffande s.k. likställighetsavtal.
Möjligheten att ingå sådana avtal med
svensk arbetsgivare har slopats fr.o.m.
den 1 april 1993 i och med införandet av
F-skattebevis. Däremot kvarstår möjlighet
att ingå s.k. omvända likställighetsavtal
med utländska arbetsgivare. Paragrafen
har justerats i enlighet med detta.
19 §
Till följd av införandet av lagen
(1993:000) om räntefördelning vid be-
skattning har i ett nytt andra stycke
intagits bestämmelser om skyldighet för
näringsidkare att lämna uppgift om
fördelningsunderlag enligt nämnda lag.
Uppgifterna skall lämnas avseende såväl
utgången av närmast föregående
beskattningsår som motsvarande belopp vid
beskattningsårets utgång.
25 §
Tredje stycket har slopats till följd av
att handelsbolagsbeskattningen av äldre
dödsbon avskaffats.
329
3 kap. 22 §
I paragrafens andra stycke har intagits
bestämmelser om kontrolluppgift vid s.k.
räntekompensation vid avyttring av en
fordran eller andel i s.k. räntefond (se
kommentaren till 3 § 6 mom. SIL).
25 a §
I paragrafens andra stycke har ett
förtydligande gjorts beträffande frågan
om vem som är uppgiftsskyldig för
utgiftsränta. Förtydligandet innebär att
det är den som faktiskt har tagit emot
räntan som är uppgiftsskyldig, (dock
fortfarande under förutsättning att
mottagaren tillhör kretsen av
uppgiftsskyldiga i första stycket). Detta
medför bl.a. att den som yrkesmässigt
bedriver utlåning och tar emot ränta för
en annan borgenärs räkning blir
uppgiftsskyldig, vilket kan vara fallet
t.ex. då ett säljföretag som säljer varor
på avbetalning har lämnat över hela
låneadministrationen till ett
finansieringsföretag, som också aviserar
kunderna.
Detsamma gäller vid pantsättning av
fordringar. Det kan även förekomma att en
bank, som lånat ut pengar till
privatpersoner, säljer ut fordringar för
att på så sätt sprida riskerna eller
förbättra likviditeten. Banken fortsätter
emellertid att administrera lånen;
aviserar låntagarna och tar emot
räntebetalningarna. Kunderna har inte
underrättats om borgenärsbytet. Vid sådan
överlåtelse är det den förste borgenären
* i detta fall banken * som är
uppgiftsskyldig.
Paragrafens tredje stycke har, till
följd av ändringen i 3 § 6 mom. första
stycket SIL justerats så att det av
kontrolluppgiften särskilt skall framgå
hur stor del av betald ränta som är
avdragsgill för det aktuella året, dock
endast om den betalda räntan till någon
del belöper på tid efter den 31 januari
året efter beskattningsåret.
I ett nytt fjärde stycke har intagits
bestämmelser om kontrolluppgift vid s.k.
räntekompensation vid förvärv av fordon
(jfr kommentaren till 22 §). I de fall
den avkastning kompensationen avser
förfaller till betalning ett senare år än
det år förvärvet skett skall dock någon
kontrolluppgift inte lämnas.
28 och 31 §§
Paragraferna har justerats med anledning
av att utdelning på aktier i svenskt
aktiebolag, och andelar i svensk
ekonomisk förening fortsättningsvis skall
vara skattefri.
60 §
Paragrafens första stycke innehåller
regler om sammandrag av kontroll-
uppgifter. Sista meningen har utgått.
Meningen behandlar först semestermedel
som har betalts in till semesterkassa.
Sådan uppgift behöver inte längre tas med
på sammandraget eftersom arbetsgivaren
fr.o.m. inkomståret 1993 inte längre
betalar de socialavgifter som belöper på
medlen. Detta görs i stället av
semesterkassan, som också lämnar
kontrolluppgift. Därefter behandlas
underlag för löneskatt. Inte heller denna
uppgift behöver längre särskilt anges på
sammandraget, eftersom det framgår av
personnumret om personen i fråga är över
65 år och arbetsgivaren då skall betala
in särskild löneskatt i stället för
arbetsgivaravgifter. Beloppen i ruta 11
och 12 på kontrolluppgiftsblanketten
utgör då underlaget för särskild
löneskatt.
I ett nytt tredje stycke har i syfte att
underlätta taxeringsarbetet införts
bestämmelser om skyldighet att lämna
sammandrag avseende utgiftsränta, tomt-
rättsavgäld, avgift för pensions-
försäkring och reavinst/förlust vid för-
säljning av andel i allemansfond. Vidare
har införts skyldighet för
bostadsrättsföreningar m.fl. att lämna
sammandrag beträffande kontrolluppgifter
som skall lämnas vid upplåtelse eller
överlåtelse av lägenhet.
20.31 Lagen om ändring i lagen
(1993:945) om ändring i
lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter
3 kap. 23 §
Punkt 3 har justerats med anledning av
att den skattemässiga särbehandlingen av
allemanssparandet har slopats. Vidare har
ränta på vinstandelslån som inte utgör
skattepliktig inkomst enligt punkt 2 a
första stycket 4 av anvisningarna till 22
§ KL (se kommentaren vid denna paragraf)
undantagits från
kontrolluppgiftsskyldigheten.
27 §
Paragrafen har justerats med anledning av
att utdelning på aktie i svenskt bolag
och andel i svensk ekonomisk förening
fortsättningsvis skall vara skattefri.
Beträffande svensk värdepappersfond skall
kontrolluppgift lämnas till den del
utdelningen är skattepliktig. Justering
har även skett till följd av att den
skattemässiga särbehandlingen av
allemanssparandet har slopats.
32 a §
Paragrafen har justerats med anledning av
att den skattemässiga särbehandlingen av
allemanssparandet har slopats. Numera
gäller att reavinst och reaförlust vid
försäljning av andel i allemansfond
skattemässigt skall behandlas på samma
sätt som reavinst/förlust vid försäljning
av andel i annan svensk värdepappersfond.
330
20.32 Lagen om ändring i lagen
(1990:654) om
skatteutjämningsreserv
Föreskriften och motiven för ändringen
kommenteras i avsnitt 6.
20.33 Lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade
reserver
Motiven för bestämmelserna i andra
stycket och finns i avsnitt 7.4.
Slopandet av 5 § femte stycket beror på
att handelsbolagsbeskattningen av äldre
dödsbon avskaffats.
20.34 Lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa
förvärvsinkomster
1 §
Ändringen är en följd av att
folkpensionsavgiften höjs med 0,2 procen-
tenheter.
2 §
Bestämningen i första stycket av passiv
näringsverksamhet föranleds av att
definitionerna av aktiv och passiv
näringsverksamhet utgått ur 18 § KL och
en definition av aktiv näringsverksamhet
tagits in i 11 kap. 3 § första stycket
AFL. Som en följd av att
folkpensionsavgiften höjs med 0,2
procentenheter justeras den särskilda
löneskatten.
20.35 Lagen (1993:947) om ändring i
lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel
2 §
I paragrafens sista stycke har en
följdändring gjorts till förslaget om
slopad handelsbolagsbeskattning av äldre
dödsbon.
7 §
Ett tillägg har gjorts i reglerna om
värdering av värdepapper vid bestämmandet
av underlaget för avkastningsskatt.
Ändringarna innebär att uttaget av
avkastningsskatt anpassas till förslaget
om lindrad beskattning av direktägda
värdepapper. De värdepapper som är
föremål för begränsad skatteplikt enligt
3 § 1 mom. SIL skall vid bestämmandet av
underlaget för avkastningsskatt inte tas
upp till hela det noterade värdet.
Värdepapper i denna grupp som är
hänförliga till kapitalförsäkring tas upp
till 65 % för att skattebelastningen på
detta kapital alltjämt skall ligga på en
nivå som motsvarar
kapitalinkomstskattenivån.
Värdepapper som omfattas av nämnda
moment och som är hänförliga till den del
av underlaget för avkastningsskatt som
beskattas med en skattesats på 9 % tas
upp till 80 % av det noterade värdet. Det
innebär att sparande i pensionsförsäkring
och på pensionssparkonto alltjämt kommer
att behålla en relativ skatteförmån.
När det gäller andelar i
värdepappersfonder sker värderingen på
ett något annorlunda sätt. En fondandel
skall nämligen värderas med
hänsynstagande till hur stor del av
utdelningen som under det föregående
beskattningsåret skulle ha varit
skattepliktig resp. inte skattepliktig
enligt de allmänna bestämmelserna om
inkomstbeskattning av utdelning från
fonder. Den generella nedsättningen av
värderingsunderlaget till 80 resp. 65 %
av marknadsvärdet skall reduceras i samma
proportion som utdelningen skulle ha
varit skattepliktig i
inkomstskattesystemet. Om t.ex 30 % av
utdelningen skulle ha varit skattepliktig
skall nedsättningen av
värderingsunderlaget också reduceras med
30 %. Det innebär att andelen i ett
sådant fall skall tas upp till 86 % av
det noterade värdet om den ingår i
pensionsförsäkringskapital. Reduceringen
av den högsta tillåtna nedsättningen (100
- 80=) 20 blir alltså (30 % av 20=) 6 %.
Om utdelningen delvis skulle ha varit
skattefri, t.ex därför att reavinster på
aktier delats ut, skall reduceringen ske
på motsvarande sätt. Ett exempel får
illustrera. Utdelningen antas vara 100
kr. och skatten, beräknad enligt de
vanliga inkomstskattereglerna, antas
uppgå till 15 kr. Högsta möjliga skatt
som skulle ha kunnat utgå på utdelningen
är 25 kr. vid en skattesats på 25 %.
Reduceringen skall i detta fall göras med
(15/25=) 60 %, vilket motsvarar 12
procentenheter. Det betyder alltså att
fondandelen skall tas upp till 92 % av
det noterade värdet om den ingår i ett
pensionsförsäkringskapital.
Motsvarande justeringar skall göras för
andelar som ingår i annat
pensionskapital.
20.36 Lagen (1990:663) om
ersättningsfonder
Ändringen i 1 § andra stycket är en följd
av att handelsbolagsbeskattningen av
äldre dödsbon tagits bort.
Justeringarna i 3, 9 och 10 §§ innebär
en anpassning till det ändrade förvärvs-
källebegreppet.
331
20.37 Lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på
pensionskostnader
1 §
Ändringen är en följd av att reglerna i
53 § 3 mom. KL om handelsbolagsbeskattade
dödsbon slopats. Som en följd av att
folkpensionsavgiften höjs justeras
löneskatten.
2.38 Lagen (1993:949) om ändring i lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader
3 §
Som en följd av att folkpensionsavgiften
höjs justeras löneskatten.
20.39 Lagen (1992:1485) om beräkning av
statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst
vid 1994 och 1995 års taxeringar
Ändringen är en konsekvens av den ändrade
dödsbobeskattningen.
20.40 Lagen (1992:1643) om särskilda
regler för
beskattning av handelsbolag i vissa fall
Ändringen i 1 och 3 §§ föranleds av den
ändrade förvärvskälleindelningen
20.41 Lagen (1993:765) om statligt stöd
till banker och
andra kreditinstitut
27 §
Bestämmelsen är tillämplig i fråga om
sådana företag vars samtliga aktier eller
andelar ägs av staten vid
överlåtelsetidpunkten och som omfattas av
möjligheten att erhålla stöd från staten
enligt 3 § lagen. Företaget i fråga
behöver inte faktiskt ha erhållit sådant
stöd som avses i bankstödslagen.
Begränsningen i avdragsrätten gäller
allt underskott som uppkommit före det
beskattningsår då överlåtelsen skedde.
Även underskott som uppkommit före
statens förvärv av företaget omfattas
således. Underskott som uppkommit under
det beskattningsår överlåtelsen ägde rum
omfattas däremot inte.
Avdragsbegränsningen förutsätter inte att
staten sålt samt-
332
liga aktier eller andelar. Bestämmelsen
gäller även för det fall staten överlåter
en del av företaget.
20.42 Lagen om upphävande av lagen
(1967:94) om avdrag
vid inkomsttaxeringen för viss
aktieutdelning
Av skäl som anförs i den allmänna
motiveringen (avsnitt 5.1) skall
Annell-avdraget avskaffas och ersättas
med en lindring av dubbelbeskattningen på
aktieägarnivån. Lagen om avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning
skall därför upphävas. Den upphävda lagen
tilllämpas på utdelning som förfallit
till betalning före utgången av år 1993.
20.43 Lagen (1969:630) om viss
skattefrihet för utdelning
på aktie i Svensk interkontinental
lufttrafik aktiebolag (SILA)
Lagen upphävs som en följd av det
allmänna förslaget om skattefrihet för
utdelning.
20.44 Lagen om upphävande av lagen
(1988:847) om skattelättnader för
allemanssparande
Lagen innebär att de särskilda
skattereglerna för allemansfonder slopas
fr.o.m. den 1 januari 1994. Allmänna
skatteregler för fondandelar kommer
därför att gälla. Vissa nu gällande
regler om behandling av sparpremie enligt
reglerna för premiegrundande
allemanssparande kvarstår dock enligt
övergångsregleringen. Detsamma gäller
regler om skattefrihet för bonusränta som
ännu inte utbetalts men som
tillgodoräknats ungdomsbosparare före
utgången av år 1991.
333
Förteckning över remissinstanser som
avgett yttrande över
promemorian Beskattning av enskild
näringsverksamhet m.m. Ändringar i
bolagsbeskattningen Ds 1993:28
Efter remiss har yttranden över
promemorian avgetts av Riksskatteverket
(RSV), Riksbanken, Hovrätten över Skåne
och Blekinge, Kammarrätten i Göteborg,
Datainspektionen, Bokföringsnämnden
(BFN), Riksförsäkringsverket (RFV),
Riksrevisionsverket (RRV),
Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk,
Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK), Bankstödsnämnden,
Handelshögskolan i Stockholm, Juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet,
Byggentreprenörerna, Finansbolagens
Förening, Föreningen Auktoriserade
Revisorer FAR, Grossistförbundet Svensk
Handel, Konstnärliga och Litterära
Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS),
Kooperativa Förbundet (KF), Lands-
organisationen i Sverige (LO),
Landstingsförbundet, Redovisningsrådet,
Svenska kommunförbundet, Svenska
Revisorsförbundet SRS, Svenska Samernas
Riksförbund, Svenska Upp-
finnareföreningen, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges fastig-
hetsägareförbund, Sveriges Fiskares
Riksförbund, Sveriges Jordägareförbund,
Sveriges Redovisningskonsulters Förbund,
Tjänsteförbundet, Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO) och
Utvecklingsfonden i Jönköpings län.
Lantbrukarnas Riksförbund och
Skogsägarnas Riksförbund (LRF/ Skogs-
ägarna) har avgett ett gemensamt
yttrande.
Svenska Handelskammarförbundet, Svensk
Industriförening, Svenska
Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund har åberopat ett yttrande
från Näringslivets Skattedelegation.
Företagarnas Riksorganisation, Svenska
Bankföreningen, Sveriges Köpmannaförbund
och Sveriges Redareförening har förutom
egna yttranden åberopat yttrandet från
Näringslivets Skattedelegation.
Yttrande har kommit in från Sveriges
Försäkringsförbund som också har hänvisat
till Näringslivets skattedelegations
yttrande. Yttranden har även kommit in
från Skogsindustrierna, Sam-
hällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds
universitet, Kooperativa institutet,
Skattebetalarnas Förening, Sveriges
Bokförings- & Revisionsbyråers Förbund,
Kjell Lindén, Johan af Klint, John
Canevall och SABO.
372
Förteckning över remissinstanser som
avgett yttrande över
betänkandet (SOU 1993:29) Fortsatt
reformering av företagsbeskattningen. Del
2. Den ekonomiska dubbelbeskattningen
Riksskatteverket (RSV), Riksbanken,
Hovrätten över Skåne och Blekinge,
Kammarrätten i Göteborg,
Datainspektionen, Bokföringsnämnden
(BFN), Riksförsäkringsverket (RFV),
Riksrevisionsverket (RRV),
Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk,
Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK), Handelshögskolan i Stockholm,
Juridiska fakulteten vid Uppsala univer-
sitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten
vid Uppsala universitet, Sam-
hällsvetenskapliga fakulteten vid Lunds
universitet, Byggentreprenörerna,
Centralorganisationen SACO,
Finansbolagens förening, Föreningen
Auktoriserade Revisorer (FAR), Före-
tagarnas riksorganisation, Grossist-
förbundet Svensk Handel, Kooperativa
förbundet (KF), Landsorganisationen i
Sverige (LO), Landstingsförbundet,
Redovisningsrådet, Svenska kommunför-
bundet, Svenska Revisorsamfundet SRS,
Svenska Uppfinnareföreningen, Sveriges
ackordcentral, Sveriges Fastighetsägare-
förbund, Sveriges Försäkringsförbund,
Sveriges Jordägareförbund, Sveriges
Redareförening, Sveriges Redovis-
ningskonsulters förbund, Tjänsteför-
bundet, Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO),
Utvecklingsfonden i Jönköpings län.
Lantbrukarnas Riksförbund och
Skogsägarnas Riksförbund har avgett ett
gemensamt yttrande.
Svenska Handelskammarförbundet, Svensk
Industriförbund, Svenska
Arbetsgivareföreningen, Svenska
Handelskammarförbundet, Sveriges
Industriförbund och Sveriges
Köpmannaförbund har åberopat ett yttrande
från Näringslivets Skattedelegation.
Företagarnas Riksorganisation och Svenska
Bankföreningen har förutom egna yttranden
åberopat yttrandet från Näringslivets
Skattedelegation.
Yttrande har kommit in från
Bankstödsnämnden, Riksgäldskontoret,
S-E-Banken Försäkring, Fondbolagens
Förening, Kooperativa institutet,
Sveriges Bokförings- & Revisionsbyråers
Förbund och SABO Bankstödsnämnden,
Skattebetalarnas Förening, John Canevall,
Sveriges Bokförings-& Revisionsbyråers
Förbund, Johan af Klint och SABO
373
Förteckning över remissinstanser som
avgett yttrande över
promemorian om månatlig uppbörd av
preliminär F-skatt och
särskild A-skatt.
Efter remiss har yttranden över
promemorian avgetts av RSV, Föreningen
Auktoriserade Revisorer FAR, Företagarnas
Riksorganisation, LRF och Sveriges
Industriförbund.
Yttrande har också kommit in från
Sveriges Campingvärdars Riksförbund.
Förteckning över remissinstanser som
avgett yttrande över
promemorian Avdrag för avgifter till
Stiftelsen Svenska
Filminstitutet, m.m.
Efter remiss har yttranden över
promemorian avgetts av RSV, Stiftelsen
Svenska Filminstitutet, Sveriges
Biografägareförbund, Sveriges Film-
uthyrareförening u.p.a., Föreningen
Sveriges Filmproducenter, Sveriges
Videodistributörers Förening,
VIDSAM-Videouthyrarnas Samarbetsorga-
nisation och Sveriges Television AB.
Nordisk Television har förutom eget
yttrande åberopat yttrande från Sveriges
Television AB.
Förteckning över remissinstanser som
avgett yttrande över
Riksskatteverkets översyn av
utsökningsbalken (RSV Rapport 1992:1)
Justitiekanslern, Domstolsverket,
Rättshjälpsmyndigheten, Kriminalvårds-
styrelsen, Datainspektionen,
Överbefälhavaren, Socialstyrelsen,
Riksförsäkringsverket,
Riksrevisionsverket, Statskontoret,
Centrala studiestödsnämnden,
Konsumentverket, Svea hovrätt, Riksdagens
ombudsmän, Försvarets civilförvaltning,
Skattemyndigheten i Malmöhus län, Krono-
fogdemyndigheten i Stockholms län,
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet, Sveriges advokatsamfund,
Tjänstemännens centralorganisation,
JUSEK, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Svenska Bankföreningen, Sparbankernas
Bank, Föreningen Sveriges kronofogdar,
Ackordscentralen i Stockholm, Konkursför-
valtarkollegiernas förening,
Arbetslöshetskassornas Samorganisation,
Finansbolagens förening, Svenska
Inkassoföreningen,
Socialtjänstlagsutredningen (dir.
1991:50), Göteborgs konsumentnämnd.
374
Remitterade lagförslag
2.1 Förslag till
Lag om räntefördelning vid beskattning
Härigenom föreskrivs följande.
1 § För fysisk person och svenskt dödsbo
sker räntefördelning enligt denna lag.
Verksamhet som bedrivs av utländsk
juridisk person omfattas inte av denna
lag.
2 § Med positiv räntefördelning avses att
avdrag medges för ett positivt
fördelningsbelopp vid beräkning av
inkomst av näringsverksamhet enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt och
att samma belopp tas upp som intäkt vid
beräkning av inkomst av kapital enligt
lagen om statlig inkomstskatt.
Med negativ räntefördelning avses att
ett negativt fördelningsbelopp tas upp
som intäkt vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet enligt kom-
munalskattelagen och lagen om statlig
inkomstskatt och att avdrag medges med
samma belopp vid beräkning av inkomst av
kapital enligt lagen om statlig inkomst-
skatt.
3 § Ett positivt fördelningsbelopp utgörs
av statslåneräntan vid utgången av
november året före beskattningsåret ökad
med en procentenhet multiplicerad med ett
positivt fördelningsunderlag.
Ett negativt fördelningsbelopp utgörs av
den nämnda räntesatsen multiplicerad med
ett negativt fördelningsunderlag.
4 § Positiv räntefördelning medges endast
i den mån det föreligger ett positivt
justerat resultat i förvärvskällan.
Positivt fördelningsbelopp som inte kan
utnyttjas förs vidare till det följande
beskattningsåret (sparat
fördelningsbelopp). Uppkommer ett
negativt fördelningsbelopp skall det spa-
rade fördelningsbeloppet kvittas mot
detta.
Det justerade resultatet beräknas med
utgångspunkt i inkomsten eller
underskottet enligt lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt.
Som tillkommande poster räknas avdrag
för egenavgifter enligt punkt 19 av
anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370) och
ersättningsfond som återförts till
beskattning jämte särskilt tillägg enligt
9 och 10 §§ lagen (1990:663) om
ersättningsfonder.
Som avgående poster räknas intäkter
enligt punkterna 11 och 13 av anvis-
ningarna till 22 § kommunalskattelagen
och avdrag enligt 1 § lagen om
ersättningsfonder.
5 § I fråga om näringsverksamhet som
bedrivs av fysisk person eller dödsbo
beräknas fördelningsunderlaget med
utgångspunkt i skillnaden mellan
tillgångar och skulder i verksamheten
vid utgången av närmast
375
föregående beskattningsår med de
justeringar som anges i andra - fjärde
styckena, åttonde stycket första meningen
och nionde stycket.
Som skuld räknas även en
skuldreservering i den mån avdrag för
reserveringen medges vid
inkomsttaxeringen och belopp som har
avsatts till ersättningsfond eller
periodiseringsfond.
Som tillgång räknas inte egendom som
avses i 27 § 1 mom., 29 § 1 mom., 30 §
1 mom. och 31 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt såvida inte vederlag
eller realisationsvinst vid avyttring
utgör intäkt av näringsverksamhet. Andel
i handelsbolag skall aldrig räknas som
tillgång.
Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt,
egenavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter, särskild löneskatt enligt
2 § lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
avkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, särskild löneskatt enligt
3 § lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader, statlig
fastighetsskatt, mervärdeskatt i fall som
avses i 21 § lagen (1968:430) om
mervärdeskatt, annuitet på avdikningslån,
avgift enligt lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift samt skattetillägg
och förseningsavgift enligt
taxeringslagen (1990:324) räknas inte som
tillgång eller skuld.
Har makar tillsammans deltagit i
verksamheten delas fördelningsunderlaget
enligt första - fjärde styckena upp
mellan makarna på grundval av deras
andelar av kapitalet i verksamheten.
Det belopp som följer av första - femte
styckena ökas med underskott av
näringsverksamhet närmast föregående
beskattningsår i den mån avdrag för
underskottet inte har medgetts enligt
46 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller 3 § 13 mom., 25 §
11 mom. eller 26 § 9 mom. lagen om
statlig inkomstskatt samt minskas med 72
procent av expansionsmedel enligt lagen
(1993:000) om expansionsmedel vid
utgången av närmast föregående
beskattningsår och med kapitaltillskott
under närmast föregående beskattningsår.
I fråga om näringsverksamhet som bedrivs
av handelsbolag utgörs
fördelningsunderlaget av delägarens
justerade ingångsvärde för andelen i
bolaget enligt 28 § lagen om statlig in-
komstskatt vid utgången av närmast
föregående beskattningsår eller, för
andel i handelsbolag som utgör
omsättningstillgång, andelens
skattemässiga värde vid samma tidpunkt.
Värdet minskas med kapitaltillskott under
närmast föregående beskattningsår och med
lån avseende det aktuella
beskattningsåret från bolaget till
delägaren eller sådan delägaren
närstående person som avses i punkt 14
sista stycket av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen om inte
marknadsmässig ränta utgått på lånet.
Fördelningsunderlaget skall ökas med ett
belopp motsvarande ett negativt
fördelningsunderlag bestämt med
bortseende från sista stycket vid 1995
års taxering, eller om den skattskyldige
på grund av förlängt räkenskapsår inte
skall taxeras för inkomst av
näringsverksamheten detta år, vid 1996
års taxering. I fråga om delägare i
handelsbolag skall beloppet reduceras i
den mån delägarens nettouttag från
bolaget (uttag över tillskott) under
beskattningsår som taxerats åren 1991 -
1994 överstigit såväl hans skattepliktiga
nettoinkomst från bolaget (skattepliktiga
inkomster utöver avdragsgilla underskott)
som hans andel av bolagets resultat.
Omfattar beskattningsåret längre eller
kortare tid än tolv månader jämkas
fördelningsunderlaget med hänsyn härtill.
6 § Vid värderingen av tillgångarna skall
1. fastighet som utgör
omsättningstillgång tas upp till värdet
enligt räkenskaperna minskat med sådana
värdeminskningsavdrag och liknande avdrag
som inte har gjorts i räkenskaperna,
2. andra lagertillgångar än som avses i
punkt 1 samt kundfordringar tas upp till
de värden som gäller vid inkomsttaxering-
en,
3. sådana tillgångar för vilka avdrag
medges enligt punkterna 12 - 14 av
anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370) tas upp
till skattemässiga restvärden,
4. annan fastighet än som avses i punkt
1 tas upp till anskaffningsvärdet för
mark, byggnad och markanläggning minskat
med medgivna värdeminskningsavdrag och
liknande avdrag,
5. sådana finansiella instrument som
avses i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt tas upp till
anskaffningsvärden beräknade enligt
genomsnittsmetoden om det inte är fråga
om sådana tillgångar som avses i punkt 2,
6. fordringar i utländsk valuta tas upp
till de värden som gäller vid
inkomsttaxeringen,
7. andra tillgångar än de som avses i
punkterna 1 - 6 tas upp till
anskaffningsvärdet minskat med medgivna
värdeminskningsavdrag och liknande
avdrag,
8. medel på skogskonto, skogsskadekonto
och upphovsmannakonto tas upp till halva
beloppet,
9. tillgångar som avses i 26 § 1 mom.
lagen om statlig inkomstskatt tas upp
till 85 procent av anskaffningsvärdet om
det inte är fråga om sådana tillgångar
som avses i punkt 2.
Vid tillämpning av första stycket 4 får
fastighet som förvärvats före utgången av
år 1990 i stället anses förvärvad den 1
januari 1991. Anskaffningsvärdet vid
denna tidpunkt anses motsvara viss del av
det för år 1993 gällande taxeringsvärdet
minskat med vid 1982 - 1991 års
taxeringar medgivna värdeminskningsavdrag
och liknande avdrag om avdragen för år
räknat uppgått till sammanlagt minst 10
procent av nämnda värde. Med del av
taxeringsvärde avses i fråga om
1. småhusenheter 55 procent av
taxeringsvärdet,
2. hyreshusenheter 48 procent av
taxeringsvärdet,
3. industrienheter 64 procent av
taxeringsvärdet,
4. lantbruksenheter 39 procent av
taxeringsvärdet till den del detta inte
utgör bostadsbyggnadsvärde eller
tomtmarksvärde för sådan privatbo-
stadsfastighet som avses i 5 §
kommunalskattelagen.
Värdet enligt andra stycket skall i
skälig mån jämkas om marknadsvärdet på
byggnader, mark och markanläggningar vid
beskattningsårets ingång inte överstiger
75 procent av detta värde. Jämförelsen
skall avse
376
marknadsvärdet på den egendom som
omfattas av värderingen enligt andra
stycket.
Vid tillämpning av första och andra
styckena avses med värdeminskningsavdrag
också belopp varmed ersättningsfond eller
liknande fonder tagits i anspråk.
7 § Vid beräkning av fördelningsunderlag
läggs för varje år kvarstående sparade
fördelningsbelopp till
fördelningsunderlaget enligt 5 § första
eller sjunde styckena.
8 § Räntefördelning sker inte om
fördelningsunderlaget avviker från noll
med högst 50 000 kronor. Skall för den
skattskyldige beräknas mer än ett
fördelningsunderlag avser undantaget i
första meningen summan av
fördelningsunderlagen.
9 § Vid tillämpning av 28 § första
stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ingångsvärdet även
ökas med ett positivt fördelningsbelopp
och minskas med ett negativt för-
delningsbelopp.
10 § Beteckningar i denna lag som
förekommer i kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt har samma betydelse
som i de lagarna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
I fråga om enskild näringsidkare och
dödsbo skall fördelningsunderlaget enligt
5 § minskas med avsättningar till
skatteutjämningsreserv enligt lagen
(1990:654) om skatteutjämningsreserv och
med uppskovsbelopp enligt lagen
(1990:655) om återföring av obeskattade
reserver.
Vid beräkning av fördelningsunderlaget
enligt 5 § räknas som skuld avsättningar
som gjorts enligt lagen (1979:610) om
allmän investeringsreserv, lagen
(1954:40) om särskild fartygsfond, lagen
(1967:96) om särskild nyanskaffningsfond,
lagen (1967:752) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för avsättning till
fond för återanskaffning av fastighet och
lagen (1981:296) om eldsvådefonder.
377
2.2 Förslag till
Lag om expansionsmedel
Härigenom föreskrivs följande.
1 § I fråga om fysisk person som är
skattskyldig för inkomst av
näringsverksamhet enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt tas på
sätt föreskrivs i denna lag hänsyn till
en post betecknad expansionsmedel vid
beräkning av inkomst enligt de nämnda
lagarna. Vad nu sagts har motsvarande
tillämpning på svenskt dödsbo. Verksamhet
som bedrivs av utländsk juridisk person
omfattas inte av denna lag.
Är en skattskyldig som bedriver
näringsverksamhet delägare i ett
handelsbolag får det finnas en post för
näringsverksamheten och en för andelen i
bolaget. Motsvarande gäller om någon är
delägare i flera handelsbolag. För andel
i handelsbolag som innehas av ett annat
handelsbolag får det inte finnas någon
post. Vad som föreskrivs om
expansionsmedel gäller varje post för
sig.
Posten expansionsmedel tas upp i allmän
självdeklaration.
2 § Vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet enligt kommunal-
skattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt medges
avdrag med ett belopp som motsvarar en
ökning av expansionsmedel.
En särskild skatt,
expansionsmedelsskatt, skall betalas till
staten med 28 procent av en ökning av
expansionsmedel.
3 § En minskning av expansionsmedel skall
tas upp som intäkt av näringsverksamhet
enligt kommunalskattelagen (1928:370) och
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Av 27 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272)
framgår att den skattskyldige vid
debitering av slutlig skatt skall
gottskrivas ett belopp motsvarande 28
procent av en minskning av
expansionsmedel.
4 § Expansionsmedel får ökas med högst
ett positivt positivt justerat resultat
enligt 4 § lagen (1993:000) om
räntefördelning vid beskattning efter
räntefördelning och justerat för åtgärder
enligt lagen (1993:000) om
periodiseringsfonder.
5 § I fråga om näringsverksamhet som
bedrivs av fysisk person eller dödsbo får
expansionsmedel inte tas upp till så
stort belopp att 72 procent av
expansionsmedlen överstiger ett belopp
beräknat med hänsyn till förhållandena
vid utgången av beskattningsåret enligt
de grunder som anges i 5 § första -
fjärde styckena och åttonde stycket
första meningen lagen (1993:000) om
räntefördelning vid beskattning ökat med
underskott under beskattningsåret i den
mån avdrag för underskottet inte har
medgetts enligt 46 § 1 mom.
kommunalskattelagen (1928:370) eller 3 §
13 mom., 25 § 11 mom. eller 26 § 9 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
och minskat med kapitaltillskott under
beskattningsåret (takbeloppet).
Har makar tillsammans deltagit i
näringsverksamhet fördelas takbeloppet
mellan makarna på grundval av deras
andelar av kapitalet i verksamheten.
6 § I fråga om näringsverksamhet som
bedrivs av handelsbolag får
expansionsmedel inte tas upp i den mån
delägarens justerade ingångsvärde enligt
28 § lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt för andelen i bolaget utan
hänsynstagande till 10 § eller, för andel
i handelsbolag som utgör
omsättningstillgång, andelens
skattemässiga värde understiger andelens
ingångsvärde enligt 24 § 1 mom. samma
lag respektive dess ursprungliga
skattemässiga värde. Härvid skall det
justerade ingångsvärdet eller det
skattemässiga värdet minskas med
kapitaltillskott under beskattningsåret
och med lån från bolaget till delägaren
eller sådan delägaren närstående person
som avses i punkt 14 sista stycket av
anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (l928:370) om inte
marknadsmässig ränta utgått på lånet. Det
justerade ingångsvärdet eller det
skattemässiga värdet skall vidare
justeras enligt 5 § åttonde stycket lagen
(1993:000) om räntefördelning vid
beskattning.
7 § Föreligger inte längre
förutsättningar för expansionsmedel
enligt 1 § första stycket tas ett belopp
motsvarande befintliga expansionsmedel
upp som intäkt enligt 3 § om inte annat
följer av 8 eller 9 §.
8 § I fråga om näringsverksamhet som
bedrivs av fysisk person eller dödsbo tas
expansionsmedel inte upp som intäkt på
grund av 7 §:
1. I den mån vid övergång genom gåva
eller bodelning av samtliga
realtillgångar i verksamheten till en
fysisk person som är bosatt här i riket
parterna skriftligen avtalat att
expansionsmedel skall övertas av
förvärvaren. Motsvarande gäller vid arv
och testamente om mottagaren skriftligen
förklarat att han övertar
expansionsmedel.
2. I den mån den skattskyldige i samband
med en överlåtelse av samtliga
realtillgångar i verksamheten till ett
handelsbolag i vilket han innehade eller
genom överlåtelsen kommit att inneha en
andel lämnat en skriftlig förklaring av
innebörd att han för över expansionsmedel
för näringsverksamhet till
expansionsmedel för andelen i bolaget. En
sådan förklaring har den verkan att dels
delägaren vid taxeringen för det närmast
föregående beskattningsåret skall anses
ha haft expansionsmedel för andelen
uppgående till det överförda beloppet
eller, om delägaren då hade
expansionsmedel för andelen, uppgående
till det upptagna beloppet ökat med det
överförda beloppet, dels det justerade
ingångsvärdet för andelen enligt 28 §
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
minskas med 72 procent av det överförda
beloppet.
3. I den mån den skattskyldige i samband
med en överlåtelse av samt-liga
realtillgångar i verksamheten till ett
aktiebolag i vilket han ägde eller genom
överlåtelsen kommit att äga aktier dels
lämnat en skriftlig förklaring av
innebörd att han önskar att
expansionsmedlen skall ersättas av
beskattat kapital i bolaget, dels skjutit
till kapital till bolaget motsvarande 72
procent av expansionsmedlen. I den mån
minskningen av expansionsmedel inte tas
upp som intäkt på grund av föreskrifterna
i föregående mening skall hänsyn inte tas
till tillskottet vid beräkning av
anskaffningsvärde för aktierna.
I fall som avses i första stycket 1 får
expansionsmedel inte övertas i den mån
expansionsmedlen överstiger ett belopp
motsvarande värdet av realtillgångarna i
verksamheten beräknat enligt de grunder
som anges i 6 § första stycket 1 - 4 och
7 lagen (1993:000) om räntefördelning vid
beskattning. Övertagande får dock avse
högst ett belopp motsvarande värdet av
realtillgångarna i verksamheten vid
utgången av det tredje året före
beskattningsåret ökat med en tredjedel.
Förvärvaren skall vid taxeringen för det
närmast föregående beskattningsåret anses
ha haft expansionsmedel för
näringsverksamhet uppgående till samma
belopp som de expansionsmedel avseende
näringsverksamhet som överlåtaren eller
dödsboet då hade eller, om förvärvaren då
hade expansionsmedel för
näringsverksamhet, uppgående till summan
av de nämnda beloppen.
9 § I fråga om näringsverksamhet som
bedrivs av handelsbolag tas
expansionsmedel inte upp som intäkt på
grund av 7 §:
1. I den mån vid överlåtelse genom gåva
eller bodelning av andelen till en fysisk
person som är bosatt här i riket parterna
skriftligen avtalat att expansionsmedel
skall övertas av förvärvaren. Motsvarande
gäller vid arv och testamente om
mottagaren skriftligen förklarat att han
övertar expansionsmedel.
2. I den mån en delägare som genom
skifte vid upplösning av bolaget erhållit
realtillgångar lämnat en skriftlig
förklaring av innebörd att han för över
expansionsmedel för andelen i bolaget
till expansionsmedel för
näringsverksamhet. En sådan förklaring
har den verkan att delägaren skall vid
taxeringen för det närmast föregående
beskattningsåret anses ha haft
expansionsmedel för näringsverksamhet
uppgående till det överförda beloppet
eller, om delägaren då hade
expansionsmedel för näringsverksamhet,
uppgående till det upptagna beloppet ökat
med det överförda beloppet.
I fall som avses i första stycket 1 får
expansionsmedel inte övertas i den mån
expansionsmedlen överstiger ett belopp
motsvarande det justerade ingångsvärdet
enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Övertagande får dock avse
högst ett belopp motsvarande det
justerade ingångsvärdet vid utgången av
det tredje året före beskattningsåret
ökat med en tredjedel. Förvärvaren skall
vid taxeringen för det närmast föregående
beskattningsåret anses ha haft
expansionsmedel för andelen uppgående
till samma belopp som de expansionsmedel
avseende andelen som överlåtaren eller
dödsboet då hade.
10 § Vid tillämpning av 28 § första
stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall ingångsvärdet ökas med
28 procent av en ökning av
expansionsmedel och minskas med
28 procent av en minskning. Vidare skall
ingångsvärdet ökas med 72 procent av en
minskning av expansions-medel som inte
skall tas upp som intäkt på grund av
föreskrifterna i 9 § första stycket 2.
11 § Beteckningar i denna lag som
förekommer i kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt har samma betydelse
som i de lagarna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
Vid tillämpning av 5 § skall även andra
stycket av övergångsbestämmelserna till
lagen (1993:000) om räntefördelning vid
beskattning gälla.
378
2.3 Förslag till
Lag om avdrag för underskott av
näringsverksamhet
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller vid beräkning av
inkomst av näringsverksamhet enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
2 § Uppkommer underskott vid beräkning av
inkomst av en förvärvskälla medges * med
de begränsningar som anges i denna
lag * avdrag för underskottet i
förvärvskällan närmast följande
beskattningsår.
Allmänna begränsningar i avdragsrätten
3 § Avdrag enligt 2 § medges inte till
den del avdrag har medgetts enligt 46 § 1
mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller
enligt 3 § 13 mom. andra stycket, 25 § 11
mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt.
Beträffande underskott vid
förvärvskällans upphörande gäller 3 § 13
mom. första stycket lagen om statlig
inkomstskatt.
Begränsningar efter strukturändring
4 § Med företag avses aktiebolag,
ekonomisk förening, bankaktiebolag,
sparbank, försäkringsbolag eller
utländskt bolag.
Med förlustföretag avses ett företag med
underskott beskattningsåret närmast före
det beskattningsår som bedömningen av
företagets karaktär avser. Ett utländskt
bolag skall inte anses utgöra ett
förlustföretag.
Med annat rättssubjekt avses fysisk
person, dödsbo, stiftelse, ideell
förening eller annan utländsk juridisk
person än utländskt bolag. Med annat
rättssubjekt avses även handelsbolag i
vilket subjekt av de slag som anges i
föregående mening är delägare. Närstående
fysiska personer, dödsbon och han-
delsbolag räknas som en person. Med
närstående avses föräldrar, far- och
morföräldrar, make, avkomling, avkomlings
make, syskon, syskons make och avkomling.
Med närstående avses även dödsbon och
handelsbolag i vilka någon sådan person
som anges i föregående mening är
delägare. Med avkomling avses även
styvbarn och fosterbarn.
Med gammalt underskott avses underskott
som härrör från beskattningsåret närmast
före det beskattningsår då ett
förlustföretag genomgått en sådan
strukturändring som anges i 5 eller 6 §.
5 § Ett förlustföretag skall anses ha
genomgått en strukturändring om en
händelse inträffat som innebär att
1. ett företag (den nya ägaren) erhållit
bestämmande inflytande över
förlustföretaget,
2. förlustföretaget eller moderföretag
till detta erhållit bestämmande
inflytande över ett annat företag (det
nya dotterföretaget).
Vid tillämpning av första stycket skall
ett företag anses ha ett bestämmande
inflytande över ett annat företag om det
senare företaget är dotterföretag till
det förra företaget enligt 1 kap. 2 §
aktiebolagslagen (1975:1385), 1 kap. 4 §
lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar, 1 kap. 3 §
bankaktiebolagslagen (1987:618), 1 kap.
2 § sparbankslagen (1987:619), 1 kap. 8 §
föreningsbankslagen (1987:620) eller
1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713).
6 § Ett förlustföretag skall * i annat
fall än som anges i 5 § första stycket
punkt 1 * anses ha genomgått en
strukturändring om en händelse inträffat
som innebär att
1. ett annat rättssubjekt (den nya
ägaren) erhållit bestämmande inflytande
över förlustföretaget eller
2. * i annat fall än som anges i punkt 1
* ett annat rättssubjekts förvärv av
aktier eller andelar i förlustföretaget
medför att under en period som omfattar
fem beskattningsår för företaget dels
förvärvaren förvärvat aktier eller
andelar med minst fem procent av
röstetalet, dels förvärvaren jämte andra
som utgör annat rättssubjekt och som
under perioden förvärvat aktier eller
andelar i företaget (de nya ägarna) med
för var och en minst fem procent av
röstetalet sammantaget förvärvat aktier
eller andelar med mer än hälften av
röstetalet.
Ett annat rättssubjekt skall vid
tillämpning av första stycket punkt 1
anses ha bestämmande inflytande över ett
företag om företaget skulle ha varit
dotterföretag till rättssubjektet om
detta hade varit ett aktiebolag.
Vid tillämpning av första stycket punkt
2 gäller följande. Hänsyn tas inte till
aktieförvärv genom emission med lika rätt
för aktieägarna. Med förvärv av aktie
eller andel jämställs avtal om rätt att
förvärva aktier eller andelar i ett
företag eller att besluta i företagets
angelägenheter. Som förvärv som görs av
ett annat rättssubjekt räknas även
förvärv som görs av
a. ett företag i vilket rättssubjektet *
direkt eller genom förmedling av ett
annat företag över vilket rättssubjektet
har ett sådant bestämmande inflytande som
anges i andra stycket * innehar aktier
eller andelar med minst fem procent av
röstetalet eller
b. ett företag över vilket ett sådant
företag som anges vid a har ett
bestämmande inflytande som anges i 5 §
andra stycket.
7 § Har ett förlustföretag genomgått en
sådan strukturändring som anges i 5
§ första stycket punkt 1 eller 6 § första
stycket begränsas rätten till
förlustutjämning till den del gammalt
underskott inte överstiger 200 procent av
vederlaget för aktierna eller andelarna.
Vid beräkningen av vederlaget för
aktierna eller andelarna skall
köpeskillingen minskas med
kapitaltillskott som förlustföretaget
erhållit under en period omfattande den
del av det beskattningsår då strukturän-
dringen skedde som föregick
strukturändringen och de två närmast
föregående beskattningsåren.
I fall som anges i 5 § första stycket
punkt 1 gäller inte begränsningen i
första stycket om förlustföretaget redan
före strukturändringen ingick i samma
koncern som den nya ägaren.
Regeringen kan efter ansökan medge
undantag från bestämmelsen i första
stycket om det finns anledning att anta
att strukturändringen har väsentlig
betydelse från samhällsekonomisk synpunkt
och att strukturändringen inte skulle
genomföras om undantag inte medgavs.
8 § Har ett förlustföretag genomgått en
strukturändring begränsas * ut-över vad
som anges i 7 § * förlustföretagets rätt
till avdrag för gammalt underskott på
sätt anges i andra stycket. Begränsningen
avser sådant gammalt underskott som inte
fallit bort till följd av begränsningen i
7 § och gäller för det beskattningsår då
strukturändringen skedde och de fem därpå
följande beskattningsåren.
Har förlustföretaget under
beskattningsåret mottagit sådant koncern-
bidrag som enligt 2 § 3 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt utgör
avdragsgill omkostnad för givaren och
skattepliktig intäkt för mottagaren
medges avdrag för gammalt underskott
endast till den del företagets inkomst
utan hänsynstagande till sådant avdrag
överstiger koncernbidraget. Begränsningen
gäller koncernbidrag som direkt eller
indirekt erhållits från ett företag som
inte ingick i samma koncern som
förlustföretaget före strukturändringen.
9 § Till den del avdrag för underskott
inte medgetts på grund av 8 § skall
underskottet anses ha uppkommit under det
beskattningsår då avdraget inte medgavs.
Detta förtar inte underskottet karaktären
av gammalt underskott.
Har ett företag medgivits avdrag för
underskott skall avdraget i första hand
anses avse annan del av underskottet än
gammalt underskott. Härvid beaktas ett
avdrag för underskott endast till den del
avdraget medfört att en inkomst blivit
lägre än vad den annars skulle ha varit.
Begränsningar vid konkurs och ackord
10 § Om en skattskyldig eller ett
handelsbolag som han är delägare i är
försatt i konkurs medges inte avdrag för
underskott. Till den del en delägare i
ett handelsbolag infriat bolagets
förpliktelser medges dock avdrag. Har en
konkurs lagts ned på grund av att
borgenärerna har erhållit full betalning
får den skattskyldige avdrag för
underskott för vilket avdrag inte
medgetts på grund av bestämmelserna i
första och andra meningarna.
11 § Har en skattskyldig eller ett
handelsbolag som han är delägare i under
beskattningsåret erhållit ackord utan
konkurs medges inte avdrag för underskott
till den del underskottet motsvarar de
genom ackordet bortfallna skulderna.
Övriga bestämmelser
12 § I fråga om sådan fusion som anges i
2 § 4 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt och
ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen
(1987:619) skall vid tillämpning av denna
lag det överlåtande och det övertagande
företaget * med de begränsningar som
anges i andra - fjärde styckena * anses
som ett och samma företag.
Förelåg för något av företagen sådan
begränsning i rätt till avdrag för
underskott som anges i 7 § har det
övertagande företaget inte rätt till
avdrag för den del av underskottet som
begränsningen avsåg.
Förelåg för något av företagen sådan
begränsning i rätt till avdrag för
underskott som anges i 8 § har det
övertagande företaget rätt till avdrag
för sådant underskott som begränsningen
avsåg först vid taxeringen för det sjätte
beskattningsåret efter det beskattningsår
då strukturändringen skedde.
I fråga om fusion mellan ekonomiska
föreningar gäller första stycket endast
om båda föreningarna är att anse som
kooperativa enligt 2 § 8 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
13 § Avdrag medges inte för underskott
som avses i 2 § 5 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering. Äldre föreskrifter
tillämpas dock fortfarande i fråga om
strukturändringar som skett före lagens
ikraftträdande och skattskyldiga som
försatts i konkurs eller erhållit ackord
före lagens ikraftträdande.
379
2.4 Förslag till
Lag om periodiseringsfonder
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet enligt
kommunal-skattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt får
avdrag göras enligt bestämmelserna i
denna lag för belopp som avsatts till
periodiseringsfond.
Sådana företag som avses i 2 § 7 och
10 mom. lagen om statlig inkomstskatt är
inte berättigade till avdrag.
Annan juridisk person än handelsbolag
som enligt bokföringslagen (1976:125)
eller jordbruksbokföringslagen (1979:141)
är skyldig att upprätta årsbokslut skall
göra avsättningen till periodiseringsfond
i räkenskaperna.
Varje beskattningsårs avsättning till
periodiseringsfond bildar en särskild
fond.
2 § Avdrag för avsättning till
periodiseringsfond får för annan juridisk
person än handelsbolag och dödsbo uppgå
till högst 25 procent av inkomsten för
beskattningsåret.
I fråga om fysisk person och dödsbo får
avdraget uppgå till högst 25 procent av
ett särskilt underlag om det är positivt.
Underlaget utgörs av det justerade
resultatet enligt 4 § lagen (1993:000) om
räntefördelning vid beskattning minskat
med avdrag enligt 2 § första stycket och
ökat med intäkt enligt 2 § andra stycket
den nämnda lagen.
3 § Avdrag för avsättning till
periodiseringsfond skall återföras till
beskattning senast det femte
beskattningsåret efter det beskattningsår
då avsättningen gjorts.
Avdraget skall också återföras till
beskattning när delägare i handelsbolag
avyttrar sin andel i handelsbolaget.
4 § Vid sådan fusion som anges i 2 §
4 mom. första stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt och vid ombildning
enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619)
skall överlåtande och övertagande företag
anses som ett och samma företag.
Har en fysisk person överfört sin
näringsverksamhet eller driften av denna
till ett aktiebolag med vilket
intressegemenskap råder skall personen
och aktiebolaget anses som en
skattskyldig. Vad nu sagts gäller även om
näringsverksamheten i ett handelsbolag
överförts till ett aktiebolag och
intressegemenskap råder mellan företagen.
Intressegemenskap anses råda mellan
företag som står under i huvudsak
gemensam ledning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
Underlaget för beräkning av avdrag för
avsättning till periodiseringsfond enligt
2 § skall minskas med belopp som tagits
upp till beskattning enligt lagen
(1990:655) om återföring av obeskattade
reserver.
380
2.5 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370)
[4]
Härigenom föreskrivs i fråga om
kommunalskattelagen (1928:370)1
dels att 26 §, 33 § 3 mom., 44 §, punkt
16 av anvisningarna till 22 §,
anvisningarna till 26 och 44 §§, punkt 4
av anvisningarna till 53 § samt punkterna
12 och 13 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1990:650) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) skall
upphöra att gälla,
dels att 3, 18 och 25 §§, 48 § 2 mom.,
53 § 3 mom., punkterna 1 och 2 av
anvisningarna till 22 §, punkterna 1, 9
och 33 av anvisningarna till 23 §, punkt
2 av anvisningarna till 24 § samt punkt 9
av anvisningarna till 32 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya
bestämmelser, 6 §, 46 § 1 mom., och punkt
2 a av anvisningarna till 22 §, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
* * *
Anvisningar
till 22 §
1.8 Till intäkt av näringsverksamhet
hänförs samtliga intäkter i pengar eller
varor, som har influtit i verksamheten.
Detta innebär, att intäkten skall vara av
sådan beskaffenhet, att den normalt är
att räkna med och ingår som ett led i
verksamheten. Hit räknas inflytande
betalning för varor, som den
skattskyldige handlar med eller
tillverkar. Det sagda gäller även då
näringsidkaren vid överlåtelse av
verksamheten låter befintliga varor ingå
i överlåtelsen. Denna överlåtelse utgör
då så att säga den sista affärshändelsen
i verksamheten.
Till intäkt av näringsverksamhet hänförs
också vad som inflyter vid avyttring av
maskiner och andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier eller av tillgångar
som är likställda med dessa vid beräkning
av värdeminskningsavdrag. Även ersättning
som i fall som avses i 2 § andra och
tredje styckena lagen (1990:663) om
ersättningsfonder uppbärs av en fysisk
person eller ett dödsbo utgör intäkt av
näringsverksamhet om den skattskyldige
begär det.
Till intäkt av Till intäkt av
näringsverksamhet näringsverksamhet
hänförs vidare vinst hänförs vidare
vid icke yrkesmässig vinst vid icke
avyttring yrkesmässig
(realisationsvinst) avyttring
av andel i sådan (realisationsvinst)
ekonomisk förening av aktie i svenskt
som avses i 2 § 8 aktiebolag eller
mom. lagen av andel i svensk
(1947:576) om ekonomisk förening
statlig inkomstskatt om innehavet
såvida innehavet av betingats av
andelen betingats näringsverksamhet.
av sådan I fråga om
verksamhet. I handelsbolag
hänförs till intäkt
av
fråga om
handelsbolag hänförs
till intäkt av näringsverksamhet
näringsverksamhet också realisa-
också tionsvinst vid
realisationsvinst avyttring av andra
vid avyttring av tillgångar som
andra tillgångar som avses i 27 §
avses i 27 § 1 mom., 1 mom., av
av tillgångar som tillgångar som
avses i 28 §, 29 § avses i 28 §, 29 §
1 mom., 30 § 1 mom. 1 mom., 30 § 1 mom.
och 31 § samt av och 31 § samt av
förpliktelser som förpliktelser som
avses i 3 § 1 mom. avses i 3 § 1 mom.
nämnda lag. lagen (1947:576) om
statlig
inkomstskatt.
Har en tillgång Har en tillgång
tagits ut ur en tagits ut ur en
förvärvskälla sker förvärvskälla sker
beskattning som om beskattning som om
tillgången i stället tillgången i
hade avyttrats för stället hade avyt-
ett vederlag motsva- trats för ett
rande marknadsvärdet vederlag
(uttagsbeskattning). motsvarande
Vad nu sagts gäller marknadsvärdet
dock endast om (uttagsbeskatt-
vederlag eller vinst ning). Vad nu sagts
vid en avyttring gäller dock endast
skulle ha tagits upp om vederlag eller
som intäkt av vinst vid en
näringsverksamhet avyttring skulle ha
och särskilda skäl tagits upp som
mot ut- intäkt av
tagsbeskattning inte näringsverksamhet
föreligger. Uttag av och särskilda skäl
bränsle från mot uttags-
fastighet som är beskattning inte
taxerad som föreligger. Uttag
lantbruksenhet för av bränsle från
uppvärmning av den fastighet som är
skattskyldiges taxerad som
privatbostad på lantbruksenhet för
denna beskattas ej. uppvärmning av den
Uttag av andra skattskyldiges
aktier än sådana som privatbostad på
utgör denna beskattas ej.
omsättningstillgångar
enligt punkt 4 av
anvisningarna till
21 § beskattas inte
heller om aktierna
delats eller
skiftats ut enligt 3
§ 7 mom. fjärde
stycket eller 3 §
8 mom. tredje
stycket lagen om
statlig
inkomstskatt.
Uttagsbeskattning sker också vid uttag i
mer än ringa omfattning av tjänst. Värdet
av bilförmån beräknas enligt
bestämmelserna i punkt 2 och 4 av
anvisningarna till 42 §.
* * *
2 a. Från
skatteplikt
undantas dels
utdelning och * i
fall som avses i 4
* ränta, dels
hälften av
realisationsvinsten
på
1. aktier i
svenskt aktiebolag
och
företrädesrätter
att delta i
emission av sådana
aktier,
2. andelar i
svensk ekonomisk
förening,
3. andelar i
svensk värdepap-
persfond under
förutsättning att
fondens innehav av
tillgångar som är
begränsat
skattepliktiga
enligt första och
andra styckena inte
annat än
tillfälligtvis
understigit 90
procent av
fondförmögenheten,
4. fordringar på
grund av vinst-
andelslån
(vinstandelsbevis)
som givits ut av
ett svenskt företag
i de fall företaget
helt saknar
avdragsrätt enligt
bestämmelserna i
2 § 9 mom. lagen
(1947:576) om stat-
lig inkomstskatt,
5. terminer och
optioner som ute-
slutande avser
endera tillgångar
angivna i 1-4 eller
kursindex hän-
förligt till aktier
i svenska aktiebo-
lag.
Undantaget från
skatteplikt gäller
dock inte för:
a) Utdelning på
lagertillgång.
b) Utdelning som
det utdelande
företaget har rätt
till avdrag för
enligt 2 § 8 mom.
eller 11 mom. andra
stycket lagen om
statlig
inkomstskatt.
c) Vinst vid
avyttring av aktier
och andra
tillgångar som
anges i första
stycket om de
givits ut av
företag, vilket
direkt eller
indirekt innehar
fastighet taxerad
som hyreshusenhet
och det sammanlagda
taxeringsvärdet
eller bokförda
värdet av detta
fastighetsinnehav
överstiger 40
procent av det bok-
förda värdet av
företagets samtliga
tillgångar. Detta
gäller inte för
aktiebolag vars
aktier är noterade
vid svensk börs
eller företag som
ingår i en koncern
med ett moderbolag
vars aktier är
föremål för en
sådan notering.
d) Vinst vid
avyttring av andel
i sådan
bostadsförening
respektive aktie i
sådant
bostadsaktiebolag
som avses i 2 § 7
mom. lagen om
statlig
inkomstskatt.
Har annan svensk
värdepappersfond än
som avses i första
stycket 3 ett
innehav av
begränsat skat-
tepliktiga
tillgångar enligt
första och andra
styckena som inte
annat än
tillfälligtvis
understigit 50 pro-
cent av
fondförmögenheten
gäller dels att
endast tre
fjärdedelar av
realisationsvinst
vid avyttring av
andelen är
skattepliktig, dels
att utdelning är
skattepliktig med
följande
inskränkningar,
* skatteplikt
gäller inte för den
del av utdelningen
som svarar mot
skattefri utdelning
som har mottagits
av fonden under det
beskattningsår för
vilket utdelningen
bestämts,
* skatteplikt
gäller för hälften
av den del av
utdelningen som
svarar mot fondens
realisationsvinster
under det
beskattningsår för
vilket utdelningen
bestämts på
tillgångar för
vilka hälften av
vinsten är
undantagen från
skatteplikt enligt
denna
anvisningspunkt.
Vid bedömningen av
skatteplikten skall
utdelningen i
första hand anses
belöpa på av fonden
mottagen
skattepliktig
utdelning och
ränta, i andra hand
på realisa-
tionsvinst för
vilken
skatteplikten inte
är begränsad enligt
punkt 2 a av
anvisningarna till
22 § och därefter
på av fonden
mottagen skattefri
utdelning.
Resterande del av
utdelningen skall
anses belöpa på
annan
realisationsvinst
än den sist nämnda.
* * *
33.12 Avdrag medges 33. Avdrag medges
för förlust vid icke för förlust vid
yrkesmässig icke yrkesmässig
avyttring avyttring (realisa-
(realisationsförlust) tionsförlust) av
av tillgång eller tillgång eller för-
förpliktelse i fråga pliktelse i fråga
om vilken, om om vilken, om
realisationsvinst i realisationsvinst i
stället hade stället hade
uppkommit, vinsten uppkommit, vinsten
skulle ha utgjort skulle ha utgjort
intäkt av intäkt av
näringsverksamhet. näringsverksamhet.
Vid Endast halva
inkomstberäkningen i respektive tre
ett handelsbolag fjärdedelar av
begränsas avdraget förlusten räknas
för som omkostnad om
realisationsförlust endast hälften
på sätt anges i 3 § eller
2 mom. tredje trefjärdedelar av
stycket lagen en vinst skulle ha
(1947:576) om tagits upp som
statlig inkomstskatt intäkt. Vid
såvida inte inkomstberäkningen
innehavet av i ett handelsbolag
tillgången eller begränsas avdraget
förpliktelsen för realisations-
betingas av förlust på sätt
näringsverksamhet anges i 3 § 2 mom.
som bedrivs av den tredje stycket
skattskyldige eller lagen (1947:576) om
annan som med hänsyn statlig
till äganderättsför- inkomstskatt såvida
hållanden eller inte innehavet av
organisatoriska för- tillgången eller
hållanden kan anses förpliktelsen
stå den skatt- betingas av
skyldige nära. näringsverksamhet
som bedrivs av den
skattskyldige eller
annan som med
hänsyn till
äganderättsförhål-
landen eller
organisatoriska
förhållanden kan
anses stå den
skattskyldige nära.
till 24 §
2.13 Tillgångar avsedda för omsättning
eller förbrukning (lager) får inte tas
upp till lägre värde än det lägsta av
anskaffningsvärdet och verkliga värdet.
Begreppen anskaffningsvärde och verkligt
värde har den innebörd som anges i 13 §
andra stycket och 14 § andra stycket
bokföringslagen (1976:125).
Vid bestämmande av lagrets
anskaffningsvärde skall de
lagertillgångar, som ligger kvar i den
skattskyldiges lager vid
beskattningsårets utgång, anses som de av
honom senast anskaffade eller
tillverkade.
Utan hinder av vad som sägs i första
stycket får annat varulager än lager av
fastigheter och liknande tillgångar och
lager av aktier, obligationer,
lånefordringar och liknande tillgångar
tas upp till lägst 97 procent av det
samlade anskaffningsvärdet.
Djur i jordbruk och renskötsel skall
alltid anses som lager. Sådant lager får
inte tas upp till lägre belopp än
85 procent av den genomsnittliga
produktionskostnaden för djur av det slag
och den ålderssammansättning som det är
fråga om. Djuren behöver dock inte i
något fall tas upp till ett högre belopp
än som motsvarar djurens sammanlagda
allmänna saluvärde. Regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer
fastställer för varje taxeringsår
föreskrifter för beräkning av produk-
tionskostnaden. Har denna kostnad inte
fastställts, t.ex. i fråga om särskilt
dyrbara avelsdjur, får djuret tas upp
lägst till 85 procent av det lägsta av
anskaffningsvärdet och allmänna
saluvärdet.
Nedskrivning av värdet på rättigheter
till leverans av lagertillgångar enligt
ej fullgjorda köpekontrakt
(kontraktsnedskrivning) får godkännas
endast i den mån det visas, att
inköpspriset för tillgångar av samma slag
på balansdagen understiger det
kontraherade priset. Beträffande värdet
på rättigheter till leverans av maskiner
och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier enligt ej fullgjorda
köpekontrakt kan avskrivning
(kontraktsavskrivning) godkännas endast i
den mån den skattskyldige visar, att
inköpspriset för tillgångar av samma slag
på balansdagen understiger det
kontraherade priset.
Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av
skattskyldig, som driver bank- eller
annan penningrörelse eller
försäkringsrörelse, eller av annan
skattskyldig, för vilken aktien utgör
omsättningstillgång, och är det inte
uppenbart att den skattskyldige därigenom
erhåller tillgång av verkligt och
särskilt värde för honom med hänsyn till
hans näringsverksamhet, får sådan nedgång
i aktiens värde som beror på utdelning
till den skattskyldige av medel, vilka
fanns hos det utdelande bolaget vid
förvärvet och inte motsvarar tillskjutet
belopp, inte föranleda att aktien vid
inkomstberäkningen för den skattskyldige
tas upp till lägre belopp än som
motsvarar hans anskaffningskostnad för
aktien. Har denna, innan sådan utdelning
skett, tagits upp till lägre belopp än
den skattskyldiges anskaffningskostnad,
får aktien vid utgången av det
beskattningsår, under vilket utdelningen
äger rum, inte tas upp till lägre belopp
än aktiens värde i beskattningshänseende
vid ingången av samma år med tillägg av
ett belopp, som motsvarar skillnaden
mellan den skattskyldiges an-
skaffningskostnad för aktien och nämnda
värde, dock högst av det utdelade
beloppet. Sker utdelning utan att det
värde för aktien, som ligger till grund
för beräkningen av den skattskyldiges
inkomst, påverkas och medför detta att
den skattskyldige efter överlåtelse av
aktien eller upplösning av bolaget
redovisar förlust, skall därifrån
avräknas det belopp som motsvarar
utdelningen. Utdelning som avses i detta
stycke anses i första hand gälla andra
medel än sådana som motsvarar tillskjutet
belopp. Vad som sägs om aktie i detta
stycke gäller även beträffande andel i
ekonomisk förening. Med tillskjutet
belopp avses därvid inbetald insats.
I fråga om aktier
som utgör lager
gäller vidare
följande. Har aktier
erhållits genom
sådan utdelning som
avses i 3 § 7 mom.
fjärde stycket lagen
(1947:576) om
statlig inkomstskatt
skall som
anskaffningsvärde
för dessa aktier
anses så stor del av
anskaffningsvärdet
för aktierna i det
utdelande bolaget
som svarar mot
förändringen i
marknadsvärdet på
dessa aktier till
följd av utdel-
ningen.
Anskaffningsvärdet
för aktierna i det
utdelande bolaget
skall minskas i
motsvarande mån. För
sådan mottagare som
avses i 3 § 7 mom.
femte stycket lagen
om statlig
inkomstskatt skall,
om vederlag erlagts
för rätten till
utdelning,
vederlaget anses som
anskaffningsvärde. I
annat fall skall de
utdelade aktierna
anses anskaffade
utan kostnad. Har
aktier erhållits
genom sådan ut-
skiftning som avses
i 3 § 8 mom. tredje
stycket nämnda lag
skall som
anskaffningsvärde
för dessa aktier
anses
anskaffningsvärdet
för andelarna i den
förening som skiftat
ut aktierna.
* * *
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas * utom vad avser punkt
16 av anvisningarna till 22 § samt
punkterna 12 och 13 av
övergångsbestämmelserna till lagen
(1990:650) om ändring i kom-
munalskattelagen (1928:370) * första
gången vid 1995 års taxering.
Inkomst hos ett handelsbolag som med
tillämpning av äldre rätt skulle ha
tagits upp vid 1995 års eller, om den
skattskyldige då inte taxeras, vid 1996
års taxering skall tas upp i enlighet med
äldre rätt om de nya bestämmelserna
föranleder att inkomsten annars inte tas
upp vid ifrågavarande taxeringar.
För aktier som förvärvats genom sådan
utdelning eller utskiftning som avses i 3
§ 7 mom. fjärde stycket respektive 3 § 8
mom. tredje stycket lagen om statlig
inkomstskatt (1947:576) i de lydelser
bestämmelserna hade intill den 1 januari
1994 gäller äldre bestämmelser punkt 2
sista stycket av anvisningarna til 24 §
om anskaffningsvärde.
Vid tillämpningen av de nya
föreskrifterna i punkt 2 a av
anvisningarna till 22 § skall hänsyn inte
tas till sammansättningen av
värdepappersfonds förmögenhet före den 1
januari 1994.
**FOOTNOTES**
* De här utelämnade delarna av
lagrådsremissens lagförslag är, frånsett
redaktionella ändringar, likalydande med
propositionens lagförslag.
381
2.6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:938) om
ändring i
kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att punkt 6 av
anvisningarna till 46 § kom-
munalskattelagen i sin lydelse enligt
lagen (1993:938) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.*
[5]
**FOOTNOTES**
* Förslaget utesluts här. Det
överensstämmer med lagförslaget i
propositionen.
382
2.7 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt
[6]
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt1
dels att 2 § 15 och 16 mom. samt 27 § 6
mom. skall upphöra att gälla,
dels att 2 § 1, 4, 8, 10 och 14 mom.,
3 § 4, 6 - 10, 12 och 13 mom., 6 §, 10 §,
22 §, 24 § 2 och 4 mom., 27 § 2, 4 och
5 mom. samt 28 § skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
* * *
2 §
4 mom.3 Bestämmelserna i andra-åttonde
styckena nedan gäller i fråga om fusioner
enligt
1. 14 kap. 8 § aktiebolagslagen
(1975:1385),
2. 12 kap. 1, 3 och 8 §§ lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar,
3. 11 kap. 1, 2 och 9 §§
bankaktiebolagslagen (1987:618),
4. 7 kap. 1, 2 och 8 §§ sparbankslagen
(1987:619),
5. 10 kap. 1, 2 och 9 §§
föreningsbankslagen (1987:620).
Har lager, fordringar och liknande
tillgångar hos det övertagande företaget
tagits upp till högre värde än det värde
som i beskattningsavseende gäller för det
överlåtande företaget, skall det
övertagande företaget ta upp
mellanskillnaden som intäkt.
Har byggnad, markanläggning, maskin
eller annat inventarium, patenträtt,
hyresrätt eller tillgång av goodwills
natur övertagits skall vid beräkning av
värdeminskningsavdrag och av vad som
återstår oavskrivet av tillgångens
anskaffningsvärde anses som om
överlåtande och övertagande företag
utgjort en skattskyldig.
Har inventarier eller andra tillgångar
som får skrivas av enligt reglerna för
räkenskapsenlig avskrivning övertagits
och har dessa tillgångar i räkenskaperna
tagits upp till högre värde än vad som
följer av tredje stycket, har det
övertagande företaget rätt att även efter
fusionen tillämpa räkenskapsenlig
avskrivning. Som förutsättning gäller att
mellanskillnaden tas upp som intäkt under
det beskattningsår då fusionen genomförs
eller med en tredjedel för nämnda
beskattningsår och vart och ett av de två
närmast följande åren.
Har skog övertagits skall beträffande
skogens anskaffningsvärde och gällande
ingångsvärde anses som om överlåtande och
övertagande företag utgjort en
skattskyldig.
Har betalningsansvaret för framtida
utgifter övertagits och har det
överlåtande företaget medgetts avdrag för
utgifterna skall ett belopp som motsvarar
avdraget tas upp som intäkt hos det
övertagande företaget. Avdragsrätten för
det övertagande företaget prövas med
utgångspunkt i de förhållanden som gäller
vid utgången av beskattningsåret.
Fusionen skall inte leda till någon
skattepliktig realisationsvinst eller
avdragsgill realisationsförlust för något
av de deltagande företagen. Avyttras
tillgångar som övertagits vid fusionen
skall vid bedömandet av frågan om
skattepliktig realisationsvinst eller
avdragsgill realisationsförlust uppkommit
anses som om överlåtande och övertagande
företag utgjort en skattskyldig. Vad nu
sagts gäller också då ett
försäkringsföretags hela
försäkringsbestånd övertagits av ett
annat försäkringsföretag.
Det övertagande Det övertagande
företaget har samma företaget har samma
rätt till avdrag för rätt till avdrag
underskott som avses för underskott som
i 26 § kommunal- avses i 14 mom. som
skattelagen det överlåtande
(1928:370) och i företaget skulle ha
14 mom. som det haft om fusionen
överlåtande inte ägt rum. Om
företaget skulle ha moderbolaget var
haft om fusionen ett fåmansföretag
inte ägt rum. Om enligt punkt 14 av
moderbolaget var ett anvisningarna till
fåmansföretag enligt 32 § nämnda lag vid
punkt 14 av utgången av
anvisningarna till beskattningsåret
32 § nämnda lag vid eller dotterbolaget
utgången av be- var ett sådant
skattningsåret eller företag vid in-
dotterbolaget var gången av det
ett sådant företag närmast föregående
vid ingången av det beskattningsåret
närmast föregående krävs dock att
beskattningsåret moderbolaget ägde
krävs dock att mer än nio
moderbolaget ägde tiondelar av
mer än nio tiondelar aktierna i
av aktierna i dotterbolaget vid
dotterbolaget vid den sistnämnda
den sistnämnda tidpunkten. Vid
tidpunkten. Vid fusion mellan
fusion mellan ekonomiska före-
ekonomiska ningar krävs att
föreningar krävs att båda föreningarna
båda föreningarna är är att anse som
att anse som kooperativa enligt
kooperativa enligt 8 mom.
8 mom.
Bestämmelserna i sjunde stycket första
och andra meningarna gäller också då en
juridisk person icke yrkesmässigt
överlåter egendom eller rättighet som
avses i 25-31 §§ till en annan juridisk
person såvida överlåtelsen sker med
förlust och företagen är moderföretag och
dotterföretag eller står under i huvudsak
gemensam ledning. Vidare gäller i nu
avsedda fall bestämmelserna om
värdeminskningsavdrag m.m. i tredje och
femte styckena.
Bestämmelserna i sjunde stycket första
och andra meningarna gäller vidare *
utöver vad som anges i nionde stycket *
om aktie i aktiebolag eller andel i
handelsbolag, ekonomisk förening eller
utländsk juridisk person överlåts till
ett svenskt företag inom samma koncern
såvida moderföretaget i koncernen är ett
aktiebolag, en ekonomisk förening, en
sparbank eller ett ömsesidigt
skadeförsäkringsföretag och den överlåtna
aktien eller andelen innehas som ett led
i koncernens verksamhet. Sker
överlåtelsen till ett utländskt företag,
kan regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer medge befrielse från
beskattning för vinst.
I samband med sådan fusion som avses i
första stycket skall uttagsbeskattning
enligt punkt 1 fjärde stycket av
anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen inte ske.
Har en tillgång Har en tillgång
delats ut till ett delats ut till ett
företag som är företag som är
frikallat från frikallat från
skattskyldighet för skattskyldighet för
utdelningen enligt utdelningen
7 § 8 mom. tillämpas tillämpas
bestämmelserna i bestämmelserna i
andra, tredje och andra, tredje och
femte styckena samt femte styckena samt
sjunde stycket sjunde stycket
första och andra första och andra
meningarna om det meningarna om det
utdelande företaget utdelande företaget
inte uttagsbeskattas inte uttags-
enligt punkt 1 beskattas enligt
fjärde stycket av punkt 1 fjärde
anvisningarna till stycket av
22 § kommu- anvisningarna till
nalskattelagen. 22 §
kommunalskattelagen.
* * *
10 m o m.5 Vid 10 m o m. Vid
inkomstberäkningen inkomstberäkningen
för ett för ett
investmentföretag investmentföretag
gäller, utöver vad gäller, utöver vad
som följer av övriga som följer av
bestämmelser i denna övriga bestämmelser
lag, i denna lag,
1. att hänsyn inte 1. att hänsyn inte
tas till vinst eller tas till vinst
förlust vid eller förlust vid
avyttring av aktier avyttring av aktier
och andra och andra
värdepapper som värdepapper för
avses i 27 § 1 mom., vilka hälften av
realisationsvinsten
enligt punkt 2 a av
anvisningarna till
22 §
2. att som intäkt kommunalskattelagen
tas upp 2 procent (1928:370) är
för år räknat av undantagen från
värdet vid ingången skatteplikt,
av beskattningsåret 2. att som intäkt
av egendom som avses tas upp 1 procent
i 27 § 1 mom., för år räknat av
3. att avdrag får värdet vid ingången
göras för annan av beskattningsåret
utdelning än som av egendom som
avses i 3 § 7 mom. avses i 1,
fjärde stycket som 3. att vinst eller
företaget har förlust vid av-
beslutat för yttring av andra
beskattningsåret, värdepapper än som
dock inte med så avses i 1 tas upp
stort belopp att det till 60 procent.
föranleder Har företaget för
underskott. beskattningsåret
Förlust som beslutat utdelning
uppkommit genom att som överstiger ett
aktie förlorat sitt gränsbelopp tas
värde till följd av hälften av det
att bolaget upplösts överskjutande
genom likvidation beloppet upp som
eller genom fusion intäkt. Understiger
enligt 14 kap. 1 beslutad utdelning
eller 2 § aktiebo- för
lagslagen beskattningsåret
(1975:1385) eller 11 gränsbeloppet får
kap. 1 eller 2 § skillnaden läggas
bankaktiebolagslagen till det för
(1987:618) är, utan påföljande
hinder av vad som beskattningsår
sägs i första beräknade
stycket 1, gränsbeloppet. Med
avdragsgill till den gränsbelopp avses
del förlusten svarar 72 procent av den
mot utdelning från vinst som har
bolaget av annat beräknats enligt
slag än som avses i första stycket utom
3 § 7 mom. fjärde såvitt avser vinst
stycket under be- eller förlust
skattningsåret och enligt 3, med
närmast föregående tillägg för
beskattningsår. mottagen utdelning
som är undantagen
från skatteplikt.
Med beslutad
utdelning jämställs
utbetalning i
samband med upp-
lösning av
företaget eller
utbetalning av
fusionsvederlag
till den del
utbetalningen
överstiger
tillskjutet
kapital. I fråga om
aktiebolag
jämställs med
beslutad utdelning
också utbetalning i
samband med
nedsättning av
aktiekapitalet
eller reservfonden.
Med investmentföretag avses ett svenskt
aktiebolag eller en svensk ekonomisk
förening som uteslutande eller så gott
som uteslutande förvaltar värdepapper
eller likartad lös egendom och vars
uppgift väsentligen är att genom ett
välfördelat värdepappersinnehav erbjuda
aktie- eller andelsägare riskfördelning
och vari ett stort antal fysiska personer
äger aktier eller andelar.
Vad som För
föreskrivits för värdepappersfonder
investmentföretag gäller, utöver vad
gäller också för som följer av
värdepappersfonder. övriga bestämmelser
För värdepappers- i denna lag,
fonder utgör 1. att hänsyn inte
intäkten enligt tas till vinst
första stycket 2 eller förlust vid
dock 1,5 procent. avyttring av till-
gångar som avses i
27 § 1 mom.,
2. att som intäkt
tas upp 0,75
procent för år
räknat av värdet
vid ingången av
beskattningsåret på
tillgångar för
vilka hälften av
realisationsvinsten
är undantagen från
skatteplikt enligt
punkt 2 a av
anvisningarna till
22 § kommunal-
skattelagen och 1,5
procent för år
räknat av värdet
vid ingången av
beskattningsåret på
övriga tillgångar
som avses i 27 § 1
mom.,
3. att avdrag får
göras för utdelning
som fonden har
beslutat för
beskattningsåret,
dock inte med så
stort belopp att
det föranleder
underskott.
* * *
3 §
6 m o m.8 6 m o m.
Beträffande ränta Beträffande ränta
som har erlagts i som har erlagts i
förskott gäller att förskott gäller att
avdrag inte medges avdrag inte medges
för den del av för den del av
räntan som belöper räntan som belöper
på tid efter på tid efter den 31
beskattningsårets januari året efter
utgång. För ränta beskattningsåret.
som enligt denna För ränta som
bestämmelse inte enligt denna
fått dras av bestämmelse inte
omedelbart medges fått dras av om-
avdrag med lika edelbart medges
stora belopp för år avdrag med lika
räknat under stora belopp för år
återstoden av den räknat under
tid som återstoden av den
förskottsbetalningen tid som för-
har avsett. skottsbetalningen
har avsett.
Räntekompensation Räntekompensation
för upplupen men som en förvärvare
inte förfallen ränta av ett skuldebrev
som utgår vid lämnar överlåtaren
överlåtelse av för upplupen men
fordran, behandlas inte förfallen
inte som ränteintäkt ränta behandlas som
eller ränteutgift ränteintäkt
utan medräknas i respektive
vederlaget ränteutgift. Avdrag
respektive för lämnad
anskaffningsvärdet räntekompensation
för fordringen vid får göras det
beräkning av beskattningsår då
realisationsvinst. räntan enligt
skuldebrevet
förfaller till
betalning. Likaså
är vid förvärv av
enbart rätten till
avkastning på
skuldebrevet sådan
räntekompensation
avdragsgill det
beskattningsår då
räntan förfaller
till betalning. Har
förvärvaren i sin
tur, innan räntan
förfallit till
betalning, avyttrat
skuldebrevet
tillsammans med
rätten till ränta
eller avyttrat
rätten till räntan
är dock utgiven
räntekompensation
avdragsgill redan
det beskattningsår
under vilket det
avtalade vederlaget
skall tas upp till
beskattning.
7 mom.9 Utdelning från aktiebolag eller
ekonomisk förening, som utgår i
förhållande till inköp eller
försäljningar eller efter därmed
jämförlig grund, är skattefri, när
utdelningen endast innebär en minskning i
levnadskostnader.
Har skattskyldig på grund av sitt
innehav av aktier i svenskt aktiebolag
eller andelar i svensk ekonomisk förening
erhållit företrädesrätt till teckning av
sådant av företaget upptaget
vinstandelslån som avses i 2 § 9 mom.
skall, om han utnyttjar företrädesrätten,
det värde som genom företrädesrätten kan
anses ha tillförts honom inte anses
utgöra intäkt av kapital.
Annan utdelning Annan utdelning
från sådan från sådan
bostadsförening bostadsförening
eller sådant bo- eller sådant bo-
stadsaktiebolag som stadsaktiebolag som
avses i 2 § 7 mom. avses i 2 § 7 mom.
än i form av bostad än i form av bostad
eller annan förmån eller annan förmån
av fastighet räknas av fastighet räknas
såsom intäkt av såsom intäkt av
kapital för med- kapital för med-
lemmen eller lemmen eller
delägaren, även om delägaren, om den
den inte utgått i inte har utgått i
förhållande till förhållande till
innehavda andelar innehavda andelar
eller aktier, om och eller aktier, om
i den mån och i den mån
utdelningen översti- utdelningen
ger sådana på överstiger sådana
beskattningsåret på beskattningsåret
belöpande avgifter belöpande avgifter
och andra in- och andra in-
betalningar till betalningar till
föreningen eller bo- föreningen eller
laget, som inte bolaget, som inte
enligt bestämmel- enligt bestämmel-
serna i 3 mom. femte serna i 3 mom.
stycket är att anse femte stycket är
som att anse som
kapitaltillskott. kapitaltillskott.
Annan utdelning
från svenskt
aktiebolag än som
avses i 1 mom.
tredje stycket är
skattefri om den har
uppburits i
förhållande till
innehavda aktier och
utgår i form av
aktier i ett annat
svenskt aktiebolag.
Som förutsättningar
gäller följande. Det
utdelande bolaget
skall ha aktier
inregistrerade vid
en svensk börs. När
utdelning lämnas
skall bolaget *
direkt eller
indirekt * ha
innehaft samtliga
aktier i det andra
bolaget sedan
ingången av närmast
föregående
beskattningsår eller
sedan det andra
bolaget började
bedriva verksamhet
av något slag.
Samtliga aktier i
det andra bolaget
skall delas ut. Den
verksamhet som
därefter bedrivs
eller skall bedrivas
i vartdera bolaget
skall vara av
betydande omfattning
i förhållande till
den verksamhet som
bedrevs i det
utdelande bolaget.
Utgör de
utdelade aktierna
lager hos mottagaren
av utdelningen skall
denne som intäkt ta
upp värdet av
aktierna. Värdet
skall bestämmas
enligt punkt 2
första och sjunde
styckena av
anvisningarna till
24 § kommu-
nalskattelagen
(1928:370).
Utdelning enligt
fjärde stycket är
skattefri även för
mottagare som inte
äger aktierna i det
utdelande bolaget.
8 mom.10 Till utdelning räknas vad som i
samband med ideell förenings upplösning,
medlems avgång ur föreningen e.d.
utskiftas till medlem utöver inbetald
insats.
Såsom utdelning Utbetalning till
från svensk aktieägare vid
ekonomisk förening nedsättning av
anses * med de aktiekapital eller
begränsningar som reservfond i
anges i tredje-femte svenskt aktiebolag
styckena * jämväl anses som
vad som vid utdelning.
föreningens upplös- Aktie anses
ning utskiftas till avyttrad om det
medlem. aktiebolag som
Som utdelning skall givit ut aktien
inte anses större upplöses genom
belopp än som fusion enligt
motsvarar vad 14 kap. 1 eller 2 §
medlemmen erhåller i aktiebolagslagen
annat än aktier i (1975:1385) eller
ett svenskt 11 kap. 1 eller 2 §
aktiebolag. Som
bankaktiebolagslagen
förutsättningar (1987:618).
gäller följande. Den Aktie i svenskt
utskiftande aktiebolag anses
föreningen får inte avyttrad om det
vara sådant företag aktiebolag som
som avses i 3 § givit ut aktien
12 mom. nionde upplöses genom
stycket. Föreningen likvidation.
skall äga samtliga
aktier i bolaget och
samtliga aktier
skall skiftas ut.
Värdet av den
egendom som skiftas
ut i annan form än
aktier får inte
överstiga fem
procent av det
nominella värdet på
aktierna. Utgör de
utskiftade aktierna
lager hos mottagaren Vid fusion, som
skall denne som avses i 2 § 4 mom.
intäkt ta upp värdet första stycket 2,
av aktierna. Värdet skall som utdelning
skall bestämmas inte anses större
enligt punkt 2 belopp än som
första och sjunde motsvarar vad
styckena av medlemmen erhåller
anvisningarna till i annat än andelar
24 § i den övertagande
kommunalskattelagen föreningen. Som
(1928:370). inbetald insats i
Vid fusion, som den övertagande
avses i 2 § 4 mom. föreningen skall
första stycket, anses inbetald
skall som utdelning insats i den
inte anses större överlåtande
belopp än som föreningen.
motsvarar vad Andel i svensk
medlemmen erhåller i ekonomisk förening
annat än andelar i anses avyttrad om
den övertagande den förening som
föreningen. Som givit ut andelen
inbetald insats i upplöses genom
den övertagande likvidation.
föreningen skall Motsvarande gäller
anses inbetald vid medlems avgång
insats i den ur föreningen.
överlåtande Utbetalning från
föreningen. utländskt bolag
I andra fall än som behandlas enligt
avses i tredje och andra - fjärde
fjärde styckena styckena om
skall som utdelning utbetalningen är
anses vad som jämförlig med sådan
utskiftas till utbetalning från
medlem utöver svenskt bolag som
inbetald insats. avses där.
Avslutas en
konkurs med över-
skott tas utskiftat
belopp i samband
med efterföljande
likvidation upp som
skattepliktig
intäkt. Skatteplik-
ten är dock
begränsad till ett
belopp som svarar
mot det avdrag som
medgetts för
realisationsförlust
i samband med att
företaget försattes
i konkurs.
Vinst som
uppkommit vid sådan
avyttring som avses
i fjärde och sjätte
styckena undantas
från skatteplikt om
det inte är fråga
om aktie som utgör
lagertillgång eller
vinst som skall
behandlas enligt
12 mom.
9 m o m.11 9 m o m.
Beträffande avkast- Beträffande
ning av svenska avkastning av
aktier är huvud- utländska aktier är
regeln att densamma huvudregeln att
tas upp som intäkt densamma tas upp
för den som var som intäkt för den
ägare av kupongen som var ägare av
eller av annan kupongen eller av
anledning hade rätt annan anledning
till utdelningen, hade rätt till
när denna blev utdelningen, när
tillgänglig för denna blev
lyftning. tillgänglig för
För den, som genom lyftning.
köp, byte eller
För
därmed jämförligt den, som genom köp,
avtal förvärvat rätt byte eller därmed
till utdelning på jämförligt avtal
svensk aktie eller förvärvat rätt till
på andel i svensk utdelning på andel
värdepappersfond i utländskt bolag
eller ekonomisk för- eller utländsk
ening eller i värdepappersfond,
utländskt bolag skall som intäkt
eller utländsk tas upp endast det
värdepappersfond, belopp, varmed
skall såsom intäkt utdelningen eller,
upptagas endast det om förvärvaren i
belopp, varmed sin tur överlåtit
utdelningen eller, rätten till utdel-
om förvärvaren i sin ning, den därvid
tur överlåtit rätten erhållna valutan
till utdelning, den överstigit det vid
därvid erhållna förvärvet utgivna
valutan överstigit vederlaget för
det vid förvärvet rätten till
utgivna vederlaget utdelning.
för rätten till
utdelning.
Uppkommer i sådant fall fråga om avdrag
för vederlag som utgivits för förvärv av
rätt till utdelning vid mer än ett
utdelningstillfälle, skall vederlaget
anses belöpa på de olika
utdelningsposterna enligt fördelning på
dessa med hänsyn till periodens längd och
under iakttagande att, i den mån på viss
utdelningspost belöpande vederlag ej
kunnat utnyttjas såsom avdrag från denna,
det återstående beloppet får avräknas på
närmast följande utdelningspost eller
utdelningsposter. Avser förvärvet rätt
till utdelning under obestämd tid, bör om
ej särskilda skäl föranleder till annat,
vederlaget avräknas under en period av
tio år.
Vad som gäller Överlåtelse av
utdelning på svensk rätt till utdelning
aktie skall äga på svensk aktie,
motsvarande andel i svensk
tillämpning ekonomisk förening
beträffande eller andel i
utdelning på andel i svensk
svensk värdepappersfond
värdepappersfond anses som avyttring
eller ekonomisk om värdet av
förening, aktie utdelningsrätten
eller annan andel i vid
utländskt bolag
avyttringstillfället
eller utländsk överstiger en
värdepappersfond. tiondel av värdet
på delägarrätten.
För överlåtare av
utdelningsrätt som
innehar delä-
garrätten anses
utdelningsrätten
anskaffad utan
kostnad.
* * *
12 m o m.13 Överstiger utdelningen på
aktier i ett fåmansföretag så stor
procent av den skattskyldiges
anskaffningskostnad för aktierna och
lämnade ovillkorliga kapitaltillskott som
svarar mot statslåneräntan vid utgången
av november året före beskattningsåret
med tillägg av fem procentenheter, skall
överskjutande belopp tas upp som intäkt
av tjänst. Har aktierna förvärvats på
annat sätt än genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, skall
anskaffningskostnaden beräknas med
tillämpning av 24 § 1 mom. tredje
stycket.
Understiger utdelningen visst år det
högsta belopp som på grund av första
stycket får tas upp som intäkt av
kapital, ökas det belopp som senare år
får tas upp som intäkt av kapital i
motsvarande mån (sparad utdelning) för
den som ägde aktierna vid
utdelningstillfället eller, om utdelning
inte förekommit, för den som äger
aktierna vid beskattningsårets utgång.
Belopp som svarar mot kvarstående sparad
utdelning läggs för varje år till
anskaffningskostnaden vid beräkning
enligt första stycket.
Uppkommer Uppkommer
realisationsvinst realisationsvinst
vid avyttring av vid avyttring av
aktier i ett aktier i ett
fåmansföretag skall fåmansföretag skall
hälften av den del 70 procent av den
av vinsten som del av vinsten som
överstiger överstiger
kvarstående sparad kvarstående sparad
utdelning tas upp utdelning tas upp
som intäkt av som intäkt av
tjänst. Uppkommer tjänst.
realisationsförlust
genom att aktierna
förlorat sitt värde
till följd av att
företaget upplösts
genom likvidation
eller genom fusion
enligt 14 kap. 1
eller 2 §
aktiebolagslagen
(1975:1385) skall
vid tillämpning av
första stycket det
överskjutande
beloppet minskas med
förlusten.
Bestämmelserna i första - tredje
styckena gäller även för utdelning och
avyttring under tio beskattningsår efter
det år då ett företag upphört att vara
fåmansföretag i fråga om utdelning eller
realisationsvinst på aktier som den
skattskyldige eller någon honom
närstående ägde när företaget upphörde
att vara fåmansföretag eller har
förvärvat med stöd av sådana aktier. I
fråga om aktier som förvärvats före år
1990 gäller vid tillämpningen av första -
tredje styckena följande.
1. Som anskaffningskostnad får tas upp
värdet på aktierna vid utgången av år
1990 beräknat enligt punkt 5 av
anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt i
dess då gällande lydelse. Därvid gäller
dock att värden som enligt punkt 5
första-fjärde styckena tagits upp till 75
eller 30 procent skall multipliceras med
1,4 respektive 3,5. Har femte stycket av
nämnda anvisningspunkt tillämpats skall
a) värdet multipliceras med 5 om någon
del av underlaget vid värderingen satts
ned till 20 procent,
b) i andra fall än a värdet
multipliceras med 3,5 om någon del av
underlaget vid värderingen satts ned till
30 procent,
c) i andra fall än a och b värdet
multipliceras med 1,4 om någon del av
underlaget vid värderingen tagits upp
till 75 procent.
2. Anskaffningskostnaden får * om den
inte beräknas enligt bestämmelserna i 1 *
räknas upp med hänsyn till förändringarna
i det allmänna prisläget från och med
förvärvsåret, dock tidigast från och med
år 1970, till år 1990. Motsvarande gäller
för ovillkorliga kapitaltillskott som
gjorts före år 1990.
Bestämmelserna i första-tredje styckena
tillämpas endast om den skattskyldige
eller någon honom närstående varit
verksam i företaget i betydande
omfattning under beskattningsåret eller
något av de tio beskattningsår som
närmast föregått beskattningsåret.
Bestämmelserna gäller dock även om den
skattskyldige eller den honom närstående
under någon del av denna tidsperiod varit
verksam i ett annat fåmansföretag, som
bedriver samma eller likartad verksamhet,
under förutsättning att denna verksamhet
inte påbörjades senare än under det
tionde beskattningsåret efter det år då
verksamheten i det först avsedda
företaget upphörde.
Om den skattskyldige visar att
utomstående i betydande omfattning äger
del i företaget och har rätt till
utdelning, skall bestämmelserna i
första-tredje styckena inte tillämpas, om
inte särskilda skäl föreligger. Härvid
beaktas även förhållandena under de tio
beskattningsår som närmast föregått
beskattningsåret. Med utomstående avses
sådana personer på vilka bestämmelserna i
första-tredje styckena till följd av
femte stycket inte skall tillämpas. I
fråga om realisationsvinst gäller
dessutom att som intäkt av tjänst skall
högst tas upp ett sammanlagt belopp som
för den skattskyldige och honom
närstående under samma tidsperiod uppgår
till 100 basbelopp för avyttringsåret
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.
Om den skattskyldiges make eller *
såvitt gäller skattskyldig under 18 år *
förälder är eller under någon del av den
senaste tioårsperioden har varit verksam
i företaget i betydande omfattning och om
den skattskyldiges beskattningsbara
förvärvsinkomst, med bortseende från det
belopp som enligt bestämmelserna i
första-tredje styckena skall tas upp som
intäkt av tjänst, understiger makens
eller förälderns beskattningsbara
förvärvsinkomst, skall vid beräkning
enligt 10 § av skatt på tjänsteintäkten
den skattskyldiges beskattningsbara
förvärvsinkomst, innan tjänsteintäkten
beaktas, anses motsvara makens eller
förälderns beskattningsbara
förvärvsinkomst.
Med verksamhet eller innehav av aktier i
ett fåmansföretag likställs verksamhet
eller aktieinnehav i ett annat företag
inom samma koncern.
Vad som förstås med fåmansföretag och
närstående framgår av punkt 14 av
anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (1928:370). Vid
bedömningen av om ett fåtal personer äger
aktierna i ett fåmansföretag skall dock
sådana delägare anses som en person, som
själva eller genom någon närstående är
eller under något av de tio
beskattningsår som närmast föregått
beskattningsåret har varit verksamma i
företaget i betydande omfattning.
Vad som i detta moment sägs om aktier i
ett fåmansföretag gäller också andelar i
ett sådant företag. Med aktier och
andelar likställs andra sådana av
företaget utgivna finansiella instrument
som avses i 27 § 1 mom. Vid tillämpningen
av bestämmelserna i första-tredje
styckena på sistnämnda finansiella
instrument skall dock tillägget till
statslåneräntan begränsas till en
procentenhet och värdering enligt fjärde
stycket 1 eller uppräkning enligt fjärde
stycket 2 inte medges.
* * *
6 §
1 mom.15 Skyldighet att erlägga skatt
för inkomst åligger, såframt ej annat
föreskrivs i denna lag eller i särskilda
bestämmelser, meddelade på grund av
överenskommelse eller beslut, varom i 20
och 21 §§ sägs:
a) fysisk person: a) fysisk person:
för tid under för tid under
vilken han varit vilken han varit
bosatt här i riket: bosatt här i riket:
för all inkomst som för all inkomst
förvärvats inom som förvärvats inom
eller utom riket; eller utom riket;
samt samt
för tid under för tid under
vilken han ej varit vilken han ej varit
bosatt här i riket: bosatt här i riket:
för inkomst av för inkomst av
näringsverksamhet näringsverksamhet
som hänför sig till som hänför sig till
fastighet eller fast fastighet eller
driftställe här i fast driftställe
riket; här i riket;
och för sådan
inkomst av kapital
som avses i 2 §
första stycket
lagen (1993:000) om
räntefördelning vid
beskattning;
för inkomst av näringsverksamhet som
utgör intäkt när egendom som avses i 26 §
och som innefattar nyttjanderätt till ett
hus eller del av ett hus här i riket
övergår till privatbostad eller avyttras;
för inkomst genom utdelning på andelar i
svenska ekonomiska föreningar;
för löpande inkomster som hänför sig
till privatbostadsfastighet och
privatbostad här i riket;
för vinst vid avyttring av fastighet här
i riket eller av egendom som avses i 26 §
och som innefattar nyttjanderätt till ett
hus eller del av ett hus här i riket;
för vinst vid avyttring dels av aktier
och andelar i andra svenska aktiebolag,
handelsbolag och ekonomiska föreningar än
sådana som avses i 2 § 7 mom., dels av
konvertibla skuldebrev och konvertibla
vinstandelsbevis som utgivits av svenska
aktiebolag, dels av sådana av svenska
aktiebolag utfästa optionsrätter som
avser rätt till nyteckning eller köp av
aktie och blivit utfästa i förening med
skuldebrev och dels optioner och terminer
som avser något av nu nämnda finansiella
instrument, om överlåtaren vid något
tillfälle under de tio kalenderår som
närmast före-gått det år då avyttringen
skedde haft sitt egentliga bo och hemvist
här i riket eller stadigvarande vistats
här;
b) svenska aktiebolag och sådana bolag,
som enligt särskild författning äro
skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska
föreningar, samebyar, samfund,
stiftelser, verk, inrättningar och andra
inländska juridiska personer, dock såvitt
gäller sådana juridiska personer som
enligt författning eller på därmed
jämförligt sätt bildats för att förvalta
samfällighet endast om samfälligheten
taxerats såsom särskild taxeringsenhet
och avser marksamfällighet eller
regleringssamfällighet:
för all inkomst, som av dem här i riket
eller å utländsk ort förvärvats;
c) utländska bolag:
för inkomst av näringsverksamhet som
hänför sig till fastighet eller fast
driftställe här i riket;
för inkomst av näringsverksamhet vid
avyttring av egendom som avses i 26 § och
som innefattar nyttjanderätt till ett hus
eller del av ett hus här i riket;
för slutlig skatt eller tillkommande
skatt, som restituerats, avkortats eller
avskrivits, i den mån avdrag därför av
bolaget åtnjutits vid tidigare års
taxeringar; samt
för inkomst genom utdelning å andelar i
svenska ekonomiska föreningar;
d) andra utländska juridiska personer än
utländska bolag:
för inkomst som anges under c med avdrag
för delägares inkomst som avses i punkt
10 andra stycket av anvisningarna till 53
§ kommunalskattelagen.
I fråga om vad som avses med fast
driftställe gäller vad som sägs i punkt 3
av anvisningarna till 53 §
kommunalskattelagen.
10 §16
För fysiska För fysiska
personer och dödsbon personer beräknas
beräknas statlig statlig
inkomstskatt enligt inkomstskatt enligt
följande. följande.
Skatt på förvärvsinkomst utgör 100
kronor samt 20 procent av den del av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger en skiktgräns på 170 000
kronor vid 1992 års taxering. Vid
följande taxeringar uppgår skiktgränsen
till skiktgränsen för föregående
taxeringsår multiplicerad med det
jämförelsetal, uttryckt i procent, som
anger förhållandet mellan det allmänna
prisläget i oktober andra året före
taxeringsåret och prisläget i oktober
tredje året före taxeringsåret med
tillägg av två procentenheter.
Skiktgränsen fastställs av regeringen
före utgången av andra året före
taxeringsåret och avrundas nedåt till
helt hundratal kronor.
Skatt på kapitalinkomst utgör 25 procent
av inkomsten av kapital enligt 3 § 14
mom.
Andra och tredje
styckena gäller
även för dödsbon.
Från och med det
beskattningsår som
följer närmast
efter det
kalenderår då döds-
fallet inträffade
utgör dock skatten
på förvärvsinkomst
100 kronor, om den
beskattningsbara
förvärvsinkomsten
överstiger ett
belopp motsvarande
grundavdrag enligt
48 § 2 mom.
kommunalskattelagen
(1928:370), samt *
från och med det
beskattningsår som
följer närmast
efter det tredje
beskattningsåret
efter det
kalenderår då döds-
fallet inträffade *
20 procent av den
beskattningsbara
förvärvsinkomsten.
* * *
24 §
2 m o m.18 Med 2 m o m. Med
avyttring av egendom avyttring av
avses försäljning, egendom avses
byte eller därmed försäljning, byte
jämförlig eller därmed
överlåtelse av jämförlig
egendom. Med överlåtelse av
avyttring jämställs egendom. Med
det fallet att ett avyttring jämställs
finansiellt det fallet att ett
instrument finansiellt
definitivt förlorar instrument förlorar
sitt värde genom att sitt värde genom
det bolag eller den att det bolag eller
ekonomiska förening den ekonomiska
som givit ut förening som givit
instrumentet ut instrumentet
upplöses genom kon- försätts i konkurs.
kurs eller Avyttring av annat
likvidation eller finansiellt instru-
genom fusion enligt ment än aktie eller
14 kap. 1 eller 2 § andel anses också
aktiebolagslagen föreligga om
(1975:1385) eller 11 instrumentet
kap. 1 eller 2 § definitivt förlorat
bankaktiebolagslagen sitt värde genom
(1987:618). Med av- att det bolag eller
yttring jämställs den ekonomiska
också att tiden för förening som givit
utnyttjande av en ut det upplöses
option löpt ut utan genom likvidation.
att optionen har Med avyttring
utnyttjats. Med jämställs också att
avyttring avses tiden för ut-
däremot inte nyttjande av en
utlåning av egendom option löpt ut utan
för blankning. att optionen har
Avyttring anses inte utnyttjats. Med
heller föreligga när avyttring avses
en andel definitivt däremot inte ut-
förlorar sitt värde låning av egendom
i fall som avses i 3 för blankning.
§ 8 mom. tredje
stycket.
En delägare i ett handelsbolag skall
anses ha avyttrat sin andel i bolaget om
andelen inlöses eller bolaget upplöses.
Har andelen övergått till någon annan på
annat sätt än genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång och är det
justerade ingångsvärdet enligt 28 §
negativt, skall beskattning ske som om
andelen avyttrats.
Inlöses andel i värdepappersfond eller
utskiftas fondens behållna tillgångar
till fondandelsägare i samband med att
fonden upplöses, skall avyttring av
andelen anses ha skett mot vederlag
motsvarande vad fond-andelsägaren uppbär
vid inlösen eller utskiftning.
Utnyttjas ett finansiellt instrument,
som avser teckningsrätt, delrätt,
företrädesrätt till teckning av
vinstandelslån, köpoption, termin,
optionsrätt, konvertibelt skuldebrev
eller konvertibelt vinstandelsbevis, för
förvärv av aktier eller annan egendom,
anses detta inte som en avyttring av det
utnyttjade instrumentet.
Anskaffningsvärdet för den förvärvade
egendomen är summan av anskaffningsvärdet
för instrumentet och annat vederlag.
4 mom.19 Skattskyldighet för vinst
respektive avdragsrätt för förlust vid
avyttring av egendom inträder det
beskattningsår då egendomen avyttras.
Vinst och förlust beräknas därvid på
grundval av alla intäkter och kostnader
som är hänförliga till avyttringen.
Avdrag för realisationsförlust medges
endast om förlusten är definitiv.
Är intäktens storlek beroende av viss
framtida händelse och kan till följd
härav intäktens totala belopp inte
fastställas vid den taxering som är i
fråga, skall tillkommande belopp
beskattas vid taxeringen för det eller de
år då detta belopps storlek blir känd.
Därvid skall beskattningen ske på
grundval av förhållandena vid avyttringen
och med tillämpning av de
beskattningsregler som gällde vid
taxeringen för avyttringsåret.
Skattskyldighet för vinst respektive
avdragsrätt för förlust i samband med
utfärdande av en köp- eller säljoption
med en löptid på högst ett år inträder
för det beskattningsår då utfärdaren
frigörs från sina åtaganden. Om
utfärdaren på grund av optionen säljer
den underliggande egendomen skall han öka
försäljningspriset med den tidigare
uppburna ersättningen (premien) vid
beräkning av vinst. Om utfärdaren på
grund av optionen köper egendom, dras
premien av från anskaffningsvärdet för
egendomen, om denna avyttras senast under
det beskattningsår då premien skall tas
upp till beskattning. I fråga om option
med längre löptid än ett år, inträder
skattskyldighet för det beskattningsår då
optionen utfärdas. Det som nyss sagts om
behandlingen av premien gäller även
beträffande optioner med den längre
löptiden, om försäljning på grund av
optionen respektive avyttring av egendom
som köpts på grund av optionen sker samma
år som optionen utfärdats. Med option
avses ett finansiellt instrument som ger
innehavaren rätt att köpa eller sälja
aktier, obligationer eller annan egendom
till ett visst pris eller en rätt att
erhålla betalning, vars storlek beror på
värdet av egendomen, aktieindex eller
liknande.
Skattskyldighet för vinst respektive
avdragsrätt för förlust på grund av en
termin inträder för det beskattningsår då
fullgörandet enligt terminsavtalet skall
ske. Med termin avses ett finansiellt
instrument i form av ett avtal om köp av
aktier, obligationer eller annan egendom
vid en viss framtida tidpunkt och till
ett bestämt pris eller en rätt att
erhålla betal-ning, vars storlek beror på
värdet av egendomen, aktieindex eller
liknande.
I fråga om avyttring som avsett lånad
aktie (blankningsaffär) inträder, om inte
den skattskyldige vid tidpunkten för
avyttringen äger aktie av samma slag och
sort, skattskyldighet för det
beskattningsår då en motsvarande aktie
förvärvats och återställts till
långivaren, dock senast året efter det
beskattningsår då avyttring av den lånade
aktien skedde.
Har aktie eller
andel ansetts
avyttrad genom att
det bolag eller den
ekonomiska förening
som givit ut
instrumentet
försatts i konkurs
och har beslutet om
konkurs upphävts
eller har konkursen
lagts ned skall som
intäkt tas upp ett
belopp som svarar
mot medgivet avdrag
för
realisationsförlust
i samband med att
företaget försattes
i konkurs.
Anskaffningsvärdet
anses därefter
uppgå till det
enligt ge-
nomsnittsmetoden
beräknade värdet
vid den tidpunkt då
avyttring ansågs ha
skett.
27 §
2 m o m.20 Som 2 m o m. Som
anskaffningsvärde anskaffningsvärde
anses det anses det
genomsnittliga genomsnittliga
anskaffningsvärdet anskaffningsvärdet
för samtliga för samtliga
finansiella finansiella
instrument av samma instrument av samma
slag och sort som slag och sort som
det avyttrade, det avyttrade,
beräknat på grundval beräknat på
av faktiska grundval av
anskaffningsutgifter faktiska
och med hänsyn till anskaffnings-
inträffade utgifter och med
förändringar hänsyn till in-
beträffande träffade
innehavet förändringar
(genomsnitt- beträffande
smetoden). Har innehavet
aktier erhållits
(genomsnittsmetoden).
genom sådan
utdelning som avses
i 3 § 7 mom. fjärde
stycket skall som
anskaffningsvärde
för dessa aktier
anses så stor del av
det genomsnittliga
anskaffningsvärdet
för aktierna i det
utdelande bolaget
som svarar mot
förändringen i
marknadsvärdet på
dessa aktier till
följd av
utdelningen. Det
genomsnittliga
anskaffningsvärdet
för aktierna i det
utdelande bolaget
skall minskas i
motsvarande mån. För
sådan mottagare som
avses i 3 § 7 mom.
femte stycket skall,
om vederlag erlagts
för rätten till
utdelning,
vederlaget anses som
anskaffningsvärde. I
annat fall skall de
utdelade aktierna
anses anskaffade
utan kostnad. Har
aktier erhållits
genom sådan ut-
skiftning som avses
i 3 § 8 mom. tredje
stycket skall som
anskaffningsvärde
för dessa aktier
anses
anskaffningsvärdet
för andelarna i den
förening som skiftat
ut aktierna.
Är finansiella instrument som avses i 1
mom. föremål för notering på inländsk
eller utländsk börs eller annan
kontinuerlig notering av marknadsmässig
omsättning, som är allmänt tillgänglig
(marknadsnoterade), får utom såvitt avser
optioner och terminer anskaffningsvärdet
bestämmas till 20 procent av vad den
skattskyldige erhåller vid avyttringen
efter avdrag för kostnad för avyttringen.
Delbevis eller teckningsrättsbevis, som
grundas på aktieinnehav i ett bolag,
anses anskaffat utan kostnad.
4 m o m.21 Har en 4 m o m. Har en
här i riket bosatt här i riket bosatt
eller hemmahörande eller hemmahörande
person avyttrat person avyttrat
aktier till ett aktier till ett
svenskt aktiebolag svenskt aktiebolag
eller ett eller ett
motsvarande ut- motsvarande ut-
ländskt bolag och ländskt bolag och
utgörs vederlaget utgörs vederlaget
för de avyttrade för de avyttrade
aktierna av nye- aktierna av nye-
mitterade aktier i mitterade aktier i
det köpande bolaget det köpande bolaget
och eventuellt och eventuellt
pengar motsvarande pengar motsvarande
högst tio procent av högst tio procent
de nyemitterade av de nyemitterade
aktiernas nominella aktiernas nominella
värde skall som värde skall som
skattepliktig real- skattepliktig real-
isationsvinst räknas isationsvinst
den del av räknas den del av
vederlaget som vederlaget som
utgörs av pengar. utgörs av pengar
Vad nu sagts eller om det är
tillämpas också vid fråga om sådana
avyttring av andelar aktier för vilka
i ekonomisk hälften av realisa-
förening. De tionsvinsten är
mottagna aktierna undantagen från
skall anses skatteplikt enligt
förvärvade till det 3 § 1 mom., hälften
anskaffningsvärde av denna del av
som gällde för de vederlaget. Vad nu
avyttrade aktierna sagts tillämpas
eller andelarna. också vid avyttring
av andelar i
ekonomisk förening.
De mottagna
aktierna skall
anses förvärvade
till det an-
skaffningsvärde som
gällde för de
avyttrade aktierna
eller andelarna.
Bestämmelserna i första stycket gäller
inte person som har avflyttat från riket
men som till följd av reglerna om
väsentlig anknytning hit ändå anses
bosatt här.
Vid avyttring av aktier eller andelar i
företag som avses i 3 § 12 mom. nionde
stycket, tillämpas första stycket endast
om skattemyndigheten lämnar medgivande
till detta. Sådant medgivande får lämnas
om inte någon del av vinsten skulle ha
tagits upp som intäkt av tjänst.
Skattemyndighetens beslut får överklagas
hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.
Flyttar en skattskyldig utomlands och
har han tidigare avyttrat aktier eller
andelar till ett utländskt bolag varvid
bestämmelserna i första eller tredje
stycket tillämpats, skall skatteplikt
anses uppkomma när utflyttningen sker i
fråga om den del av realisationsvinsten
som tidigare inte tagits upp till
beskattning.
5 m o m.22 5 m o m.
Realisationsförlust Realisationsförlust
vid avyttring av vid avyttring av
marknadsnoterad marknadsnoterad
tillgång som avses i tillgång som avses
1 mom. får dras av i 1 mom. får dras
från av från
realisationsvinst på realisationsvinst
marknadsnoterad på marknadsnoterad
sådan tillgång utan sådan tillgång utan
den begränsning av den begränsning som
avdragsrätten som framgår av 3 § 2
framgår av 3 § mom. tredje stycket
2 mom. tredje men med den
stycket. begränsningen att
Detta gäller dock i endast halva
fråga om andel i respektive tre
värdepappersfond fjärdedelar av
endast om värdet av förlusten får dras
fondens innehav av av om endast
aktier inte annat än hälften av en vinst
tillfälligtvis skulle ha tagits
understigit tre upp som intäkt
fjärdedelar av fond- enligt 3 § 1 mom.
förmögenheten. Om en vinst på en
Realisationsförlust tillgång som inte
som uppkommit genom är marknadsnoterad
att aktie förlorat skulle ha tagits
sitt värde till upp till hälften
följd av att bolaget eller till tre
upplösts genom fjärdedelar enligt
likvidation eller nyssnämnda
genom fusion enligt bestämmelse medges
14 kap. 1 eller 2 § avdrag med endast
aktiebolagslagen 35 procent av
(1975:1385) eller 11 förlusten.
kap. 1 eller 2 §
bankaktiebolagslagen
(1987:618) är
avdragsgill utan den
begränsning av av-
dragsrätten som
framgår av 3 §
2 mom. tredje
stycket till den del
förlusten svarar mot
utdelning från
bolaget av annat
slag än som avses i
3 § 7 mom. fjärde
stycket under
beskattningsåret och
närmast föregående
beskattningsår.
Vid tillämpningen
av första stycket
avses med
marknadsnoterad
tillgång även en
tillgång som var
marknadsnoterad när
det aktiebolag som
givit ut den
försattes i konkurs.
Tillgången anses som
marknadsnoterad till
och med den tidpunkt
när konkursen eller
en därpå följande
likvidation
avslutas.
* * *
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering om inte annat följer av
punkterna 1 - 7.
1. Äldre föreskrifter i 2 § 1 mom. femte
stycket gäller fortfarande i fråga om
beskattningsår som påbörjats före
ikraftträdandet. Vid tillämpning av de
nya föreskrifterna beaktas inte
underskott som dragits av vid
beskattningsår som påbörjats före den 1
januari 1989.
2. Äldre föreskrifter i 2 § 8 mom.
tillämpas fortfarande på utdelning som
förfallit till betalning före
ikraftträdandet.
3. I enlighet med punkt 3 av
övergångsbestämmelserna till lagen
(1991:1833) om ändring i lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt24 skall för
taxeringsåret 1995 de nya föreskrifterna
i 3 § 1 mom. om skatteplikt för vinst
respektive avdragsrätt för förlust på
svenska aktier m.m. tillämpas på fem
sjättedelar av vinsten respektive
förlusten.
4. Har sådan utbetalning som avses i 3 §
1 mom. tredje stycket i den lydelse
föreskriften hade intill den 1 januari
1994 tagits upp till beskattning vid 1994
års taxering tillämpas äldre föreskrifter
i 27 § 5 mom. 5. Har förvärvare av
skuldebrev, efter utgången av år 1990 men
före utgången av år 1993, lämnat
överlåtaren kompensation för upplupen men
inte förfallen ränta, tillämpas
föreskrifterna i 3 § 6 mom. i dess äldre
lydelse.
6. För aktier som förvärvats genom sådan
utdelning eller utskiftning som avses i 3
§ 7 mom. fjärde stycket respektive 3 § 8
mom. tredje stycket i de lydelser
föreskrifterna hade intill den 1 januari
1994 gäller äldre föreskrifter i 27 § 2
mom. första stycket om anskaffningsvärde.
7. Har ett bolag eller en ekonomisk
förening försatts i konkurs men har
företaget inte upplösts före utgången av
december 1993 anses aktie eller annat
finansiellt instrument som företaget har
givit ut ha avyttrats den 1 januari 1994.
**FOOTNOTES**
* De här utelämnade delarna av
lagrådsremissens lagförslag är, frånsett
redaktionella ändringar, likalydande med
propositionens lagförslag.
383
2.8 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:939) om
ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
[7]
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt att 2
§ 3 mom., 3 § 1 mom., 7 § 8 mom. och 10 a
§ i paragrafernas lydelse enligt lagen
(1993:939) om ändring i nämnda lag samt
ikraftträdande och
övergångsbestämmelserna till
ändringslagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
3 mom. Äger svenskt aktiebolag, svensk
ekonomisk förening, svensk sparbank eller
svenskt ömsesidigt
skadeförsäkringsföretag (moderföretag)
mer än nio tiondelar av aktierna eller
andelarna i ett eller flera svenska
aktiebolag eller svenska ekonomiska
föreningar (helägda dotterföretag), skall
koncernbidrag som moderföretaget lämnar
till helägt dotterföretag eller som
sådant företag lämnar till moderföretaget
eller till annat helägt dotterföretag hos
moderföretaget anses som avdragsgill
omkostnad för givaren och skattepliktig
intäkt för mottagaren, även om bidraget
inte för givaren utgör omkostnad för
intäkternas förvärvande eller
bibehållande. Som förutsättning för detta
gäller
a) att varken a) att varken
givare eller motta- givare eller motta-
gare är gare är
bostadsföretag bostadsföretag
enligt 7 mom., enligt 7 mom. eller
investmentföretag investmentföretag
enligt 10 mom. eller enligt 10 mom.,
förvaltningsföretag
enligt 7 § 8 mom.
andra stycket,
b) att såväl givare som mottagare
redovisar bidraget till samma års
taxering öppet i självdeklaration eller
därvid fogad bilaga,
c) att dotterföretag som lämnar eller
mottar bidrag har varit helägt under hela
beskattningsåret för både givare och
mottagare eller sedan dotterföretaget
började bedriva verksamhet av något slag,
d) att, om bidrag d) att, om bidrag
lämnas från lämnas från
dotterföretag till dotterföretag till
moderföretag, moderföretag,
moderföretaget aktierna eller
skulle vara andelarna i dotter-
frikallat från företaget inte
skattskyldighet för utgör
utdelning som under lagertillgångar hos
beskattningsåret moderföretaget samt
hade uppburits från e) att, om bidrag
dotterföretaget samt lämnas från
e) att, om bidrag dotterföretag till
lämnas från annat dotterföre-
dotterföretag till tag, aktierna eller
annat dotterföretag, andelarna i det
moderföretaget är givande eller det
investmentföretag mottagande före-
eller taget inte utgör
förvaltningsföretag lagertillgångar hos
som avses i a eller moderföretaget.
moderföretaget i
annat fall skulle
vara antingen
frikallat från
skattskyldighet för
utdelning som under
beskattningsåret
hade uppburits från
det givande
dotterföretaget
eller skattskyldigt
för utdelning som
under be-
skattningsåret hade
uppburits från det
mottagande
dotterföretaget.
Lämnar svenskt moderföretag
koncernbidrag till svenskt aktiebolag som
inte är sådant helägt dotterbolag som
avses i första stycket, skall bidraget
ändå anses som avdragsgill omkostnad för
moderföretaget och skattepliktig intäkt
för mottagaren, om de förutsättningar som
anges i första stycket a och b är
uppfyllda och om ägarförhållandena under
hela beskattningsåret för både givare och
mottagare eller sedan mottagaren började
bedriva verksamhet av något slag har
varit sådana att mottagaren genom
fusioner mellan moderföretag och
dotterbolag har kunnat bringas att uppgå
i moderföretaget. Därvid skall fusion
anses kunna äga rum när moderföretag äger
mer än nio tiondelar av aktierna i
dotterbolag men inte i annat fall.
Även i andra fall skall koncernbidrag
som svenskt företag lämnar till annat
svenskt företag anses som avdragsgill
omkostnad för givaren och skattepliktig
intäkt för mottagaren under förutsättning
att bidraget med avdragsrätt för givaren
enligt första och andra styckena hade
kunnat lämnas till annat företag än
mottagaren och att bidraget därefter,
direkt eller genom förmedling av
ytterligare företag, hade kunnat
vidarebefordras till mottagaren på sådant
sätt att varje förmedlande företag skulle
ha haft rätt till avdrag enligt första
och andra styckena för vidarebefordrat
belopp.
Vid tillämpning av detta moment skall
sådana utländska juridiska personer som
avses i 2 § 12 mom. inte anses som
svenska ekonomiska föreningar.
Avdrag för koncernbidrag får åtnjutas
endast av den som visar att
förutsättningar för sådant avdrag
föreligger.
Lämnas bidrag från svenskt företag till
annat svenskt företag, med vilket givaren
är i intressegemenskap, för verksamhet av
väsentlig betydelse från
samhällsekonomisk synpunkt och redovisas
bidraget öppet, kan regeringen medge att
bidraget skall anses som avdragsgill
omkostnad för givaren och skattepliktig
intäkt för mottagaren även om en eller
flera av de förutsättningar som anges i
första - tredje styckena inte är upp-
fyllda.
3 §
1 mom. Till intäkt av kapital räknas
löpande avkastning, vinster och annan
intäkt som härrör från egendom, i den mån
intäkten inte är att hänföra till
näringsverksamhet. Till intäkt av kapital
hör bland annat
ränta på banktillgodohavanden,
obligationer och andra fordringar,
utdelning på aktier och andelar,
**FOOTNOTES**
* De här utelämnade delarna av
lagrådsremissens lagförslag är, frånsett
redaktionella ändringar, likalydande med
propositionens lagförslag.
384
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vinst (realisationsvinst) vid icke
yrkesmässig avyttring av tillgångar och
åtaganden enligt avtal om optioner och
terminer samt andra därmed jämförliga
förpliktelser,
ersättning vid upplåtelse av
privatbostad,
lotterivinst som inte är frikallad från
beskattning enligt 19 § kommunal-
skattelagen (1928:370),
statligt räntebidrag för bostadsändamål.
Till realisationsvinst hänförs även
valutakursvinst på fordringar och skulder
i utländsk valuta.
Med utdelning avses
även utbetalning
till aktieägare
enligt 12 kap. 1 §
aktiebolagslagen
(1975:1385) och 9
kap. 1 § ban-
kaktiebolagslagen
(1987:618) vid
nedsättning av
aktiekapitalet eller
reservfonden eller
vid bolagets
likvidation. Till
utdelning hänförs
vidare utbetalning
av fusionsvederlag
till aktieägare
enligt 14 kap. 6 §
aktiebolagslagen och
11 kap. 7 §
bankaktiebolagslagen.
Som utdelning anses
även utbetalning
från utländskt bolag
om utbetalningen är
jämförlig med sådan
utbetalning från
svenskt bolag som
avses i första eller
andra meningen.
Att utdelning och
vinst vid för-
säljning av aktier i
vissa fall skall
hänföras till Från skatteplikt
inkomst av tjänst undantas dels
framgår av 12 mom. utdelning och * i
fall som avses i 4
* ränta, dels
hälften av realisa-
tionsvinsten på
1. aktier i
svenskt aktiebolag
och
företrädesrätter
att delta i
emission av sådana
aktier,
2. andelar i
svensk ekonomisk
förening,
3. andelar i
svensk värdepap-
persfond under
förutsättning att
fondens innehav av
tillgångar som är
begränsat
skattepliktiga
enligt tredje och
fjärde styckena
inte annat än
tillfälligtvis
understigit 90
procent av
fondförmögenheten,
4. fordringar på
grund av vin-
standelslån
(vinstandelsbevis)
som givits ut av
ett svenskt företag
i de fall företaget
helt saknar
avdragsrätt enligt
bestämmelserna i 9
mom.,
5. terminer och
optioner som
uteslutande avser
endera tillgångar
angivna i 1-4 eller
kursindex hän-
förligt till aktier
i svenska aktiebo-
lag.
Undantaget från
skatteplikt gäller
dock inte för:
a) Utdelning som
det utdelande
företaget har rätt
till avdrag för
enligt 2 § 11 mom.
b) Vinst vid
avyttring av aktier
och andra
tillgångar som
anges i tredje
stycket om de
givits ut av ett
företag, vilket
direkt eller
indirekt innehar
fastighet taxerad
som hyreshusenhet
och det sammanlag-
da taxeringsvärdet
eller bokförda
värdet av detta
fastighetsinnehav
överstiger
40 procent av det
bokförda värdet av
företagets samtliga
tillgångar. Detta
gäller dock inte
för aktiebolag vars
aktier är noterade
vid svensk börs
eller företag som
ingår i en koncern
med ett moderbolag
vars aktier är
föremål för en
sådan notering.
c) Vinst vid
avyttring av andel
i sådan
bostadsförening
respektive aktie i
sådant
bostadsaktiebolag
som avses i 2 § 7
mom.
Har annan svensk
värdepappersfond än
som avses i tredje
stycket 3 ett
innehav av
begränsat skatte-
pliktiga tillgångar
enligt tredje och
fjärde styckena som
inte annat än
tillfälligtvis
understigit 50
procent av
fondförmögenheten
gäller dels att
endast tre
fjärdedelar av
realisationsvinst
vid avyttring av
andelen är
skattepliktig, dels
att utdelning är
skattepliktig med
följande
inskränkningar,
* skatteplikt
gäller inte för den
del av utdelningen
som svarar mot
skattefri utdelning
som har mottagits
av fonden under det
beskattningsår för
vilket utdelningen
bestämts,
* skatteplikt
gäller endast för
hälften av den del
av utdelningen som
svarar mot fondens
realisationsvinster
under det
beskattningsår för
vilket utdelningen
bestämts på
tillgångar för
vilka hälften av
vinsten är
undantagen från
skatteplikt enligt
detta moment.
Vid bedömningen av
skatteplikten skall
utdelningen i
första hand anses
belöpa på av fonden
mottagen
skattepliktig
utdelning och
ränta, i andra hand
på realisation-
svinst för vilken
skatteplikten inte
är begränsad enligt
punkt 2 a av
anvisningarna till
22 § kommunal-
skattelagen och
därefter på av
fonden mottagen
skattefri utdel-
ning. Resterande
del av utdelningen
skall anses belöpa
på annan
realisationsvinst
än den sist nämnda.
Undantaget i
tredje stycket in-
nebär inte någon
inskränkning i
bestämmelserna i 12
mom. att utdelning
och vinst vid
avyttring av aktier
i vissa fall skall
hänföras till
inkomst av tjänst.
Gäller i fråga om en tillgång att vinst
vid en avyttring skall tas upp som intäkt
av kapital och inträffar i samma ägares
hand en händelse som medför att
vederlaget eller vinst vid en avyttring i
stället skall tas upp som intäkt av
näringsverksamhet (karaktärsbyte) sker
beskattning som om tillgången hade
avyttrats för ett vederlag motsvarande
marknadsvärde (avskattning). Tillgången
anses härefter ha anskaffats vid
karaktärsbytet för marknadsvärdet. På den
skattskyldiges yrkande sker dock inte
avskattning. I sådant fall behåller
tillgången sitt anskaffningsvärde.
Av lagen (1993:000) om uppskovsavdrag
vid byte av bostad framgår att
uppskovsavdrag jämte särskilt tillägg i
vissa fall skall tas upp som intäkt av
kapital.
Till intäkt av kapital räknas inte
utdelning, vinst eller annan avkastning
på tillgångar som är hänförliga till
pensionssparkonto som avses i 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt
pensionssparande. Bestämmelser om
beskattning av tillgångar hänförliga till
ett sådant konto finns i lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel.
* * *
Denna lag träder i Denna lag träder i
kraft den 1 januari kraft den 1 januari
1994 och tillämpas 1994 och tillämpas
första gången vid första gången vid
1995 års taxering. 1995 års taxering.
Äldre bestämmelser Äldre bestämmelser
tillämpas dock för tillämpas dock i
beskattningsår som fråga om
har påbörjats före
livförsäkringsföretag
ikraftträdandet. för beskattningsår
som har påbörjats
före
ikraftträdandet.
Vid tillämpningen
av de nya
föreskrifterna i 3
§ 1 mom. tredje
stycket 3 och femte
stycket skall
hänsyn inte tas
till
sammansättningen av
fondens förmögenhet
före den 1 januari
1994.
385
2.13 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 3 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring
skall ha följande lydelse.*
[8]
**FOOTNOTES**
* Förslaget utesluts här. Det
överensstämmer med lagförslaget i
propositionen.
386
2.20 Förslag till
Lag om ändring i utsökningsbalken
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 §,
4 kap. 3 §, 13 kap. 6 och 20 a §§, 15
kap. 24 a § och 17 kap. 7 §
utsökningsbalken skall ha följande
lydelse.*
[9]
**FOOTNOTES**
* Förslaget utesluts här. Det
överensstämmer med lagförslaget i
propositionen.
387
2.21 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:893) om
ändring i
utsökningsbalken
Härigenom föreskrivs att 4 kap. 8 §
utsökningsbalken i paragrafens lydelse
enligt lagen (1993:893) om ändring i
nämnda balk skall ha följande lydelse.*
[10]
**FOOTNOTES**
* Förslaget utesluts här. Det
överensstämmer med lagförslaget i
propositionen.
388
2.35 Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1967:94) om
avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning
Härigenom föreskrivs att lagen (1967:94)
om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss
aktieutdelning skall upphöra att gälla
vid utgången av år 1993. Den upphävda
lagen skall dock fortfarande tillämpas på
utdelning som förfallit till betalning
före denna tidpunkt.
389
2.38 Förslag till
Lag om återföring av
skatteutjämningsreserv
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Avdrag för avsättning till
skatteutjämningsreserv enligt lagen
(1990:654) om skatteutjämningsreserv
återförs till beskattning i den
omfattning och vid de taxeringar som
anges i denna lag.
2 § Ett belopp motsvarande hälften av
avdraget för avsättning till
skatteutjämningsreserv vid 1994 års
taxering till den del det inte överstiger
avdraget vid närmast föregående taxering
återförs till beskattning på så sätt att
sammanlagt minst en femtedel tas upp vid
1995 års taxering,
sammanlagt minst två femtedelar tas upp
vid 1995 * 1996 års taxeringar,
sammanlagt minst tre femtedelar tas upp
vid 1995 * 1997 års taxeringar,
sammanlagt minst fyra femtedelar tas upp
vid 1995 * 1998 års taxeringar,
sammanlagt fem femtedelar tas upp vid
1995 * 1999 års taxeringar eller, om
taxering inte sker år 1999, vid 1995 2000
års taxeringar.
Om avdraget för avsättning till
skatteutjämningsreserv vid 1994 års
taxering överstiger avdraget vid närmast
föregående taxering återförs även den
överskjutande delen av avdraget vid 1995
års taxering.
Om taxering inte sker år 1994 skall ett
belopp motsvarande hälften av avdraget
för avsättning till
skatteutjämningsreserv vid närmast
föregående taxering återföras till
beskattning på sätt anges i första
stycket.
Överstiger det belopp som successivt
skall återföras till beskattning enligt
första eller tredje stycket inte 4 000
kronor skall i stället hela beloppet
återföras vid 1995 års taxering.
Om taxering inte sker ett visst år skall
vid taxeringen det följande året till det
belopp som då tas upp till beskattning
läggas ett belopp motsvarande
statslåneräntan vid utgången av november
året före taxeringsåret multiplicerad med
det belopp som lägst skulle ha tagits upp
till beskattning vid taxeringen det
förstnämnda året.
3 § Har avdrag för avsättning till
skatteutjämningsreserv vid taxeringen
närmast före 1994 års taxering medgetts
på grundval av ett yrkande om avdrag som
framställts efter den 30 september 1993
skall vid tillämpning av 2 § första eller
tredje styckena följande gälla. Om
avdraget för avsättning till
skatteutjämningsreserv är större än vad
avdraget skulle ha varit om yrkandet inte
framställts skall avdraget anses uppgå
till det senare beloppet.
4 § Har förvärvskällan eller, ifråga om
handelsbolag, verksamheten upphört skall
återstående del av beloppet som anges i 2
§ omedelbart tas upp till beskattning.
Detta gäller dock inte om en fysisk
person överfört sin näringsverksamhet
eller driften av denna till ett
aktiebolag, om intressegemenskap råder
mellan företagen. Personen och bolaget
skall i sådant fall anses som en
skattskyldig. Vad nu sagts gäller även i
de fall verksamhet i ett handelsbolag
överförts till ett aktiebolag, om intres-
segemenskap råder mellan företagen. I
dessa fall gäller dock återföringen så
stor andel av återstående del av avdraget
som motsvarar den andel av
handelsbolagets inkomst som belöper på
delägare som är fysiska personer.
Intressegemenskap anses råda mellan
företag som står under i huvudsak
gemensam ledning.
5 § Vid sådan fusion som anges i 2 § 4
mom. första stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt och vid ombildning
enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619)
skall överlåtande och övertagande företag
anses som ett och samma företag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 varvid lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv skall upphöra att
gälla. Den upphävda lagen skall dock
alltjämt tillämpas vid 1992-1994 års
taxeringar.
390
Lagrådet
Utdrag ur protokoll vid sammanträde
1993-10-27
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt
Wieslander, justitierådet Bo Svensson,
regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde
den 30 september 1993, varvid statsrådet
Bo Lundgren varit föredragande, har rege-
ringen för Lagrådets yttrande överlämnat
förslag till lag om räntefördelning vid
beskattning, m.m.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits
av kanslirådet Johan Svanberg,
kammarrättsassessorerna Lars Bergendal,
Olle Halldorf, Ingrid Melbi, Lars
Svensson och Johanna Tunhammar samt
hovrättsassessorn Göran Anér.
Förslagen föranleder följande yttrande
av Lagrådet:
Inledning
Förslagen i lagrådsremissen innebär
omfattande ändringar i beskattningen av
näringsverksamhet och kapital. En
gemensam målsättning med förslagen är
enligt remissen att återskapa en
tillfredsställande tillväxtkraft i
Sveriges ekonomi, särskilt hos de små och
medelstora företagen. Förslagen har två
huvudinriktningar. Den ena går ut på att
komplettera 1990 års skattereform så att
enskilda näringsidkare och handelsbolag
kan arbeta på samma skattemässiga villkor
som aktiebolag. Den andra går ut på att
likställa beskattningen av eget och lånat
kapital som finansieringskälla för in-
vesteringar i bolagssektorn.
Syftet med den aktuella reformen är
således att i olika avseenden förbättra
skattesituationen för främst de små och
medelstora företagen. Från de
utgångspunkter Lagrådet har att bevaka
kan konstateras att förslagen tillgodoser
detta syfte men att regleringen i vissa
delar blivit mycket komplicerad vilket
kan förväntas leda till problem vid
tillämpningen.
Det är främst de nya reglerna för
enskilda näringsidkare och delägare i
handelsbolag som blivit komplicerade och
då särskilt reglerna om räntefördelning
och expansionsmedel. Regeringen har
uppmärksammat frågan i remissen och
därvid bl.a. uttalat att ett mångårigt
utredande av frågan om likvärdiga regler
för de nämnda kategorierna skattskyldiga
och för aktiebolag har visat att reglerna
ofrånkomligen blir komplicerade. Det
påpekas vidare bl.a. att den vid remiss-
behandlingen av utredningsförslagen mest
kritiserade delen * nämligen reglerna om
expansionsmedel * är frivillig och att de
komplikationer som tillkommer på grund av
denna del bör bli begränsade.
Lagrådet vill för egen del framhålla
följande. De nya särskilda reglerna för
beskattning av enskilda näringsidkare och
delägare i handelsbolag är som nyss
nämnts mycket komplicerade i sig.
Detsamma gäller också vissa av de
generella reglerna för näringsidkare,
t.ex. reglerna om avdrag för underskott i
näringsverksamhet. I den berörda
lagstiftningen förekommer sålunda i stor
utsträckning detaljerade bestämmelser om
tillämp-ningsområdet,
beskattningsunderlaget m.m., med
åtskilliga undantag och andra särregler
som kan förutses vålla problem vid den
praktiska tillämpningen. Härtill kommer
att det föreslagna regelsystemet utgör en
påbyggnad på en redan mycket
svåröverskådlig lagstiftning med brister
i systematiken, korsvisa hänvisningar och
andra oformligheter. En annan bidragande
orsak till att den nu föreslagna
regleringen framstår som komplicerad är
att det aktuella lagstiftningsarbetet har
bedrivits under tidspress. Förslagen har
på grund härav inte hunnit bearbetas i
erforderlig utsträckning, vilket bl.a.
medfört att vissa lagtexter blivit
onödigt komplicerade och svåra att
förstå. Vidare är motiveringen till många
av de föreslagna bestämmelserna mycket
knapphändig.
Sammantaget får den föreslagna
lagstiftningen * med hänsyn särskilt till
att den i huvudsak riktar sig till mindre
rörelser * anses ligga nära gränsen för
vad som kan accepteras i fråga om
komplexitet. Den omständigheten att
tillämpningen av den kanske mest
komplicerade delen av systemet *
expansionsmedelsreglerna * är frivillig
gör inte saken bättre.
Det hade mot denna bakgrund varit
värdefullt att ytterligare ansträngningar
gjorts att förenkla systemet, om inte
annat genom att slå av på ambitionen att
för de enskilda näringsidkarna och
handelsbolagen uppnå helt neutrala regler
i förhållande till aktiebolagsreglerna.
Det bör i sammanhanget framhållas att
slopandet av utdelningsbeskattningen och
halveringen av reavinstbeskattningen av
aktier innebär att man för framtiden får
flera olika beskattningsnivåer inom in-
komstslaget kapital. Dessutom ökar spänn-
vidden mellan å ena sidan beskattningen
av inkomst av tjänst och inkomst av
näringsverksamhet och å andra sidan
kapitalbeskattningen mycket kraftigt.
Detta kommer att leda till oönskad
skatteplanering och försök att kringgå
reglerna, om inte gränserna mellan de
olika inkomstformerna är klara. Det bör
inte finns möjligheter att kringgå
reglerna t.ex. genom att transformera en
typ av inkomst till en annan typ av
inkomst. Det kan ifrågasättas om lag-
stiftningen motsvarar dessa krav.
Det finns sålunda brister i den
föreslagna lagstiftningen. Vissa av dessa
som har att göra med den lagtekniska
utformningen har i någon mån kunnat
åtgärdas i samband med lagrådsgransk-
ningen. Återstående brister är inte
sådana att Lagrådet vill motsätta sig att
lagstiftningen nu genomförs. Lagrådet
vill emellertid betona att en mycket
begränsad tid stått till förfogande för
granskningen. Någon granskning i detalj i
traditionell mening av de olika
lagförslagen har därför inte kunnat ske.
Lagrådet har koncentrerat granskningen på
de nya lagar som föreslås och har i stora
delar arbetat om dessa lagtekniskt.
Lagstiftningen måste emellertid * i
likhet med regleringen av 1990 års
skattereform * till stor del betraktas
som ett provisorium (jfr prop.
1989/90:110, bilaga 3, s. 108). Det blir
därför en viktig uppgift för
Skattelagskommittén, Dir. 1991:39, att
ytterligare se över den aktuella
lagstiftningen. Lagrådet vill också
betona vikten av att en uppföljning sker
av hur de nya reglerna fungerar i
praktiken. Som Lagrådet tidigare antytt
finns det anledning till viss tveksamhet
vad gäller den praktiska tillämpningen av
systemet.
Enligt vad som upplysts vid
föredragningen har arbetet med reformen
fortsatt i Finansdepartementet efter det
att lagrådsremissen har överlämnats och
nya lösningar i sak har tagits fram i
vissa frågor. Dessa nya lösningar faller
utanför Lagrådets granskning.
Med dessa allmänna synpunkter övergår
Lagrådet till de skilda lagförslagen.
Lagen om räntefördelning vid beskattning
Lagrådet har vid sin granskning funnit
att förslaget bör arbetas om i
redaktionellt hänseende. Även vissa andra
ändringar av i huvudsak formell natur bör
göras. Lagrådets författningsförslag
framgår av en till detta protokoll fogad
bilaga.
Bilaga 3:1
Följande paragraf i det remitterade
förslaget föranleder särskild kommentar.
9 §[11]
Paragrafen föreslås innehålla en
bestämmelse om tillämpningen av en viss
paragraf i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, SIL, närmare bestämt 28 §
första stycket som reglerar beräkningen
av ingångsvärdet vid avyttring av andel i
handelsbolag. Samtidigt föreslås att det
i 28 § nämnda lag tas in en erinran om
att det i vissa lagar, bl.a. förevarande
lag, finns särskilda bestämmelser om
ingångsvärdet.
Från lagteknisk synpunkt hade det i och
för sig varit bättre om motsatt ordning
tillämpats, dvs. att den materiella be-
stämmelsen i förevarande paragraf tagits
in i 28 § SIL och att en erinran härom
tagits in i förevarande lag. Det för-
håller sig emellertid så att man
egentligen borde sammanfoga hela den
förevarande lagen * liksom för övrigt ett
stort antal fristående skattelagar * med
de grundläggande skattelagarna, dvs. kom-
munalskattelagen (1928:370) och SIL. Det
pågår också ett arbete med den
inriktningen i Skattelagskommittén. Med
hänsyn härtill och då motsvarande teknik
tidigare använts i liknande sammanhang
vill Lagrådet inte nu motsätta sig den
föreslagna ordningen. Det sagda gäller
också motsvarande bestämmelser i
förslaget till lag om expansionsmedel (10
§).
**FOOTNOTES**
[11] Motsvarar 21 § i Lagrådets förslag
426
Lagen om expansionsmedel
Lagrådet har vid sin granskning funnit
att förslaget bör arbetas om i
redaktionellt hänseende. Även vissa andra
ändringar av i huvudsak formell natur bör
göras. Lagrådets författningsförslag
framgår av en till detta protokoll fogad
bilaga.
Bilaga 3:2
Lagen om avdrag för underskott av
näringsverksamhet
Lagrådet har vid sin granskning funnit
att förslaget bör arbetas om i
redaktionellt hänseende. Även vissa andra
ändringar av i huvudsak formell natur bör
göras. Lagrådets författningsförslag
framgår av en till detta protokoll fogad
bilaga.
Bilaga 3:3
Följande punkter i det remitterade
förslaget föranleder särskild kommentar.
Det remitterade lagförslaget innehåller
bara 13 paragrafer och innehåller inte
mindre än fem mellanrubriker som skall
underlätta läsningen. Bl a användningen
av rubriker vittnar om en ambition att
göra lagtexten lättillgänglig och be-
griplig. Trots detta är bestämmelserna
svåra att förstå. Den väsentliga
förklaringen till detta är att ämnet är
sådant att regleringen med nödvändighet
blir komplicerad. Det är ändå svårt att
komma ifrån intrycket att tiden inte har
medgivit en tillräckligt omsorgsfull
bearbetning av lagtexten.
Som exempel på en svårläst bestämmelse
vill lagrådet anföra 6 § i den föreslagna
lagen. Paragrafen handlar om en viss typ
av strukturändring. Bestämmelsen skall
läsas tillsammans med 4 § som innehåller
vissa definitioner. Vad som därvid verkar
förvillande är att ett vanligt ord som
"företag" tilläggs en alldeles bestämd
mening. Trots detta används ordet
"företag" i 6 § emellanåt i sin gängse
betydelse, för att ge språklig variation
åt texten.
Ett annat, närmast kryptiskt, inslag i 6
§ är begreppet "annat rättsubjekt". I
författningar förekommer inte sällan
begreppsparet "ett rättssubjekt * ett
annat rättssubjekt". Här är det
emellertid fråga om att tillägga ett till
synes neutralt uttryck en alldeles
speciell betydelse. Denna betydelse är
dessutom utomordentligt svår att förstå
eftersom begreppet "annat rättssubjekt"
bl.a. innefattar en mycket komplicerad
närståendereglering, som hade varit
förtjänt av en mera lättfattlig
framställning.
Lagrådet har vid sin granskning inte
blivit övertygat om att de använda
definitionerna är nödvändiga för
framställningen eller att de underlättar
förståelsen. Tiden för lagråds-
föredragningen har emellertid inte
medgivit försök att klä regleringen i
annan språkdräkt. Det får bli en uppgift
för Skattelagskommittén att pröva
möjligheterna till förenklingar av lag-
texten.
427
6 §
I denna paragraf föreslås i sista stycket
att hänsyn i visst fall inte skall tas
till aktieförvärv genom emission med lika
rätt för aktieägarna. Lagrådet vill
erinra om att aktiebolagslagen före-
skriver att om det i ett aktiebolag finns
aktier av olika slag med olika rätt till
andel i vinst eller likvidationskvot,
bolagsordningen måste innehålla
bestämmelser om företrädesrätten till nya
aktier vid ökning av aktiekapitalet. Det
kan i ett bolag med stam- och pre-
ferensaktier innebära att
preferensaktieägarna inte har rätt till
nya aktier. En emission i enlighet med en
sådan bolagsordningsbestämmelse med
företrädesrätt bara för stamaktieägarna
är inte en riktad emission så som
uttrycket brukar användas. Det synes vara
riktigast att bortse från aktier som har
tecknats i enlighet med en
bolagsordningsbestämmelse av nu angivet
slag när frågan om en strukturändring har
ägt rum prövas.
På grund av det anförda föreslår
lagrådet att bestämmelsen utformas efter
mönster av 4 § lagen (1987:464) om vissa
riktade emissioner i aktiemarknadsbolag,
m.m. så att hänsyn inte tas till
aktieförvärv genom "emission i vilken
aktieägarna har företrädesrätt till
teckning i förhållande till det antal
aktier de förut äger eller enligt vad som
föreskrivs i bolagsordningen".
Lagen om periodiseringsfonder
Lagrådet har vid sin granskning funnit
att förslaget bör arbetas om i
redaktionellt hänseende. Även vissa andra
ändringar av i huvudsak formell natur bör
göras. Lagrådets författningsförslag
framgår av en till detta protokoll fogad
bilaga.
Bilaga 3:4
Följande paragrafer i det remitterade
förslaget föranleder särskild kommentar.
2 §[12]
I fråga om fysisk person och dödsbo får
avdraget enligt andra stycket uppgå till
högst 25 procent av ett på visst sätt
beräknat inkomstunderlag. I underlaget
ingår inte t.ex. avsättningar till
periodiseringsfond och surv som återförts
till beskattning. Sådana belopp torde
böra ingå i underlaget. Det kan i
frågasättas om inte också andra liknande
återföringar bör ingå i underlaget.
Frågan får övervägas vid den fortsatta
beredningen av ärendet.
**FOOTNOTES**
[12] Motsvarar 3 § i Lagrådets förslag
428
3 §[13]
Paragrafen innehåller bestämmelser om
återföring till beskattning av
periodiseringsfond. Förutom huvudregeln,
enligt vilken återföring skall ske senast
det femte beskattningsåret efter det
beskattningsår då avsättningen gjordes,
finns endast en särregel, nämligen för
det fall delägare i handelsbolag avyttrar
sin andel.
Det torde vara klart att ytterligare
regler behövs om omedelbar återföring,
bl.a. för det fall ett aktiebolag
likvideras eller sätts i konkurs. Även i
andra fall kan det vara lämpligt med
omedelbar återföring. Frågan får
övervägas i det fortsatta
beredningsarbetet. Förebild för
återföringsreglerna kan hämtas från t.ex.
9 § lagen (1990:663) om ersättnings-
fonder.
4 §[14]
Paragrafen reglerar hur
periodiseringsfonderna skall hanteras vid
vissa fusioner (första stycket) och vissa
överföringar av näringsverksamhet (andra
stycket).
Det finns anledning att först ta upp de
uttryckssätt som används för att beskriva
de skatterättsliga konsekvenserna av
sådana fusioner respektive överföringar,
nämligen "överlåtande och övertagande
företag anses som ett och samma företag"
(första stycket) och "personen och
aktiebolaget anses som en skattskyldig"
(andra stycket).
Innebörden av uttrycken är inte helt
klar. Vad beträffar överföringar enligt
andra stycket är det tydligen meningen
att fonden skall övertas av aktiebolaget,
dvs. avdrag för avsättning till
periodiseringsfond som den fysiska
personen gjort skall återföras till
beskattning hos bolaget inom fem år från
avsättningen. Föreligger däremot inte
sådan intressegemenskap som förutsätts
för tillämpning av andra stycket blir
följden att fonden ligger kvar hos den
fysiska personen och beskattas hos denne.
När det gäller fusioner som avses i
första stycket skall på motsvarande sätt
fonden övertas av det övertagande bolaget
och återföras till beskattning där.
Det hade varit att föredra om
konsekvenserna av en tillämpning av
bestämmelserna hade framgått tydligare än
genom de berörda uttrycken. Dessa
förekommer emellertid i liknande
sammanhang på flera ställen i
skattelagstiftningen och det kan vara
lämpligt att en samordning sker. Lagrådet
vill därför inte nu föreslå någon ändring
i detta avseende.
I sammanhanget bör ytterligare en sak
beröras. Av första stycket framgår inte
vad som är tänkt att gälla för det fall
fusion sker enligt andra regler än som
avses i stycket, t.ex. enligt 14 kap. 2 §
aktiebolagslagen. Med hänsyn till
utformningen av paragrafen ligger det
nära till hands att anta att avsikten
varit att någon överföring av fonden inte
skall ske i ett sådant fall. Eftersom det
överlåtande företaget upplöses i samband
med fusionen kan emellertid fonden inte
heller gärna ligga kvar i detta. Det
förefaller lämpligt att en
periodiseringsfond hos det överlåtande
bolaget i sådant fall återförs till
beskattning innan bolaget upplöses i
samband med fusionen. Frågan får
övervägas i samband med åter-
föringsreglerna i 3 §.
I andra stycket finns en definition av
intressegemenskap som också bör
kommenteras något. I stycket föreskrivs
till att börja med att om en fysisk
person har överfört sin näringsverksamhet
eller driften av denna till ett
aktiebolag med vilket intressegemenskap
råder, personen och aktiebolaget skall
anses som en skattskyldig. Vidare
föreskrivs att detsamma skall gälla även
om näringsverksamheten i ett handelsbolag
överförts till ett aktiebolag och
intressegemenskap råder mellan företagen.
Stycket avslutas med den nämnda
definitionen som anger att intresse-
gemenskap anses råda mellan företag som
står under i huvudsak gemensam ledning.
Enligt specialmotiveringen är
definitionen hämtad från lagen (1990:654)
om skatteutjämningsreserv, där
motsvarande uttryck finns i 12 §. Den
paragrafen gäller emellertid bara
juridiska personer. Definitionen passar
inte bra när, som i förevarande fall,
bedömningen av om två företag står under
i huvudsak gemensam ledning skall avse
inte bara juridiska personer utan också å
ena sidan en näringsverksamhet som
bedrivs av en fysisk person och å andra
sidan ett aktiebolag. Det är över huvud
taget oklart i vilka fall företag skall
anses stå under i huvudsak gemensam
ledning när det är fråga om en eller ett
fåtal ägare och smärre förändringar sker
i ägarstrukturen. Dessutom synes det vara
en brist med definitionen att man inte i
något fall kan beakta ägarförändringar
som sker efter överförandet.
Den åsyftade intressegemenskapen bör
därför uttryckas på något annat sätt.
Enligt vad som upplysts vid
föredragningen har en tanke varit att man
i princip borde tillåta en överföring
under förutsättning att denna inte
föranleder uttagsbeskattning enligt punkt
1 fjärde stycket av anvisningarna till 22
§ kommunalskattelagen. Om detta varit
syftet bör det komma till direkt uttryck
i lagtexten. Lagrådet föreslår att be-
stämmelsen utformas i enlighet härmed.
Lagen om återföring av
skatteutjämningsreserv
Lagrådet har vid sin granskning funnit
att förslaget bör arbetas om i
redaktionellt hänseende. Även vissa andra
ändringar av i huvudsak formell natur bör
göras. Lagrådets författningsförslag
framgår av en till detta protokoll fogad
bilaga.
Bilaga 3:5
**FOOTNOTES**
[13] Motsvarar 4 § i Lagrådets förslag
[14] Motsvarar 5 och 6 §§ i Lagrådets
förslag
429
Det remitterade förslaget föranleder
särskild kommentar i följande hänseenden.
Förslaget innebär i huvudsak att hälften
av den survavsättning som görs vid 1994
års taxering får upplösas utan
beskattning, medan den andra hälften
skall återföras till beskattning under en
femårsperiod. För att förhindra att
företagen vidtar särskilda åtgärder för
att få så stor survavsättning som möjligt
vid 1994 års taxering föreslås en
spärregel som innebär att ett belopp
motsvarande ökningen av survavsättningen
mellan 1993 och 1994 års taxering i sin
helhet skall återföras till beskattning.
Det står klart att en spärregel av detta
slag kan få mycket slumpartade effekter.
Ett företag som vid 1993 års taxering
redovisat ett visst skattemässigt
resultat har inte sällan haft olika
möjligheter att komma fram till just
detta resultat och det kan således vara
en ren tillfällighet i vilken mån
företaget valt att göra survavsättning
eller vidta andra reserveringsåtgärder
e.d. Det kan också vara så att ett
företag vid 1993 års taxering helt enkelt
inte brytt sig om att göra någon
survavsättning t.ex. därför att verksam-
heten gått med förlust. Även andra
liknande situationer finns. Bl.a. kan
nämnas att vissa företag * Stadshypotek
och Statens Bostads-
finansieringsaktiebolag, SBAB * fick rätt
till survavdrag först vid 1994 års
taxering.
Enligt Lagrådet kan det ifrågasättas om
den aktuella spärrregeln uppfyller
rimliga krav på en likformig beskattning.
Vad man vill åstadkomma med en spärregel
är tydligen främst att förhindra att
företagen vidtar extraordinära åtgärder
för att öka survavsättningen vid 1994 års
taxering. I remissen har diskuterats
olika möjligheter till motverkande regler
och man har av bl.a. förenklingsskäl
stannat för den ifrågavarande regeln.
Enligt Lagrådet är det önskvärt att
ytterligare ansträngningar görs att finna
en lösning som bättre än denna
tillgodoser kraven på likformighet.
4 §[15]
I likhet med vad som anförts beträffande
periodiseringsfonderna (3 §) bör
övervägas att införa uttryckliga regler
om omedelbar återföring av surven bl.a.
för det fall ett aktiebolag likvideras
eller sätts i konkurs.
Lagen om ändring i lagen om statlig
inkomstskatt
3 § 9 mom
I lagrummet föreslås att överlåtelse av
rätt till utdelning på svensk aktie,
andel i svensk ekonomisk förening eller
andel i svensk värdepappersfond skall
anses som avyttring, om värdet av
utdelningsrätten vid avyttringstillfället
överstiger en tiondel av värdet på
delägarrätten. För överlåtare av
utdelningsrätt som innehar delägarrätten
skall utdelningsrätten anses anskaffad
utan kostnad.
De föreslagna bestämmelserna bygger
uppenbarligen på uppfattningen att det är
lagligen möjligt att överlåta en rätt
till utdelning separat. Uppfattningen har
visst stöd i 24 § lagen (1936:81 ) om
skuldebrev. Paragrafen innebär att om
utdelningskuponger har utfärdats till ett
aktiebrev, så har den som innehar en
sådan kupong rätt att mot överlämnande av
denna lyfta utdelningen utan hinder av
att han inte är aktieägare. Så snart
beslut om utdelning har fattats skall
kupongen behandlas som ett skuldebrev
ställt till innehavaren, under
förutsättning att aktierätten är giltig.
Kupong som har förvärvats tillsammans med
aktiebrevet skall dock behandlas som ett
tillbehör till detta.
Kupongförvärv som har skett innan beslut
om utdelning har fattats har antagits i
allmänhet ha en starkt spekulativ
karaktär och ansetts inte böra
underlättas av lagstiftningen (NJA II
1936 s 101). I andra stycket av den
nämnda paragrafen har i enlighet härmed
föreskrivits att godtrosskydd enligt 14
och 15 §§ skuldebrevslagen inte skall
inträda, om kupongen har förvärvats före
utdelningsbeslutet utan samband med
aktiebrevet.
Det normala är således att kuponger blir
föremål för självständiga förvärv först
sedan utdelningen har beslutats och
kupongerna får karaktär av verkliga
fordringsbevis. I själva verket är det en
grundläggande aktiebolagsrättslig princip
att den andelsrätt i bolaget som aktien
representerar inte med verkan mot bolaget
kan delas upp i andelar. Ett uttryck för
denna odelbarhetsprincip är det s.k.
splittringsförbudet som innebär bl a att
det inte är tillåtet att avskilja de till
aktien knutna ekonomiska befogenheterna.
En totalavhändelse av rätten till andel i
vinst är därför inte möjlig (Kedner -
Roos, Aktiebolagslagen Del I, 4 uppl.
1991, s. 19).
I den aktiebolagsrättsliga litteraturen
har det rått någon tvekan om det är
möjligt att i kupongbolag med verkan mot
bolaget överlåta rätten till framtida
vinst i begränsad omfattning t ex
utdelning för ett visst antal år framåt.
Med hänsyn till splittringsförbudets
betydelse synes det emellertid vara
riktigast att besvara frågan härom
nekande. Möjligen kan mycket små
avvikelser från splittringsförbudet
medges t ex överlåtelse av utdel-
ningskupongen när företagsledningens
förslag till vinstutdelning lagts fram
(jfr Nial Associationsrätt, 5 uppl. 1991,
s. 244 och Rodhe, Associationsrätt, 16
uppl. 1993, s. 151).
I sammanhanget skall påpekas att det
inte är möjligt att göra några som helst
avvikelser från spittringsförbudet i
avstämningsbolag. Där får inga
utdelningskuponger förekomma och
avstämningsförbehållet innebär att
bolaget alltid med befriande verkan kan
betala utdelningen till den som står
upptagen i aktieboken eller i den
förteckning över förvaltare m fl som
skall föras enligt 3 kap 12 §
aktiebolagslagen (1975:1385).
I såväl kupong- som avstämningsbolag kan
emellertid en aktieägare i stället för
att överlåta framtida utdelning utfästa
sig att till en avtalspart utbetala de
utdelningsbelopp som han erhåller från
bolaget under en viss period. Det blir
en obligationsrättslig förpliktelse
och inte en verklig
**FOOTNOTES**
[15] Motsvarar 9 § i Lagrådets förslag
430
spittring av aktierätten. Utfästelsen kan
inte göras gällande mot ny ägare
utan dennes medgivande (Nial a. a. s
244).
Vad som nu sagts om utdelning på aktie
torde i allt väsentligt äga tillämpning
också på utdelning på andel i svensk
ekonomisk förening eller andel i svensk
värdepappersfond.
10 §
Enligt det föreslagna nya fjärde stycket
skall bestämmelserna i andra och tredje
styckena om beräkning av skatten för
fysiska personer gälla också för dödsbon
med vissa undantag. Enligt vad som
upplysts vid föredragningen är avsikten
att följande skall gälla.
Från och med det beskattningsår som
följer närmast efter det kalenderår då
dödsfallet inträffade uttas det fasta
beloppet om 100 kronor bara om den
beskattningsbara förvärvsinkomsten
överstiger ett belopp motsvarande
grundavdrag enligt 48 § 2 mom.
kommunalskattelagen (1928:370). Från och
med det beskattningsår som följer närmast
efter det tredje beskattningsåret efter
det kalenderår då dödsfallet inträffade
utgör skatten på förvärvsinkomst 20 pro-
cent av den beskattningsbara förvärvs-
inkomsten. Dessutom skall det fasta
beloppet om 100 kronor uttas om
förvärvsinkomsten överstiger det nyss an-
givna gränsbeloppet.
Undantagen i andra meningen bör
formuleras om så att avsikten med dessa
klarare framgår. Lagrådet föreslår att
fjärde stycket får följande lydelse.
För dödsbon beräknas skatten enligt
andra och tredje styckena med följande
undantag.
1. Från och med det beskattningsår som
följer närmast efter det kalenderår då
dödsfallet inträffade uttas det i andra
stycket angivna beloppet 100 kronor
bara om den beskattningsbara
förvärvsinkomsten överstiger ett belopp
motsvarande grundavdrag enligt 48 § 2
mom. kommunalskattelagen (1928:370).
2. Från och med det beskattningsår
som följer närmast efter det tredje
beskattningsåret efter det kalenderår
då dödsfallet inträffade utgör skatten
på förvärvsinkomst 20 procent av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten. Om
den beskattningsbara förvärvsinkomsten
överstiger ett belopp motsvarande
grundavdrag enligt 48 § 2 mom.
kommunalskattelagen uttas dessutom 100
kronor.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan
erinran.
431
Bilaga 3:1
Lagen om räntefördelning vid beskattning
av fysiska personer
och svenska dödsbon
1 §
Vid beräkning av inkomst för fysisk
person och svenskt dödsbo av
näringsverksamhet enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och av
näringsverksamhet och kapital enligt
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
sker räntefördelning enligt denna lag.
Verksamhet som bedrivs av utländsk
juridisk person omfattas inte av lagen.
Fördelningsunderlag
2 §
I fråga om näringsverksamhet som bedrivs
av fysisk person eller dödsbo utgörs
fördelningsunderlaget vid räntefördelning
av skillnaden mellan tillgångar och
skulder i verksamheten vid utgången av
närmast föregående beskattningsår med
beaktande av 8 - 12 och 18 - 20 §§.
I fråga om näringsverksamhet som bedrivs
av handelsbolag utgörs
fördelningsunderlaget av delägarens
justerade ingångsvärde för andelen i
bolaget enligt 28 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt, sedan hänsyn tagits
til ökning eller minskning enligt 21 §
förevarande lag, vid utgången av närmast
föregående beskattningsår med beaktande
av 17 -20 §§. För andel i handelsbolag
som är omsättningstillgång utgörs fördel-
ningsunderlaget av andelens skattemässiga
värde med samma justeringar.
Fördelningsbelopp
3 §
Ett positivt fördelningsbelopp utgörs av
statslåneräntan vid utgången av november
året före beskattningsåret ökad med en
procentenhet multiplicerad med ett
positivt fördelningsunderlag.
Ett negativt fördelningsbelopp utgörs av
denna räntesats multiplicerad med ett
negativt fördelningsunderlag.
436
Räntefördelning
4 §
Positiv räntefördelning innebär att
avdrag medges för ett positivt fördel-
ningsbelopp vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet och att samma belopp
tas upp som intäkt vid beräkning av
inkomst av kapital.
Med negativ räntefördelning avses att
ett negativt fördelningsbelopp tas upp
som intäkt vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet och att avdrag medges
med samma belopp vid beräkning av inkomst
av kapital.
5 §
Positiv räntefördelning medges endast i
den mån det justerade resultatet enligt 7
§ är positivt. Positivt fördelningsbelopp
som inte kan utnyttjas förs vidare till
det följande beskattningsåret (sparat
fördelningsbelopp). Uppkommer ett
negativt fördelningsbelopp skall det
sparade fördelningsbeloppet kvittas mot
detta.
6 §
Räntefördelning sker inte om
fördelningsunderlaget avviker från noll
med högst 50 000 kronor. Skall för den
skattskyldige beräknas mer än ett
fördelningsunderlag gäller vad som sagts
nu summan av fördelningsunderlagen.
Justerat resultat
7 §
Det justerade resultatet beräknas med
utgångspunkt i inkomsten eller
underskottet av förvärvskällan enligt
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Som tillkommande poster räknas avdrag
för egenavgifter enligt punkt 19 av
anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370) och
ersättningsfond som återförts till
beskattning jämte särskilt tillägg enligt
9 och 10 §§ lagen (1990:663) om
ersättningsfonder.
Som avgående poster räknas sjukpenning
och liknande ersättningar samt återfört
avdrag för egenavgifter som avses i punkt
11 och 13 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen samt avdrag för
avsättning till ersättningsfond enligt 1
§ lagen om ersättningsfonder.
437
Beräkning av fördelningsunderlaget
Fysiska personer och dödsbon
8 §
Som skuld räknas även en skuldreservering
i den mån avdrag för reserveringen medges
vid inkomsttaxeringen. Detsamma gäller
belopp som avsatts till ersättningsfond
eller periodiseringsfond.
9 §
Som tillgång räknas inte egendom som
avses i 27 § 1 mom., 29 § 1 mom., 30 §
1 mom. och 31 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt såvida inte vederlag
eller realisationsvinst vid avyttring av
egendomen utgör intäkt av
näringsverksamhet. Andel i handelsbolag
skall aldrig räknas som tillgång.
10 §
Statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt,
egenavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter, särskild löneskatt enligt
2 § lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
avkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, särskild löneskatt enligt
3 § lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader, statlig
fastighetsskatt, mervärdeskatt i fall som
avses i 21 § lagen (1968:430) om mervär-
deskatt, annuitet på avdikningslån,
avgift enligt lagen (1992:1745) om allmän
sjukförsäkringsavgift samt skattetillägg
och förseningsavgift enligt taxerings-
lagen (1990:324) räknas inte som tillgång
eller skuld.
11 §
Har makar tillsammans deltagit i
verksamheten delas fördelningsunderlaget
upp mellan makarna på grundval av deras
andelar av kapitalet i verksamheten.
12 §
Det belopp som följer av 2 § första
stycket och 8 - 11 §§ ökas med underskott
av näringsverksamhet närmast föregående
beskattningsår i den mån avdrag för
underskottet inte har medgetts enligt
46 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) eller 3 § 13 mom., 25 §
11 mom. eller 26 § 9 mom. lagen om
statlig inkomstskatt samt minskas med 72
procent av expansionsmedel enligt lagen
(1993:000) om expansionsmedel vid utgång-
en av närmast föregående beskattningsår
och med kapitaltillskott under närmast
föregående beskattningsår.
13 §
Vid värderingen av tillgångarna skall
1. fastighet som utgör
omsättningstillgång tas upp till värdet
enligt räkenskaperna minskat med sådana
värdeminskningsavdrag och liknande avdrag
som inte har gjorts i räkenskaperna,
2. andra lagertillgångar än som avses i
punkt 1 samt kundfordringar tas upp till
de värden som gäller vid
inkomsttaxeringen,
3. inventarier och andra tillgångar för
vilka avdrag medges enligt punkterna 12 -
14 av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370) tas upp
till skattemässiga restvärden,
4. annan fastighet än som avses i punkt
1 tas upp till anskaffningsvärdet för
mark, byggnad och markanläggning minskat
med medgivna värdeminskningsavdrag och
liknande avdrag,
5. sådana finansiella instrument som
avses i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt tas upp till
anskaffningsvärden beräknade enligt
genomsnittsmetoden om det inte är fråga
om sådana tillgångar som avses i punkt 2,
6. fordringar i utländsk valuta tas upp
till de värden som gäller vid
inkomsttaxeringen,
7. medel på skogskonto, skogsskadekonto
och upphovsmannakonto tas upp till halva
beloppet,
8. tillgångar som avses i 26 § 1 mom.
lagen om statlig inkomstskatt tas upp
till 85 procent av anskaffningsvärdet om
det inte är fråga om sådana tillgångar
som avses i punkt 2,
9. andra tillgångar än sådana som avses
i punkterna 1 - 8 tas upp till
anskaffningsvärdet minskat med medgivna
värdeminskningsavdrag och liknande
avdrag.
14 §
Vid tillämpning av 13 § 4 får fastighet
som förvärvats före utgången av år 1990 i
stället anses förvärvad den 1 januari
1991. Anskaffningsvärdet vid denna
tidpunkt skall anses motsvara viss del av
det för år 1993 gällande taxeringsvärdet
minskat med vid 1982 - 1991 års
taxeringar medgivna värdeminskningsavdrag
och liknande avdrag om avdragen för år
räknat uppgått till sammanlagt minst 10
procent av nämnda värde. Med del av
taxeringsvärde avses i fråga om
1. småhusenheter 55 procent av
taxeringsvärdet,
2. hyreshusenheter 48 procent av
taxeringsvärdet,
3. industrienheter 64 procent av
taxeringsvärdet,
4. lantbruksenheter 39 procent av
taxeringsvärdet till den del detta inte
utgör bostadsbyggnadsvärde eller
tomtmarksvärde för sådan privat-bostads-
fastighet som avses i 5 §
kommunalskattelagen.
15 §
Värdet enligt 14 § skall i skälig mån
jämkas om marknadsvärdet på byggnader,
mark och markanläggningar vid
beskattningsårets ingång inte överstiger
75 procent av detta värde. Jämförelsen
skall avse marknadsvärdet på den egendom
som anses förvärvad den 1 januari 1991.
16 §
Vid tillämpning av 13 och 14 §§ avses med
värdeminskningsavdrag också belopp varmed
ersättningsfond och liknande fonder
tagits i anspråk.
Delägare i handelsbolag
17 §
I fråga om näringsverksamhet som bedrivs
av handelsbolag minskas delägarens
justerade ingångsvärde eller, för andel
som utgör omsättningstillgång, andelens
skattemässiga värde med kapitaltillskott
under närmast föregående beskattningsår
och med lån avseende det aktuella
beskattningsåret från bolaget till
delägaren eller sådan delägaren
närstående person som avses i punkt 14
sista stycket av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen om inte
marknadsmässig ränta utgått på lånet.
Gemensamma bestämmelser
18 §
Är vid 1995 års taxering eller, om den
skattskyldige på grund av förlängt räken-
skapsår inte skall taxeras för inkomst av
näringsverksamheten detta år, vid 1996
års taxering, fördelningsunderlaget *
beräknat utan sådan jämkning som avses i
19 § * negativt, skall
fördelningsunderlaget ökas med mot-
svarande belopp.
I fråga om delägare i handelsbolag
skall belopp som avses i första stycket
reduceras i den mån delägarens nettouttag
från bolaget (uttag över tillskott) under
beskattningsår som taxerats åren 1991 *
1994 överstigit såväl hans skattepliktiga
nettoinkomst från bolaget (skattepliktiga
inkomster utöver avdragsgilla underskott)
som hans andel av bolagets resultat.
19 §
Omfattar beskattningsåret längre eller
kortare tid än tolv månader jämkas
fördelningsunderlaget med hänsyn härtill.
20 §
Vid beräkning av fördelningsunderlag
läggs för varje år kvarstående sparade
fördelningsbelopp till
fördelningsunderlaget.
Beräkningen av det justerade
ingångsvärdet enligt 28 § SIL
21 §
Vid tillämpning av 28 § första stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall ingångsvärdet även ökas med ett
positivt fördelningsbelopp och minskas
med ett negativt fördelningsbelopp.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
I fråga om enskild näringsidkare och
dödsbo skall
vid beräkning av fördelningsunderlaget
underlaget minskas med avsättningar till
skatteutjämningsreserv enligt lagen
(1990:654) om skatteutjämningsreserv och
med uppskovsbelopp enligt lagen
(1990:655) om återföring av obeskattade
reserver, samt
som skuld räknas avsättningar som
gjorts enligt lagen (1979:610) om allmän
investeringsreserv, lagen (1954:40) om
särskild fartygsfond, lagen (1967:96) om
särskild nyanskaffningsfond, lagen
(1967:752) om avdrag vid in-
komsttaxeringen för avsättning till fond
för återanskaffning av fastighet och
lagen (1981:296) om eldsvådefonder.
438
Bilaga 3:2
Lagen om expansionsmedel
Inledande bestämmelser
1 §
Vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet för fysisk person och
svenskt dödsbo enligt kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt tas på sätt
föreskrivs i denna lag hänsyn till en
post expansionsmedel i självdeklaratio-
nen. Verksamhet som bedrivs av utländsk
juridisk person omfattas inte av lagen.
2 §
Avdrag medges med ett belopp som
motsvarar en ökning av expansionsmedel.
En minskning av expansionsmedel tas upp
som intäkt.
3 §
En särskild skatt, expansionsmedelsskatt,
betalas till staten med 28 procent av en
ökning av expansionsmedel.
I 27 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272)
föreskrivs att den skattskyldige vid
debitering av slutlig skatt gottskrivs
ett belopp som motsvarar 28 procent av en
minskning av expansionsmedel.
4 §
Är en skattskyldig som bedriver
näringsverksamhet delägare i ett handels-
bolag, tas expansionsmedel för
näringsverksamheten och för andelen i
bolaget upp i skilda poster. Motsvarande
gäller om någon är delägare i flera
handelsbolag. Vad som föreskrivs om
expansionsmedel gäller varje post för
sig.
För andel i handelsbolag som innehas av
ett annat handelsbolag får det inte
finnas någon post.
5 §
Bedriver fysisk person som inte är bosatt
här i landet näringsverksamhet som hänför
sig till fastighet eller fast driftställe
här och upphör näringsverksamhetens
anknytning till fastigheten respektive
det fasta driftstället skall
expansionsmedel anses ha minskat till
noll kronor. Detsamma gäller utomlands
bosatt delägare i handelsbolag i fall som
angetts nu.
442
Beloppsbegränsningar
6 §
Expansionsmedel får ökas med högst ett
positivt justerat resultat enligt 7 §
lagen (1993:000) om räntefördelning vid
beskattning av fysiska personer och
svenska dödsbon minskat med avdrag på
grund av positiv räntefördelning eller
ökat med intäkt på grund av negativ
räntefördelning enligt 4 § den nämnda
lagen samt minskat med avdrag för
avsättning till periodiseringsfond enligt
3 § lagen (1993:000) om periodiser-
ingsfonder och ökat med avdrag för
avsättning till periodiseringsfond som
återförts till beskattning enligt 4 §
samma lag.
7 §
I fråga om näringsverksamhet som bedrivs
av fysisk person eller dödsbo får
expansionsmedel inte tas upp till så
stort belopp att 72 procent av
expansionsmedlen överstiger ett
takbelopp. Detta beräknas med hänsyn till
förhållandena vid utgången av be-
skattningsåret enligt de grunder som
anges i 2, 8 - 10 och 18 §§ lagen
(1993:000) om räntefördelning vid
beskattning av fysiska personer och
svenska dödsbon. Det erhållna värdet ökas
med underskott för beskattningsåret, i
den mån avdrag för underskottet inte har
medgetts enligt 46 § 1 mom.
kommunalskattelagen (1928:370) eller 3 §
13 mom., 25 § 11 mom. eller 26 § 9 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
och minskas med kapitaltillskott under
beskattningsåret.
Har makar tillsammans deltagit i
näringsverksamhet, fördelas takbeloppet
mellan makarna i förhållande till deras
andelar av kapitalet i verksamheten.
8 §
I fråga om näringsverksamhet som bedrivs
av handelsbolag får expansionsmedel inte
tas upp till den del delägarens justerade
ingångsvärde enligt 28 § lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt för andelen i
bolaget, sedan hänsyn tagits till ökning
eller minskning enligt 21 § lagen om
räntefördelning vid beskattning av
fysiska personer och svenska dödsbon,
understiger andelens ingångsvärde enligt
24 § 1 mom. samma lag. Utgör andel i
handelsbolag omsättningstillgång gäller
vad som sagts nu i stället andelens
skattemässiga värde respektive dess
ursprungliga skattemässiga värde.
Vid tillämpning av första stycket
minskas det justerade ingångsvärdet
respektive det skattemässiga värdet med
kapitaltillskott under beskattningsåret.
Detsamma gäller lån från bolaget till
delägaren eller sådan delägaren
närstående person som avses i punkt 14
sista stycket av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen (l928:370), om inte
marknadsmässig ränta utgått på lånet. Det
justerade ingångsvärdet respektive det
skattemässiga värdet justeras vidare
enligt 18 § lagen (1993:000) om ränteför-
delning vid beskattning av fysiska
personer och svenska dödsbon.
Överlåtelse och upphörande av
näringsverksamhet, m.m.
9 §
Upphör den skattskyldige att bedriva
näringsverksamhet eller avyttras andel i
handelsbolag skall expansionsmedel anses
ha minskat till noll kronor, om inte
annat följer av 10 - 14 §§.
Överlåtelse av näringsverksamhet
10 §
Innebär gåva eller bodelning att
samtliga realtillgångar i en näringsverk-
samhet som bedrivs av fysisk person eller
dödsbo övergår till en fysisk person som
är bosatt här i landet och har parterna
skriftligen avtalat att expansionsmedel
skall övertas av förvärvaren, tillämpas
inte 9 §. Detsamma gäller vid arv och
testamente, om mottagaren skriftligen
förklarat att han övertar ex-
pansionsmedel.
I fall som avses i första stycket får
expansionsmedel inte övertas i den mån de
överstiger värdet av realtillgångarna i
verksamheten beräknat enligt de grunder
som anges i 13 § 1 - 4 och 9 lagen
(1993:000) om räntefördelning vid
beskattning av fysiska personer och
svenska dödsbon. Övertagande får avse
högst ett belopp motsvarande värdet av
realtillgångarna i verksamheten vid
utgången av det tredje beskattningsåret
före beskattningsåret ökat med en
tredjedel. Förvärvaren skall vid
taxeringen för det närmast föregående
beskattningsåret anses ha haft expan-
sionsmedel som uppgår till det överförda
beloppet eller, om förvärvaren då hade
expansionsmedel, det upptagna beloppet
ökat med det överförda beloppet.
11 §
En fysisk person eller ett dödsbo som
bedriver näringsverksamhet kan i samband
med en överlåtelse av samtliga real-
tillgångar i verksamheten till ett
handelsbolag, i vilket personen eller
dödsboet innehade eller genom över-
låtelsen kommit att inneha en andel,
lämna en skriftlig förklaring av innebörd
att han för över expansionsmedel för
näringsverksamhet till expansionsmedel
för andelen i bolaget. I sådant fall
tillämpas inte 9 §. Förklaring som avses
i första stycket har den verkan att
delägaren vid taxeringen för närmast
föregående beskattningsår skall anses ha
haft expansionsmedel för andelen som
uppgår till det överförda beloppet eller,
om delägaren då hade expansionsmedel för
andelen, det upptagna beloppet ökat med
det överförda beloppet.
12 §
En fysisk person eller ett dödsbo som
bedriver näringsverksamhet kan i samband
med en överlåtelse av samtliga
realtillgångar i verksamheten till ett
aktiebolag, i vilket personen eller
dödsboet ägde eller genom överlåtelsen
kommit att äga aktier, lämna en skriftlig
förklaring av innebörd att han önskar att
expansionsmedlen skall ersättas av
beskattat kapital i bolaget. Har personen
eller dödsboet skjutit till kapital till
bolaget motsvarande 72 procent av
expansionsmedlen, tillämpas inte 9 §.
I den mån expansionsmedel inte minskas
på grund av första stycket, tas inte
hänsyn till tillskott som avses i samma
stycke vid beräkning av anskaffningsvärde
för aktierna.
Överlåtelse av andel i handelsbolag, m.m.
13 §
Innebär gåva eller bodelning att en
andel i ett handelsbolag övergår till en
fysisk person som är bosatt här i landet
och har parterna skriftligen avtalat att
expansionsmedel skall övertas av
förvärvaren, tillämpas inte 9 §. Detsamma
gäller vid arv och testamente, om
mottagaren skriftligen förklarat att han
övertar expansionsmedel.
I fall som avses i första stycket får
expansionsmedel inte övertas i den mån
expansionsmedlen överstiger ett belopp
som motsvarar det justerade ingångsvärdet
enligt 28 § lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Övertagande får avse högst
ett belopp som motsvarar det justerade
ingångsvärdet vid utgången av det tredje
beskattningsåret före beskattningsåret
ökat med en tredjedel. Förvärvaren skall
vid taxeringen för närmast föregående
beskattningsår anses ha haft expansions-
medel för andelen som uppgår till samma
belopp som de expansionsmedel avseende
andelen som överlåtaren eller dödsboet då
hade.
14 §
En delägare i ett handelsbolag, som
tilldelats realtillgångar i samband med
skifte vid upplösning av bolaget, kan
lämna en skriftlig förklaring av innebörd
att han för över expansionsmedel för
andelen i bolaget till expansionsmedel
för näringsverksamhet. I sådant fall
tillämpas inte 9 §.
Förklaring som avses i första stycket
har den verkan att delägaren vid
taxeringen för närmast föregående
beskattningsår skall anses ha haft
expansionsmedel för näringsverksamhet
som uppgår till det överförda
443
beloppet eller, om delägaren då hade
expansionsmedel för näringsverksamhet,
det upptagna beloppet ökat med det
överförda beloppet.
Beräkning av det justerade ingångsvärdet
enligt 28 § SIL
15 §
Vid tillämpning av 28 § första stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
gäller följande.
Ingångsvärdet ökas med 28 procent av en
ökning av expansionsmedel och minskas med
28 procent av en minskning.
Ingångsvärdet ökas med 72 procent av en
minskning av expansionsmedel som inte
skall tas upp som intäkt på grund av
föreskrifterna i 14 § .
Vid en överföring av expansionsmedel
enligt 11 § minskas ingångsvärdet med 72
procent av det överförda beloppet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
Vid tillämpning av 7 § skall fördel-
ningsunderlaget enligt 2 § första stycket
och 8 - 12 §§ lagen om räntefördelning
vid beskattning av fysiska personer och
svenska dödsbon minskas med avsättningar
till skatteutjämningsreserv enligt lagen
(1990:654) om skatteutjämningsreserv och
med uppskovsbelopp enligt lagen
(1990:655) om återföring av obeskattade
reserver.
444
Bilaga 3:3
Lagen om avdrag för underskott av
näringsverksamhet
1 §
Uppkommer underskott i en förvärvskälla
vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet enligt
kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
medges avdrag för underskottet i
förvärvskällan närmast följande beskatt-
ningsår, om ej annat följer av denna lag.
Allmänna begränsningar i avdragsrätten
2 §
Har avdrag medgetts enligt 46 § 1 mom.
kommunalskattelagen (1928:370) eller
enligt 3 § 13 mom. andra stycket, 25 § 11
mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, medges inte
avdrag enligt denna lag för motsvarande
belopp.
Bestämmelser om rätt till avdrag när en
förvärvskälla upphör finns i 3 § 13 mom.
första stycket lagen om statlig
inkomstskatt.
Begränsningar efter ägarförändringar
Definitioner
3 §
Med företag avses aktiebolag, ekonomisk
förening, bankaktiebolag, sparbank,
försäkringsbolag eller utländskt bolag.
Med förlustföretag avses ett företag med
underskott beskattningsåret närmast före
det beskattningsår företaget omfattats av
en sådan ägarförändring som anges i 4
eller 5 §. Ett utländskt bolag skall inte
anses utgöra ett förlustföretag.
Med annat rättssubjekt avses fysisk
person, dödsbo, stiftelse, ideell
förening eller annan utländsk juridisk
person än utländskt bolag. Med annat
rättssubjekt avses även handelsbolag i
vilket subjekt av de slag som anges i
föregående mening är delägare. Närstående
räknas som en person. Med närstående
avses föräldrar, far- och morföräldrar,
make, avkomling, avkomlings make, syskon,
syskons make och avkomling. Med avkomling
avses även styvbarn och fosterbarn. Med
närstående avses även dödsbon och
handelsbolag i vilka någon sådan person
som anges i fjärde och femte meningarna
är delägare.
Med gammalt underskott avses underskott
som kvarstår från beskattningsåret
närmast före det beskattningsår då ett
förlustföretag omfattats av en sådan
ägarförändring som anges i 4 eller 5 §
eller utgjort över-låtande eller
övertagande företag i sådan fusion som
anges i 12 § första stycket.
Ägarförändringar
4 §
Ett förlustföretag skall anses ha
omfattats av en ägarförändring om
ett företag (den nya ägaren) fått bestäm-
mande inflytande över förlustföretaget.
En ägarförändring skall även anses ha
skett om ett förlustföretag eller ett
moderföretag till ett sådant företag fått
bestämmande inflytande över ett annat
företag (det nya dotterföretaget).
Vid tillämpning av första och andra
styckena skall ett företag anses ha ett
bestämmande inflytande över ett annat
företag om det senare företaget är
dotterföretag till det förra företaget
enligt 1 kap. 2 § aktiebolagslagen
(1975:1385), 1 kap. 4 § lagen (1987:667)
om ekonomiska föreningar, 1 kap. 3 §
bankaktiebolagslagen (1987:618), 1 kap. 2
§ sparbankslagen (1987:619), 1 kap. 8 §
föreningsbankslagen (1987:620) eller 1
kap. 9 § försäkringsrörelselagen
(1982:713).
5 §
Ett förlustföretag skall * i annat fall
än som anges i 4 § första stycket * anses
ha omfattats av en ägarförändring om
1. ett annat rättssubjekt (den nya
ägaren) fått bestämmande inflytande över
förlustföretaget eller
2. * i annat fall än som anges i 1 * ett
annat rättssubjekts förvärv av aktier
eller andelar i förlustföretaget medför
att under en period som omfattar fem
beskattningsår för företaget, förvärvaren
förvärvat aktier eller andelar med minst
fem procent av samtliga röster i
företaget och tillsammans med andra, som
utgör annat rättssubjekt och som under
perioden förvärvat aktier eller andelar i
företaget (de nya ägarna) med för var och
en minst fem procent av samtliga röster i
företaget, sammantaget förvärvat aktier
eller andelar med mer än hälften av
samtliga röster i företaget.
Ett annat rättssubjekt skall vid
tillämpning av första stycket 1 anses ha
bestämmande inflytande över ett företag
om företaget skulle ha varit
dotterföretag till rättssubjektet om
detta hade varit ett aktiebolag.
447
6 §
Vid tillämpning av 5 § första stycket 2
gäller följande.
Hänsyn skall inte tas till aktieförvärv
genom emission i vilken aktieägarna har
företrädesrätt till teckning i
förhållande till det antal aktier de
förut äger eller enligt vad som
föreskrivs i bolagsordningen. Med förvärv
av aktie eller andel jämställs avtal om
rätt att förvärva aktier eller andelar i
ett företag eller att besluta i
företagets angelägenheter.
Som förvärv som gjorts av ett annat
rättssubjekt räknas även förvärv som
gjorts av
1. ett företag i vilket rättssubjektet *
direkt eller genom förmedling av ett
annat företag över vilket rättssubjektet
har ett sådant bestämmande inflytande som
anges i 5 § andra stycket * innehar
aktier eller andelar med minst fem
procent av röstetalet eller
2. ett företag över vilket ett sådant
företag som avses vid 1 har ett sådant
bestämmande inflytande som anges i 4 §
tredje stycket.
Begränsningar
7 §
Har ett förlustföretag omfattats av en
sådan ägarförändring som anges i 4
§ första stycket eller 5 § första stycket
medges avdrag endast till den del gammalt
underskott understiger 200 procent av
vederlaget för aktierna eller andelarna.
Vid tillämpning av första stycket
minskas vederlaget med kapitaltillskott
som förlustföretaget erhållit under en
period omfattande den del av det
beskattningsår då ägarförändringen skedde
som föregick ägarförändringen och de två
närmast föregående beskattningsåren.
I fall som anges i 4 § första stycket
gäller inte första stycket denna paragraf
om förlustföretaget redan före
ägarförändringen ingick i samma koncern
som den nya ägaren.
Regeringen kan efter ansökan medge
undantag från första stycket om det finns
anledning att anta att ägarförändringen
har väsentlig betydelse från
samhällsekonomisk synpunkt och att
ägarförändringen inte skulle genomföras
om undantag inte medgavs.
8 §
Har ett förlustföretag, som omfattats av
en sådan ägarförändring, som anges i 4 §,
under beskattningsåret mottagit sådant
koncernbidrag som enligt 2 § 3 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt utgör
avdragsgill omkostnad för givaren och
skattepliktig intäkt för mottagaren,
medges avdrag för gammalt underskott
endast till den del företagets inkomst
utan sådant avdrag överstiger kon-
cernbidraget. Begränsningen gäller
koncernbidrag som direkt eller indirekt
erhållits från ett företag som inte
ingick i samma koncern som
förlustföretaget före ägarförändringen.
Begränsningen av rätten att dra av
gammalt underskott gäller det beskatt-
ningsår då ägarförändringen skedde och
de fem därpå följande beskattningsåren
och avser de delar av det gamla
underskottet som inte fallit bort enligt
7 §.
9 §
Till den del avdrag för underskott inte
medgetts visst beskattningsår på grund av
8 § skall underskottet anses ha uppkommit
under detta beskattningsår men ändå anses
utgöra gammalt underskott.
Har ett företag medgetts avdrag för
underskott, skall avdraget i första hand
anses avse annan del av underskottet än
gammalt underskott. Härvid beaktas ett
avdrag för underskott endast till den del
avdraget medfört att en inkomst blivit
lägre än vad den annars skulle ha varit.
Begränsningar vid konkurs och ackord
10 §
Är en skattskyldig eller ett handelsbolag
som han är delägare i försatt i konkurs,
medges inte avdrag för underskott. Till
den del en delägare i ett handelsbolag
infriat bolagets förpliktelser medges
dock avdrag.
Har avdrag vägrats enligt första stycket
och läggs konkursen ned på grund av att
borgenärerna har erhållit full betalning,
får den skattskyldige avdrag för
underskott för vilket avdrag inte
medgetts.
11 §
Har en skattskyldig eller ett
handelsbolag som han är delägare i under
beskattningsåret erhållit ackord utan
konkurs, medges inte avdrag för
underskott till den del underskottet
motsvarar skulder som fallit bort genom
ackordet.
Övriga bestämmelser
12 §
I fråga om sådan fusion som anges i 2 § 4
mom. första stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt och ombildning
enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619)
skall vid tillämpning av denna lag det
överlåtande och det övertagande företaget
anses som ett och samma företag.
Det övertagande företaget har dock rätt
till avdrag för gammalt underskott först
vid taxeringen för det sjätte
beskattningsåret efter det beskattningsår
då fusionen skedde.
I fråga om fusion mellan ekonomiska
föreningar gäller första stycket endast
om båda föreningarna är att anse som
kooperativa enligt 2 § 8 mom. lagen om
statlig inkomstskatt.
13 §
Avdrag medges inte för underskott som
uppkommer vid överlåtelse till staten,
kommun eller landstingskommun eller till
ett av dem helt eller till övervägande
del direkt eller indirekt innehaft bolag
i fall som avses i 2 § 5 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering. Äldre föreskrifter
tillämpas dock fortfarande i fråga om
ägarförändringar, fusioner och ombild-
ningar som skett före lagens
ikraftträdande och för skattskyldiga som
försatts i konkurs eller erhållit ackord
före ikraftträdandet.
448
Bilaga 3:4
Lagen om periodiseringsfonder
1 §
Vid beräkning av inkomst av
näringsverksamhet enligt kommunalskatte-
lagen (1928:370) och lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt får avdrag göras
enligt denna lag för belopp som avsatts
till periodiseringsfond.
Schablonbeskattat bostadsföretag som
anges i 2 § 7 mom. samt investmentföretag
och värdepappersfond som anges i 2 § 10
mom. lagen om statlig inkomstskatt får
dock inte göra sådant avdrag.
2 §
Avsättning till periodiseringsfond för
ett beskattningsår bildar en särskild
fond. Juridisk person som enligt
bokföringslagen (1976:125) är skyldig att
upprätta årsbokslut skall göra av-
sättningen till periodiseringsfond i
räkenskaperna. Vad som sagts nu gäller
dock ej dödsbo.
I fråga om handelsbolag görs avsättning
till periodiseringsfond hos delägarna.
3 §
För juridisk person får avdrag
för avsättning till periodiseringsfond
uppgå till högst 25 procent av inkomsten
för beskattningsåret före avdraget. Vad
som sagts nu gäller dock ej dödsbo.
I fråga om fysisk person och dödsbo får
avdraget uppgå till högst 25 procent av
ett underlag som beräknas på följande
sätt. Det justerade resultatet enligt 7 §
lagen (1993:000) om räntefördelning vid
beskattning av fysiska personer och
dödsbon minskas med avdrag på grund av
positiv räntefördelning eller ökas med
intäkt på grund av negativ
räntefördelning enligt 4 § den nämnda
lagen. Avdrag medges endast om underlaget
är positivt.
4 §
Avdrag för avsättning till
periodiseringsfond återförs till beskatt-
ning senast femte beskattningsåret efter
det beskattningsår då avsättningen
gjordes.
Avyttrar delägare i handelsbolag sin
andel i bolaget skall avdrag för
avsättning till periodiseringsfond som
han gjort vid beräkning av inkomsten från
bolaget omedelbart återföras till
beskattning.
5 §
Överför en fysisk person sin
näringsverksamhet eller driften av denna
till ett aktiebolag eller överförs
näringsverksamheten i ett handelsbolag
till ett aktiebolag och föranleder inte
överföringen uttagsbeskattning enligt
punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen (1928:370)
anses den fysiska personen eller
bolagsmannen och aktiebolaget som en
skattskyldig.
6 §
Vid fusion som avses i 2 § 4 mom. första
stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och vid ombildning enligt 8
kap. sparbankslagen (1987:619) anses
överlåtande och övertagande företag som
ett och samma företag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 och tillämpas första gången vid 1995
års taxering.
Underlaget för beräkning av avdrag för
avsättning till periodiseringsfond enligt
3 § skall minskas med belopp som tagits
upp till beskattning enligt lagen
(1990:655) om återföring av obeskattade
reserver.
452
Bilaga 3:5
Lagen om återföring av skatteutjämnings-
reserv
1 §
Har avdrag gjorts för avsättning till
skatteutjämningsreserv vid 1994 års
taxering och överstiger avdraget inte
motsvarande avdrag vid närmast föregående
taxering återförs hälften av avdraget
till beskattning
vid 1995 års taxering med minst en
femtedel,
vid 1995-1996 års taxeringar med minst
två femtedelar,
vid 1995-1997 års taxeringar med minst
tre femtedelar,
vid 1995-1998 års taxeringar med minst
fyra femtedelar, och
vid 1995-1999 års taxeringar eller, om
taxering inte sker år 1999, vid 1995-2000
års taxeringar med hela beloppet.
2 §
Om avdraget för avsättning till
skatteutjämningsreserv vid 1994 års
taxering överstiger avdraget vid närmast
föregående taxering återförs den
överskjutande delen till beskattning vid
1995 års taxering eller, om taxering inte
sker år 1995, vid 1996 års taxering.
Hälften av återstående del av avdraget
återförs till beskattning i den ordning
som anges i 1 §.
3 §
Om taxering inte sker år 1994 återförs
hälften av avdraget för avsättning till
skatteutjämningsreserv vid närmast
föregående taxering till beskattning i
den ordning som anges i 1 §.
4 §
Överstiger det sammanlagda belopp som
skall återföras till beskattning i den
ordning som anges i 1 § inte 4 000 kronor
återförs i stället hela beloppet vid 1995
års taxering eller, om taxering inte sker
år 1995, vid 1996 års taxering.
5 §
Om taxering inte sker ett visst år, skall
vid taxeringen det följande året till det
belopp som då tas upp till beskattning
läggas ett belopp motsvarande statslåne-
räntan vid utgången av november året före
taxeringsåret multiplicerad med det
belopp som lägst skulle ha tagits upp
till beskattning det förstnämnda året.
454
6 §
Har avdrag för avsättning till
skatteutjämningsreserv vid taxeringen
närmast före 1994 års taxering medgetts
på grundval av ett yrkande om avdrag som
framställts efter den 30 september 1993,
skall vid tillämpning av 2 eller 3 §
avdraget anses uppgå till ett belopp som
motsvarar vad avdraget skulle ha varit om
yrkandet inte framställts, såvida
avdraget för avsättning till skatteut-
jämningsreserv därigenom blir mindre.
7 §
Har förvärvskällan eller, ifråga om
handelsbolag, verksamheten upphört skall
* om 8 eller 9 § inte är tillämplig *
återstående del av belopp som avses i 1-5
§§ omedelbart tas upp till beskattning.
8 §
Överför en fysisk person sin
näringsverksamhet eller driften av denna
till ett aktiebolag, eller överförs
näringsverksamheten i ett handelsbolag
till ett aktiebolag och föranleder
överföringen inte uttagsbeskattning
enligt punkt 1 fjärde stycket av
anvisningarna till 22 § kommunalskat-
telagen (1928:370) anses den fysiska
personen eller bolagsmannen och aktie-
bolaget som en skattskyldig.
9 §
Vid fusion som avses i 2 § 4 mom. första
stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och vid ombildning enligt 8
kap. sparbankslagen (1987:619) anses
överlåtande och övertagande företag som
ett och samma företag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1994 varvid lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv skall upphöra att
gälla. Den upphävda lagen skall dock
alltjämt tillämpas vid 1992-1994 års
taxeringar.
455
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 28 oktober 1993
Närvarande: statsministern Bildt,
ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Laurén, Olsson, Svensson, af
Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,
Lundgren, Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Lundgren
Regeringen beslutar proposition
1993/94:50 Fortsatt reformering av
företagsbeskattningen.
456