Post 7054 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1993/94:124 ·
Ny lag om Allmänna arvsfonden
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Prop. 124
Prop.
1993/94:124Regeringens proposition
1993/94:124
Ny lag om Allmänna arvsfonden
Regeringen överlämnar denna proposition
till riksdagen.
Stockholm den 27 januari 1994
Carl Bildt
Bengt Westerberg
(Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att en ny lag om
Allmänna arvsfonden ersätter den
nuvarande lagen från år 1928. Den nya
lagen innehåller, i förhållande till
nuvarande ordning, vissa ändringar och
förtydliganden huvudsakligen i fråga om
arvsfondens ändamål och
användningsområde, beslutanderätten,
handläggningen av arvsfondsärenden, god-
manskap samt avstående från arv.
Hittillsvarande praxis beträffande
utdelande av stöd ur fonden lagfästs i
princip. Stöd skall sålunda kunna ges
till verksamhet av ideell karaktär till
förmån för barn, ungdomar och personer
med funktionshinder. I första hand skall
nyskapande och utvecklande verksamhet
stödjas. Sådant stöd får också, om det
bedöms som särskilt angeläget lämnas till
ideella organisationers anläggningar,
lokaler och utrustning. Den övergripande
beslutanderätten beträffande stöd ur fon-
den föreslås ligga kvar hos regeringen,
men en ny statlig myndighet,
Arvsfondsdelegationen, inrättas. Dele-
gationen, eller i vissa fall annan
myndighet, skall besluta om stöd ur fon-
den inom de ramar och efter de riktlinjer
som regeringen bestämmer. Allmänna arvs-
fonden skall som hittills förvaltas av
Kammarkollegiet. Reglerna om kollegiets
förvaltning moderniseras och omarbetas
språkligt. Möjligheten att återkräva stöd
som inte kommer till användning eller som
används för annat ändamål än det avsedda
föreslås bli lagfäst. I samband med att
fonden avstår från egendom som annars
skulle ha tillkommit fonden genom arv bör
i vissa undantagsfall även ett penning-
belopp kunna avstås när det gäller att
rädda egendom som har stort kulturhisto-
riskt värde eller stor betydelse från
naturvårdssynpunkt m.m. Vidare föranleder
den nya lagen om Allmänna arvsfonden
följdändringar i föräldrabalken och lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i
kraft den 1 juli 1994.
1
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut.........4
2 Lagtext.............................4
2.1Förslag till lag om Allmänna
arvsfonden..............................4
2.2Förslag till lag om ändring i
lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt..........8
2.3Förslag till lag om ändring i
föräldrabalken (1949:381)...............9
3 Ärendet och dess beredning.........10
4 Nuvarande ordning..................11
4.1Allmänna arvsfondens egendom....11
4.2Fondens ändamål och fondmedlens
användningsområde......................11
4.3Beslut om stöd ur fonden........12
4.4Redovisning och utvärdering av
beviljat stöd..........................12
4.5Återbetalningsskyldighet........12
4.6Förvaltning.....................13
4.7God man.........................13
4.8Försäljning av fondens egendom..14
4.9Arvsavstående...................14
4.10Överklagande...................15
5 Allmän motivering..................15
5.1Utgångspunkter..................15
5.2Allmänna arvsfondens egendom....16
5.3Arvsfondens ändamålsbestämmelse
och arvsfonds-
medlens användningsområde.......17
5.4Vem fördelar stöd ur arvsfonden?23
5.5Handläggningen av ärenden om stöd
ur fonden m.m..........................26
5.6God man.........................29
5.7Beslut om egendom skall tas emot30
5.8Avstående av arv................30
5.9Skattefrågor....................34
5.10Information och uppföljning....35
5.11Finansiering...................36
6 Ikraftträdande.....................36
7 Författningskommentar..............36
7.1Förslaget till lag om Allmänna
arvsfonden.............................36
7.2Förslaget till lag om ändring i
lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt.........43
7.3Förslaget till lag om ändring i
föräldrabalken (1949:381)..............43
Bilaga 1Sammanfattning av 1991 års
arvsfondsutrednings
förslag Allmänna arvsfonden (SOU
1992:120) .............................44
Bilaga 2Betänkandets lagförslag........50
Bilaga 3Sammanställning av
remissyttranden över betänkande av
1991 års arvsfondsutredning (SOU
1992:120)
Allmänna arvsfonden.............57
Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 27 januari 1994
66
2
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar
regeringens förslag till
1. lag om Allmänna arvsfonden,
2. lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt,
3. lag om ändring i föräldrabalken
(1949:381).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till
lagtext.
2.1 Förslag till
Lag om Allmänna arvsfonden
Härigenom föreskrivs följande
Allmänna arvsfondens egendom
1 § Allmänna arvsfonden består av egendom
som tillfallit fonden genom arv, gåva,
testamente, förmånstagarförordnande i
försäkringsavtal eller genom
domstolsbeslut.
Vad som sägs om egendom som har
tillfallit fonden genom arv gäller också
egendom som har tillfallit fonden enligt
1 kap. 11 § lagen (1937:81) om
internationella rättsförhållanden rörande
dödsbo.
2 § Av de medel som under ett
räkenskapsår har tillfallit fonden skall
en tiondel läggas till fonden vid årets
utgång. Återstoden och årets avkastning
skall vara tillgängliga för utdelning
från och med närmast följande år men får
också läggas till fonden.
3 § Om ett testamente eller en gåva till
förmån för fonden har förenats med
villkor, beslutar Kammarkollegiet om
egendomen skall tas emot.
4 § Testamente till någon annan än fonden
får godkännas av Kammarkollegiet om det
inte finns någon anledning till klander.
Ett testamente, som kan antas vara ett
riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta
vilja, får godkännas även om det finns
anledning till klander.
Allmänna arvsfondens ändamål
5 § Allmänna arvsfonden har till ändamål
att främja verksamhet av ideell karaktär
till förmån för barn, ungdomar och
personer med funktionshinder.
6 § Stöd ur fonden skall i första hand
lämnas till verksamhet som är nyskapande
och utvecklande. Sådant stöd får också,
om det bedöms som särskilt angeläget,
lämnas till anläggningar, lokaler och
utrustning.
7 § Stöd enligt 6 § får lämnas till
organisationer som bedriver ideell
verksamhet. Stöd enligt 6 § första
meningen får om det finns särskilda skäl
lämnas även till en offentlig huvudman.
Stöd får inte lämnas till enskilda
personer.
Stöd ur Allmänna arvsfonden
8 § Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Arvsfondsdelegationen eller
annan myndighet beslutar om fördelning av
stöd ur Allmänna arvsfonden.
9 § Ansökan om stöd ur fonden skall vara
skriftlig, och innehålla de uppgifter som
behövs för att bedöma sökandens
förutsättningar att få stöd ur fonden.
Ansökan skall vara egenhändigt
undertecknad av sökanden eller dennes
ombud.
Skyldighet att hålla medel avskilda
10 § Den som har tagit emot stöd ur
Allmänna arvsfonden skall, om inte annat
anges i beslutet, vara skyldig att hålla
medlen avskilda.
Redovisning och återbetalningsskyldighet
11 § Den som beviljas stöd ur Allmänna
arvsfonden skall föreläggas att inom viss
tid efter mottagandet av medlen
skriftligen redovisa hur medlen har
använts.
12 § Stöd ur fonden skall betalas
tillbaka
1. om stödet inte har förbrukats inom
angiven tid eller för avsett ändamål,
2. om mottagaren inte inom föreskriven
tid har lämnat redovisning enligt 11 §,
3. om mottagaren genom att lämna
oriktiga uppgifter eller på annat sätt
har förorsakat att stöd ur fonden har
lämnats felaktigt eller med för högt
belopp och mottagaren borde ha insett
detta.
13 § Om den myndighet till vilken
redovisning lämnas finner att det finns
skäl att överväga ett åläggande för mot-
tagaren att betala tillbaka stöd ur
fonden, skall ärendet överlämnas till
Kammarkollegiet, som beslutar i frågan.
Kammarkollegiet får, om det finns
särskilda skäl, besluta att mottagaren
helt eller delvis befrias från åter-
betalningsskyldighet.
Förvaltning
14 § Allmänna arvsfondens egendom
förvaltas av Kammarkollegiet, som en
särskild fond.
15 § Fondens rätt till egendom bevakas av
Kammarkollegiet. Kollegiet för fondens
talan i mål och ärenden som rör fonden.
16 § Medel som tillfaller fonden skall
överlämnas till Kammarkollegiet.
Kammarkollegiet skall ta emot och granska
redovisning för förvaltning av egendom
som tillfaller fonden.
God man
17 § Om det vid ett dödsfall inte finns
någon annan arvinge än Allmänna
arvsfonden eller om fonden är testa-
mentstagare skall den som har boet i sin
vård anmäla detta till Kammarkollegiet.
Kammarkollegiet skall förordna en god man
att företräda fonden vid boutredningen.
18 § God man behöver inte förordnas
1. om fonden har uteslutits från arv
genom testamente och Kammarkollegiet
bedömer att det inte finns någon
anledning till klander,
2. om boet har större skulder än
tillgångar och det inte behövs en god man
för att ta vård om egendomen, eller
3. om egendom som har tillfallit fonden
som legat utgörs av pengar.
19 § Om egendom har tillfallit fonden
genom gåva som inte endast utgörs av
pengar skall Kammarkollegiet förordna en
god man att ta hand om egendomen.
20 § Kammarkollegiet skall övervaka att
den gode mannen fullgör sina uppgifter.
I fråga om god man enligt denna lag
gäller vad som är föreskrivet om
sysslomän i 18 kap. handelsbalken.
Försäljning av fondens egendom m.m
21 § Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Kammarkollegiet beslutar om
försäljning av fast egendom eller
tomträtt som har tillfallit fonden.
22 § Annan lös egendom än tomträtt skall
av den gode mannen säljas på offentlig
auktion, om Kammarkollegiet inte medger
annat.
Fordringar får säljas endast om de inte
kan drivas in.
Om särskilda föreskrifter har lämnats
genom ett testamente, skall de tillämpas.
23 § Om det i ett dödsbo finns egendom
som förvaltas av en god man enligt 11
kap. 3 § föräldrabalken och som har
tillfallit fonden, gäller ifråga om
egendomens försäljning 21 och 22 §§.
Arvsavstående
24 § Arv eller försäkringsbelopp, som har
tillfallit Allmänna arvsfonden, får helt
eller delvis avstås till någon annan, om
det med hänsyn till uttalanden av
arvlåtaren eller till andra särskilda
omständigheter kan anses stämma överens
med arvlåtarens yttersta vilja. Även i
annat fall får arv eller
försäkringsbelopp avstås till arvlåtarens
släkting eller någon annan person som har
stått arvlåtaren nära, om det kan anses
skäligt.
25 § Arv som utgörs av egendom, vilken är
av väsentlig betydelse från
kulturhistorisk synpunkt eller från
natur- eller kulturvårdssynpunkt, får
avstås till juridisk person som har
särskilda förutsättningar att ta hand om
egendomen på lämpligt sätt.
Om det finns särskilda skäl får ett
belopp av det arv som tillfallit fonden
tillsammans med sådan egendom avstås till
mottagaren av denna att användas för
sådana omedelbara åtgärder som är nöd-
vändiga för att bevara egendomen.
26 § Regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, Kammarkollegiet beslutar om
avstående av arv och försäkringsbelopp.
3
27 § Den som vill att ett arv eller ett
försäkringsbelopp som har tillfallit
fonden skall avstås helt eller delvis,
skall ansöka om detta hos Kammar-
kollegiet. Kammarkollegiet får uppdra åt
länsstyrelsen i det län, där den avlidne
senast har haft sitt hemvist, att utreda
frågan.
Om Kammarkollegiet inte får besluta i
ärendet skall kollegiet överlämna
handlingarna med eget yttrande till rege-
ringen.
En ansökan om arvsavstående skall göras
senast tre år efter dödsfallet eller
efter det att arvet genom preskription
har tillfallit fonden.
Om en ansökan har kommit in för sent
skall den avvisas.
Överklagande
28 § Kammarkollegiets beslut enligt 13 §
och 27 § fjärde stycket får överklagas
till länsrätten. I övrigt får beslut
enligt denna lag inte överklagas.
Kostnader
29 § Kostnader för fördelning av stöd ur
Allmänna arvsfonden skall betalas ur
fonden enligt de grunder som regeringen
bestämmer.
30 § Kammarkollegiets kostnader för att
förvalta och företräda fonden enligt
denna lag skall betalas ur fonden enligt
de grunder som regeringen bestämmer.
Redovisning till riksdagen
31 § Regeringen skall varje år före
januari månads utgång lämna redovisning
till riksdagen för hur medel från Allmän-
na arvsfonden har fördelats under
föregående budgetår samt ange den
kommande inriktningen av stödet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1994. Genom lagen upphävs lagen
(1928:281) om allmänna arvsfonden.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i
fråga om
1. beslut om stöd och arvsavstående som
har meddelats före ikraftträdandet,
2. anmälan som har gjorts till en
tingsrätt enligt 7 § lagen (1928:281) om
allmänna arvsfonden före ikraftträdandet
samt
3. ansökan om arvsavstående som har
gjorts före ikraftträdandet.
4
2.2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och
gåvoskatt
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §1
Skatt till staten utgår enligt denna
lag för egendom, som förvärvas genom arv
eller testamente (arvsskatt) eller genom
gåva (gåvoskatt).
För egendom, som För egendom, som
förvärvas genom att förvärvas genom att
arv avstås enligt 5 arv eller
§ lagen den 8 juni försäkringsbelopp
1928 (nr 281) om avstås enligt 24
allmänna arvsfonden eller 25 § lagen
utgår arvsskatt till (1994:000) om
staten som om för- Allmänna arvsfon-
värvet skett genom den, utgår arvs-
testamente efter den skatt till staten
avlidne. som om förvärvet
skett genom testa-
mente efter den av-
lidne.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1994.
1 Senaste lydelse 1974:857
5
2.3 Förslag till
Lag om ändring i föräldrabalken
(1949:381)
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 22 §
föräldrabalken1 (1949:381) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 §
Har egendom i Har egendom i
dödsbo, vilken har dödsbo, vilken har
förvaltats av en god förvaltats av en
man som avses i 11 god man som avses i
kap. 3 §, efter pre- 11 kap. 3 §, efter
skription av rätt preskription av
att ta arv eller rätt att ta arv
testamente eller eller testamente
annars tillfallit eller annars
allmänna arvsfonden tillfallit Allmänna
gäller i fråga om arvsfonden gäller i
egendomens fråga om egendomens
försäljning lagen försäljning lagen
(1928:281) om (1994:000) om
allmänna arvsfonden. Allmänna
arvsfonden.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1994.
1 Balken omtryckt 1990:1526.
6
3 Ärendet och dess beredning
Allmänna arvsfonden tillkom enligt ett
beslut av 1928 års riksdag i samband med
att kusiner och avlägsnare släktingar
genom lagen (1928:279) om arv uteslöts
från arvsrätt.
Vid tillskapandet av Allmänna
arvsfonden angavs som fondens ändamål att
främja vård och fostran av barn och
ungdom. Genom en lagändring år 1969
utvidgades fondens bidragsändamål till
att avse också omsorg om handikappade.
I april 1987 beslutade regeringen att
Barn- och ungdomsdelegationen årligen
skulle anvisas medel ur Allmänna
arvsfonden för utdelning till stöd för
"fostran av ungdom" varmed i detta
sammanhang avses personer i åldrarna 7-25
år.
Frågan om Allmänna arvsfondens
ändamålsbestämmelse har vid flera
tillfällen varit föremål för
riksdagsbehandling (se bl.a. bet.
1981/82:SoU8, 1985/86:SoU3 och 11,
1986/87:SoU18 och 1989/90:SoU29).
Riksdagen har avslagit motionsförslag om
att fondens ändamål skulle utvidgas till
att avse även insatser för äldre (se bet.
1988/89:SoU6). Vidare har riksdagen fram-
hållit att stöd inte skall beviljas för
åtgärder som det åligger stat eller
kommun att bekosta och att arvsfondens
medel huvudsakligen skall användas för
stöd till frivilliga och ideella
insatser.
Under de senaste åren har riksdagen
vidare avslagit motionsyrkanden (bet.
1989/90:SoU3 och 29) om att beslut röran-
de understöd ur Allmänna arvsfonden, i
stället för av regeringen, skall fattas
av en styrelse eller nämnd med parla-
mentarisk förankring. Riksdagen har också
avslagit motionsyrkanden (bet.
1989/90:SoU29) om att medel borde åter-
föras till arvlåtarens kommun och att
handläggningen av ansökningar om och
beviljande av medel ur Allmänna
arvsfonden borde ligga på respektive
kommuns kommunstyrelse.
Med anledning av regeringens skrivelse
(skr. 1989/90:131) med redovisning för
fördelningen av medel från Allmänna
arvsfonden under budgetåret 1988/89
uttalade socialutskottet (bet.
1989/90:SoU29) att regeringen gett
ändamålsparagrafen en vid tolkning och
att det av det redovisade materialet inte
gått att helt klarlägga om utdelningen av
medel till stat och kommun skett i
överensstämmelse med
ändamålsbestämmelsen. Med anledning av en
hemställan från utskottet gav riksdagen
(rskr. 1989/90:318) regeringen till känna
att en översyn borde göras av arvsfondens
ändamålsbestämmelse.
Mot bakgrund av detta tillkallades i
januari 1991 en särskild utredare för att
göra en översyn av Allmänna arvsfondens
ändamålsbestämmelse m.m. Utredaren, som
antog namnet 1991 års arvsfondsutredning,
lämnade i november 1992 betänkandet
Allmänna arvsfonden (SOU 1992:120). Be-
tänkandet har remissbehandlats.
7
Utredarens sammanfattning av
betänkandet finns i bilaga 1. De lagför-
slag som läggs fram i betänkandet finns i
bilaga 2. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning
av remissyttrandena finns i bilaga 3.
Det framlagda förslaget faller utanför
Lagrådets granskningsområde.
4 Nuvarande ordning
4.1 Allmänna arvsfondens egendom
Den grundläggande bestämmelsen om
Allmänna arvsfondens rätt till arv finns
i 5 kap. ärvdabalken. Av 1 § framgår att
kvarlåtenskap, till vilken arvsberättigad
fysisk person saknas, skall tillfalla
Allmänna arvsfonden.
Närmare bestämmelser om Allmänna
arvsfonden finns i lagen (1928:281) om
allmänna arvsfonden (arvsfondslagen).
Enligt lagen skall den egendom som
tillfaller fonden i arv eller genom gåva
eller testamente utan sammanblandning med
andra medel förvaltas av Kammarkollegiet
som en särskild fond för främjande av
vård och fostran av barn och ungdom samt
omsorg om handikappade. Vidare tillfaller
egendom som utlänning efterlämnar här i
riket Allmänna arvsfonden, om egendomen
enligt lagen i det land som han var
medborgare i skulle tillfalla staten,
kommun, allmän fond eller inrättning.
En tiondel av de medel som under året
har flutit in till fonden skall läggas
till fonden. Återstoden skall tillsammans
med årets avkastning vara tillgänglig för
utdelning från och med nästföljande år.
Regeringen får, om omständigheterna
föranleder det, till fonden lägga medel
som är tillgängliga för utdelning. Medel
får också stå kvar för förräntning för
att delas ut under kommande år.
Om ett testamente eller en gåva till
förmån för fonden förenats med villkor,
skall regeringen besluta om egendomen
skall tas emot. Testamente till förmån
för annan än fonden får godkännas av
Kammarkollegiet om det inte finns någon
anledning till klander. Testamente, som
kan antas vara ett riktigt uttryck för
arvlåtarens yttersta vilja, får godkännas
även om det finns anledning till klander.
Arvsfondens bokförda värde uppgick den
30 juni 1993 till ungefär 597 miljoner
kronor och marknadsvärdet till ungefär
947 miljoner kronor. Under budgetåret
1992/93 kom det in drygt 154 miljoner
kronor netto till arvsfonden. Det finns
för budgetåret 1993/94 ungefär 175
miljoner kronor att dela ut.
4.2 Fondens ändamål och fondmedlens
användningsområde
Enligt arvfondslagens ändamålsbestämmelse
(1 §) skall fonden främja vård och
fostran av barn och ungdom samt omsorg om
handikappade. Understöd får inte lämnas
för åtgärd som det åligger stat eller
kommun att bekosta.
4.3 Beslut om stöd ur fonden
Stöd ur fonden ges dels inom ramen för
särskilt riktade satsningar från
regeringens sida - specialsatsningar -
dels genom en löpande prövning av de
ansökningar som kommer in till fonden.
Ansökningar som är att hänföra till
vård av barn och ungdom, fostran av barn
samt omsorg om handikappade bereds inom
Socialdepartementet och samtliga beslut
fattas av regeringen.
Civildepartementet ansvarar för stöd ur
Allmänna arvsfonden till främjande av
fostran av ungdomar (åldrarna 7-25 år).
Barn- och ungdomsdelegationen, som är ett
rådgivande organ åt regeringen i frågor
rörande unga människors uppväxtvillkor,
handlägger och fattar beslut i dessa
ärenden. Om ärendet är av principiell
betydelse eller annars av större vikt
eller om det är fråga om att lämna stöd
med mer än 200 000 kronor skall ärendet
överlämnas till regeringen. Sådana
ärenden bereds i Civildepartementet och
beslut fattas av regeringen.
Ansökningar om stöd ur fonden
remitteras mer eller mindre formbundet
till olika myndigheter och organisationer
för yttrande.
I regeringskansliet (inkl. Barn- och
ungdomsdelegationen) är uppskattningsvis
åtta årsarbetskrafter sysselsatta med
uppgifter som rör Allmänna arvsfonden.
Dessa bekostas av budgetmedel.
4.4 Redovisning och utvärdering av
beviljat stöd
Varje mottagare av stöd ur Allmänna
arvsfonden skall, enligt beslut av
regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer, inom en bestämd tid
komma in med en redogörelse för eller
utvärdering av den verksamhet som angetts
i ansökan samt en ekonomisk redovisning
för användningen av det beviljade
beloppet. När det gäller privaträttsliga
subjekt skall redovisningen vara bestyrkt
av behöriga revisorer. I fråga om
flerårsprojekt skall i samband med
ansökan för det följande året ges in en
lägesrapport och en ekonomisk
redovisning. Mottagare av större
projektstöd skall göra mera ingående
utvärderingar av effekterna av beviljat
stöd. Särskilda satsningar blir vanligen
föremål för mer omfattande utvärderingar.
4.5 Återbetalningsskyldighet
I beslut om stöd ur arvsfonden föreskrivs
att belopp som inte förbrukas skall
betalas tillbaka till fonden.
Om stöd beviljas i fråga om
anläggningar m.m. föreskrivs i beslutet
att mottagaren av medlen skall förbinda
sig att
a)snarast och senast inom ett år efter
det att stödet beviljats fullgöra det
ändamål som avses med ansökan,
b)inom tre månader efter det att
ändamålet fullgjorts till regeringen
eller den myndighet som regeringen
bestämmer skicka in ett av revisorer
bestyrkt räkenskapssammandrag rörande
de totala kostnaderna för det avsedda
ändamålet,
c)upplåta lokaler som anordnats med
stödet också åt andra ungdoms- och
handikapporganisationer i den mån detta
kan ske utan att det väsentligt
inkräktar på den egna verksamheten samt
d)om någon av utfästelserna under a)-c)
inte fullgörs eller om verksamhet som
avses med stödet upphör, flyttas eller
undergår väsentlig förändring inom tio
år efter det att stödet beviljades
återbetala så stor del av stödet som
regeringen bestämmer.
Om stöd har beviljats för båtar skall
mottagaren förbinda sig att att se till
att båten och de ombordvarande vid färd
är försedda med betryggande
räddningsanordningar, att inte utan
regeringens medgivande lägga ned eller
väsentligt inskränka den verksamhet, för
vilken båten är avsedd att användas, samt
att om någon av dessa utfästelser inte
fullgörs att betala tillbaka stödet eller
del av det till fonden.
4.6 Förvaltning
Allmänna arvsfonden förvaltas av
Kammarkollegiet som en särskild fond,
skild från statskapitalet. Kollegiet
företräder vidare arvsfondens intressen,
för talan och svarar i mål och ärenden
som rör fonden. Kollegiet bevakar också
att dödsbo, som fonden har del i,
avvecklas på ett riktigt sätt. Kollegiet
får vidare godkänna testamenten till för-
mån för annan än fonden samt för
arvsfondens räkning under vissa
förhållanden besluta om avstående från
arv och om försäljning av fast egendom
eller tomträtt som har tillfallit fonden.
Egendom som har tillfallit fonden anses
närmast tillhöra staten. Fondens egendom
ingår dock, som nämnts tidigare, inte i
den statliga budgeten.
Allmänna arvsfonden är som särskilt
rättssubjekt skyldig att betala statlig
fastighetsskatt. Fonden har sitt säte i
Stockholm och betraktas i skattehänseende
som en stiftelse.
Frågan hur stöd ur fonden skall
betraktas skatterättsligt är inte regle-
rad i lag. Kontrolluppgift lämnas dock
inte och stödet anses inte vara
skattepliktig inkomst.
Kammarkollegiet betalar ut beviljat
stöd efter rekvisition från den som
beviljats stödet. Belopp som inte
rekvirerats inom viss tid återgår till
fonden.
Kammarkollegiets kostnader för
medelsförvaltningen av fonden och
avvecklingen av dödsbon m.m. betalas ur
fonden. Kostnaderna för detta uppgick
under budgetåret 1992/93 till ungefär 7
miljoner kronor. Kollegiets förvaltning
av fonden revideras av
Riksrevisionsverket.
Länsstyrelserna har viss
tillsynsskyldighet över stödverksamheten.
4.7 God man
Om det vid ett dödsfall inte finns någon
annan arvinge än Allmänna arvsfonden
eller om fonden är universell testa-
mentstagare skall god man utses av allmän
domstol att företräda fonden vid
boutredningen (7 § arvsfondslagen). Den
gode mannen står under Kammarkollegiets
tillsyn och sköter det praktiska arbetet
med dödsboet. När boutredningen är klar
redovisar den gode mannen sin förvaltning
till Kammarkollegiet och betalar
återstående medel till fonden.
Om egendom, som inte utgörs av pengar,
tillfallit arvsfonden som gåva eller
legat, skall lämplig person förordnas att
omhänderta och sälja egendomen.
4.8 Försäljning av fondens egendom
Kammarkollegiet beslutar om försäljning
av fast egendom som tillhör Allmänna
arvsfonden, om egendomens värde är högst
tio miljoner kronor. Är värdet högre än
detta belopp beslutar regeringen. Lös
egendom skall i princip säljas på
offentlig auktion (8 § arvsfondslagen).
4.9 Arvsavstående
I vissa fall får arv som tillfallit
arvsfonden avstås till någon annan (5 §
arvsfondslagen). Detta får ske om det med
hänsyn till uttalanden av arvlåtaren
eller andra särskilda omständigheter kan
anses stämma överens med arvlåtarens
yttersta vilja. Arv får också avstås till
arvlåtarens släkting eller annan person
som har stått arvlåtaren nära, om det kan
anses skäligt. Vidare får arv, som utgörs
av egendom av väsentlig betydelse från
kulturhistorisk synpunkt eller från
natur- eller kulturvårdssynpunkt, avstås
till en juridisk person som har särskilda
förutsättningar att ta hand om egendomen
på ett lämpligt sätt. Däremot kan
kontanta medel inte avstås för att t.ex.
ställa i ordning eller bevara sådan egen-
dom.
Beslut om avstående av arv fattas av
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av Kammarkollegiet. I vissa
fall krävs riksdagens tillstånd, nämligen
om det rör sig om avstående av egendom
till ett värde som överstiger 800 000
kronor. Kammarkollegiet får besluta om
avstående när värdet av den egendom
ansökan avser enligt bouppteckningen inte
överstiger 500 000 kronor. Om det i ett
ärende om avstående av arv uppkommer
fråga av särskild vikt från allmän
synpunkt, skall Kammarkollegiet med eget
yttrande överlämna ärendet till rege-
ringen för avgörande.
Om någon vill att arv som har
tillfallit fonden skall avstås helt eller
delvis, skall han ge in ansökan till
länsstyrelsen i det län där den döde
senast haft sitt hemvist. Länsstyrelsen
skall genast underrätta Kammarkollegiet
om ansökningen samt, sedan utredning
gjorts, skicka in handlingarna i ärendet
tillsammans med ett eget yttrande till
kollegiet. Om kollegiet inte får besluta
i ärendet skall kollegiet skicka in hand-
lingarna till regeringen tillsammans med
eget yttrande.
För egendom som avstås enligt
arvsfondslagen utgår arvsskatt till
staten som om förvärvet har skett genom
testamente efter den avlidne.
8
4.10 Överklagande
Ett beslut om fördelning av medel ur
fonden får inte överklagas. Kam-
markollegiets beslut i frågor om
avstående av egendom som tillfallit
fonden får överklagas hos regeringen. I
övrigt får Kammarkollegiets beslut enligt
arvsfondslagen inte överklagas (13 §
arvsfondslagen).
5. Allmän motivering
5.1 Utgångspunkter
Allmänna arvsfonden tillkom, som nämnts
inledningsvis, i samband med att kusiner
och avlägsnare släktingar genom en lag år
1928 uteslöts från arvsrätt.
Begränsningen av arvsrätten ansågs kräva
en särskild ordning för att ta hand om
egendom efter avlidna som inte efterläm-
nade närmare släktingar och heller inte
hade förfogat över kvarlåtenskapen genom
testamente.
Den år 1928 genomförda begränsningen av
arvsrätten medförde en betydande
utvidgning av det allmännas arvsrätt.
Frågan om användningen av det allmännas
arv fick därigenom större betydelse.
Utgångspunkten för lagregleringen av det
allmännas arvsrätt blev att kvarlåtenskap
som inflyter till det allmänna på grund
av att arvsberättigad släkting saknas
skulle tillfalla en fond, Allmänna
arvsfonden, och användas för understöd av
åtgärder till främjande av samhällets
barnavård. Medlen skulle inte flyta in
bland statens övriga inkomster. Skälet
till detta var att en begränsning av
arvsrätten inte borde ske i syfte att
bereda staten inkomster för att täcka
löpande utgifter.
Syftet med Allmänna arvsfonden har
varit att den skall främja ändamål som
står de ofta förekommande testa-
mentsändamålen nära och att främja sådana
allmännyttiga ändamål, som regelmässigt
inte tillgodoses genom anslag av allmänna
medel.
Fondens ändamål avsåg alltså
ursprungligen främjande av barns och
ungdomars vård och fostran. År 1969 ut-
vidgades ändamålet till att också avse
omsorg om handikappade.
Under de år som gått sedan Allmänna
arvsfonden tillskapades har
ändamålsbestämmelsen varit föremål för
översyn vid flera tillfällen. I flera
riksdagsmotioner har föreslagits att
fondens ändamål skall utvidgas till att
omfatta också äldre personer. Riksdagen
har avslagit dessa motionsyrkanden bl.a.
med motiveringen att behovet inom de
stödberättigade områdena fortfarande är
stort och att arvsfondens främsta syfte -
att stimulera till utveckling och pröv-
ning av nya idéer - annars skulle mot-
verkas.
En av huvuduppgifterna för 1991 års
arvsfondsutredning har varit att pröva
hur arvsfondslagen och tillämpningen av
denna motsvarar dagens behov och framtida
behov av utveckling av verksamheter för
berörda målgrupper. Utredarens uppgift
har varit att utifrån rådande praxis
pröva om lagstiftningen kan förtydligas
och se över om arvsfondsmedlens
användningsområden kan få en tydligare
struktur.
Enligt gällande ordning har regeringen
delegerat vissa beslut i frågor som rör
stöd ur Allmänna arvsfonden. Sålunda har
bl.a. Barn- och ungdomsdelegationen,
Statens handikappråd, Statens ungdomsråd,
Socialstyrelsen och Handikappinstitutet
fått disponera arvsfondsmedel för stöd
till olika projekt. Utredarens uppdrag i
detta sammanhang var att göra en analys
och bedömning av effekterna av den
delegering som hittills förekommit och
överväga möjligheterna att delegera även
andra grupper av arvsfondsärenden från
regeringen till en lämplig myndighet.
Enligt den praxis som utvecklats kan
bidrag till stat eller kommun inte
beviljas för sådana åtgärder som det
åligger staten eller kommunerna att
bekosta enligt lag eller författning.
Praxis innebär också att det för att stöd
skall beviljas i allmänhet krävs att det
rör sig om verksamhet som innebär
förnyelse och utveckling. Stöd lämnas
enligt praxis inte till enskilda. Inte
heller ges stöd till utlandsresor eller
till verksamhet som bedrivs utomlands.
Utredarens uppgift har också varit att
analysera behovet av uppföljning och
erfarenhetsspridning samt föreslå
åtgärder för att tillgodose dessa behov.
5.2 Allmänna arvsfondens egendom
Regeringens förslag: Allmänna arvsfonden
består av egendom som tillfallit fonden
genom arv, gåva, testamente,
förmånstagarförordnande i
försäkringsavtal eller domstolsbeslut.
Utredarens förslag: Överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: Förslaget har inte
kommenterats särskilt.
Skälen för regeringens förslag:
Enligt nuvarande ordning består Allmänna
arvsfonden av egendom som tillfallit
fonden genom arv, gåva eller testamente.
Det framgår alltså inte av lagen att
egendom kan tillfalla fonden genom
förmånstagarförordnande i försäk-
ringsavtal. Fonden kan dock vara förmåns-
tagare t.ex. i ett
förmånstagarförordnande till "arvingar".
I förordnandet kan ha angetts att
förmånstagare skall vara i första hand
försäkringstagarens make eller en
namngiven person och i andra hand hans
arvingar. Om andra arvingar än Allmänna
arvsfonden saknas kan försäkringsbeloppet
därigenom komma att tillfalla fonden.
Sådana förordnanden är vanliga vid både
individuell försäkring och i villkors-
förordnande i gruppförsäkring.
Det är självklart att Allmänna
arvsfonden också bör kunna tillgodogöra
sig egendom i de fall då fonden ut-
tryckligen angetts som förmånstagare i
ett försäkringsavtal. Detta bör framgå av
lagen.
9
Även medel som tillfallit Allmänna
arvsfonden vid en likvidation av ett
aktiebolag m.m. bör i lagen nämnas bland
den egendom som ingår i Allmänna
arvsfonden.
5.3 Arvsfondens ändamålsbestämmelse och
arvsfondsmedlens användningsområde
Regeringens förslag: Allmänna arvsfonden
skall ha till ändamål att ge stöd till
verksamhet av ideell karaktär till förmån
för barn, ungdomar och personer med
funktionshinder. För sådana ändamål får
stöd ur arvsfonden lämnas till nyskapande
och utvecklande verksamhet. Stöd får
lämnas till organisation som bedriver
ideell verksamhet. Om det finns särskilda
skäl får stöd lämnas även till offentlig
huvudman. Stöd får inte lämnas till
enskilda personer. Stöd får också, om det
bedöms som särskilt angeläget, lämnas som
bidrag till ideella organisationers
anläggningar, lokaler eller utrustning.
Utredarens förslag: Allmänna arvsfonden
skall ha till ändamål att utveckla och
stödja verksamhet till förmån för barn,
ungdomar och handikappade. För sådant
ändamål skall stöd lämnas till ideell
verksamhet. Om det finns särskilda skäl
får stöd lämnas även till offentlig verk-
samhet. Stöd får inte lämnas till
enskilda personer. I ett särskilt
yttrande i utredningen lämnas förslag som
i princip överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av de
remissinstanser som kommenterat förslaget
är positiva till utredarens förslag.
Några remissinstanser framhåller vikten
av att en viss del av arvsfondens medel
avsätts för stöd till organisationers
lokaler m.m. Barn- och
ungdomsdelegationen, Riksförbundet av
intresseföreningar för schizofreni, Rädda
barnen och Röda korset tillstyrker de
förslag som lämnas i det särskilda
yttrandet.
Skälen för regeringens förslag:
Målgrupperna
De målgrupper som i dag kommer i fråga
för stöd ur Allmänna arvsfonden är barn
och ungdomar upp till 25 år samt
människor med funktionshinder.
Utgångspunkten vid inrättandet av
Allmänna arvsfonden var att arvs-
fondsmedlen skulle gå till ett på förhand
bestämt allmännyttigt ändamål. Att
ändamålet bestämdes till främjande av
barns och ungdomars vård och fostran
motiverades i första hand av sociala
skäl. I andra hand betonades arvets
viktigaste funktion, nämligen att sörja
för det uppväxande släktet och underlätta
för detta att fylla sin uppgift till sam-
hällets bästa. Ändamålsbestämmelsens
utvidgning till att omfatta också
omsorgen om funktionshindrade ansågs på
sin tid vara väl förenlig med de tanke-
gångar som kommit till uttryck i samband
med arvsfondslagens tillkomst. I övrigt
har fondens ändamål varit klart avgränsat
och inriktat på bestämda persongrupper
samt varit avsett för vissa angivna
uppgifter.
Barn och ungdomar, som bor i Sverige,
lever i dag huvudsakligen under goda
förhållanden. Vi har i Sverige en
internationellt sett låg spädbarns- och
barnadödlighet. De flesta barn har god
fysisk och psykisk hälsa. Dagens barn
växer upp i ett välorganiserat samhälle
där deras familjers grundläggande behov
är tillgodosedda.
Men det finns också en annan bild av
barnens situation i dagens väl-
färdsamhälle. Det finns t.ex. många barn
som är särskilt utsatta och sårbara till
följd av missförhållanden i hemmet,
funktionshinder eller invandring. En del
barn har hälsoproblem och det finns barn
med olika typer av utvecklingsavvikelser.
Drogmissbruk och brottslighet bland
ungdomar är ett i dag växande problem.
Huvudansvaret för vård och fostran av
barn och ungdomar ligger på familjen.
Samhällets insatser skall ses som ett
komplement till hemmets ansvar. FN:s
barnkonvention är ett grundläggande
dokument när det gäller barns och
ungdomars rättigheter. Konventionen
omfattar i princip alla viktiga
samhällsområden som berör barn och
ungdomar. Det ansvar som samhället har
för att barn och ungdomar får växa upp
under goda förhållanden kommer också till
utryck genom socialtjänstlagen
(1980:620). Också i övrigt har vi i
Sverige en lagstiftning som i hög grad
utgår från barns behov och rättigheter.
Men det räcker inte med lagstiftning för
att tillförsäkra barn och ungdomar goda
uppväxtvillkor. För att en lagstiftning
skall få fullt genomslag krävs ekonomiska
och personella resurser samt ett
personligt engagemang. I framför allt
sistnämnda hänseende spelar frivilliga
och ideella krafter en stor roll.
Dagens ungdomar växer upp i ett
samhälle som förändras i snabb takt.
Därmed förändras också ungdomars
livsstilar och behov snabbare än
tidigare. Det internationella
engagemanget ökar. Det är därför
angeläget att genom stöd ur fonden kunna
stimulera en utveckling inom olika
områden som berör ungdomar, men som inte
alltid kan förutses. Ungdomars
möjligheter till personligt ansvar och
delaktighet i samhällsutveckligen är
därvid centrala utgångspunkter.
Handikappfrågorna har hög prioritet i
regeringens politik. På förslag av rege-
ringen har riksdagen beslutat om flera
viktiga handikappolitiska förbättringar,
som började gälla den 1 januari 1994. Då
trädde bl.a. lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade i
kraft. Genom den ges svårt
funktionshindrade personer en lagstadgad
rätt till olika insatser för stöd och
service. Vid samma tidpunkt infördes
också en ny statlig stödform, s.k.
assistansersättning. Ersättningen är
avsedd att täcka kostnader för personlig
assistans för personer med svåra funk-
tionshinder. Även i andra viktiga avseen-
den innebär riksdagens beslut att stödet
till funktionshindrade personer förbätt-
ras.
Trots dessa reformer och andra
förbättringar som genomförts finns det
alltjämt hinder för funktionshindrades
fulla delaktighet och jämlikhet i
samhället. Allmänna arvsfonden har en
viktig funktion att fylla i ansträng-
ningarna med att undanröja dessa hinder.
Genom stöd ur fonden kan framför allt
handikapporganisationerna och andra
ideella organisationer ges möjligheter
att initiera och driva försöks- och ut-
vecklingsprojekt inom handikappområdet.
Dessa projekt utgör ofta viktiga komp-
lement till de insatser som staten,
kommunerna och landstingen svarar för.
Det finns åtskilliga exempel på
stödformer för funktionshindrade
personer, som i dag är etablerade men som
kommit till genom satsningar ur Allmänna
arvsfonden.
Ekonomiskt stöd från Allmänna
arvsfonden har de senaste åren lämnats
till nyskapande och utvecklande projekt
som har haft till syfte att pröva nya
verksamheter eller utveckla nya metoder i
redan etablerade verksamheter. Fondmedel
har vidare lämnats för inköp av samt ny-,
om- och tillbyggnad av
handikapporganisationernas rekreations-
och fritidsanläggningar. Stöd ur
arvsfonden har också lämnats till lokaler
för ungdomsverksamhet, bl.a. scoutgårdar
och ungdomslokaler inom trossamfund och
idrottsrörelser.
Handikapporganisationernas centrala och
regionala organisationer har beviljats
stöd för att utrusta sina kanslier. Stöd
har vidare lämnats till inköp och
upprustning av båtar och utbild-
ningsfartyg. Slutligen har stöd ur
arvsfonden lämnats till vissa utbild-
nings- och informationsaktiviteter, bl.a.
projekt med anknytning till FN:s
konvention om barnets rättigheter.
Stöd ur Allmänna arvsfonden har lämnats
endast till juridiska personer, t.ex.
föreningar, stiftelser och organisa-
tioner, vars verksamhet huvudsakligen är
av ideell karaktär. I en del fall har
stöd lämnats till statliga myndigheter,
landsting och kommuner.
De ändamål för vilka stöd ur Allmänna
arvsfonden lämnats har under årens lopp
begränsats betydligt genom den praxis som
uppkommit. Ändå har det ifrågasatts om
stöd ur fonden har lämnats till verksam-
heter som inte omfattas av det
fastställda ändamålet för fondens verk-
samhet. Bland annat har, som tidigare
nämnts, socialutskottet ansett att
regeringen har gett ändamålsbestämmelsen
en vid tolkning (bet. 1989/90:SoU29).
Utskottet har därvid anfört att det inte
kunnat utläsas huruvida stöd har utgått
till en offentlig huvudman för verksamhet
som det ålegat denne att utföra.
Däremot torde det finnas en bred
enighet om att Allmänna arvsfondens
målgrupper också i fortsättningen bör
vara barn, ungdomar och personer med
funktionshinder. Inte någon remissinstans
har ifrågasatt detta. Frågan är i stället
om det finns anledning att utvidga
arvsfondens ändamål till att omfatta
också andra målgrupper som kan anses ha
ett särskilt behov av bidrag, t.ex. äldre
personer, flyktingar, socialt utslagna
eller brottsoffer.
Det belopp i Allmänna arvsfonden, som
var tillgängligt för utdelning uppgick
budgetåret 1992/93 till cirka 166
miljoner kronor. Detta belopp utgör
mindre än en tiondels procent av
årsomsättningen för den sociala sektorn i
Sverige. Allmänna arvsfonden har hittills
inte varit i en sådan situation att det
för utdelning tillgängliga beloppet inte
har kunnat delas ut. Fondmedlen anses
tvärtom otillräckliga. Detta har lett
till att kraven på den sökandes
egeninsats undan för undan har skärpts
och att en allt hårdare prioritering görs
mellan ansökningarna. Det finns alltså i
dag inte något utrymme för att utvidga
arvsfondens ändamål till att omfatta nya
målgrupper utan att minska utrymmet för
stöd till barn, ungdomar och
funktionshindrade personer.
Det finns enligt regeringens mening
inte någon anledning anta att behovet av
stöd från Allmänna arvsfonden skulle bli
mindre i framtiden för de målgrupper som
för närvarande omfattas av ändamålet med
Allmänna arvsfonden.
Som tidigare anförts har syftet med
Allmänna arvsfonden alltifrån början
varit att främja ändamål som står testa-
mentsändamålen nära och som främjar
sådana allmännyttiga ändamål. Det har
varit fråga om ändamål som regelmässigt
inte tillgodoses genom anslag av allmänna
medel. Arvet har traditionellt haft ett
socialt syfte som gått ut på att bidra
till det uppväxande släktets underhåll
och fostran.
En utvidgning av arvsfondens ändamål
till ytterligare målgrupper skulle, med
oförändrad utdelningspraxis, vara ägnad
att splittra den stödverksamhet som
Allmänna arvsfonden bedriver.
Möjligheterna att göra effektiva insatser
på angelägna områden skulle därmed
minska.
Med hänvisning till det sagda anser
regeringen i likhet med utredaren att
Allmänna arvsfondens ändamål också i
fortsättningen bör omfatta endast
målgrupperna barn, ungdomar och personer
med funktionshinder.
Allmänna arvsfondens ändamål
Vid den granskning av rådande praxis, som
utredaren har gjort, har framkommit att
Allmänna arvsfondens medel huvudsakligen
har använts för att utveckla ideell och
offentlig verksamhet i fråga om barn,
ungdomar och personer med
funktionshinder. Stöd ur fonden har
inriktats på initiativ till ny verksamhet
och vidareutveckling av befintlig verk-
samhet.
Utredaren har föreslagit att den
huvudsakliga inriktningen även i fort-
sättningen blir att utveckla verksamheter
till förmån för fondens målgrupper. Men
för att bryta funktionshindrade personers
isolering, ge dem en aktiv och
meningsfull fritid samt en möjlighet till
delaktighet och minskat beroende föreslår
utredaren också att fonden även i fram-
tiden skall ha möjlighet att - utan
särskilt utvecklingskrav - lämna stöd
till olika investeringar som t.ex.
rekreations- och fritidsanläggningar för
funktionshindrade och till utrustning av
handikapporganisationernas kanslier.
Vidare bör fonden enligt utredaren,
liksom nu, kunna lämna bidrag till
kostnaderna för om-, till- och nybyggnad
av ungdomslokaler. Utredaren anser också
att arvsfonden även i fortsättningen
skall ges möjlighet att stödja olika
informations- och utbildningsinsatser.
Allmänna arvsfondens ändamålsinriktning
har alltid varit framåtsyftande. En
strävan har varit att stimulera till
utveckling och prövande av nya idéer.
Från denna utgångspunkt innebär nuvarande
praxis - att i vissa fall ge stöd åt
verksamhet utan krav på förnyelse och ut-
veckling - ett avsteg från den
principiella inriktningen av ändamålet.
10
Regeringens förslag har som
utgångspunkt att stöd ur arvsfonden inte
får ges till befintlig och kontinuerlig
verksamhet. Enligt regeringens
uppfattning kan det dock även finnas
investeringsbehov inom de ifrågavarande
målgruppernas verksamhet som är särskilt
angelägna att stödja och som inte
finansieras genom statliga bidrag.
Staten ger idag bidrag till allmänna
samlingslokaler. Samlingslokalerna är
till för alla målgrupper. Bl.a. kan
bidrag lämnas till handikappanpassning av
lokaler. Därutöver finns inga särskilda
statsbidrag till lokaler, t.ex.
ungdomslokaler. En särskild översyn av
statens bidrag till allmänna
samlingslokaler (dir. 1993:65) pågår för
närvarande. Utredningen skall bl.a.
belysa vilka behov som skall prioriteras
när det gäller det framtida stödet till
lokaler.
Mot denna bakgrund anser regeringen att
stöd ur Allmänna arvsfonden som
huvudregel endast skall lämnas till
förnyande och utvecklande verksamhet.
Dessutom kan, om det bedöms som särskilt
angeläget, stöd även kunna lämnas till
ideella organisationers anläggningar,
lokaler, inventarier och utrustning, om
dessa behövs för att en verksamhet skall
kunna utvecklas. Stödet skall då avse
kostnader som inte kan täckas genom
statliga bidrag.
Stöd ur Allmänna arvsfonden bör inte
heller i fortsättningen få lämnas som ett
allmänt drift- eller organisationsstöd.
Fondmedlens användningsområde
Vid Allmänna arvsfondens tillkomst var
inriktningen att fondmedlen i första hand
skulle tas i anspråk av kommuner och
landsting. Först om det inte fanns några
ansökningar om stöd från kommuner eller
landsting kunde disponibelt belopp
användas på annat sätt för samhällets
barnavård. Man syftade därmed på
föreningar och stiftelser, vilka hade
till uppgift att tillgodose samma syften
som samhällets barnavårdande verksamhet.
I och med den allmänna
välståndsutvecklingen har kommuner och
landsting numera genom lagstiftning
ålagts ett ansvar för verksamheter som
tidigare fick stöd ur arvsfonden. Det är
numera inte kommunerna som dominerar
bland medelsmottagarna utan de ideella
föreningarna.
Regeringen anser det angeläget att den
inriktning, som stödet ur Allmänna
arvsfonden numera har, bör gälla också i
fortsättningen. Fondmedlen bör alltså
bara kunna användas till verksamheter som
har en ideell inriktning.
Utredaren har föreslagit att
arvsfondsmedlen i första hand skall
lämnas till ideell verksamhet. Uttrycket
"ideell verksamhet" tar sikte på sådan
verksamhet som bedrivs av ett icke
offentligt organ utan eget vinstsyfte och
som är befriad från statlig inkomstskatt
för inkomstslaget näringsverksamhet.
Regeringen anser, i likhet med vad som
anförts i det särskilda yttrandet, att
det i lagtexten bör betonas att verk-
samhet som får stöd ur fonden skall ha en
ideell karaktär. Det bör alltså klart
framgå att varken kommersiell verksamhet
eller offentliga åtaganden kan bli
föremål för stöd ur fonden. Vidare bör,
som anförts i det särskilda yttrandet,
markeras att stöd enligt huvudregeln
endast får lämnas till en organisation
vars syfte är att organisera och bedriva
ideell verksamhet.
Vad därefter gäller stöd till
verksamhet som bedrivs av det allmänna
skiljer man för närvarande på frivillig
och obligatorisk offentlig verksamhet.
Med frivillig offentlig verksamhet avses
sådan verksamhet som bedrivs inom ramen
för det offentliga organets allmänna
kompetens i den omfattning som organet
självt bestämmer. Med obligatorisk
offentlig verksamhet avses sådan
verksamhet som det allmänna är skyldigt
att tillhandahålla. I dag får, som
tidigare nämnts, stöd ur arvsfonden inte
lämnas för en åtgärd, som det enligt lag
eller annan författning åligger stat
eller kommun att bekosta.
Utredaren har anfört att det vid
tolkningen av vad som åligger stat och
kommun att bekosta uppkommer svårigheter
att närmare bestämma omfattningen av det
allmännas ansvar. Enligt vad utredaren
framhåller tycks de bidragsbeviljande
myndigheterna tolka föreskriften så att
det är möjligt att ge stöd ur arvsfonden
för utveckling av verksamhet eller
försöksverksamhet inom det allmännas
obligatoriska ansvarsområde.
Utredarens förslag i denna del bygger
på tanken att i detta sammanhang
jämställa all offentlig verksamhet och
begränsa möjligheterna att lämna stöd ur
fonden genom att föreskriva att det skall
finnas särskilda skäl för att stöd skall
få lämnas till offentlig verksamhet.
Enligt utredarens förslag skall alltså
både obligatorisk och frivillig offentlig
verksamhet i princip kunna bli föremål
för stöd ur arvsfonden. Genom att införa
krav på särskilda skäl markeras att
fonden inte generellt får tas i anspråk
för verksamheter som det åligger det
allmänna att bekosta.
Regeringen anser att stöd ur arvsfonden
bör kunna lämnas till offentlig huvudman
om det finns särskilda skäl.
Utredaren har föreslagit att stöd skall
kunna lämnas till offentlig verksamhet.
Regeringen anser emellertid att det i
sammanhanget är bättre att använda
uttrycket offentlig huvudman, som i och
med den snabba förändring som för
närvarande sker inom den offentlig
finansierade och/eller offentligt
organiserade verksamheten framstår som
ett mer ändamålsenligt och flexibelt
begrepp än offentlig verksamhet.
Särskilda skäl kan t.ex. vara att
offentlig huvudman tillsammans med en
ideell organisation vill utveckla
frivilliga och ideella insatser eller då
en kommun i samverkan med en grupper
personer som inte organiserat sig
juridiskt vill utveckla en verksamhet.
Villkoret bör dock även i fråga om stöd
till det allmänna vara att verksamheten
har en ideell karaktär. Stöd bör i dessa
fall inte kunna lämnas till
investeringar.
11
5.4 Vem fördelar stöd ur arvsfonden?
Regeringens förslag: En ny statlig
myndighet, Arvsfondsdelegationen,
inrättas under Socialdepartementet. Rege-
ringen, eller efter regeringens bemyn-
digande, Arvsfondsdelegationen eller
annan myndighet beslutar om stöd ur
fonden. Stöd ur fonden beslutas inom de
medelsramar som regeringen bestämmer och
enligt regeringens riktlinjer.
Utredarens förslag: Överensstämmer i
huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av de
remissinstanser som behandlat förslaget
är positiv till utredarens förslag. Hov-
rätten över Skåne och Blekinge anser dock
att en nyinrättad myndighet bör vara
fristående från regeringskansliet.
Alternativt bör man enligt hovrätten
uppdra åt någon befintlig myndighet,
t.ex. Kammarkollegiet, att fördela arvs-
fondsmedel. Statskontoret anser också att
en ny myndighets kansli bör kunna knytas
till en befintlig myndighet t.ex.
Socialstyrelsen. Kammarkollegiet anser
att utdelningen av stöd ur fonden skall
vara mera fristående från regeringen än
vad utredningen föreslagit och att Kam-
markollegiet är en lämplig s.k.
värdmyndighet för en Arvsfondsdelegation.
Demensförbundet avstyrker inrättandet av
en Arvsfondsdelegation på grund av risk
för dubbelarbete eftersom vissa
ansökningar skall ligga kvar hos rege-
ringen. Även Unga synskadade är skeptiska
till inrättandet av en särskild myndighet
eftersom den nuvarande organisationen
enligt dess uppfattning fungerat väl.
Riksrevisionsverket framhåller att det
finns anledning att närmare pröva
förutsättningarna för att samla allt
ansvar för Allmänna arvsfonden i en och
samma organisation. Statens ungdomsråd
och Samarbetsnämnden för statsbidrag till
trossamfund anser att fördelningen av
arvsfondsmedel i vissa fall även i
fortsättningen bör kunna delegeras till
myndigheter.
Skälen för regeringens förslag:
Fram till år 1969 var regeringen enda
beslutande organ i frågor om stöd ur
Allmänna arvsfonden. Genom en lagändring
det året öppnades möjlighet för
regeringen att i vissa fall delegera
beslutanderätten till en underordnad
myndighet.
Den tillämpade ordningen - att
regeringen har haft att göra de
policybetonade och samhällspolitiska
ställningstagandena medan detalj-
regleringen i huvudsak flyttats över till
underlydande myndigheter - har inneburit
väsentliga fördelar. Regeringen har
snabbt och smidigt kunnat leda
utvecklingen, vilket har varit av stor
betydelse eftersom normerna för
bidragsgivningen är mycket knapphändigt
reglerade i arvsfondslagen. Genom den
nuvarande ordningen har anspråken på
enhetlighet och effektivitet kunnat
förenas med en betydande handlingsfrihet.
Fördelningen av arvsfondsmedel har
tillkommit i ett särskilt syfte och för
särskilt angivna ändamål. Regeringen
anger årligen den kommande inriktningen
för stöd ur fonden och fattar beslut om
särskilda satsningar. Fördelningen av
arvsfondsmedel sker därmed utifrån en
bedömning av vad som framstår som mest
angeläget i ett allmänt
samhällsperspektiv. Man kan därför säga
att arvsfonden har kommit att fylla en
funktion i barn-, ungdoms- och
handikappolitiken.
Regeringen anser sammantaget att
fördelarna med att ha kvar den över-
gripande beslutanderätten hos regeringen
är så stora att någon ändring av
nuvarande ordning i det hänseendet inte
bör komma i fråga.
Efter en ändring i arvsfondslagen år
1969 kan regeringen alltså delegera till
någon annan myndighet att besluta i
frågor om stöd ur Allmänna arvsfonden.
Under 1980-talet har möjligheten att
delegera tillämpats bl.a. genom att Barn-
och ungdomsdelegationen årligen fått
disponera arvsfondsmedel (numera 25
procent av disponibla utdelningsmedel)
för stöd till projekt för fostran av
ungdom. Statens handikappråd har fått
medel för att kunna stödja projekt som
utvecklar fritidsverksamhet för
funktionshindrade personer.
Socialstyrelsen har fått medel för att
stödja projekt med syfte att utveckla
modeller för arbete och sysselsättning
för funktionshindrade och för att
utveckla stödet i fråga om anhöriga till
funktionshindrade personer. Statens
ungdomsråd har fått regeringens uppdrag
att fördela medel till projekt som syftar
till att skapa träffpunkter för ungdomar.
Slutligen har medel ur arvsfonden ställts
till Handikappinstitutets förfogande för
att utveckla bl.a. datateknik som kan öka
funktionshindrade personers själv-
ständighet och oberoende.
Enligt regeringsformen skall i princip
alla regeringsärenden avgöras av
regeringen som kollektiv. I motiveringen
till denna bestämmelse anförde
departementschefen i
grundlagspropositionen (prop 1973:90 s.
184) dels att en sådan regel förutsätter
att regeringens arbete kan begränsas till
sådana angelägenheter som typiskt sett
kräver ett ställningstagande från
regeringsorganet, dels att det var ange-
läget att arbetsmängden ytterligare
reduceras genom decentralisering av
ärendegrupper.
Även om alltså den övergripande och
policybetonade beslutanderätten i fråga
om stöd ur fonden enligt vår mening bör
ligga kvar hos regeringen finns det skäl
att överväga en delegering av de arvs-
fondsärenden som typiskt sett inte kräver
ett ställningstagande från regeringens
sida. Det gäller t.ex. alla detaljärenden
där det bildats en fast praxis.
Enligt nuvarande ordning förekommer
alltså viss delegation av be-
slutanderätten till andra organ. Enligt
utredaren fungerar delegationen
tillfredsställande på ungdomssidan. Detta
har uppenbarligen att göra med att
delegationen skett till ett organ som
varit nära knutet till regeringskansliet,
Barn- och ungdomsdelegationen. Någon
motsvarighet till en sådan delegation
finns inte på handikappområdet.
En mera allmän decentralisering av
beslutanderätten är enligt regeringens
uppfattning ägnad att skapa oenhetlighet
vid prövningen av arvsfondsärenden.
Möjligheterna att väga olika behov mot
varandra skulle minska. Dessutom skulle
möjligheterna till uppföljning och erfar-
enhetsspridning kunna försvåras. Om
beslutandemyndigheten inte är knuten till
regeringen skulle man dessutom gå miste
om den dialog mellan regeringskansliet
och berörda samhällssektorer, som är så
viktig i sammanhanget.
Regeringen anser därför i likhet med
utredaren och de flesta remissinstanser
att övervägande skäl talar för att
arvsfondsärenden, som inte har en
övergripande policykaraktär, delegeras
till en särskild myndighet. Regeringen
bör dock ha möjlighet att delegera
beslutanderätten i arvsfondsärenden även
till andra myndigheter, exempelvis Sta-
tens ungdomsråd. Denna möjlighet kan
utnyttjas om det skulle anses
ändamålsenligt i vissa särskilda typer av
ärenden.
Regeringen föreslår att en ny myndighet
skapas benämnd Arvsfondsdelegationen.
Delegationen bör ha till huvudsaklig
uppgift att fördela medel ur Allmänna
arvsfonden, att följa upp projekt som
beviljats stöd samt att informera
allmänheten om arvsfondens ändamål och
fondmedlens användningsområde (se vidare
avsnitt 5.10). Det bör, efter samma
modell som gäller för Barn- och
ungdomsdelegationen, i en särskild
förordning närmare regleras vilka upp-
gifter delegationen skall ha.
Regeringens förslag innebär
sammanfattningsvis följande. Varje år
skall regeringen fatta beslut om
övergripande principer för fördelningen
av medel ur Allmänna arvsfonden.
Ansökningar om stöd ur Allmänna
arvsfonden ställs till
Arvsfondsdelegationen eller den myndighet
som handlägger ifrågavarande ärenden om
stöd ur arvsfonden. Beslut i ärenden av
principiell betydelse eller annars av
större vikt skall överlämnas till rege-
ringen. Likaså skall ärenden i fråga om
stöd som rör betydande belopp överlämnas
till regeringen. Ett riktmärke bör därvid
vara att om stödet väntas överstiga
300 000 kronor i dagens penningvärde bör
ärendet överlämnas till regeringen.
Arvsfondsdelegationen bör vara en
statlig myndighet inom regeringskansliet.
Delegationen bör bestå av tjänstemän inom
regeringskansliet och bör organisatoriskt
sortera under Socialdepartementet.
Ledamöterna i delegationen bör utses av
regeringen. Beredningen av ärendena om
stöd ur arvsfonden bör liksom hittills
ske inom resp. fackdepartement
(Socialdepartementet och Civildepartemen-
tet).
Frågor om stöd ur Allmänna arvsfonden
som Arvsfondsdelegationen har att pröva
bör kunna överlåtas åt ordföranden, åt
någon annan ledamot eller åt en grupp av
ledamöter.
Utredaren har föreslagit att beslut om
stöd ur fonden fattas sektorsvis genom
att särskilda beslutsenheter för mål-
grupperna barn, ungdomar och personer med
funktionshinder inrättas inom
Arvsfondsdelegationen. Grunden för
förslaget är att möjliggöra korta
handläggningstider och täta
beslutstillfällen.
Den möjlighet att delegera
beslutsfattande till ordförande eller
ledamöter som föreslås kan enligt
regeringens mening fylla samma funktion
som en sektorsvis uppdelning. Det finns
därför inte skäl att göra den typ av
ärendeindelning som utredaren föreslagit.
12
5.5 Handläggningen av ärenden om stöd ur
fonden m.m.
Regeringens förslag:
Ansökningsförfarandet och skyldigheten
att redovisa hur arvsfondsmedlen har
använts lagregleras. Redovisningen av
användningen av medlen sker till
Arvsfondsdelegationen eller den myndighet
som annars beviljat stödet. Den som har
tagit emot stöd ur Allmänna arvsfonden
skall vara skyldig att hålla medlen
avskilda om inte annat föreskrivs i
beslutet om stöd. Arvsfondsmedel som inte
har förbrukats inom föreskriven tid eller
för avsett ändamål skall betalas
tillbaka. Om mottagaren har förorsakat
att stöd ur fonden felaktigt har lämnats
eller lämnats med för högt belopp och han
borde ha insett detta skall han betala
tillbaka det som betalats ut för mycket.
Kammarkollegiet beslutar om
återbetalning av stöd ur fonden och får
helt eller delvis efterge återbetal-
ningsskyldigheten om det finns särskilda
skäl.
Utredarens förslag: Överensstämmer i
princip med regeringens. Utredaren har
dock ansett att frågan om återbetalning
skall prövas av Arvsfondsdelegationen.
Remissinstanserna: De remissinstanser
som uttalat sig tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag:
Ansökningsförfarandet
Enligt nuvarande ordning finns det inte
några bestämmelser om själva
ansökningsförfarandet. Utredaren har
funnit att denna ordning inte är
tillfredsställande. Ansökningarna är ofta
inte kompletta och handläggarna av
arvsfondsärenden måste sätta av mycket
tid för att hjälpa allmänheten till
rätta.
Regeringen anser i likhet med utredaren
att det är ändamålsenligt att i en ny
arvsfondslag införa allmänna bestämmelser
om vad en ansökan skall innehålla.
Detaljerade föreskrifter i detta
hänseende bör införas i en arvsfonds-
förordning.
Regeringen föreslår att en ansökan om
stöd ur arvsfonden alltid skall göras
skriftligen hos Arvsfondsdelegationen
eller den myndighet som har att handlägga
ifrågavarande ärenden. Om ärendet är av
sådan karaktär att det är regeringen som
skall besluta i ärendet skall det lämnas
över till regeringen. En ansökan skall
innehålla de uppgifter som behövs för att
bedöma sökandens rätt till stöd ur fon-
den. Vilka särskilda uppgifter som behövs
bör framgå av en arvsfondsförordning.
Ansökan skall vara undertecknad av
sökanden eller dennes ombud.
13
Om en ansökan inte uppfyller
föreskrifterna bör sökanden få en möj-
lighet att komplettera den. Om sökanden
inte följer en sådan anmaning får ansökan
prövas i befintligt skick.
Skyldighet att hålla arvsfondsmedel
avskilda
Om utmätning görs hos den som har tagit
emot stöd ur Allmänna arvsfonden eller om
denne går i konkurs kan arvsfondsmedlen
komma att tas i anspråk för att täcka
dennes skulder. Med hänsyn till ändamålet
med Allmänna arvsfonden är det enligt
regeringens uppfattning mycket
otillfredställande om arvsfondsmedlen kan
användas för att täcka skulder som inte
har samband med det ändamål för vilket
arvsfondsmedel beviljats.
Enligt 3 kap. 3 § konkurslagen
(1987:632) ingår i ett konkursbo all
egendom som tillhörde gäldenären vid kon-
kursutbrottet eller som tillfaller denne
under konkursen och som är sådan att den
kan utmätas. Egendom som finns hos
gäldenären vid konkursutbrottet anses
tillhöra denne om det inte framgår att
egendomen tillhör någon annan. Den som
äger egendom som finns i gäldenärens
besittning har rätt att få ut denna.
Sådan s.k. separationsrätt gäller bl.a.
egendom till vilken äganderätten inte har
övergått till gäldenären samt gods som
innehas i kommission. I fråga om kontanta
medel har ägaren separationsrätt om det
rör sig om s.k. redovisningsmedel. Med
redovisningsmedel avses medel som gälde-
nären har tagit emot för annans räkning
med skyldighet att redovisa för dem (se
lagen [1944:181] om redovisningsmedel).
Enligt huvudregeln krävs för
separationsrätt att gäldenären har
avskilt medlen t.ex. genom att sätta in
dem på ett särskilt bankkonto.
Stöd ur Allmänna arvsfonden utgör
normalt inte redovisningsmedel hos
mottagaren. Att mottagaren är skyldig att
i förhållande till den beviljande
myndigheten redovisa hur medlen använts,
ändrar inte detta förhållande, eftersom
medlen tagits emot för egen räkning.
Någon separationsrätt på den grunden
finns alltså i allmänhet inte.
För att gäldenärens egendom skall anses
ingå i konkursboet krävs emellertid också
att den kan utmätas. Enligt 5 kap. 6 §
utsökningsbalken får medel som för
särskilt angivet ändamål har anvisats
gäldenären av staten, kommun eller annan
menighet eller av samfund, stiftelse
eller inrättning med allmännyttigt syfte
eller har samlats in bland allmänheten,
inte mätas ut om det skulle strida mot
det angivna ändamålet. Om medlen har
betalats ut gäller utmätningsförbudet
dock bara så länge medlen hålls avskilda.
Med hänvisning till det sagda bör det
införas en lagstadgad skyldighet för den
som har tagit emot stödet att hålla
medlen avskilda. Detta kan ske t.ex.
genom att pengarna sätts in på ett
separat bankkonto där det särskilda ända-
målet anges. Om medlen hålls avskilda kan
de inte utmätas och ingår därmed inte
heller i mottagarens konkursbo. I vissa
fall skulle dock en sådan skyldighet
kunna vara onödigt betungande för
mottagaren, exempelvis om det rör sig om
endast ett mindre belopp. I ett sådant
fall bör det kunna anges i beslutet om
stöd att medlen inte behöver hållas
avskilda.
Redovisning
När stöd lämnas ur Allmänna arvsfonden är
det av stor betydelse att det sker en
kontroll av hur medlen har använts. Denna
uppföljning är viktig dels för att kunna
få bekräftat att det projekt som en
ansökan avsett verkligen har genomförts,
dels för att kunna ta till vara de
erfarenheter som projektet gett i syfte
att förbättra situationen för barn,
ungdomar och funktionshindrade personer.
Enligt nuvarande ordning finns inga
lagföreskrifter om redovisnings-
skyldighet. I beslutet om stöd föreskrivs
att sökanden inom en viss tid skall lämna
en redogörelse för verksamheten/projektet
och/eller ett av revisor bestyrkt
räkenskapssammandrag rörande kostnaderna
för ändamålet. Till beslutet fogas
anvisningar angående redovisning av
stödet.
Skyldigheten att redovisa mottagna
arvsfondsmedel bör lagregleras.
Redovisning bör ske till
Arvsfondsdelegationen eller den myndighet
som annars beviljat stödet. Det bör
ankomma på respektive myndighet att med-
dela närmare anvisningar om vad en
redovisning skall innehålla.
Utredaren har i detta sammanhang också
föreslagit en regel enligt vilken
Arvsfondsdelegationen skulle få granska
hur mottagaren har använt stödet ur
arvsfonden. I det syftet skulle
delegationen få kräva in upplysningar och
handlingar och få tillträde till områden
och andra lokaler än bostäder för att
utföra granskningen. För att genomföra
åtgärderna skulle delegationen få begära
handräckning av kronofogdemyndigheten.
Förslaget har avstyrkts av Sveriges
advokatsamfund. Regeringen anser att de
föreslagna befogenheterna skulle utgöra
alltför ingripande åtgärder i det
sammanhang som det här är fråga om. Rege-
ringen finner därför att det får anses
tillfyllest att den ansvariga myndigheten
har möjlighet att kräva in en redovisning
av hur stödet har använts och, om en
tillfredsställande sådan inte inkommer,
aktualisera frågan om återkrav av stödet.
I enlighet med riksdagens beslut (bet.
1989/90:SoU3, rskr.1989/90:14) skall
regeringen till riksdagen regelbundet
lämna en samlad redovisning för hur
Allmänna arvsfondens medel fördelats
under det gångna budgetåret. En
redovisning bör enligt vad
socialutskottet uttalat (bet.
1991/92:SoU13) innehålla både en
analytisk redogörelse för medelstill-
delningen och en detaljerad
sammanställning över beviljade ansök-
ningar. Vidare bör den kommande
inriktningen av stödet också redovisas.
Också regeringens
redovisningsskyldighet till riksdagen bör
lagregleras.
Återbetalningsskyldighet
Skyldigheten att under vissa
omständigheter betala tillbaka arvsfonds-
medel är enligt nuvarande ordning inte
reglerad. Utredaren har påpekat att det
sätt på vilket återbetalningsskyldigheten
i dag är konstruerad har många brister.
Regeringen anser i likhet med utredaren
att återbetalningsskyldigheten bör
lagregleras.
En skyldighet att betala tillbaka
arvsfondsmedel helt eller delvis bör
kunna föreligga i följande situationer:
a)medlen förbrukas inte inom föreskriven
tid,
b)medlen används inte för angivet
ändamål,
c)mottagaren av stödet underlåter att
inom föreskriven tid och på föreskrivet
sätt lämna redovisning av hur arvs-
fondsmedlen har använts eller
d)mottagaren har lämnat oriktiga
uppgifter i sin ansökan eller har på
annat sätt förorsakat att medel ur
fonden har lämnats felaktigt eller med
för högt belopp och har bort inse
detta.
En återbetalningsskyldighet bör om det
finns särskilda skäl kunna helt eller
delvis efterges.
Frågan om återbetalning och eftergift
bör prövas av den myndighet som har att
företräda fonden, nämligen Kam-
markollegiet. För det fall att
Arvsfondsdelegationen eller den myndighet
som annars beviljat stödet finner att det
kan finnas skäl att överväga
återbetalningsskyldighet bör ärendet
överlämnas till Kammarkollegiet som
beslutar i frågan. Kammarkollegiets
beslut i fråga om
återbetalningsskyldighet bör få över-
klagas till länsrätten. Detsamma bör
gälla kollegiets beslut rörande eftergift
av återbetalningsskyldigheten.
5.6 God man
Regeringens förslag: God man för Allmänna
arvsfonden förordnas av Kammarkollegiet i
stället för av tingsrätten.
Utredarens förslag: Överensstämmer i
huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser
som har uttalat sig har tillstyrkt
förslaget.
Skälen för regeringens förslag:
Om det då ett dödsfall inträffar inte
finns någon annan arvinge än Allmänna
arvsfonden eller om arvsfonden är
universell testamentstagare skall den som
har boet i sin vård anmäla förhållandet
till tingsrätten. Rätten skall utse en
god man med uppgift att företräda arvs-
fonden vid boutredningen. Kammarkollegiet
skall övervaka att den gode mannen
behörigen fullgör sina skyldigheter.
Utredaren har föreslagit att ärendena
om förordnande av god man flyttas över
från tingsrätterna till Kammarkollegiet.
Det huvudsakliga skälet för detta är att
en sådan överflyttning utgör ett led i
strävandena att befria de allmänna
domstolarna från uppgifter som inte har
med rättskipning att göra. Ett annat skäl
är att Kammarkollegiet därmed får
möjlighet att se till att de gode män som
förordnas är kompetenta för uppgiften.
Regeringen ansluter sig till utredarens
förslag.
Enligt den föreslagna ordningen blir
den gode mannen mer att betrakta som en
uppdragstagare åt Kammarkollegiet än
enligt nuvarande ordning. Förhållandet
mellan Kammarkollegiet och den gode
mannen blir ett rent uppdragsförhållande
och bygger på ett ömsesidigt förtroende.
Reglerna i 18 kap. handelsbalken om
sysslomän gäller i tillämpliga delar för
god man enligt arvsfondslagen.
Någon rätt att överklaga ett beslut om
förordnande eller entledigande av god man
behövs inte.
5.7 Beslut om egendom skall tas emot
Regeringens förslag: Uppgiften att
besluta om viss egendom skall tas emot
flyttas från regeringen till
Kammarkollegiet
Utredarens förslag: Överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna har inte uttalat sig
i denna fråga.
Skälen för regeringens förslag:
Om ett testamente eller en gåva till
förmån för fonden har förenats med
villkor, beslutar regeringen enligt
nuvarande regler huruvida egendomen skall
tas emot. Ett sådant beslut är enligt
regeringens uppfattning inte typiskt sett
av den övergripande eller policybetonade
karaktär som kräver ett ställningstagande
av regeringen. Snarare är ett sådant
ärende av den arten att det lämpligen kan
ingå bland Kammarkollegiets förvalt-
ningsuppgifter att pröva. Det bör därför
anförtros åt Kammarkollegiet att pröva om
egendom i nu förevarande fall bör tas
emot.
5.8 Avstående av arv
Regeringens förslag: Arv eller
försäkringsbelopp, som har tillfallit
Allmänna arvsfonden, får i vissa fall
helt eller delvis avstås till någon
annan. Arv som utgörs av egendom, vilken
är av väsentlig betydelse från
kulturhistorisk synpunkt eller från
natur- eller kulturvårdssynpunkt, får
avstås till juridisk person som har
särskilda förutsättningar att ta hand om
egendomen på lämpligt sätt. Ingår även
pengar i ett sådant arv får, om det finns
särskilda skäl, ett belopp avstås till
mottagaren av egendomen. Beslut om
avstående av arv fattas av regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
Kammarkollegiet, och skall inte i något
fall vara beroende av tillstånd från
riksdagen. Ansökan om arvsavstående görs
hos Kammarkollegiet. Ansökningstiden
skall vara begränsad till tre år efter
dödsfallet eller från det att arvet
tillfallit arvsfonden genom preskription.
Utredarens förslag: Överensstämmer med
regeringens.
Remissinstanserna: Tillstyrks
huvudsakligen av de remissinstanser som
uttalat sig.
Skälen för regeringens förslag:
Avstående av arv eller försäkringsbelopp
Arv som har tillfallit Allmänna
arvsfonden får helt eller delvis avstås
till annan, om det med hänsyn till
uttalanden av arvlåtaren eller andra sär-
skilda omständigheter kan anses stämma
överens med arvlåtarens yttersta vilja.
Också i andra fall får arv avstås till
arvlåtarens släkting eller annan person
som har stått arvlåtaren nära om det kan
anses skäligt. Det finns inte någon
anledning att ändra på den ordningen.
Enligt nuvarande ordning finns ingen
laglig möjlighet att avstå försäk-
ringsbelopp som utfaller efter
arvlåtarens död och som inte ingår i den-
nes kvarlåtenskap. Enligt vad som framgår
av 1 § förslaget till ny arvsfondslag
består Allmänna arvsfonden av bl.a.
egendom som har tillfallit fonden genom
förmånstagareförordnande i försäkrings-
avtal. Det är enligt regeringens
uppfattning konsekvent och rimligt att
försäkringsbelopp bör kunna avstås på
samma sätt som arv. Det bör därför
införas en möjlighet att avstå också ett
försäkringsbelopp som utfaller efter arv-
låtarens död och som inte ingår i dennes
kvarlåtenskap.
Arvsavstående för kulturhistoriska
ändamål m.m.
Arv som utgörs av egendom, vilken är av
väsentlig betydelse från kulturhistorisk
synpunkt eller från natur- eller
kulturvårdssynpunkt, får enligt nuvarande
ordning avstås till en juridisk person
som har särskilda förutsättningar att ta
hand om egendomen på lämpligt sätt. Någon
laglig möjlighet att dessutom avstå
pengar för att ställa i ordning egendomen
finns inte.
Möjligheten att avstå egendom, som är
av kulturellt intresse, infördes år 1981.
Sedan dess har i genomsnitt sju beslut om
avstående fattats varje år på denna
grund. I några fall har, trots bristande
lagstöd, också kontanta belopp avståtts.
Sedan regeringen i ett beslut år 1991
(C 90/1384/ST) förklarat att ett kontant
belopp inte kan avstås i nu förevarande
fall, har sådana utbetalningar upphört.
Den nuvarande ordningen bygger på
tanken att det är angeläget att egendom
som har ett kulturellt intresse eller ett
värde från naturvårdssynpunkt kan övertas
av institutioner och organisationer som
har särskilda förutsättningar att ta hand
om egendomen på ett lämpligt sätt. Om
egendomen måste säljas till högsta
möjliga pris kan detta syfte motverkas.
Regeringen anser att det inte finns
anledning att ha en annan uppfattning i
dag än när möjligheten infördes. Med
hänsyn till att avståenden på
ifrågavarande grund förekommit endast i
ringa omfattning påverkar sådana avstå-
enden uppenbarligen inte i någon nämnvärd
grad arvsfondens understödjande
verksamhet. Någon ändring i fråga om
möjligheten att avstå egendom för
kulturella eller naturvårdande ändamål
föreslås därför inte.
Enligt nuvarande ordning finns dock som
nämnts inte någon möjlighet att betala
kontanta medel i samband med avstående
för kulturella eller naturvårdande
ändamål. Detta har tydligen i många fall
bidragit till att institutioner och
sammanslutningar - t.ex. museer,
bibliotek och hembygdsgårdar - inte
ansett sig kunna ta emot egendom eftersom
man har saknat resurser för finansiering
av nödvändiga upprustningsåtgärder. Ett
förbud mot avstående av kontanta belopp i
dessa fall tycks alltså motverka syftet
med möjligheten att avstå egendom som har
kulturellt eller naturvårdande intresse.
Regeringen ansluter sig till utredarens
förslag att det bör införas en laglig
möjlighet att kunna avstå kontanta belopp
i förevarande fall. Möjligheten bör dock
vara starkt begränsad. Avståendet av
kontanta medel bör bara få ske när det är
aktuellt med omedelbara och nödvändiga
åtgärder för egendomens fortsatta bestånd
t.ex. takläggning, flyttning av
egendomen, konservering eller
restaurering av egendomen. Det bör inte
komma i fråga att avstå belopp för
normalt underhåll och drift av egendomen.
Kontanta medel bör därför bara få avstås
när det finns särskilda skäl.
Regeringen föreslår alltså
sammanfattningsvis att kontanta medel i
förevarande sammanhang skall kunna avstås
om det föreligger särskilda skäl.
Ansökan om arvsavstående
Den som önskar att arvsfonden skall avstå
från arv, skall enligt gällande regler ge
in en ansökan till länsstyrelsen i det
län där den döde senast haft sitt
hemvist. Länsstyrelsen skall underrätta
Kammarkollegiet om ansökningen och utreda
frågan om arvsavstående samt med eget
yttrande överlämna ärendet till
kollegiet.
Enligt nuvarande ordning finns inte
någon tidsfrist inom vilken en ansökan om
arvsavstående skall göras. I de fall då
det inte kan utrönas om den döde har
efterlämnat arvinge eller annan
arvsberättigad som före arvsfonden är
berättigad till arvet kan avsevärd tid
förflyta innan en ansökan görs. Detta har
att göra med att det i sådana fall skall
utfärdas en kungörelse i Post- och
Inrikes Tidningar med anmaning till
okända arvingar att göra sin rätt till
arvet gällande inom fem år från den dag,
då kungörelsen var införd i tidningen (16
kap. 2 § ärvdabalken).
Den nuvarande ordningen medför
olägenheter för bl.a. arvsfondens
medelshantering i och med att det för
lång tid kan vara svävande om medlen
ingår i arvsfonden eller inte. Regeringen
ansluter sig därför till utredarens
förslag att begränsa den tid inom vilken
en ansökan om arvsavstående skall göras
till tre år. Tiden skall räknas från
dagen för dödsfallet eller, om arv
tillfallit fonden genom den tidigare
nämnda femårspreskriptionen, från den dag
då arvet tillfallit fonden.
14
Införandet av en ansökningsfrist medför
att en prövning måste ske om ansökan om
arvsavstående har gjorts i rätt tid.
Eftersom det är Kammarkollegiets uppgift
att bevaka preskription i förevarande
fall är det ändamålsenligt att
ansökningar om arvsavstående ges in till
kollegiet. Kollegiets uppgift blir i
detta sammanhang att avvisa en för sent
inkommen ansökan.
I de fall en ansökan skall prövas i sak
finns det i flertalet fall behov av att
förhållandena utreds av länsstyrelsen i
det län där den döde senast har haft sitt
hemvist. Länsstyrelsens medverkan i
ärenden om arvsavstående bör alltså
finnas kvar i sådana fall. Detta bör ske
på så sätt att Kammarkollegiet efter
prövning att ansökan kommit in i rätt
tid, får överlämna ärendet till
vederbörande länsstyrelse för utredning.
Länsstyrelsen får därefter i enlighet med
nuvarande ordning redovisa utred-
ningsresultatet för Kammarkollegiet.
Beslut om arvsavstående
Beslut om avstående fattas av regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande,
Kammarkollegiet. Utan riksdagens
tillstånd får beslut inte fattas om att
till någon avstå egendom till ett värde
överstigande 800 000 kronor.
Beslut om avstående av arv som har
tillfallit arvsfonden får enligt 4 §
förordningen (1988:913) om instruktion
för Kammarkollegiet fattas av kollegiet
när någon har ansökt om att egendom skall
avstås och värdet av egendomen enligt
bouppteckningen inte överstiger 500 000
kronor. Om det i ett ärende om
arvsavstående uppkommer en fråga av
särskild vikt från allmän synpunkt, skall
Kammarkollegiet överlämna ärendet
tillsammans med eget yttrande till
regeringen.
Någon anledning att ändra på nuvarande
ordning i fråga om regeringens
beslutanderätt vid avstående av arv finns
inte. Liksom nu bör regeringen också
kunna bemyndiga Kammarkollegiet att
besluta i vissa ärenden om arvsavstående.
Med hänsyn bl.a. till penningvärdets ut-
veckling föreslås dock att beloppsgränsen
höjs från 500 000 kronor till 2 000 000
kronor. Beloppsgränsen bör kunna höjas i
framtiden om penningvärdets utveckling
föranleder det.
I sin beredning av ärenden om
arvsavstående bör Kammarkollegiet ta in
yttranden från närmast berörda
fackmyndigheter, t.ex. Riks-
antikvarieämbetet när det gäller
avstående för kulturhistoriska ändamål.
Enligt nuvarande arvsfondslag får
Kammarkollegiets beslut i fråga om
avstående av egendom som har tillfallit
fonden överklagas till regeringen (13 §
arvsfondslagen). Ett sådant beslut är
helt beroende av en skönsmässig be-
dömning. Det kan inte antas att en
överinstans skulle kunna göra en säkrare
bedömning i frågan än vad Kammarkollegiet
gjort. Möjligheten att överklaga Kammar-
kollegiets beslut i sådana frågor bör
därför avskaffas.
När det gäller riksdagens inflytande
över vissa beslut om arvsavstående kan
konstateras att det enligt nuvarande
ordning endast är ett fåtal ärenden som
kommer under riksdagens prövning. Något
behov av att behålla en sådan lagregel
finns knappast. Det föreslås därför att
den gällande regeln om inhämtande av
riksdagens tillstånd i fråga om arvs-
avstående inte får någon motsvarighet i
den nya lagen.
5.9 Skattefrågor
Regeringens förslag: För egendom som
förvärvas genom att Allmänna arvsfonden
avstår från arv skall även i
fortsättningen arvsskatt tas ut. Stöd ur
Allmänna arvsfonden skall även i
fortsättningen vara fritt från
inkomstskatt utan att det behöver anges
uttryckligen.
Utredarens förslag: För egendom som
förvärvas genom att arvsfonden avstår
från arv som är av väsentlig betydelse
från kulturhistorisk synpunkt eller från
natur- eller kulturvårdssynpunkt med
eventuellt tillhörande kontantbelopp
uttas inte arvsskatt medan förvärv som
sker på grund av avstående av annat skäl
liksom tidigare skall vara arvsskatte-
pliktigt. Stöd ur Allmänna arvsfonden
undants uttryckligen från in-
komstskatteplikt.
Remissinstanserna: Kammarkollegiet
anser att man bör avvakta den översyn av
arvs- och gåvoskattelagen som är aktuell
och att frågan om skattebefrielse tills
vidare, liksom för närvarande, bör lösas
dispensvägen.
Skälen för regeringens förslag:
Om någon förvärvar egendom genom att
Allmänna arvsfonden avstår från arv utgår
arvsskatt för förvärvet (1 § andra
stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt (AGL). Denna ordning bör be-
hållas. Bestämmelsen innebär emellertid
att också organisationer och föreningar
som tar emot egendom som är värdefull
från kulturhistorisk eller natur- eller
kulturvårdssynpunkt måste betala
arvsskatt. Utredningen har, med
hänvisning till att detta inte kan anses
ligga i linje med ändamålet med ett
sådant arvsavstående, föreslagit ett
undantag från skyldigheten att betala
arvsskatt i sådana fall. Frågan om en ny
arvs- och gåvoskattelag övervägs f.n. i
Finansdepartementet. I avvaktan på dessa
överväganden bör någon ändring av
arvsskattereglerna inte göras. I detta
sammanhang kan också, som Kammarkollegiet
påpekat, hänvisas till att regeringen
enligt 58 a § AGL kan medge undantag från
skatteplikt enligt lagen om det
föreligger synnerliga skäl. Denna bestäm-
melse kan tillämpas när det gäller
arvsavstående av egendom med kultur-
historisk betydelse m.m.
I praxis har stöd ur Allmänna
arvsfonden till följd av stödets
särskilda karaktär inte
inkomstbeskattats. Denna ordning bör
bestå. Detta behöver inte särskilt anges
i kommunalskattelagen. Normalt sett
kommer inte heller gåvobeskattning
ifråga, bl.a. med hänsyn till att
mottagarna i de flesta fall torde vara av
det slaget att de är frikallade från
gåvåskatteplikt enligt AGL. Endast
undantagsvis kan stödet ha karaktär av
näringsbidrag enligt bestämmelserna i
punkt 9 av anvisningarna till 22 § kom-
munalskattelagen (1928:370). Så kan vara
fallet om bidraget avser t.ex.
upprustning av en fastighet. De nämnda
reglerna innebär i så fall att det i
praktiken inte sker någon beskattning.
5.10 Information och uppföljning
Regeringens bedömning: Initiativ bör tas
till en tydlig och målgruppsanpassad
information om Allmänna arvsfonden.
Metoder för utvärdering och effektmätning
av projekten bör utvecklas.
Utredarens förslag: Överensstämmer i
huvudsak med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: De remissinstanser
som har uttalat sig har påpekat vikten av
utökade informationsinsatser.
Skälen för regeringens bedömning:
Genom stöd ur Allmänna arvsfonden har
många förnyelse- och utvecklingsprojekt
kunnat påbörjas och genomföras. I många
fall har på detta sätt helt nya
verksamheter kommit i gång, vilket
inneburit väsentliga förbättringar för
barn, ungdomar och personer med
funktionshinder.
Det är viktigt att allmänheten har
kunskap om Allmänna arvsfonden, eftersom
det är bland allmänheten som de
presumtiva arvlåtarna finns. Ett
betydelsefullt inslag i arvsfondens
verksamhet bör därför vara att informera
om dels fondens struktur och ändamål,
dels inom vilka verksamhetsområden som
arvsfondsmedlen används och vilka
effekter användningen fått. Det är också
viktigt att de som kan komma i fråga för
stöd får information om arvsfondens
verksamhet, utdelningspraxis samt
ansökningsförfarandet. Det bör lämpligen
ankomma på Arvsfondsdelegationen att, i
samverkan med Kammarkollegiet, svara för
erforderlig information i sammanhanget.
Ett viktigt inslag i
arvsfondsverksamheten är att följa upp
och utvärdera projekt som har utförts med
stöd ur fonden. Genom att mottagarna är
skyldiga att redovisa hur arvsfondsmedlen
har använts blir det möjligt att göra en
sådan uppföljning. Det bör ankomma på
Arvsfondsdelegationen, att utveckla
metoder för utvärdering och effektmätning
utifrån övergripande mål och syften.
15
5.11 Finansiering
Regeringens förslag: Kostnader för
fördelning av stöd ur Allmänna arvsfonden
betalas ur fonden enligt de grunder som
regeringen bestämmer.
Utredarens förslag: Medel för
Arvsfondsdelegationens alla kostnader
anvisas över statsbudgeten.
Remissinstanserna: Riksrevisionsverket
föreslår en ordning som i huvudsak över-
enstämmer med regeringens förslag.
Skälen för regeringens förslag:
Uppgifter som rör Allmänna arvsfonden
sysselsätter för närvarande åtta
årsarbetskrafter inom
Socialdepartementet, Civildepartementet
och Barn- och ungdomsdelegationen.
Regeringens bedömning är att personalbe-
hovet för fördelning av stöd ur fonden
kommer att vara detsamma som i dag.
Regeringskansliets kostnader för
Allmänna arvsfonden bekostas över anslag
på statsbudgeten. Kammarkollegiets
kostnader för att förvalta och företräda
arvsfonden, som 1992/93 uppgick till
ungefär 7 miljoner kronor, bekostas
däremot av arvsfonden.
Riksrevisionsverket har framhållit att
det inte finns några sakliga skäl till
att administrativa kostnader i arvsfonden
finansieras på olika sätt. Enligt verkets
uppfattning ligger det nära till hands
att dessa kostnader för arvsfonden
genomgående finansieras av fondmedel.
Regeringen delar i princip
Riksrevisionsverkets uppfattning.
Kostnader för fördelning av stöd ur
Allmänna arvsfonden bör betalas ur fonden
enligt de grunder som regeringen
bestämmer.
6 Ikraftträdande
Den föreslagna lagstiftningen kan
lämpligen träda i kraft den 1 juli 1994.
7 Författningskommentar
7.1 Förslaget till lag om Allmänna
arvsfonden
Den nya lagen ersätter lagen (1928:281)
om allmänna arvsfonden.
1 §
Paragrafen ersätter 1 § första stycket i
den nuvarande lagen.
I paragrafens första stycke anges den
egendom som Allmänna arvsfonden består
av. Den ändringen har gjorts i
förhållande till nuvarande ordning att
även egendom som tillfallit arvsfonden
genom förmånstagarförordnande i
försäkringsavtal och genom domstolsbeslut
anges ingå i fonden. Egendom kan
tillfalla fonden genom domstolsbeslut i
samband med likvidation av aktiebolag (13
kap. 13 § tredje stycket aktiebolags-
lagen, 1975:1385), bankaktiebolag (10
kap. 13 § tredje stycket bankak-
tiebolagslagen, 1987:618), föreningsbank
(9 kap. 14 § fjärde stycket
föreningsbankslagen, 1987:620), och
försäkringsrörelse (14 kap. 14 § fjärde
stycket försäkringsrörelselagen,
1982:713).
I andra stycket, som motsvarar 14 § i
den nuvarande lagen, hänvisas till 1 kap.
11 § lagen (1937:81) om internationella
rättsförhållanden rörande dödsbo.
Bestämmelsen innebär att egendom som
utlänning efterlämnar här i riket skall
tillfalla Allmänna arvsfonden, om egen-
domen enligt lagen i det land där han var
medborgare skulle tillfalla staten,
kommun, allmän fond eller inrättning.
2 §
Paragrafen överensstämmer i sak med 1 §
andra stycket och 2 § tredje stycket i
den nuvarande lagen.
3 §
Bestämmelsen, som reglerar fallet att ett
testamente eller en gåva till fonden har
förenats med villkor, motsvarar 6 § i den
nuvarande lagen. Den ändringen har gjorts
att Kammarkollegiet i stället för rege-
ringen skall besluta om egendomen skall
tas emot.
4 §
Bestämmelsen, som gäller godkännande av
testamente till någon annan än fonden,
överensstämmer i sak med 4 § i den
nuvarande lagen.
5 §
Paragrafen innehåller den grundläggande
bestämmelsen om Allmänna arvsfondens
ändamål. Den motsvaras delvis av 1 §
första stycket i den nuvarande lagen.
Målgruppen är barn (0-11 år), ungdomar
(12-25 år) och personer med
funktionshinder. Arvsfonden skall huvud-
sakligen främja utveckling av
verksamheter till förmån för dessa
grupper.
6 §
Med begreppet nyskapande och utvecklande
verksamhet avses att markera att
arvsfondens ändamål är framåtsyftande och
att stöd ur fonden skall stimulera till
verksamhet som innebär utveckling och
prövande av nya idéer. Sådant stöd får,
om det bedöms som särskilt angeläget,
lämnas till ideella organisationers
anläggningar eller lokaler (inköp, ny-,
om- eller tillbyggnad) eller till
utrustning. Sådana ändamål är investe-
ringar inom målgruppernas områden när det
gäller lokaler, utrustning m.m. som
behövs för att en verksamhet skall kunna
utvecklas. Stöd får inte lämnas som ett
allmänt stöd till en löpande verksamhet.
7 §
Bestämmelsen är ny och anger att stöd
skall utgå till organisationer som
bedriver ideell verksamhet. Kommersiella
verksamheter kan inte få stöd, oavsett om
de i övrigt uppfyller kraven.
Om det finns särskilda skäl, skall stöd
kunna lämnas också till offentlig
huvudman. Detta skall dock endast gälla
ifråga om stöd till nyskapande och
utvecklande verksamhet. Offentlig
huvudman kan således inte få stöd till
investeringar. Ett särskilt skäl kan vara
att stödet utvecklar frivilliga och
ideella insatser i anslutning till
offentlig verksamhet eller att en kommun
i samverkan med ideell organisation vill
förnya eller utveckla sin verksamhet. Ett
annat särskilt skäl kan vara att en
kommun i samverkan med en sammanslutning
som inte är en juridisk person vill
utveckla verksamhet som bedrivs av det
allmänna eller initiera en ny verksamhet
inom det allmännas ansvarsområde. Det bör
under inga förhållanden komma i fråga att
stödet ur arvsfonden har den karaktären
att det medverkar till en
kostnadsövervältring från offentlig verk-
samhet till fonden.
I andra stycket föreskrivs att stöd
inte får lämnas till enskilda personer.
Privatpersoner får alltså inte beviljas
stöd ur fonden vare sig för enskilt bruk
eller för ideell verksamhet.
8 §
Paragrafen anger vem som beslutar om stöd
ur fonden och motsvarar 2 § första
stycket i den nuvarande lagen. En ny
myndighet, Arvsfondsdelegationen, får
enligt regeringens bemyndigande, i
uppdrag att i vissa fall besluta om stöd
ur fonden. Regeringen skall också kunna
bemyndiga en annan myndighet att besluta
om stöd ur fonden. Den möjligheten är
avsedd att kunna utnyttjas om det anses
ändamålsenligt i vissa särskilda typer av
ärenden. (Se vidare allmänmotiveringen
avsnitt 5.5).
9 §
Bestämmelsen är ny och innehåller regler
om ansökningsförfarandet (se allmän-
motiveringen, avsnitt 5.5).
10 §
Bestämmelsen är ny. Den innehåller en
regel om att mottagare av stöd ur All-
männa arvsfonden är skyldig att hålla
medlen avskilda. Är det endast frågan om
ett mindre belopp och det kan anses
onödigt betungande för mottagaren att
skaffa ett särskilt konto för medlen, bör
det kunna anges särskilt i beslutet om
stöd att medlen inte behöver hållas
avskilda. Avskiljande bör i första hand
ske genom att pengarna sätts in på ett
särskilt bankkonto. Om medlen hålls
avskilda kan de i allmänhet inte tas i
anspråk av mottagarens borgenärer i
händelse av utmätning hos denne eller
konkurs, se 5 kap. 6 § utsökningsbalken.
Vid bedömningen av om kravet på
avskiljande är uppfyllt får ledning sökas
i lagen (1944:181) om redovisningsmedel.
I övrigt hänvisas till allmänmotive-
ringen, avsnitt 5.5.
11 §Genom bestämmelsen, som är ny, införs
en skyldighet för den som har tagit emot
medel ur arvsfonden att redovisa hur
medlen har använts. Föreskrifter om detta
bör meddelas redan i beslutet om stöd. Av
beslutet bör också framgå konsekvenserna
av om redovisning inte lämnas inom
föreskriven tid, dvs. att stödet i sådant
fall skall betalas tillbaka till
arvsfonden. Av 13 § framgår att åter-
betalningsskyldigheten kan efterges om
det finns särskilda skäl.
12 §
Bestämmelsen är ny och innehåller
bestämmelser om återbetalningsskyldighet
av medel som mottagits ur arvsfonden (se
vidare allmänmotiveringen, avsnitt 5.5).
13 §
Bestämmelsen, som är ny, föreskriver att
om den myndighet till vilken redovisning
lämnas finner att det finns skäl att
överväga ett åläggande för mottagaren att
återbetala ett stöd ur fonden skall
myndigheten överlämna ärendet till
Kammarkollegiet som beslutar i frågan.
Kammarkollegiets beslut kan överklagas
till länsrätten enligt 28 §.
Om det finns särskilda skäl får
Kammarkollegiet besluta att mottagaren
helt eller delvis befrias från återbetal-
ningsskyldighet. Ett särskilt skäl kan
vara att underlåtenheten att uppfylla
villkoren för stöd varit ursäktlig, av
ringa betydelse eller att ett
återbetalningskrav skulle drabba orimligt
hårt.
14 §
I paragrafen föreskrivs att Allmänna
arvsfonden skall förvaltas av Kam-
markollegiet som en särskild fond,
åtskild från andra medel.
15 §
Paragrafen motsvarar 3 § i den nuvarande
lagen och anger att Kammarkollegiet skall
bevaka fondens rätt till egendom samt att
Kammarkollegiet för arvsfondens talan i
mål och ärenden som rör fonden.
16
16 §
Paragrafen överensstämmer i sak med 12 §
i den nuvarande lagen om överlämnande
till Kammarkollegiet av medel som
tillfallit fonden och kollegiets
granskning av redovisning för förvaltning
av egendomen.
17 §
Paragrafen motsvarar delvis 7 § i den
nuvarande lagen och innehåller en
bestämmelse om förordnande av god man för
Allmänna arvsfonden vid dödsfall. Den
ändringen har gjorts att Kammarkollegiet,
i stället för tingsrätten, skall utse god
man för arvsfonden. Godmanskapet är att
anse som ett uppdragsförhållande mellan
Kammarkollegiet och den gode mannen. I
uppdraget ligger bl.a. att gode mannen
får driva in fordringar som tillfallit
fonden. Någon särskild bestämmelse om det
behövs därför inte (jfr 8 § andra stycket
i nuvarande lag).
18 §Bestämmelsen anger de fall då fonden
visserligen är arvinge men då det ändå
inte finns anledning att förordna god man
att företräda fonden vid boutredningen.
19 §
Bestämmelsen gäller förordnande av god
man då egendom tillfallit fonden genom
gåva och motsvarar 10 § i den nuvarande
lagen. Består gåvan endast av pengar
behöver dock god man inte förordnas.
20 §
Första stycket gäller Kammarkollegiets
tillsyn av den gode mannen. Den motsvarar
i huvudsak 7 § andra stycket i den
nuvarande lagen.
I andra stycket anges att reglerna i 18
kap. handelsbalken om sysslomän gäller i
tillämpliga delar för god man enligt
arvsfondslagen. Detta överensstämmer med
vad som gäller enligt 9 § i nuvarande
arvsfondslag.
21 och 22 §§
Bestämmelserna gäller realiseringen av
egendom som har tillfallit fonden och
överenstämmer huvudsakligen med 8 § i den
nuvarande lagen. Den ändringen har gjorts
att möjligheten för gode mannen att utan
bemyndigande från Kammarkollegiet väcka
och utföra talan om indrivning av en
fordran har slopats. Anledningen till
ändringen är att god man enligt den
föreslagna ordningen blir mer att
betrakta som en uppdragstagare åt
Kammarkollegiet än enligt nuvarande
ordning eftersom det blir Kammarkollegiet
som utser den gode mannen. För att den
gode mannen skall få väcka talan krävs
således att denne fått ett bemyndigande
till det av Kammarkollegiet.
23 §
Enligt 11 kap. 3 § föräldrabalken skall
god man i vissa fall förordnas i ett
dödsbo exempelvis om det krävs för att
tillvarata en bortavarande arvinges eller
testamentstagares rätt, om en arvinge
vistas på okänd ort eller om arvingens
namn är okänt eller om det är oklart om
det finns någon arvinge som har rätt till
arv före allmänna arvsfonden. Om det i
ett dödsbo som förvaltas av en god man
enligt den nämnda bestämmelsen finns
egendom som har tillfallit fonden skall
egendomen i boet realiseras enligt reg-
lerna i 21 och 22 §§ arvsfondslagen.
Enligt 15 kap. 22 § föräldrabalken skall
arvsfondslagens regler om försäljning
tillämpas också när det gäller egendom
som förvaltas av en god man enligt 11
kap. 3 § föräldrabalken. Även i ett
sådant fall krävs det ett bemyndigande
från Kammarkollegiet för att den gode
mannen skall få väcka talan. Paragrafen
överensstämmer i huvudsak med 11 § i den
nuvarande arvsfondslagen.
24 §
Till paragrafen, som motsvarar de två
första meningarna i 5 § första stycket i
den nuvarande lagen, har ett tillägg
gjorts på så sätt att även
försäkringsbelopp får avstås. Härmed
åsyftas försäkringsbelopp som tillfaller
fonden i egenskap av förmånstagare.
Frågan om avstående får avgöras efter
förhållandena i det enskilda fallet. Har
arvsfonden angetts särskilt i ett
förordnande, bör fonden inte avstå från
försäkringsbeloppet. Frågan om avstående
blir inte aktuell om förmånstagar-
förordnandet kan tolkas så att det syftar
på en testamentstagare i stället för på
fonden. Detta kan i första hand bli
aktuellt om förordnandet och testamentet
har tillkommit vid ungefär samma tidpunkt
(jfr NJA 1976 s. 24). I övrigt hänvisas
till allmänmotiveringen (avsnitt 5.8).
25 §
Första stycket överensstämmer med 5 §
första stycket tredje meningen i den
nuvarande lagen om avstående av egendom
av väsentlig betydelse från
kulturhistorisk synpunkt eller från
natur- eller kulturvårdssynpunkt.
Bestämmelsen i andra stycket är ny.
Genom tillägget ges möjlighet att avstå
inte bara viss egendom utan också medel
för egendomens bevarande om det finns
särskilda skäl. Ett sådant särskilt skäl
kan vara att det saknas ekonomiska eller
personella resurser hos en tänkbar
förvaltare av egendomen att helt med egna
insatser bevara egendom som har ett stort
kulturhistoriskt värde. Det kan röra sig
om åtgärder som är nödvändiga att vidta
omedelbart för egendomens fortsatta
bestånd, som t.ex. takläggning, flyttning
av egendomen, konservering eller
restaurering av egendomen. Det måste stå
klart att mottagaren själv saknar
resurser för att bekosta dessa åtgärder
och att syftet med att avstå egendomen
till denne skulle helt förfelas om denne
inte samtidigt fick de aktuella medlen
för att kunna bevara egendomen. Medel får
inte avstås för löpande underhåll och
drift och bör inte annat än i
undantagsfall avstås med belopp som helt
täcker kostnaderna för att ställa i
ordning den egendom som avstås.
26 §
Paragrafen reglerar vem som fattar beslut
i fråga om arvsavstående enligt 24 och 25
§§ och motsvarar 5 § andra stycket i den
nuvarande lagen. Den ändringen har gjorts
att riksdagens prövning i vissa fall har
slopats. Vidare har i enlighet med 24 §
ett tillägg gjorts i fråga om försäk-
ringsbelopp. Beslut om avstående av arv
eller försäkringsbelopp är av sådan natur
att en överklagandemöjlighet inte fyller
någon funktion. Den nuvarande möjligheten
härtill (13 § i den nuvarande lagen) har
därför tagits bort (jfr 28 §).
27 §
Paragrafen gäller ansökan om
arvsavstående. De två första styckena
motsvarar 5 § tredje stycket i den
nuvarande lagen. Den ändringen har gjorts
att ansökningar om arvsavstående skall
göras hos Kammarkollegiet i stället för
hos en länsstyrelse. Kollegiet får uppdra
åt länsstyrelsen att utreda frågan.
Länsstyrelsen skall efter företagen
utredning skicka tillbaka handlingarna i
ärendet till kollegiet tillsammans med
ett eget yttrande.
Bestämmelsen i tredje stycket är ny och
föreskriver att en ansökan om
arvsavstående inte får göras senare än
tre år från dödsfallet eller från det att
arvet genom preskription tillfallit
fonden.
I fjärde stycket har upptagits en
bestämmelse som medför att en ansökan om
arvsavstående skall avvisas om den har
kommit in för sent. Ett avvisningsbeslut
fattas av Kammarkollegiet. Av 28 §
framgår att ett avvisningsbeslut kan
överklagas till länsrätten.
28 §
Enligt paragrafen kan ett beslut av
Kammarkollegiet om skyldighet att betala
tillbaka fondmedel (13 §) och om
avvisning av en för sent inkommen ansökan
om arvsavstående (27 § fjärde stycket)
överklagas till länsrätten. Häri ligger
att även Kammarkollegiets beslut att
vägra eftergift helt eller delvis (13 §)
kan överklagas. I övrigt kan inte beslut
enligt lagen överklagas.
29 §
Bestämmelsen är ny. Den föreskriver att
kostnader för fördelningen av stöd ur
arvsfonden bekostas av arvsfondsmedel
enligt de grunder som regeringen
bestämmer.
30 §
Paragrafen föreskriver att
Kammarkollegiets kostnader för sin verk-
samhet enligt lagen skall betalas ur
fonden och överensstämmer med 1 § tredje
stycket i den nuvarande lagen.
17
31 §
Paragrafen är ny och upptar regler om att
regeringen varje år skall lämna en
redovisning till riksdagen för hur arvs-
fondsmedlen har fördelats under det
gångna budgetåret samt ange den kommande
inriktningen på stödet.
Övergångsbestämmelser
Den föreslagna lagen om Allmänna
arvsfonden föreslås träda i kraft den 1
juli 1994. Äldre föreskrifter skall gälla
i fråga om beslut om stöd och
arvsavståenden som har meddelats före
ikraftträdandet. Enligt allmänna förvalt-
ningsrättsliga principer gäller att
ärenden som har upptagits men inte
slutförts före den nya lagens i
kraftträdande i fortsättningen skall
handläggas enligt de nya reglerna. Beslut
om stöd före den nya lagens
ikraftträdande omfattas dock inte av de
nya bestämmelserna om återbetalning.
Äldre föreskrifter gäller om anmälan
gjorts till rätten före ikraftträdandet
om att fonden är ensam arvinge eller uni-
versell testamentstagare. Likaså gäller,
på grund av den föreslagna
preskriptionstiden enligt 27 § tredje
stycket, äldre bestämmelser för ansökan
om arvsavstående som gjorts före
ikraftträdandet av den nya lagen.
7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen
(1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt
Ändringen avser en hänvisning till den
nya arvsfondslagen.
7.3 Förslaget till lag om ändring i
föräldrabalken
(1949:381)
Ändringen avser en hänvisning till den
nya arvsfondslagen.
18
Sammanfattning av 1991 års
arvsfondsutrednings
förslag Allmänna arvsfonden (SOU
1992:120)
Bakgrund
Allmänna arvsfonden är en självständig
och självägande förmögenhetsmassa vars
ändamål är bestämt i lagen (1928:281) om
allmänna arvsfonden och som byggs upp med
medel som enligt bl.a. ärvdabalken
tillfaller fonden. Arvsfonden förvaltas
av Kammarkollegiet som en särskild fond,
skild från statskapitalet. Kollegiet
bevakar fondens rätt till den egendom som
tillfaller fonden bl.a. genom arv, gåva
eller testamente. Fondens ändamål är att
främja vård och fostran av barn och
ungdom samt omsorg om handikappade.
Utdelning av medel ur fonden beslutas
huvudsakligen av regeringen efter ansökan
hos Socialdepartementet. Viss
medelsutdelning har regeringen delegerat
till Barn- och ungdomsdelegationen under
Civildepartementet som handlägger vissa
ärenden som är att hänföra till fostran
av ungdom. Regeringen har även delegerat
rätten att dela ut fondmedel för pro-
jektverksamhet till bl.a. Social-
departementet, Socialstyrelsen, Statens
handikappråd och Statens ungdomsråd.
Under senare år har det årligen delats
ut drygt 150 miljoner kronor. Fondens
medel har huvudsakligen använts för stöd
till frivilliga och ideella insatser.
Stöd har lämnats till nyskapande och
utvecklande projekt inom verksamheter som
främjar vård och fostran av barn och
ungdom samt omsorg om handikappade. Stöd
har också lämnats till vissa kostnader
med anknytning till ungdomsverksamhet och
handikapporganisationernas fritids- och
rekreaktionsanläggningar, inventarier
samt vissa utbildnings- och informations-
aktiviteter. Mottagare av stöd är främst
föreningar, stiftelser och organisationer
som bedriver ideell verksamhet. Enligt
praxis beviljas inte stöd till
privatpersoner. Stöd beviljas kommuner
och andra offentliga organ, om det inte
åligger stat eller kommun att bekosta den
åtgärd som stödet är avsett för. I viss
utsträckning lämnas dock stöd även för
sådan åtgärd, förutsatt att stödet
utvecklar eller förnyar den offentliga
verksamheten eller i anslutning till
denna utvecklar frivilliga eller ideella
insatser.
Arvsfondslagen reglerar bevakningen av
att medel kommer in till fonden,
fondförvaltningen och utdelningen av
fondens medel. Sedan lagen trädde i kraft
den 1 januari 1929 har den varit föremål
för en översyn mellan åren 1964 och 1967.
Översynen resulterade i att fondens ända-
mål år 1969 utvidgades till att omfatta
omsorg om handikappade och att regeringen
fick möjlighet att delegera rätten att
besluta om stöd ur fonden till annan
myndighet. Barn- och ungdomsdelegationen
fördelar sedan år 1987 viss andel av
fondens medel för att främja fostran av
ungdom.
Under senare år har frågor om fondens
ändamålsbestämmelse vid flera tillfällen
varit föremål för riksdagsbehandling.
Riksdagen har bl.a. avslagit
motionsyrkanden om att utvidga fondens
ändamål till att omfatta också äldre
personer samt yrkanden om att fondmedel
borde återföras till arvlåtarens kommun.
Med hänvisning till bestämmelsen i lagen,
att medel ur fonden inte får lämnas för
åtgärder som det åligger stat eller
kommun att bekosta, har socialutskottet
(bet. 1989/90:SoU29) uttalat att det av
regeringens redovisning för utdelning av
fondmedel inte gått att helt klarlägga om
utdelningen skett i överensstämmelse med
ändamålsbestämmelsen. Utskottet har
vidare uttalat att fondens medel huvud-
sakligen skall användas för stöd till
frivilliga och ideella insatser. Vid
riksmötet 1989/90 biföll riksdagen en
hemställan av utskottet att en översyn
borde göras av ändamålsbestämmelsen
(rskr. 1989/90:318).
Uppdraget
Mot bakgrund av riksdagsbehandlingen har
utredningen enligt sina direktiv haft i
uppdrag att pröva om ändamålsbestämmelsen
och tillämpningen av denna svarar mot
såväl dagens situation som framtida behov
hos olika målgrupper. Uppdraget i den
delen har innefattat att utifrån rådande
praxis pröva om lagstiftningen kan
förtydligas och om medlens användnings-
områden kan få en tydligare struktur.
Utredningen har också haft i uppdrag att
se över beslutanderätten vid utdelning av
stöd ur fonden och överväga om fler
ärendegrupper än i dag kan delegeras från
regeringen till lämplig myndighet. I
uppdraget har även ingått att analysera
behovet av att följa upp och sprida
erfarenheter av de projekt som startas
med stöd av arvsfondsmedel samt att
överväga hur presumtiva sökanden bör
informeras om Allmänna arvsfonden.
Utredningen har i övrigt haft frihet att
behandla även andra frågor om fondens
verksamhet som föranletts av utrednings-
uppdraget.
Vårt arbete har lett fram till en helt
ny arvsfondslag, som samtidigt arbetats
om språkligt. Lagen inleds med
bestämmelser som beskriver Allmänna
arvsfondens egendom (1-4 §§) följda av
bestämmelser om fondens ändamål (5 och
6 §§) och beslutanderätten om stöd ur
fonden (7 §). Därefter följer
bestämmelser om förfarandet vid ansökan,
redovisning av mottagna medel och
återbetalning av medel som betalats ut
felaktigt eller på grund av oriktiga
uppgifter (8-12 §§). Övriga avsnitt
innehåller bestämmelser om fondens
förvaltning (13-16 §§), god man
(17-19 §§), försäljning av fondens
egendom (20 §), arvsavstående (21-24 §§),
överklagande (25 §) och regeringens
redovisning till riksdagen för hur
fondens medel fördelats (26 §).
Huvuddragen i våra förslag är följande.
Fondens ändamål
En översyn av Allmänna arvsfondens
ändamålsbestämmelse har varit
utredningens huvuduppgift. De målgrupper
som i dag kan få stöd ur fonden är barn,
ungdomar och handikappade. Vår genomgång
av situationen för dessa målgrupper visar
att behovet av att utveckla och stödja
insatser till förmån för dessa grupper
alltjämt är stort. Även om mycket görs
för dem inom den offentliga verksamheten
kan deras behov inte tillgodoses fullt
ut. Vår slutsats är att fondens ändamål
också i fortsättningen bör omfatta endast
målgrupperna barn, ungdomar och handi-
kappade.
Vi föreslår att fonden får till ändamål
att utveckla och stödja verksamhet till
förmån för barn, ungdomar och handikappa-
de. Fondmedlen skall användas i
mottagarens verksamhet. Med verksamhet
avses i detta sammanhang ideell och
offentlig verksamhet. Ändamåls-
bestämmelsen anpassas därmed till
gällande utdelningspraxis. Genom denna
utformning ges de myndigheter som
beslutar om stöd ur fonden möjlighet att
följa samhällsutvecklingen och lämna stöd
till projekt och utvecklingsområden som i
dag inte kan förutses.
I en tilläggsbestämmelse begränsas
fondmedlens användningsområde till i
första hand ideell verksamhet. Om det
finns särskilda skäl får dock stöd inom
ramen för fondens ändamål lämnas till
offentlig verksamhet. Bestämmelsen
innebär såväl en inskränkning av
nuvarande lagstiftning såvitt avser
frivillig offentlig verksamhet som en
jämkning av förbudet att stöd inte får
lämnas till åtgärder som skall bekostas
av stat eller kommun. Därmed jämställs
all offentlig verksamhet. Exempel på ett
särskilt skäl kan vara att ett kommunalt
organ i samverkan med en ideell
organisation vill förnya eller utveckla
en kommunal verksamhet till förmån för
någon av fondens målgrupper. I
tilläggsbestämmelsen anges också att stöd
inte får lämnas till privatpersoner,
vilket är en utdelningsprincip som
tillämpats under lång tid.
Beslutanderätten
Flertalet ärenden om stöd ur Allmänna
arvsfonden bereds i dag inom
Socialdepartementet och beslut fattas av
regeringen. Civildepartementet ansvarar
för ärenden rörande stöd ur fonden för
främjande av fostran av ungdom.
Regeringen har emellertid till Barn- och
ungdomsdelegationen inom en viss
ekonomisk ram delegerat rätten att
besluta om stöd i ärenden som är att
hänföra till fostran av ungdom. Är ett
ärende av principiell vikt eller rör det
stöd över 200 000 kronor, skall ärendet
avgöras av regeringen. För vissa projekt
har beslutanderätten delegerats till
bl.a. Socialstyrelsen, Statens handikapp-
råd och Statens ungdomsråd.
Vår analys av nuvarande ordning för
beslut om stöd ur fonden har lett till
slutsatsen att den övergripande
beslutanderätten bör ligga kvar hos
regeringen, som har god överblick över
hela det fält inom vilket stöd kan komma
i fråga. Däremot bör beslutanderätten i
alla arvsfondsärenden som typiskt sett
inte kräver regeringens medverkan
delegeras till en annan myndighet. Vi
föreslår sålunda att en arvsfonds-
delegation inrättas som blir en ny
myndighet knuten till regeringskansliet
med Socialdepartementet som huvudman.
Ansökningar om stöd ur fonden skall
ställas till och beredas inom
delegationen. Inom de medelsramar som
regeringen bestämmer skall delegationen
enligt regeringens riktlinjer besluta om
stöd ur fonden. Arvsfondsdelegationen bör
kollektivt behandla vissa gemensamma
frågor och principer som utveckling av
praxis, redovisning för och granskning av
hur medlen använts, informations- och
uppföljningsrutiner samt interna rutiner.
Delegationens beslut om stöd bör däremot
fattas sektorsvis. Därför bör särskilda
beslutsenheter för målgrupperna barn,
ungdomar och handikappade inrättas inom
delegationen. Den föreslagna ordningen
medför organisatoriska fördelar och ökar
förutsättningarna för enhetlig prövning
av arvsfondsärendena. Regeringen kommer
också att avlastas ett stort antal
detaljärenden.
Ansökan, redovisning och
återbetalningsskyldighet
I den nya lagen ges fasta regler för
ansökningsförfarandet och mottagarnas
redovisning av hur fondens medel använts.
För bl.a. de fall mottagna medel inte
använts för avsett ändamål eller
erhållits på grund av oriktiga uppgifter
föreslås att beslut skall kunna fattas om
återbetalningsskyldighet. Om det
föreligger särskilda skäl får dock
skyldigheten att betala tillbaks medlen
helt eller delvis efterskänkas.
Den myndighet som regeringen bestämmer
föreslås få rätt att granska hur
arvsfondsmedlen använts.
God man
När dödsfall inträffar och det inte finns
någon annan arvinge än Allmänna
arvsfonden, eller när fonden är
universell testamentstagare skall god man
i dag utses av en tingsrätt.
Kammarkollegiet föreslås ta över
uppgiften att utse god man.
Arvsavstående
I samband med att fonden avstår från arv
som består av egendom av bl.a.
kulturhistorisk betydelse, föreslår vi
att fonden också skall kunna avstå ett
belopp av det arv som tillfallit fonden
att användas till sådana omedelbara
åtgärder som är nödvändiga för att bevara
egendomen. Det skall föreligga synnerliga
skäl för att beloppet skall kunna avstås.
Synnerliga skäl kan t.ex. vara att det
saknas ekonomiska eller personella
resurser hos en tänkbar förvaltare av
egendomen att helt genom egna insatser
bevara egendom som har stort
kulturhistoriskt värde och som betyder
mycket för den bygd där den finns.
Exempel på omedelbara åtgärder för egen-
domens bevarande kan vara takläggning,
flyttning av egendomen, konservering
eller restaurering av egendomen.
Kontantbelopp skall dock inte få avstås
för egendomens fortlöpande underhåll och
drift.
Den som vill att fonden skall avstå sin
rätt till arv föreslås ge in ansökan till
Kammarkollegiet i stället för som i dag
till länsstyrelsen. Kammarkollegiet får
uppdra åt länsstyrelsen att utreda frågan
om arvsavståendet. Ansökningstiden
föreslås bli begränsad till tre år efter
dödsfallet eller från det att arvet
tillfallit fonden genom preskription.
Beslut om avstående av arv fattas av
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av Kammarkollegiet. Utan
riksdagens tillstånd får i dag beslut
inte fattas om att till någon avstå
egendom till ett värde som överstiger
800 000 kronor. Vi föreslår att beslut om
arvsavstående liksom nu bör fattas av
regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer. Däremot anser vi
att ett beslut om avstående av arv inte
längre skall villkoras av ett tillstånd
från riksdagen.
Det är, anser vi, inte rimligt att det
vid arvsavstående av kulturhistoriskt
värdefull egendom m.m. med eventuellt
tillhörande kontantbelopp skall utgå
arvsskatt till staten, varför vi föreslår
att sådana förvärv inte skall belastas
med arvsskatt.
Information, utvärdering och
erfarenhetsspridning
Vi föreslår att man tar initiativ till en
tydlig och målgruppsanpassad information
om fonden. Vi anser vidare att
medelsmottagarna i den mån det är
möjligt, utvärderar sina insatser.
Härigenom blir det möjligt att samordnat
följa vad olika projekt får för effekter
på kort eller lång sikt.
Den föreslagna arvsfondsdelegationen
bör utveckla metoder för utvärdering och
effektmätning utifrån övergripande mål
och syften. Däremot anser vi att
myndigheten inte skall ta på sig
uppgiften att vara den som generellt
följer upp och vidarebefordrar
projektresultat och utvecklingsarbeten.
Delegationen bör emellertid följa upp
specialsatsningarnas resultat och
effekter samt sprida erfarenheterna till
dem som berörs.
Övriga frågor
Om ett testamente eller en gåva till
förmån för fonden har förenats med
villkor beslutar regeringen om egendomen
skall tas emot. Vi föreslår att
Kammarkollegiet i stället för regeringen
bör pröva om egendomen skall tas emot.
Vi anser vidare att stödets
skatterättsliga karaktär bör lagregleras
och föreslår att stödet undantas från
skatteplikt.
Regeringen har sedan några år tillbaka
lämnat riksdagen en årlig redovisning för
fördelningen av arvsfondsmedel. Härigenom
har allmänheten fått tillgång till
information om hur arvsfondens medel
använts. Vi föreslår att regeringens
redovisningsskyldighet gentemot riksdagen
lagregleras.
Med hänsyn till arvsfondsärendenas
karaktär har vi ansett att beslut som
meddelas enligt lagen inte får
överklagas.
Kostnadseffekter
Förslaget om inrättandet av en
arvsfondsdelegation medför en minskning
av arbetsbelastningen hos regeringen och
Barn- och ungdomsdelegationen. Härigenom
frigörs resurser som kan tas i anspråk
för den föreslagna arvsfondsdelegationen.
En samordning av handläggningen av sådana
arvsfondsärenden som rör fördelning av
stöd ur fonden m.m. till en myndighet
sammantaget med ett reglerat ansöknings-
förfarande innebär i sig vissa effektivi-
tetsvinster, vilket gör det möjligt att
inom ramen för nuvarande resurser öka
informations- och uppföljningsinsatserna.
Vårt förslag att Kammarkollegiet och
inte regeringen skall pröva om egendom
som är förenad med villkor skall tas emot
samt att Kammarkollegiets beslut om
arvsavstående inte längre skall kunna
överklagas till regeringen medför att
arbetsmängden i regeringskansliet
minskar. Däremot ökar Kammarkollegiets
arbetsuppgifter. Förslaget om att
uppgiften att förordna god man för fonden
flyttas från tingsrätterna till Kammar-
kollegiet innebär också en ökad
arbetsbelastning för kollegiet. Förslagen
torde dock inte kräva ökade resurser för
kollegiets del.
Mot bakgrund av det anförda kan
lagförslaget finansieras inom ramen för
befintliga medel.
44
Betänkandets lagförslag
1 Förslag till
Lag om Allmänna arvsfonden
Härigenom föreskrivs följande
Allmänna arvsfondens egendom
1 §
Allmänna arvsfonden består av egendom som
tillfallit fonden genom arv, gåva,
testamente, förmånstagarförordnande i
försäkringsavtal eller rättens
förordnande.
Vad som sägs om egendom som har
tillfallit fonden genom arv gäller också
egendom som tillfallit fonden enligt 1
kap 11 § lagen (1937:81) om
internationella rättsförhållanden rörande
dödsbo.
2 §
Av de medel som under ett räkenskapsår
har tillfallit fonden skall en tiondel
läggas till fonden vid årets utgång.
Återstoden och årets avkastning skall
vara tillgänglig för utdelning från och
med nästföljande år, men får också läggas
till fonden.
3 §
Om ett testamente eller en gåva till
förmån för fonden har förenats med
villkor, beslutar Kammarkollegiet om
egendomen skall tas emot.
4 §
Testamente till någon annan än fonden får
godkännas av Kammarkollegiet om det inte
finns någon anledning till klander. Ett
testamente, som kan antas vara ett
riktigt uttryck för arvlåtarens yttersta
vilja, får godkännas även om det finns
anledning till klander.
Fondens ändamål
5 §
Allmänna arvsfonden har till ändamål att
utveckla och stödja verksamhet till
förmån för barn, ungdomar och
handikappade.
6 §
För ändamål som anges i 5 § skall stöd
lämnas till ideell verksamhet. Om det
finns särskilda skäl får stöd lämnas även
till offentlig verksamhet.
Stöd får inte lämnas till enskilda
personer.
50
Utdelning ur fonden
7 §
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer beslutar om stöd ur
fonden.
Ansökan, redovisning och
återbetalningsskyldighet
8 §
Ansökan om stöd ur fonden görs
skriftligen hos regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer.
Ansökan skall innehålla de uppgifter som
behövs för att bedöma sökandens
förutsättningar att få stöd ur fonden.
Ansökan skall vara egenhändigt
undertecknad av sökanden eller dennes
ombud.
9 §
Den som tagit emot stöd ur fonden skall
inom föreskriven tid skriftligen redovisa
hur medlen använts.
Om redovisning inte kommer in, skall
mottagaren av stödet delges ett
föreläggande om att ge in en sådan.
Föreläggandet skall innehålla en
upplysning om att stödet skall betalas
tillbaka enligt 10 § tredje stycket om
föreläggandet inte följs.
10 §
Medel som inte förbrukats inom angiven
tid eller för det ändamål som avsetts med
ansökan skall betalas tillbaka.
Om någon lämnat oriktiga uppgifter
eller på annat sätt förorsakat att stöd
ur fonden lämnats felaktigt eller med för
högt belopp och om han skäligen borde ha
insett detta skall han betala tillbaka
det som betalats ut för mycket.
Om den som tagit emot stöd inte följer
ett föreläggande enligt 9 § andra stycket
skall medlen betalas tillbaka.
Om det finns särskilda skäl får
återbetalningsskyldigheten helt eller
delvis efterskänkas.
11 §
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer prövar frågan om
återbetalning av stöd ur fonden.
12 §
Den myndighet som regeringen bestämmer
får granska hur stöd ur arvsfonden
används.
Myndigheten har rätt att vid
granskningen
1. på begäran få de upplysningar och
handlingar som behövs för granskningen,
och
2. få tillträde till områden och
lokaler, dock inte bostäder eller andra
privata utrymmen.
Granskningsmyndigheten får begära
handräckning av kronofogdemyndigheten för
att genomföra de åtgärder som avses i
andra stycket 1-2.
Förvaltning
13 §
Allmänna arvsfondens egendom skall, utan
sammanblandning med andra medel,
förvaltas av Kammarkollegiet.
14 §
Allmänna arvsfondens rätt till egendom
enligt 1 § bevakas av Kammarkollegiet.
Kollegiet för Allmänna arvsfondens
talan i mål och ärenden som rör fonden.
15 §
Medel som tillfaller fonden skall
överlämnas till Kammarkollegiet.
Redovisning, som efter utredning av ett
dödsbo eller annars skall lämnas för
förvaltning av egendom som tillkommer
fonden, tas emot och granskas av
kollegiet.
16 §
Kammarkollegiets kostnader för fondens
förvaltning och kollegiets övriga
uppgifter enligt denna lag skall betalas
ur fonden med belopp som regeringen
bestämmer.
God man
17 §
Om det då ett dödsfall inträffar inte
finns någon annan arvinge än fonden eller
om fonden är testamentstagare skall den
som har boet i sin vård anmäla detta till
Kammarkollegiet.
Kammarkollegiet skall förordna en god
man att företräda fonden vid
boutredningen.
Har egendom tillfallit fonden genom
gåva skall en god man förordnas att ta
hand om egendomen och sälja den.
God man behöver inte förordnas
1. om den avlidne var änka eller
änkling och det finns släktingar efter
den först avlidne maken, som har kvar
någon rätt till arv vid efterlevande
makens död,
2. om fonden uteslutits från arv genom
testamente och det inte kan antas att det
finns någon anledning till klander,
3. om boet har större skulder än
tillgångar och det inte behövs en god man
för att ta vård om egendomen, samt
4. om egendom som tillfallit fonden som
legat eller gåva utgörs av pengar.
Kammarkollegiet skall övervaka att den
gode mannen fullgör sina uppgifter.
Om den gode mannen inte är lämplig för
uppdraget, skall Kammarkollegiet
entlediga honom.
18 §
Om god man gäller vad som är föreskrivet
om sysslomän i 18 kap. handelsbalken.
19 §
Om det i ett dödsbo finns egendom som
förvaltas av god man enligt 11 kap. 3 §
föräldrabalken och som tillfallit fonden,
är den gode mannen skyldig att fullgöra
sina uppgifter enligt 20 § första
stycket.
Försäljning av fondens egendom
20 §
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer beslutar om
försäljning av fast egendom eller
tomträtt som har tillfallit fonden. Annan
lös egendom än tomträtt skall den gode
mannen sälja på offentlig auktion, om
inte Kammarkollegiet medger annat.
Fordringar får säljas endast om de inte
kan drivas in.
För att driva in en fordran som har
tillfallit fonden får den gode mannen
väcka och föra talan utan medgivande av
Kammarkollegiet.
Om särskilda föreskrifter har lämnats
genom ett testamente, skall de tillämpas.
Arvsavstående
21 §
Arv eller försäkringsbelopp, som
tillfallit fonden, får helt eller delvis
avstås till någon annan, om det med
hänsyn till uttalanden av arvlåtaren
eller andra särskilda omständigheter kan
anses stämma överens med arvlåtarens
yttersta vilja. Även i annat fall får arv
eller försäkringsbelopp avstås till
arvlåtarens släkting eller annan person
som stått arvlåtaren nära, om det kan
anses skäligt.
22 §
Arv som utgörs av egendom, vilken är av
väsentlig betydelse från kulturhistorisk
synpunkt eller från natur- eller
kulturvårdssynpunkt, får avstås till
juridisk person som har särskilda
förutsättningar att ta hand om egendomen
på lämpligt sätt.
Om det finns synnerliga skäl får ett
belopp av det arv som tillfallit fonden
samtidigt avstås till den som tar emot
egendomen enligt första stycket för
sådana omedelbara åtgärder som är
nödvändiga för att bevara egendomen.
23 §
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer beslutar om
avstående av arv eller försäkringsbelopp.
24 §
Om någon vill att arv eller
försäkringsbelopp som tillfallit fonden
skall avstås helt eller delvis, skall han
ge in sin ansökan till Kammarkollegiet.
Kollegiet får uppdra åt länsstyrelsen i
det län där den döde senast haft sitt
hemvist att utreda frågan. Efter
utredning skall länsstyrelsen skicka
tillbaka handlingarna i ärendet till
kollegiet tillsammans med eget yttrande.
Om kollegiet inte får besluta i ärendet
skall kollegiet sända in handlingarna
till regeringen tillsammans med eget
yttrande.
En ansökan skall göras senast tre år
efter dödsfallet eller efter det att
arvet genom preskription tillfallit
fonden.
Om en ansökan kommit in för sent skall
den avvisas.
Överklagande
25 §
Beslut enligt denna lag får inte
överklagas.
Redovisning till riksdagen
26 §
Regeringen skall varje budgetår före
januari månads slut lämna en redovisning
till riksdagen för hur medel från
Allmänna arvsfonden fördelats under
föregående räkenskapsår samt ange den
kommande inriktningen av stödet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1993. Genom lagen upphävs lagen
(1928:281) om allmänna arvsfonden.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i
fråga om
1. beslut om stöd och arvsavstående som
har meddelats före ikraftträdandet,
2. anmälan som gjorts till rätten
enligt 7 § lagen (1928:281) om allmänna
arvsfonden före ikraftträdandet, samt
3. ansökan om arvsavstående som gjorts
före ikraftträdandet.
51
2 Förslag till
Lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370
Härigenom föreskrivs att 19 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall ha
följande lydelse
19 §
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Till skattepliktig Till
inkomst enligt denna skattepliktig
lag räknas icke: inkomst enligt
vad som vid bodel- denna lag räknas
ning tillfallit make icke:
eller sambo eller vad som vid
vad som förvärvats bodelning
genom arv, tillfallit make
testamente fördel av eller sambo eller
oskift bo eller vad som förvärvats
gåva; genom arv,
vinst i svenskt testamente fördel
lotteri eller vinst av oskift bo eller
vid vinstdragning på gåva;
här i riket medel som lämnats
utfärdade premie- som stöd ur
obligationer och ej Allmänna
heller sådan vinst i arvsfonden;
utländskt lotteri vinst i svenskt
eller vid vinstdrag- lotteri eller vinst
ning på utländska vid vinstdragning
premieobligationer, på här i riket
som uppgår till utfärdade premie-
högst 100 obligationer och ej
kronor;............ heller sådan vinst
i utländskt lotteri
eller vid
vinstdragning på
utländska
premieobligationer,
som uppgår till
högst 100
kronor;............
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
52
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och
gåvoskatt
Härigenom föreskrivs att 1 § andra
stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt skall ha följande lydelse
1 §
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Skatt till staten Skatt till staten
utgår enligt denna utgår enligt denna
lag för egendom, som lag för egendom,
förvärvas genom arv som förvärvas genom
eller testamente arv eller testa-
(arvsskatt) eller mente (arvsskatt)
genom gåva (gåvo- eller genom gåva
skatt). (gåvoskatt).
För egendom, som För egendom, som
förvärvas genom att förvärvas genom att
arv avstås enligt 5 arv eller
§ lagen den 8 juni försäkringsbelopp
1928 (nr 281) om avstås enligt 21 §
allmänna arvsfonden, lagen (1900:0000)
utgår arvsskatt till om Allmänna arvs-
staten som om för- fonden, utgår
värvet skett genom arvsskatt till
testamente efter den staten som om
avlidne. förvärvet skett
genom testamente
efter den avlidne.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.
53
Sammanställning av remissyttranden över
betänkande av 1991 års arvsfondsutredning
(SOU 1992:120) Allmänna arvsfonden
Remissinstanserna
Betänkandet har tillställts totalt 66
remissinstanser.
Svar har inkommit från följande
myndigheter:
Justitiekanslern, Hovrätten över Skåne
och Blekinge, Stockholms tingsrätt,
Socialstyrelsen, Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor,
Barnmiljörådet, Statens handikappråd,
Statskontoret, Riksrevisionsverket,
Statens skolverk, Statens institut för
handikappfrågor i skolan, Samarbetsnämn-
den för statsbidrag till trossamfund,
Barn- och ungdomsdelegationen,
Kammarkollegiet, Statens ungdomsråd,
Länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus
och Västerbottens län.
Skolverket har meddelat att det utifrån
sitt ansvars- och kompetensområde inte
har några synpunkter att tillföra.
Landstingsförbundet och två av de tre
landsting som tillfrågats har yttrat sig.
Dessa är landstingen i Stockholms och i
Hallands län.
Svenska kommunförbundet och fem av de
tio kommuner som tillfrågats har avgett
yttranden. Det är kommunerna Göteborg,
Norrköping, Umeå, Sundsvall och Botkyrka.
Sex av tolv tillfrågade
handikapporganisationer har avlämnat
yttranden. De är Handikappförbundens
centralkommitté, Riksförbundet för demen-
tas rättigheter, Riksförbundet av
intresseföreningar för schizofreni,
Synskadades riksförbund, Unga synskadade
och De handikappades riksförbund.
Två av tre tillfrågade
pensionärsorganisationer har inkommit med
yttranden, Pensionärernas riksorgani-
sation och Sveriges pensionärsförbund.
Landsorganisationen i Sverige, Sveriges
advokatsamfund och Sveriges domareförbund
har avgett yttranden medan Svenska
arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens
centralorganisation och Sveriges akade-
mikers centralorganisation har meddelat
att de avstår från att yttra sig.
Av de sju ungdomsförbund som har
beretts tillfälle har fem inkommit med
yttrande. Dessa är Landsrådet för
Sveriges ungdomsorganisationer, Sveriges
kristna ungdomsråd, Svenska scoutrådet,
Unga örnars riksförbund och Fritidsforum
(Riksförbundet Sveriges fritids- och
hemgårdar).
Övriga remissinstanser som beretts
tillfälle och inkommit med yttranden är
Riksidrottsförbundet, Rädda barnen och
Röda korset.
Därutöver har ytterligare fyra
yttranden inkommit från instanser som
själva tagit initiativ till att lämna
synpunkter. Dessa är Svenska scout-
förbundet, Riksförbundet Sveriges 4H,
Riksförbundet för sexuellt
likaberättigande och Stiftelsen för
internationellt ungdomsutbyte.
Yttrande har också lämnats av f.d.
departementsrådet Ossian Larnstedt.
1 Utredningens inriktning
Utredningens förslag
En ny arvsfondslag med språklig
bearbetning införs. Nuvarande praxis
lagregleras.
Remissinstansernas svar
Remissinstanserna är positiva till att
den praxis som utvecklats rörande
utdelningen av arvsfondsmedel regleras i
lag och att lagtexten omarbetats
språkligt.
2 Fondens ändamål
2.1 Målgrupper
Utredningens förslag
Fondens målgrupper bör även i
fortsättningen utgöra barn, ungdomar och
handikappade.
Remissinstansernas svar
Majoriteten av remissinstanserna
instämmer i utredningens förslag.
Pensionärernas riksorganisation anser att
ändamålsreglerna inom Allmänna arvsfonden
också bör omfatta äldre personer då denna
grupp är i minst lika stort behov av stöd
som de grupper som Arvsfondsutredningen
föreslår. Sveriges pensionärsförbund har
inget att erinra mot utredningens förslag
men föreslår en kompletterande
bestämmelse om att stöd till
projektverksamhet för handikappade skall
kunna utgå utan hinder av målgruppens
ålder. Riksförbundet för sexuellt likabe-
rättigande delar utredningens förslag
och betonar vikten av att det vid
utarbetandet av riktlinjer för bidrag ur
Allmänna arvsfonden beaktas den särskilt
utsatta situationen för homosexuella unga
och homosexuella handikappade.
2.2 Ändamål
Utredningens förslag
Fonden får till ändamål att utveckla och
stödja verksamhet till förmån för barn,
ungdomar och handikappade. Fondmedlen
skall användas i mottagarens verksamhet.
Med verksamhet avses i detta sammanhang
ideell och offentlig verksamhet. I en
tilläggsbestämmelse begränsas fondmedlens
användningsområde till i första hand
ideell verksamhet. Om det finns särskilda
skäl får stöd inom ramen för fondens
verksamhet lämnas till offentlig
verksamhet. Exempel på särskilt skäl kan
vara att ett kommunalt organ i samverkan
med en ideell organisation vill förnya
eller utveckla en kommunal verksamhet
till förmån för någon av fondens
målgrupper. I tilläggsbestämmelse anges
också att stöd inte får lämnas till
privatpersoner.
I ett särskilt yttrande föreslås en
starkare markering av att stödet skall
avse utveckling av verksamhet, ej stöd
till vad som skulle kunna uppfattas som
befintlig, kontinuerlig verksamhet.
Stödet skall i första hand ges till en
organisation, främst ideell förening,
stiftelse och ekonomisk förening vars
syfte är att organisera och bedriva
ideell verksamhet. Om det finns särskilda
skäl skall dock offentlig huvudman kunna
stå som mottagare av stödet, t.ex. vid
ett samarbete mellan flera olika parter
eller då enskilda personers ideella
engagemang ej är organiserat på mer
traditionellt vis. Villkoret är dock
fortfarande att verksamheten skall vara
av ideell karaktär.
Remissinstansernas svar
Majoriteten av de remissinstanser som
kommenterat ändamålsbestämmelsen är
positiva till utredningens förslag.
Samarbetsnämnden för statsbidrag till
trossamfund, Kammarkollegiet,
Handikappförbundens centralkommitté,
Synskadades riksförbund, De handikappades
riksförbund, Riksidrottsförbundet,
Sveriges kristna ungdomsråd, Svenska
scoutrådet, Svenska scoutförbundet,
Riksförbundet Sveriges 4H och
Riksförbundet för sexuellt
likaberättigande framhåller vikten av att
viss del av arvsfondens medel avsätts för
stöd till organisationers lokaler m.m.
Sveriges kristna ungdomsråd anser också
att stöd skall kunna utgå även till
befintlig verksamhet. Barn- och
ungdomsdelegationen, Riksförbundet av
intresseföreningar för schizofreni, Rädda
barnen och Röda korset tillstyrker det
särskilda yttrandet.
Utredningens förslag vad gäller
mottagare av stöd ur fonden tillstyrks av
22 av de 33 remissinstanser som särskilt
berör denna fråga. 11 remissinstanser
förordar det särskilda yttrandet.
Hovrätten över Skåne och Blekinge menar
att utredningen i lagtexten inte angett
vad som avses med begreppen ideell
verksamhet, respektive offentlig verksam-
het men med ideell avser sådan verksamhet
som drivs utan eget vinstsyfte och som
enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt är befriad från skyldighet
att betala statlig inkomstskatt för
inkomst av näringsverksamhet. Hovrätten
anser det olämpligt att definiera
begreppet i motiven och att därvid
hänvisa till detaljerad
skattelagstiftning. Vidare antyder den
föreslagna lagtexten ett innebördsmässigt
motsatsförhållande mellan ideell
verksamhet och offentlig verksamhet,
något som förefaller missvisande.
Hovrätten förordar de sakkunnigas förslag
framför utredningens, dock att den
föreslagna paragrafens tredje stycke
torde vara överflödigt, eftersom det
framgår redan av de föregående styckena
att stöd inte får lämnas till enskilda
personer.
Barn- och ungdomsdelegationen, Statens
ungdomsråd, Riksförbundet av
intresseföreningar för schizofreni,
Riksidrottsförbundet, Landsrådet för
Sveriges ungdomsorganisationer, Sveriges
kristna ungdomsråd, Rädda barnen, Röda
korset, Scoutförbundet och Riksförbundet
Sveriges 4H förordar det särskilda
yttrandet. Remissinstanserna påpekar
vikten av att om stöd skall utgå till
offentlig verksamhet skall verksamheten
drivas i mycket nära samarbete med
brukarorganisationerna. Synskadades
riksförbund och Unga synskadade anser att
stöd ur fonden uteslutande skall kunna
ges till ideella organisationer. Om en
kommun i samverkan med en ideell
organisation vill förnya eller utveckla
en kommunal verksamhet kan den ideella
organisationen svara för ansökan. Detta
stärker brukarinflytandet över verksam-
heten.
3 Beslutanderätten
Utredningens förslag
Den övergripande beslutanderätten bör
ligga kvar hos regeringen, som har god
överblick över hela det fält inom vilket
stöd kan komma i fråga.
För att avlasta regeringen ett stort
antal detaljärenden, bör dock be-
slutanderätten i alla arvsfondsärenden
som inte kräver regeringens medverkan,
delegeras till en annan myndighet.
Utredningen föreslår därför att en
Arvsfondsdelegation inrättas som en ny
myndighet knuten till regeringskansliet
med Socialdepartementet som huvudman.
Inom de medelsramar som regeringen
bestämmer skall delegationen enligt
regeringens riktlinjer besluta om stöd ur
fonden.
Remissinstansernas svar
Majoriteten av de remissinstanser som i
sina yttranden specifikt behandlat
förslaget om beslutanderätten är positiva
till förslaget.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser
dock att den föreslagna konstruktionen
kan medföra organisationsrättsliga
oklarheter t.ex. rörande
ansvarsförhållanden inom och kontroll av
verksamheten samt i fråga om allmänna
handlingars offentlighet vid utväxling av
handlingar. Hovrätten anser att sådana
oklarheter bör undvikas och föreslår att
en nyinrättad myndighet bör vara
fristående från regeringskansliet i
enlighet med vedertaget svenskt mönster
för självständiga myndigheter. Det
behöver inte betyda att kontakten med
regeringskansliet avbryts. Den
övergripande beslutanderätten kan ändå
finnas kvar hos regeringen i enlighet med
utredningens förslag. Hovrätten menar
vidare att alternativet till att inrätta
en ny myndighet är att uppdra åt någon
befintlig myndighet att fördela
arvsfondsmedel och pekar på möjligheten
att knyta dessa uppgifter till
Kammarkollegiet som ju skall förvalta
Allmänna arvsfondens medel.
Statskontoret tillstyrker en överföring
av regeringens beslutanderätt i alla
arvsfondsärenden som inte kräver dess
medverkan till en myndighet, en
arvsfondsdelegation. Statskontoret menar
dock att en sådan delegations kansli
skulle kunna knytas till en redan
befintlig myndighet utanför
regeringskansliet. Enligt Statskontoret
skulle detta vara mer i linje med
Allmänna arvsfondens ändamålsbestämning
och fristående juridiska ställning än
enbart kansliresurser inom
regeringskansliet. En sådan myndighet
skulle kunna vara t.ex. Socialstyrelsen
som har erforderlig kompetens och
överblick inom berörda
verksamhetsområden.
Kammarkollegiet anser att utdelningen
av stöd ur fonden skall vara mer
fristående från regeringen än vad
utredningen föreslagit och att kollegiet
är en lämplig s.k. värdmyndighet för en
arvsfondsdelegation.
Demensförbundet avstyrker inrättandet
av en Arvsfondsdelegation då det ser en
risk för visst dubbelarbete då vissa
ansökningar skall ligga kvar hos
regeringen. Unga synskadade ställer sig
skeptiska till att inrätta en särskild
myndighet mot bakgrund av att de upplevt
den nuvarande organisationen som väl
fungerande.
Riksrevisionsverket framhåller att det
i samband med förslaget att inrätta en
särskild Arvsfondsdelegation finns
anledning att närmare pröva
förutsättningarna för att samla allt
ansvar för Allmänna arvsfonden i en och
samma organisation. Ett sådant ansvar
behöver inte innebära att den ansvariga
organisationen själv fullgör alla
uppgifter. I stället kan det vara
lämpligt att uppdra vissa uppgifter till
andra organisationer, t.ex.
Kammarkollegiet. Det kan också finnas
anledning att på olika sätt ställa
villkor för, eller formulera
begränsningar i, den frihet att fullgöra
uppgiften som tilldelas den ansvariga
organisationen. Verket menar också att
det inte finns några sakliga skäl till
att administrativa kostnader i anslutning
till Allmänna arvsfonden skall
finansieras på olika sätt. Enligt
nuvarande ordning finansieras
Kammarkollegiets kostnader av fondmedel
och regeringskansliets kostnader via
statsbudgeten. Utredningen föreslår att
denna ordning skall kvarstå även i
fortsättningen. Verket menar att den
helhetsbild över administrations-
kostnaderna som förefaller lämplig för
att bevaka och förbättra effektiviteten i
verksamheten då riskerar att gå förlorad.
Enligt verkets uppfattning ligger det
närmast till hands att de administrativa
kostnaderna för fonden finansieras av
fondmedel.
4 God man
Utredningens förslag
Uppgiften att förordna god man för fonden
skall flyttas från tingsrätterna till
Kammarkollegiet.
57
Remissinstanserna
Endast fem av remissinstanserna har
berört denna fråga specifikt. Hovrätten
över Skåne och Blekinge ifrågasätter om
det är nödvändigt att behålla institutet
god man då godmansförordnande inte i
detta sammanhang är att jämställa med
vanliga godmansförordnanden utan snarare
är att se som ett uppdragsförhållande
mellan Kammarkollegiet och den
förordnade. Det rör sig här om
civilrättsliga förfoganden och kollegiet
bör i vanlig ordning kunna utse ombud att
företräda fonden. Stockholms tingsrätt
tillstyrker utredningens förslag men gör
reflexionen att institutet god man för
Allmänna arvsfonden skulle kunna av-
skaffas och Kammarkollegiet skulle kunna
fullgöra sin förvaltningsuppgift vid
boutredning och omhändertagande av gåva
genom att anlita olika uppdragstagare
t.ex. advokater.
Kammarkollegiet tillstyrker
utredningens förslag att uppgiften att
utse och entlediga god man för Allmänna
arvsfonden flyttas från tingsrätterna
till Kammarkollegiet. Den gode mannen
kommer då i högre grad än i dag att bli
ett ombud som inom de ramar kollegiet
anger skall handla på Allmänna
arvsfondens vägnar. Härigenom kan
effektiviteten höjas dels genom att
kollegiet får kännedom om dödsfallet
tidigare än idag och kan påbörja
utredningsarbetet tidigare, dels genom
att kollegiet får möjligheter att lämna
bindande föreskrifter för den gode
mannen. Kollegiet ifrågasätter om det i
lagen behöver anges i vilka fall en god
man skall förordnas. Kollegiet bör självt
kunna bedöma i vilka fall en god man
behövs för att ta tillvara arvsfondens
rätt och på vilket sätt detta bäst kan
ske.
Länsstyrelsen i Västerbottens län
tillstyrker med tvekan utredningens
förslag. Ett alternativ är enligt
styrelsen att landets länsstyrelser kan
anförtros denna uppgift. Sveriges
domareförbund tillstyrker utredningens
förslag men framhåller att överföringen
från den domstol som registrerar
bouppteckningen efter den avlidne till
Kammarkollegiet, kan innebära vissa
komplikationer i den praktiska
tillämpningen. Förbundet avser det
förhållande att det ibland förekommer att
en bouppteckningsförrättare tar med sig
en person som företrädare för Allmänna
arvsfonden till
bouppteckningsförrättningen, utan att
denne varit förordnad som god man för
fonden. Tingsrätten har därefter, sedan
bouppteckningen ingetts för registrering,
förordnat den personen som god man.
Därefter har bouppteckningen
registrerats. Det lämpliga i ett sådant
förfarande kan i och för sig
ifrågasättas. Förfarandet har dock varit
praktiskt i okomplicerade fall.
5 Avstående av arv
Utredningens förslag
I samband med att fonden avstår från arv
som består av egendom av bl.a.
kulturhistorisk betydelse, skall fonden
kunna avstå ett belopp av det arv som
tillfallit fonden att användas för sådana
omedelbara åtgärder som är nödvändiga för
att bevara egendomen. Det skall föreligga
synnerliga skäl för att beloppet skall
kunna avstås.
Den som vill att fonden skall avstå sin
rätt till arv skall ge in ansökan till
Kammarkollegiet i stället för som idag
till länsstyrelsen. Ansökningstiden skall
begränsas till tre år efter dödsfallet
eller från det att arvet tillfallit
fonden genom preskription.
Beslut om avstående av arv fattas av
regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande av Kammarkollegiet. Beslut
om avstående av arv skall inte längre
vara villkorat av ett tillstånd från
riksdagen.
Remissinstansernas svar
Endast fem remissinstanser har i sina
remissvar berört frågan. Hovrätten över
Skåne och Blekinge anser att det kan
vara lämpligt att bestämmelsen om
riksdagens tillstånd om avstående av arv
i vissa fall tas bort.
Kammarkollegiet tillstyrker att det
införs en möjlighet att avstå ett belopp
under de förutsättningar som anges i
förslagets 22 § andra stycket. Kollegiet
anser emellertid att det i
motivuttalanden bör understrykas att, med
undantag av sådant belopp, det endast är
sådan egendom som i sig är av väsentlig
betydelse från kulturhistorisk synpunkt
eller från natur- eller
kulturvårdssynpunkt som kan avstås.
Uppfyller t.ex. endast en del av en
fastighet kraven på egendomens karaktär
skall det inte kunna komma ifråga att
avstå resten av fastigheten som består av
t.ex. skog utan sådan betydelse för att
tjäna som finansieringskälla. Avståendet
skall i dessa fall endast komma ifråga
som bidrag till att t.ex. lägga om ett
tak och avse ett kontant penningbelopp.
Beloppet skall vara bestämt och direkt
knutet till det behov av omedelbara åt-
gärder som är nödvändiga för att bevara
egendomen. Medlen skall inte få användas
till kommande drift och underhåll.
Kollegiet tillstyrker även utredningens
förslag vad gäller möjlighet att avstå
försäkringsbelopp under de
förutsättningar som anges i 21 § samt
tidsbegränsningen till tre år inom vilken
en ansökan om avstående skall göras.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför
att förslaget om att ansökningar om
avstående skall inges direkt till
Kammarkollegiet medför en förkortning av
handläggningstiden för dessa ärenden.
Länsstyrelsen i Västerbottens län
tillstyrker varmt den förslagna 22 §.
Regeln bör kompletteras med instruktioner
för Kammarkollegiet och den gode mannen
att se till att byggnader som är värda
att bevara blir erbjudna ortens
scoutkårer eller andra lämpliga
föreningar. Kulturmiljöenheten vid
vederbörande länsstyrelse kan bistå med
råd och hjälp. Länsstyrelsen anser vidare
att det är mer praktiskt att ansökan om
arvsavstående ges in till Kammarkollegiet
men framhåller att det är viktigt att
kollegiet driver ärendena utan dröjsmål
och i god kontakt med de lokala och
regionala myndigheterna särskilt när det
är fråga om att ta hand om och ge ny
ägare åt fastigheter på ofri grund.
Pensionärernas riksorganisation har
inga erinringar mot utredningens förslag
i dessa avseenden.
6 Skattefrågor
Utredningens förslag
Stöd ur Allmänna arvsfonden undantas
uttryckligen från skatteplikt. Egendom
som förvärvas genom att arvsfonden avstår
från arv som är av väsentlig betydelse
från kulturhistorisk synpunkt eller från
natur- eller kulturvårdssynpunkt med
eventuellt tillhörande kontantbelopp
undantas från arvsskatteplikt.
Remissinstansernas svar
Kammarkollegiet anser i likhet med
utredningen att arvsavståenden i enlighet
med 22 § skall vara fria från arvsskatt.
Arvs- och gåvoskattlagens nuvarande
konstruktion bygger på att det är
mottagarens status som avgör om förvärvet
är skattefritt. Enligt
utredningsförslaget är det istället
egendomens status som är avgörande för om
skattebefrielse skall föreligga. En
ändring enligt förslaget skulle därför
medföra att lagen blir assymetrisk. Med
hänsyn till detta och till att arvs- och
gåvoskattelagen är under omarbetning,
anser kollegiet att frågan om
skattebefrielse även i fortsättningen i
avvaktan på en ny arvs- och gåvoskattelag
får lösas dispensvägen. Fritidsforum
anser det viktigt att det lagregleras att
stöd ur Allmänna arvsfonden inte är
skattepliktigt
7 Information
Utredningens förslag
Allmänheten bör ges kontinuerlig
information om fondens struktur och
ändamål och inom vilka verksamhetsområden
medlen används och vilka effekter
användningen fått. Den föreslagna
Arvsfondsdelegationen bör därför svara
för att erforderliga, kontinuerliga
informationsåtgärder vidtas. Den årliga
redovisningen till riksdagen bör göras
mer tillgänglig för allmänheten.
Remissinstansernas svar
Samtliga remissinstanser som berört denna
fråga har påpekat vikten av utökade
informationsinsatser. Ossian Larnstedt
påminner om att den jubileumsskrift som
gjordes för att dokumentera fondens
verksamhet under femtio år gav kunskap om
fonden och dess ändamål och att den borde
följas upp genom en årlig redogörelse för
fondens verksamhet.
58
8 Utvärdering och erfarenhetsspridning
Utredningens förslag
Genom att mottagarna av stöd ur Allmänna
arvsfonden åläggs en lagstadgad
skyldighet att redovisa hur medlen
används blir det möjligt att följa upp
genomförda projekt och dess effekter. Det
är önskvärt att projekt i den mån det är
möjligt redovisas enhetligt och att
medelsmottagarna i sin redovisning också
utvärderar sina insatser. Kraven på
utvärdering bör dock stå i relation till
projektets storlek och stödets nivå.
Arvsfondsdelegationen bör utveckla
metoder för utvärdering och effektmätning
utifrån övergripande mål och syften.
Remissinstansernas svar
Remissinstanserna är överlag positiva
till utredningens förslag. Statens
handikappråd, Statens institut för
handikappfrågor i skolan, Statens
ungdomsråd, Riksrevisionsverket,
Riksidrottsförbundet, Rädda barnen, Röda
korset m.fl. framhåller vikten av att
sprida information om erfarenheterna av
genomförd försöksverksamhet och pekar
också på möjligheterna att detta arbete
kan ske i samråd mellan delegationen och
berörda myndigheter/organisationer.
Rädda barnen anser att delegationen
också skall ha ett uttalat ansvar för att
resultaten av försöksverksamhet sprids
och att särskilda medel bör avsättas för
att t.ex. genomföra tematiska
redovisningar av resultaten.
9 Övriga synpunkter
Riksrevisionsverket menar att det finns
anledning att tydligare ange vilka
principer som skall gälla för den
ekonomiska förvaltningen av Allmänna
arvsfonden. Verket anför vidare att det
inte är tillfredsställande att Allmänna
arvsfondens bokslut enligt nuvarande
ordning inte revideras av vare sig
Riksrevisionsverket eller av andra
revisorer.
59
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 27 januari 1994.
Närvarande: statsminister Bildt,
ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,
Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck,
Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,
Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande:
Regeringen beslutar proposition
1993/94:124 Ny lag om Allmänna arvsfonden
66
67