Post 7045 av 7186 träffar
Propositionsnummer ·
1993/94:135 ·
Ungdomspolitik
Ansvarig myndighet: Utbildningsdepartementet
Dokument: Prop. 135
Regeringens proposition
1993/94:135
Ungdomspolitik
Prop.
1993/94:135
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 10 mars 1994
Carl Bildt
Inger Davidson
(Civildepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I Sverige finns i dag över en miljon ungdomar i åldern 15-24 år.
Ungdomspolitikens utformning har därför stor betydelse för många enskilda
människor och för samhället i stort. Den långsiktiga utvecklingen i landet beror
i hög grad på vilka framtidsmöjligheter ungdomarna får. Att ge ungdomarna en
framtidstro som bygger på tilltro till den egna förmågan att påverka både sin
egen och samhällets utveckling är en viktig uppgift för den vuxna generationen.
Den snabba utveckling som sker i samhället innebär att livsvillkoren för den
yngre generationen ständigt förändras. Ungdomarna ställs inför problem och
frågor som kräver nya lösningar och arbetssätt. Det gäller att se politiken över
traditionella sektorsgränser och utifrån ungdomars perspektiv.
I propositionen lägger regeringen fram förslag inom det ungdomspolitiska
området. Som bakgrund beskrivs situationen för dagens ungdomar och en översikt
av regeringens aktuella insatser för ungdomar inom olika samhällsområden
redovisas.
Förslag läggs fram om den huvudsakliga inriktningen för ungdomspolitiken. I
förslaget understryks bl.a. betydelsen av att ungdomspolitiken präglas av en
helhetssyn på ungdomars situation samt att alla ungdomar har rätt till goda
uppväxtvillkor och goda förutsättningar att etablera sig som vuxna. Vikten av
att främja ungdomars personliga ansvarstagande, medmänsklighet, delaktighet och
inflytande betonas också. De offentliga insatserna bör enligt förslaget i första
hand vara stödjande och bygga på ungdomars, föräldrars och andra närståendes
eget engagemang. I förslaget framhålls vidare att myndigheter och organisationer
i ökad utsträckning bör samverka i ungdomspolitiska frågor och att engagemanget
inom den ideella sektorn skall tas tillvara.
Mot bakgrund av den föreslagna inriktningen föreslås övergripande mål för
Ungdomsstyrelsens arbete och verksamhetsinriktning för den kommande
treårsperioden. En huvudpunkt är att myndigheten skall arbeta
sektorsövergripande och ha en kontinuerlig kontakt med andra myndigheter med
ansvar för barn- och ungdomsfrågor samt med kommunerna när det gäller att följa
ungdomars villkor i samhället.
Förslag till nya riktlinjer läggs fram för statens bidrag till barn- och
ungdomsorganisationerna. Den statliga bidragsgivningen skall i ökad utsträckning
relateras till målen för bidragen.
I avvaktan på denna proposition har anslagen inom ungdomsområdet under
trettonde huvudtiteln i årets budgetproposition förts upp med ett samlat
oförändrat belopp. Regeringen återkommer nu till anslagsfrågorna och föreslår
anslag för Ungdomsstyrelsens verksamhet, för bidrag till nationell och
internationell ungdomsverksamhet m.m. samt för EG:s utbytesprogram Ungdom för
Europa.
I bilagor till propositionen redovisas en översikt av statliga myndigheter med
uppgifter på ungdomsområdet, regeringens aktuella åtgärder för ungdomar,
utvecklingsprojekt för ungdomar samt källor och litteratur.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 6
2 Ärendet och dess beredning............... 6
3 Att vara ung............................. 7
4 Regeringens insatser för ungdomar........ 20
5 Riktlinjer för ungdomspolitiken.......... 28
6 Den statliga ungdomsmyndighetens organisation 33
7 Ungdomsstyrelsens uppgifter.............. 36
8 Verksamhetsinriktning för Ungdomsstyrelsen under de kommande tre åren
39
9 Statens bidrag till barn- och ungdomsorganisationerna 43
10 Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95..... 48
Bilaga 1 Statliga myndigheter på ungdomsområdet 53
Bilaga 2 Sammanställning av regeringens aktuella
åtgärder för ungdomar................ 57
Bilaga 3 Utvecklingsprojekt som fått stöd genom
Civildepartementet (Allmänna arvsfonden) 89
Bilaga 4 Källor och litteratur................ 93
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 10 mars 1994...............................95
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. godkänner vad regeringen föreslår om den huvudsakliga inriktningen av
ungdomspolitiken (avsnitt 5),
2. godkänner vad regeringen föreslår om Ungdomsstyrelsens uppgifter och
verksamhetsinriktning (avsnitt 7 och 8),
3. godkänner riktlinjerna för statsbidragen till barn- och
ungdomsorganisationerna (avsnitt 9),
4. till Ungdomsstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
7 923 000 kr,
5. till Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m. för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 111 697 000 kr,
6. till EG:s utbytesprogram Ungdom för Europa för budgetåret 1994/95 anvisar
ett förslagsanslag på 4 500 000 kr.
2 Ärendet och dess beredning
Den långsiktiga utvecklingen i Sverige beror i hög grad på vilka
framtidsmöjligheter landets ungdomar får. Att stödja en positiv utveckling av
ungdomars möjligheter inom olika områden är därför en väsentlig del i
regeringens samlade politik. Viktiga ungdomsfrågor hör till olika departements
ansvarsområden. Civildepartementet har ett övergripande ansvar och en
samordnande roll för ungdomspolitiska frågor.
Flera betänkanden och rapporter har under senare år behandlat frågor som berör
ungdomars situation och statens insatser inom ungdomspolitiken.
I Ungdomskommitténs betänkande Ungdom och Makt (SOU 1991:12) redovisades bl.a.
olika förslag för att öka ungdomars delaktighet i samhället.
STUNS-kommittén hade i uppdrag att se över arbets- och ansvarsfördelningen i
fråga om statens insatser på barn- och ungdomsområdet. Syftet var att finna
effektivare former för samordning, utvärdering och uppföljning. Uppdraget
redovisades i betänkandet Mer för mindre - nya styrformer för barn- och
ungdomspolitiken (SOU 1992:54).
Båda betänkandena har remissbehandlats. Sammanställningar över
remissyttrandena finns tillgängliga i Civildepartementet.
Statens ungdomsråd har i en rapport till regeringen i december 1992 redovisat
ett uppdrag att utveckla metoder för att öka ungdomars delaktighet och
inflytande. Dessutom har ungdomsrådet haft regeringens uppdrag att utarbeta en
modell för ett målrelaterat system för statens bidrag till barn- och
ungdomsorganisationerna. Uppdraget redovisades i rapporten Modell för ett
målrelaterat bidragssystem. Samma fråga har behandlats i departementspromemorian
Målrelaterat bidragssystem för barn- och ungdomsorganisationerna. Den
promemorian har remiss-behandlats och en sammanställning över remissyttrandena
finns tillgänglig i Civildepartementet.
Ungdomsrådet har även haft regeringens uppdrag att kartlägga barn- och
ungdomsorganisationernas arbetsvillkor samt att föreslå åtgärder som på andra
sätt än genom kontanta bidrag stärker organisationernas möjligheter att bedriva
och utveckla sin verksamhet. Uppdraget redo-visades i rapporten Barn- och
ungdomsorganisationernas arbetsvillkor.
I september 1993 överlämnade Statskontoret till regeringen rapporten Statens
ungdomsråd - Ledningsstruktur och organisation (Rapport 1993:22). Ungdomsrådet
har yttrat sig över rapporten.
I denna proposition ger regeringen, bl.a. med utgångspunkt i det redovisade
utredningsmaterialet, sin syn på hur ungdomspolitiken bör utformas.
Framställningen disponeras på så sätt att vi först beskriver hur det är att vara
ung, situationen för dagens ungdomar (avsnitt 3) och redovisar några av
regeringens insatser för ungdomar (avsnitt 4). Vi lämnar därefter förslag till
vad som enligt vår mening bör gälla i fråga om den huvudsakliga inriktningen av
ungdomspolitiken (avsnitt 5). Vidare behandlas organisationen för Statens
ungdomsråd, vars namn vi avser att ändra till Ungdomsstyrelsen (avsnitt 6). Vi
redovisar också förslag till uppgifter och verksamhetsinriktning för
Ungdomsstyrelsen (avsnitt 7 och 8) samt riktlinjer för statens bidrag till barn-
och ungdomsorganisationerna (avsnitt 9). Slutligen tar vi upp anslagsfrågor på
det ungdomspolitiska området för budgetåret 1994/95 (avsnitt 10).
I bilagor till propositionen redovisas en översikt av statliga myndigheter med
uppgifter på ungdomsområdet (bilaga 1), en sammanställning av regeringens
aktuella åtgärder för ungdomar (bilaga 2), utvecklingsprojekt som fått stöd
genom Civildepartementet (bilaga 3) samt källor och litteratur (bilaga 4).
3 Att vara ung
Ordet ungdom kan dels beteckna en viss fas i människans liv, dels beskriva en
konkret grupp i samhället med vissa sociala egenskaper.
I det förindustriella samhället existerade knappast begreppet ungdom. Då
betraktades man som vuxen direkt efter barndomen. Senare kom begreppet att
beteckna livsfasen fram till giftermålet eller tills man kunde försörja sig
själv och bilda hushåll.
En viktig utgångspunkt när man diskuterar ungdomsbegreppets historia är dess
relation till de aktuella samhällsförhållandena.
Ungdomstiden förr och nu
I det förindustriella samhället fanns bestämda och relativt statiska strukturer
där ungdomarna hade sina platser och roller genom vilka de kunde växa in i det
vuxna samhället. I samband med industrialismen upplöstes gradvis dessa
strukturer och ersattes med nya. Samhällslivet delades i en privat familjesfär
och en produktionssfär.
Industrialiseringen ledde också till en urbanisering. Nya krav ställdes på
arbetskraftens rörlighet och en mer flexibel livsföring. Att byta arbete, bostad
och vanor blev vanligare. De gamla familje- och släktskapsbanden löstes upp.
Dagens urbana ungdom och ungdomskultur är i detta perspektiv ett modernt fenomen
- en eller två generationer bakåt har befolkningen sina rötter i
jordbrukssamhället eller i mindre samhällen.
Ungdomsåren är i hög grad den tid då individens identitet formas. Identiteten
kan beskrivas med ett antal olika komponenter - kroppslig, sexuell, ideologisk,
social, psykologisk, yrkesmässig osv. Inom alla dessa områden har den unga
människan ett behov av att söka sig fram och hitta sin identitet. Den utvecklas
i samspel med föräldrar och familj, andra små naturliga gemenskaper och det
omgivande samhället.
Identitetskänslan är en spänningsfylld kombination av å ena sidan upplevelsen
av stabilitet och kontinuitet och å andra sidan upplevelsen av hur man
förändras.
Känslan av kontinuitet kan stödjas av ett relativt fast normsystem för
samverkan mellan människor i ett samhälle. För att vi skall utvecklas till
människor med värdighet och självkänsla behöver vi därför en minsta gemensam
nämnare för handlandet människor emellan. En etik som betonar alla människors
lika värde och ansvaret för varandra är en nödvändig grund när en ung människa
söker fast förankring i en värld av snabb förändring.
Det har hävdats att ungdomarna i det moderna samhället befinner sig instängda
i ett vakuum, i en förlängd barndom som hämmar deras orientering mot en egen
identitet och utveckling. Samhället skapar en parentes, ett utrymme där den
växande människan fritt får ströva i ett ingenmansland mellan barndom och
vuxenliv. Normsystemet och vuxenvärlden kan därför upplevas som ett hinder för
personlig utveckling mot delaktighet och initiativlust. Man vill ta steg mot
vuxenvärlden men får inte eller uppmuntras inte till det.
Samtidigt som etiken och normsystemet syftar till fasthet och skydd av varje
individ måste det inspirera till utveckling av personligheten, till initiativ
och nytänkande, till vilja att ta ansvar för allt större både personliga och
gemensamma uppgifter. Också i upplevelsen av förändring behöver man en
referensram, en trygghet i att man kan lita på både medmänniskors och det
offentligas handlande.
Kvalifikationskraven på den som skall betraktas som vuxen varierar från område
till område. Det avspeglar sig inte minst i det myller av åldersgränser som
finns i lagstiftningen, inom idrottsvärlden och det övriga föreningslivet.
Dessutom sker den sociala omdaningen nu i sådan hastighet att etablerade gränser
snabbt blir föråldrade.
I vår tid tenderar t.ex. ungdomstiden att förlängas inte minst genom att många
ungdomar stannar kvar länge i föräldrahemmet. Orsakerna kan hittas i höjda
boendekostnader, förlängd studietid och situationen på arbetsmarknaden.
De senaste decennierna har inneburit stora förändringar i de ungas
levnadsvillkor och sociala möjligheter. Uttrycket "tonåring" började användas
under efterkrigstiden. Under denna tid började man också tala om en särskild
ungdomskultur. Ungdomens egna grupperingar - som under olika perioder haft olika
benämningar, exempelvis sunar, mods, dixies, hippies, punkare, skinheads och
hip-hopare - visar att det snarare är fråga om flera kulturer. Det kommersiella
intresset för ungdomen växte också fram under denna tid. En stor tonårsmarknad
skapades inom bl.a. musik, mode och film. Vem som betraktas som tillhörande
ungdomsgruppen har därför också kommit att styras av kommersiellt inriktade
trender inom dessa områden.
Olika kulturella och etniska grupper kan dessutom definiera ungdomstiden på
skilda sätt, vilket vi i Sverige som följd av invandringen blivit alltmer
medvetna om.
När man skall definiera begreppet ungdom bör man ha i minnet att människans
identitet utvecklas under hela livet. Hon lär sig ständigt, bereder sig hela
tiden på att ompröva åsikter och ställningstaganden allteftersom omgivningen
förändras.
Det finns dock en period av gradvis övergång mellan barnets mer eller mindre
totala beroende av föräldrarna och den vuxnes upplevelse av autonomi och
kontroll över sitt eget liv. Denna ungdomsperiod kännetecknas av behovet att nå
större självständighet, bättre självkänsla och kompetens och samtidigt
tillhörighet till ett socialt sammanhang.
Man skulle därför kunna tala om en ungdomsuppgift som består i att inom olika
områden påverka sin egen utveckling till en vuxen individ, en utveckling som
dessutom skall svara upp mot det moderna samhällets krav i olika avseenden.
Det är viktigt att ha denna dynamiska syn på människans livsutveckling i
minnet när man betraktar undersökningar, ungdomsforskning och utredningar som av
statistiska, organisatoriska och andra skäl definierar ungdom som vissa bestämda
åldersgrupper.
Frågan inställer sig huruvida den unga människan i sin strävan att gradvis
etablera sig som vuxen tas riktigt på allvar. Tar man i anspråk hennes resurser,
uppmärksammar man hennes önskan att bidra i samhället? Eller är det så att
ungdomarna upplever att de förvaras i skolan, vårdas och förströs av de vuxna i
väntan på att de skall komma till nytta i arbetslivet?
En uppgift för ungdomspolitiken bör vara att på olika sätt underlätta, stödja
och frigöra de processer som förvandlar den unge till en vuxen, ansvarstagande
medborgare.
Ungdomars situation i dag
I Sverige finns i dag 1,1 miljoner invånare i åldern 15-24 år. Denna åldersgrupp
är den som ofta i statistiska sammanställningar fått beteckna ungdomstiden.
Antalet ungdomar enligt denna definition kommer kontinuerligt att sjunka under
1990-talet. År 2000 beräknas antalet ungdomar vara drygt 100 000 färre än i år.
Det finns ett flertal studier av ungas situation i dagens Sverige. I en del av
dessa studier har internationella jämförelser gjorts. I det följande redovisas
översiktligt en del av resultaten. En förteckning över källor och litteratur
återfinns som bilaga 4.
Utbildning
Över 90 procent av varje åldersgrupp går vidare till gymnasieskolan. Andelen
ungdomar som valde högskoleförberedande utbildningsvägar minskade från 29
procent år 1975 till 22 procent år 1986 men har sedan ökat och är nu högre än
någonsin, 35 procent.
Flickor och pojkar går i genomsnitt lika länge i skolan, men bakom siffrorna
döljer sig stora skillnader. Ungdomarnas val till gymnasiet sammanfaller med
arbetsmarknadens uppdelning i kvinno- och mans-yrken. Flickor dominerar helt på
utbildningar inom vårdsektorn samt de textila och sociala utbildningsprogrammen,
medan de tekniska utbildningarna har en överväldigande majoritet av pojkar.
Pojkar går i större utsträckning än flickor vidare till de längre och mer
prestigebetonade utbildningarna på universitet och högskolor. I
högskoleutbildningen i sin helhet är dock flickor i majoritet. Ungdomars
studieval är fortfarande starkt könsrollsbundna.
Arbete och bostad
Den dagsaktuella arbetsmarknadssituationen är mörk för ungdomarna. I Sverige
fanns i januari 1994 ca 800 000 ungdomar i åldrarna 18-24 år. Av de 52 procent
som räknas till arbetskraften var, enligt SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU)
avseende januari månad 1994, ca 86 000 arbetslösa. Av pojkarna i åldern 18-24 år
var 25,5 procent arbetslösa mot 15,4 procent av flickorna i samma ålder. Ca 13
procent i denna åldersgrupp är sysselsatta genom arbetsmarknadspolitiska
åtgärder, främst ungdomspraktik, arbetsmarknadsutbildning och arbetslivsutveck-
ling.
På bostadsmarknaden har ungdomar alltid haft en osäker ställning. Under en rad
år var bristen på bostäder det stora problemet. I dag är det mera prisbilden,
eftersom ungdomarna - som en nytillträdande grupp - ofta hänvisas till den dyra
nyproduktionen och andrahandsuthyrning.
Statistik från den senaste folk- och bostadsräkningen visar att flickor
genomsnittligt flyttar hemifrån vid 18,7 år och pojkar vid 20,0 år. En tendens
är att ungdomar bor kvar längre hemma eller delar bostad med andra för att
undvika höga bostadskostnader. Barn till ensamstående föräldrar och till
arbetare flyttar tidigare än andra grupper. Ungdomar som bor i villa bor hemma
längre. Faktorer som tillgång till högre utbildning på orten,
arbetsmarknadssituationen och pendlingsmöjligheter påverkar naturligtvis också
valet.
På landsbygden flyttar varje år var fjärde person i åldern 20-25 år.
Motsvarande siffra för ungdomar i storstäder är var tionde. De ungdomar som
flyttar från landsbygden är främst de som har god utbildning samt trygg social
och ekonomisk bakgrund. Flickor är mer benägna att flytta än pojkar.
Fritid, kultur och samhällsengagemang
I valet av fritidsaktiviteter finns tydliga skillnader mellan pojkar och
flickor. Pojkar är generellt mer aktivitets- och föreningsinriktade, medan
flickor föredrar att "bara" umgås. Ungdomars deltagande i föreningslivet har
minskat kontinuerligt under det senaste decenniet. Framför allt har de idéburna
folkrörelserna och de politiska ungdomsförbunden tappat medlemmar.
Samhällsengagemanget saknas inte, men det tar sig andra uttryck än genom
traditionella organisationer och partier. Miljöfrågor är ett område där ungdomar
visar ett större engagemang än befolkningen i övrigt. Intresset för globala
frågor och internationell solidaritet är också högt bland ungdomar.
Dagens skolungdomar har större erfarenheter av kulturinstitutioner än
gårdagens. Besöksvanorna skiljer sig också ganska mycket från föregående
ungdomsgenerationers. De besöker sällan teatrar och muséer. I stället föredrar
de kulturupplevelser och egna aktiviteter såsom musikfestivaler, rockklubbar
eller fria teatergrupper. Ungdomar är stora konsumenter av skivor och de går
ofta på bio. Musik är vid sidan av idrott det största fritidsintresset bland
ungdomar under 19 år.
Bokläsandet på fritiden är fortfarande högt bland barn och ungdomar. Omkring
hälften av dem som är under 15 år läser böcker dagligen. Fyra av fem ungdomar i
gymnasieåldern läser böcker regelbundet på sin fritid.
Internationalism
Resande, internationella kontakter och utlandsvistelser är i mycket högre grad
än tidigare en väsentlig och naturlig del av den unga generationens tillvaro.
Den vikt ungdomar fäster vid resande visas av att över 40 procent av de
tillfrågade ungdomarna i en undersökning år 1990 skulle använda pengarna till
resor om de plötsligt fick 10 000 kronor.
Många ungdomar förverkligar också sina resdrömmar. Ett exempel är att ca
50 000 Interrailkort sålts varje år till svenska ungdomar. Något som knappt
existerade för 10-15 år sedan men som i dag är mera vanligt bland svenska
ungdomar är resor under flera månader till "exotiska" länder. Drygt hälften av
ungdomarna i åldern 15-25 år vill tåg- eller båtluffa och lika många drömmer om
att åka ut på en längre jordenruntresa.
Var femte gymnasist har bott längre tid än sex månader i ett annat land och
deras beredskap för att flytta utomlands är stor. Nästan 80 procent av
gymnasisterna kan tänka sig att flytta utomlands för en längre period.
Omfattande kontakter med utlandet uppkommer också genom invandringen. Ca 8
procent av ungdomarna i Sverige är själva födda utomlands och ca 2 procent är
utländska medborgare födda i Sverige.
Flickor är mer intresserade av att resa än pojkar. Flickor vill också studera
eller arbeta utomlands i mycket större utsträckning än pojkar. Ungdomarnas
socio-ekonomiska bakgrund och deras privatekonomi har självklart stor betydelse
för i vilken utsträckning och hur de reser utomlands.
Värderingsförskjutningar i samhället
Sedan länge pågår komplicerade värderingsförskjutningar i västvärldens
samhällen. Man brukar generellt tala om en övergång från materiella till
postmateriella värderingar. De materiella värderingarna står för det
traditionella samhällets värdesystem, som betonar de sociala trygghetssystemen
och vikten av ordning och reda i det lilla och stora. De post-materiella
värderingarna lyfter i stället fram livskvalitet, handlingsfrihet och oberoende.
En högre värdering av den självständiga och starka individen som känner sig
mindre bunden till sitt lokalsamhälle har vuxit fram. En ökad benägenhet till
"gräsrotsaktiviteter" kan samtidigt noteras. Det traditionella religiösa
engagemanget har försvagats samtidigt som en strängare sexualmoral och mer
traditionell familjesyn har vuxit fram (utvecklat i "Mot denna framtid" red.
Axelson, S och Pettersson, T).
Dessa förskjutningar har skett parallellt med den snabbt ökande
inter-nationaliseringen. Ungdomar av i dag har tagit till sig det globala kom-
munikationssamhället helt naturligt. Deras attityder formas av såväl historiska
rötter i den svenska kulturen som av impulser från omvärlden.
Eftersom de värderingar som nu präglar dagens ungdom ger utslag i och kan
utgöra en möjlig beskrivning av framtiden är dessa av stort intresse. Föga
oväntat tycks 70-talisternas värderingar redan nu i stor utsträckning ha
influerats av ett framväxande postindustriellt "K-samhälle" som utmärks av
kunskap, kompetens, kreativitet, kommunikation och kultur. (Se vidare Andersson,
Å, Fürth, T och Holmberg, I : 70-talister. Om värderingar, nu och i framtiden.)
Ungdomarna är inriktade på ett rörligt liv med stark betoning av utbildning
och arbete. Hälsan ses som ett betydande värde, både i kortare och längre
tidsperspektiv och på såväl individuellt som kollektivt plan. Ingen aspekt på
livet har så stor långsiktig betydelse för dem som familjen och hemmiljön. I det
längre tidsperspektivet ser de familjelivet som mera betydelsefullt än
utbildning och arbete, hälsa, olika nöjen och andra fritidssysselsättningar.
70-talisterna är starkt studieorienterade. Mer än hälften uppger att de avser
att studera vid högskola och universitet, medan de som inte kan tänka sig
akademiska studier utgör endast en femtedel. Nästan två tredjedelar av
ungdomarna tror att deras utbildning i framtiden kommer att ha mycket stor eller
stor betydelse för dem. Den här bilden passar väl in i mönstret av
postmateriella värderingar. Postmaterialisterna värderar utbildning högt.
Ungdomarna vänder sig mot hierarkiskt uppbyggda arbetsmiljöer. De mest
attraktiva yrkena är rörliga och självständiga. Intressanta arbetsuppgifter
tillsammans med utsikten att få trevliga arbetskamrater lockar mer än att yrket
har hög status.
Unga fäder vill arbeta deltid i större utsträckning för att få mer tid för
familjen. 33 procent av männen och 44 procent av kvinnorna i en färsk
SCB-undersökning förespråkar en modell, där både mannen och kvinnan arbetar
deltid.
Hälsa
De flesta ungdomar i Sverige säger sig vara friska och nöjda med livet. Svenska
barn och ungdomar i mellan- och högstadieåldern trivs allmänt sett bättre med
livet än sina kamrater i övriga Europa. Svenska ungdomar lever i stort sett i
synnerligen privilegierade omständigheter, kommer rätt väl överens med den äldre
generationen samt är välutbildade och välorienterade i världen.
Den fysiska hälsan har förbättrats. Fler än hälften av barncancerfallen botas
och ungdomar med t.ex. astma eller diabetes kan i de allra flesta fall leva ett
normalt liv. Samtidigt är den stora ökningen av allergier bland barn och
ungdomar ett växande hälsoproblem. Skillnader i sjuklighet kvarstår bland
svenska ungdomar. Avgörande för barns och ungdomars hälsa är främst föräldrarnas
levnadsvillkor och närmiljöns utformning, t.ex. daghems- och skolmiljön.
Den psykiska hälsan uppvisar för vissa grupper av ungdomar en oroande bild.
Enligt en undersökning har drygt 10 procent av alla 18-åringar noterbart stora
sociala och psykiska problem. Ungdomar i mellan- och högstadieåldern upplever
enligt en annan studie sin psykiska hälsa på liknande sätt som ungdomar i samma
åldersgrupp i andra europeiska länder. Fler flickor än pojkar upplever sig må
dåligt, särskilt i högstadieåldern.
Självmordsnivån ligger sedan många år oacceptabelt högt i Sverige. Allt för
många unga människor försöker ta sitt liv och i allt yngre åldrar. Vart fjärde
dödsfall bland ungdomar i åldern 20-24 år orsakas av självmord. Nivån ligger
nästan lika högt som för dödsfall i trafikolyckor. Fler flickor än pojkar
genomför självmordsförsök medan fler pojkar begår självmord. Vid en
internationell jämförelse, utförd av World Health Organization (WHO), mellan ett
urval västeuropeiska länder samt Australien, Kanada, USA och Japan placerar sig
Sverige i den övre gruppen. Australien, Norge, Kanada och Schweiz uppvisar de
högsta talen. Jämfört med år 1970 kan dock en viss minskning av antalet
självmord bland ungdomar i Sverige noteras.
En liten, men synlig grupp ungdomar som på senare tid åter har uppmärksammats
är de utsatta eller övergivna. En del av dem har en mängd olika problem medan
andra främst eller enbart har problem i relationen till föräldrarna som medför
att de inte kan leva stadigvarande i sin familj. Bland dessa ungdomar har
flickorna den mest utsatta situationen.
Kriminalitet och missbruk
Ungdomsbrottsligheten i Sverige är i dag betydligt högre än den var t.ex. i
början av detta sekel eller på 1950-talet. Oavsett alla jämförelser anses den
allmänt sett oacceptabelt hög.
Ungdomar som begår brott begår dem ofta tillsammans med andra ungdomar. Vissa
brott är typiska ungdomsbrott. Ungdomar i åldrarna 15-20 år dominerar när det
gäller t.ex. väskryckning (ca 75 procent av de misstänkta), bilstöld (ca 65
procent) och legitimationsförfalskning (ca 65 procent). Antalet ungdomar som
lagförts för misshandel har ökat under det senaste årtiondet. Detta förhållande
skall dock ses mot bakgrund av att antalet anmälda misshandelsfall ökar
generellt i samhället. Bakom rubrikerna om det s.k. ungdomsvåldet finns en liten
grupp högaktiva som begår en oproportionellt stor andel av brotten.
Våldet bland ungdomar torde inte ha ökat totalt sett. Däremot hävdar vissa att
det har blivit råare, med ett allt större inslag av vapen, främst knivar.
Emellanåt uttrycks bland ungdomar den uppfattningen att det gäller att kunna
försvara sig själva och att de av denna anledning bär vapen. Denna utveckling
inger stark oro.
Andelen ungdomar med ett tungt missbruk har minskat påtagligt sedan år 1979.
Uppgifterna om ett minskat drogmissbruk bland ungdomar stöds av de regelbundna
undersökningar bland skolungdom i årskurs 9 som görs. Andelen ungdomar som någon
gång prövat narkotika låg under hela 1980-talet på 4 procent. I början av
1970-talet var motsvarande andel ca 14 procent. Under de senaste åren har den
totala försäljningen av alkohol minskat. Ett undantag är försäljningen av stark-
öl på restaurang. Av erfarenhet och från undersökningar om ungdomars
alkoholkonsumtion kan konstateras att det nästan uteslutande är yngre människor
som står för denna ökade konsumtion.
En till antalet liten, men desto synligare grupp är de ungdomar som sedan
några år på ett våldsamt sätt ger uttryck för sin rasism och intolerans. Bland
ungdomsgruppen som helhet synes främlingsfientligheten dock inte ha ökat, men
däremot kritiken av invandrings- och flyktingpolitiken.
Inför framtiden
Arbetsmarknad och utbildning
Framtidens arbetsmarknad kommer att kräva hög kompetens, flexibilitet och
beredskap till livslångt lärande. Alla ungdomar behöver kunskap för att kunna
hävda sig på en förändrad arbetsmarknad.
Utbildningen får dock inte bli ensidigt inriktad på kortsiktigt nyttiga
kunskaper för arbetsmarknaden. En god utveckling av samhället kräver också
medborgarnas bildning i vid mening. Bildningsbegreppet har diskuterats i
Läroplanskommitténs betänkande Skola för bildning (SOU 1992:94). Också företag
och offentlig verksamhet har allt att tjäna på anställda med bildning utöver
vardagskunskaperna. Kreativitet och sprudlande framtidsidéer kan frodas i ett
klimat där också en vidsynt bildning på humanismens och historiemedvetenhetens
grund lämnat sitt bidrag.
Riksdagsbeslutet år 1991 om en reformerad gymnasieskola hade som det ena
syftet att ge alla ungdomar i gymnasieåldern en garanterad rätt till en treårig
gymnasieutbildning. Det andra syftet var en omläggning av yrkesutbildningarna
från många specialiserade utbildningar till färre mer teoretiskt gedigna
utbildningar, som riktar sig mot bredare sektorer av arbetslivet. Den nya
gymnasieskolan genomförs successivt. All intagning till gymnasieskolan skall
fr.o.m. läsåret 1995/96 avse de nya programmen.
En viktig utmaning består nu i att motivera alla elever att genomgå en treårig
gymnasieskola. En nära samverkan mellan skola och arbetsliv, där teori och
praktik integreras kan härvid spela en betydelsefull roll.
Det finns risk för att ungdomarna i Sverige framöver kan komma att uppdelas i
två grupper på arbetsmarknaden, de som får fast anknytning till arbetsmarknaden
och de som inte får det. En sådan utveckling måste motverkas med alla
tillgängliga medel. Det är viktigt att arbetsmarknaden ger många möjligheter
till inträde och att det ständigt finns möjligheter till att växla från
exempelvis mer lågproduktiva arbeten till högproduktiva arbeten, dvs. arbeten i
tillväxtsektorer med högre löneutveckling. Det kan bl.a. ske genom goda
möjligheter till kompetensutveckling och effektiva arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
Den befarade klyvningen av arbetsmarknaden för ungdomar belyses av det faktum
att den sociala snedrekryteringen till gymnasieutbildningen och högre studier är
huvudsakligen densamma som före skolreformerna på 1960- och 70-talen. Ännu i dag
är det vid de tidigaste övergångarna mellan skolstadier som betydelsen av social
bakgrund är störst. Detta innebär att åtgärder mot den sociala snedrekryteringen
kan ha effekter på alla utbildningsnivåer. Den sociala snedrekryteringen i
Sverige avviker knappast jämfört med övriga Europa och USA.
Det finns också anledning att diskutera andra sätt för ungdomar att i
framtiden etablera sig på arbetsmarknaden. I direktiven för utredningen (Fi
1993:19) om förutsättningarna för expansion av privat tjänstepro-duktion sägs
t.ex. att utredaren bör analysera önskvärdheten av och möjligheten till en
differentiering av de i den totala skattekilen ingående skatteslagen,
inkomstskatten, socialavgifterna och mervärdeskatten. Möjligheterna och
önskvärdheten av att differentiera skattebelastningen för viss tjänsteproduktion
utförd av ungdomar bör belysas (dir. 1993:100).
Förändringar mot mer decentraliserade löneförhandlingar samt uppmjukningar av
trygghetslagstiftningen kan i vissa fall underlätta ungdomars inträde på
arbetsmarknaden samtidigt som tryggheten för dem som fått fotfäste på denna
minskar. En rimlig avvägning måste göras mellan de olika mål som finns.
Det är angeläget att stora ansträngningar görs för att skapa ett samhälle där
alla har möjligheter att få ett arbete. Samtidigt är det inte minst i tider av
hög arbetslöshet, särskilt bland ungdomar, viktigt att samhällsdebatten inte
skapar ett klimat där människovärdet knyts till innehavet av traditionellt
förvärvsarbete eller till en yrkesidentitet.
Familjens betydelse
Den samhällsomvandling som har ägt rum i Sverige under det senaste seklet har
inneburit förändringar av villkoren för föräldraskapet och därmed en förändring
av de ungas uppväxtvillkor. Familjens samman-sättning, funktion och livsstil har
förändrats. Som regel arbetar båda föräldrarna utanför hemmet.
Svensk familjepolitik är i allt väsentligt inriktad på att ge barn och
ungdomar goda uppväxtvillkor genom generella insatser som värnar om
barnfamiljernas ekonomiska trygghet och stöd i olika former till vård och
fostran.
Öppna familjer som samverkar med andra i t.ex. grannskap, arbetslag, daghem
eller skola, tillsammans med en livssyn som betonar människors lika värde och
ansvar för varandra är viktiga förutsättningar för unga människors utveckling
till trygga, aktiva och ansvarsmedvetna vuxna. Det är när familjen får goda
förutsättningar som barnen kan möta en fast normvärld grundad i förståelse,
kärlek och omtanke. Släktingar och övriga grupper i omgivningen skapar i många
fall det nätverk som kompletterar familjens möjligheter.
Dagens svenska familjer består oftast bara av två generationer. Den stora
majoriteten av alla barn har minst ett syskon. Bara 14 procent är enda barnet.
Många barn lever i styvfamiljer med "nya föräldrar" och syskon.
Familjen är emellertid utsatt för stora påfrestningar i dagens samhälle.
Skilsmässornas antal har ökat i Sverige, liksom i andra länder. Om utvecklingen
fortsätter och både äktenskap och samboförhållanden räknas in kommer ca 37
procent av alla barn att före 18 års ålder uppleva att föräldrarna flyttar isär.
Barn behöver både manliga och kvinnliga förebilder. Unga pojkar som hamnar i
missbruk eller kriminalitet har ofta vuxit upp utan pappa eller någon annan
manlig förebild. Om föräldrar skiljer sig eller separerar från varandra måste de
ändå kvarstå som föräldrar för sina barn. Att vara förälder är ett livslångt
åtagande.
I socialt arbete strävar man numera efter att engagera de frånvarande fäderna
i behandlingsarbetet. I andra fall söker man efter manliga förebilder i den
unges omgivning. Ett vidgat nätverk kring ungdomarna i form av släkt, vänner och
andra vuxna har stor betydelse, vid sidan av det offentligas insatser för att
stötta de familjer som behöver detta.
Familjepolitikens utgångspunkt är att familjen har huvudansvaret för barnen
och ungdomarna. Staten och kommunerna skall genom stödinsatser bistå och
underlätta för föräldrarna. Den svenska familjepolitiken strävar efter att
utjämna ekonomiska skillnader mellan barnfamiljerna och andra typer av hushåll.
Ensamstående föräldrars situation uppmärksammas särskilt.
Politiken måste främst inriktas mot att stärka den öppna familjen och det
nätverk av andra vuxna i de ungas närhet som har betydelse för
identitetsutveckling och vuxenetablering.
Livsfrågor och behovet av etik
I en studie från år 1992 genomförd på uppdrag av Statens ungdomsråd, Statens
skolverk, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen och Barn- och ungdomsdelegationen
anger en överväldigande majoritet att de har god kontakt med sina föräldrar.
Ändå önskar sig fyra av fem ungdomar mer kontakt med vuxna. Detta tyder på
ungdomars längtan efter djupare samtal och mer av förtroendefull kontakt med
vuxna, föräldrar och andra. Man behöver någon som tar sig tid och lyssnar, någon
man kan tala med om existentiella ting. Just detta uttrycker också de unga som
vänder sig till BRIS (Barnens rätt i samhället) och andra organisationer eller
mediaredaktioner.
Föräldrarna är de vuxna som har huvudansvaret för sina ungdomar, men alla
vuxna som kommer i kontakt med ungdomar har ett medansvar när det gäller att
vara normbildare, att bidra till att den existentiella tryggheten bland ungdomar
ökar.
Ungdomar behöver vuxna som sätter tydliga gränser för vad som är rätt och fel.
De vuxna måste också förmedla värden som tolerans, vidsynthet och alla
människors lika värde.
Detta gäller inte bara i hemmet utan även i skolan och i samhället i stort.
Företeelser som mobbning och skolk utgör varningssignaler och berör samhällets
mest centrala värderingar.
Den existentiella oron hos ungdomar har givetvis också samband med de stora
överlevnadsfrågorna. Miljöförstöring, u-världens sjukdomar, svält och brist på
resurser, ekonomisk kris, krig och andra våldskonflikter - också i Europa -
medverkar till en befogad oro. Det gäller att kanalisera denna oro till
aktivitet och tro på att det går att förändra världen till det bättre. Om
vuxenvärlden enbart skyler över dessa problem, fördjupas den unga generationens
oro till destruktiv vanmakt.
Trender och konsumtion
Det kommersiella utbudet har stor betydelse i ungdomars vardagsliv. Nya
konsumtionsvaror introducerades och privatkonsumtionen ökade efter andra
världskriget. Vårt vardagsliv har i särskilt hög grad förändrats på
masskommunikationens och elektronikens områden.
En stor förändring ligger i att tonårsindustrin och mediakulturen har blivit
integrerade. Tonårsindustrin satsar i dag på hela livsstilspaket. Reklamfolk och
trendsättare kartlägger noga genom omfattande enkäter nya strömningar som kan
fångas upp och omvandlas i mode, media etc. En ständig växelverkan sker på detta
sätt mellan de kommersiella krafterna och ungdomarna själva.
Mediakulturen och den kommersiella marknaden producerar estetiska koncept som
sedan omvandlas i vardagskulturen som i sin tur påverkar mediakulturerna.
Ungdomar inom de mer medvetna ungdomskulturerna använder sig av olika delar av
mediautbudet och skapar sina egna personliga stilar.
Många ungdomar upplever trygghet i att tillhöra en särskild grupp. Men även de
ungdomar som inte är så uttalat engagerade i någon av de olika ungdomskulturerna
dras till och vill konsumera produkter som de aktuella trenderna föreskriver.
Möjligen är denna senare grupp mer utsatt för tonårsindustrins påverkan.
Mediavåldets påverkan diskuteras ständigt. Vissa forskare och debattörer
hävdar att det s.k. videovåldet antagligen i sig inte har så stor betydelse.
Andra menar att det självklart finns ett samband mellan det fiktiva och det
verkliga våldet. Inte så att alla som ser mord och våldtäkter på video kommer
att praktisera det i verkligheten men att barn som matas med sådana grymheter
under sin uppväxttid påverkas negativt i sitt känsloliv.
En massiv påverkan av våldsskildringar i media, både i nyhetsförmedling och i
fiktion, kan tillsammans med andra ogynnsamma faktorer medverka till att
ungdomar får svårare att leva sig in i våldsoffrens verklighet. Ett värdesystem
uppbyggt på en hållbar etik motverkar riskerna för att ungdomar fascineras av
eller glorifierar våldet.
Ett annat fenomen är kopplingen mellan våld och den ökade spridningen av data-
och TV-spel. Denna spridning utgör en marknad som i Sverige närmar sig en halv
miljard kronor i omsättning per år. Kritiken är stark mot spel där våld förordas
som lösning på problem. Vissa distributörer låter numera Statens biografbyrå
förhandsgranska dataspel.
Dopning, hetsätning och självsvält kan sägas representera förvridna skönhets-
och styrkeideal. Delvis som en följd av reklampåverkan, men framför allt som en
önskan att bli uppmärksammad och älskad, vittnar de om en djup tragik.
Att räknas med i vuxensamhället
Ungdomars starka längtan efter vuxenkontakt pekar också på en mer specifik
önskan - att räknas i vuxenvärlden. Att ge ungdomarna en framtidstro som bygger
på tilltro till den egna förmågan att påverka både sin egen och samhällets
utveckling är en viktig uppgift för den vuxna generationen.
Det finns ingen motsättning mellan att erkänna ungdomars egna kulturer och att
söka mer av samverkan över generationsgränserna, att ta ungdomarna mer i anspråk
i gemensamma aktiviteter.
En av världens största reklambyråer har intervjuat ett urval ur
MTV-generationen, "Eurokids", och funnit att dessa är översköljda av in-
formation, TV-skval och reklam. De känner sig överstimulerade och uttråkade.
Samtidigt visar rapporten att den unga generationen framhåller etiska värden.
Till skillnad från 1980-talets ungdomar så prioriterar de "regnskogar framför
klädmode".
Det är en nödvändig utmaning att ge ungdomar möjligheter att engagera sig i
samhällsarbetet. Att ha inflytande innebär också att dela ett ansvar. Ungdomar
behöver tidigt uppmuntras till samhällsansvar genom att de får inflytande och
får delta aktivt i skolan, på arbetsplatsen, i närmiljön, i ideellt arbete osv.
Nya utgångspunkter
Vikten av helhetssyn
Ett viktigt mål för ungdomspolitiken måste vara att skapa överblick och
helhetssyn. Dels gäller det den överblick som kan skapas till hjälp för alla som
arbetar med insatser riktade till ungdomar inom kommuner, statliga myndigheter
och frivilliga, ideella organisationer. Här har en statlig ungdomsmyndighet en
viktig och samordnande funktion. Det återkommer vi till i ett följande avsnitt.
Men det viktigaste gäller den enskildes överblick över sitt eget liv och sin
person. I tidigare avsnitt har ungdomstiden beskrivits som den tid då uppgiften
är att inom olika områden påverka sin egen utveckling till vuxen individ, en
period med gradvis växande självkänsla, kompetens och etablering i vuxenvärlden.
Denna uppgift fordrar att man själv har initiativet.
Det svenska samhället vilar på respekten för varje människas unika värde och
alla människors lika värde. Välfärdssamhället har vuxit fram med rötterna i
denna uppfattning om människovärdet. En naturlig konsekvens av en sådan
människosyn är ett demokratiskt samhällsskick.
En statlig ungdomspolitik måste, samtidigt som den medger att ungdomar själva
formar sin framtid, befästa att grundvärderingar som demokrati, solidaritet och
människovärde överförs till kommande generationer.
En stödjande roll
En viktig grund för maktfördelningen i samhället är att beslut skall fattas på
lägsta möjliga effektiva nivå, dvs. i första hand av dem som befinner sig
närmast uppgiften. Den s.k. subsidiaritetsprincipen ger uttryck för ett sådant
förhållningssätt. Det innebär att det i första hand är de unga som skall ges
stora möjligheter att själva utforma sina liv. Helt naturligt blir föräldrarna
involverade, liksom de nätverk av kamrater, lärare, släktingar, ungdomsledare
m.fl. som varje människa är delaktig i.
I den offentliga sektorns uppgift ligger främst att underlätta ungdomarnas
eget, föräldrarnas och den ideella sektorns ansvarstagande. De offentliga
organen skall ha ett aktivt ansvar för att stödja de frivilliga positiva
krafterna i den unges omgivning. Det är angeläget att de offentliga insatserna
inte utformas eller genomförs så att de leder till att de unga, deras föräldrar
och andra vuxna i deras närhet inte längre känner sitt ansvar. Naturligtvis har
samhällsorganen ett särskilt ansvar för de mest utsatta grupperna i samhället.
4 Regeringens insatser för ungdomar
I det föregående avsnittet har vi beskrivit hur det är att vara ung. Vi har
också behandlat frågor om situationen för dagens ungdomar inom olika områden. I
det här avsnittet skall vi sammanfattningsvis redovisa några av regeringens
insatser för att skapa goda villkor för ungdomar. En utförligare redovisning av
regeringens aktuella åtgärder för ungdomar görs i bilaga 2. En sammanställning
av utvecklingsprojekt som stöds genom Civildepartementet (Allmänna arvsfonden)
återfinns i bilaga 3.
Goda uppväxtvillkor skapas i samverkan
Arbetet med ungdomsfrågor spänner över många verksamhetsområden. Det är därför
angeläget att de olika samhällsinsatserna kompletterar varandra och lägger en
god grund för ungdomars framtidstro. Det handlar exempelvis om utbildning,
arbete, bostad, socialpolitik, kultur och fritid. Inom regeringskansliet har
Civildepartementet ett övergripande ansvar och en samordnande roll när det
gäller ungdomsfrågor. Barn- och ungdomsdelegationen (Ju 1983:01) är ett
rådgivande organ till regeringen i frågor som rör unga människors uppväxtvillkor
(dir. 1992:15). I bilaga 1 lämnas en översikt av statliga organ med särskilt
ansvar för ungdomsfrågor.
Generationsutredningen
Förutsättningarna för ungdomar att etablera sig i samhället har förändrats under
senare år. Hög arbetslöshet och svårighet att skaffa sig en egen bostad är
problem för en stor del av dagens ungdomar. Dessutom behöver välfärdens
fördelning mellan generationerna och i ett livsperspektiv uppmärksammas.
Regeringen har därför tillkallat en särskild utredare om ungdomars
levnadsvillkor och framtidsutsikter (Generationsutredningen, C 1992:07, dir.
1992:107). Utredaren skall studera ungdomars etableringsmöjligheter på arbets-
och bostadsmarknaderna samt belysa unga hushålls ekonomiska situation. Syftet är
att få fram konkreta förslag till effektivare åtgärder samt tekniker för hur
ungdomsperspektivet skall kunna beaktas i större utsträckning i den politiska
beslutsprocessen. Resultaten av utredningsarbetet skall redovisas under andra
kvartalet 1994.
Åtgärder mot arbetslöshet
Den höga ungdomsarbetslösheten kräver insatser på flera områden. En varaktigt
förbättrad sysselsättning kan bara nås genom god tillväxt i en stabil ekonomi.
Regeringens ekonomiska politik har en sådan inriktning.Regeringen har vidtagit
en rad särskilda åtgärder mot ungdomsarbets-lösheten. Under budgetåret 1992/93
anvisades ca 120 000 ungdomar sysselsättning i form av ungdomspraktik.
Försöksverksamheten med ungdomspraktik har förlängts t.o.m. halvårsskiftet 1995
och till viss del modifierats. Syftet med förändringarna är att få
ungdomspraktiken att i ännu högre grad leda till reguljär anställning efter
praktikperiodens slut. Regeringen har också vidtagit åtgärder för att ordna nya
utbildningsformer såsom utbildningscheck, sommaruniversitet och
traineeutbildning. För många ungdomar har möjligheten till starta-eget-bidrag
blivit ett nytt sätt att skaffa sysselsättning och inkomst.
För att motverka negativa effekter av ungdomsarbetslöshet har Statens
ungdomsråd fått i uppdrag att fördela stöd till särskilda s.k. syssel-
sättningsprojekt för arbetslösa ungdomar. Dessutom har ungdomsrådet fått ett
särskilt uppdrag att stimulera det ideella föreningslivet till ökade insatser
för att erbjuda arbetslösa ungdomar ungdomspraktik och projekt inom ramen för
arbetslivsutveckling.
Frågan om hur långvarig arbetslöshet påverkar ungdomars sociala anpassning och
hälsotillstånd skall följas upp och dokumenteras i en särskild studie. Denna
studie genomförs av Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet.
Särskilda insatser behöver vidtas för att stärka ungdomars framåtanda och
entreprenörskompetens. Det finns redan flera lokala projekt som bygger på en
helhetssyn på ungdomars behov och möjligheter till personlig
kompetensutveckling. Många av dessa befinner sig i gränslandet mellan
arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik och socialpolitik, vilket har visat
sig vara ett problem när man vill utveckla verksamheterna till mer långsiktiga
insatser. Regeringen avser att på olika sätt aktivt följa och stödja dessa
verksamheter.
Förbättrad utbildning
För unga människor har möjligheterna till utbildning stor betydelse. Ett
omfattande utvecklingsarbete pågår i dag för att ställa behovet av kunskap och
kompetens i fokus. Ett exempel är gymnasiereformen som bl.a. innebär att
yrkesförberedande gymnasial utbildning förlängs från två till tre år. Minst 15
procent av tiden på de yrkesförberedande utbildningarna i gymnasieskolan skall
förläggas till olika arbetsplatser. Därigenom kan en närmare samverkan mellan
skola och näringsliv åstadkommas. Den nya kursutformade gymnasieskolan ger en
större flexibilitet och möjlighet till skräddarsydda utbildningar. Gamla gränser
mellan yrkesförberedande och studieförberedande utbildning kan överbryggas när
det blir större möjligheter att kombinera en yrkesutbildning med
studieförberedande kurser. Genom EES-avtalet tas nya steg i in-
ternationaliseringen av svensk utbildning och inom skolans område kan vi se fram
emot en ökad rörlighet för personal och elever.
De senaste årens skolreformer innebär att eleverna och föräldrarna får ett
ökat inflytande över skolgången. Rätten att välja grundskola har skrivits in i
skollagen och i de nya läroplanerna har elevernas möjligheter till inflytande
lyfts fram. Inom universitet och högskolor har också de studerandes möjligheter
till inflytande över utbildningen ökat. Genom en ökning av antalet platser skall
fler ungdomar få chans till högre utbildning. Mångfalden av
utbildningsalternativ gör det vidare möjligt för studenterna att hitta den
kombination av kunskaper som framstår som mest ändamålsenlig. Regeringen
stimulerar en utveckling av distansutbildningen vid universitet och högskolor.
Regeringen kommer att i mars 1994 för riksdagen lägga fram en utvecklingsplan
för skolväsendet där speciella utvecklingsområden, t.ex. ledarskaps- och
kompetensutvecklingen i skolan behandlas.
Ungdomars engagemang tas till vara
Ungdomars eget engagemang är en resurs som måste utnyttjas i större
utsträckning. Förenta Nationernas (FN:s) konvention om barnets rättigheter är
ett av de viktigaste instrumenten som tillkommit under senare år för att värna
barns och ungdomars rättigheter. Ratificeringen av konventionen innebär att
Sverige iklätt sig en internationell, folkrättslig förpliktelse att följa
konventionens bestämmelser. Riksdagen och regeringen har klart uttryckt en vilja
att förverkliga de intentioner som finns i konventionen.
FN:s barnkonvention
FN:s barnkonvention omfattar i princip alla viktiga samhällsområden som berör
barn och ungdomar under 18 år. Konventionen kan delas in i tre huvudområden -
rätten till liv och utveckling, rätten till skydd och trygghet samt rätten till
medinflytande och att säga sin mening och bli respekterad. En grundtanke bakom
konventionen är att barn och unga har samma människovärde som vuxna, men att de
behöver ett särskilt stöd för att komma i åtnjutande av det. Genom att den 1
juli 1993 inrätta en Barnombudsman (BO) med uppgift att övervaka efterlevnaden
av barnkonventionen har regeringen givit uttryck för den vikt den lägger vid
konventionen. Regeringen har tilldelat Barnombudsmannen särskilda resurser för
att lyfta fram ungdomsperspektivet och bredda kompetensen i ungdomsfrågor.
Utvecklingsarbete för att stärka ungdomars inflytande
För att ungdomar skall känna engagemang krävs att de får inflytande, får ta egna
initiativ och känner sig delaktiga. Ungdomar har ofta god kunskap om sin
närmiljö. Den kunskapen bör tas till vara när beslut fattas om den lokala
miljöns utformning. I det förändringsarbete som pågår för att fördjupa den
lokala demokratin och öka medborgarnas inflytande i kommunerna är det viktigt
att ägna ungdomars möjligheter till medverkan särskild uppmärksamhet. Regeringen
har gett Statens ungdomsråd i uppdrag att i samarbete med kommunerna bedriva ut-
vecklingsprojekt om sådana demokratifrågor. En särskild satsning görs också för
att utifrån ungdomars egna idéer utveckla nya träffpunkter. Exempel på detta är
olika s.k. "Ungdomens hus".
I den proposition om lokal demokrati som regeringen avser att överlämna till
riksdagen inom kort behandlas ungdomars möjligheter till ökat inflytande i den
kommunala verksamheten. Enligt regeringens mening är det också angeläget att
stödja olika former av försöksverksamhet som kan öka ungdomars möjligheter att
delta i den demokratiska beslutsprocessen.
Stöd till flickor
Flickors och unga kvinnors engagemang i ideella organisationer skall främjas
genom olika åtgärder. Det är därvid viktigt att lyssna till flickors egna
önskemål. Statens ungdomsråd har fått i uppdrag att bedriva ett
utvecklingsarbete för att motivera fler flickor att engagera sig i
föreningslivet och för att utveckla nya fritidsverksamheter för flickor.
Åldersgränserna ses över
Åldersgränserna i samhället är viktiga signaler till de unga om hur den vuxna
generationen ser på deras mognad och möjligheter att ta ansvar för olika
handlingar. Motiven för dessa behöver tydliggöras. Statens ungdomsråd gör en
sammanställning av de existerande åldersgränserna inom olika områden. Regeringen
anser att en samlad översyn bör göras av de åldersgränser som finns och skälen
för dessa.
Undersökning av attityder och värderingar
Livsvillkoren i ett samhälle skapas av medborgarna gemensamt obe-roende av
ålder. Det är därför angeläget att förståelse och solidaritet finns mellan
generationerna. Det saknas i dag återkommande studier som belyser hur föräldrar
och andra vuxna i samverkan med de unga lyckas med att rusta dessa inför
vuxenlivet. Den kunskapen behövs inför framtida beslut som berör olika
samhällssektorer. Regeringens barn- och ungdomsdelegation och Statistiska
centralbyrån har fått i uppdrag att genomföra en omfattande undersökning som
belyser ungdomars attityder och värderingar. Denna kommer att presenteras under
första halvåret 1994.
Stödjande insatser
Föräldrarnas och familjens betydelse för en ung människas utveckling är
oomtvistad. I samspelet mellan familj, skola och kamrater formas den egna
identiteten. Olika insatser görs för att skapa sociala nätverk och miljöer som
kan komplettera och samverka med familjen under ungdomarnas frigörelseprocess.
Samverkan med ideella organisationer
Regeringen har satsat på ett omfattande samverkansprojekt för utsatta ungdomar i
tolv stadsdelar i storstäderna. Detta projekt, som kallas Plus-projektet
(Projektet lokal utveckling genom samverkan), innebär att de offentliga och
frivilliga insatserna samverkar för att förbättra ungdomars situation. Syftet är
att utifrån en gemensam handlingsplan utveckla nya metoder för individuellt
inriktade och allmänt förebyggande insatser. Projektet kommer att delredovisas
till regeringen under första halvåret 1994 och slutredovisas i början av år
1995.
Inom ramen för Sveriges medverkan i FN:s familjeår 1994 har regeringen avsatt
särskilda utvecklingsmedel för stöd till ideella organisationer som bl.a. vill
pröva nya arbetsformer i syfte att skapa ökad livskvalitet och effektivare
skyddsnät kring unga.
För att stimulera förnyelsearbetet och den ideella sektorns engagemang inom
olika samhällsområden har regeringen tillsatt Beredningen (C 1993:A) för
främjande av den ideella sektorn. Som ett led i detta arbete har regeringen
bl.a. beslutat ge stöd till uppbyggnaden av nationella kunskaps- och
erfarenhetscentra för lokalt utvecklingsarbete och frivilligt socialt arbete.
Åtgärder mot psykisk ohälsa och droger
Även om de flesta ungdomar växer upp under goda förhållanden finns orostecken.
Den psykiska ohälsan tycks bli ett allt större problem. Antalet självmordsförsök
och självmord bland ungdomar inger oro. De ungas behov av ökad existentiell
trygghet måste tas på allvar. Folkhälsoinstitutet skall särskilt följa
utvecklingen av den psykiska hälsan hos ungdomar. Andra problem som är föremål
för åtgärder är företeelser som anorexi och bulimi samt användningen av
dopningspreparat. För att göra en samlad översyn av omfattningen och följderna
av missbruket med dopningsmedel avser regeringen att tillkalla en särskild
utredning med parlamentarisk medverkan. När det gäller arbetet mot missbruk av
alkohol och droger kommer Folkhälsoinstitutet att under våren 1994 inleda en
bred kampanj mot drogmissbruk där ungdomen utgör den främsta målgruppen.
Brottsförebyggande arbete
Ett annat område där insatser behövs gäller ungdomsbrottsligheten. Inom
regeringen pågår ett lagstiftningarbete som syftar till att se över
regelsystemet för det allmännas reaktioner mot ungdomsbrott. Av fundamental
betydelse är det brottsförebyggande arbetet. Utöver direkta åtgärder är det
angeläget att stärka familjens ställning och skolans roll som fostrare. Enskilda
människors engagemang måste också tas tillvara.
En interdepartemental arbetsgrupp har arbetat med insatser mot läktarvåld och
belyst hur bland annat idrottsrörelsen kan medverka till att begränsa
ungdomsvåld.
Trygghetsutredningen (Ju 1993:05, dir. 1993:37) har i uppgift att se över
rollfördelningen mellan olika aktörer när det gäller att skapa trygghet mot
brott i lokalsamhället. Det gäller i första hand polisen och kommunerna, men
också enskilda personer, företag och ideella föreningar. I utredningsarbetet
ingår att beakta det förebyggande ungdomsarbete som görs inom föreningslivet.
Ytterligare insatser i syfte att förebygga våld bland ungdomar kommer att
initieras under år 1994. Regeringen avser vidare att under våren 1995 förelägga
riksdagen ett förslag till nationellt brottsförebyggande program.
Brottsförebyggande rådet kommer inom kort att få i uppdrag att utarbeta ett
underlag för detta program. En central fråga som särskilt skall belysas är vilka
åtgärder som krävs för att förhindra att unga människor dras in i kriminalitet
och missbruk.
Åtgärder mot våldsskildringar i videofilmer m.m.
Våldsskildringar i bl.a. videofilmer påverkar särskilt ungdomar utan goda vuxna
förebilder. Den tekniska utvecklingen inom t.ex. TV-satellit och data-området
har gjort att spridningen och tillgängligheten av filmer har ökat. Det är i dag
svårt att överblicka konsekvenserna av detta, men erfarenheterna visar att
behovet av bl.a. förebyggande åtgärder är stort. Barn- och ungdomsdelegationen
har under åren 1990-93 fördelat ca 4 miljoner kronor till projekt mot skadliga
effekter av våldsskildringar i media. Våldsskildringsrådet utvärderar
insatserna. Regeringen avser att ta ytterligare initiativ i frågan.
Åtgärder mot mobbning
Mobbning är en psykisk eller fysisk våldshandling som måste bemötas med tydliga
signaler om att beteendet bryter mot samhällets grundläggande värderingar.
Riksdagen har på regeringens förslag beslutat om en ändring i skollagen som
innebär att den som verkar inom skolan skall bemöda sig om att hindra att
elever utsätts för kränkande behandling. Rektor har en särskild skyldighet att
motverka alla former av mobbning. Ett brett arbete pågår nu om dessa frågor
genom Skolverkets försorg.
Mobbning är dock inte uteslutande ett problem för skolan utan handlar även om
andra samhällsområden som t.ex. fritiden och arbetslivet. Ett brett engagemang
behövs där såväl offentliga organ som ideella organisationer och enskilda
medverkar. Regeringen anser att det är viktigt att få till stånd olika insatser
för att hindra mobbning. Ytterligare åtgärder övervägs inom Barn- och
ungdomsdelegationen. Även Barnombudsmannen har en viktig roll i det fortsatta
arbetet.
Samordning av förebyggande insatser
Det är både från den enskildes och samhällets synpunkt väsentligt att
utslagningen av ungdomar kan förebyggas. Det förebyggande arbetet bedrivs av
både myndigheter och organisationer av skilda slag. Systematiska uppföljningar
och genomgångar av projekt- och organisationsstöd sker fortlöpande.
Dessutom pågår i dag utredningar och projekt i olika sammanhang och på olika
nivåer. Den tidigare nämnda Trygghetsutredningen och Plus-projektet är exempel
på detta. Vidare utreder Socialtjänstkommittén (S 1991:07, dir. 1992:107)
formerna för bl.a. socialtjänstens allmänt inriktade och förebyggande insatser.
Det är betydelsefullt att alla de förebyggande insatser som görs för ungdomar
från såväl det allmännas sida som från frivilliga organisationer och enskilda
medborgare verkar åt samma håll. De samlade resurser som sätts in bör användas
på ett effektivt sätt. Med utgångspunkt från de kunskaper och erfarenheter som
erhålls från de nämnda utredningarna och projekten finns det anledning att
överväga hur dessa skall tas till vara och samordnas på bästa sätt. Regeringens
barn- och ungdomsdelegation har i detta sammanhang en betydelsefull roll och bör
överväga behovet av ytterligare åtgärder.
Ungdomar bryter gränser
Internationaliseringen ökar. Det är en process som pågår i alla länder och inom
snart sagt alla områden. Utvecklingen av kommunikationerna ger möjligheter till
personliga kontakter med andra kulturer och samhällen i en omfattning som bara
för någon generation sedan inte kunde anas.
Det är viktigt att unga människor får insikter i internationella beroenden och
samband, förståelse för andra kultur- och samhällstraditioner samt kunskap i
språk och kunskap om andra länder. Skolan har en nyckelroll när det gäller att
ge unga en grund för att leva i en alltmer internationaliserad värld. I de nya
läroplanerna har därför inte minst undervisningen i främmande språk förstärkts.
Genom det europeiska samarbetet har svenska ungdomars möjlighet att studera och
arbeta utomlands underlättats.
Ungdomsutbytesprogram
Det internationella ungdomsutbytet är viktigt för att skapa ökad förståelse
mellan människor från olika länder. Svenska ungdomar kan i och med EES-avtalets
ikraftträdande delta i EG:s ungdomsutbytes-program Ungdom för Europa.
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte svarar för programmet. Stiftelsen
har också ansvar för ett nytt utbytesprogram med tredje världen, det s.k. World
Youth-programmet. Programmet innebär att ungdomar från Sverige och tredje
världen deltar i projektarbete dels i Sverige, dels i utvecklingsländerna. Under
våren 1994 deltar ett trettiotal svenska ungdomar och lika många ungdomar från
Costa Rica och Thailand i det första utbytet inom programmet.
En databas med information om ungdomsutbyte m.m. utvecklas i syfte att
underlätta för ungdomar som vill skaffa sig internationell erfarenhet.
Spridningen av lokala terminaler kommer att påbörjas under hösten 1994.
Ungdomsorganisationernas egna internationella kontakter och utbyten är viktiga
och bör stimuleras. I detta sammanhang spelar Landsrådet för Sveriges
Ungdomsorganisationer (LSU) en viktig roll. Det gäller inte minst i kontakterna
med Central- och Östeuropa.
Nordiskt och europeiskt samarbete
Det nordiska samarbetet på ungdomsområdet kommer att få ökad betydelse.
Barnkulturen och ungdomssamarbetet har särskilt framhållits i detta sammanhang.
Det är vidare väsentligt att säkerställa en nordisk koordinering inför det ökade
europeiska samarbetet.
Arbetet i Europarådet ges fortsatt hög prioritet. Den 1 januari 1993
inrättades ett särskilt ungdomsdirektorat. Av särskilt stort intresse är
insatserna i Central- och Östeuropa, bl.a. för att utbilda ungdomsledare och ge
stöd till utvecklingen av demokratiska ungdomsorganisationer. Vidare fortsätter
arbetet med att underlätta för ungdomar att resa i Europa samt att delta i
ungdomsutbyte. Genom Europarådet har Sverige också arbetat för att behålla
Interrailkortet.
FN-jubileum
År 1995 sammanfaller firandet av Förenta Nationernas 50-års jubileum med 10-års
jubiléet av världsungdomsåret. Det svenska firandet av FN-jubiléet kommer i hög
grad att vara ungdomsinriktat. En rad projekt har redan initierats. Ett viktigt
syfte med dessa är att föra ut kunskap om FN:s arbete och skapa debatt om
globala frågor bland ungdomar. En representant för Sveriges
ungdomsorganisationer medverkar i FN-sekretariatets arbete inför 50-års
jubiléet.
Ungdomskampanj mot främlingsfientlighet
Invandringen och flyktingar från utsatta länder har gett Sverige en
mångkulturell prägel. Centrum för invandringsforskning (CEIFO) vid Stockholms
universitet har på uppdrag av regeringen genomfört en undersökning rörande
svenskars förhållningssätt till invandrare och invandring samt invandrarnas
förhållningssätt till Sverige och svenskarna. Av den rapport som särskilt
behandlar ungdomens syn på invandring framgår att främlingsfientligheten eller
rasismen inte ökat bland ungdomar under de senaste åren.
Under de senaste åren har en rad insatser mot främlingsfientlighet gjorts.
Barn- och ungdomsdelegationen har särskilt prioriterat sådana insatser och bl.a.
fördelat stöd till lokala projekt.
Vid Europarådets ungdomsministermöte i april 1993 och stats- och
regeringschefsmöte i oktober 1993 fattades beslut om att bedriva en
ungdomskampanj mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans
under perioden 1994-96. I varje land skall en nationell kommitté för kampanjen
tillsättas.
Regeringen kommer inom kort att fatta beslut om den svenska ungdomskampanjen.
Den skall främst syfta till att utveckla och stödja aktiviteter av och med unga
människor riktade mot främlingsfientliga attityder och värderingar, för
förståelse och respekt för ett mångkulturellt Europa. Ungdomar och
ungdomsorganisationer kommer att gå i bräschen för kampanjen och också vara dess
målgrupp.
5 Riktlinjer för ungdomspolitiken
Regeringens förslag: För ungdomspolitiken skall följande huvudsakliga
inriktning gälla.
1. De offentliga insatserna för ungdomar bör i första hand vara stödjande och
bygga på ungdomars, föräldrars och andra närståendes engagemang.
2. Åtgärder inom olika områden skall präglas av en helhetssyn på ungdomars
situation och utgå från ett ungdomsperspektiv.
3. Alla ungdomar skall ha rätt till goda uppväxtvillkor som tillgodoser både
behovet av trygghet och av personlig utveckling.
4. Ungdomar skall ges goda förutsättningar att etablera sig som vuxna och göra
egna val.
5. Ungdomars personliga ansvarstagande, medmänsklighet, delaktighet och
inflytande skall främjas.
6. Myndigheter och organisationer bör i ökad utsträckning samverka i
ungdomspolitiska frågor. Engagemanget inom den ideella sektorn skall tas
tillvara.
STUNS-kommittén: Regeringen bör vart tredje år förelägga riksdagen förslag till
mål för barn- och ungdomspolitiken.
Remissinstanserna: En övervägande majoritet har uttryckt en positiv inställning
till kommitténs förslag. Ingen remissinstans avstyrker förslaget. Däremot har
flera instanser framhållit att det finns stora skillnader mellan barns
respektive ungdomars villkor, önskemål och behov.
Skälen för regeringens förslag
Behov av riktlinjer för ungdomspolitiken
Många statliga och kommunala insatser riktar sig särskilt till unga människor.
Det finns emellertid inga fastställda nationella mål eller riktlinjer för
ungdomspolitiken. För att kunna åstadkomma en bättre samverkan, bättre
resursutnyttjande samt möjligheter att följa upp och utvärdera olika insatser
för ungdomar bör riksdagen enligt regeringens mening lägga fast den
grundläggande inriktningen för ungdomspolitiken.
En viktig grund för ungdomspolitiken finns i FN:s konvention om barnets
rättigheter. Konventionen gäller unga människor upp till 18 år. Den omfattar
således även de yngre ungdomsgrupperna. Enligt regeringens mening skiljer sig
barns och ungdomars situation från varandra i flera viktiga avseenden. Barns
rätt i samhället måste i stor utsträckning värnas av vuxna. Ungdomar har helt
andra möjligheter att själva ta ansvar och ställa krav. Det finns därför skäl
att förutom FN-konventionens rättighetskatalog även fastställa vissa
grundläggande riktlinjer för ungdomspolitiken.
De nationella riktlinjerna för ungdomspolitiken bör enligt regeringens mening
understryka såväl nödvändigheten av att förmedla grundläggande värderingar om
demokrati, medmänsklighet och människovärde som kravet på att ungdomar själva
skall ges möjligheter att forma sin framtid. De offentliga organens stödjande
roll bör betonas liksom nödvändigheten av en sektorsövergripande helhetssyn på
ungdomars situation. Behovet av samverkan mellan myndigheter och organisationer
samt vikten av att ta tillvara engagemanget inom den ideella sektorn bör också
strykas under.
Riktlinjerna bör ge vägledning för statliga och kommunala insatser för
ungdomar. De bör dock samtidigt medge stort utrymme för myndigheter och kommuner
att utforma verksamheten efter lokala förhållanden.
Regeringen bör återkommande för riksdagen redovisa utvecklingen inom
ungdomsområdet och då ta upp frågan om riktlinjernas utformning. Det kan
lämpligen ske vart tredje år i anslutning till den fördjupade budgetprövningen
av Ungdomsstyrelsens verksamhet.
Det är viktigt att ungdomars levnadsvillkor och framtidsutsikter uppmärksammas
kontinuerligt. Ungdomars framtidstro formas av deras framtidsutsikter. En
positiv framtidstro motiverar ungdomar att engagera sig, att utbilda sig, ta
ansvar och ta del i samhällsaktiviteter vilket i sin tur påverkar de värderingar
som den unga generationen bär med sig in i vuxenlivet. Därmed blir ungdomars syn
på framtiden en angelägenhet för hela samhället. Det faktum att ungdomars
uppväxtvillkor står på den politiska dagordningen är en tydlig signal om att den
äldre generationen bryr sig om och uppmärksammar ungdomars situation, behov och
resurser.
Stödjande insatser
De offentliga insatserna för ungdomar bör i första hand vara stödjande och bygga
på ungdomars, föräldrars och andra närståendes eget engagemang. Insatserna kan
vara både generella, riktade till alla ungdomar och individuellt stödjande.
En av de viktigaste uppgifterna för en framåtsyftande ungdomspolitik är att ta
tillvara den vitalitet, vilja och energi som kännetecknar ungdomsåren. Genom att
visa tillit till och stödja ungdomars egna aktiviteter stimuleras deras
kreativitet och ansvarskänsla.
Det är också viktigt att i de offentliga insatser som riktas till ungdomar
vara lyhörd för de frågor och verksamhetsformer som engagerar dagens unga
människor. Den vuxna delen av befolkningen kan inte förvänta sig ansvar från
ungdomar om inte de unga känner att deras uppfattningar och åsikter tas på
allvar. Samtidigt kan inte alltid ungdomars förväntningar och krav tillgodoses.
Det är därför viktigt att på alla nivåer ha en dialog byggd på ömsesidig respekt
mellan äldre och yngre.
Familjen är som tidigare framhållits av grundläggande betydelse för ungdomars
utveckling. Det är därför viktigt att fånga upp också föräldrars och andra
närståendes engagemang. Statens och kommuner-nas insatser bör i hög grad syfta
till att stödja och utveckla ett sådant engagemang.
En väsentlig statlig uppgift är att följa ungdomars uppväxtvillkor och ha
beredskap för särskilda åtgärder när det behövs. I övrigt bör tyngdpunkten i de
statliga myndigheternas verksamhet inom ungdomsområdet ligga i att följa upp och
utvärdera insatser på lokal nivå samt att sprida kunskap och information.
Helhetssyn och ungdomsperspektiv
Det är angeläget att insatser för ungdomar inom olika områden präglas av en
helhetssyn på ungdomars situation. Det innebär bl.a. att frågorna i ökad
utsträckning måste bedömas över de traditionella sektorsgränserna.
En grundläggande inriktning för ungdomspolitiken är också att se olika frågor
utifrån ungdomars eget perspektiv.
Ungdomstiden har i ett tidigare avsnitt definierats som en nödvändig
förberedelsetid för vuxenlivet. Många offentliga insatser har emellertid varit
baserade på att ungdomar måste sysselsättas under denna tid, bl.a. för att
förebygga sociala problem och kriminalitet. En bättre helhetssyn leder till att
man också ser ungdomar som en viktig resurs i samhället, inte bara som framtida
arbetskraft och blivande vuxna utan också i kraft av att vara unga. Ungdomars
engagemang, kreativitet, nytänkande och ifrågasättande bidrar till dynamiken i
det moderna samhället. Det är därför viktigt att nya kompetenser och värderingar
som ungdomsgenerationen tillför integreras i samhället.
Den enskildes och de frivilliga gemenskapernas initiativ bör således sättas i
centrum för ungdomspolitiken och de olika samhällsinsatserna måste i högre grad
harmoniera med och komplettera varandra. Ungdomspolitik kan därför inte vara
enbart t.ex. fritidspolitik eller utbildningspolitik. Utgångspunkten måste i
stället vara den samlade verklighet som unga människor lever i samt de behov,
resurser och problem som ungdomar har.
Goda uppväxtvillkor
Alla ungdomar måste ha rätt till goda uppväxtförhållanden som tillgodoser både
behovet av trygghet och personlig utveckling.
Det grundläggande ansvaret för att ge barn och ungdomar en god uppväxt ligger
hos föräldrarna. Att skapa goda förutsättningar för föräldrarna att ge en trygg
uppväxt och omvårdnad om sina barn är, som vi tidigare nämnt, en av de allra
viktigaste politiska uppgifterna.
När det gäller ungdomars uppväxtvillkor är FN:s barnkonvention ett
grundläggande dokument. I Sveriges åtagande enligt konventionen ingår att sätta
de ungas bästa främst till det yttersta av tillgängliga resurser. Det är viktigt
att uppmärksamma ungdomar och grupper av ungdomar som är i behov av särskilt
stöd, hjälp och insatser för att få en bra uppväxt.
Skolan har ett stort ansvar för ungdomars identitetsutveckling. Bildning, goda
kunskaper och färdigheter utvecklade i en stimulerande och positiv miljö är
grunden för kompetenskänsla och självtillit. Det är av stor betydelse att
skolarbetet upplevs som en meningsfull uppgift i sig och som en förberedelse för
kommande uppgifter.
Den personliga kompetensutvecklingen är naturligtvis beroende av mycket mer än
utbildning. Ungdomar måste få möjlighet att skapa sina egna alternativ, testa
gränser, följa sina egna idéer och sin tro. De måste få misslyckas och begå
felsteg utan att de mister möjligheterna att komma tillbaka, ändra eller ångra
sig.
Kulturlivet betyder mycket för den personliga utvecklingen. Det är viktigt att
stimulera eget skapande. Ungdomar behöver få uttrycka sig genom musik, sång,
bild eller andra konstnärliga former för att utveckla förmågan till kreativitet
och skapande.
Etablering i vuxensamhället
En väsentlig riktlinje för ungdomspolitiken är att ge ungdomar goda
förutsättningar att etablera sig som vuxna och göra egna val. Till skillnad från
den formella juridiska myndigheten vid 18 års ålder är det reella vuxenblivandet
något som uppnås genom en oftast långvarig process. Allt fler ungdomar befinner
sig allt längre tid i denna process. Jämfört med tidigare generationer utbildar
sig dagens ungdomar under en längre tid. Men det gäller även t.ex. ungdomar som
flyttat hemifrån men bor i övergångsbostäder eller ungdomar som arbetar men utan
att ha fått någon fast förankring på arbetsmarknaden. Det finns därför ett behov
av att underlätta ungdomars etablering i vuxensamhället.
Den stora ungdomsarbetslösheten är det kanske allra allvarligaste
samhällsproblemet i dag. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder har därför stor
betydelse. Det är angeläget att ungdomar kommer in på arbetsmarknaden och därmed
ges möjlighet att tillfredsställa sina förväntningar och använda sina resurser i
samhällsbyggandet. En växande långtidsarbetslöshet bland ungdomar är särskilt
allvarligt då detta kan innebära att många aldrig kommer in på den reguljära
arbetsmarknaden i framtiden. För att möta de problem och svårigheter som
arbetslösheten för med sig behöver resurser mobiliseras inom en rad områden.
Även på bostadsmarknaden har ungdomar en besvärlig situation. Nya lösningar
och en ökad rörlighet behövs för att underlätta för ungdomar att skaffa sig en
egen bostad.
Att främja ansvarstagande, medmänsklighet, delaktighet och inflytande
En väsentlig uppgift inom ungdomspolitiken är att främja de ungas personliga
ansvarstagande, medmänsklighet, delaktighet och inflytande. Grundläggande
värderingar i samhället måste förmedlas till ungdomsgenerationen. Det är av stor
betydelse att ungdomar får känna krav på sig att ta ett aktivt personligt ansvar
för sin situation och inte avstår från detta i tron att myndigheter eller vuxna
skall ta ansvar för dem. Det personliga ansvarstagandet får dock inte enbart
inskränka sig till individen. Ungdomar bör också uppmuntras att ta ett ansvar
för sin omgivning och sina medmänniskor.
Samhällets och de vuxnas signaler till ungdomar har stor betydelse för hur de
uppfattar sig själva. En förutsättning för att de skall ta ansvar är att de får
inflytande över sin egen situation. Både i hemmet, skolan, föreningslivet och på
arbetsplatsen liksom i samhället i stort måste vuxna i allt högre grad låta de
unga ta ansvar.
Utgångspunkten bör därför vara att i olika sammanhang ställa frågan hur
ungdomar kan bidra till att utveckla samhället och använda sina idéer och sitt
engagemang. På så sätt får ungdomar naturligt en demokratisk fostran och deras
initiativkraft och solidaritetskänsla stärks. Detta har självklart också stor
betydelse för att grundläggande värderingar i samhället skall förmedlas till den
yngre generationen.
Det är viktigt att samhället präglas av solidaritet mellan människor.
Ungdomspolitiken bör bidra till detta. En politik som bygger på att ge varje ung
människa anledning att ta ansvar och utöva inflytande som en fullvärdig
samhällsmedborgare gör att möjligheterna att fånga upp exempelvis ungdomar med
problem blir bättre. Härigenom motverkas också tendenser som mobbning och
främlingsfientlighet. Med delaktig-het och ansvar för den egna situationen
följer en ökad medvetenhet om och ett ökat ansvar för medmänniskorna.
Ökad samverkan
Myndigheter och organisationer bör i ökad utsträckning samverka i
ungdomspolitiska frågor. Engagemanget inom den ideella sektorn måste i detta
sammanhang uppmuntras och tas tillvara.
Det finns flera skäl att förbättra och utveckla samverkan i ungdomsarbetet.
Ett skäl är det sektorsövergripande synsätt på ungdomsfrågorna som regeringen
anser nödvändigt. En rad myndigheter arbetar med ungdomsfrågor inom olika
områden. En helhetssyn på ungdomars situation förutsätter en bättre samordning
över sektorsgränserna.
Ett annat skäl för att förbättra samverkan är att motverka dåliga
ungdomsmiljöer. Polis, socialtjänst, skola, föräldragrupper och ideella
organisationer gör här redan i dag viktiga insatser. Det är av stor betydelse
att dessa insatser samordnas på ett effektivt sätt och därigenom ges möjlighet
att komplettera varandra.
Den ideella sektorn deltar i allt högre grad i förnyelsen av samhällslivet.
Det kan handla om att såväl etablerade folkrörelser och föreningar som nya
sammanslutningar av ideellt engagerade människor tar över uppgifter från
offentliga organ men också att ett närmare samarbete sker mellan den offentliga
och den ideella sektorn. Olika former av engagemang kan bidra till en positiv
utveckling av de insatser som sker på ungdomsområdet.
6 Den statliga ungdomsmyndighetens organisation
Regeringens bedömning: Namnet Statens ungdomsråd ändras till Ung-
domsstyrelsen. Ledningsstrukturen för myndigheten förändras på så sätt att
ledningen består av en verkschef och en styrelse.
Skälen för regeringens bedömning
Statens ungdomsråd i dag
Alltsedan år 1959 har det funnits ett statligt organ med namnet Statens
ungdomsråd. Dess roll och uppgifter har dock varierat kraftigt under årens lopp.
Ursprungligen var rådet ett kontakt- och samordningsorgan mellan
ungdomsorganisationerna och regeringen. Senare har regeringen gett ungdomsrådet
en allt tydligare roll som myndighet med uppdrag att genomföra delar av den
statliga ungdomspolitiken. Därmed har de tidigare rollerna som företrädare för
landets ungdomsorganisationer och som en referensgrupp i ungdomsfrågor arbetats
bort.
Ungdomsrådets uppgifter enligt dess nuvarande instruktion (SFS 1988:1136) är
främst att främja fritidsverksamhet och kulturell verksamhet bland barn och
ungdomar samt att redovisa utvecklingen när det gäller ungdomars villkor i
samhället. Inom sitt verksamhetsområde skall rådet bistå regeringen bl.a. genom
att verka för en samordning av statliga insatser för ungdomar och viss
utrednings- och informationsverksamhet.
Ungdomsrådet handlägger också ärenden om statsbidrag till barn- och
ungdomsorganisationer.
Ledningen av Statens ungdomsråd utövas av ett råd vars medlemmar utses av
regeringen. Rådet består av högst tio personer. Kansliet leds av en chef som
också utses av regeringen.
Behovet av förändringar
Statens ungdomsråd är en liten och flexibel myndighet. Den förändring som har
skett i form av att rådet har utvecklats från ett intresseorgan till en
myndighet som tar ett ansvar för att genomföra statlig ungdoms-politik har
enligt vår mening varit mycket gynnsam. Den har bidragit till en ökad
kompetensutveckling när det gäller ungdomars levnads-villkor. Det har också
bedrivits ett viktigt arbete i syfte att öka ungdomars delaktighet i samhället
och att ta tillvara ungdomars eget engagemang.
Statskontoret har gjort en översyn av Statens ungdomsråd. I rapporten Statens
ungdomsråd - Ledningsstruktur och organisation understryker Statskontoret vikten
av att ungdomsrådet ges en tydlig roll som regeringens myndighet för att föra ut
och verkställa den statliga ungdomspolitiken. Statskontoret menar att de
nuvarande uppgifterna är alltför snävt inriktade på fritidsfrågor och kultur.
Statens ungdomsråd har i ett yttrande över rapporten framfört att myndigheten i
stort sett delar Statskontorets bedömning.
Enligt vår mening är det viktigt att utvecklingen mot en renodlad statlig
myndighetsfunktion för Statens ungdomsråd fortsätter. Inriktningen att vara
sektorsmyndighet för fritidsfrågor bör tonas ned till förmån för att myndigheten
kan bidra till att åstadkomma praktiska resultat på de områden som vi tidigare
angett vara väsentliga (avsnitt 5). Därigenom framstår myndighetens uppgift att
ha ett sektorsövergripande ansvar för att skapa goda uppväxtvillkor för ungdomar
tydligare. Det handlar då främst om att myndigheten bör ha ett ansvar för att
följa ungdomars uppväxtvillkor utifrån ett helhetsperspektiv och därigenom
underlätta en samordning av statliga åtgärder inom olika samhällsområden.
Statens ungdomsråd bör i konsekvens med detta byta namn, vilket även
Statskontoret föreslår i sin rapport. Regeringen avser att ändra namnet till
Ungdomsstyrelsen.
Myndighetens organisation
Statens ungdomsråds nuvarande organisation med ett råd vars ordförande är chef
för myndigheten och ett kansli med en kanslichef är otidsenlig och innebär
risker för ett opraktiskt dubbelkommando.
I myndigheter med en styrelse är det myndighetschefen som svarar för
verksamheten och styrelsens huvuduppgift är tillsyn och rådgivning (11-13
verksförordningen). Styrelsen beslutar dock om anslagsfram-ställningar,
årsredovisningar, revisionsrapporter och föreskrifter. En styrelse har således
ett mer avgränsat ansvar för verksamheten.
I betänkandet Effektivare ledning i statliga myndigheter (SOU 1993:58)
konstateras att s.k. enrådighetsverk bör vara huvudmodell för ledningen av de
centrala förvaltningsmyndigheterna. De små centrala förvaltningsmyndigheterna
(nämnder och råd) berörs inte direkt av förslagen.
När det gäller ledningen av myndigheten anser vi att det nuvarande rådet bör
ersättas av en verkschef och en styrelse, i vilken verkschefen är ordförande.
Att vi förordar en styrelse hänger främst samman med de särskilda uppgifter och
den roll som myndigheten har. En viktig uppgift är att fördela de statliga
bidragen till barn- och ungdomsorganisationerna. Bidragsgivningen bör i
framtiden, som vi återkommer till, i ökad utsträckning relateras till målen för
bidragen. Myndighetens roll till följd av ungdomspolitikens sektorsövergripande
karaktär bör också beaktas vid val av ledningsstruktur. Det är enligt vår mening
mer lämpligt att låta en myndighet med denna typ av uppgifter ledas av en
styrelse.
Den samordnande och verkställande roll som Ungdomsstyrelsen enligt vår mening
bör ha talar för att representanter från de olika sektorsmyndigheter som mest
berörs av ungdomspolitiken skall ingå i styrelsen. Dessa bör, utöver god
kunskap, ha en beslutsposition i den egna organisationen. I styrelsen bör också
ingå personer med god kunskap om ideellt föreningsarbete och ungdomsfrågor i
allmänhet.
Företrädare för Ungdomsstyrelsen bör också ingå i styrelser, råd eller
motsvarande för vissa andra myndigheter som ansvarar för insatser av stor
betydelse för ungdomar.
Myndighetens organisation skall även i fortsättningen präglas av flexibilitet
varför myndigheten själv bör besluta om sin interna organisation, tjänster m.m.
7 Ungdomsstyrelsens uppgifter
Regeringens förslag: De övergripande målen för Ungdoms-styrelsens verksamhet
skall vara att främja goda uppväxtvillkor för ungdomar samt att verka för att
unga människor görs delaktiga i samhällsutvecklingen. Ungdomsstyrelsen skall
arbeta sektorsövergripande och ha en kontinuerlig kontakt med kommunerna när det
gäller att följa ungdomars villkor i samhället.
Skälen för regeringens förslag
Sektorsövergripande arbete
Ungdomspolitiken griper över flera sektorer, men måste i grunden bygga på att de
konkreta insatserna, den direkta tillsynen, uppföljningen och utvärderingen av
verksamheterna till största delen skall skötas av respektive sektorsmyndighet.
Socialstyrelsen har som huvuduppgift att bedriva kvalificerad tillsyn,
uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför allt områdena
hälso- och sjukvård, socialtjänst och folkhälsa.
Barnombudsmannen har till uppgift att bevaka frågor som angår barns och
ungdomars rättigheter och intressen. BO har en opinionsbildande, informerande
och samordnande roll samt skall särskilt uppmärksamma att lagar och
författningar och deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden
enligt FN:s konvention om barnets rättigheter.
Folkhälsoinstitutet skall främja likvärdiga förutsättningar för en god hälsa för
hela befolkningen genom att bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande
arbete av sektorsövergripande karaktär. Folkhälsoinstitutet har ett särskilt
program för barns och ungdomars hälsa.
Statens institutionsstyrelse ansvarar för tillsyn, uppföljning och utvärdering
av verksamheten på de särskilda ungdomshemmen.
Skolverkets huvuduppgifter är att följa upp och utvärdera det offentliga
skolväsendet, verka för den nationella utvecklingen av skolan genom bl.a.
kursplaneutveckling, information och genom att tillse att regler efterföljs samt
att elevers och föräldrars rätt inte åsidosätts.
Därutöver har myndigheter som Brottsförebyggande rådet, Arbets-
marknadsstyrelsen, Glesbygdsmyndigheten, Statens kulturråd, Statens
invandrarverk, Konsumentverket och Boverket m.fl. ansvar för olika insatser när
det gäller ungdomar.
Samtidigt är det enligt regeringens mening viktigt att någon har ett
sektorsövergripande ansvar för att utifrån en helhetssyn kunna följa
utvecklingen av ungdomars villkor och anlägga ett ungdomsperspektiv på frågor
inom olika samhällsområden. Detta är en grundläggande uppgift för
Ungdomsstyrelsen. Att Ungdomsstyrelsen har en sådan uppgift inskränker eller
påverkar naturligtvis inte den självständighet som andra myndigheter har. Det är
angeläget att Ungdomsstyrelsen samarbetar med andra berörda myndigheter för ett
effektivt resursutnyttjande.
Arbetet med att följa upp och utvärdera insatserna för ungdomar på olika
samhällsområden bör resultera i att Ungdomsstyrelsen vart tredje år lämnar
regeringen en fördjupad redovisning av ungdomars uppväxt-villkor samt förslag
till åtgärder på angelägna områden. Denna skall kunna ligga till grund för den
redovisning regeringen vart tredje år avser förelägga riksdagen.
En mycket stor del av de politiska beslut som påverkar ungdomars situation
fattas i dag på lokal nivå. För att kunna främja goda uppväxtvillkor för alla
ungdomar krävs förutom en tydlig inriktning av ungdomspolitiken också en ökad
kunskap om kommunala insatser. Nationella utvärderingar är också viktiga för att
Ungdomsstyrelsen skall kunna sprida goda idéer och erfarenheter mellan olika
delar av landet. Regeringen anser det väsentligt att denna typ av arbete
vidareutvecklas och intensifieras. Det har bland annat betydelse för att främja
nya organisations- och verksamhetsformer och på så sätt uppnå en bättre effekti-
vitet i ungdomsarbetet.
Det finns ett ökat behov av att ge stöd och rådgivning åt olika verksamheter på
ungdomsområdet. Vi anser därför att Ungdomsstyrelsen bör verka för att de som
arbetar med ungdomar och de som fattar beslut som är viktiga för unga människor
utgår från en helhetssyn på ungdomars situation och ges bättre kunskaper om
ungdomars uppväxtvillkor.
Ungdomsstyrelsens kunskaper om ungdomars uppväxtvillkor i vid mening bör därför
stärkas. Ambitionen bör vara att Ungdomsstyrelsen skall kunna fungera som en
kunskapsbank i ungdomsfrågor gentemot andra myndigheter, kommuner, föreningsliv,
ungdomsarbetare och enskilda.
Behovet av insatser är beroende av ungdomars behov, resurser och problem. Det
betyder att åtgärder skall vidtas där det är av särskilt intresse att utveckla
insatser och genomföra projekt. För att betona värdet av det sektorsövergripande
arbetet bör enligt vår mening Ungdomsstyrelsen sträva efter samarbetsprojekt där
myndighetsgemensamma resursinsatser kan göras. Regeringen vill betona vikten av
ett nära samarbete med bl.a. Barnombudsmannen och Folkhälsoinstitutet. Förslag
till verksamhetsinriktning och prioriterade insatser för den närmaste
treårsperioden redovisar vi längre fram (avsnitt 8).
Kontakter med kommunerna
Kommunerna har ett stort ansvar för att ge ungdomar goda uppväxt-villkor. För
att kunna fullgöra sina övergripande uppgifter måste enligt vår mening
Ungdomsstyrelsen också följa utvecklingen i kommunerna. Detta bör ske i nära
samarbete med berörda sektorsmyndigheter. Den ökande decentraliseringen och den
allt större friheten för kommunerna i bl.a. organisationsfrågor skapar som vi
ser det ett ökat behov av erfarenhetsutbyte och rådgivning. Med en ökad
differentiering och knappa resurser ökar också behovet av att goda exempel på
utveckling av lokal ungdomsverksamhet och nya arbetsformer sprids.
Mot denna bakgrund är det nödvändigt att Ungdomsstyrelsen har en kontinuerlig
kontakt med kommunerna. Kontakterna bör särskilt syfta till att stärka ungdomars
delaktighet i lokalsamhället och deras inflytande över olika frågor som direkt
berör dem. De erfarenheter som har gjorts genom Statens ungdomsråds
projektsatsningar kan därvid utgöra en god grund för det fortsatta arbetet.
Detta bör till stor del inriktas på att fördjupa diskussionerna med kommunerna
om behovet av samarbete över förvaltningsgränser och mellan kommuner och lokalt
samhällsliv i övrigt. Det är därvid angeläget att öka den nationella kunskapen
om såväl konkreta lokala projekt som strukturella förändringar i den kommunala
ungdomspolitiken.
Arbetet med fritidsfrågor
Insatser som syftar till att främja ungdomars möjligheter till en meningsfull
fritid görs i första hand av kommunerna och andra aktörer på den lokala nivån.
Den kommunala fritidssektorn omsätter ca åtta miljarder kronor per år.
Den kommunala verksamheten är inne i en stor omvandlingsprocess.
Strukturförändringar, besparingskrav och förändringar av ungdomars fritidsvanor
har lett fram till ett intresse av nya lösningar. Ungdomsstyrelsens roll bör i
första hand vara att stödja och stimulera kommunernas förnyelse av
fritidsverksamhet för ungdomar samt att sprida erfarenheter och metoder.
Det ideella föreningslivet spelar en viktig roll inom fritidspolitiken. Många
ungdomar engagerar sig i föreningar av olika slag under sin fritid. Det är
angeläget att föreningslivet ges goda möjligheter att utveckla sitt arbete och
nå fler ungdomar. Det är också viktigt att underlätta för människor med idéer
och engagemang att förverkliga sina planer. En aktiv samverkan mellan
offentliga, ideella och privata insatser bör främjas.
Ungdomsstyrelsen bör samverka och upprätthålla en fortlöpande dialog med barn-
och ungdomsorganisationerna. Myndigheten skall fördela de statliga bidragen till
barn- och ungdomsorganisationerna och bör också inrikta sitt arbete på att
stödja organisationerna i deras förnyelsearbete. Det kan gälla informations- och
utbildningsinsatser. Dessutom bör myndigheten medverka till att erfarenheter och
slutsatser från förändringsarbete inom föreningslivet sprids också till andra
organisationer.
En utgångspunkt för Ungdomsstyrelsens arbete med fritidsfrågor bör vara att
skapa förutsättningar för en meningsfull och stimulerande fritid för alla
ungdomar oavsett bakgrund. Insatserna måste ta sin utgångs-punkt i en lyhördhet
för ungdomars uttryckssätt, vilja och val av sysselsättningar. Vi vill också
betona vikten av en jämn fördelning av det offentliga stödet mellan
fritidsaktiviteter som i huvudsak efterfrågas av flickor respektive pojkar.
Myndighetens arbete med att särskilt uppmärksamma flickors deltagande i
föreningslivet bör också fortsätta.
Det finns ungdomar som av olika anledningar har svårt att tillgodogöra sig det
reguljära utbudet av fritidsaktiviteter. Det kan gälla ungdomar med olika former
av funktionshinder eller ungdomar som har haft särskilt svåra uppväxtvillkor.
Dessa ungdomar är i behov av särskilt stöd även vad gäller fritidsverksamhet. I
tider av ekonomiska svårigheter och stora förändringar inom sektorn är det
särskilt viktigt att uppmärksamma dessa ungdomars fritidssituation.
Slutligen vill vi betona att de offentliga insatserna på fritidsområdet i första
hand bör gå ut på att uppmärksamma och stödja ungdomars egna initiativ. Målet
måste vara en fritidsverksamhet som inte är för ungdomar utan av ungdomar.
Därmed stimuleras ungdomars kreativitet och ansvarskänsla. Med eget skapande och
engagemang följer även personligt ansvarstagande. Att få förtroendet att pröva
och utveckla sin egen förmåga innebär samtidigt en praktisk träning i att ta
ansvar för sina handlingar.
Det finns i dag en betydande forskning om fritidsvanor och om ung-domskulturer.
Det är viktigt att denna forskning inte sker isolerat från de fritidsinsatser
som riktar sig till ungdomar och de verksamheter som ungdomar själva svarar för.
Det är också angeläget att resultaten och erfarenheterna från forskningen
används. Ungdomsstyrelsen bör främja utbytet av kunskaper och erfarenheter
mellan forskare och de som arbetar aktivt inom fritidsområdet.
8 Verksamhetsinriktning för Ungdomsstyrelsen under de kommande tre åren
Regeringens förslag: Under perioden 1994/95-1996/97 skall Ungdomsstyrelsens
arbete inriktas på att
1. kartlägga ungdomars uppväxtvillkor samt följa upp och utvärdera ideellt och
offentligt ungdomsarbete,
2. stödja utvecklingen av det ideella föreningslivets ungdomsverksamhet,
3. stödja utvecklingen av kommunernas insatser för ungdomar,
4. föra ut kunskaper och information om ungdomars uppväxtförhållanden och om
metoder i ungdomsarbetet.
Utvecklingsinsatser
De övergripande verksamhetsmålen för Ungdomsstyrelsens arbete bör, som vi
föreslagit tidigare, vara att främja goda uppväxtvillkor för alla ungdomar samt
att verka för att unga människor görs delaktiga i samhällsutvecklingen. Utifrån
dessa mål och i enlighet med riktlinjerna för ungdomspolitiken bör myndigheten
under perioden 1994/95-1996/97 koncentrera sitt arbete på vissa prioriterade
teman och projekt. Förutom de som regeringen redogör för i det följande bör
myndigheten ha beredskap för att, om det finns särskilda behov, ta egna
initiativ till insatser. Arbetet bör i stor utsträckning genomföras i samarbete
med andra myndigheter.
För att stimulera fler och olika nyskapande verksamheter på lokal nivå bör
insatser av banbrytande karaktär ges ökad uppmärksamhet. Ungdomsstyrelsen bör
därför få i uppdrag att, på försök under den kommande treårsperioden, dela ut
utmärkelser. Dessa bör kunna ges till kommuner, organisationer, projekt,
ungdomsledare och ungdomar som har gjort insatser som bör kunna tjäna som goda
exempel också för andra.
Ungdomsstyrelsen bör fortsätta arbetet med att stimulera utvecklingen av
ungdomars inflytande på den lokala nivån. Arbetet bör bygga på tidigare gjorda
erfarenheter och syfta till långsiktiga effekter. Det är viktigt att sprida goda
exempel, inte bara som modeller att ta efter utan också som inspiration till
nytänkande.
Inom ramen för demokratiarbetet bör en särskild satsning på inflytande i
skolan göras. Såväl skolförfattningar som läroplan betonar att verksamheten i
skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska
värderingar och att eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning
utformas. Från demokratisynpunkt är det viktigt att skolan blir en resurs för
ökad ungdomsdelaktighet i samhället. I de nyligen beslutade läroplanerna har det
betonats att undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och
förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet.
Ungdomar måste uppmuntras att engagera sig i politik och samhällsarbete.
Ungdomsstyrelsen bör i likhet med tidigare valår fördela visst stöd till de
politiska ungdomsförbundens valinformation. Ungdomsförbunden bör kunna bidra
till att uppmuntra ungdomar att engagera sig i den allmänpolitiska debatten.
Även på andra sätt bör ungdomars förtroende för och engagemang i politiskt
arbete uppmärksammas.
Regeringen anser vidare att särskilda insatser bör göras för att ta tillvara
ungdomars miljöengagemang. Vid FN:s konferens om miljö och utveckling år 1992
antogs bl.a. ett handlingsprogram för det framtida arbetet med miljö och
utveckling, den s.k. Agenda 21. Där uttrycks vikten av att ta tillvara den
resurs som ungdomar utgör i miljöarbetet. Agendan påpekar att ungdomar, förutom
deras intellektuella bidrag och deras förmåga att mobilisera stöd, bidrar med
unika perspektiv som behöver beaktas. Ungdomsstyrelsen bör därför få i uppgift
att stödja och utveckla metoder för ungdomars medverkan i kommunernas arbete med
att utveckla lokala handlingsprogram för en hållbar miljöutveckling.
Insatser behöver vidtas för att ta vara på ungdomars framåtanda och
entreprenörskompetens. Det finns bland annat behov av att utveckla och pröva
modeller för personlig kompetensutveckling som utgår från ungdomars eget
engagemang, kraft och intresse. Särskilt viktigt är detta för ungdomar som inte
lyckats i det traditionella skolarbetet, men som besitter en stor förmåga i form
av kreativitet och energi. Många lokala initiativ har tagits, bland annat mot
bakgrund av den höga arbetslösheten bland ungdomar, för att utveckla olika
projektverksamheter med och av ungdomar. Även Statens ungdomsråd har fördelat
visst stöd till lokala projekt. Det arbete som ungdomsrådet inlett bör
fortsätta. Dessutom bör Ungdomsstyrelsen analysera i vad mån dessa projekt kan
integreras i befintliga system samt föreslå åtgärder för att underlätta en sådan
utveckling.
Myndigheten bör vidare särskilt uppmärksamma flickors situation och de villkor
som gäller för ungdomar som växer upp och bor i mindre orter och på landsbygden.
Ett problem i dagens samhälle är segregationen mellan svenskar och invandrare.
Ungdomsstyrelsen bör få i uppgift att stimulera kommuner och föreningsliv till
verksamheter som uppmuntrar möten och kontakter över kulturgränser.
Ungdomsstyrelsen bör därvid fortsätta det arbete som sker mot
främlingsfientlighet tillsammans med Skolverket, Invandrarverket och
Kulturrådet.
Vidare bör Ungdomsstyrelsen uppmuntra de ideella organisationerna att engagera
fler invandrarungdomar i sin verksamhet. Detta är av betydelse för att minska
segregationen och ge invandrarungdomar naturliga kontakter och erfarenheter i
det svenska samhället. Samtidigt får organisationerna tillfälle att bearbeta
eventuella främlingsfientliga och rasistiska föreställningar bland sina
medlemmar.
Myndigheten bör vidare stödja utvecklingen av lokal samverkan i särskilt
utsatta miljöer. En viktig uppgift när det gäller att främja goda uppväxtvillkor
är att förebygga att ungdomar slås ut. Det finns många ungdomar som lever i
miljöer där droger och kriminalitet, liksom arbetslöshet, socialbidragsberoende
och utslagning är mer vanligt förekommande än på andra håll. För många av dessa
ungdomar har olika ideella och offentliga, främst kommunala, insatser stor
betydelse.
Ungdomsstyrelsen bör uppmärksamma möjligheter och problem när det gäller
samverkan såväl mellan olika sektorer inom den offentliga verksamheten som
mellan offentlig verksamhet och ideell verksamhet. Erfarenheterna från det
tidigare nämnda (avsnitt 4) s.k. Plus-projektet bör i detta sammanhang tas
tillvara.
Uppföljning och utvärdering
Ungdomsstyrelsen skall följa upp och utvärdera olika insatser på ungdomsområdet.
Mot bakgrund av de omställningar som förmodligen kommer att känneteckna den
svenska ekonomins utveckling i framtiden och den allt längre ungdomstiden vill
vi framhålla betydelsen av att följa upp den s.k. etableringsfasen, som
innefattar ungdomars inträde på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden samt den
mer omfattande etableringen i vuxenlivet.
Det är också viktigt att det finns ett system för att följa upp den kommunala
fritidspolitiken. Ett sådant bör Ungdomsstyrelsen bygga upp. På så sätt bör man
kunna få en helhetsbild av ungdomarnas fritidsvanor och hur de utvecklas samt av
de kultur- och fritidssatsningar som görs.
Myndighetens sammanställning av statistik om ungdom har förbättrats avsevärt
under senare år. Den årsbok som Statens ungdomsråd producerar utgör ett bra
exempel. Denna verksamhet kan dock ytterligare utvecklas och effektiviseras
genom ett mera direkt samarbete med olika statistikproducenter och andra
myndigheter på ungdomsområdet.
Behovet av internationella jämförelser kommer att öka inom ungdomsområdet.
Både inom Europarådet och EU har förslag utarbetats till hur ungdomsforskningen
och den statliga utredningsverksamheten om ungdomar kan utvecklas på det
internationella planet i framtiden. Ungdomsstyrelsen bör bevaka denna utveckling
och knyta internationella kontakter på området.
Myndigheten bör också genomföra mer systematiska sammanställningar och
analyser av de arbetssätt och metoder som har använts i olika projekt riktade
till ungdomar.
Kunskapsspridning
Antalet utredningar och utvärderingar som berör ungdomar och deras situation har
ökat under senare år. Forskningen på området har blivit intensivare.
Forskningsprojekt bedrivs på landets samtliga universitet och högskolor. Det är
sannolikt att denna kunskapsproduktion kommer att öka ytterligare i omfattning
under de närmaste åren. Efterfrågan av sådana kunskaper och kontakter ökar
samtidigt bland ungdomsledare, lärare och politiker i takt med att det lokala
ungdomsarbetet förändrar sina former och metoder. Sammanställning, spridning och
förmedling av kunskap blir därför en alltmer central uppgift för
Ungdomsstyrelsen. Utifrån sina breda kontakter med det ungdomsarbete som bedrivs
på alla nivåer i samhället bör myndigheten också initiera, sammanställa och föra
vidare nya frågeställningar från praktiker till forskarsamhället.
I dag fördelar Forskningsrådsnämnden stödet till de centra som finns för
ungdomsforskning. Denna ordning bör fortsätta men Ungdoms-styrelsen bör ha ett
aktivt ansvar för viss samordning av ungdomsforskning och för att stödja
kontaktverksamhet mellan ungdomsforskare och praktiker exempelvis genom att
anordna konferenser och seminarier.
Statens ungdomsråds informationsverksamhet har utvecklats och försäljningen av
rådets material har ökat. Regeringen anser dock att det finns stora möjligheter
att förbättra och effektivisera informationsverksamheten ytterligare. Bland
annat bör myndigheten tydligare definiera sina målgrupper både när det gäller
arbetet med att sprida publikationer och i fråga om seminarieverksamheten.
Inriktning och metoder för arbetet
Ungdomsstyrelsen måste under kommande år koncentrera sig på att utveckla och
förfina metoder för genomförande av olika uppgifter inom ungdomspolitiken i ett
decentraliserat samhälle.
Arbetsmetoderna skall bygga på att myndigheten stödjer både central och lokal
verksamhet med modeller och metoder för dokumentation, utvärdering, bearbetning
och kunskapsförmedling. Ungdomsstyrelsen skall genomföra uppföljningar och
utvärderingar av förnyelse- och utvecklingsprojekt.
Arbetssättet skall vara aktivt, utåtriktat och bygga på såväl teoretiska
kunskaper som praktiska erfarenheter från lokalt ungdomsarbete.
9 Statens bidrag till barn- och ungdomsorganisationerna
Regeringens förslag: Den statliga bidragsgivningen till barn- och ung-
domsorganisationernas verksamhet skall i ökad utsträckning relateras till
målen för bidragen. De övergripande målen skall vara
attfrämja demokratisk fostran genom barns och ungdomars engagemang i
föreningslivet,
attfrämja såväl jämlikhet mellan olika ungdomsgrupper som jämställdhet mellan
könen,
attmedverka till en meningsfull fritid för barn och ungdomar samt
attengagera fler ungdomar i föreningslivet.
Bidragssystemet skall bestå av grundbidrag och särskilt bidrag. Bidragsgivningen
skall utvärderas.
Statens ungdomsråds och departementspromemorians förslag: Överensstämmer i
huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser tillstyrker huvudinriktningen av
förslagen, däribland kravet på en ökad målrelatering av bidragen. Viss kritik
riktas mot beskrivningen av målet om demokratisk fostran. Flera organisationer
framhåller att detta mål inte bör tolkas så, att det utestänger organisationer
som i huvudsak arbetar generationsövergripande eller vuxenorganisationer med
verksamhet för ungdomar.
En del remissinstanser framför invändningar mot kraven på en obligatorisk
utvärdering av organisationernas verksamhet mot de egna målen.
Skälen för regeringens förslag
Ökad målrelatering
De statliga bidragen till barn- och ungdomsorganisationernas verksamhet utgör en
viktig del av ungdomspolitiken. Bidragen är ett konkret sätt att mobilisera och
stödja det ideella engagemanget bland ungdomar. Enligt en kartläggning av
Statens ungdomsråd svarar statsbidragen i genomsnitt för 36 procent av de
centrala barn- och ungdomsorganisationernas inkomster. Organisationernas
beroende av statsbidrag varierar starkt från 7 procent upp till 90 procent.
Generellt sett kan man se att statsbidraget varierar över tiden, så att
etablerade organisationer tenderar att få en mindre del av sina inkomster från
det offentliga än nya organisationer. Det statliga stödet tycks vara av stor
betydelse i organisationernas uppbyggnadsskede.
Bidragen till barn- och ungdomsorganisationernas verksamhet är ett uttryck för
statens vilja att stödja ungdomars föreningsengagemang. Detta innebär dock inte
att statens bidrag är ett generellt och oreserverat stöd till organisationerna i
sig. Ingen organisation har "rätt" till stöd enbart med hänvisning till att man
har fått det tidigare.
Statens stöd motiveras till stor del av att organisationerna och deras
verksamhet medverkar till att vissa mål, som är angelägna för ungdomspolitiken
och för samhället i stort, kan uppfyllas. Utifrån denna aspekt har staten ett
legitimt intresse av att göra en aktiv prövning i samband med bidragsgivningen.
Det är då inte självklart att alla typer av verksamhet kan bedömas ha lika stor
betydelse.
Den statliga bidragsgivningen är i dag endast i begränsad omfattning relaterad
till målen för bidragen. Detta beror bl.a. på att dagens målformuleringar inte
är tillräckliga. Vi redovisar i det följande vår syn på innebörden av de mål som
föreslås gälla för statens bidrag till barn- och ungdomsorganisationerna.
Förutom de fyra målen anser regeringen att det är viktigt att bidragsystemet
bidrar till förnyelse och utveckling inom föreningslivet. Utifrån detta bör
Ungdomsstyrelsen arbeta vidare med ytterligare konkretiseringar samt
utvärderingsmetoder och modeller för att bedöma effekterna av bidragsgivningen.
Demokratisk fostran
Detta mål innebär att både organisationens struktur och verksamhetens innehåll
bör främja en demokratisk fostran av barn och ungdomar. Verksamhetens syfte får
alltså inte strida mot grundläggande demokratiska principer. Det är viktigt att
ungdomarna själva har inflytande över och styr verksamheten. De bör ha möjlighet
till inflytande genom att bl.a. ha rösträtt och genom att själva ingå i
styrelser och andra beslutande organ både på lokal- och riksplanen.
Ungdomsorganisationer bör i princip vara organisatoriskt självständiga gentemot
moderorganisationer. När det gäller verksamhet som i första hand riktar sig till
barn bör dock andra mått användas på hur organisationens struktur främjar en
demokratisk fostran, t.ex. genom patruller eller smågrupper. Även verksamhetens
innehåll bör syfta till att intressera ungdomar för samhällsfrågor i vid
bemärkelse.
Vad vi nu har sagt begränsar möjligheterna till bidrag för vuxenstyrda
organisationer som helt eller delvis bedriver verksamhet för ungdomar. Det
begränsar också möjligheterna till bidrag för organisationer vars verksamhet
inte syftar till att intressera ungdomar för samhällsfrågor i vid mening.
Jämlikhet och jämställdhet
Regeringen menar att hänsyn måste tas till i vilken utsträckning organi-
sationerna verkar för jämställdhet mellan könen, jämlikhet mellan svenskar och
invandrare och mellan olika sociala grupper i samhället. Hänsyn bör även tas
till huruvida organisationerna har en medveten rekryteringsfilosofi för att få
med fler barn och ungdomar från bristfälliga sociala miljöer. Målet medför att
organisationer med exempelvis rasistiska idéer inte kan få bidrag.
Meningsfull fritid
Målet innebär att hänsyn skall tas till i vilken utsträckning som organi-
sationerna bedriver fritidsverksamhet genom såväl medlemsaktiviteter som s.k.
öppen verksamhet. Aktiviteterna bör innehållsmässigt ha fritidskaraktär, dvs.
ett socialt, samhälleligt eller kulturellt innehåll. Detta begränsar
möjligheterna till bidrag till organisationer som i första hand arbetar för sina
medlemmars ekonomiska intressen.
Målet är relevant i den meningen att det preciserar vilken form av aktiviteter
som stödet avser. Huruvida aktiviteterna upplevs som meningsfulla eller ej bör
dock avgöras av de enskilda medlemmarna och deltagarna.
Ökat deltagande i föreningsliv
Målet innebär att organisationerna skall uppmuntra fler barn och ungdomar att
bli föreningsmedlemmar och fler av medlemmarna att bli föreningsaktiva. Vid en
bedömning av måluppfyllelsen bör bl.a. hänsyn tas till vilken typ av aktiviteter
organisationerna kan erbjuda, relationen mellan antal medlemmar och antal
aktiviteter och i vilken utsträckning de som deltar i aktiviteterna också deltar
i föreningsarbetet.
Förnyelse och utveckling
Det är viktigt att bidragssystemet även stimulerar till förnyelse och utveckling
av föreningslivet. Detta kan bl.a. ske genom metodutveckling som syftar till en
högre måluppfyllelse av något av övriga mål eller genom att utveckla en ny
verksamhet, ungdomsrörelse eller organisation. Förnyelse och utveckling bör
stödjas genom det särskilda bidraget. Stödet till förnyelse och utveckling bör
vara flexibelt och öppet för nya verksamhetsformer och organisationsstrukturer.
Bidragsprövningen
I förordningen (1991:370) om statsbidrag till ungdomsorganisationer ställs vissa
krav på en organisations uppbyggnad, regionala spridning, antal aktiviteter och
antal medlemmar för att få statsbidrag. I myndighetens föreskrifter ställs krav
på att de uppgifter som organisationerna lämnar måste bestyrkas av auktoriserad
eller godkänd revisor.
Det generella bidraget bör i fortsättningen kallas grundbidrag och de formella
kraven bör enligt vår mening kompletteras med krav som ställs i relation till de
statliga målen för bidragen.
Syftet med bidragsprövningen är dels att pröva om organisationerna uppfyller
de formella kraven, dels att bedöma om statsbidrag till en organisations
verksamhet bidrar till att uppfylla målen för bidraget. Prövningen mot målen har
betydelse för hurvida en organisation skall ges statsbidrag i form av
grundbidrag. Bidragets storlek styrs dock helt av de kriterier som ligger till
grund för de formella kraven.
En prövning skall göras av både nya organisationer som ansöker om grundbidrag
och av de organisationer som redan får bidrag. Vi vill i detta sammanhang
särskilt understryka vikten av att de organisationer som mer kontinuerligt får
statsbidrag genomgår en återkommande prövning.
Dispens från bidragskraven bör komma i fråga bara i undantagsfall. Det kan
gälla vissa organisationer som valt att organisera sig som en sektion eller
liknande inom en moderorganisation och därmed egentligen inte uppfyller kraven
på självständighet. Förutsättningen för dispens bör dock vara att det finns ett
tydligt pedagogiskt eller ideologiskt skäl för den valda organisationsformen och
att den gynnar barnen och ungdomarna inom organisationen. Ett annat exempel
gäller vissa organisationer som av religiösa skäl inte kan ha individuellt
medlemskap.
Statsbidragen bör också, som i dag, bestå av ett särskilt bidrag. Detta kan
erhållas efter särskild ansökan. När det gäller det särskilda bidraget vill vi
framhålla följande.
En del av det särskilda bidraget bör liksom hittills reserveras för sådana
organisationer som på grund av sin organisatoriska karaktär inte kan komma i
fråga för grundbidrag, men som genom sin verksamhet ändå bedöms vara lämpliga
att ges ett reguljärt stöd. Bidragsutrymmet för denna kategori bör dock vara
begränsat.
En andra del av det särskilda bidraget bör kunna ges till organisationer med
särskilt resurskrävande verksamhet som kompensation för de merkostnader som
detta innebär. Detta gäller exempelvis flertalet ungdomsorganisationer inom
handikapprörelsen. Denna del bör främst ses som ett komplement till
grundbidraget.
Huvuddelen av det särskilda bidraget bör dock enligt vår mening gå till stöd
för förnyelse och utveckling inom föreningslivet. Det traditionella
föreningslivet har under en lång rad av år haft allt svårare att intressera och
engagera ungdomar. Vi finner det därför angeläget att ge organisationerna en
möjlighet att bryta denna utveckling och finna nya former för att engagera
ungdomar. Det är också viktigt att regeringen har möjlighet att fånga upp och
stödja nya ungdomsinitiativ. Det statliga bidraget bör därför vara flexibelt för
att kunna stödja såväl etablerade organisationer och verksamhetsformer som
uppbyggnaden av nya. Det finns annars en risk att bidragen i sig endast
konserverar den existerande strukturen.
Utvärdering
I dagens bidragssystem görs bidragsutvärderingar endast i begränsad omfattning.
Utvärderingen utgår dessutom i mycket liten utsträckning från målen för
bidragssystemet. För att en ökad målrelatering av statsbidragen dels skall vara
möjlig, dels skall kunna leda till ett mer effektivt utnyttjande av
bidragsmedlen krävs enligt vår mening ökade utvärderingsinsatser.
Ungdomsstyrelsen bör ansvara för att utvärdering av bidragen till barn- och
ungdomsorganisationerna sker. Det är viktigt att mäta både den inre och den
yttre effektiviteten av bidragsgivningen.
Syftet med en utvärdering av bidragen till organisationerna bör vara att
bedöma i vilken utsträckning som fördelningen av statsbidrag leder till att
målen för bidragen uppnås.
Vi vill i detta sammanhang understryka att bidragsutvärderingar måste göras
utifrån organisationernas egna förutsättningar och med största respekt för
organisationernas integritet och självständighet. Vidare bör även
bidragsystemets konstruktion bli föremål för utvärdering.
För att utveckla sin verksamhet har organisationerna även ett behov av att
utvärdera denna i förhållande till de egna målen för verksamheten. Sådana
utvärderingar kan också bidra till en kollektivt sett bättre kunskap om
organisationernas verksamhet och om det ideella arbete som utförs inom
ungdomsorganisationerna. Formerna för och innehållet i sådana utvärderingar bör
enligt vår mening avgöras av organisationerna själva. För att stimulera
organisationerna att vara effektiva gentemot sina egna mål bör dock
Ungdomsstyrelsen ha möjlighet att såväl kunskapsmässigt som ekonomiskt uppmuntra
och stödja organisationerna att utvärdera sin egen verksamhet.
Det är också viktigt att bidragen till barn- och ungdomsorganisa-tionerna
analyseras ur ett fritidspolitiskt perspektiv. I en analys av ungdomars
fritidsvanor i förhållande till de offentliga insatserna bör bidragen till barn-
och ungdomsorganisationerna ses som ett av flera instrument för att främja en
meningsfull fritid för ungdomar.
Annat stöd än kontant bidrag
De statliga bidragen till barn- och ungdomsorganisationer är av grundläggande
betydelse för barns och ungdomars möjligheter att bedriva ungdomsverksamhet. Men
organisationernas arbetsvillkor påverkas också av andra åtgärder än direkta
bidrag. Enligt regeringens mening är det viktigt att finna andra former för stöd
än kontanta bidrag. Vi ger här några exempel på detta.
Många ungdomsorganisationer framhåller att de har praktiska problem t.ex. när
det gäller kompetensutveckling eller upphandling av vissa tjänster. Enligt vår
bedömning bör sådana problem ofta kunna lösas genom ett ökat samarbete mellan
organisationerna. Det kan bl.a. ske inom ramen för den verksamhet som Landsrådet
för Sveriges Ungdomsorganisationer bedriver. Ungdomsstyrelsen utgör här också en
viktig kunskapsresurs.
Ledarna har en nyckelroll i det arbete som barn- och ungdomsorga-nisationerna
bedriver. Inom idrottsrörelsen gäller särskilt förmånliga villkor i fråga om
kostnader för att ge sina ledare ekonomisk ersättning. Förslag om att lika
regler bör gälla för alla föreningar har lagts fram i betänkandet
Organisationernas bidrag (SOU 1993:71). Förslaget bereds för närvarande i
Civildepartementet.
Slutligen vill vi något beröra frågan om barn- och ungdomsorganisa-tionernas
möjligheter till inkomster genom spel och lotterier. I betänkandet Vinna eller
försvinna - folkrörelsernas lotterier och spel i framtiden (SOU 1992:130)
föreslås att folkrörelserna skall få ökade möjligheter att på detta sätt
finansiera sin verksamhet. Frågan bereds för närvarande i Civildepartementet.
10 Anslagsfrågor för budgetåret 1994/95
I prop. 1993/94:100 (bil. 14) har regeringen i avvaktan på en särskild
ungdomspolitisk proposition föreslagit riksdagen att beräkna ett anslag på 124
037 000 kronor för myndigheten och bidrag till ungdoms-verksamhet m.m.
Regeringen återkommer nu till dessa frågor.
TRETTONDE HUVUDTITELN
D. Ungdomsfrågor
D 1. Ungdomsstyrelsen
1992/93Utgift15 765 302
1993/94Anslag16 003 000 2
1994/95Förslag7 923 000
1 Anslaget E 1. Statens ungdomsråd.
2 Härutöver tillkommer 2 500 000 vilka finansierats under anslaget E 2. Bidrag
till central och lokal ungdomsverksamhet m.m.
Statens ungdomsråd
Statens ungdomsråd har lämnat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren
1994/95-1996/97. Ungdomsrådet föreslår att de projektmedel som under innevarande
budgetår ligger på anslaget E 2. Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet
m.m. förs över till ramanslaget E 1. Statens ungdomsråd, att myndigheten ges
ansvaret för hela den arvsfondshantering som rör medel till fostran av ungdom
samt att myndigheten själv ges rätten att inrätta fasta tjänster. Vidare
föreslår myndigheten att lån får upptas i riksgäldskontoret 1994/95 för
inventarier motsvarande 100 000 kronor samt att lån får upptas i
riksgäldskontoret 1996/97 för datorinvestering motsvarande 700 000 kronor.
Regeringens överväganden
Sammanfattning
Verksamhetens inriktning
De övergripande målen för Ungdomsstyrelsens verksamhet skall vara att främja
ungdomars uppväxtvillkor och verka för att unga människor görs delaktiga i
samhällsutvecklingen.
Resurser
Ramanslag 7 923 000 kronor för budgetåret 1994/95
Planeringsram:
1994/95 1995/96 1996/97
7 923 000 7 940 000 7 948 000
Resultatbedömning och fördjupad prövning
Regeringens bedömning av myndighetens verksamhet samt inriktningen för den
kommande treårsperioden har vi redovisat tidigare i avsnitt 7 och 8.
Slutsatser
Regeringen kan konstatera att Riksrevisionsverket inte har haft några
invändningar i revisionsberättelsen avseende Statens ungdomsråd.
För innevarande budgetår disponerar Statens ungdomsråd en låneram i
Riksgäldskontoret på 600 000 kronor. Regeringen föreslår att Ungdomsstyrelsen
för nästkommande budgetår beviljas en låneram i Riksgäldskontoret på 700 000
kronor för att ge utrymme för investeringar i inventarier.
Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till pris- och löneutvecklingen.
Medel har tillförts anslaget för myndighetens kommunkontakter, för den
tvärsektoriella utredningsverksamheten och för myndighetens utvärderingsinsatser
till följd av det målrelaterade bidragssystemet med anledning av förändringen av
den statliga arbetsgivarorganisationen och för avtalade avsättningar till
Trygghetsstiftelsen.
Anslagen D 1. Ungdomsstyrelsen och D 2. Bidrag till nationell och
internationell ungdomsverksamhet m.m. sammantaget innebär att den statliga
konsumtionen minskar.
Regeringen har i prop. 1993/94:124 Allmänna arvsfonden föreslagit att en
särskild Arvsfondsdelegation skall inrättas för att pröva frågor om stöd ur
Allmänna arvsfonden. Regeringen kan dock även fortsättnings-vis besluta om
särskilt riktade insatser samt delegera uppgiften att fördela medel för detta
ändamål till andra myndigheter och då kan även Ungdomsstyrelsen komma ifråga.
D 2.Bidrag till nationell och internationell ungdomsverksamhet m.m.
Nytt anslag (förslag) 111 697 000
Från anslaget utbetalas bidrag till nationell ungdomsverksamhet enligt
förordningen (1991:370) om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Vidare
omfattar anslaget också stöd för internationell verksamhet till Landsrådet för
Sveriges ungdomsorganisationer och Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte.
För budgetåret 1993/94 finns två anslag uppförda på statsbudgeten för dessa
ändamål, nämligen E 2. Bidrag till central och lokal ungdoms-verksamhet m.m. och
E 3. Stöd till internationellt ungdomssamarbete. I det följande föreslås att
anslaget E 2. och delar av anslaget E 3. slås ihop till ett nytt anslag.
Statens ungdomsråd
Ungdomsrådet föreslår att stödet till barn- och ungdomsorganisationerna
bibehålls på nuvarande nivå, men att en större del av anslaget används till
utveckling av föreningslivet samt till nya ungdomsrörelser. Vidare föreslår
myndigheten att 2 procent av statsbidragen till barn- och ung-
domsorganisationerna används till utvärdering. Ungdomsrådet föreslår dessutom
att ett mer målrelaterat bidragssystem genomförs fr.o.m. budgetåret 1994/95.
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer
Landsrådet begär 1 600 000 kronor i verksamhetsbidrag. Detta motsvarar en ökning
på 150 000 kronor. Ökningen motiveras av utvecklingsarbete och nya arbetsområden
avseende landsrådets medlemskap i WAY, World Assembly of Youth, det
internationella miljöarbetet och då särskilt uppföljning och fortsättning av
UNCED-arbetet, FN:s 50-års jubileum samt utveckling av kontakterna med
utvecklingsländerna.
Stiftelsen för Internationellt ungdomsutbyte
Stiftelsen begär 5 675 000 kronor för information om internationellt
ungdomsutbyte inklusive utveckling av databasprojektet, administration av EG:s
utbytesprogram Ungdom för Europa, Ungdomskortet, en satsning på breddat utbyte
samt ett övergripande verksamhetsanslag.
Härtill kommer äskande om 4 550 000 kronor för World Youth-programmet.
Regeringens överväganden
Nationell verksamhet
Regeringen, som tidigare i denna proposition föreslagit förändringar avseende de
statliga bidragen till barn- och ungdomsorganisationernas verksamhet, delar
Statens ungdomsråds bedömning att bidragen bör ligga kvar på oförändrad nivå.
Den särskilda satsningen på unga flickor inom föreningslivet som startats under
innevarande budgetår bör fortsätta. Stödet till organisationerna bör inrymmas
inom det särskilda bidraget. Härutöver beräknar regeringen 500 000 kronor för
detta ändamål. Inom bidragsmedlen bör dessutom särskilda resurser avsättas för
att stödja ungdomsorganisationernas egna utvärderingar av sin verksamhet.
Liksom tidigare valår bör de politiska ungdomsförbunden ges särskilt stöd för
valinformation till ungdomar. Även detta bör inrymmas inom det särskilda
bidraget.
Ungdomsstyrelsen bör dela ut utmärkelser för särskilt banbrytande insatser
inom ungdomspolitiken. Regeringen beräknar 500 000 kronor för detta ändamål.
Från anslaget bör också anvisas dels 500 000 kronor till stöd för
ungdomsforskning dels 1 300 000 kronor för aktiviteter inom ungdoms-området.
Dessa medel bör disponeras av regeringen.
Internationell verksamhet
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer har en viktig uppgift när det
gäller att öka kunskapen om internationella frågor bland ungdomar samt bedriva
kontaktskapande verksamhet och initiera internationella projekt. Landsrådet bör
få stöd för sin internationella verksamhet med oförändrat belopp, 1 450 000
kronor.
Stiftelsen för Internationellt Ungdomsutbyte har en viktig uppgift i att
bredda det internationella ungdomsutbytet och stödet avser informationsinsatser
och administrationskostnader inklusive kostnader för att driva EG-programmet
Ungdom för Europa. Stiftelsen bör få stöd för detta ändamål med 4 300 000
kronor. Regeringen föreslår inte några ytterligare medel för Ungdomskortet.
Medel för World Youth-programmet har föreslagits i budgetpropositionen (prop.
1993/94:100, bil. 4, s. 160) under tredje huvudtiteln Utrikesdepartementet.
D 3. EG:s utbytesprogram Ungdom för Europa
Nytt anslag (förslag) 4 500 000
Under detta anslag beräknas medlemsavgiften i EG:s utbytesprogram Ungdom för
Europa. Mot bakgrund av att fas III av Ungdom för Europa är under beredning kan
programkostnaderna för våren 1995 inte beräknas. Anslaget bör därför anvisas
förslagsvis.
Statliga myndigheter på ungdomsområdet
Den statliga ungdomspolitiken berör ett flertal myndigheter och departement.
Inom regeringskansliet har Civildepartementet en samordnande roll när det gäller
ungdomsfrågorna. Till Civildepartementet är ett rådgivande organ, Barn- och
ungdomsdelegationen, knutet.
På myndighetsnivå skall Statens ungdomsråd bl.a. verka för en sam-ordning av
statliga insatser när det gäller ungdomsfrågor. Social-styrelsen skall som
tillsynsmyndighet enligt socialtjänstlagen (1980:620) följa att kommunerna
verkar för att ungdomarna får trygga uppväxt-villkor. Därutöver har ett flertal
myndigheter ansvar för olika insatser när det gäller ungdomar. Det gäller bl.a.
Brottsförebyggande rådet, Barnombudsmannen, Folkhälsoinstitutet, Statens
institutionsstyrelse, Statens skolverk, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Glesbygdsmyndigheten, Statens kulturråd, Statens invandrarverk, Konsumentverket
och Boverket.
För utvecklingen av ungdomspolitiken är följande organ av särskilt intresse.
Statens ungdomsråd
Statens ungdomsråd skall enligt sin instruktion (SFS 1988:1136) främja
fritidsverksamhet och kulturell verksamhet bland barn och ungdomar samt redovisa
utvecklingen när det gäller ungdomars villkor i samhället. Ungdomsrådets roll
har genom åren förändrats.
Ursprungligen var rådet ett kontakt- och samordningsorgan mellan
ungdomsorganisationerna och regeringen. Till en början bestod därför
ungdomsrådet av representanter från framför allt olika ideella, religiösa och
politiska organisationer samt idrottsrörelsen. Statens ungdomsråd fick därmed
karaktären av paraplyorgan för ungdomsorganisationerna i deras relation med
staten. Sedan början av 1980-talet har bilden av ungdomsrådet som
organisationernas företrädare gentemot staten tonats ner till förmån för en
tydligare myndighetsroll. Det ökade ansvaret för den statliga bidragsgivningen
fr.o.m. budgetåret 1987/88 underströk denna utveckling.
Ungdomsrådet består i dag av upp till tio ledamöter, vilka utses av
regeringen. Vid ungdomsrådet finns ett kansli med för närvarande 18 anställda.
Kansliet leds av en chef, som också utses av regeringen.
Myndigheten arbetar uttryckligen på statsmakternas uppdrag med att genomföra
delar av den statliga ungdomspolitiken. I myndighetens uppdrag ingår att bidra
till en kunskapsutveckling när det gäller ungdomars levnadsvillkor samt att ge
stöd till försöksverksamheter i syfte att öka ungdomars delaktighet i samhället
och ta tillvara ungdomars engagemang. I uppdraget ingår också att stimulera en
ökad samverkan mellan olika instanser - offentliga och ideella - som arbetar för
att förbättra ungdomars uppväxtvillkor.
Ungdomsrådet handlägger vidare ärenden om statsbidrag till barn- och
ungdomsorganisationer, utvärderar effekterna av bidragsgivningen och fullgör de
uppgifter som följer av särskilda uppdrag och föreskrifter.
Myndighetens utredningsverksamhet är omfattande och resultaten från de av
rådet gjorda utredningarna och sammanställningarna publiceras i rådets tidskrift
Uppväxtvillkor och i tidningen UNG. Statens ungdoms-råd ger också i början av
varje år ut en årsbok om ungdom, som inne-håller populariserad forskning och
andra artiklar samt statistik och fakta om ungdomar.
Vid fullgörande av sina uppgifter upprätthåller ungdomsrådet fort-löpande en
dialog med barn- och ungdomsorganisationer, andra organi-sationer, statliga
myndigheter, kommuner och landsting.
Ungdomsrådets arbete gentemot kommunerna har utvecklats sedan budgetåret
1991/92. Det nya arbetet påbörjades som en del av ett regeringsuppdrag avseende
uppföljning av Ungdomskommitténs betänkande Ungdom och makt (SOU 1991:12). Genom
särskilda medel ur Allmänna arvsfonden till olika projekt i föreningsregi
stimulerar myndigheten kommunerna att öka ungdomars delaktighet och inflytande
inom olika samhällssektorer.
Barn- och ungdomsdelegationen
Barn- och ungdomsdelegationen (Ju 1983:01) är en kommitté vars övergripande
uppgift är att vara ett rådgivande organ till regeringen i frågor som rör unga
människors uppväxtvillkor (dir. 1992:15). Dele-gationen, som leds av
civilministern, skall stimulera till debatt om olika frågor bland annat genom
seminarier, konferenser, debattskrifter, arbetsgrupper och undersökningar.
Bland delegationens uppgifter kan särskilt nämnas uppdraget att uppmärksamma de
värderingar och normer som präglar dagens fostran av unga människor samt arbetet
med frågor om relationer och attityder mellan ungdomar med olika kulturella
bakgrunder. Delegationen har också på olika sätt särskilt uppmärksammat utsatta
barn och ungdomar i sitt arbete. Barn- och ungdomsdelegationens arbete sker i
nära samarbete med berörda departement. Till delegationen har därför knutits en
särskild statssekreterargrupp.
Ur Allmänna arvsfonden fördelas ekonomiskt stöd till bl.a. projekt som avser
att främja fostran av ungdom. I regeringens proposition (1993/94:124) Allmänna
arvsfonden föreslås en ny lag för arvsfonden samt att en ny myndighet knuten
till regeringskansliet, Arvsfondsdelegationen, inrättas. Den nya myndigheten
övertar därmed uppgiften från Barn- och ungdomsdelegationen att pröva frågor om
stöd ur fonden enligt de medelsramar som regeringen bestämmer och efter
regeringens riktlinjer. Regeringen kan härutöver bl.a. besluta om vissa särskilt
riktade insatser samt delegera uppgiften att fördela medel för detta ändamål
även till andra myndigheter.
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen är en självständig myndighet som inrättades den 1 juli 1993
(SFS 1993:710).
Regeringen har utsett Louise Sylwander till ombudsman för barn och ungdom upp
till 18 år. Barnombudsmannen har till uppgift att bevaka barns och ungdomars
rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar
och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges
åtaganden enligt FN:s barnkonvention.
Barnombudsmannen skall enligt lagen (1993:335) om Barnombuds-man bevaka frågor
som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Uppgiften är att
definiera innebörden av FN:s barnkonvention samt att utforma riktlinjer och
modeller för lagstiftning, regeltillämpning och samhällsplanering utifrån
intentionerna i konventionen.
Ett av verksamhetens mest framträdande drag är opinionsbildning på olika
nivåer i samhället. Ett viktigt led i det arbetet är att ta del av barns och
ungdomars synpunkter och ge dem en röst i den allmänna debatten samt att påverka
beslutsfattares, allmänhetens och organisa-tioners förhållningssätt till barns
och ungdomars livsvillkor. Barn- ombudsmannen skall bedriva ett nära samarbete
med frivilligorga-nisationerna och med de myndigheter som arbetar med barn- och
ungdomsfrågor på olika nivåer i samhället.
Barnombudsmannens uttalanden och den rapport som årligen lämnas till
regeringen är betydelsefulla verktyg i opinionsbildningen. Rapporten skall
innehålla en beskrivning av de områden där barnombudsmannen anser att barns och
ungdomars rättigheter kränks eller där Sverige inte efterlever barnkonventionen
samt ge förslag till förbättringar på området.
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte bildades i februari 1990 av staten,
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer och Riksidrotts-förbundet.
Stiftelsens övergripande uppgift är att främja internationellt ungdomsutbyte.
Stiftelsen svarar för utveckling och uppbyggnad av ett nationellt databaserat
informationssystem kring ungdomsutbyte. Stiftelsen har också ansvar för Sveriges
medverkan i EG:s utbytesprogram Ungdom för Europa samt för ett
ungdomsutbytesprogram med tredje världen, det s.k. World Youth-programmet.
Generationsutredningen
Regeringen har tillkallat en särskild utredare om ungdomars levnads-villkor och
framtidsutsikter (Generationsutredningen, C 1992:07, dir. 1992:107).
Utredaren skall beskriva och analysera ungdomars levnadsvillkor i ekonomiskt
och socialt hänseende samt föreslå konkreta åtgärder som syftar till att
underlätta ungdomars inträde i vuxenlivet. Särskild vikt skall läggas vid deras
möjligheter att etablera sig på bostads- och arbetsmarknaderna. I uppdraget
ingår att göra en jämförande studie av situationen för dagens ungdomar och
tidigare ungdomsgenerationer. Vidare skall utredaren visa i vilken utsträckning
det finns risk för ökade generationsklyftor i samhället i fråga om medborgarnas
sociala och ekonomiska levnadsvillkor och deras möjlighet till
förmögenhetsbildning.
Plus-gruppen
Regeringen beslutade den 29 augusti 1991 att tillsätta en särskild arbetsgrupp
(C 1991:B) inom Civildepartementet för samordning av insatser för utsatta
ungdomar. Arbetsgruppen har ställning av myndighet inom regeringskansliet. I
arbetsgruppen ingår, förutom representanter för Civildepartementet och
Socialdepartementet, företrädare för Socialstyrelsen, Statens skolverk,
Rikspolisstyrelsen, Statens ungdomsråd och Svenska kommunförbundet.
Arbetsgruppen har antagit namnet Plus-gruppen (Projektet lokal utveckling genom
samverkan).
Syftet med arbetet är att främja en utveckling av såväl individuella som
allmänt förebyggande insatser för ungdomar i eftersatta bostads-områden. Arbetet
bygger på en nära lokal samverkan mellan olika offentliga och ideella
verksamheter utifrån gemensamt utarbetade handlingsplaner.
Sammanställning av regeringens aktuella åtgärder för ungdomar
Arbetet med ungdomsfrågor spänner över många verksamhetsområden. I det följande
redovisas en sammanställning av regeringens aktuella åtgärder för ungdomar.
Uppgifterna är i huvudsak hämtade från 1994 års budgetproposition (1993/94:100).
1 Ungdomar och utbildning
Utbildningspolitiken inriktas på att ställa behovet av kunskap och kompetens i
fokus.
De senaste årens skolreformer syftar till att förstärka familjernas ställning
och öka skolornas självständighet genom en omfattande avreglering av
skolväsendet.
Förändringarna inom den högre utbildningen syftar till att för-stärka
kvaliteten, att öka studenternas valmöjligheter och att frigöra lärosätena från
tyngande statlig reglering.
Inom utbildningsväsendet pågår ett utvecklingsarbete i syfte att ställa
kompetensfrågorna i fokus. Ambitionen är att stimulera en diskussion om vilken
kompetens framtiden kräver och hur kompetensbehoven skall tillgodoses. Detta
arbete, som bedrivs under namnet Agenda 2000 - kunskap och kompetens inför nästa
århundrade har engagerat en rad institutioner, akademiker, organisationer,
företag och fristående de-battörer. Resultaten av arbetet kommer att redovisas i
etapper under 1994.
I de senaste årens reformarbete har en viktig utgångspunkt varit att de nya och
högre kvalitetsambitionerna endast kan uppnås om vi kan åstadkomma större
mångfald och variation inom utbildningsväsendet - när det gäller
utbildningsvägar, upplåtelseformer och pedagogiska metoder. Detta kan i sin tur
endast uppnås om de enskilda aktörerna - skolor, universitet och högskolor - och
ytterst de närmast berörda - lärare, familjer, elever och studenter - får ett
avgörande inflytande över utbildningarna.
Möjligheter till alternativ och fria val har införts eller utvidgats. Nya
läroplaner har fastställts och den högre utbildningens linjesystem har ersatts
med en flexiblare ordning. System för utvärdering och kvalitetsgranskning har
införts.
Skolväsende
Det nya styrsystemet, som innebär en övergång från regelstyrning till
målstyrning av skolan är med de nya läroplanerna och det nya betygssystemet på
väg att få fullt genomslag.
Från och med den 1 januari 1993 ingår bidragen för grundskolan, gymnasieskolan,
den kommunala vuxenutbildningen och svenska för in-vandrare, som inte omfattas
av det kommunala flyktingmottagandet, i det statliga utjämningsbidraget till
kommunerna. Bidragen för särskolan och särvux ingår i skatteutjämningsbidraget
till landstingen. Bidragen utgår som ett finansiellt stöd för verksamheten i
kommuner respektive landsting, som själva beslutar om bidragens användning.
Hösten 1993 kom den första samlade rapporten från Skolverkets
upp-följningsverksamhet, Bilden av skolan 1993. I rapporten dras slutsatser
såväl om starka sidor som kvalitetsmässiga brister i skolan. Rapportens
påpekanden om brister i bl.a. skolans undervisning i naturvetenskapliga ämnen
(framför allt fysik), sexårsverksamheten och elevernas inflytande över
undervisningen har rönt stor uppmärksamhet. Regeringen kommer i mars 1994 att
överlämna en skrivelse till riksdagen med en utvecklingsplan för skolväsendet.
Riksdagen har också beslutat om riktlinjer för en ny läroplan och ett nytt
betygssystem för grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska
särskolan samt om riktlinjer för en ny läroplan och ett nytt betygssystem för
gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och sär-vux. Regeringen har därefter
utfärdat dels en läroplan för det obliga-toriska skolväsendet (Lpo 94), dels en
läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf 94).
De nya läroplanerna utformas för att kunna användas i en målstyrd skola, där
regering och riksdag anger de nationella målen och utvärderar resultaten, medan
kommunerna svarar för att verksamheten bedrivs så att målen nås. Målen i
läroplanerna anger riktlinjerna i skolans arbete. De kommer att vara av två
slag, mål att sträva mot och mål att uppnå. I läroplanen görs vidare en klar
ansvarsfördelning mellan skolans olika befattningshavare. Det framgår att skolan
skall ses som ett stöd för familjer i deras ansvar för att ge nästa generation
en god grund att stå på. Ett sådant synsätt kräver ett aktivt engagemang från
föräldrar och elever i skolans arbete. I läroplanerna lyfts också elevernas rätt
till inflytande och ansvar fram.
Grundskola
Riksdagen har även beslutat att kursplanerna i grundskolan skall ha en struktur
som anger vilken kravnivå alla elever skall ha nått upp till i varje ämne.
Nationella utvärderingar kommer att genomföras vid två tillfällen under
elevernas grundskoletid för att kontrollera att eleverna uppnått kravnivåerna.
Alla elever skall garanteras en total undervisningstid i grundskolan, en
undervisningstid som också innehåller tid för elevens egna val. Skolorna får
ökade möjligheter att påverka undervisningens uppläggning bl.a. genom rätt att
profilera undervisningen genom att jämka i timplanen.
Riksdagen har vidare angivit riktlinjerna för ett nytt mål- och kun-
skapsrelaterat betygssystem. Vikten av information understryks bl.a. genom att
dagens kvartssamtal skall utvecklas till utvecklingssamtal. Vid sidan av den
muntliga informationen kan skriftlig information ges om föräldrarna önskar det
redan från årskurs 1. Från och med årskurs 5 skall eleverna varje termin få
skriftlig information om hur det går i skolan. Formerna för den skriftliga
informationen kan variera. Från och med årskurs 7 skall eleven få betyg på sina
kunskaper i en skala från A (utmärkt) till F (otillräckliga kunskaper).
Gymnasieskola
Riksdagens beslut ger kommunerna möjlighet att göra sin gymnasieskola mer
kursutformad, vilket ger eleverna större möjligheter att påverka sina studier.
De relativa betygen ersätts av ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem, där
betyg sätts på varje avslutad kurs efter en fyrgradig skala Icke godkänd (IG),
Godkänd (G), Väl godkänd (VG) och Mycket väl godkänd (MVG).
Rätten att välja skola och fristående skolor
I två propositioner under åren 1992 och 1993 har regeringen lagt fram förslag
till riksdagen som innebär stora förändringar av villkoren att välja skola och
att starta fristående skolor. Riksdagen har antagit förslagen och rätten att
välja grundskola har skrivits in i skollagen.
Rätten att välja grundskola innebär konkret två saker. Dels skall föräldrar och
elever kunna välja bland kommunala skolor. Dels skall det vara ekonomiskt
möjligt att starta fristående skolor, genom att dessa skolor ges offentligt
bidrag som är likvärdigt med de bidrag som ges till kommunala skolor.
Rätten att välja grundskola innebär att elever och föräldrar kan välja mellan de
skolor i hemkommunen som drivs i kommunal regi, välja en fristående skola eller
en skola i en annan kommun. Valfriheten begränsas av att elever som bor närmast
en kommunal skola har förtur och att elevers och föräldrars val inte skall ge
ekonomiska eller organisatoriska problem för kommunen. Om en elev väljer att gå
i en kommunal grundskola i annan kommun än hemkommunen eller i en fristående
skola, har den mottagande skolan rätt att få ersättning från elevens hemkommun,
som motsvarar minst 85 procent av den genomsnittliga kostnaden för motsvarande
elev i elevens hemkommun.
Antalet fristående grundskolor har mer än fördubblats under de senaste två åren.
Nu finns det över 250 fristående grundskolor med över 10 000 elever. En
fristående skola skall vara öppen för alla, dvs. den får inte i sina
antagningsregler utesluta eller diskriminera individer eller grupper av
individer. Eventuella avgifter som de fristående skolorna tar ut skall vara
skäliga och får inte verka segregerande.
Fristående skolor över grundskolenivå är indelade i två kategorier, fristående
gymnasieskolor och kompletterande skolor. Utbildningen vid fristående
gymnasieskolor motsvarar den som ges i gymnasieskolan inom det offentliga
skolväsendet. En fristående gymnasieskola kan av regeringen förklaras berättigad
till offentligt stöd om den uppfyller vissa krav på kvalitet och lärarkompetens.
Om en elev väljer att gå i en sådan skola i stället för i den offentliga
gymnasieskolan är hemkommunen fr.o.m. läsåret 1994/95 skyldig att lämna bidrag
till skolan under förutsättning att hemkommunen hade varit skyldig att erbjuda
eleven en gymnasieutbildning.
En kompletterande skola är en fristående skola som bedriver utbildning som inte
erbjuds i gymnasieskolan och som bedöms vara ett från nationell synpunkt
värdefullt komplement till det offentliga skolväsendet. En kompletterande skola
kan ställas under statlig tillsyn, vilket innebär att eleverna blir berättigade
till studiestöd. De skolor som anses särskilt värdefulla kan också i vissa fall
få statliga bidrag.
Högre utbildning och forskning
Liksom skolan har den högre utbildningen de senaste åren förändrats i grunden.
Från den 1 juli 1993 har varje universitet och högskola det avgörande
inflytandet över - och ansvaret för - den utbildning uni-versitetet eller
högskolan erbjuder. En grundbult i frigörelsen är varje universitets och
högskolas beslutsrätt i fråga om tillträdeskrav.
Universitet och högskolor med eget ansvar för utbildningen skapar ett nytt
utrymme för verkligt studentinflytande. Mångfalden utbildnings-alternativ gör
det möjligt för studenterna att hitta de kombinationer av kunskaper som för var
och en framstår som mest ändamålsenliga.
Genom det resurstilldelningssystem som riksdagen fattat beslut om år 1993 får
studenternas val av lärosäte även ekonomisk betydelse. I
resurstilldelningssystemet finns också incitament som främjar univer-sitetens
och högskolornas omsorg om studenternas tid och engagemang genom en god
grundutbildning.
För att ge flera möjlighet till högre utbildning på rimliga villkor måste
distansutbildningen byggas ut. Regeringen avser att stimulera en utveckling av
distansutbildningen genom att särskilt främja denna utbildningsform vid
universitet och högskolor som tar initiativ i den vägen.
Strukturförändringarna av den högre utbildningen förenas med en betydande
utbyggnad av universitetens och högskolornas utbildnings-kapacitet. Sedan
höstterminen år 1991 uppgår kapacitetsökningen till hela 30 procent.Utbyggnaden
av den högre utbildningen avser att säkerställa att Sverige så snabbt som
möjligt får tillgång till en minst lika välutbildad arbetskraft som andra
länder.
I 1993 års forskningspolitiska beslut underströks betydelsen av att främja en
bredare rekrytering till forskarutbildning.
Svenska studenter deltar sedan budgetåret 1990/91 i EG:s program för samverkan
mellan högre utbildning och näringsliv, COMETT, och sedan budgetåret 1992/93 i
EG:s utbytesprogram för studenter, lärare och administratörer vid universitet
och högskolor, ERASMUS.
Från och med höstterminen 1994 öppnas den högre utbildningen i de nordiska
länderna för studenter från hela Norden på lika villkor.
Utbildningsinsatser med hänsyn till arbetsmarknadsläget m.m.
Under innevarande budgetår har utöver reguljära medel anvisats särskilda medel
för 40 000 platser i gymnasieskolan, 33 000 platser i komvux och 10 000 i
folkhögskolan. Dessutom har folkbildningen fått 100 miljoner kronor för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
I 1994 års budgetproposition aktualiserar regeringen tre nya utbildningsformer
som bedöms kunna bidra till ökad kompetens på kort sikt i dagens
arbetsmarknadsläge men som också förväntas kunna ha långsiktig strukturell
betydelse. Dessa är utbildningscheck, trainee-utbildning och sommaruniversitet.
Utbildningschecken introduceras som ett led i kompetensutvecklingen av
arbetslösa. Den inriktas på åtgärder som på ett generellt sätt förbättrar
förutsättningarna för den enskilde på arbetsmarknaden, t.ex. språkutbildning.
Traineeutbildningen är tänkt att vara en lärlingsutbildning men på
eftergymnasial nivå i en kombination av arbetsplats- eller företagspraktik och
kvalificerad teoretisk utbildning.
Svenska universitet och högskolor utnyttjas sämre än lärosäten i många andra
länder under sommarperioden. Syftet är att universiteten och högskolorna skall
kunna erbjuda kurser ur det reguljära utbudet under sommartid.
Utöver dessa nya utbildningsinitiativ fortsätter en rad insatser som erbjuds
detta budgetår också under nästa. Den totala omfattningen av dessa utbildningar,
omräknat till helårsplatser, har regeringen beräknat till 77 000 platser.
Studiestöd
Studiehjälp utgår fr.o.m. kvartalet efter det eleven fyllt 16 år t.o.m.
vårterminen det år eleven fyller 20 år. Studiehjälpen är för närvarande 750
kronor per månad och utgår under högst tio månader. Därutöver kan extra tillägg
(behovsprövat) och i vissa fall inackorderinsgtillägg utgå. Studiemedel kan utgå
till studerande över 20 år. Dessa består av studiebidrag och studielån.
Studiemedlens storlek är knutet till bas-beloppet. Under år 1994 utgör bidraget
1 908 kronor och det maximala lånebeloppet 4 956 kronor per månad.
Frågan om studiefinansieringen har under år 1993 beretts av
Studie-stödsberedningen. Beredningen fullföljs på basis av den
diskussions-promemoria som beredningen avlämnat.
Undervisning för funktionshindrade
Statens institut för handikappfrågor i skolan har till uppgift att ge hjälp och
stöd till kommunerna och till sådana fristående skolor som står under statlig
tillsyn för att underlätta skolgången för elever med funktionshinder. Inom
institutet finns en specialpedagogisk konsulentorganisation. Institutet skall
även producera läromedel för synskadade, rörelsehindrade, hörselskadade/döva
samt elever med utvecklingsstörning.
Barn som inte kan gå i grundskolan därför att de är utvecklingsstörda,
synskadade, döva, hörselskadade eller talskadade kan fullgöra sin skolplikt i
specialskolan eller särskolan. För ungdomar som inte kan gå i gymansieskolan
därför att de är utvecklingsstörda finns gymnasiesärskolan.
Örebro kommun anordnar - i enlighet med överenskommelse mellan staten och
kommunen - inom sin gymnasieskola utbildning för döva och hörselskadade elever
från hela landet.
För ungdomar som är svårt rörelsehindrade, dvs. sådana ungdomar som på grund av
sitt handikapp inte kan följa reguljär studiegång i gymnasieskolan finns
Rh-anpassad utbildning med tillgång till särskilda omvårdnadsinsatser i form av
habilitering och också boende i elevhem på fyra orter i landet.
De kärva ekonomiska omständigheterna till trots, föreslår regeringen i årets
budgetsproposition betydande förstärkningar för att förbättra skolsituationen
för elever med vissa funktionshinder. Satsningarna avser utbyggnad av
konsulentorganisationen, utveckling och utökning av läro-medelsproduktionen och
en försöksverksamhet med utgivning av läro-medel för bl.a. dyslektiker.
För att stödja studenter med funktionshinder finns speciella medel avsatta,
vilka fördelas av Stockholms universitet. Budgetåret 1993/94 uppgår dessa medel
till 8,9 miljoner kronor.
Undervisning av unga asylsökande m.m.
Den svenska grundskolan tar årligen emot ett betydande antal elever från
utlandet. De kommer från olika skolsystem och har mycket varierande
skolbakgrund. Eleverna från krigs- eller katastrofområden har kanske bara
sporadiskt kunnat delta i skolarbetet.
Barn som är bosatta i Sverige omfattas enligt skollagen (1985:1100) av
skolplikt. För barn som vistas i Sverige i avvaktan på beslut i ett ärende om
uppehållstillstånd eller under liknande omständigheter och som skulle haft
vanlig skolplikt, om de var bosatta i riket, gäller enligt
grundskoleförordningen (1988:655) följande. Barnen skall tas emot i grundskolan
i den kommun där de vistas, så snart skolgång är lämplig för dem med hänsyn till
deras förhållanden. Regeringen utfärdade i juni 1993 en särskild förordning om
grundskoleundervisning av asylsökande barn (SKOLFS 1993:21) med föreskrifter om
undervisningens omfatt- ning och om viss medverkan av Statens invandrarverk.
Ungdomar över 16 år får tas emot i gymnasieskolan om de har er- forderliga
förkunskaper och i övrigt är behöriga och om det finns plats på den sökta
utbildningen. Detta innebär att endast ett litet antal asylsökande ungdomar kan
få plats i gymnasieskolan. I propositionen om mottagande av asylsökande m.m.
redovisar regeringen sin bedömning av hur en verksamhet med undervisning i
svenska och andra ämnen skall kunna läggas upp för företrädesvis ungdomar i
åldern 16-18 år inom ramen för den organiserade verksamheten för asylsökande.
Regeringen har i februari 1994 gett Skolverket ett uppdrag att närmare utreda
formerna för en skolverksamhet för dessa ungdomar.
Genom den nya läroplanen för det obligatoriska skolväsendet ges invandrarelever
möjlighet att läsa hemspråk som alternativ till B-språk. Möjligheter finns också
att utnyttja utrymmet för elevens och skolans val av fördjupade studier i
svenska och hemspråk.
Hemspråksundervisningen tas också upp i budgetpropositionen, där vissa
inskränkningar föreslås i kommunernas skyldighet att erbjuda
hemspråksundervisning.
2 Ungdomar och arbete
Arbetsmarknadspolitiken inriktas på en fortsatt hög nivå på insatser som
- förebygger långtidsarbetslöshet och utslagning,
- utnyttjar den reguljära arbetsmarknaden,
- stimulerar rekryteringen till näringslivet,
- ökar jämställdheten på arbetsmarknaden,
- effektiviserar medelsanvändningen.
Det är de som för första gången skall träda ut på arbetsmarknaden som påverkas
mest av konjunkturförändringar. Under den långa högkon-junkturen kunde även
många ungdomar utan längre utbildning och arbetslivserfarenhet få arbete. I
lågkonjunktur ökar däremot arbets-livserfarenhet och utbildning i betydelse för
möjligheterna att få arbete. Lågutbildade ungdomar med eller utan
arbetslivserfarenhet får därmed särskilt svårt att hävda sig på arbetsmarknaden.
Ofrivillig arbetslöshet är negativ för alla men särskilt allvarlig för ungdomar
som befinner sig i ett skede då de skall bilda sig en uppfatt-ning om sitt
egenvärde, lära sig ta till vara sin initiativförmåga och utveckla sitt
oberoende.
Regeringen och riksdagen har därför satt in åtgärder för ungdomar som snabbt
skall ge dem möjligheter till en meningsfull sysselsättning.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Ungdomspraktiken infördes den 1 juli 1992 för att förhindra
lång-tidsarbetslöshet hos ungdomar. Ungdomspraktiken är avsedd för ungdomar som
fullföljt en treårig gymnasieutbildning. Arbetslösa ungdomar med kortare
gymnasieutbildning skall i första hand erbjudas ett tredje gymnasieår i stället.
Kommunerna har för innevarande budgetår fått möjlighet att inrätta ytterligare
40 000 platser för ett tredje gymnasieår. Avsikten med det tredje gymnasieåret
är att ge ungdomar som inte har en treårig gymnasieutbildning en utökad
kompetens så att de kan konkurrera med sina något yngre kamrater som genomfört
sina studier i den nya treåriga gymnasieskolan.
Andelen studerande ungdomar i åldrarna 16-19 år visade i november 1993 en ökning
med drygt sex procentenheter sedan november 1992. I åldrarna 20 - 24 år har
antalet studerande ungdomar ökat med tre procentenheter, från 19 procent till 22
procent.
I Sverige fanns i november 1993 ca 793 500 ungdomar i åldrarna 18 - 24 år. Av de
57 procent, som räknas till arbetskraften, var ca 87 200 arbetslösa. 13 procent
av alla ungdomar 18 - 24 år befann sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Ungdomspraktik har varit den vanligaste åtgärden. Av alla ungdomar i åldern 18 -
24 år i åtgärder har nära tre fjärdedelar befunnit sig i ungdomspraktik.
Antalet ungdomar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har dock sjunkit sedan
föregående år. Denna minskning har skett samtidigt som de arbetslösa ungdomarna
under samma period ökat med 32 500, en ökning med 60 procent.
Ungdomspraktik
Erfarenheterna av ungdomspraktiken är genomgående goda. Det har varit stor
efterfrågan på ungdomspraktik från såväl arbetsgivare som ungdomar. På så sätt
har ungdomspraktiken motsvarat sitt syfte, att snabbt få ned den stora
ungdomsarbetslösheten. Många ungdomar har genom ungdomspraktiken fått chansen
till ovanliga och löftesrika prak-tikplatser som under andra omständigheter inte
stått dem till buds.
Det är väsentligt att fler långtidsarbetslösa ungdomar får möjlighet att delta i
ungdomspraktiken. Det är väl känt att långtidsarbetslöshet kan ge bestående
negativa effekter och den som är ung löper större risk än den som är äldre att
bli svårplacerad efter en lång tid utanför arbetslivet.
Den 1 september 1993 påbörjades ett system med ungdomspraktik i högst tre
månader för nyutexaminerade 25 - 29-åriga ungdomar med högskoleutbildning om
minst 120 poäng. Praktiken bör efter tre månader övergå till anställning med
rekryteringsstöd. I november 1993 fanns nära 500 personer i denna särskilda form
av ungdomspraktik.
Akademikerpraktiken har ännu inte nått den eftersträvade volymen på 3 000
platser i genomsnitt. Nya åtgärder kräver en viss tid för att få genomslag i
förmedlingarnas arbete. Det är dock angeläget att arbets-förmedlingarna aktivt
använder denna åtgärd för att unga akademiker skall få omsätta sina teoretiska
kunskaper i relevant praktiskt arbete.
Ungdomspraktiken är en tidsbegränsad åtgärd som bör leda till reguljärt arbete.
Ett antal ungdomar får också arbete när deras ungdomsplats upphör, hos samma
eller annan arbetsgivare. I genomsnitt har drygt 20 procent av ungdomarna fått
arbete omedelbart efter att de avslutat sin ungdomspraktik.
Den ändring av ungdomspraktiken (prop. 1993/94:66, 1993/94:AU5, rskr.
1993/94:102), som innebär att en arbetsgivare betalar ett finan-sieringsbidrag
med 1 000 kr per månad under de nästkommande sex månaderna, har bl.a. införts
med avsikten att ungdomspraktiken mer än tidigare skall leda till en
anställning.
3 Ungdomar och boende
Bostadspolitiken inriktas på att alla skall ha möjlighet till en bra bostad till
rimligt pris. Valfriheten och inflytandet över det egna boendet skall öka.
På statsmakterna ligger ett övergripande ansvar att främja god hus-hållning,
vilket innebär att bostadsbyggande och fastighetsägande ges sådana villkor att
byggare och ägare stimuleras att hålla sina kostnader låga. Det förändrings- och
förenklingsarbete som regeringen inledde på hösten 1991 lägger grunden för en
sådan ordning.
Bygg- och bostadssektorn måste ses som delar av en helhet med samma
förutsättningar som ekonomin i övrigt. De nuvarande proble- men på
bostadsmarknaden måste lösas genom en ekonomisk politik som leder till låg
inflation, lågt ränteläge och därmed ekonomisk tillväxt. Då kommer hushållen att
kunna efterfråga bra bostäder till låga bostads-kostnader. I utredningen om
ungdomars levnadsvillkor och framtids-utsikter (dir. 1992:107) skall också
ungdomars möjligheter att etablera sig på bland annat bostadsmarknaden belysas.
Genom bostadsbidragen bidrar staten till att ge ekonomiskt svaga hushåll
möjligheter till bra bostäder. En utredning om ett nytt statligt premierat
bosparande pågår (dir. 1993:116).
Statens stöd för bostadsfinansiering
Statens stöd till bostadsfinansiering består dels av statliga räntesubventioner
(bidrag) för ny- och ombyggnad av bostäder, dels av kreditgarantier för lån.
Dessutom lämnas räntebidrag för vissa underhålls- och förbättringsåtgärder i
hyres- och bostadsrättshus, det s.k. RBF-stödet, och ett särskilt
ombyggnadsbidrag för äldrebostäder. Utöver dessa stödformer kan ägare av
bostadshus för närvarande få en skattereduktion för arbetskostnader i samband
med vissa reparations- och underhållsåtgärder.
Den 1 januari 1993 infördes en ny ordning för statliga räntesubventioner för ny-
och ombyggnad av bostäder. Den nya ordningen innebär bl.a. stora förenklingar i
sättet att beräkna räntesubventionerna. Den innebär också att fastighetsägarna
under bidragstiden får del av eventuella räntesänkningar. Räntesubventionerna
minskar successivt efter fastställda regler, både i det enskilda bidragsärendet
och för varje ny årgång som byggs. Utformningen av systemet ligger i linje med
den allmänna ekonomiska politikens inriktning som syftar till att skapa bl.a. en
varaktigt låg inflation och låg räntenivå. Efter år 1995 görs en avstämning
inför den fortsatta avvecklingen av räntesubventionerna.
Ökad valfrihet och inflytande över boendet
Regeringen kommer att lämna förslag till ändringar i bl.a. hyresför-
handlingslagen och hyreslagen. Bland annat skall en hyresgäst ha rätt att stå
utanför det kollektiva förhandlingssystemet och i stället själv kunna förhandla
med hyresvärden. I ett och samma hus skall vidare flera alternativa
hyresgästorganisationer kunna verka.
Övergång från hyresrätt till bostadsrätt skall ytterligare underlättas, bl.a.
genom att även hyresrätter i småhus skall kunna omvandlas till bostadsrätter.
Ändrad lagstiftning om förvärv och förvaltning av hyresfastigheter förbereds i
syfte att förenkla de nuvarande reglerna och samtidigt förbättra möjligheterna
att ingripa mot olämpliga hyresvärdar.
Vidare förbereds lagstiftning beträffande andra former av bostads-innehav,
nämligen kooperativ hyresrätt samt ägarlägenheter.
Bostadsförsörjning för vissa hushåll
Regeringen har nyligen tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att följa
bostadsförsörjningen för hushåll som kan ha svårigheter att göra sig gällande på
bostadsmarknaden. I arbetsgruppen ingår företrädare för Finansdepartementet,
Socialdepartementet, Socialstyrelsen, Boverket, kommunerna och fastighetsägarna.
4 Ungdomar och familjen
Den svenska familjepolitiken inriktas på att ge barn och ungdomar goda
uppväxtvillkor genom generella insatser som värnar om barnfamiljernas ekonomiska
trygghet och stöd i olika former vid barnens vård och fostran. En förnyelse av
familjepolitiken sker i syfte att främja valfrihet och jämställdhet mellan
kvinnor och män.
Det generella familjepolitiska stödet kan delas in i tre former:
*ekonomiskt familjestöd
*barnomsorg
*förebyggande åtgärder som syftar till att ge barn god hälsa och en bra miljö.
Ekonomiskt familjestöd
Samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna utgörs främst av
allmänna barnbidrag, inklusive flerbarnstillägg, bostadsbidrag, ersätt-ning från
föräldraförsäkringen, bidragsförskott, barnpension, vårdbidrag för unga med
funktionshinder och vårdnadsbidrag (från 1 juli 1994).
Allmänna barnbidrag
Det allmänna barnbidraget lämnas fr.o.m den 1 januari 1991 med 9 000 kronor per
år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas fler-barnstillägg med belopp
som per år räknat motsvarar ett halvt barn-bidrag för det tredje barnet och ett
helt barnbidrag för det fjärde barnet och varje ytterligare barn. Även 16 -
19-åringar som studerar i gym-nasieskolan eller vissa motsvarande utbildningar
medräknas vid be- dömning av rätt till flerbarnstillägg.
Förlängt barnbidrag för elever i grundskolan och vissa andra utbildningar lämnas
med samma belopp som det allmänna barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det då
barnet har fyllt 16 år.
Under det senaste året har antalet familjer som är berättigade till
flerbarnstillägg blivit fler än vad som tidigare beräknats. En av
för-klaringarna till detta är att antalet gymnasiestuderande ungdomar har ökat
något. Arbetslösa ungdomar som hade gått tvååriga gymnasielinjer erbjöds under
år 1992 ett tredje års gymnasieutbildning i ca 70 kom-muner. Under detta år
uppskattas ca 12 000 ungdomar ha valt studier framför att gå arbetslösa.
Bostadsbidrag
Bostadsbidraget till barnfamiljer är inkomsprövat. Bostadsbidraget består dels
av ett särskilt bidrag för hemmavarande barn, dels av ett belopp som beror på
bostadskostnadens storlek och antalet barn.
Bostadsbidrag till hushåll utan barn lämnas dels till ungdomar mellan 18 och 29
år, dels till andra hushåll utan barn. Bidraget är beroende av bostadskostnadens
storlek och är inkomstprövat.
Bidragsförskott
Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna har vårdnaden om
eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna. Bidragsförskott kan också
lämnas när föräldrarna har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna
åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott lämnas emellertid
också för barn som studerar i åldern 18 - 20 år. Bidragsförskott lämnas vanligen
med 40 procent av basbeloppet. Bestämmelser om bidragsförskott finns i lagen
(1964:143) om bidragsförskott samt i lagen (1984:1095) om förlängt
bidragsförskott för studerande.
Föräldraförsäkring
Föräldraförsäkringen har byggts ut i olika etapper, liksom också rätten att vara
ledig för vård av barn. Sedan den 1 juli 1989 utges föräldrapenning under 15
månader, varav tolv ersätts med ett belopp som motsvarar 90 procent av
förälderns sjukpenninggrundande inkomst. Resterande tre månader ersätts med
garantibelopp (60 kronor per dag). I regeringens förslag om ett vårdnadsbidrag
till småbarnsföräldrar föreslås dock att de 90 garantidagarna slopas.
Från och med den 1 januari 1994 gäller vissa förändringar i
föräldra-försäkringen. Föräldrar till barn under 16 år som omfattas av lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) kan då få rätt
till tio kontaktdagar per barn och år. Föräldrar till sjuka eller
funktionshindrade barn kommer också att i vissa situationer, t.ex. vid besök på
en institution för medverkan i behandling av ett sjukt eller funktionshindrat
barn, kunna få tillfällig föräldrapenning även om barnet inte är närvarande.
Vidare kommer förälder till unga som fyllt 16 år men inte 21 år (i vissa fall 23
år) och som omfattas av LSS att få tillfällig föräldrapenning om föräldern
behöver avstå från förvärvsarbete för vård av sjukt barn (prop. 1992/93:159,
bet. 1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321).
Barnpensioner
Barnpension utges till barn under 18 år vars far eller mor eller båda
föräldrarna har avlidit. För barn som går i skolan kan barnpension utges t.o.m.
juni månad det år barnet fyller 20 år.
Vårdbidrag för unga med funktionshinder
Föräldrar med ett sjukt eller funktionshindrat barn som behöver tillsyn och vård
i hemmet kan få vårdbidrag.
Vårdbidrag kan utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån.
Hel förmån utges med belopp motsvarande 2,5 basbelopp. De partiella vårdbidragen
utges proportionellt i förhållande till hel förmån.
Vårdnadsbidrag och "pappastimulans"
Regeringen har tidigare föreslagit riksdagen att ett vårdnadsbidrag skall
införas från den 1 juli 1994. Förslaget innebär att vårdnadsbidraget skall vara
skattepliktig inkomst och uppgå till 2 000 kronor i månaden för barn som har
fyllt ett men inte tre år. Rätt till avdrag för vissa styrkta
barnomsorgskostnader vid inkomstbeskattningen skall föreligga upp till
vårdnadsbidragets belopp. De 90 dagarna i föräldraförsäkringen som berättigar
till ersättning med garantibelopp skall avvecklas och rätten till ledighet för
vård av barn förlängs från 18 månader till tre år.
I propositionen (1993/94:147) Delad makt, delat ansvar, har regeringen
föreslagit att minst trettio dagars föräldrapenning skall förbehållas vardera
föräldern. Den s.k. pappamånaden utgör i första hand en stimulans för fäderna
att öka sin föräldraledighet.
Barnomsorg
Ett viktigt steg för barnomsorgen togs år 1992 i den s.k.
valfri-hetshetspropositionen (prop. 1991/92:65, bet. 1991/92:SoU12, rskr.
1991/92:85) där tidigare hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av
olika former av barnomsorg slopades. Detta ökade familjens valfrihet och
möjligheter att lösa barnomsorgen på det sätt familjen själv önskar.
Ett avgörande steg har tagits under hösten 1993 då riksdagen antog regeringens
proposition (1993/94:11, bet.1993/94:SoU11, rskr. 1993/94:117) Utvidgad
lagreglering på barnomsorgsområdet. I propo-sitionen läggs övergripande mål fast
för barnomsorg utanför hemmet. Kommunernas skyldighet att tillhandahålla
barnomsorg för barn i åldrarna 1 år till och med 12 år skärps genom ändringar i
socialtjänstlagen (1980:620). Beslutet innebär en utvidgning av de riktlinjer
som lades fast i 1985 års principbeslut. Detta innebär att åldersgränsen för
rätt till barnomsorg sänks från 18 till 12 månaders ålder. Även skol-
barnsomsorgen blir en kommunal skyldighet.
Vidare blir kommunerna skyldiga att ge bidrag till enskilda förskolor och
fritidshem med ett belopp per barn som inte oskäligt avviker från kommunens
nettokostnad per barn i den egna verksamheten. Vid till-ståndsgivning som gäller
enskilda förskolor och fritidshem får avseende endast fästas vid sökandens
lämplighet och ändamålsenligheten av lokalerna.
Åtgärder för miljö och uppväxtvillkor
Konvention om barnets rättigheter
FN:s konvention om barnets rättigheter är ett av de viktigaste instrument som
tillkommit under senare år för att värna om barns och ungdomars levnadsvillkor.
En treårig satsning har gjorts med medel från Allmänna arvsfonden i syfte att
med hjälp av frivilligorganisationerna sprida kunskap om konventionen.
Satsningen har utvärderats på uppdrag av Socialdepartementet. Resultatet av
utvärderingen redovisas i rapporten Som ringar på vattnet - om
frivilligorganisationernas information om FN:s barnkonvention.
Ombudsman för barn och ungdomar
Barnombudsmannen (BO) är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka
frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen.
BO inrättades som myndighet den 1 juli 1993 genom en omorgani-sation av
Barnmiljörådet. BO skall ägna särskild uppmärksamhet åt frågor som rör utsatta
barn och ungdomar.
Det övergripande målet för BO är enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman att
bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen.
Barnombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar
och deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta
Nationernas konvention om barnets rättigheter.
I ett samarbetsprojekt mellan Socialdepartementet, Barnombudsmannen, Rädda
Barnen och Tidningen i Skolan har en skoltidningstävling utlysts, vilken vänder
sig till samtliga elever i grundskolan. Syftet är att aktivera barnen och
ungdomarna själva i frågor som rör deras rättigheter och intressen i enlighet
med konventionen.
Familjerådgivning
Riksdagen beslutade år 1993 (prop. 1993/94:4, bet. 1993/94:SoU10, rskr.
1993/94:58) om nya regler för familjerådgivning. Beslutet innebär att kommunerna
blir skyldiga att från och med år 1995 ordna famil-jerådgivning åt alla som vill
ha det. Rådgivningen behöver inte ske i kommunal regi utan kan läggas ut på
entreprenad. I enlighet med beslutet har regeringen uppdragit åt Socialstyrelsen
att bistå kommunerna i arbetet med att bygga upp den nya familjerådgivningen.
FN:s familjeår 1994
Regeringen har tillkallat en särskild beredningsgrupp (S 1992:06) med
representanter från flera departement med uppdrag att förbereda den svenska
insatsen för att genomföra FN:s internationella familjeår 1994. Regeringen har
beslutat att ställa 10 miljoner kronor från Allmänna arvsfonden till gruppens
förfogande, för att inom ramen för den svenska familjepolitiken och dess
långsiktiga satsningar ge ökad uppmärksamhet åt initiativ som främjar mångfald
och valfrihet. Detta föreslås ske genom uppmuntran och stöd till verksamheter
som innebär att nya arbetsformer prövas i syfte att skapa ökad livskvalitet och
effektivare skyddsnät kring barn och ungdomar.
5 Ungdomar och hälsa
De hälsobefrämjande åtgärderna inriktas på att minska sjukligheten och öka
välbefinnandet. Utvecklingen av olika riskfaktorer för ohälsa bland ungdomar
uppmärksammas särskilt.
Att upprätthålla en god hälsa för ungdomar är strategiskt för folkhälso-arbetet.
Folkhälsoinstitutet har under det första verksamhetsåret fort-löpande utvecklat
det tvärsektoriella arbetet och byggt upp olika program och verksamhetsområden.
Frågan om barns och ungdomars hälsa ingår i alla program. Regeringen anser att
det för folkhälsoarbetet är mycket viktigt att Folkhälsoinstitutet fortsätter
att utveckla programmet för barns och ungdomars hälsa. Bland barn och ungdomar
skall särskilt de ökande allergierna och den psykiska ohälsan uppmärksammas.
Anorexi och bulimi
I augusti 1993 överlämnade Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen rapporten Ett
liv av vikt - regeringsuppdrag om anorexi och bulimi till regeringen. I
rapporten framhålls bland annat att förebyggande insatser har hög prioritet.
Kunskaper om ätstörningar behöver komma in i grundutbildningar och
fortbildningsinsatser behöver ske för de yrkesgrupper som kommer i kontakt med
problemet. Vidare behövs kompletterande informationsmaterial om ätstörningar och
angränsande frågor till olika målgrupper. Enligt rapporten kommer
Folkhälsoinstitutet att arbeta vidare med dessa uppgifter för att sprida kunskap
och erfarenheter om ätstörningar och hur man kan arbeta för att förebygga dem.
Det framgår vidare att det inte är möjligt att med hjälp av tillgängliga data
bedöma om behandlingsresurserna är tillräckliga men att den upp-byggnad som
genomförts och planeras bör ge förbättrade vårdmöjlig-heter. Det kan enligt
Folkhälsoinsitutet och Socialstyrelsens rapport t.o.m. finnas risk för
överetablering om ytterligare slutenvårdsutbyggnad sker. Totalt satsar hälso-
och sjukvården mer än 200 miljoner kronor per år på vård och förebyggande
insatser på grund av ätstörningar. Socialstyrelsen avser att följa utvecklingen
när det gäller behandling av ätstörningar samt vårdens tillgänglighet och
kvalitet.
I rapporten framhålls att forskning om ätstörningar är angelägen för att öka
kunskaperna om förekomst, orsaker, behandlingsmetoder samt effekten av
förebyggande insatser.
Som ett led i kunskapsutvecklingen anordnades i april 1993 en s.k.
konsensuskonferens om anorexi.
Regeringen kommer även fortsättningsvis att följa utvecklingen när det gäller
anorexi och bulimi.
Droger
En av Folkhälsoinstitutets uppgifter inom alkohol- och drogområdet är att ta
fram och tillhandahålla basfakta och informationsmaterial. Institutet skall
vidare stimulera, utveckla och stödja lokala drogförebyggande verksamheter som
bedrivs av organisationer och myndigheter. Andra viktiga uppgifter är att
initiera forskning och samla annan kunskap för att få fram underlag för
samhällets fortsatta insatser inom det alkohol- och drogpolitiska området. Att
utveckla nya och effektiva metoder för det förebyggande arbetet är också en
central uppgift.
Målmedvetna förebyggande insatser riktade till ungdomar lönar sig. Det framgår
av utvecklingen på narkotikaområdet. Enligt skolunder-sökningar är svenska
ungdomars benägenhet att pröva narkotika fortsatt låg. För att vi även i
framtiden skall kunna upprätthålla en avvisande hållning till droger behövs det
fortlöpande åtgärder riktade särskilt till ungdomar. Motsvarande insatser behövs
inom alkoholområdet. Folk-hälsoinstitutet kommer under våren 1994 att inleda en
bred kampanj mot drogmissbruk. Ungdomar blir den främsta målgruppen.
Alkohol
Under det senaste året har den totala försäljningen av alkohol minskat. Ett
undantag är dock försäljningen av starköl på restaurang. Av er-farenhet vet vi
att det nästan uteslutande är yngre människor som står för den ökade
konsumtionen.
Den totala registrerade alkoholkonsumtionen har varit ganska stabil under de
senaste åren. Restaurangernas andel av den alkohol som säljs har dock ökat från
8,5 till 13,5 procent mellan åren 1985 och 1992. Det som bidragit mest till den
ökningen är starkölet. Ungefär 40 procent av starkölskonsumtionen sker idag på
restauranger.
På lokal och regional nivå bör kommuner och landsting bl.a. upp-muntras att ta
fram alkoholpolitiska handlingsprogram. Det gäller här inte minst att
intensifiera arbetet med tidig upptäckt och utveckling av enkla
behandlingsåtgärder. Dessutom behövs förstärkta insatser när det gäller olika
riskgrupper och risksituationer. Barn och ungdomar bör uppmärksammas särskilt.
Alkoholmissbrukets ekonomiska, sociala och psykologiska följder för
missbrukarens familj kartläggs och analyseras av Alkoholpolitiska kommissionen
(S 1991:17) med målsättningen att bedöma vilka insatser som behöver göras för
att möta de anhörigas, särskilt barnens, behov av stöd.
Alkohol och trafik är exempel på ett annat område där det behövs intensifierade
insatser. När den alkoholpolitiska kommissionen över-lämnat sitt slutbetänkande
avser regeringen att återkomma med förslag till ett alkoholpolitiskt program för
att bättre kunna förebygga alkoholskador.
Narkotika
Cannabis är det vanligaste narkotiska preparatet i Sverige. Injektionsmissbruket
domineras av centralstimulantia. Kokainmissbruket har fortfarande en mycket
liten utbredning i landet. Det finns vissa tecken på att droger som inte
injiceras, såsom ecstasy och amfetamin används i ökad omfattning i vissa
ungdomskretsar.
Andelen unga personer med ett tungt missbruk har minskat påtagligt sedan år
1979. Då var 37 procent under 25 år. Idag är motsvarande andel 10 procent.
Missbrukarna har blivit äldre och de har missbrukat under en lång period. 43
procent av de tunga missbrukarna är över 35 år. Närmare hälften har missbrukat i
tio år eller mer.
Uppgifterna om ett minskat drogmissbruk bland ungdomar stöds av de regelbundna
undersökningar som görs av drogvanor bland skolungdom i årskurs 9. Andelen
ungdomar som någon gång prövat narkotika låg under hela 1980-talet på ca 4
procent. I början av 1970-talet var motsvarande andel 14 procent.
I en särredovisning från undersökningen av narkotikamissbrukets omfattning har
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) visat att denna
positiva trend dock inte tycks gälla invand-rarungdomar. Samtidigt som
nyrekryteringen av unga missbrukare till tungt missbruk har minskat avsevärt
sedan första hälften av 1980-talet tycks nyrekryteringen av andra generations
invandrarungdomar ligga på en hög nivå, åtminstone i storstäderna.
Folkhälsoinstitutets breda kampanj för att motverka drogmissbruk bland
invandrarungdomar skall särskilt uppmärksamma andra generationens invandrare.
I Pompidougruppen - Europarådets samarbetsorgan - utgör de vik-tigaste
arbetsområdena de epidemiologiska. Bland annat har en metod för undersökning av
skolelevers drogvanor utvecklats. Metodens praktiska användbarhet kommer att
prövas under våren 1995, då skolundersökningar kommer att genomföras samtidigt i
ett stort antal europeiska länder.
Sverige deltar i ett västeuropeiskt forskningssamarbete inom vars ram man
samordnar nationella forskningsprojekt rörande utvärdering av aktioner mot
drogmissbruk. Universitetet i Stockholm har av regeringen fått i uppdrag att
svara för den svenska samordningen.
Anabola steroider/Dopning
Lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel trädde i kraft den 1 juli
1992. De i lagen angivna medlen får inte annat än för medicinskt eller
vetenskapligt ändamål föras in i landet, överlåtas, framställas, förvärvas i
överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning eller innehas.
Genom Folkhälsoinstitutet följer regeringen dopningsproblematiken i olika
avseenden. Institutet har bl.a. tagit initiativet till en samarbetsgrupp för
informationsutbyte mellan företrädare för polisen, tullen, skolan, värnpliktiga
och Riksidrottsförbundet. Institutet har också medverkat i en
informationskampanj på flera ställen i landet och tagit fram och förmedlat
skriftlig information om dopning och riskerna med denna. I syfte att göra en
samlad översyn av omfattningen och följderna av missbruket med dopningsmedel
avser regeringen att under våren tillkalla en särskild utredning med
parlamentarisk medverkan.
Rökning
Riksdagen beslutade i maj 1993 på regeringens förslag (prop. 1992/93:185) om en
ny tobakslag (SFS 1993:581) som trädde i kraft vid halvårsskiftet samma år.
Regeringen har därefter lagt fram förslag om vissa ändringar i tobakslagen
(prop. 1993/94:98). I propositionen föreslås bl.a. att rökförbud skall gälla i
lokaler där allmänna sammankomster anordnas eller andra lokaler dit allmänheten
har tillträde. Rökförbud föreslås för skolgårdar och utomhusmiljöer i anslutning
till förskolor eller fritidshem. Dessutom föreslås i propositionen att arbets-
givaren skall vara skyldig att se till att ingen arbetstagare mot sin vilja
utsätts för tobaksrök. Marknadsföringen av tobaksvaror regleras på liknande sätt
som gäller för alkoholvaror.
Den nya tobakslagen och de ändringar regeringen föreslår förväntas ge effekter
på befolkningens rökvanor och särskilt vad gäller nyrek-ryteringen av unga
rökare. Folkhälsoinstitutet skall sprida information om den nya lagen.
Stöd till organisationslivet
Folkrörelsernas drogförebyggande insatser utgör viktiga komplement till det
arbete som myndigheterna bedriver. Deras insatser blir allt betydelsefullare
sett utifrån de förändringar som sker i samhället i riktning mot en ökad
mångfald för att bättre kunna möta individuella behov. De enskilda
organisationerna bör därför utforma sina insatser utifrån den egna
organisationens särart så att mångfalden i det drogförebyggande arbetet värnas.
Därigenom kan större trovärdighet och bättre effekt av insatserna uppnås.
Statsbidrag kommer även fortsättningsvis att utgå till organisationer, dels i
form av centralt organisationsstöd, dels som projektmedel till drogförebyggande
verksamheter.
Hiv/aids
Folkhälsoinstitutets program som gäller hiv/aids har till huvudsaklig inriktning
att förmedla kunskap, att motverka spridning av hiv/aids och att motarbeta
diskriminering av hiv-smittade. Under budgetåret 1994/95 bör insatserna enligt
Folkhälsoinstitutets mening inriktas mot målgrupperna ungdomar, invandrare och
flyktingar, män som har sexuella kontakter med andra män samt hiv-positiva och
deras närstående. Dessutom kommer målgruppen kvinnor att uppmärksammas mot bak-
grund av institutets särskilda kvinnosatsning.
Hälso- och sjukvård för asylsökande barn och ungdomar
I propositionen (1993/94:94) Mottagande av asylsökande m.m. tas bl.a. upp frågor
som rör hälso- och sjukvård för asylsökande barn. De asylsökande barnen får i
dag som regel en hälso- och sjukvård som är betydligt mer omfattande än vad som
ryms både inom det medicinska akutvårdsbegreppet och den sjukvård som ges åt
vuxna asylsökande. Barnen ges också barnhälsovård och vaccinationer i samma
utsträckning som barn som är bosatta i Sverige.
Asylsökande barn bör enligt regeringens mening i princip få tillgång till samma
hälso- och sjukvård som de barn som är bosatta i Sverige. Betydelsen av en god
hälso- och sjukvård är särskilt stor hos barn då de är stadda i snabb utveckling
och utebliven behandling kan få negativa konsekvenser på sikt. Vid bedömningen
av vilken vård och behandling som skall ges bör dock det förhållandet att det
inte är klart om barnet kommer att få stanna i Sverige vägas in. I detta
sammanhang kan också asylärendets förväntade handläggningstid vara av betydelse.
Vård som kräver långvariga behandlingstider och inte är av akut karaktär bör
inte påbörjas när ett avbrytande kan få negativa följder för en asylsökande som
inte tillåts stanna i Sverige.
Enligt regeringens mening förstärker den föreslagna principen de asylsökande
barnens rätt till en god vård och omsorg i Sverige. Prin-cipen överensstämmer
också med den av Sverige ratificerade FN-kon-venventionen om barnets rättigheter
enligt vilken konventionsstaterna skall sträva efter att säkerhetsställa att
inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till hälso- och sjukvård och att
någon diskriminering mellan barn inte får ske när det gäller konventionens
rättigheter. Barnkonventionen omfattar barn upp till 18 års ålder.
Regeringen bedömer för närvarande inte att några ändringar i hälso- och
sjukvårdslagen krävs för att asylsökande skall få den vård som här angetts.
Behovet av förändringar i hälso- och sjukvårdslagen vad gäller asylsökandes
rättigheter till sjukvård och landstingets ansvar bör övervägas i samband med de
förändringar i hälso- och sjukvårdslagen som måste göras som en följd av
EES-avtalet och en EG-anslutning.
6 Ungdomar - omsorg och vård
Samhällets ansvar för stöd till utsatta grupper inriktas på att stärka
individens möjlighet till ett självständigt liv. Formerna för hur stödet ges
skall breddas. Nytänkande och mångfald bör känneteckna åtgärderna. Enskilda
alternativ och initiativ bör uppmuntras.
Föräldrars arbetslöshet och osäkerhet inför framtiden påverkar barnen.
Det är således viktigt att följa upp hur barns och ungdomars hälsa påverkas när
hela familjens förutsättningar ändras. Detta gäller särskilt mot bakgrund av att
det under den senaste tiden framkommit en del oroande uppgifter från barn- och
ungdomspsykiatriska mottagningar om att den psykiska hälsan försämrats hos barn
och ungdomar i familjer som drabbats av arbetslöshet. Ökade krav kan därför
komma att ställas på individ- och familjeomsorgen om konjunkturen inte vänder
uppåt.
Ungdomarnas inträde på arbets- och bostadsmarknaderna har försvårats under
senare år. Av den totala sysselsättningsminskningen under rådande lågkonjunktur
står ungdomsgruppen för hälften. Bland 18-24-åringar är andelen
socialbidragstagare 12 procent jämfört med 6,7 procent för hela befolkningen.
Socialstyrelsen skall i samverkan med Folkhälsoinstitutet följa och dokumentera
hur långvarig arbetslöshet påverkar ungdomars sociala anpassning och
hälsotillstånd. Dessutom skall regeringens utredning om ungdomars levnadsvillkor
och framtidsutsikter (C 1992:107) bland annat belysa ungdomars möjligheter att
etablera sig på arbetsmarknaden.
Det sociala arbetet med barn och familj karaktäriseras idag både av positiva
exempel på förbättringar men tyvärr också av brister och neddragningar. Det är
därför viktigt att öka satsningen på såväl metodutveckling som alternativ både
inom och utom den offentliga sektorn.
Särskild vikt har lagts vid att utveckla skyddet och förbättra situationen för
utsatta barn och ungdomar, dvs. unga som riskerar att fara illa på olika sätt.
Inte minst har det varit viktigt att utveckla ett varierat utbud av
stödinsatser. Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att följa utvecklingen
i landets kommuner och se hur kommunernas omställnings- och förnyelsearbete
påverkar situationen för barnen. Socialstyrelsen skall också följa utvecklingen
av individ- och familjeomsorgens förebyggande arbete som riktar sig till barn
och ungdom.
Ungdomsvård
Det är viktigt att det råder balans mellan å ena sidan institutionsvården och å
andra sidan de kommunala insatserna. Det specialdestinerade statsbidraget till
missbrukarvården bör därför tillsvidare behållas och inriktas mot att stödja
utvecklingen av kommunernas öppenvårdsinsatser.
Riksdagen har i enlighet med regeringens proposition (1992/93:61) om ändrat
huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård
beslutat att ge staten ett samlat huvudmannaskap för de särskilda ungdomshemmen
och LVM-hemmen. En ny statlig myndighet, Statens institutionsstyrelse, har
inrättats den 1 juli 1993. Institutionsstyrelsen blir huvudman för
institutionerna. Förhandlingar om övertagande av de institutioner som berörs av
huvudmannaskapsförändringen pågår och övertagandet beräknas kunna ske den 1
april 1994.
Ett flertal undersökningar har visat på en rad problem inom ungdomsvården. I
undersökningarna har särskilt lyfts fram att samarbetet mellan olika myndigheter
är dåligt utvecklat. De mest utsatta ungdomarnas behov av individualisering,
kontinuitet och långsiktighet i behandlingen har inte kunnat tillgodoses på ett
tillfredsställande sätt.
Mot bakgrund av att staten under våren 1994 tar över huvudmanna-skapet för
tvångsinstitutionerna inom ungdomsvården finns det ett ökat behov av incitament
för att utveckla kommunernas öppenvårdsinsatser för bl.a. utsatta ungdomar.
Regeringen anser därför att det special-destinerade statsbidraget till
missbrukar- och ungdomsvården tills vidare bör behållas.
Regeringen har avsatt totalt 30 miljoner kronor under tre år ur Allmänna
arvsfonden till samordning av insatser för utsatta ungdomar. En arbetsgrupp med
deltagare från Socialdepartementet och Civildepartementet skall särskilt beakta
och lyfta fram nya metoder och lösningar i arbetet med utsatta ungdomar.
Ett annat angeläget område som särskilt bör uppmärksammas är eftervården.
Statens institutionsstyrelse skall i nära samarbete med kommuner och landsting
utveckla nya former för utslussning av ungdomar från särskilda ungdomshem, bl.a.
genom att stödja lokalt utvecklingsarbete.
Statens bidrag till vård inom missbruks- och ungdomsområdet bör ses som en
helhet med övergripande syfte att garantera att resurserna på såväl
institutionssidan som inom öppenvården överensstämmer med behov och efterfrågan.
Det finns ett starkt intresse att det råder balans mellan den tunga
institutionsvården å ena sidan och tidigt förebyggande insatser, öppenvård eller
andra frivilliga insatser å andra sidan. Den tunga missbrukarvården och
ungdomsvården påverkas av vilka tidiga insatser som kommunerna gör.
Regeringen beslutade den 7 oktober 1993 om fördelning av stats-bidraget till
kommunernas missbrukarvård och ungdomsvård. Totalt 430 miljoner kronor
fördelades mellan kommunerna enligt de kriterier som gällde under budgetåret
1992/93. Särskilda utvecklingsmedel om 50 miljoner kronor ställdes till
länsstyrelsernas förfogande för att stimulera framväxten av adekvata
öppenvårdsinsatser i sådana kommuner som har särskilda utvecklingsbehov.
Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att inom ramen för en
beredningsgrupp med representanter från läns-styrelserna, Statens
institutionsstyrelse och Svenska kommunförbundet planera och styra den allmänna
inriktning av utvecklingsarbetet, samt uppföljning och utvärdering av de
verksamheter som kommer till stånd.
Som tidigare beskrivits finns behov av att utveckla alternativ till
institutionsvård genom förebyggande insatser och öppenvård. Den tendens till
minskning av antalet institutionsplaceringar som idag kan skönjas ställer krav
på att vårdbehoven kan tillgodoses med adekvat öppenvård, bl.a. olika typer av
mellanvårdsformer som fyller ut det glapp som finns mellan institutionerna och
socialbyråernas traditionella vård- och stödinsatser. Statsbidraget till
missbrukarvård och ungdomsvård bör under budgetåret 1994/95 behållas som riktat
statsbidrag till kommunernas missbruks- och ungdomsarbete, varvid särskilda
utvecklingsmedel bör avsättas för att stimulera kommunerna att utveckla öppen-
vårdsinsatser. Länsstyrelserna som är tillsynsmyndigheter över kommunernas
arbete inom socialtjänsten har god kännedom om kommunernas missbrukarvård och
ungdomsvård och om vilka brister eller behov av särskilda medel som föreligger.
Utvecklingsmedlen bör därför disponeras av länsstyrelserna.
Socialstyrelsen bör i samarbete med berörda intressenter lägga stor vikt vid
uppföljning och utvärdering av de verksamheter som kommer till stånd, samt fånga
upp och sprida kännedom om goda exempel till kommunerna inom missbruks- och
ungdomsområdet.
Invandrar- och flyktingungdomar
Nästan hälften av de flyktingar som kommer till Sverige är barn och ungdomar
under 18 år. Många av dem har svåra traumatiserande upp-levelser bakom sig, som
kan sätta djupa och långvariga spår hos dem.
Sverige har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter och har som ett
av de första länderna avlämnat en rapport om konventionens tillämpning.
Rapporten prövades i januari 1993 av en särskild utsedd kommitté. Kommittén var
i allmänhet mycket uppskattande och no-terade bl.a. med tillfredsställelse
dialogen mellan regeringen och fri-villigorganisationerna vad gäller
konventionens tillämpning.
Kommittén förklarade sig dock vara "bekymrad över praxis att ta utländska barn i
förvar enligt utlänningslagen". Man föreslog därför att alternativ skulle
övervägas.
Den 1 januari 1993 infördes nya regler om förvarstagande av barn. Dessa regler
innebär jämfört med dittills gällande regler striktare krav för att barn skall
kunna tas i förvar. Regeringen hade emellertid ursprungligen föreslagit
riksdagen än restriktivare regler i detta avseende men detta förslag godtogs
inte av riksdagens majoritet. I nuvarande parlamentariska situation bedömer
regeringen det inte möjligt att i enlighet med kommitténs önskemål ändra de nu
gällande reglerna för att ta barn i förvar.
Regeringen har på grund av det pågående omställnings- och för-nyelsearbetet i
Sveriges kommuner i september 1992 uppdragit åt Socialstyrelsen att följa hur
kommuners och landstings verksamheter för barn och ungdomar utvecklas. Bland de
områden som skall prioriteras nämns invandrar- och flyktingbarns situation inom
barnomsorgen, bl.a. hemspråksstödets omfattning och inriktning. En rapport skall
föreläggas regeringen våren 1994.
Unga utan vårdnadshavare
Under senare år har allt flera barn och ungdomar kommit till Sverige utan
vårdnadshavare eller andra nära anhöriga. Socialtjänsten har ett yttersta ansvar
för att också dessa barn och ungdomar får det skydd och det stöd de behöver. I
vissa fall har kritik riktats mot formerna för och innehållet i det kommunala
mottagandet av dessa barn och ungdomar. Bland annat har det visat sig att många
kommuner försummar att upp-rätta introduktionsplaner för dem.
Mot denna bakgrund har regeringen den 1 juli 1993 uppdragit åt Statens
invandrarverk och Socialstyrelsen att utvärdera det kommunala mottagandet av
barn och ungdomar med flyktingbakgrund som kommit hit utan vårdnadshavare och
som beviljats uppehållstillstånd samt att vid behov lämna förslag till
förbättringar. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1994.
De gömda barnen
En annan kategori barn och ungdomar som lever under svåra förhållanden är de
"gömda barnen". I huvudsak torde det röra sig om barn, som tillsammans med sina
föräldrar håller sig undan en förestående verkställighet av ett
avvisningsbeslut.
Socialförsäkringsutskottet har i betänkandet (1992/93:SfU3) om förvar av barn
m.m. fastslagit att Socialstyrelsen skall få i uppdrag att i samråd med berörda
myndigheter försöka närmare utröna var dessa barn kan finnas och hur deras
situation är. Socialförsäkringsutskottets uppfattning i frågan gavs genom
riksdagens beslut i december 1992 (rskr. 1992/93:68) regeringen tillkänna. Med
hänvisning härtill uppdrog regeringen i nyssnämnda uppdrag åt de båda
myndigheterna att dess-utom närmare utreda förhållandena för de barn som hålls
gömda för att undgå verkställighet av avvisningsbeslut. Även uppdraget i denna
del skall redovisas senast den 1 april 1994.
Familjehemsvård
Familjehemsvården är den mest använda vårdformen för de barn och ungdomar som är
i behov av samhällets omhändertagande. Socialtjänsten har länge utsatts för
kritik för brister i familjehemsvården bl.a. när det gäller uppföljning av
barnen och stöd till familjehemmen. Regeringen har med anledning härav uppdragit
åt Socialstyrelsen att utveckla och stärka familjehemsvården. I uppdraget har
särskilt angivits att Social-styrelsen skall följa utvecklingen för
invandrarbarn i familjehemsvården och bedöma om åtgärder krävs för denna grupp
barn, särskilt ifråga om möjligheten att bibehålla kontakt med den egna
kulturen.
Sverigefinska ungdomar i socialtjänsten
Socialstyrelsen har i april 1993 redovisat rapporten Socialtjänstens insatser
för finska barn i Sverige. En majoritet av de undersökta familjerna visade sig
ha missbrukarproblem men även psykiska problem och fattigdom förekom ofta.
Undersökningen visar på stora och oacceptabla brister inom socialtjänsten både
vad gäller utredning, dokumentation och behandling av sverigefinska barn.
Rapporten har sänts ut till bl.a. socialtjänsten, länsstyrelserna och olika
organisationer som underlag till diskussioner om hur förhållandena skall kunna
förbättras.
7 Ungdomar och brott
Kriminalpolitiken inriktas på att minska brottsligheten och öka människors
trygghet mot brott. Åtgärderna sker inom kriminal-politikens traditionella
områden, såsom strafflagstiftningen, polisen och kriminalvården. Av
grundläggande betydelse är emellertid också brottsförebyggande insatser liksom
åtgärder för att stärka familjens roll och för att bibringa de unga normer och
värderingar som hör hemma i ett demokratiskt samhälle.
Kriminalpolitiken i vid mening kan inte begränsas till sådana åtgärder såsom att
klara upp begångna brott och att lagföra gärningsmännen. Sådana åtgärder är
självfallet mycket viktiga inte minst för att upprätthålla respekten för
rättssamhällets krav, men de är inte tillräckliga för att varaktigt minska
brottsligheten och öka tryggheten. För detta ändamål krävs ett brett upplagt
brottsförebyggande arbete. I detta arbete har såväl polis och andra myndigheter
som enskilda personer, företag och organisationer en roll. Också normbildning
och stärkandet av familjens roll utgör, i denna mening, åtgärder inom det
brottsförebyggande området. Mot denna bakgrund har regeringen under våren 1993
tillsatt en utredning för att öka tryggheten i lokalsamhället
(Trygghetsutredningen, Ju 1993:05, dir. 1993:37).
Brottsförebyggande insatser
Den brottsförebyggande polisverksamheten är för närvarande stadd i snabb
utveckling i enlighet med riktlinjer från riksdagen och regeringen.
Av avgörande betydelse är att brottsligheten bekämpas på bred front. Häri ligger
också att faktorer som bidrar till ett tryggare samhälle och minskad segregation
är viktiga inslag i en strategi för brottsbekämpning. Minst lika viktigt är att
vi skapar möjligheter för samhället att utvecklas så att människor kan växa i
mognad, ansvar och ömsesidigt hänsyns-tagande. Särskilt viktigt är detta när det
gäller barn och ungdomar. Att stärka familjens ställning och ta tillvara skolans
möjligheter som fostrare är viktigt i sig men också när det gäller att på sikt
motverka brottslighet.
Men vi måste också prioritera direkt brottsförebyggande åtgärder. Även när det
gäller detta område är det nödvändigt att ta tillvara enskilda människors
engagemang och deltagande. Centrala direktiv kan aldrig ersätta insatser som
bygger på kunskap och omsorg om den egna lokala miljön. På många håll bedrivs
det på den grunden ett värdefullt lokalt brottsförebyggande arbete.
Statsmakterna har ett ansvar för att skapa goda förutsättningar för och ge ett
aktivt stöd till det arbetet.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har på regeringens uppdrag i samverkan med
Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen utarbetat en framtids- och
omvärldsanalys avseende det kriminalpolitiska verksamhetsområdet under tiden
fram till sekelskiftet. Målet för analysen var att ta fram ett underlag för
fortsatta överväganden inom regeringskansliet när det gäller reformarbetet inom
kriminalpolitikens område.
BRÅ:s analys visar att det har skett en kraftig ökning av antalet polisanmälda
brott under de senaste fyrtio åren. Sedan år 1950 har antalet polisanmälda brott
ökat från 195 000 till knappt 1,2 miljoner. Den faktiska brottsligheten är dock
betydligt högre. Även om utvecklingen av den polisanmälda brottsligheten
påverkas av t.ex. anmälningsbenägenhet blir slutsatsen att den polisanmälda
brottsligheten i det stora hela speglar en ökning av den faktiska
brottsligheten. Under de två senaste åren har den uppåtgående trenden för de
anmälda brotten brutits. Både år 1991 och år 1992 har den anmälda brottsligheten
totalt sett minskat, vilket skulle kunna förebåda ett trendbrott. Det är dock
ännu för tidigt, enligt BRÅ, att dra några slutsatser huruvida minskningen
kommer att bli bestående eller inte.
Rättsväsendet kan inte ensamt lösa brottsproblemet. Exempelvis sker
nyrekrytering till brottsliga livsstilar framför allt i mycket unga år, ofta
redan i 10-12 års åldern. Här bör brottsförebyggande åtgärder för att förhindra
nyrekrytering inriktas på åtgärder före tonåren. En kriminell karriär börjar som
regel i tidig ålder med mer bagatellartad brottslighet för att successivt övergå
i allt allvarligare brottslighet. Om det skulle vara så att de första brotten i
en sådan karriär kan identifieras som vissa brottstyper skulle denna kunskap
vara av stor betydelse när det gäller samhällets strategi för att tidigt avbryta
en kriminell karriär.
En nationell strategi som samordnar det brottsförebyggande arbetet hos de olika
aktörerna behövs för att det kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten
och ge trygghet för medborgarna skall uppnås. De regionala skillnaderna i
brottslighet är också en viktig utgångspunkt för en nationell brottspreventiv
strategi, t.ex. vad beträffar resursallokering.
Mot bakgrund av det anförda avser regeringen att uppdra åt BRÅ att utarbeta ett
underlag för ett nationellt brottsförebyggande program. I underlaget bör belysas
bl.a. frågor om inriktning och målbeskrivning för det brottsförebyggande
arbetet, ansvarfördelning, samordning och samverkan på olika nivåer samt
uppföljning och utvärdering av resultatet. En central fråga är vilka åtgärder
som behövs för att förhindra att unga människor dras in i kriminalitet och
missbruk. Vid arbetet skall BRÅ bl.a. hålla kontakt med och beakta det arbete
som sker inom Trygghetsutredningen när det gäller lokalt trygghetsskapande
arbete samt inom polisen när det gäller att utveckla närpolisverksamhet och ett
problemorienterat, brottsförebyggande arbetssätt. Siktet bör vara inställt på
att regeringen under våren 1995 skall kunna förelägga riksdagen ett förslag till
nationellt brottsförebyggande program.
Unga lagöverträdare
Ingripanden mot brott skall vara en uppgift för rättsväsendet. Det är viktigt
att den unge ställs till ansvar för brottet och uppfattar sambandet mellan detta
och reaktionen. I de senare årens diskussioner har be-tydelsen av snabba,
tydliga och konsekventa reaktioner på brott kommit att framhållas allt mer. Det
är vidare av grundläggande betydelse att statsmakterna upprätthåller respekt för
de påföljder som ådöms i anledning av brott. Straffrättskipningen måste präglas
av förutsebarhet, enhetlighet och proportionalitet.
Ungdomsbrottskommittén överlämnade i juni 1993 sitt betänkande Reaktion mot
ungdomsbrott (SOU 1993:35). Kommittén har övervägt i vilka former och på vilket
sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott. Bakgrunden är bl.a. att de
förändringar i påföljdssystemet, som skett i takt med det kriminalpolitiska
utvecklingsarbetet, hittills inte i någon vidare mån har berört de unga
lagöverträdarna.
För att reaktionssystemet mot unga lagöverträdare skall kunna vinna förtroende
är det viktigt att det uppfattas som effektivt. Detta förutsätter att alla de
som engageras i arbetet mot ungdomsbrott är inriktade på ändamålsenliga
handläggnings- och samarbetsformer. Det förutsätter också att tiden mellan brott
och reaktion blir så kort som möjlig. Kommittén föreslår att det, när det är
fråga om brott på vilket fängelse kan följa, sätts en bestämd tidsfrist för
förundersökningar rörande ungdomar under 18 år. Inom tre veckor från det att den
unge delgetts brottsmisstanke skall förundersökningen vara slutförd och
åklagaren ha fattat beslut i åtalsfrågan.
Ungdomsbrottskommittén föreslår vidare att påföljden vid överlämnande till vård
inom socialtjänsten skall utmönstras. Enligt kommitténs uppfattning skall
bestämmandet av påföljder för brott, såväl till innehåll som omfattning, vara en
uppgift för rättsväsendet medan det ankommer på socialtjänsten att svara för att
hjälp och stödåtgärder tillkommer dem som behöver det. De påföljder som
kommittén anser att systemet bör innefatta är böter, villkorlig dom,
skyddstillsyn och fängelse. Härtill kommer en ny påföljd som speciellt anpassas
till de unga lagöverträdarna. Den benämns särskild tillsyn och innebär placering
på särskilda ungdomshem ( 12-hem) som skall administreras av Statens
institutionsstyrelse.
När det gäller medlingsprojekt föreslår kommittén att dessa bör understödjas och
uppmuntras men inte bindas upp genom lagreglering som formaliserar förfarandet.
Förslagen från Ungdomskommittén har nyligen remissbehandlats. Ärendet är för
närvarande föremål för beredning.
8 Ungdomar och kultur
Kulturpolitiken inriktas på att förstärka de ungas möjligheter att delta i och
ta del av kulturverksamhet.
Kulturpolitiken har under många år varit inriktad på att bl.a. förstärka
insatserna för barns och ungdomars möjligheter att delta i och ta del av
kulturverksamhet. Det är en prioriterad uppgift för de kulturinstitu-tioner, som
erhåller samhällsstöd för sin verksamhet. Ett stort antal utvecklingsprojekt,
bl.a. inom skolan och i andra sammanhang, har också satts igång.
I 1993 års budgetproposition framhölls värdet av att fokusera barns och
ungdomars situation i det fortsatta kulturpolitiska utvecklingsarbetet och att
detta bör utgöra en väsentlig grund i kulturmyndigheternas och
kulturinstitutionernas basarbete under den kommande perioden.
I årets budgetproposition har regeringen redovisat en modell för att stimulera
en ökad satsning på de regionala teaterinstitutionernas barn- och
ungdomsverksamhet. Modellen bygger på att staten via Kulturrådet ställer en
resurs till teatrarnas förfogande för att användas för tidsbegränsade projekt
med barns och ungdomars behov och förutsättningar i fokus. Det finns anledning
att noga följa utfallet av denna insats.
I direktiven till den parlamentariska kommitté som har tillsatts under år 1993
för att göra en utvärdering av den hittillsvarande kulturpolitiken och lämna
förslag angående den framtida kulturpolitikens inriktning, (dir. 1993:24)
betonas särskilt att förslag skall redovisas om lämpliga vägar för att stärka
kulturens ställning bland barn och ungdom. Kommitténs redovisning kommer att ge
ett värdefullt underlag för att bedöma vilka vägar som i framtiden bör väljas
för att stärka kulturens ställning bland barn och ungdom.
Kulturinstitutionerna
Av de kulturinstitutioner, som får sitt huvudsakliga stöd från staten, gör
Svenska riksteatern, Svenska rikskonserter och Riksutställningar sär-skilda
insatser för att stärka och utveckla kulturens roll för barn och ungdom. Svenska
riksteatern turnerar i landet med en egen barn- och ungdomsensemble - Unga Riks.
Inom Riksteatern finns också en finsk ensemble, som spelar för barn och ungdom -
Finska Riks. Svenska rikskonserter arrangerar och medverkar bl.a. i
konsertverksamhet för barn och ungdom samt stimulerar genom t.ex. festivalen
Musik Direkt musicerande ungdomar inom alla genrer att utöva musik. "Drömtåget",
som rullade genom Sverige och där högstadieelever deltog i ett rollspel, är
exempel på ett samarbete mellan Riksteatern, Rikskonserter, Riksutställningar
och Utbildningsradion. Även Operan, Dramaten och de centrala museerna har
verksamhet som riktar sig till barn och ungdom.
Flertalet regionala kulturinstitutioner gör också viktiga insatser för barn och
ungdom. Det finns emellertid stora skillnader mellan olika delar av landet,
vilket en studie visar som Statens kulturråd har gjort på uppdrag av regeringen
och som rådet presenterade år 1991. De fria teatergruppernas verksamhet vänder
sig i stor utsträckning till barn och ungdom.
Filmkulturen
För såväl filmproduktion som det filmkulturella området finns statliga medel
särskilt avsatta för verksamhet som riktar sig till barn och ungdom. Inom den
produktionsstödjande verksamheten avdelas årligen medel för produktion av filmer
som riktar sig till barn och ungdom. Förutom detta bör noteras att flera av de
vanliga svenska filmer som produceras under ett år vänder sig till ungdomar. Det
finns vidare inom den produktionsstödjande verksamheten medel avsatta för stöd
till unga filmare som skall börja en yrkesbana som professionella filmare.
Inom det filmkulturella området utgår ett särskilt bidrag för verksamhet riktad
till barn och ungdom. Medlen går bl.a. till stöd för videoverkstäder,
skolbiovisningar, undervisningsmaterial m.m.
Barn- och ungdomslitteraturen
Statens stöd till barn- och ungdomslitteratur ges av Statens kulturråd för
utgivning av barn- och ungdomslitteratur på svenska och invandrarspråk och för
utgivning av tecknade serier för barn och ungdom. Därutöver erhåller Statens
kulturråd statliga medel för utgivning och spridning av böcker i serien Alla
tiders klassiker, vilka är särskilt anpassade efter skolans behov och som riktar
sig till elever på högstadiet och gymnasiet.
Inom ramen för litteraturstödet lämnar staten också bidrag till En Bok För Alla
AB för utgivning och spridning av kvalitetslitteratur till lågpris. Enligt
avtalet med staten skall bolaget årligen bl.a. ge ut 15-20 titlar inom kategorin
barn- och ungdomslitteratur. Därtill bedriver bolaget läsfrämjande åtgärder för
barn och ungdom.
Åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet
Det finns starka skäl att reagera när främlingsfientligheten tar sig så starka
uttryck som i en del fall på sistone. Under vart och ett av budgetåren 1992/93
och 1993/94 har riksdagen efter förslag från regeringen anvisat 10 miljoner
kronor för att långsiktigt påverka normer, attityder och förhållningssätt hos i
första hand ungdomar. Regeringen har använt 12 miljoner kronor för uppdrag till
Statens invandrarverk, Statens skolverk, Statens ungdomsråd och Statens
kulturråd att enligt vissa riktlinjer genomföra olika former av verksamhet som
syftar till att förebygga och motverka främlings-fientlighet och rasism. De fyra
myndigheterna har gemensamt rapporterat om det första årets verksamhet och med
hänvisning till rapporten hemställt om att uppdraget förlängs och att medel
anvisas för fortsatta insatser under budgetåret 1994/95.
Pedagogiska institutionen vid Umeå universitet har fått särskilda medel för att
utvärdera de fyra myndigheternas arbete för att förebygga främlingsfientlighet
och rasism.
Regeringen har även uppdragit åt Centrum för invandringsforskning vid Stockholms
universitet att göra en riksrepresentativ undersökning av svenskars
förhållningssätt till invandring och invandrare samt invandrares
förhållningssätt till Sverige och svenskarna. En första preliminär rapport
lämnades i november 1993. Rapporten visade att jämfört med tidigare
undersökningar har främlingsfientligheten inte ökat i Sverige, vilket ibland
görs gällande i den allmänna debatten.
Oberoende om situationen förvärrats eller ej bedömer regeringen det ändå
nödvändigt att vidta kraftiga åtgärder mot främlingsfientlighet, rasism och
antisemitism. Regeringen har därför för avsikt att inom kort tillkalla en
särskild kommission mot främlingsfientlighet och rasism. Kommissionen skall
aktivt och på olika sätt och på skilda områden motverka främlingsfientlighet och
rasism. Regeringen skall också genomföra en särskild ungdomskampanj mot
främlingsfientlighet och rasism.
Regeringen föreslår i 1994 års budgetpropositionen att 32 miljoner kronor under
nästa budgetår avsätts för insatser mot främlingsfientlighet och rasism.
9 Ungdomar och trafik
Trafiksäkerhetsarbetet inriktas särskilt på barn och ungdom.
Riksdagen beslutade år 1993 om inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet inför
2000-talet. Beslutet innebär att trafiksäkerhetsmålen ligger fast, dvs. bl.a.
skall risken att dödas och skadas minskas för alla trafikantkategorier. Barnens
problem skall särskilt beaktas.
Som ett led i trafiksäkerhetsarbetet tillåts numera övningskörning med personbil
från 16 års ålder.
För skolskjutsning används såväl s.k. stadsbussar som bussar för annan
linjetrafik. Detta innebär att skolbarn ibland måste färdas stående. Riksdagen
har beslutat (bet. 1992/93:TU29, rskr. 1992/93:426) att regeringen skall
redovisa åtgärder som leder till att skolbarn kan få sittplats vid
skolskjutsning i buss.
Vägverket har kartlagt omfattningen av persontransporter med bussar där
skolungdomarna färdas stående till eller från skolan. Cirka 250 000 utnyttjar
skolskjuts i buss under trafikhuvudmännens ansvar, härav utgör knappt hälften
grundskoleelever.
Vägverket har genom stickprovsundersökningar funnit att i de fall bussar används
uteslutande för skolskjutsning är huvudprincipen att alla skall ha sittplats. En
stor del av skolskjutsarna görs dock med ordinarie linjetrafik. Att i dessa fall
särskilja vilka kategorier som inte kan beredas sittplats är enligt verket inte
möjligt.
Den olycksstatistik som finns och den riskanalys som gjorts pekar entydigt på
att det inte finns något säkrare sätt att transporteras på än att åka buss.
10 Ungdomar och idrott
Idrottsrörelsens arbete inriktas på att främja det lokala föreningslivets
ungdomsaktiviteter och jämställdhet.
Statens stöd till idrotten utgår som stöd till idrottens organisationer och som
stöd till det lokala föreningslivets ungdomsaktiviteter. Bidraget till denna
verksamhet föreslås bli oförändrat under det kommande budget-året.
Idrottsrörelsen är vårt lands största ideella folkrörelse och aktiverar fler
ungdomar än någon annan föreningsverksamhet. Idrottsrörelsens förmåga att
engagera medborgare i idrottsaktiviteter, social verksamhet och i demokratiska
beslutsprocesser spelar en viktig roll för utveck-lingen av det svenska
samhället.
Riksidrottsförbundet har till regeringen redovisat att under förra budgetåret
genomfördes mer än 7,2 miljoner bidragsberättigade lokala ungdomsaktiviteter med
tillsammans mer än 55 miljoner deltagartill-fällen. Av dessa utgjorde 40 procent
deltagartillfällen för flickor och 60 procent för pojkar. Denna fördelning
motsvarar den könsmässiga för-delningen av medlemmarna i aktuell ålder.
Idrottsrörelsen arbetar aktivt med att engagera fler ungdomar som ledare inom
verksamhetens olika områden. I detta arbete bidrar aktivt den unga kraften (DUK)
som är ett nätverk inom idrottsrörelsen med idrottsledare vilka är upp till 25
år gamla.
Riksidrottsförbundet har i sin anslagsframställning pekat på flera viktiga
områden som idrottsrörelsen särskilt vill prioritera i det kommande arbetet.
Bland dessa kan nämnas att se över idrottens organisation och att främja det
lokala föreningslivets ungdoms-aktiviteter. Andra områden gäller att fullfölja
det gemensamma jämställdhetsprogrammet och att stärka idrottens internationella
agerande. Riksidrottsförbundet vill vidare utveckla riksanläggningen Bosön till
den svenska idrottsrörelsens centralanläggning för träning, tävling, utbildning
och utveckling.
11 Ungdomar och värnplikt
Formerna för den framtida värnplikten ses över. De värnpliktigas förmåner
förbättras från den 1 juli 1994.
Riksdagen har beslutat att endast de värnpliktiga som behövs för försvarsmaktens
krigsorganisation och fredstida beredskap skall tas ut till
värnpliktsutbildning. De värnpliktiga som inte tas ut till utbildning tas ut
till en utbildningsreserv. Sådana värnpliktiga får endast om de behövs för
Sveriges försvarsberedskap efter beslut av regeringen hän-förs till
värnpliktsutbildning i fredstid. År 1991 ändrades möjligheterna till att få
vapenfri tjänst på sådant sätt att den som vill får vapenfri tjänst.
Antalet värnpliktiga som behövs årligen beräknas uppgå till 33 000 - 35 000.
Antalet understiger den årliga krigsdugliga värnpliktskullen.
Förmånssystemet under värnplikten
Regeringen strävar efter att med olika medel minska de olika negativa
konsekvenserna av plikttjänstgöringen, exempelvis genom olika kontanta
ersättningar till den tjänstepliktige och hans familj. Även reseförmåner och
vissa trivselförmåner m.m. bidrar positivt till plikttjänstgöringen. Denna
strävan är särskilt viktig nu när antalet som genomgår värn-pliktstjänstgöring
understiger den årliga krigsdugliga värnpliktskullen.
Förmånssystemet är uppbyggt kring två bidragsformer, nämligen generella
kontantersättningar till den tjänstepliktige och behovsprövade ersättningar till
honom eller hans familj. De generella ersättningarna består exempelvis av
dagersättning, utryckningsbidrag och förpläg-nadsersättning. De behovsprövade
ersättningarna består huvudsakligen av familjepenning, bostadsbidrag och
näringsbidrag.
Under budgetåret 1993/94 har den årliga uppräkningen av kontantförmånerna inte
skett. Besparingen tillkom i samband med en rad åtgärder för att stabilisera den
svenska ekonomin. De värnpliktigas reseförmåner ingick också i
besparingspaketet. De värnpliktiga har nu rätt till en fri hemresa var fjortonde
dag.
I budgetpropositionen för budgetåret 1994/95 föreslår regeringen att
dagersättningen höjs med 2 kronor till 40 kronor. Vidare föreslås att
utryckningsbidraget höjs med 1 000 kronor till 4 000 kronor. Den behovsprövade
familjepenningens maximibelopp föreslås bli höjd med 715 kronor per månad för
hustru och med 358 kronor per månad för barn till 4 000 respektive 2 000 kronor.
Den framtida värnplikten
Pliktutredningen redovisade i december 1992 sitt betänkande Totalförsvarsplikt
(SOU 1992:139). Betänkandet behandlar främst principer för personalförsörjningen
inom totalförsvaret. Utredningen föreslår bl.a. en tjänstgöringsplikt som
omfattar alla svenska medborgare och alla som utan att vara svenska medborgare
är bosatta inom Sverige.
Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten (UFT) lämnade i
april 1993 delbetänkandet Lag om totalförsvarsplikt (SOU 1993:36). Utredningen
har dessutom i november 1993 i slutbe-tänkandet Lag om totalförsvarsplikt
Följdändringarna (SOU 1993:101) lämnat ytterligare förslag till
följdförfattningar.
Dessa betänkanden innehåller förslag som ger möjlighet till en tjänstgöring inom
totalförsvaret som är mer flexibel än i dag. Pliktutredningen tar också upp
frågor som är positiva för de ungdomar som är skyldiga att göra sin
plikttjänstgöring. Utredningen anser nämligen att tjänstgöringen skall ge ett
visst värde för studier och arbete. Exempelvis bör den värnpliktige ha rätt till
s.k. platsgaranti vid universitet och högskolor under den tid han genomgår sin
grund-utbildning. Ett annat exempel är att den som fullgör sin tjänstgöring
skall få högskolepoäng för genomförd tjänst.
Betänkandena har remissbehandlats och bereds för närvarande i
Försvarsdepartementet. Remissvaren har över lag varit positiva. En proposition
avses att bli lämnad till riksdagen under maj 1994. En ny lagstiftning beräknas
träda i kraft den 1 juli 1995.
Utvecklingsprojekt som fått stöd genom Civildepartementet (Allmänna arvsfonden)
Genom medel ur Allmänna arvsfonden har föreningar och organisa-tioner möjlighet
att få stöd till projekt för ungdomar. Under budgetåren 1991/92 och 1992/93 har
sammanlagt ca 90 miljoner kronor fördelats till sådana projekt. Fondens medel
fördelas i första hand till frivilliga och ideella insatser som bedöms som
nyskapande och intressanta att sprida vidare. Riktade satsningar görs också inom
områden där rege-ringen bedömer att det är av särskild vikt att det sker en
utveckling av insatserna. I det följande lämnas en översiktlig beskrivning av
några större projekt för ungdomar som fått stöd ur fonden.
Kraftcentrum för ungdomsarbete
I syfte att stimulera nya initiativ och lyfta fram goda metoder för
ungdomsarbete har hittills ca fyra miljoner kronor fördelats till tre nya
kraftcentrum för ungdomar, föreningen Urkraft i Skellefteå, föreningen
Reningsborg i Göteborg och stiftelsen Fryshuset i Stockholm. Dessa centrum
arbetar utifrån nya synsätt där ungdomars engagemang och möjligheter att ta
personligt ansvar ingår som naturliga delar i verksamheterna. Samtidigt har de
olika profiler på sina verksamheter som bland annat innefattar miljöarbete,
biståndsarbete, socialt behandlingsarbete, alternativa skolformer och
verksamheter för arbetslösa ungdomar. Utifrån bl.a. erfarenheterna av dessa
projekt har ett nationellt nätverk för eldsjälar som skall sprida kunskap,
inspiration och idéer om ungdomsarbete initierats. Nätverket skall bland annat
bygga upp en databank över olika ungdomsprojekt.
Demokratiprojekt
För att utveckla nya metoder för ungdomars medverkan i demokratiska
beslutsprocesser har ca tio miljoner kronor fördelats till projekt i kommuner
som är beredda att pröva nya besluts- och verksamhets-former. Syftet är att öka
ungdomars delaktighet och inflytande inom olika samhällsområden. De tretton
pilotkommuner som ingår i projektet är Östhammar, Eskilstuna, Motala, Jönköping,
Lund, Göteborg, Örebro, Leksand, Ludvika, Gävle, Sollefteå, Krokom och
Gällivare. Försöksverksamheterna omfattar såväl den övergripande kommunala
planeringen som enskilda försök på skolor, i bostadsområden och inom
fritidsverksamheter.
Träffpunktsprojekt
Genom ett särskilt projekt skall en utveckling av nya träffpunkter för ungdomar
stimuleras. Hittills har ca femton miljoner kronor fördelats i stöd till sådana
verksamheter. Satsningen görs för att uppmuntra att alternativa former av
träffpunkter, av typ Ungdomens hus, växer fram. En viktig utgångspunkt för
projektet är att flera parter samverkar kring de nya lösningarna, så att
ungdomars behov och intressen kan mötas genom mångfald och variation. Många av
de projekt som hittills fått stöd är nya föreningar som bildats i syfte att
bygga upp träffpunkter utifrån ungdomars egna idéer.
Glesbygdsprojekt
I syfte att stärka ungdomars ställning i glesbygden har ca två miljoner kronor
fördelats genom projektet Ung på landet. Projektet har inriktats på att skapa
attraktiva miljöer för ungdomar på landsbygden och stödja deras delaktighet i
samhällsutvecklingen. Flickornas situation i glesbygden uppmärksammas särskilt.
Genom ett annat glesbygdsprojekt fördelas stöd till utbytesverksamhet mellan
storstad och glesbygd dvs. verksamhet som genom möten och utbyte mellan ungdomar
i storstad och glesbygd kan bidra till att utveckla känslan för den egna
hembygden.
Sysselsättningsprojekt
För att motverka negativa konsekvenser av arbetslöshet bland ungdomar fördelas
fem miljoner kronor i stöd till olika projekt där arbetslösa ungdomar engageras.
Syftet med projekten är att ungdomarna skall involveras i en meningsfull
sysselsättning. I första hand används stödet för att i samverkan med de
arbetslösa ungdomarna ställa i ordning lokaler och/eller utveckla en verksamhet.
Projekt prioriteras där kommunerna går in och tar ett aktivt ansvar för
projektens fortlevnad.
Ung konsument
En satsning på att öka ungdomars kunskaper, engagemang och medvetenhet i rollen
som konsumenter sker genom att sammanlagt ca sex miljoner kronor fördelas till
olika konsumentprojekt. För närvarande är ett tjugotal föreningar i gång med
olika projekt om ungdomars konsumtion och ekonomi. På sju orter i Skaraborgs län
prövas till exempel idén att inrätta ungdomskonsumentkontor. Dessa skall
informera ungdomar om hushållsekonomi, konsumenträtt och om reklamens påverkan.
Skolans uterum
För att utveckla lokala exempel på hur skolgårdsmiljöer kan förbättras har två
miljoner kronor fördelats till projektet "Skolans uterum". Projektet syftar till
att tillvarata elevers, föräldrars och lärares engagemang samt att se till att
utemiljöerna kring skolorna används i undervisningen. De tolv skolor som
hittills fått stöd utformar nu skolgårdar där det till exempel finns
kretsloppshus, väderobservatorium, fornborg, fårskötsel och klassträdgårdar.
Miljöprojekt
För att öka ungdomars kunskap om miljöfrågor fördelas ca en miljon kronor till
Fältbiologerna för att de skall utveckla en entre-prenörorganisation för
information, undervisning om miljön och exkursioner med elever i skolorna.
EG-informationsprojekt
För att stimulera till en bred debatt bland ungdomar om EG har drygt en miljon
kronor fördelats till närmare trettio olika projekt. Bland annat har ett
särskilt projekt som kallas Mega Express fått stöd. Ett särskilt EG-tåg, Mega
Express, turnerar landet runt med en utställning om EG. Genom samarbete med
lokala muséer sker specialvisningar för bland annat skolklasser.
Plus-projektet
En särskild försöksverksamhet i syfte att stimulera en utveckling av nya metoder
när det gäller individuella och allmänt förebyggande insatser för ungdomar pågår
i tolv bostadsområden. De aktuella bostads-områdena ligger i förorter runt
storstäderna och präglas av sociala problem som innebär att många ungdomar
riskerar att slås ut. Projektet, som kallas för Plus-projektet, (projektet lokal
utveckling genom samverkan) bygger på en nära samverkan mellan kommunal och
ideell verksamhet. En förutsättning för stödet är att de lokala parterna
upprättat en gemensam handlingsplan.
Under en treårsperiod fördelas trettio miljoner kronor till sådant
utvecklingsarbete i bostadsområden som ligger i Stockholm, Göteborg, Malmö,
Norrköping och Sundsvall.
Att växa i och genom familjen
Ett särskilt projekt startade under år 1994 i samband med FN:s internationella
familjeår. Av totalt tio miljoner kronor fördelas tre miljoner kronor till
projekt som kan skapa sociala nätverk och miljöer för samverkan med familjen
under ungdomars frigörelseprocess. Av särskilt intresse är projekt som syftar
till att minska ålderssegregationen och stärka banden mellan generationerna
liksom insatser som stödjer ungdomarna att hitta sina vuxenroller.
Riksnätverk för nattvandrare
Framväxten av lokala föräldra- och vuxenverksamheter stimuleras genom att ca en
halv miljon kronor fördelats i stöd till ett riksnätverk för nattvandrare -
Sveriges Farsor och Morsor. Syftet med riksnätverket är att detta skall stödja
lokala initiativ för att öka de vuxnas närvaro i ungdomars miljöer.
Projekt mot främlingsfientlighet
För att motverka tendenser till ökad främlingsfientlighet har ca fem miljoner
kronor fördelats till projekt som framförallt riktar sig till skolan, och där
till såväl lärare som elever. En mängd barn- och ungdomsorganisationer är också
engagerade i olika projekt.
Projekt mot läktarvåld
Inför förberedelserna med Fotbolls-EM i Sverige 1992 uppmärk-sammades våldet i
samband med olika idrottsevenemang. För att förebygga sådant våld har ca en
miljon kronor fördelats. Bland annat har föreningar och supporterklubbar fått
stöd för att motverka våld och vandalisering i samband med olika
idrottsevenemang.
Projekt mot skadliga våldsskildringar
För att motverka skadliga effekter av våldsskildringar har ca två miljoner
kronor fördelats till projekt som syftar till att utbudet av skadliga
våldsskildringar följs, beskrivs och diskuteras. Så har till exempel
filmanalyser av s.k. actionfilm i skolor liksom temadagar om våldsvideo och
alternativ videoproduktion med ungdomar fått stöd.
KÄLLOR OCH LITTERATUR
Andersson, Å, Fürth, T & Holmberg, I: 70-talister. Om värderingar förr, nu och i
framtiden. Stockholm, Natur och Kultur, 1993
Behrenz, L, Delander, L & Nyberg, E: Arbetsmarknaden för ungdomar i Sverige i
början av 2000-talet. Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning, Högskolan i
Växjö, 1994
Björnsson, L: Studier av flyttningen och lokala arbetsmarknaden. SIB, Gävle,
1989
Brottsförebyggande rådet: Kriminalpolitisk framtids- och omvärldsanalys, 1993
Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning CAN: Alkohol- och
narkotikautvecklingen i Sverige, 1993
Erikson, EH: Ungdomens identitetskriser, Stockholm, Natur och Kultur, 1969
Fägerlind, I: Utbildningen i Sverige och det mänskliga kapitalet. Bilaga 9 till
"Nya villkor för ekonomi och politik" - Ekonomikommissionens förslag (SOU
1993:16)
Hartman, J: Ungdomars resor och attityder till arbete. Högskolan i
Falun/Borlänge, 1990
Jacobson, B & Köhler, L: Barns hälsotillstånd i Norden, Nordiska
Hälsovårdshögskolan, rapport NHV 1984:3, 1984
Lieberg, M: Att ta staden i besittning. Om ungas rum och rörelse i offentlig
miljö, Lunds universitet, 1992
Lyttkens, L: Uppbrottet från lagom. En essä om hur Sverige motvilligt tar sig in
i framtiden. Stockholm, Akademeja, 1991
Mot denna framtid. Red. Axelsson, S & Pettersson T, Stockholm, Carlssons
bokförlag, 1992
OECD - Education at a Glance, Paris, 1993
OECD - Employment Outlook, Paris, 1993
Reaktion mot ungdomsbrott (SOU 1993:35). Betänkande av Ungdomskommittén, Malmö,
1993
Skola för bildning (SOU 1992:94). Huvudbetänkande av läroplanskommittén,
Stockholm, 1992
Skolöverstyrelsens sex- och samlevnadsundersökning bland 17-åringar, SAM 73-90.
Edgardh, K & Strandell, A: Rapport R 91:22, 1991
Statens ungdomsråd m.fl.: Attitydundersökning utförd av Skandinavisk opinion AB,
Stockholm, 1992
Statens ungdomsråd m.fl.: Årsbok om ungdom 1992 och 1993
SCB: Statistiska meddelanden. Arbetskraftsundersökningen i januari, 1994
SCB: Folk- och bostadsräkning. 1990
SCB: Hälsan i Sverige. Hälsostatistisk årsbok 1991/92
SCB: Sveriges framtida befolkning. Prognos för åren 1991-2025. Demografiska
rapporter 1991:1
SCB: Ungdomar och brott. 1992
SCB: Familjeförändringar kring 1990. 1993
SCB: Familj och arbete, Välfärdsbulletinen. 1993
SCB: Barnens familjeförhållanden år 1990. 1994
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte: Ungdomars utlandskontakter, 1992
Sveriges Radios publikundersökning PUB: Mediebarometern, 1990
UNICEF: The progress of nations 1993, New York, 1993
Ursprung och utbildning - social snedrekrytering till högre studier (SOU
1993:85). Huvudbetänkande av utredningen om den sociala snedrekrytering till
högre studier, Stockholm, 1993
Civildepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Björck,
Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Davidson
Regeringen beslutar proposition 1993/94:135 Ungdomspolitik.