Post 6992 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1993/94:198 ·
Lag om genetiskt modifierade organismer
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 198
_______________________________
Regeringens proposition
1993/94:198
Lag om genetiskt modifierade organismer
__________________________________________
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 24 mars 1994
Carl Bildt
Reidunn Laurén
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en lag om genetiskt modifierade organismer.
Genom lagen
införlivas regler i två EG-direktiv om genteknik vilka omfattas av
EES-avtalet.
Den föreslagna lagen syftar till att skydda hälsa och miljön och
att
säkerställa att etiska hänsyn tas vid hanteringen av gentekniskt
ändrade
organismer. Lagförslaget innehåller de grundläggande och övergripande
föreskrifterna om kontrollen, medan de mer detaljerade bestämmelserna
är avsedda
att finnas i en förordning och i myndighetsföreskrifter.
Det föreslås att olika fackmyndigheter även i framtiden skall ta
hand om
kontrollen av gentekniken men att det dessutom inrättas en rådgivande
Gentekni-
knämnd som skall ha en övergripande övervakning på området.
Det föreslås att lagen skall träda i kraft den 1 juli 1994.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut 4
2 Lagtext 5
2.1Förslag till lag om genetiskt modifierade orga-
nismer 5
2.2Förslag till lag om ändring i växtskyddslagen
(1972:318) 10
2.3Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen
(1988:534) 11
3 Ärendet och dess beredning 12
4 Genteknik 13
5 Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet17
5.1Inledning 17
5.2Direktivet om innesluten användning18
5.3Direktivet om avsiktlig utsättning22
5.4EES-anpassningar till direktiven25
6 Nuvarande svenska förhållanden 25
6.1Inledning 25
6.2Generella bestämmelser 26
6.3Användningen av genetiskt modifierade djur28
6.4Användningen av genetiskt modifierade växter28
6.5Användningen av genetiskt modifierade mikro-
organismer 30
6.6Delegationen för hybrid-DNA-frågor31
6.7Etisk granskning 32
6.8Sekretess 33
7 Hur skall direktiven uppfyllas i svensk rätt?34
8 Hur skall kontrollorganisationen utformas?37
9 Skall andra organismer än mikroorganismer kontrolleras?39
10Vilka tillståndskrav skall gälla? 41
11Skall en etisk bedömning göras i varje enskilt fall?43
12Ikraftträdande 47
13Kostnader 47
14Specialmotivering 48
14.1 Förslaget till lag om genetiskt modifierade
organismer 48
14.2 Förslaget till lag om ändring i växtskyddslagen
(1972:318) 66
14.3 Förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen
(1988:534) 66
Bilaga 1Sammanfattning av Genteknikberedningens
betänkande 68
Bilaga 2Genteknikberedningens lagförslag78
Bilaga 3Förteckning över remissinstanser83
Bilaga 4Direktiv 90/219 om innesluten användning av
genetiskt modifierade mikroorganismer84
Bilaga 5Direktiv 90/220 om avsiktlig utsättning
av genetiskt modifierade organismer112
Bilaga 6Kommissionens beslut om riktlinjer för
klassificering av genetiskt modifierade mikro-
organismer tillhöriga grupp I i direktiv 90/219141
Bilaga 7Sammanfattning av Miljöskyddskommitténs
betänkande om bioteknik 149
Bilaga 8Miljöskyddskommitténs förslag till ett kapitel om
bioteknik i en miljöbalk 151
Bilaga 9Lagrådsremissens lagförslag154
Bilaga 10 Lagrådets yttrande 161
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 24 mars 1994 165
Rättsdatablad 166
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om genetiskt modifierade organismer,
2. lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318),
3. lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om genetiskt modifierade organismer
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 Denna lag är tillämplig på innesluten användning och avsiktlig
utsättning av
genetiskt modifierade organismer. Lagen är också tillämplig när
produkter som
innehåller eller består av sådana organismer släpps ut på marknaden.
Lagens syfte är att skydda människors och djurs hälsa och miljön
samt
säkerställa att etiska hänsyn tas vid en sådan verksamhet som avses i
första
stycket.
2 I denna lag avses med
organism: en biologisk enhet som kan föröka sig eller föra över
genetiskt
material,
genetiskt modifierad organism: en organism i vilken det genetiska
materialet
har ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt genom parning
eller
naturlig rekombination,
innesluten användning: en verksamhet i vilken någon modifierar
organismer
genetiskt eller odlar, förvarar, använder, transporterar, destruerar
eller gör
sig kvitt sådana genetiskt modifierade organismer och i vilken
fysiska hinder,
eller en kombination av fysiska och kemiska eller biologiska hinder,
används för
att begränsa dessa organismers kontakt med allmänheten och miljön,
avsiktlig utsättning: ett avsiktligt införande av genetiskt
modifierade
organismer i miljön utan någon särskild inneslutning,
släppa ut på marknaden: tillhandahålla eller göra en produkt
tillgänglig för
någon annan.
3 Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från lagens
tillämpning i
fråga om organismer som har erhållits med sådana beprövade metoder
för genetisk
modifiering som inte har visat sig medföra några risker från hälso-
och miljös-
kyddssynpunkt.
Aktsamhetskrav
4 Vid en innesluten användning och en avsiktlig utsättning av
genetiskt
modifierade organismer liksom när en produkt som innehåller eller
består av
sådana organismer släpps ut på marknaden skall de åtgärder vidtas och
den
försiktighet i övrigt iakttas som behövs för att undvika negativa
effekter på
människors och djurs hälsa och på miljön. Vidare skall etiska hänsyn
tas. Därvid
skall beaktas att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt
att
förändra och bruka naturen är knuten till ett förvaltaransvar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
särskilda
föreskrifter om försiktighetsmått.
Förhandsbedömning av skador
5 En innesluten användning och en avsiktlig utsättning av
genetiskt
modifierade organismer liksom ett utsläppande på marknaden av en
produkt som
innehåller eller består av sådana organismer skall föregås av en
utredning som
kan läggas till grund för en tillfredsställande bedömning av vilka
hälso- och
miljöskador som organismerna kan orsaka. Utredningen skall vara gjord
i enlighet
med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om utredningen.
Tillstånd m.m.
6 En avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer och
ett
utsläppande på marknaden av en produkt som innehåller eller består av
sådana
organismer får ske endast efter tillstånd enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
före-
skrifter om undantag från tillståndskravet.
7 Ett tillstånd får lämnas endast om den verksamhet som ansökan
avser är
godtagbar från hälso- och miljöskyddssynpunkt och etiskt försvarbar.
Ett tillstånd får förenas med villkor.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
de
särskilda föreskrifter om förutsättningar för lämnande av tillstånd
som behövs
från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.
8 Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får
regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om
tillstånd eller
anmälan för en innesluten användning av genetiskt modifierade
organismer.
9 En ansökan om tillstånd och en anmälan görs hos den myndighet som
regeringen
bestämmer.
10 En ansökan om tillstånd och en anmälan skall innehålla de
uppgifter som
behövs för myndighetens bedömning.
Myndigheten får förelägga sökanden eller anmälaren att
tillhandahålla de
undersökningar eller utredningar som myndigheten anser behövliga för
bedömningen. I föreläggandet får vite sättas ut.
11 Frågor om tillstånd skall prövas inom den tid som regeringen
föreskriver.
Ett tillstånd gäller i fem år, om inte något annat sägs i
tillståndsbeslutet.
Ett tillstånd får återkallas om någon av de väsentliga
förutsättningar som
förelåg när tillståndet meddelades inte längre föreligger eller om
något krav
som är av särskild betydelse inte har följts.
Tillsyn
12 Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och
villkor
som har meddelats med stöd av lagen utövas av den eller de
myndigheter som
regeringen bestämmer.
13 En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar
och
handlingar som behövs för tillsynen.
14 En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud
som behövs i
enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av
lagen skall efterlevas.
Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Om någon inte vidtar en åtgärd som han är skyldig att vidta enligt
denna lag
eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av
lagen
eller enligt en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten
förordna om
rättelse på hans bekostnad.
15 För tillsynen enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt
till
tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som utnyttjas i
samband med
en hantering av genetiskt modifierade organismer, dock inte bostäder,
och får
där göra undersökningar och ta prover. För ett uttaget prov betalas
ingen
ersättning.
Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för tillsynen.
Gentekniknämnden
16 En särskild nämnd, Gentekniknämnden, skall följa utvecklingen på
genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna och ge råd om
användningen av
gentekniken.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om Gentekniknämndens
uppgifter samt
bestämmelser om nämndens sammansättning och arbetsformer.
Ansvar m.m.
17 Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
uppsåtligen eller av
oaktsamhet
1. bryter mot 6 , eller
2. bryter mot en föreskrift eller ett villkor som har meddelats med
stöd av 4
andra stycket, 5 andra stycket, 7 andra stycket eller 8 .
Om ett brott har begåtts uppsåtligen och i övrigt är att anse som
grovt, döms
till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt
skall
särskilt beaktas om brottet har begåtts systematiskt eller under en
längre tid,
varit av mera omfattande art, innefattat vilseledande av en myndighet
eller
inneburit en uppenbar likgiltighet för människors hälsa eller miljön.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, döms inte till
ansvar enligt
denna lag.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud
döms inte
till ansvar för en gärning som omfattas av föreläggandet eller
förbudet.
18 Den som vid fullgörande av en skyldighet enligt denna lag eller
enligt en
föreskrift som har meddelats med stöd av lagen med uppsåt eller av
oaktsamhet
lämnar en oriktig uppgift om förhållande av betydelse döms till
böter.
19 Genetiskt modifierade organismer och produkter som innehåller
eller består
av sådana organismer skall, om de har varit föremål för ett brott
enligt denna
lag, förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.
Detsamma gäller
vinning av sådant brott.
Egendom som har använts som hjälpmedel vid ett brott enligt denna
lag får
förklaras förverkad, om det behövs för att hindra brott eller det
annars finns
särskilda skäl.
I stället för egendom som avses i första eller andra stycket kan
dess värde
förklaras förverkat.
20 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela
föreskrifter om skyldighet för den som bedriver en sådan verksamhet
som avses i
1 första stycket eller ansöker om tillstånd till verksamheten eller
gör en
anmälan om verksamheten att betala avgifter för myndigheters
verksamhet enligt
denna lag.
21 Ett beslut som en sådan myndighet som avses i 9 och 12 i ett
enskilt
fall har meddelat enligt denna lag eller enligt en föreskrift som har
meddelats
med stöd av lagen får överklagas hos länsrätten.
Ett sådant beslut som avses i första stycket skall gälla
omedelbart, om inte
något annat beslutas.
__________
Denna lag träder i kraft i fråga om 5 och 6 den 1 januari 1995
och i övrigt
den 1 juli 1994.
2.2 Förslag till lag om ändring i växtskyddslagen(1972:318)
Härigenom föreskrivs i fråga om växtskyddslagen (1972:318)
dels att 2 a skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 2 a skall utgå,
dels att 6 och 10 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 1
Innehavare av mark, En innehavare av
bygg- mark, byggnad eller
nad eller transportmedel är
transportmedel är skyldig att lämna
skyldig att lämna tillträde för en åtgärd
tillträde för åtgärd som som avses i 5 första
avses i 5 första stycket 2, 3 och 7.
stycket 2, 3 och 7
samt för kontroll av
att föreskrifter som
meddelats med stöd av
2 a efterlevs.
10 2
Till böter döms den Till böter döms den
som uppsåtligen eller som uppsåtligen eller
av oaktsamhet av oaktsamhet
1. underlåter att 1. inte gör en
göra anmälan enligt 4 , anmälan enligt 4 ,
2. underlåter att 2. inte följer ett
efterkomma föreläggande föreläggande eller
eller bryter mot bryter mot en
föreskrift eller förbud föreskrift eller ett
som meddelats med stöd förbud som har med-
av 2 a eller 5 , delats med stöd av 5
eller , eller
3. åsidosätter
skyldighet enligt 6 . 3. åsidosätter en
skyldighet enligt 6
.
__________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Senaste lydelse 1989:492.
2 Senaste lydelse 1989:492.
2.3 Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen(1988:534)
Härigenom föreskrivs att 12 djurskyddslagen (1988:534) skall ha
följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 1
Regeringen eller, Regeringen eller,
efter regeringens efter regeringens
bemyndigande, jord- bemyndigande, Jord-
bruksverket får bruksverket får med-
meddela föreskrifter dela föreskrifter om
om förbud mot eller förbud mot eller
villkor för villkor för
1. användning av
genteknik på djur,
2. tillförsel av 1. tillförsel av
hormoner eller andra hormoner eller andra
ämnen till djur för att ämnen till djur för
påverka djurets att påverka djurets
egenskaper i annat egenskaper i annat
syfte än att förebygga, syfte än att
påvisa, lindra eller förebygga,
bota sjukdom eller påvisa, lindra eller
sjukdomssymtom, eller bota sjukdom eller
3. avel med sådan sjukdomssymptom,
inriktning som kan eller
medföra lidande för 2. avel med sådan
djuren eller påverka inriktning som kan
djurens naturliga medföra lidande för
beteenden. djuren eller påverka
Första stycket 2 djurens naturliga
gäller inte ämnen som beteenden.
omfattas av lagen Första stycket 1
(1985:295) om foder. gäller inte ämnen som
omfattas av lagen
(1985:295) om foder.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Senaste lydelse 1991:404.
3 Ärendet och dess beredning
Vid ett regeringssammanträde den 29 mars 1990 bemyndigade regeringen
chefen för
Justitiedepartementet att tillkalla en parlamentarisk beredning med
uppdrag att
bereda frågor med anknytning till användningen av genteknik (dir.
1990:16).
Enligt direktiven skulle beredningens översyn omfatta bl.a.
kunskapsläget
beträffande de ekologiska risker som är förbundna med ett
frisläppande av
genetiskt förändrade organismer, etiska principer för användningen av
genteknik,
principer för kontroll av genteknisk verksamhet och övergripande
immaterial-
rättsliga frågor. Beredningen tog namnet Genteknikberedningen.
I september 1992 överlämnade beredningen sitt betänkande Genteknik
- en
utmaning (SOU 1992:82). Till betänkandet fogades reservationer och
särskilda
yttranden. Betänkandet har remissbehandlats, och en sammanställning
av
remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr
92-3379).
En sammanfattning av Genteknikberedningens betänkande finns i
bilaga 1. De
lagförslag som läggs fram i betänkandet finns i bilaga 2. En
förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 3.
Genom avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
etableras ett
samarbete på bl.a. miljöområdet mellan länder inom Europeiska
frihandels-
sammanslutningen (EFTA) och Europeiska gemenskapen (EG) (prop.
1991/92:170, bet.
1992/93:EU1). EES-avtalet omfattar EG:s direktiv 90/219/EEG om
innesluten
användning av genetiskt modifierade mikroorganismer och EG:s direktiv
90/220/EEG
om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer. I
EES-propositionen
anfördes att genomförandet av bestämmelserna i de två direktiven
skulle bli ett
resultat av lagstiftningsarbetet i anledning av Genteknikberedningens
betänkande
(prop. 1991/92:170 bil. 13 s. 41 f.).
Direktivet om innesluten användning av genetiskt modifierade
mikroorganismer
finns i bilaga 4. Direktivet om avsiktlig utsättning av genetiskt
modifierade
organismer finns i bilaga 5. EG-kommissionen har beslutat om
riktlinjer för
klassificeringen av vissa genetiskt modifierade organismer. Beslutet
finns i
bilaga 6.
Kontrollen av genteknik behandlas också i Miljöskyddskommitténs
huvudbetänkande Miljöbalk (SOU 1993:27). Betänkandet, som lämnades i
februari
1993, har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i
Miljö- och
naturresursdepartementet (dnr 93/1330-1).
En sammanfattning av Miljöskyddskommitténs betänkande om bioteknik
finns i
bilaga 7. De lagförslag som läggs fram i frågan finns i bilaga 8.
Denna proposition tar, på grundval av Genteknikberedningens
betänkande och
Miljöskyddskommitténs betänkande, upp frågor med anknytning till de
båda
ovannämnda EG-direktiven. Men det finns naturligtvis många andra
frågor som rör
gentekniken.
Ett spörsmål som ofta berörs i den allmänna debatten är
genteknikens
användning på människor. Användningen av genteknik på människor
regleras främst
genom lagen (1991:114) om användning av viss genteknik vid allmänna
hälsoundersökningar och lagen (1991:115) om åtgärder i forsknings-
eller
behandlingssyfte med befruktade ägg från människa. Det pågår även ett
visst
lagstiftningsarbete i ämnet inom regeringskansliet.
Genteknikberedningen har
inte närmare gått in på frågan; något förslag till ytterligare
reglering har
inte lagts fram. Det finns således inget underlag att ta upp
genteknikens
användning på människan i det här sammanhanget. Saken behandlas
därför inte i
propositionen. Detsamma gäller frågor om försäkring vid användning av
genteknik.
Det har helt nyligen i Europarådet utarbetats en konvention om
skadeståndsansvar till följd av miljöfarlig verksamhet. I
konventionen regleras
skadeståndsansvar vid bl.a. användningen av genetiskt modifierade
organismer.
Frågan om Sverige bör tillträda konventionen bereds nu i
Justitiedepartementet.
I EG pågår ett arbete med ett direktiv om rättsligt skydd för
biotekniska
uppfinningar (se COM [90] 589 final - Amended proposal for a Council
Directive
on the Legal Protection of Biotechnological Inventions). Direktivet
kommer att
bli föremål för EES-förhandlingar.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 27 januari 1994 att inhämta Lagrådets
yttrande över de
lagförslag som finns i bilaga 9.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 10.
Lagrådet har framfört vissa synpunkter på utformningen av
lagtexten.
Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Dessutom
har några
redaktionella ändringar gjorts i de remitterade lagförslagen. Vi
återkommer till
detta i specialmotiveringen.
4 Genteknik
Gentekniken har utvecklats snabbt under de senaste årtiondena och har
lett till
stora framsteg på en rad olika områden. Samtidigt reser gentekniken
grundläggande etiska frågor om människans rätt att påverka djur och
natur.
Gentekniken rör dock inte bara frågor om etik och skydd för hälsa
och miljön.
Gentekniken spänner över en mängd olika samhällsområden; tekniken
skiljer sig
härvidlag inte från annan modern teknik, t.ex. datatekniken.
Gentekniken
aktualiserar också frågor om bl.a. integritetsskydd, rättsligt skydd
för
biotekniska uppfinningar och förutsättningar för forskning, jordbruk
och
industriell verksamhet.
Den biotekniska vetenskapen är således en av vår tids
revolutionerande
nyheter. Med biotekniken kan man nämligen ändra organismer. En
organism är en
biologisk enhet som kan föröka sig eller föra över genetiskt
material. Den är
alltså levande.
Biotekniken brukar beskrivas som användandet eller utvecklandet av
tekniker
som använder organismer eller delar av organismer för att producera
eller
förbättra varor eller tjänster. Ett metodområde inom biotekniken är
gentekniken.
Gentekniken, som innebär att särskilda metoder används för att
undersöka eller
ändra en organisms ärftliga material, har på senare tid gett
biotekniken en
annan dimension.
Gentekniken grundar sig på upptäckten av strukturen hos
deoxiribonukleinsyra,
DNA. Denna syra är bärare av den genetiska information som finns i
allt levande.
Omkring mitten av 1970-talet vann man kunskap om att konstruera s.k.
hybrid-DNA.
Med hjälp av denna var det möjligt att föra över enskilda arvsanlag
från en
individ, en ras eller en art till en annan. Man brukar kalla
förfarandet för
hybrid-DNA-teknik. Detta är den viktigaste gentekniken.
Ett traditionellt förädlingsarbete bedrivs på så sätt att man
väljer ut
individer vars egenskaper bäst svarar mot uppställda krav. Sedan
förstärker man
egenskaperna genom korsning eller urval. Detta kan göras både med
växter och
djur. De individer som uppstår vid förädlingsarbetet har ärvt sina
egenskaper
från båda föräldrarna. För mikroorganismer, som förökar sig genom
delning, är
förfarandet tekniskt sett ännu enklare. Gemensamt för de
traditionella metoderna
är att de i regel arbetar med låg precision och är tidskrävande.
Gentekniken öppnar emellertid helt nya perspektiv. Med hjälp av
genteknik,
t.ex hybrid-DNA-tekniken, kan man nämligen bedriva ett systematiskt
förädlings-
arbete på molekylärnivå och föra över enskilda gener som förmedlar en
definierad
egenskap. Genom ingreppet programmeras mottagaren om. På så vis kan
organismer
utrustas med en kombination av egenskaper som normalt inte förekommer
i naturen.
Egenskaperna kan, till skillnad från vad som normalt är fallet vid
traditionell
förädling, även hämtas från andra organismer än den egna arten.
Ursprungligen använde man hybrid-DNA-tekniken för att föra över
gener till
enkla organismer, t.ex. bakterier och jästsvampar. Senare har det
blivit möjligt
att föra över gener också till växter, djur och människor.
Den vedertagna benämningen på organismer, som har fått det
genetiska
materialet ändrat på ett sätt som inte förekommer naturligt, är
genetiskt
modifierade organismer. En organism, som har mottagit en främmande
genetisk
information, kallas vanligen en transgen organism. Genom att injicera
odifferentierade embryoceller från ett embryo till ett annat kan man
få fram en
individ, vars organ och vävnader är sammansatta av celler med olika
arvsmassa.
Sådana mosaikdjur kan framställas både inom en art och mellan olika
arter.
Framställning av mosaikdjur inom arten har en stor betydelse inom
grundforskningen, exempelvis för framställningen av en speciell typ
av transgena
möss. Som ett exempel på mosaikdjur mellan olika arter kan nämnas en
sammansättning av får och get.
Gentekniken kan lösa många svårigheter runt om i samhället. Den kan
i
framtiden bidra till lösningar inte minst på många miljöproblem.
Genom tekniken
kan nya produkter skapas och gamla produkter tas fram på ett
billigare sätt. Det
gäller inom många olika områden.
Ett stort användningsområde har gentekniken på det medicinska
området.
Gentekniken gör det möjligt att framställa renare och säkrare
läkemedel. Man
räknar med att en rad sjukdomar kan botas med genteknik och att
nuvarande
mediciner kan förbättras. Genom att i arvsmassan hos bakterier klippa
in
mänskliga gener för produktion av t.ex. tillväxthormon eller insulin
har man
kunnat framställa viktiga mediciner i laboratoriemiljö. Ett annat
exempel är att
man med genetiskt ändrade får kan framställa en
blodkoagulationsfaktor för
behandling av blödarsjuka.
Livsmedelssituationen kan också förbättras med hjälp av
gentekniken. Inom
jordbruket erbjuder tekniken en revolution. Genom att tillföra
växterna nya
starka egenskaper kan man dramatiskt förändra jordbrukets villkor. Om
man vill
förbättra växtens kvalitet, kan man göra det med olika gentekniker.
Särskilt
utvalda gener från en annan växt kan tillföras cellerna. Gentekniken
kan
användas inom växtförädlingen för att få fram växter som är
motståndskraftiga
mot olika former av påverkan eller för att förstärka olika nyttiga
egenskaper,
t.ex. näringsinnehållet. Man kan få fram växter som klarar av
sjukdomar,
insekter och kyla eller torka. Skördarna i jordbruket kan bli större
samtidigt
som användningen av kemiska bekämpningsmedel och handelsgödsel kan
minska. Man
kan också tillföra egenskaper, som normalt inte finns i växterna, för
att få dem
att producera främmande substanser, t.ex. läkemedel.
Djuren kan, liksom människan, med genteknikens hjälp behandlas med
bättre och
billigare mediciner. Tekniken kan också användas för att förbättra
immunsystemet
hos djur och öka foderutnyttjandet. Även infektionsbekämpningen kan
förbättras
med hjälp av gentekniken.
Andra områden där genteknik kan komma att användas är vid
nedbrytning av
avfall, t.ex. i avloppsvatten, för ekologisk forskning, vid öl- och
vinjäsning,
för utvinning av metall ur slagghögar och för biologisk framställning
av nya
material. Med hjälp av mikroorganismer, som har tagits fram på
genteknisk väg,
kan man bryta ned oljespill och avfall till harmlösa produkter. Inom
miljövården
kan man med gentekniken minska skadorna på miljön genom utveckling av
bättre
system för rensning av avlopp och avfall. Avloppsvatten från
klorblekning av
kemisk pappersmassa tillhör de allvarligaste miljöproblemen.
Gentekniskt ut-
vecklade svampar skulle kunna användas för att effektivt bryta ned
t.ex.
klorförenade ligninrester. Fosfor- och kvävereduktion kan förbättras.
Minskade
miljökostnader är möjliga genom biotekniska processer i existerande
anläggningar.
I takt med den vetenskapliga utvecklingen kommer också ett ökat
antal
produkter, som innehåller eller består av genetiskt modifierade
organismer, att
saluföras. Detta gäller produkter på många skilda områden, t.ex.
jordbruk,
fiskerinäring, industri och läkemedel.
I Genteknikberedningens betänkande finns en kartläggning av hur
gentekniken
används här i landet (se bet. s. 52). Kartläggningen visar att
gentekniken
används som hjälpmedel inom medicinvetenskaplig, naturvetenskaplig
och
teknikvetenskaplig forskning. Den huvudsakliga industriella
användningen utgörs
av läkemedelsproduktion. För svenskt vidkommande är den gentekniska
forskningen
viktig; den svenska läkemedelsindustrin har under de senaste åren
expanderat
kraftigt. Det är angeläget att Sverige också i framtiden kan
upprätthålla ett
gott forskningsklimat, inte minst på det gentekniska området.
Det är alltså väsentligt att det i landet finns goda
förutsättningar för en
omfattande och bred forskning inom hela bioteknikområdet. En sådan
kunskapsuppbyggnad kan leda till en teknikutveckling som får en
avgörande
betydelse för strävan att nå en stark och uthållig ekonomisk
utveckling.
Dessutom är kunskaperna nödvändiga för att på ett klokt sätt kunna
bedöma och
värdera de risker som gentekniken kan föra med sig.
Gentekniken kan, som sagt, lösa många problem runt om i samhället.
Men
användningen av gentekniken aktualiserar även en rad svåra spörsmål.
Främst
gäller det vilka risker som framställningen och användningen av
genetiskt
modifierade organismer, t.ex. ett genetiskt förändrat djur, kan föra
med sig och
om dessa risker är godtagbara.
Gentekniken har använts i omkring två årtionden, och ingen skada
från
oavsiktliga utsläpp eller avsiktliga utsättningar har rapporterats.
Enligt den
samlade vetenskapens ståndpunkt är det inte den använda metoden i sig
som utgör
en ekologisk risk: de eventuella riskerna är i stället förknippade
med den
ursprungliga organismen och med resultatet av förändringen.
Samtidigt manar den långa raden av exempel på negativa ekologiska
effekter av
utsättningar av organismer utanför deras naturliga utbredningsområde
(s.k.
exotiska organismer) till försiktighet vid utsättning av genetiskt
modifierade
organismer. Den ekologiska bedömningen av effekterna av en utsättning
av sådana
organismer liknar de bedömningar som bör göras vid en utsättning av
exotiska
organismer. Sådana inplanteringar har i många fall resulterat i stora
ekologiska
problem. Inplanteringen av kanin i Australien är ett exempel på att
en exotisk
art kan få en stor spridning och konkurrera med inhemska arter och
orsaka skada
på ekosystemen. Till de mer uppmärksammade fallen i Sverige hör mink,
som är en
ursprungligen nordamerikansk art, vilken har spritts från minkfarmer
och
etablerat sig som en betydande faktor som påverkar fågelfaunans
sammansättning i
vissa delar av landet.
Att i en organism föra in en i laboratorium skapad DNA-sekvens
eller en
främmande gen från en obesläktad organism kan från evolutionär och
ekologisk
synpunkt innebära något principiellt nytt. Man vet ännu inte säkert
hur
överlevnadsförmågan påverkas av genförändringen. Speciellt
mikroorganismer har
utvecklat metoder för att överleva under dåliga yttre förhållanden.
Det är inte
heller klarlagt vilka oförutsedda konsekvenser som kan uppstå om ett
genutbyte
skulle ske mellan en genetiskt modifierad organism och en organism
som
förekommer i naturen. Det selektionstryck som omgivningen utövar på
en biologisk
nyskapelse motverkar dock en okontrollerad överlevnad.
Det finns också en risk att gentekniken leder till en utarmning av
den
biologiska mångfalden, dvs. variationsrikedomen bland levande
organismer.
Utvecklingen på främst växtförädlingsområdet medför att traditionella
grödor kan
komma att slås ut av nya sorter vilka åtminstone inledningsvis ger en
bättre
avkastning. Enligt 1992 års Rio-konvention om biologisk mångfald
skall
användningen av biotekniken ske på ett ansvarsfullt sätt.
Konventionen ställer
också krav på reglering, hantering och kontroll av de risker som är
förenade med
användningen och frisläppandet av genetiskt modifierade organismer.
5 Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet
5.1 Inledning
Som har framhållits i föregående avsnitt är det osäkert vilka risker
för hälsa
och miljön som hanteringen av genetiskt modifierade organismer kan
innebära. Det
är mot den bakgrunden som EG:s råd har antagit två direktiv om saken.
Det rör
sig om ett direktiv om innesluten användning av genetiskt modifierade
mikroorganismer och ett direktiv om avsiktlig utsättning av genetiskt
modifierade organismer. Direktiven, som syftar till att skydda
människors hälsa
och miljön, innehåller detaljerade regler för hanteringen av
organismerna.
Genom EES-avtalet etableras ett samarbete mellan EG och EFTA-länder
på miljöom-
rådet. Enligt artikel 73 i avtalet skall parternas åtgärder i fråga
om miljön ha
till syfte att bevara, skydda och förbättra miljön, att bidra till
skyddet av
människors hälsa och att säkerställa ett varaktigt och förnuftigt
utnyttjande av
naturresurserna. Av artikeln framgår också att miljöåtgärderna skall
vara
grundade på tre principer, nämligen att förebyggande åtgärder bör
vidtas, att
miljöförstöring helst bör hejdas vid källan och att den som har
skadat miljön
skall betala.
I artikel 74 och bilaga XX, den s.k. miljöbilagan, anges vilka
skyddsåtgärder
länderna mer konkret skall vidta. För EFTA-ländernas del innebär
åtagandena att
de skall genomföra ett antal EG-direktiv, bl.a. de två tidigare
nämnda
direktiven om innesluten användning av genetiskt modifierade
mikroorganismer och
om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer
De direktiv som är upptagna i miljöbilagan är i huvudsak av
minimikaraktär.
Detta innebär att strängare regler kan behållas eller föras in i
nationell
lagstiftning. Av artikel 75 följer att länderna under alla
förhållanden är oför-
hindrade att behålla eller föra in strängare skyddsåtgärder om
åtgärderna är
förenliga med avtalet.
Enligt artikel 7 lämnas det åt staterna själva att välja form och
metod för
införlivandet av direktiven i den egna rättsordningen.
5.2 Direktivet om innesluten användning
Direktiv 90/219 innehåller bestämmelser om innesluten användning av
genetiskt
modifierade mikroorganismer. Det är ett minimidirektiv.
Med mikroorganism avses en mikrobiologisk enhet, cellulär eller
icke-cellulär,
som kan föröka sig eller föra över genetiskt material. En genetiskt
modifierad
mikroorganism är en mikroorganism vars genetiska material har ändrats
på ett
sätt som inte inträffar naturligt genom parning eller förökning. Med
innesluten
användning förstås en verksamhet där mikroorganismer modifieras
genetiskt eller
där sådana genetiskt modifierade mikroorganismer odlas, förvaras,
används,
transporteras, destrueras eller bortskaffas och där fysiska hinder
eller en kom-
bination av fysiska, kemiska eller biologiska hinder används för att
begränsa
dessa mikroorganismers kontakt med allmänheten och miljön.
I inledningen till direktivet finns de syften som skall ligga till
grund för
tillämpningen av reglerna.
En princip som från början anges är att enligt Rom-fördraget skall
gemenskapens åtgärder i miljöfrågor grundas på principen om
förebyggande
verksamhet och ha som mål att bevara, skydda och förbättra miljön och
att skydda
människors hälsa. Vidare heter det att en innesluten användning av
genetiskt
modifierade mikroorganismer bör ske på ett sådant sätt att deras
möjliga
negativa konsekvenser för människors hälsa och miljön begränsas och
att
vederbörlig uppmärksamhet ägnas åt olycksförebyggande åtgärder och
avfallskon-
troll. Inledningsvis sägs också att det är nödvändigt att vidta
gemensamma
åtgärder för att utvärdera och reducera de potentiella risker som
uppstår i alla
verksamheter, som innefattar innesluten användning av genetiskt
modifierade
mikroorganismer, och att fastställa lämpliga villkor för
användningen. Riskerna
måste bedömas från fall till fall.
I bilagorna 1 A och 1 B anges särskilt vilka tekniker som
direktivet omfattar
och inte omfattar. Direktivet skall inte tillämpas på förvaring,
transport,
destruktion och kvittblivning av genetiskt modifierade
mikroorganismer som har
släppts ut på marknaden enligt någon annan EG-lagstiftning, om denna
föreskriver
en liknande riskbedömning.
Som en generell regel för innesluten användning av genetiskt
modifierade
mikroorganismer gäller att man skall vidta alla lämpliga åtgärder för
att
undvika negativa effekter på människors hälsa och miljön. Användaren
skall
därför utföra en förhandsbedömning av de risker för människors hälsa
och miljön
som användningarna kan ge upphov till. I bilaga 3 finns en rad
särskilda
kriterier som man skall ta hänsyn till vid bedömningen. Användaren
skall
dokumentera riskbedömningen och, om han anmodas till det, visa upp
den för
tillsynsmyndigheten.
Det finns olika nivåer på kontrollen. Det rör sig om skyldighet att
föra
protokoll, anmälningsskyldighet och tillståndsplikt. Protokollföring
skall ske
för den minst farliga inneslutna användningen, medan tillstånd krävs
för den mer
riskfyllda användningen.
Först och främst görs en skillnad mellan olika verksamhetstyper.
Den ena typen
(typ A) innefattar undervisning, forskning och utveckling eller någon
annan
verksamhet som bedrivs i icke-industriella eller icke-kommersiella
syften och är
av en liten omfattning. Den andra typen (typ B) innefattar övriga
verksamheter.
Dessutom delas de genetiskt modifierade mikroorganismerna upp i två
skyddsklasser. Den ena gruppen (grupp I) omfattar mikroorganismer med
låg risk,
och den andra gruppen (grupp II) omfattar övriga mikroorganismer. För
att
klassificeras som tillhörig grupp I måste mikroorganismen uppfylla de
kriterier
som anges i bilaga 2 till direktivet. Kommissionen har också
utfärdat
riktlinjer för klassificeringen.
Vid en användning av sådana mikroorganismer som tillhör grupp I
skall man
följa bl.a. principer för god mikrobiologisk praxis. Exponering på
arbetsplatsen
och i miljön skall hållas på lägsta genomförbara nivå. Tekniska
kontrollåtgärder
skall genomföras vid källan, och man skall undersöka om det
förekommer
livskraftiga organismer från processen utanför den primära fysiska
inneslut-
ningen. Personal skall utbildas, biologiska skyddskommittéer
tillsättas och
säkerhetsrutiner utarbetas.
Vid en användning av sådana mikroorganismer som tillhör grupp II
skall man
följa ytterligare bestämmelser (bilaga 4). För användningen av dessa
mikroorganismer ställs högre krav för skyddsåtgärder.
Innan man tar i bruk en anläggning för innesluten användning av
genetiskt
modifierade mikroorganismer skall man anmäla detta. Den behöriga
myndigheten
skall underrättas om namn, adress, arbetets art och omfattning.
Myndigheten
skall också få ett sammandrag av den ovan angivna förhandsbedömningen
(bilaga 5
A).
Om det är fråga om en användning av sådana mikroorganismer som
tillhör grupp I
en småskalig verksamhet (typ A), skall användaren dessutom föra
protokoll över
arbetet. Om han anmodas till det, skall han visa upp protokollet för
myndigheten.
Om det rör sig om en användning av sådana mikroorganismer som
tillhör grupp I
i en större verksamhet (typ B), skall användaren anmäla användningen
innan den
påbörjas. Anmälan skall, förutom det ovannämnda generella kravet på
uppgifter
enligt bilaga 5 A, även innehålla information om bl.a. identiteten
och karakte-
ristiken av mikroorganismerna, syftet med användningen och de
förväntade
resultaten (bilaga 5 B). Användningen får påbörjas en viss tid efter
anmälan.
En användare av sådana mikroorganismer som tillhör grupp II i en
verksamhet av
typ A får inte heller börja användningen utan att ha anmält denna.
Anmälan
skall, förutom den information som skall lämnas enligt ovan
(bilagorna 5 A och
B), också innehålla uppgifter om bl.a. de metoder som skall användas,
de
dominerande meteorologiska förhållandena och de potentiella risker
som den valda
lokaliseringen av verksamheten kan medföra (bilaga 5 C till
direktivet).
Användningen får påbörjas en viss tid efter anmälan.
En användare av sådana mikroorganismer som tillhör grupp II i en
verksamhet av
typ B får inte börja användningen utan tillstånd. Ansökningen skall
innehålla
information enligt en omfattande lista (bilaga 5 D). Uppgifter om
mikroor-
ganismerna, personalen, utbildningen, anläggningen,
avfallshanteringen, de
olycksförebyggande åtgärderna och beredskapsplanerna skall vara mer
utförliga än
vad som behövs för de tidigare nämnda användningarna.
Om det anses nödvändigt, kan en behörig myndighet begära
ytterligare
information än vad som har beskrivits ovan och även ompröva villkoren
för den
föreslagna verksamheten. Den kan också sätta en tidsgräns för
verksamheten. Om
ny information kommer fram eller användningen ändras på ett sätt som
påtagligt
kan påverka riskerna eller om kategorin av mikroorganismer som
används ändras,
skall användaren snarast möjligt upplysa myndigheten om detta.
Villkoren skall
då ändras med hänsyn till de nya omständigheterna. Om myndigheten
senare får
information som påtagligt kan inverka på riskbedömningen, får
myndigheten kräva
att användaren ändrar förhållandena eller avbryter eller avslutar
användningen.
Samråd med allmänheten kan ske när det är lämpligt.
Myndigheternas kontroll skall omfatta tillsyn av bl.a. att en
beredskapsplan
upprättas till skydd för människors hälsa och miljön utanför
anläggningen i
händelse av en olycka och att beredskapsorganen är underrättade om
riskerna och
har fått skriftlig information om dem.
Om en olycka inträffar, skall användaren omedelbart informera
myndigheten.
Underrättelsen skall omfatta de närmare omständigheterna kring
olyckan,
identiteten och mängden av de genetiskt modifierade mikroorganismerna
som har
släppts ut, samtliga nödvändiga uppgifter för bedömningen av olyckans
inverkan
på människors hälsa och miljön och vilka beredskapsåtgärder som har
vidtagits.
Myndigheterna skall dessutom samla in de uppgifter som är nödvändiga
för en
fullständig analys av olyckan och kan utfärda rekommendationer för
att liknande
olyckor skall undvikas i framtiden. Medlemsstaterna skall även utbyta
information när en olycka inträffar, bl.a. om vilka åtgärder som har
vidtagits.
I direktivet finns regler om sekretess. En myndighet får inte till
någon annan
lämna ut konfidentiella uppgifter som har anmälts eller på ett annat
sätt har
erhållits vid tillämpningen av reglerna. Myndigheten skall också
skydda
immateriella rättigheter som är knutna till de uppgifter som har
erhållits.
Sökanden skall i sin anmälan ange vilka uppgifter som han önskar
konfidentiellt
behandlade och måste då motivera detta med kontrollerbara skäl.
Myndigheten
skall besluta om sekretess efter samråd med sökanden och meddela
denne sitt
beslut. Vissa uppgifter får dock aldrig hållas hemliga, nämligen
beskrivning av
de aktuella organismerna, metoder och planer för övervakning av
organismerna och
för nödsituationer samt analysen av förutsebara effekter, särskilt
sjukdomsframkallande eller ekologiskt skadliga effekter. Om sökanden
drar
tillbaka sin anmälan, skall de erhållna uppgifterna behandlas
konfidentiellt.
Kommissionen har publicerat en handbok för införlivandet av
direktivet
(Handbook for the Implementation of Directive 90/219 EEC,
XI/323/92-EN).
5.3 Direktivet om avsiktlig utsättning
Direktiv 90/220 behandlar avsiktlig utsättning av genetiskt
modifierade
organismer i miljön.
Detta direktiv är tillämpligt för alla typer av organismer, inte
bara
mikroorganismer utan också för växter och djur. Med organism avses
varje
biologisk enhet som kan föröka sig eller överföra genetiskt material.
Att en
organism är genetiskt förändrad betyder även här att det genetiska
materialet
har ändrats på ett sådant sätt som inte förekommer naturligt genom
parning eller
naturlig rekombination.
Med avsiktlig utsättning avses varje form av avsiktligt införande
av genetiskt
modifierade organismer eller en kombination av genetiskt modifierade
organismer
i miljön utan någon särskild inneslutning, dvs. utan fysiska hinder
eller en
kombination av fysiska och kemiska eller biologiska hinder vilka
syftar till att
begränsa kontakten med människor i allmänhet och med miljön.
Även detta direktiv börjar med att ange de syften och ändamål som
skall ligga
till grund för tillämpningen av direktivets artiklar. I inledningen
anges att
olikheter mellan de regler som medlemsstaterna för närvarande
tillämpar eller
förbereder och som avser utsättning av genetiskt modifierade
organismer i miljön
kan skapa ojämlika konkurrensvillkor eller handelshinder för
produkter som
innehåller organismerna och därmed påverka den gemensamma marknadens
funktion.
Det är därför nödvändigt att harmonisera medlemsstaterna lagstiftning
på detta
område. Åtgärder för att närma medlemsstaternas bestämmelser till
varandra i
syfte att upprätta en fungerande inre marknad bör i den utsträckning
åtgärderna
avser skyddet för människors hälsa och säkerhet samt miljö- och
konsumentintresset utformas så att en hög skyddsnivå upprätthålls
inom hela
gemenskapen.
Vidare anges att direktivet inte bör tillämpas på organismer som
erhållits
genom sådana vedertagna tekniker för genetisk förändring som har
använts ett
antal gånger och som under en lång tid inte har visat sig medföra
säkerhetsproblem.
Av direktivets inledningsbestämmelser framgår att miljörisker skall
bedömas i
varje enskilt fall innan en utsättning sker. Det sägs också att
utsättning av
genetiskt modifierade organismer bör ske steg för steg, varvid
inneslutningen
minskar och utsättningens omfattning gradvis ökar, och endast om en
utvärdering
av de föregående stegen visar att nästa steg är försvarbart. Innan en
produkt,
som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer,
släpps ut på
marknaden måste produkten gå igenom fältförsök inom ramen för
forskning och
utveckling.
Direktivets artiklar är uppdelade i fyra avsnitt.
Del A innehåller allmänna bestämmelser, medan del B handlar om
avsiktlig
utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön för
forsknings- och
utvecklingsändamål och för varje annat ändamål än att släppas ut på
marknaden. I
enlighet med rubriken faller bl.a. produktion av genetiskt
modifierade växter
under bestämmelserna i del B.
Före igångsättandet av en verksamhet enligt del B skall ett
tillstånd sökas
hos den behöriga myndigheten. Ansökningen skall innehålla utförliga
uppgifter om
den avsedda verksamheten och den berörda miljön. Dessutom skall en
effekt- och
riskbedömning bifogas (bilaga 2 till direktivet). Sökanden skall även
redogöra
för data och resultat från tidigare utsättningar av liknande
genetiskt
modifierade organismer. Först sedan myndigheten har prövat
ansökningens
förenlighet med direktivet, har gjort en riskvärdering och har gett
sitt
skriftliga medgivande, får sökanden genomföra utsättningen. Om någon
förändring
sker eller ny information kommer fram som kan påverka riskerna för
människors
hälsa och miljön, skall användaren omedelbart underrätta myndigheten
och vidta
de åtgärder som krävs för att skydda hälsa och miljön.
När det behövs skall myndigheten genomföra sådana tester och
inspektioner som
är nödvändiga i kontrollsyfte. Om myndigheten anser att tillräckliga
erfarenheter om utsättning av vissa genetiskt modifierade organismer
redan har
vunnits, kan den hos kommissionen begära att ett förenklat förfarande
skall
tillämpas. Myndigheten kan också kräva att användaren ändrar
förutsättningarna
för den avsiktliga utsättningen eller avbryter eller avslutar denna,
om
myndigheten senare får del av uppgifter som beaktansvärt påverkar
bedömningen av
riskerna. Även i detta direktiv anges att synpunkter kan inhämtas
från vissa
intressegrupper eller från allmänheten. Anmälaren skall också
underrätta
myndigheten om resultatet av utsättningen.
Den tredje delen av direktivet, del C, innehåller regler för att
släppa ut
produkter som innehåller genetiskt modifierade organismer på
marknaden. Också
för detta krävs ett tillstånd. En förutsättning för att ett tillstånd
att släppa
ut en sådan produkt på marknaden skall ges är att ett skriftligt
medgivande
enligt del B finns eller att en riskanalys har utförts som är baserad
på de
omständigheter som anges där. Produkten måste också uppfylla
relevanta krav
såväl i EG:s produktlagstiftning som i fråga om miljöriskbedömningen
i
direktivets del C.
En ansökan om tillstånd att saluföra produkter enligt del C skall
innehålla
bl.a. liknande uppgifter som har föreskrivits i del B.
Uppgiftsskyldigheten
utvidgas dock om det anses nödvändigt med hänsyn till mångfalden av
de platser
som kommer att bli utsatta för produkten. Väsentligt är information
om det
ekosystem som skulle kunna påverkas av produktanvändningen samt
miljö- och
hälsomässiga riskbedömningar. Ansökningen skall dessutom ange de
villkor som
sökanden anser behövs för att släppa ut produkten på marknaden, bl.a.
särskilda
användnings- och hanteringsvillkor, och ett förslag till märkning och
förpackning. Sökanden skall lämna uppgifter och resultat från
tidigare eller
nyligen anmälda eller utförda utsättningar av samma genetiskt
modifierade
organismer. Om sökanden får ny information om produktens risker för
hälsa och
miljön, skall han omedelbart revidera uppgifterna och villkoren i
ansökningen,
underrätta myndigheten och vidta nödvändiga åtgärder för att skydda
hälsa och
miljön.
Myndigheten skall ägna en särskild uppmärksamhet åt
miljöriskbedömningen och
de föreslagna försiktighetsåtgärderna för en säker användning av
produkten. Om
myndigheten anser att produkten bör kunna släppas ut på marknaden,
skall
handlingarna senast inom 90 dagar lämnas över till EG-kommissionen
med ett
yttrande i vilket ansökningen tillstyrks. Kommissionen skickar sedan
ut
ansökningen till alla behöriga myndigheter i medlemsstaterna. Om
ingen med-
lemsstat anmäler invändningar inom 60 dagar, skall den behöriga
myndigheten ge
sökanden ett skriftligt medgivande. Skulle däremot en medlemsstat
anmäla
invändningar och de berörda staterna inte komma överens inom
60-dagarsfristen,
skall kommissionen besluta i frågan. När en medlemsstat har en
grundad anledning
anta att en produkt, som har blivit anmäld och som omfattas av ett
skriftligt
medgivande, utgör en risk för människors hälsa och miljön får
medlemsstaten
tillfälligt begränsa eller förbjuda användningen eller försäljningen
av
produkten. Detta skall då omedelbart anmälas till kommissionen och
ett beslut
skall fattas inom tre månader. I övrigt får medlemsstaterna inte på
grunder som
sammanhänger med ansökningen och det skriftliga medgivandet begränsa
eller
hindra att produkter, som innehåller eller består av genetiskt
modifierade
organismer och som uppfyller kraven i direktivet, släpps ut på
marknaden.
Det finns också i det här direktivet regler om sekretess.
Bestämmelserna
stämmer överens med dem som finns i direktivet om innesluten
användning.
Kommissionen har publicerat en handbok för införlivandet av
direktivet
(Handbook for the Implementation of Directive 90/220/ EEC
XI/322/92-EN).
5.4 EES-anpassningar till direktiven
Protokoll 1 till EES-avtalet är ett generellt anpassningsprotokoll
som
innehåller anvisningar om hur vissa EG-interna bestämmelser skall
anpassas till
de förhållanden som råder inom EES. Anpassningarna gäller också för
de två
direktiven om innesluten användning av genetiskt modifierade
mikroorganismer och
avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer. Av dessa
övergripande
anpassningar följer bl.a. att hänvisningar i direktiven till
gemenskapens
territorier skall förstås som hänvisningar till de avtalsslutande
parternas
territorier.
Specifika anpassningar av de två direktiven finns i den under
avsnitt 5.1
nämnda miljöbilagan till EES-avtalet (se prop. 1991/92:170 s. 650
f.). I bilagan
sägs först att de två direktiven skall ha genomförts i Sverige senast
den 1
januari 1995. Direktivet om avsiktlig utsättning har vidare anpassats
så att
artikel 16 i direktivet skall ersättas med en annan bestämmelse.
Enligt denna
får en avtalsslutande part begränsa eller förbjuda användning eller
försäljning
av en produkt, som har blivit anmäld och omfattas av ett skriftligt
medgivande
enligt direktivet, om parten har grundad anledning anta att produkten
utgör en
risk för människors hälsa eller för miljön. Slutligen anges att
parterna är ense
om att direktivet om avsiktlig utsättning endast omfattar
förhållanden som rör
risker för människor, växter, djur och miljön och att EFTA-länderna
förbehåller
sig rätten att tillämpa sådan nationell lagstiftning inom detta
område som avser
annat än skyddet för hälsa och miljön, i den utsträckning det är
förenligt med
avtalet. Sistnämnda anpassning syftar främst till att göra det
möjligt för
EFTA-länderna att beakta rent etiska hänsyn vid prövningen av om
tillstånd bör
ges till en hantering av genetiskt modifierade organismer.
6 Nuvarande svenska förhållanden
6.1 Inledning
Till skillnad från vad som är fallet i en rad andra europeiska länder
finns det
i Sverige i dag ingen samlad och heltäckande lagstiftning om
hanteringen av
genetiskt modifierade organismer. I stället regleras genetiskt
modifierade
organismer och andra organismer under många olika lagar. Vissa av
lagarna är
generella, t.ex. miljöskyddslagen, medan andra är mer specifika,
t.ex.
växtskyddslagen. Även produkter, som innehåller eller består av
genetiskt
modifierade organismer, regleras under flera lagar, t.ex.
livsmedelslagen och
lagen om förhandskontroll av biologiska bekämpningsmedel.
I det följande redovisas i huvuddrag den nuvarande kontrollen av
användningen
av genteknik och genetiskt modifierade organismer och hur kontrollen
är
organiserad.
6.2 Generella bestämmelser
Övergripande straffbestämmelser är tillämpliga även vid användning
och hantering
av genetiskt modifierade organismer och förfarande med produkter som
innehåller
eller består av levande sådana organismer. Således kan den som
avsiktligt eller
av oaktsamhet släpper ut farliga organismer eller andra produkter så
att skada
uppstår straffas. Tänkbara brottsrubriceringar i 13 kap. brottsbalken
är bl.a.
spridande av gift eller smitta, förgöring, miljöbrott och vårdslöshet
med gift
eller smittämne.
Miljöskyddslagen (1969:837) anses vara generellt tillämplig vid
utsläpp av
t.ex. genetiskt modifierade organismer. Enligt 1 gäller lagens
bestämmelser på
1. utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark,
byggnad eller
anläggning i vatten, sjö eller annat vattenområde, 2. användning av
mark,
byggnad eller anläggning på sätt som eljest kan medföra förorening av
mark, av
vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller av grundvatten, 3.
användning av
mark, byggnad eller anläggning på sätt som kan medföra störning för
omgivningen
genom luftförorening, buller, skakning, ljus eller annat sådant, om
störningen
inte är helt tillfällig. En sådan åtgärd eller en användning som
omfattas av
lagen kallas miljöfarlig verksamhet. Koncessionsnämnden för
miljöskydd och
länsstyrelserna kan lämna tillstånd till en sådan verksamhet.
Naturvårdsverket,
länsstyrelserna och den eller de kommunala nämnder som fullgör
uppgifter inom
miljö- och hälsoskyddsområdet utövar tillsynen över verksamheten.
Enligt 3 miljöskyddsförordningen (1989:364) är det förbjudet att
utan
tillstånd enligt miljöskyddslagen 1. anlägga en fabrik eller en annan
anläggning, 2. släppa ut avloppsvatten, 3. släppa ut eller lägga upp
fast avfall
eller annat fast ämne, om åtgärden finns upptagen i en bilaga till
förordningen.
I bilagan anges också åtgärder för vilka anmälningsskyldighet
föreligger.
Bilagan tar upp en rad verksamheter där genetiskt modifierade
organismer kan
användas, t.ex. jordbruk, vattenbruk, malm- och mineralutvinning,
livsmedelstillverkning och tillverkning av läkemedel. Det finns
emellertid ingen
generell tillstånds- eller anmälningsplikt.
Den yrkesmässiga användningen av gentekniken och hanteringen av
framställda
produkter regleras i arbetsmiljölagstiftningen. Arbetsmiljölagen
(1977:1160)
reglerar skyddet mot risker i arbetet och syftar till ingripanden mot
dåliga
arbetsmiljöer med beaktande av alla de sidor som kan vara ogynnsamma
för den
fysiska eller psykiska hälsan. Tillsynen utövas av
Arbetarskyddsstyrelsen och
Yrkesinspektionen. I 18 arbetsmiljöförordningen (1977:1166) har
regeringen
bemyndigat Arbetarskyddsstyrelsen att meddela föreskrifter enligt
bemyndigandena
i arbetsmiljölagen. Sådana föreskrifter har meddelats för
användningen av
mikroorganismer i yrkesmässig verksamhet (se avsnitt 6.5 nedan).
Det finns ingen särreglering av transport av genetiskt modifierade
organismer.
Arbetsmiljölagen är dock tillämplig också vid transporter. Vid
transporter kan
dessutom lagen (1982:821) och förordningen (1982:923) om transport av
farligt
gods vara tillämpliga, om det transporterade godset på något sätt är
förenat med
risk.
Även hälsoskyddslagens (1982:1080) bestämmelser om åtgärder för att
hindra
uppkomsten av sanitär olägenhet och för att undanröja sådan olägenhet
kan
tillämpas vid användningen av genetiskt modifierade organismer.
Socialstyrelsen
och Naturvårdsverket utövar den centrala tillsynen, medan kommunernas
miljö- och
hälsoskyddsnämnder har hand om den omedelbara tillsynen.
Lagen (1985:426) om kemiska produkter, med Kemikalieinspektionen
som främsta
tillsynsmyndighet, är tillämplig på hantering och import av kemiska
ämnen och
beredningar. Lagen gäller för kemiska bekämpningsmedel, men
förmodligen inte för
levande genetiskt modifierade organismer. Döda genetiskt modifierade
organismer
kontrolleras däremot av lagen om kemiska produkter.
I produktsäkerhetslagen (1988:1604) finns regler för att motverka
att varor
eller tjänster orsakar skada på person eller egendom. Lagen är
tillämplig även
på produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade
organismer.
Konsumentverket utövar tillsynen över att lagen och föreskrifter som
har
meddelats med stöd av den efterlevs i fråga om varor och tjänster som
inte är
specialreglerade. Konsumentombudsmannen kan hos Marknadsdomstolen
ansöka om
åläggande eller förbud.
Läkemedelslagen (1992:859), som reglerar bl.a. tillverkning av och
handel med
läkemedel, kan också vara tillämplig. Det är Läkemedelsverket som
svarar för
läkemedelskontrollen. Läkemedel får inte säljas utan att vara
godkända av
Läkemedelsverket. För godkännande av gentekniskt framställda
produkter krävs i
princip att de skall vara fria från DNA. Verket har dock ingen
tillsyn över de
olika forskningslaboratorier som utvecklar de system vilka senare
skall användas
av industrin för produktion av läkemedelssubstanser.
Om genteknik används vid framställning av livsmedel, t.ex.
mjölkprodukter, öl
och bröd, kan livsmedelslagen (1971:511) och livsmedelsförordningen
(1971:807)
tillämpas för kontroll. Livsmedelsverket utövar den centrala
tillsynen över
efterlevnaden av dessa bestämmelser och de föreskrifter som har
meddelats med
stöd av dem. Lagen reglerar livsmedel och livsmedelstillsatser samt
innehåller
bestämmelser om bl.a. hantering, märkning och saluhållande. Livsmedel
som
saluhålls får inte ha en sådan sammansättning eller beskaffenhet i
övrigt att
det kan antas vara otjänligt till människoföda. Som
livsmedelstillsats får
endast användas en tillsats som har godkänts. Nuvarande regler ger
Livsmedelsverket möjlighet att utfärda särskilda bestämmelser för
livsmedel som
innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer.
6.3 Användningen av genetiskt modifierade djur
I 12 första stycket 1 djurskyddslagen (1988:534) ges en möjlighet
för
regeringen att meddela förbud mot eller villkor för användningen av
genteknik på
djur. Detta bemyndigande har inte utnyttjats. Vidare finns i 19 ett
generellt
krav på tillstånd för försöksdjursanvändning, där djur utsätts för
operativt
ingrepp, insprutning eller blodavtappning eller annat lidande. I 28
djurskyddsförordningen (1988:539) föreskrivs förbud mot att tillföra
djur
hormoner eller andra ämnen för att påverka djurets egenskaper i annat
syfte än
att förebygga, påvisa, bota eller lindra sjukdom eller
sjukdomssymtom.
Enligt veterinära införselkungörelsen (1958:551) krävs
Jordbruksverkets
tillstånd för att importera vissa levande och döda djur m.m.
Tillstånd krävs
också för att i landet föra in t.ex. levande sperma av djur och
befruktade ägg
av djur för överföring mellan hondjur.
Fiskeriförordningen (1982:126) innehåller krav på tillstånd för att
anlägga en
fiskodling och för att plantera ut eller flytta fisk. Frågor om
tillstånd
handläggs av Fiskeriverket. Anläggning för odling av mer än tio ton
fisk om året
är vidare tillståndspliktig enligt bilagan till
miljöskyddsförordningen. Mindre
odlingar är anmälningspliktiga.
Enligt 41 jaktstadgan (1987:905) finns det förbud mot att sätta
ut däggdjur
och fåglar av en sådan art eller ras som inte genom naturlig
utbredning
tillhörde landets viltbestånd vid utgången av år 1987.
Naturvårdsverket får
medge undantag från förbudet.
Även epizootilagen (1980:369), vilken gäller för allmänfarliga
djursjukdomar
som kan spridas genom smitta bland djur eller från djur till
människa, kan bli
tillämplig vid spridning av smitta genom genetiskt modifierade
organismer.
Jordbruksverket och länsstyrelserna utövar tillsynen över lagen.
6.4 Användningen av genetiskt modifierade växter
För att bekämpa växtskadegörare kan förbud och föreskrifter meddelas
enligt
växtskyddslagen (1972:318). Sedan den 1 juli 1989 har regeringen
enligt 2 a
ett bemyndigande att förbjuda eller ställa upp villkor för
användningen av
genteknik på växter, genetiskt modifierade växter och gentekniskt
modifierade
organismer vid växtodling. Av förarbetena till bestämmelsen (prop.
1988/89:140
s. 40-45) framgår att bemyndigandet är avsett att omfatta alla slag
av växter,
både ved- och örtartade, och att föreskrifter kan meddelas också för
skogsodling. Vidare anges i motiven att bemyndigandet omfattar alla
gentekniskt
modifierade organismer som kan komma till användning inom
växtodlingen, t.ex.
antifrostbakterier och mikroorganismer som kan användas för
behandling av jord,
och att det också täcker gentekniskt modifierade organismer som
används i
bekämpningssyfte.
Regeringen har utnyttjat bemyndigandet. Sedan den 1 april 1990
gäller enligt
30 växtskyddsförordningen (1972:319) att den som odlar gentekniskt
förändrade
växter i växthus eller utomhus skall ha tillstånd till verksamheten.
Tillståndsfrågor prövas av Jordbruksverket efter samråd med
Delegationen för
hybrid-DNA-frågor och Naturvårdsverket. Vid prövningen skall särskilt
beaktas
att odlingen inte får innebära risker för omgivningen eller för
miljön eller
risk för utarmning av den genetiska mångfalden. Jordbruksverket
tillämpar
bestämmelsen så att tillstånd inte krävs då forskningsmaterial odlas
i växthus.
Motivet till denna ståndpunkt är att riskerna för spridning då anses
begränsade.
Import av vissa växter och mikroorganismer regleras av förordningen
(1975:994)
om införsel av växter m.m. Bestämmelserna har till syfte att
förebygga att till
landet förs in sådana växtskadegörare som kan vålla allvarliga skador
på
inhemska odlingar eller på växtprodukter som har lagrats inom landet.
Det är
förbjudet att till landet föra in bl.a. levande nematoder, insekter
och kvalster
i varje utvecklingsstadium, med undantag av dels sådana som är
avsedda till
foder åt akvariefiskar eller fåglar och särskilt har angetts av
Jordbruksverket,
dels bin. Det råder vidare införselförbud för kulturer av virus,
bakterier eller
svampar som uppträder på växter eller skall användas för bekämpning.
Utsädeslagen (1976:298) reglerar statsplombering av utsäde.
Statsplombering
innebär en kvalitetskontroll och görs av Utsädeskontrollen eller en
lokal
fröanstalt. För att statsplombering av utsäde av en viss sort skall
få ske krävs
att sorten har prövats lämplig att odla här i landet och i något
praktiskt
viktigt avseende har visat sig vara ett framsteg. Detta avgörs av
Växtsortnämnden.
Skogsvårdslagen (1979:429) innehåller bestämmelser om
skogsodlingsmaterial. Om
det är påkallat från skogsvårdssynpunkt, får regeringen eller
Skogsstyrelsen
meddela föreskrifter om förbud eller ställa upp villkor för
användningen av
eller handeln med skogsodlingsmaterial.
Sedan den 1 januari 1992 gäller enligt lagen (1991:639) om
förhandskontroll av
biologiska bekämpningsmedel att ett biologiskt bekämpningsmedel får
saluhållas
eller användas endast om det är godkänt. Med biologiskt
bekämpningsmedel avses
mikroorganismer, virus, nematoder eller insekter, som har framställts
särskilt
för att förebygga eller motverka att sanitär olägenhet eller skada på
egendom
förorsakas av djur, växter, mikroorganismer eller virus. Från den 1
juli 1992 är
lagen tillämplig också på spindeldjur. Det är alltså frågan om
levande
organismer som används; en beredning med döda organismer faller inom
ramen för
lagen om kemiska produkter. Ett godkännande får lämnas om medlet är
godtagbart
från hälso- och miljövårdssynpunkt och behövs för det angivna
ändamålet. Lagen
gäller oavsett om organismerna är genetiskt modifierade eller inte. I
förarbetena (prop. 1990/91:90 s. 240 och 241) anges dock att det i
dag finns
brist på kunskap och att stor osäkerhet råder om de risker som är
förenade med
att i naturen släppa ut genetiskt modifierade mikroorganismer och att
det därför
finns anledning att inta ett restriktivt synsätt vid prövningen av en
ansökan om
godkännande. Det är Kemikalieinspektionen som prövar frågor om
godkännande av
biologiska bekämpningsmedel.
6.5 Användningen av genetiskt modifierade mikroorganismer
Vid användning av mikroorganismer i yrkesmässig verksamhet är
arbetsmiljölagen
(1977:1160) generellt tillämplig. Lagens ändamål är bl.a. att
säkerställa en
arbetsmiljö som inte utsätter arbetstagare för ohälsa eller
olycksfall och som
är tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala
och
tekniska utvecklingen. Ett ämne som kan föranleda ohälsa eller
olycksfall, t.ex.
levande eller döda mikroorganismer, får användas endast under
förhållanden som
ger betryggande säkerhet. Tillsynen utövas av Arbetarskyddsstyrelsen
och
Yrkesinspektionen. Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Arbetarskyddsstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter om
arbetsmiljöns
beskaffenhet och om sådana allmänna skyldigheter i fråga om
arbetsmiljön som
behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet. I 18
arbetsmiljöförordningen (1977:1166) har regeringen bemyndigat
Arbetarskyddsstyrelsen att bl.a. meddela ytterligare föreskrifter
enligt
bemyndigandena i arbetsmiljölagen.
Med stöd av bemyndigandet har Arbetarskyddsstyrelsen meddelat
föreskrifter om
biologiska ämnen (AFS 1992:8). I föreskrifterna, som trädde i kraft
den 1
januari 1993, finns ett system för klassificering av biologiska
ämnen. Ämnena
delas upp i fyra kategorier med avseende på infektionsrisken. Det
finns krav på
anmälan och tillstånd för verksamheter i vissa skyddsklasser och
odlingsvolymer.
Systemet omfattar även genetiskt modifierade organismer.
6.6 Delegationen för hybrid-DNA-frågor
Delegationen för hybrid-DNA-frågor inrättades år 1980. Delegationen
är ett
rådgivande expertorgan inom genteknikområdet. Verksamheten regleras
av
förordningen (1979:1173) med instruktion för Delegationen för
hybrid-DNA-frågor.
Delegationen har till uppgift att genom rådgivande verksamhet
främja
säkerheten vid användningen av hybrid-DNA-teknik och närliggande
tekniker och
att sprida kunskap om utvecklingen på detta område.
Enligt instruktionen skall delegationen bl.a. följa utvecklingen
inom
hybrid-DNA-tekniken, hålla sig underrättad om de projekt som kan
anses vara
förenade med risker, underrätta tillsynsmyndigheter om sådana projekt
och därvid
föreslå behövliga försiktighetsåtgärder, yttra sig om säkerhets- och
skyddsfrågor, informera allmänheten om utvecklingen inom det bevakade
området
samt anmäla om någon användning kan ifrågasättas från etiska
synpunkter eller om
samhällets tillsyn behöver utvidgas.
Delegationen består av en ordförande, en vice ordförande och 18
andra
ledamöter. Fyra ledamöter skall ha särskild kunskap och erfarenhet av
grundforskning och tillämpad forskning inom sådan vetenskap som
berörs av
hybrid-DNA-tekniken. Fyra ledamöter skall vara riksdagsledamöter.
Övriga
ledamöter utses efter förslag av Arbetarskyddsstyrelsen,
Arbetsmiljöinstitutet,
Socialstyrelsen, Naturvårdsverket, Medicinska forskningsrådet,
Naturvetenskapliga forskningsrådet, Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR,
Svenska
arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund.
Delegationen har under senare år sammanträtt omkring fyra gånger om
året. Vid
sammanträdena har behandlats frågor om livsmedel och genteknik,
rättstillämpningar och genteknik samt genterapi på människor. Det har
också
behandlats ekologiska frågor som hör samman med användningen av
genmodifierade
växter och med tekniskt vetenskapliga frågor kring riskbedömningar
vid
avsiktliga utsläpp av genetiskt modifierade organismer. Etiska frågor
om
tillämpningar av genteknik på människor och djur har även berörts.
Delegationen har en anställd vetenskaplig sekreterare. Delegationen
får
administrativ hjälp från Arbetsmiljöinstitutet.
6.7 Etisk granskning
Användningen av försöksdjur regleras i 19 djurskyddslagen
(1988:534). Enligt
denna bestämmelse får djur inte utan tillstånd användas för
vetenskaplig
forskning eller undervisning, sjukdomsdiagnos, framställning av
läkemedel eller
kemiska produkter eller för andra jämförliga ändamål. Vidare skall
enligt 21
användningen av försöksdjur för sådana ändamål prövas från etisk
synpunkt innan
användningen påbörjas.
För samordning och planering av frågor som rör försöksdjur finns
Centrala
försöksdjursnämnden. Denna har även till uppgift att verka för att
användningen
av försöksdjur begränsas genom att främja utvecklingen av alternativa
metoder.
För den etiska prövningen skall det finnas minst sex regionala
djurförsöksetiska nämnder. I de regionala nämnderna ingår en
ordförande, en vice
ordförande och lekmän samt forskare och representanter för personal
som har hand
om försöksdjur. Centrala försöksdjursnämnden utser samtliga
ledamöter. De
regionala nämndernas sammansättning ändrades den 1 januari 1989,
varvid
lekmannainflytandet stärktes. Ordföranden och viceordföranden skall
före-
trädesvis vara lagfarna och ha erfarenhet av dömande verksamhet. Av
de övriga
ledamöterna skall hälften vara lekmän. Bland lekmännen skall
representanter för
djurskyddsorganisationer ingå till ett antal som understiger hälften.
Enligt djurskyddsförordningen (1988:539) har de regionala
djurförsöksetiska
nämnderna en rådgivande funktion och skall biträda dem som leder
djurförsöken.
Detta innebär bl.a. att ett beslut inte kan överklagas. I 49 finns
närmare
bestämmelser om nämndens etiska prövning. Vid prövningen av ett
ärende skall
nämnden ta hänsyn till å ena sidan försökets betydelse och å andra
sidan
lidandet för djuret. Nämnden skall avstyrka användningen av djur, om
försöket
inte kan anses angeläget från allmän synpunkt. Nämnden skall också
avstyrka
användningen, om det är möjligt att få likvärdig kunskap genom andra
metoder.
Prövningen omfattar även djurens vård och förvaring i samband med
användningen.
Som har redovisats i avsnitt 6.6 skall Delegationen för
hybrid-DNA-frågor
enligt sin instruktion följa etiska frågor i anslutning till det
gentekniska
området. Om delegationen finner att ett planerat eller pågående
projekt som
använder hybrid-DNA-teknik är etiskt tveksamt, skall detta anmälas
till
regeringen eller den berörda skyddsmyndigheten.
Nordiska utskottet för etik inom bioteknologin (Nordiska
etikkommittén)
inrättades av Nordiska ministerrådet år 1988 och är ett referensorgan
i etiska
frågor inom bioteknologin. Kommittén består av två representanter för
varje
land. Den har bl.a. sammanfattat debatten i de nordiska länderna om
genteknik
och de etiska frågor som förknippas med tekniken. Nordiska
etikkommittén har
också beslutat att gå igenom möjlig användning av genteknik på olika
områden och
behandla etiska problem som har samband med användningen av tekniken.
Etiska frågor har också diskuterats utanför den offentliga sektorn.
Sålunda
har Industrins kommitté för bioteknik år 1989 antagit riktlinjer för
industriell
tillämpning av modern bioteknik. Riktlinjerna omfattar inte
grundforskningen
utan är avsedda endast för den industriella tillämpningen av modern
bioteknik,
dvs. målinriktad och industribaserad bioteknisk forskning samt
utveckling och
produktion av biotekniska produkter och processer. Riktlinjerna
syftar till att
utöver gällande lagstiftning ge vägledning åt de företag som
utvecklar och
tillämpar modern bioteknik och att visa att företagen, genom att
ansluta sig
till de etiska riktlinjerna, tar sitt ansvar för den etiska sidan av
bioteknikens tillämpning.
Slutligen kan nämnas att det även finns en etisk granskning vad
gäller
genteknikens användning på människor.
6.8 Sekretess
Regler om sekretess finns huvudsakligen i sekretesslagen (1980:100).
De
bestämmelser som kan bli aktuella är närmast de föreskrifter som rör
skyddet för
någon enskilds ekonomiska förhållanden.
Enligt 8 kap. 6 första stycket gäller sekretess, i den
utsträckning
regeringen föreskriver det, i en statlig myndighets verksamhet som
består i
utredning, planering, prisreglering, tillståndsgivning, tillsyn eller
stödverks-
amhet med avseende på produktion, handel, transportverksamhet och
näringslivet i
övrigt, för uppgifter om 1. enskilds affärs- eller driftförhållanden,
uppfinningar eller forskningsresultat, om det kan antas att den
enskilde lider
skada om uppgiften röjs, 2. andra ekonomiska eller personliga
förhållanden för
den som har trätt i affärsförbindelse med den som är föremål för
myndighetens
verksamhet. Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag
från sekretess
som har föreskrivits med stöd av 8 kap. 6 första stycket första
punkten, om
den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas. Sekretessen gäller
i högst 20
år.
Med stöd av 8 kap 6 har regeringen meddelat föreskrifter om
sekretess.
Föreskrifterna finns i 2 sekretessförordningen (1980:657) och i
bilagan till
förordningen.
Enligt 8 kap. 7 första stycket sekretesslagen gäller liknande
regler i en
verksamhet som bedrivs av annan än statlig myndighet och som består i
tillsyn
eller stödverksamhet med avseende på näringslivet. Sekretess enligt
denna
bestämmelse gäller dock inte för en uppgift i tillsynsverksamhet hos
den
kommunala nämnd som fullgör uppgifter inom miljö- och
hälsoskyddsområdet, om
intresset av allmän kännedom om förhållande som rör människors hälsa,
miljön
eller redlighet i handeln eller något liknande allmänintresse har en
sådan vikt
att uppgiften bör lämnas ut.
Även andra bestämmelser i sekretesslagen kan vara tillämpliga.
Särskilda sekretessregler gäller utanför det allmännas verksamhet
enligt 44
miljöskyddslagen och 23 lagen om kemiska produkter.
7 Hur skall direktiven uppfyllas i svensk rätt?
Genteknikberedningens förslag: Regleringen bör ske i de lagar som
för
närvarande innehåller bestämmelser om olika organismer och produkter.
Det bör
vara de olika fackmyndigheterna som meddelar de närmare
föreskrifterna för
användningen av genetiskt modifierade organismer. Ändrade
bestämmelser föreslås
i växtskyddslagen, lagen om kontroll av husdjur m.m., lagen om foder
och lagen
om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. Genom sådana
ändringar
skulle regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få
möjlighet att
utfärda föreskrifter för användningen av genetiskt modifierade
organismer. Det
föreslås också att miljöskyddslagen ändras så att den blir tillämplig
på all
avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer (se bet. s.
205 och
225).
Miljöskyddskommitténs förslag: En miljöbalk bör innehålla
bestämmelser som gör
det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att
utfärda föreskrifter om tillstånd och anmälan för användningen av
genetiskt
modifierade organismer. Det bör vara de olika fackmyndigheterna som
meddelar de
närmare föreskrifterna om hanteringen. Vissa övergripande
föreskrifter, t.ex. om
utredningsskyldighet, bör ges i miljöbalken (se bet. Del 1 s. 518
ff.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker
Genteknikberedningens
förslag eller lämnar det utan invändning. Ett stort antal
remissinstanser
avstyrker emellertid förslaget och förordar att regleringen i stället
sker genom
en ramlag med allmänna och övergripande bestämmelser. Många
remissinstanser
anser det lämpligt att regleringen sker i enlighet med
Miljöskyddskommitténs
förslag.
Skälen för regeringens förslag: Som har nämnts i avsnitt 5.1 åtar
sig Sverige
genom EES-avtalet att införliva de regler som finns i EG-direktiven
om
innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer och
avsiktlig
utsättning av genetiskt modifierade organismer med svensk rätt.
Av redogörelsen i avsnitt 6 framgår att det nuvarande svenska
regelsystemet i
flera avseenden inte stämmer överens med de regler som finns i
direktiven. Det
gäller inte minst kraven på tillstånd för avsiktlig utsättning av
genetiskt
modifierade organismer och på kontroll av all innesluten användning
av genetiskt
modifierade mikroorganismer. Detta betyder att det svenska
regelsystemet på
vissa punkter måste ändras. Eftersom EG-reglerna finns i direktiv och
inte i
förordning står det Sverige fritt att självt avgöra hur reglerna
skall
införlivas med svensk rätt.
Genteknikberedningen har ansett att direktiven bör införlivas med
svensk rätt
genom ändringar i de särskilda författningar som för närvarande
innehåller
bestämmelser om organismer och produkter på respektive område och
utan någon
samlad lagstiftning. Åtskilliga remissinstanser har ställt sig bakom
denna
uppfattning, men det finns också många instanser som har varit
kritiska mot be-
redningens synsätt och förordat en särskild lag med allmänna och
grundläggande
bestämmelser om genetiskt modifierade organismer.
Beredningen har i huvudsak fört fram fyra argument mot att
direktivens
bestämmelser uppfylls genom att de grundläggande reglerna ges i en
särskild lag
om genteknik.
Det första argumentet är att kontrollen så långt som möjligt bör
ansluta till
den nuvarande kontrollen. Detta resonemang torde emellertid inte ha
någon
egentlig bärkraft på frågan om en övergripande lag. Även med en sådan
kan
kontrollen utövas av fackmyndigheterna och dessa kan också - med
anpassning till
egna arbetsrutiner och praxis - i stor utsträckning få utforma
detaljföre-
skrifter.
Det andra argumentet är att det avgörande för vilka krav som skall
ställas
inte bör vara tekniken utan resultatet efter förändringen. Som flera
remissinstanser har påpekat förutsätter dock direktiven just att
tekniken skall
bestämma regelsystemets utformning. I enlighet med det tidigare sagda
står det
samtidigt Sverige fritt att avgöra hur reglerna skall införlivas med
svensk
rätt.
Det tredje argumentet som beredningen har fört fram är att det inte
finns
något behov av ett generellt system eftersom riskerna med gentekniken
inte har
visat sig vara speciellt stora. Gentekniken har använts i omkring
tjugo år, och
under denna tid har inga skador från utsläpp rapporterats. Å andra
sidan
befinner sig gentekniken ännu i början på en snabb utveckling och
fulla
kunskaper om tekniken och dess risker har ännu inte vunnits. Inom EG
har man
uppenbarligen ansett att gentekniken kan ha sådana risker att en
generell
reglering är nödvändig.
Beredningens fjärde argument går ut på att en grundläggande
lagstiftning
skulle kunna ge en falsk tillit till att den nuvarande kontrollen är
och kommer
att förbli tillräcklig. Inget hindrar emellertid att en övergripande
lagstiftning ändras i takt med den snabba utvecklingen på området och
- som
många remissinstanser har framhållit - kan denna snabba utveckling
snarast sägas
vara ett argument för en övergripande reglering.
Regeringen kan således inte finna att de argument mot en
övergripande
lagstiftning om genteknik som beredningen har fört fram har någon
större tyngd.
Däremot finns det enligt regeringens mening flera skäl som talar för
en sådan
lagstiftning, särskilt skäl av lagteknisk natur.
De två EG-direktiven innehåller ett antal generella regler som
träffar alla
sorters organismer. Det kan exempelvis vara fråga om skyldighet för
användaren
att utföra en förhandsbedömning av risker eller om skyldighet att
söka tillstånd
innan en viss verksamhet inleds. Det finns bara ett fåtal
bestämmelser i
direktiven som uteslutande tar sikte på vissa organismer eller en
viss sorts
verksamhet. Vid dessa förhållanden ter det sig enligt regeringens
mening
naturligt att ge de allmänna och grundläggande bestämmelserna i en
särskild lag
och låta de detaljerade föreskrifterna ges i specialförfattningar. En
motsva-
rande ordning har valts exempelvis på det kemiska området, se lagen
(1985:426)
om kemiska produkter.
Också från systematiska utgångspunkter torde en sådan ordning
framstå som den
lämpligaste. Beredningens förslag innebär bl.a. att man ändrar en rad
speciallagar så att det blir möjligt för fackmyndigheterna att
meddela
föreskrifter till uppfyllande av direktiven. Som beredningen själv
anför är det
emellertid osäkert i vilken utsträckning som vissa av dessa lagar
möjliggör att
miljöaspekter beaktas (se bet. s. 227). Och detta är ett av syftena
med direkti-
ven. Nu kan naturligtvis författningarna ändras så att miljöaspekter
skall
beaktas när det gäller prövningen avseende genetiskt modifierade
organismer men
inte annars. Av systematiska skäl förefaller dock en sådan
uppläggning inte
lyckad.
I våra närmaste grannländer, Danmark och Norge, har man valt att
uppfylla
direktivens krav genom att lagstifta om de allmänna och grundläggande
bestämmelserna. Också i många andra europeiska länder har man gjort
den
bedömningen att direktivet bäst uppfylls genom en sådan lagstiftning.
Det gäller
bl.a. Nederländerna, Tyskland, Storbritannien och Österrike.
Regeringen ser alltså betydande lagtekniska och systematiska
fördelar med en
övergripande lagstiftning. Det finns också en rad skäl av mer allmänt
slag som
talar för en sådan lagstiftning.
Det finns många som oroar sig för vad den gentekniska utvecklingen
kan
medföra. Med en övergripande lag kan man lättare bilda sig en
uppfattning om
vilka regler som gäller för genteknikens användning. Utan en sådan
lag blir det
avsevärt svårare att få en samlad bild över hur man i svensk rätt ser
på
gentekniken. Dessutom löper man naturligtvis också en större risk att
få en
splittrad praxis.
Med hänsyn till vad som nu har nämnts anser regeringen att de
grundläggande
och övergripande bestämmelserna i de två direktiven bör införlivas
med svensk
rätt genom en särskild lag om genetiskt modifierade organismer medan
de regler
som tar sikte på speciella situationer bör regleras på lägre nivå,
dvs. i en
förordning eller i myndighetsföreskrifter. En sådan ordning ger ett
flexibelt
men ändå klart och överskådligt system.
8 Hur skall kontrollorganisationen utformas?
Genteknikberedningens förslag: Stämmer överens med regeringens (se
bet. s.
225).
Miljöskyddskommitténs förslag: Stämmer i stort sett överens med
regeringens
(se bet. Del 1 s. 521).
Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanserna tillstyrker
förslagen eller
lämnar dem utan invändning. Ett fåtal remissinstanser avstyrker
förslagen och
anser att det bör inrättas en särskild myndighet som skall handlägga
alla frågor
som rör genteknik.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de två direktiven om
innesluten
användning och avsiktlig utsättning skall det utses myndigheter bl.a.
för
prövning av ansökningar om tillstånd och för tillsyn av reglernas
efterlevnad.
Direktiven innehåller emellertid inga bestämmelser om hur själva
kontrollorganisationen skall utformas.
Som har redovisats i avsnitt 6 är den organisation som i dag har
hand om
kontrollen av genetiskt modifierade organismer och av produkter som
innehåller
eller består av sådana organismer fördelad på många olika
myndigheter. Sålunda
har Koncessionsnämnden för miljöskydd, Jordbruksverket,
Arbetarskyddsstyrelsen,
Livsmedelsverket och Kemikalieinspektionen hand om kontrollen på sina
respektive
områden. Vid tillstånd till odling av gentekniska växter skall
Naturvårdsverket
och Delegationen för hybrid-DNA-frågor yttra sig i ärendet och
dessutom delta i
samråd om beslutet.
Det nuvarande kontrollsystemet är inarbetat och fungerar väl.
Organisationen
är också känd för allmänheten och för användarna av gentekniken. I
likhet med
Genteknikberedningen och Miljöskyddskommittén samt praktiskt taget
samtliga
remissinstanser anser regeringen att sektorsanvaret för de olika
fackmyndigheter
som har tillämpning av bioteknik inom sitt verksamhetsområde bör
behållas i
största möjliga utsträckning. Kontrollen av genetiskt modifierade
organismer bör
alltså byggas på den redan befintliga organisationen.
Naturvårdsverket bör ha
ett centralt ansvar på området.
Regeringen delar också beredningens och remissinstansernas
bedömning att det,
vid sidan av de myndigheter som har hand om prövning och tillsyn,
behövs ett
organ som har en samlad kunskap om genteknik och som bl.a. kan ge råd
och
information till de olika myndigheterna. Ett sådant organ kan skapas
genom att
en Gentekniknämnd inrättas. Denna bör ersätta Delegationen för
hybrid-DNA-frågor
men ha ett bredare verksamhetsansvar. Gentekniknämnden bör ha en stor
trovärdighet och auktoritet inom de verksamheter som berörs av
gentekniken.
Detta innebär att den måste ha integritet liksom egen kompetens på
ett antal
områden. Den måste kunna göra etiska bedömningar, göra ekologiska
riskvärderingar från vetenskapliga utgångspunkter och bevaka frågor
som rör
hälsa, miljö och djurskydd. Den måste ha en hög genteknisk kompetens
och en stor
insikt i forskningens villkor.
Gentekniknämnden bör bl.a. ha ett övergripande ansvar för etiska
frågor på
området liksom ett ansvar för att de olika myndighetsföreskrifterna
är rimliga
och tar vederbörlig hänsyn till forskningens villkor.
I ansvaret för de etiska frågorna bör ligga uppgiften att ge råd om
etiska
överväganden vid myndigheternas prövning av ansökningar om tillstånd
till en
viss verksamhet (jfr nedan avsnitt 11).
Gentekniknämndens uppgift som ett sammanhållande organ vad gäller
meddelandet
av myndighetsföreskrifter innebär att sådana föreskrifter inte bör
beslutas utan
föregående samråd med nämnden. Det är, som tidigare har framhållits,
angeläget
att Sverige kan upprätthålla ett gott forskningspolitiskt klimat,
inte minst på
det gentekniska området. Det är av stor vikt att detta beaktas när
föreskrifter
utformas med stöd av lagen. Kraven på en kontroll av gentekniken bör
inte
medföra onödig byråkrati eller drivas längre än vad som är motiverat
av skyddet
för hälsa och miljön och hänsynen till etiken.
I Gentekniknämnden bör ingå både sådana ledamöter som är väl
förtrogna med den
gentekniska forskningens villkor och sådana ledamöter som från andra
utgångspunkter och med stor sakkunskap kan bidra till de bedömningar
som nämnden
skall göra, t.ex. ställningstaganden i ekologiska och etiska frågor.
De
ledamöter som skall svara för den vetenskapliga kompetensen bör
utgöra ett
starkt inslag. På så sätt får nämnden auktoritet inom det
vetenskapliga
samhället, och sålunda kan dess verksamhet förankras där. Ledamöter
med särskild
kunskap om och erfarenhet av grundforskning och tillämpad forskning
inom sådana
vetenskaper som berörs av genteknik bör utses efter förslag av de
berörda
forskningsråden.
Den övergripande tillsynen av gentekniken innebär att
Gentekniknämnden bör
anmäla till regeringen när det bedöms vara nödvändigt med t.ex.
ändringar i
föreskrifter eller i kontrollverksamheten. Nämnden bör också till
regeringen
årligen översiktligt redovisa utvecklingen av gentekniken och då ta
upp bl.a.
föreskrifternas effekter på forskning och utveckling.
Den föreslagna lagen om genetiskt modifierade organismer bör
innehålla ett
bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vilka
myndigheter som
skall sköta bl.a. tillståndsprövningen och tillsynen. Med tanke på
den viktiga
roll som den rådgivande myndigheten, Gentekniknämnden, är avsedd att
spela bör
den inrättas genom en bestämmelse i lagen och där bör också
huvuddragen av dess
verksamhet beskrivas. Det bör vara en uppgift för regeringen att
meddela före-
skrifter om nämndens närmare uppgifter och sammansättning.
9 Skall andra organismer än mikroorganismerkontrolleras?
Genteknikberedningens förslag: Kontrollen av avsiktlig utsättning
och
utsläppande på marknaden bör omfatta alla organismer. Kontrollen av
innesluten
användning bör däremot omfatta endast mikroorganismer (se bet. s.
219).
Miljöskyddskommitténs förslag: Stämmer överens med regeringens (se
bet. Del 1
s. 518 f.).
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslagen att
kontrollen av
avsiktlig utsättning och utsläppande på marknaden bör omfatta alla
organismer.
Det övervägande antalet remissinstanser är kritiska till
Genteknikberedningens
förslag att inte kontrollera innesluten användning av andra
organismer än
mikroorganismer.
Skälen för regeringens förslag: Som har redovisats i avsnitten 5.2
och 5.3
skiljer sig de två direktiven åt vad beträffar tillämpningsområdet.
Direktivet
om avsiktlig utsättning gäller alla sorters genetiskt modifierade
organismer,
dvs. inte bara mikroorganismer utan också växter och djur. När det
däremot
gäller innesluten användning lämnas det åt länderna själva att
bestämma om
reglerna skall omfatta andra genetiskt modifierade organismer än
mikroorganismer.
I enlighet med vad som gäller enligt direktivet om avsiktlig
utsättning
föreslår regeringen att kontrollen av sådan utsättning och av
utsläppande på
marknaden skall omfatta alla organismer.
Vad gäller kontrollen av innesluten användning har
Genteknikberedningen gjort
den bedömningen att det i dag inte finns något stort behov av en
reglering av
användningen av genetiskt modifierade växter och djur. Beredningen
har menat att
en sådan användning normalt medför en mindre risk för spridning. Man
har också
hänvisat till att det anses vara lättare att reparera skador av ett
ofrivilligt
utsläpp av större organismer än mikroorganismer och till att inga
större
organismer lär ha sluppit ut i Sverige av misstag. Enligt beredningen
är
riskerna dock av ett sådant slag att utvecklingen måste följas med
uppmärksamhet.
De flesta remissinstanser har vänt sig mot beredningens förslag att
inte
reglera innesluten användning av annat än mikroorganismer. Sålunda
har bl.a.
Fiskeriverket menat att risken med innesluten användning av genetiskt
modifierade fiskar medför att det bör finnas regler för verksamheten.
Ett stort
antal remissinstanser har anmärkt att även fröer eller insekter lätt
kan spridas
från inneslutna anläggningar och att spridningen kan innebära faror.
Bland de
remissinstanser som har pekat på sådana risker finns Lunds
universitet,
Naturvårdsverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Svenska
djurskyddsföre-
ningen och Svenska naturskyddsföreningen. Läkemedelsverket har
erinrat om att
gentekniska förändringar i arvsmassan hos djur som används i
medicinsk forskning
kan leda till svåröverskådliga konsekvenser för en djurstam i frihet.
Som har framgått av avsnitten 4 och 5.2 innebär en avsiktlig
utsättning av
genetiskt modifierade växter och djur (t.ex. insekter, fiskar och
möss) sådana
risker för människors hälsa och miljön att det är nödvändigt med en
kontroll av
verksamheten. Man kan, som en rad remissinstanser har framhållit,
inte utesluta
att vissa typer av dessa organismer också rent oavsiktligt kommer ut
i miljön
och att utsläppet kan innebära risker för människors hälsa och
miljön. En
reglering av innesluten användning av mikroorganismer men inte av
växter och
djur innebär också gränsdragningssvårigheter, något som kan leda till
praktiska
problem för forskare och för industrin.
Regeringen anser att det inte finns några skäl att helt avstå från
en kontroll
av innesluten användning av genetiskt modifierade växter och djur
utan tvärtom
goda skäl för att ha en sådan kontroll. Detta är också
Miljöskyddskommitténs be-
dömning. Även i Danmark, Nederländerna, Norge och Tyskland har man
valt att i
princip inte göra någon skillnad mellan olika organismer vad gäller
innesluten
användning.
Regeringen föreslår därför att det i lagen om genetiskt modifierade
organismer
inte görs någon skillnad mellan mikroorganismer och andra organismer.
Kontrollen
bör alltså omfatta alla sorters organismer. Att en viss innesluten
användning av
genetiskt modifierade växter och djur är mindre farlig än en annan
bör i stället
beaktas i de särskilda föreskrifter som kan meddelas med stöd av
lagen.
10 Vilka tillståndskrav skall gälla?
Genteknikberedningens förslag: Det bör i myndighetsföreskrifter
finnas
tillståndskrav för avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade
organismer och
för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller eller består
av sådana
organismer (se bet. s. 221).
Miljöskyddskommitténs förslag: Tillstånd bör tills vidare i princip
krävas för
utsättning i naturen av genetiskt modifierade organismer. Undantag
från
tillståndskravet bör gälla för sådana förfaranden som redan är
allmänt
accepterade och tillämpade. Det finns inte anledning att generellt
undanta
innesluten användning från tillståndskravet. Föreskrifterna om
tillstånd bör
finnas i förordning eller i myndighetsföreskrifter (se bet. Del 1 s.
519 och Del
2 s. 113 f.).
Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser
tillstyrker
förslagen om tillstånd för utsättning och utsläppande på marknaden,
men det har
framhållits att även direktivet om innesluten användning i vissa fall
kräver
tillstånd. Ett fåtal remissinstanser anser att det skall finnas ett
allmänt
tillståndskrav för innesluten användning.
Skälen för regeringens förslag: Som har framgått av avsnitt 5.3
sätter
direktivet om avsiktlig utsättning upp ett allmänt tillståndskrav för
en
avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer och ett
utsläppande på
marknaden av produkter som innehåller eller består av sådana
organismer. För att
uppfylla direktivet bör därför ett sådant tillståndskrav gälla också
enligt
lagen om genetiskt modifierade organismer.
I avsnitt 5.2 har redovisats att direktivet om innesluten
användning inte
generellt föreskriver att det skall finnas tillstånd för användningen
av
genetiskt modifierade mikroorganismer. Direktivet kräver sålunda
tillstånd för
en användning av mikroorganismer med hög risk (grupp II) i en stor
verksamhet
(typ B). För mikroorganismer med låg risk (grupp I) i en stor
verksamhet och för
mikroorganismer med hög risk (grupp II) i en liten verksamhet (typ A)
krävs inte
tillstånd utan i stället gäller en anmälningsskyldighet. Denna
innebär att
verksamheten får påbörjas 60 dagar efter det att en anmälan har
gjorts, om inte
myndigheten ger ett annat besked. I andra fall - mikroorganismer med
låg risk i
en liten verksamhet - krävs varken anmälan eller tillstånd.
Sålunda innebär direktivet om innesluten användning av genetiskt
modifierade
mikroorganismer att skilda regler skall gälla beroende dels på
riskfaktorn, dels
på verksamhetens omfattning. Den svenska regleringen bör bygga på
samma
principer som direktivet. Genetiskt modifierade växter och djur måste
i så fall
också klassificeras. I andra länder har man valt att låta dessa
organismer
omfattas av en särskild grupp (grupp III) utan några krav på
tillstånd för
användningen.
Författningstekniskt blir dock regleringen något otymplig, eftersom
den måste
innehålla en rätt omfattande uppräkning av vad som skall falla under
respektive
kategori. Det torde framstå som lämpligast att inte ange direkt i
lagen i vilka
fall ett tillstånd skall krävas för innesluten användning, i vilka
fall en
anmälan skall göras och i vilka fall varken ett tillstånd eller en
anmälan skall
krävas utan i stället låta dessa regler komma till uttryck i en
förordning eller
i myndighetsföreskrifter. Eftersom det är lättare att göra ändringar
i sådana
författningar, uppnår man därigenom också den fördelen att det blir
smidigare
att anpassa regelsystemet till den utveckling som sker på området.
I enlighet med det sagda föreslår regeringen att lagen om genetiskt
modifierade organismer utformas så att det i lagen finns ett allmänt
tillståndskrav för avsiktlig utsättning och för utsläppande på
marknaden men att
det bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att
föreskriva i vilka fall det krävs tillstånd eller anmälan för
innesluten
användning.
11 Skall en etisk bedömning göras i varjeenskilt fall?
Genteknikberedningens förslag: Ingen etisk bedömning skall göras i
det
enskilda fallet (se bet. s. 209 f.).
Miljöskyddskommitténs förslag: Stämmer överens med regeringens (se
bet. Del 1
s. 520 f.).
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser lämnar
Genteknikberedningens
förslag utan invändning. Många remissinstanser kritiserar emellertid
förslaget
och förordar, i likhet med Miljöskyddskommitténs förslag, en
individuell etisk
bedömning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de två EG-direktiven om
innesluten
användning och avsiktlig utsättning skall det vid
tillståndsprövningen bedömas
om verksamheten kan innebära risker för människors hälsa och miljön.
Som har
beskrivits i avsnitt 5.4 har direktiven anpassats till EES-systemet
på så sätt
att EFTA-länderna skall ha rätt att också beakta andra hänsyn, t.ex.
etiska
frågor.
Som har redovisats i avsnitt 6.7 skall enligt 21 djurskyddslagen
an-
vändningen av djur för bl.a. vetenskapligt ändamål prövas från etisk
synpunkt
innan användningen påbörjas (prop. 1987/88:93, bet. 1987/88:JoU22).
Det fanns en
motsvarande bestämmelse redan i 1944 års djurskyddslag (jfr prop.
1978/79:13,
bet. 1978/79:JoU5). Riksdagen har även förutsatt att regeringen av
rent etiska
skäl skall kunna förbjuda en viss användning av genteknik med stöd av
12 djur-
skyddslagen (se bet. 1987/88:JoU22 s. 33).
Genteknikberedningen har ansett att det är tillräckligt med den
etiska
prövning som görs enligt 21 djurskyddslagen och med den etiska
övervakning i
stort som den föreslagna Gentekniknämnden kommer att ha hand om.
Därför har
beredningen förordat att ingen etisk bedömning sker i varje enskilt
fall.
Regeringen är för sin del inte beredd att instämma i denna
bedömning.
Som har framhållits i föregående avsnitt utgör gentekniken ett
revolutionerande genombrott inom biotekniken. Nya vetenskapliga
upptäckter görs
i en accelererande takt och föranleder stor uppmärksamhet och
engagerad debatt
både inom den vetenskapliga världen och hos allmänheten.
Människan har visserligen sedan mycket lång tid ändrat egenskaper
hos husdjur
och växter. Men detta har skett genom sådan traditionell förädling
och avel som
mestadels är en långvarig process och som begränsas av naturgivna
förutsättningar. Med gentekniken finns nu möjlighet att betydligt
snabbare och
med allt bättre precision tillföra växter och djur helt nya
egenskaper genom att
föra över artfrämmande gener. Det går t.ex. att ge en växt egenskaper
som annars
bara finns hos mikroorganismer och att flytta gener mellan växter och
djur eller
mellan obesläktade djurarter. Det är svårt att säga vad denna
utveckling kan
leda till. Det rör sig om grundläggande etiska frågor om människans
rätt att
förändra naturen.
Skyddsbehovet för djur finns generellt - oavsett om djurens gener
har ändrats
och vilken metod som i så fall har använts. Till grund för
djurskyddslagen
ligger, som tidigare har sagts, omsorgen om djurs välbefinnande. I 19
djurskyddslagen finns ett allmänt krav på tillstånd för användning av
försöksdjur. Vid denna prövning görs även en etisk bedömning. Enligt
12
djurskyddslagen får regeringen förbjuda avel med en sådan inriktning
som kan
medföra lidande för djuret.-
Med tanke på de nya möjligheter som gentekniken öppnar är det
viktigt att
staten på motsvarande vis tar ansvar för att gentekniken används på
ett etiskt
försvarbart sätt. Remissbehandlingen av Genteknikberedningens
betänkande har
också visat att såväl allmänheten som forskare på området är
angelägna om en
etisk kontroll av verksamheten.
Genteknikberedningen har alltså ansett att det inte bör göras någon
etisk
bedömning i varje enskilt fall av tillståndsprövning, men den
uppfattningen har
mött kritik vid remissbehandlingen. Flera remissinstanser har
framhållit att man
har svårt att förstå varför det inte bör ske någon etisk granskning i
varje
enskilt fall. Bland annat Skogs- och jordbrukets forskningsråd,
Uppsala
universitet, Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges veterinärförbund
har betonat
att det är mycket viktigt att en etisk bedömning sker just vid varje
enskild
användning.
Beredningens slutsats att det är tillräckligt med den etiska
prövning som sker
enligt djurskyddslagstiftningen har också kritiserats. Åtskilliga
remissinstanser har ansett att den etiska bedömning som görs i de
djurförsöksetiska nämnderna inte i alla avseenden är tillräcklig när
det gäller
kontrollen av gentekniken. Bland de remissinstanser som har pekat på
luckor i
den nuvarande kontrollen finns Centrala försöksdjursnämnden och
Sveriges
veterinärförbund.
Man kan inte heller bortse från att många människor känner tvekan
för
gentekniken. Det finns bland allmänheten en oro för att man i
samhället inte i
tid uppmärksammar nya och uppenbart oetiska användningar av
gentekniken. Det är
också av detta skäl betydelsefullt att regelsystemet utformas så att
etiska
bedömningar ingår som ett naturligt moment i den fortlöpande
kontrollen av den
gentekniska verksamheten.
Det bör i det här sammanhanget framhållas att en etisk bedömning
vid
tillståndsprövningen inte kommer att försvåra för forskningen på
området. Den
kommer i stället att underlätta och främja den seriösa forskningen
genom att
tillståndsgivningen skapar respekt och förtroende hos allmänheten för
gentekniken. I många fall torde den etiska prövningen också leda till
att det
bedöms vara olämpligt att hindra en viss verksamhet.
Mot bakgrund av det sagda föreslår regeringen att lagen om
genetiskt
modifierade organismer innehåller en regel om att en etisk bedömning
skall göras
vid tillståndsgivningen.
Tillstånd bör lämnas endast om den avsedda verksamheten, förutom
att vara
godtagbar från hälso- och miljöskyddssynpunkt, är etiskt försvarbar.
Detta är
även Miljöskyddskommitténs förslag.
I likhet med vad som gäller för den etiska prövningen enligt 21
djurskyddslagen kan några säkra utgångspukter för vad som är etiskt
försvarbart
inte ges i lagen om genetiskt modifierade organismer.
Genteknikberedningen fram-
håller att grunden för en etisk bedömning måste vara synsättet att
naturen har
ett egenvärde och att människans rätt att förändra naturen är kopplad
till ett
moraliskt ansvar. Regeringen anser, i linje med vad som anfördes i
prop.
1993/94:30 om en strategi för biologisk mångfald, att naturen har ett
skyddsvärde. Människan har rätt att förändra och bruka naturen, men
samtidigt är
det hennes ansvar att förhindra allvarliga rubbningar i de ekologiska
systemen.
Människans rätt är kopplad till ett moraliskt ansvar.
Ett sätt att i det enskilda fallet avgöra om en verksamhet är
etiskt
försvarbar kan vara att utarbeta och tillämpa en analysstrategi som
gör det
möjligt att identifiera de olika intressen som står emot varandra
eller som
annars gör sig gällande och att värdera effekterna om man handlar på
det ena
eller det andra sättet. Om t.ex. användningen av ett genetiskt
modifierat djur
inte bedöms ha något egentligt vetenskapligt värde och de etiska
invändningarna
är betydande, något som enligt Genteknikberedningen och
remissinstanserna är
fallet med mosaikdjur mellan arter, bör självfallet tillstånd inte
ges. Däremot
kan framställningen av mosaikdjur inom arten vara av betydelse för
grund-
forskningen, och styrkan av detta intresse får då i det enskilda
fallet vägas
mot de etiska betänkligheter som kan föreligga. En analys av de olika
intressena
kan naturligtvis leda till att det bedöms vara etiskt olämpligt att
inte ge
tillstånd till en viss genteknisk verksamhet, t.ex. framställning av
ett viktigt
läkemedel.
De etiska frågorna har en särskild tyngd när det gäller
industriellt
utnyttjande av gentekniskt modifierade djur. Det är viktigt att
gentekniken
tillämpas på djur så att både genförändringen i sig och syftet med
förändringen
kan försvaras etiskt och inte uppfattas som stötande av allmänheten.
Detta
gäller - i linje med djurskyddslagstiftningens reglering - också för
djurets
vård och förvaring i samband med användningen. Vid industriellt
utnyttjande av
gentekniskt modifierade djur bör därför tillstånd till avsiktlig
utsättning och
utsläppande på marknaden lämnas endast om det finns starka skäl för
detta.
För att bistå myndigheterna vid bedömningen av om en verksamhet är
etiskt
försvarbar bör Gentekniknämnden avge yttranden i tillståndsärenden.
Som har
redovisats i avsnitt 8 skall nämnden bestå av bl.a. framstående
forskare på
området och personer med särskilda förutsättningar för att bedöma
etiska frågor.
Genom att nämnden deltar i den fortlöpande tillståndsgivningen får
den god
kännedom om forskningen och den övriga verksamhet som pågår på
området. Det blir
genom nämndens rådgivande verksamhet som myndigheterna får vägledning
om vilka
principer som bör gälla för den etiska bedömningen. Nämndens
rådgivning medför
därigenom att gemensamma värderingar kommer att genomsyra de olika
myndig-
heternas bedömningar och att ett enhetligt synsätt utvecklas. Det är
dock i
sista hand upp till myndigheterna att med beaktande av samtliga
omständigheter
avgöra om det finns tillräckliga skäl att meddela tillstånd.
En fråga, som har berörts av Genteknikberedningen och som ofta
återkommer i
den allmänna debatten, är huruvida konsumenter bör informeras om att
ett visst
livsmedel innehåller genetiskt modifierade organismer eller har
framställts med
hjälp av genteknik. Det har genomgående hävdats att konsumenterna bör
ha
möjlighet att själva avgöra om de vill köpa sådana livsmedel.
Genteknikberedningens och flertalet remissinstanser har ansett att
detta är ett
berättigat krav. Även Miljöskyddskommittén har gjort den bedömningen
(jfr bet.
Del 1 s. 522).
Enligt direktivet om avsiktlig utsättning krävs märkning för
saluförande av
vissa livsmedel som innehåller eller består av levande genetiskt
modifierade
organismer (jfr artikel 11 [med hänvisning till bilaga 3 punkten B 5]
och
artikel 14). En sådan begränsad märkning bör alltså vara ett villkor
för
tillstånd enligt lagen om genetiskt modifierade organismer för att
produkten
skall få släppas ut på marknaden.
Frågan huruvida konsumenterna bör ges information även i övrigt
beträffande
livsmedel som innehåller genetiskt modifierade organismer eller som
har
framställts med hjälp av genteknik innefattar en rad praktiska
problem som måste
utredas närmare, bl.a. hur kontrollen skall kunna genomföras och hur
olika
avgränsningar skall kunna göras. Frågan kommer att bli föremål för
överväganden
inom regeringskansliet under år 1994.
12 Ikraftträdande
Regeringens förslag till reglering av genetiskt modifierade
organismer innebär
ett införlivande av de två EG-direktiven om innesluten användning och
avsiktlig
utsättning som omfattas av EES-avtalet.
Enligt EES-avtalet skall bestämmelserna i de två direktiven vara
införlivade
med svensk rätt senast den 1 januari 1995. De föreslagna reglerna är
dock av ett
sådant slag att de bör genomföras så snart som möjligt. Det finns
inte anledning
att vänta med ikraftträdandet till den 1 januari 1995 utan reglerna
bör börja
gälla den 1 juli 1994.
Lagens krav kommer därmed att omfatta sådana verksamheter som äger
rum efter
den 1 juli 1994. En utsättning av genetiskt modifierade organismer
kan
emellertid ha påbörjats innan lagen träder i kraft. Det kan då vara
olämpligt om
verksamheten måste upphöra under en viss tid därför att ett tillstånd
till den
inte kan fås samtidigt med lagens ikraftträdande. Lagens krav på
tillstånd för
avsiktlig utsättning och utsläppande på marknaden bör därför slå till
först den
1 januari 1995. En motsvarande bestämmelse bör finnas för lagens
krav på
utredningar som kan ligga till grund för en tillfredsställande
bedömning av
verksamhetens risker (jfr 5 ). Visserligen är det så att också
enligt nuvarande
regler finns det ganska omfattande krav på uppgiftssammanställning
vid t.ex.
innesluten användning; de nödvändiga uppgifterna torde för det mesta
redan
finnas samlade i de olika verksamheterna. Det framstår emellertid som
rimligt
att en kortare övergångstid gäller också i dessa fall.
13 Kostnader
Regeringens förslag innebär i viss mån ökade kostnader för det
allmänna. Kos-
tnadsökningen bör finansieras med avgifter för myndigheternas
kontrollverksamhet, t.ex. för tillsynen av lagens efterlevnad.
Avgifterna bör
bestämmas till sådana belopp att de fullt täcker de ökade kostnaderna
för det
allmänna.
Som redovisas i avsnitt 8 föreslår regeringen att Delegationen för
hybrid-DNA-frågor skall upphöra och ersättas med Gentekniknämnden.
Delegationen
är i administrativt hänseende knuten till Arbetsmiljöinstitutet och
finansieras
genom det ramanslag som går till institutet. Regeringen har beräknat
delegationens resursbehov för budgetåret 1994/95 till 1 040 000 kr
(se prop.
1993/94:100 Bil. 11 s. 80). Gentekniknämndens verksamhet bör
finansieras med
dessa medel.
14 Specialmotivering
14.1 Förslaget till lag om genetiskt modifierade organismer
Inledande bestämmelser
1
Denna lag är tillämplig på innesluten användning och avsiktlig
utsättning av
genetiskt modifierade organismer. Lagen är också tillämplig när
produkter som
innehåller eller består av sådana organismer släpps ut på marknaden.
Lagens syfte är att skydda människors och djurs hälsa och miljön
samt
säkerställa att etiska hänsyn tas vid en sådan verksamhet som avses i
första
stycket.
I denna inledande paragraf anges lagens tillämpningsområde och
syfte.
Första stycket
Lagen är tillämplig på innesluten användning och avsiktlig
utsättning av
genetiskt modifierade organismer. Den är också tillämplig när
produkter som
innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer släpps ut
på
marknaden. I 2 definieras bl.a. begreppen innesluten användning,
avsiktlig
utsättning och släppa ut på marknaden.
Andra stycket
I bestämmelsen anges lagens syften, nämligen att skydda människors
och djurs
hälsa och miljön samt säkerställa att etiska hänsyn tas vid den
aktuella
gentekniska verksamheten.
Lagen skall skydda alla djur. Den har därmed ett vidare
tillämpningsområde än
djurskyddslagen som bara gäller för husdjur och andra djur som hålls
i
fångenskap.
Lagrådet har satt i fråga nyttan av andra stycket. Det är dock
vanligt i lagar
som rör hälsa och miljö att lagens syfte anges i lagtexten, se t.ex.
1 lagen
(1985:426) om kemiska produkter. Det finns inte skäl att anlägga ett
annat
betraktelsesätt här.
2
I denna lag avses med
organism: en biologisk enhet som kan föröka sig eller föra över
genetiskt
material,
genetiskt modifierad organism: en organism i vilken det genetiska
materialet
har ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt genom parning
eller
naturlig rekombination,
innesluten användning: en verksamhet i vilken någon modifierar
organismer
genetiskt eller odlar, förvarar, använder, transporterar, destruerar
eller gör
sig kvitt sådana genetiskt modifierade organismer och i vilken
fysiska hinder,
eller en kombination av fysiska och kemiska eller biologiska hinder,
används för
att begränsa dessa organismers kontakt med allmänheten och miljön,
avsiktlig utsättning: ett avsiktligt införande av genetiskt
modifierade
organismer i miljön utan någon särskild inneslutning,
släppa ut på marknaden: tillhandahålla eller göra en produkt
tillgänglig för
någon annan.
I paragrafen finns vissa grundläggande definitioner. Det går i och
för sig att
diskutera hur man skall definiera en organism som har ändrats med de
aktuella
gentekniska metoderna. Definitionerna i 2 är hämtade från artikel 2
i
direktivet om innesluten användning och artikel 2 i direktivet om
avsiktlig ut-
sättning. Det blir de tillämpande myndigheternas uppgift att avgöra
vilken
närmare räckvidd definitionerna har med utgångspunkt i direktiven och
med
vägledning av den praxis som har bildats inom EG och som kommer att
utvecklas
inom EES-området (jfr prop. 1991/92:170 s. 144-150, bet. 1992/93: EU1
s.
169-172).
Begreppet organism definieras som en biologisk enhet som kan föröka
sig eller
föra över genetiskt material. Genom definitionen slås fast att en
organism i
lagens mening alltid är levande.
En genetiskt modifierad organism är en organism i vilken det
genetiska
materialet har ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt genom
parning
eller naturlig rekombination. Definitionen innebär att en genetisk
modifiering
inträffar vid användning av bl.a. hybrid-DNA-tekniker och cellfusion
som innebär
att levande celler med nya kombinationer av ärftligt genetiskt
material bildas
genom en fusion av två eller flera celler på ett sätt som inte
förekommer
naturligt (jfr bilaga 1 A till direktivet om innesluten användning
och bilaga 1
A till direktivet om avsiktlig utsättning). Definitionen innebär
också att
genetisk modifiering inte inträffar vid bl.a. befruktning in vitro
och polyploid
induktion, om metoderna inte omfattar användning av
hybrid-DNA-molekyler eller
genetiskt modifierade organismer (jfr de nämnda bilagorna till
direktiven).
Med innesluten användning avses all hantering där det finns hinder
för att
begränsa de genetiskt modifierade organismernas kontakt med
allmänheten och
miljön. Normalt tänker man sig ett laboratorium med kanske särskilda
ventilations- och avloppssystem eller en industriell produktion med
organismer i
reaktortankar. En innesluten användning kan också ske i ett växthus,
om detta är
tillräckligt slutet.
Med avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer avses
bl.a. att
det inte skall finnas någon särskild inneslutning. Det kan röra sig
om en
försöksutsättning eller en produktion. Som exempel kan nämnas
lösgående
genetiskt modifierade får och en odling med genetiskt modifierade
fiskar.
EG:s uttryck "placing on the market" har översatts med släppa ut på
marknaden.
Med detta avses att tillhandahålla eller göra en produkt tillgänglig
för någon
annan.
Avsiktlig utsättning definieras som ett avsiktligt införande av
genetiskt
modifierade organismer i miljön utan någon särskild inneslutning. Det
betyder
att allt som inte är innesluten användning är att anse som avsiktlig
utsättning.
Om det inte finns någon inneslutning, är verksamheten således att
bedöma som en
utsättning. All verksamhet faller sålunda under antingen innesluten
användning,
avsiktlig utsättning eller utsläppande på marknaden.
Frågan om gränsdragningen mellan innesluten användning och
avsiktlig
utsättning behandlas inom EG i den kommitté som har tillsatts enligt
direktiven.
I kommissionens handbok om direktivet om avsiktlig utsättning
diskuteras
innesluten användning, avsiktlig utsättning och utsläppande på
marknaden och hur
begreppen förhåller sig till varandra (handboken s. 86 f.). Där sägs
att om
genetiskt modifierade organismer har framställts av ett företag och
levererats
till ett annat företag för en försöksutsättning torde organismerna
inte anses ha
släppts ut på marknaden trots att de egentligen har tillhandahållits
och gjorts
tillgängliga för någon annan. I handboken finns även en rad andra
exempel på
förfaranden som, enligt kommissionens uppfattning, inte är att bedöma
som ett
utsläppande på marknaden.
3
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från lagens
tilllämpning i
fråga om organismer som har erhållits med sådana beprövade metoder
för genetisk
modifiering som inte har visat sig medföra några risker från hälso-
och
miljöskyddssynpunkt.
Med delegationen i paragrafen har regeringen en möjlighet att
meddela
föreskrifter om undantag från lagens tillämpningsområde vad gäller
organismer
som har erhållits med vissa gentekniska metoder. En förutsättning är
att det rör
sig om beprövade metoder. Undantag kan alltså komma ifråga endast för
sådana
metoder som på ett vedertaget sätt och under en längre tid har
använts i ett
antal tillämpningar. Det krävs också att metoden därvid inte har
visat sig
medföra några risker från hälso- och miljöskyddssynpunkt. En liknande
möjlighet
finns i bl.a. 4 lagen om kemiska produkter. Genom paragrafen
uppfylls
begränsningarna i artikel 3 i direktivet om innesluten användning och
artikel 3
i direktivet om avsiktlig utsättning.
Aktsamhetskrav
4
Vid en innesluten användning och en avsiktlig utsättning av
genetiskt
modifierade organismer liksom när en produkt som innehåller eller
består av
sådana organismer släpps ut på marknaden skall de åtgärder vidtas och
den
försiktighet i övrigt iakttas som behövs för att undvika negativa
effekter på
människors och djurs hälsa och på miljön. Vidare skall etiska hänsyn
tas. Därvid
skall beaktas att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt
att
förändra och bruka naturen är knuten till ett förvaltaransvar.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
särskilda
föreskrifter om försiktighetsmått.
Paragrafen har närmast sin förebild i 5 lagen om kemiska
produkter och 5
miljöskyddslagen. Med stöd av bestämmelsen kan införlivas en rad
regler om
försiktighetsåtgärder som finns i direktiven om innesluten användning
och
avsiktlig utsättning, jfr också artikel 6.1 i direktivet om
innesluten
användning.
Första stycket
Paragrafens första stycke innehåller en allmän aktsamhetsregel. Den
försiktighet skall iakttas som behövs för att undvika negativa
effekter på
människors och djurs hälsa och miljön vid en innesluten användning
och en
avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer. Detsamma
gäller när
sådana produkter som innehåller eller består av genetiskt modifierade
organismer
släpps ut på marknaden.
Aktsamheten om djurs hälsa tar sikte på hälsostatusen hos en
djurpopulation
och inte hos enstaka djur. Aktsamhetskravet innebär att gentekniken
inte får
användas på ett sätt som medför negativa effekter hos en
djurpopulation vare sig
i frihet eller i övrigt.
Avsikten med aktsamhetskravet är dock inte att ge djurs hälsa ett
absolut
skydd i alla situationer utan det måste göras en övergripande
bedömning av
syftet med verksamheten. Exempelvis kan intresset av människors hälsa
komma att
stå emot intresset att motverka negativa effekter för vissa djur. Då
måste en
intresseavvägning göras enligt de grunder som anges i avsnitt 11. Det
ligger i
sakens natur att om människors hälsa ställs mot skador på en
population av t.ex.
sjukdomsframkallande eller eljest skadegörande djur leder en sådan
avvägning
regelmässigt till att människors hälsa ges företräde. En avvägning
får också
göras när två djurpopulationer ställs mot varandra.
Eftersom bestämmelsen avser hälsan hos en djurpopulation hindrar
den inte att
man i enstaka fall använder genteknik t.ex. för att framställa ett
djur som
avses utveckla cancer. Skyddet för det enskilda djuret följer i
stället av att
etiska hänsyn skall tas.
Främst verksamhetens art och omfattning avgör vilka
försiktighetsmått som är
nödvändiga. Ett försiktighetsmått kan vara att inskränka eller
avbryta verksam-
heten under vissa väderförhållanden. Av betydelse är givetvis också
att den som
hanterar organismerna har nödvändiga kunskaper om vilka miljörisker
som är
förknippade med verksamheten.
Aktsamhetskravet innebär också att etiska hänsyn skall tas. Som har
kommit
till uttryck i 1 är ett av lagens syften just att säkerställa att
etiska
hänsyn tas. I lagtexten anges en viktig omständighet som skall
beaktas, nämligen
att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra
och bruka
naturen är knuten till ett förvaltaransvar. Det betyder bl.a. att
människan har
ett ansvar att förhindra allvarliga rubbningar i de ekologiska
systemen. I fråga
om den närmare innebörden av en etisk bedömning kan i övrigt hänvisas
till
redogörelsen i avsnitt 11. Som där har nämnts är det fråga om en
avvägning av
olika intressen som står emot varandra och en bedömning av resultatet
om man
handlar på det ena eller andra sättet.
Andra stycket
Bestämmelsen gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som
regeringen
bestämmer att, vid sidan av den allmänna aktsamhetsregelns krav på
försiktighet,
meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått. Som exempel på
sådana
försiktighetsmått kan nämnas skyldighet att föra protokoll (artikel 9
i
direktivet om innesluten användning), beredskapsplaner (artikel 14 i
direktivet)
och underrättelseskyldighet vid olycka (artikel 15 i direktivet).
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter
enligt andra
stycket kan straffas (17 första stycket 2).
Paragrafen har avfattats med beaktande av Lagrådets synpunkter.
Förhandsbedömning av skador
5
En innesluten användning och en avsiktlig utsättning av genetiskt
modifierade
organismer liksom ett utsläppande på marknaden av en produkt som
innehåller
eller består av sådana organismer skall föregås av en utredning som
kan läggas
till grund för en tillfredsställande bedömning av vilka hälso- och
miljöskador
som organismerna kan orsaka. Utredningen skall vara gjord i enlighet
med veten-
skap och beprövad erfarenhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
yt-
terligare föreskrifter om utredningen.
Paragrafen har en motsvarighet i bl.a. 6 lagen om kemiska
produkter. Genom
bestämmelsen införlivas närmast artikel 6 i direktivet om innesluten
användning
(jfr även artikel 5 i direktivet om avsiktlig utsättning).
Första stycket
I bestämmelsen sägs att en innesluten användning, en avsiktlig
utsättning och
ett utsläppande på marknaden skall föregås av en utredning som kan
ligga till
grund för en tillfredsställande bedömning av vilka hälso- eller
miljöskador som
kan vara aktuella. Det åligger den som är ansvarig för verksamheten
att genom
egna undersökningar eller på något annat sätt se till att underlaget
finns.
Vilken utredning som är tillräcklig beror på en rad olika
omständigheter. Hur
omfattande underlaget måste vara beror på verksamhetens karaktär och
vad som är
påkallat ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt. En innesluten användning
för forsk-
ningsändamål innebär t.ex. ofta små risker för skador. I sådana fall
kan
utredningen - där beprövad erfarenhet så ger vid handen - vara av
förhållandevis
liten omfattning. Höga krav måste däremot ställas när det rör sig om
ett helt
nytt användningssätt eller nya produkter. Den möjliga expositionen är
alltid en
betydelsefull faktor. Den närmare innebörden av kraven på uppgifter
bestäms av
den vid varje tidpunkt rådande vetenskapliga kunskapsnivån.
I utredningen behöver inte anges vilka etiska problem som
hanteringen kan föra
med sig.
Andra stycket
De särskilda föreskrifterna om utredningsskyldigheten får meddelas
av
regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Genom
sådana
föreskrifter kan bl.a. preciseras hur de hälso- och miljömässiga
övervägandena
skall gå till (jfr bilaga 3 till direktivet om innesluten användning
och
bilagorna 2 och 3 till direktivet om avsiktlig utsättning).
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter
enligt andra
stycket kan straffas (17 första stycket 2).
Tillstånd m.m.
6
En avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer och ett
utsläppande på marknaden av en produkt som innehåller eller består av
sådana
organismer får ske endast efter ett tillstånd enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
före-
skrifter om undantag från tillståndskravet.
Genom bestämmelsen införlivas reglerna i artiklarna 6.4 och 11.5 i
direktivet
om avsiktlig utsättning.
Första stycket
I bestämmelsen finns ett allmänt tillståndskrav för en avsiktlig
utsättning av
genetiskt modifierade organismer liksom för ett utsläppande på
marknaden av
produkter som innehåller eller består av sådana organismer.
Andra stycket
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
föreskrifter om undantag från tillståndskravet. Det kan naturligtvis
bara röra
sig om sådana undantag från tillståndskravet som är möjliga enligt
direktivet om
avsiktlig utsättning (jfr artikel 13.5).
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelsen kan
straffas
(17 första stycket 1).
7
Ett tillstånd får lämnas endast om den verksamhet som ansökan avser
är
godtagbar från hälso- och miljöskyddssynpunkt och etiskt försvarbar.
Ett tillstånd får förenas med villkor.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
de
särskilda föreskrifter om förutsättningar för lämnande av tillstånd
som behövs
från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.
I paragrafen finns de grundläggande materiella förutsättningarna
för att ett
tillstånd skall ges. Genom bestämmelserna uppfylls främst artiklarna
6 och 10 i
direktivet om avsiktlig utsättning.
Första stycket
Verksamheten skall vara godtagbar från hälso- och
miljöskyddssynpunkt. Det
betyder att hänsyn skall tas redan till riskerna för skador på
människors hälsa
och miljön. Enligt försiktighetsprincipen (så som principen
definieras i den vid
Riokonferensen år 1992 antagna Rio-deklarationen om miljö och
utveckling) får
avsaknaden av vetenskaplig bevisning inte användas som en ursäkt för
att skjuta
upp kostnadseffektiva åtgärder för att hindra naturförstöring, om det
finns ett
hot om en allvarlig och oåterkallelig skada på naturen.
Myndigheten skall, med beaktande av försiktighetsprincipen och med
ledning av
den praxis som finns inom EES, avgöra om verksamheten är godtagbar.
Om det
behövs, kan myndigheten kräva in undersökningar i saken (10 andra
stycket).
I första stycket sägs vidare att verksamheten måste vara etiskt
försvarbar för
att ett tillstånd skall lämnas. Hur bedömningen kan gå till redovisas
i avsnitt
11. Som anförs i det avsnittet har de etiska frågorna en särskild
tyngd när det
gäller tillämpning av gentekniken på djur. I sådana fall måste
myndigheten fästa
mycket stor vikt vid att verksamheten verkligen är etiskt försvarbar
och inte
uppfattas som stötande av allmänheten; det måste finnas mycket starka
skäl för
att ett tillstånd skall lämnas till utsättning eller utsläppande på
marknaden.
För att få hjälp med den etiska bedömningen kan myndigheten hämta
in ett
yttrande från Gentekniknämnden. Yttrandet är dock endast rådgivande
och det är i
sista hand myndigheten som med beaktande av samtliga omständigheter
skall pröva
om verksamheten kan försvaras etiskt. Det ligger dock i sakens natur
att
myndigheten inte gärna lämnar något tillstånd om Gentekniknämnden har
ansett att
verksamheten inte bör godkännas.
Myndigheten kan även inhämta råd från Gentekniknämnden i andra
frågor. Det kan
också finnas skäl för myndigheten att samråda med andra myndigheter,
särskilt
Naturvårdsverket. Detta gäller inte minst i fråga om utsättning i
naturen av nya
och tidigare oprövade organismer. Det är viktigt med
Naturvårdsverkets medverkan
och samordnande insatser, speciellt vid uppbyggandet av strategier
och praxis.
Vid behov kan myndigheten på ett lämpligt sätt dessutom höra
organisationer och
enskilda.
Andra stycket
I andra stycket sägs att ett tillstånd får förenas med villkor.
Det kan förutses att myndigheten i många fall inte kan ge ett
blankt tillstånd
enligt ansökningen. Ofta torde det vara nödvändigt för myndigheten
att förse ett
tillstånd med preciserade villkor för verksamheten. I de flesta fall
lär ett
tillstånd komma att omfattas av flera villkor. Villkoren kan avse en
rad
omständigheter, som mängden genetiskt modifierade organismer som
sätts ut,
omslutningsåtgärder, tidsintervall för utsättningen m.m. Som andra
exempel kan
nämnas särskilda användnings- och hanteringsvillkor och märkning (jfr
artikel 11
i direktivet om avsiktlig utsättning). Myndigheten kan också begränsa
den tid
för vilken tillståndet gäller. Enligt 11 andra stycket gäller ett
tillstånd i
fem år, om inget annat sägs i beslutet.
Tredje stycket
I tredje stycket finns ett bemyndigande att meddela sådana
särskilda
föreskrifter om materiella förutsättningar för tillstånd som behövs
från hälso-
eller miljöskyddssynpunkt.
8
Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen
eller den
myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om tillstånd
eller
anmälan för en innesluten användning av genetiskt modifierade
organismer.
I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som
regeringen
bestämmer att föreskriva tillståndskrav eller anmälningsskyldighet
för
innesluten användning. Genom sådana föreskrifter införlivas bl.a.
artiklarna 8
och 10.5 i direktivet om innesluten användning. Regeln har behandlats
i avsnitt
10.
Vid meddelandet av föreskrifter skall hänsyn tas till behovet att
skydda hälsa
och miljö. Av direktivet om innesluten användning följer att
föreskrifter måste
ges om tillstånd för viss användning medan det i andra fall är
tillräckligt med
föreskrifter om anmälan (jfr avsnitten 5.2 och 10).
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter som
har
meddelats med stöd av 8 kan straffas (17 första stycket 2).
9
En ansökan om tillstånd och en anmälan görs hos den myndighet som
regeringen
bestämmer.
Regeringen bemyndigas i paragrafen att bestämma hos vilken
myndighet man skall
lämna in en ansökan om ett tillstånd eller, om regeringen har
meddelat
föreskrifter om det, en anmälan.
Som har nämnts i avsnitt 8 har olika fackmyndigheter hand om
kontrollen. I
förordning anges vilken myndighet som är ansvarig för en viss sorts
verksamhet.
10
En ansökan om tillstånd och en anmälan skall innehålla de uppgifter
som behövs
för myndighetens bedömning.
Myndigheten får förelägga sökanden eller anmälaren att
tillhandahålla de
undersökningar eller utredningar som myndigheten anser behövliga för
bedömningen. I föreläggandet får vite sättas ut.
I paragrafen sägs hur man ansöker om ett tillstånd eller, om
regeringen har
meddelat föreskrifter om det, gör en anmälan. Genom bestämmelsen
införlivas
bl.a. artiklarna 10 och 11.3 a i direktivet om innesluten användning
och
artiklarna 5 och 11 i direktivet om avsiktlig utsättning.
Första stycket
Bestämmelsen anger den grundläggande regeln att en ansökan eller en
anmälan
skall innehålla de uppgifter som behövs för myndighetens bedömning.
Det kan
t.ex. röra sig om uppgifter som myndigheten behöver för den etiska
bedömningen.
Andra stycket
Med stöd av andra stycket kan myndigheten kräva in t.ex. en
undersökning som
myndigheten anser behövlig för sin bedömning.
11
Frågor om tillstånd skall prövas inom den tid som regeringen
föreskriver.
Ett tillstånd gäller i fem år, om inte något annat sägs i
tillståndsbeslutet.
Ett tillstånd får återkallas om någon av de väsentliga
förutsättningar som
förelåg när tillståndet meddelades inte längre föreligger eller om
något krav
som är av särskild betydelse inte har följts.
Första stycket
I första stycket finns en bestämmelse som avser
handläggningstiderna för
tillståndsärenden. Enligt bestämmelsen skall ett beslut meddelas inom
den tid
som regeringen föreskriver. När regeringen utformar föreskrifter om
tidsfrister
måste regleringen i EG-direktiven beaktas.
Andra stycket
Huvudregeln är att ett tillstånd gäller i fem år. Myndigheten kan
dock i det
enskilda fallet besluta att tillståndet gäller under en kortare eller
en längre
tid.
Tredje stycket
Ett tillstånd får återkallas under vissa omständigheter.
Återkallelse får ske
om någon av de väsentliga förutsättningar som förelåg när tillståndet
meddelades
inte längre föreligger. Tillståndet får också återkallas om något
krav som är av
särskild betydelse inte har följts. Om det bedrivs en
tillståndspliktig
verksamhet sedan tillståndet har upphävts, inträder bl.a.
straffsanktion.
Bestämmelsen har sin motsvarighet i bl.a. 20 läkemedelslagen.
Den myndighet som har lämnat ett tillstånd prövar frågor om
upphävande och
återkallelse av tillståndet.
Paragrafen har avfattats i enlighet med Lagrådets förslag.
Tillsyn
12
Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och
villkor som
har meddelats med stöd av lagen utövas av den eller de myndigheter
som
regeringen bestämmer.
Sedan ett tillstånd har beviljats måste en uppföljning ske.
Regeringen
bemyndigas i paragrafen att bestämma vilken myndighet som har hand om
tillsynen.
Som har nämnts i avsnitt 8 har olika fackmyndigheter hand om
kontrollen. I
förordning finns föreskrifter om vilken myndighet som är ansvarig för
tillsynen
av en viss sorts verksamhet.
13
En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och
handlingar
som behövs för tillsynen.
Paragrafen har sin motsvarighet i en rad andra, liknande
författningar, t.ex.
15 lagen om kemiska produkter. Genom bestämmelsen uppfylls artikel
17 i
direktivet om innesluten användning och artikel 4.3 i direktivet om
avsiktlig
utsättning.
Upplysningsplikten har en central betydelse för tillsynen.
Bestämmelsen ger en
tillståndsmyndighet möjlighet att som ett led i den löpande tillsynen
i ett
visst ärende besluta att den som t.ex. säljer produkter som
innehåller genetiskt
modifierade organismer skall lämna myndigheten de upplysningar och
handlingar
som behövs. Det kan gälla en produkts ursprung, sammansättning,
egenskaper i
övrigt, avsedd hantering, omsättning e.d. Myndighetens befogenheter
omfattar
också relevanta delar av fakturor, handelsböcker, följesedlar,
leveransverifikationer, laboratoriejournaler, analysprotokoll och
likartade
handlingar.
De uppgifter som kommer fram i samband med tillämpningen av denna
paragraf kan
i sin tur ligga till grund för vitesbeslut och andra ingripanden.
14
En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som
behövs i
enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av
lagen skall efterlevas.
Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Om någon inte vidtar en åtgärd som han är skyldig att vidta enligt
denna lag
eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av
lagen
eller enligt en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten
förordna om
rättelse på hans bekostnad.
Paragrafen innehåller föreskrifter om vilka tvångsåtgärder som en
tillsynsmyndighet kan använda och har sin motsvarighet i en rad
andra, liknande
författningar, t.ex. 16 lagen om kemiska produkter. Genom
bestämmelserna
uppfylls artikel 17 i direktivet om innesluten användning och artikel
4.3 i
direktivet om avsiktlig utsättning.
Första stycket
Tillsynsmyndigheten har rätt att meddela förelägganden och förbud
som behövs i
enskilda fall.
Andra stycket
Tillsynsmyndigheten får förena ett beslut om föreläggande eller
förbud med ett
vite. Det är lagen (1985:206) om viten som är tillämplig på de viten
som
myndigheten kan komma att förelägga. Det betyder att frågor om
utdömande av
viten prövas av länsrätten.
Tredje stycket
Om någon underlåter att vidta rättelse som åligger honom, får
tillsynsmyndig-
heten förordna om rättelse på hans bekostnad.
Det ligger i sakens natur att en tillsynsmyndighet tillämpar
bestämmelserna så
att den aldrig tillgriper mer omfattande tvångsåtgärder än som behövs
i det
enskilda fallet. I enlighet med detta torde ingripanden enligt
paragrafen i
första hand komma att ske genom ett föreläggande eller ett förbud.
Ett
förordnande om rättelse på den felandes bekostnad aktualiseras
däremot först om
det finns skäl att anta att ett föreläggande eller ett förbud, med
eller utan
vite, inte skulle åtlydas eller att det inte skulle tillräckligt
snabbt och
effektivt leda till åsyftat resultat.
15
För tillsynen enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt till
tillträde
till områden, lokaler och andra utrymmen som utnyttjas i samband med
en
hantering av genetiskt modifierade organismer, dock inte bostäder,
och får där
göra undersökningar och ta prover. För ett uttaget prov betalas ingen
ersättning.
Polismyndigheten skall lämna den hjälp som behövs för tillsynen.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka tvångsåtgärder som en
tillsynsmyndighet kan vidta och har sin motsvarighet i en rad andra,
liknande
författningar, t.ex. 17 lagen om kemiska produkter. Genom
bestämmelserna
uppfylls artikel 17 i direktivet om innesluten användning och artikel
4.3 i
direktivet om avsiktlig utsättning.
Första stycket
Bestämmelserna reglerar tillsynsmyndighetens rätt till tillträde
till vissa
utrymmen där genetiskt modifierade organismer kan hanteras.
Myndigheten ges
också rätt att göra undersökningar och ta prover. Bestämmelsen ger
inte
myndigheten rätt till tillträde även till bostäder. Under vissa
förutsättningar
kan dock tillträde till bostäder beredas med stöd av
rättegångsbalken.
Andra stycket
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs.
Gentekniknämnden
16
En särskild nämnd, Gentekniknämnden, skall följa utvecklingen på
genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna och ge råd om
användningen av
gentekniken.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om Gentekniknämndens
uppgifter samt
bestämmelser om nämndens sammansättning och arbetsformer.
Paragrafen anger att det skall finnas en Gentekniknämnd och
beskriver i stora
drag vilka uppgifter nämnden har.
Gentekniknämnden har en övergripande övervakning på hela
genteknikområdet och
ger råd om användningen av tekniken; nämndens ansvar sträcker sig
således längre
än lagens tillämpningsområde. En viktig rådgivande uppgift är att
lämna
yttranden till vägledning för myndigheternas bedömning om en
tillståndspliktig
verksamhet är etiskt försvarbar (jfr 7 ).
Närmare bestämmelser om Gentekniknämndens uppgifter liksom om
nämndens samman-
sättning meddelas av regeringen.
Paragrafen har avfattas i enlighet med Lagrådets förslag.
Ansvar m.m.
17
Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen
eller av
oaktsamhet
1. bryter mot 6 , eller
2. bryter mot en föreskrift eller ett villkor som har meddelats med
stöd av 4
andra stycket, 5 andra stycket, 7 andra stycket eller 8 .
Om ett brott har begåtts uppsåtligen och i övrigt är att anse som
grovt, döms
till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om brottet är grovt
skall
särskilt beaktas om brottet har begåtts systematiskt eller under en
längre tid,
varit av mera omfattande art, innefattat vilseledande av en myndighet
eller
inneburit en uppenbar likgiltighet för människors hälsa eller miljön.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, döms inte till
ansvar enligt
denna lag.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud
döms inte
till ansvar för en gärning som omfattas av föreläggandet eller
förbudet.
I paragrafen finns straffsanktioner för överträdelser av lagen och
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Straffskalan är i
normalfallet
böter eller fängelse i högst ett år. Paragrafen är utformad efter
mönster från
bl.a. 20 lagen om kemiska produkter.
Första stycket
I första punkten behandlas överträdelse av kravet på tillstånd för
en
avsiktlig utsättning och ett utsläppande på marknaden (6 ). Den som
uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelsen straffas.
Ansvarsbestämmelsen i andra punkten avser överträdelse av en
föreskrift om
särskilda försiktighetsmått (4 andra stycket), en föreskrift om
riskbedömningen (5 andra stycket), ett villkor som gäller enligt
ett
tillståndsbeslut (7 andra stycket) och en föreskrift om tillstånd
eller
anmälan för en innesluten användning (8 ). Den som uppsåtligen eller
av
oaktsamhet bryter mot en sådan föreskrift eller ett sådant villkor
straffas.
För brott enligt första stycket är straffskalan böter eller
fängelse i högst
ett år.
Andra stycket
Straffskalan är fängelse i högst två år om brottet är att anse som
grovt. En
förutsättning för ansvar för grovt brott är att gärningsmannen har
handlat
uppsåtligt. Brottet skall dessutom i övrigt vara att anse som grovt.
Vid
bedömandet av om brottet är grovt skall särskilt beaktas de
omständigheter som
anges i lagtexten.
Tredje stycket
I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Ansvarsfrihet gäller
alltså om
förseelsen med hänsyn till samtliga omständigheter får betecknas som
ringa.
Fjärde stycket
Gärningsmannen skall inte dömas till ansvar, om ett straff kan
dömas ut enligt
brottsbalken. Detta innebär att, när brottsbalkens och paragrafens
bestämmelser
samtidigt är tillämpliga, bestämmelserna i brottsbalken har företräde
framför
ansvarsbestämmelserna i paragrafen.
Femte stycket
Bestämmelsen ger uttryck för den allmänna principen att inte
ingripa med både
straff och vitespåföljd mot samma förfarande.
Paragrafen har avfattats i enlighet med Lagrådets förslag.
18
Den som vid fullgörande av en skyldighet enligt denna lag eller
enligt en
föreskrift som har meddelats med stöd av lagen med uppsåt eller av
oaktsamhet
lämnar en oriktig uppgift om förhållande av betydelse döms till
böter.
Enligt paragrafen straffas den som lämnar oriktiga uppgifter om
något
förhållande som är av betydelse. Paragrafen är utformad efter mönster
från 21
lagen om kemiska produkter. Tillämpningsområdet för bestämmelsen
avser de fall
där ett oriktigt uppgiftslämnande inte är kriminaliserat enligt något
annat
straffstadgande.
Paragrafen har avfattats i enlighet med Lagrådets förslag.
19
Genetiskt modifierade organismer och produkter som innehåller eller
består av
sådana organismer skall, om de har varit föremål för ett brott enligt
denna lag,
förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma
gäller vinning
av sådant brott.
Egendom som har använts som hjälpmedel vid ett brott enligt denna
lag får
förklaras förverkad, om det behövs för att hindra brott eller det
annars finns
särskilda skäl.
I stället för egendom som avses i första eller andra stycket kan
dess värde
förklaras förverkat.
Paragrafen innehåller föreskrifter om förverkande vid brott.
Första stycket
Förverkande kan ske av organismer och produkter som har varit
föremål för
brott enligt denna lag. Som exempel kan nämnas genetiskt modifierade
växter som
har satts ut utan ett tillstånd. Ett förverkande skall dock aldrig
ske om det
skulle vara uppenbart oskäligt.
Andra stycket
Även sådan egendom som har använts som hjälpmedel vid ett brott kan
förklaras
förverkad. Som exempel kan nämnas laboratorieutrustning som har
använts vid en
otillåten verksamhet. För att ett förverkande skall kunna ske krävs
dock att det
är påkallat för att hindra fortsatt brottslighet eller att det annars
finns
speciella skäl.
Tredje stycket
I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.
Paragrafen har avfattats i enlighet med Lagrådets förslag.
20
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
före-
skrifter om skyldighet för den som bedriver en sådan verksamhet som
avses i 1
första stycket eller ansöker om tillstånd till verksamheten eller gör
en anmälan
om verksamheten att betala avgifter för myndigheters verksamhet
enligt denna
lag.
Med stöd av bemyndigandet i paragrafen, som har sin motsvarighet i
bl.a. 18
lagen om kemiska produkter, kan det föreskrivas om avgifter för en
myndighets
verksamhet med anmälan och prövning av ansökningar. Det kan även
föreskrivas att
avgifter skall betalas för tillsynsverksamheten. Som exempel kan
nämnas
skyldighet att ersätta kostnader för provtagning och undersökning av
prov som
har tagits i samband med en tillsynsmyndighets tillträde till lokaler
med stöd
av 15 . Avgifterna skall betalas av den vars verksamhet prövas eller
är föremål
för tillsyn. Som Lagrådet har anfört får däremot avgift inte tas ut
generellt
för företag som bedriver sådan verksamhet som avses i lagen.
Meningen är att avgifterna skall täcka myndigheternas kostnader för
prövning
och tillsyn.
21
Ett beslut som en sådan myndighet som avses i 9 och 12 i ett
enskilt fall
har meddelat enligt denna lag eller enligt en föreskrift som har
meddelats med
stöd av lagen får överklagas hos länsrätten.
Ett sådant beslut som avses i första stycket skall gälla
omedelbart, om inte
något annat beslutas.
Första stycket
Bestämmelsen föreskriver att ett beslut av en annan myndighet än
domstol får
överklagas till länsrätten. Överklagande av domstolsavgöranden
regleras av
rättegångsbalken och förvaltningsprocesslagen (1971:291).
Andra stycket
I bestämmelsen slås fast att ett beslut skall gälla omedelbart, om
inget annat
förordnas i det särskilda fallet.
Ikraftträdandebestämmelser
Denna lag träder i kraft i fråga om 5 och 6 den 1 januari 1995
och i övrigt
den 1 juli 1994.
Lagen träder i kraft den 1 juli 1994. Vissa bestämmelser börjar dock
gälla först
den 1 januari 1995, nämligen skyldigheten att göra en utredning om
verksamhetens
risker (5 ) och kravet på tillstånd för avsiktlig utsättning och
utsläppande på
marknaden (6 ).
Reglerna omfattar den verksamhet som sker efter ikraftträdandet,
oavsett om
verksamheten hade påbörjats tidigare.
14.2 Förslaget till lag om ändring i växtskyddslagen
(1972:318)
6
En innehavare av mark, byggnad eller transportmedel är skyldig att
lämna
tillträde för en åtgärd som avses i 5 första stycket 2, 3 och 7.
Ändringen är, förutom av redaktionell natur, en följd av att 2 a
upphävs och
att det finns bestämmelser i saken i lagen om genetiskt modifierade
organismer.
10
Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. inte gör en anmälan enligt 4 ,
2. inte följer ett föreläggande eller bryter mot en föreskrift
eller ett
förbud som har meddelats med stöd av 5 , eller
3. åsidosätter en skyldighet enligt 6 .
Ändringen är, förutom av redaktionell natur, en följd av att 2 a
upphävs och
att det finns bestämmelser i saken i lagen om genetiskt modifierade
organismer.
14.3 Förslaget till lag om ändring i djurskyddslagen
(1988:534)
12
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket
får meddela
föreskrifter om förbud mot eller villkor för
1. tillförsel av hormoner eller andra ämnen till djur för att
påverka djurets
egenskaper i annat syfte än att förebygga, påvisa, lindra eller bota
sjukdom
eller sjukdomssymptom, eller
2. avel med sådan inriktning som kan medföra lidande för djuren
eller påverka
djurens naturliga beteenden.
Första stycket 1 gäller inte ämnen som omfattas av lagen (1985:
295) om foder.
Ändringen är en följd av att det finns bestämmelser i saken i lagen
om
genetiskt modifierade organismer.
Bilaga 1
Sammanfattning av Genteknikberedningens
betänkande
Modern bioteknik har på många sätt utvecklats snabbt under de senaste
decennierna. Genteknik, som innebär att särskilda metoder används för
att
undersöka eller ändra en organisms ärftliga material, räknas ofta som
en del av
biotekniken, även om genteknik använd på människor normalt inte anses
som
bioteknik. Användningen av genteknik och genetiskt modifierade
organismer (GMO)
har rest en rad frågor för samhället. Främst gäller det vilka etiska
principer
som skall tillämpas och vilka ekologiska risker som är förknippade
med
användningen av GMO. Även frågan om vilka ekologiska risker som kan
accepteras
är aktuell.
Användning
Trots de potentiella risker som kan vara förenade med GMO är det
inget land som
i dag har förbjudit användningen. Detta hänger troligen samman med
att
användningen av genteknik och användningen av GMO har många positiva
effekter.
Inom humanmedicinen kommer användningen av genteknik att få stor
betydelse.
Genom genteknik räknar man med att en rad sjukdomar kan botas och att
nuvarande
mediciner kan förbättras. Ett känt exempel är försök att framställa
en viss
blodkoagulationsfaktor ur fårmjölk, vilken är helt fri från
exempelvis HIV- och
gulsotssmitta. Genteknik kan också användas för framställning av
vaccin och vid
diagnostik av sjukdomar samt inom rättsmedicinen, bl.a. för
identifiering.
Vidare är det möjligt att föra över arvsanlag till en sjuk människa
för att
reparera eller ersätta en skadad gen. Sådan s.k. genterapi har med
framgång
utförts i USA på extremt infektionskänsliga barn.
Likaså inom växtförädlingen kan genteknik användas. Detta kan ske
för att få
fram växter som är motståndskraftiga mot sjukdomar, insekter, olika
typer av
stress såsom kyla och torka samt ogräsbekämpningsmedel. Vidare kan
man med hjälp
av genteknik förbättra olika egenskaper hos växter, t.ex.
näringsinnehållet. Man
kan även tillföra egenskaper som normalt ej förekommer i växterna för
att få dem
att producera främmande substanser, t.ex. läkemedel.
Djur kan, som angetts, användas för att framställa bl.a. läkemedel.
Genteknik
kan också användas för att förbättra immunsystemet hos djur och öka
foderutnyttjandet. Även infektionsbekämpningen kan förbättras med
hjälp av
genteknik. Man kan vidare åstadkomma förändringar för att målinrikta
och öka
produktionen inom jordbruket. Detta kan ske genom att ändra
mikroorganismerna i
våmmen för att öka näringsupptagningen hos idisslarna. Med hjälp av
genteknik
kan man också framställa s.k. mosaikdjur, dvs. djur som är
sammansatta av två
eller flera typer av celler med olika arvsmassa. Framställningen av
mosaikdjur
inom en och samma art har stor betydelse för den medicinska
forskningen.
Andra områden där genteknik kan komma att användas är vid
nedbrytning av
avfall, t.ex. i avloppsvatten, för ekologisk forskning, vid öl- och
vinjäsning,
för utvinning av metall ur slagghögar och för att biologiskt
framställa nya
material.
I Sverige och internationellt är gentekniken i laboratorier och
industrier i
dag en rutinmässigt använd metod. Genteknikmetoderna har använts i
omkring två
decennier och någon skada från oavsiktliga utsläpp eller avsiktliga
utsättningar
har inte rapporterats. Enligt den samlade vetenskapens ståndpunkt är
det inte
den använda metoden i sig som kan medföra ekologiska risker; de
eventuella
riskerna är förknippade med den ursprungliga organismen och
resultatet av
förändringen.
Ekologiska risker
De ekologiska risker som skulle kunna inträffa vid användning av GMO
behandlar
beredningen noggrant. Att i en organism införa en på laboratoriet
konstruerad
DNA-sekvens kan ur evolutionär och ekologisk synpunkt innebära något
principiellt nytt. Övriga förändringar, som åstadkoms med genteknik
där man
arbetar med naturligt förekommande DNA-sekvenser, motsvaras av
processer som
förekommer naturligt. Man vet ännu inte med säkerhet hur
överlevnadsförmågan hos
GMO påverkas av genförändringen. Speciellt mikroorganismer har
utvecklat metoder
att överleva under perioder av dåliga yttre betingelser. Vidare är
mikroorganismer svåra att upptäcka och övervaka. Vad som motverkar en
okontrollerad överlevnad hos en GMO är det selektionstryck, som
omgivningen
utövar på en biologisk nyskapelse.
Det är inte bara den nya organismen som kan föröka sig. Även de nya
generna
skulle kunna spridas på ett ej avsett sätt. Organismer sprider sina
gener på
olika sätt. Det vanligaste är spridning av hela genpaket, såsom
befruktade ägg,
frön, yngel eller färdiga individer. Växter sprider även könsceller,
dvs.
pollen. Spridningen sker med hjälp av luft, vatten och djur.
Mikroorganismer
sprids dessutom via redskap. Det är inte klarlagt vilka oförutsedda
konsekvenser
som kan uppstå om ett genutbyte skulle ske mellan en GMO och den
naturliga
populationen. Därför är det viktigt att kunna visa, förutsäga och i
möjligaste
mån minimera ett sådant genutbyte. Det är dock stor skillnad mellan
att införa
en i miljön befintlig organism som erhållit en ny eller förändrad gen
och att
introducera en exotisk art med ett för den miljön helt annat genom.
Beredningen anser att kunskapsläget om ekologiska risker i samband
med
utsättning av GMO behöver förstärkas. Ökad kunskap kommer att ge en
bättre grund
för bedömning av det lämpliga i att använda en viss organism.
Beredningen anser
dock inte att rådande kunskapsläge motiverar ett förbud mot sådan
utsättning.
Tvärtom är det viktigt att pågående forsknings- och utvecklingsarbete
rörande
GMO och deras användning i naturen fortsätter.
Det behövs således ökad biologisk och ekologisk kunskap om
överlevnad och
spridning av de organismer som skall sättas ut i miljön. Vidare
behövs ökad
kunskap om geners stabilitet, överföring av gener till andra
organismer samt
vilka effekter som kan uppstå på de ekosystem där GMO planeras att
sättas ut.
Beredningen anser därför att forskning som bidrar till att öka denna
kunskap
skall stimuleras.
Vidare bör man förstärka de nätverk för erfarenhetsutbyte som
påbörjats inom
Sverige och de nordiska länderna och även bygga ut dem till att
omfatta övriga
länder, som har med Sverige likartade natur- och klimatförhållanden.
För att dra
nytta av de kunskaper som samlas inom EGs program bör svenska
forskare medverka
i dessa.
För diskussion av risker förknippade med att i naturen sätta ut GMO
krävs ett
värderingssystem. Beredningen anser att naturvårdsdoktrinen är en
lämplig norm
att utgå från. I enlighet med naturvårdsdoktrinen bör man förhindra
allvarliga
och obotliga rubbningar i de naturliga ekosystemens grundläggande
funktioner.
Det finns också olika sätt att tala om risk. Beredningen föreslår
därför en
gemensam terminologi och begreppsapparat för att undvika
missförstånd. Därigenom
skiljer man mellan
1)Urval av händelser som skall bedömas.
2)Bedömning av sannolikheten för att en händelse skall inträffa.
3)Risk- och konsekvensanalys.
4)Riskvärdering.
5)Riskhantering/riskreduktion.
Den föreslagna begreppsapparaten kan bidra till att urskilja vilka
värderingar
som kommer till uttryck i en riskbedömning. Det är också viktigt att
beakta att
värderingar förekommer och att göra dem tydliga.
Kunskapsosäkerhet har stor betydelse vid bedömning av risker. All
empirisk
kunskap är i viss mening osäker, men osäkerheten kan minskas genom
forskning.
När det gäller att bedöma risker med att sätta ut GMO föreligger för
närvarande
en betydande kunskapsosäkerhet. Frågan är hur stor den är och vilken
osäkerhet
man är beredd att acceptera.
Ett annat problem gäller svårigheterna att kommunicera om risker på
ett
sakligt och rättvisande sätt. Problemet är särskilt svårt när det
gäller att
informera om eventuella faror med stora konsekvenser men små
sannolikheter.
Svårigheterna kan vara av psykologiskt, kunskapsteoretiskt,
faktamässigt,
pedagogiskt och etiskt slag.
Man måste också skilja mellan risker av olika slag. Det gäller inte
bara
mellan stora och små risker utan även mellan självvalda och
påtvingade, mellan
risker som går att undvika och oundvikliga risker, mellan kortvariga
och
långvariga eller bestående risker samt mellan kända och okända
risker.
Beredningen anser att riskbedömningen bör ingå i den etiska
analysen, eftersom
det är etiskt felaktigt att ta ställning utifrån ett dåligt
beslutsunderlag, om
ett ställningstagande kan uppskjutas till en tidpunkt då underlaget
är bättre.
Det är också etiskt oacceptabelt att låta påskina att underlaget är
bättre än
vad det är. Det är således viktigt med en öppen redovisning av fakta
och
ståndpunkter.
Etiska frågor
Beredningen behandlar också etiska frågor kring användningen av
genteknik.
Eftersom etik rörande genteknik använd på människor utretts tidigare,
koncentrerar beredningen sig på andra organismer, främst djur.
Frågan om vad som bör vara tillåtet resp. otillåtet vid användning
av
genteknik på djur, växter och mikroorganismer fordrar
ställningstagande till två
frågor. Har naturen ett egenvärde och i så fall i vilken mening? Har
människan
rätt att ändra naturen, och finns det i så fall en gräns för denna
rätt?
Beredningen menar att naturen har ett egenvärde. Men beredningen
anser också
att människan, under vissa förutsättningar, kan ta sig rätten att
ändra naturen
och vad som lever i naturen. Beredningen anser således att som
övergripande
princip bör gälla, att människan har rätt att ändra växter, djur och
mikroor-
ganismer för att förbättra sina levnadsbetingelser, om förändringen
kan ske utan
att åsidosätta naturvårdsdoktrinen och utan att skada andra människor
eller
djur. Människans rätt i enlighet med denna princip måste dock vara
kopplad till
ett moraliskt ansvar. De naturliga organismerna har inneboende
egenvärden, som
skall respekteras. Människorna är, enligt beredningen, delar av ett
meningsfullt
helt och har dessutom en plikt att göra väl mot djur.
Om människans handlande följer dessa etiska riktlinjer, anser
beredningen att
det kan vara försvarbart att ändra ärftliga egenskaper hos djur,
växter och
mikroorganismer. Sådana förändringar har människan gjort sedan mycket
lång tid
inom djuravel och växtförädling. Med genteknik kan emellertid
artbarriärer
överskridas, vilket gör det viktigt att ta etisk ställning och pröva
huruvida
ingreppet kan ske utan skada på individ och ekosystem. Försiktighet
bör enligt
beredningen iakttas vid ingrepp i naturen. För säkerhets skull bör
allvarliga
ingrepp i naturen undvikas. De ingrepp som görs bör också vara
möjliga att
återställa.
Ökad kunskap om djurs och växters molekylärbiologi kommer att ge
möjlighet
till ytterligare förändringar. För att på ett tillfredsställande sätt
kunna
avgöra om sådana ändringar är etiskt acceptabla, kan förfarandet
underkastas en
analysstrategi för etiska överväganden. Vid denna analys bör
alternativen till
förändringen diskuteras och resultatet av prövningen redovisas öppet.
Det är
också önskvärt att engagera allmänheten och massmedierna i dessa
frågor.
Överväganden och förslag
Efter genomgång av gällande bestämmelser i Sverige och utomlands
redovisar
beredningen sina överväganden och förslag vad gäller främst
användningen av GMO.
De ekologiska riskerna vid okontrollerad användning av farliga
organismer är
stora, oavsett om organismernas arvsmassa är ändrad och oavsett
vilken metod som
använts vid en förändring. Detta har ovan uttryckts så, att det inte
är metoden
- t.ex. hybrid-DNA-teknik -som i sig medför risker; riskerna beror på
egenskaper
hos de ursprungliga organismerna och på resultatet av förändringen.
Mot bakgrund
härav finns det anledning att överväga en kontroll av all användning
av farliga
organismer, medan t.ex. harmlösa GMO skulle kunna lämnas utan
kontroll. Eftersom
det bl.a. inte finns någon accepterad klassificering av vilka växter
och djur
som skall anses farliga, avstår beredningen dock från ett sådant
förslag.
Genteknikens användning på människor har reglerats i två lagar från
år 1991,
nämligen beträffande användning av viss genteknik vid allmänna
hälsoundersökningar och beträffande åtgärder i forsknings-eller
behandlingssyfte
med befruktade ägg från människor. Vidare har fosterdiagnostik
utretts nyligen,
och ett propositionsarbete i denna fråga pågår inom regeringen. Ett
uppmärksammat problem gäller sekretesskyddet för genetiska uppgifter.
Bl.a. har
frågan gällt om arbetsgivare och försäkringsbolag skall ha rätt att
begära
sådana uppgifter som villkor för anställning resp. försäkring.
Riksdagen har år
1991 hos regeringen hemställt om förslag hur etiskt oacceptabla krav
på tillgång
till genetiska data skall kunna hindras, och regeringen arbetar med
frågan.
Slutligen har inom Europarådet antagits riktlinjer angående
användning av
DNA-analys i kriminalsammanhang. Mot bakgrund av det arbete som har
skett och
det arbete som alltjämt pågår lämnar beredningen inte något förslag
till
lagändring vad gäller genteknikens användning på människor.
Som angetts ovan har beredningen koncentrerat sina etiska
överväganden till
genteknikens användning på djur och användningen av genetiskt
förändrade djur.
Som övergripande etiska principer har beredningen angett, att naturen
har ett
egenvärde och att människan har rätt att ändra växter, djur och
mikroorganismer
för att förbättra sina levnadsbetingelser, om det kan ske utan att
åsidosätta
naturvårdsdoktrinen och utan att skada andra människor eller djur.
Behovet av skydd för djur föreligger generellt, alltså oavsett om
dess gener
ändrats och oavsett vilken metod som i så fall har använts.
Principiellt bör
skyddet för djur bl.a. av detta skäl regleras i
djurskyddslagstiftningen. Den
nuvarande lagstiftningen styrs av omsorg om djurs välbefinnande.
Beredningen
menar att djurens välbefinnande skall vara den främsta utgångspunkten
vid bedöm-
ningen av gentekniska ingrepp på djur och vid användning av genetiskt
förändrade
djur. Ovan har angetts att en viss analysstrategi bör användas vid
etiska
överväganden. Enligt beredningen bör denna etiska prövning ske innan
djurförsöket äger rum. Beredningen föreslår dock inte något förbud
mot
användning av genteknik på djur.
Beredningen behandlar även biologiska stridsmedel framställda med
hjälp av
genteknik och konstaterar att den gällande lagstiftningen i Sverige
är
tillfyllest samt att det internationella arbetet utvecklas mot en
allt mer
tillfredsställande kontroll. Några lagförslag lämnas därför inte.
Beredningen har ingående diskuterat skadestånds- och
försäkringsfrågor kring
användningen av GMO. Gällande regler på området har därför beskrivits
tämligen
utförligt. Beredningen konstaterar att det föreligger att
skadeståndsansvar för
den som vid användning av GMO orsakar skador i miljön. Ansvaret för
tillverkare
och importör av produkter som innehåller eller består av GMO är
däremot mer
svårbedömt. Arbete kring ett särskilt ansvar för farliga GMO pågår
inom
Europarådet. Mot bakgrund av de regler som finns och det arbete som
pågår och
eftersom någon skada orsakad av GMO inte har rapporterats, föreslår
beredningen
inte några nya eller ändrade ersättningsregler.
Användningen av GMO kan, som angetts ovan, i vissa fall innebära
risker för
människors hälsa och miljön. Riskerna kan enligt beredningen vara så
stora att
någon form av kontroll behövs. Även om en fungerande intern kontroll
hos
användarna är av stor betydelse, är det ändå nödvändigt med en
myndighetskonstroll.
Enligt sina direktiv skall beredningen särskilt uppmärksamma
regleringen inom
EG. Den senaste utvecklingen mot en allt närmare anknytning mellan
Sverige och
EG gör att beredningen menar att en svensk kontroll av GMO inte bör
strida mot
EGs direktiv. Vidare bör företag verksamma i Sverige om möjligt ha
samma
förutsättningar att använda GMO som företag i utlandet.
Den nuvarande kontrollen av mikroorganismer och andra organismer
har fungerat
väl. Den framtida kontrollen bör därför bygga vidare på den
befintliga
organisationen. Regleringen bör ske i de lagar som för närvarande
innehåller
bestämmelser om organismer och produkter på resp. område. Det bör
också vara de
olika fackmyndigheterna som efter samråd med andra myndigheter
utformar de
närmare föreskrifterna för användningen av GMO. Således föreslås att
det ges
bemyndiganden att utfärda dessa föreskrifter. Det bör också vara
fackmyndigheterna som handhar kontroll och tillsyn. Också denna
verksamhet bör
ske i samråd med andra myndigheter, t.ex. Naturvårdsverket.
De svenska föreskrifterna för användning av GMO bör ha till syfte
att skydda
människors hälsa och miljön. Som utgångspunkt bör gälla, att riskerna
skall
minimeras så långt det är praktiskt möjligt. Krav på beredskapsplaner
för
olyckor och informationsskyldighet om ny kunskap framkommer bör
övervägas av
myndigheterna. Beträffande innehållet i övrigt i föreskrifterna anser
beredningen att EGs direktiv bör beaktas, bl.a. när det gäller krav
på
miljöriskbedömning.
Kontrollen av innesluten användning bör omfatta endast
mikroorganismer och
grundas på en klassificering av mikroorganismernas farlighet.
Arbetarskyddsstyrelsen bör vid en översyn av nuvarande föreskrifter
om
mikroorganismer beakta EGs regler och i samråd med Naturvårdsverket
utfärda
anvisningar för klassificeringen. Något ytterligare tillståndskrav
för
anläggningar föreslås inte.
Beredningen föreslår krav på tillstånd för avsiktlig utsättning av
GMO, dvs.
för försöksutsättning och produktion av GMO samt för saluförande av
produkter
som innehåller eller består av GMO.
Ändrade bestämmelser föreslås i växtskyddslagen, lagen om kontroll
av husdjur
m.m., lagen om foder och lagen om förhandsgranskning av biologiska
bekämpningsmedel. Genom ändringarna får regeringen eller den
myndighet
regeringen bestämmer möjlighet att utfärda föreskrifter för
användningen av GMO.
Vidare föreslås en ändring i miljöskyddslagen, varigenom lagen blir
tillämplig
på all avsiktlig utsättning av sådana organismer. Något utvidgat
tillståndskrav
enligt miljöskyddsförordningen föreslås däremot inte.
Delegationen för hybrid-DNA-frågor föreslås namnändrad till
Gentekniknämnden.
Nämnden skall vara rådgivande. Gentekniknämndens uppgift blir bl.a.
att ha en
övergripande övervakning på genteknikområdet och omedelbart anmäla
när
ytterligare kontrollåtgärder är nödvändiga. Nämndens sammansättning
föreslås bli
ordförande, fem sakkunniga forskare, fem ledamöter utsedda på förslag
av olika
myndigheter, fem företrädare för riksdagspartier och en etiskt
sakkunnig.
Antalet anställda bör ökas jämfört med hybrid DNA-delegationen.
Nämnden bör
inledningsvis knytas till Justitiedepartementet.
Beredningens förslag medför att kraven i EGs direktiv uppfylls. Den
kostnadsökning som detta innebär medför att tre miljoner kr behöver
omdisponeras
till Gentekniknämnden.
Immaterialrätt
I ett andra avsnitt i betänkandet behandlar beredningen övergripande
immaterialrättsliga frågor. Beredningen lämnar också
immaterialrättsliga
överväganden.
Genom patent kan den som gjort en ny uppfinning hindra andra att
under en viss
tid utnyttja uppfinningen yrkesmässigt. I gengäld måste uppfinningen
göras
offentlig. Det ställs emellertid stora krav för att en uppfinning
skall erhålla
patentskydd. För att patent skall beviljas måste uppfinningen kunna
tillgodogöras industriellt, varav följer krav på reproducerbarhet,
teknisk
karaktär och teknisk effekt. Vidare måste uppfinningen vara ny och ha
uppfin-
ningshöjd. Som uppfinning anses aldrig vad som enbart utgör en
upptäckt. Inte
heller förfarande för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller
för
diagnosticering som skall utövas på människor eller djur anses som
uppfinning.
Vidare får patent inte meddelas på uppfinning vars utnyttjande skulle
strida mot
goda seder eller allmän ordning och ej heller på växtsorter eller
djurraser
eller väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter
eller djur.
Patent får dock meddelas på mikrobiologiskt förfarande och alster av
sådant
förfarande.
Från den ensamrätt som tillkommer patenthavaren (eller
licenshavaren) finns
flera undantag, bl.a. för forskning och vidare produktutveckling och
för den som
tidigare använt uppfinningen. Vidare finns en möjlighet till
tvångslicens.
Patent ger inte någon rätt att oberoende av annan lagstiftning
använda den
patenterade produkten och ger inte heller någon äganderätt till den
produkt som
uppfinningen resulterar i.
Beträffande patent på biotekniska uppfinningar måste även dessa
uppfinningar
uppfylla de allmänna kraven på industriell användning, nyhet och
uppfinningshöjd. Även kravet på att uppfinningen inte får bestå av
vad som
enbart utgör en upptäckt minskar möjligheten till patentskydd.
Bestämmelsen om
goda seder har tidigare tillämpats restriktivt, men den har på senare
tid fått
ökad aktualitet genom ett avgörande vid det europeiska patentverket
(den s.k.
onkomusen). I samma avgörande diskuteras också innebörden av
undantaget för
växtsorter och djurraser. Beredningen redovisar ingående innebörden
av dessa
bestämmelser och den praxis som vuxit fram.
Ett till patent motsvarande skydd föreligger för växter,
växtförädlarrätt,
vilken ger den som tagit fram en ny växtsort ensamrätt att
yrkesmässigt utnyttja
sorten. Någon ensamrätt att använda sorten för förädlings- och
forskningsarbete
innefattas inte i skyddet, och vidare har en bonde i princip rätt att
för eget
bruk följande år använda av honom framodlat utsäde av den skyddade
sorten. För
att erhålla skydd måste växtsorten vara distinkt, homogen och stabil.
Både patent och växtförädlarrätt gäller i 20 år och har till syfte
att
stimulera utvecklingen av nya och bättre produkter samt att erbjuda
uppfinnarna
resp. växtförädlarna en viss ersättning för deras arbete. Patent och
växtförädlarrätt är i hög grad uppbyggda kring internationella
konventioner som
Sverige anslutit sig till. Det internationella arbetet pågår
intensivt inom
bl.a. GATT och EG.
Under senare år har rests invändningar mot patent på biotekniska
uppfinningar.
Invändningarna har varit av skilda slag - religiösa och etiska,
miljömässiga,
ekonomiska och juridiska. Några anser att genteknik i sig är så
tvivelaktig att
den stimulans till utveckling som patent och växtförädlarrätt medför
bör
stoppas. Andra anser att möjligheten till patent ökar klyftan mellan
u-länder
och i-länder. Som ett särskilt skäl anges, att det genetiska
ursprungsmaterialet
ofta härstammar från u-länderna och att dessa därför borde få
ersättning, i vart
fall inte hindras från att utnyttja materialet. Farhågor för den
genetiska
mångfalden har också förts fram. Även frågor om djurens lidande och
hot mot
miljön har diskuterats, liksom ekonomiska följder av
immaterialrättsligt skydd,
bl.a. för svaga regioner och vissa yrkesgrupper.
I de immaterialrättsliga övervägandena konstateras att Sverige är
bundet av en
rad internationella konventioner avseende patent och
växtförädlarrätt.
Beredningen håller det för uteslutet att Sverige skulle frånträda
dessa
åtaganden. Genom att tillträda den europeiska patentkonventionen har
Sverige
medgett att s.k. europeiska patent skall ha samma rättsverkningar som
ett i
Sverige meddelat patent. Således är patentet på den s.k. onkomusen
gällande i
Sverige. Att införa exempelvis förbud mot patent på djur i Sverige
får därigenom
liten effekt, eftersom uppfinnaren kan välja att söka patent vid det
europeiska
patentverket. Detsamma gäller för införande av andra regler som inte
har mot-
svarighet i den europeiska patentkonventionen. Dessutom fäster
svenska domstolar
stort avseende vid den praxis som utvecklats vid det europeiska
patentverket.
Det kan således bli nödvändigt att Sverige anpassar sig till
internationellt
gällande synsätt på detta område. Vi kan därigenom bli tvungna att
acceptera
lösningar som inte helt stämmer överens med de egna uppfattningarna.
Genom att
delta i det mellanstatliga samarbetet har Sverige emellertid
möjligheter att
påverka utvecklingen.
Beredningen menar därför att det också i framtiden skall finnas en
möjlighet
att erhålla immaterialrättsligt skydd för biotekniska uppfinningar på
i princip
samma villkor som för andra uppfinningar. Beredningen ställer sig
också tveksam
till införande av en särskild djurförädlarrätt. De speciella
förhållanden som
kan vara förenade med patent på biotekniska uppfinningar, motiverar
inte för
närvarande någon principiell ändring i gällande lagstiftning. Inte
heller
motiveras ingrepp i nuvarande lagstiftning av andra förhållanden,
såsom etiska
hänsyn, den biologiska mångfalden, situationen i vissa u-länder,
miljöhänsyn,
djurskyddsaspekter eller ekonomiska följder av den biotekniska
utvecklingen.
När det gäller den etiska kontrollen slås fast, att patent på
människor,
foster, befruktade ägg, könsceller och mänskliga organ inte är
tillåtet.
Beredningen redovisar också sin syn på immaterialrättsligt skydd för
mänskligt
material i övrigt. Vad angår djur anser beredningen att patent bör
tillåtas om
de etiska aspekterna tillgodoses. Beredningen föreslår att Patent-
och
registreringsverket informerar Gentekniknämnden beträffande
ansökningar om
patent på levande organismer och gener. Gentekniknämnden får
därigenom möjlighet
att på lämpligt sätt agera om uppfinningen eller tekniken kan
ifrågasättas från
etiska eller humanitära utgångspunkter. Slutligen framhålls att
Sverige i inter-
nationella sammanhang bör verka för att de synpunkter som beredningen
för fram
blir beaktade. Beredningen menar också att Sverige i internationella
förhandlingar rörande immaterialrättsligt skydd av biotekniska
uppfinningar
aktivt bör driva linjen att endast ett användningsbundet produktskydd
skall
medges för gener och mikroorganismer som hämtats från naturen.
Beredningen föreslår alltså ingen lagändring på det
immaterialrättsliga
området, men betonar att ändringar i svensk lagstiftning kan behövas,
t.ex. om
ändringar vidtas internationellt.
Bilaga 2
Genteknikberedningens lagförslag
1. Förslag till
Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)
Härigenom föreskrivs att 1 miljöskyddslagen (1969:387) skall ha
följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1
Denna lag är tillämplig på
1. utsläppande av avloppsvatten, fast ämne eller gas från mark,
byggnad eller
anläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde,
2. användning av mark, byggnad eller anläggning på sätt som eljest
kan medföra
förorening av mark, av vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller
av
grundvatten,
3. användning av mark, 3. användning av mark,
byggnad eller byggnad eller anläggning
anläggning på sätt som på sätt som kan medföra
kan medföra störning förstörning för omgivningen
omgivningen genom genom luftförorening,
luftförorening, buller, buller, skakning, ljus
skakning, ljus eller eller annat sådant, om
annat sådant, om störningen ej är helt
störningen ej är helt tillfällig, samt
tillfällig.
4. avsiktlig
utsättning på mark, i
vatten eller i luft av
organismer, vilka har
fått sitt genetiska
material ändrat på ett
sätt som går utöver det
naturliga genutbytet.
Lagen är icke tillämplig på sådant utsläppande av avfall som avses
i lagen
(1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten eller på
störning i radio-
mottagningsapparat. Ej heller är lagen tillämplig i fråga om
joniserande
strålning eller beträffande elektriska och magnetiska verkningar av
en elektrisk
anläggning, varom särskilda bestämmelser gäller.
Åtgärd eller användning som enligt vad nu sagts omfattas av lagen
kallas
miljöfarlig verksamhet.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993
2. Förslag till
Lag om ändring i växtskyddslagen (1972:318)
Härigenom föreskrivs att 2 a växtskyddslagen (1972:318) skall ha
följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 a
Regeringen eller Regeringen eller
den myndighet som den myndig-het som
regeringen be- regeringen be-
stämmer får meddelastämmer får meddela
föreskrifter om föreskrifter om
förbud mot eller 1. användning
villkor för eller saluförande
användning av av växter, vilka
1. genteknik på har fått sitt gene-
växter, tiska material änd-
2. gentekniskt rat på ett sätt som
modifierade väx- går utöver det
ter, samt naturliga genut-
3. gentekniskt bytet, och
modifierade orga- 2. användning vid
nismer vid växtodling av orga-
växtodling. nismer, vilka har
fått sitt genetiska
material ändrat på
ett sätt som går
utöver det natur-
liga genutbytet,
eller saluförande
av sådana
organismer.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993
3. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985:295) om foder
Härigenom föreskrivs att 6 lagen (1985:295) om foder skall ha
följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, jordbruksverket
får
föreskriva att den som yrkesmässigt för försäljning importerar,
tillverkar eller
förpackar foder eller fodertillsatser skall
1. göra anmälan om sin verksamhet till jordbruksverket,
2. föra sådana anteckningar över lager, tillverkning, inköp och
försäljning
eller annat förfogande som behövs för kontroll av att denna lag eller
med stöd
av denna lag meddelade föreskrifter följs,
3. lämna uppgifter om varan i samband med överlåtelse genom
märkning eller på
annat sätt.
Regeringen
eller, efter rege-
ringens
bemyndigande,
Jordbruksverket får
också meddela
föreskrifter om
användning och
saluförande av
foder eller foder-
tillsats, som
innehåller eller
består av organis-
mer, vilka har fått
sitt genetiska
material ändrat på
ett sätt som går
utöver det natur-
liga genutbytet.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993
4. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m.
Härigenom föreskrivs att 1-3 lagen (1985:342) om kontroll av
husdjur m.m.
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1
Syftet med denna lag är att främja animalieproduktionen och djurs
lämplighet
för avel i näringsverksamhet samt att förebygga sjukdomar hos djur.
Bestämmelsen i 2
tredje stycket
syftar dock till
att skydda männi-
skors hälsa och
miljön.
Regeringen får i det syfte som anges i första stycket meddela
föreskrifter om
kontroll av husdjur och av andra djur, som människan har i sin vård,
samt ge
organisationer på jordbruksnäringens område eller andra
sammanslutningar rätt
att anordna sådan kontroll.
2
Regeringen får i det syfte som anges i 1 första stycket meddela
föreskrifter
om seminverksamhet och för överföring av befruktade ägg mellan
hondjur.
Regeringen får meddela föreskrifter om att hingstar får användas
till avel
endast om de har avelsvärderats.
Regeringen eller
den myndighet som
regeringen
bestämmer får i det
syfte som anges i
1 andra stycket
meddela föreskrif-
ter om uppfödning,
hållande samt salu-
förande av husdjur
och andra djur som
människan har i sin
vård och vilka har
fått sitt genetiska
material ändrat på
ett sätt som går
utöver det natur-
liga genutbytet.
3
Den som innehar Den som innehar
djur av sådant djur av så-dant
slag och inom slag och inom
sådant område för sådant område för
vilket kontroll vilket kontroll
enligt 1 har enligt 1 första
anordnats har rätt stycket har
att få djuren anordnats har rätt
anslutna till att få djuren
kontrollen. anslutna till
Fortsatt kontrollen.
anslutning får Fortsatt
vägras, om djurens anslutning får
innehavare inte vägras, om djurens
följer de före- innehavare inte
skrifter som följer de före-
gäller för kontrol-skrifter som gäller
len. för kontrollen.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993
Bilaga 3
Förteckning över remissinstanser
Efter remiss har yttranden avgetts av Svea hovrätt, Stockholms
tingsrätt,
Justitiekanslern, Kommerskollegium, Socialstyrelsen,
Läkemedelsverket, Statens
bakteriologiska laboratorium, Statens jordbruksverk, Statens
livsmedelsverk,
Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Delegationen för hybrid-DNA-frågor,
Arbetarskyddsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket, Statens
kriminaltekniska laboratorium, Konkurrensverket, Patent- och
registre-
ringsverket, Patentbesvärsrätten, Konsumentverket, Statens
naturvårdsverk,
Koncessionsnämndens för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Karolinska
institutet, Uppsala universitet, Lunds universitet, Chalmers tekniska
högskola,
Forskningsrådsnämnden, Medicinska forskningsrådet, Naturvetenskapliga
forskningsrådet, Sveriges lantbruksuniversitet, Statens
veterinärmedicinska
anstalt, Centrala försöksdjursnämnden, Skogs- och jordbrukets
forskningsråd,
Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Kristianstads län,
Länsstyrelsen
i Malmöhus län, Grossistförbundet Svensk Handel,
Ingenjörsvetenskapsakademin,
Jordens vänner, Kemikontoret, Kungliga vetenskapsakademin, Kungliga
Skogs- och
lantbruksakademin, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund,
Läkemedelsin-
dustriföreningen, Miljöförbundet, Nordiska samfundet mot plågsamma
djurförsök,
Statens medicinsk-etiska råd, Stiftelsen Bioteknisk Forskning, Svalöf
Weibull
Aktiebolag, Svalövs kommun, Svenska djurskyddsföreningen, Svenska
föreningen för
industriellt rättsskydd, Svenska läkaresällskapet, Svenska
naturskyddsföreningen, Sveriges Industriförbund och Sveriges
veterinärförbund.
Svenska kyrkans centralstyrelse, Bioteknikinformationsgruppen,
Frikyrkorådet,
Fältbiologerna, Föreningen djurens vänner, Green-peace, Katolska
biskopsämbetet,
Landskrona kommun, Miljöskyddskommittén, Nordiska etikkommittén,
Nordiska
genbanken, Stiftelsen för framtidsstudier, Stockholms stad, Svenska
kommunförbundet och Åstorps kommun har beretts tillfälle att avge
yttrande men
har avstått från att yttra sig.
Yttranden har även kommit in från Centerns ungdomsförbund,
Landsorganisationen
i Sverige, Miljöpartiet de gröna, Svenska Ekumeniska nämnden, Svenska
Patentombudsföreningen och ett stort antal enskilda.
Bilaga 4
II
(Beslut, lagar m.m. som inte måste offentliggöras)
RÅDET
RÅDETS DIREKTIV
av den 23 april 1990
om innesluten användning av genetiskt modifierade
mikroorganismer
(90/219/EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska
gemenskapen,
särskilt artikel 130s i detta,
med beaktande av kommissionens förslag[1],
med beaktande av Europaparlamentets yttrande[2],
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[3], och
med beaktande av följande:
Enligt fördraget skall gemenskapens åtgärder i miljöfrågor grundas på
principen
om förebyggande verksamhet och ha som mål att bevara, skydda och
förbättra
miljön och att skydda människors hälsa.
I rådets resolution av den 19 oktober 1987[4] om Europeiska
gemenskapens fjärde
handlingsprogram för miljön slås fast att åtgärder för att utvärdera
biotekniken
och att utnyttja den på bästa sätt i miljöhänseende är ett av de
prioriterade
områden som gemenskapens verksamhet skall koncentreras på.
Bioteknikens utveckling bidrar till medlemsstaternas ekonomiska
expansion. Detta
innebär att genetiskt modifierade mikroorganismer kommer att användas
i
verksamheter av skilda slag och av varierande omfattning.
Innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer bör
ske på ett
sådant sätt att deras möjliga negativa konsekvenser för människors
hälsa och
miljön begränsas och att vederbörlig uppmärksamhet ägnas
olycksförebyggande
åtgärder och avfallskontroll.
Om mikroorganismer vid innesluten användning släpps ut i miljön i en
medlemsstat, kan de föröka sig och spridas över nationsgränserna och
därigenom
påverka andra medlemsstater.
För att få till stånd en säker utveckling av biotekniken inom hela
gemenskapen
är det nödvändigt att vidta gemensamma åtgärder för att utvärdera och
reducera
de potentiella risker som uppstår i alla verksamheter som innefattar
innesluten
användning av genetiskt modifierade mikroorganismer och att
fastställa lämpliga
villkor för användningen.
Den exakta arten och omfattningen av de risker som är förknippade med
genetiskt
modifierade mikroorganismer är ännu inte fullständigt känd, och
risken i fråga
måste bedömas från fall till fall. För att kunna bedöma riskerna för
människors
hälsa och miljön, är det nödvändigt att fastställa kriterier för
riskbedömningen.
Genetiskt modifierade mikroorganismer bör klassificeras efter de
risker de
utgör. För detta ändamål bör kriterier utformas. Särskild
uppmärksamhet bör
ägnas verksamheter i vilka farligare genetiskt modifierade
mikroorganismer
används.
Lämpliga inneslutningsåtgärder bör vidtas under verksamhetens olika
skeden för
att kontrollera utsläpp och förhindra olyckor.
Var och en som för första gången börjar verksamhet med genetiskt
modifierade
mikroorganismer i en anläggning bör anmäla detta till den behöriga
myndigheten,
så att denna kan förvissa sig om att den föreslagna anläggningen är
lämplig för
att bedriva verksamheten på ett sätt som inte utgör någon fara för
människors
hälsa och miljön.
Det är också nödvändigt att fastställa lämpliga förfaranden för
anmälan i varje
enskilt fall av särskilda verksamheter som innefattar innesluten
användning av
genetiskt modifierade mikroorganismer, med beaktande graden av risk i
fråga.
Vid verksamheter som innebär hög risk bör tillstånd av den behöriga
myndigheten
krävas.
Det kan vara lämpligt att samråda med allmänheten om innesluten
användning av
genetiskt modifierade mikroorganismer.
Lämpliga åtgärder bör vidtas för att informera alla som kan komma att
beröras av
olyckor om alla säkerhetsfrågor.
Beredskapsplaner bör fastställas för effektivt ingripande vid
olyckor.
Om en olycka inträffar, bör användaren genast underrätta den behöriga
myndigheten och meddela all nödvändig information för att olyckans
omfattning
skall kunna fastställas och lämpliga åtgärder vidtas.
Det är lämpligt att kommissionen i samråd med medlemsstaterna
fastställer regler
för utbyte av information om olyckor och att kommissionen upprättar
ett register
över sådana olyckor.
Den inneslutna användningen av genetiskt modifierade mikroorganismer
bör
övervakas inom hela gemenskapen, och för detta ändamål bör
medlemsstaterna förse
kommissionen med viss information.
En kommitté bör tillsättas för att bistå kommissionen i frågor som
gäller
genomförandet av detta direktiv och dess anpassning till teknisk
utveckling.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:
Artikel 1
I detta direktiv fastställs gemensamma åtgärder för den inneslutna
användningen
av genetiskt modifierade mikroorganismer i syfte att skydda
människors hälsa och
miljön.
Artikel 2
I detta direktiv avses med
a)mikroorganism: varje mikrobiologisk enhet, cellulär eller
icke-cellulär, som
kan föröka sig eller överföra genetiskt material,
b) genetiskt modifierad mikroorganism: en mikroorganism vars
genetiska material
har ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt vid parning
och/eller
naturlig rekombination,
Inom ramen för denna definition:
i)anses genetisk modifiering inträffa åtminstone vid tillämpning av
de metoder
som anges i del 1 i bilaga 1 A,
ii)anses de metoder som anges i del 2 i bilaga 1 A inte leda till
genetisk
modifiering;
c) innesluten användning: varje verksamhet där mikroorganismer
modifieras
genetiskt eller där sådana genetiskt modifierade mikroorganismer
odlas,
förvaras, används, transporteras, destrueras eller kvittblivs och
där
fysiska hinder, eller en kombination av fysiska och kemiska
och/eller
biologiska hinder, används för att begränsa dessa mikroorganismers
kontakt
med allmänheten och miljön,
d) typ A-verksamhet: varje verksamhet för undervisning, forskning och
utveckling
eller icke-industriell eller icke-kommersiell verksamhet av liten
omfattning
(t.ex. 10 liter kulturvolym eller mindre),
e) typ B-verksamhet: varje verksamhet som inte är typ A-verksamhet,
f) olycka: varje händelse som innebär ett betydande och oavsiktligt
utsläpp av
genetiskt modifierade mikroorganismer vid innesluten användning
och som kan
innebära omedelbar eller fördröjd fara för människors hälsa och
miljön,
g) användare: varje fysisk eller juridisk person som är ansvarig för
innesluten
användning av genetiskt modifierade mikroorganismer,
h) anmälan: överlämnandet av handlingar med erforderliga uppgifter
till de
behöriga myndigheterna i en medlemsstat.
Artikel 3
Detta direktiv skall inte omfatta fall då genetisk modifiering
erhålls med de
metoder som anges i bilaga 1 B.
Artikel 4
1. I detta direktiv klassificeras genetiskt modifierade
mikroorganismer på
följande sätt:
Grupp I: de som uppfyller kriterierna i bilaga 2,
Grupp II: de som inte tillhör grupp I.
2. Vid typ A-verksamhet kan vissa av kriterierna i bilaga 2 vara ej
tillämpliga
vid klassificeringen av en bestämd genetiskt modifierad
mikroorganism. I sådana
fall skall klassificeringen vara provisorisk, och den behöriga
myndigheten skall
se till att relevanta kriterier används i syfte att så långt möjligt
uppnå
överensstämmelse.
3. Innan detta direktiv genomförs skall kommissionen upprätta
riktlinjer för
klassificering enligt det förfarande som anges i artikel 21.
Artikel 5
Artiklarna 7 till 12 skall inte gälla transport av genetiskt
modifierade
mikroorganismer på landsväg, på järnväg eller inre vattenväg, till
havs eller
med flyg. Detta direktiv skall inte gälla förvaring, transport,
destruktion och
kvittblivning av genetiskt modifierade mikroorganismer som har
släppts ut på
marknaden enligt gemenskapslagstiftning, vilken innefattar en
särskild
riskbedömning liknande den som föreskrivs i det här direktivet.
Artikel 6
1. Medlemsstaterna skall se till att alla lämpliga åtgärder vidtas
för att
undvika negativa effekter på människors hälsa och miljön som kan
uppstå vid
innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer.
2. För att uppnå detta skall användaren utföra en förhandsbedömning
av de
inneslutna användningarna beträffande de risker för människors hälsa
och miljön
som användningarna kan ge upphov till.
3. Vid denna bedömning skall användaren särskilt ta vederbörlig
hänsyn till de
parametrar som anges i bilaga 3, i den utsträckning de är
tillämpliga, för varje
slag av genetiskt modifierade mikroorganismer som han avser att
använda.
4. En skriftlig redogörelse för denna bedömning skall förvaras av
användaren och
tillhandahållas den behöriga myndigheten i sammanfattning som en del
av anmälan
enligt artiklarna 8, 9 och 10 eller på anmodan.
Artikel 7
1. För genetiskt modifierade mikroorganismer av grupp I skall
principer för god
mikrobiologisk praxis och följande principer för gott arbetarskydd
och god
hygien gälla:
i)exponering av varje form av fysiska, kemiska eller biologiska
agens på
arbetsplatsen och i miljön skall hållas på lägsta genomförbara
nivå,
ii)tekniska kontrollåtgärder skall genomföras vid källan och, om
nödvändigt,
kompletteras med lämpliga skyddskläder för personalen,
iii) skall adekvata tester genomföras och skall på lämpligt sätt
kontrollåtgärder och utrustning provas,
iv)när så är nödvändigt skall man undersöka förekomsten av
livskraftiga
organismer från processen utanför den primära fysiska
inneslutningen,
v)personalutbildning skall tillhandahållas,
vi)biologiska skyddskommittéer eller underkommittéer skall
tillsättas efter
behov,
vii) lokala rutiner för personalens säkerhet skall utarbetas
ochgenomföras.
2. Utöver dessa principer skall, för innesluten användning av
genetiskt
modifierade mikroorganismer av grupp II, de inneslutningsåtgärder som
anges i
bilaga 4 vidtas i tillämplig omfattning för att trygga en hög
säkerhetsnivå.
3. Användaren skall regelbundet se över de inneslutningsåtgärder som
vidtagits
med avseende på ny vetenskap och teknisk information i fråga om
riskhantering
och kvittblivning av avfall.
Artikel 8
När en anläggning för första gången skall tas i bruk för verksamhet
som omfattar
innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer, skall
användaren
vara skyldig att, innan han påbörjar denna användning, till de
behöriga
myndigheterna lämna en anmälan, som innehåller minst de upplysningar
som anges i
bilaga 5 A.
Anmälan skall göras separat för förstagångsanvändning av genetiskt
modifierade
mikroorganismer av grupp I respektive grupp II.
Artikel 9
1. Användare som i typ A-verksamhet använder genetiskt modifierade
mikroorganismer som klassificerats i grupp I, skall vara skyldiga att
föra
protokoll över det utförda arbetet och på anmodan förete detta för
den behöriga
myndigheten.
2. Användare som i typ B-verksamhet använder genetiskt modifierade
mikroorganismer som klassificerats i grupp I, skall vara skyldiga
att, innan den
inneslutna användningen påbörjas, till den behöriga myndigheten lämna
en anmälan
med de uppgifter som anges i bilaga 5 B.
Artikel 10
1. Användare som i typ A-verksamhet använder genetiskt modifierade
mikroorganismer som klassificerats i grupp II, skall vara skyldiga
att, innan
den inneslutna användningen påbörjas, till den behöriga myndigheten
lämna en
anmälan med de uppgifter som anges i bilaga 5 C.
2. Användare som i typ B-verksamhet använder genetiskt modifierade
mikroorganismer som klassificerats i grupp II, skall vara skyldiga
att, innan
den inneslutna användningen påbörjas, lämna en anmälan till den
behöriga
myndigheten med följande innehåll:
-upplysningar om de genetiskt modifierade mikroorganismerna,
-upplysningar om personal och utbildning,
-upplysningar om anläggningen,
-upplysningar om avfallshantering,
-upplysningar om olyckförebyggande åtgärder och beredskapsplaner,
-den bedömning av risker för människors hälsa och miljön som anges i
artikel 6.
Närmare detaljer om detta finns i bilaga 5 D.
Artikel 11
1. Medlemsstaterna skall utse den eller de behöriga myndighet(er),
som skall
svara för genomförandet av de åtgärder som medlemsstaterna beslutar
om för att
följa detta direktiv och för att behandla de anmälningar som avses i
artikel 8,
artikel 9.2 och artikel 10.
2. De behöriga myndigheterna skall undersöka om anmälningarna
överensstämmer med
kraven i detta direktiv, om de lämnade uppgifterna är exakta och
fullständiga,
om klassificeringen är korrekt och, vid behov, om avfallshanteringen
och skydds-
och beredskapsåtgärderna är tillräckliga.
3. Då så är nödvändigt kan den behöriga myndigheten:
a)uppmana användaren att lämna ytterligare uppgifter eller att ändra
villkoren
för den planerade inneslutna användningen. I detta fall får den
planerade
inneslutna användningen ske innan den behöriga myndigheten har
lämnat sitt
godkännande på grundval av de ytterligare uppgifter som den erhållit
eller de
ändrade villkoren för den inneslutna användningen.
b) begränsa den tid för vilken den inneslutna användningen
tillåtseller låta den
omfattas av särskilda villkor.
4. I fråga om användning för första gången av en anläggning enligt
artikel 8:
-med genetiskt modifierade mikroorganismer av grupp I, får den
inneslutna
användningen, om den behöriga myndigheten inte lämnat annan uppgift,
påbörjas
90 dagar efter att anmälan lämnats, eller tidigare efter tillstånd
av den
behöriga myndigheten,
-med genetiskt modifierade mikroorganismer av grupp II, får den
inneslutna
användningen inte påbörjas utan tillstånd av den behöriga
myndigheten.
Myndigheten skall meddela sitt beslut skriftligt senast 90 dagar
efter att
anmälan lämnats.
5. a)Verksamhet som anmälts enligt artikel 9.2 och artikel 10.1 får,
om den
behöriga myndigheten inte lämnat annan uppgift, påbörjas 60 dagar
efter
att anmälan lämnats, eller tidigare efter tillstånd av den
behöriga
myndigheten.
b)Verksamhet som anmälts enligt artikel 10.2 får inte påbörjas utan
tillstånd
av den behöriga myndigheten. Myndigheten skall meddela sitt beslut
skriftligt
senast 90 dagar efter att anmälan lämnats.
6. Vid beräkningen av de tidsperioder som anges i punkt 4 och 5 skall
inte den
tid beaktas under vilken den behöriga myndigheten
-inväntar sådana ytterligare uppgifter som den kan ha begärt av
anmälaren enligt
punkt 3 a, eller
-genomför förfrågningar hos eller samråd med allmänheten enligt
artikel 13.
Artikel 12
1. Om användaren får kännedom om ny relevant information eller ändrar
den
inneslutna användningen på ett sätt som påtagligt kan påverka
riskerna med denna
användning, eller om kategorin av genetiskt modifierade
mikroorganismer som
används ändras, skall den behöriga myndigheten underrättas om detta
snarast
möjligt och den anmälan som lämnats enligt artiklarna 8, 9 och 10
ändras.
2. Om den behöriga myndigheten senare erhåller information som
påtagligt kan
inverka på bedömningen av riskerna med den inneslutna användningen,
får
myndigheten kräva att användaren ändrar förhållandena eller avbryter
eller
avslutar den inneslutna användningen.
Artikel 13
Om en medlemsstat finner det lämpligt, kan den föreskriva om samråd
med grupper
eller allmänheten, i varje fråga som rör den planerade inneslutna
användningen.
Artikel 14
De behöriga myndigheterna skall, om så är nödvändigt, innan en
verksamhet
påbörjas se till att:
a)en beredskapsplan upprättas till skydd för människors hälsa och
miljön utanför
anläggningen i händelse av olycka, och att beredskapsorganen är
underrättade om
riskerna och fått skriftlig information om dem,
b) de personer som kan påverkas av en olycka, på ett
tillfredsställande sätt och
utan att själva ha behövt begära detta, fått information om
skyddsåtgärderna
och om hur de skall förhålla sig i händelse av olycka.
Informationen skall
upprepas och uppdateras med lämpliga mellanrum. Den skall också
vara allmänt
tillgänglig.
De berörda medlemsstaterna skall samtidigt göra samma information
som sprids
bland deras egna medborgare tillgänglig för andra medlemsstater, så
att detta
kan tjäna som grundval för alla nödvändiga konsultationer inom ramen
för de
bilaterala relationerna.
Artikel 15
1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att se till
att
användaren, i händelse av olycka, är skyldig att genast underrätta
den behöriga
myndighet som nämns i artikel 11 och lämna följande uppgifter:
-närmare omständigheter kring olyckan,
-identiteten och mängden av de genetiskt modifierade
mikroorganismerna som
släppts ut,
-samtliga nödvändiga uppgifter för bedömningen av olyckans inverkan
på
människors hälsa och miljön,
-vilka beredskapsåtgärder som vidtagits.
2. När uppgifter lämnas enligt punkt 1, skall medlemsstaterna vara
skyldiga att:
-se till att samtliga beredskapsåtgärder, och åtgärder som har sin
verkan inom
den närmaste framtiden och på lång sikt, vidtas och omgående varna
samtliga
medlemsstater som kan påverkas av olyckan,
-om möjligt samla in de uppgifter som är nödvändiga för en
fullständig analys av
olyckan och, om så är lämpligt, utfärda rekommendationer för att
liknande
olyckor skall undvikas i framtiden och att deras verkningar skall
begränsas.
Artikel 16
1. Medlemsstaterna skall vara skyldiga att:
a) vid upprättandet och genomförandet av beredskapsplanerna samråda
med andra
medlemsstater som kan påverkas i händelse av olycka,
b) snarast möjligt underrätta kommissionen om varje olycka inom detta
direktivs
räckvidd och ge detaljer om omständigheterna vid olyckan,
identiteten och
mängden av de genetiskt modifierade mikroorganismer som släppts
ut, de
beredskapsåtgärder som vidtagits och den framgång de haft samt en
analys av
olyckan med rekommendationer för att begränsa dess effekter och
undvika
liknande olyckor i framtiden.
2. Vid samråd med medlemsstaterna skall kommissionen fastställa
regler för
utbyte av information enligt punkt 1. Kommissionen skall också
upprätta och
hålla tillgängligt ett register över olyckor inom detta direktivs
räckvidd som
har inträffat, inklusive en analys av orsakerna till olyckorna,
gjorda
erfarenheter och vilka åtgärder som vidtagits för att undvika
liknande olyckor i
framtiden.
Artikel 17
Medlemsstaterna skall se till att den behöriga myndigheten företar
inspektioner
och andra kontrollåtgärder för att säkerställa att användaren följer
detta
direktiv.
Artikel 18
1. Medlemsstaterna skall i slutet av varje år sända en sammanfattande
rapport
till kommissionen om de inneslutna användningar som anmälts enligt
artikel 10.2
med beskrivning av de genetiskt modifierade mikroorganismerna, den
planerade
användningen och riskerna med de genetiskt modifierade
mikroorganismerna.
2. Medlemsstaterna skall vart tredje år med början den 1 september
1992 sända en
sammanfattande rapport till kommissionen om sina erfarenheter vid
tillämpningen
av detta direktiv.
3. Kommissionen skall vart tredje år med början år 1993 offentliggöra
en
sammanfattning av de rapporter som nämns i punkt 2.
4. Kommissionen kan offentliggöra allmän statistisk information om
genomförandet
av detta direktiv och dit hörande frågor, förutsatt att inga
uppgifter ingår som
kan skada användarens konkurrensförmåga.
Artikel 19
1. Kommissionen och de behöriga myndigheterna får inte till tredje
part lämna ut
konfidentiella uppgifter som anmälts eller på annat sätt erhållits
vid
tillämpningen av detta direktiv och skall skydda de immateriella
rättigheter som
är knutna till de uppgifter som mottagits.
2. Anmälaren kan ange vilka uppgifter i en anmälan som skulle kunna
skada hans
konkurrensförmåga om de offentliggjordes och som bör behandlas
konfidentiellt. I
sådana fall måste kontrollerbara skäl ges.
3. Efter samråd med anmälaren skall den behöriga myndigheten besluta
om vilka
uppgifter som skall vara konfidentiella. Myndigheten skall underrätta
anmälaren
om sitt beslut.
4. Följande uppgifter får inte i något fall hållas konfidentiella, om
de
överlämnats enligt artiklarna 8, 9 eller 10:
-beskrivning av de genetiskt modifierade mikroorganismerna,
anmälarens namn och
adress, syftet med den inneslutna användningen och platsen för den,
-metod vid och plan för övervakning av de genetiskt modifierade
mikroorganismerna och för nödsituationer
-bedömningen av de effekter som kan förutses, särskilt eventuella
sjukdomsframkallande och/eller ekologiska störningseffekter.
5. Om anmälaren drar tillbaka sin anmälan, oavsett av vilket skäl,
skall den
behöriga myndigheten respektera de lämnade uppgifternas
konfidentiella
karaktär.
Artikel 20
Beslut om ändringar som är nödvändiga för att anpassa bilagorna 2
till 5 till
teknisk utveckling skall fattas enligt det förfarande som anges i
artikel 21.
Artikel 21
1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté som består av
företrädare för
medlemsstaterna under ordförandeskap av företrädaren för
kommissionen.
2. Kommissionens företrädare skall tillställa kommittén ett förslag
till
åtgärder som skall vidtas. Kommittén skall lämna sitt yttrande om
förslaget inom
en tid som bestäms av ordföranden med beaktande av hur angeläget
ärendet är.
Yttrandet skall beslutas med den majoritet som enligt artikel 148.2 i
fördraget
skall tillämpas vid beslut som rådet skall fatta på förslag av
kommissionen. De
röster som medlemsstaternas företrädare avger skall vägas på det sätt
som anges
i den nämnda artikeln. Ordföranden skall inte rösta.
3. a)Kommissionen skall anta de föreslagna åtgärderna om de
överensstämmer med
kommitténs yttrande.
b)Om de föreslagna åtgärderna inte överensstämmer med kommitténs
yttrande,
eller om inget yttrande har lämnats, skall kommissionen utan
dröjsmål
tillställa rådet ett förslag till de åtgärder som skall vidtas.
Rådet skall
besluta med kvalificerad majoritet.
Om rådet inte har fattat beslut inom tre månader från den dag då
ärendet
hänsköts till rådet, skall kommissionen anta de föreslagna
åtgärderna, såvida
inte rådet har uttalat sig mot de föreslagna åtgärderna med enkel
majoritet.
Artikel 22
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar
som är
nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 23 oktober 1991.
De skall
genast underrätta kommissionen om detta.
Artikel 23
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Luxemburg den 23 april 1990
På rådets vägnar
A. REYNOLDS
Ordförande
**Fotnot**
[1] EGT nr C 198, 28.7.1988, s. 9 och
EGT nr C 246, 27.9.1989, s. 6.
[2] EGT nr C 158, 26.6.1989, s. 122 och EGT nr C
96, 17.4.1990. [3] EGT nr C 23, 30.1.1989, s. 45.
[4] EGT nr C 328, 7.12.1987, s. 1.
BILAGA 1 A
DEL 1
De metoder för genetiskt modifiering som avses i artikel 2 b i) är
bl.a.:
i) hybrid DNA-tekniker utnyttjande vektorsystem, vilka tidigare
omfattades av
rekommendationen 82/472/EEG[5],
ii) metoder som innebär direkt införande i en mikroorganism av
ärftligt material
som beretts utanför mikroorganismen, bl.a. mikroinjektion,
makroinjektion
och mikroinkapsling,
iii)cellfusion och hybridiseringstekniker som innebär att levande
celler med nya
kombinationer av ärftligt genetiskt material bildas genom fusion
av två
eller flera celler på ett sätt som inte förekommer naturligen.
DEL 2
De metoder som avses i artikel 2 b ii) och som anses ej medföra
genetisk
modifiering, förutsatt att de inte omfattar användning av hybrid
DNA-molekyler
eller genetiskt modifierade organismer:
1)befruktning in vitro,
2)konjugation, transduktion, transformering eller annan naturlig
process,
3)polyploid induktion.
____________
BILAGA 1 B
Metoder för genetisk modifiering som ej omfattas av detta direktiv,
förutsatt
att de inte innebär användning av genetiskt modifierade
mikroorganismer som
mottagar- eller moderorganismer:
1)mutagenes,
2)framställning och användning av somatiska djurhybridomceller (t.ex.
för
framställning av monoklonala antikroppar),
3)cellfusion (inklusive protoplastfusion) av växtceller som kan
framställas med
traditionella förädlingsmetoder,
4)självkloning av icke sjukdomsalstrande, naturligt förekommande
mikroorganismer
som uppfyller kriterierna för mottagarorganismer av grupp I.
____________
**Fotnot**
[5] EGT nr 213, 21.7.1982, s. 15.
BILAGA 2
KLASSIFIKATIONSKRITERIER FÖR GENETISKT
MODIFIERADE
MIKROORGANISMER AV GRUPP I
A. Mottagarorganism eller moderorganism
- icke sjukdomsframkallande,
- inget utifrån tillkommet agens,
- visad säker användning under lång tid eller inbyggda biologiska
barriärer som
utan att påverka den optimala tillväxten i reaktorn eller
jäsningstanken
medför begränsad överlevnads- och reproduktionsförmåga utan
skadliga
konsekvenser för miljön.
B. Vektor/tillfört genmaterial
- väl karakteriserat och fritt från kända skadliga konsekvenser,
- storlek så långt möjligt begränsad till de genetiska sekvenser som
krävs för
att uppfylla den avsedda funktionen,
- får inte öka den framställda konstruktionens stabilitet i miljön
(såvida detta
inte krävs för den avsedda funktionen),
- får inte vara lätta att mobilisera,
- får inte överföra resistensmarkörer till mikroorganismer som,
såvitt känt,
inte förvärvar sådana på naturlig väg (om detta förvärv kan
försvåra
användningen av droger för medicinsk bekämpning av
sjukdomsframkallande
organismer).
C. Genetiskt modifierade mikroorganismer
- icke sjukdomsframkallande,
- lika säkra i reaktorn eller jäsningstanken som mottagarorganismer
och
moderorganismer, men med begränsad överlevnads- och/eller
reproduktionsförmåga
utan skadliga konsekvenser för miljön.
D. Andra genetiskt modifierade mikroorganismer som kan upptas i grupp
I om de
uppfyller kraven i C.
- de som framställts helt och hållet av en enstaka prokaryot
mottagare
(inklusive dess endogena plasmider och virus) eller en enstaka
eukaryot
mottagare (inklusive dess kloroplaster, mitokondrier och plasmider
men
exklusive virus),
- de som uteslutande består av genetiska sekvenser från olika arter
som utväxlar
dessa sekvenser genom kända fysiologiska processer.
____________
BILAGA 3
PARAMETRAR FÖR SÄKERHETSBEDÖMNING SOM, I
TILLÄMPLIG OMFATTNING, SKALL BEAKTAS ENLIGT
ARTIKEL 6.3
A. Karakteristika för donators- och mottagarorganismer och (om
tillämpligt)
moderorganism(er)
B. Karakteristika för de modifierade mikroorganismerna
C. Hälsomässiga överväganden
D. Miljömässiga överväganden
A. Karakteristika för donators- och mottagarorganismer och (om
tillämpligt)
moderorganism(er)
- namn och beteckning,
- grad av släktskap,
- källor för organismen/erna,
- upplysningar om moderorganismens/ernas eller, om tillämpligt,
mottagarmikro-
organismens/ernas reproduktionscykel (sexuell/asexuell)
- redogörelse för tidigare genmanipulationer,
- moderorganismens eller mottagarorganismens stabilitet i fråga om
genetiska
egenskaper,
- karakteristik av sjukdomsframkallande förmåga och virulens,
infektiositet,
toxicitet och vektorer för överföring av sjukdomar,
- karakteristik av endogena vektorer:
- sekvens,
- mobiliseringsfrekvens,
- specificitet,
- närvaro av resistensgener,
- värdspektrum,
- andra potentiellt betydelsefulla fysiologiska egenskaper,
- stabiliteten hos sådana egenskaper,
- område för naturlig förekomst och geografisk utbredning;
klimatologiska
karakteristika för ursprungsområdet,
- signifikant medverkan i miljöprocesser (såsom kvävefixering eller
pH-reglering),
- interaktion med, och effekter på, andra organismer i miljön
(inklusive troliga
konkurrens- eller symbiosegenskaper),
- förmåga att bilda överlevnadsstrukturer (som sporer och
sklerotier).
B. Karakteristika för de modifierade mikroorganismerna
- beskrivning av modifieringen, inklusive metoden för att föra in det
vektorburna genmaterialet i mottagar-organismen eller den metod som
använts
för att uppnå den aktuella genetiska modifieringen,
- den förändrade och/eller den nya nukleinsyrans funktion,
- vektorns art och källa för vektorn,
- struktur och mängd av varje vektor- och/eller donatorsnukleinsyra
som kvarstår
i den modifierade mikroorganismens slutliga konstruktion,
- mikroorganismens stabilitet i fråga om genetiska egenskaper,
- den införda vektorns mobiliseringsfrekvens och/eller genetiska
över-
föringsförmåga,
- uttryck (hastighet och nivå) av det nya genetiska materialet.
Mätmetod och
metodkänslighet,
- det uttryckta proteinets aktivitet.
C. Hälsomässiga överväganden
- toxiska eller allergiframkallande effekter förknippade med icke
livskraftiga
organismer och/eller deras metaboliska produkter,
- produktrisker,
- jämförelse mellan den modifierade mikroorganismen och donator-
eller
mottagarorganismen eller (eventuellt) moderorganismen i fråga om
sjukdomsframkallande förmåga,
- koloniseringsförmåga,
- om mikroorganismen är sjukdomsframkallande hos immunokompetenta
personer:
a)sjukdomar som den ger upphov till och sjukdomsmekanism, inklusive
invasionsförmåga och virulens,
b)smittsamhet,
c)smittsam dos,
d)värdspektrum, möjlighet till förändring,
e)överlevnadsförmåga utanför människokroppen,
f)närvaro av vektorer eller andra utbredningsmedel,
g)biologisk stabilitet,
h)resistensmönster gentemot antibiotika,
i)allergiframkallande förmåga,
j)tillgång till adekvat sjukdomsbehandling.
D. Miljömässiga överväganden
- faktorer som kan påverka de modifierade mikroorganismernas
överlevnad,
reproduktion och spridning i miljön,
- tillgängliga tekniker för att upptäcka, identifiera och följa de
modifierade
mikroorganismerna,
- tillgängliga tekniker för att upptäcka om det nya genetiska
materialet
överförs till andra organismer,
- de modifierade mikrororganismernas kända och förutsedda
utbredningsområde,
- beskrivning av ekosystem till vilka mikroorganismerna kan spridas
vid
olyckshändelse,
- förväntad interaktionsmekanism mellan de modifierade
mikroorganismerna och
organismer eller mikroorganismer som kan exponeras vid utsläpp i
miljön och
det förväntade resultatet av detta.
- kända eller förutsedda effekter på växter och djur som t.ex.
sjukdoms-
framkallande förmåga, smittsamhet, toxocitet, virulens,
sjukdomsbärare,
allergiframkallande förmåga och kolonisering.
- känd eller förutsedd inverkan på biogeokemiska processer,
- tillgång till metoder för sanering av området vid utsläpp i miljön.
BILAGA 4
INNESLUTNINGSÅTGÄRDER FÖR MIKROORGANISMER AV
GRUPP II
Användaren skall bland nedanstående kategorier välja de
inneslutningsåtgärder
för mikroorganismer som är lämpade för mikroorganismen och
verksamheten i fråga
så att skyddet av människors hälsa och miljön säkerställs.
Typ B-verksamhet skall bedömas enligt vad som gäller för
enhetsoperationerna. De
karakteristiska dragen i varje operation skall avgöra vilken fysisk
inneslutning
som skall användas på detta stadium. På detta sätt blir det möjligt
att välja
och utforma de process-, anläggnings- och driftsförfaranden som är
bäst lämpade
att säkerställa en tillräcklig och säker inneslutning. Två
betydelsefulla
faktorer som skall tas med i bedömningen vid valet av utrustning för
att
genomföra inneslutningen är risken för att tekniska fel inträffar på
utrustningen och de därpå följande konsekvenserna. Teknisk praxis kan
kräva en
strängare standard för att minska risken för tekniska fel, om
följderna av
sådana fel blir svårare att acceptera.
Särskilda inneslutningsåtgärder för typ A-verksamhet skall
fastställas med
beaktande av nedanstående inneslutningskategorier och de särskilda
förhållandena
vid sådan verksamhet.
Inneslutningskategorier
Specifikationer
1 2 3
1. Livskraftiga ja ja ja
mikroorganismer
skall inneslutas i
ett system som
fysiskt skiljer
processen från miljön
(slutet system)
2. Utsugning från minimeraförhindraförhindra
det slutna systemet utsläpp utsläpp utsläpp
skall behandlas för
att:
3. Provtagning, utsläpp utsläpp utsläpp
tillsatser till ett minimerasförhindrasförhindras
slutet system och
överföring av
livskraftiga mikro-
organismer till ett
annat slutet system
skall utföras så att:
Inneslutningskategorier
Specifikationer
1 2 3
4. Stora mängder inaktiveradeinaktiveradeinaktiverade
kulturvätskor får med med med er-
endast avlägnas från erkända erkända kända
det slutna systemet meto- kemiska kemiska
om de livskraftiga der eller eller
mikroorganismerna fysika- fysika-
har blivit: liska liska
metoder metoder
5. Förslutning skall minimeraförhindraförhindra
utformas för att: utsläpp utsläpp utsläpp
6. Slutna system valfrittvalfritt ja, och
skall förläggas till specialan-
ett kontrollerat lagt
område
a) valfrittja ja
varningsskyltar
för biologisk fara
skall finnas
b) endast utsedd valfrittja ja, via
personal skall ha luft-
tillträde sluss
c) personalen ja, ja fullständigt
skall bära skydds- arbets- klädbyte
dräkt kläder
d) sanerings- och ja ja ja
tvättmöjligheter
skall finnas för
personalen
e) personalen nej valfritt ja
skall duscha
innan den lämnar
det kontrollerade
området
f) avloppsvatten nej valfritt ja
från handfat och
duschar samlas in
och inaktiveras
före utsläpp
g) det valfrittvalfritt ja
kontrollerade
området skall vara
adekvat
ventilerat för att
minimera luft-
föroreningar
h) de nej valfritt ja
kontrollerade
områdena skall ha
konstant
undertryck i
förhållande till
atmosfären
i) luftintag till nej valfritt ja
och luftutsug från
det kontrollerade
området skall
HEPA-filtreras
Inneslutningskategorier
Specifikationer
1 2 3
j) det valfrittja ja
kontrollerade
området skall
utformas för att
avlopp från hela
det slutna
systemet skall
kunna inneslutas
k) det kontrolle- nej valfritt ja
rade området skall
kunna förseglas för
att möjliggöra
rökbehandling
7. inaktiverasinaktiverasinaktiveras
avloppsbehandling med med med
före slutligt utsläpperkända erkända kemiska
metoder kemiska metoder
eller
fysika-
liska
metoder
BILAGA 5
DEL A
Upplysningar som krävs för den anmälan som anges i artikel 8:
-namn på den eller de person(er) som ansvarar för genomförandet av
den
inneslutna användningen, inklusive de som ansvarar för övervakning,
uppföljning
och säkerhet samt uppgifter om deras utbildning och kvalfikationer,
-anläggningens adress och matrikelnummer; beskrivning av dess olika
avdelningar,
-en beskrivning av arten av det arbete som skall företas, särskilt
klassificering av den eller de mikroorganism(er) som skall användas
(grupp I
eller II) och verksamhetens beräknade omfattning,
-ett sammandrag av den riskbedömning som anges i artikel 6.2.
DEL B
Upplysningar som krävs för den anmälan som anges i artikel 9.2:
-insändningsdatum för den anmälan som anges i artikel 8,
-den eller de modermikroorganism(er) som används eller, i tillämpliga
fall, det
eller de värdvektorsystem som används,
-källa/or och avsedd(a) funktion(er) för det genetiska material som
ingår i
genkonstruktionen/erna,
-de genetiskt modifierade mikroorganismernas identitet och
karakteristika,
-syftet med den inneslutna användningen och de väntade resultaten av
den,
-de kulturvolymer som skall användas,
-ett sammandrag av den riskbedömning som anges i artikel 6.2.
DEL C
Upplysningar som krävs för den anmälan som anges i artikel 10.1:
-de upplysningar som krävs i del B,
-beskrivning av anläggningens olika avdelningar och metoderna vid
hantering av
mikroorganismerna,
-beskrivning av de dominerande meteorologiska förhållandena och de
potentiella
riskkällor som härstammar från anläggningens lokalisering,
-beskrivning av de skydds- och kontrollåtgärder som skall tillämpas
under hela
tiden den inneslutna användningen pågår,
-tilldelad inneslutningskategori med angivande av vilka metoder för
avfallshantering och vilka säkerhetsåtgärder som skall tillämpas.
DEL D
Upplysningar som krävs för den anmälan som anges i artikel 10.2:
Om det inte är tekniskt möjligt, eller om det inte anses nödvändigt,
att lämna
nedan angivna uppgifter, skall orsakerna till detta anges. Beroende
på arten och
omfattningen av den planerade inneslutna användningen kan det krävas
större
eller mindre detaljrikedom i svaren på varje enskild punkt. Om
uppgifter redan
lämnats till den behöriga myndigheten på grund av krav i detta
direktiv, kan
användaren hänvisa till dessa uppgifter:
a)insändningsdatum för den anmälan som anges i artikel 8 och namn på
den eller
de som är ansvarig(a),
b) uppgifter om de genetiskt modifierade mikroorganismerna:
- de genetiskt modifierade mikroorganismernas identitet och
karakteristika,
- syftet med den inneslutna användningen eller produktens egenskap,
- i tillämpliga fall, det värdvektorsystem som skall användas,
- de kulturvolymer som skall användas,
- mikroorganismens/ernas beteende och karakteristika vid
förändringar av
inneslutningsbetingelserna eller utsläpp i miljön,
- översikt över de potentiella risker som är förknippade med utsläpp
av
mikroorganismen/erna i miljön,
- ämnen som produceras, eller kan produceras, under användningen av
mikroorganismen/erna utöver den avsedda produkten.
c)uppgifter om personalen:
- maximalt antal personer som kommer att arbeta på anläggningen och
antalet
personer som skall arbeta direkt med mikroorganismen/erna,
d) uppgifter om anläggningen:
- den verksamhet vid vilken mikroorganismen/erna avses användas,
- de tekniska processer som ingår,
- beskrivning av anläggningens olika avdelningar,
- beskrivning av de dominerande meteorologiska förhållanden och de
specifika
risker som orsakas av anläggningens lokalisering,
e) uppgifter om avfallshanteringen:
- typ och kvantitet av, och potentiella risker med, det avfall som
orsakas av
användningen av mikroorganismen/erna,
- de tekniker för avfallshantering som används, inklusive
återvinning av
flytande eller fast avfall och inaktiveringsmetoder,
- det inaktiverade avfallets slutliga form och
vidarebefordringsplats,
f) uppgifter om olycksförebyggande åtgärder och beredskapsplaner:
- riskkällor och omständigheter vid vilka olyckor kan inträffa,
- de förebyggande åtgärder som tillämpas som t.ex. skyddsutrustning,
alarmsystem, inneslutningsmetoder och -förfaranden och
tillgängliga resurser,
- beskrivning av den information som lämnas till arbetstagarna,
g) en utförlig bedömning, enligt artikel 6.2, av de risker för
människors hälsa
och miljö som kan uppstå på grund av den planerade inneslutna
användningen,
h) alla övriga uppgifter som krävs i del B och C och som inte redan
finns
upptagna ovan.
____________
Bilaga 5
RÅDETS DIREKTIV
av den 23 april 1990
om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer
i miljön
(90/220/EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska
gemenskapen,
särskilt artikel 100a i detta,
med beaktande av kommissionens förslag[6],
i samråd med Europaparlamentet[7],
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[8], och
med beaktande av följande:
Enligt Fördraget bör gemenskapens miljöarbete bygga på principen att
förebyggande åtgärder skall vidtas.
Levande organismer som sätts ut i miljön - vare sig det sker i stora
eller små
mängder, i experimentsyfte eller i form av kommersiella produkter -
kan föröka
sig i miljön och överskrida nationsgränser så att andra medlemsstater
påverkas.
Miljöeffekterna av sådana utsättningar kan vara irreversibla.
För att skydda människors hälsa och miljön måste de risker som
uppkommer när
genetiskt modifierade organismer (GMO) sätts ut i miljön beaktas.
Olikheter mellan de regler som medlemsstaterna för närvarande
tillämpar eller
förbereder och som avser utsättning av GMO i miljön kan skapa
ojämlika
konkurrensvillkor eller handelshinder för produkter som innehåller
organismerna
och därmed påverka den gemensamma marknadens funktion. Det är därför
nödvändigt
att tillnärma medlemsstaternas lagstiftning på detta område.
Åtgärder för att närma medlemsstaternas bestämmelser till varandra i
syfte att
upprätta en fungerande inre marknad bör i den utsträckning åtgärderna
avser
skyddet för människors hälsa och säkerhet samt miljö- och
konsumentskyddet
utformas så att en hög skyddsnivå upprätthålls inom hela gemenskapen.
Det är nödvändigt att säkerställa att utvecklingen av
industriprodukter med GMO
sker på ett säkert sätt.
Detta direktiv bör inte omfatta organismer som har erhållits med
vissa metoder
för genetiska förändringar vilka på vedertaget sätt har använts i ett
antal
tillämpningar och vilka under en längre tid inte har visat sig
medföra
säkerhetsproblem.
Det är nödvändigt att fastställa harmoniserade förfaranden och
kriterier för en
bedömning i varje enskilt fall av de potentiella risker som
avsiktliga
utsättningar av GMO i miljön medför.
Eventuella miljörisker bör bedömas i varje enskilt fall innan
utsättning sker.
Avsiktlig utsättning av GMO på forskningsstadiet är i de flesta fall
ett
nödvändigt steg vid utvecklingen av nya produkter som härleds ur
eller
innehåller GMO.
När GMO införs i miljön bör detta ske steg för steg, varvid
inneslutningen
minskas och utsättningens omfattning ökas gradvis, steg för steg och
endast om
en utvärdering av de föregående stegen i fråga om påverkan på
människors hälsa
och miljön visar att nästa steg är försvarbart.
Ingen produkt som innehåller eller består av GMO och är avsedd för
avsiktlig
utsättning bör kunna släppas ut på marknaden utan att dessförinnan
under
forsknings- och utvecklingsfasen ha blivit föremål för fältförsök i
ekosystem
som kan påverkas av användningen.
Det är nödvändigt att införa ett gemenskapsförfarande som innebär att
tillstånd
krävs innan en produkt som innehåller eller består av GMO släpps ut
på
marknaden, om produkten är avsedd att användas på ett sätt som
innebär avsiktlig
utsättning av organismer i miljön.
En anmälan bör lämnas in till den behöriga nationella myndigheten
innan GMO
avsiktligt sätts ut i miljön. Detsamma bör gälla innan en produkt
släpps ut på
marknaden, om produkten innehåller eller består av GMO och är avsedd
att
användas på ett sätt som innebär avsiktlig utsättning av GMO i
miljön.
Denna anmälan skall innehålla en sammanställning med tekniska
uppgifter,
däribland en fullständig miljöriskbedömning, uppgifter om tillämpliga
säkerhets-
och nödåtgärder samt, i fråga om produkter, detaljerade anvisningar
och villkor
för användningen tillsammans med förslag till märkning och
förpackning.
Efter anmälan får en avsiktlig utsättning av GMO inte göras utan
medgivande från
den behöriga myndigheten.
En behörig myndighet får lämna ett sådant medgivande endast om
myndigheten har
försäkrat sig om att utsättningen inte innebär någon fara för
människors hälsa
eller miljön.
I vissa fall kan det vara lämpligt att inhämta allmänhetens
synpunkter på
avsiktliga utsättningar av GMO i miljön.
Kommissionen bör efter att ha samrått medlemsstaterna fastställa
regler för
utbyte av information om de avsiktliga utsättningar av GMO som har
anmälts
enligt detta direktiv.
Det är angeläget att utvecklingen och användningen av GMO följs
noggrant. En
förteckning över samtliga produkter som godkänts enligt detta
direktiv bör
därför publiceras.
När en produkt som innehåller GMO eller en kombination av GMO och som
har blivit
vederbörligen godkänd enligt detta direktiv släpps ut på marknaden,
bör när en
medlemsstat inte med åberopande av omständigheter som rör
tillämpningsområdet
för detta direktiv kunna förbjuda, begränsa eller hindra avsiktlig
utsättning av
organismer i produkten inom sitt territorium, förutsatt att de
villkor som
uppställts vid godkännandet respekteras. Ett särskilt förfarande
måste kunna
tillämpas om utsättningen medför risker för människors hälsa eller
för miljön.
Bestämmelserna i detta direktiv om produkter som släpps ut på
marknaden bör ej
gälla sådana produkter som innehåller eller består av GMO och som
omfattas av
annan gemenskapslagstiftning, enligt vilken en särskild
miljöriskbedömning skall
göras liknande den som föreskrivs i detta direktiv.
En kommitté bör upprättas för att bistå kommissionen i frågor som rör
genomförandet av detta direktiv och anpassningen av direktivet till
tekniska
framsteg.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
DEL A
Allmänna bestämmelser
Artikel 1
1. Syftet med detta direktiv är att närma medlemsstaternas lagar och
andra
författningar till varandra och att skydda människors hälsa och
miljön när
-genetiskt modifierade organismer avsiktligt sätts ut i miljön,
-produkter släpps ut på marknaden som innehåller eller består av
genetiskt
modifierade organismer avsedda att senare avsiktligt utsättas i
miljön.
2. Direktivet skall inte omfatta transport av genetiskt modifierade
organismer
på järnväg, på väg eller inre vattenväg, till havs eller med flyg.
Artikel 2
I detta direktiv avses med
1) organism: varje biologisk enhet som kan föröka sig eller överföra
genetiskt
material,
2) genetiskt modifierad organism (GMO): en organism i vilken det
genetiska
materialet har ändrats på ett sådant sätt som inte förekommer
naturligt genom
parning eller naturlig rekombination,
Inom ramen för denna definition:
i)anses genetisk modifiering uppkomma åtminstone vid tillämpningen
av de
metoder som anges i del 1 i bilaga 1 A,
ii)anses de metoder som anges i del 2 i bilaga 1 A inte leda till
genetisk
modifiering,
3) avsiktlig utsättning: varje form av avsiktligt införande av GMO
eller en
kombination av GMO i miljön utan särskild inneslutning, varmed
avses fysiska
hinder eller en kombination av fysiska hinder och kemiska eller
biologiska
hinder vilka syftar till att begränsa kontakten med människor i
allmänhet och
med miljön,
4) produkt: en beredning som släpps ut på marknaden och som består av
eller
innehåller GMO eller en kombination av GMO,
5) släppa ut på marknaden: att tillhandahålla eller göra en produkt
tillgänglig
för tredje part,
6) anmälan: överlämnandet av handlingar med erforderliga uppgifter
till den
behöriga myndigheten i en medlemsstat. Den som överlämnar
handlingarna
benämns anmälare,
7) användning: avsiktlig utsättning av en produkt som släppts ut på
marknaden.
De som använder produkten på detta sätt benämns användare,
8) miljöriskbedömning: en utvärdering av den risk som en utsättning
av GMO eller
produkter som innehåller GMO kan innebära för människors hälsa och
för miljön
(inklusive växter och djur).
Artikel 3
Detta direktiv skall inte omfatta organismer som erhållits med de
metoder för
genetisk modifiering som anges i bilaga 1 B.
Artikel 4
1. Medlemsstaterna skall säkerställa att alla lämpliga åtgärder
vidtas för att
undvika sådana negativa effekter på människors hälsa och på miljön
som kan
uppkomma när GMO avsiktligt sätts ut eller släpps ut på marknaden.
2. Medlemsstaterna skall utse en eller flera behöriga myndigheter,
som skall
ansvara för att kraven i detta direktiv och bilagorna uppfylls.
3. Medlemsstaterna skall säkerställa att den behöriga myndigheten
genomför
inspektioner och vidtar andra kontrollåtgärder som behövs för att
säkerställa
att detta direktiv följs.
DEL B
Avsiktlig utsättning av GMO i miljön för forsknings- och
utvecklingsändamål och
för varje annat ändamål än att släppa ut på marknaden
Artikel 5
Medlemsländerna skall besluta om de bestämmelser som behövs för att
säkerställa
att följande villkor är uppfyllda.
1) Den som avser att avsiktligt sätta ut en GMO eller en kombination
av GMO för
forsknings- och utvecklingsändamål eller för något annat ändamål
som inte
innefattar att släppa ut på marknaden, skall i förväg göra en
anmälan till
den behöriga myndigheten enligt artikel 4.2 i den medlemsstat inom
vilkens
territorium utsättningen skall äga rum.
2) En sådan anmälan skall innehålla:
a)en sammanställning med de tekniska uppgifter som enligt bilaga 2
erfordras
för en bedömning av de förutsebara risker, omedelbara eller
fördröjda, som en
GMO eller en GMO-kombination kan innebära för människors hälsa
eller för
miljön, tillsammans med uppgifter om de metoder som använts och
bibliogra-
fiska referenser till dessa, innefattande särskilt
i) allmänna uppgifter inklusive uppgifter om personal och
utbildning,
ii)uppgifter om aktuell GMO,
iii)uppgifter om förhållandena vid utsättningen och den miljö som
berörs,
iv)uppgifter om samspelet mellan aktuell GMO och miljön,
v) uppgifter om övervakning, kontroll, avfallsbehandling och
åtgärdsplaner
för nödsituationer,
b)en utvärdering av de effekter och risker som aktuell GMO kan
medföra för
människors hälsa och för miljön i samband med sådan användning som
förutses.
3) Den behöriga myndigheten får godta att samma anmälan avser
utsättning av en
GMO-kombination på en och samma plats eller utsättning av samma
GMO på olika
platser för samma ändamål och under en begränsad period.
4) Anmälaren skall i sin anmälan lämna uppgifter om data eller
resultat från
utsättning av likadana GMO eller GMO-kombinationer, vilka
samtidigt anmäls
eller vilka tidigare har anmälts eller genomförts av anmälaren
inom eller
utanför gemenskapen.
Anmälaren får även åberopa data eller resultat från
tidigareinlämnade
anmälningar från andra anmälare, om dessaskriftligen har lämnat sitt
samtycke.
5) Om det som ett led i ett och samma forskningsprogram skall göras
en ny
utsättning av en sådan GMO eller GMO-kombination som tidigare har
anmälts,
skall en ny anmälan inlämnas. Därvid får anmälaren åberopa data i
tidigare
anmälningar eller resultat från tidigare utsättningar.
6) Vid varje förändring som avser en avsiktlig utsättning av en GMO
eller en
GMO-kombination och som kan påverka riskerna för människors hälsa
eller
miljön, liksom när nya uppgifter om sådana risker framkommer -
antingen medan
anmälan granskas av den behöriga myndigheten eller sedan dess
skriftliga
medgivande har lämnats - skall anmälaren omedelbart:
a)revidera de åtgärder som anges i anmälan,
b)underrätta den behöriga myndigheten om varje förändring, i förväg
eller så
snart de nya uppgifterna blivit tillgängliga,
c)vidta de åtgärder som krävs för att skydda människors hälsa och
miljön.
Artikel 6
1. När den behöriga myndigheten har mottagit en anmälan och bekräftat
att den
ingetts skall myndigheten
-kontrollera att anmälan uppfyller kraven i detta direktiv,
-utvärdera de risker som utsättningen innebär,
-skriftligen nedteckna sina slutsatser,
samt om så erfordras
-utföra sådana tester och inspektioner som är nödvändiga i
kontrollsyfte.
2. Efter att ha beaktat eventuella kommentarer enligt artikel 9 från
andra
medlemsstater skall den behöriga myndigheten inom 90 dagar från
mottagandet av
anmälan lämna ett skriftligt svar till anmälaren. I svaret skall
anges:
a)att myndigheten fastställt att kraven i detta direktiv är
uppfyllda och att
utsättningen får genomföras, eller
b)att utsättningen inte uppfyller kraven i detta direktiv och att
anmälan
därför inte godtas.
3. Vid beräkningen av den 90-dagarsperiod som avses i 2 skall inte
den tid
beaktas under vilken myndigheten
-inväntar ytterligare uppgifter som kan ha begärts från anmälaren,
eller
-genomför en offentlig utredning eller ett samråd i enlighet med
artikel 7.
4. Anmälaren får utföra utsättningen först sedan han erhållit den
behöriga
myndighetens skriftliga medgivande. Han skall därvid följa de villkor
som anges
i medgivandet.
5. Om den behöriga myndigheten anser att tillräckliga erfarenheter om
utsättning
av vissa GMO redan har vunnits, kan den hos kommissionen begära att
ett
förenklat förfaranden skall tillämpas för utsättningar av sådana GMO.
Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 21 fastställa
lämpliga
kriterier och bedöma varje begäran på grundval av dessa. Kriterierna
skall
grundas på överväganden om säkerheten för människors hälsa och för
miljön, samt
på den dokumentation som finns tillgänglig i detta avseende.
6. Om den behöriga myndigheten senare får del av uppgifter som
beaktansvärt
påverkar bedömningen av utsättningsriskerna, får myndigheten kräva
att anmälaren
ändrar förutsättningarna för den avsiktliga utsättningen eller
avbryter eller
avslutar denna.
Artikel 7
Om en medlemsstat finner det lämpligt, kan den i varje fråga som rör
en planerad
avsiktlig utsättning föreskriva att synpunkter skall inhämtas från
vissa
intressegrupper eller från allmänheten.
Artikel 8
Sedan en utsättning slutförts, skall anmälaren underrätta den
behöriga
myndigheten om resultatet av utsättningen med avseende på risker för
människors
hälsa eller för miljön, och särskilt ange varje produkt som han
avser att
anmäla vid ett senare tillfälle.
Artikel 9
1. Kommissionen skall etablera ett system för utbyte av de uppgifter
som lämnas
i anmälningarna. Senast 30 dagar efter det att en anmälan har
erhållits skall
den behöriga myndigheterna skall lämna en sammanfattning av anmälan
till
kommissionen. Hur sammanfattningen skall utformas beslutas av
kommissionen i
enlighet med förfarandet i artikel 21.
2. Kommissionen skall omedelbart vidarebefordra dessa
sammanfattningar till
övriga medlemsstaterna, vilka inom 30 dagar kan begära ytterligare
uppgifter
eller lägga fram egna iakttagelser, antingen genom kommissionen eller
direkt.
3. De behöriga myndigheterna skall underrätta övriga medlemsstaterna
och kommis-
sionen om de slutliga beslut som har fattats i enlighet med artikel
6.2.
DEL C
Att släppa ut produkter som innehåller GMO på marknaden
Artikel 10
1. Medgivande till att släppa ut produkter på marknaden som
innehåller eller
består av GMO får endast lämnas
-om ett skriftligt medgivande har lämnats efter en anmälan enligt del
B eller en
riskanalys har utförts som är baserad på de element som anges i
samma del,
-om produkterna uppfyller kraven i gemenskapens tillämpliga
produktlagstiftning,
-om produkterna uppfyller kraven i denna del av direktivet i fråga om
miljöriskbedömningen.
2. Artikel 11-18 skall inte gälla produkter som omfattas av annan
gemenskapslagstiftning, i vilken föreskrivs om en särskild
miljöriskbedömning
liknande den som krävs enligt detta direktiv.
3. Senast 12 månader efter anmälan av detta direktiv skall
kommissionen enligt
förfarandet i artikel 21 upprätta en förteckning över
gemenskapslagstiftning som
gäller för de produkter som avses i 2. Denna förteckningen skall ses
över
regelbundet och vid behov revideras enligt samma förfarande.
Artikel 11
1. Innan en produkt som innehåller eller består av en GMO eller en
kombination
av GMO släpps ut på marknaden, skall tillverkaren eller den som
importerar
produkten till gemenskapen lämna en anmälan till den behöriga
myndigheten i den
medlemsstat där varan skall släppas ut på marknaden för första
gången. Denna
anmäla skall innehålla:
-de uppgifter som erfordras enligt bilaga 2, vid behov kompletterade
med hänsyn
till olikheter mellan platser där produkten skall användas och
inklusive
uppgifter om data och resultat vilka avser ekosystem som skulle
kunna påverkas
när produkten används och som erhållits i samband med utsättningar
för
forsknings- eller utvecklingsändamål, samt en bedömning av risker
för
människors hälsa och för miljön förorsakade av GMO eller
kombinationer av GMO i
produkten, inklusive sådana uppgifter om utsättningens påverkan på
människor
hälsa och miljön som erhållits under forsknings- och
produktutvecklingen,
-villkoren för att släppa ut produkten på marknaden, inklusive
särskilda
användnings- och hanteringsvillkor, samt ett förslag till märkning
och
förpackning som minst uppfyller de krav som fastställs i bilaga 3.
Om en anmälare med hänvisning till resultatet av utsättning som
anmälts i
enlighet med del B i detta direktiv eller på grundval av väl
underbyggda
vetenskapliga data anser att det inte medför någon risk för
människors hälsa
eller för miljön att använda produkten eller släppa ut den på
marknaden, kan han
hemställa om undantag från ett eller flera av kraven i bilaga 3 B.
2. Till sin anmälan skall anmälaren bifoga uppgifter om data eller
resultat från
tidigare eller nyligen anmälda eller utförda utsättningar av samma
GMO eller
kombination av GMO inom eller utanför gemenskapen.
3. Anmälaren får även åberopa data eller resultat från tidigare
anmälningar från
andra anmälare, om de senare har lämnat sitt skriftliga medgivande.
4. En ny produkt som innehåller eller består av samma GMO eller
kombination av
GMO men är avsedd för en annan användning skall anmälas separat.
5. Anmälaren får påbörja utsättningen först sedan han erhållit
skriftligt
medgivande från den behöriga myndigheten enligt artikel 13. Han skall
därvid
uppfylla de villkor som gäller enligt medgivandet, inklusive vad som
där sägs om
särskilda ekosystem eller miljöer.
6. Om nya uppgifter har framkommit om de risker som produkten innebär
för
människors hälsa eller för miljön, före eller efter det skriftliga
medgivandet,
skall anmälaren omedelbart:
-revidera uppgifterna och villkoren enligt 1,
-underrätta den behöriga myndigheten, samt
-vidta de åtgärder som erfordras för att skydda människors hälsa och
miljön.
Artikel 12
1. Sedan en anmälan enligt artikel 11 mottagits och bekräftats, skall
den
behöriga myndigheten kontrollera att uppgifterna i anmälan
överensstämmer med
vad som stadgas i detta direktiv. Därvid skall särskild uppmärksamhet
ägnas
miljöriskbedömningen och de föreslagna försiktighetsåtgärderna för en
säker
användning av produkten.
2. Senast 90 dagar efter mottagandet av anmälan skall den behöriga
myndigheten
antingen:
a)överlämna handlingarna till kommissionen med ett yttrande, i vilket
anmälan
tillstyrks, eller
b) underrätta anmälaren om att den begärda utsättningen inte
uppfyller kraven i
detta direktiv och därför inte godtas.
3. I fall som avses i 2 a skall de handlingar som överlämnas till
kommissionen
innehålla en sammanfattning av anmälan tillsammans med ett yttrande
som
innehåller de villkor som den behöriga myndigheten anser är
nödvändiga för
medgivande att släppa ut produkten på marknaden.
Sammanfattningens utformning skall fastställas av kommissionen enligt
förfarandet i artikel 21.
Om den behöriga myndigheten efter hemställan från anmälaren medger
undantag från
krav i bilaga 3 B i enlighet med sista stycket i artikel 11.1, skall
kommissionen samtidigt underrättas.
4. Om den behöriga myndigheten erhåller ytterligare uppgifter enligt
artikel
11.6, skall den omedelbart underrätta kommissionen och de övriga med-
lemsstaterna.
5. Vid beräkningen av den 90-dagarsperiod som nämns i 2 skall inte
medräknas tid
under vilken den behöriga myndigheten har inväntat begärda
kompletterande
uppgifter från anmälaren.
Artikel 13
1. När kommissionen har mottagit de handlingar som avses i artikel
12.3, skall
den omedelbart sända dessa till de behöriga myndigheterna i samtliga
medlemsstater tillsammans med övriga uppgifter som kommissionen har
inhämtat
enligt detta direktiv. Kommissionen skall underrätta den myndighet
som har
översänt handlingarna om dagen för utsändningen.
2. Om inte någon medlemsstat inom 60 dagar efter utsändningen enligt
1 har
anmält invändningar, skall den behöriga myndigheten lämna sitt
skriftliga
medgivande till anmälan så att produkten kan släppas ut på marknaden.
Den
behöriga myndigheten skall underrätta de övriga medlemsstaterna samt
kommissionen om medgivandet.
3. Om en behörig myndighet i någon annan medlemsstat har en
invändning - för
vilken skälen måste anges - och det inte är möjligt för de berörda
behöriga
myndigheterna att komma överens inom den tidsperiod som anges i 2,
skall
kommissionen fatta ett beslut enligt förfarandet i artikel 21.
4. Om kommissionen har fattat ett positivt beslut, skall den behöriga
myndighet
som erhöll den ursprungliga anmälan ge sitt skriftliga medgivande
till anmälan,
så att produkten kan släppas ut på marknaden, samt underrätta de
övriga
medlemsstaterna och kommissionen.
5. När ett skriftligt medgivande har lämnats för en produkt, får
denna användas
inom hela gemenskapen utan ytterligare anmälningar, förutsatt att
villkoren för
användningen och kraven enligt villkoren i fråga om miljöer eller
geografiska
områden noggrant efterlevs.
6. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som erfordras för att
säkerställa att
användarna följer de villkor för användningen som anges i det
skriftliga
medgivandet.
Artikel 14
Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som erfordras för att
säkerställa att
produkter som innehåller eller består av GMO endast släpps ut på
marknaden med
den märkning och i den förpackning som anges i det skriftliga
medgivandet enligt
artikel 12 och artikel 13.
Artikel 15
Medlemsstaterna får inte på grunder som sammanhänger med anmälan och
det
skriftliga medgivandet till avsiktlig utsättning enligt detta
direktiv förbjuda,
begränsa eller hindra att produkter som innehåller eller består av
GMO och som
uppfyller kraven i detta direktiv släpps ut på marknaden.
Artikel 16
1. Om en medlemsstat har grundad anledning att anta att en produkt
som har
blivit anmäld och som omfattas av ett skriftligt medgivande enligt
detta
direktiv utgör en risk för människors hälsa eller för miljön, får
medlemsstaten
tillfälligt begränsa eller förbjuda användning eller försäljning av
produkten
inom sitt territorium. Medlemsstaten skall omedelbart underrätta
kommissionen
och de övriga medlemsstaterna om en sådan åtgärd och ange skälen för
beslutet.
2. Ett beslut i frågan skall fattas inom 3 månader enligt förfarandet
i artikel
21.
Artikel 17
Kommissionen skall i Europeiska gemenskapernas officiella tidning
publicera en
förteckning över samtliga produkter som slutligt erhåller skriftligt
medgivande
enligt detta direktiv. För varje produkt skall tydligt anges vilken
eller vilka
GMO den innehåller samt produktens användningsområden.
Artikel 18
1. Vid utgången av varje år skall medlemsstaterna tillställa
kommissionen en
kortfattad rapport med uppgifter om kontrollen av användningen av de
produkter
som släppts ut på marknaden enligt detta direktiv.
2. Vart tredje år skall kommissionen tillställa Europaparlamentet och
rådet en
rapport om kontrollen i medlemsstaterna av de produkter som släppts
ut på
marknaden enligt detta direktiv.
3. När rapporten lämnas första gången skall kommissionen samtidigt
lämna en
särskild rapport om hur denna del av direktivet tillämpas, inklusive
en
utvärdering av samtliga konsekvenser.
DEL D
Avslutande bestämmelser
Artikel 19
1. Kommissionen och de behöriga myndigheterna får inte till tredje
part lämna ut
konfidentiella uppgifter som anmälts eller erhållits på annat sätt
vid
tillämpningen av detta direktiv. De skall skydda immateriella
rättigheter som är
knutna till de uppgifter som erhållits.
2. Anmälaren kan ange vilka uppgifter i en anmälan enligt detta
direktiv som bör
behandlas konfidentiellt på den grunden att ett offentliggörande
skulle kunna
skada hans konkurrenskraft. Skäl för en sådan behandling vilka går
att
kontrollera måste anges.
3. Efter samråd med anmälaren skall den behöriga myndigheten besluta
vilka
uppgifter som skall vara konfidentiella. Myndigheten skall underrätta
anmälaren
om sitt beslut.
4. Följande uppgifter som lämnas enligt artikel 5 och artikel 11 får
inte i
något fall hållas hemliga:
-beskrivning av aktuella GMO, anmälarens namn och adress,
utsättningens syfte
samt platsen för utsättningen,
-metoder och planer för övervakning av aktuella GMO och för
nödsituationer,
-analysen av förutsebara effekter, framför allt eventuella patogena
eller
ekologiskt skadliga effekter.
5. Om anmälaren drar tillbaka sin anmälan, oavsett av vilket skäl,
skall de
behöriga myndigheterna och kommissionen behandla de erhållna
uppgifterna
konfidentiellt.
Artikel 20
Kommissionen skall enligt förfarandet i artikel 21 anpassa bilaga 2
och bilaga 3
till tekniska framsteg, särskilt i fråga om att ändra kraven på
anmälan med
hänsyn till de potentiella riskerna med GMO.Artikel 21
Kommissionen skall bistås av en kommitté, som består av företrädare
för
medlemsstaterna med kommissionens företrädare som ordförande.
Kommissionens företrädare skall lämna ett förslag till kommittén som
avser de
åtgärder som skall vidtas. Kommittén skall yttra sig över förslaget
inom en viss
tid, som bestäms av ordföranden med beaktande av hur angeläget
ärendet är.
Yttrandet skall beslutas med den majoritet som enligt artikel 148.2 i
Fördraget
skall tillämpas i fråga om beslut som rådet skall fatta efter förslag
från
kommissionen. De röster som avges av medlemsstaternas företrädare i
kommittén
skall vägas på det sätt som anges i den nämnda artikeln. Ordföranden
skall inte
rösta.
Kommissionen skall besluta om de föreslagna åtgärderna om de
överensstämmer med
kommitténs yttrande.
Om de föreslagna åtgärderna inte överensstämmer med kommitténs
yttrande eller om
ett yttrande inte har avgetts, skall kommissionen utan dröjsmål
tillställa rådet
ett förslag till de åtgärder som skall vidtas. Rådet skall besluta
med
kvalificerad majoritet.
Om rådet inte har fattat ett beslut inom tre månader från den dag då
ärendet
hänsköts till rådet, skall de föreslagna åtgärderna beslutas av
kommissionen.
Artikel 22
1. Medlemsstaterna och kommissionen skall sammanträda regelbundet för
att utbyta
erfarenheter i fråga om förebyggandet av risker i samband med
utsättning av GMO
i miljön.
2. Den 1 september 1992 och därefter vart tredje år skall
medlemsstaterna lämna
en rapport till kommissionen om de åtgärder som har vidtagits för att
genomföra
bestämmelserna i detta direktiv.
3. År 1993 och därefter vart tredje år skall kommissionen
offentliggöra en
sammanfattning, som bygger på de rapporter som avses i 2.
Artikel 23
1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra
förordningar som är
nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 23 oktober 1991.
2. Medlemsstaterna skall omedelbart underrätta kommissionen om
samtliga lagar
och andra författningar som har antagits för att genomföra detta
direktiv.
Artikel 24
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Luxembourg den 23 april 1990.
På rådets vägnar
A. REYNOLDS
Ordförande
**Fotnot**
[6] EGT nr C 198, 28.7.1988, s. 19
och EGT nr C 246, 27.9.1989, s. 5.
[7] EGT nr C 158, 26.6.1989, s. 225 och EGT nr
C 96, 17.4.1990. [8] EGT nr C 23, 30.1.1989, s. 45.
BILAGA 1 A
METODER SOM AVSES I ARTIKEL 2.2
DEL 1
Metoder för genetisk modifiering som avses i artikel 2.2 i) är bl.a
de följande.
1) hybrid-DNA-metoder med vektorsystem, vilka omfattas av rådets
rekommendation
82/472/EEG[9],
2) metoder som innebär direkt införande i en organism av ärftligt
material som
beretts utanför organismen genom bl.a. mikroinjektion,
makroinjektion och
mikroinkapsling,
3) cellfusion (inklusive protoplastfusion) eller
hybridiseringsmetoder som
innebär att levande celler med nya kombinationer av ärftligt
genetiskt
material bildas genom fusion av två eller flera celler på ett sätt
som inte
förekommer naturligt.
DEL 2
Följande metoder som avses i artikel 2.2 ii) anses inte leda till
genetisk
modifiering, förutsatt att hybrid-DNA-molekyler eller GMO inte
används.
1) befruktning in vitro,
2) konjugation, transduktion, transformation eller annan naturlig
process,
3) induktion av polyploidi.
____________
**Fotnot**
[9] EGT nr L 213, 21.7.1982, s. 15.
BILAGA 1 B
METODER SOM AVSES I ARTIKEL 3
Följande metoder för genetisk modifiering omfattas inte av detta
direktiv,
förutsatt att GMO inte används som mottagar- eller moderorganism.
1) mutagenes,
2) cellfusion (inklusive protoplastfusion) av växtceller i fall då de
resulterande organismerna även kan framställas med traditionella
förädlingsmetoder.
BILAGA 2
OBLIGATORISKA UPPGIFTER I ANMÄLAN
Anmälningar om avsiktlig utsättning enligt artikel 5 och saluförande
enligt
artikel 11 skall innehålla nedanstående uppgifter.
Samtliga punkter gäller inte för varje enskilt fall. Det kan förutses
att
anmälningarna endast kommer att innehålla uppgifter enligt de
rubriker som är
tillämpliga i det särskilda fallet. Om det framstår som onödigt eller
tekniskt
omöjligt att lämna vissa uppgifter, skall skälen för detta anges.
Hur detaljerade uppgifter som behöver lämnas enligt varje rubrik
kommer troligen
också att variera med hänsyn till utsättningens beskaffenhet och
omfattning.
Till anmälan skall fogas en beskrivning av de använda metoderna eller
en
hänvisning till standardiserade eller internationellt erkända
metoder, samt
namnet på det eller de organ som ansvarat för studierna.
I. ALLMÄNNA UPPGIFTER
A. Anmälarens namn och adress
B. Uppgifter om personal och utbildning
1)Namn på personer som ansvarar för planering och genomförande av
utsättningen
jämte namnet på den som ansvarar för övervakning, kontroll och
säkerhet, och
särskilt den ansvarige vetenskapsmannens namn och kvalifikationer.
2)Uppgifter om utbildning och kvalifikationer för den personal som
skall
medverka vid utsättningen.
II. UPPGIFTER OM GMO
A. Egenskaper hos a) givarorganism, b) mottagarorganism, eller c) i
förekommande
fall moderorganism
1.vetenskapligt namn,
2.taxonomi,
3.övriga namn (vedertaget namn, stamnamn, odlingsbenämning),
4.fenotypiska och genetiska markörer,
5.grad av släktskap mellan givar- och mottagarorganism eller mellan
moderorganismer,
6.beskrivning av identifierings- och detekteringsmetoder,
7 detekterings- och identifieringsmetodernas känslighet och
tillförlitlighet (i
kvantitativa termer) samt specificitet,
8.beskrivning av organismens geografiska utbredning och naturliga
livsmiljö,
inklusive information om predatorer och bytesorganismer, parasiter
och
konkurrenter, symbionter och värdorganismer,
9.potentialen för genetisk överföring och genetiskt utbyte med andra
organismer,
10. verifiering av organismernas genetiska stabilitet och faktorer
som
påverkar denna,
11. patologiska, ekologiska och fysiologiska egenskaper:
a) faroklassificering enligt gällande gemenskapsregler för skyddet
av
människors hälsa eller miljön,
b) generationstid i naturliga ekosystem, sexuell och asexuell
reproduk-
tionscykel,
c) uppgifter om överlevnadsförmåga inklusive anpassning till
årstidsväxlingar
samt förmåga att bilda överlevnadsstrukturer såsom frön, sporer
eller
sklerotier,
d) patogenicitet: infektionsförmåga, toxicitet, virulens och
allergicitet,
bärare (vektor) av patogener, möjliga vektorer, spektrum av
värdorganismer
inklusive icke-målorganismer, möjligaktivering av latenta virus
(provirus)
samt förmåga att kolonisera andra organismer,
e) antibiotikaresistens och möjlig användning av dessa antibiotika
för
profylax och behandling av människor och husdjur,
f) medverkan i miljöprocesser: primärproduktion,
näringsomsättning,
nedbrytning av organiskt material, respiration, etc.,
12. egenskaper hos naturliga vektorer:
a) sekvens,
b) mobiliseringsfrekvens,
c) specificitet,
d) närvaro av gener som överför resistens,
13. historik avseende tidigare genetiska modifieringar.
B. Vektorns egenskaper
1.vektorns beskaffenhet och ursprung,
2.sekvens av transposoner, vektorer och andra icke-kodande genetiska
segment
som används för konstruktionen av en viss GMO och för att uppnå
att vektorn
och den infogade DNA-sekvensen fungerar i denna,
3.den införda vektorns mobiliseringsfrekvens eller förmåga att
överföra
genetiskt material samt metoder för att fastställa detta,
4.uppgifter om i vilken omfattning vektorn är begränsad till det DNA
som krävs
för den avsedda funktionen,
C. Den modifierade organismens egenskaper
1.uppgifter om den genetiska modifieringen:
a) använda modifieringsmetoder,
b) metoder som använts för att konstruera och införa den aktuella
DNA-sekvensen i mottagaren eller för att ta bort en sekvens,
c) beskrivning av det infördas eller vektorns uppbyggnad,
d) det införda genmaterialets renhet med avseende på okända
sekvenser samt
upplysningar om i vilken omfattning den införda sekvensen är
begränsad
till det DNA som krävs för denavsedda funktionen,
e) sekvens, funktionell identitet och lokalisering av berörda
ändrade/inför-
da/borttagna nukleinsyrasegment, med särskild hänvisning till
eventuellt
förekommande känd skadligsekvens.
2. Uppgifter om slutlig GMO:
a) beskrivning av genetiska eller fenotypiska egenskaper, särskilt
sådana nya
egenskaper som kan komma till uttryck eller inte längre
uttrycks,
b) struktur och mängd avseende den nukleinsyra från vektor eller
givare som
finns kvar i den modifierade organismens slutliga konstruktion,
c) organismens genetiska stabilitet,
d) halt och nivå vad gäller uttrycket av det nya genetiska
materialet samt
mätmetoden och dess känslighet,
e) de uttryckta proteinernas aktivitet,
f) beskrivning av identifierings- och detekteringsmetoder,
inklusive metoder
för att identifiera och detektera införd sekvens och vektor,
g) detekterings- och identifieringsmetodernas känslighet,
tillförlitlighet (i
kvantitativa termer) och specificitet,
h) historik över tidigare utsättningar eller användningar av
aktuell GMO,
i) hälsoaspekter:
i)toxiska eller allergiframkallande effekter av icke
livskraftiga GMO
eller deras metaboliska produkter,
ii)farliga egenskaper hos produkten,
iii)jämförelse mellan den modifierade organismen och givaren,
mottagaren
eller (i förekommande fall) moderorganismen avseende
patogenicitet,
iv)koloniseringsförmåga,
v)om organismen är patogen för människor med ett fungerande
immunförsvar:
- de sjukdomar som uppkommer jämte patogen mekanism
inklusive invasiv
förmåga och virulens,
- grad av smittsamhet,
- infekterande dos,
- spektrum av värdorganismer, möjliga förändringar,
- förmåga att överleva utanför mänsklig värd,
- förekomst av vektorer eller spridningssätt,
- biologisk stabilitet,
- mönster för antibiotikaresistens,
- allergiframkallande egenskaper,
- existerande lämpliga behandlingsmetoder.
III. UPPGIFTER OM UTSÄTTNINGSFÖRHÅLLANDENA OCH DEN BERÖRDA MILJÖN
A. Uppgifter om utsättningen
1.beskrivning av den planerade avsiktliga utsättningen, inklusive
dess ändamål
och förväntade produkter,
2.planerade utsättningstidpunkter och ett tidsschema för försöket
med angivande
av utsättningarnas frekvens och varaktighet,
3 förberedelser avseende platsen för utsättningen,
4.platsens storlek,
5.utsättningsmetod eller -metoder,
6.den mängd GMO som skall sättas ut,
7.störningar på platsen (odlingsslag och -metod, gruvbrytning,
konstbevattning
eller annan verksamhet),
8.arbetarskyddsåtgärder som skall vidtas under utsättningen,
9.behandling av platsen efter utsättningen,
10. planerade metoder för eliminering eller inaktivering av GMO vid
försökets
slut,
11. uppgifter om och resultat av tidigare utsättningar av samma
GMO, framför
allt utsättningar som genomförts i annan skala och i andra
ekosystem.
B. Uppgifter om miljön (både på utsättningsplatsen och i dess
omgivningar)
1.utsättningsplatsens eller -platsernas geografiska lokalisering med
hänvisning
till rutsystem på karta (vid anmälningar enligt del C motsvarar
utsättnings-
platserna de områden där produkten är tänkt att användas),
2.fysiskt eller biologiskt avstånd till människor och andra
livsformer av
betydelse,
3.avstånd till biotoper eller skyddade områden av betydelse,
4.lokalbefolkningens storlek,
5.näringar som är baserade på områdets naturresurser och som bedrivs
av
lokalbefolkningen,
6.avstånd till närmaste områden som är skyddade för
dricksvattenuttag eller av
miljöskäl,
7.klimatförhållanden inom de regioner som kan komma att påverkas,
8.geografiska, geologiska och pedologiska förhållanden,
9.flora och fauna, inklusive grödor, boskap och migrerande arter,
10. beskrivning av målekosystem och andra ekosystem som kan komma
att
påverkas,
11. en jämförelse mellan mottagarorganismens naturliga livsmiljö
och tänkta
utsättningsplatser,
12känd planerad utveckling eller förändring av markanvändningen i
regionen som
skulle kunna påverka utsättningens miljöeffekter.
IV. UPPGIFTER OM INTERAKTION MELLAN GMO OCH MILJÖN
A. Egenskaper som påverkar överlevnad, förökning och utbredning,
1.biologiska egenskaper som påverkar överlevnad, förökning och
spridning,
2.kända eller förutsedda miljöförhållanden som kan påverka
överlevnad,
förökning och utbredning (vind, vatten, mark, temperatur, pH,
etc.),
3.känslighet för specifika former av påverkan.
B. Interaktion med miljön
1.förutsedd livsmiljö för aktuell GMO,
2.undersökningar avseende uppträdande och egenskaper hos berörd GMO
samt
avseende ekologiska effekter, vilka har utförts i simulerade
naturliga
miljöer såsom mikrokosmer, växtkammare eller växthus,
3.genöverföringsförmåga:
a) överföring av genetiskt material från GMO till organismer i
påverkade
ekosystem efter utsättningen,
b) överföring av genetiskt material från naturligt förekommande
organismer
till GMO efter utsättningen,
4.sannolikheten att en selektion efter utsättningen leder till att
oväntade
eller oönskade egenskaper uttrycks i den modifierade organismen,
5.åtgärder som vidtas för att säkerställa och verifiera genetisk
stabilitet.
Beskrivning av genetiska egenskaper som kan hindra eller begränsa
spridning
av genetiskt material. Metoder för att verifiera genetisk
stabilitet.
6.biologiska spridningsvägar samt känd eller möjlig interaktion med
det som
sprids, t.ex. inandning, förtäring, ytkontakt, inträngning, etc.,
7.beskrivning av ekosystem till vilka spridning av aktuell GMO
skulle kunna
ske.
C. Potentiell miljöpåverkan
1.potential för extraordinär populationsökning i miljön,
2.konkurrensfördelar för berörda GMO i förhållande till
icke-modifierade
mottagar- eller moderorganismer,
3.identifiering och beskrivning av målorganismerna,
4.förväntad mekanism och resultat av interaktioner mellan GMO som
sätts ut och
målorganismen,
5.identifiering och beskrivning av icke-målorganismer som kan
påverkas
oavsiktligt,
6.sannolikheten för förskjutningar i biologiska interaktioner eller
i spektrum
av värdorganismer efter utsättningen,
7.kända och förutsedda effekter på icke-målorganismer i miljön,
påverkan på
populationsnivån för konkurrentorganismer såsom bytesorganismer,
värdorganismer, symbionter, predatorer, parasiter och patogener,
8.känd eller förutsedd medverkan i biogeokemiska processer,
9.andra potentiellt betydelsefulla interaktioner med miljön.
V. UPPGIFTER OM ÖVERVAKNING, KONTROLL, AVFALLSBEHANDLING OCH PLANER
FÖR
NÖDSITUATIONER
A. Övervakningsmetoder
1.metoder för att spåra aktuella GMO och för att övervaka deras
effekter,
2.övervakningsmetodernas specificitet (för att identifiera berörda
GMO och för
att skilja dem från givar-, mottagar- eller i förekommande fall
moderorganismerna), känslighet och tillförlitlighet,
3.metoder för att upptäcka överföring av det tillförda genetiska
materialet
till andra organismer,
4.övervakningens varaktighet och frekvens.
B. Kontroll av utsättningen
1.metoder och förfaranden för att undvika eller begränsa spridning
av aktuell
GMO bortom utsättningsplatsen eller det avsedda området,
2.metoder och förfaranden för att skydda platsen mot tillträde av
obehöriga,
3.metoder och förfaranden för att hindra att andra organismer
tränger in på
platsen.
C. Avfallsbehandling
1.typ av avfall som uppstår,
2.förutsedd avfallsmängd,
3.eventuella risker,
4.beskrivning av planerad avfallsbehandling.
D. Åtgärder i nödsituationer
1.metoder och förfaranden för att kontrollera aktuella GMO vid
oväntad
spridning,
2.metoder för dekontaminering av påverkade områden, t.ex. utrotning
av aktuella
GMO.
3.metoder för omhändertagande eller sanering av växter, djur, jord,
etc., som
exponerats i samband med eller efter spridningen,
4.metoder för isolering av det område som påverkats av spridningen,
5.planer för att skydda människors hälsa och miljön om oönskade
effekter
uppträder.
BILAGA 3
YTTERLIGARE UPPGIFTER SOM ERFORDRAS VID
ANMÄLAN FÖR SALUFÖRANDE
A. Utom uppgifterna i bilaga 2 skall följande uppgifter lämnas i en
anmälan som
avser produkter som skall släppas ut på marknaden
1.produktens namn och namn på de GMO som den innehåller,
2.tillverkarens eller distributörens namn samt dennes adress i
gemenskapen,
3.produktspecifika uppgifter och exakta användningsvillkor,
inklusive i
tillämpliga fall typen av miljö eller geografiskt avgränsade
områden inom
gemenskapen som produkten lämpar sig för,
4.avsett användningområde: industri, jordbruk, hantverk eller
konsumenter i
allmänhet,
B. Utom uppgifterna enligt A skall enligt artikel 11 i detta direktiv
följande
uppgifter lämnas i tillämpliga fall
1.åtgärder som skall vidtas vid oavsiktlig utsättning eller felaktig
användning,
2.särskilda anvisningar eller rekommendationer för lagring och
hantering,
3.beräknad tillverkning inom eller import till gemenskapen,
4.förslag till förpackning vilken måste vara utformad så att
oavsiktlig
utsättning av GMO undviks under lagring eller i andra sammanhang,
5.förslag till märkning, vilken åtminstone i sammanfattad form måste
omfatta de
uppgifter som anges i A.1, A.2, A.3, B.1 och B.2.
Bilaga 6
KOMMISSIONENS BESLUT
av den 29 juli 1991
angående riktlinjerna för klassificering som
anges i Artikel 4 i direktiv
90/219/EEG
(91/448/EEG)
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR
FATTAT DETTA BESLUT
med beaktande av Fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska
gemenskapen,
med beaktande av rådets direktiv 90/219/EEG av den 23 april 1990 om
innesluten
användning av genetiskt modifierade mikroorganismer[10], särskilt
artikel 4 i
detta, och
med beaktande av följande:
För att uppnå syftena med detta direktiv, måste genetiskt modifierade
mikroorganismer klassificeras i Grupp I eller II med användande av de
kriterier
som anges i Bilaga II och de riktlinjer som anges i artikel 4.3.
Kommissionen skall upprätta dessa riktlinjer för klassificering innan
direktiv
90/219/EEG träder i kraft.
Bestämmelserna i detta direktiv har godkänts av kommittén med
företrädare för
medlemsstaterna enligt förfarandet i artikel 21 i direktiv
90/219/EEG.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
När en klassificering av genetiskt modifierade mikroorganismer skall
göras
enligt artikel 4 i direktiv 90/219/EEG, bör här bilagda riktlinjer
för
klassificering användas för tolkning av bilaga 2 till det angivna
direktivet.
Artikel 2
Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den 29 juli 1991
På kommissionens vägnar
Carlo RIPA DI MEANA
Ledamot av kommissionen
**Fotnot**
[10] EGT nr C 117, 8.5.1990, s. 1.
BILAGA
RIKTLINJER FÖR KLASSIFICERINGEN AV GENETISKT
MODIFIERADE MIKROORGANISMER TILLHÖRIGA GRUPP
I ENLIGT ARTIKEL 4.3 I DIREKTIV 90/219/EEG
För klassificering till grupp I skall följande riktlinjer användas
för
ytterligare tolkning av Bilaga 2 till direktiv 90/219/EEG.
A. Karakteristika för mottagar- och moderorganism(er)
1. Icke sjukdomsframkallande
Mottagar- eller moderorganismer kan klassificeras som icke
sjukdomsframkallande
om de uppfyller villkoren i en av följande bestämmelser.
i)Mottagar- och moderorganismen bör vara dokumenterat säker i
laboratorier
och/eller i industriellt bruk, utan några skadliga effekter på
människors
hälsa och miljön.
ii)Mottagar- och moderorganismen uppfyller inte villkoren enligt
i), men den
tillhör en art, som sedan länge använts i biologiskt arbete
inklusive säker
användning i laboratorier och/eller i industriellt bruk, utan att
uppvisa
några skadliga effekter på människors hälsa och miljön.
iii) När mottagar- eller moderorganismen är en stam som
inteuppfyller
villkoren enligt i) och tillhör en art som inte använtsi biologiskt
arbete
inklusive säker användning i laboratorieroch/eller i industriellt
bruk, måste
lämplig uttestning (inkluderande, om nödvändigt, djur) utföras för
att
säkerställa ickesjukdomsframkallande egenskap och säkerhet gentemot
miljön.
iv)När en icke virulent stam av en erkänt sjukdomsframkallande art
används,
bör stammen vara så försvagad som möjligt angående genetiskt
material som
bestämmer virulens för att hindra återgång till
sjukdomsframkallande
förmåga. Beträffande bakterier skall särskild uppmärksamhet ägnas
plasmider
eller fagburna virulens-determinanter.
2.Inga utifrån tillkommande agens
Mottagar- eller moderstammen/cellinjen bör vara fri från kända
biologiska
förorenade agens (symbionter, mycoplasma, virus, viroider etc.),
som är
potentiellt skadliga.
3.Mottagar- eller moderstammen/cellinjen bör ha bevisad och lång
bakgrundshistoria av säker användning eller inbyggda biologiska
barriärer,
vilka utan att störa den optimala tillväxten i reaktor eller
fermentor,
medför en begränsad förmåga att överleva och föröka sig, utan
skadliga
effekter i miljön (tillämpligt endast för typ-B användning).
B.1 Karakteristika för vektorn
1.1 Vektorn skall vara väl karakteriserad
För detta ändamål skall följande karakteristika beaktas.
1.1.1Information angående sammansättning och konstruktion
a) Typen av vektor bör definieras (virus, plasmid, cosmid,
phasmid,
transposerbart element, minikromosom etc.).
b) Följande information om de ingående beståndsdelarna i vektorn
bör vara
tillgänglig:
i)Ursprunget till varje fragment (föregångaren till det
genetiska
elementet, organismstam i vilken föregångaren till det
genetiska
elementet naturligen förekom).
ii)När fragmenten är syntetiska, skall deras funktion vara
känd.
c) De metoder som används för att konstruera skall vara kända.
1.1.2Information om vektorns struktur
a) Vektorns storlek skall vara känd och uttryckt i baspar eller
D.
b) Funktionen och den relativa positionen av följande skall vara
känd:
i)Strukturella gener.
ii)Markörgener för selektion (antibiotikaresistens,
tungmetallresistens,
fagimmunitet, gener som kodar för degradering av
xenobiotika, etc).
iii) Regulatoriska element.
iv) Angreppspunkter (nic-sites, restriction endonuclease
sites, linkers,
etc).
v)Transposerbara element (inklusive sekvenser av provirus).
vi) Gener avsedda för förflyttning och mobiliseringsfunk tion
(t.ex.
beträffande konjugation, transduktion eller kromosomal integration).
vii) Replikationsenheter.
1.2 Vektorn skall vara fri från skadliga sekvenser
Vektorn bör inte innehålla gener som kodar för potentiellt
skadliga eller
sjukdomsframkallande egenskaper (t.ex. virulens-determinanter,
toxiner,
etc.), (om inte, vad avser typ-A operationer, sådana gener utgör
en
väsentlig del av vektorn utan att under några förhållanden och
omständigheter resultera i en skadlig eller sjukdomsframkallande
fenotyp av
den genetiskt modifierade mikroorganismen).
1.3.Vektorn bör vara så begränsad i storlek som möjligt i förhållande
till den
genetiska sekvensen som fordras för att uppnå avsedd funktion.
1.4 Vektorn bör inte öka den genetiskt modifierade mikroorganismens
stabilitet i
miljön (om inte det behövs för den avsedda funktionen).
1.5 Vektorn bör vara svår att mobilisera
1.5.1När vektorn är en plasmid:
i) Den bör ha ett begränsat värdspektrum.
ii)Den bör vara defekt beträffande
transfer-mobilization-faktorer, t.ex.
Tra-, Mob+, för typ-A operationer eller
Tra-, Mob-, för typ-B operationer
1.5.2När vektorn är ett virus, cosmid eller phasmid:
i) Den bör ha ett begränsat värdspektrum.
ii)Den bör anses icke-lysogen vid användning som kloningsvektor
(t.ex.
defekt beträffande CI-lamda-repressorn).
1.6 Det bör inte överföras några resistensmarkörer till
mikroorganismer som inte
veterligen får dem på naturlig väg (om sådan överföring kan
försvåra
användning av droger för att kontrollera sjukdomsframkallande
agens).
B.2 Önskvärda karakteristika för tillfört genmaterial
2.1 Det tillförda genmaterialet bör vara väl karakteriserat.
För detta ändamål skall följande karakteristika beaktas:
2.1.1Ursprunget till det tillförda materialet bör vara känt (genus,
art, stam).
2.1.2Följande information angående det genbibliotek som det tillförda
materialet
kom från bör vara känt:
i) Källan och metoden för erhållande av den aktuella nukleinsyran
(cDNA,
kromosomal, mitokondrier, etc).
ii)Vektorn i vilken genbiblioteket konstruerades (t.ex. lamda GT
11, pBR
322, etc,) och platsen där DNAt infördes.
iii)Den metod som använts för identifikation (koloni,
hybridisering,
immunoblot, etc.)
iv) Den stam som använts för genbibliotekets konstruktion.
2.1.3När det tillförda genmaterialet är syntetiskt, bör dess avsedda
funktion
vara identifierad.
2.1.4Följande information om strukturen på det tillförda
genmaterialet är
önskvärd:
i) Information om strukturella gener, reglerande element.
ii)Storleken på det tillförda genmaterialet.
iii) Restriction endonuclease sites på båda sidor om det
tillfördagen-
materialet.
iv) Information om transposerbara element och provirussekvenser.
2.2 Det tillförda genmaterialet bör vara fritt från skadliga
sekvenser
i) Funktionen för varje genetisk enhet av det tillförda
genmaterialet bör
vara definierad (inte tillämpbart för typ-A operationer).
ii)Det tillförda genmaterialet får inte innehålla gener som kodar
för
potentiellt sjukdomsframkallande egenskaper (t.ex.
virulens-deter-
minanter, toxiner, etc.), (om inte vid typ-A operationer
sådana gener
innebär en väsentlig del av det tillförda genmaterialet utan
att under
några omständigheter resultera i en skadlig eller
sjukdomsframkallande
fenotyp av den genetiskt modifierade mikroorganismen).
2.3 Det tillförda genmaterialet bör begränsas i storlek så mycket som
möjligt
till den genetiska sekvens som behövs för att uppnå den avsedda
funktionen.
2.4 Det tillförda genmaterialet får ej inte öka stabiliteten av
konstruktionen i
miljön (om det inte är nödvändigt för den avsedda funktionen).
2.5 Det tillförda genmaterialet bör vara svårt att mobilisera
Det bör exempelvis inte innehålla transposerande eller
transfererbara
provirus eller andra funktionella transposerbara sekvenser.
C. Önskvärda karakteristika för den genetiskt modifierade
organismen
1. Den genetiskt modifierade mikroorganismen bör vara icke sjuk-
domsframkallande
Detta krav är skäligen tillförsäkrat genom uppfyllande av
samtliga krav
enligt ovan.
2. a)Den genetiskt modifierade mikroorganismen bör vara lika
säker (för
människan och miljön) som mottagar- eller moderstammen)
(tillämpligt
endast för typ-A operationer)
b)Den genetiskt modifierade mikroorganismen bör vara lika
säker i
reaktorn eller fermentorn som mottagar- eller moderstammen,
men med
begränsad förmåga att överleva och/eller föröka sig utanför
reaktorn
eller fermentorn utan skadliga effekter i miljön (
tillämpligt endast
för typ-B operationer).
D. Andra genetiskt modifierade mikroorganismer som kan inkluderas
i grupp I
om de uppfyller villkoren enligt C ovan
1.De som konstruerats uteslutande från en enda prokaryot mottagare
(inkluderande dess endogena plasmider och virus) eller från en
enda eukaryot
mottagare (inkluderande dessa kloroplaster, mitokondrier,
plasmider, men
exklusive virus).
2.De som består av enbart genetiska sekvenser från skilda arter som
utbyter
dessa sekvenser genom kända fysiologiska processer.
Bilaga 7
Sammanfattning av Miljöskyddskommitténs betänkande om bioteknik
Biotekniken kan bidra till att lösa många problem runt om i
samhället. Genom
biotekniken kan nya produkter skapas och gamla produkter tas fram på
ett
billigare sätt. Det är uppenbart att vi med hjälp av biotekniken kan
få fram nya
produkter som är mer miljövänliga än de nuvarande.
Men användningen av genteknik och genetiskt modifierade organismer
kan också
föra med sig risker, särskilt för naturen och dess ekosystem. Viktig
är också
frågan enligt vilka etiska principer som framställning och användning
av
genetiskt modifierade organismer bör bedömas.
Särskilt bioteknikens betydelse för ekologin gör det naturligt att
behandla
biotekniken i miljöbalken. När enligt kommitténs uppdrag lagarna på
hälsoskydds-
och miljöområdet skall samordnas framstår biotekniken, och särskilt
användningen
av genetiskt modifierade organismer, som ett så nytt och särpräglat
område att
bestämmelserna i ämnet bör hållas samman i ett särskilt kapitel i
balken.
Försiktighetsprincipen bör tillämpas också på bioteknikens område.
De risker
som användningen av biotekniken och särskilt av genetiskt modifierade
organismer
kan medföra är sådana att det krävs en kontroll i syfte att förebygga
skador och
olägenheter för människor och miljö. Miljöbalken bör innehålla
bestämmelser som
gör det möjligt att för användning av bioteknik, särskilt genetiskt
modifierade
organismer, kräva tillstånd av hälso- och miljömyndigheterna.
Kapitlet om bioteknik i miljöbalken (16 kap.) innehåller
bestämmelser inte
endast om genetiskt modifierade organismer - oavsett om det är fråga
om djur,
växter, mikroorganismer eller virus - utan också om biologiska
bekämpningsmedel
och vissa andra biotekniska produkter.
I en grundläggande paragraf slås fast att riskerna för skador på
människor och
miljö skall beaktas och att hänsyn skall tas till etikens grunder vid
all
hantering av genetiskt modifierade organismer (16 kap. 1 ).
Regeringen, eller
den myndighet som regeringen i sin tur utser, ges rätt att föreskriva
om krav på
tillstånd för hantering av biotekniska produkter (16 kap. 8 ) och
även att
förbjuda sådan hantering om det är av särskild betydelse från hälso-
och
miljösynpunkt (16 kap. 9 ). Vid sådana prövningar skall enligt
kommitténs
förslag även etiska överväganden ingå.
Enligt kommitténs mening bör tillstånd i princip krävas för
utsättning i
naturen av biotekniska produkter, inbegripet genetiskt modifierade
organismer.
En självklar förutsättning för att tillstånd skall beviljas bör vara
att de
olika konsekvenserna - och vid utsättning i naturen särskilt de
ekologiska
effekterna - är noggrant utredda och att det alltså föreligger en
miljökonsekvensbeskrivning som tillståndsmyndigheten finner
tillräcklig.
Eftersom kommittén motiverar sitt förslag om en central reglering i
miljöbalken främst utifrån de ekologiska risker som användningen av
biotekniska
produkter kan föra med sig, bör Naturvårdsverket få ett centralt
ansvar på
området.
Bilaga 8
Miljöskyddskommitténs förslag till ett kapitel om bioteknik i en
miljöbalk
16 kap.Biotekniska produkter
Inledande bestämmelser
1 Vid hantering av biotekniska produkter som fått sitt genetiska
material
ändrat på ett sätt som går utöver det naturliga genutbytet skall
riskerna för
skador på människor och miljö beaktas och hänsyn tas till etikens
grunder. Om
det enligt föreskrift som meddelats med stöd av denna balk krävs
tillstånd till
hanteringen av en sådan produkt, får tillstånd lämnas endast om
produkten är
godtagbar i dessa avseenden.
Utredning
2 Det åligger den som tillverkar eller importerar en bioteknisk
produkt att
genom egna undersökningar eller på annat sätt se till att det finns
en
tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller
miljöskador och
etiska problem som produkten kan orsaka. Utredningen skall vara gjord
i enlighet
med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Kunskapskrav
3 Den som yrkesmässigt hanterar en bioteknisk produkt skall ha
tillgång till
den biologiska och ekologiska kunskap och de kunskaper om etiska
problem som
behövs med hänsyn till verksamhetens omfattning och produktens
egenskaper.
Produktinformation
4 Den som tillverkar, importerar eller överlåter en bioteknisk
produkt skall
genom märkning eller på annat sätt lämna de uppgifter som behövs från
hälso-
eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation). Har produkten fått
sitt
genetiska material ändrat på ett sätt som går utöver det naturliga
genutbytet
skall uppgift lämnas om att så skett.
Föreskrifter
5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela
ytterligare föreskrifter i de hänseenden som anges i 2-4 . I sådana
föreskrifter får undantag medges från kravet i 4 andra meningen.
Uppgiftsskyldighet
6 Den som yrkesmässigt hanterar en bioteknisk produkt skall till
den
myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen
eller, efter
regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver lämna de uppgifter
om
produkten och dess hantering som kan behövas för att bedöma de hälso-
eller
miljörisker eller etiska problem som är förknippade med produkten och
hanteringen.
Förhandsanmälan
7 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att
den som avser att tillverka eller importera en bioteknisk produkt,
som inte
tidigare varit i bruk i Sverige, endast vid en viss tidpunkt till den
myndighet
som regeringen bestämmer skall göra anmälan om tillverkningen eller
importen
samt redovisa undersökningsresultat och andra uppgifter.
Tillstånd och villkor
8 Om det behövs från hälso- eller miljösynpunkt eller av etiska
skäl, får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva
att en
bioteknisk produkt inte får hanteras utan att tillstånd lämnats av
den myndighet
som regeringen bestämmer eller, om det är tillräckligt, utan att
anmälan skett
till en sådan myndighet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva även
annat särskilt villkor för hantering av en bioteknisk produkt.
Om det föreligger särskilda skäl får regeringen eller den myndighet
som
regeringen bestämmer i det enskilda fallet besluta om undantag från
kravet på
tillstånd. Beslut som nu sagts får innehålla krav på anmälan innan en
hantering
av produkten äger rum.
Förbud
9 Är det av särskild betydelse från hälso- eller miljösynpunkt
eller från
etisk synpunkt, får regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer
förbjuda hantering av en bioteknisk produkt.
Bilaga 9
Lagrådsremissens lagförslag
2.1Förslag till lag om genetiskt modifierade organismer
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 Denna lag är tillämplig på innesluten användning och avsiktlig
utsättning av
genetiskt modifierade organismer. Lagen är också tillämplig på
utsläppande på
marknaden av produkter som innehåller eller består av sådana
organismer.
Lagens syfte är att skydda människors och djurs hälsa och miljön
samt
säkerställa att etiska hänsyn tas vid en sådan verksamhet som avses i
första
stycket.
2 I denna lag avses med
organism: en biologisk enhet som kan föröka sig eller föra över
genetiskt
material,
genetiskt modifierad organism: en organism i vilken det genetiska
materialet
har ändrats på ett sätt som inte inträffar naturligt genom parning
eller
naturlig rekombination,
innesluten användning: en verksamhet i vilken någon modifierar
organismer
genetiskt eller odlar, förvarar, använder, transporterar, destruerar
eller gör
sig kvitt sådana genetiskt modifierade organismer och i vilken
fysiska hinder,
eller en kombination av fysiska och kemiska eller biologiska hinder,
används för
att begränsa dessa organismers kontakt med allmänheten och miljön,
avsiktlig utsättning: ett avsiktligt införande av genetiskt
modifierade
organismer i miljön utan någon särskild inneslutning,
släppa ut på marknaden: tillhandahålla eller göra en produkt
tillgänglig för
någon annan.
3 Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från lagens
tillämpning i
fråga om organismer som har erhållits med sådana beprövade metoder
för genetisk
modifiering som inte har visat sig medföra några risker från hälso-
och miljös-
kyddssynpunkt.
Aktsamhetskrav
4 Vid en innesluten användning och en avsiktlig utsättning av
genetiskt
modifierade organismer liksom vid ett utsläppande på marknaden av en
produkt,
som innehåller eller består av sådana organismer, skall de åtgärder
vidtas och
den försiktighet i övrigt iakttas som behövs för att förebygga skador
på männis-
kors hälsa och miljön. Vidare skall etiska hänsyn tas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
särskilda
föreskrifter om försiktighetsmått.
Förhandsbedömning av skador
5 En innesluten användning och en avsiktlig utsättning av
genetiskt
modifierade organismer liksom ett utsläppande på marknaden av en
produkt, som
innehåller eller består av sådana organismer, skall föregås av en
utredning som
kan läggas till grund för en tillfredsställande bedömning av vilka
hälso- och
miljöskador som organismerna kan orsaka. Utredningen skall vara gjord
i enlighet
med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
ytterligare föreskrifter om utredningen.
Tillstånd m.m.
6 En avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer och
ett
utsläppande på marknaden av en produkt, som innehåller eller består
av sådana
organismer, får ske endast efter tillstånd enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
före-
skrifter om undantag från tillståndskravet.
7 Ett tillstånd får lämnas endast om den verksamhet som ansökningen
avser är
godtagbar från hälso- och miljöskyddssynpunkt och etiskt försvarbar.
Ett tillstånd får förenas med villkor.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela
de
särskilda föreskrifter om förutsättningar för lämnande av tillstånd
som behövs
från hälso- eller miljöskyddssynpunkt.
8 Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får
regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om
tillstånd eller
anmälan för en innesluten användning av genetiskt modifierade
organismer.
9 En ansökan om tillstånd och en anmälan görs hos den myndighet som
regeringen
bestämmer.
10 En ansökan om tillstånd och en anmälan skall innehålla de
uppgifter som
behövs för myndighetens bedömning.
Myndigheten får förelägga sökanden eller anmälaren att
tillhandahålla de
undersökningar eller utredningar som myndigheten anser behövliga för
bedömningen. I föreläggandet får vite sättas ut.
11 Ett beslut om tillstånd skall meddelas inom den tid som
regeringen
föreskriver.
Ett tillstånd gäller i fem år, om inget annat sägs i
tillståndsbeslutet.
Ett tillstånd får återkallas om någon av de väsentliga
förutsättningar som
förelåg när tillståndet meddelades inte längre föreligger eller om
något krav
som är av särskild betydelse inte har följts.
Tillsyn
12 Tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt föreskrifter och
villkor
som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som
regeringen be-
stämmer.
13 En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar
och
handlingar som behövs för tillsynen.
14 En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud
som behövs i
enskilda fall för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats
med stöd av
lagen skall efterlevas.
Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Om någon underlåter att vidta en åtgärd som åligger honom enligt
denna lag
eller enligt föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av
lagen
eller enligt en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten
förordna om
rättelse på hans bekostnad.
15 För tillsynen enligt denna lag har en tillsynsmyndighet rätt
till
tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som utnyttjas i
samband med
en hantering av genetiskt modifierade organismer, dock inte bostäder,
och får
där göra undersökningar och ta prover. För ett uttaget prov betalas
ingen
ersättning.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.
Gentekniknämnden
16 Det skall finnas en Gentekniknämnd.
Gentekniknämnden skall ha en övergripande övervakning på
genteknikområdet och
ge råd om användningen av gentekniken.
Regeringen meddelar föreskrifter om Gentekniknämndens närmare
uppgifter samt
om nämndens sammansättning och arbetsformer.
Ansvar m.m.
17 Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som
uppsåtligen eller av
oaktsamhet
1. bryter mot 6 , eller
2. bryter mot en föreskrift eller ett villkor som har meddelats med
stöd av 4
andra stycket, 5 andra stycket, 7 andra stycket eller 8 .
Om ett brott har begåtts uppsåtligen och i övrigt är att anse som
grovt, döms
till fängelse i högst två år.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, döms inte till
ansvar enligt
denna lag.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud
döms inte
till ansvar för en gärning som omfattas av föreläggandet eller
förbudet.
18 Den som i en anmälan eller en annan handling som avges enligt
denna lag
eller enligt föreskrift som har meddelats med stöd av lagen med
uppsåt eller av
oaktsamhet lämnar en oriktig uppgift i förhållande av betydelse döms
till böter.
19 Egendom som har varit föremål för ett brott enligt denna lag
eller värdet
av den liksom vinning av ett sådant brott skall förklaras förverkad,
om det inte
är uppenbart oskäligt.
Egendom som har använts som hjälpmedel vid ett brott enligt denna
lag eller
värdet av den får förklaras förverkad, om det behövs för att hindra
brott eller
det annars finns särskilda skäl.
20 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela
föreskrifter om skyldighet för den som bedriver en sådan verksamhet
som avses i
1 första stycket eller ansöker om tillstånd till verksamheten eller
gör en
anmälan om verksamheten att betala avgifter för myndigheters
verksamhet enligt
denna lag.
21 Ett beslut, som en sådan myndighet som avses i 9 och 12 i ett
enskilt
fall har meddelat enligt denna lag eller enligt en föreskrift som har
meddelats
med stöd av lagen, får överklagas hos länsrätten.
Ett sådant beslut som avses i första stycket skall gälla
omedelbart, om inget
annat beslutas.
__________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Bestämmelserna i 5 och 6
träder
dock i kraft först den 1 januari 1995.
2.2Förslag till lag om ändring i växtskyddslagen
(1972:318)
Härigenom föreskrivs i fråga om växtskyddslagen (1972:318)
dels att 2 a skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 2 a skall utgå,
dels att 6 och 10 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 1
Innehavare av mark, En innehavare av
bygg- mark, byggnad eller
nad eller transportmedel är
transportmedel är skyldig att lämna
skyldig att lämna tillträde för en åtgärd
tillträde för åtgärd som som avses i 5 första
avses i 5 första stycket 2, 3 och 7.
stycket 2, 3 och 7
samt för kontroll av
att föreskrifter som
meddelats med stöd av
2 a efterlevs.
10 2
Till böter döms den Till böter döms den
som uppsåtligen eller som uppsåtligen eller
av oaktsamhet av oaktsamhet
1. underlåter att 1. inte gör en
göra anmälan enligt 4 , anmälan enligt 4 ,
2. underlåter att 2. inte följer ett
efterkomma föreläggande föreläggande eller
eller bryter mot bryter mot en
föreskrift eller förbud föreskrift eller ett
som meddelats med stöd förbud som har med-
av 2 a eller 5 , delats med stöd av 5
eller , eller
3. åsidosätter
skyldighet enligt 6 . 3. åsidosätter en
skyldighet enligt 6
.
__________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Senaste lydelse 1989:492.
2 Senaste lydelse 1989:492.
2.3Förslag till lag om ändring i djurskyddslagen
(1988:534)
Härigenom föreskrivs att 12 djurskyddslagen (1988:534) skall ha
följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 1
Regeringen eller, Regeringen eller,
efter regeringens efter regeringens
bemyndigande, jord- bemyndigande, Jord-
bruksverket får bruksverket får med-
meddela föreskrifter dela föreskrifter om
om förbud mot eller förbud mot eller
villkor för villkor för
1. användning av
genteknik på djur,
2. tillförsel av 1. tillförsel av
hormoner eller andra hormoner eller andra
ämnen till djur för att ämnen till djur för
påverka djurets att påverka djurets
egenskaper i annat egenskaper i annat
syfte än att förebygga, syfte än att
påvisa, lindra eller förebygga,
bota sjukdom eller påvisa, lindra eller
sjukdomssymtom, eller bota sjukdom eller
3. avel med sådan sjukdomssymptom,
inriktning som kan eller
medföra lidande för 2. avel med sådan
djuren eller påverka inriktning som kan
djurens naturliga medföra lidande för
beteenden. djuren eller påverka
Första stycket 2 djurens naturliga
gäller inte ämnen som beteenden.
omfattas av lagen Första stycket 1
(1985:295) om foder. gäller inte ämnen som
omfattas av lagen
(1985:295) om foder.
_______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Senaste lydelse 1991:404.
Bilaga 10
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-02-21
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo
Svensson,
regeringsrådet Arne Baekkevold.
Enligt en lagrådsremiss den 27 januari 1994 (Justitiedepartementet)
har rege-
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
genetiskt
modifierade organismer.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Dag
Mattsson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om genetiskt modifierade organismer
1
I paragrafens andra stycke anges syftet med lagen. Stadgandet
innehåller
ingenting annat än vad som framgår av det allmänna aktsamhetskrav,
varom
föreskrifter finns i 4 första stycket. Lagrådet ifrågasätter därför
nyttan av
1 andra stycket.
Det kan uppmärksammas att andra stycket anger att lagens syfte är
att skydda
människors och djurs hälsa och miljön samt säkerställa att etiska
hänsyn tas i
den verksamhet varom fråga är. I 4 första stycket föreskrivs att de
åtgärder
skall vidtas och den försiktighet i övrigt iakttas som behövs för att
förebygga
skador på människors hälsa och miljön. Det sägs också att etiska
hänsyn skall
tas. Djurs hälsa nämns däremot inte. Enligt motiven är frågor om
lidande för
djur något som skall beaktas vid den etiska bedömningen. Om andra
stycket i 1
behålls bör i vart fall den skillnad i betraktelsesättet i fråga om
skyddet för
djurs hälsa som föreligger mellan detta stycke och 4 första stycket
undanröjas.
4
Första meningen av första stycket innehåller en allmän
aktsamhetsregel som
innebär att den, som på visst sätt hanterar genetiskt modifierade
organismer
eller produkter som innehåller eller består av sådana organismer,
skall vidta de
åtgärder och iaktta den försiktighet som behövs för att förebygga
skador på
människors hälsa och miljön. I andra meningen av samma stycke
kompletteras den
allmänna aktsamhetsregeln med en föreskrift om att etiska hänsyn
skall tas.
Det framgår inte av lagtexten eller av specialmotiveringen till
etikregeln
vilken etik som skall användas och vilken betydelse etiska hänsyn
skall
tillmätas i förhållande till exempelvis ekonomiska förhållanden vid
den
intresseavvägning som skall ske. I allmänmotiveringen citeras
emellertid ett
uttalande av Genteknikberedningen om att grunden för en etisk
bedömning måste
vara synsättet att naturen har ett egenvärde och att människans rätt
att
förändra naturen är kopplad till ett moraliskt ansvar. Lagrådet anser
att dessa
synpunkter bör komma till uttryck i lagen för att tjäna som
utgångspunkt vid
bedömningar av vad som är etiskt försvarbart. Paragrafen föreslås
därför få
följande lydelse:
"Vid en innesluten användning och en avsiktlig utsättning av
genetiskt
modifierade organismer liksom vid ett utsläppande på marknaden av en
produkt,
som innehåller eller består av sådana organismer, skall de åtgärder
vidtas och
den försiktighet i övrigt iakttas som behövs för att förebygga skador
på
människors och djurs hälsa och på miljön. Vid prövningen av vilken
aktsamhet som
skall iakttas skall etiska hänsyn tas. Härvid skall beaktas att
människans rätt
att förändra och bruka naturen är knuten till ett ansvar att
förhindra all-
varliga rubbningar i de ekologiska systemen."
7
I författningskommentaren till paragrafen sägs att
tillståndsmyndigheten kan
hämta in ett yttrande från Gentekniknämnden för att få hjälp med den
etiska
bedömningen. Vidare uttalas bl.a. att yttrandet endast är rådgivande
men att det
ligger i sakens natur att myndigheten inte lämnar något tillstånd om
Gentekniknämnden har ansett att verksamheten inte bör godkännas.
Något stöd för att Gentekniknämndens yttrande i praktiken skall
vara avgörande
i det angivna fallet finns inte i lagtexten. Om detta är avsikten
måste
lagtexten ändras.
11
Första stycket bör lyda:
"Frågor om tillstånd skall prövas inom den tid som regeringen
föreskriver".
16
Bestämmelserna om Gentekniknämnden och dess uppgifter bör omredigeras
så att 16
får följande lydelse:
"En särskild nämnd, Gentekniknämnden, skall följa utvecklingen på
genteknikom-
rådet, bevaka de etiska frågorna och ge råd om användningen av
gentekniken.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om Gentekniknämndens
uppgifter samt
bestämmelser om nämndens sammansättning och arbetsformer."
17
Bestämmelsen i andra stycket om grovt brott bör i en andra mening
förses med ett
tillägg, som i anslutning till motivuttalandena anger vilka
omständigheter som
särskilt skall beaktas vid bedömande om brottet är grovt. Lagrådet
föreslår
följande lydelse:
"Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet
har begåtts
systematiskt eller under längre tid, varit av mera omfattande art,
innefattat
vilseledande av en myndighet eller inneburit en uppenbar likgiltighet
för
människors hälsa eller miljön."
18 och 19
Bestämmelserna bör omredigeras och förtydligas enligt det följande:
"18
Den som vid fullgörande av en skyldighet enligt denna lag eller
enligt
föreskrift som har meddelats med stöd av lagen med uppsåt eller av
oaktsamhet
lämnar en oriktig uppgift om förhållande av betydelse döms till
böter.
19
Genetiskt modifierade organismer och produkter som innehåller eller
består av
sådana organismer skall, om de har varit föremål för ett brott enligt
denna lag,
förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma
gäller vinning
av sådant brott.
Egendom som har använts som hjälpmedel vid ett brott enligt denna
lag får
förklaras förverkad, om det behövs för att hindra brott eller det
annars finns
särskilda skäl.
I stället för egendom som avses i första eller andra stycket kan
dess värde
förklaras förverkat."
20
Enligt paragrafen får regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer
meddela föreskrifter om skyldighet i vissa fall att betala avgifter
för
myndigheters verksamhet enligt lagen. Sådan betalningsskyldighet får
åläggas den
som bedriver verksamhet som avses i 1 första stycket eller ansöker
om
tillstånd till eller gör en anmälan om verksamheten.
Rätten att meddela föreskrifter om en avgift kan delegeras till
regeringen
eller underlydande myndighet under förutsättning att avgiften inte är
att
betrakta som en skatt (8 kap. 7 regeringsformen). Regeringsformen
(RF)
innehåller inte någon definition av begreppen skatt och avgift utan
gränsdragningen får i första hand göras med utgångspunkt i
förarbetena till RF.
Föredragande departementschefen anförde härom bl.a. att skatt kan
karaktäriseras
som ett tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation,
medan med
avgift vanligen förstås en penningprestation som betalas för en
specificerad
motprestation från det allmänna (prop. 1973:90 s. 213). Till närmare
belysning
av gränsdragningsfrågan uttalade han vidare (s. 219):
"Enligt min mening har man i allmänhet att göra med en avgift i RF:s
bemärkelse
endast om ett specificerat vederlag utgår för den erlagda
penningprestationen.
Även i vissa andra fall får dock en penningpålaga anses ha karaktär
av avgift
och inte av skatt. Ett sådant fall föreligger när penningprestationen
tas ut
endast i näringsreglerande syfte och i sin helhet tillförs
näringsgrenen i fråga
enligt särskilda regler. Kännetecknande för dessa fall är ofta att
avgifterna
och de däremot svarande utgifterna inte redovisas i statsbudgeten.
Från sådana
utgångspunkter bör man alltjämt kunna betrakta de avgifter som utgår
som led i
prisregleringen inom jordbrukets och fiskets områden som avgifter i
stats-
rättslig bemärkelse."
Frågan om den närmare gränsdragningen mellan skatt och avgift har
också
diskuterats i åtskilliga andra lagstiftningssammanhang och i
rättspraxis (se
bl.a. RÅ 1991 ref 87 och där gjorda hänvisningar). Rättsläget är inte
helt en-
tydigt.
Vad gäller förevarande avgift finner Lagrådet att
avgiftskriterierna torde
vara uppfyllda i den mån avgiften utgör vederlag för en myndighets
kostnader i
samband med myndighetsutövning som är riktad direkt mot den
avgiftsskyldige.
Detta gäller t.ex. avgifter som tas ut för kostnader för
handläggningen av en
ansökan eller anmälan eller för provtagning eller inspektion.
Delegationsbestämmelsen i förevarande paragraf ger emellertid
möjlighet att
föreskriva en generell avgift för företag som bedriver verksamhet som
avses i
lagen, dvs. en avgift som utgår även om företaget inte varit föremål
för någon
direkt åtgärd från myndigheternas sida. En sådan avgift får anses ha
karaktären
av skatt. Det innebär att delegationsbestämmelsen i den delen står i
strid med
RF. Om avsikten är att en sådan avgift skall tas ut måste alltså
avgiften
regleras i lagen i vart fall så att grunderna för avgiftsuttaget
anges.
Övriga lagförslag
Förslagen lämnas utan erinran.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.
Westerberg,
Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,
Dinkelspiel,
Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel,
P.
Westerberg
Föredragande: statsrådet Laurén
_________________
Regeringen beslutar proposition 1993/94:198 Lag om genetiskt
modifierade
organismer.
Rättsdatablad
____________________________________________________
Författnings- Bestämmelser Celexnummer
rubrik som inför, för
ändrar, bakomlig-
upphäver gande
eller EG-regler
upprepar ett
normgiv-
ningsbemyn-
digande
_____________________________________________________
Lag om 3 - 8 och 20 390L0219
genetiskt 390L0220
modi-fierade
organismer
Lag om 2 a
ändring i
växtskyddsla-
gen
(1972:318)
Lag om 12
ändring i
djur-
skyddslagen
(1988:534)