Post 6976 av 7189 träffar
Propositionsnummer ·
1993/94:221 ·
Ersättningssystemet för vuxentandvård
Ansvarig myndighet: Socialdepartementet
Dokument: Prop. 221
Prop.
1993/94:221Regeringens proposition
1993/94:221
Ersättningssystemet för vuxentandvård
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 30 mars 1994
Bengt Westerberg
Bo Könberg
(Socialdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till de lagändringar som behövs för att
genomföra ett förändrat ersättningssystem för vuxentandvård på grundval av de
riktlinjer som riksdagen godkänt. Det innebär ändringar och tillägg i lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL), i tandvårdslagen (1985:125, TVL) och i
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF).
Ändringarna i AFL avser främst slopande av begränsningarna för anslutning av
tandläkare till sjukförsäkringen samt införande av rätt även för legitimerade
tandhygienister, bolag, förening samt stiftelse till anslutning till
försäkringen och därigenom rätt till tandvårdsersättning.
Ändringarna i TVL innebär en viss utvidgning av möjligheterna till tandvårds-
insatser med den ersättning som gäller för den öppna hälso- och sjukvården samt
att en precisering görs av landstingets ansvar för tillgången på resurser för
patienter med behov av särskilda tandvårdsinsatser och för att patientgrupper
med behov av särskilt stöd erbjuds tandvård.
Ändringen i LAF är av redaktionell natur.
Vidare innehåller propositionen förslag om ett reservationsanslag för
budgetåret 1994/95 på 50 miljoner kronor för de stimulans- och
informationsinsatser som krävs i samband med tandvårdsreformens genomförande.
I propositionen lämnas också bl.a. en redogörelse för det principiella
innehållet i en ny förordning om tandvårdsersättning som avses ersätta den
nuvarande tandvårdstaxan.
Det förändrade ersättningssystemet för vuxentandvård föreslås träda i kraft
den 1 oktober 1994.
1
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut.................3
2 Lagtext.....................................3
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring.........3
2.2 Förslag till lag om ändring i tandvårds-
lagen (1985:125)........................7
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring.....8
3 Ärendet och dess beredning..................9
4 Utgångspunkter för ett förändrat ersätt-
ningssystem för vuxentandvård...............9
5 Regeringens överväganden och förslag.......12
5.1 Ändringar i lagen om allmän försäkring.12
5.1.1 Rätten till ersättning för tand-
vård.............................12
5.1.2 Fastställande av grunderna för
ersättning.......................12
5.1.3 Anmälan om anslutning m.m........13
5.1.4 Återkravs- och sanktionsregler...14
5.1.5 Regler om överklagande...........16
5.2 Ändringar i tandvårdslagen.............16
5.2.1Lagfäst vårdansvar för vissa
grupper...........................16
5.2.2Särskilda tandvårdsinsatser som
led i en sjukdomsbehandling.......17
5.3 Ändringar i lagen om arbetsskadeförsäk-
ring...................................18
6 Bidrag till stimulans- och informationsin-
satser m.m. med anledning av tandvårdsre-
formens genomförande.......................19
7 Principiellt innehåll i en kommande förord-
ning om tandvårdsersättning................20
8 Vårdersättningsregister....................24
9 Ekonomiska beräkningar m.m.................24
10 Författningskommentar......................26
10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring.......26
10.2 Förslaget till lag om ändring i tand-
vårdslagen (1985:125).................29
10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring...31
Bilaga Kommittédirektiv till samordningsdele-
gation för tandvårdsreformen............32
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 30 mars 1994...............................35
Rättsdatablad..................................36
2
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring,
4. till Stimulans- och informationsinsatser m.m. inom tandvårdsområdet för
budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 50 000 000 kr.
2 Lagtext
Regeringen har föjande förslag till lagtext
2.1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1
dels att punkterna 8 - 122 i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om
ändring i nämnda lag skall upphöra att gälla,
dels att 2 kap. 3 § skall ha följande lydelse,
dels att punkt 7 i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 2 kap. 3 a - 3 e §§, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
3 §3
Ersättning för tandvård Ersättning för tandvård
utges om vården meddelas utges om vården meddelas
vid folktandvårdsklinik, vid folktandvårdsklinik,
odontologisk fakultet odontologisk fakultet
eller annars genom det eller annars genom det
allmännas försorg eller allmännas försorg.
lämnas av tandläkare, somErsättning utges också för
är uppförd på en av den tandvård som meddelas av
allmänna försäkringskassanvårdgivare, som är uppförd
upprättad förteckning. på en av den allmänna
Ersättning försäkringskassan
1 Lagen omtryckt
1982:120.
2 Senaste lydelse av
punkt 8 1975:1156
punkt 9 1985:1072
punkt 10 1975:1156.
3 Lydelse enligt prop. upprättad förteckning. Med
1993/94:220. vårdgivare avses
utges enligt grunder legitimerad tandläkare
som regeringen efter och legitimerad tand-
förslag av riksförsäk- hygienist samt bolag,
ringsverket fastställer förening eller stiftelse,
för högst två år i sänder.där tandvård lämnas av sådan
yrkesutövare. Ersättning
utges enligt grunder som
regeringen bestämmer för
högst två år i sänder.
Vad som sägs i första stycket gäller inte ersättning för tandvård åt
försäkrad, som inte fyller minst tjugo år under det år vården inleds. Om
avgiftsfri tandvård åt sådan försäkrad föreskrivs i tandvårdslagen (1985:125).
3 a §
En vårdgivare som avser
att påbörja verksamhet i
enskild tandvård mot
ersättning enligt denna
lag skall senast tre må-
nader innan verksamheten
påbörjas anmäla sin avsikt
till den allmänna försäk-
ringskassa, inom vars
område tandvården skall
bedrivas. Om försäkrings-
kassan bedömer att
vårdgivaren uppfyller
fastställda krav, skall
denne föras upp på en sådan
förteckning som avses i
3 § första stycket.
Vad som sägs i första
stycket gäller även en
vårdgivare som meddelar
tandvård inom folktand-
vården eller som meddelar
tandvård åt folktandvården
enligt särskilt avtal om
vårdgivaren vid sidan av
verksamheten inom folk-
tandvården även avser att
vara verksam i enskild
tandvård.
Försäkringskassan är inte
skyldig att betala
tandvårdsersättning
tidigare än tre månader
efter anmälan enligt
första stycket.
3 b §
En vårdgivare som har
förts upp på en förteckning
hos den allmänna
försäkringskassan skall
senast tre månader före
den tidpunkt då han vill
föras av från förteckningen
anmäla sin avsikt till
försäkringskassan.
En vårdgivare som har
upphört att bedriva
verksamhet i enskild
tandvård förs av från
förteckningen genom
beslut av kassan.
3 c §
Om en vårdgivare har
fått tandvårdsersättning
med för högt belopp, får
försäkringskassan återkräva
det belopp som felaktigt
har utbetalats.
Försäkringskassan får i
sådant fall avräkna
beloppet från annan
fordran från vårdgivaren på
tandvårdsersättning.
Om en vårdgivare trots
påminnelser vid upprepade
tillfällen eller annars i
väsentlig utsträckning
begär tandvårdsersättning
med för högt belopp eller
på annat felaktigt sätt,
får försäkringskassan sätta
ned den samlade
tandvårdsersättning som
begärs för viss tid till
skäligt belopp.
3 d §
Bestämmelserna i 20
kap. 10 - 13 §§ om
omprövning och ändring av
en försäkringskassas
beslut samt överklagande
av en försäkringskassas
och en domstols beslut
tillämpas i ärenden enligt
3 a och 3 c §§. Beslut i
ärenden som avses i 3 c §
gäller dock omedelbart
endast om kassan eller
rätten särskilt förordnar
om det.
3 e §
En vårdgivare är på
begäran av en
försäkringskassa,
Riksförsäkringsverket
eller en domstol skyldig
att i ärende om
tandvårdsersättning lämna
upplysningar eller förete
journal och övrigt
material som rör
undersökning eller be-
handling av en försäkrad.
7.4 Tandläkare som vid 7. En vårdgivare som
utgången av år 1975 är vid utgången av september
uppförd på förteckning sommånad 1994 är uppförd på en
avses i 2 kap. 3 § förstaförteckning som avses i 2
stycket kvarstår utan kap. 3 § första stycket
särskild anmälan på kvarstår utan särskild
förteckningen även efter anmälan på förteckningen
denna tidpunkt. Har han även efter denna
blivit uppförd på tidpunkt. Har
förteckningen för vårdgivaren blivit
4 Senaste lydelse
1975:1156. uppförd på förteckningen för
viss tid gäller vad nu viss tid, gäller vad nu
har sagts ej sedan den har sagts inte sedan den
tiden gått till ända. tiden gått till ända.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.
3
2.2 Förslag till
Lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)
Härigenom föreskrivs att 8 § och 15 a § tandvårdslagen (1985:125) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 §
Landstingskommunen Landstinget skall
skall planera tandvården planera tandvården med
med utgångspunkt i utgångspunkt i be-
befolkningens behov av folkningens behov av
tandvård. tandvård. Landstinget
skall se till att det
finns tillräckliga och
anpassade resurser för
patienter med behov av
Planeringen skall särskilda
avse även den tandvård tandvårdsinsatser.
som erbjuds av annan än Planeringen skall avse
landstingskommunen. även den tandvård som
erbjuds av annan än
landstinget.
Landstinget skall se
till att patientgrupper
med behov av särskilt
stöd erbjuds tandvård.
15 a §1 Tandvård som avses i 7 § första stycket 1 skall vara avgiftsfri för
patienten. Uppkommer kostnad med anledning av att en sådan patient uteblivit
från ett avtalat tandvårdsbesök, får avgift tas ut av patienten enligt grunder
som landstinget bestämmer.
Av patienter som får tandvård som avses i 7 § första stycket 2 och 3 får
landstinget ta ut vårdavgifter enligt grunder som landstinget bestämmer, om inte
något annat är särskilt föreskrivet.
Vid oralkirurgisk Vid oralkirurgisk
behandling och undersök- behandling och undersök-
ningar för sådan behand- ningar för sådan behand-
ling som ges vid en ling som ges vid en
specialisttand- specialisttandpoliklinik
poliklinik eller eller motsvarande samt
motsva-rande och som vid särskilda
inte ersätts till någon tandvårdsinsatser som
del enligt lagen behövs som ett led i en
(1962:381) om allmän sjukdomsbehandling under
försäkring gäller be- en begränsad tid gäller
stämmelserna om bestämmelserna om vårdav-
vårdavgifter i den öppna gifter i den öppna vården
vården enligt hälso- och enligt hälso- och
sjukvårdslagen sjukvårdslagen (1982:763)
(1982:763). om behandlingarna,
undersökningarna och
tandvårdsinsatserna inte
ersätts till någon del
enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.
1 Lydelse enligt prop. 1993/94:220.
4
2.3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 9 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
9 §
Ersättning för tandvård Ersättning för tandvård
enligt 3 § utges under enligt 3 § utges under
förutsättning att tand- förutsättning att tand-
vården lämnas inom den vården lämnas inom den
offentliga vården eller offentliga vården eller
av tandläkare som är av vårdgivare som är
ansluten till ansluten till
sjukförsäkringen enligt sjukförsäkringen enligt
lagen (1962:381) om lagen (1962:381) om
allmän försäkring. allmän försäkring.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1994.
1 Lagen omtryckt 1993:357.
5
3 Ärendet och dess beredning
I regeringens proposition 1993/94:93 Förändrat ersättningssystem för
vuxentandvård lämnas en närmare redovisning för det utredningsarbete som
föregått ställningstagandena i ärendet. Regeringen har också lämnat en utförlig
bakgrundsbeskrivning som bl.a. behandlar tandhälsans utveckling,
marknadsstrukturen på tandvårdsområdet och kostnadsutvecklingen för
vuxentandvården. I propositionen beskrivs också det nuvarande ersättnings-
systemet och bristerna i detta samt målen för ett nytt ersättningssystem.
Den nämnda propositionen är i huvudsak baserad på resultaten av det
utredningsarbete som påbörjades våren 1992 inom Socialdepartementet och som
sedan hösten 1992 bedrevs under benämningen Översyn av tandvårdsförsäkringen
(ÖTF). Arbetet utmynnade i två rapporter. Huvudrapporten Premietandvård - en
effektivare tandvårdsförsäkring (Ds 1993:18) avlämnades i mars 1993 och en
kompletterande rapport Premietandvård del 2 - Specialisttandvård, Särskilda
patientgrupper, Uppföljning och utvärdering, Högkostnadsskydd avlämnades i juli
1993.
Riksdagen beslutade den 29 mars 1994 att godkänna de av regeringen i
propositionen föreslagna riktlinjerna för ett förändrat ersättningssystem för
vuxentandvård (bet.1993/94:SfU10, rskr.1993/94:203).
I fråga om de i den nämnda propositionen aviserade lagförslagen har
socialförsäkringsutskottet i betänkandet (1993/94:SfU10) Förändrat
ersättningssystem för vuxentandvård anfört bl.a. följande. Såväl
Finansinspektionen som Konkurrensverket har riktat allvarliga invändningar mot
förslaget. Finansinspektionen framhåller bl.a. att målsättningen klart borde
framgå av förslaget samt att systemets utformning borde förtydligas.
Konkurrensverket betonar att innan ett ersättningssystem med premie- och
avgiftskonkurrens införs bör åtgärder vidtas för att åstadkomma konkurrens på
lika villkor. Utskottet anser, inte minst mot bakgrund av den kritik som riktats
mot förslaget, att det är av vikt att Lagrådet granskar det kommande förslaget.
Utskottet förutsätter att regeringen föranstaltar om en sådan remiss.
Regeringen anser inte att de i propositionen framlagda lagförslagen faller
inom Lagrådets granskningsområde enligt 8 kap. 18 § regeringsformen. Invänd-
ningar av annat än lagteknisk art motiverar enligt vår mening inte remiss till
Lagrådet.
4 Utgångspunkter för ett förändrat ersättningssystem
för vuxentandvård
Som tidigare nämnts har riksdagen den 29 mars 1994 beslutat i enlighet med vad
socialförsäkringsutskottet hemställt i betänkandet Förändrat ersättningssystem
för vuxentandvård (bet.1993/94:SfU10). Riksdagen har därigenom godkänt de av
regeringen föreslagna riktlinjerna för ett nytt ersättningssystem för
vuxentandvård. Sammanfattningsvis innebär detta följande.
Försäkringsersättning för vuxentandvård skall kunna lämnas enligt två
parallella system, dels ett system med premietandvård, dels ett system med
åtgärdsbaserad taxa. Gemensamt för de båda systemen skall finnas ett särskilt
högkostnadsskydd. Det skall inte vara någon skillnad i standarden på vården
eller på det ekonomiska stödet från försäkringen mellan de båda systemen.
Vårdgivarna får välja att tillämpa antingen både premietandvård och ersättning
enligt åtgärdstaxa eller något av systemen. De försäkrade får också möjlighet
att välja mellan de båda systemen.
Systemet med premietandvård innebär att vårdgivaren från sjukförsäkringen
erhåller en av regeringen fastställd årlig ersättning för varje patient som
omfattas av försäkringen. Denna ersättning skall variera beroende på patientens
ålder. Ersättningen utbetalas av försäkringskassan. Den försäkrade betalar en
fast årlig avgift, premie, som vårdgivaren fastställer storleken på. Vårdgivaren
skall dock till försäkringskassan redovisa de olika premieklasser och belopp som
tillämpas.
Systemet med ersättning enligt åtgärdstaxa innebär i likhet med gällande
system att vårdgivaren har rätt att uppbära arvode för varje utförd prestation
eller behandling som utförs på en patient och att försäkringskassan och den
försäkrade i varierande utsträckning svarar för betalning av det arvodesbelopp
som får tas ut enligt taxan. Åtgärdstaxan indelas i tre vårdområden.
Undersökning, diagnostik och förebyggande åtgärder utgör ett område (A),
konserverande behandlingar och tanduttagningar ett andra (B) och protetik ett
tredje (C). För samtliga områden skall försäkringsersättningen vara 50 % av de
arvodesbelopp som anges i förordningen. För områdena B och C införs en gemensam
självrisk som innebär att den försäkrade betalar 750 kronor per
behandlingsperiod innan ersättning från försäkringen lämnas. För område B införs
möjlighet för vårdgivaren att tillämpa fri prissättning av patientavgiften under
förutsättning att patienter och försäkringskassa i förväg av vårdgivaren har
informerats om vilka avgifter som tillämpas.
Det skall finnas ett för båda systemen gemensamt högkostnadsskydd, som skall
vara diagnos- och behovsbaserat och få tas i anspråk endast efter
förhandsprövning. Försäkringsersättningen utgör därvid 85 % av det sammanlagda
arvodet för behandlingen. Vid premietandvård skall dock premien täcka även de
resterande 15 % som patienten annars måste betala.
Det ändrade ersättningsystemet medför också ändringar i ersättningsbe-
stämmelserna för de patientgrupper som har särskilda tandvårdsbehov. Patienter
som behöver särskilda tandvårdsinsatser som ett led i sjukdomsbehandling under
en begränsad tid ersätts enligt vad som gäller inom den öppna hälso- och
sjukvården. För patienter som på grund av sjukdom eller funktionshinder har ett
omfattande tandvårdsbehov skall förhöjd årlig ersättning kunna lämnas inom
premietandvården för merkostnader. Om däremot åtgärdstaxan tillämpas skall
självrisken i stället reduceras i motsvarande mån.
6
Landstingen skall få ett tydligt lagfäst ansvar för att det finns tillräckliga
och anpassade resurser för patienter med behov av särskilda tandvårdsinsatser.
De gällande ersättningsreglerna för specialisttandvård skall behållas tills
vidare i avvaktan på att en ytterligare översyn företas både av dess
organisation och finansiering. Som en följd av att åtgärdstaxan revideras
behöver dock vissa konsekvensändringar företas redan nu.
Olika åtgärder aviseras av regeringen för att förbättra förutsättningarna för
konkurrens i olika avseenden inom tandvården. Detta gäller bl.a. ändrade regler
för momsredovisning, ändring rutiner för utbetalning av försäkringsersättning
och förhandsprövning. Vidare uttalar regeringen sitt stöd för den utveckling
inom landstingen som innebär att folktandvården omorganiseras till självständiga
resultatenheter och att valfriheten ökar inom barn- och ungdomstandvården.
I samband med att det nya ersättningssystemet träder i kraft införs även nya
bestämmelser om anslutning till sjukförsäkringen. Anslutning skall då även kunna
medges för legitimerade tandhygienister och för juridisk person som bedriver
tandvårdverksamhet.
I prop. 1993/94:93 framhöll regeringen att den snarast avsåg att tillsätta en
delegation för samordning av genomförandet av förändringen av
ersättningssystemet för vuxentandvård samt för att följa utvecklingen och
effekterna av denna i olika avseenden. Delegationen skulle få en utvecklande och
främjande roll, vari bl.a. ingår att bereda ärenden om stimulansbidrag. Syftet
med dessa bidrag skall vara att stimulera och främja sådan utveckling inom
tandvården som är av intresse för sjukförsäkringen. Det framhölls att det var
nödvändigt att vissa medel kunde få disponeras för delegationens verksamhet
redan under innevarande budgetår. Regeringen skulle återkomma till riksdagen om
medelsbehovet för detta.
Delegationen kommer inom kort att påbörja sitt uppdrag i enlighet med av
regeringen den 20 januari 1994 fastställda direktiv (bilaga).
Sedan riksdagen beslutat godkänna de av regeringen föreslagna riktlinjerna för
ett förändrat ersättningssystem för vuxentandvård återkommer regeringen nu till
riksdagen med de förslag till lagändringar som behövs för att möjliggöra
reformeringen av ersättningssystemet. Vidare lämnar regeringen i enlighet med
vad som angavs i riktlinjepropositionen en närmare redogörelse för det
principiella innehållet i en kommande förordning om tandvårdsersättning.
7
5 Regeringens överväganden och förslag
5.1 Ändringar i lagen om allmän försäkring
5.1.1 Rätten till ersättning för tandvård
Regeringens förslag: Fr.o.m. den 1 oktober 1994
införs för legitimerad tandläkare och legitimerad
tandhygienist rätt till fri anslutning med
tandvårdsersättning från sjukförsäkringen. Även för
bolag, förening eller stiftelse som bedriver
verksamhet med tandvård som meddelas av tandläkare
eller legitimerad tandhygienist införs en sådan
rätt. De nuvarande begränsningarna för tandläkare i
rätten att erhålla sådan ersättning upphävs därmed.
De tandläkare som vid utgången av september månad
1994 är anslutna till försäkringen skall även
fortsättningsvis vara berättigade till anslutning
med tandvårdsersättning utan någon särskild prövning
eller anmälan.
Skälen för regeringens förslag: I prop. 1993/94:93 har vi redovisat de närmare
skälen för att begränsningen av anslutningen av legitimerad tandläkare till
försäkringen bör upphöra när det ändrade ersättningssystemet träder i kraft. Vi
har därvid även utvecklat motiven för att fri anslutning med rätt till
tandvårdsersättning bör kunna medges legitimerad tandhygienist och företag som
bedriver tandvårdsverksamhet. Vi föreslår att en samlad benämning för dem som
får rätt till tandvårdsersättning skall vara vårdgivare.
Samtliga vårdgivare som får rätt att uppbära tandvårdsersättning bör liksom nu
vara uppförda på en av den allmänna försäkringskassan upprättad förteckning.
Detta skall således gälla även de vårdgivare som meddelar privat tandvård vid
sidan av sin verksamhet inom folktandvården. Skälen härför är flera. Bl.a. skall
allmänheten kunna få en samlad information om vilka vårdgivare som omfattas av
sjukförsäkringen. Vidare behöver kassorna för sina kontroll- och
utbetalningsfunktioner utveckla register över de förtecknade vårdgivare vilka
har rätt till tandvårdsersättning för de patienter som behandlas enligt de
ändrade ersättningsbestämmelserna.
Vad vi nu föreslagit kräver ändringar och tillägg i AFL.
5.1.2 Fastställande av grunderna för ersättning
Regeringens förslag: Bestämmelsen om att regeringen
skall fastställa grunderna för ersättningen för
tandvård efter förslag från Riksförsäkringsverket
(RFV) slopas.
Skälen för regeringens förslag: Som vi redovisat i prop. 1993/94:93 innebär
införandet av ett förändrat ersättningssystem för vuxentandvård stora
förändringar för berörda myndigheter, vårdgivare och patienter. Behovet av
förberedelser hos både myndigheter och vårdgivare är därför omfattande. Till
följd härav krävs en betydande grad av samordning för att förändringarna skall
kunna genomföras på ett så effektivt sätt som möjligt. Detta gäller inte bara de
rent administrativa förberedelserna i samband med genomförandet utan även i
fråga om informations- och utbildningsinsatser inför reformens ikraftträdande.
Det är också angeläget att reformen följs noga redan från början och att en
omfattande utvärdering planeras. Regeringen har därför nyligen tillsatt en
delegation med uppgift att samordna förberedelserna inför genomförandet samt att
följa utvecklingen och effekterna av den förestående reformeringen av
tandvårdsförsäkringen.
I den nämnda propositionen har också angivits att delegationen avses lämna
förslag till regeringen om arvodesnivåer i åtgärdstaxan och storleken på de
fasta försäkringsersättningarna i premietandvården såväl i anslutning till
reformens genomförande som för övriga taxeperioder under delegationens
verksamhetstid. Enligt gällande ordning fastställer regeringen grunderna för
ersättning efter förslag av RFV.
I de av regeringen beslutade direktiven för delegationens uppdrag anges att
delegationen har till uppgift att lämna sådana förslag till arvodesnivåer och
fasta försäkringsersättningar till regeringen. Detta förutsätter en ändring i 2
kap. 3 § AFL som innebär att regeringen kan bestämma grunderna för ersättning
även om förslag lämnas på annat sätt. Bestämmelsen om att grunderna för
ersättning skall bestämmas efter förslag av RFV föreslås därför bli slopad.
5.1.3 Anmälan om anslutning m.m.
Regeringens förslag: En vårdgivare som avser att
påbörja verksamhet i enskild tandvård med ersättning
från sjukförsäkringen skall anmäla sin avsikt till
försäkringskassan senast tre månader innan
verksamheten påbörjas. Om kassan bedömer att
förutsättningarna för verksamhetens bedrivande är
uppfyllda skall vårdgivaren föras upp på en förteck-
ning. Kassan skall inte vara skyldig att betala
tandvårdsersättning tidigare än tre månader efter
anmälan. Om en vårdgivare avser att upphöra med
eller flytta sin verksamhet skall försäkringskassan
underrättas om detta minst tre månader före tidpunk-
ten för detta.
Skälen för regeringens förslag: Om en vårdgivare avser att påbörja verksamhet
i enskild tandvård mot ersättning från sjukförsäkringen är det rimligt att den
försäkringskassa inom vars område verksamheten skall bedrivas får möjlighet att
vidta de administrativa åtgärder som behövs innan vårdgivaren kan föras upp på
förteckning över anslutna vårdgivare. Kassans bedömning bör i huvudsak vara av
formell karaktär och avse främst kontroll av om vårdgivaren har erforderlig
behörighet samt ekonomiska förutsättningar för att bedriva verksamheten, t.ex. i
fråga om att fullgöra skyldigheten att svara för kostnader för upphandling av
tandtekniska arbeten och material.
Att anmälan görs tre månader innan verksamheten påbörjas har bedömts vara
tillräckligt för att dessa olika åtgärder skall hinna företas. Försäkringskassan
skall därför heller inte vara skyldig att betala ut tandvårdsersättning tidigare
än tre månader efter det att anmälan om att påbörja verksamhet gjorts. Av samma
skäl är det motiverat med en motsvarande bestämmelse när en vårdgivare skall
upphöra med eller flytta sin verksamhet. Om försäkringskassan beslutar om
anslutning efter kortare tid än tre månader kan ersättning naturligtvis betalas
ut.
Om en vårdgivare i något avseende inte längre uppfyller kraven för rätt till
tandvårdsersättning har denne naturligtvis inte längre rätt att uppbära sådan
ersättning.
I budgetpropositionen för år 1994/95 föreslås att allmäntjänstgöringen (AT)
för tandläkare skall upphöra. Enligt propositionen bör mot denna bakgrund krävas
att tandläkare för att få anslutning till försäkringen med rätt att arbeta som
ensam tandläkare vid en mottagning skall kunna dokumentera att han eller hon har
fått en kvalitativt tillfredställande praktisk klinisk yrkesträning under
handledning i underordnad ställning under ett år. Vid varje klinik där
tandläkaruppgifter utförs bör finnas minst en tandläkare med erfarenhet av
praktisk klinisk verksamhet. Närmare förutsättningar för innehållet i och
formerna för denna yrkesträning bör enligt propositionen utarbetas av RFV och
Socialstyrelsen. Regeringen avser att senare återkomma med de förslag till
lagändringar som detta föranleder.
5.1.4 Återkravs- och sanktionsregler
Regeringens förslag: De olika sanktionerna mot
vårdgivare med anslutning till försäkringen som inte
följer bestämmelserna för rätt till ersättning förs
samman och lagregleras. Nu gällande regler om
bötesstraff i vissa fall om ansluten tandläkare
uppsåtligen bedriver tandvård i strid mot de
bestämmelser som gäller sådan tandläkare slopas.
Om en vårdgivare har uppburit tandvårdsersättning
med för högt belopp skall försäkringskassan ha rätt
att återkräva det felaktigt utbetalda beloppet.
Kassan skall också ha rätt att avräkna detta belopp
mot annan fordran från vårdgivaren på
tandvårdsersättning. Om en vårdgivare trots
upprepade påminnelser eller i betydande
utsträckning begär tandvårdsersättning med för högt
belopp eller på annat felaktigt sätt, får kassan
sätta ned den samlade tandvårdsersättning som begärs
för viss tid till skäligt belopp.
Skälen för regeringens förslag: Vi anser att de olika sanktionsbestämmelserna
bör samordnas och lagregleras samtidigt som de anpassas till de ändrade
villkoren för anslutning till försäkringskassan.
Om en vårdgivare gör sig skyldig till bedrägeri eller annat brottsligt
beteende bör allmänna straffrättsliga regler vara tillämpliga. Enligt nuvarande
ordning gäller att den som som bryter mot föreskrifterna i taxan av
försäkringskassan kan föras av från förteckningen över anslutna tandläkare.
Denna bestämmelse har i praxis visat sig svår att tillämpa. Här kan nämnas att
Försäkringsöverdomstolen i mål om avförande av tandläkare från
försäkringskassans förteckning anfört bl.a. att det givetvis är ytterst
angeläget att en tandläkare, som är ansluten till den allmänna försäkringen,
noga följer tandvårdstaxans bestämmelser och att den prövning i fråga om bl.a.
tandvårdsersättning som kassan är ålagd att göra inte försvåras. Å andra sidan
är åtgärden att föra av en tandläkare från förteckningen synnerligen ingripande
och kan för den enskilde tandläkaren få stora återverkningar när det gäller
möjligheten att försörja sig inom det egna yrket (se bl.a. domstolens referat
FÖD 1989:12).
De lagregler som nu förordas överensstämmer i princip med vad som gäller för
privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster fr.o.m. den 1 januari 1994.
Om det vid kassans granskning framkommer att vårdgivaren begär ersättning för
en åtgärd som inte utförts skall kassan självfallet kunna vägra ersättning utan
att det behövs särskilt lagstöd för detta. Framkommer det att en vårdgivare fått
för hög tandvårdsersättning bör det däremot finnas ett lagligt stöd för kassan
att kunna återkräva det felaktigt utbetalda beloppet eller avräkna det mot ett
annat ersättningsanspråk som vårdgivaren kan ha på tandvårdsersättning, s.k.
kvittning. Om vårdgivaren är en juridisk person och fordran gäller vård utförd
av en anställd i företaget ankommer det på företaget att klara ut den anställdes
skyldighet i förhållande till företaget. Eftersom tandvårdsersättning lämnas i
anledning av yrkesutövning och inte är att betrakta som en förmån inom
socialförsäkringen finns enligt regeringens uppfattning inte anledning att låta
bestämmelserna om eftergift av återkrav och avräkning i 20 kap. 4 § AFL vara
tillämpliga på beslut om tandvårdsersättning.
För det fall en vårdgivare trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller
annars i väsentlig utsträckning begär tandvårdsersättning med för högt belopp
eller på annat felaktigt sätt, föreslås en uttrycklig rätt för försäkringskassan
att sätta ned den totala tandvårdsersättningen som begärs för viss tid till
skäligt belopp. Regeringen anser att när en vårdgivares räkning till kassan inte
framstår som tillförlitlig finns knappast någon annan möjlighet för
försäkringskassan än att göra en sådan skälighetsbedömning av begärt belopp.
Skulle det senare efter utredning visa sig att vårdgivaren är berättigad till
högre ersättning än vad som antagits skall självfallet det tillkommande beloppet
utbetalas av kassan. I anslutning härtill bör framhållas att felaktig debitering
av tandvårdsersättning ibland kan vara att betrakta som bedrägeri eller annat
brottsligt beteende och att polisanmälan bör göras vid sådan misstanke.
8
Vi vill vidare framhålla att de föreslagna bestämmelserna i AFL endast
reglerar vissa ekonomiska påföljder som kan drabba en vårdgivare. Vårdgivarens
medicinska yrkesansvar och de skyldigheter som följer av andra författningar
påverkas inte av den nu föreslagna lagregleringen. Vårdgivarna står alltjämt
under Socialstyrelsens tillsyn och deras yrkesutövning kan bli föremål för
prövning i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). En tandläkare eller
tandhygienist som förlorar sin legitimation får inte längre arbeta i
verksamheten och erhålla tandvårdsersättning.
Vad som föreslagits under denna punkt avses bli infört i en ny paragraf, 3 c
§, i AFL.
5.1.5 Regler om överklagande
Regeringens förslag: I AFL införs en ny regel som
anger att i fråga om de nya bestämmelserna om
sanktioner och återbetalningsskyldighet samt om
uppförande på en försäkringskassas förteckning skall
föreskrifterna i 20 kap. 10 - 13 §§ AFL om omprövning
och ändring av en försäkringskassas beslut samt över-
klagade av en kassas och en domstols beslut
tillämpas.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om omprövning och ändring av
försäkringskassas beslut samt överklagande av försäkringskassas och domstols
beslut bör gälla de under 5.1.4 redovisade föreslagna bestämmelserna om
sanktioner och återbetalningsskyldighet samt be-stämmelserna om uppförande på en
försäkringskassas förteckning. Dessa bestämmelser föreslås bli intagna i en ny
paragraf, 3 d §, i AFL.
För sådana beslut som försäkringskassan kan komma att fatta enligt den nya
förordningen om tandvårdsersättning får regler införas i förordningen.
Som en konsekvens av de under 5.1.1 föreslagna ändringarna i reglerna för rätt
till tandvårdsersättning bör bestämmelsen om överklagande av beslut av RFV i
ärenden om detta ersättas med vad som här föreslagits.
5.2 Ändringar i tandvårdslagen
5.2.1 Lagfäst vårdansvar för vissa grupper
Regeringens förslag: Landstingen skall svara för
att det finns tillräckliga och anpassade
vårdresurser för patienter med behov av särskilda
tandvårdsinsatser. Landstingen skall också se till
att patientgrupper med behov av särskilt stöd
erbjuds tandvård.
9
Skälen för regeringens förslag: I prop. 1993/94:93 har vi redovisat skälen för
att landstingen bör ges ett lagfäst vårdansvar för patienter med behov av
särskilda tandvårdsinsatser. För många har det framstått som naturligt att det i
landstingens redan i dag lagfästa ansvar att planera tandvården med utgångspunkt
i befolkningens behov av tandvård ställs erforderliga resurser till tandvårdens
förfogande och att dessa fördelas med utgångspunkt i olika patientgruppers behov
av tandvård. Med hänsyn till förändringar som nu avses ske i ersättningssystemet
för vuxentandvård, vilket även påverkar patientgrupper med behov av särskilda
vårdinsatser, har vi funnit det lämpligt att nu förtydliga detta ansvar i TVL.
Med särskilda tandvårdsinsatser avses, förutom diagnostik och terapi, de övriga
åtgärder som erfordras för att vården skall kunna genomföras.
Det finns också patientgrupper som av olika skäl har svårt att efterfråga
tandvård. Det kan t.ex. gälla personer som vistas på en institution eller i
särskilda boendeformer. Regeringen har beträffande dessa bedömt att den
planeringsansvarige, dvs. landstinget, skall vara skyldigt att se till att
nämnda patientgrupper erbjuds tandvård. Vi vill i anslutning härtill understryka
att denna skyldighet givetvis inte innebär att vården i fråga måste ske i
landstingets regi.
Vi vill också understryka att kommunerna har ett ansvar för att personer som
omfattas av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade
samt psykiskt sjuka och äldre i särskilda boendeformer får den tandvård de
behöver och att ett samarbete mellan landstingen och kommunerna förutsätts.
Vad som nu föreslagits föranleder ett tillägg i 8 § TVL.
5.2.2 Särskilda tandvårdsinsatser som led i en sjukdomsbehandling
Regeringens förslag: För särskilda tandvårdsinsatser
som behövs som ett led i en sjukdomsbehandling
under en begränsad tid lämnas, liksom för viss
oralkirurgisk behandling, ersättning enligt vad
som gäller för den öppna hälso- och sjukvården.
Skälen för regeringens förslag: De närmare motiven för en begränsad utvidgning
av möjligheterna att erhålla tandvårdsinsatser enligt vad som gäller för den
öppna hälso- och sjukvården har redovisats i prop. 1993/94:93. Den mindre grupp
patienter som avses är bl.a. sådana som i dag omfattas av den avgiftsfria
tandvården enligt 9 § tandvårdstaxan. Det gäller således patienter som genomgår
strålbehandling mot bl.a. öron-, näs-, mun-, och halsregionen, patienter som
till följd av avvikande reaktion mot dentala material måste byta dessa material
mot andra, patienter med medfödda missbildningar i tänder och käkar samt
patienter med skador till följd av epileptiska anfall. Dessutom bör bestämmelsen
omfatta patienter som skall genomgå organtransplantationer samt patienter med
neurologiska skador som behandlas med hjälp av viss odontologisk terapi. I
propositionen anges vidare att en patient som ett led i en medicinsk
rehabilitering kan eventuellt erhålla ett utbyte av amalgamfyllningar även om
ett säkerställt samband mellan sjukdomsyttringar och fyllningar inte kan
fastställas.
Arbetet med att närmare precisera nämnda patientgrupper och villkor för att
omfattas av denna bestämmelse pågår för närvarande i en särskild arbetsgrupp med
anknytning till samordningsdelegationen.
I prop. 1993/94:93 anförs att åtgärder inom den dentoalveolära oralkirurgin
(kirurgi i tänderna och närmast omgivande vävnader) bör omfattas av
tandvårdförsäkringen samt att ersättningen bör finansieras genom den anslagspost
inom sjukförsäkringen som avser tandvård. Kostnaderna för den maxillo-faciala
oralkirurgin (käkkirurgin) inkl. käkskador bör däremot som hittills omfattas av
ersättningssystemet för sjukvård.
I prop. 1993/94:220 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. föreslås vissa
konsekvensändringar i AFL fr.o.m. den 1 juli 1994 till följd av vissa
anslagsmässiga förändringar avseende sjukförsäkringen. Dessa ändringar innebär
bl.a. att den allmänna sjukvårdsersättningen som utges till sjukvårdshuvudmännen
inte längre skall finansieras genom sjukförsäkringen. I stället skall detta helt
ske genom ett statsbidrag under anslaget för hälso- och sjukvård. Till följd
härav föreslås i propositionen bl.a. att 2 kap. 2 § AFL skall upphöra att gälla.
En konsekvens härav blir att även bestämmelsen i 2 kap. 3 § tredje stycket om
ersättning för vissa oralkirurgiska behandlingar föreslås upphävd. I stället
föreslås att en bestämmelse om vårdavgifter för dessa oralkirurgiska
behandlingar införs i tandvårdslagen.
Den av regeringen nu förordade mindre utvidgningen av möjligheterna att
erhålla tandvård enligt vad som gäller för den öppna hälso- och sjukvården bör,
i konsekvens med vad som förutsätts komma att gälla för nämnda oralkirurgiska
behandlingar fr.o.m. den 1 juli 1994, bli reglerad i TVL.
De oralkirurgiska behandlingarna som kommer att omfattas av tand- vårdslagen
blir mot bakgrund av vad som ovan sagts de behandlingar som ingår i den
maxillo-faciala oralkirurgin inkl. käkskador. Avgränsningen mellan olika former
av oralkirurgi får ske i det fortsatta beredningsarbetet.
5.3 Ändring i lagen om arbetsskadeförsäkring
Regeringens förslag: I lagen om
arbetsskadeförsäkring görs en ändring till följd av
att begreppet tandläkare föreslås ersättas av
begreppet vårdgivare i 2 kap. 3 § AFL.
Skälen för regeringens förslag: Genom att begreppet vårdgivare ersätter
tandläkare i fråga om rätten till anslutning till sjukförsäkringen i enlighet
med vad vi föreslagit i avsnitt 5.1.1 behöver en följdändring göras i 3 kap. 9 §
lagen om arbetsskadeförsäkring.
6 Bidrag till stimulans- och informationsinsatser med
anledning av tandvårdsreformens genomförande
Regeringens förslag: För olika stimulans- och
informationsinsatser i anslutning till
tandvårdsreformens genomförande anvisas 50 miljoner
kronor för budgetåret 1994/95 i form av ett
reservationsanslag.
Skälen för regeringens förslag: Som vi tidigare framhållit innebär införandet
av ett ändrat ersättningssystem stora förändringar för alla berörda. Behovet av
förberedelser hos såväl vårdgivare som myndigheter kommer därför att vara
betydande. Detta gäller inte bara administrativa förberedelser utan även
informations- och utbildningsinsatser. Informationsinsatserna bör inte minst
riktas till allmänheten. Regeringen har också framhållit det angelägna i att
reformeringen av ersättningssystemet följs upp från början och att en omfattande
utvärdering sker efter viss tid.
Regeringen har därför, som tidigare nämnts, i prop. 1993/94:93 aviserat att en
delegation för samordning av förberedelserna inför genomförandet av reformen
skall inrättas. Delegationen skall också följa utvecklingen och effekterna av
reformen. I avsnitt 3 har redovisats att regeringen inrättat en sådan och
fastställt direktiv för dess uppdrag, se bilaga.
Delegationens uppgift skall i första hand vara av samordnande karaktär. Det
innebär att myndigheter och organisationer inom denna gemensamma ram skall
bedriva och bekosta de aktiviteter som behövs för reformens genomförande och för
uppföljning m.m. Vissa uppgifter kan dock förväntas bli av övergripande och
gemensam karaktär. De bör då kunna genomföras i delegationens regi och bekostas
av de medel som föreslås stå till dess förfogande. Detta kan t.ex. gälla viss
information och uppföljning av gemensam karaktär samt förberedelser och
planering av den första utvärderingen av reformen som avses ske genom RFV:s
försorg inom högst tre år efter införandet av det ändrade ersättningssystemet.
Av direktiven framgår att delegationen bl.a. har till uppgift att bereda
ärenden om stimulansbidrag. Syftet med dessa är att de skall främja sådan
utveckling inom tandvården som är av intresse för sjukförsäkringen, t.ex. stöd
till projekt vars resultat bedöms vara av värde för en stor krets av vårdgivare.
Medlen är således inte avsedda att användas som ett allmänt producentstöd.
Delegationen skall inledningsvis utarbeta förslag till vilka grunder som bör
gälla för beviljande av stimulansbidrag.
Som vi framhållit i prop. 1993/94:93 anser vi det nödvändigt att vissa medel
kan avsättas för delegationens verksamhet. Det totala medelsbehovet för
delegationens verksamhet, inkl. kostnaderna för beviljade stimulansbidrag,
beräknas till 50 miljoner kronor och anvisas för år 1994/95 i form av ett
reservationsanslag.
7 Principiellt innehåll i en kommande förordning
om tandvårdsersättning
När det nya ersättningssystemet för vuxentandvård föreslås träda i kraft den 1
oktober 1994 är avsikten att den nuvarande tandvårdstaxan (1973:638) skall
ersättas med en förordning om tandvårdsersättning. Arbetet med att utforma
bestämmelserna i denna pågår för närvarande och sker med utgångspunkt i de av
riksdagen godtagna riktlinjerna för det förändrade ersättningssystemet för
vuxentandvård. Enligt regeringens direktiv till samordningsdelegationen för
tandvårdsreformen skall delegationen lämna förslag till regeringen om
arvodesnivåer i åtgärdstaxan och storleken på de fasta ersättningarna i
premietandvården. Ersättningsbeloppen avseende premietandvården och åtgärdstaxan
kommer att tas in som bilagor till förordningen. En av dessa avses dessutom
innehålla två avdelningar avseende dels de åldersrelaterade fasta årliga
försäkringsersättningarna, dels de fasta årliga försäkringsersättningarna för de
försäkrade som till följd av sjukdom och handikapp har ett väsentligt ökat
tandvårdsbehov av kontinuerligt slag. Den andra bilagan förväntas komma att
innehålla tre avdelningar avseende allmäntaxa, specialisttaxa samt s.k.
implantattaxa.
Eftersom delegationen ännu inte har påbörjat sitt arbete kommer denna
redovisning att omfatta en beskrivning av principiell karaktär avseende de
viktigaste momenten i det nya regelsystemet med undantag för de två bilagorna
och avdelningarna i dessa.
Socialförsäkringsutskottet har i sitt tidigare nämnda betänkande,
1993/94:SfU10, bl.a. förutsatt att regeringen i den kommande propositionen
förtydligar hur premietandvårdssystemet och den åtgärdsbaserade taxan skall
förhålla sig till varandra. Följande principiella redovisning av hur det nya
regelsystemet avses bli utformat i enlighet med de av riksdagen godkända
riktlinjerna, bör enligt regeringens bedömning tillgodose utskottets önskemål i
detta avseende även om det inte är möjligt att nu redovisa ersättningsbeloppen i
bilagorna. Förslag i sistnämnda hänseende kommer att utarbetas av
samordningsdelegationen och beslutas därefter av regeringen. Vi vill dock i
detta sammanhang understryka att försäkringsstödet skall vara lika stort i båda
systemen, vilket innebär neutralitet mellan dessa. Se även avsnitt 9 Ekonomiska
beräkningar m.m.
Det nya regelsystemet utgår från att ersättning för vuxentandvård skall kunna
lämnas enligt två parallella system, premietandvård och åtgärdstaxa. Vårdgivaren
skall ha rätt att meddela tandvård både i form av premietandvård och tandvård
mot ersättning enligt åtgärdstaxa eller enligt någon av dessa former och den
försäkrade skall ha rätt att välja någon av dessa. Om en försäkrad begär
ytterligare eller annan behandling än vad som är nödvändigt för att uppnå ett
från odontologiskt synpunkt funktionellt och utseendemässigt godtagbart resultat
avses den försäkrade själv stå för merkostnaden.
Försäkringskassan skall efter förhandsprövning kunna besluta om högre
tandvårdsersättning för en försäkrad vid behandling med implantat i helt eller i
vissa fall i delvis tandlös käke samt för vissa särskilt omfattande
behandlingsbehov i övrigt vid svårare fall av tandsjukdom eller tandskada enligt
vad RFV kommer att föreskriva. Denna högre tandvårdsersättning som skall
beräknas enligt åtgärdstaxan avses gälla även en försäkrad inom
premietandvården. Den högre tandvårdersättning som här avses utgör det s.k.
särskilda högkostnadsskyddet. Ett beslut i ärende om förhandsprövning skall, som
vi återkommer till längre fram, kunna överklagas.
Försäkringskassan skall också, efter begäran av den försäkrade eller
vårdgivaren, kunna besluta om förhöjd tandvårdersättning för en försäkrad som
till följd av sjukdom eller funktionshinder har ett väsentligt större
tandvårdsbehov än normalt. Ett sådant beslut skall kunna överklagas. Frågan om
vilka förutsättningar som skall föreligga för att förhöjd ersättning skall kunna
medges bereds för närvarande av en särskild arbetsgrupp inom
Socialdepartementet.
Ersättning för tandvård som meddelas till följd av olycksfall kommer, om
vården inte ersätts enligt vad som gäller för sjukhusvård, att lämnas enligt
åtgärdstaxan. Detta skall gälla även för försäkrad som omfattas av
premietandvård. Det särskilda högkostnadsskyddet skall inte vara tillämpligt.
Vissa behandlingsförslag skall föregås av förhandsprövning, bl.a. behandling
som avses bli omfattad av det särskilda högkostnadsskyddet, byte av
amalgamfyllningar i vissa fall samt när vissa behandlingar måste göras om av
annan vårdgivare än den som utförde den ursprungliga behandlingen.
Förhandsprövning bedöms även komma att behövas för att inom åtgärdstaxan få
utföra viss vård med tidsbaserat arvode i stället för arvode per utförd
behandlingsåtgärd. Beslut i ärende om förhandsprövning skall kunna överklagas.
Tandtekniska arbeten som vårdgivaren inte själv utför skall upphandlas hos ett
laboratorium inom folktandvården eller hos ett enskilt sådant som godkänts av
Socialstyrelsen. För att ersättning skall utges från försäkringen måste dentala
material, om de omfattas av krav på tredjepartscertifiering enligt lagen om
medicintekniska produkter, fr.o.m. den 1 oktober 1994 vara certifierade av
Nordiska institutet för odontologisk materialprovning (NIOM). Efter den 1
januari 1995 kan ytterligare certifieringsorgan finnas inom EES-området.
Den fasta årliga ersättningen per patient från försäkringen till vårdgivaren
vid premietandvård skall vara åldersrelaterad. Patienten skall betala en fast
avgift till vårdgivaren, s.k. premie. Vårdgivaren skall bedöma de försäkrades
vårdbehov och bestämma indelning i premieklasser, premiernas storlek samt ev.
bonussystem som skall tillämpas. Vårdgivaren skall upprätta en prislista som
avses gälla för kalenderår. Vårdgivaren och den försäkrade skall samråda om en
anslutning till premietandvården är lämplig. Om den försäkrade har ett
omfattande vårdbehov avses vårdgivaren och den försäkrade komma överens om att
tandvård under en begränsad tid skall kunna meddelas mot ersättning enligt
åtgärdstaxan.
I ett avtal om premietandvård bör - för att rätt till ersättning skall
föreligga - anges att premieavtalet skall gälla tills vidare med rätt till
uppsägning enligt vad som avtalas. En längsta tid bör anges för patientens
uppsägningsrätt. Det bör också framgå hur det skall förfaras med erlagd premie
om avtalet upphör i förtid. Vidare bör anges att förordningens bestämmelser om
premietandvård är tillämpliga samt vilken premieklass den försäkrade placerats
i, premiens storlek samt i förkommande fall den bonus som skall gälla för denne,
antal undersökningstillfällen för tidsperiod samt att den försäkrade åtar sig
att följa vårdgivarens anvisningar om hur han eller hon skall sköta sin
tandhälsa.
Avtalet skall ge den försäkrade rätt inte bara till nödvändig tandvård, inkl.
akut tandvård, utan även till sådana omfattande behandlingar som omfattas av
förhöjd tandvårdsersättning liksom behövlig specialisttandvård efter remiss av
vårdgivaren och rätt till akut tandvård om den meddelas av annan vårdgivare.
Även tandtekniska arbeten och dentala material ingår. Om behandling med avtagbar
eller fast protetik måste göras om avses nuvarande garanti (högst ett resp. två
år) gälla. Som framgått av prop. 1993/94:93 bör dessutom vårdgivaren i
premietandvården ha en allmän skyldighet att göra om eller komplettera vård som
denne har utfört eller borde ha utfört. Om patienten orsakat att behandling inte
kunnat komma till stånd får han dock själv stå för detta. Denna garanti avses
gälla högst ett år efter det att avtalet sagts upp.
Ett avtal om premietandvård bör också tillförsäkra den försäkrade rätt att mot
erläggande av patientavgift erhålla ytterligare behandling i vissa fall. Det
gäller utbyte av amalgamfyllningar i de fall som för närvarande ersätts enligt 6
och 7 §§ tandvårdstaxan och villkoren enligt den föreslagna lydelsen av 15 a §
tredje stycket TVL inte är uppfyllda och tandvård vid olycksfall. Dessutom kan
behandlingar på den försäkrades begäran utföras mot att patienten erlägger
merkostnaden.
En vårdgivare skall till försäkringskassan anmäla när en försäkrad anslutits
till premietandvården. Anmälan skall innehålla en försäkran om att ett avtal
slutits mellan vårdgivaren och den försäkrade med det innehåll som förutsätts i
förordningens bestämmelser.
Storleken på ersättningen från försäkringen skall bestämmas med hänsyn till
den åldersgrupp som den försäkrade tillhör. Ersättningsbeloppen skall
fastställas av regeringen och framgå av en bilaga till förordningen.
Försäkringskassan avses få möjlighet att besluta om högre försäkringsersättning
för försäkrad som till följd av sjukdom eller funktionshinder har ett väsentligt
större tandvårdsbehov än normalt. Vårdgivaren skall dock inte få bestämma
premien för en sådan försäkrad till högre belopp än vad vårdgivaren normalt
tillämpar för övriga försäkrade.
Vidare avses vårdgivaren inom premietandvården få betala patientavgiften för
specialisttandvård om tandvården meddelats efter remiss av vårdgivaren. Vid
beräkningen av patientavgiften skall bestämmelsen om självrisk inte tillämpas.
Om akut tandvård meddelats en försäkrad av en annan vårdgivare än den med vilken
den försäkrade har slutit avtal om premietandvård skall vårdgivaren bekosta
denna vård med belopp som kommer att anges i bilaga till förordningen.
Försäkringskassan avses till vårdgivaren betala ut ersättning för
premietandvård förskottsvis per månad med en tolftedel av det fastställda
årsbeloppet. Om ett avtal om premietandvård har sagts upp upphör rätten till
ersättning från försäkringen i och med utgången av den månad avtalet upphör att
gälla. Ersättning för premietandvård gällande en försäkrad som tidigare
behandlats inom premietandvård hos en vårdgivare och därefter övergått till
tandvård hos samma vårdgivare enligt åtgärdstaxa skall kunna lämnas först sedan
ett år förflutit efter det att tandvård började meddelas enligt åtgärdstaxan.
Om en vårdgivare oförutsett upphör med sin verksamhet, t.ex. på grund av
konkurs eller i övrigt inte kan fullgöra sina åligganden bör detta inte drabba
patienten. Försäkringen får i sådant fall ta på sig den merkostnad som föranleds
av att patienten tecknar avtal om premietandvård med en annan vårdgivare.
Arvodet enligt åtgärdstaxan skall utgöras av tandvårdsersättning från
försäkringen och patientavgift enligt förteckningar i en bilaga till
förordningen. Tandvårdsersättningen skall utgöra 50 % av samtliga i denna
angivna arvoden. Den avgift som patienten skall erlägga för varje åtgärd skall
kunna utläsas av bilagans tre avdelningar. Den försäkrade skall dock betala hela
tandvårdsarvodet upp till och med 750 kronor per behandlingsperiod för
behandlingar som avser främst konserverande åtgärder och protetik. Vårdgivarna
skall ha rätt att själv bestämma patientavgiften för åtgärder i fråga om
konserverande behandlingar och tanduttagningar. En vårdgivare som avser att
utnyttja denna rätt skall årligen upprätta en prislista och lämna uppgift till
kassan om storleken på de patientavgifter som skall tillämpas. För akuttandvård
tillämpas varken självrisk eller fri prissättning.
En vårdgivare avses vidare i vissa fall få rätt att utöver vad som anges i
åtgärdstaxan uppbära arvode för utgift för tandtekniskt material vad gäller ädla
metaller m.m. Vårdgivaren avses få tillgodoräkna sig ersättning för materialet
med 25 % av en kostnad som beräknas i enlighet med vad RFV kommer att före-
skriva. Den försäkrade betalar återstoden.
Om en försäkringskassa efter förhandsprövning beslutat att det särskilda
högkostnadsskyddet får tillämpas för en behandling skall den försäkrade betala
hela arvodet enligt taxan upp till och med 750 kronor, varefter
tandvårdsersättning lämnas med 85 % av det återstående arvodet beräknat enligt
förteckningarna i en bilaga till förordningen. Den försäkrade betalar resten i
patientavgift.
Om kassan beslutat om förhöjd tandvårdsersättning för en försäkrad som till
följd av sjukdom eller funktionshinder har ett väsentligt större tandvårdsbehov
än normalt, skall det belopp på högst 750 kronor som den försäkrade själv skall
betala enligt vad nyss sagts, minskas i motsvarande mån.
Den nuvarande ordningen i fråga om garantier för vissa protetiska arbeten
kommer i princip att överföras till det nya ersättningssystemet.
RFV avses få bemyndigande att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs
för verkställigheten av förordningen.
8 Vårdersättningsregister
Regeringens bedömning: Frågan om reglering av bl.a.
vårdersättningsregister avseende vuxentandvård bör
avvakta med anledning av att regeringen avser att
inom kort ge Riksförsäkringsverket i uppdrag att ta
fram erforderligt underlag för en lagreglering.
Skälen för regeringens bedömning: Socialförsäkringsadministrationen förutsätter
ett väl fungerande ADB-stöd, vilket innebär behov av personregistrering på
ADB-medium. Sådan omfattande registrering av personuppgifter bör i princip inte
få ske utan särskilt författningsstöd.
Utredningen om socialförsäkringsregisterlag har i sitt slutbetänkande (SOU
1993:11) Socialförsäkringsregister lämnat förslag till författningsreglering av
personregister inom socialförsäkringsområdet. Utredningsförslaget omfattar inte
s.k. vårdersättningsregister, dvs. register som har till ändamål att bidra till
en rationell hantering hos försäkringskassan av räkningar från
privatpraktiserande läkare, tandläkare och sjukgymnaster. Utredningen anser att
sådana register bör regleras i särskild lagstiftning.
För närvarande förs personregister av detta slag hos några försäkringskassor
med stöd av tillstånd från Datainspektionen.
Mot bakgrund härav avser regeringen att inom kort lämna uppdrag åt RFV att
utreda och lämna förslag till författningsreglering av vårdersättningsregister
avseende bl.a. vuxentandvård. I avvaktan på författningsreglering får tillstånd
att föra register sökas hos Datainspektionen.
9 Ekonomiska beräkningar m.m.
Socialförsäkringsutskottet har i sitt betänkande Förändrat ersättningssystem för
vuxentandvård (bet. 1993/94:SfU10) tagit upp frågan om hur den av regeringen
aviserade besparingen på 600 miljoner kronor per budgetår skall kunna uppnås
genom införande av det förändrade ersättningssystemet för vuxentandvård.
Utskottet förutsätter att regeringen i den kommande propositionen närmare
redogör för de ekonomiska beräkningarna av denna besparingseffekt. I anledning
härav vill vi lämna följande redovisning.
Den besparing för försäkringens del, som beräknas uppstå genom införandet av
det nya ersättningssystemet, hänför sig främst till den förändring av
ersättningsnivån som föreslagits men också till utformningen i övrigt av
åtgärdstaxan. Viktiga inslag här är en stramare standard i fråga om
behandlingar, material och tandtekniskt arbete. En annan fråga som kommer att
beaktas i taxeutformningen är en anpassning av ersättningen inom förebyggande
vård efter den kompetensnivå som behövs.
Den totala kostnadsram som därmed räknats fram används också för beräkning av
ersättningarna avseende premietandvården. Försäkringens ersättning räknat per
patient skall således bli lika stor i båda systemen. Kostnaden påverkas därmed
inte av patientens val av åtgärdstaxa eller premietandvård. Premietandvårdens
innebörd i dessa hänseenden är främst att den ger en bättre överblick över de
framtida kostnaderna jämfört med åtgärdstaxan. Även den sistnämnda kommer i
tillämpningshänseende att stramas upp, bl.a. genom att tidsdebitering förbehålls
särskilt prövade behov.
Alla beräkningar som utförts hänför sig till åtgärdstaxans kostnader och är
utförda med utgångspunkt i det vårdmönster som nu gäller. Antalet patienter
beräknas för närvarande uppgå till ca 4,5 miljoner något som har använts i
beräkningarna av besparingen. Det är enligt regeringens mening inte möjligt att
nu göra några bedömningar av eventuella förändringar i vårdmönstret eller av
utvecklingen av det totala antalet patienter. Om emellertid t.ex. införandet av
självrisk skulle leda till viss återhållsamhet uppstår således en
besparingseffekt som inte medtagits i beräkningarna. Dessa grundas enbart på den
beloppsmässiga förändringen av ersättningen vid oförändrad vårdefterfrågan.
Genom Socialdepartementets försorg har riksdagens socialförsäkringsutskott
beretts möjlighet att ta del av det beräkningsunderlag som utarbetats inom
departementet och som legat till grund för regeringens bedömning av besparingen
i det nya systemet (1993/94:SfU10). Bl.a redovisas sådana beräkningar kring det
tidigare utredningsförslaget (ÖTF) samt det förslag till den nya åtgärdstaxans
utformning som på regeringens uppdrag utarbetats av RFV.
RFV:s förslag utgår från en kostnad för försäkringen under budgetåret 1992/93
som uppräknat till nu gällande arvodesnivå uppgår till i det närmaste
3,7 miljarder kronor. Verkets förslag, kompletterat med merkostnaden för det
s.k. särskilda högkostnadsskyddet, beräknas uppgå till 3,3 miljarder kronor i
1993/94 års arvodesnivå. I förhållande till utgångsläget innebär verkets förslag
en besparing på drygt 350 miljoner kronor, en besparing som således helt baseras
på den förändrade utformningen av åtgärdstaxan. Det beredningsarbete som
bedrivits inom Socialdepartementet med anledning av RFV:s förslag visar på
möjligheterna till en inledande ytterligare besparing på drygt 230 miljoner
kronor, inräknat ett mindre belopp för nettoeffekten av de något ändrade
ersättningsnivåer och självrisk som föreslogs i prop. 1993/94:93.
Tillsammans med beräknat resultat av viss omräkning vid RFV uppgår dessa
beräknade besparingar till ca 640 miljoner kronor. Den fortsatta beredningen
inom regeringskansliet bör därutöver kunna ge ytterligare besparingar. Samtidigt
skall det framhållas att RFV:s förslag också skall behandlas av den nya
samordningsdelegationen innan regeringen tar ställning.
Regeringens bedömning att besparingen till följd av förändringar i
ersättningssystemet skall uppgå till ca 600 miljoner kronor är således väl
grundad, under de förutsättningar som redovisats och med det underlag om
försäkringens kostnader som står till buds. Självfallet är det sedan av stor
vikt att noga följa utvecklingen efter det att det nya ersättningssystemet
tagits i bruk.
10 Författningskommentar
10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring
2 kap.
3 §
Ändringen i paragrafens första stycke innebär att även en legitimerad
tandhygienist liksom ett bolag, en förening eller en stiftelse, där tandvård
meddelas av legitimerad tandläkare eller legitimerad tandhygienist, kan uppföras
på en förteckning hos försäkringskassan på samma sätt som i dag gäller för
tandläkare. En gemensam definition, vårdgivare, anges för dessa. En
förutsättning för att en tandläkare skall få meddela enskilt bedriven tandvård
är att han eller hon är legitimerad. Legitimation har dock av tydlighetsskäl
angetts även för tandläkare. Beträffande tandhygienister kräver endast
självständigt bedriven vård legitimation. En anslutning avses kunna ske av ett
aktiebolag och ett handelsbolag, som bedriver tandvård. Detsamma gäller en
ekonomisk eller ideell förening om de driver sådan verksamhet. Ett enkelt bolag
kan inte som sådant anslutas till följd av att det inte är juridisk person. Det
blir därför de enskilda bolagsmännen i sådana bolag som får anslutas. Om det
inom ett företag bedrivs även annan verksamhet än tandvård, innebär det inte
hinder för att företaget ansluts, eftersom det endast är för tandvården som
ersättning från försäkringen lämnas och företaget har att förete underlag för de
kostnader som debiteras.
Föreskriften om att ersättning för tandvård skall utges enligt grunder som
regeringen bestämmer efter förslag av Riksförsäkringsverket tas bort. Detta
innebär att regeringen kan bestämma grunderna för ersättning även efter förslag
som lämnas på annat sätt.
Beträffande försäkringskassans prövning av anslutningen hänvisas till 3 a §
Här kan erinras om vad som sägs under avsnitt 5.1.3 om förslaget om
avskaffande av AT-tjänstgöring.
3 a §
I första stycket införs en bestämmelse om att en vårdgivare, som avser att
påbörja verksamhet i enskild tandvård mot ersättning enligt lagen, skall anmäla
det till den allmänna försäkringskassa, inom vars område tandvården skall
bedrivas, senast tre månader i förväg. Kassan får därigenom möjlighet att vidta
de administrativa åtgärder som behövs innan vårdgivaren kan föras upp på
förteckningen. Vidare införs en bestämmelse om att en vårdgivare skall föras upp
på förteckningen om försäkringskassan har bedömt att vårdgivaren uppfyller
fastställda krav. Kassans bedömning bör, som framgår av avsnitt 5.1.3, vara av i
huvudsak formell karaktär och innefatta t.ex. en kontroll av att yrkesutövarna
har den behörighet som krävs för att meddela den angivna vården och, om det är
ett bolag, en förening eller en stiftelse som anmält sin verksamhet, att
företaget uppfyller de rättsliga krav som gäller för den form av företag som det
tillhör, och att det finns en behörig yrkesutövare som ansvarar för vården.
Vårdgivarens möjligheter att uppfylla sina ekonomiska förpliktelser gentemot
patienterna, t.ex. att bekosta material, tandtekniska arbeten och andra tjänster
för patienter i premietandvård, och att driva en verksamhet av uppgiven
omfattning och innehåll bör också beaktas. Om försäkringskassan skulle komma
fram till att vårdgivaren inte uppfyller fastställda krav och inte visar sig
kunna vidta åtgärder för att kunna uppfylla dem kan kassan besluta att
vårdgivaren inte skall föras upp på förteckningen. Ett beslut om att en
vårdgivare inte förs upp på förteckningen kan överklagas i den ordning som
framgår av 3 d §.
I andra stycket, som avser vårdgivare som meddelar tandvård inom
folktandvården, föreskrivs i likhet med nu gällande bestämmelse att om
vårdgivaren vid sidan av sin verksamhet inom folktandvården även utövar enskild
tandvård, skall vårdgivaren vara uppförd på förteckningen hos kassan.
En förutsättning för att bli uppförd på förteckningen hos försäkringskassan är
att en anmälan har gjorts enligt första stycket. I ett nytt, tredje stycke
införs en bestämmelse om att kassan inte är skyldig att betala ersättning för
tandvård tidigare än tre månader efter anmälan enligt första stycket. Om
försäkringskassan har fattat beslut om att uppföra en vårdgivare på
förteckningen hos kassan vid en tidpunkt som inträffar tidigare än tre månader
efter anmälan skall självfallet ersättning därefter kunna utges.
Det föreslås ingen övergångsbestämmelse till de nya reglerna. Det innebär att
anmälan kan göras först från och med den 1 oktober 1994 då lagen träder i kraft.
3 b §
I denna paragraf införs en bestämmelse om att en vårdgivare som vill föras av
från förteckningen skall anmäla detta till försäkringskassan senast tre månader
i förväg. Vidare införs en bestämmelse om att en vårdgivare som har upphört att
bedriva verksamhet i enskild tandvård förs av från förteckningen genom beslut av
kassan.
3 c §
I punkt 11 i övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring finns en straffbestämmelse som avser uppsåtligt
brott mot de bestämmelser som gäller för till försäkringskassan ansluten
tandläkare i de fall gärningen eljest inte är belagd med straff enligt lag eller
annan författning. I 23 § första stycket tandvårdstaxan (1973:638) föreskrivs
att den som förts upp på en förteckning hos försäkringskasssn och bryter mot
föreskrifterna i taxan kan föras av från förteckningen av kassan. I andra
stycket samma paragraf sägs att föreskrifterna om återbetalningsskyldighet i 20
kap. 4 § lagen om allmän försäkring skall tillämpas på ersättningar som försäk-
ringskassan betalar ut enligt taxan.
I enlighet med vad som framförts under avsnitt 5.1.5 bör sanktionerna mot
vårdgivare, som är anslutna till försäkringen och som inte följer de
bestämmelser som gäller för rätt till ersättning, anpassas till den förändring
av anslutningen som föreslås. Vidare bör sanktionsreglerna föras samman och
anges i lagen. Det nu gällande bötesstraffet tas bort. Om vårdgivaren skulle
göra sig skyldig till bedrägeri eller annat brottsligt beteende bör allmänna
straffrättsliga regler kunna tillämpas. Det saknas anledning att ha kvar den
särskilda straffbestämmelsen. Det medicinska yrkesansvar och de skyldigheter som
följer av andra författningar förändras inte genom den föreslagna lagändringen.
De regler som nu föreslås har sin motsvarighet i 19 § lagen (1993:1651) om
läkarvårdsersättning och 19 § lagen (1993:1652) om ersättning för sjukgymnastik.
Det är i princip vårdgivaren som skall visa att det finns grund för ett
ersättningsanspråk. Om det visar sig att en vårdgivare inte har utfört en
åtgärd, för vilken ersättning begärs, får försäkringskassan givetvis vägra att
betala. Detta behöver inte anges i lagen. I paragrafens första stycke anges att,
om en vårdgivare har fått tandvårdsersättning med för högt belopp, får
försäkringskassan återkräva det belopp som felaktigt har utbetalats.
Försäkringskassan kan i stället avräkna beloppet mot en annan fordran från
vårdgivaren på tandvårdsersättning. Detsamma gäller om vårdgivaren är en
juridisk person. Det får sedan bli en fråga mellan företaget och dess anställda
hur detta avdrag skall beaktas.
Enligt andra stycket får försäkringskassan sätta ned den samlade
tandvårdsersättningen som begärts för viss tid till ett skäligt belopp om en
vårdgivare trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller annars i väsentlig
utsträckning begär tandvårdsersättning med för högt belopp eller på annat
felaktigt sätt. Vårdgivaren har som nämnts i föregående stycke att visa att att
det finns grund för ersättningsanspråket. Vårdgivaren bör därvid kunna förete
det underlag som behövs för bedömningen. Om vårdgivarens kostnadsräkning inte
framstår som tillförlitlig har försäkringskassan knappast någon annan möjlighet
än att göra en skälighetsbedömning av det begärda beloppet. Om det senare skulle
framkomma att vårdgivaren är berättigad till högre ersättning än vad som
antagits skall självfallet det överskjutande beloppet betalas ut.
Med hänsyn till att ersättning för tandvård utges i anledning av yrkesutövning
och inte är jämförlig med sådan ersättning som utges för t.ex. sjukdom, vård av
barn eller ålderdom saknas anledning att ha en föreskrift om eftergift av
återkrav, vilket i dag är fallet genom att bestämmelserna i 20 kap. 4 § är
tillämpliga på beslut om tandvårdsersättning. Det bör heller inte finnas
möjlighet att göra avdrag på ersättning för tandvård, om försäkringskassan har
ålagt en vårdgivare återbetalningsskyldighet för en ersättning av annat slag.
10
3 d §
Hur de i motiveringen till 3 c § beskrivna bestämmelserna om sanktioner och
återbetalningsskyldighet, som nu återfinns i 23 § första resp. andra stycket
tandvårdstaxan (1973:638), skall omprövas och överklagas anges i tredje stycket
i den paragrafen. Motsvarande bestämmelser bör nu införas i förevarande
paragraf. En reglering föreslås här också beträffande beslut enligt 3 a §.
3 e §
I denna paragraf förs in en bestämmelse om att en vårdgivare på begäran av en
försäkringskassa, Riksförsäkringsverket eller en domstol är skyldig att i ärende
om tandvårdsersättning lämna upplysningar eller förete journal och övrigt
material som rör undersökning samt behandling av en försäkrad. En bestämmelse
med i huvudsak motsvarande innehåll finns i dag i 25 § första stycket tandvårds-
taxan (1973:638).
Övergångsbestämmelserna till lagen (1973:456) om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring
Tandvårdsförsäkringen infördes den 1 januari 1974 som en del av sjukförsäkringen
genom lagen (1973:456) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. I
övergångsbestämmelserna till lagen regleras bl.a. frågor om den anslutning till
försäkringen som är en förutsättning för rätt till ersättning för tandvård. De
ändringar i fråga om rätten till ersättning för tandvård som föreslås i
propositionen medför i fråga om övergångsbestämmelserna att punkterna 8 - 12 bör
upphävas och att ändringar bör göras i punkt 7.
Punkt 7
En anpassning görs i denna punkt till det i 2 kap. 3 § föreslagna begreppet
vårdgivare avseende den som förs upp på förteckningen hos försäkringskassan.
Som framgår av motiveringen till 2 kap. 3 § föreslås den vårdgivare som skall
ingå i försäkringssystemet fortfarande finnas antecknad på en förteckning hos
försäkringskassan, även om det inte skall finnas hinder för anslutning till
försäkringen av en vårdgivare som bedöms uppfylla kraven för en sådan.
Den som vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna redan är uppförd på
förteckningen föreslås utan vidare få stå kvar där utan särskild anmälan. Det
gäller dock inte den som uppförts på förteckningen för viss tid, när den tiden
gått till ända.
10.2 Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen
8 §
I paragrafens första stycke införs en bestämmelse om att landstinget skall se
till att det finns tillräckliga och anpassade resurser för patienter med behov
av särskilda tandvårdsinsatser. Här avses behandling som vid sidan av allmän-
och specialisttandvård kräver särskild odontologisk och annan kunskap för att
tillgodose behovet hos bl.a. patienter med funktionshinder och vissa sjukdomar.
Landstingets ansvar innefattar även att det vid behov bedrivs en uppsökande
verksamhet och att tandhälsan hos dessa patienter följs upp.
Ändringen i andra stycket är endast av redaktionell art.
I ett nytt, tredje stycke införs en bestämmelse om att landstinget skall ägna
uppmärksamhet åt att patientgrupper med behov av särskilt stöd erbjuds tandvård.
Detta innebär t.ex. att landstinget i fråga om dessa grupper aktivt skall
erbjuda tandvård och följa tandhälsoutvecklingen. De patientgrupper som här
avses har inte nödvändigtvis större behov av tandvård än andra, men de kan ha
svårt att efterfråga den tandvård de behöver. Det kan gälla t.ex. äldre eller
funktionshindrade inom långtidssjukvård eller olika former av särskilt anpassat
boende.
Allmänt gäller att vårdverksamheten inte behöver ske i landstingets egen regi
utan kan utföras även av privata vårdgivare.
15 a §
Paragrafen föreslås införd i prop. 1993/94:220. Genom ett tillägg som nu görs i
andra stycket kommer bestämmelserna om vårdavgifter i den öppna vården enligt
hälso- och sjukvårdslagen att gälla även tandvårdsinsatser som behövs som ett
led i en sjukdomsbehandling under en begränsad tid. Tandvårdsinsatserna skall i
ett sådant fall vara ett nödvändigt led i den totala sjukdomsbehandlingen och
insatserna skall vara medicinskt motiverade. I den allmänna motiveringen,
avsnitt 5.2.2, utvecklas detta närmare och exempel ges på vilka grupper av
patienter som kan komma ifråga för denna typ av ersättning.
Som framgår av avsnitt 4 resp. avsnitt 7 är avsikten att de fasta årliga
avgifterna inom premietandvården skall kunna fastställas av vårdgivaren liksom
de patientavgifter, som avser åtgärder innefattande konserverande behandlingar
och tanduttagningar. Genom de nya regler som i prop. 1993/94:220 föreslås
införda i paragrafens andra stycke får landstinget möjlighet att fastställa
sådana avgifter.
I avvaktan på den fortsatta beredningen som aviserades i prop. 1993/94:93
föreslås för närvarande inte att det skall vara möjligt att ta ut olika
ersättning vid olika folktandvårdskliniker inom ett landsting. Kommuner och
landsting är skyldiga att behandla sina medlemmar lika, om det inte finns saklig
grund för något annat. I fråga om de årliga avgifterna inom premietandvården,
avses en bedömning göras av patientens tandstatus och premien fastställas efter
samråd med patienten. Att premierna därigenom blir olika för olika patienter
innebär i princip detsamma som att en patient med sämre tandstatus som behandlas
inom ramen för en åtgärdstaxa får en högre kostnad för sin tandvård än en
patient med bättre tandstatus. Patienten beräknas ju betala för sin konsumtion
av tandvård. Att premierna därigenom blir olika kan inte anses strida mot
principen om likabehandling.
10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
3 kap.
9 §
Ändringen innebär endast en anpassning till begreppet vårdgivare i den nya
lydelsen av 2 kap. 3 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
11
Kommittédirektiv
Samordningsdelegation för tandvårdsreformen
Dir. 1994:6
Beslut vid regeringssammanträde den 20 januari 1994
Sammanfattning av uppdraget
En delegation skall verka för samordning av genomförandet av en förändring av
ersättningssystemet för vuxentandvård samt följa utvecklingen och effekterna av
den förestående reformen m.m.
Bakgrund
I prop. 1993/94:93 Förändrat ersättningssystem för vuxentandvård aviseras
inrättandet av en delegation för samordning av förberedelser inför genomförandet
samt för uppföljning och utvärdering av effekterna av ett förändrat
ersättningssystem.
I den översyn av tandvårdsförsäkringen som föregick propositionen och som
ledde fram till rapporten Premietandvård - en effektivare tandvårdsförsäkring
(Ds 1993:18) framfördes bl.a. att en så omfattande förändring av ersätt-
ningssystemet som föreslogs kräver en samordning av förberedelser, genomförande
och uppföljning samtidigt med att berörda myndigheter, huvudmän,
intresseorganisationer och vårdgivare själva fullgör de uppgifter de har inom
sina resp. ansvarsområden. Utredningen föreslog därför att en
samordningsdelegation skulle inrättas.
Regeringen har i propositionen ställt sig bakom utredningens förslag om
inrättande av en samordningsdelegation. I fråga om uppföljning av tand-
vårdsreformen har därvid utpekats ett antal punkter som delegationen särskilt
bör uppmärksamma.
Uppdraget
Delegationens verksamhet, som skall pågå längst till utgången av år 1996,
skall primärt syfta till att skapa en gemensam ram och goda förutsättningar för
planeringen inom området. Det gäller bl.a. planer för genomförande, inklusive de
betydande informationsinsatser riktade till både allmänhet, vårdgivare och andra
som är verksamma inom tandvårdsområdet vilka är en förutsättning för ett
effektivt genomförande samt vidare planer för uppföljning och utvärdering av det
förändrade ersättningssystemet för vuxentandvård.
12
Berörda myndigheter, organisationer och vårdgivare förutsätts själva ansvara
för och utföra sina resp. uppgifter. Riksförsäkringsverket (RFV) och
försäkringskassorna har ansvaret för en stor del av förberedelserna och
insatserna.
Delegationen skall inte ha någon överordnad funktion och övertar inga
myndighetsuppgifter. Uppgiften skall vara att verka för en sådan samordning av
insatserna som ger alla berörda parter största möjliga förutsättningar att
genomföra sina delar av reformarbetet.
På vissa områden där det visar sig ändamålsenligt bör dock delegationen kunna
initiera en gemensam aktivitet. För bl.a. sådana ändamål bör finnas vissa
centralt disponibla medel. Regeringen avser att inom kort i annat sammanhang
återkomma till frågan om medelsanvisningen härför.
Delegationen skall särskilt följa arbetet med att utvärdera effekterna av och
utvecklingen i stort i fråga om
- det ändrade ersättningssystemet, dess administration och kostnader, -
etableringsbegränsningens slopande,
- konkurrensfrågorna vad gäller såväl neutraliteten mellan de två ersätt-
ningssystemen som neutraliteten mellan offentliga och privata vårdgivare,
inkl. frågan om folktandvårdens redovisningsrutiner,
- tillämpningen inom premietandvården av premieklasser, premiebelopp och
principer för anslutning av patienter,
- tillämpningen av den fria prissättningen inom del av åtgärdstaxan och
effekterna av att en självrisk införs för delar av denna,
- tillämpningen av det särskilda högkostnadsskyddet samt
- tillämpningen av bestämmelserna angående särskilda patientgrupper.
Vidare skall delegationen ha en utvecklande och främjande roll när det gäller
främst följande frågor
- metoder för riskgruppering och premiekalkylering,
- ev. förhöjd försäkringsersättning vid anslutning av patienter till premie-
tandvården,
- teknikstöd till anslutna vårdgivare samt
- metoder i fråga om kvalitetsindikatorer och kvalitetssäkring.
En viktig utgångspunkt för uppföljning och utvärdering av det ändrade
ersättningssystemet skall vara de mål och motiv som angivits för utformningen av
detta. Regeringen avser att i särskild ordning ge RFV i uppdrag att göra en
första mer sammanfattande utvärdering inom högst tre år räknat från det ändrade
systemets införande. Delegationen skall medverka i planeringen av denna
utvärdering.
Delegationen skall lämna de förslag om ändringar och kompletteringar i
ersättningssystemet som bedöms vara nödvändiga. Den skall om det behövs också
ägna uppmärksamhet åt sådana grupper som inte utnyttjar ersättningssystemet och
föreslå lämpliga åtgärder.
Delegationen skall även bereda ärenden om stimulansbidrag. Syftet med dessa
bidrag skall vara att stimulera och främja sådan utveckling inom tandvården som
är av intresse för sjukförsäkringen, t.ex. stöd till projekt vars resultat
bedöms kunna komma en större krets av vårdgivare till del. Det skall inte vara
fråga om att ge ett allmänt producentstöd. Delegationen skall inledningsvis -
med utgångspunkt i utredningsförslaget - utarbeta förslag till närmare
riktlinjer för beviljande av stimulansbidrag.
Delegationen skall också lämna förslag till regeringen om arvodesnivåer i
åtgärdstaxan och storleken på de fasta försäkringsersättningarna i premie-
tandvården såväl i anslutning till reformens genomförande som för övriga
taxeperioder under delegationens verksamhetstid. En omkostnadsundersökning av-
seende både privat offentligt bedriven tandvård skall företas genom delegatio-
nens försorg. Delegationen förutsätts även lämna förslag till regeringen om hur
taxeöverläggningar och liknande bör bedrivas när delegationens verksamhet har
slutförts.
I det beredningsarbete som för närvarande bedrivs inom Socialdepartementet vad
gäller en proposition om vissa författningskonsekvenser m.m. samt en ny
tandvårdstaxa till följd av propositionen om ett förändrat ersättningssystem för
vuxentandvård skall delegationen vid behov biträda departementet med synpunkter
och förslag. Det gäller bl.a. utformningen av åtgärdstaxan mot bakgrund av det
förslag till sådan taxa som RFV redovisat. Delegationens beredning av frågan om
förslag till en ny tandvårdstaxa sker under förutsättning att riksdagen
godkänner ett kommande förslag från regeringen om ändring i 2 kap. 3 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Det gäller även förslag till preciseringar i
fråga om de i propositionen angivna s.k. särskilda patientgrupperna. Dessutom
bör delegationen föreslå de konsekvensändringar i specialisttaxan som erfordras
med hänsyn till vad som angivits i propositionen. Frågor om utfärdande av
tillämpningsföreskrifter till taxan, utarbetande av allmänna råd m.m. ankommer
som tidigare på RFV.
Vidare skall delegationen ta del av erfarenheterna från de pågående för-
söksverksamheterna med alternativa ersättningssystem inom tandvården.
Av Socialstyrelsens expertrapport Möjligheter att avveckla amalgam som tand-
fyllningsmaterial (Ds 1992:95) framgår att det finns ett behov av en ökad
satsning på utbildning om tandfyllningsmaterial. Det gäller såväl kunskaper
kring som handhavandet av alternativa material. Om dessa kunskaper saknas kan
det medföra kvalitetsförluster samt betydande utgifter för försäkringen.
Delegationen bör lämna förslag till hur dessa efterutbildningsbehov kan
tillgodoses.
Delegationen är i övrigt oförhindrad att ta upp frågor som kan komma att
aktualiseras till följd av det förändrade ersättningssystemet för vuxentandvård.
För delegationen skall gälla regeringens direktiv till samtliga kommittéer och
särskilda utredare om utredningsförslagens inriktning (dir 1988:5), angående
EG-aspekter i utredningsverksamhet (dir 1984:43) samt om att redovisa
regionalpolitiska konsekvenser (dir 1992:50).
Förberedelsearbetet skall bedrivas så att regeringen senare kan besluta om ett
ikraftträdande av det förändrade ersättningssystemet för vuxentandvård i första
hand den 1 juli 1994, i andra hand den 1 september 1994.
(Socialdepartementet)
13
Socialdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1994
Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Johansson,
Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Thurdin, Hellsvik, Wibble,
Björck, Davidson, Könberg, Odell, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Könberg
Regeringen beslutar proposition 1993/94:221 Ersättningssystemet för
vuxentandvård.
14
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upprepar
ett normgivningsbe-
myndigande
Lag om ändring 2 kap. 3 §
i lagen (1962:381)
om allmän försäk-
ring
15