Post 7163 av 7163 träffar
·
Nästa
Propositionsnummer ·
1993/94:1 ·
om organisationen vid fastighetstaxeringen
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 1
Regeringens proposition
1993/94:1
om organisationen vid
fastighetstaxeringen
Regeringen föreslår riksdagen att anta de
förslag som tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 17 juni 1993.
På regeringens vägnar
Birgit Friggebo
Bo Lundgren
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att
fastighetstaxeringsförfarandet i allt
väsentligt anpassas till förfarandet vid
inkomsttaxeringen.
Fastighetstaxeringsnämnderna slopas.
Beslut om fastighetstaxering fattas i
stället av skattemyndigheten. I flertalet
fall skall fastighetstaxeringsärenden
avgöras av tjänstemän.
Lekmannainflytandet säkerställs bl.a.
genom att vissa beslut skall fattas av
den inom skattemyndigheten verksamma
skattenämnden. Även vid
förberedelsearbetet säkerställs
lekmannainflytandet genom skapandet av
referensgrupper. Referensgruppperna skall
bestå av de förtroendevalda ledamöterna i
skattenämn-den och beredas tillfälle att
yttra sig över förberedelsearbetet under
arbetets gång.
Skattemyndigheten skall i
fastighetstaxeringsärenden fatta
grundbeslut, omprövningsbeslut och beslut
om taxeringsåtgärder. Omprövning genom
eftertaxering får ske även vid
fastighetstaxeringen. Beslut om detta
fattas av skattemyndigheten.
Skattemyndighetens beslut om
fastighetstaxering fattas av skattenämnd
när det är fråga om omprövning av en
tvistig fråga som nämnden inte tidigare
prövat. Samma sak gäller om ärendet rör
en skälighets- eller bedömningsfråga som
har väsentlig ekonomisk betydelse för
fastighetsägaren eller avser någon annan
fråga som av särskild anledning bör
prövas av nämnden. Detta innebär ett
förstärkt lekmannainflytande. I övriga
ärenden skall tjänstemän fatta beslut.
Beslut fattas normalt av
skattemyndigheten i det län där
fastigheten ligger.
1
Reglerna för fastighetstaxering vad
avser utredningsskyldighet,
kommunikationsplikt och muntlig
handläggning skall i huvudsak överens-
stämma med taxeringslagens regler.
Förseningsavgift införs i likhet med vad
som gäller vid inkomsttaxeringen. Anstånd
med att lämna deklaration kan medges om
den deklarationsskyldige visar att han är
förhindrad att lämna deklaration på grund
av särskilda omständigheter.
Fastighetsägare kan inom fem år efter
taxeringsårets utgång begära omprövning
av skattemyndighetens beslut. En
förutsättning är att frågan inte prövas
eller har prövats av domstol.
Skattemyndigheten kan inom fem år efter
utgången av taxeringsåret på eget
initiativ meddela omprövningsbeslut till
fastighetsägarens fördel. Beslut till
nackdel för fastighetsägaren kan meddelas
inom ett år efter utgången av
taxeringsåret. Omprövningsbeslut till
fastighetsägarens nack-del kan dock
därefter och intill utgången av femte
året efter taxeringsåret fattas i form av
eftertaxeringsbeslut om vissa
förutsättningar är uppfyllda. Möjligheten
till eftertaxering omfattar i huvudsak
samtliga grunder som för närvarande
medger det allmänna rätt till besvär i
särskild ordning till fastighetsägarens
nackdel. Beslut om följdändringar får
fattas även efter femårsperioden.
Har fastighetsägaren inte lämnat
deklaration i rätt tid får omprövnings-
beslut till nackdel m eddelas inom ett år
efter det att deklarationen kommit in
till skattemyndigheten men inte senare än
inom fem år efter utgången av
taxeringsåret.
Regler om överklagande som
överensstämmer med taxeringslagens regler
införs. Detta innebär bl.a. att
fastighetsägaren kan överklaga
omprövningsbeslut och beslut om
taxeringsåtgärder till länsrätt.
Överklagande får ske inom fem år efter
taxeringsårets utgång eller, om det är
fråga om beslut som fattats efter den 30
juni det femte året efter taxeringsåret,
och fastighetsägaren har fått del av
beslutet efter utgången av oktober samma
år, inom två månader från det
fastighetsägaren fick del av beslutet.
Kommunens generella rätt att överklaga
beslut om fastighetstaxering slopas.
Även reglerna för det allmännas
processföring anpassas till reglerna i
taxeringslagen.
Fastighetstaxeringsprocessen utformas
som en sakprocess. Processföremålet skall
i stället för att omfatta hela beslutet
om fastighetstaxering utgöras av de olika
delfrågor som skall avgöras vid
taxeringen. Någon kvittningsrätt för det
allmänna skall inte finnas.
En väckt talan får i princip inte
ändras. En förändring av ett yrkande till
att avse ett högre belopp är tillåten om
den fråga som är föremål för prövning
därigenom inte ändras. I länsrätt får
klaganden dessutom, inom den tid som
gäller för överklagandet, föra in en ny
fråga som har samband med den som skall
prövas, om domstolen finner att den nya
frågan utan olägenhet kan prövas i målet.
Regler om deldom och mellandom införs i
fastighetstaxeringsprocessen.
Skattemyndigheten skall besluta om
taxeringsåtgärder vid fastighetstaxering
på motsvarande sätt som vid
inkomsttaxeringen.
2
De nya reglerna om
fastighetstaxeringsprocessen föreslås
träda i kraft den 1 december 1993 och
tillämpas första gången vid den allmänna
och särskilda fastighetstaxeringen 1994.
3
1 Förslag till
Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)
Härigenom föreskrivs i fråga om
fastighetstaxeringslagen (1979:1152)1
dels att 17 kap. 4-14, 16, 18, 20-22 och
24-25 §§, 20 kap. 2, 4 och 21-23 §§, 22
kap. 7 §, 23 kap., 24 kap. 2-7 §§, 25
kap. 1-5 och 7 §§, 27 kap., 28 kap. 2 och
5-12 §§, 29 kap. 2 och 3 §§, 31 kap. samt
32 kap. 2 § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 17 kap. 15 § skall
betecknas 17 kap. 4 §, 17 kap. 17 § skall
betecknas 17 kap. 5 §, 17 kap. 19 § skall
betecknas 17 kap. 1 §, 17 kap. 23 § skall
betecknas 17 kap. 6 §, 20 kap. 5 § skall
betecknas 20 kap. 3 a §, 20 kap. 11 §
skall betecknas 20 kap. 2 §, 20 kap.
12 § skall betecknas 20 kap. 4 §, 20 kap.
13 § skall betecknas 20 kap. 5 §, 20 kap.
14 § skall betecknas 20 kap. 5 a § och
20 kap. 15 § skall betecknas 20 kap. 6 §,
dels att 17 kap. nya 1 §, 2 och 3 §§ och
nya 4-6 §§, 18 kap. 1,
6-10, 12, 14, 15, 22-26, 28-30, 32, 38
och 41 §§, 19 kap. 1-3 och 5-8 §§,
20 kap. 1 §, nya 2 §, 3 §, nya 3 a §, nya
4 §, nya 5 a §, nya 6 §, 7-10 §§, nya
11-15 §§, 16-20 §§, 21 kap. 1-7 §§, 22
kap. 1-3 §§, 24 kap. 1 §, 25 kap. 6 §,
26 kap. 2 och 3 §§, 28 kap. 1, 3 och 4
§§, 29 kap. 1 §, 30 kap. 1 § och 32 kap.
1 § samt rubrikerna närmast före 20 kap.
1 §, 21 kap. 1 §, 22 kap. 1 §, 24 kap.
1 §, 28 kap. 1 §, 29 kap. 1 §, 30 kap.
1 § och 32 kap. 1 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya
bestämmelser 18 kap. 9 a och 42*46 §§ och
26 kap. 4 § samt nya rubriker av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 kap.
1 §
(19 §)
Riksskatteverket leder och ansvarar för
skatteförvaltningens verksamhet enligt
denna lag.
Skattemyndigheten leder och ansvarar för
verksamheten i länet.
Det allmännas talan
i ärenden enligt
denna lag förs av
skattemyndigheten.
Beslutande
myndigheter
2 §2
Län indelas i fas- Beslut i
tighetstaxerings- taxeringsärende
distrikt. För hyres- fattas av skatte-
husenheter får myndigheten i det
särskild län där fastigheten
distriktsindelning är belägen.
ske. En skattemyndighet
Taxeringsenhet får får uppdra åt en
utan hinder av vad annan skattemyndig-
som sägs i första het att fatta
stycket hänföras beslut i dess
till annat fas- ställe i ett visst
tighetstaxe- ärende eller en
ringsdistrikt om det viss grupp av ären-
erfordras med hänsyn den. Ett sådant
till behovet av uppdrag får ges
lokalkännedom i endast om den andra
nämnden eller eljest myndigheten medger
för taxeringsarbete. det och om det kan
Alla ske utan avsevärd
taxeringsenheter, olägenhet för fas-
som bildas av samma tighetsägaren.Att
vissa
fastighet, hänförs taxeringsärenden
till samma avgörs i
fastighetstaxerings- skattenämnd framgår
distrikt. av 20 kap. 3 §.
Skattenämnden
3 §
Skattenämnd enligt
Fastighetstaxeringsdistrikttaxeringslagen
för (1990:324) utgör
taxering av skattenämnd vid
småhusenheter tillämpning av
omfattar kommun denna lag.
eller del av kommun.
Fastighetstaxeringsdistrikt
för
taxering av
lantbruks-, hyres-
hus- och
industrienheter om-
fattar kommun, del
av kommun eller
flera kommuner.
Kommun eller del av
kommun får ingå i
två eller flera fas-
tighetstaxerings-
distrikt.
K o n s u l e n t e
r m. m.
4 §
(15 §)3
Skattemyndigheten Skattemyndigheten
förordar senast den får förordna det
15 september andra antal personer med
året före det år, då sakkunskap i fråga
allmän fastighets- om fastig-
taxering äger rum, hetsvärdering
erforderligt antal (konsulenter för
personer med fastighetstaxering)
sakkunskap i fråga som behövs för att
om fastig- biträda skatte-
hetsvärdering (kon- myndigheten vid den
sulenter för allmänna fastig-
fastighetstaxering) hetstaxeringen.
att biträda fas-
tighetstaxeringsnämnd
vid den allmänna Konsulenten får
fastighetstaxe- inte vara ledamot
ringen. av skattenämnd vid
Konsulent får ej den skattemyndighet
vara ledamot av som han biträder.
fastighetstaxeringsnämnd
som han biträder.
Kommunstyrelsen får
förordna tjänsteman
hos kommunen som
skattemyndigheten
godkänner att
granska deklara-
tioner och andra
handlingar.
Godkännandet får när
som helst
återkallas.
Mot
skattemyndighetens
beslut enligt denna
paragraf får talan
en föras.
5 §
(17 §)4
Konsulent för Konsulent för
fastighetstaxering fastighetstaxering
skall enligt skall enligt
skattemyndighetens skattemyndighetens
bestämmande medverka bestämmande
vid förbere- medverka vid
delsearbetet inför förberedelsearbetet
den allmänna inför den allmänna
fastighet-
fastighetstaxeringen.
staxeringen. Han Han skall vid
skall vid taxeringen taxeringen granska
granska de deklara- de deklarationer
tioner och andra och andra hand-
handlingar som lingar som skatte-
nämnden för sådant myndigheten för
ändamål överlämnar sådant ändamål
till honom. överlämnar till
Konsulenten skall honom samt vid
efter erforderlig behov biträda
utredning avge skattemyndigheten
skriftliga utlå- vid utredning av
tanden till ledning taxeringsfrågor som
vid taxeringen. Han kräver särskild
skall, i den omfatt- sakkunskap.
ning nämndens
ordförande finner
påkallat, i nämnden
föredra ärenden i
vilka han har
avgivit utlåtande.
6 §
(23 §)
Kostnad för Ersättning för
sakkunnig eller tolk konsulent eller
betalas av tolk betalas av
statsmedel med statsmedel med
belopp som bestäms belopp som bestäms
av regeringen eller av regeringen eller
myndighet som av myndighet som
regeringen bestäm- regeringen be-
mer. stämmer.
18 kap.
1 §5
Till ledning vid Till ledning vid
allmän fas- allmän fastighet-
tig-etstaxering staxering skall
skall ägaren utan ägaren utan före-
anmaning lämna läggande lämna
deklaration (allmän deklaration (allmän
fas-
fastighetsdeklaration)
tighetsdeklaration) för varje
för varje fastighet. fastighet.
Deklaration skall Deklaration skall
dock inte lämnas för dock inte lämnas
staten tillhörig för försvarsfastig-
försvarsfastighet het som tillhör
som enligt 3 kap. 2 staten och som
§ är undantagen från enligt 3 kap. 2 §
skatteplikt eller är undantagen från
för fastighet som skatteplikt eller
vid föregående års för fastighet som
taxering inte åsatts vid föregående års
högre taxeringsvärde taxering inte
än 1 000 kronor. åsatts högre
taxeringsvärde än
1 000 kronor.
Deklaration skall inte heller lämnas för
fastighet för allmänna kommunika-
tionsändamål eller för dis-
tributionsbyggnad, värmecentral eller
reningsanläggning som enligt 3 kap. 2 §
är undantagen från skatteplikt eller för
byggnad på annans mark då byggnadens
värde understiger 50 000 kronor.
Finns på sådan kommunikationsfastighet
som nyss har nämnts husbyggnad som
används för annat än
kommunikationsändamål skall dock
deklaration lämnas.
Efter anmaning är Efter föreläggande
också den som inte är också den som
på grund av första inte på grund av
stycket har första stycket har
deklarationsskyldig- deklarations-
het, skyldig att skyldighet, skyldig
avge fastig- att lämna
hetsdeklaration.
fastighetsdeklaration.
6 §
Fastighetsägare bör utöver uppgifter
enligt 4 § lämna de upplysningar som är
av betydelse för taxering av fastigheten.
Efter anmaning är Efter föreläggande
fastighetsägare är en fastighets-
skyldig att till ägare skyldig att
ledning vid fastig- till ledning vid
hetens taxering fastighetens taxe-
lämna upplysningar ring lämna upplys-
också om andra för- ningar också om
hållanden än dem, andra förhållanden
som anges i deklara- än dem som anges i
tionsformuläret. deklarationsformu-
Upplysningarna skall läret. Upplys-
lämnas skriftligen ningarna skall
om annat inte har lämnas skriftligen
sagts i anmaningen. om annat inte har
sagts i föreläggan-
det.
7 §
Deklarationsskyldig Den som är
skall efter anmaning deklarationsskyldig
förete alla skall efter
handlingar som föreläggande visa
behövs för kontroll alla handlingar som
av egen behövs för kontroll
fastighetsdeklaration av egen fas-
såsom skogsbruksplan tighetsdeklaration,
eller annan upp- såsom skogs-
skattningshandling bruksplan eller
som avser skog på annan uppskatt-
fastigheten, ningshandling som
byggnadsritningar avser skog på
eller köpeavtal. fastigheten,
byggnadsritningar
eller köpeavtal.
8 §
Besiktning av Besiktning av
fastighet får före- fastighet får göras
tas vid förfarande vid förfarande
enligt 19 kap. 3 § enligt 19 kap. 3 §
och vid taxering om och vid taxering,
fastighets- om skattemyndig-
taxeringsnämndens heten kommer
ordförande eller överens med fas-
tjänsteman som tighetsägaren om
biträder nämnden sådan besiktning.
kommer överens med
fastighetsägaren om
sådan besiktning.
9 §6
Allmän Allmän
fastighetsdeklara-
fastighetsdeklaration,
tion, som skall som skall lämnas
avges utan anmaning, utan föreläggande,
skall vara lämnad skall lämnas senast
senast den 1 de- den 1 november året
cember året före det före det år då all-
år då allmän fastig- män
hetstaxering äger fastighetstaxering
rum. äger rum.
Fastighetsdeklarationen med tillhörande
handlingar skall lämnas till
skattemyndighet.
Skattemyndighet får efter samråd med
kommun bestämma att det inom kommunen
skall finnas särskilt insamlingsställe
för deklarationer, som skall lämnas till
ledning för taxering inom länet.
4
9 a §
Om någon visar att
han på grund av
särskilda
omständigheter är
förhindrad att
lämna allmän fas-
tighetsdeklaration
inom föreskriven
tid, får han efter
ansökan beviljas
anstånd med att
lämna deklaratio-
nen. Anstånd får
inte utan att det
finns synnerliga
skäl medges längre
än till utgången av
februari månad
under taxe-
ringsåret.
En sådan ansökan
görs hos och prövas
av skattemyndig-
heten i det län där
fastigheten är
belägen. Har
ansökan gjorts hos
en annan
skattemyndighet,
skall denna pröva
ansökan om tiden
inte medger att
ansökan överlämnas
till rätt myn-
dighet.
10 §7
Överlåts fastighet Om en fastighet
efter det att allmän överlåts efter det
fastighetsdeklara- att allmän
tion har lämnats men fastighetsdek-
före taxeringsårets laration har
ingång, är såväl den lämnats men före
förutvarande som den taxeringsårets
nye ägaren skyldiga ingång, är såväl
att inom tio dagar den förutvarande
därefter göra anmä- som den nye ägaren
lan om överlåtelsen skyldiga att inom
till fastighets- tio dagar därefter
taxeringsnämndens göra anmälan om
ordförande eller överlåtelsen till
till skattemyndigheten.
skattemyndigheten.
Har fastigheten blivit uppdelad i
samband med överlåtelsen skall
överlåtelsehandlingen företes i
huvudskrift eller bestyrkt avskrift.
12 §
Brandförsäkringsanstalt
Brandförsäkringsanstalt
är efter anmaning är efter
skyldig att till föreläggande
ledning vid allmän skyldig att till
fastighetstaxering ledning vid allmän
lämna uppgift om fastighetstaxering
försäkringsvärdet på lämna uppgift om
byggnader, som är försäkringsvärdet
hos anstalten på byggnader, som
försäkrade mot är hos anstalten
brandskada. försäkrade mot
brandskada.
14 §
Uppgiftspliktig, En uppgiftspliktig
från vilken allmän person, som inte
fastighetsdeklaration har lämnat in
eller annan uppgift allmän fas-
inte har inkommit tighetsdeklaration
inom föreskriven eller annan uppgift
tid, får anmanas att inom föreskriven
lämna sådan tid, får föreläggas
deklaration eller att lämna sådan
uppgift. deklaration eller
Är deklaration uppgift.
eller uppgift ej Om deklarationen
upprättad i enlighet eller uppgiften
med denna lag, får inte är upprättad i
den uppgiftspliktige enlighet med denna
anmanas att avhjälpa lag, får den
bristen. uppgiftspliktige
föreläggas att
avhjälpa bristen.
15 §
Allmän Allmän
fastighetsdeklaration
fastighetsdeklaration
och annan uppgift och annan uppgift
eller upplysning eller upplysning
till ledning vid till ledning vid
egen taxering, som egen taxering, som
skall avgivas på skall avges på
grund av anmaning, grund av förelägg-
skall lämnas inom ande, skall lämnas
den tid, som anges i inom den tid, som
anmaningen. Skyl- anges i
dighet föreligger föreläggandet.
dock ej att på grund Uppgiftslämnaren är
av anmaning lämna dock inte skyldig
deklaration eller att på grund av
uppgift på tidigare föreläggandet lämna
dag än handlingen deklaration eller
skulle ha lämnats uppgift på tidigare
utan anmaning. dag än handlingen
skulle ha lämnats
utan föreläggande.
22 §8
Anmaning får Föreläggande får
utfärdas av utfärdas av en
skattemyndighet skattemyndighet
eller fastighets- eller konsulent för
taxeringsnämnd samt fastighetstaxering.
tjänsteman eller En konsulent för
konsulent för fas- fastighetstaxering
tighetstaxering som får dock inte
biträder fas- förelägga någon att
tighetstaxe- lämna allmän
ringsnämnden. Kon- fastig-
sulent för fas- hetsdeklaration.
tighetstaxering får
dock ej anmana någon
att lämna allmän
fastighets-
deklaration.
23 §
Anmaning skall
Fastighetsdeklaration
innehålla eller annan uppgift
föreläggande för den skall efter före-
anmanade att lämna läggande lämnas
fastighetsdeklara- till den som
tion, annan uppgift utfärdat före-
eller upplysning läggandet, inom
till den som viss efter omstän-
utfärdat anmaningen, digheterna lämpad
inom viss efter tid, minst fem
omständigheterna dagar efter
lämpad tid, minst mottagandet.
fem dagar efter mot- Föreläggandet skall
tagandet. Vidare innehålla uppgift
skall anmaningen om postadress för
innehålla uppgift om den som utfärdat
postadress för den föreläggandet.
som utfärdat
anmaningen.
24 §9
I anmaning, som Ett föreläggande
utfärdas av som utfärdas av
skattemyndighet skattemyndighet får
eller fastighets- förenas med vite
taxeringsnämnd, får utom i fall som
vite föreläggas utom sägs i 7 §.
i fall som sägs i 7
§.
25 §
Finner man Finner man,
beträffande anmaning beträffande före-
eller annan i denna läggande eller
lag avsedd handling annan i denna lag
att det är av avsedd handling,
betydelse att att det är betydel-
erhålla bevis för sefullt att få
att handlingen bevis för att hand-
kommer dek- lingen kommer den
larationsskyldig deklarations-
eller annan till skyldige eller an-
handa, skall nan till handa,
handlingen delges skall handlingen
honom, om det ej är delges honom, om
känt att han inte det inte är känt
kan anträffas. att han inte kan
anträffas.
26 §
Har i anmaning vite Om ett
förelagts, skall föreläggande har
anmaningen delges förenats med vite,
den som avses med skall föreläggandet
föreläggandet. delges den som
avses med detta.
28 §10
Vid prövning av ansökan om utdömande av
vite får även vitets lämplighet bedömas.
Över beslut,
varigenom vite före-
lagts, får talan ej
föras.
29 §11
Fastighetstaxeringsnämnden
Skattemyndigheten
får besiktiga får besiktiga en
fastighet även i fastighet även i
annat fall än som annat fall än som
avses i 8 §, om avses i 8 §, om
uppgift som behövs uppgift som behövs
för att taxera en för att taxera en
fastighet saknas fastighet saknas
eller det finns eller det finns
grundad anledning grundad anledning
anta att uppgift som anta att uppgift
fastighetsägare som fastig-
lämnat är felaktig hetsägaren lämnat
eller ofullständig. är felaktig eller
Besiktning får dock ofullständig.
ske endast om Besiktning får dock
tillförlitlig ske endast om
uppgift inte utan tillförlitlig
avsevärd olägenhet uppgift inte utan
kan erhållas på an- avsevärd olägenhet
nat sätt och kan fås på annat
uppgiften är av sätt och uppgiften
väsentlig betydelse är av väsentlig
för åsättande av en betydelse för att
riktig taxering. I åsätta en riktig
fråga om besiktning taxering. I fråga
enligt denna om besiktning
paragraf gäller enligt denna para-
30-40 §§. graf gäller 30-40
§§.
30 §12
Länsrätten i det Länsrätten i det
län där fastigheten län där fastigheten
är belägen beslutar är belägen beslutar
om besiktning på om besiktning på
framställning av framställning av
fastighetstaxeringsnämn-
skattemyndigheten.
den.
Mot beslut om
besiktning får talan
inte föras.
32 §13
Har Om
fastighetstaxeringsnämndskattemyndigheten
gjort framställning har gjort
om besiktning och framställning om
behövs inte längre besiktning och
åtgärden skall åtgärden inte
nämnden genast längre behövs skall
anmäla detta till myndigheten genast
länsrätten. anmäla detta till
länsrätten.
38 §14
Fastighetstaxeringsnämn-
Skattemyndigheten
dens ordförande, eller en konsulent
konsulent eller verkställer beslut
tjänsteman som om besiktning.
biträder nämnden
verkställer beslut
om besiktning. Om
det är påkallat får
annan ledamot i
nämnden närvara.
Åtgärd som avses i 36 § sista meningen
skall verkställas av kronofog-
demyndigheten.
41 §14a
Den som till ledning vid allmän
fastighetstaxering uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnar handling med
oriktig uppgift och därigenom föranleder
fara för att taxeringen blir för låg
dömes till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Den som uppsåtligen
eller av grov
oaktsamhet
underlåter att lämna
allmän I ringa fall döms
fastighetsdeklaration inte till ansvar.
dömes till böter.
I ringa fall dömes
ej till ansvar
enligt första eller
andra stycket.
Förseningsavgift
42 §
Om en
deklarationsskyldig
inte har kommit in
med allmän fastig-
hetsdeklaration
inom föreskriven
tid eller endast
har lämnat en all-
män
fastighetsdeklaration
med så bristfälligt
innehåll att den
uppenbarligen inte
är ägnad att ligga
till grund för
taxering, skall en
särskild avgift (f
ö r s e n i n g s -
a v g i f t) om 500
kronor påföras
honom.
Om en
deklarationsskyldig
som utan
föreläggande skall
lämna allmän
fastighetsdeklaration,
inte har kommit in
med deklaration
senast den 1 maj
under taxeringsåret
eller om han
dessförinnan endast
har kommit in med
en allmän fas-
tighetsdeklaration
med så bristfälligt
innehåll att den
uppenbarligen inte
är ägnad att ligga
till grund för tax-
ering, bestäms
förseningsavgiften
till 2 000 kronor.
Har den
deklarationsskyldige
inom föreskriven
tid lämnat en
deklarationshandling
som inte är
behörigen
undertecknad tas
förseningsavgift ut
endast om handling-
en inte
undertecknas inom
den tid som
föreskrivs i ett
föreläggande. I
sådant fall
beräknas avgiften
enligt första
stycket.
43 §
Förseningsavgift
skall efterges helt
om underlåtenheten
kan antas ha ett
sådant samband med
den
deklarationsskyldiges
ålder, sjukdom,
bristande
erfarenhet eller
liknande
förhållande att den
framstår som
ursäktlig. Detsamma
gäller om
underlåtenheten
framstår som
ursäktlig med
hänsyn till sär-
skilda
omständigheter
eller om det
framstår som
uppenbart oskäligt
att ta ut
förseningsavgiften.
44 §
Bestämmelserna om
eftergift skall
beaktas även om
något yrkande om
detta inte har
framställts, i den
mån det föranleds
av vad som före-
kommit i ärendet
eller målet om
förseningsavgift.
45 §
Förseningsavgift
får inte påföras
sedan den
deklarationsskyldige
har avlidit.
46 §
Bestämmelserna i
denna lag om
omprövning och
överklagande av be-
slut om
fastighetstaxering
gäller i
tillämpliga delar
för beslut om
förseningsavgift.
I fråga om
debitering och upp-
börd av
förseningsavgift
enligt denna lag
gäller
bestämmelserna i
uppbördslagen
(1953:272). Förse-
ningsavgift skall
debiteras för det
inkomstår den
påförs.
5
19 kap.
1 §15
Senast den 31 Senast den 1
december andra året oktober andra året
före det år då före det år då
allmän fas- allmän fastighets-
tighetstaxering äger taxering äger rum,
rum, skall skall regeringen
regeringen eller eller den myndighet
myndighet som rege- som regeringen be-
ringen bestämmer stämmer besluta
besluta föreskrifter föreskrifter för
för förberedel-
förberedelsearbetet.
searbetet. Senast den 15
Senast nämnda dag november samma år
lämnar riks- lämnar
skatteverket Riksskatteverket
beträffande småhus beträffande småhus
och tomtmark, utom och tomtmark, utom
såvitt avser småhus såvitt avser småhus
och tomtmark för och tomtmark för
småhus som ingår i småhus som ingår i
lantbruksenhet, för- lantbruksenhet,
slag till sådana förslag till sådana
föreskrifter som föreskrifter som
avses i 7 kap. 7 §. avses i 7 kap. 7 §
med undantag för
föreskrifter om in-
delning i
värdeområden.Senast
den 15 mars
året före det år då
allmän
fastighetstaxering
äger rum upprättar
skattemyndigheten
Senast den 15 maj förslag till
året före det år då indelning i värde-
allmän fas- områden för småhus
tighetstaxering äger hyreshus, avkast-
rum lämnar ningsvärderad
Riksskatteverket be- industri och
träffande övriga tomtmark.
byggnadstyper och Senast sistnämnda
ägoslag förslag till dag lämnar
de föreskrifter som Riksskatteverket
avses i 7 kap. 7 §. förslag till före-
skrifter om indel-
Sådana föreskrifter ning i värdeområden
och förslag till för övriga ägoslag
föreskrifter skall samt förslag till
omedelbart övriga föreskrifter
tillställas statens enligt 7 kap. 7 §
lantmäteriverk och för samtliga bygg-
skattemyndigheterna. nadstyper och
ägoslag.
2 §16
Under Under
förberedelsearbetet förberedelsearbetet
skall i varje fas- skall det vid varje
tighetstaxe- skattemyndighet
ringsdistrikt finnas finnas en eller
en arbetsgrupp be- flera refe-
stående av rensgrupper
ledamöterna i fas- bestående av
tighetstaxerings- förtroendevalda
nämnden. Ersättarna ledamöter i
skall delta i skattenämnden.
arbetsgruppens sam- Regeringen eller
manträden i samma den myndighet som
omfattning som vid regeringen
taxeringen. bestämmer fast-
ställer det antal
ledamöter som skall
ingå i en
referensgrupp.
3 §17
Statens Statens
lantmäteriverk och lantmäteriverk och
arbetsgruppen skall skatte-myndigheten
undersöka vilka skall undersöka
riktvärdetabeller vilka
för småhus som inte riktvärdetabeller
ingår i för småhus som inte
lantbruksenhet, som ingår i
med hänsyn till lantbruksenhet, som
rådande prisläge bör med hänsyn till
användas inom olika rådande prisläge
delar av fas- bör användas inom
tighetstaxeringsdistriktet.olika delar av
Förslag härom skall länet. Förslag
upprättas. Undersök- härom skall upp-
ningen skall även rättas.
omfatta upprättande Undersökningen
av förslag till skall även omfatta
riktvärdekartor för upprättande av för-
tomtmark som inte slag till
ingår i riktvärdekartor för
lantbruksenhet inom tomtmark som inte
distriktet. ingår i
Statens lantbruksenhet inom
lantmäteriverk och länet.
arbetsgruppen skall
vidare pröva att en Statens
tillämpning av lantmäteriverk och
förslag till före- skattemyndigheten
skrifter enligt 1 § skall vidare pröva
andra stycket leder att en tillämpning
till taxeringsvärden av förslag till
som svarar mot föreskrifter enligt
taxeringsvärdenivå 1 § andra-fjärde
enligt 5 § kap. 2 §. styckena leder till
Motsvarande prövning taxeringsvärden som
görs av förslag till svarar mot
riktvärdekartor för taxeringsvärdenivå
tomtmark och enligt 5 kap. 2 §.
riktvärdetabeller Motsvarande pröv-
för småhus enligt ning görs av
första stycket. förslag till rikt-
värdekartor för
tomtmark och rikt-
värdetabeller för
småhus enligt
första stycket.
5 §18
Arbetsgruppen skall Skattemyndigheten,
senast den 30 juni skall, i samråd med
året före det år då Statens
allmän lantmäteriverk
fastighetstaxering senast den 1 juni
äger rum till året före det år då
skattemyndigheten allmän
överlämna förslag fastighetstaxering
till riktvärdekartor därom äger rum
för tomtmark som upprätta förslag
inte ingår i lant- till riktvärde-
bruksenhet och kartor för tomtmark
riktvärdetabeller som inte ingår i
för småhus som inte lantbruksenhet och
ingår i lantbruksen- riktvärdetabeller
het. På samma gång för småhus som inte
skall arbetsgruppen ingår i lant-
föreslå ändringar i bruksenhet. På
de förslag till samma gång skall
föreskrifter som det föreslås
avses i 1 § andra ändringar som
stycket. behövs i de förslag
till föreskrifter
som avses i 1 §
andra-fjärde styck-
ena. Referensgrupp
skall under ar-
betets gång beredas
möjlighet att lämna
synpunkter.
6 §19
På grundval av På grundval av
arbetsgruppernas upprättade förslag
förslag samt de samt de
upplysningar som i upplysningar som i
övrigt kan vinnas övrigt kan vinnas
skall skatte- skall skattemyn-
myndigheten senast digheten senast den
den 15 augusti året 1 juni året före
före det år då det år då allmän
allmän fastig- fastighetstaxering
hetstaxering äger äger rum till
rum till regeringen regeringen eller
eller myndighet som den myndighet som
regeringen bestämmer regeringen be-
avge yttrande över stämmer avge
de enligt 1 § andra yttrande över de
stycket lämnade enligt 1 §
förslagen till före- andra-fjärde
skrifter. styckena lämnade
förslagen till
föreskrifter.
7 §20
Senast den 1 Senast den 1
oktober året före september året före
det år då allmän det år då allmän
fastighetstaxering fastighetstaxering
äger rum skall äger rum skall
regeringen eller regeringen eller
myndighet som den myndighet som
regeringen bestämmer regeringen bestäm-
besluta sådana mer besluta sådana
föreskrifter som föreskrifter som
avses i 7 kap. 7 §. avses i 7 kap. 7 §.
8 §21
Den som under andra Den som under
året före andra året före
taxeringsåret äger taxeringsåret äger
småhusenhet, som en småhusenhet, som
förvärvats under förvärvats under
tredje året före tredje året före
taxeringsåret, är taxeringsåret, är
efter anmaning av efter föreläggande
skattemyndighet av skattemyndighet
skyldig att lämna de skyldig att lämna
uppgifter som behövs de uppgifter som
till ledning inför behövs till ledning
allmän fastighets- inför allmän fas-
taxering. tighetstaxering.
Den som under andra Den som under
eller tredje året andra eller tredje
före taxeringsåret året före
äger hyreshusenhet taxeringsåret äger
eller industrienhet en hyreshusenhet
är efter anmaning av eller industrienhet
skattemyndighet är efter
skyldig att lämna de föreläggande av
uppgifter som behövs skattemyndighet
till ledning inför skyldig att lämna
allmän fas- de uppgifter som
tighetstaxering. behövs till ledning
Den som under andra inför allmän
året före fastighetstaxering.
taxeringsåret är Den som under
innehavare av täkt- andra året före
enhet eller annan taxeringsåret är
taxeringsenhet på innehavare av
vilken täktenhet eller
täktverksamhet pågår annan
eller eljest är taxeringsenhet på
tillåten, är efter vilken
anmaning från täktverksamhet
skattemyndighet pågår eller annars
skyldig att till är tillåten, är
ledning inför allmän efter föreläggande
fastighetstaxering från
lämna uppgift om de skattemyndighet
priser som under skyldig att till
andra året före ledning inför
taxeringsåret allmän fas-
uppburits för tighetstaxering
brytvärd fyndighet. lämna uppgift om de
Den som under andra priser som under
året före andra året före
taxeringsåret äger taxeringsåret
lantbruksenhet, som uppburits för
helt eller delvis brytvärd fyndighet.
förvärvats under Den som under
tiden den 1 juli andra året före
1987 -- den 31 taxeringsåret äger
december 1990, är en lantbruksenhet,
efter anmaning av som helt eller
skattemyndighet delvis förvärvats
skyldig att lämna de under tiden den 1
uppgifter som behövs juli 1987 -- den 31
till ledning inför december 1990, är
allmän fastighets- efter föreläggande
taxering. av skattemyndighet
skyldig att lämna
de uppgifter som
behövs till ledning
inför allmän
fastighetstaxering.
6
20 kap.22
Fas- Taxering m.m.
tighetstaxeringsnämndernas
verksamhet m.m.
1§23
Beslut om
Fastighetstaxeringsnämnden
fastighetstaxering
sammanträder på tid är grundläggande
och plats som beslut om fastig-
bestäms av hetstaxering,
ordföranden. Denne omprövningsbeslut
kallar ledamöterna och beslut om
och underrättar taxeringsåtgärder
ersättarna om efter domstols
sammanträdena. Finns beslut.
det behov av
medverkan av
konsulent för fas-
tighetstaxering
kallar ordföranden
denne till sam-
manträde. Till det
första sammanträdet
för årets taxering
kallas även
ersättarna.
Skattemyndigheten
och statens
lantmäteriverk skall
i god tid un-
derrättas om tid och
plats för
sammanträdena.
2 §
(11 §)24
Fastighetstaxeringsnämnden
Skattemyndigheten
skall senast den 15 skall senast den 15
juni under taxe- juni under
ringsåret meddela taxeringsåret med-
beslut om taxering dela grundläggande
av fastighet som beslut om taxering
ingår i distriktet. av fastighet som är
belägen i länet.
Har
fastighetsägaren,
trots att han
varit skyldig att
lämna fas-
tighetsdeklaration,
inte avgett nå-gon
sådan, eller kan
fastighetens
taxeringsvärde inte
beräknas till-
förlitligt på grund
av brister i eller
bristfälligt under-
lag för deklaratio-
nen, skall taxer-
ingsvärdet uppskat-
tas till det belopp
som framstår som
skäligt med hänsyn
till vad som
framkommit i
ärendet
(s k ö n s t a x e
r i n g).
3 §
Vid sammanträdena Taxeringsärende
förs protokoll avgörs i skatte-
enligt de närmare nämnd, om ärendet
föreskrifter som 1. avser
meddelas av omprövning av en
regeringen eller tvistig fråga och
myndighet som nämnden inte
regeringen bestäm- tidigare prövat de
mer. omständigheter och
bevis
fastighetsägaren
åberopar,
2. avser en
skälighets- eller
bedömningsfråga av
väsentlig ekonomisk
betydelse för fas-
tighetsägaren eller
3. av någon annan
särskild anledning
bör prövas i
nämnden.
3 a §
(5 §)
Ägare av fastighet Skattemyndigheten
är berättigad att skall se till att
företräda inför fas- ärendena blir
tighetstaxeringsnämnd tillräckligt
för att meddela utredda.
upplysningar till Vill
ledning för taxering fastighetsägaren
av fastigheten. lämna upplysningar
muntligt inför
skattenämnden i ett
fastighetstaxe-
ringsärende som
angår honom och som
skall avgöras i
nämnden, skall han
få tillfälle till
det om inte
särskilda skäl
talar emot det.
4 §
(12 §)25
I I
fastighetstaxeringsnämnds
skattemyndighetens
beslut skall beslut om
redovisas dels taxe- fastighetstaxering
ringsbeslutet enligt skall redovisas
punkterna 1-3, dels
grunderna för
beslutet enligt
punkterna 4-7,
nämligen
1. fastighetens indelning i
taxeringsenheter,
2. typ av taxeringsenhet och
taxeringsenhetens
skattepliktsförhållande,
3. skattepliktig enhets taxeringsvärde
och däri ingående delvärde samt värde av
varje värderingsenhet,
4. storleken av sådan värdefaktor som
särskilt anges i 8-15 kap.,
5. storleken av riktvärde,
6. exploateringsfaktor enligt 12 kap.
6 §, utbyggd effekt, taxeringseffekt,
utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och
belägenhet enligt 15 kap. 7 § samt
7. säreget förhållande enligt 7 kap. 5 §
eller annat förhållande som har föranlett
ändring av riktvärde.
Värdet av en Värdet av en
enskild värderings- enskild värderings-
enhet anges i fulla enhet anges i fulla
tusental kronor. tusental kronor.
Avrundning sker så Avrundning sker så
att överstigande att överstigande
belopp, som inte belopp, som inte
uppgår till fullt uppgår till fullt
tusental kronor, tusental kronor,
faller bort. Rege- faller bort. Rege-
ringen eller ringen eller den
myndighet som rege- myndighet som rege-
ringen bestämmer får ringen bestämmer
föreskriva om de får föreskriva om
ytterligare av- de ytterligare av-
rund-ningsregler som rundningsregler som
behövs. behövs.
I fråga om
elproduktionsenheter
får grunderna för
beslutet redovisas i
särskild bilaga till
nämndens beslut.
5 a §
(14 §)26 Skattemyndigheten
Skattemyndighet skall senast den 30
skall senast den 30 juni under
juni under taxeringsåret
taxeringsåret under- underrätta
rätta ägare av fastighetsägaren om
fastighet om 1. innehållet i
1. innehållet i skattemyndighetens
fastighetstaxerings- grundläggande
nämndens beslut om beslut om fas-
fastighetstaxering, tighetstaxering,
2. att ägaren 2. att ägaren kan
senast den 31 begära omprövning
augusti till fas- av beslutet,
tighetstaxerings- 3. vad som skall
nämndens ordförande iakttas av den som
får avge skriftliga vill begära
erinringar mot omprövning av eller
beslutet, överklaga beslutet.
3. att ny
underrättelse kommer
att sändas ut endast
om ägaren har avgett
erinringar mot
beslutet eller
fastighetstaxeringsnämnden,
utan att erinringar
har avgetts, har
beslutat åsätta
annan taxering än
som framgår av 11 §
eller annars har
frångått sådant
beslut,
4. vad som skall
iakttas av den som
vill överklaga fas-
tighetstaxe-
ringsnämndens beslut
om fastig-
hetstaxering,
5. innehållet i
skiljaktig mening.
6 §
(15 §)27
Ingår i Om det i en
taxeringsenhet flera taxeringsenhet
fastigheter eller ingår flera fas-
delar av fastigheter tigheter eller
skall delar av
fastighetstaxeringsnämndenfastigheter
skall
efter ansökan ange skattemyndigheten
hur stor del av efter ansökan ange
taxeringsvärdet och hur stor del av
i 5 kap. 7 § nämnda taxeringsvärdet och
delvärden som i 5 kap. 7 § nämnda
belöper på fastighet delvärden som
eller fastighetsdel. belöper på
Ansökan skall göras fastigheten eller
hos fastighetstaxe- fastighetsdelen.
ringsnämnden och får Ansökan skall göras
lämnas av ägare, hos skattemyn-
arrendator, digheten av ägaren
skattemyndighet eller arrendatorn.
eller be-
svärsberättigad
kommun.
7 §28
Om det inte är Skattemyndigheten
påkallat av särskild skall ompröva ett
anledning att beslut om
ärendet prövas av fastighetstaxering
fullsutten nämnd, är om fastighetsägaren
fastighets- begär det eller om
taxeringsnämnd det finns skäl för
beslutför med ord- det. Att omprövning
föranden ensam vid skall ske när
1. beslut som ej fastighetsägare
innefattar prövning överklagat ett
av ärendet i sak beslut om fas-
2. beslut om tighetstaxering
fördelning av taxe- framgår av 21 kap.
ringsvärde enligt 5 §.
15 § Om något
3. beslut om grundläggande
rättelse av tidigare beslut om
beslut, som till fastighetstaxering
följd av skrivfel, inte har fattats
räknefel eller annat får taxering ske
sådant förbiseende genom omprövning.
innehåller uppenbar Skattemyndigheten
oriktighet får avstå från att
4. beslut om på eget initiativ
taxering utan av- ompröva ett beslut,
vikelse från allmän om omprövningen
fastighetsdek- skulle avse endast
laration eller annan ett mindre belopp.
av ägaren till
ledning för taxering
av fastigheten
lämnad uppgift och
taxeringen sker med
direkt tillämpning
av behörig
myndighets anvisning
för taxeringen
5. beslut om
taxering med av-
vikelse från allmän
fastighetsdek-
laration eller annan
av ägaren till
ledning för taxering
lämnad uppgift, om
taxeringsvärdet till
följd av beslutet
kommer att avvika
med högst 20 000 kr.
från det värde som
skulle ha beslutats
om de lämnade
uppgifterna hade
följts.
Fastighetstaxeringsnämnd
är beslutför med av
skattemyndighet
förordnad ledamot
ensam vid beslut om
taxering i fall som
avses i första
stycket 4.
8 §
Är ordförande i En fråga som
fastighet- avgjorts av allmän
staxe-ringsnämnd förvaltningsdomstol
jävig, utser nämnden får inte omprövas
inom sig viss av
ledamot att föra skattemyndigheten
ordet vid ärendets enligt
behandling. 7 §.
9 §29
Bestämmelserna i Vill
16 kap. fastighetsägaren
rättegångsbalken om begära omprövning
omröstning tillämpas av ett beslut,
på avgörande av fas- skall han göra
tighetstaxeringsnämnden.detta skriftligt.
Ordföranden skall Begäran skall ha
dock säga sin mening kommit in till
först. skattemyndigheten
Skiljaktig mening före utgången av
hos ledamot, det femte året
föredragande efter
tjänsteman eller taxeringsåret.
konsulent för Om
fastighetstaxering fastighetsägaren
skall avfattas gör sannolikt att
skriftligen och han inte inom två
avges inom en vecka månader före
efter sammanträdet. utgången av den tid
Ordföranden skall som anges i första
underrätta stycket fått känne-
skattemyndighet om dom om ett beslut
skiljaktig mening i om fas-
den ordning som tighetstaxering som
föreskrivs av är till hans
regeringen eller nackdel, får han
myndighet som ändå begära
regeringen omprövning. Begäran
bestämmer. skall ha kommit in
inom två månader
från den dag han
fick sådan känne-
dom.
Har
fastighetsägaren
inom den tid som
anges i första
eller andra stycket
lämnat in
skrivelsen med
begäran om
omprövning till en
annan
skattemyndighet än
den som fattat
beslutet eller till
en allmän
förvaltningsdomstol,
får ärendet ändå
prövas. Skrivelsen
skall då omedelbart
översändas till den
skattemyndighet som
fattat beslutet med
uppgift om den dag
då handlingen kom
in till myndigheten
eller domstolen.
10 §30
FastighetstaxeringsnämndensOm en begäran
om
första sammanträde omprövning inte är
skall äga rum senast egenhändigt
den 15 december året undertecknad av
före taxeringsåret. fastighetsägaren
Vid sammanträdet eller hans ombud,
skall ordföranden får
lämna noggrann skattemyndigheten
redogörelse för de utfärda
föreskrifter och föreläggande om att
anvisningar angående undertecknande
taxeringen som berör skall ske med
distriktet. påföljd att
omprövning annars
inte görs.
11 §
Trots bestämmelsen
i 8 § får en fråga
som har avgjorts av
länsrätt eller
kammarrätt genom
beslut som vunnit
laga kraft
omprövas, om
beslutet avviker
från rättstillämp-
ningen i ett
regeringsrättsavgöran-
de som har
meddelats därefter.
12 §
Omprövar
skattemyndigheten
självmant ett
beslut om fas-
tighetstaxering,
får omprövningsbe-
slut som är till
fastighetsägarens
fördel meddelas
före utgången av
det femte året
efter
taxeringsåret.
Ett sådant
omprövningsbeslut
får meddelas även
efter utgången av
det femte året
efter
taxeringsåret, om
det föranleds av
skattemyndighets
beslut om
fastighetstaxering
eller allmän
förvaltningsdomstols
beslut i mål om
fastighetstaxering
avseende ett annat
taxeringsår eller
en annan
taxeringsenhet.
13 §
Ett
omprövningsbeslut
som är till nackdel
för
fastighetsägaren
får, utom i fall
som avses i andra
stycket samt 15 och
16 §§, inte medde-
las efter utgången
av året efter
taxeringsåret.
Har
fastighetsägaren
inte gett in allmän
fastighetsdeklaration
i rätt tid, får ett
omprövningsbeslut
som är till hans
nackdel meddelas
efter utgången av
den tid som anges i
första stycket. Ett
sådant ompröv-
ningsbeslut får
meddelas inom ett
år från den dag
deklarationen kom
in till
skattemyndigheten,
dock senast före
utgången av det
femte året efter
taxeringsåret.
14 §
Skattemyndigheten
får meddela ett
omprövningsbeslut
som är till nackdel
för
fastighetsägaren
efter utgången av
den tid som anges i
13 § första stycket
under de förutsätt-
ningar och på det
sätt som anges i
15-20 §§ (e f t e
r - t a x e r
i n g).
15 §
Eftertaxering får
ske om fas-
tighetsägaren
1. i
fastighetsdeklaration
eller på annat sätt
under förfarandet
lämnat oriktig
uppgift till
ledning för taxe-
ringen,
2. lämnat oriktig
uppgift i mål om
fastighetstaxering
eller
3. underlåtit att
lämna fastighets-
deklaration,
uppgift eller in-
fordrad upplysning
trots att han är
deklarationsskyldig
eller uppgifts-
pliktig.
Vad nu sagts
gäller om den
oriktiga uppgiften
eller under-
låtenheten medfört
att ett beslut om
fastighetstaxering
blivit felaktigt
eller inte fattats.
16 §31
FastighetstaxeringsnämndenEftertaxering
får
skall ompröva beslut också ske
när fastighetsägaren 1. vid rättelse av
avger erinringar felräkning,
eller skäl annars misskrivning eller
föreligger. Fråga om annat uppenbart
nytt beslut får inte förbiseende,
prövas av nämnden 2. när en ändring
efter den 30 i ett beslut om
september under fastighetstaxering
taxeringsåret. föranleds av
be-slut som avses i
12 § andra stycket.
17 §32
FastighetstaxeringsnämndensEftertaxering
arbete beträffande enligt 15 § samt
fastighetstaxeringen 16 § 1 får ske
skall vara avslutat endast om den avser
senast den 30 belopp av någon
september under betydelse.
taxeringsåret. Eftertaxering får
inte ske om be-
slutet med hänsyn
till omständig-
heterna skulle
framstå som uppen-
bart oskäligt eller
om skattemyn-
digheten tidigare
fattat beslut om
eftertaxering i
samma fråga.
18 §33
Skattemyndighet Skattemyndighetens
skall senast den 31 beslut om
oktober under eftertaxering skall
taxeringsåret till meddelas före
ägare av fastighet utgången av femte
sända underrättelse året efter taxe-
om fas- ringsåret om inte
tighetstaxerings- annat följer av 19
nämndens avgörande eller 20 §.
enligt 16 §. Vidare
skall
skattemyndighet se-
nast samma dag sända
underrättelse till
sökande som begärt
fördelning av
taxeringsvärdet
enligt 15 §.
Underrättelse skall
innehålla upplysning
om vad som skall
iakttas av den som
vill överklaga fas-
tighetstaxeringsnämndens
beslut om
fastighetstaxering
samt om innehållet i
skiljaktig mening.
Underrättelse skall
vidare sändas till
ägare som före
utgången av juli
månad under
taxeringsåret inte
erhållit
underrättelse enligt
14 § och som senast
den 25 augusti under
taxeringsåret anmält
att han önskar
underrättelse om
innehållet i beslut
om
fastighetstaxering.
19 §
Underrättelser Beslut om
enligt 14 och 18 §§ eftertaxering
skall sändas till enligt 16 § 2 får
ägare av fastighet i meddelas även efter
vanligt brev. den tid som anges i
Försändelsen får i 18 § men senast sex
särskilda fall månader efter det
rekommenderas eller beslut som
delges ägaren. föranleder
ändringen.
Beslut om
eftertaxering på
grund av oriktig
uppgift i
omprövningsärende
eller mål om fas-
tighetstaxering får
meddelas efter den
tid som anges i 18
§ men senast inom
ett år från
utgången av den
månad då
skattemyndighetens
eller domstolens
beslut i ärendet
eller målet vunnit
laga kraft.
20 §34
Fastighetstaxeringsnämndens
Skattemyndigheten
beslut enligt 11 § skall snarast efter
skall föras in i det att en domstol
stomme till fas- meddelat beslut i
tighetslängd. Beslu- ett mål om
ten skall med de fastighetstaxering
ändringar som gjorts vidta de
med stöd av 16 § taxeringsåtgärder
föras in i som föranleds av
fastighetslängd. domstolens beslut.
Nämndens beslut om
byggnad på annans
mark med värde under
10000 kronor skall
dock ej föras in i
fastighetslängd
eller stomme till
sådan längd.
Annan än staten
tillhörig för-
svarsbyggnad, som
enligt 3 kap.
2 § är undantagen
från skatteplikt,
skall inte föras in
i fastighetslängd
eller stomme till
sådan längd.
Närmare
föreskrifter om fas-
tighetslängd
meddelas av rege-
ringen eller
myndighet som rege-
ringen bestämmer.
7
21 kap.35
Besvär över fas- Överklagande av
tighetstaxerings- skattemyndighets
nämnds beslut. beslut.
1 §36
En En
fastighetstaxeringsnämndsskattemyndighets
beslut får beslut om
överklagas genom fastighetstaxering
besvär hos får överklagas hos
länsrätten. länsrätten av
Besvär får anföras fastighetsägaren
av ägare av den och
fastighet beslutet Riksskatteverket.
rör samt av Fastighetsägaren
vederbörande kommun får överklaga
och skattemyndighet. beslut att avvisa
En fastighetsägare en begäran om
eller en kommun omprövning av
skall ge in beslut om fas-
besvärsskrivelsen tighetstaxering.
till
skattemyndigheten i
det län där
fastigheten är
belägen. Skattemyn-
digheten skall
överlämna besvärs-
skrivelsen och
övriga handlingar i
ärendet till den
länsrätt som skall
pröva överklagandet.
Besvär av en
skattemyndighet
skall ges in till
länsrätten.
Länsrätten prövar
om besvärsskrivelsen
har kommit in i rätt
tid.
Ett överklagande av
en fastighetstaxe-
ringsnämnds beslut
förfaller, om
beslutet med stöd av
20 kap. 23 § ändrats
så som klaganden
begärt.
2 §37
Har en Ett beslut om
fastighetsägare föreläggande vid
eller en kommun inom vite får inte
överklagandetiden överklagas.
gett in
besvärsskrivelsen
till en annan
skattemyndighet än
den som anges i 1 §
tredje stycket,
skall detta inte
hindra att målet
prövas. Detsamma
gäller om skrivelsen
getts in till en
fastighetstaxerings-
nämnd eller en
länsrätt. Skrivelsen
skall i sådana fall
omedelbart över-
sändas till den
skattemyndighet som
enligt 1 § tredje
stycket skall ta
emot den.
Har en
skattemyndighet inom
överklagandetiden
gett in besvärs-
skrivelsen till en
annan länsrätt än
den som skall pröva
överklagandet skall
inte heller detta
hindra att målet
prövas. I sådant
fall skall
skrivelsen
omedelbart
översändas till den
länsrätt som skall
pröva överklagandet.
Fastighetsägares
överklagande
3 §38
Besvär av ägare av Fastighetsägares
fastighet skall ha överklagande skall
inkommit senast den vara skriftligt och
15 december under ha kommit in före
taxeringsåret. utgången av det
femte året efter
taxeringsåret. Om
beslutet om
fastighetstaxering
har meddelats efter
den 30 juni femte
året efter det
taxeringsår som
beslutet avser och
fastighetsägaren
har fått del av
beslutet efter
utgången av oktober
samma år, får
överklagandet dock
komma in inom två
månader från den
dag då han fick del
av beslutet.
Fastighetsägare
får överklaga ett
beslut om
fastighetstaxering
även om det inte
gått honom emot.
4 §39
Kommuns besvär Skattemyndigheten
skall anföras före skall pröva om
utgången av januari överklagandet har
året efter kommit in i rätt
taxeringsåret. tid. Har
överklagandet
kommit in för sent,
skall myndigheten
avvisa det, om inte
annat följer av
andra eller tredje
stycket.
Överklagandet
skall inte avvisas,
om förseningen
beror på att
skattemyndigheten
har lämnat
fastighetsägaren en
felaktig under-
rättelse om hur man
överklagar.
Överklagandet
skall inte heller
avvisas, om det
inom överklagan-
detiden kommit in
till en annan
skattemyndighet än
den som fattat
beslutet eller till
en allmän förvalt-
ningsdomstol.
Överklagandet skall
då omedelbart
översändas till den
skattemyndighet som
fattat beslutet med
uppgift om den dag
då handlingen kom
in till myndigheten
eller domstolen.
5 §40
Skattemyndighet har Skattemyndigheten
rätt att anföra skall snarast
besvär intill ompröva det
utgången av maj året överklagade
efter taxeringsåret. beslutet. Detta
Myndigheten skall gäller dock inte om
inom samma tid ange överklagandet skall
yrkanden och grunder avvisas enligt 4 §
för besvärstalan, om eller om en
inte med hänsyn till omprövning strider
utredningens mot 20 kap. 8 §.
vidlyftighet eller Ett överklagande
andra synnerliga förfaller, om
skäl länsrätten skattemyndigheten
medger anstånd. ändrar beslutet så
som
fastighetsägaren
begär.
Om myndigheten
ändrar beslutet på
annat sätt än
fastighetsägaren
begär, skall
överklagandet anses
omfatta det nya
beslutet. Finns det
skäl för det, får
myndigheten lämna
fastighetsägaren
tillfälle att
återkalla
överklagandet.
6 §41
Inkommer besvär Om överklagandet
från ägare av inte avvisas enligt
fastighet efter den 4 § eller
i 3 § angivna tiden förefaller enligt
men före utgången av 5 §, skall
maj året efter skattemyndigheten
taxeringsåret, får överlämna
länsrätten pröva överklagandet, sitt
besvären om skatte- omprövningsbeslut
myndigheten helt och övriga
eller delvis biträ- handlingar i
der besvären i sak. ärendet till
länsrätten. Om det
finns särskilda
skäl får överkla-
gandet överlämnas
till länsrätten
utan föregående
omprövning.
Riksskatteverkets
över-
klagande
7 §42
Har länsrätten Riksskatteverkets
avgjort besvär över överklagande skall
viss taxering, får vara skriftligt och
besvär inte anföras ha kommit in inom
hos länsrätten den tidsfrist som
rörande samma enligt 20 kap.
taxering. gäller för beslut
om omprövning på
initiativ av
skattemyndighet,
eller efter sådan
tid, inom två
månader från den
dag då det
överklagade
beslutet
meddelades.
Om ett
omprövningsbeslut
som avser
eftertaxering
överklagas och en
ändring till
fastighetsägarens
nackdel yrkas,
skall överklagandet
ha kommit in inom
två månader från
den dag beslutet
meddelats.
8
22 kap.43
Besvär över Överklagande av
länsrätts och kam- länsrätts och
marrätts beslut. kammarrätts beslut
m.m.
1 §44
Besvär över Länsrätts beslut i
länsrätts beslut i mål om fas-
mål om tig-hetstaxering
fastighetstaxering får överklagas även
får, även om det ej om det inte följer
följer av 33 § av 33 § för-
förvaltnings- valtningsprocess-
processlagen lagen (1971:291) om
(1971:291) anföras länsrätten har änd-
om länsrätten har rat fastig-hetens
ändrat fastighetens taxering utan att
taxering utan att klaganden har yrkat
klaganden har yrkat en sådan ändring.
sådan ändring.
2 §45
Mot länsrätts Överklagande får
beslut i fråga, som inte ske av
avses i 20 kap. länsrätts beslut
15 §, får talan inte som avser
föras. 1. en
skattemyndighets
beslut att avvisa
en begäran om
omprövning såsom
för sent inkommen,
2. frågor som
avses i 20 kap. 6 §
eller
3. beslut om
besiktning enligt
18 kap. 30 §.
3 §46
Vid besvär över Bestämmelserna i 6
länsrätts beslut kap. 11-24 §§
skall taxeringslagen
besvärshandlingen ha (1990:324) gäller i
kommit in tillämpliga delar
om besvären ha för mål enligt
anförts av fas- denna lag. Vad som
tighetsägare, inom i taxeringslagen
två månader från det sägs om
han har fått del av skattskyldig skall
det överklagade gälla
beslutet, samt fastighetsägare.
om besvären har
anförts av skatte-
myndighet eller
kommun, inom två
månader från den
dag, då länsrättens
beslut meddelades.
9
24 kap.47
Övriga bestämmelser Övriga
om besvär bestämmelser om om-
prövning och
överklagande
1 §48
Besvärsrätt, som Rätt att begära
enligt omprövning eller
21-23 kap. gäller att överklaga som
för ägare av enligt 20-22 kap.
fastighet, gäller för ägare av
tillkommer den som fastighet, till-
vid ingången av kommer den som vid
taxeringsåret är ingången av
ägare av fastighet taxeringsåret är
liksom den som ägare av fastighet
därefter, dock liksom den som
senast före ingången därefter, dock
av femte året efter senast före
taxeringsåret, har ingången av femte
blivit ägare av året efter
fastigheten ävensom taxeringsåret, har
arrendator, vilken blivit ägare av
jämlikt avtal, fastigheten. Vad nu
ingånget efter sagts gäller även
kommunalskat- en arrendator, som
tela-gens enligt avtal,
ikraftträdande, ingånget efter kom-
gentemot äga-re har munalskattelagens
att ansvara för (1928:370)
skatt för fastighets ikraftträdande,
garantibelopp. gentemot ägare har
att ansvara för
skatt för fas-
tigheten.
En ny ägare har
rätt att begära
omprövning eller
att överklaga
endast när ärende
avser senaste
allmänna fas-
tighetstaxering
eller ny taxering
avseende
taxeringsenhe-ten
som därefter skett
genom särskild
fastighetstaxering.
10
25 kap.
6 §49
Bestämmelserna i 17 Bestämmelserna i
kap. 8--13, 15--17 17 kap. 2-6 §§
och 19--25 §§ skall skall i tillämpliga
i tillämpliga delar delar gälla även i
gälla även i fråga fråga om särskild
om särskild fastighetstaxering.
fastighetstaxering.
För-ordnande av
konsulenter som
avses i 17 kap. 15 §
skall emellertid äga
rum senast den 30
november året före
det år då särskild
fastighetstaxering
äger rum.
Skattemyndigheten
skall åt särskild
fastighetstaxeringsnämnd
bereda ärenden och
ombesörja göromål av
expeditionell art.
Skattemyndigheten
granskar fastighets-
deklarationer och
tillhandahåller i
den omfattning som
arbetsförhållandena
medger föredragande
i ärende som
myndigheten grans-
kat.
11
26 kap.
2 §50
Efter anmaning är Efter föreläggande
den som vid årets är den som vid
ingång var ägare årets ingång var
till fastighet ägare till en
skyldig att lämna fastighet skyldig
särskild fastighets- att lämna särskild
deklaration. fas-
Deklarationen med tighetsdeklaration.
tillhörande hand- Deklarationen med
lingar skall lämnas tillhörande
till den som har handlingar skall
utfärdat anmaningen lämnas till den som
eller till har utfärdat
skattemyndigheten föreläggandet eller
inom den tid som till
anges i anmaningen. skattemyndigheten
Sluttiden får inte inom den tid som
bestämmas till anges i
tidigare dag än föreläggandet.
tionde dagen efter Sluttiden får inte
mottagandet av bestämmas till
anmaningen. tidigare dag än
Sluttiden får inte tionde dagen efter
heller bestämmas mottagandet av
till tidigare dag än föreläggandet.
den 15 februari Sluttiden får inte
under taxeringsåret. heller bestämmas
Anmaning utfärdas till tidigare dag
om det kan antas att än den 15 februari
det vid årets ingång under
förelegat sådant taxeringsåret.
förhållande som Föreläggande
enligt 16 kap. skall utfärdas om det kan
medföra ny taxering. antas att det vid
Anmaning får också årets ingång
utfärdas om fram- funnits sådant
ställning enligt 16 förhållande som
kap. 4 eller 5 § har enligt 16 kap.
gjorts utan att skall medföra ny
särskild fastig- taxering.
hetsdeklaration har Föreläggande får
lämnats. Anmaning också utfärdas om
behöver inte framställning
utfärdas, om det är enligt 16 kap. 4
uppenbart att eller 5 § har
deklaration inte gjorts utan att
behövs för särskild
taxeringen.
fastighetsdeklaration
har lämnats.
Föreläggande
behöver inte
utfärdas, om det är
uppenbart att någon
deklaration inte
behövs för taxe-
ringen.
3 §51
Bestämmelserna i 18 Bestämmelserna i
kap. 2-9, 12-14, 16, 18 kap. 2-9, 12-14,
22-40 §§ samt 41 § 16, 22-40 §§ samt
första och tredje 41 § första och
styckena skall i den andra styckena
mån inte annat är skall, om inte
föreskrivet i detta annat är föreskri-
kapitel äga vet i detta
motsvarande tillämp- kapitel, gälla vid
ning vid särskild särskild fas-
fastighetstaxering. tighetstaxering. I
I anmaning att lämna föreläggande att
fas- lämna
tighetsdeklaration fastighetsdeklara-
skall vidare lämnas tion skall vidare
uppgift om den grund lämnas uppgift om
på vilken anmaning den grund på vilken
sker. föreläggandet
Vite får inte sker.
föreläggas i fall Föreläggande får
som sägs i 2 §. I inte förenas med
förnyad anmaning att vite i fall som
lämna särskild sägs i 2 §. Förnyat
fastighetsdeklara- föreläggande att
tion får däremot lämna särskild
vite föreläggas.
fastighetsdeklaration
får däremot förenas
med vite.
4 §
Om en
deklarationsskyldig
som förelagts att
lämna särskild fas-
tighetsdeklaration
inte har kommit in
med deklarationen
inom föreskri-ven
tid eller endast
har lämnat en
deklaration med så
bristfälligt
innehåll att den
uppenbarligen inte
är ägnad att ligga
till grund för
taxering, skall en
särskild avgift
(förseningsavgift)
om 500 kronor
påföras honom. Har
någon dekla-ration
inte lämnats inom
föreskriven tid
efter förnyat
föreläggande
bestäms
förseningsavgiften
till 2 000 kronor.
Har den
deklarationsskyldige
in-om föreskriven
tid lämnat en dek-
larationshandling
som inte är be-
hörigen
undertecknad, tas
förseningsavgift ut
endast om handling-
en inte
undertecknas inom
den tid som
föreskrivs i ett
föreläggande. I
sådant fall bestäms
avgiften till 500
kronor.
Bestämmelserna i
18 kap. 43-46 §§
gäller för
förseningsavgift
enligt denna
paragraf.
12
28 kap.52
De särskilda Taxering
fastighetstaxerings-
nämndernas
verksamhet m.m.
1 §53
Bestämmelserna i 20 Bestämmelserna i
kap. 1-9 §§ samt 15 20 kap.
§ gäller i 1-3 a §§ samt 6-20
tillämpliga delar §§ gäller i
vid särskild tillämpliga delar
fastighetstaxering. vid särskild fas-
tighetstaxering.
3 §54
Bestämmelserna i 20 Bestämmelserna i
kap. 12 och 13 §§ om 20 kap. 4 och 5 §§
fastighetstaxeringsnämn-om beslut gäller
dens beslut gäller vid särskild fas-
vid särskild fastig- tighetstaxering. I
hetstaxering. I be- beslutet skall
slutet skall också också redovisas de
redovisas de skäl skäl som ligger
som ligger till till grund för
grund för verkställd verkställd ny
ny taxering eller, taxering eller, om
om särskild särskild fas-
fastighetsdeklara- tighetsdeklaration
tion har lämnats har lämnats eller
eller om framställ- om framställning om
ning om ny taxering ny taxering har
har gjorts, de skäl gjorts, de skäl som
som ligger till ligger till grund
grund för beslut att för beslut att ny
ny taxering inte taxering inte skall
skall ske. ske.
4 §55
Skattemyndigheten Skattemyndigheten
skall senast den 30 skall senast den 30
juni under juni under
taxeringsåret taxeringsåret
underrätta den som underrätta den som
var ägare till var ägare till
fastighet vid fastighet vid
ingången av året om ingången av året om
1. innehållet i den 1. innehållet i
särskilda fas- skattemyndighetens
tighetstaxeringsnämndensbeslut om ny
beslut om ny taxering av fas-
taxering av tighet,
fastighet, 2. att ägaren kan
2. att ägaren begära omprövning
senast den 31 av beslutet,
augusti till fas- 3. vad som skall
tighetstaxerings- iakttas av den som
nämndens ordförande vill begära
får avge skriftliga omprövning av eller
erinringar mot be- överklaga
slutet, skattemyndighetens
3. att ny beslut.
underrättelse kommer
att sändas ut endast
om ägaren har avgett
erinringar mot
beslutet eller
fastighetstaxeringsnämnden,
utan att erinringar
har avgetts, har
beslutat åsätta
annan taxering än
som framgår av 2 § Senast den 30 juni
eller annars har under taxeringsåret
frångått sådant skall
beslut, skattemyndigheten
4. vad som skall underrätta den som
iakttas av den som har lämnat särskild
vill överklaga den
fastighetsdeklaration
särskilda fas- eller som har gjort
tighetstaxeringsnämndensframställning om
ny
beslut, 5. innehållet itaxering i det
fall
skiljaktig mening. skattemyndigheten
Senast den 30 juni har beslutat att ny
under taxeringsåret taxering inte skall
skall den lokala ske. Vidare skall
skattemyndigheten gälla vad som sägs
underrätta den som i första stycket
har lämnat särskild punkterna 2-3.
fastighetsdeklara-
tion eller som har
gjort framställning Underrättelse
om ny taxering i det skall också sändas
fall till den som har
skattemyndigheten blivit ägare till
har beslutat att ny en fastighet efter
taxering inte skall ingången av året om
ske. Underrättelsen han hos
skall innehålla de skattemyndigheten
skäl som ligger till har anmält att han
grund för beslutet. vill ha en sådan
Vidare skall gälla underrättelse.
vad som sägs i
första stycket
punkterna 2-5.
Underrättelse skall
också sändas till
den som har blivit
ägare till fastighet
efter ingången av
året om han hos den
lokala skattemyndig-
heten har anmält att
han vill ha en sådan
underrättelse.
13
29 kap.56
Besvär över särskild Överklagande av
fas- skattemyndighetens
tighetstaxeringsnämndsbeslut
beslut
1 §57
Bestämmelserna i Bestämmelserna i
21 kap. 1, 2 och 7 21 kap. skall i
§§ skall gälla även tillämpliga delar
i fråga om särskild gälla även i fråga
fastighetstaxering. om särskild
fastighetstaxering.
14
30 kap.58
Besvär över Överklagande av
länsrätts och kam- länsrätts och
marrätts beslut kammarrätts beslut
1 §59
Bestämmelserna i 22 Bestämmelserna i
kap. 1 § samt 3-7 §§ 22 kap. skall i
skall även gälla i tillämpliga delar
fråga om särskild även gälla i fråga
fastighetstaxering. om särskild
Mot länsrätts fastighetstaxering.
beslut om sådan för-
delning av
taxeringsvärde som
skett med
tillämpning av 28
kap. 1 § och 20 kap.
15 § får talan inte
föras.
15
32 kap.60
Övriga bestämmelser Övriga
om bestämmelser om om-
besvär prövning och
överklagande
1 §61
Besvärsrätt, som Rätt att begära
enligt 29-31 kap. omprövning och att
gäller för ägare av överklaga, som
fastighet, enligt 28-
tillkommer den som 30 kap. gäller för
vid ingången av ägare av fastighet,
taxeringsåret är tillkommer den som
ägare av fastighet vid ingången av
liksom den som taxeringsåret är
därefter, dock ägare av fastighet
senast före ingången liksom den som
av det taxeringsår därefter, dock
då allmän fastig- senast före
hets-taxering sker ingången av det
nästa gång, har taxeringsår då
blivit ägare av allmän fas-
fastigheten ävensom tighetstaxering
arrendator, vilken sker nästa gång,
jämlikt avtal, har blivit ägare av
ingånget efter fastigheten. Vad nu
kommunalskattelagens sagts gäller även
ikraftträdande, arrendator, som
gentemot ägare har enligt avtal,
att ansvara för ingånget efter
skatt för fastighets kommunal-
garantibelopp. skattelagens
(1928:370) i-
kraftträdande,
gentemot ägare har
att ansvara för
skatt för
fastigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 december
1993 och tillämpas första gången vid
allmän och särskild fastighetstaxering år
1994.
1Senaste lydelse av
17 kap. 6 § 1990:379.
7 § 1991:1679.
8 § 1991:1679.
9 § 1990:379.
10 § 1991:1679.
11 § 1990:379.
12 § 1991:1679.
13 § 1990:379.
14 § 1991:1679.
16 § 1990:379.
18 § 1990:379.
19 § 1990:379.
20 § 1990:379.
21 § 1990:379.
22 § 1990:379.
24 § 1990:379.
20 kap. 2 § 1991:1679.
4 § 1991:1679.
21 § 1990:379.
22 § 1985:820.
23 § 1990:379.
22 kap. 7 § 1981:280.
23 kap. 1 § 1985:820.
2 § 1981:1119.
3 § 1981:280.
4 § 1981:280.
24 kap. 2 § 1990:379.
3 § 1981:280.
4 § 1981:280.
5 § 1981:280.
6 § 1991:1679.
7 § 1981:280.
25 kap. 1 § 1981:1119.
2 § 1981:1119.
4 § 1991:379.
3 § 1981:1119.
5 § 1991:1679.
7 § 1991:1679.
27 kap. 1 § 1981:1119.
2 § 1981:1119.
28 kap. 2 § 1989:477.
5 § 1989:477.
6 § 1989:477.
7 § 1990:379.
8 § 1981:1119.
9 § 1992:1666.
10 § 1981:1119.
11 § 1981:1119.
12 § 1992:1666.
29 kap. 2 § 1990:379.
3 § 1981:1119.
31 kap. 1 § 1990:379.
2 § 1985:820.
3 § 1981:1119.
4 § 1981:1119.
32 kap. 2 § 1981:1119.
2Senaste lydelse 1985:820.
3Senaste lydelse 1990:379.
4Senaste lydelse 1990:379.
5Senaste lydelse 1992:1666.
6Senaste lydelse 1990:379.
7Senaste lydelse 1990:379.
8Senaste lydelse 1990:379.
9Senaste lydelse 1990:379.
10Senaste lydelse 1990:379.
11Senaste lydelse 1981:280.
12Senaste lydelse 1981:280.
13Senaste lydelse 1981:280.
14Senaste lydelse 1981:280.
14aSenaste lydelse 1981:280.
15Senaste lydelse 1992:1127.
16Senaste lydelse 1991:1679.
17Senaste lydelse 1990:1382.
18Senaste lydelse 1990:1382.
19Senaste lydelse 1990:379.
20Senaste lydelse 1986:258.
21Senaste lydelse 1990:1382.
22Senaste lydelse 1981:1119.
23Senaste lydelse 1991:1679.
24Senaste lydelse 1989:477.
25Senaste lydelse 1992:1666.
26Senaste lydelse 1990:379.
27Senaste lydelse 1990:379.
28Senaste lydelse 1990:379.
29Senaste lydelse 1990:379.
30Senaste lydelse 1986:258.
31Senaste lydelse 1985:820.
32Senaste lydelse 1985:820.
33Senaste lydelse 1990:379.
34Senaste lydelse 1992:1666.
35Senaste lydelse 1981:1119.
36Senaste lydelse 1990:379.
37Senaste lydelse 1990:379.
38Senaste lydelse 1985:820.
39Senaste lydelse 1985:820.
40Senaste lydelse 1990:379.
41Senaste lydelse 1990:379.
42Senaste lydelse 1981:280.
43Senaste lydelse 1981:1119.
44Senaste lydelse 1981:280.
45Senaste lydelse 1981:280.
46Senaste lydelse 1990:379.
47Senaste lydelse 1981:280.
48Senaste lydelse 1981:280.
49Senaste lydelse 1990:379.
50Senaste lydelse 1990:379.
51Senaste lydelse 1981:1119.
52Senaste lydelse 1981:1119.
53Senaste lydelse 1981:1119.
54Senaste lydelse 1981:1119.
55Senaste lydelse 1990:379.
56Senaste lydelse 1981:1119.
57Senaste lydelse 1981:1119.
58Senaste lydelse 1981:1119.
59Senaste lydelse 1981:1119.
60Senaste lydelse 1981:1119.
61Senaste lydelse 1981:1119.
16
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:941) om
ändring i
uppbördslagen (1953:272)
Härigenom föreskrivs att 1 §
uppbördslagen (1953:272) i bestämmel-sens
lydelse enligt lagen (1993:941) om
ändring i nämnda lag samt
ikraftträdandebestämmelserna till lagen
(1993:941) om ändring i upp-bördslagen
(1953:272), skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Med skatt avses i denna lag, om inte
annat anges:
1. kommunal inkomstskatt,
2. statlig inkomstskatt,
3. statlig förmögenhetsskatt,
4. statlig fastighetsskatt,
5. skogsvårdsavgift,
6. egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter,
7. avkastningsskatt i fall som avss i
2 § första stycket 1-5 lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel,
8. särskild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
9. skattetillägg 9. skattetillägg
och och
försenings-avgift försenings-avgift
enligt enligt
taxeringslagen taxeringslagen
(1990:324), (1990:324) samt
förseningsavgift
enligt
fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)
10. mervärdeskatt i fall som avses i 21
§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
11. annuitet på avdikningslån,
12. avgift enligt lagen (1992:1745) om
allmän sjukförsäkringsavgift.
Att vad som sägs i denna lag om
egenavgifter enligt lagen om
social-avgifter även tillämpas i fråga om
skatt enligt 2 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster följer av 3 §
sistnämnda lag.
Denna lag träder i Denna lag träder i
kraft den 1 januari kraft den 1
1994. december 1993
såvitt avser
änd-ringen i första
stycket 9 och den 1
januari 1994 såvitt
avser övriga
ändringar.
17
18
3 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)
Härigenom föreskrivs att 3 § 1 mom. och
13 § 3 mom. uppbördslagen (1953:272)1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §
1 mom.2 I den I den omfattning
omfattning nedan nedan anges skall
anges skall skattskyldig betala
skattskyldig betala preliminär skatt
preliminär skatt med med belopp, vilket
belopp, vilket så så nära som möjligt
nära som möjligt kan kan antasmotsvara
antasmotsvara den den slutliga
slutliga skatten skatten minskad med
minskad med överskjutande
överskjutande ingående
ingående mervärde-skatt.
mervärdeskatt. Hänsyn skall dock
Hänsyn skall dock inte tas till i den
inte tas till i den slutliga skatten
slutliga skatten ingående
ingående skattetillägg och
skattetillägg och förseningsavgift
förseningsavgift enligt
enligt taxeringslagen
taxeringslagen (1990:324) samt
(1990:324) eller förseningsavgift
annuitet på enligt
avdikningslån.
fastig-hetstaxeringslagen
(1979:1197) eller
annuitet på
avdikningslån.
Den preliminära skatten skall betalas
genom skatteavdrag (preliminär A-skatt)
el ler enligt särskild debitering
(preliminär F-skatt och särskild
A-skatt). Den skattskyldige får därutöver
betala preliminär skatt i annan ordning.
Handelsbolag skall, om inte annat sägs i
denna lag, betala preliminär
A-skatt trots att slutlig skatt inte
skall påföras.
13 §
3 mom.3 Vid Vid tillämpning av
tillämpning av bestämmelserna i
bestämmelserna i 1 mom. första
1 mom. första stycket, 2 mom.
stycket, 2 mom. andra stycket och
andra stycket och 17 17 § 1 mom. 2
§ 1 mom. 2 avses med avses med skatt
skatt slutlig skatt slutlig skatt
minskad med dels minskad med dels
skattetillägg och skattetill-lägg och
förseningsavgift förseningsavgift
enligt taxerings- enligt
lagen (1990:324), taxeringslagen
dels överskjutande (1990:324) samt
ingående förseningsavgift
mervärdeskatt. enligt fastighets-
taxeringslagen
(1979:1152), dels
överskjutande
ingående
mervärde-skatt.
1Lagen omtryckt 1991:97.
Senaste lydelse av lagens rubrik
1974:771.
2Senaste lydelse 1992:680.
3Senaste lydelse 1992:680.
Denna lag träder i kraft den 1 december
1993.
19
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom föreskrivs att 22 § 2 mom.
lagen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
22 §
2 mom.1 Har fast egendom efter den
tidpunkt, som näst föregående årets
taxeringsvärde avsett, nedgått i värde
genom eldsvåda, vattenflöde eller annan
dylik tilldragelse eller genom
borttagande av byggnad eller
annan anläggning å egendomen eller av
tillbehör därtill eller genom
skogsavverkning eller genom nedläggning
eller väsentlig förändring av verksamhet
i vilken egendomen varit använd, eller av
annan liknande anledning, skall
skattemyndigheten i det län där egendomen
är belägen på
ansökan av skattskyldig, boutredningsman
eller testamentsexekutor, efter
verkställd utredning, åsätta egendomen
särskilt värde till ledning för beräkning
av på egendomen belöpande arvsskatt.
Där efter tidpunkt som nyss nämnts
fortsatt bebyggelse skett å fast egendom
eller dess värde eljest förhöjts till
följd av ny-, till- eller ombyggnad eller
väsentlig förändring av verksamhet, vari
egendomen varit använd, eller annan
liknande anledning, äger
beskattningsmyndig-heten hos
skattemyndigheten påkalla att egendomen
för ändamål, som i föregående stycke
sägs, åsättes särskilt värde.
Fast egendom som inte har särskilt
taxeringsvärde skall också värderas av
skattemyndigheten till ledning för
arvsskattens bestämmande. Det åligger
skattskyldig, boutredningsman eller
testamentsexekutor att ansöka om detta.
Värdering behövs dock inte om det är
uppenbart att
egendomens värde inte överstiger 50 000
kronor. Skattemyndigheten skall vidare
göra värdering om beskattningsmyndigheten
begär det.
Vid värdering Vid värdering
enligt detta moment enligt detta moment
skall hänsyn tas skall hänsyn tas
till egendomens till egendomens
beskaffenhet vid den beskaffenhet vid
tidpunkt som avses i den tidpunkt som
21 §. Värdet skall avses i 21 §.
uppskattas enligt de Värdet skall
grunder som gäller uppskattas enligt
för bestämmande av de grunder som
taxeringsvärde året gäller för
före det år då denna bestämmande av
tidpunkt inföll. taxeringsvärde året
Föreskrif-terna i före det år då
22 § 1 mom. andra denna tidpunkt
och tredje inföll.
meningarna skall Föreskrif-terna i
därvid tillämpas. 22 § 1 mom. andra
Skattskyldig, och tredje
boutredningsman meningarna skall
eller därvid tillämpas.
Skattskyldig,
boutredningsman
eller
20
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
testamentsexekutor testamentsexekutor
skall lämna skall lämna
skattemyndigheten de skattemyndigheten
upplysningar som de upplysningar som
behövs för prövning behövs för prövning
av ansökningen. av ansök-ningen.
Skattemyndigheten Skattemyndigheten
får i ärendet får även besluta om
inhämta yttrande besiktning av
från ordföranden i egendomen. Har
fastighetstaxerings-nämndärendet tagits
upp
för det distrikt, på ansökan av annan
inom vilket än
egendomen är
beskatt-ningsmyndigheten,
belägen. får dock sådant
Skatte-myndigheten beslut fattas
får även besluta om endast om sökanden
besiktning av åtar sig att betala
egendomen. Har kostnaderna för
ärendet tagits upp besiktningen. Har
på ansökan av annan värderingen
än be-gärts av
beskattningsmyndigheten,
beskattningsmyndigheten
får dock sådant skall kostnaderna
beslut fattas endast betalas av
om sökanden åtar sig all-männa medel.
att betala
kostnaderna för
besiktningen. Har
väderingen begärts
av
beskatt-ningsmyndigheten
skall kostna-derna
betalas av allmänna
medel besiktningen.
Skattemyndighetens beslut enligt detta
moment får inte överklagas.
Denna lag träder i kraft den 1 december
1993.
1.Senaste lydelse 1990:430.
21
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 17 juni 1993
Närvarande: statsrådet Friggebo,
ordförande, och statsråden Johansson, af
Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,
Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,
Lundgren, Unckel, P. Westerberg
Föredragande: statsrådet Lundgren
Proposition om organisationen vid
fastighetstaxeringen
1 Ärendet och dess beredning
Genom beslut av riksdagen under maj 1990
(prop. 1989/90:74, bet. 1989/90:SkU32,
rskr. 1989/90:217 har
taxeringsförfarandet och skatteprocessen
reformerats. Till grund för propositionen
låg dels Skatteförenklingskommitténs
(SFK) slutbetänkande Ny taxeringslag *
reformerad skatteprocess
(SOU 1988:21-22), dels riksdagens
principbeslut på grundval av prop.
1986/87:47. Till grund för sistnämnda
proposition låg SFK:s betänkande
Förenklad taxering (SOU 1985:42).
Reglerna om den s.k. förenklade
taxeringen omfattar inte förfarandet vid
fastighetstaxering. Detta ingick inte i
SFK:s uppdrag. Den ansåg emellertid att
det på sikt vore naturligt att avveckla
även fastighetstaxeringsnämnderna och
inordna fastighetstaxeringsbesluten i
skattemyndighetsorganisationen.
Ett förslag om att inordna besluten i
skattemyndighetsorganisationen lämnades
redan av Fastighetstaxeringskommittén i
betänkandet Rullande fastighetstaxering
m.m. (SOU 1984:37-38). I prop.
1984/85:222 anförde föredragande
departementschefen att SFK:s förslag till
omläggning av taxeringsförfarandet i
fråga om inkomst- och förmögenhetstaxer-
ingen skulle avvaktas innan ställning
kunde tas till hur taxeringsarbetet vid
fastighetstaxering skulle ske i
framtiden.
Med hänsyn till den nu genomförda
reformeringen av taxeringsförfarandet och
skatteprocessen vid inkomsttaxeringen är
det naturligt att på nytt ta upp frågan
om att införa det nya förfarandet inom
inkomst-
skatteområdet även vid
fastighetstaxering. Inom
Finansdepartementet har därför arbetats
fram en promemoria om organisationen vid
fastighets-taxeringen (Ds 1993:10). I
promemorian presenteras ett förslag till
en sådan omläggning av förfarandet.
Utgångspunkten har därvid varit att så
långt möjligt anpassa förfarandet vid
fastighetstaxering till vad som numera
gäller vid inkomsttaxeringen.
Det finns anledning framhålla att även
andra åtgärder i syfte att
åstadkomma en förenklad hantering
avseende deklarationer, beslut och
underrättelser vid fastighetstaxering bör
övervägas. Exempelvis skulle en s.k.
registerbaserad taxering eventuellt kunna
införas för vissa fastighetstyper. Med
detta avses att beslut fattas direkt med
ledning av i fastighetstaxeringsregistren
tillgängliga uppgifter. Dessa åtgärder
kräver emellertid ytterligare utredning.
Regeringen har mot bakgrund härav
bemyndigat mig att tillkalla en särskild
utredare med uppdrag att bl.a. se över
dessa frågor (dir. 1993:57).
Förslagen i promemorian föranleder
relativt omfattande ändringar i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
FTL. Dessa ändringar är i huvudsak gjorda
inom ramen för den nuvarande uppbyggnaden
av lagen. Det torde dock finnas behov av
en mer genomgripande redaktionell översyn
av FTL än som gjorts i promemorian. En
sådan översyn bör dock anstå tills
ställning också tagits till nyssnämnda
frågor om bl.a. ytterligare förenklingar
av taxeringsförfarandet. I den särskilde
utredarens uppdrag ingår därför även att
företa en författningsteknisk översyn av
lagen.
Promemorian har remissbehandlats. En
förteckning över de remissinstanser som
har yttrat sig bör fogas som bilaga 1
till protokollet i detta ärende. En
sammanställning över remissyttrandena har
upprättats och finns tillgänglig i
Finansdepartementet (dnr 854/93).
Jag kommer nu att redovisa mitt förslag
till ny organisation vid
fastighetstaxeringen. Förslaget bygger på
promemorians förslag.
Förslaget föranleder också
följdändringar i vissa andra lagar.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 13 maj 1993 att
inhämta Lagrådets yttrande över ett
förslag till lag om ändring i FTL. Det
till Lagrådet remitterade lagförslaget
bör fogas till protokollet som bilaga 2.
Lagrådet har i yttrande lämnat förslaget
utan erinran.
Lagrådets yttrande bör fogas till
protokollet som bilaga 3.
Vissa ändringar av närmast redaktionell
karaktär har företagits i förhållande
till det till Lagrådet remitterade
förslaget.
2 Ny organisation för
fastighetstaxeringen
2.1 Allmänna utgångspunkter
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Lantbrukarnas
Riksförbund, Sveriges Fas-
tighetsägareförbund och Villaägarnas
Riksförbund avstyrker den föreslagna
förändringen. De anför därvid i första
hand att fastighetsskatten bör slopas,
varvid fastighetstaxeringsförfarandet
inte längre skulle behövas. Övriga
remissinstanser tillstyrker eller har
inget att erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Målen med den
genomförda förändringen av
beslutsorganisationen och införandet av
ett nytt taxeringsförfarande för
inkomsttaxeringen har enligt förarbetena
till taxeringslagen (1990:324), TL,
framför allt varit att skapa bättre
förutsättningar för en rättvis och
likformig beskattning, större
rättssäkerhet för de skattskyldiga samt
enklare och mer överblickbara regler. En
grundförutsättning för att uppnå de
uppställda målen ansågs vara en väl
fungerande, modern skatteorganisation. En
ny modern skatteorganisation ansågs också
ge möjlighet till ett enhetligt
uppträdande från skatteförvaltningens
sida. Vidare ansågs samordnade
förfaranderegler ha en central betydelse
för möjligheterna att på ett rationellt
sätt organisera beslutsfattandet och
skapa förutsättningar för en integrering
av beskattningsverksamheten. Ett annat
mål vid reformeringen av taxerings-
processen har varit att åstadkomma en
förskjutning av taxeringsarbetet till
första instans. Domstolarnas resurser
skall tas i anspråk enbart för att slita
tvister.
Organisationen vid fastighetstaxering är
i huvudsak fortfarande densamma som den
som tidigare gällde för inkomst- och
förmögenhetstaxeringen och de brister som
fanns i den sistnämnda föreligger därför
fortfarande i stor utsträckning i
förfarandet vid fastighetstaxering.
Besluten fattas av
fastighetstaxeringsnämnderna, FTN, som
verkar inom de distrikt som länet delats
in i. Nämndernas beslut vid allmän
fastighetstaxering gäller, om inte ny
taxering sker vid särskild fas-
tighetstaxering, från ingången av det
taxeringsår då allmän fastighetstaxering
av taxeringsenheten sker till ingången av
det taxeringsår då allmän
fastighetstaxering sker nästa gång (den
löpande taxeringsperioden). FTN är
emellertid inte verksam under hela den
löpande taxeringsperioden och har
dessutom endast möjlighet att ompröva
sitt beslut under en begränsad tid det år
taxeringsbeslutet fattas.
Skattemyndigheten har vissa begränsade
rättelsemöjligheter. I övrigt kan ändring
ske endast efter överklagande till
domstol, även i otvistiga fall.
Vid den allmänna fastighetstaxeringen
1981 fanns ca 2 500 FTN. Därefter har en
successiv minskning skett och vid den
allmänna fastighetstaxeringen 1990 har
efter införandet av
tjänstemannagranskning antalet nämnder
reducerats till ca 350. Trots minskningen
av antalet nämnder innebär den nuvarande
organisationen med FTN nackdelar vad
gäller möjligheterna att nå en likformig
regeltillämpning.
På samma sätt som för inkomsttaxeringen
borde enligt min mening en ny
beslutsorganisation och ett nytt
fastighetstaxeringsförfarande kunna
medföra ett enklare och smidigare
taxeringsförfarande med mer enhetlig
regeltillämpning. Kvaliteten på
taxeringsarbetet skulle därigenom kunna
höjas ytterligare. Vidare skulle en
förskjutning av taxeringsarbetet till
första instans kunna ske och ett
omprövningsförfarande enligt TL:s regler
införas också för fastighetstaxeringen.
Ett förfarande som överensstämmer med
vad som gäller för inkomstbeskattningen
skulle vidare bidra till att öka
överskådligheten för de skattskyldiga.
Likartade förfaranderegler inom olika
områden är i sig en fördel från
rättssäkerhetssynpunkt. Det skulle
dessutom ytterligare öka möjligheterna
att på ett rationellt sätt organisera
beslutsfattandet och skapa
förutsättningar för en integrering av
beskattningsverksamheten. En bättre
samstämmighet i förfarandena skulle
således öka förutsättningarna för
effektivisering och förenkling och därmed
också till lägre administrationskostnader
för fastighetstaxeringen.
Sammanfattningsvis finns det således
enligt min mening starka skäl för att
inordna fastighetstaxeringsförfarandet i
skattemyndigheternas övriga verksamhet.
Denna inställning delas också av
flertalet remissinstanser.Beträffande den
kritik som har förts fram av
Lantbrukarnas Riksförbund och Sveriges
Fastighetsägareförbund vill jag framhålla
följande.
Man kan givetvis ha delade meningar om
det lämpliga i att ta ut fastighetsskatt
enligt dagens modell samt anse att
fastighetsskatten bör avskaffas. Enligt
min bedömning medger emellertid inte det
statsfinansiella läget att
fastighetsskatten nu skulle kunna slopas.
Dessutom torde beskattningen av
bostadsfastigheter komma att bestå i en
eller annan form under överskådlig tid.
För detta syfte behövs
fastighetstaxeringen. Denna har dessutom
andra funktioner vid sidan av att utgöra
underlag för det löpande
skatteuttaget.Det är därför inget
realistiskt alternativ att slopa
fastighetstaxeringen eller, som Sveriges
Fastighetsägareförbund föreslagit, grunda
skatteuttaget på gamla taxeringsvärden. I
perspektivet av att fastighetsskatten
kommer att finnas kvar tills vidare finns
det starka skäl att eftersträva att
fastighetstaxeringen med bibehållen eller
stärkt rättssäkerhet blir så effektiv och
billig som möjlig. De förslag som jag
avser att lägga fram i det följande är
ett viktigt steg i syfte att uppnå
sistnämnda mål. De förändringar som
hittills genomförts på skatteområden har
emellertid minskat betydelsen av
taxeringsvärden som grund för beskattning
vad gäller näringsfastigheter. Så har
till exempel skogsvårdsavgifter och
förmögenhetsskatten på arbetande kapital
slopats. Utöver förslagen i detta ärende
är det angeläget att efterhand ta vara på
alla möjligheter att förenkla
fastighetstaxeringen. Som jag tidigare
nämnt kommer därför en särskild utredare
att tillkallas med uppdrag att bl.a. se
över uppgiftsinsamlingen och
deklarationsförfarandet vid
fastighetstaxeringen i syfte att åstad-
komma förenklingar.
Jag anser således sammanfattningsvis att
det inte finns anledning att tillmötesgå
den framförda kritiken.
I det följande diskuterar jag den
närmare innebörden av en omläggning vad
gäller bl.a. förfarandet vid
fastighetstaxeringen, lekmannamedverkan
och en övergång från belopps- till
sakprocess.
För inkomstbeskattningen har reglerna
samlats i två lagar, TL som innehåller
förfarandereglerna och lagen (1990:325)
om självdeklaration och
kontrolluppgifter, LSK, som innehåller
regler om deklarations- och
uppgiftsskyldighet. Reglerna för
fastighetstaxering bör såsom föreslagits
i promemorian samlas i FTL. Det bör också
uppmärksammas att handläggningen av
fastighetstaxeringsärenden även regleras
i förvaltningslagen (1986:223), FL.
2.2 Myndighetsbeslut och
lekmannamedverkan
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Som framgått av
vad jag anfört i det föregående bör
enligt min mening förfarandet vid
fastighetstaxeringen anpassas till vad
som gäller vid inkomsttaxeringen. Fas-
tighetstaxe-ringsnämnderna bör således
slopas och besluten om fastighetstaxering
bör i stället fattas av
skattemyndigheten.
Lekmannainsyn i taxeringsförfarandet är
av stor betydelse bl.a. för att
upprätthålla allmänhetens förtroende för
skattemyndigheternas verksamhet. Det är
därför angeläget att denna insyn bevaras
även vid ett ändrat förfarande för
fastighetstaxering. I TL har
lekmannainsynen bibehållits men
koncentrerats till de beslut där
lekmännens medverkan är av särskild
betydelse. Deras medverkan har inriktats
på omprövningsbeslut och beslut som
innefattar viktigare skälighets- eller
bedömningsfrågor. Så bör bli fallet även
beträffande fastighetstaxering.
Det kan i sammanhanget påpekas att en
stor del av fastighetstaxeringsbesluten
redan enligt det nuvarande förfarandet i
praktiken inte fattas av FTN. Ordföranden
har möjlighet att ensam fatta beslut i
vissa okomplicerade ärenden. Det är
således endast en mindre del av ärendena
som föredras i FTN. Av denna anledning
innebär en övergång till
tjänstemannabeslut ingen reell skillnad i
flertalet fall vad gäller t.ex.
lekmannainsyn. Däremot undviks det
dubbelarbete som det nuvarande
förfarandet medför genom att granskaren
först upprättar ett förslag till beslut
som sedan ytterligare en gång granskas av
ordföranden. Frågan om lekmannamedverkan
kommer jag att behandla ytterligare i det
följande (nästföljande avsnitt och i
avsnittet om förberedelsearbetet, 3.2.2,
och om beslutsbehörighet, 4.2).
Redan enligt nuvarande regler (17 kap.
19 § FTL) skall skattemyndigheten leda
och ansvara för fastighetstaxeringen inom
länet. Utrednings- och
kontrollfunktionerna ligger också hos
skattemyndigheterna. Fastighetstaxeringen
ingår således som en del av skattemyn-
dighetens arbetsuppgifter även om de
formella taxeringsbesluten inte fattas av
skattemyndigheten. En övergång till ett
förenklat taxeringsförfarande bör inte
föranleda någon förändring vad gäller
skattemyndigheternas ansvar för den
formella och materiella styrningen och
inte heller för ledning av granskning och
kontroll. Vad gäller granskningen av
fastighetsdeklarationer kan påpekas att
denna redan nu i huvudsak görs av
tjänstemän inom skatteförvaltningen,
således av andra personer än de
förtroendevalda ledamöterna i FTN.
Frågorna om arbetsformerna inom
skattemyndigheterna kommer jag att
närmare behandla senare (avsnitt 4).
2.3 Ordförande och övriga ledamöter i
skattenämnd
Promemorians förslag: Överensstämmer i
stort sett med mitt.
Remissinstanserna: Kammarrätten i
Jönköping anför att det är värdefullt att
ledamöterna i skattenämnden har viss
sakkunskap och att detta bör göra det
lättare att nå ett materiellt riktigt
resultat och öka allmänhetens förtroende
för nämnden. Sveriges
Fastighetsägareförbund anför att det bör
finnas möjlighet att förordna ordförande
och vice ordförande i skattenämnd bland
personer som inte är anställda hos
skattemyndighet.
Villaägarnas Riksförbund anser att det
uttryckligt skall krävas att de
förtroendevalda ledamöter som deltar i
arbetet med taxering av småhus skall vara
villaägare och ha god boendekännedom.
Övriga remissinstanser tillstyrker
förslaget eller har inget att erinra mot
detta.
Skälen för mitt förslag: Enligt TL
skall det vid varje skattekontor finnas
en skattenämnd. I skattenämnden skall
finnas en ordförande och ett antal vice
ordförande samt förtroendevalda
ledamöter. En skattenämnd kan betå av
flera avdelningar. En vice ordförande
skall inte vara knuten till en viss
avdelning. Det ankommer på
Riksskatteverket, RSV, att fastställa hur
många vice ordförande som skall finnas
vid varje skattekontor.
Till ordförande och vice ordförande i
skattenämnd skall enligt TL förordnas
tjänstemän inom skattemyndigheterna. Som
skäl till detta anfördes i förarbetena
att nämnden utgör en del av
skattemyndigheten och att tjänstemännen
har erforderliga sakkunskaper. Vidare får
skattemyndighetens chef träda in som
ordförande i skattenämnden vid behandling
av ärende som av särskild anledning
kräver hans medverkan. Tjänsteman inom
skatteförvaltningen eller vid allmän
förvaltningsdomstol eller nämndeman i
allmän förvaltningsdomstol får inte
väljas till ledamot i skattenämnd (7 kap.
6 § TL).
De förtroendevaldas medverkan vid
inkomsttaxeringen avser att tillförsäkra
lekmän såväl insyn i som inflytande på
taxeringsarbetet. Antalet förtroendevalda
ledamöter i skattenämnd bestäms av RSV
och skall hållas på en sådan nivå att
tjänstgöringen i nämnden inte blir
alltför betungande. De valda ledamöterna
ingår i en "pool" vid skattekontoret för
att organisationen skall bli flexibel och
kunna anpassas till skiftande behov.
Några nackdelar med att låta dessa
regler gälla även vid fastighetstaxering
synes enligt min mening inte föreligga.
Förslaget har också i allt väsentligt
tillstyrkts av remissinstanserna.
Promemorians förslag bör därför
genomföras.
I förarbetena till FTL har förutsatts
att ordföranden i FTN har sakkunskap i
fråga om värdering. I och med det
integrerade arbetssätt som införts inom
skatteförvaltningen torde det knappast
uppkomma svårigheter att utse en
ordförande med tillräckliga kunskaper
även inom fastighetstaxering. Ett
alternativ är att utse ett antal vice
ordföranden som är specialister i
fastighetstaxering och som kan leda
skattenämndens sammanträden när
fastighetstaxeringsärenden behandlas.
Valbarhets- och behörighetsreglerna för
skattenämndens ledamöter är något
annorlunda än gällande regler avseende
ledamöter i FTN och tidigare gällande
regler avseende ledamöter i
taxeringsnämnder. I förarbetena motiveras
dessa förändringar av skäl som är av
allmängiltig natur. Valbarhets- och
behörighetsreglerna för FTN har tidigare
anpassats till vad som gäller vid in-
komsttaxeringen. Så bör ske nu också om
fastighetstaxeringsärendena skall
överföras på skattenämnderna.
Vid val av förtroendevalda ledamöter i
skattenämnd skall eftersträvas att kåren
av valda får en allsidig sammansättning
med hänsyn till ålder, kön och yrke. Det
bör uppmärksammas att det är
betydelsefullt för fastighetstaxeringen
att det vid valet av ledamöter
eftersträvas att de som tjänstgör vid
skattemyndigheten har lokalkännedom inom
olika delar av länet. Skattemyndigheten
kan sedan upprätta tjänstgöringslistor
som med hänsyn till de olika
fastighetstaxeringsärendena tillgodoser
kravet på lokalkännedom. Detta torde inte
medföra några större svårigheter eftersom
det i praktiken utses ledamöter med
anknytning till det lokala skattekon-
torets verksamhetsområde.
Arbetsbelastningen för skattenämnderna
kan som nämnts regleras genom indelning i
avdelningar. Indelningen i olika
avdelningar torde vid behov även medge
att vissa avdelningar enbart ombesörjer
fastighetstaxering.
Kammarrätten i Jönköping har anfört att
det vore värdefullt att
lekmannaledamöterna i skattenämnden har
viss sakkunskap. Liknande synpunkter har
framförts av Villaägarnas Riksförbund.
På samma sätt som vid inkomsttaxering
skall ordföranden, föredraganden och
konsulenter inom skattenämnden svara för
den särskilda sakkunskapen i
fastighetstaxeringsfrågor. Något krav på
särskild insikt i fastighetstaxerings-
frågor kan därför enligt min mening inte
anses behöva uppställas beträffande
lekmannaledamöterna.
De nya reglerna om skattenämnd tas in i
17 kap. 3 §. Samtidigt upphävs 17 kap. 6
- 14, 16, 22 och 25 §§ samt 25 kap. 4 - 5
och 7 §§.
22
2.4 Konsulenter, sakkunniga m.fl.
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna
tillstyrker eller har inget att erinra
mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Konsulenter är
sakkunniga i fråga om fastighetsvär-
dering. De biträder FTN och förordnas för
särskilt slag av värderingsobjekt.
Exempelvis har taxeringsarbetet avseende
industri-enheter och större skogsarealer
ingående i lantbruksenheter utförts av
konsulenter. Konsulenterna kan även
medverka under förberedelsearbetet.
Förfarandet har vid genomförda
fastighetstaxeringar fungerat väl. Även
vid kommande taxeringar finns ett behov
av att vid fastighetstaxeringen ha
tillgång till den sakkunskap
konsulenterna representerar. Reglerna bör
enligt min mening bibehållas i princip
oförändrade och avse både allmän och
särskild fastighetstaxering. Konsulenter
för fastighetstaxering bör fortsätt-
ningsvis biträda skattemyndigheterna.
Vid fastighetstaxering har sakkunniga
utsetts i mycket ringa omfattning. Den
särskilda sakkunskap som behövs vid
värdering av speciellt svårvärderade
objekt har tillgodosetts genom
konsulenternas medverkan. Särskilda
regler avseende förordnande av sakkunniga
torde enligt min mening inte behövas.
Däremot bör skattemyndigheten även
fortsättningsvis ha möjlighet att kalla
värderingstekniker, konsulenter och andra
för att erhålla upplysningar av dem.
I FTL finns även regler för ersättning
åt de personer som deltar i arbetet med
fastighetstaxeringen. Reglerna i TL om
ersättning till förtroendevalda ledamöter
kommer med en integrering av
fastighetstaxe-ringen i det övriga
taxeringsarbetet att avse även
fastighetstaxering.
I författningsförslaget har reglerna om
konsulenter tagits in i 17 kap. 4 - 6 §§.
Bestämmelserna om sakkunnig och om vissa
ersättningar i 17 kap. 20-22 §§ upphävs.
Bestämmelserna i 17 kap. 23 § har
flyttats till 17 kap. 6 §.
2.5 Distriktsindelning
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Villaägarnas
Riksförbund anför att det är angeläget
att om den nuvarande distriktsindelningen
slopas en ny indelning sker på ett sådant
sätt att kravet på god lokalkännedom
tillgodoses. Övriga remissinstanser
tillstyrker eller har inget att erinra
mot förslaget.
Skälet för mitt förslag: Indelningen i
fastighetstaxeringsdistrikt har betydelse
för möjligheterna att nå en rättvis och
likformig fastighetstaxering.
Antalet fastighetstaxeringsdistrikt har
vid de senaste allmänna
fastighetstaxeringarna uppgått till drygt
300 (332 vid AFT 1988, 345 vid AFT 1990
och 320 vid AFT 1992). Vid särskild
fastighetstaxering har antalet distrikt
uppgått till ca 300.
Distriktsindelningen syftar till att
tillgodose kravet på dels särskild
sakkunskap genom indelning efter
fastighetskategorier, dels lokalkännedom
genom distriktens storlek. Indelningen
skall även medföra en lagom mängd arbete
för nämnderna genom en begränsad
geografisk omfattning.
Erfarenheterna rörande
distriktsindelningen från genomförda fas-
tighetstaxeringar från och med 1988 har
enligt RSV överlag varit goda. Enligt
promemorian har från några
skattemyndigheter framförts att vissa
distrikt har varit något för stora för
att helt kunna tillgodose kravet på
lokalkännedom hos nämndledamöterna. I
några fall har distrikten varit för små
för att medföra en lämplig
arbetsbelastning. Nämnden har i dessa
fall fått för liten arbetsmängd.
Distrikten har även betydelse för det
förberedelsearbete som bedrivs inför en
allmän fastighetstaxering. Inom varje
distrikt utgör FTN en arbetsgrupp som
tillsammans med Lantmäteriverket, LMV,
arbetar fram förslag till
riktvärdeangivelser och genomför de s.k.
provvärderingarna. Införandet av ett
förenklat taxeringsförfarande medför att
en del av de grundläggande krav som
uppställts för distriktsindelningen och
FTN måste gälla även för skattenämnden.
Distriktsindelningen skall som nämnts
tillgodose kravet på särskild sakkunskap
hos de förtroendevalda ledamöterna. Något
krav på särskild sakkunskap finns inte
för ledamöterna i skattenämnd. I det
föregående (avsnitt 2.3) har jag
föreslagit att, på samma sätt som vid
inkomsttaxering, ordföranden,
föredragande och konsulenter skall svara
för den särskilda sakkunskapen i fas-
tighetstaxeringsfrågor. Skattenämndens
verksamhetsområde behöver därför inte
tillgodose detta krav.
Kravet på lokalkännedom kan enligt min
mening tillgodoses genom att de ledamöter
som utses har anknytning till det lokala
skattekontorets verksamhetsområde. För
närvarande finns det en skattenämnd för
varje lokalt skattekontor. Antalet lokala
skattekontor uppgår till ca 130. Med
hänsyn till att skattenämnden kan delas
in i avdelningar och att beslut av
skattenämnd endast kommer att fattas för
en mindre del av fastighetsbeståndet bör
enligt min mening de lokala
skattekontorens verksamhetsområden kunna
uppfylla de krav som ställts på
distriktsindelningen. Det lokala
skattekontorets geografiska
verksamhetsområde kan sägas utgöra en
motsvarighet till fas-
tighetstaxeringsdistrikt.
Vidare anser jag att det är av väsentlig
betydelse att skattenämndernas
arbetsbelastning inte blir för stor. Som
framgått är antalet FTN i stort sett lika
oberoende av vilken typ av fastigheter
som är föremål för fastighetstaxering. I
huvudsak har arbetsmängden varit
avgörande för den geografiska
omfattningen av distrikten. Allmän
fastighetstaxering omfattade år 1988 ca
300 000 enheter, år 1990 ca 2 400 000
enheter och år 1992 ca 368 000 enheter.
Anledningen till att distrikten i antal i
stort överensstämmer mellan de olika åren
beror på att AFT 88 och 92 krävde mer
arbete per taxeringsenhet i förhållande
till AFT 90. Vid särskild
fastighetstaxering har av praktiska skäl
distriktsindelningen bibehållits i stort
sett oförändrad. Det kan således
konstateras att antal distrikt vid olika
taxeringsår i stort har varit detsamma.
En framtida arbetsbelastning på
skattenämnderna är svår att uppskatta,
bl.a. därför att uppgifterna om antal
omprövningar och överklaganden visar på
stor variation mellan de olika allmänna
fastighetstaxeringarna. Exempelvis inkom
ca 100 000 mål till länsrätt efter AFT
1981 medan perioden 1988-1991 endast
medförde ca 32 500 mål. Vidare är det av
stor betydelse vilka omprövningsbeslut
som kommer att kunna fattas av
tjänstemän. Antalet omprövningar av FTN
var vid AFT 1990 ca 72 000 och vid AFT
1992 ca 15 400.
Arbetsbelastningen för skattenämnden
kommer också att variera över tiden. För
att få en lagom fördelad arbetsbelastning
vid allmän fastighetstaxering bör
skattenämnden vid vissa lokala
skattekontor vid taxering av småhusen-
heter kunna delas upp i avdelningar. Vid
taxering av lantbruksenheter bör enligt
min mening besluten fattas enbart av
vissa skattenämnder inom länet. Vidare
bör beslut om fastighetstaxering för
vissa speciellt svårvärderade objekt,
såsom elproduktionsenheter, eventuellt
hänföras till en och samma skattenämnd
inom länet eller eventuellt till en
gemensam nämnd för hela riket. Samma
ordning torde kunna bibehållas vid
särskild fastighetstaxering. På detta
sätt behålls även vissa fördelar från
värderingsteknisk synpunkt.
Ny taxering vid särskild
fastighetstaxering under ett år då allmän
fastighetstaxering inte genomförs
omfattar normalt 5-10 % av beståndet. Den
särskilda fastighetstaxeringen torde
således endast marginellt påverka
skattenämndens arbetsbelastning. Vid de
särskilda fastighetstaxeringarna har
nämnderna i genomsnitt endast haft ett
eller två möten.
Slutsatsen av det jag anfört i det
föregående är att vid införande av ett
förenklat taxeringsförfarande bör
indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt
slopas. Skattemyndigheten bör ges
möjlighet att organisera arbetet vid
fastighetstaxeringen inom länet på sätt
som ovan beskrivits.
Förslaget innebär att reglerna om
distriktsindelning i 17 kap. 2 - 5 §§ och
25 kap. 1 - 3 §§ FTL slopas.
23
2.6 Kommunala taxeringsrevisorer m.m.
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Svenska
kommunförbundet anför att det vore
naturligt att stärka den kommunala
insynen i stället för att avveckla den.
Övriga remissinstanser tillstyrker eller
har inget att erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Redan i
Fastighetstaxeringskommitténs betänkande
Fastighetstaxering 81 (SOU 1979:32)
föreslogs att reglerna om kommunala
taxeringsrevisorer inte skulle tas med i
FTL.
Med hänsyn till att
fastighetsbeskattningen,
förmögenhetsbeskattningen samt arvs- och
gåvobeskattningen enbart är statlig torde
något behov av denna regel inte finnas.
Den bör därför slopas.
Bestämmelsen finns i 17 kap. 15 § och 25
kap. 6 § FTL.
24
3 Förberedelsearbetet
3.1 Inledning
Under förberedelsearbetet utarbetas
föreskrifter och rekommendationer. Dessa
testas genom en s.k. provvärdering. Vid
provvärderingen undersöks även vilka
värdenivåer som bör rekommenderas inom
olika värdeområden. Under
förberedelsearbetet läggs grunden till
fastighetstaxeringen och stor vikt har
således lagts vid förberedelsearbetet.
Tidplanen har anpassats så att tidspress
inte skall uppkomma. Vidare finns
tillgång till värderingsteknisk expertis
och allmänheten har garanterats
inflytande.
Slopandet av FTN och distriktsindel-
ningen samt vissa erfarenheter från
förberedelsearbetet inför 1988, 1990 och
1992 års allmänna fastighetstaxeringar
leder till att vissa ändringar bör göras
även vad avser arbetsordningen och
formerna för förberedelsearbetet.
3.2 Förändringar av förberedelsearbetet
3.2.1 Föreskrifter och rekommendationer
Promemorians förslag: Överensstämmer i
stort sett med mitt.
Remissinstanserna: Lantmäteriverket
anför att tidpunkten för förslag till
vissa föreskrifter och rekommendationer
bör flyttas från den 1 till den 15 mars
för att undvika en alltför pressad tid
plan.
Statskontoret ifrågasätter om det är
nödvändigt att lagreglera exakta
tidpunkter för när arbetet i
skatteförvaltningen skall ske samt
Lantmäteri-verkets medverkan i
fastighetstaxeringen. Övriga
remissinstanser tillstyr-ker eller har
inget att erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: RSV leder och
ansvarar för förberedelsearbetet. Av
detta följer att RSV beslutar om bl.a.
föreskrifter för förberedelsearbetet och
förslag till värderingstekniska
föreskrifter. Vidare lämnar RSV förslag
till anvisningar av värderingsteknisk och
organisatorisk natur. För det centrala
arbetet med fastighetstaxeringen finns en
arbetsgrupp vid RSV:s avdelning för
personbeskattning - administrativa
frågor.
Under förberedelsearbetet samarbetar RSV
med Lantmäteriverket, LMV, Skogsstyrelsen
och Jordbruksverket. Vidare sammankallar
RSV en referensgrupp bestående av
representanter för RSV och olika
fastighetsägare samt värderingsteknisk
expertis. Denna referensgrupp ges
möjlighet att lämna synpunkter löpande
under arbetets gång.
Vidare har det vid AFT 88 och 92 bildats
expertgrupper för speciella
värderingsobjekt. Vid AFT 92 bildades
dessutom länsarbetsgrupper. Dessa grupper
har varit rådgivande. I expertgrupperna
utvärderades värderingsmodellerna med
avseende på speciella objekt och i
länsarbets-grupperna har länsspecifika
frågor behandlats.
LMV medverkar i en betydande del av det
centrala förberedelsearbetet genom att
tillsammans med RSV utvärdera
värderingsmodeller och arbeta fram
förslag till värderingstekniska
bestämmelser och riktvärden. I detta
arbete har vid AFT 92 även Skogsstyrelsen
och till viss del Jordbruksverket
medverkat. Dessutom ansvarar LMV för
redovisning av den köpeskillingsstatistik
som ligger till grund för förberedelsear-
betet.
Enligt promemorian har erfarenheterna av
förberedelsearbetet inför de allmänna
fastighetstaxeringarna åren 1988, 1990
och 1992 på central nivå överlag varit
goda.
Vid en anpassning till det förenklade
taxeringsförfarandet och med hänsyn till
erfarenheter från förberedelsearbetet
inför genomförda allmänna
fastighetstaxeringar bör dock enligt min
mening vissa ändringar göras även vad
avser förberedelsearbetet.
Enligt 19 kap. 1 § FTL skall RSV senast
den 31 december andra året före
taxeringsåret beträffande småhus och
tomtmark till småhus, utom såvitt avser
småhus och tomtmark till småhus som ingår
i en lantbruksenhet, lämna förslag till
värderingstekniska föreskrifter. Detta
förslag skall således innehålla förslag
till regler för indelning i värdeområden.
Förslagen till indelning i värdeområden
tas i praktiken fram på regional nivå.
Arbetet är för detaljerat och omfångsrikt
för att det skall kunna ske på central
nivå. Det är dessutom skattemyndigheten
som sedan skall fatta beslut om indelning
i värdeområden för tomtmark och småhus.
Även arbetet med att ta fram förslag till
regler för indelning i värdeområden för
tomtmark och småhus bör därför
fortsättningsvis ligga på skattemyn-
digheterna.
Beträffande övriga byggnadstyper och
ägoslag lämnar RSV förslag till
värderingstekniska föreskrifter och
förslag till anvisningar om riktvärden
senast den 15 maj året före det år då
allmän fastighetstaxering äger rum.
Av samma skäl som jag tidigare angett
avseende indelning i värdeområden för
småhus och tomtmark utförs arbetet med
att ta fram förslag till indelning i
värdeområden för hyreshus och
avkastningvärderad industri på regional
nivå. För elproduktionsenheter,
produktionskostnadsvärderad industri och
lantbruksenheter utförs detta arbete av
praktiska skäl däremot på central nivå.
Förslag till indelning i värdeområden
för hyreshus och avkastningsvärderad
industri bör enligt min mening
fortsättningsvis tas fram på regional
nivå. På samma sätt som för tomtmark och
småhus bör även beslut om indelning i
värdeområden sedan fattas av
skattemyndigheterna, som har bäst kunskap
om de regionala förhållandena.
Förslag till anvisningar om
riktvärdeangivelser omfattar dels
riktvärden i de tabeller som regeringen
fastställer, dels anvisade riktvärden
(nivåer) för respektive värdeområde.
Riktvärden i tabellerna utarbetas på
central nivå. Till grund för detta arbete
ligger bl.a. utvärderingar av
värderingsmodellerna och bearbet-
ningar av köpeskillingsstatistik som LMV
tar fram. Exempelvis utfördes detta
arbete inför allmän fastighetstaxering år
1992 gemensamt av RSV, Skogsstyrelsen och
LMV.
Förslag till riktvärden för varje
värdeområde utarbetas däremot i praktiken
på regional nivå vad avser småhus,
tomtmark, hyreshus, avkastningsvärderad
industri samt åker och betesmark. För
övriga typer av fastigheter sker detta
arbete på central nivå.
Denna arbetsfördelning har skett för att
erhålla en lämplig fördelning med hänsyn
till behovet av lokalkännedom och
avstämningar mellan olika län samt mot
bakgrund av vad som med hänsyn till
arbetets omfattning är lämpligt att
utföra regionalt respektive centralt.
Denna arbetsfördelning bör enligt min
mening bestå och även framgå av
författningstexten. Samordningen över
länsgränser kan lämpligen regleras genom
direktiv från RSV.
Erfarenhetsmässigt kan provvärderingarna
påbörjas under början av året före
taxeringsåret. För att i god tid hinna
analysera genomförda provvärderingar och
efter förslag om ändringar eventuellt
genomföra ytterligare erforderliga
provvärderingar bör tidpunkten den 15 maj
avseende förslag till föreskrifter och
rekommendationer flyttas till den 15 mars
under taxeringsåret.
Beslut om föreskrifter och
rekommendationer skall fattas senast den
1 oktober året före taxeringsåret. Jag
kommer senare (avsnitt 4.4) föreslå att
deklarationstidpunkten ändras till den 1
november året före taxeringsåret. Detta
kräver att deklarationsblanketter och
upplysningsbroschyrer skickas ut omkring
den 1 oktober. Tidpunkten för att fatta
beslut om föreskrifter och
rekommendationer måste följdenligt ändras
till den 1 september.
Skattemyndigheten skall yttra sig till
RSV över bl.a. förslaget till
föreskrifter senast den 15 augusti året
före taxeringsåret. Som jag senare kommer
att föreslå skall skattemyndighetens
ansvar för förberedelsearbetet inom länet
framgå tydligare. Eftersom
provvärderingen kommer att utföras
tidigare och skattemyndighetens yttrande
över föreskrifter och rekommendationer
behövs i god tid före den 1 september då
beslut skall fattas, bör
skattemyndigheterna kunna avge yttrande
senast den 30 juni året före
taxeringsåret.
Med hänsyn till att skattemyndigheten
skall avge yttrande till RSV senast den
30 juni bör RSV lämna förslag till
organisatoriska anvisningar och
anvisningar om grunderna för
värdesättningen och värderingen senast
den 15 maj under taxeringsåret.
Statskontoret har i sitt remissyttrande
ifrågasatt om det är nödvändigt att i lag
ange exakta tidpunkter för när arbetet
inom skatteförvaltningen skall ske. Jag
anser för egen del att det finns visst
fog för denna syn-punkt. Som jag tidigare
nämnt (avsnitt 1) har jag för avsikt att
förordna en särskild utredare för att se
över vissa fastighetstaxeringsfrågor och
bl.a. göra en författningsteknisk översyn
av FTL. Den av Statskontoret
aktualiserade frågan anser jag vara en
lämplig fråga för utredningen att ta upp.
3.2.2 Provvärdering m.m.
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot förslaget. Sveriges
Fastighetsägareförbund och Villaägarnas
Riksförbund är kritiska till att
arbetsgruppen ersätts med en
referensgrupp.
Skälen för mitt förslag: Genom de s.k.
värderingsteknikerna biträder LMV FTN:s
arbetsgrupper i deras arbete med att
lämna förslag till föreskrifter och
rekommendationer samt att genomföra och
utvärdera provvärderingarna.
LMV och arbetsgruppen skall upprätta
förslag till riktvärden för småhus och
förslag till riktvärdekarta för tomtmark.
De skall dessutom genomföra en provvär-
dering för samtliga byggnadstyper och
ägoslag.
Av en utvärdering som LMV gjort avseende
förberedelsearbetet inför 1988 och 1992
års AFT framgår att LMV i praktiken utför
detta arbete. Arbetsgruppen har efter
föredragning av värderingsteknikern
lämnat synpunkter under arbetets gång. På
grund av att arbetsgruppen inte haft en
uttalat rådgivande funktion har arbetet
varit tidskrävande.
Förberedelsearbetet sköts således i
dessa delar helt av LMV i samarbete med
skattemyndigheterna. Lekmannamedverkan
sker indirekt genom arbetsgruppen som
bl.a. lämnar synpunkter på valda
provvärde-ringsobjekt och värdenivåer
inom olika områden inom länet.
För att göra förberedelsearbetet mer
rationellt bör enligt min mening de
förtroendevalda ledamöterna
fortsättningsvis inte medverka vid det
direkt värderingstekniska arbetet med att
ta fram förslag till föreskrifter och
rekommendationer samt att genomföra
provvärderingen. Dessa arbetsuppgifter
utförs lämpligen av den
värderingstekniska expertis som finns
tillgänglig under förberedelsearbetet.
De förtroendevalda ledamöterna bör i
stället vartefter arbetet fortskrider
beredas möjlighet till insyn och att
lämna synpunkter. Detta bör ske genom att
det vid varje skattemyndighet tillskapas
en referensgrupp bestående av
förtroendevalda. En sådan ordning över-
ensstämmer bättre med den funktion
lekmännen i praktiken har haft och
tillgodoser enligt min mening behovet av
lekmannainsyn vid förberedelsearbetet.
Enligt LMV medför det betydande
kostnadsbesparingar om arbetet kan
organiseras på detta sätt.
Mot bakgrund av vad jag nyss anfört bör
arbetsgruppens arbetsupp-gifter kunna
överföras till skattemyndigheterna. Genom
referensgruppen kan skattemyndighetens
delaktighet i förberedelsearbetet
dessutom förbättras. Detta är enligt min
mening av stor vikt med hänsyn till att
skattemyndigheten beslutar om
föreskrifter och rekommendationer samt
avger yttrande över RSV:s förslag till
föreskrifter och rekommendationer.RSV
ansvarar för det centrala
förberedelsearbetet. Detta arbete utförs
i huvudsak i samarbete med LMV. Vid
förberedelsearbetet inför allmän
fastighetstaxering år 1992 av lantbruk-
senheter deltog även skogsstyrelsen och
Skogsvårdsstyrelserna. Exempelvis
utgjorde skogsvårdsstyrelserna ett
värdefullt stöd vid upprättande av
förslag till skogstaxeringsområden. På
samma sätt ansvarar skattemyndigheten för
det regionala förberedelsearbetet. Detta
bör enligt min mening förtydligas i
författningstexten. Dessutom bör
skattemyndigheten ges möjlighet att
organisera och genomföra förberedel-
searbetet vad avser upprättande av
riktvärdekartor och framtagande av
riktvärden samt genomförande av
provvärderingen. I huvudsak bör LMV
biträda skattemyndigheterna även på
regional nivå.
Som jag tidigare nämnt har arbetet på
regional nivå i praktiken bestått av att
även upprätta förslag till indelning i
värdeområden och tabellval för hyreshus
och avkastningsvärderad industri. Arbetet
har fungerat väl. Någon förändring bör
således inte ske och denna
arbetsfördelning bör komma till uttryck i
FTL.
Förslaget berör 19 kap. 1 - 3 och 5 - 7
§§ FTL.
25
4 Skattemyndigheternas verksamhet
4.1 Sammanträden, beslutförhet,
omröstning m.m.
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna har inget att erinra
mot förslaget.
Skälen för mitt förslag:
Fastighetstaxeringsförfattningarna
innehåller ganska detaljerade regler om
sammanträden, närvarorätt m.m. Dessa
regler avser själva taxeringsarbetet. De
avser däremot inte det förberedelsearbete
som arbetsgruppen utför men skall enligt
förarbetena tillämpas analogt.
I TL och taxeringsförordningen
(1990:1236), TF, finns däremot inte någon
detaljreglering för skattenämndens
verksamhet. Något behov av
detaljreglering av skattenämndernas
verksamhet vid fastighetstaxering
föreligger enligt min mening inte heller.
Vid en jämförelse mellan TL och TF samt
fastighetstaxeringsförfattningarna
framkommer vissa skillnader som det kan
finnas anledning att särskilt kommentera.
För närvarande kan ersättarna i FTN
delta vid överläggningar men inte i
besluten. I skattenämnden får inte fler
än ordföranden eller vice ordföranden och
fem övriga ledamöter delta i behandlingen
av ett ärende. Vidare har det inte tagits
in någon reglering om protokollföring i
TL eller TF. Protokoll skall emellertid
föras i princip på samma sätt som
hitintills. Några skäl för att bibehålla
särskilda regler om ersättare eller
protokollföring vid beslut om fastighets-
taxering torde inte föreligga.
Med hänsyn till ordningen för
skattenämndens sammanträden bör särskilt
uppmärksammas att värderingstekniker bör
få företräda inför nämnden och lämna
upplysningar. Konsulent bör kunna närvara
vid skattenämndens överläggningar
eftersom de i princip har samma arbets-
uppgifter som föredragande tjänsteman.
Några särskilda tidpunkter för nämndens
första sammanträde erfordras inte.
Skattenämnd är beslutför när ordföranden
eller vice ordföranden och fyra övriga
ledamöter är närvarande. Normalt skall
fem ledamöter delta vid beslut. I
jämförelse med reglerna för FTN innebär
reglerna om beslutförhet i skattenämnd
att fler ledamöter skall delta för att
nämnden skall vara beslutför. Ett utökat
antal ledamöter vid beslut i fas-
tighets-taxeringsärenden medför inga
nackdelar.
Som jag nämnt i det föregående (avsnitt
2.5) bör skattenämndernas verksamhet-
sområde anpassas med hänsyn till kravet
på lokalkännedom
och en rimlig arbetsbörda vid
fastighetstaxering. Med hänsyn till det
antal ledamöter som krävs för att
skattenämnden skall vara beslutför torde
enligt min mening några speciella regler
om beslutförhet för skattenämnder med
olika stora verksamhetsområden inte
behövas.
FL:s regler tillämpas vid omröstning i
skattenämnd. Som skäl för detta angavs i
förarbetena till nya TL att det inte
fanns anledning att för de ärenden som
skattemyndigheten avgör ha annan ordning
än för förvaltningen i övrigt. Reglerna
synes ändamålsenliga även vid fastighets-
taxe-ring.
Bestämmelserna om skattenämnd har tagits
in i 17 kap. 3 § FTL.
4.2 Beslutsbehörighet
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot förslaget.
Svenska kommunförbundet anför att de
lokala skattemyndigheterna inte kommer
att kunna tillföras en sådan teknisk
kompetens som finns i dagens
fastighetstaxeringssystem.
Skälen för mitt förslag
Skattemyndighetens beslutsbehörighet
I TL har de taxeringsbeslut som fattas av
skattemyndigheten delats upp i
grundläggande beslut om årlig taxering,
omprövningsbeslut och beslut om
taxeringsåtgärder. Beslut om
taxeringsåtgärder fattas efter det att
domstol ändrat ett tidigare
taxeringsbeslut. Dessa begrepp bör
införas även vid fastighetstaxeringen vid
en övergång till ett förenklat taxerings-
förfarande.
På motsvarande sätt som vid
inkomsttaxeringen bör enligt min mening
skattemyndigheten beträffande
fastighetstaxeringsärenden vara behörig
att fatta grundbeslut, omprövningsbeslut
och beslut om taxeringsåtgärder.
Enligt TL kan skattemyndigheten fatta
beslut om omprövning till den
skattskyldiges nackdel i form av
eftertaxering. Dessa beslut fattades
tidigare av länsrätt. Eftertaxering
kommer normalt i fråga först om den
skattskyldige lämnat oriktiga uppgifter
eller underlåtit att lämna föreskrivna
uppgifter. Det rör sig alltså om material
som inte tidigare varit föremål för
skattemyndighetens bedömning. Att i
sådant fall låta domstol som första
instans fatta ett beskattningsbeslut på
grundval av de nya uppgifterna strider
mot strävandena att renodla taxerings-
processen och avlasta domstolarna
uppgifter av taxeringskaraktär. Att
eftertaxeringsbeslut fattas av
skattemyndigheterna är enligt förarbetena
till TL dessutom en förutsättning för den
integrering och samordning av beskatt-
ningsverksamheten som
skatteförvaltningens nya organisation
syftar till.
Omprövning till fastighetsägares nackdel
i form av eftertaxering finns inte vid
fastighetstaxering. I stor utsträckning
motsvaras det emellertid av möjligheterna
till besvär i särskild ordning. Med
hänsyn till de skäl jag tidigare anfört
bör eftertaxering kunna ske även vid fas-
tighetstaxering och beslut om eftertaxe-
ring bör kunna fattas av skattemyn-
digheterna. Jag återkommer till den
närmare utformningen av
eftertaxeringsreglerna (avsnitt 6.2.3).
Beslutsbehörighetens fördelning inom
skattemyndigheten
Vid inkomsttaxering gäller att
skattemyndighetens beslut skall fattas
med skattenämnd när det är fråga om
omprövning av en tvistig fråga och
nämnden inte tidigare prövat de
omständigheter och bevis som åberopas.
Samma sak gäller om ärendet rör en
skälighets- eller bedömningsfråga som har
väsentlig ekonomisk betydelse för den
skattskyldige eller avser någon annan
fråga som av särskild anledning bör
prövas av nämnden. I övriga ärenden skall
tjänsteman fatta beslut.
Som skäl för denna ordning anges i
förarbetena till TL att kravet på insyn
och inflytande genom förtroendemän bör
koncentreras till de ärenden där kravet
på myndighetens objektivitet behöver
stärkas. Som exempel på ärenden där så
inte är fallet nämns de rutinärenden som
ordföranden beslutade ensam. Dessa
ärenden utgör en huvudsaklig del av
antalet taxeringsärenden.
De motiv som anges i förarbetena till TL
är relevanta även för fastighetstaxering.
Beslutsbehörigheten för skattemyn-
digheterna bör därför utformas på
motsvarande sätt även vid fas-
tighetstaxering.
Skattemyndighetens beslut om
fastighetstaxering bör således normalt
fattas av tjänsteman medan omprövning
rörande tvistiga frågor normalt prövas av
skattenämnden. På detta sätt tillgodoses
enligt min mening kravet på insyn och
inflytande för de förtroendevalda
ledamöterna.
Vad gäller omprövningsbeslut kan
tjänsteman fatta dessa när den
skatt-skyldiges yrkanden skall bifallas
om inte andra omständigheter föranleder
att ärendet bör prövas av skattenämnd. Om
tjänstemannen inte kommer att bifalla
framförda yrkanden fullt ut och nämnden
inte tidigare prövat de omständigheter
och bevis som åberopats skall
omprövningsbeslutet fattas av
skattenämnd. Beslut om s.k. självrättelse
och fördelning av taxeringsvärde bör
fattas av tjänsteman.
Skälighets- och bedömningsfrågor bör
också enligt min mening avgöras av
skattenämnden om de har väsentlig
ekonomisk betydelse för den
skatt-skyldige.
Enligt förarbetena till TL skall
bedömningen av om en fråga är av
väsentlig ekonomisk betydelse för en
skattskyldig göras utifrån den
skattskyldiges egna förhållanden.
Departementschefen angav i det
sam-manhanget att för en normal löntagare
måste frågan, för att anses ha väsentlig
ekonomisk betydelse i inkomsthänseende,
gälla en taxerad inkomst om minst 10 000
kr i dåvarande penningvärde, medan det
för större bolag krävs ett mångdubbelt
större belopp.
Vad som är väsentlig ekonomisk betydelse
kan vid fastighetstaxering inte på samma
sätt direkt kopplas till den
skattskyldiges förhållanden. Det är här
främst fråga om den fastighetsskatt som
för vissa fastigheter utgår på grundval
av taxeringsvärdet. Men även andra
ekonomiska omständigheter kan behöva
beaktas. Frågan kommenteras närmare i
författningskommentaren till 20 kap. 3 §.
På samma sätt som vid inkomsttaxering
anser jag att beslut om fastighetstaxe-
ring som följer utfärdade riktlinjer
normalt bör kunna fattas av tjänsteman
och således inte anses omfatta
skälighets* eller bedömningsfrågor. Denna
typ av beslut fattas för närvarande
normalt av ordfö-randen och den av
skattemyndigheten valde ledamoten ensam.
Ett ärende skall avgöras i skattenämnden
om ärendet av särskild anled-ning bör
prövas av nämnden. Som exempel på fall
där särskild anledning för prövning i
skattenämnden kan föreligga anges i
förarbetena till TL ärenden med frågor,
som i och för sig inte är så
kvalificerade att de av det skälet kräver
skattenämndens medverkan, men som har
betydelse för ett mycket stort antal
andra taxeringsbeslut, s.k. pilotärenden.
Institutet skönstaxering finns inte
reglerat för fastighetstaxering.
Taxe-ring sker i stället på befintliga
uppgifter som inkommit i huvudsak från
andra myndigheter, såsom t.ex.
byggnadsnämnder, men även kan ha
er-hållits från fastighetsdeklaration som
lämnats vid tidigare fastighetstaxering.
Skönstaxering bör författningsregleras
även för fastighetstaxeringen. Normalt
bör dessa beslut fattas av skattenämnden.
Jag återkommer till frågan strax (avsnitt
7.5).
Beslut om taxeringsåtgärder efter en
domstols avgörande av en sakfråga innebär
normalt ett fastställande av taxerings-
värde, delvärden och värden på vär-
deringsenheter med utgångspunkt i
domstolens ställningstagande. Det är här
fråga om ett beslut av i huvudsak teknisk
karaktär som normalt kan fattas av
enskild tjänsteman. Jag återkommer till
denna fråga (avsnitt 8).
Beslutsbehörighetens fördelning mellan
skattemyndigheterna
Beslut i fastighetstaxeringsärende bör i
det nya förfarandet fattas av
skattemyndigheten i det län där
fastigheten är belägen. I vissa fall kan
det dock föreligga ett behov av
samordning mellan olika skattemyn-
digheter.
Verkställande av fastighetstaxering
avseende en fastighet utgör ett sär-skilt
ärende som inte har något direkt samband
med annan taxering. Några större
samordningsvinster mellan olika
skattemyndigheter vid utredning och
beslutsfattande kan normalt inte uppnås
vid fastighetstaxering. Vidare torde
utredningsarbetet enligt min mening bäst
utföras av skattemyndigheten i det län
där fastigheten är belägen. Denna
myndighet har framför allt kännedom om
förberedelsearbetet och den praxis som
utvecklats inom länet. Detta är av
betydelse eftersom de lokala förhållan-
dena är av väsentlig betydelse vid
fastighetstaxering.
Vissa samordningsvinster kan visserligen
uppnås i de fall en förändrad
fastighetstaxering även får betydelse för
uttaget av fastighetsskatt eller
förmögenhetstaxeringen för
fastighetsägaren. I dessa fall och när
den skattskyldige överklagat flera
fastighetstaxeringar torde det framstå
som enklare för den skattskyldige att
enbart behöva ha kontakt med en
skattemyndighet. Dessa fördelar torde
emellertid mer sällan överväga de
nackdelar i administrativt och
utredningstekniskt hänseende som ett
sådant förfarande skulle medföra.
För vissa typer av taxeringsenheter kan
det dock av administrativa och
värderingstekniska skäl vara lämpligt att
kunna samla fastighetstaxeringen till en
eller flera skattemyndigheter i landet.
Detta gäller exempelvis vid taxering av
elproduktionsenheter. Denna typ av
taxeringsenheter utgör ett ringa antal
och förutsätter dessutom särskild
sakkunskap.
En skattemyndighet bör således även vid
fastighetstaxering få uppdra åt en annan
skattemyndighet att fatta beslut i dess
ställe i ett visst ärende eller en viss
grupp av ärenden. Sådant uppdrag bör
enligt min mening få ges endast om den
andra myndigheten medger det och om det
kan ske utan avsevärd olägenhet för
fastighetsägaren.
Bestämmelserna om beslutshörigheten har
tagits in i 20 kap. 1-3 §§ och
bestämmelsen om skönstaxering i 20 kap.
2 §. Den geografiska besluts-behörigheten
regleras i 17 kap. 2 §.
4.3 Utredning i
fastighetstaxeringsärenden m.m.
Promemorians förslag: Överensstämmer i
stort med mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot förslaget.
Kammarrätten i Sundsvall anför att den
ställer sig något tveksam till förslaget
i promemorian att vid fastighetstaxering
skall gälla enbart FL:s regel om
kommunikation när ett ärende tillförts
uppgifter från någon annan än fas-
tighetsägaren. Det framstår enligt
kammarrätten i vart fall som påkallat att
regleringen av kommunikationsskyldigheten
utformas så att en fastighetsägare alltid
bereds tillfälle till yttrande när fråga
är om beslut på skattemyndighetens
initiativ till nackdel för honom.
Skälen för mitt förslag
Granskning
Det nya förfarandet innebär att utredning
kommer att företas på
skattemyndighetsnivå. Någon förändring av
skattemyndigheternas arbete vid utredning
av fastighetstaxeringsärenden torde detta
emellertid inte medföra.
Förfarandet vid inkomsttaxeringen utgår
från att all deklarationsgranskning sker
på tjänstetid av tjänsteman vid
skattemyndigheterna. Vid
fastighetstaxering finns emellertid i
vissa fall behov av särskild specialist-
kunskap i granskningsarbetet. Av denna
anledning bör skattemyndigheterna enligt
min mening ha möjlighet att även i
framtiden förordna konsulenter (avsnitt
2.4). Konsulenternas utredningsbe-
fogenheter bör bibehållas oförändrade.
Beslut om fastighetstaxering bör dock
fattas av skattemyndigheten.
Allmän fastighetstaxering av småhus
utgör en extrem arbetsbelastning på
skattemyndigheterna. Denna situation har
tidigare delvis lösts genom omfördelning
av resurser men även genom s.k.
fritidsgranskning. Vid extrema
arbetstoppar bör skattemyndigheterna även
framdeles ha möjlighet att förstärka
taxeringsorganisationen. Att besluten
sedan fattas av tjänsteman vid
skattemyndigheten eller av skattenämnd
bör inte utgöra något hinder. I övrigt
kan granskningsarbetet i stort läggas upp
på samma sätt som hittills.
Fördelningen av deklarationsmaterialet
inom en skattemyndighet bör kunna
bestämmas genom administrativa före-
skrifter. Normalt sker granskningen inom
de lokala skattekontoren men i vissa fall
kan undantag behöva göras på grund av att
det behövs speciell sakkompetens vid
granskningen. Även andra särskilda
anledningar kan föreligga.
Som tidigare nämnts bör
distriktsindelningen slopas. Det bör
enligt min mening i första hand vara
granskningsorganisationens behov som
skall styra hur skattenämnden och dess
olika avdelningar skall arbeta. Behovet
av lokalkännedom hos lekmannaledamöterna
vid olika typer av ärenden kan
tillgodoses inom ramen för den pool av
ledamöter som skall finnas. Vidare torde
indelningen i avdelningar även kunna
anpassas till granskningsorganisationens
krav.
Kommunicering
I TL stadgas om en omfattande
kommunikationsplikt. Den skattskyldige
skall beredas tillfälle att yttra sig
innan hans ärende avgörs, om det inte är
onödigt (3 kap. 2 § TL). En
kommunikationsskyldighet föreligger även
för de fall ett ärende visserligen inte
tillförts uppgifter genom någon annan än
den skattskyldige, men skattemyndigheten
t.ex. ifrågasätter att avvika från de
uppgifter den skattskyldige lämnat i sin
självdeklaration (prop. 1989/90:74 s.
284).
Vid fastighetstaxering innefattar en
stor del av besluten bedömningar som i
viss utsträckning är av skönsmässig
karaktär. Exempelvis kan nämnas att
justering för säregna förhållanden
vanligtvis innefattar en skönsmässig
bedömning av vilken värdeinverkan det
säregna förhållandet har på
marknadsvärdet för fastigheten.
Fastighetsägaren kan i dessa fall ha
yrkat ett justeringsbelopp, men
vanligtvis åberopas enbart det säregna
förhållandet. Den utredning som vidtas i
dessa fall syftar till att få ett
tillräckligt underlag för den
skönsmässiga bedömningen. Om uppgifter
erhållits från någon annan än fastighet-
sägaren sker givetvis en kommunicering i
enlighet med FL:s regler. Om däremot
uppgifterna som erhållits från
fastighetsägaren är tillräckliga för att
kunna göra en bedömning av
justeringsbeloppets storlek torde för
närvarande normalt inte någon
kommunikation ske med fastighetsägaren,
även om TN inte justerar med det belopp
fastighets-ägaren begärt. Ett
kommunikationsförfarande skulle i de
flesta sådana fall bli administrativt
betungande utan att för den skull uppnå
någon däremot svarande fördel för
fastighetsägaren. Fastighetsägaren kommer
nämligen med de omfattande möjligheter
till omprövning som jag senare kommer att
föreslå (avsnitt 6.2) att inom fem år
efter taxeringsåret kunna begära
omprövning av beslutet. Därigenom får
fastighetsägaren mycket stora möjligheter
att bemöta skattemyndighetens
ställningstagande genom att begära
omprövning av beslutet.
Mot bakgrund härav bör enligt min mening
några bestämmelser om kommunikation
avvikande från FL:s reglering inte
införas.
Muntlig handläggning
Huvudprincipen är att
taxeringsförfarandet är skriftligt. För
förfarandet i skattemyndigheten gäller i
princip FL:s regler. För skattenämnderna
finns dock särskilda regler i TL som
innebär att den skattskyldige får lämna
muntliga upplysningar i ett ärende som
behandlas av skattenämnd om inte
särskilda skäl talar emot det.
Det anfördes i förarbetena till TL att
det i undantagsfall kan anses som helt
onödigt med personlig inställelse. Som
exempel nämndes att den skattskyldige
redan tidigare lämnat muntliga uppgifter
inför skattenämnden i ärendet och inget
nytt hade tillkommit. Eller det kan vara
klart att den skattskyldiges yrkanden kan
bifallas.
Skäl att ha regler vid
fastighetstaxeringen som avviker från de
som gäller vid övrig taxering kan enligt
min mening inte anses föreligga. Detta
innebär en viss inskränkning i den
ovillkorliga rätt att lämna muntliga
uppgifter som nu föreligger enligt FTL.
Reglerna har tagits in i 20 kap. 3 a §
samt 28 kap. 1 § FTL.
Föreläggande att lämna deklaration,
upplysningar eller visa upp handling samt
besiktning
Skattemyndigheten bör få förelägga en
uppgiftsskyldig att lämna skriftliga
eller muntliga upplysningar och att
inkomma med ytterligare handlingar. Ett
föreläggande att lämna upplysningar får
förenas med vite. Dessa bestämmelser bör
således i sak bibehållas oförändrade.
Begreppet anma-ning bör dock bytas ut mot
föreläggande.
Besiktningar bör kunna utföras på samma
sätt som gäller för närvarande.
Tjänsteman bör således kunna komma
överens om besiktning med den
skattskyldige. FTN:s befogenhet att göra
framställningar hos länsrätten om s.k.
tvångsbesiktning bör överflyttas till
skattemyndigheten.Förslaget berör 18 kap.
1, 6 - 10, 12, 14, 15, 22 - 26, 29 - 30,
32 och 38 §§ FTL.
4.4 Arbetsperioden för taxeringsarbetet
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot förslaget.
Länsrätten i Värmlands län anför
beträffande förslaget att flytta
tidpunkten för avlämnande av
fastighetsdeklaration att det är
olyckligt med denna förskjutning.
Deklarationstidpunkten och de
förhållanden som skall deklareras bör av
naturliga skäl ligga så nära varandra i
tiden som möjligt. Svårigheter kan annars
uppkomma för deklaranten att lämna
riktiga uppgifter, särskilt om byggnation
pågår. Realiseras ändringsförslaget bör
fastighetsägaren enligt Länsrätten
tydligt uppmärksammas på en möjlighet
eller skyldighet att senare hos
skattemyndigheten anmäla de ändrade
förhållanden som kan ha inträffat mellan
deklarationsavlämn-andet och värde-
ringstidpunkten.
Skälen för mitt förslag: Genom
införandet av uppdelad allmän fas-
tighetstaxering har en utjämning av
skattemyndighetens arbetsbelastning på
grund av fastighetstaxeringen skett.
Trots det innebär fastighetstaxeringen
fortfarande en stor arbetsbelastning
vissa år. Exempelvis omfattade den
allmänna fastighetstaxeringen av
småhusenheter år 1990 ca 2,4 miljoner
enheter. De särskilda
fastighetstaxeringarna som verkställs
varje år medför däremot en i huvudsak
jämn arbetsbelastning mellan olika år.
Tiden för fastighetstaxeringsarbetet vid
allmän och särskild fastighetstaxering
har anpassats dels till krav på en rimlig
längd på arbetsperioden för FTN och
skattemyndigheterna, dels till övrigt
arbete inom skattemyndigheterna.
Vid genomförda allmänna
fastighetstaxeringar fr.o.m. år 1988 har
det visat sig att tiden för arbetet har
varit knapp. Anledningen till detta har
primärt inte varit arbetsperiodens längd
utan i praktiken att arbetet, på grund av
deklarationstidpunkten den 1 december och
därpå följande helger, kommit i gång sent
och därmed kolliderat med övrigt arbete
inom skatteförvaltningen. Ett annat
problem är att ett stort antal
deklarationer kommer in för sent (avsnitt
5). Härav följer även att tillgängliga
ADB-resurser i huvudsak utnyttjas
samtidigt för fastighetstaxeringen och
skatteförvaltningens övriga verksamhet.
Med anledning av detta och förslaget om
ett nytt taxeringsförfarande bör enligt
min mening arbetsperioden för
fastighetstaxeringen anpassas till
skatteförvaltningens övriga verksamhet.
På detta sätt kan arbetsbelastningen bli
jämnare över året och tillgängliga
ADB-resurser utnyttjas effektivare.
För att bereda skattemyndigheterna en
möjlighet att utföra en väsentlig del av
arbetet med fastighetstaxeringen före den
15 februari när inkomstdeklarationerna
kommer in bör enligt min mening
deklarationstidpunkten för
fastighetstaxering tidigareläggas.
Fastighetsdeklarationer avseende allmän
fastighetstaxering bör lämnas in senast
den 1 november året före taxeringsåret.
Deklarationer som lämnas på initiativ av
fastighetsägare avseende särskild
fastighetstaxering bör komma in senast
den 15 februari under taxeringsåret.
Efter denna tidpunkt inkommer även
deklarationer från de deklaranter som
anmanats att avlämna särskild
fastighetsdeklaration.
Länsrätten i Värmlands län har anfört
att det kan uppkomma svårigheter för
deklaranten att lämna riktiga uppgifter
om det tidsmässiga avståndet förlängs
mellan deklarationstidpunkten och de
förhållanden som skall deklareras. Jag
anser dock inte att detta kommer att
utgöra något stort problem och att
fördelarna med en tidigareläggning väger
tyngre.
I detta sammanhang kan också nämnas att
deklarationstidpunkten vid allmän
fastighetstaxering tidigare var den 18
september. Den flyttades till den 1
december genom lagstiftning år 1986
(prop. 1985/86:160). Som skäl angavs att
det var otillfredställande att den
särskilda FTN:s arbete och underrättelse
om dess omprövade beslut inträffade efter
det att allmän fastighetsdeklaration
skulle avlämnas. Med hänsyn till det nya
förfarandet med en femårig
omprövningsperiod och att allmän fas-
tighets-taxering utgör ett nytt beslut
som skall fattas på grundval av
förhållandena den 1 januari under
taxeringsåret torde detta enligt min
mening inte medföra några hinder för ett
tidigareläggande av dek-
larationstidpunkten vid allmän
fastighetstaxering.
Med 1 november som senaste
deklarationstidpunkt vid allmän
fastig-hetstaxering kan registrering av
inkomna deklarationer ske fr.o.m. den 1
november året före taxeringsåret till
omkring den 31 januari under
taxeringsåret. Huvuddelen av arbetet med
beredning, granskning och beslut kan då
utföras fr.o.m den 15 november under
taxeringsåret till omkring den 15 mars
under taxeringsåret.
26
Tidpunkter för beslut och underrättelser
Enligt nuvarande bestämmelser skall FTN
enligt 20 kap. 11 § och 28 kap. 2 § FTL
senast den 15 juni under taxeringsåret
meddela beslut om taxering av fastighet,
som ingår i distriktet.
Det huvudsakliga arbetet med
fastighetstaxeringen kommer att utföras
fram till och med slutet av mars.
Huvuddelen av fastighetsägarna kommer
således att få underrättelse om beslut om
fastighetstaxering i början av taxerings-
året. För att inte orsaka missförstånd
vid inkomsttaxeringen bör besluten
skickas ut efter den 15 februari. I detta
sammanhang bör uppmärksammas att det är
tveksamt om skatteförvalt-ningen redan
till 1994 års allmänna fastighetstaxering
hinner utforma de administrativa rutiner
som krävs för att kunna skicka ut
underrättelser löpande så pass tidigt
under taxeringsperioden. Exempelvis måste
det ADB-baserade besluts- och under-
rättelseförfarandet förändras.
Arbetsperiodens längd bör inte förkortas
med hänsyn till arbetsmängden men även
med hänsyn till att skatteförvaltningen
bör beredas möjlighet att fördela arbetet
över tiden och på så sätt utnyttja
resurserna på bästa sätt. Tidpunkten den
15 juni är således enligt min mening väl
avvägd och bör behållas. Av samma skäl
bör även tidpunkten den 30 juni behållas
för när underrättelser senast skall vara
fastighetsägare till handa.
För närvarande skall FTN enligt 20 kap.
16 § FTL ompröva beslut när fastighet-
sägare avger erinringar eller skäl annars
föreligger. Senast den 31 augusti kan
fastighetsägare enligt 20 kap. 14 § och
28 kap. 4 § FTL avge skriftliga erinrin-
gar mot beslutet.
Det nya taxeringsförfarandet ger
fastighetsägaren möjlighet att få ett
beslut omprövat i princip intill utgången
av femte året efter taxeringsåret. Någon
senaste dag för erinringar behövs således
inte. Däremot bör skatteförvaltningen på
annat sätt upplysa fastighetsägarna om
när deras erinringar senast bör vara
skatteförvaltningen till handa för att
beslut efter omprövning skall kunna
beaktas vid inkomsttaxeringen.
Vid inkomsttaxering får beslut till
nackdel för den skattskyldige inte fattas
under november månad. Denna begränsning
har skett främst för att bereda möjlighet
till omprövning av avvikelsebeslut som
skulle innebära att den skattskyldige
påförs kvarstående skatt innan
slutskattesedlarna skickas ut i december.
Någon motsvarande bestämmelse behövs inte
vid fastighetstaxering.
27
4.5 Beslut om fastighetstaxering
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot förslaget.
Skogsstyrelsen anför att styrelsen ofta
använder fastighetslängderna över
lantbruksenheter i sitt arbete och att
det vore till stor nackdel för
skogsvårdsstyrelsens arbete om de inte
kan få del av de uppgifter som i dag
redovisas i söklängd och kategorilängd.
Skogsstyrelsen är emellertid inte
främmande för möjligheten att de får ta
del av motsvarande material på
ADB-medium, som gör det möjligt att föra
in uppgifterna i egna register eller
skriva ut dem på listor om så skulle
behövas.
Skälen för mitt förslag
Beslutens innehåll
Grundläggande beslut om fas-
tighetstaxering och omprövningsbeslut
kommer att innefatta, utöver avgörande "i
sak", även beräkning och fastställande av
taxeringsvärden, delvärden och värden för
i taxeringsenheten ingående värderingsen-
heter. Beslutet skall innehålla de
uppgifter som anges i 20 kap. 12 och
13 §§ samt 28 kap. 3 § FTL. Reglerna bör
i allt väsentligt behållas oförändrade
och tas in i den nya lydelsen av 20 kap.
4 och 5 §§ FTL.
Beslutsdokumentation
Redovisningen av FTN:s beslut sker i
huvudsak på fastighetstaxeringsavi eller
beslutsförteckning.
Fastighetstaxeringsavier tas fram
fortlöpande för varje taxeringsenhet och
undertecknas efter beslut av ordföranden
ensam eller av FTN.
Vid 1990 års allmänna fastighetstaxering
redovisades en del av besluten i
beslutsförteckning. Beslutsförteckningen
togs fram när taxeringsarbetet var klart
och undertecknades normalt av
ordföranden. Detta förfarande var
rationellt och tidsbesparande.
Erfarenheterna har överlag varit mycket
goda.
Beslutsförteckning kan emellertid
formellt endast användas vid beslut utan
avvikelse från deklaration.
När taxeringsarbetet är klart och beslut
har fattats för samtliga taxeringsenheter
inom fastighetstaxeringsdistriktet
skickas underrättelser ut vid en och
samma tidpunkt till samtliga fastighet-
sägare. Underrättel-serna skall vara
fastighetsägaren tillhanda senast den 30
juni under taxeringsåret.
Härefter kan fastighetsägarna komma in
med erinringar senast den 31 augusti.
Beslut efter omprövning dokumenteras på
fastighetstaxerings-avi. När samtliga
beslut under omprövningsperioden är
fattade skickas underrättelse ut till de
fastighetsägare som begärt omprövning.
Underrättelser skall skickas ut senast
den 31 oktober.
Vid allmän fastighetstaxering förs
besluten in i stomme till fastighetslängd
och i övrigt förs de slutligen alltid in
i fastighetslängden.
Av administrativa skäl och med hänsyn
till kostnaderna bör enligt min mening
denna omfattande dokumentation kunna
förenklas. Erfarenheterna från be-
slutsförteckningen vid 1990 års allmänna
fastighetstaxering där besluten av
administrativa skäl redovisades samlade
och i en handling är goda. Det finns skäl
att i större utsträckning än för
närvarande redovisa beslut i be-
slutsförteckning.
Särskilda motiveringar till beslut
redovisas för närvarande i form av koder
som datatekniskt styr vilken beslutstext
som skrivs ut på fastighetstaxeringsavin
och underrättelsen till fastighetsägaren.
Till dessa koder finns kodförteckningar
som förklarar vilken text en kod
motsvarar.
I beslutsförteckningen skulle således
kunna redovisas dels själva beslutet
enligt 20 kap. 12 § FTL, dels
beslutsmotiveringar genom
kodhänvisningar. På detta sätt skulle
enbart de beslut där beslutsmotiveringar-
na inte motsvarar någon beslutskod
redovisas på fastighetstaxeringsavi.
Detta skulle innebära betydande fördelar.
Med hänsyn till det nya förfarandet med
ett uppdelat underrättelseförfarande bör
beslutsförteckningar kunna tas fram
successivt för de beslut som är fattade.
Det kan finnas anledning att senare
utreda om beslutsredovisningen kan ske på
ADB-medium så att
fastighetstaxeringsavier och beslutsför-
teckningar helt kan slopas.
Som nämnts tidigare medger det nya
taxeringsförfarandet att underrättelser
skickas ut fortlöpande vartefter besluten
fattas. Detta förfarande medför att
begäran om omprövning av beslut om
fastighetstaxering kan komma in innan
grundbeslut fattats för samtliga
taxeringsenheter inom skattemyndighetens
verksamhetsområde.
Det kan normalt förutsättas att beslut om
omprövning inte fattas innan
skattemyndigheten har fattat grundbeslut
om fastighetstaxering för samtliga
taxeringsenheter som är föremål för
taxering. På samma sätt bör erinringar
prövas i kronologisk ordning. Vid
omprövningar torde det dock bli relativt
vanligt förekommande med undantag från
denna turordning.
Beslutsdokumentation måste således tas
fram löpande och före utskick av
underrättelser. I praktiken kommer
underrättelserna inte att skickas ut en
och en. Utskick kommer i stället att ske
samlat av ett antal beslutade taxeringar.
Emellertid kan detta ske successivt i
omgångar vid ett flertal tillfällen under
taxeringsperioden.
Regleringen av beslutsdokumentationen
bör enligt min mening inte ske i FTL utan
i förordningen.
Fastighetslängd
Enligt 20 kap. 20 § FTL skall FTN:s
beslut efter allmän fastighetstaxering
med vissa undantag föras in i stomme till
fastighetslängd och efter omprövning förs
besluten in i fastighetslängden. Efter
särskild fastighetstaxering förs besluten
enligt 28 kap. 9 § FTL enbart in i fas-
tighetslängden.
Stomme till fastighetslängd och
fastighetslängden framställs med ledning
av uppgifterna på fastighetsdeklaration,
fastighetstaxeringsavi och i förekommande
fall beslutsförteckning. I praktiken är
fastighetslängden ett utdrag ur
fastighetstaxeringsregistret.
Fastighetslängden rättas kontinuerligt
efter beslut om rättelse och beslut av
domstolar. Detta arbete sker manuellt.
Fastighetslängden fyller en praktisk
funktion. Den innehåller FTN:s beslut och
kan hållas tillgänglig för allmänheten.
Stomme till fastighetslängd upprättas i
huvudsak för att fastighetsägaren skall
kunna bilda sig en uppfattning om
taxeringsutfallet inför avgivande av
eventuell erinring över FTN:s beslut.
Fastighetslängden har samma funktion när
fastighetsägaren överväger att överklaga
beslutet.
Som angivits utgör fastighetslängden i
princip ett utdrag ur fas-
tighets-taxeringsregistret. Detta finns
numera tillgängligt för allmänheten via
terminaler hos skattemyndigheten (den
s.k. allmänhetens terminal).
Fastighetslängden skickas för närvarande
till kommunerna för att läggas ut även på
andra platser än på de lokala
skattekontoren. Allmänhetens terminal
finns tillgänglig enbart på de lokala
skattekontoren.
Framställning av fastighetslängder och
ajourhållning medför stora kostnader för
skatteförvaltningen. Uppskattningsvis
uppgår kostnaderna för att framställa
fastighetslängderna till omkring 6
miljoner kr per år. Detta motsvarar
omkring 36 miljoner kr under den löpande
taxeringsperioden. I denna beräknade
kostnadsuppskattning ingår
papperskostnad, bearbetning via
ADB*medium och efterbehandling. Däremot
ingår inte de lokala skattekontorens
hanteringskostnader, för exempelvis
ajourhållning och arkivering av
fastighetslängderna. Dessa kostnader
torde emellertid inte vara av försumbar
storlek.
Med hänsyn till kostnaderna för
fastighetslängderna och att de enligt
uppgift utnyttjas i mycket ringa
omfattning av fastighetsägarna bör enligt
min mening skyldigheten att framställa
sådana slopas. Det kan här näm-nas att
motsvarande har skett avseende
skattelängderna för inkomsttaxeringen
(jfr prop. 1992/93:96).
Överblicken över taxeringsutfallet kan
en fastighetsägare i stället få genom
tillgången till allmänhetens terminal. De
fastighetsägare som inför en begäran om
omprövning vill studera och jämföra
taxeringar inom det område där hans
fastighet är belägen kan således gör
detta direkt på terminal hos det lokala
skattekontoret.
28
5 Förseningsavgift m.m.
5.1 Förseningsavgifter införs
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot förlaget. Sveriges
Fastighetsägareförbund och Villaägarnas
Riksförbund avstyrker förslaget.
Skälen för mitt förslag: Till grund för
fastighetstaxeringen ligger främst de
deklarationer som fastighetsägarna
lämnar. Vidare kan FTN vanligtvis få
ytterligare underlagsmaterial som kan
tjäna till ledning vid taxeringen eller
vid kontroll av deklarerade uppgifter.
Ytterligare uppgifter kan således
inhämtas efter anmaning och besiktning.
Vidare inkommer vissa uppgifter från
andra myndigheter, såsom byggnadslov,
ägarändringar m.m. Dessutom har nämnden
normalt tillgång till tidigare
deklarationer och fastighets-
taxeringsbeslut.
Det underlagsmaterial som kan fås vid
sidan av fastighetsdeklarationen är
emellertid i många fall inte tillräckligt
utan måste kompletteras med uppgifter som
lämnas direkt av fastighetsägaren.
Med hänsyn till att fastighetstaxeringen
utförs under stor tidspress är det
angeläget att fastighetsägarna kommer in
med sina deklarationer i rätt tid,
speciellt med hänsyn till att det
erfarenhetsmässigt har visat sig att
uppgifterna i deklarationerna ganska ofta
är ofullständiga.
De regler som för närvarande finns för
att motverka felaktigheter i
fastighetsdeklaration är de
straffrättsliga påföljdsbestämmelserna i
18 kap. 41 § FTL. I detta lagrum finns
även bestämmelser för underlåtenhet att
lämna fastighetsdeklaration. Däremot
finns inte något administrativt
sanktionssystem i form av
förseningsavgift.
1976 års Fastighetstaxeringskommitté (Fi
1976:05) har i ett delbetänkande
Förseningsavgift vid allmän
fastighetstaxering lämnat förslag till
införande av en förseningsavgift.
Betänkandet (Ds B 1980:4) behandlades i
prop. 1985/86:160 men har inte legat till
grund för någon lagstiftning.
För sent inkomna eller uteblivna
deklarationer vid fastighetstaxering
medför numera ett omfattande
administrativt merarbete för skattemyn-
digheterna. Det finns därför anledning
att på nytt ta upp frågan om införande av
administrativa sanktionsmöjligheter vid
för sent inlämnad deklaration eller
underlåtenhet att lämna deklaration.
Nuvarande straffstadganden har i
praktiken, såvitt är bekant, inte
tillämpats. Som förklaring till detta har
enligt Fastighetstaxeringskommittén
anförts att det är svårt att konstatera
att det inte har varit okunnighet eller
missförstånd från fastighetsägarens sida
som har föranlett den oriktiga uppgiften
eller den uteblivna deklarationen. Det
har även ansetts svårt att konstatera om
den oriktiga uppgiften eller under-
låtenheten har föranlett fara för att
taxeringsvärdet blir för lågt. Dessa
synpunkter torde fortfarande vara
aktuella.
Det kan dessutom konstateras att den
straffrättsliga bestämmelsen i 18 kap. 41
§ FTL är avsedd för allvarliga fall. Det
är inte möjligt att påföra sanktioner i
judiciell ordning när det är fråga om ett
mycket stort antal mindre försummelser. I
sådana fall krävs någon form av
administrativ sanktion.
I sin anmälan till prop. 1985/86:160
uttalade departementschefen i fråga om
Fastighetstaxeringskommitténs förslag om
en förseningsavgift bl.a. att antalet
för sent inlämnade deklarationer var
relativt litet och inte innebar något
större problem för skatteförvaltningen.
Vidare anförde han att införandet av en
förseningsavgift också torde kräva
uttryckliga regler om anstånd med att
avlämna deklaration. Sammantaget bedömdes
fördelarna med en förseningsavgift inte
uppväga de nackdelar och det
administrativa merarbete som en avgift
skulle innebära.
Enligt promemorian har emellertid
framkommit att numera en relativt sett
stor del av deklarationerna kommer in för
sent. Skattemyndigheterna belastas med
ett betydande merarbete genom att de får
utfärda påminnelser och anmaningar. Tiden
för utredning och granskning förkortas
genom att deklarationerna i dessa fall
inkommer mot slutet av taxeringsperioden.
Detta innebär givetvis en ökad risk för
oriktiga taxeringar.
Exempelvis kan nämnas att Älvsborgs län
vid AFT 92 taxerade ca 24 800
taxeringsenheter. Endast 60 % av
deklarationerna hade kommit in den 11
december. I februari gick påminnelse ut
till omkring 25 %. Därefter anmanades
ungefär 10 %. Slutligen var FTN:a tvungna
att taxera ca 2 % utan ledning av
deklaration.
I landet som helhet kan enligt
promemorian följande uppskattningar göras
avseende AFT 1990 och 1992. För år 1992
finns ett något säkrare underlag än för
AFT 90. Siffrorna anger genomsnittlig
procentuell andel av antal dek-
lararationer.
För sentPåminnelserAnmaningar
Sköns- inkomna
taxering
AFT 1990 5-10 4-8 2-6 1
AFT 1992 25-35 10-20 5-10 1-3
Det kan således konstateras att
deklarationsskyldigheten för ett stort
antal fastigheter inte fullgörs inom den
utsatta tiden. Detta medför att
skatteförvaltningen får avsätta betydande
resurser till att försöka få in
deklarationer samtidigt som tidspressen
ökar på FTN och därmed risken för
feltaxeringar. Dessutom är
anmaningsförfarandet till sin
konstruktion inte lämpligt att använda i
dessa situationer där det är fråga om ett
större antal försenade deklarationer. Än
mindre är anmaning med vite i
administrativt hänseende lämpligt. Det
kan här nämnas att påminnelse-och
anmaningsförfarandet pågår successivt
under hela taxeringsperioden fram till
och med maj under taxeringsåret.
För sent inlämnade
fastighetsdeklarationer innebär således
ett omfattande merarbete för
skattemyndigheterna. Vidare är det enligt
min mening av stor vikt att arbetet med
fastighetstaxeringen kan integreras med
skattemyndigheternas övriga
arbetsuppgifter på ett sådant sätt att en
större del av arbetet slutförts innan
arbetet med inkomst- och
förmögenhetstaxeringen påbörjas under
februari månad, vilket påtagligt
försvåras om ett stort antal
deklarationer kommer in för sent.
Mot bakgrund av detta föreslår jag att
en förseningsavgift införs i likhet med
de regler som finns för inkomsttaxering
enligt TL. Nuvarande bötesbestämmelser i
18 kap. 41 § andra stycket för
deklarationsförsummelse kan då upphävas.
Regleringen av förseningsavgiften
föreslås ske i fem nya paragrafer i FTL,
18 kap. 42 - 46 §§ avseende AFT samt en
ny paragraf i 26 kap. 4 § avseende
särskild fastighetstaxering, SFT.
5.2 Förseningsavgiftens storlek
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Fastighetens
taxeringsvärde har inte alltid någon
betydelse för den skatt en
fastighetsägare skall betala.
Taxeringsvärdet är således inte lämpat
att ligga till grund för
förseningsavgiftens storlek. Denna bör
enligt min mening i stället utgå med ett
fast belopp.
Med hänsyn härtill finns det inte heller
någon anledning att särbehandla
aktiebolag. Deras fastigheter är inte
svårare att taxera utan ledning av
deklaration än andra fastigheter. Samma
belopp bör således utgå för samtliga
fastighetsägare.
Förseningsavgiften bör enligt min mening
sättas så högt att den får effekt mot
deklarationsförsummelser. Beloppet bör
bestämmas med hänsyn till vad som gäller
vid inkomsttaxeringen.
Om deklarationsskyldig inte har kommit
in med allmän fastighetsdeklaration inom
föreskriven tid eller har han endast
lämnat en deklaration med så bristfälligt
innehåll att den uppenbarligen inte är
ägnad att ligga till grund för taxering,
skall således en särskild avgift
(förseningsavgift) påföras honom.
Avgiftens storlek föreslås bli 500 kr.
Motsvarande bör gälla vid ett första
föreläggande om att lämna särskild
fastighetsdeklaration inom en viss tid.
Har fastighetsägare, som utan
föreläggande skall lämna fastighetsdek-
laration senast den 1 maj under
taxeringsåret inte kommit in med dek-
laration eller har han dessförinnan
endast kommit in med en deklaration med
så bristfälligt innehåll att den
uppenbarligen inte är ägnad att ligga
till grund för taxering, bestäms för-
seningsavgiften till 2 000 kr.
Motsvarande gäller när
skattemyndigheterna, efter det första
föreläggandet, ytterligare en gång har
förelagt fastighetsägaren att inkomma med
särskild fastighetsdeklaration.
I de fall en fastighetsägare inte
undertecknat deklarationen bör en avgift
om 500 kr tas ut enbart när han under-
låter att underteckna efter föreläggande.
5.3 Vem som skall betala
förseningsavgiften
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Kammarrätten i
Jönköping anför att rutinerna bör
utformas så att förseningsavgift inte
drabbar den som har godtagbar anledning
räkna med att annan delägare fullgör
deklarationsplikten och som inte själv
fått någon anmodan att deklarera.
Liknande synpunkter framförs av
länsrätterna i Stockholms och Värmlands
län. Länsrätten i Stockholm anför att med
promemorians förslag om att påföra
samtliga delägare till en fastighet
förseningsavgift med 500 kr för var och
en av dem finns det risk för att
storleken av avgiften mångfaldigas utan
att syftet med avgiften, nämligen att en
viss deklaration skall lämnas, skiljer
sig från normalfallet. Om förslaget
vidhålls anser länsrätten att utrymmet
för eftergift av förseningsavgiften bör
utsträckas att avse samtliga delägare som
med stöd av inkommen handling kan anses
ej delta i den löpande förvaltningen av
fastigheten. Vidare föreslås vissa
redaktionella ändringar i lagtexten.
Länsrätten i Värmlands län anför
beträffande fastigheter med flera
delägare följande. Deklarationsblanketter
för fastighetstaxering lär i flerägarfall
sändas ut endast till en delägare. Skulle
deklarationsblanketter sändas till
samtliga delägare riskerar
skattemyndigheten att få in flera
fastighetsdeklarationer med skiftande
innehåll, vilket sannolikt skulle medföra
ett icke obetydligt merarbete. Länsrätten
finner mot bakgrund av det anförda att
det framstår som mest ändamålsenligt och
praktiskt att förseningsavgift endast
skall komma i fråga beträffande den
delägare som tillställts
deklarationsblanketten eller som av olika
skäl bedöms vara den som i
deklarationshänseende företräder övriga
delägare.
Skälen för mitt förslag: Förseningsavgift
bör påföras den som är deklarations-
skyldig. Ägs fastigheten av flera
personer åvilar deklarationsskyldigheten
i dessa fall normalt samtliga delägare. I
princip bör samtliga ägare påföras för-
seningsavgift. Jag anser således att
förseningsavgift inte skall kunna påföras
endast den som tillställts
deklarationsblankett.
Påförande av förseningsavgift bör
emellertid underlåtas i det fall
skattemyndigheten har godtagit en
deklaration som inte har undertecknats av
samtliga delägare. Skattemyndigheterna
bör i praktiken även fortsättningsvis
kunna presumera att den som undertecknat
deklarationen har åtagit sig
deklarationsskyldigheten gentemot övriga
delägare.
Har deklarationen kommit in för sent,
måste den kompletteras eller har den över
huvud taget inte kommit in kan det i
vissa situationer finnas skäl att efterge
förseningsavgiften.
Ett sådant exempel är när den faktiska
förvaltningen handhas av en delägare.
Förseningsavgift bör då kunna efterges
för de övriga delägarna. Ett liknande
betraktelsesätt borde kunna anläggas även
vid utfärdande av föreläggande om att
komma in med deklaration eller att
komplettera densamma. Vidare bör det
presumeras att den som lämnar en uppgift
för juridisk persons räkning också skall
anses ha haft behörighet att göra detta.
Med hänsyn till att förseningsavgiftens
främsta syfte är att utgöra ett
påtryckningsmedel bör den utgå med 500
kronor för var och en av delägarna även
då samtliga påförs avgiften.
5.4 Eftergift
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Remissinstansernas
synpunkter har redovisats i föregående
avsnitt (5.3).
Skälen för mitt förslag: Vid
inkomsttaxering gäller enligt 5 kap. 6 §
TL att särskild avgift skall efterges
helt, om felaktigheten eller under-
låtenheten kan antas ha ett sådant
samband med den skattskyldiges ålder,
0sjukdom, bristande erfarenhet eller
liknande förhållande att den framstår som
ursäktlig. Detsamma gäller om
felaktigheten eller underlåtenheten
framstår som ursäktlig med hänsyn till
uppgiftens beskaffenhet eller annan
särskild omständighet eller det framstår
som uppenbart oskäligt att ta ut den
särskilda avgiften.
Regler om eftergift bör enligt min
mening utformas i överensstämmelse med
vad som gäller vid inkomsttaxering. Vid
fastighetstaxering föreligger dock vissa
speciella situationer där eftergift bör
kunna komma i fråga. Exempelvis
föreligger ingen deklarationsplikt för
byggnad med värde under 10 000 kronor.
Fastighetsägaren får själv göra denna
bedömning. I gränsfallen bör enligt min
mening inte för stora krav ställas på
fastighetsägaren. Vidare bör det i vissa
fall kunna medges eftergift när den
skattskyldige misstagit sig på de fas-
tighetsrättsliga reglerna. Dessa exempel
inryms under de grunder som vid
inkomsttaxering gäller enligt 5 kap. 6 §
TL.
Med hänsyn till förseningsavgiftens
ringa belopp bör enligt min mening någon
regel om nedsättning inte införas.
Föreligger eftergiftsgrund som skall
beaktas bör förseningsavgiften alltid
efterges helt. Vidare bör
förseningsavgift inte få påföras sedan
den deklarationsskyldige har avlidit.
Bestämmelserna om eftergift skall
beaktas även om något yrkande om detta
inte har framställts, i den mån det
föranleds av vad som förekommit i ärendet
eller målet om särskild avgift.
Närmare rekommendationer om hur
eftergiftsgrunderna skall tillämpas bör
utfärdas av RSV.
5.5 Inbetalning och debitering, m.m.
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Enligt
Fastighetstaxeringskommitténs förslag bör
förseningsavgift debiteras och drivas in
som skatt enligt uppbördslagen
(1953:272). Bestämmelser om detta bör
införas.
I övrigt skall den ordning som föreslås
gälla för beslut, omprövning och
överklagande vid fastighetstaxering även
tillämpas vid beslut om förseningsavgift.
29
5.6 Anstånd
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag:
Fastighetstaxeringskommittén föreslog att
någon anståndsmöjlighet inte skulle
finnas vid fastighetstaxeringen. Som
motiv för detta framfördes att
fastighetsdeklaration av flera skäl inte
kunde jämföras med övriga typer av
deklarationer. Fastighetsdeklara-tioner
kräver bl.a. inte samma arbetsinsats och
det är mer sällan som man anlitar med-
hjälpare. Dessutom innebär
fastighetstaxeringen att man skall lämna
uppgifter om sådant som fastighetsägaren
till stor del känner till på förhand och
som inte kräver någon närmare utredning.
Det förelåg därför enligt kommittén inte
något behov av sådana generella anstånd
som meddelas vid inkomsttaxering.
Jag delar emellertid den bedömning som
regeingen gav uttryck för i prop.
1985/86:160 att en förseningsavgift torde
kräva uttryckliga regler om anstånd med
deklarationens avlämnande. I annat fall
torde deklarationsskyldiga till stor del
komma att få eftergift av avgiften.
Även vid fastighetstaxering bör således
en fastighetsägare ha rätt att få anstånd
med avlämnande av deklaration genom att
regler efter mönster från TL infördes i
FTL. Såsom Fastighetstaxeringskommittén
uttalat torde detta emellertid bli mer
sällan förekommande än vid
inkomsttaxering. Dessutom bör ett
anståndsförfarande knappast kräva samma
administrativa insats som för närvarande
läggs ner på att få in uteblivna fas-
tighetsdeklarationer.
Om någon visar att han är förhindrad på
grund av särskilda omständigheter att
lämna deklaration inom föreskriven tid,
bör han således efter ansökan beviljas
anstånd med att lämna deklarationen.
Anstånd bör inte utan att den finns
synnerliga skäl få medges längre än till
utgången av februari månad under
taxeringsåret. Närmare rekommendationer
om anstånd bör utfärdas av RSV.
Regleringen föreslås ske genom en ny
paragraf i FTL, 18 kap. 9 a §.
30
6 Ändring av fastighetstaxeringsbeslut
6.1 Omprövningsförfarandet
6.1.1 Omprövning på begäran av
fastighetsägare
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot förslaget.
Länsrätten i Stockholms län anför att
det förhållande att omprövnings-tiden
kommer att anges till fem år medan tiden
mellan två fastighetstaxe-ringar är sex
år kan innebära en nackdel för
fastighetsägaren i detta sammanhang.
Skälen för mitt förslag: Vid
inkomsttaxering får den skattskyldige
inom fem år efter taxeringsårets utgång
skriftligt begära omprövning av
skattemyndighetens beslut i fråga som kan
ha betydelse för beskattningen eller
annat ekonomiskt mellanhavande med det
allmänna. Har ansökan kommit in inom
perioden får skattemyndigheten fatta
beslut även efter omprövningsperiodens
utgång.
Gör den skattskyldige sannolikt att han
inte fått kännedom om taxeringsbeslutet,
skattsedel eller annan handling med
uppgift om skattens storlek inom två
månader före femårsperiodens utgång, får
en begäran om omprövning komma in inom
två månader från den dag han fick sådan
kännedom.
Omprövning av frågor avseende samma års
taxering kan ske flera gånger. Även samma
fråga kan omprövas flera gånger.
En förutsättning för omprövning är att
frågan inte får vara föremål för domstols
prövning avseende det ifrågavarande
taxeringsåret. Är så fallet skall
yrkandet om omprövning avvisas. Ett
beslut om avvisning kan överklagas.
Omprövningsförfarandet vid
inkomsttaxeringen bör enligt min mening i
allt väsentligt kunna överföras även till
fastighetstaxeringen. FTN:s beslut får,
om inte nytaxering sker, verkan från
ingången av det taxeringsår då taxeringen
sker till ingången av det taxeringsår då
allmän fastighetstaxering sker nästa
gång. Vid särskild fastighetstaxering
fastställs i detta fall nästföregående
års taxering oförändrad. Ompröv-
ningsbeslut bör därför gälla för samtliga
efterföljande år under denna period om
inte nytaxering sker något av dessa år.
En förlängning av den femåriga
omprövningstiden bör inte kunna
åstadkommas genom att fastighetsägaren
begär omprövning av den särskilda
fastighetstaxeringen om inte ny taxering
verkställts eller när omprövningen avser
att skattemyndigheten inte tagit upp
fastigheten för ny taxering. Ett beslut
om ny taxering får dock givetvis
omprövas.
Vid fastighetstaxering kan det förekomma
att en uppgift i beslutet inte har någon
betydelse för taxeringsvärdet men däremot
i annat sammanhang. I praktiken har det
visat sig att exempelvis åsatt typkod kan
ha betydelse för beviljande av lån.
Omprövningsmöjligheten bör generellt
omfatta situationer när fastighetstaxer-
ingsbeslutet kan ha ekonomisk betydelse.
Möjligheten till omprövning bör, på
samma sätt som vid inkomsttaxe-ringen,
gälla fem år efter taxeringsårets utgång.
Fastighetsägaren har således möjlighet
att begära omprövning under hela den
löpande taxe-ringsperioden, med andra ord
från en allmän fastighets-taxering till
nästa allmänna fastighetstaxering.
Motsvarande bör gälla även vid särskild
fastighetstaxering. Även vid denna bör
omprövningsfristen således omfatta fem år
efter taxeringsårets utgång.
En fastighet kan byta ägare under den
period som omprövningsfristen omfattar.
Även den nye ägaren bör därför ha
möjlighet att begära omprövning under fem
år efter utgången av taxeringsåret. Den
nye ägaren bör emellertid enligt min
mening inte ha omprövningsrätt om det
efter detta taxeringsår men före den nye
ägarens förvärv har verkställts en allmän
fastighetstaxering eller en ny taxering
vid särskild fastighets-taxering eftersom
den förstnämnda taxeringen då inte har
betydelse för honom. Införandet av ett
omprövningsförfarande vid
fastighetstaxeringen motsvarande det som
finns vid inkomsttaxeringen innebär en
väsentligt utökad möjlighet för
fastighetsägaren att få
fastighetstaxeringen omprövad mot vad som
gäller i dag. Någon ytterligare
utsträckning av omprövningstiden utöver
vad som föreslås i promemorian är därför
enligt min mening inte motiverad.
Även enligt dagens regler kan såväl den
gamla som den nya ägaren i vissa fall
överklaga ett fastighetstaxeringsbeslut.
Vidare får var och en av olika delägare
enligt RÅ 84 1:91 föra sin egen talan i
fråga om en samägd fastighet. Det
föreligger således inte nödvändig
processgemenskap vid fastighetstaxering.
De processuella problem som uppkommer när
gammal resp. ny ägare eller när skilda
delägare har sinsemellan olika yrkanden
får lösas efter allmänna processrättsliga
principer.
Omprövning vid ny eller ändrad praxis
En fråga som avgjorts av länsrätt eller
kammarrätt genom beslut som vunnit laga
kraft får vid inkomsttaxering omprövas av
skattemyndigheten, om beslutet avviker
från rättstillämpningen i ett
regeringsrättsavgörande som har meddelats
därefter. Den skattskyldige måste begära
detta inom femårsperioden.
En fråga som prövats av domstol vinner
laga kraft och kan således inte omprövas
därefter. I praktiken kan detta nya
taxeringsförfarande, liksom det gamla,
leda till att en och samma fråga som för
en fastighetsägare avgjorts av länsrätt
eller kammarrätt för en annan fastighets-
ägare avgörs av Regeringsrätten och
dessutom vid en senare tidpunkt. I detta
fall kan de fastighetsägare som tidigare
inte fått sin fråga prövad begära
omprövning medan länsrättens eller
kammarrättens beslut som inte överklagats
vunnit laga kraft. Av rättviseskäl bör
det även vid fastighetstaxering för dessa
fall införas en möjlighet att begära
omprövning när avgörandet i länsrätt
eller kammarrätt avviker från rättstil-
lämpningen i Regeringsrätten.
Förslaget regleras i 20 kap. 9 och 11 §§
FTL.
6.1.2 Omprövning på skattemyndighetens
initiativ
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna har inget att erinra
mot förslaget.
Länsrätten i Värmlands län anför att det
i fastighetstaxerings-sammanhang brukar
framhållas att det inte i varje situation
är klart om en ändring skall uppfattas
vara till nackdel eller fördel för
fastighetsägaren. Vad som för den ene
fastighetsägaren kan vara till fördel kan
för den andre i en viss situation vara
till nackdel. Härtill kommer att delägare
i en fastighet kan ha skilda
uppfattningar om ett taxeringsvärde är
för högt eller för lågt. Innan
skattemyndigheten fattar ett beslut om
sänkning av ett taxeringsvärde i fall som
nu avses bör myndigheter därför genom
kommunicering ha förvissat sig om att
fastighetsägaren också anser att
ändringen är till fördel för honom.
Skälen för mitt förslag:
Skattemyndigheten skall vid
inkomsttaxering ompröva beslut om det
finns skäl för det. För att skattemyn-
digheten skall initiera en omprövning
krävs i allmänhet att nya omständigheter
framkommit som gör att det tidigare
beslutet framstår som felaktigt.
Skattemyndigheten skall vidare göra de
följdändringar i ett taxeringsbeslut som
föranleds av ett annat taxeringsbeslut
som skattemyndighet fattat avseende annat
taxeringsår eller annan skattskyldig
eller en allmän förvaltningsdomstols dom
i mål om taxering avseende annat
taxeringsår eller annan skattskyldig.
Skattemyndigheten får avstå från att på
eget initiativ ompröva ett beslut, om
omprövningen skulle avse ett mindre
belopp.
Motsvarande regler bör enligt min mening
införas på fastighetstaxe-ringsområdet.
Tidsfristerna för omprövning på
skattemyndighetens initiativ
Beslut om omprövning till den
skattskyldiges fördel får vid
inkomst-taxering meddelas inom fem år
efter utgången av taxeringsåret.
Följdändringsbeslut till den
skattskyldiges fördel får meddelas även
efter utgången av femårsperioden. Beslut
om omprövning till den skattskyldiges
nackdel får meddelas inom ett år efter
utgången av taxeringsåret. Skattemyn-
digheten kan således på eget initiativ
besluta om ändringar till den
skattskyldiges fördel under samma period
som den skattskyldige själv kan begära
omprövning.
Motsvarande tidsfrister bör gälla vid
fastighetstaxering.
Vid begäran om omprövning eller
överklaganden eftersträvar
fastighetsägarna vanligtvis en sänkning
av taxeringsvärdet. Normalt torde detta
således vara till fastighetsägarens
fördel. Detta gäller särskilt vid
debitering av fastighetsskatt. Emellertid
används fastighetstaxeringarna även för
andra ändamål. Det kan därför förekomma
att fastighetsägaren motsätter sig en
omprövning på skattemyndighetens
initiativ efter ettårstidens utgång. I
förhållande till inkomst- och
förmögenhetstaxering torde detta kunna
förekomma i något fler fall vid fas-
tighetstaxering. Det kan således finnas
skäl att låta fastighetsägaren yttra sig
innan förändringen beslutas.
Att skattemyndigheten kan fatta beslut
om inkomsttaxering till nackdel för den
skattskyldige intill utgången av året
efter taxeringsåret motiveras i
förarbetena till TL främst av principen
om att taxeringsförfarandet skall för-
skjutas mot första instans. Denna princip
skulle inte kunna upprätt-hållas utan en
ettårig omprövningsperiod. Vidare
hänvisades till att besvärstiden för
skattemyndigheterna sträckte sig t.o.m.
utgången av juni året efter taxeringsåret
och att handläggningen i länsrätt normalt
tog längre tid än ett år. Enligt
departementschefen torde ettårsfristen
medföra att den skattskyldige skulle få
besked om ändringar av sin taxering
snabbare. Dessutom ansåg han att en
kortare tid än ett år inte var förenlig
med den skattskyldiges femåriga
omprövningsperiod och att
kvittningsrätten för det allmänna
slopats.
En ettårig period för ändring till
fastighetsägarens nackdel torde enligt
min mening vara ändamålsenlig även vid
fastighetstaxering under förutsättning
att regler om eftertaxering efter mönster
från TL införs i FTL.
För det fall den skattskyldige vid
inkomsttaxering inte lämnat deklaration i
rätt tid gäller särskilda regler.
Skattemyndigheten får i dessa fall,
oberoende av om förutsättningar för
eftertaxering föreligger, ompröva ett
taxeringsbeslut till den skattskyldiges
nackdel under ett år efter det att
deklarationen kom in till
skattemyndigheten, dock inte längre än
till utgången av det femte året efter
taxeringsåret.
Denna särregel har införts för att
undvika att de som inte fullgör sin
deklarationsskyldighet i rätt tid
behandlas förmånligare än andra och att
skattemyndigheternas reella möjligheter
att ändra taxeringar till nackdel
inskränks. En regel med denna innebörd
behövs enligt min mening även vid
fastighetstaxering.
De nya reglerna har tagits in i 20 kap.
12 och 13 §§ FTL.
6.1.3 Kvittning och eftertaxering
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot förslaget.
Kammarrätten i Sundsvall anför att vad
gäller frågan om eftertaxering vid
oriktig uppgift kan konstateras att de
uppgifter som efterfrågas i
fastighetsdeklarationen många gånger kan
vara svårare att ange med noggrannhet än
de uppgifter som skall lämnas vid
inkomsttaxering. Eftersom taxeringsvärdet
bestäms efter en schabloniserad
värderings-modell påverkar många gånger
inte en felaktig uppgift
taxeringsresultatet. Det torde vidare
ofta vara så att den korrekta uppgiften
framgår av annat material som är
tillgängligt för skattemyndigheten varför
någon effekt på taxeringen inte
uppkommer. Sammanfattningsvis kan det
därför enligt kammarrättens bedömning
förutses problem och svårigheter vid
avgöran-de av frågan om oriktig uppgift
har lämnats och om uppgiften medfört att
fastighetstaxeringen blivit felaktig och
att det mot denna bakgrund kan antas att
utrymmet för att tillämpa bestämmelsen
kommer att bli relativt begränsat.
Länsrätten i Stockholms län anför att 20
kap. 15 och 16 §§ FTL enligt
promemorieförslaget avser åtgärd till
nackdel för fastighetsägaren från andra
till och med femte året efter
taxeringsåret och ersätter en del av
nuvarande grunderna för att anföra besvär
i särskild ordning. Länsrätten anser dock
att även de fall då fastigheten genom
förbiseende inte blivit taxerad eller
undantagits från skatteplikt trots att så
inte hade bort ske innebär ändringar till
fastighetsägarens nackdel och alltså
borde utgöra grund för eftertaxering.
Kammarrätten i Jönköping anför att det
vore bättre att knyta an vad som avses
med "belopp av någon betydelse" till viss
procentuell andel av det värde som
framkommer vid avläsning i tabell än till
en i förarbetena angiven minimigräns.
Länsrätten i Värmlands län anför att
bedömningen "belopp av någon betydelse"
endast bör ske med utgångspunkt från
eftertaxeringens effekter på
fastighetstaxeringen och således med
bortseende från dess inverkan på inkomst-
och förmögenhetstaxering. I annat fall
blir det enligt länsrätten nödvändigt med
tämligen komplicerade räkneoperationer
för att man skall kunna se om
förutsättningar för eftertaxering
föreligger. Särskilt gäller detta
beträffande fastigheter med flera
delägare. Dessutom skulle möjligheterna
att eftertaxera vara större i början av
en löpande fastighetstaxeringsperiod än
mot slutet av perioden, vilket framstår
som en märklig konsekvens.
Skälen för mitt förslag
Kvittning
Det utvidgade omprövningsförfarandet vid
inkomsttaxeringen hänger nära samman med
övergången till sakprocess. Syftet med
sakprocessen är att begränsa prövningen
till den fråga som överklagats. Vid in-
komsttaxeringen har det därför inte
införts någon möjlighet för det allmänna
att i domstol mot den skattskyldiges
yrkande framställa s.k. äkta kvitt-
ningsinvändningar. Inte heller på
skattemyndighetsnivå får denna typ av
kvittning göras. Med äkta
kvittningsinvändningar avses sådana
invändningar som hänför sig till en annan
fråga än den som klaganden begärt
omprövning av eller överklagat.
På samma sätt som vid inkomsttaxering
bör enligt min mening äkta
kvittningsinvändningar inte tillåtas vid
fastighetstaxering.
Vad som är en äkta kvittningsinvändning
måste avgöras mot bakgrund av den fråga
som är föremål för prövning i ärendet.
Övergången till en sakprocess vid
fastighetstaxering kommer jag att
behandla i det följande (avsnitt 7.2.).
Kort kan emellertid följande noteras om
kvittningsinvändningar i fastighetstaxe-
ringsärenden.
Normalt torde inga svårigheter uppkomma
vid bestämmande av vad som utgör saken i
ett ärende. Exempelvis kan frågan avse
vilken standardpoäng ett småhus skall
åsättas eller om fastigheten har tillgång
till kommunalt vatten och avlopp.
I vissa fall utgörs beslutsunderlaget av
en sammanvägning av de faktiska
förhållanden som råder för fastigheten.
Det kan förekomma att förhållanden som
åberopas av fastighetsägaren till stöd
för en sänkning av taxeringsvärdet kan
motverkas av andra förhållanden som inte
självständigt har ansetts kunna ligga
till grund för en höjning.
Fastighetsägaren kan exempelvis yrka en
sänkning av taxeringsvärdet på grund av
att tomten är osedvanligt kuperad. Till
grund för yrkandet åberopas således de
topografiska förhållandena. Mot detta
borde då kunna åberopas att tomten på
andra sätt, exempelvis genom att den är
högt belägen, inte bör ha ett lägre värde
än det som åsatts.
Till grund för en kvittningsinvändning
kan även åberopas t.ex. en felaktig
klassificering av en värdefaktor. Har
denna felklassificerade värdefaktor inte
något samband med den fråga som skall
prövas torde detta utgöra exempel på en
äkta kvittningsinvändning, som således
inte är tillåten.
Vid särskild fastighetstaxering finns
speciella kvittningsregler för
bedömningen av om skäl för ny taxering
föreligger (se exempelvis 16 kap. 3 §
tredje stycket och 7 och 8 §§ FTL). Dessa
regler syftar till att begränsa antalet
nytaxeringar till de fall där det anses
erforderligt. Reglerna bör enligt min
mening för närvarande bibehållas
oförändrade.
Eftertaxering
Efter ettårsperioden och t.o.m. femte
året efter taxeringsåret får
inkomsttaxeringsbeslut till den
skattskyldiges nackdel meddelas om det
föreligger förutsättningar för
eftertaxering. Följdändringar genom
eftertaxering får ske även efter
femårsperioden men senast inom sex
månader från det att det beslut som
föranledde följdändringen meddelades.
Eftertaxering förutsätter i huvudsak
oriktig uppgift eller underlåtenhet från
den skattskyldiges sida, men får ske även
vid rättelse av felräkning, misskrivning
eller annat uppenbart förbiseende och vid
följdändring till nackdel för den
skattskyldige.
Eftertaxering som avser annat än
följdändringar får ske endast om den
skulle avse belopp av någon betydelse.
Eftertaxering får inte ske om myndigheten
tidigare fattat ett eftertaxeringsbeslut
avseende samma fråga eller om beslutet
med hänsyn till omständigheterna skulle
framstå som uppenbart oskäligt.
Eftertaxering vid inkomsttaxering kan
sägas motsvara reglerna i gamla TL om
eftertaxering, skattemyndighetens
extraordinära besvärsrätt till nackdel
för den skattskyldige, domstols möjlighet
att företa följdändringar till den
skattskyldiges nackdel och
skattemyndighetens möjlighet att
följdändra till nackdel för den
skattskyldige.
Vid fastighetstaxering motsvaras dessa
regler av den befogenhet
skattemyndigheterna har att dels enligt
20 kap. 23 § och 28 kap. 10 § FTL rätta
FTN:s beslut om detta blivit oriktigt
till följd av uppenbar felräkning eller
uppenbart felaktig överföring av belopp
eller annan uppgift från deklaration,
dels att enligt 23 kap. och 31 kap. FTL
anföra besvär i särskild ordning.
Det finns inte någon direkt motsvarighet
till följdändringar vid fastighetstax-
ering. Däremot kan enligt min mening en
del av grunderna för att anföra besvär i
särskild ordning i princip anses omfatta
möjligheterna till eftertaxering.
Dessutom bör uppmärksammas att grunderna
vid besvär i särskild ordning vid fastig-
hetstaxering torde vara mer omfattande än
vad som tidigare gällde vid inkomst-
taxering.
Fastighetstaxeringen omfattar ett
betydande material och kan således
karaktäriseras som massärendehantering.
Detta i kombination med den korta
arbetsperioden medför att vissa beslut
kan bli oriktiga i ett eller annat
avseende. Fel kan även uppstå vid t.ex.
registreringen av besluten.
De grunder som för närvarande finns för
besvär i särskild ordning medför i regel
inte några större tillämpningsproblem.
Vissa bedömningar måste emellertid göras
vid åberopande av de besvärsgrunder som
uppräknas i 23 kap. 2 § punkterna 7 och 8
samt 31 kap. 3 § punkterna 7 och 8 FTL.
Enligt 23 kap. 2 § punkt 7 och 31 kap. 3
§ punkt 7 FTL får besvär anföras om
fastighet på grund av att underlaget för
taxeringen av fastigheten har varit
felaktigt eller ofullständigt har åsatts
väsentligt annorlunda taxering än som
bort ske. Enligt 23 kap. 2 § punkt 8 och
31 kap. 3 § punkt 8 FTL får besvär
anföras om eljest sådana omständigheter
föreligger, som bort föranleda väsentligt
annorlunda taxering och särskilda skäl
föreligger för prövning av besvären. I
praxis har man varit restriktiv med att
tillerkänna någon besvärsrätt enligt
sistnämnda punkt. De fall som förekommit
avser främst fastighetsägarens rätt att
anföra besvär.
De möjligheter som enligt gällande
lagstiftning finns att korrigera
felaktiga beslut bör enligt min mening
vad gäller korrigering till
fastighetsägarens nackdel, i huvudsak
överföras till eftertaxeringsinstitutet.
Detta är även en förutsättning för att
kunna begränsa kvittningsrätten på det
sätt som tidigare föreslagits. Vidare
innefattar den föreslagna möjligheten
till eftertaxering även den rätt
skattemyndigheten för närvarande har att
rätta beslut om fastighetstaxering, s.k.
självrättelser. Beträffande de synpunkter
Kammarrätten i Jönköping framfört kan jag
i och för sig instämma i att vissa
svårigheter torde kunna uppkomma när det
gäller att avgöra om oriktig uppgift
lämnats och om uppgifterna medfört att
fastighetstaxeringen blivit felaktig.
Dessa svårigheter är dock enligt min
bedömning knappast av den arten att de
utgör hinder mot att införa den nu
föreslagna ordningen.
En förutsättning för eftertaxering, utom
vid följdändringar och rättelser bör,
liksom vid inkomsttaxering, vara att de
avser ett belopp av någon betydelse.
Vid bedömningen av om eftertaxering-
avser ett belopp av någon betydelse bör
förändringen av taxeringsvärdet ställas i
relation till de ekonomiska konsekvenser
det får i andra sammanhang. Den am-
bitionsnivå som valts för inkomst- och
förmögenhetstaxeringen bör analogt kunna
användas även för fastighetstaxeringen
enligt min mening. Jag återkommer i
författningskommentaren till denna fråga
samt de synpunkter som framförts av
Kammarrätten i Jönköping och länsrätterna
i Stockholms och Värmlands län.
Bestämmelserna om eftertaxering har
tagits in i 20 kap. 14-19 §§ FTL.
31
6.2 Överklaganderegler
6.2.1 Överklagande av fastighetsägare
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot förslagen.
Länsrätten i Stockholms län anför att 21
kap. 5 § FTL bör kompletteras med ett
andra stycke motsvarande andra stycket i
6 kap. 1 § TL för att uppnå
överensstämmelse med motiven i
pomemorian.
Skälen för mitt förslag: Reglerna om
överklagande vid fastighetstaxe-ring bör
enligt min mening i huvudsak anpassas
till motsvarande regler i TL enligt
följande.
En skattemyndighets
fastighetstaxeringsbeslut får överklagas
hos länsrätten. Ägare till den fastighet
beslutet rör får överklaga.
Fastighetsägare får också överklaga
beslut om att avvisa en begäran om
omprövning av
fastighetstaxeringsbeslutet. Vidare får
beslut om att fastställa föregående års
taxering och alltså inte ta upp en
fastighet till ny taxering vid särskild
fastighetstaxering överklagas.
Med ägare avses den som är ägare till en
fastighet vid ingången av det taxeringsår
för vilket skattemyndigheten beslutat om
fastighetstaxering. Byter en fastighet
ägare efter denna tidpunkt bör enligt min
mening såväl den tidigare ägaren som den
som före ingången av femte året efter
taxeringsåret blivit ägare få överklaga.
Detta stämmer överens med gällande regler
och även med de nya fatalietider som
föreslås för omprövning och överklagande.
Frågan regleras i förslaget till 24 kap.
1 § FTL.
I detta sammanhang kan nämnas att enligt
gällande regler tillkommer den
besvärsrätt som gäller för ägare till
fastighet även arrendator, vilken jämlikt
avtal, ingånget efter
kommunalskattelagens ikraftträdande,
gentemot ägare har att ansvara för skatt
för fastighets garantibelopp. Anledningen
till att även arrendatorerna tillerkänts
besvärsrätt torde vara att deras
inkomstbeskattning kunde påverkas av
taxeringsvärdets storlek. Garantibeloppet
motsvaras numera närmast av
fastighetsskatten. Fastighetsskatt torde
i vissa fall direkt belasta arrendatorn.
Det kan därför finnas anledning att
behålla en regel om överklaganderätt för
arrendator. (förslaget till 24 kap. 1 §).
Nuvarande besvärsregler vid särskild
fastighetstaxering omfattar även frågan
om förutsättningar för ny taxering är
uppfyllda. Det bör särskilt anges att ett
beslut om att fastställa föregående års
taxering oförändrad skall kunna
överklagas. Däremot omfattar denna rätt
att överklaga inte felaktigheter i det
föregående årets beslut. Om ny taxering
inte verkställs kan således talan inte få
föras enbart om rättelse av tidigare
gjord feltaxering. I detta fall måste
således det ursprungliga beslutet, som
fastställs genom den särskilda
fastighetstaxeringen, överklagas.
Enligt FL:s bestämmelser kan ett beslut
överklagas av den det angår om det gått
honom emot. Enligt gällande bestämmelser
får fastighetstaxeringsbeslut överklagas
av en viss krets av besvärsberättigade
och då även om det inte gått dem emot.
Detta förfarande överensstämmer således
redan med de regler som införts i TL.
På samma sätt som enligt TL bör i det
nya förfarandet överklagande enligt FTL
vara skriftligt och ha kommit in före
utgången av det femte året efter
taxeringsåret. Beslut om
fastighetstaxering kan komma att fattas i
slutet av eller efter femårsperiodens
utgång. Om taxeringsbeslutet meddelats
efter den 30 juni femte året efter
taxeringsåret och fastighetsägaren har
fått del av beslutet efter utgången av
oktober samma år, får överklagandet dock
komma in inom två månader från den dag
fastighetsägaren fick del av beslutet.
Överklagandet skall ges in till den
skattemyndighet som fattat det
överklagade beslutet. Skattemyndigheten
skall pröva om överklagandet har kommit
in i rätt tid. Detta förfarande överens-
stämmer även med gällande regler i FL.
Har överklagandet inkommit för sent
skall skattemyndigheten med vissa
undantag avvisa det. Överklagandet skall
inte avvisas, om förseningen beror på att
skattemyndigheten har lämnat
fastighetsägare en felaktig underrättelse
om hur man överklagar. Överklagandet
skall inte heller avvisas, om det inom
överklagandetiden kommit in till en annan
skattemyndighet än den som fattat
beslutet eller till en allmän förvalt-
ningsdomstol. Överklagandet skall då
omedelbart översändas till den
skattemyndighet som fattat beslutet med
uppgift om den dag då handlingen kom in
till myndigheten eller domstolen.
Det är enbart för sent inkomna
överklaganden som kan avvisas av
skattemyndigheten. Bristande
sakprövningsförutsättningar, res judicata
eller litis pendens utgör inte grund för
avvisning. Som jag nämnt kan ett
avvisningsbeslut överklagas av
fastighetsägaren.
Om ärendet inte avvisas såsom för sent
inkommet skall skattemyndigheten snarast
ompröva beslutet. Om inte hinder mot
omprövning föreligger.
Om skattemyndigheten ändrar sitt beslut
i enlighet med fastighetsägares begäran
förfaller överklagandet. I andra fall - i
vissa situationer dock först efter det
att fastighetsägaren getts tillfälle att
återkalla överklagandet - skall
skattemyndigheten överlämna överklagan-
det, omprövningsbeslutet och övriga
handlingar i ärendet till länsrätten för
vidare handläggning. Om det föreligger
särskilda skäl får skattemyndigheten
överlämna handlingarna till länsrätten
utan föregående omprövning.
När skattemyndigheten omprövar ett
beslut kan detta medföra att beslutet
ändras på ett annat sätt än
fastighetsägaren begärt. I dessa fall
skall överklagandet anses omfatta även
det nya beslutet. Finns det skäl att anta
att fastighetsägaren inte vill gå vidare
till länsrätt bör enligt min mening
skattemyndigheten bereda fastighetsägaren
möjlighet att återkalla överklagandet.
Skattemyndigheterna skall i det nya
förfarandet se till att ärendena både
formellt och materiellt är tillräckligt
utredda innan de överlämnas till
länsrätterna. Är detta inte möjligt genom
att fastighetsägaren exempelvis inte
inkommer med kompletterande upplysningar
skall skattemyndigheten ändå överlämna
ärendet till länsrätten.
Reglerna om överklagande har tagits in i
21 kap. 1 - 6 §§, 29 kap. 1 § och 2 §§
samt 32 kap. 1 § FTL.
6.2.2 Överklagande av det allmänna
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna har inget att erinra
mot förslaget.
Svenska kommunförbundet anför att om man
vidmakthåller den generella kommunala
besvärsrätten säkerställer man också
möjligheten att anföra även
samhällsekonomiska synpunkter som kanske
annars bortfaller i en enskild process.
Skälen för mitt förslag: Reglerna i TL
om överklagande av det allmänna har
utformats mot bakgrund av att det nya
taxeringsförfarandet i princip har
medfört att arbetet i första instans-
renodlats till en arbetsuppgift för
skattemyndigheterna. Skattemyndigheterna
ansvarar således för att taxeringarna
blir likformiga och rättvisa.
Syftet med det nya taxeringsförfarandet
är att utredning och beslut i ärenden
till övervägande del skall ligga i första
instans. Följaktligen bör endast ett
fåtal av skattemyndigheternas beslut
överklagas av RSV. Normalt bör detta
enligt förarbetena till TL ske främst i
prejudikatsfrågor.
Enligt TL får RSV överklaga
skattemyndighets beslut inom den tid som
gäller för skattemyndigheten att på eget
initiativ fatta taxeringsbeslut. RSV har
dock en minsta tid för överklagande på
två månader från det att beslutet
meddelades. Överklagas ett
omprövningsbeslut som avser eftertaxering
och yrkas ändring till fastighetsägarens
nackdel skall överklagandet ha kommit in
inom två månader från den dag beslutet
meddelades. Överklagandet ges in till
beslutsmyndigheten.
Det kan noteras att RSV har en möjlighet
att föra upp frågor i länsrätt som inte
prövats av skattemyndigheten. Detta
innebär en avvikelse från principen att
utredning och beslut skall ligga så långt
ner i instansordningen som möjligt. Denna
möjlighet bör därför enligt förarbetena
utnyttjas sparsamt.
RSV utfärdar direktiv i administrativ
ordning för de kriterier som skall ligga
till grund för urval av beslut som skall
överklagas.
Det allmännas rätt att överklaga bör vid
fastighetstaxering anpassas till vad som
gäller enligt TL.
Enligt gällande regler har i FTL
kommunerna en generell rätt att överklaga
beslut rörande fastigheter inom kommunen.
Den huvudsakliga anledningen till kommun-
ernas överklaganderätt torde ha varit den
beskattningsrätt som tidigare förelåg
avseende fastigheterna inom respektive
kommun. Eftersom denna inte längre
kvarstår anser jag till skillnad från vad
som gäller vid inkomsttaxering, att
kommunerna inte skall ha någon
besvärsrätt över fastighetstax-
eringsbeslut. Kommunerna har
överklaganderätt såsom ägare till en
fastighet. Denna överklaganderätt torde
även omfatta de tomträtter som kommunerna
upplåter.
Förslaget regleras i 21 kap. 1 och 7 §§
FTL.
6.2.3 Överklagande av länsrätts och
kammarrätts beslut
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna har inget att erinra
mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Reglerna i TL
om den skattskyldiges överklagande av
länsrättens eller kammarrätts beslut
överensstämmer i princip med nuvarande
regler i FTL. Däremot medför det nya
taxeringsförfarandet vissa förändringar
vad avser det allmännas processföring.
Följande bör således gälla vid
överklagande av länsrätts och kammarrätts
beslut.
Har fastighetsägaren hos länsrätt
överklagat skattemyndighetens
fastighetstaxeringsbeslut, får
myndigheten överklaga länsrättens beslut,
om det innebär att fastighetsägaren har
fått helt eller delvis bifall till sin
talan.
RSV får överklaga ett beslut av länsrätt
eller kammarrätt även om verket inte
tidigare har fört det allmännas talan i
målet.
Om fastighetsägaren överklagar länsrätts
eller kammarrätts beslut, skall
överklagandet ha kommit in inom två
månader från den dag då han fick del av
beslutet.
Om länsrätts beslut överklagas av
skattemyndigheten eller RSV skall
överklagandet ha kommit in inom två
månader från den dag beslutet meddelades.
Detsamma gäller om RSV överklagar
kammarrätts beslut.
Reglerna i TL om anslutningsbesvär skall
också gälla vid fastighetstaxering.
Reglerna finns i 22 kap. och 32 kap.
FTL.
6.2.4 Det allmännas processföring
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna har inget att erinra
mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Enligt TL förs
det allmännas talan i länsrätt och
kammarrätt av skattemyndigheten om den
skattskyldige har överklagat myndighetens
beslut. Om den skattskyldige har fått
helt eller delvis rätt genom länsrättens
beslut får skattemyndigheten överklaga
beslutet. En skattemyndighet får uppdra
åt en annan skattemyndighet att i allmän
förvaltningsdomstol föra det allmännas
talan i ett visst ärende eller en viss
grupp av ärenden. Ett sådant uppdrag får
ges endast om den andra myndigheten
medger det.
Vidare får RSV överklaga
skattemyndighetens beslut och länsrätts
och kammarrätts domar i mål om taxering.
Talan får även föras till förmån för den
skattskyldige inom den för verket
gällande tiden för överklagande. RSV får
överta uppgiften att i allmän
förvaltningsdomstol föra det allmännas
talan i ett visst ärende eller en viss
grupp av ärenden. Verket får dessutom
uppdra åt en tjänsteman vid en skatte-
myndighet att föra verkets talan. RSV för
det allmännas talan i Regeringsrätten.
Det allmännas processföring i
inkomsttaxeringsmål har utformats mot
bakgrund av dels det nya förfarandet vid
förenklad taxering med myndighetsbeslut
och förlängda omprövningsperioder, dels
strävandena mot en enhetligare
beskattningsorganisation för att
åstadkomma en likformig tillämpning av
beskattningsreglerna i hela landet.
Förutsättningarna för en ökad
enhetlighet och samstämmighet förbättras
genom att utrednings-, besluts- och
processfunktionerna kan hållas samman. I
förarbetena betonades de starka krav på
objektivitet som skattemyndigheterna över
huvud taget har att iaktta.
Det allmännas processuella verksamhet
kan delas upp i "defensiv" och "offensiv"
verksamhet. Den defensiva rollen innebär
att processföraren lämnar svar till
domstol när den skattskyldige överklagat.
Den offensiva rollen innebär att
processföraren själv aktualiserar ett
överklagande och yrkar ändring i någons
taxering.
Den defensiva rollen har inte förändrats
i någon större utsträckning genom det nya
taxeringsförfarandet. Det är således
fråga om att företräda den myndighet som
fattat det överklagade beslutet.
Skattemyndighetens ansvar för den
defensiva processverksamheten skall
tillgodose intresset av enhetlighet. För
att ytterligare stärka enhetligheten har
RSV med hänsyn till verkets övergripande
ansvar för beskattningsverksamheten fått
en rätt att överta partsfunktionen i
allmän förvaltningsdomstol.
Den offensiva processverksamheten avser
främst fall där oenighet har förelegat
vid beslutsfattandet i skattemyndighet
och fall där tveksamhet föreligger om
rättsläget och behov finns av prejudikat.
Antalet ärenden som prövas på skatteför-
valtningens initiativ har därför minskat
kraftigt. Av administrativa skäl och i
syfte att inte försvaga
processkompetensen på länsnivå kan RSV
företrädas av någon tjänsteman på länet.
För att förstärka RSV:s möjligheter att
medverka i rättsutvecklingen får endast
RSV föra det allmännas talan i
Regeringsrätten.
Enligt gällande regler leder och
ansvarar RSV för skatteförvaltningens
verksamhet avseende fastighetstaxering.
Skattemyndigheten leder och ansvarar för
verksamheten i länet. Det allmännas talan
i ärenden enligt FTL förs av
skattemyndigheten.
Skäl att i FTL ha från TL avvikande
regler på detta område synes enligt min
mening inte föreligga.
Förslaget berör 21 kap. 1 §, 22 kap. 3
§, 29 kap. 1 § och 30 kap. 1 § FTL.
32
7 Fastighetstaxeringsprocessen
7. 1 Systematiken vid fastighetstaxering
Vid fastighetstaxering skall enligt 1
kap. 2 § FTL iakttas att taxeringarna
blir överensstämmande med föreskrifterna
om fastighetstaxering samt likformiga och
rättvisa.
Det taxeringsvärde som beslutas skall
motsvara 75 % av taxeringsenhetens
marknadsvärde. Det finns således ett
klart definierat slutmål.
Vid fastighetstaxering skall enligt 1
kap. 1 § FTL, beslut fattas om varje
fastighets skattepliktsförhållanden och
indelning i taxeringsenheter. Vidare
skall enligt samma lagrum typ av
taxeringsenhet och taxeringsvärde
bestämmas för varje taxeringsenhet.
Fastighetstaxeringsförfattningarna är
uppbyggda efter en särskild systematik.
För att ett beslut om fastighetstaxering
skall kunna fattas måste en bestämd
arbetsgång följas. Schematiskt beskrivet
skall de huvudsakliga besluten och
åtgärderna vid fastighetstaxeringen i
fråga om viss egendom företas i följande
ordning.
1. Fastställa om egendomen är fastighet
eller ej
Enligt 1 kap. 1 § FTL skall beslut om
fastighetstaxering avse fastigheter. Vad
som omfattas av det skatterättsliga
fastighetsbegreppet i den mening det
tillämpas vid fastighetstaxeringen
bestäms närmare i 1 kap. 4 § FTL. Av
förarbetena framgår att med fastighet
avses vad som inom civilrätten hänförs
till fastighet. Dessutom skall vid
fastighetstaxering även byggnad som är
lös egendom bli föremål för taxering
liksom i vissa fall byggnads-och
industritillbehör till sådan byggnad.
De konsekvenser ett ställningstagande
till om viss egendom skall anses ingå i
det skatterättsliga fastighetsbegreppet
får för övriga delar av
fastighetstaxeringsbeslutet kan vara av
olika omfattning.
I enkla fall kan det vara frågan om att
inte åsätta standardpoäng på grund av att
vissa inventarier inte anses utgöra
byggnadstillbehör. I komplicerade fall
kan det leda till att t.ex. en annan
värderingsmodell skall tillämpas.
Beroende på om viss egendom bedöms utgöra
t.ex. mark eller markanläggning kan olika
värderingsförfaranden bli tillämpliga.
2. Fastställa ägarförhållanden
Med ägare avses normalt den som har
lagfart vid taxeringsårets ingång om inte
annat förhållande styrkts.
Ägarförhållandena har betydelse bl.a. för
indelningen i taxeringsenheter. Det kan
även påverka t.ex. bedömningen av
justering för säregna förhållanden.
3. Indelning i byggnadstyper och ägoslag
Indelningen i byggnadstyper och ägoslag
regleras i 2 kap. FTL. Byggnader skall
enligt 2 kap. 2 § FTL indelas i någon av
de byggnadstyper som finns uppräknade i
lagrummet. Reglerna syftar till att
hänföra byggnader till olika
byggnadstyper som var och en lämpligen
behandlas på samma sätt och alltså
värderas efter samma grunder. Detsamma
gäller enligt 2 kap. 4 § FTL för
indelningen av mark i ägoslag.
Indelningen styr alltså indelningen i
taxeringsenheter och valet av
värderingsmodell.
Indelningen i byggnadstyper och ägoslag
är således av grundläggande betydelse för
övriga delar av taxeringsbeslutet. Den
avgör dessutom vilka uppgifter som i
huvudsak skall ligga till grund för
värderingen. Helt olika uppgifter ligger
normalt till grund för värderingen enligt
olika värderingsmodeller. Vid en ändrad
indelning av t.ex. byggnadstyp måste
således nya uppgifter inhämtas från
fastighetsägaren.
4. Fastställa skatteplikt
Bestämmelser om vilken egendom som är
skattepliktig finns i 3 kap. FTL. För
skattefri egendom bestäms inte något
taxeringsvärde. Skattepliktig och
skattefri egendom kan inte ingå i samma
taxeringsenhet. Ett avgörande av
skattepliktsförhållandena har således
betydelse för indelningen i
taxeringsenheter och därmed även för
övriga i det följande redovisade delar av
beslutet om fastighetstaxering.
5. Indelning i taxeringsenheter
Indelningen i taxeringsenheter regleras
huvudsakligen i 4 kap. FTL.
Taxeringsenhet är vad som skall taxeras
för sig. I princip skall ett taxe-
ringsvärde bestämmas till det belopp som
motsvarar 75 % av taxeringsenhetens
marknadsvärde. Marknadsvärde skall
bestämmas med hänsyn till det
genomsnittliga prisläget andra året före
det år då allmän fastighetstaxering av
taxeringsenheten sker (nivååret).
Indelningen i taxeringsenheter har
således betydelse för vilket nivåår som
skall ligga till grund för taxeringen.
Även i övrigt har det betydelse för
själva värderingen såsom för t.ex.
indelningen i värderingsenheter,
bestämning och klassificering av
värdefaktorer och bestämning av justering
för säregna förhållanden.
6. Indelning i värderingsenheter
Grundläggande bestämmelser om indelning i
värderingsenheter finns i 6 kap. FTL.
Indelningen har betydelse för värderingen
och påverkar t.ex. bestämning och
klassificering av värdefaktorer.
7. Bestämning och klassificering av
värdefaktorer samt beräkning av riktvärde
Enligt 7 kap. 3 § FTL sker själva
värderingen av byggnadstyper och ägoslag
som avses i 8-15 kap. FTL med
utgångspunkt i värdefaktorer. Med
värdefaktorer avses egenskaper som är
bundna till fastigheten och som påverkar
dess marknadsvärde. Det finns tre slag av
värdefaktorer, nämligen
- värdefaktorer som ej skall beaktas vid
taxeringen, t.ex. privaträttsliga
förpliktelser,
- värdefaktorer som beaktas vid
riktvärdets bestämmande och
- värdefaktorer för vilka genomsnittliga
förhållanden förutsätts föreligga inom
värdeområdet och som därför inte beaktas
särskilt vid riktvärdets bestämmande.
Bestämning och klassificering av
värdefaktorer ligger till grund för
beräkningen av värden (riktvärden) för
värderingsenheter samt beräkning av
delvärden och taxeringsvärde. Den
påverkar även frågan om justering för
säregna förhållanden.
Det kan nämnas att beräkningen av
riktvärden sker för varje värderingsenhet
för kombinationer av värdefaktorer och på
grundval av bl.a. rekommenderade
riktvärdeangivelser.
8. Bestämning av justering för säregna
förhållanden
Om i fråga om en taxeringsenhet den under
punkt 7 sistnämnda typen av värdefaktorer
inte motsvarar vad som är genomsnittligt
inom värdeområdet kan enligt 7 kap. 5 §
FTL justering för säregna förhållanden
komma i fråga vid värderingen. Vid en
justering måste det säregna förhållandets
värdeinverkan bedömas. Justering görs på
värdet av värderingsenhet och påverkar
därmed även delvärden och taxeringsvär-
det.
9. Beräkning av delvärden och
taxeringsvärde
Beräkningen av delvärden och
taxeringsvärde sker enligt bestämmelserna
i 5 kap. I princip innebär detta att de
olika värdena för värderingsenheterna
summeras till olika delvärden och sedan
slutligen till ett totalt taxeringsvärde
för taxeringsenheten.
10. Övriga frågor
Under denna punkt skall några speciella
frågor tas upp som kan påverka de
huvudsakliga besluten och åtgärder som
skall företas enligt den ordning som
anges under punkterna 1-9.
Domstolar och andra myndigheter är
bundna av de regler som utfärdas i
föreskriftsform. Från föreskrifter får
avvikelse ske endast efter lagprövning. I
fråga om rekommendationer föreligger inte
sådan bundenhet. Rekommendationer för
fastighetstaxeringen tjänar som
vägledning och följs som regel om de inte
visas vara behäftade med något fel.
Det kan således undantagsvis förekomma
att en föreskrift eller rekommendation
inte skall tillämpas. Konsekvenserna för
fastighetstaxeringen beror på vilka
åtgärder under punkterna 1-9 som påver-
kas.
En annan fråga som kan vara av intresse
för systematiken vid fastighetstaxeringen
är möjligheterna till extrapolering. Med
detta avses att de tabeller som tillämpas
vid värderingen medger att man kan frångå
de värden som de utvisar.
Exempelvis avser tabellerna för småhus
endast byggnader med en storlek upp till
350 kvm. Sista kolumnen i tabellen utgör
en s.k. öppen klass vilket innebär att
även ett högre värde kan åsättas
byggnader över 350 kvm. Det finns även
tabeller som medger att man åsätter ett
lägre värde än det tabellen medför. Till
grund för en extrapolering ligger
värderingstekniska bedömningar. Olika
resultat av denna bedömning påverkar
värdet av en värderingsenhet samt
delvärdena och taxeringsvärdet.
Av min tidigare redogörelse framgår
sammanfattningsvis att en mängd sakfrågor
måste avgöras vid fastighetstaxering.
Dessa hänger samman enligt en viss
systematik. Detta medför att ett ändrat
ställningstagande i en fråga kan leda
till att andra frågor måste avgöras mot
bakgrund av ändrade förutsättningar. I
vissa fall måste då även nya uppgifter
inhämtas.
7.2 Processformen
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot förslaget.
Länsrätten i Värmlands län anför att det
inte är lätt att helt överblicka vilka
konsekvenser införandet av en sakprocess
får på det fastighetstaxeringsrättsliga
området. En något utförligare genomgång
och exemplifiering skulle enligt
länsrätten vara av värde.
Sveriges Fastigetsägareförbund anför att
det vore naturligt att låta processen
vara en kombinerad belopps- och
sakprocess.
Villaägarnas Riksförbund anför att det
vid en övergång från belopps-till
sakprocess finns risk för att systemet
blir krångligare och att om en omläggning
skall genomföras bör noggranna regler
utformas. Förbundet anser slutligen att
införandet av en sakprocess utgör en
avvikelse från bestämmelserna om att
taxeringsvärdet skall motsvara 75 % av
markrnadsvärdet vid en viss tidpunkt.
Skälen för mitt förslag: Skatteprocessen
har utformats som en sakprocess i mål
avseende skatter och avgifter som
omfattas av TL, lagen (1968:430) om
mervärdeskatt och lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
Det karaktäristiska för sakprocessen är
följande:
- En enskild sakfråga utgör
processföremål.
- Yrkanden och grunder som klaganden
angett inom överklagandetiden utgör
processens ram.
- Fritt byte av grund är inte tillåten.
Däremot kan nya omständigheter åberopas
om frågan som är föremål för prövning
därigenom inte ändras. Dessutom kan ett
nytt yrkande framställas om det stödjer
sig på väsentligt samma grund.
- Äkta kvittningsinvändningar är inte
tillåtna.
Fastighetstaxeringsprocessen har
karaktären av beloppsprocess. I princip
bestäms processens ram genom de
beloppsmässiga yrkanden som framställs om
förändrat taxeringsvärde. Beloppsramen
utgör egentligen den enda begränsningen
för vilka nya grunder eller invändningar
som kan framställas. Helt nya frågor kan
således komma upp under processen.
Det som kännetecknar beloppsprocessen är
följande:
- Processföremålet är en beloppsmässigt
bestämd och inte någon enskild sakfråga.
- De beloppsmässigt fixerade yrkandena
utgör ramen för processen.
- Klaganden kan fritt byta grund inom
beloppsramen.
- Kvittningsinvändningar är tillåtna
inom beloppsramen.
- Begreppet res judicata finns inte i
vedertagen bemärkelse.
I förarbetena till TL framhöll
departementschefen som en fördel med
bReloppsprocessen att den medför en
informell processordning. Å andra sida
ansåg han att motpartens obegränsade rätt
att göra kvittningsinvändningar kunde
kritiseras eftersom
instansordningsprincipen sätts ur spel
och parterna inte vet vad de riskerar i
processen eller vilka frågor som kommer
under bedömande.
Införandet av en sakprocess har medfört
att någon ändring av talan i princip inte
får ske om en helt ny fråga därvid
aktualiseras. Inte heller får motparten
göra kvittningsinvändningar som hänför
sig till en annan fråga än den som
klaganden för talan om.
I förarbetena till TL uttalades att ett
väsentligt utvidgat omprövningsförfarande
i förening med en sakprocess skulle
förbättra den skattskyldiges möjligheter
att få rättelse. Rättssäkerheten skulle
således kunna förstärkas och dessutom
skulle ärenden som inte är tvistiga
rensas bort hos skattemyndigheterna.
Domstolarna skulle därmed praktiskt taget
enbart ägna sig åt att avgöra tvister.
De motiv som redovisas i förarbetena är
enligt min mening också relevanta vid
införandet av en sakprocess i mål om
fastighetstaxering. Det är dessutom ett
intresse i sig att på hela skatteområdet
ha en gemensam processform. Införs
sakprocess även i fas-
tighetstaxerings-processen omfattas alla
viktiga måltyper på skatteområdet av
sakprocessen.
Övergång till sakprocess är vidare även
vid fastighetstaxering en förutsättning
för ett utvidgat omprövningsförfarande.
Beloppsprocessens möjligheter till byte
av grund så att talan kan avse en fråga
som inte varit föremål för omprövning
förtar syftet med det utvidgade ompröv-
ningsförfarandet. En förskjutning mot
första instans blir svårare att
åstadkomma. Det blir även svårare att få
en lika lång effektiv omprövningsperiod
för samtliga fastighetsägare. Prövningen
i länsrätten kommer att begränsa
övervägandetiden genom att hela
taxeringen är föremål. Den extraordinära
besvärstiden kan inte slopas.
För fastighetstaxeringsprocessen skulle
en sakprocess i de flesta fall inte
medföra några större skillnader i
förhållande till gällande processform.
Den tvistiga frågan kommer även i
sakprocessen att normalt omfattas av
yrkanden och grunder av vilka det framgår
vad som skall prövas.
Fastighetsägaren torde inte ha några
större svårigheter att ange saken i
målet. Om tveksamhet råder torde
skattemyndigheten klargöra detta redan
vid omprövningen. I praktiken omfattar
fastighetstaxeringsmål avgränsade frågor
som vid en ändring medför vissa enligt
reglerna om fastighetstaxering bestämda
konsekvenser för övriga delar av beslutet
om fastighetstaxering. Mer sällan sker en
omprövning av fastighetstaxeringsbeslutet
i alla dess delar.
Sakprocessen i kombination med beslut om
taxeringsåtgärder medför att domstolarna
inte i någon större omfattning behöver
ägna sig åt beräkning och fastställande
av taxeringsvärden. Genom detta
förfarande minskas även riskerna för
manuella felräkningar m.m. Hos skattemyn-
digheterna sker tabellslagning, beräkning
av taxeringsvärden och redovisning av
besluten helt maskinellt.
Någon risk för att sakprocessen skulle
minska möjligheterna till materiell
rättvisa kan inte heller anses föreligga.
De möjligheter att uppnå ett materiellt
rättvist resultat som finns i
beloppsprocessen genom möjligheter till
taleändring och kvittningsrätt kan i en
sakprocess i stället tillgodoses genom
omprövningsförfarandet. Fastighetsägaren
kan således få nya frågor prövade av
skattemyndigheten genom omprövning utan
hinder av att andra frågor är eller har
varit föremål för prövning i domstol.
Även skattemyndigheten har denna
möjlighet. Dessutom föreligger en möj-
lighet till eftertaxering, t.ex. vid fel
som grundar sig på oriktiga meddelanden.
Slutsatsen är således att en övergång
till sakprocess bör ske även beträffande
fastighetstaxering.
Lagregleringen med anledningen av
förslaget föreslås ske genom att i 22
kap. 3 § FTL tas in en hänvisning till
TL:s regler.
7.3 Processföremålet
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna tillstyrker eller har
inget att erinra mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: I
inkomstskatteprocessen har ingen
definition av sakbegreppet införts.
Processföremålet får i varje enskilt fall
individualiseras av det överklagade
beslutet samt klagandens yrkanden och de
omständigheter som anges till stöd för
yrkandet.
Enligt förarbetena till TL borde någon
precisering av sakprocessen inte ske i
form av någon särreglering. Preciseringen
av processföremålet får i stället ske
genom praxis. Denna bör utvecklas under
influens av tidigare praxis inom
skatteprocessen och de allmänna
processrättsliga principer som ligger
till grund för rättegångsbalkens
bestämmelser. Vad som avses med
processföremålet framgår här indirekt av
bestämmelserna i 13 kap. 3 §
rättegångsbalken om vad som utgör
tillåten taleändring.
I sakprocessen utgörs processföremålet
av en enskild fråga. Vad som utgör
processföremålet har betydelse för vad
som avses med taleändring och vilka
kvittningsinvändningar som är tillåtna.
Det har även betydelse för domens
rättskraft.
I remissvaren på
Skatteförenklingskommitténs betänkande
efterlystes närmare riktlinjer för
rättstillämpningen. I proposition om ny
taxeringslag pekade regeringen på vissa
grundsatser som borde vara vägledande
(prop. 1989/90:74 s.370 ff.).
Även vid fastighetstaxering bör saken
närmare preciseras genom praxis mot
bakgrund av de allmänna processrättsliga
principer som ligger till grund för
rättegångsbalkens bestämmelser.
Bestämmandet av vad som utgör saken får
alltså ske i varje enskilt fall genom
sedvanlig juridisk teknik. Tidigare
praxis finns inte i någon större
omfattning för fastighetstaxeringen. En
viss ledning torde denna ändå kunna ge.
Det utmärkande för dagens process
beträffande fastighetstaxeringen är ju
att det som i huvudsak utreds och
underkastas en rättslig prövning är de
frågor som klaganden har aktualiserat
genom sin talan. Saken kommer således att
individualiseras främst genom de yrkanden
som klaganden framställer men också genom
de omständigheter som anges till stöd för
yrkandet.
De konsekvensändringar som följer av
beslutet i sakfrågan framgår vanligtvis
direkt av bestämmelserna om
fastighetstaxering.
7.4 Taleändring
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna har inget att erinra
mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: I
inkomstskatteprocessen får en väckt talan
i princip inte ändras. Klaganden får dock
justera sitt yrkande till att avse ett
högre belopp om den fråga som prövas
därigenom inte ändras. I länsrätt får
klaganden dessutom, inom den tid som
gäller för överklagandet, föra in en ny
fråga som har samband med den som skall
prövas, om domstolen finner att den nya
frågan utan olägenhet kan prövas i målet.
Bestämmelserna i TL om taleändring har
utformats mot bakgrund av bestämmelserna
i rättegångsbalken. Av processekonomiska
skäl har man emellertid gått ett steg
längre i och med att en ny fråga får
föras in i ett mål i länsrätt om den har
samband med den fråga som redan ligger
för prövning. Bestämmelserna är
ändamålsenliga också vid
fastighetstaxering.
Även vid fastighetstaxering bör således
en talan i princip inte få ändras. Som
ändring av talan anses inte när klaganden
inskränker sin talan eller, utan att
frågan som är föremål för prövning
ändras, åberopar en ny omständighet till
stöd för sin talan. För att nya
omständigheter skall kunna prövas i
Regeringsrätten krävs dessutom att
särskilda skäl föreligger (37 §
förvaltningsprocesslagen (1971:291),
FPL).
Vidare bör klaganden få framställa ett
nytt yrkande om inte en ny fråga
därigenom förs in i målet. En utvidgning
av talan till att avse ett nytt yrkande
som stödjer sig på väsentligen samma
grund kan vid fastighetstaxering
exempelvis avse en beloppsmässig
utvidgning av ett yrkande om justering
för säregna förhållanden. Detta
överensstämmer även med bestämmelsen i 29
§ FPL som ger domstolen möjlighet att gå
utöver yrkandet i målet om det kan ske
utan men för något motstående enskilt
intresse.
Beloppsmässiga utvidgningar får tas upp
till prövning i samtliga instanser.
Eftersom yrkandet avser den fråga som är
föremål för domstolens prövning kommer
det att omfattas av domstolsavgörandets
rättskraft. Det ändrade yrkandet kan
under pågående process inte tas upp till
omprövning av skattemyndighet på grund av
litis pendens.
En ny fråga bör dessutom, inom den tid
som gäller för överklagande, kunna föras
in i ett mål i länsrätt om den har
samband med den fråga som redan
föreligger för prövning. Med hänsyn till
instansordningsprincipen bör detta enbart
få ske i länsrätt.
Vid fastighetstaxering medför detta
enligt min mening att exempelvis ett
yrkande om justering för säregna
förhållanden avseende markradon kan
utvidgas till att även omfatta justering
för att trädgårdsanläggning saknas.
Yrkandena avser i detta fall justering av
värdet för en värderingsenhet tomtmark.
Regeln är motiverad av processekonomiska
skäl och länsrätten bör således kunna
avvisa den nya frågan om det skulle vara
förenat med någon olägenhet att handlägga
frågorna gemensamt. Ett exempel på en
sådan olägenhet kan vara om den nya
frågan medför att ytterligare utredning
behövs.
En avvisad begäran om att få utvidga
yrkandet bör normalt föranleda att
skattemyndigheten omprövar frågan. Rätten
får dessutom överlämna den nya frågan
till skattemyndigheten för omprövning.
Detta torde bli aktuellt framför allt om
tidsfristen för begäran om omprövning har
gått ut när avvisningsbeslutet meddelas.
33
7.5 Rättskraft
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna har inget att erinra
mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: När ett beslut
om fastighetstaxering har vunnit laga
kraft innebär detta för närvarande
normalt att det inte kan överklagas. Hela
taxeringen har vunnit rättskraft. Detta
kan medföra rättsförluster för
fastighetsägarna i vissa fall. Som en
ventil finns emellertid möjligheterna
till besvär i särskild ordning.
Principerna om rättskraft vid
fastighetstaxering behöver inte ändras
vid införandet av en sakprocess. De får
däremot en annan omfattning. Det är
normalt enbart en avgränsad fråga, inte
hela taxeringen, som prövas. Det är
alltså denna som omfattas av domens
rättskraft och som inte kan prövas på
nytt när domen har vunnit laga kraft.
Fastighetsägaren kan således få andra
frågor prövade inom den femåriga
omprövningsperioden.
För civilprocessen finns bestämmelser om
rättskraft i 17 kap. 11 § första stycket
rättegångsbalken. Någon motsvarighet till
bestämmelserna finns inte i FPL. Några
särskilda regler om rättskraft torde inte
behöva införas. Däremot bör det särskilt
anges att skattemyndigheterna inte får
ompröva en fråga som har avgjorts av
förvaltningsdomstol.
I förarbetena till TL har
departementschefen ställt upp vissa
riktmärken som i stort svarar mot vad som
finns för civilprocessens del. Dessa är
enligt min mening även av grundläggande
betydelse för fastighetstaxeringen och
innebär följande.
Vad som omfattas av en doms rättskraft
kan i princip avgöras mot bakgrund av
reglerna om taleändring. En doms
rättskraft omfattar den sakfråga som
prövats. En frågas individualitet bestäms
genom yrkandet och de omständigheter som
åberopas till stöd för yrkandet. I ett
nytt ärende kan således endast prövas nya
yrkanden eller omständigheter som hade
utgjort otillåten taleändring vid den
tidigare prövningen.
I detta sammanhang har i förarbetena
till TL särskilt betonats vikten av att
domstolarna driver en kraftfull materiell
processledning och ser till att det i
målet klarläggs vad saken egentligen
gäller. Domstolen bör särskilt
uppmärksamma om det för klagandens
yrkande finns någon annan relevant grund
än den som angetts till stöd för
yrkandet.
Genom domens rättskraft prekluderas alla
grunder (omständigheter) som skulle ha
kunnat åberopas av fastighetsägaren till
stöd för hans talan. Fastighetsägaren kan
således inte föra en ny talan med samma
yrkande under åberopande av andra
grunder. Även omständigheter som inte
åberopats vid en tidigare prövning av
sakfrågan mister alltså sin rättsliga
betydelse.
Med omständigheter avses normalt de
faktiska omständigheter (sakförhållanden)
som åberopats till stöd för talan och som
därigenom legat till grund för att
bestämma processföremålet. De rättsliga
faktorerna omfattas normalt inte av
domens prekluderande verkan. Vid be-
stämmande av processföremålet är det ju
vanligtvis utan betydelse vilket lagrum
som åberopas.
Det råder vanligtvis ett nära samband
mellan olika delfrågor vid fastighets-
taxering. Domens prekluderande verkan bör
endast omfatta den rättsföljd målet
gällt. Den bör inte sträcka sig längre än
vad som kunnat förutses i rättegången. En
ny talan skall således kunna väckas över
en annan fråga än den som varit föremål
för prövning även om det råder ett nära
samband mellan frågorna.
Har en domstol t.ex. tagit ställning
till frågan om en värdefaktors storlek
skall en talan om indelning i
byggnadstyper således inte avvisas. Vid
prövningen av indelning i byggnadstyper
kommer alltså prövningen att avse de
förutsättningar på vilka den tidigare
domen vilar.
Särskilt om skönstaxering m.m.
I det föregående (avsnitt 4.2.2) har jag
föreslagit att en formell möjlighet till
skönstaxering införs även vid
fastighetstaxering. Skönstaxering bör
kunna beslutas antingen i avsaknad av
deklaration eller på grund av brister i
deklaration eller i underlaget till
denna.
Vid avsaknad av deklaration har
skattemyndigheten normalt tillgång till
tidigare års beslut om
fastighetstaxering. Skattemyndigheten får
dessutom uppgifter från andra myndigheter
om t.ex. bygglov, fastighetsbildningar
m.m. En skönstaxering vid särskild
fastighetstaxering omfattar således
normalt de förändringar av fastigheten
som inte helt framgår av detta underlag.
Vid allmän fastighetstaxering kan
beslutet även omfatta de nya uppgifter
som eventuellt krävs om en ny
värderingsmodell har införts. Frågan om
processföremålet torde inte bereda några
särskilda problem i dessa fall. Detsamma
gäller vid taxering i enlighet med
inkommen icke undertecknad deklaration.
I vissa fall har skattemyndigheten
däremot inte tillgång till detaljerade
uppgifter om egendomen. Detta kan vara
fallet vid t.ex. nybyggnation. Det torde
emellertid vara ovanligt att
skattemyndigheten helt saknar uppgifter
om en fastighet. Vissa uppgifter om
byggnaden såsom storlek m.m. kan t.ex.
framgå av planbestämmelser och bygglov.
Även uppgifter om marken torde i många
fall kunna inhämtas på annat sätt än från
fastighetsägaren.
När uppgifter saknas bör
skattemyndigheten enbart anses ha tagit
ställning till om det framstår som
skäligt med hänsyn till omständigheterna
att uppskatta delvärden och
taxeringsvärdet till vissa belopp. Till
grund för detta beslut har skattemyndig-
heten även bedömt övriga frågor om t.ex.
skatteplikt, indelning i taxeringsenheter
och värden för värderingsenheter.
Processföremålet bör enligt min mening i
detta fall utgöras av samtliga delfrågor
i beslutet om fastighetstaxering. Vid ett
överklagande kan hela taxeringen
överprövas. Detta bör gälla även om den
klagande enbart för talan mot en särskild
delfråga. Skattemyndigheten kan således
även ta upp andra frågor till prövning.
Dessa invändningar är således alltid
tillåtna oberoende av att de normalt
skulle ansetts utgöra äkta
kvittningsinvändningar som annars inte är
tillåtna i sakprocessen. Hela taxeringen
vinner således rättskraft och alla
omständigheter som kunnat åberopas av
parterna prekluderas.
Normalt har emellertid skattemyndigheten
en del kända uppgifter. I dessa fall görs
skönsmässiga bedömningar enbart avseende
vissa delfrågor. Vad som utgör
processföremål i dessa fall får avgöras
med ledning av den systematik som finns
vid fastighetstaxeringen och vilka frågor
som uppskattats eller bedömts efter skön.
Exempelvis kan en skattemyndighet efter
skön klassificera samtliga värdefaktorer
som skall bestämmas för en
värderingsenhet. Om ett överklagande
avser endast en av dessa faktorer bör
domstolen inte vara förhindrad att ta upp
även övriga faktorer till prövning. Detta
bör således inte anses utgöra ändring av
talan och samtliga omständigheter som
kunnat åberopas bör prekluderas. Däremot
bör en frågan om indelning i
byggnadstyper i detta fall anses utgöra
en annan sak.
I detta sammanhang bör uppmärksammas att
skattemyndigheten inte skall anses
förhindrad att genom eftertaxering
ompröva ett skönsmässigt beslut om nya
omständigheter framkommit. Detta gäller
under förutsättning att omständigheterna
framkommit efter det att uppskattningen
gjorts och att de inte kunnat beaktas vid
beslutet.
7.6 Deldom och mellandom
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna har inget att erinra
mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: I
inkomstskatteprocessen har regler om
deldom och mellandom införts med förebild
från rättegångsbalken. Även i
fastighetstaxeringsprocessen torde det
enligt min mening finnas ett behov av
deldoms- och mellandomsinstitutet. Genom
att en sakprocess införs är detta
möjligt.
Med anledning av detta bör, om det finns
flera frågor i samma mål, särskilt beslut
få meddelas i någon av dem trots att
handläggningen i övrigt inte har
avslutats. En sådan deldom bör kunna
överklagas på samma sätt som övriga
domar.
Deldom kan vara motiverat t.ex. när
vissa av de överklagade frågorna i ett
beslut om fastighetstaxering har
betydelse i andra sammanhang. Ett
markvärde kan exempelvis ha betydelse för
debiteringen av vägavgifter. Genom deldom
finns således en möjlighet att avgöra en
fråga som avser markvärdet utan att
avvakta en komplicerad utredning av
övriga frågor.
Vidare bör en domstol, om det är
lämpligt med hänsyn till utredningen, få
fatta särskilt beslut avseende en eller
flera omständigheter som var för sig har
betydelse för utgången i målet eller
avseende hur en viss uppkommen fråga, som
främst angår rättstillämpningen, skall
bedömas vid avgörandet av saken.
Exempelvis bör enligt min mening en
fråga om indelning i byggnadstyper
lämpligen kunna avgöras genom en
mellandom. Om indelningen i byggnadstyp
avseende en byggnad bör ändras från
hyreshus till småhus har detta en
avgörande betydelse för hur övriga frågor
skall utredas och bedömas. Genom en
mellandom kan den följande utredningen i
målet normalt avsevärt förenklas.
Parterna måste annars utreda och argu-
mentera för båda alternativen.
När mellandom meddelas bör rätten med
hänsyn till omständigheterna få bestämma
om talan mot beslutet skall föras
särskilt eller endast i samband med talan
mot rättens slutliga avgörande i målet.
Om rätten bestämmer att talan skall föras
särskilt, bör den få förordna att målet i
övrigt skall vila till dess det särskilda
beslutet vinner laga kraft. I förarbetena
till TL angav departementschefen att
denna ordning skulle utgöra ett
värdefullt instrument när det gäller att
snabbt lotsa målet till ett slutligt
avgörande. Detsamma torde enligt min
mening gälla vid fastighetstaxering.
På samma sätt som i
inkomstskatteprocessen bör såväl
mellandom som deldom kunna meddelas av
domstolen ex officio eller på begäran av
part. Domstolen bör emellertid få avgöra
om det är lämpligt. Avvisas en begäran
bör detta anses utgöra ett sådant beslut
under handläggning som inte kan
överklagas särskilt.
Lagregleringen av förslaget finns i 22
kap. 3 § FTL.
34
8 Beslut om taxeringsåtgärder
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna har inget att erinra
mot förslaget. Länsrätten i Värmland län
anser det angeläget att det belyses hur
domstolarna förväntas redovisa sina
ställningstaganden. Skall exempelvis
länsrätten vid en kodförändring som har
betydelse för taxeringsvärdet i domen
ange vilken nedsättning av markvärdet
eller byggnadsvärdet detta medför? Om
länsrätten i det angivna exemplet inte
skall uttala sig om beloppsmässig
inverkan av ändrad kodsättning får
fastighetsägaren besked om överklagandets
beloppsmässiga utfall först efter det att
skattemyndigheten fattat beslut om
taxeringsåtgärder. Tiden för överklagande
till högre instans är visserligen två
månader. Det är emellertid angeläget att
besluten om taxeringsåtgärder inte dröjer
så länge att tvåmånadersfristen framstår
som alltför knapp. Länsrätten anser mot
bakgrund härav att det bör övervägas att
införa en längsta tidsfrist för beslut om
taxeringsåtgärder.
Skälen för mitt förslag: Med beslut om
taxeringsåtgärder avses sådana åtgärder
som av lag och RSV:s respektive
skattemyndigheternas föreskrifter följer
av ett visst ställningstagande i sak.
Genom att fastighetstaxeringsprocessen
för närvarande utgör en beloppsprocess
omfattar domstolens avgörande samtliga
punkter som räknas upp i 20 kap. 12 och
13 §§ FTL. Domstolen avgör således den
tvistiga frågan och räknar ut värden på
värderingsenheterna, delvärden och
taxeringsvärde. Domen får därför
rättskraft med avseende på hela
fastighetstaxeringen.
Ett av syftena med ett förenklat
taxeringsförfarande och införandet av en
sakprocess är att domstolarna inte skall
behöva gå igenom beslutet om
fastighetstaxering i alla dess delar och
beräkna värden för värderingsenheter,
delvärden och taxeringsvärdet.
Taxeringsarbetet skall förskjutas mot
första instans. Dessutom skall
processformen kunna förenas med den
femåriga omprövningsperioden.
Vid inkomsttaxering anger
förvaltningsdomstolen i sin dom vilken
fråga som prövats och om
ställningstagandet innebär någon ändring.
Skattemyndigheten skall sedan vidta de
taxeringsåtgärder som behövs och räkna ut
bl.a. taxerad och beskattningsbar
förvärvsinkomst.
I förarbetena till TL diskuteras både
för- och nackdelar med denna ordning.
Denna argumentering är enligt min mening
av intresse även för fastighetstaxe-
ringen.
Till fördelarna hör att såväl
domstolarnas som skattemyndigheternas
kompetens utnyttjas rationellt.
Domstolarna behöver således inte avdela
sina kvalificerade och knappa resurser
för den mera tekniskt betonade uppgiften
att vidta taxeringsåtgärder.
Skattemyndigheternas personal har större
vana än domstolspersonalen vad gäller
taxeringsarbete. Skattemyndigheten har
också närmast till det aktuella
sifferunderlaget, eftersom den dels
känner till vilka omprövningar som
vidtagits, dels alltid får domar för att
vidta beräkningar av värden på
värderingsenheter, delvärden och
taxeringsvärde.
Om arbetet med taxeringsåtgärder läggs
på skattemyndigheten krävs följaktligen
inte något omfattande informationsutbyte
för att garantera domstolen ett aktuellt
sifferunderlag. Eventuella felaktigheter
i ett beslut om taxeringsåtgärder kan
rättas till smidigt genom de möjligheter
till omprövning som föreslås genom det
nya taxeringsförfarandet.
Till nackdelarna hör att
fastighetsägaren inte direkt får reda på
den slutliga fastighetstaxeringen. Domen
kommer enbart att klargöra domstolens
ställningstagande i sakfrågan och normalt
inte den slutliga fastighetstaxeringen i
dess helhet.
I detta sammanhang kan nämnas att
domstolarna för närvarande, om de inte
får hjälp av skattemyndigheterna, får
räkna fram taxeringsvärdet manuellt efter
tabellslagning. Detta är både tidsödande
och svårt med hänsyn till att en mängd
delberäkningar måste göras där man måste
ta hänsyn till en del speciella regler om
avrundning och liknande. Skatte-
myndigheterna kan däremot snabbt ta fram
den slutliga fastighetstaxeringen
maskinellt. Domstolarna torde kunna
avgöra ett mål snabbare om de inte måste
fastställa hela fastighetstaxeringen.
Enligt förarbetena till TL skall beslut
om taxeringsåtgärder innefatta de
åtgärder som direkt följer av domstolens
ställningstagande i sakfrågan och av lag
och RSV:s föreskrifter.
Även vid fastighetstaxering följer
normalt de åtgärder som skall vidtas
genom ett beslut om taxeringsåtgärder
direkt av lag och föreskrifter. Beslut om
taxeringsåtgärder till följd av en
domstols avgörande i sak av en fråga bör
därför enligt min mening i flertalet fall
inte vålla några problem. Skattemyn-
digheten bör kunna räkna fram
taxeringsvärde, delvärden och värden för
värderingsenheterna. Vilka åtgärder som
skall vidtas framgår som regel direkt av
bestämmelserna om fastighetstaxering även
om fastighetsägaren i vissa fall kan
behöva komplettera ärendet med
ytterligare uppgifter. Med hänsyn till
systematiken vid fastighetstaxering och
att besluten skall förskjutas mot första
instans bör beslut om taxeringsåtgärder
dock även enligt min mening omfatta de
bedömningar som direkt följer av
domstolens avgörande och bestämmelserna
om fastighetstaxering.
Det kan av bestämmelserna om
fastighetstaxering framgå att det till
följd av en domstols dom bör vidtas nya
bedömningar av andra frågor som inte
varit föremål för domstolens prövning. En
domstols avgörande i sak av en fråga kan
vid fastighetstaxering medföra att hela
taxeringen eller delar av taxeringen
måste göras om.
I beslutet om taxeringsåtgärder är
skattemyndigheten bunden av domstolens
beslut i sakfrågan. I övrigt ligger i
sakens natur att beslutet om
taxeringsåtgärder kan innefatta tämligen
omfattande överväganden t. ex. när
domstolens beslut innebär att en ändrad
indelning av byggnads-typ för en viss
byggnad skall medföra att en annan
värderingsmodell skall tillämpas. I dessa
fall måste normalt helt nya uppgifter
läggas till grund för taxeringen.
9 Ikraftträdande m.m.
Promemorians förslag: Överensstämmer med
mitt.
Remissinstanserna: Majoriteten av
remissinstanserna har inget att erinra
mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Inför den
allmänna fastighetstaxeringen år 1994
skall distriktsindelning bestämmas och
ordförande väljas senast den 15 september
1992. Val av övriga ledamöter sker före
utgången av december 1992. Vidare ska RSV
besluta om föreskrifter för förberedelse-
arbetet senast den 31 december 1992.
Förberedelsearbetet påbörjas i princip
redan under hösten 1992. Eventuella nya
regler bör träda i kraft efter det att
förberedelsearbetet i stort genomförts.
Fastighetsdeklarationerna för den
allmänna fastighetstaxeringen år 1994
skall lämnas in senast den 1 december
1993. Hanteringen av dessa deklarationer
bör emellertid ske enligt den nya
ordningen. Vidare bör beaktas att RSV
måste ges möjlighet att inom en rimlig
tid arbeta fram erforderliga direktiv och
genomföra vissa utbildningsinsatser inför
ett förenklat förfarande vid
fastighetstaxering. Föreliggande tidsplan
för förberedelse och utveckling inom RSV
av ett nytt ADB-stöd för
fastighetstaxeringen medför dessutom att
tidpunkten för att avlämna
fastighetsdeklaration inte kan
tidigareläggas förrän vid 1996 års AFT.
En lämplig tidpunkt för ikraftträdande
bör enligt min mening mot bakgrund av det
anförda vara den 1 december 1993 och de
nya reglerna bör därefter tillämpas
fr.o.m. fastighetstaxeringen år 1994.
10 Ekonomiska och administrativa kon-
sekvenser
I promemorian anges att införandet av ett
förenklat taxeringsförfarande sammantaget
inte kräver något ytterligare
resurstillskott till skatteförvaltningen.
Jag delar denna bedömning. Vidare bedöms
förslagen medföra besparingar vad gäller
arvoden m.m., längdföring och kostnaderna
för LMV:s medverkan på åtminstone drygt
50 milj. kr under perioden
1993/94-1996/97. Detta utgör ca 6 % av
kostnaderna för förberedelsearbetet och
taxeringen under den nämnda tidsperioden.
Förslagen medför således enligt min
bedömning en inte oväsentlig besparing.
Anpassningen av
fastighetstaxeringsförfarandet till
förfarandet vid inkomsttaxeringen bör
dessutom väsentligt öka förutsättningarna
att i framtiden effektivisera och
förenkla förfarandet ytterligare och
därigenom möjliggöra ytterligare
besparingar.
11 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har
inom Finansdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152).
2. lag om ändring i lagen (1993:000) om
ändring i uppbördslagen
3. lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272)
4. lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt
Förslagen till ändringar i
uppbördslagen, och lagen om arvsskatt och
gåvoskatt har inte granskats av Lagrådet.
Förslagen utgör endast följdändringar och
är enligt min mening av sådan
beskaffenhet att Lagrådets yttrande
skulle sakna betydelse.
35
12 Författningskommentarer
Fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
17 kap.
Reglerna i 2 - 14, 16, 18 och 22 §§ i
lagens nuvarande lydelse om
fastighetstaxeringsdistrikt, FTN,
ledamöter i TN m.m. behövs inte i det nya
förfarandet och har därför upphävts.
Detsamma gäller reglerna om sakkunnig
m.m. i 20 och 21 §§. Även
ersättningsbestämmelserna i 24 och 25 §§
har tagits bort.
1 §
Bestämmelserna motsvarar 17 kap. 19 §
första och andra styckena i lagens
nuvarande lydelse.
2 §
I paragrafen regleras
beslutsbehörighetens fördelning mellan
skattemyndigheter.
Enligt första stycket skall beslut i
taxeringsärende fattas av skattemyn-
digheten i det län där fastigheten är
belägen.
Innebörden av bestämmelserna i andra
stycket är att beslutsbehörigheten kan
flyttas mellan två skattemyndigheter. För
att en en sådan överflyttning skall få
göras krävs att den skattemyndighet som
är behörig enligt bestämmelserna i första
stycket uppdrar åt en annan skattemyn-
dighet att fatta beslut. Uppdraget
förutsätter att den andra skattemyn-
digheten samtycker och att
överflyttningen kan ske utan avsevärd
olägenhet för fastighetsägaren.
3 §
Här hänvisas till bestämmelserna i TL
angående skattenämnd och val till
skattenämnd.
4 §
I paragrafen regleras skattemyndighetens
möjligheter att liksom tidigare förordna
konsulenter för fastighetstaxeringen för
att biträda skattemyndigheten vid den
allmänna fastighetstaxeringen.
Bestämmelsen motsvaras i viss del av
bestämmelserna i 17 kap. 15 § i lagens
nuvarande lydelse. Bestämmelserna om
kommunala taxeringsrevisorer har tagits
bort.
5 §
Regeln motsvarar 17 kap. 17 § i lagens
nuvarande lydelse.
36
6 §
Regeln motsvarar bestämmelserna i 17 kap.
22 och 23 §§ i lagens nuvarande lydelse.
18 kap.
Vad avser ändringarna i 1, 6 - 8, 10, 12,
14, 15, 22 - 23, 25 - 26, 29, 32 och
38 §§ är dessa föjdändringar och
ändringar av redaktionell art.
9 §
I paragrafen regleras liksom tidigare vid
vilken tidpunkt allmän fas-
tighetsdeklaration som skall avges utan
föreläggande senast skall lämnas.
Tidpunkten har flyttats från den 1
december året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum till den 1
november samma år.
9 a §
Den som visar att han på grund av
särskilda omständigheter är förhindrad
att lämna allmän fastighetsdeklaration i
rätt tid kan efter ansökan beviljas
anstånd med att lämna deklarationen.
Utan synnerliga skäl får anstånd inte
medges längre än till utgången av
februari månad under taxeringsåret.
Möjligheterna att få anstånd avses vara
desamma som de som enligt 2 kap. 32 §
lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter krävs för att få
anstånd med att lämna självdeklaration.
Ansökan om anstånd görs hos
skattemyndigheten i det län fastigheten
är belägen.
24 §
I och med att det införs en möjlighet att
påföra förseningsavgift vid den allmänna
fastighetstaxeringen bör ett föreläggande
inte förenas med vite om underlåtenhet
att fullgöra föreläggandet kan medföra
att förseningsavgift påförs.
28 §
Bestämmelsen i paragrafens andra stycke
har flyttats till 21 kap. 2 §.
30 §
Bestämmelsen i paragrafens andra stycke
har flyttats till 22 kap. 2 §.
41 §
Bestämmelsen i paragrafens andra stycke
om böter för den som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet underlåter att lämna
allmän fastighetsdeklaration behövs inte
i och med att det införs en möjlighet att
påföra förseningsavgift även vid
fastighetstaxeringen. Bestämmelsen har
därför upphävts.
37
42 §
I likhet med vad som gäller vid
inkomsttaxeringen införs genom bestäm-
melsen i paragrafen en möjlighet att
påföra förseningsavgift. Förseningsavgift
kan påföras med 500 kr om
deklarationsskyldig inte inkommit med
allmän fastighetsdeklaration inom
föreskriven tid eller om han endast
lämnat en så bristfällig deklaration att
den uppenbarligen inte är ägnad att ligga
till grund för taxering.
I andra stycket stadgas att om
deklaration inte kommit in senast den
1 maj under taxeringsåret eller har
kommit in dessförinnan men är så brist-
fällig att den uppenbarligen inte kan
ligga till grund för någon taxering
bestäms förseningsavgiften till 2 000 kr.
Om den deklarationsskyldige inom
föreskriven tid lämnat en deklaration som
inte är behörigen undertecknad tas
förseningsavgift ut endast om handlingen
inte undertecknas inom den tid som
föreskrivs i ett föreläggande.
Förseningsavgift tas då ut med 500 kr.
43 §
I paragrafen regleras de fall då
förseningsavgiften skall efterges. Efter-
giftsgrunderna är desamma som vid
inkomsttaxeringen, nämligen att
underlåtenheten på grund av den
deklarationsskyldiges ålder, sjukdom,
bristande erfarenhet eller liknande
förhållande framstår som ursäktlig.
Bristande erfarenhet torde dock här,
jämfört med inkomsttaxeringen, vara en
betydligt mer sällan förekommande
eftergiftsgrund,
Detsamma gäller om underlåtenheten
framstår som ursäktlig med hänsyn till
annan särskild omständighet eller om det
framstår som uppenbart oskäligt att ta ut
förseningsavgiften. Vid
fastighetstaxeringen bör, enligt vad ett
par remissinstanser påpekat, även i de
fall då det finns fler ägare till en
fastighet och samtliga påförts
förseningsavgift, grund för eftergift
vara att en delägare kan göra troligt att
en annan delägare är den som regelmässigt
brukar deklarera fastigheten.
Som Kammarrätten i Sundsvall i sitt
remissyttrande påpekat kan uttrycken
"felaktighet " och "uppgiftens
beskaffenhet" utmönstras ur lagtexten i
promemorieförslaget eftersom bestämmelsen
i FTL till skillnad från vad som gäller
vid inkomsttaxeringen endast avser
förse-ningsavgift och inte skattetillägg.
44 §
Bestämmelserna om eftergift av
förseningsavgift skall beaktas ex officio
av skattemyndighet eller domstol.
45 §
Förseningsavgift får inte påföras sedan
fastighetsägaren har avlidit.
38
46 §
För förseningsavgift som enligt denna lag
påförs fastighetsägare gäller i fråga om
debitering och uppbörd reglerna UBL. För
att detta skall kunnna ske krävs
ändringar i UBL. Dessa ändringar har dock
inte tagits med i detta förslag.
19 kap.
1 §
Paragrafen motsvarar i huvudsak första
och andra styckena av samma paragraf i
dess nuvarande lydelse. Tidpunkterna för
beslut om föreskrifter har dock flyttats.
Tidpunkten för regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer att besluta om
föreskrifter för förberedelsearbetet har
flyttats från den 31 december till den 1
oktober andra året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum. Senast den
15 november samma år skall RSV beträff-
ande småhus och tomtmark, utom såvitt
avser småhus och tomtmark för småhus som
ingår i lantbruksenhet, lämna förslag
till sådana föreskrifter som avses i 7
kap. 7 § med undantag för föreskrifter om
indelning i värdeområden.
Skattemyndigheten skall senast den 15
mars året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum lämna förslag
till föreskrifter om indelning i
värdeområden för småhus, hyreshus,
avkastningsvärderad industri och
tomtmark. Detta arbete är för detaljerat
och omfångsrikt för att det skall kunna
ske på central nivå.
RSV skall senast samma datum lämna
förslag till föreskrifter om indelning i
värdeområden för övriga ägoslag samt
förslag till övriga föreskrifter enligt 7
kap. 7 § för samtliga byggnadstyper och
ägoslag.
Paragrafens sista stycke innehöll en
administrativ bestämmelse som inte behövs
i lag. Stycket har därför upphävts.
2 §
I paragrafen finns bestämmelser om att
det vid varje skattemyndighet skall
finnas referensgrupper som skall bestå av
ledamöter i skattenämnden.
Referensgruppen skall finnas vid
förberedelsearbetet och skall tillgodose
behovet av lekmannainsyn vid detta.
3 §
Ändringarna i paragrafen har karaktär av
följdändringar.
5 §
Skattemyndigheten i samråd med LMV svarar
för upprättandet av förslag till
riktvärdekartor för tomtmark som inte
ingår i lantbruksenhet. Detta skall ske
senast den 1 juni året före det år då
allmän fastighetstaxering äger rum.
Skattemyndigheten och LMV skall samtidigt
föreslå de förändringar som behövs i de
förslag till föreskrifter som avses i 1 §
andra - fjärde styckena.
I andra stycket fastslås att
referensgruppen under arbetets gång skall
beredas möjlighet att lämna synpunkter.
Genom att referensgruppen bereds
tillfälle att yttra sig bevaras
lekmannainsynen vid förberedelse-arbetet.
6 §
Ändringarna i paragrafen har karaktär av
följdändringar.
7 §
Regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer skall senast den 1
september året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum besluta
sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7
§.
8 §
Ändringarna i paragrafen är av endast
redaktionell art.
20 kap.
1 §
I bestämmelsen anges att det finns tre
typer av taxeringsbeslut, nämligen
grundläggande beslut om taxering,
omprövningsbeslut och beslut om
taxeringsåtgärder efter domstols dom.
2 §
I första stycket anges att grundläggande
beslut om taxering av en fastighet som är
belägen inom länet skall meddelas senast
den 15 juni under taxeringsåret.
Bestämmelsen motsvarar 20 kap. 11 § i
lagens nuvarande lydelse.
I andra stycket regleras möjligheten
till skönstaxering motsvarande den som
finns vid inkomsttaxeringen. Om någon
deklaration inte kommer in eller inkommen
deklaration är så bristfällig att den
inte kan läggas till grund för beräkning
av taxeringsvärdet skall detta beräknas
med ledning av de uppgifter som finns att
tillgå i ärendet.
3 §
I förevarande paragraf behandlas
beslutsbehörighetens fördelning inom
skattemyndigheten mellan tjänstemän och
skattenämnd. Det är den enskilde
tjänstemannen som prövar om de i lagen
angivna förutsättningarna för att ett
ärende skall avgöras i nämnden
föreligger. Ett grundläggande beslut om
taxering kan fattas av tjänstemannen
själv om det inte innefattar en
skälighets- eller bedömningsfråga av
väsentlig ekonomisk betydelse för
fastighetsägaren eller beslutet av någon
annan särskild anledning bör fattas i
nämnd. Vid bedömningen av vad som skall
avses med väsentlig ekonomisk betydelse
kan hänvisas till vad som sägs i
förarbetena till motsvarande bestämmelse
i TL (2 kap. 4 §) där man talar om en
taxerad inkomst om 10 000 kr i dåvarande
penningvärde. Vid fastighetstaxeringen
torde detta motsvara en fastighetsskatt
och eventuell förmögenhetsskatt om
sammanlagt ca 5000 kr. Härvid måste även
beaktas att ett beslut om
fastighetstaxering normalt ligger till
grund för uttag av skatt under sex års
tid.
Ett ärende som avser omprövning av en
tvistig fråga och där nämnden inte
tidigare prövat de omständigheter och
bevis som fastighetsägaren åberopar,
skall avgöras i nämnden (punkt 1). Finner
tjänstemannen att de yrkanden
fastighetsägaren framställer i en begäran
om omprövning kan godtas behöver nämnden
således normalt inte kopplas in om inte
punkt 3 är tillämplig. Bestämmelsen
möjliggör också för tjänstemannen att
fatta beslut när frågan i och för sig är
tvistig eller rör skälighets- eller
bedömningsfråga men nämnden redan tagit
ställning till de omständigheter och
bevis den skattskyldige åberopar. Den
tidigare prövningen måste ha skett på
samma underlag. Har omständigheter eller
bevis tillkommit som nämnden inte tagit
ställning till skall även ett andra
beslut som innebär att den skattskyldige
inte får fullt bifall fattas i nämnd.
Med nämnd avses här givetvis den vid
skattemyndigheten redan befintliga
skattenämnden och inte någon särskild,
för fastighetstaxeringen tillskapad
nämnd.
3 a §
Det åligger enligt första stycket i
paragrafen skattemyndigheten att se till
att ärendet blir tillräckligt utrett.
Denna uppgift ankommer enligt 17 kap. 16
§ i lagens nuvarande lydelse på FTN:s
ordförande.
Den skattskyldige skall enligt andra
stycket få tillfälle att lämna muntliga
upplysningar inför skattenämnden om inte
särskilda skäl talar emot det.
Bestämmelsen avser endast möjligheten
att lämna upplysningar muntligt inför
skattenämnden i ärende som skall avgöras
i nämnden. Möjligheterna till muntligt
förfarande i ärende hos skattemyndigheten
som inte avgörs i skattenämnd regleras av
14 § FL.
Beslut om att vägra muntligt
uppgiftslämnande i ärende som skall
avgöras av nämnden fattas av nämnden. Av
allmänna regler följer att beslut att
vägra muntligt uppgiftslämnande får
överklagas endast i samband med
avgörandet i sak.
Vad som kommer fram vid en personlig
inställelse måste dokumenteras.
Dokumentationsskyldigheten framgår av 15
§ FL. Bestämmelsen motsvarar 20 kap. 5 §
i lagens nuvarande lydelse.
4 §
Regeln motsvarar 20 kap. 12 § i lagens
nuvarande lydelse.
39
5 §
Regeln i 20 kap. 13 § i lagens nuvarande
lydelse har oförändrad flyttats till
detta lagrum.
5 a §
Skattemyndigheten skall senast den 30
juni under taxeringsåret underrätta
fastighetsägaren om innehållet i
skattemyndighetens beslut om fas-
tighetstaxering och om möjligheten att
begära omprövning av detta.
Fastighetsägaren skall också underrättas
om vad som skall iaktagas av den som vill
begära omprövning av eller överklaga
myndighetens beslut och innehållet i
eventuell skiljaktig mening.
6 §
Regeln motsvarar 20 kap. 15 § i lagens
nuvarande lydelse.
7 §
Skattemyndigheten är skyldig att på
begäran av fastighetsägaren ompröva ett
taxeringsbeslut om förutsättningar för en
prövning i sak föreligger. Någon
beloppsgräns eller motsvarande har inte
införts. Inte heller finns någon
möjlighet för skattemyndigheten att
avvisa en begäran med hänvisning till att
frågan tidigare varit föremål för
omprövning. Den skattemyndighet som
fattat det grundläggande beslutet är i
princip behörig att fatta
omprövningsbeslutet. Av bestämmelserna i
17 kap. 2 § följer dock att
beslutsbehörigheten kan överföras mellan
skattemyndigheterna.
Ett taxeringsbeslut består av en mängd
delfrågor och varje sådan delfråga kan
bli föremål för omprövning. Omprövning
kan ske av varje fråga som kan ha
betydelse för beskattningen eller annat
ekonomiskt mellanhavande. Omprövning kan
ske så fort skattemyndigheten fattat ett
grundläggande beslut. Om något
grundläggande beslut om taxering inte
fattats får taxering ske genom
omprövning.
Av sista stycket framgår att
skattemyndigheten får underlåta att på
eget initiativ ompröva ett beslut om
omprövningen skulle avse endast ett
mindre belopp. Det finns inte någon
motsvarande möjlighet för
skattemyndigheten att underlåta
omprövning i de fall fastighetsägaren har
begärt att en omprövning skall företas.
8 §
Rättegångsbalkens regler om rättskraft
tillämpas i huvudsak analogvis även på
förvaltningsområdet. Eftersom
skattemyndigheterna nu får befogenhet och
skyldighet att ompröva sina egna beslut
om fastighetstaxering görs i paragrafen
en erinran om att domstols dom vinner
s.k. negativ rättskraft och att
omprövning således inte kan ske av en
fråga som domstol avgjort. Omprövning
skall inte heller ske sedan en fråga
efter överklagande har överlämnats till
domstol för prövning (litis pendens).
Detta är huvudregeln i
förvaltningsprocessen och behöver inte
sägas särskilt.
Rättskraften gäller endast den
rättsföljd det varit frågan om i målet.
Bestämmelsen hindrar omprövning av t.ex.
en fråga om huruvida en fastighet skall
ha lägre taxeringsvärde på grund av höga
radonvärden om detta prövats av domstol.
Däremot är skattemyndigheten oförhindrad
att ompröva frågor som visserligen har
samband med den av domstolen prövade men
som ändå inte avser samma sak. Domstolens
dom kan naturligtvis ändå ha avgörande
betydelse för utgången i omprövningsären-
det.
Nytillkommande omständigheter (facta
superveniens) kan medföra att omprövning
får ske. Omständigheten skall inte ha
kunnat åberopas i målet utan måste vara
ny och inte bara ha blivit känd för
parterna efter domen.
I 11 § har införts en särskild regel för
att möjliggöra omprövning på begäran av
fastighetsägare av en fråga som tidigare
har prövats av domstol genom
lagakraftvunnet beslut, om beslutet
avviker från rättstillämpningen i ett
regeringsrättsavgörande som meddelats
därefter.
9 §
Paragrafen reglerar omprövning på begäran
av fastighetsägaren.
Fastighetsägarens begäran skall
framställas skriftligt. Angående
undertecknande se 10 §.
Begäran skall för att tas upp till
prövning i princip ha kommit in till
skattemyndigheten inom fem år efter
utgången av taxeringsåret. I annat fall
skall begäran avvisas. Ett
avvisningsbeslut kan överklagas.
Länsrättens beslut i anledning av
överklagande av skattemyndighetens beslut
att avvisa en begäran om omprövning såsom
för sent inkommen får inte överklagas (22
kap. 2 §, jfr 30 § FL).
Skattemyndighetens omprövningsbeslut kan
fattas efter utgången av femårsperioden.
Det finns ingen tidsgräns inom vilken
beslut i anledning av den skattskyldiges
begäran om omprövning skall fattas. Att
omprövningsbeslut skall behandlas så
snabbt som möjligt ligger i sakens natur
även om detta inte kommit till direkt
uttryck i lagtexten.
Andra stycket innehåller en ventil för
de fall då fastighetsägaren inte inom två
månader före femårsperiodens utgång fått
kännedom om ett taxeringsbeslut till hans
nackdel. Fastighetsägaren har då
möjlighet att komma in med en begäran om
omprövning inom två månader från den dag
han fick kännedom om beslutet. Med
fastighetsägare bör här avses den eller
de som var ägare till fastigheten när
beslutet fattades.
Enligt tredje stycket skall det
förhållandet att fastighetsägaren har
gett in en begäran om omprövning inom
omprövningsfristen till fel skatte-
myndighet eller till en
förvaltningsdomstol inte hindra att
omprövning görs även om begäran
överlämnats till beslutsmyndigheten först
efter omprövningsperiodens utgång.
40
10 §
Bestämmelsen gör det möjligt för
skattemyndigheten att förelägga fastig-
hetsägaren eller hans ombud att
underteckna en begäran om omprövning vid
påföljd att omprövning annars inte görs.
11 §
Av allmänna principer följer att nya
omständigheter inte omfattas av ett
avgörandes rättskraft. Inträffar nya
omständigheter efter ett domstols-
avgörande prekluderas inte dessa.
Ny rättspraxis torde inte anses utgöra
sådana nya omständigheter som inte
omfattas av rättskraften. Är en fråga
avgjord genom ett lagakraftvunnet beslut
kan därför inte någon ytterligare
prövning ske även om avgörandet strider
mot senare tillkomna prejudikat.
Bestämmelsen avser att möjliggöra att ett
lagakraftvunnet domstolsbeslut kan
omprövas, om fastighetsägarens begäran
kommer in inom femårsperioden och
beslutet avviker från rättstillämpningen
i ett regeringsrättsavgörande som medde-
lats därefter.
12 §
Bestämmelserna i 12 - 20 §§ behandlar
skattemyndighetens möjlighet och
skyldighet att på eget initiativ ompröva
taxeringsbeslut.
I 12 § regleras omprövning till
fastighetsägarens fördel t.o.m. det femte
året efter taxeringsåret.
Följdändringsbeslut till fördel kan
enligt andra stycket fattas även efter
femårsperioden. Någon ytterligare
tidsgräns föreskrivs inte. Det är
naturligtvis angeläget att beslut om
följdändring till fastighetsägarens
fördel fattas så snart som möjligt. Det
föreligger inte något krav att beslutet
som föranleder förändringen skall ha
vunnit laga kraft. Ändras det beslut som
föranlett följdändringen får ett nytt
följdändringsbeslut fattas.
Följdändring enligt andra stycket måste
vara en omedelbar konsekvens av
taxeringsbeslutet eller domstolsbeslutet.
13 §
Paragrafen avser omprövningsbeslut som
fattas på skattemyndighetens initiativ
och reglerar inom vilken tid
omprövningsbeslut till fastighetsägarens
nackdel får meddelas utan att
förutsättningar för eftertaxering
föreligger.
Beslut får enligt huvudregeln i första
stycket inte meddelas efter utgången av
året efter taxeringsåret.
Om fastighetsägaren inte gett in allmän
fastighetsdeklaration i rätt tid ges
särskilda regler i andra stycket. Ett
beslut till nackdel får då alltid
meddelas inom ett år från den dag då
deklarationen kom in till skatte-
myndigheten men senast inom fem år från
utgången av taxeringsåret.
Med deklaration avses en i behörig
ordning upprättad deklaration.
Deklarationen skall således vara
upprättad på fastställt formulär och
undertecknad av fastighetsägaren eller
legal ställföreträdare för denne.
14 §
Omprövningsbeslut till nackdel för
fastighetsägaren i andra fall än som sägs
i 13 § är definitionsmässigt
eftertaxeringsbeslut.
15 §
Eftertaxeringsgrunderna i paragrafen
motsvarar eftertaxeringsgrunderna i 4
kap. 16 § TL.
16 §
Eftertaxering får också ske vid rättelse
av felräkning, misskrivning eller annat
uppenbart förbiseende eller när en
ändring i ett taxeringsbeslut föranletts
av beslut som avses i 12 § andra stycket.
Beslutet om eftertaxering skall i dessa
fall ha karaktär av följdändring till ett
beslut enligt 12 § andra stycket.
Beträffande vad Kammarrätten i Sundsvall
och Länsrätten i Stockholms län anfört i
sina remissyttranden i denna fråga anser
jag att om en fastighet genom uppenbart
förbiseende inte blivit taxerad eller
undantagits från skatteplikt trots att så
inte hade bort ske utgör detta grund för
eftertaxering enligt 16 § punkt 1 i
förslaget. För den händelse sådana
felaktigheter inte beror på ett uppenbart
förbiseende och inte heller på oriktig
uppgift eller underlåtenhet från
fastighetsägaren bör de inte utgöra grund
för eftertaxering.
17 §
Enligt första stycket får eftertaxering
som avser annat än följdändring ske
endast om den avser belopp av någon
betydelse. Vid denna bedömning kan man
inte enbart se till höjningen av
taxeringsvärdet i sig utan till den
ökning av fastighets- och eventuellt
förmögenhetsskatt en höjning av
taxeringsvärdet leder till. Som riktmärke
vid inkomsttaxeringen vid bedömandet av
huruvida ett belopp skall anses vara av
någon betydelse anges att beloppet
normalt bör röra sig om ca 5 000 kr
taxerad inkomst. Detta får anses motsvara
skatt med åtminstone 2 000 kr i dagens
penningvärde.
Vid eftertaxering avseende olika frågor
bör det sammanlagda beloppet utgöra grund
för bedömningen. Härvid måste även
beaktas att ett beslut om
fastighetstaxering normalt ligger till
grund för uttag av skatt under sex års
tid. Eftertaxering bör därför kunna ske
även om beloppen varje enskilt år inte
uppgår till sådana belopp att
eftertaxering för ett enstaka år skulle
ha varit möjlig.
Det åligger skattemyndigheten att ex
officio undanröja ett efter-
taxeringsbeslut om förutsättningar för
eftertaxering inte längre är för handen.
Om t.ex. skattemyndigheten fattar ett
eftertaxeringsbeslut som avser olika
poster och länsrätten efter överklagande
av fastighetsägaren meddelar en dom som
innebär att en post inte skall
eftertaxeras skall skattemyndigheten
undanröja hela eftertaxeringen om
beloppskravet inte längre är uppfyllt för
de ej överklagade posterna.
Skattemyndigheten är normalt oförhindrad
att fatta flera beslut i samma fråga.
Beträffande beslut om eftertaxering
gäller dock ett undantag.
Skattemyndigheten får inte efter att
eftertaxering har skett fatta ännu ett
beslut om eftertaxering avseende samma
fråga. Däremot är skattemyndigheten
oförhindrad att fatta ett
omprövningsbeslut till fastighetsägarens
fördel.
18 §
Av bestämmelsen framgår att ett beslut om
eftertaxering normalt skall meddelas före
utgången av det femte året efter
taxeringsåret. Avvikelser från
femårsfristen regleras i 19 - 20 §§.
19 §
Enligt första stycket får beslut om
följdändring till nackdel för den
skattskyldige fattas även efter
femårsperioden. I sådana fall skall
följdändringsbeslutet fattas inom sex
månader från det att det beslut som för-
anleder följdändringen meddelades.
Beslut om eftertaxering på grund av
oriktig uppgift i omprövningsärende eller
mål om taxering får meddelas även efter
femårsperioden men senast inom ett år
från utgången av den månad då
skattemyndighetens eller domstolens
beslut i ärendet eller målet vunnit laga
kraft.
I TL finns en regel som inskränker
möjligheten till eftertaxering om den
skattskyldige avlidit. Någon motsvarande
bestämmelse bör inte finnas vid
fastighetstaxering eftersom taxeringen är
knuten till fastigheten och inte till den
eller dem som äger fastigheten.
20 §
Ett beslut om taxeringsåtgärder kommer i
fråga endast i de fall domstol ändrat ett
taxeringsbeslut. Domstolen skall inte
räkna ut det nya taxeringsvärde m.m. som
kan bli följden av att det överklagade
beslutet ändras utan endast besluta i den
fråga som är föremål för prövning.
Skattemyndigheten skall därefter besluta
om de taxeringsåtgärder som blir följden
av ställningstagandet i sak. Beslutet om
taxeringsåtgärder är ett taxeringsbeslut
och kan överklagas som ett sådant
21 kap.
1 §
I paragrafen sägs att skattemyndighetens
taxeringsbeslut får överklagas hos
länsrätten. Detta gäller det
grundläggande beslutet, omprövningsbeslut
och beslut om taxeringsåtgärder. Vidare
anges att en fastighetsägare får
överklaga ett beslut att avvisa en
begäran om omprövning av taxeringsbeslut.
Ett överklagande av ett beslut om
fastighetstaxering skall inte avse det
taxeringsvärde som beslutet mynnat ut i
utan skattemyndighetens ställningstagande
i någon eller några av de delfrågor som
har betydelse för bestämmande av
taxeringsvärdet, beskattningen eller
något annat ekonomiskt mellanhavande,
såsom att bidrag eller stöd på grund av
beslutet skulle utgå med för lågt belopp.
2 §
Beslut att förelägga vid vite får inte
överklagas.
3 §
Fastighetsägarens överklagande skall ha
kommit in till den skattemyndighet som
fattat beslutet inom fem år efter
taxeringsåret. För överklaganden som
avser beslut som har meddelats efter den
30 juni femte året efter taxeringsåret
och som fastighetsägaren har fått del av
efter utgången av oktober månad samma år
ges en särskild bestämmelse i första
stycket andra meningen. Beslut som
meddelas så sent skall därför delges
fastighetsägaren.
Enligt andra stycket gäller att
fastighetsägaren får överklaga ett beslut
även om det inte har gått honom emot.
4 §
Paragrafen motsvarar i stort vad som
gäller enligt 24 § FL. En skillnad är att
överklaganden som getts in i rätt tid men
till annan skattemyndighet än den som
fattat beslutet eller till annan för-
valtningsdomstol än den som har att pröva
överklagandet inte skall avvisas även om
det nått beslutsmyndigheten efter denna
tid. Att överklagandet skall ges in till
beslutsmyndigheten framgår av 23 § FL.
5 §
Enligt första stycket skall
skattemyndigheten, sedan den funnit att
överklagandet inte skall avvisas som för
sent inkommet eller därför att frågan
redan har överlämnats för
domstolsprövning eller prövats av
domstol, snarast ompröva sitt beslut. I
fråga om vem inom skattemyndigheten som
skall ompröva beslutet gäller
bestämmelserna i 20 kap. 3 §. Att
omprövning skall ske snarast får inte
medföra att skattemyndigheten underlåter
att företa den utredning som behövs för
att få ett gott beslutsunderlag.
Andra stycket och tredje stycket första
meningen motsvarar 28 § FL.
I tredje stycket ges dessutom en
bestämmelse som avser att motverka att
länsrätten belastas med uppgiften att
pröva rena "restposter" och otvistiga
frågor. Den gäller fall där det finns
anledning att anta att fastighetsägarens
yrkanden kan i allt väsentligt ha
bifallits, eller en utförlig
beslutsmotivering kan ha rett ut en
tidigare oklarhet. I sådana fall bör
skattemyndigheten när beslutet sänds ut
till fastighetsägaren bereda honom
tillfälle att återkalla överklagandet. En
blankett som förenklar för fastig-
hetsägaren bör bifogas. Om överklagandet
återkallas, skall skattemyndigheten
skriva av ärendet.
6 §
I paragrafen anges att skattemyndigheten,
efter sin omprövning, skall överlämna
överklagandet till länsrätten tillsammans
med handlingarna i målet om inte
överklagandet avvisas eller avskrivs.
Enligt andra meningen i paragrafen får
ett överklagande som har kommit in i rätt
tid i vissa fall överlämnas till
länsrätten utan omprövning. De
situationer som avses är t.ex. när
skattemyndigheten inte har lyckats
komplettera överklagandet (fullmakt eller
underskrift saknas eller inget yrkande
kan utläsas) så att omprövning kan ske.
7 §
Bestämmelsen i första stycket innebär att
ett överklagande från RSV skall ha kommit
in inom den tid som skattemyndigheten har
på sig att ändra beslutet eller efter den
tiden men senast två månader efter det
att beslutet meddelades. Överklagandet
skall ges in till beslutsmyndigheten som
med tillämpning av 24 § FL prövar om
överklagandet har kommit in i rätt tid.
Någon omprövningsskyldighet motsvarande
den som gäller vid fastighetsägares
överklagande enligt 5 § föreskrivs inte.
Däremot kan uppenbara felaktigheter
rättas med stöd av 27 § FL.
Om det är fråga om ett omprövningsbeslut
som rör eftertaxering och yrkas ändring
till fastighetsägarens nackdel, framgår
av paragrafens andra stycke att tiden för
överklagande är två månader från det att
beslutet meddelades. I sammanhanget bör
noteras att om undersökning företagits
som skulle kunna leda till ett beslut om
eftertaxering och skattemyndigheten
därefter beslutar att inte eftertaxera,
föreligger skyldighet enligt 21 § FL att
underrätta fastighetsägaren om detta
beslut.
22 kap.
1 §
Ändringarna i paragrafen är endast av
redaktionell art.
2 §
Enligt paragrafen får länsrättens beslut
avseende en skattemyndighets beslut att
avvisa en för sent inkommen begäran om
omprövning, beslut i fråga som avses i 20
kap. 6 § samt beslut om besiktning enligt
18 kap. 30 § inte överklagas.
3 §
Här hänvisas till reglerna i 6 kap. 11 -
24 §§ TL. Dessa paragrafer reglerar
överklagande av länsrättens och
kammarrättens beslut vid
inkomsttaxeringen samt handläggningen vid
domstol i dessa ärenden. Reglerna blir
tillämpliga även vid fastighetstaxeringen
och vad som i taxeringslagen sägs om
skattskyldig skall här gälla
fastighetsägare.
24 kap.
1 §
Ändringarna i första stycket är av
redaktionell art resp. följdändringar.
I andra stycket stadgas att ny ägares
omprövnings- och överklaganderätt endast
avser senaste allmänna fastighetstaxering
eller ny taxering av taxeringsenheten som
därefter skett genom särskild fas-
tighetstaxering.
25 kap.
6 §
Ändringarna är följdändringar och
ändringar av redaktionell art.
26 kap.
2 §
Ändringarna är av redaktionell art resp.
följdändringar.
3 §
I och med att det införs en möjlighet att
påföra förseningsavgift vid den särskilda
fastighetstaxeringen bör här liksom vid
den allmänna fastighetstaxeringen ett
föreläggande inte förenas med vite om
underlåtenhet att fullgöra föreläggandet
kan medföra att förseningsavgift påförs.
4 §
Genom bestämmelserna i paragrafen införs
en möjlighet att påföra förseningsavgift
även vid särskild fastighetstaxering
motsvarande de regler som i 18 kap. 42 §
föreslås gälla vid allmän
fastighetstaxering.
I paragrafens andra stycke hänvisas
direkt till bestämmelserna i 18 kap. 43 -
46 §§ avseende bl.a. eftergift och
debitering av förseningsavgift.
28-30 och 32 kap.
Ändringarna är följdändringar.
41
13 Hemställan
Jag hemställer att regeringen föreslår
riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
2. lag om ändring i lagen (1993: ) om
ändring i uppbördslagen (1953:272),
3. lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),
4. lag om ändring i lagen (1941:413) om
arvsskatt och gåvoskatt.
14 Beslut
Regeringen ansluter sig till
föredragandens överväganden och beslut
att genom proposition föreslå riksdagen
att anta de förslag som föredraganden har
lagt fram.
42
1 Förslag till
Lag om ändring i fastighetstaxeringslagen
(1979:1152)
Härigenom föreskrivs i fråga om
fastighetstaxeringslagen (1979:1152)1
dels att 17 kap. 4-14, 16, 18, 20-22 och
24-25 §§, 20 kap. 2, 4 och 21-23 §§, 22
kap. 7 §, 23 kap., 24 kap. 2-7 §§, 25
kap. 1-5 och 7 §§, 27 kap., 28 kap. 2 och
5-12 §§, 29 kap. 2 och 3 §§, 31 kap. samt
32 kap. 2 § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 17 kap. 15 § skall
betecknas 17 kap. 4 §, 17 kap. 17 § skall
betecknas 17 kap. 5 §, 17 kap. 19 § skall
betecknas 17 kap. 1 §, 17 kap. 23 § skall
betecknas 17 kap. 6 §, 20 kap. 5 § skall
betecknas 20 kap. 3 a §, 20 kap. 11 §
skall betecknas 20 kap. 2 §, 20 kap.
12 § skall betecknas 20 kap. 4 §, 20 kap.
13 § skall betecknas 20 kap. 5 §, 20 kap.
14 § skall betecknas 20 kap. 5 a § och
20 kap. 15 § skall betecknas 20 kap. 6 §,
dels att 17 kap. nya 1 §, 2 och 3 §§ och
nya 4-6 §§, 18 kap. 1,
6-10, 12, 14, 15, 22-26, 28-30, 32, 38
och 41 §§, 19 kap. 1-3 och 5-8 §§,
20 kap. 1 §, nya 2 §, 3 §, nya 3 a §, nya
4 §, nya 5 a §, nya 6 §, 7-10 §§, nya
11-15 §§, 16-20 §§, 21 kap. 1-7 §§, 22
kap. 1-3 §§, 24 kap. 1 §, 25 kap. 6 §,
26 kap. 2 och 3 §§, 28 kap. 1, 3 och 4
§§, 29 kap. 1 §, 30 kap. 1 § och 32 kap.
1 § samt rubrikerna närmast före 20 kap.
1 §, 21 kap. 1 §, 22 kap. 1 §, 24 kap.
1 §, 28 kap. 1 §, 29 kap. 1 §, 30 kap.
1 § och 32 kap. 1 § skall ha följande
lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya
bestämmelser 18 kap. 9 a och 42*46 §§ och
26 kap. 4 § samt nya rubriker av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 kap.
1 §
(19 §)
Riksskatteverket leder och ansvarar för
skatteförvaltningens verksamhet enligt
denna lag.
Skattemyndigheten leder och ansvarar för
verksamheten i länet.
Det allmännas talan
i ärenden enligt
denna lag förs av
skattemyndigheten.
Beslutande
myndigheter
2 §2
Län indelas i fas- Beslut i
tighetstaxerings- taxeringsärende
distrikt. För hyres- fattas av skatte-
husenheter får myndigheten i det
särskild län där fastigheten
distriktsindelning är belägen.
ske. En skattemyndighet
Taxeringsenhet får får uppdra åt en
utan hinder av vad annan
som sägs i första skattemyndighet att
stycket hänföras fatta beslut i dess
till annat fas- ställe i ett visst
tighetstaxe- ärende eller en
ringsdistrikt om det viss grupp av ären-
erfordras med hänsyn den. Ett sådant
till behovet av uppdrag får ges
lokalkännedom i endast om den andra
nämnden eller eljest myndigheten medger
för taxeringsarbete. det och om det kan
Alla ske utan avsevärd
taxeringsenheter, olägenhet för fas-
som bildas av samma tighetsägaren.
fastighet, hänförs
till samma
fastighetstaxerings-
distrikt.
Skattenämnden
3 §
Bestämmelser om
Fastighetstaxeringsdistriktskattenämnd
och val
för till skattenämnd
taxering av finns i 2 kap. 1, 3
småhusenheter och 5*7 §§ och
omfattar kommun 7 kap. 5*8 §§ taxe-
eller del av kommun. ringslagen (:324)
Fastighetstaxeringsdistrikt
för
taxering av
lantbruks-, hyres-
hus- och
industrienheter om-
fattar kommun, del
av kommun eller
flera kommuner.
Kommun eller del av
kommun får ingå i
två eller flera fas-
tighetstaxerings-
distrikt.
K o n s u l e n t e
r m. m.
4 §
(15 §)3
Skattemyndigheten Skattemyndigheten
förordar senast den får förordna det
15 september andra antal personer med
året före det år, då sakkunskap i fråga
allmän fastighets- om
taxering äger rum, fastighetsvärdering
erforderligt antal (konsulenter för
personer med fastighetstaxering)
sakkunskap i fråga som behövs för att
om biträda skatte-
fastighetsvärdering myndigheten vid den
(konsulenter för allmänna fastig-
fastighetstaxering) hetstaxeringen.
att biträda fas-
tighetstaxeringsnämnd
vid den allmänna Konsulenten får
fastighetstaxe- inte vara ledamot
ringen. av den skattenämnd
Konsulent får ej som han biträder.
vara ledamot av
fastighetstaxeringsnämnd
som han biträder.
Kommunstyrelsen får
förordna tjänsteman
hos kommunen som
skattemyndigheten
godkänner att
granska
deklarationer och
andra handlingar.
Godkännandet får när
som helst
återkallas.
Mot
skattemyndighetens
beslut enligt denna
paragraf får talan
en föras.
5 §
(17 §)4
Konsulent för En konsulent för
fastighetstaxering fastighetstaxering
skall enligt skall enligt
skattemyndighetens skattemyndighe-tens
bestämmande medverka bestämmande
vid förbere- medverka vid förbe-
delsearbetet inför redelsearbetet
den allmänna inför den allmänna
fastighetstaxeringen.
fastighetstaxeringen.
Han skall vid Han skall vid
taxeringen granska taxeringen granska
de deklarationer och de deklarationer
andra handlingar som och andra
nämnden för sådant handlingar som
ändamål överlämnar skattemyndigheten
till honom. för sådant ändamål
Konsulenten skall överlämnar till
efter erforderlig honom samt vid
utredning avge behov biträda
skriftliga utlå- skattemyndigheten
tanden till ledning vid utredning av
vid taxeringen. Han taxeringsfrågor som
skall, i den kräver särskild
omfattning nämndens sakkunskap.
ordförande finner
påkallat, i nämnden
föredra ärenden i
vilka han har
avgivit utlåtande.
6 §
(23 §)
Kostnad för Kostnad för
sakkunnig eller tolk konsulent eller
betalas av tolk betalas av
statsmedel med statsmedel med
belopp som bestäms belopp som bestäms
av regeringen eller av regeringen eller
myndighet som av en myndighet som
regeringen bestäm- regeringen be-
mer. stämmer.
43
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 kap.
1 §5
Till ledning vid Till ledning vid
allmän fas- allmän fastighet-
tig-etstaxering staxering skall
skall ägaren utan ägaren utan före-
anmaning lämna läggande lämna
deklaration (allmän deklaration (allmän
fas-
fastighetsdeklaration)
tighetsdeklaration) för varje
för varje fastighet. fastighet.
Deklaration skall Deklaration skall
dock inte lämnas för dock inte lämnas
staten tillhörig för försvarsfastig-
försvarsfastighet het som tillhör
som enligt 3 kap. 2 staten och som
§ är undantagen från enligt 3 kap. 2 §
skatteplikt eller är undantagen från
för fastighet som skatteplikt eller
vid föregående års för fastighet som
taxering inte åsatts vid föregående års
högre taxeringsvärde taxering inte
än 1 000 kronor. åsatts högre
taxeringsvärde än
1 000 kronor.
Deklaration skall inte heller lämnas för
fastighet för allmänna kommunika-
tionsändamål eller för dis-
tributionsbyggnad, värmecentral eller
reningsanläggning som enligt 3 kap. 2 §
är undantagen från skatteplikt eller för
byggnad på annans mark då byggnadens
värde understiger 50 000 kronor.
Finns på sådan kommunikationsfastighet
som nyss har nämnts husbyggnad som
används för annat än
kommunikationsändamål skall dock
deklaration lämnas.
Efter anmaning är Efter föreläggande
också den som inte är också den som
på grund av första inte på grund av
stycket har första stycket har
deklarationsskyldighet,
deklarationsskyldighet,
skyldig att avge skyldig att lämna
fastighetsdeklaration.
fastighetsdeklaration.
6 §
Fastighetsägare bör utöver uppgifter
enligt 4 § lämna de upplysningar som är
av betydelse för taxering av fastigheten.
Efter anmaning är Efter föreläggande
fastighetsägare är en fastighets-
skyldig att till ägare skyldig att
ledning vid fastig- till ledning vid
hetens taxering fastighetens
lämna upplysningar taxering lämna
också om andra för- upplysningar också
hållanden än dem, om andra förhållan-
som anges i deklara- den än dem som
tionsformuläret. anges i deklara-
Upplysningarna skall tionsformuläret.
lämnas skriftligen Upplysningarna
om annat inte har skall lämnas
sagts i anmaningen. skriftligen om
annat inte har
sagts i föreläggan-
det.
7 §
Deklarationsskyldig Den som är
skall efter anmaning deklarationsskyldig
förete alla skall efter
handlingar som föreläggande visa
behövs för kontroll alla handlingar som
av egen behövs för kontroll
fastighetsdeklaration av egen
såsom skogsbruksplan
fastighetsdeklaration,
eller annan upp- såsom skogs-
skattningshandling bruksplan eller
som avser skog på annan uppskatt-
fastigheten, ningshandling som
byggnadsritningar avser skog på
eller köpeavtal. fastigheten,
byggnadsritningar
eller köpeavtal.
8 §
Besiktning av Besiktning av
fastighet får före- fastighet får göras
tas vid förfarande vid förfarande
enligt 19 kap. 3 § enligt 19 kap. 3 §
och vid taxering om och vid taxering,
fastighets- om skattemyndig-
taxeringsnämndens heten kommer
ordförande eller överens med fas-
tjänsteman som tighetsägaren om
biträder nämnden sådan besiktning.
kommer överens med
fastighetsägaren om
sådan besiktning.
9 §6
Allmän Allmän
fastighetsdeklaration,
fastighetsdeklaration,
som skall avges utan som skall lämnas
anmaning, skall vara utan föreläggande,
lämnad senast den skall lämnas senast
1 december året före den 1 november året
det år då allmän före det år då all-
fastighetstaxering män
äger rum. fastighetstaxering
äger rum.
Fastighetsdeklarationen med tillhörande
handlingar skall lämnas till
skattemyndighet.
Skattemyndighet får efter samråd med
kommun bestämma att det inom kommunen
skall finnas särskilt insamlingsställe
för deklarationer, som skall lämnas till
ledning för taxering inom länet.
9 a §
Om någon visar att
han på grund av
särskilda
omständigheter är
förhindrad att
lämna allmän fas-
tighetsdeklaration
inom föreskriven
tid, får han efter
ansökan beviljas
anstånd med att
lämna deklaratio-
nen. Anstånd får
inte utan att det
finns synnerliga
skäl medges längre
än till utgången av
februari månad
under taxe-
ringsåret.
En sådan ansökan
görs hos och prövas
av
skattemyndigheten i
det län där
fastigheten är
belägen. Har
ansökan gjorts hos
en annan
skattemyndighet,
skall denna pröva
ansökan om tiden
inte medger att
ansökan överlämnas
till rätt myn-
dighet.
10 §7
Överlåts fastighet Om en fastighet
efter det att allmän överlåts efter det
fastighetsdeklaration att allmän
har lämnats men före fastighetsdek-
taxeringsårets laration har
ingång, är såväl den lämnats men före
förutvarande som den taxeringsårets
nye ägaren skyldiga ingång, är såväl
att inom tio dagar den förutvarande
därefter göra anmä- som den nye ägaren
lan om överlåtelsen skyldiga att inom
till fastighets- tio dagar därefter
taxeringsnämndens göra anmälan om
ordförande eller överlåtelsen till
till skattemyndigheten.
skattemyndigheten.
Har fastigheten blivit uppdelad i
samband med överlåtelsen skall
överlåtelsehandlingen företes i
huvudskrift eller bestyrkt avskrift.
12 §
Brandförsäkringsanstalt
Brandförsäkringsanstalt
är efter anmaning är efter
skyldig att till föreläggande
ledning vid allmän skyldig att till
fastighetstaxering ledning vid allmän
lämna uppgift om fastighetstaxering
försäkringsvärdet på lämna uppgift om
byggnader, som är försäkringsvärdet
hos anstalten på byggnader, som
försäkrade mot är hos anstalten
brandskada. försäkrade mot
brandskada.
14 §
Uppgiftspliktig, En uppgiftspliktig
från vilken allmän person, som inte
fastighetsdeklaration har lämnat in
eller annan uppgift allmän fas-
inte har inkommit tighetsdeklaration
inom föreskriven eller annan uppgift
tid, får anmanas att inom föreskriven
lämna sådan tid, får föreläggas
deklaration eller att lämna sådan
uppgift. deklaration eller
Är deklaration uppgift.
eller uppgift ej Om deklarationen
upprättad i enlighet eller uppgiften
med denna lag, får inte är upprättad i
den uppgiftspliktige enlighet med denna
anmanas att avhjälpa lag, får den
bristen. uppgiftspliktige
föreläggas att
avhjälpa bristen.
15 §
Allmän Allmän
fastighetsdeklaration
fastighetsdeklaration
och annan uppgift och annan uppgift
eller upplysning eller upplysning
till ledning vid till ledning vid
egen taxering, som egen taxering, som
skall avgivas på skall avges på
grund av anmaning, grund av förelägg-
skall lämnas inom ande, skall lämnas
den tid, som anges i inom den tid, som
anmaningen. Skyl- anges i
dighet föreligger föreläggandet.
dock ej att på grund Uppgiftslämnaren är
av anmaning lämna dock inte skyldig
deklaration eller att på grund av
uppgift på tidigare föreläggandet lämna
dag än handlingen deklaration eller
skulle ha lämnats uppgift på tidigare
utan anmaning. dag än handlingen
skulle ha lämnats
utan föreläggande.
22 §8
Anmaning får Föreläggande får
utfärdas av utfärdas av en
skattemyndighet skattemyndighet
eller fastighets- eller konsulent för
taxeringsnämnd samt fastighetstaxering.
tjänsteman eller En konsulent för
konsulent för fas- fastighetstaxering
tighetstaxering som får dock inte
biträder fas- förelägga någon att
tighetstaxe- lämna allmän
ringsnämnden. Kon-
fastighetsdeklaration.
sulent för fas-
tighetstaxering får
dock ej anmana någon
att lämna allmän
fastighets-
deklaration.
44
23 §
Anmaning skall
Fastighetsdeklaration
innehålla eller annan uppgift
föreläggande för den skall efter
anmanade att lämna föreläggande lämnas
fastighetsdeklaration,till den som
annan uppgift eller utfärdat före-
upplysning till den läggandet, inom
som utfärdat viss efter omstän-
anmaningen, inom digheterna lämpad
viss efter tid, minst fem
omständigheterna dagar efter
lämpad tid, minst mottagandet.
fem dagar efter mot- Föreläggandet skall
tagandet. Vidare innehålla uppgift
skall anmaningen om postadress för
innehålla uppgift om den som utfärdat
postadress för den föreläggandet.
som utfärdat
anmaningen.
24 §9
I anmaning, som Ett föreläggande
utfärdas av som utfärdas av
skattemyndighet skattemyndighet får
eller fastighets- förenas med vite
taxeringsnämnd, får utom i fall som
vite föreläggas utom sägs i 7 §.
i fall som sägs i 7
§.
25 §
Finner man Finner man,
beträffande anmaning beträffande före-
eller annan i denna läggande eller
lag avsedd handling någon annan
att det är av hand-ling i denna
betydelse att lag att det är
erhålla bevis för betydelsefullt att
att handlingen få bevis för att
kommer dek- handlingen kommer
larationsskyldig den deklarations-
eller annan till skyldige eller
handa, skall annan till handa,
handlingen delges skall handlingen
honom, om det ej är delges honom, om
känt att han inte det inte är känt
kan anträffas. att han inte kan
anträffas.
26 §
Har i anmaning vite Om ett
förelagts, skall föreläggande har
anmaningen delges förenats med vite,
den som avses med skall den som
föreläggandet. avsesmed
föreläggandet
delges detta.
28 §10
Vid prövning av ansökan om utdömande av
vite får även vitets lämplighet bedömas.
Över beslut,
varigenom vite före-
lagts, får talan ej
föras.
29 §11
Fastighetstaxeringsnämnden
Skattemyndigheten
får besiktiga får besiktiga en
fastighet även i fastighet även i
annat fall än som annat fall än som
avses i 8 §, om avses i 8 §, om
uppgift som behövs uppgiften som be-
för att taxera en hövs för att taxera
fastighet saknas en fastighet saknas
eller det finns eller det finns
grundad anledning grundad anledning
anta att uppgift som anta att uppgifter
fastighetsägare som
lämnat är felaktig fastighetsägaren
eller ofullständig. lämnat är felaktiga
Besiktning får dock eller
ske endast om ofullständiga.
tillförlitlig Besiktning får dock
uppgift inte utan ske endast om
avsevärd olägenhet tillförlitlig
kan erhållas på uppgift inte utan
annat sätt och avsevärd olägenhet
uppgiften är av kan fås på annat
väsentlig betydelse sätt och uppgiften
för åsättande av en är av väsentlig
riktig taxering. I betydelse för att
fråga om besiktning åsätta en riktig
enligt denna taxering. I fråga
paragraf gäller om besiktning
30-40 §§. enligt denna para-
graf gäller 30-40
§§.
30 §12
Länsrätten i det Länsrätten i det
län där fastigheten län där fastigheten
är belägen beslutar är belägen beslutar
om besiktning på om besiktning på
framställning av framställning av
fastighetstaxeringsnämnden.
skattemyndigheten.
Mot beslut om
besiktning får talan
inte föras.
32 §13
Har Om
fastighetstaxeringsnämndskattemyndigheten
gjort framställning har gjort
om besiktning och framställning om
behövs inte längre besiktning och
åtgärden skall åtgärden inte
nämnden genast längre behövs skall
anmäla detta till skattemyndigheten
länsrätten. genast anmäla detta
till länsrätten.
38 §14
Fastighetstaxeringsnämn-
Skattemyndigheten
dens ordförande, eller en konsulent
konsulent eller verkställer beslut
tjänsteman som om besiktning.
biträder nämnden
verkställer beslut
om besiktning. Om
det är påkallat får
annan ledamot i
nämnden närvara.
Åtgärd som avses i 36 § sista meningen
skall verkställas av kronofog-
demyndigheten.
41 §14a
Den som till ledning vid allmän
fastighetstaxering uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnar handling med
oriktig uppgift och därigenom föranleder
fara för att taxeringen blir för låg
dömes till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Den som uppsåtligen
eller av grov
oaktsamhet
underlåter att lämna
allmän I ringa fall döms
fastighetsdeklaration inte till ansvar.
dömes till böter.
I ringa fall dömes
ej till ansvar
enligt första eller
andra stycket.
Förseningsavgift
42 §
Om en
deklarationsskyldig
inte har kommit in
med allmän fastig-
hetsdeklaration
inom föreskriven
tid eller endast
har lämnat en all-
män
fastighetsdeklaration
med så bristfälligt
innehåll att den
uppenbarligen inte
är ägnad att ligga
till grund för
taxering, skall en
särskild avgift (f
ö r s e n i n g s -
a v g i f t) om 500
kronor påföras
honom.
Om en
deklarationsskyldig
som utan
föreläggande skall
lämna allmän
fastighetsdeklaration,
inte har kommit in
med deklaration
senast den 1 maj
under taxeringsåret
eller om han
dessförinnan endast
har kommit in med
en allmän fas-
tighetsdeklaration
med så bristfälligt
innehåll att den
uppenbarligen inte
är ägnad att ligga
till grund för tax-
ering, bestäms
förseningsavgiften
till 2 000 kronor.
Har den
deklarationsskyldige
inom föreskriven
tid lämnat en
deklarationshandling
som inte är
behörigen
undertecknad tas
förseningsavgift ut
endast om handling-
en inte
undertecknas inom
den tid som
föreskrivs i ett
föreläggande. I
sådant fall
beräknas avgiften
enligt första
stycket.
43 §
Förseningsavgift
skall efterskän-kas
underlåtenheten kan
antas ha ett sådant
samband med den
deklarationsskyldiges
ålder, sjukdom,
bristande
erfarenhet eller
liknande
förhållande att den
framstår som
ursäktlig. Detsamma
gäller om
underlåtenheten
framstår som
ursäktlig med
hänsyn till sär-
skilda
omständigheter
eller om det
framstår som
uppenbart oskäligt
att ta ut
förseningsavgiften.
45
44 §
Bestämmelserna om
eftergift skall
beaktas även om
något yrkande om
detta inte har
framställts, i den
mån det föranleds
av vad som före-
kommit i ärendet
eller målet om
förseningsavgift.
45 §
Förseningsavgift
får inte påföras
sedan den
deklarationsskyldige
har avlidit.
46 §
Bestämmelserna i
denna lag om
omprövning och
överklagande av be-
slut om
fastighetstaxering
gäller i
tillämpliga delar
för beslut om
förseningsavgift.
I fråga om
debitering och upp-
börd av
förseningsavgift
enligt denna lag
gäller
bestämmelserna i
uppbördslagen
(1953:272). Förse-
ningsavgift skall
därvid debiteras
för det inkomstår
den påförs.
46
19 kap.
1 §15
Senast den 31 Senast den 1
december andra året oktober andra året
före det år då före det år då
allmän fas- allmän fastighets-
tighetstaxering äger taxering äger rum,
rum, skall skall regeringen
regeringen eller eller den myndighet
myndighet som rege- som regeringen be-
ringen bestämmer stämmer besluta
besluta föreskrifter föreskrifter för
för förberedel-
förberedelsearbetet.
searbetet. Senast den 15
Senast nämnda dag november samma år
lämnar riks- lämnar
skatteverket Riksskatteverket
beträffande småhus beträffande småhus
och tomtmark, utom och tomtmark, utom
såvitt avser småhus såvitt avser småhus
och tomtmark för och tomtmark för
småhus som ingår i småhus som ingår i
lantbruksenhet, för- lantbruksenhet,
slag till sådana förslag till sådana
föreskrifter som föreskrifter som
avses i 7 kap. 7 §. avses i 7 kap. 7 §
med undantag för
föreskrifter om in-
delning i
värdeområden.Senast
den 15 mars
året före det år då
allmän
fastighetstaxering
äger rum upprättar
skattemyndigheten
Senast den 15 maj förslag till
året före det år då indelning i värde-
allmän fas- områden för småhus
tighetstaxering äger hyreshus, avkast-
rum lämnar ningsvärderad
Riksskatteverket be- industri och
träffande övriga tomtmark.
byggnadstyper och Senast den 15 mars
ägoslag förslag till året före det år då
de föreskrifter som allmän
avses i 7 kap. 7 §. fastighetstaxering
äger rum lämnar
Sådana föreskrifter Riksskatteverket
och förslag till förslag till före-
föreskrifter skall skrifter om indel-
omedelbart ning i värdeområden
tillställas statens för övriga ägoslag
lantmäteriverk och samt förslag till
skattemyndigheterna. övriga föreskrifter
enligt 7 kap. 7 §
för samtliga bygg-
nadstyper och
ägoslag.
2 §16
Under Under
förberedelsearbetet förberedelsearbetet
skall i varje fas- skall det vid varje
tighetstaxe- skattemyndighet
ringsdistrikt finnas finnas
en arbetsgrupp be- referensgrupper
stående av bestående av för-
ledamöterna i fas- troendevalda leda-
tighetstaxerings- möter i
nämnden. Ersättarna skattenämnden.
skall delta i Regeringen eller
arbetsgruppens sam- den myndighet som
manträden i samma regeringen
omfattning som vid bestämmer fast-
taxeringen. ställer det antal
ledamöter som skall
ingå i
referensgruppen.
3 §17
Statens Statens
lantmäteriverk och lantmäteriverk och
arbetsgruppen skall skatte-myndigheten
undersöka vilka skall undersöka
riktvärdetabeller vilka
för småhus som inte riktvärdetabeller
ingår i för småhus som inte
lantbruksenhet, som ingår i
med hänsyn till lantbruksenhet, som
rådande prisläge bör med hänsyn till
användas inom olika rådande prisläge
delar av fas- bör användas inom
tighetstaxeringsdistriktet.olika delar av
Förslag härom skall länet. Förslag
upprättas. Undersök- härom skall upp-
ningen skall även rättas.
omfatta upprättande Undersökningen
av förslag till skall även omfatta
riktvärdekartor för upprättande av för-
tomtmark som inte slag till
ingår i riktvärdekartor för
lantbruksenhet inom tomtmark som inte
distriktet. ingår i
Statens lantbruksenhet inom
lantmäteriverk och länet.
arbetsgruppen skall
vidare pröva att en Statens
tillämpning av lantmäteriverk och
förslag till före- skattemyndigheten
skrifter enligt 1 § skall vidare pröva
andra stycket leder att en tillämpning
till taxeringsvärden av förslag till
som svarar mot föreskrifter enligt
taxeringsvärdenivå 1 § andra-fjärde
enligt 5 § kap. 2 §. styckena leder till
Motsvarande prövning taxeringsvärden som
görs av förslag till svarar mot
riktvärdekartor för taxeringsvärdenivå
tomtmark och enligt 5 kap. 2 §.
riktvärdetabeller Motsvarande pröv-
för småhus enligt ning görs av
första stycket. förslag till rikt-
värdekartor för
tomtmark och rikt-
värdetabeller för
småhus enligt
första stycket.
5 §18
Arbetsgruppen skall Skattemyndigheten
senast den 30 juni i samråd med
året före det år då Statens
allmän lantmäteriverk
fastighetstaxering skall senast den 1
äger rum till juni året före det
skattemyndigheten år då allmän
överlämna förslag fastighetstaxering
till riktvärdekartor äger rum upprätta
för tomtmark som förslag till rikt-
inte ingår i lant- värdekartor för
bruksenhet och tomtmark som inte
riktvärdetabeller ingår i
för småhus som inte lantbruksenhet och
ingår i lantbruksen- riktvärdetabeller
het. På samma gång för småhus som inte
skall arbetsgruppen ingår i lant-
föreslå ändringar i bruksenhet. På
de förslag till samma gång skall
föreskrifter som det föreslås
avses i 1 § andra ändringar som
stycket. behövs i de förslag
till föreskrifter
som avses i 1 §
andra-fjärde styck-
ena.
Referensgruppen
skall under ar-
betets gång beredas
möjlighet att lämna
synpunkter.
6 §19
På grundval av På grundval av
arbetsgruppernas upprättade förslag
förslag samt de samt de
upplysningar som i upplysningar som i
övrigt kan vinnas övrigt kan vinnas
skall skatte- skall skattemyn-
myndigheten senast digheten senast den
den 15 augusti året 1 juni året före
före det år då det år då allmän
allmän fastig- fastighetstaxering
hetstaxering äger äger rum till
rum till regeringen regeringen eller
eller myndighet som den myndighet som
regeringen bestämmer regeringen be-
avge yttrande över stämmer avge
de enligt 1 § andra yttrande över de
stycket lämnade enligt 1 §
förslagen till före- andra-fjärde
skrifter. styckena lämnade
förslagen till
föreskrifter.
7 §20
Senast den 1 Senast den 1
oktober året före september året före
det år då allmän det år då allmän
fastighetstaxering fastighetstaxering
äger rum skall äger rum skall
regeringen eller regeringen eller
myndighet som den myndighet som
regeringen bestämmer regeringen bestäm-
besluta sådana mer besluta sådana
föreskrifter som föreskrifter som
avses i 7 kap. 7 §. avses i 7 kap. 7 §.
8 §21
Den som under andra Den som under
året före andra året före
taxeringsåret äger taxeringsåret äger
småhusenhet, som en småhusenhet, som
förvärvats under förvärvats under
tredje året före tredje året före
taxeringsåret, är taxeringsåret, är
efter anmaning av efter föreläggande
skattemyndighet av skattemyndighet
skyldig att lämna de skyldig att lämna
uppgifter som behövs de uppgifter som
till ledning inför behövs till ledning
allmän fastighets- inför allmän fas-
taxering. tighetstaxering.
Den som under andra Den som under
eller tredje året andra eller tredje
före taxeringsåret året före
äger hyreshusenhet taxeringsåret äger
eller industrienhet en hyreshusenhet
är efter anmaning av eller industrienhet
skattemyndighet är efter
skyldig att lämna de föreläggande av
uppgifter som behövs skattemyndighet
till ledning inför skyldig att lämna
allmän fas- de uppgifter som
tighetstaxering. behövs till ledning
Den som under andra inför allmän
året före fastighetstaxering.
taxeringsåret är Den som under
innehavare av täkt- andra året före
enhet eller annan taxeringsåret är
taxeringsenhet på innehavare av
vilken täktenhet eller
täktverksamhet pågår annan
eller eljest är taxeringsenhet på
tillåten, är efter vilken
anmaning från täktverksamhet
skattemyndighet pågår eller annars
skyldig att till är tillåten, är
ledning inför allmän efter föreläggande
fastighetstaxering från
lämna uppgift om de skattemyndighet
priser som under skyldig att till
andra året före ledning inför
taxeringsåret allmän fas-
uppburits för tighetstaxering
brytvärd fyndighet. lämna uppgift om de
Den som under andra priser som under
året före andra året före
taxeringsåret äger taxeringsåret
lantbruksenhet, som uppburits för
helt eller delvis brytvärd fyndighet.
förvärvats under Den som under
tiden den 1 juli andra året före
1987 -- den 31 taxeringsåret äger
december 1990, är en lantbruksenhet,
efter anmaning av som helt eller
skattemyndighet delvis förvärvats
skyldig att lämna de under tiden den 1
uppgifter som behövs juli 1987 -- den 31
till ledning inför december 1990, är
allmän fastighets- efter föreläggande
taxering. av skattemyndighet
skyldig att lämna
de uppgifter som
behövs till ledning
inför allmän
fastighetstaxering.
47
20 kap.22
Fas- Taxering m.m.
tighetstaxeringsnämndernas
verksamhet m.m.
1§23
Beslut om
Fastighetstaxeringsnämnden
fastighetstaxering
sammanträder på tid är grundläggande
och plats som beslut om fastig-
bestäms av hetstaxering,
ordföranden. Denne omprövningsbeslut
kallar ledamöterna och beslut om
och underrättar taxeringsåtgärder
ersättarna om efter domstols
sammanträdena. Finns beslut.
det behov av
medverkan av
konsulent för fas-
tighetstaxering
kallar ordföranden
denne till sam-
manträde. Till det
första sammanträdet
för årets taxering
kallas även
ersättarna.
Skattemyndigheten
och statens
lantmäteriverk skall
i god tid un-
derrättas om tid och
plats för
sammanträdena.
2 §
(11 §)24
Fastighetstaxeringsnämnden
Skattemyndigheten
skall senast den 15 skall senast den 15
juni under taxe- juni under
ringsåret meddela taxeringsåret med-
beslut om taxering dela grundläggande
av fastighet som beslut om taxering
ingår i distriktet. av fastighet som är
belägen i länet.
Har
fastighetsägaren,
trots att han
varit skyldig att
lämna fas-
tighetsdeklaration,
inte avgett nå-gon
sådan, eller kan
fastighetens
taxeringsvärde inte
beräknas till-
förlitligt på grund
av brister i eller
bristfälligt under-
lag för deklaratio-
nen, skall taxer-
ingsvärdet uppskat-
tas till det belopp
som framstår som
skäligt med hänsyn
till vad som
framkommit i
ärendet
(s k ö n s t a x e
r i n g).
3 §
Vid sammanträdena Taxeringsärende
förs protokoll avgörs i skatte-
enligt de närmare nämnd, om ärendet
föreskrifter som 1. avser
meddelas av omprövning av en
regeringen eller tvistig fråga och
myndighet som nämnden inte
regeringen bestäm- tidigare prövat de
mer. omständigheter och
bevis
fastighetsägaren
åberopar,
2. avser en
skälighets- eller
bedömningsfråga av
väsentlig ekonomisk
betydelse för fas-
tighetsägaren eller
3. av någon annan
särskild anledning
bör prövas i
nämnden.
3 a §
(5 §)
Ägare av fastighet Skattemyndigheten
är berättigad att skall se till att
företräda inför fas- ärendena blir
tighetstaxeringsnämnd tillräckligt
för att meddela utredda.
upplysningar till Vill
ledning för taxering fastighetsägaren
av fastigheten. lämna upplysningar
muntligt inför
skattenämnden i ett
fastighetstaxe-
ringsärende som
angår honom och som
skall avgöras i
nämnden, skall han
få tillfälle till
det om inte
särskilda skäl
talar emot det.
4 §
(12 §)25
I I
fastighetstaxeringsnämnds
skattemyndighetens
beslut skall beslut om
redovisas dels taxe- fastighetstaxering
ringsbeslutet enligt skall redovisas
punkterna 1-3, dels
grunderna för
beslutet enligt
punkterna 4-7,
nämligen
1. fastighetens indelning i
taxeringsenheter,
2. typ av taxeringsenhet och
taxeringsenhetens
skattepliktsförhållande,
3. skattepliktig enhets taxeringsvärde
och däri ingående delvärde samt värde av
varje värderingsenhet,
4. storleken av sådan värdefaktor som
särskilt anges i 8-15 kap.,
5. storleken av riktvärde,
6. exploateringsfaktor enligt 12 kap.
6 §, utbyggd effekt, taxeringseffekt,
utnyttjandetid, regleringsmöjlighet och
belägenhet enligt 15 kap. 7 § samt
7. säreget förhållande enligt 7 kap. 5 §
eller annat förhållande som har föranlett
ändring av riktvärde.
Värdet av en Värdet av en
enskild värderings- enskild värderings-
enhet anges i fulla enhet anges i fulla
tusental kronor. tusental kronor.
Avrundning sker så Avrundning sker så
att överstigande att överstigande
belopp, som inte belopp, som inte
uppgår till fullt uppgår till fullt
tusental kronor, tusental kronor,
faller bort. Rege- faller bort. Rege-
ringen eller ringen eller den
myndighet som rege- myndighet som rege-
ringen bestämmer får ringen bestämmer
föreskriva om de får föreskriva om
ytterligare av- de ytterligare av-
rund-ningsregler som rundningsregler som
behövs. behövs.
I fråga om
elproduktionsenheter
får grunderna för
beslutet redovisas i
särskild bilaga till
nämndens beslut.
5 a §
(14 §)26 Skattemyndigheten
Skattemyndighet skall senast den 30
skall senast den 30 juni under
juni under taxeringsåret
taxeringsåret under- underrätta
rätta ägare av fastighetsägaren om
fastighet om 1. innehållet i
1. innehållet i skattemyndighetens
fastighetstaxerings- grundläggande
nämndens beslut om beslut om fas-
fastighetstaxering, tighetstaxering,
2. att ägaren 2. att ägaren kan
senast den 31 begära omprövning
augusti till fas- av beslutet,
tighetstaxerings- 3. vad som skall
nämndens ordförande iakttas av den som
får avge skriftliga vill begära
erinringar mot omprövning av eller
beslutet, överklaga
3. att ny skattemyndighetens
underrättelse kommer beslut om
att sändas ut endast fastighetstaxering.
om ägaren har avgett
erinringar mot
beslutet eller
fastighetstaxeringsnämnden,
utan att erinringar
har avgetts, har
beslutat åsätta
annan taxering än
som framgår av 11 §
eller annars har
frångått sådant
beslut,
4. vad som skall
iakttas av den som
vill överklaga fas-
tighetstaxe-
ringsnämndens beslut
om fastig-
hetstaxering,
5. innehållet i
skiljaktig mening.
6 §
(15 §)27
Ingår i Om det i en
taxeringsenhet flera taxeringsenhet
fastigheter eller ingår flera fas-
delar av fastigheter tigheter eller
skall delar av
fastighetstaxeringsnämndenfastigheter
skall
efter ansökan ange skattemyndigheten
hur stor del av efter ansökan ange
taxeringsvärdet och hur stor del av
i 5 kap. 7 § nämnda taxeringsvärdet och
delvärden som i 5 kap. 7 § nämnda
belöper på fastighet delvärden som
eller fastighetsdel. belöper på
Ansökan skall göras fastigheten eller
hos fastighetstaxe- fastighetsdelen.
ringsnämnden och får Ansökan skall göras
lämnas av ägare, hos skattemyn-
arrendator, digheten och får
skattemyndighet lämnas av ägaren
eller be- eller arrendatorn.
svärsberättigad
kommun.
7 §28
Om det inte är Skattemyndigheten
påkallat av särskild skall ompröva ett
anledning att beslut om
ärendet prövas av fastighetstaxering
fullsutten nämnd, är om det finns skäl
fastighets- för det. Att
taxeringsnämnd omprövning skall
beslutför med ord- ske när
föranden ensam vid fastighetsägare
1. beslut som ej överklagat ett
innefattar prövning beslut om
av ärendet i sak fastighetstaxering
2. beslut om framgår av 21 kap.
fördelning av taxe- 5 §.
ringsvärde enligt Om något
15 § grundläggande
3. beslut om beslut om
rättelse av tidigare fastighetstaxering
beslut, som till inte har fattats
följd av skrivfel, får taxering ske
räknefel eller annat genom omprövning.
sådant förbiseende Skattemyndigheten
innehåller uppenbar får avstå från att
oriktighet på eget initiativ
4. beslut om ompröva ett beslut,
taxering utan av- om omprövningen
vikelse från allmän skulle avse endast
fastighetsdek- ett mindre belopp.
laration eller annan
av ägaren till
ledning för taxering
av fastigheten
lämnad uppgift och
taxeringen sker med
direkt tillämpning
av behörig
myndighets anvisning
för taxeringen
5. beslut om
taxering med av-
vikelse från allmän
fastighetsdek-
laration eller annan
av ägaren till
ledning för taxering
lämnad uppgift, om
taxeringsvärdet till
följd av beslutet
kommer att avvika
med högst 20 000 kr.
från det värde som
skulle ha beslutats
om de lämnade
uppgifterna hade
följts.
Fastighetstaxeringsnämnd
är beslutför med av
skattemyndighet
förordnad ledamot
ensam vid beslut om
taxering i fall som
avses i första
stycket 4.
8 §
Är ordförande i Om en fråga som
fas- avses i 7 § har
tighetstaxeringsnämnd avgjorts av allmän
jävig, utser nämnden förvaltnings-
inom sig viss domstol, får
ledamot att föra skattemyndigheten
ordet vid ärendets inte ompröva
behandling. frågan.
9 §29
Bestämmelserna i Vill
16 kap. fastighetsägaren
rättegångsbalken om begära omprövning
omröstning tillämpas av ett beslut,
på avgörande av fas- skall han göra
tighetstaxeringsnämnden.detta skriftligt.
Ordföranden skall Begäran skall ha
dock säga sin mening kommit in till
först. skattemyndigheten
Skiljaktig mening före utgången av
hos ledamot, det femte året
föredragande efter
tjänsteman eller taxeringsåret.
konsulent för Om
fastighetstaxering fastighetsägaren
skall avfattas gör sannolikt att
skriftligen och han inte inom två
avges inom en vecka månader före
efter sammanträdet. utgången av den tid
Ordföranden skall som anges i första
underrätta stycket fått känne-
skattemyndighet om dom om ett beslut
skiljaktig mening i om fas-
den ordning som tighetstaxering som
föreskrivs av är till hans
regeringen eller nackdel, får han
myndighet som ändå begära
regeringen omprövning. Begäran
bestämmer. skall ha kommit in
inom två månader
från den dag han
fick sådan känne-
dom.
Har
fastighetsägaren
inom den tid som
anges i första
eller andra stycket
lämnat in
skrivelsen med
begäran om
omprövning till en
annan
skattemyndighet än
den som fattat
beslutet eller till
en allmän
förvaltningsdomstol,
får ärendet ändå
prövas. Skrivelsen
skall då omedelbart
översändas till den
skattemyndighet som
fattat beslutet med
uppgift om den dag
då handlingen kom
in till myndigheten
eller domstolen.
10 §30
FastighetstaxeringsnämndensOm en begäran
om
första sammanträde omprövning inte är
skall äga rum senast egenhändigt
den 15 december året undertecknad av
före taxeringsåret. fastighetsägaren
Vid sammanträdet eller hans ombud,
skall ordföranden får
lämna noggrann skattemyndigheten
redogörelse för de utfärda
föreskrifter och föreläggande om att
anvisningar angående undertecknande
taxeringen som berör skall ske med
distriktet. påföljd att
omprövning annars
inte görs.
11 §
Trots bestämmelsen
i 8 § får en fråga
som har avgjorts av
länsrätt eller
kammarrätt genom
beslut som vunnit
laga kraft
omprövas, om
beslutet avviker
från rättstillämp-
ningen i ett
regeringsrättsavgöran-
de som har
meddelats därefter.
12 §
Omprövar
skattemyndigheten
självmant ett
beslut om fas-
tighetstaxering,
får omprövningsbe-
slut som är till
fastighetsägarens
fördel meddelas
före utgången av
det femte året
efter
taxeringsåret.
Ett sådant
omprövningsbeslut
får meddelas även
efter utgången av
det femte året
efter
taxeringsåret, om
det föranleds av
skattemyndighets
beslut om
fastighetstaxering
eller allmän
förvaltningsdomstols
beslut i mål om
fastighetstaxering
avseende ett annat
taxeringsår eller
en annan
taxeringsenhet.
13 §
Ett
omprövningsbeslut
som är till nackdel
för
fastighetsägaren
får, utom i fall
som avses i andra
stycket samt 15 och
16 §§, inte medde-
las efter utgången
av året efter
taxeringsåret.
Har
fastighetsägaren
inte gett in allmän
fastighetsdeklaration
i rätt tid, får ett
omprövningsbeslut
som är till hans
nackdel meddelas
efter utgången av
den tid som anges i
första stycket. Ett
sådant ompröv-
ningsbeslut får
meddelas inom ett
år från den dag
deklarationen kom
in till
skattemyndigheten,
dock senast före
utgången av det
femte året efter
taxeringsåret.
14 §
Skattemyndigheten
får meddela ett
omprövningsbeslut
som är till nackdel
för
fastighetsägaren
efter utgången av
den tid som anges i
13 § första stycket
under de förutsätt-
ningar och på det
sätt som anges i
15-20 §§ (e f t e
r - t a x e r
i n g).
15 §
Eftertaxering får
ske om fas-
tighetsägaren
1. i
fastighetsdeklaration
eller på annat sätt
under förfarandet
lämnat oriktig
uppgift till
ledning för taxe-
ringen,
2. lämnat oriktig
uppgift i mål om
fastighetstaxering
eller
3. underlåtit att
lämna fastighets-
deklaration,
uppgift eller in-
fordrad upplysning
trots att han är
deklarationsskyldig
eller uppgifts-
pliktig.
Detta gäller om
den oriktiga
uppgiften eller
underlåtenheten
medfört att ett be-
slut om fas-
tighetstaxering
blivit felaktigt
eller inte fattats.
16 §31
FastighetstaxeringsnämndenEftertaxering
får
skall ompröva beslut också ske
när fastighetsägaren 1. vid rättelse av
avger erinringar felräkning,
eller skäl annars misskrivning eller
föreligger. Fråga om annat uppenbart
nytt beslut får inte förbiseende,
prövas av nämnden 2. när en ändring
efter den 30 i ett beslut om
september under fastighetstaxering
taxeringsåret. föranleds av beslut
som anges i 12 §
andra stycket.
17 §32
FastighetstaxeringsnämndensEftertaxering
arbete beträffande enligt 15 § samt
fastighetstaxeringen 16 § första stycket
skall vara avslutat 1 får ske endast om
senast den 30 den avser belopp av
september under någon betydelse.
taxeringsåret. Eftertaxering får
inte ske om be-
slutet med hänsyn
till omständig-
heterna skulle
framstå som uppen-
bart oskäligt eller
om skattemyn-
digheten tidigare
fattat beslut om
eftertaxering i
samma fråga.
18 §33
Skattemyndighet Skattemyndighetens
skall senast den 31 beslut om
oktober under eftertaxering skall
taxeringsåret till meddelas före
ägare av fastighet utgången av femte
sända underrättelse året efter taxe-
om fas- ringsåret om inte
tighetstaxerings- annat följer av 19
nämndens avgörande och 20 §§.
enligt 16 §. Vidare
skall
skattemyndighet se-
nast samma dag sända
underrättelse till
sökande som begärt
fördelning av
taxeringsvärdet
enligt 15 §.
Underrättelse skall
innehålla upplysning
om vad som skall
iakttas av den som
vill överklaga fas-
tighetstaxeringsnämndens
beslut om
fastighetstaxering
samt om innehållet i
skiljaktig mening.
Underrättelse skall
vidare sändas till
ägare som före
utgången av juli
månad under
taxeringsåret inte
erhållit
underrättelse enligt
14 § och som senast
den 25 augusti under
taxeringsåret anmält
att han önskar
underrättelse om
innehållet i beslut
om
fastighetstaxering.
19 §
Underrättelser Beslut om
enligt 14 och 18 §§ eftertaxering
skall sändas till enligt 16 § första
ägare av fastighet i stycket 2 får
vanligt brev. meddelas även efter
Försändelsen får i den tid som anges i
särskilda fall 18 § men senast sex
rekommenderas eller månader efter det
delges ägaren. beslut som
föranleder
ändringen.
Beslut om
eftertaxering på
grund av oriktig
uppgift i
omprövningsärende
eller mål om fas-
tighetstaxering får
meddelas efter den
tid som anges i 18
§ men senast inom
ett år från
utgången av den
månad då
skattemyndighetens
eller domstolens
beslut i ärendet
eller målet vunnit
laga kraft.
20 §34
Fastighetstaxeringsnämndens
Skattemyndigheten
beslut enligt 11 § skall snarast efter
skall föras in i det att en domstol
stomme till fas- meddelat beslut i
tighetslängd. Beslu- ett mål om
ten skall med de fastighetstaxering
ändringar som gjorts vidta de
med stöd av 16 § taxeringsåtgärder
föras in i som föranleds av
fastighetslängd. domstolens beslut.
Nämndens beslut om
byggnad på annans
mark med värde under
10000 kronor skall
dock ej föras in i
fastighetslängd
eller stomme till
sådan längd.
Annan än staten
tillhörig för-
svarsbyggnad, som
enligt 3 kap.
2 § är undantagen
från skatteplikt,
skall inte föras in
i fastighetslängd
eller stomme till
sådan längd.
Närmare
föreskrifter om fas-
tighetslängd
meddelas av rege-
ringen eller
myndighet som rege-
ringen bestämmer.
48
21 kap.35
Besvär över Överklagande av
fastighetstaxerings- skattemyndighets
nämnds beslut. beslut.
1 §36
En En
fastighetstaxeringsnämndsskattemyndighets
beslut får beslut om
överklagas genom fastighetstaxering
besvär hos får överklagas hos
länsrätten. länsrätten av
Besvär får anföras fastighetsägaren
av ägare av den och
fastighet beslutet Riksskatteverket.
rör samt av Fastighetsägaren
vederbörande kommun får överklaga
och skattemyndighet. beslut att avvisa
En fastighetsägare en begäran om
eller en kommun omprövning av
skall ge in beslut om fas-
besvärsskrivelsen tighetstaxering.
till
skattemyndigheten i
det län där
fastigheten är
belägen. Skattemyn-
digheten skall
överlämna besvärs-
skrivelsen och
övriga handlingar i
ärendet till den
länsrätt som skall
pröva överklagandet.
Besvär av en
skattemyndighet
skall ges in till
länsrätten.
Länsrätten prövar
om besvärsskrivelsen
har kommit in i rätt
tid.
Ett överklagande av
en fastig-
hetstaxeringsnämnds
beslut förfaller, om
beslutet med stöd av
20 kap. 23 § ändrats
så som klaganden
begärt.
2 §37
Har en Ett beslut om
fastighetsägare föreläggande vid
eller en kommun inom vite får inte
överklagandetiden överklagas.
gett in
besvärsskrivelsen
till en annan
skattemyndighet än
den som anges i 1 §
tredje stycket,
skall detta inte
hindra att målet
prövas. Detsamma
gäller om skrivelsen
getts in till en
fastighetstaxerings-
nämnd eller en
länsrätt. Skrivelsen
skall i sådana fall
omedelbart över-
sändas till den
skattemyndighet som
enligt 1 § tredje
stycket skall ta
emot den.
Har en
skattemyndighet inom
överklagandetiden
gett in besvärs-
skrivelsen till en
annan länsrätt än
den som skall pröva
överklagandet skall
inte heller detta
hindra att målet
prövas. I sådant
fall skall
skrivelsen
omedelbart
översändas till den
länsrätt som skall
pröva överklagandet.
Fastighetsägarens
överklagande
3 §38
Besvär av ägare av Fastighetsägares
fastighet skall ha överklagande skall
inkommit senast den vara skriftligt och
15 december under ha kommit in före
taxeringsåret. utgången av det
femte året efter
taxeringsåret. Om
beslutet om
fastighetstaxering
har meddelats efter
den 30 juni femte
året efter det
taxeringsår som
beslutet avser och
fastighetsägaren
har fått del av
beslutet efter
utgången av oktober
samma år, får
överklagandet dock
komma in inom två
månader från den
dag då han fick del
av beslutet.
Fastighetsägaren
får överklaga ett
beslut om
fastighetstaxering
även om det inte
gått honom emot.
4 §39
Kommuns besvär Skattemyndigheten
skall anföras före skall pröva om
utgången av januari överklagandet har
året efter kommit in i rätt
taxeringsåret. tid. Har
överklagandet
kommit in för sent,
skall myndigheten
avvisa det, om inte
annat följer av
andra eller tredje
stycket.
Överklagandet
skall inte avvisas,
om förseningen
beror på att
skattemyndigheten
har lämnat
fastighetsägaren en
felaktig under-
rättelse om hur man
överklagar.
Överklagandet
skall inte heller
avvisas, om det
inom överklagan-
detiden kommit in
till en annan
skattemyndighet än
den som fattat
beslutet eller till
en allmän förvalt-
ningsdomstol.
Överklagandet skall
då omedelbart
översändas till den
skattemyndighet som
fattat beslutet med
uppgift om den dag
då handlingen kom
in till myndigheten
eller domstolen.
5 §40
Skattemyndighet har Skattemyndigheten
rätt att anföra skall snarast
besvär intill ompröva det
utgången av maj året överklagade
efter taxeringsåret. beslutet. Detta
Myndigheten skall gäller dock inte om
inom samma tid ange överklagandet skall
yrkanden och grunder avvisas enligt 4 §
för besvärstalan, om eller om en
inte med hänsyn till omprövning strider
utredningens mot 20 kap. 8 §.
vidlyftighet eller Ett överklagande
andra synnerliga förfaller, om
skäl länsrätten skattemyndigheten
medger anstånd. ändrar beslutet så
som
fastighetsägaren
begär.
Om myndigheten
ändrar beslutet på
annat sätt än
fastighetsägaren
begär, skall
överklagandet anses
omfatta det nya
beslutet. Finns det
skäl för det, får
myndigheten lämna
honom tillfälle att
återkalla
överklagandet.
6 §41
Inkommer besvär Om överklagandet
från ägare av inte avvisas enligt
fastighet efter den 4 § eller
i 3 § angivna tiden förefaller enligt
men före utgången av 5 §, skall
maj året efter skattemyndigheten
taxeringsåret, får överlämna
länsrätten pröva överklagandet, sitt
besvären om skatte- omprövningsbeslut
myndigheten helt och övriga
eller delvis biträ- handlingar i
der besvären i sak. ärendet till
länsrätten. Om det
finns särskilda
skäl får överkla-
gandet överlämnas
till länsrätten
utan föregående
omprövning.
Riksskatteverkets
över-
klagande
7 §42
Har länsrätten Riksskatteverkets
avgjort besvär över överklagande skall
viss taxering, får vara skriftligt och
besvär inte anföras ha kommit in inom
hos länsrätten den tidsfrist som
rörande samma enligt 20 kap.
taxering. gäller för beslut
om omprövning på
initiativ av
skattemyndighet,
eller efter sådan
tid men inom två
månader från den
dag då det
överklagade
beslutet
meddela-des.
Om ett
omprövningsbeslut
som avser
eftertaxering
överklagas och en
ändring till
fastighetsägarens
nackdel yrkas,
skall överklagandet
ha kommit in inom
två månader från
den dag beslutet
meddelats.
49
22 kap.43
Besvär över Överklagande av
länsrätts och kam- länsrätts och
marrätts beslut. kammarrätts beslut
m.m.
1 §44
Besvär över Länsrätts beslut i
länsrätts beslut i mål om fas-
mål om tig-hetstaxering
fastighetstaxering får överklagas även
får, även om det ej om det inte följer
följer av 33 § av 33 § för-
förvaltnings- valtningsprocess-
processlagen lagen (1971:291) om
(1971:291) anföras länsrätten har änd-
om länsrätten har rat fastig-hetens
ändrat fastighetens taxering utan att
taxering utan att klaganden har yrkat
klaganden har yrkat en sådan ändring.
sådan ändring.
2 §45
Mot länsrätts Överklagande får
beslut i fråga, som inte ske av
avses i 20 kap. länsrätts beslut
15 §, får talan inte som avser
föras. 1. en
skattemyndighets
beslut att avvisa
en begäran om
omprövning såsom
för sent inkommen,
2. frågor som
avses i 20 kap. 6 §
eller
3. beslut om
besiktning enligt
18 kap. 30 §.
3 §46
Vid besvär över Bestämmelserna i 6
länsrätts beslut kap. 11-24 §§
skall taxeringslagen
besvärshandlingen ha (1990:324) gäller i
kommit in tillämpliga delar
om besvären ha för mål enligt
anförts av fas- denna lag. Vad som
tighetsägare, inom i taxeringslagen
två månader från det sägs om
han har fått del av skattskyldig skall
det överklagade gälla
beslutet, samt fastighetsägare.
om besvären har
anförts av skatte-
myndighet eller
kommun, inom två
månader från den
dag, då länsrättens
beslut meddelades.
50
24 kap.47
Övriga bestämmelser Övriga
om besvär bestämmelser om om-
prövning och
överklagande
1 §48
Besvärsrätt, som Rätt att begära
enligt omprövning eller
21-23 kap. gäller att överklaga som
för ägare av enligt 20-22 kap.
fastighet, gäller för ägare av
tillkommer den som fastighet, till-
vid ingången av kommer den som vid
taxeringsåret är ingången av
ägare av fastighet taxeringsåret är
liksom den som ägare av fastighet
därefter, dock liksom den som
senast före ingången därefter, dock
av femte året efter senast före
taxeringsåret, har ingången av femte
blivit ägare av året efter
fastigheten ävensom taxeringsåret, har
arrendator, vilken blivit ägare av
jämlikt avtal, fastigheten. Detta
ingånget efter gäller även en
kommunalskat- arrendator, som
te-lagens enligt avtal,
ikraftträdande, ingånget efter
gentemot ägare har
kommunalskatte-lagens
att ansvara för (1928:370)
skatt för fastighets ikraftträdande,
garantibelopp. gentemot ägare har
att ansvara för
skatt för fas-
tigheten.
En ny ägare har
rätt att begära
omprövning eller
att överklaga
endast när ärenden
avser senaste
allmänna fas-
tighetstaxering
eller ny taxering
avseende
taxeringsenheten
som därefter skett
genom särskild fas-
tighetstaxering.
51
25 kap.
6 §49
Bestämmelserna i 17 Bestämmelserna i
kap. 8--13, 15--17 17 kap. 2-6 §§
och 19--25 §§ skall skall i tillämpliga
i tillämpliga delar delar gälla även i
gälla även i fråga fråga om särskild
om särskild fastighetstaxering.
fastighetstaxering.
Förordnande av
konsulenter som
avses i 17 kap. 15 §
skall emellertid äga
rum senast den 30
november året före
det år då särskild
fastighetstaxering
äger rum.
Skattemyndigheten
skall åt särskild
fas-
tighetstaxeringsnämnd
bereda ärenden och
ombesörja göromål av
expeditionell art.
Skattemyndigheten
granskar fastighets-
deklarationer och
tillhandahåller i
den omfattning som
arbetsförhållandena
medger föredragande
i ärende som myn-
digheten granskat.
52
26 kap.
2 §50
Efter anmaning är Efter föreläggande
den som vid årets är den som vid
ingång var ägare årets ingång var
till fastighet ägare till en
skyldig att lämna fastighet skyldig
särskild fastighets- att lämna särskild
deklaration. fas-
Deklarationen med tighetsdeklaration.
tillhörande hand- Deklarationen med
lingar skall lämnas tillhörande
till den som har handlingar skall
utfärdat anmaningen lämnas till den som
eller till har utfärdat
skattemyndigheten föreläggandet eller
inom den tid som till
anges i anmaningen. skattemyndigheten
Sluttiden får inte inom den tid som
bestämmas till anges i
tidigare dag än föreläggandet.
tionde dagen efter Sluttiden får inte
mottagandet av bestämmas till
anmaningen. tidigare dag än
Sluttiden får inte tionde dagen efter
heller bestämmas mottagandet av
till tidigare dag än föreläggandet.
den 15 februari Sluttiden får inte
under taxeringsåret. heller bestämmas
Anmaning utfärdas till tidigare dag
om det kan antas att än den 15 februari
det vid årets ingång under
förelegat sådant taxeringsåret.
förhållande som Föreläggande
enligt 16 kap. skall utfärdas om det kan
medföra ny taxering. antas att det vid
Anmaning får också årets ingång
utfärdas om fram- funnits sådant
ställning enligt 16 förhållande som
kap. 4 eller 5 § har enligt 16 kap.
gjorts utan att skall medföra ny
särskild fastig- taxering.
hetsdeklaration har Föreläggande får
lämnats. Anmaning också utfärdas om
behöver inte framställning
utfärdas, om det är enligt 16 kap. 4
uppenbart att eller 5 § har
deklaration inte gjorts utan att
behövs för särskild
taxeringen.
fastighetsdeklaration
har lämnats.
Föreläggande
behöver inte
utfärdas, om det är
uppenbart att någon
deklaration inte
behövs för taxe-
ringen.
3 §51
Bestämmelserna i 18 Bestämmelserna i
kap. 2-9, 12-14, 16, 18 kap. 2-9, 12-14,
22-40 §§ samt 41 § 16, 22-40 §§ samt
första och tredje 41 § första och
styckena skall i den andra styckena
mån inte annat är skall, om inte
föreskrivet i detta annat är föreskri-
kapitel äga vet i detta
motsvarande tillämp- kapitel, gälla vid
ning vid särskild särskild fas-
fastighetstaxering. tighetstaxering. I
I anmaning att lämna föreläggande att
fas- lämna
tighetsdeklaration fastighetsdeklara-
skall vidare lämnas tion skall vidare
uppgift om den grund lämnas uppgift om
på vilken anmaning den grund på vilken
sker. föreläggandet
Vite får inte sker.
föreläggas i fall Föreläggande får
som sägs i 2 §. I inte förenas med
förnyad anmaning att vite i fall som
lämna särskild sägs i 2 §. Förnyat
fastighetsdeklara- föreläggande att
tion får däremot lämna särskild
vite föreläggas.
fastighetsdeklaration
får däremot förenas
med vite.
4 §
Om en
deklarationsskyldig
som förelagts att
lämna särskild fas-
tighetsdeklaration
inte har kommit in
med deklarationen
inom föreskriven
tid eller endast
har lämnat en dek-
laration med så
bristfälligt
innehåll att den
uppenbarligen inte
är ägnad att ligga
till grund för
taxering, skall en
särskild avgift
(förseningsavgift)
om 500 kronor
påföras honom. Har
någon deklaration
inte lämnats inom
föreskriven tid
efter förnyat
föreläggande
bestäms försenings-
avgiften till 2 000
kronor.Har den dek-
larationsskyldige
inom föreskriven
tid lämnat en dek-
larationshandling
som inte är behö-
rigen undertecknad,
tas försenings-
avgift ut endast om
handlingen inte un-
dertecknas inom den
tid som föreskrivs
i ett föreläggande.
I sådant fall
bestäms avgiften
till 500 kronor.
Bestämmelserna i
18 kap. 43-46 §§
gäller för förse-
ningsavgift enligt
denna paragraf.
53
28 kap.52
De särskilda Taxering
fastighetstaxerings-
nämndernas
verksamhet m.m.
1 §53
Bestämmelserna i 20 Bestämmelserna i
kap. 1-9 §§ samt 15 20 kap.
§ gäller i 1-3 a §§ samt 6-20
tillämpliga delar §§ gäller i
vid särskild tillämpliga delar
fastighetstaxering. vid särskild fas-
tighetstaxering.
3 §54
Bestämmelserna i 20 Bestämmelserna i
kap. 12 och 13 §§ om 20 kap. 4 och 5 §§
fastighetstaxerings- om beslut gäller
nämndens beslut vid särskild fas-
gäller vid särskild tighetstaxering. I
fastighetstaxering. beslutet skall
I beslutet skall också redovisas de
också redovisas de skäl som ligger
skäl som ligger till till grund för
grund för verkställd verkställd ny
ny taxering eller, taxering eller, om
om särskild särskild fas-
fastighetsdeklara- tighetsdeklaration
tion har lämnats har lämnats eller
eller om framställ- om framställning om
ning om ny taxering ny taxering har
har gjorts, de skäl gjorts, de skäl som
som ligger till ligger till grund
grund för beslut att för beslut att ny
ny taxering inte taxering inte skall
skall ske. ske.
4 §55
Skattemyndigheten Skattemyndigheten
skall senast den 30 skall senast den 30
juni under juni under
taxeringsåret taxeringsåret
underrätta den som underrätta den som
var ägare till var ägare till fas-
fastighet vid tighet vid ingången
ingången av året om av året om
1. innehållet i den 1. innehållet i
särskilda fas- skattemyndighetens
tighetstaxeringsnämndensbeslut om ny
taxe-
beslut om ny ring av fastighet,
taxering av 2. att ägaren kan
fastighet, begära omprövning
2. att ägaren av beslutet,
senast den 31 3. vad som skall
augusti till fas- iakttas av den som
tighetstaxerings- vill begära om-
nämndens ordförande prövning av eller
får avge skriftliga överklaga
erinringar mot be- skattemyndighetens
slutet, beslut.
3. att ny
underrättelse kommer
att sändas ut endast
om ägaren har avgett
erinringar mot
beslutet eller
fastighetstaxeringsnämnden,
utan att erinringar
har avgetts, har
beslutat åsätta
annan taxering än Senast den 30 juni
som framgår av 2 § under taxeringsåret
eller annars har skall
frångått sådant skattemyndigheten
beslut, underrätta den som
4. vad som skall har lämnat särskild
iakttas av den som
fastighetsdeklaration
vill överklaga den eller som har gjort
särskilda fas- framställning om ny
tighetstaxeringsnämndenstaxering i det
fall
beslut, 5. innehållet iskattemyndigheten
skiljaktig mening. har beslutat att ny
Senast den 30 juni taxering inte skall
under taxeringsåret ske. Vidare skall
skall den lokala gälla vad som sägs
skattemyndigheten i första stycket
underrätta den som punkterna 2-3.
har lämnat särskild
fastighetsdeklara-
tion eller som har Underrättelse
gjort framställning skall också sändas
om ny taxering i det till den som har
fall blivit ägare till
skattemyndigheten en fastighet efter
har beslutat att ny ingången av året om
taxering inte skall han hos
ske. Underrättelsen skattemyndigheten
skall innehålla de har anmält att han
skäl som ligger till vill ha en sådan
grund för beslutet. underrättelse.
Vidare skall gälla
vad som sägs i
första stycket
punkterna 2-5.
Underrättelse skall
också sändas till
den som har blivit
ägare till fastighet
efter ingången av
året om han hos den
lokala skattemyndig-
heten har anmält att
han vill ha en sådan
underrättelse.
54
29 kap.56
Besvär över särskild Överklagande av
fas- skattemyndighetens
tighetstaxeringsnämndsbeslut
beslut
1 §57
Bestämmelserna i Bestämmelserna i
21 kap. 1, 2 och 7 21 kap. skall i
§§ skall gälla även tillämpliga delar
i fråga om särskild gälla även i fråga
fastighetstaxering. om särskild
fastighetstaxering.
55
30 kap.58
Besvär över Överklagande av
länsrätts och kam- länsrätts och
marrätts beslut kammarrätts beslut
1 §59
Bestämmelserna i 22 Bestämmelserna i
kap. 1 § samt 3-7 §§ 22 kap. skall i
skall även gälla i tillämpliga delar
fråga om särskild även gälla i fråga
fastighetstaxering. om särskild
Mot länsrätts fastighetstaxering.
beslut om sådan för-
delning av
taxeringsvärde som
skett med
tillämpning av 28
kap. 1 § och 20 kap.
15 § får talan inte
föras.
56
32 kap.60
Övriga bestämmelser Övriga
om bestämmelser om om-
besvär prövning och
överklagande
1 §61
Besvärsrätt, som Rätt att begära
enligt 29-31 kap. omprövning och att
gäller för ägare av överklaga, som
fastighet, enligt 28-
tillkommer den som 30 kap. gäller för
vid ingången av ägare av fastighet,
taxeringsåret är tillkommer den som
ägare av fastighet vid ingången av
liksom den som taxeringsåret är
därefter, dock ägare av fastighet
senast före ingången liksom den som
av det taxeringsår därefter, dock
då allmän fastig- senast före
hets-taxering sker ingången av det
nästa gång, har taxeringsår då
blivit ägare av allmän fas-
fastigheten ävensom tighetstaxering
arrendator, vilken sker nästa gång,
jämlikt avtal, har blivit ägare av
ingånget efter fastigheten. Detta
kommunalskattelagens gäller även
ikraftträdande, arrendator, som
gentemot ägare har enligt avtal,
att ansvara för ingånget efter
skatt för fastighets kommunal-
garantibelopp. skattelagens
(1928:370) i-
kraftträdande,
gentemot ägare har
att ansvara för
skatt för
fastigheten.
Denna lag träder i kraft den 1 december
1993 och tillämpas första gången vid
allmän och särskild fastighetstaxering år
1994.
1Senaste lydelse av
17 kap. 6 § 1990:379.
7 § 1991:1679.
8 § 1991:1679.
9 § 1990:379.
10 § 1991:1679.
11 § 1990:379.
12 § 1991:1679.
13 § 1990:379.
14 § 1991:1679.
16 § 1990:379.
18 § 1990:379.
19 § 1990:379.
20 § 1990:379.
21 § 1990:379.
22 § 1990:379.
24 § 1990:379.
20 kap. 2 § 1991:1679.
4 § 1991:1679.
21 § 1990:379.
22 § 1985:820.
23 § 1990:379.
22 kap. 7 § 1981:280.
23 kap. 1 § 1985:820.
2 § 1981:1119.
3 § 1981:280.
4 § 1981:280.
24 kap. 2 § 1990:379.
3 § 1981:280.
4 § 1981:280.
5 § 1981:280.
6 § 1991:1679.
7 § 1981:280.
25 kap. 1 § 1981:1119.
2 § 1981:1119.
4 § 1991:379.
3 § 1981:1119.
5 § 1991:1679.
7 § 1991:1679.
27 kap. 1 § 1981:1119.
2 § 1981:1119.
28 kap. 2 § 1989:477.
5 § 1989:477.
6 § 1989:477.
7 § 1990:379.
8 § 1981:1119.
9 § 1992:1666.
10 § 1981:1119.
11 § 1981:1119.
12 § 1992:1666.
29 kap. 2 § 1990:379.
3 § 1981:1119.
31 kap. 1 § 1990:379.
2 § 1985:820.
3 § 1981:1119.
4 § 1981:1119.
32 kap. 2 § 1981:1119.
2Senaste lydelse 1985:820.
3Senaste lydelse 1990:379.
4Senaste lydelse 1990:379.
5Senaste lydelse 1992:1666.
6Senaste lydelse 1990:379.
7Senaste lydelse 1990:379.
8Senaste lydelse 1990:379.
9Senaste lydelse 1990:379.
10Senaste lydelse 1990:379.
11Senaste lydelse 1981:280.
12Senaste lydelse 1981:280.
13Senaste lydelse 1981:280.
14Senaste lydelse 1981:280.
14aSenaste lydelse 1981:280.
15Senaste lydelse 1992:1127.
16Senaste lydelse 1991:1679.
17Senaste lydelse 1990:1382.
18Senaste lydelse 1990:1382.
19Senaste lydelse 1990:379.
20Senaste lydelse 1986:258.
21Senaste lydelse 1990:1382.
22Senaste lydelse 1981:1119.
23Senaste lydelse 1991:1679.
24Senaste lydelse 1989:477.
25Senaste lydelse 1992:1666.
26Senaste lydelse 1990:379.
27Senaste lydelse 1990:379.
28Senaste lydelse 1990:379.
29Senaste lydelse 1990:379.
30Senaste lydelse 1986:258.
31Senaste lydelse 1985:820.
32Senaste lydelse 1985:820.
33Senaste lydelse 1990:379.
34Senaste lydelse 1992:1666.
35Senaste lydelse 1981:1119.
36Senaste lydelse 1990:379.
37Senaste lydelse 1990:379.
38Senaste lydelse 1985:820.
39Senaste lydelse 1985:820.
40Senaste lydelse 1990:379.
41Senaste lydelse 1990:379.
42Senaste lydelse 1981:280.
43Senaste lydelse 1981:1119.
44Senaste lydelse 1981:280.
45Senaste lydelse 1981:280.
46Senaste lydelse 1990:379.
47Senaste lydelse 1981:280.
48Senaste lydelse 1981:280.
49Senaste lydelse 1990:379.
50Senaste lydelse 1990:379.
51Senaste lydelse 1981:1119.
52Senaste lydelse 1981:1119.
53Senaste lydelse 1981:1119.
54Senaste lydelse 1981:1119.
55Senaste lydelse 1990:379.
56Senaste lydelse 1981:1119.
57Senaste lydelse 1981:1119.
58Senaste lydelse 1981:1119.
59Senaste lydelse 1981:1119.
60Senaste lydelse 1981:1119.
61Senaste lydelse 1981:1119.
57
LAGRÅDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde
1993-05-28
Närvarande: justitierådet Per Jermsten,
regeringsrådet Stig von Bahr,
justitierådet Inger Nyström.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde
den 13 maj 1993 har regeringen på
hemställan av statsrådet Lundgren
beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till lag om ändring i fas-
tighetstaxeringslagen (1979:1152).
Förslaget har inför lagrådet föredragits
av kammarrättsassessorn
Ulla Werkell.
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
58
Innehållsförteckning
Proposition
1
Propositionens huvudsakliga innehåll
1
Propositionens lagförslag
4
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den
17 juni 1993
46
1 Ärendet och dess beredning
46
2 Ny organisation för fastighetstaxeringen
47
2.1 Allmänna utgångspunkter
47
2.2 Myndighetsbeslut och
lekmannamedverkan 50
2.3 Ordförande och övriga ledamöter
iskattenämnd51
2.4 Konsulenter, sakkunniga m.fl.
51
2.5 Distriktsindelning
53
2.6 Kommunala taxeringsrevisorer m.m.
56
3 Förberedelsearbetet
573.1Inledning57
3.2 fÖrändringar av förberedelsearbetet
57
3.2.1 Föreskrifter och
rekommendationer 57
3.2.2 Provvärdering m.m.
60
4 Skattemyndigheternas verksamhet
62
4.1 Sammanträden, beslutsförhet,
omröstning,
m.m.
62
4.2. Beslutsbehörighet
63
4.3 Utredning i fastighetstaxerings-
ärenden m.m.
66
4.4 Arbetsperioden för taxeringsarbetet
69
4.5 Beslut om fastighetstaxering
71
5 Förseningsavgift m.m.
75
5.1 Förseningsavgift införs
75
5.2 Förseningsavgiftens storlek
77
5.3 Vem som skall betala
förseningsavgiften 78
5.4 Eftergift795.5Inbetalning och
debitering, m.m.
80
5.6 Anstånd
81
6 Ändring av
fastighetstaxeringsbeslut82
6.1Omprövningsförfarandet 82
6.1.1 Omprövning på begäran av
fastighetsägare
82
6.1.2 Omprövning på
skattemyndighetens
initiativ
84
6.1.3 Kvittning och eftertaxering
86
6.2 Överklaganderegler
90
6.2.1 Överklagande av
fastighetsägare 90
6.2.2 Överklagande av det allmänna
92
6.2.3 Överklagande av länsrättens
och Kammarrättens beslut
93
6.2.4 Det allmännas processföring
94
59
7 Fastighetstaxeringsprocessen
96
7.1 Systematiken vid
fastighetstaxering96
7.2Processform99
7.3 Processföremålet
101
7.4 Taleändring
102
7.5 Rättskraft
104
7.6 Deldom och mellandom
106
8 Beslut om taxeringsåtgärder
108
9 Ikraftträdande m.m.
110
10 Ekonomiska och administrativa
konsekvenser 110
11 Upprättade lagförslag
111
12 Författningskommentarer
112
13 Hemställan 126
14Beslut 126
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser
Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag
Bilaga 3 Lagrådets yttrande
60