Post 7162 av 7163 träffar
Propositionsnummer ·
1993/94:2 ·
med meddelande om kommande förslag till lagstiftning om uppskovsregler vid bostadsbyten, m.m.
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Skr. 2
Regeringens skrivelse
1993/94:2
med meddelande om kommande förslag till
lagstiftning om uppskovsregler vid
bostadsbyten, m.m.
Regeringen överlämnar till riksdagen
enligt bifogade utdrag ur regerings-
protokollet den 2 september 1993
meddelande om kommande förslag till
lagstiftning om uppskovsregler vid
bostadsbyten, m.m.
På regeringens vägnar
Bengt Westerberg
Bo Lundgren
1
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 2 september 1993
Närvarande: statsrådet B. Westerberg,
ordförande, och statsråden Friggebo,
Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,
Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,
Björck, Davidson, Könberg, Odell,
Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Lundgren
Skrivelse med meddelande om kommande
förslag
till lagstiftning om uppskovsregler vid
bostadsbyten, m.m.
Det har i den allmänna debatten framförts
stark kritik mot reglerna om
reavinstbeskattning av villor och
bostadsrätter. Kritiken har särskilt
tagit sikte på den situationen att
beskattning skall ske även när en ny
bostad förvärvas.
Det har gjorts gällande att den
nuvarande reavinstbeskattningen av
bostäder är skadlig och så snart som
möjligt bör förändras samt att starka
skäl, såväl samhällsekonomiska som
sociala, talar för att reavinstbe-
skattning av villor och bostadsrätter
inte bör ske om försäljningen sker för
att skaffa en annan bostad av samma slag.
Härigenom skulle ett av hindren för
rörligheten på bostadsmarknaden
undanröjas. Det har vidare hävdats att
det samhällsekonomiska värdet av att
utnyttja det befintliga bostadsbeståndet
på ett effektivare sätt och värdet för de
enskilda hushållen att kunna anpassa sitt
boende efter förändrade förhållanden
uppväger ett eventuellt skattebortfall.
Enligt min mening är kritiken mot de
nuvarande reglerna befogad. Den s.k.
flyttskatten bör slopas. Mot bakgrund
härav har regeringen i dag beslutat att
till Lagrådet överlämna en lagrådsremiss
om uppskovsregler vid bostadsbyten, m.m.
I lagrådsremissen föreslås att i
skattereglerna införs ett nytt upp-
skovssystem vid bostadsbyten. De nya
reglerna, som är uppbyggda kring ett
uppskovsavdrag, innebär att den som
avyttrar en villa eller en bostadsrätt
(ursprungsbostad) kan skjuta upp
beskattningen av reavinsten om han
förvärvar en minst lika dyr bostad
(ersättningsbostad) senast året efter
avyttringen och bosätter sig där. Är den
nya bostaden billigare skjuts beskatt-
ningen av en del av vinsten upp medan
återstoden beskattas. Den obeskattade
vinsten från ursprungsbostaden tas fram
till beskattning när ersättningsbostaden
avyttras.
I anslutning till de nya
uppskovsreglerna föreslås också vissa
förändringar i reavinstreglerna för
fastigheter och bostadsrätter. Det
huvudsakliga skälet till detta är att det
nya uppskovssystemet bygger på att
vinstberäkningen sker enligt en
konventionell metod.
De takregler för skatteuttaget som
gäller för villor och bostadsrätter * de
s.k. 9- och 18-procentsreglerna *
föreslås därför slopade. I stället
föreslås att den skattepliktiga vinsten
skall utgöra 50 % av den konventionellt
beräknade vinsten. För förlustfall
föreslås att 50 % av en förlust hänförlig
till en villa eller en bostadsrätt får
dras av.
Takregeln för näringsfastigheter och
motsvarande bostadsrätter,
27-procentsregeln, föreslås också
avskaffad och ersatt av en ny
skattepliktsregel. Den innebär för
fysiska personer och dödsbon att 90 % av
den konventionellt beräknade vinsten är
skattepliktig och att 63 % av en förlust
hänförlig till sådan egendom får dras av.
För fastigheter och bostadsrätter som ägs
av andra juridiska personer än dödsbon
föreslås att 90 % av vinsten skall vara
skattepliktig och att 90 % av en förlust
får dras av.
Vidare föreslås nya regler för att
beräkna ingångsvärden för fastigheter och
bostadsrätter som förvärvats före år 1952
resp. 1974. Dessa regler * som
väsentligen överensstämmer med vad som
gällde före skattereformen * innebär att
ingångsvärdet beräknas på grundval av
fastighetens resp. föreningsfastighetens
taxeringsvärde nämnda år om den
skattskyldige inte kan visa att det
verkliga anskaffningsvärdet är högre.
De nya bestämmelserna föreslås träda i
kraft den 1 januari 1994 och * med
undantag för vad jag föreslagit i fråga
om förlustkvotering * tillämpas på
avyttringar från och med den 8 september
1993. Det föreslås vidare att de
nuvarande reglerna på den skattskyldiges
begäran skall kunna tillämpas på avytt-
ringar fram till och med den 30 juni
1994. De nya förlustkvoteringsreglerna
föreslås bli tillämpliga på avyttringar
som sker den 1 juli 1994 och senare.
Förslagen i lagrådsremissen innebär
således att de nya reglerna skall träda i
kraft den 1 januari 1994 och att de, med
undantag för förlustkvoteringsreglerna,
skall tillämpas på avyttringar som sker
den 8 september 1993 och senare samt att
de äldre reglerna på den skattskyldiges
begäran får tillämpas på avyttringar som
sker senast den 30 juni 1994.
Förlustkvoteringsreglerna skall tillämpas
på avyttringar den 1 juli 1994 och
senare.
Av 2 kap. 10 § andra stycket
regeringsformen framgår att skatt inte
får tas ut i vidare mån än vad som följer
av föreskrift som gällde när den
omständighet inträffade som utlöste
skattskyldigheten. Lagrådet har i ett
ärende (prop. 1991/92:54 om
reavinstbeskattning av bostadsrätter)
uttalat att detta förbud mot en
tillbakaverkande skärpning av
skatteuttaget är pricipiellt sett
ovillkorligt i den meningen att förbudet
skall iakttas oavsett vad för uppfattning
den skattskyldige har i saken. Den
omständigheten att den skattskyldige inte
motsätter sig att nya regler skall
tillämpas retroaktivt innebär inte att
skattemyndigheterna kan underlåta att ta
ställning till om en sådan tillämpning är
förenlig med retroaktivitetsförbudet
eller ej. Lagrådet konstaterade vidare
att retroaktivitetsförbudet i princip
utgör ett absolut förbud för
skattemyndigheterna att tillämpa nya
regler retroaktivt om detta skulle leda
till ett högre skatteuttag. Lagrådet
ifrågasatte därför lämpligheten av att *
som skett i det då aktuella förslaget *
låta den skattskyldige avgöra om nya
eller äldre regler skulle tillämpas.
Förslaget i den av Lagrådet diskuterade
lagrådsremissen hade, när det gäller
frågan om tidpunkten för ikraftträdandet,
i princip samma konstruktion som i den nu
aktuella lagrådsremissen. Lagrådets
resonemang avsåg den situationen att nya
regler föreslogs få retroaktiv
tillämpning och att den skattskyldige, om
han så begärde, skulle få tillämpa äldre
regler fram till en viss tidpunkt.
Det förhållandet att den skattskyldige
kan medges uppskov om han tillämpar den i
jämförelse med 9-procentsregeln ibland
oförmånligare 50-procentsregeln torde
inte påverka frågans bedömning ur
retroaktivitetssynpunkt. Det kan dock
konstateras att i de fall en avyttring
sker utan att den skattskyldige avser att
begära uppskov är förhållandena i det nu
aktuella ärendet och det som Lagrådet
diskuterade i princip identiska. Redan av
det skälet bör regeringen * i enlighet
med bestämmelserna i 2 kap. 10 § andra
stycket regeringsformen * lämna ett
särskilt meddelande till riksdagen om att
ett förslag med angivna innebörd är att
vänta.
Med hänvisning till vad jag nu anfört
hemställer jag att regeringen beslutar
att lämna riksdagen ett meddelande om det
kommande förslaget till lagstiftning.
Regeringen beslutar i enlighet med
föredragandens hemställan.
2