Regeringskansliets rättsdatabaser

Propositionens huvudsakliga innehåll I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en överenskommelse mellan Sverige och Ryssland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. Överenskommelsen syftar till att genom samarbete mellan de berörda tullmyndigheterna säkerställa en effektiv tillämpning av tullagstiftningen och att underlätta ingripanden mot överträdelser av denna. Innehållsförteckning Proposition 1 Propositionens huvudsakliga innehåll 1 1 Förslag till riksdagsbeslut 3 2 Ärendet och dess beredning 3 3 Bakgrund 3 4 Innehållet i överenskommelsen 4 5 Överväganden 6 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 oktober 1993 9 Bilaga Överenskommelsen 10 1 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen godkänner överenskommelsen den 29 september 1993 mellan Sverige och Ryssland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. 2 Ärendet och dess beredning Förhandlingar mellan Sverige och Ryssland har lett till enighet om en överenskommelse om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. Överenskommelsen har upprättats på svenska, ryska och engelska språken. Samtliga språk äger samma giltighet. Den engelska texten skall emellertid, enligt överenskommelsen, ha företräde i de fall tvist uppstår om tolkningen av bestämmelserna i överenskommelsen. De engelska och svenska texterna är fogade som bilaga till propositionen. Regeringen beslöt den 27 maj 1993 att överenskommelsen skulle undertecknas. Så skedde den 29 september 1993. 3 Bakgrund Den kontroll av resande- och varutrafiken som tullverket har att utföra bl.a. för att hindra smuggling och bekämpa ekonomisk brottslighet har blivit en alltmer krävande uppgift. En av orsakerna till detta är att den ekonomiska brottsligheten liksom smugglingen av främst narkotika i ökad utsträckning organiseras internationellt. Mellanstatligt administrativt bistånd i tullfrågor är en metod att möta denna utveckling. Sverige har godkänt Tullsamarbetsrådets--Customs Co- operation Council (CCC) -- rekommendation den 5 december 1953 om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor. Enligt denna gäller bl.a. att tullmyndigheten i en medlemsstat på begäran av tullmyndigheten i en annan medlemsstat skall övervaka försändelser av varor som är föremål för omfattande varusmuggling. Vidare skall tullmyndigheterna tillhandahålla varandra upplysningar om smuggling som är föremål för undersökning i någon annan av medlemsstaterna samt om nya metoder och medel för tullbedrägerier och översända de rapporter och utredningar om brottstyper som kan antas vara av värde för andra medlemsstater. I rekommendationen förutses också att de anslutande staterna skall kunna ingå överenskommelser om bilateralt administrativt samarbete. Sverige har även godkänt andra rekommendationer av CCC. Så är fallet i fråga om en rekommendation den 8 juni 1967 om central registrering av upplysningar om tullbedrägerier. Nämnda rekommendation har den 22 maj 1975 ersatts av en ny i samma ämne. I samband med att Sverige beslöt att godkänna sistnämnda rekommendation godkändes för svensk del också en den 9 juni 1977 av CCC antagen konvention, den s.k. Nairobikonventionen om ömsesidigt administrativt bistånd för att förhindra, utreda och beivra tullbrott, jämte vissa konventionsbilagor (prop. 1982/83:35, bet. 1982/83:SkU10, rskr. 1982/83:121, SFS 1983:682). Med tullbrott avses i konventionen varje överträdelse eller försök till överträdelse av en författningsbestämmelse som gäller införsel, utförsel eller transitering av varor och vars efterlevnad övervakas av tulladministrationerna. En rekommendation som särskilt avser illegal handel med narkotika och psykotropa ämnen antogs av CCC den 8 juni 1971. Enligt denna gäller bl.a. att medlemsstaternas tullmyndigheter utan begäran och utan dröjsmål skall lämna andra berörda tullmyndigheter alla tillgängliga upplysningar om gärningar som innebär eller misstänks innebära eller sannolikt kan ge upphov till illegal handel med narkotika eller psykotropa ämnen. Nya medel eller metoder som används för illegal handel med angivna och nya produkter, vilka förekommer vid sådan handel, skall vidare rapporteras. Sverige har godkänt också denna rekommendation. Sverige har tidigare ingått bilaterala och multilaterala avtal om tullsamarbete med en lång rad länder. Samtliga dessa avtal, liksom föreliggande överenskommelse, ansluter sig i sina väsentliga drag till de rekommendationer som utarbetats av CCC. Avtalet med Ryssland innehåller dock som ett element bestämmelser om s.k. kontrollerad leverans. En närmare beskrivning av dessa regler återfinns under avsnitt 4. 4 Innehållet i överenskommelsen Den nu aktuella överenskommelsen syftar i likhet med andra liknande överenskommelser till att genom samarbete mellan de berörda tullmyndigheterna säkerställa en riktig tillämpning av tullagstiftningen och till att underlätta bekämpandet av överträdelser av densamma. Detta skall ske genom utväxling av tillgänglig information, genom utredningsarbete eller särskild övervakning m.m. Överenskommelsen med Ryssland omfattar en inledning och 19 artiklar. I inledningen framhålls bl.a. vikten av en korrekt tillämpning av tullagstifningen samt samarbetets betydelse för att öka effektiviteten av åtgärder mot tullbrott. I artikel 1 definieras tre centrala begrepp, nämligen ''tullagstiftning'', ''brott'' och ''tullmyndighet''. Med ''tullagstiftning'' avses bestämmelser i lag eller annan författning som rör import, export eller transitering av varor. Med ''tullmyndighet'' avses för svenskt vidkommande Generaltullstyrelsen samt med ''brott'' varje överträdelse av tullagstiftningen liksom varje försök till sådan överträdelse. Dessutom definieras begreppen ''begärande tullmyndighet'' samt ''anmodad tullmyndighet''. Slutligen definieras också begreppet ''kontrollerad leverans''. Med ''kontrollerad leverans'' avses metoden att tillåta att en olaglig eller misstänkt försändelse av narkotika, psykotropa ämnen eller ämnen med vilka sådana ersatts, förs ut ur, igenom eller in i de avtalsslutande parternas territorier med de behöriga myndigheternas vetskap och under deras övervakning, i avsikt att identifiera personer som är inblandade i olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen. Artikel 2 innehåller bestämmelser om överenskommelsens tillämpningsområde. Enligt denna skall ömsesidigt bistånd lämnas i enlighet med bestämmelserna i överenskommelsen i syfte att säkerställa en korrekt tillämpning av tullagstiftningen samt att förhindra, utreda och bekämpa brott mot tullagstiftningen. Bistånd skall också kunna lämnas när det behövs för att delge handlingar. Bistånd skall lämnas i enlighet med det anmodade landets lagstiftning och inom ramen för tullmyndigheternas behörighet och resurser. Om det är nödvändigt, skall en tullmyndighet ombesörja att biståndet utförs av en annan behörig myndighet i enlighet med det anmodade landets lagstiftning. Biståndet enligt avtalet kan i huvudsak indelas i tre kategorier, nämligen utbyte av upplysningar, artiklarna 3--7, övervakning av personer, varor och transportmedel, artikel 8, kontrollerade leveranser, artikel 9 samt undersökningar, artikel 10. Även om skyldigheten att medverka i de flesta av dessa fall föreligger först efter begäran från det andra landets tullmyndighet kan det finnas tillfällen då information bör överlämnas spontant, t.ex. om den ena parten upptäcker att förberedelser pågår för narkotikasmuggling till den andra partens territorium. I artikel 9 har intagits bestämmelser om s.k. kontrollerad leverans. Härmed avses metoden att tillåta att en olaglig eller misstänkt försändelse av narkotika, psykotropa ämnen eller ämnen med vilka sådana ersatts, förs ut ur, igenom eller in i de avtalslutande parternas territorier med de behöriga myndigheternas vetskap och under deras övervakning, i avsikt att identifiera personer som är inblandade i olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen. Ett användande av denna metod i Sverige kräver samverkan mellan åklagare-, polis- och tullmyndigheter. Utformningen av artikel 9 ansluter sig nära till motsvarande regler i FN:s narkotikakonvention, men har anpassats till ett bilateralt avtalsförhållande. Under förutsättning att det är förenligt med deras resp. rättssystem, kan de avtalsslutande parterna i enskilda fall komma överens om att tillåta användning av kontrollerade leveranser. Syftet är att identifiera personer inblandade i olaglig handel med narkotika och psykotropa ämnen och att kunna vidta rättsliga åtgärder mot dem. Beslut om kontrollerade leveranser kan, förutsatt att det är i överensstämmelse med den nationella lagstiftningen hos de avtalsslutande parterna, ta hänsyn till träffade finansiella arrangemang och överenskommelser. En kontrollerad leverans får, om berörda myndigheter samtycker, tillåtas fortsätta med de narkotiska eller psykotropa ämnena orörda eller avlägsnade eller helt eller delvis ersatta. Artikel 10 ger även möjlighet att, när den anmodade tullmyndigheten så anser lämpligt, i visst fall låta en tjänsteman från det begärande landet vara närvarande vid en undersökning. I enlighet med artikel 11 kan endera partens tullmyndighet på begäran bemyndiga sina tjänstemän att inställa sig som vittnen eller sakkunniga vid den andra partens domstolar eller myndigheter. I artikel 12 regleras hur mottagen information skall behandlas från sekretessynpunkt. Informationen skall underkastas samma sekretesskydd som gäller motsvarande information i den mottagande staten. Erhållen information får användas för annat ändamål än överenskommelsens syften endast efter skriftligt samtycke. Förbehållsregeln gäller dock ej information om narkotika och psykotropa ämnen. Artikeln innehåller också bl.a. vissa bestämmelser om rätten att åberopa information vid domstol. Artikel 13 innehåller bestämmelser om delgivning. I artikel 14 beskrivs hur en framställning om bistånd skall vara utformad. I brådskande fall får den vara muntlig, men den skall då bekräftas skriftligen. I artikel 15 ges möjlighet att göra undantag från tillämpningen av avtalet. Tullmyndigheten kan enligt denna artikel vägra att tillmötesgå en framställning om bistånd om den anser att det skulle strida mot den egna statens suveränitet, allmänna rättsprinciper, säkerhet eller andra väsentliga intressen. Bistånd kan också vägras om det skullle innebära en kränkning av industriell, kommersiell eller yrkesmässig hemlighet. I artikel 16 regleras frågan om kostnader. I artiklarna 17--19 regleras hur utbyte av bistånd skall ske, territoriell tillämplighet och ikraftträdande samt uppsägning. 5 Överväganden Regeringens förslag: Riksdagen godkänner överenskommelsen mellan Sverige och Ryssland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens mening möjliggör överenskommelsen ett effektivare samarbete mellan de båda ländernas tullmyndigheter. Särskilt viktigt anser regeringen det vara att tullens möjligheter att ingripa mot narkotikasmuggling ökar genom tillämpningen av avtalet. Det är angeläget att genom samarbete med Ryssland öka möjligheterna för de svenska tullmyndigheterna att motverka narkotikasmuggling. Ett utökat samarbete mellan tullmyndigheterna är en viktig faktor för att förhindra att narkotika når Sverige. Även i kampen mot den ekonomiska brottsligheten anser regeringen att ett tullsamarbetsavtal kan fylla viktiga funktioner. Det har i det konkreta arbetet med att motverka smuggling och andra ekonomiska brott visat sig att bilaterala tullsamarbetsavtal utgör ett mycket viktigt hjälpmedel. Bistånd och informationer kan utväxlas snabbt och med undvikande av onödiga mellanhänder. Erhållen information kanaliseras direkt till berörda tjänstemän. Uppgifter som lämnas kan också användas vid domstolsförfaranden och administrativa förfaranden vid ingripanden mot tullbrott. Utöver det mer allmänna tullsamarbetet som bedrivs inom ramen för CCC har alltså de bilaterala samarbetsavtal som på senare år ingåtts med de flesta av våra större handelspartners visat sig vara viktiga instrument i kampen mot bl.a. narkotikasmugglingen. Detta samarbete kan nu utsträckas till att gälla även tullsamarbete med Ryssland. Regeringen förordar således att överenskommelsen godkänns. Den grundläggande lagstiftning som bedömts erforderlig för att i Sverige lägga förhållandena till rätta för administrativt samarbete med utländsk tullmyndighet finns sedan länge. Sålunda innehåller lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk tullag ett bemyndigande för regeringen att föreskriva att bistånd för utredning angående brott mot utländsk tullag skall lämnas främmande stat genom svensk tullmyndighet i den mån det påkallas av överenskommelse mellan Sverige och främmande stat om ömsesidigt bistånd för att förhindra, utreda och beivra brott mot utländsk tullag. Vidare finns föreskrifter om delgivning av handlingar i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga. Det är således regeringens bedömning att någon kompletterande lagstiftning inte behövs för att Sverige skall kunna infria sina åtaganden enligt överenskommelsen. När det gäller bestämmelser om sekretess inom bl.a. tullområdet finns regler i 9 kap. 1--3 §§ sekretesslagen (1980:100, omtryckt 1992:1474), vilka tar sikte på sekretess med hänsyn till skyddet för enskilds förhållanden av såväl personlig som ekonomisk natur. Enligt 1 § gäller sekretess i myndighets verksamhet som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt. Med skatt avses i detta sammanhang även tull. 2 § föreskriver sekretess i bl.a. ärenden om kontroll beträffande skatt eller om säkringsåtgärd i samband med sådan kontroll samt annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte faller under 1 §. Av 3 § första stycket följer att sekretessen enligt 1 och 2 §§ också gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med bl.a. främmande stat, i ärende om handräckning eller bistånd som myndighet lämnar åt myndighet eller annat organ i den staten i verksamhet som motsvarar den som avses i nämnda paragrafer. Sekretess med särskild inriktning på tullverkets brottsbekämpande verksamhet regleras i 5 kap. 1 §, som avser sekretess med hänsyn främst till intresset av att förebygga eller beivra brott. Dessutom finns regler i 9 kap. 17 § om sekretess till skydd för enskilds förhållanden i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i sådant mål eller t.ex. tullmyndighets verksamhet i övrigt för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. För uppgifter som omfattas av sekretess och som skall lämnas till utländsk tullmyndighet gäller bestämmelserna i 1 kap. 3 § tredje stycket sekretesslagen. Här sägs att uppgift som omfattas av sekretess inte får röjas för bl.a. utländsk myndighet annat än om utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift därom i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få utlämnas till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart, att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten. Om riksdagen godkänner överenskommelsen, bör således genom en förordning slås fast att den svenska tulladministrationen skall lämna uppgifter i enlighet med de överenskomna bestämmelserna. Bestämmelser om tullmyndighets rätt att föra egna spaningsregister finns i 10 a § lagen (1965:94) om polisregister m.m. Frågan om sekretess för uppgifter i sådana spaningsregister regleras i 7 kap. 17 § sekretesslagen. Av denna paragraf följer bl.a. att sekretess gäller för uppgifter som har tillförts det aktuella registret och att beträffande utlämnande av sådana uppgifter gäller vad som är föreskrivet i lagen om polisregister m.m. och i förordning som har stöd i lagen. Vidare sägs att föreskrifterna i 14 kap. om vissa inskränkningar i sekretessen bl.a. för utlämnande av uppgift till myndighet inte gäller i fråga om sekretess enligt denna paragraf. I 10 a § tredje stycket lagen om polisregister m.m. föreskrivs sålunda att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Generaltullstyrelsen får förordna att uppgifter skall lämnas från register enligt paragrafen, om uppgifterna behövs för att fullgöra skyldigheter som Sverige eller svensk tullmyndighet har enligt överenskommelse med främmande stat. Ett dylikt förordnade finns intaget i 6 § andra stycket förordningen (1987:864) om tullverkets register för brottsbekämpande verksamhet. Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 oktober 1993 Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Lundgren, Unckel, Ask Föredragande: statsrådet Dinkelspiel Regeringen beslutar proposition 1993/94:60 Godkännande av en överenskommelse mellan Sverige och Ryssland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor.