Regeringskansliets rättsdatabaser

Prop. 1993/94:100 Bilaga 8 Bilaga 8 till budgetpropositionen 1994 Finansdepartementet (sjunde huvudtiteln) Huvudsakligt innehåll De förslag som läggs fram inom Finansdepartementets verksamhetsområde kan sammanfattas på följande sätt. De riktlinjer för verksamheten inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet och den inriktning vad gäller utvecklingen i ett längre perspektiv som bestämts på grundval av i 1993 års budgetproposition föreslås gälla även för budgetåret 1994/95. Skatteförvaltningen föreslås få visst resurstillskott på grund av ändringarna i företagsbeskattningen och arbetet med skattereduktion för reparationsutgifter för bostadshus. Kronofogdemyndigheterna föreslås få visst resurstillskott på grund av bl.a. ökade porto- och förrättningskostnader samt för att i övrigt möta den allt större mål- och ärendetillströmningen. En satsning på utbyggnad av skattemyndigheternas kontrollverksamhet föreslås i enlighet med vad som avisera- des i 1993 års kompletteringsproposition. Riksgäldskontorets verksamhet präglas av en fortsatt hög upplåningsverksamhet vilket för med sig att utgifterna för statsskuldens förvaltning befinner sig på en fortsatt hög nivå i jämförelse med de senaste åren. I enlighet med riksdagens principbeslut om en ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken föreslås en överföring av medel för sektorsstatistik från Statistiska centralbyråns anslag till ett 20-tal myndigheter. Arbetsgivarverket omvandlas fr.o.m. den 1 juli 1994 till en avgiftsfinansierad myndighet med ett arbetsgivarkollegium som beslutande organ. Kollegiets ledamöter, i huvudsak myndighetschefer, utses av regeringen. Inom området Bostadsväsendet har de automatiska utgiftsökningarna avstannat. Utgifterna beräknas nu sjunka för i stort sett alla utgiftsändamål inom detta område. För att klara anpassningen av utgifterna på huvudtiteln till förväntade inkomster föreslås att stödet för gemensamt underhåll m.m. av i första hand flerbostadshus, det s.k. RBF-stödet, sänks med en femtedel fr.o.m. den 1 juli 1994. Den 1 maj 1993 inrättades Bankstödsnämnden för att hantera det statliga stödet till banker och vissa kreditinstitut. Bankstödsnämnden föreslås ett ramanslag för nämndens förvaltningskostnader. Regeringen avser att i vårens kompletteringsproposition återkomma med en bedömning av och förslag beträffande det finansiella utrymmet för kommunsektorn. Även förslag om hur kommande ekonomiska regleringar skall behandlas kommer att tas upp i kompletteringspropositionen. Vid utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner skall fr.o.m. år 1995 förskottet minskas motsvarande det belopp som avser lindring i skattskyldigheten för dem som inte tillhör Svenska kyrkan. Förändringarna inom Finansdepartementets verksamhetsområde för budgetåret 1994/95 i förhållande till motsvarande utgiftsändamål på statsbudgeten för budgetåret 1993/94 framgår av följande sammanställning. Anvisat en- Förslag Förändring ligt regle- 1994/95 mkr ringsbrev mkr 1993/94 mkr A. Skatteförvaltningen och exekutionsväsen- det 5 665,5 5 967,9 302,4 B. Statlig lokalförsörj- ning och fastighets- förvaltning 203,5 179,1 -24,4 C. Riksgäldskontoret och kostnader för stats- skuldens förvaltning 593,2 657,2 64,0 D. Vissa centrala myndig- heter m.m. 2 390,8 1 963,1 -427,7 E. Statliga arbetsgivar- frågor 3 164,7 2 705,1 -459,6 F. Bostadsväsendet 34 836,3 26 605,1 -8 231,21 G. Bankstödsfrågor 14,0 14,0 H. Bidrag och ersätt- ningar till kommu- nerna 48 103,0 45 528,0 -2 575,0 I. Övriga ändamål 1 103,2 984,6 -118,6 Totalt för Finansdeparte- mentet 96 060,2 84 604,1 11 456,1 1 Minskningen beror främst på att utgifterna på anslagen Räntebidrag m.m. och Investeringsbidrag för bostadsbyggande beräknas sjunka. 1 1 Effektivisering och utveckling av den offentliga förvaltningen 1.1 Utgångspunkter Regeringens strategi för förnyelse av den offentliga sektorn och frågor som rör förhållandet mellan stat och kommun redovisas i bilaga 1. Omprövningen och förnyelsen av den offentliga sektorns olika system och institutioner är ett led i den politik som redan angavs i vår första regeringsförklaring och som sedan stegvis utvecklas och genomförs. Den offentliga sektorns förnyelse är således en viktig del i den förnyelse av Sverige som regeringens samlade politik är ett uttryck för. Offentlig verksamhet måste vara effektiv och väl fungerande för att motivera de skatteuttag som finansierar den. Det innebär bl.a. att avskaffa de regleringar som inte är nödvändiga samt att se till att utformning av de regleringar som måste finnas kvar är sådana att de inte försvårar stabilitet, effektivitet och tillväxt i ekonomin. Särskild omsorg måste ägnas de incitament som finns inbyggda i systemen. Staten och kommunerna måste ägna större intresse åt att ompröva befintliga regleringar. Målsättningarna med statens och kommunernas styrning behöver i många fall preciseras. Några huvudfrågor i det omfattande förändringsarbete som regeringen redovisar i bilaga 1 är sammanfattningsvis - att fortlöpande ompröva statliga åtaganden - att utveckla mål- och resultatstyrningen - att utveckla den finansiella styrningen och höja den ekonomiadministrativa kompetensen - att utveckla samverkan och tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat och kommun - att renodla verksamhetsformerna för offentlig produktion - att fullfölja bolagisering och privatisering av offentlig verksamhet som kan bedrivas i konkurrens på marknaden - att utveckla och förändra statsförvaltningens struktur och arbetsformer inför ett ökat europeiskt samarbete - att öka medborgarnas valfrihet och möjligheter till inflytande och insyn i offentlig verksamhet. Viktiga inslag i förnyelsearbetet inom Finansdepartementets verksamhetsområde är decentralisering, delegering och regelförenkling liksom åtgärder som stimulerar till ett effektivt resursutnyttjande. En ökad grad av efterfrågestyrning av offentlig verksamhet eftersträvas. Inom personalpolitiken har inriktningen varit en delegering och en verk- samhetsanpassning. Någon enhetlig regeringsstyrd personalpolitik finns därför inte längre. Personalpolitiken bör fortlöpande anpassas efter myndigheternas skilda verksamheter och förutsättningar. Som en följd härav ombildas den statliga arbetsgivarorganisationen och får en från regeringen mer fristående ställning. Chefsförsörjningen blir därför ett strategiskt instrument för regeringen i dess ansvar att styra, utveckla och effektivisera den statliga förvaltningen. Om de statliga myndigheterna skall kunna medverka till samhällsekonomisk tillväxt krävs myndighetschefer med utvecklad förmåga till ledarskap. Lagen om offentlig anställning har setts över. Särregleringar för offent- liganställda tas i stor utsträckning bort. Den ändrade ansvarsfördelningen för den statliga statistiken syftar till att öka incitamenten för omprövning av statistikproduktionens omfattning och innehåll. Genom en decentralisering av ansvaret för den statliga statistiken till berörda sektorsmyndigheter samtidigt som de får ta de kostnadsmässiga konsekvenserna som beställare kan en bättre avvägning mellan statistik och andra åtgärder inom området uppnås. SCB:s verksamhet kommer som en följd av förändringarna att koncentreras på grundläggande och sektorsövergripande statistik och statistiktjänster. Genom EES-avtalet kommer svenska leverantörer att få möjlighet att konkurrera inom hela EES-området. Nämnden för offentlig upphandling har inrättats för att verka för att offentlig upphandling sker affärsmässigt och effektivt. Den centrala monopolstyrningen av statens lokalhållning har avskaffats. Besluten om lokalförsörjning har decentraliserats till myndigheterna. Om- bildningen av Byggnadsstyrelsen har inneburit en tydligare åtskillnad mellan brukande och ägande. Det fortsatta arbetet med att effektivisera den statliga fastighetsförvaltningen bör bl.a. inriktas på ett aktivt statligt ägande av fastighetskoncernerna. En privatisering av bl.a. Vasakronan kan komma att övervägas. Informationsförsörjningen i den offentliga förvaltningen effektiviseras genom en öppen elektronisk infrastruktur. Åtgärder kommer att vidtas för att förbättra uppföljningen av organisations- och strukturförändringar vad gäller bl.a. kostnads-, personal- och pro- duktivitetsutveckling. 1.2 Strukturförändringarna inom statsförvaltningen 1.2.1 Statsförvaltningens förändring under de senaste åren De senaste årens förändringar i styrningen av statsförvaltningen och i de finansiella förutsättningarna för myndigheterna har redovisats i 1992 och 1993 års budgetpropositioner (prop. 1992/92:199 bil. 1 s. 40-57 och prop. 1992/93 bil. 1 s. 85-137). Mål- och resultatstyrningen utvecklas och en delegering av ansvar, befogenheter och resurser till myndigheterna fortsätter. Ett omfattande arbete genomförs för att renodla verksamhetsformerna i staten. Staten skall endast i undantagsfall, när det finns särskilda skäl därtill, äga verksamheter med kommersiella intressen. Statliga särlösningar skall undvikas. Regelverken för den statliga verksamheten skall vara tydligare. En utökad delegering av finansiella befogenheter till myndigheterna innebär att verifieringen av myndigheternas resultatinformation ökar i vikt. Därför har revisionen förstärkts under de senare åren. Åtgärder vidtas för att höja kvaliteten på myndigheternas redovisning. Samtliga myndigheter har getts förutsättningar att tillämpa en ny redovisningsmodell inför budgetåret 1993/94. Även ifråga om organisations- och strukturförändringar pågår ett omfattande arbete. Statskontoret har på regeringens uppdrag gjort en uppföljning av viktigare organisations- och strukturförändringar inom statsförvaltningen. En utgångspunkt för arbetet har varit det program för omställning och minskning av den statliga administrationen som presenterades i 1991 års kompletteringsproposition, det s.k. Administrationsprogrammet. Av Statskontorets redovisning framgår att strukturförändringarna i staten är en kontinuerlig utvecklingsprocess. Omvandlingstrycket inom statsförvaltningen försvagades enligt Statskontorets bedömning efter den första besparingspropositionen år 1980, när ekonomin så småningom vände och började förbättras. Från regeringen inriktades förändringsarbetet på att stärka den politiska styrningen av myndigheterna och att övergå från detaljstyrning till decentraliserad mål- och resultatstyrning av förvaltningen. Inom de ramar som anges av lagstiftning och ekonomiska förutsättningar är det myndigheternas ansvar att besluta om på vilket sätt man löser sina uppgifter. Som en följd av ett ökat kommunalt ansvar och minskad statlig reglering av t.ex. skola och socialtjänst har de tidigare stora sektorstyrande myndigheterna förvandlats till mindre staber med huvudsakligen uppföljnings- och utvecklingsansvar. Samma mönster syns på högskoleområdet. Den regionala statliga förvaltningen har förändrats genom avveckling av sektorsvis organiserade länsnämnder och samordning inom länsstyrelserna. I ett andra förändringsskede har enligt Statskontoret inriktningen varit att marknadsorientera efterfrågestyrd verksamhet och använda konkurrens för att effektivisera näringsverksamhet i offentlig regi. Syftet är att renodla den statliga verksamheten vars "hårda kärna" är myndighetsutövning. Det är också en statlig uppgift att svara för produktion av kollektiva nyttigheter, där en marknadslösning inte har bedömts fungera, t.ex. framställningen av statistisk basinformation eller annan information som behövs för det politiska beslutsfattandet. Den största strukturella förändringen under de senaste åren är bolagiseringen av flertalet affärsverk, som innebär den snabbaste och mest omfattande minskningen av den svenska statsförvaltningen någonsin. I samma riktning verkar ökad upphandling av tjänster som tidigare utförts i offentlig regi och förändrade verksamhetsformer. Vissa myndigheter har helt avvecklats eller ombildats medan andra blivit föremål för kraftiga neddragningar i samband med att den statliga verksamheten förändrats. Samtidigt har vissa nya myndigheter inrättats. Sammantaget visas en bild av betydande organisations- och strukturförändringar. Det är fråga om att på olika nivåer renodla den statliga verksamheten och förverkliga riktlinjerna om decentraliserad resultatstyrning, vilket i korthet innebär: - att bestämma vilka uppgifter staten skall sköta genom sina myndigheter och - att precisera vilka resultat som skall uppnås. 1.2.2 Programmet för omställning och minskning av den statliga administrationen Riksdagen beslutade hösten 1990 om ett omfattande åtgärdsprogram för att stabilisera den svenska ekonomin och begränsa tillväxten i de offentliga utgifterna ("Krispaket 1", reg.skr 1990/91:50). Motivet var att bryta den inflationsdrivande pris- och lönekostnadsutvecklingen i den svenska ekonomin. I programmet ingick att åstadkomma en omställning av den statliga administrationen från utgiftsexpansion till resultatorientering. Målet var att minska kostnaderna för den statliga administrationen med 10 % utan att verksamheternas resultat försämrades. En påtaglig ökning av produktiviteten i myndigheternas verksamhet förväntades således. Regeringen lade i kompletteringspropositionen 1991 fram ett mera detaljerat förslag med åtgärder inom samtliga departementsområden (prop. 1990/91:150, del II, bet. 1990/91:FiU37, rskr. 1990/91:390). Detta åtgärdspaket kom att kallas Administrationsprogrammet. Det skulle genomföras successivt under budgetåren 1991/92 - 1993/94. Regeringen beräknade att den årliga nettobesparingen på statsbudgeten skulle bli ca 2 miljarder kronor efter treårsperiodens slut. Sammantaget visar de olika departementens åtgärdsförslag såsom de redovisades i kompletteringspropositionen på en högre besparing, ca 2,7 miljarder kronor. För att undvika negativa effekter för medborgarna togs särskild hänsyn "till behovet av att upprätthålla den direkta fältverksamhet som staten bedriver" (prop. 1990/91:150, Del II s. 2). Affärsverken och annan konkurrensutsatt verksamhet som drivs enligt affärsmässiga principer omfattades inte heller av programmet. Finansutskottet (bet. 1990/91:FiU37) framhöll att viktigare än besparings- beloppets storlek var programmets strukturella och långsiktiga karaktär och dess roll som ett väsentligt inslag i den ekonomiska politiken. Utskottet underströk att riksdagen borde ges möjlighet till en kontinuerlig och samlad uppföljning av programmet. En sådan uppföljning borde innehålla en närmare precisering av de besparingseffekter som kommer att uppnås. Regeringen har mot bl.a. denna bakgrund uppdragit åt Statskontoret att göra en uppföljning av viktigare organisations- och strukturförändringar inom statsförvaltningen under de senaste tio åren. I uppdraget ingick att särskilt analysera Administrationsprogrammet. Av Statskontorets uppföljning framgår att regeringens sparmål om 2 miljarder kronor i huvudsak uppnås. Redovisade besparingar uppgår enligt Statskontorets redovisning till ca 1,8 miljarder kronor. Ytterligare ca 300 miljoner kronor beräknas kunna sparas med något års försening. Statskontoret pekar på att det finns osäkerheter i det underlag som har legat till grund för uppföljningen. Hit hör exempelvis omställningskostnader till följd av Administrationsprogrammet. Statskontoret har även analyserat Administrationsprogrammet som ett led i den förnyelse och omställning av statsförvaltningen som har pågått sedan början av 1980-talet. Sammanfattningsvis kan Administrationsprogrammet karaktäriseras på följande sätt: Figur Typ av åtgärder i Administrationsprogrammet A Strukturförändring (sammanslagning, ombildning, nedläggning eller inrättande av myndighet) B Administrativ rationalisering, ej specificerad C Ansvars- och uppgiftsomfördelning inom myndighet (resultatstyrning, delegering, etc.) D Administrativ rationalisering, specificerad (inkl effekter av regel- förenkling) E Omprövning av statligt åtagande F Ansvars- och uppgiftsomfördelning mellan myndigheter G Marknadsinriktade lösningar H Utnyttjande av informationsteknik (IT) I Renodling av uppgifter och verksamhetsformer J Internationalisering Administrationsprogrammet skulle genomföras huvudsakligen genom strukturella förändringar vid sidan av den produktivitetsförbättring som sker fortlöpande ge- nom myndigheternas egen försorg. Statskontorets uppföljning visar att ca 2/3 av de föreslagna åtgärderna är av strukturell karaktär. Dessa åtgärder avser sammanslagning och nedläggning av myndigheter, omprövning av statliga åtaganden, marknadslösningar, renodling av uppgifter och verksamhetsformer samt konsekvenser av en ökad internationalisering. Ca 1/3 av åtgärderna har karaktären av fortlöpande effektivisering. Analysen visar också att så mycket som 1/5 av åtgärderna inte har närmare specificerats utan närmast kan karaktäriseras som allmänna förväntningar på en ökad produktivitet. Statskontoret finner det för tidigt att dra några slutsatser om vilken typ av åtgärder eller kombination av åtgärder som varit mest framgångsrika. Först under nästa budgetår går det att mäta om produktiviteten, som meningen var, påverkats i positiv riktning. Konsekvenserna för de anställda har endast i undantagsfall uppmärksammats. Brister i redovisning och återrapportering gör också att slutsatserna av uppföljningen blir något osäkra. Regeringen finner det särskilt angeläget att förbättra uppföljningen av produktivitetsutvecklingen inom statsförvaltningen. I den uppgiften ingår att bedöma vilka kostnader som är förenade med organisationsförändringar, bl.a. kostnader för att avveckla personal och lokaler. Det finns en risk för att sådana kostnader underskattas, särskilt i ett läge där arbetskraftsöverskott råder. En annan risk är att det uppstår övervältringseffekter som kan vara svåra att förutse när beslutet om förändring fattas. Erfarenheterna från genomförandet av Administrationsprogrammet bör vara ett värdefullt underlag inför fortsatta strukturförändringar inom den offentliga sektorn. 1.2.3 Bedömningar av personalkonsekvenserna vid strukturförändringar Allmänt I regeringens anmälan till årets kompletteringsproposition (prop. 1992/93:150 Bilaga I:6) redogjordes för de bedömningar som gjorts inom regeringskansliet beträffande de personalkonsekvenser som blir en följd av pågående strukturförändringar inom statsförvaltningen. Bedömningarna avsåg våren 1993 och de närmaste tre budgetåren. Bedömningarna var mycket grova på grund av många osäkra faktorer, bl.a. pågående organisationsutredningar. I 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 Bilaga I:5) redogjordes för det statliga trygghetssystemets mål och huvuddragen i det statliga trygghetsavtalet som disponeras av de centrala parterna. De centrala parterna har i RALS 1993-95 avsatt ytterligare medel för trygghetsåtgärder. För närvarande uppgår den procentuella avsättningen till 0,5 % av myndigheternas lönesumma. Denna avsättning är fr.o.m. den 1 april 1995 0,7 %. Inom regeringskansliet har nu en uppföljning av de personalkonsekvenser som redovisades i vårens kompletteringsproposition gjorts. Vidare har en bedömning gjorts av de personalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i årets budgetproposition och de andra propositioner som förelagts riksdagen under hösten/vintern. Hänsyn har också tagits till nya myndigheter och arbetstillfällen för att få en heltäckande bild. Det bör understrykas att det finns en betydande osäkerhet i bedömningarna. Staten hade ca 312 000 anställda den 1 september 1993. Under budgetåren 1994/95 - 1996/97 beräknas överslagsmässigt cirka 12 900 statsanställda komma att avgå med ålderspension. Detta antal kan komma att öka bl.a. till följd av att arbetstagare kan avgå tidigare med pension eller pensionsersättning motsvarande pension enligt övergångsbestämmelser i pensionsavtalet och bestämmelser i trygghetsavtalet. Enligt de beräkningar som redovisas i det följande riskerar cirka 10 000 personer att bli övertaliga under våren 1994 och de tre närmaste budgetåren. Hur många av dem som verkligen blir arbetslösa går för närvarande inte att närmare bedöma. Ansvaret för att genomföra strukturförändringar vilar på myndigheterna och deras ledningar. Enligt det statliga trygghetssystemet har arbetsgivaren ett betydande ansvar. Det förutsätts att arbetsgivaren arbetar effektivt med trygg- hetsåtgärderna och därvid använder trygghetssystemets möjligheter och resurser så att arbetslöshet så långt som möjligt undviks. Trygghetsstiftelsen Trygghetsstiftelsen är den organisation som enligt det statliga trygghetsavtalet bistår dem som är övertaliga (försäkringskasseområdet omfattas inte av avtalet) och som ansvarar för användningen av de medel som har avsatts. Enligt vad regeringen inhämtat från Trygghetsstiftelsen hade, per den 11 oktober 1993, drygt 31 000 personer registrerats som uppsagda sedan starten i april 1990. Antalet uppsagda under tiden den 1 juli 1992 -den 11 oktober 1993 uppgick till 17 702. Enligt uppgifter från Trygghetsstiftelsen uppgår stiftelsens kapital för närvarande till ca 585 000 000 kronor. Av dessa är ungefär hälften redan beslutade trygghetsåtgärder. Sammanfattning - Antalet statsanställda har minskat med cirka 48 000 under perioden den 1 september 1992 - den 1 september 1993. - Sedan Trygghetsstiftelsen påbörjade sin verksamhet i april 1990 och fram till den 11 oktober 1993 har drygt 31 000 personer registrerats som uppsagda. Av dessa har 17 702 sagts upp under tiden den 1 juli 1992 - den 11 oktober 1993. - I inledningen till detta avsnitt redogjordes för regeringskansliets bedömning att cirka 10 000 personer riskerar att bli övertaliga under våren 1994 och de tre närmaste budgetåren. (I motsvarande bedömning som redovisades i 1993 års kompletteringsproposition angavs att mellan 23 000 och 24 000 personer riskerade att bli övertaliga under våren 1993 och de tre närmaste budgetåren). - Samtliga departementsområden berörs mer eller mindre av uppsägningar. Av ca 10 000 personer hör mellan 2 000 och 3 000 hemma inom Kommunikationsdepartementets område, cirka 2 600 inom Försvarsdepartementets område, cirka 2 200 inom Kulturdepartementets område och ca 800 inom Finansdepartementets område. - Kriminalvården (inom anstalts- och häktesorganisationen) väntas ha ett rekryteringsbehov under budgetåret 1994/95 av ca 400 personer och under budgetåret 1995/96 av ca 250 personer. - Den 1 juli 1993 inrättades en ny myndighet, Statens institutionsstyrelse, som svarar för planering, ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Den 1 april 1994 beräknas staten överta huvudmannaskapet för institutionerna från kommuner och landsting. I och med detta övergår bortåt 3 000 anställda till statlig anställning. - Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping övergår till stiftelseform. Samtlig personal kommer att erbjudas tjänster i de nya organisationerna. Det rör sig om ca 2 380 personer som skall övergå till anställning hos enskild huvudman. - Statens institut för handikappade föreslås att få ökade medel för konsulenttjänster. Medlen beräknas täcka kostnader för ca 16 tjänster. Specialskolorna föreslås få utöka sin administrativa personal med två nya tjänster. - Lotterinämnden föreslås omvandlas till en Lotteriinspektion. En sådan förändring kan beräknas kräva ytterligare 5-10 årsarbetskrafter. I avsnitt 2 redovisas de departementsvisa bedömningarna av personal- konsekvenserna. 1.2.4 Rapporter från avvecklare Vid nedläggning av en myndighet utser regeringen normalt en avvecklingskommitté eller förordnar en särskild avvecklingschef. Avvecklingsorganisationens arbete styrs bl.a. genom särskilda direktiv. Ett bra avvecklingsarbete förutsätter en väl fungerande dialog mellan departementen och avvecklaren. Denna dialog måste fortgå under hela avvecklingsprocessen. De rapporter som avvecklare har lämnat in till regeringen är sinsemellan mycket olika. Detta torde framförallt bero på att varje avveckling i sig är unik. Det finns emellertid vissa gemensamma erfarenheter som kommer fram i flera av rapporterna. Flera av avvecklarna har pekat på chefernas ansvar vid en strukturförändring. Genom att medvetet stimulera personalrörlighet kan en chef förbereda sina medarbetare inför kommande förändringar. Äldre arbetstagare som innehaft samma anställning under lång tid har haft svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Dessutom byter inte gärna statsanställda arbetsmarknadssektor. Flera av avvecklarna konstaterar att det finns en mycket stor brist på beredskap hos statligt anställda att bli uppsagda. Även myndigheterna har haft svårt att hantera neddragningssituationen eftersom de saknar erfarenhet av den typen av arbetsuppgifter. Regeringens avsikt är att vidta åtgärder så att erfarenheterna från hittillsvarande avvecklingar tas tillvara på ett konstruktivt sätt inför framtida organisationsförändringar. Vi återkommer till denna fråga under avsnitt 1.3.1 Åtgärder för en förbättrad uppföljning och styrning av organisationsförändringar. 1.2.5 Förnyelseprojekt på myndigheterna Statens förnyelsefonds verksamhet baseras på avtal mellan parterna på det statliga avtalsområdet. Parterna har hittills avsatt 350 miljoner kronor. Syftet är att stimulera och stödja verksamhetsutveckling och effektivisering vid statliga myndigheter genom att stödja myndigheternas förändringsinitiativ. Arbetsorganisatorisk förnyelse dominerar i de projekt som hittills fått bidrag. Cirka 280 miljoner kronor har fördelats till drygt 350 myndigheter. Fonden tar också själv initiativ till utvecklings- och försöksverksamhet inom utvecklingsområden som är av strategisk betydelse för statsförvaltningen. Internationaliseringen, myndigheters förändringskompetens, jämställdhet samt resultatstyrning är de områden fonden prioriterar för närvarande. Här initierar fonden sådana utvecklingsinsatser som enskilda myndigheter inte själva kan förväntas genomföra och som kommersiella intressen inte tillhandahåller i former som är lämpliga för statsförvaltningen. Allt utvecklingsarbete bedrivs i samverkan med myndigheter och bygger på deras behov och prioriteringar. Olika program som kan ge anställda förändringskunskap som stödjer pågående omorganisationer och andra förändringar är under utveckling. "Förnyelseforum" vänder sig till dem som medverkar i förändringsarbete på alla nivåer inom myndigheterna. Med åtta seminarier per år är det ett reguljärt inslag i kunskaps- och erfarenhetsförmedlingen. Fonden driver flera program som skall förbättra förmågan hos olika nyckelgrupper vid myndigheterna att leda förändringsarbete. "Förändrarakademien" är ett längre kompetensutvecklingsprogram som genomfördes första gången 1993. Fondens 35 "förnyelsenätverk" samlar idag närmare 500 anställda till utvecklingssamarbete mellan myndigheter. Program som kan ge breda grupper av anställda förändringskunskap på ett sätt, som direkt stöder pågående omorganisationer och andra större förändringar, är under utveckling. "Förnyelseforum" är med åtta seminarier per år ett reguljärt inslag i fondens kunskaps- och erfarenhetsförmedling. Förnyelsefondens verksamhet visar vikten av att personalen ges möjlighet att delta i det utvecklingsarbete som pågår inom myndigheterna. 2 1.3 Inriktning av det fortsatta arbetet 1.3.1 Åtgärder för en förbättrad uppföljning och styrning av organisationsförändringar I samband med riksdagsbehandlingen av det treåriga Administrationsprogrammet uttalade finansutskottet bl.a. att riksdagen bör ges en möjlighet till en kontinuerlig och samlad uppföljning av programmet. Riksdagen har tidigare vid några tillfällen informerats om personalkonsekvenserna. Däremot har en samlad uppföljning på det sätt som nu görs inte tidigare skett. Riksdagens revisorer har granskat omstruktureringar i statsförvaltningen åren 1991-1992 (1992/93:RR3) och har därvid funnit betydande brister i såväl förberedelserna som genomförandet av förändringarna. Revisorerna anser bl.a. att det finns generella brister i regeringskansliets hantering av förvaltningspolitiska frågor. Riksdagen har gett tillkänna att regeringen bör lämna en redogörelse för de åtgärder som vidtagits för att förbättra bristerna (bet. 1992/93:FiU17, rskr. 1992/93:268). Riksrevisionsverket (RRV) har från sin granskning av myndigheter, som är eller har varit föremål för olika typer av omstrukturering, dvs. avveckling, neddragning, sammanslagning eller bolagisering, funnit att myndigheternas hantering av omställningsfrågor varierar avsevärt. RRV har också bl.a. i en rapport till regeringen gjort en analys av tre genomförda bolagiseringar med olika förutsättningar. Olika omvärldsförändringar samt behoven av att höja effektiviteten i stats- förvaltningen leder ofta till omprövningar av verksamheters organisation, dimensionering, finansiering samt verksamhetsform. Nedläggningar av verksamheter kan också bli följden. Omstruktureringar ställer krav på analyskapacitet och organisationskunnande. Departementen har ansvaret för att förbereda och planera omstruktureringar inom sitt ansvarsområde. Statskontoret skall i sin nya roll som stabsorgan åt regeringen bl.a. kunna bistå med sektorsövergripande analyser för omprövning och effektivisering av statliga åtaganden. Även Riksrevisionsverket är ett viktigt stöd för departementen när det gäller att genom granskning ta fram beslutsunderlag inför organisationsförändringar. Som stöd för dem som arbetar med organisations- och strukturfrågor inom regerings- kansliet har ett handläggningscirkulär utarbetats inom Statsrådsberedningen och Finansdepartementet. Cirkuläret anger bl.a. de allmänna riktlinjerna för nedläggning av en myndighet, bildande av bolag och finansiering av nedläggningar. Mot bakgrund av de erfarenheter som nu finns av olika slags organisationsförändringar och RRV:s iakttagelser och förslag kommer bl.a. rikt- linjerna för användning av statliga medel i samband med ombildning och avveckling av statlig verksamhet att ses över. Med hänsyn till de krav som i fortsättningen bör ställas på de statliga myndigheternas resultatredovisning anser Statskontoret att det är stort behov av att förbättra redovisning och information om organisations- och struk- turförändringar. Det rör sig dels om kvalitet, relevans och jämförbarhet i olika sammanställningar av data, dels om kontinuitet i arbetet med att ta fram den information som behövs. Regeringen har för avsikt att ge Statskontoret ytterligare uppdrag angående organisationsförändringarna i staten. Syftet är att förbättra infor- mationsunderlaget och därmed förutsättningarna för att fortsatta struktur- förändringar skall ge snabba genomslag utan störande negativa verksamhets- effekter. Det långsiktiga syftet är att bidra till kontinuerligt förbättrad produktivitet i statens verksamhet. Statskontorets insatser bör bl.a. avse att: - medverka i systematisk uppföljning av organisations- och strukturförändringar - ställa samman erfarenheterna av arbetet med att genomföra omställningar och nedskärningar av den statliga förvaltningen - pröva i vilka former som kunskaper om statsförvaltningens utveckling mer kontinuerligt bör samlas in och spridas samt - medverka till systematiska produktivitetsjämförelser i statlig verksamhet. Systematisk uppföljning Underlaget för regeringens och riksdagens uppföljning av organisations-och strukturförändringar behöver förbättras vad gäller bl.a. kostnads-, personal- och produktivitetsutveckling. Underlag för beslut om viktigare organisations- och strukturförändringar bör vara utformat så att resultatet av åtgärderna kan följas upp. I beslut om sådana organisations- och strukturförändringar bör också ställning tas till hur och när en uppföljning skall ske. Erfarenheter av omställningar En sammanställning bör göras av erfarenheterna från de större omställningar som har genomförts inom statsförvaltningen för att analysera bl.a. omställnings- kostnader, i vad mån myndigheterna utnyttjar sina utökade beslutsbefogenheter för att effektivisera sin verksamhet och hur produktiviteten påverkas av förändringarna. Ett annat syfte med en sådan studie bör vara att utveckla uppföljning och redovisning gentemot riksdagen av organisations- och strukturförändringar. 3 Löpande information om statsförvaltningens utveckling Statskontoret och SCB har från tid till annan publicerat skrifter som haft till syfte att översiktligt belysa nuläge och utveckling i statlig och övrig offentlig verksamhet. Det bör prövas om det finns ett mer kontinuerligt behov av sådan information. Statskontoret avses få beställaransvar för statistik om den offentliga sektorn och bör i anslutning härtill lämna förslag om hur en kvalitativt god men ändå översiktlig periodisk information om statsförvaltningens organisation, produktivitet, m.m. kan tas fram och i vilka former den bör presenteras. Systematiska produktivitetsjämförelser I och med att de nationella regelsystemen blir alltmer likartade i Europa ökar förutsättningarna väsentligt att jämföra produktiviteten hos likartade verksamheter och marknader i olika länder. I detta perspektiv är det angeläget att det i Sverige bedrivs metodutveckling som gör det möjligt att göra sådana jämförelser och att insamlingen av underlag får fasta former och kontinuitet. Möjligheter till mera systematiska produktivitetsjämförelser bör undersökas. En i fastare former organiserad verksamhet bör ha till syfte att: - initiera metodutveckling inom Sverige - följa produktivitetsutvecklingen i Sverige och utomlands och verka för ett utbyte av erfarenheter samt - utarbeta nyckeltal och annat underlag som belyser produktivitetsutvecklingen. 1.3.2 Effektivare ledningsformer för statliga myndigheter Nuvarande ledningsformer för de statliga förvaltningsmyndigheterna går tillbaka på riksdagens verksledningsbeslut 1987. Beslutet innebar i viss utsträckning en kompromiss mellan enrådighetsverk och verkstyrelse som högsta ledningsorgan. Verkscheferna är i dag ansvariga inför regeringen för verksamheten, men har vid sin sida en lekmannastyrelse med vissa begränsade beslutsbefogenheter. I huvudsak har styrelserna en rådgivnings- och insynsfunktion. Utvecklingen - framför allt präglad av införande av mål- och resultatstyrning och myndigheternas ökade ansvar och handlingsutrymme vad gäller resursanvändning och produktionssätt - har medfört att ansvarsförhållandet gentemot regeringen med nuvarande delade ansvar mellan myndighetschef och styrelse har upplevts som oklar. I februari 1992 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att se över förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. (dir. 1992:10). Kommittén har i juni 1993 lagt fram sitt betänkande Effektivare ledning i statliga myndigheter (SOU 1993:58). Betänkandet har därefter remissbehandlats. Regeringen avser att under våren återkomma till riksdagen med en proposition. 1.3.3 Statlig personalpolitik och chefsförsörjning Den personalpolitiska utvecklingen Utvecklingen av den statliga personalpolitiken har styrts av det förnyelse- program för den offentliga sektorn som inleddes under mitten av 1980-talet. Underlaget för förnyelsearbetet finns främst i regeringens skrivelse (1984/85:202) om den offentliga sektorns förnyelse, den personalpolitiska propositionen (1984/85:219) och verksledningspropositionen (prop. 1986/87:99). Riksdagen och regeringen har mot bakgrund av dessa propositioner fattat beslut om inriktningen och utvecklingen av den statliga personalpolitiken. Statsförvaltningen har under de senaste tio åren varit föremål för stora och genomgripande förändringar. Förnyelse- och utvecklingsarbetet har också varit kopplat till krympande ekonomiska resurser med åtföljande krav på rationaliseringar och besparingar. Trots de påfrestningar som övergången till nya system, nedskärningar, sammanslagningar eller nedläggningar av verksamheter medfört för myndigheterna har förnyelsearbetet fortskridit och statsförvaltningen kunnat moderniseras och anpassas till nyare tiders krav. Statsmakternas förnyelsesträvanden för statsförvaltningen har präglats av insikten om att central detaljstyrning inte längre har förutsättningar att fungera effektivt i ett samhälle som präglas av mångfald, rörlighet, förändring och internationalisering. I stället har mål- och resultatstyrning av statsförvaltningen införts - ett styrsystem med ökad frihet och ökat resul- tatansvar för myndigheternas del. I denna process har personalpolitiken setts som ett viktigt instrument för myndigheternas möjligheter att uppnå goda resultat. Den personalpolitiska propositionen år 1985 framhöll vikten av att decentralisera och anpassa personalpolitiken i olika statliga verksamheter till de skilda miljöer som de verkar i. Avsikten var inte att i alla detaljer utforma en enda personalpolitik gemensam för hela statsförvaltningen. Utvecklingen har också gått i riktning mot ökad flexibilitet och variation i utformningen av personalpolitiken. En omfattande delegering av det arbetsgivarpolitiska och personalpolitiska ansvaret har skett. Myndigheterna har fått ett i stort sett totalt ansvar för verksamheten och alla dess kostnader. Vad gäller lönepolitiken har huvudprincipen varit att verksamhetsintresset skall vara styrande i löneförhandlingarna. De enskilda myndigheterna har fått ett sådant inflytande över lönebildningen m.m. att personalpolitiken har kunnat anpassas till deras egna förutsättningar och behov. Myndigheterna bestämmer numera själva sin arbetsorganisation och vilken personalstyrka och kompetens de skall ha för att på bästa sätt lösa sina uppgifter utifrån de mål och ekonomiska ramar som statsmakterna har satt upp. Myndigheternas arbetsgivarroll har förstärkts betydligt. Det är stor skillnad mellan att vara en statlig arbetsgivare i dag jämfört med för tio år sedan. Parallellt med denna utveckling har en betydande avreglering skett. Regeringens politik har varit att så långt möjligt - med hänsyn till statsförvaltningens särskilda ställning - harmonisera statstjänstemännens personalpolitiska villkor med de regler som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. De föreslagna förenklingarna i lagen om offentlig anställning (LOA) som vi tidigare berört är ett uttryck för detta. En tydligare gränsdragning har skett mellan statsmakternas ansvar och myndigheternas ansvar. Regeringens uppgift är att stå för en övergripande och sammanhållen strategi och och att styra genom tydliga mål och en effektiv resultatuppföljning. Utvecklingen har lett till att någon enhetlig regeringsstyrd statlig personalpolitik inte finns. Det har inte heller varit regeringens avsikt att åstadkomma någon sådan, vilket ligger i linje med vad som sades i den personalpolitiska propositionen. Myndigheterna har å sin sida ansvar för att uppfylla sina produktionsmål under utövande av de betydande arbetsgivarpolitiska- och personalpolitiska befogenheter som regeringen har delegerat till dem. Myndigheternas personalpolitik styrs huvudsakligen av de kollektivavtal som Statens arbetsgivarverk (SAV) sluter på regeringens vägnar. SAV svarar också för utveckling och samordning av den gemensamma statliga arbetsgivarpolitiken. Den ombildning av SAV till en avgiftsfinansierad uppdragsmyndighet som riksdagen har godkänt innebär bl.a att dess verksamhet mer direkt kommer att styras av myndigheterna själva utifrån deras behov och servicekrav. Myndigheterna får härigenom det fulla ansvaret för den gemensamma arbetsgivarpolitiken och kan ut- veckla olika delar av personalpolitiken såsom allmänna villkor, arbetsmiljö, trygghets- och pensionsfrågor. Regeringen har i fråga om delegering av arbetsgivarpolitiskt och personal- politiskt ansvar gått så långt man rimligen kan gå. Den successiva övergången till resultatstyrning har först nu fullbordats så att i princip alla myndigheter ingår i det nya systemet. Detta innebär dock inte att omställningen är slutförd eller att allt fungerar helt tillfredsställande. En hel del arbete återstår innan systemet i praktiken funnit sina former och fungerar så som det är avsett med en konstruktiv måldialog och professionell resultatuppföljning. Regeringen följer noga utvecklingen och utvärderar kontinuerligt bl.a. med hjälp av sina stabsmyndigheter resultaten av de förändringar som har genomförts i statsförvaltningen. Först efter ytterligare ett par års erfarenheter bör dock en mer samlad och slutlig utvärdering göras av hur de nya styrformerna och hur den arbetsgivarpolitiska och personalpolitiska delegeringen till myndigheterna har fungerat. 4 Chefsförsörjningen I verksledningspropositionen (1986/87:99) redovisades principiella ut- gångspunkter för inriktningen av chefsförsörjningen. Med chefsförsörjning avses de åtgärder som vidtas för att förse statsförvaltningen med lämplig chefskompetens. Dit hör åtgärder för rekrytering, rörlighet, omplacering samt utbildning och utveckling. Det s.k. verksledningsbeslutet 1987 innebar bl.a. att regeringens ansvar för att tillsätta chefstjänster borde koncentreras till myndigheternas högsta ledning. Regeringen skulle driva en aktivare utnämningspolitik och tydliggöra verksledningarnas och chefernas verksamhetsansvar. Efter verksledningsbeslutet har tillsättningsansvaret för mer än 1000 tjänster delegerats till myndigheterna. Regeringen tillsätter numera endast myndighetscheferna och vissa tjänster på nivån närmast under. I arbetet med att förnya och effektivisera den statliga sektorn har myndig- hetscheferna en nyckelposition. Hur de lyckas i sitt ledarskap är av avgörande betydelse för hur riksdagens och regeringens strategiska mål uppfylls. Utvecklingen under senare år har lett till att ett mycket stort ansvar lagts på myndighetschefen. Det har också medfört att höga krav på god chefskompetens måste ställas och att rekryteringen och chefsutvecklingen på denna nivå måste ägnas mycket stor omsorg från regeringens sida. Chefsförsörjningen bör således mer än någonsin vara ett strategiskt instrument för regeringen i dess ansvar att styra, utveckla och effektivisera den statliga förvaltningen. Om de statliga myndigheterna effektivt skall kunna medverka till statsmakternas målsättning med samhällsekonomisk tillväxt krävs det myndighetschefer med en utvecklad förmåga till ledarskap. De skall kunna precisera produktionsmål och formulera resultatkrav, driva förändringsarbete och engagera och entusiasmera sina medarbetare. Inom ramen för regeringens chefsförsörjningsansvar driver Finansdepartementet ett omfattande chefsutvecklingsprogram med bl.a. introduktionsseminarier för nyutnämnda verkschefer, uppföljande utvecklingssamtal samt seminarier kring aktuella frågor. Mer erfarna chefer erbjuds att ingå i särskilda utvecklingsgrupper där chefsrollen diskuteras. Varje departement svarar inom sitt verksamhetsområde för beredningen av chefstjänster som regeringen tillsätter. Finansdepartementet utvecklar tillsammans med särskilda kontaktpersoner i övriga departement gemensamma policyfrågor. Arbetet med pro- fessionell rekrytering och chefsutveckling kommer att instensifieras. 1.3.4 Arbetsgivarverkets framtida ställning och styrning Riksdagen har godkänt att Statens arbetsgivarverk ombildas till en avgifts- finansierad myndighet fr.o.m. den 1 juli 1994 enligt de förslag som lades fram i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 8 s. 85-93). Ombildningen innebär att den statliga arbetsgivarorganisationen får en från regeringen mer fristående ställning. Avgifterna skall enligt förslaget fastställas av ett årsmöte bestående av representanter för de arbetsgivare som myndigheten företräder. Årsmötet skall även välja styrelse för myndigheten. Syftet är att skapa en statlig arbetsgivarorganisation som på likartade villkor kan samverka med andra arbetsgivarorganisationer och ta ansvar för en lönebildning som främjar samhällsekonomisk balans och ökad konkurrenskraft. Regeringen har den 18 november 1993 till riksdagen överlämnat en proposition (1993/94:77) om ombildningen av arbetsgivarorganisationen på det statliga området med lagförslag som i huvudsak innebär att riksdagens tidigare beslut om arbetsgivarorganisationen fullföljs. Regeringen föreslår att myndighetens beslutande organ skall utgöras av ett arbetsgivarkollegium. Kollegiets ledamöter utses av regeringen och bör i huvudsak utgöras av myndighetschefer som representerar de myndigheter som uppdragsmyndigheten skall betjäna. Arbetsgivarkollegiet skall närmare fastställa myndighetens interna organisation, fastställa de avgifter som skall betalas till myndigheten samt utse styrelse för myndigheten. 1.3.5 Utveckling av arbetsrätten inom staten Lagen om offentlig anställning har setts över. I prop. 1993/94:65 redovisas regeringens ställningstaganden. Staten har i materiellt hänseende tidigare varit föregångare inom det personalpolitiska området, bl.a. i fråga om anställningstrygghet och rätt till tjänstepension. Numera är anställningstrygghet och förmåner i princip likvärdiga över hela arbetsmarknaden. Med hänsyn till statsförvaltningens särart är det emellertid nödvändigt att i vissa fall finna andra lösningar i t.ex. personalpolitiska frågor än som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. Men det är inte längre sakligt motiverat att behålla alla de särlösningar som efterhand har utvecklats. I vissa fall har dessa särregleringar bidragit till att skapa behov av kraftigt dimensionerade personaladministrativa funktioner hos de statliga myndigheterna. Regeringens allmänna strävan är att ta bort all onödig reglering. En utgångspunkt är därför att så långt det är lämpligt begränsa den särskilda författningsreglering som gäller genom LOA och anslutande författningar, främst anställningsförordningen (1965:601, omtryckt 1990:98, ändrad senast 1992:35). Regelsystemet anses ge litet utrymmet för verksamhetsanpassning och ge en svag motivation för myndigheternas ledningar att mera aktivt utöva sin roll som arbetsgivare. Regelsystemets komplexitet medför också tillämpningssvårigheter. Förekomsten av dubbla regelsystem på arbetsmarknaden kan ibland göra det svårt att överblicka vilka regler som gäller. Utgångspunkterna för en offentligrättslig reglering bör främst vara förbehållen förhållanden eller omständigheter som är en följd av att statliga myndigheter utövar verksamheter som ingår som grundelement i statens relation till medborgarna. Det är fråga om arbetsuppgifter inom sådana skatte- och avgiftsfinansierade verksamheter som typiskt sett hör hemma i den offentliga sektorn. Det är också inom sådana verksamheter som riksdagen och regeringen har intresse av att reglera förhållanden för att garantera effektivitet och rättssäkerhet. Det kan vara arbetsuppgifter som är förenade med maktutövning gentemot allmänheten, t.ex. den polisiära verksamheten. Syftet med en särskild reglering för statsanställda bör alltså inte primärt vara att reglera förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Syftet bör istället vara att genom den nya regleringen tillgodose de allmänintressen som gör sig gällande vid utövandet av statlig verksamhet. 1.3.6 Den statliga företagshälsovården Finansieringssystemet för Stiftelsen Statshälsan ändrades den 1 januari 1993 (prop. 1991:100 bil. 8, bet. 1991/92:AU9, rskr. 1991/92:134). Myndigheterna svarar i fortsättningen för finansieringen av företagshälsovården inom ramen för tilldelade medel. Med utgången av budgetåret 1993/94 försvinner därför anslaget till Statshälsan från statsbudgeten. Syftet med det nya finansieringssystemet är att få ett effektivare resursutnyttjande genom att producent- och beställarrelationerna görs tydliga. Fr.o.m. den 1 juli 1994 har en statlig myndighet rätt att välja en annan företagshälsovårdsorganisation än Statshälsan. Genom en omorganisation den 1 juli 1993 har av affärsmässiga skäl den verksamhet som Statshälsan tidigare bedrev överförts till ett bolag, AB Previa-rikshälsan, som ägs av Stiftelsen Statshälsan. Stiftelsen kommer i fortsättningen, förutom att utöva ägandet av bolaget, att i huvudsak fungera som ett forum för stiftarna samt för sådan partsgemensam verksamhet som tidigare ombesörjdes av Statens arbetsmiljönämnd vilken avvecklades den 1 juli 1993. 1.3.7 En öppen elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning I sin samlade redovisning av omprövningen och förnyelsen av offentlig sektor (bilaga 1) har regeringen pekat på den offentliga sektorns roll i utvecklingen av en elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning. Infrastrukturen skall främja näringslivets konkurrenskraft och därmed ekonomisk tillväxt, lägga grunden för fortsatta rationaliseringar i den offentliga sektorn med bibehållen samhällsservice och öka medborgarnas information, kunskap och delaktighet i sam- hällsutvecklingen. För företagen kan en effektiv infrastruktur innebära radikalt minskade avstånd till marknader, nya sätt att göra affärer samt en enklare dialog med statliga myndigheter, för medborgarna en större närhet till kunskapskällor, samhällsservice och arbetstillfällen, för myndigheter möj- ligheter till självbetjäningstjänster, enklare och snabbare handläggning av ärenden samt nya organisations- och arbetsformer. Behoven av en öppen elektronisk infrastruktur accentueras när den svenska förvaltningen går in i det intensiva informationsutbyte som krävs med EU och andra länders förvaltningar inom ramen för europasamarbetet. Statskontoret har på regeringens uppdrag gjort en kartläggning av EU:s arbete med informationsteknologifrågor och analyserat konsekvenserna för den svenska statsförvaltningen. Den inre marknaden kräver effektiva informationsflöden. Informations-och kommunikationsteknologin är därför ett viktigt instrument i det fortsatta integrationsarbetet. Informationssystemen inom EU kommer att baseras på en gemensam infrastruktur för data- och teleanvändning. Därigenom tillförsäkras önskvärd samordning och en praktisk samverkan mellan medlemsländernas förvaltningar och de gemensamma organen. I denna framväxande infrastruktur ingår flera viktiga delar såsom standarder, upphandlingsregler, säkerhet och integritet, gemensamma regler för datakommunikationsnäten samt utvecklingsprogram för att bygga upp informationssystem. EU drar tillsammans med medlemsländerna upp riktlinjer, utvecklar regler och modeller och tar fram prototyper av dessa informationssystem. Länderna införlivar dessa med olika grader av obligatorium. Betydande investeringar kan behövas för att anpassa egna nationella informationssystem till systemen inom EU. En väl fungerande nationell infrastruktur för informationsförsörjning underlättar anpassningen. Inom EU genomförs omfattande utvecklingsinsatser på detta område inom tredje ramprogrammets delprogram European Nervous System for Administrations (ENS), genom olika sektorinriktade program och projekt för bl.a. tull, moms, statistik, arbetsförmedling och pensionsutbetalning. Förslag till riktlinjer och utvecklingsprogram som rör informationsutbytet mellan förvaltningar behandlas för närvarande i EU-rådet. Riktlinjer Informationsförsörjningen i den svenska förvaltningen måste, bl.a. mot denna bakgrund, de närmaste åren kännetecknas av - en öppen elektronisk infrastruktur som en gemensam grund vid uppbyggnaden av förvaltningens informationssystem - effektiva informationssystem som skapar möjligheter till strukturförändringar i förvaltningen samtidigt som angelägna samhällsbehov kan tillgodoses bättre - sektorsövergripande översyner av myndigheternas informationsbehandling och användning av information - nya former för insamling och spridning av information, som förenklar arbetet, inte bara för myndigheterna, utan främst för uppgiftslämnare och informationsmottagare, dvs. företag och medborgare m.fl. - beaktande av de krav som ställs på myndigheternas informationsbehandling i det europeiska förvaltningssamarbetet; under en uppbyggnadstid behövs information och råd till myndigheterna för att underlätta en kostnadseffektiv anpassning av informationssystemen - ett samtidigt beaktande av de höga kraven på säkerhet och skydd för den personliga integriteten. 1.3.8 Effektivare statistikstyrning Hösten 1992 tog riksdagen ett principbeslut (bet. 1992/93:FiU7, rskr. 1992/93:122) om en ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. Förändringarna skulle genomföras först sedan en precisering av förslaget och dess konsekvenser redovisats för riksdagen. Beslutet om en ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken är ett led i pågående förändringar av regeringens styrning av statsförvaltningen. När myndigheternas arbete i allt högre grad inriktas på uppföljning och utvärdering av vad som sker inom olika sektorer ställs höga krav på statistiken. EES-avtalet och den europeiska integrationen betyder också nya och ökande krav på statistiken. Ett huvudsyfte med reformeringen är att öka incitamenten för omprövning av statistikproduktionens omfattning och innehåll. Genom att decentralisera beställar- och kostnadsansvaret för den statliga statistiken till berörda sektorsmyndigheter skall en bättre avvägning mellan statistik och andra åtgärder inom området uppnås. Regeringen föreslår att förändringen nu genomförs genom att ett 20-tal myndigheter ges ansvar för innehåll och finansiering av den officiella statistiken inom sina respektive områden. Detta bör resultera i en bättre behovsanpassning av statistiken och ett ökat kostnadsmedvetande. Det är angeläget att myndigheterna också beaktar möjligheterna att minska uppgiftslämnarnas arbete. Statistiska centralbyråns (SCB) verksamhet kommer som en följd av förändringarna att koncentreras på grundläggande och sektorsövergripande statistik och statistiktjänster. SCBs verksamhet inriktas i högre grad på samordning och bevakning av Sveriges officiella statistik, medverkan i det internationella statistiksamarbetet och metodutveckling. Regeringen anser att det bör finnas betydande möjligheter att utveckla det statistiska systemet i en informationsmiljö med allt fler nationella och internationella aktörer. 1.3.9 Offentlig upphandling i konkurrens Genom EES-avtalet och den nya lagen om offentlig upphandling öppnar sig en större marknad för både svenska leverantörer och svenska upphandlare. För leverantörerna gäller det att dra nytta av att utländska upphandlare inom EES måste uppsöka internationell konkurrens och inte får diskriminera leverantörer från andra EES-länder. Detta bör innebära fördelar för den svenska marknaden. Svenska upphandlare å sin sida åläggs att gå ut på denna marknad med sina upphandlingar och söka upp konkurrensen. Därmed torde möjligheter för besparingar öppnas. Nämnden för offentlig upphandling, som inrättades den 15 mars 1993, har till uppgift att verka för att offentlig upphandling sker affärsmässigt, effektivt och i enlighet med nationella regler samt att de nationella reglerna överensstämmer med EES-avtalet och GATT-överenskommelsen om statlig upphandling (GATT-ÖS). 1.3.10 Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning Med utgångspunkt i den strategi för den statliga förmögenhetsförvaltning som riksdagen ställde sig bakom genom propositionen Inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1991/92:38) har riksdagen efter förslag i ett flertal propo- sitioner förändrat förutsättningarna för den statliga lokalförsörjningen och fastighetsförvaltningen. Ett av målen är att bryta den centrala monopolstyrningen av statens lokalhållning och föra ut besluten till den enskilda myndigheten. Förutsättningarna för ett effektivare resursutnyttjande ökar när myndigheterna har det fulla ansvaret för sin lokalförsörjning. Ett annat mål är att effektivisera det statliga ägandet av fastigheter genom att tydliggöra befintliga förmögenhetsvärden och bolagisera de kommersiella delarna av Byggnadsstyrelsen fastighetsinnehav. Ombildningen har inneburit en renodling av rollerna inom staten. Av Byggnadsstyrelsen och delar av Fortifikationsförvaltningen har det bildats fyra nya organisationer: - Statens lokalförsörjningsverk med uppgift att stödja regeringskansliet och myndigheterna i lokalfrågor, - Statens fastighetsverk med uppgift att förvalta de fastigheter som av olika skäl måste ägas av staten, - Statliga Akademiska Hus-koncernen, som äger merparten av de f.d. statliga fastigheterna inom universitets- och högskoleområdet, - Vasakronankoncernen som äger övriga f.d. statlig fastigheter inom t.ex. rättsväsendet och statlig förvaltning. De fastighetsägande och förvaltande bolagen skall konkurrera med övriga fastighetsägare på marknaden om de lokaler som den enskilda myndigheten efterfrågar. Statens fastighetsverks huvudsakliga uppgift är att förvalta och bevara merparten av den statliga egendom som har unika natur-, kultur-och miljövärden, t.ex. slott, fjällområden m.m. samt förvalta statens utrikesfastigheter och vissa specifika centrala förvaltningsbyggnader. Statens lokalförsörjningsverks uppgift är att stödja myndigheterna och regeringskansliet så att statens lokalanskaffning och lokalanvändning sker på bästa sätt. Det fortsatta arbetet med att effektivisera den statliga fastighetsför- valtningen bör inriktas på: - ett aktivt statligt ägande av aktiebolagen inklusive förberedelser för en eventuell framtida privatisering av hela eller delar av verksamheten i fastighetskoncernen Vasakronan, - förvaltningen av de fastigheter som blir kvar i statens ägo skall så långt möjligt samordnas för att minska antalet fastighetsförvaltande myndigheter, - framtagande av nyckeltal som beskriver både ekonomiska och andra värden i förvaltningen för att kunna jämföra olika myndigheters förvaltning med varandra eller med icke statliga förvaltare samt för att kunna följa verksamheten över tiden. Genom ett aktivt ägande och en effektiv förvaltning skapas resurser för att bevara de unika värden som finns i dagens fastighetsinnehav. 2 Departementens redovisningar av personalkonsekvenserna Regeringskansliets uppföljning av de personalkonsekvenser som redovisades i vårens kompletteringsproposition samt de bedömningar som respektive departement gjort av de personalkonsekvenser som blir en följd av förslagen i årets budgetproposition och de andra propositioner som förelagts riksdagen under hösten/vintern redovisas härmed. Som tidigare understrukits är bedömningarna även i år preliminära eftersom det finns många osäkra faktorer. Inom Justitiedepartementets område har 194 personer sagts upp under perioden den 1 juli 1992 - den 11 oktober 1993. Uppsägningarna har skett inom kriminalvården, inom polisen och vid tingsrätterna. Riksdagen har med anledning av regeringens proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat att sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom Justitiedepartementets område under en treårsperiod fram till och med budgetåret 1995/96. Besparingen kommer att tas ut inom polisen. Länsstyrelserna ansvarar för att rationaliseringarna inom polisväsendet genomförs. I enlighet med regeringens beslut har länsstyrelserna utarbetat en plan för rationaliseringarna. Rikspolisstyrelsen har i anslagsframställningen redovisat läget i rationaliseringsarbetet. Rikspolisstyrelsens bedömning är att polisen i det korta perspektivet, budgetåret 1993/94, bör kunna klara besparingsbetinget genom lokala sparåtgärder av skiftande karaktär såsom vakanthållning av tjänster och minskat övertidsuttag. Inför det fortsatta rationaliseringsarbetet anger regeringen att sparmålet skall nås utan att den operativa nivån inom polisväsendet sänks (se bilaga 3, B Polisväsendet, avsnitt 4). En följd av de förbättringar i fråga om organisation, arbetssätt och teknikstöd som genomförs bör vara att det blir möjligt att bedriva en bättre polisverksamhet än i dag med annan fördelning mellan personal av olika kategorier och resurser för teknikstöd. Det finns därför inte skäl att motsätta sig att, exempelvis genom naturlig avgång, antalet polismän i ett län minskas, förutsatt att polisen kan behålla sin operativa kapacitet och utvecklas på det sätt som krävs för att kunna förverkliga de kriminalpolitiska målen. För de län som inte inom den uppställda tiden kan få ut en full effekt av rationaliseringarna öppnas en möjlighet att efter särskild prövning hos Rikspolisstyrelsen övergångsvis få ett stöd i form av anslagskredit. Åklagarutredningens betänkande Ett reformerat åklagarväsende (SOU 1992:61) har remissbehandlats och bereds nu vidare inom Justitiedepartementet. Åklagarutredningen hade till uppgift att se över åklagarväsendets arbetsuppgifter, arbetssätt och organisation. Eventuella personalkonsekvenser kan för närvarande inte bedömas. Domstolsutredningen, med uppgift att överväga domstolarnas uppgifter och arbetssätt har redovisat sitt betänkande Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106). Betänkandet är remissbehandlat och bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. En lagrådsremiss har nyligen beslutats med bl.a. förslag till ändrad instansordning i körkortsmål, studiestödsmål och kriminalvårdsmål. Utredningens förslag som även i övrigt i huvudsak kommer att genomföras vad gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna får såvitt nu kan överblickas betydande personalkonsekvenser endast för berörda domstolar. Under tiden juli 1992 - februari 1993 har nio personer vid tingsrätterna blivit uppsagda. Kriminalvården har av regering och riksdag ålagts ett femårigt rationa- liseringsuppdrag för vilket budgetåret 1994/95 är det fjärde året. Rationa- liseringskravet uppgår till totalt 150 miljoner kronor. Omkring 225 personer har fram till oktober 1993 fått lämna organisationen och under budgetåret 1994/95 bedöms ytterligare ca 75 personer få lämna organisationen till följd av rationaliseringsarbetet. Beläggningen inom både anstalts- och häktesorganisationen har ökat kraftigt under de senaste två åren och antas öka ytterligare på grund av bl.a. ändrade regler om villkorlig frigivning och grovt rattfylleri samt en ökning av antalet långtidsdömda. Till följd härav väntas kriminalvården ha ett rekryteringsbehov under budgetåret 1994/95 av ca 400 personer och under budgetåret 1995/96 av ca 250 personer. Inom Utrikesdepartementets område har under perioden den 1 juli 1992 - den 11 oktober 1993 drygt 100 personer inom utrikesförvaltningen sagts upp. Dessa uppsägningar är främst resultatet av det sparbeting som ålades utrikesförvaltningen för budgetåret 1993/94. Genom att tio utlandsmyndigheter lades ned, ett tjugotal tjänster vid andra utlandsmyndigheter drogs in samt att departementets organisation minskades blev 40 lokalanställda vid svenska utlandsmyndigheter samt 70 tjänstemän stationerade i Stockholm och i utlandet uppsagda. Av de sistnämnda 70 tjänstemännen, varav flertalet var assistenter, har tre återanställts i departementet på högre tjänster. För närvarande förutses inga ytterligare uppsägningar av tjänstemän. En utredning har genomförts om den handelspolitiska förvaltningen i ett EU-perspektiv, bl.a. i vad avser Kommerskollegiets roll och uppgifter samt relationen mellan Utrikesdepartementets handelsavdelning och kollegiet. Utredningen har också lämnat förslag om Utrikesdepartementets handelsavdelnings organisation i ett medlemsperspektiv. Vidare har en utredning i syfte att renodla Kommerskollegium som handelspolitisk myndighet slutförts under hösten 1993. Förslag kommer att redovisas i en proposition under våren 1994. Det är dessförinnan inte möjligt att bedöma konsekvenserna för personalen. När det gäller rationalisering av biståndsadministrationen har en särskild utredare tillkallats med uppdrag att lämna förslag till effektivisering av biståndsförvaltningen. Huruvida utredningen kan få konsekvenser för personalen, är för tidigt att nu uttala sig om. I betänkandet av kommittén rörande styrnings- och samarbetsformer i biståndet (SOU 1993:1) presenterades ett förslag om integration av de allmänna avdelningarna och biståndskontoren vid biståndsambassaderna. Denna integration genomförs nu successivt. Utredningen beräknade att en sådan integration, som i första hand leder till indragning av tjänster samt även till vissa andra rationaliseringar, fullt genomförd skulle ge besparingar på upp till 20 miljoner kronor. Det är ännu inte möjligt att bedöma om denna beräkning är realistisk. Inom Försvarsdepartementets område har under perioden den 1 juli 1992 - den 11 oktober 1993 ca 1 900 civilanställda inom försvarsmakten sagts upp. Under samma tidsperiod har, genom särskilda avgångsstimulerande åtgärder, ca 1 500 yrkesofficerare, anställda med fullmakt, förbundit sig att lämna eller redan lämnat sina anställningar. Samtidigt har under perioden ca 750 nya yrkesofficerare anställts, varför den totala minskningen av antalet yrkesofficerare är ca 750. Det hittills bedrivna avvecklingsarbetet inom totalförsvarets militära del ligger i linje med vad regeringen angav i 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337). Regeringen anmälde därvid att försvarsmaktens behov av anställd personal till följd av föreslagna strukturförändringar minskar under försvarsbeslutsperioden med ca 1 500 yrkesofficerare och med ca 4 500 civilanställda. Den 1 juli 1994 avvecklas Försvarets civilförvaltning, Fortifikations- förvaltningen och Försvarets sjukvårdsstyrelse. Beträffande Försvarets civilförvaltning överförs en stor del av uppgifterna till Riksrevisionsverket, Försvarets materielverk, Värnpliktsverket, Kammarkollegiet och den nya myndigheten Försvarsmakten. Det motsvarar ett hundratal av civilförvaltningens 140 anställda. Av Fortifikationsförvaltningens personal beräknas 125-135 personer få anställning i det nya Fortifikationsverket. Drygt 230 personer har sagts upp från sin anställning. Den övervägande delen av personalen vid Försvarets sjukvårdsstyrelse erbjuds anställning vid Försvarsmakten. Ett tiotal personer beräknas bli övertaliga. Inom den civila delen av totalförsvaret pågår för närvarande en översyn av myndighets- och ledningsstrukturen. Som en del av denna översyn beräknas 8 tjänster kunna dras in vid Civilbefälhavarna under budgetåret 1994/95. Inom Socialdepartementets område görs följande bedömningar. Beslutade och föreslagna reformer på socialförsäkringsområdet bedöms innebära en minskning av personalbehovet inom socialförsäkringsadministrationen, och då särskilt hos försäkringskassorna, motsvarande ca 250 årsarbetare. Samtidigt kommer aviserade reformer, t.ex. införande av ett vårdnadsbidrag, att kräva viss personalförstärkning. Såväl under innevarande som nästa budgetår kommer sannolikt varsel om uppsägningar att behöva läggas. Den pågående utvecklingen av ett förbättrat lokalt ADB-stöd väntas medföra att försäkringskassornas behov av personal fr.o.m. budgetåret 1995/96 minskar med ca 400 årsarbetare. Förnyelse- och förändringsarbetet inom såväl förmånssystemen som för- säkringskassorna fortsätter. Vidare pågår en beredning för en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna (dir. 1993:44 och 1993:119). Resursförändringarna till följd härav kan inte bedömas nu. I enlighet med riksdagens beslut har Statens smittskyddsinstitut inrättats den 1 juli 1993 och Statens bakteriologiska laboratorium är under avveckling. Den 1 juli 1993 inrättades en ny myndighet, Statens institutionsstyrelse, som svarar för planering, ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Den centrala delen av myndigheten kommer att bestå av ca 40 anställda. När huvudmannaskapet för instititionerna övertas från kommuner och landsting, vilket planeras till den 1 april 1994, övergår bortåt 3 000 anställda från kommunal/landstingskommunal till statlig anställning. Inrättandet av Barnombudsmannen den 1 juli 1993 med samtidig omvandling av Barnmiljörådet har inneburit en mindre personalökning. Regeringen avser att i februari 1994 lägga fram en proposition om jämställdhetspolitiken. Förslagen kan innebära viss personalökning hos Jämställdhetsombudsmannen. Vidare avser regeringen att under våren 1994 förelägga riksdagen en proposition med förslag om att inrätta en handikappombudsman. Inriktningen är att Statens handikappråd skall ombildas till den nya myndigheten Handikappombudsmannen. Antalet arbetstillfällen beräknas inte påverkas i nämnvärd utsträckning av denna förändring. Inom Kommunikationsdepartementets område har 7 300 personer sagts upp under perioden den 1 juli 1992 - oktober 1993. Huvuddelen av uppsägningarna har skett vid affärsverken inräknat uppsägningarna vid dåvarande Televerket som numera har ombildats till Telia AB. Personalförändringar under den kommande treårsperioden fram t.o.m. budgetåret 1996/97, är svåra att bedöma med hänsyn till pågående generella arbete med strukturförändringar och rationaliseringar inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Berörda myndigheter, affärsverk och bolag har själva genomfört översiktliga bedömningar som pekar mot att i storleksordningen 2 000 - 3 000 sysselsatta riskerar uppsägning t.o.m. budgetåret 1996/97. Med tanke på de insatser som sker för att klara neddragningar genom naturlig avgång, utbildning m.m. är dock omfattningen av övertaligheten svårbedömd. Inom Finansdepartementets område har 988 personer sagts upp under perioden den 1 juli 1992 - den 11 oktober 1993. Uppsägningarna har i huvudsak skett inom skatteförvaltningen, Byggnadsstyrelsen, Tullverket, Riksskatteverket och länsbostadsnämnderna. Tullverket har för perioden 1991/92 - 1995/96 ett besparingsbeting på ca 300 miljoner kronor för tulldatasystemets finansiering. Innevarande budgetår uppgår anslagsminskningen till 31 miljoner kronor, vilket motsvarar 124 årsarbetskrafter. För budgetåret 1994/95 är besparingsbetinget 23,2 miljoner kronor och för budgetåret 1995/96 är besparingsbetinget 17,9 miljoner kronor. Anslagsminskningarna för de två kommande budgetåren motsvarar totalt ca 150 årsarbetskrafter. Antal anställda som löper risk för uppsägning bedöms innevarande budgetår uppgå till fyra personer, budgetåret 1994/95 56 personer och budgetåret 1995/96 29 personer. Ovan har ingen hänsyn tagits till effekter till följd av ett svenskt EU-medlemskap. Anledningen till det är att Tullverkets framtida roll i ett medlemsperspektiv och därtill hörande resursbehov inte ännu är fastlagt. Vad gäller Boverket och länsbostadsnämnderna har inga ytterligare beslut fattats sedan 1993 års kompletteringsproposition. Personalkonsekvenserna som redovisades där är således fortfarande giltiga. Under innevarande budgetår har statsmakterna anvisat länsstyrelserna resurser motsvarande 210 årsarbetskrafter för uppgiften att sköta den regionala administrationen av statens stöd för bostadsfinansiering fr.o.m. den 1 januari 1994. Länsstyrelserna har rekryterat ca 200 personer för uppgiften från länsbostadsnämnderna, som läggs ned vid utgången av år 1993. Beträffande Statens bostadskreditnämnd (BKN) är osäkerheten fortfarande stor när det gäller verksamhetens framtida omfattning, och därmed dess behov av personal. Uppskattningsvis väntas bemanningen vid BKN att uppgå till högst 18 heltidstjänster vid utgången av budgetåret 1994/95. Ombildningen av Byggnadsstyrelsen påbörjades den 1 januari 1993. Uppgifterna och fastighetsbeståndet har successivt överförts till Lokalförsörjningsverket, Fastighetsverket och två fastighetskoncerner. Byggnadsstyrelsen upphörde som myndighet den 30 september 1993. Totalt har 600 personer sagts upp fro.m. den 1 oktober 1993. Statens fastighetsverk, som inrättades den 1 januari 1993, har under året organiserat och byggt upp sin verksamhet. Fastighetsverket har för närvarande 160 personer anställda. Fastighetsverket är en fastighetsförvaltande myndighet som delvis har hyresintäkter. Ett formellt anslag på 1 000 kronor är anvisat på statsbudgeten. Statens lokalförsörjningsverk som inrättades den 1 januari 1993 har under året inlett verksamheten och bygger successivt upp organisationen. Verket avser att anställa ca 50 personer. Myndigheten har ett ramanslag om 56 miljoner kronor. Anslaget kommer att minskas, men den planerade bemanningen kvarstår. SCB minskade antalet anställda under budgetåret 1992/93 med 130 personer (varav 16 med tidsbegränsade anställningar). Personalminskningen berodde i huvudsak på pensionering. Externrekryteringen under 1992/93 var endast tre personer. SCB har under det senaste året vidtagit en rad åtgärder för att dels pressa kostnadsläget, dels klara en ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. De förändringar som föreslås i årets budgetproposition förväntas därför på kort sikt få begränsade konsekvenser för personalen. Inga större förändringar i statistikproduktionens omfattning förväntas under budgetåret. På längre kan dock SCB få räkna med en ökad konkurrens. Riksskatteverket (RSV) räknar med en total minskning av personalen inom skatteförvaltningen med ca 520 anställda under innevarande budgetår. Detta är något färre än vad som angavs i 1993 års kompletteringsproposition. För budgetåret 1994/95 beräknas, under förutsättning att regeringens budgetförslag följs, en minskning av personalen i vissa kategorier inom skatteförvaltningen med 275-300 årsarbetskrafter. För budgetåret 1995/96 är motsvarande siffra strax under 400 årsarbetskrafter. Detta är dock bruttosiffror för berörda kategorier och antalet uppsägningar kommer att bli något lägre på grund av pensionsavgångar. Vid förbättrad konjunktur kan ökad rörlighet också ge en minskning av uppsägningarna. RSV gör dock den bedömningen att huvuddelen av personalminskningen ändå måste ske genom uppsägning. Med anledning av ändrad inriktning och minskning av verksamheten vid Statskontoret har antalet anställda minskats med 109 under år 1993. Av dessa har 59 personer sagts upp. Bankstödsnämnden inrättades den 1 maj 1993. Organisationen omfattar för närvarande tio anställda tjänstemän och därutöver fyra personer på konsultbasis, varav tre på deltid. Det råder osäkerhet om nämndens fortsatta verksamhet och de krav som kan komma att ställas på organisationen. För det fall att nämnden blir ägare till banker och avvecklingsbolag kan det bli aktuellt att organisationen utökas. Statens arbetgivarverk (SAV) skall enligt regeringens förslag fr.o.m. den 1 juli 1994 ombildas till en avgiftsfinansierad myndighet. Myndigheterna kommer att dimensionera och finansiera SAV efter ombildningen. Vilka konsekvenser detta kan medföra för personalen vid SAV är mot denna bakgrund svårt att förutsäga. Inom Utbildningsdepartementets område har 100 personer sagts upp under perioden den 1 juli 1992 - den 11 oktober 1993. Chalmers tekniska högskolas och Högskolan i Jönköpings övergång till stiftelseform innebär att samtlig personal, ca 2 380 personer, erbjuds tjänster i de nya organisationerna. Dessa övergår därmed till anställning hos enskild huvudman. Sametinget invigdes den 26 augusti 1993. Sametinget har beslutat att Sametingets kansli skall vara beläget i Kiruna. Kansliet beräknas ge sju arbetstillfällen. Verket för högskoleservice (VHS) kommer under budgetåret 1993/94 att behöva minska personalstyrkan i och med att VHS blir uppdragsfinansierat vad gäller central antagning. Antagningen läggs ut på universiteten och högskolorna. Budgetåret 1994/95 föreslås Statens institut för handikappade att få ökade medel för konsulenttjänster bl.a. för elever med flerhandikapp i särskolan. Medlen beräknas täcka kostnaderna för ca 16 tjänster. Vidare föreslås en utökning av den administrativa personalen med två nya tjänster. Centrala studiemedelsnämnden (CSN) hade under budgetåret 1993/94 en tillfällig förstärkning av sin personal för handläggning av ärenden om bl.a. vuxen- studiestöd för arbetslösa. Behovet av resurser under budgetåret 1994/95 kommer att prövas i samband med kompletteringspropositionen 1994. En utredning har undersökt möjligheter att överföra vårdhögskolorna till statligt huvudmannaskap (SOU 1992:129). Förslaget innebär en mångfald i huvudmannaskap. Sammanfattningsvis kan förändringar tidigast träda i kraft den 1 juli 1995. En proposition som syftar till en effektivare vuxenutbildning är aviserad till våren 1994. Inom Jordbruksdepartementets område har ca 370 personer sagts upp under perioden den 1 juli 1992 - den 11 oktober 1993. Riksdagen beslutade i maj 1993 om en ny skogspolitik som träder i kraft den 1 januari 1994. Den bedömning av personalkonsekvenserna som gjordes under våren 1993 som underlag till kompletteringspropositionen 1993 överensstämmer i stort med de personalkonsekvenser som har uppstått. Enligt vad Skogsstyrelsen uppger har sammanlagt 369 personer (320 årsarbetskrafter) under 1993 sagts upp eller gått i pension i den allmänna verksamheten inom Skogsstyrelsen samt skogsvårdsstyrelserna. Frö- och plantverksamheten har under året påverkats av lågkonjunkturen och de minskade avverkningarna vilket har lett till avsättningssvårigheter för skogsfrö och skogsplantor. Som en följd därav har enligt Skogsstyrelsen under 1993 sammanlagt 150 plantskolearbetare sagts upp eller gått i pension. De tjänstemän som för närvarande arbetar inom skogsvårdsorganisationens frö- och plantverksamhet kommer i samband med att verksamheten överförs till bolag antingen att erbjudas anställning i bolaget eller sägas upp. Totalt berörs ca 50 personer. Sveriges lantbruksuniversitet sade upp eller inledde uppsägningsförfarande för sammanlagt ca 100 personer under budgetåret 1992/93. För ca 40 av dessa tjänster kan arbetsbristen direkt kopplas till 1992/93 års besparingskrav om 30 miljoner kronor. Statens utsädeskontroll (SUK) har för närvarande en personalstyrka på 73 personer. Till följd av att man har lagt ner en avdelning i Skara och avser att flytta verksamheten till Svalöv räknar SUK med att personalstyrkan t.o.m. 1994/95 kommer att minska till 41 personer. Därefter bör personalstyrkan vara relativt konstant under resten av budgetperioden. När det gäller Jordbruksverkets framtida personalbehov, till följd av ett EG-medlemskap, bör en bedömning göras i samband med de förslag som regeringen senare kommer att lämna till riksdagen angående förändringar i statsförvaltningen. Inom Arbetsmarknadsdepartementets område har 2 169 personer sagts upp under perioden den 1 juli 1992 - den 11 oktober 1993. Uppsägningarna har skett vid Arbetsmarknadsverket (AMV) och inom AMU-gruppen (2 130). Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) bör kunna minska sina lönekostnader med minst 1,9 % eller 2,5 miljoner kronor i och med att allt fler uppgifter har delegerats till länsarbetsnämnderna. Denna minskning motsvarar ca 10 tjänster på AMS centrala del. Arbetslivsfonden (den centrala och de regionala) som i november 1993 hade 116 fasta tjänster kommer att avvecklas successivt fram till den 1 juli 1995. Avvecklingen har inletts genom att fem vakanta tjänster ej återbesatts. Under 1994, främst under första halvåret, kommer fonden att avveckla de projektanställningar som gjorts med anledning av regeringens och riksdagens uppdrag att öka bidragsgivningen till de mindre företagen. Vidare förbereds uppsägningar så att ytterligare drygt tjugotalet befattningshavare slutar senast vid utgången av 1994. Resterande personal sägs upp för att sluta senast den 30 juni 1995. Inom Kulturdepartementets område har 62 personer sagts upp under perioden den 1 juli 1992 - den 11 oktober 1993. Förra budgetåret sökte närmare 81 000 personer asyl i Sverige, varav huvuddelen kom från f.d. Jugoslavien. Tillströmningen av asylsökande sjönk dramatiskt efter regeringens beslut om visering för medborgare från Bosnien-Hercegovina i slutet av juni 1993. De flesta av de bosnier som då befann sig i Sverige kommer, enligt vägledande beslut från regeringen, att få uppehållstillstånd. Invandrarverket räknar med att dessa asylärenden kommer att vara avslutade våren 1994. Såvitt nu kan överblickas, kommer Invandrarverkets ärendemängder därefter att ligga på en mer "normal" nivå. Mängden asylsökande, som kom under i första hand budgetåret 1992/93, har krävt extraordinära insatser från Invandrarverkets sida för att skaffa fram mat och husrum. Förläggningssystemet har tillfälligt byggts ut i en omfattning som aldrig tidigare förekommit. Vid ingången av budgetåret 1993/94 fanns 90 000 asylsökande och flyktingar på verkets förläggningar. Mot slutet av september månad 1993 fanns det fortfarande 82 000 personer på förläggningarna. En förutsättning för att förläggningarna skall kunna avvecklas i takt med att Invandrarverket och Utlänningsnämnden beslutar i asylärendena, är att de personer som skall få stanna i Sverige har en kommunplats att flytta ut till och att de som inte får stanna i Sverige snabbt lämnar förläggningarna och reser ut ur riket. I första hand kommunutplaceringarna utgör för närvarande en "flaskhals" och gör att förläggningsavvecklingarna inte kan komma till stånd i den takt som vore önskvärd och ekonomiskt motiverad. Vid utgången av budgetåret 1993/94 bedöms förläggningarna fortfarande omfatta närmare 54 000 platser, varav dock omkring 18 000 under avveckling. Kan den fortsatta förläggningsavvecklingen ske någorlunda såsom planerats för budgetåret 1994/95, skulle verket i slutet av juni månad 1995 ha 10 000 platser i drift och ungefär lika många under avveckling. Mot denna bakgrund, och med hänsyn tagen till den omorganisation Invandrarverket genomförde hösten 1993, kan personalsituationen på verket komma att utvecklas på det sätt som skisseras nedan. Osäkerheten i bedömningarna är dock mycket stor, eftersom det i grunden handlar om att antaganden i en lång händelsekedja måste uppfyllas och att verksamheten nu är mycket omfattande och förutsätts kunna minskas radikalt. Förslag som nyligen förelagts riksdagen (prop. 1993/94:94) om mottagande av asylsökande m.m. kan komma att påverka personalsituationen på två sätt. Dels genom att fler förläggningar drivs på entreprenad av andra än Invandrarverket, dels av att fler asylsökande kan komma att bo ute i kommunerna under den tid deras asylansökan prövas. Dessa bedöm- ningar har inte vägts in i nedanstående personalredovisning. _______________________________________________________________________ Antal anställda ________________________________________ 1993 1994 1995 ______________________________ 1 juli1 jan1 juli1 jan1 juli _______________________________________________________________________ SIV:s förläggningar 3 7253 3402 0901 4751 420 SIV:s övriga verksamhet1 5001 2501 1001 0901 075 Summa 5 2254 5903 1902 5652 495 _______________________________________________________________________ Utlänningsnämnden, som är överprövningsinstans i bl.a. asylprövningsärenden, påverkas lika mycket som Invandrarverket av mängden asylansökningar. Eftersom nämnden är överprövningsinstans, ligger det dock en tidsförskjutning i dess arbetsbelastning i förhållande till Invandrarverkets utredningar och grundbeslut. Utifrån de antaganden - och med den osäkerhet - som ligger till grund för Invandrarverkets arbetsvolymer skulle personalutvecklingen hos nämnden kunna bli följande: _______________________________________________________________________ Antal anställda ________________________________________ 1993 1994 1995 ______________________________ 1 juli1 jan1 juli1 jan1 juli _______________________________________________________________________ Utlänningsnämnden 175 175 165 140 120 _______________________________________________________________________ Arbetet inom den parlamentariska kommitté som har till uppgift att göra en översyn av invandrar-, invandrings- och flyktingpolitiken pågår. Översynen skall vara avslutad den 1 mars 1995. Den parlamentariska utredning som har till uppgift att se över kulturpolitiken skall redovisa sina slutsatser i december 1994. I uppdraget ingår bl.a. att se över kultursektorns myndighetsstruktur. Förslag om en ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området avses lämnas inom kort. Myndighetsuppgifterna på området handläggs för närvarande av Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd. Det kan ännu inte bedömas om den nya myndighetsorganisationen kan innebära några personalkonsekvenser. Inom Näringsdepartementets område har de personalkonsekvenser som aviserades i prop. 1992/93:150 blivit något mindre än vad som bedömdes. På grund av minskat förvaltningsanslag för NUTEK bedömdes att ca 30 tjänster berörs under treårsperioden 1993/94 - 1995/96. En reviderad bedömning ger att i stället ca 20 personer berörs. För Sveriges geologiska undersökning, som utöver det generella rationaliseringskravet fått en minskning av förvaltningsanslaget, beräknades att 15 tjänster berörs. Utfallet har visat att istället inga tjänster berörs. Besparingarna har lagts ut på annat än lönekostnader. Den aviserade avvecklingen av Statens institut för byggnadsforskning (SIB) fr.o.m. den 30 juni 1993, har genom riksdagsbeslut framflyttats till den 1 januari 1994. Eventuella effekter för personalen är för närvarande svårförutsägbara. Inom Civildepartementets område har under tiden den 1 juli 1992 - den 11 oktober 1993 ca 450 personer sagts upp inom länsstyrelserna. Av dessa har 175 personer varit anställda inom länsstyrelsernas lokalvårdsorganisation. Under innevarande budgetår har statsmakterna anvisat länsstyrelserna resurser motsvarande 210 årsarbetskrafter för uppgiften att sköta den regionala administrationen av statens stöd för bostadsfinansiering fr.o.m. den 1 januari 1994. Länsstyrelserna har rekryterat ca 200 personer för uppgiften från länsbostadsnämnderna. För budgetåret 1994/95 förutses inga större personalförändringar totalt sett för länsstyrelserna. Regionberedningen (C 1992:06) som utreder den regionala nivåns uppbyggnad och indelning har den 18 november 1993 lämnat ett delbetänkade (SOU 1993:97) Västsverige och Skåne - regioner i förändring till regeringen. Förslaget remissbehandlas för närvarande. Därefter kommer regeringen att ta ställning till förslaget. Eventuella personalkonsekvenser kan för närvarande inte förutsägas. Konsumentverkets och Allmänna reklamationsnämndens uppgifter och myndighetsstruktur är föremål för översyn. Ett betänkande kommer att läggas fram inom kort och regeringen avser att under första halvåret 1994 återkomma med en proposition om den statliga konsumentpolitiken. Effekterna kan inte nu överblickas men eventuella personalpolitiska konsekvenser för myndigheterna kan bli aktuella tidigast den 1 januari 1995. Regeringen planerar att under våren 1994 lämna en proposition till riksdagen med förslag om en ny lotterilag. I propositionen kommer också att föreslås att Lotterinämnden omvandlas till en Lotteriinspektion. Den nya myndighetens tillståndsfunktioner kommer enligt förslaget att utökas och inspektionen föreslås också utöva central tillsyn över samtliga spel i riket. En sådan förändring kan beräknas kräva ytterligare resurser i storleksordningen 5-10 årsarbetskrafter. Inom Miljö- och naturresursdepartementets område har under perioden den 1 juli 1992 - den 11 oktober 1993 171 personer vid Lantmäteriverket sagts upp. Verkets medverkan i fastighetsdatareformen avslutas den 31 juli 1995. Detta kan innebära att ca 30 personer sägs upp under budgetåret 1994/95. I den pågående översynen av organisationen för lantmäteri-, fastighetsdata- och inskrivningsverksamhet m.m. (SOU 1993:99) har utredaren i en mycket preliminär beräkning bedömt att ca 300 personer vid berörda myndigheter ej kan beredas plats i en ny organisation. Miljöskyddskommitténs huvudbetänkande med förslag till miljöbalk (SOU 1993:27) överlämnades i mars 1993. Förslaget innebär att ett stort antal miljölagar skall samordnas i ett lagkomplex, vilket påverkar myndighetsuppgifterna inom många områden - jord- och skogsbruk, trafik, hälsoskydd etc. Allmänna bedömningar av myndigheternas ansvarsområden och uppgifter finns i förslaget. Detta följs nu upp med en utredning om vissa förändringar av myndighetsorganisationen inom miljöområdet. Miljöorganisationsutredningen (M 1993:04) har i uppgift att se över ansvarsfördelningen mellan centrala myndigheter, arbetet med generella föreskrifter, tillsyn inom det område som balken täcker och vissa frågor som rör tillståndsprövning m.m. Förslagen förväntas leda till besparingar och rationaliseringsvinster. Utredningen skall redovisa sina förslag i september 1994. Effekterna av resultatet av utredningsförslagen kan inte förväntas förrän efter år 1995. 3 Reglers kvalitet, språkvård och samhällsinformation 3.1 Reglers kvalitet Program för en god regelkvalitet I förra årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 8 s. 23, bet. 1993/94:KU5, rskr. 1993/94:14) redovisade regeringen ett program för en god regelkvalitet. Det består av de olika hjälpmedel som under åren har tagits fram för att hjälpa regelskrivarna att skriva bättre regler. Programmet består av en checklista för regelgivare, där det ställs ett antal nyttiga frågor till den som står inför uppgiften att skriva regler. Där ställs också krav på att analysera regelförslagens konsekvenser med hänsyn till ekonomiska och andra effekter, krav på att hålla en god ordning på reglerna genom att dataregistrera dem efter ett enhetligt mönster och krav på att reglerna följs upp och utvärderas. I programmet ingår vidare handböcker och promemorior m.m. för att vägleda regelskrivarna och beslutsfattarna. Svenska arbetsgivareföreningen tar i en skrivelse den 18 oktober 1993 till Statsrådsberedningen upp behovet av att komplettera checklistan med avseende på i första hand EES-avtalet men också på ett eventuellt medlemskap i EU. Det överensstämmer väl med uppgiften för den översyn av checklistan som nu är i gång i ett samarbete mellan Statsrådsberedningen och Justitie- och Finansdepartementen. Förutom det mera långsiktiga arbetet för att höja regelkvaliteten, som programmet är uttryck för, bedriver regeringen ett omfattande arbete med att ompröva reglers styreffekter. En sammanfattande redogörelse för det lämnas i bilaga 1. Arbetet avser bl.a. att genom olika åtgärder höja rättssäkerheten och effektiviteten och stärka konkurrensen i hela samhället. Ett särskilt betydelsefullt projekt i detta sammanhang är Delegationen för genomförandet av ett regeringens avregleringsprogram för 1993/94, m.m. (N 1993:07), se bilaga 13. Regelarbetets cirkel Regelarbetet omfattar i huvudsak följande arbetsmoment som kan ses som en cirkelrörelse: - förberedande analysarbete, - anpassning till utländska regler, - utformning (disposition och språk m.m.), - beslut, - kungörande, - registrering, - uppföljning med förnyat analysarbete för att se om regeländringar är motiverade. Uppföljning och förnyad analys är den naturliga avslutningen på regelarbetets cirkel och en lika viktig del i regelarbetet som att besluta en regel. Det är först genom en aktiv uppföljning och utvärdering man kan säkerställa att den goda regelkvaliteten nås. Arbetsgivareföreningen har i sin nyssnämnda skrivelse också tagit upp frågan om en checklista även för regeluppföljning. En sådan checklista kan enligt vår uppfattning underlätta och därmed bidra till att intensifiera regeluppföljningen. I uppgiften att se över checklistan för regelgivare ingår därför att utarbeta en checklista också för regeluppföljning. Internationellt arbete för en god regelkvalitet OECD:s Public Management Committee (PUMA) arbetar med reglers kvalitet i en särskild aktivitet kallad Regulatory review and reform work. Den koncentreras nu på den övernationella regelgivningens betydelse för den nationella regelgivningen och utvärdering av metoder för införlivandet av dessa regler i medlemsländernas egna regelsystem. En särskild studie i projektet avser en undersökning och redovisning av alternativ till regler som styrmedel. I de andra nordiska länderna bedrivs ett aktivt regelarbete i stora drag efter samma linjer som i Sverige och i bl.a. Benelux-länderna, Storbritannien, Tyskland och Österrike pågår sedan länge ett kvalitetshöjande arbete som också det bygger på användningen av checklistor. I USA har Clinton-administrationen den 29 september 1993 avgett en deklaration om ett intensifierat avregleringsprogram som innehåller både en organisatorisk och en arbetsmässig modell för hur den amerikanska administrationen skall arbeta med regelfrågor. EU har startat ett projekt i syfte att avreglera och förenkla sina regler. 3.2 Språkvård I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 8 s. 25) behandlades språkvårdsarbetets betydelse för myndigheternas verksamhet. Promemorian Visst går det att förändra myndighetsspråket (Ds 1993:61) har nu kommit ut. Den är ett resultat av språkvårdsprojektet och har distribuerats till mer än 2 000 myndigheter och andra instanser. Promemorian bör vara en värdefull tillgång i språkvårdsarbetet. Regeringen har den 9 december 1993 beslutat att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att främja språkvårdsarbetet hos myndigheterna. I gruppens uppgift ingår också att överväga vilka bidrag Svenska språknämnden och andra språkvårdande verksamheter kan lämna. Genom initiativ från gruppen och myndigheterna själva bör olika projekt kunna sättas i gång för att förbättra skrivandet och för att samordna arbetet vid revidering eller nyproduktion av texter. En ökad språklig kompetens hos de anställda kommer att gagna inte bara dem själva utan också i hög grad verksamheten och medborgarna. 3.3 Samhällsinformation I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 8 s. 27) redovisade regeringen sin syn på behoven av samhällsinformation. Därvid underströk vi myndigheternas informationsansvar och att de resurser som de disponerar också är avsedda för att täcka behoven av information. Samhällsguiden ges för närvarande ut av Riksdagens förvaltningskontor enligt ett avtal med Finansdepartementet. En ny utgåva, den sjunde i ordningen, beräknas komma ut i början av 1994. Därmed blir senare års omfattande regeländringar tillgängliga i bokform för en bred allmänhet. Det är självfallet av stor betydelse att guiden innehåller beskrivningar av aktuella regler. I en tid av stora förändringar förutsätts det att boken revideras med täta mellanrum, vilket nu är möjligt genom en löpande uppdatering av bokens text i riksdagens datasystem Rixlex. Mer än 100 myndigheter och företag m.fl. har hittills anslutit sig till systemet, bland dem ett 20-tal bibliotek. 5 A. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet A 1. Riksskatteverket 1992/93 Utgift401 890 725 1993/94 Anslag349 143 000 1994/95 Förslag356 296 000 A 2. Skattemyndigheterna 1992/93 Utgift4 140 251 848 1993/94 Anslag4 211 532 000 1994/9 Förslag4 345 149 000 A 3. Kronofogdemyndigheterna 1992/93 Utgift712 678 580 1993/94 Anslag1 104 786 000 1994/95 Förslag1 168 844 000 Förrättningskostnader m.m. Nytt anslag Förslag97 648 000 Riksskatteverket Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala ledningen av skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. RSV har också uppgifter som central förvaltningsmyndig- het för frågor om allmänna val. Skatteförvaltningen Inom skatteförvaltningen finns på regional nivå 24 skattemyndigheter med sammanlagt 131 lokala skattekontor. Det övergripande målet för beskattningsverksamheten är att skatt skall tas ut i den omfattning, med den fördelning och i den tid och ordning som åsyftas med gällande skatteförfattningar. Folkbokföringen skall för olika samhällsfunktioner tillhandahålla fullständig och korrekt basinformation med god tillgänglighet. RSV har i sin enkla anslagsframställning inte föreslagit några ändringar vad gäller verksamhetens mål och inriktning. I anslagsframställningen har verket emellertid belyst de svårigheter och det ökade resursbehov som är förenade med de många och delvis stora förändringar i skattesystemet som beslutats eller föreslagits. De från resurssynpunkt viktigaste förändringarna är den fortsatta reformeringen av företagsbeskattningen och införandet av en skattereduktion för reparationsutgifter på bostadshus. RSV pekar också på de tillämpningsproblem som är en följd av ytterligare differentiering av skattesatserna på mervärdesskattens område och den allt mer komplicerade energibeskattningen. Exekutionsväsendet Inom exekutionsväsendet finns på regional nivå 24 kronofogdemyndigheter med verksamhet på sammanlagt ca 100 orter. Kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter är att på uppdrag av borgenärer och andra sökande reglera rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall handläggas snabbt och med hög kvalitet. Kronofogdemyndigheterna skall även i övrigt genom information och liknande förebyggande åtgärder verka för att betalningsförpliktelser och andra förpliktelser som kan komma att bli föremål för verkställighet fullgörs frivilligt i rätt tid och ordning. RSV har i anslagsframställningen inte föreslagit några ändringar vad gäller verksamhetens mål och inriktning. I anslagsframställningen har verket framhållit att effekterna av den rådande lågkonjunkturen i hög grad präglar exekutionsväsendet. Enligt RSV är det svårt att bedöma den framtida ekonomiska utvecklingen, liksom hur gäldenärernas beteende kommer att påverkas av det nya avgiftssystem som införts fr.o.m. år 1993. RSV gör bedömningen att den stora arbetsbelastningen på kronofogdemyndigheterna kommer att bestå ännu några år även om det sker en omsvängning i konjunkturen. I anslagsframställningen sägs vidare att RSV, som ett steg i den effektivisering som bedrivs, avser att per den 1 juli 1994 införa s.k. ordnad samverkan mellan två eller flera kronofogdemyndigheter inom ramen för nuvarande myndighetsstruktur. Med detta avses att flera myndigheter tillsammans utgör ett samverkansområde, där en av myndigheterna är samordningsmyndighet. Hos denna myndighet skall finnas en för området gemensam enhet för administration. Samarbetet skall också avse vissa operativa funktioner av mindre omfattning. I en skrivelse til Justititedepatementet har RSV hemställt att tillsynsområdena för tillsynsmyndigheterna i konkurs ändras så att de överensstämmer med den tänkta indelningen i samverkansområden. Slutligen pekar RSV på de svårigheter med kompetensförsörjningen som kan uppkomma i framtiden till följd av personalens höga medelålder, om man inte får tillräckliga möjligheter till rekrytering medan förutsättningarna för detta är goda på grund av lågkonjunkturen. 36 RSV:s resultatredovisning RSV har i särskild ordning redovisat resultatet av skatteförvaltningens och exekutionsväsendets verksamhet år 1992. I den sammanfattande resultatbedömningen anför RSV i fråga om skatteförvaltningen att man under 1992 har prioriterat det fortsatta arbetet med skattereformen och genomförandet av skattemyndigheternas nya organisation och arbetsformer. Verksamhetsåret 1992 har således, liksom 1991, varit ett inkörningsår, då det har gjorts stora investeringar i form av utbildning m.m. Detta har enligt RSV tvingat fram lägre ambitionsnivåer i den offensiva verksamheten såsom granskning och revision. Den planerade utbyggnaden av revisionsverksamheten har inletts, men trots att den totala tid som lagts ned på revision ökade under 1992 fortsatte antalet avslutade revisioner att minska. Även andelen ändrade inkomstdeklarationer sjönk, medan däremot antalet ändringsbeslut inom mervärdesskatte- och arbetsgivarområdena ökade. På grund av skattereformen är produktivitetsutvecklingen svårbedömd, eftersom centrala prestationsmått inte är jämförbara med tidigare år. Antar man att pres- tationsvolymen är oförändrad måste man dock enligt RSV konstatera att den totala produktiviteten har sjunkit på grund av främst ökade kostnader för ADB och lokaler, medan arbetsproduktiviteten har utvecklats i positiv riktning. Vad gäller exekutionsväsendet konstaterar RSV i den sammanfattande resultatbedömningen att mål- och ärendetillströmningen till kronofog- demyndigheterna har ökat kraftigt. Trots detta har de flesta kronofog- demyndigheter uppnått de verksamhetsmål i form av handläggningstider som regeringen och RSV ställt upp. De förebyggande åtgärderna i form av bl.a. information till gymnasieelever har nått flertalet i målgruppen. Produktivitetsutvecklingen har, sägs det vidare, varit positiv, vilket till stor del beror på rationaliseringar och effektivitetshöjande åtgärder, bl.a. med hjälp av relativt stora investeringar i ADB-utrustning. Trycket av en växande mål- och ärendetillströmning har enligt RSV också mötts av goda insatser från personalens sida. RSV har också redovisat utfallet av en riksomfattande serviceundersökning av allmänhetens inställning till skatteförvaltningen och kronofogdemyndigheterna som under 1992 har utförts av ett utomstående konsultföretag på uppdrag av verket. Sådana undersökningar har tidigare gjorts 1986 i fråga om skatteförvaltningen och 1989 i fråga om såväl skatteförvaltningen som kronofogdemyndigheterna. Utfallet visar en mera positiv inställning till skattemyndigheterna än tidigare och en markant förbättring från 1989 vad gäller inställningen till skattesystemet. Andelen personer som svarat att de var nöjda med kronofogdemyndigheterna var 49 procent av den som haft kontakt med dessa myndigheter, vilket är dubbelt så stor andel som 1989. 37 Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det finns inte skäl att förändra de övergripande mål för verksamheten inom skatteförvaltningen och exekutionsväsendet som har bestämts för treårsperioden 1993/94 - 1995/96. Resurser Riksskatteverket Ramanslag 1994/95: 356 miljoner kronor Planeringsram 1994/95 1995/96 356 296 000 kr 338 296 000 kr Skattemyndigheterna Ramanslag 1994/95: 4 345 miljoner kronor Planeringsram 1994/95 1995/96 4 345 149 000 kr 4 256 149 000 kr Kronofogdemyndigheterna Ramanslag 1994/95: 1 168 miljoner kronor Planeringsram: Regeringen gör liksom vid den fördjupade prövningen bedömningen att det inte finns förutsättningar för att fastställa någon flerårig planeringsram för kronofogdemyndigheterna. Förättningskostnader m.m. Förslagsanslag 1994/95: 97 648 000 kronor Resultatbedömning Regeringen gör inte någon annan bedömning av verksamhetens resultat än den som RSV redovisat. Den lägre produktiviteten inom skatteförvaltningen, jämfört med föregående år måste ses mot bakgrund av bl.a. de redovisade investeringarna i form av kompetenshöjande åtgärder. Regeringen utgår från att dessa på sikt ger utdelning i form av höjd produktivitet och kvalitet i verksamheten. Den fortsatta nedgången av antalet avslutade revisioner får antas åtminstone till en del förklaras av att revisionsverksamheten vid de lokala skattekontoren under året har haft ett inte obetydligt inslag av inskolning av personal med liten tidigare erfarenhet av revision. Vad gäller kronofogdemyndigheterna ser regeringen med tillfredsställelse på att uppsatta mål i fråga om handläggningstider i så stor utsträckning har uppnåtts trots ökande mål- och ärendetillströmning. Det är svårt att bedöma till hur stor del detta har skett endast till priset av försämrad kvalitet. En sänkning av am- bitionsnivån inom vissa delområden får antas ha varit ofrånkomlig. Slutsatser Allmänt Regeringen anser att de riktlinjer för verksamheten och den inriktning vad gäller utvecklingen i ett längre perspektiv som bestämts på grundval av 1993 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. Pris- och löneomräkningen uppgår till 9,5 miljoner kronor under anslaget till Riksskatteverket, 96,5 miljoner kronor under anslaget till Skattemyndigheterna och totalt 29,8 miljoner kronor under anslaget till Kronofogdemyndigheterna och det nya anslaget Förrättningskostnader m.m. På anslaget till Kronofogdemyndigheterna, som inte omfattas av någon flerårig planeringsram, har avdrag för produktivitetsförbättring gjorts med 11,2 miljoner kronor. Under anslagen till skattemyndigheterna och Kronofogdemyndigheterna har beräknats inkomster i form av ersättning från Allmänna pensionsfonden. För innevarande budgetår uppgår denna ersättning till 209,1 resp. 2,1 miljoner kronor. Ändringar i skattesystemet Vad gäller skattemyndigheternas verksamhet har riksdagen nyligen beslutat om stora förändringar i företagsbeskattningen. Förändringarna innebär från administrativ synpunkt såväl vissa förenklingar på bolagsområdet som ett ökat arbete med främst beskattningen av enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag. Totalt sett innebär förändringarna ett merarbete som inte ryms inom givna resursramar. Regeringen föreslår för detta ändamål en resursförstärkning budgetåret 1994/95 på 33 miljoner kronor, varav 4 miljoner kronor på anslaget till Riksskatteverket och 29 miljoner kronor på anslaget till Skattemyndigheterna. Arbetet med ärenden om skattereduktion för reparationsutgifter på bostadshus bör, som regeringen anfört i 1993 års kompletteringsproposition, föranleda ett tillfälligt resurstillskott. Detta gäller även innevarande budgetår och frågan har därför också tagits upp i regeringens förslag till tilläggsbudget för budgetåret 1993/94. För budgetåret 1994/95 beräknar regeringen behovet av extra resurser till totalt 12 miljoner kronor, varav 2 miljoner kronor på anslaget till Riksskatteverket och 10 miljoner kronor på anslaget till Skattemyndigheterna. Ett antal tillkommande arbetsuppgifter av mindre omfattning, bl.a. på grund av reglerna om upp- skovsavdrag vid avyttring av bostad, bör däremot kunna klaras genom omprioritering inom tidigare beslutade resursramar. Arbetsbelastningen vid kronofogdemyndigheterna m.m. Utvecklingen av arbetsbelastningen vid landets kronofogdemyndigheter i framtiden är som framgår av RSV:s redovisning i den enkla anslagsframställningen svår att bedöma. Regeringen instämmer emellertid i RSV:s antagande att arbetsbelastningen kommer att vara fortsatt mycket stor under den närmaste tiden, och detta även om konjunktur och sysselsättning utvecklas positivt. För att göra det möjligt att under dessa förhållanden upprätthålla en godtagbar kvalitet i verksamheten och inom rimlig tid avverka de mål- och ärendebalanser som har uppkommit inom vissa delområden är det enligt regeringens mening nödvändigt med en tillfällig resurs- förstärkning. För detta ändamål har för budgetåret 1994/95 beräknats 25 miljoner kronor. Beloppet är avsett att täcka även de ökade portokostnaderna i indrivningsverksamheten till följd av större måltillströmning. I övrigt bör medlen i första hand användas för att komma till rätta med balanserna på fastighetsförsäljningsområdet samt för att återställa och förbättra kvaliteten i arbetet med indrivning av skatter och avgifter. Detta bör bl.a. ske genom en förstärkning av specialindrivningsenheterna. Vidare bör de resurser som har tilldelats kronofogdemyndigheterna för portokostnader i den summariska processen, och som visat sig klart otillräckliga, nu räknas upp på motsvarande sätt som föreslagits i fråga om tilläggsbudget för budgetåret 1993/94. Medel för förrättningskostnader m.m., som genom ändrade budgeterings- och redovisningsprinciper blivit lättare att avläsa men som samtidigt är svåra att påverka, åtminstone på kort sikt, bör anvisas på ett för detta ändamål särskilt inrättat förslagsanslag. Även här bör det tillkommande resursbehovet beräknas på samma sätt som i regeringens förslag till tilläggsbudget för budgetåret 1993/94. Regeringen har i flera sammanhang understrukit vikten av att inom exekutionsväsendet ta till vara de möjligheter som finns att minska resursåtgången för administrativa stödfunktioner genom samarbete mellan myndigheter och ser därför med tillfredsställelse på att ett samarbete som omfattar bl.a. dessa funktioner nu kommer till stånd. Vad gäller tillsynsmyndigheterna i konkurs är flera förslag till förändringar under beredning inom regeringskansliet, bl.a. förslag från Domstolsutredningen (SOU 1991:106) och från RSV. Därutöver pågår för närvarande en granskning inom ramen för RRV:s förvaltningsrevision. Medan detta arbete pågår bör den nuvarande indelningen i tillsynsområden fortsätta att gälla, med undantag för ett par smärre justeringar som kan bli aktuella på grund av gränsdragningen mellan de tidigare nämnda samverkansområdena. Regeringen har nyligen i en lagrådsremiss lagt fram ett förslag till skuldsaneringslag. Lagen är avsedd att träda i kraft den 1 juli 1994. Huvuddelen av arbetet med utredning m.m. i ärenden om skuldsanering avses skötas av kronofogdemyndigheterna. För detta ändamål har under anslaget till Kronofogdemyndigheterna beräknats 36 miljoner kronor. Effektivare skattekontroll m.m. I 1993 års kompletteringsproposition aviserade regeringen en satsning på successiv utbyggnad under de närmaste åren av skattemyndigheternas kontrollverksamhet m.m. RSV har anslagsframställningen redovisat hur och i vilken takt utbyggnaden enligt verkets mening bör ske, för att resurserna skall kunna tas till vara på bästa sätt. Enligt RSV:s mening är det lämpligt att drygt 150 miljoner kronor under budgetåret 1994/95 anvisas för detta ändamål. Regeringen gör inte någon i grunden annan bedömning än RSV vad gäller utbyggnaden. I sitt förslag till tilläggsbudget för budgetåret 1993/94 har regeringen föreslagit att medel för den första etappen anvisas med 45 miljoner kronor. I förslaget till tilläggsbudget redovisas också hur insatserna enligt regeringens mening bör fördelas mellan olika delområden. Regeringen anser det vara lämpligt att även den fortsatta utbyggnaden 1994/95 sker i något långsammare takt än vad RSV föreslagit. Med regeringens förslag får man ytterligare någon tid på sig att vinna erfarenheter inför det avslutande steget i rekryteringen av nya medarbetare på främst revisionsområdet. Detta bör inte hindra att den utökade kontrollverksamheten bedrivs med full resursinsats, dvs. ca 200 miljoner kronor, fr.o.m. 1995/96. Med utgångspunkt i bl.a. vad som nu har sagts föreslår regeringen att 100 miljoner kronor anvisas budgetåret 1994/95 för effektivare skattekontroll m.m. En mindre del av resurserna, 1,5 miljoner kronor, bör disponeras av RSV för utveckling och samordning m.m. I 1993 års kompletteringsproposition sägs också att det, för att kronofogdemyndigheterna skall kunna ägna tillräcklig kraft åt indrivningen av belopp som debiteras som ett resultat av den utbyggda skattekontrollen, kommer att föreslås viss förstärkning hos dessa myndigheter. Det är svårt att på nuvarande stadium bedöma i vilken utsträckning den utbyggda skattekontrollen kommer att leda till ökat antal indrivningsfall. Det förefaller dock sannolikt att i vart fall åtgärderna mot EKO- och skattebrott kommer att medföra behov av ökade insatser vid specialindrivningsenheterna i de största städerna. För budgetåret 1994/95 föreslår regeringen att 1,5 miljoner kronor får disponeras för detta ändamål. De 97 miljoner kronor som regeringen sålunda föreslår skall få disponeras av skattemyndigheterna bör fördelas på de olika delområden som omfattas av utbyggnaden på i huvudsak det sätt som RSV föreslagit, med beaktande av vad regeringen anfört i förslaget till tilläggsbudget för budgetåret 1993/94. Det innebär att 20 miljoner kronor bör avsättas för kontroll på mervärdesskatteområ- det, 12 - 13 miljoner kronor för åtgärder särskilt riktade mot EKO- och skattebrott och motsvarande belopp för löntagarkontroll, samt drygt 50 miljoner kronor för utbyggd revisionsverksamhet och annan företagskontroll. I 1993 års kompletteringsproposition understryker regeringen vikten av att insatserna inom ramen för den utbyggda skattekontrollen följs upp noga och att de längre fram kan göras till föremål för en samlad utvärdering. Eftersom satsningen ingår som en del i det s.k. saneringsprogrammet måste uppföljningen i än högre grad än vad som annars gäller inriktas på de statsfinansiella effekterna. Det är alltså främst det beloppsmässiga utfallet av kontroll- och indrivningsåtgärderna som är av intresse. Som antytts i kompletteringspropositionen krävs det särskilda åtgärder från i första hand RSV:s sida för att en tillfredsställande uppföljning skall bli möjlig. Regeringen avser att inom kort ge RSV i uppdrag att under våren utreda och till regeringen redovisa hur styrning, samordning och uppföljning av insatserna skall ske samt efter vilka kriterier verket avser att fördela medlen mellan länen. Regeringens förslag vad gäller utbyggnadstakten föranleder att den uppskattning av utfallet av den utökade kontrollverksamheten som redovisats i RSV:s anslagsframställning justeras ned på motsvarande sätt. Riksdagen har nyligen i ett tillkännagivande anfört att regeringen i budgetpropositionen skall redovisa vilka åtgärder som bör vidtas för att skyndsamt förstärka och förbättra samordningen av skattemyndigheternas och polis- och åklagarmyndigheternas insatser (bet. 1993/94:FiU1, rskr. 1993/94:100). Regeringen avser att i 1994 års kompletteringsproposition redovisa vad som har gjorts och vad som därutöver bör göras för att förbättra samordningen av insatserna. 38 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. till Riksskatteverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 356 296 000 kr, 2. till Skattemyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 345 149 000 kr, 3. till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 168 844 000 kr, 4. till Förrättningskostnader m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 97 648 000 kr. 39 B. Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning Riksdagen har antagit de förslag som regeringen lagt fram i proposition 1991/92:44 om riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m. (bet. 1991/92:FiU8, rskr. 1991/92:107) samt i proposition 1992/93:37 om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och lokaler m.m. (bet. 1992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123). Riksdagens beslut innebar bl.a. att regeringen bemyndigades att bilda två nya fastighetskoncerner, en för förvaltning av universitet- och högskolefastigheter och en för kommersiella fastigheter. Den 22 december 1992 bildades Statliga Akademiska Hus Aktiebolag och Vasakronan Holding Aktiebolag. Den 1 januari 1993 inrättades en fastighetsförvaltande myndighet, Statens fastighetsverk, och en stabs- och servicemyndighet, Statens lokalförsörj- ningsverk. Enligt beslut av regeringen upphörde Byggnadsstyrelsen som myndighet den 1 oktober 1993. Avvecklingen av Byggnadsstyrelsen hanteras inom ramen för regeringens direktiv till utredningen för Byggnadsstyrelsens avveckling (Dir. 1993:105). Den 30 september 1993 tecknades avtal dels mellan staten och Statliga Akademiska Hus Aktiebolag med dotterbolag, dels mellan staten och Vasakronan Holding Aktiebolag med dotterbolag. Avtalen innebar en överlåtelse av vissa fastighetsbestånd till de båda koncernerna som tidigare förvaltats av Byggnadsstyrelsen. I fastighetskoncernen Statliga Akademiska Hus Aktiebolag ingår förutom moderbolaget sju dotterbolag som samtliga äger och förvaltar fastigheter. Fastighetskoncernen Vasakronan Holding Aktiebolag består av moderbolag, ett dotterbolag samt ett antal bolag under detta. Holdingbolaget har inga fastigheter. Regeringen har - i enlighet med de principer som angavs i prop. 1991/92:44. s. 17 - bemyndigat Riksgäldskontoret att övergångsvis lämna lån inom en angiven ram på vissa villkor till bolagen under tiden den 1 oktober 1993 - den 31 december 1999. Låneramarna avser att täcka samtliga lån som Byggnadsstyrelsen hade den 30 september 1993 samt det initiala kapitalbehov som uppstår i samband med att bolagen startar sin verksamhet. Vid en förändring av bolagens ägar- struktur skall då kvarstående lån hos Riksgäldskontoret återbetalas inom sex månader. Regeringen har vidare beslutat att Riksgäldskontoret skall ta ut en årlig kreditriskavgift med 0,7 % av lånebeloppen. 40 B 1. Statens lokalförsörjningsverk 1992/93 Utgift 4 649 993[1] 1993/94 Anslag 56 419 000 1994/95 Förslag34 048 000 Statens lokalförsörjningsverk inrättades den 1 januari 1993 och har som huvuduppgift att vara en efterfrågestyrd stabs- och servicemyndighet. Myndigheten skall bl.a. lämna råd och stöd till regeringen och de statliga myndigheterna ifråga om lokalförsörjning. Verksamhetsmålet för stabsfunktionen är att på uppdrag från regeringen tillhandahålla ett objektivt och professionellt stöd på lokalförsörjnings- området. Verksamhetsmålet för servicefunktionen är att tillhandahålla statliga förvaltningsmyndigheter de tjänster de efterfrågar på lokalförsörjningsområdet. I 1993 års budgetproposition angavs att det inte var möjligt att för budgetåret 1993/94 bedöma har stor servicefunktionen behövde vara i framtiden, eftersom denna funktion föreslogs bli efterfrågestyrd och finansierad med avgifter. Statens lokalförsörjningsverk har i sin anslagsframställning hemställt om ett ramanslag om 56 miljonor kronor. Ombildningen av Byggnadsstyrelsen är nu genomförd och Statens lokalförsörjningsverk har successivt byggt upp sin verksamhet utifrån de krav som ställts i statsmakternas beslut. Verket bedöms ha anställt merparten av sin personal, före utgången av budgetåret 1993/94. Anslaget budgeterades därför utifrån utgifterna i Byggnadsstyrelsen för motsvarande verksamhet. Regeringen bedömer att ett ramanslag om 34 miljoner kronor är en lämplig resursnivå för budgetåret 1994/95. Regeringens förslag innebär en väsentlig minskning av anslaget och därigenom en besparing med drygt 22 miljoner kronor. Statens lokalförsörjningsverk har fått regeringens uppdrag att följa och utvärdera effekterna av de nya riktlinjerna för myndigheternas lokalförsörjning, dvs. att de lokalbrukande myndigheternas ansvar och befogenheter vidgas och att myndigheterna själva får besluta om sin lokalförsörjning. Uppdraget skall slutrapporteras den 1 oktober 1996 med delrapporter varje år fram till dess. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens lokalförsörjningsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 34 048 000 kr. **Fotnot** [1]Avser tiden 1 januari - 30 juni 1993 41 B 2. Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. 1992/93 Utgift 53 928 590 1993/94 Anslag 95 000 000 1994/95 Förslag 95 000 000 Byggnadsstyrelsen har tidigare svarat för kostnader för tomma lokaler, för vissa övergångsvisa lokalkostnader i samband med myndigheters flyttningar samt för vissa avtal mellan staten och andra huvudmän, t.ex. i fråga om undervisningssjukhusen. I samband med Byggnadsstyrelsens ombildning har ansvaret för att bevaka statens intressen i dessa frågor överförts på Statens lokalförsörjningsverk. Statens lokalförsörjningsverk disponerar detta anslag för täckning av merkostnader i avvaktan på att tomma lokaler kan avvecklas, att befintliga hyreskontrakt löper ut etc. Genom de nya principerna för budgetering av myndigheternas ramanslag har statsmakterna givit myndigheterna incitament att effektivisera res- ursanvändningen för den samlade verksamheten inkl. kostnader för lokaler. Under tidigare år har det funnits en motsvarande ordning även för myndigheter som ansvisats medel för lokalkostnader under förslagsanslag, som inneburit att de efter samråd med Byggnadsstyrelsen kunnat lämna förslag till regeringen om att få tillgodoräkna sig resurser för reella lokalbesparingar. I 1993 års budgetpro- position (1992/93:100 bil. 1, s. 100) angavs att de myndigheter som disponerar förslagsanslag övergångsvis, efter prövning av Statens lokalförsörjningsverk, borde kunna ges möjlighet att tillgodoräkna sig frigjorda resurser till följd av lokalbesparingar under den treårsperiod upplåtelsehandlingen gäller för de lokaler som överförts till de nya fastighetskoncernerna. Denna möjlighet bör bibehållas under budgetåret 1994/95. Statens lokalförsörjningsverk skall redovisa vilka utgifter som skall belasta anslaget B 2. Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. till Finans- departementet varje halvår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 95 000 000 kr. 42 B 3. Statens fastighetsverk 1992/93 Utgift - 1993/94 Anslag 1 000 1994/95 Förslag 1 000 Statens fastighetsverk har till uppgift att förvalta merparten av statens fasta egendom och på ett sätt som innebär god resurshushållning och hög ekonomisk effektivitet. Verksamhetsmålen för fastighetsförvaltningen skall vara att långsiktigt ta till vara, vårda och utveckla byggnadernas och markområdenas värde samt att ge verkets hyresgäster bra och konkurrenskraftiga lokaler. Däri ingår att vårda och utveckla de natur- och kulturvärden av nationell betydelse som verket givits ansvar för. Verksamheten i Statens fastighetsverk finansieras genom att vissa fastigheter ger överskott i form av hyresintäkter. Det fastighetsbestånd som Statens fastighetsverk förvaltar består av fastigheter som ger intäkter i form av hyror s.k. överskottsfastigheter och fastigheter som inte ger någon avkastning, s.k. underskottsfastigheter till de senare hör befästningar, monument och de kungliga slotten där hyresintäkter inte täcker de löpande normala drifts- och under- hållskostnaderna. Statens fastighetsverk skall vid förvaltningen av sitt fas- tighetsbestånd på lång sikt åstadkomma bästa möjliga ekonomiska utbyte och prestera ett från företagsekonomisk synpunkt rimligt årsresultat för de fastigheter som ger normala hyresintäkter. Statens fastighetsverk har under år 1993 byggt upp sin verksamhet och anställt personal, totalt ca 160 personer. Fastigheter inom riket Fastighetsbeståndet inom riket består av regeringsbyggnaderna samt fastigheter som bedöms tillhöra det nationella arvet såsom de kungliga slotten och vissa andra slott, monument, museer, nationalteatrarna residens, kulturfastigheter, befästningar, m.fl. Statens fastighetsverk förvaltar ca 960 000 m2 (exkl. befästningar). Övergångsvis skall Statens fastig-hetsverk också förvalta visst fastighetsbestånd som senare avses överlåtas till fastighetskoncernen Statliga Akademiska hus AB. Regeringen har beslutat att Statens fastighetsverk fr.o.m. den 1 januari 1994 skall överta förvaltningen av domänfonden i samband med att Domänverket upphör som affärsdrivande verk. Det innebär att verket förvaltar ett antal fastigheter och markområden väster om odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län, renbeteslanden i Jämtland, Härjedalen, markområden i norra Dalarna och de s.k. kronoholmarna. Vidare förvaltar verket vissa älvsträckor vid de skyddade norrlandsälvarna som tidigare förvaltats av Statens vattenfallsverk. Totalt uppgår den förvaltade marken till ca 6 miljoner hektar varav 1 miljon hektar är skogsmark. Marken är av olika beskaffenhet, naturreservat, andra marker med stort naturvärde, t.ex. domänreservat, produktiv skogs- och jordbruksmark eller impediment, dvs. icke odlingsbar mark. Statens fastighetsverk räknar inte med att ha någon egen driftsorganisation för skötsel av skog och jordbruk utan avser att arrendera ut den av verket förvaltade marken på marknadsmässiga villkor eller lägga skötseln på entreprenad. I samband med bolagiseringen av Domänverket träffades ett avtal mellan staten och Domän AB som bl.a. innebär att bolaget under en fyraårsperiod, räknat fr.o.m. den 1 juli 1992, skall sköta den faktiska förvaltningen av de markområden som fortsättningsvis skall vara i statlig ägo. De produktiva delarna skall ge bästa möjliga avkastning. Fastighetsverket övertar också de 30-tal egendomar som Domänverket tidigare förvaltat men som bör bibehållas av staten av kulturvårdande skäl. Egendomarna har urskilts med stöd av de riktlinjer riksdagen meddelade vid sitt ställningstagande till regeringens proposition om Domänverkets bolagisering (prop. 1991/92:134, bet. 1991/92:NU33, rskr. 1991/92:351). Fastighetsverket har vidare övertagit förvaltningen av de s.k. rikets fästningar, som numera saknar betydelse för försvarsmakten. Dessa fästningar representerar betydande kulturhistoriska värden. Genom att kulturegendomar som tidigare förvaltas av Byggnadsstyrelsen, Domänverket och Fortifikationsförvaltningen på detta sätt har förts samman under Statens fastighetsverk har denna myndighet fått ett samlat ansvar för kulturvärden av nationell betydelse som tidigare har saknats för statsförvaltningens del. Fastigheter utom riket Statens fastighetsverk har ansvaret för anskaffning och förvaltning av de statsägda objekt som Utrikesdepartementet (UD) m.fl. nyttjar. Bygg-nadsstyrelsen och UD har träffat upplåtelseavtal för samtliga statsägda fastigheter som UD använder, vilket utgör ca 95 % av det totala statsägda beståendet utom riket. Avtalen har förts över till Statens fastighetsverk den 1 oktober 1993. Statens fastighetsverk har dessutom träffat treåriga avtal som omfattar dels uppdrag avseende förvaltning av det inhyrda totala beståndet om ca 150 000 m2, dels uppdrag avseende inredning av kanslilokaler och chefsbostädernas representa- tionsutrymmen. Dessutom har verket tecknat ett avtal avseende de förvaltningstjänster som UD utför för verket inom det statsägda beståndet. Totalt uppgår således det av verket förvaltade fastighetsbeståndet utom riket till ca 300 000 m2. Övrig fastighetsförvaltning Regeringen redogjorde inledningsvis för, att det i samband med ombildningen av Byggnadsstyrelsen till nya organisationer, har träffats ett ramavtal mellan staten och Statliga Akademiska Hus Aktiebolag där parterna kom överens om att ett antal fastigheter, fastighetsdelar och byggnader, vilka avses överlåtas från staten till Statliga Akademiska Hus Aktiebolag, av olika skäl inte kunnat överlåtas genom angivet ramavtal. Statens fastighetsverk och Statliga Akademiska Hus Aktiebolag har tecknat ett förvaltningsavtal som innebär att bolaget skall handha löpande fastighetsförvaltning och byggadministration beträffande de s.k. väntelägesfastigheterna under en utredningstid, dock längst till den 30 juni 1996. Den förvaltade arean för dessa fastigheter uppgår till ca 970 000 m2. I Tilläggsbudget I för budgetåret 1993/94 redogör regeringen för ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård (prop. 1992/93:61, bet. 1992/93:SoU10, rskr. 1992/93:106). Regeringen föreslår att staten får ett samlat huvudmannaskap för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. En ny statlig myndighet föreslås inrättas, Statens Institutionsstyrelse. Vid övergången från statligt till kommunalt huvudmannaskap år 1983 övertog kommuner och landsting de dåvarande anläggningarna i princip utan kostnad. Regeringen föreslår i Tilläggsbudget I att Statens fastighetsverk för statens räkning övergångsvis skall förvalta det fastighetsbestånd som idag förvaltas av kommuner och landsting i samband med att den nya myndigheten, Statens Institutionsstyrelse, inrättas. Regerignen bör även ha möjlighet att om det bedöms lämpligt, bl.a. för att fullt ut skapa konkurrensneutrala villkor, överlåta det av Statens fastighetsverk förvärvade fastighetsbeståndet till ett statligt ägt aktiebolag. Enligt arkivlagen (1990:782) skall en statlig myndighets arkiv, sedan myndigheten upphört överlämnas till annan arkivmyndighet. Vid ombildningen av Byggnadsstyrelsen var det därför inte möjligt att föra över delar av Byggnadsstyrelsens arkiv till de nybildade fastighetskoncernerna utan Riksarkivet och Statens fastighetsverk har övertagit arkivet. Det bör ankomma på Statens fastighetsverk att bestrida kostnaderna för arkivet. Kostnaderna för Byggnadsstyrelsens arkiv kommer därför att belasta Statens fastighetsverks resultat fr.o.m. budgetåret 1994/95. Investeringar m.m. Enligt 1993 års budgetproposition avsåg regeringen att årligen redovisa en rullande treårig investeringsplan för Statens fastighetsverk på liknande sätt som för Byggnadsstyrelsen. Investeringsverksamheten berör huvudsaklingen fastigheter för utrikes verksamhet och kulturfastigheter exkl. de kungliga slotten och rikets fästningar. Dessutom kommer investeringar att behöva göras i de s.k. väntelägesfastigheterna som Statens fastighetsverk förvaltar och som Statliga Akademiska Hus Aktiebolag sköter förvaltningen av och byggadmini- strationen för. Regeringen beslutade att Statens fastighetsverk per den 1 oktober 1993 skulle Byggnadsstyrelsen överta de lån som Byggnadsstyrelsen hade i Riksgäldskontoret den 30 september 1993 samt att lösa de av Bygg-nadsstyrelsens upptagna investeringslånen som inte har ersatts med lån i Riksgäldskontoret till Vasakronan Holding Aktiebolag eller till Statliga Akademiska Hus Aktiebolag. För budgetåret 1993/94 har Statens fastighetsverk tagit över lån från Byggnadsstyrelsen i Riksgäldskontoret på 5 400 000 000 kronor och fått regeringens bemyndigande om att ta upp lån om 500 000 000 kronor. Totalt uppgick låneramen för investeringar till 5 900 000 000 kronor för budgetåret 1993/94. Investeringsbehovet för Statens fastighetsverks ordinarie verksamhet under treårsperioden 1994/95 till 1996/97 beräknas till ca 600 000 000 kronor per år samt för de s.k. väntelägesfastigheterna under budgetåret 1994/95 till 500 000 000 kronor. Ramen för upplåning i Riksgäldskontoret bör sättas något högre än det i dagsläget beräknade medelsbehovet, eftersom det erfarenhetsmässigt kan inträffa förändringar i de olika byggnadsprojekten. Regeringen föreslår därför att Statens fastighetsverks ram för upplåning fastställs till 7 000 000 000 kronor för budgetåret 1994/95. Det bör ankomma på regeringen att vid oförutsedda händelser eller större förändringar kunna justera ramen i erforderlig omfattning. Treårsplanen är rullande. Inom ramen för treårsplanen bör följande byggprojekt över 50 miljoner kronor kunna påbörjas under perioden 1994/95 - 1996/97. Dep.Byggnadsprojekt Kostnad (milj.kr) Fö Karlskrona Nybyggnad för marinmuseum 60 Ku Skepps- o Kastellholmarna Moderna museet 305 Inom Försvarsdepartementets område föreslås ett nytt marinmuseeum i Karlskrona. Länsarbetsnämnderna m.fl. myndigheter har bidragit med 30 miljoner kronor till nybyggnaden av marinmuseet. I budgetpropositionen 1992/93:100, bil 8. föreslogs en kostnadsram om 350 miljoner kronor för nybyggnad för Moderna museet. Kostnadsramen för Moderna museet bedöms nu att ha minskat till 305 miljoner kronor. Regeringen avser att inom kort inom den ram på 800 miljoner kronor som anvisades för tidigareläggning av vissa investeringar m.m. besluta om nybyggnad för Moderna museet. Statens fastighetsverk har föreslagit att följande projekt skall genomföras inom kostnadsramar om 20 - 50 miljoner kronor i prisläge den 1 januari 1993. Kansli- och chefsbostad för svenska ambassaden i Riga och Prag, svenska ambassaden i Vilnius, upprustning av Artillerigården/armémuseum. Ombyggnad och upprustning av regeringskansliets lokaler i kv. Lejonet, Vinstocken, Johannes större och Loen. Renovering och upprustning av Nordiska museet, upprustning av kajer och ny bro till Skeppsholmen (Skepps- och Kastellholmarna). Det ankommer på regeringen att ta ställning till om dessa projekt skall genomföras. Statens fastighetsverk har i sin anslagsframställning redogjort för ytterligare ett antal mindre projekt som verket anser angelägna att vidta åtgärder för i form av ombyggnad och upprustning m.m. Statens fastighetsverk har bemyndigande att fatta beslut om projekt under 10 miljoner kronor. Regeringen har genom beslut den 28 oktober 1993 uppdragit åt Statens fastighetsverk att föra över fastigheten Kungl. Trädgården 3, med adress Västra Trädgårdsgatan 4, i Stockholms kommun, till riksdagen, (Riksdagens förvaltningskontor). Fastigheten har marknadsvärderats till 110 000 000 kronor och skall i enlighet med regeringsbeslut den 9 september 1993 bokföras till detta värde i Statens fastighetsverks balansräkning. Överföringen sker till riksdagen utan ersättning till Statens fastighetsverk. Regeringen föreslår därför att Statens fastighetsverks verkskapital skrivs ner med motsvarande belopp, 110 000 000 kronor. Överföringen och nedskrivningen innebär att det överskott som Statens fastighetsverk har till sitt förfogande för att ta tillvara, vårda och utveckla verkets fastigheter minskar till motsvarande nivå. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner den nya treårsplanen för Investeringar m.m. för Statens fastighetsverk i enlighet med vad regeringen förordat, 2. godkänner den låneram för Investeringar m.m. vad avser de s.k. väntelägesfastigheterna i enlighet med vad regeringen förordat, 3. bemyndigar regeringen att besluta om att Statens fastighetsverk får ta upp lån i Riksgäldskontoret för Investeringar m.m. i enlighet med vad regeringen förordat, 4. bemyndigar regeringen att besluta om nedskrivning av Statens fastighetsverks verkskapital på 110 000 000 kr, 5. till Statens fastighetsverk för budgetåret 1994/95 anvisa ett anslag på 1 000 kr. B 4. Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar 1993/94 Anslag 50 000 000 1994/95 Förslag50 000 000 I budgetpropositionen 1992/93 bil. 8. redogjorde regeringen för Statens fastighetsverks förvaltning av de kungliga slotten och rikets fästningar m.m. där omfattande restaureringsarbeten kommer att ske under den närmaste tioårsperioden. Regeringen föreslog riksdagen att en kostnadsram om 630 miljoner kronor fördes upp i investeringsplanen. Riksdagen godkände regeringens förslag om restaurerings- och investeringsplaner för de kungliga slotten och rikets fästningar. Kostnaderna för dessa arbeten skall enligt riksdagens beslut anslagsfinansieras. Statens fastighetsverk har under budgetåret 1993/94 tilldelats ett nytt reservationsanslag som benämnts Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar. På anslaget har anvisats 50 000 000 kronor. Fastigheterna är inte hyressatta vilket innebär att Statens fastighetsverk inte kommer att erhålla några intäkter för dessa fastigheter. Regeringen anser att finansieringen av dessa restaureringsarbeten och invester- ingar i de kungliga slotten samt rikets fästningar bör som tidigare anslagsfinansieras och beräknar behovet till 50 000 000 kronor för budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr. B 5. Byggnadsstyrelsen; Avvecklingskostnader 1993/94 Anslag 1 000 1994/95 Förslag 1 000 Från anslaget bekostas personal, lokal- och övriga förvaltningskostnader för uppsagd personal vid f.d. Byggnadsstyrelsen. Vissa kategorier av personalen har en längre uppsägningstid än vad innevarande budgetår sträcker sig, varför avvecklingen inte kan slutföras under denna tidsperiod. Regeringen föreslår därför att anslaget tas upp med oförändrat belopp för budgetåret 1994/95 eftersom de kostnader som har samband med avvecklingen kvarstår även under nästa budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Byggnadsstyrelsen; Avvecklingskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. 43 C. Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning Övergripande mål Regeringen har den 18 juni 1992 beslutat att de övergripande mål och verksam- hetsmål som gäller för perioden 1991/92 - 1993/94 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1994/95. Regeringen anser att det inte finns skäl att nu ändra dessa mål. Resurser: Anslag C1 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader ramanslag71 149 000 kr. C2 Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvalt- ning förslagsanslag586 030 000 kr. C3 Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet förslagsanslag1 000 kr. C4 Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet obetecknat anslag1 000 kr. Riksgäldskontorets huvuduppgift är att handha statens upplåning och förvaltningen av statsskulden. Riksgäldskontoret har vidare bl.a. till uppgift att ge krediter till och mottaga inlåning från statliga myndigheter och affärsverk samt att sköta viss garantigivning. Kontoret skall också verka för en god kassahållning i staten. Riksgäldskontoret har till regeringen inkommit med en förenklad anslags- framställan för budgetåret 1994/95 och årsredovisning avseende budgetåret 1992/93. Huvuddelen av kostnaderna för statens skuld är ränteutgifter och andra finansiella utgifter. Dessa redovisas på anslaget Räntor på statsskulden, m.m. under sextonde huvudtiteln. Övriga utgifter för statsskulden redovisas under anslagen Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader och Riksgäldskontoret: Kostna- der för upplåning och låneförvaltning under sjunde huvudtiteln. Vid analys av de totala utgifterna för statsskulden bör dessa komponenter betraktas i ett sammanhang. Regeringen redovisar därför i de tre följande avsnitten upplåningsverksamheten och de totala kostnaderna för statsskulden samt berörda anslag. I de efterföljande avsnitten redovisas garantiverksamheten respektive in- och utlåningsverksamheten med därtill hörande anslagsfrågor. Upplåningsverksamheten och kostnaderna för statens skuld Målet för Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet är att, inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer, minimera kostnaderna för upp- låningen. Statsskulden och dess fördelning Statsskulden och dess fördelning har sedan 1989 utvecklats enligt följande: Statsskuldens fördelning på olika låneinstrument per den 30 juni resp. år 1989 1990 1991 1992 1993 1993 Procentuell andel mdkr Statsobligationslån41 41 39 40 43 415 Statsskuldväxlar 13 15 21 32 24 234 Kontokredit 1 3 1 -1 -17 -169 Summa penning- och obligationsmarknaden55596171 50 480 Premieobligationslån1088 7 6 52 Sparobligationslån/ Riksgäldskonto5 4 3 2 1 14 Allemansspar 10 9 9 9 7 67 Summa hushålls- marknaden 25 21 20 18 13 133 Inlåning 2 6 8 3 1 8 Lån i utländsk valuta1814128 35 340 Total statsskuld, miljarder kronor590582627711 961 961 Av tabellen framgår att statsskulden uppgick till 961 miljarder kronor i slutet av budgetåret 1992/93, vilket är en ökning med 35% under budgetåret. Ökningen av statsskulden beror främst på det ökade budgetunderskottet men också på att utlå- ningen från Riksgäldskontoret har fått en allt större omfattning. Valutaskulden ökade under budgetåret med 283 miljarder kronor medan kronskulden minskade med 33 miljarder kronor. Ökningen av valutaupp- låningen är en följd av Riksbankens begäran om extraordinär valutaupp- låning under valutakrisen hösten 1992. Riksdagens beslut i december 1992 om att avskaffa valutalånenormen möjliggjorde att den upplånade valutan successivt kunde användas för finansiering av statens lånebehov. Den stora behållningen på kontokrediten är till en del en följd av Riksbankens begäran om extraordinär valutaupplåning. Den upplånade valutan växlades till kronor och placerades som inlåning i Riksbanken. Starka skäl har talat för att förlänga den genomsnittliga löptiden på kronskulden. Ett ökat lånebehov medför automatiskt en förlängning av löptiden genom att de nya lånen, med lång återstående löptid, utgör en allt större del av den totala stocken. För att parera den automatiska löptidsförlängningen och därigenom följa de gränser för löptiden som Riks- gäldskontorets styrelse beslutat, har upplåning på penning- och obligationsmarknaden under de senaste åren främst skett via statsskuldväxlar. Den korta upplåningen har medfört stora refinansieringsbehov vilket varit mindre lämpligt då nettoupplåningsbehovet är stort. Riksgäldskontorets styrelse beslutade därför i januari att förlänga den genomsnittliga räntebindningstiden i kronskulden från 2,5 år vid utgången av 1992 till 3,4 år vid utgången av juni 1993. Upplåningen från hushållsmarknaden ökade med 2,4 miljarder kronor till 132,9 miljarder kronor under budgetåret. Hushållsupplåningen som andel av statsskulden sjönk dock till 13%. Utgifter för statsskulden Utgifterna för statsskulden under budgetåren 1989/90-1992/93 framgår av följande sammanställning. Utgifter för statsskulden budgetåren 1989/90-1992/93 Mdr kr 89/90 90/91 91/92 92/93 Räntor på statsskulden m.m., brutto 65,27 63,34 63,65 79,26 Kostnader för upplåning och låneförvaltning0,52 0,53 0,49 0,68 Riksgäldskontorets förvaltningskostnader0,050,06 0,06 0,07 Summa utgifter65,8563,9364,2180,01 Utgifter i relation till statsskuldens storlek, procent 11,14 10,51 9,50 10,22 - Utgifter i procent av genomsnittet av statsskuldens storlek under budgetåret - Räntor på statsskulden m.m. före avdrag av inkomsträntor från utlåningsverk- samheten Flera extraordinära händelser har under budgetåret påverkat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden m.m. - Riksgäldskontoret har under budgetåret erhållit stora inkomster i form av överkurser och upplupna räntor vid emissioner av nya trancher av obligationslån. Överkurser uppkommer då marknadsräntan understiger kupongräntan på den emitterade obligationen. De erhållna inkomsterna, som uppgår till 6,0 miljarder kronor netto, motsvaras av förhållandevis högre ränteutgifter i framtiden. - Riksgäldskontoret erhöll en valutakursgaranti av Riksbanken på del av upplåningen i valuta. När det stod klart att den av Riksbanken rekvirerade valutaupplåningen skulle kunna användas till finansiering av statens lånebehov, erhöll Riksgäldskontoret betalning för uppkomna valutakursförluster oavsett om dessa var realiserade eller ej. Detta innebar att belastningen på anslaget minskade med 7 miljarder kronor. Utgifterna kommer dock att öka i motsvarande mån när valutalånen förfaller och förlusterna därmed realiseras. Statsskuldens kostnader och Riksgäldskontorets bokslut Riksgäldskontoret har för första gången presenterat en resultaträkning och en balansräkning och därmed tillämpat en kostnads- och intäktsbaserad redovisning. Riksgäldskontorets totala nettoutgifter skiljer sig kraftigt från de totala nettokostnaderna. De totala utgifterna uppgår enligt anslagsredovisningen till ca 74 miljarder kronor netto, medan kostnaderna netto enligt resultaträkningen uppgår till 147 miljarder kronor. Skillnaden består främst i att orealiserade valutaförluster redovisas som en kostnad för verksamheten men inte som en utgift. Vidare har kontoret i årets redovisning inbalanserat stora belopp av upplupna räntor och avgifter samt orealiserade kursdifferenser. Riksgäldskontorets balansräkning ser i sammanfattning ut enligt följande. En kort förklaring följer nedan. Miljoner kronor1992-06-301993-06-30 Omsättningstillgångar Avräkning med statsverket657 699823 809 Kortfristiga lånefordringar24 66648 303 Upplupna intäkter11 11 444 Övrigt 501 361 Anläggningstillgångar Långfristiga lånefordringar33 47056 600 Övrigt 20 22 Totala tillgångar716 367940 539 Kortfristiga skulder Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter0 51 118 Övrigt 1 735 1 634 Långfristiga låneskulder Långfristiga låneskulder3 584 Statsskulden Lån i svenska kronor653 776621 264 Lån i utländsk valuta57 207339 857 Verkskapital Övrigt 40 404 Årets kapitalförändring25-73 738 Totala skulder716 367 940 539 Ansvarsförbindelser Grundfondsförbindelser och kreditgarantier50 490 47 494 Skuld- och garantiförbindelser4 645 4 882 Skillnaden mellan årets avräkning med statsverket och förra årets avräkning med statsverket består huvudsakligen av det kassamässiga utfallet på statens checkräkning. Enklare uttryckt visar det skillnaden mellan alla statens inbetalningar och utbetalningar under året. Avräkningen består därutöver av en periodiseringsdifferens mellan utgifter som belastat statsbudgeten och betalningar från statens checkräkning. De kortfristiga lånefordringarna är fordringar som uppstår i kontorets utlåningverksamhet till myndigheterna. Upplupna intäkter består främst av upplupna ränteintäkter i kreditgivningen och skuldskötselåtgärder vid upplåning i utländsk valuta. An- ledningen till varför dessa har ökat så kraftigt är att kontoret i förra årets bokslut ej redovisade detta slag av upplupna intäkter. De långfristiga lånefordringarna är fordringar som uppkommer i kontorets utlåningverksamhet till myndigheterna. Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter består främst av upplupna räntekostnader i samband med upplåning och skuldskötselåtgärder. Anledningen till varför posten har ökat så kraftigt från föregående budgetår är att kontoret i förra årets bokslut ej redovisade upplupna kostnader. Årets kapitalförändring består främst av en periodiserings- differens mellan redovisade kostnader och finansiering från statsbudgeten, dvs. den ovan refererade skillnaden mellan kostnader och utgifter. Resultat statsskuldsförvaltning Styrningen av statsskulden sker med hjälp av två så kallade riktmärkes- portföljer, en för skulden i svenska kronor och en för skulden i utländsk valuta. Genom att jämföra kostnaderna för den faktiska upplåningen med de beräknade kostnaderna för en riktmärkesportfölj kan förvaltningen av statsskulden utvärderas utifrån de övergripande riktlinjerna (jämför prop. 1991/92:100, bil. 8, s. 48). Under budgetåret genomfördes vid två tillfällen tekniska förändringar av riktmärkesportföljen för kronskulden. Förändringarna genomfördes för att en mer korrekt kostnadsjämförelse skulle kunna göras mellan den faktiska skulden och riktmärkesportföljen. Den tidigare nämnda förlängningen av kronskuldens löptid motsvaras av ett beslut om förlängd löptid i riktmärkesportföljen. För valutaskulden beslutades om en förändring av valutafördelningen i riktmärkesportföljen med anledning av att kronan inte längre är knuten till ECU. Förändringen innebär att förutom ECU-valutorna numera även amerikanska dollar och yen ingår i riktmärkesportföljen. Det resultatmål som regeringen angett för verksamheten under perioden 1 juli 1991-30 juni 1995 är att kostnaderna för den faktiska skulden skall understiga kostnaderna för riktmärkesportföljerna. Den faktiska statsskuldens kostnader och en riktmärkesportföljs kostnader under budgetåren 1990/91-1992/93 Procentuell kostnad90/91 91/92 92/93 Upplåning i svenska kronor Penning- och obligationsmarknad15,8811,1115,86 Hushållsmarknad 12,38 9,71 12,73 Total upplåning i svenska kronor netto 14,96 10,76 15,17 Riktmärkesportföljen i svenska kronor 16,01 10,64 16,10 Upplåning i utländsk valuta Lån i utländsk valuta10,72 9,24 22,00 Riktmärkesportföljen i utländsk valuta 11,66 9,89 25,20 Total besparing, miljarder kronor6,09-0,31512,25 - Totala kostnader inkl. orealiserade kursdifferenser i förhållande till genomsnittlig marknadsvärderad skuld. - Vid upplåning på hushållsmarknaden adderas till de totala kostnaderna det skattebortfall som uppkommer genom att vissa låneinstruments avkastning beskattas enligt särskilda regler. Tabellen visar att upplåningen på samtliga marknader har skett till en lägre kostnad än motsvarande upplåning i riktmärkesportföljerna. Riksgäldskontorets totala kostnader för statsskulden understeg dem för riktmärkesportföljerna med 12,2 miljarder kronor under budgetåret 1992/93. Upplåningen i utländsk valuta har för första gången på flera år skett till högre kostnad än upplåningen på den inhemska marknaden. Detta beror främst på den kraftiga deprecieringen av kronan som ger upphov till valutakursförluster. Till följd av Riksbankens rekvisitioner av valuta och statsskuldväxlar har kontorets kostnader ökat med 18,7 miljarder kronor netto. De totala kostnaderna uppgick till 27 miljarder kronor vilka till största delen består av valutakursförluster. Som ovan nämndes, erhöll kontoret stora ränteintäkter på den behållning i Riksbanken som blev resultatet av rekvisitionerna. Dessa uppgick till 8,6 miljarder kronor. I Riksgäldskontorets resultatredovisning exkluderas dessa extraordinära kostnader och intäkter. Resultat penning- och obligationsmarknaden Kostnaden för upplåningen på penning- och obligationsmarknaden understeg kostnaden för riktmärkesportföljen med 4,8 miljarder kronor. Besparingen har uppkommit genom att kronskulden netto under budgetårets första hälft hade en kortare räntebindningstid än riktmärket samt en betydligt större andel kortfristig och långfristig upplåning än riktmärket, medan den senare hade tyngdpunkten i den medelfristiga upplåningen. Den medelfristiga upplåningen drabbades under den första delen av budgetåret av höga kostnader på grund av ränteutvecklingen, vilket förde med sig höga kostnader i riktmärket. En viktig del av arbetet med att minimera kostnaderna för statsskulden är de marknadsvårdande insatser i syfte att öka likviditeten (omsättningsbarheten) i statslånen som Riksgäldskontoret genomför. Med en ökad likviditet blir marknadens avkastningskrav lägre vilket innebär minskade upplåningskostnader för Riksgäldskontoret. Exempel på sådana likviditetshöjande åtgärder är användandet av det s.k. benchmarksystemet, vilket innebär att emissioner av obligationer koncentreras till ett fåtal stora lån. Benchmarklånen utgör ca 80% av obligationsskulden. Politiken med benchmarklån har varit framgångsrik och har bidragit till att göra den svenska statspappersmarknaden till en av världens mest likvida. Ett annat exempel på marknadsvårdande åtgärder är att öka informationen om kommande emissioner. Riksgäldskontoret redovisar varje månad de planerade lånevolymerna för den innevarande och kommande månaden. De exakta lånevillkoren för emissionerna publiceras för statsskuldväxlarna tre dagar i förväg och för statsobligationerna tre veckor i förväg. Förutsägbarheten i kontorets agerande undanröjer onödig osäkerhet och underlättar för placerarna att deltaga i emissionerna. I januari i år introducerade kontoret ett 16-årigt obligationslån, vilket är det längsta svenska fastförräntade statsobligationslån som emitterats sedan mitten av 1960-talet. Obligationsmarknaden i Sverige är traditionellt inriktad på relativt korta löptider. För att ge lånet en god likviditet från början, utan att skapa ett överutbud på marknaden, erbjöds Riksbanken att förvärva stora volymer i form av återköpsavtal. Riksbanken erbjöd i sin tur marknaden en omfattande repofacilitet i lånet som därmed fick en mycket god likviditet och kunde klassas som benchmarklån. Lånet fick ett gott mottagande av marknaden. Resultat hushållsmarknaden Resultatet för hushållsupplåningen uppgick till 2,3 miljarder kronor. Huvuddelen av resultatet kommer från Allemansspar. För Allemansspar utläses resultatet genom att jämföra räntekostnaden för instrumentet med räntekostnaden för Riksgäldskontorets kortfristiga upplåning i Riksbanken, den s.k. kontokrediten. Under räntechocken hösten 1992 ökade marginalen mellan räntan på kontokrediten (vilken är den s.k. dagslåneräntan) och räntan på Allemansspar, vilket ledde till stora besparingar. Villkoren för hushållsupplåningen sätts på sådant sätt att räntan (efter skatt) understiger den på penning- och obligationsmarknaden för motsvarande löptid, samtidigt som räntan skall vara konkurrenskraftig mot övrig privatmarknadsupplåning. Upplåning i utländsk valuta En redogörelse för statens valutaupplåning återfinns i finansplanen. Riksgäldskontoret har från att under tre år kontinuerligt ha återbetalat valutaskulden blivit en mycket stor låntagare på de internationella kapitalmarknaderna. Under budgetåret ökade valutaskulden med 283 miljarder kronor. En sådan kraftig förändring av inriktningen på arbetet ställer naturligtvis mycket stora krav på organisationen. I årsredovisningen redogör Riksgäldskontoret för sin upplåningsstrategi som har varit att nå ett stort antal av de internationella bankerna och placerarna, skapa likvida benchmarklån på vissa centrala marknader, noggrant välja starka ledarbanker samt att med vissa innovationer i lånens struktur skapa uppmärksamhet kring upplåningen. Riksgäldskontoret lyckades genom denna strategi att under mycket kort tid låna upp stora volymer till gynnsamma villkor. Vissa lån ansågs banbrytande i sin klass. Kostnaden för den faktiska skulden i valuta understeg kostnaden för riktmärkesportföljen med drygt 5 miljarder kronor. Den lägre kostnaden i den faktiska portföljen är huvudsakligen en följd av de räntepositioner kontoret tagit under budgetåret. Räntepositionerna innebar en besparing på 4 miljarder kronor, varav 3 miljarder kan hänföras till räntepositioner i FRF, ITL och ESP. Besparingen som kan härledas till kontorets valutapositioner, uppgående till 1 miljard kronor, uppkom genom att den faktiska skulden innehöll en betydligt lägre dollarandel än riktmärkesportföljen. Kronan har under det gångna budgetåret deprecierats mycket kraftigt mot dollarn. Kassahållning Riksgäldskontoret skall spela en aktiv roll i effektiviseringsarbetet av den statliga kassahållningen. Kontoret har tillsammans med RRV under budgetåret 1992/93 lämnat förslag på räntebesparande åtgärder för statsverket som om de helt genomförs kommer att ge årliga besparingar på netto ca 3 miljarder kronor. Kontoret följer vidare dagligen de större in- och utbetalningarna över statsverkets checkräkning och noterar eventuella felaktigheter eller förseningar. När en sådan händelse inträffar utreder Riksgäldskontoret orsakerna och kräver räntekompensation om så är nödvändigt. Under budgetåret 1992/93 har statskassan tillförts räntekompensation till ett värde av ca 4,6 miljoner kronor. RRVs revisionsberättelse innehåller inga invändningar. En granskning av verk- samheten vid avdelningen för utlandsmarknad har genomförts av en av RRV anlitad konsult. Resultatet av granskningen visar på en väl fungerande verksamhet. Regeringens överväganden Riksgäldskontorets resultat för budgetåret 1992/93 är positivt i den bemärkelsen att kostnaden för den faktiska skulden understiger den för riktmärkesportföljerna med 12,2 miljarder kronor. Besparingen gentemot riktmärkesportföljen utgör 1,2 procent, mätt som andel av statsskulden. Resultatet bör dock tolkas med viss försiktighet då resultatet vad gäller penning- och obligationsupplåningen främst uppkommit på grund av strukturella skillnader mellan riktmärket i kronor och den faktiska skulden i kronor. Under budgetåret 1991/92 medförde dessa effekter å andra sidan betydande merkostnader gentemot riktmärket. Det är bra att dessa strukturella skillnader nu är åtgärdade. Målet att kostnaden för den faktiska skulden skall understiga den för riktmärkesportföljerna skall utvärderas för en period av flera år. Regeringen ser fortsatt positivt på de marknadsvårdande insatser kontoret genomför i syfte att öka likviditeten på penning- och obligationsmarknaden. Dessa insatser är betydelsefulla i arbetet med att minimera kostnaderna för statsskulden. Kontorets goda resultat vad avser att på kort tid ta upp stora volymer av utländsk valuta till gynnsamma villkor, visar på betydelsen av att ha klara och väldefinierade strategier. Kontoret hade i detta fall formulerat en klar strategi över hur man med begränsade personella resurser skulle klara av en mycket stor förändring av verksamhetens inriktning på kort tid. Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Riksgäldskontoret. Regeringen anser det vara tillfredsställande att verksamheten på avdelningen för utlandsmarknad anses skötas på ett professionellt sätt. Riksgäldskontoret har inlämnat en årsredovisning till regeringen. Årsredovis- ningen uppfyller de krav som ställs i förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisningar och anslagsframställningar. Årsredovisningen innehåller ett rikligt material av relevans för regeringens bedömning av verksamheten. C 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader 1992/93 Utgift70 968 000 1993/94 Anslag 70 041 000 1994/95 Förslag 71 149 000 Anslaget belastas med Riksgäldskontorets lönekostnader, systemutvecklings- kostnader och andra förvaltningskostnader. Lönekostnader och andra förvaltningskostnader som uppkommer i garantiverksamheten och in- och utlåningsverksamheten har förts bort från anslaget fr.o.m. budgetåret 1991/92. Riksgäldskontoret fick ökade arbetsuppgifter under budgetåret 1992/93 på grund av den kraftigt ökande valutaupplåningen. Behovet av personalförstärkningar löstes genom omprioritering av resurser. Regeringen har lämnat ett uppdrag till kontoret som innebär att kontoret successivt skall ersätta nuvarande lån och placeringar på kontokrediten i Riksbanken, med lån och placeringar på marknaden. Detta uppdrag innebär ökade arbetsuppgifter för kontoret. Kontoret bedömer att personalstyrkan kommer att behöva utökas med fyra tjänster vilket innebär ökade kostnader med ca 1,1 miljoner kronor. Under budgetåret 1992/93 utnyttjades inte kontorets låneram för nyupplåning i Riksgäldskontoret. För budgetåret 1993/94 uppgår låneramen för investeringar i anläggningstillgångar till 5 166 000 kronor och kontoret beräknar utnyttja låneramen upp till 3 329 000 kronor. Anslagssparandet uppgår vid slutet av budgetåret 1992/93 till 8,5 miljoner kronor, vilket motsvarar 11% av tilldelade medel. Riksgäldskontoret yrkar i sin anslagsframställning att till förvaltnings- kostnaderna anslå en ökning realt med 1 180 000 kronor. Regeringens överväganden Regeringen kan ej gå kontoret tillmötes vad gäller hemställan om ökade reala resurser, utan föreslår oförändrade reala resurser. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 71 149 000 kr. C 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning 1992/93 Utgift684 533 000 1993/94 Anslag 523 180 000 1994/95 Förslag 586 030 000 Anslaget avser andra kostnader för upplåning och låneförvaltning än finansiella utgifter och Riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader. Anslaget belastas huvudsakligen med kostnader för inköp av externa tjänster för upplåning och låneförvaltning. Kostnaderna för upplåning och låneförvaltning har utvecklats på följande vis under budgetåren 1989/90-1992/93. 44 Kostnader för upplåning och låneförvaltning budgetåren 1989/90-1992/93 Miljoner kronor89/9090/9191/9292/93 Upplåning i svenska kronor488480459390 Upplåning i utländsk valuta315233294 Totalt 519 532 492 684 Utvecklingen av kostnaderna under anslaget är mycket starkt beroende av hur upplåningsaktiviteten förändrar sig. De ökade kostnaderna under budgetåret 1992/93 beror på den kraftigt ökade valutaupplåningen. Provisionskostnaderna vid valutaupplåning är betydligt högre än vid upplåning på penning- och obligationsmarknaden. Anslaget överskreds under budgetåret 1992/93 på grund av den ökade valutaupplåningen med 129 miljoner kronor. Anslaget kommer av samma skäl att överskridas även under budgetåret 1993/94. RRV:s prognos över budgetutvecklingen visar på ett överskridande på ca 120 miljoner kronor. Riksgäldskontorets anslagsframställan bygger på antagandena i 1993 års komp- letteringsproposition vad gäller statens lånebehov, dvs. att perioden kommer att karaktäriseras av hög upplåningsaktivitet. Regeringen har beslutat att valutaupplåningen under kalenderåret 1994 skall uppgå till 20-30 miljarder kronor netto. Hur detta påverkar belastningen på anslaget beror på vilka marknader Riksgäldskontoret väljer att emittera sina lån. Provisionskostnaderna för valutaupplåningen varierar från 0,05% till 1,5% av upplåningsvolymen. Riksgäldskontoret hemställer att det till Riksgäldskontoret: Kostnader för upp- låning och låneförvaltning anslås 586 030 000 kronor. Regeringens övervägande Det förslag till anslagsbelopp som lämnats av Riksgäldskontoret anser regeringen vara välavvägt i relation till målet att minimera kostnaderna för statsskulden. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Riksgäldskontoret:Kostnader för upplåning och låne- förvaltning för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 586 030 000 kr. C 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet 1991/92 Utgift - 1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Förslag 1 000 Under detta anslag redovisas delar av den statliga garantiverksamheten. Anslaget får användas för att täcka eventuella förluster dels till följd av statliga garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg, dels till följd av statliga garantier som inte belastar annat anslag på statsbudgeten. Lönekostnader och andra förvaltningskostnader som uppkommer i verksamheten belastar anslaget. Influtna avgifter och återvunna medel skall användas till att bestrida verksamhetens kostnader. Eventuella överskott, netto, redovisas på inkomsttiteln Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garantiverksamhet. För budgetåret 1992/93 uppkom ett överskott i verksamheten. Regeringen föreslår i prop. 1993/94:105 att anslaget innevarande budgetår får användas även för att täcka ev. kreditförluster i RGK:s utlåningsverksamhet, och att avgifter för kreditrisker i den verksamheten skall avräknas anslaget. Detta bör gälla även framgent. Riksgäldskontoret har till uppgift att utfärda och förvalta en betydande andel av samtliga statliga garantier. Målet för denna verksamhet är, sett över en längre tidsperiod, att kostnaderna för verksamheten skall täckas av dess intäkter. Kontoret skall vidare samordna samt meddela föreskrifter och allmänna råd för andra myndigheters verksamhet med statliga garantier och statliga lån till näringslivet. Kontoret skall även följa kostnaderna för och omfattningen av dessa verksamheter. Målet för denna verksamhet skall vara att bidra till att andra myndigheters garantigivning och låneverksamhet bedrivs på ett effektivt sätt. Riksgäldskontorets garantiåtagande har under budgetåret minskat med 3 miljarder kronor. Per den 30 juni 1993 uppgick åtagandet till 47,5 mil- jarder kronor. Riksgäldskontorets nettointäkt från garantiverksamheten under budgetåret 1992/93 uppgick till 0,16 miljarder kronor. Riksgäldskontorets garantiverksamhet budgetåren 1990/91-1992/93 Miljoner kronor 90/91 91/92 92/93 -Inkomster/IntäkterInkomsterIntäkterIntäkter Garantiavgifter 148 144 166 Uppskrivning infriade garantier - 96 4 Övriga inkomster/intäkter4 1 8 Summa 152 241 178 -Utgifter/KostnaderUtgifterKostnaderKostnader Avsätting för framtida förlustrisker - 90 - Nedskrivning av fordran- - 10 Löner och övr. förvalt.kostn.6 5 6 Övriga utgifter/kostnader4 2 - Summa 8 10 16 -Netto 142 144 162 Riksgäldskontorets arbete med garantier har under budgetåret inriktats på att aktivt minimera eventuella förluster i samband med garantigivningen genom att t.ex. noga pröva och i vissa fall initiera frågor om amorteringsanstånd, säkerhetsförändringar m.m. Förberedelsearbete har vidare lagts ned på två stora garantiprojekt; Öresundsbron samt Ringen och Yttre tvärleden i Stockholmsområdet. Kontoret har i samband med överlämnandet av sin anslagsframställan på uppdrag av regeringen lämnat förslag till hur kapitalförsörjningsförordningen bör tillämpas på kontorets garantiverksamhet. Kontoret har i sin utredning kommit fram till att en resultatinriktad redovisningsmodell med räntebärande konto bör införas för kontorets garantiverksamhet. Modellen går, i korthet, ut på att en reserv byggs upp av inbetalda garantiavgifter. De reserverade medlen placeras på kontorets räntekonto med kredit. Infrianden av garantier finansieras ur reserven på räntekontot. Om de reserverade medlen inte räcker för infriandet får kontoret lånefinansiera det som erfordras för att åtagandet skall kunna fullgöras. Riksgäldskontoret hemställer i sin anslagsframställan att regeringen prövar förslaget. Kontoret har vidare i samband med överlämnandet av sin årsredovisning slutredovisat regeringsuppdraget vad gäller att redovisa en översikt av den statliga garantigivningen och statliga lån till näringslivet. Riksgäldskontorets slutsatser visar i korthet att kartläggningen inte givit de resultat som åsyftats, då svaren på de enkäter som skickats ut till de olika garantigivande myndigheterna har varit ofullständiga. Det har dock framkommit att myndigheternas tillämpningar av stödförordningarna inte i alla delar är tillfredsställande ur kostnads- och resultatsynpunkt. Myndigheterna kan ännu inte redovisa statens kostnader för garantiverksamheten på grund av otill- räckliga redovisningssystem och -principer. Detta för med sig att det inte ännu finns något underlag till en mer långtgående differentiering av garantiavgifter. Regeringens överväganden Riksgäldskontorets resultat av garantiverksamheten är i år återigen positivt. Resultatet skall dock utvärderas för en period av flera år. Det förslag som Riksgäldskontoret för fram vad avser hur kapitalförsörjningsförordningen bör tillämpas på kontorets garantiverksamhet bör beredas ytterligare. Av denna orsak kommer förslaget ej att tillämpas under budgetåret 1994/95. Den översikt som Riksgäldskontoret inlämnat vad gäller statens garantigivning och statliga lån till näringslivet belyser många intressanta frågeställningar. Översikten kommer att beredas ytterligare inom regeringskansliet. I likhet med föregående år bör anslaget i statsbudgeten föras upp med ett belopp om 1 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. C 4. Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet 1991/92 Utgift - 1992/93 Anslag 1 000 1993/94 Förslag 1 000 Under detta anslag redovisas den inlåning och utlåning Riksgäldskontoret bedriver. På anslaget redovisas avgifter för in- och utlåningen samt Riksgäldskontorets kostnader för personal m.m. Ränteinkomster från utlåningen och ränteutgifter redovisas på anslaget Räntor på statsskulden, m.m. under sextonde huvudtiteln. På här aktuellt anslag redovisas också avgifter för god- kännande av handlingar för andra statliga myndigheters låneavtal och därtill anslutande finansiella avtal samt garantiåtagande på utländska marknader. Riksgäldskontoret bedriver in- och utlåningsverksamhet i uppdragsform. Målet för denna verksamhet är att ge andra statliga myndigheter lån och placeringsmöjligheter till så goda villkor som möjligt utan att myndigheternas verksamheter subventioneras. Verksamhetens kostnader skall täckas av dess intäkter. Under innevarande budgetår kommer verksamheten expandera betydligt. Den främsta orsaken till detta är räntebeläggningen på statliga medelsflöden och att huvuddelen av de statliga myndigheterna kommer att finansiera sina investeringar med lån i Riksgäldskontoret. För att möta den ökade arbetsbelastningen som detta kommer att innebära har verksamheten tillförts två personer. I sin årsredovisning redogör Riksgäldskontoret för att utlåningen uppgick vid slutet av budgetåret 1992/93 till 101 miljarder kronor, vilket är en ökning med 75% jämfört med samma tidpunkt förra året. Ökningen härrör främst från utlåning till Arbetsmarknadsfonden, Lönegarantifonden, Exportkreditnämnden, Bankstödsnämnden och Centrala studiestödsnämnden. Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhet budgetåren 1990/91-1992/93 Miljoner kronor90/9191/9292/93 Avgifter 10,6 27,1 40,6 Adm.kostnader2,3 2,3 5,6 Netto 8,3 24,8 35,0 Resultatet för budgetåret 1992/93 uppgick till 35 miljoner kronor. Låneavgifterna har under året sänkts med 40% för rörliga krediter och 50% för vissa investeringslån. För vissa låneformer har kontoret infört ett tak för högsta avgift. Trots detta har verksamhetens resultat förbättrats med drygt 40%. Kontoret förklarar detta med att endast avgifterna på nya lån har kunnat justerats på grund av det nuvarande redovisningssystemet. Med det nya systemet för in- och utlåningsverksamheten som tagits i drift under december 1993 kommer en översyn att kunna göras av samtliga avgifter. Riksgäldskontoret har i samband med sin årsredovisning på uppdrag av regeringen inlämnat förslag till resultatmått för in- och utlåningsverksam- heten. Förslaget innebär att kontoret skall börja använda vissa pro- duktivitetsmått och andra mått som mäter om kunderna, d.v.s. myndigheterna, är nöjda. Kontoret har vidare i sin anslagsframställan hemställt att regeringen beslutar att kapitalförsörjningsförordningen skall tillämpas på kontorets in- och utlåningsverksamhet. Riksgäldskontoret hemställer att det till in- och utlåningsverksamheten anvisas ett obetecknat anslag om 1 000 kr. Regeringens överväganden Kravet på full kostnadstäckning av verksamheten har uppnåtts med för stor marginal. Det är angeläget att avgifterna sänks så långt det är möjligt utan att kravet på full kostnadstäckning hotas. De förslag som kontoret ger i sin utredning avseende resultatmått för in- och utlåningsverksamheten anser regeringen vara lämpliga för att mäta effektiviteten i verksamheten. Kontoret bör använda dessa. Arbetet med att utveckla resultatanalysen bör pågå kontinuerligt. Kontoret bör tillämpa räntekontomodellen på in- och utlåningsverksamheten i enlighet med kapitalförsörjningsförordningens 8 . Regeringen avser dock att avvakta med att ge kontoret möjlighet att balansera resultat i enlighet med 10  kapitalförsörjningsförordningen tills dess att överskottet från verksamheten har nedbringats ytterligare. I likhet med föregående år bör anslaget i statsbudgeten föras upp med ett belopp om 1 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. 45 D. Vissa centrala myndigheter m.m. D1. Tullverket 1992/93 Utgift1 176 479 000 1993/94 Anslag1 231 191 000 1994/95 Förslag1 223 406 000 Generaltullstyrelsen Tullverkets uppgifter är att sköta uppbörden av tullar, andra skatter och avgifter som tas ut vid införsel av varor samt att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken. Till huvuduppgifterna hör också att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmelserna om införsel och utförsel av varor efterlevs. Som särskilt angelägna uppgifter har i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 angetts att inom tullkontroll ge högsta proiritet åt bekämpning av narkotikasmuggling, att genomföra datoriseringen av tullverksamheten på ett effektivt och rationellt sätt enligt planerna, att verka för att de som enligt 134  tullagen (1987:1065) godkänts att som ombud av deklarationer snarast övergår till att lämna deklarationerna i elektronisk form, samt att ge möjligheter till ökade klarerings- och kontrollinsatser för närings- livets och samhällets behov av nya flyg- och färjelinjer m.m. Tullverket omfattar Generaltullstyrelsen samt regionala och lokala tullmyndigheter. Generaltullstyrelsen är chefsmyndighet inom tullverket. Tullverkets verksamhet styrs i praktiken till stor del av trafiken dvs flödet av gods och trafikanter över gränserna. Verksamheten är mycket personalintensiv. EES-avtalet kommer inte att ha några mer omfattande konsekvenser för tullverket. Däremot påverkas Tullverkets framtida roll i mycket stor utsträckning av om och när Sverige blir medlem i EU. Ett omfattande arbete bedrivs bl.a inom Tullverket för att klargöra effekterna av en EU-anslutning. Ett annat förhållande som starkt påverkar verkets uppgifter är utvecklingen i Östeuropa. I bokslutet för budgetåret 1992/93 redovisar Tullverket ett överskott på 43 828 tkr. I enlighet med regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 har 30 000 tkr från överskottet 1992/93 förts över i form av ett anslags- sparande för disposition budgetåret 1993/94. I maj 1993 togs den tredje etappen inom Tulldatasystemet i drift. Arbetet med den sista etappen, efterkontrollsystemet har påbörjats. I den förenklade anslagsframställningen har Generaltullstyrelsen för budgetåret 1994/95 utöver baskraven begärt särskilda resurser för arbetet med förberedelser inför ett svenskt EU-medlemskap (7 mkr) och för tulldatasystemet beroende på att avgifterna till Telia AB för mottagningsfunktionen och det interna nätet ökar samt för ökat tekniskt underhåll av systemet (4,9 mkr). 46 Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål: De övergripande målen för den verksamhet som Tullverket ansvarar för skall för budgetåret 1994/95 vara - att effektivt fastställa och uppbära tullar, andra skatter och avgifter som tas ut vid införsel så att en riktig uppbörd kan säkerställas, - att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstatistiken så att ett underlag av god kvalitet kan inges, - att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att bestämmelser om in- och utförsel av varor efterlevs, varvid bekämpningen av narkotikasmuggling ges högsta prioritet. Resurser: Ramanslag 1994/951 223 406 000 kr Övrigt: I avvaktan på att bilden beträffande Tullverkets roll vid ett svenskt EU-medlemskap klarnar bör Tullverket endast prövas i ett ett-års perspektiv. Resultatbedömning Inom Tullverket sker ett fortsatt arbete med att utveckla resultatmål för styrning och uppföljning av verksamheten. I budgetpropositionen 1993 redovisas den nya modell som införts i Tullverket för att leda och styra verksamheten. I korthet kan modellen beskrivas som en kedja av verksamhetsöverenskommelser. Dessa går från verkschef till regionchef och vidare ut i organisationen. Syftet med dessa överenskommelser är att man skall vara överens om vad som är möjligt att åstadkomma med de resurser som tilldelas. En viktig del av verksamhetsöverenskommelserna är att se till att samtliga anställda blir delaktiga i den interna budgetprocessen. Överenskommelserna skall bl.a. innehålla prestationsmål som ligger i linje med de övergripande mål som har angivits av statsmakterna. I de verksamhetsöverenskommelser som slöts för budgetåret 1992/93 var målen i huvudsak av kvantitativ natur och identiska för samtliga regioner. I 1993/94 års överenskommelser finns ett ökat inslag av kvalitativa mål och dessutom har en utveckling skett från likformiga målformuleringar till mer regionalt anpassade mål. Det är av stor vikt att detta arbete fortsätter och att systemet ytterligare förbättras genom en vidareutveck- ling av sådana resultatmått som gör det möjligt att mäta effekterna av insatta resurser. När det gäller tulldatasystemet, vilket är i full drift sedan maj 1993, är det av vikt att få en stor anslutning av företag som lämnar sina meddelanden elektroniskt. En sådan utveckling är väsentlig för att Tullverket skall kunna realisera de effektivitetsvinster som tulldatasystemet beräknas ge. Tullverket har också kunnat peka på framgångar härvidlag. I den förenklade anslagsframställningen har Generaltullstyrelsen för budgetåret 1994/95 utöver baskraven begärt särskilda resurser för arbetet med förberedelser inför ett svenskt EU-medlemskap (7 mkr) och för tulldatasystemet (4,9 mkr). EU-förberedelserna kommer att ta stora resurser under det kommande budgetåret och regeringen har därför engångsvis räknat med 3,5 miljoner kronor för EU-förberedelser. I övrigt har regeringen inte funnit det möjligt att nu bevilja de ytterligare medel som begärts. Det får ankomma på Generaltullstyrelsen att finansiera detta inom sin totalram. Tullverket har under femårsperioden 1991/92 till 1995/96 ett besparingsbeting på drygt 300 miljoner kronor för tulldatasys- temets finansiering. Vid beräkning av anslaget har regeringen tagit hänsyn till ovan nämnda besparingsbeting. Tullverkets anslagsframställan och bokslut ger inte någon anledning att ompröva inriktningen av verksamheten och regeringen anser att denna i stort bedrivs med en sådan inriktning att de verksamhetsmål som hitintills funnits uppsatta har kunnat uppnås. Slutsatser Mot bakgrund av att Tullverkets roll vid ett framtida svenskt EU-medlemskap inte är avgjord drar regeringen slutsatsen att det inte nu är möjligt att besluta om annat än en ett-årig budgetram. De övergripande målen för den verksamhet som Tullverket ansvarar för skall för budgetåret 1994/95 vara samma som gäller för budgetåret 1993/94. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Tullverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 1 223 406 000 kr. 47 D 2. Konjunkturinstitutet 1992/93 Utgift25 986 388 1993/94 Anslag24 464 000 1994/95 Förslag28 017 000 Konjunkturinstitutet (KI) är enligt sin instruktion ett vetenskapligt forsknings- och utredningsorgan. KI:s uppgift är att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet, att utarbeta prognoser för den svenska ekonomin och att bedriva forskning i anslutning därtill. Institutet skall också aktivt bidra till att förbättra den ekonomiska statistiken. Konjunkturinstitutet KI har till regeringen inkommit med en fördjupad anslagsframställan (FAF) för budgetåren 1994/95-1996/97 och en årsredovisning (ÅR) avseende 1992/93. KI har i anslagsframställan och årsredovisning redovisat verksamheten i en anslags- och en avgiftsfinansierad del. Den anslagsfinansierade delen omfattar de tre områdena analyser och prognoser, forskning och metodutveckling samt särskilda utredningar. Målen för dessa verksamheter beskrevs i 1991 års budgetproposition. Resultatredovisningen i ÅR (liksom RRV:s revisionsberättelse) visar att många av målen upnåtts. Inom analys- och prognosverksamheten har ett viktigt inslag varit att mer effektivt kunna utnyttja de ekonometriska analysmodellerna KOSMOS och FIMO. Genom att ökade resurser satts in för analys av lönebildningen har flerårsprognoser för löneutvecklingen möjliggjorts. Barometerundersökningarna utökades redan 1990 till att även omfatta handel och annan tjänsteproduktion och förberedelser för återkommande studier av tjänstesektorn har pågått under budgetåret 1992/93 i enlighet med ett uppdrag i regleringsbrevet. Analyserna av tjänstesektorn i konjunkturrapporterna kommer successivt att utökas från och med hösten 1993. KI kommer att under budgetåret 1994/95 få ta över beställaransvaret för investeringsprognoserna från SCB. I enlighet med det principbeslut riksdagen fattat om ansvar för den statliga statistiken (bet. 1992/93 FiU:7, rskr. 1992/93:122) har därmed 2 940 000 kr beräknats under anslaget D 2. Konjunkturinstitutet, i stället för under sjunde huvudtitelns anslag D 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser. Forsknings- verksamheten har under de senaste åren till stor del gällt utbyggnad av in- stitutets modellpark omfattande bl a modeller för konjunkturprognoser, finan- siella modeller, modeller för politiksimulering, långsiktiga modeller m.m. inom ramen för tillämpad forskning. Under budgetåret 1992/93 har tillkommit modeller som bygger på tidsserieanalys. Forskningen vid institutet har bedrivits i samarbete med Ekonomiska Rådet och har varit koncentrerad på det stora forsk- ningsprogram rörande konjunkturprognoser som pågått de senaste tre åren och som resulterat i ett stort antal forskningsrapporter och s.k. "working papers". Därtill kan nämnas att KI bedriver ett arbete med miljöjusterade nationalräkenskaper. Institutet fick under budgetåret 1991/92 ett regeringsuppdrag om att tillsammans med SCB utveckla miljöräkenskaper.Inom området särskilda utredningar har i enlighet med regeringbrevet 1992/93 rap- porter beträffande dels deflationsprocessens effekter på svensk ekonomi, dels om det statsfinansiella läget samt en första delrapport om ekonomins ränte- känslighet avlämnats. Vidare har en rapport om deprecieringens effekter på konsumentpriserna framlagts. Under året har kostnadsredovisningen hos KI succes- sivt byggts ut vilket möjliggjort redovisning av enskilda produktområden och prestationer. I den fördjupade anslagsframställan har KI inkommit med ett äskande för två nya tjänster som skulle innebära en höjning av anslaget 1994/95 med 900 000 kr från nivån budgetåret 1993/94. Anslagssparandet under det andra året med ramanslag uppgår till 341 404 kr, vilket är något mindre än det ingående anslagssparandet. De avgiftsbelagda verk- samheterna exkl. regeringsuppdrag visar liksom föregående år varken under- eller överskott. Riksrevisionsverkets (RRV) revisionsberättelse innehåller inga invändningar. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål som gällt för treårsperioden 1991/92- 1993/94 bör ligga fast. Resurser: Ramanslag 1994/9528 017 000 kr Planeringsram: 1994/95 1995/96 1996/97 28 017 tkr28 017 tkr28 017 tkr Resultatbedömning KI:s fördjupade anslagsframställning och årsredovisning indikerar, enligt regeringens mening, att verksamheten bedrivits med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Den löpande verksamheten har förbättrats med bl a en utsträckt prognoshorisont och tillkomsten av tjänstebarometern. Vidare bör den integrering av modellanvändningen i analys- och prognosverksamheten som initierats fortsätta. KI:s fördjupade anslagsframställan och årsredovisning kompletterar varandra på ett utmärkt sätt och utgör en god grund för bedömning av institutets prestationer och effektivitet. Regeringen anser sig inte i nuvarande kärva budgetläge kunna bistå KI:s äskande om två nya tjänster. Regeringen noterar också att RRV inte haft invändningar mot revisions- berättelsen och att de anser att en betydande förbättring vad gäller årsredovisningen kommit till stånd. Fördjupad prövning De resultat som KI redovisat för de tre olika verksamhetsområdena inom anslags- verksamheten visar att målen i stora drag har uppnåtts. Konjunkturinstitutet bör emellertid ta ett större ansvar för att på ett tidigt stadium identifiera och analysera nya processer i ekonomin. Det skall betraktas som en integrerad del av institutets löpande verksamhet att snabbt fånga upp och analysera olika förändringar. Regeringen gör i övrigt bedömningen, utifrån informationen i FAF och ÅR, att verksamheten bedrivits på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Slutsatser Av den fördjupade prövning regeringen gjort av verksamheten dras följande slut- satser. Övergripande mål för KI:s verksamhet fastslogs i 1991 års budgetproposition och innebär bl a att det åligger institutet att följa och analysera den ekonomiska utvecklingen inom och utom landet, att utarbeta prognoser för den svenska ekonomin och bedriva forskning i anslutning härtill. Dessa mål bör gälla även för budgetåren 1994/95-1996/97. En omprioritering av den löpande verksamheten bör ske så att ökad vikt läggs vid nya ekonomiska processer och förlopp. Regeringen anser också att myndighetens rationaliseringsarbete varit framgångsrikt och att verksamheten kan bedrivas på ett ändamålsenligt sätt med de resurser som föreslås för budgetåren 1994/95-1996/97. Regeringen noterar att institutet förstärkt sin ekonomi-administrativa kompetens vilket lett till en markant förbättring av informationsinnehållet i FAF och ÅR. Mot denna bakgrund är målet för KI som ansvarig myndighet för ovan angivna verksamheter att under de kommande tre åren genomföra de mål som regeringen formulerat och i övrigt genomföra de förändringar som konstaterats i den fördjupade prövningen. Planeringsramen för perioden 1994/95-1996/97 har mot denna bakgrund fastställt till 84 051 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Kon- junkturinstitutets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen för- ordat i avsnittet Slutsatser, 2. till Konjunkturinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 28 017 000 kr. D 3. Finansinspektionen 1992/93 Utgift88 275 000 1993/94 Anslag91 108 000 1994/95 Förslag98 147 000 Finansinspektionen bildades den 1 juli 1991 genom en sammanslagning av Bankinspektionen och Försäkringsinspektionen och är enligt sin instruktion (1992:102) central förvaltningsmyndighet för tillsynen över finansiella marknader, kreditinstitut och det enskilda försäkringsväsendet. De övergripande målen för Finansinspektionen är att bidra till att skapa stabilitet och säkerhet i det finansiella systemet, att upprätthålla förtroende för och effektivitet hos de finansiella instituten och marknaderna samt att ge ett gott konsumentskydd. Inspektionen bedriver sin verksamhet uppdelad i fyra avdelningar, kreditinstitutsavdelningen, finansmarknadsavdelningen, försäkringsavdelningen och administrativa avdelningen. Finansinspektionen fullgör även kanslifunktionen åt Bokföringsnämnden (BFN). Innevarande budgetår har Finansinspektionen anvisats ett ramanslag som skall täcka kostnaderna för inspektionens verksamhet. Tillsynsavgifter tas ut av de institut som står under inspektionens tillsyn. Avgifterna är obligatoriska och beräknas med utgångspunkt från inspektionens ramanslag. Avgiftsinkomsterna tas upp på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttitel och skall överensstämma med storleken på ramanslaget. För inspektionen tillämpas således s.k. bruttoredovis- ning över statsbudgeten. Finansinspektionen tillhör de myndigheter som ingår i budgetcykel tre. Detta innebär att inspektionen skall lämna sin första årsredovisning till regeringen den 1 oktober 1994. Enligt Finansinspektionens regleringsbrev för budgetåret 1993/94 skall verksamhetens resultat i fortsättningen redovisas avdelningsvis. Avdelningarna utgör således inspektionens olika verksamhetsgrenar. 48 Ekonomiskt resultat m.m. Tabellen nedan utgör ett sammandrag av Finansinspektionens resultat- och balansräkning. Balansräkning, miljoner kr Tillgångar 1992/93 1991/92 Omsättningstillgångar13 896,249 089,6 Anläggningstillgångar2 049,8 815,1 Summa 5 946,0 49 904,7 Skulder och Kapital1992/93 1991/92 Kortfristiga skulder5 443,9 13 521,2 Långfristiga skulder1 506,5 0,0 Verkskapital -1 004,4 36 383,5 Summa 5 946,0 49 904,7 Resultaträkning, miljoner kr 1992/93 1991/92 Intäkter från anslag2-6 713,8 0,0 Övriga intäkter397 421,3 107 868,5 Verksamhetens kostnader395 648,1102 301,4 Avskrivningar 1 004,4 271,7 Finansiellt netto4 940,6 2 887,4 Verksamhetsresultat-1 004,4 8 182,8 Årets kapitalförändring4-1 004,48 182,8 Notförteckning 1. OmsättningstillgångarFr o m 1992/93 finansieras Finansinspektionens verksamhet genom anslag. Behållningen på räntekonto i Riksgäldskontoret 1992-06-30 (48 424 661:60) har under 1992/93 inlevererats till inkomsttitel. 2. Intäkter från anslag 1991/92 finansierades inte verksamheten via anslag (se not 1). Negativa tal innebär att uttagna avgifter över- stiger kostnaderna för tillsynen. 3. Intäkter och kostnaderI resultaträkningen ingår intäkter och kostnader med lika stora belopp som är hänförliga till Bokföringsnämnden. För 1991/92 3 287 581 kr och för 1992/93 3 821 665 kr. Övriga intäkter är avgifter för tillsyn m.m. 4. Årets kapitalförändringSkillnaderna mellan budgetåren kan hänföras till ändrad finansieringsform. Den ianspråktagna krediten uppgår till ca 470 000 kr, vilket utgör 0,5 % av det tilldelade ramanslaget. Finansinspektionen disponerar en låneram på ca 9,1 miljoner kronor i Riksgälds- kontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse över Finansinspektionens årsbokslut innehåller inte någon erinran. Anslagsframställning m.m. Finansinspektionen har för budgetåret 1994/95 lämnat en förenklad anslagsframställning till regeringen. I denna anförs att inspektionen inte längre bör ha ansvaret för information om olika sparformers egenskaper och avkastning samt därutöver bl.a. följande. EES-avtalet och en fortsatt EG-anpassning kommer i stor utsträckning att dominera arbetet. Arbetet med auktorisationer och normgivning för försäkringsbolag och kreditmarknadsbolag kommer att bli omfattande. En viktig förändring i tillsynsarbetet är att hemlandstillsyn införs. Detta innebär att ett kreditinstituts hemlands myndigheter skall ha huvudansvaret för övervakning även av kreditinstitutets filialer etablerade i andra medlemsländer. Vidare tillkommer en ny auktorisationsprövning av de värdepappersinstitut som skall bedriva pensionssparrörelse samt ett omfattande arbete med prövning av tillstånd till sammanläggning och delning av värdepappersfonder. Inspektionens arbete väntas även påverkas av de beslut som riksdagen kan fatta på grund av förslag från Betaltjänstutredningen (dir. 1992:60, 1992:95 och 1993:56). Finansinspektionen utövar tillsyn över försäkringsmäklare. Antalet registrerade försäkringsmäklare har på senare tid ökat kraftigt. Arbetet med att utöva denna tillsyn kommer därför sannolikt att öka. Mot bakgrund av nya och förändrade uppgifter bör det rationaliseringskrav på närmare 2,3 miljoner kronor som tidigare beslutats inte genomföras. Dessutom bör det för budgetåret 1995/96 beslutade resurstillskottet på 1,6 miljoner kronor tidigareläggas och tillföras inspektionen budgetåret 1994/95. På längre sikt är en kraftig resursförstärkning nödvändig. Inspektionen har efter det att anslagsframställningen överlämnats dessutom yrkat 1 miljon kronor för särskild resursförstärkning. Regeringens överväganden Sammanfattning Resultatbedömning Som tidigare framgått lämnar Finansinspektionen sin årsredovisning, med tillhörande resultatredovisning, till regeringen först hösten 1994. Av detta skäl avstår regeringen från att göra en resultatbedömning av inspektionens verksamhet under budgetåret 1992/93. Regeringen konstaterar vidare att Riksrevisionsverket i revisionsberättelsen uppgivit att inspektionens årsbokslut enligt deras bedömning är rättvisande. Slutsatser I huvudsak bör den inriktning och de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetproposition gälla även för budgetåret 1994/95. På kreditinstitutsavdelningens område bör verksamheten i första hand inriktas på att vidareutveckla effektiva metoder för finansiell analys och operativ tillsyn. Det är även angeläget att samarbetet med de olika tillsynsmyndigheterna inom EES-området utvecklas. Inom försäkringsområdet bör verksamheten inriktas på att övervaka försäkringsbolagens soliditet och att utveckla effektiva metoder för denna övervakning. Dessutom innebär EES-avtalet att en omfattande reformering av inspektionens regelverk är nödvändig och att nya arbetsformer måste utvecklas, särskilt med inriktning på internationell samverkan. Verksamheten inom värdepappersområdet bör, efter en period som har präglats av en onormalt stor arbetsbelastning beträffande tillståndsgivning och utformande av föreskrifter, nu i högre grad kunna inriktas på att utveckla den aktiva tillsynen inom området och samarbetet med tillsynsmyndigheter i andra länder. Enligt regeringens bedömning kommer verksamheten inom tillsynsområdet att ställa väsentligt ändrade och högre krav på Finansinspektionen under budgetåret 1994/95. Det är därför särskilt angeläget att arbetet med kompetensutvecklingen fortsätter. För att möta de ökade kraven finner regeringen att - förutom de 3,2 miljoner kronor som i 1993 års budgetproposition har tillförts anslaget för nyrekrytering av personal - det beslutade tillskottet för budgetåret 1995/96 på 1,6 miljoner kronor bör tidigareläggas och tillföras inspektionen den 1 juli 1994. Därutöver bör inspektionen erhålla medel för förstärkning av den juridiska kompetensen. Resurstillskottet för budgetåret 1994/95 blir därigenom 5,8 miljoner kronor. Sammantaget utgör detta ett betydande tillskott, som möjliggör att nödvändiga rekryteringar kan genomföras i syfte att förbättra kompetensen inom myndigheten. Om inspektionen har ytterligare behov av förstärkningar måste detta åstadkommas genom effektiviseringar och rationaliseringar i den befintliga organisationen. Det är angeläget att inspektionen prövar sådana möjligheter att förbättra verksamheten. Enligt regeringens mening finns det således inte anledning att frångå det i 1993 års budgetproposition uppställda rationaliseringskravet om sammanlagt ca 4,6 miljoner kronor för budgetåren 1994/95 och 1995/96. Det är för närvarande svårt att få en klar bild över Finansinspektionens framtida arbetsuppgifter. Flera utredningar pågår inom inspektionens verksamhetsområde, bl.a. bankkriskommittén (dir. 1992:105). Denna kommitté skall bl.a. belysa senare års utveckling på kreditmarknaden mot bakgrund av tillsynens och regelverkens utformning samt - om kommittén finner det lämpligt - föreslå nya riktlinjer för tillsynens innehåll och inriktning. Ett förändringsarbete har initierats vid inspektionen i syfte att anpassa organisationen till nya krav på verksamheten. Detta förändringsarbete syftar till att utveckla tillsynsarbetet och stärka normgivningsarbetet. Samtidigt pågår inom Finansdepartementet ett arbete med att överväga inriktningen av inspektionens verksamhet inför budgetåret 1994/95. Regeringen förutsätter vidare att inspektionen fortsätter arbetet med att vidareutveckla resultatinformationen till regeringen i form av mål, mätmetoder och resultatmått. Frågan om inspektionens framtida ansvar för information avseende olika sparformers egenskaper och avkastning är under beredning i regeringskansliet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Finansinspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 98 147 000 kr. 49 D 4. Riksrevisionsverket 1992/93 Utgift167 322 075 1993/94 Anslag163 135 000 1994/95 Förslag173 743 000 Riksrevisionsverket (RRV) är central förvaltningsmyndighet med ansvar för frågor om statlig redovisning och revision. De övergripande målen för verket är att verka för effektivitet i statsverk- samheten och en ändamålsenlig ekonomiadministration i statsförvaltningen. Revisionsverksamheten skall bedrivas oberoende, även i förhållande till den normerande verksamheten vid verket. Inkomster hos RRV beräknas till 229 900 000 kronor för nästa budgetår (innevarande budgetår 205 000 000 kronor). Riksrevisionsverket RRV har i sin årsredovisning (ÅR) i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena Redovisningsrevision, Förvaltningsrevision och Ekonomi. Strukturen överensstämmer med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen inför den treåriga budgetperioden 1991/92 - 1993/94. För vardera av dessa tre verksamhetsområden formulerades målen i 1992 års budgetproposition. RRV har under budgetåret 1992/93 genom 39 förvaltningsrevisionella projekt och 157 remissvar verkat för ökad effektivitet. Den årliga uppföljningen visar att 2/3 av granskningarna har lett till direkt påvisbara förändringar redan inom tre år. Tidplanerna för de genomgripande förändringarna av myndigheternas redovisning och ny ekonomi- och resultatstyrning har kunnat hållas. Löpande uppgifter för statens ekonomiadministration, såsom ekonomisk information, avgifter, ekonomiförvaltning och formerna för statens budgetprocess har genomförts i huvudsak enligt plan. Genom bildande av det särskilda redovisningsrådet medverkar numera utomstående expertis i normeringen av god redovisningssed inom staten. Utbildning rörande ny redovisning, nya finansieringsformer, utvecklad resultatstyrning, nya betalningsrutiner m.m. har ökat. Redovisningsrevisionen ger löpande råd under revisionsarbetet. Det direkta stödet till myndigheter och regeringskansliet har ökat. Verkets produktion har genomförts med en i stort god utveckling av produktiviteten. Styckkostnaderna har ökat för verksamhet där nya krav ställts och kvalitetskraven på insatserna har ökat. Verkets "overhead" har totalt sett ökat med ca 5 % i fast pris, men som en relativ andel av den totala omslutningen (som ökat med 7 %) eller antalet anställda (som ökat med 11 %) har den minskat. Under budgetåret 1993/94 kommer RRV att utveckla metoder för att mäta produktiviteten inom de olika verksamhetsgrenarna. Arbetet med kvalitetsfrågorna inom redovisningsrevisionen har blivit fördröjt. Anslagssparandet under budgetåret uppgår till 4 111 000 kronor, vilket gör att ingående anslagssparande från budgetåret 1991/92 om 3 704 000 kr har ökats till ett utgående anslagssparande om 7 815 000 kronor. Huvuddelen av anslagssparandet har reserverats för omkostnader i samband med flyttning till nya lokaler. RRV:s omslutning under budgetåret 1992/93 uppgick till ca 327 600 000 kronor. Ökningen jämförd med 1991/92 är därmed 15 %. Verksamheten finansieras till 51 % med anslag och 49 % med avgifter. Andelen avgiftsfinansierad verksamhet har ökat med 6 %. RRV har i samband med bokslutet för budgetåret 1992/93 aktiverat an- läggningstillgångar (ADB-utrustning, kopiatorer m.m.) som anskaffades under budgetåret. Totalt uppgick värdet på de anläggningstillgångar som RRV disponerar till 5 554 000 kronor (6 943 000 kronor budgetåret 1991/92). I bokslutet för 1991/92 valde RRV att inte låta resultaträkningen påverkas av invärderade anläggningstillgångar. De totala avskrivningarna avseende invärderade anläggningstillgångar utgjorde 2 304 000 kronor budgetåret 1991/92 - att jämföra med avskrivningskostnader om 5 036 000 kronor för budgetåret 1992/93. Information i RRV:s förenklade anslagsframställning är begränsad till vad som behövs för beräkning av anslagsbeloppet 1994/95. Ändrade förhållanden för RRV gäller dels övertagandet av systemverksamheten vid Försvarets civilförvaltning (FCF) fr.o.m. den 1 januari 1994, dels flyttningen till nya lokaler i augusti 1994. Dessa förändringar medför främst en högre omslutning på den avgiftsfinansierade verksamheten, en ökad låneram för investeringar och en ökad kreditram på räntekonto. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1992/93 - 1994/95 bör ligga fast. Regeringen har den 10 juni 1993 beslutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för perioden 1992/93 - 1994/95 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1995/96. Resurser: Ramanslag 1994/95 173 743 000 kronor 50 Resultatbedömning RRV:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Enligt 1993 års budgetproposition skulle kvaliteten på redovisningsrevisionens arbete också bedömas från klienterna/uppdragsgivarnas sida fr.o.m. budgetåret 1992/93. Arbetet med en sådan extern kvalitetsbedömning har emellertid blivit försenat.Regeringen kan dock konstatera att RRV:s ambition är att de interna metoderna för resultatmätning skall vidareutvecklas under budgetåret 1993/94.I årsredovisningen för budgetåret 1993/94 skall uppföljning av kvalitetsmål grundas på kvalitetsbedömning av utomstående, interna metoder för kvalittetssäkring och en årlig verksgemensam uppföljning hos verkets avnämare. RRV har gjort stora utbildnings- och stödinsatser för att genomföra resultat- och ekonomistyrning i statlig verksamhet. Budgetprocessen och resultatstyrningen utvecklas år från år och är nu etablerad.Först successivt sker emellertid en övergång till en tyngdpunkt på resultatstyrning av myndigheterna. Det är t.ex. först nästa år som samtliga myndigheter skall avlämna årsredovisning. Införande av en rad tekniker och nytt regelverk för finansiell styrning från 1 juli 1993 har gått över förväntan med tanke på den mängd förändringar som infördes vid denna tidpunkt. Utvecklingen av ekonomistyrningen vid myndigheterna kräver fortsatta särskilda insatser i form av bl.a. utbildning och rådgivning. RRV:s ekonomiska resultat visar att verket på ett fullgott sätt har använt resurserna enligt de förutsättningar som angavs för budgetåret 1992/93. Regeringen kan också konstatera att Regeringskansliets revisionskontor, som har granskat RRV:s årsredovisning inte har haft några invändningar. Slutsatser Verksamhetsinriktning och finansiering Sammantaget innebär regeringens bedömning att de riktlinjer som formulerades i 1993 års budgetproposition och som riksdagen har beslutat om bör gälla även för budgetåret 1994/95. Revisionens granskning av resultatinformationen i årsredovisningarna är en nödvändig förutsättning för regeringens resultatstyrning. Regeringen bedömer att RRV är på god väg att finna formen för den nya utvidgade granskningen. Antalet årsredovisningar som skall granskas ökar nu med mer än 100 %. Det är viktigt att arbetet kan fullföljas med god kvalitet och med stöd till myndigheterna. Regeringen bedömer därför att särskilda medel behöver tillföras under det kommande budgetåret. Högst 3 000 000 kronor har mot den bakgrunden beräknats under anslaget D5. Utvecklingsarbete för att finansiera de ytterligare insatser som behövs. Regeringen vill dock i sammanhanget erinra om sitt tidigare ställningstagande i 1993 års budgetproposition att när arbetet med granskningar- na av årsredovisningarna har funnit sin form och myndigheternas kompetens har ökat är det regeringens avsikt att göra en förnyad analys av RRV:s resursbehov. Den 1 januari 1994 överfördes Försvarets civilförvaltnings (FCF) ekonomi- och personaladministrativa system i allt väsentligt till RRV. Vid beräkningen av ramanslaget för budgetåret 1994/95 har 2 000 000 kronor överförts från försvarsramen till RRV för viss verksamhet avseende central kassahållning, avstämning av postgirokonton, beredskap samt utveckling av modeller, metoder och normer för ekonomisk redovisning. I enlighet med det principbeslut riksdagen fattat om ansvar för den statliga statistiken (bet.1992/93 FiU:7, rskr.122) har 210 000 kronor beräknats under anslaget för statistik om taxeringsutfall i stället för under sjunde huvudtitelns anslag D. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser. Regeringens överväganden avseende ansvarsfördelningen mellan Statistiska centralbyrån och andra myndigheter återfinns i bilaga 8 anslaget D 7. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser. En besparing på 1 700 000 kronor har beräknats. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Riksrevisionsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 173 743 000 kronor. D 5. Utvecklingsarbete 1992/93 Utgift28 906 416Reservation52 128 304 1993/94 Anslag37 656 000 1994/95 Förslag32 570 000 I anslaget har bl.a. beräknats kostnader för utvecklingsarbete avseende styrning, budgetering och redovisning av statens inkomster, utgifter, tillgångar och skulder. Vidare ingår medel för chefsutveckling inom statsförvaltningen, viss kompetensutveckling i regeringskansliet samt för insatser för att utveckla en öppen elektronisk infrastruktur för statsförvaltningens informationsförsörjning. Reservationen kommer att dras in. Regeringen föreslår att riksdagen till Utvecklingsarbete för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 32 570 000 kr. 51 D 6. Uppdrag till Statskontoret 1993/94 Anslag 55 000 000 1994/95 Förslag58 308 000 Anslagets ändamål är att finansiera stabsuppgifter och uppdrag som regeringen m.fl. ger Statskontoret. I sin anslagsframställning har Statskontoret föreslagit en oförändrad totalram för anslaget under förutsättning att nya permanenta uppdrag som kan komma att överföras till Statskontoret finansiseras i särskild ordning. Av anslaget bör 22 248 kronor disponeras av Statskontoret för stabsuppgifter och 36 060 000 kronor av Finansdepartementet för finansiering av uppdrag till Statskontoret. I enlighet med det principbeslut riksdagen fattat om ansvar för den statliga statistiken (bet. 1992/93 FiU:7, rskr. 1992/93:122) har under anslaget 1 965 000 kronor beräknats för att bekosta statistik om offentlig sektor i stället för under anslag Statistiska Centralbyrån: Statistik, register och prognoser. Regeringens överväganden avseende ansvarsfördelningen mellan Statistiska Centralbyrån och andra myndigheter återfinns under anslaget Statistiska centalbyrån: Statistik, register och prognoser. Statskontoret har i särskilda skrivelser redovisat dels de beräknade totalkostnaderna för omställning och avveckling till följd av Statskontorets minskade verksamhetsomfattning och dels behovet av ytterligare medel för om- ställnings- och avvecklingsåtgärder. Omställningskostnaderna för Statskontoret beräknas uppgå till totalt 54 miljoner kronor. I huvudsak kommer dessa att uppstå under innevarande budgetår. Statskontoret disponerade t.o.m. budgetåret 1992/93 ett ramanslag som vid budgetårets utgång uppvisade ett anslagssparande på 42 395 458 kronor. Dessa medel kan dock inte disponeras för detta ändamål då anslaget numera förts bort från budgeten. Regeringen föreslår därför att riksdagen medger att omställnings- och avvecklingskostnaderna för Statskontoret om högst 54 miljoner kronor får redovisas som merutgift på anslaget för Uppdrag till Statskontoret. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. till Uppdrag till Statskontoret för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 58 308 000 kronor, 2. bemyndigar regeringen att medge merutgift om högst 44 000 000 kronor budgetåret 1993/94 och högst 10 000 000 kronor budgetåret 1994/95. 52 D 7. Statskontoret:Uppdragsverksamhet 1993/94 Anslag 1 000 1994/95 Förslag 1 000 Statskontorets uppgift är att på regeringens uppdrag biträda med underlag för omprövning, effektivisering och styrning av statlig och statligt finansierad verksamhet samt att i övrigt på uppdrag biträda departement, kommittéer och arbetsgrupper inom regeringskansliet. Statskontoret har i sin årsredovisning för budgetåret 1992/93 i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena regeringsuppdrag, egenitierade studier och anskaffning och förvaltning av ADB-utrustning. Ett övergripande mål för verksamheten är att på ett effektivt och kompetent sätt utföra de utredningar och ge det stöd som regeringen, departement, kommittéer och arbetsgrupper inom regeringskansliet beställer. Som verksamhetsmål för 1992/93 har angetts att verksamhetens huvudinriktning skulle vara att på uppdrag stödja regeringen i arbetet med att tillämpa mål- och resultatstyrning för olika verksamhetsområden. Uppdragen till Statskontoret skulle i första hand avse biträde inom områdena - målformulering, resultatstyrning och resultatmätning - underlag för strukturförändringar och förändringar i verksamhetsformer - anskaffning och användning av informationsteknologi. Resultatredovisningen visar på en fortsatt hög uppdragsbeläggning. Trots stora personalavgångar och allt snävare tidsramar har Statskontoret i huvudsak genomfört och avrapporterat sina uppdrag i enlighet med regeringens direktiv. Som stöd till regeringens mål- och resultatstyrning har Statskontoret utvecklat metoder för verksamhetsanpassad styrning och resultatmätning. Metoder för effektanalyser som underlag för omprövning av offentlig verksamhet har prövats i olika fallstudier. En utvärdering av Statskontorets samordnande upphandlingar inom informationsteknologiområdet visar på avsevärda direkta och indirekta besparingar i statsförvaltningens användning av informationsteknologi. Av den ekonomiska redovisningen framgår att verksamhetens omslutning har gått ned och att 1992/93 års anslag (ramanslag 87 805 278 kronor) inte utnyttjats fullt ut. Orsaken är att en omställning och minskning av verksamheten inletts under budgetåret. Antalet anställda har därvid minskat med 32 personer. Statskontoret redovisar ett anslagssparande 1992/93 på 18,7 miljoner kronor, vilket motsvarar 15 % av anvisade anslag och övriga inkomster. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar. I sin enkla anslagsframställning konstaterar Statskontoret att efterfrågan på Statskontorets tjänster är fortsatt hög. Statskontoret föreslår en oförändrad totalram för anslaget D 6. Uppdrag till Statskontoret. En förutsättning är dock att nya permanenta uppdrag som kan komma att överföras på Statskontoret finansieras i särskild ordning. Det nya Statskontorets möjligheter att fullgöra beslutade stabsuppgifter och samtidigt kunna upprätthålla en nödvändig balans mellan olika uppdragstyper skulle annars allvarligt rubbas. Under förutsättning att finansieringen kan lösas har Statskontoret bl.a. förklarat sig berett att överta beställaransvaret för viss statistik om den offentliga sektorn. I en rapport till regeringen med anledning av en kart- läggning av informationsteknologifrågor inom EG har Statskontoret vidare föreslagit att verkets nuvarande uppgifter på IT-området vidgas till att omfatta ytterligare programsamarbete och en förmedlingsroll på IT-området mellan EG och statsförvaltningen. Kostnaderna för insatserna bedöms för budgetåret 1994/95 uppgå till 4 miljoner kronor och bör finansieras i särskild ordning. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål för verksamheten som angavs inför budgetåret 1992/93 bör fortfarande ligga fast. Statskontoret skall ge regeringen stöd i arbetet med att ompröva, effektivisera och styra statlig och statligt finansierad verksamhet. Resurser: Anslag 1 000 Medel som Statskontoret disponerar på anslaget D 6. för stabsuppgifter22 248 000 Beräknade intäkter för uppdrags- verksamhet från anslaget D 6.36 060 000 Övriga beräknade intäkter7 500 000 Resultatbedömning Statskontorets årsredovisning visar att verksamheten under budgetåret 1992/93 bedrivits i enlighet med de riktlinjer som regeringen angivit och att Statskontoret på ett tillfredsställande sätt genomfört sina uppdrag. Statskontorets ekonomiska resultat visar att Statskontoret genom den under budgetåret inledda omställningen och minskningen av verksamheten redovisar ett stort anslagssparande. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende Statskontoret. Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer för Statskontorets verksamhet och finansiering som lagts fast i 1992 och 1993 års budgetpropositioner bör gälla även för budgetåret 1994/95. En huvuduppgift för Statskontoret är att ge stöd åt regeringens arbete med omprövning och förnyelse av offentlig sektor. Regeringen och regeringskansliet kommer i olika former att ge Statskontoret uppdrag som i första hand är inriktade på följande huvudfrågor i förändringsarbetet: - att ompröva statlig och statligt finansiserad verksamhet - att utveckla och verksamhetsanpassa mål- och resultatstyrningen - att renodla verksamhetsformerna för offentlig produktion - att utveckla samverkan och tydliggöra ansvarsfördelningen mellan stat och kommun - att fullfölja bolagisering och privatisering av statlig verksamhet som kan bedrivas i konkurrens på marknaden samt främja en ökad användning av anbudskonkurrens i statlig verksamhet - att utveckla och förändra statsförvaltningens struktur och arbetsformer inför ett ökat europeiskt förvaltningssamarbete - att utveckla en öppen elektronisk infrastruktur för effektiv informa- tionsförsörjning inom statsförvaltningen och i det europeiska förvaltnings- samarbetet Som tidigare anförts avser regeringen att ge Statskontoret ytterligare uppdrag avseende organisations- och strukturförändringar i den statliga förvaltningen. Regeringen avser vidare att ge Statskontoret i uppdrag att under budgetåret 1994/95 medverka i utvecklingen av en infrastruktur för infor- mationsförsörjningen inom statsförvaltningen och i det europeiska förvalt- ningssamarbetet. Insatserna föreslås finansieras över det under Finans- departements huvudtitel uppförda anslaget D 5. Utvecklingsarbete. Några grundstenar för de fortsatta infrastrukturella insatserna för statens informationsförsörjning läggs bl.a. genom arbetet i delegationen (Dir. C 1991:03) för statliga myndigheters telekommunikationer (STATTEL-delegationen). Delegationen - som enligt sina direktiv skall ha avslutat sitt arbete före utgången av år 1994 - har i skrivelse till regeringen den 6 oktober 1993 hemställt om att få fortsätta sitt arbete till utgången av år 1995. Som skäl för en förlängning anför delegationen att den planerade upphandlingen av en telefonitjänst för statsförvaltningen kräver ett omfattande arbete med att ta fram kravspecifikationer och att marknadsförutsättningarna för en upphandling i konkurrens bedöms föreligga först under 1995. Regeringen finner det angeläget att utnyttja och understödja en begynnande konkurrens på telemarknaden genom upphandlingen av en för statliga myndigheter gemensam telefonitjänst. Medel har därför beräknats för en fortsatt verksamhet under hela budgetåret 1994/95. Statskontoret skall inom ramen för sin uppdragsverksamhet ge fortsatt stöd till STATTEL-delegationen. Därutöver har för andra kostnader än löner, bl.a. konsultinsatser, preliminärt beräknats 3,5 miljoner kronor på det under Finansdepartements huvudtitel uppförda anslaget D 5. Utvecklingsarbete. Regeringen avser att ta initiativ till en uppföljning av resultatet av de åtgärder som hittills vidtagits och en bedömning av möjligheterna att realisera de besparingsmål som angetts i regeringens direktiv till delegationen. Regeringen kommer därefter att ta ställning till inriktningen av och formerna för det fortsatta arbetet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statskontoret: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. D 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser 1992/93 Utgift 442 844 212 1993/94 Anslag 418 421 000 1994/95 Förslag 342 634 000 Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för den statliga statistikproduktionen och ansvarar för huvuddelen av denna. SCB producerar även statistik på uppdrag under anslaget D 9. Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet. Verksamheten bedrivs i Stockholm och Örebro samt vid regionala kontor i Luleå, Göteborg och Malmö. SCB har dessutom en riksomfattande intervjuarkår. SCB har till uppgift att ansvara för statistikproduktion och internationell statistisk rapportering som inte åligger någon annan myndighet samt samordna statistik och utarbeta statistiska nomenklaturer och klassifikationer. SCB skall verka för att den statliga statistiken är objektiv och görs allmänt tillgänglig samt på olika vägar underlätta uppgiftslämnandet och se till att lämnade uppgifter på ett effektivt sätt skyddas genom anonymitet och sekretess. 53 Statistiska centralbyrån SCB ingår bland de myndigheter som först för budgetåret 1993/94 skall avlämna en årsredovisning enligt den nya förordningen för budgetprocessen. SCB har emellertid redan för budgetåret 1992/93 avlämnat en årsredovisning i linje med kraven i den nya förordningen. Någon formell granskning av avlämnad resul- tatredovisning har emellertid inte utförts av Riksrevisionsverket (RRV). SCB har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten indelat i delprogram som ansluter till departementens ansvarsområden. Strukturen överensstämmer i huvudsak med den som lämnats i den fördjupade anslagsframställningen för perioden 1990/91-1992/93. Verksamheten har i stort sett följt planerna. Tidsmässiga eftersläpningar i statistikproduktionen har minskat och anslagssparandet har ökat med 5 miljoner kronor. Det ackumulerade anslagssparandet uppgår till 35 miljoner kronor, vilket utgör 8 % av det tilldelade ramanslaget. SCB framhåller att arbetet med kostnadsbesparingsprogrammet har börjat ge effekter i form av sänkt kostnadsnivå och förbättrad produktivitet. Satsningarna på att förbättra kvaliten har inneburit förbättringar i statistikens relevans, noggrannhet och tillgänglighet. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar. SCB lämnade förra året en fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96. I regeringens budgetbehandling prövades dock SCB endast i ett ettårsperspektiv i avvaktan på förslag från den kommitté (dir. 1993:9) som arbetar med att anpassa den statliga statistiken till de principer för ansvarsfördelning mellan SCB och andra myndigheter som riksdagen godkänt (bet.1992/93:FiU7, rskr. 1992/93:122). Huvudförslaget i SCB:s treårsplan låg dock till grund för beräkning av anslaget för budgetåret 1993/94 (prop.1992/93- :182, bet.1992/93:FiU22, rskr. 1992/93:304). I sin enkla anslagsframställning har SCB utgått från att den allmänna inriktningen i huvudförslaget skall gälla även under budgetåret 1994/95 i avvaktan på regeringens och riksdagens ställningstagande till Genomförandekommitténs förslag. SCB anmäler även vissa förslag till ny statistik samt ett ökat medelsbehov för hantering av dödsorsaksbevis, ett behov som är en oförutsedd konsekvens av den ändrade folkbokföringen. Genomförandekommittén Genomförandekommitténs förslag och bedömningar avseende ändringar i ansvarsfördelningen för den statliga statistiken har presenterats i två delrapporter och en slutrapport (SOU 1994:1) Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. Kommittén har gått igenom all nuvarande anslagsfinansierad statistik vid SCB och lämnar ett detaljerat förslag på vilken statistik som skall styras direkt av sektorsmyndigheter resp. av SCB. Kommitténs bedömningar bygger på en genomgång av vad som bör klassificeras som officiell statistik och vilka krav som skall ställas på de myndigheter som får ansvar för den officiella statistiken. Särskild vikt har lagts vid önskemålet att så mycket som möjligt hålla ihop beställaransvaret för ett samhällsområde. Kommittén föreslår att sammanlagt ca 90 miljoner kronor läggs ut på sektorsmyn- digheter. Tidigare har redan statistik på drygt 50 miljoner kronor lagts ut för jordbruks- och skolstatistik. Därmed beräknas hälften av SCB:s omsättning bli anslagsfinansierad. Kommittén lämnar också förslag beträffande SCB:s informationsansvar för officiell statistik, omfattning och inriktning av de anslagsfinansierade databaserna m.m. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det övergripande målet för den verksamhet som SCB ansvarar för överensstämmer med de mål som hittills gällt och skall vara -att verka för att den statliga statistiken håller en god kvalitet, är objektiv och görs allmänt tillgänglig med beaktande av att uppgiftslämnandet underlättas och att lämnade uppgifter skyddas genom anonymitet och sekretess, -att ansvara för statistikproduktion och internationell rapportering som inte åligger annan myndighet. Resurser: Ramanslag 1994/95342 634 000 kronor Övrigt: Medelsberäkningarna bygger på SCB:s budgetförslag. Därutöver har 975 000 kronor beräknats för merarbetet i dödsorsaksregistret. Anslaget har minskats med 80 078 000 kronor med hänsyn till ändrad ansvarsfördelning. Mot bakgrund av att verksamheten skall anpassas till nya förhållanden prövas verksamheten endast för ett år. Resultatbedömning Regeringen ser positivt på att verksamheten genomförts enligt planerna samtidigt som kostnaderna kunnat hållas nere och statistikens kvalitet förbättrats. Regeringen delar också SCB:s uppfattning att kvalitetsfrågorna även framdeles måste ges hög prioritet. Ändrad ansvarsfördelning Den nya ansvarsfördelningen för statlig statistik skall ses som ett led i pågående förändringar av regeringens styrning av statsförvaltningen, men också som en följd av en förändrad informationsmiljö. Delegering av ansvar och befogenheter till myndigheterna, ökade krav på resultat och uppföljning samt ett ökat internationellt samarbete påverkar informationsbehoven. Statistiken måste bli mer aktuell, specificerad och verksamhetsanpassad samt mer tillgänglig för fler aktörer än tidigare. Användarna bör i större utsträckning än tidigare kunna påverka statistikens omfattning, inriktning och dess kostnader. Regeringen anser att Genomförandekommitténs förslag till ansvarsfördelning mellan SCB och sektorsmyndigheterna är väl avvägt. Det kommer att leda till en bättre anpassning av statistikens innehåll, ett ökat kostnadsmedvetande och bättre utnyttjande av offentliga medel. Eftersom effektiviteten i statis- tikproduktionen i sista hand avgörs av statistikens användning är det viktigt att användarna har den statistiska kompetens som krävs för uppgiften. Regeringen bedömer att förslaget kommer att resultera i att myndigheterna stärker sitt statistiska kunnande. I likhet med Genomförandekommittén anser regeringen att det finns stora fördelar att genomföra förändringarna skyndsamt. Frågan har utretts under lång tid och berörda parter är väl förtrogna med förslagen. Ett snabbt genomförande kommer dessutom att underlätta en anpassning av myndigheternas organisationer till de nya förutsättningarna. Praktiska problem får lösas efter hand. De erfarenheter som finns om beställaransvar för statistiken på skol- och jordbruksområdet bör också kunna ge viss vägledning. Genomförandekommitténs kontakter med de föreslagna sektorsansvariga myndigheterna tyder på att förändringarna på kort sikt kommer att bli marginella både vad gäller statistikens innehåll och SCB:s medverkan. Eftersom SCB dessutom vidtagit en rad åtgärder för att klara en ändrad ansvarsfördelning bedömer regeringen att konsekvenserna för SCB:s personal i första hand kommer att medföra krav på förändrat arbetssätt. På längre sikt kan det bli större förändringar dels genom prövningen av vilken statistik som ska tas fram, dels genom att SCB kan få ökad konkurrens. Frågan om de rättsliga aspekterna kring insamlade statistiska grunddata och upprättade register utreds för närvarande i en särskild utredning Integritetsskyddsutredningen (dir. 1992:110). Utredningen framhåller i ett delbetänkande (SOU 1993:83) att det från integritetsskyddssynpunkt inte finns något principiellt hinder mot att genomföra en ändrad ansvarsfördelning. Åtskilliga remissinstanser anser att utredningens förslag kan få konsekvenser för statistikens tillgänglighet. Regeringen bedömer dock att de problem som tagits upp till stor del kommer att kunna lösas inom ramen för SCB:s databasservice. Vidare kommer Integritetsskyddsutredningen i sitt fortsatta arbete att också beakta tillgänglighetsaspekten. Utredningen lämnar sitt slutbetänkande inom kort. Regeringen ansluter sig i stort till Genomförandekommitténs förslag om vilka sektorsmyndigheter som skall få ett sektorsansvar för officiell statistik (se tabell 1 nedan). På följande områden har regeringen en avvikande mening: - Ansvaret för publikationen Välfärdsbulletinen bör ligga kvar på SCB, och innehållet anpassas till de krav på spridning och offentliggörande som den officiella statistiken ställer. Välfärdbulletinen spänner över flera sektorsområden och har sin tyngdpunkt i undersökningarna om levnadsförhållanden. Eftersom SCB i det nu lagda förslaget får ansvar för huvudparten av den statistik som berörs bör också medel för publicering vara kvar. - Ansvaret för statistik inom området Boende och Byggande bör inte delas upp mellan Boverket och SCB på det sätt som Genomförandekommittén föreslår. Med hänsyn till att en stor del av statistikproduktionen inom området bl.a. används för att framställa vissa indexserier för byggsektorn och eftersom ansvaret för dessa indexserier även fortsättningsvis skall ligga på SCB bör frågan om vem som framdeles bör ansvara för hela statistiken övervägas ytterligare. I avvaktan härpå bör ansvaret för statistiken inom området Boende och Byggande tills vidare ligga kvar på SCB. - Ansvaret för statistiken över arbetsskador och arbetsmiljö delas inte upp mellan Arbetarskyddsstyrelsen och Arbetsmiljöinstitutet utan hålls samman av Arbetarskyddsstyrelsen. - Delegationen för prognos- och utvecklingsverksamhet (DPU) föreslås få ansvaret för transportstatistiken. Frågan har diskuterats i Genomförandekommittén, men någon utläggning föreslogs inte eftersom DPU:s verksamhet inte bedömdes ha den stabilitet som krävdes. Regeringen anser dock att verksamheten har en lång- siktig karaktär. Av 1993 års forskningsproposition framgår också att statistik rörande transporter och prognoser skall ingå i DPU:s verksamhetsområde. Regeringen kommer att vidta ytterligare åtgärder för att ge verksamheten den stabilitet som krävs. Regeringen anser vidare i likhet med Genomförandekommittén och Integritetsskyddsutredningen att ett beställaransvar för officiell statistik är ett myndighetsansvar av sådan karaktär att det bör regleras i respektive myndighets instruktion. Förslaget till ändrad ansvarsfördelning får sammantaget sett inga budget- effekter på statsbudgeten vad avser kostnader för statistikproduktionen. Utgångspunkten är att de sektorsmyndigheter som får ansvar för statistik också tilldelas de resurser som är avsedda för statistiken. Dessa resurser omfattar såväl statistikproduktion som produktspecifikt utvecklingsarbete och andel av gemensamma kostnader, inklusive andel av SCB:s centrala metod- och informationskostnader. Tabell 1 Beräkning av anslag för statistik till sektorsmyndigheter och departement _______________________________________________________________________ Huvud- Anslags- Statistik- Belopp titel beteckning område tkr _______________________________________________________________________ I C 1.Regeringskansliet m.m. KulturdepartementetMassmedier 210 Miljö- och naturresurs-Samlingspublikation1 338 departementet II G 5.Brottsförebyggande rådetKriminal och rättsv.5 949 IV F 1.Överstyrelsen för civilVaror 1 058 beredskap V F 3.Socialstyrelsen Socialtjänst, hälsa,15 333 sjukvård, dödsorsaker F 11.BarnombudsmannenBarns levnadsförh.210 VI F 5.Delegationen för Transporter 9 291 prognos- och utred- ningsverksamhet VII D 2.KonjunkturinstitutetInvest. prognoser2 940 D 4.RiksrevisionsverketTaxeringsutfall210 D 6.Statskontoret Offentlig sektor1 965 E 1.Statens arbetsgivarverkStatliga löner1 700 VIII C 50.Verket för högskoleserviceHögskola8 399 A 1.Skolverket1 Lärarprognoser,2 357 publicering av skolstatistik F 3.UtbildningsdepartementetUtbildn.stst.årsbok419 IX D 1.Fiskeriverket Fiske 3 828 C 2.Skogstyrelsen Skog 1 104 H 3.Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden1Publicering 100 X B 1.ArbetarskyddsstyrelsenArbetsskador och5 294 arbetsmiljö XI B 1.Statens kulturrådKultur m.m. 1 451 D 1.Statens invandrarverkInvandring575 XII B 2.Närings- och utvecklings-Internationella verket (NUTEK) företag, energi,12 071 info.teknologi XIV A 2.Statens naturvårdsverk2Miljövård2 466 A 9.KemikalieinspektionenKemikalier1 810 Totalt 80 078 _______________________________________________________________________ 1Utöver belopp för tidigare utlagd statistik. 2Utöver särskilt anslag för miljöstatistik på XIV ht. SCB:s framtida uppgifter Som en följd av en ändrad ansvarsfördelning kommer SCB:s verksamhet att koncentreras på samhällets grundläggande statistiktjänster. SCB skall således ansvara för att ta fram statistik och tillhandahålla databaser för centrala och sektorövergripande statistikbehov. Verket ges en starkare roll inom ramen för samordning och bevakning av Sveriges officiella statistik (SOS) och får även en central roll i det internationella statistiksamarbetet och när det gäller grundläggande metodutveckling för officiell statistik. Med denna inriktning bedömer regeringen att statistiken ges bättre förutsättningar att fungera i en informationsmiljö med allt fler aktörer både nationellt och internationellt. 54 SCB:s verksamhet omfattar tre huvuduppgifter: - ansvar för centrala förvaltningsuppgifter avseende officiell statistik - ansvar för produktion av viss officiell statistik - mot avgift producera statistik och tjänstgöra som konsult i statistiska frågor. Därutöver föreslås SCB få ansvar för vissa uppgifter som inte ryms inom dessa områden, men som ändå bör ligga på verket. Det gäller bl.a. viss analys- och prognosverksamhet inom områdena befolkning, arbetsmarknad och utbildning. I likhet med Genomförandekommittén anser regeringen att det är en fördel att det finns en samlad resurs på detta område. Vidare bör SCB även i fortsättningen föra det allmänna Företags- och Arbetsställeregistret (CFAR). Med en mer decentraliserad statistikmodell blir SCB:s centrala förvaltnings- uppgifter viktigare. Till dessa uppgifter bör följande funktioner knytas: - Samordning och bevakning av Sveriges officiella statistik (SOS). Verksamheten regleras i statistikförordningen (SFS 1992:1668). SCB skall ha ett samlat ansvar för hela SOS-systemet och ansvarar för att ta fram föreskrifter inom området. - Information och statistikservice omfattande biblioteksservice, arkiv och upplysningstjänst. - Nationell statistiksamordning. Arbetet inriktas på standarder och nomenklaturer som griper över flera områden. Områdesspecifika sam- ordningsfrågor ansvarar ansvariga statistikmyndigheter för. - Internationellt statistiksamarbete. SCB:s arbete inriktas på samordning av olika statistikansvarigas medverkan i detta samarbete. En viktig uppgift är att underlätta kontakten mellan statistikansvariga i Sverige och internationella organ. Den rutinmässiga rapporteringen till internationella organisationer är t.ex. mycket omfattande och förväntas öka kraftigt. Av kostnadsskäl och ur kvalitetssynpunkt bör eftersträvas att detta i normalfallet sköts av SCB. - Grundläggande metodutveckling. Arbetet inriktas på generella metodinsatser riktade till det officiella statistiska systemet. - Ansvar för vissa centrala databaser (anslagsfinansierad databasservice). Det är viktigt att de data som tagits fram inom ramen för den officiella statistiken kan göras tillgängliga för återanvändning och vidarebearbetning med ett fullgott integritetsskydd. Därmed minskar kostnaderna både för användarna av statistiken och för uppgiftslämnarna. Regeringen delar Genomförandekommittens bedömning att för att statistiken skall vara lättillgänglig bör SCB:s databasservice omfatta såväl statistikdatabaser som centrala objektdatabaser och analysinstrument för modellbaserade kalkyler. Vidare bör vissa internationella data och central utländsk statistik ingå. Med den nya ordningen kommer statistikbehoven i större utsträckning att tillgodoses direkt av berörd sektorsmyndighet. Många användare har emellertid primärt intresse av att samtidigt kunna komma åt uppgifter från flera olika områden samt att kunna relatera de egna uppgifterna till andra material. Vid uppbyggnad av SCB:s centrala anslagsfinansierade databaser och databasservice bör dessa behov beaktas. Kostnaderna för SCB:s verksamhet bygger på huvudalternativet i treårsplanen och är bara till viss del anpassade till de nya förutsättningar som en ändrad ansvarsfördelning innebär. Inom ramen för anslaget kan därför vissa omprioriteringar behöva genomföras. Tabell 2 Beräkning av anslag till SCB _______________________________________________________________________ Uppgift Funktion/Statistikområde Belopp tkr _______________________________________________________________________ Statistik- Arbetsmarknad 70 752 produktion Befolkning m.m. 13 935 via anslag Bostäder och byggande 23 450 Handel med varor och tjänster7 908 Inkomster och inkomstfördelning17 976 Levnadsförhållanden 17 898 Medborgarinflytande 12 357 Miljövård och naturresurshushållning8 300 Nationalräkenskaper 11 467 Näringsverksamhet (och centr.ekon.stat)44 379 Offentlig ekonomi 3 792 Priser och konsumtion 26 016 Utbildning och forskning 3 480 FörvaltningSamordning och bevakning av SOS5 861 statlig Information och statistikservice17 086 statistik Nationell statistiksamordning5 558 Internationellt statistiskt samarbete3 537 Grundläggande metodutveckling7 827 Databasservice 8 287 Övrigt Analyser och prognoser 17 627 Befolkning och regioner m.m.3 940 Centralt företags- och arbets- ställeregister (CFAR) 6 102 Totalt 337 5341 _______________________________________________________________________ 1Dessutom tillkommer 5,1 miljoner kronor avsatta till regeringens disposition. Slutsatser Mot bakgrund av den prövning som gjorts av verksamheten i anslutning till SCB:s anslagsframställning samt Genomförandekommitténs förslag om ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken drar regeringen följande slutsatser. De övergripande målen ligger fast och verksamheten anpassas till den nya ansvarsfördelningen. Det innebär att förvaltningsuppgifterna kan behöva omprövas i förhållande till den treårsplan som lagts. De statistikområden som SCB ansvarar för skall däremot i huvudsak följa den inriktning som formulerats av SCB i berörda statistikprogram och enligt den nivå som huvudförslaget anger. Mot bakgrund av de förändringar som en ny ansvarsfördelning innebär föreslås ingen treårsram. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 342 634 000 kronor D 9. Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet 1992/93 Utgift - 1993/94 Anslag 1 000 1994/95 Förslag 1 000 På uppdrag av en myndighet skall SCB inom sitt ansvarsområde och i mån av resurser - utföra statistiska undersökningar samt intervju- och enkätundersökningar, - utföra manuell och maskinell statistisk databehandling, - bedriva statistisk konsultationsverksamhet. SCB får också åta sig sådana uppdrag från andra uppdragsgivare och bedriva tjänsteexport. Statistiska centralbyrån SCB har i sin årsredovisning för budgetåret 1992/93 redovisat verksamheten i verksamhetsområdena Anslagsverksamhet och Uppdragsverksamhet. Uppdragsverksamheten svarade för 25 % av SCB:s hela omsättning och intäkterna uppgick till 176 miljoner kronor. SCB redovisar en kraftig resultatförbättring under budgetåret 1992/93. Riskkapitalet uppgår nu till 30 miljoner kronor eller ca 17 % av omsättningen. Överskottet är ett resultat av de åtgärder som satts in för att förbättra kostnadsläget och som resulterat i en taxesänkning fr.o.m. budgetåret 1993/94. SCB har i en särskild skrivelse lämnat ett förslag till regeringen om att få fortsatt dispositionsrätt till hela överskottet trots att det för närvarande överskrider 10 %. Skälen är i huvudsak den stora omställning som den ändrade ansvarsfördelningen innebär och de marknadsföringsåtgärder som verket bedömer nödvändiga riktade mot framför allt beställarmyndigheterna. SCB räknar med att verkets uppdragsverksamhet kommer att öka kraftigt och att överskottet därmed inte kommer att överstiga 10 %. Föredragandens överväganden Sammanfattning Övergripande mål SCB skall genom sin uppdragsverksamhet öka statistikens och de statistiska datalagrens tillgänglighet och användning. Verksamheten skall bedrivas på ett kostnadseffektivt sätt. Resurser SCB skall ha ett formellt 1000-kronorsanslag för uppdragsverksamheten. Verksamheten skall finansieras till fullo av beställaren enligt principen om full kostnadstäckning som ekonomiskt mål. Resultatbedömning SCB:s årsredovisning visar på ett tillfredställande sätt att de åtgärder verket vidtagit för att förbättra lönsamheten i den uppdragsfinansierade verksamheten varit framgångsrika och bl.a. kommit statistikanvändarna till godo genom taxesänkningar. Regeringen noterar dock att SCB inte lyckats klara kraven på att öka omsättningen med 10 % under budgetåret 1992/93, men att kraven för hela treårssperioden uppfyllts. Slutsatser Med den ändrade ansvarsfördelningen för statlig statistik förväntas upp- dragsverksamheten öka kraftigt. SCB bör därför se över och anpassa sina rutiner till de nya kraven. Regeringen kommer först efter att SCB inlämnat ytterligare underlag att ta ställning till hur det ackumulerade överskottet bör disponeras. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kronor. 55 D 10. Nämnden för offentlig upphandling 1992/93 Utgift 1 492 914 1993/94 Anslag 6 051 000 1994/95 Förslag 6 317 000 Nämnden för offentlig upphandling (NOU) har till uppgift att utöva tillsyn över den offentliga upphandlingen enligt lagen om offentlig upphandling (1992:1558, ändr. 1993:924). Nämnden för offentlig upphandling Nämnden inrättades den 15 mars 1993. Verksamhetsindelning med precisering av dess prestationer gjordes således inte förrän i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94. Det är därför inte möjligt att för budgetåret 1992/93 fördela kostnaderna på dessa prestationer. Nämnden har sedan inrättandet kontinuerligt och i stor omfattning lämnat information i frågor om offentlig upphandling till kommuner, statliga myndigheter, utredare, konsulter m.fl. Nämnden har vidare bl.a. biträtt flera departement i upphandlingsfrågor och deltagit i en stor mängd konferenser om den nya upphandlingslagen. Under våren 1993 påbörjades uppbyggnaden av NOU:s kansli, som beräknas komma att uppgå till 6-8 tjänstemän. Av de anslagna medlen för nämndens insatser på upphandlingsområdet fr.o.m. 1 januari 1993, 3 241 000 kronor, har totalt 1 493 000 kronor tagits i anspråk. Merparten av nämndens initialkostnader har dock inte hunnit belasta budgetåret 1992/93. Nämnden behöver även reservera medel för flyttning till nya lokaler. Anslagssparandet uppgår till 1 748 000 kronor. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det övergripande målet för den verksamhet som Nämnden för offentlig upphandling ansvarar för skall för budgetåren 1994/95 - 1996/97 vara att verka för att offentlig upphandling sker affärsmässigt, effektivt och i enlighet med nationella regler samt att de nationella reglerna överensstämmer med EES-avtalet och GATT-överenskommelsen om statlig upphandling (GATT-ÖS). Resurser Ramanslag 1994/95 6 317 000 kr Resultatbedömning Eftersom NOU nyligen har inrättats saknades mål för verksamheten för budgetåret 1992/93. Det är därför inte möjligt att göra någon resultatbedömning. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 har verksamheten delats in i fyra områden, nämligen, information och rådgivning, tillsyn, utveckling samt regeringsstöd. 56 Slutsatser När NOU inrättades (prop. 1992/93:88 bet. 1992/93:FiU24, rskr. 1992/93:347) förutsatte regeringen att nämnden administrativt skulle knytas till Riksrevisionsverket (RRV). RRV kommer att flytta till nya lokaler i augusti 1994. I anslutning härtill har det visat sig mer ändamålsenligt för nämnden att upphandla administrativt stöd hos Statskontoret. När Statskontoret flyttar till nya lokaler på Riddarholmen kommer därför nämnden att flytta in i samma lokaler som Statskontoret. Regeringen delar NOU:s bedömning bl.a. mot bakgrund av att Statskontoret har en betydelsefull kompetens vad gäller upphandling och IT-frågor. Den geografiska närheten till Kommerskollegium och de båda kommunför- bunden bör vidare kunna underlätta samverkan i upphandlingsfrågorna. Regeringen biträder NOU:s förslag till anslagsberäkning. Anslagssparandet bör bl. a. användas för att finansiera flyttningen till nya lokaler. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Nämnden för offentlig upphandling för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 317 000 kr. 57 E Statliga arbetsgivarfrågor E 1. Statens arbetsgivarverk 1992/93 Utgift50 977 230 1993/94 Anslag47 848 000 1994/95 Förslag1 000 Statens arbetsgivarverk (SAV) är enligt sin instruktion (1989:517, ändrad senast 1992:776) central förvaltningsmyndighet för dels förhandlingar i och samordning av frågor som rör reglering av förhållandet mellan offentliga arbetsgivare och deras arbetstagare, när det gäller anställnings- och arbetsvillkor som fastställs under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, dels arbetsgivarpolitiken och arbetsmarknadsfrågor inom statsförvaltningen. SAV skall också inom sitt verksamhetsområde följa upp och utvärdera effekterna av kollektivavtal som verket har slutit. Det övergripande målet för SAV:s verksamhet skall vara att utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken. Statens arbetsgivarverk Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 bör SAV i samråd med Riksrevisionsverket (RRV) förbereda ombildningen av SAV till uppdragsmyndighet i enlighet med vad som sägs under anslaget F1. i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 8, bet. 1992/93:AU10, rskr. 1992/93:205). SAV har den 12 november 1993 till regeringen lämnat en första redovisning av förberedelsearbetet för ombildningen. SAV har mot denna bakgrund för budgetåret 1994/95 lämnat en enkel anslagsframställning. SAV har i sin årsredovisning under resultatredovisningen redovisat följande verksamhetsgrenar - delegations- och kontaktverksamhet, - information, - lönepolitik och lönesystem, - samhällsekonomi, utredning och statistik, - förnyelse; struktur-, kompetens- och ledningsfrågor, - arbetsmiljö-, medbestämmande och jämställdhet och - EG, internationella frågor och forskningsfrågor. I SAV:s treårsplan för perioden 1991/92-1993/94 fanns ett antal mål angivna för olika verksamhetsområden. Lönepolitiken har varit ett av SAV:s mest prioriterade områden. Efter lönerevisionen 1992 har SAV genomfört en enkät om det lönepolitiska läget på myndigheterna. Enkätresultaten visar att närmare hälften av myndigheterna idag har utarbetat ett skriftligt policydokument för sin lönepolitik. Myndigheterna redovisar en bättre förmåga att differentiera lönerna. SAV konstaterar sammanfattningsvis att den lönepolitiska medvetenheten hos myndigheterna och det arbetsgivarpolitiska kunnandet ökat de senaste åren. SAV har använt sig av IMU-testologens Servicebarometer för att få en uppfattning om avnämarnas syn på kvaliteten av SAV:s service. Av undersökningen framgår att myndigheterna ansåg att SAV:s service var bättre under 1992 än under 1991. Samtidigt har kostnaderna kunna minskas för verksamheten. Arbetet med att ta fram mätmetoder och resultatmått har fortsatt under året. För att få underlag dels till dessa, dels till ekonomiska data om slutprestationer m.m. införde SAV fr.o.m. den 1 juli 1993 en tidredovisning och en kontoplan indelad i slutprestationer.Enligt SAV:s bedömning är det ekonomiska resultatet i verksamheten tillfredsställande. Omkostnaderna har totalt kunnat minskas under året trots att tillgänglighet och service ökat. Sammanlagt har åtgärderna för att minska utgifterna och öka intäkterna medfört att SAV:s överskott även för 1992/93 är stort och uppgår till 12 817 000 kr. Tillsammans med tidigare års överskott, uppgår det ackumulerade överskottet till 26 891 000 kr. SAV hemställer att det ackumulerade överskottet på anslaget som beräknas finnas kvar vid budgetåret 1993/94 års utgång, enligt SAV:s budget 21 389 000 kr, överförs till den nya arbetsgivarorganisationen. Överskottet skall i första hand finansiera kostnader i samband med ombildningen, i andra hand reserveras för reinvesteringar, utvecklingsprojekt och särskilda åtgärder i samband med förhandlingar. SAV hemställer vidare att 66 498 000 kr, dvs. nuvarande anslag på 47 848 000 kr samt 19 990 000 kr i beräknade inkomster från affärsverken och vissa icke statliga institutioner, överförs till myndigheter och andra organisationer som det ombildade SAV skall företräda, för att bekosta deras avgifter till arbetsgivarorganisationen. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar. RRV påpekar dock att det kvarstår utvecklingsbehov i flera viktiga avseenden, men konstaterar samtidigt att dessa utvecklingsbehov i väsentliga delar täcks in av eller kan kopplas till det pågående utvecklingsarbetet inom SAV. Enligt RRV:s mening är det angeläget att detta arbete fortskrider och att de områden som RRV angett, såsom att följa upp kostnadsutvecklingen och produktivitetsutvecklingen över tiden, ges prioritet. 58 Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål För den kommande treårsperioden skall som övergripande mål för SAV:s verksamhet gälla att utveckla och samordna den statliga arbetsgivarpolitiken. Resurser: SAV skall vara en avgiftsfinansierad myndighet och ha ett 1 000-kronorsanslag. Övrigt: Följande nya anslag förs upp. Ett ramanslag på 3 830 000 kr ställs till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter. Det ackumulerade överskottet på anslaget E1. som finns kvar vid budgetårets 1- 993/94 utgång, enligt SAV:s budget 21 300 000 kr, överförs till ett reser- vationsanslag för omställningskostnader i samband med ombildningen av SAV. Anslaget skall disponeras av regeringen. Resultatbedömning SAV:s resultatredovisning avseende budgetåret 1992/93 innebär en förändring i positiv riktning jämfört med föregående år. Målformuleringarna är dock genomgående allmänt hållna och behöver utvecklas ytterligare. I första hand behöver de förtydligas för att förbättra möjligheterna till uppföljning. Slutprestationer finns angivna för respektive verksamhetsgren. Redovisningen i denna del bedöms ge en god bild av SAV:s verksamhet. Producerad volym anges genomgående. Jämförelser av slut- prestationernas volym över tiden redovisas i begränsad utsträckning. Det finns vissa brister i underlaget som gör att det inte är möjligt att fullt ut bilda sig en uppfattning om kostnaderna per slutprestation under det nu aktuella budgetåret, inte heller för att bedöma produktiviteten och hur den utvecklats över tiden. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättelsen avseende SAV. Regeringen instämmer dock i RRV:s påpekande att det är angeläget att det utvecklingsarbete, bl.a. avseende möjlighter till uppföjning av konstnads- och produktivitetsutveckling över tiden, som påbörjats på SAV fortskrider. Slutsatser Ombildningen av SAV till uppdragsmyndighet innebär ingen förändring av det övergripande målet för SAV:s verksamhet, som föreslås oförändrat budgetåret 1994/95. Regeringen har i prop. 1993/94:77 föreslagit att SAV ombildas till en uppdragsmyndighet med en något modifierad organisation i förhållande till den som presenterades i 1993 års budgetproposition. Regeringen har i prop. 1993/94:77 föreslagit att uppdragsmyndighetens beslutande organ i stället för ett årsmöte skall utgöras av ett arbetsgivarkollegium. Kollegiets ledamöter skall utses av regeringen. Kollegiet skall bl.a. fastställa de avgifter som skall betalas till uppdragsmyndigheten. Det blir således myndigheterna som kommer att dimensionera och finansiera SAV efter ombildningen. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att SAV:s ramanslag fördelas på myndighetsanslagen i proportion till respektive myndighets andel av den totala lönesumman i staten per den 30 september 1993. Affärsverken och vissa icke statliga organisationer undantas därför att de tidigare har debiterats avgift direkt av SAV. Myndigheter, vars förvaltningskostnader finansieras till minst 75 % av avgiftsinkomster som de får disponera, undantas också. Dessa myndigheter bör istället ompröva nivån på sina avgifter. (Metoden för hur detta bör genomföras finns närmare beskriven i finansplanen under avsnittet särskilda frågor). Regeringen finner det för närvarande svårt att ta ställning till vilka omställningsåtgärder vid ombildningen av SAV som kommer att kräva speciella insatser. Ombildningen av SAV är i flera avseenden unik. Regeringen föreslår därför att det överskott som SAV beräknar finns kvar på anslaget E1. vid budgetåret 1993/94 års utgång förs upp som ett reservationsanslag till regeringens disposition för omställningskostnader i samband med ombildningen av SAV. SAV kommer liksom hittills att följa och bevaka utvecklingen på det statliga arbetsgivarpolitiska området. För uppgifter i anslutning till detta föreslår regeringen att ett ramanslag, beräknat till 3 830 000 kr av SAV:s ramanslag, ställs till regeringens disposition. Anslaget är avsett för sådana stabsuppgifter som regeringen kan komma att efterfråga hos SAV och som normalt inte ingår i SAV:s arbete. Regeringen har tidigare under anslaget D8. bl.a. föreslagit att 1 700 000 kr skall tillföras SAV i samband med att förhandlingsstatistiken för den statliga sektorn överförs från Statistiska centralbyrån till SAV. Dessa medel har tillförts SAV:s ramanslag. De överförda medlen avses endast täcka de särskilda statistikbehov som i dag tas fram i samband med förhandlingsarbetet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens arbetsgivarverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. E 2. Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter Nytt anslag (ramanslag)3 830 000 Med hänvisning till vad som sägs under anslaget E1. anser regeringen att ett särskilt anslag bör föras upp i statsbudgeten för ändamålet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter anvisar ett ramanslag på 3 830 000 kr. E 3. Till regeringens disposition för omställningskostnader Nytt anslag (reservationsanslag) 21 300 000 kr Med hänvisning till vad som sägs under anslaget E1. anser regeringen att ett särskilt anslag bör föras upp i statsbudgeten för ändamålet. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Till regeringens disposition för omställningskostnader anvisar ett reservationsanslag på 21 300 000 kr. 59 E4. Statens löne- och pensionsverk 1992/93 Utgift - 1993/94 Anslag 1 000 1994/95 Förslag 1 000 Statens löne- och pensionsverk (SPV) är central förvaltningsmyndighet för frågor som rör pensions- och grupplivadministration samt produktion av personaladministrativa systemtjänster. Det övergripande målet för SPV är att verka för att verksamheten bedrivs på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av kravet att utbetalning av löner och pensioner m.fl. förmåner skall vara korrekta. SPV:s verksamhet är helt avgiftsfinansierad. Statens löne- och pensionsverk SPV har lämnat en fullständig årsredovisning för budgetåret 1992/93. I redovisningen har verksamheten indelats i verksamhetsgrenarna Pension och Lön- personaladministrativ verksamhet (Lön/PA). Pensionsverksamheten är i sin tur indelad i resultatområdena Statlig pensionsförvaltning och Övrig pensionsförvaltning. Strukturen överensstämmer med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen. * För verksamhetsgrenen Pension anges följande uppgifter och mål. - SPV skall tillhandahålla pensionsutbetalning enligt statliga villkor. - SPV kan dessutom åta sig uppdrag att administrera pensioner enligt andra pensionsvillkor. Sådana åtaganden sker under förutsättning att en korrekt uppdelning i resultatområden görs. - Verksamheten skall ha en omfattning och volym som ger hög effektivitet. * Lön/PA- veksamheten skall - tillhandahålla produkter som medverkar till en rationell PA-hantering hos kunderna och som tillgodoser även små och medelstora kunders behov, samt - utveckla/förbättra ADB-system för att tillgodose kundernas efterfrågan på bl.a. lokal bearbetning. SPV:s omsättning för budgetåret 1992/93 var 199 miljoner, en ökning med ca 6 % jämfört med budgetåret 1991/92. Ökningen kan helt hänföras till det nya resultatområdet Övrig pensionsförvaltning. Avgifterna för den statliga pensionsförvaltningen har varit oförändrade sedan budgetåret 1991/92. SPV konstaterar att det ekonomiska resultatet trots detta varit gynnsamt. För budgetåret 1992/93 redovisas ett totalt överskott på 37 340 000 kronor, varav 15 914 000 kronor hänförs till pensionsverksamhet och 21 426 000 kronor till Lön/PA-verksamhet. Överskottet inom Lön/PA-verksamheten beror i huvudsak på att de medel som avsatts för utvecklingsverksamhet inte förbrukats under budgetåret och att SPV erhållit en ersättning på grund av förseningen i utvecklingsarbetet. Resurserna kommer att tas i anspråk under innevarande budgetår. SPV avser att återföra överskotten i övrigt till kunderna genom att investera i effektivare system och processer. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar. Vissa uppgifter om SPV:s resultat m.m. framgår av följande tabell. (Belopp i tusen kr). Balansräkning Tillgångar 1992/931991/92 Skulder och Kapital1992/93 1991/92 Omsättningstillgångar1 062 8881 472 854 Kortfristiga skulder1 001 0831 Anläggningstillgångar4 5843 037 446 841 Verkskapital 66 390 29 050 Summa 1 067 4731 475 891 Summa 1 067 4731 475 891 Resultaträkning1992/931991/92 Finansieringsanalys1992/93 1991/92 Intäkter 186 654183 351 Verksamhetens kostnader161 552 Internt tillförda medel186 654 165 373 183 351 Finansiellt netto12 2384 847 Övrigt tillförda medel12 2384 847 Verksamhetsresultat37 34022 825 Summa tillförda medel198 892188 198 Extraordinära kostnader -6 030 Investeringar 2 942 3 037 Semmesterskuld - 6 030 Ökning av rörelsekap.35 79216 Årets kapitalförändring37 34016 795 795 Övrigt använda medel160 158162 336 Summa använda medel198 892188 198 SPV anger i sin enkla anslagsframställning att Pensions- och gruppliv- verksamheten i stort följer den uppläggning som verket angav i den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1993/94-1995/96. Inom området Löne- och personaladministrativ verksamhet har arbetet med att utveckla ett nytt lokalt lönesystem för staten inte kunnat genomföras som planerat. Projektet ("PA-90") har försenats med ungefär ett år, vilket enligt SPV:s bedömning innebär att kostnadsbilden för de tre närmaste åren påverkas. Förutom att redovisade kostnader för projektet senareläggs ett år, medför förseningen extra kostnader för att förvalta de befintliga systemen. SPV utgår från att tillgängliga medel skall vara tillräckliga för att genomföra projektet trots de ändrade förutsättningarna. 60 Regeringens överväganden Sammanfattning Resultatbedömning SPV:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Inom veksamhetsgrenen Pension har ett nytt resultatområde, Pen- sionsförvaltning/Försäkring[2], byggts upp under budgetåret. Målet är att ge SPV ökade volymer för att bättre utnyttja befintliga resurser och därmed sänka kostnaderna för verksamheten totalt. Redovisningen av dessa samband är knapphändig. Antalet anställda inom SPV har ökat med totalt 15 personer eller ca 5 %, sedan föregående budgetår, främst till följd av uppbyggnaden av det nya resultatområdet. Samtidigt har de totala försäljningsintäkterna legat på i stort sett samma nivå mellan åren 1991/92 och 1992/93. De av SPV redovisade försäljningsintäkterna per årsarbetare, vilket kan ses som ett mått på effektivitet, har därmed minskat något för hela verksamheten. Avgifterna för den statliga pensionsverksamheten har varit oförändrade sedan budgetåret 1991/92. SPV:s omsättning ökade under budgetåret tack vare verksamheten inom resultatområdet Pensionsförvaltning/Försäkring. I den av SPV redovisade om- sättningsökningen på 6 % ingår ränteintäkter. Omsättningsökningen exklusive ränteintäkter uppgick till ca 2%. Större krav på redovisning av vilka effekter uppdrag från icke-statliga uppdragsgivare får för SPV:s kärnverksamhet kan ställas då uppbyggnadsskedet av det nya resultatområdet avslutats. SPV har regeringens uppdrag att utveckla ett nytt lokalt löne- personal- administrativt system för staten. Uppdraget har inte kunnat genomföras som planerat. Leverantören av systemet har inte kunnat fullgöra det avtal som ingåtts. Utvecklingsarbetet har startat i ny form med beräknade förseningar på cirka ett år som följd. SPV redovisar ett totalt överskott på ca 37 miljoner kronor för verksamheten under budgetåret. Av detta kan ca 21 miljoner hänföras till Lön/PA-verksamheten och förklaras av att de medel som avsatts för utvecklingsverksamhet inte förbrukats under budgetåret. SPV har också erhållit ersättning från den tidigare sammarbetspartnern på grund av försening av utvecklingsarbetet. Dessa resurser kommer enligt SPV att tas i anspråk under innevarande budgetår 1993/94 för det fortsatta arbetet med att utveckla ett nytt lönesystem. Överskottet inom verksamhetsgrenen Pensioner utgörs till stor del av ränteintäkter, vilket bl. a. kan förklaras av att likviditeten varit hög under en period med extremt högt ränteläge under budgetåret. Ränteintäkterna uppgår till ca 10 miljoner av de totala överskottet inom verksamhetsgrenen på ca 16 miljoner. Slutsatser De riktlinjer för SPV:s verksamhet som redovisades i den fördjupade prövningen i 1993 års budgetproposition bör ligga fast. Som övergripande mål gäller att verksamheten skall bedrivas på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av kravet att utbetalning av löner och pensioner m. fl. förmåner skall vara korrekta. SPV skall administrera statens pensioner och tillhandahålla löne- och personaladministrativa system anpassade efter de behov som den statliga verksamheten ställer. Förvaltningen av statliga pensioner utgör ett krympande affärsområde på grund av nedskärningar, bolagiseringar, nedläggningar av statliga myndigheter m.m. Mot denna bakgrund har regeringen ansett att SPV bör få åta sig uppdrag från andra arbetsgivare än statliga myndigheter under förutsättning att det är fråga om uppgifter som ligger nära SPV:s huvuduppgifter. Syftet med dessa uppdrag skall vara att uppnå stordriftsfördelar som gör det möjligt att sänka kostnaderna för den statliga pensionsförvaltningen. Uppdrag från icke-statliga uppdragsgivare skall redovisas separat under egna resultatområden som skall bära sina egna kostnader. Regeringen kommer noga att följa utvecklingen av resultatområdet Pensionsförvaltning/Försäkring och denna verksamhets effekter på kostnaderna för den statliga pensionsförvaltningen. Det planerade utvecklingsarbetet av ett nytt lokalt lönesystem (PA90-projektet) har försenats men startat i ny form. Enligt SPV:s bedömning kan arbetet genomföras inom ramen för tillgängliga medel med cirka ett års försening. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens löne- och pensionsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr. E 5. Vissa avtalsstyrda anslag 1993/94 Anslag14 501 000 1994/95 Förslag132 501 000 Anslaget har fyra anslagsposter, Avgångsbidrag på grund av vilande rätt, Viss förslagsverksamhet m.m., Administration av statens personskadeförsäkring m.m. och Utvecklingsrådet. Avgångsbidrag på grund av vilande rätt Till avtalet om trygghetsfrågor den 10 november 1989 slöts den 30 mars 1990 ett avtal om vissa övergångsregler till trygghetsavtalet. Övergångsavtalet reglerar bl.a. en arbetstagares vilande rätt till avgångsbidrag enligt tidigare avtal om avgångsförmåner den 23 mars 1987. Enligt avtalet har en arbetstagare, som senast den 31 mars 1990 övergick till annan icke-statlig anställning, rätt till avgångsbidrag enligt det tidigare avtalet om han inom fem år sägs upp på grund av arbetsbrist och blir arbetslös. Medlen disponeras av Statens arbetsgivarverk (SAV) för utbetalning efter beslut av Statens trygghetsnämnd. Regeringens överväganden I likhet med föregående budgetår har jag beräknat medelsbehovet till 500 000 kr för budgetåret 1994/95. Viss förslagsverksamhet m.m. Från anslagsposten betalas ersättningar i förslagsverksamheten i den utsträckning som Statsförvaltningens centrala förslagsnämnd beslutar om sådana ersättningar. Statens arbetsgivarverk (SAV) och de statsanställdas huvudorganistioner har den 29 april 1981 slutit avtal om förslagsverksamhet hos statliga myndigheter. Verksamheten regleras i förordningen (1981:606) om förslags- och trivselverksamheten vid statliga myndigheter (ändrad senast 1987:1223). Nämndens uppgifter och organisation m.m. framgår av förordningen (1988:1103) med instruktion för nämnden. Statsförvaltningens centrala förslagsnämnd Nämnden beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1994/95 till 1 100 000 kr. Regeringens överväganden Senast i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 8, bet. 1992/93:AU10, rskr. 1992/93:205) aviserades ett nytt avtal om ändring av reglerna för förslagsverksamheten. Inriktningen bör enligt regeringens uppfattning vara att beslut i och finansiering av förslagsärenden i sin helhet skall ligga på myndighetsnivå. I avvaktan på att avtal sluts om nya regler har jag endast beräknat ett formellt belopp på 1 000 kr för budgetåret 1994/95. Administration av statens personskadeförsäkring m.m. Statens trygghetsnämnd prövar bl.a. ärenden, som gäller den statliga personskadeförsäkringen. Anslaget täcker kostnader för Arbetsmarknadsförsäkringars (AMF-trygghetsförsäkring) medverkan i administrationen av statens personskadeförsäkring m.m. AMF:s medverkan är reglerad i ett av regeringen godkänt avtal den 11 december 1987 mellan dåvarande Statens förhandlingsnämnd och AMF. Statens arbetsgivarverk (SAV) har fr.o.m. 1993 p.g.a. de pågående förändringarna inom arbetsskadeområdet sagt upp avtalet om samarbete angående administration av personskadeärenden. Detta innebär att avtalet upphör att gälla vid utgången av 1995. Kostnaderna fastställs för kalenderår eftersom AMF har helårsredovisning. För år 1993 fastställdes kostnaderna i en överenskommelse mellan SAV och AMF till 14 500 000 kr exkl. mervärdesskatt. Förhandlingarna för år 1994 är ännu inte slutförda. Regeringens överväganden Regeringen finner det angeläget att SAV, inför slutande av nytt samarbetsavtal, gör en noggrann kartläggning av vad marknaden har att erbjuda. I avvaktan på förhandlingsresultatet för år 1994 har jag beräknat kostnaderna utifrån innevarande års överenskommelse till 14 500 000 kr. Utvecklingsråd Statens arbetsgivarverk (SAV) och de statsanställdas huvudorganisationer har i protokoll den 26 oktober 1992 fört vid förhandlingar angående 1992 års löner m.m. överenskommit om att ett partsgemensamt utvecklingsråd inrättas fr.o.m. den 1 juli 1993. Parterna har i ramavtalen den 18 augusti 1993 om löner m.m. 1993-1995 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1993-95), bilaga 11, överenskommit om bl.a. följande. Utvecklingsrådet skall, i enlighet med de riktlinjer som parterna närmare skall utarbeta, besluta om och finansiera särskilda utvecklingsinsatser m.m. inom arbetsområdena kompetensutveckling, förändring och förnyelse, produktivitets-, effektivitets- och kvalitetsutveckling, jämställdhet, statistik m.m. som parterna enas om samt annat utvecklingsarbete som parterna avtalar om. Parterna har i avtalet överenskommit om att till Utvecklingsrådet dels avsätta de 87 500 000 kr som återstår att fördela enligt avtal den 25 maj 1993 avseende det s.k. femte kvartalet, dels tillföra de ca 30 000 000 kr som återstår av de s.k. ALVA-medlen, som finns upptagna på reservationsanslaget G 8. Bidrag till centralt utvecklingsarbete avseende metoder och system för att jämföra arbeten av lika värde. Parterna är ense om att fondera utvecklingsrådets medel. Parterna har för avsikt att nyttja Försäkringsföreningen för det statliga området (FSO) för administration och kapitalförvaltning. Regeringens överväganden Här ovan angivna förhandlingsprotokoll och avtal har godkänts av regeringen. Riksdagens finansutskott har på riksdagens vägnar godkänt RALS 1993-95. Regeringen har, mot bakgrund av vad som sagts ovan, beräknat kostnaden för Utvecklingsrådet till 117 500 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Vissa avtalsstyrda anslag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 132 501 000 kr. E6. Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m 1992/93 Utgift718 081 479 1993/94 Anslag100 000 000 1994/95 Förslag103 000 000 Under anslaget har beräknats medel för -kostnadsökningar under löpande budgetår för de myndigheter som även under budgetåret 1994/95 kommer att ha reservationsanslag eller förslagsanslag, -bidrag till centralt utvecklingsarbete avseende metoder och system för att jämföra arbeten av lika värde, s.k. ALVA-projektmedel, som avsatts i Ramavtal om löner m.m. 1989-1990 för statstjänstemän m. fl. (RALS 1989-90), -särskilda åtgärder inom kulturområdet avsatta i RALS 1993-95, och -täckande av kostnader för vissa personliga tjänster och vissa fullmaktstjänster. Medelsförbrukningen beräknas till 103 000 000 kronor under detta anslag. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 103 000 000 kr. E7. Tjänstepensioner för skolledare och lärare 1993/94 Anslag2 444 492 000 1994/95 Förslag2 444 492 000 I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår skall medlen på detta anslag tillföras inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsavgifter, netto på statsbudgetens inkomstsida. Statens kostnader för tjänstepensionsförmåner till bland andra skolledare och lärare belastar nämnda inkomsttitel. I kostnaderna ingår, i enlighet med en överenskommelse mellan regeringen å ena sidan samt Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet å andra sidan, kostnader för bland andra skolledare och lärare för vilka arbetsgivaransvaret fr.o.m. den 1 januari 1991 övergått från staten till kommuner och landsting. Arbete pågår med att förbereda en ny överenskommelse avsedd att gälla fr.o.m. den 1 juli 1995. I avvaktan på denna bör anslaget uppföras med samma belopp som uppförts för innevarande budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Tjänstepensioner för skolledare och lärare för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 444 492 000 kr. **Fotnot** [2]I SPV:s årsredovisning och anslagsframställan benämns resul- tatområdet Övrig pensionsförvaltning. 61 F. Bostadsväsendet Allmänt Som regeringen redan framhållit flera gånger måste bostadspolitiken inordnas i de allmänna målsättningar som gäller för den ekonomiska politiken. Även bostads- politiken skall medverka till att hålla inflationen på en låg nivå och minska statens utgifter så att det skapas förutsättningar för ett markant lägre ränteläge. Endast på detta sätt är det möjligt att mera varaktigt uppnå målet för bostadspolitiken, dvs. att alla skall ha möjlighet till en bra bostad till rimligt pris. En politik med denna inriktning kommer efter hand att ge hushållen ökade möjligheter att själva bära de verkliga kostnaderna för boendet. Med sådana förhållanden kan också målet att var och en skall ha inflytande över sin egen bostadssituation uppnås. På statsmakterna ligger ett övergripande ansvar att främja god hushållning, vilket på detta område innebär att bostadsbyggande och fastighetsägande ges sådana villkor att producenter och ägare stimuleras att hålla sina kostnader låga. Det skapas genom de regler som finns på dessa marknader. Mot denna bakgrund inleddes under hösten 1991 ett omfattande förändrings- och förenklingsarbete på det bostadspolitiska området. Vad gäller de bostads- politiska stödsystemen för finansiering av bostadsbyggandet har bl.a. följande ändringar genomförts. Redan den 1 januari 1992 slopades en rad av de tidigare kraven för statligt stöd vid ny- och ombyggnad. Samtidigt avskaffades den statligt reglerade bostadslånegivningen och ersattes av ett system med statliga kreditgarantier för lån på kreditmarknaden. Den 1 januari 1993 infördes en ny ordning för statliga räntesubventioner för ny- och ombyggnad av bostäder. Den nya ordningen innebär bl.a. stora förenklingar i sättet att beräkna räntesubventionerna. Den innebär också att fastighetsägarna under bidragstiden får del av eventuella räntesänkningar. Räntesubventionerna minskas successivt efter fastställda regler, både i det enskilda bidragsärendet och för varje ny årgång som byggs. Utformningen av systemet ligger i linje med den allmänna ekonomiska politikens inriktning som syftar till att skapa bl.a. en varaktigt låg inflation och låg räntenivå. Efter år 1995 görs en avstämning inför den fortsatta avvecklingen av räntesubventio- nerna. Det bostadspolitiska förändrings- och förenklingsarbetet i övrigt inom Finansdepartementets område har varit inriktat på att avreglera den statliga styrningen av det kommunala ansvaret för bostadsförsörjningen. Utgångspunkten var därvid att staten kan ha förtroende för att kommunerna självmant vidtar de åtgärder som behövs för att kommuninnevånarna skall få godtagbara bostäder i kommunen. Detta har resulterat i att bostadsförsörjningslagen och lagen om kommunal bostadsanvisningsrätt har upphävts. Det innebär att varje kommun liksom hittills svarar för bostadsförsörjningen men bestämmer själv på vilket sätt bostadsförsörjningsplanering och information om bostadsmarknaden skall ske. Det innebär vidare att kravet att en kommun skall anordna avgiftsfri bostadsförmed- ling slopats, liksom möjligheten för regeringen att förordna om kommunal bostadsförmedling. En kommun får själv besluta om den skall bedriva kommunal bostadsförmedling och om avgifter skall tas ut för förmedlingens tjänster. En omfattande omprövning pågår av statens utgifter för att komma tillrätta med de strukturella problemen när det gäller statens finanser. Även statens utgifter för räntebidrag berörs. Riksdagen har fattat beslut om att räntebidragen skall reduceras med 3 miljarder kronor med början fr.o.m. den 1 januari 1994. Reduceringen görs genom en höjning av de garanterade räntenivåerna för de årgångar av bostäder som subventioneras enligt regler som gällde fram till utgången av 1992, med tyngdpunkt på det äldre beståndet. Utgifterna för räntebidrag minskas med 0,5 miljarder kronor netto 1994, med 1 miljard kronor netto 1995 och med 1,5 miljarder kronor netto 1996. Samtidigt kommer nu en rad åtgärder att sättas in för att stabilisera bostadskreditmarknaden. Riksdagen har godkänt regeringens förslag att slopa alla krav på viss lånefinansiering för rätt till räntebidrag enligt äldre regler. På så sätt ges ägare av bostadshus som byggts eller byggts om med statligt stöd under senare år möjlighet att omförhandla villkoren på gamla dyra lån eller byta ut dem mot andra med bättre villkor utan risk för att förlora räntebidrag. Vidare införs en särskild statlig avgiftsbelagd kreditgaranti för lån på den allmänna kreditmarknaden som tas upp för att omfördela en del av ränteutgifterna för sådana hus i tiden. För att underlätta finansieringen av bostadsbyggandet de närmaste åren öppnas dessutom nu temporärt en möjlighet att utöka den statliga kreditgarantin för ny- och ombyggnad av bostäder. Ändringen innebär att det till bostadsprojekt som påbörjas 1994 eller 1995 generellt får lämnas kreditgaranti med 40 % av garantiunderlaget. Även pågående projekt som ännu inte fått någon slutlig finansiering omfattas av ändringen. Regeringen har också nyligen tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att följa bostadsförsörjningen för hushåll som kan ha svårigheter att göra sig gällande på bostadsmarknaden. I arbetsgruppen ingår företrädare för Finansdepartementet, Socialdepartementet, Socialstyrelsen, Boverket, kommunerna och fastighetsägarna. Statens stöd för bostadsfinansiering Statens stöd för bostadsfinansiering består dels av statliga räntesubventioner (bidrag) för ny- och ombyggnad av bostäder, dels av kreditgarantier för lån. Dessutom lämnas räntebidrag för vissa underhålls- och förbättringsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus, det s.k. RBF-stödet, och ett särskilt ombyggnadsbidrag för äldrebostäder. Utöver dessa stödformer kan ägare av bostadshus för närvarande få en skattereduktion för arbetskostnader i samband med vissa reparations- och underhållsåtgärder. Det kvarstår också ett antal äldre stödformer, som är under avveckling, men för vilka utbetalningar kommer att krävas ytterligare någon tid. I första hand gäller det investeringsbidrag och tilläggslån. Det nya bidragssystemet Enligt det nya bidragssystem som infördes den 1 januari 1993 får den som byggt eller byggt om bostäder för permanent bruk under viss tid efter färdigställandet ett årligt bidrag. Det ställs inga krav på särskild lånefinansiering utan bidraget bestäms schablonmässigt på grundval av en beräknad räntekostnad för investeringen. Till grund för beräkningen ligger ett bidragsunderlag vars storlek bestäms genom två schablonbelopp, ett på 13 000 kr/kvm för ytor upp till 35 kvm per lägenhet och ett på 6 000 kr/kvm för ytor därutöver upp till 120 kvm per lägenhet. För byggande av vissa servicebostäder gäller särskilda bestämmelser. Vid ombyggnad bestäms bidragsunderlaget med ledning av ombyggnads- kostnaden. Det får dock inte bestämmas till ett högre belopp än det som motsvarar 80 % av nybyggnadsschablonen, minskad med värdet av byggnaden före ombyggnaden. Det årliga bidraget lämnas med ett belopp som motsvarar en viss andel av ett för året beräknat räntebelopp. Räntebeloppet utgörs av bidragsunderlaget multiplicerat med den s.k. subventionsräntesatsen, som motsvarar marknadsräntan på bostadsobligationer. Bidragsandelen är differentierad både vad gäller upplåtelseformer och år då projektet påbörjas. Andelen är högst för projekt som påbörjas 1993. För sådana projekt lämnas bidrag under första året av bidragstiden med 57 % av den beräknade räntekostnaden, om projektet avser ett hyres- och bostadsrättshus och med 42 2/3 %, om projektet avser ett egnahem. För projekt som påbörjas senare sänks bidragsandelen för det första året av bidrags- tiden med 5 respektive 6 2/3 procentenheter för varje nytt år. Under bidrags- tiden sänks också bidragsandelen inför varje nytt bidragsår. Den årliga sänkningen görs med 4 procentenheter för hyres- och bostadsrättshus och med 5 1/3 procentenhet för egnahem. Sedan den 11 januari 1993 lämnas bidrag för ombyggnad endast i fråga om ombyggnader av hyres- och bostadsrättshus. Räntebidrag enligt äldre bestämmelser Statligt räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder enligt de regler som gällde fram till utgången av 1992 lämnas till den del av en beräknad räntekostnad för projektet som överstiger en s.k. garanterad ränta. Till grund för ränteberäkningarna ligger ett i varje ärende fastställt bidragsunderlag som skall motsvara en skälig produktionskostnad för det aktuella huset eller dess ombyggnad. Den beräknade räntekostnaden för investeringen bestäms schablon- mässigt genom att bidragsunderlaget multipliceras med den s.k. subventions- räntan. Den garanterade räntan beräknas genom att bidragsunderlaget multipliceras med en av riksdagen på förhand fastställd räntesats - den garanterade räntesatsen. Denna räntesats höjs årligen med ett visst antal också på förhand bestämda procentenheter. Denna s.k. upptrappning av den garanterade räntan medför att räntebidraget uttryckt som en andel av den beräknade räntekostnaden minskar över tiden. I absoluta tal kan räntebidraget dock öka om räntorna på bostadsobligationer stiger. Omvänt minskar räntebidraget i absoluta tal om obligationsräntorna sjunker. Bidragstidens längd bestäms alltså i detta system i huvudsak av hur subventionsräntan utvecklar sig i förhållande till den garanterade räntan. Systemet innehåller dock också en längsta bidragstid om 25 år. Dessutom gäller sedan 1993 att räntebidragsgivningen upphör när den garanterade räntan första gången uppgår till eller överstiger den beräknade räntekostnaden i bidragsärendet. Statligt räntebidrag enligt äldre regler lämnas för projekt som har påbörjats före utgången av 1992. Dessutom kan bidrag enligt de äldre reglerna lämnas för nybyggnadsprojekt som påbörjas under tiden den 1 januari - den 30 juni 1993 och för ombyggnadsprojekt som påbörjas under tiden den 1 januari - den 31 december 1993. Förutsättningen härför är i princip att ansökan om bidrag har lämnats in före utgången av 1992. Som framgått av det föregående har riksdagen nyligen beslutat att slopa alla krav på viss lånefinansiering för att få rätt till räntebidrag enligt äldre bestämmelser. Beslutet berör i första hand räntebidrag enligt ny- och ombyggnadslåneförordningarna för bostäder och motsvarande äldre bestämmelser. Det innebär att varje bidrag för tid fr.o.m. 1994 beräknas helt schablonmässigt med utgångspunkt från de lånebelopp, amorteringsplaner, räntebindningstider och räntesatser som gäller i ärendet vid utgången av 1993. Kreditgarantier för lån Sedan de statliga bostadslånen upphörde den 1 januari 1992 sker hela lån- givningen på kreditmarknaden. Staten lämnar emellertid mot avgift långivaren en kreditgaranti som fr.o.m. 1993 omfattar 30 % av lånen inom det fastställda bidragsunderlaget. Lånedelen med kreditgaranti placeras i direkt anslutning till underliggande lån (bottenlån). Summan av underliggande lån och lån med kreditgaranti kan högst uppgå till pantvärdet. Beviljat statligt räntebidrag är en förutsättning för att få kreditgaranti. Kreditgarantin håller långivaren skadeslös om fastigheten måste säljas med förlust. Låntagaren blir i sådana fall återbetalningsskyldig till Statens bostadskreditnämnd (BKN). BKN kan helt eller delvis efterskänka sin fordran om låntagaren saknar utmätningsbara tillgångar och nämnden bedömer att låntagaren även framdeles kommer att vara ur stånd att betala fordringen. Fr.o.m. 1993 kan kreditgarantin successivt höjas under garantitiden upp till totalt 40 % av garantiunderlaget. I områden med svag värdeutveckling på fastigheter finns samtidigt möjlighet att redan i utgångsläget öka garantibeloppet till 40 %. Denna möjlighet att redan från början utöka garantibeloppet kommer fr.o.m. den 1 januari 1994 att tillfälligt vidgas till att avse alla ny- och ombyggnader som påbörjas under åren 1993-1995. Den 1 januari 1994 införs vidare en särskild statlig kreditgaranti för sådana lån på kreditmarknaden som tas upp för att tillfälligt begränsa ränteutgifter på utestående fastighetslån. Kreditgarantin får motsvara högst 10 % av underlaget för det statliga stödet och en förutsättning är att lånet lämnas som ett led i en ekonomisk rekonstruktion för att undvika obestånd hos ägare av bostadshus. Garantigivningen får omfatta hus som uppförts eller byggts om med stöd av bostadslån, om projektet färdigställts under något av åren 1985-1991, eller med stöd av lån med statlig kreditgaranti enligt de garantiregler som gällde under 1992. Statens utgifter för räntesubventioner till bostadsbyggandet Räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder enligt äldre regler svarar för huvuddelen av statens utgifter för räntesubventioner till bostadsbyggandet. För närvarande utgör 97 % av statens årliga utgifter för räntebidrag utgifter för räntebidrag enligt äldre bestämmelser. Tabell 1. Utvecklingen av statens utgifter för räntebidrag m.m. budgetåren 1985/86-1993/94 BudgetårRäntebidrag m.m. enligt statsbudgeten (miljarder kr) 1985/86 (utfall)11,0 1986/87 (utfall)14,5 1987/88 (utfall)13,3 1988/89 (utfall)15,2 1989/90 (utfall)20,5 1990/91 (utfall)23,1 1991/92 (utfall)29,1 1992/93 (utfall)33,8 1993/94 (prognos)30,9 De totala räntebidragen för ny- och ombyggnad av bostäder budgetåret 1992/93 fördelar sig med 87 % på hyres- och bostadsrättshus och 13 % på egnahem. Av räntebidragen till hyres- och bostadsrättshus avser 72 % nybygg- nad och 28 % ombyggnad. Motsvarande fördelning mellan ny- och ombyggnad är för egnahemmen 89 % till nybyggnad och 11 % till ombyggnad. Huvuddelen av de räntebidrag som nu betalas ut går till hus byggda eller ombyggda under de senaste fem åren. 62 Tabell 2. Räntebidragens fördelning på årgångar m.m., hyres- och bostadsrättshus Färdig-Antal Produktionskostn.2Ombyggnadskostnad2Subventions-3Räntebidrag3 ställandelägenheter1Nybyggnad fler-Omfattande ombygg-ränta (vägd)1993 år Ny- och om- bostadshus kr/m2nad flerbostadshus1993 för ny-(beräknat) byggnad lägenhetsyta kr/lägenhetoch ombygg-Helår mkr nad 1980 27 968 4 060 164 400 11,9250 1981 32 035 4 740 202 200 11,6340 1982 39 767 5 040 224 000 11,6600 1983 43 243 5 630 244 600 11,9 720 1984 39 246 6 160 262 100 12,3 930 1985 45 312 6 460 280 200 11,91 000 1986 46 497 6 990 304 000 11,61 100 1987 51 713 7 940 336 700 10,71 140 1988 60 112 9 100 347 800 10,11 740 1989 65 335 9 830 410 400 13,83 950 1990 69 065 11 330 380 000 13,54 690 1991 71 087 11 910 455 000 11,54 090 1992 73 599 11 310 225 000 9,73 380 1993 57 600411 130 208 000 7,42 140 1Källa SCB, bostadsbyggnadsstatistik och moderniseringsstatistik för fler- bostadshus 2Källa SCB, låneobjektstatistik och Boverket, byggkostnader 3Källa Boverket, aviseringar (1980-1991) 41:a - 3:e kvartalet Statens utgifter för räntebidrag enligt de tidigare reglerna beror väsentligen på tre faktorer vilket framgår av tabell 2, nämligen antalet bostäder som byggs eller byggs om, till vilken kostnad det sker och subventionsräntans nivå. Utvecklingen av statens utgifter för bostadssubventioner är hänförlig till grundläggande brister i det gamla subventionssystemet. Följaktligen har systemet för statliga bostadssubventioner nu lagts om. Med de nya reglerna för statens stöd för ny- och ombyggnad av bostäder, som gäller för bostadsbyggande efter 1992, undanröjs många av det gamla systemets brister. Förutom en betydande förenkling innebär de nya reglerna en stark press nedåt på pro- duktionskostnaderna och större ansvar för fastighetsägarna. Genom de nya reglerna skapas bättre förutsättningar för boendekostnader som de boende kan acceptera i framtiden, även med minskade bidrag. Med hänsyn till det statsfinansiella läget har det emellertid varit nödvändigt att även vidta åtgärder beträffande det gamla systemet för att begränsa de utgiftsökningar som annars hade blivit en följd av detta system. De vidtagna åtgärderna börjar nu ge resultat inte bara i form av lägre utgiftsökningar. Statens årliga utgifter för räntebidrag beräknas minska under kommande år. Dels slår de beslutade utgiftsbegränsningarna igenom successivt. Dels får de sjunkande räntorna effekt i takt med att subventionsräntorna i bidragsärendena anpassas till den nya lägre räntenivån som nu har etablerats. Även det förhållandet att antalet färdigställda nya bostäder går ner och att påbörjandet för närvarande är lågt bidrar till att statens utgifter för räntebidrag minskar. De utgiftsbegränsande åtgärder som har genomförts eller beslutats för de närmaste åren innebär relativt utgångsläget att utgiftsnivån sänks med i storleksordningen 10-15 %. Därtill kommer utgiftssänkningar på grund av lägre marknadsräntor. Om dagens marknadsräntor består kommer utgiftsnivån i relativa termer att sänkas med ytterligare 40 %. Samtidigt bör understrykas att ut- giftsnivån i absoluta tal i hög grad är beroende av bostadsbyggandets omfattning i framtiden. En ekonomisk uppgång inom något eller några år som resulterar i en ökad efterfrågan på bostäder - och därmed ett ökat bostadsbyggande - medför att de årliga utgifterna för räntesubventioner i absoluta tal kommer, om inte att öka, så dock att minska i en långsammare takt än den som beräknas med utgångspunkt från bostadsbyggandets nuvarande omfattning. Det bör i detta sammanhang noteras att samtidigt som besparingar av de generella räntebidragen hittills genomförts med 3,4 miljarder kronor har kostnaderna för bostadsbidragen ökat med ca 1,5 miljarder kronor och för de kommunala bostadstilläggen med ca 2 miljarder kronor. Detta innebär att de sämst ställda hushållen har kompenserats för ökade boendekostnader. Godkännande av allmännyttiga bostadsföretag och godkännandets återkallelse vid fondemission Det förändrings- och förenklingsarbete som genomförts inom det bostadspolitiska området har bl.a. inneburit att den särställning i låne- och sub- ventionshänseende som de allmännyttiga bostadsföretagen tidigare åtnjutit nu i princip är avskaffad. När det gäller redan beviljat stöd enligt äldre regler har dock den gamla ordningen bibehållits. Det innebär bl.a. att de gamla reglerna om återkallelse av godkännande som allmännyttigt bostadsföretag och dess konsekvenser för låne- och subventionsvillkoren enligt äldre regler fortfarande gäller. Återkallas godkännandet skall lånenivå och subventioner anpassas till den som skulle ha gällt om husen hade ägts av ett privat företag. En situation som kan medföra att godkännandet som allmännyttigt företag återkallas är att ett företag inte uppfyller kravet på att verksamheten bedrivs utan enskilt vinstsyfte. För att verksamheten i ett allmännyttigt bostadsaktie- bolag inte skall anses ske i vinstsyfte får bolaget enligt myndigheternas hittillsvarande praxis i princip inte göra aktieutdelning och inte heller fondemission enligt aktiebolagslagen. Det sistnämnda har föranlett Bostadsutskottet (bet. 1991/92:BoU16) att anföra att det inte finns skäl att begränsa de allmännyttiga bostadsföretagens möjligheter att genomföra fondemissioner på det sätt som hittillsvarande praxis kommit att innebära. Enligt utskottet borde det övervägas om och i så fall hur reglerna behöver ändras eller förtydligas för att fondemissioner, när förutsättningar härför föreligger, skall kunna genomföras också i de allmännyttiga bostadsföretagen. Vad utskottet anfört har riksdagen gett regeringen tillkänna (rskr. 1991/92:203). Regeringen delar Bostadsutskottets uppfattning att ett allmännyttigt bostadsföretag i aktiebolagsform skall kunna utnyttja aktiebolagslagens regler om fondemission utan att en sådan åtgärd i sig skall äventyra företagets i administrativ ordning fastställda status som allmännyttigt bostadsföretag. Kravet på att verksamheten bedrivs utan enskilt vinstsyfte bör således inte tolkas så att en åtgärd varigenom aktiekapitalet höjs till följd av att an- läggningstillgångarna i företaget stigit i värde eller till följd av att ett överskott i verksamheten från ett år förs i ny räkning, skall anses utgöra otillåten vinstutdelning. Förbudet mot vinstutdelning bör bara avse ett beslut av företaget att av ett års överskott som aktieutdelning till ägarna dela ut ett sammanlagt belopp som överstiger normal årsränta på av ägarna direkt tillskjutet kapital, dvs. på det s.k. grundkapital som ett allmännyttigt bostadsföretag är skyldigt att ha. Detta skall utgöra en procent av fastighetskapitalet och skall ha tillförts företagen i form av kapitaltillskott utan återbetalningsskyldighet. Det ankommer på regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att vidta de åtgärder som behövs för att förtydliga reglernas innebörd i nu berört avseende. Bidragsadministrationen Inom ramen för förändrings- och förenklingsarbetet på det bostadspolitiska området har också ett antal förändringar genomförts beträffande administrationen av statens stöd för bostadsfinansiering. Länsbostadsnämnderna har hittills svarat för den regionala administrationen av den statliga bostadsfinansieringen. Verksamheten har omfattat såväl låne- som bidragsverksamhet. De förändringar av statens stöd för bostadsfinansiering som beslutades i första hand hösten 1991 innebar att nämndernas befattning med lån och låneförvaltning i princip upphörde i och med utgången av år 1991. Låneförvaltningen togs successivt över av Statens Bostadsfinan- sieringsaktiebolag, SBAB. Övertagandet var helt genomfört den 1 juli 1993. De förenklingar som den nya ordningen för statliga räntesubventioner för ny- och ombyggnad av bostäder inneburit har lett till att behovet av personal för bidragsadministrationen minskat betydligt. Länsbostadsnämnderna läggs ner vid årsskiftet 1993/94 och uppgiften att sköta den regionala administrationen av statens stöd för bostadsfinansiering tas över av länsstyrelserna fr.o.m. den 1 januari 1994. Från samma tidpunkt tillförs länsstyrelserna resurser motsvarande 210 årsarbetskrafter. Vidare får varje länsstyrelse en funktion som länsexpert för bostadsfinansieringsfrågor. I samband med att länsbostadsnämnderna upphör överförs vissa uppgifter beträffande ett antal äldre låne- och bidragsformer till Boverket. Det gäller bl.a. prövningen av frågor om ränte- och amorteringsfria tilläggslån för ombyggnad och förbättringslån. Boverket övertar också läns-bostadsnämndernas funktion som första besvärsinstans vid prövningen av ärenden om bostadsbidrag enligt äldre lagstiftning. Boverket övertar också ärenden om s.k. 33 -ersättning till kommuner enligt 1962 års bostadslånekungörelse (1962:537) och motsvarande äldre bestämmelser. Överföringen av den sistnämnda uppgiften till Boverket beslutades av regeringen den 7 oktober 1993. Omläggningen av statens stöd till bostadsfinansieringen har också medfört förändringar för kommunerna. Kommunernas uppgifter att förmedla ansökningar om lån och bidrag för bostadsfinansieringsändamål har upphört. I sammanhanget kan vidare nämnas att bostadsbidragens administration den 1 januari 1994 förs över från kommunerna till de allmänna försäkringskassorna. En avveckling pågår därför av de kommunala s.k. förmedlingsorganen. F 1. Boverket: Förvaltningskostnader 1992/93 Utgift 149 795 381 1993/94 Anslag 142 916 000 1994/95 Försla 138 879 000 Boverket är enligt sin instruktion (1988:590) central förvaltningsmyndighet för frågor om byggd miljö och hushållning med naturresurser, fysisk planering, byggande samt boende. Verket svarar även för den centrala administrationen av statligt bostadsstöd i form av bidrag för finansiering av bostäder. Boverket är lokaliserat i Karlskrona. Våren 1993 fattade riksdagen beslut (prop. 1992/93:172, bet. 1992/93:- BoU20, rskr. 1992/93:301) om mål, verksamhetsinriktning och ekonomiska resurser för Boverket avseende treårsperioden 1993/94-1995/96. Som övergripande mål för Boverket gäller enligt beslutet att verka för enhetlighet och effektivitet i tillämpningen av regler och stödsystem inom verksamhetsområdena Byggd miljö och hushållning med naturresurser, Fysisk planering, Byggande samt Boende. Boverket skall också arbeta för - att den fysiska planeringen främjar en god hushållning med naturresurser och en god bebyggelsemiljö, och - ett effektivt, säkert och hälsosamt byggande. Boverkets verksamhet skall inriktas på myndighetsutövning, inklusive sådan tillsyn och uppsikt som direkt följer av lag eller förordning. I denna myndighetsutövning ingår också att analysera olika ekonomiska och andra konsekvenser av befintliga samt föreslagna nationella och internationella regler och stödsystem. Statliga stödformer som under innevarande budgetår ligger inom Boverkets verksamhetsområden finansieras med anslag under Social-, Finans-, Arbetsmark- nads-, Kultur-, Närings- och Civildepartementens huvudtitlar. Anslagen till täckande av förvaltningskostnader vid Boverket och Länsbostadsnämnderna hör i sin helhet till Finansdepartementets område. Av följande sammanställning framgår de aktuella anslagen och anslags-beloppen för innevarande budgetår. Anslagen för bostadsbidrag och kul-turstöd vid ombyggnad m.m. disponeras även av Riksförsäkringsverket respektive Riksantikvarieämbetet. Socialdepartementet, femte huvudtiteln B 2. Bostadsbidrag 8 560 000 000 E 3. Bostadsanpassningsbidrag m.m. 133 700 000 8 693 700 000 Finansdepartementet, sjunde huvudtiteln G 1. Boverket: Förvaltningskostnader 142 916 000 G 2. Boverket: Uppdragsverksamhet 1 000 G 3. Länsbostadsnämnderna 82 618 000 G 4. Räntebidrag m.m. 31 315 000 000 G 5. Investeringsbidrag för bostadsbyggande 3 100 000 000 G 6. Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus175 000 000 G 7. Vissa lån till bostadsbyggande 1 000 000 34 816 535 000 Arbetsmarknadsdepartementet, tionde huvudtiteln B 2. Bidrag till allmänna samlingslokaler 50 000 000 Kulturdepartementet, elfte huvudtiteln B 4. Stöd till icke-statliga kulturlokaler 25 000 000 B 20. Bidrag till konstnärlig utsmyckning 20 000 000 B 30. Kulturstöd vid ombyggnad m.m. 120 000 000 165 000 000 Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln E 7. Insatser för ny energiteknik 12 000 000 G 13. Bidrag för åtgärder mot radon i bostäder 20 000 000 32 000 000 Civildepartementet, trettonde huvudtiteln F 3. Bidrag till allmänna samlingslokaler 85 000 000 Ränteinkomster från äldre anslagsfinansierade lån för bostadsändamål och återbetalningar av sådana lån som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under inkomsttitlar, beräknas av Boverket till ca 7,9 miljarder kronor för budgetåret 1994/95 (innevarande budgetår ca 8 miljarder kronor). Avgiftsinkomster som Boverket disponerar beräknar verket till 11,8 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 (innevarande budgetår 24,1 miljoner kronor). Anslagssparandet uppgår till ca 5 miljoner kronor, vilket utgör 3,5 % av det tilldelade ramanslaget. Boverket disponerar en låneram på 6,1 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. RRV:s revisionsberättelse över Boverkets årsredovisning innehåller inte någon invändning. 63 Boverket Boverket har lämnat en förenklad anslagsframställning till regeringen för budgetåret 1994/95. Boverket begär medel för budgetåret 1994/95 enligt den planeringsram som fastställts för perioden 1993/94-1995/96. Boverket förutsätter att Stadsmiljörådets kansli och de s.k. Stockholms- garanterna inte längre skall finansieras över anslaget. Med Stockholmsgaranter avses personal som under vissa förutsättningar får utöva sin tjänst i Stockholm. Regeringens överväganden Sammanfattning Resultatbedömning Eftersom verksamheten omprövades och gavs en delvis ny inriktning in-för budgetåret 1993/94 avstår regeringen från att nu göra en resultatbedömning på grundval av verkets årsredovisning avseende budgetåret 1992/93. Slutsatser Sammantaget innebär regeringens bedömning att de riktlinjer som lades fast i proposition 1992/93:172 om anslag till Boverket och den regionala administrationen av statens stöd för bostadsfinansiering, m.m. bör gälla också för budgetåret 1994/95. Inom verksamhetsområdet Byggd miljö, hushållning med naturresurser och fysisk planering bör verksamheten fortsätta med den inriktning och omfattning som angavs i den nyss nämnda propositionen. Verket bör där-vid bl.a. ytterligare utveckla sitt engagemang på det internationella området, framför allt med inriktning på samarbetet runt Östersjön och med EU. Genomförandet av riksdagens beslut om investeringar i trafik-ens infrastruktur m.m. och regeringens beslut med anledning därav ställer stora krav på samhällsplaneringen och därmed också på Boverket. Därut-över vill regeringen erinra om det utvecklingsarbete som behövs med an-ledning av förordningen (1993:191) om tillämpning av lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. Aktiviteterna inom verksamhetsområdet Byggande har under senare tid dominerats av översynen av Nybyggnadsreglerna. Dessa ersätts den 1 januari 1994 av Boverkets Bygg- och Konstruktionsregler, BBR och BKR. Eftersom de nya reglerna i större utsträckning än tidigare är formulerade som funktionskrav, krävs omfattande utbildnings- och in-formationsinsatser från verkets sida för att underlätta reglernas tilllämpning. Översynsarbetet har också tydliggjort behovet av att vissa frågeställningar utreds ytterligare. Enligt regleringsbrevet för innevarande budgetår skall Boverket priori-tera uppgiften att genomföra EG:s byggproduktdirektiv i Sverige. EES-avtalets ikraftträdande medför därvid att myndighetsutövningen kommer att omfattas av verkställighetsföreskrifter till byggproduktlagen (1992:1535). Enligt byggproduktförordningen (1993:1051) skall Boverket dessutom utöva tillsyn över att byggproduktlagen och de föreskrifter som meddelas med stöd av denna lag följs. Regeringen gav den 17 juni 1993 Boverket i uppdrag att i sina föreskrifter skapa förutsättningar för öppna system för provning och kontroll inom sitt ansvarsområde. Enligt regeringens uppfattning är det angeläget att nuvarande system snarast öppnas för konkurrens. Boverket skall därför prioritera detta arbete. Ett led i såväl EES-anpassningen som införandet av öppna system är den förordning om hissar och vissa andra motordrivna anordningar som regeringen beslöt den 16 december 1993. Denna medför ökat föreskrifts-ansvar för Boverket liksom ansvar för att följa dessa frågor inom EES. Inom verksamhetsområdet Boende har Boverket bl.a. som mål att arbeta för en effektiv administration av bostadsstöden. Regeringen noterar att verket trots mycket korta förvarningstider på ett framgångsrikt sätt lyckats lösa sina uppgifter i samband med omläggning av de statliga stöd-en för bostadsbyggandet. Däremot är handläggningstiderna vid verket för framför allt räntebidragsärenden fortfarande oacceptabelt långa. Den främsta orsaken är enligt Boverket en kraftigt ökad ärendetillströmning. Regeringen har tidigare som mål angett att verket förväntas minska hand-läggningstiderna till i genomsnitt under tre månader per ärende. Detta mål ligger fast. Regeringen förutsätter att målet nås inom den nuvarande resursramen. Vid denna bedömning har beaktats den plan för hur hand-läggningstiderna skall kunna minska till i genomsnitt tre månader som verket utarbetat under hösten 1993 på uppdrag av regeringen. Arbetet med framtagande av statistik, utredningar och prognoser m.m. skall framgent begränsas till sådant underlag som är nödvändigt för att bedöma och beräkna statens utgifter på de sakanslag som Boverket dispo-nerar samt annat underlag som regeringen begär, t.ex. för bedömningar av bostadsbyggandets omfattning. När det gäller övrig utrednings- och utvärderingsverksamhet skall denna inriktas enligt vad som följer av Boverkets instruktion. Boverket bör vidare sträva efter att öka andelen avgiftsfinansierade projekt. För dessa bör målet vara full kostnadstäckning. Inom Miljö- och naturresursdepartementet har en utredning gjorts om Stadsmiljörådets framtida ställning och finansiering. Utredningen förordar en fortsatt anknytning till Boverket. Skälet är att verksamheten bedöms som angelägen men att det inte nu har varit möjligt att få till stånd en extern finansiering av verksamheten. Även regeringen anser att Stadsmiljörådet bör finnas kvar. I det statsfinansiella läge som råder är det dock inte möjligt att som Boverket har förutsatt i sin anslagsframställning anvisa extra anslagsmedel till kostnaderna för denna verksamhet. Rege-ringen kan därför inte biträda Boverkets förslag i denna fråga. Medlen för rådets verksamhet måste således i avvaktan på extern finansiering tas inom den av riksdagen tidigare beslutade planeringsramen för Boverket. Regeringen gör dessutom bedömningen att det - om inriktningen av verksamheten koncentreras på debatt, rådgivning och information - bör vara möjligt att uppnå vissa besparingar i verksamheten. Ansträngningarna att åstadkomma en extern finansiering bör fortsätta. Riksdagen beslutade våren 1988 (prop. 1987/88:115, bet. 1987/88:BoU:16, rskr. 1987/88:273) att den personal som skötte förvaltningen av lån och bidrag på Bostadsstyrelsen, och som tog tjänst för motsvarande verksam- het i det nya Plan- och bostadsverket, borde garanteras fortsatt sysselsättning i Stockholmsområdet när verksamheten avvecklades i Stockholm. Med utgångspunkt från detta riksdagsbeslut beslutade regeringen hösten 1988 att de arbetstagare som berördes, skulle få utöva sin tjänst i Plan- och bostadsverket med fortsatt stationering i Stockholm, om de inte hade fått någon ny anställning i samband med att låneförvaltningen övertogs av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB och verksamheten med bidragsförvaltning förlades till Karlskrona. Detta skulle gälla intill dess arbetstagarna antingen fått någon annan anställning eller erbjudits anställning i Stockholmsområdet som i allt väsentligt låg i linje med tjänsten i Plan- och bostadsverket. Som framgått av det föregående förutsätter Boverket att de s.k. Stock-- holmsgaranterna inte längre skall finansieras över anslaget. Det har från Boverkets sida gjorts icke obetydliga ansträngningar för att försöka finna annan anställning åt dessa. Regeringen gör bedömningen att de anställ-ningsavtal som har ingåtts med stöd av garantin inte kan sägas upp, t.ex. genom enbart en hänvisning till att annan likvärdig anställning har erbju-dits. Regeringen vill dock samtidigt understryka att Stockholmsgaranterna, bortsett från stationeringsorten, har samma anställningsvillkor som övrig personal vid Boverket. Detta innebär att Stockholmsgaranterna om-fattas av samma regler och villkor som all annan personal vid verket i samband med eventuella framtida beslut om personalminskningar, etc. Det ankommer således på Boverket att med utgångspunkt från de uppgifter och ekonomiska ramar som regeringen har tilldelat verket pröva om Stockholmsgaranterna, liksom övrig personal, kan beredas fortsatt anställning vid verket. Någon finansiering av Stockholmsgaranterna utanför det anslag som följer av planeringsramen kan därför inte medges. Regeringen förutsätter att Boverket fortsätter arbetet med att vidareutveckla resultatinformationen till regeringen i form av mål, mätmetoder, resultatmått, etc. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Boverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 138 879 000 kr. F 2. Boverket: Uppdragsverksamhet 1992/93 Utgift - 1993/94 Anslag 1 000 1994/95 Förslag 1 000 Boverket bedriver s.k. tjänsteexport inom en särskild organisatorisk enhet, benämnd Swedeplan. Verksamheten bedrivs som uppdrag, främst inom området fysisk planering, men även inom miljövård. Verksamheten är helt självfinansierad genom avgifter. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Boverket: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett obetecknat anslag på 1 000 kr. F 3. Räntebidrag m.m. 1992/93 Utgift33 826 474 000 1993/94 Anslag31 315 000 000 1994/95 Förslag25 600 000 000 Anslaget disponeras för utgifter för statliga räntesubventioner för ny-och ombyggnad av bostäder och för vissa underhålls- och förbättringsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus. Anslaget disponeras vidare för särskilt om- byggnadsbidrag i fråga om äldrebostäder och för s.k. 33 -ersättning till kommuner. Anslaget disponeras dessutom för utgifter som återstår av statliga åtaganden enligt ett antal stödsystem som är under avveckling. Bestämmelser om räntesubventioner för ny- och ombyggnad av bostäder finns såvitt gäller nya projekt i förordningen (1992:986) om statlig bostads- byggnadssubvention. För pågående eller redan genomförda projekt finns bestämmelser i dels förordningen (1991:1933) om statliga räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder, dels den numera upphävda nybyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:692), respektive ombyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:693), dels ock i bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) och motsvarande äldre bestämmelser. Bestämmelser om räntesubventioner för underhålls- och förbättringsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus, det s.k. RBF-stödet, finns i förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus. Bestämmelser om ombyggnadsbidrag för äldrebostäder finns i förordningen (1993:166) om särskilt ombyggnadsbidrag för äldrebostäder. För bidragsgivningen gäller en beslutsram. Ramen har nyligen av riksdagen höjts med 100 miljoner kronor genom att ta i anspråk medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder (bet. 1993/94:AU5, rskr. 1993/94:102). Bidrag får efter höjningen lämnas med sammanlagt 220 miljoner kronor. Bestämmelser om 33 -ersättning till kommuner och om avlösen av statens ersättningsskyldighet finns i bostadslånekungörelsen (1962:537) och motsvarande äldre lånebestämmelser respektive förordningen (1984:337) om ändrade be- stämmelser om statens skyldighet att betala ersättning till kommuner enligt 33  bostadslånekungörelsen (1962:537) m.m. Bestämmelser om äldre stödformer som är under avveckling finns i ett antal upphävda förordningar. Det gäller räntebidrag enligt förordningen (1977:332) om statligt stöd till energibesparande åtgärder i bostadshus m.m. (upphävd 1980:334), förordningen (1982:644) om lån för byggnadstekniska åtgärder i bostadshus (upphävd 1991:1929), förordningen (1983:40) om räntebidrag för under- hållslån i vissa fall (upphävd 1992:1050), förordningen (1984:614) om lån för förvärv av vissa bostadshus som har förköpts enligt förköpslagen (upphävd 1992:411) samt förordningen (1987:258) om stöd till flerbarnsfamiljer för köp av egnahem (upphävd 1991:410). Det gäller vidare bidrag enligt förordningen (1982:1285) om statsbidrag till hyresrabatter i bostadshus (upphävd 1992:413), förordningen (1986:1399) om bidrag vid nybyggnad av vissa bostäder (upphävd 1992:414), förordningen (1985:352) om lån m.m. för gatukostnadsersättning i vissa fall (upphävd 1990:648) och förordningen (1986:1398) om bidrag till bostadskostnader efter ombyggnad (upphävd 1992:415). Boverket Boverket har i sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 redovisat beräkningar av utgiftsbehovet för räntebidrag för ny- och ombyggnad de närmaste åren. Verkets beräkningar innebär sammanfattningsvis att statens utgifter för i första hand räntebidrag enligt de regler som gällde fram till utgången av 1992 förväntas komma att minska avsevärt de närmaste åren. För budgetåret 1994/95 beräknar verket numera, efter viss revidering av uppgifterna i anslagsframställningen, utgifterna under anslaget till sammanlagt 26 240 miljoner kronor. Av beloppet avser 25 400 miljoner kronor räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder, 675 miljoner kronor räntestöd för underhåll och förbättring av hyres- och bostadsrättshus, 65 miljoner kronor ombyggnadsbidrag till äldrebostäder och 100 miljoner kronor övriga ränte- och bidragsstöd. Regeringens överväganden Sänkt bidragsandel i räntestödet för reparation och underhåll Det statsfinansiella läget har framtvingat ett omfattande program för sanering av statens utgifter i syfte att komma tillrätta med de strukturella problemen i statens finanser. Programmet förutsätter en årlig omprövning av statens utgifter för olika ändamål med utgångspunkt från utgiftsramar som bestämts med hänsyn till förväntade inkomster. Inom ramen för denna omprövning behöver utgifterna för räntesubventioner till bostäder minskas med 100 miljoner kronor för helt år inför budgetåret 1994/95, utöver de minskningar som följer av redan fattade beslut (prop. 1993/94:8, bet. 1993/94:BoU3, rskr. 1993/94:40). Regeringen bedömer att den ytterligare utgiftsbegränsningen bör tas ut inom det s.k. RBF-stödet. Reglerna för RBF-stödet innebär i korthet att ett årligt bidrag lämnas med viss andel av den beräknade räntekostnaden för vissa underhålls-, reparations- och energisparåtgärder i hus med bostäder som upplåts med hyres- eller bostadsrätt. Bidragstiden är 10 eller 20 år beroende på hur lång tid åtgärderna kan nyttiggöras. Bidragsandelen är för närvarande 25 %. För att uppnå den förutsatta utgiftsminskningen om 100 miljoner kronor bör bidragsandelen sänkas fem procentenheter. Regeringen förordar att bidragsandelen sänks från 25 till 20 %. Den lägre bidragsandelen bör gälla generellt för alla bidrag som avser tiden efter den 1 juli 1994. Det innebär att ändringen påverkar räntebidragets storlek både för återstående utbetalningar av redan beviljat räntestöd och för de ytterligare bidrag som beviljas avseende åren 1993 och 1994. Förslagets effekter på boendekostnaderna i hyres- och bostadsrättshus kommer att variera och är därför svåra att närmare beskriva. Tillgängliga uppgifter från ett antal ärenden om stödets storlek i relation till antalet bostäder ger dock vid handen att kostnadseffekten blir begränsad, i många fall mycket begränsad. I sammanhanget kan också påpekas att för reparationer och underhåll som genomförs 1993 och 1994 kan fastighetsägaren samtidigt utnyttja RBF-stödet och skattereduktionen för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus. Anslagsberäkning Utgifterna under räntebidragsanslaget budgetåret 1992/93 blev ca 1,5 miljarder kronor högre än vad Boverket och RRV redovisat i sina prognoser. Skillnaden beror huvudsakligen på att ett betydligt större antal projekt färdigställdes och fick sin första utbetalning av räntebidrag under 1992/93 än det antal som prognosmodellerna utgick från skulle färdigställas. Orsaken till detta är i första hand att byggtiden, dvs. tiden från påbörjande till färdigställande, blivit kortare. Det gäller särskilt för ombyggnader av flerbostadshus. Tiden är också kortare från det att ett byggprojekt färdigställs till dess att den första ränteutbetalningen görs bl.a. beroende på en övergång till kvartalsvis utbetalning för projekt som färdigställs 1992 och senare. För budgetåret 1993/94 är prognosen att utgifterna under anslaget kommer att bli 30 900 miljoner kronor. Som vi tidigare framhållit beräknas nu statens årliga utgifter för räntebidrag minska under kommande år beroende på dels att tidigare beslutade utgiftsbegränsningar slår igenom successivt, dels att de sjunkande räntorna får effekt och dels att det årliga antalet färdigställda nya bostäder minskar. Statens utgifter för räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostadshus under budgetåret 1994/95 beräknas till 24 870 miljoner kronor. I beräkningarna har regeringen utgått från Boverkets aviseringsstatistik beträffande räntebidrag för budgetåret 1992/93 och lagt till räntebidrag för tillkommande projekt 1993/94 och 1994/95. De volymantaganden i fråga om nytillkommande projekt som därvid gjorts bygger på Boverkets statistik över påbörjade ny- och ombyggnader. Bidragsunderlaget för räntebidrag för nybyggnad kan med dessa antaganden beräknas uppgå till ca 380 miljarder kronor budgetåret 1994/95 och för ombyggnad till ca 140 miljarder kronor. Beräkningarna baseras vidare på en antagen ränte- nivå för år 1994 på 7,25 % och för år 1995 på 7,0 %. I beräkningarna har även hänsyn tagits till den av riksdagen beslutade reduceringen av räntebidragen med 3 miljarder kronor åren 1994-1996. Med utgångspunkt från antagna räntenivåer och de garanterade räntor som kommer att gälla beräknar regeringen att räntebidrag för nybyggnad kommer att ges till ca 640 000 lägenheter och räntebidrag för ombyggnad till ca 630 000 lägenheter under budgetåret 1994/95. Statens utgifter för räntestöd för förbättring av bostadshus under budgetåret 1994/95 beräknas till 600 miljoner kronor. Beräkningarna har även här utgått från Boverkets aviseringsstatistik för budgetåret 1992/93. Därtill har lagts räntebidrag för nytillkommande ärenden under budgetåren 1993/94 och 1994/95. I beräkningarna har vidare beaktats regeringens förslag i det föregående att sänka bidragsandelen från 25 till 20 %. Statens utgifter för ombyggnadsbidrag för äldrebostäder beräknar regeringen i likhet med Boverket till 65 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. I sammanhanget kan nämnas att Boverket i sin anslagsframställning anmält att ca 15 miljoner kronor kommer att behövas för utbetalningar under budgetåret 1993/94. Regeringen har därför medgett att Boverket får disponera räntebidragsanslaget för detta ändamål redan under innevarande budgetår. Statens utgifter för övriga stödformer som belastar anslaget beräknar regeringen till 100 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner vad regeringen förordar i fråga om räntestöd för reparation och underhåll av hyres- och bostadsrättshus, 2. till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 25 600 000 000 kr. F 4. Investeringsbidrag för bostadsbyggande 1992/93 Utgift 5 665 734 647 1993/94 Anslag 3 100 000 000 1994/95 Förslag 800 000 000 Anslaget disponeras för utgifter för investeringsbidrag för bostadsbyggande. Bestämmelser om investeringsbidrag finns i två numera upphävda förordningar, nämligen förordningen (1991:1923) om statligt investeringsbidrag för ny- och om- byggnad av bostäder (upphävd 1992:991) och förordningen (1990:1369) med samma namn (upphävd 1991:1923) samt i förordningen (1992:992) om ändrade bestämmelser för investeringsbidrag enligt förordningen (1990:1369) om statligt investerings- bidrag för ny- och ombyggnad av bostäder. Genom beslut den 25 november 1993 ändrade regeringen förordningen (1991:1923). Beslutet innebär att bidragsgivningen enligt de regler som gäller från 1992 inte längre kan innefatta bidrag till arbeten som debiterats reducerad mervärdesskatt. Bidragsgivningen avsåg ursprungligen (prop. 1990/91:34) att i princip kompensera bostadsbyggandet för de ökade kostnader som följer av att mervärdesskatten för byggnads- och anläggningsarbeten sedan den 1 januari 1991 tas ut utan reduktion. Enligt Boverket uppgick det totala utbetalade bidragsbeloppet under budgetåret 1992/93 till 5 665 miljoner kronor. För budgetåren 1993/94 och 1994/95 beräknar Boverket utgifterna för in- vesteringsbidrag till 3 100 respektive 800 miljoner kronor. Regeringen biträder Boverkets förslag till anslagsberäkning för budgetåret 1994/95. 64 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 800 000 000 kr. F 5. Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus 1992/93 Utgift 170 463 000 1993/94 Anslag 175 000 000 1994/95 Förslag 50 000 000 Anslaget disponeras för tilläggslån för vissa reparations- och ombygg- nadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus. Bestämmelser om långivningen finns i förordningen (1983:1021) om tilläggslån för ombyggnad av bostadshus. Tilläggslånet är ett ränte- och amorteringsfritt lån för vilket ränte- och amorteringsfriheten omprövas vart femte år under lånetiden. Vid omprövningen avskrivs under perioden upplupen amortering. Lånetiden är sammanlagt högst 20 år. Lån eller delar av lån som vid utgången av lånetiden alltjämt är ränte- och amorteringsfria efterges. Tilläggslångivningen är under avveckling. Efter utgången av juni 1992 beviljas nya tilläggslån endast om åtgärderna ingår i ett ombyggnadsprojekt som pågick den 1 juli 1992 och om projektet beviljats tilläggslån ur den ram för beslut om tilläggslån som riksdagen medgett för budgetåret 1991/92. Med hänsyn till det begränsade antalet projekt som kan komma i fråga för tilläggslån under den tid stödformen avvecklas får lån under budgetåret 1993/94 lämnas utan rambegränsning. Boverket Boverket har samlat in information från dem som sökt tilläggslån under budgetåret 1992/93. Uppgifterna tyder på att de flesta projekt som uppfyller villkoren för tilläggslån är avslutade. Boverket gör dock bedömningen att lån på sammanlagt 24 miljoner kronor ytterligare kan komma att beviljas innan långivningen är helt avslutad. Behovet av medel för utbetalning av beviljade tilläggslån beräknas av Boverket till 50 miljoner kronor under budgetåret 1994/95. Regeringens överväganden De ombyggnadsprojekt som kan komma ifråga för tilläggslån under den tid som stödformen avvecklas är avgränsad genom de regler som nyss beskrivits. Under budgetåret 1993/94 får enligt riksdagens beslut långiv-ningen ske utan rambegränsning. Någon låneram behövs inte heller i fortsättningen. Regeringen biträder Boverkets förslag till anslagsberäkning för budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres-och bostadsrättshus för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 50 000 000 kr. F 6. Vissa lån till bostadsbyggande 1992/93 Utgift 2 881 343 1993/94 Anslag 1 000 000 1994/95 Förslag 1 000 000 Från anslaget betalas återstående räntebärande förbättringslån enligt förbättringslåneförordningen (1980:261). Förbättringslån kunde beviljas fram till utgången av juni 1987. Genom beslut den 7 oktober 1993 upphävde regeringen förbättringslåneförordningen (1993:1111). Vidare betalas från anslaget s.k. förvärvstillägg. Sådana tillägg lämnas i vissa situationer när bostadslånet skall utvidgas i samband med förvärv. Anslaget har dessutom belastats med återbetalning av felaktiga extra amor- teringar m.m. Enligt Boverket utbetalades under budgetåret 1992/93 inga förbättringslån. Utbetalningarna på anslaget för budgetåret hänför sig till anslagsfinansierade lån enligt andra förordningar. Boverket har genom en enkät till länsbostadsnämnderna konstaterat att det inte återstår några ytterligare förbättringslån att betala ut. När det gäller kommande utbetalningar enligt andra förordningar gör Boverket bedömningen att anslagsbehovet för budgetåret 1994/95 uppgår till 1 miljon kronor. Regeringen biträder Boverkets förslag tilll anslagsberäkning för budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Vissa lån för bostadsbyggande för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. F 7. Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader 1992/93 Utgift - 1993/94 Anslag15 789 000 1994/95 Förslag13 198 000 Statens bostadskreditnämnd (BKN) bildades den 1 januari 1992 och har enligt sin instruktion (1991:1274) till uppgift att -bevaka att kreditförsörjningen vid ny- och ombyggnad av bostäder sker i erforderlig omfattning och att ta de initiativ som krävs i detta syfte, -lämna kreditgarantier till kreditinstituten enligt förordningen (1991:1924) om statliga kreditgarantier för bostäder samt att fullgöra övriga uppgifter som anges i förordningen, -förvalta och redovisa lämnade garantier. BKN är lokaliserat i Karlskrona. Som övergripande mål för BKN:s verksamhet angavs i förra årets bud-getproposition (prop. 1992/93:100 bil. 8) att BKN skall arbeta för en effektiv och fungerande garantigivning för finansiering av bostadsbygg-ande. Kreditgarantigivningen skall i princip finansieras genom avgifter för utfärdade garantier. Avgifterna skall, sett över en längre tidsperiod, täcka såväl förluster inom garantisystemet som administrationskostnader. BKN bedömer att inkomster från avgifter för kreditgarantier kommer att uppgå till ca 130 miljoner kronor innevarande budgetår och ca 150 miljoner kronor budgetåret 1994/95. BKN har fått dispens av regeringen från kravet att lämna resultatredovisning i sin årsredovisning. Skälet är att BKN nyligen bildats och fortfarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede. Det har därför inte bedömts vara möjligt för BKN att lämna en fullständig resultatinformation. Det ekonomiska resultatet av verksamheten under budgetåret 1992/93 uppgick till 27,9 miljoner kronor före bokslutsdispositioner. Budgetåret 1991/92 uppgick resultatet till 1,8 miljoner kronor. Till och med utgång-en av budgetåret 1992/93 har BKN lämnat 15 323 garantier med ett garanterat belopp på 13 030 miljoner kronor. BKN disponerar en låneram på 4 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. RRV:s revisionsberättelse innehåller inte någon invändning. Statens bostadskreditnämnd BKN har lämnat en förenklad anslagsframställning till regeringen för budgetåret 1994/95. BKN bedömer att det kommer att ske en tyngdpunktsförskjutning av verksamheten, från nya garantier till ersättningsärenden. Antalet nya garantier bedöms successivt minska. Den största osäkerhetsfaktorn när det gäller den framtida bemanningen är därför utvecklingen av antalet ersättningsärenden och den genomsnittliga handläggningstiden av dessa. Vid utgången av budgetåret 1994/95 förväntas bemanningen uppgå till högst 18 heltidstjänster. Regeringens överväganden Sammanfattning Övergripande mål Det övergripande mål för verksamheten som angavs inför budgetåret 1993/94 bör ligga fast även under 1994/95. BKN skall arbeta för en effektivt fungerande garantigivning för finansiering av bostadsbyggande. Resurser: Ramanslag 1994/95 13 198 000 kr Resultatbedömning BKN:s årsredovisning innehåller, som tidigare framgått, ingen resultatre- dovisning. Regeringen noterar dock med tillfredsställelse att BKN under budgetåret har utvecklat ett uppföljnings- och informationssystem för garantiverksamheten samt att ett s.k. kreditmarknadsråd har konstituerats. Den ekonomiska rapporteringen som har upprättats förefaller tillfredsställande. Regeringen konstaterar vidare att RRV inte har haft några invändningar i revisionsberättelsen för BKN. Slutsatser De riktlinjer beträffande inriktningen på verksamheten som lades fast i 1993 års budgetproposition bör i huvudsak gälla även för budgetåret 1994/95. Det råder dock som framgått fortfarande osäkerhet om verksamhetens framtida omfattning och resursbehov. Dessutom tillkommer den nyligen beslutade kreditgarantin för omfördelningslån (prop. 1993/94:76, bet. 1993/94:BoU6, rskr. 1993/94:115). Sådana kreditgarantier kommer att utfärdas efter i huvudsak samma ordning som kreditgarantier för ny- och ombyggnad av bostäder. Långivaren köper garantin genom en enkel regi-strering i BKN:s datorsystem, BKN-systemet. Enligt gällande bestäm-melser skall kreditinstituten själva pröva om förutsättningarna för kreditgaranti är uppfyllda. Först om kreditinstitutet begär ersättning ur garantin prövar BKN om institutet uppfyllt villkoren för garantins giltighet och således är berättigat till ersättning. BKN biträder också med viss för- handsprövning i nya garantiärenden. Mot denna bakgrund förefaller det inte ändamålsenligt att nu tilldela BKN en flerårsram beträffande förvaltningskostnaderna. Regeringen vill i detta sammanhang dessutom erinra om att BKN är en liten myndighet med en verksamhet som är relativt enkel att överblicka. Av detta skäl an-ser regeringen att det inte är motiverat med någon fördjupad prövning av BKN inom den närmaste tiden, under förutsättning att situationen inte radikalt förändras. Regeringen bör kunna få tillräcklig information ur BKN:s årsredovisningar, anslagsframställningar m.m. Det förutsätts vidare att BKN vidareutvecklar sin resultatinformation till regeringen med bl.a. resultatmått och mätmetoder. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 13 198 000 kr. F 8. Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet 1992/93 Utgift - 1993/94 Anslag 1 000 1994/95 Förslag 1 000 Riksdagen beslutade våren 1993 (prop. 1992/93:100, bil. 8, bet. 1992/- 93:BoU20, rskr. 1992/93:301) att BKN:s förvaltningskostnader i fortsättningen skulle finansieras via ett ramanslag och att ett förslagsanslag för utbetalning av ersättning för skador skulle föras upp på stats-budgeten med ett formellt belopp om 1 000 kronor. Anslaget får således användas för att täcka eventuella förluster till följd av statliga kreditgarantier till långivare. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. 65 F 9. Bonusränta för ungdomsbosparande 1992/93 Utgift 1 113 000 1993/94 Anslag 4 000 000 1994/95 Förslag2 000 000 Under år 1988 beslutade statsmakterna att ett speciellt ungdomsbosparande skulle inrättas (prop. 1987/88:150 bil. 3, bet. 1987/88:FiU 21, 1987/88 rskr. 395). Lagen (1988:846) om ungdomsbosparande trädde i kraft i december 1988. Lagen innebär att ungdomar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett sparande i vissa banker eller sparkassor som kan fortgå till och med det år spararen fyller 28 år. Riksgäldskontoret fastställer en minimiränta. När kontoinnehavaren har sparat under tre år och det sparade kapitalet uppgår till minst 5 000 kronor, blir kontoinnehavaren berättigad till en årlig bonusränta på 3 % från det att sparandet började. Bonusräntan bekostas av staten. Bonusräntan betalas ut då kontoinnehavaren begär det eller när lån erhålles. När bonusräntan betalas ut upphör kontots anslutning till ungdomsbosparandet. Behovet av anslagsmedel är svårt att bedöma eftersom bonusränta utbetalas först då kontot avslutas. Den faktiska ökningstakten i sparandet och uttag av bonusränta har inte motsvarat den ökningstakt som kontoret tidigare räknat med. Riksgäldskontoret har därför beräknat behovet till 1 500 000 kronor under budgetåret 1994/95. Regeringen anser att detta belopp förefaller något lågt i förhållande till de uppgifter som Riksgäldskontoret presenterat. Regeringen föreslår ett belopp uppgående till 2 000 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 000 000 kr. F 10. Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån 1992/93 Utgift - 1993/93 Anslag 1 000 1994/95 Förslag 1 000 Enligt förordningen (1973:499) om bostadsanskaffningslån med statlig garanti till statstjänstemän m.fl. har under vissa förutsättningar lån med statlig garanti kunnat medges för förvärv av bostadsrätt eller för kontantinsats vid villaköp. Lån har medgivits den som i samband med ändring av tjänstgöringsort har fått eller kunnat få anstånd med omstationering. Högsta lånebelopp har varit 30 000 kr och längsta amorteringstid 10 år. Från anslaget betalas de kostnader som kan uppkomma till följd av att den statliga garantin behöver tas i anspråk. Anslaget disponeras av Kammarkollegiet. Regeringens överväganden I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15, bet. 1990/91:AU18, rskr. 1990/91:167) aviserades en avveckling av den statliga garantin för bostadsanskaffningslån. De successivt minskade uttnyttjandet visar att kreditgarantin numera inte i någon högre grad gör det lättare att lösa bostadsfrågan på den nya tjänstgöringsorten. Regeringen har därför upphävt för- ordningen om bostadsanskaffningslån. Fr.o.m. den 1 januari 1992 beviljas inga nya lån. Förordningen gäller dock för lån som har beviljats dessförinnan. Med hänsyn härtill bör anslaget för nästa budgetår föras upp med endast ett formellt belopp på 1000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. 66 G. Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet Övergripande mål Det övergripande målet för bankstödet är att trygga stabiliteten i betal- ningssystemet och säkra kreditförsörjningen. Målet skall uppnås genom att statligt stöd lämnas när det är nödvändigt för att banker och andra kreditins- titut skall kunna infria samtliga sina förpliktelser i rätt tid. Resurser: Följande medel föreslås under anslagen G 1.Bankstödsnämnden: Förvaltningskostnader Ramanslag 14 031 000 kr G 2.Åtgärder för att stärka det finansiella systemet Förslagsanslag 1 000 kr Riksdagen beslutade den 18 december 1992 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet (prop.1992/93:135, bet. 1992/93:NU16, rskr. 1992/93:155). Riksdagens beslut innebär att staten garanterar att banker och vissa andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. Statens garanti innebär ett åtagande att lämna stöd till fortsatt verksamhet i livskraftiga institut, varvid stödet skall förenas med krav på åtgärder från institutens sida, eller att lämna stöd till rekonstruktion eller avveckling i ordnade former av institut som inte förväntas uppnå lönsamhet på lång sikt. Bankstödsnämnden inrättades den 1 maj 1993 för att hantera stödet. Nämnden övertog vid sin tillkomst den verksamhet som tidigare bedrivits i Finansdepartementet. Bankstödsnämnden har inkommit med årsredovisning för budgetåret 1992/93 och anslagsframställan för budgetåret 1994/95. Redovisningen för budgetåret 1992/93 omfattar tiden den 1 maj - 30 juni 1993. Bankstödsnämnden har medgivits undantag från att upprätta resultatredovisning enligt förordningen om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning. Kostnaden för bankstödet redovisas på anslagen Bankstödsnämnden och Åtgärder för att stärka det finansiella systemet. För att ge en heltäckande bild av bankstödet och dess kostnader, redovisas först stödets utformning, omfattning, statsbudgetkonsekvenser och kostnader och därefter berörda anslag. Vilka som omfattas av stödet samt stödets former och villkor Statligt stöd kan lämnas till banker med svensk oktroj och till vissa kreditinstitut med statlig anknytning. Stöd utges främst i form av lån, garantier och kapitaltillskott. Stödåtgärderna skall utformas på ett affärsmässigt sätt så att statens långsiktiga kostnader för stödet minimeras. Kostnaderna för stödet skall, i möjligaste mån, återvinnas till staten. Staten skall inte eftersträva att bli ägare till banker eller andra kreditinstitut. Stödsystemet skall kvarstå så länge det behövs och skall avvecklas när så kan ske utan att fordringsägarnas intressen riskeras. En avveckling kan bara genomföras efter ett nytt beslut av riksdagen. Bankstödsnämndens mål och uppgifter Bankstödsnämndens övergripande mål är att, när det behövs, genom stödåtgärder till banker och vissa andra kreditinstitut verka för att stabiliteten i betalningssystemet garanteras och kreditförsörjningen tryggas. Vid utformningen av stödet skall Bankstödsnämnden väga in övergripande faktorer såsom effektivitet, konkurrens och mångfald. Bankstödsnämndens uppgift är att sköta stödfrågor inom ramen för de av riksdagen angivna riktlinjerna. Nämnden skall analysera den finansiella situationen i de enskilda institut som ansöker om stöd och utforma förslag till villkor om stödet samt besluta om stöd. Avtal och beslut som är av principiell betydelse eller i övrigt av större vikt skall nämnden överlämna till regeringen för godkännande. Sedan stödavtal har träffats skall Bankstödsnämnden löpande kontrollera utvecklingen i de institut som erhållit stöd och försäkra sig om att de uppfyller de krav som är förbundna med stödet. Nämnden skall vidare kontrollera att återbetalning sker enligt de villkor som avtalats. I de fall staten genom stödet blivit ägare till ett institut förvaltas statens tillgångar av nämnden. Bankstödsnämndens inriktning av verksamheten Bankstödsnämndens arbete har främst inriktats mot att analysera den finansiella situationen i de stödsökande instituten och utforma förslag till villkor om stöd. En omfattande värderingsprocess inleddes för att bedöma de stödsökande bankernas framtida intjäningsförmåga och värdet på deras tillgångar. I sin årsredovisning redogör Bankstödsnämnden för hur dess analys av bankerna delats in i tre arbetsområden: - Finansiell analys - Interna kontrollsystem - Strategi och effektivitet Den finansiella analysen är till för att definiera kapitalbristen i balansräkningen och för att göra det möjligt att beräkna hur balansräkningen utvecklas över tiden givet olika antaganden om ränta, utlåningstillväxt, inflation m.m. Den finansiella analysen utgör grunden för Bankstödsnämndens uppfattning om behovet och utformningen av eventuellt stöd. Goda och dåliga tillgångar har värderats var för sig. Den mest arbetskrävande analysen har varit den av bankernas krediter. Denna värdering har dock genomförts av bankerna själva efter riktlinjer av nämnden. Kreditvärderingarna har sedan kontrollerats genom ett omfattande stickprovsförfarande. Utöver den finansiella analysen har Bankstödsnämnden bildat sig en uppfattning om hur bankerna har hanterat olika typer av risker och hur de interna kontrollsystemen har fungerat. Resultat och slutsatser har diskuterats med bankerna och olika projekt har påbörjats för att säkerställa att bankerna håller en godtagbar standard vad gäller att kontrollera, mäta och förebygga risker som följer av en normal bankverksamhet. Vid analysen av strategi och effektivitet har Bankstödsnämnden gått igenom de stödsökande bankernas organisation i syfte att identifiera de åtgärder som bankerna kan vidta för att minska behovet av stöd genom att minska kostnaderna och öka intjäningsförmågan. Exempel på områden som analyseras är organisationens inriktning och kompetens, effektivitet och prissättning i kreditprocessen samt struktur och produktivitet i kontorsnätet. Sammantaget har, enligt Bankstödsnämnden, kunskap inom dessa tre områden givit en god bild av vilka problem de stödsökande bankerna har och hur dessa problem bäst löses. För att möjliggöra denna omfattande analys av de stödsökande bankerna har Bankstödsnämnden anlitat ett antal externa konsulter. Bankstödsnämndens ägarroll När Bankstödsnämnden startade sin verksamhet överfördes aktierna i Gota Bank, Nordbanken och Securum till Bankstödsnämnden. Dessa aktier hade tidigare förvaltats av andra myndigheter. Från Riksgäldskontoret fördes till nämnden lån och garantier som givits till stödsökande banker. Bankstödsnämnden skall förvalta statens aktier och andra finansiella instrument som ges ut av de nämnda instituten. Bankstödsnämnden skall vidare på statens vägnar företräda aktierna och får därvid utöva den företrädesrätt som tillkommer staten att delta i emissioner. Nämnden får inte utan regeringens samtycke sälja eller på annat sätt förfoga över aktierna och andra finansiella instrument som ges ut av instituten. Bankstödsnämnden skall utföra sitt uppdrag i nära samarbete med Finansdepartementet och hålla departementsledningen fortlöpande informerad om arbetet. Statens stödinsatser hittills Genom riksdagens beslut med anledning av prop. 1992/93:135 bemyndigades regeringen att göra betydande åtaganden för statens räkning. Det ansågs därför angeläget att riksdagen fortlöpande hölls informerad om vilka åtgärder som genomförs. För att fullgöra sin informationsskyldighet har regeringen lämnat skrivelser dels i maj 1993 (skr. 1992/93:251), dels i september 1993 (skr. 1993/94:61). Regeringen gör i det följande en kort rekapitulering av händelseutvecklingen i respektive stödsökande bank. Regeringen avser att under februari 1994 i en skrivelse återkomma med en utförligare redogörelse om de åtgärder som vidtagits för att stärka det finansiella systemet. Sparbanken Sverige På grund av omfattande kreditförluster i Första Sparbanken, som numera ingår i Sparbanken Sverige, gavs en statlig garanti på 3,8 miljarder kronor för ett lån avsett att trygga en rekonstruktion av banken. Garantin omvandlades i mars 1992 till ett statligt lån till den stiftelse som äger Första Sparbanken. Staten har vidare gått i borgen för ett lån från Trygg Hansa SPP till Sparbanksstiftelsen Första och de tio sparbanksstiftelser som står bakom den tidigare Sparbanksgruppen på sammanlagt 3,5 miljarder kronor jämte räntekostnader på högst 0,7 miljarder kronor. Den 29 juni 1993 infriade staten genom Bankstödsnämnden en del av sitt åtagande genom att betala ränta med 0,4 miljarder kronor. I februari 1993 inkom en ansökan om statligt stöd från Sparbanken Sverige. Den 19 november 1993 meddelade Sparbanken Sverige att ansökan om stöd återkallades. Nordbanken Hösten 1991 tvingades staten som huvudägare till Nordbanken att skjuta till 4,2 miljarder kronor via en nyemission. Regeringen bedömde våren 1992 att det trots nyemissionen var nödvändigt med en rekonstruktion av banken. Riksdagen bemyndigade regeringen att vidta åtgärder inom en ram på 20 miljarder kronor. För att underlätta rekonstruktionen förvärvade staten alla utestående aktier för totalt 2 miljarder kronor. Den finansiella rekonstruktionen av Nordbanken påbörjades under hösten 1992 varvid Nordbanken tillfördes 10 miljarder kronor i form av aktieägartillskott. Bankens nödlidande engagemang fördes därefter över till Securum AB, och dess dotterbolag. Den 1 januari 1993 förvärvade staten samtliga aktier i Securum för 1 miljard kronor av Nordbanken. Securum har övertagit tillgångar från Nordbanken motsvarande brutto ca 67 miljarder kronor. Nordbanken hade i sitt bokslut reserverat 17 miljarder kronor för dessa tillgångar. Köpeskillingen för tillgångarna sattes till 50 miljarder kronor. Köpet finansierades genom att staten utfärdade två garantier (garantiåtagande 1 och 2), uppgående till sammanlagt 23 miljarder kronor, som omedelbart infriades. Vidare lämnade Nordbanken ett lån till Securum på 27 miljarder kronor, varav 10 miljarder kronor är garanterade av staten. Gota Bank I slutet av december 1992 tog staten över samtliga aktier i Gota Bank. I början av 1993 beslutade regeringen att utfärda en förlusttäckningsgaranti på 10 miljarder kronor till banken. Bankstödsnämnden beslutade den 25 augusti 1993 att utöka garantin med 5 miljarder kronor. Statens garanti till Gota Bank är konstruerad på så sätt att den ännu inte har medfört några utbetalningar. Den 8 september 1993 beslutade Bankstödsnämnden att dela Gota Bank och att huvuddelen av Gota Banks problemengagemang, till ett värde av högst 43 miljarder kronor, skulle överföras till ett förvaltningsbolag, Retriva AB. Bankstödsnämnden beslutade den 9 december 1993 att överlåta Gota Bank till Nordbanken på de villkor som skulle komma att fastställas av nämnden. Regeringen godkände nämndens beslut den 10 december 1993. Den 20 december 1993 beslutade Bankstödsnämnden om rekonstruktion av Gota Bank och om finansiering av Retrivakoncernen. Beslutet innebär i korthet att, vad avser Gota Bank, de av staten utställda garantierna till banken återkallas och att den brist som uppkommer i bankens balansräkning, bl.a. på grund av de nedskrivningar som genomförs på de tillgångar som överförs till Retriva, täcks av staten genom kapitaltillskott. Den sammanlagda bristen i balansräkningen beräknas till 20 miljarder kronor. Vad avser Retriva-koncernen tillskjuter staten koncernen ett eget kapital uppgående till 3,8 miljarder kronor, vilket lånefinansieras. Vidare garanterar staten ett förlagslån uppgående till 3,5 miljarder kronor. Koncernen får en total balansomslutning på 13 miljarder kronor. Staten förvärvar alla aktier i Retriva för 5 miljoner kronor. Tidpunkten för överlåtelsen av Gota Bank till Nordbanken har beslutats till den 30 december 1993. Då staten äger både Nordbanken och Gota Bank har Bank- stödsnämnden beslutat att det bör ankomma på Nordbanken att, sedan staten gjort de kapitaltillskott som krävs för att fylla bristen i Gota Banks balansräkning, kapitalisera Gota Bank. Överlåtelserna av aktierna i Gota Bank till Nordbanken kan då ske genom ett aktieägartillskott utan ersättning. Bankstödsnämnden garanterar dock gentemot Gota Bank att bankens aktiekapital om drygt 240 miljoner kronor är intakt per den 31 december 1993 i samband med att aktierna i Gota Bank tillskjuts Nordbanken. Garantin begränsas till 3 miljarder kronor. Det totala åtagandet för Gota Bank/Retriva uppgår, i enlighet med Bankstöds- nämndens beslut, till 30,3 miljarder kronor, varav 23,8 miljarder kronor kommer att betalas ut och 20 miljarder kronor kommer att belasta statsbudgeten omedelbart. Regeringen godkände nämndens beslut den 22 december 1993. 67 Skandinaviska Enskilda Banken I december 1992 anmälde S-E Banken att banken sannolikt skulle vara i behov av statligt stöd. Den 23 februari 1993 lämnade banken in en formell ansökan om statligt stöd. Efter överläggningar mellan S-E Banken och Bankstödsnämnden meddelade banken att dess kapitalbas skulle stärkas genom en nyemission. Ansökan om statligt stöd återtogs i augusti 1993. Föreningsbanken Föreningsbanken anmälde vid årsskiftet 1992/93 att banken var i behov av statligt stöd. Den 22 oktober 1993 beslutade Bankstödsnämnden att ingå ett avtal om statligt stöd till Föreningsbanken. Avtalet innebär bl.a. följande. Banken skall emittera konvertibla skuldebrev om sammanlagt 2,5 miljarder kronor till staten. Skuldebreven skall löpa t.o.m. den 30 juni 1997. Som betalning för skuldebreven utfärdar staten en revers på samma belopp och löptid till banken. Sammanfattning av stödinsatser I tabellen nedan görs en sammanfattning av de ovan beskrivna statliga stödåtgärderna. Kolumnen Utbetalt visar i vilken utsträckning stödet har påverkat statens lånebehov. Kolumnen Belastat statsbudgeten visar i vilken utsträckning stödet belastat statsbudgeten. Principerna för i vilken utsträck- ning stödet har lånefinansierats lades fast i propositionen om åtgärder för att stärka det finansiella systemet prop. 1992/93:135 s. 38: Stöd som ges i form av lån och kapitaltillskott bör finansieras genom lån i Riksgäldskontoret på marknadsmässiga villkor och tas upp i den nyinrättade myndighetens redovisning. Lånefinansiering bör ske i en utsträckning som korresponderar med det värde som tillgångarna tas upp i myndighetens redovisning. Det statliga bankstödet Belastat Miljoner kronorTotalt åtagandeUtbetaltstatsbudgeten Sparbanken lån 3 800 3 800 0 borgen 4 200 400 400 Totalt 8 000 4 200 400 Nordbanken aktieteckning 4 191 4 191 4 191 aktieköp 2 055 2 055 2 055 kapitaltillskott10 000 10 000 10 000 Totalt 16 246 16 246 16 246 Securum garanti 1 9 850 9 850 9 850 garanti 2 14 150 13 150 13 150 aktieköp 1 000 1 000 0 borgen 10 000 0 0 Totalt 35 000 24 000 23 000 Gota Bank kapitaltillskott120 000 20 000 20 000 garanti1 3 000 0 0 Totalt 23 000 20 000 20 000 Retriva kapitaltillskott13 8003 800 0 borgen1 3 500 0 0 Totalt 7 300 3 800 0 Föreningsbanken Konvertibelt skuldebrev12 5000 0 Totalt 2 500 0 0 TOTALT BANKSTÖD92 04668 24659 646 1Beslutat efter den 30 juni 1993. Bankstödets statsbudgetkonsekvenser Belastningen på statsbudgeten för bankstödet har t.o.m budgetåret 1992/93 uppgått till knappt 40 miljarder kronor. Dessa utgifter har redovisats mot ett antal olika anslag enligt tabellen nedan. Totala utgifter på statsbudgeten budgetåren 1991/92-1992/93 Miljoner kronor1991/921992/93 Sjunde huvudtitelns anslag: A1 Finansdepartementet 0,4 A3 Utredningar m.m. 5 0,4 E11 Förvaltningskostnader 3 G7 Teckning av aktier i NB4 200 I8 Vissa räntekostnader m.m. 12 110 I9 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet 23 518 Totalt 4 205 35 631 I samband med att riksdagen godkände regeringens proposition om åtgärder för att stärka det finansiella systemet, upprättades ett speciellt anslag för belastning av utgifter för detta ändamål; Åtgärder för att stärka det finansiella systemet. I detta sammanhang upprättades även ett anslag för Bankstödsnämndens förvaltningskostnader. Ekonomisk redovisning av bankstödet En fullständig redovisning av bankstödets ekonomiska effekter för staten kräver dels att hänsyn tas till vissa kostnader som ännu inte gett upphov till några utgifter för staten, dels att hänsyn tas till tillgångar respektive åtaganden som bankstödet har medfört för staten. De totala kostnaderna för bankstödet har t.o.m. budgetåret 1992/93 uppgått till drygt 56 miljarder kronor. Skillnaden mellan kostnaderna för bankstödet på drygt 56 miljarder kronor och de utgifter som belastat statsbudgeten på knappt 40 miljarder kronor består främst i kostnader som kan härledas till garantiåtagandet gentemot Gota Bank. En annan väsentlig post består i upplupna räntekostnader. I nedanstående tabell åskådliggörs bankstödet t.o.m. budgetåret 1992/93 enligt en kostnadsmässig ansats. Ekonomiska konsekvenser av bankstödet budgetåren 1991/92 och 1992/93 Miljoner kronor 1991/92 1992/93 Aktieköp Nordbanken 4 191 2 055 Kapitaltillskott - Nordbanken 10 000 - Securum garanti 1 9 850 - Securum garanti 2 13 150 Gota banks ianspråktagande av garanti 13 020 Infriade garantier 400 Räntekostnader 3 900 Förvaltningskostnader 4 Konsultkostnader 5 100 Totala kostnader 4 196 52 479 Garantiavgifter 100 Driftskostnadsintäkter 80 Totala intäkter 180 Redovisade nettokostnader 4 196 52 299 Invärderat kapital avseende aktier i Nordbanken 12 900 Regressfordran på Sparbanksstiftelserna för infriad garanti 400 Delsumma 13 300 Bankstödet totalt, netto4 19638 999 Garantiåtagandena till Securum uppgående till totalt 23 miljarder kronor har placerats under rubriken Kapitaltillskott eftersom dessa från början var avsedda att infrias. Infriandet av del av garantiåtagande 2 till Securum, uppgående till 13,15 miljarder kronor, lånefinansierades ursprungligen i Riksgäldskonto- ret. Vid fastställandet av Bankstödsnämndens bokslut har statens aktier i Securum upptagits till ett värde av 1 miljard kronor. Detta motsvarar statens anskaffningskostnad för aktierna. Då det angivna kapitaltillskottet på 13,15 miljarder kronor inte ansetts kunna öka det bokförda värdet av aktierna i Securum, har kostnaden för tillskottet belastat nämndens resultat. Lånet till Riksgäldskontoret har därför återbetalats genom belastning av anslaget Åtgärder för att stärka det finansiella systemet. Av de 15 miljarder kronor som staten utfäste i garanti till Gota Bank hade banken per den 30 juni 1993 i sitt resultat utnyttjat 13,02 miljarder kronor för reserveringar av befarade kreditförluster. Bankstödsnämnden har i sitt resultat upptagit motsvarande summa som kostnad. Några utbetalningar med avseende på garantin skedde inte under budgetåret 1992/93 vilket gör att statsbudgeten för budgetåret 1992/93 inte har påverkats av dessa kostnader. 68 I samband med lånet på 3,5 miljarder kronor till Sparbanksstiftelserna lämnade staten ett borgensåtagande uppgående till 4,2 miljarder kronor. Posten Infriade garantier avser del av detta borgensåtagande. Posten Räntekostnader består av räntekostnader och kursförluster på lån upptagna av Bankstödsnämnden i Riksgäldskontoret. Räntekostnaderna härrör dels från finansiering av lån till Sparbanksstiftelserna, dels för finansiering av kapitaltillskott till Securum. Kursförlusten uppkom vid förtida lösen av det senare nämnda lånet. Bankstödsnämnden har även tagit upp intäker från bankstödet uppgående till totalt 180 miljoner kronor. Dessa består av dels inkomna garantiavgifter, dels beräknade intäkter för kostnadsersättningar. I anslutning till de redovisade kostnaderna och intäkterna bör även värdet av tillgångar som i Bankstödsnämndens bokslut inte lånefinansieras beaktas. Dessa utgörs av aktier i Nordbanken, som har åsatts ett värde motsvarande bankens redovisade eget kapital per den 30 juni 1993, och regressfordran på sparbanksstiftelserna avseende infriad garanti. De på detta sätt beräknade totala nettokostnaderna för bankstödet budgetåren 1991/92 och 1992/93 uppgår således till drygt 43 miljarder kronor. Om hänsyn tages till beslutet i december 1993 vad avser rekonstruktionen av Gota Bank och kapitaliseringen av Retriva-koncernen kommer de totala kostnaderna för Gota Bank att uppgå till 20 miljarder kronor. Detta innebär att de totala kostnaderna, netto, för bankstödet kan komma att stanna vid ungefär den nivå som då nås, dvs. drygt 50 miljarder kronor. Försäljningen av Nordbanken/Gota Bank och, på lång sikt, avvecklingen av Securum och Retriva kan leda till högre intäkter än vad aktierna i dessa bolag tagits upp till i nämndens bokslut vilket ger en möjlighet till att de totala kostnaderna, netto, för bankstödet blir något lägre än den nyss nämnda nivån. Bankstödsnämndens balansräkning såg per den 30 juni 1993 i sammandrag ut enligt nedan. Bankstödsnämndens balansräkning 1993-06-30 i miljoner kronor, sammandrag Tillgångar Omsättningstillgångar Aktier i Nordbanken 12 900 Aktier i Gota Bank 0 Fordran Sparbanksstiftelserna400 Anläggningstillgångar Aktier i Securum 1 000 Lån till Sparbanksstiftelserna3 800 Skulder och Eget kapital Långfristiga skulder Skuld till Riksgäldskontoret4 800 Balanserat kapital Invärderat kapital avseende aktier i Nordbanken 12 900 Regressfordran Sparbanksstiftelserna400 Ansvarsförbindelser Utestående ej infriade garantier2 980 Borgensåtagande 13 800 Innehavet av aktier i Nordbanken och Gota Bank betraktas som omsättningstill- gångar eftersom dessa avses att avyttras. Nordbanken har, som nämnts, värderats till ett värde motsvarande bankens redovisade egna kapital den 30 juni 1993. Gota Bank har upptagits till ett värde av 1 krona. Fordran på Sparbanksstiftelserna avser den infriade garantin. Bankstödsnämndens skuld till Riksgäldskontoret består av dels ett lån uppgående till 3,8 miljarder kronor som använts för finansiering av lånet till Sparbanksstiftelserna, dels ett lån uppgående till 1 miljard kronor som använts till finansiering av köp av aktier i Securum. Ansvarsförbindelserna avser utestående, ej infriade och utnyttjade garantier till Gota Bank (1,98 miljarder kronor) och Securum (1 miljard kronor). Borgensåtagandet avser borgen för Securums lån i Nordbanken (10 miljarder kronor) och borgen för lån som Sparbanksstiftelserna upptagit (3,8 miljarder kronor). Riksrevisionsverkets revisionsberättelse över Bankstödsnämndens årsredovisning innehåller inga invändningar. Regeringens överväganden Under hösten 1992 hotades stabiliteten i det finansiella systemet och det rådde stor osäkerhet på den svenska finansmarknaden. Bankernas möjlighet att sköta sin lånefinansiering och riskkapitalförsörjning hotades. Riksdagen beslutade att ge regeringen ett långtgående bemyndigande att besluta om stödåtgärder till banker och vissa andra kreditinstitut. Sedan dess har situationen förbättrats. Bankernas upplåning såväl inom som utom landet har normaliserats. Bankernas resultat har förbättrats. Riskkapitalmarknadens tilltro till bankerna är sådan att kapitalförsörjning genom nyemissioner har möjliggjorts. Att situationen nu ser ljusare ut är en kombination av olika faktorer där den statliga garantin får anses vara en faktor som har haft avsedd effekt. Den fallande räntan är naturligtvis en annan mycket betydelsefull faktor i sammanhanget. Regeringen har inget att erinra mot det sätt på vilket Bankstödsnämnden har hanterat de ansökningar som inkommit om statligt stöd. Den mycket grundliga genomgång som genom bl.a. Bankstödsnämndens försorg har genomförts av en stor del av det svenska banksystemet, bör innebära att bankerna ifråga nu står väsentligt bättre rustade inför framtiden. Det synes vara för tidigt att bedöma om bankstödet har hanterats så att statens kostnader för stödet har minimerats. Målet är att kostnaderna för bankstödet i möjligaste mån skall återvinnas. Hur Bankstödsnämndens verksamhet kommer att utvecklas är svårt att bedöma. Om den allmänekonomiska situationen inte åter försämras och därmed leder till ökade förluster i banksystemet, bör Bankstödsnämndens arbete under budgetåret 1994/95 främst kunna inriktas på förvaltning av de tillgångar som Bankstödsnämnden förvaltar för statens räkning. Slutsatser Regeringen anser att syftet med det statliga stödet till banker och andra kreditinstitut, nämligen att trygga stabiliteten i betalningssystemet och säkra kreditförsörjningen, får anses vara uppfyllt. Regeringen föreslår därför inte någon ändring av de övergripande målen och riktlinjerna för Bankstödsnämndens verksamhet. G 1. Bankstödsnämnden 1992/93 Utgift 2 709 000 1993/94 Anslag 1 000 1994/95 Förslag 14 031 000 Anslaget får användas för löne- och andra förvaltningskostnader som uppkommer vid beredning av ansökan om stöd och hantering av beviljat stöd. Anslaget får inte användas för utgifter för konsulter som anlitas för att skapa underlag för beslut om stöd och hantering av beviljat stöd. Bankstödsnämndens verksamhet skall finansieras med avgifter. Avgifterna skall bestämmas i enlighet med 7  förordningen (1993:890) om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut. Inkomster i form av avgifter skall föras mot inkomsttitel 2552 - Övriga offentligrättsliga avgifter. Bankstödsnämnden har i sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 anfört bl.a. följande. Den nuvarande organisationen omfattar tio anställda tjänstemän och därutöver fyra personer på konsultbasis, varav tre på deltid. Organisationen har successivt utvecklats i takt med ställda krav men kan inte sägas fullt återspegla de krav en uppföljning av hittills utfört arbete ställer. För att så långt som möjligt gardera den osäkerhet som föreligger har budgetmässigt beaktats ytterligare två personer varvid en utgångspunkt varit den situation nämnden får som ägare till banker och avvecklingsbolag. Mot bakgrund av det anförda har Bankstödsnämnden i sin anslagsframställning budgeterat en reserv på 2 995 000 kronor. Bankstödsnämnden har i sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 hemställt att nämnden anvisas dels ett ramanslag på 17 miljoner kronor dels en låneram i Riksgäldskontoret på 2 miljoner kronor för investering i anläggningstillgångar. Regeringens övervägande Med hänsyn till osäkerheten avseende omfattningen och inriktningen av Bankstödsnämndens fortsatta verksamhet är det svårt att beräkna nämndens förvaltningskostnader. Regeringen kan emellertid inte tillmötesgå Bankstöds- nämndens hemställan om ett ramanslag på 17 miljoner kronor. Anslaget bör minskas med det av Bankstödsnämnden uppförda reservbeloppet på 2 995 000 kronor. Om utvecklingen av Bankstödsnämndens verksamhet blir sådan att nämnden är i behov av ytterligare resurser kommer regeringen att då pröva ett sådant krav. Om det i framtiden visar sig att antalet institut, vars ansökan om stöd bereds av Bankstödsnämnden eller som beviljats stöd, är mycket litet kan det bli aktuellt att ändra förutsättningarna för finansieringen av Bankstödsnämndens verksamhet vad gäller uttag av avgifter för nämndens förvaltningskostnader. Är det endast ett eller ett fåtal stödsökande institut kan det anses oskäligt att kräva att detta/dessa institut skall finansiera hela Bankstödsnämndens verksamhet. Olika lösningar kan tänkas. En möjlighet är att avgift i stället uttas från samtliga banker och kreditinstitut som omfattas av det statliga stödet. Vilken lösning som slutligen skall väljas är i dagsläget svårt att ange. Därför föreslås att regeringen får riksdagens bemyndigande att vid behov meddela nya föreskrifter vad gäller uttag av avgifter för finansiering av Bankstödsnämndens verksamhet. 69 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. till Bankstödsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 031 000 kr, 2. bemyndigar regeringen att vid behov meddela nya föreskrifter för uttag av avgifter för finansiering av Bankstödsnämndens verksamhet. G 2. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet 1992/93 Utgift23 518 000 000 1993/94 Anslag 1 000 1994/95 Förslag 1 000 Anslaget skall användas för att täcka utgifter för åtgärder som avser att stärka det finansiella systemet och som uppkommer vid infriandet av utställda garantier, betalningar av ränta på lån i Riksgäldskontoret som tagits för att finansiera stöd samt återbetalning av lån i Riksgäldskontoret när lån eller tillgång skrivs ned eller tillgångar säljs till ett lägre pris än dess bokförda värde. Anslaget får även användas för utgifter för konsulter som anlitas för att skapa underlag för beslut om stöd och hantering av beviljat stöd. Löpande inkomster som skall redovisas under anslaget är influtna garantiavgifter, räntebetalningar på lån som staten lämnat, aktieutdelningar, återbetalningar av stöd som erhållits med anledning av garantier, ersättningar till staten för att lån har löpt med ränta som understiger marknadsräntan, återvinningar av förluster på lån som skrivits ned samt vinster när tillgångar sålts till ett högre pris än vad de förvärvats till. Vidare skall inkomster från ersättning för konsultinsatser redovisas under anslaget. Eventuellt överskott av verksamheten skall föras till inkomsttiteln 2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det finansiella systemet. I sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 har Bankstödsnämnden uppgett bl.a. följande. Det är behäftat med stor osäkerhet att uppskatta anslagsbelastningen för anslaget Åtgärder för att stärka det finansiella systemet. Omfattningen av åtgärder beror bl.a. på konjunkturutvecklingen och prisutvecklingen på fastighetsmarknaden. En uppskattning av anslagsbelastningen för ett enskilt budgetår är vidare omöjlig att beräkna på grund av att skilda stödformer får olika konsekvenser beroende av när i tiden belastningen på anslaget kommer. Bankstödsnämnden har hemställt att det för budgetåret 1994/95 anvisas ett förslagsanslag om 1 000 kronor till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet. 70 Regeringens övervägande Hur budgetbelastningen av det statliga stödet utvecklas i framtiden är fortfarande svårt att förutsäga. Det kan inte anses vara meningsfullt att nu budgetera ett visst belopp. Det får därför för budgetåret 1994/95 anses lämpligt att anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kronor. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. 71 H. Bidrag och ersättningar till kommunerna Som regeringen tidigare i dag har redogjort för har den kommunala sektorn, som helhet och i jämförelse med andra sektorer i samhället, acceptabla ekonomiska förhållanden. Förhållandena kan dock variera kraftigt mellan enskilda kommuner och landsting. Det finns inte förutsättningar att sanera de offentliga finanserna enbart genom reduktion av statens konsumtion eller statens trans- fereringar till hushåll och företag. Tilldelningen av ekonomiska resurser till kommuner och landsting måste därför utvecklas mycket restriktivt. Ett stort ansvar vilar på statsmakterna vad gäller att ange stabila finansiella ramar. Handlingsutrymmet för kommuner och landsting kommer till stor del att bestämmas av möjligheterna att omfördela resurser samt att effektivisera och öka avgifts- finansieringen. Regeringen avser att i vårens kompletteringsproposition återkomma med en bedömning av och förslag beträffande det finansiella utrymmet för kommunsektorn i samband med att regeringen redovisar sitt förslag till inriktning av den ekonomiska politiken på medellång sikt. Statligt utjämningsbidrag till kommuner Bestämmelser om statligt utjämningsbidrag till kommunerna finns i lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och förordningarna (1992:1591) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag. Ett viktigt syfte med utjämningsbidraget är att skapa mer likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna. Bidraget är ett komplement till kommunernas skatteinkomster och är inte kopplat till den verksamhet som den enskilda kommunen bedriver. Utjämningsbidraget består av tre delar: -ett bidrag för utjämning av kommunernas skatteinkomster upp till engenerell garantinivå, uttryckt i procent av en uppräknad medel-skattekraft för bidragsåret, -tillägg till respektive avdrag från bidraget på grund av opåverkbaraskillnader i strukturella förhållanden samt - tillägg för befolkningsminskning. Särskilda övergångsregler gäller för utjämningsbidraget åren 1993 och 1994. Övergångsreglerna innebär att ingen kommun år 1993, till följd av det nya statsbidragssystemet jämfört med ett referensbidrag som fastställts av regeringen i december 1992, skall få eller mista bidrag överstigande 1,5 % av kommunens beräknade sammantagna inkomster av kommunalskattemedel år 1993 och referensbidraget. För år 1994 får skillnaden mellan utjämningsbidraget för år 1994 och ett referensbidrag som fastställts av regeringen i december 1993, uppgå till högst 1,5 % av summan av de beräknade skatteinkomsterna år 1994 och referensbidraget. De huvudsakliga motiven för övergångsreglerna är dels att undvika alltför stora förändringar i enskilda kommuners bidrag, dels att åstadkomma en successiv infasning av det nya bidragssystemet. Såväl utjämningen av strukturellt betingade kostnadsskillnader som utjämningen av skatteinkomster har nyligen varit föremål för utredning som redovisats i betänkandet Kostnadsutjämning mellan kommunerna (SOU 1993:53) respektive i rapporten Kommunal inkomstutjämning - alternativa modeller (Ds 1993:68). Utredningarna har remissbehandlats. Vidare pågår en utredning om utjämningssystemet för landstingen (Fi 1993:14, dir 1993:63). För att kunna samordna förändringarna i utjämningen för kommuner och landsting och för att ytterligare överväga och utreda presenterade förslag har en parlamentarisk beredning tillkallats (dir 1993:137). Beredningen skall föreslå hur stats- bidrags- och utjämningssystemen för kommuner och landsting bör vara utformade fr.o.m. år 1996. Regeringen avser att återkomma i kompletteringspropositionen med förslag om hur bidragsfördelningen mellan kommunerna bör ske år 1995. Skatteutjämningsbidrag till landsting Bestämmelser om skatteutjämningsbidrag till landsting finns i lagen (1992:671) om skatteutjämningsbidrag till landsting och förordningarna (1992:677) om skatteutjämningsbidrag till landsting och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag. Skatteutjämningsbidrag ges till landsting i syfte att utjämna skattekraft och garantera medborgarna likvärdig service oavsett i vilket landsting man bor. Varje landstings garanterade skattekraft anges i procent av medelskattekraften och omfattar följande delar: -grundgaranti, -tillägg eller avdrag för åldersstrukturens inverkan på landstingets kostnader för sjukvård, -tillägg för befolkningsminskning. Skatteutjämningsbidraget för landsting och landstingsfria kommuner är för närvarande föremål för översyn av en särskild utredare. Den tidigare nämnda parlamentariska beredningen skall därefter föreslå hur systemen för landsting och kommuner skall vägas samman. Finansiering av skatteutjämningsbidrag Skatteutjämningsbidragen till landstingen följer automatiskt skatteunderlagets förändringar, eftersom bidragen är knutna till medelskattekraften. Tidigare år har den prognostiserade ökningen av bidraget i huvudsak finansierats av landstingen själva. För år 1994 görs detta genom att skattemed- len minskas med ett visst belopp per invånare. Bidragsökningen mellan år 1993 och år 1994 beräknades i 1993 års kompletteringsproposition till 175 miljoner kronor. Det nu kända utfallet för år 1994 innebär i stället en minskning med 260 miljoner kronor. Differensen uppgår således till 435 miljoner kronor. Mellan åren 1994 och 1995 beräknas bidraget bli oförändrat. H 1. Statligt utjämningsbidrag till kommuner 1992/93 Utgift20 192 062 000 1993/94 Anslag39 041 000 000 1994/95 Förslag37 954 000 000 Anslaget disponeras för utgifter för statligt utjämningsbidrag till kommunerna enligt lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner. Ytterligare föreskrifter för bidragsgivningen finns i förordningarna (1992:1591) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag. Riksrevisionsverkets budgetprognos nr 2/3 för budgetåret 1993/94 visar på en utgiftsutveckling som överstiger det belopp med vilket anslaget förts upp i statsbudgeten för budgetåret 1993/94. Det prognostiserade utfallet är 39 050 miljoner kronor, vilket skulle innebära att anslaget överskrids med 0,02 %, eller 9 miljoner kronor. För att underlätta övergången från det tidigare statsbidragssystemet till det nya utjämningssystemet infördes övergångsregler. Kostnaderna för övergångsreglerna år 1993 bedömdes uppgå till ca 320 miljoner kronor. Utfallet blir 18 miljoner kronor högre än beräknat. Halva kostnaden, dvs. 9 miljoner kronor, belastar budgetåret 1993/94. Regeringens överväganden Utjämningsbidraget till kommuner fastställs för ett kalenderår i sänder. I 1993 års kompletteringsproposition angavs den totala bidragsramen för år 1994 till 37 954 miljoner kronor inkl. kostnader för övergångsregler, varav hälften faller på budgetåret 1993/94 och hälften på 1994/95. Regeringen kommer senare att under avsnittet Övriga frågor inom Finansdepartementets område redovisa de kommande ekonomiska regleringar år 1994 och år 1995 mellan staten och kommunsektorn som nu kan överblickas. Regeringen avser att återkomma i kompletteringspropositionen med förslag om hur kommande ekonomiska regleringar skall behandlas. Därför beräknas inte nu några förändringar av medel på anslaget. För år 1995 beräknar regeringen preliminärt kostnaderna för bidrag från detta anslag till 37 954 miljoner kronor. Hälften av beloppen kalenderåren 1994 respektive 1995, sammanlagt 37 954 miljoner kronor, betalas ut under budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 37 954 000 000 kr. H 2. Skatteutjämningsbidrag till landsting 1992/93 Utgift 3 692 187 000 1993/94 Anslag 7 922 000 000 1994/95 Förslag 7 574 000 000 Anslaget disponeras för utgifter för skatteutjämningsbidrag till landstingen och de landstingfria kommunerna enligt lagen (1992:671) om skatteutjämningsbidrag till landsting och förordningarna (1992:677) om skatteutjämningsbidrag till landsting och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag. Riksrevisionsverkets budgetprognos 2/3 för budgetåret 1993/94 visar på en utgiftsutveckling som understiger det belopp med vilket anslaget förts upp i statsbudgeten för budgetåret 1993/94. Det prognostiserade utfallet är 7 713 miljoner kronor, vilket skulle innebära att anslaget underskrids med 2,6 %, eller 209 miljoner kronor. Regeringens överväganden Bidraget antas bli oförändrat år 1995 jämfört med år 1994. Medelsbehovet under budgetåret 1994/95 avser bidrag som utbetalas under andra halvåret 1994 och första halvåret 1995. Bidraget under år 1994 uppgår preliminärt till 7 574 miljoner kronor. Hälften av beloppen för kalenderåren 1994 respektive 1995, sammanlagt 7 574 miljoner kronor, betalas ut under budgetåret 1994/95. Regeringen avser att återkomma i kompletteringspropositionen med en ny bedömning och den ekonomiska regleringen mellan staten och landstingen som bör göras för såväl år 1994 som år 1995. 72 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 7 574 000 000 kr. 73 I. Övriga ändamål I 1. Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon 1992/93 Utgift19 186 670 1993/94 Anslag 6 000 000 1994/95 Förslag2 000 000 Enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, som enligt SFS 1988:358 upphört att gälla vid utgången av september 1988 men alltjämt tillämpas övergångsvis i vissa fall, betalas bidrag till sådana handikappade motorfordonsägare som har ett gällande beslut om befrielse från fordonsskatt. Bidragen motsvarar skattekostnaderna för viss mängd bensin som för ägare av bil uppgår till 700 liter och för ägare av motorcykel till 250 liter för helt år. Bidragen betalas i efterskott för budgetår. Ärenden om bidrag handläggs fr.o.m. den 1 juli 1993 av Skattemyndigheten i Kopparbergs län. En ny form av bilstöd för handikappade som börjat tillämpas den 1 oktober 1988 medför att utbetalningarna på detta anslag minskar successivt. Förbrukningen på anslaget budgetåret 1992/93 var visserligen nästan dubbelt så stor som budgeterat belopp. Det hänger emellertid bl.a. samman med att bidragsbelopp för budgetåret 1991/92 delvis har belastat anslaget för budgetåret 1992/93. Regeringen finner därför inte skäl att nu ändra tidigare gjorda antaganden om den framtida förbrukningen på anslaget. För budgetåret 1994/95 beräknar regeringen kostnaderna för bidrag enligt detta anslag till 2 000 000 kr. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 000 000 kr, I 2. Exportkreditbidrag 1992/93 Utgift1 199 000 1993/94 Anslag 1 000 1994/95 Förslag 1 000 Från detta anslag bekostas exportkreditbidrag enligt lagen (1978:401) om exportkreditstöd. En förutsättning för att exportkreditstöd skall komma i fråga är bl. a. att exportkreditavtalet ingåtts före utgången av år 1981. Ansökan om stöd görs i första hand hos Exportkreditnämnden. Nämnden prövar om de allmänna förutsättningarna för stöd föreligger. Stödet kan ges i form av antingen ett avdrag vid inkomsttaxeringen eller ett skattefritt bidrag. Bidrag ges bara om avdraget inte kan utnyttjas skattemässigt. Ansökan om utbetalning av bidrag skall göras hos Riksskatteverket senast en månad efter det att exportföretagets taxeringar för beskattningsåret har vunnit laga kraft. Någon tillförlitlig beräkning av kostnaderna för denna bidragsform kan inte göras. Ett av skälen till detta är att yrkandena om bidrag är beroende av taxeringsutfallet. Med hänsyn till osäkerheten om vilket medelsbehov som kan bli aktuellt föreslår regeringen att anslaget förs upp med ett formellt belopp på 1 000 kr också i statsbudgeten för budgetåret 1994/95. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Exportkreditbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. I 3. Kostnader för vissa nämnder m.m. 1992/93 Utgift 2 757 033 1993/94 Anslag 3 187 000 1994/95 Förslag3 112 000 Från anslaget betalas kostnader - i regel arvoden till ledamöter och ersättare m.m. - för Statstjänstenämnden (såvitt avser statsverket), Statens tjänstebostadsnämnd, Statens trygghetsnämnd, Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor, Skiljenämnden för arbetsmiljöfrågor, Statens ansvarsnämnd, Offentliga sektorns särskilda nämnd, Statsförvaltningens centrala förslagsnämnd, Offentliga arbetsgivares samarbetsnämnd (såvitt avser statsverket), Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd, Nämnden för vissa pensionsfrågor, Statens utlandslönenämnd, Ekonomiska rådet, Statens krigsförsäkringsnämnd, Statens krigsskadenämnd och Prövningsnämnden för bankstödsfrågor. Från anslaget betalas även Sveriges bidrag till Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet. Under innevarande budgetår har två nämnder upphört, nämligen Statens chefslönenämnd och Nämnden för lokalanställda. Prövningsnämnden för bankstödsfrågor har tillförts detta anslag. Regeringen föreslår att anslaget förs upp med 3 112 000 kr. 74 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 3 112 000 kr. I 4. Bokföringsnämnden 1992/93 Utgift 3 822 000 1993/94 Anslag 4 297 000 1994/95 Förslag4 446 000 Bokföringsnämnden har till uppgift att främja utvecklingen av god redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning. Nämnden består av en ordförande och tio andra ledamöter. Nämndens kanslifunktion fullgörs av Finansinspektionen. Bokföringsnämnden Bokföringsnämndens (BFN) kanslifunktion fullgörs av Finansinspek-tionen. Det finns ett stort behov av normgivning på redovisningsområdet. Särskilt under perioder med ekonomiska svårigheter för företagen är det viktigt att dessa har en välordnad bokföring som underlag för beslut. BFN har ett särskilt ansvar för att utveckla redovisningsstandarden hos de små företagen. Nämnden har lagt ned betydande resurser på att utarbeta en bokföringshandledning för nyblivna företagare. En första upplaga trycktes i juni 1993. I frågor avseende löpande bokföring, ADB och arkivering har nämnden initierat projekt för att utarbeta rekommendationer avseende löpande bokföring med ADB-hjälpmedel, elektroniskt överfört räkenskapsmaterial och telefax samt nya lagringsmedia. Som ett resultat av dessa projekt har nämnden under våren 1993 publicerat ett uttalande om användning av optiska lagringsmedier medan övriga projekt kommer att vara avslutade tidigast under våren 1994. I anslutning till rekommendationerna på ADB-området avser nämnden att utarbeta en broschyr med råd till små företag som använder datorhjälpmedel vid bokföringen. Ett annat angeläget område där det finns ett stort behov av vägledning är enskilda näringsidkares löpande bokföring och bokslut, särskilt med inriktning på gränsdragningen mellan företagarens näringsverksamhet och privatekonomi. Liknande behov finns beträffande handelsbolagens bokföring samt generellt för de mindre företagen. En annan fråga av större format där det finns behov av rekommendationer är bokföring i samband med olika samarbetsformer, exempelvis vid kommisionärsförhållanden. BFN:s verksamhet som remissorgan kan inte planeras långsiktigt men det kan förväntas att det behövs betydande insatser för denna verksamhet. Den verksamhet som planeras kommer enligt nämndens bedömning att medföra ungefär samma personalbehov som för budgetåret 1993/94. Regeringens överväganden En kommitté med uppgift att göra en översyn av redovisningslagstiftningen tillkallades under år 1991 (dir. 1991:71). Kommittén skall bl.a. överväga vilka principer som bör gälla för sådan kompletterande normgivning som sker genom rekommendationer av olika expertorgan på redovisningsområdet. Genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) har kommittén fått i uppdrag att också utreda frågan om Bokföringsnämndens ställning. Den övergripande inriktningen av BFN:s verksamhet i avvaktan på kommitténs ställningstagande bör vara oförändrad. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår riksdagen att till Bokföringsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisa ett förslagsanslag på 4 446 000 kr. I 5. Stöd till idrotten 1992/93 Utgift512 173 0001 Reservation 11 945 1993/94 Anslag 511 173 000 1994/95 Förslag 512 173 000 1 Varav 1 miljon kronor över Tilläggsbudget I (prop. 1992/93:105, bet. 1992/93:KrU9 , rskr. 1992/93:193). Anslaget används för bidrag till Sveriges riksidrottsförbund (RF) för den verksamhet som bedrivs av förbundet och till förbundet anslutna organisationer. Från anslaget lämnas också bidrag till vissa utanför RF stående organisationer och till motionsverksamhet för studerande vid kårorterna. För anslagets användning gäller i huvudsak de av 1970 års riksdag beslutade riktlinjerna för organisationsstöd till idrotten (prop. 1970:79, bet. 1970:SU122, rskr. 1970:291, prop. 1992/93:100 bil. 8, bet. 1992/93:KrU14, rskr. 1992/93:254). Från anslaget lämnas vidare bidrag till riksanläggningar för den samlade idrottsrörelsens behov samt bidrag till mindre föreningsanläggningar för idrott och friluftsliv. Därutöver lämnas bidrag till lokal ungdomsverksamhet på idrottens område (prop. 1989/90:100 bil. 13, s. 80, bet. 1989/90:KrU15, rskr. 1989/90:161) och bidrag till RF som stöd för den forskning och utveckling m.m. som bedrivs av förbundet. 75 Sveriges riksidrottsförbund (RF) m fl Svensk idrottsrörelse engagerar ca 2 500 000 medlemmar i 22 000 idrottsföreningar och 18 000 korpklubbar. Framför allt är idrotten en ungdomsrörelse. Bland högstadieungdom är cirka 60 % av pojkarna och 40 % av flickorna med i en eller flera idrottsföreningar. Tillsammans bedrivs verksamhet som förutom det idrottsliga utvecklar hundratusentals ungdomar i samarbete, ledarskap och demokratiska spelregler. RF avser att prioritera arbetet med att stärka idrottens trovärdighet, förbättra idrottens framtida finansiering och stärka idrottens internationella agerande. Trovärdighet skall stärkas genom fortsatta satsningar på ökat jämställd- hetsarbete och ungdomars inflytande i beslutande församlingar samt insatser för en god etik såväl inom den idrottsliga- som den ekonomiska verksamheten. RF pekar på att idrottsrörelsen aktivt bidrar till en god friskvård. Under punkten, den framtida finansieringen för idrotten, pekar RF på att de genomfört undersökningar som visar på att ett försämrat stöd till idrotten från det allmänna försvårar föreningarnas möjligheter att bedriva idrottsverksamhet. Detta förhållande har till en del motverkats genom en förbättring på lotterimarknaden genom BingoLotto. RF menar att idrottsrörelsens intäkter från lotteriverksamhet måste förbättras samtidigt som bidraget från staten till RF, liksom i stor utsträckning till de olika specialidrottsförbunden (SF), ej försämras. Vid riksidrottsmötet (RIM) år 1993 beslutade idrottsrörelsen att bestämt ta avstånd från de förslag som innebär att statens stöd till olika folkrörelser skulle reduceras i samma takt som egna intäkter från exempelvis lotterier ökar. RIM påpekar det viktiga i att det egna engagemanget för att skapa ekonomiska resurser stimuleras - inte motverkas. Idrottens viktigaste resurskälla är det ideella arbetet. RF pekar på att samhället får tiofalt igen för varje satsad krona, genom det ideella arbete som 100 000-tals idrottsledare utför i verksamhet för barn och ungdom. Stödet till de lokala idrottsföreningarnas barn- och ungdomsverksamhet är särskilt viktigt i dag då föreningslivet har det svårare än tidigare att rekrytera ungdomar till idrotten. Idrottsrörelsen har flera gemensamma uppgifter. Vid RIM år 1993 beslutades att tillsätta utredningar som inför nästa RIM år 1995 skall utarbeta program på flera områden. Däribland kan nämnas en översyn av dels idrottens organisation och dels idrottens bidragsformer och penning-strömmar. RF pekar vidare på vikten av att samla landets resurser för idrotts-forskning och deltar i styrelsen för och bidrar till det av regeringen inrättade Centrum för idrottsforskning. Under året har riksidrottsstyrelsen anslagit 5 miljoner kronor för detta ändamål. Tillsammans med Sveriges Olympiska Kommitté bedrivs projekt till stöd för svensk elitidrotts utveckling inom ramen för Centrum för Prestationsutveckling. Vikten av ett kraftfullt anti-dopningsarbete betonas. RF redovisar att dess dopningskommission under förra verksamhetsåret tog 2 300 tester, ungefär lika fördelade mellan träning och tävling. Resultatet blev att 56 personer avstängdes för dopning. Då mängden dopningspreparat i landet är mycket stort visar detta att den stora marknaden för dopningspreparat finns utanför den organiserade idrottsrörelsen. Inrättandet av en dopningsjour med stöd från Folkhälsoinstitutet har förbättrat möjligheterna att angripa det ökade dopningsproblemet i samhället. För de 63 specialidrottsförbunden inriktas den planerade verksamheten främst på att stärka idrottens tävlingsverksamhet och friskvårdsarbete med basen i det ideella ledarskapet. Friskvårdsarbetet genom bredd- och motionsverksamhet har fått en allt mer framträdande roll i special-idrottsförbundens verksamhet. Hela idrottsrörelsen är aktiv i kampen för ett sunt levnadssätt mot droger, alkohol, tobak och narkotika som bryter ned det vilket fysisk träning bygger upp. Samarbetet med Cancerfonden för att organisera och genomföra "Riksmarschen" 1993 är ett exempel på idrottsrörelsens intresse för friskvårdsarbete. RF begär medel, att användas över en flerårsperiod, för att utveckla riksanläggningen Bosön som den svenska idrottsrörelsens centralanläggning för träning, tävling, utbildning och utveckling. Under en följd av år har verksamheten vid riksanläggningen Vålådalen gett ett otillfredsställande resultat. Under året försattes Vålådalsstiftelsen i konkurs. En av stiftarna, Svenska Turistföreningen, driver nu verksam-heten vidare i egen regi. Riksidrottsförbundets engagemang i Vålådalen är nu avslutat och anläggningen avförd som riksanläggning. För uppförande, tillbyggnad eller upprustning av ett antal mindre idrotts- anläggningar som ägs av idrottsförening lämnas bidrag av RF. RF:s anslagsframställan uppgår sammanlagt till 782 miljoner kronor och innefattar nuvarande stödform från AB Tipstjänst. Framställan omfattar i huvudsak tre utgiftsområden. RF begär 430 miljoner kronor för stöd till gemensam verksamhet och idrottens organisationer, 100 miljoner kronor för stöd till utveckling av Bosön som den svenska idrottsrörelsens centralanläggning samt 252 miljoner kronor för stöd till lokala organisationer. Idrottens jämställdhetsarbete Riksidrottsmötet 1989 antog ett program med konkreta mål för jämställd- hetsarbetet som avses att uppnås fram till 1995. Dessa mål är: * inom rådgivande och beslutande organ på alla nivåer skall kvinnor och män vara representerade med minst 40 % år 1995 * valberedningar på alla nivåer vilka väljs från och med 1989 skall bestå av lika antal kvinnor och män * andelen kvinnliga och manliga tränare skall senast 1995 motsvara könsfördelningen bland de aktiva inom respektive idrott * andelen kvinnlig personal på högre befattning, typ konsulent, generalsekreterare och liknande skall uppgå till minst 30 % år 1995 Under tiden sedan programmet antogs har kvinnorepresentationen i specialidrottsförbundens styrelser ökat från 11 till 21 %. I de förbund där speciella satsningar har gjorts med RF:s stöd har utvecklingen gått ännu snabbare och i dessa SF är 27 % av styrelseledamöterna kvinnor. Resultatet av en enkätundersökning visar på att 33 % av idrottens föreningsledare är kvinnor. RF har på uppdrag av regeringen redovisat att avseende budgetåret 1992/93 genomfördes inom idrottsföreningarna 7 235 948 bidragsberät-tigade lokala ungdomsaktiviteter med 55 312 409 deltagartillfällen. Av dessa utgjorde 40 % deltagartillfällen för flickor och 60 % för pojkar. Denna fördelning motsvarar den könsmässiga fördelningen av medlemmarna i aktuell ålder. I den rapport som antogs av RIM år 1993 framgår att RF avser att följa upp det statliga lokala aktivitetsstödets fördelning mellan idrott som utövas av flickor respektive pojkar för att därefter ge förslag till åtgärder. Vidare kommer man att årligen sammanställa uppgifter utifrån jämställdhetsplanens delmål och att använda dessa uppgifter vid fördelningen av det statliga bidraget till SF. I rapporten pekar man på att det fram till år 1995 är särskilt viktigt att fokusera insatser på områdena forskning, utbildning och nätverk/idrottspolitiskt arbete. Idrottens internationella agerande Idrottens internationella agerande är ett område idrottsrörelsen anser även fortsättningsvis bör prioriteras. I det nya Europa med sina öppna gränser finns en mängd frågor där RF anser att man tillsammans med SF måste införskaffa kompetens och ges resurser att förmedla denna nöd-vändiga kunskap inom idrottsrörelsen. Grunden för arbetet är att verka för ett samlat idrotts-Europa där idrotten utvecklas på sina egna villkor och på demokratiska grunder. Svensk idrott vill utifrån en bred nordisk samverkan tillsammans med olika europeiska idrottsorganisationer slå vakt om den europeiska idrottens ställning. Som ett led i målsättningen att stödja demokratiseringsprocessen vill den svenska idrottsrörelsen fortsätta sitt arbete främst i Lettland och övriga Baltikum men också i andra länder i Central- och Östeuropa. Samarbete av denna typ bedrivs redan i dag av RF i Tanzania och föreslås att utvecklas också i projekt till andra länder i Södra Afrika. SF vill vidare utveckla idrottens internationella engagemang och verka för en ökad representation i olika internationella organ, vilket även aktivt kan bidra till att öka förutsättningarna att få stora internationella idrottsarrangemang till Sverige. Stöd till utanför RF stående organisationers idrottsverksamhet De sex utanförstående organisationerna; Friluftsfrämjandet, Sveriges Sportfiske- och fiskevårdsförbund, Svenska Livräddningssällskapet-Simfrämjandet, Svenska Pistolskytteförbundet, Svenska Båtunionen och Cykelfrämjandet, har tillsammans äskat drygt 22 miljoner kronor. Detta för bidrag till respektive organisations verksamhet och som stöd för bidrag till lokal ungdomsverksamhet på idrottens område. Anslags-framställan har inlämnats till RF som sammanställt och vidarebefordrat dem utan prioritering till regeringen för ställningstagande. RF har vidarebefordrat förslag från Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) som äskande av statligt stöd för studenternas motionsverksamhet vid landets studentkårer vid universitet och högskolor. SFS pekar på att de för sin del föredrar att anslaget beräknas som ett anslag per student. För kommande budgetår uppgår detta äskande till 20 miljoner kronor. Sammanfattning Sammantaget uppgår idrottens samlade anslagsframställan till ett belopp om drygt 824 miljoner kronor. Detta innebär ett ökat anslag, inberäknat stödet från AB Tipstjänst, med drygt 258 miljoner kronor. Regeringens överväganden Inledning Idrottsrörelsen är vårt lands största ideella folkrörelse och aktiverar fler ungdomar än någon annan föreningsverksamhet. Idrottsrörelsens förmåga att engagera medborgare i idrottsaktiviteter, social verksamhet och i demokratiska beslutsprocesser spelar en viktig roll i utvecklingen av det svenska samhället. Idrottsrörelsens frihet och oberoende utgör en väsentlig del för dess funktion som en ideell och demokratisk folkrörelse vilken i sin verksamhet bidrar till att engagera befolkningen i aktiviteter som bidrar till en god friskvård och stimulerande fritidsverksamhet. De centrala organisationerna byggd på medlemmarnas frivilliga medlemskap spelar en viktig roll för att utveckla detta. Regeringens förslag till bidrag under detta anslag skall ses som ett stöd till denna verksamhet. För att stärka idrottsrörelsens frihet och oberoende är det viktigt att stärka dess möjligheter till egenfinansiering. De ideella organisationernas andel av spelmarknaden har under flera år sjunkit, även om ett positivt trendbrott har inträffat på senare tid. Nettointäkterna efter olika skatter och kostnader har inte utvecklats på ett önskvärt sätt. Lotteriutredningens slutbetänkande Vinna eller Försvinna (SOU 1992:130), dess delrapport Kasino-spelverksamhet i folkrörelsernas tjänst (SOU 1992:33) och rapporten Regelverk för Kasinospel av internationellt slag i Sverige (Ds 1992:118) har samtliga remissbehandlats och regeringen avser att i vår återkomma till riksdagen i en särskild lotteriproposition med förslag som förbättrar de ideella organisationernas möjlighet till ökad egenfinansiering genom lotterier. I det sammanhanget kommer också förslag om AB Tipstjänst och dess stöd till idrotten att särskilt redovisas. Regeringen har strävat efter att ompröva skatter och avgifter, vilka försvårar idrottsrörelsens verksamhet, som en väg att stärka idrottsrörelsen och dess ekonomi. Slopandet av mervärdesskatt på tillhandahållande av idrottsanläggningar och förändringen i kommunalskatte-lagen för att höja gränsen för skattepliktig tävlingsvinst är exempel på genomförda reformer vilka innebär förbättringar för idrottsrörelsen. På detta sätt åtnjuter idrottsföreningar vissa lättnader i skattehänseende. Samma effekt har även sänkt mervärdesskatt på hotelltjänster och personresor inneburit. Den sänkning till 12 % som genomfördes den 1 juli innebär att idrottens kostnader, utifrån idrottsrörelsens egna antaganden, kan beräknas minska med ca 80 miljoner kronor per år. Det finns alltjämt skatter och avgifter som upplevs som byråkratiska, krångliga och minskar utbytet av aktiviteter syftande till att stärka idrottsrörelsens ekonomi, ett exempel är spelskatten på Bingo. Anslagets fördelning Den roll som RF har i fördelningen av statens stöd till idrotten förutsätter att nödvändiga prioriteringar redovisas. RF har i årets anslagsframställan fäst större uppmärksamhet än tidigare på denna uppgift. RF har i anslagsframställan pekat på sina ambitioner. Däribland stödet till det lokala föreningslivets ungdomsaktiviteter och till specialidrottsförbunden och distriktsidrottsförbunden. Vidare pekar man på stödet till studieverksamheten i idrottens eget studieförbund - SISU och RF:s ambitioner vad gäller idrottens internationella agerande. Regeringen noterar med tillfredsställelse idrottens ambitioner inom dessa områden. Idrotten har stor betydelse i rehabiliteringen av handikappade liksom vid integrering av handikappade i de ickehandikappades värld. Arbetet med att integrera invandrare sker naturligt inom idrotten och tjänar som förebild i det svenska samhället. Regeringen vill betona vikten av att ungdomar rekryteras till idrottens beslutande församlingar. Idrottens utveckling och möjlighet att rekrytera ledare bygger på att idrotten ger utrymme i olika positioner för ledare som är representativa för sina medlemmar. RF har redovisat såväl uppnådda resultat som fortsatta insatser vad gäller arbetet för en jämställd idrott. Regeringen anser att detta arbete är av särskild vikt. Insatserna bör vara av sådan omfattning att idrottens egna mål i det gällande Jämställdhetsprogrammet som skall utvärderas vid RIM år 1995 kan uppnås. Regeringen noterar att RF har minskat sina administrationskostnader och att RIM nu beslutat att gå vidare med att se över idrottsrörelsens organisation i syfte att frigöra nya resurser genom lägre kostnader och högre effektivitet. Elitidrotten är en liten men betydelsefull del av det totala idrottsutbudet. Den bidrar i betydande omfattning till medborgarnas positiva upplevelser och känsla av samhörighet på olika nivåer. Genom medias bevakning når elitidrotten också ut till alla människor. Idrottens etiska hållning och avståndstagande från dopning och det idrottsanknutna våldet är viktig inte minst då elitidrottare utgör förebilder för många barn och ungdomar. Det är en fråga för RF och dess specialidrottsförbund att med stöd av anslaget och i samarbete med Sveriges Olympiska Kommitté sörja för att erforderligt stöd till elitidrotten ges. RF bör vid fördelningen av anslaget prioritera specialidrottsförbundens verksamhet. Det är av stort värde att de lokala föreningarna ges möjlighet att uppföra anläggningar av olika slag. För att stimulera till och möjliggöra detta finns under detta anslag stödet till s.k. mindre anläggningar. Det bör ankomma på RF att fördela medlen på ett för idrotten lämpligt sätt. Forsknings- och utvecklingsarbetet är av stor betydelse för att idrotten skall kunna fortsätta att utvecklas på ett positivt sätt. Det gäller såväl från folkhälsosynpunkt som från rent idrottslig synpunkt. Regeringen ser förstärkta insatser på idrottsutbildningens område och en mera långsiktig kun- skapsuppbyggnad inom idrottsforskningen som betydelsefulla förut-sättningar för utvecklingen av svensk idrott. RF:s beslut att av årets anslag fördela 5 miljoner kronor till verksamheten inom Centrum för idrottsforskning finner regeringen vara en angelägen prioritering även framgent. Lagen mot dopning är nu i kraft. Idrottsrörelsen gör stora ansträngningar för att motverka användningen av dopningsmedel och andra droger inom idrotten. Dopningen är i dag främst ett problem utanför den organiserade idrottsrörelsen. Idrottsrörelsens kunskaper och erfarenheter utgör en viktig del i arbetet med att bekämpa den ökade spridningen av dopningsmedel. Regeringen delar RF:s strävan att även fortsättningsvis prioritera idrottens arbete på detta område. RF äskar medel för att kunna utveckla riksanläggningen Bosön till en komplett anläggning för svensk och internationell idrott. Regeringen är positiv till RF:s planer för Bosön men finner att det över detta anslag i första hand ankommer på RF att inom den ram som ges prioritera att förverkliga denna vision. Med bakgrund i den till regeringen redovisade utvecklingen avseende riksanläggningen Vålådalen instämmer regeringen i förslaget att nu avföra anläggningen Vålådalen som riksanläggning. Regeringen har beräknat ett oförändrat anslag för de sex utanförstående or- ganisationerna samt till studentkårernas motionsverksamhet för studenter vid universitet och högskolor. Det finns för närvarande angelägna insatser som bör göras på främst internationell nivå på idrottens område utöver det som faller inom idrottsorganisationernas ram att fatta beslut om. Med bakgrund i detta har regeringen beräknat 1 000 000 kronor till stöd för internationaliseringsarbete m.m. Dessa medel bör disponeras av regeringen. Sammanfattningsvis föreslås anslaget uppgå till totalt ca 512 mkr. Övriga huvudtitlar Regeringen vill slutligen ge en samlad redovisning av hela det statliga stödet till idrotten. Sammanlagt kan de statliga anslagen till idrotten beräknas uppgå till väsentligt mer än 1 000 miljoner kronor. Utöver det stöd som redovisas under detta anslag har idrotten erhållit medel under följande huvudtitlar. Under tredje huvudtiteln har anvisats medel för idrottsrörelsens internationella deltagande, t.ex. i samarbetet inom idrottens område i Norden och i Europarådet samt för vissa biståndsinriktade insatser och demokratiutvecklande verksamhet i främst Lettland. Under fjärde huvudtiteln har anvisats medel för de idrottsplutoner som finns upprättade vid förband i olika delar av landet. Här ingår värnpliktskostnader för den del av utbildningstiden som ägnas åt idrottsverksamhet. Därtill kommer bidrag till Sveriges Militäridrotts- och Mångkampsförbund och Svenska Sportskytteförbundet samt medel till Försvarets civila idrottsförbund och Svenska Pistolskytteförbundet. Under femte huvudtiteln har utgått vissa projektmedel för idrottsrörelsens deltagande i samhällsarbetet mot droger och missbruk. Under åttonde huvudtiteln har anvisats medel för professurer med anknytning till idrott samt för forskning och verksamheten vid Centrum för idrottsforskning och Idrottshögskolan i Stockholm m.m. Inom ramen för statens stöd till folkbildningsrådet har idrottens studieförbund SISU, folkhögskolorna i Lillsved och Bosön samt Hästsportens folkhögskola i Kolbäck erhållit medel. Av medel som anvisats under tionde huvudtiteln till lönebidrag för arbetshandikappade ingår bidrag till lönebidragsanställda som huvudsakligen är verksamma i idrottsföreningar. Statens bidrag har beräknats till mer än 800 miljoner kronor för detta ändamål. I nuvarande arbetsmarknadsläge anslås ytterligare medel för andra former av sysselsättningsfrämjande åtgärder där idrottsföreningar deltar. Sammanfattning Sammanfattningsvis föreslås anslaget Stöd till idrotten uppgå till ca 512 miljoner kr. Det bör ankomma på regeringen att efter förslag från RF besluta om närmare fördelning av anslaget. Till detta kommer att regeringen i vår återkommer till riksdagen med förslag till formerna för stöd till idrotten från AB Tipstjänst. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Stöd till idrotten för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 512 173 000 kronor. 76 I 6. Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken 1992/93 Utgift27 355 754 1993/94 Anslag31 000 000 1994/95 Förslag41 868 000 Riksdagen godkände i enlighet med regeringens förslag, genom beslut den 9 april 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 8, bet. 1991/1992:FiU12, rskr. 1991/92:198) att svenska staten åtar sig betalningsansvaret för Sveriges andel, uppgående till 300 miljoner särskilda dragningsrätter (SDR) av en mellan medlemsländerna överenskommen höjning av Nordiska investeringsbankens grundkapital (en SDR motsvarade 11,70 svenska kronor den 3 december 1993). Beslutet innebär att 11,25 miljoner SDR skall ställas till bankens förfogande inom överenskomna tidsfrister. Riksdagen beslöt samtidigt att anvisa ett förslagsanslag på 31 miljoner kr avseende 1993 års inbetalning. Vidare beslöt riksdagen den 28 april 1993 (prop 1992/93:100 bil. 8, bet. 1992/93:FiU21, rskr. 1992/93:303), att anvisa ett förslagsanslag på 31 miljoner kr för 1994 års inbetalning. Medlemsländernas överenskommelse om höjning av Nordiska investeringsbankens grundkapital innebär att medlemsländerna förutom inbetalningarna 1993 och 1994 även skall göra en tredje inbetalning 1995. Enligt beslut av Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) den 14 maj 1992 övergick Nordiska investeringsbanken den 1 mars 1993 till ECU som räkenskapsvaluta. Inbetalningarna från medlemsländerna i samband med grundkapitalförhöjningen skall enligt beslutet ske i ECU. 1995 års inbetalning uppgår till 4 423 474 ECU (en ECU motsvarade 9,45 svenska kronor den 3 december 1993). Regeringens överväganden Årets inbetalning är en konsekvens av riksdagens beslut den 9 april 1992. Vi föreslår därför att svenska staten, i enlighet med medlemsländernas överenskommelse om höjning av Nordiska investeringsbankens grundkapital, ställer medel till förfogande genom ett förslagsanslag om 41 868 000 kr för att finansiera den svenska inbetalningen för år 1995. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 41 868 000 kr. I 7. Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning 1993/94 Anslag540 000 000 1994/95 Förslag410 000 000 Inom ramen för EES-avtalet skall Sverige tillsammans med andra EFTA-länder inrätta en fond för ekonomisk och social utjämning inom EES-området (EFTA Financial Mechanism). Fonden skall under en femårsperiod användas för projektfinansiering i Portugal, Grekland och vissa regioner i Spanien samt på Irland. Vid projektvalet skall prioritet ges åt verksamhet inriktad på miljö, transporter och utbildning. Sedan det stod klart att Schweiz inte skulle bli part i EES omförhandlades EES-avtalet varvid det överenskoms att de övriga EFTA-länderna skulle bära cirka två tredjedelar av den framräknade schweiziska andelen av kostnaderna. Ett tilläggsprotokoll till EES-avtalet med den innebörden undertecknades den 17 mars 1993. EFTA-länderna och den Europeiska investeringsbanken, som skall administrera fonden, ingick ursprungligen ett samarbetsavtal den 30 juni 1992. Avtalet reviderades i form av ett tilläggsprotokoll den 18 juni 1993. Samarbetsavtalet träder i kraft den 1 januari 1994,i samband med att EES-avtalet träder ikraft. En särskild kommitté inom EFTA (EFTA Financial Mechanism Committee) skall besluta om finansieringen i enskilda låneärenden, utifrån förslag från den Europeiska investeringsbanken. EG-kommissionen skall även höras i alla ärenden. Fonden uppgår efter omförhandlingarna till 1 500 miljoner ecu för utlåning på subventionerade villkor (2 procentenheters räntesubvention) samt 500 miljoner ecu i direkta bidrag. Beräkningar av EFTA-ländernas samlade inbetalningar till fonden grundas på antaganden om räntesats, årlig utlåningsvolym och utbetalningstakt. De sammanlagda inbetalningarna under femårsperioden har tidigare beräknats till ca 565 miljoner ecu. Det första årets inbetalning skall enligt samarbetsavtalet uppgå till 110 miljoner ecu. Fördelningen mellan EFTA-länderna fastställs årligen utifrån ländernas relativa BNP-storlek. Enligt en preliminär fördelningsnyckel skall Sverige bidra med knappt 37 % under 1994. Detta innebär ett budgetåtagande under 1993/94 på ca 380 miljoner kr. I statsbudgeten för innevarande år finns uppfört ett förslagsanslag på 540 miljoner kr, beräknat på ett ikraftträdande av fonden per 1 juli 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 8 och prop. 1992/93:225). För budgetåret 1994/95 bör en beredskap för ökade utgifter föreligga varför en viss uppräkning av 1993/94 års beräknade inbetalning är påkallad. 77 Föredragandens överväganden Åtagandet följer av EES-avtalet. De svenska inbetalningarna till fonden bestäms dels av storleken på det samlade årliga bidraget från EFTA-länderna, dels av den relativa fördelningen mellan EFTA-länderna. Dessutom påverkas de av kursen på kronan gentemot ecun. Jag föreslår att ett förslagsanslag på 410 miljoner kr tas upp på budgeten för budgetåret 1994/95 för att finansiera Sveriges andra inbetalning till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 410 000 000 kr. I 8. Samarbete avseende informationstjänster inom ramen för EES-avtalet 1993/94 Anslag 7 500 000 1994/95 Förslag11 000 000 Anslagets ändamål är att finansiera de bidrag till EU:s budget som skall lämnas via EFTA under budgetåret 1994/95 för programsamarbete inom området informationstjänster. Sverige och svenska intressenter ges härigenom möjligheter att delta i samarbete avseende säkerheten i informationssystem (INFOSEC), elektroniska informationstjänster (IMPACTII) samt i ett informationsprogram för främjande av innovationer och teknikspridning (SPRINT). Förslag till riktlinjer och nytt gemenskapsprogram för att understödja införandet av transeuropeiska data- och telekommunikationsnät för infor- mationsutbyte mellan förvaltningarna inom EG- och EES-länderna (TNA och IDA) be- handlas för närvarande i ministerrådet. Ett ställningstagande från svensk sida till ett antagande av riktlinjerna och till medverkan i programmet kommer att ske inom ramen för EES-samarbetet först när ett rådsbeslut föreligger. För 1994/95 har under anslaget medel beräknats för ett eventuellt svenskt deltagande. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Samarbete avseende informationstjänster inom ramen för EES-avtalet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 11 000 000 kronor. 78 Övriga frågor inom Finansdepartementets område 1 Kommande ekonomiska regleringar år 1994 och år 1995 mellan staten och kommunsektorn I 1992 års kompletteringsproposition föreslogs att en s.k. kommunal finansieringsprincip fortsättningsvis bör tillämpas i förhållandet mellan staten och kommunsektorn. Riksdagen har biträtt denna princip (bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345). Finansieringsprincipen innebär att kommuner och landsting inte bör åläggas nya uppgifter utan att samtidigt få möjlighet att finansiera dessa med annat än höjda skatter. Om statsmakterna fattar beslut som gör att den kommunala verksamheten kan bedrivas billigare bör statsmakterna på motsvarande sätt minska de statliga bidragen. På liknande sätt har hänsyn också tagits till statliga åtgärder som inte direkt tar sikte på, men som ändå får direkta ekonomiska effekter för kommunsektorn. I det följande redovisas av riksdagen beslutade förändringar som bör föranleda ekonomiska regleringar år 1994 och år 1995 mellan staten och kommunsektorn. Förslag till sådana regleringar kommer att lämnas i samband med 1994 års kompletteringsproposition. Regleringen till följd av förstatligandet av bostadsbidrag fr.o.m. år 1994 innefattar en permanent återföring från kommunerna till staten (prop. 1992/93:174, bet. 1992/93:BoU21, rskr. 1992/93:365). På grund av ökade kostnader för bostadsbidragen under år 1993 bör en korrigering av regleringen mellan staten och kommunerna göras. Riksdagen har godkänt att den statliga delen av finansieringen av gymnasiereformen inleds budgetåret 1993/94 (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. 1991/92:UbU10, rskr. 1991/92:190). Riksdagsbeslutet innebar att bidraget skall höjas under en treårsperiod. Riksdagen har beslutat om valfrihet i skolan (prop. 1992/93:230, bet. UbU17, rskr. 1992/93:406). Det offentliga stödet till fristående gymnasieskolor, med utbildningar som kan anses motsvara gymnasieskolans utbildning på nationella program eller specialutformade program, skall lämnas av hemkommunen. Riksdagen har fattat beslut (prop. 1993/94:4, bet. 1993/94:SoU10, rskr. 1993/94:58) om familjerådgivning. I dag är familjerådgivningen frivillig och bedrivs till största delen i landstingens regi. Från den 1 januari 1995 skall kommunerna vara skyldiga att sörja för att de som önskar får tillgång till familjerådgivning. Denna skyldighet förs in i socialtjänstlagen. Lagstiftningen innebär ökade kostnader för kommunerna och minskade kostnader för landstingen. Utöver dessa av riksdagen fattade beslut föreslår regeringen i denna proposition ytterligare förändringar som kan föranleda ekonomiska regleringar. De ovan aviserade ekonomiska regleringarna mellan staten och kommunsektorn avser verksamhetsförändringar. I det följande aviseras av riksdagen beslutade förändringar som påverkar skatteunderlaget för den kommunala sektorn åren 1994 och 1995. Den fortsatta reformeringen av företagsbeskattningen fr.o.m. den 1 januari 1994 innebär bl.a. ändrade regler för beskattning av enskilda näringsidkare (prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, rskr. 1993/94:108). Dessa medför ett minskat skatteunderlag för den kommunala sektorn. Avdraget för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa i utlandet (prop. 1993/94:90, bet. 1993/93:SkU10, rskr. 1993/94:104) skall bli närmare anpassat till vad som gäller för motsvarande avdrag vid inrikes förrättning. Förändringen träder i kraft den 1 januari 1994 och innebär en sänkning av avdragen, vilket ökar kommunsektorns skatteunderlag. En ny allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (prop. 1993/94:80, bet. 1993/94:Au6, rskr. 1993/94:101) avses att finansieras bl.a. genom en egenavgift som skall vara avdragsgill vid taxeringen. Den nya försäkringen träder i kraft fr.o.m. den 1 juli 1994 och innebär sammantaget ett minskat kommunalt skatteunderlag. Fr.o.m. inkomståret 1994 skall en sänkning av grundavdraget ske (prop. 1992/93:50, bet. 1992:93:FiU1, rskr. 1992/93:134). Sänkningen leder till en ökning av det kommunala skatteunderlaget och skulle redan år 1994 ha reglerats genom att 4 142 miljoner kronor förts till staten från kommunsektorn. I prop. 1992/93:150 föreslog regeringen att staten tillfälligt skulle avstå från denna reglering för de kommuner och landsting som år 1994 bibehåller eller sänker sin skattesats i jämförelse med år 1993. För år 1995 bör dock en ekonomisk reglering genomföras. Riksdagen har tidigare beslutat (prop. 1992/93:123, bet. 1992/93:FiU2, rskr. 1992/93:119) om vissa ekonomiska regleringar år 1993 mellan staten och kommunsektorn. Ändringar i skattesystemet, sjukförsäkringen och pensionssystemet medför att den ekonomiska regleringen mellan staten och de kyrkliga kommunerna bör ökas år 1995. Detta beror på den tvååriga eftersläpningen i utbetalningssystemet av skattemedel för de kyrkliga kommunerna. 2 Utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner Regeringens förslag: Vid utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner skall fr.o.m. år 1995 förskottet minskas motsvarande det belopp som avser lindring i skattskyldigheten för dem som inte tillhör Svenska kyrkan. Skälen för regeringens förslag: Den som inte är medlem i Svenska kyrkan betalar endast den del av församlingsskatten som är avsedd att täcka kostnaderna för kyrkans begravningsverksamhet. Denna andel utgör 25 % av den kyrkliga utdebiteringen. Enligt nuvarande regler för utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner erhåller dock de kyrkliga kommunerna ett förskott av skattemedel, som beräknas utan att skattemedlen minskas med hänsyn till dem som inte är medlemmar. Minskningen görs i stället i slutavräkningen två år senare. Andelen skatteunderlag som avser icke medlemmar utgjorde vid den senaste taxeringen ca 12 % av det totala skatteunderlaget. Andelen har ökat genom åren. Regeringens förslag innebär att minskningen av skattemedel avseende icke medlemmar fr.o.m. år 1995 görs redan i förskottet. För de kyrkliga kommunerna medför detta övergångseffekter på så sätt att under åren 1995 och 1996 görs vid utbetalningen av skattemedel avdrag dels i förskottet i enlighet med det nu framlagda förslaget, dels i slutavräkningen avseende inkomståren 1993 och 1994 enligt nu gällande lagstiftning. Det uppstår således en dubbeleffekt under två övergångsår. För vardera året beräknas skattemedlen av detta skäl minska med ca 700-800 miljoner kronor. De kyrkliga kommunerna hade vid 1992 års bokslut ett sammanlagt rörelsekapital på över 5 miljarder kronor. Rörelsekapitalet kan förväntas öka ytterligare under åren 1993 och 1994, bl.a. på grund av att skattesänkningar med anledning av överföringen av folkbokföringen till skattemyndigheterna endast har gjorts i begränsad utsträckning. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att ändringen av utbetalningsreglerna kan genomföras utan att skatteuttaget ökar. Regeringen är medveten om att de ekonomiska förutsättningarna och andelen icke medlemmar varierar mellan de kyrkliga kommunerna, men eventuella problem i anledning av ändringen bör kunna klaras utan alltför besvärande konsekvenser. Vid överläggningar med Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har framförts önskemål om att även de kyrkliga kommunerna skall omfattas av det nya utbetalningssystem för skattemedel som gäller för kommuner och landsting fr.o.m. år 1993. Regeringen tar inte nu upp denna fråga eftersom konsekvenserna av en sådan ändring, bl.a. vad avser det kyrkliga utjämningssystemet, nu inte kan överblickas. Frågan kräver således ytterligare analys innan några överväganden kan göras. Upprättat lagförslag Inom Finansdepartementet har upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Lagförslaget finns i bilaga 8.1 Förslaget är av så enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från Lagrådet har därför inte inhämtats. 79 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 80 Förslag till Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Härigenom föreskrivs att 4a  lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4a 1 Församling är berättigad att under visst år av staten uppbära församlingsskatt med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av antalet skattekronor och skatteören i församlingen enligt skattemyndighetens beslut enligt 4 kap. 2  taxeringslagen (1990:324) vid det föregående årets (taxeringsåret) taxering, beräknat efter den skattesats som har bestämts för året före taxeringsåret. Har skattskyldig enligt lagen (1951:691) om viss lindring i skattskyldigheten för den som inte tillhör Svenska kyrkan åtnjutit lindring i skattskyldigheten till församlingen, skall belopp, som församlingen annars skulle ha varit berättigad att uppbära av staten, nedsättas i motsvarande mån. Har enligt 19 kap. 7  kyrkolagen (1992:300) någon annan skattesats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, skall till grund för utbetalningen läggas den utdebitering som har bestämts i samband med att budgeten fastställdes. Församling är berättigad Församling är berättigad att under ett visst år att under ett visst år av av staten såsom förskott staten såsom förskott uppbära ett belopp som uppbära ett belopp som motsvarar produkten av motsvarar produkten av den skattesats som har den skattesats som har beslutats för året och beslutats för året och det det antal skattekronor antal skattekronor och och skatteören, som skatteören, som enligt enligt skattemyndig- skattemyndighetens hetens beslut enligt 4 beslut enligt 4 kap. 2  kap. 2  taxeringslagen taxeringslagen rörande rörande det föregående det föregående årets årets taxering till kom- taxering till kommunal munal inkomstskatt har inkomstskatt har påförts påförts de skattskyldiga.de skattskyldiga. Det nu nämnda beloppet Förskottet skall nedsättas ingår i församlingens i motsvarande mån som fordran hos staten vid skattskyldiga i för- ingången av året efter samlingen åtnjutit det år, då beslutet lindring i fattades. Förskottet skattskyldigheten enligt avräknas mot den lagen om viss lindring i församlingsskatt, som skattskyldigheten för den församlingen har rätt attsom inte tillhör Svenska uppbära av staten på kyrkan. Det återstående grundval av taxeringen beloppet ingår i försam- under året efter det, då lingens fordran hos förskottet enligt staten vid bestämmelserna i ingången av året efter det nästföljande stycke år, då beslutet fattades. utanordnas. Förskottet avräknas mot den församlingsskatt, som församlingen har rätt att uppbära av staten på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästfölj- ande stycke utanordnas. Belopp, som vid ingången av ett år utgör församlingens fordran hos staten enligt denna paragraf skall skattemyndigheten under samma år utanordna till församlingen med en tolftedel den 18 i varje kalendermånad. Är församlingens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, skall vid dessa tillfällen utbetalas samma belopp som har utbetalats i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får skattemyndigheten dock förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om något av de belopp som utbetalades i månaderna januari och februari inte motsvarar en tolftedel av församlingens fordran, skall den jämkning som föranleds härav ske i fråga om det belopp, som utbetalas i mars månad. Vad som har sagts om församling tillämpas på motsvarande sätt i fråga om kyrklig samfällighet. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 1 Senaste lydelse 1992:341. 178 Register Sid. 1 Huvudsakligt innehåll 3 1 Effektivisering och utveckling av den offentliga förvaltningen 3 1.1 Utgångspunkter 4 1.2 Strukturförändringarna inom statsförvaltningen 4 1.2.1 Statsförvaltningens förändring under de senaste åren 6 1.2.2 Programmet för omställning och minskning av den statliga administrationen 8 1.2.3 Bedömningar av personalkonsekvenser vid strukturförändringar 10 1.2.4Rapporter från avvecklare 11 1.2.5Förnyelseprojekt på myndigheterna 12 1.3 Inriktning av det fortsatta arbetet 12 1.3.1Åtgärder för en förbättrad uppföljning och styrning av organisationsförändringar 14 1.3.2Effektivare ledningsformer för statliga myndigheter 15 1.3.3Statlig personalpolitik och chefsförsörjning 17 1.3.4Arbetsgivarverkets framtida ställning och styrning 18 1.3.5Utveckling av arbetsrätten inom staten 19 1.3.6Den statliga företagshälsovården 19 1.3.7En öppen elektronisk infrastruktur för informationsförsörjning 21 1.3.8Effektivare statistikstyrning 21 1.3.9Offentlig upphandling i konkurrens 22 1.3.10 Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning 23 2 Departementens redovisningar avpersonalkonsekvenserna 33 3 Reglers kvalitet, språkvård och samhällsinformation 33 3.1 Regelreformering 35 3.2 Språkvård 35 3.3 Samhällsinformation 36 A Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet 36 1 Riksskatteverket 356 296 000 36 2 Skattemyndigheterna4 345 149 000 36 3 Kronofogdemyndigheterna1 168 844 000 36 4 Förrättningskostnader m.m.97 648 000 Summa 5 967 937 000 180 45 B Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning 46 1 Statens lokalförsörjningsverk34 048 000 47 2 Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. 95 000 000 48 3 Statens fastighetsverk 1 000 52 4 Restaureringsarbeten vid de kungliga slotten och rikets fästningar50 000 000 53 5 Byggnadsstyrelsen; Avvecklingskostnader1 000 Summa 179 050 000 54 C Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning Riksgäldskontoret: 63 1 Förvaltningskostnader71 149 000 64 2 Kostnader för upplåning och låneförvaltning 586 030 000 66 3 Garantiverksamhet 1 000 68 4 In- och utlåningsverksamhet1 000 Summa 657 181 000 71 D Vissa centrala myndigheter m.m. 71 1 Tullverket 1 223 406 000 74 2 Konjunkturinstitutet 28 017 000 77 3 Finansinspektionen 98 147 000 82 4 Riksrevisionsverket 173 743 000 85 5 Utvecklingsarbete 32 570 000 86 6 Uppdrag till Statskontoret58 308 000 87 7 Statskontoret; Uppdragsverksamhet1 000 Statistiska centralbyrån; 90 8 Statistik, register och prognoser342 634 000 98 9 Uppdragsverksamhet 1 000 10010 Nämnden för offentlig upphandling6 317 000 Summa 1 963 144 000 102E Statliga arbetsgivarfrågor 1021 Statens arbetsgivarverk 1 000 1062 Till regeringens disposition för vissa stabsuppgifter 3 830 000 1063 Till regeringens disposition för omställningskostnader 21 300 000 1074 Statens löne- och pensionsverk1 000 1115 Vissa avtalsstyrda anslag132 501 000 1136 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.103 000 000 1147 Tjänstepensioner för skolledare och lärare 2 444 492 000 Summa 2 705 125 000 115F Bostadsväsendet 1231 Boverket; Förvaltningskostnader138 879 000 1282 Boverket; Uppdragsverksamhet1 000 1283 Räntebidrag m.m. 25 600 000 000 1324 Investeringsbidrag för bostadsbyggande800 000 000 1335 Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus 50 000 000 1346 Vissa lån till bostadsbyggande1 000 000 Statens bostadskreditnämnd: 1357 Förvaltningskostnader13 198 000 1378 Garantiverksamhet 1 000 1389 Bonusränta för ungdomssparande2 000 000 13810 Statlig kreditgaranti för bostads- anskaffningslån 1 000 Summa 26 605 080 000 140G Bankstödsnämnden och åtgärder för att stärka det finansiella systemet 1511 Bankstödsnämnden 14 031 000 1532 Åtgärder för att stärka det finansiella systemet 1 000 Summa 14 032 000 155H Bidrag och ersättningar till kommunerna 1571 Statligt utjämningsbidrag till kommuner37 954 000 000 1582 Skatteutjämningsbidrag till landsting7 574 000 000 Summa 45 528 000 000 181 160I Övriga ändamål 1601 Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon 2 000 000 1602 Exportkreditbidrag 1 000 1613 Kostnader för vissa nämnder m.m.3 112 000 1624 Bokföringsnämnden 4 446 000 1635 Stöd till idrotten 512 173 000 1716 Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken41 868 000 1727 Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning410 000 000 1738 Samarbete avseende informationstjänster inom ramen för EES-avtalet11 000 000 Summa 984 600 000 Totalt för Finansdepartementet84 604 149 000 174 Övriga frågor inom Finansdepartementets område 1741 Kommande ekonomiska regleringar år 1994 och år 1995 mellan staten och kommunsektorn 1752 Utbetalning av skattemedel till kyrkliga kommuner 178Bilaga 8.1 Lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 182