Regeringskansliets rättsdatabaser

Bilaga 11 till budgetpropositionen 1994 Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln) Prop. 1993/94:100 Bilaga 11 Inledning Allt fler tecken tyder på att den svenska konjunkturen nu befinner sig i slutfasen av den djupaste lågkonjunkturen under efterkrigstiden. Nedgången har blivit både djupare och mer långvarig än väntat. Det beror främst på mycket svåra sviter från överhettnings- och spekulationsekonomin under 1980-talets senare hälft och den internationella konjunkturen. Den öppna arbetslösheten har hittills bl.a. begränsats av en mycket stark ökning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna samt ökade satsningar på infrastruktur, s.k. ROT-projekt och statliga byggen samt inom utbildningsom- rådet. De regionala skillnaderna i arbetslöshet är alltjämt betydande. Tecknen på en ljusning i efterfrågan på arbetskraft är allt flera. Inom industrin stiger produktionen och orderingången växer. Antalet nyanmälda lediga platser har börjat stiga. Ökningen sker dock från en mycket låg nivå. Både antalet varsel om uppsägning och antalet nyanmälda arbetssökande vid arbetsförmedlingen har minskat under hösten. Räntorna har sjunkit kraftigt och hushållens framtidstro har blivit ljusare. Förbättringen sker främst inom den konkurrensutsatta delen av ekonomin. Den inhemska efterfrågan är fortfarande svag. Trots de positiva tecknen väntas situationen på arbetsmarknaden vara fortsatt besvärlig under nästa budgetår. Inom arbetsmarknadspolitiken har den ökade arbetslösheten främst mötts med åtgärder som underlättar anpassningen på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken har fått ta ett mycket stort stabiliseringspolitiskt ansvar. De nyligen beslutade reformerna avseende arbetsrätten, arbetslös- hetsförsäkringen, ungdomspraktiken och införandet av ett generellt anställningsstöd syftar till att underlätta övergången till den reguljära arbetsmarknaden samt stimulera och tidigarelägga en sysselsättningsökning. Den förväntade utvecklingen på arbetsmarknaden föranleder ingen väsentlig förändring av inriktningen nästa budgetår. För nästa budgetår föreslås att politiken, liksom innevarande budgetår, inriktas på att förebygga långtidsarbetslöshet och utslagning, utnyttja den reguljära arbetsmarknaden och stimulera rekryteringen till näringslivet, öka jämställdheten på arbetsmarknaden och effektivisera medelsanvändningen. Inom arbetslivspolitiken behövs fortsatta kraftfulla insatser för att upp- rätthålla säkerhet och hälsa i arbetet och för att förnyelsen av arbetslivet skall fortsätta. En allt viktigare del i arbetslivspolitiken är att underlätta spridningen av goda exempel på hur teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll kan utformas samt uppbyggnaden av kunskap och kompetens. Sådana åtgärder minskar utslagningen och ökar produktiviteten och främjar tillväxten. De arbetshandikappades ställning på arbetsmarknaden behöver stärkas ytterligare. Det gäller främst för dem som har svårare funktionshinder. Inom regionalpolitiken behövs fortsatta insatser för att stärka och utveckla näringslivet i hela Sverige. De är viktiga inslag i tillväxtpolitiken och en förutsättning för att hela Sverige skall leva. Under våren 1994 läggs en regionalpolitisk proposition. I avvaktan på den föreslås oförändrade anslag. Med hänsyn till de viktiga kraven på konjunkturanpassning av de ar- betsmarknadspolitiska insatserna kommer regeringen att noga följa utvecklingen och återkomma till riksdagen när förändringar är motiverade. Sammanfattning av de viktigaste förslagen De förslag som läggs i denna budgetproposition innebär en fortsatt hög nivå på insatser som underlättar omställningen på arbetsmarknaden, stärker arbetskraftens kompetens, motverkar utslagning och förebygger arbetsskador samt motverkar regionala obalanser. Bl.a. föreslås följande: - Oförändrad hög nivå på de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. - Att utbildningsbidrag utan lånedel beviljas vid arbetsmarknadsutbildning som är kortare än 15 kalenderdagar. - De avtalade inskolningsplatserna för ungdomar avskaffas. - En särskild arbetsplatsförlagd praktik för invandrare införs. - Målgruppen för skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) vidgas till vissa grupper med svårare funktionshinder. - Lönebidrag kan i vissa fall lämnas för anställda med arbetshandikapp som löper risk att bli uppsagda. - Att näringshjälp till arbetshandikappade för att starta eget skall kunna lämnas med upp till 60 000 kr. - Oförändrade regionalpolitiska medel i avvaktan på en regionalpolitisk proposition våren 1994. Utgiftsutvecklingen inom tionde huvudtiteln blir sammantaget följande (miljoner kronor): Anvisat enligt regleringsbrevFörslag 1993/94 1994/95 Förändring A. Arbetsmarknad 31 226,3 31 474,4 + 248,1 B. Arbetslivsfrågor13 278,7 13 430,6 + 151,9 C. Regional utveckling2 569,5 2 569,5 0 Totalt för tionde huvudtiteln47 074,547 474,5+400,0 Arbetsmarknad Arbetsmarknadsutvecklingen Arbetsmarknadsläget har i snabb takt försämrats sedan andra hälften av år 1990. Flera tecken tyder dock på att botten nu är nådd och att en ökad aktivitet sprider sig i ekonomin. Statistiken över varsel pekar på en nedåtgående trend för antalet varsel, antalet nyanmälda platser ökar och tillströmningen av nyanmälda arbetssökande vid arbetsförmedlingen har under hösten avtagit markant. Inom industrin ökar produktionen som följd av god orderingång och sänkt räntenivå. En växande optimism bland hushållen kan på sikt höja privat konsumtion. Flera faktorer har bidragit till att en återhämtning nu har möjliggjorts. Den enskilt största orsaken är exportindustrins förbättrade kostnadsläge till följd av sänkta arbetsgivaravgifter, höjd produktivitet och det sjunkande värdet på den svenska kronan. Internt har förutsättningarna för en ökad sysselsättning stärkts genom de effektivitetshöjande rationaliseringar som genomförts av näringslivet samt de åtgärder i kostnadssänkande riktning som om- läggningen av den ekonomiska politiken medfört. Till följd av den historiskt låga efterfrågan på arbetskraft har syssel- sättningen fallit mycket kraftigt. Antalet sysselsatta var i november 1993 över 550 000 färre än vid inledningen av år 1990 och är nu nere på samma nivå som i mitten av 1970-talet. Av de ca 550 000 arbetstillfällen som har gått förlorade kan närmare hälften hänföras till industrin. Sysselsättningen, mätt som antal arbetade timmar, minskade under åren 1991 och 1992 med 2,3 % respektive 3,4 %. Antalet nyanmälda platser har minskat tre år i rad. Inflödet av nyanmälda platser sedan sommaren 1993 visar emellertid på en motsatt utveckling med en begynnande ökning jämfört med samma tid föregående år. Ökningen sker dock från en mycket låg nivå. Den svaga efterfrågan på arbetskraft kan utöver den låga aktivitetsnivån i ekonomin förklaras av låg personalomsättning samt av en mycket kraftigt sjunkande sjukfrånvaro. Härtill kommer en snabb produktivitetsförbättring som inneburit en kraftigt minskad efterfrågan på arbetskraft men som på längre sikt är nödvändig för att upprätthålla industrins konkurrenskraft. Den minskande efterfrågan på arbetskraft gav i inledningen av kon- junkturnedgången år 1990 utslag i stigande antal varsel om uppsägning. Utvecklingen under år 1993 visar däremot på en entydig minskning av antalet varslade personer. Under de tre första kvartalen 1993 varslades ca 98 000 personer. Motsvarande period året före varslades 124 000 personer. Under höstmånaderna augusti till november 1993 har antalet varsel minskat med 31 000 eller med närmare 50 % jämfört med samma period år 1992. Som vid tidigare konjunkturuppgångar är det först i industrisektorn man tydligast kan märka en minskning av antalet varsel. Industrins andel av det totala antalet lagda varsel har sjunkit från ca hälften till en fjärdedel. Antalet personer i arbetskraften har minskat. Vid årsskiftet 1989/90 uppgick antalet till 4 500 000, tre år senare hade arbetskraftsdeltagandet sjunkit till 4 300 000 personer. Den kraftfulla satsningen på olika former av utbildning och arbetsplatspraktik, då deltagarna inte räknas in i arbetskraften, förklarar delvis det minskade arbetskraftsdeltagandet, speciellt bland ungdomar. De mycket omfattande satsningarna på konjunkturberoende arbets- marknadspolitiska åtgärder har bromsat uppgången av arbetslösheten men trots dessa insatser har det inte gått att hindra en utveckling som lett till mycket hög arbetslöshet. I november 1993 var 357 000 personer öppet arbetslösa enligt SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU). Det motsvarar 8,4 % av arbetskraften. Under samma månad befann sig ca 220 000 personer, eller 5,2 % av arbetskraften, i någon form av konjunkturberoende åtgärd. Aldrig tidigare har antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppnått dagens omfattning. Redan i inledningsskedet av den rådande lågkonjunkturen ökade arbetslösheten bland män snabbare än bland kvinnor. Skillnaden i relativ arbetslöshetsnivå mellan män och kvinnor kvarstår. Arbetslöshetsnivån i november 1993 var 10,2 % för män och 6,6 % för kvinnor. Det svåra läget på arbetsmarknaden har särskilt hårt drabbat nytillträdande ungdomar, arbetshandikappade och utomnordiska medborgare. Arbetslösheten bland ungdomar har efter sommarens höga nivåer dämpats som en följd av de kraftfulla insatser som gjorts inom arbetsmarknads- och utbildningsområdena. Antalet arbetslösa ungdomar i åldrarna 16 - 24 år var 89 000 i november 1993, vilket är en nedgång jämfört med sommarmånaderna med över 40 000 personer. De allt längre arbetslöshetstiderna bland de arbetslösa har lett till en ökad andel långtidsarbetslösa. I november 1993 hade 36 % av de arbetslösa varit utan arbete i mer än sex månader. Utvecklingen på arbetsmarknaden under budgetåret 1994/95 är svårbedömd med hänsyn till att likartade erfarenheter saknas. Härtill kommer att nya åtgärder för att främja sysselsättningstillväxten nyligen har beslutats. Det gäller bl.a. det generella anställningsstödet och de vidgade möjligheterna till prov- och visstidsanställning. Arbetsmarknadsverkets resultat Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har inför treårsperioden 1994/95 - 1996/97 kommit in med en fördjupad anslagsframställning och en särskild rapport enligt regeringens myndighetsspecifika direktiv. För verksamheten under budgetåret 1992/93 har AMS lämnat en årsredovisning. I den fördjupade anslagsframställningen görs en resultatanalys där arbetsförmedlingens verksamhet fr.o.m. år 1990 redovisas, vilken sammanfattas i det följande. Därefter redovisas Arbetsmarknadsverkets (AMV) uppnådda resultat under budgetåret 1992/93. Antalet inskrivna vid arbetsförmedlingen, dvs. personer som var arbetssökande eller deltog i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd, minskade under senare delen av 1980-talet och nådde sin lägsta nivå i början av år 1990, och uppgick då till drygt 300 000 personer. Under de två senaste åren har antalet inskrivna ökat med över 200 000 personer under resp. år. Första kvartalet 1993 var i genomsnitt ca 820 000 personer inskrivna vid förmedlingen. Av dessa saknade 444 000 personer arbete, 199 000 personer fick del av åtgärder, 99 000 var deltidsarbetslösa och 77 000 sökte arbete men hade ett arbete som varade mer än 3 månader. Mellan våren 1990 och våren 1993 minskade andelen inskrivna i åldrarna 55 - 64 år medan andelen i åldrarna 16 - 24 år ökade. I övriga åldrar var andelarna relativt konstanta. Andelen arbetshandikappade minskade från årsskiftet 1989/90, då andelen var 18 % till knappt 10 % under första halvåret 1993. Samtidigt låg andelen utomnordiska medborgare på en ungefär oförändrad nivå, omkring 10 %. Under första halvåret 1993 ökade antalet sökande som fick arbete men andelen som fick arbete av samtliga inskrivna vid arbetsförmedlingen minskade. I början av år 1990 fick varje månad ca 12 - 13 % av de inskrivna en anställning. Våren 1993 hade denna andel sjunkit till mellan 4 och 5 %. Drygt 320 000 personer fick någon gång under budgetåret 1992/93 del av konjunkturberoende åtgärder. Jämfört med år 1990 var de som fick en åtgärd tre gånger fler medan andelen av samtliga inskrivna var oförändrad. Andelen långtidssökande som påbörjade en arbetsmarknadspolitisk åtgärd ökade successivt under lågkonjunkturen. Under första halvåret 1993 utgjorde andelen långtidssökande ca 35 % av dem som placerades i åtgärder, vilket kan jämföras med 20 % ett år tidigare. Rundgången mellan åtgärd och arbetslöshet har ökat. Första halvåret 1993 återkom ca tre fjärdedelar av dem som slutade en åtgärd till arbetsförmedlingen. I början av 1990 var motsvarande andel knappt 50 %. Under första halvåret 1993 hade 38 % av de arbetssökande varit inskrivna i mer än ett år. Den genomsnittliga inskrivningstiden för en arbetssökande uppgick till ca ett år. Inskrivningstiden var något längre bland kvinnor än män, 380 dagar mot 360 dagar. Ungdomarnas genomsnittliga inskrivningstid låg första halvåret 1993 på ca 340 dagar vilket är nära nog en fördubbling jämfört med början av 1990-talet. I åldrarna 55 - 64 år låg den genomsnittliga inskrivningstiden på ca 425 dagar. Arbetsförmedlingen kompletterar sin löpande verksamhetsuppföljning med årliga servicemätningar riktade till arbetsgivare och arbetssökande. I 1993 års undersökning fick arbetsförmedlingen ett bättre betyg än i undersökningarna för åren 1991 och 1992 av både arbetsgivare och arbetssökande. Betyget bland arbetsgivarna uppgick till ett genomsnitt på 3,6 poäng och bland arbetssökande till 3,4 poäng, på en skala mellan 1 och 5 poäng. Förstärkningar under budgetåret 1992/93 Till följd av utvecklingen på arbetsmarknaden under budgetåret anvisades vid flera tillfällen ytterligare resurser för att motverka arbetslösheten. Medlen avsåg arbetsmarknadspolitiska åtgärder men dessutom fick AMV möjlighet att utöka personalen inom arbetsförmedlingsorganisationen. Totalt anvisades ca 10 miljarder kronor ytterligare under budgetåret i förhållande till 1992 års budgetproposition. Mot slutet av budgetåret tillfördes AMS även ett nytt anslag på 800 miljoner kronor för bidrag till reparation, om- och tillbyggnad (ROT) av kommunala fastigheter. Vidare infördes två nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder - ungdomspraktik och arbetslivsutveckling (ALU). AMS fick även möjlighet att tidigarelägga affärsverksinvesteringar och ge bidrag till extra utbildningsinsatser för arbetslösa inom komvux, gymnasieskolan och folkhögskolor. AMV:s uppnådda resultat under budgetåret 1992/93 Regeringen angav inför budgetåret 1992/93 följande verksamhetsmål för AMV: - arbetslinjen skulle hävdas och långtidsarbetslösheten motverkas, - insatserna och åtgärderna skulle ytterligare koncentreras till grupper med en redan svag ställning på arbetsmarknaden, - jämställdheten på arbetsmarknaden måste öka, och - de arbetsmarknadspolitiska resurserna och åtgärderna skulle utnyttjas effektivt. I det följande refereras årsredovisningens avsnitt om AMV:s resultat i förhållande till regeringens uppställda resultatkrav. Därefter följer regeringens bedömning av de uppnådda resultaten. Enligt det första resultatkravet skulle ungdomar i åldrarna 18 - 19 år och 20 - 24 år anvisas arbete eller någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd senast när de hade varit arbetssökande vid arbetsförmedlingen i två respektive fyra månader. Under budgetåret 1992/93 fanns det i genomsnitt ca 110 000 ungdomar kvarstående vid förmedlingen utan arbete. Av dessa hade ca 28 % eller 30 800 ungdomar en längre kvarståendetid än två respektive fyra månader. Vidare angav regeringen att ökningstakten för andelen långtidsarbetslösa av samtliga arbetslösa skulle minska påtagligt jämfört med budgetåret 1991/92. Ökningstakten var i genomsnitt 6,0 % under budgetåret 1991/92 och 6,3 % under budgetåret 1992/93. När det gäller grupper med en svag ställning på arbetsmarknaden var kravet att långtidssökandes, ungdomars, utomnordiska medborgares samt arbetshandikappades andelar av åtgärderna skulle vara större än deras andelar av det totala antalet arbetssökande. Resultatet visas i följande tabell. Andel ungdomar, Grupp Åtgärder invandrare, arbetshandikappade samt långtidssökande i åtgärder och arbetssökande utan arbete (%) under budgetåret 1992/93 Arbets-sökande utanUngdomar 49 arbete 26 Invandrare 10 9 Arbetshandikappade 11 10 Långtidssökande 34 28 Resultatkravet, som anknöt till målet att jämställdheten på arbetsmarknaden måste öka, var att antalet personer som genomgick en för sitt kön otraditionell arbetsmarknadsutbildning under budgetåret skulle öka med minst 20 % jämfört med budgetåret 1991/92. Resultaten för budgetåret 1992/93 visar att jämfört med budgetåret innan minskade det genomsnittliga antalet kvarstående män och kvinnor i otraditionell arbetsmarknadsutbildning. Som ett mått för hur effektivt de arbetsmarknadspolitiska medlen utnyttjades ställdes ett krav på hur många personer som skulle ges lämplig utbildning eller sysselsättning i genomsnitt per månad för de anvisade medlen under anslaget. I takt med att ytterligare medel anvisades till AMV skärptes kravet på omfattning. Den ökade omfattningen avsåg emellertid endast att ge effekt under den del av budgetåret som återstod. Det ursprungliga kravet i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 var att medlen skulle ge minst 135 000 personer i genomsnitt per månad lämplig utbildning eller sysselsättning. I december 1992 ändrades kravet till 231 000 personer och i januari 1993 till 272 000 personer per månad. En omräkning av dessa mål till ett månadsgenomsnitt för hela budgetåret ger ca 200 000 personer per månad. I kravet angavs även en lägsta nivå på omfattningen av platser inom ALU och utbildningsvikariat. En motsvarande omräkning till ett månadsgenomsnitt för hela budgetåret ger att minst 30 000 personer skulle få möjlighet att delta i ALU och utbildningsvikariat per månad. Resultatet blev följande: Genomsnittligt antal Arbetsmarknadsutbildning personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder varje månad under budgetåret 1992/93 72 100 Beredskapsarbete 15 300 Ungdomspraktik 56 000 Rekryteringsstöd 10 800 Avtalade inskolningsplatser 1 900 Vidgad arbetsprövning 3 200 Jobbsökaraktiviteter 7 000 Företagsutbildning 4 300 Bidrag för att starta eget 4 300 Otraditionella insatser 2 000 Affärsverksinvesteringar 2 300 Reguljär utbildning 8 600 Summa B 2. anslaget 187 800 Utbildningsvikariat 8 200 Arbetslivsutveckling1 11 800 Totalt 207 800 1 Infördes den 1 januari 1993 De medel som AMS har disponerat för utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet har medfört att 17 100 personer i genomsnitt per månad har fått utbildning inom komvux, gymnasieskolan och folkhögskolan fr.o.m. årsskiftet 1992/93 vilket motsvarar ca 8 600 årsplatser. Ett annat krav gällde deltagares studieavbrott inom arbetsmarknadsut- bildningen. Resultatkravet var att andelen deltagare i arbetsmarknadsutbildning inom sektorerna tillverkning, service och handel som avbröt utbildningen av andra skäl än erhållet arbete skulle minska påtagligt under budgetåret 1992/93. Kursavbrotten minskade kraftigt jämfört med föregående budgetår. Som ett resultatkrav för AMV:s insatser för arbetshandikappade angavs att antalet arbetshandikappade, som fick arbete eller utbildning inte fick minska jämfört med budgetåret 1991/92. Enligt AMS årsredovisning ökade antalet arbetshandikappade som fick arbete från 20 000 budgetåret 1991/92 till 21 800 budgetåret 1992/93. Samtidigt minskade dock antalet som gick till utbildning med 400 personer till 12 900 personer. Ett annat resultatkrav för de arbetshandikappade var att antalet arbetshandikappade personer som sysselsattes med hjälp av lönesubventioner skulle uppgå till i genomsnitt 51 000 per månad. Det genomsnittliga antalet personer i anställning med lönebidrag uppgick till ca 42 500 medan ca 5 600 sysselsattes i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare. AMS konstaterar i sina slutsatser att, sett i ljuset av den dramatiskt negativa utvecklingen på arbetsmarknaden, får de uppnådda resultaten under budgetåret 1992/93 anses som tillfredsställande. Bl.a. nämner AMS att trots en accelererande ökning av den totala arbetslösheten har ökningstakten på långtidsarbetslösheten kunnat hållas i det närmaste oförändrad jämfört med budgetåret innan. Vidare anger AMS att de mål och resultatkrav som regeringen satt upp när det gäller de utsatta grupperna på arbetsmarknaden har klarats. Slutligen påpekar AMS att AMV mycket snabbt, under pågående verksamhets- och planeringsperiod, har kunnat ändra sammansättningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Två helt nya åtgärder, ungdomspraktiken och ALU, har på mycket kort tid nått en betydande omfattning. Ungdomarna och de som riskerat utförsäkring eller utslagning har således, enligt AMS, givits hög prioritet. Resultatbedömning AMV:s resultat påverkas till stor del av den allmänna konjunkturutvecklingen. Vid en bedömning av resultatet är det därför svårt att avgöra i vilken grad resultatet är en följd av det ekonomiska läget eller av effektiviteten i AMS verksamhet. Det regeringen kan konstatera är att utvecklingen blev mer dramatisk på arbetsmarknaden än vad som kunde förutsägas i början av budgetåret 1992/93 och att det gjorde det svårt för AMS att uppnå de uppställda kraven fullt ut. De krav som inte har uppfyllts är följande: antalet långtidsarbetslösa ungdomar skulle begränsas, ökningstakten för andelen långtidsarbetslösa skulle minska, antalet personer som genomgick otraditionell utbildning skulle öka, de arbetsmarknadspolitiska medlen skulle omfatta ett visst antal personer och ett visst antal arbetshandikappade skulle sysselsättas med lönesubventioner. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 ökade antalet långtidsarbetslösa snabbare än det totala antalet arbetslösa. Det höga antalet inskrivna vid arbetsförmedlingen ledde till att andelen som lämnade förmedlingen förblev relativt konstant under budgetåret 1992/93, trots att det skedde en ökning av antalet personer som fick arbete eller åtgärd. Detta medförde att de som skrevs in vid förmedlingen förblev inskrivna under allt längre tider. AMS påpekar i sina slutsatser att de arbetslösa som riskerat utförsäkring eller utslagning har givits hög prioritet. Denna höga prioritet måste vidmakthållas och förstärkas för att motverka långtidsarbetslöshet. Det gäller särskilt ungdomar, vars arbetslöshetstider måste hållas korta. Antalet deltagare i otraditionella utbildningar minskade under slutet av budgetåret 1992/93. Detta kan delvis förklaras av att den totala omfattningen på arbetsmarknadsutbildningen minskade kraftigt under budgetåret 1992/93. Även i en dålig konjunktur måste ansträngningarna att nå jämställdhet på arbetsmarknaden hållas på en hög nivå. Resultatet, när det gäller kravet på en viss omfattning av åtgärderna, måste ses mot bakgrund av att de arbetsmarknadspolitiska medlen anvisades vid tre olika tillfällen och att två nya åtgärder infördes under budgetåret. Detta medförde bl.a. att AMV:s planering av verksamheten försvårades. AMS beredskap och flexibilitet i sin organisation för att snabbt ställa om verksamheten till förändrade krav har ställts på prov. För att underlätta planeringen av verksamheten är det viktigt att AMS kontinuerligt följer kostnadsutvecklingen för åtgärderna för att kunna göra nödvändiga avvägningar mellan kostnader och omfattning i valet mellan olika åtgärder. Sammantaget kan sägas att AMS i huvudsak har bedrivit verksamheten med den inriktning som statsmakterna har angivit. Ökade ansträngningar måste dock vidtas för att särskilt motverka långtidsarbetslösheten. De nya åtgärderna ungdoms- praktik och ALU måste utnyttjas i ännu högre grad i detta syfte. När det gäller årsredovisningen har AMS av Riksrevisionsverket (RRV) fått dispens från kraven i bokföringsförordningen gällande den löpande bokföringen av fordringar och skulder, tillgångsredovisning och årsbokslut för budgetåret 1992/93. RRV har bedömt att AMV:s årsredovisning är rättvisande. Årsredovisningen för budgetåret 1992/93 var den andra årsredovisningen som AMS har lämnat till regeringen. Det har skett en klar förbättring mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. I 1993 års budgetproposition angav regeringen att årsredovisningen för budgetåret 1992/93 borde innehålla en sådan resultatinformation som gör det möjligt att klart bedöma produktivitet och effektivitet inom organisationen. I detta avseende måste redovisningen förbättras. AMS måste således fortsätta att utveckla sina produktivitets- och effektivitetsmått och göra en grundlig analys av dessa. Framför allt måste AMS vidareutveckla och förbättra kvaliteten på kostnadsuppgifterna främst för de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna men också för den totala kostnaden att anvisa en person till en åtgärd eller ett arbete. AMS måste också utveckla en statistikredovisning som gör det möjligt att i både framtida anslagsframställningar och årsredovisningar få en klar koppling mellan verksamhetens resultat och insatta resurser. AMS måste dessutom utveckla metoder för att klarare redovisa konjunkturförändringars inverkan på resultaten. Arbetsmarknadspolitiken våren 1994 och budgetåret 1994/95 - En politik för arbete och tillväxt Arbetslösheten har många orsaker. Dessa är konjunkturberoende men de är inte minst en följd av långsiktiga brister i ekonomin och i samhället som kräver stora ansträngningar för att rättas till. Målkonflikterna är svåra. Det enda varaktiga sättet att öka sysselsättningen är att bygga på en sund och hållbar ekonomi i snabb teknisk utveckling, kraftfull miljöpolitik, regional balans och goda förutsättningar för arbete och investeringar. Det är i det perspektivet reformerna av arbetsrätt, försäkringssystem, skatter, utbildning m.m. skall ses. De innebär ingen omedelbar lösning av problemen på arbetsmarknaden men behövs för att skapa ett bättre företagsklimat och därmed tillväxt och förutsättningar för nya arbeten. Det gäller att forma villkor för företagandet så att nya verksamheter uppstår och att små och medelstora företag inom alla sektorer kan expandera och vågar nyanställa. Nettotillskottet av nya arbeten måste komma inom den privata sektorn. Sverige skall emellertid inte konkurrera med låga löner. I stället skall den utvecklingskraft inom näringslivet tillvaratas, som kan generera nya idéer och utveckla högteknologiska produkter och högkvalitativa och kunskapsintensiva tjänster. Det är nödvändigt för att klara omställningen till ett hållbart samhälle. Det kräver bl.a. kompetens, riskkapital och vilja att satsa på framtiden. Hållbar tillväxt och nyskapande kan inte planeras av regering och myndigheter. Det kan emellertid främjas genom en politik som stöder kreativitet och risktagande och premierar initiativ hos den enskilde. Därigenom kan nya arbeten och robusta välfärdssystem, som tål långa perioder av stagnation, utvecklas. - Förutsättningarna Finansplanens prognos över den ekonomiska utvecklingen år 1994 visar, trots en osäker internationell bild, på flera ljuspunkter. Botten i den svåraste recessionen på över ett halvsekel förefaller vara nådd. Exportorderingången växer snabbt och nedgången på hemmamarknaden har brutits. Produktionen stiger, industriinvesteringarna ökar och räntan har fallit. På arbetsmarknaden finns svaga men likartade signaler. Varslen om uppsägningar minskar och de nyanmälda platserna ökar långsamt. Ökningen av övertiden inom industrin är ett tecken på behovet av nyanställningar. Länsarbetsnämnderna bedömer att minskningen av sysselsättningen efterhand kommer att dämpas. Förbättringen är emellertid koncentrerad till vissa sektorer inom näringslivet. Behov av nyrekrytering uppstår först hos företag inriktade på export samt underleverantörer och serviceföretag knutna till dessa områden. Arbetslösheten vänder sannolikt under år 1994, för att sedan successivt börja sjunka. Läget på arbetsmarknaden kommer således även under år 1994 att vara mycket bekymmersamt - en situation som Sverige delar med övriga Europa. Det är nu viktigt att tilltron till den ekonomiska politikens långsiktighet och därmed till Sverige som attraktivt lokaliseringsalternativ för framtidsinriktade investeringar, befästs inom och utom landet. Konkurrensen gör att företagen lokaliserar produktionen till länder med stabila förutsättningar på lång sikt. De stora underskotten i statens finanser är det största hindret för att fler skall få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Regeringens politik har därför inriktats såväl på att rätta till de långsiktiga obalanserna i ekonomin, som på att förbättra incitament och regler så att de stimulerar till företagande och arbete. - Förändringar inom arbetsmarknadspolitiken De av riksdagen helt nyligen beslutade reformerna av arbetsrätten, ungdomspraktiken och den nya åtgärden generellt anställningsstöd (GAS) har gemensamt syftet att underlätta övergången till och att öka sysselsättningen på den reguljära arbetsmarknaden. Den senast tillgängliga statistiken över hur stor andel som arbetade 30 dagar efter att de lämnat någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd visar också att ALU och ungdomspraktik ger ett förhållandevis gott resultat. Statistiken avser dem som lämnat arbetsförmedlingen eller åtgärd under tredje kvartalet 1993. Av denna statistik framgår emellertid inte någonting om skillnader i bakgrunden hos de olika grupperna. Av dem som varit inskrivna vid arbetsförmedlingen som arbetssökande utan arbete och lämnat arbetsförmedlingen hade 39 % ett arbete efter 30 dagar. Fördelningen bland dem som övergick i arbete efter att tidigare ha befunnit sig i någon åtgärd var följande: Andel i arbete 30 dagar efter åtgärd% Arbetsmarknadsutbildning 22 Beredskapsarbete 25 Utbildningsvikariat 43 ALU 34 Ungdomspraktik 34 Regeringen har i propositionen om en allmän och obligatorisk arbetslös- hetsförsäkring (prop. 1993/94:80) aviserat att den skall återkomma under våren 1994 med ytterligare förslag rörande arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS). Förslagen kommer att påverka kostnaderna för arbetslöshetsersättningarna. Regeringen kommer därför att i det sammanhanget redovisa sin bedömning av statens kostnader för dessa understöd. Målet är en successiv utbyggnad av en allmän och obligatorisk försäkring där premierna från arbetsgivare och arbetstagare medger finansiering av ett tillfredsställande skydd vid arbetslöshet. Reformerna av arbetsrätten skapar mer flexibla regler, som bl.a. ger arbetslösa ökad möjlighet till provanställning. Det är av särskild betydelse för små- och nyföretagandet och för ungdomar och andra nytillträdande. Till detta kommer en rad insatser i fråga om utbildning och investeringar. Det generella anställningsstödet är en åtgärd för att inför konjunkturuppgången förmå företagare att anställa personal tidigare än de annars skulle ha gjort, och för att växla in övertid mot nyanställningar. Åtgärderna syftar sammantaget till att stimulera till arbete och motverka utslagning. - Resurserna Under innevarande budgetår har arbetsmarknadspolitiken tilldelats utomordentligt stora stabiliseringspolitiska uppgifter. AMV har givits större resurser än någonsin tidigare. Totalt beräknas medlen medge att i genomsnitt över 300 000 personer per månad kan omfattas av olika konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska insatser. Därutöver har medel avsatts för ytterligare ca 90 000 platser inom det reguljära utbildningsväsendet. Stora satsningar görs även på statliga byggen, infrastruktur och ROT-sektorn. Utvecklingen hittills tyder emellertid på att den beräknade omfattningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte kommer att uppnås under innevarande budgetår. Det är otillfredsställande men bottnar i en kombination av olika förhållanden. Det finns därför anledning att peka på det problem som råder i det praktiska genomförandet av arbetsmarknadspolitiken. De flesta åtgärder förutsätter, även när subventionerna är höga, att kommuner, landsting, myndigheter, organisationer och privat näringsliv engagerar sig och skapar de öppningar och möjligheter som krävs för att initiera och genomföra åtgärderna. Den pågående omstruktureringen i kommunerna och de privata arbetsgivarnas osäkerhet och försiktighet inför framtiden gör det svårt för AMV att, nu när behovet är som störst, i tillräcklig omfattning engagera olika anordnare för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det stora tillflödet av arbetssökande medför också betydande påfrestningar på arbetsförmedlingens personal. Arbetet med att effektivt utnyttja tilldelade resurser för aktiva åtgärder måste intensifieras inom AMS och i samspelet med olika aktörer. Rationaliseringsmöjligheter skall tillvaratas. Nytänkande och nya arbetssätt, som ökar åtgärdernas omfattning och effektivitet, måste stimuleras. Kommuner och myndigheter måste bearbetas så att planerade sysselsättningspolitiskt motiverade investeringar kommer till stånd. Regeringen erinrar i detta sammanhang om den helt nyligen inrättade kommittén som skall se över arbetsmarknadspolitiken och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. En viktig uppgift blir där att se över de olika åtgärdernas roll inom arbetsmarknadspolitiken. Det bör vidare nämnas att riksdagen nyligen har beslutat om en ökning av ROT-programmet med 500 miljoner kronor samt av bidrag till äldrebostäder med 100 miljoner kronor inom ramen för medlen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ramar för budgetåret 1994/95 Även om det finns positiva tecken ger utvecklingen på arbetsmarknaden inte anledning till att förändra inriktningen av arbetsmarknadspolitiken i något väsentligt avseende under nästa budgetår. Riktlinjerna för innevarande budgetår bör därför i stort ligga fast även för nästa budgetår. Vid den bedömningen har beaktats dels utfallet av insatserna under såväl förra budgetåret som det innevarande, dels den förväntade utvecklingen på arbetsmarknaden och de krav som den ställer. Det kan dock finnas anledning att göra nya överväganden i samband med vårens kompletteringsproposition. För budgetåret 1994/95 föreslås en total omfattning för arbetsmarknads- politiken, i det närmaste motsvarande den för innevarande budgetår. Det innebär i korthet att för beräknade medel skall ca 400 000 människor per månad kunna erbjudas en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller en utbildningsplats. Motivet är att även vid en förbättrad ekonomi kommer de positiva effekterna på arbetsmarknaden med en viss fördröjning. Det finns därför starka skäl att ha en ambitiös målsättning och att hålla en mycket hög arbetsmarknadspolitisk beredskap. Omfattningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör dock successivt minskas i takt med att sysselsättningsläget förbättras. Inom ramen för statsmakternas mål och riktlinjer har AMV stor frihet vid disponeringen av de konjunkturberoende åtgärderna. De anvisade medlen för dessa åtgärder på statsbudgeten resp. förbrukningen i arbetsmarknadsfonden får inte överskridas. Ett effektivt resursutnyttjande skall eftersträvas vilket innebär att om de beräknade totala volymerna inte kan nås får motsvarande medel inte förbrukas. Detta kräver en kontinuerlig uppföljning och prognos över verksamhetens resultat i förhållande till insatta resurser. Sammanfattningsvis föreslår regeringen följande: Antal personer i genomsnitt per månad1993/941994/95 Åtgärder via budgeten 241 000 229 000 Arbetsmarknadsfonden 70 000 94 000 Summa arbetsmarkn.åtg. 311 000 323 000 Utbildningsåtg. 89 000 77 000 Totalt 400 000 400 000 Förslaget beräknas skapa produktiva alternativ för ca 400 000 människor per månad under ett år. Det totala antalet berörda blir väsentligt större, eftersom åtgärdernas varaktighet för varje individ oftast är maximerade till sex månader. Kostnaderna härför beräknas till ca 45 miljarder kronor. Till detta kommer kostnaderna för arbetslöshetsersättningarna, som med nuvarande prognos kan uppskattas till ca 39 miljarder kronor under nästa budgetår. En mindre del av anslaget bör tills vidare ställas till regeringens disposition och fördelas när den slutliga bedömningen av behoven görs. AMV och andra berörda måste utnyttja dessa betydande resurser som samhället ställer till deras förfogande för att så snabbt och effektivt som möjligt bistå de arbetslösa att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Alternativet blir i många fall annars passivt kontantbidrag och bristande kontakt med arbetsmarknaden. Övergripande mål Det är ett övergripande mål för arbetsmarknadspolitiken att, i ett nära samspel med den ekonomiska politiken och andra politikområden, verka för en balanserad ekonomisk utveckling där produktivt arbete och deltagande i arbetslivet stimuleras. Det innebär att genom olika åtgärder försöka förbättra arbetsmarknadens funktionsförmåga och de arbetssökandes möjligheter att få arbete. Genom insatser för både individerna och företagen eller arbetsplatserna inom alla sektorer av samhällsekonomin förebyggs och motverkas arbetslöshet. Aktiva insatser prioriteras framför passiva. Riktlinjer för budgetåret 1994/95 Utifrån den prognos som gjorts över utvecklingen för nästa budgetår bör följande riktlinjer gälla: - Förebygg långtidsarbetslöshet och utslagning Många OECD-länder har erfarit att arbetslöshetsökningar under lågkonjunktur inte följs av motsvarande minskningar under högkonjunktur. Den långsiktiga arbetslöshetsnivån - främst på grund av förlängda arbetslöshetstider - har stigit. De bakomliggande orsakerna till den observerade utvecklingen är omdiskuterade. Det finns risk för att den snabba arbetslöshetsökningen även i Sverige kan vara mer svårbemästrad än tidigare. Internationellt sett är emellertid den svenska långtidsarbetslösheten låg. Risken för att den höga arbetslösheten blir bestående, och att utslagningen från arbetsmarknaden ökar, gör det nödvändigt att särskilt fokusera på de grupper som riskerar att helt förlora kontakten med arbetsmarknaden. Förtidspensioneringarna stiger oroväckande. Den trenden måste brytas av både humanitära och samhällsekonomiska skäl. Internationell forskning tyder på att möjligheten till kontantstöd under mycket långa perioder kan motverka en snabb återgång i arbete. De arbetslösa måste också kunna se ett medvetet mönster även i återkommande insatser och kunna uppfatta dem som meningsfulla och inriktade på arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Kvalitetskraven i åtgärderna skall alltid vara högt ställda. Dessa frågor måste ägnas mycket stor uppmärksamhet. AMV skall samverka intensivt med andra samhällsorgan för att motverka långtidsarbetslöshet, utslagning och förtidspensionering. Ungdomspraktik och arbetslivsutveckling är åtgärder väl lämpade för detta. - Utnyttja den reguljära arbetsmarknaden och stimulera rekryteringen till näringslivet Vid en konjunkturuppgång, och med en efterhand ökad efterfrågan på arbetskraft, underlättas förmedlingens kontakter med arbetsgivarna. Det ger en bättre kännedom om nyrekryteringsbehoven. Placeringsmöjligheterna måste tas tillvara. Förmågan att möta arbetsgivares och arbetssökandes anspråk avgör den framtida efterfrågan på privata förmedlingsalternativ. Arbetsförmedlingen måste, genom en aktiv och kontaktskapande verksamhet och ett offensivt förhållningssätt, öka medvetenheten hos företagen om nödvändigheten att vara väl rustade med personal inför en kommande konjunkturuppgång och om vilka arbetskraftsresurser som finns tillgängliga. Det är samhällsekonomiskt viktigt att i inledningsskedet av konjunk- turuppgången underlätta rekryteringen till expanderande företag. Tillväxt och anställningsbehov kan därmed, via en självgenererande dynamik, spridas till allt fler företag och sektorer. I dagens läge är det särskilt viktigt att det finns ett aktivt samspel mellan förmedling och företag så att potentiella flaskhalsar kan identifieras och motverkas. Det behövs för att bevara arbetsmarknadens och lönebildningens flexibilitet även vid hög arbetslöshet. - Effektivisera medelsanvändningen AMV:s resurser skall användas för att uppnå verkningsfulla resultat. Det innebär en fokusering på träffsäkerheten vid valet av åtgärder, på att förfina och vidareutveckla de verktyg som står till förfogande och på att göra tidsanpassningen och ordningsföljden av insatser rätt ur individens och samhällets synvinkel. För att kunna upprätthålla en nödvändig servicenivå för alla sökande måste särskilt de gruppinriktade metoderna utvecklas vidare. Jobbsökaraktiviter ger bättre resultat än traditionell arbetsförmedling. Dessa aktiviteter, som är förhållandevis billiga, måste därför få större spridning och finnas tillgängliga inom i stort sett hela arbetsförmedlingsorganisationen. Hushållningen med resurser måste utvecklas. Resurserna måste styras så att avkastningen blir optimal. Förutsättningen för en ansvarsfull budgetering är en medvetenhet om vad olika åtgärder kostar och en ekonomisk uppföljning och utvärdering där kostnader och effekter av fattade beslut kan följas. I en revisionsrapport (Arbetsmarknadspolitik, rapport 1993/94:1) har riksdagens revisorer framställt frånvaron av regelbunden resultatanalys och en alltför begränsad internkontroll och internrevision som den allvarligaste svagheten i AMV:s inre styrning. Sådana grundläggande förhållanden måste självfallet fungera väl i en så stor och komplicerad verksamhet som AMV bedriver. - Öka jämställdheten på arbetsmarknaden Vägen till jämställdhet i arbetslivet är lång. Erfarenheten visar, trots många försök och insatser, att arbetsmarknadpolitiken är ett otillräckligt medel för att uppnå detta. Genom att samverka med andra samhällsorgan, att informera, att direkt påverka arbetsgivare inom näringsliv och offentlig sektor, och genom väglednings- och utbildningsinsatser kan arbetsförmedlingen bidra till ökad jämställdhet på arbetsmarknaden. Omstruktureringen inom den offentliga sektorn innebär en viss minskning av kvinnornas traditionella arbetsmarknad. Många kvinnor måste nu bredda sin kompetens och sitt yrkesval. Det kan underlättas genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Dessa möjligheter skall utnyttjas. Det är emellertid först när attityden bland män förändras i grunden som jämställdhet kan etableras. Arbetslivsfrågor Den aktuella utvecklingen Det mycket besvärliga arbetsmarknadsläget medför ändrade förutsättningar även för arbetslivspolitiken. Den låga efterfrågan på arbetskraft och den höga nivån på arbetslösheten riskerar att ha en återhållande effekt på de anspråk som ställs på arbetet och på arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna. Insatser från samhällets sida krävs därför för att upprätthålla säkerhet och hälsa i arbetet och för att förnyelsen av arbetslivet skall fortsätta. Den fortsatt kraftiga minskningen av antalet anmälda arbetsskador (ca 90 000 år 1992) - en minskning sedan slutet av 1980-talet med mellan 30 och 40 % - kan återspegla en förändrad risksituation på arbetsplatserna. Fortfarande finns det emellertid många arbetsplatser där riskerna för ohälsa och olycksfall är mycket stora. Tekniska förändringar och andra rationaliseringsåtgärder, som i många fall tvingas fram av ökade krav på effektivitet och minskade kostnader medför såväl förbättringar av arbetsmiljön som ökad fysisk och psykisk belastning i många arbeten. Den ohälsa som uppstår syns troligen inte lika tydligt i nuvarande arbetsmarknadsläge som annars. Det pågår ett viktigt förändringsarbete på många arbetsplatser för att skapa en förbättrad arbetsmiljö, i många fall med stöd från Arbetslivsfonden. Under inflytande av krav på internkontroll, dvs. krav på systematisk planering, ledning och kontroll av verksamheten, stärks arbetsgivarnas ansvar för arbetsmiljö och rehabilitering och arbetsmiljöfrågorna integreras i produktionsplanering och ledningen av verksamheten. I många fall kan detta ske i samspel med de rationaliseringar som i dag genomförs i många verksamheter. Det är emellertid en viktig uppgift att se till att även de arbetsmiljöproblem som kan uppstå i förändringsprocessen och i den rationaliserade verksamheten uppmärksammas på ett tidigt stadium. Förändringar av verksamheten medför inte heller automatiskt en bättre arbetsmiljö. Av central betydelse vid alla förändringar och vid utförande av det löpande arbetsmiljöarbetet är arbetstagarnas inflytande och deltagande. Resultatet av förändrings- och utvecklingsarbete är också beroende av att arbetstagarnas deltagande kan ske på ett så tidigt stadium som möjligt. Arbetarskyddsverket har den viktiga myndighetsuppgiften att se till att arbetsmiljölagstiftningen med de förstärkta kraven på arbetsmiljön och arbetsmiljöarbetet efterlevs. I uppgiften ingår att beakta utvecklingen och de nya risker för ohälsa och olycksfall som kan uppstå i arbetslivet. En allt viktigare del i arbetslivspolitiken är att stödja spridningen av goda exempel på hur teknik, arbetsorganisation och arbetets innehåll kan utformas och att även i övrigt understödja spridningen av kunskap och uppbyggnaden av kompetens. Arbetslivsfonden liksom Arbetsmiljöfonden har i det sammanhanget en viktig funktion. En särskild utredare har också tillsatts för att utreda kunskapsspridningen inom arbetslivsområdet. Forskningen inom Arbetsmiljöinstitutet och sådan annan forskning vid universitet, högskolor och andra institut, som stöds av Arbetsmiljöfonden har stor betydelse för att den nödvändiga kunskapen utvecklas och sprids. Sjukfrånvaro, arbetsskador mm. Ohälsotalet anger det genomsnittliga antal dagar per försäkrad och år som ersatts med sjukpenning, rehabiliteringspenning, arbetsskadesjukpenning eller förtidspension. På grund av att arbetsgivaren fr.o.m. år 1992 i regel står för sjukersättningen under de första 14 dagarna i ett sjukfall beräknas ohälsotalet numera först fr.o.m. dag 15. För att få jämförelse med tidigare år har motsvarande tal beräknats för åren 1990 och 1991. Ohälsotalet ökade under större delen av 1980-talet, en trend som bröts år 1990. Fr.o.m. sista kvartalet 1992 ökar dock ohälsotalet svagt, trots att sjukpenningdelen i ohälsotalet fortsätter att minska. Nedgången i ohälsotalet kan ha sin orsak i flera faktorer. En förklaring kan vara att de ökade insatserna från samhällets och arbetsgivares sida för att begränsa frånvaron på grund av ohälsa har börjat ge effekt. Erfarenheter från försäkringskassornas arbete, liksom från Arbetslivsfonden, talar för detta. Samtidigt kan en bedömning av ohälsotalets utveckling inte ske utan hänsyn till arbetsmarknadens utveckling och en bidragande orsak till nedgången i ohälsotalet är sannolikt arbetslöshetens utveckling under de senaste åren. Analyser från Riksförsäkringsverket tyder också på att den kraftigt ökade arbetslösheten i vissa fall utgör ett hinder för en framgångsrik rehabilitering. Antalet nybeviljade förtidspensioner ökade kraftigt under år 1992 efter en minskning under åren 1989 - 1991. För både män och kvinnor var ökningen kraftigast i åldern 30 - 49 år. Den minskning i långa sjukfall som kunnat konstateras torde vara direkt knuten till den kraftiga förtidspensioneringen under år 1992. År 1992 uppgick antalet nybeviljade förtidspensioner till drygt 58 000 mot i genomsnitt 50 000 per år under hela 1980-talet. Det anmäls allt färre arbetsskador. Sedan början av 1980-talet har antalet arbetsolyckor halverats. Under år 1992 anmäldes ca 50 000 arbetsolyckor. Minskningen är större bland män än bland kvinnor. Arbetsolyckorna är ojämnt fördelade över näringsgrenarna. Det kan dock konstateras att olycksfallsfrekvensen inom högriskbranscher, såsom byggnadsverksamhet och gruv- och tillverkningsindustri, minskat väsentligt under slutet av 1980-talet, dvs. redan under rådande högkonjunktur. Även antalet anmälda arbetssjukdomar forsätter att minska och låg år 1992 på samma nivå som i mitten 1980-talet, dvs. drygt 30 000. Drygt 70 % av anmälda arbetssjukdomar är belastningssjukdomar. Anmälningarna av arbetssjukdomar ökade under år 1992. Det gäller t.ex. sjukdomar orsakade av sociala och organisatoriska skäl. Totalt anmäldes ca 1 500 sådana fall under år 1992. De senaste åren har även antalet anmälningar där som orsak angivits elöverkänslighet, elallergi eller liknande problem ökat. Arbetstid EU:s ministerråd antog den 23 november 1993 ett direktiv om arbetstid. Direktivet innehåller regler om veckoarbetstid, veckovila, dygnsvila, raster, normalarbetstid för nattarbete och skyddsregler för nattarbetare samt semesterledighet. Den genomsnittliga arbetstiden per vecka, inkl. övertid, får enligt direktivet uppgå till högst 48 timmar. En arbetstagare skall därvid ha minst elva timmars sammanhängande vila per dygn och 35 timmars oavbruten vila för varje period om sju dagar. Veckovilan skall i princip inkludera söndagen. Normalarbetstiden för nattarbete är enligt direktivet begränsad till åtta timmar per dygn. Direktivet föreskriver även att en arbetstagare skall ha rätt till betald semester om fyra veckor. Undantag och övergångsbestämmelser från huvudreglerna om veckoarbetstid, dygnsvila, veckovila, m.m. kan enligt direktivet medges på vissa villkor. Den 29 november 1993 tillsattes en arbetsgrupp inom Arbetsmark- nadsdepartementet med uppgift att analysera direktivet i förhållande till gällande lagstiftning. Uppdraget skall genomföras efter samråd med arbetsmarknadens parter och vara slutfört senast den 1 april 1994. Regeringen kommer därefter att ta ställning till hur arbetet bör bedrivas vidare. Arbetstidsförkortning Diskussionen om arbetstidsförkortning som ett medel att förhindra arbetslöshet och öka sysselsättningen har intensifierats i Europa under år 1993. I några EG-länder har förslag till åtgärder presenterats. I Belgien har de fackliga organisationerna i den allmänna debatten lagt fram olika modeller för en arbetstidsförkortning, bl.a. ett förslag om fyradagarsvecka. Nya regler har införts i Danmark som ger alla yrkesarbetande rätt att under vissa förutsättningar ta ut ett års betald tjänstledighet från den 1 januari 1994. De vikariat som då uppstår skall tillsättas med arbetslösa. Den franska senaten antog i november 1993 ett förslag om 32 timmars arbetsvecka. Förslaget innebär att de företag, som frivilligt inför 32 timmars arbetsvecka befrias från viss del av arbetsgivaravgiften, förutsatt att dessa medel i stället används till att skapa nya arbeten. Om nyanställning sker har den franska staten förklarat sig beredd att svara för 40 % av de sociala avgifterna det första året och 30 % det andra året för resp. arbetstagare. För att erhålla dessa lönebidrag krävs enligt förslaget att företaget i fråga nyanställer ett antal personer, som motsvarar minst 10 % av den ordinarie personalstyrkan. Avsikten är att förslaget skall genomföras som ett försök och till en början inte beröra mer än 5 000 arbeten. I Sverige pågår också en diskussion om arbetstidsförkortning och arbetsdelning kan vara ett sätt att komma tillrätta med den höga arbetslösheten. Erfarenheterna av de studier, som gjorts på området och de arbetstidsförkortningar, som genomfördes i en rad länder under 1980-talet, är entydiga. Det finns inte något systematiskt samband mellan arbetstid och sysselsättning. En generell förkortning av arbetstiden leder inte automatiskt till lägre arbetslöshet. Det är också regeringens uppfattning att arbetsförkortning och arbetsdelning inte långsiktigt är ett sätt att trygga välfärden. Översyn av arbetsmiljölagen m.m. Arbetsmiljölagsutredningen (A 1991:03) har avslutat sitt arbete och har lämnat betänkandet Översyn av arbetsmiljölagen (SOU 1993:81). I betänkandet har lämnats förslag som avser de grundläggande bestämmelserna i arbetsmiljölagen, bestämmelser om gemensamma arbetsställen, bestämmelser om produktsäkerhet och möjligheterna att ingripa mot produkter på marknaden, sanktionssystemet, bestämmelser om överklagande samt arbetsställebegreppet. Betänkandet har remissbehandlats. Förslagen skall behandlas i en proposition under våren 1994. I samma proposition skall behandlas de förslag om ändringar i arbetsmiljölagen som har lämnats i rapporten (Ds 1993:82) Nya EG-regler på arbetsmiljöområdet (se avsnittet om europeiska integrationsfrågor). Våren 1993 beslutade riksdagen att införa tobakslagen (1993:581) efter förslag i prop. 1992/93:185. Lagen innehåller regler om vissa miljöer där tobaksrökning inte skall få äga rum eller där vissa utrymmen skall hållas fria från tobaksrök. I en bestämmelse om begränsning av rökning i arbetslokaler har arbetsgivare och arbetstagare ålagts att samverka för att arbetslokaler och liknande utrymmen i allt väsentligt blir rökfria. De skall särskilt verka för att de som vistas på en arbetsplats inte ofrivilligt utsätts för tobaksrök. En viss del av tillsynen enligt tobakslagen skall utövas av Arbetar- skyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen. En följdändring har därför gjorts i Arbetarskyddsverkets instruktion (1988:730). Riksdagen beslutade i samband med att tobakslagen antogs att regeringen snarast borde återkomma med lagförslag om rätt till en rökfri arbetsmiljö. Riksdagen ansåg det otillräckligt med rekommendationer och en i lag föreskriven skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att samverka för att åstadkomma rökfria arbetsmiljöer (bet. 1992/93:SoU26, rskr. 1992/93:356). Regeringen har nyligen i prop. 1993/94:98 föreslagit en ny bestämmelse i tobakslagen om rätt till en rökfri miljö enligt vilken arbetsgivaren svarar för att en arbetstagare inte mot sin vilja utsätts för tobaksrök i den arbetslokal eller liknande utrymme där arbetstagaren är verksam. Förhandsbedömningar Med anledning av ett uppdrag av regeringen i juni 1991 överlämnade Arbetarskyddsstyrelsen i maj 1992 en rapport Utredningen om förhandsbedömning. I rapporten föreslog styrelsen att kravet på Yrkesinspektionens utlåtande i bygglovsärenden tas bort i plan- och bygglagen (1987:10), dvs. att Yrkesinspektionens obligatoriska förhandsbedömning upphör. Vissa följdändringar föreslogs också. Ett av de huvudsakliga skälen för förslaget var att ett arbetsmiljöansvar vid projekteringen har införts och att Yrkesinspektionens tillsyn alltmer inriktas mot systemtillsyn. Arbetarskyddsstyrelsens rapport har ingått i underlaget för Plan- och byggutredningen, som i oktober 1993 har lämnat ett delbetänkande Anpassad kontroll av byggandet (SOU 1993:94). Utredningen har i betänkandet lämnat förslag bl.a. om tillsyn och kontroll av de tekniska egenskapskraven vid byggandet. Förslagen innebär att bygglovsprövningen när det gäller dessa krav ersätts med ett anmälnings- och samrådsförfarande. Kravet på ett utlåtande från Yrkesinspektionen försvinner därmed. Yrkesinspektionens medverkan kommer i stället att ske bl.a. i samrådsförfarandet. Medicinska kontroller Riksdagen har givit regeringen till känna att det finns anledning att på lämpligt sätt uppmärksamma frågan om medicinska kontroller i arbetslivet (bet. 1993/94:AU2, rskr. 1993/94:2). Inom Arbetsmarknadsdepartementet har det påbörjats ett arbete för att i samarbete med bl.a. arbetsmarknadens parter och Arbetarskyddsstyrelsen kartlägga i vilken omfattning och på vilket sätt sådana kontroller sker. I arbetet beaktas bl.a. det arbete med att ta fram allmänna råd om medicinska kontroller som pågår hos Arbetarskyddsstyrelsen. Elektromagnetiska fält Forskningen om elektromagnetiska fält och deras påverkan på människan har sedan ett tiotal år alltmer kommit i fokus för miljöforskningens intresse över hela världen. Uppnådda resultat har summerats i olika sammanhang, här i Sverige vid tre brett upplagda seminarier åren 1990 - 1992 i regi av Arbetsmiljöinstitutet, Arbetsmarknadsdepartementet resp. Vetenskapsakademien och Ingenjörsvetenskapsakademien. Våren 1993 publicerade Forskningsrådsnämnden en översikt över det aktuella forskningsläget. Svensk forskning kring elektromagnetiska fält bedrivs bl.a. vid Ar- betsmiljöinstitutet och några andra forskningsinstitutioner. Värdefulla resultat har kommit fram genom denna forskning bl.a. i internationellt uppmärksammade studier av samband mellan magnetfältsexponering och vissa cancerformer. I sammanhanget skall även nämnas studier över s.k. elöverkänslighet, såväl vad gäller möjliga orsaksfaktorer som behandlingsformer. Vid Arbetsmiljöinstitutet kommer man också att fortsätta analysera den ganska omfattande information som finns vad gäller exponering i olika yrkesgrupper. Stöd till forskning om elektromagnetiska fält är ett prioriterat område inom Arbetsmiljöfonden och sedan början av år 1993 har fonden en särskild prioriteringskommitté för projekt som rör elektromagnetiska fält.Ansvariga myndigheter inom området engagerar sig starkt i denna fråga. Arbetarskyddsstyrelsen gjorde i juni 1993 i samråd med Boverket en framställning till regeringen om ytterligare finansiellt stöd till forskning om hälsoeffekter av lågfrekventa elektromagnetiska fält. Regeringen konstaterar att kunskapsbehovet kring elektromagnetiska fält och den effekt de kan ha på människors hälsa är stort. Med anledning av den nämnda framställningen från Arbetarskyddsstyrelsen om att initiera nya forskningsinsatser pågår inom Arbetsmarknadsdepartementet i samråd med berörda myndigheter ett kartläggningsarbete för att bedöma behovet av ytterligare insatser utöver dem som redan pågår eller planeras inom arbetsmiljöforskningen och angränsande forskningsområden. Den arbetsrättsliga lagstiftningen I början av maj 1993 avgav 1992 års arbetsrättskommitté sitt delbetänkande Ny anställningsskyddslag (SOU 1993:32). På grundval av delbetänkandet föreslog regeringen (prop. 1993/94:67, bet. 1993/94:AU4, rskr. 1993/94:103) vissa förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Ändringarna träder i kraft den 1 januari 1994. Kommittén fortsätter nu sitt arbete som innefattar en översyn av återstående delar av medbestämmandelagen samt viss annan arbetsrättslig lagstiftning. Slutbetänkandet kommer att avges under våren 1994. Översyn av ledighetslagstiftningen Regeringen tillsatte i november 1992 en särskild utredare för att göra en översyn av ledighetslagstiftningen. Utredaren skall enligt direktiven för översynen (dir. 1992:98) föreslå enklare och mer enhetliga regler i ledighetslagstiftningen. Utredningen skall emellertid inte begränsas till rent lagtekniska aspekter utan även omfatta reglernas materiella innehåll. Av direktiven framgår vidare att rätten till studieledighet bör avgränsas och att reglerna om rätt till semesterlön vid olika slags ledighet bör ses över. Vid översynen skall särskilt de små företagens villkor beaktas. Uppdraget beräknas vara slutfört under första kvartalet 1994. Företagshälsovård Våren 1992 tillkallades en särskild utredare (dir.1992:17) för att se över före- tagshälsovårdens organisation och finansiering. Utredningen var föranledd av riksdagens beslut (prop. 1991/92:100 bil. 11, bet. 1991/92:AU12, rskr. 1991/92:251) om avveckling av det generella statsbidraget till före- tagshälsovården fr.o.m. den 1 januari 1993. Utredaren har avslutat sitt arbete och överlämnade i oktober 1992 betänkandet FHU92 (SOU 1992:103) till regeringen. Utredaren föreslår som huvudalternativ att den offentliga styrningen av företagshälsovården upphör. Förslaget utgår från att arbetsmarknadens parter träffar sådana kollektivavtal, som stödjer en flexibel och effektiv resursanpassning för arbetet med arbetsmiljö och rehabilitering. Utredarens alternativa förslag innebär att bestämmelser med krav på företagshälsovård förs in i arbetsmiljölagen. Detta förslag läggs fram under förutsättning att en avtalsreglering, som täcker den helt övervägande delen av arbetsmarknaden, inte finns. Betänkandet har remissbehandlats. Flertalet av remissinstanserna anser att frågan om företagshälsovård bör lösas avtalsvägen. Avtal om företagshälsovård har hittills träffats inom några avtalsområden. Statens arbetsgivarverk (SAV) och de fackliga organisationerna inom den statliga sektorn träffade i november 1991 ett nytt avtal om företagshälsovården med ikraftträdande den 1 juli 1992. Avtalet reglerar bl.a. företagshälsovårdens mål, uppgifter och arbetssätt samt partsrepresentation. På det kommunala området har parterna i en särskild överenskommelse, träffad i maj 1993, redovisat ett gemensamt synsätt om kompetens inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet, där företagshälsovården kan vara en sådan resurs. Inom den privata sektorn har träffats ett antal avtal och förhandlingar pågår inom ytterligare ett antal avtalsområden. Förhandlingar om nya avtal om företagshälsovård pågår således fortfarande. Regeringen avser därför att ytterligare en tid avvakta resultaten av de pågående förhandlingarna och tar inte nu ställning till frågan om en eventuell ändrad lagstiftning på området. Det är angeläget att parterna inom områden, som för närvarande inte är föremål för förhandlingar, snarast kommer fram till en lösning avtalsvägen. Genom en avtalsreglering kan flexibla lösningar åstadkommas för t.ex. företag i olika branscher samt med olika storlek och skiftande lokala förutsättningar. Regeringen har i november 1993 uppdragit åt Arbetsmiljöfonden att stödja utvecklingen av ett system för kvalitetssäkring inom företagshälsovården. Genom ett sådant system skulle företagshälsovården i framtiden vara en identifierbar verksamhet där kvalitet och kompetens kan säkerställas. Arbetslivsfonden En sammanfattande redogörelse för Arbetslivsfondens uppbyggnad och uppgift samt dittillsvarande verksamhet lämnades i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 11, s. 24 - 26). Genom beslut av riksdagen våren 1992 (bet. 1992/93:AU12, rskr. 1992/93:203) med anledning av förslagen i den nämnda propositionen gäller att Arbetslivsfondens verksamhet - liksom dess administration - skall avvecklas successivt med sluttidpunkt den 1 juli 1995. Regeringen har genom särskilt beslut uppdragit åt Centrala arbetslivsfonden att ansvara för avvecklingen. Beslutet innebär samtidigt att bidragsgivningen skall vara avslutad senast den 31 mars 1994. Efter särskild prövning av Centrala arbetslivsfonden får bidrag dock beviljas därefter på villkor att en uppföljning kan vara avslutad under avvecklingstiden. I uppdraget ingår bl.a. att successivt genomföra nödvändiga uppsägningar av personalen. Avvecklingsarbetet skall avslutas med en rapport. Centrala arbetslivsfonden har lämnat en berättelse och årsredovisning av fondens verksamhet budgetåret 1992/93. Centrala arbetslivsfonden och de regionala arbetslivsfonderna har t.o.m. november 1993 beslutat om ca 8,8 miljarder kronor som bidrag till drygt 15 500 arbetsplatsprogram. Programmen berör numera omkring 2,4 miljoner anställda, dvs. omkring 56 % av arbetskraften. Fördelningen mellan kvinnor och män är 53 % resp. 47 %. Beviljade bidrag efter åtgärd Arbetsorganisation ca50 % Fysisk arbetsmiljö ca23 % Rehabilitering ca20 % Utveckling av ny teknikca4 % Metoder/rutiner m.m. ca3 % Den privata sektorn har fått ca 72% av de beviljade bidragen (ca 6,3 miljarder kronor till omkring 12 200 arbetsplatsprogram) varav de små företagen (högst 50 anställda) har fått ca 15 % (ca 1,3 miljarder kronor till omkring 8 400 arbetsplatsprogram). Återstoden, ca 28 % (ca 2,5 miljarder kronor till omkring 3 300 arbetsplatsprogram) har gått till den offentliga sektorn. Den största andelen av de beviljade bidragen har gått till verkstadsindustrin. Genom beslut i september 1991 uppdrog den dåvarande regeringen åt Centrala arbetslivsfonden att utreda förutsättningarna att inrätta lokala/regionala kunskapscentra. Centrala arbetslivsfonden har i juni 1993 överlämnat sin slutrapport till Arbetsmarknadsdepartementet. Rapporten har överlämnats till den särskilde utredaren (A 1993:03) med uppdrag att se över frågan om kunskapsspridning m.m. inom arbetslivsområdet. Utredning om kunskapsspridning m.m. Regeringen tillsatte i februari 1993 en särskild utredare (A 1993:03) med uppdrag att se över frågan om kunskapsspridning m.m. inom arbetslivsområdet (dir. 1993:15). Utredarens uppgift är att lämna förslag till hur ett system för kunskapsspridning inom arbetslivsområdet skall organiseras och finansieras. Företagshälsovårdens roll i sammanhanget skall belysas. Utredaren skall särskilt uppmärksamma frågan om spridning av kunskaper på det lokala och regionala planet liksom de mindre företagens behov. I uppdraget ingår vidare att föreslå hur erfarenheterna från Arbetslivsfondens verksamhet skall kunna föras vidare efter fondens avveckling. Utredaren skall också se över den utbildning och information som finansieras av Arbetsmiljöfonden. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1994. Europeiska integrationsfrågor Inom ramen för EES-processen har en interdepartemental arbetsgrupp för arbetsmiljö- och arbetslivsfrågor under år 1993 bevakat och följt upp nyantagna och planerade direktiv på arbetsmiljöområdet. De arbetsmiljödirektiv, som tillkommit efter EES-avtalets "brytdatum" den 31 juli 1991, har därvid särskilt beaktats. Efter EES-avtalets ikraftträdande kommer Gemensamma EES-kommittén att ta ställning till vilka rättsakter, antagna efter ovan nämnda datum, som skall tillföras EES-avtalet. Ett beslut av Gemensamma EES-kommittén kommer att innebära en skyldighet för Sverige att införliva dessa rättsakter i svensk rätt. För att göra en översyn av behovet av ändringar i svensk arbetsmil- jölagstiftning vid ett krav på införlivande av rättsakterna på arbetsmil- jöområdet bildades under hösten 1993 en arbetsgrupp inom Arbetsmark- nadsdepartementet. Arbetsgruppen avslutade sitt arbete i oktober 1993 och redovisade sina förslag i rapporten Nya EG-regler på arbetsmiljöområdet (Ds 1993:82). Arbetsgruppen har granskat åtta nyantagna arbetsmiljödirektiv och föreslagit vissa ändringar i arbetsmiljölagen. Rapporten har remissbehandlats. Förslagen kommer tillsammans med förslagen från Arbetsmiljölagutredningen att föreläggas riksdagen i en proposition under våren 1994. Regeringen gav i april 1991 Arbetarskyddsstyrelsen i uppdrag att utföra det förberedelsearbete som behövs för att anpassa föreskrifterna på arbetsmiljöområdet till åtagandena enligt EES-avtalet. Uppdraget har i huvudsak slutförts under hösten 1993. Av styrelsens drygt 200 författningar har ett 60-tal ändrats, ett 50-tal upphävts och ett 80-tal kvarstår oförändrade. Ca 10 nya författningar tillkommer. De nya reglerna kommer att träda i kraft vid EES-avtalets ikraftträdande. ILO-frågor I Arbetsmarknadsdepartementet handläggs ärenden som rör förhållandet till Internationella arbetsorganisationen (ILO). För beredning av vissa ärenden som rör samarbetet med ILO finns en trepartiskt sammansatt kommitté, ILO-kommittén. ILO:s budget omfattar för perioden 1994 - 1995 totalt 676 miljoner schweizerfranc. Sveriges medlemsavgift uppgår för år 1994 till 1,10 % av budgeten vilket innebär ca 3,7 miljoner schweizerfranc. Vid 1993 års arbetskonferens antogs en konvention (nr 174) och en rekommendation (nr 181) om förebyggande av storolyckor inom industrin. Dessa instrument kommer att föreläggas riksdagen våren 1994. Nya ämnen på 1994 års arbetskonferens är dels arbetarskydd i gruvor, i syfte att år 1995 anta ett eller flera nya instrument, dels för allmän diskussion ämnet privata arbetsförmedlingsbyråers roll för arbetsmarknadens funktion. Då skall även den nya konventionen och rekommendationen om deltidsarbete slutbehandlas. ILO:s styrelse beslöt i november 1993 att suspendera tillämpningen av ILO:s deklaration om åtgärder mot apartheid, att sätta frågan om revidering av deklarationen på konferensens dagordning år 1994 samt godkände en handlingsplan för ILO:s arbete i Sydafrika. Vid arbetskonferensens möte i juni 1993 förrättades val till ILO:s styrelse för perioden 1993 - 1996. Norge invaldes därvid på den nordiska platsen på regeringssidan. Inför varje styrelsemöte äger nordiskt samråd rum. Under 1991 riktades två anmälningar mot Sverige beträffande tillämpningen av vissa ILO-konventioner. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) påtalade i en, senare kompletterad, skrivelse till ILO bristande tillämpning av ILO-konventionerna (nr 87) om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, (nr 98) om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, (nr 151) om offentligt anställda och (nr 154) om främjande av kollektiva förhandlingar. Anmälan föranleddes av de ändringar i sjukförsäkringen m.m., som trädde i kraft den 1 mars 1991 innebärande sänkt ersättning från det statliga ersättningssystemet. Det svenska arbetsgivarombudet till ILO:s 78:e arbetskonferens ingav ett klagomål mot Sverige beträffande tillämpningen av konventionerna nr 87, 98 samt konventionen (nr 147) om miniminormer i handelsfartyg. Klagomålet grundar sig på de ändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet som trädde i kraft den 1 juli 1991 ("lex Britannia"). År 1993 har Landsorganisationen i Sverige (LO), TCO och Fria fackförenings- internationalen (FFI) riktat en anmälan beträffande Sveriges tillämpning av konventionen (nr 121) om förmåner vid yrkesskada. Anmälan föranleddes av införandet fr.o.m. den 1 april 1993 av en karensdag i sjukersättningssystemen. Genom samordningen mellan dessa system och arbetsskadeförsäkringen hade reglerna om karensdag kommit att gälla också arbetsskadeförsäkringen. I anmälan påtalades också det förändrade arbetsskadebegreppet. Den förstnämnda anmälan behandlades av ILO:s expertkommitté våren 1993. Kommittén kunde inte finna någon kränkning av de åberopade konventionerna, men frågan blev ändå föremål för en omfattande debatt i arbetskonferensens trepartiska utskott för konventionstillämpning. Regeringen uppmanades att till ILO lämna detaljerad rapport om den fortsatta utvecklingen. Behandlingen av den andra anmälan har av ILO:s styrelse bordlagts i avvaktan på ytterligare utredningsmaterial. Den tredje anmälan behandlades av ILO:s styrelse i november 1993. Styrelsen konstaterade att en karensdag i arbetsskadeförsäkringen inte är förenlig med Sveriges åtagande enligt konventionen nr 121 och rekommenderade Sverige att ändra lagstiftningen ifråga och att senast den 15 oktober 1994 rapportera om vidtagna eller planerade åtgärder för att uppfylla konventionens bestämmelser. Styrelsen konstaterade ingen avvikelse från konventionen såvitt gäller det ändrade arbetsskadebegreppet men beslöt att begära ytterligare upplysningar från Sverige beträffande den praktiska tillämpningen av ändringarna i lagstiftningen. Ärendet bereds forsättningsvis av ILO:s särskilda organ för granskning av konventionstillämpning. Förslag av 1989 års Handikapputredning Regeringen har i Socialdepartementets bilaga (bil. 6) till 1994 års bud- getproposition i vissa delar behandlat betänkandet Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) med förslag avgivna av 1989 års Handikapputredning. Remissyttrandena över betänkandet har ställts samman och publicerats (Ds 1993:95). Betänkandet har, i de delar som det behandlar förslag på arbetsmark- nadsområdet, överlämnats till Arbetsmarknadsdepartementet. Utredningen har bl.a. lagt fram förslag om en ny lag om arbetslivets tillgänglighet för personer med funktionshinder. Lagen avses ersätta lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder i de delar som behandlar åtgärder för äldre arbetstagare och arbetstagare med nedsatt arbetsförmåga. 1992 års arbetsrättskommitté (A 1991:05) skall enligt sina direktiv (dir. 1991:118) göra en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Uppdraget omfattar även främjandelagen. Översynen beräknas vara slutförd under våren 1994. Det finns därför enligt regeringens mening skäl att avvakta med ett ställningstagande till Handikapputredningens lagförslag tills Arbetsrättskommitténs överväganden har lagts fram och en mer samlad bedömning kan göras. Därmed skulle också ytterligare erfarenheter kunna inhämtas av de förändringar som genomförts dels i arbetsmiljölagen (AML), dels i lagen om allmän försäkring (AFL) i fråga om arbetsgivarnas ansvar för arbetsanpassning och rehabilitering. Enligt uppgift pågår ett arbete inom Arbetarskyddsstyrelsen med att ta fram tillämpningsföreskrifter till AML:s bestämmelser (3 kap.  2a, tredje st.) om arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet på arbetsstället. Regeringen bedömer att sådana föreskrifter kan bli ett bra stöd för arbetsgivarnas verksamhet på området och samtidigt stärka de ytterligare insatser som görs av försäkringskassor, företagshälsovård m.fl. De bestämmelser om rehabilitering och rehabiliteringsersättning som tillförts lagen (1962:381) om allmän försäkring har gett både arbetsgivare och försäkringskassor ett vidgat ansvar på detta område. Andra förslag på arbetslivsområdet Handikapputredningen har konstaterat att viss basrehabilitering, som tidigare bedrevs vid arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser (Ami-S), numera avvecklats. Utredningen förordar att Ami-S skall kunna erbjuda vissa inslag av sådan grundrehabilitering som ett led i en arbetsförberedande rehabilitering. AMS har redovisat verksamhet m.m. vid Ami-S i den fördjupade anslagsframställningen samt i en särskild rapport till denna. Bl.a. framgår att Ami-S erbjuder olika grupper funktionshindrade träning i tekniker som skall kompensera handikappet, arbetsplatsanpassning, utprovning av hjälpmedel m.m., ofta i samverkan med andra berörda som exempelvis socialtjänst och hälso- och sjukvård. Enligt AMS kommer strävandena att lösa problem rörande ansvarsområden mellan olika huvudmän att fortsätta centralt och lokalt. Det gäller bl.a. ansvar för grundrehabilitering, ekonomiskt ansvar för olika rehabiliteringsinsatser och andra problemområden där samverkan krävs för att motverka skarpa gränsdragningar. Regeringen finner det angeläget att AMV fortsätter att utveckla en väl fungerande samverkan i rehabiliteringsarbetet. En förutsättning för att den yrkesinriktade rehabiliteringen skall bli framgångsrik är att grundläggande funktionsträning och annan basrehabilitering fungerar väl. Några av Handikapputredningens förslag har redan behandlats av regering och riksdag. Förslaget om försök med bidrag till stödpersoner för personer med funktionshinder ("supported employment") har godkänts av riksdagen (prop. 1992/93:100 bil. 11, bet. 1992/93:AU12, rskr. 1992/93:203) och såväl AMS som Samhall förbereder nu sådana försök. Förslaget om lagstadgad skyldighet för privata arbetsförmedlingar att ge service till personer med funktionshinder behandlades i prop. 1992/93:218 om avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet (s. 24 - 25), som därefter godkänts av riksdagen (bet. 1992/93:AU16, rskr. 1992/93:345).Arbetsmiljöfonden har beslutat att inrätta ett särskilt program för analys- och utvecklingsinsatser inom området integrering av funktionshindrade personer i arbetslivet. Under de närmaste två åren kommer 6 miljoner kronor ur fonden att satsas på programmet. Åtgärder för att stärka handikappades ställning på arbetsmarknaden En betydande del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är särskilt inriktade på sökande med funktionshinder. Det gäller sysselsättningsskapande åtgärder som anställning med lönebidrag, Samhalls verksamhet, skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare, näringshjälp till start av verksamhet som egen företagare. Bidrag till arbetshjälpmedel och arbetsbiträde eller stödpersoner i arbetet, skall öka möjligheterna för personer med funktionshinder att utföra arbete. Arbetet med arbetshandikappade sökande har hög prioritet inom AMV, vilket också är regeringens krav på verket. Särskilt arbetet med unga handikappade har varit mycket ambitiöst och framgångsrikt. Men det finns goda skäl att gå vidare och pröva ytterligare vägar för att öka möjligheterna till arbete främst för dem som har svårare funktionshinder. Regeringen delar Handikapputredningens uppfattning att svårt funktionshindrade behöver särskilt stöd för att få praktisk arbetslivserfarenhet och arbete. De förslag som regeringen lägger fram i det följande (avsnitt Arbetslivsfrågor, Särskilda åtgärder för arbetshandikappade) skall ses mot den bakgrunden. Arbetsmiljöfonden Regeringens förslag: Användningen av Arbetsmiljöfondens tillgångar regleras i fortsättningen endast i myndighetens instruktion.Skälen för regeringens förslag: Arbetsmiljöfondens verksamhet finansieras enligt lagen (1981:691) om socialavgifter genom den arbetarskyddsavgift som ingår i arbetsgivaravgiften. Både i denna lag och i förordningen (1991:1158) med instruktion för Arbetsmiljöfonden anges vilka slag av verksamheter som fondens tillgångar skall finansiera. Arbetsmiljöfonden, som tidigare kallades arbetarskyddsfonden, har funnits i över 20 år. Dess uppgift är att initiera och stödja forskning, utveckling och kunskapsspridning i frågor som rör arbetsmiljö och arbetsliv i övrigt. Arbetsmiljöfonden är i dag den största finansiären av forskning och utveckling inom arbetslivsområdet. En närmare redogörelse för fondens verksamhet finns i prop. 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg (avsnitt 10, s. 398-401). Fondens verksamhet har under årens lopp breddats avsevärt i takt med att arbetslivet och synen på arbetsmiljö och arbetslivsfrågor i övrigt har förändrats. Förändringarna kan avläsas i de ändringar som skett i instruktionen för fonden. När fondens uppgifter har förändrats har det dock inte varit tillräckligt att göra ändringar i instruktionen, utan det har varje gång även krävts en ändring i lagen om socialavgifter, eftersom fondens uppgifter kommit att regleras i detalj även där. Det finns nu återigen ett behov av att se över Arbetsmiljöfondens instruktion i en rad olika avseenden. Fondens uppgifter bör formuleras på ett sätt som återspeglar den utveckling som skett de senaste åren, bl.a. den helhetssyn på arbetsmiljö och rehabilitering och det arbetsmiljöbegrepp som numera gäller enligt arbetsmiljölagen. Terminologin och sättet att ange fondens uppgifter behöver också moderniseras. Det är önskvärt att detta slags ändringar i fortsättningen kan genomföras på ett enklare sätt än hittills. Det bör vara fullt tillräckligt att i lagen om socialavgifter ange att den aktuella delen av arbetarskyddsavgiften förs till Arbetsmiljöfonden. Någon ytterligare precisering i lagen av hur fondens medel skall användas är inte nödvändig. Fondens uppgifter skall liksom hittills finnas utförligt angivna i myndighetens instruktion. I enlighet med detta har inom Arbetsmarknadsdepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. Förslaget har upprättats i samråd med Socialdepartementet och bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 11.1. Lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1994. Lagförslaget faller under Lagrådets granskningsområde. Det är dock av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande inte är påkallat. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till 4 kap. 8 lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. Regional utveckling Inom regionalpolitiken föreslås följande: Som underlag för en regionalpolitisk proposition våren 1994 har ett omfattande material tagits fram av bl.a. Regionalpolitiska rådet, NUTEK och Glesbygdsmyndigheten. Materialet som har remissbehandlats bereds för närvarande inom regeringskansliet. I avvaktan på den regionalpolitiska propositionen föreslås oförändrade anslag inom regionalpolitiken jämfört med in- nevarande budgetår. Anslag I den följande redogörelsen för respektive anslag behandlas resultaten för olika åtgärder och olika myndigheters anslagsframställningar samt andra förslag m.m. till regeringen. Förslag som inte redovisas tillstyrks inte av regeringen. De anslag som rör Arbetsmarknadsdepartementets egen verksamhet har t.o.m. innevarande år förts upp under ett eget littera. Fr.o.m. budgetåret 1994/95 förs dessa anslag, med undantag för anslaget Internationella avgifter, upp under första huvudtitelns anslag för Regeringskansliet. Anslaget Internationella avgifter förs upp under litterat för Arbetslivsfrågor m.m. A. Arbetsmarknad m.m. Anslagen för Arbetsdomstolen, Statens förlikningsmannaexpedition och Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar har t.o.m. innevarande budgetår förts upp under litterat för Arbetsmarknad m.m. Fr.o.m. budgetåret 1994/95 bör dessa anslag föras upp under litterat för Arbetslivsfrågor. Vidare bör anslaget för bidrag till vissa affärsverksinvesteringar upphöra. Med hänsyn till osäkerheten om utvecklingen på arbetsmarknaden föreslås för Arbetsmarknadsverket (AMV) en endast ettårig budgetram. AMU-gruppen ombildades till aktiebolag den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:152, bet. 1992/93:AU6, rskr. 1992/93:175). Koncernen utgörs av ett moderbolag, AmuGruppen AB, och ett antal dotterbolag. För koncernen finns ännu inga resultat att redovisa. A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 1992/93Utgift2 860 973 000 1993/94Anslag2 834 142 000 1994/95Förslag2 861 516 000 Från anslaget betalas utgifterna för AMV:s förvaltningskostnader, exkl. utgifterna för den yrkesinriktade rehabiliteringen vid arbetsmarknadsinstituten (Ami). Utgifterna avser löner m.m. för verksamheten vid arbetsförmedlingen, länsarbetsnämnderna och AMS. I utgifterna ingår verkets kostnader för planering av hur landets arbetskraft skall utnyttjas under beredskaps- och krigstillstånd. För AMV gäller förordningen (1988:1139) med instruktion för Arbetsmarknadsverket. 1993/94 Beräknad ändring 1994/95 Regeringens förslag Budget Förvaltningskostnader2 834 142 000 + 27 374 000 (därav lönekostnader)(1 764 891 000 + 36 857 000) Aske kursgård 0 - 2 834 142 000 + 27 374 000 1 AMS Resultatuppföljning AMS har i sin årsredovisning redogjort för den omfördelning av personal som successivt har skett till fler anställda vid arbetsförmedlingen och färre vid AMS och länsarbetsnämnden. Detta har möjliggjorts dels genom en överföring av resurser från AMS och länsarbetsnämnderna till arbetsförmedling och arbetsmarknadsinstitut, dels genom tillfälliga medel för personalförstärkning under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den tillfälliga förstärkningen under sistnämnda an- slag uppgick i juni 1993 till 1 064 årsarbetare. En minskning av länsarbetsnämndernas kanslier har kunnat genomföras trots den större mängd administrativa arbetsuppgifter som den kraftigt ökade omfattningen på åtgärderna har medfört. Sammanställning över antalet årsarbetare i juli budgetåren 1988/89 - 1992/93 1988/891989/901990/911991/92 1992/93 Arbetsförmedling 5 609 4 970 5 447 5 630 6 592 Arbetsmarknadsinstitut2 256 2 036 2 239 2 305 2 268 Länsarbetsnämnder 1 862 1 652 1 647 1 534 1 502 AMS 426 471 437 409 406 Aske kursgård 24 22 22 23 22 Övrigt 126 108 58 227 317 Totalt 10 303 9 259 9 85010 128 11 107 Sammanställning över antalet årsarbetare och lönekostnad under budgetåret 1992/93 finansierade dels över anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, dels över andra anslag Placering Antal års-Lönekostnad arbetare (1 000-tal kr.) AMS 406 130 626 Länsarbetsnämnder 1 502 392 519 Arbetsförmedling 6 592 1 559 395 Ami 2 268 538 775 Övriga 339 62 049 Summa 11 107 2 683 364 Av det totala antalet årsarbetare finansierades 325 genom uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade rehabiliteringen, s.k. arbetslivstjänster. AMS påpekar att de senaste årens utveckling på arbetsmarknaden dramatiskt har ökat kraven på både arbetsförmedlingen och övriga delar av AMV. Antalet arbetssökande har mer än tredubblats och motsvaran- de ökning har även skett av antalet personer placerade i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta har lett till en kraftigt ökad administrativ belastning på länsarbetsnämnderna samtidigt som besparingskraven inneburit en minskning av resurserna. De tillfälliga förstärkningarna av arbetsförmedlingen har underlättat situationen men har inte på långt när motsvarat den ökade belastningen. En arbetsplatsundersökning som omfattar all personal inom AMV visar att den hårda arbetsbelastningen skapar tydliga stressymptom. Endast en fjärdedel av personalen anser enligt undersökningen att man hinner med sina arbetsuppgifter. AMS gör en beräkning i årsredovisningen som visar att förvaltningskostnaden per uppdrag har minskat med ca 20 % sedan budgetåret 1989/90. Med uppdrag menas både antalet arbetssökande och antalet lediganmälda platser samt antalet åtgärdsbeslut. Beräkningen är gjord utifrån 1990 års prisnivå enligt konsumentprisindex. Det totala antalet uppdrag har ökat från 1,7 miljoner budgetåret 1989/90 till 2,3 miljoner budgetåret 1992/93. För att få fram ett mått på "servicekvalitet" uppdrar AMS årligen åt fristående opinionsinstitut att göra kundundersökningar. Både arbetsgivare och arbetssökande gav år 1993 ett högre sammanfattande betyg för arbetsförmedlingen jämfört med åren 1991 och 1992. AMS beskriver i sin särskilda rapport till den fördjupade anslagsframställningen arbetstidens fördelning på arbetsförmedlingen under en normalvecka. Av arbetstiden ägnas 21 % åt gruppaktivitet, 40 % åt individuell service för arbetssökande och 24 % åt företagsinriktad verksamhet. Antalet arbetssökande som deltagit i jobbsökaraktiviteter har ökat från ca 2 100 per vecka våren 1992 till 3 100 per vecka våren 1993. AMS egna undersökningar visar att den genomsnittliga inskrivningstiden vid arbetsförmedlingen för samtliga sökande minskar i takt med att deltagandet i gruppvisa jobbsökaraktiviteter ökar. AMS föreslår i sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1994/95 - 1996/97 att anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader tillförs 320 miljoner kronor årligen för en permanent förstärkning av arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten. AMS räknar med att ungefär var femte person i arbetskraften kommer att vara arbetssökande eller sysselsatt i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd under budgetåret 1994/95. Situationen kommer enligt AMS bedömning att förvärras under budgetåren 1994/95 och 1995/96. Mot bakgrund av den förväntade utvecklingen på arbetsmarknaden under treårsperioden anser AMS att resurstillskottet inte skall betraktas som tillfälligt. AMS anser också att en del av tillskottet bör kunna användas för att förstärka länsarbetsnämndernas administration av den kraftigt ökade omfattningen på åtgärderna. I övrigt framgår av årsredovisningen att anslagssparandet från budgetåret 1992/93 under anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskost- nader uppgick till 137 miljoner kronor. AMS föreslår en höjning av låneramen för investeringar från 290 miljoner kronor till 320 miljoner kronor. De planerade investeringarna avser främst ADB-området. Ett väl fungerande teknikstöd är enligt AMS en förutsättning för att länsarbetsnämnderna skall klara av att hantera den stora omfattningen på åtgärderna. 2 Regeringens överväganden Slutsatser och förslag 2.1 Fortsatt minskning av kostnaderna för administration AMS fördjupade anslagsframställning visar att arbetet med att minska kostnaderna för administrationen fortskrider. Kostnaderna för ADB-tjänsterna har kunnat sänkas bl.a. genom rationaliseringar och förbättrad extern upphandling samt genom införande av en ökad styrning av efter- frågan på tjänster i form av interndebitering. Statskontoret har gjort en jämförelse mellan ADB-systemets kostnader per användare vid några statliga myndigheter. Enligt denna jämförelse är AMV:s kostnader relativt låga. AMV har under den senaste treårsperioden genomfört den besparing på 70,6 miljoner kronor, som beslutades av riksdagen våren 1991 med anledning av förslagen i prop. 1990/91:150 bil. II:9 rörande omställning och minskning av den statliga administrationen (bet. 1990/91:FiU30, rskr. 1990/91:386). Därutöver har genomförts en besparing på 15 miljoner kronor på arbetsmarknadsinstituten. Regeringens bedömning är att besparingen på förvaltningsmedlen bör fortsätta. Det bör vara möjligt att omförhandla hyresavtal och i övrigt pressa priserna vid upphandling. Kostnadsslagen lokaler och övriga kostnader inom AMV (exkl. arbetsmarknadsinstituten) bör kunna minskas med 2 %, vilket skulle innebära en minskning av kostnaderna med 21 miljoner kronor. Lönekostnaderna för länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen bör undantas från kostnadsminsk- ningen. Däremot bör lönekostnaderna vid AMS kunna minska med minst 1,9 % eller 2,5 miljoner kronor i och med att allt fler uppgifter har delegerats till länsarbetsnämnderna. 2.2 Fortsatt tillfällig förstärkning av personalen vid arbetsförmedlingen Arbetsmarknadsläget under budgetåret 1994/95 kommer att innebära en fortsatt hög belastning för arbetsförmedlingen. Även under nästa budgetår bör AMV därför ha möjlighet att i särskild ordning förstärka personalresurserna vid främst arbetsförmedlingen. För att markera att denna personalförstärkning är konjunkturberoende bör den liksom under innevarande budgetår finansieras inom ramen för anslaget för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Regeringen kommer därför, som vi strax återkommer till, att föreslå att AMS av medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponera högst 320 miljoner kronor under budgetåret 1994/95 för personalförstärkning i första hand vid arbetsförmedlingen. En mindre del av den föreslagna tillfälliga personalförstärkningen bör avsättas för utvärdering av arbetsförmedlingens resultat och åtgärdernas effektivitet inkl. arbetslöshetsersättningarna. De utomnordiska invandrarnas situation på arbetsmarknaden har försämrats. AMV:s insatser i detta avseende måste intensifieras. De förstärkta förmedlingsinsatserna för invandrare och flyktingar bör därför - och mot bakgrund av den aktuella invandringssituationen - fortsätta i oförminskad omfattning även under nästa budgetår och beräknas till 49,7 miljoner kronor. 2.3 Förnyelse och effektivisering av arbetsförmedlingen AMS har som central myndighet ansvaret för utveckling och uppföljning av teknikstöd, arbetsorganisation och metodutvecklingsarbete vid länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingen. Olika arbetssätts effekter måste följas upp systematiskt. Regeringen kommer senare under våren 1994 att ge AMS i uppdrag att göra en utvärdering. En av utgångspunkterna skall vara att utvärderingen skall ge underlag för att bedöma skillnaderna i effektivitet mellan individinriktat och gruppinriktat arbetssätt. En effektivisering av arbetsförmedlingsverksamheten förutsätter att det finns ett gott samarbete mellan AMS och de institutioner som berörs av verksamheten. Det gäller bl.a. arbetslöshetskassornas medverkan för att få de arbetslösa att så snabbt som möjligt välja aktiva åtgärder framför passivt kontantstöd. Där finns stora möjligheter till ett effektivare utnyttjande av de arbetsmarknadspolitiska medlen. Utifrån de resultat AMS redovisar för jobbsökaraktiviteterna är regeringens bedömning nu liksom tidigare att satsningen på ett mer gruppin- riktat arbetssätt bör intensifieras. Under nästa budgetår bör jobbsökaraktiviteter kunna erbjudas kontinuerligt vid alla arbetsförmedlingar som inte endast har ett fåtal anställda. Verksamheten bör omfatta minst dubbelt så många sökande som under budgetåret 1992/93 då de uppgick till drygt 58 000 personer. För att bygga ut och utveckla detta arbetssätt inom arbetsförmedlingen bör AMV även under nästa budgetår ges särskilda medel. Regeringen beräknar för detta ändamål 408,3 miljoner kronor budgetåret 1994/95, dvs. samma belopp som för innevarande budgetår uppräknat, med pris- och löneomräkning. De sammanlagda lönekostnaderna under anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 beräknar regeringen till 1 801,7 miljoner kronor (+ 36,9 miljoner kronor) Av lönemedlen bör 5 miljoner kronor få användas för tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen först efter särskilt beslut av regeringen. 2.4 Utökning av låneramen AMS investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål finansieras genom lån i Riksgäldskontoret. Enligt AMS är det gemensamma statliga redovisningssystemet COSMOS inte tillräckligt för AMS behov utan styrelsen har investerat i ett kompletterande system för återföring av ekonomisk information till budgetansvariga. Under innevarande budgetår har AMS dessutom nödgats att investera 43 miljoner kronor i utbyggnad av kapaciteten i centraldatorn för platsförmedlingssytemet AF 90:2 för att kunna få utrymme för det ökande antalet registrerade arbetssökande. Regeringen föreslår därför att låneramen höjs från 290 miljoner kronor till 320 miljoner kronor. Under budgetåret 1994/95 beräknas räntekostnaderna till 40 miljoner kronor och amorteringarna till 148 miljoner kronor. 2.5 Övrigt För innevarande budgetår har AMS eller, efter AMS beslut, länsarbetsnämnderna bemyndigats att på vissa villkor avskriva lånefordringar uppkomna inom AMV som uppgår till högst 75 000 kr. Regeringen föreslår att motsvarande bemyndigande lämnas även för budgetåret 1994/95. Verksamheten vid Aske kursgård bekostas genom intäkter vid upplåtelse av kurslokaler m.m. Några medel behöver därför inte anvisas för denna verksamhet. I likhet med vad som gäller under innevarande budgetår bör högst 50 miljoner kronor under detta anslag få utnyttjas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen. Förutsättningen är att detta bedöms som mest angeläget vid en prioritering mellan förmedlingsinsatser resp. väglednings- och rehabiliteringsinsatser. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. medger att regeringen får bemyndiga AMS, eller efter AMS bestämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1994/95 besluta om avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75 000 kr uppkommen inom Arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.5), 2. godkänner att högst 50 000 000 kr av medlen under anslaget får användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen (avsnitt 2.5), 3. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 861 516 000 kr. A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 1992/93Utgift28 026 599 000 Reservation 1 942 518 000 1993/94Anslag28 389 655 000 1994/95Förslag28 608 931 000 Från anslaget finansieras åtgärderna ungdomspraktik, bidrag till att starta egen näringsverksamhet, arbetsmarknadsutbildning, bidrag till utbildning i företag, vidgad arbetsprövning, jobbsökaraktiviteter samt resebidrag. Vid flertalet av åtgärderna lämnas utbildningsbidrag till de personer som deltar i åtgärderna. Undantagen är bidrag till utbildning i företag och resebidrag. Vid utbildning i företag lämnas bidraget till arbetsgivare som anordnar utbildning för de anställda. Vidare finansieras från anslaget åtgärderna beredskapsarbete, rekryteringsstöd, insatser för flyktingar och invandrare samt otraditionella insatser. Vid beredskapsarbete och rekryteringsstöd får arbetsgivaren bidrag för en viss del av lönekostnaderna. De otraditionella insatserna skall stimulera till förnyelse av arbetsmetoderna inom arbetsförmedlingsorganisationen och av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. 1 AMS I den fördjupade anslagsframställningen för treårsperioden 1994/95 - 1996/97 redovisar AMS ett förslag med en annan omfattning och inriktning av de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för budgetåret 1994/95 än den statsmakterna har angivit för innevarande budgetår. AMS föreslår en högre omfattning på arbetsmarknadsutbildning, rekryteringsstöd och beredskapsarbete samt en successiv nedtrappning av ungdomspraktikplatser. Vidare föreslår AMS att anslaget Arbetsmark- nadspolitiska åtgärder tillförs medel som avser ALU och utbildningsvikariat vars finansiering i dag ligger utanför anslaget. I AMS förslag ingår vissa förändringar av ungdomspraktiken, åtgärderna för invandrare och flyktingar samt arbetsmarknadsutbildningen. 2 Regeringens överväganden 2.1 Inledning Under de senaste budgetåren har det i takt med det försämrade arbetsmarknadsläget skett en kraftig förstärkning av resurserna för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I följande tabell redovisas de konjunkturberoende åtgärdernas kostnader för budgetåren 1991/92 och 1992/93, anvisade medel för budgetåret 1993/94 samt regeringens förslag för budgetåret 1994/95. Vidare redovisas kostnaderna för åtgärderna som andel av statsbudgetens utgifter. Budgetår 1991/921992/93 1993/94 1994/95 Kostnader, mkr 20 006 28 027 28 390 28 609 % av statbudgetens utgifter 4,2 5,0 5,2 -1 1 Uppgifter saknas Förutom att de konjunkturberoende åtgärdernas andel av statsbudgetens utgifter har ökat bör noteras att de totala kostnaderna för åtgärderna, mellan budgetåren 1991/92 och 1993/94, beräknas öka med 42 % vilket kan jämföras med statsbudgetens totala utgifter som samma period beräknas öka med 15 %. Arbetsmarknadsläget under nästa budgetår är mycket svårbedömt. Av denna anledning anser regeringen att samtliga medel under anslaget inte bör fördelas på åtgärd i budgetpropositionen. Ett belopp om 1 941 miljoner kronor bör därför "hållas inne" i avvaktan på att regeringen kan göra en säkrare bedömning av arbetsmarknadsläget m.m. För den händelse det då skulle visa sig att medlen skulle ge bäst sysselsättningseffekt om de används för insatser som normalt inte finansieras från anslaget föreslår regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om en sådan användning av de innehållna medlen. Vid bedömningen av regeringens förslag under anslaget måste man således hålla i minnet att alla medel under anslaget inte är fördelade på åtgärderna. Detta påverkar jämförelsen mellan innevarande budgetårs omfattning på de olika åtgärderna och den föreslagna för nästa budgetår. I följande tabell redovisas fördelat på konjunkturberoende åtgärder, anvisade medel för budgetåret 1993/94 och av regeringen beräknade kostnader och antal personer i åtgärd i genomsnitt per månad för budgetåret 1994/95. Åtgärd Bå 93/94Bå 94/95Antal Kostnad Kostnad personer tkr tkr per månad Arbetslivsutveckling, kringkostnader1320 000445 000 80 000 ALU-delegationen 5 000 5 000 Ungdomspraktik 7 675 9127 275 029 90 000 Högskolepraktik 286 000 292 864 3 000 Starta-eget-bidrag 450 000 460 800 4 000 Särskilt anordnad arbetsmarknads- utbildning 4 664 8694 811 470 42 100 Utbildningsbidrag vid särskilt anord- nad arbetsmarknadsutbildning4 552 7424 662 008 Arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet1 490 7581 076 53611 400 Elevsocial verksamhet vid arbets- marknadsutbildning 60 597 -2 Bidrag till utbildning i företag2 649 9171 521 852 15 800 Vidgad arbetsprövning 27 318 201 970 2 200 Jobbsökaraktiviteter 100 480 402 892 5 500 Utbildningsvikariat1 - - 14 000 Utredningskostnader 9 445 9 672 Resebidrag m.m. 117 516 52 275 Beredskapsarbete 2 697 6631 511 667 10 000 Rekryteringsstöd 1 796 6623 453 000 30 000 Avtalade inskolningsplatser369 161 - - Insatser för flyktingar och invandrare150 615476 296 5 000 Bidrag till tidigareläggningar av affärsverksinvesteringar200 000 - - Bidrag till skogsbilvägar90 000 - - Bidrag till allmänna samlingslokaler och trossamfund 65 000 - - ROT-insatser 500 000 - - Ombyggnadsbidrag för äldrebostäder100 000- - Försöksverksamhet med sysselsätt- ningsskapande åtgärder10 000 10 000 Ej fördelade medel -1 940 600 10 000 Totalt 28 389 655328 608 9314323 000 1 Kostnaderna för deltagare i utbildningsvikariat och arbetslivsutveckling, 11,1 miljarder kronor, bekostas inte från anslaget utan från arbetsmarknadsfonden men dessa åtgärder räknas in i de konjunkturberoende åtgärderna. 2 Medel för verksamheten har inräknats i medlen för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen. 3 Vid fördelningen av medlen har hänsyn tagits till riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU5, rskr. 1993/94:102) med anledning av prop. 1993/94:66. 4 Av de totala medlen föreslås högst 250 miljoner kronor få användas för otraditionella insatser. Av medlen under anslaget bör regeringen disponera 310 miljoner kronor. Av dessa beräknas 300 miljoner kronor för särskilda arbets- marknadspolitiska insatser på utsatta orter m.m. och 10 miljoner kronor för olika utvecklingsprojekt inom arbetsmarknadspolitiken (Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder). 2.2 Arbetslivsutvecklingen (ALU) Resultatuppföljning TEMO:s uppföljning Arbetsmarknadsdepartementet gav i augusti 1993 konsultföretaget TEMO i uppdrag att göra en uppföljning av arbetslivsutvecklingen (ALU). ALU-anvisade, ALU-anordnare och arbetsförmedlingar har svarat på frågor i uppföljningen, som främst visar de tillfrågades attityder till åtgärden. TEMO redovisade resultaten i november 1993. Uppföljningen pekar bl.a. på att drygt tre av fyra av samtliga i tillfrågade grupper tyckte att ALU var en bra arbetsmarknadspolitisk åtgärd. ALU-platserna hade av de tillfrågade huvudsakligen uppfattats som en tillfällig verk- samhet för att slippa gå arbetslös. ALU sågs även som en utvecklingsmöjlighet att få pröva på ett nytt område. Framför allt kvinnor, ungdomar och högutbildade hade sett åtgärden som en ut- vecklingsmöjlighet. Endast en av fem anvisade hade främst sett ALU som enbart en nödvändig verksamhet för att kvalificera för en ny period med arbets- löshetsersättning. ALU-projekten hade inte, enligt de intervjuade, haft någon större undanträngningseffekt på reguljära arbeten. En av sex anvisade trodde sig ha ersatt någon som i stället borde ha varit anställd. Däremot uppgav tre av tio anvisade inom offentlig sektor att de trott sig ersätta någon annan. Endast 7 % av anordnarna (3 % inom offentlig sektor) uppgav att de skulle ha anställt någon i fall de inte fått en ALU-anvisad. Samtidigt kan nämnas att tre av fyra av de lokala fackklubbarna hade, enligt anordnar- na, reagerat positivt på att anordnarna tagit emot en ALU-anvisad. Nio av tio ALU-anvisade ansåg att uppgifterna som de hade utfört varit viktiga och meningsfulla, att de hade haft tillräckligt att göra och att de hade trivts på sin "arbetsplats". En lika stor andel av ALU-anordnarna var nöjd med de anvisades insatser. Av anordnarna hade 95 % inte upplevt något problem att hitta meningsfull sysselsättning åt de anvisade. Sex av tio ALU-anvisade ansåg sig ha fått tillfälle att pröva ett nytt arbetsområde genom sin ALU-anvisning. Huvuddelen (80 %) av dessa tyckte att verksamheten hade varit så intressant att de skulle kunna tänka sig att fortsätta med den i framtiden. Ungefär sex av tio ALU-anordnare såg ALU som en möjlighet att pröva en person för en eventuell framtida anställning. Runt hälften av de ALU-anvisade trodde att anvisningen givit dem ökade möjligheter att hitta ett arbete i framtiden. Sex av tio ALU-anvisade sade sig aktivt, utan förmedlingens hjälp, ha sökt arbete under sin anvisningstid. Majoriteten av de anvisade uppgav att de hade besökt (65 %) och/eller ringt (40 %) arbetsförmedlingen under tiden. En av fyra anvisade hade, enligt dessa, fått besök av arbetsförmedlingen på sin ALU-plats. Arbetsförmedlingen uppgav att den använder åtgärden främst för att förhindra långtidsarbetslöshet (80 %) och utförsäkring (70 %), men i stor utsträckning också för att de anvisade skall kunna förbereda starta-eget-verksamhet (50 %). (Varje förmedling gav i genomsnitt två svar.) Tre av fem förmedlingar upplevde att de hade fått ett större kontaktnät med myndigheter, företag och organisationer i regionen genom att arbeta med ALU-platser. Övrigt Av AMS årsredovisning framgår att de sökande som börjat i ALU varit arbetslösa i genomsnitt 197 dagar före anvisningen. Av de arbetslösa som börjat i ALU var hälften långtidsarbetslösa. Slutsatser Omfattningen Antalet ALU-platser steg kraftigt under våren 1993 och nådde i början av juli en omfattning av ca 43 000. Därefter minskade antalet ALU-platser för att åter öka till 48 000 i slutet av september. Antalet platser nådde i början av december ca 51 000. Ökningstakten har planat ut under de senaste månaderna, vilket kan förklaras av att förmedlingarna har varit fullt sysselsatta med att ersätta avslutade ALU-platser med nya. Regeringen bedömer - inte minst mot bakgrund av resultaten av TEMO:s uppföljning - att ALU är en mycket lämplig åtgärd i detta fortfarande problematiska arbetsmarknadsläge, där det är av största vikt att få ner framför allt långtidsarbetslösheten. ALU ger, precis som är avsikten med åtgärden, arbetslösa möjlighet att bryta sin passiva arbetslöshet och pröva på något nytt, den är kostnadseffektiv, obyråkratisk, lätt att justera i omfattning och kan användas flexibelt inom många områden i samhället. ALU-verksamheten bör även i fortsättningen inriktas på insatser inom skogs-, natur-, miljö-, kultur- och kulturmiljövården m.fl. områden där den har visat sig vara en kraftfull och samhällsnyttig åtgärd. ALU-platserna har totalt sett inte påvisats ge några större undanträngningseffekter. Detta är naturligt eftersom platserna skall ligga utanför den reguljära arbetsmarknaden. De, av de anvisade, upplevda undanträngningseffekterna inom offentlig sektor måste emellertid tas på allvar och ökade ansträngningar göras för att se till att ALU-platserna inte ersätter reguljära arbeten. Enligt TEMO:s uppföljning hade en stor majoritet av deltagarna haft kontakt med arbetsförmedlingen och tre av fem aktivt sökt arbete utan förmedlingens hjälp. Det är av största vikt att arbetsförmedlingen uppmanar de anvisade att kontinuerligt hålla kontakt med arbetsförmedlingen och dessutom söka arbete på egen hand under tiden i ALU eftersom åtgärden endast innebär en tillfällig lösning. Endast varannan deltagare har, som tidigare nämnts, varit långtidsarbetslös före anvisning till en ALU-plats. Ungdomar (13 %) utgjorde en betydligt lägre andel i ALU än deras andel av de arbetssökande i november 1993. Andelen flyktingar och invandrare (10 %) och arbetshandikappade (9 %) i åtgärden utgjorde ungefär en lika stor andel som deras andel av de arbetssökande. Kvinnor var sämre representerade (37 %) i åtgärden än deras andel av de arbetslösa. Deras andel i åtgärden har dock ökat under hösten 1993. Såväl långtidsarbetslösa som utsatta grupper, liksom kvinnor, måste prioriteras inom den utökade ram för ALU som regeringen föreslår. Förslag Även under nästa budgetår kräver det ansträngda arbetsmarknadsläget att ett stort antal människor bereds aktiva åtgärder inom ramen för arbets- marknadspolitiken. De traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärderna klarar emellertid inte att nå upp till den nödvändiga omfattningen. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att ALU-verksamheten måste hållas på en hög nivå. För nästa budgetår beräknar regeringen att det behövs ca 80 000 ALU-platser per månad. Kostnaderna för ersättningen till de ALU-anvisade som uppgår till ca 8,8 miljarder kronor bör, liksom för närvarande, inte belasta anslaget för arbets- marknadspolitiska åtgärder utan finansieras från arbetsmarknadsfonden. Vid ALU-verksamhet kan i begränsad omfattning ersättning lämnas för materiel, lokaler eller liknande, s.k. kringkostnadsmedel. Riksdagen har beslutat (prop. 1993/94:66, bet. 1993/94:AU5, rskr. 1993/94:102) att dessa medel skall uppgå till högst 325 miljoner kronor inom ramen för anslaget för innevarande budgetår. För nästa budgetår gör regeringen den bedömningen att högst 450 miljoner kronor bör beräknas för kringkostnader vid en omfattning av i genomsnitt ca 80 000 deltagare per månad. Regeringen föreslår att högst 30 miljoner kronor av kringkostnadsmedlen får användas under nästa budgetår för reseersättning till ALU-anvisade med särskilt lång resväg. Detta gäller främst ALU-anvisade i glesbygd som inte kan få en anvisning på hemorten eller inom normalt pendlingsavstånd. ALU-delegationen, som presenterades i proposition 1993/94:66, och som helt nyligen inrättades av regeringen, kommer att bedriva sitt arbete fram t.o.m. den 30 juni 1995. För delegationens verksamhet bör högst 5 miljoner kronor av kringkostnadsmedlen få disponeras under budgetåret 1994/95. 2.3 Ungdomspraktiken Resultatuppföljning Ungdomspraktik m.m. Ungdomspraktiken infördes den 1 juli 1992. AMS redovisade i oktober 1993 erfarenheterna och resultaten av ungdomspraktiken från juli 1992 till september 1993. I september 1993 hade drygt 137 000 beslut om ungdomspraktik fattats. Något fler män (53 %) än kvinnor hade ungdomspraktik under denna period. De arbetshandikappades andel var något större än deras andel av de arbetslösa, 5,1 % mot 4,5 %. Andelen utomnordiska medborgare var mindre än deras andel av de arbetslösa, 3,5 % mot 5,6 %. Av de ungdomar i 18 - 19-årsåldern, som började ungdomspraktik under budgetåret 1992/93, hade 47 % omedelbart före ungdomspraktiken varit arbetssökande utan arbete i minst åtta veckor. Av ungdomarna i 20 - 24-årsåldern hade 32 % av dem, som började i ungdomspraktik under budgetåret 1992/93, varit arbetssökande utan arbete i minst 16 veckor före ungdomspraktiken. I genomsnitt fick 21,2 % av dem, som deltagit i ungdomspraktik under budgetåret 1992/93, arbete på den reguljära arbetsmarknaden, även om de var kvar som sökande vid arbetsförmedlingen, hade arbete med lönebidrag, skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare eller arbete hos Samhall. Ju högre utbildningsnivå de arbetssökande hade, desto större andel fick arbete. Av de 80 % som hade gymnasiekompetens fick 23 % arbete mot 14 % av dem som endast hade grundskolekompetens. Något fler kvinnor fick arbete, 23 %, jämfört med män, 20 %. Dock fick en högre andel av kvinnorna jämfört med männen ett arbete som var kortare än tre månader eller ett arbete som innebar att de stod kvar vid arbetsförmedlingen som deltidsarbetslösa. Av de 5 % som hade arbetshandikapp fick 13,7 % mot 21,6 % av de icke arbetshandikappade arbete, inbegripet arbete med lönebidrag, skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare eller arbete hos Samhall. Av de 3,5 % som var utomnordiska medborgare fick 16,8 % arbete i någon av de tidigare nämnda formerna. AMS har uppskattat ungdomspraktikplatsernas undanträngningseffekter på arbetsmarknaden till ca 15 %. Ungdomar i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna I Sverige fanns i november 1993 ca 793 500 ungdomar i åldern 18 - 24 år. Av de 57 %, som räknas till arbetskraften, var ca 87 200 arbetslösa. 22,7 % av männen i åldern 18 - 24 år var arbetslösa mot 15,6 % av kvinnorna i samma ålder. 13 % av alla ungdomar åldern 18 - 24 år befann sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ungdomspraktik har varit den vanligaste åtgärden. Av alla ungdomar i åldern 18 - 24 år i åtgärder har nära tre fjärdedelar befunnit sig i ungdomspraktik. Fördelningen av dessa ungdomar i olika åtgärder i november 1993 jämfört med november 1992 framgår av följande sammanställning. Arbetsmarknadspolitisk Antal Antal Ändring åtgärd novembernovemberi % 1992 1993 Ungdomspraktik 73 939 73 757 0 Utbildningsvikariat 3 606 4 405 + 22 Arbetsmarknadsutbildning 27 056 9 191 - 66 Arbetslivsutveckling - 6 830 - Beredskapsarbete (20 - 24 år)312 240 - 23 Ami (20 - 24 år) 1 338 1 132 - 15 Rekryteringsstöd, oktober (20 - 24 år)4 4304 189-5 Lönebidrag, oktober (20 - 24 år)3 4661 300-62 Avtalade inskolningsplatser, oktober (20 - 24 år) 130 94 - 28 Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare, oktober (20 - 24 år) 265 90 - 66 Totalt 114 542101 228 - 12 Akademikerpraktik Fr.o.m. innevarande budgetår kan nyutexaminerade 25 - 29-åriga ungdomar med högskoleutbildning om minst 120 poäng få ungdomspraktik för akademiker. Praktiken bör efter tre månader övergå till anställning med rekryteringsstöd. I november 1993 fanns nära 500 personer i denna särskilda form av ungdomspraktik. Slutsatser och förslag De ungdomar som för första gången skall träda ut på arbetsmarknaden påverkas mest av konjunkturförändringar. Under den långa högkonjunk- turen kunde många ungdomar utan längre utbildning och arbetslivserfarenhet få arbete. I lågkonjunktur ökar däremot arbetslivserfarenhet och utbildning i betydelse för möjligheterna att få arbete. Lågutbildade ungdomar med eller utan arbetslivserfarenhet får därmed särskilt svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. Ofrivillig arbetslöshet är negativ för alla men särskilt allvarlig för ungdomar som befinner sig i ett skede då de skall bilda sig en uppfattning om sitt egenvärde, skall lära sig att ta till vara sin initiativförmåga och skall utveckla sitt oberoende. Regeringen och riksdagen har därför satt in åtgärder för ungdomar som snabbt skall ge dem möjligheter till en meningsfull sysselsättning. Ungdomspraktiken infördes den 1 juli 1992 för att förhindra långtidsarbetslöshet hos ungdomar. Ungdomspraktiken är i första hand avsedd för ungdomar som fullföljt en treårig gymnasieutbildning. Arbetslösa ungdomar med kortare gymnasieutbildning skall i första hand erbjudas ett tredje gymnasieår i stället. Kommunerna har för innevarande budgetår fått möjlighet att inrätta ytterligare 40 000 platser för ett tredje gymnasieår. Avsikten med det tredje gymnasieåret är att ge ungdomar som inte har en treårig gymnasieutbildning en utökad kompetens så att de kan konkurrera med sina något yngre kamrater som har genomgått en treårig gymnasieskola. Erfarenheterna av ungdomspraktiken är genomgående goda. Det har varit stor efterfrågan på ungdomspraktik från såväl arbetsgivare som ungdomar. På så sätt har ungdomspraktiken motsvarat sitt syfte, att snabbt få ned den stora ungdomsarbetslösheten. Många ungdomar har genom ungdomspraktiken fått chansen till ovanliga och löftesrika praktikplatser som under andra omständigheter inte stått dem till buds. Det är väsentligt att fler långtidsarbetslösa ungdomar får möjlighet att delta i ungdomspraktiken. Det är väl känt att långtidsarbetslöshet kan ge bestående negativa effekter och den som är ung löper större risk än äldre att bli svårplacerad efter en lång tid utanför arbetslivet. AMS bör därför vid anvisning till ungdomspraktik i högre grad prioritera de ungdomar som har varit arbetslösa en längre tid. Bland de långtidsarbetslösa utgör de utomnordiska medborgarna en allt för stor grupp i förhållande till sin andel av de arbetslösa. Intensifierade åtgärder måste riktas till dem. Antalet ungdomar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har sjunkit sedan år 1992. Denna minskning har skett samtidigt som de arbetslösa ungdomarna under samma period ökat med 32 500 enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar, en ökning med 60 %. Mot denna bakgrund måste AMS använda sina tillgängliga medel till att avsevärt öka antalet ungdomar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Akademikerpraktiken har ännu inte nått den beräknade omfattningen på 3 000 platser i genomsnitt per månad. Nya åtgärder kräver en viss tid för att få genomslag i arbetsförmedlingens arbete. Det är angeläget att arbetsförmedlingen aktivt använder denna åtgärd för att unga akademiker skall få omsätta sina teoretiska kunskaper i relevant prak- tiskt arbete. Speciellt bör AMS arbeta för att akademikers praktik kommer till användning vid mindre och medelstora företag. Ungdomspraktiken är en tidsbegränsad åtgärd som bör leda till reguljärt arbete. Ett antal ungdomar får också arbete när deras praktikplats upphör, hos samma eller annan arbetsgivare. I genomsnitt har drygt 20 % av ungdomarna fått arbete omedelbart efter att de avslutat sin ungdomspraktik. Den ändring av ungdomspraktiken (prop. 1993/94:66, bet. 1993/94:AU5, rskr. 1993/94:102), som innebär att en arbetsgivare betalar ett finansieringsbidrag med 1 000 kr per månad under de första sex månaderna och därefter kan behålla ungdomspraktikanten mot en avgift på 3 000 kr per månad under de nästkommande sex månaderna, har bl.a. införts med avsikten att ungdomspraktiken mer än tidigare skall leda till en anställning. Praktikanordnare kan i ett tidigt skede finna att en ungdomspraktikant lämpar sig för anställning. Regeringen föreslår att den praktikanordnare som väljer att anställa en ungdomspraktikant redan efter de första sex månaderna skall, genom möjlighet till eftergift befrias från kravet på finans- ieringsbidrag för denna period. Regeringen beräknar att antalet ungdomar som behöver få tillgång till ungdomspraktikplats under budgetåret 1994/95 kommer att uppgå till i genomsnitt ca 90 000 per månad. Kostnaden härför beräknas till 7 275,0 miljoner kronor. Av beloppet har 30 miljoner kronor beräknats för att kunna ge reseersättning till ungdomar som har särskilt höga resekostnader. För akademikerpraktik har för nästa budgetår beräknats en oförändrad omfattning, dvs. 3 000 platser per månad. Kostnaden för detta uppgår till 292,9 miljoner kronor. 2.4 Starta-eget-bidraget Resultatuppföljning AMS har i skrivelse den 1 oktober 1993 redovisat AMV:s arbete med starta-eget-bidraget och insatser som planeras för att förbättra stödformen. För att tillgodose behovet av kvalitet och kompetens i arbetet med bidraget föreslår AMS i skrivelsen en normalmodell där ambitionsnivån inte skall underskridas även om regionala skillnader kan förekomma. För att säkerställa en hög kvalitet i hela landet kommer AMS att ge länen stöd genom att erbjuda genomarbetade kravspecifikationer för olika led i arbetet. Med hjälp av specifikationerna skall expert- och konsulttjänster, efter strikt affärsmässiga principer, upphandlas av länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingen. Konkurrensverket, som på regeringens anmodan yttrat sig över AMS redovisning, konstaterar att starta-eget-bidrag medför konkurrensfördelar för de subventionerade företagen vilket kan verka snedvridande på konkurrensen. Samtidigt kan bidrag av detta slag främja ekonomisk tillväxt och vitalisera konkurrensen på marknaden. Verkets principiella inställning till starta-eget-bidraget är därför att bidraget så långt som möjligt skall stimulera nyföretagande på marknader där de bidrar till en förbättrad konkurrenssituation och i övrigt hanteras så att riskerna för snedvridning av konkurrensen minimeras. Konkurrensverket ser positivt på att konkurrensaspekterna tagits upp särskilt i AMS strategi men saknar uttalade riktlinjer för vilka kriterier med avseende på marknadsförhållanden som bör ligga till grund för inriktningen av bidragsgivningen. På Arbetsmarknadsdepartementets och Näringsdepartementets uppdrag har Öhrlings Reveko utvärderat vissa aspekter på starta-eget-bidraget. Utvärderingen - som baseras på intervjuer med bidragsmottagare, arbetsförmedlare och konkurrerande företagare - visar att åtgärden i stort fungerar väl. Bidragsmottagarna är till övervägande del nöjda med arbetsförmedlingens insatser och även bland konkurrerande företagare är huvuddelen positiva eller neutrala till bidraget. Slutsatser Bidrag till arbetslösa för att starta egen näringsverksamhet har fått ökad betydelse och ökad omfattning. Under senare år har de arbetslösas intresse för starta-eget-bidraget ökat påtagligt. För många arbetslösa är möjligheten att starta egen näringsverksamhet ett nytt sätt att skaffa sysselsättning och inkomst. Det är också av största vikt att från samhällets sida stimulera nyföretagande när bärkraftiga och utvecklingsbara idéer finns. Det är i hög grad inom de små och medelstora företagen som framtidens sysselsättningstillväxt kommer att skapas. Inte minst är det väsentligt att erbjuda stöd till nyföretagande inom branscher som traditionellt har drivits i offentlig regi. Det stöd som erbjuds måste förutom bidraget bestå av realistiska bedömningar av bärkraften i de företagsidéer som de arbetslösa presenterar. Starta-eget-bidraget är också betydelsefullt som ett redskap för att stimulera företagande i regioner där arbetsmarknaden och anställnings- möjligheterna är mycket begränsade. Det är angeläget att främja den initiativkraft och den kreativitet som finns hos arbetslösa kvinnor och att öka andelen kvinnor bland företagarna. Starta-eget-bidraget kan därvid spela en betydelsefull roll. Av de personer som fick bidraget i januari 1993 var ca en fjärdedel kvinnor. Starta-eget-bidrag är i dag en prioriterad åtgärd. Regelsystemet har under senare år ändrats i syfte att underlätta för fler människor att använda bidraget. Under år 1992 ändrades reglerna så att bidraget blev tillgängligt också för individer som riskerar att bli arbetslösa. Numera kan bidraget även beviljas personer som vill bedriva verksamhet på deltid. Möjligheter finns också att förbereda nyföretagandet före bidragsperioden genom arbetsmarknadsutbildning och ALU. Den utvärdering som Öhrlings Reveko genomfört tyder på att åtgärden i stort fungerar väl. Den normalmodell som AMS redovisar i sin strategi bör kunna bidra till en effektivisering och jämnare kvalitet i handläggningen. Det är angeläget att AMS i detta arbete särskilt uppmärksammar risken för att konkurrensen kan snedvridas. Regeringen beräknar kostnaderna för starta-eget-bidraget under budgetåret 1994/95 till 461 miljoner kronor vilket räcker till ca 4 000 årsbidrag. 2.5 Arbetsmarknadsutbildningen Resultatuppföljning Inriktningen Den särskilda rapport över verksamheten som AMS har redovisat för perioden 1987/88 - 1991/92 behandlar bl.a. arbetsmarknadsutbildningen. Av denna och av AMS årsberättelse över arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret 1992/93 framgår att utbildningens kraftigt utökade omfattning under budgetåren 1991/92 och 1992/93 också medförde en kraftig ökning av förberedande, allmänteoretiska och administrativa utbildningar. Yrkesutbildningarnas andel av arbetsmarknadsutbildningen, exkl. utbildning i företag, sjönk till 64 %. Det innebär en minskning med tio procentenheter jämfört med budgetåret 1990/91. Bidragande orsaker till detta var enligt AMS att allt fler av de arbetssökande redan hade en yrkesutbildning och redan var etablerade på arbetsmarknaden samt svårigheten att ange vilka yrkesområden som kommer att efterfråga arbetskraft. Tre yrkesområden, tillverkningsindustrin, vårdsektorn och administration/ADB dominerade inom arbetsmarknadsutbildningen. Utbildningar för dessa yrkesområden har under lång tid svarat för totalt 60 - 70 % av den yrkesinriktade utbildningen. Under de två senaste budgetåren ökade utbildningar inom administration och databehandling kraftigt sina andelar. Av dem som påbörjat en yrkesutbildning var det ungefär hälften som bytte yrkesområde. Under budgetåret 1991/92 var det hela 66 respektive 69 % av dem som utbildades inom administration/data- behandling och serviceområdena som kom från andra yrkesområden. Omfattningen Av årsberättelsen framgår att totalt 176 000 personer deltog i arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 1992/93. Av dessa deltog 86 % i den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen och 14 % i utbildningar inom det reguljära utbildningsväsendet. Jämfört med budgetåret 1991/92 är det en minskning med 14 000 deltagare. I genomsnitt omfattade arbetsmarknadsutbildningen, exkl. utbildning i företag, 72 000 deltagare varje månad under budgetåret. Det har aldrig tidigare varit så många deltagare i arbetsmarknadsutbildningen som under de två senaste budgetåren. Omfattningen på utbildningen utökades kraftigt under budgetåret 1991/92 för att som mest några veckor under våren 1992 omfatta 100 000 deltagare. Det medförde, trots den säsongmässiga neddragningen under sommaren, att ca 50 000 deltagare befann sig i utbildning redan vid ingången av budgetåret 1992/93. Utbildningens omfattning utökades återigen kraftigt under hösten 1992 för att nå sin kulmen under senhösten med drygt 100 000 deltagare. Därefter genomfördes av AMS under våren 1993 en drastiskt nedskärning av utbildningens omfattning till ca 24 000 deltagare i slutet av budgetåret. Utbildningens omfattning under budgetåret 1992/93, mätt i totalt antal veckor, blev till slut ungefär så stor som beräknats vid medelstill- delningen till AMS. Det totala antalet deltagare blev emellertid färre än vad som beräknats beroende på att deltagarnas genomsnittliga utbildningstid var längre än den beräknade. Kursanordnarna och kostnaderna Av den särskilda rapporten och årsberättelsen framgår vidare att antalet utbildningsanordnare ökade. Det innebar en ökad konkurrens och medförde att länsarbetsnämnderna kunde sprida sin upphandling på fler kursanordnare. AMU-gruppen förlorade härigenom, samt på grund av den förändrade sammansättningen av utbildningsutbudet, sin tidigare helt dominerande roll som anordnare av arbetsmarknadsutbildning. I stället ökade den kommunala uppdragsutbildningen och de privata utbildningsanordnarna sina andelar av antalet deltagare till 18 resp. 22 % budgetåret 1992/93. AMU-gruppen hade dock fortfarande 52 % av deltagarna, vilket genom utbildningens stora omfattning innebar ett ökat antal kursdeltagare. Den genomsnittliga kurskostnaden ökade marginellt under perioden 1989/90 - 1991/92, för att under budgetåret 1992/93 minska kraftigt, mätt i såväl fasta som löpande priser. Minskningen berodde enligt AMS till viss del på att andelen teoretiska kurser ökade, men även på den ökade konkurrensen på utbildningsmarknaden som medförde att länsarbetsnämnderna kunde göra bättre upphandlingar. Kurskostnaden varierade emellertid starkt mellan olika utbildningsanordnare. AMS framhåller att arbetet med att förbättra upphandlingen bedrivs fortlöpande genom utbildning, seminarier och konsultinsatser inför länsgenomgångarna. Upphandlingen skall även effektiviseras ytterligare genom att AMS kommer att utarbeta ett åtgärds- och uppföljningssystem som förbättrar beslutsunderlaget. Den genomsnittliga kostnaden per person i arbete efter fullföljd utbildning ökade under perioden 1987/88 - 1991/92. Den ökning som skedde av kostnaden per person i arbete förklaras nästan uteslutande av att andelen personer som fick arbete efter utbildningen minskade kraftigt. Kostnaderna för utbildningsbidragets dagpenning ökade markant mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Detta berodde enligt AMS dels på de högre ersättningsnivåerna under våren 1993, dels på att andelen deltagare som var medlemmar i arbetslöshetskassa ökade. Det genomsnittliga ut- bildningsbidraget ökade från 403 kr per dag under budgetåret 1991/92 till 478 kr per dag under budgetåret 1992/93, varav dagpenningen utgjorde 447 kr. Den genomsnittliga kostnaden för s.k. särskilt bidrag, som utgör ersättning för kursavgifter, läromedel, resor och traktamenten m.m. har varit ca 30 kr per dag under de senaste budgetåren. Anmälningstiden, kursavbrotten och arbetsplaceringarna Den genomsnittliga tiden i arbetslöshet före placering i utbildning har enligt AMS ökat under senare budgetår. Mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 ökade denna tid med 31 dagar till 141 dagar. Det har också skett en förskjutning av kursdeltagarnas utbildningsbakgrund mot en högre formell utbildning. Andelen deltagare med gymnasial och eftergymnasial utbildning var 60 % under budgetåret 1992/93 mot 53 % under budgetåret 1991/92. I de årliga urvalsundersökningar som AMS genomför med deltagare i arbetsmarknadsutbildning ställs bl.a. frågor om kursavbrott och orsakerna till dessa. Vid den senaste undersökningen som avsåg situationen i slutet av år 1992 låg avbrottsfrekvensen på 10 %. Det är den lägsta nivå som uppmätts sedan undersökningarna startade i slutet av 1970-talet. En tredjedel av avbrotten gjordes på grund av att kursdeltagaren hade fått arbete medan hälften av avbrotten förklaras av personliga skäl. AMS menar i sin analys av avbrotten att endast den resterande delen av avbrotten, 1,8 % av samtliga deltagare, orsakades av faktorer som kan påverkas av arbetsförmedling och kursanordnare, vilket enligt styrelsen får betraktas som ett mycket bra resultat. Undersökningen visar också att den andel av kursdeltagarna som fick arbete efter utbildningen sjönk drastiskt under år 1992. Sex månader efter utbildningens slut hade 29 % av deltagarna fått arbete, vilket kan jämföras med 60 % vid förra lågkonjunkturen. Andelen av de utbildade som var arbetslösa var 39 %, medan 20 % befann sig i nya åtgärder. Resterande 12 % hade lämnat arbetskraften i slutet av år 1992, sex månader efter utbildningens slut. De särskilda medlen för bidrag till kommuner och folkhögskolor AMS tilldelades under budgetåret 1992/93 särskilda medel för att under våren 1993 kunna lämna bidrag till kommuner och folkhögskolor som anordnade kurser för arbetslösa. Av medlen fördelades 210 miljoner kronor till länsarbetsnämnderna för bidrag till utbildningar motsvarande 5 000 platser i gymnasieskolan och 13 000 platser i komvux. För utbildning motsvarande 5 000 platser vid folkhögskolor fördes 106 miljoner kronor över till Folkbildningsrådet. Av AMS redovisning framgår att 17 100 arbetslösa, varav 11 500 vid gymnasieskola och komvux och 5 600 vid folkhögskola, fick tillgång till utbildning genom dessa medel under våren 1993. Detta var 5 900 färre deltagare än vad som hade budgeterats. Folkbildningsrådet har använt hela sin medelstilldelningen för statsbidrag till utbildningsplatser. Av de medel som tilldelades länsarbetsnämnderna har ca 140 miljoner kronor utbetalats i statsbidrag för utbildningsplatser, varav 29,9 miljoner kronor efter regeringsbeslut har överförts till Skolverket för extra gymnasieplatser, medan 48 miljoner kronor efter regeringens medgivande har förts över till Centrala studiestödsnämnden (CSN) för studiestöd till deltagarna. Redovisning av AMS särskilda medel för bidrag till utbildningsplatser under budgetåret 1992/93 Antal deltagareBidrag till utbildn. halvårsplatsertkr Gymnasieskolan 1 084 15 505 Skolverket 1 981 29 208 Komvux 8 430 94 792 Folkhögskolan 5 583 106 000 Summa 17 078 245 505 utg.reservation, AMS 22 495 " " , CSN 48 000 Totalt 316 000 Källa: AMS Slutsatser Av den lämnade redovisningen av antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning under de senaste två budgetåren framgår tydligt den starkt varierande omfattningen av utbildningen. Brister i planering, budgetering och uppföljning som detta tyder på har fått konsekvenser för utbildningens omfattning även under innevarande budgetår. Den allt för höga omfattningen på utbildningen under hela år 1992 tvingade länsarbetsnämnderna till drastiska nedskärningar av omfattningen under våren 1993. Det var nödvändigt för att AMV skulle klara av att hålla givna budgetramar samt nå de mål och resultatkrav som formulerats för verksamheten i stort. Detta innebar emellertid att ett väldigt lågt antal deltagare, i förhållande till disponibla medel, befann sig i utbildning vid innevarande budgetårs början. Det faktum att utbildningens omfattning rusade i höjden under år 1992 innebar bl.a. att andra billigare åtgärder trängdes undan och att färre arbetslösa därmed fick tillgång till en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Den bristande förmågan att planera utbildningens omfattning har även medfört kedjereaktioner som inneburit en låg omfattning av åtgärderna under år 1993. Bristerna måste dock ses i ljuset av svårigheterna att förutse utvecklingen på arbetsmarknaden och att snabbt få fram lämpliga åtgärdsalternativ. Regeringen vill understryka att om arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret 1994/95 skall få den omfattning i totalt antal deltagare, som beräknas, får den beräknade genomsnittliga kurstidens längd inte öka. Regeringen vill också understryka att arbetsmarknadsutbildningen i första hand skall ha en klar yrkesinriktning. Allmänteoretisk utbildning skall ges när den är en nödvändig förutsättning för eller en del av en yrkesutbildning. Regeringen vill i detta sammanhang också hänvisa till den beredskap som finns för extra ordinära insatser inom andra utbildningsformer och som vi tidigare redovisat under Utbildningsdepartementets huvudtitel. Dessa innebär i korthet en fortsättning på innevarande budgetårs satsning med extra studieplatser inom gymnasieskolan, komvux, folkhögskolan och högskolan. Vidare gäller det ytterligare platser vid sommaruniversitet, s.k. utbildningscheckar och traineeutbildning. För budgetåret 1994/95 har regeringen beräknat en total omfattning för dessa av arbetsmarknadspolitiska skäl motiverade ytterligare utbildningsinsatser som motsvarar ca 77 000 helårsstudieplatser. Det är nödvändigt med ett fortlöpande utvecklingsarbete inom AMV för att effektivisera upphandlingen, förbättra marknadsanpassningen, öka platsutnyttjandet och förbättra uppföljningen. Regeringen vill därför bl.a. betona vikten av det arbete som AMS bedriver för att stärka upp- handlarkompetensen inom AMV. Mot bakgrund av de redovisade resultaten och vad som nyss framförts föreslår regeringen en något lägre omfattning på arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret 1994/95 jämfört med vad som beräknats för innevarande budgetår. 2.5.1 Den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen Den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen bör under nästa budgetår beräknas för en omfattning på 42 100 deltagare i genomsnitt per månad. Det är samma omfattning som beräknats för innevarande budgetår. Regeringen har vid medelsberäkningen utgått från att den genomsnittliga utbildningstiden under budgetåret inte skall överstiga 17 veckor. Totalt kommer därigenom ca 129 000 personer att få tillgång till särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning under budgetåret 1994/95. Kostnaden för denna utbildning, exkl. utbildningsbidrag, under nästa budgetår beräknas till 4 811 miljoner kronor. I detta belopp ingår även kostnader för elevsocial verksamhet i form av hälsovårdande och kurativ verksamhet som vid behov kan upphandlas tillsammans med utbildningen. Dessa medel har tidigare särredovisats men bör i fortsättningen ingå som en del i kostnaden för upphandlingen. 2.5.2 Arbetsmarknadsutbildningen inom det reguljära utbildningsväsendet Regeringen bedömer att medel för utbildningsbidrag med lånedel för utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet eller hos vissa andra utbildningsanordnare bör beräknas för 11 400 deltagare i genomsnitt per månad. Det är 4 800 mindre än under innevarande budgetår och motsvarar totalt 593 000 utbildningsveckor vid en genomsnittlig utbildningstid av 29 veckor under budgetåret. Därmed kan ca 20 500 personer få tillgång till denna utbildningsmöjlighet under budgetåret. Kostnaden härför, som avser endast utbildningsbidrag, beräknas till 1 077 miljoner kronor under nästa budgetår. 2.5.3 Bidraget till utbildning i företag Resultatuppföljning Under budgetåret 1992/93 uppgick antalet personer som deltog i företagsutbildning till i genomsnitt ca 11 000 per månad. Enligt AMS årsberättelse över arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret deltog totalt 52 000 personer i utbildningen under året, varav knappt en fjärdedel kvinnor. Bidraget har främst riktats till tillverkningsföretag och dessutom i hög grad till små företag. Bidrag har under budgetåret lämnats främst vid risk för permittering och uppsägning. Av de beslutade bidragen avsåg 70 % detta villkor för åtgärden. Slutsatser Regeringen bedömer att det kommer att finnas ett stort behov av bidrag till utbildning i företag även under budgetåret 1994/95. Utbildning och kompetensutveckling är av central betydelse för företagens möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen och för den nödvändiga förnyelsen av näringslivet. Genom utbildning står företagen och de enskilda bättre rustade inför konjunkturuppgången. Genom utbildning kan också anpassningen inom offentlig sektor till förändrade arbetsuppgifter underlättas. Utbildning av anställda är ett alternativ till att lagda varsel om permitteringar och uppsägningar verkställs. Med bidrag till utbildning i företag avses att underlätta en långsiktig strukturomvandling, vilket främjar en rationell organisation, samtidigt som den enskildes kompetens förstärks. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att omfattningen på bidrag till utbildning i företag beräknas till i genomsnitt 15 800 personer per månad. Bidraget bör även under nästa budgetår uppgå till högst 60 kronor per timme. Den totala kostnaden för bidrag till utbildning i företag beräknar vi till 1 522 miljoner kronor. 2.6 Utbildningsbidragen Frågan om nivån på utbildningsbidragen under nästa budgetår kommer att behandlas i samband med att regeringen under våren 1994 tar ställning till nivån på arbetslöshetsersättningarna. Med anledning av riksdagens helt nyligen fattade beslut om att höja det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) till 245 kr per dag har regeringen dock beslutat att höja den lägsta nivån på utbildningsbidragen från 239 kr till 245 kr. Följande beräkningar av kostnaderna för utbildningsbidragen utgår från en schablonmässig uppräkning. Innan vi går in på medelsberäkningen vill vi ta upp en särskild fråga. Det gäller korta utbildningar. Enligt reglerna för utbildningsbidrag med lånedel skall en utbildning omfatta minst 15 kalenderdagar för att särskilt studielån och särskild dagpenning skall kunna beviljas. AMS har i skrivelse den 30 augusti 1993 hemställt om att 15-dagarsgränsen slopas och att det liksom tidigare inte skall finnas någon nedre gräns för det antal dagar en upphandlad kurs skall innehålla. Regeringen anser att det - i likhet med vad som i allmänhet gäller inom studiemedelssystemet - inte bör komma i fråga att bevilja lån för så kortvariga utbildningar. Problemet bör i stället lösas på det sättet att ungdomar under 25 år skall få utbildningsbidrag utan lånedel när det är fråga om arbetsmarknadsutbildning som är kortare än 15 kalenderdagar. För utbildning av detta slag skall i stället utbildningsbidrag utan lånedel lämnas. Förslaget föranleder en ändring i lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbets- marknadsutbildning. Ett förslag till ändring i lagen har upprättats inom Arbetsmarknadsdeparte- mentet. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 11.1. Ändringen bör träda i kraft den 1 juli 1994. Den nya bestämmelsen bör gälla när utbildningen påbörjas efter ikraftträdandet. 2.6.1 Arbetsmarknadsutbildning Regeringen beräknar den totala kostnaden för utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning till 5 739 miljoner kronor under nästa budgetår. Härav avser 4 662 miljoner kronor utbildningsbidrag vid särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning och 1 077 miljoner kronor vid utbildning i det reguljära utbildningsväsendet. Regeringen har därvid beräknat det totala antalet deltagare till 129 000 i särskilt anordnad utbildning med en genomsnittlig utbildningstid på 17 veckor och 20 500 i utbildning i det reguljära utbildningsväsendet med en genomsnittlig utbildningstid på 29 veckor. De medel, 5 200 miljoner kronor, som regeringen har beräknat för utbildningsbidrag till personer som uppfyller medlems- och arbetsvillkoren i lagen om arbetslöshetsförsäkring bör liksom tidigare föras över från influtna arbetsmarknadsavgifter, eller från den s.k. arbetsmarknadsfonden, till inkomsttitel 1251 Övriga socialavgifter. 2.6.2 Vidgad arbetsprövning Det har under de två senaste budgetåren visat sig att vidgad arbetsprövning (VAP) har varit en mycket användbar och välutnyttjad åtgärd bl.a. för att låta unga sökande prova på olika arbeten på arbetsmarknaden. Den faktiska omfattningen har klart överskridit regeringens beräkningar. För att omfattningen bättre skall överensstämma med faktiska behovet bedömer regeringen att utbildningsbidrag vid VAP bör beräknas för i genomsnitt 2 200 deltagare varje månad under nästa budgetår. Det är ca 1 900 deltagare fler än vad som beräknats för innevarande budgetår. Kostnaderna för dessa utbildningsbidrag beräknas till 202 miljoner kronor. 2.6.3 Jobbsökaraktiviteter Regeringen bedömer att utbildningsbidrag för jobbsökaraktiviteter (JSA) för ungdomar under 25 år, under nästa budgetår, bör beräknas för i genomsnitt 5 500 deltagare varje månad. Det är en ökning med 4 100 deltagare jämfört med den omfattning som beräknats för innevarande budgetår. Den beräknade omfattningen speglar bättre de faktiska behov som finns till följd av regeringens riktlinjer beträffande användningen av åtgärden. JSA som skall stödja och hjälpa ungdomarna att aktivt söka arbete på den reguljära arbetsmarknaden har precis som VAP visat sig vara en mycket användbar och välutnyttjad åtgärd. Regeringen beräknar kostnaden för dessa utbildningsbidrag till 403 miljoner kronor. 2.7 Utbildningsvikariaten Resultatuppföljning Under budgetåret 1992/93 uppgick antalet utbildningsvikarier till i genomsnitt ca 8 000 per månad. Enligt AMS årsberättelse över arbets- marknadsutbildningen under budgetåret deltog totalt ca 35 000 personer som utbildningsvikarier under året, vilket var en ökning med 15 000 personer jämfört med budgetåret 1991/92. Av deltagarna var 60 % kvinnor. AMS beräknar att ca 80 % av vikarierna fanns inom den offentliga sektorn. AMS beskriver i sin fördjupade anslagsframställning att AMV har genomfört omfattande informationsinsatser om åtgärden, bl.a. med inriktning på små tillverkningsföretag, utan att omfattningen inom privat sektor har ökat nämnvärt. En förklaring kan enligt AMS vara att denna sektor saknar den "vikariatskultur" som är vanlig inom den offentliga sektorn. Enligt den senaste uppföljningen av systemet med utbildningsvikariat, vilken omfattade det fjärde kvartalet 1991, var såväl arbetsgivare som deltagare i utbildning mycket nöjda med utbildningens resultat vad avser kompetensen hos de anställda. De som deltog i utbildningen hade vanligtvis en kort formell utbildning men en lång arbetslivserfarenhet. Vikarierna hade en relativt god formell utbildning och en relativt kort arbetslivserfarenhet. Slutsatser Möjligheten till avdrag från arbetsgivaravgifterna vid utbildningsvikariat bör finnas även under budgetåret 1994/95. Åtgärden har visat sig vara särskilt användbar inom den offentliga sektorn. Satsningar på utbildning av anställda är en viktig del i den strukturförändring som nu genomförs inom kommunerna. Det avdrag från arbetgivaravgifterna som arbetsgivarna får göra för lönekostnader för vikarien bör även under nästa budgetår uppgå till 475 kr per arbetsdag. I fråga om avdrag för utbildningskostnader bör likaså nuvarande regler gälla. Dessa innebär att för av länsarbetsnämnden godkänd utbildning får avdrag göras med högst 75 kr per utbildningstimme, dock med högst 30 000 kr per arbetstagare som utbildas. Regeringen beräknar omfattningen av utbildningsvikariaten under nästa budgetår till ca 14 000 personer per månad till en kostnad på 1 596 miljoner kronor. Avdragen från arbetsgivarav- gifterna som i vissa fall kan medges för utbildningskostnader beräknar vi till 684 miljoner kronor. Regeringens förslag i fråga om utbildningsvikariat föranleder en lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter. Lagen bör gälla under budgetåret 1994/95. Förslaget föranleder också att en hänvisning görs till denna lag i 1 kap. 1  lagen (1981:691) om socialavgifter. Lagförslag har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som under- bilaga 11.1. Lagförslagen faller under Lagrådets granskningsområde. Förslaget om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter överensstämmer med 2 - 5  i den nuvarande lagen (1993:237) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter. Ändringen i lagen om socialavgifter avser endast en konsekvensändring. Förslagen får därför sägas vara av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande inte erfordras. 2.8 Utredningskostnaderna Medelbehovet för utredningskostnader beräknar regeringen till 9,7 miljoner kronor. 2.9 Resebidragen m.m. Flyttningsbidragen har använts i mycket liten utsträckning under det gångna budgetåret. Endast 70 miljoner kronor av de beräknade medlen, 200 miljoner kronor, har tagits i anspråk. Regeringen föreslog i 1993 års kompletteringsproposition att vissa bidragsformer skulle slopas och anförde att den avsåg att se över de resterande bidragsformerna. Samtidigt begärde regeringen riksdagens bemyndigande att genomföra de ändringar som översynen kunde föranleda. Riksdagen godkände förslaget och gav regeringen det begärda bemyndigandet. Verksamheten med flyttningsbidrag m.m. omfattar fr.o.m. den 1 juli 1993 sökande- och tillträdesresor, bohagstransporter, starthjälp för s.k. nyckelpersoner, inlösen av egna hem och bostadsrätter samt medflyttandebidrag. De stora posterna har under det gångna budgetåret varit resor och bohagstransporter som tillsammans förbrukat 78 % av medlen. Under hösten 1993 har de olika formerna av flyttningsbidrag setts över inom Arbetsmarknadsdepartementet. Regeringen överväger följande ändringar av flyttningsbidragen. Starthjälp och ersättning för bohagstransporter föreslås upphöra. Den nya förordningen kommer då att betecknas som en förordning om respenning och medflyttandebidrag. Förändringarna kommer att innebära en kostnadsminskning på 68 miljoner kronor på årsbasis. Förordningen om inlösen av egnahemsfastigheter och bostadsrätter påverkas inte. Kostnaderna för resor och medflyttandebidrag m.m. under nästa budgetår beräknar regeringen till 52 miljoner kronor, varav 1 miljon kronor avser inlösen av fastigheter och bostadsrätter. 2.10 Beredskapsarbetena och rekryteringsstöden Resultatuppföljning Inriktningen och omfattning Enligt AMS särskilda rapport inför perioden 1994/95 - 1996/97 varierade antalet personer i beredskapsarbete mellan 8 000 och 14 000 under budgetåren 1987/88 - 1991/92. Under perioden ökade andelen sysselsättningsdagar i investeringsarbeten och tjänstearbeten av det totala antalet sysselsättningsdagar i beredskapsarbeten, medan andelen skogliga arbeten samt natur- och fornvårdsarbeten minskade. Tjänstearbeten svarade för ca 80 % av antalet dagar, skogliga arbeten och natur- och fornvårdsarbeten för mellan 12 och 16 % och investeringsarbeten för mellan 3 och 6 %. Arbeten inom kommuner och landsting svarade under perioden för mer än hälften av personerna sysselsatta i beredskapsarbete, och arbeten inom staten för ca en fjärdedel. Enskilda beredskapsarbeten hade en mycket begränsad omfattning. Ungefär hälften av de anvisade medlen gick till staten eftersom bidrag till statliga beredskapsarbeten lämnades med i genomsnitt 95 % av lönekostnaderna. Till kommunala bered- skapsarbeten lämnades bidrag med i genomsnitt ca 60 %. Den genomsnittliga tiden i beredskapsarbete ökade under perioden, från i genomsnitt 102 dagar budgetåret 1987/88 till i genomsnitt 135 dagar budgetåret 1991/92. Antalet personer med socialmedicinskt handikapp i åtgärden ökade också. Den förändrade sammansättningen gjorde det svårare att hitta annan sysselsättning för de anvisade efter åtgärden. Andelen personer som fick arbete direkt efter ett beredskapsarbete av det totala antalet i åtgärden minskade kraftigt från budgetåret 1988/89 till budgetåret 1991/92, från 40,2 till 17,4 %. Antalet personer i beredskapsarbete var i genomsnitt 11 700 per månad under budgetåret 1988/89 och sjönk till i genomsnitt 8 300 per månad under följande budgetår. Därefter ökade antalet igen, till i genomsnitt 13 900 per månad under budgetåret 1991/92 och ett motsvarande genomsnitt under hösten 1992. Under hela våren 1993 höll sig antalet personer i beredskapsarbete runt 16 000 per månad, men föll kraftigt under sommaren. Under tredje kvartalet 1993 hade i genomsnitt 10 300 personer beredskapsarbete per månad. Under perioden 1988/89 - 1992/93 varierade de arbetshandikappades andel i åtgärden mellan 18 och 29 %. De utomnordiska medborgarna utgjorde mellan 9 och 17 %. Kvinnornas andel minskade under samma period från 47 till 31 %. Antalet platser med rekryteringsstöd har följt en utveckling liknande den för beredskapsarbeten. Antalet platser med rekryteringsstöd minskade under högkonjunkturen och var i genomsnitt 2 200 per månad under budgetåret 1989/90. De ökade successivt fram till hösten 1992, då i genomsnitt 13 600 personer per månad hade plats med rekryte- ringsstöd. Under år 1993 har antalet inte överstigit i genomsnitt 10 000 platser per månad. De arbetshandikappades andel i åtgärden var 3 % under perioden 1988/89 - 1992/93. Det s.k. förhöjda rekryteringsstödet för flyktingar och invandrare utgjorde en lika stor andel. Andelen kvinnor i åtgärden varierade mellan 32 och 35 %. De avtalade inskolningsplatserna ökade successivt från budgetåret 1988/89 till budgetåret 1991/92, från i genomsnitt 1 600 till i genomsnitt 4 400 per månad. Därefter sjönk antalet drastiskt. Tredje kvartalet 1993 fanns i genomsnitt 400 personer per månad i åtgärden. Både de arbets- handikappades och de utomnordiska medborgarnas andel i åtgärden utgjorde under perioden 1988/89 - 1992/93 vardera 1 till 3 %. Kvinnornas andel i åtgärden minskade under samma period från 52 till 41 %. Kostnadsutvecklingen tredje kvartalet 1992 - tredje kvartalet 1993 Från juli till september 1992 till motsvarande period 1993 ökade bidragskostnaden för enskilda beredskapsarbeten inom skogs- och naturvård samt för enskilda investeringsarbeten med 3 700 respektive 2 000 kr per person och månad. Statsbidragen för kommunala beredskapsarbeten minskade, medan bidragskostnaden för de statliga beredskapsarbetena i stort sett var oförändrad. Statsbidragskostnaderna för rekryteringsstödet ökade från andra kvartalet 1992 till andra kvartalet 1993 (senare uppgifter finns ej att tillgå) med i genomsnitt 500 kr per person och månad för kommunala arbetsgivare och minskade med i genomsnitt 200 kr per person och månad för enskilda företag. Kostnaden för det förhöjda rekryteringsstödet minskade med i genomsnitt 1 100 kr per person och månad under samma period. Nya regler Fr.o.m. den 1 juli 1993 har ett antal förändringar av reglerna för beredskapsarbete, rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser införts. Statsbidrag lämnas nu med högst 65 % av lönekostnaderna under högst sex månader. För skogliga beredskapsarbeten och beredskapsarbeten inom natur-, miljö- och fornvård lämnas ett belopp som motsvarar högst hela kostnaden för arbetet. Beredskapsarbeten av investeringskaraktär ersätts med högst 1 500 kr per dag, i stödområden med högst 2 500 kr. Rekryteringsstöd för flyktingar och invandrare, s.k. förhöjt rekryteringsstöd, kan lämnas med högst 75 % under högst tolv månader. Dessutom finns det ett högstbestämt bidragstak, för närvarande högst 14 300 kr per månad. Lönekostnaderna har bestämts till kontant bruttolön inkl. sjuklön och semesterersättning samt avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter. För alla beredskapsarbeten gäller också att statsbidrag endast lämnas för en arbetstid som är fyra timmar kortare än normal veckoarbetstid. Bidragets storlek i kronor fastställs redan vid beslutstillfället och gäller för hela bidragsperioden. Bidraget reduceras vid frånvaro. Slutsatser Omfattningen Regeringen har beräknat att i genomsnitt 41 900 personer per månad skall kunna anvisas beredskapsarbete, platser med rekryteringsstöd och avtalade inskolningsplatser under budgetåret 1993/94. Under september 1993 fanns i genomsnitt 22 100 personer per månad i åtgärderna, dvs. ett avsevärt lägre antal. Detta är ett tecken inte bara på ekonomiska svårigheter för arbetsgivarna att ta emot fler arbetslösa i åtgärder utan också på en viss "mättnad" beroende på det totalt sett stora antalet personer som nu finns i olika åtgärder. För att kunna pressa ned den öppna arbetslösheten måste emellertid åtgärderna utnyttjas till fullo. Ytterligare ansträngningar måste därför göras för att få fram de nödvändiga platserna. Detta måste dock ske utan att störa rekryteringen till arbeten som ändå skulle ha tillsatts eller att arbetslösa "låses in" i åtgärder vid konjunkturuppgången i stället för att komma ut på den reguljära arbetsmarknaden. Antalet beredskapsarbeten har minskat inom samtliga sektorer, dock främst inom det statliga området. Det sistnämnda är sannolikt en följd av de nya statsbidragsbestämmelserna för denna sektor. Minskningen av antalet kommunala beredskapsarbeten torde främst kunna förklaras av kommunernas försämrade ekonomi och de omställningar av verksamheten som sker inom många kommuner. Kommunerna anser att i det omstruktureringsarbete som nu pågår kan de inte motiveras att ta emot ett stort antal beredskapsarbeten. Införandet av nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder kan också i viss mån ha påverkat kommunernas vilja att inrätta be- redskapsarbeten. Den främsta anledningen till att det har varit svårt för arbetsförmedlingen att motivera arbetsgivarna att ta emot arbetslösa på platser med rekryteringsstöd är det osäkra konjunkturläget. Företagens rekryteringsbehov är fortfarande svagt. Många företagare vågar ännu inte nyanställa och låter i stället sina medarbetare arbeta övertid. Dessutom har företagen genomfört, och genomför ännu, omfattande rationaliseringar och effektiviseringar som gör att de avvaktar med att nyanställa. Dessutom bör nämnas att andelen förhöjda rekryteringsstöd av det totala antalet platser med rekryteringsstöd har minskat under hösten 1993. Detta trots att villkoren för statsbidrag har ändrats fr.o.m. den 1 juli 1993, från högst 85 % under högst sex månader eller högst 50 % under högst tolv månader, till högst 75 % under högst tolv månader. I september 1993 var 67 personer, dvs. 0,6 % av samtliga personer placerade med rekryteringsstöd, anvisade med förhöjt rekryteringsstöd. Det förhöjda rekryteringsstödet bör i ökad utsträckning utnyttjas för att få in flyktingar och invandrare på arbetsmarknaden. Även antalet avtalade inskolningsplatser har, som tidigare nämnts, minskat. Den främsta förklaringen till minskningen står sannolikt att finna i införandet av ungdomspraktiken. Statsbidragskostnaderna Fördyringen av de enskilda beredskapsarbetena från perioden juli - september 1992 till samma period 1993 kan sannolikt förklaras av att privata arbetsgivare, som t.ex. skogsägare, har prioriterat kostnadskrävande arbeten, som t.ex. avverkning, som måste utföras. Kommunernas försämrade ekonomi - med t.ex. billigare investeringsobjekt som följd - kan ha bidragit till de minskade statsbidragskostnaderna för kommunala beredskapsarbeten. De minskade kostnaderna för det förhöjda rekryteringsstödet beror sannolikt på den ändrade statsbidragskonstruktionen. Regeringen vill betona att arbetsförmedlingen och läns- arbetsnämnden i sina förhandlingar med arbetsgivarna måste eftersträva att begränsa nivån på statsbidraget så att fler platser skall kunna er- bjudas de arbetslösa för de anvisade medlen. Förslag Regeringen föreslår att de avtalade inskolningsplatserna avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1994. Dessa kom till år 1986 och bygger på avtal mellan den privata sektorns arbetsmarknadsparter. Syftet var att åstadkomma ett alternativ till ungdomslagen för 18 - 19-åringar som avsåg främst den offentliga sektorn. De avtalade inskolningsplatserna är främst inriktade mot arbeten inom det privata näringslivet, men får numera användas även inom den offentliga sektorn, som kan leda till fortsatt anställning. Antalet avtalade inskolningsplatser har minskat successivt. Regeringen gör bedömningen att främst rekryteringsstödet och ungdomspraktiken bör kunna ersätta de avtalade inskolningsplatserna. Stats- bidragskonstruktionen för de avtalade inskolningsplatserna är dessutom utformad på samma sätt som för rekryteringsstödet, som även det främst är inriktat mot det privata näringslivet. Något egentligt behov av de avtalade inskolningsplatserna finns således inte längre. Avtalade inskolningsplatser som har påbörjats före den 1 juli 1994 bör få slutföras även efter detta datum om anvisningstiden sträcker sig över budgetårsskiftet. Regeringen beräknar behovet av antalet beredskapsarbeten och platser med rekryteringsstöd till i genomsnitt 10 000 resp. 30 000 per månad under nästa budgetår till en beräknad kostnad av 4 965 miljoner kronor. Mot bakgrund av vändningen i ekonomin är det angeläget att rekryteringsstödet prioriteras framför beredskapsarbeten. Varje tillfälle till reguljärt arbete måste nu tas till vara. Rekryteringsstödet utgör tillsammans med det generella anställningsstödet utomordentliga möjlig- heter för arbetsgivarna att stå väl rustade med arbetskraft inför en kommande konjunkturuppgång. 2.11 Insatserna för flyktingar och invandrare Resultatuppföljning Arbetsmarknadssituationen för invandrare och flyktingar försämrades kraftigt under budgetåret 1992/93 jämfört med budgetåret innan. Andelen arbetslösa och arbetssökande av den utomnordiska arbetskraften ökade ytterligare mellan dessa budgetår. Detta medförde att andelen sysselsatta av befolkningen under första halvåret 1993 sjönk till endast drygt 40 % för de utomnordiska medborgarna, jämfört med 74 % för svenskar. Arbetslöshetsutvecklingen var mest dramatiskt för den utomeuropeiska gruppen. Under samma period steg den relativa arbetslösheten för utomeuropeiska medborgare från 7 till 35 %. En större andel av de utomnordiska medborgarna var långtidsarbetslösa respektive långtidssökande jämfört med övriga sökande. Inskrivningstiden vid arbetsförmedlingen har för utomnordiska medborgare ökat kraftigt under de senaste åren. AMS har i skrivelse den 4 oktober 1993 redogjort för effekterna av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för flyktingar och invandrare under budgetåret 1992/93. Särskilda medel avsattes under budgetåret för åtgärder för dessa grupper. Medlen skulle användas för att underlätta inträdet för invandrare och flyktingar på arbetsmarknaden. Medlen för dessa särskilda insatser beräknades till 147 miljoner kronor. AMS förbrukade ca 33 miljoner kronor för insatserna. Härav utbetalades ca 30 miljoner kronor i rekryteringsstöd och ca 3 miljoner kronor för andra åtgärder. Ett av målen för AMS under budgetåret 1992/93 var att insatser och åtgärder skulle koncentreras till och intensifieras för de utsatta grupperna på arbetsmarknaden - däri ingick flyktingar och invandrare. Utomnordiska medborgares andel av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna översteg endast marginellt deras andel av de arbetssökande. Andelen utomnordiska medborgare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under perioden 1990 - 1993 minskade från ca 65 % till ca 45 % av samtliga utomnordiska arbetssökande. Minskningen av de utomnordiska medborgarnas andel i åtgärder var enligt AMS en följd av att de i relativt liten utsträckning kom i fråga för ALU, där andelen dock successivt ökade under våren 1993. Enligt AMS var orsaken till den låga andelen att deltagande i ALU förutsätter att man har rätt till arbetslöshetsersätt- ning. Närmare hälften av de arbetslösa utomnordiska medborgarna saknade arbetslöshetsersättning, mot endast 19 % av övriga medborgare. Andelen utomnordiska medborgare i ALU var under budgetåret 1992/93 ca 3 %. I övriga åtgärder ökade andelen flyktingar och invandrare något. Arbetsmarknadsutbildning har alltid varit den mest betydelsefulla insatsen för utomnordiska medborgare, där andelen under budgetåret 1992/93 uppgick till ca 18 %. De utomnordiska medborgarna var väl representerade vid beredskapsarbete i förhållande till deras andel av de arbetssökande. I alla andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder var de utomnordiska medborgarna klart underrepresenterade. Utomnordiska ungdomar utgjorde en liten del av ungdomar i åtgärder beroende på deras förhållandevis låga deltagande i ungdomspraktik. På grund av den stora omfattningen på ungdomspraktiken påverkades deras andelar av det totala antalet personer i åtgärder starkt. Andelen utomnordiska ungdomar av dem som började ungdomspraktik ökade dock successivt under budgetåret 1992/93. Utomnordiska ungdomar fick i mycket hög grad sina praktikplatser inom de traditionella invandrarbranscherna såsom restaurang och övrig service. Slutsatser Regeringen bedömer att arbetslösheten bland flyktingar och invandrare kommer att vara fortsatt hög under nästa budgetår. De hittillsvarande resultaten för dessa grupper är inte tillfredsställande. De särskilda medlen till insatser för flyktingar och invandrare har inte använts i den omfattning regeringen anser önskvärt. Åtgärderna för dessa grupper måste sättas in snabbare och i större omfattning för att motverka lång- tidsarbetslöshet och utslagning. Ett förslag till försöksverksamhet - praktik för invandrare Regeringen föreslår att det, som en försöksverksamhet under nästa budgetår, införs en ny åtgärd inom ramen för arbetsmarknadsutbildning i form av arbetsplatsförlagd praktik för invandrare - benämnd- praktik för invandrare - efter modell ungdomspraktik. Tanken med praktiken är att invandrare som har yrkesutbildning men liten eller ingen svensk arbetslivserfarenhet skall få en chans att skaffa sig värdefull arbetslivs- och yrkeslivserfarenhet inom sitt utbildningsområde. Det bör understrykas att syftet med praktiken inte är att fylla ett produktionsbehov hos arbetsgiva- ren. Praktiken bör förläggas till en arbetsplats som är relevant för den yrkesutbildning som invandraren redan har. Praktiken bör kunna genomföras hos såväl privata som offentliga arbetsgivare. Praktikanten bör dock i första hand anvisas plats inom det privata näringslivet. Platserna skall inte användas för att ersätta annan arbetskraft. Praktikanten bör få inskolning, handledning och praktisk yrkesutbildning på arbetsplatsen. Under deltagande i praktik för invandrare och inom ramen för denna bör praktikanten fortlöpande delta i olika former av jobbsökaraktiviteter som arbetsförmedlingen erbjuder. Praktiktiden bör i princip vara på heltid och få uppgå till högst sex månader. Praktiken bör kunna genomföras på deltid i det fall praktikanten är funktionshindrad, får föräldrapenning på deltid eller deltar i utbildning i svenska på deltid. Om så bedöms lämpligt kan praktiken följas av arbete med rekryteringsstöd. Genom att praktiken för invandrare är en form av arbetsmarknadsutbildning kommer praktikanten under praktiktiden att omfattas av samma försäkringsskydd som gäller för t.ex. ungdomspraktik. Under praktiken bör praktikanten få utbildningsbidrag enligt samma regler som gäller vid ungdomspraktik. Något bidrag till arbets- givaren bör däremot inte utgå. Finansieringsbidrag bör ej erläggas av den arbetsgivare som anordnar praktik för invandrare. Under praktiktiden kan praktikanten i utbildningssyfte komma att utföra vissa arbetsuppgifter. Detta innebär dock inte att det råder ett anställningsförhållande mellan praktikanten och den arbetsgivare som upplåter praktikplatsen. I klargörande syfte bör dock genom en särskild lag slås fast att den som anvisats praktikplats inte skall anses som arbetstagare när denne fullgör praktiken. Lagen bör gälla under budgetåret 1994/95. Ett förslag till lag har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 11.1. Lagförslaget faller under Lagrådets granskningsområde. Förslaget överensstämmer emellertid med motsvarande reglering i lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter. Det får därför sägas vara av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande inte erfordras. Kostnaden och omfattningen Kostnaden för förslaget om praktik för invandrare beräknas till 476 miljoner kronor. Detta ger tillfälle till praktik för totalt 5 000 personer i genomsnitt per månad. Finansieringen av invandrarpraktiken bör ske till del med de särskilda medel som hittills har beräknats för insatser för invandrare och flyktingar. Dessa uppgår under innevarande budgetår till 151 miljoner kronor. Resterande 325 miljoner kronor bör finansieras inom ramen för anslaget. Regeringen vill i detta sammanhang betona att flyktingars och invandrares inträde på arbetsmarknaden i huvudsak skall lösas inom ramen för de ordinarie arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. 2.12 Jämställdheten på arbetsmarknaden Resultatuppföljning Det ansträngda läget på arbetsmarknaden drabbar såväl kvinnor som män. Arbetslösheten bland kvinnorna var under budgetåret 1992/93 emellertid lägre än bland männen. Under 1990-talet har det skett en kraftig omsvängning vad gäller andelen kvinnor bland de inskrivna vid arbetsförmedlingen. I början av år 1990 var av de inskrivna 56 % kvinnor och 44 % män. Därefter förändras bilden kraftigt. Under första halvåret 1993 var andelen inskrivna kvinnor och män 47 respektive 53 %. Fler män än kvinnor tog del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder men andelen män i åtgärder var i förhållande till deras arbetslöshet betydligt lägre än kvinnornas. Männen var således underrepresenterade i åtgärder i förhållande till deras arbetslöshet men kvinnorna var inskrivna vid arbetsförmedlingen under längre tid än männen. Lågkonjunkturen har slagit särskilt hårt mot många starkt mansdominerade näringsgrenar. I flera av dessa näringsgrenar bedöms sysselsättningstillväxten framöver vara begränsad. Nedskärningar och rationaliseringar inom landsting och kommuner har i hög grad drabbat kvinnor. Många kvinnor riskerar att förlora sina arbeten inom t.ex. vård och omsorg. Minskad offentlig service kan också i särskilt hög grad drabba kvinnorna. Denna utveckling ställer krav på vägledning för att förbereda såväl män som kvinnor för nya yrkesområden. AMS har i skrivelse den 25 oktober 1993 redovisat AMV:s strategi för att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden. I skrivelsen pekar AMS bl.a. på behovet av att motverka fördomar om manliga och kvinnliga yrkesval redan i tidig ålder. Den värld som omger små barn är fortfarande i hög grad kvinnodominerad. Inom barnomsorg och skolans låg- och mellanstadier arbetar mest kvinnor vilket kan befästa uppfattningar om manligt och kvinnligt. Här har AMV en viktig uppgift genom väglednings- och utbildningssatsningar för såväl kvinnor som män. AMV pekar också på behovet av insatser för att stödja män och kvinnor som vill etablera sig som företagare inom verksamheter som traditionellt bedrivits i offentlig regi. Vidare avser AMS att stimulera projekt som syftar till att förbättra villkoren för dem som är sämst ställda på arbetsmarknaden, t.ex. lågutbildade och arbetshandikappade kvinnor samt kvinnor med invandrarbakgrund. För budgetåret 1993/94 har 30 miljoner kronor av medlen beräknade för arbetsmarknadsutbildning ställts till AMS förfogande för projektverksamhet i syfte att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden samt för utbildningsinsatser för verkets egen personal i samband med projekten. Denna projektverksamhet kommer enligt AMS att ge erfarenheter som kommer att ligga till grund för att revidera AMV:s fortsatta strategi för jämställdhetsarbetet. Slutsatser En väl fungerande arbetsmarknad är inte könsuppdelad. Det är den enskilda människans kompetens och intresse som måste vara avgörande i yrkesvalet. När alla människors kompetens och utvecklingsmöjligheter tas till vara, oavsett kön, främjas också tillväxten i ekonomin. Arbetet med att åstadkomma en mindre könsuppdelad arbetsmarknad måste bedrivas både i ett kortsiktigt och i ett långsiktigt perspektiv. Gamla strukturer kan inte förändras över en natt men behöver ständigt påverkas. Arbetet måste bedrivas lika intensivt i såväl låg- som högkonjunktur. I varje konjunkturläge finns det förhinder men också möjligheter. Det behövs en mängd olika åtgärder och nya uppslag måste prövas. Men långsamheten i förändringstakten får inte bli ett hinder i sig. Bristen på enkla och effektiva åtgärder kan aldrig tas till intäkt för att arbetet saknar angelägenhet - tvärtom. Den höga arbetslösheten och det dramatiska läget på arbetsmarknaden medför att många människor hamnar i svåra valsituationer. Man måste ta ställning till om det yrkesval man tidigare gjort - och som kanske resulterat i arbetslöshet - bör omprövas. I den situationen är det viktigt att de individuella valen inte påverkas av slentrianmässiga uppfattningar om s.k. manliga och kvinnliga yrken. Åtgärder som ungdomspraktik och ALU ger män och kvinnor möjlighet att pröva nya och annorlunda uppgifter. En angelägen tillväxtbefrämjande åtgärd är också att stimulera kvinnors nyföretagande t.ex. genom rådgivning, utbildningsinsatser och starta-eget-bidrag. Unga flickor och kvinnor som genomgått utbildning till mansdominerade yrken har ofta svårare än männen att få anställning inom det yrke de utbildats till. Det är därför angeläget att denna grupp uppmärksammas från arbetsförmedlingens sida. Nedskärningar och rationaliseringar inom den offentliga sektorn kan drabba kvinnor särskilt hårt i regionalpolitiskt prioriterade områden eftersom sysselsättningsalternativen för dessa kvinnor ofta är begränsade. Särskild uppmärksamhet måste därför ägnas åt att bredda arbetsmarknaden för kvinnor i dessa områden. Regeringen föreslår att AMS, av medlen beräknade för arbetsmarknadsutbildning, även budgetåret 1994/95 får använda 30 miljoner kronor enbart för projektverksamhet med syfte att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden samt för utbildningsinsatser för den egna personalen i samband med projekten. 2.13 De otraditionella medlen Resultatuppföljning AMS disponerade 450 miljoner kronor under budgetåret 1992/93 för otraditionella insatser. Tillsammans med en ingående reservation på 55 miljoner kronor disponerades totalt 505 miljoner kronor. AMS har fördelat dessa medel till länen för egna beslut. Utifrån insatsernas art fördelades de regionalt och lokalt beslutade medlen på följande sätt. Av tilldelade medel förbrukade AMV knappt 159 miljoner kronor. Tkr % Jobbsökaraktiviteter 6 375 4 Rehabiliteringsinsatser 13 951 9 Ungdomsprojekt 17 505 11 Särskilda insatser för kvinnor 9 497 6 Flykting- och invandrarprojekt24 953 16 Projekt för deltidsarbetslösa 1 168 1 Företags- och näringslivsinriktade åtgärder35 44822 Övriga projekt 49 964 31 Summa 158 861 100 De projekt som tog störst enskild andel av insatserna var riktade till företag och näringsliv. Av övriga projekt riktades några till konstnärliga utövare, ett till arbetslösa jordbrukare och ett inom kriminalvården. AMV:s bidrag till projekten avsåg oftast en delfinansiering. En av de få reglerna för de otraditionella insatserna är att de skall gå till projekt som inte får annat statligt stöd. Totalkostnaden för de olika projekten uppgick till drygt 393 miljoner kronor, dvs. AMV:s bidrag utgjorde 40 % av de totala kostnaderna. Slutsatser Det nuvarande arbetsmarknadsläget ställer stora krav på nytänkande. Därför behövs medel för otraditionella insatser som skall göra det möjligt att finna nya vägar att minska arbetslösheten. Inom ramen för anslaget bör för nästa budgetår 250 miljoner kronor få användas för otraditionella insatser. 2.14 Försöksverksamheten med sysselsättningsskapande åtgärder Regeringen disponerade 10 miljoner kronor under budgetåret 1992/93 för försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder. Försöksverksamheten bedrevs inom ett flertal områden. Drygt 6 miljoner kronor avsattes för att utveckla arbetsmarknadspolitiken i Öst- och Centraleuropa. I övrigt användes medlen till projekt med EG-anknytning, studier om ungdomspraktik, stipendier för ungdomar på landet m.m. Regeringen disponerar samma belopp under innevarande budgetår för detta ändamål och beräknar ett oförändrat belopp för denna försöksverksamhet under nästa budgetår. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. antar regeringens förslag till - lag om ändring i lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning, - lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter, - 1 kap. 1  lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter, - lag om praktik för invandrare, 2. bemyndigar regeringen att besluta om användningen av högst 1 940 600 000 kr av medlen under anslaget för insatser som normalt inte finansieras från anslaget (avsnitt 2.1), 3. godkänner det som regeringen föreslår om - befrielse från skyldighet att betala finansieringsbidrag vid ungdomspraktik (avsnitt 2.3), - avskaffande av de avtalade inskolningsplatserna (avsnitt 2.10), - praktik för invandrare (avsnitt 2.11), 4. till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för bud- getåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 28 608 931 000 kr. A 3. Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten 1992/93Utgift 5 500 000 Reservation 0 1993/94Anslag 4 500 000 1994/95Förslag4 000 000 Stiftelsen Utbildning Nordkalotten skall under åren 1994, 1995 och 1996 få bidrag för att dels finansiera personalutvecklings- och marknadsfö- ringsinsatser samt sociala insatser för eleverna, dels anpassa utbildningen till de olika ländernas behov (prop. 1993/94:64, bet. 1993/94:AU8, rskr. 1993/94:29). Bidraget skall uppgå till 4 miljoner kronor per år. För budgetåret 1994/95 bör därför anvisas 4 miljoner kronor. Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 4 000 000 kr. A 4. Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m. 1993/94Anslag1 1 000 1994/95Förslag 1 000 1 Förslag i prop. 1993/94:105 AMU-gruppen ombildades till aktiebolag den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:152, bet. 1992/93:AU6, rskr. 1992/93:175). Koncernen består av ett moderbolag, AmuGruppen AB, och ett antal dotterbolag. Över- låtelsen av verksamheten regleras i ett avtal mellan staten och Amu-Gruppen AB. I proposition 1993/94:105 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 föreslås att ett förslagsanslag om 1 000 kr förs upp på statsbudgeten för att täcka statens kostnader för övertalig personal och för vissa övertaliga lokaler från myndigheten inom Amu-koncernen. Även för nästa budgetår bör det finnas ett formellt anslag för detta ändamål. Regeringen föreslår att riksdagen till Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m. anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. B. Arbetslivsfrågor m.m. Anslaget Internationella avgifter har t.o.m. innevarande budgetår förts upp under litterat för Arbetsmarknadsdepartementet m.m. Fr.o.m. budgetåret 1994/95 bör anslaget föras upp under litterat för Arbetslivsfrågor m.m. Även anslagen till Arbetsdomstolen, Statens förlikningsmannaex- pedition och Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar förs upp under samma littera. B 1. Arbetarskyddsverket 1992/93Utgift361 859 000 1993/94Anslag381 411 000 1994/95Förslag385 710 000 Anslaget avser Arbetarskyddsverkets (AV) verksamhet. Verket består av Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) och Yrkesinspektionen (YI). ASS och YI har enligt förordningen (1988:730, ändrad senast 1993:709) med instruktion för Arbetarskyddsverket till uppgift att se till att arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen samt, inom arbetsmiljöområdet, lagstiftningen om kemikaliekontroll och om tobak efterlevs. Vidare skall verket bl.a. utarbeta och sprida information i syfte att förbättra arbetsmiljön. ASS är central förvaltningsmyndighet för arbetsmiljö- och arbetstidsfrågor, utom i fråga om fartygsarbete, samt chefsmyndighet för YI. YI är regional tillsynsmyndighet på arbetsmiljö- och arbetstidsområdet. I regleringsbreven för budgetåren 1992/93 och 1993/94 lades ett antal övergripande mål och verksamhetsmål fast för AV:s verksamhet. De övergripande målen är sammanfattningsvis: - riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetslivet skall minska och - arbetsmiljön skall förbättras sedd ur ett helhetsperspektiv. Verksamhetsmålen innebär i stort: - genomslag för det förstärkta arbetsmiljöansvaret, - ökad inriktning mot frågor om arbetsorganisation och arbetets innehåll, - stärkt kontrollerande roll, - prioriterad tillsyn mot de mest belastade arbetsställena och - deltagande i det europeiska standardiseringsarbetet. AV:s totala omslutning för budgetåret 1994/95 beräknas uppgå till ca 440 000 000 kr. AV:s inkomster i den avgiftsfinansierade verksamheten beräknas för budgetåret 1994/95 uppgå till 48 400 000 kr. Inkomsterna består i huvudsak av intäkter av informationsverksamhet och försäljning av publikationstryck. Vissa mindre intäkter kommer från ersättning för uttag ur Informationssystemet om arbetsskador (ISA) samt ersättning för provnings- och granskningsverksamhet. 1 Arbetarskyddsstyrelsen 1.1 Årsredovisning ASS har givit in sin första årsredovisning. Den avser budgetåret 1992/93. I årsredovisningen ingår en resultatredovisning för AV. Resultatredovis- ningen avser verksamhetsgrenarna central tillsyn, regional tillsyn och särskild informationsverksamhet. Strukturen överensstämmer med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen år 1991. ASS påpekar att de i regleringsbreven för budgetåren 1992/93 och 1993/94 fastställda övergripande målen och verksamhetsmålen gäller för vardera av de tre verksamhetsgrenarna men i olika grad för respektive gren. Resultatredovisningen indikerar att en hög grad av måluppfyllelse föreligger beträffande de flesta av verksamhetsmålen. ASS bedömer att det finns ett samband mellan AV:s verksamhet, bättre arbetsmiljö och färre arbetsskador. ASS framhåller emellertid att det är viktigt att orsakerna till de senaste årens minskning av antalet anmälda arbetsolyckor och arbetssjukdomar noga analyseras. Tyngdpunkten i resultatredovisningen ligger i en redogörelse för ett antal väsentliga prestationer av AV. Prestationerna utgör det grundläggande resultatmåttet för verksamheten. ASS påpekar att verkets samtliga utåtriktade insatser syftar till att på både kort och lång sikt bidra till att minska eller förebygga riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetslivet. ASS framhåller att utvärdering av orsakssamband mellan AV:s prestationer och dess effekter är komplicerad och dessutom synnerligen resurskrävande. Utvecklingen av ohälsan måste följas under långa tidsperioder eftersom effekterna av insatserna i många fall visar sig först efter många år. Det finns dessutom svårigheter att direkt hänföra effekterna till insatser från verket. För styrningen av verksamheten har ASS utarbetat ett antal interna dokument. I årsredovisningen omnämns AV:s tillsynsprogram för perioden 1992-1995, vilket är det andra i ordningen som verket har lagt fast. I programmet har ASS, inom ramen för de övergripande målen och verksamhetsmålen som gäller för AV, bl.a. angivit vissa områden där behovet av insatser från verket är stort och/eller insatta resurser ger god effekt. Som exempel på interna dokument omnämns vidare planeringsdirektiv för YI, planer för författningsarbetet samt verkets informationspolicy. ASS menar att de prioriteringar som görs i tillsynsprogram och andra interna dokument är viktiga styrmedel i verksamheten och förutsättningar för dess effektivitet.I regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 fick ASS i uppdrag dels att utveckla metoder och system för uppföljning av mål och resultat i verksamheten, dels att belysa sambandet mellan avgifts- och anslagsfinansierad informationsverksamhet och hur kostnaderna i informationsverksamheten fördelar sig mellan den anslagsfinansierade respektive den avgiftsbelagda delen. ASS har redovisat uppdragen i två rapporter benämnda Uppföljning av mål och resultat inom Arbetarskyddsverket och Sambandet mellan avgifts- och anslagsfinansierad informationsverksamhet m.m. inom Arbetarskyddsverket. 1.2 Revisionsberättelse Riksrevisionsverket (RRV) har vid sin granskning av AV:s årsredovisning bedömt att informationen i årsredovisningens resultatredovisning inte strider mot av RRV kända förhållanden. RRV har vidare bedömt att övriga delar av årsredovisningen är rättvisande. 1.3 Anslagsframställning ASS har lämnat en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1994/95. ASS:s uppfattning från föregående år beträffande behovet av resursförstärkning kvarstår. ASS lyfter fram bl.a. följande områden som påverkar resursbehovet under perioden nämligen omfattningen av det pågående och fortsatta deltagandet i det europeiska standardiseringsarbetet och följderna av en avveckling av riksprovplatserna. Vidare har osäkerheten kring företagshälsovårdens dimensionering lett till att arbetsbelastningen på YI har ökat. Frågor som tidigare ställdes till företagshälsovården hamnar nu hos inspektionen. ASS framhåller vidare att de insatser inom europaharmoniseringen som redan görs har skett genom att resurser omdisponerats inom styrelsen. Detta har lett till att vissa områden, t.ex. utvärdering av tillsynens effekter för närvarande inte kan bevakas i tillräcklig omfattning. ASS framställer dock inte något annat yrkande än att nuvarande resurser får behållas. ASS föreslår inte några förändringar av den beslutade inriktningen för verksamheten. Ett besparingsmål på 5 miljoner kronor för treårsperioden 1992/93 - 1994/95 gäller för AV med anledning av riksdagens beslut våren 1991 rörande omställning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150 bil. II:9. bet. 1990/91:FiU30, rskr. 1990/91:386). På förslag av ASS lades besparingen ut med 3,42 miljoner kronor på budgetåret 1993/94. Vidare skulle den återstående delen av besparingen, 1,58 miljoner kronor, läggas ut för budgetåret 1994/95. För budgetåret 1994/95 föreslår ASS ett ramanslag på 381 411 000 kr. 2 Regeringens överväganden 2.1 Sammanfattning 000 1993/94Anslag381 411 000 1994/95Förslag385 710 000 Anslaget avser Arbetarskyddsverkets (AV) verksamhet. Verket består av Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) och Yrkesinspektionen (YI). ASS och YI har enligt förordningen (1988:730, ändrad senast 1993:709) med instruktion för Arbetarskyddsverket till uppgift att se till att arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen samt, inom arbetsmiljöområdet, lagstiftningen om kemikaliekontroll och om tobak efterlevs. Vidare skall verket bl.a. utarbeta och sprida information i syfte att förbättra arbetsmiljön. ASS är central förvaltningsmyndighet för arbetsmiljö- och arbetstidsfrågor, utom i fråga om fartygsarbete, samt chefsmyndighet för YI. YI är regional tillsynsmyndighet på arbetsmiljö- och arbetstidsområdet. I regleringsbreven för budgetåren 1992/93 och 1993/94 lades ett antal övergripande mål och verksamhetsmål fast för AV:s verksamhet. De övergripande målen är sammanfattningsvis: - riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetslivet skall minska och - arbetsmiljön skall förbättras sedd ur ett helhetsperspektiv. Verksamhetsmålen innebär i stort: - genomslag för det förstärkta arbetsmiljöansvaret, - ökad inriktning mot frågor om arbetsorganisation och arbetets innehåll, - stärkt kontrollerande roll, - prioriterad tillsyn mot de mest belastade arbetsställena och - deltagande i det europeiska standardiseringsarbetet. AV:s totala omslutning för budgetåret 1994/95 beräknas uppgå till ca 440 000 000 kr. AV:s inkomster i den avgiftsfinansierade verksamheten beräknas för budgetåret 1994/95 uppgå till 48 400 000 kr. Inkomsterna består i huvudsak av intäkter av informationsverksamhet och försäljning av publikationstryck. Vissa mindre intäkter kommer från ersättning för uttag ur Informationssystemet om arbetsskador (ISA) samt ersättning för provnings- och granskningsverksamhet. 1 Arbetarskyddsstyrelsen 1.1 Årsredovisning ASS har givit in sin första årsredovisning. Den avser budgetåret 1992/93. I årsredovisningen ingår en resultatredovisning för AV. Resultatredovis- ningen avser verksamhetsgrenarna central tillsyn, regional tillsyn och särskild informationsverksamhet. Strukturen överensstämmer med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen år 1991. ASS påpekar att de i regleringsbreven för budgetåren 1992/93 och 1993/94 fastställda övergripande målen och verksamhetsmålen gäller för vardera av de tre verksamhetsgrenarna men i olika grad för respektive gren. Resultatredovisningen indikerar att en hög grad av måluppfyllelse föreligger beträffande de flesta av verksamhetsmålen. ASS bedömer att det finns ett samband mellan AV:s verksamhet, bättre arbetsmiljö och färre arbetsskador. ASS framhåller emellertid att det är viktigt att orsakerna till de senaste årens minskning av antalet anmälda arbetsolyckor och arbetssjukdomar noga analyseras. Tyngdpunkten i resultatredovisningen ligger i en redogörelse för ett antal väsentliga prestationer av AV. Prestationerna utgör det grundläggande resultatmåttet för verksamheten. ASS påpekar att verkets samtliga utåtriktade insatser syftar till att på både kort och lång sikt bidra till att minska eller förebygga riskerna för ohälsa och olycksfall i arbetslivet. ASS framhåller att utvärdering av orsakssamband mellan AV:s prestationer och dess effekter är komplicerad och dessutom synnerligen resurskrävande. Utvecklingen av ohälsan måste följas under långa tidsperioder eftersom effekterna av insatserna i många fall visar sig först efter många år. Det finns dessutom svårigheter att direkt hänföra effekterna till insatser från verket. För styrningen av verksamheten har ASS utarbetat ett antal interna dokument. I årsredovisningen omnämns AV:s tillsynsprogram för perioden 1992-1995, vilket är det andra i ordningen som verket har lagt fast. I programmet har ASS, inom ramen för de övergripande målen och verksamhetsmålen som gäller för AV, bl.a. angivit vissa områden där behovet av insatser från verket är stort och/eller insatta resurser ger god effekt. Som exempel på interna dokument omnämns vidare planeringsdirektiv för YI, planer för författningsarbetet samt verkets informationspolicy. ASS menar att de prioriteringar som görs i tillsynsprogram och andra interna dokument är viktiga styrmedel i verksamheten och förutsättningar för dess effektivitet.I regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 fick ASS i uppdrag dels att utveckla metoder och system för uppföljning av mål och resultat i verksamheten, dels att belysa sambandet mellan avgifts- och anslagsfinansierad informationsverksamhet och hur kostnaderna i informationsverksamheten fördelar sig mellan den anslagsfinansierade respektive den avgiftsbelagda delen. ASS har redovisat uppdragen i två rapporter benämnda Uppföljning av mål och resultat inom Arbetarskyddsverket och Sambandet mellan avgifts- och anslagsfinansierad informationsverksamhet m.m. inom Arbetarskyddsverket. 1.2 Revisionsberättelse Riksrevisionsverket (RRV) har vid sin granskning av AV:s årsredovisning bedömt att informationen i årsredovisningens resultatredovisning inte strider mot av RRV kända förhållanden. RRV har vidare bedömt att övriga delar av årsredovisningen är rättvisande. 1.3 Anslagsframställning ASS har lämnat en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1994/95. ASS:s uppfattning från föregående år beträffande behovet av resursförstärkning kvarstår. ASS lyfter fram bl.a. följande områden som påverkar resursbehovet under perioden nämligen omfattningen av det pågående och fortsatta deltagandet i det europeiska standardiseringsarbetet och följderna av en avveckling av riksprovplatserna. Vidare har osäkerheten kring företagshälsovårdens dimensionering lett till att arbetsbelastningen på YI har ökat. Frågor som tidigare ställdes till företagshälsovården hamnar nu hos inspektionen. ASS framhåller vidare att de insatser inom europaharmoniseringen som redan görs har skett genom att resurser omdisponerats inom styrelsen. Detta har lett till att vissa områden, t.ex. utvärdering av tillsynens effekter för närvarande inte kan bevakas i tillräcklig omfattning. ASS framställer dock inte något annat yrkande än att nuvarande resurser får behållas. ASS föreslår inte några förändringar av den beslutade inriktningen för verksamheten. Ett besparingsmål på 5 miljoner kronor för treårsperioden 1992/93 - 1994/95 gäller för AV med anledning av riksdagens beslut våren 1991 rörande omställning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150 bil. II:9. bet. 1990/91:FiU30, rskr. 1990/91:386). På förslag av ASS lades besparingen ut med 3,42 miljoner kronor på budgetåret 1993/94. Vidare skulle den återstående delen av besparingen, 1,58 miljoner kronor, läggas ut för budgetåret 1994/95. För budgetåret 1994/95 föreslår ASS ett ramanslag på 381 411 000 kr. 2.2 Resultatbedömning Uppgifterna i årsredovisningen ger uttryck för att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning som anges i verksamhetsmålen. 2.2.1 Verksamhetsgrenen central tillsyn Det i regleringsbreven för budgetåren 1992/93 och 1993/94 fastlagda verksamhetsmålet avseende deltagande i det europeiska standardiseringsarbetet har uppfyllts planenligt. ASS medverkar i dag i ett stort antal sådana standardiseringskommittéer/grupper. Nämnda område, tillsammans med genomförandet av harmoniseringen av svenska arbetsmiljöregler till EG-direktiv inför ikraftträdandet av EES-avtalet utgör ca 15 % av verksamheten vid den centrala tillsynen. Mot bakgrund av det i arbetsmiljölagen förstärkta ansvaret för arbetsmiljön och arbetsmiljöarbetet har utbildningen av handläggande personal intensifierats och utökats. Samtidigt har rådgivningen till YI ökat. Vidare har handläggningstiden för ärenden kortats. ASS pekar i övrigt bl.a. på att kontinuerliga insatser har gjorts under perioden för att utveckla och effektivisera verksamheten inom den centrala tillsynen. För att kunna göra en mer samlad bedömning av verksamhetsgrenen central tillsyn behövs redovisningsmässigt ytterligare uppgifter. 2.2.2 Verksamhetsgrenen regional tillsyn För verksamhetsgrenen regional tillsyn har ASS redovisat bl.a. att YI:s verksamhet har ändrats till en mer kontrollerande roll. Andelen tid för inspektionsverksamhet har ökat. Samtidigt har precisionen när det gäller att finna och inspektera de arbetsmiljöer som från hälso- och olycksfallssynpunkt är de mest belastade ökat väsentligt. Vidare har antalet inspektioner och även s.k. systeminspektioner ökat under perioden samtidigt som inspektionsbesöken blivit alltmer präglade av ett helhetsperspektiv på arbetsmiljön. ASS framhåller att systeminspektionerna, som i sig är resurs- och tidskrävande, stärker det enskilda arbetsställets förutsättningar att utveckla och vidmakthålla en bättre arbetsmiljö. I redovisningen påpekas vidare att utvecklingen vid YI även har inneburit att ärendehanteringen har förbättrats, att rutinerna för uppföljning av mål och resultat i verksamheten har vidareutvecklats samt att väl fungerande samverkansformer har etablerats med andra berörda lokala/regionala myndigheter. Såvitt gäller arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamheten på arbetsställena framgår av det redovisade materialet att utvecklingen på detta område har påverkats negativt av det rådande arbetsmarknadsläget. Vidare visar redovisad statistik över behandlade ämnesområden vid inspektionsbesök att frågor om bl.a. internkontroll och arbetsorganisation bör ges fortsatt uppmärksamhet i inspektionsverksamheten. Redovisningen beträffande verksamhetsgrenen regional tillsyn pekar enligt regeringens uppfattning på en ökad effektivitet och en förbättrad kvalitet i YI:s verksamhet. 2.2.3 Verksamhetsgrenen särskild informationsverksamhet Av årsredovisningen och den av ASS avlämnade särskilda rapporten - Sambandet mellan avgifts- och anslagsfinansierad informationsverksamhet m.m. inom Arbetarskyddsverket - framgår, såvitt gäller den del av informationsverksamheten som finansieras med avgifter - att skillnaderna i resultat mellan i verksamheten ingående produktområden har varit betydande under den aktuella perioden. Några av produktområdena visar underskott, men för den samlade verksamheten kan ett mindre överskott noteras. Information om intäkter och kostnader per produktområde bör redovisas fortlöpande. 2.3 Slutsatser Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast vid den fördjupade prövningen och som redovisades i 1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. Resultatredovisningen i årsredovisningen för budgetåret 1993/94 bör emellertid enligt regeringens mening innehålla sådan information som gör det möjligt att kunna göra en mer samlad bedömning av verksamheten inom verksamhetsgrenen central tillsyn. För att kunna göra en så allsidig bedömning som möjligt av den särskilda informationsverksamheten bör ASS fortlöpande i årsredovisningarna lämna information om intäkter och kostnader för de produktområden som finansieras med avgifter. I sin rapport Uppföljning av mål och resultat inom Arbetarskyddsverket redovisar ASS de metoder och system som används i dag. ASS måste emellertid utveckla metoderna och systemen för att utvärdera effekterna av AV:s insatser. Inriktningen bör vara att kunna visa på mer utförliga bedömningar av effekterna av både den centrala och regionala tillsynsverksamheten. ASS skall i årsredovisningarna redovisa den fortsatta utvecklingen av metoder och system för uppföljning av mål och resultat i verksamheten. 2.4 Medelsberäkning ASS har inte framfört något annat yrkande än att få behålla nuvarande resurser. Det finns goda förutsättningar för att verksamheten skall kunna bedrivas i nuvarande omfattning med de resurser som nu beräknas för budgetåret 1994/95. Förslaget till ramanslag för AV har, jämte pris- och löneomräkning, beräknats med hänsyn dels till ett rationaliseringskrav på 1,9 %, dels till den återstående besparingen i den administrativa verksamheten på 1,58 miljoner kronor till följd av riksdagens beslut rörande omställning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150 bil. II:9, bet. 1990/91:FiU30, rskr. 1990/91:386). Förslaget har vidare justerats ned med 4,57 miljoner kronor till följd av det slopade arbetsgivarinträdet beträffande sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring fr.o.m. den 1 juli 1992. Med anledning av de tekniska justeringar av anslaget som gjordes inför det innevarande budgetåret till följd av bl.a. övergången till lån i Riksgäldskontoret har vid beräkningen av förslaget återförts 1,28 miljoner kronor. I enlighet med det principbeslut riksdagen fattat om ansvar för den statliga statistiken (bet. 1992/93:FiU7, rskr. 122) har i förslaget till ramanslag för AV 5 294 000 kr beräknats för statistik om arbetsskador och arbetsmiljö i stället för under sjunde huvudtitelns anslag D 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser. Regeringens överväganden avseende ansvarsfördelningen mellan Statistiska centralbyrån och andra myndigheter återfinns i bilaga 8, anslaget D 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser. Regeringen avser att senare uppdra åt ASS att i nära samarbete med Arbetsmiljöinstitutet närmare redovisa en planering för statistikansvaret. Slutligen har vid beräkningen av anslaget vissa tekniska justeringar gjorts. Härvid har för avsättning till trygghetsåtgärder för statsanställda beräknats 991 000 kr och för avgifter till Statens arbetsgivarverk 230 000 kr. Detta finns närmare beskrivet i regeringens finansplan under avsnittet särskilda frågor. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 385 710 000 kr. B 2. Arbetsmiljöinstitutet 1992/93Utgift174 582 000 1993/94Anslag170 612 000 1994/95Förslag172 744 000 Arbetsmiljöinstitutets uppgift är att bedriva och främja forskning, utbildning och dokumentation inom arbetsmiljöområdet i syfte att förbättra arbetsmiljön. Det övergripande målet för Arbetsmiljöinstitutet är att institutets verksamhet skall bidra till ökad kunskap om arbetsmiljön. 1 Arbetsmiljöinstitutet Arbetsmiljöinstitutet, vars anslag i sin helhet behandlas i forsknings- propositionerna, ingår i budgetcykel 2, dvs. perioden 1992/93 - 1995/96. Att budgetcykeln omfattar fyra i stället för tre år motiveras av att denna skall komma i fas med forskningspropositionerna. Riksdagen har beslutat om inriktningen av Arbetsmiljöinstitutets verksamhet för perioden 1992/93 - 1995/96 (prop. 1991/92:100 bil.11, bet.1192/93:AU12, rskr. 1992/93:251, prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:AU14, rskr. 1992/93:400). Arbetsmiljöinstitutet skall, enligt vad som angavs i 1992 års budget- proposition och i den senaste forskningspolitiska propositionen, under planeringsperioden i större utsträckning än tidigare skapa förutsättningar för att forskningsresultaten sprids och kan användas för att åtgärda problemen i arbetsmiljön, öka forskningens relevans med hänsyn till problemen i arbetsmiljön samt sträva efter att antalet doktorander och disputationer ökar under planeringsperioden. 1.1 Årsredovisning Arbetsmiljöinstitutet har lämnat en fullständig årsredovisning för räkenskapsåret 1992/93. Strukturen i redovisningen överensstämmer med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen inför budgetperioden 1992/93 - 1995/96. Arbetsmiljöinstitutet har i årsredovisningen redovisat hur tilldelade resurser använts under verksamhetsåret samt utvecklingen under de senaste 3 - 5 åren. Institutet har redovisat verksamheten i följande verksamhetsgrenar: forskning, bibliotek, utbildning, information, administration samt Hybrid-DNA-delegationen. Verksamheten har beskrivits bl.a. med avseende på resurstilldelning, finansiering och volym, t.ex. antal forskningsrapporter, konferenser, utbildningstimmar. Dessutom framgår hur resurserna fördelas på särskilt prioriterade forskningsområden och andra områden samt satsningen på programområden. Av redovisningen framgår att 76 % av resurserna går till forskning. En ökad andel av resurserna tilldelas breda programområden. Utbildning av bl.a. företagshälsovårdens personal tar i anspråk 10 % av resurserna. 6 % används till administration. Under perioden 1992/93 - 1995/96 prioriteras forskning om följande tvärvetenskapliga områden: belastningsskador, lungsjukdomar, cancer och genetiska skador, hudsjukdomar, olycksfall, datorn som hjälpmedel samt elektromagnetiska fält. Vidare arbetar institutet inom fyra s.k. programområden: god arbetsmiljö för ungdomar, god arbetsmiljö för äldre, god arbetsmiljö i vården samt yrkesförarnas arbetsmiljö. Det senare har påbörjats i enlighet med målet att utöka forskningen inom breda programområden. Riksdagen har uttalat att Arbetsmiljöinstitutet i sin forskning bör ta upp faktorer och förhållanden som ligger bakom långa sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Institutet framhåller att belastningsskadorna, ett prioriterat forskningsområdet inom institutet, står för en mycket stor del av arbetsskade- och sjukförsäkringskostnaderna. Den samlade forskningsverksamheten har under budgetåret bl.a. resulterat i 690 vetenskapliga rapporter och artiklar. Institutet har också ett omfattande internationellt samarbete. Under budgetåret har bedrivits 54 forskningsprojekt i samarbete med andra länder, varav 22 inom Norden. Fyra projekt har ingått i EG:s ramprogram för forskning. I samverkan med universitet och högskolor ansvarar institutet för att nya forskare kommer fram inom arbetsmiljöområdet. Av årsredovisningen framgår bl.a. att antalet doktorander, i linje med riksdagens intentioner, har ökat kraftigt under de senaste åren. Forskare vid institutet handleder för närvarande 78 doktorander. Av de forskarstuderande vid institutet avlägger årligen 5 - 8 doktorsexamen vid olika universitet. Ett av institutets verksamhetsmål är att institutets vidare- och efterutbildning av arbetsmiljöexperter skall breddas till områden utöver företagshälsovården och anpassas till varierande behov. Mot bakgrund härav har en ny utbildningspolicy utarbetats. Samtidigt har en genomgripande omorganisation gjorts av utbildningsverksamheten, framför allt i syfte att uppnå en bättre koppling till forskningsverksamheten. Arbetsmiljöinstitutet tillämpar ett system för bedömning av forsknings- enheternas prestationer och resultat i syfte att höja forskningens kvalitet och produktivitet. Olika prestationer, såsom antalet publikationer, tidskrifter, antal handledda doktorander, antal disputationer m.fl. prestationer, tillmäts olika vikter i ett poängsystem. Systemet innebär att forskningsenheternas tilldelning av omkostnadsmedel står i direkt relation till deras prestationer/resultat. Någon form av nyckeltal för beskrivning av effekterna av verksamheten, för produktivitet och kvalitet saknas dock i årsredovisningen. Den vetenskapliga kvaliteten och relevansen i forskningen bedöms främst vid de återkommande utvärderingarna. 1.2 Revisionsberättelse Riksrevisionsverket har vid sin granskning av Arbetsmiljöinstitutets årsredovisning bedömt att informationen i årsredovisningens resultatredovisning inte strider mot av Riksrevisionsverket kända förhållanden. Verket har vidare bedömt att övriga delar av årsredovisningen är rättvisande. 1.3 Anslagsframställning I sin förenklade anslagsframställning hemställer Arbetsmiljöinstitutet att budgetramen för 1993/94 - 1995/96 kvarstår. Institutet anför, att de under budgetåret 1992/93 påbörjade neddragningarna i verksamheten, bl.a. genom uppsägningar och genom att vissa vakanser inte återbesätts, gör det möjligt att klara institutets budget inom planeringsramen. 1.4 Utvärdering av verksamheten En omfattande utvärdering har ägt rum av den forskning som bedrivits vid institutet under perioden 1985-1991. Utvärderingen, som slutförts i augusti 1992, har utförts av från institutet fristående sakkunniga, huvudsakligen vetenskaplig expertis från Sverige och övriga Norden. Utvärderingen omfattade forskningens vetenskapliga kvalitet och relevans. I huvudsak är de sakkunniga mycket positiva till institutets forsknings- verksamhet. Viss kritik framfördes dock och utvärderingen har utmynnat i ett antal rekommendationer. Regeringen uppdrog i april 1993 åt Arbetsmiljöinstitutet att i samband med anslagsframställningen för budgetåret 1994/95 komma in med en redovisning av hur institutet avser att följa upp rekommendationerna från utvärderingen. Institutet redovisar med anledning av detta vilka åtgärder som har vidtagits respektive planeras för att ytterligare förbättra verksamheten i enlighet med rekommendationena. Detta innebär bl.a. att: - Organisatioriska förändringar har vidtagits som bl.a. innebär att antalet forskningsenheter minskar. - Neddragningar av verksamheten har i huvudsak drabbat de enheter som fått låga betyg i utvärderingen. - Principer och riktlinjer har utarbetats för framtida prioriteringar i forskningen och utformning av forskningsprogram. - En omorganisation av utbildningsverksamheten har genomförts, framför allt i syfte att få en bättre koppling mellan utbildning och forskningsverksamhet. Institutet anför vidare att de inför den fördjupade anslagsframställningen avseende treårsperioden 1995/96-1997/98 kommer att arbeta vidare med prioriteringar och program i forskningsverksamheten och med att ytterligare öka institutets internationella forskningssamarbete. 2 Regeringens överväganden 2.1 Sammanfattning Övergripande mål Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller för fyraårsperioden 1992/93-1995/96. Resurser: Ramanslag 1994/95 172 744 000 kr. 2.2 Resultatbedömning Årsredovisningen ger en överskådlig beskrivning av verksamhetsåret 1992/93. Uppgifterna i årsredovisningen ger också uttryck för att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning som anges i verksamhetsmålen. Årsredovisningen ger vid handen att Arbetsmiljöinstitutet har en hög produktionen i de olika verksamhetsgrenarna och att denna i flera avseenden har förbättras under budgetåret. Den nyligen genomförda utvärderingen visar att huvuddelen av verksamheten bedrivs med hög vetenskaplig kvalitet och relevans. Den redovisning, som institutet avgivit med anledning av regeringens uppdrag, visar att institutet noga följt upp utvärderingens resultat och att en rad åtgärder redan har vidtagits eller planeras i syfte att ytterligare förbättra verksamheten i enlighet med utvärderingens rekommendationer. Bl.a har organisatoriska förändringar genomförts i syfte att effektivisera verksamheten samtidigt som neddragningar gjorts framför allt i verksamheter som fått låga betyg i utvärderingen. Arbetsmiljöinstitutet ger vidare hög prioritet åt arbetet med att förbättra underlaget för prioriteringar i forskningsverksamheten. Det interna styrsystemet, som används av institutet i syfte att höja forskningens kvalitet och produktivitet, är värdefullt bl.a. för att förstärka resultattänkandet inom organisationen. Data som visar hur olika prestationer/resultat har utvecklats över tiden bör dock utvecklas vidare och kopplas till olika projekt/forskningsområden. Dessutom bör prestationer/resultat relateras till insatta resurser. Det finns ännu inte någon möjlighet att bedöma effekterna inom något av verksamhetsområdena. Eftersom institutets verksamhet ytterst syftar till att åstadkomma förbättringar i arbetsmiljön måste insatserna även bedömas i ljuset av detta. Utvärdering av forskningens effekter är svårt. Det kan bl.a. vara svårt att särskilja just effekten av institutets insatser. Detta får dock inte tas till intäkt för att sådana utvärderingar inte skall göras. Det är angeläget att det utvecklas ett systematiskt arbete och metodutveckling för att utvärdera forskningens effekter på arbetsmiljön. Detta gäller inte bara sluteffekten i form av bättre arbetsmiljö utan också hur kunskapen har förts ut i arbetslivet. 2.3 Slutsatser Arbetsmiljöinstitutet är ett av de större forskningsinstituten utanför högskoleorganisationen. Institutet har som den nyligen genomförda utvärderingen visar, också producerat högkvalitativ forskning inom arbetsmiljöområdet och internationellt vunnit respekt inom vetenskapliga kretsar. Regeringens bedömning är att Arbetsmiljöinstitutet på ett förtjänstfullt sätt följt upp och vidtagit åtgärder med anledning av den utförda utvärderingen. Detta arbete bör fortsätta samtidigt som underlaget för prioriteringar i forskningsverksamheten ytterligare bör förbättras. De riktlinjer och mål som har lagts fast i den forskningspolitiska propositionen och i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 skall gälla även för budgetåret 1994/95. 2.4 Medelsberäkning Det sammanlagda resursbehovet för Arbetsmiljöinstitutet beräknar regeringen för budgetåret 1994/95 till 172 744 000 kr, varav 1 040 000 kr beräknas för Delegationen för hybrid-DNA-frågor. Förslaget till ramanslag för Arbetsmiljöinstitutet har, jämte pris- och löneomräkning, beräknats med hänsyn till ett rationaliseringskrav på 1,9 %. Förslaget har vidare justerats ned med 1,58 miljoner kr till följd av det slopade arbetsgivarinträdet beträffande sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring fr.o.m. den 1 juli 1992. Med anledning av de tekniska justeringar av anslaget som gjordes inför det innevarande budgetåret till följd av bl.a. övergången till lån i Riksgäldskontoret har vid beräkningen av förslaget återförts 2,2 miljoner kr. Vidare har vid beräkning av anslaget vissa tekniska justeringar gjorts. Härvid har för avsättning till trygghetsåtgärder för statsanställda beräknats 373 000 kr och för avgifter till Statens arbetsgivarverk 93 000 kr. Detta finns närmare beskrivet i regeringens finansplan under avsnittet särskilda frågor. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Arbetsmiljöinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 172 744 000 kr. B 3. Yrkesinriktad rehabilitering 1992/93Utgift821 900 000 1993/94Anslag769 895 000 1994/95Förslag781 448 000 Från anslaget betalas anordnande och drift av arbetsmarknadsinstitut (Ami) samt metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen. 1 AMS 1.1 Resultatredovisning AMS framhåller i sin årsredovisning att Ami har ett gemensamt uppdrag med arbetsförmedlingen som innebär att deras insatser skall komplettera varandra och bidra till slutresultatet för den sökande. Sökandeomsättningen för utsatta grupper, hur många som erhållit arbete, åtgärd m.m., redovisas därför som ett för arbetsförmedlingen och Ami gemensamt resultat. Sökande med utbildningsbidrag vid Ami samt resultat av insatser för arbetshandikappade ___________________________________________________________ 1990/91 1991/92 1992/93 ___________________________________________________________ Antal sökande med utbild-6 686 7 178 8 063 ningsbidrag vid Ami (snitt/mån) - därav arbetshandikappade3 832 3 415 4 574 - arbetshandikappade % 57 % 48 % 57 % Inskrivningstid i genomsnitt - samtliga som lämnat Ami105 dgr93 dgr 90 dgr - arbetshandikappade 120 dgr 109 dgr 97 dgr Arbetshandikappade som fått - arbete (kat 1 och 7) 21 181 18 738 20 284 - arbetsmarknadspolitisk åtgärd 12 422 18 485 26 150 därav: arbetsmarknadsut- bildning 8 102 12 830 12 569 beredskapsarbete 3 711 4 479 4 443 ungdomspraktik 1) 609 783 4 192 arbetslivsutveckling - - 4 259 utbildningsvikariat - 393 687 1) Särskild inskolningsplats före den 1 juli 1992 ___________________________________________________________ Antalet inskrivna sökande med utbildningsbidrag vid Ami har ökat samtidigt som tiden vid Ami har minskat jämfört med tidigare budgetår. Budgetåret 1992/93 var i genomsnitt per månad 8 063 personer inskrivna. Av dessa var 57 % arbetshandikappade vilket är en ökning med nio procentenheter jämfört med föregående budgetår. Vidare framgår att antalet arbetshandikappade som fått arbete har ökat jämfört med föregående budgetår medan antalet som gått till arbetsmarknadsutbildning minskat till förmån för andra åtgärder. 1.2 Regional organisation av arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser Den 4 april 1991 bemyndigade regeringen AMS att besluta om den regionala organisationen för arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser (Ami-S). AMS har redovisat organisationsförändringen i en rapport till regeringen. Under budgetåret 1992/93 lämnade 2 100 personer (kat 7) Ami-S. Av dessa gick 23 % till arbete eller utbildning. Föregående budgetår lämnade 2 000 personer Ami-S varav 40 % fick arbete eller utbildning. AMS menar att en förklaring till minskningen kan vara att Ami-S numera arbetar mer konsultativt och att ärendena sedan fullföljs av arbetsförmedlingen och att resultaten därför tillgodoräknas förmedlingen. Insatser för personalutbildning, stöd till teknikutveckling och metod- utveckling har också utvecklats under budgetåret. 1.3 Verksamhetens inriktning Utbudet av tjänster för yrkesinriktad rehabilitering skall enligt AMS göras tydligt i varje län. Därigenom skall de personella resurserna för verksamheten också lättare kunna definieras i organisationen. Styrelsen understryker vikten av att säkra och utveckla den specialistkompetens som finns inom Ami så att tjänsterna kan erbjudas stora grupper av sökande med olika slag av arbetshinder. Utöver bastjänster som vägledning, arbetsträning och -orientering, arbetspsykologiska insatser, funktionsbedömning m m skall olika grupper av funktionshindrade erbjudas träning i kompensatoriska tekniker, utprovning av arbetshjälpmedel och arbetsanpassning. Tjänster har också utvecklats för personer med afasi, hjärnskada, dyslexi och smärtproblematik. 2 Regeringens överväganden 2.1 Sammanfattning Resurser Ramanslag 1994/95 781 448 000 kr. 2.2 Resultatbedömning AMV har uppfyllt regeringens krav på att fler av dem som lämnade arbetsförmedlingen/Ami budgetåret 1992/93 skulle gå till arbete eller utbildning än budgetåret innan. Vidare har antalet inskrivna vid Ami liksom andelen arbetshandikappade av dessa ökat under budgetåret. Samtidigt har den genomsnittliga inskrivningstiden kontinuerligt minskat under den nu redovisade treårsperioden. 2.3 Fördjupad prövning Det nu tillgängliga underlaget ger inte möjlighet att närmare värdera Ami:s samlade resultat. I december 1992 uppdrog regeringen åt AMS att bl.a. föreslå indikatorer som kan utgöra resultatmått för den verksamhet och de prestationer som utförs vid Ami. Vidare skulle styrelsen lägga fram förslag om hur vissa arbetsformer och försöksverksamheter vid Ami kan utvärderas. AMS har redovisat uppdraget i juni 1993. Regeringen har därefter i juni 1993 uppdragit åt AMS att med utgångspunkt i de avgivna förslagen redovisa institutens resultat och prestationer samt vissa särskilda arbetsformer/försöksverksamheter. Av redovisningen skall även framgå hur resultaten förhåller sig till insatta resurser. Redovisningen bör ge ett bättre underlag för framtida bedömningar av verksamheten. Vad som ytterligare försvårar en resultatbedömning i nuläget är att ungefär hälften av Ami:s personalresurser används till insatser för icke inskrivna sökande. Det är därför inte möjligt att nu göra en samlad bedömning av hur verksamhetens effektivitet utvecklas eller att beräkna kostnaderna för en inskrivning vid Ami. Även RRV har i sin rapport över AMS årsredovisning ansett det önskvärt att förvaltningskostnaderna kunde slås ut på de olika åtgärderna så att en bättre bild av åtgärdskostnaderna kunde erhållas. Regeringen erinrar om att bl.a. Ami-verksamheten kommer att behandlas i utredningen om arbetsmarknadspolitiken roll, omfattning, inriktning och avgränsning. 2.4 Slutsatser Mot bakgrund av den fördjupade prövning regeringen gjort av verksamheten dras följande slutsatser. AMS bör fortsätta arbetet med att formulera resultatmått som gör det möjligt att beräkna kostnaderna för en inskrivning vid Ami. I avvaktan på AMS ytterligare redovisning av pågående försöksverksamheter inom den yrkesinriktade rehabiliteringen bör nuvarande riktlinjer för verksamheten ligga fast. 2.5 Medelsberäkning Vid beräkning av anslaget har hänsyn tagits till pris- och löneutvecklingen. Förslaget har justerats ned med 15,4 miljoner kr till följd av det slopade arbetsgivarinträdet beträffande sjukkpenning enligt lagen om allmän försäkring fr.o.m. den 1 juli 1992. Vidare har viss teknisk justering gjorts. För avsättning till trygghetsåtgärder för statsanställda har beräknats 1 946 000 kr. Detta finns närmare beskrivet i regeringens finansplan under avsnittet särskilda frågor. Anslaget har undantagits från det generella rationaliseringskravet på 1,9 %. Avgift till Statens arbetsgivarverk har beräknats under anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 781 448 000 kr. B 4. Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet 1993/94 Anslag 1 000 1994/95 Förslag 1 000 Anslaget avser uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade rehabiliteringen s.k. arbetslivstjänster, riktad till företag och förvaltningar som vill använda sig av de kunskaper och erfarenheter inom området yrkesinriktad rehabilitering som finns inom Arbetsmarknadsverket. 1 AMS 1.1 Resultatredovisning AMS har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat intäkter och kostnader för Arbetslivstjänster under budgetåren 1990/91 - 1992/93. Av följande tabell framgår de aktuella beloppen samt antalet konsulttimmar och avslutade uppdrag. Intäkter, kostnader och resultat samt antalet konsulttimmar, helårsarbetare och avslutade uppdrag för Arbetslivstjänster under budgetåren 1990/91 till 1992/93 (1 000-tal kronor) ___________________________________________________________ 1990/91 1991/92 1992/93 ___________________________________________________________ Intäkter 139 371 193 166 197 316 Kostnader 137 435 184 785 183 136 Resultat (efter avskrivningar1 7077 00813 245 finansiella och extraordinära intäkter och kostnader) Antal konsulttimmar * 316 181 301 692 Antal årsarbetande * 300 325 ___________________________________________________________ * uppgift saknas Länen skiljer sig åt när det gäller att nå balans mellan kostnader och intäkter. Den intäktsfinansierade verksamheten har genererat ett överskott under den gångna treårsperioden. I AMS årsredovisning anges omsättningen under räkenskapsåret 1992/93 till 197 315 563 kr vilket gör att det ackumulerade överskottet motsvarar 11 % av omsättningen. Av 14 437 avslutade ärenden under budgetåret 1992/93 utmynnade 32 % i en rekommendation om återgång till arbete, hos samma eller annan arbetsgivare. Vidare rekommenderades 27 % en utbildning. Resterande antal ärenden återgick till försäkringskassan eller arbetsgivaren för en pensionsutredning eller rekommendation om annan åtgärd m.m. Försäkringskassan är Arbetslivstjänsters största uppdragsgivare och svarar för ca 80 % av intäkterna. Kommuner, landsting och företag har vardera genererat ca 6 % av intäkterna. Antalet anställda uttryckt som årsarbetare var 325 under budgetåret 1992/93, vilket är en ökning med 25 personer jämfört med föregående budgetår. I AMS särskilda rapport till den fördjupade anslagsframställningen redovisas hur tio länsarbetsnämnder har bedömt att uppdragsverksamheten påverkat kompetensen inom den ordinarie verksamheten vid arbetsförmedlingen och Ami. Enligt redovisningen är samverkan mellan den anslagsfinansierade respektive uppdragsfinansierade verksamheten under uppbyggnad. Utbytet av medarbetare går åt båda hållen och därmed tillförs verksamheterna nya kunskaper och erfarenheter. 1.2 Omfattning under den kommande treårsperioden AMS bedömer att försäkringskassan även framöver kommer att bli den största uppdragsgivaren och att möjlighet finns för Arbetslivstjänster att öka sin försäljning till kassorna. AMS bedömer vidare att försäljningen till mindre företag kommer att öka med 20 % per budgetår. Arbetslivstjänsters intäkter beräknas därmed kunna uppgå till ca 260 mkr under budgetåret 1996/97. AMS uppfattning är att detta är nivåer som möjliggör kvalitativt god service till kunderna inom såväl den anslags- som den intäktsfinansierade verksamheten. Arbetslivstjänsters beräknade försäljningsvolymer (mkr) ___________________________________________________________ Budgetår Försäkrings- Företag/ Totalt kassan Myndigheter 1994/95 175 60 235 1995/96 175 72 247 1996/97 175 87 262 ___________________________________________________________ 2 Regeringens överväganden 2.1 Resultatbedömning Som framgått av föregående avsnitt gav verksamheten med Arbetslivstjänster budgetåret 1992/93 ett överskott på drygt 13 mkr. Tillsammans med tidigare överskott uppgick det samlade överskottet till 21 960 000 kr eller 11 % av omsättningen. Enligt 10  kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) får en myndighet med inkomster av avgiftsfinansierad verksamhet balansera räkenskapsårets resultat i ny räkning förutsatt att det ackumulerade överskottet uppgår till högst 10 % av verksamhetens omsättning. I annat fall skall myndigheten lämna regeringen förslag till disposition av hela överskottet. Regeringen har bifallit en ansökan av AMS om att få avsätta det nämnda beloppet till kompetensutveckling och konsolidering av verksamheten. Som framgår av tabellen med uppgifter om intäkter, kostnader och resultat m.m. har antalet konsulttimmar minskat budgetåret 1992/93 jämfört med föregående budgetår, samtidigt som intäkterna ökat. Antalet omfattade personer har dock ökat med ca 1 250 jämfört med budgetåret 1991/92. AMS har inte explicit redovisat hur stor del av den totala arbetstiden som utgörs av debiterade konsulttimmar. Men om man ser på antalet årsarbetare i relation till antalet konsulttimmar finner man att debiteringsgraden har sjunkít budgetåret 1992/93 jämfört med föregående år. Enligt AMS är emellertid sifforna osäkra varför det är svårt att dra några bestående slutsatser härav. RRV konstaterar i sin granskning av årsredovisningen att Arbetslivstjänster redovisas mycket kortfattat. Resultatredovisningen bör i framtiden inriktas så att kraven på särskild redovisning per verksamhetsgren uppfylls enligt 9  förordningen (1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning. 2.2 Fördjupad prövning Av AMS redovisning framgår att intäkterna av den avgiftsfinansierade verksamheten har ökat under treårsperioden 1990/91-1992/93 och att verksamheten ger ett avsevärt överskott. Samtidigt finns tecken på att effektiviteten i verksamheten kan ha minskat. Regeringens bedömning är att AMS bör försöka förbättra redovisningen, öka effektiviteten och se över prissättningen på tjänsterna så att överskottet inte överstiger vad som anges i 10  kapitalförsörjningsförordningen. Vidare är det angeläget att nå bättre balans mellan kostnader och intäkter i län med obalanser. 2.3 Slutsatser Arbetslivstjänster kommer liksom AMV:s övriga verksamhet som nämnts att bli föremål för utredning. Tills vidare bör den nuvarande inriktningen av arbetslivstjänsterna ligga fast. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. B 5. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 1992/93Utgift 5 674 401 000 Reservation1 038 127 000 1993/94Anslag6 956 220 000 1994/95Förslag7 123 169 000 Anslaget omfattar arbetshjälpmedel och arbetsbiträde åt handikappade, näringshjälp, anställning med lönebidrag och statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 betalas även utbildningsbidrag till inskrivna vid arbetsmarknadsinstituten från anslaget. Arbetshjälpmedel åt handikappade avser bidrag till arbetshjälpmedel eller anordningar på arbetsplatsen som behövs för att den handikappade skall kunna utföra sitt arbete, bidrag till arbetsbiträde samt expertmedverkan i sådana ärenden. Bidrag till arbetsbiträde skall göra det möjligt för handikappade att med hjälp av sådant biträde kunna utföra i stort sett normala arbetsinsatser. Näringshjälp i form av bidrag skall ge en handikappad arbetssökande, för vilken det inte finns någon annan lämplig åtgärd som arbetsförmedlingen kan vidta, möjlighet att starta ett eget företag. Vidare betalas expertutredningar i ärenden rörande näringshjälp från anslaget. Anställning med lönebidrag är en stödform som syftar till att stimulera arbetsgivare att ge anställning åt arbetshandikappade för vilka andra åtgärder inte kan vidtas för att underlätta en arbetsplacering. Inom ramen för försöksverksamhet med stödpersoner åt handikappade kan bidrag i stället lämnas för en sådan stödperson. Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare avser bidrag till kommuner och i vissa fall andra offentliga myndigheter för att anordna skyddat arbete för personer som har särskilt stora svårigheter att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. 1 AMS 1.1 Resultatredovisning AMS har i en särskild rapport till den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1994/95 - 1996/97 bl.a. redovisat utvecklingen av stödformen lönebidrag för arbetshandikappade. Styrelsen har även lämnat årsredovisning. 1.1.1 Sysselsättningsmål Det genomsnittliga antalet sysselsatta per månad med lönebidrag ökade under de senare åren på 1980-talet och var som högst - drygt 45 000 personer - budgetåret 1990/91. Antalet har därefter minskat. Budgetåret 1992/93 sysselsattes i genomsnitt per månad 42 517 personer med lönebidrag, vilket är en minskning med ca 1 000 personer jämfört med budgetåret 1991/92. Samtidigt var antalet som började en sådan anställning 9 217 under 1992/93, vilket är en betydande ökning jämfört med 6 048 budgetåret innan. Antalet sysselsatta i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) var i genomsnitt per månad 5 725 personer budgetåret 1992/93, dvs. ungefär samma antal som under de närmast föregående åren. 1.1.2 Avgångar från anställning med lönebidrag, m.m. I den särskilda rapporten redovisas avgångar från anställning med lönebidrag samt avgångsorsaker. Länsarbetsnämnderna har lämnat uppgifter om de personer som lämnade en lönebidragsanställning budgetåret 1991/92. Av totalt 5 710 personer gick 9,2 % till en anställning utan bidrag och 7,2 % till en annan subventionerad anställning, inklusive Samhall. Återstående 83,6 % utgjordes av personer som pensionerats (5,4 %) eller lämnat arbetet efter egen uppsägning (31,3 %) eller uppsägning från arbetsgivarens sida (46,9 %). Vidare rapporterar AMS att det skett en markant förändring efter den 1 juli 1991 i fråga om beslutstidens längd för lönebidrag. Drygt hälften har kortare beslutstid än ett år och för ytterligare 26 % ligger tiden mellan ett och två år. Endast 6 % har längre beslutstid än tre år. Motsatta förhållandet gäller för de beslut som fattades före budgetåret 1991/92. Drygt 60 % av de tidigare besluten avsåg perioder på minst fyra år. 1.1.3 Unga handikappade Ett verksamhetsmål för AMV är att de särskilda insatserna för unga handikappade skall fortsätta i minst samma omfattning som tidigare. Insatserna har dels avsett ungdomar med sjukbidrag/förtidspension, födda 1962 och senare, dels skolungdomar med handikapp. Budgetåret 1992/93 har verksamhetens omfattning fortsatt att öka. Av 2 017 ungdomar gick 996 eller knappt 50 % till aktiva åtgärder, främst inskolningsplats eller ungdomspraktik (485), anställning med lönebidrag eller hos Samhall (250), eller utbildning (235). 17 av ungdomarna fick arbete utan lönesubventioner. Samtidigt har 2 171 skolungdomar fått feriearbete eller praktik eller vägledning inför val av fortsatt utbildning m.m. eller information om arbetstekniska hjälpmedel och andra anpassningsåtgärder, bl.a. genom insatser av arbetsmarknadsinstituten. 1.2 Kostnadsredovisning I årsredovisningen för budgetåret 1992/93 har AMS redovisat kostnaderna för de olika åtgärder, som betalas av anslaget till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade. Hur utgifterna fördelade sig framgår av nedanstående tabell. Utgifter b.å. 1992/93 för Särskilda åtgärder för arbetshandikappade Åtgärd Utgift (mkr) Lönebidrag 4 962,4 Skyddat arbete hos offentliga 607,3 arbetsgivare (OSA) 20,4 Arbetshjälpmedel 19,0 Arbetshjälpmedel, datorbaserade 14,8 Näringshjälp 44,0 Arbetsbiträde 2,2 Otraditionella insatser 4,3 Övrigt ___________ SUMMA 5 674,4 Som framgår av den följande tabellen gick 47 % av utbetalda medel till lönebidrag budgetåret 1992/93 till allmännyttiga organisationer och motsvarande, vilket är en minskning jämfört med tidigare budgetår, då hälften av de anvisade medlen gick till dessa arbetsgivare. I fråga om övriga kategorier arbetsgivare har fördelningen har varit relativt konstant över åren. Antal anställa med lönebidrag (per 31 maj 1993) resp. utgifter för lönebidrag fördelade på arbetsgivarkategori b.å. 1992/93 ArbetsgivareAntal Andel av Utbetalt Andel av an-ställdasamtliga bå utgifter- med med bidrag 1992/93 na 1992/93 lönebi- 31/5 -93 (mkr) % drag. % 31/5 -93 Statliga 5 696 13 1 027 21 Allm.nytt. 16 410 38 2 341 47 Landsting 2 022 5 115 2 Kommuner 5 480 12 342 7 Enskilda 13 442 31 1 122 23 Övriga 521 1 15 0 SUMMA 43 571 100,0 4 962 100,0 I årsredovisningen anger AMS den genomsnittliga månadskostnaden för en anställning med lönebidrag budgetåret 1992/93 till 9 700 kr. Av den särskilda rapporten framgår utbetalningarna per sysselsättningsmånad hos olika arbetsgivare under perioden 1989/90 - 1991/92. Utbetalningar per sysselsättningsmånad hos olika arbetsgivarkategorier (1987 års priser) År StatligaAllm.- Kom- Lands-- En- Samt- nytt. muner ting skilda liga org. företag 1989/90 10 120 9 594 2 801 2 620 5 206 6 956 1990/91 10 078 9 097 3 126 2 718 4 722 6 650 1991/92 12 736 9 322 3 618 3 396 4 972 7 400 Utbetalda bidrag per sysselsättningsmånad har ökat under perioden, mätt i fasta priser. Ökningen förklaras dels av att den genomsnittliga bidragsnivån har ökat något till följd av utvecklingen på arbetsmarknaden, dels av att registren över anställda med lönebidrag rensats från dem som under lång tid inte omfattats av bidrag. Utvecklingen av den genomsnittliga bidragsnivån för flexibelt lönebidrag i procent av lönesumman hos olika kategorier arbetsgivare framgår av följande tabell Tid StatligaAllm.- Kom- Lands- En- Samt- nytt. muner ting skilda liga org. företag 1 juli 1992 95,4 84,6 44,6 49,6 60,1 66,8 1 nov. 1992 94,6 84,3 46,2 37,6 60,8 69,9 1 juni 1993 91,6 84,4 47,4 38,9 60,9 67,0 AMS redovisar även i den särskilda rapporten genomsnittskostnader för nybeviljade flexibla lönebidrag resp. för "gamla" lönebidrag, som beviljats före den 1 juli 1991 enligt äldre bestämmelser. Uppgifterna visar bara små förändringar vad gäller bidragskostnaderna för olika kategorier arbetsgivare. De stora skillnaderna i bidragskostnader mellan olika slags arbetsgivare kvarstår således i fråga om bidrag som beviljats enligt de nya reglerna om flexibelt bidrag. 1.3 AMS förslag för budgetåret 1994/95 1.3.1 Arbetshjälpmedel och näringshjälp Arbetsförmedlingen kan lämna bidrag till arbetsgivare för arbetsbiträde åt handikappade, om arbetsgivaren har utgifter för sådant biträde som överstiger vad som är normalt för befattningen eller verksamheten. AMS upprepar nu ett förslag om att bidrag till arbetsbiträde även skall kunna lämnas till arbetsgivare som tar emot en grupp arbetshandikappade för arbetsträning. Stödet skall i första hand sättas in då grupper från omsorgsverksamhet får arbetsträning på en arbetsplats. Vidare återkommer styrelsen till sitt tidigare förslag om slopande av den gällande begränsningen att lönebidrag och bidrag till arbetsbiträde inte sammantaget får överstiga lönekostnaden för den arbetshandikappade. AMS föreslår att näringshjälp till handikappade som börjar verksamhet som egen företagare skall höjas från 30 000 kr. till 50 000 kr. Styrelsen erinrar om att förslaget överensstämmer med ett förslag som har lagts fram av 1989 års Handikapputredning i betänkandet Ett samhälle för alla (SOU 1992:52). Näringshjälp bör kunna komma i fråga utan att andra åtgärder, t.ex. lönebidrag, först skall ha uteslutits. Dessutom föreslår AMS att egna företagare med grava handikapp skall kunna kompenseras för merkostnader som uppstår till följd av handikappet inom ramen för ett vidgat näringshjälpsbegrepp. Som exempel nämner styrelsen kostnader för dövtolk. Det föreslagna bidraget skulle kunna lämnas i form av ett årligt bidrag till styrkta merkostnader på högst 100 000 kr. 1.3.2 Otraditionella medel AMS föreslår att högst 3 % av anslaget skall få användas för otraditionella insatser för att främja handikappades rätt till arbete. Vidare föreslår styrelsen att alternativa driftsformer med arbetsuppgifter som är specifikt anpassade för arbetshandikappade byggs upp med bidrag från AMS. Alternativa former bör utvecklas vid sidan av de arbetstillfällen som skapas på marknaden där gängse företagsekonomiska principer gäller. Det finns arbetsuppgifter, särskilt inom tjänstesektorn, som efterfrågas och som skulle kunna utföras utanför kretsen av etablerade företag och myndigheter inklusive Samhall. Arbetsuppgifterna skulle kunna utföras av stiftelse, kooperativ eller annan alternativ driftsform, som styrs och drivs av flera parter, anställda, offentlig sektor, näringsliv, folkrörelser m. fl. Till sådan verksamhet skall, enligt AMS förslag, särskilt samhällsstöd kunna lämnas som alternativ till lönebidrag eller Samhall. Ett krav skall vara att arbetsförmedlingen anvisar till anställningarna och att verksamheten har vissa stipulerade regler om anställningsförhållanden som garanterar arbete åt handikappade på deras egna villkor. För att undvika segregerade arbetsplatser kan villkor ställas på att ett visst antal anställda skall vara icke handikappade och att arbetsplatsen skall ha en viss åldersspridning bland de anställda. Socioekonomiska mål skall styra verksamheten och grunden skall utgöras av samhällsekonomiska kalkyler för kostnader och intäkter. Alternativkostnaderna skall ingå när bokslut för verksamheten upprättas. I första hand förordar AMS att ändamålet med anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag vidgas, så att anslaget får utnyttjas för den föreslagna verksamheten. I andra hand bör medlen till otraditionella insatser under anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade användas. Intäkter från uppdragsverksamhet skall komplettera statsbidraget. AMS avser att medverka till den föreslagna verksamheten så att minst ett projekt startas i varje län. Verksamheten skall noga följas och avrapporteras till regeringen. 1.3.3 Anställning med lönebidrag m.m. AMS föreslår att arbetsförmedlingen skall kunna lämna lönebidrag för anställda vilkas handikapp inte medger att de kan arbeta kvar när förändringar på arbetsplatsen eller i produktionsprocessen genomförs eller när en varselsituation uppstår. 1.3.4 Utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami För budgetåret 1994/95 har AMS beräknat kostnaderna för utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami till 800 miljoner kronor. 2 Regeringens överväganden 2.1 Resultatbedömning 2.1.1 Anställning med lönebidrag m.m. Av AMS årsredovisning framgår att det genomsnittliga antalet personer i lönebidragsanställning har fortsatt att minska jämfört med budgetåret 1990/91 efter att dessförinnan ha ökat fortlöpande. Detta har skett trots att fler fick en lönebidragsanställning budgetåret 1992/93 än budgetåret innan. Att det totala antalet minskar sammanhänger med att många lämnar lönebidragsanställningar, bl.a. i samband med driftsinskränkningar och nedläggningar. Sammantaget var 48 243 personer sysselsatta med dessa stödformer vid utgången av budgetåret 1992/93. Detta innebär att AMV inte fullt ut kunnat nå det av regeringen uppställda kravet på att minst 51 000 personer i genomsnitt skall ges arbete med lönebidrag och inom OSA. AMS redovisning av utbetalningarna per sysselsättningsmånad hos olika arbetsgivarkategorier visar främst effekterna av de tidigare bidragsreglerna med högre bidragsnivåer för statliga arbetsgivare och allmännyttiga organisationer. Kostnadsvariationer mellan 12 700 och 3 400 kr per månad visar också att ett mått, som anger kostnaden för en genomsnittlig sysselsättningsmånad vid anställning med lönebidrag, bara är begränsat användbart. I verkligheten beror kostnaderna i hög grad på inom vilken sektor anställningen finns. Allt eftersom det nya systemet med flexibla lönebidrag införs kommer skillnaderna sannolikt att utjämnas allt mer. Men som framgått av tabellen ovan gäller också för det flexibla bidraget att de genomsnittliga bidragsnivåerna ligger väsentligt högre för statliga arbetsgivare och allmännyttiga organisationer. Ingenting tyder på att skillnaderna i bidragsnivåer skulle avspegla systematiska skillnader i fråga om de anställdas arbetsförmåga. Den redovisning som AMS har lämnat av avgångar från anställning med lönebidrag budgetåret 1991/92 visar att ytterst få lämnade ett subventionerat arbete för arbete på vanliga villkor. Under året gick ca 525 personer till arbete utan bidrag, vilket kan relateras till hela antalet anställda med lönebidrag, som var 44 800 vid budgetårets utgång. Kortare beslutsperioder och fler anställningar hos enskilda företag kan bidra till en utveckling där fler övergår till icke subventionerade anställningar. Det är angeläget att utvecklingen följs. RRV kommer i en revisionsrapport i januari 1994 att redovisa en undersökning av hur det flexibla lönebidraget använts av arbetsförmedlingarna, effekter för handikappades sysselsättningsmöjligheter, bidragsnivåer m.m. Riksdagen beslutade (bet. 1992/93:AU:12, rskr. 192/93:203) med anledning av 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 11) om viss omfördelning av medel från anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade till vissa kulturinstitutioner under Försvars- resp. Kulturdepartementet. AMS skall redovisa de åtgärder som vidtagits med anledning av beslutet senast den 1 februari 1994. Effekterna av reformen kommer även att följas av den särskilda arbetsgruppen som bildats för att behandla vissa frågor inom Kultur- och Arbetsmarknadsdepartementens ansvarsområden. 2.1.2 Utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami Som redovisats i 1993 års kompletteringsproposition (prop. 1992/93:150 bil. 8, avsnitt C. Arbetslivsfrågor) översteg kostnaderna för utbildningsbidrag till inskrivna sökande vid Ami budgetåret 1992/93 anvisade medel. Regeringen har genom beslut den 15 april 1993 medgivit att under det dåvarande förslagsanslaget Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag anvisat belopp 506 miljoner kronor fick överskridas med högst 268 miljoner kronor. Genom beslut den 28 oktober 1993 medgavs ett ytterligare överskridande på 178 601 kr som en bokföringsmässig slutjustering. Till medgivandet om överskridande var knutet ett volymkrav på 370 000 deltagarveckor. AMS har uppskattat att volymen budgetåret 1992/93 var ca 379 700 deltagarveckor. 2.2 Fördjupad prövning De resultat som AMS har redovisat vad gäller de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade visar att målen i stort har uppnåtts. Det finns dock anledning att följa kostnadsutvecklingen för anställning med lönebidrag samt hur övergångarna till icke subventionerat arbete utvecklas. Kortare beslutsperioder, handlingsplaner för de anställdas utveckling m.m. bör kunna medverka till en ökad kontroll av kostnadsutvecklingen och till fler övergångar till icke subventionerat arbete. 2.3 Slutsatser Mot bakgrund av den fördjupade prövning regeringen gjort av verksamheten dras följande slutsatser. Insatser för arbetshandikappade skall fortsatt prioriteras och inriktas på att fler skall kunna få arbete eller utbildning. Inriktningen bör vara att söka minska den genomsnittliga åtgärdskostnaden per sysselsättningsmånad. Insatserna för unga handikappade skall fortsätta i minst oförändrad omfattning. Övergångarna till reguljära anställningar utan lönesubventioner bör följas upp, liksom insatserna för personer med svårare funktionshinder. 2.4 Regeringens förslag för budgetåret 1994/95 2.4.1 Sysselsättningsfrämjande åtgärder Inriktningen av regeringens förslag för budgetåret 1994/94 avseende de särkilda åtgärderna för arbetshandikappade är följande: - arbetsmöjligheterna för personer med funktionshinder skall öka, - särskilda insatser skall göras för sökande med svårare funktionshinder, - utslagning av arbetshandikappade från arbetslivet skall motverkas. Såväl AMS som Handikapputredningen har föreslagit att näringshjälpen till handikappade som vill börja verksamhet som egna företagare skall höjas. AMS anser även att denna åtgärd inte skall behöva prövas först när andra åtgärder ansetts mindre lämpliga, utan likvärdigt med andra åtgärder. Regeringen tillstyrker förslagen. Funktionshindrade personer har ofta större svårigheter att få en anställning än icke funktionshindrade. För dem som har förutsättningar att driva ett eget företag skulle bättre villkor för näringshjälp kunna öka arbetsmöjligheterna. Inte minst för många invandrare/flyktingar med funktionshinder kan ett eget företag vara en möjlighet att få arbete och försörjning. I dag lämnas näringshjälp med högst 30 000 kr till den som även är berättigad till starta-eget-bidrag, vilket i stort sett alla är. De som inte får starta-eget-bidraget kan få näringshjälp med upp till 42 000 kr. Regeringen föreslår att näringshjälp skall kunna lämnas med upp till 60 000 kr. Det bör liksom hittills kunna kombineras med starta-eget-bidrag. Det kompletterande bidraget på 12 000 kr. föreslås bli slopat. Även med den föreslagna höjningen är bidraget väsentligt billigare än lönebidrag, som dessutom vanligen lämnas under mycket lång tid. I likhet med AMS anser regeringen att en ansökan om näringshjälp skall kunna prövas som ett alternativ till andra åtgärder och inte först då andra åtgärder uteslutits. Liksom idag bör självfallet verksamhetens företagsekonomiska förutsättningar prövas. AMV har möjlighet att betala expertundersökningar i näringshjälpsärenden. Regeringen är inte beredd att tillstyrka AMS förslag om ett årligt bidrag till företagare som har extra kostnader på grund av ett funktionshinder. Statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) infördes år 1985 efter beslut av riksdagen (prop. 1984/85:45, bet. 1984/85:AU7, rskr. 1984/85:100). Stödformen har som målgrupp haft socialmedicinskt arbetshandikappade, som under lång tid sysselsatts i främst kommunala beredskapsarbeten. Det framhölls att insatserna skulle nära knytas till kommunens sociala omsorger enligt socialtjänstlagen. Regeringen föreslår nu att målgruppen för OSA vidgas till att även omfatta personer som är berättigade till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service åt vissa funktionshindrade samt personer med psykiskt betingade handikapp. Den sistnämnda gruppen bör definieras och avgränsas på samma sätt som skett för psykiskt handikappade i överenskommelser mellan AMS och Samhall om rekrytering av prioriterade grupper. För de grupper som nu föreslås tillkomma bör bidrag kunna lämnas med upp till 100 % av lönekostnaden, men på nu gällande sätt beräknat med ett krontalsbelopp. Också för dessa grupper är det angeläget att arbetet ges en anknytning till kommunens eller landstingets övriga sociala insatser för de berörda. Möjligheterna för dem som sysselsätts inom OSA att övergå till annan anställning, med eller utan lönebidrag, bör prövas regelbundet. Regeringen bedömer att sysselsättningsmöjligheterna för de berörda grupperna skall öka med ett genomförande av förslaget. Eftersom skyddat arbete inte omfattas av reglerna i lagen om anställningsskydd kan sådant arbete även avse en begränsad tid och vara en förberedelse för en reguljär anställning, med eller utan lönebidrag. Regeringen tillstyrker AMS förslag (avsnitt 1.3.3) om att lönebidrag skall kunna lämnas för arbetshandikappade anställda, som löper risk att slås ut från arbetsmarknaden, när deras arbetsgivare drar ner på sin verksamhet eller strukturerar om den. Regeringen ser emellertid detta som en tillfällig åtgärd under budgetåret 1994/95 i avvaktan på att arbetsmarknadsläget förbättras. AMS har bedömt att lönebidrag på de nämnda grunderna skulle kunna avse ca 500 personer. Regeringen förutsätter att volymen inte blir större. För lönebidrag som beviljas budgetåret 1994/95 för uppsägningshotade arbetshandikappade bör gälla samma regler som för övriga lönebidrag. Bidraget skall således omprövas regelbundet och kunna förlängas efter 1994/95 för de personer som omfattats. AMS bör redovisa erfarenheterna av åtgärden senast i anslagsframställningen för budgetåret 1996/97. Regeringens förslag innebär att fler arbetshandikappade kan beredas arbete med lönebidrag eller inom ramen för OSA. Därigenom kan svårigheterna att få fram arbetstillfällen kompenseras. AMS har föreslagit (avsnitt 1.3.2) försök med särskilt anordnad sysselsättning för personer med svårare funktionshinder. Regeringen tillstyrker förslaget. I stället för att lönebidrag lämnas för de arbetshandikappade personerna bör bidrag kunna lämnas till en anordnare av arbete med för handikappade särskilt anpassade uppgifter. Bidraget får dock inte överstiga vad som skulle ha utgått som lönebidrag för dem som sysselsätts i verksamheten. Verksamheterna får heller inte vara av den arten att de konkurrerar med marknadsutsatt verksamhet genom prisdumpning eller eljest på ett sätt som snedvrider konkurrensförhållan- dena. Regeringen förutsätter att verksamheterna inriktas på sökande med omfattande funktionshinder samt att möjligheterna för dem att övergå till reguljära arbetsplatser prövas fortlöpande. Försöksverksamheten förutsätts bli finansierad inom ramen för de s.k. otraditionella medlen. Regeringen är inte beredd att tillstyrka AMS förslag om en höjning av medelsramen för otraditionella insatser. För budgetåret 1994/95 beräknas oförändrat 30 miljoner kronor. Försöksverksamhet med stödpersoner i arbetet åt arbetshandikappade - "supported employment" - som alternativ till lönebidrag ellerarbete inom Samhall planeras av såväl AMS som Samhall. Regeringen återkommer i frågan, när AMS och Samhall har redovisat erfarenheterna av sina försök. 2.4.2 Högsta bidragsgrundande månadslön Högsta bidragsgrundande lönesumma vid anställning med lönebidrag och OSA är 13 700 kr per månad. Den nuvarande möjligheten att i särskilda fall medge att ett högre lönebelopp läggs till grund för bidrag bör upphöra den 1 juli 1994. Fortsatt medgivande om undantag från begränsningsregeln bör få gälla för dem som är undantagna vid den tidpunkten. Begränsningen avses inte bli tillämplig för stödpersoner åt handikappade. När begränsningen av hur stor lönesumma som läggs till grund för bidrag infördes (jämför prop. 1983/84: 100 bil 12, s.164, bet. 1983/84:AU19, s. 20 - 21) var motivet främst att frigöra medel till fler lönebidragsplatser. De då framförda skälen är fortfarande relevanta. Dessutom finns skäl att utforma bidrags- och åtgärdssystemen så att risken för inlåsningseffekter minimeras och de berörda har incitament att övergå till reguljärt arbete utan stöd. Lönenivåer över 13 700 kr gäller främst personer med yrkeserfarenhet, ofta också bra utbildning, som bör ha vissa möjligheter att övergå till icke lönesubventionerat arbete. I de fall ett lönebidrag kombineras med bidrag till arbetsbiträde för en handikappad person kan bidragen sammantagna högst motsvara lönekostnaden för den handikappade. Detta gäller även om lönen överstiger 13 700 kr per månad. Det innebär i praktiken att en arbetsgivare kan få bidrag med upp till hela lönekostnaden även om lönen är högre än 13 700 kr per månad, om han har utgifter för särskilt biträde åt den handikappade arbetstagaren. 2.4.3 Arbetshjälpmedel Regeringen anmäler för riksdagens kännedom att förordningen (1987:409) om bidrag till arbetshjälpmedel m.m. har tillförts en bestämmelse (1993:329) som innebär att handikappade personer kan få tillgång till arbetshjälpmedel då de deltar i arbetslivsutveckling (ALU). Enligt samma förordning (11 ) kan AMS besluta om bidrag till arbetsbiträde åt gravt handikappade, som behöver personlig hjälp på arbetsplatsen, trots att lönebidrag lämnas för dem. Rätten att besluta om en sådan kombination av bidrag bör tillkomma länsarbetsnämnden. 2.5 Medelsberäkning Som framgått av AMS ekonomiska redovisning har under förevarande anslag för budgetåret 1992/93 anvisade medel inte kunnat utnyttjas fullt ut. Anslaget har således en betydande reservation. Regeringen har mot bakgrund härav den 16 december 1993 beslutat att 800 miljoner kronor av den ingående reservationen per den 1 juli 1993 skall föras bort från anslaget och således inte får disponeras av AMV. Till utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami beräknas 755 000 000 kronor vilket bör medge en volym på 370 000 deltagarveckor budgetåret 1994/95. Sammantaget beräknas till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 7 123 169 000 kr för budgetåret 1994/95. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen 1. godkänner att inriktningen av de särskilda åtgärderna för arbetshandikappade skall vara i enlighet med vad regeringen förordat (avsnitt 2.3), 2. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om näringshjälp (avsnitt 2.4.1), 3. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) (avsnitt 2.4.1), 4. godkänner de ändrade regler som regeringen förordat i fråga om anställning med lönebidrag (avsnitt 2.4.1), 5. godkänner vad regeringen har förordat i fråga om bidragsgrundande månadslön (avsnitt 2.4.2), 6. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 7 123 169 000 kr. B 6. Bidrag till Samhall Aktiebolag 1992/93Utgift4 974 750 000 1993/94Anslag4 934 274 000 1994/95Förslag4 900 297 000 Från anslaget utgår bidrag till Samhall Aktiebolag för täckande av merkostnaderna i verksamhet för att ge arbete åt arbetshandikappade som anvisats skyddat arbete hos företagsgruppen och hos andra huvudmän som anordnar sådant arbete åt arbetshandikappade med bidrag från Samhall AB. Samhall AB har som uppgift att anordna, leda och samordna verksamhet, som bedrivs inom koncernen för att ge meningsfullt och utvecklande arbete åt arbetshandikappade där behoven finns. 1 Samhall Aktiebolag 1.1 Resultatredovisning 1.1.1 Resultat 1992/93 Trots den omfattande lågkonjunkturen har Samhall lyckats uppnå sysselsättningsmålet om en minsta timvolym på 31,9 miljoner arbetstimmar eller samma nivå som budgetåret innan. Antalet anställda arbetshandikappade var 28 421 per den 30 juni 1993, vilket kan jämföras med 29 191 ett år tidigare. Antalet direkt anställda minskade från 4 286 till 3 850, bl.a. till följd av de förändringar som genomförts i företagsstrukturen. Resultatutvecklingen framgår av den följande tabellen, som även visar planeringen för budgetåren 1994/95 och 1996/97. Samhallkoncernen resultat/mål Nyckeltal 1979/80 1992/93 1994/95 1996/97 utfall utfall förslag mål Arbetshandikappade anställda 20 900 28 421 28 000 29 000 Timmar (milj.) 22,8 31,9 31,9 33 Prioriterad 46 % 40 % 40 % rekrytering Direkt anställda 5 450 3 850 <4 000 Antal arbetsställen 370 ca 700 Ca 900 Övergångar (antal) 300 787 800 - 900 - 1 700 1 800 (%) 1,4 2,8 3 - 6 3 - 6 Fakturering (mkr) 893 3 121 3 300 3 700 Resultat efter finansnetto 157 187 174 190 Sjukfrånvaron bland de arbetshandikappade anställda var 18,8 % under budgetåret 1992/93 jämfört med 20,1 % året innan. Närvaroförbättringen motsvarar arbete för ytterligare ca 850 personer. Trots det svåra arbetsmarknadsläget har antalet övergångar från Samhall-gruppen till arbete på den reguljära arbetsmarknaden uppgått till 787 vilket är en ökning med 20 % eller 155 personer i förhållande till föregående år. Resultatet är främst en effekt av att Samhall fr.o.m. den 1 juli 1992 fick ett väsentligt större ansvar för arbetet med övergångar än tidigare, då resultaten primärt varit beroende av arbetsförmedlingarna.Faktureringen har blivit 120 miljoner kronor lägre än beräknat. Vidare minskades merkostnadsersättningen med 82 miljoner kronor genom att Samhall inte fick tillgodoräkna sig sänkningen av arbetsgivaravgiften fr.o.m. år 1993. Koncernresultatet blev 80 miljoner kronor svagare än vad som bedömdes erforderligt enligt koncernplaneringen, trots positiva resultat av effektiviseringarna och ett mycket positivt finansnetto. Lönekostnaderna för de arbetshandikappade uppgick under året till 3 831 miljoner kronor, vilket är en ökning med 57 miljoner kronor jämfört med föregående år. Övertagandet av sjuklönen har ökat lönekostnaderna för arbetshandikappade anställda med 154 miljoner kronor efter hänsyn till den sänkta arbetsgivaravgiften. Samhall kompenserades budgetåret 1992/93 med 180 miljoner kronor för övertagandet av sjuklönen. I redovisningen av merkostnadsersättningen för budgetåret 1992/93 har ersättningen reducerats med mellanskillnaden 26 miljoner kronor. Samhall erbjuder tidsbegränsade arbetstränings- och rehabiliteringsplatser i reell miljö till personer som är långtidssjukskrivna och/eller arbetshandikappade. Samhalls kunder är försäkringskassor, företag, kommuner och andra arbetsgivare. För att inte riskera att denna verksamhet skall gå ut över den ordinarie verksamheten har antalet träningsplatser maximerats och får inte överstiga 5 % av antalet ordinarie arbetstillfällen inom företagsgruppen. Full kostnadstäckning erhålls för uppdragen. Samhall utvecklar och säljer även kunskapstjänster. Verksamheterna organiseras som ett särskilt affärsområde Rehabtjänster inom affärsgruppen Service och tjänster. Under budgetåret 1992/93 var omsättningen inom affärsområdet 37 miljoner kronor. 1 143 personer hade arbetsträningsplats hos Samhall. 1.1.2 Konkurrensfrågor Huvudprincipen för Samhalls marknadsagerande är konkurrens på lika villkor med övrigt näringsliv i kombination med marknadsmässig prissättning och kalkylering. Samhall har utvecklat en konkurrenspolicy och riktlinjer för merkostnadsmässig prissättning. De konkurrensövervakande myndigheterna, tidigare NO och nu Konkurrensverket, har inte haft några erinringar mot dessa. Prövning av enskilda prissättningsbeslut sker också av Kontaktrådet Samhall - näringslivet, som inrättades år 1980 genom en överenskommelse mellan Samhall och näringslivsorganisationerna Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges Industriförbund och Företagarnas Riksorganisation. Under år 1993 har rådet utökats med en representant för Sveriges Köpmannaförbund mot bakgrund av Samhalls ökade engagemang inom service- och tjänstesektorn. Konkurrensfrågorna har fått en allt större tyngd i nuvarande konjunkturläge och kan även utifrån ett EES/EU-perspektiv antas få fortsatt stor betydelse. Under året har därför Samhall etablerat en samverkan med Konkurrensverkets ledning för ömsesidigt informationsutbyte i pris- och konkurrensfrågor. 1.1.3 Förändringsarbete m.m. Lågkonjunkturen har starkt påverkat Samhalls underleverantörsåtaganden. I första hand har koncernen tvingats minska omfattningen av mekanisk lego. Den redan tidigare inledda omstruktureringen mot en ökad andel service och tjänster har därför påskyndats liksom satsningen på egna produkter och ökad internationalisering. Samhalls koncernplanering inför verksamhetsåret 1992/93, som gjordes sommaren 1991, utgick från en väntad konjunkturuppgång under 1992/93. Nu vet vi att Sverige befinner sig i en recession, den svåraste sedan 1930-talet. Samhall har fått anpassa sin verksamhet efter de kraftigt försämrade konjunkturförutsättningarna. För att möta den lägre faktureringsnivån och riksdagens krav på en allt lägre merkostnadsersättning har en kraftfull kostnadsanpassning genomförts. Vidare har ett antal regionala bolag fusionerats och en övrig anpassning av koncernens verksamhet genomförts. För budgetåret 1992/93 har detta inneburit engångskostnader på ca 300 miljoner kronor för personalavveckling, nedskrivningar av fastighetsbeståndets värde m.m. 1.2 Verksamhetsinriktning fram till och med budgetåret 1996/97 Inriktningen är att fortsätta omstruktureringen mot ökad service- och tjänsteverksamhet, i första hand genom minskning av mekanisk lego. För andra affärsområden eftersträvas väsentlig ekonomisk resultatförbättring, men en begränsad ökning av sysselsättningen. För att nå de uppställda målen krävs en betydande försäljningsökning inom samtliga affärsgrupper. Den huvudsakliga strategin är att koncentrera ansträngningarna till de områden som idag ger tillfredsställande resultat och som kan stärkas genom effektiviseringar och/eller kompletteras med företags- eller produktförvärv. Vidare krävs en fortsatt satsning på internationalisering. Nya marknader öppnas för flera av Samhalls affärsområden. Samtidigt väntas konkurrensen öka på hemmamarknaden. Särskilda exportsatsningar kommer att göras inom affärsområden som möbler, handikapphjälpmedel, kontorsprodukter, inredningsprodukter, byggprodukter, kablage m.m. Samhall exporterar i dag ca 16 % av sin produktion, vilket motsvarar arbete för ca 4 000 - 5 000 arbetshandikappade. Det kortsiktiga målet är att exporten skall svara för minst 20 % av produktionen. Inriktningen vad gäller rekrytering, personalutveckling och rehabilitering och den utvecklande arbetsplatsen fortsätter. Den utvecklande arbetsplatsen utgår från en arbetsorganisation som bygger på arbetslag och ett grupporienterat arbetssätt. Att förverkliga ett grupporienterat arbetssätt innebär en stor potential för arbetshandikappade, som rekryteras från de prioriterade grupperna. Även personer med särskilda stödbehov kan finna sig till rätta i en verksamhet som samtidigt utvecklar individen, arbetslaget och arbetsledaren med ökad delaktighet, laganda och gott ledarskap. Utöver de generella insatserna finns särskilda behov av individuell arbetsanpassning hos medarbetare med grava arbetshandikapp, som kan vara både fysiska, psykiska, förståndsmässiga och socialmedicinska. Rekryteringen är en nyckelfråga för Samhalls verksamhet. Under de senaste åren har minst 40 % av nyrekryteringen kommit från de prioriterade grupperna. För att ytterligare förbättra möjligheterna att anställa arbetshandikappade med särskilda stödbehov skall samarbetet med handikapporganisationerna intensifieras. Jämställdhetsplaner har tagits fram inom koncernens samtliga företag. Kvinnornas arbetsvillkor kommer att lyftas fram. Ett exempel är Samhalls medverkan i det s.k. handverktygsprojektet för att få fram anpassade verktyg. Vidare avser Samhall att öka rekryteringen av ungdomar under 30 år från de prioriterade grupperna samt arbetshandikappade invandrare, inte minst de som har svåra psykiska handikapp efter tortyr och krigsskador. Samhall eftersträvar en utveckling till morgondagens miljömarknad, t.ex. i fråga om varor tillverkade av förnyelsebara material eller material som kan återanvändas. Enskilda verksamhetsledningars miljöbeteende är betydelsefullt - exempelvis att utesluta engångsmuggar, städa med miljögodkända kemikalier, källsortera och återanvända. De anställdas stolthet över att arbeta miljöriktigt och producera miljögodkända produkter är ett viktigt inslag också i rehabiliteringsarbetet. Samhalls strategi är att inom ramen för en miljörevision på ett systematiskt och objektivt sätt jämföra policy, planer, lagstiftning, kundkrav m.m. med de verkliga förhållandena inom verksamheten. 1.3 Förslag för budgetåret 1994/95 1.3.1 Sysselsättningsutvecklingen Statsmakterna har fr.o.m. budgetåret 1992/93 lagt ett långsiktigt besparingskrav på koncernen, som innebär att statens ersättning skall trappas ner, så att den för budgetåret 1996/97 motsvarar högst lönekostnaden för de arbetshandikappade arbetstagarna samt vissa kostnader för fastighetsfonden. Förutsättningar för att koncernen skall kunna infria ägarens krav på resultat är att såväl den svenska som den internationella ekonomin utvecklas i positiv riktning. Samhall är beroende av utvecklingen i både Sverige och övriga världen, främst Europa. Koncernen är dessutom beroende av utvecklingen i Östeuropa, där konkurrenstrycket nu troligen ökar inom branscher, där Samhall-gruppen av tradition är stor. Vidare är EES-avtalet av betydelse. Tendenser börjar skönjas på en begynnande diskriminering mellan länder som tillhör respektive inte tillhör "den inre marknaden". Behovet av arbetstillfällen för arbetshandikappade inom Samhall är stort. Samhall pekar på det ökade antalet arbetshandikappade sökande utan arbete, som registreras vid arbetsförmedlingarna, men även på ökningen av förtidspensioneringen, bl.a. i yngre åldersgrupper. Samhall erinrar också om de behov av arbetstillfällen för personer som har svårare funktionshinder eller psykiska störningar men som inte är registrerade som sökande hos förmedlingarna, som Handikapputredningen resp. Psykiatriutredningen har redovisat. Samhall har det senaste året kunnat behålla en årsvolym arbetstillfällen motsvarande statsmakternas krav på 31,9 miljoner arbetstimmar. En del produktionsenheter har dock haft betydande svårigheter att upprätthålla nödvändiga produktionsvolymer. Närvaroförbättringen har successivt minskat antalet möjliga arbetstillfällen. Med dagens besvärliga konjunktursituation är Samhall inte berett att redan i nuläget utlova en ökad volym budgetåret 1994/95. En utökning kan diskuteras först när en kommande konjunkturuppgång tagit mer säker fart. 1.3.2 Behov av statlig ersättning För budgetåret 1994/95 begär Samhall en ersättning på 5 004 miljoner kronor, varav 70 miljoner kronor utgör kompensation för en minskning av bidraget till följd av sänkta arbetsgivaravgifter från år 1993. Samhalls bedömning av medelsbehovet för budgetåret 1994/95 utgår dels från utfallet 1992/93, dels en prognos för resultatet budgetåret 1993/94. För budgetåret 1994/95 beräknas lönekostnaden för de arbetshandikappade arbetstagarna uppgå till 4 150 miljoner kronor, varav 150 miljoner kronor utgör löneomräkning. Samhall räknar med en resultatförbättring på 150 miljoner kronor. Omstruktureringarna leder till ett ökat investeringsbehov, som får effekt på de planenliga avskrivningarna. Beräkningarna av finansnettot utgår från att räntenivån går ner samt på försämrad likviditet på grund av ändrade utbetalningsterminer för statsbidraget från 1993/94. Samhall har vidare förutsatt att villkoren för utbetalningarna inte försämras ytterligare. Koncernen bedömer att ett resultat efter finansnetto på ca 170 miljoner kronor behövs för att täcka koncernens kalkylmässiga merkostnader, vilket är nödvändigt för att kunna återinvestera i ny produktionsutrustning. Beräknad resultaträkning för budgetåren 1993/94 och 1994/95 (miljoner kronor) Resultaträkning 1993/94 1994/95 prognos prognos Fakturering 3 200 3 300 Statlig merkostnads- ersättning 4 934 5 004 Summa rörelseintäkter 8 134 8 304 Lön arbetshandikappade -3 950 -4 100 Övriga kostnader -3 790 -3 800 Summa rörelsekostnader -7 740 -7 900 Planenliga - 300 - 300 avskrivningar Finansnetto 70 70 Resultat efter 164 174 finansnetto 1.4 Samhall Fastigheter Samhalls lokaltillgångar i 253 egna fastigheter och 170 förhyrda fastigheter uppgår till ca 1 200 000 kvm. För budgetåret 1993/94 beräknas avskrivningarna på egna fastigheter till 240 miljoner kronor och hyror, räntor samt övriga kostnader till 235 miljoner kronor. Hyresintäkterna beräknas uppgå till 15 miljoner kronor. Nettokostnaden uppgår därmed till 460 miljoner kronor. Kostnader och intäkter för fastighetsförvaltningen ingår i beräkningen av merkostnadsersättningen för budgetåret 1994/95. 2 Regeringens överväganden 2.1 Resultatbedömning De krav som ställs på Samhall-koncernen är - en minsta sysselsättningsvolym för arbetshandikappade anställda på 31,9 miljoner arbetstimmar, - minst 40 % av rekryteringen skall ske från de s.k. prioriterade grupperna, dvs utvecklingsstörda, psykiskt sjuka och flerhandikappade, - andelen övergångar till arbete på den reguljära arbetsmarknaden skall uppgå till minst 3 % och - ökad kostnadseffektivitet. Av Samhalls resultatredovisning för budgetåret 1992/93 framgår att företagsgruppen uppfyllt samtliga krav utom kravet på att minst 3 % av de arbetshandikappade anställda skulle övergå till arbete utanför Samhall. 787 personer gick till annat arbete. Det är 155 fler än året innan, men inte tillräckligt för att nå volymen 3 %. För detta skulle behövts att ca 850 personer kunnat få arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Med hänsyn till det svåra arbetsmarknadsläget får resultatet ändå anses godtagbart. Det ekonomiska utfallet blev efter planenliga avskrivningar och finansnetto 174 miljoner kronor. Samhallbolagen fortsätter nu arbetet med att förändra verksamhetens struktur. Det gäller både branschinriktningar och organisationstrukturen. Det sker således en minskning av tillverkning och en motsvarande ökning av tjänster och service samtidigt som organisationsstrukturen förändras med sammanslagning av regionala företag, bildande av särskilda branschföretag m.m. Arbetet är ett led i strävandena att bredda arbetsuppgifterna för de arbetshandikappade och samtidigt förbättra det ekonomiska resultatet. 2.2 Slutsats Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast genom riksdagens behandling (bet. 1991/92:AU16, rskr 1991/92:249) av prop. 1991/92:91 om omvandling av Samhall till aktiebolag m.m. samt 1993 års budgetproposition (bet. 1992/93:AU12, rskr. 1992/93:203) bör gälla även för budgetåret 1994/95. 2.3 Medelsberäkning m.m. Regeringen har inhämtat att Samhall avser att låta en intern projektgrupp utvärdera service- och tjänsteområdet. Till projektet knyts en referensgrupp med AMS, handikapporganisationer, fackliga organisationer samt företrädare för de regionala Samhall-företagen. Utvärderingen beräknas vara avslutad den 1 maj 1994. Regeringen förutsätter att den får del av utvärderingen. För Samhall gäller ett besparingskrav, som innebär att behovet av ersättning från staten successivt skall minska under en femårsperiod, så att bidraget budgetåret 1996/97 högst svarar mot lönekostnaden för de arbetshandikappade arbetstagarna samt vissa kostnader för fastighetsfonden. Till följd av besparingskravet har vid medelsberäkningen en neddragning med 150 miljoner kronor gjorts efter pris- och löneomräkning. För budgetåret 1994/95 beräknas därmed 4 900 297 000 kr. Neddragningen skall även ses mot bakgrund av företagsgruppens förbättrade likviditet. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 4 900 297 000 kr. B 7. Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. 1993/94Anvisat 1 000 1994/95Förslag 1 000 Anslaget avser medel för betalning dels av vissa skatter som har samband med ombildningen av stiftelseorganisationen Samhall till aktiebolag, dels av vissa kvarstående skatter som påförts den tidigare stiftelseorganisationen till följd av reformerad företagsbeskattning. 1 Samhall Aktiebolag Samhall har begärt att anslaget till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter skall bibehållas även budgetåret 1994/95, eftersom viss skattebelastning som anslaget avser att betala kan kvarstå från tidigare budgetår. 2 Regeringens överväganden Genom beslut den 30 september 1993 har regeringen medgett att förslagsanslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. får överskridas med 180 709 000 kr samt bemyndigat Kammarkollegiet att utbetala detta belopp till Samhall som ett särskilt ägartillskott. Medlen avsågs täcka kostnader dels för skatteinbetalningar till följd av ändrad företagsbeskattning, dels skattekostnader till följd av företagsgruppens omvandling från stiftelseorganistaion till aktiebolag. (Jämför prop. 1991/92:91, avsnitt 4.10). Mot bakgrund av att alla skattefrågor i samband med ombildningen till aktiebolag ännu inte avslutats förordar regeringen att ett anslag för ändamålet tas upp även för budgetåret 1994/95. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. B 8. Arbetslivscentrum 1992/93Utgift34 147 000 1993/94Anslag34 209 000 1994/95Förslag34 512 000 Arbetslivcentrum (ALC) har till uppgift att bedriva arbetsmarknads- och arbetslivsforskning som rör relationerna på arbetsmarknaden och i arbetslivet samt produktivitets- och inflytandefrågor och arbetsorganisation. 1 Arbetslivscentrum Efter beslut i riksdagen våren 1991 har ALC under budgetåret 1991/92 genomgått en omfattande omstrukturering. Denna har bl.a. inneburit att ALC har omvandlats till ett renodlat forskningsinstitut. Riksdagen har våren 1993 beslutat om inriktningen av ALC:s verksamhet för perioden 1992/93 - 1994/95 genom antagandet av den forskningspolitiska propositionen (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:AU14, rskr. 1992/93:400). Ett antal verksamhetshetsmål har lagts fast i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94. ALC skall under planeringsperioden koncentrera sina insatser till uppbyggnad av forskningsprojekt inom ramen för ett antal sammanhållna forskningsområden, intensifiera arbetet med forskarutbildning och öka antalet doktorander, aktivt medverka till att sprida forskningsresultaten till berörda målgrupper samt vidga och fördjupa det internationella forskningsutbytet och samarbetet med högskolan och andra forskningsinstitut. 1.1 Årsredovisning Arbetslivscentrum får fr.o.m. innevarande budgetår sin basfinansiering över anslag. Tidigare har ALC erhållit hela sin finansiering från Arbetsmiljöfonden som i sin tur får sin finansiering från arbetarskyddsavgiften. Detta innebär att ALC kan lämna årsredovisning enligt förordningen om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning först för innevarande budgetår. ALC har därför erhållit dispens av Riksrevisionsverket från att följa bokföringsförordningen i dess nya lydelse för budgetåret 1992/93. Detta innebär att en bedömning av uppnådda resultat kan göras först i nästa års budgetbehandling 1.2 Anslagsframställning Arbetslivscentrum anger i sin anslagsframställning att man under den närmaste tre- till femårsperioden koncentrerar sina forskningsinsatser inom fyra områden: Internationaliseringen och Europapolitiken, Kompetens, produktivitet och arbetsplatsutveckling, Arbetsmarknadspolitiken och partsintressenas omvandling samt Kvinnoforskningen. En viktig insats i uppbyggnaden av ALC till en ren forskningsinstitution är enligt institutet uppbyggnad av forskarutbildningen vid ALC. Fr.o.m. hösten 1993 har institutet ett femtontal doktorander i tjänst och under de närmaste åren skall forskarutbildningskurserna utvecklas och permanentas i organisationen. Centrum avser vidare att ytterligare stärka samarbetet med universitet, högskolor och andra forskningsinstitutioner. ALC kommer att vidta åtgärder för att förbättra spridningen av forskningsresulten, bl.a. genom att kontinuerligt ge ut forsknings- och arbetsrapporter samt anordna seminarier och konferenser. ALC avser vidare att vidareutveckla det internationella forskningsutbytet, bl.a. genom uppbyggnad av nätverk och internationellt forskarutbyte. I syfte att öka forskningens kvalitet och kostnadsmedvetandet inom organisationen har ALC infört nya rutiner för projekthantering. Bl.a. kommer alla projektansökningar att bedömas såväl internt som av etablerade forskare utanför ALC. Alla projekt kommer fortlöpande att följas upp och utvärderas. Man avser också att påbörja ett arbete med att utveckla resultatstyrning för verksamheten. Omstruktureringen av ALC har inneburit att antalet fasta tjänster vid ALC reducerats kraftigt, från 61 den 1 juli 1991 till 35 den 1 juli 1993. Antalet tidsbegränsade anställningar (forskare och doktorander) har under samma tid ökat från 15 till 25. ALC har begärt oförändrat anslag för budgetåret 1994/95. 2 Regeringens överväganden 2.1 Sammanfattning Övergripande mål: Arbetslivscentrums verksamhet skall bidra till ökad kunskap om förhållanden i arbetslivet. Resurser: Ramanslag 1994/95 34 512 000 kr. 2.2 Resultatbedömning Regeringens bedömning är att de riktlinjer som har lagts fast i den forskningspolitiska propositionen och de verksamhetsmål som lagts fast i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 skall gälla även för budgetåret 1994/95. Beskrivningen i anslagsframställningen visar att verksamheten bedrivs med denna inriktning. Det är emellertid ännu inte möjligt att göra en bedömning av effektiviteten i verksamheten eftersom underlag saknas för en sådan prövning. 2.3 Slutsatser Sammantaget innebär regeringens bedömning att de riktlinjer och mål som har lagts fast i den forskningspolitiska propositionen och i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 skall gälla för budgetåret 1994/95. Det är angeläget att arbetet med att utveckla metoder för att på ett bättre sätt redovisa verksamheten i relation till de nya kraven på mål- och resultatstyrning ges hög prioritet. 2.4 Medelsberäkning ALC har inte framfört något annat yrkande än att få behålla nuvarande resurser. Det finns goda förutsättningar för att verksamheten skall kunna bedrivas i nuvarande omfattning med de resurser som nu beräknas för budgetåret 1994/95. Förslaget till ramanslag för ALC har, jämte pris- och löneomräkning, beräknats med hänsyn till ett rationaliseringskrav på 1,9 %. Vidare har vid beräkning av anslaget vissa tekniska justeringar gjorts. Därvid har 75 000 kr beräknats för avsättning till trygghetsåtgärder för statsanställda och 16 000 kr för avgifter till Statens arbetsgivarverk. Detta finns närmare beskrivet i regeringens finansplan under avsnittet särskilda åtgärder. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Arbetslivscentrum för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 34 512 000 kr. B 9. Arbetsdomstolen 1992/93Utgift14 954 000 1993/94Anslag14 253 000 1994/95Förslag14 903 000 Arbetsdomstolen (AD) prövar mål rörande kollektivavtal samt andra arbetstvister enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. För domstolen gäller förordningen (1988:1137) med instruktion för Arbetsdomstolen. De övergripande målen för Arbetsdomstolen är att snabbt och effektivt samt med iakttagande av höga krav på rättssäkerhet avgöra de arbetstvister som förs till domstolen samt leda rättsutvecklingen och främja en enhetlig rättstillämpning. 1 Arbetsdomstolen Arbetsdomstolen har i sin årsredovisning redovisat produktivitetsutvecklingen inom domstolen. Produktiviteten mäts genom att följa antalet avgjorda mål under ett budgetår i förhållande till den genomsnittliga årsarbetskraften hos domstolen. Måltillströmning, målbalans samt i genomsnitt avgjorda mål per årsarbetskraft ___________________________________________________________ 1990/91 1991/92 1992/93 ___________________________________________________________ Under året inkomna mål400 499 565 Under året avgjorda mål356 400 572 Inneliggande mål 214 314 307 vid budgetårets slut Årsarbetskrafter 18, 3 18, 0 23,4 i genomsnitt Avgjorda mål per antal19,4 22,2 24,4 årsarbetskrafter i genom- snitt ___________________________________________________________ Antalet inkomna mål har under senare år ökat kraftigt. Under budgetåret 1992/93 kom det in 565 mål vilket är en ökning med 41 % jämfört med budgetåret 1990/91. Under våren 1993 upphörde dock måltillströmningen att öka och ökningen mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 stannar därför på ca 13 %. Domstolens avverkning av mål har ökat med 61 % mellan budgetåren 1990/91 och 1992/93. Målbalansen, dvs. antal inneliggande ännu inte avgjorda mål, har också börjat minska. Domstolen eftersträvar en målbalans på ca 200 mål. Domstolen har som ett verksamhetsmål att minska handläggningstiderna för mål som förs till domstolen. Domstolen konstaterar dock att det endast finns ett begränsat utrymme för att kunna påverka handläggningstiderna. Arbetet med målen styrs främst genom processuella regler i rättegångsbalken. För mål som avgjorts efter huvudförhandling under första halvåret 1993 var den genomsnittliga handläggningstiden för A-mål 9 månader och B-mål 11 månader. Med A-mål avses mål som anhängiggjorts i Arbetsdomstolen som första och enda instans. Med B-mål avses mål som fullföljts till Arbetsdomstolen från tingsrätt. I sin fördjupade anslagsframställning konstaterar Arbetsdomstolen att nuvarande resurser är tillräckliga för att kunna bemästra den arbetsbörda som bedöms föreligga under de närmaste åren. Måltillströmningen för de närmast kommande åren beräknas ligga på en fortsatt hög nivå, mellan 500 och 600 mål per år. Arbetsdomstolen hemställer att ramanslaget för budgetåren 1994/95 - 1996/97 fastställs till 47 100 000 kr samt att för budgetåret 1994/95 anvisas ett ramanslag på 15 700 000 kr. 2 Regeringens överväganden 2.1 Sammanfattning Övergripande mål Arbetsdomstolen skall snabbt och effektivt samt med iakttagande av höga krav på rättssäkerhet avgöra de arbetstvister som förs till domstolen. Arbetsdomstolen skall leda rättsutvecklingen och främja en enhetlig rättstillämpning inom det arbetsrättsliga området. Resurser: Ramanslag 1994/95 14 903 000 kr Planeringsram: 1994/95 1995/96 1996/97 14 903 000 kr 14 903 000 kr 14 903 000 kr 2.2 Resultatbedömning De övergripande mål som gällt för Arbetsdomstolen under budgetåret 1993/94 bör ligga fast för den kommande treårsperioden. Som verksamhetsmål har angivits att domstolen skall sträva efter att begränsa handläggningstiderna. Arbetsdomstolen uppger att domstolen har haft kontroll över handläggningstiderna trots en kraftig måltillströmning. Av den redovisade genomsnittliga handläggningstiden av mål är det emellertid svårt att dra några slutsatser då uppgiften endast avser en del av ett budgetår. Av Arbetsdomstolens redovisning framgår vidare att måltillströmningen ökat kraftigt under budgetåren 1990/91 - 1992/93 för att därefter kulminera mot slutet av budgetåret 1992/93. Det kan konstateras att domstolen klarat att hålla en rimlig målbalans trots en hög arbetsbelastning under denna treårsperiod, vilket tyder på en effektiv målhantering. 2.3 Fördjupad prövning Domstolen har under en längre tid haft en mycket ansträngd arbetssituation till följd av den mycket kraftiga måltillströmningen. Emellertid har AD på ett ambitiöst sätt kunnat hålla en rimlig målbalans. Trots att måltillströmningen kulminerade först under våren 1993 har målbalansen inte ökat ytterligare under föregående budgetår. Arbetssituationen för domstolen kan under den närmaste treårsperioden förväntas återgå till ett normalt läge. Domstolen bör eftersträva en målbalans av 150 - 200 mål. Vidare måste domstolen fortsätta arbetet med att begränsa hand- läggningstiderna. Detta bör vara möjligt mot bakgrund av att måltillströmningen bedöms ha stabiliserats och inte förväntas öka ytterligare. 2.4 Slutsatser Mot bakgrund av den fördjupade prövning regeringen gjort av verksamheten dras följande slutsatser. De övergripande målen för den verksamhet Arbetsdomstolen skall ligga fast även för den kommande treårsperioden. Handläggningstiderna bör fortsätta att minska och Arbetsdomstolen bör eftersträva att under treårsperioden uppnå en målbalans på 150 - 200 mål per år. 2.5 Medelsberäkning Något särskilt besparingskrav bör inte åläggas Arbetsdomstolen för budgetåret 1994/95. Anslaget bör vidare räknas upp med 450 000 kr för ökade arvodeskostnader. Mot bakgrund härav bör anslaget för budgetåret 1994/95 fastställas till 14 903 000 kr. Vid beräkning av anslaget har vissa tekniska justeringar gjorts. Därvid har 34 000 kronor beräknats för avsättning till trygghetsåtgärder för statsanställda och 8 061 kronor för avgifter till Statens arbetsgivarverk. Detta finns närmare beskrivet i regeringens finansplan under avsnittet särskilda frågor. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Arbetsdomstolen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 903 000 kr. B 10. Statens förlikningsmannaexpedition 1992/93Utgift 1 505 000 1993/94Anslag 1 654 000 1994/95Förslag1 657 000 Statens förlikningsmannaexpedition är en central myndighet för det statliga förlikningsväsendet. Expeditionen anvarar vidare för statistiken över arbetsinställelser i riket. För förlikningsmannaexpeditionen gäller förordningen (1988:653) med instruktion för Statens förlikningsmannaexpedition. 1 Statens förlikningsmannaexpedition I anslagsframställningen föreslår förlikningsmannaexpeditionen att inriktningen av verksamheten bör ligga fast. Utfallet för förvaltningskostnaderna har understigit anvisat belopp under budgetåret 1992/93. Stora svårigheter föreligger när det gäller att förutse behovet av förlikningsinsatser på central nivå. Detta medför problem att beräkna medelsbehovet för verksamheten. Expeditionen har på försök avstått från att återbesätta en tjänst efter en pensionsavgång. Det är även svårt att beräkna ersättningen till särskilt förordnade förlikningsmän. Förlikningsmannaexpeditionen anser att ersättningen för de fasta förlikningsmännen bör ses över och avser återkomma i denna fråga. För budgetåret 1994/95 föreslår myndigheten ett förslagsanslag på 1 654 000 kr. 2 Regeringens överväganden Med hänsyn till svårigheterna att bedöma omfattningen av antalet arbetskonflikter bör expeditionen anvisas medel i samma utsträckning som tidigare. Vid beräkning av anslaget har emellertid vissa tekniska justeringar gjorts. Härvid har för avsättning till trygghetsåtgärder för statsanställda beräknats 3 000 kr. Detta finns närmare beskrivet i regeringens finansplan under avsnittet särskilda frågor. Anslaget för budgetåret 1994/95 bör föras upp med 1 657 000 kr. 3 Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår att riksdagen till Statens förlikningsmannaexpediton för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 657 000 kr. B 11. Statens nämnd för arbetstagares uppfinnningar 1992/93Utgift 62 000 1993/94Anslag 73 000 1994/95Förslag 55 000 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar avger utlåtanden i frågor som avser tillämpningen av lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar. Nämnden består av ordföranden och sex ledamöter. Nämnden har en sekreterare som erhåller fast arvode. I övrigt har inte nämnden någon personal. Nämnden har av regeringen fått dispens från kravet att lämna resultatredovisning. Något sammanträde har inte hållits under budgetåret. Anslaget för budgetåret 1994/95 bör tas upp med 55 000 kr. Regeringen föreslår att riksdagen till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 55 000 kr. B 12. Internationella avgifter 1992/93Utgift16 842 000 1993/94Anslag16 130 000 1994/95Förslag16 130 000 Från anslaget betalas Sveriges andel av kostnaderna för ILO:s verksamhet. Regeringen föreslår att riksdagen till Internationella avgifter för budgetåret 1994/95 anvisar ett för- slagsanslag på 16 130 000 kr. C. Regional utveckling I statsbudgeten för innevarande budgetår har medel för regional utveckling ställts till regeringens förfogande under följande anslag och med angivna belopp. 1. Lokaliseringsbidrag m.m. 350 000 000 kr. 2. Regionala utvecklingsinsatser 1 012 000 000 kr. 3. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m. 1 000 kr. 4. Ersättning för nedsättning av socialavgifter 500 000 000 kr. 5. Sysselsättningsbidrag 200 000 000 kr. 6. Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. 179 900 000 kr. 7. Glesbygdsmyndigheten 17 000 000 kr. 8. Expertgruppen för forskning om regional utveckling 6 065 000 kr. 9. Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden 4 200 000 kr. 10. Transportstöd 300 300 000 kr. 11. Lokaliseringslån 1 000 kr. Regeringen avser att i en särskild proposition våren 1994 redovisa förslag om regionalpolitiken för riksdagen. Anslagen bör i avvaktan på en sådan proposition föras upp med oförändrade belopp för nästa budgetår. Förslag till riksdagsbeslut Regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret1994/95 beräkna till, 1. Lokaliseringsbidrag m.m. ett reservationsanslag på 350 000 000 kr, 2. Regionala utvecklingsinsatser ett reservationsanslag på 1 012 000 000 kr, 3. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m. ett förslagsanslag på 1 000 kr, 4. Ersättning för nedsättning av socialavgifter ett förslagsanslag på 500 000 000 kr. 5. Sysselsättningsbidrag ett förslagsanslag på 200 000 000 kr, 6. Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. ett reser- vationsanslag på 179 900 000 kr, 7. Glesbygdsmyndigheten ett reservationsanslag på 17 000 000kr, 8. Expertgruppen för forskning om regional utveckling ett reservationsanslag på 6 065 000 kr, 9. Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden ett förslagsanslag 4 200 000 kr, 10.Transportstöd ett förslagsanslag på 300 300 000 kr, 11.Lokaliseringslån ett reservationsanslag på 1 000 kr. 1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning; Härigenom föreskrivs att 1  lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1  Särskilt studielån får enligt denna lag den som beviljats rätt till arbets- marknadsutbildning för vilken statligt utbildningsbidrag lämnas, och som 1. inte har fyllt 25 år, eller 2. har fyllt 25 år, om arbetsmarknadsutbildningen avser utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Särskilt studielån enligt första stycket 1 lämnas dock inte om utbildningen avser arbetsmarknadsutbildning som understiger 15 kalenderdagar. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelsen i första stycket 2. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den nya bestämmelsen skall inte gälla om arbetsmarknadsutbildningen har påbörjats före ikraftträdandet. 2 Förslag till Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter Härigenom föreskrivs följande. 1  En arbetsgivare som låter en anställd delta i utbildning på arbetstid med bibehållna anställningsförmåner och som efter anvisning av länsarbetsnämnden anställer en ersättare för den som deltar i utbildningen, får göra avdrag enligt bestämmelserna i 2 och 3  från de arbetsgivaravgifter som han enligt 2 kap. 1  lagen (1981:691) om socialavgifter skall betala. 2  För en ersättare som avses i 1  får arbetsgivaren göra avdrag med 475 kronor per arbetsdag som ersättaren har varit anställd. 3  Arbetsgivaren får göra avdrag med högst 75 kronor per utbildningstimme, dock sammanlagt högst 30 000 kronor, för varje arbetstagare som deltar i av länsarbetsnämnden godkänd yrkesinriktad utbildning eller utbildning som ökar arbetstagarens förutsättningar att tillgodogöra sig ny teknik eller utföra nya arbetsuppgifter. 4  Vid fördelningen av influtna arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 6  lagen (1981:691) om socialavgifter skall de avdrag som görs enligt 2 och 3  minska det belopp som förs till staten enligt 4 kap. 7  nämnda lag. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och gäller till utgången av juni 1995. 3 Förslag till Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1  och 4 kap. 8  lagen (1981:691) om socialavgifter[1] skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 1 [2] I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna för- säkringen och vissa andra sociala ändamål. Att denna lag tillämpas även i fråga om arbetsmiljöavgift och särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster framgår av lagen (1989:484) om arbetsmiljöavgift och lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Om nedsättning av Om nedsättning av socialavgifter som socialavgifter som regionalpolitiskt stöd regionalpolitiskt stöd finns särskilda finns särskilda bestämmelser. Före- bestämmelser. Föreskrifter skrifter om avdrag vid om avdrag vid beräkning beräkning av av arbetsgivaravgifter arbetsgivaravgifter finns i lagen finns i lagen (1993:1503) om generellt (1993:1503) om anställningsstöd och i generellt anställnings- lagen (1993:1503) om stöd. tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter. 4 kap. 8 [3] Av influtna arbetarskyddsavgifter enligt 2 kap. 1  förs 53,5 procent till staten för finansiering av Arbetarskyddsverkets, Arbetsmiljöinstitutets och Arbetslivscentrums verksamhet. Återstoden av influtna Återstoden av arbetarskyddsavgifter arbetarskyddsav- enligt 2 kap. 1  förs gifterna förs till till en fond, benämnd Arbetsmiljöfonden. Arbetsmiljöfonden, vars tillgångar skall utgöra bidrag till 1. kostnader i övrigt för forskning och utveckling samt ut- bildning och information beträffande arbetarskydd, 2. kostnader för forskning och utveckling samt utbildning och information beträffande medbestämmande i arbetslivet och arbetslivsfrågor i övrigt, 3. kostnader för skyddsarbete som utförs av skyddsombud som har utsetts enligt 6 kap. 2  tredje stycket arbetsmiljölagen (1977:1160), 4. kostnader för utbildning av styrelserepresentanter för de anställda, 5. kostnader för arbetstagaror- ganisationernas forskningsinitierande verksamhet. _________________ Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. **Fotnot** [1] Lagen omtryckt 1989:633. [2] Senaste lydelse 1993:1504. [3] Senaste lydelse 1993:660. 4 Förslag till Lag om praktik för invandrare Härigenom föreskrivs följande. De som av länsarbetsnämnden anvisats praktikplatser för invandrare skall inte anses som arbetstagare när de fullgör praktiken. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och gäller till utgången av juni 1995. Arbetsmarknadsstatistik Tabell 1 Nyanmälda lediga platser, 1 000-tal _____________________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 56,4 80,4 64,2 43,8 37,0 42,8 1991 33,6 46,4 40,2 24,5 23,2 26,3 1992 24,7 32,8 31,1 18,7 16,0 18,0 1993 22,4 29,8 19,1 20,5 Tabell 2 Antal personer i arbetskraften, 1 000-tal _____________________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 4 577 4 536 4 545 4 658 4 569 4 562 1991 4 552 4 549 4 551 4 617 4 493 4 471 1992 4 464 4 454 4 479 4 531 4 394 4 392 1992* 4 440 4 418 4 487 4 495 4 359 4 357 1993 4 296 4 338 4 398 4 234 Tabell 3 Antal sysselsatta personer, 1 000-tal _____________________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 4 508 4 471 4 493 4 582 4 486 4 474 1991 4 430 4 445 4 453 4 478 4 346 4 329 1992 4 250 4 272 4 282 4 286 4 160 4 156 1992* 4 203 4 216 4 260 4 230 4 106 4 102 1993 3 983 3 987 3 991 3 877 Tabell 4 Relativ arbetslöshet, % _____________________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 1,5 1,4 1,2 1,6 1,8 1,9 1991 2,7 2,3 2,1 3,0 3,3 3,2 1992 4,8 4,1 4,4 5,4 5,3 5,4 1992* 5,3 4,5 5,1 5,9 5,8 5,9 1993 7,3 8,1 9,3 8,4 Tabell 5 Långtidsarbetslöshet (längre än sex månader) som andel av total arbetslöshet, % _____________________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 15,7 15,4 18,6 15,2 14,4 16,7 1991 17,6 15,8 19,9 16,1 18,7 18,4 1992 25,7 20,5 25,9 27,0 28,0 26,6 1992* 25,5 20,4 25,9 26,8 27,9 26,5 1993 26,5 31,1 32,7 35,7 * Tabellerna 2-5. Justerade värden med hänsyn tagen till förändringar i metod m.m. som ägt rum fr.o.m. 1993. Tabell 6 Antal personer i arbetsmarknadsutbildning _____________________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 38 600 42 500 38 300 33 100 40 500 41 800 1991 58 600 49 300 53 000 53 500 78 700 82 900 1992 86 300 93 000 85 700 73 800 92 600 97 900 1993 73 600 54 900 33 000 55 800 Tabell 7 Antal personer placerade med rekryteringsstöd _____________________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 2 300 2 100 2 600 2 300 2 300 2 400 1991 4 800 2 400 3 400 4 700 8 800 9 300 1992 12 500 7 900 15 200 14 700 12 100 12 200 1993 7 600 8 800 8 800 .. Tabell 8 Antal personer i beredskapsarbete _____________________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 8 100 9 300 9 100 5 800 8 000 8 300 1991 10 800 9 500 11 500 8 600 13 400 13 800 1992 15 900 15 600 18 200 13 100 16 500 17 100 1993 16 400 15 300 10 300 14 400 Tabell 9 Antal personer i utbildningsvikariat (åtgärd som infördes den 1 juli 1991) _____________________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1991 5 300 5 900 1992 8 300 10 800 9 500 5 000 8 000 8 800 1993 10 000 9 700 7 400 13 100 Tabell 10 Antal personer i avtalade inskolningsplatser _____________________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 1 900 2 200 1 700 1 200 2 300 2 500 1991 3 200 2 800 2 500 2 700 4 900 5 200 1992 4 000 5 400 4 800 3 400 2 300 2 400 1993 1 200 700 400 .. Tabell 11Antal personer i särskilda inskolningsplatser/ungdoms- praktik (ungdomspraktik infördes den 1 juli 1992) _____________________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 3 000 2 700 2 600 2 000 4 500 4 900 1991 9 600 7 400 8 700 7 500 14 800 15 300 1992 30 800 18 000 17 400 17 200 70 400 73 900 1993 87 000 49 200 23 900 73 800 Tabell 12Totala antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder (exklusive handikappåtgärder, Ami och företagsutbildning) _____________________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 53 900 58 800 54 300 44 400 57 600 59 900 1991 87 000 71 400 79 100 77 000 25 900132 400 1992157 800 150 700 150 800 127 200 201 900212 300 1993205 300 176 400 127 400 .. Tabell 13 Antal personer placerade med lönebidrag _____________________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 45 000 44 700 45 200 45 100 45 000 45 200 1991 44 500 45 100 45 000 44 600 43 400 44 400 1992 42 600 43 200 43 100 42 600 41 500 42 300 1993 42 500 42 900 42 500 .. Tabell 14 Antal personer anställda i Samhall _____________________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 30 600 31 000 30 700 30 300 30 200 30 300 1991 29 600 30 100 29 700 29 400 29 300 29 300 1992 29 100 29 400 29 200 29 000 28 800 28 700 1993 28 500 28 500 28 200 .. Tabell 15 Antal personer i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) _____________________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990 5 700 5 700 5 800 5 700 5 600 5 700 1991 5 400 5 400 5 400 5 400 5 500 5 600 1992 5 600 5 600 5 600 5 500 5 500 5 600 1993 6 100 5 800 5 500 .. Tabell 16 Antal personer inskrivna vid arbetsmarknadsinstitut (AMI) _____________________________________________________________ Helår KvI KvII KvIII KvIV Nov 1990**6 800 7 300 7 300 5 600 7 000 7 300 1991 6 700 7 100 7 100 5 400 7 000 7 400 1992 7 700 8 000 8 400 6 300 8 100 8 700 1993 9 300 8 700 5 200 7 000 ** Ny statistik fr.o.m. juli 1990 Tabell 17 Antal personer som någon gång under månaden deltagit i företagsutbildning _________________________________________________________ juli aug sept _________________________________________________________ 1990 2 137 5 528 4 845 1991 4 873 8 750 9 528 1992 5 988 11 719 14 009 1993 1 392 4 036 4 465 Tabell 18 Antal sysselsatta inom olika branscher i januari-november, 1 000-tal 1992* 1993 Förändring Industri 846 773 -73 Jord-skogsbruk 141 136 - 5 Byggnadsindustrin 273 237 -36 Privata tjänster 1 556 1 476 -80 Kommunal verksamhet 1 234 1 178 -56 Statlig verksamhet 364 325 -39 Tabell 19 Relativa arbetskraftstal. Andel av befolkningen iåldern 16-64 år som tillhör arbetskraften i november __________________________________________________________ Ålder 1992* 1993 Förändring 16-1932,423,9-8,5 20-24 69,9 64,7 -5,2 25-54 90,1 88,6 -1,5 55-64 67,7 65,4 -2,3 --------------------------------------------------------------------------------- 16-64 79,8 77,5 -2,3 Kvinnor 77,3 75,8 -1,5 Män 82,3 79,1 -3,2 * Tabellerna 18-19. Justerade värden med hänsyn tagen till förändringar i metod m.m. som ägt rum fr.o.m. 1993. Tabell 20 Relativ arbetslöshet i vissa OECD-länder samt EU september 1993 ______________________________________________________________ Relativ Kvinnor <24år arbetslöshet Danmark10,211,4 11,4 Irland 18,1 19,9 27,3 Italien 11,2 17,2 28,8 Sverige 8,4 * 6,6 * 18,6 * Belgien 10,1 14,6 22,4 Tyskland 5,6 6,2 4,9 Spanien 21,4 27,9 37,4 Frankrike 11,3 13,6 25,3 Storbritannien 10,3 8,0 15,6 EG 10,5 12,4 20,0 * November 1993, övriga siffror avser september 1993 Innehållsförteckning Sid 1 Inledning 4 Arbetsmarknad 19 Arbetslivsfrågor 32 Regional utveckling X. Arbetsmarknadsdepartementet A. Arbetsmarknad 33 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag 2 861 516 000 39 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservations- anslag 28 608 931 000 69 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag 4 000 000 69 Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m., förslagsanslag 1 000 31 474 448 000 B. Arbetslivsfrågor m.m. 70 Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen, ramanslag 385 710 000 76 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag 172 744 000 81 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag781 448 000 85 Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000 88 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reserva- tionsanslag 7 123 169 000 99 Bidrag till Samhall Aktiebolag, reservationsanslag4 900 297 000 107 Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter, förslagsanslag 1 000 108 Arbetslivscentrum, ramanslag 34 512 000 111 Arbetsdomstolen, ramanslag 14 903 000 114 Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag1 657 000 115 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag 55 000 115 Internationella avgifter, förslagsanslag 16 130 000 13 430 627 000 C. Regional utveckling 116 Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag*350 000 000 116 Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag*1 012 000 000 116 Täckande av förlust på grund av kreditgarantier 116 till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag*1 000 116 Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag* 500 000 000 116 Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag*200 000 000 116 Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m., reservationsanslag* 179 900 000 116 Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag*17 000 000 116 Expertgruppen för forskning om regional utveckling, reservationsanslag* 6 065 000 116 Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden, förslagsanslag* 4 200 000 116 Transportstöd, förslagsanslag* 300 300 000 116 Lokaliseringslån, reservationsanslag* 1 000 2 569 467 000 Summa kr 47 474 542 000 118 Underbilaga 11.1 (1 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning. 119 2 Förslag till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter. 120 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter. 122 4 Förslag till lag om praktik för invandrare) 123 Underbilaga 11.2 Arbetsmarknadsstatistik