Post 6953 av 7187 träffar
Propositionsnummer ·
1993/94:245 ·
Folkomröstning om EU-medlemskap
Ansvarig myndighet: Justitiedepartementet
Dokument: Prop. 245
Regeringens proposition
1993/94:245
Folkomröstning om EUmedlemskap
Prop.
1993/94:245
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 21 april 1994
Carl Bildt
Gun Hellsvik
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till lag om folkomröstning om EU-medlemskap.
Omröstningen föreslås äga rum den 13 november 1994. Lagförslaget behandlar i
övrigt den fråga som omröstningen gäller och vissa valtekniska frågor i samband
med denna.
I propositionen läggs också fram förslag rörande vissa anslag som har samband
med folkomröstningen.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut . . . . . . . . . . . . . . . . 3
2 Förslag till lag om folkomröstning om EU-medlemskap . . . . 3
3 Ärendet och dess beredning . . . . . . . . . . . . . . . . .5
4 Allmänna föreskrifter om folkomröstning . . . . . . . . . . 7
5 Folkomröstning om EU-medlemskap . . . . . . . . . . . . . . 8
6 Anslagsfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .10
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 21 april 1994 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .13
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om folkomröstning om EU-medlemskap,
2. till Folkomröstning om svenskt medlemskap i EU för budgetåret 1994/95 under
andra huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 124 840 000 kr,
3. till Kampanjkostnader m.m. för folkomröstning om EU-medlemskap på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under andra huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 60 000 000 kr,
4. till Europainformation m.m. för budgetåret 1994/95 under tredje huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 21 000 000 kr.
Med hänsyn bl.a. till att lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 1994
bör ärendet behandlas under innevarande riksmöte.
2 Förslag till lag om folkomröstning om EU-medlemskap
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Den 13 november 1994 skall folkomröstning hållas i hela landet om svenskt
medlemskap i Europeiska unionen.
Omröstningen gäller ja eller nej till följande fråga:
"Riksdagen har beslutat att det skall hållas en folkomröstning om svenskt
medlemskap i Europeiska unionen (EU). Omröstningen gäller om Sverige skall bli
medlem i EU i enlighet med det avtal som förhandlats fram mellan Sverige och
EU:s medlemsstater.
Anser Du att Sverige bör bli medlem i EU i enlighet med avtalet mellan Sverige
och EU:s medlemsstater?"
2 § För folkomröstningen gäller folkomröstningslagen (1979:369) och de
föreskrifter som finns i 3 - 5 §§.
3 § Röstsedlarna skall vara försedda med rubriken "Folkomröstning om
EU-medlemskap".
På röstsedlarna skall efter rubriken återges den i 1 § angivna frågan.
Därefter skall anges något av svarsalternativen "Ja" eller "Nej".
På de blanka röstsedlarna skall dock förutom rubriken endast finnas orden
"Blank röstsedel".
4 § En röstsedel för svarsalternativet ja och en för svarsalternativet nej
skall sändas till varje röstberättigad.
Partier som är representerade i riksdagen och kampanjorganisationer som verkar
för något av svarsalternativen ja eller nej och som får statsbidrag för sin
verksamhet kan hos Riksskatteverket beställa röstsedlar till det antal partiet
eller organisationen önskar. Staten svarar därvid för kostnaderna till ett antal
som för varje beställare motsvarar högst två gånger antalet röstberättigade i
landet. Varje parti och organisation får dessutom på begäran kostnadsfritt
röstkuvert och ytterkuvert för röstsedelsförsändelse i den utsträckning som
Riksskatteverket anser behövlig.
De lantbrevbärare som tar emot röstsedelsförsändelser bör medföra röstsedlar
för de två svarsalternativen och blanka röstsedlar.
5 § Riksskatteverket bestämmer den sista dag då beställning av röstsedlar skall
ha gjorts för att leverans skall kunna ske 30 dagar före dagen för omröstningen.
I övrigt tillämpas 6 kap. 8 § vallagen (1972:620).
________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
3 Ärendet och dess beredning
Bakgrund
Efter andra världskrigets slut växte en vision fram om ett allt närmare
samarbete mellan Europas folk. Genom en ökad integration mellan staterna skulle
man undvika fler krig i Europa. Därför skapades de europeiska gemenskaperna (EG)
bestående av Kol- och stålgemenskapen, Europeiska ekonomiska gemenskapen och
Euratom. Det europeiska samarbetet berörde under lång tid främst det ekonomiska
och handelspolitiska området, men hade alltså som yttersta syfte att säkerställa
freden.
Sverige har sedan 1960-talet strävat efter bredaste möjliga medverkan i den
europeiska integrationen. Detta har bl.a. skett genom att Sverige deltog i
grundandet av Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) år 1960. I samband
med EG:s första utvidgning år 1973 eftersträvade Sverige ett nära, omfattande
och varaktigt samarbete med EG. Förhandlingarna resulterade i ett
frihandelsavtal. Strävan efter ett brett samarbete fortsatte även efter det att
frihandelsavtalet kommit till stånd, fr.o.m. år 1984 i växande utsträckning
tillsammans med de andra EFTA-länderna. År 1984 tillkom den s.k.
Luxemburg-deklarationen, där målet om ett EES-samarbete lades fast. När EG
sedermera beslöt skapa "den inre marknaden" till år 1993 stod det klart för
EFTA-länderna att de behövde fördjupa detta samarbete. Förhandlingarna om ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) inleddes sommaren 1990. EES-avtalet,
med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital, trädde i kraft den
1 januari 1994. Under den period EES-avtalet färdigförhandlades uttalade
Sveriges riksdag att ett medlemskap i EG är ett nationellt intresse. Den 1 juli
1991 ansökte Sverige om medlemskap och den 1 februari 1993 kunde de formella
medlemskapsförhandlingarna inledas.
Perioden den 1 februari 1993 till början av april 1994 blev en tid av
intensiva förhandlingar mellan Sverige och EG (fr.o.m. den 1 november 1993 den
europeiska unionen, EU). Det kunde under de inledande expertsamtalen snabbt
konstateras att den dominerande delen av EG:s regelverk var oproblematisk för
Sverige. Flera problemområden som identifierades behandlades och löstes på olika
nivåer i förhandlingsorganisationen under sommaren, hösten och vintern 1993. I
och med att förhandlingarna avslutades den 30 mars 1994 kunde lösningar på de
sista utestående problemen redovisas. Avtalstexten slutjusterades den 12 april
1994.
Regeringskansliet har ställt samman en departementspromemoria (Ds 1994:48) som
redovisar innebörden för Sverige av ett medlemskap i EU. Särskilt redovisas de
förhandlingslösningar som överenskommits. Promemorian har remitterats till
myndigheter och organisationer. Remissvaren kommer att utgöra underlag för den
proposition om svenskt medlemskap i EU som regeringen avser att lägga fram för
riksdagen senare i år.
Redan EES-avtalet som trädde i kraft den 1 januari 1994 innebär en
långtgående ekonomisk integration mellan Sverige och EU-länderna. Genom det
avtalet skapades grundförutsättningarna för de s.k. fyra friheterna. Den fria
rörligheten för varor, tjänster, kapital och personer har därför i många
avseenden redan kunnat förverkligas.
Ett svenskt medlemskap i EU innebär att dessa friheter kan realiseras i full
utsträckning. Förutsättningarna för ett gränslöst Europa skapas. Sverige kommer
genom ett EU-medlemskap att delta fullt ut i unionens beslutsfattande genom
representation i alla EU:s institutioner (ministerrådet, parlamentet,
kommissionen, domstolen etc.).
Förhandlingsresultatet innebär att Sverige som medlem i EU deltar fullt ut och
aktivt i:
- den gemensamma inre marknaden med fri rörlighet för varor, tjänster, personer
och kapital,
- tullunionen och den gemensamma handelspolitiken,
- den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken,
- samarbetet om rättsliga och inrikes frågor, den s.k. tredje pelaren, som avser
bl.a. kamp mot internationell brottslighet och narkotikasmuggling samt
samordning av flykting- och invandrarpolitiken,
- unionens samtliga gemensamma program rörande forskning, utbildning, teknologi,
småföretagande, konsumentskydd, turism, statistik, miljövård etc.,
- den fortsatta utvecklingen av unionens sociala dimension,
- den ekonomiska och monetära unionen (EMU) som är i vardande, varvid riksdagen
kommer att ta ställning till frågorna om en gemensam valuta och centralbank när
dessa aktualiseras,
- den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, men med alltjämt bibehållen
militär alliansfrihet.
På en rad områden har Sverige förhandlat fram särlösningar, som tillgodoser
svenska nationella intressen. Dessa gäller bl.a. miljön, handelspolitiken,
regionalpolitiken, jordbruket, veterinära och växtskyddsbestämmelser, fisket,
indirekta skatter, införselbestämmelser, alkoholmonopolen, Euratomreglerna och
budgeten.
Överläggningar mellan riksdagspartierna, m.m.
Företrädare för riksdagspartierna har vid överläggningar den 18 mars 1994 enats
om att en rådgivande folkomröstning i EU-frågan skall äga rum den 13 november
1994.
Med utgångspunkt i denna överenskommelse uppdrog regeringen den 24 mars 1994
åt Riksskatteverket att vidta de förberedande åtgärder som behövs inför
folkomröstningen och därvid utgå från följande förutsättningar enligt
partiöverenskommelsen, nämligen
att endast svenska medborgare som har rösträtt vid val till riksdagen skall ha
rösträtt vid folkomröstningen,
att svarsalternativen skall vara ja eller nej och att förutom möjligheten att
rösta blankt något tredje alternativ inte skall finnas,
att röstsedlarna skall vara försedda med en rubrik och därefter i två
meningar återge dels att riksdagen har beslutat att en folkomröstning skall
hållas den 13 november 1994, dels den egentliga frågeställningen,
att en röstsedel för varje förslag som omröstningen gäller genom
omröstningsmyndigheternas försorg sänds till varje röstberättigad och att detta
helst bör ske i samband med att röstkorten sänds ut,
samt att Riksskatteverket till varje hushåll skall sända ut en infor-
mationsbroschyr som beskriver röstningsförfarandet och i vilken det skall
beredas plats för information på tillsammans ca tolv sidor i A 4-format om det
avtal regeringen träffat med EU:s medlemsstater om medlemskap i EU.
Vid fortsatta överläggningar mellan företrädare för riksdagspartierna har
överenskommelser träffats om vilka medel som bör anslås till kampanjverksamhet
inför folkomröstningen och om principer för hur medlen skall fördelas.
Inför folkomröstningen har ett antal skrivelser inkommit i frågor som rör
folkomröstningsdagen, rösträtt för invandrare, kostnader för kommunerna,
fördelningen av kampanjmedel, m.m.
För att en rådgivande folkomröstning skall kunna genomföras krävs enligt 8
kap. 4 § regeringsformen att riksdagen fattar beslut därom i form av lag. På
grundval av den mellan riksdagspartierna träffade överenskommelsen lägger
regeringen nu fram nödvändiga lagförslag samt förslag om vissa anslagsfrågor.
4 Allmänna föreskrifter om folkomröstning
Föreskrifter om förfarandet vid folkomröstningar i hela riket finns i
folkomröstningslagen (1979:369, senast ändrad 1993:1696). Lagen innehåller alla
de regler som har bedömts erforderliga för att hålla en beslutande
folkomröstning i en grundlagsfråga. Däremot innehåller den inte alla
föreskrifter som behövs för att en rådgivande folkomröstning skall kunna äga
rum. Bl.a. skall enligt 18 § tidpunkten för omröstningen och den fråga som skall
ställas till folket anges i en särskild lag. Vidare kan i den särskilda lagen
meddelas bestämmelser som avviker från eller kompletterar folkomröstningslagens
föreskrifter, t.ex. bestämmelser om röstsedlarnas utformning och
tillhandahållandet av röstsedlar (prop. 1978/79:195 s. 84). En sådan särskild
lag är lagen (1980:7) om folkomröstning i kärnkraftsfrågan (prop. 1979/80:75,
bet. 1979/80:NU26, rskr. 1979/80:141).
Folkomröstningslagen hänvisar i stor utsträckning till bestämmelser i vallagen
(1972:620, omtryckt 1991:95). Härutöver finns i folkomröstningslagen
föreskrifter som på olika punkter avviker från eller kompletterar vallagens
bestämmelser.
Enligt 5 § första stycket folkomröstningslagen tillkommer rösträtt vid en
folkomröstning dem som är röstberättigade vid val till riksdagen. Föreskriften
innebär att rösträtten tillkommer svenska medborgare som är bosatta i Sverige (3
kap. 2 § regeringsformen) eller som någon gång har varit folkbokförda här (4
kap. 11 § vallagen). Vidare krävs för att någon skall ha rösträtt att han har
uppnått 18 års ålder senast på omröstningsdagen. Frågan huruvida rösträtt vid en
folkomröstning föreligger avgörs på grundval av en före omröstningen upprättad
röstlängd, nämligen den allmänna och den särskilda röstlängd som upprättas
enligt 4 kap. vallagen (5 § andra stycket folkomröstnings-lagen).
I 7 och 8 §§ folkomröstningslagen finns bestämmelser om röstsedlar. De innebär
bl.a. att bara sådana röstsedlar som tillhandahålls av Riksskatteverket får
användas vid en folkomröstning. För varje förslag som är föremål för omröstning
skall det framställas röstsedlar som är försedda med en tryckt meningsyttring.
Dessutom skall det finnas blanka röstsedlar. Röstsedlarna för en omröstning
skall vara lika till storlek, färg och material. Staten svarar för kostnaderna
för framställningen av det antal röstsedlar som behövs.
Bestämmelserna i 10 § folkomröstningslagen angående var röstning får äga rum
innebär att röstning kan ske - förutom i omröstningslokalen på dagen för
folkomröstningen - på Posten Aktiebolags postkontor i Sverige, hos svenska
utlandsmyndigheter och på svenska fartyg i utrikes fart. I fråga om röstningen
på annat ställe än i omröstningslokalen hänvisas till 10 kap. vallagen. Där
föreskrivs bl.a. att röstning på postkontor och hos svenska utlandsmyndigheter i
regel får ske fr.o.m. den 24:e dagen före valdagen (1 och 7 §§) och att
röstning på fartyg får påbörjas tidigast den 55:e dagen före valdagen (13 §).
5 Folkomröstning om EU-medlemskap
Regeringens förslag: Folkomröstningen skall hållas
den 13 november 1994. Svarsalternativen vid
omröstningen skall vara ja eller nej till frågan om
Sverige bör bli medlem i EU i enlighet med avtalet
mellan Sverige och EU:s medlemsstater.
Skälen för regeringens förslag: Beslut om att anordna en rådgivande
folkomröstning skall enligt regeringsformen fattas av riksdagen genom lag. I
lagen skall anges bl.a. tidpunkten för folkomröstningen och den fråga som skall
ställas. Riksdagspartierna har som tidigare nämnts kommit överens om att en
rådgivande folkomröstning rörande ett svenskt medlemskap i EU skall hållas den
13 november 1994.
När det gäller hur den fråga som skall ställas i folkomröstningen bör
formuleras beaktar regeringen följande.
Frågan om ett svenskt medlemskap i EU har väckt stor uppmärksamhet och
föranlett en debatt såväl hos de etablerade politiska organisationerna som i den
allmänna debatten. I debatten har skilda uppfattningar om innebörden och
konsekvenserna i olika avseenden av ett medlemskap framförts.
Riksdagspartierna är överens om att svarsalternativen skall vara ja eller nej.
Förutom möjligheten att rösta blankt skall något tredje alternativ således inte
finnas. Eftersom det ansetts vara angeläget att medborgarna skall kunna ta
ställning till de närmare villkoren för medlemskapet har det varit nödvändigt
att invänta förhandlingarnas slut. Omröstningen bör därför gälla ett ja eller
nej till medlemskap i enlighet med det avtal om ett svenskt medlemskap som
förhandlats fram med EU:s medlemsstater.
Ett medlemskap i EU öppnar möjligheter för de svenska politiska partierna att
i ett europeiskt sammanhang söka stöd för och genomföra sin politik. Vid ett
medlemskap kommer olika regeringar att driva olika frågor. Det är naturligt att
det såväl bland förespråkarna för ett medlemskap som bland motståndarna finns
skiftande motiv bakom ställningstagandet. Folkomröstningen bör därför inte
handla om vilka frågor Sverige som medlem skall driva. Deltagarna i
folkomröstningen skall inte kunna binda väljarna i framtida riksdagsval för en
viss politik.
Det finns inte heller anledning att utforma röstsedlarna på ett sådant sätt
att de anger varför väljaren säger ja eller nej. Varje väljare kommer att ha
gjort sin egen värdering av för- och nackdelar med ett medlemskap och skall ges
tillfälle till en viljeyttring; man bör däremot inte avkräva väljaren en
röstförklaring.
Frågan till folket bör därför kunna ställas relativt kort. Röstsedlarna bör
också när det gäller allt annat än svaret kunna vara identiska. De bör beskriva
riksdagens beslut om att folkomröstning skall hållas samt innehålla den fråga
riksdagen beslutat ställa till folket. Detta bör framgå av den särskilda lagen.
På de blanka röstsedlarna bör, förutom rubriken, finnas orden "Blank röstsedel".
När det gäller lagförslaget i övrigt kan följande noteras.
Enligt 6 § folkomröstningslagen (1979:369) skall omröstningsmyndigheterna
sända ut röstkort med uppgifter om den röstberättigade m.m. till varje
röstberättigad. Även röstsedlar bör på detta sätt sändas ut till alla som skall
delta i folkomröstningen. Det bör däremot inte föreligga någon skyldighet att
sända ut röstsedlar till enskilda röstberättigade efter beställning eller i
samband med utfärdande av duplettröstkort. I sådana fall bör myndigheten kunna
hänvisa till att röstsedlar finns tillgängliga i röstningslokalerna.
Riksdagspartierna och de kampanjorganisationer som verkar för något av
svarsalternativen och som erhåller statsbidrag för sin verksamhet bör emellertid
ges rätt att efter beställning erhålla röstsedlar för det förslag de verkar för
och till det antal som önskas. Riksskatteverket bör ges rätt att föreskriva att
en sådan beställning måste göras inom en viss tid före folkomröstningsdagen.
Enligt 8 § folkomröstningslagen svarar staten för kostnaderna för
framställning av det antal röstsedlar som behövs. Varje parti eller
kampanjorganisation bör därför ha rätt att utan kostnad beställa röstsedlar för
det - eller i förekommande fall de - alternativ de verkar för. De bör därvid
gratis erhålla så många röstsedlar som motsvarar högst två gånger antalet
röstberättigade i riket. Något hinder mot att partierna och
kampanjorganisationerna, eller någon annan, beställer ytterligare röstsedlar mot
betalning föreligger dock inte. I sammanhanget bör erinras om att endast
röstsedlar som tillhandahålls av Riksskatteverket får användas vid
folkomröstningen (7 § folkomröstningslagen).
6 Anslagsfrågor
Den svenska medverkan i det europeiska integrationsarbetet har kommit att
engagera en bred opinion i vårt samhälle. Såväl EES-avtalet som ett svenskt
medlemskap i EG/EU och de frågor som dessa väcker kräver dels omfattande och
allsidig information till allmänheten, dels en genomlysande debatt kring
konsekvenserna av de förändringar som väntar. Riksdagen har mot denna bakgrund
anvisat 50 miljoner kronor per år under de två budgetåren 1992/93 och 1993/94
för informationsinsatser om europeisk integration.
Medlen har dels fördelats till enskilda organisationer och studieförbund av
Delegationen för informationsinsatser om europeisk integration, dels disponerats
av Utrikesdepartementets Sekretariat för Europainformation. Detta sekretariat
samordnar regeringskansliets information om EES, EG och EU samt tillhandahåller
allmän information på detta område.
Vid folkomröstningen kommer därtill kostnader att uppstå för själva
genomförandet av omröstningen och för de statliga bidrag som bör utgå till
kampanjverksamheten för de olika alternativen inför omröstningen.
Kostnader för folkomröstningens genomförande
Riksskatteverket har i en skrivelse som kom in till Justitiedepartementet den 13
april 1994 beräknat statens kostnader för folkomröstningen till sammanlagt 124
840 000 kr. Beräkningen grundas på de förutsättningar regeringen angett i sitt
uppdrag till verket den 24 mars 1994.
När det gäller kostnaderna för att genomföra själva omröstningen godtar
regeringen Riksskatteverkets beräkning. Kostnaderna för folkomröstningen bör
hållas i sär från kostnaderna för de ordinarie valen som belastar anslaget
Allmänna val. Ett tillfälligt anslag bör därför föras upp under andra
huvudtiteln, benämnt Folkomröstning om svenskt medlemskap i EU. Regeringen
förordar att anslaget förs upp med 124 840 000 kr i statsbudgeten för budgetåret
1994/95.
De kostnader i anledning av folkomröstningen som uppkommer för kommunerna
skall de i vanlig ordning själva stå för.
Kampanjkostnader
Partierna är överens om att 60 miljoner kronor skall anslås för
kampanjverksamheten inför folkomröstningen. Beloppet bör anvisas över ett
särskilt anslag på statsbudgeten, benämt Kampanjkostnader m.m. för
folkomröstning om EU-medlemskap. Eftersom det kan bli aktuellt att betala ut
medel till kampanjverksamheten redan under innevarande budgetår bör anslaget
anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1993/94. Därmed kommer sammanlagt 181
miljoner kronor, inklusive de medel som föreslås bli anvisade över anslaget
Europainformation (se nedan), att under budgetåren 1992/93 - 1994/95 ha avsatts
för information och kampanjverksamhet inför folkomröstningen.
Principiellt bör det nu aktuella beloppet om 60 miljoner kronor fördelas lika
på ja- respektive nej-sidan och skall enligt vad som överenskommits fördelas på
så sätt att 12 miljoner kronor skall utgå till de partier som är representerade
i riksdagen medan resterande medel fördelas på de kampanjorganisationer som
bildats för att verka för något av svarsalternativen.
Fördelningen mellan partierna bör ske med utgångspunkt i den procentuella
röstfördelningen mellan dessa partier i riksdagsvalet år 1991. Med hänsyn till
att samtliga partier skall nå samma antal väljare bör fördelningen justeras
något så att de större partierna får något mindre utdelning och de små partierna
något större. En fördelning av 12 miljoner kronor mellan partierna enligt här
redovisade principer ger följande resultat:
(s) 4 000 000 kr
(m) 2 000 000 kr
(fp) 1 500 000 kr
(c) 1 500 000 kr
(kds) 1 000 000 kr
(nyd) 1 000 000 kr
(v) 1 000 000 kr
Medel som av riksdagspartierna avsätts för ja- respektive nej-kampanjen bör
beaktas vid fördelningen av resterande medel - 48 miljoner kronor - och således
belasta respektive sida. Eftersom 2/3 av det belopp som tilldelas
riksdagspartierna kan förväntas komma att tillfalla kampanjverksamheten för
ja-sidan bör av de resterande medlen 22 miljoner kronor tillfalla ja-sidan och
26 miljoner kronor nej-sidan.
Resterande medel bör ställas till ja- och nej-sidans förfogande och på vardera
sidan fördelas av ett särskilt organ med ställning som juridisk person, vilket
företrädare för kampanjorganisationerna har förklarat sig beredda att bilda för
fördelning av kampanjmedlen. Några medel bör därför inte ställas direkt till
kampanjorganisationernas förfogande utan utbetalas av Justitiedepartementet till
de båda särskilda organen sedan dessa bildats. Regeringen utgår därvid från att
inga av dessa för de särskilda kampanjorganisationerna avsedda medlen ställs
till riksdagspartiernas förfogande; deras medelsbehov täcks ju i särskild
ordning.
Europainformation m.m.
Utrikesdepartementet har, i enlighet med riksdagens instruktioner, genom
Sekretariatet för Europainformation tillhandahållit allmän information om EES
och EU samt om det aktuella förhandlingsläget m.m. Verksamheten bör, inför
folkomröstningen, fortsätta under andra halvåret 1994. Ett belopp om 15 miljoner
kronor bör därför ställas till förfogande.
Också efter folkomröstningen föreligger ett behov av dokumentation och
publikationer från regeringens sida om svensk EU-politik m.m. Bl.a. kommer s.k.
grönböcker med faktaredovisning och andra publikationer att utgöra en del av
denna verksamhet. Medelsbehovet uppskattas till 6 miljoner kronor. Medlen bör
disponeras av Utrikesdepartementet.
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 april 1994
Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,
Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble,
Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Hellsvik
Regeringen beslutar proposition 1993/94:245 Folkomröstning om EU-medlemskap.