Post 7009 av 7212 träffar
Propositionsnummer ·
1993/94:209 ·
Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen
Ansvarig myndighet: Arbetsmarknadsdepartementet
Dokument: Prop. 209
Regeringens proposition
1993/94:209
Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen
Prop.
1993/94:209
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 30 mars 1994
Bengt Westerberg
Börje Hörnlund
(Arbetsmarknadsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att det som ett andra steg i förverkligandet av en
allmän arbetslöshetsförsäkring införs en inkomstrelaterad ersättning
(dagpenning) i det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS). Dagpenningen i KAS skall
lämnas med samma belopp och på samma grunder som gäller för dagpenningen i
arbetslöshetsförsäkringen. En arbetslös medlem i en arbetslöshetskassa får
dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen medan övriga arbetslösa får dagpenning
från KAS, om avgifts- och arbetsvillkor är uppfyllda. Ett grundbelopp skall
finnas i KAS och lämnas enligt i huvudsak samma regler som gäller för det
nuvarande stödbeloppet. Dagpenningen i KAS skall fr.o.m. den 1 juli 1994 vara
högst 564 kr per dag och lägst 245 kr. Grundbeloppet skall vara 245 kr.
För att få dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen eller KAS skall den
arbetslöse uppfylla ett avgiftsvillkor och ett arbetsvillkor. Avgiftsvillkoret
innebär att den arbetssökande skall ha betalat avgift enligt lagen (1993:1441)
om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet eller är
skyldig att betala skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt under tolv
månader inom en 24-månadersperiod.
Arbetsvillkoret, som skall vara lika i både arbetslöshetsförsäkringen och KAS,
innebär att sökanden skall ha förvärvsarbetat minst 75 timmar per månad under
minst fem månader inom en ramtid på tolv månader. Ett alternativt arbetsvillkor
införs som innebär att förvärvsarbete skall ha utförts minst 65 timmar per månad
under minst tio månader inom ramtiden på tolv månader.
Den första perioden med dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen eller KAS
lämnas om sökanden har uppfyllt arbetsvillkoret genom förvärvsarbete (allmänt
arbetsvillkor), vari inte får räknas in tid då sökanden har deltagit i t.ex.
arbetsmarknadsutbildning, ungdomspraktik och arbetslivsutveckling (ALU) s.k.
jämställd tid. En andra ersättningsperiod om i normalfallet 300 dagar får
beviljas även om arbetsvillkoret innehåller s.k. jämställd tid (särskilt
arbetsvillkor). För ersättning därefter måste ett allmänt arbetsvillkor ånyo
uppfyllas. Om den arbetslöse inte kan få arbete efter den andra ersättnings-
perioden bör han eller hon erbjudas särskilda insatser som kan ha inslag av
utbildning, praktik eller rehabilitering. Den närmare utformningen av dessa
insatser skall utredas.
Ersättningen till den arbetslöse skall bestämmas utifrån den arbetstid och
dagsförtjänst som var normal för henne eller honom under den tid med vilken det
senaste arbetsvillkoret har fullgjorts.
Ersättningsperioderna för dagpenning i KAS skall vara desamma som gäller för
dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen. Det innebär att för den som inte har
fyllt 55 år är ersättningsperioden för dagpenning i KAS längst 300 dagar. För
den som har fyllt 55 år är ersättningsperioden längst 450 dagar.
Förslagen föranleder omfattande ändringar i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd och lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.
Följdändringar föreslås i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling och
studiestödslagen (1973:349).
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994. Omfattande
övergångsbestämmelser föreslås för att möjliggöra en mjuk övergång till de nya
reglerna.
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut.............. 5
2 Lagtext.................................. 6
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd................... 6
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring.............. 39
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivs-
utveckling........................... 59
2.4 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349) 60
3 Ärendet och dess beredning............... 61
4 Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen 62
5 Grundbelopp och dagpenning i KAS......... 73
6 Förmånsrättsberättigade till KAS......... 76
7 Avgiftsvillkoret......................... 78
8 Arbetsvillkoren.......................... 81
9 Normalarbetstiden och dagsförtjänsten.... 88
10 Ersättningsperioderna.................... 93
11 Övergångsbestämmelser.................... 94
11.1Allmänt.............................. 94
11.2Avgiftsvillkoret..................... 96
11.3Ersättningsperioderna................ 99
11.4Arbetsvillkoren, normalarbetstiden och dagpenningen enligt
ALF-lagen............................101
11.5Normalarbetstid enligt KAS-lagen.....103
12 Uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassorna104
13 Kostnader m.m............................104
13.1Utvecklingen av kontantstödens kostnader104
13.2Kostnaderna för förslaget om en allmän arbetslöshetsförsäkring107
14 Redovisning av vissa uppdrag till AMS....109
15 Internationella överenskommelser.........110
16 Kommentarer till lagförslagen............110
16.1Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd...................110
16.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring ......................136
16.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivs-
utveckling...........................145
16.4Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)145
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars
1994..........................................146
Rättsdatablad.................................147
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontantarbetsmarknadsstöd,
2. lag om ändring i lagen (1973:370) omarbetslöshetsförsäkring,
3. lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling,
4. lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).
2 Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd[1]
dels att 16, 26, 30 a, 30 b, 38 och 39 skall upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 4, 11, 18, 25 och 26 skall utgå,
dels att 18 skall betecknas 17 ,
dels att 1, 3, 4, 6-9, 11-14, 15, nya 17, 24, 25, 27, 28-30, 31, 32, 33, 34,
35 och 37 samt rubrikerna närmast före 6 och 13 skall ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före 26, 30 och 30 a skall sättas närmast före
28, 32 respektive 33 ,
dels att det i lagen skall införas 23 nya paragrafer, 10, 10 a, 14 a, 20,
20 a, 21, 21 a, 22, 23, 27 a-i, 31 a och 33 a-d samt närmast före 1, 7, 8,
14, nya 17, 21, 22, 27 a, 27 d, 27 g och 28 nya rubriker av följande lydelse.
Allmänna villkor
1 [2]
Kontant Kontant
arbetsmarknadsstöd utges arbetsmarknadsstöd vid
enligt denna lag vid arbetslöshet lämnas enligt
arbetslöshet till vad som följer av denna
1. den som icke är lag med ett per dag
försäkrad enligt lagen beräknat belopp i form av
(1973:370) om arbets- dagpenning eller ett
löshetsförsäkring, grundbelopp. Den som är
2. försäkrad enligt försäkrad enligt lagen
nämnda lag som efter (1973:370) om arbets-
inträdet i en arbetslös- löshetsförsäkring har inte
hetskassa ännu ej rätt till stöd i andra
uppfyllt med- fall än som sägs i andra
lemsvillkoret enligt stycket.
lagen,
3. försäkrad enligt
nämnda lag som ej har
rätt till ersättning
enligt lagen på grund av
att ersättningsperiod Kontant
gått till ända sedan han arbetsmarknadsstöd i form
uppnått 60 års ålder. av ett grundbelopp lämnas
även till en försäkrad
enligt den lagen som
inte har rätt till ersätt-
ning från en arbetslös-
hetskassa på grund av att
1. avgiftsvillkoret
enligt 9 lagen inte är
uppfyllt, eller
2. en ersättningsperiod
har gått till ända sedan
hon eller han har fyllt
60 år utan att något nytt-
arbetsvillkor som är
kvalificerande för en ny
ersättningsperiod har
uppfyllts.
Rätten till kontant
arbetsmarknadsstöd upphör
vid utgången av månaden
före den under vilken den
arbetslöse fyller 65 år. I
fråga om stöd i form av
ett grundbelopp upphör
rätten dessutom när den
arbetslöse före den tid-
punkten börjar uppbära hel
ålderspension, hel
förtidspension eller helt
sjukbidrag enligt lagen
(1962:381) om allmän
försäkring.
3
Kontant Kontant
arbetsmarknadsstöd utgår arbetsmarknadsstöd lämnas
till den som uppfyller endast till den som upp-
föreskrivna fyller
ersättningsvillkor i ersättningsvillkoren i
Sverige. Sverige, om inte annat
följer av
1. lagen (1992:1776) om
samordning av systemen
för social trygghet när
personer flyttar inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES),
eller
2. överenskommelse som
regeringen har träffat
med någon annan stat om
andra villkor för rätt att
få ersättning.
4 [3]
Kontant Kontant
arbetsmarknadsstöd vid arbetsmarknadsstöd
arbetslöshet tillkommer tillkommer den som
den som
1. har fyllt 20 år, 1. är arbetsför och i
2. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta
övrigt oförhindrad att sig arbete för en
åtaga sig arbete för arbetsgivares räkning
arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje
minst tre timmar varje arbetsdag och i
arbetsdag och i genomsnitt minst 17
genomsnitt minst 17 timmar i veckan,
timmar i veckan, 2. är beredd att anta
3. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete
erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken hon
under tid för vilken han eller han inte har anmält
icke anmält hinder som hinder som kan godtas,
kan godtagas, 3. är anmäld som
4. är anmäld som arbetssökande hos den
arbetssökande hos den offentliga arbetsförmed-
offentliga arbetsförmed- lingen i den ordning som
lingen i den ordning föreskrivs av regeringen
som Arbets- eller den myndighet som
marknadsstyrelsen regeringen bestämmer, och
föreskriver, 4. inte kan få lämpligt
arbete.
5. icke kan erhålla Stöd i form av ett
lämpligt arbete. grundbelopp lämnas endast
Ersättning enligt denna till den som har fyllt
lag lämnas inte till den 20 år.
som deltar i utbildning
om det inte finns sär-
skilda skäl. Närmare
föreskrifter om
tillämpningen av denna
bestämmelse meddelas av Ersättning enligt denna
regeringen eller den lag lämnas inte till den
myndighet som regering- som deltar i utbildning
en bestämmer. om det inte finns sär-
Som företagare enligt skilda skäl. Närmare
denna lag anses den som föreskrifter om
äger eller är delägare - tillämpningen av denna
direkt eller indirekt - bestämmelse meddelas av
i näringsverksamhet som regeringen eller den
han är personligt myndighet som regeringen
verksam i och som han bestämmer.
har ett väsentligt
inflytande över.
Företagare anses
arbetslös, när hans Som företagare enligt
personliga verksamhet i denna lag anses den som
rörelsen har upphört äger eller är delägare -
annat än tillfälligt, om direkt eller indirekt -
icke Arbetsmark- i näringsverksamhet som
nadsstyrelsen av hon eller han är
särskilda skäl föreskriverpersonligt verksam i och
annat. som hon eller han har
ett väsentligt inflytande
över.
En företagare skall
anses vara arbetslös, när
hennes eller hans
personliga verksamhet i
rörelsen har upphört annat
än tillfälligt.Om det finns särskilda
skäl, får regeringen eller
den myndighet som
regeringen bestämmer före-
skriva att en företagare
skall anses vara
arbetslös även i andra
fall än som sägs i femte
stycket.
Arbetsvillkor m.m. Dagar med ersättning
6 [4]
Rätt till kontant Under en kalendervecka
arbetsmarknadsstöd får summan av antalet
föreligger, om den ar- ersatta och arbetade
betslöse under en ramtid dagar samt karensdagar
av tolv månader och avstängningsdagar
omedelbart före arbets- uppgå till högst 5.
löshetens inträde utfört
förvärvsarbete i minst
fem månader (ar-
betsvillkor). Härvid tas
hänsyn endast till månad Kontant
då förvärvsarbete utförtsarbetsmarknadsstöd får
minst 75 timmar. inte lämnas för lördag
Tid då förvärvsarbete hareller söndag, om inte
utförts får icke räknas regeringen eller den
mer än en gång för myndighet som regeringen
uppfyllande av bestämmer medger
arbetsvillkoret. undantag.
Stöd får inte lämnas för
tid under vilken sökanden
får föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Karenstid
7 [5]
Med tid under vilken Kontant
sökanden enligt 6 skallarbetsmarknadsstöd får
ha utfört förvärvsarbete inte lämnas förrän den
jämställs tid då sökandensökande under en
1. i enskilt hem vårdat sammanhängande tid av 12
åldring eller månader varit arbetslös 5
handikappad i sådan ut- dagar (karensvillkor). I
sträckning att sökanden karenstiden räknas in
varit förhindrad att stå endast de dagar för vilka
till arbetsmarknadens stöd skulle ha lämnats, om
förfogande, karenstiden hade gått
2. deltagit i och, om till ända.
inte särskilda skäl
hindrat det, fullföljt
ar-
betsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad
rehabilitering för
vilken statligt
utbildningsbidrag
utgått,
3. fullgjort värnplikt
eller åtnjutit
föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, i
båda fallen dock till-
sammans högst två månader,Om tid under vilken
4. haft semester, ersättning har lämnats
eller enligt lagen (1973:370)
5. eljest varit ledig om arbetslöshetsförsäkring
av annan anledning än skall räknas in i en
sjukdom, värnplikts- ersättningsperiod enligt
tjänstgöring eller barns 14 andra stycket, skall
födelse med helt eller karensvillkoret anses
delvis bibehållen lön. vara uppfyllt.
För den som regelbundet
utför deltidsarbete under
tid då hon eller han i
övrigt är arbetslös får, om
det finns särskilda skäl,
regeringen eller den
myndighet som rege-
ringen bestämmer
föreskriva om karenstid
utöver vad som följer av
första stycket.
En sökande som sägs i 1
andra stycket 2 behöver
inte uppfylla karen-
svillkoret. Detsamma
gäller den som har rätt
till ersättning enligt
27 b eller är anvisad
verksamhet för arbets-
livsutveckling enligt
föreskrifter som har med-
delats av regeringen.
Bestämmelser om dagpen-
ning
Avgifts- och
arbetsvillkor
8 [6]
Vid bestämmande av Dagpenning lämnas under
ramtid enligt 6 räknas en ersättningsperiod
inte tid då sökanden enligt 14 till den som
varit hindrad att uppfyller
arbeta på grund av karensvillkoret enligt
1. styrkt sjukdom, 7 , avgiftsvillkoret
2. heltidsutbildning enligt 9 och något
som den sökande har allmänt arbetsvillkor
avslutat efter fyllda enligt 10 .
25 år eller som har
föregåtts av
sammanhängande
förvärvsarbete på heltid i
minst fem månader,
3. nykterhetsvård på
anstalt,
4. frihetsberövande på
kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn
eller adoptivbarn som
inte har fyllt två år,
6. beslut enligt
smittskyddslagen
(1988:1472) eller Av 11 framgår att rätt
livsmedelslagen till dagpenning under en
(1971:511) eller ersättningsperiod i vissa
föreskrifter som har fall finns också för den
meddelats med stöd av som inte uppfyller något
sistnämnda lag. allmänt arbetsvillkor men
Detsamma gäller tid då som uppfyller det
sökanden har åtnjutit särskilda arbetsvillkoret
föräldrapenningförmån enligt 10 a .
enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller
varit hindrad att
arbeta på grund av
1. En sökande som har
värnpliktstjänstgöring, påbörjat en ersätt-
2. ningsperiod enligt lagen
arbetsmarknadsutbildning,(1973:370) om
3. yrkesinriktad arbetslöshetsförsäkring,
rehabilitering, skall anses ha uppfyllt
i den mån sådan tid inteavgiftsvillkoret och
enligt 7 jämställs med något allmänt
tid under vilken arbetsvillkor eller det
förvärvsarbete har särskilda arbetsvillkoret
utförts. när hon eller han begär
Den tid som inte räknas dagpenning under samma
in i ramtiden får dock ersättningsperiod.
inte överstiga två år.
9 [7]
Den som i minst 90 Dagpenning lämnas endast
kalenderdagar under en till en sökande som under
ramtid av tio månader i 12 kalendermånader under
anslutning till att han en ramtid av 24 månader
avslutat utbildning på omedelbart före arbets-
heltid som omfattar löshetens inträde har haft
minst ett läsår och som förvärvsinkomster för vilka
berättigar till hon eller han är skyldig
studiesocialt stöd stått att betala avgift enligt
till arbetsmarknadens lagen (1993:1441) om
förfogande som allmän avgift för
arbetssökande genom den finansiering av kontant-
offentliga förmåner vid arbetslöshet
arbetsförmedlingen eller eller är skyldig att
förvärvsarbetat är betala sjömansskatt
berättigad till kontant enligt lagen (1958:295)
arbetsmarknadsstöd utan om sjömansskatt (av-
att ha uppfyllt giftsvillkor).
arbetsvillkoret. Vid Skyldigheten skall
bestämmande av ramtid bedömas efter vad som är
inräknas inte tid då känt vid den tidpunkt då
sökanden har varit rätten till en ersätt-
hindrad att stå till ningsperiod prövas. Hänsyn
arbetsmarknadens skall dock inte tas till
förfogande på grund av skyldighet att betala
sjukdom, sjömansskatt för tid före år
värnpliktstjänstgöring, 1994.
havandeskap eller vård
av eget barn eller Den som inte har varit
adoptivbarn som inte försäkrad enligt lagen
har fyllt två år. (1973:370) om arbets-
Arbetslös som avses i löshetsförsäkring eller som
1 3 skall vid inte tidigare har fått
tillämpning av första dagpenning enligt denna
stycket anses ha lag skall dessutom ha
fullgjort arbets- utfört sådant förvärvsarbete
villkoret. som avses i 10 i minst
75 timmar under var och
en av minst 5 av de 12
månader som beaktas
enligt första stycket.
10
Om inte något annat
följer av 10 a och 11 får
dagpenning lämnas endast
till den som under en
ramtid av 12 månader ome-
delbart före arbetslös-
hetens inträde har utfört
förvärvsarbete i minst
1. 5 månader, varvid
hänsyn tas endast till
månad då förvärvsarbete har
utförts i minst 75 timmar
eller, om sökanden inte
uppfyller detta villkor,
2. 10 månader, varvid
hänsyn tas endast till
månad då förvärvsarbete har
utförts i minst 65 timmar
(allmänt arbetsvillkor).
Med tid då förvärvsarbete
har utförts likställs
1. uppsägningstid, även
om arbetstagaren inte
behöver stå till
arbetsgivarens för-
fogande,
2. semester, och
3. annan tid då den
arbetslöse av något annat
skäl än sjukdom,
värnpliktstjänstgöring
eller barns födelse har
varit ledig med helt
eller delvis bibehållen
lön.
Med förvärvsarbete avses
inte beredskapsarbete
enligt förordningen
(1987:411) om bered-
skapsarbete.
10 a
I den omfattning som
följer av 11 får
dagpenning lämnas också
till den som inte
uppfyller något allmänt
arbetsvillkor men som
uppfyller
arbetsvillkoret enligt
denna paragraf
(s ä r s k i l t a r -
b e t s v i l l k o r).
Vid bedömningen av om en
sökande har uppfyllt det
särskilda arbetsvillkoret
gäller vad som sägs i 10 ,
dock att med tid då för-
värvsarbete har utförts
skall jämställas också tid
då sökanden
1. har utfört
beredskapsarbete enligt
förordningen (1987:411)
om beredskapsarbete,
2. i enskilt hem har
vårdat åldring eller
handikappad i sådan ut-
sträckning att hon eller
han har varit förhindrad
att stå till arbets-
marknadens förfogande,
3. har deltagit i och,
om inte särskilda skäl har
hindrat det, fullföljt
sådan arbetsmark-
nadsutbildning eller
yrkesinriktad
rehabilitering för vilken
statligt
utbildningsbidrag har
lämnats, eller
4. har fullgjort
värnplikt eller har fått
föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda
fallen dock tillsammans
högst två månader.
11 [8]
Kontant Till en sökande som
arbetsmarknadsstöd lämnasuppfyller det särskilda
i form av ett per dag arbetsvillkoret men inte
beräknat belopp. Under något allmänt arbets-
en kalendervecka får villkor får dagpenning
summan av antalet lämnas endast om hon
ersatta och arbetade eller han
dagar samt karens- och 1. tidigare har fått
avstängningsdagar uppgå ersättning med dagpenning
till högst fem. enligt denna lag eller
ersättning enligt lagen
(1973:370) om arbetslös-
hetsförsäkring, och
2. under den närmast
föregående
ersättningsperioden har
fått dagpenning till
vilken hon eller han har
kvalificerat sig genom
att uppfylla något allmänt
arbetsvillkor enligt
denna lag eller enligt
lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring.
12 [9]
Kontant Tid som har
arbetsmarknadsstöd får, tillgodoräknats för att
om inte uppfylla ett arbetsvill-
arbetsmarknadsstyrelsen kor för dagpenning enligt
medger undantag, ej denna lag eller enligt
utges för lördag eller lagen (1973:370) om
söndag. arbetslöshetsförsäkring får
inte tillgodoräknas för
att uppfylla ett nytt
arbetsvillkor. Tid som
har tillgodoräknats för
att uppfylla ett
arbetsvillkor för
grundbelopp enligt denna
lag får däremot
tillgodoräknas också för
att uppfylla ett
Stöd får ej utges för tidarbetsvillkor för dagpen-
under vilken stödtagaren ning.
uppbär föräldrapenning
enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Karenstid och
ersättningstidens längd
Överhoppningsbar tid
13 [10]
Dagpenning får inte När ramtid enligt 9 -
lämnas förrän den sökande10 a skall bestämmas rä-
under en sammanhängande knas inte tid då sökanden
tid av tolv månader har varit hindrad att
varit arbetslös fem arbeta på grund av
dagar (karensvillkor). 1. styrkt sjukdom,
I karenstiden räknas in 2. heltidsutbildning
endast de dagar för som den sökande har
vilka stöd skulle ha avslutat efter fyllda 25
lämnats, om karenstiden år eller som har föregåtts
gått till ända. av sammanhängande
förvärvsarbete på heltid i
minst fem månader,
3. tvångsvård enligt
lagen (1988:870) om vård
av missbrukare i vissa
fall,
4. frihetsberövande på
kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn
eller av adoptivbarn som
inte har fyllt två år,
eller
6. beslut enligt
smittskyddslagen
(1988:1472) eller
Sökande som avses i 1 livsmedelslagen
3 behöver inte uppfylla (1971:511) eller
karensvillkoret. föreskrifter som har
Detsamma gäller dem som meddelats med stöd av
är ersättningsberättigadelivsmedelslagen.
enligt 9 eller är Detsamma gäller tid då
anvisade verksamhet för sökanden har varit
arbetslivsutveckling i hindrad att uppfylla
enlighet med något arbetsvillkor på
föreskrifter som har grund av ett skäl som sägs
meddelats av i 10 a 1 - 4.
regeringen.
Vad som sägs i andra
stycket gäller inte om
sökanden enligt 10 a och
11 får tillgodoräkna sig
tiden för att uppfylla
det särskilda arbets-
villkoret.
Ersättningsperioden
14 [11]
Kontant Dagpenning lämnas under
arbetsmarknadsstöd utgår längst 300 dagar
under längst 150 dagar (ersättningsperioden), om
(ersättningsperioden), inte annat följer av
om inte annat följer av 14 a 2 eller 24 . Har
andra stycket eller av sökanden kvalificerat sig
15 sista stycket. Har för ersättning genom att
stödtagaren uppnått 55 årsuppfylla något allmänt
ålder innan arbetsvillkor enligt 10
ersättningsperioden gått och fyller hon eller han
till ända, är perioden i 55 år innan ersättnings-
stället 300 dagar. Sedan perioden har gått till
stödtagaren uppnått 60 årsända, är perioden i stället
ålder, är 450 dagar. Om det finns
ersättningsperioden 450 synnerliga skäl, får
dagar. regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer efter ansökan
förlänga ersättningsperio-
den enligt detta stycke,
dock längst till utgången
I ersättningsperioden av år 1996.
inräknas inte dagar, I ersättningsperioden
under vilka stödtagaren räknas in ersättningstid
har anvisats verksamhet enligt lagen (1973:370)
för arbetslivsutveckling om arbetslöshetsförsäkring.
i enlighet med
föreskrifter som har
meddelats av
regeringen.
Rätten till kontant
arbetsmarknadsstöd upphör
vid utgången av månaden
före den under vilken
den arbetslöse fyller 65
år eller när han
dessförinnan börjar upp-
bära hel ålderspension,
hel förtidspension eller
helt sjukbidrag enligt
lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
14 a
I ersättningsperioden
räknas inte in
1. karenstid, eller
2. dagar, under vilka
sökanden har anvisats
verksamhet för ar-
betslivsutveckling
enligt föreskrifter som
har meddelats av rege-
ringen.
15 [12]
Om arbetslöshet upphör Om arbetslöshet upphör
innan innan ersättningsperioden
ersättningsperioden gått har gått till ända, har
till ända, har sökanden rätt till dag-
stödtagaren, om inte penning under återstående
annat följer av 16 , rättantal dagar av perioden
till kontant vid ny arbetslöshet, även
arbetsmarknadsstöd under om hon eller han då inte
återstående antal dagar uppfyller avgifts- och
av perioden vid ny karensvillkoren eller
arbetslöshet, även om hanett arbetsvillkor. Vad
då inte uppfyller som nu har sagts gäller
arbets- och ka- dock inte om en
rensvillkoren. sammanhängande tid av 12
månader, i vilken tid
inte räknas in tid som
avses i 13 , har
förflutit sedan hon eller
han senast fick
Har ersättningsperioden ersättning.
gått till ända men har Har ersättningsperioden
stödtagaren inom en tid gått till ända men har
av tolv månader sökanden under perioden på
dessförinnan uppfyllt nytt uppfyllt avgifts-
arbetsvillkoret, lämnas villkoret och något
kontant allmänt arbetsvillkor
arbetsmarknadsstöd under eller, i den utsträckning
ytterligare en som framgår av 11 , det
ersättningsperiod. Därvidsärskilda
skall dock arbetsvillkoret, lämnas
karensvillkoret på nytt dagpenning under ytter-
uppfyllas. Den nya ligare en ersättnings-
ersättningsperioden period. Då skall dock ka-
räknas från inträdet av rensvillkoret på nytt
den arbetslöshet, då uppfyllas. Den nya
stödtagaren senast ersättningsperioden räknas
uppfyllde arbetsvillko- från inträdet av den
ret. arbetslöshet, då sökanden
uppfyllde det arbets-
villkor som ligger till
grund för den nya-
För den som regelbundet perioden.
utför deltidsarbete
under tid då han i övrigt
är arbetslös får, om det
finns särskilda skäl,
regeringen eller den
myndighet regeringen
bestämmer föreskriva om
begränsningar i
ersättningsrätten och om
karenstid utöver vad som
följer av denna lag.
Dagpenningens storlek
Det kontanta
arbetsmarknadsstödets
storlek
17 [13]
Kontant Dagpenning lämnas högst
arbetsmarknadsstöd lämnasmed det belopp som
med det belopp som regeringen fastställer.
regeringen fastställer
om inte annat följer av Dagpenning lämnas lägst
denna lag. med ett belopp som
Till den som söker motsvarar grundbeloppet,
deltidsarbete eller i om inte annat följer av
annat fall är arbetslös bestämmelserna om
under del av vecka utgår pensionsavdrag.
arbetsmarknadsstöd med
det antal ersätt-
ningsdagar per vecka
som föjer av en av
regeringen fastställd
omräkningstabell.
20
Dagpenning lämnas med 80
procent av sökandens
dagsförtjänst, om inte
annat följer av 17 .
Dagpenning till en
sökande som har
tillerkänts ålderspension
i form av folkpension,
allmän tilläggspension
eller annan pension som
betalas på grund av
förvärvsarbete, lämnas med
65 procent av hennes
eller hans dagsförtjänst,
med den begränsning som
följer av 17 första
stycket.
Med dagsförtjänst avses
1/5 av den veckoinkomst
eller, i fråga om en
sökande med månadslön, 1/22
av den månadsinkomst, som
hon eller han före
arbetslöshetens inträde
vanligen fick under ar-
betstid som var normal
för sökanden
1. i arbete som ryms
inom det arbetsvillkor
som ligger till grund för
den nya
ersättningsperioden
eller, om det finns
särskilda skäl för det,
2. i allt det arbete
som har utförts under
hela ramtiden.
Med dagsförtjänst enligt
andra stycket avses
inkomster från sådant
förvärvsarbete som sägs i
10 .
Trots bestämmelserna i
första - tredje styckena
skall, om inte annat
följer av femte stycket,
dagpenning till en
sökande, som har
kvalificerat sig för rätt
till ersättning på grund
av det särskilda
arbetsvillkoret och där-
vid har uppfyllt
villkoret huvudsakligen
genom beredskapsarbete,
arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad
rehabilitering för vilken
statligt utbildningsbi-
drag har lämnats eller
genom deltagande i
arbetslivsutveckling
enligt 2 lagen
(1992:1331) om
arbetslivsutveckling,
bestämmas till belopp som
motsvarar inkomsten i
beredskapsarbetet
respektive utbild-
ningsbidraget. Har
sökanden varit berättigad
till särskilt studielån
enligt lagen (1993:719)
om särskilt studielån för
den som genomgår arbets-
marknadsutbildning,
skall dagpenningen dock
bestämmas till ett belopp
som motsvarar det högre
utbildningsbidrag som
sökanden skulle ha fått om
hon eller han inte hade
varit berättigad till lån
enligt den lagen.
Med undantag från
bestämmelsen i fjärde
stycket skall gälla, att
dagpenningen inte får
bestämmas till ett högre
belopp än det som motsva-
rar dagpenningen i den
närmast föregående
ersättningsperioden.
Omprövning av den fast-
ställda dagsförtjänsten
under en pågående
ersättningsperiod skall
göras till sökandens förmån
när hon eller han under
ett sammanhängande upp-
ehåll i ersättnings-
perioden har uppfyllt nå-
got allmänt arbetsvillkor
enligt 10 .
20 a
Får en sökande med anled-
ning av arbetslöshet
fortlöpande ersättning av
annat slag än ersättning
enligt lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring
eller enligt denna lag,
skall dagpenning lämnas
högst med ett belopp som
motsvarar skillnaden
mellan det högsta belopp
som får lämnas enligt 20
och ersättningen.
Pensionsavdrag
21
Dagpenning som har
fastställts enligt 20
första stycket andra
meningen skall sättas ned
med 1/260 av
ålderspensionen. Ersätt-
ning som understiger 10
kronor per dag betalas
inte ut. Brutet krontal
jämnas ut till närmaste
högre krontal.
21 a
Vad som föreskrivs i 20
första stycket andra
meningen och i 21 skall
inte gälla om regeringen
av särskilda skäl
föreskriver annat.
Ersättning vid
arbetslöshet under en-
del av vecka
22
Ersättning till den som
söker deltidsarbete
lämnas med det antal
dagpenningbelopp per
vecka som svarar mot
den arbetslöshet som
skall ersättas enligt en
av regeringen fastställd
omräkningstabell.
Regeringen eller den
myndighet som rege-
ringen bestämmer får
utfärda föreskrifter för
beräkning av ersättning
vid deltidsarbete för
det fall att arbets-
tiden inte är bestämd i
ett visst antal timmar
per dag eller vecka.
23
Är någon arbetslös under
en del av veckan i
andra fall än som avses
i 22 , lämnas ersättning
med det antal
dagpenningbelopp per
vecka som svarar mot
den arbetslöshet som
skall ersättas enligt
den tabell som avses i
22 första stycket.
Vid beräkning av
arbetslöshet enligt
första stycket tas inte
hänsyn till bisyssla som
sökanden före
arbetslöshetens inträde
varaktigt har utfört vid
sidan av heltidsarbete,
om bisysslan inte
utvidgas under
arbetslösheten och inte
hindrar sökanden från att
anta erbjudet lämpligt
arbete.
24 [14]
Uppbär en stödtagare För en sökande som
änke- eller regelbundet utför
änklingspension eller deltidsarbete under
annan ålderspension än veckor då hon eller han i
enligt lagen (1962:381) övrigt är arbetslös får, om
om allmän försäkring ellerdet finns särskilda skäl,
mindre än hel förmån av regeringen eller den
förtidspension, myndighet som regeringen
sjukbidrag eller bestämmer föreskriva om
ålderspension enligt begränsningar i
nämnda lag eller ersättningsrätten utöver
delpension enligt lagen vad som följer av denna
(1979:84) om lag.
delpensionsförsäkring,
nedsätts det kontanta
arbetsmarknadsstödet med
pensionsbeloppet. En
sådan nedsättning skall
inte göras med hänsyn
till omställningspension
eller särskild
efterlevandepension
enligt lagen om allmän
försäkring.
Uppbär stödtagare
livränta från
försäkringsinrättning på
grund av yrkesskada
eller olycksfall, ned-
sättes stödet enligt
grunderna i första
stycket.
Ersättning
understigande tio
kronor för dag utbetalas
ej. Brutet krontal
utjämnas till närmast
högre krontal.
25
I fråga om arbetstagare Överstiger sökandens
som huvudsakligen är arbetsutbud per vecka
sysselsatta i yrke, den veckotid, under
inom vilket arbetslöshet vilken hon eller han
årligen regelbundet normalt har utfört arbete
förekommer, får närmast före arbetslös-
arbetsmarknadsstyrelsen, heten, räknas inte över-
om särskilda skäl skjutande tid med när er-
föreligger, begränsa sättningen fastställs. Från
rätten till kontant vad som nu har sagts får
arbetsmarknadsstöd. dock göras undantag, om
sökanden har särskilda skäl
för att utvidga
arbetsutbudet.
27 [15]
Är det sannolikt att Om särskilda skäl finns
arbete som avses i 26 får beslutas att en
skulle ha varat högst sökande som under en
fem dagar eller mer än kalendervecka i fyra
fem men högst tio dagar dagar utför arbete i sådan
eller mer än tio dagar, utsträckning att hel
utgör avstängningstiden dagpenning inte har
fem, tio respektive 20 kunnat lämnas för någon av
ersättningsdagar. I dagarna, inte heller
avstängningstiden in- skall ha rätt till
räknas endast dagar för dagpenning för den femte
vilka karenstid skulle dagen samt att
ha tillgodoräknats eller dagpenning inte får lämnas
kontant för dag för vilken sökanden
arbetsmarknadsstöd kan anses gottgjord
skulle ha lämnats, om genom semesterersättning.
avstängningen inte hade
skett, eller dagar
under vilka stödtagaren
har utfört förvärvsarbete.
Den totala avstängnings-
tiden får dock inte
överstiga 14, 28
respektive 56
kalenderdagar.
Inträffar under
avstängningstiden
förhållande som avses i
26 , beräknas ny
avstängningstid i
enlighet med
bestämmelserna i första
stycket, om inte den
nya avstängningstiden
ryms inom den löpande
avstängningstiden.
Är det uppenbart att
stödtagaren ej vill
antaga lämpligt arbete,
såsom då stödtagaren vid
upprepade tillfällen
antingen har avvisat
erbjudet sådant arbete
eller lämnat sitt arbete
frivilligt utan giltig
anledning, skall stödta-
garen vara avstängd till
dess han eller hon
utfört förvärvsarbete
under 20 dagar.
Avstängningstiden räknas
från den dag då det
förhållande som anges i
26 inträffat.
Bestämmelser om
grundbelopp
Arbets- och
studerandevillkor m.m.
27 a
Om inte något annat
följer av andra stycket
får grundbelopp lämnas
under en
ersättningsperiod enligt
27 d till den som
uppfyller
1. ett arbetsvillkor
enligt 10 eller 10 a
men inte avgiftsvillko-
ret enligt 9 , eller
2. studerandevillkoret
enligt 27 b .
Till den som uppfyller
det särskilda
arbetsvillkoret enligt
10 a men inte något
allmänt arbetsvillkor
enligt 10 , får ersättning
inte lämnas om sökanden
under de två närmast
föregående ersätt-
ningsperioderna har fått
ersättning enligt denna
lag eller enligt lagen
(1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring
genom att uppfylla det
särskilda
arbetsvillkoret.
Bestämmelserna om
överhoppningsbar tid i
13 första och andra
styckena skall tillämpas
också när ramtid bestäms
enligt första stycket 1.
27 b
Den som i minst 90
kalenderdagar under en
ramtid av tio månader i
anslutning till att hon
eller han har avslutat
utbildning på heltid som
omfattar minst ett läsår
och som berättigar till
studiesocialt stöd har
stått till arbetsmarkna-
dens förfogande som
arbetssökande genom den
offentliga arbetsför-
medlingen eller
förvärvsarbetat är
berättigad till
grundbelopp utan att ha
uppfyllt ett ar-
betsvillkor. Vid bestäm-
mande av ramtid räknas
inte in tid då sökanden
har varit hindrad att stå
till arbetsmarknadens
förfogande på grund av
sjukdom, värnplikt-
stjänstgöring, havandeskap
eller vård av eget barn
eller adoptivbarn som
inte har fyllt två år.
En sökande för vilken en
ersättningsperiod enligt
14 denna lag eller 14
lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring har
gått till ända, utan att
ett nytt arbetsvillkor
enligt 27 a första
stycket 1 har uppfyllts
sedan hon eller han har
fyllt 60 år, skall vid
tillämpning av första
stycket anses ha
fullgjort ett ar-
betsvillkor.
27 c
Tid som har
tillgodoräknats för
uppfyllande av ett
arbetsvillkor enligt
denna lag eller lagen
(1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring får
inte tillgodoräknas för
uppfyllande av ett nytt
arbetsvillkor för
grundbeloppet.
Ersättningsperioden
27 d
Grundbelopp lämnas under
längst 150 dagar (ersätt-
ningsperioden), om inte
annat följer av denna
paragraf eller av 27 e
första stycket andra
meningen och 27 f andra
stycket. Har sökanden
fyllt 55 år innan ersätt-
ningsperioden har gått
till ända, är perioden i
stället 300 dagar. Sedan
sökanden har fyllt 60 år,
är ersättningsperioden 450
dagar, under förutsättning
att ersättning för den
närmast föregående perioden
inte har lämnats enligt
denna paragraf.
Bestämmelserna i 14
första stycket tredje
meningen och 14 a skall
tillämpas också på en
ersättningsperiod enligt
första stycket.
27 e
Om arbetslöshet upphör
innan ersättningsperioden
har gått till ända, har
sökanden, om inte annat
följer av 27 f andra
stycket, rätt till ersätt-
ning med grundbelopp
under återstående antal
dagar av perioden vid ny
arbetslöshet, även om hon
eller han då inte
uppfyller något ar-
betsvillkor eller ka-
rensvillkoret. Vad som
nu har sagts gäller dock
inte om en sammanhängande
tid av 12 månader, i
vilken tid inte räknas in
tid som avses i 13 , har
förflutit sedan hon eller
han senast fick ersätt-
ning.
27 f
Om sökanden innan
ersättningsperioden har
gått till ända på nytt
uppfyller ett arbets-
villkor enligt 10 eller
10 a men inte avgifts-
villkoret lämnas ersätt-
ning med grundbelopp
under ytterligare en
ersättningsperiod, om
inte annat följer av
27 a andra stycket. Den
nya perioden räknas från
inträdet av den arbets-
löshet då sökanden upp-
fyllde det arbetsvillkor
som ligger till grund för
den nya ersättnings-
perioden.
Uppfyller sökanden innan
ersättningsperioden har
gått till ända både något
nytt allmänt arbets-
villkor och avgiftsvill-
koret enligt 9 , lämnas
kontant arbetsmarknads-
stöd i form av dagpenning
under en ersättnings-
period enligt 14 . Då
faller rätten till er-
sättning med grundbelopp
för återstående antal
dagar av perioden bort.
Ersättningens storlek
27 g
Regeringen fastställer
grundbeloppet.
27 h
Grundbeloppet skall
sättas ned med
pensionsbeloppet, om
sökanden får änke- eller
änklingspension eller
någon annan ålderspension
än enligt lagen
(1962:381) om allmän för-
säkring eller mindre än
en hel förmån av
förtidspension, sjuk-
bidrag eller ålderspen-
sion enligt nämnda lag
eller delpension enligt
lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring. En
sådan nedsättning skall
inte göras med hänsyn
till omställningspension
eller särskild efter-
levandepension enligt
lagen om allmän för-
säkring.
Får sökanden livränta från
försäkringsinrättning på
grund av en yrkesskada
eller ett olycksfall,
skall grundbeloppet
sättas ned enligt
grunderna i första
stycket.
Ersättning som
understiger tio kronor
för dag betalas inte ut.
Brutet krontal jämnas ut
till närmaste högre
krontal.
27 i
Bestämmelserna i 22
första stycket, 23
första stycket och 24
om ersättning vid
arbetslöshet del av
vecka skall tillämpas
också på grundbeloppet.
Gemensamma bestämmelser
för det kontanta
arbetsmarknadsstödet
Begränsning vid
säsongsarbetslöshet
28
Bestämmelserna i 26 Om det finns särskilda
1-3 om arbete får, om skäl för det får regeringen
det är skäligt, tillämpaseller den myndighet som
i fråga om arbetsmark- regeringen bestämmer
nadsutbildning och begränsa rätten till
yrkesinriktad kontant arbets-
rehabilitering. marknadsstöd för sådana
Bestämmelserna i 27 arbetstagare som är
skall därvid gälla i sysselsatta i ett yrke
tillämpliga delar. inom vilket arbetslöshet
årligen regelbundet
förekommer.
29
Med beslut om En sökande skall stängas
avstängning enligt av från rätten till
26-28 jämställes beslutersättning under tid som
om avstängning från rätt anges i 30 , om hon
till ersättning enligt eller han
29, 30, 31 och 34 1. lämnat sitt arbete
lagen (1973:370) om frivilligt utan giltig
arbetslöshetsförsäkring. anledning,
2. skilts från arbetet på
grund av otillbörligt
uppförande,
3. avvisat ett erbjudet
lämpligt arbete, eller
4. utan att
uttryckligen ha avvisat
ett sådant arbete ändå
genom sitt uppträdande
uppenbarligen har vållat
att anställning inte har
kommit till stånd.
30 [16]
Ansökan om kontant Är det sannolikt att
arbetsmarknadsstöd görs arbete som avses i 29
skriftligen hos läns- skulle ha varat högst 5
arbetsnämnd som dagar eller mer än 5 men
regeringen bestämmer. högst 10 dagar eller mer
Vid ansökningen skall än 10 dagar, utgör
fogas intyg av avstängningstiden 5, 10
arbetsgivaren om respektive 20
sökandens ersättningsdagar. I
arbetsförhållanden samt avstängningstiden räknas
de uppgifter i övrigt in endast dagar för vilka
som behövs för bedömande karenstid skulle ha
av hans rätt till stöd. tillgodoräknats eller
Kan sådant intyg endast kontant ar-
med stora svårigheter betsmarknadsstöd skulle
införskaffas, får ha lämnats, om avstäng-
arbetsförhållandena och ningen inte hade skett,
övriga uppgifter styrkas eller dagar under vilka
på annat sätt. sökanden har utfört
förvärvsarbete. Den totala
avstängningstiden får dock
inte överstiga 14, 28
respektive 56
Arbetsgivare skall på kalenderdagar.
begäran utfärda intyg som Inträffar under
avses i första stycket avstängningstiden
enligt formulär som förhållande som avses i
fastställes av 29 , beräknas ny
arbetsmarknadsstyrelsen. avstängningstid i
enlighet med
bestämmelserna i första
stycket, om inte den nya
Utbetalning av kontant avstängningstiden ryms
arbetsmarknadsstöd görs inom den löpande
av den allmänna avstängningstiden.
försäkringskassa i vilken Är det uppenbart att en
sökanden är inskriven. sökande inte vill anta
ett lämpligt arbete,
skall sökanden vara
avstängd till dess hon
eller han har utfört
förvärvsarbete under 20
dagar.
Avstängningstiden räknas
från den dag då det
förhållande som anges i
29 inträffade.
**Fotnot**
[1] Lagen omtryckt 1982:433.
Senaste lydelse av 16 1993:657.
[2] Senaste lydelse 1993:657.
[3] Senaste lydelse 1993:657.
[4]Senaste lydelse 1984:514.
[5]Senaste lydelse 1989:332.
[6]Senaste lydelse 1989:338.
[7] Senaste lydelse 1986:410.
[8]Senaste lydelse 1993:657.
[9]Senaste lydelse 1984:514.
[10]Senaste lydelse 1993:657.
[11]Senaste lydelse 1993:155.
[12] Senaste lydelse 1993:657.
[13] Senaste lydelse av förutvarande 18
1993:657.
[14] Senaste lydelse 1992:380.
[15] Senaste lydelse 1993:657.
[16] Senaste lydelse 1989:332.
31 [17]
Beslut av Bestämmelserna i 29 1-3
länsarbetsnämnd enligt om arbete får, om det är
denna lag får överklagas skäligt, tillämpas i fråga
hos om arbetsmark-
arbetsmarknadsstyrelsen nadspolitiska åtgärder som
genom besvär. Nämndens får tillgodoräknas för att
beslut får dock inte uppfylla ett särskilt
överklagas innan nämnden arbetsvillkor enligt
har omprövat sitt beslut 10 a . Bestämmelserna i
enligt 30 a . Överklagas30 skall då gälla.
ett beslut innan det
har omprövats skall
överklagandet anses som
en begäran om omprövning
enligt den paragrafen.
I fråga om ärende som i
första instans handläggs
av allmän försäkringskassa
har bestämmelserna i 20
kap. 10-13 lagen
(1962:381) om allmän
försäkring om omprövning
och ändring av
försäkringskassas beslut
samt överklagande av
försäkringskassas och
domstols beslut
motsvarande tillämpning.
31 a
Med beslut om
avstängning enligt denna
lag jämställs beslut
enligt lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring
om avstängning från rätt
till ersättning.
32 [18]
Arbetsmarknadsstyrelsens En ansökan om kontant
beslut angående rätt tillarbetsmarknadsstöd skall
ersättning enligt denna göras på blankett enligt
lag överklagas genom be- fastställt formulär hos
svär hos länsrätt, om inteden länsarbetsnämnd som
annat följer av lagen regeringen bestämmer.
(1969:93) om begränsning
av samhällsstöd vid Sökanden skall lämna
arbetskonflikt. uppgift om
Vid prövning av 1. medlemskapet i en
överklagande av arbetslöshetskassa och
länsrättens beslut i mål den tidpunkt då hon eller
som avses i första han senast fick
stycket skall nämndemän ersättning från en sådan
ingå i kammarrätten, om kassa, eller
nämndemän deltagit i 2. begäran om medlemskap
länsrätten. i en arbetslöshetskassa.
Till ansökan skall fogas
ett intyg av
Kammarrättens beslut i arbetsgivaren om
mål som avses i denna sökandens
paragraf överklagas hos arbetsförhållanden samt de
Försäkringsöverdomstolen.uppgifter i övrigt som
behövs för bedömande av
hennes eller hans rätt
till ersättning. Om ett
sådant intyg endast med
stora svårigheter kan
skaffas, får arbets-
förhållandena och övriga
uppgifter styrkas på något
annat sätt. En
arbetsgivare skall på
Arbetsmarknadsstyrelsensbegäran utfärda intyg som
och nu har sagts enligt
Riksförsäkringsverkets fastställt formulär.
beslut enligt denna lag Sökanden skall på heder
i annat fall än som och samvete intyga att
avses i första stycket uppgifter som avses i
överklagas hos andra stycket är riktiga.
regeringen genom besvär.
Kontant
arbetsmarknadsstöd
betalas ut av den
allmänna försäkringskassa
där sökanden är inskriven.
33 [19]
Besvär skall inges till Beslut av en
den myndighet eller det länsarbetsnämnd i ärenden
organ som har meddelat om stöd enligt denna lag
beslutet. Den omständig- skall omprövas av nämnden,
heten att besvären om det begärs av en
ingivits eller insänts enskild som beslutet
direkt till den angår och beslutet inte
myndighet som har att har meddelats med stöd av
pröva besvären utgör dock33 a .
ej hinder för besvärens
upptagande till
prövning, om de inkommit
före besvärstidens utgång.
Vad som sägs i denna Vid omprövningen får
paragraf om besvär skall beslutet inte ändras till
i tillämpliga delar gälladen enskildes nackdel.
en begäran om omprövning
enligt 30 a . Begäran om
omprövning av ett beslut
skall ske inom samma
tid som besvär skall
anföras mot beslutet.
Länsarbetsnämnds, allmän
försäkringskassa,
arbetsmark-
nadsstyrelsens,
riksförsäkringsverkets
och domstols beslut
skall gälla omedelbart,
om inte annat anges i
beslutet eller bestäms
av myndighet som har
att pröva beslutet.
33 a
Även om begäran om ompröv-
ning inte har
framställts, skall
länsarbetsnämnden ändra
beslutet i ett ärende om
stöd enligt denna lag som
har fattats av nämnden
och inte har prövats av
Arbetsmarknadsstyrelsen,
om beslutet
1. på grund av skrivfel,
räknefel eller något annat
sådant förbiseende
innehåller någon uppenbar
oriktighet,
2. har blivit oriktigt
på grund av att det har
fattats på uppenbart
felaktigt eller
ofullständigt underlag,
eller
3. har blivit oriktigt
på grund av uppenbart
felaktig rättstillämpning
eller annan liknande
orsak.
Ändring behöver inte göras
om oriktigheten är av
ringa betydelse.
Ett beslut får inte
ändras till den enskildes
nackdel, om den beslu-
tade förmånen har förfallit
till betalning och inte
heller i andra fall om
det finns synnerliga skäl
mot det.
Ändring enligt denna
paragraf får inte göras
sedan mer än två år har
förflutit från den dag då
beslutet meddelades.
Ändring får dock ske även
efter utgången av denna
tid, om det först därefter
har kommit fram att
beslutet har fattats på
ett uppenbart felaktigt
eller ofullständigt
underlag eller om det
finns andra synnerliga
skäl.
33 b
Ett beslut av en
länsarbetsnämnd får
överklagas hos Arbets-
marknadsstyrelsen.
Nämndens beslut får dock
inte överklagas innan
nämnden har omprövat sitt
beslut enligt 33 .
Överklagas ett beslut
innan det har omprövats
skall överklagandet anses
som en begäran om
omprövning enligt den
paragrafen.
I fråga om ett ärende som
i första instans handläggs
av en allmän
försäkringskassa tillämpas
bestämmelserna i 20 kap.
10-13 lagen (1962:381)
om allmän försäkring om
omprövning och ändring av
en försäkringskassas
beslut samt överklagande
av en försäkringskassas
och en domstols beslut.
33 c
Arbetsmarknadsstyrelsens
beslut om rätt till
ersättning överklagas hos
länsrätt, om inte annat
följer av lagen (1969:93)
om begränsning av
samhällsstöd vid arbets-
konflikt.
Vid prövning av
överklagande av länsrättens
beslut i mål som avses i
första stycket skall nämn-
demän ingå i kammarrätten,
om nämndemän har deltagit
i länsrätten.
Kammarrättens beslut i
mål som avses i denna
paragraf överklagas hos
Försäkringsöverdomstolen.
Arbetsmarknadsstyrelsen
och Riksförsäkringsverkets
beslut enligt denna lag
i andra fall än som avses
i första stycket över-
klagas hos regeringen.
33 d
Skrivelsen med
överklagandet skall ges
in till den myndighet
eller det organ som har
meddelat beslutet inom
två månader från den dag
klaganden fick del av
beslutet. Den omständig-
heten att överklagandet
har getts in eller sänts
in direkt till den
myndighet som har att
pröva det utgör dock inte
hinder mot att ta upp
överklagandet till
prövning, om överklagandet
har kommit in i rätt tid.
Vad som sägs i denna
paragraf om överklagande
skall också gälla en
begäran om omprövning
enligt 33 . Omprövning av
ett beslut skall begäras
inom samma tid som ett
överklagande av beslutet.
Ett beslut av en
länsarbetsnämnd, en allmän
försäkringskassa, Arbets-
marknadsstyrelsen, Riks-
försäkringsverket och en
domstol skall gälla
omedelbart, om inte
annat anges i beslutet
eller bestäms av den myn-
dighet som har att pröva
beslutet.
**Fotnot**
[17] Senaste lydelse 1991:219.
[18] Senaste lydelse 1993:577.
[19] Senaste lydelse 1991:219.
34
Har regeringen träffat Kontant
överenskommelse med arbetsmarknadsstöd får
annan stat om andra dras in eller sättas ned
villkor för rätt att med ett skäligt belopp om
erhålla ersättning än somsökanden medvetet eller
föreskrives i denna lag, av grov vårdslöshet lämnar
skall dessa villkor oriktiga eller
tillämpas. vilseledande uppgifter
om förhållanden som är av
betydelse för rätten till
stöd.
Med beslut om att dra
in ersättning enligt
denna lag jämställs beslut
enligt lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring
om frånkännande av rätt
till ersättning under en
viss tid.
Ett beslut om
uteslutning ur
arbetslöshetskassan
enligt 48 2 den lagen,
skall vid tillämpning av
denna lag anses innebära
att den försäkrade har
frånkänts rätt till
ersättning under ett år.
35
Kontant Lagen (1969:93) om
arbetsmarknadsstöd får begränsning av samhällsstöd
indragas eller skäligen vid arbetskonflikt skall
nedsättas, om stödtagarentillämpas på ersättning
medvetet eller av grov enligt denna lag.
vårdslöshet lämnar oriktig
eller vilseledande
uppgift angående
förhållande som är av
betydelse för rätten till
stöd.
37
Lagen (1969:93) om Vid minskning av vissa
begränsning av ersättningar med utgiven
samhällsstöd vid ersättning enligt denna
arbetskonflikt äger lag gäller föreskrifterna
tillämpning på ersättningi 17 kap. 1 lagen
enligt denna lag. (1962:381) om allmän
försäkring och 6 kap. 7
andra stycket lagen
(1976:380) om
arbetsskadeförsäkring.
___________________
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. För tiden den 1 juli 1994 - den 31 december 1995 skall med undantag från vad
som sägs i 9 första stycket gälla att avgiftsvillkoret är uppfyllt i fråga om
rätt till ersättning under en ersättningsperiod enligt 14 , om ersätt-
ningsperioden börjar under tiden
a) den 1 juli - den 30 september 1994, när skyldigheten att betala avgift
eller skatt avsett minst sex månader,
b) den 1 oktober - den 31 december 1994, när skyldigheten att betala avgift
eller skatt avsett minst sju månader,
c) den 1 januari - den 31 mars 1995, när skyldigheten att betala avgift eller
skatt avsett minst åtta månader,
d) den 1 april - den 30 juni 1995, när skyldigheten att betala avgift eller
skatt avsett minst nio månader,
e) den 1 juli - den 30 september 1995, när skyldigheten att betala avgift
eller skatt avsett minst tio månader, och
f) den 1 oktober - den 31 december 1995, när skyldigheten att betala avgift
eller skatt avsett minst elva månader.
3. Om något annat inte framgår av andra stycket, skall äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas på en ersättningsperiod som har påbörjats men inte
avslutats före ikraftträdandet.
De nya bestämmelserna i 20 sjätte stycket och 27 f andra stycket skall
tillämpas på en ersättningsperiod enligt första stycket. Om en ny
ersättningsperiod börjar enligt bestämmelsen i 27 f andra stycket, skall de
nya bestämmelserna tillämpas på den ersättningsperioden, om något annat inte
följer av punkterna 4 - 7.
4. En sökande som under en ersättningsperiod som sägs i punkten 3 första
stycket uppfyller det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a men inte något
allmänt arbetsvillkor enligt 10 , skall, vid prövningen av rätten till fortsatt
ersättning när ersättningsperioden har gått till ända, anses ha uppfyllt något
allmänt arbetsvillkor.
Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 3 första stycket går till ända före
den 1 juli 1995, skall vad som sägs i första stycket i denna punkt också gälla
vid prövningen av rätten till fortsatt ersättning när den nya ersättningsperiod
som börjar efter ikraftträdandet går till ända.
5. Den som, utom i fall som avses i punkten 3 första stycket, blir arbetslös
enligt denna lag före utgången av år 1994 och som uppfyller det särskilda
arbetsvillkoret men inte något allmänt arbetsvillkor, skall likväl anses ha
uppfyllt något allmänt arbetsvillkor när rätten till ersättning prövas.
6. Med undantag från vad som föreskrivs i 15 andra stycket tredje meningen
och i 27 f första stycket andra meningen skall den nya ersättningsperioden
inte börja innan den föregående perioden har gått till ända, under förutsättning
att den föregående perioden går till ända före utgången av år 1996.
7. Om det är till sökandens förmån, skall de nya bestämmelserna i 20 andra
och tredje styckena inte tillämpas i en ersättningsperiod
a) som har börjat före ikraftträdandet,
b) som börjar efter ikraftträdandet, om den närmast föregående ersätt-
ningsperioden har börjat före ikraftträdandet och går till ända efter denna
tidpunkt men före den 1 juli 1995, eller
c) som börjar efter ikraftträdandet, om sökanden blir arbetslös enligt denna
lag före utgången av år 1994.
8. De nya bestämmelserna i 32 första, andra och fjärde styckena skall
tillämpas på ansökningar om ersättning som görs efter ikraftträdandet.
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring[1]
dels att 16 och 33 skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 11 skall utgå,
dels att 4, 6-10, 11-14, 15, 17, 20, 21, 24, 25, 30, 31, 32 och 34 och
rubrikerna närmast före 6 och 13 skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas 7 nya paragrafer, 2, 9, 10 a, 14 a, 31 a,
31 b och 52 a , och närmast före 7, 8 och 14 nya rubriker av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2
Ersättning lämnas i form
av ett per dag beräknat
belopp (dagpenning).
Ersättning lämnas endast
till den som uppfyller
ersättningsvillkoren i
Sverige, om inte annat
följer av
1. lagen (1992:1776) om
samordning av systemen
för social trygghet när
personer flyttar inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES),
eller
2. överenskommelse som
regeringen har träffat
med någon annan stat om
andra villkor för rätt att
få ersättning.
4 [2]
Ersättning vid arbetslöshet tillkommer försäkrad som
1. är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete,
2. är beredd att antaga erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken han icke
anmält hinder som kan godtagas av arbetslöshetskassan,
3. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den
ordning som Arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,
4. icke kan erhålla lämpligt arbete.
Ersättning enligt denna lag lämnas inte till den som deltar i utbildning om det
inte finns särskilda skäl. Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna
bestämmelse meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Som företagare i denna Som företagare i denna
lag anses den som äger lag anses den som äger
eller är delägare - di- eller är delägare - direkt
rekt eller indirekt - i eller indirekt - i
näringsverksamhet som näringsverksamhet som hon
han är personligt eller han är personligt
verksam i och som han verksam i och som hon
har ett väsentligt eller han har ett
inflytande över. Före- väsentligt inflytande
tagare anses arbetslös, över.
när hans personliga
verksamhet i rörelsen
har upphört annat än
tillfälligt, om icke
Arbetsmarknadsstyrelsen
av särskilda skäl En företagare skall
föreskriver annat. anses vara arbetslös, när
hennes eller hans
personliga verksamhet i
rörelsen har upphört annat
än tillfälligt. Om det finns särskilda
skäl, får regeringen eller
den myndighet som
regeringen bestämmer
föreskriva att en
företagare skall anses
vara arbetslös även i
andra fall än som sägs i
fjärde stycket.
Medlems- och Dagar med ersättning
arbetsvillkor
6
Rätt till ersättning vid Under en kalendervecka
arbetslöshet föreligger, får summan av antalet
för försäkrad som efter ersatta och arbetade
senaste inträdet i dagar samt karens- och
arbetslöshetskassan avstängningsdagar uppgå
1. varit medlem i till högst 5.
kassan under minst tolv
månader, om han haft sin
huvudsakliga försörjning
genom avlönat arbete för
annans räkning, eller
under minst 24 månader,
om han haft sin huvud-
sakliga försörjning som
självständig företagare
(medlemsvillkor),
2. under en ramtid av
tolv månader omedelbart
före arbetslöshetens
inträde utfört
förvärvsarbete i minst 75
dagar fördelade på minst Ersättning får inte lämnas
fyra månader för lördag eller söndag, om
(arbetsvillkor). Endast inte regeringen eller
dag då förvärvsarbete harden myndighet som rege-
utförts i minst tre ringen bestämmer medger
timmar får härvid räknas undantag.
in.
Föreligger särskilda skälErsättning får inte lämnas
får ar- för tid under vilken den
betsmarknadsstyrelsen försäkrade får
medge att med- föräldrapenningförmån enligt
lemsvillkoret bestäms lagen (1962:381) om all-
till tolv månader för män försäkring.
försäkrad, som haft sin
huvudsakliga försörjning
som självständig Karenstid
företagare.
Tid då förvärvsarbete har
utförts får icke räknas
mer än en gång för
uppfyllande av
arbetsvillkoret.
7
Med tid under vilken Ersättning får inte lämnas
en försäkrad enligt 6 förrän den försäkrade under
skall ha utfört förvärvs-en sammanhängande tid av
arbete jämställs tid då 12 månader varit arbetslös
den försäkrade 5 dagar (k a r e n s -
1. deltagit i och, om v i l l k o r). I ka-
inte särskilda skäl renstiden räknas in
hindrat det, fullföljt endast de dagar för vilka
arbets- ersättning skulle ha
marknadsutbildning lämnats, om karenstiden
eller yrkesinriktad hade gått till ända.
rehabilitering för
vilken statligt
utbildningsbidrag
utgått,
2. fullgjort värnplikt
eller åtnjutit
föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, i
båda fallen dock till-
sammans högst två månader,
3. haft semester,
eller
4. eljest varit ledig Om tid under vilken
av annan anledning än dagpenning har lämnats
sjukdom, värnplikts- enligt denna lag eller
tjänstgöring eller barns enligt lagen (1973:371)
födelse med helt eller om kontant arbets-
delvis bibehållen lön. marknadsstöd skall räknas
in i en ersättningsperiod
enligt 14 andra
stycket, skall
karensvillkoret anses
vara uppfyllt.
För den som regelbundet
utför deltidsarbete under
tid då hon eller han i
övrigt är arbetslös får, om
det finns särskilda skäl,
regeringen eller den
myndighet som regeringen
bestämmer föreskriva om
karenstid utöver vad som
följer av första stycket.
Bestämmelserna om
karenstid skall inte
tillämpas på den som är
anvisad verksamhet för
arbetslivsutveckling i
enlighet med föreskrifter
som har meddelats av
regeringen.
Avgifts- och
arbetsvillkor
8
Vid bestämmande av Ersättning lämnas under
ramtid enligt 6 räknas en ersättningsperiod till
inte tid då försäkrad den som uppfyller
varit hindrad att karensvillkoret enligt
arbeta på grund av 7 , avgiftsvillkoret
1. styrkt sjukdom, enligt 9 och något
2. heltidsutbildning allmänt arbetsvillkor
som den försäkrade har enligt 10 .
avslutat efter fyllda
25 år eller somhar
föregåtts av
sammanhängande
förvärvsarbete på heltid i
minst fem månader,
3. nykterhetsvård på
anstalt,
4. frihetsberövande på
kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn
eller adoptivbarn som
inte har fyllt två år,
6. beslut enligt
smittskyddslagen Av 11 framgår att rätt
(1988:1472) eller till dagpenning under en
livsmedelslagen ersättningsperiod i vissa
(1971:511) eller fall finns också för den
föreskrifter som har som inte uppfyller något
meddelats med stöd av allmänt arbetsvillkor
sistnämnda lag. men som uppfyller det
Detsamma gäller tid då särskilda arbetsvillkoret
försäkrad har åtnjutit enligt 10 a .
föräldrapenningförmån
enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller
varit hindrad att
arbeta på grund av En försäkrad som har påbör-
1. jat en ersättningsperiod
värnpliktstjänstgöring, med dagpenning enligt
2. denna lag eller enligt
arbetsmarknadsutbildning,lagen (1973:371) om kon-
3. yrkesinriktad tant arbetsmarknadsstöd,
rehabilitering, i den skall anses ha uppfyllt
mån sådan tid inte enligtavgiftsvillkoret och
7 jämställs med tid något allmänt
under vilken arbetsvillkor eller det
förvärvsarbete har särskilda arbetsvillkoret
utförts. när hon eller han begär
ersättning under samma
ersättningsperiod.
9
Ersättning lämnas endast
till en försäkrad som
under 12 kalendermånader
under en ramtid av 24
månader omedelbart före
arbetslöshetens inträde
har haft förvärvsinkomster
för vilka hon eller han är
skyldig att betala
avgift enligt lagen
(1993:1441) om allmän
avgift för finansiering
av kontantförmåner vid
arbetslöshet eller är
skyldig att betala sjö-
mansskatt
(a v g i f t s v i l l -
k o r). Skyldigheten
skall bedömas efter vad
som är känt vid den
tidpunkt då rätten till
ersättning för en ersätt-
ningsperiod prövas. Hänsyn
skall dock inte tas till
skyldighet att betala
sjömansskatt för tid före år
1994.
10
Försäkrad som omedelbart Om inte något annat
före inträdet i en följer av 10 a och 11 får
arbetslöshetskassa har ersättning lämnas endast
varit medlem i annan till den som under en
sådan kassa får för upp- ramtid av 12 månader om-
fyllande av medlems- edelbart före arbetslös-
och arbetsvillkoret hetens inträde har utfört
tillgodoräkna sig tid i förvärvsarbete i minst
den kassan. 1. 5 månader, varvid
hänsyn tas endast till
månad då förvärvsarbete har
utförts i minst 75 timmar
eller, om den försäkrade
inte uppfyller detta
villkor,
2. 10 månader, varvid
hänsyn tas endast till
månad då förvärvsarbete har
utförts i minst 65 timmar
(a l l m ä n t
a r b e t s v i l l -
k o r).
Med tid då förvärvsarbete
har utförts likställs
1. uppsägningstid, även
om arbetstagaren inte
behöver stå till
arbetsgivarens för-
fogande,
2. semester, och
3. annan tid då den
arbetslöse av något annat
skäl än sjukdom,
värnpliktstjänstgöring
eller barns födelse har
varit ledig med helt
eller delvis bibehållen
lön.
Med förvärvsarbete avses
inte beredskapsarbete
enligt förordningen
(1987:411) om
beredskapsarbete.
10 a
I den omfattning som
följer av 11 får
ersättning lämnas också
till den som inte upp-
fyller något allmänt
arbetsvillkor men som
uppfyller
arbetsvillkoret enligt
denna paragraf (s ä r s -
k i l t a r b e t s -
v i l l k o r). Vid be-
dömningen av om en
försäkrad har uppfyllt det
särskilda arbetsvillkoret
gäller vad som sägs i 10 ,
dock att med tid då för-
värvsarbete har utförts
skall jämställas också tid
då den försäkrade
1. har utfört
beredskapsarbete enligt
förordningen (1987:411)
om beredskapsarbete,
2. i enskilt hem har
vårdat åldring eller
handikappad i sådan
utsträckning att hon
eller han har varit
förhindrad att stå till
arbetsmarknadens
förfogande,
3. har deltagit i och,
om inte särskilda skäl har
hindrat det, fullföljt
sådan arbetsmark-
nadsutbildning eller
yrkesinriktad
rehabilitering för vilken
statligt
utbildningsbidrag har
lämnats, eller
4. har fullgjort
värnplikt eller har fått
föräldrapenningförmån enligt
lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i båda
fallen dock tillsammans
högst två månader.
11 [3]
Ersättning lämnas i form Till en försäkrad som
av ett per dag beräknat uppfyller det särskilda
belopp (dagpenning). arbetsvillkoret men inte
något allmänt
arbetsvillkor får
ersättning lämnas endast
om hon eller han
1. tidigare har fått
ersättning enligt denna
lag eller dagpenning
enligt lagen (1973:371)
om kontant
arbetsmarknadsstöd, och
2. under den närmast
föregående
ersättningsperioden har
fått dagpenning till
Under en kalendervecka vilken hon eller han har
får summan av antalet kvalificerat sig genom
ersatta och arbetade att uppfylla något allmänt
dagar samt karens- och arbetsvillkor enligt
avstängningsdagar uppgå denna lag eller enligt
till högst fem. lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd.
12
Dagpenning får, om inte Tid som har
arbetsmarknadsstyrelsen tillgodoräknats för att
medger undantag, ej uppfylla ett arbetsvill-
utges för lördag eller kor för ersättning enligt
söndag. denna lag eller för
dagpenning enligt lagen
(1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd får
inte tillgodoräknas för
att uppfylla ett nytt
arbetsvillkor. Tid som
har tillgodoräknats för
att uppfylla ett arbets-
villkor för grundbelopp
enligt den lagen får
däremot tillgodoräknas
Dagpenning får ej utges också för att uppfylla ett
för tid under vilken arbetsvillkor för ersätt-
försäkrad uppbär ning enligt denna lag.
föräldrapenning enligt
lagen (1962:381) om
allmän försäkring.
Karenstid och
ersättningstidens längd
Överhoppningsbar tid
13 [4]
Dagpenning får inte När ramtid enligt
lämnas förrän den försäkrade9-10 a skall bestämmas
under en sammanhängande räknas inte tid då den för-
tid av tolv månader säkrade har varit
varit arbetslös fem hindrad att arbeta på
dagar (karensvillkor). grund av
I karenstiden räknas in 1. styrkt sjukdom,
endast de dagar för 2. heltidsutbildning
vilka dagpenning skulle som den försäkrade har av-
ha lämnats, om ka- slutat efter fyllda 25 år
renstiden gått till ända.eller som har föregåtts av
sammanhängande för-
värvsarbete på heltid i
minst fem månader,
3. tvångsvård enligt
lagen (1988:870) om vård
av missbrukare i vissa
fall,
4. frihetsberövande på
kriminalvårdens område,
5. vård av eget barn
eller av adoptivbarn som
inte har fyllt två år,
eller
6. beslut enligt
smittskydddslagen
Bestämmelserna om (1988:1472) eller livs-
karenstid i denna medelslagen (1971:511)
paragraf skall inte eller föreskrifter som
tillämpas på den som är har meddelats med stöd av
anvisad verksamhet för livsmedelslagen.
arbetslivsutveckling i Detsamma gäller tid då
enlighet med den försäkrade har varit
föreskrifter som har hindrad att uppfylla
meddelats av något arbetsvillkor på
regeringen. grund av ett skäl som sägs
i 10 a 1 - 4.
Vad som sägs i andra
stycket gäller inte om
den försäkrade enligt 10 a
och 11 får tillgodoräkna
sig tiden för att upp-
fylla det särskilda ar-
betsvillkoret
Ersättningsperioden
14 [5]
Ersättning utgår under Ersättning lämnas under
längst 300 dagar längst 300 dagar
(ersättningsperiod). Har (ersättningsperioden), om
försäkrad uppnått 55 års inte annat följer av
ålder innan 14 a 2 eller 24 . Har
ersättningsperioden gått den försäkrade kva-
till ända är perioden i lificerat sig för
stället 450 dagar. ersättning genom att
uppfylla något allmänt ar-
betsvillkor enligt 10
och fyller hon eller han
55 år innan ersättnings-
perioden har gått till
ända, är perioden i stället
450 dagar. Om det finns
synnerliga skäl, får
regeringen eller den
myndighet som regeringen
I ersättningsperioden bestämmer efter ansökan
inräknas inte dagar, förlänga ersättningsperio-
under vilka den försäk- den enligt detta stycke,
rade har anvisats dock längst till utgången
verksamhet för av år 1996.
arbetslivsutveckling i I ersättningsperioden
enlighet med före- räknas in ersättningstid i
skrifter som har en annan arbets-
meddelats av löshetskassa eller
regeringen. ersättning med dagpenning
enligt lagen (1973:371)
om kontant arbets-
marknadsstöd.
I ersättningsperioden Ersättningsrätten upphör
enligt första stycket vid utgången av månaden
inräknas i fall som före den under vilken den
avses i 10 försäkrade fyller 65 år.
ersättningstid i den
andra
arbetslöshetskassan.
Ersättningsrätten upphör
vid utgången av månaden
före den under vilken
den försäkrade fyller 65
år.
14 a
I ersättningsperioden
räknas inte in
1. karenstid, eller
2. dagar, under vilka
den försäkrade har
anvisats verksamhet för
arbetslivsutveckling i
enlighet med föreskrifter
som har meddelats av
regeringen.
15 [6]
Om arbetslöshet upphör Om arbetslöshet upphör
innan innan ersättningsperioden
ersättningsperioden gått har gått till ända, har
till ända, har den den försäkrade rätt till
försäkrade, om annat inteersättning under återståen-
följer av 16 , rätt tillde antal dagar av perio-
ersättning under den vid ny arbetslöshet,
återstående antal dagar även om hon eller han då
av perioden vid ny inte uppfyller avgifts-
arbetslöshet, även om hanoch karensvillkoren
då inte uppfyller eller ett arbetsvillkor.
arbets- och Vad som nu har sagts
karensvillkoren. gäller dock inte om en
sammanhängande tid av 12
månader, i vilken tid
inte räknas in tid som
avses i 13 , har
förflutit sedan hon eller
han senast fick
Har ersättningsperioden ersättning.
gått till ända men har Har ersättningsperioden
den försäkrade under gått till ända men har den
perioden på nytt försäkrade under perioden
uppfyllt på nytt uppfyllt
arbetsvillkoret, lämnas avgiftsvillkoret och
ersättning under något allmänt arbetsvill-
ytterligare en kor eller, i den ut-
ersättningsperiod. Därvidsträckning som framgår av
skall dock karens- 11 , det särskilda
villkoret på nytt arbetsvillkoret, lämnas
uppfyllas. Den nya ersättning under ytterli-
perioden räknas från gare en ersättnings-
inträdet av den period. Då skall dock
arbetslöshet då den försäk-karensvillkoret på nytt
rade senast uppfyllde uppfyllas. Den nya
arbetsvillkoret. ersättningsperioden räknas
från inträdet av den
arbetslöshet, då den försäk-
rade uppfyllde det
arbetsvillkor som ligger
till grund för den nya-
perioden.
**Fotnot**
[1]Lagen omtryckt 1991:1334
Senaste lydelse av 16 1993:656.
[2]Senaste lydelse 1993:656.
[3] Senaste lydelse 1993:656.
[4] Senaste lydelse 1993:656.
[5]Senaste lydelse 1992:1332.
[6] Senaste lydelse 1993:656.
17 [7]
Dagpenning lämnas högst Dagpenning lämnas högst
med det belopp som med det belopp som
regeringen fastställer. bestäms enligt 17 första
stycket lagen (1973:371)
om kontant arbets-
Dagpenning lämnas lägst marknadsstöd.
med det belopp som Dagpenning lämnas lägst
bestäms enligt 18 lagenmed ett belopp som
(1973:371) om kontant motsvarar grundbeloppet
arbetsmarknadsstöd. enligt den lagen, om
Detta gäller dock inte inte annat följer av
vid nedsättning av dag- bestämmelserna om
penning enligt pensionsavdrag.
bestämmelserna i 21
förevarande lag.
20 [8]
Dagpenning lämnas med Dagpenning lämnas med 80
80 procent av den procent av den försäkrades
försäkrades dagsförtjänst,dagsförtjänst, om inte
om inte annat följer av annat följer av 17 .
17 första stycket och Dagpenning till en
andra stycket första försäkrad som har
meningen. Dagpenning tillerkänts ålderspension
till en försäkrad som hari form av folkpension,
tillerkänts ålderspensionallmän tilläggspension
i form av folkpension, eller annan pension som
allmän tilläggspension betalas på grund av för-
eller annan pension som värvsarbete, lämnas med 65
lämnas på grund av procent av hennes eller
förvärvsarbete, lämnas medhans dagsförtjänst, med
65 procent av den den begränsning som följer
försäkrades dagsförtjänst,av 17 första stycket.
med den begränsning som
följer av 17 första
stycket. Med dagsförtjänst avses
Med dagsförtjänst avses 1/5 av den veckoinkomst
1/5 av den veckoinkomst eller, i fråga om en
eller, i fråga om försäkrad med månadslön,
försäkrad med månadslön, 1/22 av den månadsin-
1/22 av den månadsin- komst, som hon eller han
komst som den försäkrade före arbetslöshetens
före arbetslöshetens inträde vanligen fick
inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var
under arbetstid som var normal för den försäkrade
normal för den försäkrade.1. i arbete som ryms
Föreligger särskilda inom det arbetsvillkor
omständigheter, får som ligger till grund för
Arbetsmarknadsstyrelsen den nya
medge att större andel ersättningsperioden
av medlems inkomst än eller, om det finns
som nu sagt skall utgöra särskilda skäl för det,
medlemmens dagsförtjänst. 2. i allt det arbete
som har utförts under
hela ramtiden.
Saknas underlag för Med dagsförtjänst enligt
beräkning av andra stycket avses
dagsförtjänsten enligt inkomster från sådant
andra stycket, skall förvärvsarbete som sägs i
som medlemmens 10 .
dagsförtjänst räknas den i
orten vanliga arbets-
förtjänsten per arbetsdag
för arbetstagare inom
samma yrke och med
samma arbetsförmåga som
medlemmen.
Utan hinder av Trots bestämmelserna i
bestämmelserna i första -första - tredje styckena
tredje styckena får dag- skall, om inte annat
penning till försäkrad följer av femte stycket,
som uppfyllt dagpenning till en försäk-
arbetsvillkoret rad, som har kvalifi-
huvudsakligen genom cerat sig för rätt till
arbetsmarknadsutbildning ersättning på grund av det
eller yrkesinriktad särskilda arbetsvillkoret
rehabilitering för och därvid har uppfyllt
vilken statligt villkoret huvudsakligen
utbildningsbidrag har genom beredskapsarbete,
utgått bestämmas till arbetsmarknadsutbildning
belopp som motsvarar eller yrkesinriktad
utbildningsbidraget. rehabilitering för vilken
statligt utbildningsbi-
drag har lämnats eller
genom deltagande i
arbetslivsutveckling
enligt 2 lagen
(1992:1331) om
arbetslivsutveckling,
bestämmas till belopp som
motsvarar inkomsten i
beredskapsarbetet
respektive utbildnings-
bidraget. Har den försäk-
rade varit berättigad
till särskilt studielån
enligt lagen (1993:719)
om särskilt studielån för
den som genomgår
arbetsmarknadsutbild-
ning, skall dagpenningen
dock bestämmas till ett
belopp som motsvarar det
högre utbildningsbidrag
Åtnjuter medlem med som den försäkrade skulle
anledning av ha fått om hon eller han
arbetslöshet fortlöpande inte hade varit berätti-
ersättning från annan än gad till lån enligt den
arbetslöshetskassa, får lagen.
dagpenning utges högst
med belopp som
motsvarar skillnaden Med undantag från
mellan det högsta belopp bestämmelsen i fjärde
som får lämnas enligt stycket skall gälla, att
första - fjärde styckena dagpenningen inte får
och ersättningen. bestämmas till ett högre
belopp än det som
motsvarar dagpenningen i
den närmast föregående
ersättningsperioden.
Omprövning av den
fastställda dagsförtjänsten
under en pågående
ersättningsperiod skall
göras till den försäkrades
förmån när hon eller han
under ett sammanhängande
uppehåll i
ersättningsperioden har
uppfyllt något allmänt
arbetsvillkor enligt
10 .
20 a
Får en försäkrad med an-
ledning av arbetslöshet
fortlöpande ersättning av
annat slag än ersättning
enligt lagen (1973:371)
om kontant
arbetsmarknadsstöd eller
enligt denna lag, skall
dagpenning lämnas högst
med ett belopp som
motsvarar skillnaden
mellan det högsta belopp
som får lämnas enligt 20
och ersättningen.
21
Dagpenning som har Dagpenning som har
fastställts enligt 20 fastställts enligt 20
första stycket andra första stycket andra
meningen skall sättas meningen skall sättas ned
ned med 1/260 av med 1/260 av
årspensionen. Ersättning årspensionen. Ersättning
som understiger tio som understiger 10
kronor per dag kronor per dag betalas
utbetalas inte. inte ut. Brutet krontal
jämnas ut till närmaste
högre krontal.
24 [9]
För en försäkrad som För en försäkrad som
regelbundet utför regelbundet utför
deltidsarbete under deltidsarbete under
veckor då han i övrigt ärveckor då hon eller han i
arbetslös får, om det övrigt är arbetslös får, om
finns särskilda skäl, det finns särskilda skäl,
regeringen eller den regeringen eller den
myndighet regeringen myndighet som regeringen
bestämmer föreskriva om bestämmer föreskriva om
begränsningar i begränsningar i ersätt-
ersättningsrätten och om ningsrätten utöver vad som
karenstid utöver vad som följer av denna lag.
följer av denna lag.
25
Överstiger försäkrads Överstiger försäkrads
arbetsutbud per vecka arbetsutbud per vecka
den veckotid, under den veckotid, under
vilken han normalt vilken hon eller han
utfört arbete närmast förenormalt har utfört arbete
arbetslösheten, medräknasnärmast före arbets-
ej överskjutande tid vid lösheten, räknas inte
fastställande av överskjutande tid med när
ersättning. Arbets- ersättningen fastställs.
löshetskassan får dock Arbetslöshetskassan får
medge undantag, om den dock medge undantag, om
försäkrade har särskilda den försäkrade har
skäl för att utvidga ar- särskilda skäl för att
betsutbudet. utvidga arbetsutbudet.
Den som närmast före
arbetslösheten haft
anställning med
arbetstid, som någon
arbetsdag eller flera
regelmässigt varit kor-
tare än tre timmar,
skall ha rätt att
medräkna även sådan tid
vid fastställande av
ersättning enligt
omräkningstabell.
30 [10]
Är det sannolikt att arbete som avses i 29 skulle ha varat högst fem dagar
eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör
avstängningstiden fem, tio respektive 20 ersättningsdagar. I avstängningstiden
inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller
dagpenning skulle ha lämnats, om avstängningen inte hade skett, eller dagar
under vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete. Den totala
avstängningstiden får dock inte överstiga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.
Inträffar under avstängningstiden förhållande som avses i 29 , beräknas ny
avstängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inte den nya
avstängningstiden ryms inom den löpande avstängningstiden.
Är det uppenbart att en Är det uppenbart att en
försäkrad ej vill antaga försäkrad inte vill anta
lämpligt arbete, såsom dåett lämpligt arbete,
den försäkrade vid skall den försäkrade vara
upprepade tillfällen avstängd till dess hon
antingen har avvisat eller han har utfört
erbjudet sådant arbete förvärvsarbete under 20
eller lämnat sitt arbete dagar.
frivilligt utan giltig
anledning, skall den
försäkrade vara avstängd
till dess han eller hon
utfört förvärvsarbete
under 20 dagar.
Avstängningstiden räknas från den dag då det förhållande som anges i 29
inträffat.
31
Bestämmelserna i 29 1 Bestämmelserna i 29 1 -
- 3 om arbete får, om 3 om arbete får, om det är
det är skäligt, tillämpasskäligt, tillämpas i fråga
i fråga om arbetsmark- om arbetsmark-
nadsutbildning och nadspolitiska åtgärder som
yrkesinriktad får tillgodoräknas för att
rehabilitering. uppfylla ett särskilt
Bestämmelserna i 30 arbetsvillkor enligt
skall därvid gälla i 10 a . Bestämmelserna i
tillämpliga delar. 30 skall då gälla.
31 a
Med beslut om
avstängning enligt denna
lag jämställs beslut om
avstängning från rätt till
ersättning enligt lagen
(1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.
31 b
Till den som har
uteslutits ur en
arbetslöshetskassa enligt
48 2 får ersättning inte
lämnas förrän ett år har
förflutit från tidpunkten
för uteslutningen.
32
Ansökan om ersättning En ansökan om ersättning
göres skriftligen hos skall göras hos
arbetslöshetskassan. Vid arbetslöshetskassan på
ansökningen skall fogas blankett enligt
intyg av arbetsgivare fastställt formulär.
om den försäkrades
arbetsförhållanden samt
de uppgifter i övrigt
som behövs för bedömande
av den försäkrades
ersättningsrätt. Kan
sådant intyg endast med
stora svårigheter
införskaffas, får
arbetsförhållandena och Den försäkrade skall lämna
övriga uppgifter styrkas uppgift om den tidpunkt
på annat sätt. då hon eller han senast
Intyg och övriga fick ersättning från en
uppgifter skall förvaras arbetslöshetskassa eller
bland kassans handling- ersättning enligt lagen
ar. (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.
Till ansökan skall fogas
ett intyg av
Arbetsgivare skall på arbetsgivaren om den
begäran utfärda intyg somförsäkrades arbetsförhål-
avses i första stycket landen samt de uppgifter
enligt formulär som i övrigt som behövs för
fastställs av bedömande av hennes eller
Arbetsmarknadsstyrelsen. hans rätt till ersättning.
Om ett sådant intyg
endast med stora
svårigheter kan skaffas,
får arbetsförhållandena och
övriga uppgifter styrkas
på något annat sätt. En
arbetsgivare skall på
begäran utfärda intyg som
nu har sagts enligt
fastställt formulär.
Den försäkrade skall på
heder och samvete intyga
att uppgifter som avses
i andra stycket är
riktiga.
Ansökningar, intyg och
övriga uppgifter skall
förvaras bland kassans
handlingar.
34
Finner arbetslöshetskassa att försäkrad medlem, som medvetet eller av grov
vårdslöshet lämnat oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande av
betydelse för bedömande av hans rätt till ersättning, inte bör uteslutas ur
kassan enligt 48 denna lag, kan kassan i stället frånkänna honom rätt till
ersättning för en tid av högst ett år.
Förekommer sannolika skäl att försäkrad gjort sig skyldig till förfarande som
avses i första stycket, kan ersättning som tillkommer honom innehållas i
avvaktan på utredning i ärendet.
Beslut enligt första eller andra stycket skall av kassan ofördröjligen anmälas
till Arbetsmarknadsstyrelsen.
Ett beslut om
indragning av ersättning
enligt 34 lagen
(1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd skall
vid tillämpningen av
denna lag anses innebära
att sökanden har frånkänts
rätt till ersättning under
den tid som beslutet om
indragning gäller.
52 a
En arbetslöshetskassa
skall på begäran av en
länsarbetsnämnd som
handlägger ärenden om kon-
tant arbetsmarknadsstöd
lämna uppgift om en
enskild i fråga om
medlemskap hos
arbetslöshetskassan samt
om beslut som rör för-
säkrads rätt till ersätt-
ning enligt denna lag.
En arbetslöshetskassa
skall för tillsyn samt
uppföljning och ut-
värdering av
arbetslöshetsförsäkringen
lämna uppgifter enligt
vad regeringen före-
skriver.
_____________________
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
2. För tiden den 1 juli 1994 - den 31 december 1995 skall med undantag från vad
som sägs i 9 gälla att avgiftsvillkoret är uppfyllt i fråga om rätt till
ersättning under en ersättningsperiod, om perioden börjar under tiden
a) den 1 juli - den 30 september 1994, när skyldigheten att betala avgift eller
skatt avsett minst sex månader,
b) den 1 oktober - den 31 december 1994, när skyldigheten att betala avgift
eller skatt avsett minst sju månader,
c) den 1 januari - den 31 mars 1995, när skyldigheten att betala avgift eller
skatt avsett minst åtta månader,
d) den 1 april - den 30 juni 1995, när skyldigheten att betala avgift eller
skatt avsett minst nio månader,
e) den 1 juli - den 30 september 1995, när skyldigheten att betala avgift eller
skatt avsett minst tio månader, och
f) den 1 oktober - den 31 december 1995, när skyldigheten att betala avgift
eller skatt avsett minst elva månader.
3. Om ersättning för en ny ersättningsperiod begärs efter ikraftträdandet men
före utgången av juni 1995, skall den som inte uppfyller avgiftsvillkoret likväl
anses ha uppfyllt detta, om hon eller han uppfyller medlemsvillkoret enligt den
äldre bestämmelsen i 6 1.
4. Om något annat inte framgår av andra stycket, skall äldre bestämmelser
fortfarande tillämpas på en ersättningsperiod som har påbörjats men inte
avslutats före ikraftträdandet.
Den nya bestämmelsen i 20 sjätte stycket skall tillämpas på en er-
sättningsperiod enligt första stycket.
5. En försäkrad som under en ersättningsperiod som sägs i punkten 4 första
stycket uppfyller det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a men inte något
allmänt arbetsvillkor enligt 10 , skall, vid prövningen av rätten till fortsatt
ersättning när ersättningsperioden har gått till ända, anses ha uppfyllt något
allmänt arbetsvillkor.
Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 4 första stycket går till ända före
den 1 juli 1995, skall vad som sägs i första stycket i denna punkt också gälla
vid prövningen av rätten till fortsatt ersättning när den nya ersättningsperiod
som börjar efter ikraftträdandet går till ända.
6. Om den ersättningsperiod som sägs i punkten 4 första stycket går till ända
före den 1 juli 1995, skall vad som i punkten 5 första stycket sägs om den som
har uppfyllt det särskilda arbetsvillkoret men inte något allmänt arbetsvillkor,
gälla också den som uppfyller arbetsvillkoret enligt 6 och 7 i lagrummens
lydelse före den 1 juli 1994.
7. Den som, utom i fall som avses i punkten 4 första stycket, blir arbetslös
enligt denna lag före utgången av år 1994 och som uppfyller det särskilda
arbetsvillkoret eller arbetsvillkoret enligt 6 och 7 - i dessa lagrums
lydelse före den 1 juli 1994 - men inte något allmänt arbetsvillkor, skall
likväl anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor när rätten till ersättning
prövas.
8. Med undantag från vad som föreskrivs i 15 andra stycket tredje meningen
skall den nya ersättningsperioden inte börja innan den föregående perioden har
gått till ända, under förutsättning att den föregående perioden går till ända
före utgången av år 1996.
9. Om det är till den försäkrades förmån, skall den äldre bestämmelsen i 20
andra stycket tillämpas i en ersättningsperiod
a) som har börjat före ikraftträdandet,
b) som börjar efter ikraftträdandet, om den närmast föregående ersätt-
ningsperioden har börjat före ikraftträdandet och går till ända efter denna
tidpunkt men före den 1 juli 1995, eller
c) som börjar efter ikraftträdandet, om den försäkrade blir arbetslös enligt
denna lag före utgången av år 1994.
Den äldre bestämmelsen i 20 andra stycket skall alltid tillämpas på en
försäkrad som har kvalificerat sig för ersättning genom att uppfylla
arbetsvillkoret enligt 6 och 7 i lagrummens lydelse före den 1 juli 1994.
10. De nya bestämmelserna i 32 första, andra, fjärde och femte styckena skall
tillämpas på ansökningar om ersättning som görs efter ikraftträdandet.
**Fotnot**
[7]Senaste lydelse 1993:656.
[8]Senaste lydelse 1993:656.
[9]Senaste lydelse 1993:656.
[10]Senaste lydelse 1993:656.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling
Härigenom föreskrivs att 2 och 3 lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling
skall ha följande lydelse.
2 [1]
Den tid under vilken Den tid under vilken en
en arbetslös deltagit i arbetslös deltagit i
verksamhet för arbets- verksamhet för arbets-
livsutveckling i livsutveckling i
enlighet med enlighet med
länsarbetsnämndens länsarbetsnämndens
anvisning jämställs med anvisning jämställs med
tid under vilken en tid under vilken en
arbetslös enligt 6 arbetslös enligt 10 a
lagen (1973:370) om lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring arbetslöshetsförsäkring
eller 6 lagen eller 10 a lagen
(1973:371) om kontant (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd skall arbetsmarknadsstöd skall
ha utfört förvärvsarbete.ha utfört förvärvsarbete.
Vid bestämmande av Vid bestämmande av ramtid
ramtid enligt samma enligt samma bestämmelser
bestämmelser räknas inte räknas inte tid då den
tid då den arbetslöse arbetslöse varit hindrad
varit hindrad att att arbeta på grund av
arbeta på grund av deltagandet, i den mån
deltagandet, i den mån tiden inte jämställs
tiden inte jämställs enligt vad som nyss
enligt vad som nyss sagts.
sagts.
3 [2]
Vad som föreskrivs om Vad som föreskrivs om
arbets- arbetsmarknadsutbildning
marknadsutbildning i i 31 lagen (1973:370)
31 lagen (1973:370) om om arbetslöshetsförsäkring
arbetslöshetsförsäkring och i 31 lagen
och i 28 lagen (1973:371) om kontant
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd skall
arbetsmarknadsstöd skall gälla också i fråga om
gälla också i fråga om verksamhet som avses i
verksamhet som avses i 1 .
1 .
____________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
**Fotnot**
[1] Senaste lydelse 1993:154.
[2] Senaste lydelse 1993:720.
2.4 Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 7 studiestödslagen (1973:349)[1] skall ha
följande lydelse.
7 [2]
Till en studerande som Till en studerande som
är medlem i är medlem i
arbetslöshetskassa och arbetslöshetskassa och
som uppfyller villkoren som uppfyller villkoren
för ersättning från kassanför ersättning från kassan
vid arbetslöshet eller vid arbetslöshet eller
har uppburit ersättning har uppburit ersättning
från någon från någon
arbetslöshetskassa under arbetslöshetskassa eller
den längsta tid som kontant
ersättning kan betalas arbetsmarknadsstöd i form
ut, utgår vuxenstudiestödav dagpenning under den
enligt 7 a, 7 b, 7 c längsta tid som ersättning
och 8 b . kan betalas ut, utgår
vuxenstudiestöd enligt
7 a, 7 b, 7 c och 8 b .
Till annan studerande utgår särskilt vuxenstudiestöd enligt bestämmelserna i 8,
8 a och 8 b .
_______________________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.
**Fotnot**
[1] Lagen omtryckt 1987:303.
[2] Senaste lydelse 1992:400.
3 Ärendet och dess beredning
Regeringen förelade hösten 1993 riksdagen prop. 1993/94:80 En allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Förslagen grundade sig delvis på
betänkandet Ersättning vid arbetslöshet (SOU 1993:52), som avlämnades i juni
1993. Betänkandet remissbehandlades under sommaren 1993. En förteckning över dem
som yttrade sig finns som bilaga till den nyss nämnda propositionen. Yttrandena
finns tillgängliga hos Arbetsmarknadsdepartementet (dnr A93/1473/A).
I prop. 1993/94:80 föreslogs att en allmän och obligatorisk arbetslös-
hetsförsäkring skulle vara genomförd den 1 juli 1994 och att som en
delfinansiering en egenavgift skulle införas fr.o.m. den 1 januari 1994. I
propositionen angavs också vissa utgångspunkter för utformningen av den framtida
allmänna och obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. Vidare aviserades vissa
ändringar i kvalificeringsmöjligheterna till arbetslöshetsersättning, i längden
på ersättningsperioderna och i fråga om den normalarbetstid som är av betydelse
vid fastställande av ersättningen. Dessutom redovisades ett förslag i fråga om
avgångsvederlagens påverkan på ersättningsrätten. Regeringen anförde också att
generösa övergångsbestämmelser skulle gälla.
Arbetsmarknadsutskottet ställde sig i sitt betänkande En allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (1993/94:AU6) bakom regeringens förslag att
inriktningen skall vara att skapa en allmän arbetslöshetsförsäkring som omfattar
alla med stark anknytning till arbetsmarknaden och som ger inkomstrelaterade
förmåner upp till en viss nivå. Utskottet anförde emellertid också att man då
inte borde binda sig för några närmare riktlinjer för regelverket, t.ex. om
möjligheterna att kvalificera sig för ersättning eller under hur lång tid
ersättning skall kunna utges. Enligt utskottet skulle det i stället vara en
fördel om saken kunde bedömas i ett sammanhang, så att man fick en bättre
överblick av regelverket och dess konsekvenser i olika hänseenden. Utskottet
ansåg således att den kommande beredningen i regeringskansliet borde avvaktas.
Riksdagen beslutade i enlighet med arbetsmarknadsutskottets ställningstagande.
Riksdagens beslut innebär bl.a. att det skall införas en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla med en stark anknytning till
arbetsmarknaden och som ger inkomstrelaterade förmåner upp till en viss nivå.
Vidare innebär riksdagens beslut att det fr.o.m. den 1 januari 1994 har införts
en allmän avgift för finansieringen av de kontanta förmånerna vid arbetslöshet.
Avgiften uppgår till 1 % av förvärvsinkomster under år 1994 och till 2 % under
år 1995. Riksdagen beslutade också att höja det kontanta arbetsmarknadsstödet
(KAS) från 198 kr per dag till 245 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 1994.
Inom regeringskansliet har därefter utarbetats förslag till regler och
nödvändig lagstiftning för genomförande av en allmän försäkring vid
arbetslöshet.
4 Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen
Behovet av förändring
Arbetsmarknadspolitiken skall i nära samspel med den ekonomiska politiken och
andra politikområden verka för en flexibel arbetsmarknad. Det innebär krav på en
balanserad ekonomisk utveckling som stimulerar till produktivt arbete och ett
högt arbetskraftsdeltagande inom ramen för ett gentemot utlandet konkurrens-
kraftigt kostnadsläge. Arbetsmarknadspolitiken skall också bidra till att ge de
arbetslösa grundläggande ekonomisk trygghet.
Åtgärderna för att förverkliga de arbetsmarknadspolitiska ambitionerna har i
vårt land en klar aktiv inriktning. Åtgärder som platsförmedling och utbildning
prioriteras framför olika former av kontantstöd. Arbetslinjen skall så långt som
är möjligt gälla framför kontantlinjen.
Utformningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har fortlöpande anpassats
till utvecklingen och behoven på arbetsmarknaden. Nya åtgärder, såsom
ungdomspraktik och arbetslivsutveckling, har tillkommit. Sammantaget har de
aktiva insatserna fått en större omfattning än någonsin tidigare. Ett
genomgående drag har varit att fler och fler åtgärder har kommit att bli
kvalificerande för kontantstöd. Härigenom har utförsäkringen från
arbetslöshetsförsäkringen kunnat hållas på en låg nivå och den s.k.
utförsäkringsgarantin praktiskt fungerat.
Utvecklingen har emellertid också inneburit ett allt större tryck på arbets-
löshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet som försörjningskälla.
I många fall har de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i allt högre utsträckning
kommit att betraktas som kvalificeringsgrunder för arbetslöshetsersättning.
I debatten har arbetslöshetsförsäkringen ofta framställts som den enda inkomst-
möjligheten för arbetslösa. Så är det inte. Statsmakterna satsar mycket stora
belopp på olika åtgärder som motiveras av främst arbetsmarknadsskäl. Det gäller
bl.a. beredskapsarbeten, ungdomspraktik, utbildning, investeringar i
infrastruktur och byggande. Alla dessa insatser kommer arbetslösa till godo,
direkt eller indirekt. De kontanta förmånerna vid arbetslöshet är därmed ett
sista skyddsnät för den arbetslöse. Dessa förmåner skall ge den arbetslöse
grundläggande ekonomisk trygghet. I villkoren för förmånerna måste ställas ett
antal krav. Det gäller i fråga om förankringen på arbetsmarknaden,
avgiftsinbetalningar, återkvalificeringsmöjligheter, ersättningsperiodernas
längd, avstängningsregler, ersättningsbeloppen m.m.
Arbetslöshetsförsäkringen skall inte ses som en fristående del av ar-
betsmarknadspolitiken utan skall samverka med andra arbetsmarknadspolitiska
insatser för att den arbetslöse så snabbt som möjligt kan återgå till reguljärt
arbete. Den nuvarande ordningen med utförsäkringsgarantier riskerar att skapa
ändlösa perioder av ersättning. Försäkringen skall vara ett sista skyddsnät och
ge klara signaler om att det inte finns en valfrihet mellan ersättning och
arbete. Incitamenten för att återgå till arbete måste finnas.
Samtidigt måste det nuvarande monopolet för arbetslöshetskassorna att ge en
inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet brytas så att fler grupper av
arbetslösa kan ges en ersättning som bättre motsvarar inkomstbortfallet.
För att uppnå dessa båda målsättningar bör, enligt regeringens mening,
betydande förändringar göras i de båda stödformerna för kontant stöd vid
arbetslöshet, dvs. arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta ar-
betsmarknadsstödet (KAS).
Utgifterna
Utgifterna för de kontanta understöden var 38,8 miljarder kronor år 1993. Mot
dessa utgifter skall ställas inkomster på ca 13 miljarder kronor som ökar till
ca 19 miljarder kronor innevarande år. Underskottet i den s.k.
arbetsmarknadsfonden beräknas med hänsyn även till den avgiftshöjning som sker
den 1 januari 1995 uppgå till ca 100 miljarder kronor vid slutet av år 1995 om
inga ytterligare förändringar genomförs. Detta utgör en svår belastning på
landets ekonomi. Ökande lånebördor fördröjer återgången till fullgod
sysselsättning.
En reformering av de kontanta understöden vid arbetslöshet är en viktig del i
saneringen av de offentliga utgifterna. Beslut har redan fattats om en
80-procentig kompensationsnivå och karensdagar. Förslag till ytterligare
utgiftsminskningar kommer att redovisas i denna proposition. Mot detta skall
emellertid ställas vissa utgiftsökningar, som främst beror på att nya grupper
genom den allmänna arbetslöshetsförsäkringen får en inkomstrelaterad ersättning
vid arbetslöshet. En utgångspunkt för regeringens förslag till reformering av de
kontanta förmånerna vid arbetslöshet är att öka incitamenten för att återgå till
reguljärt arbete. Detta bidrar till att en varaktig minskning av utgifterna för
understöden vid arbetslöshet kan uppnås. I avsnitt 13 redovisas de
kostnadsökningar och kostnadsminskningar som förslagen i denna proposition
föranleder.
Underskottet i arbetsmarknadsfonden kan, som nyss sagts, inte klaras genom en-
bart förändringar av de kontanta understöden. Insatser har gjorts inom ett
flertal områden för att lägga en ny grund till nya reguljära arbeten.
Utvecklingen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna mot enkla och
kostnadseffektiva insatser måste fortsätta. Detta arbete måste ske utan att
kvalitetsaspekten tappas bort. Åtgärder skall ge den arbetslöse mer kompetens
och erfarenhet.
Arbetslinjen och kontantlinjen är inte nödvändigtvis motsatser. Arbetslinjen
prioriterar en aktivitet som upprätthåller och förstärker ett yrkeskunnande
eller ger ny kompetens eller erfarenhet. Under arbetssökandeperioder eller
mellan perioder av arbete och aktiva åtgärder skall de kontanta understöden vara
ett ekonomiskt skydd för den arbetslöse. Understöden måste vara utformade så att
arbetslösheten inte innebär ett alltför stort ekonomiskt avbräck samtidigt som
villkoren för stöden skall medverka till att arbetslösa aktivt verkar för att ta
sig ur arbetslösheten.
En förändrad arbetsmarknad
Huvudorsakerna till dagens omfattande arbetslöshet är dels det oförmånliga
svenska kostnadsläget och spekulationsekonomin i slutet på 1980-talet, dels den
internationella konjunkturnedgången under 1990-talets första år och dels också
en bristande långsiktig anpassning till strukturella förändringar i vår omvärld.
De senaste årens utveckling har medfört en unikt stor förbättring av den svens-
ka konkurrenskraften gentemot utlandet. Det har resulterat i ökade marknad-
sandelar, växande produktion och export samt en avsevärt stärkt betalningsbalans
gentemot utlandet. I kombination med en förbättrad internationell konjunktur
innebär utvecklingen en ökad efterfrågan på arbetskraft i Sverige och att
arbetslösheten kan begränsas. Nya prognoser från bl.a. av AMS och
länsarbetsnämnderna visar att vi nu kan räkna med en lägre total arbetslöshet än
vad som tidigare har prognosticerats.
Huvudproblemet under resten av 1990-talet kommer att avse den strukturellt
betingade arbetslösheten. En rad åtgärder har redan vidtagits under de senaste
åren för att komma till rätta med problemen men ytterligare förändringar krävs.
Det handlar för det första om att stärka arbetskraftens kompetens samt
utveckling och forskning. För det andra måste goda villkor gälla för det allt
viktigare ny- och småföretagandet bl.a. genom en förändrad beskattning och
småföretagaranpassad arbetsrätt. För det tredje är det av största vikt att skapa
goda betingelser för företagens investeringar genom att bland annat öka
tillgången på riskvilligt kapital.
Med den förväntade minskningen av den totala arbetslösheten under de närmaste
åren kommer en kvardröjande långtidsarbetslöshet att utgöra ett dominerande
problem med betydande risker för ökad utslagning. Den är oacceptabel i första
hand för de direkt berörda men också för näringsliv och samhälle. Inte minst
gäller det med hänsyn till att en stor andel av de långtidsarbetslösa är unga
som måste ges möjlighet till en aktiv insats i förvärvslivet under många år.
En viktig orsak till den strukturellt betingade arbetslösheten är den snabba
omvandlingen av arbetslivet med kraftigt skärpta krav på ökade kunskaper och en
vidgad kompetens. Arbetsmarknadspolitiken utgör ett viktigt komplement till det
livslånga lärande som måste prägla arbetslivet och uppbyggnaden av utbildning
och forskning.
Den omfattande arbetslösheten under de senaste åren har blottlagt den traditio-
nella arbetsmarknadspolitikens både styrka och svaghet. Styrkan har legat i att
den genom massiva arbetsmarknadspolitiska insatser och gällande
försäkringssystem har lyckats begränsa utförsäkring, socialbidragsberoende samt
permanent utslagning. Svagheterna har främst varit att allt fler har fått vänta
allt längre på olika aktiva insatser och att dessa i högre grad har anvisats för
att undvika utförsäkring och för att arbetslösa skall klara sin försörjning.
Arbetsmarknadspolitiken har därmed alltmer tvingats att ta på sig en
socialpolitisk roll som i längden inte är förenlig med möjligheterna att hävda
arbetslinjen. Inte minst en bred internationell erfarenhet visar detta.
En allmän arbetslöshetsförsäkring
I nära på alla OECD-länder finns en allmän arbetslöshetsförsäkring. Sverige är
ett av få undantag. I riksdagen har under många år motionerats om en allmän
arbetslöshetsförsäkring. Principbeslutet av riksdagen och införandet av den
allmänna avgiften fr.o.m. årsskiftet 1993/94 för att finansiera de kontanta
förmånerna vid arbetslöshet var det första steget mot ett förverkligande av
detta mål.
En försäkring mot inkomstbortfall vid arbetslöshet skall inte avse bara vissa
arbetstagare utan gälla för alla förvärvsarbetande som enligt fastställda regler
har fäste på arbetsmarknaden. Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen har inte
denna utformning. Endast kassamedlemmar får en inkomstrelaterad ersättning vid
arbetslöshet.
Uppskattningsvis får ungefär två tredjedelar av de arbetslösa ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen. Omkring 10 % av de arbetslösa får KAS. Resten får
inget kontantstöd och är hänvisade till socialbidrag om de saknar egna medel för
sin försörjning. Även de som får KAS tvingas många gånger att komplettera
ersättningen med socialbidrag.
Avgiften till en arbetslöshetskassa var år 1991 ca 240 kr och höjdes år 1992
till ca 430 kr för att år 1993 vara i genomsnitt ca 460 kr per år och kunde ge
en ersättning på närmare 170 000 kr under en 300-dagars period mot ca 30 000 kr
för normalperioden på 150 dagar i KAS. Fr.o.m. den 1 januari 1994 gäller nu
samma avgifter för alla förvärvsarbetande. Dock med undantag för kassamedlemmar
som betalar en mindre administrationsavgift.
Regeringen föreslår nu i steg två en lösning som innebär att fler personer med
en klar förankring på arbetsmarknaden kan få en inkomstrelaterad ersättning vid
arbetslöshet fr.o.m. den 1 juli 1994. Detta skall ske genom att, som regeringen
aviserade i prop. 1993/94:80, KAS-systemet omvandlas så att arbetslösa där kan
få samma dagpenning som den som lämnas av arbetslöshetskassorna. Färre personer
kommer därigenom att vara hänvisade till kompletterande socialbidrag för att
klara sin försörjning. Samtidigt föreslås förändringar i de båda ersätt-
ningssystemen, KAS och arbetslöshetsförsäkringen, som innebär att
ersättningsvillkoren blir likartade. Genom dessa förändringar åstadkommes vad
som länge har saknats på den svenska arbetsmarknaden, nämligen en rättvis och
ändamålsenlig arbetslöshetsförsäkring med frihet för den enskilde att välja i
vilka former skyddet mot inkomstbortfall vid arbetslöshet skall tillgodoses.
Regeringen föreslår således att en allmän arbetslöshetsförsäkring förverkligas
genom att det, som ett alternativ till de nuvarande arbetslöshetskassorna, i KAS
införs en ersättningsform som motsvarar den som finns i arbets-
löshetsförsäkringen. Förutom det nuvarande stödbeloppet i KAS, som bör benämnas
grundbelopp, införs en dagpenning. Denna skall motsvara den ersättning som
lämnas från försäkringen, dvs. 80 % av tidigare inkomst, dock högst 564 kr per
dag. Grundbeloppet skall motsvara stödbeloppet i KAS och lämnas med högst 245 kr
per dag. För den enskilde skall systemet emellertid på sikt utformas så att för-
månerna relateras till den inkomst för vilken avgift tas ut.
Åter till arbetsmarknaden
Att med alla metoder motverka långtidsarbetslöshet skall, enligt regeringens
mening, vara arbetsmarknadspolitikens viktigaste mål. För att nå detta mål måste
de kontanta stöden vid arbetslöshet samverka med arbetsmarknadspolitiska
insatser för att den arbetslöse så snabbt som möjligt skall återgå till
reguljärt arbete. Den nuvarande ordningen med utförsäkringsgarantier skapar
risker för "ändlös" rundgång mellan upprepade perioder av kontantstöd och
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Reglerna för ersättningsperioder efter en arbetsmarknadspolitisk åtgärd har
således stor betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt och påverkar också
kostnaderna såväl för kontantstöden som för arbetsmarknadspolitiken i stort.
Trots att arbetslösheten under några år ökat kraftigt har någon motsvarande
ökning av utförsäkringen av medlemmar i arbetslöshetskassor inte skett, i
stället har antalet utförsäkrade minskat under senare år.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna får emellertid inte utvecklas till
åtgärder som enbart betraktas som ett sätt att kvalificera sig för en ny
ersättningsperiod. Det strider mot grundtankarna bakom arbetslinjen.
För de enskilda arbetslösa är det viktigaste målet att återkomma till den
reguljära arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken måste på olika sätt stödja en
sådan ambition.
Utformningen av kvalificeringsreglerna och de arbetsmarknadspolitiska
insatsernas inriktning bör vara sådan att reglerna förstärker de arbetslösas
möjligheter till arbete och motverkar en omfattande permanent utslagning från
arbetsmarknaden.
Att nu genomföra en omedelbar och kraftig inskränkning av tiden under vilken en
person kan få arbetslöshetsersättning respektive arbetsmarknadspolitiska
åtgärder skulle emellertid kunna drabba en del enskilda arbetslösa som inte
under tiden har fått arbete. Det skulle också finnas risk för en ökning av
behovet av socialbidrag med därmed följande kostnader för kommunerna.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder är ett viktigt inslag i arbetsmark-
nadspolitikens arbetslinje. Av avgörande betydelse för resultaten av de olika
insatserna är att dessa sätts in tidigt och att de är anpassade till såväl
arbetsmarknadens krav och förutsättningar som den enskildes möjligheter och
önskemål.
Samtidigt är det nödvändigt att motverka den ovannämnda rundgången. Regeringen
bedömer därför att det är både önskvärt och möjligt att förändra reglerna för
återkvalificering via arbetsmarknadspolitiska åtgärder, om den arbetslöse
samtidigt möts av särskilda intensifierade åtgärder som syftar till att hon
eller han skall återgå till den reguljära arbetsmarknaden.
Regeringens förslag i detta avseende, som mer i detalj redovisas längre fram,
innebär i korthet att en första ersättningsperiod skall få beviljas om den
arbetslöse uppfyller ett allmänt arbetsvillkor. I detta skall få tillgodoräknas
endast tid med förvärvsarbete och inte tid som jämställs med arbete, s.k.
jämställd tid (vad som menas med jämställd tid finns förklarat i avsnitt 8). Om
den arbetslöse under ersättningsperioden har uppfyllt ett nytt arbetsvillkor
vari ingår jämställd tid (särskilt arbetsvillkor) skall en ytterligare
ersättningsperiod om längst 300 dagar, eller längst 150 dagar i fråga om den som
inte har fyllt 55 år och som får grundbeloppet i KAS, få medges. För att
därefter få ersättning måste den arbetslöse uppfylla ett nytt allmänt
arbetsvillor. I fråga om grundbeloppet i KAS bör emellertid även rätten till den
första ersättningsperioden få grundas på ett särskilt arbetsvillkor. Generösa
övergångsbestämmelser skall gälla för att medge en mjuk övergång till den nya
reglerna.
Skulle den arbetslöse efter en andra ersättningsperiod inte kunna erbjudas
arbete eller uppfylla ett allmänt arbetsvillkor bör hon eller han erbjudas
särskild åtgärd. Dessa åtgärder skall - i likhet med hittillsvarande
arbetsmarknadspolitiska åtgärder - i första hand vara inriktade på att öka
möjligheterna för den arbetslöse att finna arbete på den reguljära
arbetsmarknaden.
Dessa åtgärder kan ha inslag av utbildning, praktik eller rehabilitering. I den
individuella planen för den långtidsarbetslöse måste man vid utformning av
åtgärden söka ta hänsyn till individens förutsättningar och förhållanden, som
t.ex. ålder, utbildning och andra faktorer som påverkar möjligheterna att få
reguljärt arbete.
Den exakta utformningen av dessa insatser måste ske senare. Regeringen kommer
därför så snart som möjligt att låta utreda hur sådana åtgärder skall samverka
med arbetslöshetsförsäkringen.
En internationell jämförelse
Villkoren för försäkringsskyddet varierar kraftigt inom OECD-området. I många
länder, bl.a. i flera med mycket begränsad aktiv arbetsmarknadspolitik är
arbetslöshetsförsäkringen snarast en del av, eller en påbyggnad av den vanliga
socialförsäkringen. Incitamenten till att söka arbete eller att höja sin
kompetens och konkurrenskraft är mycket begränsade. Den praktiska effekten blir
så långa perioder av arbetslöshet att de närmar sig förtidspension.
Internationell och nationell forskning visar att det finns ett samband mellan
ersättningsperiodens längd och de arbetslösas ansträngningar för att få ett nytt
arbete. Sökaktiviteten reduceras efterhand men ökar återigen mot slutet av
ersättningsperioden. Den arbetslöses möjligheter att finna arbete är inte bara
beroende av situationen på arbetsmarknaden utan även av den egna sökaktiviteten
och det egna engagemanget att finna lösningar. Arbetsmarknadspolitiken kan
underlätta sökandet väsentligt och även förstärka - men inte ersätta - den
enskildes motivation. Det finns således skäl att inte låta ersättningsperioderna
bli för långa. Ett väl utformat försäkringssystem skall, i kombination med en
aktiv arbetsmarknadspolitik, ge starka incitament till reguljärt arbete.
Ett ökat ansvarstagande
Av väsentlig betydelse för respekten för arbetslöshetsförsäkringen och KAS är
att ersättningsrätten är förenad med reella krav på att stå till
arbetsmarknadens förfogande och ett ansvar för att inte försätta sig i frivillig
arbetslöshet. I de båda stödformerna finns bestämmelser om vilka krav som skall
ställas för att en sökande skall anses stå till arbetsmarknadens förfogande och
om avstängningsregler i samband med frivillig arbetslöshet. Den som t.ex.
avvisar ett erbjudet lämpligt arbete eller som frivilligt lämnar ett arbete utan
giltig anledning skall avstängas från ersättning under viss tid. I både
ALF-lagen och KAS-lagen finns en definition på vad som skall anses vara ett
lämpligt arbete.
Arbetslöshetsförsäkringen och KAS är båda en form av omställningsförsäkring som
skall lämna en ersättning under den tid då den arbetslöse söker ett nytt arbete.
Den arbetslöse har, tillsammans med arbetsförmedlingen, intresse av och ansvar
för att sökandetiden hålls nere och onödig långtidsarbetslöshet förhindras
liksom för att ofrivillig arbetslöshet undviks. Reglerna för rätt till
ersättning skall ge klara besked om detta. Detta är en förutsättning för att
begränsa kostnaderna för arbetslösheten inte bara inom ersättningssystemen utan
i hela samhällsekonomin. En väl fungerande arbetsmarknad kräver också att de
arbetslösa inte förlorar kompetens och erfarenhet genom långa arbets-
löshetsperioder.
Kriterierna för att en arbetslös skall anses stå till arbetsmarknadens för-
fogande, för vad som är ett lämpligt arbete m.m. är inte en gång för alla givna
utan måste anpassas till förändrade krav på arbetsmarknaden. Den praxis som har
utbildats måste också kunna omprövas. Sedan år 1974 då arbetslöshetsförsäkringen
fick sin ännu i huvudsak gällande utformning och KAS infördes, har en mer samlad
bedömning av dessa frågor gjorts endast av 1974 års utredning om en allmän
arbetslöshetsförsäkring (Allmän arbetslöshetsförsäkring SOU 1978:45). Enligt
regeringens mening bör dessa frågor nu bli föremål för en genomgripande översyn
i syfte att nå en bättre överensstämmelse mellan de aktuella reglerna och de
ökade krav som nu måste ställas på ett effektivare utnyttjande av de
arbetsmarknadspolitiska resurserna och på individernas ansvar för sin
sysselsättningssituation. Översynen bör också omfatta avstängningstiderna vid
självförvållad arbetslöshet och skyldigheten att delta i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Regeringen kommer inom kort att besluta om en sådan översyn. Denna
skall leda till successiva förändringar och anpassningar av regelverk och
föreskrifter.
I översynen skall också ingå att se över ytterligare en fråga. Det gäller före-
komsten av s.k. svartjobb samtidigt med uppbärande av ersättning och annat miss-
bruk av arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Att dessa missförhållanden förekommer
är väl känt men debatteras sällan. Även i tider som dessa, med hög arbetslöshet
inom nästan alla delar av arbetsmarknaden, kommer entydiga vittnesmål om att
lediga platser inte kan tillsättas trots tillgång på arbetssökande med
efterfrågad kompetens och erfarenhet. Regeringen anser att problemet måste
lyftas fram och att verkningsfulla åtgärder skall sättas in för att motverka
missbruk.
Både ALF-lagen och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd innehåller
bestämmelser om olika sanktionsmöjligheter, främst ekonomiska, som kan
tillgripas mot den som på ett felaktigt sätt har tillskansat sig ersättning.
Möjligheten till polisanmälan finns naturligtvis också när man kan misstänka ett
rent brottsligt förfarande. I översynen skall ingå att pröva om sanktions-
möjligheterna bör skärpas eller göras effektivare på annat sätt.
Enbart förändringar i den riktningen är emellertid inte tillräckligt. Särskilt
i fall med svartjobb är det svårt att komma åt problemet, eftersom både
arbetstagaren och arbetsgivaren har ett gemensamt intresse av att förhållandet
inte uppdagas. Båda löper ju risk att ställas till ansvar. Andra vägar måste
därför också prövas. Olika former av samverkan mellan t.ex. arbetsförmedlingen,
arbetslöshetskassor samt arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer kan vara ett
sätt. Redan nu driver AMS och Arbetslöshetskassornas Samorganisation olika
projekt för att motverka problemet. Inte minst gäller det att sprida kunskap om
att missbruk medverkar till att snedvrida konkurrensen mellan olika näringsid-
kare samt till färre arbeten och lägre skatteinkomser för stat och kommun. I
översynen skall därför ingå att föreslå alternativa vägar att beivra missbruket.
En fråga som också bör utredas i det sammanhanget gäller åtgärder för att undvi-
ka samtidiga utbetalningar från olika ersättningssystem.
Administrationen
De nuvarande arbetslöshetskassorna fortsätter sin verksamhet som tidigare. Vid
sidan av dessa kommer tills vidare länsarbetsnämndernas enheter för
KAS-administrationen, de s.k. KAS-regionerna, som nedan benämns
arbetsmarknadskassor, att vara ett fristående alternativ för administrationen av
en ersättning som motsvarar den som dagens arbetslöshetskassor lämnar. Om denna
lösning skall bli permanent bör övervägas ytterligare. Frågan om
arbetsmarknadskassornas organisatoriska hemvist skall därvid prövas liksom
formerna för uttaget av den allmänna avgiften för finansieringen av
kontantförmåner vid arbetslöshet samt hur kostnaderna för
arbetsmarknadskassornas administration skall täckas. Arbetsmarknadskassorna och
de nuvarande arbetslöshetskassorna bör arbeta under likartade villkor.
Konkurrensneutralitet skall råda.
Dagens arbetslöshetskassor har rätt att ta ut en avgift av medlemmarna som
skall täcka administrationskostnaderna. För KAS-administrationen betalas denna
kostnad för närvarande av budgetmedel. Konkurrensneutralitet är emellertid svår
att åstadkomma med hänsyn till att det råder en stor variation i
administrationskostnaderna mellan de olika kassorna och mellan kassorna och
KAS-hanteringen. Regeringen är inte beredd att nu lägga förslag i denna fråga
utan den bereds vidare. Förslag kommer att föreläggas riksdagen hösten 1994 med
sikte på ikraftträdande den 1 januari 1995. Till dess bör nuvarande ordning
gälla. Regeringen vill här också betona att det finns anledning att se över hela
administrationen av de kontanta förmånerna vid arbetslöshet. Även denna fråga
blir föremål för fortsatta överväganden.
I fråga om KAS gäller för närvarande ett ansökningsförfarande. Även fortsätt-
ningsvis skall, om inte de ytterligare övervägandena ger skäl till annat, denna
princip gälla. Den som blir arbetslös och inte är medlem i en arbetslöshetskassa
kommer således att hos arbetsmarknadskassorna kunna ansöka om KAS. Kassorna
bedömer på det underlag som sökanden lämnar om han eller hon skall få
grundbelopp eller dagpenning.
Förslagen i korthet
Regeringens förslag till en allmän arbetslöshetsförsäkring innebär således att
det införs en möjlighet till en inkomstrelaterad dagpenning från en
arbetsmarknadskassa som ett alternativ till dagpenningen från en
arbetslöshetskassa. Förslagen i övrigt innebär i korthet följande.
För att få rätt till grundbeloppet från en arbetsmarknadskassa skall den
arbetslöse uppfylla ett arbetsvillkor eller ett studerandevillkor. Dagpenningen
från en arbetsmarknadskassa lämnas endast om den arbetslöse uppfyller ett
avgiftsvillkor och ett arbetsvillkor.
Avgiftsvillkoret innebär att den arbetslöse under tolv månader inom en
24-månadersperiod skall ha betalat avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän
avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet eller skatt enligt
lagen (1958:295) om sjömansskatt.
Arbetsvillkoret skall vara detsamma både i arbetslöshetsförsäkringen och KAS.
För att uppfylla arbetsvillkoret skall sökanden ha förvärvsarbetat minst 75
timmar under minst fem månader inom en ramtid på tolv månader omedelbart före
arbetslöshetens inträde. För den som inte har uppfyllt detta arbetsvillkor finns
möjlighet att uppfylla ett alternativt villkor om minst 65 timmar per månad
under minst 10 månader.
Den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa kommer således att kunna få
dagpenning från en arbetsmarknadskassa. Om den arbetslöse är medlem i en
arbetslöshetskassa skall han eller hon liksom tidigare få ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen under förutsättning att avgiftsvillkoret och ett
arbetsvillkor är uppfyllda.
Enligt de nuvarande reglerna samverkar KAS och arbetslöshetsförsäkringen med
varandra. Den som är medlem i en arbetslöshetskassa och som har uppfyllt
arbetsvillkoret men inte medlemsvillkoret kan i stället få KAS. För anställda
innebär medlemsvillkoret att de skall ha varit medlemmar i en arbetslöshetskassa
under tolv månader innan de kan få ersättning från försäkringen. För företagare
föreskrivs ett medlemsvillkor på 24 månader.
Med regeringens förslag till förändringar kommer samverkan mellan
arbetslöshetskassorna och arbetsmarknadskassorna att fortsätta på samma sätt.
Den som är medlem i en arbetslöshetskassa och som uppfyller ett arbetsvillkor,
men inte avgiftsvillkoret kommer, på samma sätt som för närvarande, att få
ersättning i form av grundbeloppet. På grundbeloppet skall i likhet med inkomst
av tjänst betalas avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för
finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet. Varaktigheten av
arbetslöshetskassornas medlemsvillkor ersätts med ett avgiftsvillkor. När an-
talet avgiftsmånader, vari inräknas månader med grundbelopp, uppgår till tolv
under en tjugofyramånadersperiod får den arbetslöse dagpenning från arbetslös-
hetsförsäkringen. Samma krav på antalet avgiftsmånader bör gälla för både
anställda och företagare.
De arbetslösa skall ha stor frihet att välja mellan arbetsmarknadskassa och ar-
betslöshetskassa. En övergång från dagpenning i den ena stödformen till dagpen-
ning i den andra skall dock inte kunna förlänga ersättningsperioden. Däremot
skall den som väljer att byta administrationsform under en pågående
ersättningsperiod inte behöva uppfylla avgifts-, arbets- och karensvillkoren på
nytt. De redan uppfyllda kraven för rätt till ersättning skall accepteras av den
nya kassan vid en överflyttning.
Enligt de nuvarande reglerna i ALF-lagen är det inte möjligt att bli medlem i
en arbetslöshetskassa utan att ha ett arbete vid tidpunkten för ansökan om
inträde. Kravet på förvärvsarbete inom kassans verksamhetsområde som ett villkor
för inträde i kassan står kvar. Personer som inte är medlemmar i en kassa bör
inte heller kunna bli det under tid då de genomgår en arbetsmarknadsutbildning
eller är anvisade en ALU-plats eller en ungdomspraktikplats. Däremot bör den
kunna bli kassamedlem, som vid tidpunkten för ansökan om medlemskap har en an-
ställning i form av ett utbildningsvikariat eller en anställning med rekryte-
ringsstöd.
De nuvarande reglerna i ALF-lagen innebär t.ex. att ungdomar som direkt efter
en avslutad utbildning i det reguljära utbildningsväsendet blir anvisade en
ungdomspraktikplats, inte kan få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen,
eftersom de inte kan bli medlemmar i en arbetslöshetskassa. Detta bör gälla även
i fortsättningen. Däremot bör, på samma sätt som gäller för närvarande, den som
har deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som arbetsmarknadsutbildning,
ALU och ungdomspraktik få rätt till grundbelopp från en arbetsmarknadskassa. För
att däremot få rätt till dagpenning från en arbetsmarknadskassa bör krävas att
sökanden har förvärvsarbetat i viss omfattning. I detta fall skall inte s.k. med
förvärvsarbete jämställd tid få åberopas.
För den vars ersättningsrätt har upphört skall intensifierade åtgärder sättas
in för att påskynda återgången till reguljärt arbete. Utförsäkringen skall inte
följas av socialbidrag. De intensifierade åtgärderna kan ha inslag av
utbildning, praktik eller rehabilitering.
En del av arbetskraften är företagare. Dessa är en viktig grund för Sveriges
näringsliv. De måste ges goda förutsättningar att verka för att vi skall kunna
skapa nya arbetstillfällen och utveckla välfärden. Genom småföretagsinriktade
förändringar i bl.a. skatte- och arbetsrätten har dessa förutsättningar
förbättrats. Även inom ett flertal andra områden måste reglerna ses över för att
undanröja hinder för framgångsrikt företagande.
De kontanta stöden vid arbetslöshet skall lämnas på lika villkor till alla som
har en klar förankring på arbetsmarknaden, såväl arbetstagare som företagare.
Genom den nu föreslagna försäkringen kommer även alla arbetslösa företagare att
omfattas av rätt till ersättning.
Reglerna för stöden skall vara utformade så att de bidrar till en väl funge-
rande arbetsmarknad och motiverar den enskilde att bryta sin arbetslöshet och
snabbt återgå till produktivt arbete.
Reglerna för arbetslöshetsersättning till företagare måste också reformeras i
denna riktning och därmed främja nyföretagande. I betänkandet Ersättning vid
arbetslöshet (SOU 1993:52), har anförts att nuvarande regler ibland medför att
företag som på något längre sikt skulle kunna utvecklas, tvingas i stället att
lägga ned helt vid t.ex. en tillfällig efterfrågeminskning.
Frågan om företagares rätt till arbetslöshetsersättning måste emellertid också
bedömas utifrån konkurrensutgångspunkter. Arbetslöshetsersättningen får inte bli
en subvention till icke livskraftiga företag. Risken för detta måste beaktas vid
en omprövning av reglerna i syfte att skapa en arbetslöshetsersättning som
främjar utvecklingen av vårt näringsliv.
Regeringen lägger nu inget förslag i denna fråga utan överväger den vidare.
Regeringen avser att under hösten 1994 återkomma med proposition om vissa frågor
kring arbetslöshetsförsäkringen, i samband därmed kommer resultaten av dessa
överväganden att redovisas. Förslagen i den kommande propositionen läggs med
sikte på ikraftträdande den 1 januari 1995.
Efter denna översiktliga redovisning följer nu förslagen mera i detalj.
Samtliga förslag bör träda i kraft den 1 juli 1994. I fråga om de ersätt-
ningsregler m.m. i ALF-lagen och KAS-lagen som inte tas upp i det följande
föreslås inga ändringar. Förslagen föranleder följdändringar i lagen (1992:1331)
om arbetslivsutveckling och studiestödslagen (1973:349).
5 Grundbelopp och dagpenning i KAS
Regeringens förslag och bedömning: KAS från en
arbetsmarknadskassa lämnas med ett per dag beräknat
belopp i form av grundbelopp eller i form av
dagpenning.
Grundbeloppet bör vara 245 kr per dag.
Dagpenningen lämnas liksom i
arbetslöshetsförsäkringen med 80 % av sökandens
dagsförtjänst, dock högst med det belopp som
motsvarar den högsta dagpenningen i
arbetslöshetsförsäkringen och lägst med ett belopp
som motsvarar grundbeloppet.
Dagpenning till den som får ålderspension i form
av folkpension, allmän tilläggspension eller annan
pension som ges ut på grund av förvärvsarbete lämnas
med 65 % av sökandens dagsförtjänst, dock högst med
det belopp som motsvarar den högsta dagpenningen.
Dagpenningen bör vara högst 564 kr och lägst
245 kr per dag om inget annat följer av
pensionsavdragsbestämmelserna.
Regeringen fastställer grundbeloppet och den
högsta och lägsta nivån på dagpenningen i KAS.
Utredarens förslag: En ny arbetslöshetsförsäkring införs som ersätter både den
nuvarande frivilliga arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Den nya försäkringen
skall ge ett grundbelopp som skall kunna kompletteras med en frivillig
tilläggsförsäkring. Grundbeloppet skall vara 6 300 kr per månad (5 300 för den
som är under 21 år). En tilläggsförsäkring som berättigar till bidrag skall
tillsammans med grundbeloppet täcka upp till 80 % av inkomstbortfallet upp till
en inkomst som motsvarar brytpunkten för statlig inkomstskatt (för närvarande
16 500 kr per månad). Tilläggsförsäkringen skall därutöver på frivillig basis
kunna ersätta inkomstbortfall upp till en inkomst motsvarande sju och ett halvt
basbelopp (för år 1993 ca 21 500 kr per månad).
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är kritiska till den föreslagna
modellen med grundförsäkring och en frivillig tilläggsförsäkring. Sveriges
Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige och
Tjänstemännens Centralorganisation avvisar utredningens förslag.
Svenska arbetsgivarföreningen stöder förslaget och anser att en tilläggs-
försäkring bör vara en kombinerad arbetslöshets- och pensionsförsäkring.
Svenska Kommunförbundet förordar en allmän och inkomstrelaterad försäkring.
Juridiska Fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet föreslår
att den nuvarande organisationen bör justeras så att försäkringen både i teorin
och praktiken kommer att omfatta alla arbetslösa. Riksförsäkringsverket anser
att arbetslöshetsförsäkringen bör göras om till en allmän obligatorisk för-
säkring med lika villkor för alla. Den obligatoriska försäkringen bör utformas
som en procentuell ersättning av inkomstförlusten kombinerad med ett grundskydd.
Försäkringsöverdomstolen förordar att man i första hand låter en allmän enhetlig
försäkring bli föremål för ytterligare utredning. En sådan försäkring skulle
kunna bygga på en samordning och vidareutveckling av nuvarande arbetslös-
hetsförsäkring och KAS.
Företagarnas Riksorganisation föreslår en grundförsäkring för alla med en
kompensationsgrad på 60 - 70 % av tidigare inkomst.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Den 1 januari 1994 infördes lagen
(1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet. Lagen innebär att samtliga förvärvsarbetande som har inkomst av
anställning som avses i 11 kap. 2 lagen (1962:381) om allmän försäkring och
sådan inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 samma lag skall
betala en avgift för finansieringen av arbetslöshetsförsäkring och KAS. Avgiften
uppgår innevarande år till 1 % av förvärvsinkomster upp till sju och en halv
gånger basbeloppet. För år 1995 har avgiften fastställts till 2 % av samma
avgiftsunderlag. Avgiften betalas inte för inkomster som understiger 25 % av
basbeloppet. Vid taxeringen till inkomstskatt skall förvärvsinkomsten minskas
med den belöpande avgiften. För den enskilde skall systemet emellertid på sikt
utformas så att förmånerna relateras till den inkomst för vilken avgift tas ut.
Anslutningen till arbetslöshetsförsäkringen är i dag frivillig. Den enskilde
avgör själv om han eller hon genom att bli medlem i en arbetslöshetskassa vill
ansluta sig till arbetslöshetsförsäkringen. Formellt sett står kassorna öppna
för samtliga förvärvsarbetande. Många har emellertid av skilda skäl valt eller
inte kunnat ansluta sig till en kassa. Det sistnämnda kan bero bl.a. på att det
inte finns någon arbetslöshetskassa som är verksam inom det aktuella
yrkesområdet. Införandet av den allmänna avgiften innebär att de avgifts-
betalande skall ha rätt till en likvärdig ersättning på likvärdiga villkor.
Regeringen har övervägt utredarens förslag att införa ett grundbelopp och en
tilläggsförsäkring. Regeringen har därvid funnit det mer ändamålsenligt att nu
föreslå en annan ordning. För att på ett enkelt och obyråkratiskt sätt göra det
möjligt för samtliga förvärvsarbetande att omfattas av likvärdiga förmåner
föreslår regeringen att det i dagens KAS-system införs två ersättningsformer,
dels ett grundbelopp, dels en dagpenning. Dessa förmåner skall prövas hos ar-
betsmarknadskassorna. Grundbeloppet skall motsvara det stöd som lämnas enligt
dagens regler för KAS. Dagpenningen inom KAS-systemet skall vara en inkomstrela-
terad ersättning som motsvarar den dagpenning som lämnas från arbetslös-
hetsförsäkringen.
KAS infördes den 1 januari 1974 som ett komplement till arbetslös-
hetsförsäkringen och skulle främst vara en ersättningsform för dem som inte hade
en klar anknytning till arbetsmarknaden. Den grupp som avsågs var i första hand
nytillträdande på arbetsmarknaden, främst ungdomar, men även sådana som endast
hade haft en tillfällig eller lös anknytning till arbetsmarknaden.
Regeringens förslag att införa ersättningsformen dagpenning i KAS innebär att
det blir möjligt för den som har haft en klar anknytning till arbetsmarknaden
att även från arbetsmarknadskassan få en ersättning som motsvarar den som lämnas
från arbetslöshetsförsäkringen. Nytillträdande på arbetsmarknaden bör få samma
stöd som de kan få enligt de nuvarande reglerna i KAS-lagen. Stödet skall lämnas
i form av ett grundbelopp.
Grundbeloppet bör liksom det nuvarande stödbeloppet i KAS inte vara relaterat
till den tidigare inkomsten. Stödbeloppet i KAS fastställs av regeringen. Rege-
ringen föreslår att denna ordning också bör gälla i fråga om grundbeloppet.
Sedan den 1 januari 1994 lämnas stödbeloppet i KAS med 245 kr per dag. Med
hänsyn till den nyligen genomförda höjningen har regeringen för avsikt att
fastställa grundbeloppet fr.o.m. den 1 juli 1994 till oförändrat 245 kr per dag,
dvs. ca 5 300 kr per månad.
För närvarande lämnas dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen med 80 % av den
tidigare inkomsten, dock högst med 564 kr per dag och lägst med 245 kr per dag.
För den som får vissa former av pension finns i arbetslöshetsförsäkringen
regler som föreskriver att kompensationsnivån skall vara 65 % av den tidigare
inkomsten. Denna reglering har till syfte att undvika fall av överkompensation
och innebär också att dagpenningen kan reduceras till belopp under 245 kr.
För att dagpenningen som lämnas från arbetsmarknadskassan skall vara likvärdig
den som lämnas i arbetslöshetsförsäkringen bör samma regler gälla inom de båda
systemen. Det innebär att samma högsta och lägsta dagpenningnivåer, samma
kompensationsnivåer, samma reduceringsregler m.m. skall gälla. Även i fråga om
dagpenningen bör det, på samma sätt som gäller inom arbetslöshetsförsäkringen,
vara regeringens uppgift att fastställa den högsta och lägsta nivån. Dessa
nivåer bör fr.o.m. den 1 juli 1994 vara desamma som gäller inom arbetslös-
hetsförsäkringen, dvs. 564 kr resp. 245 kr. Det innebär i detta avseende ingen
förändring i arbetslöshetsförsäkringen.
I detta sammanhang vill regeringen ta upp frågan om nivån på utbild-
ningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning m.m. Regeringen har riksdagens
bemyndigande att anpassa nivåerna på dessa bidrag till arbetslös-
hetsersättningarna. Då regeringen inte överväger några förändringar av dessa
ersättningar från kommande budgetårsskifte kommer inte heller
utbildningsbidragen att förändras. En justering måste dock ske. De som blir
berättigade till dagpenning från en arbetsmarknadskassa bör få utbildningsbidrag
enligt samma grunder som gäller för dem som omfattas av arbetslöshetsförsäk-
ringen.
6 Förmånsrättsberättigade till KAS
Regeringens förslag: KAS i form av grundbelopp
eller dagpenning lämnas till den som inte är
försäkrad enligt ALF-lagen. KAS i form av grundbe-
lopp lämnas också till den som är försäkrad enligt
ALF-lagen och som efter inträdet i en arbetslös-
hetskassa har uppfyllt kassans arbetsvillkor men
inte ALF-lagens avgiftsvillkor.
Grundbeloppet lämnas dessutom till den som är
försäkrad enligt ALF-lagen men som inte har rätt
till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen på grund
av att ersättningsperioden har gått till ända sedan
han eller hon har uppnått 60 års ålder eller som
efter fyllda 60 år har utförsäkrats från dagpenningen
i KAS utan att ett nytt arbetsvillkor har
uppfyllts.
Dagpenningen i KAS lämnas även till den som är
under 20 år.
Utredarens förslag: KAS slopas i och med införandet av en ny arbets-
löshetsförsäkring som skall täcka alla förvärvsarbetande.
Skälen för regeringens förslag: KAS är för närvarande ett komplement till ar-
betslöshetsförsäkringen. Enligt de nuvarande reglerna lämnas KAS till den som
inte är medlem i en arbetslöshetskassa eller till en kassamedlem som uppfyller
arbetsvillkoret men inte medlemsvillkoret. Detta uppgår till tolv månaders
medlemskap (i vissa företagarkassor till 24 månader).
KAS lämnas vidare till den som har fyllt 60 år och som inte har rätt till
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen på grund av att ersättningsperioden
har gått till ända utan att ett nytt arbetsvillkor har uppfyllts. Denna regel
innebär att en person som har fyllt 60 år kan gå över till att få KAS efter ut-
försäkring från arbetslöshetsförsäkringen, utan att behöva uppfylla ett nytt
arbetsvillkor. KAS lämnas inte till den som är under 20 år.
Den som har fyllt 65 år har inte rätt till KAS. Den som före 65 års ålder har
börjat uppbära hel ålderspension, hel förtidspension eller helt sjukbidrag
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, har inte heller rätt till KAS.
KAS i form av en inkomstrelaterad dagpenning skall vara ett alternativ till ar-
betslöshetsförsäkringen. Grundbeloppet bör dock även fortsättningsvis vara ett
komplement till försäkringen. Grundbelopp bör således, på samma sätt som gäller
för närvarande, kunna lämnas dels till den som inte är medlem i en arbetslös-
hetskassa, dels till den som är kassamedlem och som uppfyller arbetsvillkoret
men inte kassans avgiftsvillkor. Dessutom bör grundbelopp få lämnas till den
som har blivit utförsäkrad från arbetslöshetsförsäkringen eller dagpenning i KAS
efter att ha fyllt 60 år.
För närvarande gäller 20 år som den nedre åldersgränsen för att få KAS. Den som
är yngre skall i stället erbjudas aktiva åtgärder. Inom
arbetslöshetsförsäkringen finns ingen nedre åldersgräns för att bli medlem i en
arbetslöshetskassa. Det innebär i praktiken att ersättning får lämnas tidigast
från det medlemmen har varit med i kassan i minst ett år oavsett ålder. Ej
heller i fråga om dagpenningen från en arbetsmarknadskassa bör någon nedre
åldersgräns gälla. Den som före 20 års ålder har etablerat sig på arbets-
marknaden och betalat avgifter till finansieringen av arbetslöshetsförmåner
skall ha samma valfrihet mellan KAS och arbetslöshetsförsäkringen som andra
yrkesarbetande. Någon förändring av den övre åldersgränsen för rätt till
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller KAS föreslås inte.
För grundbeloppet bör även fortsättningsvis den nedre åldersgränsen på 20 år
gälla.
7 Avgiftsvillkoret
Regeringens förslag: Dagpenning enligt ALF-lagen
eller KAS-lagen lämnas till den som under tolv
månader under en ramtid av 24 månader omedelbart
före arbetslöshetens inträde har haft för-
värvsinkomster för vilka han eller hon är skyldig
att betala avgift enligt lagen (1993:1441) om
allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet (avgiftsvillkor) eller är skyldig att
betala skatt enligt lagen (1958:295) om sjömans-
skatt.
Kravet på viss tids medlemskap i en
arbetslöshetskassa för rätt till ersättning ersätts
med avgiftsvillkoret.
Avgiftsvillkoret bör vara detsamma för både
anställda och företagare.
Utredarens förslag: Utredaren har i denna del inte haft något förslag.
Skälen för regeringens förslag: I 6 första stycket 1 ALF-lagen föreskrivs att
för rätt till ersättning från försäkringen skall den enskilde om han eller hon
har haft sin huvudsakliga försörjning genom arbete för annans räkning ha varit
medlem i en arbetslöshetskassa under minst tolv månader (medlemsvillkor). För
personer som har haft sin huvudsakliga försörjning som enskilda företagare är
medlemsvillkoret 24 månader. AMS får om det finns särskilda skäl medge ett
kortare medlemsvillkor än 24 månader för företagare. Som medlem i en
arbetslöshetskassa betalar den enskilde en avgift som fr.o.m. den 1 januari 1994
endast skall täcka administrationskostnaderna och en utjämning av dessa kost-
nader mellan olika arbetslöshetskassor (utjämningsavgift). Dessutom betalar alla
förvärvsarbetande, som tidigare har redogjorts för, en allmän avgift till staten
på sin förvärvsinkomst för finansieringen av de kontanta förmånerna vid ar-
betslöshet.
Arbetslöshetsförsäkringens medlemsvillkor har historiskt sett sin bakgrund i
att den enskilde skall ha visat att han eller hon har en klar anknytning till
arbetsmarknaden och under en viss period har bidragit till finansieringen av
försäkringen.
Kravet på medlemskap under viss tid har i fråga om finansieringen bärighet så
länge denna helt eller delvis bygger på en frivillig egenavgift från den
enskilde. Genom införandet fr.o.m. den 1 januari 1994 av den obligatoriska
allmänna avgiften för att finansiera bl.a. arbetslöshetsförsäkringen har
argumentet för varaktigheten av medlemsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen
mist sin bärighet. Den enskilde har ju inte längre någon möjlighet att undandra
sig finansieringen.
Liksom för närvarande bör naturligtvis krävas medlemskap i en arbetslös-
hetskassa för att få dagpenning från denna. Det skall inte vara möjligt att
först när arbetslösheten har inträtt vända sig till en kassa för att få
ersättning. För att bli medlem skall personen i fråga när han eller hon ansöker
om medlemskap förvärsarbeta inom kassans verksamhetsområde i genomsnitt minst 17
timmar per vecka och uppfylla de övriga krav för medlemskap som ALF-lagen och
kassans stadgar ställer upp. Dessa övriga krav gäller bl.a. en övre åldersgräns
på 64 år. På en punkt föreslås en ändring i förhållande till nuvarande regler.
För närvarande krävs en viss varaktighet på medlemskapet, 12 månader för an-
ställda och 24 månader för företagare. Denna varaktighet bör ersättas med ett
avgiftsvillkor, som bör vara lika för de båda kategorierna.
Även fortsättningsvis måste det tydligt markeras för den enskilde att
ersättningsrätt förutsätter en klar anknytning till arbetsmarknaden och ett
ekonomiskt ansvarstagande för finansieringen av understöden vid arbetslöshet.
Härigenom ökar bland annat den enskildes ansvarstagande samtidigt som det upp-
står ett intresse för att hålla nere kostnaderna. Det bör därför finnas ett krav
på att den enskilde under viss tid skall ha varit etablerad på arbetsmarknaden.
Detta bör komma till uttryck genom en viss tid med avgiftsskyldighet för
allmänna avgifter. Denna tid bör sättas till tolv månader inom en ramtid på
24 månader omedelbart före arbetslöshetens inträde. Samma avgiftstid bör, som
nyss sagts, gälla oavsett om sökanden är arbetstagare eller företagare. Som
avgiftstid skall räknas månader då sökanden har betalat avgift enligt lagen
(1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet eller är skyldig att betala inkomstskatt enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt. Det bör vara den preliminära avgiftsskyldigheten som är avgörande
och inte den i efterhand slutligt fastställda betalningsskyldigheten.
Ersättningsformen dagpenning enligt KAS-lagen skall vara ett alternativ till
arbetslöshetsförsäkringens ersättning. Samma avgiftsvillkor bör i fråga om
antalet avgiftsmånader gälla för dagpenning från en arbetsmarknadskassa som för
dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen.
Den som är avgiftsskyldig enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för
finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet behöver inte ha haft en
särskilt stabil förankring på arbetsmarknaden. Bland annat är den nedre
inkomstgränsen för skyldighet att betala avgiften relativt lågt satt, 25 % av
basbeloppet, vilket innebär att även grupper med en svag anknytning till
arbetsmarknaden betalar avgiften. Avgiftsvillkoret bör därför kompletteras med
ett arbetsvillkor, som visar att den enskilde har en klar anknytning till
arbetsmarknaden. Regeringen återkommer strax (avsnitt 8) till utformningen av
arbetsvillkor.
Rent praktiskt innebär avgiftsvillkoret att den enskilde måste visa att han
eller hon har haft en förvärvsinkomst under ett visst antal månader. Detta torde
inte innebära några större administrativa problem eftersom uppgiften framgår av
de arbetsgivarintyg, lönebesked och andra handlingar som redan i dag är en
förutsättning för att få en ansökan prövad.
De som är skattskyldiga enligt sjömansskattelagen betalar inte någon avgift
enligt lagen om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet. Dessa skattskyldiga har emellertid oftast en sådan anknytning till
arbetsmarknaden att det skulle vara oskäligt om de inte hade möjlighet att få
rätt till dagpenning. Även tid då dessa är skyldiga att betala sjömansskatt bör
därför få tillgodoräknas i avgiftsvillkoret. Inom Finansdepartementet pågår för
övrigt en beredning av förslag som innebär att skattskyldiga enligt sjömans-
skattelagen från och med årsskiftet 1994/95 åläggs avgiftsskyldighet för fi-
nansiering av de kontanta förmånerna vid arbetslöshet.
Som nyss har nämnts skall avgiftsvillkoret omfatta tolv avgiftsmånader inom en
ramtid av 24 månader. I denna ramtid skall inte räknas in sådan tid som enligt
nu gällande regler är överhoppningsbar vid fastställande av ramtiden för
arbetsvillkoret, i den mån avgift inte betalas för tiden i fråga. Vid merparten
av den överhoppningsbara tiden betalas den allmänna avgiften. Det gäller bl.a.
då olika skattepliktiga förmåner lämnas i form av sjukpenning, utbildningsbidrag
m.m. Om en skattepliktig ersättning har lämnats under sådan tid blir tiden
tillgodoräkningsbar som avgiftsmånad. Detta bör också gälla för de övriga fall
då ingen skattepliktig ersättning lämnas men som ändå räknas som jämställd tid.
Grundbeloppet enligt KAS-lagen skall kunna lämnas till den som uppfyller ett
arbetsvillkor men inte avgiftsvillkoret. Det innebär ingen förändring i
förhållande till de nuvarande möjligheterna i KAS-systemet.
8 Arbetsvillkoren
Regeringens förslag: Den sökande skall inom en
ramtid av tolv månader omedelbart före
arbetslöshetens inträde ha förvärvsarbetat minst 75
timmar per månad under minst fem månader (allmänt
arbetsvillkor) för att få rätt till dagpenning
enligt ALF-lagen eller KAS-lagen eller
grundbelopp enligt KAS-lagen.
För den vars arbetstid inte har uppgått till
minst 75 timmar per månad under minst fem månader
införs möjligheten att uppfylla ett alternativt
allmänt arbetsvillkor. Detta skall omfatta förvärvs-
arbete minst 65 timmar per månad under minst tio
månader inom ramtiden på tolv månader.
Dagpenning enligt ALF-lagen och dagpenning
eller grundbelopp enligt KAS-lagen skall även läm-
nas till den som uppfyller ett särskilt arbets-
villkor.
Ett allmänt arbetsvillkor får inte till någon del
fullgöras med sådan jämställd tid som endast får räknas
in i det särskilda arbetsvillkoret.
Tid då den enskilde har beredskapsarbete enligt
förordningen (1987:411) om beredskapsarbete räknas
inte som förvärvsarbete för uppfyllande av ett
allmänt arbetsvillkor.
Den som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret
när en ersättningsperiod har gått till ända har rätt
till en ny ersättningsperiod om rätten till den
föregående ersättningsperioden grundar sig på ett
allmänt arbetsvillkor. Den som får grundbeloppet i
KAS har dock rätt till en andra ersättningsperiod
även om ersättningsrätten i den första ersättnings-
perioden grundar sig på ett särskilt arbetsvillkor.
Vid fastställande av ramtiden för uppfyllande av
ett arbetsvillkor i KAS får beaktas
överhoppningsbar tid för längre tid än två år.
Utredarens förslag: Utredaren föreslår dels ett allmänt arbetsvillkor, dels ett
särskilt arbetsvillkor. För att få ersättning första gången från
arbetslöshetsförsäkringen måste sökanden uppfylla ett allmänt arbetsvillkor. Det
allmänna arbetsvillkoret innebär att den sökande under en ramtid på tolv månader
före arbetslöshetens inträde skall ha utfört arbete i minst 600 timmar fördelade
på minst åtta månader. Endast månad då arbete har utförts i minst 60 timmar
skall räknas in. Enligt utredaren skall den sökande vidare ha utfört arbete i
minst 240 timmar fördelade på minst fyra månader för att uppfylla det särskilda
arbetsvillkoret. Det särskilda arbetsvillkoret kan uppfyllas med tid som
jämställs med tid då förvärsarbete skall ha utförts.
Remissinstanserna: Cirka en tredjedel av remissinstanserna har kommenterat
förslaget. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anser att
endast den som har utfört förvärvsarbete motsvarande 18 månaders heltidsarbete
bör vara kvalificerad för en första ersättningsperiod. Förvärvsarbete av mindre
omfattning bör dock kunna kvalificera till en kortare ersättningsperiod.
Företagarnas Riksorganisation tillstyrker uppdelningen i en särskilt och allmänt
arbetsvillkor, men anser att utformningen av villkoren inte ställer tillräckliga
krav på anknytningen till arbetslivet. Riksorganisationen föreslår att arbete,
gärna beräknat i timmar, skall ha utförts under minst tolv månader under en
ramtid av tolv månader samt att krav på att det minsta antalet arbetade timmar i
månaden skall ställas så att det motsvarar minst ett halvtidsarbete, ca 70 - 80
timmar per månad. Socialstyrelsen och Juridiska Fakultetsstyrelsens
forskningsnämnd vid Lunds universitet anför att det finns en uppenbar risk för
att andelen arbetslösa som kan komma att få ersättning minskar genom det skärpta
arbetsvillkoret, vilket kan medföra en ökad belastning på socialtjänsten.
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO),
Svenska Musikerförbundet och Kulturarbetarförbundet samt Arbetslöshetskassornas
Samorganisation (SO) och Folksam avstyrker förslaget. AMS, SO, TCO och LO
hänvisar till att en preliminär granskning som AMS och SO har gjort pekar på att
en icke obetydlig andel av dem som i dag uppbär kontantförmåner vid arbetslöshet
kommer att utestängas från ersättning. SACO, Svenska Musikerförbundet och Kul-
turarbetareförbundet anför liknande farhågor. LO framhåller i detta sammanhang
deltidsarbetande och säsonganställda inom privata tjänstesektorn och offentlig
förvaltning, varav merparten är kvinnor. Det föreslagna arbetsvillkoret bör
därför inte införas utan att man först har undersökt vilka effekter det får.
SACO pekar på sambandet med förslagen i Arbetsrättskommitténs betänkande Ny
anställningsskyddslag (SOU 1993:32) i fråga om ökade möjligheter till
provanställning och visstidsanställning. Om förslagen i betänkandet genomförs
kommer det att bli betydligt vanligare med kortare anställningar för personer
som är nytillträdande på arbetsmarknaden. Det kommer därför att bli betydligt
vanligare att perioder av arbetslöshet och perioder av arbete avlöser varandra i
början av den yrkesverksamma tiden. Detta får betydelse i minst för många av de
nyutbildade akademikergrupperna under många år framöver.
TCO anser att den framtida arbetslöshetsförsäkringen bör bygga vidare på och ta
till vara de positiva delarna av dagens arbetslöshetsförsäkring. De nuvarande
kvalifikationskraven och ersättningsperioderna kan bilda utgångspunkt. Andelen
arbetslösa som får ersättning skulle utvidgas genom ökade möjligheter att
uppfylla kvalifikationsvillkoren genom deltagande i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Musikerförbundet och Kulturarbetarförbundet finner det nu gällande
arbetsvillkoret väl avvägt och påpekar att kontraktsanställningar som ges
medlemmarna vanligtvis löper högst en månad, vilket är för kort tid för att
uppfylla det föreslagna allmänna villkoret. Vid kontroll en vecka i maj 1993
skulle 18 % av de då nytillkommande arbetslöshetsfallen som uppfyllde det
gällande arbetsvillkoret inte ha klarat det föreslagna nya arbetsvillkoret.
Folksam anser att det gällande arbetsvillkoret innebär en lämplig avgränsning
mellan vilka grupper som bör anses vara etablerade på arbetsmarknaden och de som
bör anses inte vara det. SO anser att ersättningsrätten skall bygga på ett och
samma arbetsvillkor oavsett antalet tidigare ersättningsperioder. SO finner
vidare att reglerna om arbetsvillkor och arbetsutbud inte är synkroniserade i
förslaget. AMS anser för sin del vidare att två arbetsvillkor skulle komplicera
regelsystemet i onödan. AMS anser dock att utredaren i princip har rätt i att
arbetsvillkoret måste vara utformat så att det säkrar att den försäkrade har
aktiv och tillräcklig anknytning till arbetsmarknaden och föreslår i stället ett
arbetsvillkor, lika för såväl nytillträdande som för utförsäkringshotade,
exempelvis 350 timmar på fem månader med minst 70 timmar per månad under en
ramtid på tolv månader.
Skälen för regeringens förslag: För att få KAS skall den sökande enligt 6
KAS-lagen ha förvärvsarbetat minst fem månader inom en ramtid av tolv månader
före arbetslöshetens inträde. Hänsyn tas endast till månad då arbete har utförts
under 75 timmar.
I 6 första stycket 2 ALF-lagen föreskrivs ett arbetsvillkor som innebär att
den arbetslöse inom en ramtid av tolv månader före arbetslöshetens inträde skall
ha förvärvsarbetat under minst 75 dagar fördelade på minst fyra månader. Hänsyn
tas då endast till dag då arbete har utförts under minst tre timmar.
Enligt 7 första stycket 1 - 4 ALF-lagen och 7 första stycket 2 - 4
KAS-lagen jämställs med förvärvsarbete tid (jämställd tid) under vilken sökanden
har deltagit i och, om inte särskilda skäl har hindrat det, har fullföljt
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag har lämnats, har haft semester eller annars har varit ledig av
annan anledning än sjukdom, har fullgjort värnplikt eller åtnjutit
föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. I fråga om
tid då värnpliktstjänstgöring har fullgjorts eller föräldrapenningförmån
åtnjutits får dock tillsammans högst två månader jämställas med förvärvsarbete.
Enligt 7 1 KAS-lagen räknas som jämställd tid också tid då sökanden i enskilt
hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att han eller hon
har varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande.
Av detta följer också att tid i ungdomspraktik och arbetslivsutveckling (ALU),
vilka är olika former av arbetsmarknadsutbildning, får jämställas med tid då
förvärvsarbete har utförts.
Vid bestämmande av den ramtid på tolv månader inom vilken arbetsvillkoret skall
fullgöras bortses både enligt ALF-lagen och KAS-lagen enligt de nuvarande
reglerna från viss tid (överhoppningsbar tid). Hit hör tid då den arbetslöse har
varit hindrad att arbeta på grund av styrkt sjukdom, heltidsutbildning som den
sökande har avslutat efter fyllda 25 år eller som har föregåtts av
sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader, nykterhetsvård på
anstalt, frihetsberövande på kriminalvårdens område, vård av eget eller
adoptivbarn som inte har fyllt två år, beslut enligt smittskyddslagen
(1988:1472) eller livsmedelslagen (1971:511) eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av sistnämnda lag. Enligt 8 KAS-lagen får den
överhoppningsbara tiden inte överstiga två år. Någon motsvarande begränsning
finns inte i ALF-lagen.
I den mån tid inte tillgodoräknas den sökande som tid jämställd med
förvärvsarbete, skall enligt ALF-lagen och KAS-lagen, som överhoppningsbar tid
räknas tid då den sökande har fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring eller har varit förhindrad att arbeta på grund av
värnpliktstjänstgöring, arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering.
I förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning föreskrivs att en
arbetslös som har fått ersättning enligt ALF-lagen under så lång tid att
ersättningsperioden riskerar att gå till ända, på begäran skall beviljas
arbetsmarknadsutbildning, om det inte finns särskilda skäl mot det. I
förordningen (1987:411) om beredskapsarbete och i förordningen (1992:1333) om
arbetslivsutveckling finns föreskrifter med motsvarande innehåll. Dessa s.k.
utförsäkringsgarantier i kombination med en obegränsad möjlighet att under
pågående ersättningsperioder kvalificera sig för nya ersättningsperioder innebär
att det i princip inte finns någon begränsning för hur länge en person kan
uppbära kontanta stöd vid arbetslöshet.
Regeringen avser att till budgetåret 1995/96 anpassa de s.k. utförsäk-
ringsgarantierna till de nu framlagda förslagen. Den nuvarande ordningen skall
dock gälla med en oförändrad möjlighet till en arbetsmarknadspolitisk åtgärd
efter en första ersättningsperiod grundad på ett allmänt arbetsvillkor.
Av redovisningen för de nuvarande reglerna framgår att arbetsvillkoret i KAS
skiljer sig från det i arbetslöshetsförsäkringen. Förslaget om införande av
ersättningsformen dagpenning i KAS förutsätter att KAS och
arbetslöshetsförsäkringen har ett och samma arbetsvillkor. I prop. 1993/94:80 En
allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring föreslog regeringen att det
nuvarande arbetsvillkoret i KAS skulle bibehållas. Vidare föreslogs att
arbetsvillkoret i KAS skulle införas i arbetslöshetsförsäkringen.
Det har hävdats att arbetsvillkoret för KAS har en sådan utformning att det kan
leda till s.k. tröskeleffekter som för den enskilde framstår som oskäliga.
Villkor som är kvantifierade leder ofrånkomligen till sådana effekter. Det
gäller även det nuvarande arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen.
Utformningen av arbetsvillkoret har enligt nu gällande regler främst betydelse
för själva rätten till ersättning. Regeringen anser emellertid att
arbetsvillkoret bör ha en mer vittgående betydelse. Som kommer att framgå i
avsnitt 9 föreslår regeringen att den normalarbetstid och den dagsförtjänst som
skall gälla för den enskilde skall beräknas med arbetsvillkoret som grund.
Arbetsvillkoret bör därför utformas så att det ger ett rättvisande underlag för
beräkningen av normalarbetstiden och dagsförtjänsten samtidigt som det skall
markera att rätten till ersättning kräver en klar anknytning till
arbetsmarknaden. Den klara anknytningen bör manifesteras genom att ett icke
obetydligt mått av förvärvsarbete skall krävas. Det nuvarande arbetsvillkoret i
arbetslöshetsförsäkringen innebär att ersättningsrätt kan inträda redan vid 225
timmars arbete under tolv månader (75 dagar x 3 timmar), dvs. mindre än 15 % av
en helårsarbetstid. Enligt regeringens mening är det inte rimligt att en så
ringa omfattning av arbete skall ge rätt till ersättning.
Detta kan i och för sig motverkas med bibehållande av den grundläggande
konstruktionen för detta arbetsvillkor genom att t.ex. öka kravet på antalet
arbetade dagar. Nackdelen med en sådan lösning är dock att detta arbetsvillkors
konstruktion i sig är svår att förena med kravet att arbetsvillkoret skall ligga
till grund för beräkningen av normalarbetstiden och dagsförtjänsten. Dagarna kan
ju vara förlagda väldigt skiftande under de tolv månaderna. Det kan då vara
svårt att få en entydig bild av den sökandes anknytning till arbetsmarknaden och
vad som egentligen är den normala arbetstiden.
En annan lösning är att kräva ett visst mått av arbete under ett visst minsta
antal månader. Genom detta uppnås flera fördelar. Bland annat anknytningen till
arbetsmarknaden framträder tydligare. Det nuvarande arbetsvillkoret i KAS har
denna konstruktion.
Regeringen har övervägt för- och nackdelarna med dessa båda arbetsvillkor och
därvid funnit, särskilt mot bakgrund av vad som strax föreslås i fråga om
normalarbetstiden och dagsförtjänsten, att arbetsvillkoret i KAS har flest
förtjänster. Den särskilde utredaren har föreslagit att arbetsvillkoret skall
omfatta 600 timmar. Regeringen anser att detta krav är något långtgående i
normalfallet. Det nuvarande kravet i KAS på minst 75 timmars arbete per månad
under minst fem månader framstår enligt regeringens mening som väl avvägt.
Regeringen föreslår därför att som gemensamt allmänt arbetsvillkor i arbetslös-
hetsförsäkringen och KAS, såväl vad gäller grundbeloppet som dagpenningen, skall
gälla det nuvarande arbetsvillkoret i KAS. Regeringen vill här erinra om att
detta villkor infördes i KAS år 1984 och att det har fungerat väl hittills.
Regeringen noterar också att förslaget ligger väl i linje med vad AMS har
förordat.
I fråga om arbetslöshetsförsäkringen innebär förslaget till allmänt arbetsvill-
kor en viss skärpning i förhållande till nuvarande regler. Vid en samlad
bedömning anser regeringen emellertid att fördelarna överväger och att
uppstramningen är välmotiverad.
I ett fall finns dock enligt regeringens mening skäl att frångå det nu
föreslagna allmänna arbetsvillkoret och i stället föreskriva ett alternativt
sådant. Det gäller i fråga om den som har haft ett varaktigt deltidsarbete men
som inte har nått upp till minst 75 timmars arbete per månad. Inom flera
sektorer av arbetsmarknaden är det inte ovanligt att arbetstagarna är hänvisade
till deltidsarbeten med kortare arbetstid än 75 timmar per månad. Det gäller
bl.a. inom kommuner och landsting samt handeln. För att dessa förvärsarbetande
inte skall stå utan möjligheter till ersättning bör ett lägre timantal kunna
godtas. En förutsättning bör dock vara att deltidsarbetet har en viss längre
varaktighet. Regeringen föreslår därför att deltidsarbetande skall kunna
uppfylla ett allmänt arbetsvillkor genom minst 65 timmars arbete under minst tio
månader inom ramtiden på tolv månader.
Regeringen vill här betona det ansvar som arbetsgivarna har för att erbjuda
anställningar som ger möjlighet till försörjning utan att skattebetalarna skall
behöva träda emellan med inkomstutfyllnad.
Genom att införa ett allmänt och ett särskilt arbetsvillkor ville utredaren
begränsa möjligheten att genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder kvalificera sig
för nya ersättningsperioder. De kontanta understöden skall enligt utredaren ha
en sådan utformning att de uppmuntrar och förstärker de drivkrafter som
motverkar ett passivt mottagande av understöd. Enligt utredaren har de nuvarande
reglerna i ALF-lagen och KAS-lagen inte en sådan utformning. Regeringen delar
utredarens uppfattning. Mot denna bakgrund föreslår regeringen därför en
skillnad i fråga om möjligheten att kvalificera sig för nya ersättningsperioder
genom att uppfylla ett allmänt eller ett särskilt arbetsvillkor.
I likhet med utredaren föreslår regeringen därför att det bör införas ett sär-
skilt arbetsvillkor. Rätten till ersättning bör påverkas av huruvida den sökande
uppfyller ett allmänt eller ett särskilt arbetsvillkor. Regeringen har fram-
hållit att en inkomstrelaterad ersättning endast bör lämnas till dem som har
haft en klar anknytning till arbetsmarknaden. Ett allmänt arbetsvillkor bör
därför endast kunna uppfyllas genom arbete eller sådan tid då det måste anses
att den sökande fortfarande upprätthåller ett reguljärt förvärvsarbete.
Beredskapsarbeten är en av flera alternativa åtgärder som arbetsförmedlingen
kan erbjuda en arbetssökande.
Anställningsvillkoren i beredskapsarbete är visserligen reglerade i kol-
lektivavtal men den som deltar i beredskapsarbete omfattas inte av lagen om
anställningsskydd. Anvisning till beredskapsarbete bestäms av arbetsförmedlingen
och kan endast ges till den som är arbetslös.
Regeringen anser inte att deltagande i beredskapsarbete visar att sökanden har
haft den klara anknytningen till arbetsmarknaden som bör krävas.
Regeringen föreslår därför att utfört beredskapsarbete inte längre skall
likställas med förvärvsarbete och således inte kvalificera till ett allmänt
arbetsvillkor. Däremot bör tid i beredskapsarbete självfallet få läggas till
grund för uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret.
Som kvalificerande för det särskilda arbetsvillkoret bör vidare gälla tid när
den enskilde genomgår en arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering, deltar i arbetslivsutveckling (ALU), i enskilt hem vårdar
åldring eller handikappad i sådan utsträckning att han eller hon inte kan stå
till arbetsmarknadens förfogande, fullgör värnplikt eller åtnjuter föräldra-
penningförmån enligt lagen om allmän försäkring, i de båda sistnämnda fallen
dock tillsammans högst två månader.
Första gången den sökande blir arbetslös bör han eller hon endast få rätt till
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller dagpenning i KAS genom att upp-
fylla ett allmänt arbetsvillkor. Genom detta betonas att dagpenning endast skall
lämnas till den som har haft en klar anknytning till arbetsmarknaden. I fråga om
grundbeloppet i KAS bör emellertid även den första ersättningsperioden få
grundas på ett särskilt arbetsvillkor. Annars skulle t.ex. den som har avslutat
en period med ungdomspraktik eller en arbetsmarknadsutbildning inte ha någon
möjlighet att få grundbeloppet i KAS. Denna möjlighet finns i dag och bör inte
tas bort.
Grundförutsättningen för att kunna få rätt till en ny ersättningsperiod med
dagpenning från försäkringen eller KAS genom att uppfylla det särskilda arbets-
villkoret, är således att den närmast föregående ersättningsperioden har grundat
sig på ett allmänt arbetsvillkor. Den arbetslöse skall således först ha uppfyllt
ett allmänt arbetsvillkor, varefter han eller hon har påbörjat en ersättnings-
period. Därefter kan den arbetslöse få rätt till en ny ersättningsperiod genom
att uppfylla ett särskilt arbetsvillkor. Om en arbetslös har fått ersättning
under en ersättningsperiod grundad på ett särskilt arbetsvillkor kan han eller
hon inte, med det nyss angivna undantaget för grundbeloppet i KAS, få rätt till
ersättning under ytterligare en ersättningsperiod genom att uppfylla ett sär-
skilt arbetsvillkor. Det fordras i en sådan situation att den arbetslöse upp-
fyller ett allmänt arbetsvillkor.
Någon begränsning finns inte enligt de nuvarande reglerna för hur många gånger
en person genom tid som jämställs med förvärvsarbete kan kvalificera sig för nya
ersättningsperioder. Denna reglering kan ge upphov till en oändlig rundgång
mellan arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Regeringens
förslag att begränsa återkvalificeringsmöjligheterna innebär att denna
passiviserande rundgång kan brytas och att den arbetslöse, genom intensifierade
åtgärder, kan återgå till reguljärt arbete.
I KAS gäller för närvarande vid fastställande av den ramtid under vilken
arbetsvillkoret skall vara uppfyllt att överhoppningsbar tid inte får överstiga
två år. Vad som avses med överhoppningsbar tid framgår av 8 ALF-lagen och
KAS-lagen. Denna begränsning gäller inte i arbetslöshetsförsäkringen. Mot bak-
grund av förslaget att dagpenning skall få lämnas också inom KAS-systemet bör
samma regler gälla i de båda stödformerna även i detta avseende. Regeringen
föreslår därför att denna begränsningsregel i KAS slopas.
9 Normalarbetstiden och dagsförtjänsten
Regeringens förslag: Dagpenningen enligt ALF-lagen
eller KAS-lagen skall beräknas på den dagsförtjänst
som den sökande vanligen fick under den arbetstid
som var normal för sökanden i det arbete genom
vilket det senaste arbetsvillkoret uppfylldes.
Antalet grundbelopp per vecka i KAS skall
likaså fastställas utifrån den arbetstid som var
normal för sökanden i det arbete genom vilket det
senaste arbetsvillkoret uppfylldes.
Om det finns särskilda skäl får normalarbetstiden
och dagsförtjänsten för en sökande som uppfyller ett
arbetsvillkor men vars arbetstid har varierat
under månaderna inom ramtiden i stället beräknas
utifrån den genomsnittliga arbetstiden under
samtliga tolv månader inom ramtiden.
Dagpenningen till en arbetslös, som har
uppfyllt det särskilda arbetsvillkoret huvud-
sakligen genom beredskapsarbete, arbets-
marknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabi-
litering för vilken statligt utbildningsbidrag har
lämnats eller genom deltagande i
arbetslivsutveckling, skall bestämmas till det
belopp som skulle ha lämnats om den arbetslöse i
fråga inte hade deltagit i åtgärden.
Normalarbetstiden och dagsförtjänsten skall
ändras under en pågående ersättningsperiod om den
arbetslöse har förvärvsarbetat sammanhängande i minst
fem månader i sådan utsträckning att månaderna får
tillgodoräknas i ett arbetsvillkor. Normalarbets-
tiden och dagsförtjänsten skall dock inte ändras om
den arbetslöse samtidigt med förvärvsarbetet har fått
dagpenning eller grundbelopp. En ändring skall
inte ske till sökandens nackdel.
Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Den övervägande delen av remissinstanserna har inte
kommenterat normalarbetstidsfrågan. Länsrätten i Stockholms län finner det rim-
ligt att den som efter en arbetslöshet får ett nytt arbete med en annan in-
komstnivå i fortsättningen blir skyddad mot inkomstförlust på den nya nivån.
Svenska arbetsgivareföreningen anser att kvalifikationskrav och
ersättningsperioder bör anpassas efter faktiskt utfört arbete.
Skälen för regeringens förslag: Enligt huvudregeln i 20 första stycket
ALF-lagen lämnas ersättning med 80 % av den arbetslöses dagsförtjänst. Av 20
andra stycket ALF-lagen framgår att med dagsförtjänst menas en femtedel av den
veckoinkomst eller i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den
månadsinkomst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt
under arbetstid som var normal för den försäkrade. Avgörande för dagpenningens
storlek är således dagförtjänsten under den normalarbetstid som den försäkrade
hade före arbetslöshetens inträde.
Enligt 15 andra stycket ALF-lagen kan en person under en pågående
ersättningsperiod genom arbete uppfylla ett nytt arbetsvillkor och när den
pågående ersättningsperioden har gått till ända får den försäkrade rätt till
ersättning under ytterligare en ersättningsperiod. Det har därvid utvecklats en
praxis som innebär att den normalarbetstid som den arbetslöse hade när han eller
hon påbörjade den första ersättningsperioden ligger till grund för att beräkna
den ersättningsgrundande inkomsten även i efterföljande ersättningsperioder.
Denna praxis kan belysas med följande exempel: En person har haft
heltidsarbete med en månadsinkomst på 10 000 kr. Under ersättningsperioden får
den arbetslöse ett arbete som varar i fem månader med en lön på 8 000 kr per
månad. Därefter blir han eller hon arbetslös igen och får ersättning till dess
ersättningsperioden är slut. Då prövas om arbetsvillkoret ånyo har uppfyllts.
Eftersom det är fallet i detta exempel får personen i fråga en ny
ersättningsperiod. Dagsförtjänsten räknas emellertid inte om utifrån det senaste
arbetsvillkoret utan fastställs till den inkomst som den arbetslöse hade före
den första ersättningsperioden. Dagpenningen blir oförändrad trots att inkomsten
i det senaste arbetsvillkoret var lägre än i det första.
Den nuvarande praxisen innebär i princip att dagpenningen inte kan sänkas, utan
endast höjas för den som under en pågående ersättningsperiod genom arbete
kvalificerar sig för en ny ersättningsperiod.
I fråga om den som arbetar deltid och samtidigt får ersättning innebär den
nuvarande praxisen att "eviga" ersättningsperioder har skapats. När
ersättningsperioden har gått till ända prövas om den deltidsarbetslöse ånyo har
uppfyllt arbetsvillkoret. Om så är fallet beviljas en ny ersättningsperiod.
Normalarbetstiden ändras emellertid inte utan den fastställs till samma antal
timmar som personen i fråga hade i sitt arbete före den första
ersättningsperioden. På detta sätt kan den deltidsarbetslöse gång på gång få en
ny ersättningsperiod trots att han eller hon aldrig ökar sin arbetstid. Den
längre arbetstid som personen i fråga en gång hade blir bestående så länge han
eller hon begär ersättning oavsett antalet ersättningsperioder. Den
deltidsarbetslöse kan därigenom fylla ut inkomsten i ett deltidsarbete med
deltidsersättning under "evig" tid utan att någonsin behöva gå upp i arbetstid.
Vad nuvarande praxis för deltidsarbetslösa som får ersättning innebär kan
belysas med följande exempel: En person arbetar heltid och har en månadslön på
10 000 kr. Personen blir arbetslös den 31 december 1993 och har då rätt till
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Han eller hon får då ersättning från
försäkringen under t.ex. tiden den 1 januari - den 30 juni 1994 med 80 % av
10 000 kr per månad, dvs. 8 000 kr. Från och med den 1 juli 1994 och tills
vidare får personen en anställning som omfattar 50 % av en heltidsanställning.
Lönen från deltidsanställning uppgår till 5 000 kr per månad. Ersättning lämnas
då från försäkringen för 2,5 dagar per vecka. Den försäkrade kommer således att
varje månad få ersättning från försäkringen med ca 4 000 kr (11 dagar x 364 kr).
Eftersom ersättning lämnas för endast 2,5 dagar per vecka kan personen få
deltidsersättning under den tiden från den 1 juli 1994 till ca mitten av oktober
1995 då personen har förbrukat sina 300 ersättningsdagar. Under den gångna
ersättningsperioden har emellertid personen genom sin deltidsanställning arbetat
så mycket att han eller hon har kvalificerat sig för ytterligare en
ersättningsperiod på 300 dagar. Enligt nu gällande praxis skall den arbetslöse,
trots att kvalificeringen för den nya ersättningsperioden har skett genom ett
deltidsarbete anses ha en normalarbetstid som motsvarar heltid. I detta fall
innebär det att personen även i den nya ersättningsperioden får en ersättning
som motsvarar 80 % av den ursprungliga lönen på 10 000 kr per månad. Personen
fortsätter under den nya ersättningsperioden med deltidsanställningen och får
ersättning från försäkringen under 2,5 dagar per vecka. Personen kommer således
även fortsättningsvis att få 4 000 kr från försäkringen per månad samtidigt som
han eller hon får en lön på 5 000 kr från deltidsanställningen.
På det i exemplet beskrivna sättet kan en deltidsarbetslös fortlöpande
kvalificera sig för rätt till ersättning från försäkringen och därigenom få
deltidsersättning till dess han eller hon uppnår 65 års ålder.
Den nuvarande tillämpningen av reglerna i ALF-lagen har lett till en utveckling
som måste anses strida mot de grundläggande principerna för
arbetslöshetsförsäkringen. Försäkringen skall ge ett ekonomiskt skydd under en
period då den arbetslöse ställer om sig till ändrade förhållanden. Det är inte
avsikten att försäkringen skall garantera en och samma livsinkomst ända fram
till pensioneringen.
Arbetslöshetsförsäkringen måste också harmoniera med arbetsmarknadspolitiken.
Ett mål för arbetsmarknadspolitiken är att skapa en flexibel arbetsmarknad där
människor kan få ett arbete som motsvarar deras arbetsutbud. Den nuvarande
praxisen medför särskilt i fråga om de deltidsarbetslösa snarast en konservering
av en struktur på arbetsmarknaden som innebär att människor inte kan få ett
arbete som motsvarar deras önskemål om arbetstid och i många fall inte heller
har ekonomiska incitament att gå upp i arbetstid. Dessutom innebär praxisen en,
enligt regeringens mening, icke önskvärd subventionering av arbetsgivare som
envisas med att erbjuda endast deltidsanställningar. Enligt regeringens uppfatt-
ning bör normalarbetstiden i stället relateras till det arbete som ligger till
grund för det senaste arbetsvillkorets uppfyllande. För en arbetslös innebär
detta att det är det arbete som har utförts under ersättningsperioden och som
kvalificerar för en ny ersättningsperiod som utgör utgångspunkten för
normalarbetstidens och dagsförtjänstens beräkning i den nya ersättningsperioden.
I det nyss angivna exemplet rörande den person som under en ersättningsperiod
hade heltidsarbete under fem månader och under dessa månader fick en lön på
8 000 kr per månad kommer med förslaget ersättningen i den nya
ersättningsperioden att bestämmas till 80 % av 8 000 kr.
I exemplet rörande personen som under ersättningsperioden fick en
deltidsanställning innebär förslaget att ersättning inte lämnas under någon
ytterligare ersättningsperiod sedan de 300 dagarna i den första
ersättningsperioden har förbrukats. Om personen i fråga emellertid skulle
förlora sin deltidsanställning kommer ersättning att lämnas under ytterligare
300 dagar. Ersättningen i den nya 300-dagarsperioden kommer då att grunda sig på
inkomsten i deltidsanställningen, dvs. 80 % av månadslönen på 5 000 kr.
Den nyss föreslagna bestämmelsen för att beräkna normalarbetstiden och
dagsförtjänsten bör dock få frångås om det finns särskilda skäl. Det kan gälla
om den arbetslöse har haft en arbetstid under ramtiden som har varierat mellan
månaderna. I ett sådant fall bör normalarbetstiden och dagsförtjänsten få
beräknas utifrån den genomsnittliga arbetstiden för samtliga tolv månader inom
ramtiden.
För flertalet av de arbetslösa som får ersättning gäller samma normalarbetstid
och dagsförtjänst under ersättningsperioden. I vissa fall kan det dock vara
befogat att ändra normalarbetstiden och dagsförtjänsten under en pågående
ersättningsperiod. Regeringen föreslår att detta skall ske om den arbetslöse
under en ersättningsperiod har förvärvsarbetat sammanhängande i minst fem
månader i sådan utsträckning att månaderna får tillgodoräknas i ett
arbetsvillkor. Som den nya normalarbetstiden och dagsförtjänsten skall gälla
normalarbetstiden och dagsförtjänsten i detta senaste arbete. För den som
samtidigt med förvärvsarbete har fått dagpenning eller grundbelopp bör dock inte
normalarbetstiden och dagsförtjänsten ändras. En ändring bör inte få ske till
den arbetslöses nackdel.
Det har hävdats att regeringens aviserade förslag i fråga om normalarbetstid
skulle leda till att kassamedlemmar väljer att inte anta erbjudanden om t.ex.
ALU eller arbetsmarknadsutbildning. Den som är kassamedlem får utbildningsbidrag
som motsvarar ersättningen från försäkringen när han eller hon är anvisad ALU,
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering. Detta innebär att
utbildningsbidraget för denna kategori av arbetslösa uppgår till 80 % av den
tidigare inkomsten, dock högst 564 kr per dag. Det påstås att regeringens
förslag skulle leda till att den som genom t.ex. ALU har kvalificerat sig för en
ny ersättningsperiod skulle få en ersättning som motsvarar 80 % av det
utbildningsbidrag som lämnades under den tid då han eller hon var ALU-anvisad.
Successivt skulle ersättningsnivån komma att sänkas för den som anvisas ALU,
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering.
Det har självfallet aldrig varit regeringens avsikt att motverka att personer
väljer utbildning och kompetentsutveckling framför passivt mottagande av
understöd. Enligt regeringens uppfattning har de nuvarande reglerna i ALF-lagen
en sådan utformning att de inte leder till de påstådda effekterna. Det är
emellertid viktigt att alla tveksamheter på denna punkt undanröjs och därför
föreslår regeringen att det i ALF-lagen och KAS-lagen införs regler som innebär
att den som huvudsakligen har uppfyllt det särskilda arbetsvillkoret genom ar-
betsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag har lämnats eller genom deltagande i ALU skall få en
ersättning som motsvarar minst utbildningsbidraget. Detta innebär att om den
arbetslöse under t.ex. utbildningen har haft ett utbildningsbidrag på 300 kr per
dag, kommer han eller hon också att få en dagpenning från försäkringen eller KAS
som uppgår till minst samma belopp. Endast i fråga om den som vid t.ex.
arbetsmarknadsutbildning får ett utbildningsbidrag som är högre än grundbeloppet
eller dagpenningen bör arbetslöshetsersättningen efter åtgärden fastställas till
vad som skulle ha gällt om den arbetslöse inte hade deltagit i åtgärden.
Som en konsekvens av att beredskapsarbete skall få tillgodoräknas endast för
uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret bör också gälla att ersättningen
efter beredskapsarbete skall vara densamma som den som lämnades före åtgärden.
För dem som inte har fyllt 25 år och som deltar i upphandlad arbets-
marknadsutbildning och för dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning inom det
reguljära utbildningsväsendet gäller särskilda regler i fråga om
utbildningsbidrag. Till dessa personer lämnas ett utbildningsbidrag med lånedel.
Bidraget motsvarar 65 % av det belopp som skulle ha lämnats i
arbetslöshetsersättning. Resterande 35 % får personen i fråga låna om han eller
hon så önskar. Dessa grupper skall vid arbetslöshet få en dagpenning som
motsvarar dagpenningen i KAS eller arbetslöshetsförsäkringen, dvs. ett belopp
som motsvarar utbildningsbidraget inkl. lånedelen oavsett om lånet har tagits
eller inte.
10 Ersättningsperioderna
Regeringens förslag: Grundbeloppet enligt
KAS-lagen lämnas under längst 150 dagar
(ersättningsperiod) till den som inte har fyllt
55 år. För den som har fyllt 55 år är
ersättningsperioden längst 300 dagar.
Ersättningsperioden för den som har fyllt 60 år är
längst 450 dagar.
Dagpenningen enligt KAS-lagen lämnas under
längst 300 dagar till den som inte har fyllt 55 år.
För den som har fyllt 55 år är ersättningsperioden
längst 450 dagar.
Till den som har utförsäkrats från
arbetslöshetsförsäkringen eller dagpenningen i KAS
efter att ha fyllt 60 år lämnas grundbelopp under
längst 450 dagar.
Till den som får ersättning på grund av att hon
eller han har uppfyllt ett särskilt arbetsvillkor
är ersättningsperioden dock längst 300 dagar utom för
den som inte har fyllt 55 år och får grundbeloppet
i KAS. Då är ersättningsperioden längst 150 dagar.
Utredarens förslag: Ersättning lämnas under längst 200 dagar för sökande som
inte har fyllt 55 år och under längst 300 dagar för den som har fyllt 55 år.
Antalet ersättningsperioder utan mellanliggande förvärvsarbete begränsas till
tre.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte kommenterat förslaget.
Statens arbetsgivarverk stöder utredarens förslag vad gäller
ersättningsperiodernas längd och antal. Svenska arbetsgivarföreningen och
Sveriges Industriförbund anser att kvalifikationstid och ersättningstid bör
anpassas efter faktiskt utfört arbete.
AMS och SO anser att utredarens förslag om kortare ersättningsperioder inte är
lämpligt att genomföra i det rådande arbetsmarknadsläget. Även LO och TCO
invänder mot att förkorta ersättningsperioderna eftersom detta leder till att
fler arbetslösa utestängs från ersättning. Socialstyrelsen befarar att de
begränsningar som föreslås kommer att resultera i ett ökat behov av
socialbidrag. Juridiska Fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universi-
tet efterfrågar analyser över hur de grupper som lämnar arbetsmarknaden skall
försörja sig.
Skälen för regeringens förslag: I 14 första stycket KAS-lagen föreskrivs att
KAS lämnas under längst 150 dagar (ersättningsperiod) för den som inte har fyllt
55 år. För den som har fyllt 55 år är ersättningsperioden längst 300 dagar och
längst 450 dagar för den som har fyllt 60 år.
I 14 ALF-lagen föreskrivs att ersättningsperioden är längst 300 dagar. Har
den försäkrade uppnått 55 års ålder innan ersättningsperioden har gått till ända
är perioden i stället längst 450 dagar. Den som är utförsäkrad från
arbetslöshetsförsäkringen efter fyllda 60 år kan i stället få KAS under 450
dagar.
Det föreslagna grundbeloppet enligt KAS-lagen skall motsvara det stödbelopp som
lämnas enligt de nuvarande reglerna i KAS-lagen och den föreslagna
ersättningsformen dagpenning enligt KAS-lagen skall motsvara den dagpenning som
lämnas från arbetslöshetsförsäkringen. Regeringen föreslår att också samma
ersättningsperioder skall gälla för dagpenning i KAS-systemet som nu gäller för
dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen. För grundbeloppet i KAS bör samma
ersättningsperioder gälla som för det nuvarande stödet. Dessutom bör samma
ersättningsperiod gälla för grundbeloppet för den som efter fyllda 60 år har
utförsäkrats från dagpenningen i KAS, som gäller för den som har utförsäkrats
från arbetslöshetsförsäkringen efter fyllda 60 år.
När ersättningsrätten grundas på ett särskilt arbetsvillkor bör dock, som
tidigare har redogjorts för, den nya ersättningsperioden få vara längst 300
dagar utom i det fall då grundbeloppet i KAS lämnas till den som inte har fyllt
55 år. I det fallet bör den nya ersättningsperioden vara längst 150 dagar.
Regeringen har ovan redovisat sitt förslag om de intensifierade åtgärder som
skall erbjudas den arbetslöse när den ersättningsperiod som har grundat sig på
ett särskilt arbetsvillkor har tagit slut.
Regeringen anser att den som har ett avbrott i sin arbetslöshet under en
pågående ersättningsperiod liksom för närvarande skall få fortsätta att få
ersättning under återstående antal dagar av ersättningsperioden när han eller
hon åter blir arbetslös. Försäkringen får inte motverka att arbetslösa antar
erbjudanden om kortvariga eller tillfälliga anställningar. Den som t.ex. erbjuds
en anställning som omfattar två dagar skall under dessa dagar inte förbruka
någon ersättning och när anställningen upphör skall den arbetslöse fortsätta att
få ersättning från KAS eller arbetslöshetsförsäkringen under det antal dagar som
återstår av ersättningsperioden.
11 Övergångsbestämmelser
11.1Allmänt
Regeringens förslag till förändringar i ALF-lagen och KAS-lagen skall förenas
med omfattande övergångsbestämmelser för att medge en mjuk övergång till de nya
reglerna.
Regeringens förslag till övergångsbestämmeler innebär i korthet:
1. Mot bakgrund av att den allmänna avgiften för finansieringen av de kontanta
förmånerna vid arbestlöshet endast har gällt ett fåtal månader bör kravet för
att uppfylla avgiftsvillkoret inledningsvis sättas lågt för att successivt
öka i takt med att möjligheterna att uppfylla det ökar.
2. Ersättningsperioder som var pågående den 1 juli 1994 skall anses vara
grundade på ett allmänt arbetsvillkor.
Detta medför att perioderna kan följas av en ersättningsperiod som har
grundats på ett särskilt arbetsvillkor.
3. För den som har en pågående ersättningsperiod som har börjat före den 1 juli
1994 får, om ersättningsperioden går till ända före den 1 juli 1995, även den
följande ersättningsperioden betraktas som en ersättningsperiod grundad på
ett allmänt arbetsvillkor.
Detsamma skall gälla den som blir arbetslös och ansöker om ersättning med
dagpenning för tiden den 1 juli - den 31 december 1994.
Därigenom uppnår man att de som är arbetslösa eller blir arbetslösa strax
efter den 1 juli 1994 då de nya reglerna föreslås börja gälla kan få 300
ersättningsdagar plus en arbetsmarknadspolitisk åtgärd följd av 300 ersätt-
ningsdagar.
4. Den som har en pågående ersättningsperiod den 1 juli 1994 som går till ända
före den 1 juli 1995 samt den som ansöker om ersättning för tid den 1 juli -
den 31 december 1994 får möjlighet att inom det system som han eller hon
befinner sig i när ersättningsrätten prövas - ALF eller KAS - tillämpa de
äldre regler i fråga om arbetsvillkorets uppfyllande och fastställande av
normalarbetstid och dagsförtjänst som gällde där före den 1 juli 1994.
Detta skall för samtliga berörda gälla normalarbetstiden. För kassamedlemmar
får den förmånligaste bedömningen av arbetsvillkor och normalarbetstid
tillämpas under en ny period.
11.2Avgiftsvillkoret
Regeringens förslag: Den som uppfyller
medlemsvillkoret i en arbetslöshetskassa den 1
juli 1994 skall anses uppfylla avgiftsvillkoret.
Månad som medlem i en arbetslöshetskassa före den 1
juli 1994 får således tillgodoräknas som en
avgiftsmånad om den ligger inom ramtiden och
medlemskapet består den 1 juli 1994. Därutöver
skall för den som inte uppfyller medlemsvillkoret
den 1 juli 1994 eller som inte är medlem i en
arbetslöshetskassa följande gälla.
Under tiden den 1 juli 1994 - den 31 december
1995 skall avgiftsvillkoret anses ha uppfyllts av
- sökande som har påbörjat en ersättningsperiod
under tiden den 1 juli 1994 - den 30 september
1994 under förutsättning att de under perioden den
1 januari 1994 - den 30 september 1994 har varit
avgiftsskyldiga under minst sex månader,
- sökande som har påbörjat en ersättningsperiod
under tiden den 1 oktober 1994 - den 31 december
1994 under förutsättning att de under perioden den
1 januari 1994 - den 31 december 1994 har varit
avgiftsskyldiga under minst sju månader,
- sökande som har påbörjat en ersättningsperiod
under tiden den 1 januari 1995 - den 31 mars 1995
under förutsättning att de under perioden den 1
januari 1994 - den 31 mars 1995 har varit
avgiftsskyldiga under minst åtta månader,
- sökande som har påbörjat en ersättningsperiod
under tiden den 1 april 1995 - den 30 juni 1995
under förutsättning att de under perioden den 1
januari 1994 - den 30 juni 1995 har varit
avgiftsskyldiga under minst nio månader,
- sökande som har påbörjat en ersättningsperiod
under tiden den 1 juli 1995 - den 30 september
1995 under förutsättning att de under perioden den
1 januari 1994 - den 30 september 1995 har varit
avgiftsskyldiga under minst tio månader,
- sökande som har påbörjat en ersättningsperiod
någon gång under tiden den 1 oktober 1995 - den 31
december 1995 under förutsättning att de under
perioden den 1 januari 1994 - den 31 december
1995 har varit avgiftsskyldiga under minst elva
månader.
Skälen för regeringens förslag: Med anledning av regeringens förslag hösten
1993 (prop. 1993/94:80) till riktlinjer för utformningen av en allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring anförde arbetsmarknadsutskottet i
betänkande En allmän och obligatorisk arbetlöshetsförsäkring (1993/94:AU6)
följande:"Arbetsmarknadsutskottet utgår från att den nya försäkringen skall
kunna träda i kraft den 1 juli 1994. Med hänsyn till vad utskottet i det
följande kommer att föreslå beträffande finansieringen vill utskottet som sin
mening uttala, att strävan bör vara att övergångsreglerna till den nya
försäkringen utformas så att fullgörandet av avgiftsskyldighet redan från det
kommande årsskiftet skall tillgodoräknas i kvalifikationshänseende vid en senare
prövning av rätten till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet". Riksdagen
beslutade att ge regeringen till känna vad utskottet anfört i detta hänseende.
Regeringen föreslår därför övergångsregler som innebär att den som har varit
avgiftsskyldig sedan den 1 januari 1994 också kommer att kunna få rätt till en
ersättning som motsvarar 80 % av tidigare inkomst redan från den 1 juli 1994.
Regeringens förslag till avgiftsvillkor innebär att den arbetslöse skall ha
varit avgiftsskyldig enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering
av kontantförmåner vid arbetslöshet under tolv månader inom en ramtid av 24
månader före arbetslöshetens inträde. Med hänsyn till att den allmänna avgiften
infördes den 1 januari 1994 är det inte möjligt för en arbetslös att till den 1
juli 1994 ha uppfyllt det föreslagna avgiftsvillkoret. Detta skulle emellertid
strida mot intentioner som lagts fast av riksdagen. Regeringen föreslår därför
övergångsregler som innebär att under perioden den 1 januari 1994 - den 31
december 1995 kommer arbetslösa att kunna uppfylla avgiftsvillkoret, utan att ha
varit avgiftsskyldiga tolv månader av 24 möjliga.
För den som redan är medlem i en arbetslöshetskassa när de nya reglerna börjar
gälla den 1 juli 1994 skall varje månad som medlem inom ramtiden få räknas som
avgiftsmånad. Det innebär att den som har uppfyllt medlemsvillkoret den 1 juli
1994 också skall anses ha uppfyllt avgiftsvillkoret. Det vore oskäligt att inte
låta dessa kassamedlemmar tillgodoräkna sig redan fullgjord medlemstid.
Enligt regeringens uppfattning bör övergångsreglerna i övrigt vara utformade så
att en successiv anpassning sker till det föreslagna avgiftsvillkoret. Genom
detta sker en anpassning till att ju längre tid som förflutit från den 1 januari
1994 desto större möjligheter har den arbetslöse haft att uppfylla
avgiftsvillkoret.
När avgiftsvillkoret tidigast kan vara uppfyllt med regeringens förslag till
övergångsregler kan belysas med följande exempel: Den som ansöker om ersättning
från arbetsmarknadskassan eller arbetslöshetskassan den 1 juli 1994 kommer att
ha uppfyllt avgiftsvillkoret om han eller hon under varje månad under perioden
den 1 januari - den 30 juni 1994 har haft sådana inkomster att han eller hon
varit avgiftsskyldig enligt lagen om allmänna avgifter för finansiering av
kontanta förmåner vid arbetslöshet. Detta innebär att den som har haft ett
arbete under sex månader, eller som under denna tid t.ex. fått KAS, ersättning
från arbetslöshetsförsäkringen eller utbildningsbidrag kommer att ha uppfyllt
avgiftsvillkoret.
Den som ansöker om KAS eller ersättning från arbetslöshetsförsäkringen under
perioden den 1 juli - den 30 september 1994 skall under sex månader ha haft
sådana inkomster att han eller hon har varit avgiftsskyldig. Detta innebär att
den som ansöker om ersättning den 30 september 1994 endast behöver ha varit
avgiftsskyldig under sex månader under tiden den 1 januari - den 30 september
1994. Av nio möjliga månader krävs avgiftsskyldighet under sex månader.
Från den 1 juli 1994 kommer sedan en successiv övergång att ske till att
uppfylla det föreslagna avgiftsvillkoret. Den som ansöker om ersättning den 31
december 1995 skall under tiden den 1 januari 1994 - den 31 december 1995 ha
varit avgiftsskyldig under minst elva av de tjugofyra månaderna för att uppfylla
avgiftsvillkoret.
Fr.o.m. år 1996 har avgiftssystemet varit i gång så länge att den som har en
klar anknytning till arbetsmarknaden uppfyller avgiftsvillkoret.
Motsvarande övergångsbestämmelser för att uppfylla avgiftsvillkoret bör gälla
den som är skyldig att betala sjömansskatt.
11.3Ersättningsperioderna
Regeringens förslag: En ersättningsperiod som har
påbörjats före den 1 juli 1994 fortsätter med
oförändrade villkor dock med de regler i fråga om
höjning av normalarbetstid och/eller dagpenning
som föreslås i avsnitt 9.
Vid prövning av rätten till ersättning fr.o.m.
den 1 juli 1994 enligt ALF-lagen och KAS-lagen
skall i första hand de nya reglerna tillämpas.
I andra hand skall följande gälla om det är till
fördel för den sökande.
En ersättningsperiod som pågick den 1 juli 1994
skall anses grundad på ett allmänt arbetsvillkor.
Sökande skall anses ha uppfyllt ett allmänt
arbetsvillkor om de uppfyller ett särskilt
arbetsvillkor och om de
a) hade en pågående ersättningsperiod den 1 juli
1994 som pågår t.o.m. den 30 juni 1995, eller
b) ansöker om ersättning för tid före den 1 januari
1995 utan att ha en pågående ersättningsperiod.
Om en ersättningsperiod går till ända under tiden
den 1 juli 1994 - den 31 december 1996 och
sökanden då uppfyller ett nytt villkor för ersättning
beviljas en ny ersättningsperiod. Denna senare
ersättningsperiod räknas tidigast från den tidpunkt
då den perioden innan gick till ända.
Sökande kan efter medgivande av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer få sin
ersättningsperiod förlängd t.o.m. den 31 december
1996 om
- de hade en pågående ersättningsperiod den 1 juli
1994,
- efter den periodens slut har beviljats en
ersättningsperiod med dagpenning som har börjat
under tiden den 1 juli 1995 - den 31 december
1996, och som har grundats på ett särskilt ar-
betsvillkor,
- ersättningsperioden har gått till ända före den 31
december 1996, och
- de inte har uppfyllt ett nytt arbetsvillkor .
Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag i fråga om arbetsvillkoren
innebär att allmänt och ett särskilt arbetsvillkor införs. Ett allmänt
arbetsvillkor kan uppfyllas endast genom förvärvsarbete. Det särskilda
arbetsvillkoret kan däremot bestå av tid jämställd med arbete, exempelvis
arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling samt viss tid med föräldrapenning
eller värnplikt men även till del av arbete.
För att medge en mjuk övergång till de nya reglerna bör ersättningsperioder som
pågår den 1 juli 1994 behandlas som om de har grundat sig på ett allmänt
arbetsvillkor. De kan därigenom följas av en ersättningsperiod som grundar sig
på ett särskilt arbetsvillkor.
De som har en pågående ersättningsperiod som upphör inom ett år från den 1 juli
1994 bör få en ny ersättningsperiod om de uppfyller det arbetsvillkor som gällde
före den 1 juli 1994. Denna ersättningsperiod skall anses grunda sig på ett
allmänt arbetsvillkor och bör, vid fortsatt arbetslöshet, kunna följas av
ytterligare en ersättningsperiod.
Detsamma bör gälla dem som blir arbetslösa inom ett halvår från den 1 juli 1994
och då inte uppfyller ett nytt allmänt arbetsvillkor.
Det kan här röra sig om personer som exempelvis har avslutat en arbets-
marknadsutbildning. Den ersättningsperiod som de på detta sätt får, kan i
händelse av fortsatt arbetslöshet, följas av ytterligare en ersättningsperiod.
Som tidigare har redovisats bör den som efter en ersättningsperiod som har
grundat sig på ett allmänt arbetsvillkor har fått en ersättningsperiod genom att
uppfylla ett särskilt arbetsvillkor efter sistnämnda ersättningsperiods slut
erbjudas intensifierade åtgärder för återgång i förvärvsarbete. För att därefter
få en ny ersättningsperiod krävs att sökanden har uppfyllt ett arbetsvillkor
genom förvärvsarbete (allmänt arbetsvillkor).
Enligt gällande bestämmelser i ALF-lagen och KAS-lagen sker i vissa fall en
minskning av antalet ersättningsdagar i den ersättningsperiod som omedelbart
följer på en annan. Bestämmelserna kan illustreras med följande exempel. En
person som har blivit arbetslös får en period om längst 300 ersättningsdagar.
När han eller hon har fått ersättning under 200 dagar får personen i fråga ett
vikariat på fem månader. Efter vikariatets slut får den arbetslöse resterande
100 ersättningsdagar i sin tidigare period. När de 300 dagarna är slut har han
eller hon genom vikariatet kvalificerat sig för en ny ersättningsperiod. Denna
nya period räknas emellertid från det den arbetslöse uppfyllde det nya
arbetsvillkoret och kommer i exemplet således att med 100 dagar sammanfalla med
den tidigare perioden. I praktiken innebär detta att personen i fråga får 200
nya ersättningsdagar.
Regeringen föreslår ingen ändring i bestämmelserna i denna del. Detta bör gälla
även i fortsättningen.
Som en övergångsbestämmelse föreslår regeringen emellertid att någon minskning
av antalet dagar i den nya ersättningsperioden inte bör ske om perioden innan
går till ända under tiden den 1 juli 1994 - den 31 december 1995. Den nya
perioden bör räknas från det den tidigare perioden gick till ända. Detta medför
att antalet ersättningsdagar i varje period med dagpenning från
arbetsmarknadskassa eller arbetslöshetskassa kan uppgå till 300 dagar. Under
tiden den 1 juli 1994 - den 31 december 1996 blir det därför möjligt att få 300
(i vissa fall 450) ersättningsdagar plus arbete eller arbetsmarknadspolitisk
åtgärd följt av 300 ersättningsdagar.
För den grupp som trots generösa allmänna övergångsbestämmelser ändå skulle
råka i situationen att inte längre vara berättigad till arbetslöshetsersättning
föreslår regeringen en särskild regel. Den innebär att den som hade en pågående
ersättningsperiod den 1 juli 1994 och fick sin sista ersättningsdag i perioden
efter den 1 juli 1995 bör omfattas av en särbestämmelse. Om han eller hon
omedelbart därefter beviljas en ny ersättningsperiod kommer denna, om inga
avbrott sker, att räcka ca en vecka in i september 1996. Om den nya
ersättningsperioden skulle vara grundad på ett särskilt arbetsvillkor
(arbetsmarknadsutbildning, arbetslivsutveckling m.m.) bör han eller hon kunna få
sin ersättningsperiod förlängd utöver de 300 dagar som han eller hon har
beviljats, dock längst t.o.m. den 31 december 1996. Denna förlängda ersättning
bör få beviljas efter medgivande av regeringen, eller den myndighet som
regeringen bestämmer, i varje enskilt fall.
Den beskrivna situationen kommer enligt regeringens bedömning att inträffa i
endast ett fåtal fall och kommer att gälla förlängd ersättning under längst
knappt fyra månader. Förlängningen bör få medges om det i det enskilda fallet
inte kan erbjudas arbete eller någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
11.4Arbetsvillkoren, normalarbetstiden och dagpenningen enligt ALF-lagen
Regeringens förslag: Den som har en pågående
ersättningsperiod den 1 juli 1994 fortsätter perio-
den ut med oförändrade villkor dock med de regler i
fråga om höjning av normalarbetstid eller
dagpenning som föreslås i avsnitt 9.
Vid prövning av rätten till ersättning från den 1
juli 1994 enligt ALF-lagen skall i första hand de
nya reglerna tillämpas.
I andra hand skall följande gälla om det är till
fördel för den sökande.
Arbetsvillkoret skall prövas enligt de regler
som gällde i arbetslöshetskassan före den 1 juli
1994 för de medlemmar i en arbetslöshetskassa som
a) hade en pågående ersättningsperiod den 1 juli
1994 som pågår t.o.m. den 30 juni 1995, eller
b) ansöker om ersättning för tid före den 31
december 1994 utan att ha en pågående
ersättningsperiod.
Om arbetsvillkoret bestäms enligt de äldre
bestämmelserna skall också normalarbetstid och
dagpenning fastställas enligt de äldre
bestämmelserna.
Skälen för regeringens förslag: Av skäl som tidigare har redogjorts för i
avsnitt 8 föreslås att arbetsvillkoret skall fullgöras med förvärvsarbete eller
med tid som får jämställas med förvärvsarbete minst 75 timmar under minst fem
månader inom en ramtid av tolv månader närmast före arbetslöshetens inträde
eller alternativt förvärvsarbete under minst 65 timmar under minst tio månader.
I fråga om arbetslöshetsförsäkringen innebär detta en viss skärpning. För en
kassamedlem som uppfyller det före den 1 juli 1994 gällande arbetsvillkoret i
kassan - minst 75 dagars arbete fördelade på minst fyra månader inom en ramtid
av tolv månader - och som blir arbetslös inom ett halvår från den 1 juli 1994
bör de regler i fråga om arbetsvillkor som gällde i kassan före nämnda datum få
tillämpas.
För kassamedlemmar som har en pågående ersättningsperiod som upphör före den 1
juli 1995 bör likaså gälla att de äldre bestämmelserna i fråga om arbetsvillkor
får tillämpas om det är till fördel för den sökande. Dessa sökande kan under er-
sättningsperioden ha haft längre eller kortare avbrott med arbete eller ha
deltagit i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Arbetet kan även ha varit på
deltid.
Om arbetsvillkoret fastställs med stöd av äldre bestämmelser bör också
normalarbetstid och dagpenning fastställas enligt äldre bestämmelser.
Bedömning av normalarbetstid enligt de äldre bestämmelserna har främst
betydelse för dem som har arbetat med varierande arbetstid eller tidigare har
arbetat heltid men har övergått till deltidsarbete.
Beräkningen av arbetsvillkor, normalarbetstid och dagpenning är nära förbundna
med varandra. Arbetslöshetskassorna har sedan länge datarutiner till hjälp för
detta arbete.
11.5Normalarbetstid enligt KAS-lagen
Regeringens förslag: Den som har en pågående
ersättningsperiod den 1 juli 1994 fortsätter
perioden ut med oförändrade villkor dock med de
regler i fråga om höjning av normalarbetstiden som
föreslås i avsnitt 9.
Detta gäller även den som har påbörjat sin ersätt-
ningsperiod hos en arbetslöshetskassa och
fortsätter perioden hos en arbetsmarknadskassa.
Vid prövning av rätten till ersättning fr.o.m.
den 1 juli 1994 enligt KAS-lagen skall i första
hand de nya reglerna tillämpas.
I andra hand skall följande gälla om det är till
fördel för den sökande.
Sökande får sin normalarbetstid fastställd enligt
de regler som gällde inom KAS före den 1 juli 1994
om de
a) hade en pågående ersättningsperiod med dag-
penning den 1 juli 1994 som upphör före den 30
juni 1995, eller
b) ansöker om KAS i form av dagpenning för tid den
1 juli - den 31 december 1994 utan att ha en
pågående ersättningsperiod.
En sökande som hade en pågående ersättningsperiod
med KAS i form av grundbelopp den 1 juli 1994 och
vars ersättningsperiod går till ända före den 1 juli
1995 utan att sökanden då uppfyller villkoren för
KAS i form av dagpenning, får i den nya perioden
beräkna normalarbetstiden med tillämpning av äldre
bestämmelser.
Skälen för regeringens förslag: Regeringens förslag till en allmän arbetslös-
hetsförsäkring innebär en möjlighet att få en inkomstrelaterad dagpenning även
inom KAS-systemet.
Den som har påbörjat en ersättningsperiod hos en arbetslöshetskassa kan efter
den 1 juli 1994 lämna arbetslöshetskassan och fortsätta sin ersättningsperiod
hos en arbetsmarknadskassa.
Reglerna för fastställande av normalarbetstid föreslås ändrade i KAS-lagen.
Ändringen består i dels att normalarbetstiden beräknas på samtliga månader i ar-
betsvillkoret, dels att normalarbetstiden fastställs på nytt för varje er-
sättningsperiod utifrån det arbete som har tillgodoräknats för att få den
ersättningsperioden.
Genom övergångsbestämmelsen får en sökande som har blivit arbetslös och ansöker
om KAS i form av dagpenning för tid den 1 juli - den 31 december 1994 normalar-
betstiden fastställd enligt de regler som före den 1 juli 1994 gällde i KAS.
I KAS gäller redan det arbetsvillkor som föreslås införas i ALF-lagen varför
övergångsbestämmelsen i KAS skiljer sig från den i ALF-lagen.
Den som har pågående ersättningsperiod med dagpenning i en arbetslöshetskassa
den 1 juli 1994 och som väljer att gå över till en arbetsmarknadskassa omfattas
av övergångsbestämmelserna i KAS. En sådan sökande får om ersättningsperioden
går till ända före den 1 juli 1995 i sin nya ersättningsperiod tillämpa äldre
normalarbetstid inom KAS.
Denna övergångsbestämmelse medför att sökanden kan få behålla en hög normal-
arbetstid från den tidigare perioden även om det arbete som har legat till
grund för den nya perioden har varit av mindre omfattning.
12 Uppgiftsskyldighet för arbetslöshetskassorna
Regeringens förslag: I ALF-lagen föreskrivs en
skyldighet för arbetslöshetskassorna att till
regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer lämna uppgifter som behövs för att kunna
följa upp och utvärdera arbetslöshetsförsäkringen.
Skälen för regeringens förslag: Arbetslöshetskassorna betalade under år 1993 ut
ca 36,7 miljarder kronor i ersättning till sina medlemmar. Endast ca 3 % av
dessa utgifter finansierades via medlemmarnas egna avgifter. Övriga 97 %
finansierades genom statsbidrag.
Med hänsyn till de betydande allmänna medel som hanteras av arbets-
löshetskassorna anser regeringen det rimligt att kassorna i lag åläggs att lämna
den information som behövs för en ordentlig analys av hur ar-
betslöshetsförsäkringen fungerar och av försäkringens utgifter. Den nödvändiga
informationen finns i första hand hos arbetslöshetskassorna. Detta gäller bl.a.
statistik rörande ersättningstagare, kvalifikationsgrunder och inkomstfördelning
bland ersättningstagarna, uppgifter om antalet ersättningsdagar och förekomsten
av deltidsersättning samt uppgifter som möjliggör en analys av rundgången mellan
ersättning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Vilka uppgifter och i vilken ordning uppgifterna skall lämnas bör få
föreskrivas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
13 Kostnader m.m.
13.1Utvecklingen av kontantstödens kostnader
Arbetslösheten
Det finns en bred samstämmighet om att arbetslösheten i dag utgör den viktigaste
politiska frågan. Sysselsättningen har sedan den var som högst, år 1990, minskat
med ca 600 000 personer. Den öppna arbetslösheten har mellan februari 1991 och
februari 1994 ökat från 2,5 % till 8,3 % av arbetskraften eller från ca 120 000
till ca 350 000 personer. Dessutom har de konjunkturberoende arbets-
marknadsåtgärderna ökat kraftigt och omfattade i februari 1994 ca 240 000 perso-
ner. Till detta kommer 120 000 deltidsarbetslösa.
Försäkringsskyddet
Merparten av de arbetslösa har rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäk-
ringen. Enligt AMS statistik är ungefär 70 % av de arbetssökande utan arbete
medlemmar i en arbetslöshetskassa. Det finns emellertid stora regionala skillna-
der. I t.ex. Norrbottens län är 87 % av de arbetslösa medlemmar medan det i
Stockholms län enbart gäller 54 %. Generellt är anslutningsgraden lägst i
storstadsområdena. Ca 10 % av de arbetslösa får KAS. Här är bilden den omvända.
Bland dem som får KAS är boende i storstadsregionerna överrepresenterade.
Cirka en fjärdedel av de arbetslösa saknar någon form av ersättning. En stor
del av dessa är ungdomar. Två tredjedelar är under 34 år. Det är stora regionala
skillnader. Många av de arbetslösa utan någon form av ersättning bor i
storstadsregionerna.
Arbetslöshetsnivå i procent av arbetskraften, kontantstödens kostnader och i
miljarder kronor.
1990 1991 1992 1993
Arbetslöshetsnivå 1,6 3,0 5,3 8,2
Kontantstödens utgifter 6,8 12,7 25,5 38,7
varav
Arbetslöshetskassa 6,5 12,0 24,1 36,7
KAS 0,3 0,7 1,4 2,0
____________________________________________________________
Arbetsmarknadsfonden
Både arbetslöshetsförsäkringen och KAS finansieras huvudsakligen från den s.k
arbetsmarknadsfonden. Fonden är egentligen endast är ett konto hos
Riksgäldskontoret till vilken riksdagen har beviljat en rörlig kredit på 55
miljarder kronor för innevarande budgetår. De som deltar i ar-
betsmarknadsåtgärden arbetslivsutveckling (ALU) får också ersättning från
arbetsmarknadsfonden i form av utbildningsbidrag. Från fonden finansieras även
statens kostnader för utbildningsbidrag till medlemmar i arbetslöshetskassorna
som genomgår arbetsmarknadsutbildning m.m. och bidrag till
permitteringslöneersättning. Under år 1993 utbetalades via arbetsmarknadsfonden
drygt 8 miljarder kronor för utbildningsbidrag till kassamedlemmar, utöver de
38,7 miljarder kronor i kontant ersättning. De totala utgifterna uppgick till
nära 49 miljarder kronor.
Arbetsmarknadsfonden finansieras via en arbetsgivaravgift på 2,12 % av
lönekostnaderna samt sedan årsskiftet 1993/94 genom en allmän avgift för de
enskilda på 1 % på förvärvsinkomster. Tidigare finansierade medlemmarna i
arbetslöshetskassorna via sina avgifter till kassorna, den s.k.
finansieringsavgiften, en del av försäkringen. Denna avgift avskaffades när den
allmänna avgiften infördes. Finansieringsavgiften svarade dock för ett mycket
litet bidrag till finansieringen. Finansieringsavgiften uppgick år 1993 till ca
1,2 miljarder kronor, vilket motsvarade ca 3 % av den utbetalade
arbetslöshetsersättningen. Arbetsgivaravgiften bidrog till ungefär en fjärdedel
av utgifterna under år 1993. Resterande del, 70 %, av utgifterna finansierades
genom lån via en rörlig kredit hos Riksgäldskontoret.
Det ackumulerade underskottet (skulden) i fonden växer för närvarande snabbt.
Enligt budgetpropositionen beräknades det ackumulerade underskottet att uppgå
till drygt 53 miljarder kronor vid innevarande budgetårs slut.
För att stärka finansieringen infördes den 1 januari 1994, som tidigare
nämnts, en allmän avgift på 1 % på förvärvsinkomster. Avgiften höjs den 1
januari 1995 till 2 %. Då bidrar den allmänna avgiften och arbetsgivaravgiften
med ungefär 14 miljarder kronor vardera till arbetsmarknadsfonden. Med nuvarande
kompensationsnivå och beslutade finansieringskällor räcker försäkringens in-
täkter till att finansiera arbetslöshetsersättning till ca 240 000 personer per
månad, vilket motsvarar 5,5 - 6,0 % av arbetskraften.
Den stigande arbetslösheten har medfört stora utgiftsökningar. En första
begränsning av utgifterna gjordes i juli 1993 då kompensationsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen fastställdes till 80 % av tidigare inkomst. Den högsta
dagpenningen fastställdes samtidigt till 564 kr per dag. Denna nya nivå innebär
minskade utgifter på årsbasis med 4,5 till 5 miljarder kronor jämfört med om de
gamla reglerna hade kvarstått. I september 1993 infördes dessutom fem ka-
rensdagar i försäkringen och i KAS. Karensdagarna beräknas ge en besparing på
knappt 1 miljard kronor.
I annan riktning verkade dock riksdagens beslut om en höjning per den 1
januari 1994 av stödbeloppet i KAS och därigenom också av den lägsta nivån i ar-
betslöshetsförsäkringen, från 198 kr per dag till 245 kr per dag. Denna höjning
beräknas kosta ca 900 miljoner kronor på årsbasis. Även riksdagens beslut under
våren 1993 om ändrade regler för deltidsarbetslösa och möjligheten för anhöriga
till företagare att få arbetslöshetsersättning har medfört ökade utgifter för
kontantstöden.
Underskottet i arbetsmarknadsfonden beräknades i budgetpropositionen bli 36,9
miljarder kronor under innevarande budgetår. Avgörande för utvecklingen är
naturligtvis arbetsmarknadssituationen. Den redan uppkomna och allt mer ökande
skulden medför dock att ränteutgifterna ökar snabbt, varför underskottet även
vid en oförändrad arbetslöshetssituation ökar.
I denna proposition görs ingen ny bedömning av den framtida utvecklingen på
arbetsmarknaden. Regeringen återkommer i stället i den kommande
kompletteringspropositionen med en bedömning om den förväntade utvecklingen på
arbetsmarknaden och kostnaderna för kontantunderstöden vid arbetslöshet under
nästa budgetår. I det sammanhanget kommer också behovet av en rörlig kredit för
nästa budgetår att behandlas.
13.2Kostnaderna för förslaget om en allmän arbetslöshetsförsäkring
Utgiftsökningar
Förslagen i denna proposition innebär att kretsen av personer som får en inkom-
strelaterad ersättning ökar. Regeringen uppskattar att motsvarande 50 % av
antalet personer som i dag omfattas av KAS kommer att kunna få en
inkomstrelaterad ersättning. Dessutom kommer ett antal personer av dem som i dag
utförsäkras från KAS att få inkomstrelaterad ersättning. Denna grupp får en
förbättrad situation. Uppskattningsvis ökar antalet personer som får den
inkomstrelaterade ersättningen med 70 000 - 80 000 personer på ett år. Det är i
första hand personer som före arbetslösheten haft en förankring på
arbetsmarknaden, men av någon anledning ej varit medlemmar i en
arbetslöshetskassa. Förslaget innebär ökade kostnader av i storleksordningen 3
miljarder kronor.
Utgiftsminskningar
I denna proposition finns även förslag som medför besparingar, t.ex.
tillämpningen av begreppet normalarbetstid vid beräkningen av dagpenning samt
ett något strängare arbetsvillkor.
Förslaget om normalarbetstid medför att den genomsnittliga dagpenningen
sjunker något, eftersom nuvarande praxis för dem med varierande arbetstid
innebär att dagpenningens storlek kan grundas de tre månader då inkomsterna har
varit störst under den senaste tolvmånadersperioden. Denna praxis har medfört
att vissa grupper har fått betydligt mer än 80 % av sin tidigare normalinkomst i
dagpenning. Enligt den nu föreslagna uppstramningen av reglerna skall den
normala förtjänsten under den period som ligger till grund för det senaste
arbetsvillkoret vara bestämmande för nivån på dagpenningen. Detta kommer att in-
nebära en kostnadsminskning i storleksordningen 1 miljard kronor.
Förslaget om normalarbetstid innebär även en ändring av deltidsarbetslösas
möjligheter att kvalificera sig för ny ersättningsperiod genom deltidsarbete vid
sidan av deltidsersättning. För närvarande får ca 100 000 personer
deltidsersättning. Med nuvarande regler kan de deltidsarbetslösa i praktiken få
deltidsersättning fram till pensioneringen, eftersom deras dagpenning grundas på
den senaste heltidsinkomsten medan deras arbetsvillkor uppfylls genom
deltidsarbete. Denna grupp har således en väsentlig, positiv särbehandling
jämfört med heltidsarbetslösa. Försäkringen fungerar i detta avseende som en
subvention till deltidsarbete. Den föreslagna förändringen i beräkningen av
normalarbetstid medför att möjligheterna till deltidsersättning grundad på hel-
tidsarbete normalt upphör efter en period. Besparingen ligger därför främst i
att denna grupp ej fortsätter att öka i snabb takt. Om de deltidsarbetslösa får
deltidsersättning i snitt två dagar per vecka innebär det att en
300-dagarsperiod räcker i närmare tre år. Den årliga kostnaden för
deltidsersättning i denna omfattning för 100 000 personer kan uppskattas till ca
4,5 miljarder kronor. Utifrån denna beräkning kan regeländringen beräknas
medföra en besparing i storleksordningen 1,5 miljarder kronor per år.
Det något strängare arbetsvillkoret ger relativt marginella effekter. Det
torde enbart röra sig om någon enstaka procent av de arbetslösa som uppfyller
endast det gamla men inte det nya arbetsvillkoret. Kostnadsminskningen kan upp-
skattas till 500 miljoner kronor.
I och med möjligheten till dagpenning i KAS kommer andelen arbetslösa som helt
saknar kontantstöd att minska genom att utförsäkringen från KAS blir mindre
omfattande. Det något strängare arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen
innebär att något färre kvalificerar sig för inkomstrelaterad ersättning. Sam-
mantaget torde därför andelen arbetslösa som helt saknar kontantstöd minska
marginellt. Den stora förbättringen är att ca hälften av dem som för närvarande
enbart omfattas av KAS på ca 5 300 kr per månad kommer att omfattas av en
inkomstrelaterad ersättning. Förändringen bör medföra en icke oväsentlig
avlastning på kommunernas utgifter för socialbidrag.
De förslag som regeringen nu presenterar innebär sammantaget och i full effekt
inte någon förändring av arbetsmarknadsfondens utgifter. På lång sikt beräknas
utgifterna öka med i storleksordningen 3 miljarder kronor per år, till följd av
att fler personer blir ersättningsberättigade. Å andra sidan beräknas utgifterna
minska med ungefär samma belopp till följd av ändrade regler. Angivna belopp och
beräknade effekter bygger på nuvarande arbetslöshetsnivå och med den utveckling
som kan förväntas vid oförändrade regler. Utgiftsminskningen slår dock igenom
först efter några år, bland annat till följd av övergångsreglerna. På kort sikt
innebär därför förslagen en ökad belastning på arbetsmarknadsfonden.
De redovisade utgiftsförändringarna skall relateras till den inkomstför-
stärkning på ca 14 miljarder kronor, som den allmänna avgiften beräknas ge
fr.o.m. år 1995. Beaktas också de ökade utgifterna till följd av höjningen av
stödbeloppet i KAS och skatteeffekterna av förslagen, beräknas förändringarna av
kontantstöden vid arbetslöshet sammantaget och i full effekt leda till en
förstärkning av de offentliga finanserna med ca 6,5 miljarder kronor per år.
14 Redovisning av vissa uppdrag till AMS
Regeringen uppdrog den 4 november 1993 åt AMS att redovisa förslag i ett antal
frågor rörande arbetslöshetsersättningen (se avsnitt 6.4 i prop. 1993/94:80). En
fråga gällde hur en rimlig och rättvis kalenderbaserad begränsning av
ersättningsperiodens längd vid arbetslöshet kombinerat med deltidsarbete för den
som regelbundet deltidsarbetar borde formas. I sin redovisning den 17 januari
1994 av uppdraget framhåller AMS att en kalenderbaserad begränsning innebär en
rad problem när det gäller exempelvis definitionen av den grupp som skall
träffas av regeln liksom av enskilda fall, bevakning av löptid, bedömning av
avbrott i deltidsarbetet, rätt att avvisa deltidsarbeten och om att sluta sådana
arbeten utan påföljd om ersättningsrätten har upphört. Det finns enligt AMS
onekligen skäl för en kalendertidsbaserad begränsning men AMS har uppfattningen
att den i prop. 1993/94:80 aviserade ändringen i 20 lagen om arbetslös-
hetsförsäkring, som gäller beräkningen av normalarbetstiden, har starkare effekt
när det gäller att få bort den i princip obegränsade ersättningsperioden som har
kommit att gälla vid deltidsarbetslöshet.
Angående en eventuell kalenderårsbaserad karens för deltidsarbetslösa har AMS
inte beslutat om några föreskrifter utöver vad som följer av ALF- och
KAS-lagarna. Motivet till detta är dels att sådan karens tidigare har tagits
bort för att den har varit komplicerad att tillämpa, dels att andra förslag har
aviserats från regeringen som kommer att påverka ersättningsrätten för
deltidsarbetslösa.
Regeringen uppdrog även åt AMS att granska tillämpningen av det nya
företagarbegreppet. AMS redovisar i sitt svar att det i efterhand är omöjligt
att ta fram de önskade uppgifterna. Däremot kan sådana uppgifter tas fram
framledes fr.o.m. den 1 februari 1994 och resultatet kan redovisas månadsvis.
AMS fick också i uppdrag att lämna förslag till hur en rimlig och rättvis
begränsning kan åstadkommas av rätten till arbetslöshetsersättning i samband med
bisyssla. AMS anför att man inte i dag upplever bedömningen av bisyssla som
något problem. Det finns i dag inte någon statistik över hur många med
arbetslöshetsersättning som har "godkänd" bisyssla. Om regeringen önskar ett
fastare underlag för sin bedömning kan enligt AMS arbetslöshetskassorna
framledes vid prövning av nya ärenden anteckna och redovisa förekomsten av
godkänd bisyssla. AMS anser att en möjlig förändring i den riktning som
regeringen har angivit är att minska antalet tillåtna timmar per vecka i
bisyssla.
Regeringen överväger de åtgärder som AMS-redovisningen bör ge upphov till.
15 Internationella överenskommelser
I det nyligen slutna avtalet med den Europeiska Unionen (EES-avtalet) ingår
personers rörlighet som en av de fyra friheterna. Rörligheten för personer
innebär bl.a. att hinder för arbetskraften att flytta fritt inom avtalsområdet
skall undanröjas. Detta berör också arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Den som
kommer till Sverige från ett annat avtalsslutande land skall, om han eller hon
omfattas av avtalet, kunna få arbetslöshetsersättning från hemlandet vid
vistelse här under tre månader.
Sverige har vidare träffat överenskommelser med ett antal länder,
företrädesvis inom Europa, om förmåner vid arbetslöshet m.m.
En hänvisning till att särskilda bestämmelser kan gälla enligt EES-avtalet och
överenskommelser som regeringen har träffat med annan stat bör införas i
ALF-lagen och KAS-lagen.
16 Kommentarer till lagförslagen
16.1Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd
1
Av paragrafens första stycke framgår att kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) lämnas
i form av dagpenning eller i form av ett grundbelopp. Bestämmelserna om
grundbeloppet motsvarar i huvudsak den gällande regleringen för det kontanta
arbetsmarknadsstödet (KAS).
Enligt huvudregeln har den som är medlem i en arbetslöshetskassa inte rätt
till KAS. Härifrån görs två undantag. Av andra stycket punkten 1 framgår sålunda
att KAS i form av ett grundbelopp kan lämnas till en medlem som inte uppfyller
avgiftsvillkoret enligt 9 ALF-lagen. Enligt punkten 2 i samma stycke kan
grundbeloppet lämnas också till en medlem som utförsäkras efter fyllda 60 år.
Regleringen i denna del överensstämmer med 1 3 i dess nuvarande lydelse.
Enligt 1 2 i dess nuvarande lydelse har också en försäkrad som inte
uppfyller medlemsvillkoret - 12 eller 24 månaders medlemskap - i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring (ALF-lagen) rätt till KAS. Eftersom
medlemsvillkoret i ALF-lagen föreslås slopas behövs ingen motsvarighet till 1
2 i detta lagförslag.
Tredje stycket överensstämmer i sak med den gällande lydelsen av 14 tredje
stycket.
3
Enligt huvudregeln lämnas KAS endast till den som uppfyller ersättningsvillkoren
i Sverige. Härifrån görs undantag om andra bestämmelser följer av lagen
(1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när personer flyttar
inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller av överenskommelser som
regeringen har träffat med främmande makt. Bortsett från hänvisningen till EES
överensstämmer regleringen med nuvarande lydelserna av 3 och 34 .
4
Paragrafens första stycke överensstämmer med nuvarande lydelsen av 4 första
stycket 2-5. Av andra stycket framgår att den åldersgräns som för närvarande
generellt gäller som förutsättning för KAS, dvs. 20 år, endast kommer att gälla
som förutsättning för grundbeloppet. I likhet med vad som gäller enligt
ALF-lagen ställs alltså inte upp någon nedre åldergräns för rätten till
dagpenning.
Tredje och fjärde styckena överensstämmer med andra stycket respektive tredje
stycket första meningen i paragrafens gällande lydelse.
I femte stycket regleras arbetslöshetsbegreppet för företagare. Det
överensstämmer i sak med nuvarande reglering.
Enligt gällande lydelse av paragrafens tredje stycke, andra meningen, sista
ledet, får AMS av särskilda skäl föreskriva att en företagare skall anses
arbetslös också i annat fall än det som anges lagen. Bestämmelsen har tillkommit
före ikraftträdandet av den nya regeringsformen. Av 8 kap. 11 i den nya
regeringsformen följer att riksdagens bemyndigande att meddela föreskrifter i
ett visst ämne inte skall riktas direkt till en av regeringen underställd
myndighet. I det föreslagna sjätte stycket, liksom i ett antal andra paragrafer
i lagförslaget, har en anpassning gjorts i enlighet härmed. Någon ändring i sak
åsyftas inte. Avsikten är att föra bemyndigandena vidare till AMS.
6
Paragrafen överensstämmer med de gällande lydelserna av 11 andra meningen och
12 .
I paragrafens nuvarande lydelse behandlas arbetsvillkoret. Motsvarande
bestämmelser finns i 10 första stycket och 12 lagförslaget.
7
Paragrafen innehåller bestämmelser om karenstid. I första stycket behandlas
karensvillkoret. KAS får sålunda normalt inte lämnas förrän sökanden under en
sammanhängande tid av tolv månader varit arbetslös fem dagar. Regleringen
överensstämmer med den nu gällande i 13 första stycket.
Av andra meningen i första stycket framgår att i karenstiden räknas in endast
de dagar för vilka stöd skulle ha lämnats, om karenstiden hade gått till ända.
Det innebär t.ex. att lördagar och söndagar inte skall räknas in i karenstiden.
Regleringen överensstämmer med den nu gällande i 13 första stycket andra
meningen. Innebörden av karenstidsregleringen är att ersättningsperioden
förskjuts framåt i tiden. Detta framgår av den föreslagna 14 a .
En fråga är vad som skall gälla när två ersättningsperioder (1 och 2) löper
parallellt med varandra, dvs. den situation som behandlas i 15 andra stycket
tredje meningen. Eftersom någon ersättning i period 2 inte lämnas förrän period
1 har gått till ända, inte ens om sökanden får lägga en högre dagsförtjänst till
grund för beräkningen av dagpenningen i period 2, kan karensvillkoret
självfallet fullgöras först efter det att period 1 har löpt ut.
Enligt den föreslagna bestämmelsen i 14 andra stycket skall i en
ersättningsperiod under vilken dagpenning lämnas, räknas in ersättningstid
enligt ALF-lagen. Den som har påbörjat en ersättningsperiod enligt nämnda lag
kan nämligen komma att få dagpenning för återstoden av ersättningsperioden
enligt denna lag, om medlemskapet i arbetslöshetskassan upphör. Genom detta nås
överensstämmelse med den befintliga regleringen i 14 andra stycket ALF-lagen,
som innebär att när den försäkrade lämnar en arbetslöshetskassa och blir medlem
i en annan arbetslöshetskassa, ersättningstiden i den förra kassan skall beaktas
när den försäkrades rätt till ersättning prövas i den senare kassan.
Andra stycket i denna paragraf behandlar i följd av detta vad som skall gälla
beträffande karenstid när någon lämnar en arbetslöshetskassa innan
ersättningsperioden har löpt ut och begär dagpenning enligt KAS-lagen. Av
regleringen följer att karensvillkoret enligt denna lag då skall anses vara
uppfyllt. Skälet för detta är självfallet att sökanden uppfyllt karensvillkoret
i ersättningsperioden enligt ALF-lagen.
Det kan någon gång tänkas inträffa att en sökande har råkat ut för karenstid
enligt ALF-lagen utan att en ersättningsperiod har påbörjats, t.ex. därför att
arbetslösheten eller medlemskapet har upphört dessförinnan. Bestämmelsen i andra
stycket är som framgår inte heller tillämplig i en sådan situation.
Av paragrafens tredje stycke framgår att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer för vissa deltidsarbetande får föreskriva om karenstid
utöver vad som följer av första stycket. Motsvarande bestämmelse finns i den
gällande lydelsen av 15 tredje stycket.
Fjärde stycket i paragrafen överensstämmer i sak med den gällande lydelsen av
13 andra stycket.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om tid som jämställs med
arbetad tid i fråga om uppfyllande av arbetsvillkoret. Motsvarande bestämmelser
finns i 10 a lagförslaget.
8
Av paragrafens första stycke framgår att kontant arbetsmarknadsstöd i form av
dagpenning lämnas till den som uppfyller karensvillkoret enligt 7 ,
avgiftsvillkoret enligt 9 och något allmänt arbetsvillkor enligt 10 .
Enligt andra stycket kan emellertid också den som inte uppfyller något allmänt
arbetsvillkor komma i fråga för rätt till dagpenning i vissa fall. Härför
förutsätts att sökanden i stället uppfyller det särskilda arbetsvillkoret enligt
10 a och att de ytterligare förutsättningar som anges i 11 är för handen.
Som behandlats också vid föregående paragraf innebär den föreslagna
bestämmelsen i 14 andra stycket att i en ersättningsperiod under vilken
kontant arbetsmarknadsstöd i form av dagpenning lämnas, skall räknas in också
ersättningstid enligt ALF-lagen. Den som har påbörjat en ersättningsperiod
enligt nämnda lag kan nämligen komma att få dagpenning för återstoden av
ersättningsperioden enligt denna lag, om medlemskapet i arbetslöshetskassan
upphör. I tredje stycket i denna paragraf behandlas vad som skall gälla i fråga
om avgifts- och arbetsvillkor när någon lämnar en arbetslöshetskassa innan
ersättningsperioden har löpt ut och begär dagpenning enligt KAS-lagen.
Av regleringen i tredje stycket följer att avgifts- och arbetsvillkor i denna
situation skall anses vara uppfyllda. Skälet för detta är självfallet att
sökanden redan måste ha uppfyllt avgifts- och arbetsvillkor i ersätt-
ningsperioden enligt ALF-lagen.
Om sökanden har uppfyllt något allmänt eller ett särskilt arbetsvillkor hos
arbetslöshetskassan har betydelse för den pågående ersättningsperioden i det
fall som behandlas i 14 första stycket andra meningen. Enligt den bestämmelsen
har nämligen den som har kvalificerat sig för rätt till ersättning genom att
uppfylla något allmänt arbetsvillkor rätt till ersättning under 450 dagar, om
sökanden fyller 55 år innan ersättningsperioden har gått till ända. Frågan blir
också av betydelse när ersättningsperioden löper ut och sökandens rätt till
ersättning för ytterligare en ersättningsperiod skall prövas. Har sökanden
kvalificerat sig hos arbetslöshetskassan genom att uppfylla ett särskilt arbets-
villkor enligt 10 a ALF-lagen måste hon eller han för att få ersättning för
ytterligare en ersättningsperiod uppfylla något allmänt arbetsvillkor enligt
10 denna lag. Detta framgår av 10 a och 11 . Till kommentaren till dessa
lagrum hänvisas.
Bestämmelser om avgifts- och arbetsvillkor finns också i övergångsbe-
stämmelserna. Till kommentaren till dessa hänvisas.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om s.k. överhoppningsbar
tid. Bestämmelser av denna innebörd finns i 13 lagförslaget.
9
Paragrafen behandlar avgiftsvillkoret. Dagpenning lämnas sålunda endast till den
som under tolv kalendermånader under en ramtid av 24 månader omedelbart före
arbetslöshetens inträde har haft förvärvsinkomster för vilka hon eller han -
efter vad som är känt vid den tidpunkt då rätten till dagpenning för en
ersättningsperiod prövas - är skyldig att betala antingen avgift enligt lagen
(1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt.
Med ramtid avses den tidsperiod inom vilket avgiftsvillkoret skall uppfyllas.
Innebörden av detta är att de ifrågavarande tolv kalendermånaderna inte behöver
ligga i en följd men däremot rymmas inom den ramtid om 24 månader som räknas
från tiden omedelbart före arbetslöshetens inträde. Begreppet ramtid har också
relevans i fråga om uppfyllandet av arbets- eller studerandevillkoren. I dessa
fall är emellertid ramtiderna kortare. I likhet med vad som gäller vid
bestämmandet av ramtiden för uppfyllande av ett arbetsvillkor, är ramtiden för
uppfyllandet av avgiftsvillkoret överhoppningsbar i vissa fall. Bestämmelser om
detta finns i 13 .
Uppfyllandet av avgiftsvillkoret förutsätter till en början att en prövning
skall ske huruvida sökanden under tolv kalendermånader har haft för-
värvsinkomster för vilka hon eller han är skyldig att betala den nämnda avgiften
eller skatten. Med förvärvsinkomster för vilka avgiftsskyldighet finns avses
inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete enligt vad som
närmare framgår av 11 kap. 2 resp. 3 lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Sjömansskatt tas ut endast på inkomst av anställning. Underlag för
sjömansskatten är den beskattningsbara månadsinkomsten. Underlaget för den
ifrågavarande avgiften utgörs däremot av den sammanlagda inkomsten under
beskattningsåret. Avgift tas inte ut på inkomster som sammanlagda understiger 25
% av det vid årets ingång gällande basbeloppet. För beskattningsåret 1994 tas
alltså inte ut någon avgift på inkomst som understiger 8 800 kronor.
För att en kalendermånad skall få tillgodoräknas i avgiftsvillkoret krävs att
förvärvsinkomsten under den månaden tillsammans med förvärvsinkomster som
uppburits tidigare under beskattningsåret vid prövningstillfället uppgår till
minst 25 % av basbeloppet i fråga. Det är sökanden som genom lönebesked, uppgift
om preliminärskatteavdrag m.m. skall visa att inkomsterna vid
prövningstillfället uppgår till denna storlek.
Huruvida en förvärvsinkomst som uppbärs under en månad kommer att läggas till
grund för avgiftsskyldighet avgörs slutligen först genom taxeringsförfarandet.
Följande exempel lämnas:
En sökande har förvärvsarbetat under tiden mars 1996 - mars 1997. Hon eller
han blir härefter arbetslös och ansöker om dagpenning enligt KAS-lagen. Det står
klart att inkomsterna under år 1996 är av den storleken att de läggs till grund
för avgiftsuttag. Intäkterna under år 1997 överstiger tillsammans i och för sig
25 % av basbeloppet och preliminärskatteavdrag har gjorts från intäkterna. Vid
taxeringen år 1998 medges emellertid yrkat avdrag för dubbel bosättning.
Avdraget är av den storleken att den taxerade förvärvsinkomsten för inkomståret
1997 kommer att understiga 25 % av basbeloppet, vilket medför att avgift inte
skall tas ut.
Vid prövningen av om avgiftsvillkoret är uppfyllt har länsarbetsnämnden att
göra bedömningen efter vad som är känt vid den tidpunkt då frågan om rätt till
ersättning under en ersättningsperiod uppkommer. Detta kommer till uttryck i
paragrafen. Nämnden behöver sålunda inte efterforska huruvida sökanden har
avdrag under inkomst av tjänst eller under inkomst av annan förvärvsverksamhet
som skulle kunna medföra att slutlig avgift inte tas ut på förvärvsinkomster
hänförliga till vissa månader. Om i exemplet sökandens kostnader för dubbel
bosättning inte är kända av länsarbetsnämnden, kan länsarbetsnämnden grunda
bedömningen på de uppgifter om inkomster och preliminärskatteavdrag som sökanden
skall lämna.
Om sökanden har lämnat oriktiga uppgifter eller inte har fullgjort sin
uppgiftsskyldighet kan återbetalning av utbetald dagpenning komma i fråga enligt
36 . Också straffansvar enligt brottsbalken kan självfallet komma i fråga.
Av sista meningen i första stycket framgår att hänsyn inte tas till sjö-
mansskatt som betalats före år 1994 eller som avser tid före detta år.
I paragrafens andra stycke ställs ytterligare krav på den som inte har varit
medlem i en arbetslöshetskassa eller som inte tidigare har fått dagpenning
enligt denna lag. För denna kategori sökande krävs för att avgiftsvillkoret
skall vara uppfyllt dessutom att ett visst mått av sådant förvärvsarbete som
avses i 10 skall ha utförts under de tolv kalendermånader som tillgodoräknas
henne eller honom enligt första stycket. Sålunda skall förvärvsarbete ha utförts
under minst 5 av de 12 månaderna. Endast månad då förvärvsarbete har utförts i
minst 75 timmar beaktas. Hänvisningen till 10 innebär att bl.a. tid i
beredskapsarbete inte får beaktas enligt detta stycke.
Bestämmelser om avgiftsvillkoret finns också i övergångsbestämmelserna.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om kvalificering till KAS
genom uppfyllande av ett s.k. studerandevillkor och om att den som utförsäkrats
från en arbetslöshetskassa efter fyllda 60 år inte behöver uppfylla något
arbetsvillkor för att få rätt till ersättning enligt KAS-lagen. Motsvarande
bestämmelser finns i 27 b lagförslaget.
10
Paragrafen innehåller det allmänna arbetsvillkoret. Det kan uppfyllas på två
sätt.
Arbetsvillkoret i första stycket punkten 1 innehåller huvudregeln. Den
överensstämmer i huvudsak med 6 första stycket i detta lagrums gällande
lydelse. Som framgår av paragrafens tredje stycke föreslås nu emellertid att
beredskapsarbete inte skall anses som förvärvsarbete som är kvalificerande för
att uppfylla något allmänt arbetsvillkor.
Den som inte uppfyller arbetsvillkoret enligt huvudregeln, kan under vissa
förutsättningar uppfylla det enligt alternativregeln i första stycket punkten 2.
Alternativregeln syftar till att tillgodose sådana sökande som, trots att de har
en fast anknytning till arbetsmarknaden, på grund av arbetets natur arbetar ett
något mindre antal timmar än vad som framgår av huvudregeln, t.ex.
sjukvårdspersonal som regelbundet har nattjänstgöring.
Förutsättningen för att alternativregeln skall få tillämpas är att sökanden
inte uppfyller huvudregeln i punkten 1.
Bortsett från den nyss nämnda förutsättningen innebär alternativregeln att ett
allmänt arbetsvillkor är uppfyllt också om sökanden har utfört förvärvsarbete i
minst 10 månader under ramtiden på tolv månader. Endast månad då förvärvsarbete
har utförts i minst 65 timmar beaktas.
Om ett allmänt arbetsvillkor uppfylls på grund av huvudregeln eller på grund
av alternativregeln har betydelse för beräkningen av dagpenningen. I denna del
hänvisas till 20 lagförslaget.
Med tid för förvärvsarbete likställs viss annan tid som har det gemensamt att
anställningsförhållandet består och lön betalas - helt eller delvis - men
arbetstagaren har ledigt. Detta framgår av paragrafens andra stycke. Hit hör för
det första den situationen att arbetstagaren är uppsagd men uppsägningstid
löper. Av punkten 1 i andra stycket framgår att sådan tid likställs med
förvärvsarbete även om arbetsgivaren har befriat arbetstagaren från arbetsplikt
under hela eller en del av uppsägningstiden. De i punkterna 2 och 3 uppräknade
situationerna överensstämmer med 7 4 och 5 i det lagrummets gällande lydelse.
Av paragrafens tredje stycke framgår att beredskapsarbete enligt förordningen
(1987:411) om beredskapsarbete inte är att anse som sådant förvärvsarbete som är
kvalificerande för att uppfylla något allmänt arbetsvillkor. Det sagda innebär
självfallet också att den som är anvisad ett beredskapsarbete inte heller får
tillgodoräkna sig tid som från kvalificeringssynpunkt likställs med
förvärvsarbete enligt paragrafen, t.ex. semester. Som framgår av 10 a får
emellertid beredskapsarbete tillgodoräknas för att uppfylla det särskilda
arbetsvillkoret.
Den som uppfyller något allmänt arbetsvillkor har - under förutsättning att de
grundläggande villkoren i lagen är uppfyllda - alltid rätt till en ny
ersättningsperiod. Det finns alltså inte någon motsvarighet till de be-
gränsningar som finns i 11 och 27 a andra stycket med avseende på
möjligheten att kvalificera sig till en ny ersättningsperiod genom att uppfylla
det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a . För den som har kvalificerat sig
till en ersättningsperiod genom att uppfylla något allmänt arbetsvillkor är det
vidare tillräckligt att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret för att få rätt
till ytterligare minst en ersättningsperiod. Om dagpenning eller grundbelopp
kommer att lämnas i ersättningsperioden beror på huruvida avgiftsvillkoret är
uppfyllt.
Enligt grundläggande principer för ersättning vid arbetslöshet gäller att
arbetslöshetsersättning inte kan lämnas för sådan tid som är kvalificerande för
uppfyllande av ett arbetsvillkor. I fråga om uppfyllande av det särskilda
arbetsvillkoret enligt 11 görs dock undantag för arbetslivsutveckling enligt
vad som framgår av lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling.
Arbetsvillkoret behandlas också i övergångsbestämmelserna.
10 a
Paragrafen innehåller en definition av det särskilda arbetsvillkoret. Under de
närmare förutsättningar som anges i 11 kan också den som inte uppfyller något
allmänt arbetsvillkor men som i stället uppfyller det särskilda arbetsvillkoret
få dagpenning.
Av paragrafen framgår att alla de situationer som är kvalificerande för
uppfyllande av något allmänt arbetsvillkor är kvalificerande också för
uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret. Såsom kvalificerande för
uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret tillkommer emellertid ytterligare
fyra fall. Punkterna 2-4 i paragrafens föreslagna lydelse överensstämmer med 7
1-3 i detta lagrums gällande lydelse. Nytt är att tid i beredskapsarbete, som
har sagts vid kommentaren till 10 , inte längre skall ses som förvärvsarbete
från kvalificeringssynpunkt utan skall betraktas som med förvärvsarbete
jämställd tid för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret. Också tid då den
som är anvisad ett beredskapsarbete har semester m.m. skall behandlas som
jämställd tid för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret.
Med arbetsmarknadsutbildning åsyftas arbetsmarknadsutbildning enligt
förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning och förordningen (1992:330)
om ungdomspraktik. Riksdagen har vidare beslutat (prop. 1993/94:100 bil. 11,
bet. 1993/94:AU11, rskr. 1993/94:189) att det som en ny försöksverksamhet under
nästa budgetår införs en ny åtgärd inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen,
nämligen praktik för invandrare.
Arbetsvillkoren behandlas också i övergångsbestämmelserna.
11
I paragrafen behandlas förutsättningarna för rätt till dagpenning för den som
uppfyller det särskilda arbetsvillkoret enligt 10 a men inte något allmänt
arbetsvillkor enligt 10 .
Av punkten 1 följer att den som aldrig tidigare har fått dagpenning enligt
denna lag eller ersättning enligt ALF-lagen inte kan kvalificera sig för rätt
till en ersättningsperiod med dagpenning genom att uppfylla det särskilda
arbetsvillkoret. Till den allra första ersättningsperioden kan sökanden alltså
kvalificera sig endast genom att uppfylla något allmänt arbetsvillkor enligt 10
.
Av punkten 2 framgår vidare att det särskilda arbetsvillkoret är kvalifi-
cerande för en ersättningsperiod endast om sökanden kvalificerat sig till
ersättning i den närmast föregående ersättningsperioden genom att uppfylla något
allmänt arbetsvillkor enligt denna lag eller enligt ALF-lagen. En
ersättningsperiod med dagpenning till vilken sökanden har kvalificerat sig genom
att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret kan således endast vara
"mellanliggande", den kan m.a.o. följa endast närmast efter en ersättningsperiod
till vilken kvalifikation har skett genom uppfyllande av något allmänt
arbetsvillkor enligt 10 . För en tredje ersättningsperiod med dagpenning krävs
alltså att sökanden på nytt uppfyller något allmänt arbetsvillkor.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om bl.a. antalet dagar med
ersättning m.m. under en kalendervecka. Motsvarande bestämmelser finns i 1 och 6
lagförslaget.
Arbetsvillkoren behandlas också i övergångsbestämmelserna.
12
Bestämmelsen överensstämmer i sak med regleringen i 6 tredje stycket ALF-lagen
i dess nuvarande lydelse. Den innebär att tid som har tillgodoräknats för
uppfyllande av arbetsvillkoret inte får tillgodoräknas för uppfyllande av ett
nytt arbetsvillkor, dvs. samma tid är inte kvalificerande för två
ersättningsperioder. Bestämmelsen är emellertid begränsad till ersättning som
lämnas i form av dagpenning enligt denna lag eller ALF-lagen. Av andra meningen
framgår sålunda att tid som har tillgodoräknats för uppfyllande av
arbetsvillkoret för grundbeloppet, också får tillgodoräknas för uppfyllande av
arbetsvillkoret för dagpenning. Skälet för detta är att den som inte uppfyller
avgiftsvillkoret vid arbetslöshetens inträde, och därför får ersättning med
grundbeloppet, ofta kommer att göra detta inom en kortare tid, genom att också
ersättningarna vid arbetslöshet läggs till grund för avgiftsuttag. Att
återstående dagar av ersättningsperioden med grundbelopp faller bort om sökanden
uppfyller avgiftsvillkoret och något allmänt arbetsvillkor framgår av 27 f
andra stycket.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om att stöd inte får lämnas
för lördag eller söndag och inte för tid när sökanden får föräldrapenning.
Motsvarande bestämmelser finns i 6 lagförslaget.
13
I paragrafens första och andra stycken räknas upp sådan tid till vilken hänsyn
inte skall tas när ramtiden enligt 9 - 10 a bestäms, dvs. s.k.
överhoppningsbar tid. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med 8 i dess
nuvarande lydelse.
I 8 första stycket 3 i dess nuvarande lydelse anges tid då sökanden har
genomgått nykterhetsvård på anstalt som överhoppningsbar tid. I första stycket 3
i paragrafens föreslagna lydelse har en anpassning gjorts till den nu befintliga
lagstiftningen. Sålunda hänvisas i stället till tvångsvård enligt lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).
Av paragrafens andra stycke framgår att som överhoppningsbar tid vid
bestämmande av ramtiden skall räknas även tid då sökanden har varit hindrad att
uppfylla något arbetsvillkor också på grund av ett skäl som sägs i 10 a 1-4
lagförslaget. Hänvisningen avser sådan tid som är att anse som med
förvärvsarbete jämställd tid i fråga om att uppfylla det särskilda
arbetsvillkoret, t.ex. tid i beredskapsarbete eller i arbetsmarknadsutbildning.
Nu angiven tid är alltid överhoppningsbar när ramtiden för att uppfylla något
allmänt arbetsvillkor skall bestämmas. Detta är en konsekvens av att tiden i
fråga aldrig är kvalificerande för att uppfylla ett arbetsvillkor av det slaget.
Tiden är också överhoppningsbar när den enligt 10 a inte får tillgodoräknas
för uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret. Så är fallet när sökanden utan
godtagbara skäl har avbrutit en påbörjad arbetsmarknadsutbildning eller sådan
tid under värnpliktstjänstgöring eller tid med föräldrapenningförmåner som
överstiger den tillgodoräkningsbara tiden, dvs. två månader.
I paragrafens tredje stycke har, i förtydligande syfte, lagts till att tid som
får tillgodoräknas för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret inte också är
överhoppningsbar när den ramtid inom vilket det särskilda arbetsvillkoret skall
vara uppfyllt bestäms. Detta klargörs genom det föreslagna tredje stycket i
paragrafen.
14
I första stycket anges ersättningsperiodernas längd. Enligt huvudregeln lämnas
dagpenning under längst 300 dagar. För den som fyller 55 år innan
ersättningsperioden har gått till ända är perioden emellertid 450 dagar, under
förutsättning att sökanden har kvalificerat sig för rätt till ersättning genom
att uppfylla något allmänt arbetsvillkor. Någon förlängning sker alltså inte
för den som har kvalificerat sig för rätt till ersättning genom att uppfylla det
särskilda arbetsvillkoret.
I stycket hänvisas vidare till bestämmelser som medför att ersättningstid inte
skall räknas in i ersättningsperioden (arbetslivsutveckling). Det hänvisas också
till bestämmelsen om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
kan, om det finns särskilda skäl, begränsa rätten till ersättning för vissa
deltidsarbetslösa.
En ny sista mening har lagts till i första stycket. Bakgrunden till be-
stämmelsen är regeringens avsikt att de nya reglerna om begränsningar av antalet
ersättningsperioder för den som kvalificerar sig på annat sätt än genom
förvärvsarbete inte skall få genomslag före utgången av år 1996. Också
övergångsbestämmelserna har inriktningen att de nu nämnda begränsningsreglerna
inte skall få genomslag före utgången av år 1996. Den nu behandlade bestämmelsen
får därför ses som en reservregel, om övergångsbestämmelserna i något enstaka
fall inte skulle uppnå det nyssnämnda målet. Bestämmelsen är avsedd att
tillämpas om sökanden uppfyller det särskilda arbetsvillkoret men på grund av
bestämmelserna i 11 inte har rätt till någon ytterligare ersättningsperiod.
Det förutsätts naturligtvis att skälet till att sökanden inte har uppfyllt något
allmänt arbetsvillkor beror på andra förhållanden än att sökanden har tackat nej
till erbjudet lämpligt arbete. Det nu sagda kommer till uttryck i kravet på att
det skall finnas synnerliga skäl för att bestämmelsen skall tillämpas.
Om nu nämnda förutsättningarna är uppfyllda får, efter ansökan, beslut om att
förlänga ersättningsperioden meddelas. Förlängning skall normalt göras med det
antal ersättningsdagar som behövs för att sökanden skall få ersättning t.o.m.
utgången av år 1996. Som framgår av bestämmelsen får förlängningen aldrig avse
tiden efter år 1996. Avsikten är att AMS skall bemyndigas att pröva och fatta
beslut i ärenden som nu har sagts. Genom detta skapas förutsättningar för en
enhetlig praxis.
Av andra stycket i paragrafen framgår att i ersättningsperioden skall räknas
in också ersättningstid enligt ALF-lagen. Den som har påbörjat en
ersättningsperiod enligt nämnda lag men som härefter utträder ur
arbetslöshetskassan och ansöker om dagpenning enligt denna lag får alltså
ersättning under återstoden av ersättningsperioden på samma sätt som om han
hade stannat kvar i kassan. Att sökanden i denna situation inte på nytt behöver
uppfylla karens-, avgifts- och arbetsvillkor framgår av 7 andra stycket och 8
andra stycket. Motsvarande reglering finns i 14 tredje stycket ALF-lagen,
jämfört med 10 samma lag, i paragrafernas gällande lydelse.
Regleringen innebär att den gemensamma periodberäkningen enligt 14 andra
stycket ALF-lagen som gäller när en medlem lämnar en arbetslöshetskassa till
förmån för en annan sådan kassa, utsträcks till att avse också det fallet att
sökanden lämnar kassan och ansöker om dagpenning enligt KAS-lagen.
För grundbeloppet gäller andra bestämmelser om ersättningsperioder.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om att i ersättnings-
perioden inte skall räknas in tid i arbetslivsutveckling och om att rätten till
KAS upphör när sökanden uppnår den allmänna pensionsåldern m.m. Bestämmelser av
denna innebörd finns i 14 a 2 respektive 1 tredje stycket lagförslaget.
14 a
Av paragrafen framgår att i ersättningsperioden inte räknas in karenstid eller
dagar under vilken den arbetslöse har varit anvisad arbetslivsutveckling.
Regleringen överensstämmer i sak med den gällande.
15
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med första och andra styckena i paragrafens
nuvarande lydelse.
I paragrafens första stycke behandlas det fallet att en ersättningsperiod har
påbörjats men arbetslösheten har upphört innan ersättningsperioden har gått till
ända. Av huvudregeln i första meningen framgår att sökanden vid ny arbetslöshet
har rätt till dagpenning under återstående antal dagar av ersättningsperioden.
Karens-, avgifts- och arbetsvillkoren behöver inte uppfyllas på nytt i samma
ersättningsperiod.
Från huvudregeln görs undantag i andra meningen. Sökanden har sålunda inte
rätt till ersättning för återstoden av ersättningsperioden om en sammanhängande
tid av 12 månader har förflutit sedan hon eller han senast fick ersättning. I
tolvmånadersperioden skall inte räknas in överhoppningsbar tid enligt 13 . Den
som på grund av bestämmelsen i denna mening inte har rätt till dagpenning under
återstående antal dagar av ersättningsperioden måste självfallet på nytt
uppfylla kvalifikationsvillkoren för att få rätt till dagpenning. Regleringen
har samma innebörd som 16 , vilken paragraf föreslås slopas.
I andra stycket behandlas sökandens rätt till ytterligare ersättning när
ersättningsperioden har gått till ända. Har sökanden innan ersättningsperioden
har löpt ut på nytt uppfyllt avgiftsvillkoret och något allmänt arbetsvillkor,
lämnas dagpenning under ännu en ersättningsperiod. Ersättning för en ny period
kan också komma i fråga för den som uppfyller det särskilda arbetsvillkoret
enligt 10 a . Förutsättningarna för detta framgår av 11 . Till kommentaren
till det lagrummet hänvisas.
Av andra meningen i samma stycke framgår att ett karensvillkor skall uppfyllas
innan ersättning kan lämnas i den nya perioden.
Tredje meningen i andra stycket ger uttryck för systemet med parallellt
löpande ersättningsperioder. Den nya ersättningsperioden skall således räknas
från inträdet av den arbetslöshet, då sökanden senast uppfyllde det
arbetsvillkor som ligger till grund för den nya ersättningsperioden.
Bestämmelser om arbetsvillkor finns i 10 och 10 a . Det kan naturligtvis
tänkas att sökanden innan ersättningsperioden har löpt ut uppfyllt fler än ett
arbetsvillkor eller t.o.m. samtliga arbetsvillkor. Om sökanden har uppfyllt
något allmänt arbetsvillkor spelar det emellertid ingen roll om hon eller han
uppfyller också ett särskilt arbetsvillkor. Endast det allmänna arbetsvillkoret
har i den situationen någon relevans. På motsvarande sätt saknar det relevans om
sökanden uppfyller både det allmänna arbetsvillkoret i 10 första stycket och
det alternativa allmänna arbetsvillkoret i 10 första stycket 2. Endast ar-
betsvillkoret i 10 första stycket 1 får då betydelse.
Systemet med parallella ersättningsperioder innebär - liksom f.n. - att
ersättningsperiod 2 kommer att börja innan ersättningsperiod 1 har löpt ut.
Eftersom någon ersättning i period 2 inte lämnas förrän period 1 har gått till
ända kommer antalet dagar i period 2 under vilka dagpenning betalas ut att bli
färre än 300 eller 450 dagar.
Det relevanta arbetsvillkoret har också betydelse för beräkningen av
dagpenningens storlek. I den delen hänvisas till kommentaren till 20 .
Vid vilken tidpunkt karensvillkoret skall fullgöras i denna situation
behandlas i kommentaren till 7 .
I tredje stycket i paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om att
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i fråga om vissa
deltidsarbetslösa får föreskriva om begränsningar i ersättningsrätten och om
karenstid utöver vad som följer av lagen. Bestämmelser av denna innebörd finns i
7 tredje stycket och 24 lagförslaget.
17
Paragrafen betecknas 18 i lagens gällande lydelse.
Av paragrafens första stycke framgår att regeringen fastställer det högsta
belopp med vilket dagpenning lämnas.
Av andra stycket framgår att dagpenning lämnas lägst med ett belopp som
motsvarar grundbeloppet, om inte bestämmelserna om pensionsavdrag i 21 och 21 a
föranleder att ett lägre belopp skall lämnas. Det belopp som faktiskt skall
betalas ut kan självfallet komma att också reduceras på grund av samordningen
med ersättningar som sägs i 20 a lagförslaget.
Också grundbeloppet fastställs av regeringen. Detta framgår av 27 g
lagförslaget.
I tredje stycket i paragrafens nuvarande lydelse finns en bestämmelse om
beräkningen av ersättningen till den som söker deltidsarbete eller som i annat
fall är arbetslös under del av vecka. Bestämmelser med denna innebörd finns i
22, 23 och 27 i lagförslaget.
20
Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med 20 första stycket
ALF-lagen.
Andra stycket innehåller bestämmelser om hur dagsförtjänsten skall beräknas.
Bestämmelserna motsvarar i huvudsak 20 andra stycket ALF-lagen i dess
nuvarande lydelse. Enligt nämnda lagrum skall dagpenningen beräknas på den
inkomst som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen fick under
arbetstid som var normal för henne eller för honom. Bestämmelsen har
kompletterats med föreskrifter som har beslutats av AMS. Föreskrifterna innebär
att dagpenningen skall beräknas på de tre månader inom ramtiden som innehåller
flest arbetade timmar. Beträffande de deltidsarbetslösa har, efter ett avgörande
av Försäkringsöverdomstolen, dagpenningen beräknats efter den dagsförtjänst som
den försäkrade hade i det heltidsarbete som närmast föregick
deltidsarbetslösheten, även om den försäkrade därefter har kvalificerat sig till
en eller flera ersättningsperioder genom sitt deltidsarbete. Som framgår av den
allmänna motiveringen anses den utveckling som skett genom AMS föreskrifter och
rättspraxis ha fört för långt.
Enligt huvudregeln i andra stycket skall dagpenningen beräknas på den inkomst
som sökanden före arbetslöshetens inträde vanligen fick under arbetstid som var
normal för henne eller honom i arbete som ryms inom det arbetsvillkor som ligger
till grund för den nya ersättningsperioden. Det sagda innebär att endast det
förvärvsarbete m.m. som har tillgodoräknats för uppfyllande av det arbetsvillkor
som är relevant för den nya ersättningsperioden får läggas till grund för be-
räkningen av dagpenningen. Frågan om "relevant arbetsvillkor" behandlas i
kommentaren till 15 lagförslaget.
Om det finns särskilda skäl för det får dagpenningen, med undantag från vad
som föreskrivs i punkten 1, beräknas på hela inkomsten under hela ramtiden på
tolv månader, vare sig inkomsten ryms inom det relevanta arbetsvillkoret eller
inte. Med särskilda skäl avses fall där en tillämpning av huvudregeln inte ger
en i huvudsak rättvisande bild av sökandens inkomster under ramtiden. Så är
fallet om sökandens inkomster under de månader som tillgodoräknas för att
uppfylla arbetsvillkoret sammantagna har varit påtagligt lägre än normalt. Det
förutsätts att skälet för detta beror på omständigheter över vilka sökanden inte
har kunnat råda, t.ex. egen sjukdom, vård av sjukt barn eller värnplikts-
tjänstgöring. Den nu nämnda situationen får inte förväxlas med fall där sökanden
inte uppfyller det i arbetsvillkoret föreskrivna arbetstidsmåttet under en viss
månad. I det fallet kommer månaden inte att ingå i beräkningen av dagpenningen
enligt punkten 1.
Båda beräkningsmetoderna i andra stycket utgår från den genomsnittliga
inkomsten under den tid som är relevant i respektive metod.
Endast inkomster från sådant förvärvsarbete som sägs i 10 får läggas till
grund för beräkningen av dagpenning enligt andra stycket. Detta framgår av
paragrafens tredje stycke. Inkomster från t.ex. beredskapsarbete får alltså inte
ingå i beräkningen enligt andra stycket. Sådan inkomst och inkomster av
liknande slag får emellertid läggas till grund för beräkningen av dagpenning
enligt vad som följer av fjärde och femte styckena i paragrafen.
I fjärde stycket finns undantag från bestämmelserna i första-tredje styckena.
För den som har uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen genom beredskapsarbete,
arbetsmarknadsutbildning, yrkesinriktad rehabilitering eller
arbetslivsutveckling, skall dagpenning lämnas med ett belopp som motsvarar
inkomsten i beredskapsarbetet respektive utbildningsbidraget. En regel av
begränsande innebörd finns dock i femte stycket.
Enligt 1 lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår
arbetsmarknadsutbildning har den som inte har fyllt 25 år, med undantag för
vissa korttidsutbildningar, rätt till särskilt studielån. Om arbets-
marknadsutbildningen avser utbildning inom det reguljära utbildningsväsendet,
har också den som har uppnått nämnda ålder rätt till särskilt studielån. En
konsekvens av att de nu nämnda villkoren för lån är uppfyllda, är att det
utbildningsbidrag som lämnas vid arbetsmarknadsutbildning reduceras till 65 % av
det utbildningsbidrag som skulle ha lämnats om rätt till lån inte hade funnits.
Detta framgår av 13 förordningen (1993:722) om särskilt studielån och särskild
dagpenning för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning.
Av fjärde stycket andra meningen framgår nu att dagpenningen i ett sådant fall
bör bestämmas till belopp som motsvarar det högre utbildningsbidrag som sökanden
skulle ha fått om hon eller han inte hade uppfyllt villkoren för särskilt
studielån enligt 1 i sagda lag. Den ovan nämnda reduktionen av
utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning kommer därför inte att få
genomslag när dagpenningen beräknas.
Paragrafens femte stycke innehåller ett undantag från bestämmelserna i fjärde
stycket. För den som har kvalificerat sig till en ny ersättningsperiod genom
beredskapsarbete eller utbildning får dagpenningen inte bestämmas till ett högre
belopp än det som motsvarar dagpenningen i den närmast föregående
ersättningsperioden. Avsikten med begränsningsregeln är att förhindra att
sökanden genom att delta i den arbetsmarknadspolitiska åtgärden höjer
dagpenningen i nästföljande ersättningsperiod. Om det högsta eller lägsta
beloppet för dagpenning ändras enligt bestämmelserna i 17 lagförslaget, skall
självfallet detta beaktas vid tillämpningen av begränsningsregeln i detta
stycke.
Av paragrafens sjätte stycke framgår att dagpenningen kan komma att omprövas
också under en pågående ersättningsperiod. Omprövning får emellertid endast
göras till sökandens förmån. Någon sänkning av dagpenningbeloppet får alltså
inte göras i den pågående perioden. För omprövning förutsätts vidare att
sökanden under ett sammanhängande uppehåll i ersättningsperioden på grund av
arbete har uppfyllt något allmänt arbetsvillkor enligt 10 . Beredskapsarbete
eller utbildning är alltså inte relevant för omprövningen. Att uppehållet i
ersättningsperioden skall vara sammanhängande innebär att "varvning" mellan
arbete och arbetslöshet eller mellan arbete och arbetsmarknadspolitiska åtgärder
eller andra aktiviteter inte kan föranleda omprövning.
20 a
Paragrafen motsvarar 20 femte stycket ALF-lagen i dess gällande lydelse.
Bestämmelsen syftar på avgångsersättningar eller andra ersättningar som betalas
ut genom privata försäkringar eller genom fonder som har byggts upp av parterna
på arbetsmarknaden. Dylika ersättningar beskattas inte hos mottagaren och är
heller inte föremål för avgiftsuttag enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.
De läggs inte till grund för beräkning av arbetslöshetsersättning, sjukpenning
eller allmän tilläggspension. Ersättningar av detta slag jämställs inte med
förvärvsarbete och är följaktligen inte kvalificerande för uppfyllande av ett
arbetsvillkor. Om mottagaren i övrigt uppfyller förutsättningarna enligt denna
lag kan KAS lämnas samtidigt med den nu berörda ersättningen. Dylika
ersättningar måste alltså från systematiska utgångspunkter hållas åtskilda från
förvärvsinkomster, t.ex. - förutom lön för utfört arbete - uppsägningslön för
tid då arbetsgivaren befriat arbetstagaren från arbetsplikt eller
avgångsvederlag som en arbetsgivare lämnar till en arbetstagare i samband med
anställningens upphörande. Under den tid då sökanden uppbär förvärvsinkomster är
sökanden inte att anse som arbetslös i KAS-lagens eller ALF-lagens mening;
arbetslöshetsersättning kan i följd av detta inte lämnas. I gengäld är
förvärvsarbetet eller förvärvsinkomsterna kvalificerande för uppfyllande av ett
nytt arbetsvillkor och läggs till grund för beräkningen av dagpenning i en
kommande ersättningsperiod i den utsträckning som framgår av 20 . Ett avgångs-
vederlag som en arbetsgivare lämnar till en arbetstagare i samband med
anställningens upphörande behandlas på ett något annorlunda sätt. Den tid som är
kvalificerande för uppfyllande av ett nytt arbetsvillkor har nämligen genom en
utveckling i praxis begränsats till den uppsägningstid som gäller för
vederbörande enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd, dvs. högst sex
månader, även om vederlaget motsvarar betydligt fler månadslöner.
21 och 21 a
Paragraferna innehåller bestämmelser om pensionsavdrag. Bortsett från tredje
meningen i 21 överensstämmer paragraferna med 21 och 21 a ALF-lagen i dessa
lagrums nuvarande lydelser.
Av tredje meningen i 21 framgår att brutet krontal skall jämnas ut till
närmaste högre krontal.
22
Paragrafen innehåller bestämmelser om dagpenning till den som söker
deltidsarbete. Paragrafen överensstämmer med 22 första stycket andra meningen
och andra stycket ALF-lagen. I 22 första stycket första meningen i den
paragrafen föreskrivs att den som söker deltidsarbete har rätt till ersättning
endast om arbetsutbudet är minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt
minst 17 timmar i veckan. Ett så utformat krav på omfattningen av arbetsutbudet
finns i 4 första stycket 1 lagförslaget såsom en allmän förutsättning för rätt
till KAS.
23
Paragrafen överensstämmer med 23 ALF-lagen.
24
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 24 ALF-lagen. Bestämmelsen i det
lagrummet om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för
vissa deltidsarbetslösa får föreskriva om karenstid utöver vad som följer av den
lagen har i detta lagförslag tagits in i 7 tredje stycket.
I paragrafens nuvarande lydelse finns främst bestämmelser om nedsättning av
KAS på grund av att sökanden får vissa pensionsförmåner m.m. Bestämmelser av
denna innebörd finns i 27 h lagförslaget.
25 och 27
Paragraferna överensstämmer i sak med 25 första stycket och 27 första
meningen ALF-lagen. Bestämmelsen i 27 andra meningen ALF-lagen saknar relevans
för KAS-lagen.
I 25 i dess nuvarande lydelse finns en bestämmelse om rätten till KAS vid
säsongsarbetslöshet. En bestämmelse av denna innebörd finns i 28 lagförslaget.
I 27 i dess nuvarande lydelse finns bestämmelser om avstängningstider.
Bestämmelser med samma innehåll finns i 30 lagförslaget.
27 a
Av paragrafens första stycke framgår att KAS i form av ett grundbelopp lämnas
till den som uppfyller antingen ett arbetsvillkor i 10 eller 10 a eller
studerandevillkoret i 27 b .
Av andra stycket framgår att möjligheterna att kvalificera sig till en ny
ersättningsperiod genom att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret är
begränsade. Den som har kvalificerat sig för ersättning under de två närmast
föregående ersättningsperioderna genom att uppfylla det särskilda
arbetsvillkoret enligt 10 a , har inte rätt till ersättning med grundbelopp för
någon ytterligare ersättningsperiod med mindre hon eller han uppfyller något
allmänt arbetsvillkor enligt 10 . Det spelar ingen roll huruvida de två närmast
föregående ersättningsperioderna avsett grundbeloppet eller dagpenning enligt
denna lag eller lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Det avgörande för
begränsningsregeln är arten av de arbetsvillkor som legat till grund för de två
närmast föregående ersättningsperioderna.
Som framgår av 27 b , jämförd med 1 andra stycket, antas den som har
utförsäkrats från en arbetslöshetskassa efter fyllda 60 år ha uppfyllt
arbetsvillkoret för grundbeloppet.
För den som uppfyller såväl något nytt allmänt arbetsvillkor som av-
giftsvillkoret kommer i stället KAS i form av dagpenning i fråga.
Av tredje stycket framgår att bestämmelserna om överhoppningsbar tid skall
tillämpas också när ramtiden för uppfyllandet av ett arbetsvillkor enligt denna
paragraf bestäms. För uppfyllandet av studerandevillkoret gäller särskilda
bestämmelser om överhoppningsbar tid. I denna del hänvisas till kommentaren till
27 b i lagförslaget.
27 b
Paragrafen överensstämmer i sak med 9 i dess gällande lydelse.
Av andra stycket framgår att den som efter fyllda 60 år har utförsäkrats från
en ersättningsperiod med dagpenning enligt denna lag eller enligt ALF-lagen
skall antas ha fullgjort ett arbetsvillkor.
27 c
Av paragrafen framgår att den som har tillgodoräknats tid för uppfyllande av ett
arbetsvillkor enligt denna lag eller enligt ALF-lagen inte får tillgodoräkna sig
samma tid en gång till för uppfyllande av ett nytt arbetsvillkor för
grundbeloppet. Bestämmelsen motsvarar 6 andra stycket i dess gällande lydelse.
Som framgår av 12 andra meningen är emellertid det omvända tillåtet, dvs.
tid som har tillgodoräknats för uppfyllande av ett arbetsvillkor för
grundbeloppet får tillgodoräknas också för uppfyllande av ett arbetsvillkor för
dagpenning. Den föreslagna regleringen överensstämmer med vad som gäller för
närvarande beträffande växling mellan ersättning enligt KAS-lagen och ersättning
enligt ALF-lagen. Till kommentaren till 12 hänvisas.
27 d
I första stycket anges ersättningsperiodens längd. Bestämmelsen överensstämmer i
huvudsak med 14 första stycket i dess gällande lydelse. Grundbelopp lämnas
normalt under längst 150 dagar. För den som har fyllt 55 år innan
ersättningsperioden har gått till ända, är perioden emellertid 300 dagar. Har
sökanden fyllt 60 år innan ersättningsperioden har gått till ända, är perioden
450 dagar. Detta förutsätter emellertid att ersättning för den närmast
föregående perioden inte har lämnats med grundbeloppet. Om så är fallet, är
ersättningsperioden 300 dagar också för den som har fyllt 60 år.
I första stycket hänvisas också till vissa lagrum som innebär att ersättning
kan lämnas under längre eller kortare tid än det angivna antalet
ersättningsdagar. Till kommentaren till angivna paragrafer hänvisas.
Av andra stycket framgår bl.a. att bestämmelsen i 14 a om karenstid och om
arbetslivsutveckling skall tillämpas också på en ersättningsperiod för
grundbeloppet. Det hänvisas till kommentaren till den bestämmelsen.
27 e
I paragrafen behandlas det fallet att en ersättningsperiod har påbörjats men
arbetslösheten har upphört innan ersättningsperioden har gått till ända.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 15 första stycket lagförslaget, som
behandlar motsvarande situation för en ersättningsperiod med dagpenning.
I paragrafens första mening behandlas huvudregeln. Sökanden har sålunda vid ny
arbetslöshet rätt till ersättning med grundbeloppet under återstående antal
dagar av ersättningsperioden utan att på nytt behöva uppfylla arbets- och
karensvillkoren. Från denna huvudregel görs två undantag. Det första undantaget
finns i paragrafens andra mening. Sökanden har sålunda inte rätt till ersättning
för återstoden av ersättningsperioden om en sammanhängande tid av 12 månader har
förflutit sedan sökanden senast uppbar ersättning med grundbeloppet i ersätt-
ningsperioden. I tolvmånadersperioden skall inte räknas in överhoppningsbar tid
enligt 13 .
Det andra undantaget finns i 27 f andra stycket. Till kommentaren till den
bestämmelsen hänvisas.
27 f
I paragrafens första stycke behandlas sökandens rätt till ytterligare ersättning
med grundbeloppet när ersättningsperioden har gått till ända. Bestämmelsen
motsvarar i huvudsak vad som gäller för rätten till fortsatt ersättning med
dagpenning enligt 15 andra stycket. Möjligheterna att kvalificera sig till en
ny ersättningsperiod begränsas genom bestämmelsen i 27 a andra stycket. Till
kommentaren till den bestämmelsen hänvisas.
I andra stycket behandlas övergången från ersättning med grundbeloppet i en
pågående ersättningsperiod till en ersättningsperiod med dagpenning.
Förutsättningen för bestämmelsens tillämpning är att sökanden innan
ersättningsperioden har gått till ända uppfyller såväl något nytt allmänt
arbetsvillkor enligt 10 som avgiftsvillkoret enligt 9 .
Beträffande arbetsvillkorets uppfyllande måste bestämmelsen i 12
uppmärksammas. Av andra meningen i den paragrafen framgår att tid som har
tillgodoräknats för uppfyllande av arbetsvillkoret för grundbeloppet får
tillgodoräknas också för uppfyllande av arbetsvillkoret för dagpenning, dvs. i
den berörda situationen får samma tid räknas på nytt. Den tid som är
kvalificerande för det nya arbetsvillkorets uppfyllande måste emellertid på
vanligt sätt rymmas inom ramtiden på tolv månader. Att ramtiden kan utsträckas
på grund av överhoppningsbar tid framgår av 13 . Den nu behandlade regleringen
överensstämmer med vad som för närvarande gäller när en medlem i en
arbetslöshetskassa uppfyller medlemsvillkoret enligt 6 första stycket 1 under
en pågående ersättningsperiod med KAS.
Den ersättningsperiod med dagpenning som sökanden har rätt till genom att ha
uppfyllt ett nytt arbetsvillkor och avgiftsvillkoret är 300 eller 450 dagar
enligt bestämmelserna i 14 . Någon hänsyn till det antal dagar under vilka
ersättning med grundbeloppet har lämnats skall inte tas när ersättningsperiodens
längd enligt 14 första stycket bestäms. Detta framgår motsatsvis av 14 andra
stycket. Också på denna punkt överensstämmer regleringen med vad som för
närvarande gäller när en medlem i en arbetslöshetskassa uppfyller
medlemsvillkoret under en pågående ersättningsperiod med KAS.
Av andra meningen i andra stycket i denna paragraf framgår vidare att det
återstående antalet dagar med grundbelopp i ersättningsperioden faller bort när
sökanden påbörjar en ersättningsperiod med dagpenning.
27 g
Av paragrafen framgår att regeringen fastställer grundbeloppet. Paragrafen
motsvaras närmast av 18 första stycket i detta lagrums gällande lydelse. Att
regeringen fastställer också det högsta belopp med vilket dagpenning lämnas
framgår av 17 första stycket lagförslaget.
27 h
I paragrafen behandlas nedsättning av grundbeloppet på grund av sökanden får
vissa pensionsförmåner m.m. Paragrafen överensstämmer i sak med 24 i dess
nuvarande lydelse.
27 i
Av paragrafen framgår att vissa bestämmelser som gäller för dagpenning vid
arbetslöshet del av vecka skall tillämpas också på grundbeloppet. Regleringen
överensstämmer med bestämmelserna i 18 andra stycket och 15 tredje stycket i
dessa lagrums gällande lydelser.
28 och 29
I paragraferna finns bestämmelser om begränsning av stödet vid sä-
songsarbetslöshet och om avstängning från rätt till ersättning. Bestämmelserna
överensstämmer med 25 och 26 KAS i dessa lagrums gällande lydelser.
30
Första, andra och fjärde styckena i paragrafen överensstämmer med 27 första,
andra och fjärde styckena i det lagrummets nuvarande lydelse.
Enligt tredje stycket skall sökanden vara avstängd från rätt till ersättning
till dess sökanden har utfört förvärvsarbete under 20 dagar, om det är uppenbart
att hon eller han inte vill anta ett lämpligt arbete. Frågan om det är uppenbart
huruvida sökanden inte vill anta ett lämpligt arbete får bedömas utifrån
samtliga omständigheter. Typfall på sådana omständigheter som bör ligga till
grund för bedömningen finns i 29 1-4. Den föreslagna lydelsen av tredje
stycket överensstämmer i sak med 27 tredje stycket i detta lagrums nuvarande
lydelse. Ändringen är av förtydligande natur.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om ansökningsförfarandet
och om utbetalning av ersättning. Motsvarande bestämmelser finns i 32
lagförslaget.
31
I paragrafen finns en bestämmelse om avstängning från rätt till ersättning.
Enligt 28 i dess nuvarande lydelse får bestämmelserna om avstängning tillämpas
i fråga om arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering. Ändringen
innebär att avstängningsreglerna skall kunna tillämpas på samtliga
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som får tillgodoräknas för att uppfylla ett
särskilt arbetsvillkor enligt 10 a . Till den paragrafen hänvisas. Att den som
avvisar ett erbjudande m.m. om att delta i arbetslivsutveckling kan stängas av
från ersättning framgår av 3 lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om överklagande.
Motsvarande bestämmelser finns i 33 b lagförslaget.
31 a
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med 29 i dess nuvarande lydelse. Ett
beslut enligt 34 ALF-lagen om att frånkänna medlem rätt till ersättning under
en viss tid skall emellertid inte längre jämställas med ett beslut enligt
KAS-lagen om avstängning från rätt till ersättning. Ett sådant beslut om
frånkännande av rätt till ersättning skall enligt 34 i detta lagförslag i
stället jämställas med ett beslut om att dra in ersättning. Till kommentaren
till 34 hänvisas.
32
Av paragrafens första stycke framgår att ansökan om ersättning skall göras på
blankett enligt fastställt formulär. AMS avses utforma blanketten. Ansökan skall
göras hos den länsarbetsnämnd som regeringen bestämmer. Avsikten är att de fyra
länsarbetsnämnder som för närvarande handlägger ärenden om KAS också
fortsättningsvis skall hantera samtliga ärenden om KAS. Kravet på att ansökan
skall göras på blankett motiveras av bestämmelserna i andra och fjärde styckena
i paragrafen.
Enligt 1 lämnas - med de undantag som framgår av andra stycket i den
paragrafen - inte KAS till den som är försäkrad enligt ALF-lagen, dvs. är medlem
i en arbetslöshetskassa. I syfte att förhindra att KAS felaktigt betalas ut
ställs därför i denna paragrafs andra stycke krav på att uppgifter lämnas om
anknytningen till en arbetslöshetskassa.
Enligt första punkten i stycket skall sålunda uppgift lämnas om medlemskapet i
en arbetslöshetskassa och - i förekommande fall - om den tidpunkt då sökanden
senast fick ersättning från en sådan kassa. I fråga om medlemskapet åsyftas
uppgift om sökanden är med i en kassa och, om så är fallet, i vilken kassa.
Uppgiften om den tidpunkt då sökanden senast fick ersättning från en
arbetslöshetskassa har betydelse för den gemensamma periodberäkningen i fråga om
dagpenning enligt ALF-lagen och dagpenning enligt KAS-lagen. Enligt 14 andra
stycket lagförslaget räknas nämligen i en ersättningsperiod med dagpenning in
ersättningstid enligt ALF-lagen. Bortsett från beräkningen av det återstående
antalet ersättningsdagar i ersättningsperioden för vilka dagpenning enligt
KAS-lagen skall lämnas har uppgiften betydelse för frågan om karenstid enligt 7
andra stycket och om avgifts- och arbetsvillkoren enligt 8 andra stycket i
detta lagförslag.
Enligt andra punkten i första stycket skall uppgift lämnas om sökanden har
ansökt om medlemskap i en arbetslöshetskassa. Avsikten med denna bestämmelse är
självfallet att undvika felaktiga utbetalningar och dubbelutbetalningar. Som
framgår av fjärde stycket skall sökanden intyga riktigheten av uppgifter enligt
detta stycke.
Tredje stycket överensstämmer i sak med 30 första stycket andra och tredje
meningarna samt andra stycket i lagrummets nuvarande lydelse.
Av paragrafens fjärde stycke framgår att uppgifter som avses i andra stycket
skall lämnas på heder och samvete. Detta medför att oriktig uppgift kan
föranleda straffansvar för osann försäkran eller vårdslös försäkran enligt 15
kap. 10 brottsbalken.
Självfallet skall sökanden även i övrigt lämna de uppgifter för ersätt-
ningsfrågans bedömning som länsarbetsnämnden ber om.
Femte stycket överensstämmer i sak med 30 tredje stycket i dess nuvarande
lydelse.
Frågan om ansökningsförfarandet behandlas också i övergångsbestämmelserna.
Till kommentaren till dessa hänvisas.
I den nuvarande lydelsen av 32 finns bestämmelser om överklagande.
Motsvarande bestämmelser finns i 33 c lagförslaget.
33 - 33 c
I paragraferna finns bestämmelser om omprövning, ändring och överklagande av
beslut samt därmed sammanhängande frågor. Motsvarande bestämmelser finns i 30 a
- 32 i dessa paragrafers nuvarande lydelser.
33 d
Paragrafen motsvarar i huvudsak 33 i dess nuvarande lydelse. Tiden för att
överklaga ett beslut eller att begära omprövning har emellertid förlängts från
tre veckor till två månader. Fristen skall räknas från den dag då klaganden fick
del av beslutet. Genom ändringen kommer tiden för överklagande m.m. att
överensstämma med regleringen i 99 ALF-lagen och med vad som i allmänhet
gäller för beslut om socialförsäkringsförmåner.
34
Paragrafens första stycke överensstämmer i sak med 35 i dess nuvarande
lydelse.
Av andra stycket i paragrafen framgår att med beslut om att dra in ersättning
enligt denna lag skall jämställas ett beslut enligt ALF-lagen om frånkännande av
rätt till ersättning under en viss tid. Enligt 29 i dess nuvarande lydelse
jämställs ett sådant beslut av arbetslöshetskassan med ett beslut om avstängning
enligt denna lag. Ändringen motiveras av att det sakligt sett är
ändamålsenligare att jämställa ett beslut om frånkännande av rätt till
ersättning enligt ALF-lagen med ett beslut om att dra in ersättning enligt denna
lag.
Bestämmelsen i paragrafens tredje stycke tar sikte på den som har uteslutits
ur en arbetslöshetskassa på grund av att hon eller han medvetet eller av grov
vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande
som är av betydelse för hennes eller hans rätt till medlemskap eller ersättning.
En sökande som har uteslutits ur kassan på denna grund skall enligt tredje
stycket inte heller ha rätt till KAS under ett år räknat från den tidpunkt då
kassans beslut om uteslutning gäller. Detta uttrycks på det sättet att ett
beslut om uteslutning ur kassan enligt 48 2 ALF-lagen vid tillämpningen av
denna lag skall anses innebära att medlemmen har frånkänts rätt till ersättning
under ett år. Som framgår av andra stycket jämställs ett beslut enligt ALF-lagen
om frånkännande av rätt till ersättning med ett beslut om att dra in ersättning
enligt denna lag.
I 34 i dess nuvarande lydelse finns en bestämmelse om att andra villkor för
ersättning enligt denna lag skall gälla om regeringen har träffat en
överenskommelse med en annan stat om detta. En bestämmelse av denna innebörd
finns i 3 2 lagförslaget.
35 och 37
I paragraferna finns bestämmelser om begränsning av stöd vid arbetskonflikt samt
om minskning av stöd på grund av retroaktivt utbetalade förmåner av annat slag.
Bestämmelserna överensstämmer med 37 och 38 i dessa paragrafers gällande
lydelser.
Övergångsbestämmelser
2.
Avgiftsvillkoret enligt 9 innebär att skyldigheten att betala ifrågavarande
avgift eller skatt skall avse 12 kalendermånader under en ramtid av 24 månader
omedelbart före arbetslöshetens inträde. Avgiften infördes den 1 januari 1994. I
konsekvens med detta får enligt nämnda lagrum sjömansskatt som avser tiden före
denna tidpunkt inte beaktas. Det sagda innebär att den i nämnda lagrum
föreskrivna ramtiden inte kan gälla för tid före den 1 januari 1996. Eftersom
rätt till dagpenning enligt denna lag skall kunna finnas redan från den 1 juli
1994 har i denna punkt av övergångsbestämmelserna tagits upp vad som skall gälla
i fråga om uppfyllandet av avgiftsvillkoret för tiden den 1 juli 1994 - den 31
december 1995.
Övergångsbestämmelsen skall tillämpas när frågan om rätt till en ersätt-
ningsperiod enligt de nya bestämmelserna uppkommer under tiden den 1 juli 1994 -
den 31 december 1995. Bestämmelsen innebär att det för rätten till dagpenning
för skilda tidsavsnitt under den tid övergångsbestämmelsen gäller finns
särskilda avgiftsvillkor. Således börjar inte någon ersättningsperiod enligt de
nya bestämmelserna under tiden den 1 juli - den 30 september 1994 om inte
sökanden under denna tid har omfattats av avgifts- eller skattskyldighet för
minst sex månader. Om en sökande i juli 1994 inte har omfattats av nämnda
skyldighet under sex månader kan alltså ersättningsperioden inte börja den
månaden. Om samma sökande på nytt ansöker om ersättning under augusti eller sep-
tember 1994 kan däremot ersättningsperioden börja under någon av dessa månader,
om sökanden då visar att sexmånaderskravet är uppfyllt. Görs den nya ansökan i
stället någon gång under tiden oktober - december 1994, gäller ett strängare
avgiftsvillkor. För att en ersättningsperiod då skall kunna börja förutsätts att
sökanden har omfattats av avgifts- eller skattskyldigheten för minst sju
månader.
3.
Enligt huvudregeln i första stycket skall äldre bestämmelser fortfarande
tillämpas på en ersättningsperiod som har börjat före ikraftträdandet.
Ett undantag från huvudregeln görs i andra stycket. En omprövning av
dagpenningen i en pågående ersättningsperiod skall således alltid ske enligt den
nya bestämmelsen i 20 sjätte stycket, om omprövningen görs efter
ikraftträdandet.
Om sökanden under en ersättningsperiod enligt äldre bestämmelser eller under
en ersättningsperiod med grundbeloppet enligt de nya bestämmelserna uppfyller
såväl något nytt allmänt arbetsvillkor som avgiftsvillkoret, skall en ny
ersättningsperiod med dagpenning enligt de nya bestämmelserna börja. Rätten till
ersättning med 245 kronor per dag i den föregående perioden faller därvid bort.
Den nu återgivna bestämmelsen framgår av 27 f andra stycket. Övergångsregeln i
denna punkt innebär att de nu återgivna bestämmelserna skall gälla även om
ersättningsperioden med 245 kronor per dag har börjat före ikraftträdandet.
4.
Enligt 11 i dess föreslagna lydelse har den som har uppfyllt det särskilda
arbetsvillkoret men inte något allmänt arbetsvillkor rätt till ersättning för
ytterligare en ersättningsperiod endast om sökanden har kvalificerat sig till
närmast föregående ersättningsperiod genom att uppfylla något allmänt
arbetsvillkor. Systemet innebär alltså att en sökande inte kan kvalificera sig
till två ersättningsperioder i följd genom att endast uppfylla det särskilda
arbetsvillkoret. Med vissa avvikelser finns en motsvarande regel i 27 a andra
stycket.
Övergångsbestämmelsen i första stycket av denna punkt tar sikte på en
ersättningsperiod som har påbörjats men inte är avslutad före ikraftträdandet.
Vid prövningen av sökandens rätt till ersättning för ytterligare en
ersättningsperiod (2) när den ersättningsperiod som har börjat före den 1 juli
1994 (1) går till ända, skall sökanden - om hon eller han uppfyller det
särskilda arbetsvillkoret under ersättningsperiod 1 - anses ha uppfyllt något
allmänt arbetsvillkor. Det sagda innebär att en sökande som uppfyller det
särskilda arbetsvillkoret - vilket motsvarar 6 och 7 i dessa paragrafers
nuvarande lydelse - trots de nya bestämmelserna har rätt till en ny
ersättningsperiod.
Också för övergångsbestämmelsen i andra stycket i denna punkt är
utgångspunkten en ersättningsperiod som påbörjats men inte avslutats före den 1
juli 1994. För tillämpningen av övergångsbestämmelsen i detta stycke förutsätts
emellertid också att den nu nämnda ersättningsperioden (1) går till ända före
den 1 juli 1995. Om så är fallet skall också vid prövningen av sökandens rätt
till ersättning för ytterligare en ersättningsperiod (3) efter utgången av den
ersättningsperiod (2) som började närmast efter den ersättningsperiod som
påbörjats men inte avslutats före den 1 juli 1994 (1) gälla, att uppfyllande av
ett särskilt arbetsvillkor skall likställas med uppfyllande av något allmänt
arbetsvillkor när rätten till ersättning för en ny period (3) prövas.
5.
Till skillnad från övergångsreglerna i punkterna 3 och 4 tar övergångsregeln i
denna punkt sikte på den som inte hade någon pågående ersättningsperiod den 1
juli 1994. Övergångsregeln gäller såväl den som utförsäkrats före detta datum
som den som aldrig tidigare begärt kontanta förmåner vid arbetslöshet.
Förutsättningen för att övergångsregeln skall kunna tillämpas är att sökanden
blir arbetslös enligt denna lag före utgången av år 1994. I uttrycket "blir
arbetslös enligt denna lag" ligger att sökanden dels skall motsvara det
arbetslöshetsbegrepp som finns för arbetstagare respektive för företagare, dels
uppfylla de allmänna villkoren för ersättning enligt 4 .
Den som uppfyller förutsättningarna enligt vad som nu har sagts och som
dessutom uppfyller ett särskilt arbetsvillkor, skall vid prövningen av rätten
till ersättning för en ersättningsperiod anses ha uppfyllt något allmänt
arbetsvillkor. Den begränsning som ligger i 11 och 27 a andra stycket kommer
alltså inte att gälla för rätten till ersättning i det nu nämnda fallet.
6.
För den som under en löpande ersättningsperiod kvalificerar sig för ersättning
under ytterligare en ersättningsperiod genom att uppfylla ett nytt arbetsvillkor
gäller - enligt såväl nuvarande som föreslagna bestämmelser i KAS-lagen och i
ALF-lagen - systemet med parallellt löpande ersättningsperioder. I den
föreslagna lydelsen av KAS-lagen kommer detta till uttryck i 15 andra stycket
tredje meningen och i 27 f första stycket andra meningen. Av nämnda
bestämmelser framgår att den nya ersättningsperioden skall räknas från inträdet
av den arbetslöshet då sökanden senast uppfyllde det arbetsvillkor som ligger
till grund för den nya ersättningsperioden. Det sagda innebär att ersätt-
ningsperiod 2 kommer att kalendariskt delvis sammanfalla med period 1. Någon
dagpenning i period 2 betalas inte ut för samma tid som sökanden har fått
dagpenning i period 1. Detta förhållande medför faktiskt, att antalet dagar med
ersättning i period 2 blir färre än det i 14 och 27 d föreskrivna antalet.
Övergångsregeln enligt denna punkt innebär att systemet med parallella
ersättningsperioder inte skall gälla under en övergångstid. Bestämmelserna i 15
andra stycket tredje meningen och i 27 f första stycket andra meningen skall
sålunda inte tillämpas i den följande ersättningsperioden (2), om sökanden har
kvalificerat sig för ersättning till den perioden genom att uppfylla ett
arbetsvillkor i den föregående perioden (1), om den perioden (1) löper ut före
utgången av år 1996.
7.
Under denna punkt behandlas frågan om beräkningen av den dagsförtjänst som blir
avgörande för dagpenningens storlek under ersättningsperioden. Enligt
huvudregeln skall de nya bestämmelserna tillämpas efter ikraftträdandet. I vissa
fall skall de nya bestämmelserna dock inte tillämpas, om de äldre bestämmelserna
i KAS-lagen är till sökandens förmån. Självfallet skall de nya bestämmelserna
alltid tillämpas på den som påbörjar en ny ersättningsperiod med dagpenning
enligt KAS-lagen.
I tre fall skall de nya bestämmelserna i 20 andra och tredje styckena inte
tillämpas, om det är till sökandens förmån. Det första fallet avser den
situationen att ersättningsperioden har börjat före ikraftträdandet.
Det andra fallet avser en ersättningsperiod som börjar efter ikraftträdandet.
För detta förutsätts emellertid att den närmast föregående ersättningsperioden
har börjat före ikraftträdandet men går till ända därefter, dock senast vid
utgången av juni 1995.
Också det tredje fallet avser en ersättningsperiod som börjar efter ikraft-
trädandet. I detta fall finns inte någon koppling till någon föregående
ersättningsperiod. Sökanden kan såväl ha blivit utförsäkrad före ikraftträdandet
som söka kontanta förmåner vid arbetslöshet för första gången. Förutsättningen
för bestämmelsens tillämpning är att sökanden blir arbetslös enligt denna lag
före utgången av år 1994. Uttrycket "blir arbetslös enligt denna lag" har
kommenterats under punkten 5.
8.
Av övergångsbestämmelsen framgår att de nya bestämmelserna i 32 skall
tillämpas på ansökningar om ersättning som görs efter ikraftträdandet.
16.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
2
Av första stycket i paragrafen framgår att ersättning lämnas i form av ett per
dag beräknat belopp (dagpenning). Bestämmelsen överensstämmer med 11 första
stycket i dess nuvarande lydelse.
Enligt huvudregeln i andra stycket lämnas ersättning enligt lagen (1973:370)
om arbetslöshetsförsäkring (ALF-lagen) endast till den som uppfyller
ersättningsvillkoren i Sverige. Någon motsvarande bestämmelse finns för
närvarande inte i ALF-lagen men får ändå anses gälla. En bestämmelse av detta
innehåll finns däremot i 3 KAS-lagen.
Från huvudregeln görs två undantag. I fråga om det undantag som gäller för en
överenskommelse som regeringen har träffat med någon annan stat finns en
bestämmelse av motsvarande innehåll i 33 , som föreslås slopad. I övrigt
hänvisas till kommentaren till 3 lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen).
4
Ändringarna i paragrafen överensstämmer med ändringarna i 4 femte stycket
KAS-lagen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
6
Paragrafen överensstämmer i sak med de gällande lydelserna av 11 andra stycket
och 12 . Den överensstämmer också med ändringarna i 6 KAS-lagen. Till
kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
I paragrafens nuvarande lydelse behandlas medlems- och arbetsvillkoren.
Bestämmelser om arbetsvillkor finns i 8 och 10 - 12 lagförslaget.
Medlemsvillkoret finns i den nuvarande lydelsen av första stycket 1 och i
andra stycket i denna paragraf. Enligt dessa bestämmelser skall den försäkrade
ha varit medlem i arbetslöshetskassan under 12 eller 24 månader för att vara
berättigad till ersättning. Det föreslås nu att kravet på viss tids medlemskap
slopas och i stället ersätts med krav på uppfyllande av ett avgiftsvillkor
enligt vad som följer av 9 lagförslaget. Av övergångsbestämmelserna framgår
emellertid att den som inte uppfyller avgiftsvillkoret men däremot
medlemsvillkoret enligt äldre bestämmelser, under en övergångsperiod skall anses
ha uppfyllt också avgiftsvillkoret. Till kommentaren till
övergångsbestämmelserna hänvisas.
7
Paragrafen innehåller bestämmelser om karenstid. Bestämmelser av denna innebörd
finns för närvarande i 13 och 24 . De föreslagna ändringarna i första - tredje
styckena överensstämmer i sak med de föreslagna ändringarna i 7 första -
tredje styckena förslaget till ändring i KAS-lagen. Till kommentaren till det
lagförslaget hänvisas.
Av paragrafens fjärde stycke framgår att bestämmelserna om karenstid inte
skall tillämpas på den som är anvisad arbetslivsutveckling. Bestämmelsen
överensstämmer med 13 andra stycket i dess nuvarande lydelse.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om tid som skall jämställas
med förvärvsarbete i fråga om uppfyllande av arbetsvillkoret. Bestämmelser av
denna innebörd finns i 10 andra stycket och 10 a lagförslaget.
8
I paragrafen finns bestämmelser om avgifts- och arbetsvillkor. Paragrafen
överensstämmer i sak med 8 förslaget till ändring i KAS-lagen.
Av tredje stycket i paragrafen framgår att den som har påbörjat en
ersättningsperiod med dagpenning enligt denna lag eller enligt KAS-lagen, skall
anses ha uppfyllt avgiftsvillkoret och något allmänt eller ett särskilt
arbetsvillkor, om den försäkrade begär ersättning under samma ersättningsperiod.
Orden "enligt denna lag" syftar på den situationen att den försäkrade har
påbörjat ersättningsperioden i en arbetslöshetskassa och begär fortsatt
ersättning i samma period hos en annan kassa. Som tidigare nämnts har kravet på
viss tids medlemskap i en arbetslöshetskassa som villkor för att få ersättning
slopats. Den som "byter" arbetslöshetskassa har vidare rätt till fortsatt
ersättning i samma ersättningsperiod även om inträdet i den nya kassan inte sker
omedelbart efter utträdet ur den förra kassan. Det finns alltså inte heller
någon motsvarighet till 10 i dess nuvarande lydelse.
I fråga om ersättning enligt KAS-lagen bör understrykas att samordningen
enligt denna paragraf endast gäller när någon har påbörjat en ersättningsperiod
med dagpenning enligt den lagen och, efter det medlemskap i en
arbetslöshetskassa har beviljats, begär ersättning hos kassan för återstoden av
ersättningsperioden. Som framgår av 14 andra stycket lagförslaget är, såsom
fallet är också för närvarande, en ersättningsperiod med grundbeloppet enligt
KAS-lagen helt åtskild från en ersättningsperiod enligt ALF-lagen eller en
ersättningsperiod med dagpenning enligt KAS-lagen.
I fråga om 8 hänvisas i övrigt till kommentaren till förslaget om ändring i
KAS-lagen.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om överhoppningsbar tid.
Motsvarande bestämmelser finns i 13 lagförslaget.
9
I paragrafen införs ett avgiftsvillkor. Ersättning enligt ALF-lagen lämnas
sålunda endast till den medlem som - tillsammans med uppfyllande av något
arbetsvillkor enligt de bestämmelser som gäller om det - uppfyller
avgiftsvillkoret. Paragrafen motsvarar 9 första stycket förslaget till ändring
i KAS-lagen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
Avgiftsvillkoret ersätter kravet på viss tids medlemskap i en arbetslös-
hetskassa som förutsättning för rätt till ersättning.
Bestämmelser om avgiftsvillkoret finns också i övergångsbestämmelserna.
10 - 12
I paragraferna finns bestämmelser om arbetsvillkor. Regleringen överensstämmer i
sak med regleringen i
10 - 12 förslaget till ändring i KAS-lagen. Till kommentaren till det
lagförslaget hänvisas.
För uppfyllande av det särskilda arbetsvillkoret i 10 a jämställs med
förvärvsarbete också tid då den försäkrade i enskilt hem har vårdat åldring
eller handikappad i sådan utsträckning att hon eller han har varit förhindrad
att stå till arbetsmarknadens förfogande. Bortsett från sådan tid - som hittills
har varit tillgodoräkningsbar för uppfyllande av ett arbetsvillkor endast i
KAS-lagen - överensstämmer det särskilda arbetsvillkoret med 6 och 7
ALF-lagen i dessa lagrums nuvarande lydelser.
Bestämmelsen i 12 lagförslaget har i huvudsak samma innebörd som 6 tredje
stycket i lagrummets nuvarande lydelse.
Arbetsvillkoret behandlas också i övergångsbestämmelserna. Till kommentaren
till dessa hänvisas.
Föreskrifter om arbetsvillkor finns för närvarande i 6, 7 och 10 . I
nuvarande lydelsen av 10 finns en bestämmelse om att en försäkrad som
omedelbart före inträdet i en arbetslöshetskassa har varit medlem i en annan
sådan kassa, får för uppfyllande av medlems- och arbetsvillkoret tillgodoräkna
sig tid i den kassan. Bestämmelsen har inte längre någon relevans. Den har
kommenterats under 8 .
I 11 och 12 i lagrummens nuvarande lydelser finns bestämmelser om bl.a.
antalet dagar med ersättning, m.m. under en kalendervecka respektive
bestämmelser om att ersättning inte får lämnas för lördag eller söndag och inte
för tid när föräldrapenning lämnas. Motsvarande bestämmelser finns i 2 och 6
lagförslaget.
13
I paragrafen finns bestämmelser om överhoppningsbar tid. Motsvarande
bestämmelser finns i 8 i dess nuvarande lydelse. Förslaget överensstämmer med
13 i förslaget till ändring i KAS-lagen. Till kommentaren till det
lagförslaget hänvisas.
I paragrafens nuvarande lydelse finns bestämmelser om karenstid. Bestämmelser
av denna innebörd finns i 7 lagförslaget.
14
Paragrafens första och andra stycken överensstämmer med de föreslagna
ändringarna i 14 första och andra styckena KAS-lagen. Till kommentaren till
det lagförslaget hänvisas.
Paragrafens tredje stycke överensstämmer med fjärde stycket i paragrafens
nuvarande lydelse.
I den nuvarande lydelsen av paragrafens andra stycke finns en bestämmelse om
att tid i arbetslivsutveckling inte skall räknas in i ersättningsperioden. En
motsvarande bestämmelse finns i 14 a lagförslaget.I den nuvarande lydelsen av
paragrafens tredje stycke finns en hänvisning till 10 i dess gällande lydelse.
Som har påpekats vid kommentaren till 8 har den bestämmelsen inte längre någon
relevans.
14 a
Paragrafen överensstämmer med 14 a förslaget till ändring i KAS-lagen. Till
kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
Motsvarande bestämmelser finns i 13 andra stycket och
14 andra stycket i dessa lagrums gällande lydelser.
15
Paragrafen överensstämmer med 15 förslaget till ändring i KAS-lagen. Till
kommentaren till nämnda lagförslag hänvisas.
17
Ändringarna i paragrafen är en konsekvens av ändringarna i KAS-lagen. Någon
materiell ändring åsyftas inte.
20 - 21
Paragraferna överensstämmer i sak med 20 - 21 KAS-lagen. Till kommentaren
till nämnda lagförslag hänvisas.
I 20 andra stycket andra meningen i dess nuvarande lydelse föreskrivs att
AMS får medge att en större andel av medlems inkomst än vad som framgår av
första meningen skall utgöra medlemmens dagsförtjänst. Bestämmelsen tillämpas
inte och fyller inte heller längre något behov. Detsamma gäller bestämmelsen i
20 tredje stycket i dess nuvarande lydelse. Enligt den bestämmelsen skall, om
det saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra stycket, som
medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per
arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma arbetsförmåga som
medlemmen.
Bestämmelsen i 20 femte stycket i dess nuvarande lydelse har flyttats till
en ny paragraf, 20 a .
Beräkningen av dagpenning behandlas också i övergångsbestämmelserna.
24
Bestämmelsen om att det för vissa deltidsarbetslösa får föreskrivas om karenstid
utöver vad som annars följer av lagen har flyttats till 7 tredje stycket
lagförslaget.
25
Andra stycket i paragrafen har utgått som en konsekvens av de nya bestämmelserna
om arbetsvillkor.
30
En ändring har gjorts i paragrafens tredje stycke. Ändringen överensstämmer med
30 tredje stycket KAS-lagen i den lagens föreslagna lydelse. Till kommentaren
till det lagförslaget hänvisas.
31
Paragrafen överensstämmer med 31 förslaget till ändring i KAS-lagen. Till
kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
31 a
Av paragrafen framgår att med beslut om avstängning enligt denna lag skall
jämställas beslut enligt KAS-lagen om avstängning från rätt till ersättning. För
paragrafens tillämpning spelar det ingen roll om beslutet enligt KAS-lagen om
avstängning har avsett en ersättningsperiod med dagpenning eller en
ersättningsperiod med grundbeloppet.
31 b
Enligt 48 2 får från medlemskap i arbetslöshetskassan uteslutas den som
medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilseledande uppgift
angående förhållande av betydelse för rätten till medlemskap eller ersättning.
Den som har uteslutits ur en arbetslöshetskassa och söker inträde i en annan
kassa måste enligt gällande bestämmelser på nytt uppfylla medlems- och
arbetsvillkoren innan ersättning kan lämnas. Som tidigare framgått föreslås
medlemsvillkoret slopat. Den nu föreslagna paragrafen syftar till att åstadkomma
en motsvarighet till nu gällande regelsystem när uteslutningen ur en
arbetslöshetskassa berott på ett sådant oredligt beteende som sägs i 48 2. Av
förslaget framgår att ersättning i den berörda situationen inte får lämnas innan
ett år har förflutit från tidpunkten för uteslutningen ur arbetslöshetskassan.
En bestämmelse med samma syfte finns i förslaget till 34 KAS-lagen.
32
Av paragrafens första stycke framgår att en ansökan om ersättning skall göras på
blankett enligt fastställt formulär. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) avses utforma
blanketten. Kravet på att ansökan skall göras på blankett motiveras av
bestämmelserna i andra och fjärde styckena.
Enligt andra stycket skall den försäkrade i förekommande fall lämna uppgift om
den tidpunkt då hon eller han senast fick ersättning från en arbetslöshetskassa
eller ersättning enligt KAS-lagen. Uppgiften har betydelse för den gemensamma
periodberäkningen i fråga om dagpenning enligt KAS-lagen och ersättning enligt
ALF-lagen. Enligt 14 andra stycket lagförslaget räknas nämligen i en
ersättningsperiod in ersättningstid med dagpenning enligt KAS-lagen. Bortsett
från beräkningen av det återstående antalet ersättningsdagar i
ersättningsperioden för vilka ersättning enligt ALF-lagen skall lämnas har
uppgiften betydelse för frågan om karenstid enligt 7 andra stycket och om
avgifts- och arbetsvillkor enligt 8 tredje stycket.
Tredje stycket överensstämmer i sak med första stycket andra och tredje
meningarna samt tredje stycket i dessa bestämmelsers nuvarande lydelser.
Fjärde stycket i paragrafen överensstämmer med 32 fjärde stycket KAS-lagen
i den föreslagna lydelsen. Till kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
Av femte stycket framgår att ansökningar, intyg, utlåtanden och övriga
uppgifter skall förvaras bland kassans handlingar. Bestämmelsen motsvaras
närmast av paragrafens andra stycke i dess gällande lydelse.
Frågan om ansökningsförfarandet behandlas också i övergångsbestämmelserna.
34
Av paragrafens andra stycke framgår att ett beslut om indragning av ersättning
enligt 34 KAS-lagen vid tillämpningen av denna lag skall anses innebära att
sökanden har frånkänts rätt till ersättning under den tid som beslutet om
indragning gäller.
52 a
Av paragrafens första stycke framgår att en arbetslöshetskassa på begäran av en
länsarbetsnämnd som handlägger ärenden om KAS skall lämna uppgifter som nämnden
behöver för sin handläggning av ett ersättningsärende.
Enligt andra stycket skall en arbetslöshetskassa lämna uppgifter för tillsyn
samt för uppföljning och utvärdering av arbetslöshetsförsäkringen.
Med uppgifter för tillsyn åsyftas uppgifter om tillämpningen av ALF-lagen och
uppgifter som rör ersättningar åt enskilda medlemmar. Uppgifter i det senare
avseendet syftar bl.a. till att undvika eller uppdaga felaktiga utbetalningar
inom försäkringen eller KAS.
Uppgifter för uppföljning och utvärdering av arbetslöshetsförsäkringen syftar
till att tillgodose behovet av statistiskt underlag.
Den närmare uppgiftsskyldighet som åvilar arbetslöshetskassorna enligt andra
stycket skall preciseras genom föreskrifter av regeringen.
Övergångsbestämmelser
2.
Övergångsbestämmelsen överensstämmer med punkten 2 av övergångsbestämmelserna
till förslaget om ändring i KAS-lagen. Till kommentaren till det lagförslaget
hänvisas.
3.
Som framgår av 6 har kravet på viss tids medlemskap i en arbetslöshetskassa
som förutsättning för rätt till ersättning slopats. Enligt 9 skall i stället
som en förutsättning för ersättning enligt denna lag gälla att den försäkrade
uppfyller avgiftsvillkoret. Av denna punkt av övergångsbestämmelserna framgår
emellertid att den som inte uppfyller avgiftsvillkoret likväl skall anses ha
uppfyllt det, om han uppfyller medlemsvillkoret enligt den äldre bestämmelsen i
6 1. Förutsättningen för detta är att den försäkrade begär ersättning för en
ny ersättningsperiod efter ikraftträdandet men före utgången av juni 1995.
4 och 5.
Bestämmelserna överensstämmer i tillämpliga delar med punkterna 3 och 4 av
övergångsbestämmelserna till förslaget till ändring i KAS-lagen. Till
kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
6.
Enligt 6 första stycket 2 i lagrummets nuvarande lydelse uppfylls
arbetsvillkoret av den som under ramtiden har utfört förvärvsarbete i minst 75
dagar fördelade på minst fyra månader. Endast dag då förvärvsarbete har utförts
i minst tre timmar får därvid räknas in. Detta kvalifikationskrav får anses vara
mildare än det arbetsvillkor som föreslås i de nya bestämmelserna. Motivet för
övergångsregeln i denna punkt är att den som uppfyller arbetsvillkoret enligt de
äldre bestämmelserna skall anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor enligt
de nya bestämmelserna. Ramen för övergångsbestämmelsens tillämpning är densamma
som i punkten 5 första stycket. Den gäller alltså vid prövningen av rätten till
ersättning för ytterligare en ersättningsperiod (2), när en ersättningsperiod
som har börjat men inte avslutats före ikraftträdandet (1) går till ända.
Övergångsregeln enligt denna punkt har däremot inte någon relevans för den
situation som behandlas i punkten 5 andra stycket.
7.
Övergångsbestämmelsen i denna punkt överensstämmer i huvudsak med punkten 5 av
övergångsbestämmelserna till förslaget till ändring i KAS-lagen. Till
kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
Denna övergångsbestämmelse innebär emellertid att också den som har uppfyllt
arbetsvillkoret enligt 6 och 7 i dessa lagrums lydelse före den 1 juli 1994,
skall anses ha uppfyllt något allmänt arbetsvillkor när rätten till ersättning
för en ersättningsperiod prövas.
8.
Övergångsbestämmelsen överensstämmer med punkten 6 av övergångsbestämmelserna
till förslaget till ändring i KAS-lagen. Till kommentaren till det lagförslaget
hänvisas.
9.
Första stycket i övergångsbestämmelsen överensstämmer med punkten 7 av
övergångsbestämmelserna till förslaget till ändring i KAS-lagen. Till
kommentaren till det lagförslaget hänvisas.
I andra stycket görs undantag från bestämmelsen i första stycket. Av stycket
framgår att äldre bestämmelser om beräkningen av dagpenningen alltid skall
tillämpas om den försäkrade har kvalificerat sig till den nya
ersättningsperioden genom att - på grund av övergångsreglerna - uppfylla
arbetsvillkoret enligt de äldre bestämmelserna.
10.
Av övergångsbestämmelsen framgår att de nya bestämmelserna i 32 skall
tillämpas på ansökningar om ersättning som görs efter ikraftträdandet.
16.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling
I 2 och 3 görs ändringar som en konsekvens av ändringarna i ALF-lagen och
KAS-lagen. Hänvisningen i 2 till 10 a ALF-lagen och 10 a KAS-lagen innebär
att arbetslivsutveckling, liksom t.ex. arbetsmarknadsutbildning, får
tillgodoräknas för att uppfylla det särskilda arbetsvillkoret men inte för att
uppfylla något allmänt arbetsvillkor.
16.4Förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)
Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse får bl.a. den som är utförsäkrad från
en arbetslöshetskassa vuxenstudiestöd med det högre belopp som framgår av 7 a -
7 c och 8 b i samma kapitel. Ändringen innebär att också den som är
utförsäkrad från dagpenning enligt KAS-lagen skall få vuxenstudiestöd med det
högre beloppet.
Förslag till ändring i samma paragraf avses läggas fram också i propositionen
1993/94:156.
Arbetsmarknadsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 mars 1994
Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Johansson,
Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Thurdin, Hellsvik, Wibble,
Björck, Davidson, Könberg, Odell, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Hörnlund
Regeringen beslutar proposition 1993/94:209 Den fortsatta reformeringen av
arbetslöshetsförsäkringen.
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller
upprepar ett
normgivnings-
bemyndigande
Lag om ändring i
1. lagen 4, 6, 7, 12, 14,
(1973:370) om 20, 24, 32, 52 a
arbetslöshetsförsäkring,4, 6, 7, 12, 14,
2. lagen 15, 17, 20, 21 a,
(1973:371) om 22, 24, 25, 27 g,
kontant 28, 30, 32
arbetsmarknads-
stöd.