Post 6839 av 7189 träffar
Propositionsnummer ·
1994/95:100 ·
Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96
Ansvarig myndighet: Finansdepartementet
Dokument: Prop. 100
Bilaga 3 till budgetpropositionen
1994/95:100
Justitiedepartementet
(andra huvudtiteln)
Prop.
1994/95:100
Bilaga 3
I INLEDNING
1 Sammanfattning av reformarbetet
Till Justitiedepartementets ansvarsområde hör bl.a. polisen, åklagarväsendet,
domstolsväsendet och kriminalvården, alltså de kärnfunktioner i samhället som
utgör huvudparten av rättsväsendet. Verksamheten inom rättsväsendet är grund-
läggande för den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Rättssäkerheten
ställer höga krav på bl.a. likformighet och förutsebarhet i normgivning och
rättstillämpning. Rättstryggheten, dvs. den enskildes självklara krav på
trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom, uppnås genom ett metodiskt
brottsförebyggande arbete, relevanta rättsregler och effektivitet i brottsbe-
kämpningen.
Ett väl fungerande rättsväsende är en av de viktigaste grundpelarna i ett
demokratiskt samhälle. Allmän enighet råder om att det i allt väsentligt är en
exklusiv uppgift för statsmakterna att ansvara för nödvändiga uppgifter inom
rättsväsendet. Tillståndet i rättsväsendet kan sägas utgöra ett mått på
statsmakternas förmåga att leva upp till de krav som måste ställas på en
rättsstat.
Att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot att utsättas för
brott är en central uppgift för rättsväsendet. Ett aktivt och offensivt
brottsförebyggande arbete är en avgörande förutsättning för möjligheterna att
minska brottsligheten. Kampen mot våld, narkotika och ekonomisk brottslighet
måste prioriteras och intensifieras. Brottsoffrens ställning skall stärkas.
Regeringens ambition är att Sverige åter skall bli ett föregångsland när det
gäller att förebygga och bekämpa brott.
De aviserade utgiftsnedskärningarna i den statliga verksamheten, som är en del
i regeringens strategi för att stärka de offentliga finanserna, berör också
rättsväsendet. Det är därför angeläget att alla möjligheter tas till vara att
rationalisera och effektivisera verksamheten inom rättsväsendet. Målen för detta
reformarbete är, trots minskade resurser, att rättssäkerheten och rätts-
tryggheten skall stärkas, brottsligheten bekämpas med kraft och rättsväsendet
utnyttjas ännu effektivare.
Rationaliserings- och effektiviseringsåtgärderna kommer att beröra alla nivåer
inom rättsväsendet. Arbets- och organisationsformer måste omprövas och
moderniseras, samordningen och samarbetet mellan myndigheterna förbättras och
stärkas, användningen av informationsteknik byggas ut och utvecklas, informa-
tionsförsörjningen effektiviseras m.m. Även strukturellt inriktade åtgärder
måste övervägas för att minska arbets- och anslagsbelastningen inom rätts-
väsendet, t.ex. avkriminalisering, renodling av rättsväsendets uppgifter och
utveckling av alternativa finansieringsformer. Målsättningen är att ytterligare
förbättra användningen av rättsväsendets begränsade resurser och därigenom öka
effektiviteten i verksamheten.
Detta reformarbete kräver inte bara initiativförmåga, utan också omdöme,
skicklighet och handlingskraft hos dem som skall ansvara för genomförandet.
Regeringens uppfattning är att rättsväsendet har klarat sina uppgifter väl.
Regeringen har därför stor tilltro till rättsväsendets förmåga att också lösa
dessa stora och komplicerade frågor på ett rationellt sätt.
Justitiedepartementet ansvarar inte bara för rättsväsendets institutioner och
regelsystem. Till departementets ansvarsområde hör också lagstiftning som har
stor betydelse för medborgarna och samhällets utveckling, t.ex. grundlagarna,
familjerätten och den övriga civilrätten. På dessa områden drivs reformarbetet
vidare. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU) medför att
lagstiftningsarbetet på vissa områden kommer att ske på nya villkor och delvis i
nya former. En närmare redogörelse för lagstiftningsarbetet inom
Justitiedepartementets område lämnas i bilaga 3.1.
2 Rättsväsendets besparingar perioden 1995 - 1998
För att stärka de offentliga finanserna kommer, som nyss nämnts, utgifterna på
alla samhällsområden att minska med början redan budgetåret 1995/96. De
sammanlagda besparingarna för rättsväsendet kommer under budgetåret att uppgå
till cirka 400 miljoner kronor. En närmare beskrivning av vilka besparingar och
rationaliseringsåtgärder som kommer att genomföras finns under respektive
anslagsavsnitt. Som exempel på sådana åtgärder kan här nämnas ytterligare
rationaliseringar och åtgärder för att underlätta frivilliga avgångar inom
polisväsendet, en ändrad instansordning inom de allmänna förvalt-
ningsdomstolarnas område samt ett fortsatt rationaliseringsarbete inom
kriminalvården i form av bl.a. organisationsförändringar och en begränsning av
utbyggnaden av anstalts- och häktesorganisationen.
Emellertid kommer inte dessa åtgärder att räcka utan strävandena mot ett
rationellare, effektivare och billigare rättsväsende måste fortsätta även i
framtiden. Därför kommer inriktningen att vara att utgifterna inom rättsväsendet
skall skäras ned med ytterligare 600 miljoner kronor t.o.m. budgetåret 1998 så
att den sammanlagda besparingen under mandatperioden uppgår till en miljard
kronor.
De nu nämnda besparingarna ställer krav på att reformarbetet inom rättsväsendet
fortsätter, när det gäller såväl rättsreglerna som strukturen och
organisationen. Som exempel kan nämnas ett ökat användande av prövningstillstånd
i främst hovrätterna och ett ökat användande av alternativ till fängelse vilket
minskar belastningen på kriminalvården. Inom området för samhällets rättshjälp i
olika former kommer sådana förändringar att genomföras som minskar statens
utgifter. Under förutsättning att en arvsskattereform genomförs kan vidare
verksamheten med bouppteckningsregistering vid tingsrätterna avskaffas eller
åtminstone förenklas avsevärt vilket kan ge stora besparingar. Utrymme finns
också för mer allmänna rationaliseringar på andra delar av rättsväsendets olika
verksamhetsområden. Regeringen återkommer senare med de förslag till
lagstiftning och de direktiv som är nödvändiga för att genomföra den nu
skisserade nedskärningen av utgifterna inom rättsväsendet.
Sammanfattning av besparingarna (miljoner kr)
1995/96 (12 mån) T.o.m. 1998
Polisväsendet 235 235
Domstolsväsendet 89 89
Kriminalvården 50 50
Rättshjälpen 14 14
Övrigt 12 12
Ytterligare åtgärder - 600¹)
400 1 000
1) Justitiedepartementets besparingar på sammanlagt 600 miljoner kr för
budgetåren 1997 och 1998 är inte fördelade på verksamhetsområden.
3 EU-medlemskapet m.m.
Sverige kommer inom kort att bli medlem i Europeiska unionen. De grundlagsänd-
ringar som krävs för detta har nyligen trätt i kraft. Medlemskapet innebär att
de europeiska gemenskapernas regelverk blir gällande i Sverige, antingen direkt
eller efter särskilda svenska lagstiftningsåtgärder. Det innebär också att
principerna om EG-rättens företräde framför nationell lagstiftning och om dess
direkta tillämpning och effekt vinner insteg i det svenska rättslivet. Vi träder
in i en delvis ny rättslig miljö med gemensamt beslutad lagstiftning på många
områden och med gemensamma institutioner.
Våra svenska domstolar och andra myndigheter är allmänt sett väl förberedda för
den nya situationen, inte minst genom den gradvisa anpassning som ägt rum till
följd av EES-avtalet och genom de informations- och utbildningsinsatser som i
olika sammanhang vidtagits av statsmakterna. Det är ändå ofrånkomligt att de
rättstillämpande organen kommer att behöva ägna mycken tid och stora resurser åt
den omställningsprocess som pågår. Det bör i sammanhanget understrykas att
tillämpningen av EG-rätten är en angelägenhet som i varje medlemsstat ankommer
på de nationella domstolarna och myndigheterna. Dessa har alltså det yttersta
ansvaret för att EG:s rättsregler tillämpas på ett korrekt sätt i det egna
landet. Någon överprövning av svenska domar och myndighetsbeslut varken kan
eller får ske av de gemensamma EG-institutionerna. Ytterligare konsekvenser av
ett EU-medlemsskap, t.ex. för polisens arbete på det internationella planet,
kommer att beröras i det följande.
På ett liknande sätt som EU-medlemsskapet kan den inkorporering av Europarådets
konvention om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som riksdagen
beslutat om - med ikraftträdande den 1 januari 1995 - leda till att
internationella rättskällor får ökad betydelse för svensk rättskipning.
4 Domstolarna och åklagarväsendet
De centrala delar av rättsväsendet som utgörs av domstolar och åklagar-
myndigheter skall utvecklas så att de kan svara mot de krav som ställs inför
2000-talet.
Genom beslutet år 1989 att tillkalla Domstolsutredningen togs ett viktigt steg
mot ett rationellare och effektivare domstolsväsende. Sedan utredningen lämnade
sitt slutbetänkande Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106) har arbete
pågått för att förverkliga huvuddelen av utredningens förslag. Detta har lett
till att ett flertal viktiga reformer har kunnat genomföras, medan andra har
påbörjats. Den huvudsakliga vinsten ligger i att man genom förändringar på såväl
det processrättsliga som det organisatoriska och administrativa planet skapar
ett effektivare och bättre fungerande domstolsväsende. En annan fördel som är
viktig i dagsläget är att verksamheten kan bedrivas med mindre resurser.
Det fortsatta reformarbetet syftar till att renodla domstolarnas arbetsupp-
gifter så långt som möjligt. Domstolarna bör i princip ha endast rättskipande
uppgifter. Detta gäller både allmänna domstolar och allmänna
förvaltningsdomstolar. Även mellan instanserna i de båda domstols-
organisationerna bör renodlingsprincipen få genomslag. Ett effektivt och
rationellt domstolsväsende förutsätter att varje instans bara ägnar sig åt det
som den är avsedd för. Instansordningen bygger därför på en funktionsfördelning
mellan de olika nivåerna. I linje härmed skall tyngdpunkten i rättskipningen
ligga i första instans. Hovrätternas och kammarrätternas uppgift skall i första
hand vara att kontrollera riktigheten av överklagade underrättsavgöranden och
att korrigera de avgöranden som är materiellt eller formellt oriktiga. Detta
kräver i många fall inte en fullständig omprövning av det överklagade
avgörandet, utan prövningen kan ske i enklare former. Högsta domstolen och Rege-
ringsrätten skall främst ägna sig åt prejudikatbildning.
Principen om att den grundläggande domstolsprövningen skall ligga i första
instans kan numera sägas vara genomförd i de allmänna domstolarna. I fråga om de
allmänna förvaltningsdomstolarna pågår sedan en tid ett omfattande arbete med
att etappvis flytta ner ett stort antal målgrupper i instansordningen så att den
första domstolsprövningen sker i länsrätt i stället för som hittills i
kammarrätt. Arbetet med detta går vidare och närmar sig sin slutfas.
Som ett led i strävandena att effektivisera hovrättsförfarandet så att målen
kan avgöras på ett snabbare och mer ändamålsenligt sätt och resurserna kan
koncentreras på de mer svårbedömda och kvalificerade målen har kravet på
prövningstillstånd i hovrätt utvidgats. En särskild utredare arbetar vidare på
detta område. Regeringen har stora förväntningar på resultatet av denna
utredning som bör kunna leda till att det införs generella regler om
prövningstillstånd i hovrätt. I detta hänseende har reformarbetet när det gäller
de allmänna förvaltningsdomstolarna kommit längre. Regler av generell karaktär
som gör det möjligt att ställa krav på prövningstillstånd i kammarrätt har
nyligen införts i förvaltningsprocesslagen, och frågan om vilka målgrupper som
skall omfattas av ett sådant krav har därefter tagits upp parallellt med att
olika måltyper har flyttats ner i instanskedjan.
När det gäller Regeringsrätten har regeringen nyligen föreslagit ändringar som
innebär att Regeringsrätten avlastas vissa ärenden om resning och återställande
av försutten tid liksom en del rättsprövningsärenden, vilka skall handläggas av
kammarrätterna. Det innebär att Regeringsrätten mer kan koncentrera sig på de
mål och ärenden som har betydelse för prejudikatbildningen. Andra förslag som
innebär en renodling av Regeringsrättens roll förbereds.
Även förfarandereglerna kommer att ändras och moderniseras. Regeringen kommer
att presentera ett förslag till en ny ärendelag som bl.a. är anpassad till de
nya måltyper som efterhand läggs på tingsrätterna, t.ex. konkurrensmål och mål
enligt skuldsaneringslagen. Frågan om att införa regler som innebär att en
större grupp människor får möjlighet att i domstol driva anspråk, s.k. gruppta-
lan, är aktuell. En sådan möjlighet kan förväntas få betydelse särskilt på
konsument- och miljöområdet men också på jämställdhetsområdet. Även
förvaltningsprocesslagen behöver ändras mot bakgrund av de genomgripande föränd-
ringar som görs beträffande instansordningen. Så krävs t.ex. en mer generell
reglering av myndigheternas talerätt i förvaltningsprocessen.
Förvaltningsförfarandet och förvaltningsprocessen måste också anpassas till
Europakonventionens krav på domstolsprövning av vissa förvaltningsbeslut.
Till de områden inom processrätten som behöver ses över hör rättshjälpen.
Lagstiftningen på detta område är också för närvarande föremål för en genom-
gripande översyn som rör bl.a. villkoren för och omfattningen av rättshjälpen,
regleringen av ersättning till biträden, den allmänna rättshjälpens förhållande
till rättsskyddsförsäkringar samt vissa frågor som rör organisationen. Översynen
bör kunna leda till betydande besparingar inom rättshjälpen.
Även vad gäller arbetsmetoderna vidtas åtgärder för att rationalisera
verksamheten inom domstolsväsendet. Som exempel kan nämnas databaserade
målhanteringssystem för domstolarna, något som på sikt bör kunna leda till
rationellare arbetsmetoder. Domstolsväsendets organisation i stort rymmer också
i sig möjligheter till rationaliserings- och effektiviseringsåtgärder av olika
slag. Förutom att domstolarnas arbetsuppgifter renodlas så långt som möjligt bör
också bl.a. skilda former av samverkan mellan olika domstolar och myndigheter
kunna skapa bättre organisatoriska förutsättningar för ett rationellt
rättsväsende. Den informationstekniska utvecklingen ger nya möjligheter som
måste tas till vara.
De ändringar i Domstolsverkets organisation och den omfördelning av
administrativa uppgifter mellan verket och domstolarna som för närvarande pågår
är värdefulla inslag och denna omställningsprocess bör därför slutföras som
planerat.
I det här sammanhanget skall också kort beröras det regeringsförslag om för-
valtningen inom domstolsväsendet som efter riksdagsbeslut år 1993 bl.a. ledde
till en ändrad sammansättning av Domstolsverkets styrelse och av Tjänsteför-
slagsnämnden för domstolsväsendet. Fackliga representanter skulle inte längre
ingå i dessa organ och de politiskt förtroendevalda skulle utgå ur styrelsen som
i stället sattes samman av personer huvudsakligen hämtade från domstolarna.
Regeringen avser att återinföra den ordning som gällde tidigare.
Det är viktigt att modernisering och rationalisering inom åklagarväsendet drivs
lika långt som inom andra delar av statsförvaltningen. Ett förändringsarbete
pågår också på flera plan i syfte att skapa en åklagarorganisation som på bästa
sätt kan anpassa verksamheten till vad som behövs på den lokala och regionala
nivån. Bland annat bereds frågor rörande den lokala och regionala organisa-
tionen, och vidare avser Riksåklagaren att på eget initiativ se över besluts-
strukturen inom åklagarväsendet under våren 1995. Även här bör den nya
informationsteknikens möjligheter utnyttjas på bästa sätt för att göra
verksamheten så effektiv som möjligt.
5 Kriminalpolitiken
5.1 Inriktningen
Straffsystemet är av stor betydelse för samhällets förmåga att upprätthålla
respekten för givna normer och regler. Men för att uppnå målet för det
kriminalpolitiska arbetet - att minska brottsligheten - måste den allmänna
politiken ha en inriktning som leder till social trygghet, en rättvis fördelning
och ett människovänligt samhälle, dvs. till ett samhälle som vilar på
solidaritet människor emellan. En ekonomisk politik och en familjepolitik som
syftar till att minska klyftorna i samhället och andra åtgärder som motverkar
segregation och utslagning är därför av största betydelse. Eftersom brottsligt
beteende ofta grundläggs tidigt, är det särskilt viktigt att det på alla områden
skapas förutsättningar för barn och unga att växa upp och utvecklas till mogna,
trygga och ansvarskännande individer. Att på detta sätt skapa bättre
levnadsvillkor, inte minst för barn och ungdomar, är naturligtvis i första hand
en allmän välfärds- och rättvisefråga, och därmed något som främst ankommer på
andra än Justitiedepartementet och dess myndigheter. Exempelvis är samhällets
förmåga att motverka alkohol- och narkotikamissbruk central i det kriminal-
politiska arbetet. Likaså är den allmänna normbildningen - bl.a. genom en
diskussion kring etik och moral - betydelsefull. Men givetvis har också
rättsväsendet här viktiga uppgifter. För att i praktiken uppnå det kriminal-
politiska målet är det direkt brottsförebyggande arbete som polisen svarar för
av avgörande betydelse, men naturligtvis är också de insatser som görs inom
kriminalvården och på andra håll inom rättsväsendet viktiga.
Utvecklingen inom polisen drivs nu enligt två huvudlinjer. För det första skall
närpolisverksamheten vara basen i polisens verksamhet. Den skall bedrivas vid
små lokalt anknutna enheter där uppgiften i första hand är att bekämpa
vardagsbrottsligheten och skapa trygghet i närsamhället. Den andra huvudlinjen
innebär en specialisering av den kriminalutredningsverksamhet där arbetet kräver
särskild kompetens och samordning. Den brottslighet som skall bekämpas av dessa
kvalificerade kriminalenheter är ofta i någon mening organiserad och grov. I
denna andra huvudlinje ingår utvecklandet av kriminalunderrättelseverksamheten -
dvs. att inhämta och analysera samt delge information om brottslingar och brott
till de operativa enheterna i polisorganisationen.
Strategin för allt polisarbete är att det skall vara problemorienterat, dvs.
kunskapen om gärningsmän, kriminella handlingar och andra bakomliggande orsaker
skall användas aktivt i arbetet på att förhindra brottslighet och
ordningsstörningar. En viktig insikt, som detta ger, är att många av polisens
uppgifter kan och bör lösas i samarbete och samverkan med andra myndigheter och
organisationer.
I ett läge där besparingar således inte kan undvikas är det emellertid viktigt
att se till att polisen ges bästa möjliga förutsättningar för sitt arbete. Ny
teknik måste tas i bruk i polisens arbete. Särskilt när det gäller den grövre
och organiserade brottsligheten är det således viktigt att polisen får
förutsättningar att tillgodogöra sig de ökade möjligheter till övervakning och
informationsinsamling som denna nya teknik medför. Det finns därför anledning
att se över gällande regler för exempelvis brottsregistrering, TV-övervakning,
hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning och annan teknisk övervakning.
Det ekonomiska läget gör att rationaliseringar måste göras även inom
kriminalvården. En utgångspunkt i detta arbete måste dock vara att kravet på
humanitet kan uppfyllas. Genom ändringar i kriminalvårdslagstiftningen kommer
möjligheterna till differentiering av de intagna mellan olika anstalter och
anstaltstyper att öka, vilket skapar förutsättningar för ett bättre
påverkansarbete. Metodutveckling och framtagande av olika påverkansprogram är
här viktiga inslag. Det är också angeläget med en uppföljning och utvärdering av
programverksamheten och andra behandlings- och utbildningsprojekt för de
intagna. Förhållandena för intagna som är psykiskt störda måste förbättras.
Fortsatta insatser kommer att vidtas för att förhindra förekomsten av narkotika
på anstalterna.
Regeringens inriktning är att på sikt minska användningen av fängelsestraff. De
ytterligare alternativ till fängelse som nu prövas i form av försöksverksamhet
med samhällstjänst och intensivövervakning med elektronisk kontroll är därför av
stort intresse. Förberedelser pågår också för att göra en översyn av
bötesstraffet i syfte att bl.a. belysa möjligheterna att öka användningen av
böter som påföljd.
Häktena bör humaniseras, bl.a. genom att åtgärder vidtas för att minska de
häktades isolering.
Myndigheternas resultatrapportering måste utvecklas. Det gäller framför allt
redovisningar och analyser av måluppfyllelse, effekter och utfall, som underlag
för åtgärds- och resursavvägningen i fråga om rättsväsendets samlade insatser
mot brott. Mot denna bakgrund har en utredning tillsatts med uppgift att ta fram
en samlad resultatredovisning för det kriminalpolitiska området. Syftet med en
sådan resultatredovisning är att den skall kunna ge ett bättre underlag för
bedömningen av vilka insatser som ger bäst resultat i förhållande till de
kriminalpolitiska målen.
Avslutningsvis skall här sägas att när det gäller inriktningen av kriminal-
politiken är det fyra frågor som kommer att ägnas särskild uppmärksamhet den
närmaste tiden:
- det brottsförebyggande arbetet,
- kampen mot narkotikabrottsligheten,
- en kraftsamling mot våldet, och
- kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
I det följande kommer dessa fyra frågor att beröras ytterligare.
5.2 Brottsförebyggande och brottsofferinriktat arbete
För att minska brottsligheten och öka tryggheten mot brott är det nödvändigt att
utveckla det brottsförebyggande arbetet.
Den brottsförebyggande dimensionen måste beaktas i samhällets verksamhet på
alla nivåer, inte bara inom rättsväsendet.
Liksom andra samhällsinsatser mot brott måste det brottsförebyggande arbetet
bygga på kunskaper om verkligheten, t.ex. om brottslighetens omfattning och
struktur, orsakerna till att brott begås samt sociala och andra faktorer som
finns i bakgrunden till brottsligt beteende. Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har
en viktig roll när det gäller att förse statsmakterna, myndigheterna och de
enskilda med kunskap, idéer och information.
En tyngdpunkt i det brottsförebyggande arbetet måste vara att förhindra att
ungdomar dras in i kriminalitet. Forskningen visar att kriminellt beteende inte
sällan grundläggs mycket tidigt i livet, redan under de första skolåren eller
dessförinnan. Tidiga insatser från bl.a. skolan för att uppmärksamma och stödja
barn med särskilda behov kan därför vara av avgörande betydelse för att
förhindra att ungdomar hamnar i ett kriminellt livsmönster.
De tecken som tyder på att nyrekryteringen av narkotikamissbrukare ökar är
oroande och måste tas på stort allvar, inte minst som ett led i det
brottsförebyggande arbetet. Polisens insatser måste inrikta sig såväl på
missbrukarledet som på den organiserade narkotikahandeln. Det är viktigt att
polisen tar till vara de möjligheter som finns att samarbeta med skola, sociala
myndigheter och andra i detta arbete. Kampen mot narkotikabrottsligheten måste
vara ett högt prioriterat område inom rättsväsendet.
Ett annat viktigt inslag i det brottsförebyggande arbetet är att begränsa
tillfällena och incitamenten att begå brott. Hit hör t.ex. att minska före-
komsten av vapen i samhället. Andra åtgärder rör t.ex. utformning av butiker och
bankkontor, bilars lås samt övervakning av offentliga eller andra platser som är
brottsutsatta.
Polisens nya inriktning mot ett problemorienterat arbetssätt ger goda
förutsättningar för att utveckla det brottsförebyggande arbetet i enlighet med
vad som nu har sagts.
Den parlamentariska Trygghetsutredningen har i betänkandet Trygghet mot brott i
lokalsamhället (SOU 1994:122) förordat att ideella organisationer, näringsidkare
och andra enskilda i ökad utsträckning engagerar sig i brottsförebyggande
arbete.
BRÅ kommer i april 1995 att till regeringen redovisa ett underlag till ett
nationellt brottsförebyggande program. Förslagen från BRÅ och
Trygghetsutredningen bör kunna ge underlag för att ytterligare utveckla ett
planmässigt och sammanhållet handlande från samhällets sida när det gäller
brottsförebyggande arbete.
Det kan finnas skäl att i detta utvecklingsarbete avsätta särskilda resurser
för att främja nya initiativ i det brottsförebyggande arbetet. Här avses
initiativ för att t.ex. utveckla nya metoder och kunskaper som innebär att det
brottsförebyggande arbetet kan föras framåt.
Ett brett brottsförebyggande arbete har väsentliga beröringspunkter med
brottsofferinriktad verksamhet. Många myndigheter och organisationer som arbetar
brottsförebyggande har också en viktig brottsofferstödjande funktion. Vidare kan
det i vissa fall vara lämpligt att inrikta det brottsförebyggande arbetet på
stödåtgärder för brottsoffer eller presumtiva brottsoffer. Det kan mot denna
bakgrund vara motiverat att på sikt överväga möjligheterna att samordna vissa
insatser och resurser i de brottsförebyggande och brottsofferinriktade
verksamheterna.
Brottsoffrens ställning har fortlöpande förstärkts genom olika lagstiftningsåt-
gärder. Arbetet kommer att drivas vidare i olika former. Vid sidan av de utred-
ningsprojekt rörande vålds- och andra brott som riktas mot kvinnor och barn som
redovisas i det följande, undersöks för närvarande t.ex. vilka åtgärder som
krävs för att förbättra situationen för målsägande och vittnen vid inställelse
till domstolsförhandlingar. Den lagstiftning som reglerar s.k. identitetsbyte
kan behöva ändras. Tillämpningen av lagstiftningen om besöksförbud följs upp.
5.3 Kampen mot narkotikabrottsligheten
Narkotikamissbruket är ett allvarligt samhällsproblem som måste motverkas med
kraft. Målet för samhällets insatser måste vara att skapa ett narkotikafritt
samhälle.
Det kan inte komma på fråga att ge avkall på den mycket restriktiva hållning
till narkotikan som vi intagit i vårt land. Som nyss nämnts (avsnitt 5.2) måste
kampen mot narkotikabrottsligheten även i fortsättningen vara ett högt
prioriterat område inom rättsväsendet. Regeringen kommer att aktivt arbeta för
att de liberaliseringssträvanden som finns i vissa länder vad gäller droger inte
får något fäste, vare sig i Sverige eller på annat håll.
Inom EU har narkotikabekämpning hög prioritet. EU:s medlemsländer har inlett
ett samarbete i syfte att införa nya arbetsmetoder och kontrollsystem. Arbetet
med dessa s.k. kompensatoriska åtgärder befinner sig emellertid ännu i ett
inledningsskede. Regeringen är inte beredd att ändra tullens befogenheter att
företa kontroll vid den inre gränsen, innan det står klart att detta kan ske
utan att illegal införsel av bl.a. narkotika därmed ökar. Befogenheten att
företa stickprovskontroll kan inte tas bort förrän nya arbetsmetoder och andra
kompensatoriska åtgärder har införts.
5.4 Kraftsamling mot våldet
Trots att den totala anmälda brottsligheten har minskat de senaste åren har
antalet våldsbrott ökat. Särskilt allvarlig är utvecklingen av den grova vålds-
brottsligheten, såsom bank- och postrån, och det sexuella våldet. Här skall
naturligtvis också nämnas de fall av mycket allvarlig våldsbrottslighet - med, i
några av fallen, många döda och sårade - som har inträffat under det senaste
året. Att komma till rätta med våldsbrottsligheten kommer därför att vara en
central uppgift under de kommande åren. En kraftsamling krävs för att engagera
allmänheten i kampen mot den fara för rättsstaten som våldsbrottsligheten utgör.
Kampen mot våldet måste föras på flera plan. Insatser krävs av statsmakterna,
exempelvis i form av skärpningar av vapenlagstiftningen och ökade insatser mot
rånbrottsligheten. Bl.a. måste åtgärder vidtas för att påtagligt minska såväl
tillgången på illegala vapen som möjligheten att uppträda beväpnad bland andra
människor. Det yttersta målet bör vara att skapa ett så vapenfritt samhälle att
endast legitim hantering av vapen förekommer. Men den viktigaste beståndsdelen i
kampen mot våldet är ändå enskilda människors engagemang. Statsmakternas kanske
främsta uppgift i detta sammanhang är därför att på olika sätt underlätta för
folkrörelserna, skolan, fritidsförvaltningar och liknande att samordna sina
insatser mot våldskulturen och våldet i samhället över huvud taget. Också här
kan dock rättsväsendet och då särskilt polisen spela en viktig roll.
Särskilda insatser krävs mot barn- och ungdomsvåld och våldsbrott riktade mot
kvinnor. Den förändrade inriktningen av polisens arbete bör ge goda
förutsättningar i detta sammanhang. Flera intressanta utredningsprojekt pågår
och planeras. Kvinnovåldskommissionen och Prostitutionsutredningen kommer snart
att presentera sina förslag. I deras arbete behandlas centrala frågor såsom
samlade åtgärder mot kvinnovåldet och bekämpande av prostitutionen. Skärpningar
av lagstiftningen angående sexualbrott mot barn har nyligen antagits av
riksdagen, men arbetet med att se över lagstiftningen på detta område kommer att
fortsätta. Direktiv till en utredning om samlade åtgärder mot barnpornografi har
nyligen beslutats. Regeringen kommer vidare att ta initiativ till en översyn av
bestämmelserna om sexualbrott i brottsbalken.
5.5 Ekobrott
Kampen mot den ekonomiska brottsligheten har i regeringsförklaringen framhållits
som ett prioriterat område.
Den ekonomiska brottsligheten snedvrider konkurrensen och utgör ett hot mot en
sund marknadsekonomi. I åtskilliga fall är det den enskilde som direkt drabbas
av denna brottslighet, t.ex. genom att inte få betalt för sitt arbete eller
rentav genom att förlora sin anställning när företag går omkull till följd av
oegentligheter i affärsverksamhet. Genom de stora skatteintäkter som undandras
genom den ekonomiska brottsligheten drabbas indirekt alla som lever i landet.
Till de mer svårmätbara konsekvenserna hör att affärsmoralen luckras upp och att
den allmänna rättsuppfattningen bland medborgarna påverkas negativt.
Brottslighet av detta slag har inte sällan samband med annan kriminalitet,
t.ex. genom att pengar från narkotikahandel eller annan olaglig verksamhet
tvättas och används i affärsverksamhet som, åtminstone till det yttre, är av
lagligt slag.
På senare år har en omfattande ekonomisk brottslighet uppdagats i vissa
branscher, bl.a. inom finansvärlden. Utanför Sveriges gränser har det skett en
kraftig ökning av inte minst den ekonomiska brottsligheten i länder inom det
forna Sovjetunionen, och denna brottslighet visar tendenser att sträckas ut till
länder i Västeuropa. Över huvud taget har den ökande internationaliseringen lett
till att brottsbekämpning alltmer måste ske genom ett internationellt samarbete,
och det påverkar givetvis också inriktningen av ekobrottsbekämpningen.
Det anförda visar att det är nödvändigt att nu ingripa på ett kraftfullt sätt
från samhällets sida mot den ekonomiska brottsligheten. Regeringen avser att
under våren 1995 presentera en samlad strategi för samhällets åtgärder mot den
ekonomiska brottsligheten. Målet är att kraftigt öka samhällets samlade insatser
när det gäller att förebygga och beivra ekonomisk brottslighet.
För att få avsedd effekt behövs åtgärder inom åtskilliga områden. Åtgärderna
berör flera departement. Inom regeringskansliet har Justitiedepartementet ett
ansvar för att samordna regeringens åtgärder mot ekonomisk brottslighet. I det
följande ges en kort översikt över vissa viktigare åtgärder som kommer att ingå
i den samlade strategin.
Myndigheternas samverkan när det gäller exempelvis utredning av misstänkt
ekobrottslighet måste förbättras. Det handlar bl.a. om att effektivisera
samarbetet mellan åklagare, polis, skattemyndigheter, kronofogdemyndigheter och
tullmyndigheter. I detta ligger att åklagarna måste ta ett fastare grepp om
såväl de enskilda utredningarna som den mer långsiktiga planeringen inom detta
område. Snabba åtgärder måste komma till stånd på såväl central som regional
nivå. Arbetet mot ekobrottsligheten måste prioriteras tydligare i myndighets-
verksamheten. Myndigheternas kompetens i fråga om ekonomisk brottslighet skall
utvecklas. För att uppnå hög effektivitet och kompetens skall organisatoriska
förändringar övervägas.
Skatteprocessen och brottmålsprocessen i ekobrottmål kommer att ses över för
att åstadkomma en snabbare handläggning.
Skattekontrollen måste effektiviseras. Bl.a. måste reglerna om revision,
tvångsmedel och betalningssäkring göras effektivare. Givetvis skall reglerna
utformas så att kravet på rättssäkerhet upprätthålls och så att inte seriös
näringsverksamhet försvåras.
Också företagens internkontroll bör kunna utvecklas. Här handlar det inte minst
om att utveckla etik och självkontroll inom näringslivet. Regeringen avser att
ta upp en diskussion om dessa frågor med företrädare för näringslivet och de
fackliga organisationerna.
Av stor betydelse är utformningen av civilrättsliga regler om exempelvis ansvar
för företags styrelse, om redovisning och om revisorernas roll. Detsamma gäller
regler om rutiner i samband med konkurs, inte minst konkursförvaltarens roll i
samband med att misstankar om ekonomisk brottslighet uppstår under konkursen.
Lagen om penningtvätt kommer att ses över. Inom det straffrättsliga området
pågår en översyn av skattebrottslagen och reglerna om bokföringsbrott. Också
andra straffrättsliga frågor som berör ekonomisk brottslighet kommer att ses
över.
Bekämpningen av miljöbrottslighet måste utvecklas. I det fortsatta arbetet med
utarbetandet av en ny miljöbalk skall sanktionsreglerna ägnas särskild
uppmärksamhet. Även i övrigt bör möjligheterna att inskrida mot brott i
näringsverksamhet öka. En utredning kommer därför att göras av frågan om
straffrättsligt ansvar för juridiska personer.
Regeringen kommer att initiera en ökad forskning när det gäller ekonomisk
brottslighet. Forskningen bör vara inriktad bl.a. på att klarlägga den
ekonomiska brottslighetens bakgrund och konsekvenser, vilket behövs som underlag
för samhällets fortsatta insatser mot ekobrottsligheten.
Också i andra avseenden skall det ske en utveckling av styrning och uppföljning
av samhällets insatser mot ekonomisk brottslighet. Ett viktigt inslag är att få
fram tidiga indikationer på nya former av ekobrottslighet, så att samhället
snabbt kan sätta in motåtgärder och inte tvingas att - som hittills ofta varit
fallet - komma i efterhand i förhållande till brottsligheten. I detta ligger
också en ökad inriktning mot förebyggande arbete i bekämpningen av den
ekonomiska brottsligheten.
Den ekonomiska brottsligheten griper över många områden och berör på ett eller
annat sätt många människor: näringsidkare, anställda, myndighetsföreträdare etc.
Det är viktigt att till alla sprida kunskap om den ekonomiska brottsligheten,
vikten av att bekämpa den och samhällets åtgärder till det ändamålet. Regeringen
kommer därför att sätta igång en informationskampanj med syfte att sprida
kunskap i dessa frågor.
5.6 Internationell brottslighet
Utvecklingen mot en ökad internationalisering har, som en oönskad bieffekt, lett
till en ökning av den internationella brottsligheten. Inte minst i länder i
Central- och Östeuropa har denna utveckling varit påtaglig under de senaste åren
till följd av de stora politiska och ekonomiska omvälvningar som ägt rum där.
Också Sverige har drabbats av denna brottsutveckling. Hittills har dock Sverige
endast i liten grad berörts av brottslighet med rötter i Central- eller
Östeuropa.
Till den gränsöverskridande brottsligheten hör bl.a. internationell narkotika-
handel och avancerad ekonomisk brottslighet, såsom penningtvätt. Till bilden hör
också bl.a. en storskalig internationell handel med stulna fordon samt mera
specialiserad brottslighet såsom smuggling av vapen eller radioaktiva ämnen.
För Sverige och andra länder är det ett starkt och gemensamt intresse att
effektivisera kampen mot den internationella brottsligheten. För att nå framgång
är det nödvändigt att öka det internationella samarbetet bl.a. inom polisens
område och när det gäller rättsliga frågor.
Inom EU bedrivs ett nära samarbete i rättsliga och inrikes frågor med syfte
bl.a. att bekämpa den internationella brottsligheten. Samarbetet handlar om att
utarbeta gemensamma strategier för den internationella brottsbekämpningen och om
att utveckla samarbetet på myndighetsnivå mellan polis, tull och andra berörda
organ i medlemsländerna. Samverkansformer utvecklas också med länder utanför EU.
En av de viktigaste frågorna inom EU:s rättsliga och inrikes samarbete är att
organisera en internationell kriminalpolisbyrå, Europol, med uppgift att vara
ett centrum för polis- och tullsamarbete i fråga om kriminalunderrättelsetjänst.
Av stor betydelse är också arbetet med att effektivisera skyddet mot ekonomisk
brottslighet som riktas emot EU exempelvis i form av fusk med bidragssystemen.
Som EU-medlem tar Sverige nu del i EU:s rättsliga och inrikes samarbete, vilket
kommer att väsentligt öka våra möjligheter att bedriva kampen mot den
internationella brottsligheten på ett effektivt sätt. Det är regeringens avsikt
att Sverige skall aktivt medverka i detta samarbete. Från svensk sida kommer
särskilt hög prioritet att ges åt frågan om att inrätta Europol samt åt frågor
om bekämpning av internationell narkotikahandel och internationell ekonomisk
brottslighet.
Sverige kommer också att vara aktivt när det gäller det arbete som bedrivs
utanför EU mot internationell brottslighet. Hit hör t.ex. arbetet inom FN:s
narkotikaprogram, UNDCP. Här kan också nämnas det arbete som bedrivits inom
ramen för den s.k. Östersjökonferensen, där Sverige varit drivande när det
gäller att utveckla ett samarbete mellan polis, tull och andra organ inom
länderna runt Östersjön.
6 Utveckling av lagstiftningen på andra områden
I bilaga 3.1 finns en närmare redogörelse för lagstiftningsarbetet inom
Justitiedepartementet. Regeringen vill här sammanfattningsvis lyfta fram några
av dessa projekt.
6.1 Den hyresrättsliga lagstiftningen
Den hyresrättsliga lagstiftningen förändrades nyligen på flera viktiga punkter.
Vissa av ändringarna genomfördes trots stark kritik från den organiserade
hyresgäströrelsen. Regeringen har för avsikt att tillsätta en utredare med
uppgift att göra en översyn av de genomförda ändringarna.
6.2 Konsumenträtt
Konsumenternas rättsliga ställning har förbättrats kontinuerligt under de
senaste 20 åren. Fortfarande finns dock luckor i konsumentskyddet som det är
angeläget att täppa till. Det gäller bl.a. leasingavtal, som har visat sig kunna
försätta konsumenten i en besvärlig situation. I ett nyligen avlämnat
utredningsbetänkande föreslås nya regler om leasingavtal. Förslagen syftar bl.a.
till att leasingkundernas rättsliga skydd skall förbättras. Vidare kommer
regeringen inom kort att lägga fram ett förslag till en ny försäkringsavtalslag
som kommer att innehålla flera förbättringar av försäkringstagarnas ställning,
bl.a. i fråga om försäkringsbolagens skyldighet att informera såväl innan en
försäkring tecknas som vid förändringar under försäkringstiden.
6.3 Barns rätt att komma till tals
Barnen måste sättas i centrum. Sverige skall vara ett föregångsland i arbetet på
att förverkliga de principer som lagts fast i FN:s barnkonvention. En viktig
fråga gäller sådana mål och ärenden i domstolarna som angår barn. Där måste det
finnas garantier för att barnet får komma till tals. Och det måste ske på ett
sätt som är lämpligt med hänsyn till barnets ålder och utveckling. Här finns det
brister i reglerna i dag. Regeringen kommer att lägga fram förslag till lagän-
dringar för att förstärka barnens rättsliga skydd.
6.4 Den rättsliga regleringen kring IT
Den snabba tekniska utvecklingen särskilt inom informationstekniken (IT) och den
snabbt ökande användningen av IT har medfört behov av en lagstiftning som kan
svara mot de krav som denna process ställer. Samtidigt är det rättsordningens
uppgift att se till att grundläggande fri- och rättigheter värnas även i
IT-samhället. Denna problematik illustreras av att å ena sidan t.ex. de
yttrandefrihetsrättsliga principer på vilka våra grundlagar bygger bör förbli
vägledande för rättsutvecklingen på det massmediala området och att å andra
sidan skyddet för den enskildes integritet måste bevaras. Dessa frågor behandlas
genom den pågående översynen dels vad avser tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens tillämplighet på nya medier, dels vad avser frågan om
elektronisk kommunikation mellan enskilda och mellan enskilda och myndigheter
kräver nya rättsliga lösningar. Även i övrigt har regeringskansliet fortlöpande
ansvar för att behovet i stort av rättsliga regleringar i samband med IT
analyseras. En fråga som därvid kan aktualiseras på nytt är den om en ny datalag
anpassad till ett EG-direktiv om integritetsskydd, vilket är under utarbetande
inom EU. Däremot är det inte aktuellt att införa någon lagstiftning om
användningen av personnummer.
6.5 Vallagstiftningen m.m.
En förnyelse av vallagstiftningen sker för närvarande. Det försök med röstning
på person som genomfördes vid det senaste valet till kommunfullmäktige i sju
kommuner skall utvärderas. I arbetet på en ny vallagstiftning behandlas den fria
nomineringsrätten och vissa andra frågor med anknytning till valsystemet.
Det svenska EU-medlemskapet kräver föreskrifter om val till Europaparlamentet,
som enligt en ny bestämmelse i regeringsformen skall meddelas i lag. Sådan
lagstiftning skall genomföras inför det val som skall hållas i september 1995.
Tanken att göra nationaldagen till helgdag bör inte fullföljas.
7 Besparingsåtgärder m.m. (miljoner kr)
Utgift Anvisat Förslag Varav för Besparingar Besparingar
1993/94 1994/95 1995/96 12 1995/96 (12 t.o.m. 1988
månader månader)
A. Allmänna val 196 440 393 262 12 12
m.m.
B. Polisväsendet 10.226 10.867 16.082 10.721 235 235
C. Åklagarväsendet 523 583 905 603 0 0
D. Domstolsväsendet 2.322 2.609 3.908 2.606 89 89
m.m.
E. Kriminalvården 3.392 4.097 6.152 4.101 50 50
F. Rättshjälp m.m. 1.234 1.068 1.517 1.011 14 14
G. Övriga 98 114 201 134 0 0
myndigheter
Ytterligare - - - - - 600¹)
åtgärder
Totalt för 17.991 19.778 29.158 19.438 400 1.000
Justitie-
departementet
1) Justitiedepartementets besparingar på sammanlagt 600 miljoner kr för
budgetåren 1997 och 1998 är inte fördelade på verksamhetsområden.
8 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
godkänner inriktningen av de besparingar inom Justitiedepartementets
ansvarsområde för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (avsnitt 2).
II LITTERA
A. Allmänna val m.m.
A1. Allmänna val
1993/94 Utgift 31 637 000
1994/95 Anslag 158 000 000
1995/96 Förslag 146 600 000
Från anslaget betalas statens kostnader för valsedlar, valkuvert och andra
valtillbehör samt betalas ersättning till vissa myndigheter m.m. för biträde i
samband med allmänna val.
Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 146 600 000 kr.
I beloppet ingår beräknade utgifter på 140 000 000 kr för val i september 1995
till EU-parlamentet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Allmänna val för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslagpå
146 600 000 kr.
A2. Stöd till politiska partier
1993/94 Utgift 138 837 000
1994/95 Anslag 127 200 000
1995/96 Förslag 230 400 000
Riksdagen har för det innevarande budgetåret anvisat 127 200 000 kr under
anslaget A2. Stöd till politiska partier. Medlen fördelas enligt lagen
(1972:625; omtryckt 1987:876; ändrad senast 1994:290) om statligt stöd till
politiska partier.
Enligt lagen lämnas stödet dels som partistöd, dels som kanslistöd för ett år i
taget räknat fr.o.m. den 15 oktober. Partistödet lämnas som mandatbidrag. Ett
mandatbidrag är för närvarande 247 350 kr. Kanslistödet, som i princip är avsett
endast för partier som är företrädda i riksdagen, lämnas som grundstöd och
tilläggsstöd. Helt grundstöd är för närvarande 4 320 000 kr och tilläggsstödet
12 100 kr för varje vunnet riksdagsmandat, om partiet är företrätt i regeringen,
och annars 18 100 kr för varje mandat. Samtliga belopp fastställdes till sin
nuvarande nivå år 1994 (prop. 1993/94:100 bil. 3, bet. 1993/94:KU32,
rskr. 1993/94:165).
I prop. 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. redovisas
åtgärder för förstärkning av de offentliga finanserna. Det gäller också
besparingar i de s.k. bidragsanslagen.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att anslaget till stöd till politiska
partier reduceras med 12 miljoner kr, räknat på en tolvmånadersperiod, och att
nivåerna på partistödet och kanslistödet sänks. Ytterligare ändringar föreslås
med anledning av övergången till fyraåriga mandatperioder. Ändringsförslagen
innebär att bestämmelserna om beräkning av antalet mandatbidrag och av
grundstödet det tredje året, enligt lagens nuvarande lydelse, skall tillämpas
också det fjärde året i mandatperioden. Ett förslag till den lagändring som
detta kräver finns i bilaga 3.2.
Stödet utgår för ett år i taget räknat fr.o.m. den 15 oktober. Under det
förlängda budgetåret 1995/96 infaller således två utbetalningstillfällen.
Regeringen beräknar därför anslaget för nästa budgetår till 230 400 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt
stöd till politiska partier,
2. till Stöd till politiska partier för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 230 400 000 kr.
A3. Svensk författningssamling
1993/94 Utgift 11 007 000
1994/95 Anslag 4 512 000
1995/96 Förslag 1 518 000
Från anslaget betalas bl.a. den kostnadsfria tilldelningen av SFS till kommuner,
landsting och kommunbibliotek som regleras i 7 § författnings-
samlingsförordningen (1976:725), den s.k. frilistan.
Anslaget skall vidare täcka den ersättning Justitiedepartementet enligt
gällande avtal om framställning och distribution av SFS skall betala till
förlaget i de fall utgivningen av SFS blir mer omfattande. Avtalets konstruktion
bygger på att denna ersättning skall trappas ned under år 1995 och sedan helt
avskaffas.
Anslaget har reducerats (prop. 1994/95:100 bil. 3, bet. 1993/94:JuU15,
rskr. 1993/94:172) med 3,5 miljoner kr, räknat på en tolvmånadersperiod.
Regeringen beräknar anslaget för nästa budgetår till 1 518 000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Svensk författningssamling för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 1 518 000 kr.
A4. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.
1993/94 Utgift 2 911 000
1994/95 Anslag 2 586 000
1995/96 Förslag 3 879 000
Från anslaget lämnas bidrag till Världsorganisationen för den intellektuella
äganderätten, till internationella institutet i Rom för unifiering av
privaträtten och till permanenta byrån i Haagkonferensen för internationell
privaträtt.
Från anslaget lämnas vidare medel till Sveriges bidrag till Nordiska sam-
arbetsrådet för kriminologi, till det FN-anknutna kriminalpolitiska institutet i
Helsingfors (HEUNI) och till vissa andra internationella sammanslutningar med
anknytning till Justitiedepartementets ansvarsområde.
Anslagsbeloppet bör under nästa budgetår vara oförändrat.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till internationella sammanslutningar m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 3 879 000 kr.
A5. Information och upplysning om ekonomisk brottslighet
1994/95 Anslag 10 000 000
1995/96 Förslag 1 000
Medlen disponeras för genomförande av en upplysnings- och informationskampanj
om ekonomisk brottslighet.
Kampen mot den ekonomiska brottsligheten har berörts tidigare (avsnitt 5.5).
Den ekonomiska brottsligheten griper över många områden och berör på ett eller
annat sätt många människor: näringsidkare, anställda, myndighetsföreträdare etc.
Det är viktigt att till alla sprida kunskap om den ekonomiska brottsligheten,
vikten av att bekämpa den och samhällets åtgärder till det ändamålet. Regeringen
kommer därför att starta en informationskampanj med syfte att sprida kunskap i
dessa frågor.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har fått i uppdrag att utarbeta en plan för
utbildnings- och informationsinsatser om ekonomisk brottslighet. Uppdraget skall
avrapporteras före utgången av år 1994.
Medlen under anslaget torde inte komma att förbrukas det innevarande
budgetåret. Mot denna bakgrund föreslås att ett formellt belopp på 1 000 kr
anvisas under anslaget för budgetåret 1995/96.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Information och upplysning om ekonomisk brottslighet för budgetåret
1995/96 anvisa ett reservationsanslag på 1 000 kr.
A 6.Bidrag till brottsförebyggande arbete
Nytt anslag (förslag) 10 800 000
Enligt regeringens mening kan det, som nämnts tidigare (avsnitt 5.2), finnas
skäl att avsätta särskilda resurser för att främja nya initiativ i det brotts-
förebyggande arbetet. Här avses initiativ för att t.ex. utveckla nya metoder och
kunskaper som innebär att det brottsförebyggande arbetet kan föras framåt.
Regeringen avser att senare återkomma till frågan om hur det brottsförebyggande
arbetet ytterligare kan stimuleras.
Mot denna bakgrund bedömer regeringen att totalt 10,8 miljoner kronor bör
ställas till regeringens disposition för bidrag till brottsförebyggande arbete.
Ett särskilt anslag för ändamålet bör föras upp på statsbudgeten.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Bidrag till brottsförebyggande arbete för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 10 800 000 kr.
B. Polisväsendet
1 Polisens uppgifter och organisation
Polisens verksamhet syftar enligt 1 § polislagen (1984:387) till att upp-
rätthålla allmän ordning och säkerhet och i övrigt tillförsäkra allmänheten
skydd och annan hjälp. En av polisens viktigaste uppgifter är att bekämpa
brottsligheten och framför allt att förebygga och förhindra att brott begås.
Den lokala polisorganisationen, som är polisväsendets bas, består för
närvarande av 70 polismyndigheter (polisdistrikt). Av dessa myndigheter omfattar
sju ett helt län. Beslut föreligger som innebär att antalet polismyndigheter
ytterligare kommer att minska och att antalet myndigheter som omfattar ett helt
län kommer att öka till 13 den 1 juli 1995. Antalet anställda inom polisväsendet
uppgår till drygt 25 800, varav ca 17 100 är färdigutbildade poliser.
Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet och ansvarar för polisverksamheten
där. Till länsstyrelsens uppgifter hör att bestämma verksamhetens huvudsakliga
inriktning, indelningen i polisdistrikt, polismyndigheternas grundläggande
organisation och fördelningen av medel inom länets polisorganisation. De flesta
polisfrågor hos länsstyrelsen handläggs av länspolismästaren, som är regional
polischef och tillika polischef inom den lokala organisationen.
Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Som
sådan svarar myndigheten för viss personal- och ekonomiadministration, visst
utvecklingsarbete, tillsyn m.m. Till Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen,
Rikskriminalpolisen och Polishögskolan. Till polisväsendet hör också Statens
kriminaltekniska laboratorium, som är en myndighet under Rikspolisstyrelsen.
Dess huvuduppgift är att utföra kriminaltekniska undersökningar åt polis- och
åklagarväsendet samt att bedriva självständig forskning inom sitt verk-
samhetsområde.
Rikspolisstyrelsen är funktionsansvarig myndighet för totalförsvarsfunktionen
Ordning och säkerhet. Till denna funktion hör förutom polisen, åklagarväsendet,
Kustbevakningen, Tullverket, Rättsmedicinalverket, Statens kriminaltekniska
laboratorium och Statens invandrarverk samt de bevakningsföretag som är s.k.
K-företag.
2 Reformarbetet inom polisen m.m.
Riksdagen beslutade år 1991 efter förslag i propositionen om förnyelse inom
polisen (prop. 1989/90:155 bet. 1990/91:JuU1, rskr. 1990/91) om riktlinjer för
polisens verksamhet. Riksdagsbeslutet innebar bl.a. en utveckling mot fortsatt
decentralisering samt ökad inriktning mot förebyggande polisarbete. Vidare lades
Rikspolisstyrelsens roll som en mer renodlad central förvaltningsmyndighet fast.
Budgetåret 1992/93 infördes för polisens del ett nytt budgetsystem, som bygger
på en mer resultatorienterad styrning av verksamheten och på att medlen anvisas
över ramanslag. Viktiga inslag i reformen är ökade krav på uppföljning och
utvärdering samt att verksamhets- och ekonomiansvar följs åt. Den lokala och
regionala nivån gavs genom detta ett väsentligt ökat ansvar i
ekonomiadministrativt hänseende.
Samtidigt med budgetreformen förändrades polisens regionala lednings-
organisation och den s.k. länspolismästarmodellen infördes i hela landet.
Med anledning av regeringens proposition (1992/93:50) om åtgärder för att
stabilisera den svenska ekonomin beslutade riksdagen (bet. 1992/93:FiU01, rskr.
1992/93:134) att sammanlagt 500 miljoner kronor skall sparas inom
Justitiedepartementets område under tre budgetår. Besparingarna skall tas ut
inom polisväsendet och huvudsakligen genomföras genom rationaliseringar och
genom en övergång till studiemedelsfinansiering av polisutbildningen.
Regeringen hade redan i regleringsbrevet för polisväsendet 1992/93 uppdragit
till landets länsstyrelser att utarbeta program för fortsatt rationalisering av
polisverksamheten i länen. Genom ändringar i polisförordningen (1984:730)
överlämnades också åt länsstyrelserna att besluta om indelningen i polisdistrikt
och om polismyndigheternas grundläggande organisation. Samtidigt infördes nya
regler i polisförordningen som ger länsstyrelserna vidgade uppgifter i fråga om
bl.a. samverkan, organisation och administration inom länets polis.
Rikspolisstyrelsen har på uppdrag av regeringen genomfört den förändringen i
grundutbildningen att grundkurs 1 från och med budgetåret 1993/94 omfattas av
studiestödssystemet enligt studiestödslagen (1973:349).
I regleringsbrevet för polisen för budgetåret 1993/94 upprepade regeringen
kravet på länsstyrelserna att utarbeta planer för rationalisering inom länets
polis under tiden t.o.m. budgetåret 1995/96.
Regeringen beslöt våren 1994 vissa förändringar beträffande Rikskriminalpolisen
som innebär att denna får en i förhållande till Rikspolisstyrelsen mer
självständig ställning.
I mars 1994 tillsatte regeringen en parlamentarisk utredning om den centrala
polisorganisationen, benämnd 1994 års polisutredning (dir. 1994:19). Bakgrunden
till beslutet var ett uttalande av riksdagen i december 1993 (bet. 1993/94:JuU8,
rskr. 1993/94:68). Utredningens uppdrag var att lämna förslag till uppgifter och
organisation för den centrala polisorganisationen samt att göra en utvärdering
av det förändringsarbete som pågår inom polisen på lokal och regional nivå.
Slutligen skulle utredningen föreslå en ny ordning för grundutbildning av
poliser. Utredningen redovisade hösten 1994 delbetänkandet Studiemedels-
finansierad polisutbildning (SOU 1994:103). Regeringen beslutade i december 1994
att avveckla utredningen. Avecklingen motiveras av att Rikspolisstyrelsens roll
inom ett decentraliserat polisväsende redan tidigare lagts fast genom riksdagens
ovan redovisade beslut 1991. Arbetet med att renodla Rikspolisstyrelsens
organisation i linje med dess nya roll som central förvaltningmyndighet bör
enligt regeringen nu kunna drivas vidare av styrelsen själv med den av riksdagen
fastlagda inriktningen som grund.
Utredningens uppgift att utvärdera förändringsarbetet på lokal och regional
nivå bör kunna bedrivas inom ramen för Rikspolisstyrelsens uppgift att vara
motor i och stödja rationaliseringsarbetet. Det ytterligare krav på besparingar
inom polisväsendet som nu ställs gör det mindre lämpligt att nu genomföra en
särskild utvärdering. När arbetet kommit längre kommer regeringen återigen att
överväga en extern utvärdering.
Riksdagen beslutade i november 1993 (bet. 1993/94:KU10, rskr. 1993/94:17) att
en genomgång av utredningen av mordet på statsminister Olof Palme och en på
denna utredning grundad redovisning skulle göras. Regeringen har under hösten
1994 beslutat om direktiv för kommissionen och utsett ordförande. Kommissionens
arbete skall i första hand avse den brottsutredning som inte granskats av
tidigare kommissioner, dvs. utredningsarbetet efter den 4 februari 1987.
3 Årsredovisningen
Revisionsrapporten
Rikspolisstyrelsen har för budgetåret 1993/94 lämnat sin andra årsredovisning
enligt förordningen (1993:134) om myndigheternas årsredovisning och
anslagsframställning (FÅRAF). Rikspolisstyrelsen var för budgetåret 1992/93
undantagen från vissa av de förändringar i bokföringsförordningen (1979:1212)
som trädde ikraft 1 juli 1991. Denna andra årsredovisning är därför den första
där bokföringsförordningens ökade krav på redovisning tillämpas fullt ut.
Då det gäller resultatredovisningen har det arbete som Rikspolisstyrelsen
bedrivit medfört en förbättring från föregående år, främst när det gäller
kvalitetsuppföljning och resonemang om resultat och effekter.
Resultatredovisningen avseende den lokala polisorganisationen uppfyller således
till största delen de krav som ställs i FÅRAF. Beskrivningen av hela
polisväsendets verksamhet har också gjorts mycket informativ. Rikspolisstyrelsen
måste dock fortsätta att utveckla den struktur som uppföljningen av verksamheten
skall ske i.
När det gäller den ekonomiska redovisningen innehåller Riksrevisionsverkets
(RRV) revisionsberättelse invändningar mot de finansiella delarna i
årsredovisningen. Invändningarna är så allvarliga att RRV:s bedömning är att
polisväsendets årsredovisning inte är rättvisande. Av revisionsrapporten kan
utläsas att bristerna i huvudsak beror på för låg redovisningskompetens på den
centrala nivån. Rikspolisstyrelsen har däremot lyckats bygga upp den ekonomi-
administrativa kompetensen inom övriga områden och på regional och lokal nivå så
att den i stort svarar mot det nya styrformernas krav.
Regeringen delar RRV:s bedömning av redovisningen. Rikspolisstyrelsen måste
skyndsamt höja kompetensen och utöka resurserna för den ekonomiska redovisningen
på central nivå högst väsentligt. Justitiedepartementet har redan i samband med
att RRV lämnade sin revisionsberättelse förvissat sig om att Rikspolisstyrelsen
börjat vidta åtgärder för att höja redovisningskompetensen inom styrelsen.
Resultatredovisningen
Den lokala polisorganisationen producerade 35,5 miljoner verksamhetstimmar
budgetåret 1993/94 till en kostnad av 8 908 miljoner kronor, en reell
resursökning jämfört med budgetåret 1992/93 motsvarande ca 650 årsarbetskrafter,
i huvudsak på polismanssidan.
Verksamhetens sammansättning fördelades på verksamhetsgrenarna under budgetår
1993/94 enligt följande:
övervakning 34 %
brottsutredning 27 %
samverkan 16 %
gemensamt 23 %
De förändringar i verksamhetens sammansättning som skett jämfört med föregående
budgetår beror i huvudsak på förändrade rapporteringsprinciper. En faktisk
ökning har dock skett när det gäller såväl övervakning som brottsutredning. Ett
mått på arbetsbelastning för polisens brottsutredningsverksamhet är antalet
inkomna ärenden per 1000 verksamhetstimmar. För flera ärendegrupper har
arbetsbelastningen mätt på detta vis minskat. Detta indikerar att det finns ett
utrymme för att ytterligare prioritera angelägna områden. Ett sådant område där
polisen redan ökat sin resursinsats med 15 % är våldsärenden. Andelen
våldsärenden som redovisas till åklagare har härigenom ökat från 54 % till 61 %.
Personalsituationen
Den dåvarande regeringen redovisade i budgetpropositionen för budgetåret 1992/93
att antalet utbildade polismän i riket bör vara ca 16 700. Riksdagen hade ingen
erinran däremot. Det målet uppnåddes under år 1993 sedan de polisaspiranter som
antagits i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet blivit färdigutbildade.
Av prognoser i den fördjupade anslagsframställningen som Rikspolisstyrelsen
lämnade i februari 1994 framgår att antalet färdigutbildade poliser i juli 1995
kommer att vara ca 17 500. Prognoser om antalet färdigutbildade poliser är dock
vanskliga att göra då utbildningen av en polisaspirant tar tre år och det under
denna tid hinner inträffa många andra personalförändringar, t.ex. förtidspensio-
neringar eller att poliser får anställningar utanför polisväsendet.
Antalet polisaspiranter som nu är under utbildning uppgår till 1382 varav 413
kommer att ha slutfört sin utbildning i juni 1995. Under budgetåret 1995/96
beräknas 580 bli färdiga med sin utbildning.
Under budgetåret 1993/94 hade ca 10 % av de rekryterade polisaspiranterna
invandrarbakgrund. Andelen kvinnor som rekryteras till polisyrket har under de
senaste tre åren legat på ca 30 %.
4 Polisverksamheten
Övergripande mål:
- Minska brottsligheten och öka tryggheten.
Strategi:
- Problemorienterat polisarbete;
brottsförebyggande och i samverkan med andra.
Huvudlinjer:
- Närpolisverksamhet.
- Kvalificerad brottsutredningsverksamhet.
Prioriterade områden:
- Våldsbrott.
- Ekonomisk brottslighet.
- Narkotikabrott.
4.1 Mål och strategi
Regeringen har gjort en fördjupad prövning av polisens verksamhetsinriktning.
Det kriminalpolitiska målet för polisen skall även fortsättningsvis vara att
minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.
Det problemorienterade synsättet är strategin för polisens arbete. Kunskapen
om kriminella handlingar och bakomliggande orsaker skall användas aktivt för att
förhindra att brott och ordningsstörningar uppstår. En bärande tanke i det
problemorienterade polisarbetet är att polisen skall samarbeta med föreningar,
företag, institutioner och myndigheter i samhället. Ett stort ansvar för att
samarbete och samverkan sker i gemensamma frågor åvilar polisen.
För att kunna uppfylla målen och arbeta efter strategin skall utveck-
lingsarbetet av polisverksamheten för de närmaste åren följa två huvudlinjer; en
för närpolisverksamhet och en för den kvalificerade brottsut-
redningsverksamheten.
I den genomgripande organisationsförändring som pågår inom den lokala
polisorganisationen har närpolisverksamheten en framskjuten plats. I samtliga
tre storstadslän har beslut fattats om indelning i närpolisområden. Där men även
i andra delar av landet ligger man väl framme i sitt förändringsarbete och
idéerna om det mer problemorienterade polisarbetet börjar vinna allmänt gehör
och förståelse. De riktade utbildningsinsatser som Rikspolisstyrelsen genomfört
har bidragit till denna utveckling.
Regeringen har för innevarande budgetår gjort en särskild satsning om 20
miljoner kronor på närpolisverksamheten, främst för att stödja kompe-
tensuppbyggnaden, men även för att stödja metod- och teknikutvecklingen.
I närpolisverksamheten är det av stor vikt att bättre utnyttja den
generalistkompetens som polismännen har fått i sin utbildning och utifrån ett
problemorienterat synsätt arbeta för att minska brottsligheten och skapa
trygghet i närsamhället.
Arbetet med att genomföra närpolisorganisationen måste fortsätta med kraft.
Enligt regeringens mening är detta dessutom en möjlighet för att kunna bibehålla
en effektiv polisverksamhet trots krympande resurser.
När det gäller brottsutredningsverksamheten har denna traditionellt bedrivits
vid kriminalavdelningarna. Under senare år har utvecklingen allt mer gått mot
att denna verksamhet även bedrivs inom andra av organisationens delar t.ex.
ordnings- och trafikavdelningarna. Nästa steg i denna utveckling är att
utredningar av den s.k. vardagsbrottsligheten sker inom närpolisverksamheten.
Detta leder till att kriminalpolisen ges möjlighet att koncentrera sig på den
mer kvalificerade spanings- och utredningsverksamheten.
För att klara den kvalificerade brottsutredningsverksamheten måste dock en
utveckling av organisationen och metoderna ske. Ett nytt område där kompetensen
måste höjas och kunskap spridas är kriminalunderrättelseverksamheten.
Kriminalunderrättelseverksamheten är en verksamhet under utveckling inom svensk
polis. Kriminalunderrättelseverksamhet är en funktion som består i att inhämta,
analysera samt delge information om brottslingar eller brott till olika delar av
polisorganisationen. Rikskriminalpolisen ansvarar för denna funktion på den
nationella och internationella nivån. På regional och lokal nivå måste det
finnas organisatoriska enheter och kompetens för att samarbeta med den centrala
nivån och för att kunna sammanställa och förmedla informationen till de
operativa enheterna. Detta underlättas av den pågående utvecklingen mot
länskriminalavdelningar. Sådana organisatoriska förändringar skapar goda
förutsättningar för ett väl fungerande samarbete mellan den regionala nivån och
Rikskriminalpolisen.
Polisväsendet har i regleringsbrevet för innevarande budgetår tilldelats 50
miljoner kronor för en särskild satsning på det kriminalpolisiära området med
syfte att bl.a. effektivisera förundersökningsarbetet särskilt när det gäller
våldsbrott och narkotikabrott samt annan grov brottslighet. Rikspolisstyrelsen
har i enlighet med regeringens direktiv redovisat en plan för
medelsanvändningen.
Brottsutredningsverksamheten är, oavsett om den bedrivs av kriminalpolisen
eller inom närpolisen, beroende av ett gott och effektivt samarbete mellan
åklagare och polis. Detta samarbete måste utvecklas med särskild hänsyn till
polisens nya arbetssätt.
4.2 Prioriterade områden
Som en följd av vad som anges i Inledningen (avsnitt 5.1) om inriktningen på
kriminalpolitiken bör, förutom det brottsförebyggande arbetet i allmänhet,
bekämpningen av våldsbrotten och de ekonomiska brotten prioriteras. Härutöver
bör polisens arbete med bekämpning av narkotikabrottsligheten ha fortsatt hög
prioritet.
Våldsbrott
Det är av grundläggande betydelse för att nå de övergripande kriminalpolitiska
målen att så integritetskränkande brott som våldsbrott utreds och att
gärningsmännen spåras upp och lagförs. En särskilt allvarlig typ av våldsbrott
som fått allt mer uppmärksamhet under den senaste tiden är hot mot vittnen,
målsägande, åklagare och polispersonal som delvis systematiskt framförts av mer
eller mindre löst organiserade grupper i de fall någon tillhörande gruppen
misstänks för brott. Förutom det lidande som enskilda personer förorsakas utgör
detta fenomen också ett hot mot rättsstaten som sådan. Justitiedepartementet har
i september 1994 förordnat en utredare med uppdrag att undersöka vilka åtgärder
som kan förbättra situationen för vittnen och målsäganden i domstol. Utredaren
skall också lämna förslag på åtgärder som kan förstärka målsägandes och vittnes
skydd. Uppdraget som skall redovisas i januari 1995 kommer att ligga till grund
för ytterligare överväganden från regeringen sida i dessa frågor.
Antalet anmälda våldsbrott har ökat under de senaste åren. Särskilt allvarligt
är att den grova våldsbrottsligheten ökat. Polisen har gjort särskilda
satsningar mot våldsbrott och redovisar nu både ett större antal och en högre
andel ärenden till åklagare.
Att bekämpa våldsbrottsligheten skall även i fortsättningen vara en prioriterad
uppgift för polisen. Både utredningar av våldsbrott och brottsförebyggande
insatser måstet vidtas. Ett exempel på det sistnämnda som inte bara förhindrar
brott utan också skapar trygghet är synlig övervakning på tider och platser där
riskerna för våldsbrott är stora. Det problemorienterade arbetssättet bör kunna
ge förbättrade möjligheter härvidlag. En annan åtgärd för att motverka grova
våldsbrott är att begränsa antalet illegala vapen.
Offren för våldsbrott måste ges stöd och skydd.Riksdagen har beslutat om en rad
åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning. Många av dessa beslut trädde i
kraft den 1 juli 1994. Omfattande informations- och utbildningsinsatser har
gjorts av Rikspolisstyrelsen för att förbereda polismyndigheterna på de nya krav
och förhållningssätt som dessa åtgärder medför. Polisens stöd till brottsoffer
har utvecklats bl.a. genom att s.k. trygghetspaket tillhandahålls utsatta
personer. Brottsofferjourer finns i samtliga län och polisen stöder denna
verksamhet. Vid vissa polismyndigheter har särskilda utbildningsinsatser gjorts
för att förbättra utredningarna av våldsbrott mot kvinnor. Utbildning har också
givits till stödpersoner inom brotts- och kvinnojourer. Detta arbete måste
fortsätta.
Ekonomisk brottslighet
Polisen skall aktivt medverka till att effektivisera samhällets insatser mot
ekonomisk brottslighet. Arbetet skall ges en inriktning både mot brottsföre-
byggande och mot brottsutredande verksamhet. Polisen skall nära samarbeta med
andra berörda myndigheter och organ, såsom åklagare, skattemyndigheter,
konkursförvaltare, kronofogdemyndigheter och tullmyndigheter.
På central nivå kommer, enligt ett förslag från Riksåklagaren, ett nära
samarbete att inledas mellan Statsåklagarmyndigheten för speciella mål och
Rikskriminalpolisens ekorotel under medverkan av expertis från skatteväsendet
och exekutionsväsendet. Rikspolisstyrelsen skall stödja utvecklandet av detta
samarbete och skall därvid bl.a. se till att den centrala utredningsverksamheten
i fråga om eko-brott på lämpligt sätt knyts samman med verksamheten vid
Rikskriminalpolisen i övrigt. På liknande sätt bör samarbetet mellan polis,
åklagare och andra berörda myndighet på regional nivå utvecklas.
Kompetensen hos de polismän som utreder ekobrott har stärkts och kommer att
stärkas ytterligare genom centrala utbildningssatsningar. Investeringar har
också gjorts för att tillgodose behovet av modernt datastöd i arbetet.
Personalresurserna kommer att öka när de planerade nyrekryteringarna av
ytterligare utredare och ekonomer har genomförts i början av budgetåret 1995/96.
Rikspolisstyrelsen har i regleringsbrevet för polisväsendet budgetåret 1994/95
tilldelats 50 miljoner kronor för satsningar mot ekonomisk brottslighet med
syfte att bl.a. bygga ut verksamheten och för åtgärder i övrigt för att höja
kompetensen och effektiviteten på området. Rikspolisstyrelsen har i enlighet med
regeringens direktiv redovisat en plan för medelsanvändningen. Av den framgår
att medlen kommer att användas för den centrala enhet som nämnts ovan samt för
att öka antalet utredare och ekonomer på eko-rotlarna runt om i landet och då
särskilt i storstäderna. De särskilda medlen kommer därutöver att användas för
att förbättra teknikstödet och för att genomföra utbildningar.
Narkotikabrott
Samhällets insatser mot narkotika har varit framgångsrika men de undersökningar
som görs bland värnpliktiga och bland skolungdomar visar emellertid tendenser
till att missbruket återigen ökar. Dessa tendenser är oroande och måste tas på
stort allvar. Polisens insatser mot narkotikabrottsligheten måste forsätta med
oförminskad kraft. Regeringen noterar att polisen mellan budgetåren 1992/93 och
1993/94 ökat sina insatser mot narkotikabrott med ca 5 %.
Polisens insatser måste inriktas både på gatulangningen och den organiserade
narkotikabrottsligheten. Polisen måste vidare ta till vara de möjligheter till
samverkan med andra myndigheter och organisationer som finns i detta arbete.
Inte minst viktigt är det att polisens insatser riktas mot den narkotikahandel
som förekommer bland unga människor.
(Se även Internationella frågor nedan.)
4.3 Övrig polisverksamhet
Trafikövervakning
Målet för polisens trafikövervakning är att skapa trygghet och säkerhet i
trafiken och att minska antalet dödade och skadade. Detta slogs fast i samband
med behandlingen av 1993 års budgetproposition och grundas på förslag i
Trafikpolisutredningens betänkande Trafikpolisen mer än dubbelt bättre (SOU
1992:81).
Rikspolisstyrelsen har i maj 1994 till regeringen slutredovisat det särskilda
uppdrag man haft att verka för förbättringar i fråga om polisens
trafikövervakning. I uppdraget angavs särskilt att flera av Trafikpolis-
utredningens förslag kan genomföras utan statsmaktsbeslut och att genomförandet
av dessa i första hand är en uppgift för länsstyrelserna i egenskap av högsta
polisorgan i länen. I sin redovisning konstaterar Rikspolisstyrelsen att de
flesta länsstyrelserna har inlett reformeringen av trafikövervakningen i
enlighet med Trafikpolisutredningens grundläggande idéer och förslag.
Rikspolisstyrelsen och Vägverket har i maj 1994, i enlighet med riksdagens
beslut med anledning av regeringens proposition om trafiksäkerheten på vägarna
inför 2000-talet (prop. 1992/93:161, bet. 1992/93:TU29, rskr. 1992/93:426),
träffat en ramöverenskommelse angående trafikövervakning på väg. I
överenskommelsen, som i huvudsak avser perioden 1 juli 1994 t.o.m. 30 juni 1995,
redovisas riktlinjer och rekommendationer för trafikövervakningen. Tanken är att
ramöverenskommelsen skall följas upp på regional nivå genom överenskommelser
mellan vägdirektören och länstyrelsen. Vägverket ställer också medel till
Rikspolisstyrelsens förfogande för inköp och utveckling av teknisk utrustning
för trafikövervakning.
Vägverket, Rikspolisstyrelsen och Svenska Kommunförbundet har i september 1994
på regeringens uppdrag redovisat ett gemensamt utarbetat nationellt
trafiksäkerhetsprogram. I trafiksäkerhetsprogrammet konstateras att
trafiksäkerhetsutvecklingen under de allra senaste åren varit mycket positiv och
att trafiksäkerhetsmålen därför kan skärpas till högst 400 döda och 3 700 svårt
skadade i trafiken år 2000.
Under det senaste året har antalet döda och skadade i trafiken minskat. Detta
kan till en del förklaras med att polisens trafikövervakning intensifierats.
Polisen har bl.a. kraftigt ökat sina kontroller av nykterheten i trafiken.
Resultatet från dessa kontroller pekar på att nykterheten i trafiken ökat.
En fortsatt effektivisering skall ske av polisens trafikövervakning genom ökad
aktivitet och ökad synlighet från polisens sida.
Trafikövervakningen skall inriktas mot de trafikmiljöer och trafiksituationer
där risken för svåra olyckor är stor och på de tidpunkter då det är högtrafik.
Onykterhet i trafiken, fortkörning och andra farliga beteenden skall
uppmärksammas särskilt.
Utvecklingen mot att trafikövervakning utförs även av poliser med andra
huvuduppgifter skall fortsätta.
Samverkan med Vägverket och kommunerna skall utvecklas vidare.
Internationella frågor
Den internationella brottslighetens utveckling, som berörts i inlednings-
avsnittet, har föranlett polisen att öka samarbetet med polis och tull i andra
länder.
Som medlem i EU kan Sverige nu medverka i det fördjupade internationella
polissamarbete som utvecklas inom ramen för EU:s rättsliga och inrikes
samarbete. Justitiedepartementet medverkar i ett antal arbetsgrupper rörande
polisiära utvecklingsfrågor inom ramen för EU:s rättsliga och inrikes samarbete,
den s.k. tredje pelaren. I dessa grupper behandlas mellanstatliga
samarbetsfrågor rörande bl.a. bekämpning av terrorism, narkotikabrottslighet och
organiserad brottslighet. Inom Rikspolisstyrelsen finns en särskild organisation
för bl.a. dessa utvecklingsfrågor. En av de första åtgärderna för Sveriges del
efter inträdet i EU är att sända sambandsmän till European Drugs Unit (EDU), som
är placerat i Haag. EDU är ett organ för polissamarbete mellan EU-länder i fråga
om narkotikabekämpning och utgör ett första steg på vägen mot att organisera en
internationell kriminalpolisbyrå, Europol.
Ett av de viktigaste inslagen när det gäller att effektivisera det inter-
nationella polissamarbetet är att utveckla kriminalunderrättelseverksamheten.
För Sveriges del kommer Rikskriminalpolisen att ha en central roll inom detta
område.
Det internationella polissamarbetet skall utvecklas mot bakgrund av den
internationella brottsutvecklingen och av de nya möjligheter som följer med
Sveriges medlemskap i EU. Särskild vikt bör därvid läggas vid det samarbete som
kommer att ske inom Europol.
De nordiska ländernas polis och tull samarbetar sedan många år på ett effektivt
sätt i fråga om narkotikabekämpningen, bl.a. genom att stationera gemensamma
nordiska polis- eller tullsambandsmän i olika länder. Detta nordiska samarbete
bör givetvis fortsätta. I vissa länder finns också svenska polissambandsmän som
inte ingår i det nordiska samarbetet. För framtiden kan förutses att de flesta
svenska polissambandsmännen kommer att inordnas i det nordiska samarbetet och
att deras uppgifter kommer att utvidgas till internationell brottslighet i
allmänhet. Utbyggnaden av sambandsmannaverksamheten skall fortsätta. I största
möjliga utsträckning bör utbyggnaden ske inom ramen för det nordiska samarbetet.
En viktig del i arbetet är att utveckla metoder för att förhindra att den fria
rörligheten av personer och varor inom EU leder till att narkotika, vapen m.m.
kan föras in i landet från andra EU-länder. Här kan särskilt nämnas att Sverige
kommer att bekämpa legaliseringssträvandena som finns på sina håll i Europa när
det gäller narkotikabrott. Sverige kommer också som medlem i EU att behålla en
kontroll i anslutning till gränserna mot andra medlemsländer i syfte att hindra
att bl.a. narkotika och vapen införs illegalt i landet. Det är en uppgift för
Rikspolisstyrelsen att svara för det utvecklingsarbete som behövs på detta
område för polisens del.
Verkställighet av utlänningsärenden
Regeringen beviljade för budgetåret 1993/94 merutgifter på 97 miljoner kronor
för verkställande av avvisningsbeslut i asylärenden. Av merutgifterna har 69
miljonor kronor tagits i anspråk. Polisens totala kostnad inklusive
merutgifterna för denna verksamhet har beräknats till 127 miljonor kronor.
Antalet personer där avvisningsbeslutet verkställts var ca 30 000.
För innevarande år finansieras motsvarande verksamhet via förslagsanslag och
regeringen föreslår att så skall ske även för budgetåret 1995/96. Regeringens
bedömning är att antalet verkställigheter kommer att minska.
En särskild utredare har tillsatts för att utreda frågor om verkställighet av
beslut om avvisning och utvisning. I utredningens uppdrag ingår bl.a. att
överväga vilken myndighet som bör ha huvudansvaret för verkställigheten och om
detta ansvar också bör innefatta kostnadsansvaret.
Barnpornografi
Riksdagen gav den 9 juni 1994 (rskr. 1993/94:450) efter hemställan från
konstitutionsutskottet (bet. 1993/94:KU28, Ytterligare åtgärder mot barn-
pornografi) regeringen i uppdrag att bl.a. ta ställning till hur en förbättrad
underrättelseinhämtning på central nivå inom polisorganisationen som föreslagits
i betänkandet bör komma till stånd.
Regeringen beslutade den 3 november 1994 att en kommitté skall utreda på vilket
sätt och med vilka medel barnpornografi bäst kan bekämpas (dir. 1994:117).
Kommittén skall bl.a. studera hur polis-, tull- och åklagarorganisationerna
agerar i samverkan med Justitiekanslern och med varandra när misstanke uppstår
om barnpornografibrott. Utredningsarbetet skall vara avslutat senast den 30 juni
1996.
Rikspolisstyrelsen har mot bakgrund av riksdagens uppdrag den 9 november 1994
presenterat en utredning om förbättringar inom polisorganisationen för att
bekämpa barnpornografibrott. Utredningen har lett till bl.a. ett förslag att det
inom Rikskriminalpolisen dels bör inrättas en enhet med uppgift att bedriva
kriminalunderrättelseverksamhet i syfte att stödja bekämpning av sådan
brottslighet som är förknippad med sexuella övergrepp mot barn och dels en
central enhet med ansvar för all utredning av barnpornografibrott i landet.
Rikspolisstyrelsen avser att remissbehandla utredningen.
Statens kriminaltekniska laboratorium
Statens kriminaltekniska laboratorium ligger väl framme i sitt utveck-
lingsarbete. Särskilt bör nämnas att DNA-tekniken nu kostnadsmässigt är nere på
en nivå som möjliggör en väsentligt utökad användning av metoden.
Polisens totalförsvaruppgift
I polisens funktionsansvar ingår bl. a. att samordna beredskapsförberedelser,
genomföra krigsplanläggning och regelbundet till regeringen redovisa
beredskapsläget inom funktionen.
Uppgifterna för polisen vid höjd beredskap överensstämmer i stort med freds-
uppgifterna.
Beredskapsläget beträffande såväl strategiskt överfall som angrepp efter
politisk förvarning bedöms som godtagbart. Förmågan att klara uppgifterna under
neutralitet och krisskede är beroende av tillgången på personal och det stöd som
kan erhållas från andra myndigheter.
Som övergripande mål för funktionen skall gälla den inriktning som anges i 1992
års försvarsbeslut.
5 Ekonomiska förutsättningar
Några huvudpunkter:
- Nya besparingar.
- Ingen rekrytering av polisaspiranter.
- Personalavvecklingsåtgärder.
Bakgrund - rationaliseringsarbetet
Genom regleringsbrevet för polisväsendet 1992/93 uppdrog regeringen till landets
länsstyrelser att utarbeta program för fortsatt rationalisering av
polisverksamheten i länen. Uppdraget skärptes genom riksdagens beslut med
anledning av propositionen om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
(prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiU1, rskr. 1992/93:134) som bl.a. ledde till
att man inom polisväsendet skulle spara 500 miljoner kronor under en
treårsperiod, utöver tidigare beslutade besparingar. I 1994 års
budgetproposition konstateras att länsstyrelserna såsom högsta polisorgan i
länen bl.a. har ansvaret för de rationaliseringar som erfordras mot bakgrund av
statsmakternas beslut om besparingar inom polisens område och om en oförändrat
hög ambitionsnivå inom polisens område. Rikspolisstyrelsen skall vara motor i
och stödja rationaliseringsarbetet. Styrelsen skall som tillsynsmyndighet
granska rationaliseringsplanerna och till regeringen redovisa rationaliserings-
arbetet. Rikspolisstyrelsen har lämnat sådana redovisningar, senast i september
1994.
Av Rikspolisstyrelsens senaste redovisning framgår att länsstyrelserna klarat
besparingskravet för polisen för budgetåret 1993/94, att antalet resurstimmar
inom polisväsendet ökat med över tre procent samt att nästan alla länsstyrelser
anser att man hittills inte sänkt den operativa nivån.
Av rapporteringsunderlaget från länsstyrelserna drar Rikspolisstyrelsen
slutsatsen att det hittills är förhållandevis få av de planerade rationali-
seringsåtgärderna som har hunnit genomföras. Däremot har det pågått och pågår
ett omfattande förberedelsearbete som i stor utsträckning varit inriktat på
strukturförändringar. Antalet polismyndigheter i riket, som i december 1993
uppgick till 117, har minskats till 70 i september 1994. Vid den tidpunkten
beslutade men ännu inte genomförda förändringar i distriktindelningen innebär
att antalet polismyndigheter i riket den 1 juli 1995 kommer att uppgå till 49. I
mer än hälften av länen kommer det då att finnas endast en polismyndighet. Detta
är, konstaterar Rikspolisstyrelsen, den största strukturella förändringen inom
polisväsendet sedan förstatligandet år 1965.
Beträffande verksamheten som sådan markerar Rikspolisstyrelsen att
omställningsprocessen i riktning mot ett förverkligande av statsmakternas nya
riktlinjer för polisverksamheten ännu går långsamt på många håll, men att det är
för tidigt att bedöma hur snabbt de nödvändiga förändringarna kommer att ske.
När det gäller frågan om hur investingarna har påverkats av rationali-
seringsarbetet noterar Rikspolisstyrelsen att länsstyrelserna redovisat en
godtagbar nivå trots besparingskraven. Frågan om hur utbildningsnivån påverkas
av besparingskraven är det enligt Rikspolisstyrelsens bedömning ännu för tidigt
att besvara.
Regeringen gör för sin del bedömningen att länsstyrelserna genom sina
hittillsvarande beslut lagt en god grund för polismyndigheternas fortsatta
rationaliseringsarbete. Den bedömningen grundas dels på Rikspolisstyrelsens
redovisningar, dels på erfarenheterna från de besök i länen som under budgetåret
1993/94 genomförts av företrädare för Justitiedepartementet. Det kan konstateras
att ett mycket omfattande förändringsarbete genomförts på kort tid, låt vara att
planerade strukturförändringar till en del ännu inte genomförts fullt ut och
därigenom ännu inte givit full effekt. Det omfattande rationaliseringsarbetet
har härtill genomförts parallellt med att länspolismästarmodellen och det nya
budgetsystemet med en mera resultatinriktad styrning av myndigheterna inom
polisväsendet genomförts, något som ställt betydande krav såväl på
länsstyrelserna och polismyndigheterna som på Rikspolisstyrelsen.
När nu planeringen av strukturförändringarna i länen i stort är genomförd vill
regeringen återigen betona att rationaliseringsarbetet måste bedrivas utifrån
verksamhetsmässiga utgångspunkter.
För att säkra att verksamheten bedrivs i enlighet med rättssäkerhetens krav och
att resurserna används effektivt måste styrningen och uppföljningen av
verksamheten utvecklas ytterligare. Detta gäller såväl för den lokala
polisorganisationen som för den centrala nivån. För Rikspolisstyrelsens del
innebär det att arbetet med att utveckla system för uppföljning och tillsyn av
polisverksamheten måste fortsätta. Det är också en uppgift för
Rikspolisstyrelsen att tydligt ange den struktur som länen skall redovisa sina
verksamhetsmål i.
Nya besparingar budgetåret 1995/96
Polisen har sedan länge känt till och planerat sina rationaliseringar utifrån
förutsättningen att 175 miljoner kronor skall sparas under budgetåret 1995/96
(12 månader). Beloppet kvarstår av det sparkrav på 500 miljoner kronor som lades
fast av riksdagen med anledning av 1993 års budgetproposition. Det
statsfinansiella läget kräver dock att ytterligare åtgärder vidtas. Regeringen
presenterade i proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.
bl.a. att den statliga konsumtionen skall minska med 2 miljarder kronor under
budgetåret 1995/96 och att delar av besparingskravet också skulle läggas på
Justitiedepartementets område. Riksdagen godkände inriktningen och omfattningen
av besparingar och inkomstförstärkningar som regeringen förordat
(bet. 1994/95:FiU01 rskr. 1994/95:145). Regeringen har nu presenterat
ytterligare sparförslag motsvarande 20 miljarder kronor i enlighet med vad som
uttalades i den ekonomisk-politiska propositionen. Av detta belopp föreslår
regeringen att 235 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 (12 månader) läggs
på polisväsendet, inkl. säkerhetspolisen, utöver redan beslutade besparingar.
Besparingen fördelar sig över anslagen med 17 miljoner kronor för B 1.
Rikspolisstyrelsen, 20 miljoner kronor för B 2. Säkerhetspolisen och 198
miljoner kronor för B 5. Lokala polisorganisationen.
Dessa ytterligare besparingar måste i första hand tas ut genom ett
intensifierat rationaliseringsarbete. Betydande krav kommer att ställas på
polismyndigheterna, länsstyrelserna och Rikspolisstyrelsen i detta arbetet.
Rationaliseringsarbetet måste till största del ha som mål att med minskad
personal åstadkomma ett bättre resultat i verksamheten. För att förverkliga
vinsterna i rationaliseringsarbetet krävs att åtgärder vidtas när det gäller
polisväsendets personal. En sådan åtgärd är att begränsa rekryteringen av
polisaspiranter. En annan är att underlätta frivilliga avgångar.
Vad gäller besparingar inom rättsväsendet budgetåren 1997 och 1998 på
ytterligare 600 miljoner kronor, se Inledningen, avsnitt 2.
Polisutbildningen, personalminskning samt den operativa nivån
Som nämnts har målet för antalet poliser nu uppnåtts. För att bibehålla den
nivån behövs under budgetåret inte någon nyrekrytering av polisaspiranter.
Den situation som då uppstår för polishögskolan bör användas för att överväga
formerna för hur utbildningen av poliser skall bedrivas i framtiden. I 1994 års
budgetproposition lades det fast att grundutbildningssystemet skulle anpassas
till det nya budgetsystemet. Utgångspunkten var att hela grundutbildningen skall
studiemedelsfinansieras och anställning som polis i den lokala polisorganisa-
tionen bör sökas först i samband med grundutbildningens avslutande.
1994 års polisutredning överlämnade i juni 1994 delbetänkandet Studiemedels-
finansierad polisutbildning (SOU 1994:103). Utredningen lade fram ett förslag
till en ordning för grundutbildning av poliser mot bakgrund av de utgångspunkter
som lagts fast i 1994 års budgetproposition. Delbetänkandet har remissbehandlats
och bereds nu i Justitiedepartementet. I polisutredningens uppdrag ingick
dessutom att överväga hur utbildningen i större utsträckning skall kunna sam-
ordnas med högskoleutbudet i övrigt. På grund av tidsbrist behandlade utred-
ningen inte dessa frågor. Regeringen ser därför ett tillfälligt uppehåll i ny-
rekryteringen till grundutbildningen som en lämplig tidpunkt att överväga de
frågor som polisutredningen i denna del inte tog ställning till och till hur en
sådan förändring av polisutbildningen kan utformas. Frågan kommer att som nämnts
beredas vidare inom Justitiedepartementet med sikte på att en ny ordning byggd
på de utgångspunker som angavs i budgetpropositionen 1994 skall gälla när grund-
utbildningen återupptas.
Eftersom den ekonomiska situationen kommer att vara ytterst ansträngd bör alla
de möjligheter som finns för att underlätta personalminskningen tas till vara.
Rikspolisstyrelsen måste aktivt bidra till detta arbete genom stöd och råd.
Vidare måste Rikspolisstyrelsen i samarbete med länen underlätta för
polispersonal att flytta till län som på grund av hög arbetsbelastning har behov
av ytterligare polispersonal. Polisväsendet hade vid utgången av budgetåret
1993/94 ett sammanlagt anslagssparande på nära 700 miljoner kronor. Detta
anslagssparande och den möjlighet till anslagskredit som polisen har ger enligt
regeringens bedömning möjlighet att bedriva verksamheten så att grundläggande
krav på kompetensutveckling kan bibehållas och nödvändiga investeringar
genomföras samtidigt som avveckling av personal sker.
När det gäller den operativa nivån var den i 1994 års budgetproposition
redovisade ambitionen att nivån skulle bibehållas eller rentav höjas till följd
av rationaliseringarna. Antalet verksamhetstimmar har också ökat mellan
budgetåren 1992/93 och 1993/94 med motsvarande 650 årsarbetskrafter vilket
indikerar att den operativa nivån höjts.
Den faktiska neddragningen av resurserna inom polisväsendet kräver, för att
ambitionen om en generellt sett oförändrad operativ nivå skall upprätthållas,
att förändringsarbetet fortsätter. Utvecklingen längs de två huvudlinjerna,
närpolisverksamheten och den kvalificerade brottsutredningsverksamheten, får
inte avstanna. Båda dessa utvecklingslinjer kräver också att investeringsnivån
både i kompetens och materiel hålls på en acceptabel nivå. Regeringen gör den
bedömningen att det genom fortsatt förändringsarbete trots de nu föreslagna
besparingarna går att bibehålla den operativa nivån i landet som helhet.
6 Personalfrågor
Under den kommande budgetperioden bör som tidigare redovisats under avsnitt 5
Ekonomiska förutsättningar ingen rekrytering av nya poliser ske. Det antalsmål
på 16 700 poliser som satts upp är uppfyllt och något behov av rekrytering för
att säkerställa denna nivå föreligger inte de närmaste åren. Det budgetmässiga
läget gör också att Polishögskolans kapacitet i stället bör utnyttjas för
kompetensutveckling inom polisväsendet. Denna kompetensutveckling bör följa två
linjer. Den första och grundläggande är att utbilda personalen för att kunna
arbeta problemorienterat i närpolisverksamheten, en utbildning som även en del
civilanställd personal bör bibringas. Den andra är utbildning i kvalificerad
kriminalpolisverksamhet där vissa lyckade insatser redan gjorts. Av särskilt
intresse är att integrera delar av denna utbildning med motsvarande utbildning
för åklagare.
Polisväsendet är fortfarande en mansdominerad organisation. En förändring
håller dock på att ske och den manliga överrepresentationen är på väg att
minska.
Rikspolisstyrelsen har redovisat en rad åtgärder och planer på jämställdhetens
område, inte minst då det gäller utbildning. Särskilda utvecklingsinsatser har
också inletts för att höja statusen på det administrativa arbetet inom polisen,
som till stor del utförs av kvinnor. Vidare är ett nationellt och
internationellt "nätverk" för kvinnliga poliser under uppbyggnad.
Regeringen ser positivt på den utveckling som pågår inom polisväsendet. Dock
måste arbetet på flera områden intensifieras. Särskilt viktigt är det att
myndigheterna arbetar aktivt för att vid utbildningar och chefstillsättningar på
alla nivåer åstadkomma en jämnare könsfördelning.
7 Budgetramen m.m.
I 1993 års budgetproposition angav regeringen att polisväsendet inte borde
tilldelas en flerårsram mot bakgrund av den besparing som skulle göras inom
polisen under en treårsperiod. I ett beslut om särskilda direktiv för
Rikspolisstyrelsens fördjupade anslagsframställning m.m. i juni 1993 har
regeringen begärt en anslagsframställning avseende budgetåren 1995/96 - 1996/97.
Rikspolisstyrelsen inkom i februari 1994 med den fördjupade
anslagsframställningen. Därefter har riksdagen under våren 1994 fattat beslut om
att budgetåret fr.o.m. år 1997 skall omfatta kalenderåret. Rikspolisstyrelsen
har kompletterat den fördjupade anslagsframställningen med ekonomiska
beräkningar för tiden juli-december 1996. Förändringen av budgetåret till att
omfatta kalenderår gör att det inte finns underlag i Rikspolisstyrelsens
fördjupade anslagsframställning för att besluta om planeringsramar för
budgetåret 1997. Regeringen föreslår därför inga fleråriga budgetramar för
polisväsendet.
Utgiftsutvecklingen
Justitiedepartementets besparingar på sammanlagt 600 miljoner kronor för
budgetåren 1997 och 1998 är inte fördelade på verksamhetsområden (jfr avsnitt 2
i Inledningen).
B 1.Rikspolisstyrelsen
1993/94 Utgift 491 259 000
1994/95 Anslag 516 528 000
1995/96 Förslag 760 179 000
varav 503 316 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Regeringens överväganden
Under anslaget har beräknats medel för Rikspolisstyrelsen i dess funktion som
central förvaltningsmyndighet samt för kostnaderna för dess operativa verksamhet
vid Rikskriminalpolisen.
Anslaget har beräknats med beaktande av ovan redovisade besparingskrav och
tidigare beslutade åtaganden.
Vid beräkningen av anslaget har en särskild justering gjorts på grundval av
Statens lokalförsörjningsverks bedömning av prisutvecklingen av lokalhyror.
Bedömningen är att hyresnivåerna på lokaler har sjunkit för i princip alla typer
av lokaler och att detta även gäller lokaler som myndigheterna förhyr. Statens
lokalförsörjningverk har beräknat hur stora nedjusteringar som kan göras på
myndigheternas anslag. Regeringen har till följd härav räknat ner anslaget med
1,1 miljoner kronor (12 månader).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Rikspolisstyrelsen för budgetåret1995/96 anvisar ettram-
anslag på 760 179 000 kr.
B 2.Säkerhetspolisen
1994/95 Anslag 470 643 000
1995/96 Förslag 714 432 000
varav 476 288 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Vid beräkningen av medel har vissa besparingar gjorts i förhållande till
tidigare anslagsnivå.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Säkerhetspolisen för budgetåret1995/96 anvisarett förslags-
anslag på 714 432 000 kr.
B 3.Polishögskolan
1993/94 Utgift 1 000
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
Regeringens överväganden
Polishögskolans anslag tas upp som ett formellt belopp om 1 000 kronor.
Polishögskolan verkar som en avgränsad resultatenhet inom Rikspolisstyrelsen.
Kostnaderna för grundutbildning och vidareutbildning av personal inom
polisväsendet betalas av medel inom anslaget B 5. Lokala polisorganisationen.
Forskningsverksamheten vid Polishögskolan tillförs medel från centrala medel
under anslaget B 5. Lokala polisorganisationen.
Polishögskolan bedriver även uppdragsverksamhet som har anknytning till den
reguljära utbildningen vid Polishögskolan. Verksamheten anordnas mot särskild
ersättning från uppdragsgivaren så att full kostnadstäckning uppnås.
Regeringen har under avsnitt 5 samlat redovisat de ekonomiska förutsättningarna
för polisväsendet för kommande budgetår och därvid bl.a. gjort bedömningen att
ingen intagning av nya polisaspiranter bör ske under budgetåret 1995/96 (18
månader).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Polishögskolan för budgetåret1994/95 anvisar ettanslag
på 1 000 kr.
B 4.Statens kriminaltekniska laboratorium
1993/94 Utgift 49 810 000
1994/95 Anslag 47 427 000
1995/96 Förslag 72 840 000
varav 48 187 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Regeringens överväganden
Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) har en central roll inom
rättsväsendet. Stora kostnader kan sparas inom rättsväsendet om snabba och
tillförlitliga resultat från tekniska undersökningar kan bidra till snabbare
lösningar av vissa brottstyper, t.ex. spaningsmord. Det är därför viktigt att
verksamheten trots det ansträngda statsfinansiella läget kan drivas och
utvecklas i fråga om kvalitet och omfattning. Utvecklingsarbetet som SKL
bedriver har stor betydelse för att en snabbare uppklaring av brott möjliggörs.
SKL bör därför undantas från besparingar. Mot bakgrund av det ansträngda
statsfinansiella läget kan dock inga nya resurser avsättas utan utrymme för en
fortsatt vidareutveckling får skapas genom rationaliseringar av befintlig
verksamhet.
Vid beräkningen av anslaget har regeringen tagit hänsyn till att hyresnivån för
lokaler sjunkit och justerat anslaget med 0,7 miljoner kronor, se avsnitt B 1.
Rikspolisstyrelsen.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Statens kriminaltekniska laboratoriumför budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 72 840 000 kr.
B 5.Lokala polisorganisationen
1993/94 Utgift 9 591 700 000
1994/95 Anslag 9 609 933 000
1995/96 Förslag 14 400 792 000
varav 9 524 555 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Regeringens överväganden
Under anslaget har beräknats huvuddelen av de medel som behövs för verksamheten
vid polismyndigheterna. Hit hör bland annat lönekostnader,
brottsutredningskostnader, kostnader för gemensam ADB-verksamhet m.m. samt
kostnader för ränta och amortering avseende investeringar.
Vid utgången av budgetåret 1993/94 fanns ett anslagssparande på nära 650
miljoner kronor, varav 200 miljoner kronor är hänförliga till budgetåret
1992/93. I anslagssparandet ligger reservationer för obetald retroaktiv lön- och
räntekompensation med motsvarande 58 miljoner kronor. Dessutom är reservationer
gjorda för bl.a. personalavvecklings- och personalutvecklingsåtgärder.
Anslaget har beräknats med beaktande av ovan redovisade besparingskrav och
tidigare beslutade åtaganden.
Under anslaget har medel beräknats för att finansiera kostnaderna för det
utökade antalet färdigutbildade polismän som enligt tidigare rekryteringsbeslut
tillkommer inom polisväsendet.
Vid beräkningen av anslaget har regeringen tagit hänsyn till att hyresnivån för
lokaler sjunkit och justerat anslaget med 40,9 miljoner kronor (12 månader), se
avsnitt B 1. Rikspolisstyrelsen.
Regeringen kommer under våren 1995 att besluta om en utökad avgiftsfinansiering
av polisens stämningsmannadelgivning. Delgivningsförordningen (1979:101) kommer
att ändras så att även statliga myndigheter betalar en ansökningsavgift. Syftet
med förändringen är att stämningsmannadelgivningen skall användas effektivare.
Myndigheter som lämnar många uppdrag föreslås erhålla en resursförstärkning,
vilket motsvarar sammantaget 139,8 miljoner kronor (12 månader). Stämnings-
mannadelgivning inom polisen kan till följd av reformen komma att förändras,
vilket kan medföra vissa kostnader under en övergångsperiod.
Resursförstärkningen till berörda myndigheter avräknas därför inte nu i sin
helhet från anslaget. Regeringen föreslår att anslaget avräknas under två
budgetår, 69,9 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 (12 månader) och 69,9
miljoner kronor under budgetåret 1997.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Lokala polisorganisationen förbudgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslagpå
14 400 792 000 kr.
B 6.Utlänningsärenden
1994/95 Nytt anslag 89 000 000
1995/96 Förslag 133 500 000
varav 89 000 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Under anslaget har beräknats medel för polisens kostnader för utlänningsärenden,
såsom lön till annan personal än poliser, övriga förvaltningskostnader,
övertidskostnader för poliser samt bevakning och drift av de särskilda
förvaringslokaler för utlänningar som inrättats under det senaste året.
För innevarande budgetår beräknas anslaget överskridas. Regeringen gör dock den
bedömningen att antalet verkställigheter kommer att minska. Anslaget föreslås
därför föras upp på statsbudget till en oförändrad nivå.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Utlänningsärenden för budgetåret1995/96 anvisar ett
förslagsanslagpå 133 500 000 kr.
C. Åklagarväsendet
Allmänt om reformarbetet
Åklagarväsendets framtida organisation m.m.
Åklagarväsendets lokala organisation har varit föremål för ett flertal utred-
ningar de senaste tolv åren. År 1990 tillsattes en parlamentariskt sammansatt
kommitté för att se över åklagarverksamheten och förundersökningsreglerna.
Kommittén, som antog namnet Åklagarutredningen -90, lämnade år 1992 betänkandet
Ett reformerat åklagarväsende (SOU 1992:61). Genom vissa lagar som riksdagen
nyligen beslutat om har antagits vissa förändringar på det straffrättsliga och
processrättsliga området (prop. 1994/95:23, bet. 1994/95: JuU2, rskr.
1994/95:40).
I organisatoriskt hänseende föreslog Åklagarutredningen -90 införandet av en
s.k. regionmodell. Modellen innebar att samtliga åklagarmyndigheter inom en
region läggs samman till en enda myndighet med lokala enheter på ett antal
orter. Efter remissbehandling av förslaget beslöt regeringen år 1993 att
åklagarväsendets organisatoriska uppbyggnad med lokal och regional nivå inte
skulle ändras.
För att särskilt belysa frågan om åklagardistriktens indelning och åklagar-
myndigheternas dimensionering uppdrog regeringen i november 1993 åt
Riksåklagaren att bl.a. se över indelningen i åklagardistrikt. Huvudsyftet med
uppdraget var att åstadkomma en effektivare organisation och ett optimalt
utnyttjande av resurserna. Den 14 april 1994 fick Riksåklagaren
tilläggsuppdraget att utreda om det finns anledning att ändra arbetsfördelningen
mellan de regionala och lokala myndigheterna. I uppdraget angavs att en
utgångspunkt skulle vara att åtminstone de större och medelstora myndigheterna
skulle kunna handlägga i stort sett alla på respektive myndighet förekommande
mål samtidigt som de fördelar som är förknippade med regionala åklagarresurser
kan behållas. I uppdraget ingick även att överväga om det är möjligt och
lämpligt att lokalisera de åklagare som på regional och lokal nivå främst
arbetar med bekämpning av ekonomisk brottslighet i nära anslutning till polisens
motsvarande funktioner.
Riksåklagaren har i oktober 1994 redovisat sina två uppdrag i rapporten
Åklagarväsendets dimensionering och indelning på regional och lokal nivå
(Åklagarväsendets rapport 1994:2). I rapporten föreslås förändringar av flera
slag. När det gäller den lokala och regionala distriktsindelningen föreslår
Riksåklagaren bl.a. att 19 av de nuvarande 86 åklagardistrikten läggs samman
till nio nya distrikt, att två utstationerade åklagare dras in samt att två
regionåklagarmyndigheter läggs samman. Rapporten har remissbehandlats. Flera av
remissinstanserna är negativa till förslagen rörande sammanläggning av
myndigheter.
De i Riksåklagarens rapport föreslagna förändringarna bör i viss mån kunna
medföra en rationellare resursanvändning. Vad som föreslagits är emellertid
enligt regeringens mening inte tillräckligt långtgående för att skapa en
effektiv åklagarorganisation. Frågan har för övrigt nära anknytning till de
frågor om decentralisering av beslutandeansvaret som Riksåklagaren har för
avsikt att utreda våren 1995. Regeringen avser därför att denna dag ge
Riksåklagaren i uppdrag att i anslutning till den översyn av beslutsstrukturen
som han avser att göra också se över organisationen i dess helhet. Målet skall
vara att skapa en organisation som på bästa sätt kan anpassa verksamheten till
vad som behövs på den lokala och regionala nivån. I avvaktan på denna utredning
bör någon sammanläggning av distrikt och regioner inte genomföras nu.
Förslag till en ny tjänstestruktur för åklagarväsendet m.m.
I februari 1994 tillsattes en arbetsgrupp inom Justitiedepartementet med uppgift
att se över bl.a. tjänstestrukturen inom åklagarväsendet. Arbetsgruppen
redovisade sina överväganden och förslag i promemorian Tjänstestrukturen för
åklagare, m.m. (Ds 1994:95). I promemorian föreslås bl.a. att det som en
avslutning på åklagarutbildningen - i likhet med vad som gäller inom
domstolsväsendet - införs ett andra prövningstillfälle, att
befordringsmöjligheterna utökas, att det anställs biträdande överåklagare och
biträdande chefsåklagare samt att åklagartitlarna ses över. Dessutom behandlas
ett antal frågor som Riksåklagaren själv beslutar om, bl.a. åklagarutbildningens
utformning. Förslagen har vid remissbehandling tillstyrkts av flertalet
remissinstanser.
Förslagen rörande åklagarutbildningen och därtill hörande frågor avser åtgärder
som bör genomföras så snart som möjligt. Regeringen kommer därför inom kort att
göra de författningsändringar som behövs med anledning av förslagen.
Riksåklagaren bör därefter se över åklagarutbildningen.
Frågan om på vilket sätt övriga förslag bör genomföras får anstå till dess att
Riksåklagarens nyss nämnda översyn av organisationen möjliggör en samlad och
slutlig bedömning av den framtida tjänstestrukturen i åklagarväsendet.
Åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten m.m.
Som framhållits i Inledningen (avsnitt 5.5) är kampen mot den ekonomiska
brottsligheten ett prioriterat område. Sedan hösten 1992 har Riksåklagaren,
Rikspolisstyrelsen och Finansinspektionen ett samarbete i syfte att utreda
brottslighet inom bank- och finansvärlden. Inom åklagarväsendet har det med
anledning härav bildats en särskild arbetsgrupp (Riksåklagarens
specialoperation, RÅSOP). Riksåklagaren bedömer att det krävs ytterligare minst
två år för att arbetsgruppen på ett meningsfullt sätt skall kunna slutföra sitt
uppdrag.
Åklagarväsendet har under de senaste två åren tilldelats särskilda medel för
att kunna agera med kraft mot den ekonomiska brottsligheten. Verksamheten inom
RÅSOP bör fortgå och åklagarnas övriga arbete mot den ekonomiska brottsligheten
bör ytterligare intensifieras.
Regeringen beslutade den 14 april 1994 att Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen
och Riksskatteverket under ledning av Riksåklagaren skulle utarbeta ett förslag
till ett fördjupat samarbete mellan Statsåklagarmyndigheten för speciella mål,
Rikskriminalpolisen, skatteväsendet och exekutionsväsendet. Riksåklagaren
redovisade i september 1994 en idéskiss rörande en central enhet för bekämpning
av ekonomisk brottslighet, det s.k. ekobrottskommandot. Avsikten är att enheten
under ledning av överåklagaren vid Statsåklagarmyndigheten för speciella mål
skall handlägga de mest omfattande, tidskrävande och juridiskt komplicerade
ärendena som rör ekonomisk brottslighet. Som regeringen tidigare framhållit
måste myndigheternas samverkan när det gäller utredning av misstänkt
ekobrottslighet förbättras. Det handlar bl.a. om att effektivisera samarbetet
mellan åklagare, polis och skattemyndigheter. Den nya enheten beräknas kunna
påbörja sin verksamhet senast den 1 juli 1995.
Som regeringen framhållit i Inledningen (avsnitt 5.3) om kraftsamling mot
våldet kommer det att vara en central uppgift under de närmaste åren att komma
till rätta med våldsbrottsligheten. På dessa områden krävs således kraftfulla
åtgärder från bl.a. åklagarväsendet.
Genom en ändring i polisförordningen (1984:730) är det numera länsstyrelsen som
beslutar om indelningen i polisdistrikt m.m. Riksåklagaren har i
regleringsbrevet för 1993/94 fått i uppdrag att följa upp och redovisa vilka
konsekvenser den nya distriktsindelningen fått för åklagarväsendet. Av de
redovisningar som lämnats framgår att man inom åklagarkåren hyser stor oro för
att polisorganisationens satsning på närpolisverksamhet sker på bekostnad av
utredningsverksamheten. Riksåklagaren avser därför att göra en närmare analys av
konsekvenserna för åklagarverksamheten av dels polisens nya distriktsindelning,
dels polisens satsning på närpolisverksamhet.
Resultatinformation
Åklagarverksamhet skall bedrivas så att åklagarna på ett rättssäkert sätt, inom
rimlig tid och med ett effektivt resursutnyttjande kan fullgöra de uppgifter som
åligger dem, såsom att leda förundersökningar, fatta beslut i åtalsfrågor och
föra talan i domstol. Åklagarväsendet skall genom att öka samarbetet med
polisväsendet förbättra effektiviteten i det brottsutredande arbetet.
Kvantitativt sett har åklagarväsendet väl uppfyllt kraven. Antalet avslutade
ärenden har totalt sett ökat. En granskning av kvaliteten på arbetet är av
naturliga skäl betydligt svårare. Om det har skett någon förändring i detta
avseende går för närvarande inte att avgöra.
Riksåklagaren har sedan den 1 juli 1992 decentraliserat budgetansvaret till
regional nivå. Riksåklagaren har bland annat i maj 1994 redovisat erfarenheterna
och effekterna av decentraliseringen. Av redovisningen framgår att
budgetansvaret har lett till ökat kostnadsmedvetande.
I regleringsbrevet för 1993/94 fick Riksåklagaren vidare uppdraget att ta fram
en åtgärdsplan med sikte på att dels utveckla cheferna inom åklagarväsendet i
deras chefsroll, dels säkerställa chefsförsörjningen. Riksåklagaren har i
november 1994 redovisat åtgärdsplanen. Av denna framgår att Riksåklagaren har
haft vissa inledande konsultkontakter. Regeringen anser det angeläget att
Riksåklagaren fortsätter arbetet på detta område.
Förändringar på området
Metodutveckling
I början till detta avsnitt om åklagarväsendet har redogjorts för regeringens
syn på frågan om en omorganisation av åklagarväsendet och införandet av en ny
tjänstestruktur för åklagarväsendet. Som framhållits fäster regeringen stor vikt
vid rationaliseringsarbetet inom åklagarväsendet med avseende på såväl
arbetsmetoder som organisationsfrågor. Regeringens bedömning är att bl.a.
metodutvecklingsfrågor är väsentliga i detta sammanhang. En särskild funktion
för sådana frågor har därför inrättats inom Riksåklagarens kansli.
Ändring i sammansättningen av Tjänsteförslagsnämnden för åklagarväsendet
Regeringen har med verkan fr.o.m. den 1 juli 1993 inrättat en tjänste-
förslagsnämnd för åklagarväsendet (SFS 1993:523) enligt mönster från
domstolsväsendet. Nämnden består av sju ledamöter vilka utses av regeringen. Som
ledamöter skall väljas personer som har mycket god kunskap om åklagarväsendet
och som är representativa för åklagarkollektivet. Nämnden består för närvarande
uteslutande av åklagare med höga befattningar. Det är enligt regeringens mening
betydelsefullt att personalen via sina organisationer har möjlighet att föra
fram synpunkter på verksamheten genom egna representanter i
Tjänsteförslagsnämnden för åklagarväsendet. Regeringen kommer därför att ändra
nämndens sammansättning så att den tillförs facklig representation.
Besparingar perioden 1997 - 1998
Vad gäller besparingar på ytterligare 600 miljoner kronor inom rättsväsendet
under perioden 1997 - 1998, se avsnitt 2 Rättsväsendets besparingar perioden
1995 - 1998.
C 1.Riksåklagaren
1993/94 Utgift 23 675 335
1994/95 Anslag 27 528 000
1995/96 Förslag 42 962 000
varav 28 499 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Riksåklagaren är central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet och skall
bl.a. utöva tillsyn över åklagarna och genom metodutveckling skapa goda
förutsättningar för åklagarväsendet att uppfylla målen för verksamheten (vilka
dessa är anges under avsnitt C 2.). Riksåklagaren är under regeringen högste
åklagare i riket. Riksåklagarens kansli är sedan den 1 juli 1994 organiserat i
tre enheter, en för tillsyn, en för metodutveckling och en för administration.
Utöver de tre beskrivna funktionerna finns personal för Riksåklagarens
åklagarverksamhet i Högsta domstolen.
Riksåklagaren behöver i årsredovisningen inte redovisa verksamheten i flera
verksamhetsgrenar.
Vid utgången av budgetåret 1993/94 fanns ett anslagssparande på 5,4 miljoner
kronor. Detta överskott kommer att användas för kostnader i samband med
Riksåklagarens flyttning till nya lokaler och retroaktiva utbetalningar av
löneökningar som trätt i kraft den 1 januari 1994.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot årsredo-
visningen.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Såväl årsredovisning som anslagsframställning visar vad Riksåklagaren uppnått
för resultat och vilka behoven bedöms vara för budgetåret 1995/96. Riksåklagaren
har under flera års tid försökt men ännu inte lyckats utveckla en metod som på
ett tillfredsställande sätt mäter hur mycket och vad som presteras vid åklagar-
myndigheterna. För att kunna höja effektiviteten inom åklagarväsendet är det
viktigt att rättvisande prestationsjämförelser kan göras över tiden och mellan
olika åklagarmyndigheter. Regeringen anser det därför angeläget att Riksåklaga-
ren vidtar åtgärder för att snarast möjligt få fram en tillförlitlig mätmetod.
Regeringen anser vidare att Riksåklagaren med den nyinrättade funktionen för
metodutvecklingsfrågor bör få ökade möjligheter att med kraft driva
metodutvecklingsarbetet inom organisationen.
Slutsatser
Det statsfinansiella läget ställer stora krav på besparingar på alla områden
inom den offentliga sektorn. Den ekonomiska situationen inom åklagarväsendet är
emellertid ansträngd. Mot denna bakgrund och då Riksåklagaren under budgetåret
1995/96 skall göra en omfattande översyn av åklagarorganisationen och förändra
vissa delar av åklagarutbildningen bör Riksåklagaren inte åläggas något
besparingskrav.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Riksåklagaren för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 42 962 000 kr.
C 2.Åklagarmyndigheterna
1993/94 Utgift 499 389 758
1994/95 Anslag 554 948 000[1]
1995/96 Förslag 862 111 000
varav 571 178 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Åklagarverksamheten är för närvarande indelad i 13 regioner. Vid de regionala
myndigheterna, som var och en leds av en överåklagare, tjänstgör statsåklagare
och distriktsåklagare som handlägger vissa typer av mål, främst sådana som rör
ekonomisk brottslighet. Överåklagaren skall handlägga mål som är särskilt
krävande och utövar dessutom ledningen över åklagarverksamheten inom sin region.
Riket är nu indelat i 86 åklagardistrikt. Åklagarmyndigheterna i 83 av dessa
distrikt lyder under regionåklagarmyndigheterna och leds av chefsåklagare.
Åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, som var och en leds av en
överåklagare, står utanför den regionala åklagarorganisationen. Överåklagarna i
dessa tre distrikt har i princip samma uppgifter som överåklagarna vid
regionåklagarmyndigheterna.
Härutöver finns Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, ledd av en
överåklagare. Åklagarna där handlägger mål i hela riket, i första hand särskilt
omfattande mål eller mål som berör flera regioner, främst mål som rör omfattande
ekonomisk brottslighet.
Sammanlagt tjänstgör ca 1 400 personer inom åklagarväsendet. Av dessa är cirka
700 åklagare.
Mål och utgiftsstyrande faktorer
Det övergripande målet för åklagarväsendet är att handlägga de uppgifter som
åligger åklagarna på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid och att driva
verksamheten med ett effektivt resursutnyttjande. Åklagarväsendets huvudsakliga
uppgifter är att leda förundersökningar, fatta beslut i åtalsfrågor och föra
talan vid domstol.
Åklagarna har självfallet betydelsefulla uppgifter när det gäller att uppnå
det kriminalpolitiska målet att minska brottsligheten. På kort sikt är det dock
inte möjligt för åklagarna att påverka sin arbetsbörda. Åklagarväsendets
arbetsbelastning - och därmed utgiftsbehov - beror till största delen på
brottsutvecklingen och resultatet av den polisiära verksamheten.
Utgifterna för verksamheten har varit i stort sett oförändrade under perioden
1990/91 - 1993/94.
Överföringsbelopp m.m.
Vid utgången av budgetåret 1993/94 fanns ett anslagssparande på 40 miljoner
kronor. Av detta belopp har 13 miljoner kronor uppstått hos de budgetansvariga
myndigheterna till följd av att vakanser av olika skäl inte återbesatts.
Beloppen anges behövas dels för aktiviteter som kommer att inträffa under
innevarande budgetår, dels för amorterings- och räntekostnader för investeringar
gjorda under budgetåret 1993/94. Resterande anslagssparande går åt för
retroaktiva löneutbetalningar under budgetåret 1994/95 enligt ett löneavtal som
gäller fr.o.m. januari 1994.
I Riksåklagarens årsredovisning behöver verksamheten inte heller beträffande
åklagarverksamheten i övrigt redovisas i flera verksamhetsgrenar. RRV:s
revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot årsredovisningen.
Regeringens överväganden
Arbetsinsats och arbetssituation
Åklagarnas arbetssituation är ansträngd. Antalet inkommande mål till regionala
och lokala åklagarmyndigheter som rör allvarligare brott ökade från ca 155 000
år 1990 till ca 175 000 år 1993. Under senare år har trots detta arbetsbalansen
för sådana mål varit konstant. En ökad arbetsinsats som motsvarat ökningen av
antalet inkommande mål har alltså gjort att ökade balanser hittills kunnat
undvikas.
Under de tre första kvartalen 1994 minskade antalet inkommande mål som rör
allvarligare brott med ca 7 % jämfört med motsvarande period 1993. Minskningen
bör leda till att åklagarna får mer tid över för att leda förundersökningar; en
arbetsuppgift som ibland blivit lidande på grund av den pressade
arbetssituationen. Det är osäkert om minskningen är bestående eller om den vänds
i en ny ökning.
Ett område där balansen ökat till en otillfredsställande nivå trots en
betydande ökning av antalet avslutade mål är ekobrotten. De regionala
åklagarmyndigheterna avslutade 47 % fler sådana mål år 1993 jämfört med år 1990.
Trots detta ökade balansen med 25 %.
Såväl årsredovisningen som anslagsframställningen visar vilket resultat
åklagarväsendet uppnått och vilka behoven bedöms vara för budgetåret 1995/96.
Riksåklagaren saknar dock fortfarande metoder för att ta fram ett rättvisande
produktivitetsmått (se även avsnitt C 1.). Riksåklagaren har ändå försökt att
redovisa produktivitetsutvecklingen m.m. Med den s.k. M-metoden som grund anges
att såväl kostnads- som arbetsproduktiviteten, efter att ha stigit under ett
antal år, har sjunkit under 1993/94 jämfört med 1992/93. Arbetsproduktiviteten
har under denna period sjunkit med 1,7 %. En tänkbar förklaring till nedgången i
produktivitet är att antalet ärenden i balans har ökat inom polisväsendet,
vilket i sin tur har lett till att större åklagarresurser har fått läggas på
bl.a. förundersökningsledning. En annan förklaring kan vara att införandet av
datorer under ett uppbyggnadsskede tar mer resurser i anspråk än vad som
frigörs. Åklagarmyndigheternas prestationer har av vad som framgår av
tillgängliga mätmetoder väl motsvarat ställda krav.
Av årsredovisningen framgår vidare bl.a. att 86% av personalen inom
åklagarväsendet nu har ADB-stöd i sin verksamhet samt att målsättningen att både
åklagare och administrativ personal senast vid utgången av år 1994 skall förfoga
över egna persondatorer kommer att vara uppfylld.
Slutsatser
Åklagarväsendet har under 1990-talet i likhet med andra delar av rättsväsendet
mött en kraftigt stigande arbetsbörda. Vissa enklare måltyper har minskat i
antal under det att ärenden av mer komplicerat slag har ökat. Beträffande vissa
brottstyper - främst ekobrott - har balanserna varit oroväckande höga.
Åklagarväsendet har därför tidigare inte ålagts något besparingskrav.
Åklagarväsendet har i stället tilldelats medel för att kunna göra vissa
kraftfulla satsningar mot ekonomisk brottslighet. För att möta den stigande
arbetsbördan har vidare föreslagits vissa regeländringar som bör kunna leda till
en mer renodlad åklagarroll.
Enligt regeringens bedömning kräver det statsfinansiella läget att
rationaliseringar och effektiviseringar görs även inom åklagarväsendet till ett
belopp om 10 miljoner kronor. Samtidigt är det som regeringen vid flera
tillfällen påtalat viktigt att det sker en intensifiering och en fortsatt
satsning mot ekobrottslighet. Den särskilda satsning mot våldsbrott och
narkotikabrott som regeringen anser nödvändig måste också prioriteras. För dessa
ändamål behövs 6 miljoner kronor. Vidare har regeringen i det föregående
framhållit vikten av att de förslag som syftar till att höja kvaliteten på
åklagarutbildningen genomförs (promemorian Tjänstestrukturen för åklagare,
m.m.). För detta ändamål åtgår 4 miljoner kronor. Detta sammantaget gör att
regeringen anser att anslaget C 2. Åklagarmyndigheterna skall vara oförändrat
budgetåret 1995/96.
Anslagets storlek påverkas emellertid av en förändrad beräkningsgrund vad avser
lokalhyror. Vid beräkningen av anslaget har en justering gjorts utifrån Statens
lokalförsörjningsverks bedömning av prisutvecklingen för lokalhyror. Justeringen
innebär att anslaget räknas ned med ca 5,1 miljoner kronor, bl.a. till följd av
att hyresnivåerna har sjunkit.
Slutligen tillförs anslaget 12,15 miljoner kronor som flyttas över från
polisväsendets anslag. Syftet är att samtliga åklagarmyndigheter framöver själva
skall upphandla tjänster som tidigare polisen i vissa fall försett dem med
(t.ex. lokalvård och telefonväxel).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
862 111 000 kr.
**Fotnot**
[1] Beräknade utgifter enligt RRV: 552 000 000.
D. Domstolsväsendet m.m.
Allmänt om reformarbetet
Inom domstolsväsendet pågår ett brett upplagt rationaliserings- och
förändringsarbete. Som nämnts vid flera tidigare tillfällen omfattar detta
judiciella, administrativa och organisatoriska frågor. De viktigaste judiciella
frågorna är en ändrad instansordning för ett stort antal sådana mål som prövas
av de allmänna förvaltningsdomstolarna och ett ökat användande av
prövningstillstånd vid överklagande av mål från såväl tingrätter som länsrätter
till respektive överinstanser. Frågorna har berörts i Inledningen (avsnitt 4).
En närmare redogörelse för dessa och andra närliggande processrättsliga reformer
lämnas i bilaga 3.1 (avsnitt 4). Beredningen av Domstolsutredningens förslag i
betänkandet Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106) fortsätter inom
regeringskansliet med siktet inställt på ett genomförande av de flesta förslag
som rör processrättsliga frågor.
Förslagen i de inom regeringskansliet utarbetade promemoriorna Domstolsväsendet
- Organisation och administration i framtiden (Ds 1992:38) och
Specialdomstolarna i framtiden (Ds 1993:34), tar sikte på domstolsväsendets
administration och organisation. Bland annat behandlas frågor om tingsrätternas
domkretsar och vissa specialdomstolars framtid. Frågor som rör organisatoriska
och administrativa frågor finns också i Domstolsutredningens förslag, exempelvis
frågorna om den organisatoriska hemvisten för bouppteckningsverksamheten och
inskrivningsmyndigheterna.
Förslagen i den förstnämnda promemorian rönte en omfattande kritik och har inte
lett till andra förändringar än de som huvudsakligen rör fördelningen av
administrativa uppgifter mellan Domstolsverket och domstolarna (se vidare
nedan).
Sedan de nämnda judiciella, processuella och administrativa förändringarna -
som förväntas ge stora bidrag till ett effektivare domstolsväsende - har börjat
genomföras är tiden nu mogen för att göra en djupare översyn av de
organisatoriska frågorna. Inom Justitiedepartementet undersöks nu
förutsättningarna för att göra en översyn av domstolsväsendets organisation. En
sådan översyn kan komma att behandla såväl underrätts- som överrättsstrukturen
och även frågor om specialdomstolarnas roll inom rättsväsendet. I ett sådant
sammanhang bör också den organisatoriska hemvisten för bl.a. boupptecknings-
verksamheten och inskrivningsmyndigheterna tas upp. Syftet med en översyn av de
organisatoriska frågorna är att få underlag för att skapa ett mer effektivt,
slagkraftigt och sammanhållet rättsväsende där också bättre förutsättningar
skapas för att ta till vara så mycket som möjligt av de
rationaliseringsmöjligheter som uppstått genom de reformer på det judiciella och
processrättsliga planet som nu är under genomförande.
Som ett exempel på regeringens strävan att ta till vara alla möjligheter till
rationaliseringar inom domstolsväsendet kan nämnas en sammanläggning av Borås
och Sjuhäradsbygdens tingsrätter. Ett beslut om vid vilken tidpunkt en
sammanläggning skall ske kommer att meddelas så snart de lokalmässiga
förutsättningarna är klarlagda. Regeringen räknar med att få behövligt underlag
från Domstolsverket senast under våren 1995.
Under lång tid har också, främst under Domstolsverkets ledning, bedrivits ett
arbete som syftat till att rationalisera, förenkla och göra mål- och
ärendehanteringen billigare vid domstolarna. Sålunda har bl.a. ett ambitiöst
arbete lagts ned på att datorisera domstolsväsendet. Ytterligare steg på den
inslagna vägen håller nu på att tas genom införandet av ett databaserat
målhanteringssystem vid tingsrätterna och länsrätterna (MÅHS). Detta beräknas
vara infört vid samtliga underrätter under de närmaste två budgetåren. Ett
motsvarande system för hovrätternas och kammarrätternas del håller på att
utvecklas och beräknas komma i full drift härefter.
I juli 1994 avlämnade 1993 års domarutredning sitt betänkande Domaren i Sverige
inför framtiden (SOU 1994:99). Utredningen tar, med utgångspunkt bl.a. i frågor
om rättsstat och demokrati, domstolarnas roll i samhället och domarrollen i
framtiden, upp frågor om domarnas ställning. Sålunda behandlas utnämning och
rekrytering av ordinarie domare och därmed sammanhängande frågor, domarnas
rättsliga ställning samt deras löner och bisysslor. Vidare berörs frågor kring
vad som bör vara domarens uppgifter i framtiden och frågor om den administrativa
styrningen av domare och domstolar. Även nämndemännens ställning tas upp.
Utredningen lägger, med ett undantag som rör jurymännen i tryck- och
yttrandefrihetsmål, inte fram några konkreta förslag utan lämnar huvudsakligen
synpunkter på vilka frågor som bör utredas närmare i ett fortsatt
utredningsarbete. Betänkandet är remissbehandlat, remisstiden gick ut den 1
december 1994.
I detta sammanhang bör nämnas den viktiga frågan om delegering av
arbetsuppgifter från domare till kanslipersonal vid domstolarna. Regeringen
avser att ta upp den på nytt i samband med att ställning tas till
domarutredningens fortsatta arbete.
I september 1994 förordnade Justitiedepartementet en utredare att biträda
departementet med att undersöka vilka åtgärder som kan förbättra situationen för
vittnen och målsägande i domstol samt lämna förslag som kan anses motiverade i
detta hänseende. Undersökningen avser främst frågor om hur vittnens och
målsägandes skydd kan förstärkas. Uppdraget kommer att redovisas i januari 1995.
Resultatinformation
Domstolsväsendets uppgift är att utöva rättskipning. Härtill kommer ett antal
avgränsade uppgifter av mer rättsvårdande natur. Ett övergripande mål för
verksamheten har formulerats så att domstolarna skall på ett rättssäkert sätt
och inom rimlig tid avgöra de mål och ärenden som de har att handlägga.
Domstolsväsendet har uppfyllt det kravet.
Domstolsverkets uppgift är att vara administrativ centralmyndighet för
domstolsväsendet. Målet för den verksamheten är att verket, med iakttagande av
domstolarnas självständighet enligt regeringsformen, skall se till att
domstolarnas verksamhet bedrivs effektivt. Domstolsverket har väl uppfyllt det
uppsatta målet för verksamheten. Domstolarnas arbete bedrivs i alla de avseenden
Domstolsverket kan påverka på ett i stort sett effektivt sätt. Ytterligare
rationaliseringsarbete pågår under verkets ledning.
Förändringar på området
Inom domstolsväsendet sker de huvudsakliga förändringarna genom ändrad
lagstiftning på alla olika sakområden där domstolsprövning förekommer och inom
det processrättsliga området. Detta finns närmare beskrivet bl.a. i bilaga 3.1.
Härtill kommer det rationaliseringsarbete med avseende på arbetsmetoder och
organisation som fortlöpande bedrivs under bl.a. Domstolsverkets ledning. Vissa
mer ekonomiskt betydelsefulla reformer kan nämnas här.
Bakgrunden är de krav på besparingar som det statsfinansiella läget har
aktualiserat. Dessa nedskärningar skall finansieras genom olika förändringar av
verksamheten och andra rationaliseringar. Bland de viktigaste är att genomföra
den förändrade instansordningen för de allmänna förvaltningsdomstolarna och att
införa det ADB-baserade målhanteringssystemet, MÅHS. Härtill planeras en del
andra handläggningsmässiga och andra förenklingar på vissa områden, bl.a. vad
gäller kungörelser i konkursärenden. Regeringen bedömer att besparingar kan ske
inom domstolsväsendet under budgetåret 1995/96 med 133,5 miljoner kronor.
Regeringen räknar med att det på längre sikt bör vara möjligt att göra
ytterligare rationaliseringsvinster inom domstolsväsendet bl.a. genom ett ökat
användande av prövningstillstånd i överrätterna. Organisatoriska förändringar
inom domstolsväsendet bör ge ytterligare besparingseffekter under
mandatperioden. Vad gäller besparingar på ytterligare 600 miljoner kronor inom
rättsväsendet under perioden 1997 - 1998, se avsnitt 2 Rättsväsendets
besparingar perioden 1995 - 1998.
Effekter av instansordningsreformen
Enligt vad som närmare framgår av bilaga 3.1 (avsnitt 4) är en reform av
instansordningen m.m. för de allmänna förvaltningsdomstolarna under etappvis
genomförande. Riksdagen har nyligen antagit en proposition med de förslag som
utgör den andra etappen av detta arbete. Lagändringarna avses träda i kraft den
1 april 1995.
Som ett led i genomförandet av reformen beslutade regeringen i regleringsbrevet
för budgetåret 1993/94 att omvandla en avdelning på varje kammarrätt till en
extra avdelning. Regeringen beslutade vidare att ersättare för kammarrättslagmän
och kammarrättsråd, tillika vice ordförande på avdelning, vid uppkommande
vakanser skulle anställas med tidsbegränsade förordnanden i den omfattning som
motsvarades av antalet extra avdelningar vid varje kammarrätt. Regeringens
beslut innebar slutligen att kammarrättsråd som slutar sin anställning inte
skall ersättas genom nyanställningar.
Enligt den bedömning som regeringen nu kan göra av instansordningsreformens
effekter finns det förutsättningar att avveckla en avdelning vid varje
kammarrätt den 1 juli 1995. Regeringen avser dock att noga följa utvecklingen av
instansordningsreformens effekter vid kammarrätterna.
Avvecklingen den 1 juli 1995 av en avdelning vid varje kammarrätt innebär att
Kammarrätten i Sundsvall endast kommer att ha kvar en av de båda
Umeå-avdelningarna. Det står emellertid redan i dag klart att målunderlaget
efter genomförandet av andra etappen av instansordnings- reformen inte kommer
att vara tillräckligt för att motivera att den återstående Umeå-avdelningen
behålls. Konsekvensen av detta är att den bör avvecklas under budgetåret
1995/96. Efter en utvärdering av effekterna av de båda första etapperna av
instansordningsreformen kommer regeringen att ta ställning till frågan om
ytterligare neddragningar är möjliga.
Med anledning av regeringens beslut att inte anställa nya kammarrättsråd har
JUSEK hemställt att regeringen skall besluta om inrättande av tidsbegränsade
anställningar för kammarrättsråd. Enligt regeringens mening finns det emellertid
inte skäl att frångå huvudregeln i 60 § förordningen (1975:571) med
kammarrättsinstruktion. Samma synsätt gäller även för hovrätternas del. Såväl
kammarrätter som hovrätter har tillgång till assessorer som i stor utsträckning
kan användas som ersättare för kammarrättsråd respektive hovrättsråd.
Det finns emellertid anledning att bevaka arbetssituationen särskilt vid
kammarrätterna. Avsikten är nämligen att kammarrättsorganisationen skall
anpassas till den nya arbetssituationen i takt med genomförandet av
instansordningsreformen. Om minskningen av antalet kammarrättsråd visar sig inte
motsvara det behov som en krympt kammarrättsorganisation ställer kommer
regeringen att se till att kammarrättsråd anställs i erforderlig utsträckning.
Tingsställen
I 1 kap. 5 § rättegångsbalken föreskrivs att en tingsrätt skall ha tingsställe
på den eller de orter som regeringen bestämmer. Sådana bestämmelser har
meddelats i förordningen (1982:996) om rikets indelning i domsagor. Av den
framgår var tingsrätterna skall ha sin kansliort och även på vilka orter
tingsställe skall finnas.
De åtgärder som på något sätt kan underlätta en rationalisering av
domstolsväsendet bör vidtas och det finns möjligheter att minska kostnaderna för
domstolar genom att dra in vissa tingsställen som på grund av bl.a. sin
belägenhet i förhållande till tingsrättens kansliort och utnyttjandegraden
bedöms kosta mer än de fördelar de medför för verksamheten. Det bör överlämnas
till domstolarna själva att, i samarbete med Domstolsverket som ansvarigt för
dimensioneringsfrågorna, bestämma om de skall behålla ett nu befintligt
tingsställe utanför kansliorten. Detta kräver en ändring i 1 kap. 5 §
rättegångsbalken. Av den nya bestämmelsen skall framgå att en tingsrätt skall ha
sitt kansli på den ort regeringen bestämmer och att tingsrätten också skall ha
sitt tingsställe där om regeringen inte bestämmer annat. Tingsrätten får - men
behöver inte - ha tingsställe även på annan ort som regeringen bestämmer.
Härigenom får tingsrätterna frihet att utan regeringens medgivande i varje
enskilt fall dra in ett befintligt tingsställe utanför kansliorten. Lagändringen
föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.
På grund av frågans enkla lagtekniska beskaffenhet har Lagrådets yttrande inte
inhämtats. Regeringens förslag till lagtext finns i bilaga 3.2.
Försöksverksamheten med ett års notarietjänstgöring vid åklagarmyndighet
Den 1 juli 1990 avkortades notarietjänstgöringen från två och ett halvt år till
två år. Samtidigt infördes en försöksverksamhet med ett års notarietjänstgöring
vid åklagarmyndighet och återstoden av tiden vid tingsrätt (prop. 1989/90:100,
bil. 4, s. 63 f.). Det främsta syftet med försöksverksamheten var att förbättra
rekryteringen till åklagarväsendet. I propositionen uppdrogs åt Domstolsverket
att inom en treårsperiod utvärdera försöksverksamheten. En sådan utvärdering har
nu skett och Domstolsverket föreslår, främst mot bakgrund av domstolarnas
negativa erfarenheter, att försöksverksamheten upphör. Enligt Domstolsverkets
utvärdering har försöksverksamheten inte heller resulterat i någon påvisbar
förbättring av rekryteringen till åklagarbanan. Riksåklagaren har inte någon
erinran mot att försöksverksamheten enligt just denna modell upphör. Regeringen
anser i likhet med Domstolsverket att det är viktigt att beakta domstolarnas
synpunkter. Dessas verksamhet är beroende av notarier som inte bör tjänstgöra
alltför kort tid där. Regeringen kommer därför att upphäva förordningen
(1990:470) om försöksverksamhet med ettårig notarietjänstgöring vid
åklagarmyndighet.
Ny organisation för Domstolsverket m.m.
Mot bakgrund bl.a. av vad som anförts i prop. 1993/94:17 Förvaltningen inom
domstolsväsendet lämnade regeringen i februari 1994 ett uppdrag till
Domstolsverket att utarbeta förslag till en ny arbetsfördelning mellan
Domstolsverket och domstolarna i vissa administrativa frågor. Domstolsverket har
i en delrapport i maj 1994 lagt fram ett antal förslag som går ut på fortsatt
delegering av beslutsfunktioner och decentralisering av förvaltningsuppgifter
från Domstolsverket till domstolarna. Rapporten innefattar också förslag till
avgiftsfinansiering av vissa tjänster som verket tillhandahåller domstolarna.
Förslagen håller nu på att genomföras.
I sin slutrapport över uppdraget har Domstolsverket beskrivit en ny
organisation med färre och större enheter samt delvis nya arbetsformer för
verket fr.o.m. den 1 januari 1995. Den nya organisationen är uppbyggd med tre
enheter under generaldirektören, nämligen en stabsenhet, en utvecklingsenhet och
en serviceenhet. Inom verket skall också finnas en chefsjurist. Regeringen har
inte någon erinran mot vad Domstolsverket har anfört och beslut om de
förordningsändringar som behövs har redan fattats.
Sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för
domstolsväsendet
Domstolsverkets styrelse är enligt riktlinjer som beslutats av riksdagen
sammansatt av personer som huvudsakligen hämtats från domstolarna (prop.
1993/94:17, bet. 1993/94:JuU10, rskr. 1993/94:98). I enlighet med riktlinjerna
ingår det inte längre några fackliga representanter och inte heller några
politiskt förtroendevalda i Domstolsverkets styrelse. Vad avser sammansättningen
av Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet innebär de nya riktlinjerna att
det inte heller där ingår några fackliga representanter.
Det är viktigt att sammansättningen av Domstolsverkets styrelse är sådan att
den politiska och medborgerliga insynen garanteras. Det är vidare betydelsefullt
att personalen via sina organisationer har möjlighet att föra fram synpunkter på
verksamheten genom egna representanter i Domstolsverkets styrelse och i
Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
I samband med frågan om riktlinjerna för sammansättningen av Domstolsverkets
styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet behandlades också
frågan om ordförandeskapet i både styrelsen och nämnden. Tidigare var chefen för
Domstolsverket ordförande både i verksstyrelsen och i nämnden. Sedan den 1
januari 1994 är en annan ledamot än verkschefen ordförande i verksstyrelsen och
Högsta domstolens ordförande är ordförande i Tjänsteförslagsnämnden för
domstolsväsendet.
Som anförs i bilaga 8 till denna proposition är frågan om förvaltningsmyndig-
heternas ledning under övervägande och regeringen avser att återkomma till denna
fråga senare. I det sammanhanget kommer också frågorna om ordförandeskapet i de
nu aktuella organen att tas upp till närmare behandling.
I samband med att ordförandeskapet i Tjänsteförslagsnämnden för
domstolsväsendet flyttades från verkschefen till Högsta domstolens ordförande
uttalades i den nämnda propositionen att chefen för Domstolsverket skulle
ansvara för föredragning och beredning av ärendena i nämnden. Regeringen vill
erinra om att denna ordning är viktig för att nämndens verksamhet skall fungera
väl med tanke på att verket tillhandahåller nämndens föredragande.
Enligt regeringens uppfattning bör en återgång ske till vad som tidigare
gällde beträffande sammansättningen av Domstolsverkets styrelse och av
Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet med avseende på förtroendevalda och
fackliga representanter.
Domstolsväsendets roll inom det civila försvaret
Regeringen anmäler i bilaga 5 till denna budgetproposition att funktionen
domstolsväsendet inom det civila försvaret bör upphöra och att Domstolsverket
därmed inte längre har funktionsansvar. Myndigheten bibehåller dock sin uppgift
som beredskapsmyndighet. Regeringen vill betona vikten av att beredskapsupp-
giften ägnas oförändrat stor uppmärksamhet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken,
2. godkänner det som regeringen förordar om sammansättningen av Domstolsverkets
styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
D 1. Domstolsverket
1993/94 Utgift 59 347 919
1994/95 Anslag 65 328 000
1995/96 Förslag 85 268 000
varav 56 411 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de
allmänna förvaltningsdomstolarna, arrende- och hyresnämnderna,
Försäkringsöverdomstolen (t.o.m. den 30 juni 1995), Rättshjälpsmyndigheten och
de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket skall, med iakttagande av
domstolarnas självständighet enligt regeringsformen, se till att domstolarnas
verksamhet bedrivs effektivt. Domstolsverket har också till uppgift att på det
allmännas vägnar föra talan mot beslut i rättshjälpsfrågor. Från anslaget
betalas bl.a. kostnaderna för verksamheten vid Notarienämnden och
Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.
Domstolsverkets årsredovisning för budgetåret 1993/94, vad avser verkets egen
verksamhet, visar bl.a. att överföringsbeloppet har ökat med 3,5 miljoner kronor
budgetåret 1993/94 och inför budgetåret 1994/95 uppgick till 9,5 miljoner
kronor. Till stor del beror ökningen på att kostnaderna för bl.a. resor, lokaler
och datorunderhåll blivit lägre än budgeterat.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot årsredo-
visningen.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
I den del av årsredovisningen som avser Domstolsverkets egen verksamhet
redovisas på ett lättfattligt sätt vad verket presterat. Bland annat framgår att
löneadministrationen sköts med en allt högre produktivitet. Hur kvaliteten i
verkets arbete uppfattas av domstolarna har mätts med en enkät. Resultatet visar
att domstolarna över lag har en positiv uppfattning om hur Domstolsverket sköter
sina arbetsuppgifter. Delegeringen av arbetsuppgifter från verket till
domstolarna fortskrider på ett önskvärt sätt.
Slutsatser
Domstolsverket skall vara en drivande kraft bakom de stora förändringar och
rationaliseringar av verksamheten som nu pågår på domstolsväsendets område.
Detta är en förutsättning för att de åtgärder som är planerade att genomföras
skall få önskad genomslagskraft och ge de beräknade ekonomiska vinsterna. Mot
denna bakgrund bör Domstolsverket inte åläggas något besparingskrav. I stället
bör verket under den kommande budgetperioden från anslaget D 2. Domstolarna m.m.
som ett engångsbelopp tillföras sammanlagt 5,25 miljoner kronor för utvecklings-
ändamål.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Domstolsverket för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 85 268 000 kr.
D 2.Domstolarna m.m.
1993/94 Utgift 2 262 442 907
1994/95 Anslag 2 543 888 000[2]
1995/96 Förslag 3 822 817 000
varav 2 534 623 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Allmänna domstolar är tingsrätterna, hovrätterna och Högsta domstolen.
Tingsrätterna är allmänna underrätter. Det finns 97 tingsrätter. Hovrätterna är
överrätter i de mål som överklagas från tingsrätterna. Det finns sex hovrätter.
Högsta domstolen är överrätt i de mål som överklagas från hovrätterna.
Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrätterna, kammarrätterna och Regerings-
rätten. Länsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under kammar-
rätterna. Det finns 24 länsrätter. Kammarrätterna är överrätter i de allt fler
måltyper som överklagas från länsrätterna men är fortfarande första
domstolsinstans i en del förvaltningsmål. De skall nu även få behörighet att i
viss utsträckning pröva ansökningar om resning och återställande av försutten
tid samt avgöra mål om rättsprövning. Det finns fyra kammarrätter.
Regeringsrätten är högsta allmänna förvaltningsdomstol. Regeringsrätten är
överrätt i de mål som överklagas från kammarrätterna. Regeringsrätten avgör
vidare mål om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.
Försäkringsöverdomstolen prövar socialförsäkringsmål och mål enligt lagen om
arbetslöshetsförsäkring som överklagas från kammarrätterna. Domstolen läggs ned
den 1 juli 1995 och dess funktion som prejudikatinstans i socialförsäkringsmål
m.m. övertas då av Regeringsrätten.
Hyresnämnderna har till uppgift bl.a. att medla och vara skiljenämnd i
hyrestvister samt att avgöra vissa typer av sådana tvister. Arrendenämnderna har
motsvarande uppgift i arrendetvister.
Bostadsdomstolens verksamhet har den 1 juli 1994 övergått till Svea hovrätt.
Från anslaget betalas också kostnaderna för de kansligöromål för Statens
ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt.
Mål och utgiftsstyrande faktorer
Domstolarnas verksamhet är regelstyrd. De skall på ett rättssäkert sätt och inom
rimlig tid avgöra de mål och ärenden som kommer in till dem. De saknar därför
möjlighet att påverka inflödet av arbetsuppgifter. Brottsutvecklingen är en
viktig utgiftsstyrande faktor för de allmänna domstolarna vad gäller brottmål.
De allmänna förvaltningsdomstolarnas verksamhet, liksom tingsrätternas
verksamhet i fråga om tvistemål, påverkas i hög utsträckning av konjunkturläget
i stort. Sammantaget gör detta att domstolsväsendets egna möjligheter att
påverka sina utgifter begränsar sig till effektiviseringar av mål- och
ärendehanteringen inom ramen för de regler de har att tillämpa.
Överföringsbelopp m.m.
Domstolsverkets årsredovisning för budgetåret 1993/94 visar bl.a. att dom-
stolarna fört med sig ett överföringsbelopp om ca 235 miljoner kronor in i
budgetåret 1994/95. Av detta belopp går 85 miljoner kronor åt till bl.a.
retroaktiva löneutbetalningar och kostnader för investeringar. En stor del av
resterande överföringsbelopp (ca 150 miljoner kronor) beror på att vakanser av
olika orsaker inte blivit tillsatta.
Utgifterna för verksamheten har, räknat i fasta priser, varit i stort sett
oförändrade under perioden 1990/91 - 1993/94.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar mot Dom-
stolsverkets årsredovisning.
Arbetsläget
Arbetsläget är ansträngt. Detta beror för tingsrätternas del främst på en under
tidigare år stadigt ökande måltillströmning, framför allt på tvistemålens
område. Under 1993/94 har dock situationen förbättrats till följd av färre
inkommande mål vilket lett till minskade balanser.
För hovrätternas del kan konstateras att brottmålsbalansen minskat med 23 %
medan balansen av tvistemål fortsätter att stiga en aning till följd av att
antalet inkomna tvistemål ökat med 17 % mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94.
Antalet inkommande mål i Högsta domstolen fortsätter att öka. En markant ökning
av antalet avgjorda mål medför dock att balanserna har minskat något.
Vid länsrätterna har den tidigare snabba minskningen av antalet skattemål
stannat upp. Antalet skattemål kan tvärtom i framtiden komma att öka eftersom
skattemyndigheterna kan förväntas öka sin avverkning av ärenden. Antalet
inkommande mål enligt socialtjänstlagen har mer än tredubblats sedan budgetåret
1990/91. Även socialförsäkringsmålen har fortsatt att öka i antal.
Arbetssituationen för kammarrätterna är i stort densamma som föregående
budgetår; ungefär lika många mål kom in som avgjordes. Målbalansen har minskat
något och balansens åldersfördelning har förbättrats. Målbalansen är dock
fortfarande besvärande stor. Jämfört med exempelvis hovrätterna är balansen, i
relation till antalet avgjorda mål, dubbelt så stor.
Regeringsrätten avgjorde budgetåret 1993/94 15 % fler mål än föregående
budgetår. Detta ledde till att balansen - trots att antalet inkomna mål ökade
med 6 % - minskade.
Försäkringsöverdomstolen avgjorde under det senaste budgetåret dubbelt så många
mål som kom in. Om domstolen arbetar i samma takt under budgetåret 1994/95
kommer det vid avvecklingen av domstolen den 1 juli 1995 att finnas ca 1 400
oavgjorda mål som då skall överlämnas till Regeringsrätten.
Arbetssituationen för hyres- och arrendenämnderna är stabil.
För domstolsväsendet som helhet gäller att det under flera år ökande antalet
inkommande mål nu åtminstone tillfälligtvis stannat upp vilket bidragit till att
målbalanserna minskat för de flesta måltyper. Balanserna är dock fortfarande så
stora inom många områden att det hämmar effektiviteten i arbetet.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Såväl årsredovisningen som anslagsframställningen för domstolarna visar bl.a.
vad domstolsväsendet uppnått för resultat, hur den ekonomiska situationen är och
vilka behoven bedöms vara för domstolarna budgetåret 1995/96.
Det är viktigt för att kunna höja effektiviteten inom domstolsväsendet att
rättvisande prestationsjämförelser kan göras över tiden och mellan olika
domstolar. För detta krävs en god uppfattning om vad resurserna används till vid
varje domstol. Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 angett
att Domstolsverkets arbete med att utveckla exaktare metoder för uppskattningar
av bl.a. arbetstidsåtgången inom respektive verksamhetsgren för olika
personalkategorier skall fortsätta. De produktivitetsförändringar som redovisas
i årsredovisningen för räkenskapsåret 1993/94, och som måste tolkas med viss
försiktighet, visar en sammanvägd produktivitetsökning med 0,6 % mellan
budgetåren 1992/93 och 1993/94.
Slutsatser
Domstolsväsendet har, som utförligt redovisats i tidigare budgetpropositioner,
under de senaste åren haft att ta sig an en stadigt ökande arbetsbörda. Detta
har tagit sig uttryck i att, även om arbetstakten och målavverkningen också har
ökat, balanserna av oavgjorda mål och ärenden blivit oroväckande stora på sina
håll. Mot bakgrund av detta har domstolsväsendet under de senaste åren
undantagits från de sparkrav som lagts ut över den statliga verksamheten i
övrigt. Å andra sidan har domstolsväsendet inte heller fått några
resurstillskott motsvarande ökningen av mål- och ärendetillströmningen. Under
det senaste året har dock antalet inkommande mål till domstolarna minskat. Som
tidigare anförts är det statsfinansiella läget nu sådant att alla möjligheter
måste tas till vara för att rationalisera och effektivisera verksamheten inom
domstolsväsendet. Målsättningen skall vara att ytterligare förbättra använd-
ningen av domstolsväsendets resurser. Domstolsväsendet kan inte längre undantas
från sparkrav. Anslaget till Domstolarna m.m. bör därför minskas med sammanlagt
133,5 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Anslaget tillförs budgetåret 1995/96 ca 31,7 miljoner kronor som överförs från
anslaget B 5. Lokala polisorganisationen. Orsaken till överföringen är att
polisens arbete med stämningsmannadelgivningar fr.o.m. den 1 juli 1995 är
avgiftsbelagt. De medel som polisen tidigare tilldelats förs därför över till de
myndigheter som anlitar polisen för att utföra stämningsmannadelgivningar.
Vidare tillförs anslaget 0,9 miljoner kronor som överförs från trettonde
huvudtiteln. Orsaken till överföringen är förslagen i en proposition
(1994/95:123) med förslag till en ny marknadsföringslag. I propositionen
föreslås bl.a. att marknadsföringsmål som nu handläggs vid Marknadsdomstolen i
stället skall handläggas vid Stockholms tingsrätt fr.o.m. den 1 juli 1995.
Vid beräkningen av anslaget har en justering gjorts utifrån Statens
lokalförsörjningsverks bedömning av prisutvecklingen för lokalhyror. Justeringen
innebär att anslaget räknas ned med ca 77 miljoner kronor, bl.a. till följd av
att hyresnivåerna har sjunkit.
Bland övriga tekniska justeringar av anslaget som genomförs bör nämnas att för
betalning av ersättningar till nämndemän m.fl. kommer för budgetåret 1995/96 ca
120 miljoner kronor att föras över från anslaget F 5. Vissa domstolskostnader
m.m. till detta anslag.
Vidare minskas anslaget med sammanlagt 43,5 miljoner kronor till följd av att
tidsbegränsade anvisningar upphör. Dessa medel syftade bland annat till att
möjliggöra en tillfällig förstärkning av personalresurserna vid vissa domstolar
med särskilt svår arbetssituation.
I prop. 1994/95:19 del 2 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen och
prop. 1994/95:75 Vissa livsmedelspolitiska åtgärder vid ett medlemskap i
Europeiska unionen behandlas bl.a. frågor om exportbidrag, mjölkkvoter m.m.
Förslagen i propositionerna innebär att de allmänna förvaltningsdomstolarna
kommer att tillföras närmare 10 000 nya mål vilket kommer att medföra betydande
kostnadsökningar för domstolsväsendet. Den tilltänkta lagstiftningen avses träda
i kraft den 1 januari 1995. Regeringen har för avsikt att i kompletterings-
propositionen våren 1995 behandla frågan om domstolarnas resursbehov för de nya
måltyperna.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Domstolarna m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ettram-
anslag på 3 822 817 000 kr.
**Fotnot**
[2] Beräknade utgifter enligt RRV: 2 544 000 000.
E. Kriminalvården
1 Kriminalvårdens uppgifter och organisation
Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa påföljderna fängelse och
skyddstillsyn, ansvara för övervakningen av villkorligt frigivna och för
verksamheten vid häktena samt att utföra personutredningar. Kriminalvården är
den sista länken i "rättskedjan" och tillströmningen av klienter till
kriminalvården styrs av polisen, åklagarna och domstolarna. De beslut som
fattas av dessa myndigheter skall i de flesta fall direkt verkställas av
kriminalvården. Endast när det gäller dömda som är på fri fot i avvaktan på att
fängelsestraffet skall verkställas, har kriminalvården vissa möjligheter att
påverka när verkställigheten skall ske.
Basen i kriminalvårdsverksamheten utgörs av anstalterna, häktena och
frivårdsmyndigheterna. Anstalterna, som kan vara öppna eller slutna, indelas i
riks- och lokalanstalter. Regeringen har dock föreslagit att indelningen i riks-
och lokalanstalter skall upphöra den 1 juli 1995 (prop. 1994/95:124). I oktober
1994 fanns det 19 riksanstalter, 59 lokalanstalter, 30 häkten samt 50
frivårdsmyndigheter.
Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för all kriminalvårds-
verksamhet. Styrelsen är chefsmyndighet för sju geografiskt indelade regioner,
som var och en omfattar anstalter, häkten och frivårdsmyndigheter, samt för
Transporttjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet även
för Kriminalvårdsnämnden och de 30 övervakningsnämnderna.
De sju regionmyndigheterna skall bl.a. leda kriminalvården i regionerna enligt
Kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer, stödja verksamheten vid de lokala myndig-
heterna och utöva tillsyn över deras verksamhet.
2 Kriminalvårdens resultat
2.1 Anstalter och häkten
Programverksamhet m.m.
Inom kriminalvården bedrivs programverksamhet för olika kategorier av intagna.
Samtidigt med denna utveckling pågår ett arbete med att förändra vårdarnas roll
och arbetsformer, bl.a. genom ett system med kontaktmannaskap, som innebär att
en vårdare är personlig kontaktperson för en eller flera intagna. Kontaktmannen
skall svara för en väsentlig del av påverkansarbetet. De nya arbetsformerna
ställer krav på kontinuitet i personalens tjänstgöring, vilket också förutsätter
en förändring av arbetstidens förläggning.
Med utgångspunkt i en inventering av den programverksamhet som hittills
bedrivits har kriminalvården påbörjat ett arbete med att utarbeta generella
kvalitetskrav för åtgärdsprogram.
Det finns ett antal program som riktar sig till intagna som missbrukar alkohol,
framför allt till sådana som har dömts för rattfylleri. Antalet personer som har
dömts för trafiknykterhetsbrott och som deltagit i kursen Rattfällan har ökat
under de senaste budgetåren från 570 personer under budgetåret 1991/92 till 770
personer under budgetåret 1993/94. Målsättningen är att alla som dömts till
fängelse för trafiknykterhetsbrott bör genomgå alkoholavvänjande behandling
under anstaltstiden.
Ett särskilt handlingsprogram för vålds- och sexualbrottslingar har utarbetats
och kommer att vara klart under budgetåret 1994/95. Intentionen är bl.a. att de
intagna skall koncentreras till ca 14 anstalter.
Under budgetåret 1993/94 har kriminalvården prioriterat insatser för att ut-
veckla drogprogram och särskilda platser för narkotikamissbrukare. Andelen
narkotikamissbrukare som tas in i anstalt har varit relativt konstant under de
senaste åren. Drygt 40 % bedöms ha haft ett aktuellt narkotikamissbruk en kort
tid före intagningen i anstalt. Antalet intagna som bedömts som
narkotikamissbrukare var den 1 april 1993 1 742 och den 1 april 1994 1 852. Av
dessa deltog 549 resp. 681 i verksamhet riktad mot narkotika, antingen på
anstalten eller vid s.k. § 34-placering.
På häkten i storstadsregionerna och på några orter i landet har bedrivits
projektverksamhet med inriktning på identifiering av narkotika-
missbrukare/HIV-bärare samt insatser avseende information och behand-
lingsmotivation. På slutna anstalter har ett 40-tal motivatörer arbetat med att
utveckla motivationsarbetet, programverksamheten för narkotikamissbrukare och
samverkan med externa resurser.
Kriminalvården försöker på olika sätt bedöma hur vanligt förekommande
narkotikamissbruk på anstalterna är, bl.a. med hjälp av urinprovskontroller.
Tillsammans med bl.a. gjorda beslag och erkännanden av intagna ligger dessa prov
till grund för de bedömningar av narkotikaläget som anstalterna gör varje månad.
Drygt hälften av anstalterna redovisar att problem med narkotika är sällsynt
eller inte förekommer. Merparten av de övriga anstalterna har problem då och då
och endast en mindre del ofta eller så gott som dagligen. Under budgetåret
1993/94 har också gjorts en stickprovsundersökning, där var femte intagen fick
lämna urinprov. Totalt lämnades positiva prov i 6,5 % av fallen medan 7 %
vägrade att lämna prov. Över 85 % av de intagna som deltog i undersökningen
kunde alltså inte beläggas med narkotikamissbruk i anstalt.
Fängelseutredningen har i sitt slutbetänkande Kriminalvård och psykiatri (SOU
1994:5) bl.a. föreslagit att det inom kriminalvården skall inrättas s.k.
stödavdelningar för intagna som vållar särskilda problem med hänsyn till
personlighetsstörning eller psykisk särart och för vilka psykiatrin inte kan ge
någon behandling. Enligt utredningens förslag bör stödavdelningarna ha
förhållandevis få intagna och vara utformade så att de jämfört med
normalavdelningarna har en något större yta per intagen. Till stödavdelningarna
skall bl.a. rekryteras personal med mentalskötarkompetens och det skall finnas
tillgång till psykologiskt stöd åt intagna och personal. Kriminalvårdsstyrelsen
planerar att inrätta stödavdelningar med sammanlagt 72 platser.
Säkerhet
Till Kriminalvårdsstyrelsens uppgifter hör att vidta åtgärder så att rymningar
motverkas samt att noga överväga säkerhetsaspekten inför frigång, permissioner,
besök etc.
Antalet rymningar direkt från anstalt minskade från 558 under budgetåret
1992/93 till 473 under budgetåret 1993/94. Antalet rymningar från slutna
anstalter minskade under samma tid från 142 till 103. Frigång påbörjades för 978
personer under budgetåret 1993/94 jämfört med 884 under budgetåret 1992/93 medan
antalet uteblivanden under frigång minskade från 28 till fyra. Antalet misskötta
permissioner genom uteblivande minskade under samma period från 667 till 615
trots att antalet permissioner ökade från 47 936 till 50 886.
Under budgetåret 1993/94 har tre rymningar skett direkt från häkte medan 21
avvikelser skett under transporter, rättegångar, sjukhusvistelser eller andra
förrättningar utanför häkteslokalerna. Uppgifter för tidigare budgetår saknas.
Kriminalvårdsstyrelsen har i februari 1994 redovisat ett uppdrag av regeringen
att göra en analys av rymningarna från i första hand de öppna anstalterna.
Styrelsen har granskat rymningar direkt från anstalt under perioden 1984 - 1993.
Styrelsen konstaterar i undersökningen bl.a. att semesterstängningar till viss
del bidragit till en förhöjd rymningsfrekvens sommartid samt att intagna som
suttit häktade och därefter placerats på öppen anstalt är den grupp som har den
högsta rymningsfrekvensen. Totalt har emellertid antalet rymningar från såväl
slutna som öppna anstalter minskat under perioden.
Styrelsen har, bl.a. mot bakgrund av vad som framkommit i undersökningen,
beslutat att semesterstängningar skall ske endast i undantagsfall samt att
placering från häkte till anstalt skall föregås av en noggrann planering utifrån
den intagnes behov och säkerhetsmässiga bedömningar. I styrelsens verksamhets-
planering för budgetåret 1994/95 anges att fortsatta satsningar skall göras på
säkerheten så att antalet rymningar direkt från anstalt kan minskas ytterligare.
Med anledning av händelserna vid Tidaholmsanstalten den 22-23 juli 1994, då
intagna bl.a. satte flera byggnader på anstaltsområdet i brand, har
Kriminalvårdsstyrelsen vidtagit ett flertal olika åtgärder för att förhindra
liknande händelser i framtiden. Vidare har regeringen tillkallat en utredare för
att utreda hur samverkan mellan polisen och kriminalvården fungerade vid
händelsen och vilken beredskap och vilka samverkansrutiner mellan dessa
organisationer som finns inför situationer av detta slag.
Beläggningsläget
Under budgetåren 1992/93 och 1993/94 ökade medelbeläggningen vid anstalterna med
sammanlagt 657 till 4 239 intagna. Medelbeläggningen har under 1993/94 varit 95
%. På de slutna riksanstalterna har beläggningen legat nära 100 %.
Under budgetåret 1993/94 var medelbeläggningen vid häktena 1 379 personer och
beläggningsnivån 91 %. Antalet platser har under budgetåret ökat med 149.
Beläggningstrycket har därmed minskat något även om det tidvis varit
överbeläggning vid ett antal häkten.
2.2 Frivården
Frivårdsmyndigheterna har ansvaret för övervakningen av villkorligt frigivna och
till skyddstillsyn dömda personer, frigivningsförberedelserna vid
lokalanstalterna, det kurativa arbetet vid häktena samt personut-
redningsverksamheten. Frivården har även ansvaret för försöksverksamheten med
intensivövervakning med elektronisk kontroll.
Under budgetåret 1992/93 fick kriminalvården en kraftig medelsförstärkning, som
hade till huvudsyfte att skapa förutsättningar för kriminalvården att ta hand om
ett ökat antal skyddstillsynsdömda. Under budgetåret 1993/94 var medelantalet
övervakade klienter per dag 11 879. Av dessa var 7 630 dömda till skyddstillsyn
och 4 249 villkorligt frigivna. Motsvarande värden budgetåret 1991/92 var
12 020, 7 933 och 4 087. Det genomsnittliga antalet klienter under skyddstillsyn
har alltså minskat med omkring 300 mellan dessa budgetår.
Sett i ett längre tidsperspektiv kan konstateras att det genomsnittliga antalet
skyddstillsynsdömda har minskat från 8 285 budgetåret 1985/86 till 7 630 bud-
getåret 1993/94. I det senare antalet ingår även omkring 1 200 personer dömda
till skyddstillsyn i form av kontraktsvård och samhällstjänst, som i princip
utgör alternativ till fängelse.
Av Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning framgår att antalet skydds-
tillsynsdomar i form av kontraktsvård har ökat från 368 budgetåret 1990/91 till
885 budgetåret 1993/94 samt att antalet domar där påföljden bestämdes till
samhällstjänst under budgetåret 1993/94 uppgick till 428.
Även inom frivården pågår en utveckling av olika påverkansprogram för de dömda,
bl.a. när det gäller narkotikamissbrukare. Den 1 april 1994 bedömdes ca 1 700
personer eller ca 14 % av frivårdsklientelet som narkotikamissbrukare.
Ytterligare lika många bedömdes vara blandmissbrukare.
Regeringen har den 2 juni 1994 uppdragit åt Kriminalvårdsstyrelsen att lämna en
samlad redovisning och bedömning av såväl genomförda som pågående eller
planerade förändringar av frivårdsverksamheten. Redovisningen skall särskilt ta
sikte på arbetet med personutredningar och övriga underlag för val av påföljd,
utvecklingen av brottsförebyggande program, samverkan och gränsdragningen mot
andra myndigheter, förändrade arbetsformer, organisationen och ledningen inom
frivården i övrigt. I uppdraget ingår även att redovisa hur en renodling av
frivårdens arbetsuppgifter bör utformas med utgångspunkt i en verksamhetsidé för
frivården. Uppdraget skall vara slutfört senast den 1 juni 1995.
2.3 Transportverksamheten
Kostnaderna för kriminalvårdens utlandstransporter uppgick budgetåret 1993/94
till 200 miljoner kronor. Budgetåret 1992/93 var motsvarande kostnad 148
miljoner kronor. Antalet personer som transporterades till utlandet genom
kriminalvårdens försorg ökade från 16 900 budgetåret 1992/93 till 21 600
budgetåret 1993/94, vilket förklarar de ökade kostnaderna.
2.4 Övrigt
Pågående rationaliseringsarbete
Kriminalvården har av statsmakterna ålagts att under budgetåren 1991/92 -
1995/96 genomföra rationaliseringar som årligen skall uppgå till omkring 30
miljoner kronor. Två tredjedelar av dessa belopp omfördelas och används för
förnyelsearbete inom kriminalvården och en tredjedel utgör besparing.
Rationaliseringarna innebär bl.a. att personalen genom förändrade arbetsformer
och omläggning av schematider kan användas effektivare än tidigare.
RRV:s revisionsberättelse
RRV:s revisionsberättelse innehåller flera invändningar. Kundfordringar har
enligt RRV inte bevakats enligt gällande förordning. Dessutom konstaterar RRV
brister i redovisningen av intäkter och inbetalningar. RRV har även funnit
brister i redovisningen av mervärdesskatt och lönekostnadspålägg. Vidare har
enligt RRV:s granskning förekommit att anskaffning av inventarier har
anslagsfinansierats.
3 Regeringens överväganden
Övergripande mål:
Det övergripande målet för kriminalpolitiken och
därmed också för kriminalvårdens verksamhet är att
minska brottsligheten och öka människors trygghet
i samhället. Kriminalvårdens verksamhet skall
kännetecknas av en human människosyn, god om-
vårdnad och ett aktivt påverkansarbete med iakt-
tagande av hög grad av säkerhet samt respekt för
den enskildes integritet och rättssäkerhet. Verk-
samheten skall inriktas på åtgärder som påverkar
den dömde att inte återfalla i brott.
Utgångspunkter
Kriminalvårdens uppgifter är att verkställa straff och att inom ramen för detta
förebygga brott. Även om man inte skall ha orealistiska förväntningar på vad
kriminalvården kan åstadkomma måste en human och meningsfull kriminalvård
präglas av ambitionen att underlätta de dömdas anpassning till samhället.
Anstalter och häkten
Regeringens ambition är att begränsa användningen av fängelsestraff och utvidga
användningen av alternativa straff och verkställighetsformer. Som framgår av
bilaga 3.1 pågår lagstiftningsprojekt med denna inriktning, bl.a. inom ramen för
Straffsystemkommitténs arbete och översynen av bötesstraffet. Dessa
lagstiftningsprojekt kan emellertid inte förväntas ge några resultat under
budgetåret 1995/96.
Regeringen konstaterar att Kriminalvårdsstyrelsen under budgetåret 1993/94 har
intensifierat insatserna för att utveckla brottsförebyggande program som riktar
sig till särskilda kategorier av intagna, t.ex. narkotikamissbrukare,
rattfyllerister samt vålds- och sexualbrottslingar och fortsatt och utvecklat
arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket vid anstalterna.
En av kriminalvårdens huvuduppgifter är att påverka de dömda så att de inte
återfaller i brott. Genom den programverksamhet som har utvecklats inom
kriminalvården har bättre förutsättningar skapats för det brottsförebyggande
arbetet. Utvecklingen av verkställighetens innehåll och framtagande av olika
brottsförebyggande program både på anstaltssidan och inom frivården bör
fortsätta. Samtidigt bör kriminalvården följa upp och utvärdera olika program
för att säkerställa att de får ett innehåll och en struktur som gör att de kan
förväntas ge önskat resultat. Det är även angeläget att arbetet med att införa
kontaktmannaskap vid anstalterna fortsätter. Regeringen vill också betona vikten
av att frigivningen av fängelsedömda förbereds på ett sådant sätt att de dömda
är rustade för att leva ett laglydigt liv. Inte minst viktigt är det att
kriminalvården medverkar till att göra övergången från fängelse till frihet så
smidig som möjligt. Permissioner och besök är ett betydelsefullt led i att
stärka den intagnes förmåga att bygga upp en social tillvaro. Det är viktigt att
här ta tillvara frivårdens kompetens.
Mot bakgrund av Fängelseutredningens betänkande Verkställighet av
fängelsestraff har regeringen i en proposition nyligen föreslagit vissa
ändringar i kriminalvårdslagstiftningen (prop. 1994/95:124). Förslagen innebär
bl.a. att indelningen i riks- och lokalanstalter skall avskaffas och att, vid
fördelning av de intagna mellan anstalter av samma slag, den som har behov av
utbildning eller behandling som anordnas i viss anstalt, skall placeras i denna.
Vidare skall den placering eftersträvas som är ägnad att främja en ändamålsenlig
planering av frigivningen. Härigenom skall kriminalvården få ökade möjligheter
att placera de intagna på anstalter som har en för dem lämplig
verksamhetsinriktning. I propositionen föreslås också olika åtgärder som
förbättrar kriminalvårdens möjligheter att bekämpa förekomsten av narkotika och
i övrigt förbättra ordningen och säkerheten i anstalterna. Inom Justitiedeparte-
mentet fortsätter nu beredningen av Fängelseutredningens övriga förslag i syfte
att ersätta den nuvarande lagen om kriminalvård i anstalt med en ny lag om
verkställighet av fängelsestraff.
Intagna som är psykiskt sjuka eller störda har under de senaste åren blivit ett
allt större problem inom kriminalvården. I avvaktan på ett slutligt
ställningstagande till Fängelseutredningens förslag i denna fråga delar
regeringen Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att det snarast bör inrättas
särskilda stödavdelningar för denna kategori intagna. Det är också viktigt att
kriminalvården på olika sätt ökar sin kompetens inom det psykiatriska området.
Kriminalvården måste vidare sträva efter att förbättra samarbetet med
sjukvårdshuvudmännen för att de intagna som behöver psykiatrisk vård bättre
skall få sina behov tillgodosedda.
Häktesverksamheten bör få en humanare utformning. Arbetet med att öka
gemensamheten för intagna som inte har restriktioner bör därför fortsätta.
Särskilda åtgärder bör också vidtas för att förebygga skadeverkningar av
häktesvistelsen för intagna som är ålagda restriktioner.
Säkerhet
Säkerheten vid anstalterna skall hållas på en sådan nivå att avvikelser direkt
från anstalt eller i samband med frigång och permissioner kan minimeras.
Placering av intagna till anstalter med rätt säkerhetsnivå och en omsorgsfull
planering av frigång och permissioner är också en förutsättning för att
anstaltsvistelsen skall kunna ges ett positivt innehåll för den intagne, t.ex. i
form av behandlingsinsatser.
Av Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning och redovisningen av den
rymningsundersökning som styrelsen har utfört på uppdrag av regeringen framgår
att styrelsens säkerhetsarbete varit framgångsrikt och att styrelsens
målsättning är att ytterligare förbättra säkerheten.
Frivården
Frivården bör genom personutredningar med bra och konstruktiva förslag till
behandling och genom att utveckla bättre och mer strukturerade program skapa
förutsättningar för en ökad användning av skyddstillsyn.
Arbetet inom frivården skall inriktas på att förhindra återfall i brott.
Frivården bör därför fortsätta att utveckla olika brottsförebyggande program.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt klienter som befinner sig i början av vad
som kan utvecklas till ett kriminellt livsmönster. Samverkan bör ske med andra
samhällssektorer. Som redovisas i det inledande avsnittet om frivården har
regeringen uppdragit åt Kriminalvårdsstyrelsen att senast den 1 juni 1995 lämna
en samlad redovisning och bedömning av genomförda och planerade förändringar av
frivårdsverksamheten. Redovisningen av uppdraget bör kunna bli ett underlag för
en ytterligare utveckling av frivården.
Den 1 augusti 1994 startade en tvåårig försöksverksamhet med intensiv-
övervakning med elektronisk kontroll. Försöksverksamheten bedrivs under ledning
av frivårdsmyndigheterna i Karlskoga, Luleå, Malmö Norra, Malmö Södra,
Norrköping och Sundsvall. Under försöksperioden kan personer, som dömts till
fängelse i högst två månader och som är bosatta inom verksamhetsområdet för
någon av de nämnda frivårdsmyndigheterna, få verkställa straffet utanför anstalt
i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll. Under verkställigheten
är den dömde bl.a. förbjuden att lämna sin bostad annat än för vissa av
frivårdsmyndigheten bestämda ändamål och på särskilt angivna tider. Den dömde
skall avhålla sig från alkohol och andra beroendeframkallande medel.
Efterlevnaden av förbuden kontrolleras bl.a. med elektroniska hjälpmedel.
Försöksverksamheten följs av Straffsystemkommittén, som har i uppgift att
överväga om intensivövervakning med elektronisk kontroll bör bli ett permanent
inslag i straffsystemet, se bilaga 3.1. Därutöver har Brottsförebyggande rådet
(BRÅ) av regeringen fått i uppdrag att utvärdera försöket. Inom ramen för
Straffsystemkommitténs arbete pågår även utvecklingsarbete avseende
möjligheterna till användning av samhällstjänst, se bilaga 3.1.
Kriminalvårdens roll inom det civila försvaret
Regeringen anmäler i Försvarsdepartementets bilaga till 1995 års budget-
proposition att funktionen Kriminalvården bör upphöra och att Kriminal-
vårdsstyrelsen därmed inte längre har ett funktionsansvar. Myndigheten behåller
dock sin uppgift som beredskapsmyndighet. Regeringen vill betona vikten av att
beredskapsuppgiften ägnas oförändrat stor uppmärksamhet.
Årsredovisning
Regeringen konstaterar att RRV har riktat invändningar mot Kriminal-
vårdsstyrelsens årsredovisning. De brister som RRV pekat på i revisions-
berättelsen är så allvarliga att de skyndsamt bör åtgärdas. Ett sådant arbete
har inletts och de grunder som orsakat revisionsanmärkning kommer att åtgärdas.
Regeringen anser att Kriminalvårdsstyrelsen i årsredovisningen i den del som
avser resultatredovisningen redogjort för verksamheten på ett överskådligt och
lättfattligt sätt. Det bör dock finnas goda möjligheter att inför kommande
verksamhetsår vidareutveckla resultatredovisningen, bl.a. med avseende på
slutprestationer.
Ekonomiska förutsättningar
Under åren 1992 och 1993 ökade beläggningen vid anstalter och häkten kraftigt.
Den obligatoriska halvtidsfrigivningen avskaffades den 1 juli 1993. Numera
gäller som huvudregel att minst två tredjedelar av strafftiden skall ha
avtjänats innan frigivning kan ske. Den 1 februari 1994 sänktes promillegränsen
för grovt rattfylleri samtidigt som straffet för detta brott skärptes.
För att möta effekterna av beläggningsutvecklingen samt av de ändrade reglerna
i fråga om villkorlig frigivning och rattfylleri, pågår och planeras en
utbyggnad av anstalts- och häktesorganisationen med ca 1 300 anstaltsplatser och
ca 235 häktesplatser.
Under år 1994 förefaller en avmattning ha skett i tillströmningen till
anstalterna. Under hösten 1994 har beläggningsnivån varit obetydligt högre än
under samma tid föregående år trots att den huvudsakliga effekten på
beläggningen av de ändrade reglerna för villkorlig frigivning, som trädde i
kraft den 1 juli 1993, numera bör ha inträffat. Dessutom har beläggningen vid
häktena minskat.
I takt med att nya platser kan tas i bruk bör den besvärliga belägg-
ningssituation som har rått under de senaste två budgetåren förbättras. Med
hänsyn till att tillströmningen till anstalterna synes avta bör dessutom behovet
av anstalts- och häktesplatser under de närmaste åren tills vidare beräknas
något lägre än som skett vid utbyggnadsplaneringen.
Mot bakgrund av det ekonomiska läget och den redovisade beläggningsutvecklingen
bör även kriminalvården kunna åläggas ett besparingskrav för de närmaste tre
budgetåren. Möjligheter bör finnas till fortsatta rationaliseringar i
administrationen samt till ytterligare organisations- och schemaförändringar
inom anstalts- och häktesorganisationen. Dessutom bör en utgiftsminskning kunna
ske genom att utbyggnaden av anstalts- och häktesorganisationen begränsas något.
Besparingskravet för budgetåret 1995/96 (12 månader) bör bestämmas till 50
miljoner kronor. Härtill kommer kostnader till följd av den av riksdagen
(bet. 1992/93:JuU19) beslutade reformen om villkorlig frigivning samt tidigare
beslutad rationalisering avseende budgetåret 1995/96 (12 månader) på sammanlagt
79 miljoner kronor.
Vad gäller besparingar inom rättsväsendet t.o.m. budgetåret 1998 på ytterligare
600 miljoner kronor, se Inledningen, avsnitt 2.
E 1.Kriminalvårdsstyrelsen
1993/94 Utgift 90 770 233
1994/95 Anslag 108 754 000
1995/96 Förslag 161 999 000
varav 107 358 000 beräknats för juni 1995 - juli 1996
Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för kriminalvården.
Styrelsen är chefsmyndighet för regionmyndigheterna, kriminalvårdsanstalterna,
häktena, frivårdsmyndigheterna och Transporttjänsten. I administrativt hänseende
är styrelsen huvudman för Kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämnderna.
Kriminalvårdsstyrelsen leds av en generaldirektör. Vid Kriminalvårds-styrelsen
finns också en styrelse.
Från anslaget betalas även kostnaderna för Kriminalvårdsnämndens verksamhet.
Regeringens överväganden
Kriminalvårdsstyrelsen har under flera år ställts inför krav på rationali-
seringar och besparingar. Flera av styrelsens uppgifter har delegerats till
regionmyndigheterna och de lokala myndigheterna. Antalet tjänster vid styrelsen
har till följd därav minskat från ca 320 till ca 200. Kriminalvårdsstyrelsens
uppgifter är numera i princip koncentrerade till övergripande och gemensamma
uppgifter.
Regeringen har i sina överväganden ovan uttalat att kriminalvården bör åläggas
ett besparingskrav. För budgetåret 1995/96 (12 månader) har under detta anslag
beräknats en besparing på 3,3 miljoner kronor.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 161
999 000 kr.
E 2.Kriminalvården
1993/94 Utgift 3 100 809 962
1994/95 Anslag 3 829 345 000
1995/96 Förslag 5 750 982 000
varav 3 795 591 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas kostnaderna för verksamheten vid kriminalvårdsanstalterna
och häktena, inom frivården och vid regionmyndigheterna. Från anslaget betalas
också ersättning åt ledamöter m.fl. i övervakningsnämnderna. Utgifterna styrs i
huvudsak av antalet intagna inom anstalts- och häktesorganisationen och antalet
klienter inom frivårdsorganisationen.
Kriminalvårdsstyrelsen redovisar ett anslagssparande med 244 miljoner kronor.
Anslagssparandet förklaras bl.a. av en förskjutning av byggnation av anstalter
och häkten, samt en senareläggning av vissa andra investeringar. I
anslagssparandet ingår även kostnader för retroaktiv lön som kommer att
utbetalas under innevarande budgetår.
Inkomster av kriminalvårdens arbetsdrift redovisas på statsbudgetens
inkomstsida under inkomsttiteln 2611 Inkomster vid kriminalvården, medan
utgifterna för driften belastar detta anslag. Inkomsterna för innevarande
budgetår beräknas till ca 170 miljoner kronor.
I anslagsframställningen föreslår Kriminalvårdsstyrelsen att arbetsdriftens
intäkter fr.o.m. budgetåret 1995/96 skall tillföras anslaget samt att ett
belopp som motsvarar de beräknade intäkterna för innevarande budgetår, 170
miljoner kronor, skall räknas av från anslaget. Styrelsen har bl.a. pekat på
svårigheten att hålla de intagna med arbetstillfällen när produktionskostnaderna
ökar. Även om en produktion med högre kostnader skulle ge meningsfull
sysselsättning och intäkter som översteg kostnaderna, kan produktionsenheter
tvingas avstå från sådana order, eftersom kostnaderna inte kan finansieras från
ramanslaget och intäktsmedel inte får disponeras. I stället får enklare
tillverkningar med lägre materialkostnader väljas.
Regeringens överväganden
Under år 1994 synes en avmattning ha skett i tillströmningen av dömda till
anstalterna. Under hösten har beläggningsnivån varit obetydligt högre än under
samma tid föregående år trots att den huvudsakliga effekten på beläggningen av
de ändrade reglerna för villkorlig frigivning, som gäller sedan den 1 juli 1993,
numera bör ha inträffat. Dessutom har beläggningen vid häktena minskat.
Den pågående och planerade utbyggnaden av anstalts- och häktesorganisationen
avser ca 1 300 anstaltsplatser och ca 235 häktesplatser. I takt med att nya
platser kan tas i bruk bör den besvärliga beläggningssituation som har rått
under de senaste två budgetåren förbättras. Med hänsyn till
beläggningsutvecklingen bör dessutom behovet av anstalts- och häktesplatser
under de närmaste åren tills vidare kunna beräknas något lägre än som skett vid
utbyggnadsplaneringen.
Anslaget har beräknats med beaktande av det ovan redovisade besparingskravet
och tidigare beslutade åtaganden.
Regeringens bedömning är att en övergång till nettoredovisning av
kriminalvårdens arbetsdrift bör ge arbetsdriftens produktionsenheter ett ökat
intresse för resultatet av driften. Detta kan förväntas leda till ökad
effektivitet men också till högre kvalitet på sysselsättningen för de intagna.
Regeringen föreslår därför att arbetsdriftens intäkter i fortsättningen tillförs
anslaget. I enlighet med styrelsens förslag har anslaget räknats ned med 170
miljoner kronor (12 månader).
Vid beräknandet av anslaget har hänsyn tagits till den i förra
budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 s. 140) aviserade och numera beslutade
sänkta ersättningen till de intagna. Vidare har hänsyn tagits till den
förväntade hyresnivån med anledning av den förändrade organisationen för
förvaltning av kriminalvårdens fastigheter.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Kriminalvården för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 5 750 982 000 kr.
E 3.Utlandstransporter
1993/94 Utgift 200 078 344
1994/95 Anslag 159 115 000
1995/96 Förslag 238 672 000
varav 159 115 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996
Anslaget belastas av kostnader som uppkommer i samband med utlandstransporter,
såsom kostnader för den personal som planerar och genomför utlandstransporterna,
transportkostnader inkl. biljetter, samt övriga kostnader som uppstår till
följd av utlandstransporter. Utlandstransporterna avser i huvudsak
avlägsnandebeslut enligt utlänningslagen (1989:529). Utgifterna styrs framför
allt av antalet transporterade personer samt destinationsorternas belägenhet och
kostnadsnivåer.
Regeringens överväganden
Kostnaderna för kriminalvårdens utlandstransporter har, som redovisas i
avsnittet om transportverksamheten, ökat kraftigt under budgetåret 1993/94 till
följd av ett ökat antal transporterade personer. Utvecklingen under innevarande
budgetår visar dock på en volymminskning. Mot denna bakgrund bedömer regeringen
att antalet personer som transporteras till utlandet kommer att vara lägre under
budgetåret 1995/96 (12 månader) än under budgetåret 1993/94.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Utlandstransporter för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslagpå 238
672 000 kr.
F. Rättshjälp m.m.
F 1.Rättshjälpskostnader
1993/94 Utgift 874 133 856
1994/95 Anslag 779 000 000
1995/96 Förslag 1 178 300 000
varav 827 800 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas de kostnader som enligt rättshjälpslagen (1972:429;
omtryckt 1993:9) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall betalas av
allmänna medel. Rättshjälp enligt rättshjälpslagen omfattar allmän rättshjälp,
rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare), rättshjälp
genom offentligt biträde samt rådgivning.
Regeringens överväganden
Kostnadsutveckling
Omfattande förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur på
rättshjälpsområdet har ägt rum de senaste åren. Många av de lagändringar som har
genomförts sedan rättshjälpsreformen trädde i kraft har syftat till att minska
statens kostnader för rättshjälpen. När det gäller den allmänna rättshjälpen
genomfördes den senaste reformen den 1 mars 1993 (jfr prop. 1992/93:109) då
rättshjälpsavgifterna höjdes. Den 1 juli 1994 inskränktes möjligheten till
rättshjälp i form av offentligt biträde i asylärenden där det finns ett
lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning (s.k. ny ansökan, jfr prop.
1993/94:94). Reformerna har varit kostnadsdämpande men har inte på något
avgörande sätt kunnat bromsa ökningarna av statens kostnader för rättshjälpen i
stort.
De faktorer som styr kostnaderna är framför allt antalet ärenden, ärendenas
omfattning och svårighetsgrad, ersättningsnivån till biträden och offentliga
försvarare samt den andel av rättshjälpskostnaderna som betalas av den
rättssökande. Kostnadsökningen under budgetåret 1994/95 förklaras främst av ett
ökat antal mål, i första hand familjemål och brottmål, där biträdeskostnaderna
belastar rättshjälpsanslaget, och av den höjda timersättningen till biträden och
offentliga försvarare.
Ersättningen till biträden och offentliga försvarare regleras i viss
utsträckning med hjälp av taxor. För närvarande finns två taxor; en taxa för
ersättning till offentliga försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt
och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter
gemensam ansökan (DVFS 1992:15 resp. 16). Taxorna beslutas av Domstolsverket på
grundval av en timkostnadsnorm som fastställs av regeringen. I
rättstillämpningen har timkostnadsnormen blivit normgivande vid bestämmande av
biträdesersättningar inom hela rättshjälpsområdet. Den 11 maj 1994 bestämde
regeringen timkostnadsnormen för budgetåret 1994/95 till 748 kronor exkl.
mervärdesskatt (935 kr inkl. mervärdesskatt).
Besparingseffekterna av de nya reglerna om avgifter för allmän rättshjälp
beräknas få full effekt under budgetåret 1995/96 och motsvara ca 4 % av
anslagsbelastningen avseende den allmänna rättshjälpen. Kostnaderna för den
allmänna rättshjälpen utgör ca 40 % av hela rättshjälpsanslaget.
Rättshjälpsutredningen
Mot bakgrund av det statsfinansiella läget och kravet på besparingar inom
området för rättshjälpen fick en särskild utredare i juni 1993 i uppdrag att
göra en mer genomgripande översyn av rättshjälpslagen och då särskilt villkoren
för och omfattningen av rättshjälpen (dir. 1993:77). Uppdraget omfattar
därutöver regleringen av ersättningen till biträden enligt rättshjälpslagen och
offentliga försvarare, den allmänna rättshjälpens förhållande till
rättsskyddsförsäkringar och olika organisatoriska frågor. En särskild fråga för
utredaren är att undersöka möjligheterna att överföra rättshjälpslagens
reglering av offentliga biträden till den materiella lagstiftning där de
aktuella ärendekategorierna regleras. Utredningsuppdraget begränsas inte till nu
nämnda frågor. Utredaren har fria händer att föreslå andra ändringar som kan
leda till ökad effektivitet och kostnadsbesparingar och till att
rättshjälpsresurserna koncentreras till de områden där de bäst behövs. Uppdraget
skall redovisas i september 1995.
Slutsatser
De förslag som utredningen kommer att lämna kan väntas leda till betydande
besparingar. Lagändringar som rör omfattningen och villkoren för rättshjälp kan
dock inte tillämpas i påbörjade mål och ärenden, utan först i sådana där
rättshjälp beviljas efter det att ändringarna har trätt i kraft. Nya
bestämmelser i dessa avseenden som innebär besparingar kan därför inte få
genomslag under kommande budgetår. Regeringen överväger förändringar som kan få
genomslag tidigare och avser att återkomma med förslag i den delen.
Regeringen beräknar anslagsbelastningen för budgetåret 1995/96 till
1 178 300 000 kr. I beloppen ingår bl.a. de medel som Statens invandrarverk och
Utlänningsnämnden beräknar för rättshjälp genom offentligt biträde enligt
utlänningslagen (1989:529).
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på
1 178 300 000 kr.
F2. Rättshjälpsmyndigheten
1993/94 Utgift 11 561 526
1994/95 Anslag 12 549 000
1995/96 Förslag 18 911 000
varav 12 535 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Domstolsverket är
central förvaltningsmyndighet för Rättshjälpsmyndigheten.
Det övergripande målet för Rättshjälpsmyndigheten är att snabbt och korrekt
hantera rättshjälpsfrågor samt i övrigt lämna god service rörande rättshjälp.
Verksamhetsmålen är fr.o.m. budgetåret 1994/95 att andelen inkomna ansökningar
om rättshjälp som behöver kompletteras inte skall överstiga 65 % och att
inkommet ärende skall ha varit föremål för ågärd/beslut inom fyra arbetsdagar.
Från anslaget betalas även kostnaderna för verksamheten vid Rättshjälpsnämnden.
Av årsredovisningen framgår bl.a. att Rättshjälpsmyndigheten utnyttjat en
anslagskredit på 0,5 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Orsaken till detta
redovisas nedan.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar mot årsredovisningen.
Regeringens överväganden
Arbetssituation och resultatbedömning m.m.
Under den tid Rättshjälpsmyndigheten funnits har såväl den arbetsmässiga som den
ekonomiska situationen varit bekymmersam.
Det ADB-baserade ärendehanteringssystemet har tidigare inte fungerat bra.
Situationen har förbättrats och är nu tillfredsställande.
De problem som uppstod med ärendehanteringssystemet till följd av ändringar i
rättshjälpslagen den 1 mars 1993 har, vilket framgår av årsredovisningen,
inneburit att ärendenas omloppstider ökat under budgetåret 1993/94.
Lagändringarna innebar merkostnader för Rättshjälpsmyndigheten till följd av
programmeringskostnader då systemet skulle anpassas. Merkostnaden har delvis
finansierats genom ett utnyttjande av anslagskrediten och delvis genom att
låneramen till fullo utnyttjats. Merkostnaden har lett till att
Rättshjälpsmyndighetens ekonomiska situation är ansträngd.
Den ansträngda ekonomiska situationen har lett till att administrationen har
blivit eftersatt. För att komma till rätta med detta har en omorganisation
påbörjats som bl.a. innebär att en särskild ekonomienhet håller på att inrättas.
Slutsatser
Rättshjälpsmyndigheten har en ansträngd ekonomi och en relativt besvärlig
arbetssituation. Problemen med det för verksamheten så viktiga
ärendehanteringssystemet ser dock ut att vara avhjälpta. Vidare kan den
påbörjade omorganisationen förväntas ge ett effektivare arbetssätt.
Rättshjälpsmyndigheten bör anvisas ett anslag som är oförändrat i förhållande
till innevarande budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 18 911 000 kr.
F 3.Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet
1993/94 Utgift -
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Förslag 1 000
De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och rådgivning
enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske utan hinder för den verksamhet som
bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även lämna annat biträde i
rättsliga angelägenheter.
I princip skall de allmänna advokatbyråerna vara självfinansierade och konkur-
rera på lika villkor med enskilda advokatbyråer. Varje byrå utgör således en
självständig resultatenhet.
Den 1 oktober 1993 övertogs verksamheten vid den allmänna advokatbyrån i Kalmar
av en privat byrå. Den 30 juni 1994 fattade regeringen beslut om att
verksamheten vid Allmänna advokatbyrån i Sundsvall skulle avvecklas per den 30
september 1994. Sedan den 1 oktober 1994 finns det 26 allmänna advokatbyråer,
varav en har ett filialkontor på annan ort. Från och med den 1 januari 1994 får
sju byråer bedriva sociala mottagningar på 15 olika mottagningsplatser.
Verksamheten behöver inte redovisas i olika verksamhetsgrenar. Riks-
revisionsverket uppger i sin revisionsberättelse för Allmänna advokatbyråerna
att årsredovisningen i allt väsentligt är rättvisande.
Resultatbedömning
Av den förenklade anslagsframställningen samt årsredovisningen och
verksamhetsberättelsen för budgetåret 1993/94 framgår att det korrigerade
bokföringsmässiga överskottet för år 1993/94 är 5,8 miljoner kronor vilket
motsvarar en kostnadstäckning på 105 %. Motsvarande siffra året innan var 107 %.
Lönsamheten för de allmänna advokatbyråerna har varit stabil under den senaste
fyraårsperioden, efter att ett system med bonuslön införts. En resultatnedgång
har dock skett under budgetåren 1992/93 och 1993/94. Domstolsverket bedömer att
lönsamheten för byråerna kommer att bestå och beräknar kostnadstäckningsgraden
för innevarande budgetår till 105 % och budgetåret 1995/96 till 107 %.
I det korrigerade bokföringsmässiga resultatet ingår räntekostnader och ränte-
intäkter till följd av de skulder och tillgångar som de allmänna advokatbyråerna
har hos Riksgäldskontoret. Ränteintäkterna och kostnaderna beror till stor del
på tidigare års resultat varför denna redovisning inte speglar det verkliga
resultatet av verksamheten under budgetåret. Domstolsverket redovisar även ett
särskilt verksamhetsresultat i vilket man utgår från en kalkylmässig
räntekostnad. Verksamhetsresultatet kommer därmed att bättre spegla hur de
allmänna advokatbyråerna lyckats affärsmässigt under budgetåret. De allmänna
advokatbyråernas verksamhetsresultat har försämrats sedan budgetåret 1991/92.
För budgetåret 1991/92 visade verksamhetsresultatet ett överskott om 3,8 mkr,
för budgetåret 1992/93 ett resultat om 0 mkr, samt för budgetåret 1993/94 ett
underskott om 0,2 mkr. Domstolsverket bedömer att verksamhetsresultatet för
1994/95 kommer att innebära ett överskott om 0,1 mkr.
Den allmänna konjunkturnedgången har medfört en ökad konkurrens för de allmänna
advokatbyråerna. Detta och förändringar i rättshjälpsregler har lett till en
minskad ärendetillströmning.
Produktiviteten har under en fyraårsperiod minskat med 4 % vad avser antal
ärenden per jurist och med 14 % vad avser antal ärenden per miljon kronor.
Domstolsverket förklarar nedgången i produktivitet med den minskade
ärendetillströmningen samt att ärendena genomsnittligt har blivit mer krävande
att handlägga.
Domstolsverket har markerat att rättshjälpssystemets framtida utveckling utgör
en osäkerhetsfaktor i sammanhanget.
Regeringens överväganden
Slutsatser
Mot bakgrund av att de allmänna advokatbyråerna bedriver en konkurrensutsatt
verksamhet är verksamhetsresultatet för 1993/94 inte fullt tillfredsställande.
Med utgångspunkt från det korrigerade bokföringsmässiga resultatet är de
allmänna advokatbyråerna sammantagna fortfarande lönsamma. Arbetsproduktiviteten
har minskat betydligt. Även om det kan finnas förklaringar till denna minskning,
anser regeringen att utvecklingen är oroväckande. Det är angeläget att
resultatet förbättras.
Regeringen konstaterade i förra årets budgetproposition att kostnaderna för
kurser och konferenser och resor i samband därmed ökat dramatiskt. Enligt
regeringens uppfattning ligger kostnaden för kurser och konferenser även för
ifrågavarande budgetår högt.
Av årsredovisningen framgår vidare att det upparbetade värdet fortfarande,
trots en minskning, är betydande. Minskningen av det upparbetade värdet har
tillsammans med minskade kundfordringar lett till en ytterligare ökning av ett
sedan tidigare stort tillgodohavande hos Riksgäldskontoret.
Regeringen kommer att noga följa utvecklingen för de allmänna advokatbyråerna.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
F 4.Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag
1993/94 Utgift 954 899
1994/95 Anslag 11 010 000
1995/96 Förslag 16 995 000
varav 11 330 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget utgår driftbidrag till de allmänna advokatbyråerna, för vissa
prestationer som byråerna utför av sociala skäl. Om nödvändiga åtgärder annars
inte skulle vidtas på grund av att ersättning inte kan påräknas och rättshjälp
inte kan lämnas, bör juristerna vid de allmänna advokatbyråerna åta sig uppdrag
som t.ex. likvidator, förmyndare eller god man, s.k. § 3-ärenden.
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 16 995 000 kr.
Minskningen av medelsbehovet beror bl.a. på en förväntad minskning av antalet
likvidationsuppdrag och på de nya reglerna för den sociala mottagnings-
verksamheten.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 16 995 000 kr.
F 5.Vissa domstolskostnader m.m.
1993/94 Utgift 299 793 717
1994/95 Anslag 237 300 000
1995/96 Förslag 249 475 000
varav 166 317 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas vissa kostnader för rättegångsväsendet vid de allmänna
domstolarna, arrende- och hyresnämnderna och de allmänna för-
valtningsdomstolarna. Bland dessa kostnader kan nämnas ersättning till vittnen,
sakkunniga, målsägande, tolkar och konkursförvaltare. Domstolsverket har
beräknat medelsbehovet för budgetåret 1995/96 till 249 475 000 kr.
Regeringens överväganden
Regeringen har ingen erinran mot Domstolsverkets bedömning av medelsbehovet. Den
minskade belastningen på anslaget beror på att utgifterna för ersättning åt
nämndemän m.fl. har flyttats över till anslaget D 2. Domstolarna m.m.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslags-
anslag på 249 475 000 kr.
F 6.Diverse kostnader för rättsväsendet
1993/94 Utgift 35 467 711
1994/95 Anslag 28 384 000
1995/96 Förslag 53 202 000
varav 35 468 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Från anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet i den mån de inte
hör under anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. Bland annat betalas från
anslaget utgifter för rättegångar där staten är part.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 53 202 000 kr.
G. Övriga myndigheter
G 1.Justitiekanslern
1993/94 Utgift 6 897 815
1994/95 Anslag 7 526 000
1995/96 Förslag 11 481 000
varav 7 614 000 för perioden juli 1995 - juni 1996
Justitiekanslern (JK) har som huvudsakliga arbetsuppgifter att vara regeringens
juridiske rådgivare, att bevaka statens rätt och att ha tillsyn över dem som
utövar offentlig verksamhet. JK har att vaka över att tryckfrihetens och
yttrandefrihetens gränser inte överskrids och att vara ensam behörig åklagare i
mål om tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott. JK har även att fullgöra vissa
uppgifter enligt 8 kap. rättegångsbalken, datalagen (1973:289) och lagen
(1990:484) om övervakningskameror m.m.
JK:s arbetsuppgifter är till övervägande del bestämda i författning.
Omfattningen av JK:s arbete kan därför endast i ringa grad påverkas av honom
själv.
JK har för räkenskapsåret 1993/94 kommit in med sin första årsredovisning.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar mot redovisningen. JK
behöver inte redovisa verksamheten i flera verksamhetsgrenar. JK skall fr.o.m.
budgetåret 1995/96 lånefinansiera investeringar i anläggningstillgångar. Ett
överföringsbelopp om ca 0,4 miljoner kronor från budgetåret 1993/94 är
intecknat i planerade investeringar i datorutrustning under innevarande
budgetår.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Av årsredovisningen framgår att antalet balanserade ärenden har minskat trots
ett ökat antal inkommande ärenden. Detta har varit möjligt genom att antalet
avgjorda ärenden ökat.
Den modernisering av JK:s datorstöd som pågår är enligt regeringens mening
nödvändig för att förbättra arbetet med diarieföring och ordbehandling.
Slutsatser
JK bör anvisas ett anslag som är oförändrat i förhållande till innevarande
budgetår.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Justitiekanslern för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag
på 11 481 000 kr.
G 2.Datainspektionen
1993/94 Utgift 19 557 680
1994/95 Anslag 21 772 000
1995/96 Förslag 33 994 000
varav 22 528 000 beräknat för juli 1995 - juni 1996
Datainspektionens inkomster, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under
inkomsttiteln 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter, beräknas till 32,7
miljoner kronor för nästa budgetår varav 21,8 beräknat för juli 1995 - juni 1996
(innevarande budgetår 21,8 miljoner kronor).
Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt datalagen
(1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkassolagen (1974:182) samt
utfärdar licens enligt datalagen. Inspektionen utövar dessutom tillsyn enligt
lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m.
Inspektionens övergripande mål är att verka för och övervaka att automatisk
databehandling av personuppgifter inte medför otillbörligt intrång i enskildas
personliga integritet och att god sed iakttas i kreditupplysnings- och
inkassoverksamhet.
Datainspektionens verksamhet kommer i viss utsträckning att ändra inriktning
genom de lagändringar som träder i kraft den 1 januari 1995 (SFS 1994:1480 och
1994:1485, prop. 1993/94:116 och 1993/94: 217, bet. 1993/94:KU36, 1994/95:KU07
och 1994/95:KU10, rskr. 1994/95:13 och 1994/95:35). Lagändringarna innebär bl.a.
att regeringen ges möjlighet att bemyndiga Datainspektionen att utfärda
generella föreskrifter för personregister inom bestämda verksamheter. Register
som inrättas och förs i enlighet med sådana regler skall undantas från till-
ståndsplikt. Datainspektionens tillståndsprövning av personregister kommer i
motsvarande mån att övergå i tillsyn. Regeringen har utnyttjat bemyndigandet
genom att besluta en förordningsändring (SFS 1994:1487).
Datainspektionen har under år 1993 genomfört en organisationsöversyn i syfte
att anpassa inspektionens verksamhetsinriktning och arbetssätt till
lagändringarna. I anledning av inspektionens förslag beslutade regeringen i maj
1994 vissa ändringar i myndighetens instruktion. Ändringarna innebär att det
inom inspektionen förutom en generaldirektör, som är chef för inspektionen,
skall finnas en chef för tillstånds- och tillsynsverksamheten samt en
chefsjurist och att inspektionen i övrigt själv beslutar om sin organisation.
Inspektionen har fattat ett principbeslut om utformningen av organisationen.
Planerade organisationsförändringar beräknas vara genomförda i början av år
1995. I regleringsbrevet för budgetåret 1994/95 har Datainspektionen fått i
uppdrag att redovisa hur de ändrade arbetsformer som möjliggjorts av
inspektionens nya organisation har utnyttjats för att uppnå verksamhetsmålen.
Inom EU pågår arbete med ett EG-direktiv om dataskydd. Om ett sådant beslutas,
aktualiseras frågan om en ny svensk datalag. De förändringar i Datainspektionens
verksamhet som detta kan leda till kan inte nu överblickas med någon större grad
av säkerhet.
Kostnaderna för inspektionens verksamhet täcks genom avgifter.
Av Datainspektionens årsredovisning framgår att det vid utgången av budgetåret
1993/94 fanns ett anslagssparande på ca 1,1 miljoner kronor.
Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar mot
årsredovisningen.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Datainspektionen har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i
verksamhetsgrenarna tillstånd, tillsyn, information, regelgivning, teknik,
licens samt ekonomi och administration. I enlighet med de verksamhetsmål som
regeringen lade fast för budgetåret 1993/94 skulle Datainspektionen under
budgetåret prioritera insatserna för att öka inspektionens egeninitierade
tillsynsverksamhet samt bygga ut informationsverksamheten och även inrikta den
verksamheten mot att öka de registeransvarigas kunskap om
integritetsskyddsreglerna. Datainspektionens resultatredovisning visar att
verksamheten har förändrats i önskvärd riktning. Inspektionen lämnar i år
resultatredovisning för första gången. De resultatmått som tagits fram har
därför endast i begränsad omfattning kunnat jämföras över tiden.
Slutsats
Datainspektionen bör anvisas ett anslag som är oförändrat i förhållande till
innevarande budgetår.
Regeringen avser att noga följa utvecklingen av inspektionens verksamhet bl.a.
såvitt gäller det pågående förändringsarbetet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Datainspektionen för budgetåret 1995/96 anvisar ettram-
anslag på 33 994 000 kr.
G 3.Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader
1993/94 Utgift 16 804 292
1994/95 Anslag 7 944 000
1995/96 Förslag 12 281 000
varav 8 145 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996
1 Anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader.
Brottsoffermyndigheten har till uppgift att främja brottsoffrens rättigheter
samt bevaka deras behov och intressen. Myndigheten skall särskilt pröva ärenden
om brottsskadeersättning och ärenden om bidrag från brottsofferfonden. Vid
myndigheten finns en särskild nämnd för prövning av vissa ärenden om
brottsskadeersättning.
Brottsoffermyndigheten bildades den 1 juli 1994 genom att Brottsskadenämnden
omorganiserades och tillfördes nya uppgifter. Brottsoffermyndigheten har lämnat
årsredovisning avseende Brottsskadenämndens verksamhet under budgetåret 1993/94.
Brottsskadenämndens huvuduppgift var att pröva ärenden om brottsskadeersättning.
För detta arbete hade myndigheten satt upp tre delmål. Dessa mål var att
handläggningen skulle ske snabbt, billigt och säkert.
Antalet inkomna brottsskadeärenden uppgick budgetåret 1993/94 till totalt 4
200, vilket är en ökning med 700 ärenden jämfört med budgetåret 1992/93. Antalet
inkomna personskadeärenden ökade från 2 500 till 3 400. För antalet
sakskadeärenden redovisas en viss minskning. Enligt Brottsoffermyndighetens
bedömning avseende budgetåren 1994/95 och 1995/96 förväntas det totala antalet
brottsskadeärenden att öka med ca 1 000 per år.
Under budgetåret 1993/94 avgjordes drygt 70 % av brottsskadeärendena inom tre
månader, vilket är en högre andel än under budgetåret 1992/93.
Brottsskadenämndens handläggningskostnad uppgick under budgetåret 1993/94 till 1
713 kr per ärende, vilket innebär en kostnadsminskning med 6 %.
Kostnadsminskningen har uppnåtts genom rationaliseringar.
Ett mått på säkerheten och kvaliteten i handläggningen är enligt myndigheten
andelen omprövningsansökningar av det totala antalet avgjorda ärenden. Denna
andel uppgick budgetåret 1993/94 till 3 %.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Årsredovisningen avseende Brottsskadenämndens verksamhet visar att myndigheten
bl.a. med hänsyn tagen till en kraftig ökning av antalet brottsskadeärenden har
genomfört en fortsatt effektivisering av verksamheten.
Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i
revisionsberättelsen.
Slutsatser
Regeringen delar Brottsoffermyndighetens uppfattning att antalet brotts-
skadeärenden kan förväntas öka under budgetåren 1994/95 och 1995/96. En ökning
av antalet ärenden bör enligt regeringens bedömning kunna hanteras genom en
ytterligare effektivisering av verksamheten. Mot bakgrund av osäkerheten om
volymökningens storlek bör dock anslaget inte omfattas av besparingskravet.
Bidrag från brottsofferfonden får lämnas för att stödja ideella organisationer
som verkar på brottsofferområdet och privat och offentlig verksamhet som gäller
brottsoffer. Bidrag kan även lämnas för forskning, utbildning och information i
brottsofferfrågor. Det är enligt regeringens mening väsentligt att användningen
av brottsofferfondens medel särskilt inriktas på att vidareutveckla och
komplettera nuvarande insatser för brottsoffer. Regeringen avser att meddela
närmare föreskrifter beträffande denna precisering av fondens ändamål.
Preciseringen skärper kraven på att prövningen av bidrag från brottsofferfonden
sker utifrån den kunskap och de erfarenheter som redan finns. För att
ytterligare förbättra förutsättningarna för ett effektivt användande av fondens
medel avser regeringen därför att vid Brottsoffermyndigheten inrätta en särskild
nämnd som skall besluta om bidragen från brottsofferfonden. I nämnden bör ingå
ledamöter med kvalificerad kunskap inom och intresse för de områden som omfattas
av fondens ändamål. Det bör ankomma på regeringen att utse nämndens ledamöter.
Som anförts i Inledningen, avsnitt 5.2, finns väsentliga beröringspunkter
mellan brottsofferinriktad verksamhet och brottsförebyggande arbete. Många
myndigheter som gör brottsförebyggande insatser har också en viktig
brottsofferstödjande funktion. Brottsförebyggande arbete kan i vissa fall
lämpligen inriktas på stödåtgärder för brottsoffer eller presumtiva brottsoffer.
Det kan därför, som tidigare har anförts, vara motiverat att på sikt överväga
möjligheterna att samordna vissa insatser och resurser i de brottsförebyggande
och brottsofferinriktade verksamheterna.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 12 281 000 kr.
G 4.Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador på grund av brott
1993/94 Utgift 151 942 813
1994/95 Anslag 50 000 000
1995/96 Förslag 102 500 000
varav 68 333 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996
1 Anslaget G 4. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott.
Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen
(1978:413) för skador på grund av brott.
Regeringens överväganden
Som redovisats under anslaget G 3. Brottsoffermyndigheten: Förvaltningskostnader
har antalet ansökningar om brottsskadeersättning ökat väsentligt under
budgetåret 1993/94 och kan förväntas fortsätta att öka under budgetåren 1994/95
och 1995/96. Med hänsyn därtill har regeringen beräknat anslaget till 102 500
000 kr.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Brottsoffermyndigheten: Ersättning för skador på grund av brott för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 102 500 000 kr.
G 5.Brottsförebyggande rådet
1993/94 Utgift 13 310 454
1994/95 Anslag 26 774 000
1995/96 Förslag 37 708 000
varav 24 991 000 beräknats för juli 1995 - juni 1996
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har till uppgift att främja brottsförebyggande
insatser genom att arbeta med utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och
information inom det kriminalpolitiska området.
BRÅ har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i delområdena forskning och
utveckling, utvärdering samt information. Enligt årsredovisningen har
verksamheten förskjutits från mer grundläggande, långsiktig forskning till mer
tillämpad forskning, utvärdering, statistiska översikter och analyser samt
kunskapssammanställningar. Tyngdpunkten ligger på sakområdena brottsprevention
och samhällets reaktioner mot brott. Verksamheten under budgetåret har
dominerats av arbetet med den kriminalpolitiska framtids- och omvärldsanalysen
samt av de s.k. pilotprojekten som syftar till att utveckla modeller för lokalt
brottsförebyggande arbete. En undersökning om rättsmedvetandet i Sverige pågår.
Regeringen har också gett BRÅ i uppdrag att ta fram underlag för ett nationellt
brottsförebyggande program. Under året har BRÅ redovisat en utvärdering av
försöksverksamheten med samhällstjänst. BRÅ har även i uppdrag att utvärdera
1990 och 1994 års trafikbrottsreformer och 1991 års ändringar om onykterhet till
sjöss.
BRÅ redovisar ett anslagssparande för budgetåret 1993/94 på 6,8 miljoner
kronor. Under budgetåret 1993/94 har BRÅ, utöver medel under anslaget, utnyttjat
ett tidigare reservationsanslag. Anslagssparandet beror i övrigt främst på att
BRÅ redan under budgetåret 1993/94 vidtagit en del av de åtgärder som krävs för
att anpassa verksamheten till det besparingskrav om sammanlagt 4 miljoner kronor
som regering och riksdag har beslutat om för budgetåren 1994/95 och 1995/96.
Anslagssparandet är i huvudsak avsett att täcka kostnader för flera stora
forsknings- och utvecklingsprojekt som BRÅ skall arbeta med under de kommande
budgetåren, bl.a. rättsmedvetandeundersökningen och ett projekt för att
undersöka kostnader för brott. För att kunna öka det internationella samarbetet
planerar BRÅ vidare att ansluta sig till det elektroniska nätverket INTERNET.
RRV:s revisionsberättelse innehåller inte några invändningar.
Från den 1 juli 1994 har BRÅ fått beställaransvaret för den officiella
statistiken inom rättsväsendet. BRÅ har också fått i uppdrag att utvärdera
försöksverksamheten med elektronisk övervakning.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
BRÅ:s inriktning och organisation har förändrats från den 1 juli 1993. Det har
därför inte varit meningsfullt att göra jämförelser med tidigare år.
Årsredovisningen visar dock att BRÅ:s verksamhet utvecklas på ett sätt som
stämmer med det övergripande mål som uppställts för planeringsperioden.
Regeringen konstaterar att RRV inte har haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende BRÅ.
Slutsatser
I 1993 års forskningsproposition angav regeringen som övergripande mål för
planeringsperioden 1993/94 - 1995/96 att BRÅ skall utvecklas till ett
kvalificerat expertorgan med uppgift att arbeta med utveckling, utvärdering,
tillämpad forskning och information inom det kriminalpolitiska området. Detta
mål bör ligga fast även för budgetåret 1995/96.
I enlighet med vad som angavs i forskningspropositionen har regeringen under
anslaget beräknat att 2 500 000 kr skall föras över från BRÅ:s anslag till
anslaget E 3. Forskning under Utbildningsdepartementets huvudtitel för att
användas för stöd till kriminalvetenskaplig forskning. I och med det kommer de
sammanlagt 4 000 000 kr som angavs i forskningspropositionen att ha förts över
till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Brottsförebyggande rådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
37 708 000 kr.
G 6.Gentekniknämnden
Nytt anslag (förslag) 3 086 000
varav 2 066 000 för perioden juli 1995 - juni 1996
Den 1 juli 1994 trädde lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organismer i
kraft. Samtidigt inrättades en särskild nämnd, Gentekniknämnden, som fick till
uppgift att följa utvecklingen på genteknikområdet, bevaka de etiska frågorna
och ge råd om användningen av gentekniken.
Nämnden övertog de arbetsuppgifter som tidigare åvilade Delegationen för
hybrid-DNA-frågor och fick samtidigt ett bredare verksamhetsansvar än det
delegationen kan sägas ha haft. Gentekniknämnden skall bl.a. yttra sig över
ansökningar om tillstånd enligt den nya lagen och samråda med andra myndigheter
när dessa meddelar föreskrifter. Delegationen för hybrid-DNA-frågor var i
administrativt hänseende knuten till Arbetsmiljöinstitutet och dess verksamhet
finansierades genom institutets ramanslag. Delegationens resursbehov för
budgetåret 1994/95 beräknades till 1 040 000 kr. Dessa medel har övertagits av
Gentekniknämnden.
Regeringens överväganden
Resultatbedömning
Eftersom nämnden tillkom den 1 juli 1994 har den inte lämnat in någon
verksamhetsberättelse.
Slutsatser
Mot bakgrund av den snabba utveckling som pågår på genteknikområdet och de
oreparabla effekter för bl.a. miljön som en missbedömning av teknikens
användning skulle kunna medföra, är Gentekniknämndens verksamhet en för hela
samhället angelägen uppgift.
Enligt regeringens uppfattning bör nämnden för att kunna fullgöra sina
uppgifter få en medelsförstärkning. Gentekniknämnden bör därför för budgetåret
1995/96 anvisas ytterligare 1 500 000 kr. Härutöver föreslår regeringen på
tilläggsbudget (prop. 1994/95:105) ett belopp för innevarande budgetår om 600
000 kr.
Gentekniknämnden har nyligen påbörjat sin verksamhet, varför nämndens
resursbehov är svårt att överblicka. Regeringen avser därför att noga följa
Gentekniknämndens verksamhet.
Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
till Gentekniknämnden för budgetåret 1995/96 anvisar ettram-
anslag på 3 086 000 kr.
Redogörelse för lagstiftningsarbetet
1 Allmänt
1.1 Ansvarsområdet
Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden på många områden som är
centrala för rättssamhället. Först och främst bör grundlagarna nämnas. Departe-
mentet handlägger också viktiga delar av den lagstiftning som reglerar de
enskilda medborgarnas förhållande till staten och andra offentliga organ. Hit
hör bl.a. strafflagstiftningen, de regler som styr polisens, åklagarnas och
kriminalvårdens verksamhet samt reglerna om förfarandet vid våra domstolar.
Andra betydelsefulla områden är lagregler om enskildas inbördes förhållanden,
t.ex. inom familjerätten, köprätten, bolagsrätten, fastighetsrätten och
immaterialrätten.
Till Justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsväsendet,
åklagarväsendet, polisen och kriminalvården, alltså de kärnfunktioner i
samhället som utgör huvudparten av rättsväsendet.
I denna bilaga redovisas bl.a. aktuella lagstiftningsfrågor inom Justiti-
edepartementets ansvarsområde.
1.2 Internationellt samarbete
Några huvudpunkter:
- Svensk rätt förändras på vissa områden till följd av
EES-avtalet och medlemskapet i EU.
- Samarbetet inom Norden, Europarådet, FN och
andra internationella organ fortsätter.
- Sverige lämnar bidrag till utvecklingen i
Central- och Östeuropa på det rättsliga området.
Under de senaste åren har lagstiftningsarbetet i Justitiedepartementet i hög
grad kommit att röra den anpassning av svensk rätt till EG:s rättssystem som
följer av de åtaganden som Sverige gör genom det s.k. EES-avtalet. Sålunda har
stora delar av den centrala civilrätten berörts av dessa förändringar. Arbetet
är dock inte avslutat. I vissa frågor, t.ex. när det gäller aktiebolagsrätt och
redovisningsfrågor, har Sverige i EES-avtalet fått anstånd under viss tid med
att genomföra de behövliga lagändringarna. Arbetet med att anpassa svensk rätt
på dessa områden till EG-rätten kommer därför att fortsätta under år 1995.
Det mesta av EG:s rättssystem på de områden som faller under Justi-
tiedepartementets ansvar omfattades redan av EES-avtalet. Sveriges medlemskap i
unionen medför därför inte särskilt många nya lagstiftningsuppgifter för
departementet. Som medlem i EU kommer Sverige emellertid att integreras helt i
EG:s lagstiftningsverksamhet. Det blir således fortsättningsvis en uppgift för
Justitiedepartementet att bevaka Sveriges intressen i de lagstiftningsprojekt
som kommer upp inom EG.
Men även andra internationella frågor än sådana som rör förhållandet till EU
får betydelse för svensk rätt. Inom flera olika internationella organisationer
medverkar Sverige i arbete på blivande internationella överenskommelser som kan
få stor praktisk betydelse även för svensk rättsutveckling. Så är fallet t.ex.
inom olika organ inom FN-systemet -- IAEA (atomansvarighet), IMO (sjörätt),
UNCITRAL (handelsrätt) och WIPO (immaterialrätt). Sådant arbete pågår också inom
andra mellanstatliga organisationer, såsom Europarådet (bl.a. familjerätt),
UNIDROIT (bl.a. återställande av stulna kulturobjekt) och OECD (atomansvarighet
m.m.).
Atomansvarighetsfrågorna har särskilt accentuerats i anslutning till pågående
kärnsäkerhetssamarbete med Österuropa och det forna Sovjetunionen. Flertalet
östeuropeiska stater har inte anslutit sig till de internationella
konventionerna på området. Detta förhållande innebär för närvarande svårigheter
för Sverige och andra OECD-stater att engagera sig i projekt som syftar till di-
rekta tekniska förbättringar och installationer av säkerhetsutrustning i de öst-
europeiska reaktorerna. Atomansvarighetsfrågorna bör därför ha en fortsatt hög
prioritet i det internationella arbetet med särskild inriktning på problemen i
Östeuropa och det forna Sovjetunionen.
Det nordiska samarbetet på lagstiftningsområdet har traditionellt varit av stor
betydelse. Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden, t.ex. inom
den allmänna förmögenhetsrätten och familjerätten, har tillkommit i nordiskt
samarbete. Det har resulterat i att vi på flera rättsområden har i stort sett
överensstämmande lagregler i de nordiska länderna. Denna rättslikhet är enligt
regeringens mening av stort värde. Det finns därför anledning att vidmakthålla
ett nära nordiskt samarbete på lagstiftningsområdet.
Det nordiska lagstiftningssamarbetet har fördjupats under den senaste tiden
genom arbetet med anpassningen till EG:s rättssystem. Ett praktiskt exempel på
sådant samarbete är arbetet med att införliva EG-direktivet om oskäliga
avtalsvillkor med de nordiska rättsordningarna (se avsnitt 3.2). Genom Sveriges
och Finlands medlemskap i EU torde det också finnas nya förutsättningar för ett
allt fastare och mer vidsträckt nordiskt lagstiftningssamarbete.
Nordiska överläggningar i olika lagstiftningsärenden pågår fortlöpande på flera
områden, t.ex. beträffande familjerätt, avtalsrätt, konsumenträtt,
immaterialrätt och transporträtt.
Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till utvecklingen
i Central- och Östeuropa. Det gäller inte minst rättsutvecklingen. Från svensk
sida har därvid, i nordiskt samarbete, insatserna koncentrerats på
rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna, men kontakter har också
förekommit med andra länder.
Från svensk sida har ingåtts särskilda avtal om rättsutvecklingsbistånd med
Estland och Lettland. Enligt de båda avtalen bidrar Sverige till rättsutveck-
lingen i dessa länder genom framför allt tre former av insatser. En är att
organisera och genomföra seminarier i olika rättsliga ämnen för jurister från
Estland och Lettland. En annan är att låta estniska och lettiska domare och
lagstiftningsjurister utbildningstjänstgöra vid svenska domstolar och lagstift-
ningsorgan. Den tredje formen är att svenska jurister såsom konsulter granskar
lagförslag som arbetats fram i Estland och Lettland och i övrigt biträder
lagstiftarna i dessa länder. Avsikten är att under år 1995 utvidga
rättsbiståndet till att avse även åklagarväsendet och kriminalvården.
Vid sidan av vad som nu nämnts deltar Sverige i ett nordiskt arbete med
rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna. Detta har hittills skett
i två former, nämligen leveranser av juridisk litteratur till Estland, Lettland
och Litauen samt rättsliga seminarier för baltiska jurister.
2 Offentlig rätt
2.1 Grundlagsfrågor m.m.
Några huvudpunkter:
- En ny vallag.
- Ny lag om val till Europaparlamentet.
- Skärpta åtgärder mot barnpornografi.
- De nya mediernas grundlagsreglering utreds.
Det har varit utmärkande för de konstitutionella reformer som genomförts i
modern tid att de byggt på bred politisk enighet. I enlighet med denna tradition
har ett flertal grundlagsändringar kunnat beslutas under år 1994.
En genomgripande översyn av vallagstiftningen sker för närvarande. Efter
genomgång av remissutfallet kommer 1993 års vallagskommittés slutbetänkande
Vallagen (SOU 1994:30) att beredas vidare inom Justitiedepartementet tillsammans
med en uppföljning av det försök med röstning på person som genomfördes vid det
senaste valet till kommunfullmäktige i sju kommuner. I arbetet med den nya
vallagstiftningen ligger också att bereda de förslag som kan bli resultatet av
den pågående utredningen (dir. 1994:49) om den fria nomineringsrätten och vissa
andra frågor med anknytning till valsystemet. Arbetet är inriktat på att en ny
vallag skall tillämpas vid de allmänna valen år 1998.
Inför det val till Europaparlamentet som skall hållas i september 1995 skall
sådan lagstiftning genomföras som följer av att föreskrifter om val till Europa-
parlamentet enligt 8 kap. 4 § regeringsformen skall meddelas i lag.
De senaste två årens intensiva debatt om barnpornografi har också - trots att
den borgerliga regeringen inte förmådde komma med några förslag - genom
socialdemokratiska initiativ i riksdagens konstitutionsutskott utmynnat i flera
lagändringar (bet. 1993/94:KU28, rskr. 1993/94:450, bet. 1994/95:KU6, rskr.
1994/95:12, SFS 1994:1600 -1605). Bl.a. kommer det fr.o.m. den 1 januari 1995
att finnas större möjligheter att konfiskera barnpornografiskt material. Som
ytterligare ett led i kampen mot barnpornografi har regeringen beslutat
tillsätta en kommitté med uppdrag att undersöka på vilket sätt och med vilka
medel förekomsten av barnpornografi bäst kan bekämpas (dir. 1994:117).
Den snabba utvecklingen inom informationstekniken ställer krav på en
fortlöpande översyn av lagar och andra föreskrifter. En parlamentarisk kommitté
skall därför i en utredning om nya medier och grundlagarna (dir. 1994:104) bl.a.
analysera tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämplighet
på nya medier som används vid förmedling av yttranden och annan information till
allmänheten.
Den i betänkandet 6 juni Nationaldagen (SOU 1994:58) framförda tanken att göra
nationaldagen till allmän helgdag bör inte fullföljas.
2.2 Offentlighet och sekretess
Några huvudpunkter:
- Sekretesslagens tillämpning bevakas.
- Samarbetet angående unga lagöverträdare och
ekonomisk brottslighet föreslås bli lättare.
En ur olika aspekter framträdande del av den svenska rättsordningen är prin-
cipen om allmänna handlingars offentlighet. Denna offentlighetsprincip begränsas
genom regler om sekretess. Sekretesslagen (1980:100) antogs av riksdagen år
1980. Lagen innefattar en samlad reglering av sekretess för allmänna handlingar
och tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Lagens tillämpning följs med stor
uppmärksamhet från departementets sida. Förslag till ändringar läggs fortlöpande
fram i mån av behov. I Justitiedepartementet pågår arbete med en departements-
promemoria om olika sekretessfrågor.
En särskild utredare har nyligen lämnat förslag om ändringar i sekretesslagen i
syfte att förbättra samarbetet mellan de myndigheter och andra som arbetar med
unga lagöverträdare och ekonomisk brottslighet.
2.3 Datalagsfrågor
Några huvudpunkter:
- Datainspektionen ges normgivningsbefogenhet i
fråga om integritetsskydd.
- Rättsliga överväganden kring informationsteknik.
- Personnummerutredningens förslag bör inte
genomföras.
Genom ändringar i 8 kap. 7 § regeringsformen har öppnats en möjlighet att ge
Datainspektionen normgivningsbefogenhet i fråga om ADB-behandling av
personuppgifter (prop. 1993/94:116, bet. 1993/94:KU36, rskr. 1993/94:359, bet.
1994/95:KU7, rskr. 1994/95:13, SFS 1994:1480). Ändringarna har följts upp genom
ändringar i datalagen av innebörden att för de branscher/sektorer där Data-
inspektionen utfärdar generella föreskrifter skall tillståndsplikt inte
föreligga (prop. 1993/94:217, bet. 1994/95:KU10, rskr. 1994/95:35,
SFS 1994:1485). Regeringen har därefter beslutat en ändring av dataförordningen
(1982:480) varigenom Datainspektionen bemyndigas meddela sådana generella
föreskrifter. Även andra ändringar i datalagen har genomförts i syfte att
förenkla Datainspektionens arbete och för att stärka inspektionens möjligheter
att på ett effektivt sätt värna om de enskildas personliga integritet. Arbetet
på en ny datalag kan tas upp på nytt när resultatet av pågående överväganden
inom EU angående ett dataskyddsdirektiv föreligger.
Som redan nämnts medför utvecklingen inom informationstekniken behov av en
översyn av lagar och andra föreskrifter. En särskild utredare har tillkallats
med uppgift att utarbeta sådana förslag till rättslig reglering som kan behövas
i samband med inrättandet av s.k. elektroniska anslagstavlor och för
användningen av elektroniska dokument inom både förvaltningen och näringslivet
(dir. 1994:42). Bl.a. förutsätter förhållandet till datalagen nya överväganden i
detta sammanhang men även frågor som rör reglerna om allmänna handlingars
offentlighet bör analyseras av utredaren.
Personnummerutredningen (Ju 1993:01) fick av den förra regeringen i uppdrag att
utreda frågan om en begränsad användning av personnummer. I maj 1994 lämnade
utredningen sitt betänkande Personnummer - integritet och effektivitet (SOU
1994:63). Utredningens förslag till ny personnummerlag och till en särskild
sekretessbestämmelse för personnummer har fått ett kraftigt negativt
remissutfall. Regeringen kommer, mot denna bakgrund, inte att i dessa frågor
lägga fram några lagförslag. Den nuvarande regleringen av personnummer i 7 §
andra stycket datalagen (1973:289) innebär dessutom att personnummer inte får
användas i personregister utan att beaktansvärda skäl föreligger. Den rätts-
tillämpning som skett genom regeringens och Datainspektionens praxis i ärenden
enligt datalagen har hittills visat att stadgandet ger goda möjligheter att
begränsa användningen av personnummer i ADB-sammanhang. Av Person-
nummerutredningens övriga förslag avser regeringen att arbeta vidare med
förslaget till lagstiftning i fråga om kriminalisering av obehörigt utnyttjande
av annans identitet.
2.4 Förvaltningsrätt
En huvudpunkt:
- Frågan om en permanentning av rättsprövningslagen
bereds.
Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvalt-
ningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, bet. 1987/88:KU 38, rskr. 1987/88:189).
Genom lagen har Regeringsrätten fått rätt att i vissa fall undanröja ett beslut
i ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av civilrättsliga normer eller
ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. En förutsättning
är att den rättstillämpning som ligger till grund för beslutet strider mot
gällande rättsregler.
I väntan på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbegränsad. Den
skulle ursprungligen tillämpas på beslut som meddelades under tiden den 1 juni
1988 - den 31 december 1991. Lagen har emellertid - med oförändrat
tillämpningsområde - förlängts att fortsätta att gälla under ytterligare tre år
i avvaktan på en slutlig utvärdering av dess tillämpning. Dessutom har några
justeringar gjorts i lagens regler om förfarandet i Regeringsrätten (prop.
1990/91:176, bet. 1990/91:KU12, rskr. 1990/91:51). Enligt uttalanden i
propositionen om förlängd giltighet av lagen är det för tidigt att definitivt ta
ställning till om lagen i dess nuvarande form skall permanentas eftersom
Europadomstolen ännu inte prövat något klagomål över beslut som meddelats med
stöd av lagen.
Fri- och rättighetskommittén har i sitt betänkande Domstolsprövning av
förvaltningsärenden (SOU 1994:117) behandlat frågan om vidgade möjligheter till
domstolsprövning av förvaltningsbeslut. Kommittén har därvid föreslagit att
rättsprövningslagen permanentas. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. I
avvaktan på resultatet av denna remissbehandling har rättsprövningslagens
giltighetstid förlängts och kammarrätt har från och med den 1 april 1994 givits
behörighet att pröva vissa ärenden enligt lagen (se avsnitt 4.1;
prop. 1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6, rskr. 1994/95:165, SFS 1994:1759) till
utgången av år 1997.
3 Civilrätt
3.1 EU-perspektivet
På det civilrättsliga området har reformarbetet under de senaste åren dominerats
av en anpassning av viktiga delar av svensk civilrätt till EG-rätten. Sådan
anpassning har skett såväl i fråga om den kommersiella kontraktsrätten (t.ex.
lag om handelsagentur) som konsumenträtten (t.ex. ny konsumentkreditlag och lag
om paketresor). Också inom försäkrings- och skadeståndsrätt har det skett en
sådan anpassning (t.ex. ändringar i trafikskadelagen samt införandet av en
produktansvarslag och en lag om tillämplig lag för vissa försäkringsavtal). Även
vissa andra delar av civilrätten har berörts. Det gäller t.ex. immaterialrätt,
fastighetsrätt och aktiebolagsrätt.
De åtaganden att anpassa svensk civilrätt till EG:s regelverk som gjordes i
EES-avtalet har i och med dessa lagstiftningsåtgärder i stora delar fullgjorts.
På några områden, där Sverige i EES-avtalet fått anstånd med att genomföra
lagändringarna, återstår emellertid lagstiftningsarbete. Mest omfattande är
därvid det lagstiftningsarbete som skall ske på associationsrättens område.
EG-rätten på civilrättsområdet omfattas till största delen av EES-avtalet.
Medlemskapet i den Europeiska unionen medför dock förpliktelser om viss
ytterligare anpassning till EG:s regelsystem (se avsnitt 3.2). Medlemskapet
innebär också att Sverige deltar i utvecklingen av det gemensamma rättssystemet.
Det leder till en fortsatt anpassning av svensk civilrätt till EG-rätten.
I och med att arbetet med EG-anpassningen till stora delar är avklarat finns
det visst utrymme att använda lagstiftningsresurserna på civilrättens område för
andra reformbehov. I det följande lämnas en redogörelse för läget i
lagstiftningsarbetet inom civilrättens område.
3.2 Allmän förmögenhetsrätt
Några huvudpunkter:
- En ny lag skall införas som innebär att svensk
internationell privaträtt anpassas till en EG-
konvention om tillämplig lag för kontraktsrätts-
liga förpliktelser.
- Lagrådsremisser med förslag till en ny
kommissionslag och ändringar i kreditupplys-
ningslagen beslutas i vår.
- En översyn av vissa frågor med anknytning till
konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen pågår.
- Godtrosförvärvslagen ses över i en pågående ut-
redning.
Som nämnts tidigare har det under de senaste åren på vissa avgränsade områden
skett en anpassning till EG:s regelsystem. Det gäller främst inom konsu-
menträtten. Senast har regeringen i en proposition om oskäliga avtalsvillkor
m.m. (prop. 1994/95:17) föreslagit regler som innebär att svensk rätt anpassas
till EG:s direktiv om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden.
Även framdeles kommer arbetet i den Europeiska unionen att påverka den allmänna
förmögenhetsrätten, särskilt konsumenträtten, i Sverige. Direktiv kan väntas
närmast beträffande fjärrköp. EG-kommissionen har också påbörjat ett arbete
rörande garantier och efterköpsservice på konsumentköprättens område. På grund
av Sveriges medlemskap i unionen skall vidare en EG-konvention om lagvalsregler
för kontraktsrättsliga förpliktelser (1980 års Romkonvention) införlivas med
svensk rätt. Arbetet med detta har påbörjats.
Kreditupplysningsutredningen avlämnade sitt slutbetänkande Integritet och
effektivitet på kreditupplysningsområdet (SOU 1993:110) i december 1993. Utred-
ningen föreslår att kreditupplysningslagen skall gälla beträffande alla företag
som bedriver kreditupplysningsverksamhet och att inte som i dag vissa av dem
skall vara undantagna från regleringen. Utredningen föreslår också att reglerna
om banksekretess inte skall hindra att uppgifter om kundernas krediter lämnas ut
till kreditupplysningsföretag. Vidare föreslås att näringsidkare och
näringsanknutna fysiska personer skall få samma rätt till
kreditupplysningskopior och s.k. beställaruppgifter som privatpersoner nu har.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds vidare inom Justitiedepartementet.
En lagrådsremiss beräknas kunna avlämnas under våren 1995.
På grundval av kommissionslagskommitténs betänkande Kommission och dylikt (SOU
1988:63) förbereds en lagrådsremiss om ny kommissionslag. Framför allt behandlas
frågor om tredje mans rätt vid kommission. Därvid berörs även frågan om
giltigheten av s.k. återtagandeförbehåll i varor som köparen får sälja vidare
innan han betalat säljaren. En lagrådsremiss avses bli beslutad under våren
1995.
I september 1994 avlämnade Leasingutredningen sitt slutbetänkande Finansiell
leasing av lös egendom (SOU 1994:120). Utredningen föreslår en lag om finansiell
leasing med kontraktsrättsliga regler om förhållandet mellan parterna,
bestämmelser om leasingavtalets behandling vid leasetagarens konkurs och regler
om sakrättsligt skydd för leasetagaren. Vidare föreslås tillägg till
konsumentkreditlagen som innebär i huvudsak att lagens regler för kreditköp
tillämpas även på finansiell leasing till konsumenter. Betänkandet
remissbehandlas för närvarande.
En särskild utredare arbetar med en utvärdering och översyn av vissa frågor
rörande konsumenttjänstlagen (1985:716) och konsumentköplagen (1990:932).
Utredningsuppdraget omfattar bl.a. preskriptionsbestämmelserna, konsumentens
avbeställningsrätt, näringsidkarens produktansvar och köparens skydd mot
säljarens borgenärer (se dir. 1993:101). Uppdraget förväntas bli redovisat före
den 1 mars 1995.
En annan utredning ser över lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre.
Utredarens huvuduppgift är att utvärdera tillämpningen av lagen såvitt gäller
godtrosförvärv av stöldgods och att utreda om reglerna bör ändras i syfte att
motverka handeln med stöldgods (se dir. 1993:102). Utredningen skall redovisa
sitt uppdrag före den 1 maj 1995.
3.3 Ersättningsrätt
Några huvudpunkter:
- Förslag till en ny försäkringsavtalslag kommer i
en lagrådsremiss våren 1995.
- Frågor om ersättning för ideell skada utreds.
- Utredningsförslag om skärpning av det allmännas
skadeståndsansvar bereds i Justitiedepartementet.
- Sverige deltar i det internationella konven-
tionsarbetet på atomansvarsområdet.
Också på det ersättningsrättsliga området har som tidigare nämnts svensk rätt
anpassats till EG:s rättssystem. Det gäller bl.a. trafikskadelagen och reglerna
om produktansvar.
En parlamentarisk kommitté om det allmännas skadeståndsansvar lade i juni 1993
fram betänkandet Det allmännas skadeståndsansvar (SOU 1993:55). I betänkandet
föreslår kommittén att det allmännas skadeståndsansvar i samband med
myndighetsutövning skall utvidgas i vissa hänseenden, främst vid felaktig
myndighetsinformation samt vid frihetsinskränkningar och andra allvarliga
ingrepp av myndigheter. Betänkandet har remissbehandlats och den fortsatta
beredningen pågår.
På försäkringsavtalsrättens område pågår sedan länge ett omfattande nordiskt
reformarbete. Till grund för arbetet i Sverige ligger Försäkringsrättskommitténs
båda betänkanden Personförsäkringslag (SOU 1986:56) och Skadeförsäkringslag (SOU
1989:88). Inom Justitiedepartementet har kommitténs förslag omarbetats, bl.a.
med hänsyn till den internationella utvecklingen och vad som framkom vid
remissbehandlingen av kommittéförslagen. Resultatet av departementets arbete har
redovisats i departementspromemorian Ny försäkringsavtalslag (Ds 1993:39), som
har remissbehandlats. Ärendet bereds nu vidare i Justitiedepartementet med sikte
på en lagrådsremiss under våren 1995.
En kommitté undersöker möjligheterna att förbättra ersättningen för ideell
skada (Ju 1989:1, dir. 1988:76). I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att diskutera
ersättningsnivåer, ersättningsprinciper och metoder för att bestämma
ersättningen. Kommittén har i september 1992 lagt fram ett delbetänkande
Ersättning för kränkning genom brott (SOU 1992:84). I betänkandet föreslås nya
regler om ersättning för lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den
personliga friheten eller annat integritetskränkande brott. Bestämmelser om det
finns nu i 1 kap. 3 § skadeståndslagen. Betänkandet har remissbehandlats och
övervägs inom Justitiedepartementet. Kommittén slutför sitt arbete med andra
delar av utredningsuppdraget. Slutbetänkandet väntas bli avlämnat senast den 1
mars 1995.
När det gäller ersättningens storlek konstaterar kommittén i delbetänkandet att
ersättning för lidande som avses i 1 kap. 3 § skadeståndslagen har höjts
påtagligt under de senaste åren, betydligt mer än som föranleds enbart av
förändringarna i penningvärdet. Framför allt när det gäller ersättning för
lidande vid sexualbrott är utvecklingen till stor del en följd av att
Brottsskadenämnden successivt höjt sin ersättning för sådana kränkningar.
Kommittén uttalar som sin mening att den nuvarande ersättningsnivån får anses
någorlunda välavvägd för det stora flertalet kränkningar. För vissa slags
övergrepp beträffande vilka lidandet är särskilt allvarligt anser kommittén dock
att ersättningsnivån alltjämt är för låg och att det är påkallat med en
ytterligare höjning. Det gäller framför allt vid sexualbrott och andra grova
våldsbrott. Enligt kommittén är det knappast lämpligt att närmare ange hur stor
höjningen bör vara utan den frågan får avgöras av de rättstillämpande
myndigheterna. Mer än en fördubbling av ersättningen jämfört med den nivå som
tillämpas för närvarande är dock enligt kommitténs mening inte motiverad.
Ersättningen vid sexualbrott och andra grova våldsbrott betalas i praktiken
antingen av försäkringsbolagen eller av Brottsoffermyndigheten. En fördubbling
av den nuvarande nivån kunde enligt uppgifter till kommittén beräknas medföra en
höjning av försäkringspremierna för hem- och villaförsäkringarna med högst en
procent, medan utbetalningarna av brottsskadeersättning skulle öka med omkring
10 miljoner kr.
Regeringen noterar att ersättningsnivån således i rättspraxis har höjts
avsevärt sedan kommittén inledde sitt arbete. Denna utveckling har avspeglats i
en kraftig ökning av de statliga brottsskadeersättningarna. Med hänsyn till
detta och mot bakgrund av det statsfinansiella läget anser regeringen att en
fortsatt höjning av ersättningsnivåerna inte är så angelägen att regeringen för
närvarande kan ansluta sig till kommitténs uppfattning i denna del. Regeringen
avser att återkomma till förslagen i delbetänkandet i samband med beredningen av
kommitténs kommande slutbetänkande.
Även på transporträttens område är ersättningsrättsliga frågor aktuella (se
avsnitt 3.8).
På atomansvarets område finns två internationella konventionssystem, dels
Wien-konventionen som administreras av FN:s atomenergiorgan IAEA, dels
Paris-konventionen som faller under OECD-organet NEA:s ansvar. För att
skillnaderna mellan systemen skall överbryggas har ett gemensamt protokoll om
tillämpningen av konventionerna utarbetats. Sverige deltar i det internationella
arbete med att revidera Wienkonventionen som nu pågår inom IAEA. Arbetet syftar
till att förbättra de skadelidandes rätt till ersättning för skador till följd
av atomolyckor samt till att förmå fler länder att ansluta sig till
konventionssystemet. Inom NEA följs arbetet inom IAEA, samtidigt som en
modernisering av Pariskonventionen och av en tilläggskonvention från år 1963
förbereds. Sverige deltar aktivt i även detta arbete.
3.4 Bostadslagstiftningen
Några huvudpunkter:
- Bostadsrättens värde som pant stärks.
- Ny utredning om hyresförhandlingssystemet.
I en promemoria (Ds 1994:7) som har remissbehandlats under våren 1994 föreslås
lagändringar i syfte att bl.a. stärka bostadsrättens värde som pant. I
promemorian föreslås att en legal panträtt införs för bostadsrättshavares
avgifter till föreningen, att tvångsförsäljning enligt bostadsrättslagen skall
ankomma på kronofogdemyndigheterna samt att en juridisk person som har panträtt
i en bostadsrätt i vissa situationer skall ha rätt att förvärva och hyra ut
lägenheten. Ärendet bereds nu inom Justitiedepartementet. Avsikten är att en
proposition skall avlämnas under våren. I propositionen skall även behandlas ett
tidigare lämnat förslag om att den s.k. ombildningslagen skall omfatta också
fastigheter som är taxerade som småhus (Ds 1993:54).
Regeringen har uppdragit åt Boverket att utvärdera den pågående
försöksverksamheten med kooperativ hyresrätt. Uppdraget skall redovisas före
utgången av juni 1996. Därefter kommer regeringen att ta ställning till frågan
om upplåtelseformen bör permanentas.
Inom Justitiedepartementet bereds frågan om att inrätta ett bostads-
rättsregister.
Utredningen om förvärv och förvaltning av hyreshus lade i mars 1994 fram
betänkandet Förvalta bostäder (SOU 1994:23). I betänkandet föreslås bl.a. att
lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. (förvärvslagen) skall upphävas och att
bestämmelserna om tvångsförvaltning i bostadsförvaltningslagen skall skärpas.
Betänkandet har remissbehandlats. Ärendet bereds vidare inom
Justitiedepartementet med sikte på en proposition under våren 1995. Inriktningen
är att förvärvslagen behålls.
Under våren 1995 kommer det att inledas ett arbete med en språklig och
redaktionell översyn av 12 kap. jordabalken (hyreslagen). Arbetet kommer att
bedrivas med utgångspunkt i Hyreslagskommitténs betänkande Ny hyreslag (SOU
1991:96).
Den 1 juli 1994 genomfördes flera viktiga ändringar i hyresförhandlingslagen
och hyreslagen. Ändringarna har utsatts för hård kritik av hyresgäströrelsen.
Regeringen kommer inom kort att tillsätta en utredare med uppgift att göra en
översyn av de genomförda ändringarna.
I augusti 1994 tillkallades en särskild utredare med uppgift att lämna förslag
till författningsändringar som gör det möjligt att bl.a. skapa ägarlägenheter
(dir. 1994:82). Regeringen har i tilläggsdirektiv (dir. 1994:136) beslutat att
denna uppgift skall utgå. Utredarens uppgift består numera i att lämna förslag
till lösning av vissa problem som i dag uppkommer när olika slag av verksamhet
skall samordnas i komplicerade byggnadsanläggningar. Utredningsarbetet skall
vara avslutat före utgången av år 1995.
3.5 Övrig fastighetsrätt
Några huvudpunkter:
- Investeringar i arrendejordbruket får ett stärkt
skydd.
- Den s.k. presumtionsregeln i expropriationslagen
ses över.
Ett förslag rörande investeringar i arrendejordbruket, som bygger på
Arrendekommitténs betänkande (SOU 1992:109), har lagrådsgranskats under hösten
1994. En proposition beräknas kunna lämnas till riksdagen inom kort. Övriga
frågor som har behandlats av Arrendekommittén bereds nu inom
Justitiedepartementet.
Regeringen beslutade i augusti 1994 att tillkalla en särskild utredare för att
utvärdera den s.k. presumtionsregeln i expropriationslagen (dir. 1994:82). I
uppdraget, som skall vara slutfört till utgången av år 1995, ingår bl.a. att
kartlägga presumtionsregelns betydelse och undersöka om regeln svarar mot dagens
behov. Utredaren skall också föreslå de ändringar och klargöranden som behövs.
Inom EU har antagits ett direktiv om periodvis nyttjande av fastigheter
(andelshus och liknande). Ett nordiskt samarbete har inletts i syfte att
införliva direktivets bestämmelser med den nordiska lagstiftningen.
Kammarkollegiet har i en framställning till regeringen begärt en ändring i
reglerna i vattenlagens promulgationslag om tillståndshavares rätt till
ersättning med anledning av nya eller ändrade villkor om skadeförebyggande eller
skadekompenserande åtgärder vid omprövning av tillstånd enligt äldre
vattenrättslig lagstiftning. Förslag till ändrade regler har presenterats i en
lagrådsremiss i december 1994. En proposition till riksdagen kommer att läggas
fram under våren 1995.
Inom Justitiedepartementet förbereds kommittédirektiv till en utredning som
skall göra en översyn av de författningar som styr fastighetsdatasystemet.
3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt
Några huvudpunkter:
- Reformarbetet på aktiebolagsrättens område fort-
sätter.
- Ny redovisningslagstiftning för aktiebolag och
vissa handelsbolag.
Aktiebolagsrätten är sedan några år föremål för en översyn av Aktie-
bolagskommittén. Kommitténs arbete har bl.a. föranlett omfattande ändringar i
aktiebolagslagen, vilka träder i kraft den 1 januari 1995 och bl.a. innebär en
EG-anpassning av aktiebolagslagen och högre krav på aktiekapital. För kommittén
återstår nu att överväga bl.a. frågor om aktiebolagets organisation och
aktiebolagets finansiella instrument. Ett delbetänkande angående bolagsorganens
roller och ansvar skall avges inom kort. Kommitténs slutbetänkande skall avges
före utgången av juni 1996.
Inom Justitie- och Finansdepartementen pågår ett arbete med att anpassa
redovisningslagstiftningen till EG:s redovisningsdirektiv för företag i
allmänhet (de fjärde, sjunde och elfte bolagsrättsliga direktiven) och till de
direktiv som gäller banker, andra finansiella institut och försäkringsbolag.
Till grund för arbetet ligger Redovisningskommitténs delbetänkande Års- och
koncernredovisning enligt EG-direktiv, Del I och II (SOU 1994:17).
Delbetänkandet omfattar även frågan om det behövs särskilda redovisningsregler
för pensionsavsättningar, avtal om avgångsvederlag och liknande förmåner för
styrelseledamöter, verkställande direktörer m.fl. En proposition på grundval av
betänkandet kommer att avlämnas under våren 1995.
3.7 Immaterialrätt
Några huvudpunkter:
- Upphovsrätten anpassas till EG:s regelverk.
- Sverige fortsätter att följa det internationella
arbetet på immaterialrättsområdet i övrigt.
På upphovsrättens område har EG antagit ett direktiv om de upphovsrättsliga
skyddstiderna. En inom Justitiedepartementet utarbetad departementspromemoria
(Ds 1994:127) med förslag till nödvändig lagstiftning för att införliva
direktivet med svensk rätt har sänts ut på remiss. Förslagen har utarbetats i
samråd med de andra nordiska länderna. Avsikten är att lagändringarna skall
träda i kraft den 1 juli 1995.
Ett direktiv om upphovsrätt för databaser håller på att utarbetas. Så snart
direktivet har antagits kommer inom Justitiedepartementet ett arbete med att
införliva direktivet i svensk rätt att igångsättas i samarbete med berörda
departement i de andra nordiska länderna.
På varumärkesområdet hölls under år 1994 en diplomatkonferens om ett förslag
till en internationell konvention om förenklade procedurer för erhållande av
varumärkesskydd. Frågan om nödvändiga ändringar i den svenska varumär-
keslagstiftningen kommer att övervägas inom Justitiedepartementet.
EG har antagit en förordning om förlängt skydd för läkemedel. En proposition i
detta ämne har förelagts riksdagen. Förordningens bestämmelser kommer att gälla
i Sverige den 1 januari 1995.
Inom WIPO (World Intellectual Property Organisation) pågår sedan flera år ett
arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett stort antal frågor
behandlas och arbetet syftar främst till att avskaffa skillnaderna mellan
patentsystemen i Europa, USA och Japan. Sverige följer detta arbete. Frågan om
nödvändiga ändringar i den svenska patentlagstiftningen kommer att övervägas
inom Justitiedepartementet.
3.8 Transporträtt
Några huvudpunkter:
- Järnvägsrätten anpassas till den internationella
utvecklingen.
- Nya regler om bärgning samt om oljeskador till
sjöss förbereds.
I en proposition (prop. 1994/95:111) om ansvar för skada vid internationell
järnvägstrafik föreslås att vissa tilläggsbestämmelser till det internationella
järnvägsfördraget COTIF införlivas med svensk rätt. Ändringarna föreslås träda i
kraft den 1 mars 1995.
På sjörättens område pågår inom Justitiedepartementet arbete rörande en
konvention om bärgning, som Sverige undertecknade år 1989. I nordiskt samarbete
förbereds förslag till de lagstiftningsåtgärder som föranleds av ett tillträde
till konventionen. Avsikten är att en departementspromemoria skall kunna sändas
ut på remiss under våren 1995.
I FN:s regi pågår ett internationellt arbete med att förbättra de skadelidandes
situation efter olyckor som inträffar vid transport av farligt gods. Sålunda
arbetar FN:s sjöfartsorganisation, IMO, för närvarande med en konvention om
skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods. Sverige deltar i detta
arbete.
En inom Justitiedepartementet utarbetad departementspromemoria (Ds 1994:120)
med förslag till ändrade regler om ansvaret för oljeskador till sjöss har sänts
ut på remiss. Avsikten är att en proposition skall kunna överlämnas till
riksdagen under våren 1995.
3.9 Familjerätt
Några huvudpunkter:
- Ett omfattande lagstiftningsarbete på den inter-
nationella familjerättens område pågår.
- En utredning skall se över delar av ärvdabalken,
bl.a. reglerna om dödförklaring.
- Vissa regler i föräldrabalken om vårdnad och um-
gänge ses över i en pågående utredning.
- Regler föreslås som skall garantera att ett barn
kommer till tals i mål och ärenden som rör
barnet.
Lagstiftningsarbetet på familjerättens område domineras för närvarande av den
internationella familjerätten. På grundval av bl.a. Familjelagssakkunnigas
slutbetänkande Internationella familjerättsfrågor (SOU 1987:18) förbereds nya
internationellt privaträttsliga regler om äktenskap, vårdnad om barn,
underhållsbidrag och arv. I Socialdepartementet förbereds nya regler om interna-
tionella adoptioner. Ett nordiskt samarbete pågår samtidigt rörande en översyn
av den internordiska familjerättsliga regleringen.
Det svenska lagstiftningsarbetet påverkas av att man i EU har inlett ett arbete
på en konvention om internationellt privaträttsliga frågor rörande äktenskap.
Möjligen kommer konventionen också att omfatta frågor om vårdnad och umgänge.
I samband med att lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap antogs anförde
riksdagen att en parlamentarisk utredning borde tillsättas för att utreda vilka
åtgärder som skall vidtas för att öka tryggheten för människor som delar
hushållsgemenskap på andra grunder än äktenskapets (1993/94:LU28 s. 50).
Direktiv till en sådan utredning är under utarbetande. Direktiven avses även
omfatta en utvärdering av lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem.
I Justitiedepartementet har upprättats en departementspromemoria om Barns rätt
att komma till tals (Ds 1994:85; jfr bet. 1990/91:LU13). I promemorian görs en
genomgång av sådana mål och ärenden i domstolarna som rör barn. Utgångspunkten
är att reglerna skall tillförsäkra barnen en rätt att komma till tals. Det
föreslås bestämmelser härom för mål och ärenden om vårdnad och umgänge,
adoptionsärenden och namnärenden. Vidare föreslås en regel om särskild
ställföreträdare för barnet i mål och ärenden enligt lagen med särskilda
bestämmelser om vård av unga (LVU). Promemorian har remissbehandlats och den
fortsatta beredningen pågår.
En särskild utredare arbetar med en utvärdering av 1991 års reform av
föräldrabalkens regler om vårdnad och umgänge (dir. 1993:120). Utvärderingen
skall särskilt inriktas på frågan hur satsningen på samarbetssamtal har inverkat
på handläggningen av vårdnads- och umgängestvister. Utredaren skall också
överväga om handläggningsreglerna bör ändras. Uppdraget skall redovisas före
utgången av juni 1995.
Frågor om underhållsbidrag utreds inom Socialdepartementet.
En översyn av vissa delar av ärvdabalken skall göras i en utredning. En
huvudfråga för utredningen blir hur reglerna om dödförklaring skall vara
utformade. Andra frågor som skall tas upp rör boutredningsmannens befattning med
dödsboet och reglerna om sammanlevnad i oskiftat bo. Arbete med
utredningsdirektiven pågår.
4 Processrätt m.m.
4.1 Processrätten
Några huvudpunkter:
- Tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i
första instans, och arbetet med att flytta ner
förvaltningsmålen i instanskedjan närmar sig sin
slutfas.
- Måltillströmningen till hovrätter och kammar-
rätter begränsas genom krav på prövningstill-
stånd.
- Hovrättsprocessen utreds.
- Regeringsrättens roll som prejudikatinstans
renodlas.
- Förfarandereglerna för domstolsärenden och för-
valtningsprocesslagen reformeras.
- Skiljemannalagstiftningen revideras.
- Regler om grupptalan övervägs.
- Delgivningen effektiviseras.
Reglerna i rättegångsbalken om förfarandet vid de allmänna domstolarna har
under det senaste årtiondet varit föremål för ett omfattande reformarbete. En
stor del av reformarbetet på den centrala processrättens område bygger på
Domstolsutredningens betänkande Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106).
Utredningens förslag har beretts vidare med siktet inställt på etappvisa
reformer. Reformerna syftar till att domstolsverksamheten skall renodlas och
koncentreras på de dömande uppgifterna. Tyngdpunkten i rättskipningen skall
ligga i första instans.
När det gäller de allmänna domstolarna kan principen om att tyngdpunkten i
rättskipningen skall ligga i första instans sägas vara helt genomförd.I fråga om
hovrätterna har strävandena inriktats på att effektivisera förfarandet, bl.a.
genom utvidgade krav på prövningstillstånd, så att målen kan avgöras på ett
snabbare och mer ändamålsenligt sätt och att resurserna kan koncentreras på de
mer svårbedömda och kvalificerade målen. En särskild utredare arbetar vidare med
dessa frågor (dir. 1993:38). I uppdraget ingår att lämna förslag till ändringar
i förfarandereglerna för hovrätt och att undersöka olika sätt att begränsa
flödet av mål till hovrätterna. I det sammanhanget står olika frågor om
prövningstillstånd - inklusive frågan om att införa generella regler om
prövningstillstånd i hovrätt - i fokus.
När det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna fortsätter ett omfattande
arbete med att flytta ner målen från kammarrätt till länsrätt i enlighet med
riktlinjer som har godkänts av riksdagen. Den första domstolsprövningen i de
allmänna förvaltningsdomstolarna skall i allmänhet ligga i länsrätt och
Regeringsrätten skall avlastas uppgifter efter mönster av vad som gäller för de
allmänna domstolarna. Arbetet är omfattande och sker etappvis.
Regler av generell karaktär som gör det möjligt att ställa krav på pröv-
ningstillstånd har införts i ledet länsrätt-kammarrätt (prop. 1993/94:133).
Reglerna är utformade efter mönster av reglerna om prövningstillstånd i hovrätt.
Frågan om vilka målgrupper som skall omfattas av kravet på prövningstillstånd
behandlas parallellt med att olika målgrupper flyttas ner i instanskedjan.
Hittills har ett sådant krav införts i nästan alla de måltyper som har flyttats
ned till länsrätt och även i en del mål som redan tidigare prövats i
länsrätterna. Krav på prövningstillstånd gäller således sedan den 1 oktober 1994
för bl.a. körkortsmålen, kriminalvårdsmålen och studiestödsmålen. Från den 1
april 1995 utvidgas kravet på prövningstillstånd till ytterligare ett 90-tal
olika måltyper.
Förfarandereglerna för de allmänna förvaltningsdomstolarna - förvalt-
ningsprocesslagen (1971:291) - och de förfaranderegler som gäller för de
allmänna domstolarnas hantering av ärenden, dvs. för tingsrätternas del lagen
(1946:807) om handläggning av domstolsärenden, den s.k. ärendelagen, och för
hovrätternas och Högsta domstolens del rättegångsbalkens regler om överklagande
av beslut, ses över med utgångspunkt bl.a. i Domstolsutredningens förslag.
Arbetet är inriktat på att revidera de båda lagarna i stället för att - som
utredningen föreslår - ersätta dem med en gemensam domstolsförfarandelag. Ett
förslag till en ny ärendelag bör kunna presenteras under år 1995. Arbetet med
att revidera förvaltningsprocesslagen sker etappvis. I det sammanhanget skall
också återstående förslag i betänkandet Några frågor angående Regeringsrätten
(SOU 1992:138) tas upp. Det handlar bl.a. om att införa möjligheter för
Regeringsrätten att begränsa sin prövning till prejudikatfrågan i målet.
Rättegångsbalkens regler om beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och kropps-
besiktning ses över av en särskild utredare (dir. 1993:33). Reglerna, som i
huvudsak är oförändrade sedan rättegångsbalkens tillkomst, har i olika samman-
hang kritiserats för att vålla problem i tillämpningen. Uppdraget skall redo-
visas senast den 1 mars 1995. Inom Justitiedepartementet pågår samtidigt en
översyn av rättegångsbalkens regler om hemlig teleavlyssning och hemlig
teleövervakning i belysning av den ytterst snabba tekniska utveckling som äger
rum på teleområdet och av att telemarknaden har öppnats för fler operatörer
genom den nya telelagen (1993:597). Denna översyn bör föregå ett
ställningstagande till den fortsatta beredningen av frågorna om en lagreglering
av hemlig teknisk avlyssning och om användning av övervakningskameror i
brottsutredande verksamhet, vilka behandlas av SÄPO-kommittén i dess slut-
betänkande (SOU 1990:51; jfr bet. 1993/94:JuU4).
En särskild utredare utreder möjligheterna att i svensk rätt införa regler om
grupptalan. Syftet med utredningen är att förbättra möjligheterna att i domstol
driva anspråk som är gemensamma eller likartade för en större grupp människor.
Enligt direktiven (dir. 1991:59) skall frågan särskilt övervägas för konsument-
och miljörättsområdena. Utredaren kommer också att behandla grupptalan när det
gäller jämställdhetsfrågor. Utredningen kommer att redovisas i början av år
1995.
Också skiljemannalagstiftningen revideras. Ett delbetänkande av en särskild
utredare, Ny lag om skiljeförfarande (SOU 1994:81), har nyligen varit föremål
för remissbehandling och förslaget bereds nu vidare inom Justitiedepartementet.
Den särskilda utredaren fortsätter sitt arbete och skall nu undersöka om det
finns brister i rättsskyddet på skiljedomsområdet och överväga om förfarande-
reglerna för de allmänna domstolarna kan ändras så att rättegång i domstol blir
ett mera slagkraftigt alternativ till skiljeförfarande (dir. 1992:22). Uppdraget
i denna del skall avslutas under första halvåret 1995.
Ett flertal olika delgivningsfrågor är aktuella. Domstolsverket har på
regeringens uppdrag utvärderat 1991 års delgivningsreformer, då bl.a. regler om
förenklad delgivning infördes. Undersökningen tyder på att reglerna på det stora
hela fungerar tillfredsställande men en del uppslag till förändringar förs fram.
Bl.a. några sådana frågor har behandlats i en departementspromemoria Vissa
effektiviseringar på delgivningsområdet (Ds 1994:129), som för närvarande
remissbehandlas. Här föreslås bl.a. att tillämpningsområdet för förenklad
delgivning utvidgas, att husrannsakan för delgivning skall kunna användas i fler
fall och att käranden i tvistemål skall få ett ökat ansvar för delgivning. I en
senare omgång planeras förslag som gäller delgivning i den summariska processen
och med juridiska personer.
År 1992 reformerades den summariska processen och kronofogdemyndigheterna tog
över handläggningen av mål om betalningsföreläggande och handräckning. Reformen
har just utvärderats. Betyget är gott men det finns utrymme för en del
justeringar. Regeringen kommer inom kort med sådana förslag.
4.2 Konkursrätt och utsökningsrätt
Några huvudpunkter:
- En ny lag om företagsrekonstruktion införs.
- Konkurshanteringen och konkurstillsynen ses över.
Insolvensutredningen har i sitt slutbetänkande Lag om företagsrekonstruktion
(SOU 1992:113) föreslagit att ett nytt rekonstruktionsförfarande för företag i
kris införs och att vissa ändringar i förmånsrättslagen görs. Utredningen
behandlar också frågan om lönegarantins inverkan på konkurrensen mellan företag.
Betänkandet har remissbehandlats och en lagrådsremiss har granskats av Lagrådet.
Förslagen bereds nu vidare inom Justitiedepartementet.
Vissa internationella frågor på konkursrättens område har övervägts av en
särskild utredare. Betänkandet (SOU 1992:78) innehåller bl.a. förslag om att
Sverige med vissa reservationer skall tillträda 1990 års europeiska konvention
om vissa internationella aspekter på konkurser (Istanbulkonventionen) och för-
slag till den lagstiftning som krävs för ändamålet. Frågan om Sverige skall
tillträda konventionen vilar i avvaktan på det arbete med en konkurskonvention
som pågår inom EU.
Utsökningsbalken har under senare år varit föremål för en översyn, i första
hand på grundval av förslag från Riksskatteverket (se bl.a. prop. 1990/91:126,
prop. 1993/94:50 och prop. 1993/94:191). Regeringen har under hösten 1994 lagt
omfattande ändringsförslag i prop. 1994/95:49 Reformerad löneexekution och
målhantering hos kronofogdemyndigheten. Här föreslås bl.a. ett enhetligt och mer
effektivt system för löneutmätning. Övriga förslag från Riksskatteverket bereds
vidare inom Justitiedepartementet.
I Justitiedepartementets promemoria Konkursgäldenären (Ds 1994:96) föreslås
bl.a. att det hos Patent- och registreringsverket inrättas ett centralt register
över fysiska personers konkurser. Promemorian innehåller i övrigt vissa förslag
som syftar till att utvidga gäldenärens skyldigheter att bidra till
konkursutredningen. Promemorian har remissbehandlats och förslagen bereds vidare
inom regeringskansliet med sikte på att en proposition skall kunna avlämnas
under första hälften av år 1995. Frågan om att inrätta ett heltäckande
konkursregister för hela landet övervägs inom Justitiedepartementet. Inom
departementet har också ett arbete inletts med att se över konkurshanteringen i
allmänhet och konkurstillsynen i synnerhet. Som grund för detta arbete ligger
förslag från Domstolsutredningen i betänkandet Domstolarna inför 2000-talet
(SOU 1991:106) och Riksrevisionsverkets granskningsrapport Tillsyn vid konkurs
(RRV 1994:13).
5 Kriminalpolitiken
5.1 Strafflagstiftningen
Några huvudpunkter:
- Lagstiftning om företagsböter utvärderas.
- Vapenlagstiftningen skärps.
- Sexualbrotten och gäldenärsbrotten ses över.
Genom riksdagens beslut i anledning av propositionen 1993/94:23 angående ett
effektivare brottmålsförfarande har lagts fast vissa grundprinciper för när
straff skall användas som sanktionsinstrument. En stor restriktivitet har
anbefallits. Straff skall främst användas vid sådana förfaranden som är typiskt
sett skadliga eller farliga.
Riksdagen har nyligen antagit propositionen Ökat skydd för barn, Ytterligare
åtgärder mot sexuella övergrepp, m.m. (prop. 1994/95:2). Genom lagändringarna,
som bl.a. inneburit att preskriptionstiden för sexualbrott mot barn förlängs,
har det straffrättsliga skyddet för barn förstärkts. Sexualbrottskapitlet i
brottsbalken har nu varit föremål för upprepade översyner under årens lopp.Genom
de ändringar som företagits kan ifrågasättas om systematiken i kapitlet alltjämt
är adekvat. Därutöver har uppmärksammats vissa frågor rörande bl.a. brottsrubri-
ceringar. Mot bakgrund härav anser regeringen att det är angeläget att
sexualbrottskapitlet i dess helhet blir föremål för en översyn. Regeringen har
därför för avsikt att utarbeta direktiv till en sådan översyn.
I en inom Justitiedepartementet upprättad departementspromemoria Sveriges
tillträde till Europarådets förverkandekonvention (Ds 1993:17) behandlas frågan
om Sveriges tillträde till en inom Europarådet utarbetad konvention om
förverkande m.m. Syftet med konventionen är att stärka det internationella
samarbetet för att bekämpa allvarliga brott. I promemorian föreslås att Sverige,
som har undertecknat konventionen, ratificerar denna. Promemorian, som har
remissbehandlats, bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. En
proposition angående Sveriges tillträde till konventionen planeras under våren
1995.
Med anledning av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen är nu en proposition
under utarbetande i Justitiedepartementet med förslag till vissa lagändringar
som har med EG-domstolen att göra. Bl.a. föreslås att mened inför EG-domstolen
skall kunna behandlas på samma sätt som om brottet begåtts inför en svensk
domstol. Regeringen kommer inom kort att besluta om proposition.
Straffansvarsutredningen (Ju 1994:04) arbetar för närvarande med en rad frågor
rörande den allmänna straffrätten. Till dessa hör bl.a. de frågor som
aktualiserats i anslutning till det s.k. Lindomemålet. Utredningen skall lägga
fram sina förslag under sommaren 1996.
Datastraffrättsutredningen lade i december 1992 fram betänkandet Information
och den nya informationsteknologin - straff- och processrättsliga frågor m.m.
(SOU 1992:110). Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom
Justitiedepartementet.
Vapenlagsutredningen redovisade i januari 1994 sitt betänkande Vapenlagen och
EG (SOU 1994:4). Utredningen har haft i uppdrag bl.a. att göra en språklig och
systematisk modernisering av regelverket samt att föreslå de ändringar som
föranleds av ett medlemskap i EU. Betänkandet har remissbehandlats och bereds
för närvarande inom departementet.
Det har inte varit vapenlagsutredningens huvuduppgift att se över
vapenlagstiftningen från en brottsförebyggande synpunkt. En sådan översyn
företogs senast av 1987 års vapenutredning, vilken bl.a. ledde fram till de
skärpta krav på förvaring av skjutvapen som trädde i kraft den 1 juli 1992.
Regeringen avser att inom ramen för arbetet med att motverka våld i samhället på
nytt ta upp frågan om vapenlagstiftningen i tillräcklig utsträckning är ägnad
att motverka att vapen kommer till användning vid brott samt utvärdera de
åtgärder som genomfördes på förslag av 1987 års vapenlagsutredning. I ett sådant
sammanhang vore det lämpligt att även inordna slutförandet av utvärderingen av
lagen (1998:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, som
inletts mot bakgrund av vad Justitieutskottet uttalade i samband med att
tillämpningsområdet utvidgades år 1990 (bet. 1989/90:JuU35).
Polisrättsutredningen redovisade i juni 1993 sitt delbetänkande Polisens
rättsliga befogenheter (SOU 1993:60). Utredningen har haft i uppdrag att
analysera den svenska polislagstiftningens förhållande till de internationella
konventionerna om mänskliga rättigheter. Därvid har utredningen funnit att den
svenska polislagstiftningen i huvudsak är väl anpassad till konventionernas
krav. Dock har utredningen - mot bakgrund av Sveriges konventionsåtaganden -
funnit en ändring av bestämmelserna om omhändertagande i 13 § polislagen
(1984:387) påkallad. Förslagen i betänkandet har remissbehandlats och övervägs
för närvarande i Justitiedepartementet.
1993 års skattebrottsutredning (Fi 1993:08, dir. 1993:23) har till uppgift att
göra en översyn av skattebrottslagen och sanktionssystemet i övrigt på skatte-
och avgiftsområdet. Utredningens huvuduppgifter är att göra en allmän översyn av
skattebrottslagen (1971:69), omfattande såväl lagens tillämpningsområde som
brottsrekvisit och påföljder, inventera de sanktionsbestämmelser som finns på
skatte- och avgiftsområdet vid sidan av skattebrottslagen, bedöma om nivån på
kriminaliseringen är lämpligt avvägd och föreslå en enklare och mer enhetlig
reglering samt undersöka i vad mån de straffrättsliga sanktionerna vid
förseelser mot kontrolluppgiftsskyldigheten kan ersättas med administrativa
sanktioner.
Utredningen har i tilläggsdirektiv (dir. 1994:94) fått i uppdrag att också göra
en allmän översyn av bestämmelserna i 11 kap. brottsbalken om brotten mot
borgenärer m.m. och utreda frågan om införande av en straffsanktionerad
bestämmelse om försvårande av konkursutredning.
Utredningsuppdraget - såvitt avser översynen av skattebrottslagen m.m. - skall
redovisas till regeringen i ett delbetänkande vid årsskiftet 1994/95 och -
såvitt avser tilläggsdirektiven - före utgången av år 1995.
Regeringen arbetar för närvarande med direktiv till en utredning som skall göra
en översyn av lagstiftningen om ordningsvakter, väktare, bevakningsföretagen och
larmcentraler. Avsikten är att utredningen skall utarbeta förslag som skall
stärka och främja lokalt brottsförebyggande arbete.
Vidare arbetar regeringen med direktiv till en översyn av lagstiftningen om
övervakningskameror. Avsikten är att utredningen bl.a. skall överväga
möjligheten att öka användningen av övervakningskameror.
Ett uppmärksammat område för närvarande, inte minst internationellt, är frågan
om straffansvar för juridiska personer. I Sverige har genom företagsbot
introducerats sådan lagstiftning. Sanktionsformen har dock använts endast i
begränsad omfattning. Regeringen avser att låta företa en utvärdering av
företagsbotsinstitutet och överväga nya regler om företags straffansvar.
Den inom Justitiedepartementet utarbetade promemorian Lag om kriminalregister,
m.m. (Ds 1992:32.) har remissbehandlats. I promemorian har lagts fram förslag om
att ersätta den centrala brottsregistreringen hos Rikspolisstyrelsen med nya
register. Det har också lämnats förslag till nya lagar som skall reglera dessa
register.
En reformering av registerlagstiftningen medför krav på en teknisk uppbyggnad
som kan ta flera år i anspråk. Genom det kommande medlemskapet i EU kommer
Sverige att delta i arbetet med att utarbeta en konvention för ett europeiskt
informationssystem och en konvention om en europeisk polisbyrå (Europol). Dessa
konventioner kommer att medföra ett behov av att se över utformningen av bl.a.
de svenska registerförfattningar som reglerar brottsregistreringen. I detta
sammanhang bör också särskilt nämnas frågan om behovet av datoriserade kriminal-
underrättelseregister (förspaningsregister).
En översyn av registerförfattningarna kan emellertid inte tillåtas försena
uppbyggnaden av den nya registerstrukturen. Regeringen avser därför att för
riksdagens godkännande lägga fram en proposition med förslag till riktlinjer
för en sådan uppbyggnad. Samtidigt avser regeringen att utfärda direktiv för en
översyn av de berörda registerförfattningarna. I uppdraget kommer också att ingå
att överväga behovet av att författningsreglera polisunderrättelseregister och
DNA-register.
EU:s arbetsgrupper på det straffrättsliga området
Inom ramen för EU:s tredje pelare (samarbete kring rättsliga och inrikes frågor)
finns ett flertal arbetsgrupper. I tre av dessa (arbetsgrupperna för frågor om
utlämning, gemenskapsrätt och nationell straffrätt samt internationell
organiserad kriminalitet) diskuteras frågor som har betydelse för svensk
lagstiftning på straffrättens område. Sverige har sedan juli 1994 deltagit som
observatör vid dessa arbetsgruppers möten. I det här sammanhanget bör något
nämnas om det arbete som bedrivs i nu nämnda arbetsgrupper.
Vid ett möte den 1 september 1993 har EG-staternas justitieministrar utformat
direktiv till en arbetsgrupp om utlämning. Arbetsgruppens uppgift är att ta fram
underlag till en utlämningskonvention, som skall gälla mellan medlemsstaterna.
Avsikten är att göra utlämningsförfarandet mellan medlemsländerna smidigare än
det som följer av 1957 års europeiska utlämningskonvention. Uppgiften hanteras
numera inom arbetsgruppen för utlämningsfrågor.
Inom arbetsgruppen för gemenskapsrätt och nationell straffrätt pågår ett arbete
på ett instrument om straffrättsliga sanktioner i medlemsländerna och rättsligt
samarbete mellan dessa länder i fråga om bedrägerier mot EG:s budget och
institutionernas fonder.
Arbetsgruppen för internationell organiserad kriminalitet har hittills ägnat
sig åt att göra en jämförelse mellan medlemsländernas lagstiftning på olika
områden. Som exempel på sådana områden kan nämnas rasism och
främlingsfientlighet och olovlig hantering av radioaktiva ämnen. De olika
staternas lagstiftning har legat till grund för diskussioner i arbetsgruppen
kring frågan om den befintliga lagstiftningen ger tillräckliga möjligheter till
rättsligt samarbete mellan staterna eller ej.
5.2 Påföljdssystemet
Några huvudpunkter:
- Straffsystemet ses över bl.a. för att utveckla
alternativa påföljder.
- Ett försök pågår med intensivövervakning med
elektronisk kontroll.
Den 1 januari 1993 utvidgades försöksverksamheten med samhällstjänst till att
gälla hela landet (prop. 1991/92:9). Den utvidgade tillämpningen är tidsbe-
gränsad till utgången av år 1995 i väntan på att en mera permanent ordning kan
införas. I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår att föreslå hur samhällstjänsten
på längre sikt bör infogas i påföljdssystemet.
Ungdomsbrottskommittén överlämnade i juni 1993 sitt betänkande Reaktion mot
ungdomsbrott (SOU 1993:35). Kommittén har övervägt i vilka former och på vilket
sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott. Bakgrunden är bl.a. att
förändringarna i påföljdssystemet, som skett i takt med det kriminalpolitiska
utvecklingsarbetet, hittills inte i någon vidare mån har berört de unga lagöver-
trädarna. Ändrade regler för handläggningen av ungdomsmål träder i kraft den 1
mars 1995 (prop. 1994/95:12, bet. 1994/95:JuU1, rskr. 1994/95:39). Kommitténs
förslag i frågan om påföljden för ungdomar bereds för närvarande vidare inom
Justitiedepartementet.
Inom departementet pågår också ett arbete rörande en översyn av bötesstraffets
utformning och användning i syfte att belysa möjligheterna att utvidga använd-
ningen av böter och att skärpa bötesstraffet.
Straffsystemkommittén har i uppdrag att göra en översyn av det straffrättsliga
påföljdssystemets uppbyggnad och innehåll. Kommittén skall redovisa sina förslag
senast den 31 oktober 1995. En av kommitténs huvuduppgifter är att överväga
möjligheterna att vidareutveckla olika alternativ till fängelsestraff. Inrikt-
ningen bör vara att öka utrymmet för sådana alternativ genom att dels öppna
möjligheter till andra icke frihetsberövande påföljder än de som finns för när-
varande, dels ytterligare utveckla redan tillgängliga påföljder.
I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår att föreslå hur samhällstjänst bör in-
fogas som ett permanent inslag i påföljdssystemet. Brottsförebyggande rådet
(BRÅ) har utvärderat 1990 - 1992 års försöksverksamhet med samhällstjänst.
Utvärderingen har nyligen lämnats över till kommittén.
Den 1 augusti 1994 påbörjades en tvåårig försöksverksamhet med intensivöver-
vakning med elektronisk kontroll. Försöksverksamheten syftar bl.a. till att ge
underlag för Straffsystemkommitténs överväganden om intensivövervakning med
elektronisk kontroll bör bli ett permanent inslag i straffsystemet.
Under försöksperioden kan fängelsestraff på högst två månader i vissa fall
verkställas utanför anstalt i form av intensivövervakning med elektronisk
kontroll. En förutsättning för sådan verkställighet är att den dömde bor inom
något av verksamhetsområdena för frivårdsmyndigheterna i Karlskoga, Luleå, Malmö
Norra, Malmö Södra, Norrköping eller Sundsvall. Under verkställighetstiden får
den dömde inte lämna sin bostad annat än för vissa ändamål och på särskilt
angivna tider. Förbudet att lämna bostaden kontrolleras med elektroniska hjälp-
medel. Elektronisk kontroll får också avse att den dömde fullständigt avhåller
sig från alkohol. Den dömde kommer också att vara skyldig att betala en avgift.
Vid misskötsamhet tas den dömde in i kriminalvårdsanstalt för att där undergå
fortsatt verkställighet av straffet.
BRÅ har fått i uppdrag att utvärdera försöket med intensivövervakning med elek-
tronisk kontroll. Uppdraget skall delredovisas före april månads utgång 1995 och
slutredovisas senast den 1 oktober 1996. Utvärderingen skall i största möjliga
utsträckning belysa förhållanden som är av betydelse för att kunna bedöma om
intensivövervakning med elektronisk kontroll är ett bärkraftigt alternativ till
fängelse.
Lagförslag m.m.
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:625) om statligt
stöd till politiska partier
Härigenom föreskrivs att 2, 3, 6, 8 och 9 §§ lagen (1972:625) om statligt stöd
till politiska partier[1] skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §[2]
Partistöd lämnas som Partistöd lämnas som
mandatbidrag. Varje mandatbidrag. Varje
mandatbidrag utgör mandatbidrag utgör
247 350 kronor. 224 100 kronor.
3 §[3]
Antalet mandatbidrag som varje parti erhåller bestämmes årligen med hänsyn till
utgången i de två närmast föregående ordinarie valen, om ej annat följer av 4 §.
Första året under den Första året under den
treårsperiod som följer fyraårsperiod som följer
efter ordinarie val efter ordinarie val till
till riksdagen erhåller riksdagen erhåller varje
varje parti så många parti så många
mandatbidrag som mandatbidrag som mot-
motsvarar en sjättedel svarar en sjättedel gånger
gånger antalet vunna antalet vunna mandat i
mandat i det senaste det senaste valet plus
valet plus fem fem sjättedelar gånger
sjättedelar gånger antalet vunna mandat i
antalet vunna mandat i närmast föregående val.
närmast föregående val. Andra året erhåller
Andra året erhåller partiet så många
partiet så många mandatbidrag som motsva-
mandatbidrag som rar halva antalet mandat
motsvarar halva antalet i det senaste valet plus
mandat i det senaste halva antalet mandat i
valet plus halva närmast föregående val.
antalet mandat i närmast Tredje året och fjärde året
föregående val. Tredje erhåller partiet så många
året erhåller partiet så mandatbidrag som mot-
många mandatbidrag som svarar fem sjättedelar
motsvarar fem gånger antalet mandat i
sjättedelar gånger an- det senaste valet plus
talet mandat i det en sjättedel gånger
senaste valet plus en antalet mandat i närmast
sjättedel gånger antalet föregående val.
mandat i närmast
föregående val.
Har parti i något av valen ej blivit företrätt i riksdagen, räknas beträffande
sådant val i stället för mandat antalet hela tiondels procentenheter röster över
2,5 procent som partiet erhållit i valet i hela landet. Har parti i något av
valen blivit företrätt i riksdagen men ej fått 4 procent av rösterna i hela
landet, räknas beträffande sådant val dels antalet mandat, dels antalet hela
tiondels procentenheter röster över 2,5 procent. Om det sammanlagda antalet
mandat och tiondels procentenheter röster över 2,5 procent överstiger fjorton,
räknas dock ej överskjutande tal.
6 §[4]
Parti som vid val till Parti som vid val till
riksdagen fått minst 4 riksdagen fått minst 4
procent av rösterna i procent av rösterna i
hela landet får för hela landet får för
varje år för vilket varje år för vilket
valet gäller ett helt valet gäller ett helt
grundstöd. Helt grund- grundstöd. Helt grund-
stöd utgör 4 320 000 stöd utgör 3 910 000
kronor. kronor.
8 §[5]
Parti som avses i 6 Parti som avses i 6
eller 7 § får utöver eller 7 § får utöver
grundstödet tilläggsstöd grundstödet tilläggsstöd
för varje år för vilket för varje år för vilket
valet gäller med 12 100 valet gäller med 11 000
kronor för varje vunnet kronor för varje vunnet
mandat, om partiet är mandat, om partiet är
företrätt i regeringen företrätt i regeringen
och annars 18 100 och annars 16 400 kronor
kronor för varje vunnet kronor för varje vunnet
mandat. mandat.
9 §[6]
Har parti vid val till Har parti vid val till
riksdagen fått minst 4 riksdagen fått minst 4
procent av rösterna i procent av rösterna i
hela landet och erhåller hela landet och erhåller
partiet en lägre pro- partiet en lägre
centandel än fyra vid procentandel än fyra vid
närmast följande val, närmast följande val,
utgår avtrappat grund- utgår avtrappat grund-
stöd för de tre därpå stöd för de fyra därpå
följande åren, första följande åren, första
året med 75 procent av året med 75 procent av
ett helt grundstöd, ett helt grundstöd,
andra året med 50 pro- andra året med 50 procent
cent av ett helt grund- av ett helt grundstöd
stöd och tredje året samt tredje året och
med 25 procent av ett fjärde året med 25 pro-
helt grundstöd. Är 6 cent av ett helt grund-
eller 7 § tillämplig, stöd. Är 6 eller 7 §
gäller dock i stället tillämplig, gäller dock
bestämmelserna där, om i stället bestämmelserna
de skulle medföra ett där, om de skulle med-
högre grundstöd. föra ett högre grundstöd.
_______________
Denna lag träder i kraft den 15 oktober 1995.
**Fotnot**
[1] Lagen omtryckt 1987:876.
[2] Senaste lydelse 1994:290.
[3] Senaste lydelse 1989:744.
[4] Senaste lydelse 1994:290.
[5] Senaste lydelse 1994:290.
[6] Senaste lydelse 1974:563.
2 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 § rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap
5 §[1]
För tingsrätt skall En tingsrätt skall ha
vara tingsställe å den sitt kansli på den ort
eller de orter, som som regeringen bestämmer.
regeringen bestämmer. Tingsrätten skall ha
tingsställe på den orten,
om regeringen inte be-
stämmer annat, och får ha
tingsställe också på annan
ort som regeringen
bestämmer.
______________
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
**Fotnot**
[1] Senaste lydelse 1974:573.
Innehållsförteckning
I INLEDNING................................ 1
1 Sammanfattning av reformarbetet.......... 1
2 Rättsväsendets besparingar perioden
1995 - 1998.............................. 2
3 EU-medlemskapet m.m...................... 3
4 Domstolarna och åklagarväsendet.......... 4
5 Kriminalpolitiken........................ 6
5.1 Inriktningen......................... 6
5.2 Brottsförebyggande och brottsofferin-
riktat arbete........................ 8
5.3 Kampen mot narkotikabrottsligheten... 9
5.4 Kraftsamling mot våldet.............. 9
5.5 Ekobrott............................. 10
5.6 Internationell brottslighet.......... 12
6 Utveckling av lagstiftningen på andra
områden.................................. 13
6.1 Den hyresrättsliga lagstiftningen.... 13
6.2 Konsumenträtt........................ 13
6.3 Barns rätt att komma till tals....... 14
6.4 Den rättsliga regleringen kring IT... 14
6.5 Vallagstiftningen m.m................ 14
7 Besparingsåtgärder m.m. (miljoner kr).... 15
8 Förslag till riksdagsbeslut.............. 15
II LITTERA (tkr) ........................... 16
A. Allmänna val m.m. 393 198.. 16
A1. Allmänna val 146 600.. 16
A2. Stöd till politiska partier 230 400.. 16
A3. Svensk författningssamling 1 518.. 17
A4. Bidrag till vissa interna-
tionella sammanslutningar
m.m. 3 879.. 18
A5. Information och upplysning
om ekonomisk brottslighet 1.. 18
A6. Bidrag till brottsföre-
byggande arbete 10 800.. 19
B. Polisväsendet 16 081 744.. 20
B 1.Rikspolisstyrelsen 760 179.. 36
B 2.Säkerhetspolisen 714 432.. 36
B 3.Polishögskolan 1.. 37
B 4.Statens kriminaltekniska
laboratorium 72 840.. 37
B 5.Lokala polisorganisa-
tionen 14 400 792.. 38
B 6.Utlänningsärenden 133 500.. 39
C. Åklagarväsendet 905 073.. 40
C 1.Riksåklagaren 42 962.. 43
C 2.Åklagarmyndigheterna 862 111.. 45
D. Domstolsväsendet m.m. 3 908 085.. 48
D 1. Domstolsverket 85 268.. 54
D 2.Domstolarna m.m. 3 822 817.. 55
E. Kriminalvården 6 151 653.. 60
E 1.Kriminalvårdsstyrelsen 161 999.. 68
E 2.Kriminalvården 5 750 982.. 69
E 3.Utlandstransporter 238 672.. 70
F. Rättshjälp m.m. 1 516 884.. 72
F 1.Rättshjälpskostnader 1 178 300.. 72
F2. Rättshjälpsmyndigheten 18 911.. 74
F 3.Allmänna advokatbyråer:
Uppdragsverksamhet 1.. 75
F 4.Allmänna advokatbyråer:
Driftbidrag 16 995.. 77
F 5.Vissa domstolskostnader m.m.249 475.. 77
F 6.Diverse kostnader för
rättsväsendet 53 202.. 78
G. Övriga myndigheter 201 050.. 79
G 1.Justitiekanslern 11 481.. 79
G 2.Datainspektionen 33 994.. 80
G 3.Brottsoffermyndigheten:
Förvaltningskostnader 12 281.. 81
G 4.Brottsoffermyndigheten:
Ersättning för skador på
grund av brott 102 500.. 83
G 5.Brottsförebyggande rådet 37 708.. 84
G 6.Gentekniknämnden 3 086.. 86
Totalt för Justitiedepartementet: 29 157 687
Bilaga 3.1Redogörelse för lagstiftningsarbetet 87
1 Allmänt.................................. 87
1.1 Ansvarsområdet....................... 87
1.2 Internationellt samarbete............ 87
2 Offentlig rätt .......................... 89
2.1 Grundlagsfrågor m.m.................. 89
2.2 Offentlighet och sekretess........... 90
2.3 Datalagsfrågor....................... 90
2.4 Förvaltningsrätt..................... 91
3 Civilrätt................................ 92
3.1 EU-perspektivet...................... 92
3.2 Allmän förmögenhetsrätt.............. 93
3.3 Ersättningsrätt...................... 94
3.4 Bostadslagstiftningen................ 96
3.5 Övrig fastighetsrätt................. 97
3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt 98
3.7 Immaterialrätt....................... 98
3.8 Transporträtt........................ 99
3.9 Familjerätt..........................100
4 Processrätt m.m..........................101
4.1 Processrätten........................101
4.2 Konkursrätt och utsökningsrätt.......103
5 Kriminalpolitiken........................104
5.1 Strafflagstiftningen.................104
5.2 Påföljdssystemet.....................107
Bilaga 3.2Lagförslag m.m......................110
1 Förslag till lag om ändring i lagen
(1972:625) om statligt stöd till
politiska partier........................110
2 Förslag till lag om ändring i rättegångs-
balken...................................112